Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om erkännanade och verkställighet av nordiska domar privaträttens område

108 sidor, varav 94 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 94 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:128, med förslag till lag om erkännanade och verkställighet av nordiska domar privaträttens område

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:128

Regeringens proposition 1976/77:128

med förslag till lag om erkännande och verkställighet av
nordiska domar på privaträttens område;

beslutad den 17 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att
antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoU
ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

PER AHLMARK

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag
tUl en ny reglering i fråga om erkännande och verkställighet av nordiska domar
på privaträttens område. Förslaget innebär att 1932 års konvention i ämnet
ersätts med ensartade nordiska lagar. Dessutom föreslås att Sverige skall
tillträda en ramkonvention som i huvudsak hänvisar till vad som kommer att
gälla enligt de ensartade lagama.

Genom den nya ordningen öppnas
möjlighet att verkställa vissa exekutionstitlar som inte omfattas av 1932 års
konvention. Internordisk giltighet kommer att tiUerkännas bl.a. finsk
betalningsorder, svenskt slutbevis i mål om betalningsföreläggande och danskt
udenretiigt foriig. Vidgade möjligheter föreslås att verkställa nordiskt
avgörande angående vårdnad om barn. Vidare ger förslaget viss möjlighet tUl
förtida verkställighet av betalningsdomar. Ansökan om verkstäUighet skall i
Sverige göras direkt hos kronofogdemyndigheten eller, i fråga om
vårdnadsavgörande, hos länsrätten.

Den nya regleringen föranleder en
smärre ändring i 1933 års nordiska konkurskonvention samt ändringar i vissa
lagar.

1 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 128

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 2 ':

1
Förslag till *

Lag
om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ Lagakraftvunnen dom, som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge
i tvistemål eller brottmål och som avser fråga av privaträttslig beskaffenhet,
gäller även här i riket, om ej annat följer av vad som sägs nedan.

Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som
innebär slutligt avgörande av saken.

2
§ Med dom jämställes i denna lag

1. utslag varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning har ålagt
någon betalningsskyldighet,

2. finsk betalningsorder,

3. av norsk åklagarmyndighet utfärdat föreläggande
av ersättnings

skyldighet, vilket har godkänts av den som avses med föreläggandet,

4. beslut om ersättning för rättegångskostnad i tvistemål, om dom i målet
skulle omfattas av denna lag, och i brottmål, om ersättningen skall utgå lill
enskild part,

5. beslut om ersättning till vittne eller sakkunnig i tvistemål eller
brottmål,

6. beslut om återbetalning till staten av förskott på sådan ersättning
för inställelsekostnad, som har utbetalats tUl vittne, målsägande eller part.

Finskt lagsökningsutslag mot vilket besvär ej har
anförts anses ha vunnit laga kraft, även om tiden för stämning om återvinning
ej har gått ut.

3
§ Dom, som gäller här i riket enligt denna lag och som får verkställas i
den stat där den har meddelats, skall på ansökan verkställas här.

4
§ Dom, varigenom betalningsskyldighet har ålagts och som kan bli gällande här i
riket enligt denna lag, skall utan hinder av att domen ej har vunnit laga kraft
på ansökan verkställas här, om den får verkställas i den stat där den har
meddelats.

5
§ Verkställighet här i riket skall på ansökan ske även av

I.
förlikning som i fråga av privaträttslig beskaffenhet har ingåtts inför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 3

domstol
eller annan myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge och som får
verkställas i den stat där den har ingåtts,

2. föriikning som avses i § 478, stk 1, nr. 4, loven om rellens pleje
(udenretiigt foriig), om förlikningen har träffats och får verkställas i
Danmark samt gäldenären hade hemvist där när den ingicks,

3. lagakraftvunnet beslut av finsk exekutiv myndighet varigenom köpare
eller säljare har ålagts betalningsskyldighet i samband med återtagning av gods
som har sålts på avbetalning, om den betalningsskyldige vid tidpunkten för
återtagningen hade hemvist i Finland.

6
§ Avgörande av domstol eller administrativ myndighet i Danmark, Finland, Island
eller Norge rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller
överlämnande av barn i annat fall skall på ansökan verkställas här i riket, om
avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i den stat där det har
meddelats. Detta gäller även om avgörandet icke har vunnit laga kraft eller
endast avser tiden intill dess lagakraftägande avgörande föreligger.

Om avgörandet strider mot dom eller beslut som har
meddelats här i riket, får det verkställas endast om det enligt särskild
bestämmelse skall gälla här.

Med avgörande jämstäUes förlikning som har ingåtts
inför domstol och avtal som har godkänts av administrativ myndighet.

Första stycket gäller ej beslut av verkställande
myndighet eller beslut som har meddelats av barnavårdsnämnd eller annan
myndighet enligt lagstiftningen om det allmännas barna- och ungdomsvård eller
annan därmed jämförlig vård eller behandling.

7
§ Lagen tillämpas icke beträffande

1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad,
legal separation, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av
adoptivbarn eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess
hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal
separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej fråga är om
verkställighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap,

2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt
till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är
om verkställighet enligt 6 §,

3. dom eller förlikning rörande familjerättslig
underhållsskyldighet,

4. dom eller förlikning rörande faderskapet tUl barn,

5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv
eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med
anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne
var medborgare i

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:128 4

Danmark,
Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

6. dom eller förlikning angående gäldenärs försättande
i konkurs, inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs, andra på
konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende frågor eller
rättshandlings eller annan åtgärds ogUtighet på grund av konkurs, om ej domen
eller förlikningen rör rättshandlings ogiltighet eller återgång på grund av
konkurs, som har inträffat i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige, och
gäldenären hade hemvist i någon av dessa stater,

7. dom eller förlikning i mål som skaU upptagas
omedelbart av särskild domstol för handläggning av tvister rörande
kollektivavtal.

Lagen tUlämpas ej heller i övrigt, i den mån detta
följer av särskilda bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden
eller förlikningar på särskilda rättsområden.

8
§ Dom erkännes icke här i riket och får ej heller verkställas här

1. om domstolen i mål om betalningsskyldighet
har varit behörig endast på

grund av att svaranden hade egendom i den stat där domen har meddelats,

såvida icke målel har avsett fordran, som angår egendomen eller för vUken

egendomen ställts som säkerhet, eller svaranden utan förbehåll har ingått i

svaromål i saken,

2. om
domstolen har varil behörig endast på grund av att svaranden vid stämningens
delgivning tillfälligt uppehöll sig i den stat där domen har meddelats, såvida
icke svaranden utan förbehåll har ingått i svaromål i saken,

3. om
domen har meddelats mot svarande som ej har ingått i svaromål vare sig i första
instans eller i högre rätt och föreläggande att svara i saken ej har delgivits
honom på annat sätt än genom kungörelse, såvida icke domen avser rätt på grund
av arv eller testamente, efterlevande makes rätt eller boutredning eller skifte
med anledning av dödsfaU samt den avlidne var medborgare i Danmark, Finland,
Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

4. om
rättegång angående samma sak är anhängig här i riket eller i annat nordiskt
land och talan i den rättegången har väckts först; dock skall utiändsk
rättegång ha sådan verkan endast om den kan leda till dom, som enligt denna lag
erkännes eller får verkställas här i riket,

5. om, med hänsyn till sakens beskaffenhet,
uteslutande behörighet att pröva saken bör tillkomma domstol i annan stal än
den där domen har meddelats,

6. om erkännande eller verkställande av domen är
uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

Första stycket gäller i tUIämpUga delar beträffande
förlikning och beslut som avses i 5 § och avgörande som avses i 6 §.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 5

9 § Ansökan om verkställighet göres hos
kronofogdemyndigheten eller, i

fall som avses i 6 §, hos länsrätten.

Vid ansökningen skall fogas

1. om ansökningen rör
verkstäUighet av dom eller av beslut som avses i

5 § 3, av vederbörande myndighet bestyrkt avskrift av exekutionstitehi

samt bevis att denna äger laga kraft eUer, i fråga om icke lagakraftvunnen

dom, bevis att den utan hinder därav får verkstäUas i den stat där den har

meddelats,

2. om ansökningen rör verkställighet
av föriikning, bestyrkt avskrift av

föriikningen och bevis att denna får verkställas i den stat där den har
ingåtts,

3. om ansökningen rör
verkställighet av avgörande som avses i 6 §,

bestyrkt avskrift av exekutionstiteln och bevis att den kan utgöra grund för

verkställighet i den stat där den har upprättats.

Handling, som är avfattad på annat
språk än danska, norska eller svenska, skall vara åtföljd av bestyrkt
översättning tiU något av dessa språk, i den mån ej kronofogdemyndigheten eller
länsrätten medger undantag.

10 § Beslut om verkställighet, som sökes hos
kronofogdemyndighet,

meddelas utan motpartens hörande, om ej kronofogdemyndigheten

bestämmer annat.

Ansökan om verkställighet av
förlikning som avses i 5 § 2 får ej bifallas utan att tillfälle har beretts
motparten att yttra sig. Inkommer han med bestridande som ej är uppenbart
ogrundat, skall ansökningen avslås. Innehåller förlikningen bestämmelse om
skyldighet att ersätta kostnad, får detta belopp jämkas.

11 § Verkställighet, som sökes hos
kronofogdemyndighet, sker enligt vad

som är föreskrivet i fråga om svensk domstols lagakraftägande dom. 1 fall

som avses i 4 § sker verkställigheten med iakttagande av 39 och 40 §§

ulsökningslagen (1877:31 s. 1). Föreskrift om tvångsmedel i den utiändska

exekutionstiteln skall ej vinna tillämpning.

12 § Verkställighet, som sökes hos länsrätten, sker enligt
vad som är föreskrivet om verkställighet av svensk domstols avgörande i
motsvarande fall.

13 § Väckes vid svensk domstol lalan angående sak, varom
redan är rättegång vid domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge, och kan
den utländska rättegången leda till dom som enligt denna lag gäller här i
riket, skaU talan avvisas eller förklaras vilande i avvaktan på lagakraftvunnen
dom i den utländska rättegången.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 6

14
§ Har handräckning bevUjats enligt 8 kap. ulsökningslagen (1877:31 s. 1), skall
med avseende pågihigheten av sådant beslut vid tillämpning av 188 § i lagen med
talans anhängiggörande vid svensk domstol jämställas talans väckande vid dansk,
finsk, isländsk eller norsk domstol, om domen i den utiändska rättegången kan
bli gällande här i riket enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhåUande tiU tvä eUer tre av de länder
som namnes i 1 §.

Genom denna lag upphäves lagen (1932:540) om
erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island
eller Norge.

Äldre lag äger fortfarande tillämpning på avgörande
som har meddelats eller förlikning som har ingåtts före den nya lagens
ikraftträdande.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i
anledning av konkurs meddelade utländska domar

Härigenom föreskrives att lagen (1934:69) om
erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade
utländska domar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Har domstol i Danmark, Fin- Har
domstol i Danmark, Fin

land, Island eller Norge meddelat land, Island eller Norge meddelat

dom rörande rättshandlings ogiltig- dom rörande rättshandlings ogiltig

het eller återgång på grund av hel eller återgång på grund av

konkurs, som inträffat i någon av konkurs, som inträffat i någon av

nämnda stater eller här i riket, el- nämnda stater eller
här i riket, el

ler har i någon av staterna förlik- ler har i någon av staterna förlik

ning i sådan fråga ingåtts inför ning i sådan fråga ingåtts inför

förlikningskommission eller dom- förlikningskommission eller dom

stol, skola i avseende å erkännan- stol, skola i avseende å erkännan

de och verkställighet av domen el- de och verkställighet av domen el

ler förlikningen lända till efterrät- ler förlikningen
lända till efterrät

telse föreskrifterna i lagen den 2 telse föreskrifterna i lagen

december 1932 om erkännande och (1977:000) om erkännande och

verkställighet av dom, som medde- verkställighet av nordiska domar

lats i Danmark, Finland, Island på privaträttens område,

eller Norge.

Vad sålunda är stadgal äger dock ej lillämpning,
där av konkursbeslu-tel framgår, att gäldenären ej har hemvist i någon av
staterna.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de
länder som anges i lagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

3
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1935:45) om kvarlåtenskap efter den som

hade hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrives att 10 § lagen (1935:45) om
kvariåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10
§

Bestämmelserna
om erkännande I fråga om erkännande och verk-

och verkstäUighet av dom eller för- ställighet av dom eller
föriikning likning i lagen den 2 december om rätt på grund av arv
eller les-1932 skola, där den döde var med- tamente, efterlevande makes
rätt, borgare i fördragsslutande stat boutredning eller skifte med
anled-och hade hemvist i sådan stat, ning av dödsfall eller ansvarighet
för jämväl äga tillämpning å dom den dödes gäld gälla
bestämmel-eller förlikning om rätt på grund serna i lagen (1977:000) om
erkän-av arv eller testamente, om efter- nande och verkställighet av
nordis-le vande makes rätt eller om an- ka domar på privaträttens område.
svårighet för den dödes gäld. De i 3 § samt 6 § under 3. i sagda lag givna
särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande skola dock vinna
tillämpning allenast när domen rörer efterlevande makes, arvinges eller
testamentstaga-res ansvarighet för den dödes gäld.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhällande tiU två eUer tre av de länder
som anges i lagen.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom föreskrives att 35 § lagsökningslagen
(1946:808) skall ha nedan angivna lydelse.

35 § Ansökan om återvinning skall göras
skriftiigen, i lagsökningsmål inom en månad från den dag då utslaget delgavs
gäldenären och i mål om betalningsföreläggande inom samma tid från det
utmätning ägde rum eller utan föregången utmätning betalning skedde med
förbehåll om rätt för gäldenären att söka återvinning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 8

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Om återvinningstalan äge i övrigt vad i
rättegångsbalken är stadgat om återvinning i tvistemål motsvarande tillämpning;
rättens utslag i lagsökningsmålet eller rätlens bevis att utmätning må äga rum
skall därvid anses som tredskodom.

Skall mål på grund av ansökan om återvinning
upplagas lill fortsatt handläggning, gälle vad i 33 § är stadgat.

Vid tillämpning av första stycket jämställes med utmätning i Sverige
motsvarande åtgärd i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande tUl två eUer tre av de länder
som anges i 35 § fjärde stycket.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m.

Härigenom föreskrives att 10 § lagen (1974:752) om
nordisk vittnesplikt m. m. skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Beslut, varigenom domstol i Danmark, Finland,
Island eller Norge för utevaro eller annan försummelse dömt den som avses i 9 §
till böter eller utdömt honom förelagt vite eller ålagt honom ersätta
rättegångskostnad, skall på begäran verkställas här i landet.

Böter och vite verkställes enligt lagen (1963:193)
om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkstäUighet av
straff m.m.

Lagen (1932:540) om erkännan- Lagen
(1977:000) om erkännan

de och verkställighet av dom, som de och verkställighet av nordiska do-

meddelats i Danmark, Finland, Is- mar på privaträttens område äger

land eller Norge, äger tillämpning tillämpning vid verkställighet av

vid verkställighet av beslut atl er- beslut att ersätta rättegångskost-

sätta rättegångskostnad. nad.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhällande tUl två eUer tte av de stater
som anges i 10 §.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:128

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård,
Olsson, Dahlgren, ÅsUng, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam
Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrädsremiss med förslag till lag om erkännande och
verkställighet av nordiska domar pä privaträttens område

1 Inledning

De nordiska länderna ingick år 1932
en konvention om erkännande och verkställighet av domar som i de
fördragsslutande staterna har meddelats i tvistemål eller i brottmål såvitt
avser skadestånd varom talan har förts i målet. I samband med godkännande av
konventionen antogs lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom,
som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Vid nordiskt justitieministermöte i
Bergen i mars 1965 diskuterades frågan om en revision av den nordiska
verkställighetskonventionen. Enighet nåddes om att konventionens
tillämpningsområde borde vidgas till att omfatta vissa exekutionstitlar som
f.n. faller utanför regleringen. Med anledning härav inleddes år 1966 nordiska
överläggningar om en revision av konventionen. Arbetet härmed anförtroddes för
svensk del åt den år 1960 tillsatta utredningen rörande frågan om
verkställighet av utiändsk dom i tvistemål'. Utredningen avlämnade år 1970 en
promemoria (Ds Ju 1970:20) med förslag till lag om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område jämte viss
följdlagstiftning. Promemorieförslagel bygger på att ämnet i första hand
regleras genom ensartad nordisk lagstiftning. Denna föreslås kompletterad
med en ramkonvention på

'Numera justitierådet Lars Welamson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 10

området.
De i promemorian upptagna lagförslagen bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, lagberedningen,
kommerskollegium, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), länsstyrelserna
i Stockholms, Malmö och Göteborgs och Bohus län, de sakkunniga rörande
lagstiftning om skiljedom, föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare,
föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
redareförening och Svenska bankföreningen.

KommerskoUegium har vid sitt remissutlåtande fogat
yttranden från handelskamrarna i Göteborg och Skåne. EON har bifogat yttranden från
kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Nyköpings, Växjö, Hässleholms,
Helsingborgs, Malmö, Göteborgs, Västerås och Haparanda kronofogdedistrikt.

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
industriförbund och Sveriges grossistförbund har avgett elt gemensamt yttrande
(anges i det följande med "näringslivet").

Vid nordiska rådets tionde session i Helsingfors år
1962 framlades ett medlemsförslag om att rådet skulle rekommendera regeringarna
alt undersöka förutsättningarna för verkställighet av beslut som har meddelats
av administrativ myndighet i annat nordiskt land. Som exempel på sådana beslut
nämndes bl.a. beslut rörande faders eUer moders rätt till umgänge med barn som
stod under andre makens vårdnad. Förslaget resulterade i att nordiska rådet
antog en rekommendation (nr 18/1962) i enlighet med förslaget. Med anledning
av rekommendationen inleddes överläggningar mellan delegerade från Danmark,
Finland, Norge och Sverige vid sammanträde i Stockholm den 26 och 27 april
1966'. Överläggningarna gällde frågan om verkställighet av domstolsavgöranden
och administrativa beslut rörande vårdnad om och rätl till umgänge med barn
liksom vissa andra avgöranden som föranleder att någon som har hand om barn
skall överlämna det till annan. Resultatet av arbetet redovisades år 1967 i ett
betänkande i serien Nordiska utredningar (NU 1967:4) Internordisk
verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m.m. I
betänkandet lades fram förslag till en nordisk konvention på området. Vidare redovisades
bl.a. förslag till svensk lag om verkställighet med anledning av beslut, som i
Danmark, Finland, Island eller Norge meddelats rörande vårdnad om barn m.m. Det
i betänkandet upptagna, svenska lagförslaget bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 2.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts
av justitiekanslern (JK), hovrätten för Nedre Norrland,
socialstyrelsen, överståthållar-

'Delegerade
för Sverige var f.d. justitierådet Gösta Walin, numera justitieombudsmannen Ulf
Lundvik och numera hovrättslagmannen Gösta Dyrssen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

ämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus och Norrbottens län, EON, föreningen
Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare och Sveriges
advokatsamfund.

Överståthållarämbetet har vid sitt remissvar fogat
yttrande från barnavårdsnämnden i Stockholm, länsstyrelsen i Östergötiands län
yttranden från barnavårdsnämnderna i Linköping och Norrköping, länsstyrelsen i
Malmöhus län yttranden från barnavårdsnämnderna i Malmö, Helsingborg och Lund
och länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från barnavårdsnämnderna i
Kiruna och Gällivare.

Fortsatta nordiska överläggningar rörande
erkännande och verkställighet av nordiska avgöranden på privaträttens område
hölls i Köge och Köpenhamn år 1970 samt i Helsingfors och Oslo år 1971.
Överiäggningarna skedde mellan företrädare för justitiedepartementen i samtliga
länder utom Island. Därefter avbröts arbetet i avvaktan på Danmarks och Norges
eventuella anslutning lill de europeiska gemenskapernas (EG:s) konvention den
27 september 1968 angående domstols behörighet och om verkställighet av domar
på privaträttens område (EG-konventionen). Frågan om en sådan anslutning har
för norsk del numera skjutits på framtiden, medan den alltjämt är aktuell för
Danmarks del. Vid ämbetsmannakommittémöte i Helsingfors i augusti 1974 kom man
överens om att det nordiska arbetet skulle återupptas. Slutiiga
departementsöverläggningar hölls därefter i Helsingfors år 1975 och i Stockholm
år 1976. Vid överläggningarna enades man om att 1932 års konvention skall
ersättas med ensartad lagstiftning i de olika länderna och att i denna också
skall regleras frågan om nordisk verkställighet av vårdnadsavgöranden. Som
grundval för de ensartade lagarna har utarbetats en ny nordisk konvention som i
huvudsak hänvisar till vad som kommer atl gälla enligt de ensartade lagarna.
Förslaget till konvention bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga
3. Den nya ordningen förutsätter att 1932 års lag upphävs och att vissa andra
författningsändringar genomförs.

Island har förklarat alt man där är insläUd på atl
genomföra en motsvarande lagreglering och att ansluta sig till den nya
nordiska ramkonventionen på området.

2
Gällande ordning beträffande utländska domars giltighet i Sverige

I svensk lag finns inga bestämmelser som generellt
reglerar frågan om erkännande och verkställighet av utländsk dom i tvistemål.
Däremot har beträffande vissa kategorier av domar meddelats särskUda
lagbestämmelser i anslutning till bilaterala eller multilaterala
överenskommelser som Sverige har tUlträtt. Föreskrifter om erkännande av
tvistemålsdomar i allmänhet från viss stat har meddelats endast beträffande de
nordiska länderna och Schweiz.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 1 2

Domar
från övriga nordiska länder

I ett flertal olika författningar finns
bestämmelser som reglerar verkan av domar som har meddelats i de övriga nordiska
länderna. Beträffande nordiska tvistemålsdomar i aUmänhet ges regler i lagen
(1932:540) om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Lagen, som tillkom med anledning av 1932 års
konvention i ämnet (SÖ 1933:6, prop. 1932:205, ILU 1932:39, rskr 1932:205),
trädde i kraft den 1 juli 1933. Genom konventionen upphävdes en mellan Sverige
och Danmark år 1861 träffad överenskommelse om ömsesidig verkställighet av
domar och utslag.

Av arf. I i 1932 års nordiska konvention framgår
att lagakraftägande dom som i något av de nordiska länderna har getts i
tvistemål eller i brottmål har meddelats angående skadestånd gäller i de övriga
länderna. Enligt art. 10 och 11 undantas emellertid avgöranden inom somliga
rättsområden vilka i viss utsträckning har gjorts till föremål för särskild
lagstiftning. Hit hör bl.a. vissa familjerättsliga och successionsrättsliga
avgöranden. Vidare undantas avgöranden angående konkursfrågor, börd, fast
egendom i främmande stat, skatt eller annan avgift tiU stat eller kommun eller
annan fråga av offentligrättslig art och beslut av särskUd domstol för
arbetstvister.

Med dom förstås enligt art. I andra stycket
domstols beslut som innebär avgörande av huvudsaken. Därigenom utesluts beslut
som under rättegång har meddelats i processuella frågor.

Enligt art. 2 likställs vissa andra
exekutionstitiar med lagakraftvunnen dom. De som anges i artikeln är utslag
varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning har ålagt någon
betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvär har gått till ända,
förlikning som har ingåtts inför förlikningskommission eller domstol samt
lagakraftägande beslut som i tvistemål, i domen eller under rättegången, har
meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till
vittne eller sakkunnig.

Beträffande dom mot utebliven svarande finns
bestämmelser i art. 3. Innebörden är att sådan dom erkänns bara i tre särskilt
angivna fall. Det första är om svaranden vid målets anhängiggörande hade hemvist
i domstolslandet. Därmed jämställs att delgivning har skett med ombud som
svaranden har varit skyldig att ha i domstolslandet. Det andra är att domstolen
som grund för sin behörighet har kunnat åberopa proroga-tionsavtal (dvs.
överenskommelse om att tvist skall upptas av viss domstol). Det tredje fallet
är när domen angår skadestånd för gärning som har begåtts i domstolslandet och
svaranden under vistelse där personligen har fått del av stämningen.

Enligt art. 4 skall beslut eller förlikning, som
enligt art. 1-3 gäller utanför den stat där beslutet gavs eller förlikningen
ingicks, och som får verkställas i den staten, på begäran verkställas i annan
fördragsslutande stat. Ansökan om verkställighet skall enligt art. 5göras i
Danmark och Island hos fogden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 13

i
Finland och Sverige hos överexekutor och i Norge hos namsretten. I art. 6-9ges
ytterligare föreskrifter om verkställigheten.

Enligt en särskild bestämmelse i art. 10 fjärde
stycket innebär konventionen inte ändring i de föreskrifter som i andra
konventioner är givna om giltighet eller verkställighet av dom eller annat
beslut.

I art. 12görs förbehåll om rätt att vägra
erkännande eller verkställighet av beslut eller förlikning, där detta uppenbarligen
skulle vara oförenligt med landets rättsordning (ordre public).

Konventionen har transformerats lill svensk rätt
genom 1932 års lag i ämnet. För tillämpningen av lagen gäller kungörelsen
(1933:421) angående skyldighet för länsstyrelse att utfärda bevis om laga kraft
å vissa beslut m.m. Härutöver har utfärdats cirkuläret (1935:596) till
länsstyrelserna. Enligt detta skall tredskodom mot vilken inte har vädjats
hållas för lagakraftvunnen, även om ålervinningsfristen inte har gått lill
ända (jfr 44 kap. 9 § och 49 kap. 1 § rättegångsbalken, RB).

Beträffande erkännande av avgöranden i
familjerättsliga ämnen träffades år 1931 en särskild konvention mellan de
nordiska länderna (SÖ 1931:19, ändrad genom SÖ 1954:2, 1969:11 och 1973:70).
Motsvarande interna bestämmelser finns i förordningen (1931:429) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap.

Enligt art. 7\ 1931 års konvention upptas yrkande
om hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande
stat i den stat där båda makarna har hemvist eller där de senast har haft
hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosalt. Kan yrkandet inte i enlighet
härmed upptas i någon av staterna, får talan väckas i den stat där endera maken
är medborgare. Yrkande om äktenskapsskillnad efter hemskillnad får alltid
väckas i stat där båda makarna är medborgare. I art. föreskrivs att i samband
med yrkande om hemskillnad eller äktenskapsskillnad får samma eller annan
myndighet pröva frågor om bl.a. bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet
och vårdnad om barn. Yrkande som senare väcks angående underhållsskyldighet
eller vårdnad om barn upptas i den stat där den mot vilken talan riktas har
hemvist, även om yrkandet avser ändring av beslut som har meddelats i annan
stat. 1 praxis anses art. 8 tiUämplig också på frågor om umgängesrätt. Enligl
art. 22 skall lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i
en av staterna har meddelats jämlikt bl.a. art. 7 och 8, gälla i övriga stater
utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets riktighet eller av
dess förutsältningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap i den ena
eller andra av de fördragsslutande staterna. Bestämmelsen i art. 22 om att
vissa domar och beslut skall gälla även i övriga stater innebär inte i och för
sig att avgörandena också är verkställbara där. I vilken utsträckning dom som
är giltig enligt art. 22 är verkställbar följer av 1932 års nordiska
verkslällighetskonvention. Denna konvention (art. 10) gäller dock endast domar
och inte administrativa beslut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 14

Angående indrivning av underhållsbidrag finns en
nordisk konvention av år 1962 (SÖ 1%3:14). I anslutning till denna konvention
har utfärdats lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag,
fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge. Konventionen gäller
underhållsbidrag till make, förutvarande make, barn i äktenskap, styvbarn, barn
utom äktenskap eller moder till sådant barn. Den gäller oavsett om bidraget
har bestämts genom dom, administrativ myndighets beslut eller skriftlig förbindelse.
Förfarandet vid indrivning är förenklat i jämförelse med vad som gäller enligt
1932 års konvention. Vistas sökanden i Sverige, kan framställning om
indrivning göras direkt hos utmätningsman. I annat fall kan framställning göras
hos myndighet i vistelselandet, varifrån framställningen vidarebefordras till
vederbörande myndighet i verkställighetslandet.

Även på successionsrättens område gäller särskilda
föreskrifter beträffande domar från de nordiska länderna. Med anledningaven
konvention av år 1934 om arv, testamente och boutredning (SÖ 1935:17, ändrad SÖ
1975:56) utfärdades samma år lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som
hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge. Enligt 10 § i lagen skaU
bestämmelserna i 1932 års nordiska verkstäUighetslag tillämpas på dom eller
förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, om efterlevande makes
rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld, såvida den döde var medborgare i
fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat.

År 1933 ingick de nordiska länderna en konvention
om konkurs (SÖ 1934:8). Konventionen har föranlett flera lagar som tillerkänner
danska, finska, isländska och norska avgöranden i konkursrättsliga frågor
giltighet här i landet. Bestämmelser om erkännande och verkställighet finns i
lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av
konkurs meddelade utländska domar. Lagen hänvisar beträffande erkännande och
verkställighet till 1932 års nordiska verkstäUighetslag.

Det kan vidare nämnas att vissa norska domar skall
erkännas här enligt art. 30 i 1929 års svensk-norska vattenrättskonvention.
Konventionen har transformerats till svensk rätt genom lagen (1929:404) om
giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj
1929.

Domar
från andra länder

Det finns ett flertal lagar som reglerar verkan av
utländska avgöranden i särskilda ämnen. Dessa lagar grundar sig vanligen på
multilaterala konventioner, som har ingåtts med även icke-nordiska stater (jfr
vidare SOU 1968:40 s. 18).

1 detta sammanhang skall också beröras
EG-konventionen på området samt Haagkonventionen den 1 februari 1971 rörande
erkännande och verkstäUighet av utiändska domar på privaträttens område. Mellan
de sex ursprungsstaterna i EG slöts den 27 september 1968 en konvention
angående domstols behörighet och om verkställighet av domar på privat-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 15

rättens
område. EG-konventionen trädde i kraft den I januari 1973. Danmark, som numera
är medlem av EG, avser alt ansluta sig till konventionen. Förhandlingar om
Danmarks anslutning pågår f.n. och väntas bli slutförda under år 1977.

