Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående ny ordning för auktorisation av revisorer m.m.

1973 · 58 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:26, Kungl. Maj:ts proposition angående ny ordning för auktorisation av revisorer m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 26 år 1973 Prop. 1973:26

Nr 26

Kungl.
Maj:ts proposition angående ny ordning för auktorisation av revisorer m. m.;
given Stockholms slott den 2 februari 1973.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden,

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag om
vars avlätande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

dels bereda riksdagen tillfälle att avge yttrande
över vad föredragande departementschefen anfört.

GUSTAF ADOLF

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att staten skall svara för
auktorisation och registrering av revisorer. Denna uppgift fullgörs f. n. av
handelskamrarna. Den ändrade ordningen föranleder vissa författningsändringar.
Vidare föreslås sekretessregler för ärenden angående auktorisation eller
registrering som revisor.

1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1944: 705) om
aktiebolag, dels att i 32 och 106 §§, 107 § 1 mom. samt 108 och 193 §§ orden
"godkänd granskningsman" skall bytas ut mot "registrerad
revisor", dels att 105 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105 §

Styrelsens och verkställande
direktörs förvaltning samt bolagets räkenskaper skola granskas av en eller
flera revisorer. Överstiger aktiekapitalet eller maximikapitalet enligt
bolagsordningen femhundratusen kronor, skola i bolaget utses minst två
revisorer.

Revisorer väljas pä bolagsstämma;
dock må i bolagsordningen kunna bestämmas, att en eller flera revisorer skola
på annat sätt tillsättas att jämte minst en å bolagsstämman vald revisor
deltaga i granskningen.

Vid val av två revisorer äger aktieägargrupp, vars
röstetal vid stämman utgör mer an en tredjedel av röstetalet för samtliga där
företrädda aktier, utse en revisor. Sädan aktieägargrupp äger påkaUa att minst
två revisorer väljas, ändå att enligt bolagsordningen val av allenast en revisor
skall äga rum. Vid val av flera än två revisorer äger aktieägargrapp, med ett
röstetal överstigande en fjärdedel av röstetalet för samtliga vid stämman
företrädda aktier, utse en revisor. I den mån revisorer ej utsetts efter vad
nu är sagt, skall val av revisorer ske enligt 119 § första stycket 5 och 6. I
valet må ej deltaga aktieägare, vilken tillhör aktieägargrapp som utsett
revisor.

Dä revisorer väljas, skola lika
många suppleanter väljas. Aktieägargrupp, som utser revisor, skall utse
suppleant för honom.

Skall i aktiebolag med aktier av olika slag enligt
bestämmelse i bolagsordningen revisor väljas särskilt av ägarna till visst
aktieslag, äger utan hinder därav aktieägargrupp företrädande minst så många
aktier av samma eller olika slag, att röstetalet för dem utgör mer än en tredjedel
av röstetalet för samtliga vid stämman företrädda aktier, utse en revisor och
en suppleant för honom. Därefter skaU för de olika aktieslagen val ske enligt
119 § första stycket 5 och 6; dock må I valet ej deltaga aktieägare som
deltagit i utseendet av nyssnämnde revisor.

Utser aktieägargrapp som ovan Utser aktieägargrupp som ovan

sägs till revisor eller revisorssupp- sägs till revisor eller revisorssupp

leant annan än auktoriserad revi- leant annan än auktoriserad revi

sor eller godkänd granskningsman, sor eller registrerad revisor, ållg-

åligger det gruppen, om stämman ger det grappen, om stämman det

det påyrkar, att i dennes ställe utse påyrkar, att i dennes ställe utse

sådan revisor. Med auktoriserad sädan revisor.

revisor och godkänd gransknings-

Senaste lydelse av

32 § 1955:384

106 §

107 § 1 mom. "

108 § 1971:591

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

man avses av handelskammare i riket auktoriserad revisor
och godkänd granskningsman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1948: 433) om försäkrings-rörelsei,

dels att i 6 och 29 §§, 100 § 1 mom. samt 170, 191, 305
och 306 §§ orden "godkänd granskningsman" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "registrerad revisor" i motsvarande form,

dels att 99 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

99 §2

Revisorer och revisorssuppleanter,
som väljas av bolagsstämma, skola utses för tid intill dess stämma som i 113 §
sägs hållits och må icke väljas för längre tid än tUl och med den stämma som
skall äga ram under tredje räkenskapsåret efter valet. Skall mer än en
ordinarie stämma årligen hållas, gälle vad nu är sagt den stämma, å vilken
revisorsval skall förrättas. Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit
utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget, där han valts på
bolagsstämma, av stämman och eljest genom beslut av den som tUlsatt honom.

Om revisor, som är vald på
bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår eller avlider och suppleant pä
grand av avgång eller frånfälle ej finnes, åligger det styrelsen att
ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor. Vad nu är sagt gälle ock, där
hinder att vara revisor uppkommer enligt 100 §. Sker valet å annan än ordinarie
stämma, där revisorsval skall äga rum, skall uppdraget avse allenast tiden till
och med sådan stämma.

Den, som utsetts till revisor eller revisorssuppleant,
skall därom ofördröjligen underrättas, om han valts å bolagsstämma, av
styrelsen eller verkställande direktören och eljest av den som tUlsatt honom.

Skall enligt bolagsordningen re- Skall enligt bolagsordningen re

visor vara auktoriserad revisor el- visor
vara auktoriserad revisor el

ler godkänd granskningsman och ler
registrerad revisor och sker

sker ändring i avseende å därtiU ändring i
avseende å därtill utsedd

utsedd person eller suppleant för person
eller suppleant för denne

' Senaste lydelse av

6§ 1961:610

29 §

100 § 1 mom. 170 § 191 §

305 §

306 § 2 Senaste lydelse 1961: 610

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denne eller beträffande sådan per- eller beträffande sådan persons

sons hemvist, skall styrelsen el- hemvist,
skall styrelsen eUer verk-

ler verkställande direktören oför- ställande
direktören ofördröjligen

dröj ligen göra anmälan därom för göra
anmälan därom för registre-

registrering. Ä denna anmälan ring. A
denna anmälan skall vad

skall vad i 29 § andra stycket sägs i
29 § andra stycket sägs äga mot-

äga motsvarande tillämpning. Vid svarande
tillämpning. Vid anmä-

anmälan, som ej avser allenast lan, som ej
avser allenast ändring

ändring av hemvist, skall fogas av- av
hemvist, skall fogas avskrift av

skrift av protokoll eller annan protokoll
eller annan handling

handling som bestyrker ändringen, som
bestyrker ändringen, så ock,

så ock, där jämlikt 100 § särskUt där
jämlikt 100 § särskUt till-

tillstånd erfordras, bevis om sådant stånd
erfordras, bevis om sådant

tUlstånd. tillstånd.

Rätt att göra anmälan enligt fjärde
stycket tillkommer den som beröres av ändringen.

Med auktoriserad revisor och
godkänd granskningsman avses av handelskammare i riket auktoriserad revisor
och godkänd granskningsman.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 97 § 1
mom. lagen (1955: 183) om bankrörelse skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

97 § 1 m o m. Revisor skall vara
myndig här i riket bosatt svensk medborgare. Samtliga revisorer skola vara med
det ekonomiska livet väl förtrogna personer.

Minst en av de å bolagsstämma Minst en av de å bolagsstämma

valda revisorerna skall vara av valda revisorerna skall vara auk-

handelskammare i riket auktori- toriserad revisor,

serad revisor.

TiU revisor må ej utses den, som är
befattningshavare i bankaktiebolaget eller eljest intager en underordnad eller
beroende ställning till styrelseledamot eller tiU annan .befattningshavare i
ledande ställning i bolaget, ej heller styrelseledamots eller sådan
befattningshavares make eller den, som med honom är i rätt upp- eller
nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i
det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 50 § lagen (1956: 216) om
jordbmkskasse-rörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

50
§

Antalet revisorer skall i jordbrakskassa vara lägst
två och i centralkassa lägst tre.

Till revisor i centralkassa må ej utses
styrelseledamot i eller befattningshavare hos ansluten jordbrakskassa.

Av revisorerna i centralkassa ut- Av
revisorerna i centralkassa ut

ses en av tillsynsmyndigheten en- ses en av tillsynsmyndigheten en

ligt vad i 70 § är stadgat och en ligt vad i 70 § är stadgat och en av

av riksorganisationen. Minst en av riksorganisationen. Minst en av

centralkassas revisorer skall vara centralkassas revisorer skall vara

flv handelskammare i riket aukto- auktoriserad revisor. För auktori-

riserad revisor. För auktoriserad serad revisor skall finnas suppleant

revisor skall finnas suppleant som som jämväl är auktoriserad revi-

jämväl är auktoriserad revisor. sor.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

5
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 4 och 24 §§ förordningen
(1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

För revision av styrelsens för- För revision av styrelsens för

valtning och kassans räkenskaper valtning och kassans räkenskaper

utses årligen fyra revisorer. Av utses ärligen fyra revisorer. Av

dessa utses en, som skall vara re- dessa utses en, som skall vara re

visionens ordförande, av bankin- visionens ordförande, av bankin

spektionen, en av riksgäldsfull- spektionen, en av riksgäldsfull

mäktige och två pä ordinarie om- mäktige och två på ordinarie om-

budsstämma. I samma ordning ut- budsstämma. I samma ordning ut

ses lika antal personliga supplean- ses lika antal personliga supp-

'
Senaste lydelse 1970: 66.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26

Föreslagen lydelse

leanter.
Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara
auktoriserade revisorer. Den andre på ombudsstämma utsedde revisorn och
hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för
fastighets- och tomträttsbelåning.

Nuvarande
lydelse

ter.
Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara
auktoriserade av handelskammare eller på annat av Konungen godkänt sätt. Den andre
på ombudsstämma utsedde revisorn och hans suppleant skall äga insikt och
erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos
stadshypoteksför-ening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av
föreningsstyrelse får ej vara revisor eller suppleant. Ej heUer får den vara
revisor eller suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars Intager en
underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande
direktör eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vUken uppdragits att ombesörja
bokföringen eller medelsförvaltnlngen eUer kontrollen däröver. Ej heller får
den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan
styrelseledamot eUer tiänsteman som avses i detta stycke eller den som med
honom är i rätt upp- eUer nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon
eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres
syskon, eller den som på grand av adoption står i motsvarande förhållande till
styrelseledamot eller tjänsteman som fömt nämnts.

24 § I

För
revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper skaU
årUgen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter. Kassan utser
en av revisorema och suppleant för honom. Ordinarie föreningsstämma väljer
övriga revisorer och Uka många suppleanter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av
rörelse för fastighets- och tomträttsbeläning. Av de valda revisorerna bör en
revisor och hans suppleant vara auktoriserade av handelskammare eller på
annat av Konungen godkänt sätt;

Den
av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av
rörelse för fastighets-och tomsrättsbelånlng. Av de valda revisorema bör en
revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som är tjänsteman hos förening eller annars
intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller
verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vUken
uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltnlngen eller kontrollen
däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får
den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan
styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med
honom är i rätt upp- eUer nedstigande släktskap eller svåger-lag eller är
syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 7

med den andres syskon, eller den som på grand av adoption
står i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förat
nämnts.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna
hypoteks-hank och om landshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 7 § lagen
(1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

För revision av styrelsens
förvaltning och bankens räkenskaper utses årligen fem revisorer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret
utser en revisor, som skall vara revisionens ordförande, och suppleant för
honom. Bankinspektionen utser en revisor jämte suppleant för honom. Övriga
revisorer jämte suppleanter för dem väljes på ordinarie delägarsammankomst.

Av de på delägarsammankomst Av de på delägarsammankomst

utsedda revisorema skall en revi- utsedda revisorema skall en revisor

sor och hans suppleant vara aukto- och hans suppleant vara auktori-

riserade av handelskammare eller serade revisorer. Bankinspektio-

på annat av Konungen godkänt nen bestämmer arvode till den av

sätt. Bankinspektionen bestämmer inspektionen utsedde revisorn, och

arvode till den av inspektionen ut- riksgäldsfullmäktige bestämmer ar-

sedde revisorn, och riksgäldsfull- vode till den av fullmäktige ut-

mäktige bestämmer arvode till den sedde revisorn,

av fullmäktige utsedde revisorn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar

Härigenom förordnas, att 32 § lagen
(1972: 262) om understödsföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

Är understödsförenings verk- Är
understödsförenings verk-

samhet av stor omfattning eller samhet av stor
omfattning eller föreligger annars särskilda skäl till föreligger annars
särskilda skäl tUl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

det,
kan försäkringsinspektionen föreskriva att minst en av revisorerna skall
vara auktoriserad revisor eller registrerad revisor.

det, kan försäkringsinspektionen föreskriva att minst en
av revisorerna skall vara av handelskammare auktoriserad revisor eller
godkänd granskningsman.

När revisor eller revisorssuppleant
utsetts skall anmälan därom ofördröjligen göras till försäkringsinspektionen
genom styrelsens försorg, om han valts på föreningsstämma, och annars av den
som tillsatt honom. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av
inspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1931:110) om upplagshus och
upplagsbevis

Härigenom förordnas, att 40 § lagen (1931: 110) om
upplagshus och upplagsbevis skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

40 §

Tillsyn över upplagshus utövas av kommerskollegium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KommerskoUegium skall årligen beträffande varje
upplagshus föranstalta om granskning av dess ekonomiska ställning och rörelsens
handhavande genom två granskningsmän. Av dessa skall den ena vara
auktoriserad revisor.

Kommerskollegium skall årligen
beträffande varje upplagshus föranstalta om granskning av dess ekonomiska
ställning och rörelsens handhavande genom två granskningsmän. Av dessa skall
den ena vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt
sätt auktoriserad revisor.

Konungen äger meddela närmare föreskrifter
om tillsynens utövande och om kostnaderna härför.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 26 § lagen
(1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §

Handlingar som till offentlig
rättshjälpsanstalt inkommit eller där upprättats angående rättshjälp åt
enskilda, sä ock handlingar i ärenden hos notarius publicus rörande sådant som
blivit honom såsom hemligt anförtrott eller eljest ej bör bliva obehöriga
kunnigt, må ej tidigare än sjuttio år efter handlingens datum utlämnas i vidare
mån än handlingens ändamål kräver eller den, som i ärendet anlitat anstalten
eller notarius publicus, därtill samtycker.

Beträffande handUngar i sådana
ärenden angående rättshjälp ät enskilda, som handläggas hos annan myndighet än
i första stycket sägs, äger Konungen förordna, att handlingarna ej må utlämnas
i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer förrän viss tid, högst
sjuttio år, förflutit från deras datum.

HandUngar rörande någons ansökan om
inträde i advokatsamfundet eller hans rätt att vara advokat eller rörande
disciplinärt förfarande mot advokat må, i vad de angå hans ekonomiska ställning
eller innefatta upplysningar, vilkas offentliggörande kan lända annan till men,
icke utan samtycke av den handlingen sålunda angår utlämnas tidigare än sjuttio
år efter handlingens datum.

Vad i tredje stycket stadgas skall
äga motsvarande tiUämpning i fråga om handlingar rörande ansökan om
auktorisation eller registrering som revisor eller någons rätt att vara
auktoriserad revisor eller registrerad revisor eller beträffande disciplinärt
förfarande mot sådan revisor. Myndighels beslut må dock ej hemlighållas jämlikt
delta stycke.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

1 Lagen omtryckt 1971: 203.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 10

Utdrag
av protokoUet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 2 februari 1973.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
formerna för auktorisation av revisorer m. m. och anför.

1
Inledning

Lagen (1944: 705) om aktiebolag upptar regler, som
berör två kategorier kvalificerade revisorer, nämUgen auktoriserade revisorer
och godkända granskningsmän. Bestämmelser om auktoriserade revisorer finns
också I annan lagstiftning, såsom banklagstiftningen och försäkringslagstiftningen.

Auktorisationen
av revisorer har handhafts av handelskamrarna under cirka 60 år. Även
förfarandet att godkänna granskningsmän har tillämpats sedan åtskUlig tid
tillbaka av handelskamrarna.

I
landet fanns den 1 januari 1973 506 auktoriserade revisorer och 949 godkända
granskningsmän. Ärliga antalet auktorisationer är omkring 30 och ärliga
antalet godkännanden omkring 70. Vid sidan av de auktoriserade revisorerna och
de godkända granskningsmännen utövas revisionsverksamhet emellertid av ett
stort antal andra revisorer.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 29 december
1970 tUlkalla-de jag samma dag en sakkunnigi med uppgift att utreda frågan om
formerna för auktorisation av revisorer och därmed sammanhängande spörsmål.

