Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av garantin för exportkredit, m.m.

1973 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:195, Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av garantin för exportkredit, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1973 Prop. 1973:195

Nr 195

Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av garantin för
exportkredit, m. m., given den 2 november 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden, föreslå riksdagen att bifaUa
de förslag, om vars avlätande tUl riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

CARL GUSTAF

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att maximibeloppet för statens
betalningsansvar i form av garanti för exportkredit ökas från 7,5 tiU 12,5
miljarder kr. Av det totala beloppet reserveras 1 miljard kr. för garantigivning
på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska
utveckling. Vidare föresläs, alt riktlinjerna för den statliga
exportkreditgarantiverksamheten ändras så att garantier kan beviljas för att
läcka den risk vid finansiering av exportfordran som sammanhänger med fel eller
försummelse hos exportör.

I Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 195

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 2

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 november 1973.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga om ökning av
maximibeloppet för statens betalningsansvar i form av garanti för exportkredit,
m. m., och anför.

Inledning

Exportkreditnämnden (EKN) har den 11 oktober 1973
hemställt om en höjning av maximibeloppet för statens betalningsansvar i form
av garanti för exportkredit från nuvarande 7,5 miljarder kr. till 12,5
miljarder kr.

1 skrivelse den 20 september 1973 har exportkreditnämnden
framlagt förslag rörande viss utvidgning av exportkreditnämndens verksamhetsområde.
Förslaget innebär en komplettering av de riktlinjer för garantiverksamheten vUka
tidigare godkänts av riksdagen.

Nuvarande ordning

Slatsgaranti för att läcka förlust i samband med export m.
m. meddelas enhgt bemyndigande, som senast lämnats av 1970 års riksdag (prop.
1970:179, SU 1970:198, rskr 1970:416). Maximibeloppet för statens
betalningsansvar är enligt delta bemyndigande 7,5 mUjarder kr., varav 800 milj.
kr. reserverats för s. k. u-garantier, dvs. garantier pä särskUt gynnsamma
villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling.

Ärenden rörande statsgaranti för exportkredit prövas av
exportkreditnämnden. Genom beslut den 25 maj 1973 har Kungl. Maj:t bemyndigat
exportkreditnämnden att bevilja stalsgarantier för exportkredit intill ett
belopp av 7 350 milj. kr., varav 650 milj. kr. reserverats för u-garantier.
Hela det belopp som är avsett för normalgarantier (n-garantier), dvs. andra
garantier än u-garantier, har därmed ställts till nämndens förfogande.

Exportkreditnämndens beslut om bifall till en ansökan
meddelas som regel i form av en garanliutfästelse. Garantiutfästelsen är ett
erbjudande från nämnden alt utfärda garanti på i utfästelsen angivna villkor.
Den kan under vissa fömtsättningar ändras eller återkallas av
nämnden. På

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 3

gmndval av utfästelsen erhåller sökande, sedan exporlkontrakt
slutits eller export verkställts, en garantiförbindelse, genom vilken nämnden
på statens vägnar ikläder sig garantiansvar.

EnUgl hittillsvarande erfarenheter resulterar endast en
del av exporl-kreditnämndens utfästelser i garantiförbindelser. Vid beräkning
av nämndens garantiåtaganden tas hänsyn liU dessa erfarenheter. Kungl. Maj:l
har sålunda föreskrivit, att vid sammanräkning av garantiåtaganden utfästelser
om garanti skall tas upp rill endast en viss del av utfästa belopp. För
närvarande gäller som norm alt utfästelse om garanti las upp tUl 50 % av sitt
belopp.

Exporlkreditnämndens nuvarande verksamhet i fråga om
exportkreditgarantier gmndas i huvudsak på de allmänna riktlinjer som
godkändes av 1959 års riksdag (prop. 1959:112, SU 1959:74, rskr 1959:214).
Betydelsefulla kompletteringar till 1959 års riktlinjer vidtogs genom riksdagsbeslut
år 1962, dä möjlighet att bevilja u-garanli infördes, och år 1964, då s. k. långivargaranti
tillkom. Utformningen av garanti-givningen regleras i kungörelsen (1959:271) om
slatsgaranti för täckning av förlust i samband med export m. m.

De gäUande bestämmelserna innebär i huvudsak att garanti
beviljas i Sverige verksam företagare för att täcka förlust i samband med
export eUer lagerhållning utomlands. Garanti kan också beviljas bank eller
annan kreditgivare för föriust på grund av lån som lämnas i samband med export.
Med export jämställs överlåtelse till utlandet, som avser uppfinning eller
resultat av teknisk konsulterande verksamhet, eUer liknande avtal saml
utförande av entreprenadarbele utomlands.

Garantierna täcker utlandsrisker, dvs. risker som hänför
sig till importlandet (politiska risker) eUer den utländske köparen
(kommersiella risker). De politiska riskema omfattar förluster som är
föranledda av t. ex. krigshändelser, hinder för valutaöverföringar eller
importförbud. De kommersiella riskerna omfattar förluster som är föranledda av
att köparen kommit pä obestånd eller underlåtit att fullgöra sina avtalsenliga
förpliktelser. Garantin täcker däremot inte den risk vid finansiering av en
exportfordran som sammanhänger med fel eller försummelse av säljaren, t. ex.
felaktig leverans.

Nämndens verksamhet bedrivs enligt affärsmässiga principer
vUket innebär alt garanlilagare i samband med all garantiförbindelse erhålls
får erlägga premie. Denna är så avpassad alt hänsyn tas lill olika
omständigheter som är förenade med affären, riskmoment m. m. Premierna
beräknas på sikt motsvara skadeersättningar och administrationskostnader.

