Sök i Ratio Lex

Kungi. Maj:ts proposition med förslag till sjömanslag, m.m. given Stockholms slott den 2 mars 1973.

1973 · 247 sidor, varav 196 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 196 av 247 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:40, Kungi. Maj:ts proposition med förslag till sjömanslag, m.m. given Stockholms slott den 2 mars 1973.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj;ts proposition nr 40 år 1973 Prop. 1973: 40

Nr 40

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till sjömanslag, m. m.; given Stockholms slott
den 2 mars 1973.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

BENGT
NORLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Genom
propositionen läggs fram förslag tiU ny sjömanslag och till vissa följdändringar
i annan lagstiftning.

Förslaget
innehåller regler om bl. a. sjömans anställningsförhållanden, sociala
grundskydd och arbetet ombord på fartyget. Däremot tas inte med i förslaget
nuvarande lagregler om arbetsledningen och den disciplinära bestraffningsrätten.
Vidare slopas ett stort antal detaljregler. En del av dessa, bl. a. reglerna
om lönen, avser arbetsmarknadsparterna inom sjöfartsnäringen att i stället
föra in i kollektivavtalen.

I
viktiga avseenden jämställs i förslaget sjömannens arbetsrättsliga Ställning
med den som gäller inom arbetsmarknaden till lands. Detta sker bl. a. genom att
presumtionen för anställning på visst fartyg slopas och s. k.
rederiansfällning anges som den normala anställningsformen. I linje härmed
anses sjömannens anställning omfatta inte bara tjänstgöringstid på fartyget
utan också tid när han befinner sig i land, t. ex. för semester eller när han
väntar på att ånyo tillträda befattning ombord. För sådan väntetid gäller
huvuddelen av förslagets sociala förmåner.

I
socialt hänseende innehåller förslaget flera förbättringar för arbetstagarna.
Bl. a. förbättras möjligheten till fri hemresa efter viss tids
om-bordanställning genom att kvalifikationstiden sänks från aderton månader
till nio. Förslaget ger vidare sjöman rätt att vid arbetskonflikt lägga ned
arbetet, om fartyget ligger i svensk hamn eller i utiändsk lossnings-,
lastnings- eller uppläggningshamn. Är han påmönstrad på fartyget, behöver han
inte i enlighet med nuvarande praxis säga upp sitt avtal och avvakta
uppsägningstidens utgång, innan han kan delta i stridsåtgärd.

1
Riksdagen 1973.1 saird. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 2

En
nyhet i förslaget är att sjömanslagen blir tillämplig även på andra
arbetstagare på fartyg än dem som redaren anställt, dvs. även på s. k.
entreprenöranställda främst inom intendenturavdelningen.

Förslaget
gäller i princip också för arbetstagare i offentiig tjänst men för dessa görs
vissa inskränkningar i tillämpligheten. Det beror på att för dessa arbetstagare
finns annan lagstiftning som behandlar frågor vilka tas upp i förslaget till
sjömanslag.

Förslaget
öppnar möjlighet för Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer
att medge undantag helt eller delvis från lagens tillämplighet. Det kan gälla
fall när fartygets drift i sin helhet eller tUl viss del är uthyrd till
utiänning. En förutsättning för sådant medgivande är att fartygets redare eller
ägare visar att arbetstagarna på fartyget i rimlig utsträckning kommer att
tillförsäkras motsvarande skydd som det svensk lagstiftning och svenska
kollektivavtal ger. I förslaget tas också upp en regel som bemyndigar Kungl.
Maj:t att förordna att sjömanslagen helt eller delvis skall gäUa också sjöman
på utiändskt fartyg. Här avses t. ex. av svensk redare hyrt fartyg, som bemannas
med svenskt sjöfolk och som sätts in i regelbunden trafik på svenska hamnar.

Den
nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1973.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40

1
Förslag till Sjömanslag

Härigenom
förordnas som följer.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag gäller arbetstagare, som är anställd för fartygsarbete

på svenskt fartyg och som under den tid han tjänstgör ombord har be

fattning på fartyget.

I fråga om arbetstagare,
som utför fartygsarbete på svenskt fartyg men ej har befathung ombord, äger 24,
26, 27, 36 §§, 37 § första och andra styckena, 41 §, 42 § första och andra
styckena, 44, 45 §§, 47 § första stycket, 48, 51, 5355, 59, 60, 65, 6770 §§,
72 § andra stycket och 7476 §§ motsvarande tillämpning.

I
andra stycket angivna bestämmelser gäller även den som medtages ombord på
svenskt fartyg enligt 346 § sjölagen (1891 nr 35 s. 1).

2 §
Bestämmdsema i 4, 6, 7, 1528, 29, 34, 35 §§, 36 § första och

tredje styckena, 43, 55, 56 §§, 62 § tiredje stycket, 64 § och 72 § första

stycket gäller ej i fråga om arbetstagare, för vilken statstjänstemanna

lagen (1965: 274) är tillämplig, och ej heller arbetstagare, som är anställd

av kommun.

Bestänmielsema i 3840,
47, 48, 70 §§ och 72 § andra stycket gäller ej i fråga om arbetstagare, för
vilken statstjänstemannalagen är tillämplig. Bestänundsen i 48 § gäller ej
heller i fråga om arbetstagare för vilken kommunaltjänstemannalagen (1965:
275) är tillämplig.

3 §
I denna lag avses med

fartygsarbete:
sådant arbete för fartygets räkning som utföres ombord på fartyget eller på
annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget,

befattning
på fartyg: sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och
gäller aimat än enbart tillfälliga göromål,

sjöman: sådan arbetstagare
som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord
har befattnuig på fartyget,

väntetid: sådan del av
anstäUningstiden under vilken sjömaimen ej har befattning på fartyg men utför
arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för att
utföra arbete eller i form av fritid åtnjuter vederlag för ordinarie arbetstid
eller gottgörelse för övertidsarbete.

Anställningsavtal

4
§ Arbetsgivaren skall sörja för
att anställningsavtal med sjöman om fartygsarbete upprättas skriftligt.

5
§ Är sjöman anställd för
bestämd tid och utgår tiden medan fartyget befiimer sig till sjöss, gäller
anställningsavtalet tiU fartygets ankomst till hamn. Avtalet upphör dock ej i
utländsk hamn, som fartyget anlöper

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 4

enbart
för bunkring, landsättning av sjuk eller skadad person eller för kortvarigt
besök av hänsyn tUl de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet.

6 §
Har överenskommelse ej träffats om var anställnmgsavtalet skall

frånträdas efter uppsägning, får avtalet frånträdas endast i hamn, som

är belägen i det land där sjömaimen har sin hemort, eller på orten där

han ingick anställningsavtalet.

Säger
sjömannen upp anställningsavtalet, gäller första stycket endast frånträdande
under tid när sjömannen har befattning på fartyg eller under väntetid.

7 §
Sjöman, som har varit anställd hos samme arbetsgivare eller på

samma fartyg under nio månader, har rätt att bli fri från anställningen

efter gällande uppsägningstid, även om annat följer av avtalet. Har

sjömannen befattning på fartyg, får han dock frånträda avtalet först

när fartyget anlöpt hamn för lossning, lastning eller uppläggning.

Första
stycket gäller ej, om sjömannen skriftligen samtycker till att avtalet
förlänges. Sådant samtycke får ej lämnas tidigare än en månad före utgången av
tid som avses i första stycket. Det får ej heller avse längre tid än nio
månader.

8 §
Visar sjöman, att han kan få befattning av högre grad på fartyg

än den han innehar eller annan anställning, vars antagande är av vä

sentlig betydelse för honom, har han rätt att omedelbart bli fri från an

ställningen, om duglig man kan sättas i hans ställe utan ökad utgift

för arbetsgivaren.

Första
stycket gäller även när sådan omständighet inträffar som gör det till en
välfärdsfråga för sjömannen att bli fri från anställningen. Villkoret att
arbetsgivaren ej får orsakas ökad utgift skall jämkas, om det är skäligt med
hänsyn till den tid sjömannen varit anställd hos arbetsgivaren och övriga
förhållanden.

9 §
Föreligger fara för att fartyg skall uppbringas av krigförande eller

utsättas för krigsskada eller ökar faran härför väsentligt har sjöman,

som har befattning på fartyget eller av arbetsgivaren anvisats arbete där

eller ålagts att följa med detta, rätt att bli fri från anställningen, om

sjömannen ej har godtagit att följa med fartyget under de angivna för

hållandena.

Första
stycket gäller även när allmänfarlig sjukdom har vunnit utbredning i hamn,
till vilken fartyget är bestämt.

Vill
sjöman frånträda sin anställning på gmnd av förhållande som avses i första
eller andra stycket, skall han säga upp avtalet utan dröjsmål efter det han
har fått kunskap om förhållandet. Efter uppsägning upphör avtalet omedelbart,
om fartyget befinner sig i hamn, och i annat fall i första hamn, som fartyget
anlöper.

10
§ Är sjöman anställd för bestämd
resa och ändras denna väsentligt, har han rätt att bli fri från anstälhiingen.
Därvid äger 9 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

11
§ Sjöman har rätt att bli
fri från anställningen, om fartyget

1.
ej är sj ovärdigt för resa i
avsedd fart,

2.
ej är behörigen lastat eller
barlastat,

3.
medför passagerare utöver det
högsta tillåtna antalet eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 5

4.
ej är bemannat på betryggande sätt, allt under fömtsättning att de
ombordvarande på grund av felet eller bristen kan antagas bli utsatta för
allvarlig fara under resan och felet eller bristen ej undanröjes.

Sjöman
har rätt att bli fri från anställningen även när fartyget i väsentligt
avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall och rättelse ej
sker.

I
fall som avses i första eller andra stycket äger 9 § tredje stycket motsvarande
tillämpning.

12
§ Tillåter ej myndighet på den
ort där anställningsavtal skall frånträdas att sjömannen kommer in i landet
eller fordras för tillstånd härtiU säkerhet, som denne ej kan ställa, gäller avtalet
tills fartyget kommer till ort, där sådant hinder ej förekommer. Avtalet
förlänges dock ej, om det innebär avsevärd olägenhet för part.

13
§ Påkallas sjömans närvaro vid
sjöförklaring, är han, tills förklaringen avgivits, skyldig att stanna kvar på
orten eller i sådan närhet, att han på kallelse kan infinna sig tUl
förrättningen utan dröjsmål. Även om anställningsavtalet upphört, skall
arbetsgivaren utge lön och underhåll för den tid som sjömannen stannar kvar
för ändamålet.

14
§ Tvist om sjömans anställningsförhållande
får ej dragas inför utländsk myndighet.

Befattning
på fartyg

15 §
När sjöman tillträder befattning på fartyg, skaU arbetsgivaren

eller befälhavaren förse honom med tjänstgöringsbesked. Beskedet skall

innehålla uppgifter om sjömannens befattning och tjänstevillkor om

bord.

När sjöman lämnar
befattningen ombord, skall arbetsgivaren eller befälhavaren ange detta i
tjänstgöringsbeskedet.

Tjänstgöringsbesked
upprättas enligt formulär som fastställes av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer.

16
§ Redaren får när som helst
skilja befälhavaren från hans befattning på fartyget. Därvid gäller ej 22
eller 23 §.

17
§ Befälhavaren får skilja
sjöman från hans befattning på fartyget, om sjömannen har sjukdom, som medför
fara för de ombordvarande, eUer om han på gnmd av sjukdom eller skada ej kan
fullgöra sitt arbete på fartyget under längre tid. Med sjukdom jämställes
havandeskap, som utgör hinder för befattningens utövande.

18
§ Befälhavaren får skilja
sjöman från hans befattning på fartyget, om sjömaimen

1.
är oduglig för befattningen,

2.
ej infinner sig ombord i rätt
tid och fartyget skall avgå eller annan måste antagas i hans ställe,

3.
gör sig skyldig till svårare
tjänsteförseelse, såsom upprepad vägran att åtlyda förmans order, våld mot
överordnad eller misshandel av andra ombordvarande,

4.
i tjänsten vid upprepade
tillfällen uppträder påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat
berasningsmedel,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 6

5. gör
sig skyldig till stöld eller annat svårare brott, döljer obehörig

person ombord under omständigheter, som kan utsätta fartyget för

äventyr, eller ombord döljer gods, som är tullpliktigt eller förbjudet

till utförsel på avgångsorten eller införsel på bestämmelseorten, eller

6. drar
tvist om anställningsförhållandet inför utiändsk myndighet.