Den sakkunnige, som arbetade under namnet
auktorisationsutred-ningen, lade fram förslag i ämnet i betänkandet (Ds H 1971:
3) Formerna för auktorisation av revisorer m. m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av bankinspektionen, försäkringslnspcktionen, riksrevisionsverket,
riksskatteverket,

' F.
d. regeringsrådet Frank Öhman.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 11

skolöverstyrelsen
(SÖ), universitetskanslersämbetet (UKÄ) efter hörande av universiteten ,
handelshögskolan i Stockholm, socialhögskolan i Stockholm, kommerskolleglum,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västemorrlands och Norrbottens län, offentlighets-
och sekretesslagstiftningskommittén (OSK), kanslichefen hos riksdagens
revisorer, handelskamrarna i riket genom handelskamrarnas nämnd. Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Stockholms kommun, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund. Svenska
företagares riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Lantbrukarnas riksförbund. Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Svenska
revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Kooperativa förbundet (KF), Institutet för intern
revision. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO). Vidare har yttrande avgetts av Göteborgs stads revisorskoUegium.

2
Gällande ordning 2.1 AUmän bakgrund

Med revision förstås vanligen en granskning i
efterhand av en viss ekonomisk förvaltning (räkenskaper och
förvaltningsåtgärder). Man skUjer mellan intern och extern revision. Den
förstnämnda formen innebär att ett företags, en organisations eller en
myndighets verksamhet, räkenskaper och kontrollanordningar fortlöpande
övervakas av en inom enheten verksam revisionsavdelnuig. Den mterne revisorn är
normalt anställd I det företag, där han utför sin kontrollverksamhet. Kännetecknande
för honom är att han fullgör företagsledningens kontrollfunktion. Han intar
därför inte någon fri och oberoende ställning gentemot företagsledningen, men
han bör å andra sidan vara fristående och obunden i förhåUande till övrig
personal. Ursprungligen sysslade Internrevisorn närmast med detaljrevision
(sifferrevision, verifiering) men utvecklingen har gått mot att allt större
vikt läggs vid hans uppgifter inom förvaltningsrevisionen (materiell revision
eller sakrevision). Trots att internrevisorn ofta uppfyller högt ställda
kompetensanspråk i fråga om såväl teoretisk kunskap som praktisk erfarenhet, är
han inte auktoriserad. Enligt nuvarande ordning får nämligen en auktoriserad
revisor i princip ej ha anställning i andra företag än sådana som ägs och leds
av auktoriserade revisorer.

En annan ställning än internrevisorn intar
externrevisorn. Denne skall vara fristående i förhållande till det företag han
reviderar. Hans

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 12

kontrollfunktion
är riktad mot företagsledningen. Han skall således bl. a. bevaka ägarnas
intressen i förhållande till företagsledningen. Vidare skall han övervaka att
regler till skydd för borgenärer och annan tredje man (t. ex. anställda eller
det allmänna) iakttas.

En
revision skall normalt omfatta granskning såväl av rörelsens räkenskaper som
av företagsledningens förvaltning. Någon klar skiljelinje lär inte kunna dras
mellan dessa granskningsområden, utan de torde i praktiken delvis täcka
varandra. Inte bara årsrevision skall ske utan i princip även en löpande
revision, I samband med exempelvis försäljning av ett företag eller andra
genomgripande förändringar kan specialrevision behöva företas.

Revisionens
formella del utgörs av dels sifferrevision, dels kontroll av att formföreskrifter
iakttas vid förvaltnlngsåtgärder. Revisorns traditionella huvuduppgift är att
granska årsredovisningen med däri intagen balansräkning och resultaträkningar
jämte förvaltningsberättelse i såväl formeUa som materiella hänseenden samt
företagets räkenskaper i övrigt.

Efter
hand har förvaltningsrevisionen tiUdragit sig allt större intresse. Den anses
vara en väsentlig uppgift för kvalificerade revisorer, inte minst vid deras
granskning av stora företag. För mindre komplicerade delar av
granskningsarbetet kan ofta medhjälpare anlitas.

De lagregler om revision som finns på
associationsrättens område behandlar extern revision. För aktiebolag ges
reglerna i aktiebolagslagen. Regleringen där har i många avseenden blivit
normgivande även beträffande andra företagsformer.

I
åtskillig lagstiftning föreskrivs obligatorisk medverkan av en eller flera
revisorer och ställs anspråk på att dessa skall uppfylla fordringar i olika
avseenden. Det föreligger emellertid inte skyldighet att utse revisor vid
varje utövande av ekonomisk företagsamhet. Exempelvis behöver sådan inte
tillsättas i handelsbolag eller ideella föreningar. Likväl är det vanligt,
särskilt i de sistnämnda, att revisor utses. Emellertid uppställs inte i lag
eller författning några allmängiltiga kvalifikationskrav på den som önskar
vara verksam som revisor. I princip får alltså revisionsverksamhet i Sverige
utövas av envar och titeln revisor är inte förbehållen någon särskild kategori.
Genom handelskamrarnas långvariga verksamhet med att auktorisera revisorer och
godkänna granskningsmän har emellertid skapats tUlgång till revisorer med
dokumenterad yrkeskunnighet. Detta har medfört att lagstiftaren beträffande
bl. a. större aktiebolag samt vissa bank- och försäkringsinrättningar kunnat införa
skyldighet att ha av handelskammare auktoriserad revisor. Även i
bolagsordningar o. d. föreskrivs ofta att sådan revisor (eller godkänd
granskningsman) skall väljas.

Vid sidan av dem som är yrkesmässigt verksamma
anlitas lekmanna-revisorer med olika bakgrund, ofta med särskild
branschkännedom, ekonomisk kunnighet eller allmän erfarenhet. Sålunda kan i
företag inom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 13

den
privata sektorn lekmannarevisor utses, ibland tiUsammans med en eller flera
yrkesrevisorer.

Den statiiga revisionen ombesörjs främst av
riksrevisionsverket och riksdagens revisorer. Den avviker i åtskilliga
avseenden frän den som förekommer inom enskilda företag. Revisionen inom den
kommunala förvaltningen, som regleras i bl. a. kommunallagen, företer också särdrag.
I fråga om statliga och kommunala bolag är dock de vanUga bolagsreglerna
tillämpliga.

2.2
Författningsbestämmelser

I lagen (1944: 705) om aktiebolag finns
jämförelsevis utförliga bestämmelser om revision (105113 §§). Revisionen
skall avse granskning av styrelsens och verkställande direktörs förvaltning
samt bolagets räkenskaper. Revisorerna skall vara en eller flera. Om bolagets
aktie- eller maximikapltal enligt bolagsordningen överstiger 500 000 kr. skall
minst två revisorer utses. För valda revisorer skall lika många suppleanter
väljas.

Som allmänt krav uppställer lagen att revisor skall
vara myndig i riket bosatt svensk medborgare. Kommerskollegium kan dock i särskilda
fall medge att utländsk revisor anlitas. I övrigt anger lagen som allmänt
kompetensvillkor endast att revisorn skall ha den erfarenhet beträffande
bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till bolagets
verksamhet erfordras för uppdraget.

För vissa fall krävs emellertid dokumenterad
sakkunskap och yrkesskicklighet hos revisorn. Detta innebär enligt
aktiebolagslagen att av handelskammare i riket auktoriserad revisor eller
godkänd granskningsman skall utses. Om aktie- eller maximikapitalet enligt
bolagsordningen uppgår till minst två miljoner kronor eller bolagets aktier
eller obligationer är föremål för notering på fondbörs skall sålunda minst en
av revisorerna vara auktoriserad. Vidare föreskrivs att sådan revisor eller
godkänd granskningsman skall utses om det föreskrivs i bolagsordningen. En
minoritet av aktieägare, representerande minst en tiondel av aktiekapitalet,
kan också påfordra att auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman utses.
Även suppleanten skall i dessa fall vara auktoriserad revisor eller, om den
ordinarie revisorn är godkänd granskningsman, i varje fall sådan.

För att förhindra att till revisor väljs någon som
är i beroendeställning tUl dem han skall kontrollera föreskrivs i
aktiebolagslagen att tUl revisor ej får utses befattningshavare i bolaget eller
den som eljest intar en underordnad eUer beroende ställning till
styrelseledamot, verkställande direktör eller tUl befattningshavare som
ombesörjer eller kontrollerar bokföringen eller medelsförvaltningen. Likaså
förbjuds den som är gift eller nära släkt med någon av nämnda befattningshavare
att vara re-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 14

visor. Till revisor i dotterbolag kan dock utses
tjänsteman i moderbolag under förutsättning att det i dotterbolaget därjämte
finns minst en ojävig revisor.

Revisor kan bli ersättningsskyldig
för skada som han åsamkar bolag vid fullgörande av sitt uppdrag och han svarar
även för medhjälpares försummelse (208 §).

I fråga om likvidationsrevisorers
kvalifikationer gäller samma regler som beträffande de vanliga revisorerna och
skyldighet kan alltså föreligga att utse auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman (152 §).

I detta sammanhang kan nämnas att
det i aktiebolagsutredningens betänkande med förslag tUl aktiebolagslag m.m.
(SOU 1971: 15) föreslås en betydande utvidgning av skyldigheten att som
revisor I bolaget ha auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

Även i lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar fmns ett avsnitt om revision (4551 §§). Bestämmelsema är
i många hänseenden likartade dem i aktiebolagslagen. Krav på att revisor i
vissa fall skall vara auktoriserad eller godkänd granskningsman saknas dock.
Självfallet kan emellertid i stadgar för förening krävas sådan kvalifikation.

Beträffande affärsbankerna
föreskrivs i lagen (1955:183) om bankrörelse att minst en av revisorema skall
vara auktoriserad. Liknande föreskrifter finns beträffande försäkringsbolag med
hela riket som verksamhetsområde i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,
beträffande centralkassa I lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen,
beträffande Sveriges aUmänna hypoteksbank i lagen (1970: 65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, beträffande Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningar i förordningen (1968:
576) om Konungariket Sveriges hypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
beträffande större allmännyttiga bostadsföretag i bostadslånekungörelsen
(1967: 552), beträffande utländskt företags filial i lagen (1968: 555) om rätt
för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, bettäffande
auktoriserad fastighetsmäklare i kungörelsen (1947: 336) om auktorisation av
fastighetsmäklare, beträffande upplagshus i lagen (1931:110) om upplagshus och
upplagsbevis samt beträffande större understödsföreningar i lagen (1972: 262)
om understödsföreningar.

2.3 Auktorisationsförfarande m. m.

Som inledningsvis nämnts är det
handelskamrama i riket som auktoriserar revisorer och godkänner
granskningsmän. Handelskammaren i Visby fullgör dock inte dessa funktioner. Det
är också handelskamrarna som bestämmer villkoren för auktorisation och
godkännande och som utövar tillsyn över yrkesutövama. Utförliga föreskrifter
ges i handels-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 15

kamrarnas
stadgor angående auktoriserade revisorer och godkända gransknlngsmän, de s. k.
revisorsstadgoma. Dessa, som fastställs av handelskamrarnas nämnd och antas av
vederbörande handelskammare, är sinsemellan likalydande. För att främja en
enhetlig bedömning har tillskapats en gemensam nämnd, handelskamrarnas centrala
revisorsnämnd. Denna består av en representant från varje handelskammare, utom
handelskammaren i Visby, en ledamot från FAR och en från Svenska
revisorsamfundet samt tvä representanter från läroanstalter.

I
Stockholms handelskammares stadga anges syftet med auktorisation och
godkärmande vara att bereda tillgäng på personer, som är skickade för
revisionsarbete. Vidare fastslås att auktoriserad revisor skall äga kunskaper
och erfarenhet, som möjliggör för honom att granska och bedöma räkenskaper och
ekonomisk förvaltning även då de uppkommande spörsmålen är av mera invecklad,
ovanlig eller omfattande beskaffenhet. Av godkänd granskningsman fordras
kunskaper och erfarenhet, som gör det möjligt för honom att granska
räkenskaper och bedöma med sådan granskning sammanhängande
förvaltningsspörsmål. För båda kategorierna krävs svenskt medborgarskap och
bosättning i Sverige. Sökande till auktorisation eller godkännande måste ha
uppnått 25 års ålder och han skall ha gjort sig känd för redbarhet och får ej
vara omyndig eller i konkurstillstånd. Hämtöver uppställs åtskUliga kompetenskrav
för vinnande av auktorisation och godkännande, varvid givetvis större
fordringar ställs för det förstnämnda fallet.

I
fråga om teoretisk utbildning krävs sålunda för att auktorisation skall kunna
meddelas i huvudsak följande. Sökanden skall ha avlagt ekonomexamen vid svensk
handelshögskola eller svenskt universitet. För att examen skall medföra
kompetens för auktorisation krävs ytterligare att denna omfattar ämnena
nationalekonomi och rättsvetenskap samt företagsekonomi med specialinriktning
på redovisning och finansiering. Visst antal betyg skall ha uppnåtts i dessa
ämnen. Betygskraven anges utförligt i revisorsstadgan. För dem som inte avlagt
den föreskrivna examen kan i stället anordnas särskild kunskapsprövning i
nyssnämnda ämnen. Bestämmelser för sådan kunskapsprövning har utfärdats av
centrala revisorsnämnden, som anordnar prövningen. Tillstånd att deltaga i
denna meddelas av nämnden. Prövningen anses vara krävande och har hittills
utnyttjats i liten omfattning. Om särskUda omständigheter föreligger, kan
eftergift göras i fråga om de uppställda kraven på teoretisk utbildning. Sådan
eftergift torde dock nästan aldrig meddelas.

Lämplighet för revisorsyrket skall ha visats genom
minst feni års väl vitsordad praktik. Den bör i allmänhet ha fullgjorts hos
auktoriserad revisor. Enligt centrala revisorsnämndens riktlinjer kan viss del
av praktiken förläggas före ekonomexamen; av sådan tjänstgöring kan två år
värderas fullt och resten till 50 procent. Möjlighet finns även att i viss

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 16

mån
som praktik få tillgodoräkna sig t. ex. tjänstgöring som taxeringsrevisor eller
anställning på utländsk revisionsbyrå.

En
revisor, som vill bli godkänd som granskningsman, måste styrka sin lämplighet
för revisionsarbete genom praktik. Liksom beträffande de auktoriserade
revisorema krävs minst fem års praktisk verksamhet, dock ej av samma
kvaUficerade art. Praktikkravet är mer oenhetligt utformat för
granskningsmännen och anges syfta tUl att vederbörande förvärvar grundlig
erfarenhet i fråga om revision och bokföring. Tjänstgöringen kan fullgöras t.
ex. hos revisorer eller I större affärsföretag. Sökanden skall ha utfört eller
deltagit i minst fem årsrevisioner hos affärsföretag av ej obetydlig storlek.
Erforderliga teoretiska kunskaper i redovisning och föreskriven kännedom om
gällande handels- och beskattningsrätt skaU styrkas genom betyg över
ekonomexamen eller betyg från gymnasium, ekonomiska linjens kamerala gren,
eller handelsgymnasium. För att gymnasiestudierna skall medföra kompetens
krävs betyg I redovisnings- och handelsämnen. Den formella kompetensen kan även
vinnas genom särskild tentamen i redovisning m. m. vid gymnasiums ekonomiska
linje eUer genom examen från vissa, av centrala revisorsnämnden för ändamålet
godtagna kurser, vilka uppräknas i stadgan. Om sökanden kan åberopa praktik,
som gör det uppenbart att han fyller fordringarna på teoretiska kunskaper, kan
han befrias frän att på annat sätt styrka sin kompetens.

För
auktoriserad revisor och godkänd granskningsman gäller vidare bl. a. följande
bestämmelser. TUl handelskammaren skall avges försäkran, att vissa yrkesetiska
regler angående uppdragens fullgörande och föreskriven tystnadsplikt skall
iakttas. Härefter utfärdas certifikat. Detta förnyas årligen av
handelskammaren. Det återställes om auktorisation eller godkännande upphör.
Försäkring skall tecknas för skadeståndsskyldighet som kan uppkomma i
yrkesutövningen. Omyndighetsförklaring, konkurstillstånd eller förlust av
medborgarskapet medför att auktorisationen eller godkännandet upphör.
Medgivande att bosätta sig inom annat handelskammardistrikt eller, för viss
tid, utomlands kan efter prövning lämnas av handelskammaren varvid för bosättning
utomlands även erfordras tillstånd av den centrala nämnden. Bosätter sig
revisor eller granskningsman utan att ha fått medgivande inom annan
handelskammares distrikt, ankommer det på honom att hos denna handelskammare
göra ansökan om överflyttning av auktorisationen eller godkännandet.