Exportkreditnämndens framstälhiingar

Maximibeloppet för statens betalningsansvar

I skrivelsen den 11 oktober 1973 lämnar nämnden bl.a.
följande uppgifter om beloppet för utfästelser och förbindelser per den 30 juni

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195

åren 1970-1973 samt per den 3 1 augusti 1973.

Nämndens garantiåtaganden (milj. kr.)

30.6

30.6

30.6

30.6

31.8

1970

1971

1972

1973

1973

n-garantier

garantiutfästelser......

2 933

2 831

3 189

4 866

5 194

garantiförbindelser....

1880

2 249

2 354

2 278

2 248

Summa

4813

5 080

5 543

7 144

7 442

u-garantier

garantiutfästelser
.

89

140

210

721

693

garantiförbindelser....

149

209

180

191

207

Summa

238

349

390

912

900

n + u-garantier

garantiutfästelser
...

3 022

2971

3 399

5 587

5 887

garantiförbindelser....

2 029

2 458

2 534

2 469

2 455

Summa

5 051

5 429

5 933

8 056

8 342

Såsom framgår av sammanställningen har nämndens
sammanlagda åtaganden i fråga om n-garantier ökat kraftigt under de senaste
åren. De uppgick den 31 augusti 1973 för utfästelser tiU 5 194 milj. kr. och
för förbindelser lill 2 248 milj. kr. De totala garantiåtagandena, beräknade
enligt gällande bestämmelser med garantiutfästelserna upptagna till 50 % av
sitt fulla belopp, uppgick vid nämnda tidpunkt till 4 845 mUj. kr. Av den av
riksdagen medgivna ramen om 6,7 miljarder kr. för n-garantier återstod således
1 855 mUj. kr.

Åtagandena i fråga om u-garantier uppgick den 31 augusti
1973 för utfästelser tiU 693 milj. kr. och för förbindelser till 207 milj. kr.
De totala garantiåtagandena (med garantiutfästelser räknade till 50 %) uppgick tUl
554 milj. kr. Av den av riksdagen medgivna ramen om 800 milj. kr. återstod
således 246 milj. kr. Det kan nämnas att en betydande del av n-garantiema även
avser export lill u-länder.

Nämnden finner det inte möjligt att med någon säkerhet
uttala sig om verksamhetens framtida utveckling. Åtagandena på grund av
utfärdade förbindelser i fråga om n-garantier har inte ökat påfallande under de
senaste åren sedan år 1970 endast med ca 350 milj. kr Utfästelserna avseende n-garantier
har däremot vuxit kraftigt under samma tid - med drygt 2 miljarder kr. Med
hänsyn rill att utfästelserna tas upp endast med 50 % av sitt belopp har
nämndens åtaganden totalt ökat med 1,3 miljarder kr. under angiven tid.

Nämnden konstaterar att det rambelopp, som återstår för n-garanti-givning
drygt 1,8 miljarder kr. kan synas vara relativt högt och därigenom erbjuda
tillfredsställande utrymme för verksamheten närmaste år. Nämnden pekar
emellertid på att inom beloppet för utfästelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:195 5

beträffande n-garantier finns flera stora
affärstransaktioner, bl. a. ett par mycket stora affärer med garantibelopp på
en halv miljard eller mera, vilka kan antas resultera i förbindelser. Uppenbart
är att sådana förbindelser omedelbart kommer att ytterligare minska återstående
ram betydligt. Det synes också troligt att antalet stora affärer kommer all
öka. Nämnden framhåller att nu anförda skäl motiverar att frågan las upp om en
vidgning av den medgivna ramen för att skapa erforderliga säkerhetsmarginaler
för garantiverksamheten.

Enligt
nämndens mening motiverar en växande andel utfästelser av betydande omfattning
en viss vidgning även av gällande ram för u-garantigivning.

Mot denna
bakgrund finner nämnden en ökning av det för garantigivning tillgängliga
utrymmet vara en förutsättning för fortsatt verksamhet enligt gällande
riktlinjer. Nämnden föreslår att för de närmaste åren utrymme skapas för garantigivning
till ett ytterUgare totalt belopp av 5 miljarder kr., varav 4,8 miljarder kr.
för n-garantigivning. Av det senare beloppet beräknas omkring 3 miljarder kr.
täcka behovet vid eventuella förbindelser för mycket stora affärer som redan nu
är aktuella och drygt 1,5 miljarder kr. kunna utnyttjas för expansionsutrymme i
övrigt för de närmaste åren med avseende på n-garantigivningen. För u-garantiverksam-heten
har beräknats en ökning med 200 milj. kr.

En sådan ökning av utrymmet för garantiverksamheten kommer
att innebära att nämnden får möjlighet medge n-garantier inom en ram av 11,5
miljarder kr. och u-garantier inom en ram av 1 mUjard kr.

Yttranden
över exporlkreditnämndens framställning har avgetls av fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret. Båda remissinstanserna tillstyrker
nämndens förslag om höjning. Riksgäldsfullmäktige ifrågasätter dock om inte rambeloppel
beträffande n-garantier bör sättas lägre än vad som föreslagits.

Utvidgning av exportkreditnämndens verksamhetsområde

Framställningen den 20 september 1973 om en utvidgning av
nämndens verksamhetsområde är baserad på en inom nämnden verkställd översyn av
vissa delar av gällande system för exportkreditgarantigivning med hänsyn dels
till den internationella utvecklingen på området, dels till önskemål som väckts
från näringslivels sida.