Om undersökning av fartygsnämnd i de fall där sådan skall finnas

gäller 22 eller 23 §.

19 §
Sjömans anställningsavtal upphör ej genom att han skiljes från

befattning på fartyg.

Innan
befälhavaren enligt 17 eller 18 § skiljer sjömannen från hans befattning
ombord, skall han underrätta redaren och förvissa sig om att det efter
omständigheterna är sörjt för sjömannens uppehälle i land. Befinner sig
fartyget utom riket, skall även närmaste svenska utlandsmyndighet underrättas.

Fartygsnämnd

20 §
För samråd eller undersökning i fråga som avses i 2224 §

skall finnas en fartygsnämnd på fartyg, som har en besättning om minst

åtta anställda. Befälhavaren föranstaltar om att nämnden tillsättes.

Fartygsnämnden
består av befälhavaren som ordförande och ytterligare tre ledamöter. Av
sistnämnda ledamöter skall en tillhöra befälet och två den övriga personalen
ombord. Befälsledamoten skall om möjligt vara antingen den främste av
maskinbefälet eller styrmännen eller föreståndaren för intendenturavdelningen
allteftersom saken rör sjöman, som tillhör maskin-, däcks- eller
intendenturavdelningen. övriga ledamöter skall om möjligt vara av den övriga
personalen utsedda förtroendemän.

21 §
Fartygsnämnden kallas samman av befälhavaren.

I
frågor där fartygsnämnden har att fatta beslut, gäller den mening om vUken de
flesta förenar sig eUer, vid lika röstetal, den mening som ordföranden
biträder.

22 §
Uppkommer fråga om att på grund av förhållande som avses i

18 § skilja sjöman från befattning på fartyg eller säga upp anställ

ningsavtal för sjöman som har sådan befattning, skall fartygsnämnden

göra undersökning av de omständigheter som åberopas till stöd för åt

gärden. Innan tmdersökningen har avslutats, får sjömannen ej skiljas

från befattningen eller sägas upp.

Uppkommer
fråga om att på annan gmnd än som avses i första stycket skilja sjöman från
hans befattning på fartyg eller säga upp anställningsavtal för sjöman som har
sådan befattning, får sjömannen, innan han lämnar fartyget, hos fartygsnämnden
påkalla samråd eller undersökning med anlednmg av den ifrågasatta åtgärden.

23
§ Har sjöman ej inställt sig
ombord vid tiden för fartygets avgång, skall fartygsnämnden snarast göra
undersökning om anledningen till att sjömannen uteblivit.

24
§ Anmäles till fartygsnämnden
att sjöman försummat sig i tjänsten eller bmtit mot ordning och skick ombord
eller att där förövats brott, som hör under allmänt åtal, eller föreligger
misstanke om sådant brott, skall nämnden snarast undersöka saken. Undersökning
får dock

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 7

underlåtas,
om det är uppenbart att utredning kommer att göras av svensk myndighet eller
vid sjöförklaring och att nämndens undersökning därför ej behövs.

25
§ Efter undersökning som avses
i 24 § får fartygsnämnden tUl-dela sjöman erinran, om undersökningen ger anledning
till det.

26
§ Finner fartygsnämnden
undersökning som avses i 24 § ge vid handen att sjömannen grovt misskött sig
under anställningen ombord på fartyget, skall fartygsnämnden skyndsamt anmäla
saken till sjömansnämnden.

Ger undersökningen
anledning antaga att brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord
eller föreligger misstanke om sådant brott, skall fartygsnämnden skyndsamt
anmäla vad som framkommit till vederbörande åklagare eller polismyndighet i
Sverige. Är fartygets närmaste bestämmdsehamn ej svensk, skall i stället
närmaste svenska utlandsmyndighet underrättas om den gjorda utredningen.
Anmälan och underrättelse kan underlåtas, om nämnden finner brottet vara att bedöma
som ringa.

Befälhavaren svarar för
att anmälan eller underrättelse erUigt första eller andra stycket sker. Det
åligger vidare befälhavaren att tillställa vederbörande myndighet den utredning
som gjorts inom fartygsnämnden.

27 §
Vid undersökning enligt 2224 § skall fartygsnämnden höra den

sjöman som åtgärden rör, om hinder ej föreligger härför, och de per

soner som antages kunna lämna upplysning i saken. Vid förhöret får

sjömannen framställa frågor om sådant som kan bidraga till sakens

utredning.

Fartygsnämnden avger
utlåtande över det som kommit fram i samband med undersökningen. Utlåtandet
och vid förhöret avgivna utsagor skaU föras in i skeppsdagboken eller fogas
tUl denna. Förekommer skiljaktig mening inom nämnden skall även denna
antecknas. Ordföranden och övriga ledamöter skall med sina underskrifter
bestyrka riktigheten av det antecknade. Sker samråd med nämnden, skall anteckning
göras i skeppsdagboken om detta.

Befälhavaren
svarar för att avskrift av utlåtandet och vid fartygsnämnden avgivna utsagor
utan dröjsmål tillställes arbetsgivaren och sjömannen.

28 §
Ytterligare föreskrifter om fartygsnämnd meddelas av sjöfarts

verket efter samråd med riksåklagaren.

Fri
resa

29 §
Sjöman, som har varit anställd i utrikes fart under nio månader

i följd hos samme arbetsgivare eUer på samma fartyg, har rätt till fri

resa med underhåll till sin hemort, om han i annat land än där han

är bosatt får semester eller annan ledighet eller frånträder sitt anställ

ningsavtal. När sjömannen utnyttjat rätt till sådan fri hemresa, har han

rätt till ny fri resa först nio månader efter det han trätt i tjänst efter

den föregående ledigheten. Rätten till fri hemresa gäller under fömt

sättning, i fråga om sjöman som får semester eller annan ledighet, att

han ej haft tillfälle att under de senaste 60 dagarna åtnjuta semestern

eller ledigheten i det land där han är bosatt eller, i fråga om sjöman

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 8

som
frånträder sitt avtal, att han ej under samma tid haft tillfälle att lämna
anställningen i bosättningslandet.

Inträder rätt tUl fri resa
enligt första stycket medan sjömannen har befattning på fartyg, som inom 30
dagar beräknas nå hamn, från vilken hemresan kan ske med avsevärt mindre
kostnad, gäller rätten endast om sjömaimen stannar kvar i sin befattning på
fartyget tills det når sådan hamn. Om särskUda skäl föreligger, kan nämnda tid
genom kollektivavtal förlängas till högst 90 dagar i fråga om den som har
befattning på fartyg i regelbunden linjetrafik på Sverige. Sådant avtal skall
på arbetstagarsidan ha slutits eller godkänts av organisation, som är att anse
som huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings- och
förhandlingsrätt.

30
§ Sjöman, som vill utnyttja
rätt till fri resa enligt 29 §, skall göra skriftlig framställning därom
samtidigt som han begär semester eUer annan ledighet eller säger upp sitt
anställningsavtal.

31
§ Sjöman har rätt till fri resa
med underhåll till sin hemort, om arbetsgivaren eller sjömaimen har sagt upp
anställningsavtalet på grund av sjukdom eller skada som avses i 17 §. Sjömannen
har samma rätt, om han har frånträtt anställningsavtalet av annan gmnd men
sådan sjukdom eller skada förelåg när anställningen upphörde.

Sjöman har dock ej rätt
till fri hemresa enligt första stycket, om han förteg sjukdomen eUer skadan när
han ingick anställningsavtalet eller om han, utom såvitt angår könssjukdom,
därefter har ådragit sig den uppsåtUgen eller genom grovt våUande.

Har
arbetsgivare eller arbetstagare sagt upp anställningsavtalet på grund av
havandeskap som avses i 17 § äger första stycket motsvarande tillämpning. Rätt
tUl fri hemresa föreligger dock ej, om kvinnan förteg sitt tillstånd när hon
ingick anställningsavtalet.

32 §
Sjöman, som blir fri från sin anställnmg enligt 9, 10 eller 11 §

och ej är berättigad till resa enligt 29 §, har rätt till fri resa med under

håll till närmaste ort, där avtalet skulle frånträdas efter uppsägning

från arbetsgivarens sida.

I
fall som avses i första stycket äger 30 § motsvarande tUlämpning.

33 §
Resa, som avses i 29, 31 eUer 32 §, skall ordnas av arbetsgiva

ren eUer, om detta ej kan ske, av svensk utlandsmyndighet.

Lön
och vård till följd av sjukdom eller skada, m.m.

34 §
När sjöman har befattning på fartyg utgår lön, även om han är

arbetsoförmögen på gmnd av sjukdom eller skada.

Har sjöman sjukdom eller
skada, när han lämnar befattning på fartyg, utgår lön för sådan tid därefter
under vilken han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen
utgår från dagen efter den då han lämnade befattningen under högst 60 dagar, om
befattnmg-en avsåg utrikes fart, eller högst 30 dagar, om befattningen avsåg inrikes
fart. Blir sjöman under väntetid arbetsoförmögen på gmnd av sjukdom eller
skada, har han rätt tiU lön under den tid han är arbetsoförmögen. Lönen utgår
från dagen efter den då han blev arbetsoförmögen under högst 60 dagar, om han
under anställningstiden senast haft befattning på fartyg i utrikes fart, och i
annat fall under högst 30 dagar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 9

35 §
Sjöman har ej rätt till lön enligt 34 §, om han är arbetsoförmö

gen på gmnd av sjukdom eller skada, som han förteg vid anstäUnings-

avtalets ingående eller som han, utom såvitt angår könssjukdom, där

efter har ådragit sig uppsåtiigen eller genom grovt vållande.

Rätt
till lön enligt 34 § föreligger ej heller om sjömannens anställningsavtal
sagts upp på grund av förhållande som avses i 18 § första stycket 1, 3, 4, 5
eller 6. Detsamma gäller om avtalet sagts upp på grund av förhållande som avses
i 18 § första stycket 2 och sjömannen saknat giltig ursäkt för sin utevaro.

Sjömannen har ej rätt till
lön enligt 34 § andra stycket under tid, när han erhåller lön från annan
arbetsgivare.

36 §
Sjöman är skyldig att imderkasta sig läkamndersökning, när be

fälhavaren begär det.

Kan
det antagas att sjömannen är sjuk eller skadad, skall befälhavaren såvitt
möjligt låta honom undersökas av läkare, om sådan undersökning ej framstår
såsom uppenbart opåkaUad.

Läkamndersökning,
som avses i första eller andra stycket, skall bekostas av arbetsgivaren.

37 §
Befälhavaren skall sörja för att sjuk eller skadad sjöman, som

har befattning på fartyg, erhåller betryggande vård ombord eller i land.

Vården omfattar också underhåU, läkarbehandling och läkemedel.

Kan det antagas att sjöman
har sjukdom, som medför fara för de ombordvarande, skall befälhavaren låta föra
honom i land, om betryggande åtgärder ej kan vidtagas ombord.

Är
sjöman sjuk eller skadad under väntetid, åvilar skyldigheten enligt första
stycket arbetsgivaren.

38 §
Arbetsgivaren skall bestrida kostnaden för vård av sjuk eller ska

dad sjöman, som har befattning på fartyg.

Har sjöman sjukdom eller
skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada
under väntetid, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen
under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är
bosatt, under högst 84 dagar.

39 §
Arbetsgivarens skyldighet att bestrida kostnad för vård enligt

38 § andra stycket upphör, om vården ej har åtnjutits inom sex må

nader från det sjömannens behov av vård inträdde. Har sjömannen

under anställningstiden haft befattning på fartyg, upphör arbetsgivarens

skyldighet dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast

lämnade sådan befattning.

Visar sjöman att han på
gnmd av omständighet, som han ej råder över, har saknat möjlighet att åtnjuta
vården inom den tid som anges i första stycket, förlänges arbetsgivarens
skyldighet att bestrida sjukhusvård och därmed sammanhängande kostnader tUl
ett år.