Förbud mot att i vissa faU äta sig revision av
företag, inrättning eller korporation gäller för auktoriserad revisor enligt
jävsliknande regler, som i åtskiUigt ansluter sig till aktiebolagslagens
motsvarande bestämmelser. Dessutom finns en allmän föreskrift som förbjuder
auktoriserad revisor att åta sig revision om särskilda omständigheter
föreligger, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 17

är ägnade att rubba förtroendet till revisorns
självständighet vid uppdragets fullgörande.

I fråga om de godkända
granskningsmännen gäller motsvarande regler som för revisorerna, dock med den
skillnaden, att granskningsman får vara s. k. tjänstemannarevisor.

För auktoriserad revisor men inte
för granskningsman gäller att han får bedriva revisionsverksamhet endast i
egen rörelse eller genom handelsbolag, kommanditbolag eller aktiebolag, som
uppfyller av centrala revisorsnämnden föreskrivna villkor.

En annan föreskrift, som Inte
heller omfattar granskningsmännen, förbjuder auktoriserad revisor att idka
handels- eller agenturrörelse eller att driva eller deltaga i ledningen för
affärsföretag. Han är vidare förhindrad att ha avlönad anställning hos annan
än auktoriserad revisor eller sådant bolag, som uppfyller centrala
revisorsnämndens villkor för att bedriva revisionsverksamhet. Från dessa
sistnämnda förbud kan handelskammaren efter särskUd prövning medge undantag.
Den som vill bedriva undervisning i handelsämnen medges sålunda regelmässigt
dispens. I övrigt ges dispenser mycket sällan.

Syftet med dessa inskränkande
föreskrifter avseende de auktoriserade revisorerna anges vara att stärka deras
oberoende och självständighet. Bestämmelserna bidrar därjämte till att kåren
utgörs av yrkesutövare i egentlig mening.

Beträffande godkänd granskningsman
kan handelskammaren bestämma inskränkningar i dennes rätt att ha viss
sysselsättning eller tjänst. Förbud råder för honom att i samband med
yrkesutövningen använda beteckning med orden "auktoriserad" eller
"auktorisation".

Fråga om meddelande av
auktorisation eller godkännande prövas först av den inom varje handelskammare
befintliga lokala revisorsnämnden. Om denna vid sin prövning finner att
sökanden ej uppfyller kraven för auktorisation eller godkännande, avslår den på
handelskammarens vägnar ansökningen. Eljest remitteras ärendet till centrala
revisorsnämnden, som har att tillstyrka eller med angivande av skäl avstyrka
ansökningen. Endast ansökan som centrala revisorsnämnden tillstyrkt kan
bifallas. Härför krävs att minst två tredjedelar av de vid sammanträdet med
handelskammaren närvarande ledamötema är ense. Regelmässigt torde
handelskammaren följa centrala nämndens förslag.

Avslås ansökningen kan sökanden
begära, att beslutet hänskjuts till den centrala nämndens prövning. Det beslut
nämnden då fattar, måste handelskammaren följa.

Som nämnts kan handelskammaren
medge undantag från förbuden för auktoriserad revisor att idka handels- eller
agenturrörelse eller driva eller deltaga i ledningen av affärsföretag. Likaså
kan handelskammaren meddela dispens i fråga om inskränkningarna i rätten att
inneha avlö-

2 Riksdagen 1973.1 satnl. Nr 26

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 18

nad
anställning. I sådana dispensärenden fordras dock såvida det inte är
uppenbart att den begärda dispensen avser en verksamhet, som ej kan påverka
revisorns oberoende att ärendet underställts den centrala nämndens prövning,
och handelskammaren är skyldig att följa nämndens beslut.

Handelskammarens lokala revisorsnämnd skall enligt
stadgan inom sitt distrikt utöva tillsyn över revisorema och granskningsmännen
och i anslutning härtill pröva klagomål mot dem. I fråga om disciplinära åtgärder
gäller att den lokala nämnden kan tUldela revisorer och granskningsmän
varning. Vid allvarliga försummelser kan nämnden föreslå handelskammaren
återkallande av behörigheten.

Fråga
om återkallande av auktorisation eller godkännande väcks av den lokala nämnden.
Ärendet avgörs dock i handelskammaren, utom då fråga är om återkallande på
grund av att revision ej utförts under tre är, i vilket fall den lokala nämnden
är beslutande. Har handelskammaren beslutat återkalla auktorisation eller
godkännande, kan den som avses med beslutet begära att ärendet hänskjuts till
den centrala revisorsnämndens prövning. Det beslut nämnden därvid fattar måste
handelskammaren följa.

2.4
Vissa dispensärenden

Med stöd av dispensrätten lämnade Stockholms
handelskammare tidigare i fråga om två organisationer auktoriserade revisorer
dispenser att ingå i styrelsen för eller vara anställda i av organisationerna
bildade och ägda revisionsföretag, nämligen Lantbruksförbundets revisionsbyrå
aktiebolag från 1950 och Sveriges kommunalekonomiska förening u.p.a. från 1953.
Som vUlkor för att bifalla ifrågavarande dispensansökningar uppställde
handelskammaren i syfte att skapa garantier för berörda revisorers oberoende
vissa fordringar rörande styrelsemas sammansättning m. m.

Lantbruksförbundets
revisionsbyrå och kommunalekonomiska föreningen driver båda omfattande
revisionsverksamhet med vardera omkring hundratalet anställda. I bägge
företagen är ett flertal auktoriserade revisorer f. n. anställda. Företagen bedriver
verksamhet såväl från huvudkontor i Stockholm som från ett stort antal kontor
ute i landet och torde höra tUl de större i landet inom branschen.
Lantbruksförbundets revisionsbyrå utför revision åt åtskilliga men dock inte
alla föreningar tillhörande förbundet. Kommunalekonomiska föreningen biträder
väsentUgen endast medlemmar ett 80-tal tidigare städer och köpingar med
revision och därmed sammanhängande spörsmål. Ändamålet med revisionsbyrån och
kommunalekonomiska föreningen anges vara att tillgodose behovet av sakkunnig
revision och därmed sammanhängande service hos företagen inom lantbrukets
förenings-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 19

rörelse
och hos medlemskommunema. Verksamheten omfattar dock även andra uppdragsgivare.
Bl. a. medverkar föreningen vid revision av kommunala bolag o. d.

Även sparbankerna har ett eget revisionsinstitut.
Sparbankemas revisionsbyrå AB. Bolaget har omkring 100 anstäUda. Revision
utförs även åt utomstående företag. Vid bolagets bildande var det med hänsyn
till dess kvalificerade och viktiga uppgifter förutsatt att auktoriserade
revisorer skulle i olika befattningar knytas tUl bolaget. I fråga om bolagets
ledning avsågs för att värna om principen om revisors oberoende
ställning att samtliga styrelseledamöter, lägst tre och högst fem, och deras
suppleanter samt verkställande direktören skulle vara auktoriserade revisorer.
Styrelsen skulle inom sig utse den verkställande direktören. Med dessa
utgångspunkter hemställde sparbanksföreningen i maj 1965 hos Stockholms
handelskammare, att denna måtte medge dispens för auktoriserad revisor, att,
med bibehållen auktorisation, ta anställning i bolaget.

Handelskammarens revisorsnämnd fann ej skäl att
bifalla föreningens framställning men beslöt, med hänsyn tUl ärendets
principiella vikt, att underställa frågan den centrala revisorsnämndens
prövning. Denna nämnds majoritet uttalade sedermera som sin uppfattning, att
den begärda dispensen borde beviljas med hänvisning bl. a. till att den föreslagna
organisationen av bolaget och övriga omständigheter i samband med bolagets
planerade verksamhet kunde anses innebära erforderlig garanti för att
auktoriserade revisorer, som innehade anställning hos bolaget eller ingick i
bolagets styrelse, intog en självständig ställning vid utförandet av
revisionsuppdrag. Minoriteten underströk i sin reservation bl. a. att
revisorerna i det ifrågavarande bolaget kunde förutsättas få sä begränsad
praktik av problemen inom branscher utanför sparbanksområdet, att deras förmåga
att utöva allsidig revision försvagades, vUket medförde risker för utomstående
företag, som anlitade revisionsbyrån. Framställningen avslogs sedermera av den
lokala nämnden, som vid den tiden hade beslutanderätten. En därefter av
föreningen gjord begäran att handelskammarens fullmäktige skulle pröva framställningen
föranledde inte någon ändring av den lokala nämndens beslut.

I konsekvens härmed har handelskammaren sedermera
beslutat att fortsättningsvis, efter viss övergångstid, inte medge nya
dispenser för auktoriserade revisorer att ingå i styrelsen för eller vara
anställda hos Lantbruksförbundets revisionsbyrå eller kommunalekonomiska föreningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 20

3
Framställningar om utredning

Auktorisationsutredningens uppdrag föregicks av
framställningar till Kungl. Maj:t om utredning av hithörande frågor. Således
förordade samarbetsutredningen i sitt betänkande Företag och samhälle (SOU
1970: 41) en utredning om bl. a. formerna för auktorisation av revisorer.
Vidare förelåg framställningar från NO, Sveriges lantbmksförbund (numera
Lantbrukarnas riksförbund) och Svenska revisorsamfundet.

Samarbetsutredningen framhöll att staten I
flertalet andra länder med välutvecklat revisorsväsende omhänderhade
auktorisationen. Så var fallet I bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland, USA,
Danmark och Norge. Det borde därför övervägas om inte auktorisationen även i
Sverige borde bli en samhällets angelägenhet.

NO:s framställning till Kungl. Maj:t föranleddes av
klagomål mot Stockholms handelskammares tUlämpning av revisorsstadgans
föreskrifter om inskränkningar i auktoriserad revisors rätt att ha avlönad anställning.
Klagande var Svenska sparbanksföreningen och Sveriges kommunalekonomiska förening.
Även lantbruksförbundets framställning riktades mot tillämpningen av
revisorsstadgans föreskrifter om anställningsförbud. För bakgrunden till
klagomålen har redogjorts i föregående avsnitt (2.4).

NO uttalade bl. a. att avsikten med auktorisation
av revisorer var att bereda tillgång till kompetenta personer för
revisionsuppdrag. Då betydelsefulla delar av näringsliv och förvaltning sökte
skapa möjligheter tUl bättre och rationellare revisionssystem fick det enligt
NO is mening anses otUlfredsställande, om anlitandet av de kvalificerade
yrkesmän som behövdes för ändamålet försvårades.

Från lantbruksförbundets sida framhölls, att en
indragning av aukto-risationerna skulle få till följd att förbundets
revisionsbyrå även i fortsättningen i princip visserligen skulle kunna
revidera mycket stora föreningar, eftersom sådana inte behövde ha auktoriserad
revisor. Däremot skulle förbundets revisorer vara diskvalificerade att revidera
föreningarnas dotterbolag, om dessa var av den storleksordningen att auktoriserad
revisor fordrades enligt aktiebolagslagen. Vidare underströks som
OtUlfredsställande att möjlighet till offentlig prövning av
auktorisations-beslut inte fanns.

Revisorsamfundet anförde, att en statlig
auktorisation borde sättas som mål. Samfundet fann avsaknaden av verklig
fullföljdsrätt mot handelskammares beslut i revisorsärenden vara en svaghet.
Under hänvisning tUl förhållandena i Norge och Finland ifrågasattes om anledning
fanns att längre upprätthälla en ordning som motverkade auktoriserade
revisorers möjligheter att imieha anstäUning annat än i fristående
revisionsföretag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 21

I två likalydande riksdagsmotioner tUl 1964 års
riksdag (1964i Ii 242 och 1964: II: 291) behandlades frågan
om auktorisation av revisorer. Motionärerna framhöll bl. a. att auktorisation
inte kunde bibehållas eller vinnas vid anställning i stat eller kommun, vUket
medförde påtagliga olägenheter från rekryteringssynpunkt. I sammanhanget borde
beaktas att tjänstemannarevisorerna i de större städerna i allmänhet inte hade
sin verksamhet begränsad till den kommunala revisionen i egentlig mening utan
även utsträckte denna till hel- eller halvkommunala bolag m. m., varigenom de
fick tUlräckligt allsidig erfarenhet. Det påtalades att oenhetlig tillämpning
förekom mellan olika handelskamrars behandling av likartade
auktorisationsärenden. Tendenser att utnyttja handelskamrarnas handhavande av
auktorisationen av revisorer i monopolsyfte kunde heller inte uteslutas. Motionärerna
yrkade, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig utredning
för beredande av insyn eller Inflytande från det allmännas sida i
handelskamrarnas verksamhet med auktorisation av revisorer.

Allmänna
beredningsutskottet uttalade i sitt utlåtande över motionerna (ABU 1964: 26),
att det torde vara av väsentligt värde att en revisor inte stod i
beroendeställning och fann övervägande skäl tala för att den gällande ordningen
beträffande innehav av avlönad tjänst bibehölls. Utskottet fann vidare kravet
på enhetlighet i bedömningen böra kunna tUlgodoses genom centrala
revisorsnämnden. Att auktorisationsrätten skulle utnyttjas i monopolistiskt
syfte torde, bl. a. med hänsyn till rådande brist på auktorisationssökande,
inte behöva befaras. Utskottet fann inte anledning föreligga till några vägande
erinringar mot det gällande auktorisationssystemet. I enlighet med utskottets
förslag avslog riksdagen motionerna.

I
en motion tUl 1971 års riksdag (1971: 1066) anfördes i huvudsak samma kritik och
gjordes samma hemställan som i de nyssnämnda motionerna. Motionärerna omnämnde
även de tre aktuella dispensärendena och framhöll att av handelskammaren
vidtagna åtgärder syntes helt godtyckliga och uppenbarade den svaghet som en
privat auktorisation innebar. I ytterligare en motion vid 1971 års riksdag
(1971: 14) hemställdes om utredning av formerna för revisorsauktorisationen.

I
utlåtande (NU 1971: 8) hänvisade näringsutskottet tUl att
auktorisa-tionsutrednlngen tillsatts och hemställde att de två sistnämnda motionerna
skulle avslås. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 22

4
Utredningens överväganden och förslag 4.1 Allmänna synpunkter

Auktorisationsutredningen erinrar i sitt betänkande
om att den enligt direktiven haft till huvuduppgUt att söka få tUl stånd en
ordning för auktorisation och godkännande av revisorer, enUgt vilken
huvudansvaret för regler och förfarande skall tillkomma staten.

I betänkandet redogöres för hur handelskamrarna i
riket för ett sextiotal år sedan tog upp tanken på att genom auktorisation av
revisorer skapa en form, varigenom kvalificerade revisorer efter prövning blir
offentligt erkända. Genom auktorisationen erhåller näringslivet anvisning på
revisorer som det med förtroende kan anlita. Sedan början av 1930-talet har
handelskamrama även godkänt granskningsmän, dvs. revisorer för vilka
kvalifikationskraven är mindre än för de auktoriserade revisorerna.

På grundval av auktorisationssystemet har,
framhåller utredningen, skapats en god revisorskår, som under de gångna åren
till näringslivets nytta väl kunnat utöva sin verksamhet och hävda sin
stäUning. De svenska auktoriserade revisorerna torde vid en internationell
jämförelse stå sig väl.

Staten har på det sättet sanktionerat
handelskamrarnas auktorisatlons-och godkännandeformer, att lagstiftaren
uppställt krav på deltagande av auktoriserad revisor vid revision av
börsnoterade aktiebolag och vissa andra större bolag m. m. Även begreppet
godkänd granskningsman är infört i olika lagar, exempelvis i aktiebolagslagen.
I varje fall de auktoriserade revisorerna har härigenom av lagstiftaren,
påpekar utredningen, givits en i viss mån prioriterad stäUning. Även om
handelskamrarna skött regleringen av auktorisations- och godkännandesystemen
på ett i det stora hela förtjänstfullt sätt, är det därför naturligt att den
tanken inställer sig, att lagstiftaren av principiella skäl också skall ha
inflytande på själva auktorisationsregleringen. Det har vidare framhållits,
fortsätter utredningen, att revisorsauktorisationen är så betydelsefull, att
den bör ske under former som skapar garantier för större direkt offentlig
insyn.

En jämförelse med förhåUandena i andra länder
visar, konstaterar utredningen vidare, att auktorisation av revisorer inte
handhas av staten i t. ex. Finland, Storbritannien och Nederländerna.
Emellertid torde i flertalet andra länder med ett välordnat revisorsväsende
auktorisationen skötas av staten. Exempel är Danmark, Norge, Förbundsrepubliken
Tyskland och USA.