1971
års Haagkonvention, som ännu inte har ratificerats av någon stat, kan sägas
utgöra ett mellanting mellan en multilateral konvention av klassisk typ och en
modellkonvention. Stat som ratificerar konventionen åtar sig inte någon direkt
skyldighet att erkänna domar från annan stat. För att sådan skyldighet skall
uppkomma krävs alt den ratificerande staten sluter ett kompletterande avtal med
annan stat som också har ratificerat konventionen. Denna förpliktar alltså inte
ratificerande stater att erkänna och verkställa varandras domar utan ålägger
dem att inte med annan konventionsstat sluta avtal på området som är oförenligt
med konventionens regelsystem. Undantag kan dock komma i fråga dels på ett
antal särskilt angivna punkter, dels beträffande regelsystemet som helhet. Förutsättningen
för att regelsystemet som helhet skall få åsidosättas är att vederbörande
stater bedömer detta som nödvändigt med hänsyn till sina ekonomiska
förbindelser eller speciella förhåUanden i sina rättssystem (art. 25). Denna
bestämmelse har tillkommit med tanke särskilt på varandra särskilt närstående
stater, t.ex. EG-staterna och de nordiska staterna. Enligt konventionen gäller
vidare att redan ingångna internationella överenskommelser på området inte
berörs av konventionen (art. 24 första stycket och art. 26).

Till Haagkonventionen hör elt särskilt
tilläggsprotokoll som är daterat samma dag som konventionen.
Tilläggsprotokollet har sin bakgrund i det förhåUandet att det enligt
Haagkonvenlionen är medgivet för fördragsslutande stater att i kompletterande
bilateralt avtal, bland de grunder för domstols behörighet som skall accepteras
i vad avser erkännande och verkställighet, inbegripa också vilka som helst
andra behörighetsgrunder än de som anges i konventionen. Denna frihet kan
brukas på etl sätt som skadar en tredje stals intressen. Två stater kan
nämligen enas om att ömsesidigt erkänna domar även gentemot en svarande med
hemvist i en tredje stat i fall då domstolens behörighet grundas på en
forumregel som kan anses otillbörlig (exorbitant), t.ex. en regel enligt
vilken kärandens medborgarskap eller hemvist i domstolsstaten är
kompetensgrundande. Tilläggsprotokollet syftar tUI att ge ett visst skydd
häremot. Stat som ratificerar protokollet förbinder sig därigenom i princip att
inte erkänna och verkstäUa domar, vUka har meddelats i någon stat på basis av
enbart en eller flera i protokollet angivna behörighetsgrunder, under
förutsättning att svaranden har hemvist i stat med vilken den först nämnda
staten har ingått ett kompletterande bilateralt avtal enligt Haagkonventionen.
Protokollet är fakultativt. Stat som ansluter sig till konventionen är således
inte förpliktad att också ratificera protokollet. En svensk översättning av
detta bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 16

3 Huvuddragen av gällande regler beträffande vissa nya
exekutionstitlar

Under de nordiska överläggningarna
har övervägts att vidga tillämpningsområdet för den internordiska regleringen
på området lill att omfatta vissa nya exekutionstitlar. Övervägandena har
avsett finsk betalningsorder (liksom svenskt s.k. slutbevis i mål om
betalningsföreläggande), norsk åklagarmyndighets föreläggande av
ersättningsskyldighet, danskt "udenretiigt foriig", danska
gäldsbrev, pantbrev, växlar och checkar, norskt "eksigibelt
gjeldsbrev" och utmätningsmans eller överexekutors beslut rörande
avräkning enligt den finska lagen om avbetalningsköp. I fråga om
betalningsorder, slutbevis och föreläggande av ersättningsskyldighet har man
övervägt om de kan tiUerkännas både rättskraft och verkslällbarhet. Beträffande
övriga nu nämnda exekutionstitlar har övervägandena avsett enbart frågan om
internordisk verkslällbarhet kan komma i fråga. Vid sidan härav har övervägts att
införa regler om internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande
vårdnad om barn m.m.

Bestämmelserna om finsk
betalningsorder, vilka återfinns i lagen den 16 juli 1954 om betalningsorder
(319/54), överensstämmer i sina huvuddrag med de svenska reglerna om
betalningsföreläggande. Betalning av visst belopp i pengar får åläggas gäldenär
genom betalningsorder. Det ankommer på häradshövding eller rådhusrätts
ordförande att utfärda betalningsorder. Avser fordringen skadestånd, får
betalningsorder utfärdas endast när fordringen grundar sig på avtal mellan
parterna såväl om skadeståndsskyldigheten som om ersättningens belopp.
Förfarandei inleds genom ansökan som kan ske skriftligen eller muntligen.
Därefter utfärdas meddelande till gäldenären. I meddelandet uppmanas
gäldenären att inom viss tid anmäla till rättens kansli om han motsätter sig
fordran, helt eller delvis. Meddelandet delges genom borgenärens försorg. Om
gäldenären inle bestrider ansökningen, utfärdas betalningsorder. Bestrider han
en del av fordringen, utfärdas betalningsorder beträffande den obestridda
delen. Betalningsorder verkställs på samma sätt som lagakraftvunnen dom, men
gäldenären kan söka återvinning. Fristen för återvinning är 60 dagar räknat
från den dag utmätning har sketl eller, om gäldenären har eriagt betalning med
förbehåll om rätt att väcka återvinningstalan, från betalningsdagen. Vid de
nordiska överläggningarna har man från finsk sida förklarat att man överväger
en lagändring som innebär att återvinningsfristen också skall kunna räknas från
tidpunkten för delgivning av betalningsordern.

Det norska
"foreleggsinstituttet", som i svensk rätt närmast motsvarar
strafföreläggande, regleras i 287-290 §§ och 381 § straffeprosessloven.
Föreläggandet utfärdas av åklagarmyndighet. Genom föreläggandet kan den som har
begått brott föreläggas bötesstraff. Har skada vållats genom den straffbara
handlingen, kan föreläggandet avse också skadestånd till målsäganden. Godkänt
föreläggande kan verkställas och utgör hinder för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 17

rättegång.
Fullföljd mot godkänt föreläggande kan ske inom 14 dagar tUl Höyesterett. Som
grund för fullföljden kan åberopas att rättegångsfel förekommit, att gärningen
inte är straffbar eller att godkännandet är ogiltigt som viljeförklaring.
Föreläggandet anses lagakraftvunnet senast när 14 dagar har förflutit utan att
talan har förts dessförinnan.

De
danska udenretlige foriig regleras i § 478, stk 1, nr. 4, retsplejeloven där
det föreskrivs att "tvangsfuldbyrdelse" kan ske på grundval av
"udenretiige skriftlige foriig om forfalden gaeld, når det udtrykkeligt er
bestemt i forliget, at det kan tjene som grundlag for fuldbyrdelse". Ett
udenretiigt foriig skall alltså vara skriftligt och angå en penningfordran. Det
skall vara fråga om gäld som är förfallen redan när forliget ingås. Handlingen
skall uttryckligen ange att exekution kan ske om gäldenären inte uppfyller sina
åtaganden. Udenretiigt foriig tillkommer som regel under medverkan av advokat.
Forliget har frånsett verkställbarheten samma verkan som ett vanligt avtal och
saknar alltså rättskraft. Vid verkställighetsförfarandet kan gäldenären
invända att avtalet är ogiltigt eller grundat på felaktiga förutsättningar. I
fråga om bevisningen råder emellertid en presumtion för avtalets giltighet.
Gäldenärens invändningar måste alltså vara i viss grad sannolika. Om yrkandet
om verkställighet inte vinner bifall, hänvisas borgenären att föra talan vid
domstol. Kostnad som gäldenären i forliget har åtagit sig att betala fär dock
jämkas. Exekutionstiteln har stor praktisk betydelse internt och utgör grundval
för ungefär hälften av alla exekutionsärenden i Danmark.

Med danska gäldsbrev, pantbrev, växlar och checkar
avses de exekutionstitlar som anges i § 478, stk 1, nr. 5 7, retsplejeloven.
Med gäldsbrev avses annat gäldsbrev än udenretiigt foriig. Det krävs atl
gäldsbrevet uttryckligen anger att direkt verkställighet får ske på grund av
handlingen. Beträffande pantbrev, växlar och checkar ställs vissa särskilda
villkor upp för verkställighet.

Enligt bestämmelserna om norska eksigible
gjeldsbrev (se 3 § punkt 6 och 13 § lov den 13 augusti 1915 nr. 7 om
tvangsfuldbyrdelse) kan verkstäUighet under vissa förutsättningar ske på grund
av skuldebrev som lyder på viss penningsumma. En förutsättning är att
skuldebrevet innehåUer medgivande av utställaren att skulden får drivas in utan
dom och att underskriften är bestyrkt, antingen av två vittnen eller i enlighet
med av Kongen den 26 oktober 1973 utfärdade föreskrifter om bekreftelse av
underskrift på eksigible gjeldsbrev. Dessa innebär bl.a. att gjeldsbrev i
stället kan bevittnas på visst kvalificerat sätt, t.ex. av notarius publicus
eller advokat. Vidare måste i regel krav i viss ordning ha skett minst 14 dagar
tidigare.

till bank eller annan inrättning för lån anses som
skuldebrev utställt till bank. Med växeiobligasjon avses inte en vanlig växel
utan ett särskilt slags skuldebrev.

Den finska lagen om avbetalningsköp av den 18
februari 1966 (91/66) innehåUer i princip samma regler om avräkning mellan
säljare och köpare

2
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 128

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 18

som
de övriga nordiska ländernas lagar. Om kontrahenterna inte kan enas om
avräkning sedan godset har ålertagils skall sålunda uppgörelse upprättas av
utmätningsmannen på den ort där köparen bor eller godset finns. I ett avseende
innehåller dock den finska lagen bestämmelser som inte har motsvarighet i övrig
nordisk lagstiftning. Visar uppgörelsen att säljaren har en fordran hos köparen
eller vice versa, kan denna fordran utmätas med stöd av det över förrättningen
upprättade protokollet, om inte förrättningen har överklagats.
Utmätningsmannens beslut kan överklagas hos överexekutor. Besvärstiden är 20
dagar. Mot överexekutors beslut får lalan inte föras. Om besvär har anförts hos
överexekutor, utgör dennes beslut exekutionsurkund. Oberoende av om talan har
förts mot utmätningsmannens beslut får återvinning sökas vid allmän underrätt
inom sex månader från förrättningen eller, om talan har fullföljts, från dagen
för överexekutors beslut. Återvinningstalan utgör inte hinder för verkställighet,
om inte domstolen förordnar annat.

Som har nämnts tidigare har nordiska överläggningar
förts också i fråga om verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad
om barn m.m. Beträffande sådan verkställighet gäller i huvudsak följande i de
olika nordiska länderna.

Sedan den 1 januari 1968 gäller i Sverige
beträffande överflyttning av barn 21 kap. föräldrabalken (omtryckt
1976:612)ochkungörelsen(1967:715)med vissa föreskrifter om tillämpningen av 21
kap. föräldrabalken. Verkställighet av vad allmän domstol i dom eller beslut
har bestämt om vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande av barn söks
hos länsrätten. Ansökan görs hos länsrätten i det län där den som har hand om
barnet är bosatt. Skulle barnet tillfälligt finnas i annat län är även
länsrätten i det länet behörig. Överflyttning av barn kan ske också när dom
eller beslut av allmän domstol saknas. Vårdnadshavare kan sålunda påkalla
länsrättens åtgärd för att få barnet överflyttat till sig. På samma sätt har
den ena av två föräldrar som gemensamt har vårdnaden om sitt barn möjlighet att
påkalla åtgärd av länsrätten för barnets överlämnande, om den andre har fört
bort barnet egenmäktigt eller håller kvar barnet utan beaktansvärt skäl. I
samtiiga nu berörda fall skall länsrätten verka för alt överflyttningen av
barnet sker genom parternas frivilliga medverkan och under ledning av
befattningshavare inom barnavården. När överflyttning inte kan ske på
frivillighetens väg får som regel tvångsmedel tillgripas, nämligen vite och i
sista hand hämtning. Har domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är
inte särskilt medgivet att verkställighet ändå får ske, får länsrätten dock
inte vidta sådan åtgärd. Verkställighet får inte ske mot barnets vilja om det
har fyllt femton år eller har uppnått motsvarande mognadsgrad. När länsrätten
finner uppenbart att väsentligt ändrade förhållanden har inträtt sedan dom eller
beslut meddelades i vårdnadsfrågan, kan länsrätten vägra att förordna om
verkställighet innan fråga om ändring beträffande vårdnaden eller umgängesrätt
på nytt har prövats av domstol. Länsrätten får också i annat

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 19

fall
vägra verkställighet om det finns en inle obetydlig risk för skada på barnets
kroppsliga eller själsliga hälsa. Länsrätten kan förordna att dess beslut skall
lända till omedelbar efterrättelse. Besvär över länsrätts beslut prövas av
kammarrätt.

Den
danska retsplejeloven upptager i § 536 bestämmelser om sådan verkställighet som
innefattar överlämnande av barn. I paragrafen föreskrivs, att när någon har
förpliktats att utlämna ett barn, fogeden skall bringa domen till
verkställighet genom vitesföreläggande eller genom att frånta vederbörande
barnet, vid behov med våld, och överlämna barnet till den som enligt domen
skall ha det om händer. Verkställighet beviljas inte om den kan medföra
allvarlig skada för barnet.

Enligt
den finska lagen den 4 juli 1975 om verkställighet av dom rörande vårdnad om
eller rätt till umgänge med barn (523/75) ankommer det på överexekutor att
förordna om i lagen avsedd verkställighet och sättet därför. För ändamålet kan
överexekutor tUlgripa vite eller, såvida det är fråga om vårdnad om barn eUer
överlämnande av barn till dess vårdnadshavare, förordna att utmätningsman
skall hämta barnet. Häkte kan således inte tiUgripas. Vid verkställighet av
dom angående rätt till umgänge med barn kan överexekutor inte förordna alt
barnet skall hämtas. I sist nämnda fall kan överexekutor endast tillgripa vite.
Verkställighet får inte genomföras mot barnets vilja, om barnet har fyllt
femton år eller eljest är så utvecklat att avseende kan fästas vid dess vilja.
I fall då dom inte föreligger kan vårdnadshavaren begära handräckning av
överexekutor för att få barnet överlämnat från den som har hand om det.

I Norge finns i lov 21 desember 1956 nr. 9 om born
i ekteskap regler om verkstäUighet av lagakraftvunnen dom och fylkesmans eller
departements beslut rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn i
äktenskap. Dom eller beslut om vem som skall ha vårdnaden kan efter namsrettens
bestämmande verkställas antingen direkt av namsmannen eller vårdnadshavaren
själv (vilken vid behov kan påkalla bistånd av namsmannen) eller också genom
tvangsbot. Dom eller beslut rörande umgängesrätt kan däremot inte verkställas
annat än genom tvangsbot. Rätten att ha barn utom äktenskap hos sig vilken
rätt tillkommer modern om inte barneverns-nemnd bestämt annorlunda kan efter
namsrettens bestämmande genomföras antingen direkt av namsmannen eller sökanden
själv (vilken kan påkalla bistånd av namsmannen) eller också genom tvangsbot.
Beslut om umgängesrätt, vilket i hithörande fall meddelas av barnevernsnemnd,
kan verkställas genom tvangsbot. Regler i nu berörda hänseenden finns i lov 21
desember 1956 nr. 10 om born utanom ekteskap.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 20

4 Promemorian

4.1 Allmänna synpunkter

Utredningen erinrar till en början om att antalet
fall då verkställighet av nordisk exekutionstitel har sökts på grundval av 1932
års nordiska verkställighetskonvention har varit tämligen blygsamt. Visst
statistiskt material angående tillämpningen av konventionen under tiden
1961-1966 har redovisats i SOU 1968:40 (s. 39). Materialet visar att
verkställighet under den angivna perioden har sökts i Sverige i 116 fall. Den
praktiska betydelsen av regleringen torde enligt utredningens uppfattning vara
väsentligt större. Redan vetskapen om verkställighetsmöjligheten kan antas
föranleda inte bara att tappande part ställer sig domen till efterrättelse utan
också att gäldenären betalar utan att borgenären ens behöver utverka någon
exekutionstitel.

Även om betydelsen av nuvarande konvention sålunda
inle bör underskattas har det i de olika länderna ansetts som en brist att
vissa exekutionstitlar som har stor betydelse internt inte omfattas av
regleringen, påpekar utredningen. Det har också framhållits att konventionen i
skilda hänseenden framstår som föråldrad och även av det skälet är i behov av
en allmän översyn. En sådan översyn har skett vid nordiska departementsöverläggningar
under åren 1966-1970. Vid dessa överläggningar har enighet rått om att 1932 års
konvention bör ersättas med en ny konvention som endast hänvisar till
särskilda, sakligt sett likartade lagar i de olika länderna. Anledningen lill
alt en ny konvention har utarbetats är att frånvaron av en formell konvention
har ansetts kunna leda till svårigheter när det gäller relationerna till
konventioner som innehåller bestämmelse enligt vilken redan existerande
konventioner skall respekteras.

Utredningen framhåller att lagförslagen i sakligt
hänseende i huvudsak innebär en viss utvidgning av regleringens
tillämpningsområde och en modernisering av regelsystemet. Vid de nordiska
överläggningarna har enighet nåtts i flertalet frågor. I några avseenden har
emellertid skiljaktiga meningar rått och lagförslagen innehåller därför på
några punkter sakliga olikheter. Det synes utredningen dock inte sannolikt att
dessa olikheter skall fä någon större praktisk betydelse.

Vid överläggningarna har särskild uppmärksamhet
ägnats åt regelsystemet i 1971 års Haagkonvention rörande erkännande och verkställighet
av utländska avgöranden på privaträttens område. Utredningen har ansett det
lämpligt att på en del punkter välja lösningar som har förebilder i detla
system.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 21

4.2
Nya exekutionstitlar

Vid de nordiska överläggningarna har enighet
uppnåtts om att finsk betalningsorder, norsk åklagarmyndighets föreläggande av
ersättningsskyldighet och svenskt slutbevis i mål om betalningsföreläggande
bör kunna tiUäggas i princip samma verkan som en dom. I fråga om slutbevis
förutsätts att viss ändring görs i lagsökningslagen (se vidare avsnitt 10.2)

Beträffande övriga exekutionstitlar har
övervägandena gällt huruvida de bör kunna tillerkännas internordisk verkställighet.
Enighet har rått om att danskt udenretiigt foriig bör kunna omfattas av den nya
regleringen. Såvitt gäller norskt exigibelt gäldsbrev har utredningen inte
ansett sig kunna förorda att gäldsbreven tas med i regleringen. Från dansk och
finsk sida har man däremot ställt sig positiv till att ta med även gäldsbreven.
Även beträffande finskt protokoU över avräkning enligt lagen om avbetalningsköp
har meningarna varit delade. Enligt de danska och norska förslagen tas sådant
protokoll med i regleringen, medan det svenska förslaget intar motsatt
ståndpunkt.

Beträffande danskt udenretiigt foriig och norskt
exigibelt gäldsbrev har utredningen gjort i huvudsak följande överväganden.
Karakteristiskt för båda dessa skuldförbindelser är att gäldenären vid deras
tillkomst medger att de får verkställas utan föregående domstolsförfarande.
Eventuella tvister kommer alltså i regel att slitas av
verkställighetsmyndigheten. 1 Sverige är emellertid möjligheterna att under
verkställighetsförfarandet vare sig detta äger rum inför överexekutor eller
utmätningsman pröva invändningar betydligt mer begränsade än i Danmark och
Norge. Sålunda får andra bevis än skriftliga inte åberopas. Den svenska
exekutionsprocessen är enligt utredningens mening f.n. inte så uppbyggd att
den passar för en prövning av det slag de ifrågavarande exekutionstitlarna
förutsätter. Enligt utredningen kan härutöver principiella betänkligheter resas
mot att gäldenär på förhand försätter sig i ett faktiskt underläge vid
eventuella framtida tvister angående gäldsförhållandet. Att medge
verkställighet här i landet av de nämnda exekutionstitlarna ger alltså
anledning till vissa betänkligheter, i vart fall om inte särskUda regler till
skydd för gäldenären uppställs. Förhållandena synes emellertid utredningen gestalta
sig något olika i fråga om å ena sidan de danska forligen och å andra sidan
gäldsbreven.

Utredningen framhåller att danskt udenretiigt
foriig avser gäld som är förfallen redan vid handlingens tillkomst. Gäldenären
torde därför som regel inte stå främmande för att verkställighet kan komma att
ske på grund av forliget. Risken torde därför också vara förhållandevis mindre
att gäldenären på grund av trångmål accepterar ett dubiöst avtal. Någon
påtaglig anledning att befara missbruk av forligsinstitutet på det sättet att
postdaterade foriig utfärdas i samband med den ursprungliga lånetransaktionen
torde enligt utredningen inte föreligga. Framför allt måste emellertid

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 22

beaktas
den stora praktiska betydelsen dessa exekutionstitlar har i Danmark och att de
i praktiken har ersatt de förlikningar inför förlikningskommission som redan
har tagits upp i 1932 års konvention. Utredningen anmärker vidare att de danska
förlikningskommissionerna avskaffades år 1952 och att de nuvarande
bestämmelserna om udenretiigt foriig infördes vid samma tidpunkt. För
internordisk verkställighet av danskt udenretiigt foriig har det emeUertid
ansetts nödvändigt att föreskriva särskilda villkor. Som grundläggande förutsättningar
har uppställts att forliget har träffats i Danmark och att gäldenären därvid
hade hemvist där. Vidare har det funnits påkallat att införa vissa
särbestämmelser beträffande verkställighetsproceduren. Utredningen framhåller
sammanfattningsvis att den särskilda ordning som har tillskapats för forligen
företer betydande likheter med den svenska proceduren i mål om
betalningsföreläggande.

1 fråga om de norska exigibla gäldsbreven väger
enligt utredningens uppfattning de förut angivna betänkligheterna tyngre. Den
omständigheten att skuldebrevet måste innehålla ett särskUt medgivande angående
omedelbar verkställighet anser utredningen inte vara av större värde från
rättssäkerhetssynpunkt. Eftersom medgivandet lämnas innan skulden är förfallen,
befarar utredningen att gäldenären inte ägnar innebörden av medgivandet nödig
eftertanke eller att han inte ens observerar att skuldebrevet innehåller ett
medgivande. Utredningen erinrar också om att lagberedningen i sitt betänkande
Utsökningsräll II har övervägt men inte har funnit lämpligt att
införa en motsvarande ordning internt (SOU 1963:28 s. 36). Beredningen har
visserligen ansett verkställighet av norska gäldsbrev kunna medges på viUkor
att gäldenären får söka återvinning vid svensk domstol, åtminstone om han har
domicil här (jfr SOU 1963:28 s. 64). Vid de nordiska överläggningarna har
emellertid denna utväg inte ansetts framkomlig (se även under avsnitt 4.3).

Inte heller när det gäller finskt protokoll över
utmätningsmans avräkning vid avbetalningsköp eller motsvarande beslut av
överexekutor har utredningen ansett sig kunna förorda internordisk
verkställighet. Från danskt och norskt håll har man däremot ansett att dessa
exekutionstitlar kan tas med under förutsättning att gäldenären när godset
återtas har hemvist i Finland. Det är enligt utredningens mening diskutabelt
att införa en möjlighet lill direkt verkstäUighet inom detta område så länge
motsvarande möjlighet saknas när det gäller avräkningar som har gjorts här i
landet.

4,3
Verkställighet av icke lagakraftvunna avgöranden

Enligt 1932 års konvention förutsätts som
huvudregel för att utiändsk dom skall gälla att domen har vunnit laga kraft.
Från dansk sida har fråga väckts om utvidgning av möjligheterna till erkännande
och verkställighet till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 23

betalningsdomar som inte har vunnit laga kraft. Man har
därvid särskilt framhållit att danska domar i regel kan verkställas internt
redan när en frist om 14 dagar har förflutit från det domen meddelades. En
dansk dom vinner emellertid inte laga kraft förrän ytterligare tid har
förflutit. Fullföljdstiden för dansk underrättsdom är i regel fyra veckor och
för landsretlsdom åtta veckor. Utredningen påpekar att enighet inte har kunnat
nås i fråga om förslaget att uppge kravet på laga kraft beträffande
betalningsdomar. Från dansk och norsk sida har man stannat för att medge
verkställighet i viss utsträckning av icke lagakraftvunnen betalningsdom från
resp. land. Någon motsvarighet härtill har inte föreslagits för svensk och
finsk del.

Till grund för den svenska ståndpunkten har enligt
utredningen legat i huvudsak följande överväganden. I förarbetena till 1932 års
konvention avvisades tanken på internordisk verkställighet före klagotidens utgång
med hänvisning till de svårigheter som skulle vara förknippade med återgång av
en i utlandet verkställd exekution (jfr SOU 1931:9 s. 29). Man synes härvid i
första hand ha tänkt på det fallet att den tappande parten först måste utverka
inhibition i sitt hemland och därefter översända beslutet härom till den
utiändska verkställighetsmyndigheten. Enligt utredningens mening kan man inte
heller i dag bortse från dessa svårigheter. Liknande svårigheter kan givetvis
uppkomma i det fall att verkställigheten sker i den tappande partens hemland.
Han får då först vända sig till den utländska domstolen för att utverka
inhibition och därefter till verkställighetsmyndigheten i hemlandet.

Mot kravet på laga kraft kan enligt
utredningen i och för sig invändas att det försvårar för borgenären att agera
snabbt vid fara i dröjsmål. Enligl utredningens mening är emellertid detta
knappast något praktiskt problem. Även om man får räkna med möjligheten av
enstaka undantag, måste nämligen det normala antas vara att borgenären utverkar
sin exekutionstitel i det land där han räknar med att verkställighet kan ske.
Det bör därför endast sällan kunna bli aktuellt att en borgenär redan kort tid
efter del att avgörandet har meddelats söker verkställighet i annat land.
Utredningen betonar särskilt att borgenären i sådana fall praktiskt taget
alltid skulle kunna utan större svårighet utverka kvarstad vid fara i dröjsmål.
Beviljad kvarstad ger visserligen inte som utmätning förmånsrätt i senare
inträffad konkurs. Delta torde enligt utredningen knappast ha någon nämnvärd
praktisk betydelse i detta sammanhang och bör i vart fall inle tUlmätas
avgörande vikt.

Beträffande slutbevis i mål om
betalningsföreläggande har vid de nordiska överläggningarna övervägts
möjligheten att i enlighet med vad lagberedningen har förordat i SOU 1963:28
(s. 64) tiUåta verkställighet trots att exekutionstiteln inte har vunnit laga
kraft och därvid ge gäldenären det skyddet att han får söka återvinning i
verkställighetslandet, åtminstone om han har domicil där. Denna lösning har
emellertid inte ansetts acceptabel. Framför allt har invänts att borgenären
därigenom kan tvingas att

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 24

processa
i ett land dit tvisten inte har den anknytning som rimligen bör fordras.

Med hänsyn främst till det anförda har utredningen
stannat för att kravet på laga kraft bör upprätthållas generellt. Utredningen
anmärker att samma ståndpunkt har intagits i den svensk-schweiziska
konventionen och såsom primär regel i 1971 års Haagkonvenlion.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att
kravet på laga kraft i viss mån har luckrats upp redan såvitt avser tredskodom
och lagsökningsutslag. Vid tillkomsten av 1932 års konvention kunde gäldenären
enligt både svensk och finsk rätt antingen vädja resp. anföra besvär eller föra
talan om återvinning mot dessa exekutionstitlar. Återvinning förekom därför
ytterst sällan i praktiken. Med anledning därav kom man under förarbetena till
konventionen överens om att kravet på laga kraft skulle anses uppfyllt när
tiden för vad resp. besvär hade gått till ända (jfr SOU 1931:9 s. 29 och prop.
1932:205 s. 25 och 30). För svensk rätts del föll gäldenärens möjlighet till
vad resp. besvär bort redan år 1948 och återvinning blev det enda rättsmedlet.
I Finland har föreslagits motsvarande beträffande tredskodom (ändringen har
trätt i kraft den 1 juli 1972). Mot denna bakgrund har vid de nordiska
överläggningarna enighet nåtts om att kravet på laga kraft bör upprätthållas
såvitt gäller både svenska och finska tredskodomar och svenska
lagsökningsutslag. När det gäller dessa exekutionstitlar måste sålunda
återvinningsfristen ha löpt ut innan verkställighet kan komma i fråga. Finskt
lagsökningsutisag skall däremot liksom enligt 1932 års konvention anses för
lagakraftvunnet redan när tiden för besvär har löpt ut. Utredningen har alltså
inte funnit påkallat alt här hävda en formell reciprocitetsprincip.

4.4
Forumregleringen m.m.

Utredningen anför att en väsentlig funktion för
varje reglering av frågan om erkännande och verkställighet av utländska
tvistemålsdomar är att såvitt möjligt se till att internationella tvister
prövas i det land tUl vilket tvisterna har en naturlig anknytning. Flertalet
existerande konventioner i ämnet innehåUer därför utförliga bestämmelser
angående vilka grunder för den utländska domstolens behörighet som skall godtas
när fråga uppkommer om erkännande och verkstäUighet. Den vanligaste metoden
att reglera behörighetsfrågan är att det görs en katalog över de grunder för
domstolens behörighet som skall godtas. Denna metod har använts i 1971 års
Haagkonvention och i en mängd bilaterala överenskommelser. 11932 års nordiska
konvention har man emellertid utgått från att forumreglerna i de nordiska
ländernas interna rätt i princip godtas. En anledning härtill har varit den
vittgående materiella rättsgemenskap och det ömsesidiga för-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 25

troende
för rättsskipningen som råder mellan de nordiska länderna (jfr SOU 1931:9 s.
30). Ett ytteriigare skäl att man har valt denna lösning torde vara att de
nordiska processlagarna innehåller i huvudsak överensstämmande forumregler.