40
§ Sjöman har ej rätt till fri
sjukvård enligt 38 § för sjukdom eUer skada, som han förteg vid
anställningsavtalets ingående eller som han, utom såvitt angår könssjukdom,
därefter har ådragit sig uppsåtligen eller genom grovt vållande.

41
§ Har sjöman könssjukdom i
smittsamt skede när han lämnar befattning på fartyg, ersätter statsverket
arbetsgivarens kostnad för sjuk-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 10

husvård,
läkarbehandling och läkemedel enligt 38 § andra stycket, om vården utgått i
annat land än det där sjömannen är bosatt.

42 §
Avlider sjöman när han har befattning på fartyg, skall befälha

varen underrätta sjömannens närmaste anhöriga om dödsfallet och sör

ja för hans begravning. Sker eldbegängdse, svarar befälhavaren också

för att uma innehållande askan sändes hem.

Befälhavaren
skall snarast möjligt i vittnens närvaro uppteckna vad den avlidne har
efterlämnat på fartyget och sörja för att kvarlåtenskapen avlämnas till
dödsbodelägarna eller till annan för deras räkning. I den mån kvarlåtenskapen
är utsatt för förskämning eller snar förstörelse, får befälhavaren sälja den på
lämpligt sätt eller bortskaffa den. Försäljningssumman skall redovisas till dödsbodelägarna
eller till annan för deras räkning.

Avlider
sjöman under väntetid, åvilar skyldigheterna enligt första och andra styckena
arbetsgivaren.

43
§ Kostnad för sjömans
begravning och kostnad som föranledes av eldbegängdse skall bestridas av
arbetsgivaren, om dödsfallet inträffar medan sjömannen har befattning på fartyg
eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.

44
§ Har arbetsgivaren enligt
denna lag orsakats kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans
sjukvård men är han enligt lagen ej skyldig att bestrida kostnaden, ersätter
statsverket denna. Därvid äger dock bestämmelserna i 38 och 39 §§ om
begränsning av arbetsgivarens ansvar motsvarande tillämpning på statsverket.

Fartygsarbete

45 §
Manlig arbetstagare får ej användas i fartygsarbete före det

kalenderår under vUket han fyller 16 år eller innan han fullgjort sin

skolplikt. Kvinnlig arbetstagare får ej användas i fartygsarbete, om hon

är under 18 år.

Den
som är under 18 år får användas i fartygsarbete som eldare endast om
sjöfartsverket medger det.

46
§ Fartygsarbete skall ordnas
med hänsyn till vars och ens befattning ombord och, såvitt möjligt, även till
arbetstagarnas fortsatta ut-bUdning.

47
§ Sjöman skall efterkomma
förmans order angående tjänsten och noga följa givna föreskrifter.

Arbetstagare,
som avses i 1 § andra eller tredje stycket, är skyldig att utföra sådant arbete
som befälhavaren finner nödvändigt att ålägga honom av hänsyn tUl säkerheten
ombord.

48 §
Sjöman är ej skyldig att utföra arbete, som är föremål för lock

out eller för tillåten strejk, blockad, bojkott eller annan därmed jäm

förlig stridsåtgärd, om fartyget ligger i svensk hamn eller i utländsk

lossnings-, lastnings- eller uppläggningshamn.

Sjöman
som står utanför arbetskonflikt skall fullgöra sina vanliga ar-betsåligganden.
Han är även skyldig att utföra skyddsarbete.

Till
skyddsarbete hänföres arbete, som vid ett konfliktutbrott fordras för
avveckling av verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 11

förebyggande
av fara för människor eller skada på fartyget, lasten eller annan egendom. Lika
med skyddsarbete anses arbete, som någon är skyldig att utföra på grand av
särskild föreskrift i svensk lag.

49
§ Under fartygs uppehåll i hamn
eUer på annan säker ankarplats är sjöman skyldig att stanna ombord under fritid
endast om det behövs med hänsyn till fartygets, de ombordvarandes eller lastens
säkerhet eller tiU fartygets förestående avresa eller förhalning.

50
§ Egendom, som sjöman lämnar
kvar ombord vid anställningens upphörande, skall av redaren förvaras för
sjömannens räkning. I den mån egendomen med hänsyn till sin beskaffenhet,
kostnaderna för förvaring eller övriga omständigheter ej kan förvaras utan
olägenhet, får den säljas på lämpligt sätt. Försäljning får också ske, om
sjömannen ej inom ett år från det han lämnade sin anställning hos redaren
begärt att återfå egendomen.

Har
sjöman vid anställningens upphörande lämnat kvar egendom på fartyg, får redaren
till säkerhet för fordran, som uppkommit mot sjömannen i samband med
anställningen, hålla kvar så mycket av egendomen som svarar mot fordran, tills
sjömannen gör rätt för sig eller ställer säkerhet.

51 §
Sjöman får ej taga med något ombord som kan utsätta fartyget,

ombordvarande eller last för äventyr eller vålla oordning ombord. Han

får ej heller utan redarens samtycke taga med handelsvaror för egen

eller annans räkning.

Har
sjömannen tagit med gods i strid mot första stycket, skall han erlägga frakt
och ersätta uppkommen skada.

Kan
det antagas att något olovligen har tagits med ombord, får befälhavaren i
vittnens närvaro låta undersöka sjömännens utrymmen. Det som olovligen har
tagits med får befälhavaren taga i förvar, låta föra i land eller, om det är
nödvändigt, förstöra.

52 §
Om befälhavares ansvarighet för skada finns bestämmelser i sjö

lagen (1891 nr 35 s. 1).

I
fråga om annan sjömans ansvarighet för skada, som han vållar i tjänsten, gäller
bestämmelserna i skadeståndslagen (1972: 207) om arbetstagares
skadeståndsansvar.

Tvångsmedel

53 §
För att upprätthålla ordning ombord får befälhavaren braka det

våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Det

samma gäller den som befälhavaren beordrar att biträda härvid och den

som utan anmaning kommer befälhavaren till hjälp.

Den
som i fall som avses i första stycket gjort större våld eller svårare skada än
som är medgivet dömes likväl ej till ansvar, om omständigheterna var sådana,
att han svårligen kunde besinna sig. Finnes gärningen brottsUg, får dömas till
lindrigare straff än som eljest är stadgat för brotiet.

54 §
Begår sjöman brott, för vilket kan följa fängelse i minst ett år,

och upptäckes brottet när fartyget ej befinner sig i svensk hamn, skall

befälhavaren se till att sjömannen ej lämnar fartyget. Om befälhavaren

finner det nödvändigt, får han hålla sjömannen i förvar ombord tills

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 12

denne
kan överlämnas tUl svensk utiandsmyndighet eller till polismyndighet här i
riket. Befälhavaren är ansvarig för att den brottslige ej behandlas strängare
än nödvändigt.

Särskilda
bestämmelser

55
§ Sjöman får utan kostnad anUta
svensk utlandsmyndighet för att sända lönemedd från utlandet tUl Sverige.
Staten är ansvarig för försändelsen.

56
§ Sjöman kan fordra, att lön,
som tillkommer honom, eller del därav efter dragsedel månatligen betalas ut
till bestämd person här i landet eller för sjömannens räkning sättes in i
svensk bank.

Utan
sjömannens samtycke får avdrag göras i dragseddsbeloppet endast i den mån den
övriga lönen ej förslår till att gälda belopp, för vilket sjömannen enligt lag
eller annan författning är skyldig vidkännas avdrag i lön, eller till
kvittning, när sådan får äga rum enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares
kvittningsrätt.

57
§ Har sjuk eller skadad sjöman
utomlands skilts från befattning på fartyg eller på egen begäran lämnat sin
befattning eller har sjöman utomlands skilts från befattning enligt 18 §, får
lönebelopp, som tillkommer sjömannen och är förfallet tUl betalning,
tillställas svensk utiandsmyndighet, när det behövs med hänsyn till sjömannens
välfärd. I den mån beloppet ej behövs för att täcka utgifter för sjömannens
räkning, överlämnar myndigheten detsamma till sjömannen, om denne ej befinner
sig i sådant tillstånd, att han är oförmögen att handha sina angelägenheter.

58
§ Befälhavaren skall se till
att exemplar av denna lag, lagen (1963: 114) om semester, lagen (1965: 719) om
säkerheten på fartyg, kungörelsen (1965: 908) med tillämpningsföreskrifter
till lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg och
tillämpliga kollektivavtal finns tUlgängliga på fartyget.

Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer får medge imdantag från första stycket.

59 §
Har fartygs redare eller ägare helt eller delvis upplåtit driften av

fartyget tUl utlänning, får Konungen eller myndighet som Konungen be

stämmer efter ansökan av redaren eller, om denne är utlänning, ägaren

medge, att denna lag helt eller delvis ej skall gälla. Medgivande skall

begränsas till viss tid och förenas med de villkor som behövs.

Medgivande
enligt första stycket får lämnas endast om särskUda skäl föreligger och det
visas, att arbetstagama på fartyget genom utländsk lagstiftning eUer på annat
sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i
denna lag och i kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts
av organisation, vilken är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:
506) om förenings- och förhandlingsrätt. Innan ansökan prövas skall samråd ske
med de svenska organisationer som representerar redare och ombordanställda.

Ändras
de fömtsättningar som ligger till gmnd för medgivande enligt första stycket,
skall den som erhållit medgivandet eller fartygets befälhavare ofördröjligen
underrätta den myndighet som lämnat medgivandet om ändringen. Myndigheten kan
i sådant fall föreskriva andra villkor för medgivandet eller, om ändringen
innebär risk för de anställdas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 13

skydd,
återkalla det. Medgivande kan också återkallas, om däri föreskrivna villkor ej
iakttages.

60
§ Konungen får förordna att
denna lag helt eller delvis skall gälla även sjöman på utiändskt fartyg.

61
§ Har sjöman i sin anställning
annan arbetsgivare än redaren, svarar redaren jämte arbetsgivaren för
arbetsgivarens skyldigheter mot sjömannen enligt denna lag.

Ansvarsbestämmelser

62 §
Till böter dömes den som bryter mot 15 § första eller andra

stycket, 20 § första stycket, 21 § första stycket jämfört med 2224 §,

26 § ti-edje stycket, 27 § tredje stycket dier 37 §.

Till
böter dömes befälhavare som bryter mot 45 §.

Sker
förseelse mot 15 § första eller andra stycket och visar arbetsgivaren att han
gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra förseelsen, är han fri
från ansvar.

63 §
Bryter befälhavare mot 37 § första eller andra stycket eller 45 §,

dömes sjömannens arbetsgivare till böter, om han känt till eller bort

känna till förseelsen och ej visar att han gjort vad på honom skäligen

ankommit för att förhindra förseelsen.

Äsidosäties
15 § första eller andra stycket, 37 § första eller andra stycket eller 45 § i
fråga om arbetstagare som är anställd av arman än redaren, dömes redaren till
böter, om han ej visar att han gjort vad på honom skäligen ankommit för att
förhindra förseelsen.

Användes
arbetstagare i fartygsarbete i strid mot 45 §, dömes vårdnadshavaren till
böter, om han känt tUl förseelsen.

64 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes ledamot av

fartygsnämnd, som vid sin medverkan i nämnden är partisk eller brister

i omsorg.

Ledamot
av fartygsnämnd får ej obehörigen yppa vad han har erfarit i denna egenskap.
Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes tUl böter eller
fängelse i högst ett år.

65 §
Medtager sjöman i strid mot 51 § första stycket gods, som kan

utsätta fartyget, ombordvarande eller last för äventyr eller vålla oord

ning ombord, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

66
§ Till böter eller fängelse i
högst sex månader dömes den som missbrukar rätten att braka våld enligt 53 §
första stycket eller att taga någon i förvar ombord enligt 54 §.

67
§ Förgriper sig sjöman med våld
eller hot om våld på befälhavaren eller annan förman på fartyget i dennes
tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från
tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes till fängelse i högst två
år.

Är
brottet ringa, dömes tUl böter eller fängelse i högst sex månader.