På grand av den konflikt som uppstått mellan å ena
sidan handelskamrarna och å andra sidan kommunalekonomiska föreningen,
Sveriges lantbmksförbund och sparbanksföreningen avseende möjligheterna för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 23

auktoriserade
revisorer att ta anställning i revisionsföretag som ägs av andra än
auktoriserade revisorer föreligger en klar intressemotsättning i en viktig
fråga avseende auktorisationsreglerna och deras tillämpning mellan en
näringslivsorganisationsgmpp, representerad av handelskamrarna, samt
kommunerna och två betydande riksorganisationer inom näringslivet. Oavsett
vilken uppfattning som kan bedömas vara riktig i sak, synes enligt utredningen
en intressekonflikt av den art som här föreligger knappast böra lösas
annorledes än genom någon form av reglering frän statens sida.

De
anförda synpunkterna talar för att staten tar huvudansvaret för
auktorisationsregleringen. Även utvecklingen mot en ökande ekonomisk
verksamhet genom organ, som ligger utanför vad som brukar benämnas det privata
näringslivet, gör det mindre naturligt i dag än för sextio år sedan, då
auktorisationsförfarandet inleddes, att låta reglerna helt bestämmas av
näringslivsorganisationer. Utredningen tUläg-ger vidare att den meningen också
kommit till uttryck vid utredningens kontakter, att ett statligt ansvar för
regleringen om auktorisation av revisorer och godkännande av granskningsmän kan
vara ägnat att ytterligare öka dessa revisorers förmåga att hävda sin
ställning gentemot uppdragsgivama.

Utredningen
pekar i detta sammanhang på att auktorisationsförfa-randen av olika slag ibland
kan ha konkurrensbegränsande verkningar med de olägenheter som sammanhänger
därmed. Såvitt gäller revisorer är det sedan länge allmänt godtaget att upprätthålla
system med prövning av kvalifikationerna i reglerad ordning. Sådana system
förekommer på detta område i ett flertal länder och de har i allmänhet
betecknats som i och för sig nyttiga och önskvärda. En självklar utgångspunkt
för utformningen av en statlig reglering på revisorsområdet bör enligt utredningen
vara att hämmande verkningar i konkurrenshänseende i görlig mån undviks.

Utredningen
har lagt fram tvä alternativa förslag tUl bestämmelser på området. Enligt båda
alternativen förutsätts att Kungl. Maj:t skall meddela huvudbestämmelserna om
auktorisation och att mera detaljerade tillämpningsbestämmelser skall meddelas
av ett centralt ämbetsverk.

Enligt
det förslag till huvudbestämmelser, vilket betecknats som alternativ 1, skall
auktorisationen av revisorer meddelas av kommerskollegium, som även skall ha
ansvaret för tillsynen. Det förutsätts att handelskamrama skall medverka genom
att vara remissinstans i ärendena m. m. Vidare föreslås att länsstyrelserna
såsom regionala statliga myndigheter med åtskUliga kontakter med revisorer
skall lämna viss hjälp till kommerskollegium i dess arbete.

För de auktoriserade revisorerna bibehålls den
nuvarande benämningen. Den andra kategorin revisorer, de godkända
granskningsmännen, föreslås få beteckningen registrerade revisorer. Även för
dessa skall en-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 24

ligt
altemativ 1 kompetensprövningen omhänderhas av kommerskollegium.

Det utredningsförslag, som kaUats alternativ 2,
innebär att handelskamrarna skall meddela auktorisationen (registreringen) men
pä grandval av statUga bestämmelser. Liksom i alternativ 1 förutsätts viss medverkan
av länsstyrelserna. Handelskamramas beslut skall kunna överklagas hos
kommerskollegium, som därigenom får ett viktigt inflytande på besluten i dessa
ärenden.

4.2
Det statliga huvudansvarets utformning

Att staten övertar huvudansvaret för
auktorisationsregleringen (däri inbegripen regleringen av registteringen av
revisorer) på revisorsområdet innebär i första hand att bestämmelsema blir
statliga. Det bör således tillkomma Kungl. Maj:t att utfärda de grundläggande
föreskriftema.

Handelskamrarnas auktorisationsbestämmelser är
ganska detaljrika. Vissa av dem kan undvaras i det statliga systemet, men det
blir också i fortsättningen nödvändigt att reglera åtskilliga detaljer,
särskilt i fråga om sådana kvalifikationsgrander som examina, kurser och praktiktjänstgöring,
framhåUer utredningen.

Då de sist åsyftade reglema torde behöva ändras
från tid till annan, är det lämpligt, anser utredningen, att utfärdandet av
åtskilliga av dessa detaljföreskrifter överlåts tiU en central myndighet under
Kungl. Maj:t. Utredningen finner att denna myndighet lämpUgen bör vara kommerskollegium,
som i sin verksamhet har en vid överblick över näringslivets angelägenheter.
Kommerskollegium har dessutom redan viss erfarenhet av
auktorisationsförfaranden och liknande system på andra områden. Enär även andra
intressen och synpunkter än de som direkt sammanhänger med näringslivet gör sig
gällande pä revisionsområdet, bör kollegiet för sin befattning med
auktorisationsregleringen tillföras ytterligare sakkunskap utifrån. Detta sker
enligt utredningens förslag genom att en rådgivande nämnd inrättas till
kollegiets tjänst.

Det statliga huvudansvaret för
auktorisationsregleringen måste vidare, framhåller utredningen, i andra hand
innebära att staten bör få ett betydande Inflytande även på tillämpningen.
Detta kan uppnås på olika sätt. Om uppgiften att meddela auktorisation läggs på
en statlig myndighet, får man en fullt genomförd statiig reglering. Men i
varje fall ett ganska betydande statligt inflytande på de särskilda besluten
kan nås också på sä sätt att man låter handelskamrarna alltjämt meddela auktorisation
ehuru på grundval av statliga bestämmelser och att man tillskapar en
möjlighet att överklaga handelskamrarnas beslut hos statlig myndighet. En
tredje möjlighet, som utredningen dock finner

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 25

mindre
lämpUg, skulle vara att auktorisationen, såsom fallet är för advokater, anknöts
tiU medlemskap i en yrkessammanslutning.

Väljer man ett system med helt statiig
administration bör man enligt utredningen anförtto åt en central myndighet att
auktorisera och registrera. Härigenom får man större garantier för enhetlighet
och konsekvens i avgörandena än om man förlägger handläggningen till lokala
eller regionala statsorgan. Utredningen föreslår därför i alternativ 1 att
kommerskollegium blir auktorisationsmyndighet. För att handelskamramas
erfarenhet skall tillvaratas, bör handelskamrarna höras som remissinstanser i
frågor av olika slag och företrädas i den rådgivande nämnden hos
kommerskollegium.

Utredningen pekar på att skäl kan anföras för att
man, när en statiig ordning skall införas, söker mer än som sker enligt
alternativ 1 tillgodogöra sig handelskamramas erfarenhet och kunnighet. Detta
kan uppnås genom att man väljer alternativ 2, som innebär, att handelskamrarna
alltjämt är auktoriserande organ, men möjlighet införes att överklaga beslut
av handelskamrama hos statlig myndighet.

4.3
Yrkesbeteckniiigar

Utredningen föreslår att prövningen också framdeles
skall avse två kategorier kvalificerade revisorer, en med mera omfattande och
djupgående teoretisk och praktisk utbildning, och en för vilken kraven på
sådan utbUdning är lägre. För den mera kvalificerade kategorin föreslås även i
fortsättningen benämningen auktoriserade revisorer.

Yrkesbenämningen godkänd granskningsman är däremot
inte lyckad eller lämplig, framhåller utredningen. Den utvisar ej att
granskningsmännen är revisorer med samma arbetsuppgifter som de auktoriserade.
Beteckningen torde väl vara någorlunda känd inom delar av näringslivet, men
för allmänheten och åtskUUga småföretagare lär det knappast vara bekant att
granskningsmännen är revisorer med normalt förhållandevis goda
kvalifikationer. Denna bristande kännedom kan vara ägnad att pä ett olyckligt
sätt minska de godkända granskningsmännens arbetsuppgifter tUl förmån för
revisorer utan officiellt erkänd kompetens. Utredningen har därför sökt finna
en titel, som bättre visar att det är fråga om revisorer utan att den för den
skull ger anledning till förväxling med titeln auktoriserad revisor.
Utredningen föreslår benämningen registrerad revisor. Benämningen är,
framhåller utredningen, inte helt invändningsfri, men den har valts bl. a. på
grand av att den redan finns i Danmark och Norge för yrkesutövare som närmast
motsvarar de godkända granskningsmännen i Sverige.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 26

4.4
ViUkor för auktorisation och registrering

Utredningens båda förslag upptar endast regler om
auktorisation (registrering) av fysiska personer.

Beträffande kraven på teoretisk och praktisk
utbildning föreslår utredningen inga större avvikelser från vad som nu gäller,
men utredningen understryker att dessa frågor i fortsättningen noga bör följas
inom kommerskollegium och dess rådgivande nämnd och att vissa förändringar kan
bil aktuella längre fram. I detta sammanhang bör emellertid nämnas, att
utredningen anser att det, med de ökade möjligheterna tUl lämplig ekonomisk
utbildning vid universiteten, knappast är erforderligt med särskUda
studieanordningar av den typ som den tidigare nämnda (avsnitt 2.3) särskUda
kunskapsprövningen utgör. Bestämmelser om motsvarighet till den särskilda
kunskapsprövningen tas därför inte upp i utredningens förslag. De som redan
godkänts vid särskild kunskapsprövning bör dock, framhåller utredningen,
självfallet efter föreskriven praktik få auktorisation också i den nya
ordningen. Detta bör ske på grandval av en allmän dispensbestämmelse, som utredningen
tar upp i sitt förslag. Om vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande
asplranter tUl auktorisation påbörjat men ännu ej hunnit fullborda studierna
efter att ha blivit antagna till den särskilda kunskapsprövningen, bör
kommerskollegium med biträde av sin rådgivande nämnd ge rimliga
övergångsbestämmelser.

För såväl auktorisation som registrering uppställs
i förslagen krav pä att sökande skaU vara bosatt i landet, att han gjort sig
känd för redbarhet och att han även i övrigt finnes lämplig. Vidare upptas
sedvanliga viUkor att vederbörande är myndig och ej i konkurstillstånd. Däremot
har utelämnats handelskamrarnas föreskrifter om att revisor skall vara svensk
medborgare och ha fyllt 25 år. Som förutsättning för auktorisation anges
ytterligare i författningsförslagen att vederbörande som yrke utövar
revisionsverksamhet. Beträffande registrering är detta yrkesvillkor något
annorlunda utformat.

Enligt nuvarande revisorsstadgor kan för såväl
auktoriserade revisorer som godkända granskningsmän eftergift göras i fråga om
fordringar på teoretisk utbildning. Denna möjlighet utnyttjas ytterst
sparsamt. Enligt utredningens förslag skall kommerskollegium kunna lämna dispens
inte blott från kraven på teoretisk utbildning utan även från kraven på
praktik. Det förutsätts härvid att dispensmöjligheterna också skall utnyttjas.
Exempelvis skulle person med lämplig examen från utländsk läroanstalt efter
erforderlig praktik och teoretisk vidareut-bUdning kunna tänkas bli
auktoriserad (registrerad) här. Vidare bör det vara möjligt att i specieUa fall
ge person med stor praktisk erfarenhet, som uppväger brister i teoretisk
utbildning, dispens från examens-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 27

fordringar.
På hithörande områden torde i det nya systemet den rådgivande nämnden hos
kommerskolleglum bli av betydelse som vägledare.

4.5
Revisorernas anställningsförhållanden

Utredningen anför, att handelskamrarnas ändring av
praxis i fråga om revisorernas anställningsförhållanden innebär, att
kommunalekonomiska föreningen och lantbruksförbundets revisionsbyrå inte
vidare kan nyanställa auktoriserade revisorer utan att dessa förlorar sin
auktorisation. Och sparbanksföreningen har inte tUlätits att ha sådana
revisorer anställda på sin revisionsbyrå. För de berörda revisionsföretagen har
uppstått olägenheter i flera avseenden. Rekryteringen av dugliga och
kvalificerade yrkesmän försvåras, därför att revisorer med auktorisation ofta
torde vara obenägna att ta anställning, som medför förlust av auktorisationen.
Likaså kan det för den som syftar till att förvärva auktorisation te sig mindre
lockande att söka anställning i ett revisionsorgan, där man ej kan Inneha
auktorisation. Vidare hämmas ofta revisionsföretagens verksamhet därigenom att
för större aktiebolag m. fl. medverkan av auktoriserad revisor vid revision är
obligatorisk.

Utredningen
erinrar om att handelskamrarna motiverar anställningsförbudet med att
auktorisationen inte endast skall vara en kompetens-och lämplighetsförklaring
utan också har tiU syfte att skapa garanti för att den auktoriserade är
självständig och oberoende i förhållande till uppdragsgivarna. Auktorisationen
skall aUtså, menar handelskamrarna, innefatta en anvisning på revisorer som
besitter höga yrkeskvalifikationer och dessutom intar en till olika intressen
oberoende ställning. Utredningen vill inte göra invändningar mot själva syftet
med bestämmelsen. Den vitsordar att vissa fördelar kan vinnas och har vunnits.
Ä andra sidan måste mot bakgranden av den intressekonflikt som uppstått
ändamålsenligheten av en så snäv regel som den ifrågavarande starkt
ifrågasättas. Det bör enligt utredningens mening finnas möjligheter att få
tiUfredsställande förhåUanden även med ett annorlunda utformat system.

Utredningen
framhåUer, att något motsvarande generellt anställningsförbud inte finns för
de godkända granskningsmännen trots att dessa i princip skall vara kompetenta
att utföra och också utför revisionsuppgifter av likartat slag som de
auktoriserade, låt vara att revision av de större företagens förhållanden i
allmänhet tillkommer auktoriserade revisorer. Man skulle då kunna ifrågasätta
om inte de företrädesvis mindre företag, som vänder sig tUl granskningsmännen,
med hänsyn tUl sina kanske ofta begränsade ekonomiska erfarenheter i högre grad
än de auktoriserades klienter borde ha behov av garantier för att revisorn inte
har anknytningar tUl konkurrerande verksamheter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 28

Utredningen erinrar vidare om att i flera av de
främmande länder, där offentlig auktorisation eller liknande system förekommer,
något anställningsförbud motsvarande de svenska handelskamrarnas inte uppställts.
I Danmark finns visserligen restriktioner i fråga om anställningsförhållandena,
men enligt vad utredningen inhämtat skulle hinder där inte möta för
auktoriserad revisor att anställas i revisionsföretag av det slag som exempelvis
lantbraksförbundets byrå representerar. I Norge och Finland finns, såvitt
framgår av till utredningen lämnade uppgifter, inga anställningsrestriktioner.

Vad
beträffar de tre nämnda revisionsföretagen, för vilka möjligheter nu inte
föreligger att anställa auktoriserade revisorer med rätt för dessa att behålla
beteckningen, erinrar utredningen om att de inrättats just för att
effektivisera och förbättra revisionen inom vederbörande verksamhetsområden.
Det synes därför vara ett ganska verklighetsfrämmande betraktelsesätt att
befara att de på byråerna anställda skulle vara utsatta för otillbörlig
påverkan eller eljest känna sig bundna på ett sätt som äventyrar en god
revision. Vidare, framhåller utredningen, kan väl påstås att arten av
huvudmannaskapet bakom byråerna riksorganisationer hos näringsliv och
kommuner i och för sig innebär en garanti för att byråernas revisorer inte
utsätts för påtryckningar eller åläggs direktiv som är oförenliga med gängse
normer för revision. För övrigt, anför utredningen, hör rent allmänt framhållas
att uppgiften att väga och jämföra graden av oberoende och integritet hos
revisorer med olika anställningsförhållanden ter sig mycket vansklig. Ytterst
avgör vederbörandes personliga egenskaper.

Till stöd för förbudet för auktoriserade revisorer
att ha anställning i organisationers revisionsorgan har ytterligare åberopats
att dessa revisorer skulle kunna komma att få otUlräcklig erfarenhet av
revisionsfrågor som ligger utanför organisationens verksamhetsfält. I varje
fall såvitt avser sparbanksföreningens och lantbruksförbundets revisionsbyråer
kan enligt utredningen häremot invändas, att dessa byråer tar uppdrag även
utanför sparbanksväsendet och föreningsrörelsen, bl. a. just för att
tillförsäkra personalen allsidig praktik. Generellt sett synes farhågorna för
bristande allsidighet överdrivna mot bakgrund av den grundliga utbildning som
krävs för revisorsauktorisation. Att revisorn sedermera måhända specialiserar
sig inom ett visst område, såsom t. ex. lantbrukets föreningsrörelse, kommunal
revision eller revision av kommunägda bolag, inger knappast betänkligheter
utan ter sig i dagens komplicerade samhäUe närmast naturligt.