Den nuvarande verksamheten innebär, att svensk
exportindustri bereds ett stöd, som i väsentliga delar motsvarar vad andra
industriländers garantunslitut lämnar industrin. Närmare jämförelser är emellertid
i många fall svåra att göra, bl. a. på grund av den olika storleken hos skUda
institut och därav följande skillnader i fräga om riskspridning och totala
resurser. Mänga utländska institut bedriver emellertid verksamhet, som i vissa
avseenden saknar motsvarighet i det system nämnden tillämpar eller äger
tillämpa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 6

Under den tid som förflutit sedan gällande riktlinjer för
nämndens verksamhet bestämdes - i de principiellt viktigare delama är 1959
har förändringar ägt mm i del allmänna konkurrensläget för svensk
exportindustri i förhållande tiU exporten från många andra större
industriländer. Svensk industri möter hårdnande konkurrens i sina exportansträngningar.
Den ökande konkurrensen pä exportkreditfältet har i viss utsträckning sin grund
i att de olika staterna i större eller mindre utsträckning ger särskUt stöd åt
den egna exportindustrin.

Den exportförsäkringsverksamhet, som bedrivs av olika
industriländers garantiinstitut, utgör ett viktigt konkurrensmedel av normalt
icke subventionsmässig karaktär. Nämnden anser alt, i den mån denna verksamhet
vidgas hos de för svensk export mer betydelsefulla konkur-rentländema och
dessas export därigenom främjas, det är angeläget att närmare pröva förutsättningama
för alt bredda den egna verksamheten.

Från näringsUvets sida har i olUca sammanhang framhåUits
den ökande betydelsen av EKN-garanti som finansieringsunderlättande instrument.
De särskilt för kapitalvaror aUl längre exporlkredittiderna och det bl. a.
därav föranledda aUt större behovet av extern finansiering anses medföra
växande krav på företagens möjligheter att ställa erforderiiga säkerheter.
Särskilt för mindre och medelstora förelag, som söker sig ut på exportmarknaden
anses finansieringsproblem kunna uppstå, som försvårar den exportsatsning som
företagen annars har förutsättningar för. 1 den mån utländska konkurrenter
åtnjuter förmåner i form av finansieringsunderlättande exportkreditgarantier,
som sträcker sig längre än EKN-garantierna, kan delta leda tUl en skevhet i
konkurrensvillkoren, som kan få negativa återverkningar på svensk export.

Nämnden konstaterar, att vissa former av garantier, som är
särskilt inriktade på att underlätta exportföretagens finansiering, förekommer
i den normala garantigivningen i utlandet, men att motsvarighet till dessa
saknas i Sverige. De riktlinjer som fastställts av riksdagen ger för närvarande
inte möjlighet all med nämndens sedvanliga verksamhet införliva sådan garantigivning.

Nämnden erinrar om att det före år 1959 fanns möjlighet
att ställa garanti tUl svensk bank för kommersiell risk, som hänförde sig till
exportörens fullgörande av sin del av ifrågavarande exportaffär (exportörrisk),
t. ex. för alt täcka förlust även när anledningen till den uteblivna
betalningen var fel i den levererade varan. 1 prop. 1959:112 anförde
departementschefen emeUertid, att denna risk naturligen borde täckas av
kreditinstituten vid deras kreditvärdering i samband med att exportörerna blev
deras kunder och att täckning av exportörrisk därför inte borde ingå i
exportkreditnämndens normala garantiverksamhet. Möjligheten att täcka exporlörrisk
bibehölls dock för att kunna användas i särskilda lägen efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t. Sådant bemyndigande har hittills inte lämnats.

Den av statsmakterna givna begränsningen av verksamheten i
fråga om risktäckning till politisk risk på köparland och kommersiell risk på
den utländska importören innebär att nämnden anser sig ej kunna reglera

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 7

skada, som inte bevisUgen hänför sig tiU köparlandel eller
den utländske köparens oförmåga att fullgöra gjorda åtaganden.

Flera utländska
garantiinstitut har funnit del ändamålsenligt alt inom sin försäkringsmässiga
verksamhet gentemot finansiärer täcka exporlörrisk, särskilt med avseende på
kvarstående risk efter leverans eller godkännande av exporlgodset eller efter
mottagande av exporlväxlar. Detta gäller instituten i övriga nordiska länder,
flertalet EG-stater, Österrike, Canada samt USA och Japan.

Bland
nackdelarna med nuvarande svenska system är, enligt nämnden, att möjligheterna
all sälja exportfordringar före eUer efter leverans är begränsade. Vid sädan
försäljning förekommer del normalt att vederbörande kreditinstitut gentemot
exportören behåller en regressrätt, som kan vara av varierande utformning men
som oftast innebär alt institutet vid utebliven betalning från köparens sida
kan kräva omedelbart infriande av köparens skuld från exportören. Om fordran
dokumenterats i form av växel eller liknande finns en internationell marknad (s.
k. försäljning å forfait), där en köpare av fordringar inte förbehåller sig
regressrätt mot exportören. Ett utnyttjande av denna marknad innebär dock
relativt höga kostnader för exportören. Dessa varierar betydligt med
valutaslag, imporlörland och löptid.