68 §
Gör sjömän myteri genom att visa uppsåt att med förenat våld

sätta sig upp mot befälhavaren, dömes anstiftare och anförare tUl fäng

else i högst två år samt annan deltagare till böter eller fängelse i högst

sex månader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 14

Har
deltagare i myteri gått till förenat våld på person eller egendom, dömes
anstiftare och anförare till fängelse i högst sex år samt annan deltagare tUl
fängelse i högst två år.

69
§ För förberedelse eller
stämpling till brott som avses i 68 § eller underlåtenhet att avslöja sådant
brott dömes till ansvar enligt vad som stadgas i 23 kap. brottsbalken. Detsamma
gäller försök eller förberedelse till brott som avses i 67 §, om ej brottet
skulle ha varit att anse som ringa om det fullbordats.

70
§ Åsidosätter sjöman i annat
fall än som avses i 62, 65 eller 67 69 § uppsåtligen sin skyldighet enligt 47
§ första stycket att efterkomma given order eller föreskrift och har ordern
eller föreskriften betydelse för fartygets, ombordvarandes eUer lastens
säkerhet, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

71
§ Den som erhållit medgivande
enligt 59 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om i medgivandet
angivet villkor åsidosattes eller underrättelse ej sker enligt 59 § tredje
stycket.

Första
stycket äger motsvarande tillämpning på befälhavaren.

72 §
Allmänt åtal för brott mot tystnadsplikt enligt 64 § andra stycket

får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är

påkallat från allmän synpunkt.

Allmänt
åtal för brott som avses i 70 § får väckas endast om redaren, befälhavaren
eller målsägande anger brottet tUl åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

73
§ Vid tillämpnmg av 62, 63,
6669, 71 eller 72 § jämställes med befälhavare den som trätt i befälhavarens
ställe.

74
§ Till straff enligt denna lag
skall ej dömas, om gärningen är belagd med strängare straff i annan lag.

Laga
domstol

75 §
Om behörighet för tingsrätt att upptaga tvistemål enligt denna

lag gäUer, utöver bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken, att talan

får väckas vid tingsrätten för den ort där fartyget finns eller där far

tyget har sin hemort.

Är
flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist.

76 §
Mål om ansvar för brott som avses i denna lag får upptagas av

Göteborgs tingsrätt, om behörig domstol ej finns enligt 19 kap. rätte

gångsbalken.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1973.

2.
Genom den nya lagen upphäves
sjömanslagen (1952: 530) med de begränsningar som följer av 49 nedan.

3.
Har sjöman rätt till fri resa
enligt 29 § i den nya lagen men understiger hans sammanhängande
anställningstid i utrikes fart hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg
tolv månader, är sjömannen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 15

skyldig
att, om arbetsgivaren begär det, skjuta upp hemresan, dock längst tUl den 1
oktober 1973.

4.
Åtnjuter befälhavare andel av
fartygets frakt m. m. enligt 8 § i den gamla lagen och har han ingått
tjänsteavtalet före nya lagens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser om
beräkning av andelen.

5.
I fråga om den som före nya
lagens ikraftträdande avskedats från tjänsten enligt den gamla lagen eller
utnyttjat rätt att erhålla entledigande enligt 37, 38 eller 39 § eller 40 §
första stycket i sistnämnda lag, gäller äldre bestämmelser om rätt tUl lön och
fri resa med underhåll.

6.
Har tjänsteavtal upphört att
gälla före nya lagens ikraftträdande på grund av förhållande som avses i 6
eller 41 § i den gamla lagen, gäller äldre bestämmelser om rätt till lön och
fri resa med imderhåll.

7.
I fråga om ersättning för sådan
förlust av personlig egendom som inträffat före nya lagens ikraftträdande gäUer
äldre bestämmelser.

8.
Har före nya lagens
ikraftträdande mönstringsförrättares prövning begärts eller tvist hänskjutits
till konsul enligt 43 § i den gamla lagen, gäller äldre bestämmelser om sakens
vidare prövning.

Har
mönstringsförrättare eller konsul meddelat beslut enligt 43 § i den gamla
lagen, tillämpas 73 § första stycket 5 och andra stycket samma lag på
beslutet.

9. I fråga om beslut av
disciplinnämnd om disciplinbot gäller äldre

bestämmelser om verkställighet av beslutet, prövning av detta hos mönst

ringsförrättare eller vid domstol, efterskänkande av disciplinbot och

redovisning och användning av lönemedel, som frångått sjömannen.

10. Förekommer i lag
eller annan författning hänvisning till före

skrift, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället

den nya bestämmelsen.

2
Förslag till

Lag
om ändring i sjölagen (1891 nr 35 s. 1)

Härigenom
förordnas, att 64, 68, 170 och 346 §§ sjölagen (1891 nr

35 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

64
§1

Befälhavaren är i denna sin Befälhavaren är i denna sin

egenskap behörig att på redarens egenskap behörig att på redarens

vägnar företaga rättshandlingar, vägnar
företaga rättshandlingar,

som avse fartygets bevarande el- som avse fartygets bevarande el

ler resans utförande, träffa avtal ler resans utförande, träffa avtal

att på resan medtaga gods och, att på resan medtaga gods och,

på fartyg som är avsett därför, på fartyg som är avsett därför,

passagerare samt väcka talan i passagerare
samt väcka talan i mål

mål angående fartyget och utföra angående fartyget och utföra den-

denna talan. Bestämmelser om be- na talan.

fälhavarens behörighet att antaga

och avskeda fartygets besättning

meddelas i sjömanslagen.

1
Senaste lyddse 1967:48.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Medel
för ändamål som avses i första stycket äger befälhavaren vid behov skaffa genom
lån eller genom att pantsätta eller sälja av redarens gods eller, i nödfall,
av lasten. Var rättshandlingen ej behövlig, är den ändock bindande om tredje
man var i god tro.

Befälhavaren
skall imderrätta redaren om åtgärd av vikt som han fimnit behövlig för
fartygets eller de ombordvarandes säkerhet, om resans förlopp och därander
företagna rättshandlingar samt angående allt annat varom kännedom kan vara till
nytta för redaren. Innan åtgärd av vikt vidtages, bör befälhavaren inhämta
föreskrift av redaren eller det ombud denne anvisat. Behövas medel för fartyget
och kan redarens föreskrift ej avvaktas, skaU befälhavaren anlita den utväg att
skaffa medlen som är förenad med minsta uppoffring för redaren.

68
§2

När
redaren begär det, skall befälhavaren avgiva redovisning. Vill redaren klandra
redovisning, skall han väcka talan därom inom sex månader efter det
redovisningen mottogs. Försittes denna tid, har han förlorat sin talan, om
befälhavaren ej förfarit svikligen.

I
redovisning skall befälhavaren föra redaren till godo all särskild gottgörelse,
som han erhållit av befraktare, lastägare, leverantörer eller andra, med vilka
han i sin egenskap av befälhavare haft att skaffa.

Utan
redarens samtycke får befälhavaren ej medtaga handelsvaror för egen eller
annans räkning. Sker det, skall befälhavaren erlägga frakt och ersätta uppkommen
skada.

170
§3 Passagerare vare skyldig att stäUa sig till noggrann efterrättelse allt vad
med avseende å ordning och skick ombord föreskrives.

Vad
i 54 och 61 §§ sjömans- Vad i 24, 51 och 54 §§ sjö-

lagen
är stadgat med avseende å manslagen (1973: 000) är stadgat sjöman gälle ock
för passagerare, med avseende å sjöman gälle ock

för
passagerare.

346 §*

På svenskt fartyg skall, till det På svenskt fartyg skall, till det

antal och mot den ersättning som antal och mot den ersättning som

Konungen fastställer, medtagas Konungen fastställer, medtagas

svenskt sjöfolk, vars hemsändan- sjöman, som har fått till fri resa

de det åligger konsul att besörja enligt 29, 31 eller 32 § sjömansla-

eller som äger rätt till fri hemresa gen (1973: 000) eller vars resa till

enligt 26 § sjömanslagen, till be- hemorten det eljest kan åligga

stämmdseorten eller arman hamn, konsul att besörja, till bestämmel-

som fartyget skall anlöpa under seorten eller annan hamn, som

resan. Utan betalning skall med- fartyget skall anlöpa under re

tagas urna innehållande askan ef- san. Utan betalning skall medtagas

ter avliden svensk befälhavare el- urna innehållande askan efter av-

ler sjöman samt, såvitt det kan liden svensk befälhavare eller sjö-

«
Senaste lydelse 1967:48. ' Senaste lyddse 1936: 276. Senaste lyddse
1967:48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ske
utan olägenhet, hans efterlämnade effekter. Fartygets befälhavare är ansvarig
för att dessa skyldigheter iakttagas.

Konungen
äger förordna, att bestämmelserna i första stycket skola gälla även i fråga om
befälhavare eller sjöman från annat land, hans aska eller efterlämnade
effekter.

Föreslagen lydelse

man
samt, såvitt det kan ske utan olägenhet, hans efterlämnade effekter. Fartygets
befälhavare är ansvarig för att dessa skyldigheter iakttagas.

Konungen
äger förordna, att bestämmelserna i första stycket om medtagande av avliden
befälhavares eller sjömans aska eller efterlämnade effekter skola gälla även
i fråga om avliden befälhavare eller sjömaii från annat land.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom förordnas,
att 3 kap. 7 §, 9 kap. 1, 3 och 11 §§ samt 10 kap. 3 § lagen (1965: 719) om
säkerheten på fartyg skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse 3 KAP.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om arbetstiden ombord
gälla särskUda bestämmelser. Även om användande i skeppstjänst av minderårig
är särskilt stadgat.

Om arbetstiden ombord
gälla särskilda bestämmelser. Även om minimiålder för fartygsarbete är särskilt
stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9
KAP.

1
§ Enligt vad i sjölagen stadgas åligger det befälhavaren att tillse.

att

fartyget
är i behörigt skick med avseende på sjövärdighet, anordningar till förebyggande
av ohälsa och olycksfall, lastning och bemanning.

Redaren skall anställa den som ingår i minimibesättning och tillhör
däcks- eller maskinavdelning-

3 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redare eller den som i
redarens ställe bmkar fartyget, befälhavaren och den sona eljest leder ar-

2
Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

Redare eller den som i
redarens ställe brakar fartyget, befälhavaren och den som eljest leder ar-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 18

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

bete
ombord skola iakttaga allt bete ombord skola iakttaga aUt

som med hänsyn till arbetets na- som med hänsyn till arbetets na

tur och de förhållanden, under tur och de förhållanden, under vil-

vilka arbetet bedrives, samt om- ka arbetet bedrives, samt ombord-

bordanställds ålder, yrkesvana och anställds ålder, yrkesvana och öv-

övriga förutsättningar för arbetet riga fömtsättningar för arbetet

skäligen kan fordras för att fö- skäligen kan fordras för att före-

rebygga att ombordanställd ådra- bygga att ombordanställd ådrager

ger sig ohälsa i följd av arbetet sig ohälsa i följd av arbetet eller

eller drabbas av olycksfall däri. drabbas av olycksfall däri eller för

att eljest trygga sjösäkerheten.

Ombordanställd
är pliktig att använda befintiiga skyddsanordningar, noga följa denna lag eller
föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen samt i övrigt iakttaga tillbörlig
försiktighet och, i vad på honom ankommer, medverka till förekommande av
ohälsa eller olycksfall. Ombordanställd är skyldig att använda personlig
skyddsutrastning under arbetet och väl vårda den.

Det
åligger befälhavaren att särskUt tillse, att minderårigs användande i arbete
på fartyg icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning eller
annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling. Kan
minderårigs användande till visst slag av arbete medföra synnerlig fara i något
av nu nämnda avseenden, får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva särskilda villkor för minderårigs användande till sådant arbete
eller förordna att minderårig icke får användas därtill.

11
§

Bestämmelserna i 210 §§ gäl- Bestämmelserna i 1 § andra

la
icke utiändskt fartyg. stycket och 210 §§ gälla icke

utländskt
fartyg.

10
KAP,

3
§

Iakttager
befälhavare icke de föreskrifter om minimibesättning, som med stöd av denna lag
fastställts att gälla för fartyget, dömes till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.