1 fråga om dom mot utebliven svarande görs enligt
gällande konvention undantag från huvudregeln att den utländska domstolens
behörighet saknar betydelse. I sådant fall gäller domen enligt art. 3 bara om
domstolen har haft vissa särskilt angivna grunder för sin behörighet. Mot denna
ordning har invänts bl.a. att den ger alltför begränsade möjligheter till erkännande
av dom mot utebliven svarande. Det har också framhållits att regelsystemet
möjliggör för svaranden att genom utevaro förhindra att käranden får en
internationellt gångbar dom i fall där talan har väckts vid ett forum till
vilket tvisten har en naturiig anknytning.

Vid de nordiska överläggningarna har enighet rått
om att den nuvarande huvudregeln i princip bör bibehållas men sträckas ut att
gälla också beträffande domar mot utebliven svarande. Vissa jämkningar har
emellertid ansetts motiverade främst med tanke på sådana domar. Det har sålunda
framhållits att vissa behörighetsgrunder inte bör accepteras när fråga är om
erkännande och verkställighet utom landet. De problem som sådana forumregler
aktualiserar ägnades stor uppmärksamhet vid utarbetandet av 1971 års
Haagkonvention. I tilläggsprotokollet till konventionen infördes särskilda
bestämmelser som syftar tUl att från internationeUt erkännande utesluta domar
som meddelats med stöd av sådana regler (se bilaga 4). Vid överiäggningarna har
man enats om att de forumregler i de nordiska ländernas processlagar som
omfattas av tilläggsprotokollet inte bör godtas i den nya regleringen. Till
denna kategori hör bestämmelserna om förmögenhetsforum som finns i alla lagarna
(jfr 10 kap. 3 § första stycket RB) och vissa beslämmelser om etl särskilt
delgiv-ningsforum som finns i dansk och finsk rätt.

Utredningen understryker särskilt atl undantagandet
av vissa behörighetsgrunder i fråga om erkännande av utiändsk dom i och för
sig inte alls behöver strida mot att de alltjämt accepteras belräffande
domstols behörighet att ta upp en tvist. Typiska exempel på forumregler som
åtminstone f.n. svårligen kan avskaffas men som inte rimligtvis bör godtas i
vad avser erkännande av utländsk dom är just regler om förmögenhetsforum och
forum arresti (jfr SOU 1968:40 s. 79).

Med den nya regleringen av forumfrågan har det
enligt utredningen ansetts motiverat att ge en särskild regel till skydd för
utebliven svarande. Till grund för denna regel ligger följande överväganden. En
grundläggande förutsättning för att en utländsk dom skall kunna erkännas är att
svaranden har fått kännedom om processen i tiUräckligt god tid för atl kunna
förbereda och utföra ett svaromål i saken. I bilaterala överenskommelser om
erkännande och verkställighet av domar brukar ofta tas in bestämmelser som
beträffande tredskodomar ger möjlighet att kontrollera att denna

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 26

förutsättning
föreligger. Även 1971 års Haagkonvention innehåller en sådan bestämmelse (art.
6). Det föreskrivs där att avgörande mot utebliven svarande skall erkännas och
verkställas endast om stämning har delgivits honom enligt lagen i den stat där
avgörandet har meddelats och han med hänsyn tiU omständigheterna har haft
tillräcklig tid att svara i saken. 11932 års konvention finns ingen motsvarande
bestämmelse. Detta torde få ses mot bakgrund av den särreglering beträffande
tredskodomar som gäller enligt denna konvention. Med denna reglering torde man
kunna räkna med att för delgivning av stämning i regel har anlitats ett sätt
som garanterar att svaranden personligen har fått kännedom om talans väckande.
Med den nya regleringen däremot som i princip likställer tredskodomar med
vanliga domar torde enligt utredningens mening risken öka något för att
delgivning har skett genom kungörelse eller på annat sätt som inte ger garanti
för att svaranden har fått kännedom om processen.

Vid de nordiska överläggningarna har man mot denna
bakgrund enats om en regel som från erkännande och verkställighet utesluter
tredskodomar och därmed jämförliga avgöranden, om den processinledande
handlingen har delgivits endast genom kungörelse. Man har också övervägt att
införa ett motsvarande skydd mot surrogatdelgivning. Det har emeUertid ansetts
tveksamt om detta är behövligt i förevarande sammanhang. Vidare har de danska
delegerade framhållit att surrogatdelgivning av stämning sker i betydande
utsträckning i Danmark. En regel som undantar domar som har tillkommit efter
sådan delgivning skulle därför få mycket stor betydelse i fråga om danska
domar. Mct denna bakgrund har man vid de nordiska överläggningarna enats om att
inte förorda en sådan bestämmelse. Vid utformningen av skyddsregeln har man
enligt utredningen utgått från alt domstolarna i de nordiska länderna ger
svarande som har delgivits personligen tillräcklig tid för att han skall kunna
ta till vara sin rätt. Från denna utgångspunkt har man ansett det önskvärt att
inte komplicera förfarandet på verkställighetsstadiet genom att föreskriva en
kontroll i detta avseende. Man har därför begränsat regeln till fall där det
kan antas att svaranden i regel inte har fått kännedom om processen.

4.5
Övriga frågor

Frågan om en samordning av lagförslaget med
förslagen i betänkandet NU 1967:4 tUl en särskUd reglering av frågan om
verkställighet av avgöranden rörande vårdnad m.m. har ansetts böra övervägas
ytterligare, påpekar utredningen. Något förslag till lösning har därför inte
utarbetats av utredningen.

Beträffande förfarandet vid ansökan om
verkställighet bygger promomorieförslaget i huvudsak på nuvarande ordning.
Ansökan skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 27

inges
hos överexekutor. S.k. verkställbarhetsbevis skaU krävas bara beträffande
förlikning. Att generellt kräva sådant bevis anser utredningen inte fylla någon
praktisk funktion. Det bör slå verkslällighetsmyndigheten fritt att ålägga
sökanden att förete bevis om verkslällbarhet, om anledning någon gång skulle
finnas att anta att hinder för verkställighet föreligger i domstolslandet.
Ansökningshandling och exekutionstitel som är avfattad på annat språk än
svenska, danska eller norska bör enligt utredningen vara översatt till svenska,
om inte överexekutor medger undantag.

5
Remissyttrandena över promemorian 5.1 Allmänna synpunkter

Huvuddragen i promemorieförslagel har vid
remissbehandlingen fått ett positivt mottagande. Förslaget om en ramkonvention
som i sak innehåller enbart en hänvisning till intern lag i de nordiska
länderna har dock föranlett en del kritiska kommentarer.

Kommerskollegium framhäller att ett växande
handelsutbyte mellan de nordiska länderna och en i övrigt vidgad integration
ökar betydelsen av att rättsliga avgöranden i ett nordiskt land kan verkställas
i de övriga. Det är därför angeläget att regleringen får en så vidsträckt
omfattning som förhållandena medger. Svenska bankföreningen erinrar om atl den
ekonomiska samfärdseln fortgående ökar mellan de nordiska länderna. Också i
rättsligt hänseende, vari länderna redan står varandra nära, ökar samarbetet.
Det är mot den bakgrunden värdefullt att även de exekutionsrättsliga möjligheterna
stärks och moderniseras i enlighet med promemorieförslaget. Sveriges
advokatsamfund anser att nu gällande ordning är delvis föråldrad och alltför
begränsad. Samfundet finner det därför påkallat att lagstiftningen rörande
erkännande och verkställighet av nordiska domar inom privaträttens område
moderniseras och utvidgas. Också näringslivet (se avsnitt 1) förklarar sig i
princip inte ha något att erinra mot att den föreslagna konventionen
ratificeras och att utredningens förslag läggs till grund för lagstiftning i
ämnet.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län har 1932 års
konvention tillämpats endast i ett förhållandevis ringa antal fall. Hos
länsstyrelsen har verkstäUighet sökts bara i ett tiotal fall årligen. Inte
heller har antalet bevis enligt art. 6 i konventionen varit särskilt stort. Det
finns visseriigen anledning anta att redan vetskapen om
verkställighetsmöjlighet påverkar gäldenärens betalningsvilja. Länsstyrelsen
anser del emellertid vara uppenbart att konventionens praktiska betydelse har
begränsats av att ett flertal exekutionstitiar, vilka i de nordiska länderna
har stor intern betydelse, inte omfattas av konventionens tillämpningsområde.
Kronofogdemyndigheten i

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 28

Stockholms
kronofogdedistrikt framför liknande synpunkter.

Enligt lagberedningen ger den föreslagna metoden
att ersätta 1932 års konvention med en ny konvention som i sak endast hänvisar
till ensartade, interna lagar i de olika länderna långt ifrån samma garanti som
nuvarande överenskommelse för att enhetiiga regler på området kommer att gälla
i Norden. Varje land kan anför beredningen när som helst ändra sin egen
lagstiftning efter behag utan att någon uppsägning av konventionen behöver ske.
Kanske har frågan inte så stor praktisk betydelse för den nordiska
rättslikheten beträffande verkställigheten av domar. Den har enligt
lagberedningen större betydelse pä t.ex. det familjerättsliga området, om man
verkligen önskar garanti för att så långt möjligt likartade regler gäller i
materiellt hänseende. De nordiska konventionerna har respekterats och möjlighet
har också i viss utsträckning beretts att jämka dem, när de nordiska länderna
har ingått i förhandlingar med andra stater om konventioner med mer eller
mindre avvikande och i princip för anslutande stater tvingande innehåll.
Beredningen befarar vidare att den nu föreslagna konventionen inte kan bereda
skydd mot de svårigheter som uppstår när del gäller relationerna tiU
konventioner som innehåller bestämmelse enligt vilken redan existerande
konventioner skall respekteras. En nordisk inblanco-konvention ålägger inte de
särskilda nordiska länderna några som helst förpliktelser beträffande utformningen
av de egna lagarna, vilket däremot andra konventioner kan göra. Den nya metoden
kan komma att sätta de nordiska länderna i trångmål. Den förutsätter i allt
fall en ytterst liberal, informell inställning från alla andra berörda länders
sida för att den internordiska regleringen skall stå sig. Liknande synpunkter
framförs av Svea hovrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

5.2
Nya exekutionstitlar

Vad utredningen har föreslagit i denna del har i
allmänhet godtagits av remissinstanserna. På en del håll är man beredd att gå
längre än utredningen i fråga om att godta nya exekutionstitlar.

Enligt Svea hovrätt föreligger det inte några
avgörande hinder mot att i Sverige verkstäUa norskt exigibelt gäldsbrev och
utmätningsmans protokoll över avräkning enligt den finska lagen om
avbetalningsköp. Enligt lagberedningen har utredningen möjligen varil alltför
försiktig. Berednigen skulle för sin del inte ha så mycket att invända mot att
de två nämnda exekutionstitlarna får verkstäUas i Sverige. KommerskoHegium
framhåller att det inte minst med hänsyn till övriga länders inställning i och
för sig skulle vara önskvärt att regleringen fick omfatta även dessa
exekutionstitlar. Vad utredningen har anfört om förutsättningarna härför synes
emellertid ge vid handen att förslaget härvidlag sträcker sig så långt det med
hänsyn till föreliggande faktorer f.n. är möjligt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 29

Advokatsamfundet är överens med
utredningen om att danskt udenretiigt foriig och norskt exigibelt gäldsbrev
inte generellt bör få verkan av exekutionstitel i Sverige. SkuUe den svenska
exekutionsprocessen få andra och mer effektiva former, förutsätter samfundet
att frågan om verkställighet i Sverige las upp till förnyad prövning. I fråga
om de danska forligen har samfundet dock inte något att erinra mot att
verkstäUighet tiUåts i Sverige under de förutsättningar som utredningen anger.
1 motsats till utredningen menar samfundet att finskt protokoll över exekutiv
myndighets avräkning vid avbetalningsköp bör kunna godtas i Sverige under
förutsättning att gäldenären vid tiden för myndighetens beslut hade hemvist i
Finland. Den situationen att gäldenären efter sådan förrättning i Finland
flyttar till Sverige torde inte vara opraktisk.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län ifrågasätter däremot om man inte bör vara återhållsam med att godta
exekutionstitiar som saknar motsvarighet i Sverige. Det gäller enligt
länsstyrelsen både norsk åklagarmyndighets föreläggande av betalningsskyldighet
och danskt udenretiigt foriig.

5.3 Verkställighet av icke laga kraftvunna avgöranden

De remissinstanser som uttalar sig
i denna del godtar i allmänhet vad utredningen har föreslagit.

Enligt föreningen Sveriges
kronofogdaräv kravet på laga kraft nödvändigt såväl på de grunder som
utredningen har anfört som med hänsyn tUl de komplikationer som kan uppstå hos
kronofogdemyndigheten vid återgång av verkställighet. För att inte missförstånd
skall uppstå bör av lagtexten framgå att lagsökningsutslag, tredskodomar och
belalningsförelägganden inte vinner laga kraft förrän återvinningsfristen har
löpt ut. Liknande synpunkter anförs av kronofogdemyndigheten i Göteborgs
kronofogdedistrikt .

5.4 Forumregleringen

Vad utredningen har föreslagit i
denna del har över lag godtagits vid remissbehandlingen.

5.5 Övriga frågor

Flera remissinstanser, däribland
EON, kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
kronofogdedistrikt samt föreningen Sveriges kronofogdar, anser att ansökan om
verkställighet skall göras direkt

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 30

hos
kronofogdemyndighet, och inte hos överexekutor. EON anför att kronofogdarna är
väl lämpade att pröva ingivna handlingar från exigibili-tetssynpunkt och
framhåller att en sådan ordning skulle innebära en klar förenkling av
handläggningsrutinen. Enligt föreningen Sveriges kronofogdar skulle sökanden
slippa den fördröjning av målets handläggning som uppstår genom att målet skall
passera genom överexekutor. Några kompetensinvändningar mot en sådan ordning
kan enligt föreningen inte göras, eftersom kronofogdemyndigheterna dagligen
sysslar med exigibilitetsprövningar och därigenom förvärvar omfattande
erfarenhet på området.

Kronofogdemyndigheten i Malmö kronofogdedistrikt
framhåller att om ansökan om verkställighet görs direkt hos
kronofogdemyndigheten viss svårighet kan uppkomma för utiändsk sökande att
utröna hos vilken kronofogdemyndighet verkställighet skall begäras. Om sådan
begäran kunde göras hos en för hela riket gemensam myndighet, som endast hade
att vidaresända ärendet till rätt kronofogdemyndighet, skulle ansökningsförfarandet
i hög grad förenklas för borgenären. Ett naturiigt organ för mottagande och
vidaresändande av ansökningar om verkställighet är enligl kronofogdemyndigheten
centralmyndigheten för exekutionsväsendet. EON, som biträder detta förslag,
betonar att prövningen av forumfrägan bör ankomma på exekutiv myndighet och
inte på den administrativa centralmyndigheten. Om uppgiften av praktiska skäl
ändå anses böra åläggas nämnden, bör detta endast vara ett andrahandsalternativ
till ansökningsförfarande hos kronofogdemyndighet. Sökanden bör enligt EON
självfallet i första hand ha möjlighet att inge ärendet direkt till
kronofogdemyndigheten.

Förslaget i promemorian att i princip slopa kravet
på s.k. verkställbarhetsbevis har i allmänhet lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen. Några remissinstanser, däribland kronofogdemyndigheten i
Stockholms kronofogdedistrikt, länsstyrelsen i Stockholms län och föreningen
Sveriges kronofogdar, framhåller emellertid att det inte så sällan förekommer
att det begärs verkställighet med stöd av handlingar som inte utgör laga exekutionsurkund.
För att undvika onödig skriftväxling och underlätta verkställighetsprövningen
föreslås att sökanden även i fortsättningen skall förete ifrågavarande bevis.

Beträffande frågan om översättning av handlingar
har enligt EON erfarenheterna visat att det från rättssäkerhetssynpunkt måste
uppställas ett oviUkoriigt krav på översättning av exekutionsurkund och övriga
handlingar. Befogenheten för överexekutor att medge undantag från kravel på
översättning bör därför enligt EON begränsas i enlighet härmed. Liknande
synpunkter framförs av kronofogdemyndigheten i Stockholms, Malmö och Haparanda
distrikt, länsstyrelsen i Stockholms län och föreningen Sveriges kronofogdar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 31

6 Betänkandet

Beträffande behovet av vidgade
möjligheter att verkställa beslut rörande vårdnad om barn framhålls i
betänkandet i huvudsak följande. Den nordiska domsverkställighelskonventionen
av år 1932 omfattar över huvud inte avgöranden av administrativ myndighet.
Beslut av administrativ myndighet som rör vårdnad om barn eller umgängesräit
kan inte som sådant verkställas i annat land. Om administrativt beslut enligt
1931 års nordiska konvention med internationellt privaträttsliga bestämmelser
om äktenskap m.m. skall gälla utanför det land där det har meddelats, är det
emellertid tänkbart, att beslutet ändå kan ge anledning till ingripande utanför
det land där beslutet har meddelats. I betänkandet hänvisas för svensk del till
möjligheten för överexekutor att enligt 191 § ulsökningslagen (1877:31 s. 1)
meddela handräckning när någon själv har tagit sig rätt.

När det föreligger dom om vårdnad
ger art. 10 i 1932 års konvention, jämförd med art. 22 i 1931 års konvention, i
allmänhet möjlighet till verkställighet när domen rör nordiska medborgare.
Konventionerna nämner inte särskilt domar rörande umgängesrätt, men i praxis
har internordisk verkställighet ansetts möjlig också i fråga om sådana
avgöranden. VerkstäUighet av vårdnadsbeslut e.d. kan emellertid inte erhållas
enligl nyss nämnda regler, om inte de krav i fråga om medborgarskap m.m. som
ställs i 1931 års konvention är uppfyllda. Denna konvention är vidare inte
tUlämplig på avgöranden rörande vårdnaden om barn utom äktenskap. Inte heller
berör konventionen beslut om vårdnaden om barn i äktenskap, när hemskillnad
eller äktenskapsskillnad inte har yrkats eller tidigare har beslutats. Huruvida
verkställighet i de fall som inte har berörts av 1931 års konvention kan
erhållas enligt huvudregeln i 1932 års domsverkstäUig-hetskonvention, är enligt
utredningen ovisst.

Även när vårdnadsdom inte enligt
uttryckligt konventionsstadgande skall gälla utanför det land där domen har
meddelats, kan det tänkas att avgörandet enligt internationellträttsliga
grundsatser bör respekteras. 1 sådant fall uppkommer fråga om domen trots att
den inte som sådan kan verkställas likväl kan indirekt ge anledning till
ingripande. Interimistiska domstolsbeslut rörande vårdnad eller umgängesrätt
omfattas inte av de gäUande konventionerna, och det är ovisst i vad mån de kan
föranleda verkställighet i annat land.

Sammanfattningsvis anförs i betänkandet
att administrativt beslut rörande vårdnad eller umgängesrätt aldrig som sådant
kan verkställas i annat nordiskt land, medan dom i sådan fråga i många men inte
alla fall kan föranleda direkt verkställighet. En viss möjlighet att uppnå
verkställighet på indirekt väg torde härutöver finnas. Även om några större
praktiska olägenheter av luckorna i nuvarande verkställighetsregler inte har
yppats, synes det lämpligt att bristerna avhjälps. Med den växande rörligheten
hos befolkningen ökar behovet av internordisk verkställighet. Brister på

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 32

området
kan i de särskilda fallen leda till stötande konsekvenser.

Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet
om att dessa verkställighetsfrågor bör regleras genom en särskild konvention.
Några gemensamma regler om den interna verkställigheten av belut rörande
vårdnad om barn m.m. har dock på grund av de organisatoriska olikheterna inte
ansetts möjligt att åstadkomma.

Som allmän motivering tiU förslaget anförs i
betänkandet följande. Verkställighet av vårdnadsavgöranden skiljer sig i många
hänseenden från verkställighet i förmögenhelsrättsliga mål. Bl.a. måste hänsyn
tas till barnet, som formellt sett inte är part men som likväl är den som närmast
berörs. Det är vidare skäligt att sökanden får vissa lättnader som inte står
till buds i vanliga mål, t.ex. hjälp med att få ansökan vidarebefordrad lill
myndighet i annat land. 1932 års domsverkställighetskonvention, som f.n.
reglerar verkställigheten i hithörande fall, saknar bestämmmelser i sådant
syfte. Den avser dessutom endast judiciella avgöranden. Som har nämnts förut
meddelas i Danmark, Island och Norge beslut rörande vårdnad och umgängesrätt i
stor utsträckning av administrativ myndighet, och det är önskvärt att
verkställighet kan erhållas även av sådana beslut.

Den föreslagna nya konventionen upptar bestämmelser
om internordisk verkställighet med anledning av beslut som rör vårdnad eller
umgängesrätt eUer barns överlämnande i annal fall. Förslaget omfattar domar och
andra beslut av domstol samt beslut av administrativ myndighet. Undantag görs
dock för beslut av verkställande myndighet. Sådant beslut har inte ansetts böra
få exigibilitet utanför det land där beslutet har meddelats. Förslaget avser
inte heller verkställighet av beslut som barnavårdsnämnd eller annan myndighet
har meddelat enligt tillämplig lagstiftning om del allmännas barna- och
ungdomsvård eUer annan därmed jämföriig vård eller behandling, t.ex. vård som
bereds psykiskt efterbliven eller barn som insjuknat i epidemisk sjukdom.
Verkställighet av sådant administrativt beslut om frihetsberövande har en helt
annan karaktär än verkställigheten i nu aktuella fall.

Med de antydda begränsningarna omfatlar
konventionsförslaget (art. 1) samtiiga avgöranden rörande vårdnad om eller rätt
till umgänge med barn. Även beslut angående överlämnande av barn i andra fall,
t.ex. från fosterföräldrar till de naturliga föräldrarna kan verkställas enligt
förslaget. Däremot avser detta inte fall då sökanden stöder sitt krav på att få
barnet överlämnat, inte på dom eller administrativt beslut utan enbart på sin
ställning som vårdnadshavare. I sådant fall torde sökanden normalt kunna
påkalla verkställande myndighets bistånd även om hans ställning grundas på
vårdnadsreglerna i annat lands lag.

Det har inte ansetts behövligt att kräva att
parterna skall vara medborgare i fördragsslutande stat eller ha hemvist där.
Något sådant krav ställs inte upp i t.ex. 1932 års verkställighetskonvention.
Undantag beträffande dom som har meddelats mot utebliven svarande anses inte
heller påkallat.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 33

Förslaget avser såväl slutliga
avgöranden som beslut av interimistisk karaktär. För alt verkställighet skall
kunna erhållas i annat land krävs enligt förslaget atl beslutet är
verkslällbart i det land där det har meddelats. Till följd härav kan
verkställighet av dom i allmänhet inte äga rum förrän domen har vunnit laga
kraft eller, såvitt rör dom av dansk domstol, fuldbyrdelsesfristen har gått
till ända utan att talan har fullföljts. Interimistiska domstolsbeslut samt
administrativa myndigheters beslut är däremot i allmänhet omedelbart
verkställbara.

Domsverkställighetskonventionen
reglerar, förutom villkoren för verkställighet, även frågan om doms giltighet
i annat land än det land där den har meddelats. 1962 års indrivningskonvention
behandlar däremot endast verkställighetsfrågor, och samma begränsning har
ansetts böra iakttas i förslaget. Beslut som rör vårdnad e.d. måste enligt
sakens natur kunna hävas och ersättas med nytt beslut, om förhållandena har
ändrats väsentligt. Frågan när beslut som har meddelats i ett nordiskt land kan
ändras av myndighet i annat nordiskt land är delvis reglerad i 1931 års
nordiska konvention med internationellt privaträttsliga bestämmelser om
äktenskap m.m. men står i övrigt öppen. I betänkandet anförs att det inte har
ansetts vara möjligt alt lösa dessa problem inom ramen för den nya
konventionen.

Enligt konventionsförslaget kan
sökanden alltid vända sig direkt till myndighet i verkslällighetslandet (art.
2). Det fordras alltså inte, såsom enligt indrivningskonventionen, att han
själv vistas där. Förslaget anger inte till vilken myndighet i
verkställighetslandet framställningen skall ges in. Det har överlämnats åt
varje stat att genom sin interna lagstiftning träffa avgörandet härom. Del
lämpligaste torde vara att framställning får göras direkt till del
verkställande organet, om inte språksvårigheter föranleder en annan ordning.
Man får visserligen räkna med att handlingarna inte alltid är kompletta när
ärendet kommer in eller att andra brister förekommer som hade kunnat avhjälpas
av ett förmedlande organ. Med hänsyn till att verkställigheten i hithörande
fall ankommer på väl kvalificerade myndigheter anses någon större olägenhet
dock inte vara atl befara härav.

Om sökanden inte är förtrogen med
förhållandena i verkställighetslandet, kan det vara betungande för honom att
vända sig till myndighet där, framhålls det vidare i betänkandet. Förslaget ger
honom möjlighet att i stället, efter eget val, vända sig till myndighet i den
fördragsslutande stat där han vistas eller där exekutionstiteln kom till.
Hänvändelse till myndighet i vistelselandet (som här förutsätts vara ett annat
än verkslällighetslandet) torde bli det alternativ som sökanden i aUmänhet
föredrar, om han inte vill vända sig direkt till verkställighetslandet. Att
rikta framställningen lill myndighet i beslutslandet kan bli aktuellt särskilt
när sökanden är bosatt utom Norden. Framställning som har gjorts hos myndighet
i annat land än verkställighetslandet måste översändas dit. Förslaget anger
vilka myndigheter som är behöriga att översända och motta framställningen. Det
är samma myndigheter som är behöriga att översända och motta framställning

3 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 128

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 34

enligt
1962 års nordiska indrivningskonvention.

Enligt förslaget kan verkstäUighetsmyndigheten
kräva bevis att beslutet kunnat verkställas i det land där del har meddelats
(art. 3). Beviset meddelas i sist nämnda land av myndighet som är behörig att
vidarebefordra framställning. Det är underförstått att, om exekutionstiteln är
en dom som har blivit försedd med vederbörligt lagakraftbevis, särskilt bevis
om domens exigibilitet inte skall krävas. Exigibilitetsbevis bör inle heller i
övrigt begäras annat än när verkställighetsmyndigheten svävar i verkligt
tvivelsmål om hur det förhåller sig med saken.

Förslaget upptar vidare en föreskrift om att
verkställighet i varje stal sker enligt där gällande lag (art. 4). Denna
innebär t.ex. att sökande som åberopar ett av dansk myndighet meddelat beslut
om umgängesrätt inte med stöd därav kan påkalla hämtning av barnet i Norge utan
får nöja sig med den verkställighetsmöjlighet som där står till buds, dvs.
föreläggande av tvangsbot. Vidare får i varje stat tillämpas vad som där gäller
om hinder i särskilda fall mot verkställighet av interna beslut. Förslaget
medför att verkställighet i Danmark kan erhållas av beslut som tillerkänner
fadern till barn utom äktenskap umgängesrätt med barnet trots att enligt dansk
rätt fader till sådant barn f.n. inte har umgängesrätt.

1 överensstämmelse med huvudregeln i
indrivningskonventionen skall enligt förslaget verkställigheten ske utan avgift
för sökanden. Bestämmelsen motiveras av såväl sociala som praktiska skäl.
Uttagandet av de relativt små avgifter som här kommer i fråga skulle medföra
oproportionerligt stort besvär. Uttrycket avgift får enligt förslaget tas i vidsträckt
bemärkelse så att det omfattar all kostnad som det allmänna eljesl kan ta ut av
sökanden, t.ex. hämtningskostnad enligt dansk lagstiftning. I sammanhanget
framhålls att förslaget inte avser att reglera frågan i vad mån
verkstäUighetsmyndigheten har att ombesörja barnets resa, om sådan fordras för
beslutets genomförande. Här får tillämpas vad som gäller enligt
verkställighetslandets interna rätt.

Förslaget berör slutligen också spörsmålet om
kostnadsersättning i mål rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn
eller överlämnande av barn i annat fall (art. 5). Det har ansetts vara
praktiskt lämpligt att sådan ersättning får tas ut på samma sätt som gäller
enligt indrivningskonventionens regler om uttagande av kostnadsersättning i
mål eller ärende om underhållsbidrag som avses i konventionen. Härigenom blir
det möjligt alt anlita samma myndigheter för översändande och mottagande av
framställningar enligt de båda konventionerna.

7
Remissyttrandena över betänkandet

Förslagets huvudlinjer har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 35

JK anför att förslaget synes väl ägnat att avhjälpa
de nuvarande bristerna i den rättsliga regleringen av internordisk verkställighet
av vårdnadsbeslut m.m. EON och föreningen Sveriges häradshövdingar framför
liknande synpunkter. De noterar vidare att det framlagda förslaget inte ger
gemensamma regler för den interna verkställigheten och betonar vikten av att
även en sådan reglering kommer till stånd.

Socialstyrelsen framhåller att de nuvarande
reglerna endast i få fall har visat sig vara otillräckliga. Enligt styrelsens
mening kan det ändå vara lämpligt att i enlighet med förslaget vidga
möjligheterna till verkställighet. Som skäl härför hänvisar styrelsen bl.a.
till att allt fler medborgare i de nordiska länderna för längre eller kortare
tid bosätter sig i annat nordiskt land. Överståthållarämbetet och
barnavårdsnämnderna i Linköping, Malmö och Helsingborg gör liknande uttalanden.

Beträffande de särskilda bestämmelserna görs
följande anmärkningar av remissinstanserna.

JK ifrågasätter om inte art. 1 bör förtydligas för
att markera att frågor om företräde mellan mot varandra stridande beslut endast
till en del regleras i konventionen och eljest är att bedöma med ledning av
oskrivna internationellträttsliga regler.