I Sverige anlitas emellertid i stor utsträckning
möjligheterna att hos kreditinstitut belåna fordringarna. Vid belåning behåller
exportören gentemot belånaren sitt med exportaffären sammanhängande ansvar, t.
ex. för det levererade godsels beskaffenhet. Belåningstransaktionen innebär,
att exportören alltjämt har att redovisa fordran och däremot svarande upplåning
i balansräkningen, vUket minskar det egna kapitalets andel av
balansomslutningen. Delta uppfattas stundom av exportören som en belastning, då
förhållandet meUan eget och främmande kapital tUlmäts betydelse vid
kreditbedömningen, särskilt i fråga om intemationell finansiering. Även de
ansvarsförbindelser, som ett företag behöver uppta i balansräkningen
motsvarande företagets regressansvar, uppfattas stundom som en kännbar
belastning. En belåning av exportfordringar under produktionstiden eller före
utfärdande av löpande fordringsbevis förutsätter normalt att exportören ställer
säkerhet för de risker som kreditinstitutet ikläder sig. För lid därefter
kräver affärsbankerna ofta ingen särskild säkerhet vid belåning av fordringsbevisen
till den del dessa är EKN-garanterade. I fråga om mindre företag kan dock
säkerhet krävas.

Exportkreditnämnden pekar på alt en utvidgning av garanligivningen
till att avse exportörrisk kommer att innebära att en garanti av det slag
nämnden i dag utfärdar så till vida blir ovillkorlig, all en köpare eUer bdånare
av exportfordringar - vanligen ett kreditinsritut - kan räkna med ersättning
från garantunstitutet efter utebliven betalning från köparen även för de fall
att den uteblivna betalningen har sin grund i förhållande som sammanhänger med
försummelse av exportören, framför allt fel i dennes leverans. En sålunda
utformad garanti innebär för exportören möjlighet att ställa en starkare
säkerhet till finansiärens förfogande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:195 8

I vissa faU ernås därvid en för exportören förmånligare
finansiering, vid belåning lägre ränta och lägre kostnader samt vid försäljning
sannolikt ett bättre pris. Även om ränteskillnaden endast uppgår till någon
tiondels procent kan kostnadsbesparingen bU betydande med hänsyn till att det
ofta är fråga om stora kreditbelopp och långa kredittider. En fördel med en
sådan ovillkorlig garanti är exempelvis, att den kan leda till att tidpunkten
för avlyft från bank till långfristiga kreditgivare tidigareläggs med normall
lägre räntekostnad som följd.

Enligt nämnden föreligger en särskUd brist i säkerheten i
dag hos en garanti av EKN-lyp. Om utebliven betalning från köparen uppges bero
på exportörens försummelse, utbetalas nämligen ersättning inte förrän
rättsläget klargjorts och det visats att försummelse inte föreligger. Detta kan
medföra att, även i fall då garanti i och för sig visar sig vara gäUande,
utbetalningen av ersättningen fördröjs under lång tid med följande påfrestning
på exportörens likviditet. En sådan likviditetspåfrestning kan särskilt för ett
mindre eller medelstort företag bh kännbar och äventyra företagets förmåga att
löpande fullgöra sina betalningar. En oviUkorlig garanti innebär att
exportörens finansiär får ersättning för utebliven betalning efter vederbörlig
karenstid. Frågan i vUken mån detta får antas leda tiU en långvarig eller
bestående lättnad för exportören blir naturligtvis beroende av utformningen av
en regressrätt för garantiinslitu-let i det enskilda fallet.

En
ovillkorlig garanti till förmån för exportörens finansiär kommer sannolikt även
i andra avseenden all vara särskilt fördelaktig för de mindre och medelstora
företagen och främja deras möjligheter att delta i sådan export, där en kreditgivning
enligt gängse internationell praxis i fråga om kredittider, förskott etc. är
ett villkor för deltagande i konkurrensen om affärerna. För dessa företag är
det nämligen speciellt angeläget att kunna befria sig från
kreditgivarfunktionen med hänsyn bl. a. till att deras egna finansiella
resurser är begränsade. Samtidigt bör dessa företag dra särskUda fördelar av de
större valmöjligheter vid finansieringen och den därigenom ökade konkurrensen
mellan finansiärerna med pressade kostnader som följd, som det nya systemet
får antas innebära.

Exportkreditnämnden har övervägt vilka möjligheter som
finns att genom begränsning av risktagningen undvUca eller reducera nackdelarna
av ell åtagande i ovillkorliga garantier utan att därför i alltför hög grad
äventyra de fördelar ett sådant system borde ha för exporten.

Enligt nämnden är det uppenbart att exportörrisken
varierar betydligt i olika skeden. Innan något exporlkontrakt föreligger är
bedömningen av företagaren och hans produktion en mycket öppen fråga med många
osäkerhetsfaktorer, där den nära kännedomen om företagaren själv och hans
utsikter ofta är en förutsättning för garantiåtagandena. Även efter det alt
exportkontrakt föreligger, som skall finansieras, är bedömningen beroende bl.
a. av en nära kännedom om exportörens förmåga att producera fullgoda varor.
Detta får anses gälla så länge risk av någon betydelse för invändning mot
exportleveransen föreligger.

Förhållandet får emellertid i väsentliga stycken anses
vara ett annat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 9

sedan läget med avseende på leveransen blivit sådant, att
man i praktiken kan bortse från risken för invändning däremot till följd av
godkännande eUer liknande. Exportörrisken måste i detta skede av affären
bedömas som relativt obetydlig och minskar normalt ytterligare sedan stipulerad
leveransgarantilid gått lill ända.

I de
skeden av en exportaffär som här senast angetts fordras normalt inte någon mer
ingående bedömning av exportören än som exportkredit-nämnden bör kunna företa
med i huvudsak oförändrade resurser. Risken har här i allmänhet mer karaktär av
sådan utlandsrisk, för vars bedömning nämnden har särskild erfarenhet och specieUt
avpassade resurser.