Gärning
som avses i första stycket skall icke medföra ansvar, om lämplig person som
varit kvalificerad till befattningen icke kunnat erhållas i senast besökta
hamn och detta föranlett att de uppställda fordringarna på kvalifikation hos
medlem av minimibesättning icke blivit uppfyllda för viss tjänst ombord.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 19

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Anställes
den som ingår i minimibesättning och tillhör däcks- eller maskinavdelningen
av annan än redaren, dömas redaren och befälhavaren till dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

Visar redaren eller befälhavaren att han gjort vad på honom skäligen
ankommit för att förhindra förseelsen, är han dock fri från ansvar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

4
Förslag till

Lag
om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom
förordnas, att 10 och 12 §§ sjöarbetstidslagen (1970:105) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10
§ Överstiger den ordinarie arbetstiden

a)
40 timmar i veckan i fall på
vilket 5, 7 eller 9 § äger tillämpning,

b) 80 timmar under en fast period av två veckor i fall
på vilket 6 § äger tUlämpning,

skall
för överskjutande tid utgå vederlag i form av fritid i hamn eller på annat sätt
enligt vad som fastställts i kollektivavtal, som tillkommit i den ordning som
anges i 2 § tredje stycket.

Från
den tid för vilken vederlag utgår avräknas ledighet som sjömannen åtnjutit
enligt 51 § tredje stycket sjömanslagen (1952: 530).

12
§ Sjöman får åläggas högst 16 timmars skeppstjänst under 24 timmar i följd.

Sjöman
skall under 24 timmar Sjöman under sexton år skall

i
följd beredas tUlfälle att vila un- varje dygn under tiden mellan

der sammanhängande tid av till- klockan 20 och klockan 8 beredas

räcldig längd. tillfälle att vila under samman-

hängande
tid av minst nio timmar. Annan sjöman skall under 24 timmar i följd beredas
tillfälle att vila under sammanhängande tid av tillräckUg längd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Den
som ålägger anställd arbetstid i skeppstjänst skall taga skälig hänsyn till
arbetstid i annat arbete som den anställde utför för samma arbetsgivare.

Skeppstjänst,
som avses i 11 § tredje stycket ac, får åläggas sjöman utan hinder av första,
andra och tredje styckena.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971:199) om anstäUningsskydd fÖr vissa arbetstagare

Härigenom
förordnas, att 2 § lagen (1971: 199) om anställningsskydd för vissa
arbetstagare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
§ Bestämmelserna i 1 § gäller ej i fråga om arbetstagare som

1.
är medlem av arbetsgivarens
familj,

2.
avlönas uteslutande genom andel
i vinst,

3.
har företagsledande eller
därmed jämförlig ställning,

4.
omfattas av sjömanslagen
4. omfattas av lagen (1970: 943) (1952: 530) eller lagen (1970:943) om
arbetstid m. m. i husligt arbete, om arbetstid m. m, i husligt arbete.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

6
Förslag till

Kungörelse
om ändring i mönstringsförordningen (1961: 87)

Härigenom
förordnas i fråga om mönstringsförordningen (1961: 87), dels att 50 § skall
upphöra att gälla,

dels
att 2, 12, 13, 17, 18, 2024, 38, 51 och 54 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydeke Föreslagen lydelse

2 §
Med handelsfartyg förstås sådant fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller
resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med
handelssjöfarten, såsom bogsering, isbrytning, bärgning eller dykning.

Begreppet sjöman användes i denna förordning i samma betydelse som i
sjömanslagen (1973: 000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Befälhavare och
besättning, som tillträda tfänst å svenskt handelsfartyg med en
nettodräktighet av 20 registerton eller mera, skola påmönstras fartyget,

Sjöman, som tillträder
befattning på svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 register-ton
eller mera, skall påmönstras fartyget,

opaginerad Kontrollera mot PDF

a)
om fartyget går i utrikes fart,

b)
om fartyget går i inrikes fart
och är att hänföra till passagerarfartyg, såvida fartyget enligt gällande
passagerarfartygscertifikat må nyttjas till passagerares befordran i kustfart
eller vidsträcktare fart samt ej utgår allenast på lustresa eller annan
tillfällig resa.

13 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartygsbefälhavare äger
låta påmönstra besättning, oaktat mönstringsskyldighet enligt 12 § e] föreligger.

Fartygsbefälhavare äger
låta påmönstra sjöman eller annan person som medföljer fartyget, oaktat
mönstringsskyldighet ej föreligger.

7 fråga om den som
påmönstras enligt första stycket äga bestämmelserna i denna förordning om
sjöman motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 Svensk sjöman, som i
svensk hamn tillträder tjänst å utiändskt handelsfartyg, skall påmönstras
fartyget. Anlöper utiändskt handelsfartyg, å vUket svensk sjöman är anställd,
svensk hamn skall, om påmönstring icke redan skett, sjömannen påmönstras
fartyget innan detta avgår.

§

Svensk
sjöman, som i svensk hamn tillträder anställning på utländskt handelsfartyg,
skall påmönstras fartyget. Anlöper utländskt handelsfartyg, på vilket svensk
sjöman är anställd, svensk hamn skall, om påmönstring icke redan skett,
sjömannen påmönstras fartyget innan detta avgår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18
§1 Vid påmönstring enligt 17 § skall iakttagas

a)
att sjömannen är inskriven i
sjömansregistret och har sjöfartsbok,

b) att hinder enligt lag eller annan författning icke
möter mot hans anställning ombord å fartyget, samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

c) att mellan sjömannen
och fartygsbefälhavaren upprättas an-stäUningskontrakt, som tillförsäkrar
sjömannen dels rätt att lämna tjänsten å sådan tid, att han ej hindras fullgöra
honom såsom värnpliktig åliggande skyldighet, dels ock, om fartyget ej tiUhör
nation som tillförsäkrar svensk sjöman sådan förmån, rätt att vid

'
Senaste lydelse 1969: 311.

c) att sjömannen har
skriftligt anställningskontrakt, som tillförsäkrar sjömannen dels rätt att lämna
anställningen på sådan tid, att han ej hindras fullgöra honom såsom
värnpliktig åliggande skyldighet, dels ock, om fartyget ej tillhör nation som
tillförsäkrar svensk sjöman sådan förmån, rätt att vid sjukdom eller skada
åtnjuta fri

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

sjukdom
eller skada, i den omfattning 28 § sjömanslagen stadgar, på redarens bekostnad
åtnjuta vård och fri hemresa.

Föreslagen lydelse

hemresa
och vård i den omfattning som följer av 31 och 3840 §§ sjömanslagen (1973:
000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
anställnmgskontraktet skall ett exemplar tillställas mönstringsför-rättaren och
ett exemplar överlämnas till den anställde.

20 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frånträder påmönstrad
sjöman sin tjänst å svenskt fartyg, skall han avmönstras.

Frånträder påmönstrad
sjöman sin befattning på svenskt fartyg, skall han avmönstras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 Vid avmönstring
åligger det mönstringsförrättaren att såvitt möjligt tillse, att sjömannen
tUl-godonjutit lön och övriga förmåner enligt tjänsteavtalet samt att i övrigt
gällande föreskrifter iakttagits i samband med tjänstens upphörande.

Föreligger
överenskommelse mellan befälhavaren och sjömannen att sjömannen endast
tillfäUigt skall- lämna fartyget för att åter inom två månader tillträda tjänst
ombord, skall tillsyn enligt första stycket avse endast att vederbörlig
anteckning om avmönstringen gjorts i fartygets sjömansrulla.

Vid
avmönstring åligger det mönstringsförrättaren att såvitt möjligt tiUse, att
sjömannen tillgodonjutit lön och övriga förmåner enligt anställningsavtalet
och sådant tjänstgöringsbesked som avses i 15 § sjömanslagen (1973: 000) samt
att i övrigt gällande föreskrifter iakttagits i samband med att sjömannen
lämnar fartyget.

Föreligger överenskommelse
om att sjömannen endast tillfälligt skall lämna sin befattning på fartyget för
att tillträda den på nytt, skall tiUsyn enligt första stycket avse endast att
vederbörlig anteckning om avmönstringen gjorts i fartygets sjömansralla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När sjömansmlla, som
utfärdats enligt 34 §, upphör att gälla, skall sjöman avmönstras med iakttagande
av vad i 21 § stadgas. Den, som kvarstår i befattning på fartyget, skall
ånyo påraönstras, därvid 1416 §§ äga tillämpning.

22
När sjömansmlla, som utfärdats enligt 34 §, upphör att gälla, skola befälhavare
och besättning avmönstras med iakttagande av vad i 21 § stadgas. De, som kvarstå
i tjänst å fartyget, skola ånyo påmönstras, därvid 1416 §§ äga tillämpning.

Med
mönstring enligt denna paragraf må anstå till dess fartyget anlöper svensk
hamn eller utländsk hamn, där mönstring å svenska fartyg sker. Sådant anstånd
må ej medföra, att mönstring sker senare än tre månader efter det sjömansrallan
upphört att gälla.

'
Senaste lydelse 1969: 311.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 § 3

Mönstring förrättas av
mönstringsförrättare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frånträder sjöman sin
tjänst å ort, där mönstringsförrättare ej finnes, må fartygsbefälhavaren enligt
vad därom särskilt föreskrives vidtaga erforderliga åtgärder för avmönstringen
och därefter i första hamn, där mönstringsförrättare finnes, anmäla
avmönstringen för denne. Mönstringsförrättaren skall därvid verkställa sådan
granskning som avses i 21 § första stycket.

Frånträder sjöman sin
befattning på fartyg på ort, där mönstringsförrättare ej finnes, må fartygsbefälhavaren
enligt vad därom särskilt föreskrives vidtaga erforderliga åtgärder för
avmönstringen och därefter i första hamn, där mönstringsförrättare finnes,
anmäla avmönstringen för denne. Mönstringsförrättaren skall därvid verkställa
sådan granskning som avses i 21 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §

Mönstringsförrättare skall
tillse, att sjöman, som tillträder tjänst å svenskt fartyg, enligt sjömanslagens
bestämmelser förses med av-räkningsbok samt att fartygets befälhavare har
skeppsdagbok, maskindagbok och oljedagbok i fall där sådan dagbok skall föras
på fartyget.

Mönstringsförrättare skall
tillse, att sjöman, som tUlträder befattning på svenskt fartyg, enligt sjömanslagens
(1973: 000) bestämmelser är försedd med tjänstgöringsbesked samt att
fartygets befälhavare har skeppsdagbok, maskindagbok och oljedagbok i fall
där sådan dagbok skall föras på fartyget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 § *

Om frånträde eller
tillträde av tjänst ombord å fartyg med manskapsförteckning skall befälhavaren
göra anteckning i förteckningen samt snarast genom särskilt upprättad rapport
underrätta sjömansregistret.

Om frånträde eller
tillträde av befattning på fartyg med manskapsförteckning skall befälhavaren
göra anteckning i förteckningen samt snarast genom särskilt upprättad rapport
underrätta sjömansregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51 §=

Från villkor, som
enligt denna förordning gäller för rätt att påmönstras fartyg, må, i den utsträckning
sjöfartsverket bestämmer, undantag göras för person, som medföljer fartyget
utan att tillhöra den egentliga besättningen.

Från villkor, som
enligt denna förordning gäller för rätt att påmönstras fartyg, må, i den utsträckning
sjöfartsverket bestämmer, undantag göras för den som påmönstras enligt 13 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54
§8

Fartygs befälhavare,
som i strid mot bestämmelserna i denna förordning låter sjöman tillträda be-

Fartygs
befälhavare som i strid mot bestämmelserna i denna förordning låter
sjöman tillträda

» Senaste
lydelse 1969: 311.

* Senaste
lydelse 1969: 311.

' Senaste
lydelse 1969: 311.

« Senaste
lydelse 1969: 311.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tjänst
utan påmönstring eller frånträda tjänst utan avmönstring eller som imderlåter
att föranstalta om avmönstring, när fartygets sjömansrulla upphört att gälla,
dömes till böter.

TiU
böter dömes ock befälhavare, vilken underlåter att fullgöra vad som enligt
3739 §§ åligger honom eller vilken, utan att sådant faU föreligger som i
första stycket avses, i strid mot 1 § låter sjöman tUlträda tjänst ombord utan
att sjömannen är inskriven i sjömänsregistret.