Utredningen uppger vidare att man frän
handelskammarhåll också tryckt på det förhållandet att den som med nu gällande
ordning vänder sig till en auktoriserad revisor utan särskild undersökning bör
kunna vara säker på att revisorn inte har någon för vederbörande uppdragsgivare
olämplig organisationsanknytning. Om auktoriserade revisorer

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 29

får
vara anställda i organisationers revisionsföretag kan risk uppkomma att kundema
vilseleds. Mot detta resonemang har, framhåller utredningen, från annat håll
invänts att de uppdragsgivare, som anlitar auktoriserade revisorer, i
allmänhet har sådana insikter att riskerna för sådant vUseledande är
obefintliga. I de f. n. aktuella faUen framgår f. ö. revisorernas anknytning
av byråernas firma. Vidare torde väl dessa byråer, påpekar utredningen, liksom
de anställda revisorerna själva, vara angelägna att i eget intresse och av
omsorg om riksorganisationernas anseende tillse att olämpliga uppdrag avböjs.

Sammanfattningsvis anser utredningen det
ofrånkomligt att lantbruksförbundets och sparbanksföreningens byråer och de
kommunala revisionsorganen får möjlighet att ha auktoriserade revisorer
anställda. Härav följer enligt utredningen, att också andra riksomfattande
organisationer av liknande slag skall ha samma möjlighet att knyta sådana revisorer
till av dem organiserade revisionsföretag.

Denna
ordning skulle kunna åstadkommas genom att man i författning anger de
revisionsföretag, i vilka auktoriserade revisorer får vara anställda, och bland
dessa företag tar med den nyss angivna grappen revisionsbyråer och
revisionsorgan men för denna grupp föreskriver att en prövning skall ske
beträffande varje särskUt företag så att vissa formella kriterier på
självständighet för de anställda i dessas revisionsverksamhet blir uppfyllda.

Emellertid
anser utredningen det principiellt mindre tUlfredsställande att fordra särskild
prövnmg för varje enskUd byrå eller enskilt organ, när det gäller en kategori
som normalt enligt utredningens mening skall ha frihet att anställa
auktoriserade revisorer. Man skulle därför i stället kunna välja den lösningen
att i författningen helt likställa de nu ifrågavarande revisionsorganen med
byråer, som ägs och leds av auktoriserade revisorer. Här uppställer sig
emellertid gränsproblem som är svåra att överblicka.

Utredningen
har då bl. a. mot bakgrunden av att något anställningsförbud inte uppställts
för de godkända granskningsmännen och inte heller på vissa håll utomlands för
motsvarigheten till våra auktoriserade revisorer ställt frågan, om man inte
bör gå ett steg längre och mer eller mindre upphäva förbudet. Auktorisationen
skulle dä bli en förklaring att revisorn fyller kvalifikationer i fråga om
yrkeskunnighet, personlig redbarhet och allmän lämplighet i övrigt. Med en sådan
ordning blir dessa kvalifikationer i förening med yrkesetiska normer och
gällande jävsregler garantin för att, å ena sidan, de uppdrag som re-visom
åtager sig blir utförda på kunnigt, omsorgsfullt och redbart sätt och att, å
andra sidan, uppdrag för vilka revisorn av en eller annan anledning ej är
lämplig, avböjs av honom.

Enligt
utredningens uppfattning bör denna garanti vara tillräcklig. Några faror för
att revisorskårens aUmänna standard eller dess tillför-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:26 30

litlighet
skulle sänkas genom att anställningsförbudet i princip upphävs torde inte vara
att påräkna.

En auktoriserad revisor skulle i framtiden om
anställningsförbudet upphävs kunna ta anställning exempelvis som intern revisor
i ett större bolag utan att förlora auktorisationen. Detta innebär självfallet
inte att han kan vara revisor (extern revisor) enligt aktiebolagslagen i
bolaget. För detta lägger aktiebolagslagens jävsregler hinder i vägen. Däremot
skulle han i ett annat större bolag, där medverkan av auktoriserad revisor är
obligatorisk, i princip kunna utses för denna uppgift, om blott inte sådana
relationer råder meUan bolagen att jäv eller eljest yrkesetiska hinder
föreligger.

I detta sammanhang pekar utredningen på att i
kravet på yrkesskicklighet för auktoriserade revisorer ligger inte bara att
ett visst teoretiskt kunskapsmått inhämtats och viss erfarenhet genom praktik
vunnits före auktorisationen, utan också att yrkesskickligheten upprätthålls I
rimlig män genom verksamhet i yrket. Även om det nuvarande anställningsförbudet
i princip upphävs bör därför, framhåller utredningen, i allt fall gälla att
auktoriserad revisor skall vara verksam i yrket. Som angivits tidigare föreslär
utredningen därför, att som föratsättning för auktorisation skall gälla, att
vederbörande som yrke utövar revisionsverksamhet. Detta innebär inte krav på
verksamhet just som extern revisor, utan begreppet revisionsverksamhet är
avsett att omfatta även andra former av revision, t. ex. intern revision inom
näringslivet eller revisionsverksamhet, även taxeringsrevision, inom den
offentliga sektorn. Bestämmelsen är sålunda ganska vidsträckt. Också
yrkesmässig verksamhet inom redovisnings-, organisations- och konsultområdena
(även skattekonsultation) avses ingå.

Utredningen
anmärker vidare att den nyss angivna förutsättningen om yrkesverksamhet bör
gälla också registrerade revisorer. I princip skulle de båda grupperna aUtså
bli Ukställda härvidlag. Emellertid ligger det i sakens natur, betonar
utredningen, att eftersom utbildningskraven är olika för de båda kategorierna,
verksamhetsutövningen ibland också skiljer sig i viss män. Eftersom mänga
godkända granskningsmän i den nuvarande ordningen lär vara sysselsatta i olika
ekonomibefattningar i företag såsom ekonomichefer, kamrerer, bokförare etc,
torde även sådan verksamhet i framtiden böra anses uppfylla yrkeskravet i
fråga om registrering.

Utredningen föreslår sålunda att det nuvarande
anställningsförbudet för auktoriserade revisorer slopas. Utredningen vUl
emellertid Inte helt utesluta möjligheten att det i framtiden kan finnas
erforderligt att stänga vissa anställningsformer för auktoriserade eller
registrerade revisorer och föreslår därför att kommerskollegium skall, om
synnerliga skäl föreligger, kunna meddela förbud för revisorer att inneha visst

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 31

slag
av tjänst. En sådan bestämmelse har f. n. viss motsvarighet, såvitt avser
godkända granskningsmän, i handelskamrarnas revisorsstadgor. Något förbud med
stöd av dessa föreskrifter lär emeUertid aldrig ha meddelats.

Enligt
revisorsstadgorna får auktoriserad revisor inte bedriva revisionsverksamhet
annorledes än i egen rörelse eller genom revisionsbolag. Beträffande
bolagsformen är åtskUliga vUlkor uppställda. Utredningen framhåller, att
upphävandet av anställningsförbudet bör medföra att inte heller nuvarande
förbud för auktoriserade revisorer att idka handelsrörelse eller deltaga i
ledningen av affärsföretag m. m. generellt upprätthålls. Då för auktorisation
fordras att vederbörande som yrke utövar revisionsverksamhet, blir självfallet
de praktiska möjligheterna att syssla med annat ganska begränsade. I den mån
uppdrag vid sidan av revisionsverksamheten Innehas får gällande jävsregler och
yrkesetiska normer utgöra korrektiv mot att olämpliga revisionsuppdrag mottas.
Vidare bör, anser utredningen, kommerskollegium ha möjlighet att, om synnerliga
skäl föreligger, meddela förbud för revisorer att utöva visst slag av
affärsverksamhet.

4.6
Övriga frågor

4.6.1 Allmänt

Utredningens förslag innehåller bestämmelser om
auktoriserade och registrerade revisorers utbUdning och praktik, om deras
yrkesplikter, om sekretess och tystnadsplikt, om förfarandet vid auktorisation
och registrering, om tillsyn över revisorernas verksamhet, om auktorisa-tionens
och registreringens giltighetstid, om rådgivande nämnden hos kommerskollegium,
om erforderliga författningsändringar m. m. Det ankommer pä Kungl. Maj:t att
besluta i de flesta av dessa frågor. I detta sammanhang tas därför endast upp
frågorna om sekretess och om ändringar i författningar, som beslutats med
riksdagen.

4.6.2 Sekretess

Sekretesslagen lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar innehåller i 26 §
tredje stycket bestämmelser om visst sekretesskydd beträffande handlingar
rörande ansökan om inträde i advokatsamfundet eller någons rätt att vara
advokat eller rörande disciplinärt förfarande mot advokat. Sekretessen är,
såvitt rör sökanden eller advokaten, begränsad till uppgifter om hans
ekonomiska ställning. I övrigt omfattar skyddet upplysningar, vilkas offentliggörande
kan lända annan tUl men, sålunda bl. a. en klient.

Enligt utredningens uppfattning bör, då förfarandet
angående auktorisation och registrering av revisorer förs in under
myndigheters handläggning, ett liknande skydd beredas handlingar rörande dessa
yrkesut-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 32

övare.
Utredningen anser att detta lämpligen bör ske genom att till 26 §
sekretesslagen fogas ett fjärde stycke av innehåll att vad i tredje stycket
stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om handlingar rörande ansökan
om auktorisation eller registrering som revisor eller någons rätt att vara
auktoriserad revisor eller registrerad revisor eller beträffande disciplinärt
förfarande mot sådan revisor.

Som komplettering härtill bör föreskrivas, att
myndighets beslut ej får hentiighållas. Som motiv för en dylik begränsning av
sekretesstad-gandets räckvidd framhåller utredningen, att offentligheten Inte
bara innebär en börda för vederbörande revisor utan också ett skydd genom att
myndigheten underkastas insyn och kontroll.

Den föreslagna sekretessbestämmelsen får
tillämpning i främsta rammet på handlingar hos kommerskolleglum, kammarrätt
och länsstyrelse. Den bör, enligt utredningen, införas vid båda alternativen.

4.6.3
Andra författningsändringar

Utredningens förslag för med sig vissa ändringar i
aktiebolagslagen och några andra författningar. Ändringarna är av närmast
formell natur.

Benämningen godkänd granskningsman återfinns i bl.
a. aktiebolagslagen och lagen om försäkringsrörelse. Utredningen har i sina
förslag ändrat benämningen till registrerad revisor.

I aktiebolagslagen och lagen om försäkringsrörelse
anges att med auktoriserad revisor och godkänd granskningsman avses "av
handelskammare i riket auktoriserad revisor och godkänd granskningsman".
Banklagen och lagen om jordbrukskasserörelsen föreskriver för vissa fall att
"av handelskammare I riket auktoriserad revisor" skall utses.

Utredningens förslag enligt alternativ 1 innebär
att kommerskollegium skall överta auktorisationsfunktionen. Hänvisningen till
handelskammare i de nyss berörda författningstexterna måste därför utgå.
Enligt utredningens mening är det därvid inte erforderligt att i stället införa
hänsyftning på kommerskolleglum. Det torde vara tUl fyllest att I
författningarna tala om auktoriserad revisor och registrerad revisor utan
angivande av vem som meddelat auktorisationen eller registreringen.

I lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om
landshypoteksföreningar föreskrivs beträffande banken att en revisor och hans
suppleant skall vara "auktoriserade av handelskammare eller på annat av
Konungen godkänt sätt".

I förordningen om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar finns motsvarande
föreskrifter beträffande kassan och föreningarna. Dessa författningsrum bör,
föreslår utredningen, ändras så att där endast anges att vederbörande revisor
och hans suppleant skall vara auktoriserade revisorer.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 33

4.7
Kostnader och avgifter

Utredningen har summariskt beräknat
kommerskollegiets kostnader under det första året vid genomförande av
alternativ 1 till 140 000 kr., avseende kostnader för en byrådirektör, ett
biträde, rådgivande nämnden, annat biträde av utomstående expertis samt
expenser. Beräkningen har gjorts med beaktande av 1972 års löneläge.

Vad angår avgifter för auktorisation och
registrering konstaterar utredningen att handelskamrarna f. n. av revisorerna
tar ut vissa avgifter, som är avsedda att vara bidrag till kostnaderna för
auktorisations-och godkännandeförfarandena. Sålunda utgår 50 kr. vid ansökan om
auktorisation eller godkännande och 100 kr. vid meddelande av auktorisation
eller godkännande. Därjämte tas avgifter ut vid den årliga förnyelsen av
certifikat med 50 kr. för auktoriserad revisor och 25 kr. för granskningsman.
Också i samband med överflyttning av auktorisation eller godkännande till annan
handelskammare utgår avgift. Avgifterna har varit oförändrade sedan 1966.

Utredningen anför, såvitt angår dess alternativ 1,
att det kan hävdas, att om man finner ansvaret för auktorisations- och
registreringsordningen vara en statlig förvaltningsuppgift av sådant art att
staten inte endast bör svara för regleringen utan även direkt handha
till-lämpningen, staten inte i full utsträckning bör upprätthålla principen om
kostnadstäckning utan bör begränsa sig till expeditionsavgifter. En sådan
begränsning har skett i vissa andra statliga auktorisations-ordningar. I de
ärenden om behörighetsförklaring av elinstallatörer som kommerskollegium
handlägger utgår endast expeditionsavgift. Detsamma är förhållandet i fråga om
lakar- och tandläkarlegitimation och andra behörighetsärenden, som handläggs av
socialstyrelsen. I sammanhanget nämner utredningen också, att kommerskollegium
inte i någon av de ärendekategorier, som kollegiet handlägger, tar ut andra
avgifter än sådana som grundar sig på expeditionskungörelsen.

Utredningen föreslår därför att endast
expeditionsavgift enligt expeditionskungörelsen skaU utgå vid alternativ 1 för
beslut om auktorisation av revisor och registrering av revisor. Utredningen
anser att avgiften bör bestämmas till 60 kr.

Såvitt angår altemativ 2 anser utredningen det
rimligt att handelskamrarna får ta ut avgifter, som i stort sett täcker deras
kostnader för förfarandet beträffande auktorisation och registrering.

3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 26

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 34

5
Remissyttrandena 5.1 AUmänna synpunkter

De flesta remissinstanserna ansluter sig till
tanken att staten skall ta över huvudansvaret för auktorisationsregleringen.
Således framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att staten genom att
på olika sätt sanktionera begreppen auktoriserad revisor och godkänd granskningsman
indirekt medverkat till att ge dessa revisorer en gynnad ställning och att
staten därför haft en avgörande betydelse för uppbyggnaden av den svenska
revisorskåren och dess förhållandevis starka ställning inom svenskt näringsliv.
Staten bör därför i fortsättningen aktivt medverka vid själva auktorisationen.
Härigenom skapas också likformighet med förhållandena i Danmark och Norge och
dessutom torde sådana intressekonflikter, som nämnts av utredningen, kunna
lösas eller kanske helt undvikas. Vidare synes de enskilda revisorernas möjligheter
att framstå som självständiga och oberoende i förhållande till uppdragsgivarna
öka genom en statlig medverkan vid auktorisationen. En mera aktiv medverkan i
auktorisationsförfarandet torde även kunna bidra till att minska farhågorna för
konkurrensbegränsning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län erinrar att
antalet nybUdningar av aktiebolag är stort. I bolagen har staten som borgenär
betydande ekonomiska intressen att bevaka genom käUskatte- och mervärdeskattesystemen
samt genom skyldigheten för företagarna att erlägga arbetsgivaravgifter. Det
är därför en naturlig ordning att huvudansvaret för bestämmelserna om
auktorisationen av revisorer och tillsynen över dessa tillkommer staten.

Länsstyrelsen
i Värmlands län anför att strävandena att nä regional balans i befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen fordrar ökade samhällsinsatser pä olika områden
inom näringslivet. Genom regionalpolitikens olika medel och genom allmänna
näringspolitiska åtgärder sker inom skilda delar av landet en fortgående
utbyggnad av industrl-och serviceverksamhet, vilket efter hand blir av allt
större betydelse för samhällsutvecklingen regionalt sett. En sådan ökad
betydelse accentuerar bl. a. behovet av en kvalificerad ekonomisk rådgivning
genom en offentligt auktoriserad revision som Inte bara är en
efterhandskontroll utan också har ett omfattande framätsyftande innehåll.
Länsstyrelsen anser därför att reglerna för auktorisationen nu inte längre skaU
fastställas av näringslivets egna organ.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län betonar att
samhällsutvecklingen över huvud får anses gä i en riktning som gör det
naturligt att staten får huvudansvaret för ifrågavarande frågor. Erfarenheter
från andra länder synes också tala för ett statligt auktorisationsförfarande.