Länsstyrelsen i Norrbottens län lar upp frågan hur
det skall förfaras om det föreligger två stridiga beslut, ett från landet A och
ett senare från landet B och verkställighet begärs i elt tredje land C. I
betänkandet anförs atl det torde ligga i sakens natur att, om 1931 års
konvention är tillämplig och enligt denna beslutet från B skall gälla, detta
beslut också skaU verkställas. Om däremot konventionen inte är tillämplig, får
enligt betänkandet frågan om verkställighet prövas enligt oskrivna
internationellträttsliga regler. Länsstyrelsen deklarerar som sin uppfattning
att samma regler bör gälla för verkställighet oberoende av huruvida 1931 års
konvention är tillämplig eller inte.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att den i
art. 2 medgivna möjligheten för sökanden att vända sig direkt till myndighet i
verkställighetslandet knappast innebär någon fördel för annan sökande än den
som vistas i det land där verkställighet söks. På grund härav och med
hänvisning till att den föreslagna ordningen torde komma att medföra
olägenheter för den verkställande myndigheten anser länsstyrelsen att denna
möjlighet bör begränsas lill att avse sökande som vistas i verkställighetslandet.

EON
anför beträffande art. 3 att avsikten synes vara att den myndighet som prövar
frågan huruvida verkställighet kan ske och förordnar därom och inte den
myndighet som ombesörjer den direkta verkställigheten skall äga fordra in bevis
om verkslällbarhet. För att undgå felaktig tolkning av bestämmelsen bör därför
enligt nämndens mening tydligt anges att den ifrågavarande befogenheten
tillkommer myndighet som förordnar om verkställigheten. JK påpekar att
hänvisningen i art. 4 belräffande verkställigheten till lagen

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 36

i
verkställighetsstaten enligt betänkandet innebär hinder mot verkställighet av
beslut, om det ifrågavarande innehållet inte förekommer i
verkställig-hetsslatens interna rätt. Detta bör enligt JK uttryckligen anges i
konventionstexten.

Barnavårdsnämnden i Malmö anser att det
förhållandet att verkställighet i varje stat skall ske enligt där gällande lag
ibland leder till oväntade resultat och avsevärt begränsar konventionens värde.

Barnavårdsnämnden i Kiruna, som har anslutit sig
till ett av socialchefen i Kiruna avgivet yttrande, framhåller att en skyndsam
handläggning av ärendena är väsentlig och anser att bampsykiater och
barnpsykolog bör anlitas där så erfordras för alt bedöma risken av att barnet
lider men av en förflyttning. Vidare anser han att verkställigheten normalt bör
ske under uppsikt av läkare och socialarbetare. Barnavårdsnämnden förordnar
därför att i konventionen tas in en föreskrift eller åtminstone en rekommendation
om skyndsamhet och sakkunnig medverkan vid utredning och verkställighet.

Överståthållarämbetet påpekar att
konventionsförslagel till skiUnad från 1932 års domsverkställighetskonvention
inte innehåller någon ordre public-klausul. Ämbetet finner det emellertid
tveksamt om en sådan är nödvändig och tUlägger, att frågor vid den praktiska
tillämpningen sammanhängande exempelvis med olika regler om vid vilken ålder
barns samtycke skall inhämtas före verkställighet kan såsom procedurregler
lösas enligt verkställighetslandets interna regler.

8
Föredraganden

8.1
Allmänna synpunkter

Frågan om en revision av 1932 års nordiska
konvention om erkännande och verkställighet av domar har länge stått på
dagordningen för det nordiska lagsamarbetet. Önskemålei om en revision har
främst sin grund i att vissa vanligen förekommande exekutionstitlar rörande
fordringsanspråk inte täcks av regleringen. Det gäller för Sveriges del s.k.
slutbevis i mål om betalningsföreläggande och för övriga.nordiska länders del
motsvarande lyper av exekutionstitlar. En översyn av konventionen har framstått
som önskvärd också från andra synpunkter. Sålunda har väckts fråga om att
införa möjlighet till erkännande och verkställighet av domar som inte har
vunnit laga kraft, något som den nuvarande regleringen i princip inte medger.
Reglerna om tredskodoms internordiska gUtighet har vidare anselts böra ses
över. Ytterligare har behov visat sig av gemensamma nordiska regler om
verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn m.m. I del vidare internationella
perspektivet har också funnits anledning att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 37

uppmärksamma
två nya multilaterala konventioner på området, nämligen 1968 års EG-konvention
angående domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens
område samt 1971 års Haagkonvention rörande erkännande och verkställighet av
utländska domar på privaträttens område.

Arbetet på en revision av 1932 års nordiska
domsverkställighetskonvention har skett i olika etapper. Överiäggningar mellan
de nordiska länderna inleddes redan år 1966. För svensk del handhades
revisionen därefter av utredningen rörande frågan om verkställighet av utländsk
dom i tvistemål. Utredningen avlämnade år 1970 en promemoria (Ds Ju 1970:20)
med förslag till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område. Redan dessförinnan hade frågan om verkställighet av
avgöranden om vårdnad m.m. utretts av särskilda delegerade från de nordiska
länderna. Detta arbete resulterade i det samnordiska betänkandet (NU 1967:4)
Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn
m.m. I en tredje och avslutande etapp har håUits nordiska överläggningar på
departementsnivå vilka har avslutats är 1976.

Innan jag går närmare in på de förslag som de
nordiska överläggningarna har resulterat i, kan det vara på sin plats att
beröra huvuddragen av nuvarande ordning. Några generella bestämmelser om i vad
mån utiändsk dom i tvistemål tillerkänns giltighet eller kan verkstäUas i
Sverige finns inte. I förhållande till övriga nordiska länder har emellertid
genom Sveriges anslutning till 1932 års konvention principiellt uttalats att
civildomar från dessa länder erkänns och verkställs också här i landet. Den
nordiska konventionen har införlivats med svensk rätt genom lagen (1932:540) om
erkännande och verkstäUighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island
eller Norge. Lagen är tillämplig på lagakraftvunnen dom som har getts i
tvistemål eller har meddelats i brottmål angående skadestånd. Med
lagakraftägande dom jämställs finskt lagsökningsutslag, vissa förlikningar samt
lagakraftägande beslut som i tvistemål har meddelats angående ersättning för
rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne eller sakkunnig.

Från lagens tillämpningsområde undantas avgöranden
i vissa familje- och successionsrättsliga frågor. Detsamma gäller avgöranden i
konkursrättsliga, offentligrättsliga och arbetsrättsliga frågor. Beträffande
en del av de undantagna områdena har mellan de nordiska länderna ingåtts
särskilda överenskommelser. Här kan erinras om 1931 års konvention innehåUande
internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och
förmynderskap, 1933 års konvention angående konkurs och 1934 års konvention om
arv, testamente och boutredning. Av dessa överenskommelser innehåUer de två
senare inte några egentiiga bestämmelser om erkännande och verkställighet av
avgöranden på området ulan hänvisar lill 1932 års reglering i ämnet. I 1931 års
konvention ingår däremot en regel (art. 22) om att avgörande i fråga som avses
i konventionen gäller också i övriga nordiska länder- Lagakraftvunnen dom eller
administrativ myndighets

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 38

beslut
angående vårdnad tillerkänns sålunda enligt 1931 års konvention rättskraft, om
avgörandet har meddelats i samband med mål om legal separation (hemskUlnad)
eller äktenskapsskillnad. Som ytterligare förutsättning gäller att parterna
skall vara medborgare i fördragsslutande stat. Verkställighet skall emellertid
enligt 10 § 1932 års lag följa den lagens reglering. Det kan tiUäggas atl i
fråga om indrivning av underhållsbidrag finns en särskild nordisk konvention av
år 1962.

I förhåUande lill utomnordiska länder har Sverige
endast belräffande Schweiz träffat överenskommelse om erkännande och
verkstäUighet av civildomar i allmänhet. I övrigt har Sverige genom tillträde
till olika multilaterala konventioner på speciella områden åtagit sig alt
erkänna och verkställa civildomar i viss utsträckning. Ett färskt exempel på
ett sådant åtagande lämnar dom som grundas på det internationella fördraget om
godsbefordran med järnväg (CIM) eller på det internationella fördraget om
befordran med järnväg av resande och resgods (CIV), se lagen (1974:744) om
verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella
järnvägsfördrag m.m.

I 1970 års promemoria konstateras att gällande
internordiska reglering av frågan om erkännande och verkställighet av
civildomar inte har så stor betydelse, om man ser enbart till antalet fall då
verkställighet av dom har begärts i annat nordiskt land än det där domen har
meddelats. Regleringen har emellertid en avsevärd effekt genom att tappande
part redan på grund av vetskapen om att ett domstolsavgörande kan verkställas i
övriga nordiska länder stäUer sig domen till efterrättelse. Den får av samma
anledning verkan genom att gäldenär ofta frivilligt betalar utan att borgenären
ens behöver utverka någon exekutionstitel. Som grund för förslaget om revidering
av nuvarande bestämmelser framhålls i promemorian särskilt att en rad frekventa
exekutionstitiar i de olika länderna faller utanför tillämpningsområdet för
1932 års konvention. Dessutom är konventionen i vissa hänseenden föråldrad och
även i övrigt i behov av översyn.

I promemorian föreslås att 1932 års konvention
skall ersättas med i sak ensartade lagar i de olika länderna. Vid sidan härav
skall finnas en ramkonvention om erkännande och verkställighet av nordiska
domar. Konventionen föreslås innehålla endasl en hänvisning till bestämmelserna
i de samnordiska lagarna. Behov av en ramkonvention anses föreligga för att
undvika svårigheter när det gäller relationerna till utomnordiska konventioner
som innehåller bestämmelse enligt vilken gällande konventioner skall
respekteras men däremot inte någon motsvarande föreskrift om förhållandet till
ensartade lagar.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget i
huvudsak fått ett positivt mottagande. Några remissinstanser har dock
ifrågasatt värdet av den föreslagna ramkonventionen. De befarar att
konventionen inte kommer att få avsedd verkan och menar att konstruktionen
äventyrar en enhetlig reglering på området.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 39

Som jag har nämnt nyss har samtidigt med revisionen
av 1932 års konvention på nordisk basis utretts behovet av en särskild
reglering av frågan om verkställighet av avgöranden om vårdnad om barn m.m. 1
det år 1967 avgivna betänkandet i ämnet läggs fram förslag till en nordisk konvention
angående verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m.m.
Förslaget, som omfattar såväl domar och andra beslut av domstol som
administrativ myndighets beslut i vårdnadsfråga, har över lag tUlstyrkts eller
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Vid de fortsatta nordiska överiäggningarna under
1970-talet har överenskommits att den ensartade lagstiftningen om erkännande
och verkstäUighet av domar i tvistemål bör omfatta inte bara de typer av
exekutionstitlar som diskuteras i 1970 års promemoria utan också
vårdnadsavgöranden. Härigenom undviks onödig dubbelreglering utan atl ramen för
regleringen sprängs. Någon särskild konvention om verkställighet av
vårdnadsavgöranden behövs således inte. Härutöver har man vid överläggningarna
enats om att den tillämnade ramkonventionen bör innehålla ett åtagande att
inte erkänna eller verkställa avgöranden meddelade i utomnordisk stat av
myndighet, vars behörighet har grundats uteslutande på vissa särskilt angivna
och som otillbörliga ansedda fora, om den mol vilken avgörandet riktar sig gör
invändning härom och har sitt hemvist i något av de nordiska länderna. Det
skydd som härigenom bereds personer med hemvist i nordiskt land stämmer i sak
överens med den reglering beträffande s.k. exorbitanta fora som ingår i
tilläggsprotokollet till 1971 års Haagkonvention rörande erkännande och
verkställighet av domar på privaträttens område.

De nordiska överläggningarna har resulterat i ett
förslag till reglering av frågan om erkännande och verkställighet av nordiska
avgöranden som innebär viktiga förbättringar i förhållande till nuvarande
ordning. Det gäller framför allt den förordade utvidgningen av
tillämpningsområdet för den samnordiska regleringen. Delta åstadkoms på två
vägar. Dels vidgas regleringen till att gälla också vissa nya exekutionstitlar
(däribland svenskt slutbevis i mål om betalningsföreläggande) samt avgörande
rörande vårdnaden om barn i större utsträckning än nu. Dels öppnas viss
möjlighet alt verkställa avgörande utan hinder av alt det inte har vunnit laga
kraft. Vid sidan härav har reglerna på området även i övrigt setts över i
belysning av nytillkomna internationella konventioner i ämnet. Den översyn som
sålunda har skett får enligt min mening ses som ett värdefullt led i del nordiska
samarbetet på förevarande område. Jag kan i allt väsentiigt ansluta mig till
den lösning som har utkristalliserats vid överläggningarna. Till de särskilda
frågor som har diskuterats under de olika etapperna av revisionen återkommer
jag i följande avsnitt.

Vid utarbetandet av de ensartade lagarna om
erkännande och verkställighet av nordiska avgöranden på privaträttens område
har länderna givetvis strävat efter att nå enighet i fråga om det sakliga
innehållet i

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 40

reglerna.
Detta mål har också vunnits på så gott som alla punkter. I ett par hänseenden
skiljer sig dock de olika lagförslagen åt. Det gäUer den internordiska
giltigheten av norska exigibla gäldsbrev och vissa danska exekutionstitiar
(bl.a. växel och check). Det har från svensk sida inte ansetts lämpligt att
direkt verkställighet medges beträffande dessa kategorier av fordringsbevis.
Övriga länder har ansett sig kunna helt eller delvis godta de åsyftade
handlingarna som grund för exekution. Den omständigheten att full enighet inte
har kunnat nås på dessa punkter innebär inte att den samnordiska lagstiftningen
härigenom skulle förlora sin enhetliga karaktär. Skillnaderna mellan ländernas
lagförslag härvidlag beror väsentiigen på olikheter i fråga om den interna
utsökningsrätten och organisationen av utsökningsväsendet.

N är det gäller formerna för den föreslagna
regleringen har f uU enighet rått under de nordiska överiäggningarna.
Konstruktionen med ensartade lagar och en formeU s.k. ramkonvention har av
prakiiska skäl föredragits framför en sedvanlig konventionsreglering.

Även jag anser att den konstruktion som har valts
har stora fördelar. Systemet med ensartad nordisk lagstiftning har numera
vunnit hävd och innefattar garanti för att inte elt land ensidigt ändrar sin
interna lag utan att samråda med övriga länder. En uttrycklig föreskrift om
sådant samråd finns f.ö. intagen i art. 37 i 1962 års nordiska
samarbetsöverenskommelse (det s.k. Helsingforsavtalel). Etl ytterligare skäl
för systemet med ensartade lagar i stället för en sedvanlig
konventionsreglering är att det inle är nödvändigt med fullständig
överensstämmelse mellan de olika ländernas lagtexter. Två eller tre länder kan
t.ex. lättare nå en särlösning. Så har också skett i viss omfallning i
förevarande fall. Den överenskomna tekniken har lidigare tillämpats bl.a. vid
tillkomsten av lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. Vad gäller
förslaget om en ramkonvention anser jag det vid överläggningarna andragna
skälet härför alltjämt ha bärkraft. Härtill kommer att konventionsförslaget
numera även upptar viss reglering av frågan om erkännande och verkställighet
av domar från icke-nordiska stater. Den valda konstruktionen synes därför vara
ändamålsenlig.

Jag förordar mot denna bakgrund att en reviderad
lagstiftning om erkännande och verkställighet av nordiska avgöranden på
privaträttens område nu kommer tUl stånd i enlighet med de riktiinjer som har
angetts i det föregående och att Sverige tillträder den konvention som har utarbetats
på området.

8.2
Nya exekutionstitlar

Vid de nordiska överläggningarna har man enats om
att internordisk giltighet bör tilläggas även finsk betalningsorder, svenskt
slutbevis i mål om betalningsföreläggande och norsk åklagarmyndighets
föreläggande av

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 41

ersättningsskyldighet.
Överenskommelse har också träffats om att godta beslut om återbetalning till
staten av förskott på sådan ersättning för inställelsekostnad som har
utbetalats till vittne, målsägande eller part. Sådan återbetalning kan
aktualiseras vid tillämpning av systemet med nordisk vittnesplikt. Man har
vidare enats om att danskt udenretiigt foriig och finsk exekutiv myndighets
beslut om avräkning vid återtagning av avbetalningsgods bör kunna verkställas i
alla nordiska länder. Som jag har berört förut har däremot full samstämmighet
inte uppnåtts om internordisk giltighet av vissa exekutionstitiar som i och för
sig är vanliga i Norge och Danmark, nämligen norska exigibla gäldsbrev och
sådana danska skuldebrev, pantbrev, växlar och checkar som enligt § 478, stk.
I, nr. 5-7, retsplejeloven utgör exekutionstitiar i Danmark. Ingen av de nämnda
exekutionstitlarna har ansetts böra tilläggas giltighet i Sverige. Norge har
intagit motsvarande hållning beträffande danska pantbrev, växlar och checkar.
Från finsk sida har man förklarat sig villig godta alla de berörda
exekutionstitiarna.

Det
kan i och för sig beklagas att full enighet inte har kunnat nås i fråga om
tillämpningsområdet för den samnordiska regleringen. En viktig orsak till att
ländernas lagförslag i denna del har kommit att skilja sig åt något är den
olikhet som finns mellan ländernas system för verkställighet av domar. Det
gäller både organisationen av exekutionsväsendet och det exekutiva förfarandet.
För Sveriges del är visserligen att beakta att utsökningslagstift-ningen är
föremål för en genomgripande omdaning på grundval av lagberedningens
betänkande (SOU 1973:22) Ulsökningsbalk. Det kommer emellertid att dröja ännu några
år innan en ny lagstiftning pä området kan träda i kraft. I sammanhanget bör
påpekas alt lagberedningen inte har lagt fram något förslag om att vidga
kretsen av inhemska exekutionstitiar till exempelvis skuldebrev. Något sådant
förslag har inte heller förts fram vid remissbehandlingen av beredningens
belänkande. Också organisationen av det svenska exekutionsväsendet är sedan
länge föremål för utredning. F.n. undersöks denna fråga av
kronofogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03), som väntas lägga fram förslag i
saken till sommaren 1977. Del är således i viss mån osäkert vilka
förutsättningar som efter en reform på utsöknings-området kommer att finnas för
att i större utsträckning än som har angetts nyss godta nya utiändska
exekutionstitiar.

Den restriktiva attityd till nya exekutionstitlar
som Sverige har intagit motiveras inte bara av hänsyn till nuvarande olikheter
mellan ländernas exekutiva system. Som utredningen har framhållit kan också
principiella betänkligheter andras mot alt utan vidare godta skuldförbindelser
som underiag för verkställighet. Jag kan i huvudsak ansluta mig till vad utredningen
har anfört härvidlag (se avsnitt 4.2).

1 motsats tUl utredningen anser jag att finsk
exekutiv myndighets beslut om avräkning vid återtagning av avbetalningsgods bör
kunna godtas som exekutionstitel i Sverige.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 42

Med hänsyn härtill förordar jag att det svenska
lagförslaget utformas i enlighet med den svenska ståndpunkten vid de nordiska
överläggningarna. Skulle det vid det fortsatta arbetet pä en ny ulsökningsbalk
visa sig finnas förutsättningar för en mindre återhållsam attityd till de nyss
berörda danska och norska exekutionstitiarna, kan frågan tas upp på nytt.

8.3
Verkställighet av icke lagakraftvunna avgöranden

Som framgår av den tidigare redogörelsen lUlhör
frågan om verkställighet av icke lagakraftvunna avgöranden de spörsmål som har
tilldragit sig särskilt intresse vid de nordiska överläggningarna. Från dansk
och norsk sida har tidigt intagits ståndpunkten att avgörande, varigenom
betalningsskyldighet har ålagts, bör kunna verkstäUas i viss omfattning utan
hinder av att avgörandet inte har vunnit laga kraft. Finland och Sverige har
däremot inte visat samma beredvillighet tiU sådan verkstäUighet. I 1970 års
promemoria upptas i enlighet härmed inte någon regel som medger verkställighet
av icke lagakraftvunnet avgörande. Som motiv härför anförs främst de
svårigheter som skulle vara förknippade med återgång av en i utlandet
verkställd exekution. Vidare pekas på att borgenär vid fara i dröjsmål kan
utverka kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd i verkställighetslandet (se
avsnitt 4.3).

Under de fortsatta nordiska överläggningarna har
den restriktiva hållningen på denna punkt övergetts av Finland och Sverige.
Enighet har således nåtts om att dom, varigenom betalningsskyldighet har ålagts
och som kan bli gällande i annat land enligt den ensartade lagstiftningen,
skall utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft kunna verkställas i
annat land, om den kan verkställas i den stat där den har meddelats. Detta
innebär att utmätning skall kunna äga rum för fordran enligt sådan dom. Någon
försäljning av den utmätta egendomen skall dock i princip inte kunna ske.
Härvidlag skall gälla vad som är föreskrivet i 40 § ulsökningslagen (1877:31 s.
1, UL) och motsvarande bestämmelser i övriga länders lagstiftning.

Den lösning varom man sålunda har enat sig vid de
nordiska överiäggningarna bör också enligt min mening följas. Det är
otvivelaktigt av värde för vinnande part att kunna handla snabbt vid fara i
dröjsmål. Möjligheten att utverka kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd är
otillräcklig för att tillgodose borgenärens intresse, eftersom han endast genom
utmätning kan säkerstäUa sin rätt i händelse av att gäldenären försätts i
konkurs. Förslaget att verkstäUighet skall kunna inledas men någon försäljning
av utmätt egendom inte kunna ske utan gäldenärens samtycke förrän avgörandet
har vunnit laga kraft innebär å andra sidan att gäldenären inte riskerar att
bli försatt i en ohållbar situation för den händelse han önskar överklaga
avgörande som har begärts verkställt. De svårigheter som kan uppstå för
gäldenären att få en inledd exekution att återgå är inte heller så stora att de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 43

bör
få fälla utslaget. Från staternas sida bör det vara möjligt atl vid behov genom
administrativa föreskrifter underlätta inle bara för borgenär att få dom
verkställd utan också för gäldenär att hindra att verkställighet påbörjas, när
återvinning har sökts. Bl.a. bör kronofogdemyndighet kunna lämna parterna
upplysning om hur de skall gå till väga i sådana hänseenden.

1 sammanhanget finns också anledning atl erinra om
att förtida verkställighet är möjlig i vissa fall redan enligt 1932 års
domsverkställighetskonvention, nämligen beträffande bl.a. finskt
lagsökningsulslag vUket anses lagakraftvunnet redan när tiden för besvär har
löpt ut (återvinningstidens utgång behöver således inte avvaktas). Något
absolut krav på laga kraft ställs inte heller upp i 1958 års Haagkonvenlion om
erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn, jfr 6 §
lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utiändska domar och
beslut angående underhåll till barn. Detsamma gäller 1973 års Haagkonvention
på samma område (jfr prop. 1975/76:98).

Mot bakgrund av det som har sagts nu finner jag
övervägande skäl tala för att Sverige ansluter sig till den ståndpunkt som i
förevarande hänseende har intagits vid de nordiska överiäggningarna. Det
svenska lagförslaget bör följaktligen innehålla en bestämmelse som gör det
möjligt att under tidigare berörda förutsättningar verkställa avgörande utan
hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

8.4
Vårdnadsavgöranden

Enligt art. 10 i 1932 års
domsverkställighetskonvention kan verkstäUighet enligt konventionen äga rum av
dom som har internordisk giltighet med stöd av art. 22 i 1931 års
överenskommelse på det familjerättsliga området. Det innebär att bl.a. dom
angående vårdnad om barn kan verkställas i annat nordiskt land. Denna möjlighet
till verkställighet är dock begränsad i flera hänseenden. Det krävs att domen
rör nordiska medborgare. Vidare skall frågan om vårdnaden ha prövats i samband
med yrkande om legal separation (hemskillnad) eller äktenskapsskUlnad. Beslut
rörande t.ex. vårdnaden om barn vars föräldrar inte är eller har varit gifta
med varandra faller utanför konventionsregleringen. Detsamma gäller avgörande i
vårdnadsfråga som har meddelats av administrativ myndighet, något som är
vanligt i bl.a. Danmark. Inte heller interimistiska beslut av domstol omfattas.

Den samnordiska vårdnadsutredningens förslag söker
råda bot på de brister som är förenade med nuvarande ordning. Enligt förslaget
skall internordisk verkställighet i vårdnadsfråga bli möjlig med anledning av
såväl domar som andra beslut av domstol. Regleringen avses vidare omfatta
beslut av administrativ myndighet. Kravet på medborgarskap i nordiskt land
föreslås slopat. Detsamma gäller anknytningen till äktenskapsmål. För
verkställighet skall krävas att avgörandet är verkslällbart i det land där det

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 44

har
meddelats.

Även om de fördelar som är förenade med den
föreslagna utvidgningen av samarbetet på området inte bör överskattas, är det
uppenbarligen av värde att de nuvarande reglerna om verkställighet av
vårdnadsavgöranden revideras. Vid de nordiska överläggningarna har uppnåtts
enighet om att internordisk verkställighet bör kunna ske beträffande en vidare
krets av avgöranden än dem som avses i art. 22 i 1931 års konvention. Förslaget
har vunnit remissinstansernas gUlande. Också jag anser att det bör genomföras.

Värdet av den föreslagna regleringen begränsas
visserligen av att nordiskt vårdnadsavgörande inte har ansetts kunna
tillerkännas rättskraft i vidare mån än som följer av 1931 års
äktenskapskonvention. Förslaget om vidgat tillämpningsområde beträffande
vårdnadsavgöranden rör sålunda bara verkställighet av sådant avgörande. Någon
praktisk olägenhet torde dock inte följa av denna begränsning. Det har f.ö.
inte varit möjligt att i förevarande sammanhang lösa de problem som är
förknippade med internordisk giltighet av vårdnadsavgöranden i allmänhet. Jag
vill i sammanhanget erinra om att enligt 1962 års indrivningskonvention
nordiskt underhållsbidrag kan drivas in, även om exekutionstiteln inte
tillerkänns rättskraft utanför den stat där avgörandet har meddelats eller
förbindelsen har ingåtts.

Som jag har nämnt tidigare har man vid de nordiska
överläggningarna kommit överens om att arbeta in de nya reglerna om
verkställighet av vårdnadsavgöranden i de ensartade lagarna. Avsikten är att
samma regler skaU gälla i Sverige vid verkställighet av nordiskt
vårdnadsavgörande som vid verkställighet av ett internt svenskt motsvarande
avgörande (jfr prop. 1967:138 s. 22 och 53). Sålunda skaU den prövning som
föreskrivs i 21 kap. föräldrabalken (FB) äga rum innan det kan bli aktueUt att
flytta över barnet i enlighet med det utländska avgörandet. Det kan tilläggas
att med den lösning som har valts något behov inte längre finns av särskilda
lagregler beträffande indrivning av kostnadsersättning som har ålagts part i
vårdnadsavgörande (jfr 5 § i 1967 års svenska lagförslag på området). Till
förslagets närmare utformning återkommer jag i specialmotiveringen.

8.5
Forumregleringen

Regleringen i 1932 års konvention innebär
beträffande domstolens behörighet att forumbestämmelserna i de olika nordiska
ländernas interna rätt i princip godtas. Undantag görs i vissa fall för dom i
mål mot utebliven svarande. Utevarodom gäller således endast om domstolen har
varit behörig på någon av de grunder som är särskilt angivna i konventionen.

Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet
om att bibehålla nuvarande huvudregel att forumreglerna i de nordiska ländernas
interna rätt i princip skall godtas. Samtidigt har det ansetts önskvärt att
sträcka ut denna princip till att gälla också domar mot utebliven svarande.
Vissa undantag

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 45

har
likväl bedömts vara nödvändiga med tanke på både sådana domar och domar
meddelade vid förmögenhets- eller delgivningsforum.

Som en allmän utgångspunkt har ansetts böra gälla
att de forumregler som har klassificerats som otillbörliga i tilläggsprotokollet
till 1971 års Haagkonvention på området inte bör godtas i den nordiska
regleringen.

Den sålunda föreslagna ordningen innefattar också
enligt min mening förbättringar i förhållande till nuvarande regler. Som
utredningen har framhållit kräver ett genomförande av förslaget inte alt
ländernas interna forumregler ändras så att de stämmer överens med den nordiska
regleringen. För svensk del gäller detta bestämmelserna om förmögenhetsforum
(10 kap. 3 § RB) och om forum arresti (10 kap. 6 § RB). Något förslag om
ändring i dessa regler läggs inte fram i detta lagstiftningsärende.

Med den nya regleringen av forumfrågan har det
ansetts befogat med en särskild regel till skydd för utebliven svarande. Som
allmän förutsättning för domstolens behörighet har ansetts böra gälla att
svaranden har fått kännedom om målet i tillräckligt god tid för att kunna
förbereda och ingå i svaromål i saken. Med hänsyn härtill har man vid
överläggningarna enats om att inte godta tredskodom och därmed jämförligt
avgörande, om föreläggande att svara i saken har delgivits endast genom
kungörelse. Undantag görs dock med tanke på regleringen i 1934 års nordiska
konvention om arv, testamente och boutredning (art. 28). Till de nu berörda
bestämmelserna återkommer jag i specialmotiveringen.

Som jag har angett nyss har man vid de nordiska
överläggningarna kommit överens om att avgörande som har grundats på de
forumbestämmelser som omfattas av tilläggsprotokollet till 1971 års
Haagkonvention i princip inle bör godtas. Det skydd som tilläggsprotokollet
avser att ge har ansetts böra tillerkännas nordiska medborgare (och annan som
har hemvist i nordiskt land) även såvitt gäller verkställighet av domar
meddelade i utomnordiska stater. Med anledning härav har den föreslagna ramkonventionen
kompletterats med bestämmelser varigenom de nordiska länderna förpliktar sig
alt om invändning görs inte erkänna eller verkställa avgöranden från andra
länder som grundar sig uteslutande på t.ex. förmögenhetsforum eller kärandens
medborgarskap (art. 2). Reglerna gäller endast avgöranden på rättsområden som
omfattas av lagstiftningen om erkännande och verkstäUighet av avgöranden i
aUmänhet på privaträttens område. Vidare berör reglerna inte åtaganden som de
fördragsslutande staterna har gjort genom gällande överenskommelser. Med sådan
överenskommelse jämstäUs överenskommelse som har undertecknats vid
ramkonventionens ikraftträdande eller som kan komma att ingås inom särskilda
områden. Utanför regleringen faller således erkännande av äktenskapsskillnad och
legal separation (hemskillnad) enligt lagen (1973:943) om erkännande av vissa
utiändska äktenskapsskillnader och hemskillnader.