Föreslagen lydelse

fattning
eller anställning på fartyg utan påmönstring eller frånträda befattning utan
avmönstring eller som underlåter att föranstalta om avmönstring, när fartygets
sjömansralla upphört att gälla, dömes till böter.

Till
böter dömes ock befälhavare, vUken underlåter att fullgöra vad som enligt
3739 §§ åligger honom eller vilken, utan att sådant fall föreligger som i
första stycket avses, i strid mot 1 § låter sjöman tillträda befattning eller
anställning på fartyg utan att sjömannen är inskriven i sjömansregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
kungörelse träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 25

Utdrag
av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 2 mars 1973.

Närvarande:
mmistem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM.

Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny sjömanslag m. m. och anför.

1.
Inledning

I
direktiven för 1964 års sjömanslagskommittéi, som tillkallades för att
verkställa översyn av sjömanslagen (1952: 530, ändrad senast 1972: 209),
uttalades att utvecklingen i fråga om sjömäns arbetsförhållanden under den tid
sjömanslagen (SjmL) varit i kraft medfört allt större överensstämmelse mellan
sjömäns och övriga arbetstagares förhållanden. Som exempel härpå nämndes
införandet i kollektivavtal av regler om s. k. rederianställning varigenom
sjömannen fastare knöts tUl rederiet. Denna utveckling motiverade en översyn av
lagen, varvid frågan om hur rederianställningen borde påverka lagstiftningen
var av särskild vikt. Bland de frågor som i övrigt speciellt borde beaktas
nämndes modernisering av reglema om avsked. Vidare borde utredas frågan om
stridsåtgärder vid arbetskonflikt inom sjöfarten och de därmed sammanhängande
frågorna om tjänsteplikt och lydnadsförhåliandet ombord. Bestraffningssystemet
på fartygen borde underkastas en förutsättningslös omprövning. Eftersom
lagstiftningen på SjmL:s område tUlkommit under samverkan med övriga nordiska
länder och översyn aktualiserats också i dessa, borde arbetet ske i nära
kontakt med det utredningsarbete som kunde komma till stånd i grannländerna.
Kommittén avgav den 22

'
Generaldirektören Göran Borggård, ordförande, advokaten Rolf J:son Ed-qvist,
Rederiföreningen för mindre fartyg, direktören i Sveriges redareförening,
jur.dr NUs Grenander, direktören i Svenska maskinbefälsförbundet Knut Hadmp,
förbundsordföranden i Svenska sjöfolksförbundet Gunnar Karlsson och direktören
i Sveriges fartygsbefälsförening Stig Wiebe. I utredningsarbetet har som
experter deltagit direktören i Sveriges redareförening Douglas Forssblad,
ombudsmannen i Sveriges fartygsbefälsförening Sigvard Karlbjöm och ambassadören
Hans Sköld.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 26

febraari
1971 betänkandet Ny sjömanslag (SOU 1971: 6). Betänkandet innehåller förslag
till ny lagstiftning, vilket torde få fogas tUl protokollet som bilaga.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Västra Sverige,
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
ILO-kommittén, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, sjöfartsverket,
sjömansnämnden, generaltullstyrelsen, statens avtalsverk, fiskeristyrdsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, ordföranden i arbetsdomstolen, utredningen rörande
specialstraffrätten (Ju 1956: 42), sjölagskommittén (Ju 1959: 39),
ämbetsansvarskommittén (Ju 1967: 63), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges redareförening. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska
sjö-folksförbtmdet. Utrikesdepartementet har överlämnat yttranden över
betänkandet från generalkonsulaten i Antwerpen, Genua, Hamburg, London och New
York samt från konsulaten i Marseille och Rotterdam. Rikspolisstyrelsen har
bifogat yttranden från polismyndigheterna i Stockholm och Göteborg.
Arbetsmarknadsstyrelsen har överlämnat protokoll från sammanträde den 18 maj
1971 med sjömansförmedlingsdde-gationen.

Inom
kommunikationsdepartementet har därefter upprättats promemoria angående SjmL:s
tillämplighet på person m. m. (Ds K 1972: 9). Efter remiss har yttranden över
promemorian avgetts av sjöfartsverket, sjömansnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen,
utredningen rörande ökad anstäUningstrygghet och vidgad behörighet för
arbetsdomstolen (In 1970: 30), statens jämvägar, SAF, Sveriges redareförening,
Rederiföreningen för mindre fartyg, LO, TCO, Sveriges fartygsbefälsförening,
Svenska sjöfolksförbtmdet samt Hotell- och restauranganställdas för-bimd.

Inom
kommunikationsdepartementet har därefter upprättats förslag till ny SjmL samt
förslag tUl viss följdlagstiftning, som kräver riksdagens medverkan.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 27

2.
Allmän översikt

2.1
Huvuddragen i gällande lagstiftning

SjmL
är den centrala författningen för dem som är anställda ombord. SjmL innehåller
regler om befälhavarens och besättningens tjänsteavtal. Vidare tas upp
bestämmelser om skeppstjänsten och arbetsledningen samt om de tvångsmedel som
finns för befälets utövande och ordningens upprätthållande, t. ex. åläggande av
disciplinbot. Dessutom behandlas även ansvar för vissa speciella brott, som kan
begås under anställningen ombord. Slutiigen ges regler om laga domstol i
särskilda fall.

Lagens
tjänsteavtalsbestämmelser innehåller de väsentligaste reglerna om sjöfolkets
rättigheter och skyldigheter i tjänsten. Där behandlas bl. a. frågor om
tjänsteavtalets ingående och upphörande, om lönen, om sjömannens rätt tUl fria
hemresor, sjukvård och begravning.

SjmL
bygger på grundtanken att sjömannen anställs endast för tjänst på bestämt fartyg.
Anställningen fömtsätts börja i och med att arbetstagaren tillträder tjänst på
detta fartyg och upphöra när han frånträder tjänsten där. I de fall
mönstringsförordningen (1961: 87, ändrad senast 1971: 677) är tillämplig,
motsvarar anställningstiden i huvudsak den tid under vUken arbetstagaren är
påmönstrad fartyget.

Befälhavaren
intar en central stäUning i tjänsteavtalsfrågor och har i SjmL skjutits fram i
redarens ställe som arbetsgivarpart. Befälhavarens behörighet att sluta
anställningsavtal på redarens vägnar är således uttryckligen fastslagen i
lagen. I bestämmelserna om avskedsgmnder är det befälhavaren som ges rätt att
avskeda sjöman.

Behandlingen
av befälhavarens tjänsteavtal är inskränkt tUl ett fåtal regler i jämförelse
med besättningens. Reglerna upptas i ett särskUt kapitel.

SjmL
innehåller vidare ett kapitel om skeppstjänsten, vari bl. a. behandlas
arbetsledningen ombord och allmänna skyldigheter i tjänsten, t. ex.
lydnadsplikt.

I
ett särskilt kapitel regleras disciplinbot, som innebär mistning av lön för
högst sju dagar och som kan åläggas sjöman i vissa angivna fall av en särskild
disciplinnämnd bestående av befattningshavare ombord.

SjmL
är i sin helhet tillämplig på befälhavaren och besättningen. Till besättningen
räknas dock inte personer anstäUda av annan än redaren eller befälhavaren.
Vidare omfattar lagen av redaren eller befälhavaren anställda personer, som
inte anses höra till den egentliga besättningen, t. ex. kypare, musiker och
fartygsläkare. Lagen är dessutom i vissa delar tillämplig på ombordanställda
personer, som ej antagits av redaren eller

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 28

befälhavaren,
och på sjömän, som medtas på fartyget enligt 346 § sjölagen (1891 nr 35 s. 1,
ändrad senast 1972: 208).

SjmL:s
tillämplighet i fråga om fartyg begränsas ej av bestämmelse i lagen.

Vid
sidan av SjmL:s tjänsteavtalsbestämmelser spelar numera kollektivavtalen
mellan redarnas och de ombordanställdas fackliga organisationer en avgörande
roll. Dessa avtal liksom andra särskilda överenskommelser mellan parterna
innehåller regler, som i stor utsträckning bygger vidare på och kompletterar
SjmL:s reglering. Betydelsefulla frågor avgörs numera i allt flera hänseenden
med stöd av kollektivavtalen och bestämmelserna i lagen har kommit att få
mindre praktisk användning. Därjämte förekommer att viktiga frågor bestäms i
enskilda tjänsteavtal, särskilt när det gäller det högre befälet.

Bestämmelser
med nära anknytning till SjmL:s reglering upptas vidare i sjölagen,
förordningen (1928: 49, ändrad senast 1967: 291) angående beskickningar och
konsulat samt mönstringsförordningen.

2.2 Lagstiftningen
i övriga nordiska länder

Gällande
sjömanslagar i de nordiska länderna har tillkommit som resultat av gemensamt
utredningsarbete. I redaktionellt hänseende är de ensartade, paragrafföljden t.
ex. är i stort sett densamma. De mate-rieUa reglerna överensstämmer också i
stor utsträckning. Den utvidgning som genomförts av den svenska sjömanslagens
tUlämplighet till att även avse utländska sjömän i svenska fartyg har
emellertid inte motsvarighet i övriga länder. Lagstiftningen gäller där i
princip endast det egna landets medborgare eller, såvitt avser Norge, dem som
är bosatta i landet. Som exempel på andra skiljaktigheter kan följande
uppmärksammas. I Danmark och Norge saknas den i 14 § SjmL nämnda möjligheten
att begära samråd inför nämnd vid uppsägning. Kvalifikationstiderna för fri hemresa
är olika i samtiiga länder. Fördelningen av kostnadsansvaret mellan staten och
redaren för sociala förmåner skiljer sig och disciplinnämndens sammansättning
överensstämmer ej i de olika lagarna. Ansvarsbestämmelser samt regler om laga
domstol och rättegång upptas i Norge i annan lagstiftning. I Finland inryms
forumbestämmelser i sjölagen.

I
samband med att utredningsarbetet sattes i gång i Sverige, tillsattes också i
övriga nordiska länder utrednmgar med uppgift att se över där gällande
sjömanslagstiftning.

2.3 Huvuddragen
i kommitténs förslag

Kommitténs
förslag innebär en rad ändringar både av generell och detaljmässig art. Jag
avser att inledningsvis lämna ett kortfattat sammandrag av huvudpunkterna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 29

2.3.1
Grundsynen på anställningsförhållandet

Förslaget
innebär i första hand en principieU förändring av synen på sjömannens
anställningsavtal genom en närmare anknytning tUl arbetsgivaren. Redarens
ställning som part i avtalsförhållandet skjuts i förgranden och befälhavarens
hittillsvarande arbetsgivarställning försvinner.

Sjömannen
knyts fastare tUl arbetsgivarenredaren. Kommittéförslaget bryter mot
presumtionen att den ombordanställde är bunden enbart till anställning på
bestämt fartyg. Förslaget grundas i stället på det på arbetsmarknaden till
lands gängse betraktelsesättet, att arbetsgivare och anställd står i ett
omedelbart avtalsförhållande till varandra och att anvisningen av arbetsplats
endast utgör ett led i anställningsvillkorens fullgörande.

Tiden
för skeppsarbetsavtalet omfattar med förslagets syn såväl tid när sjömannen
tjänstgör ombord på fartyg som tid när han tillfälligt är i land för semester
eller annan fritid eller för att avvakta annat fartyg, där sjömannen skall
tillträda befattning. Har ej avtalet uttryckligen sagts upp, t. ex. när
sjömannen går i land för semester, har han efter semesterns slut rätt och
skyldighet att återvända till sitt tidigare fartyg eller annan arbetsplats som
redaren anvisar.

Kommittéförslaget
binder inte avtalsparterna vid en viss typ av anställning utan medger större
avtalsfrihet. Förslaget lämnar fritt åt partema att bestämma om anställningen
skall få fastare anknytning till redaren för tjänstgöring i det eUer de fartyg
redaren anvisar eller om anställningen som hittills endast skall avse arbete
på visst fartyg. Kommittén räknar med att den erfarnare delen av sjöfolket i
snabbt ökande omfattning kommer att bindas fastare tUl rederiet. Därigenom
tillgodoses ett väsentiigt önskemål om bättre anställningstrygghet för de
ombordanställda. För rederier med flera fartyg, där arbetskraften kan bli
rörlig mellan dessa, bör en utveckling i denna riktning kunna få stor praktisk
betydelse.