Nämnden
erinrar om att flera utländska garantiinstitut drar gränsen för sin garantigivning
med avseende på ovillkorliga garantier redan vid tiden för skeppning av
exportgodset. Ett utfärdande av ovillkorliga garantier med utgångspunkt redan från
denna lid måste emellertid allmänt sett anses innefatta ett alltför omfattande
avlyft av exportörrisken. Det kan dock från risksynpunkt vara rimligt att utgå
från en tidigare tidpunkt än godkännande eller motsvarande i det fall att
köparen vid eller efter skeppning överlämnar accepterade växlar eller Uknande
löpande fordringsbevis. Den omständigheten att köparen är beredd att före
formellt godkännande av leverans ställa växdaccepter till säljarens förfogande
tyder på att köparen har ett betydande förtroende för säljaren och dennes
förmåga att leverera gillt gods. Enligt gängse växellagstiftning kan köparen
nödgas infria växelskulden till tredje man ulan avseende på om leveransen är gill
eller ej.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser exportkreditnämnden
att den bör äga möjlighet att med sin normala verksamhet införliva utställande
av ovillkorliga garantier lUl förmån för finansiär av export-fordringar som en
komplettering av sedvanliga exportkredilgarantier.

Nämnden
anser emellertid inte att tillräckliga skäl f. n. föreligger att med den
normala verksamheten införliva etl system för utfärdande av ovillkorliga
garantier med avseende på risker före godkännande av leverans eller motsvarande
eller före utställande av löpande fordringsbevis i anslutning till skeppning.
Med hänsyn till den internationella utvecklingen på garantiområdet kan
förändringar dock inträffa, som motiverar en utvidgning av garanligivningen till
att avse även sådana tidigare skeden av exportaffären. För den händelse att, i
ett sådant läge, erfarenheterna är gynnsamma av den av exportkreditnämnden lill
en böan föreslagna ordningen för ovillkorliga garantier, bör Kungl. Maj:t
enligt nämndens uppfattning få befogenhet att efter framställning från nämnden
bemyndiga denna att vidga sin verksamhet med avseende på ovillkoriiga
garantier.

En annan särskild fråga vid införande av ett syslem för ovUlkorliga
kompletleringsgarantier utgör garantitäckningens omfattning.

I gällande garantisystem ingår som ett viktigt drag, att garantitagaren
står en viss inte obetydlig självrisk. Den normala risktäckningen för nämnden
vid politisk risk är 90 % av föriustbdoppet, dvs. garantitagaren står en
självrisk av minst 10%. På länder där särskilda risker bedöms föreligga är
risktäckningen lägre, ner till 75 %. För kommersiell risk gäller

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 10

normalt en risktäckning om 80 %.

Ovillkorliga garantier med 100% täckning förekommer i en
rad länder, bl. a. ett flertal länder vilkas exportföretag i betydande utsträckning
konkurrerar med de svenska. Detta är i och för sig ett skäl att överväga
införandet av motsvarande garantier i Sverige, eftersom en av riktpunkterna för
det svenska garantisystemet är att medverka till de svenska exportföretagens
internationella konkurrenskraft.

Nämnden redovisar att det från näringslivets sida har
gjorts gällande att en 100-procentig oviUkorlig EKN-garanti bör leda tiU att
hela exporlfordringen kan belånas till lägsta ränta eller försäljas till bästa
pris. Viss administrativ förenkling samt ökade möjligheter att välja mellan
finansiärer har också nämnts som fördelar. I detta sammanhang har också
betonats betydelsen av att speciellt små och medelstora företag kan undgå att
behöva ställa den extra säkerhet, som för närvarande ofta fordras för att
finansiera självriskandelen. Vid en stor exportaffär anses denna ofta vara för
betydande för att ett mindre eller medelstort företag skall kunna uppbringa de
säkerheter som fordras.

Om sålunda vissa skäl anförts tUl förmån för att nämnden
ges möjlighet att gentemot finansiär täcka exportfordringar lill 100 %, finner
nämnden likväl att viss tvekan kan råda om lämpligheten alt utan ytterligare
överväganden redan nu införa en sådan ordning. Vissa av de skäl som tidigare
anförts mot etl överförande på nämnden av exportör-risker före godkännande
eller liknande, vilka förutsätter bankmässiga bedömanden, torde göra sig
gällande med avseende på ett eventuellt avlyft av exportörens ansvar för sin
självrisk gentemot finansiären.

Med hänsyn till att den internationella utvecklingen kan
komma att ställa krav på en ytterligare utvidgning av verksamheten i fråga om
ovillkorliga garantier, innefattande även övertagande av självriskansvar, anser
exportkreditnämnden likväl att Kungl. Maj:t bör erhålla riksdagens fullmakt
att, efter framtida framställning från nämnden, ge möjlighet att inom ramen för
ell syslem med ovillkorliga garantier gentemot kreditinstitut tiUämpa 100 procent
garantitäckning.

Exportkreditnämnden framför även vissa synpunkter på hur ell
system med ovillkorliga kompletleringsgarantier inledningsvis kan länkas bli tUlämpat.