En
annan ståndpunkt intar FAR, som förordar att gällande auktorisa-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 35

tionsförfarande bibehålls oförändrat. Även
handelskamrarna, Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen anser att
handelskamrarna kan på eget ansvar handha auktorisationen, dock med vissa
modifieringar i förhållande till nuvarande ordning.

5.2 Det statliga huvudansvarets utformning

Utredningens altemativ 1 förordas
av riksrevisionsverket, riksskatteverket, SÖ, Uppsala universitet, länsstyrelserna
i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Örebro och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun.
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska revisorsamfundet, Svenska
sparbanksföreningen, KF, Institutet för intern revision, LO, TCO och Göteborgs
stads revisorskollegium.

TUl förmån för altemativ 2 uttalar
sig försäkringsinspektionen, UKÄ, Göteborgs universitet, kommerskollegium, NO,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs och
Västernorrlands län, kanslichefen hos riksdagens revisorer, Svenska
landstingsförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund.
Svenska företagares riksförbund, SHIO och Sveriges advokatsamfund. De
remissinstanser som i första hand förordar ett bibehållande av nu gällande
ordning, nämligen handelskamrarna, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen
och FAR förordar i andra hand altemativ 2.

De remissorgan som föredrar
altemativ 1 och som närmare motiverar sitt ställningstagande betonar att detta
alternativ bäst tUlgodoser kravet på en enhetlig bedömning av de enskilda
ärendena. I detta sammanhang påpekar exempelvis länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län och Göteborgs stads revisorskollegium att det av betänkandet framgår
att genomsnittliga antalet ärenden angående auktorisation och godkännande per
år och handelskammare varit litet och att en påfallande ojämnhet beträffande
besluten om godkännande visats föreligga mellan olika handelskammare.
Remissorganen framhåller vidare att altemativ 1 tillvaratar handelskamramas
erfarenhet av auktorisationsfrågor genom att handelskamrarna utnyttjas som
remissorgan och representeras i rådgivande nämnden. Svenska kommunförbundet och
Svenska sparbanksföreningen hävdar vidare att en fullt genomförd statlig
administration ger bättre möjligheter till insyn i auktorisationsverksamheten
än den splittrade beslutsorganisationen enligt alternativ 2 samt att
alternativ 1 såväl frän rättssäkerhetssynpunkt som ur praktisk synvinkel är
bättre så till vida som förvaltningslagen med alla dess framtida ändringar
automatiskt blir tillämplig pä auktorisationsförfarandet vid detta alternativ.
Riksskatteverket finner alternativ 2 vara en halvmesyr. Länsstyrelserna i
Södermanlands och Gotlands län samt Svenska kommunförbundet anser att

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 36

en
statlig auktorisation är ägnad att ytterligare öka revisorernas auktoritet och
anseende.

Svenska
revisorsamfundet framhåller som skäl för sitt ställningstagande dels att
kommerskollegium har en central och unik ställning i företagsvärld och
samhällspolitik, som gör det väl skickat för uppgiften att handha
auktorisationen, dels att nuvarande tillsynsorgan ej fullgjort sin uppgift
tillfredsställande, dels att yrkets oberoende och yrkesmännens integritet bäst
gynnas av en statlig "legalisering" och tillsyn. Även länsstyrelsen
i Jönköpings län framhåller kommerskollegiets lämplighet för uppgiften.

LO betonar, att auktorisationen inte bör handhas av
organisationer som står de granskade företagsledningama så nära som
handelskamrarna gör.

Göteborgs stads revisorskollegium framför liknande
synpunkter. Sålunda påpekar revisorskollegiet att det övervägande flertalet av
de auktoriserade revisorema för sin bärgning är beroende av uppdrag från näringslivet.
Deras revision avser styrelsers och verkställande direktörers förvaltning och
revisionsberättelserna skall innehålla särskUda uttalanden angående
ansvarsfrihet för nämnda befattningshavare. Dessa är i många fall ledande
personer i ortens näringsliv och kan vara ledamöter i handelskammaren. Det
förhållandet, att revisorernas status som auktoriserade eller registrerade
skulle vara beroende av personer, vUkas verksamhet de i sina revisionsuppdrag
skall granska, synes från etiska synpunkter ej vara invändningsfritt, betonar
revisorskollegiet. Att märka är, att i länder med Icke-statlig auktorisation,
exempelvis Storbritannien och Nederländerna, auktorisationsförfarandet
verkställs av sammanslutningar av revisorer.

Information kan utbytas smidigare mellan statliga
myndigheter, påpekar länsstyrelsen i Södermanlands län, varför altemativ 1 är
att föredra. Åliggandet för länsstyrelserna att medverka vid tillsynen av
revisoremas verksamhet innebär bl. a. att anmärkningsvärda förhållanden som
uppmärksammas vid taxerings- och skatterevisioner skall meddelas den som skall
besluta i disciplinärenden. Härvid kommer Inte sällan sekre-tessbelagda
revisionspromemorior att utgöra dokumentation. Med ett system med
kommerskollegium som tillsynsmyndighet skulle detta inte medföra några problem
vid tUlhandahåUande av uppgifter som framkommit vid taxeringsrevision.
Svårigheter i sekretessfrågem skulle däremot om alternativ 2 väljs enligt
länsstyrelsens åsikt få till konsekvens, att länsstyrelsemas möjligheter att
effektivt fullgöra sin medverkan vid tillsynen begränsades.

De remissorgan, som föredrar alternativ 2, betonar
aUmänt att den hittUlsvarande ordningen fungerat väl och att den erfarenhet
handelskamrarna vunnit bäst tUlvaratas genom att handelskamrarna alltfort får
meddela auktorisation. Det framhåUs också att kravet på enhetiighet i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 37

bedömningen av ärendena tillgodoses genom möjligheten att
överklaga handelskamramas beslut till kommerskollegium. Den goda personkännedom
och kännedom om lokala förhållanden, som handelskamrarna har, utnyttjas bäst
vid alternativ 2 framhåller exempelvis kommerskollegium och länsstyrelserna i
Gävleborgs och Västemorrlands län. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att
beslutsfunktioner i olika frågor inte bör läggas högre i förvaltningshierarkien
än nödvändigt.

Kanslichefen hos riksdagens
revisorer föredrar alternativ 2 eftersom detta alternativ synes medföra samma
kvalitet i bedömningen av ärendena som alternativ 1 men till lägre kostnader.

SHIO och Sveriges köpmannaförbund
anser att ett överförande av hela regelsystemet på Kungl. Maj:t och
kommerskollegium lätt skulle kunna ge revisorerna en prägel av statliga
tjänstemän, en utveckling som inte är helt önskvärd. Svenska företagares
riksförbund hävdar att alternativ 1 måste medföra ett beroendeförhållande för
revisorn gentemot taxeringsmyndigheterna taxeringsintendenten och tar
därför helt avstånd från detta alternativ.

5.3 Yrkesbeteckningar

Mot titeln auktoriserad revisor
reses invändningar endast av länsstyrelsen i Norrbottens län och Svenska
revisorsamfundet. De anser att titeln statsauktoriserad revisor är lämpligare,
eftersom denna titel liksom titeln registrerad revisor brukas i Danmark och
Norge och ett betänkande om en i stora delar gemensam aktiebolagslag inom
Norden lagts fram.

Beträffande den föreslagna titeln
registrerad revisor är enigheten hos remissinstanserna ej fullt så stor, även
om dock flertalet bland dem tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det
utan erinran.

SHIO, Sveriges köpmannaförbund och
Svenska revisorsamfundet finner den föreslagna titeln väl vald, bl. a. med
hänsyn tUl att yrkesbeteckningen redan används i Danmark och Norge.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län ifrågasätter om inte de båda benämningarna auktoriserad revisor och
registrerad revisor är alltför lika. Inte heller Sveriges advokatsamfund är
övertygat om att titeln registrerad revisor ej kommer att skapa förväxlingar.

Risken för förväxling betonas även
av Göteborgs universitet och länsstyrelserna i Örebro och Gävleborgs län.
Förväxlingsrisken torde bli mindre om i stället för registrerad revisor
beteckningen godkänd revisor valdes.

Försäkringsinspektionen, handelskamrarna,
Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen och FAR hävdar, att den
nuvarande benämningen godkänd granskningsman hunnit bli väl inarbetad i flera
lagar och författningar och i det allmänna medvetandet. De anser därför en ändring
av yrkesbeteckningen onödig.

4 RUisdasen 1973. 1 sc.ml. Nr 26

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 38

5.4 Villkor för auktorisation och registrering

Mot utredningens förslag såvitt
gäller huvuddragen av de vUlkor som bör uppställas för auktorisation och
registrering görs inga nämnvärda invändningar. Sålunda framförs huvudsakligen
detaljpåpekanden såvitt angår utbildnings-, praktik- och verksamhetskraven.

Beträffande frågan huruvida den s.
k. särskUda kunskapsprövningen bör avskaffas förordar UKÄ, Lunds och Göteborgs
universitet, handelskamrarna, Sveriges industriförbund. Svenska
bankföreningen, FAR och Institutet för intern revision att den särskilda
prövningen bibehålls medan Svenska revisorsamfundet anför att denna prövning
ej har något egenvärde som motiverar dess bevarande och att den därför bör bibehållas
endast under en kort övergångstid.

Göteborgs universitet, till vars
uttalande UKÄ ansluter sig, anför angående den särskUda kunskapsprövningen att
erfarenheterna av denna varit positiva, oaktat den utnyttjas endast i begränsad
omfattning. Universitetet finner det obUligt att borttaga denna väg för
tillträde till yrket i en tid, då man i övrigt på alla sätt önskar bredda
utbUdningsmÖjlighe-tema 1 samhället.

Handelskamrarna och FAR framför liknande synpunkter.

5.5 Revisorernas anstäUnuigsförhållanden

Utredningens förslag I fråga om
revisorernas anställningsförhållanden tillstyrks av bankinspektionen,
riksrevisionsverket, riksskatteverket, SÖ, NO, länsstyrelserna i Östergötlands,
Gotlands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län,
kanslichefen hos riksdagens revisorer. Svenska kommunförbundet, Stockholms
kommun, SHIO, Sveriges köpmannaförbund. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska
revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen. Svenska företagares riksförbund,
Göteborgs stads revisorskollegium och TCO, medan kommerskollegium säger sig
inte vUja avstyrka utredningsförslaget. Länsstyrelserna i Jönköpings och
Malmöhus län och Sveriges grossistförbund förordar ett system, enligt vilket
auktoriserade revisorer får ta anställning hos riksorganisationer av den typ
utredningen redogjort för, men anser att anställningsförbudet i övrigt kan
behällas. En liknande ståndpunkt intar försäkringsinspektionen, Göteborgs
universitet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Älvsborgs och Örebro
län, handelskamrarna, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och KF,
vilka anser att anställningsförbudet i och för sig bör bibehållas men att en
generösare dispensgivning än hittills, främst med tanke på de aktuella
riksorganisationerna, skall tillämpas. Denna lösning anser även riksskatteverket
vara ett tänkbart alternativ. Verket tillstyrker dock utredningens förslag. FAR
och Sveriges advokatsamfund avstyrker avskaffandet av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 39

anställningsförbudet
och hävdar att de riksomfattande organisationerna inte skall få anställa
auktoriserade revisorer.

Av
de till utredningsförslaget positivt inställda remissorganen framhåller
bankinspektionen att sparbankernas revisionsbyrå har stor betydelse för
revisionsverksamheten inom sparbanksväsendet och att bankinspektionen i flera
sammanhang haft aiUedning att på olika sätt verka för att såväl årsrevision och
siffergranskning som speciella undersökningar i största möjliga utsträckning
anförtrotts åt denna byrå. Byråns personal är väl skickad för sina uppdrag, men
anställningsförbudet har bidragit till att försämra rekryteringsmöjlighetema
för revisionsbyrån och därigenom indirekt försvagat dess förmåga att verka i
den större skala, som bankinspektionen för sin del finner önskvärd.
Inspektionen skulle i betydande mån kunna avlastas från mera ratinbetonad
tillsynsverksamhet på sparbankssektorn, om den löpande kontrollen även över de
mindre Instituten efter en reform kunde organiseras och ledas av auktoriserade
revisorer inom sparbanksrörelsens egna led. Bankinspektionen anser också att
det finns anledning anta att en sådan lösning skulle vara effektivare från
kostnadssynpunkt.

De
föreslagna nyheterna medför, att de auktoriserade revisorema kan fä erfarenhet
från såväl offentlig som enskild verksamhet, påpekar riksrevisionsverket. På så
vis kan ett ökat erfarenhetsutbyte erhållas. På sikt torde man kunna få fram en
kår av revisorer, som i större utsträckning än för närvarande går att utnyttja
inom skilda delar av samhället.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför att om man exempelvis stadgar att auktoriserad
revisor endast får ta anställning hos en riksomfattande organisation vilket
i och för sig inte synes otänkbart kommer man att omöjliggöra anställning hos
kommunala revisionskontor av den tjp, som finns i de större städema, men
acceptera anställning hos den kommunalekonomiska föreningen. Länsstyrelsen har
svårt att se, att det föreligger sådan skillnad mellan dessa båda
revisionsföretag att det är befogat att göra åtskillnad mellan desamma. Som
läget nu är, måste en kommun anlita utomstående revisor i de fall ett helägt
aktiebolag författningsenligt skall ha en auktoriserad revisor. Frågan om
självständighet och oberoende är givetvis viktig men bör inte överbetonas.
Revisorn utför sitt arbete och avger sin revisionsberättelse under ansvar. Häri
ligger en garanti för att han måste utföra sm granskningsuppgift på ett
självständigt sätt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att
man bör undersöka möjligheten att lagstiftningsvägen förse tUlsynsmyndigheten
med kontrollorgan eller sanktionsmöjligheter, syftande tUl att skapa oberoendeförhållande
mellan de riksorganisationer, som anställer auktoriserade revisorer och
underställda företag, som blir föremål för revision. Kan
subordinationsproblemet tillfredsstäUande lösas har länsstyrelsen intet att
erinra mot att det rådande anställningsförbudet upphävs.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 40

Eftersom de fördelar, som står att vinna med att
revisorssammanslutningar av nämnt slag medges rätt att anställa auktoriserad
revisor utan att denne förlorar sin auktorisation, överväger de nackdelar som
samtidigt uppkommer, ställer sig länsstyrelsen i Norrbottens län inte avvisande.
Den begränsningen bör dock gälla, att auktoriserad eller registrerad revisor
för att bibehålla sin auktorisation eller registrering i sitt yrke
huvudsakligen bör utöva verksamhet som avser externrevision.

Anställningsförbudet har försvårat rekryteringen av
personal tUl kommunala revisionsorgan, påpekar Svenska kommunförbundet.
Garantierna för att revisorer, anställda hos riksorganisationer, inte utsätts
för påtryckningar från de företag eller kommuner som granskas torde vara minst
lika stora om inte större än beträffande revisorer anställda hos enskilt, av
auktoriserad revisor lett revisionsbolag. Förbundet delar utredningens
uppfattning, att den kommunala förvaltningsordningen erbjuder tillräckliga
garantier för att tjänstemannarevisorer, anställda hos kommunalt
revisionskontor, kan upprätthålla sitt oberoende.

TCO understryker vikten av att anstäUningsförbudet
upphävs så att kommuner och statliga revisionsorgan kan anställa auktoriserade
revisorer.

Med
statlig auktorisation och utan anställningsförbud blir den auktoriserade
revisorns ställning starkare, förmodar Göteborgs stads revisorskollegium.
Revisorn kommer att stå friare och ges flera möjligheter än nu att ta
revisorsanställning utan att därmed förlora sin auktorisation. Vetskapen härom
kan vara av värde i en konfliktsituation.