2,3.2
Övriga viktiga förändringar

Kommittén
har begränsat lagregleringen. I förslaget tas i huvudsak upp regler, som ger
ett socialt grundskydd för sjömannen, och i övrigt sådana bestämmelser rörande
tjänsteförhållandet som har betydelse för säkerheten ombord. Det har medfört
att flera bestämmelser i SjmL kunnat utgå.

Redare
och anställda är till övervägande del fackligt organisationsanslutna.
Kollektivavtalens reglering täcker därför praktiskt taget hela arbetsmarknaden.
Detta har möjliggjort att ett flertal bestämmelser kunnat föras över till
kollektivavtalen. Detta gäller bl. a. bestämmelser om uppsägningstider,
löneberäkning och landgångsviUkor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 30

Flera
av de sociala förmåner som sjömannen åtnjuter ombord skall han också uppbära
under väntetid, varmed huvudsakligen avses tid när sjömannen lämnat sin
befattning på fartyget utan att samtidigt frånträda anställningen hos redaren
och han väntar på att ånyo tillträda befattning på redarens fartyg.

I
fråga om lagens tillämplighet föreslås att den skaU omfatta dem som redaren
eller befälhavaren anställt för skeppsarbete med undantag för personer, vars
arbetsuppgifter ej hänför sig till fartygets utnyttjande och endast avser
tillfälliga göromål. För personer med annan arbetsgivare föreslås att liksom
hittills enbart vissa bestämmelser skall vara tilllämpliga.

Förslaget
medför inte någon ändring i fråga om lagens tillämplighet på fartyg.

I
fråga om anställningsavtalets ingående och frånträdande föreslås en rad
ändringar. Föreskriften att befälhavaren äger att på redarens vägnar anta
besättningen har inte längre ansetts behövlig. Samtiiga anställningsavtal
skall upprättas skriftligt. Möjligheterna för sjömannen att bli fri från
anställningen vid omständighet, som anses utgöra en välfärdsfråga, har
utökats.

En
viktig nyhet är att förslaget saknar regler om när sjöman får avskedas, dvs.
skiljas från sin anstäUning utan iakttagande av avtalade villkor för
anställningens upphörande. De gamla bestämmelserna om gnm-dema för att avskeda
en sjöman stämmer inte med utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden mot
större anställningstrygghet. Frågan om när redaren får tillgripa avsked eller
uppsägning bör i stället bedömas efter gällande kollektivavtal och de normer
som utvecklar sig på arbetsmarknaden samt hänsynen till sjöfartens speciella
förhållanden. Frågan om ersättning vid avskedande löses kollektivavtalsvägen,
utom i fall där det är betingat av sociala hänsyn, t. ex. vid sjukdom eller
skada.

För
sådana fall, där f. n. avsked får tUlgripas enligt särskUda bestämmelser i
SjmL, tillgodoser kommittéförslaget säkerhetssynpunkterna genom befogenhet för
befälhavaren att sätta i land en sjöman. En sådan åtgärd, s. k. skiljande av
sjömannen från befattningen ombord, bryter ej anställningsförhållandet och kan
tillgripas vid i stort sett samma fall, som f. n. utgör gnmd för avsked.

På
varje fartyg med minst sex anställda skall finnas en skeppsnämnd, bestående av
befälhavaren som ordförande och två ledamöter. Ledamöterna representerar de
olika personalkategorierna ombord och i varje ärende skall tjänstgöra
företrädare för den kategori ärendet rör. En nyhet är att representanten för
manskapet ombord skall delta i handläggningen av samtliga ärenden.

Skeppsnämndens
uppgift är att dels utreda förhållanden av betydelse för den enskilde
ombordanställdes anstäUning och dels vara ett allmänt samrådsorgan i
anställningsfrågor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 31

Framkommer
det när nämnden gör undersökning att sjöman grovt misskött sig i tjänsten, kan
nämnden tilldela sjömannen erinran. Skulle brott begås ombord är nämnden också
skyldig att göra utredning härom.

I
fråga om de sociala förmånerna sänks kvalifikationstiden för fri hemresa vid
semester eller annan ledighet eller när anställningen upphör från 18 tUl nio
månader. Kostnaderna för de fria hemresorna skall liksom hittills bäras av
statsverket och rederinäringen med hälften vardera.

I
kapitiet om skeppsarbete är en nyhet att bestämmelserna om arbetsledningen
fallit bort. En annan nyhet är att förslaget öppnar möjlighet för en
ombordanställd att vid lovUg arbetskonflikt lägga ned arbetet utan att först
behöva säga upp sin anställning och avvakta uppsägningstidens utgång.
Förslaget slopar den rätt som SjmL tillagt befälhavaren att anlita
polismyndighet för att föra ombord sjöman, som inte kommer i rätt tid till
tjänsten eller som avviker från fartyget.

Kommittén
anser att det nuvarande disciplinbotssystemet är behäftat med så allvarliga
brister att det bör slopas. Andra medel som står till buds för att upprätthålla
ordning ombord bedöms som tillräckliga.

Förslaget
behåller i huvudsak nuvarande regler om ansvar för vissa brott. I en del fall
har modernisering skett. I andra har omskrivning måst företas med hänsyn till
ändrat innehåll i lagen i övrigt.

2.3.3
Förhållandet till övriga nordiska länder

Kommittén
har under utredningsarbetets gång hållit nära kontakt med motsvarande
kommittéer i de övriga nordiska ländema. När kommittén slutförde sitt arbete
pågick utredning alltjämt i dessa länder. Såvitt då kunde bedömas skulle endast
den finska kommittén komma att utforma sitt lagförslag enligt samma principer
som den svenska. De danska och norska kommittéerna väntades i stort sett
behålla den hittillsvarande gmnduppläggningen av sjömanslagen. Redaktionellt
sökte man anpassa sig till de svenska och finska förslagen i fråga om
kapitelindelning och paragraf följd. I fråga om innehållet väntades ett flertal
olikheter.

Kommittén
uttalar att den rättsliga överensstämmelsen mdlan de nordiska ländema bryts i
väsentliga avseenden, om det svenska förslaget och det som fömtsätts komma tUl
stånd i Finland genomförs utan att motsvarande reform vidtas för Daimiarks och
Norges del. Detta kan föra med sig praktiska nackdelar, vilka främst torde
komma att märkas på det administrativa planet, där det nordiska samarbetet
underlättas av rättslikheten. Inte minst det konsulära arbetet har haft fördel
därav. Betydelsen av den principiella skillnaden i lagarnas uppbyggnad som kan
komma att uppstå skall dock inte överdrivas. I praktiken kommer de
bestämmelser som reglerar det sociala minimiskyddet för sjömännen att även i
fortsättningen överensstämma i allt väsentiigt mellan de nordiska länderna. De
sakliga skillnader som kommer att föreligga

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 32

har
huvudsakligen sin grund i skiljaktigheter i de olika ländernas kollektivavtalsregler.
I detta hänseende har inte tUlkommit något nytt, eftersom kollektivavtalen
redan under gällande lag medfört skillnader i de nordiska sjömännens
arbetsvillkor. Dessutom regleras tjänsteavtalsrättsliga förhållanden i de
olika ländema av sådana författningar vid sidan av sjömanslagarna, som inte
varit föremål för harmoniseringssträ-vanden.

De
betydande värden som kommittén tillmäter att en ny SjmL också tiU sin
principieUa uppbyggnad närmas den gängse arbetsrättsliga synen på förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare överväger enligt kommitténs bedömning
klart de obestridliga nackdelar som ligger i att skiljaktigheter uppstår mellan
de nordiska ländemas lagar. Kommittén har därför inte sett svårigheterna att nå
nordisk rättsöverensstämmelse som något avgörande hinder mot sitt förslag.

2.4
Remissyttranden

SAF
och Sveriges redareförening tillstyrker lagförslaget i dess helhet. Även övriga
remissorgan är positiva till kommitténs förslag men framför i olika delfrågor
invändningar eUer önskemål, som jag senare skall återkomma till.

De
olikheter som kan komma att uppstå i förhållandet tUl övriga nordiska länders
sjömanslagstiftning om kommitténs förslag genomförs tas upp till behandling av
några remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om kommittén
tillräckligt beaktat de nackdelar, som kommer att vara förenade med skUda
regelsystem i de nordiska länderna. Sjölagskommittén finner det beklagligt att
hittillsvarande likformighet i lagstiftningen på detta område inte kommer att
kunna upprätthållas. Under det fortsatta lagstiftningsarbetet bÖr möjligheten
att undvika större skiljaktigheter ytterligare prövas. Svenska sjöfolksförbundet
instämmer i att det är beklagligt att samma principer inte följs i de nordiska
ländema. Inte minst med hänsyn till den fria nordiska arbetsmarknaden ligger
det ett stort värde i likalydande texter. Förbundet är emellertid helt
övertygat om att Sverige, liksom Finland sannoUkt kommer att göra, valt den
rätta linjen. Danmark och Norge kommer om några år sannolikt att följa efter.

3.
AnställningsförhåUandet

3.1
Gällande ordning

Som
jag nämnt inledningsvis innehåller SjmL en rad centrala bestämmelser om den
ombordanställda personalens tjänsteförhållanden. Sjömans anställningsvillkor
har sedan gammalt varit reglerade i lag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 33

Genom
1922 års SjmL bröts reglerna om sjömännens sociala förhållanden ut ur
sjölagen. Detsamma skedde ungefär samtidigt i övriga nordiska länder. Efter
nordiskt samarbete utfärdades nya sjömanslagar, i Danmark och Sverige år 1952,
i Norge år 1953 och i Finland år 1955.

Härefter har den svenska
lagen ändrats vid flera tillfällen. De viktigaste förändringarna avser
likställande av utländska och svenska sjömän på svenska fartyg med avseende på
sociala förmåner, sänkning av kvalifikationstiden för fri hemresa från två år
till 18 månader samt anpassning tUl brottsbalken, lagen (1965: 719, ändrad
senast 1972: 276) om säkerheten på fartyg (sjösäkerhetslagen) och lagen (1970:
215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

SjmL
bygger som jag tidigare nämnt på principen att anställningen är knuten till
visst fartyg och befälhavaren framstår i redarens stäUe som sjömannens
arbetsgivarpart.

För befälhavare och det
övriga högre befälet har i praktiken sedan gammalt tillämpats en från lagens
nyssnämnda grundkonstraktion avvikande ordning. Mellan redaren och dessa
befattningshavare träffas nämligen i regel avtal om anställning i rederiets
tjänst utan att anställningen är bunden vid bestämt fartyg. För dessa
personalkategorier bryts alltså anställningsförhållandet ej vid avmönstring
utan följer det mönster som tillämpas allmänt på arbetsmarknaden till lands;
anställningen består även om den faktiska tjänsten ombord på bestämt fartyg
upphör och tjänsteavtalet med redaren hävs först efter uppsägning.

År 1964 infördes s. k.
rederianställning i kollektivavtalen mellan Sveriges redareförening och Svenska
sjöfolksförbundet. Detta bör ses som ett första steg i en utveckling mot
stabilare anställningsförhållanden inom sjöfarten. Rederianställning kan
vinnas hos rederi, rederikoncern eller grapp av rederier. Den omfattar endast
befattningshavare med viss längre, väl vitsordad sjötjänst. För att denna
anstäUningsform skall föreligga erfordras överenskommelse i varje enskilt fall
mellan arbetsgivaren och den anställde. Avmönstring i samband med förflyttning
eller ledighet skall kunna ske utan hinder av SjmL:s och avtalens bestämmelser
om uppsägningstid och plats för avmönstring. Uppsägningstiden är vid
rederianställning 30 dagar. För den rederianställde gäller förmånligare regler
för semester, hemresa och ersättning vid sjukdom och skada. Inom färjtrafiken
är anslutningen till denna anställningsform hög. Däremot omfattar den hittills
endast en mindre del av de anställda i lastfartyg.