Det
nu berörda åtagandet i ramkonventionen behöver inte f.n. införlivas

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 46

med
svensk rätt genom någon lagstiftningsåtgärd. Fråga härom kan emellertid
uppkomma om Sverige avser att tillträda annan konvention rörande erkännande och
verkstäUighet av domar på privaträttens område och den konventionen medger
erkännande eller verkstäUighet av avgörande från domstol vars behörighet har
grundats på exorbitanta fora.

8.6
Övriga frågor

Vid de nordiska överläggningarna har man enats om
att också i övrigt se över nu gällande regler om erkännande och verkställighet
av civildomar. Det gäUer bl.a. förfarandet vid begäran om verkställighet och
den redaktionella utformningen av reglerna. Jag kommer i specialmotiveringen
atl närmare behandla dessa frågor. På etl par punkter vill jag dock redovisa
vissa allmänna synpunkter.

Enligt 1932 års lag skall ansökan om verkstäUighet
göras hos överexekutor. 1 promemorian föreslås inte någon ändring härvidlag.
Vid remissbehandlingen har denna fråga tagits upp av bl.a. EON och en del
kronofogdemyndigheter som anser att ansökan om verkställighet i stället bör
göras direkt hos kronofogdemyndigheten. EON framhåller att kronofogdemyndigheterna
är väl lämpade att självständigt göra den aktuella prövningen och att en sådan
ordning skulle innebära en snabbare och enklare handläggningsrutin.

En av huvudtankarna bakom det nu aktuella nordiska
lagsamarbetet har varit att underlätta för borgenär att erhålla verkställighet
i annat nordiskt land. Fördelarna med den vid remissbehandlingen föreslagna
ordningen att prövningen av ansökan om verkställighet förläggs direkt hos
kronofogdemyndigheterna är enligt min mening uppenbara. För sökanden innebär
det att han behöver vända sig endast till en myndighet för att få sin exekutionstitel
formeUt prövad samt verkställd. För svaranden innebär det ingen större skUlnad
vilket system som tillämpas på denna punkt. Redan nu tillämpas den föreslagna
ordningen i fråga om underhållsbidrag som drivs in enligt lagen (1962:512) om
indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland,
Island eller Norge. Kronofogdemyndigheterna har visat sig vara väl skickade alt
handha prövningen enligl 1962 års lag. Något hinder mot att införa samma system
vid verkstäUighet av andra nordiska exekutionstitlar anser jag därför inte
föreligga. Ett ytterligare argument för den föreslagna ordningen är att
enhetliga regler beträffande verkställigheten av nordiska exekutionstitiar
härigenom erhålls i Sverige. På nu anförda skäl godtar jag förslaget att
ansökan om verkställighet skall göras direkt hos kronofogdemyndighet. Med
hänsyn lill det stora antalet kronofogdedistrikt (f.n. 81 ) kan det visa sig
vara praktiskt att skapa ett system som underlättar för sökanden att skicka
ansökningshandlingarna till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 47

behörig
kronofogdemyndighet.

Jag vill i sammanhanget nämna att frågan om
avskaffande av över-exekutorsinstitutionen f.n. övervägs inom
justitiedepartementet. Denna fråga har nära samband med arbetet på en ny
ulsökningsbalk och den undersökning av exekutionsväsendets lokala organisation
som görs av kronofogdemyndighetsutredningen. Förslaget att föriägga prövningen
av ansökan om verkställighet av nordiska civildomar till kronofogdemyndighet
bör enligt min mening kunna bedömas fristående från det sålunda pågående
lagstiftnings- och organisationsarbetet. Ett genomförande av förslaget innebär
inte att ställningstagandet till frågan om överexekutorsinstitu-tionens
avskaffande föregrips.

En annan fråga som har berörts vid
remissbehandlingen är förslaget att slopa det obligatoriska kravet på s.k.
verkstäUbarhetsbevis (6 § första stycket 2 i 1932 års lag). Från bl.a.
kronofogdehåll har framhållits att det inte sällan förekommer att verkstäUighet
begärs med stöd av handlingar som inte utgör laga exekutionsurkund. Det föreslås
därför att sökanden även i fortsättningen skaU förete sådant bevis.

Vid de nordiska överläggningarna har Danmark inte
ansett sig kunna göra avkall på detta krav. EnHgt den överenskommelse som har
träffats mellan Sverige, Norge och Finland skall del emellertid vara
tillräckligt med lagakraftbevis när det gäller verkstäUighet av nordiskt
avgörande som har vunnit laga kraft. Om domen inte har vunnit laga kraft eller
om ansökningen avser förlikning krävs däremol bevis om atl avgörandet får
verkställas i det land där det har meddelats eller förlikningen har ingåtts.
Motsvarande bevis skall krävas också vid begäran om verkställighet av
vårdnadsavgörande.

Det är visserligen beklagligt att full enighet inte
har kunnat nås mellan länderna på denna punkt. Enligt min mening bör dock den
berörda ordningen kunna fungera tillfredsställande.

Vad utredningen har förordat belräffande
översättning av ansökningshandling m.m. till svenska har föranlett viss kritik
i samband med remissbehandlingen. Av bl.a. EON har ställts upp krav på att
ansökningshandlingarna i nordiskt exekutionsärende av rättssäkerhetsskäl bör
genomgående vara översatta till svenska språket.

Lagförslaget innebär i denna del ingen egentiig
ändring i förhåUande till vad som redan nu gäller mellan de nordiska länderna
(6 § sista stycket 1932 års lag). Den enda nyheten är att kravet på
översättning av handling avfattad på finska eller isländska inte är oviUkoriigt
utan kan frångås om förhållandena medger det. Jag anser inte att en sådan
ordning behöver inge betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Det gäller
också om prövningen av ansökan om verkställighet som har föreslagits nyss
förläggs till kronofogdemyndigheterna. Självfallet bör kronofogdemyndighet inte
ge avkall på översättningskravet annat än när det är alldeles klart att
översättning av viss eller vissa handlingar inte behövs för prövningen av
ansökningen eller för verkställigheten. Det jag har sagt nu har ingen

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 48

omedelbar
aktualitet beträffande handlingar på danska eller norska. Sådan handling är
kronofogdemyndigheten skyldig att godta. Skulle undantagsvis krävas
översättning av handlingen, ankommer det på myndigheten att föranstalta om den.

8.7
Följdändringar i annan lagstiftning m.m.

Den föreslagna nya regleringen av nordisk
domsverkställighet ger anledning överväga bl.a. vissa ändringar i andra
nordiska överenskommelser och därav föranledd intern lagstiftning.

Vad först gäller 1934 års nordiska arvskonvention
kan nämnas att den genom överenskommelse den 9 december 1975 mellan de nordiska
länderna (SÖ 1975:56) redan har anpassats till den nya lagstiftningen om domsverkställighet
(art. 28 i konventionen). Ikraftträdandet beträffande art. 28 i
arvskonventionen i dess nya lydelse har dock uppskjutits till dess 1932 års
nordiska verkställighetslag har upphävts och ersatts med nya regler i ämnet.
Överenskommelsen har godkänts av riksdagen (prop. 1973:175, LU 1973:43, rskr
1973:400). Ändringen i art. 28 i nordiska arvskonventionen kräver i sin tur en
ändring i 10 § lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge. Denna ändring bör göras nu (se prop.
1973:175 s. 32 och 34).

Även 1933 års nordiska konkurskonvention (art. 10)
måste anpassas till den nya regleringen. Detsamma gäller lagen (1934:69) om
erkännande och verkstäUighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade
utiändska domar. Konkurskonventionen är sedan en tid tillbaka föremål för
översyn i ett vidare sammanhang. Det torde emellertid dröja ännu någon tid
innan översynen har slutförts. Revisionen av den nordiska doms verkställighetskonventionen
bör inte anstå i avvaktan härpå. De nordiska länderna har därför ansett att i
förevarande sammmanhang bör göras en nödvändig ändring i art. 10 i
konkurskonventionen. Förslag till överenkommelse om ändring i konventionen bör
fogas tiU protokollet i detta ärende som bilaga 5.

TiU följd av alt övriga nordiska länder har
förklarat sig villiga att verkställa svenskt slutbevis i mål om
betalningsföreläggande föreslås ett tUlägg till 35 § lagsökningslagen. Avsikten
är att det s.k. slutbeviset i mål om betalningsföreläggande skall anses vinna
laga kraft, även om utmätningen har skett i annat nordiskt land. Ändringen
behandlas närmare i specialmotiveringen.

Den nya regleringen föranleder också en justering i
10 § lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 49

8.8 Ikraftträdande

Ramkonventionen, som är avsedd att
utgöra grundval för de ensartade nordiska verkställighetslagarna, föreslås
träda i kraft den första dagen i den månad som infaller två månader närmast
efter det att konventionen har tillträtts av tre av de fördragsslutande
staterna. För fördragsslutande stat som tillträder konventionen vid senare
tidpunkt träder den i kraft två månader efter det alt denna stat har tillträtt
överenskommelsen.

Med hänsyn till att lagens
ikraftträdande är kopplad till ramkonventionens ikraftträdande bör den nya
lagen träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Den bör vidare kunna sättas i
kraft i förhållande till endast två eller flera nordiska stater. Det kan
tiUäggas att det nordiska lagsamarbetet har bedrivits med sikte på
ikraftträdande under år 1977.

Den nya lagen, vilken föreslås ersätta
1932 års lag, bör inte tillämpas på avgörande som har meddelats eller
föriikning som har ingåtts före ikraftträdandet. På sådana äldre avgöranden
och förlikningar bör 1932 års lag alltjämt tillämpas.

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har
anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

2.
lag om ändring
i lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av
konkurs meddelade utländska domar,

3.
lag om ändring
i lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark,
Finland, Island eUer Norge,

4.
lag om ändring
i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag om ändring i lagen (1974:752) om nordisk
vittnesplikt m.m.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 6.

10 Specialmotivering

10.1 Förslaget till lag om erkännande och verkställighet
av nordiska domar på privaträttens område

Den nya lagens rubrik anger tillämpningsområdet
med termen "nordiska domar". Denna term är som utredningen påpekar
inte helt adekvat men har godtagits vid de nordiska överiäggningarna. Också jag
anser att man för att

4 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 128

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 50

vinna
enkelhet i uttryckssättet bör kunna använda termen.

Lagen, vilken beslår av 14 paragrafer, är i
huvudsak disponerad på samma sätt som de övriga ländernas lagförslag.
Huvudregeln om lagens tillämpningsområde upptas i 1 §. Här slås fast att
lagakraftvunnen civildom från något av de övriga nordiska länderna gäUer även i
Sverige. Av 2 § framgår att med dom jämställs också vissa andra
exekutionstitiar. 1 3 § anges att dom, som sålunda gäller i Sverige, på begäran
också skall verkställas här. Härtill anknyter 4 § som beträffande domar på
betalningsskyldighet gör undantag från kravet på laga kraft som villkor för
verkställighet. Enligt 5 § gäller lagen i tillämpliga delar i fråga om
verkställighet av vissa förlikningar samt finsk exekutiv myndighets beslut om
avräkning i samband med återtagning av avbeialningsgods. I 6 § anges förutsättningarna
för att avgörande rörande vårdnad om barn m.m. skall få verkställas här. Härpå
följer en paragraf (7 §) som räknar upp olika undantag från lagens
tillämpningsområde och en (8 §) som anger vissa omständigheter vilka utgör
hinder för erkännande och verkstäUighet. Förfarandet vid erkännande och
verkstäUighet behandlas i 9-12 §§. I 13 § ges en litis-pendensregel och i 14 §
en bestämmelse om handräckning.

1
§ Paragrafen motsvarar 1 § 1932 års lag och 1 § promemorieförslaget. De
ändringar som föreslås är av formell natur.

Enligt 1 § första stycket uppställs liksom f.n. som
huvudregel att internordisk giltighet tillkommer dom som har vunnit laga
kraft. Kravet på laga kraft, vilket redan från tillkomsten av 1932 års lag har
varit försett med visst undantag (se avsnitt 2), har enligl den nya lagen
jämkats ytterligare genom det särskilda undanlaget beträffande betalningsdomar.
Beträffande detta undantag hänvisas till 4 § (se även 6 § i fråga om
vårdnadsavgörande).

I den nuvarande 1 § första stycket har lagens
tillämpningsområde bestämts i första hand efter processuella kriterier. Lagen
gäller sålunda domar som har meddelats i tvistemål eller brottmål. Beträffande
tvistemålsdomar ges först i 10 § en avgränsning också efter tvistens sakliga
beskaffenhet. 1 fråga om brottmålsdomar finns däremot redan i 1 § en sådan
avgränsning, nämligen lill domar angående skadestånd.

Vid de nordiska överläggningarna har enighet rått
om att man bör behålla den processuella avgränsningen men komplettera den med
en materiell begränsning till frågor av "privaträttslig beskaffenhet"
(jfr art. I i 1971 års Haagkonvenlion där del anges att domen skall vara meddelad
"en matiére civile ou commerciale" och SOU 1968:40 s. 57). Genom
denna komplettering har bl.a. uppnåtts att bestämmelsen i nuvarande 10 §
första stycket 6 har blivit överflödig. Del föreskrivs där alt lagen inte
gäller "beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun
eller annan fråga av offentligrättslig art, ändå all saken behandlats i den
för tvistemål stadgade ordning".

I
sak innebär den nu berörda ändringen i 1 § att även domar angående

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 51

andra
förmögenhetsrättsliga krav i brottmål än skadeståndsanspråk t.ex. utgivande
av individuellt bestämt gods omfattas av lagen. Det torde i och för sig inte
vara vanligt att sådana krav framställs i brottmål. Anledning torde emellertid
saknas att lämna dem utanför regleringen (jfr SOU 1931:9 s. 28).

Vid remissbehandlingen av promemorian har
lagberedningen påpekat att termen tvistemål i svensk mening inte innefattar
ärenden. Formellt skulle lagen därför inte bli tillämplig på slutiigt avgörande
av fråga som av domstol i annat nordiskt land har handlagts som ärende.
Beredningen anser detta mindre lämpligt och efterlyser ett förtydligande.

Vad lagberedningen har påpekat ger mig anledning
framhålla att lagens tillämpningsområde alltjämt är avgränsat efter procedurens
karaktär av rättegång i tvistemål (eller brottmål), låt vara att regeln härom
har kompletterats med ett krav på att avgörandet rör fråga av privaträttslig
beskaffenhet. Med den metod som sålunda har valts för avgränsningen torde
avgöranden inom ramen för den s.k. frivilliga rättsvården falla utanför
regleringen (jfr även SOU 1968:40 s. 64). Frågan har enligt min mening inte
någon större praktisk betydelse med hänsyn till såväl den kompletterande,
materiella avgränsningen i 1 § som undantagen från lagens tillämpningsområde i
7 §. Att även avgörande av t.ex. utländsk administrativ myndighet i vissa fall
kan verkställas här följer av 5 § 3 och 6 §.

I den nuvarande 1 § andra stycket anges alt med dom
förstås domstols beslut som innebär avgörande av huvudsaken. För att tydligare
markera att interimistiskt beslut under rättegång inte omfattas av lagen har i
det nya andra stycket angetts att med dom förstås domstols beslut som innebär
5/uf/(gt avgörande av saken.

Med domstol förstås liksom f.n. såväl allmän
domstol som specialdomstol (jfr dock 7 § 7). Det har förutsatts att länderna i
samband med ikraftträdandet av de ensartade lagarna skall utväxla upplysningar
om vilka domstolar som kan komma i fråga.

2
§ Enligt denna paragraf, som motsvarar 2 § 1932 års lag samt 2 och 3 §§
promemorieförslaget, jämställs i lagen med dom vissa andra avgöranden. Det
innebär att även sådana avgöranden tillerkänns rättskraft och verk-ställbarhet.
Som förutsättning härför gäller att de har vunnit laga kraft och angår fråga av
privaträttslig beskaffenhet (jfr dock senare delen av punkt 4 saml punkt 5).

I punkt 1 nämns liksom i nuvarande 2 § finskt
utslag i lagsökningsmål. I denna del innebär förslaget ingen ändring i
förhållande lill vad som nu gäller. Av bestämmelsen framgår att lagen omfattar
endast lagsökningsutslag varigenom någon har ålagts personlig
betalningsskyldighet, däremot inte utslag som gått ut på att fordran faststäUs
till betalning ur viss egendom. Någon anledning att utvidga tillämpningsområdet
lill atl avse även sist nämnda kategori vilket har förordats av
lagberedningen anser jag inte föreligga.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 52

I överensstämmelse med vad som nu
gäUer skall i fråga om finskt lagsökningsutslag kravel på laga kraft anses
uppfyllt när besvärstiden har gått till ända. Tiden för stämning om återvinning
behöver således inte ha gått ul. En föreskrift härom har tagils upp i andra
stycket av förevarande paragraf.

Det bör anmärkas att svenskt
lagsökningsutslag har tagits upp i de övriga ländernas lagförslag. Etl sådani
utslag anses sedan möjligheten för gäldenär att anföra besvär har avskaffats
lagakraftvunnet först när återvinningsfristen har löpt ut.

1 punkt 2 upptas finsk
betalningsorder. Som har nämnts i det föregående utgör betalningsorder en
motsvarighet till svenskt slutbevis i mål om betalningsföreläggande. Kravet på
laga kraft har ansetts böra i princip upprätthållas också i fråga om
betalningsorder. Med hänsyn till den oklarhet som råder i fråga om när
ålervinningsfristen börjar löpa har man från finsk sida förklarat atl man
överväger en lagändring som innebär att återvinningsfristen skall räknas från
tidpunkten för delgivning av betalningsordern eller från den dag utmätning förrättades
i gäldenärens närvaro eller han på annat sätt bevisligen fick del av
betalningsordern.

1 de övriga ländernas lagförslag
har tagits upp svenska slutbevis i mål om betalningsföreläggande. Även
beträffande denna exekutionstitel upprätthålls principiellt kravet på laga
kraft. För att tillgodose detta önskemål, som f.ö. utgör förutsättning för att
det utmätta godset skall få försäljas i de övriga nordiska länderna, föreslås
viss ändring i lagsökningslagen (1946:808), se avsnitt 10.2.

I punkt 3 nämns föreläggande av
ersättningsskyldighet, vilket har utfärdals av norsk åklagarmyndighet och som
har godkänts av den som avses med föreläggandet. Kravet på laga kraft skall i
förevarande sammanhang anses uppfyllt när 14 dagar har förflutit från godkännandet,
om inte talan mot föreläggandet har förts dessförinnan (se avsnitt 3).

1 punkt 4-6 behandlas skilda slag
av beslut om ersättning för rättegångskostnader. Nuvarande ordning (2 § 3 1932
års lag) innebär att lika med lagakraftägande beslut anses "lagakraftägande
beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången, meddelats angående
ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne eller
sakkunnig". Någon motsvarande bestämmelse som avser beslut som har
meddelats i brottmål finns inte. Enligt 1 §första stycket lagen(1963:193)om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m.m. får emeUertid i annat nordiskt land meddelad dom varigenom "i
brottmål utdömts ersättning för rättegångskostnad" på begäran verkstäUas
här. Det synes sannolikt att man vid tillkomsten har avsett att inbegripa rättegångskostnad
som skall utgå till enskild part. I motiven till lagen uttalas dock i fråga om
denna bestämmelse endast att "till rättegångskostnad torde vara att
hänföra sådana kostnader, som enligt 31 kap. rättegångsbalken kan utdömas i
brottmål" (prop. 1962:203 s. 24).

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 53

Belräffande koslnader i tvistemål
har del vid de nordiska överläggningarna ansetts lämpligt att begränsa lagens
tillämpningsområde till fall när dom i huvudsaken omfattas av lagen.
Begränsningen innebär inle atl dom måsle ha meddelats, endast att huvudsaken
rör fråga av privaträttslig beskaffenhet och att kostnadsbeslutet i övrigt uppfyller
förutsättningarna för giltighet enligt lagen. Lagen är tillämplig oavsett om
kostnaden skall utgå till part eller intervenient. Detsamma gäller om någon har
förpliktats att till staten betala kostnaden för fri rättegång (allmän
rättshjälp) som har åtnjutits av motpart.

I fråga om beslut angående
rättegångskostnader i brottmål gäller att den nuvarande lagen inte omfattar
sådana beslut. Huruvida sådana beslut kan verkställas enligt 1963 års nordiska
samarbetslag är inte helt klart. Vid de nordiska överläggningarna har enighet
rått om att det är önskvärt att beslut som innebär alt enskild person har
tillerkänts ersättning för rättegångskostnad omfattas av förevarande
reglering. Enligt den föreslagna 1 § blir lagen tillämplig på dom angående
fråga av privaträttslig beskaffenhet även om anspråket har handlagts i
brottmål. Det synes därför naturligt att också rättegångskostnader som är
hänförliga till sådan fråga och som enskild part har tillerkänts i sådant mål
omfattas av lagen. Av praktiska skäl är del lämpligt alt låta lagen omfatta
även kostnad som hell eller delvis belöper på ansvarsdelen.

Promemorieförslagel (2 § 3), som
nära överensstämmer med den nu föreslagna lydelsen av punkt 4, blev föremål för
viss kritik vid remissbehandlingen. Några remissinslanser (hovrätten för Nedre
Norrland och föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare) ansåg att
endast beslut varigenom part har ålagts att lill enskUd part utge ersättning
för rättegångskostnad borde omfattas av regleringen. Enligt lagberedningens
uppfattning framgick det inle av lagtexten alt beslut om ersättning för
rättegångskostnad i tvistemål skulle få verkställas även om dom i huvudsaken
inte hade meddelats.

Med anledning av del först nämnda
påpekandet vill jag framhålla atl det från saklig synpunkt synes lämpligt att
öppna möjlighet lill internordisk giltighet och verkslällbarhet även
belräffande statens anspråk på betalning av rättshjälpskostnad mot den som
enligt lag är ersällningsskyldig för sådan kostnad i tvistemål. Något skäl all här
dra en formell gräns mellan anspråk som tillkommer enskild och anspråk som
tillkommer del allmänna finns enligt min mening inte. Vad lagberedningen
anförde har medfört viss justering av lagtexten i förhållande liU
promemorieförslaget. 1 gällande lag anges atl beslutet skall ha meddelats i
domen eller under rättegången. 1 förslaget har denna precisering ansetts
överflödig. Nägon ändring i sak har inte avsetts.

När det gäller beslut om
gottgörelse till vittne eller sakkunnig (punkt 5) har man vid de nordiska
överläggningarna stannat för all förorda att den nya lagen bör inbegripa sådana
beslut både i tvistemål och brottmål. Huruvida

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 54

lagen
är tillämplig på dom i målet har ansetts inte böra tillmätas betydelse. Det
innebär bl.a. att vittne som har tillerkänts ersättning av enskild part i ett
familjemål, som faller utanför lagens tillämpningsområde (jfr 7 §), kan begära
beslutet verkställt mol parlen enligt lagen. Motsvarande gäller om sådan ersättning
har utgått i brottmål.

Enligt lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikl
m.m., vilken svarar mol i sak likalydande lagar i de övriga nordiska länderna,
skall förskott lämnas för resa och uppehälle till vittne eller målsägande som
skall höras (prop. 1974:95 s. 102). Det är härvid möjligt alt den som har fått
förskott inte inställer sig och inte heller friviUigt betalar tillbaka
förskottet. Med hänsyn härtill har man enats om att skapa en ordning som
innebär att beslut om återbetalning till staten av förskott enligt den nordiska
vittnespliktslagstiflningen skall kunna verkställas i övriga nordiska länder
(punkt 6).

För svensk del lär beslämmelsen i punkt 6 inte få
någon praktisk betydelse. Skulle den berörda situationen uppkomma i mål vid
svensk domstol tillämpas 9 § kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa
ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m. Bestämmelsen innebär, att om
någon som har uppburit förskott av allmänna medel underlåter alt fullgöra den
uppgift för vilken förskottet har meddelats, skall underrättelse därom
översändas till vederbörande länsstyrelse, som har att vidta de ålgärder som
behövs för att återkräva förskottet.

3 § Paragrafen motsvarar utan saklig ändring 4 § 1932
års lag och 7 § promemorieförslaget. Det föreskrivs sålunda att dom, som gäller
här i riket enligt den föreslagna lagen och som får verkställas i den stat där
den har meddelats, på ansökan skall verkställas här. Med dom jämställs som
följer av 2 § vissa andra exekutionstitlar. Beträffande förlikning får hänvisas
till 5 §. Skulle dom vara verkställbar endast i viss del, lillämpas 3 § på
domen i den delen.

4 § Denna paragraf, som saknar motsvarighet i
gällande lagstiftning, reglerar frågan om verkställighet av icke
lagakraftvunnen betalningsdom.

Paragrafen innehåller undantag från kravet i 1 § på
att avgörandet skall ha vunnit laga kraft för alt verkställighet skall få ske
(se avnsitt 8.3). Undantaget avser enbart dom varigenom betalningsskyldighet
har ålagts. Med dom jämställs härvid sådan exekutionstitel som sägs i 2 §. Som
allmän förutsättning för att verkställighet skall kunna ske före domens
lagakraft-vinnande gäller att domen kan verkställas i det land där den har
meddelats. Att verkställighet inle får ske fullt ut följer av 11 §.

Bestämmelsen i 4 § avser bara frågan om
verkställighet. Liksom är fallet med annan icke lagakraftvunnen dom tillerkänns
inte heUer icke lagakraftvunnen betalningsdom i övrigt någon rättsverkan här.
Sådan dom kan således endast bli föremål för verkställighet.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 55

5
§ I denna paragraf, som motsvarar 2 § 2 1932 års lag och 4 § promemorieförslaget,
behandlas vissa exekutionstitlar vars verkan har ansetts böra begränsas till
verkstäUbarhet.

1 punkt 1 upptas föriikning som har ingåtts i annan
nordisk stat. Bestämmelsen motsvarar 2 § 2 1932 års lag. 1 denna jämställs med
dom föriikning som har ingåtts inför förlikningskommission eller domstol. Sådan
föriikning tillerkänns f.n. både rättskraft och verkslällbarhet. Anledningen
till att man vid överläggningarna har ansett en begränsning till verkslällbarhet
påkallad är följande. Enligt dansk rätl har föriikningar som har ingåtts inför
domstol inte någon rättskraftsverkan internt. Däremol får de verkstäUas.
Beträffande finsk och svensk rätt gäller att förlikning för alt bli
verkställbar måste stadfästas genom dom. Enligt ett av högsia domstolen nyligen
meddelat avgörande (NJA 1975 s. 507) tillerkänns sådan stad-fästelsedom inte
rättskraft i Sverige. Huruvida en stadfäst förlikning vinner rättskraft torde
för finsk rätts del vara oklart. Enligt norsk rätt däremol är det klart att
förlikning som har ingåtts inför domstol tillerkänns både rättskraft och
verkslällbarhet. För att undvika alt förlikningar tillerkänns mer vittgående
verkan internordiskt än internt och för att få en så enkel reglering som
möjligt har man vid överläggningarna stannat för att begränsa förlikningarnas
verkan till verkstäUbarhet.

Den nuvarande bestämmelsen förutsätter att
förlikningen har ingåtts inför förlikningskommission eller domstol. Det har vid
överläggningarna framstäUts önskemål om att alla förlikningar, som har ingåtts
inför offentlig myndighet och som får verkstäUas i ursprungsstaten, innefattas
i regleringen. Från norskt håll har man särskilt pekat på förlikning enligt
lagen den 25 juni 1937 nr. 20 om sild- och brislingsfiskerierne. Sådan
förlikning ingås inför fiskerioppsyningstjenestemann och får verkställas som
lagakraftvunnen dom. Från svensk sida har man inte funnit anledning alt motsätta
sig dessa önskemål.

Utöver de nu berörda sakliga ändringarna har det
synts lämpligt att beträffande förlikning uttryckligen ange att den skall ha
ingåtts i fråga av privaträttslig beskaffenhet. Vidare har efter ett påpekande
vid remissbehandlingen i lagtexten nämnts att förlikningen har ingåtts i
Danmark, Finland, Island eller Norge.

1 enlighet med det anförda föreslås i punkt 1 att
lagen skall i tiUämpliga delar gäUa även i fråga om verkställighet av
förlikning som i fråga av privaträttslig beskaffenhet har ingåtts inför domstol
eller annan myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge och som får
verkställas i den stal där den har ingåtts.

I den allmänna motiveringen (se avsnitt 8.2) har
föreslagits alt även danskt s.k. udenretiigt foriig skall kunna verkställas
enligt lagen. En föreskrift härom har tagits upp i punkt 2. Som särskilda
förutsättningar har uppställts att förlikningen har träffats i Danmark och att
gäldenären därvid hade hemvist där. Det krävs också att förlikningen får
verkställas i

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 56

Danmark.

I punkt 3 har tagits upp en ny bestämmelse som
innebär att finskt protokoll över avräkning enligt lagen om avbetalningsköp är
exigibelt också i Sverige. Bestämmelsen har tagits med efter de förnyade
nordiska överiäggningar som har hållits efter framläggandet av
promemorieförslaget (se vidare avsnitt 8.2). Verkställighet kan enligt denna
punkt ske av beslut av finsk exekutiv myndighet (utmätningsman eller
överexekutor) varigenom köpare eller säljare har ålagts betalningsskyldighet i
samband med återtagning av avbetalningsgods. Som förutsättning för
verkställighet här i riket gäller att parten vid tidpunkten för återtagningen
hade hemvist i Finland. Om restitutionen således ägde rum först sedan parten
flyttat till Sverige omfattas exekutionstiteln inte av denna paragraf.

För verkställighet enligt punkt 3 krävs
uttryckligen att den exekutiva myndighetens beslut har vunnit laga kraft (jfr
avsnitt 3). Någon tillämpning av 4 § kommer därför inte i fråga i detta fall.

Det kan tilläggas att motsvarande beslut av svensk
exekutiv myndighet inte kan läggas till grund för omedelbar verkställighet.