Kommerskollegium påpekar, att kollegiet i ett
yttrande till riksdagens allmänna beredningsutskott den 2 april 1964 framhållit
att det länge ansetts att förbudet för auktoriserad revisor att inneha tjänst
och att utöva visst slag av affärsverksamhet utgör en väsentlig beståndsdel i
auktorisationssystemet. Den som vill anlita en revisor skall nämligen kunna
göra detta i förvissningen, att revisorn fömtom att han är kvalificerad för uppdraget -
ej är i beroendeställning till någon. Kollegiet anser att situationen såvitt
det gäller uppdragsgivarens önskan att kunna vända sig till en revisor som,
föratom att han har erforderlig kompetens, inte i sin verksamhet har några
intressen som kan tänkas koUidera med uppdragsgivarens, knappast är annorlunda
i dag än år 1964. Under senare år har emellertid tillkommit nya faktorer som
måste tas med i bedömningen. Det gäller då främst att uppmärksamheten fästs på
nödvändigheten av en effektiv och rationellt ordnad redovisnings- och
revisionsfunktion inom den offentliga sektorn och inom den mindre
företagsamheten och föreningsrörelsen. Inom dessa sektorer kan en lösning av
revisionsfrägan ofta med fördel erhållas genom kollektivisering av
redovisnings- och revisionsfunktionerna samt genom att stat och kommun ges
bättre möjligheter att till sig knyta kvalificerade revisorskrafter. Det torde
vara svårt, anser kollegiet, att motivera ett för-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 41

svårande
av denna utveckling mot bättre redovisning och revision med att kravet på ett
strikt formellt fristående måste upprätthållas. Det kanske väsentligaste synes
vara att eliminera det psykologiska hinder för rekrytering tiU dessa områden
som omöjligheten att erhålla auktorisation onekligen innebär. För utomstående
kan det förhällandet att en revisor ej är auktoriserad lätt tolkas som att
denne saknar tillräcklig kompetens. Härtill kommer att tvivel kan resas
gentemot det riktiga i uppfattningen att formellt fristående revisorer skulle
stå mera oberoende gentemot uppdragsgivare än till exempel
organisationsanställda revisorer.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län, som förordar en begränsad utvidgning av auktoriserade
revisorers rätt till anställning, befarar att bristen på för extern revision
tillgängliga auktoriserade revisorer kan öka, om de auktoriserade revisorema
medges anställningsfrihet, särskilt mot bakgmnd av det utredningsförslag till
ny aktiebolagslag som föreligger. AnstäUning hos av utredningen nämnda
organisationers revisionsorgan torde också försämra den auktoriserade
revisorns förmåga till allsidig revisionsverksamhet på grand av att
arbetsuppgifterna där är specialiserade. Länsstyrelsen finner det å andra
sidan rimligt att av orgaiusatio-nerna ägda aktiebolag handhas av det egna
revisionsorganet och förordar därför att de av utredningen nämnda
organisationernas revisionsorgan får rätt att anställa auktoriserade revisorer.
Andra likartade revisionsorgan bör efter prövning i varje enskilt fall kunna
medges rätt att anställa auktoriserade revisorer.

Den
garanti för oberoende ställning, som nuvarande auktorisation ger, måste anses
stärka förtroendet hos såväl uppdragsgivare som samhället i övrigt
för de auktoriserade revisorernas verksamhet, hävdar Sveriges grossistförbund.
Ett slopande av anställnings- och affärsverksamhetsförbuden skulle öppna
möjlighet för en utveckling som av både näringslivet och samhäUet i övrigt inte
kan vara önskvärd. Förbundet ifrågasätter därför förslaget att fullständigt
slopa förbuden. Enligt förbundets mening bör man söka lösa den konflikt, som
uppstått mellan det värdefulla kravet på oberoende och angelägenheten av att
tillfredsställa det ökade behovet av förbättrad och rationell revisionsordning
inom näringsliv och kommunal förvaltning, utan att helt slopa bestämmelser som
är avsedda garantera att den auktoriserade revisorn är självständig och
oberoende i förhållande till uppdragsgivaren. Förbundet förordar därför att
affärsverksamhetsförbudet bibehålls och att den auktoriserade revisorn förbjuds
att ha lönad anställning hos annan än auktoriserad revisor, kommunala
revisionsbolag eller riksomfattande organisationers revisionsbyråer.

De remissorgan, som förordar att
anställningsförbudet behålls men med generösare dispensgivning än hittills,
betonar över lag att bestämmelsema härom i revisorsstadgoma är avsedda att
garantera revisorer-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 42

nas
oberoendestäUning -och att man bör värna om denna obundenhet så långt det är
möjUgt även framdeles. Det framstår som en alltför genomgripande förändring i
nuvarande väl fungerande system, framhåller försäkringsinspektionen, att lösa
den relativt isolerade intressemotsättningen mellan handelskamrarna och
organisationer med egna revisionsföretag genom att helt släppa hittUlsvarande
anställningsregler. Göteborgs universitet pekar på att Sverige under ett
kvartssekel haft goda konjunkturer och kraftig ekonomisk expansion men att
under den senaste tiden risken för försämrade konjunkturer ökat. Det är i
kristider som revisorers oberoende, integritet och omdöme ställs på prov, och
universitet finner det därför mindre välbetänkt att nu riva bestående restriktioner.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser farhågorna
överdrivna för att det allmänna och organisationer med egna revisionsföretag
inte skulle kunna binda kvalificerad personal till sig, om personalen
därigenom blev diskvalificerad för auktorisation, men medger att nuvarande
stränga anställningsförbud kan medföra olägenheter i det särskilda fallet.

Handelskamrarna
hävdar, att ett slopande av anställningsförbudet får som konsekvens, att ett
revisionsaktiebolag kan ägas av andra än auktoriserade revisorer, såsom
kreditinstitut, industrier, utländska företag, utan att någon kontroll skulle
kunna utövas häröver. Uppgifter som skall vara hemliga skulle lätt kunna komma
att föras vidare till ägarna. Genom upphävande av förbudet för de auktoriserade
att idka handelsrörelse etc. lämnas fältet fritt för revisorer att engagera
sig i all möjlig form av affärsverksamhet. Jävsregler och yrkesetik skulle inte
innebära tillräcklig garanti mot "olämpliga" revisionsuppdrag. Den
enda begränsningen i fråga om revisors verksamhet skulle vara att han som
"yrke utövar revisionsverksamhet". Härunder skulle innefattas bl. a.
intemrevisor i affärsföretag, revisorer i enskilda kommuners revisorsorgan och
anställning vid riksrevisionsverket. Dessa regler går längre än som påkallas av
något praktiskt behov, eftersom ifrågavarande personer normalt icke kan
utnyttja sin kompetens enligt aktiebolagslagen, då de är heltidsanställda för
andra arbetsuppgifter. Handelskamrarna säger sig icke känna till att några önskemål
från näringslivet framställts om en ändring av det nuvarande systemet med
oberoende auktoriserade revisorer i annan mån än att vissa med särskilda
revisorsorgan utmstade närings- och kommunorganisationer pä riksnivå önskar
att möjlighet bereds för auktoriserade revisorer att med bibehållen auktorisation
få vara anställda hos dessa organ. Handelskamrarna är villiga att tUlgodose
önskemål av detta slag. Dispensmöjligheten bör begränsas till byråer, där
auktoriserade revisorer bildar majoritet i styrelsen och även verkställande
direktören är sådan revisor. För en dyliic ordniiig behöver man ej ge avkall
på den grundläggande principen om revisors oberoende. Inte heller synes det
erforderligt med andra bestämmelser än

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 43

revisorsstadgan
nu innehåller. Det skulle räcka med ett uttalande av Kungl. Maj:t eller
riksdagen att dispens från anställningsförbudet bör efter ansökan lämnas i de
fall som här avses.

Sveriges
advokatsamfund avstyrker en uppluckring av anställnings-förbudet och pekar
också på att kravet på revisoremas fristående ställning gentemot den
förvaltning de skall granska har ansetts utgöra ett särskilt skäl för att de
revisorer som har den högsta formella kompetensen och som regel de mest
ansvarsfulla uppdragen skall vara skyldiga att vara fristående yrkesutövare
utan anställningsmässiga band till andra än andra fristående revisorer med
samma kompetens. Detta system har fungerat utmärkt och har inneburit skapandet
av en högt kva-Mflcerad, aktad och mycket anlitad kår av auktoriserade
revisorer. Samfundet anser det existerande anställningsförbudet väl motiverat
och finner i de förhållandevis smärre problem som legat bakom utredningens
tillkomst och som behandlats av denna inte någon grund för att ändra det
nuvarande systemet. Samfundet medger att de revisorer, som är verksamma inom
organisationer av typ Lantbruksförbundets revisionsbyrå. Sparbanksföreningens
eller kommunernas revisionsorganisationer, i stor utsträckning torde inta en
självständig ställning. Ä andra sidan finns en betydande risk för att dessa
revisorer känner sig knutna till den organisationssfär, inom vUken de verkar,
på ett sådant sätt att självständigheten i deras bedömningar kan påverkas.
Samfundet tillägger, att det sannolikt är riktigt som utredningen säger, att
rätten att anställa auktoriserade revisorer måste ges åt alla av riksomfattande
organisationer organiserade revisionsföretag, om några sådana får denna rätt,
men konsekvensen därav bör enligt samfundets mening vara att inga sådana
organisationer ges rätt att anställa auktoriserade revisorer.

FAR
är emot varje uppluckring av anställningsförbudet. De uppgivna svårigheterna
för vissa organisationer att till sina revisionsavdelningar rekrytera medarbetare
bland auktoriserade revisorer kan inte motivera rasering av den grund för den
auktoriserade revisorns fristående ställning, som kravet på oberoende utgör.
En lämpligare lösning är enligt föreningens mening att vid sidan av benämningen
auktoriserad revisor införa en särskild titel utvisande kvalifikationsgrad för
en revisor oavsett dennes anställningsförhållanden. Föreningen anser vidare,
att det föreslagna totala borttagandet av förbudet mot anställning och drivande
av affärsverksamhet skulle medföra, att såväl fristående som genom anställning
och på andra sätt till företag och institutioner knutna revisorer skulle
uppträda under beteckningen auktoriserad revisor, vilket skulle verka
vilseledande. Föreningen anser det dessutom orimligt att bestämmelsema för de
auktoriserade revisorerna anpassas till de mindre stränga regler som på sin tid
av särskilda skäl fastställts för godkända granskningsmän. Utvecklingen borde i
stället vara den motsatta. Föreningen delar inte utredningens uppfattning, att
gällande jävsbestäm-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 44

melser
och etiska regler kan utgöra någon garanti för att de auktoriserade
revisorerna vid ett genomförande av förslaget skulle komma att hävda sin
oberoende ställning. Att auktoriserade revisorer samtidigt som de utför extern
revision skulle kunna ha anställning hos företag, myndigheter och
organisationer och därjämte ha möjlighet att idka allt slags affärsverksamhet
måste medföra allvarliga konfliktsituationer med avseende på revisorns
lojaUtet mot såväl revisionsklienter som arbetsgivare samt affärsföretag i
vUka han engagerat sig.

Nära
samband med anstäUningsförbudet har nuvarande förbud för auktoriserade
revisorer att idka handelsrörelse eller delta i ledningen av affärsföretag m.
m. De remissinstanser som förordar att anställningsförbudet bibehålls i någon
form förordar även, i den mån de berör affärsverksamhetsförbudet, att detta
bibehålls, medan de remissinstanser som tUlstyrker anställningsförbudets
avskaffande också vanUgtvis tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens
förslag att även affärsverksamhetsförbudet avskaffas. Bankinspektionen
förordar emellertid, oaktat den tillstyrker anstäUningsförbudets avskaffande,
att det principiella affärsverksamhetsförbudet bevaras men att möjlighet
öppnas att i det enskUda faUet erhålla dispens från förbudet. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län tillstyrker båda förbudens avskaffande men ifrågasätter om inte
dessutom någon form av anmälningsskyldighet gentemot tillsynsmyndigheten bör
åläggas auktoriserad revisor, för den händelse han utövar affärsverksamhet
eller innehar tjänst vid sidan av revisionsverksamheten.

5.6 Övriga
frågor

Utredningens förslag till ändring i sekretesslagen
har uttryckligen tillstyrkts av OSK och har i övrigt lämnats utan erinran av
remissorganen. OSK anför att behov synes föreUgga av sekretesskydd för
revisorer och deras klienter under handläggningen, vare sig kommerskollegium beslutar
i första instans eller får ställning som besvärsmyndighet.

5.7 Kostnader
och avgifter

Kommerskollegium, handelskamrarna, Sveriges
industriförbund och Svenska bankföreningen anser att kostnaderna för
auktorisationsförfarandet uppskattats för lågt enligt båda alternativen.
Kanslichefen hos riksdagens revisorer har motsvarande anmärkning beträffande
altemativ 1. Riksrevisionsverket anser att en fullständigare kostnadskalkyl bör
göras.

Beträffande frågan om vilka avgifter som skall tas
ut av revisorerna föreslår riksrevisionsverket att, oberoende av vilket av
utredningens alternativ som väljs, avgifter tas ut som täcker kostnaderna för
förfarandet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 45

6 Departementschefen

Samarbetsutredningen framlade i
sitt betänkande (SOU 1970: 41) Företag och samhälle förslag bl. a. om ett nytt
informations- och samarbetssystem mellan företag och offentliga organ samt om
en försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter och offentliga revisorer
i vissa aktiebolag m. m. I anslutning till behandlingen av frågan om offentliga
revisorer förordade samarbetsutredningen en särskild utredning av vissa
revisionsfrågor, nämligen förvaltningsrevisionen inom företagen, formerna för
revisorernas rapportering i revisionsberättelse och på annat sätt samt formerna
för auktorisation av revisorer. Av dessa frågor behandlas här endast frågan om
formerna för auktorisation av revisorer, medan de tvä övriga frågorna torde fä
lösas i annat sammanhang.

F. n. finns det två kategorier
yrkesmässiga revisorer, vilkas kompetens prövas i särskilt reglerad ordning,
nämligen auktoriserade revisorer och godkända granskningsmän. Prövningen
handhas av handelskamrarna på grundval av egna bestämmelser. Statliga
myndigheter medverkar inte. Staten har emellertid så tUl vida sanktionerat
handelskamramas reglering att man i flera författningar, bl, a,
aktiebolagslagen och banklagen, kräver att auktoriserad revisor medverkar i
revision i en del fall. Auktoriserade revisorer har alltså i vissa hänseenden
en prioriterad ställning. Också de godkända granskningsmännen är omnämnda i
vissa författningar.

Samarbetsutredningen uttalade i sUt
betänkande, att det borde övervägas om inte auktorisationen också i Sverige
liksom i flertalet andra länder med ett välutvecklat revisorsväsende borde
bli en samhällets angelägenhet.

Frågan om formerna för
auktorisationen av revisorer har under senare år aktualiserats även i andra
sammanhang. Således hemställde NO i december 1969 om en översyn av nuvarande
ordning med anledning av att en intressekonflikt uppstått meUan handelskamrarna,
å ena sidan, och Sveriges kommunalekonomiska förening. Lantbruksförbundets revisionsbyrå
och sparbankernas revisionsbyå, å andra sidan, i en viktig fråga avseende
auktorisationsreglerna. Vidare har Lantbrukarnas riksförbund och Svenska revisorsamfundet
begärt en utredning av formerna för auktorisation.

Är 1970 fick jag Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för att göra en utredning om formerna
för auktorisation av revisorer. Den sakkunnige, som antog namnet
auktorisationsutredningen, har i betänkandet (Ds H 1971: 3) Formerna för
auktorisation av revisorer m. m. redovisat resultatet av sitt arbete.

Auktorisationsutredningen föreslår
en ny ordning för auktorisation av revisorer. Även jag anser att en reform på
detta område bör genom-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 46

föras.
Riksdagen bör få tillfälle att yttra sig över principerna för den nya
ordningen, som även förutsätter riksdagens medverkan vid vissa författningsändringar.
Jag avser att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om detaljutformningen av den nya
ordningen, när riksdagens ställningstagande föreligger.

Utredningen
konstaterar att flera skäl talar för att staten tar huvudansvaret för
auktorisationsregleringen. Det kan sålunda anföras att lagstiftaren av
principiella skäl bör ha inflytande på denna reglering, när lagstiftaren kräver
medverkan av auktoriserad revisor vid revision av vissa företag och därigenom
ger dessa revisorer en i viss mån privilegierad ställning. Det har även
framhållits att det är önskvärt med större offentlig insyn på detta område.
Vidare torde staten svara för auktorisationen i flertalet andra länder med
välordnat revisorsväsende. Utredningen anför också, att den intressekonflikt,
som föreligger mellan handelskamrarna samt kommunema och vissa
riksorganisationer inom näringslivet och som angår handelskamrarnas tUlämpning
av reglema om dispens från förbudet att inneha anställning hos annan än auktoriserad
revisor, knappast bör lösas pä annat sätt än genom statlig reglering. En
ytterligare omständighet som talar för sädan reglering är enligt utredningen
att utvecklingen mot en ökande ekonomisk verksamhet genom organ, som ligger
utanför vad som brukar benämnas det privata näringslivet, gör det mindre
naturligt att låta reglerna helt bestämmas av näringslivsorganisationer.
Slutligen anförs att ett statligt ansvar för auktorisationsregleringen kan
vara ägnat att ytterligare öka de auktoriserade revisorernas och de godkända
granskningsmännens förmåga att hävda sin ställning gentemot uppdragsgivarna.