Det bör, enligt dessa, tillkomma nämnden att närmare
utforma systemet och tillämpa detta flexibelt med hänsyn lill kännedomen om
exportören och hans produkter, berörda utländska marknader m. m. Premien bör
bestämmas med hänsyn till de varierande riskerna och med beaktande i övrigt av
de viktigaste utländska institutens tariffer och erfarenheter. I de fall där
osäkerheten i fråga om exportören eller marknaden motiverar det bör ovillkorlig
garanti meddelas endast för tid efter definitivt godkännande, efter utgång av
leveransgarantitid eller motsvarande. I andra fall kan det vara naturligt att
utgå ifrån etl preliminärt godkännande, kombinerat med nägon säkerhet för leverans-gillhel.
Slutligen bör nämnden kunna utfärda garanti med utgångspunkt från köparens
överlämnande av accepterade växlar eller motsvarande vid eller efter skeppning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 11

Som allmänna fömtsättningar för ovillkorlig garanti torde
enligt nämnden böra uppställas, all kredittiden överstiger ett år och alt
affären har en inte helt obetydlig omfattning. Kompletteringsgarantin skall
utställas tUl förmån för finansiär av svensk exportaffär, beträffande vilken i
sin tur utfärdats exportkreditgaranti avseende utlandsrisk. Normalt bör
finansiären vara svenskt kreditinstitut, men möjlighet bör finnas att, om
förhållandena motiverar det, utställa garantin till förmån för utländskt
kreditinstitut. Skadereglering kommer enligt grunderna för nämndens verksamhet
att ske i svenska kronor.

Den oviUkorliga garantin kommer att innebära skyldighet
för nämnden att vid utebliven betalning från köparen av exportgodset efter
vederbörlig karenstid till finansiären utbetala ersättning motsvarande exporlfordringen.

Nämnden anser alt den skaU förbehåUa sig regressrätt
gentemot exportören. Denna kan ha varierande utformning men bör självfallet
innefatta ett åtagande från exportören gentemot nämnden att svara för leveransgiUhet.
En sådan regressrätt innebär för nämnden möjlighet att från exportören få
täckning för den ersättning som utbetalats tUl finansiären om del visar sig att
leveransen i det enskilda fallet varit behäftad med fel. Regressrätten bör vid
behov utformas på sådant sätt, att betalningsskyldighet utlöses därest
exportören ej inom viss tid förmår styrka att leveransen är gUl.

Departementschefen

Exportkreditnämnden (EKN) har bedrivit sin verksamhet
under en lång följd av år. Motiven till statlig exportkreditgarantigivning har
från början varit att stärka den svenska exportens konkurrenskraft i ett läge
då statligt garanterade exportkrediter införs i så gott som alla med Sverige
konkurrerande industriländer. Då systemet tillkom för 40 år sedan tillmättes
konkurrensmotivet särskilt stor tyngd på grund av då rådande
sysselsättningssvårigheter. Tidvis har också andra skäl anförts, t. ex.
handels- eller valutapoliliska. Verksamheten har flera gånger setts över,
reformerats och anpassats till förändrade krav och utvecklingen utomlands. Den
nuvarande verksamheten baseras huvudsakligen pä riktlinjer antagna av 1959 års
riksdag. Viktiga delreformer genomfördes år 1962, då möjligheter skapades att
bevilja garantier på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas
ekonomiska utveckling, s. k. u-garantier. Är 1964 infördes de s. k. långivargarantierna,
som vanligen innebär garanti till förmån för lån som svenskt kreditinstitut
beviljar utländsk köpare i anslutning till en svensk exportaffär.

Nämndens verksamhet har under är 1973 varit föremål för
översyn av en inom nämnden tillsatt särskild grupp. Härvid har hänsyn tagits
till den senaste internationella utvecklingen på området och tUl skilda
önskemål från näringslivet. Översynen har resulterat i förslag till viss
utvidgning av nämndens verksamhetsområde.

Garantiverksamheten har under en följd av är
ökat avsevärt i

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 12

omfattning även om det alltjämt endast är ca 5 % av
Sveriges totala export som försäkras genom EKN-garantier. Totalramen för
verksamheten har höjts vid flera tillfällen under 1960-talet. Senast 1970 års
riksdag beslöt öka maximibeloppet för statens betalningsansvar från 5 tUl 7,5
miljarder kr., varav 800 milj, kr. reserverats för u-garantier. Inom denna ram
har Kungl. Maj:t efter hand ställt erforderliga belopp till
exportkreditnämndens förfogande.

Med hänsyn till utvecklingen under innevarande år och den
sannolika framlida utvecklingen av efterfrågan på garantier har exportkreditnämnden
hemställt om vidgade ramar för verksamheten.

Maximibeloppet för statens betalningsansvar

Som framgår av exporlkreditnämndens framstäUning om ökning
av maximibeloppet för statens betalningsansvar för exportkreditgarantierna har
anspråken på garantiutrymmet särskilt för normalgarantierna (n-garantier)
fortsatt att öka under de senaste åren. Nämndens åtaganden för n-garantier
uppgick den 31 augusti 1973 tUl 7 442 milj. kr., varav 5 194 milj. kr. i form
av garantiutfästelser och 2 248 milj. kr. i form av garantiförbindelser. Delta
innebär jämfört med läget den 30 juni 1970 en ökning av utfästelserna med ca 75
% och av förbindelserna med 19 %. De sammanlagda n-garantiåtagandena, beräknade
enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter, dvs. med utfästelser upptagna till 50 % av
sitt belopp, uppgick den 31 augusti 1973 till 4 845 milj. kr. Inom den av
riksdagen medgivna ramen om 6,7 miljarder kr. för n-garantier återstår 1 855 mUj.
kr. Detta belopp kan i och för sig förefalla betryggande och synas medge tUlfredsstäUande
utrymme för verksamheten under närmast kommande år. Beloppet måste dock ställas
i relation till ett antal myckel stora affärer, som enligt exportkreditnämndens
bedömning kan antas övergå i förbindelser. Utrymmet för fortsatt garantigivning
kan härigenom komma att minska kraftigt. Tendensen till ökat antal stora
affärer kan också väntas bestå.

I fråga om
u-garantier har 554 milj. kr. utnyttjats av den av riksdagen medgivna ramen av
800 milj. kr. om utfästelserna avräknas till 50 % av garantibeloppet, varför
nära 250 milj. kr. återstår. Även beträffande u-garantierna gör sig emellertid
samma tendens gällande till en ökning av antalet stora affärer.