6
§ Denna paragraf, som har viss motsvarighet i 10 § första stycket 1 i 1932 års
lag (och art. 10 första stycket i 1932 års konvention), bygger på 1 och 6 §§ i
det år 1967 framlagda svenska förslaget till lag om verkställighet med
anledning av beslut, som i Danmark, Finland, Island eller Norge meddelats
rörande vårdnad m.m. (se bilaga 2). Paragrafen saknar motsvarighet i
promemorieförslaget.

Som framgår av den allmänna motiveringen (se
avsnitt 8.4) har man vid de nordiska överläggningarna under 1970-talet kommit
överens om att i den ensartade lagstiftningen om erkännande och verkstäUighet
av nordiska domar på privaträttens område ta med de reviderade reglerom
internordisk verkställighet av vårdnadsavgöranden varom förslag har lagts fram
redan år 1967. Revisionen i denna del har lett till att en rad särskilda
betämmelser om verkställighet av vårdnadsavgöranden har tagits upp i det nu
föreliggande lagförslaget. Huvudregeln om när internordisk verkställighet får
ske ingår i 6 § (jfr även 7 § 2). Härutöver finns speciella regler i saken i 9
och 12§§.

Regleringen i 6 § avser i första hand avgörande
rörande vårdnad om barn. Den omfattar emellertid också avgöranden rörande rätt
till umgänge med barn och överlämnande av barn i annat fall. När i det följande
talas om vårdnadsavgörande avses alla kategorierna, om inte annat framgår av
sammanhanget.

I likhet med vad som är fallet med de
exekutionstitiar som har tagits upp i 5 § regleras i 6 § inte frågan om
vårdnadsavgörandets rättskraft utan endasl verkställigheten av avgörande. Vissa
vårdnadsavgöranden tillerkänns rättskraft enligt art. 22 i 1931 års nordiska
konvention med internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap m.m.
(se avsnitt 2). 1 övrigt är

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 57

frågan
om rättskraft oreglerad. De exekutionstitiar som nämns i huvudregeln i
paragrafens första stycke är dels avgörande av domstol eller administraliv
myndighet, dels förlikning som har ingåtts inför domstol eller avtal som har
godkänts av administrativ myndighet. Det krävs inle att myndighets avgörande
har vunnit laga kraft. Även interimistiskt beslut rörande vårdnaden omfattas av
paragrafen. Beträffande de olika typerna av exekutionstitlar från övriga länder
kan hänvisas till redogörelsen i betänkandet NU 1967:4 (s. 23).

Enligt huvudregeln skall vårdnadsavgörande (eller
därmed jämställd förlikning eller avtal) från annan nordisk stat på ansökan
verkställas här i riket, om exekutionstiteln kan utgöra grund för
verkställighet i den stat där det har meddelats. Uttrycket "kan utgöra
grund för verkställighet" har valts i StäUet för "får
verkställas" (se t.ex. 3 §) med hänsyn till den materieUa prövning som
skall föregå beslut om verkställighet i domslandet (jfr 21 kap.
föräldrabalken).

I
1967 års betänkande framhåUs (NU 1967:4 s. 34) att man får räkna med
möjligheten att det även i verkställighetslandet föreligger ett beslut rörande
vårdnaden om barnet. Om det avgörande som sökanden åberopar för verkställighet
strider mot det inhemska beslutet, bör som huvudregel gälla, att sökanden inte
kan påfordra verkstäUighet i enlighet med det utländska beslutet.
Omständigheterna kan dock vara sådana atl det beslutet bör tUlämpas. Enligt
art. 8 i 1931 års nordiska konvention med internationelit privaträttsliga
bestämmelser om äktenskap m.m. kan yrkande om ändring av vårdnadsbeslut som har
meddelats i landet A under vissa förutsättningar upptas i landet B. Beslut som
därvid meddelas i B blir enligt art. 22 i konventionen gällande i A.
Ändringsbeslutet bör då också få verkställas i A. Även eljest kan av
internationellträttsliga grundsatser följa att elt utomlands meddelat
jämkningsbeslut bör respekteras. I det föreliggande lagförslagels andra stycke
har mol denna bakgrund tagits upp en regel i ämnet. Om det avgörande som begärs
verkställt här strider mot dom eller beslut som har meddelats i Sverige, får
verkställighet äga rum bara om det förra avgörandet enligt särskild bestämmelse
skall gälla här.

I tredje stycket har tagits upp en bestämmelse om
att 6 § inte äger tillämpning på beslut som har meddelats av verkställande
myndighet eller på beslut som barnavårdsnämnd eller annan myndighet har
meddelat enligt lagstiftningen om det allmännas barna- och ungdomsvärd eller
annan därmed jämförlig vård eller behandling.

7
§ 1 paragrafen, som motsvarar 10 § 1932 års lag och 5 § promemorieförslaget,
anges vissa undantag från lagens tillämpningsområde.

Undantaget i första styckel punkt I (f.n. 10 §
första stycket 1) för avgöranden på det familjerättsliga området stämmer i sak
väsentligen överens med vad som nu gäller. Utöver dom nämns även förlikning.
Liksom nu gäller undantaget inte fall då verkstäUighet begärs av dom som
tiller-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 58

känns rättskraft enligt art. 22 i 1931 års konvention med
internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap m.m. (se härvidlag 6 §).
I punkt 1 har dessutom gjorts vissa justeringar av redaktionell karaktär (jfr
även punkt 2).

Av punkt 2, som gör undantag för
avgöranden och förlikningar rörande vårdnad m.m., framgår att denna lag
tillämpas endast beträffande verkställighet av exekutionstitel som avses i 6 §
(däremol inte såvitt avser erkännande).

Nuvarande 10 § första styckel 2,
som innehåUer ett undantag för danska, norska och isländska domar, som
innefattar tillämpning av äldre lagstiftning om makars
förmögenhetsförhållanden, har ansetts kunna utgå.

Punkt 3 undantar liksom nu dom och
förlikning rörande familjerättslig underhållsplikt. Bestämmelser om
verkstäUighet av sådana exekutionstitlar finns numera i lagen (1962:512) om
indrivning av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller
Norge.

Undantaget i den nya punkt 4 , som
avser dom eller förlikning rörande faderskapet till barn eller
faderskapserkännande, innebär ingen saklig ändring i förhåUande lill vad som nu
gäller. Regeln har brutits ut ur nuvarande punkt 4, vars återstod bildar två
nya punkter (5 och 6) i det föreliggande förslaget. Det kan påpekas att mellan
de nordiska länderna har inletts överiäggningar i syfte att åstadkomma
ömsesidigt erkännande i frågor rörande faderskapet till barn m.m.

Punkt 5, som delvis motsvarar punkt
4 i 1932 års lag, har utformats i enlighet med överenskommelse mellan de
nordiska länderna att i de ensartade lagarna ta in bestämmelser om erkännande
och verkstäUighet av dom eller förlikning angående rätt pä grund av arv eller
testamente, efterlevande makes räll, boutredning eller skifte med anledning av
dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, när den döde var medborgare i
Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i en av dessa
stater (jfr prop. 1973:175 s. 24 och 34).

En motsvarighet till föreskriften i
nuvarande punkt 5 har införts i förslagets 8 § första stycket 5.

I punkt 6, som delvis motsvarar
nuvarande punkt 4, undantas vissa domar och förlikningar rörande
konkursrättsliga ämnen. Sådana exekutionstitlar omfattas av lagen (1934:69) om
erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade
utländska domar, vilken i fråga om erkännande och verkställighet hänvisar till
1932 års lag. Liksom bettäffande motsvarande fall enligl punkt 5 har det
ansetts lämpligt alt ta in en föreskrift härom i punkt 6. Härutöver har
bestämmelsen undergått viss redaktionell justering.

1 den nya punkt 7har tagits upp en
motsvarighet till nuvarande 10 § andra stycket. Undantaget har begränsats lill
dom eller förlikning i mål som skall upptas omedelbart av särskild domstol för
handläggning av tvister rörande koUektivavtal. Den nya lydelsen har tUlkommit
med hänsyn främst lill 1974

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 59

års
svenska reform av rättegången i arbetstvister. Dom som har meddelats av
arbetsdomstol som andra instans undantas alltså inte. Genom den ändrade
avfaliningen markeras också att avgöranden som har träffats av dansk s.k.
"laerlingevoldgiftret" inte heller undantas från lagens tillämpningsområde.

F.n föreskrivs i övergångsbestämmelserna till 1932
års lag och i konventionens art. 10 fjärde stycket att lagen resp. konventionen
inte gör ändring i andra föreskrifter om giltighel eller verkställighet av
utländsk domstols beslut. Vid överläggningarna har övervägts att införa en
särskild föreskrift som reglerar lagens förhållande liU andra lagar som
innehåller bestämmelser om erkännande och verkställighet på särskilda
rättsområden. Enighet har rått om att den nya lagen inte är avsedd att göra
ändring i andra föreskrifter om erkännande eller verkställighet. Emellertid bör
i vissa fall valfrihet medges så att domen får verkställas antingen enligt
lagen eller enUgt andra föreskrifter. Exempelvis bör valfrihet föreligga mellan
lagens bestämmelser och bestämmelserna i lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet
i visst fall av utiändsk domstols beslut. Däremot är det tydligt att föreskrifterna
om erkännande och verkställighet i vissa lagar som reglerar speciella områden i
allmänhet är avsedda atl vara exklusivt tillämpliga, t.ex. de bestämmelser i
ämnet som finns i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada tiU sjöss.

Från de angivna utgångspunkterna har i andra
stycket införts en bestämmelse som innebär att lagen inte skall tillämpas i den
mån delta följer av bestämmelser om erkännande och verkställighet på särskilda
rättsområden. Motsvarande föreskrift har införts i de danska och norska
lagförslagen.

8
§ I paragrafen anges olika omständigheter som ulgör hinder för erkännande och
verkställighet. Flertalet av bestämmelserna saknar motsvarighet i nuvarande
ordning. Föreskriften i första stycket 6 motsvarar dock 11 § 1932 års lag och
första stycket 5 avser atl täcka samma område som nuvarande 10 § första stycket
5. Paragrafen stämmer nära överens med 6 § promemorieförslaget. Vid
utarbetandet av de nya bestämmelserna har särskilt beaktats den reglering av
hithörande spörsmål som har gjorts i 1971 års Haagkonvention rörande erkännande
och verkställighet av utländska domar på privaträttens område.

I första stycket 1 och 2 finns bestämmelser som
innebär atl nordisk dom inte gäller här i landet, om domstolen har grundat sin
behörighet att ta upp tvisten enbart på vissa angivna omständigheter.
Beträffande de allmänna överväganden som ligger till grund för beslämmelserna
hänvisas till den aUmänna motiveringen (se avsnitt 8.5).

1 punkt 1 , som är avsedd att täcka innehållet i
punkt 4 a i tilläggsprotokollet tUl 1971 års Haagkonvention, jfr art. 2 a i
ramkonventionen, föreskrivs att dom inte gäller, om domstolen i mål om
betalningsskyldighet har

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 60

varit
behörig endast på grund av att svaranden hade egendom i den stat där domen
meddelades, om inte målet avsett fordran, som angår egendomen eller för vilken
egendomen har ställts som säkerhet, eller svaranden utan förbehåU har ingått i
svaromål i saken. Föreskriften syftar på det fall att den domstol som har
meddelat domen har grundat sin behörighet uteslutande på det faktum att svaranden
hade egendom i domstolsstaten. Har ytterligare en eUer flera kompetensgrunder
förelegat är föreskriften inte tiUämplig.

Undantaget för det fall att målet har avsett en
fordran som angår egendomen tar sikte på t.ex. mål om krav på betalning för reparation
av egendomen. Genom formuleringen att "egendomen har ställts som säkerhet"
har man avsett att markera att hit inte hör fall när egendom har belagts med
kvarstad. Forumregleringen beror på att punkt 4 a i tilläggsprotokollet
uttryckligen nämner som otillbörligt forum att säkerhetsåtgärd på begäran av
käranden har vidtagits beträffande svaranden tillhörig egendom i domslandet.
Något förtydligande av denna regel, vilket har ifrågasatts av Sveriges
advokatsamfund vid remissbehandlingen av promemorian, anser jag inte behövligt.

Enligt den föreslagna bestämmelsen föreligger inte
hinder för erkännande, om "svaranden utan förbehåll har ingått i svaromål
i saken". Detta kan sägas innebära att svarandens åtgärd att ingå i
svaromål i princip tilläggs samma verkan som om ett prorogationsavtal hade
träffats. Svaranden har emellertid möjlighet att förhindra att denna verkan
inträder genom att innan han ingår i svaromål reservera sig mot att domen
erkänns utanför domstolslandet. En motsvarande reglering av frågan om s.k. tyst
prorogation f inns i 1971 års Haagkonvention (art. 10 punkt 6) och i ett
flertal bilaterala överenskommelser om erkännande och verkställighet av domar.
Anledningen till att svaranden har getts möjlighet att göra förbehåll är att
undantaget för domar som har meddelats vid förmögenhetsforum annars skulle få
alltför begränsad räckvidd. För att skydda sin egendom i domstolsstaten har
nämligen svaranden i regel intresse av att ingå i svaromål. Underlåter han
detta, avgörs målet i allmänhet till hans nackdel och domen kan verkställas i
denna egendom (jfr i övrigt beträffande tyst prorogation SOU 1968:40 s. 99).

Enligt punkt 2 , som har motsvarighet i punkt 4 e i
tilläggsprotokollet till Haagkonventionen, jfr art. 2 e i ramkonventionen, gäller
domen inte, om domstolen har varit behörig endast på grund av att svaranden vid
stämningens delgivning tillfälligt uppehöll sig i den stat där domen
meddelades. Denna undantagsregel tar sikte på bestämmelser i den danska
retspleje-lovens § 248, stk. 2, och den finska rättegångsbalken 10 kap. 1 §
första stycket. Enligt dessa bestämmelser kan talan väckas mot utiänning vid
domstol inom vars domkrets utiänningen uppehåller sig vid stämningens
delgivning, om annat forum saknas.

I likhet med vad som föreskrivs i punkt 1 gäller
inte undantagsregeln i punkt 2, om svaranden utan förbehåll har ingått i
svaromål i saken.

s. 61 Kontrollera mot PDF

En kombination av de i punkt I och
2 angivna omständigheterna bör uppenbarligen inte accepteras såvitt nu är i
fråga. Uttrycklig bestämmelse härom har inte ansetts behövlig.

I punkt 3 görs undantag för det
fall att domen har meddelats mot svarande som inte har ingått i svaromål vare
sig i första instans eUer högre rätt och föreläggande att svara i saken inte
har delgivits honom på annat sätt än genom kungörelse.

Delgivning skall anses ha skett
genom kungörelse om åtgärder har vidtagits som i huvudsak motsvarar dem som
anges i 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Undantagsbestämmelsen är avsedd
alt lillämpas även när vissa kompletterande åtgärder har företagits för att
bringa föreläggandet till svarandens kännedom. Föreskrifter om sådana åtgärder
finns i dansk och norsk rätt (§ 160 retsplejeloven resp. § 181 lov om
domstolene).

Det kan anmärkas alt bestämmelsen
inte har någon betydelse såvitt gäller föreläggande att svara på ansökan om
finsk betalningsorder. Sådant föreläggande får nämligen, i likhet med svenskt
betalningsföreläggande, inte delges genom kungörelse.

Beträffande avgörande som nämns i 7
§ 5 gäller undantaget endast i fråga om avgörande som rör ansvarighet för den
dödes gäld.

Punkt 4 , som saknar motsvarighet i
gällande ordning, innehåller en s.k. indirekt lilispendensregel. Enligt denna
regel undantas dom från erkännande och verkställighet, om talan angående samma
sak har väckts först i Sverige eller i annat nordiskt land och kan leda till
dom som enligt lagen skall gälla har i landet. Bestämmelsen kan sägas utgöra
ett komplement tiU den föreslagna föreskriften i 13 § som innefattar en direkt
lilispendensregel. Enligt sist nämnda bestämmelse åligger del i vissa fall
svensk domstol att avvisa eller vilandeförklara väckt talan med hänvisning till
pågående rättegång i annat nordiskt land.

De föreslagna bestämmelserna om
litispendens, vilka har motsvarighet i 1971 års Haagkonvention (art. 5 punkt 3
a resp. art. 20), syftar till atl motverka alt talan angående samma sak mellan
samma parter förs samtidigt i flera länder. Därigenom motverkas också att det i
de olika länderna avkunnas inbördes motstridiga domar som bortsett från den
inbördes konflikten uppfyller förutsättningarna för giltighet (jfr SOU
1968:40 s. 123). Bestämmelsen i 13 § om skyldighet att avvisa eller
vilandeförklara talan i vissa fall torde tillsammans med motsvarande
föreskrifter i de övriga nordiska ländernas lagar leda till alt undantagsregeln
i denna punkt endast sällan blir tillämplig. Del har emeUertid anselts lämpligt
att ha en särskild bestämmelse för den händelse den direkta litispendensregeln
har åsidosatts. Man har därvid särskilt tänkt på fall när domstolen inte har
känt till den först inledda rättegången.

Bestämmelsen har begränsats till
fall när talan har väckts först i något av de nordiska länderna. En föreskrift
om att hänsyn skall tas också till rättegång i utomnordisk stal om dom i
sådan stat enligt särskild

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 62

överenskommelse
skall gälla här i landet har ansetts kunna leda till tillämpningssvårigheter
som inte står i rimlig proportion till värdet av en sådan föreskrift.

Vid de nordiska överläggningarna har övervägts om
litispendens-regleringen bör kompletteras med bestämmelser om hur konflikter
mellan motstridande domar skall lösas. Sådana bestämmelser finns i 1971 års
Haagkonvention (art. 5 punkt 3 b och c) men saknas i den nu gällande nordiska
konventionen. Eftersom Haagkonventionens bestämmelser i vissa avseenden har
bedömts mindre lyckade och frågan ansetts ha mycket liten praktisk betydelse
har man enats om att den kan överlämnas åt rättspraxis (jfr SOU 1968:40 s.
128).

I punkt 5, som i sak delvis motsvaras av 10 §
första stycket 5 i 1932 års lag, regleras frågan om s.k. exklusiv kompetens
(jfr SOU 1968:40 s. 103).

Enligt art. 11 punkt 2 i 1932 års konvention
undantas avgöranden som gäller "äganderätt eller annan rätt till fast
egendom i främmande fördragsslutande stat eller skyldighet att träffa
förfogande om dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets
åsidosättande". Vidare nämns i förarbetena tiU konventionen ytterligare
undantag som anses böra gälla utan uttrycklig föreskrift. 1 detta hänseende
anförs följande (SOU 1931:9 s. 37).

TiU sist mä framhållas, att fall förekomma, då,
oberoende av särskilt förbehåll, på grund av en omtvistad rättighets egen natur
fastställandet av dess existens eUer icke-existens måste anses förbehållet
domstol i någon viss stat. Detta gäller exempelvis frågan om giltigheten av ett
i viss stat meddelat patent eller rättmätigheten av skedd inskrivning i handelsregister
eller annat jämförligt register. En i den staten meddelad dom i sådan sak är
tydligen ej prejudicerande för frågan om rättsverkningarna av motsvarande
åtgärd i annan stat. Däremol är del icke uteslutet att frågan om verkningarna
av ett i viss stat meddelat patent eller verkningarna av där skedd inskrivningsåtgärd
blir av betydelse för rättsförhållanden, som skola bedömas i annan stat;
sålunda kan frågan om skadestånd för intrång i ett svenskt patent komma under
prövning vid domstol i något av grannländerna, och en i sådant mål meddelad dom
faller då under konventionen.

Under de nordiska överläggningarna har enighet rått
om att det nuvarande utrymmet för att beakta anspråk på exklusiv kompetens bör
bibehållas. Det har emeUertid ansetts önskvärt att de nya lagarna innehåller
uttryckligt stöd för vägran att erkänna utländsk dom inte bara i det fall som
nu anges i konventionen utan även i fall av den art som avses i de återgivna
motivuttalandena. Vid utformningen av de nya bestämmelserna har man i viss mån
haft motsvarande föreskrifter i Haagkonventionens art. 12 som förebild. 1 denna
punkt görs sålunda undantag från reglerna om erkännande och verkställighet, om
den myndighet hos vilken erkännande och verkställighet begärs med hänsyn till
sakens beskaffenhet finner uteslutande behörighet atl pröva saken böra
tillkomma domstol i annan stat än den vari domen har meddelats.

TiUräcklig anledning att efter mönster av
Haagkonvenlionens art. 12 i förhållandet mellan de nordiska länderna införa en
regel som undantar

s. 63 Kontrollera mot PDF

också
domar som har tillkommit i strid med prorogationsavtal eller skiljeavtal har
inte ansetts föreligga (jfr SOU 1968:40 s. 111).

Vid remissbehandlingen av promemorian har från
bl.a. näringslivets sida uttalats att punkt 5 inte ger tillräcklig ledning för
den myndighet som skall avgöra saken. Med anledning härav vill jag nämna att de
nordiska länderna vid överläggningarna har utväxlat upplysningar om förekomsten
i resp. land av regler om exklusiv kompetens. För svensk del kommer således
material att finnas tillgängligt för kronofogdemyndigheten vid prövning av
ansökan om verkställighet av nordisk dom. Någon exemplifiering i lagtexten av
olika exklusiva fora torde inte behövas.

I punkt 6 har ordre public-klausulen i 11 § 1932
års lag införts utan ändring i sak.

Andra stycket i 8 § har i tydlighetssyfte tillagts
med hänsyn till den nya regleringen av vårdnadsavgöranden o.d. i 6 § vilken täcker
även beslut av administrativ myndighet.

9§
1 paragrafen regleras de frågor som f.n. behandlas i 5 och6 §§ 1932 års lag.
Paragrafen motsvarar 8 § promemorieförslagel. Den föreslagna ordningen innebär
vissa förenklingar jämfört med vad som nu gäller.

Första stycket innehåller den nyheten att ansökan
om verkställighet görs direkt hos kronofogdemyndigheten i stället för hos
överexekutor. Beträffande skälen härför hänvisas till den allmänna
motiveringen (avsnitt 8.6). Som regel görs ansökan hos kronofogdemyndigheten
där gäldenären har sitt hemvist eUer honom tillhörig egendom finns (56 § UL).
Enligt motsvarande regler i de övriga ländernas lagar skall ansökan riktas, i
Danmark lill fogedretten, i Finland till överexekutor och i Norge till
namsretten.

Avser ansökan exekutionstitel som upptas i 6 §
(vårdnadsavgörande e.d) skall ansökan i Sverige göras hos länsrätten (andra
meningen i första stycket). Sådan ansökan torde regelmässigt göras hos
länsrätten i det län där den som har hand om barnet är bosatt. Skulle barnet
tillfälligt finnas i annat län, är även länsrätten i det länet behörig.
Framkommer under länsrättens handläggning att barnet finns utom länet, får
rätten ändå avgöra ärendet.

Enligt andra stycket 1 skall vid ansökan om
verkstäUighet av dom fogas av vederbörande myndighet styrkt avskrift av domen
samt bevis alt den äger laga kraft. Det nuvarande genereUa kravet på bevis om
verkstäUbarhet har däremot fått utgå. Det har nämligen antagits att sådant
bevis i de allra flesta fall inte fyller någon praktisk funktion. Som har
nämnts i den aUmänna motiveringen (avsnitt 8.6) har alla de nordiska länderna
utom Danmark ansett sig kunna ge avkall på kravet på verkställbarhetsbevis.
Skulle anledning någon gång finnas att anta att hinder för verkställighet föreligger
i domstolslandet, utgör bestämmelsen inte hinder för att verkställighetsmyndigheten
ålägger sökanden att förete bevis om verkstäUbarhet.

Bestämmelsen
i andra stycket 1 tar i första hand sikte på dom som har

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 64

vunnit
laga kraft. Som framgår av den tidigare redogörelsen kan dom under vissa
omständigheter verkställas i annat nordiskt land, innan den har vunnit laga
kraft (se 4 §). Tillkomsten av denna regel har föranlett elt tiUägg till punkt
I om alt det i sådant fall krävs bevis att domen kan verkställas i den stat där
den har meddelats.

Med dom jämställs vid tillämpning av punkt 1 i
andra stycket annat avgörande som kan verkställas enligt lagen (se 2 § och 5 §
3). Avgörande som avses i 6 § behandlas dock i punkt 3.

Beträffande ansökan om verkställighet av förlikning
ges föreskrifter i punkt 2. Det anges där att vid ansökningen skall fogas
styrkt avskrift av förlikningen och bevis att förlikningen får verkställas i
den stat där den har ingåtts. Nuvarande föreskrift att beviset skall avse även
den omständigheten att förlikningen har träffats inför viss myndighet har
ansetts överflödig. Huruvida denna omständighet föreligger torde nämligen
praktiskt taget alltid framgå av förlikningen. Beträffande danskt udenretiigt
foriig är det avsett att beviset skall innehålla att forliget är sådant som
avses i § 478, stk. 1, nr. 4, retsplejeloven.

När det gäller vårdnadsavgörande m.m. (se 6 §) är
det med hänsyn till den i viss utsträckning materiella prövning som ankommer på
verkställighetsmyndigheten inte möjligt att utfärda bevis om verkslällbarhet.
1 stället skall enligt punkt 3 sökanden förete bevis om atl exekutionstiteln
"kan ulgöra grund för verkställighet i den stal där den har upprättats".
Härutöver krävs styrkt avskrift av exekutionstiteln.

Behövliga föreskrifter om utfärdande av
verkställighetsbevis för verkställighet av svensk exekutionstitel i övriga
nordiska länder torde kunna meddelas av regeringen. Som har nämnts förut är det
i förhållande till Danmark nödvändigt att bevis om svensk exekutionstitels
verkstäUbarhet alltid medföljer ansökan om verkstäUighet där.

Enligt tredje stycket skall handling som är
avfattad på annat språk än danska, norska eller svenska vara åtföljd av styrkt
översättning till något av dess språk, i den mån inte kronofogdemyndigheten
eller länsrätten medger undantag. Bestämmelsen ansluter nära till gällande
föreskrifter. En saklig nyhet är som har berörts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 8.6) att undantag kan medges från översättningskravet. Befogenheten är
avsedd att komma till användning bara när det är uppenbart att översättning av
viss eller vissa handlingar inte behövs för kronofogdemyndighetens prövning av
ansökningen eller för verkställigheten (jfr SOU 1968:40 s. 135).

10
§ Denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 8 § 1932 års lag och 9 §
promemorieförslaget.

I paragrafens första stycke har införts en
motsvarighet till nuvarande 8 § 1932 års lag. Enligt den nya bestämmelsen
fattas beslut över ansökan om verkställighet utan motpartens hörande, om inte
kronofogdemyndigheten bestämmer annat. Huvudregeln är sålunda fortfarande att
motpartens

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 65

hörande
inte är obligatoriskt. Med tillkomsten av de nya exekutionstitiarna finsk
betalningsorder och föreläggande av norsk åklagarmyndighet har det emellertid
ansetts sannolikt att kommunikation kan komma att bli något vanligare än enligt
gällande ordning.

När det gäller verkstäUighet av danskt udenretiigt
foriig har särskilda rättssäkerhetsgarantier ansetts nödvändiga. 1 andra
stycket har sålunda föreskrivits att ansökan om verkstäUighet av sådan
förlikning inte får bifallas utan att tillfälle har beretts motparten att yttra
sig. Inkommer han med bestridande som inte är uppenbart ogrundat skall
ansökningen avslås.

I överensstämmelse
med vad som gäller enligt dansk rätt har kronofogde

myndigheten getts befogenhet att jämka beloppet av kostnadsersättning

som gäldenären har åtagit sig i förlikningen. Något principiellt hinder mot

att tillägga kronofogdemyndighet denna befogenhet anser jag inte finnas.

Det kan emellertid visa sig behövligt med vissa tiUämpningsföreskrifter i

denna del. Sådana kan utfärdas av regeringen eller myndighet som rege

ringen bestämmer.

II §
Paragrafen motsvarar 9 § 1932 års lag resp. 10 § promemorieförslaget.

1 denna paragraf regleras frågan hur verkstäUighet av nordisk exeku

tionstitel skall äga rum. Enligt huvudregeln verkställs nordiska exeku

tionstitlar i samma ordning som är föreskriven för svensk lagakraftägande

dom. Icke lagakraftvunnen dom som avser betalningsskyldighet verkställs

med iakttagande av 39 och 40 §§ UL. Vidare anges i paragrafen att even

tuella föreskrifter i domen om tvångsmedel inte skall vinna tiUämpning.

Frågan
om verkstäUighet av vårdnadsavgörande regleras särskilt i 12 §.

1 andra stycket ges en bestämmelse som saknar
motsvarighet i gäUande ordning. Här utsägs att om verkställighet till följd
av kommunikationskravet i 10 § inte omedelbart kan ske kronofogdemyndigheter
kan vidta åtgärd som avses i 60 a § UL, dvs åtgärd för alt säkerställa
utmätning. Beträffande bakgrunden tiU bestämmelsen kan nämnas följande.

Som har berörts under 10 § är huvudregeln att
ansökan om verkställighet skall prövas utan att motparten hörs. När saken är
tveksam och anledning förekommer att större klarhet vinns genom kommunikation,
bör emellertid sådan äga rum. Om detta sker ökar dock risken för att gäldenären
gör sin egendom oåtkomlig för verkställighet. För att hindra detta kan
borgenären i och för sig utverka kvarstad. Denna procedur synes emellertid
onödigt omständlig. Bl.a. måste borgenären i regel ställa säkerhet. Vid begäran
om verkställighet av inhemsk exekutionstitel ger föreskriften i 60 a § UL
utmätningsmannen möjlighet i vissa fall att säkerstäUa utmätning genom att ta
vård om egendomen eller meddela förbud som avses i 74 §, 75 § 2 mom. eller 91 a
§ UL. Samma möjlighet bör stå kronofogdemyndigheten till buds när ansökan om
verkställighet av dom från annat nordiskt land görs hos myndigheten. 1
tydlighetens intresse bör i den nu föreslagna lagen uttryckligen nämnas att
denna befogenhet tillkommer kronofogdemyndig-

5
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 128

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 66

heten
också i sådant fall. Det bör dock anmärkas att befogenheten bara får utnyttjas
när exekutionstiteln uppfyller de formella krav på giltighet som ställs upp i
denna lag.