Utredningen lägger fram två alternativa förslag,
som båda innebär att huvudansvaret för auktorisationen (godkännandet) skall
tillkomma staten. Enligt båda förslagen fömtsätts att huvudbestämmelserna skall
meddelas av Kungl. Majit och att mera detaljerade tillämpningsbestämmelser
skall meddelas av kommerskollegium. Enligt utredningens huvudförslag, vilket
kallas alternativ 1, skall prövningen av de löpande ärendena också handhas av
kommerskollegium, medan denna uppgift enligt det andra förslaget, alternativ 2,
skall ankomma på handelskamrarna, vilkas beslut skall kunna överklagas hos
kommerskollegium.

I huvudfrågan huruvida auktorisationen av revisorer
bör bli föremål för en statlig reglering uttalar sig av remissinstanserna
endast handelskamrarna, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och
FAR för att nuvarande ordning bibehålls. Övriga remissinstanser tillstyrker
eller lämnar utan erinran utredningens förslag att staten skall överta
huvudansvaret för auktorisationsregleringen.

Eftersom staten i en del lagar uppställt krav på
att auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman skal! delta i revision
av vissa företag, är det enligt min mening naturligt att staten övertar
huvudansvaret för

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 47

auktorisationsregleringen.
Med hänsyn till utvecklingen inom näringslivet och samhället i övrigt framstår
det i dag som mindre lämpligt att låta reglema helt bestämmas av
näringslivsorganisationer. Genom en statlig ordning skapas också viss
likformighet med förhållandena i Danmark och Norge, vilket är önskvärt med
tanke på strävandena att öka den nordiska rättslikheten på
aktiebolagslagstiftningens område. Jag förordar därför att
auktorisationsregleringen, som utredningen föreslagit, görs till en statlig
angelägenhet.

Beträffande
handläggningen av auktorisationsfrågor har utredningen som nämnts lagt fram två
alternativa förslag, det ena innebärande att frågorna prövas av statlig
myndighet, det andra att de prövas av handelskamrama enligt de regler staten
fastställt. I likhet med utredningen och mänga remissinstanser vill jag
understryka att handelskamrama skött revisorsauktorisationen på ett i det stora
hela förtjänstfullt sätt. Jag anser dock att det inte bör komma i fråga att
inom den statliga regleringens ram anförtro ärendenas handläggnmg åt annan än
statlig myndighet. Det är också obestridligt att vissa svagheter är förenade
med handelskamramas prövning. Sålunda växlar antalet ärenden starkt mellan
olika handelskamrar, och man kan av betänkandet utläsa att en påfallande
ojämnhet föreligger mellan handelskamrarna vad beträffar relationen mellan
antalet meddelade godkännanden av granskningsmän och antalet vägrade sådana
godkännanden. För att man skall fä en sä långt möjligt enhetlig bedömning av
prövningsärendena bör dessa samlas hos ett organ. Om detta är en statlig
myndighet erhåller man också större offentlig insyn i revisorsprövningen.
Dessutom kommer man i stort sett ifrån de sekretessproblem, som uppstår för den
händelse länsstyrelserna, som är förutsatt enligt utredningens alternativ 2,
skulle avge yttranden tUl handelskamrarna i revisorsärendena. Jag förordar
således att handläggningen av auktorisationsfrågor helt skall ombesörjas av
statlig myndighet. Det ankommer på Kungl. Majit att utse denna myndighet och
ge föreskrifter om handläggningen. Jag avser att senare föreslå att
kommerskollegium blir handläggande myndighet och att handelskamramas
erfarenheter och person- och lokalkännedom tUlvaratas genom att kamrarna
fungerar som remissinstans ät kollegiet och representeras i en rådgivande
nämnd hos kollegiet.

Utredningen föreslår att prövningen liksom enligt
det nuvarande systemet skall avse två kategorier kvalificerade revisorer, en
med mera omfattande och djupgående teoretisk och praktisk utbUdning och en för
vUken kraven på sådan utbildning är lägre. Revisorerna med de högre
kvalifikationerna skall enligt förslaget benämnas auktoriserade revisorer,
medan den gmpp revisorer, som i dag kallas godkända granskningsmän, skall
benämnas registrerade revisorer. Vad beträffar villkoren för auktorisation och
registrering föreslås dessa bli ungefär desamma som nu. Beträffande särskUt
utbildningskraven finns emellertid i dag en möj-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 48

lighet
att efter s. k. särskild kunskapsprövning erhålla auktorisation. Utredningen
föreslår att denna särskilda prövning avskaffas. Vidare föreslär utredningen
att anställnings- och rörelseförbuden, dvs. de nuvarande generella förbuden
för de auktoriserade revisorerna att inneha anställning hos annan än
auktoriserad revisor med egen revisionsrörelse eller i revisionsföretag som ägs
och leds av auktoriserade revisorer och att idka handelsrörelse eller delta i
ledningen av affärsföretag m. m., skall avskaffas. Det ankommer på Kungl. Majit
att ta ställning till nu berörda förslag. Jag vill dock i korthet redovisa min
uppfattning i några frågor som utredningen särskUt behandlat.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser
anser jag att man bör ha tvä kategorier kvalificerade revisorer, benämnda
auktoriserade revisorer och registrerade revisorer. Beträffande yrkesbeteckningen
registrerad revisor vill jag här tUlägga dels att Svenska revisorsamfundet,
som representerar bl. a. de godkända granskningsmännen, funnit den föreslagna
titeln lämplig, dels att titeln redan används i Danmark och Norge för där
motsvarande revisorskategori.

Jag är även ense med utredningen och
remissinstanserna om att några mer omfattande ändringar inte bör göras i
viUkoren för auktorisation och registrering i förhållande tUl vad som gäller i
dag. I fråga om den s, k. särskilda kunskapsprövningen vill jag dock särskilt
framhålla följande. Denna examinationsmöjlighet, som ger sökande till
auktorisation, som inte avlagt vederbörlig examen men på annat sätt skaffat
teoretiska grandkunskaper för yrket, tiUfälle att styrka sin kompetens, har
hittills utnyttjats i begränsad omfattning. De som redan godkänts vid särskild
kunskapsprövning bör självfaUet genom dispens kunna fä auktorisation också i
den nya ordningen efter föreskriven praktik. De som vid de nya reglernas
ikraftträdande ännu ej avslutat den särskilda kunskapsprövningen bör på
lämpUgt sätt fä tillfäUe skaffa sig erforderlig kompetens för auktorisation.
Detsamma bör gälla övriga revisorsaspiranter utan examenskompetens. Visserligen
har möjligheterna till högre studier vidgats vid universiteten under senare år.
Reglerna om vidgat tillträde ger emellertid inte f. n. möjlighet för den som
saknar allmän behörighet för universitetsstudier att avlägga för
revisorsauktorisation kvalificerande examen. Auktorisatlonsmyndlgheten bör
därför söka ge revisors-aspirantema anvisning på en lämplig utbUdningsväg,
eventuellt i form av en särskild prövning liknande den handelskamrama hittills
anordnat.

Såvitt gäller frågan om anställnings- och
rörelseförbud har jag principiellt den uppfattningen att en
yrkeskompetensförklaring av den art, varom här är fråga, endast om särskilda
skäl föreUgger därtUl bör utöver yrkesetiska normer och jävsregler
förbindas med regler angående formerna för yrkesutövningen. Dessutom bör
reglerna för de båda revisorskategorierna så långt möjUgt vara Ukartade. Från
en del häll har framförts farhågor bl. a. för att ett avskaffande av
anställnings-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 49

och
rörelseförbuden skulle kunna leda till att de auktoriserade revisorerna får en
mindre oberoende ställning än de har i dag. Dessutom skulle de, i den mån de
erhåller anställning vid riksorganisations revisionsorgan, kunna komma att få
otillräcklig erfarenhet av revisionsfrågor, som ligger utanför organisationens
verksamhetsfält. För egen del kan jag inte se någon direkt fara i att en
auktoriserad revisor speciaUserar sig på ett visst område. DärtUl kommer att
inte ens ett anställningsförbud torde kunna hindra den revisor som önskar
specialisera sig från att göra detta. Vad angår de övriga här nämnda farhågorna
för förändringar i revisoremas oberoendeställning vill jag peka på att anställnings-
och rörelseförbud f. n. inte finns beträffande de godkända granskningsmännen
och att det inte påståtts att detta förhällande lett till att de godkända
granskningsmännen står i större beroendeförhållande till sina uppdragsgivare än
de auktoriserade revisorerna. Det saknas anledning att anta att de
auktoriserade revisorerna skulle stå emot uppdragsgivarnas eventuella
påtryckningar sämre än de registrerade revisorerna. Jag finner därför inte att
några egentliga skäl för generella anställnings-och rörelseförbud för de
auktoriserade revisorerna föreligger.

Som
en följd av sitt förslag i huvudfrågorna har utredningen även föreslagit en del
ändringar i flera författningar, av vilka sex beslutats med riksdagen.
Ändringarna har huvudsakligen innebörden att i författningarna förekommande
orden "godkänd granskningsman" byts mot "registrerad
revisor" och att hänvisningar i textema till att handelskammare skall ha
auktoriserat revisor eller godkänt granskningsman utgår. Utredningens förslag i
dessa delar har ej mött några invändningar frän remissorganen och även jag
finner att förslagen bör genomföras. Emellertid bör liknande ändringar göras i
ytterligare tvä lagar, nämligen i lagen (1972: 262) om understödsföreningar,
där det i 32 § föreskrivs att en revisor skall vara "av handelskammare
auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman", och i lagen (1931:
110) om upplagshus och upplagsbevis, där det i 40 § föreskrivs att en
granskningsman skall vara "av handelskammare i riket eller på annat, av
Konungen godkänt sätt auktoriserad revisor".

Utredningen föreslår vidare en ändring i 26 §
sekretesslagen. Enligt tredje stycket denna paragraf åtnjuter handling rörande
någons ansökan om inträde i advokatsamfundet eller hans rätt att vara advokat
eller rörande disciplinärt förfarande mot advokat sekretesskydd i den mån
handlingen antingen angår inträdessökandens eller advokatens ekonomiska
ställning eller också innefattar upplysningar, vilkas offentliggörande kan
lända annan till men. Den tid varunder sekretessen gäller är bestämd till 70 år
frän handlingens datum. Utredningens förslag innebär att motsvarande
sekretesskydd åstadkommes för handlingar i ärenden rörande auktorisation eller
registrering av revisor eller beträffande disciplinärt förfarande mot revisor,
dock med undantag för myndighets beslut.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 50

Sekretessbestämmelsen har uttryckligen tillstyrkts
av OSK och har i övrigt lämnats utan erinran av remissorganen. Även jag biträder
förslaget. Jag vUl erinra om att ändring i 26 § första stycket sekretesslagen
har föreslagits i prop. 1972:132 angående rättshjälpsreform II.

Utredningen har i betänkandet summariskt beräknat
vissa av statens kostnader för förfarandet enUgt alternativ 1. Enligt en i
oktober 1972 gjord beräkning uppskattar riksrevisionsverket statens kostnader
enligt samma alternativ till omkring 275 000 kr. årligen.

Vad gäller finansieringen av verksamheten föreslår
utredningen att revisorema endast skall betala expeditionsavgift med 60 kr. för
beslut om auktorisation eller registrering av revisor. Riksrevisionsverket
däremot hävdar att principen om full kostnadstäckning bör tillämpas, dvs. att
revisorema medelst avgifter själva skall svara för kostnaderna för auktorisationsförfarandet.
Enligt riksrevisionsverkets beräkningar torde i så fall avgifter om tillhopa
800 kr. behöva tas ut vid bifall till ansökan om auktorisation eller
registrering. Vid omprövning av auktorisa-tion/registrering erfordras avgifter
om tillhopa 500 kr.

Jag anser att revisorema själva genom avgifter bör
svara för kostnaderna för auktorisationsförfarandet. Det ankommer på Kungl.
Maj:t att besluta om avgifternas storlek.

Den nya auktorisationsregleringen bör liksom
erforderUga författningsändringar träda i kraft den 1 juU 1973.

I enlighet med det anförda har inom
handelsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

2. lag om ändring i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,

3. lag om ändring I lagen (1955: 183) om bankrörelse,

4. lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen,

5. lag om ändring i förordningen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

6. lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1972: 262) om
understödsföreningar,

8. lag om ändring i lagen (1931: 110) om upplagshus
och upplagsbevis,

9. lag om ändring i lagen (1937: 249) om
Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Samråd har ägt ram med chefen för
justitiedepartementet beträffande förslaget under 9, med statsrådet Lidbom
beträffande förslagen under 1 och 8 samt med chefen för finansdepartementet
beträffande förslagen under 27.

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t

dels
föreslår riksdagen att antaga lagförslagen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 26 51

dels bereder riksdagen tillfäUe att avge yttrande
över vad jag har anfört om principerna för en ny ordning för auktorisation av
revisorer.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlätas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 26 52

Innehåll

ProposUionen
................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1

Lagförslag ...................................................... 2

Förslag
till lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag .. 2

Förslag till lag om ändring I lagen (1948: 433) om
försäkrings

rörelse ....................................................... ... 3

Förslag
till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse . . 4

Förslag tUl lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbraks-

kasserörelsen ............................................. 5

Förslag tUl lag om ändring i förordningen (1968:
576) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypo

teksföreningar .............................................. ... 5

Förslag
till lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges all-

m.änna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar 7

Förslag tUl lag om ändring i lagen (1972: 262) om
understöds

föreningar ................................................. 7

Förslag
till lag om ändring i lagen (1931: 110) om upplagshus

och
upplagsbevis ............................................ 8

Förslag
till lag om ändring I lagen (1937: 249) om inskränkningar

i
rätten att utbekomma allmänna handlingar.......... 9

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 2 februari 1973 ... .. 10

1 Inledning ..................................................... 10

2 Gällande ordning.............................................. 11

2.1 Allmän bakgrund.......................................... 11

2.2 Författningsbestämmelser ......................... 13

2.3 Auktorisationsförfarande m. m........................ 14

2.4 Vissa dispensärenden ............................... 18

3 Framställningar om utredning ........................... 20

4 Utredningens överväganden och förslag ............. 22

4.1 Allmänna synpunkter ................................. 22

4.2 Det statliga huvudansvarets utformning........... 24

4.3 Yrkesbeteckningar .................................. 25

4.4 Villkor för auktorisation och registrering............ 26

4.5 Revisorernas anstäUningsförhållanden ........... 27

4.6 Övriga frågor .......................................... 31

4.6.1 AUmänt .......................................... 31

4.6.2 Sekretess ......................................... 31

4.6.3 Andra författningsändringar.................... 32

4.7 Kostnader
och avgifter ............................. 33

5 Remissyttrandena
....................................... 34

5.1 Allmänna synpunkter .................................. 34

5.2 Det statliga huvudansvarets utformning ........ 35

5.3 Yrkesbeteckningar .................................. 37

5.4 Villkor för auktorisation och registrering............ .. 38

5.5 Revisorernas anställningsförhåUanden ........... .. 38

5.6 Övriga frågor .......................................... .. 44

5.7 Kostnader och avgifter ............................. 44

6 Departementschefen
.................................... 45

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1973 730114

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (21)

21 kopplingar i 11 dokument.

  1. SOU 2008:79 Revisorers skadeståndsansvar s. 155 i texten
  2. Prop. 2000/01:146 Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet s. 39 om s. 30 i texten
  3. Prop. 1994/95:152 Regler för godkända och auktoriserade revisorer i texten
  4. Bet. 1993/94:NU20 Kommerskollegium i texten
  5. Bet. 1981/82:NU10 över motion om auktoriserade revisorer hos stat och kommun s. 2 om s. 48 i texten

Visa alla 11

Doktrin (5)

5 kopplingar i 1 dokument.

  1. Diamant, Revisors oberoende, 2004 s. 45 om s. 22 · s. 154 om s. 11 · s. 254 om s. 17 · s. 331 om s. 11 · och 1 till i texten