Efterfrågan på exportkreditgarantier har fortsatt att
stiga i sådan grad att ett ökat utrymme för garantigivning enhgt nämndens
uppfattning är en förutsättning för en fortsatt garantiverksamhet enligt
gällande riktlinjer. Nämnden föreslår därför att maximibeloppet för garanligivningen
ökas med ett totalt belopp av 5 miljarder kr., varav 4,8 miljarder för n-garantier
och 200 milj. kr. för u-garantier.

Efterfrågeökningen förklaras dels av den allt större
betydelse som krediter fått som ett konkurrensmedel i den internationella
handeln, dels av den svenska exportens kraftiga expansion under särskUt
innevarande och föregående år. Exporten beräknas sålunda komma att uppgå tUl ca
53

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 13

miljarder kr. för hela är 1973 innebärande en ökning med
nära 18 miljarder kr. i löpande priser sedan år 1970. Den ökade andelen stora
affärer för vilka längre krediter ofta är en förutsättning understryker också
behovet av större utrymme för kreditgarantier.

Jag anser del nödvändigt att möjligheter skapas för en
fortsatt ökning av kreditgarantiverksamheten. Jag förordar därför alt
rambeloppet höjs med det av exportkreditnämnden föreslagna beloppet 5 miljarder
kr. till 12,5 miljarder kr. Det för u-garantier reserverade beloppet bör därvid
ökas med 200 milj. kr. lill I miljard kr.

Liksom hittills bör del ankomma på Kungl. Maj:t att inom
den av riksdagen faststäUda totala ramen bemyndiga exporlkreditnämnden att
bevilja garantier till erforderligt belopp.

Utvidgning av exportkreditnämndens verksamhetsområde

Enligt gällande riktlinjer läcker en EKN-garanti i
normalfallet politiska och kommersieUa utlandsrisker som har sin grund i
förhållanden i köparlandel eller hos köparen själv. I en rad med svensk export
konkurrerande länder förekommer emellertid i något varierande former
ovillkorliga garantier med syfte att särskilt underlätta exportens finansiering.
Så är t. ex. fallet i övriga nordiska länder, flertalet EG-länder, Österrike,
Förenta Staterna, Canada och Japan. Ifrågavarande garantier i dessa länder
utgör oftast en komplettering till de exportkreditgarantier som endast avser
utlandsrisker. Kompletleringsgarantin täcker rill skillnad från den
underliggande garantin sådana risker vid finansiering av en exportfordran som
sammanhänger med fel eller försummelse hos leverantören av en vara eller den
som tUlhandahåller en tjänsteprestation, t. ex. entreprenadgaranti, (exportör-
eller leverantörrisk).

Från näringslivets sida har vid flera tillfällen framförts
önskemål om alt ovillkorliga finansieringsunderlättande kompletleringsgarantier
skall införlivas med exportkreditnämndens normala garantiverksamhet. Önskemålen
om en sädan utvidgning av nämndens verksamhet har bhvit starkare sedan man
kunnat konstatera att tendensen pekar på allt längre kredittider vid
exportaffärer. Denna tendens är särskUt märkbar ifråga om exporten till
öststaterna och u-länderna. De med de längre kredittiderna ökande behoven av
extern finansiering och därmed sammanhängande växande krav från
kreditinstituten på exportörerna alt ställa erforderliga säkerheter har blivit
särskilt kännbara för de mindre och medelstora förelagen.

I den framställning med förslag till införande av
ovillkorliga kompletteringsgarantier som exporlkreditnämnden gjort redovisas
bl. a. en del nackdelar som är förenade med att det svenska
exportkreditgaranti-systemet saknar denna garantiform. Nämnden pekar sålunda på
alt den omständigheten att utländska konkurrenter har tillgång lill
ovillkorliga garantier rubbar konkurrensförhållandet till nackdel för svensk
export.

Även den regressrätt som kreditinstituten vanligen
förbehåller sig gentemot exportören vid försäljning av en exportfordran anges
innebära

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 14

en nackdel. Vid belåning av en sådan fordran måste denna
redovisas i balansräkningen, varvid kreditvärdigheten kan minska. En
ytterligare nackdel består i det oklara rättsläge som ej sällan uppstår då en
köpare gör gällande alt fel förelegat i leveransen och med denna motivering
fördröjer betalningen.

Enligt exporlkreditnämndens bedömning kommer ovUlkorliga kompletleringsgarantier
att medföra ökade möjligheter till förmånligare finansiering av exportkrediter,
vilket vid belåning kan väntas medföra lägre ränta och övriga kostnader för
krediter samt vid försäljning sannolikt bättre pris. Förekomsten av
ovillkorliga garantier kan även förväntas underlätta särskilt för de mindre och
medelstora företagen att delta i sådana exportaffärer där kreditvillkoren utgör
ett viktigt konkurrensmedel.

Exportkreditnämnden förordar därför alt
garantiverksamheten utvidgas att omfatta ett system med ovillkorliga garantier
avseende leverantörrisk lill komplettering av sedvanliga
exportkreditgarantier. Nämnden tar i sin framställning till utförlig behandUng
upp den väsentliga frågan från vilken tidpunkt en oviUkorlig
kompletteringsgaranti skaU gälla och kommer därvid även i övrigt in på
utformningen av garantin.