Promemorieförslaget innehåller i nu berört
hänseende en regel om rätl för överexekutor alt förordna om åtgärd som avses i
15 kap. 1-3 §§ RB. Eftersom prövningen av ansökan om verkställighet av nordisk
exekutionstitel har förlagts till kronofogdemyndigheten, fär det förslaget
inte längre någon aktualitet.

12 §
I paragrafen, som motsvarar 4 § i det år 1967 avgivna svenska

förslaget till lag om verkställighet av nordiskt beslut rörande vårdnad om

barn m.m. (se bilaga 2), regleras sättet för prövning och verkställighet av

vårdnadsavgörande. I båda hänseenden tillämpas den ordning som är

föreskriven 121 kap. föräldrabalken och tillämpningsföreskrifterna till detta

kapitel (jfr avsnitt 3).

Någon uttrycklig bestämmelse om att eventuell
föreskrift om tvångsmedel i den utiändska exekutionstiteln är ogiltig vid
verkställighet här i riket torde inte behövas.

13 §
Paragrafen stämmer överens med 11 § promemorieförslaget.

Som redan har berörts i anslutning tiU 8 § 4
innehåller denna paragraf en bestämmelse om att rättegång i annat nordiskt land
under vissa betingelser har litispendensverkan här i landet. Om talan väcks vid
svensk domstol angående sak varom redan är rättegång i Danmark, Finland, Island
eller Norge och om den utiändska rättegången kan leda till dom som enligt lagen
gäller här i riket, skall sålunda talan avvisas eller förklaras vilande i
avvaktan på lagakraftvunnen dom i den utiändska rättegången.

1 flertalet gällande internationella
överenkommelser om erkännande och verkställighet av domar regleras i allmänhet
inte frågor om direkt behörighet, dvs. frågor om skyldighet för domstol att ta
upp eller avvisa en väckt talan. I ett hänseende nämligen i fråga om
litispendens har emellertid bestämmelser om direkt behörighet i regel inte
ansetts kunna undvaras. Särskilda bestämmelser om litispendensverkan av
utiändsk rättegång finns sålunda i 1971 års Haagkonvention (art. 20) och
flertalet bilaterala överenkommelser i ämnet, bl.a. 1936 års svensk-schweiziska
konvention (art. 7). I 1932 års nordiska konvention finns visseriigen ingen
uttrycklig bestämmelse om litispendens men i motiven antogs att en process i
någon av konventionsslaterna skulle ha litispendensverkan i de övriga, om dom i
processen skulle tillerkännas rättskraft enligt konventionen (jfr SOU 1931:9 s.
29). Vid de nordiska överläggningarna har enighet rått om att uttryckliga
bestämmelser om skyldighet för domstolarna att beakta rättegång i annat
nordiskt land är önskvärda. Syftet med bestämmelserna är, som tidigare har
nämnts, bl.a. att motverka att talan angående samma sak mellan samma parter
förs samtidigt i flera länder och att förhindra att det i de olika länderna
avkunnas inbördes motstridiga domar som bortsett från den inbördes

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 67

konflikten
uppfyller förutsättningarna för giltighet.

För att den föreslagna bestämmelsen skall bli
tillämplig fordras att den talan som väcks vid den svenska domstolen avser
samma sak som är föremål för process i någon av de övriga staterna och att
parterna är desamma. Sist nämnda förutsättning har ansetts kunna underförstås
(jfr 17 kap. 11 § RB). Vidare fordras att den utiändska rättegången kan leda
till dom som enligt lagen gäller här i riket.

När litispendens föreligger bör domstolarna i regel
avvisa talan. Möjligheten till vilandeförklaring är avsedd för fall där man
inte helt kan bortse från risken att den utländska domen inte kommer att gälla
enligt lagen och där käranden kan drabbas av rättsförlust om hans talan avvisas
(jfr SOU l%8:40s. 126).

Enighet har rått om att litispendens skaU beaktas
ex officio. Någon utttycklig bestämmelse därom torde inte behövas (jfr 34 kap.
1 § andra stycket RB).

14
§ Paragrafen stämmer överens med 12 § promemorieförslaget.

Som tidigare har nämnts är utgångspunkten i
lagförslaget att utländsk dom inte får verkstäUas förrän den har vunnit laga
kraft (jfr dock 4 §). Detta förutsätter att vinnande part har möjlighet att
dessförinnan få sitt anspråk säkerställt genom kvarstad eller annan
säkerhetsåtgärd. Viss tvekan kan i och för sig råda beträffande frågan om sådan
möjlighet f.n. föreligger enligt svensk rätt (jfr SOU 1968:40 s. 113 och SOU
1973:22 s. 481). Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att i förevarande
sammanhang föreslå en särskild bestämmelse för att klargöra att säkerhetsåtgärd
kan beviljas utan hinder av utländsk rättegång. I denna paragraf, som saknar
motsvarighet i 1932 års lag, ges däremot en särskUd bestämmelse om
fortbeståndet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.

Enligt 188 § ulsökningslagen skall den som har
vunnit kvarstad, sking-rings- eller reseförbud eller handräckning enligt 187 a
§, om talan inte redan har väckts, inom en månad eller, när reseförbud har
utverkats, inom två veckor efter det förordnandet gavs hos domstol anhängiggöra
sin talan genom ansökan om stämning, lagsökning eller betalningsföreläggande.
Om han underlåter detta eller om anhängiggjord talan avvisas, återkallas eller
förfaller, skall åtgärden gå åter. Bestämmelsen torde avse endast talan vid
svensk domstol. Mot denna bakgrund föreslås en bestämmelse som innebär att med
talans väckande vid svensk domstol skall i fråga om giltigheten av beslutad
handräckning jämställas talans väckande vid domstol i annat nordiskt land, om
domen i den utländska rättegången kan bli gällande här i landet enligt
förevarande lag.

Bestämmelsen har ansetts nödvändig särskilt med
hänsyn till litispendensregeln i 13 §, enligt vilken utländsk rättegång i
vissa fall hindrar att talan väcks vid svensk domstol. Den har emellertid
ansetts motiverad även i fall när talan ännu inte har väckts vid utländsk
domstol.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 68

Ikraftträdande

Beträffande
lagens ikraftträdande m.m. hänvisas lill avsnitt 8.8.

10.2
Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Som har nämnts i det föregående har vid de nordiska
överläggningarna enighet rått om att den nya regleringen bör omfatta
betalningsorder enligt finsk lag och slutbevis i mål om betalningsföreläggande.
1 fråga om båda dessa exekutionstitiar råder f.n. i viss utsträckning oklarhet
om vad som gäller beträffande laga kraft.

För den svenska rättens del ges bestämmelser om
återvinning i mål om betalningsföreläggande i 35 § lagsökningslagen. Av första
stycket framgår att ansökan om återvinning i sådant mål skall göras inom en månad
från det utmätning ägde rum eller utan föregående utmätning betalning skedde
med förbehåU om rätt för gäldenären att söka återvinning. Enligt andra stycket
äger i övrigt vad som i RB är föreskrivet om återvinning i tvistemål
motsvarande tillämpning. Slutbevis skall därvid anses som tredskodom.

Enligt de återgivna bestämmelserna är sålunda
klart, att ett slutbevis inte kan ha vunnit laga kraft, om inte någon
verkställighet har företagits. Härvid bortses från faU där friviUig betalning
har skett. Har utmätningsförrättning företagits, vid vilken ihgen utmätningsbar
tillgång har påträffats, skall enligt praxis (NJA 1968 s. 121)
återvinningsfristen inte anses ha börjat löpa.

I promemorian förordas att 35 § lagsökningslagen
ändras så att återvinningstiden beräknas med utgångspunkt från tidpunkten för
delgivning av slutbeviset. Därigenom vinns en naturiig anknytning till reglerna
om tredskodom. Vidare förordas en särskild föreskrift i 25 § lagsökningslagen
av innebörd att slutbevis skall innehålla en erinran om gäldenärens rätt att
söka återvinning (jfr lagberedningens motsvarande förslag i SOU 1963:28). Det
bör tilläggas att promemorieförslaget bygger på att laga kraft krävs för att
verkställighet av svenskt lagsökningsutslag skall få ske i annat nordiskt land.

Den i promemorian föreslagna ordningen att räkna
återvinningsfristen från delgivningen av slutbeviset är i och för sig möjlig
också med den lösning beträffande internordisk verkställighet av icke
lagakraftvunna avgöranden som har förordats i det föregående (se avsnitt 8.3).
Med hänsyn till att den svenska summariska betalningsprocessen f.n. är föremål
för översyn anser jag en sådan lösning inte böra genomföras nu. Vid den
pågående översynen övervägs bl.a. frågan om att sammanföra lagsökning och
betalningsföreläggande till ett nytt institut. Därför föreslår jag att man i
avvaktan på resultatet av översynen i stället väljer en lösning som nära
ansluter till nuvarande ordning beträffande betalningsföreläggande. Eftersom
den nya nordiska regleringen i viss utsträckning medger verkställighet av
slutbevis

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 69

redan
innan återvinningsfristen har löpt ut, finns det inte heller så stort behov av
en nyordning på området. Enligt min mening bör återvinningsfristen beräknas
enligt samma regler som gäller vid verkställighet inom riket. Med svensk
utmätning bör således jämställas motsvarande verkställighetsåtgärd i annat
nordiskt land (i Danmark udlaeg, i Finland utmätning och i Norge utlegg). En
sådan lösning innebär atl återvinningsfristen på motsvarande sätt som vid
intern verkstäUighet i Sverige börjar löpa när
"utmätningsförrättning" har företagits och därvid har påträffats
tillgång till betalning av fordringen.

10.3
Övriga förslag

Dessa
förslag synes inte påkaUa särskUda kommentarer.

11 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets ytttande inhämtas över förslagen till

1. lag om erkännande och verkställighet av
nordiska domar på privat

rättens område,

2. lag om ändring i lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av
vissa, i anledning av konkurs meddelade utiändska domar,

3. lag om ändring i lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade
hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag om ändring i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m.

12 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 70

Bilaga
1 Förslagen i promemorian

1
Förslag till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område

Härigenom
förordnas som följer.

Lagens
tillämpningsområde

1 §
Lagakraftvunnen dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island

eller Norge i tvistemål eller brottmål och som avser fråga av privaträttslig

beskaffenhet, gäller även i Sverige, om ej annat följer av vad som sägs

nedan.

Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som
innebär slutiigt avgörande av saken.

2 §
Med dom jämställes i denna lag

1. utslag varigenom överexekutor i Finland efter
lagsökning ålagt någon

betalningsskyldighet och betalningsorder enligt finsk lag,

2. föreläggande av ersättningsskyldighet, vilket
utfärdats av norsk

åklagarmyndighet och godkänts av den som avses med föreläggandet,

3. beslut om ersättning för rättegångskostnad i tvistemål, om dom i målet
enligt lagen gäller här i riket, och i brottmål, om kostnaden skall utgå lill
enskild part samt

4. beslut om ersättning tiU vittne eller sakkunnig i tvistemål eller
brottmål.

3 § Finskt lagsökningsutslag mot vilket besvär ej anförts anses ha
vunnit laga kraft även om tiden för stämning om återvinning ej gått ut.

4 § Denna lag gäller i tillämpliga delar även i fråga om
verkställighet av

1. förlikning som i fråga av privaträttslig
beskaffenhet ingåtts inför domstol eller annan myndighet och som får
verkställas i den stat där den ingicks och

2. förlikning som avses i § 478 stk 1 nr 2, 2. loven
om rettens pleje

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 71

(udenretiigt
foriig), om den träffats i Danmark och gäldenären därvid hade hemvist där.

5
§ Om annat ej följer av särskilda föreskrifter skall lagen icke tillämpas
beträffande

1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad,
äktenskapsskillnad,

återgång av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande,

omyndighetsförklaring eller sådan förklarings hävande, eller dom som, i

samband med hemskillnad, äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång,

givits om bodelning mellan makarna, skadestånd eller vårdnaden om barnen

eller senare i särskilt mål, givits i fråga som sist är sagd,

2. dom
eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt,

3. dom eller förlikning, som gäller börd, rätt på
grund av arv eller testamente, boutredning eller skifte efter död man eller
ansvarighet för den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av
offentlig ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares eller
konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings eller annan
åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs, eller

4. dom som meddelats av särskUd domstol för
handläggning av mål rörande kollektivavtal.

1 fråga om verkställighet skall lagen dock tiUämpas
beträffande dom som avses i första stycket 1, om domen skall gälla här i riket
enligt vad som särskilt föreskrives.

Särskilda
villkor för giltighet

6
§ Dom gäller ej i Sverige

1. om domstolen i mål om betalningsskyldighet
varit behörig endasl på

grund av att svaranden hade egendom i den stat där domen meddelades, om

ej målet avsett fordran, som angår egendomen eller för vUken egendomen

ställts som säkerhet, eller svaranden utan förbehåU ingått i svaromål i

saken,

2. om domstolen varit behörig endast på grund av att
svaranden vid stämningens delgivning tillfäUigt uppehöll sig i den stat där
domen meddelats, om ej svaranden utan förbehåU ingått i svaromål i saken,

3. om den meddelats mot svarande som ej ingått i
svaromål vare sig i första instans eller i högre rätt och föreläggande att
svara i saken ej delgivits honom på annat sätt än genom kungörelse,

4. om talan angående samma sak väckts först här i
riket eller i annat nordiskt land och kan leda till dom som enligt denna lag
skall gälla här i riket,

5. om den myndighet, hos vUken erkännande eller
verkställighet begäres, med hänsyn till sakens beskaffenhet finner uteslutande
behörighet att pröva saken böra tiUkomma domstol i annan stat än den vari domen
meddelats eller

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 72

6. om erkännande eller verkställighet av domen är
uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket.

Verkställighet

7 § Dom, som gäUer här i riket enligt denna lag och som får verkställas
i den stat där den meddelats, skall på begäran verkställas här.

8 § Ansökan om verkställighet göres hos överexekutor.

Vid ansökningen skall fogas av vederbörande
myndighet styrkt avskrift av domen samt bevis att den äger laga kraft.

Sökes verkställighet av förlikning, skaU vid
ansökningen fogas styrkt avskrift av förlikningen och bevis att förlikningen
får verkställas i den stat där den ingåtts.

Handling, som är avfattad pä annat språk än danska,
norska eller svenska, skaU vara åtföljd av styrkt översättning till något av
dessa språk, i den mån överexekutor ej medger undantag.

9 §
Beslut över ansökan om verkställighet meddelas utan motpartens

hörande, om inte överexekutor bestämmer annat.

Ansökan om verkstäUighet av förlikning, som avses i
4 § 2, får ej bifallas utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig.
Inkommer han med bestridande som ej är uppenbart ogrundat, skall ansökningen
avslås. InnehåUer förlikningen bestämmelse om skyldighet att ersätta kostnad,
får kostnadens belopp nedsättas.

Kan ansökan om verkstäUighet av dom, som vunnit
laga kraft, eller förlikning icke omedelbart bifallas, kan på yrkande av sökanden
omedelbart förordnas om åtgärd, som avses i 15 kap. 1-3 §§ rättegångsbalken, om
åtgärden är nödvändig för att säkerställa sökandens rätt.

10 §
VerkstäUighet av dom som avses i denna lag sker enligt vad som är

föreskrivet om svensk domstols dom vilken äger laga kraft. Innehåller

domen föreskrift om tvångsmedel, skall föreskriften ej vinna tillämpning.

Särskilda
bestämmelser

11
§ Väckes vid svensk domstol talan angående sak, varom redan är rättegång vid
domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge och kanden utländska rättegången
leda till dom som enligt denna lag gäller här i riket, skall talan avvisas
eller förklaras vilande i avvaktan på lagakraftvunnen dom i den utiändska
rättegången.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 73

12
§ Har handräckning beviljats enligt 8 kap. ulsökningslagen, skall med avseende
på giltigheten av sådant beslut vid lillämpning av 188 § ulsökningslagen med
talans anhängiggörande vid svensk domstol jämställas talans väckande vid dansk,
finsk, isländsk eller norsk domstol, om domen i den utiändska rättegängen kan
bli gällande här i riket enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer
men äger ej tillämpning på dom som meddelats eller förlikning som ingåtts före
nämnda dag.

Genom denna lag upphävs lagen den 2 december 1932
(nr 540) om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,
FiiUand, Island eller Norge. Äldre lag äger dock fortfarande tiUämpning pä dom
som meddelats eller förlikning som ingåtts före den nya lagens ikraftträdande.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalnings-föreläggande

Härigenom förordnas, att 25 och 35 §§ lagen
(1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande skall erhåUa nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

Hava enligt----------------------------- därefter jämkat.

Beviset skaU innehålla erinran om gäldenärens rätt
att söka återvinning enligt 34 §. Om delgivning av beviset gäller vad i
rättegångsbalken är stadgat om delgivning av tredskodom.

Har
gäldenären ---------------------- som bestridande.

Utebliva
båda---------------------- ansökningen förfallen.

35 §

Ansökan om återvinning skall Ansökan om återvinning skall

göras skriftligen, i lagsökningsmål göras skriftligen, i
lagsökningsmål

inom en månad från den dag då inom en månad från den dag då

utslaget delgavs gäldenären och i utslaget delgavs gäldenären och i

mål om betalningsföreläggande in- mål om betalningsföreläggande in

om samma tid från det utmätning om samma tid från den dag, då

ägde rum eller utan föregången ut- bevis som avses i 25 § delgavs gäl

mätning betalning skedde med för- denären. Lika med delgivning av

behåU om rätt för gäldenären att bevis som nu sagts skaU anses att

söka återvinning. gäldenären fått del av sådant bevis

över verkställd utmätning som avses i 84 § utsökningslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
återvinningstalan------------------- som tredskodom.

Skall
mål ---------------------------------- är stadgat.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i
anledning av konkurs meddelade utländska domar

Härigenom
förordnas, att lagen (1934:69) om erkännande och verkstäUighet av vissa, i
anledning av konkurs meddelade utländska domar skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge meddelat dom rörande
rättshandlings ogiltighet eller återgång på grund av konkurs, som inträffat i
någon av nämnda stater eller här i riket, eller har i någon av staterna förlikning
i sådan fråga ingåtts inför förlikningskommission eller domstol, skola i
avseende å erkännande och verkställighet av domen eller förlikningen lända
till efterrättelse föreskrifterna i lagen den 2 december 1932 om erkännande
och verkstäUighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller
Norge.

Har
domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge meddelat dom rörande
rättshandlings ogiltighet eller återgång på grund av konkurs, som inträffat i
någon av nämnda stater eller här i riket, eller har i någon av staterna förlikning
i sådan fråga ingåtts inför förlikningskommission eller domstol, skola i
avseende å erkännande och verkställighet av domen eller förlikningen lända
till efterrättelse föreskrifterna i lagen (1970:00) om erkännande och verkställighet
av nordiska domar på privaträttens område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad
sålunda ------------------------------ av staterna.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1935:45) om kvariåtenskap efter den som

hade
sitt hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom förordnas, att 10 § lagen (1935:45) om
kvarlåtenskap efter den som hade sitt hemvist i Danmark, Finland, Island eller
Norge skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

75

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna om erkännande och verkstäUighet av dom eller förlikning
i lagen den 2 december 1932 skola, där den döde var medborgare i
fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat, jämväl äga tillämpning å
dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, om efterlevande
makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld. De i 3 § samt 6 § under 3.
i sagda lag givna särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande skola
dock vinna tillämpning allenast när domen rörer efterlevande makes, arvinges
eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.

Bestämmelserna
i lagen (1970: 00) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område skola, där den döde var medborgare i fördragsslutande
stat och hade hemvist i sådan stat, jämväl äga tillämpning å dom eller
förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, om efterlevande makes
rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 76

Bilaga
2 Förslaget i betänkandet

Förslag
till

Lag
om verkställighet med anledning av beslut, som i Danmark,

Finland,
Island eller Norge meddelats rörande vårdnad om barn m.m.

Sedan mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge den slutits konvention angående verkställighet med anledning av beslut
rörande vårdnad om barn m.m., förordnas härigenom som följer.

1 §
När domstol eller administrativ myndighet i Danmark, Finland, Island

eller Norge meddelat beslut rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med

barn eller överlämnande av barn i annat fall, skall på begäran verkställighet

för tiUämpning av beslutet äga rum här i riket enligt vad som sägs nedan, om

verkställighet kan erhållas i den stat där beslutet meddelades.

Om beslutet strider mot beslut som meddelats här i
riket, får dock verkställighet icke äga rum annat än om det förra beslutet
skall gälla enligt vad som stadgas därom.

Lika med domstols eller administrativ myndighets
beslut anses i denna lag förlikning som ingåtts inför domstol eller godkänts av
behörig administrativ myndighet.

2 §
Framställning om verkställighet göres hos länsstyrelsen. Vistas

sökanden i Danmark, Finland, Island eller Norge, får framstäUningen i

stället göras hos myndighet i den stat där sökanden vistas. FramstäUning om

verkställighet får också göras hos myndighet i den stat där beslutet

meddelades.

Framställning som gjorts hos myndighet i Danmark,
Finland, Island eller Norge skaU översändas tUl vederbörande länsstyrelse här i
riket eller, om ovisshet råder angående behörig länsstyrelse, tUl
utrikesdepartementets rättsavdelning. Översändande av framstäUning ombesörjs

i Danmark av överövrigheten (i Köpenhamn
överpresidenten och eljest vederbörande amtman) eller, om ovisshet råder
angående behörig över-övrighet, av justitieministeriet;

i Finland av vederbörande länsstyrelse eUer, om
ovisshet råder angående behörig länsstyrelse, av ministeriet för
utrikesärendena;

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 77

i
Island av justitieministeriet; samt

i
Norge av vederbörande fylkesman eller, om del är ovisst vilken fyl-kesman som
är kompetent, av justitiedepartementet eller, när avgörandet gäller barn utom
äktenskap, av socialdepartementet.

Handling som är avfattad på finska eller isländska
skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderiiga delar till svenska,
danska eller norska.

3 § Den myndighet som skall ombesörja verkställigheten äger, om det
anses erforderiigt, kräva bevis att beslutet uppfyller de vUIkor för
verkställighet som angivas i 1 § första stycket. Bevis utfärdas i den stat där
beslutet meddelades, av myndighet som angives i 2 § andra stycket.

4 § Verkställighet sker enligt vad som är stadgat om svensk domstols
lagakraftvunna dom. Innehåller beslutet föreskrift om tvångsmedel, skall den ej
tillämpas.

Verkställigheten
sker utan avgift för sökanden.

5 § Kostnadsersättning, som ålagts part i mål eller ärende rörande
vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat
fall, får indrivas enligt de regler om kostnadsersättning som meddelas i lagen
den 21 september 1962 om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda
i Danmark, Finland, Island eller Norge.

6 § Denna lag avser ej beslut som meddelats av verkställande
myndighet.

Lagen
gäller ej heller verkställighet av beslut som barnavårdsnämnd eller annan
myndighet meddelat enligt lagstiftningen i vederbörande stat om det allmännas
barna- och ungdomsvård eller annan därmed jämförlig vård eller behandling.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 78

Bilaga
3

Förslag
till

Konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och
verkstäUighet av domar på privaträttens område.

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge har överenskommit om följande.

Artikel
1

Dom, annat avgörande och förlikning i fråga av
privaträttslig beskaffenhet, som har meddelats eller ingåtts i
fördragsslutande stat, skall erkännas och verkställas i annan fördragsslutande
stat i enlighet med lagen i den staten.

Artikel
2

Dom eller annat avgörande som har meddelats i stat,
vilken ej har tillträtt denna konvention, får, om den mot vilken avgörandet
göres gällande gör invändning härom, icke erkännas eller verkställas i Danmark,
Finland, Island, Norge eller Sverige, om vederbörande har hemvist i någon av
dessa stater och den avgörande myndighetens behörighet grundar sig och efter
omständigheterna har kunnat grunda sig uteslutande på ett eller flera av
följande förhållanden, nämligen

a) att
egendom som tillhör svaranden finns i den stat där avgörandet har meddelats
eller att säkerhetsåtgärd på begäran av käranden har vidtagits bettäffande
sådan egendom, om ej saken avser äganderätt eller besittningsrätt till
egendomen eller annan tvist rörande egendomen eller avser fordran för vilken
egendomen har ställts som säkerhet,

b) kärandens
medborgarskap,

c) kärandens
domicU, hemvist eller vistelseort i den stat där avgörandet har meddelats, om
ej denna behörighetsgrund godtages för vissa avtalsförhållanden med hänsyn
till sakens särskilda beskaffenhet,

d) att svaranden har bedrivit affärsverksamhet i
den stat där avgörandet

har meddelats, om ej tvisten hänför sig tiU denna verksamhet,

e) att delgivning av stämning med svaranden i
den stat där avgörandet har

meddelats har skett under det att han tUlfälligt uppehöll sig där,

f) kärandens
ensidiga angivande av forum, särskilt i en faktura.

Dessa
regler gäller endast avgöranden på rättsområden som omfattas av

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 79

den
ensartade nordiska lagstiftningen om erkännande och verkställighet av
avgöranden på privaträttens område. Reglerna berör ej heller åtaganden som de
fördragsslutande staterna har gjort genom gällande överenskommelser. Med sådan
överenskommelse jämställes överenskommelse som har undertecknats vid denna
konventions ikraftträdande eller som kan komma att ingås inom särskilda
områden.

Artikel
3

Denna
konvention ersätter i förhållande till de stater, som har tillträtt den,
konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om erkännande och verkställighet av domar. Äldre bestämmelser äger dock
fortfarande tillämpning på avgörande som har meddelats eller förlikning som har
ingåtts innan den nya konventionen träder i kraft.

Artikel
4

De
fördragsslutande staterna kan tillträda denna konvention genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande
med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna
skall deponeras i det danska utrikesministeriet.

Konventionen
träder i kraft den första dagen i den månad som infaller två månader närmast
efter det att den har tillträtts av tte av de fördragsslutande staterna. För
fördragsslutande stat som tillträder konventionen vid senare tidpunkt ttäder
den i kraft två månader efter det att denna stat har tillträtt konventionen.

Envar av staterna kan i förhållande till envar av
de övriga uppsäga konventionen till upphörande med sex månaders varsel.

Till bekräftelse härav har undertecknade
befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.

Som
skedde i Köpenhamn den. 1977, i ett exemplar på svenska,

danska,
finska, isländska och norska språken, och såvitt angår svenska språket i två
texter, en för Sverige och en för Finland.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 80

Bilaga
4

Tilläggsprotokoll

till
Haagkonventionen rörande erkännande och verkställighet av

utländska
domar på privaträttens område

Detta
protokoUs signatärmakter,

som är medvetna om att vissa behörighetsgrunder,
som inte anges i artiklarna 10 och 11 i Haagkonventionen rörande erkännande och
verkställighet av utländska domar på privaträttens område, endast undantagsvis
kan godtas när fråga är om internationellt erkännande och internationell
verkställighet av domar,

som är övertygade om att de principer på vilka
detta protokoll är grundat kommer att läggas till grund både för kompletterande
avtal som ingås enligt artikel 21 i konventionen och för andra fördrag som
ingås i framtiden,

har beslutat att upprätta ett protokoll för detta
ändamål och har enats om följande bestämmelser.

1. Detta protokoll är tillämpligt på alla utiändska
avgöranden, oavsett ursprungsstat, vilka har meddelats i ämnen på vilka
konventionen rörande erkännande och verkställighet av utländska domar på
privaträttens område är tillämplig, mot någon som har domicil eller hemvist i
fördragsslutande stat,

2. Erkännande och verkställighet i en fördragsslutande
stat av ett avgörande som avses i punkt 1 skall vägras på begäran av den part
mot vilken framställning om erkännande eller verkstäUighet riktas, om
avgörandet kunnat meddelas bara med stöd av en eller flera av de
behörighetsgrunder som anges under punkt 4.

Erkännande och verkställighet kan dock medges, om i
det särskilda fallet behörigheten för den domstol som har meddelat avgörandet
också kunnat grundas på annan behörighetsgrund, vUken i förhåUandet mellan
ursprungsstaten och den andra staten berättigar till erkännande och
verkställighet.

3. Med fördragsslutande stater enligt punkterna
1 och 2 avses stater, som

har tillträtt konventionen och som sinsemellan är bundna av sådant

kompletterande avtal som avses i artikel 21 i konventionen.

4. De
behörighetsgrunder, som avses i punkt 2 första stycket, är följande:

a) att egendom som tillhör svaranden finns i den stat där avgörandet har

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 81

meddelats
eller att säkerhetsåtgärd på begäran av käranden har vidtagits beträffande
sådan egendom, om ej saken avser äganderätt eller besittningsrätt tiU
egendomen eller annan tvist rörande egendomen eller avser fordran för vilken
egendomen har stäUts som säkerhet,

b) kärandens
medborgarskap,

c) kärandens
domicil, hemvist eller vistelseort i den stat där avgörandet har meddelats, om
ej denna behörighetsgrund godtages för vissa avtalsförhållanden med hänsyn
till sakens särskilda beskaffenhet,

d) att svaranden har bedrivit affärsverksamhet i
den stat där avgörandet

har meddelats, om ej tvisten hänför sig till denna verksamhet,

e) att delgivning av stämning med svaranden i
den stal där avgörandet har

meddelats har skett under det att han tillfälligt uppehöll sig där,

f) kärandens
ensidiga angivande av forum, särskilt i en faktura.

5. Juridisk person anses ha domicU eller hemvist där den har sitt säte
eller där den bildats genom registrering eller därmed jämförlig åtgärd eller
där rörelsen huvudsakligen drives.

6. Detta protokoU berör inte gällande eller framtida konventioner, som
för särskilda områden erkänner behörighetsgrund som anges i punkt 4.

7. Detta protokoll gäUer med de inskränkningar som följer av bestämmelser
i gäUande konventioner om erkännande och verkställighet av utiändska domar.

8. I kompletterande avtal, som ingås enligt artikel 21 i konventionen
rörande erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens
område, skall de stater som är parter i sådant avtal icke som behörig erkänna
domstol vars behörighet grundats pä en eller flera av de grunder som anges i
punkt 4 utom när detta är nödvändigt för att undgå att part berövas sin rätt
(déni de justice).

9. Detta protokoll är öppet för undertecknande av stat, som undertecknat
Haagkonventionen rörande erkännande och verkställighet av utiändska domar på
privaträttens område.

Det kan undertecknas och ratificeras av varje stat
som tillträtt konventionen, och ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos
Nederländernas utrikesministerium, som ombesörjer alla nödvändiga
underrättelser.

Det träder i kraft pä den sextionde dagen efter det
att det andra ratifikationsinstrumentet deponerats.

För varje stat som ratificerar protokollet senare
träder det i kraft på den sextionde dagen efter det att den staten deponerat
sitt ratifikationsinstrument.

Uppsägning
av konventionen innebär uppsägning också av protokollet.

Till bekräftelse varpå undetecknade, därtill
behörigen befullmäktigade, undertecknat detta protokoU.

Som skedde i Haag den 1 februari 1971 på franska
och engelska språken, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett enda exemplar,
som skaU deponeras

6
Riksdagenl976/77. 1 saml Nr 128

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 82

i
Nederländernas regerings arkiv och varav en bestyrkt avskrift pä diplomatisk
väg skall tillställas varje stat som var representerad vid Haagkonferensens för
internationell privaträtt tionde session, samt Cypern, Island och Malta.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 83

Bilaga
5

Förslag
till

Överenskommelse
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen
den 7 november 1933 om konkurs.

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge har överenskommit, att artikel 10 i den nordiska konventionen den 7
november 1933 om konkurs erhåller följande lydelse.

Artikel
10

I fråga om erkännande och verkställighet av dom
eller föriikning rörande rättshandlings ogUtighet eller återgång på grund av
konkurs, som är anhängig i fördragsslutande stat, gäller lagen i den stat där
erkännande eller verkställighet begäres.

Lagakraftägande beslut, varigenom domstol i en av
de fördragsslutande staterna fastställt ackord i konkurs, vare gällande jämväl
i de övriga.

Vad nu är sagt äge tillämpning, evad konkursen
omfattar egendom i en eller flera fördragsslutande stater.

De fördragsslutande staterna kan tillträda denna
överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratfikation eller

b) undertecknande
med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

RatifikationshandHngarna skaU deponeras i det
danska utrikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i
den månad som infaller två månader närmast efter det att den har tillträtts av
tre av de fördragsslutande staterna, och tillämpas på konkurs och offentlig
ackordsförhandling utan konkurs som har inletts efter ikraftträdandet. För
fördragsslutande stat som tillträder överenskommelsen vid senare tidpunkt
träder den i kraft två månader efter det att denna stat har tillträtt
överenskommelsen.

Danska
justitieministeriet kan efter förhandling med de övriga

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 84

fördragsslutande
staternas justitieministerier bestämma att konventionen den 19 november 1934
med senare ändringar också skall äga tillämpning på Grönland. För konventionens
tillämpning på Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet efter
iakttagande av samma tillvägagångssätt fastställa sådana avvikelser som de
särskilda färöiska eller grönländska förhållandena mä kräva.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade
ombud undertecknat denna överenskommelse.

Som
skedde i Köpenhamn den 1977, i ett exemplar på svenska,

danska,
finska, isländska och norska språken, och såvitt angår svenska språket i två
texter, en för Sverige och en för Finland.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 85

Bilaga
6 De remitterade förslagen

1
Förslag till

Lag om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på

privaträttens
område

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ Lagakraftvunnen dom, som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge
i tvistemål eller brottmål och som avser fråga av privattättslig beskaffenhet,
gäller även här i riket, om ej annat följer av vad som sägs nedan.

Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som
innebär slutiigt avgörande av saken.

2
§ Med dom jämställes i denna lag

1. utslag varigenom överexekutor i Finland efter
lagsökning har ålagt

någon betalningsskyldighet,

2. finsk
betalningsorder,

3. av norsk åklagarmyndighet utfärdat föreläggande
av ersättnings

skyldighet, vilket har godkänts av den som avses med föreläggandet,

4. beslut om ersättning för rättegångskostnad i tvistemål, om dom i målet
skulle omfattas av denna lag, och i brottmål, om ersättningen skall utgå till
enskUd part,

5. beslut om ersättning till vittne eller sakkunnig i tvistemål eller
brottmål,

6. beslut om återbetalning till staten av förskott på sådan ersättning
för inställelsekostnad, som har utbetalats till vittne, målsägande eller part.

Finskt lagsökningsutslag mot vilket besvär ej har
anförts anses ha vunnit laga kraft, även om tiden för stämning om återvinning
ej har gått ut.

3
§ Dom, som gäller här i riket enligt denna lag och som får verkstäUas i den
stat där den har meddelats, skall på ansökan verkställas här.

4
§ Dom, varigenom betalningsskyldighet har ålagts och som kan bli 7
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 128

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 86

gällande
här i riket enligl denna lag, skall utan hinder av att domen ej har vunnit laga
kraft på ansökan verkställas här, om den får verkställas i den stat där den har
meddelats.

5
§ Denna lag gäller i tillämpliga delar även i fråga om verkställighet av

1. föriikning som i fråga av privaträttslig
beskaffenhet har ingåtts inför

domstol eller annan myndighet i Danmark, Finland, Island eUer Norge och

som får verkställas i den stat där den har ingåtts,

2. förlikning som avses i § 478, stk 1, nr. 4, loven om rettens pleje
(udenretiigt foriig), om förlikningen har träffats och får verkställas i Danmark
samt gäldenären hade hemvist där när den ingicks,

3. lagakraftvunnet beslut av finsk exekutiv myndighet varigenom köpare
eller säljare har ålagts betalningsskyldighet i samband med återtagning av gods
som har sålts på avbetalning, om parten vid tidpunkten för återtagningen hade
hemvist i Finland.

6
§ Avgörande av domstol eller administrativ myndighet i Danmark, Finland, Island
eller Norge rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eUer
överlämnande av barn i annat fall skall på ansökan verkstäUas här i riket, om
avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i den stat där det har
meddelats. Detta gäller även om avgörandet icke har vunnit laga kraft. Med
avgörande jämställes i denna lag beslut för tiden intiU dess laga kraft ägande
avgörande föreligger samt förlikning som har ingåtts inför domstol eller avtal
som har godkänts av administrativ myndighet.

Om avgörandet strider mot dom eller beslut som har
meddelats här i riket, får verkställighet äga rum endast om det förra
avgörandet enligt särskild bestämmelse skall gälla här.

Första stycket gäller ej beslut av verkstäUande
myndighet eller beslut som har meddelats av barnavårdsnämnd eller annan
myndighet enligt lagstiftningen om det allmännas barna- och ungdomsvård eller
annan därmed jämförlig vård eller behandling.

7
§ Lagen tillämpas icke beträffande

1. dom eller förlikning i mål angående boskiUnad,
legal separation, äktenskapsskUlnad, återgång av äktenskap, antagande av
adoptivbarn eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess
hävande eller i mål angående bodelning eUer skadestånd med anledning av legal
separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej fråga är om
verkstäUighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 87

2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt lill umgänge med barn
eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om verkställighet av
exekutionstitel som avses i 6 §,

3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhåUsskyldighet,

4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn eller faderskapserkännande,

5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,
efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall
eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i
Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa
stater,

6. dom eller förlikning angående gäldenärs försättande i konkurs, inledande
av förhandling om offentligt ackord utan konkurs, andra på konkursdomares eller
konkursdomstols prövning beroende frågor eUer rättshandlings eller annan
åtgärds ogiltighet på grund av konkurs, om ej domen eller förlikningen rör
rättshandlings ogiltighet eller återgång på grund av konkurs, som har inträffat
i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige, och gäldenären hade hemvist i
någon av dessa stater,

7. dom eUer förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild
domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.

Lagen tillämpas ej heller i övrigt, i den mån detta
följer av särskUda bestämmelser om erkännande och verkstäUighet av avgöranden
eller förlikningar på särskilda rättsområden.

8
§ Dom gäller ej här i riket

1. om domstolen i mål om betalningsskyldighet
har varit behörig endast på

grund av att svaranden hade egendom i den stat där domen har meddelats,

om ej målet har avsett fordran som angår egendomen eller för vilken

egendomen har ställts som säkerhet eller svaranden utan förbehåll har ingått

i svaromål i saken,

2. om
domstolen har varit behörig endast på grund av att svaranden vid stämningens
delgivning tillfälligt uppehöll sig i den stat där domen har meddelats, om ej
svaranden utan förbehåU har ingått i svaromål i saken,

3. om
domen har meddelats mot svarande som ej har ingått i svaromål vare sig i första
instans eller i högre rätt och föreläggande att svara i saken ej har delgivits
honom på annat sätt än genom kungörelse, såvida den icke avser rätt på grund av
arv eller testamente, efterlevande makes rätt eller boutredning eller skifte
med anledning av dödsfall samt den avlidne var medborgare i Danmark, Finland,
Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

4. om talan angående samma sak har väckts först här i riket eller i annat
nordiskt land och kan leda till dom som etUigt denna lag skall gälla här,

5. om den myndighet, hos vUken erkännande eller verkställighet begäres.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:128 88

med
hänsyn till sakens beskaffenhet finner uteslutande behörighet att pröva saken
böra tillkomma domstol i annan stat än den vari domen har meddelats,

6. om erkännande eller verkställighet av domen är
uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

Första stycket har motsvarande tillämpning på
sådant avgörande av administrativ myndighet som avses i 6 §.

9
§ Ansökan om verkställighet göres hos kronofogdemyndigheten. I fall som
avses i 6 § göres ansökan hos länsrätten. Vid ansökningen skall fogas

1. om ansökningen rör verkställighet av dom, av
vederbörande myndighet

bestyrkt avskrift av domen samt bevis att denna äger laga kraft eller, i fråga

om icke lagakraftvunnen dom, bevis att domen får verkställas i den stat där

den har meddelats,

2. om ansökningen rör verkstäUighet av förlikning, bestyrkt avskrift av
förlikningen och bevis att denna får verkställas i den stat där den har
ingåtts,

3. om ansökningen rör verkställighet av exekutionstitel som avses i 6 §,
bestyrkt avskrift av exekutionstiteln och bevis om att den kan utgöra grund för
verkstäUighet i den stat där den har upprättats.

Handling, som är avfattad på annat språk än danska,
norska eller svenska, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning till något av
dessa språk, i den mån ej kronofogdemyndigheten eller länsrätten medger
undantag.

10
§ Beslut över ansökan om verkställighet meddelas utan motpartens hörande,
om ej kronofogdemyndigheten bestämmer annat.

Ansökan om verkställighet av förlikning, som avses
i 5 § 2, får ej bifallas utan att tillfälle har beretts motparten att yttra
sig. Inkommer han med bestridande som ej är uppenbart ogrundat, skall
ansökningen avslås. Innehåller förlikningen bestämmelse om skyldighet att
ersätta kostnad, får detta belopp jämkas.

11 §
Verkställighet sker enligt vad som är föreskrivet i fråga om svensk

domstols lagakraftägande dom. 1 fall som avses i 4 § sker verkställigheten

med iakttagande av 39 och 40 §§ utsökningslagen (1877:31 s. 1). Föreskrift

om tvångsmedel i den utländska exekutionstiteln skall ej vinna tillämpning.

Kan tiU följd av 10 § verkställighet av dom eller
föriikning ej ske omedelbart, får kronofogdemyndigheten utan hinder härav
vidtaga åtgärd som avses i60a § utsökningslagen(1877:31 s. 1).

12 §
Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller ej ansökan om verkstäUighet av

exekutionstitel som avses i 6 §. 1 fråga om prövningen av sådan ansökan och

opaginerad Kontrollera mot PDF

verkställighet
av exekutionstiteln tillämpas i stället vad som är särskih föreskrivet rörande
verkställighet av svensk domstols avgörande i motsvarande fall.

13
§ Väckes vid svensk domstol talan angående sak, varom redan är rättegång vid
domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge och kan den utländska
rättegången leda till dom som enligt denna lag gäller här i riket, skall talan avvisas
eller förklaras vilande i avvaktan på lagakraftvunnen dom i den utländska
rättegången.

14
§ Har handräckning beviljats enligt 8 kap. utsökningslagen (1877:31 s. 1),
skall med avseende på gUtigheten av sådant beslut vid tillämpning av 188 § i
lagen med talans anhängiggörande vid svensk domstol jämställas talans väckande
vid dansk, finsk, isländsk eUer norsk domstol, om domen i den utländska
rättegången kan bli gällande här i riket enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till endast två eller flera
av de länder som namnes i 1 §.

Lagen äger ej tillämpning på avgörande som har
meddelats eller förlikning som har ingåtts före den dag då lagen träder i
kraft.

Genom denna lag upphäves lagen (1932:540) om
erkännande och verkstäUighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island
eller Norge. Äldre lag äger dock fortfarande tillämpning på dom som har
meddelats eller förlikning som har ingåtts före den nya lagens ikraftträdande.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i
anledning av konkurs meddelade utländska domar

Härigenom föreskrives att lagen (1934:69) om
erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska
domar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Har domstol i Danmark, Fin- Har
domstol i Danmark, Fin

land, Island eller Norge meddelat land, Island eller Norge meddelat

dom rörande rättshandlings ogiltig- dom rörande rättshandlings ogiltig

het eller återgång på grund av het eller återgång på grund av

konkurs, som inträffat i någon av konkurs, som inträffat i någon av

nämnda stater eller här i riket, el- nämnda stater eller här i riket, el-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande hdelse

Föreslagen hdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

ler har i någon av
staterna förlikning i sådan fråga ingåtts inför förlikningskommission eller
domstol, skola i avseende å erkännande och verkställighet av domen eller
förlikningen lända lill efterrättelse föreskrifterna i lagen den 2 december
1932 om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland,
Island eller Norge.

ler har i någon av
staterna förlikning i sådan fråga ingåtts inför förlikningskommission eller
domstol, skola i avseende å erkännande och verkställighet av domen eller
förlikningen lända till efterrättelse föreskrifterna i lagen (1977:000) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad sålunda är stadgat äger dock ej tillämpning,
där av konkursbeslutet framgår, att gäldenären ej har hemvist i någon av
staterna.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande lill två eller flera av de
länder som anges i lagen.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som

hade
hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom
föreskrives att 10 § lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade
hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Bestämmelserna om erkännande och verkstäUighet av
dom eller förlikning i lagen den 2 december 1932 skola, där den döde var medborgare
i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat, jämväl äga tiUämpning å
dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, om efterlevande
makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld. De i 3 § samt 6 § under 3.
i sagda lag givna särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande skola
dock vinna tiUämpning allenast när domen rörer efterlevande makes, arvinges
eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.

Föreslagen lydelse 10 §

/ fråga om erkännande och verkställighet av dom
eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes
rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfaU eller ansvarighet för den
dödes gäld gälla bestämmelserna i lagen (1977:000) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 91

Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till två eller
flera av de länder som anges i lagen.

4 Förslag till

Lag om ändring i lågsökningslagen (1946:808)

Härigenom föreskrives att 35 §
lagsökningslagen (1946:808) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §

Ansökan om återvinning skall göras
skriftligen, i lagsökningsmål inom en månad från den dag då utslaget delgavs
gäldenären och i mål om betalningsföreläggande inom samma tid från det
utmätning ägde rum eller utan föregången utmätning betalning skedde med
förbehåll om rätt för gäldenären att söka återvinning.

Om återvinningstalan äge i övrigt
vad i rättegångsbalken är stadgat om återvinning i tvistemål motsvarande
tillämpning; rättens utslag i lagsökningsmålet eller rättens bevis att
utmäining må äga rum skall därvid anses som tredskodom.

Skall mål på grund av ansökan om
återvinning upptagas lill fortsatt handläggning, gälle vad i 33 § är stadgal.

Vid tillämpning av första stycket jämstäUes med utmätning
i Sverige motsvarande åtgärd i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till två eller
flera av de länder som anges i 35 § fjärde stycket.

Lagen gäller ej bevis att utmätning
må äga rum som har utfärdats före ikraftträdandet.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt
m.m.

Härigenom föreskrives att 10 §
lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Beslut, varigenom domstol i
Danmark, Finland, Island eller Norge för

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 92

utevaro
eller annan försummelse dömt den som avses i 9 § till böter eller utdömt honom
förelagt vite eller ålagt honom ersätta rättegångskostnad, skall på begäran
verkställas här i landet.

Böter och vite verkställes enligt lagen (1%3:193)
om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m.m.

Lagen (1932:540) om erkännan- Lagen
(1977:000) om erkännan

de och verkställighet av dom, som de och verkställighet av nordiska do-

meddelats i Danmark, Finland, Is- mar på privaträttens område, äger

land eller Norge, äger tiUämpning tillämpning vid verkställighet av

vid verkställighet av beslut att er- beslut att ersätta rättegångskost-

sätta rättegångskostnad. nad.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till tvä eller flera av de
stater som anges i paragrafen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 93

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1977-03-07

Närvarande:
F.d. justitierådet Edhng, regeringsrådet Nordlund samt justitieråden Ulveson
och Erik Nyman.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanttäde
den 3 februari 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens
område,

2. lag om ändring i lagen (1934:69) om erkännande och verkstäUighet av
vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar,

3. lag om ändring i lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade
hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag
om ändring i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet före

dragits av byråchefen Arne Nyberg.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens
område

5§

Avsikten med denna paragraf är att beträffande
vissa exekutionstitlar ange att de, trots att de inte tillerkänns rättskraft
här i riket, ändock verkställs här. Denna avsikt skulle komma tUl klarare
uttryck och paragrafen få en följdriktigare utformning, om ingressen gavs
följande lydelse: "Verkställighet här i riket skall på ansökan ske även
av".

Att föreskrifterna i 8 och 9 §§ i tillämpliga delar
skall gälla i frågaom de i 5 § angivna exekutionstitlarna framgår inte med
önskvärd klarhet av det remitterade förslaget. 8 § bör förtydUgas genom att
ingressen ges lydelsen "Dom erkännes icke här i riket och får ej heller
verkställas här" samt genom att i andra stycket tilläggs, att första
stycket i tillämpliga delar har giltighet beträffande förlikning och beslut som
avses i 5 §. Regeln i 9 § andra stycket 1 bör kompletteras så att förutom dom
även beslut som avses i 5 § 3 anges i bestämmelsen.

7§

1 paragrafen anges olika undantag från lagens
tillämpningsområde. 1 första stycket 4 undantas förutom dom eller förlikning
rörande faderskapet

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 94

till
barn även faderskapserkännande. Erkännande av faderskap omfattas dock inte av
lagen i vidare mån än att ett erkännande kan föreligga vid dom eller förlikning
rörande faderskapet. Undantaget vad avser särskilt faderskapserkännande bör
därför utgå.

1 tydlighetens intresse bör framhållas, att beslut
om rättegångskostnad i mål, där domen skulle vara verkställbar här i riket
enligt vad som framgår av första stycket 1 eller 2, är ett sådant beslut som
avses i 2 § första stycket 4.

Den i motiven angivna innebörden av 7 § andra
stycket skulle enligt lagrådets mening komma tUl bättre uttryck, om stycket
fick lyda: "Lagen tUlämpas ej heller eljest, i den mån på särskilt
rättsområde finns bestämmelser om erkännande eUer verkstäUighet av avgörande
eUer förlikning".

8§

Paragrafen bör förtydligas på sätt framgår av vad
lagrådet har yttrat under 5§.

9-11
§§

Enligt 9 § i det remitterade förslaget skall
ansökan om verkställighet göras hos kronofogdemyndigheten utom i fall då det är
fråga om överlämnande av bam. Och verkstäUighet som söks hos
kronofogdemyndighet skaU enUgt 11 § första stycket ske med tiUämpning av vad
som är föreskrivet om verkstäUighet av svensk domstols dom. 1 samma stycke
stadgas vidare, att föreskrift om tvångsmedel i den utiändska exekutionstiteln
inte skall vinna tiUämpning.

Den omständigheten att verkställighet enligt
förslaget skall sökas hos kronofogdemyndighet innebär inte, att sådan myndighet
alltid är behörig att pröva ansökningen och sedan omedelbart verkställa den.
Enligt 37 § utsökningslagen kan kronofogdemyndighet endast i särskilt
uppräknade fall verkställa dom utan särskilt bemyndigande av överexekutor, låt
vara att uppräkningen omfattar de vanligaste typerna av domar, bl.a. domar på
betalningsskyldighet. När det gäller domar av sådant slag som inte återfinns i
uppräkningen, ankommer det enligt 38 § utsökningslagen på överexekutor att
förordna om verkställighet och sättet därför. 138 § andra stycket anges
särskUt, att det är överexekutor som kan förelägga och döma ut vite; så kan ske
när någon har ålagts att göra eller underlåta något och tvångsmedel inte är
utsatt i domen eller föreskrivet i lag.

Den i utsökningslagen sålunda föreskrivna
kompetensfördelningen mellan kronofogdemyndighel och överexekutor utgör inte
något hinder mot den föreslagna ordningen att ansökan om verkställighet skall
göras hos kronofogdemyndighet. Lagrådet vill emellertid framhålla, att
föreskrifter bör meddelas om samverkan mellan kronofogdemyndighet och överexekutor
i fall då en exekutionstitel från annat nordiskt land inte kan verkställas av
kronofogdemyndigheten utan bemyndigande från överexekutor. 1 och för sig skuUe
sådana föreskrifter kunna skrivas in i 11 §.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:128 95

Enligt
lagrådets mening bör det emellertid vara tillräckligt, att föreskrifter i ämnet
meddelas i administrativ ordning. Det kan påpekas, att bestämmelser om
samverkan mellan utmätningsmän nu meddelas i utsökningskun-görelsen
(1971:1098).

Såsom framhållits i anslutning till 5 § bör regeln
i 9 § andra stycket 1 gälla även beslut som avses i 5 § 3.

Enligt andra stycket i 11 § får kronofogdemyndighel
vidtaga åtgärd som avses i 60 a § utsökningslagen, om verkstäUighet av dom
eller förlikning till följd av 10 § ej kan ske omedelbart. Redan på grund av de
förut berörda föreskrifterna i 11 § första stycket har kronofogdemyndighet
emellertid en allmän befogenhet att vidtaga åtgärder, såväl enligt 60 a § som
enligt övriga regler om utmätning. Det föreslagna andra stycket i 11 § synes
med hänsyn härtill onödigt och kanske även missledande. Enligt lagrådels mening
bör det därför utgå.

Övergångsbestämmelserna

Föreskriften i andra stycket att lagen ej äger
tillämpning på avgörande som har meddelats eller förlikning som har ingåtts
före ikraftträdandet bör enligt lagrådets mening kunna utgå, om tredje styckets
andra punkt bryts ut tiU ett särskilt stycke av följande lydelse: "Äldre
lag äger fortfarande tiUämpning på avgörande som har meddelats eller förlikning
som har ingåtts före den nya lagens ikraftttädande."

Förslaget
till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Av remissprotokollet framgår, att den ifrågavarande
lagändringen är att betrakta som ett provisorium i avvaktan på resultatet av
den pågående allmänna översynen av den summariska betalningsprocessen. Lagrådet
vill för sin del understryka ändringens karaktär av provisorium.

Förslaget ger i övrigt ej anledning till annat
uttalande från lagrådets sida än att den i övergångsbestämmelsernas andra
stycke upptagna föreskriften bör kunna utgå såsom onödig.

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 96

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-17

Närvarande:
statsrådet Ahbnark, ordförande, och statsråden Romanus, Turesson, Gustavsson,
Antonsson, Mogård, Olsson, ÅsUng, Troedsson, Mundebo, Krönmark, UUsten,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Romanus

Proposition
med förslag till lag om erkännande och verkstäUighet av nordiska domar på
privaträttens område

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar pä privaträttens
område,

2. lag om ändring i lagen (1934:69) om erkännande och verkstäUighet av
vissa, i anledning av konkurs meddelade utiändska domar,

3. lag om ändring i lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade
hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag om ändring i lagen (1974:752) om
nordisk vittnesplikt m.m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Som lagrådet har påpekat bör i 5 §, 7 § första
stycket, 8 §, 9 §, 11 § och övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på privattättens område göras
vissa justeringar för att bl.a. förtydliga reglerna. Jag ansluter mig till vad
lagrådet har anfört härvidlag.

Lagrådets förslag till ändring i 7 § andra stycket
i domsverkställighetslagen kan jag däremot inte biträda. Enligt min mening
klargörs syftet med bestämmelsen bättre, om man behåller den lydelse som
bestämmelsen har fått i det remitterade förslaget. Lydelsen överensstämmer
dessutom nära med motsvarande bestämmelser i de danska och norska lagförslagen.

Jag biträder vad lagrådet har föreslagit
beträffande förslaget tiU lag om ändring i lagsökningslagen.

Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i
de remitterade lagförslagen.

'Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3 februari 1977.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 97

Vid remissen tUl lagrådet föreslog jag att Sverige
tillträder konventionen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område. Detsamma gäller överenskommelsen om ändring i 1933 års
nordiska konkurskonvention.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår
riksdagen

dels
att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels
att godkänna konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område,

dels
att godkänna överenskommelsen meUan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
om ändring av den nordiska konventionen den 7 november 1933 om konkurs.

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens
överväganden och beslutar att genom propositionen föreslå riksdagen att antaga
de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 98

Innehåll

Propositionen.................................................................. ....... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. ....... 1

Lagförslag........................................................................ 2

1. Förslag tiU lag om erkännande
och verkställighet av nordiska do

mar på privaträttens område.................................... 2

2.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i
anledning av konkurs meddelade utländska domar..................................... ....... 6

3.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge...................................................... 7

4.
Förslag till
lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808) 7

5.
Förslag tiU lag
om ändring i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m 8

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 3
februari 1977... 9

1 Inledning..................................................................... 9

2 Gällande ordning beträffande
utländska domars giltighet i Sverige. 11

3 Huvuddragen av gäUande regler
beträffande vissa nya exekutionstitlar 16

4 Promemorian................................................................ .... 20

4.1
AUmänna
synpunkter............................................. 20

4.2
Nya
exekutionstitlar................................................ .... 21

4.3
Verkställighet
av icke lagakraftvunna avgöranden. 22

4.4
Forumregleringen
m.m............................................. 24

4.5
Övriga frågor.......................................................... 26

5 Remissyttrandena över promemorian.......................... 27

5.1
Allmänna
synpunkter............................................. 27

5.2
Nya
exekutionstitlar................................................ ...... 28

5.3
Verkställighet
av icke lagakraftvunna avgöranden ....... 29

5.4
Forumregleringen.................................................... 29

5.5
Övriga frågor.......................................................... 29

6 Betänkandet................................................................. 31

7 Remissyttrandena över betänkandet........................... 34

8 Föredraganden............................................................ ....... 36

8.1
Allmänna
synpunkter............................................. ....... 36

8.2
Nya
exekutionstitlar................................................ 40

8.3
Verkställighet
av icke lagakraftvunna avgöranden 42

8.4
Vårdnadsavgöranden............................................. ...... 43

8.5
Forumregleringen.................................................... ...... 44

8.6
Övriga frågor.......................................................... ....... 46

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:128 99

8.7 Följdändringar i annan lagstiftning m.m............ ... 48

8.8 Ikraftttädande........................................... 49

9
Upprättade lagförslag...................................... ... 49

10.................................................................. Specialmotivering 49

10.1 Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar
på privaträttens område 49

10.2 Förslaget tiU lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)... 68

10.3 Övriga förslag........................................... ... 69

11 HemstäUan.................................................... ... 69

12 Beslut.......................................................... 69

Bilaga
I Förslagen i promemorian............................ 70

Bilaga 2 Förslaget i
betänkandet...................... .... 76

Bilaga 3 Förslag tiU
konvention om nordisk verkstäUighet av domar pä

privaträttens
område........................................ ... 78

Bilaga 4
TiUäggsprotokollet tiU 1971 års Haagkonvention 80

Bilaga 5 Förslag till överenskommelse om ändring i
1933 års konkurs

konvention.................................................... ... 83

Bilaga 6 De remitterade
förslagen.......................... 85

Utdrag av lagrådels
protokoU den 7 mars 1977......... ... 93

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 17 mars 1977 96

opaginerad Kontrollera mot PDF

LiberTryck
Stockholm 1977

Doktrin (3)

  1. Lennart Pålsson, Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder i internationella tvister, SvJT 1996 s. 385, på s. 392 · Fritt tillgänglig
  2. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980, SvJT 1982 s. 214, på s. 243 · Fritt tillgänglig
  3. Lennart Pålsson, EG:s domskonvention, SvJT 1980 s. 497, på s. 505, 524, 525 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (12)

12 kopplingar i 9 dokument.

  1. SOU 2013:63 Verkställighet av utländska domar och beslut s. 269 i texten
  2. Ds 2007:6 Internationell insolvens - en diskussionspromemoria s. 129 i texten
  3. SOU 2005:111 Föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer - 1996 års Haagkonvention m.m., del 1 s. 88 i texten
  4. Prop. 1991/92:128 om Sveriges tillträde till Luganokonventionen s. 156 om s. 66 · s. 159 om s. 21 i texten
  5. Prop. 1989/90:82 om beslag och kvarstad i internationella förhållanden, m. m. s. 21 om s. 67 i texten

Visa alla 9

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 2013 s. 22 om s. 24 i texten
  2. NJA 1983 s. 814 om s. 67 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 3 dokument.

  1. SvJT 1980 s. 497 Lennart Pålsson, EG:s domskonvention s. 505 · s. 524 · s. 525 i texten
  2. SvJT 1996 s. 385 Lennart Pålsson, Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder i internationella tvister s. 392 i texten
  3. SvJT 1982 s. 214 Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980 s. 243 i texten