Fastän kompletteringsgarantierna enligt flera utländska
garantisystem gäller redan vid skeppning förordar nämnden i första hand att
garantin skall träda i kraft först sedan leveransen (eUer prestationen) godkänts,
leveransgarantin gått ut eller motsvarande förhållande föreligger. Härvid har
nämnden önskat beakta de synpunkter som framförts och som går ut på att ett
alltför tidigt övertagande av leverantörrisken skulle pålägga nämnden en
riskbedömning som mera liknar den granskning som kreditinstituten måste
underkasta sina kunder. Efter godkännande av leveransen är risken däremot mera Uk
sådan utlandsrisk som nämnden normalt har att bedöma. Endast för det fall att
köparen accepterat växel eller lämnat ifrån sig annat löpande fordringsbevis
anser nämnden att det kan vara lämpligt att utgå från en tidigare punkt i
riskkedjan. Vid sådant förhållande torde nämligen köparens förpliktelse alt
infria skulden till exportörens finansiär vara oberoende av eventuella fel i
leveransen. Nämnden förordar dock all Kungl. Maj:t mot bakgrund av den
internationella utvecklingen begär riksdagens bemyndigande att vid behov medge
nämnden att vidga verksamheten att avse även kredit före godkännande av
leverans eller motsvarande.

En annan
väsentlig fråga vad gäller utformningen av ovillkorliga kompletleringsgarantier
rör täckningsgraden. Exportkreditnämnden erinrar därvid om att viss självrisk
för garantitagaren (leverantören) om minst 10% är ett viktigt drag i gällande
garantisystem avseende utlandsrisk. Nämnden utgår från att normalt en
garantitäckning intill 90 % gentemot finansiären skall tillämpas för de ovUlkorliga
kompletle-ringsgarantierna. Flerstädes utomlands förekommer dock system med
sådana garantier med täckning av 100% gentemot finansiär av export-, kredit,
medan exportören har en viss självrisk. Mot denna bakgrund förordar nämnden
att Kungl. Maj:t begär bemyndigande att medge

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 15

nämnden alt tillämpa en täckningsgrad av 100% gentemot
finansiären. Gentemot exportören skall nämnden bibehålla regressrätt.

Jag vill
för min del framhålla att de skUda åtgärder som statsmakterna vidtar i exporlstimulerande
syfte är uttryck för en strävan att i möjlig mån skapa förutsättningar för att
den för vår allmänna välståndsutveckling viktiga exportnäringen kan beredas
förutsättningar att konkurrera på lika villkor med exportörer från andra
länder. Exporlkreditnämndens verksamhet utgör ett viktigt led i denna politik.

Konkurrensen på exportområdet leder ibland tUl att olika
länder inför skilda former av statligt stöd av en sådan utsträckning och art
att behovet av samfällda aktioner för att begränsa dessa offentliga
stödåtgärder blir allt större. Sverige deltar aktivt och pådrivande inom de
internationella organ som har att behandla dessa frågor.

Jag finner del angeläget att den internationella utveckUngen
på området noga följs och att garantisystemet fortlöpande överses och anpassas
till lägets krav. Vid den översyn som exporlkreditnämnden företagit under
beaktande av skUda önskemål från näringslivet, har konstaterats att ett
införande av ett syslem för finansieringsunderlättande ovUlkorliga kompletleringsgarantier
är en angelägen reform utan subventionskaraktär. Etl skäl härtill är all en
sådan reform kan antas ha särskild betydelse för de mindre och medelstora
exportörernas utsikter att hävda sig på exportmarknaden.

1 likhet med exporlkreditnämnden anser jag att det finns
skäl att utvidga garantiverksamheten med finansieringsunderlättande garantier.
Jag förordar därför att nämnden ges möjlighet att utfärda ovillkoriiga kompletleringsgarantier
till förmån för finansiär av exportkredit.

Jag delar även nämndens uppfattning att systemet till en bönan
bör begränsas att avse kreditrisk efter godkännande av leverans eller
motsvarande med möjlighet för Kungl. Maj:l att vid behov medge att
ifrågavarande garantier får gälla även tidigare.

I fräga om garantiskyddet gäller för närvarande att Kungl.
Maj:t äger rätt att generellt medge en täckning av 90 % av garantibeloppet. Kungl.
Maj:t bör ha rätt att vid behov medge att täckningen skall kunna utsträckas att
gälla intill 100% vad gäUer här ifrågakommande garanti-form.

Det bör
ankomma på Kungl. Maj:t all utfärda de närmare bestämmelser för tiUämpningen
av ett system med ovillkorliga kompletteringsgarantier som anses erforderliga.
Garantierna skall lämnas med förbehåll om regressrätt gentemot exportören.
Såväl vid utformning av bestämmelserna som vid handläggning av enskilda
garantiärenden enligt systemet bör särskild hänsyn tagas till att ett viktigt
motiv till införande av oviUkorliga kompletleringsgarantier är önskan alt
underlätta de mindre och medelstora förelagens exportfinansiering och därmed
dess möjligheter att konkurrera på den internationella marknaden. Detta bör
exempelvis medföra att någon generell nedre gräns för en affärs storlek inte
bör föreskrivas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:195 16

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen all

1.
medge att
staten tills vidare åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit lUl ell belopp av högst 12 500 000 000 kr., varav 1 000 000 000
kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av
betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling,

2.
godkänna de
riktlinjer för den statliga exportkreditgaranti-verksamheten som jag i det
föregående har förordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt
till riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

GOTAB 73 5378 S Stockholm 1973

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Bet. 1975:KU12 Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 106 i texten
  2. Prop. 1974:35 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m. s. 102 i texten
  3. Rskr. 1973:369 i texten
  4. Bet. 1973:NU66 Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:195 angående ökning av garantier för exportkredit, m. m. i texten