Organisationstillhörigheten
på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan är hög. Till Sveriges
redareförening är anslutna redare som företrädesvis har större fartyg medan de
mindre fartygens redare är medlemmar i Rederiföreningen för mindre fartyg.
Dessa föreningar omfattar tiUsammans i huvudsak den svenska handelsflottans
redare. Befälsorganisationerna representerar i genomsnitt omkring 95 % av far-

3
Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 34

tygs-
och maskinbefälet samt telegrafisterna och befattningshavarna i befälsställning
inom ekonomiavdelningen. Bland den övriga besättningen uppgår
organisationstillhörigheten till omkring 90 % av de anställda. Här förekommer
rätt stora variationer mellan olika fartyg beroende på flera faktorer såsom
fartygets storlek och fartområde, de anställdas nationalitet m. m.

3.2
Kommittén

Kommittén
behandlar de stora ekonomiska och tekniska förändringar som skett på
sjöfartsområdet och redovisar sin bedömning i fråga om utformningen av ny
lagstiftning. Jag återger här endast huvuddragen av kommitténs synpunkter (se i
övrigt SOU 1971: 6 s. 6570).

Tendensen
inom den svenska rederinäringen har liksom inom andra näringsgrenar i landet
varit koncentration av företagen till större enheter. Omvandlingen har under
senaste tid tenderat att alltmera påskyndas. Den tekniska utvecklingen på
fartygsområdet och beträffande lasthanteringen tvingar fram nyinvesteringar,
som är synnerligen kapital-krävande. Som förhållandena utvecklat sig har som
regel det stora företaget bättre förutsättningar att klara sig i konkurrensen.

Inom
dessa storföretag sköts administrationen av fartygen, last- och underhåUsfrågor
på ett helt annat sätt än tidigare från land. Omdisponering av de anställda,
entlediganden och nyanställning sker i stor utsträckning från rederikontoren.

På
det tekniska området går utvecklingen mot större fartygsenheter, specialfartyg,
högre hastighet och långt driven automation genom tekniska hjälpmedel på det
enskilda fartyget.

Förändringarna
ombord på fartygen har skett i takt med utvecklingen av fartygstyperna.
Tekniska hjälpmedel har tillförts i stigande grad. Automationen har kommit
långt exempelvis i vad gäller förtöjning, lasthantering och
framdrivningsmaskineri. Ett antal moderna fartyg seglar med periodiskt
vaktfritt maskinrum under 16 av dygnets timmar. UnderhåUet förenklas genom
standardlager i förråd ombord. Även provianthållningen ombord kan
rationaliseras genom central administration och bättre rekvisitionsförfarande.
I vissa farter inskränks underhåUs- och reparationsarbeten på fartygen för de
ombordanställda och förläggs till hamnuppehållen, där de utförs av personal
från land.

De
förändringar på det ekonomiska och tekniska området som sålunda pågår är av
vital betydelse för konkurrenskraften hos svensk sjöfart gentemot utlandet.
För kommittén har det stått klart, att personalrekryteringen till
handelsflottan är en central faktor vid bedömningen av rederinäringens utsikter
för framtiden. Svårigheterna att på såväl befäls- som manskapssidan anställa
kvalificerat folk utgör sedan lång tid ett besvärande hinder i näringen. Inte
minst den långt drivna ra-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 35

tionalisering
som kommer att prägla skeppsfarten stäUer särskUda krav på utbildning och
erfarenhet hos de ombordanställda. I praktiken betyder detta i första hand att
den nuvarande bristen på behörigt befäl samt på kunnigt och erfaret manskap
måste avhjälpas. Den komplicerade tekniken ombord kräver grandligare utbildning
för de ombordanställda. Samtidigt är att vänta att den nautiska och tekniska
utveckUngen kommer att rabba de traditionella föratsättningama för
befälsutbildningen och ställa denna inför nya perspektiv.

Man
bör ställa det kravet på den författningsmässiga regleringen av tjänsten ombord
i fartygen, att den tar hänsyn tUl de nya förhållanden som redan börjat sätta
sin prägel på sjöfartsnäringen och som kommer att dominera i framtiden.

Kommittén
utmönstrar såsom jag återkommer till senare (se avsnitt 5,2) ett stort antal
bestämmelser ur lagen men finner det inte lämpligt att helt överlämna den
tjänsterättsliga regleringen tUl kollektivavtalen. De spedella förhållanden,
som särskilt inom den utrikes farten präglar sjömansyrket, gör det motiverat
att i lagen ta upp bestämmelser, som ger ett socialt grundskydd.

Kommittén
erinrar om SjmL:s grundtanke att sjömannen anställs endast för tjänst på
bestämt fartyg, vUken konstraktion kommer tydligt till uttryck i ett flertal
paragrafer i nuvarande lag. Denna uppbyggnad av tjänsteavtalet var försvarlig
i en tid, när kommunikationerna mellan arbetsgivaren-redaren och
arbetsplatsen-fartygsledningen var bristfälliga och fartygen på annat sätt än
nu utgjorde ekonomiska enheter som förvaltades självständigt. Mot bakgranden
av dessa förhållanden skall också ses, att befälhavaren i lagen skjutits fram
i redarens ställe som arbetsgivarpart i förhållande tUl övriga
ombordanställda.

Den
nuvarande bemanningssituationen med korttidsseglare som dominerande inslag vid
rekryteringen av manskap är enligt kommittén ett allvarligt hot mot
utvecldingen av sjöfarten som näringsgren. Under-måUg rekrytering bland
manskapet motverkar den tekniska rationalisering som är nödvändig.
Rekryteringssvårigheterna är också ägnade att störa arbetstrivsdn i stort på
fartygen och minskar på det sättet attraktionen hos fartygen som
arbetsplatser. På lagstiftningssidan har SjmL central betydelse för dessa
frågor och kommittén fäster särskild vikt vid att lagen utformas så, att
föråldrade bestämmelser rensas ut och att lagen lämnar vägen fri för den
utveckling som börjat och siktar till principiellt samma anstäUningstrygghet
för sjömän som för landanställda.

Det
anses emellertid självfallet att en reviderad SjmL måste ta hänsyn tUl att
sjöfarten även framgent kommer att rekrytera en del folk som endast tillfälligt
gästspelar i sjömansyrket.

Kommittén
har sett bestämda nackdelar förbundna med att i lagen behålla den gmndläggande
presumtionen att den ombordanställde är bunden enbart till anställning på
bestämt fartyg. En sådan uppbygg-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 36

nad
av lagen är ägnad att konservera de anställningsförhållanden, som kommittén
kritiserat. Kommittén stannar därför för att låta en reviderad SjmL helt
grunda sig på det på arbetsmarknaden till lands gängse arbetsrättsliga betraktelsesättet
som innebär, att arbetsgivare och arbetstagare står i ett omedelbart
avtalsförhållande till varandra och att anvisningen av arbetsplats endast utgör
ett led i fullgörandet av anställningsvillkoren. Därmed kommer den nuvarande
legala förutsättningen att tjänsteavtalet knyter an tUl tjänst på bestämt
fartyg att falla bort och sjöfolkets tjänsterättsliga ställning att på ett
principieUt viktigt plan likställas med andra arbetstagares. De sociala och
offentligrättsliga motiv som talar för en lagreglering av sjömannens
anställningsvillkor har sin giltighet vare sig anställningsavtalet, som nu är
regel, begränsas att avse bestämt fartyg eller innefattar en fastare anknytning
till redaren. Hur tjänstgöringsskyldigheten vid denna fastare anknytning till
redaren kommer att utformas blu: en fråga som helt beror på det
anställningsavtal som parterna träffat. Det är att räkna med att avtalen, i
vart fall för den mera erfarna delen av sjöfolket, kommer att i stigande
omfattning innebära en sådan anknytning till redaren, att
anställningsförhållandet ej upphör i och med att sjömannen lämnar sin
befattning på fartyget.

Ett
anstäUningsavtal som binder sjömannen fastare till rederiet kan som nämnts
medföra skyldighet för honom att flytta över från ett av rederiets fartyg till
ett annat. Sjömannen kan, t. ex. efter semester, placeras i ett annat fartyg
där en befattning är ledig. I dessa fall kan uppkomma perioder, när sjömannen
till lands avvaktar att tillträda den nya fartygsbefattningen. Enligt avtalet
kan sjömannen under sådana förhållanden vara skyldig att fullgöra annat arbete
för redaren än det som åligger honom ombord på fartyget, t. ex. tillfälligt
kontors- eller servicearbete.

Hur
den enskilde sjömannens anställning hos redaren skall utformas bUr en fråga som
helt beror på det anställningsavtal, som redaren träffat med sjömannen.
Eftersom kollektivavtalen här spelar den centrala roUen innebär den blivande
lagens konstruktion, att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna får leda
utvecklingen mot större anställningstrygghet. Den revision av SjmL:s avsnitt
om anställningsavtalet som kommittén sålunda förordar medför en betydande
omarbetning av lagen, beroende på att den nuvarande grundsynen i så hög grad
präglat lagens innehåll.

3.3
Remissyttranden

I fråga
om förslagets grandinställning till sjömans anställningsförhållanden uttalar
samtliga de remissinstanser som tagit ställning härtill positiva omdömen och
anser förslaget väl ägnat att läggas till grand för lagstiftning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 37

Sjöfartsverket
instämmer i kommitténs beskrivning av huvuddragen av de ekonomiska och tekniska
förändringar som skett under senare år på sjöfartsområdet. Verket erinrar om
att sjösäkerhetslagen med dess centrala bestänunelser har tillkommit under den
tid som nuvarande SjmL varit i kraft. I sjösäkerhetslagen har införts ett
särskilt kapitel om ansvarsfördelningen ombord. Ett annat viktigt avsnitt är
det som reglerar systemet med minimibesättning. Verket har att fastställa
besättningens kvalitet och kvantitet. För verket har uppgiften att faststäUa
en betryggande minimibesättning från kvalitetssynpunkt varit vansklig, i all
syrmerhet som företagna rationaliseringar i fartygens drift framtvingar
reduceringar av antalet ombordanställda. En allmän målsättning från verkets
sida särskilt med beaktande av att den tekniska utvecklingen ställer
speciella krav på sjöpersonalen måste vara att verka för att kvalitativt
dålig personal hålls borta från sjömansyrket. Allt klarare har framstått
behovet av att tillföra sjöfarten en mera fast anställningsform än den
traditionella påmönstringen av visst fartyg för viss resa. Den begynnande
utvecklingen i allt flera rederier mot rederianställnmgar av sjömän måste
därför anses vara till stort gagn för sjöfarten. Verket understryker att denna
anställningsform i regel är en föratsättning för att nuvarande
rekryteringsproblem i sjömansyrket minskas och att erforderlig
vidareutbildning kan ske i yrket. I detta sammanhang hänvisar verket till den
av intemationella arbetsorganisationens (ILO:s) sjöfarts-konferens år 1970
antagna rekommendationen nr 139 om sysselsättningsproblem för sjöfolk (teknisk
utveckling). Verket ansluter sig i alla delar till kommitténs gnmdsyn och anser
att den uppläggning och det innehåll som givits den nya lagen är riktiga och
väl i överensstämmelse med vad som bör krävas av en modem SjmL.

Arbetarskyddsstyrelsen och
TCO finner det särskUt betydelsefullt att kommittén i förslaget sökt nå
överensstämmelse mellan de ombordanställdas och övriga arbetstagares arbetsrättsliga
ställning. Generalkonsulatet i Hamburg anser att denna utveckUng är tidsenlig
och att den ökar anställningstryggheten. Den närmare anknytningen mellan
redaren och sjömannen är önskvärd från konsulär synpunkt, eftersom konsulernas
ingripanden i dessa ärenden härigenom kommer att begränsas väsentligt. Svenska
sjöfolksförbundet noterar med tillfredsställelse att förslaget bryter mot
nuvarande presumtion att den ombordanställde är knuten enbart tUl anställning
på bestämt fartyg och att förslaget i stället grundar sig på det på
arbetsmarknaden till lands gängse betraktelsesättet att arbetsgivare och
anstäUd står i ett omedelbart avtalsförhållande till varandra. Följdriktigt
försvinner befälhavarens hittillsvarande arbetsgivarställning. Samma uppfattning
uttalas i huvudsak av Svenska maskinbefälsförbundet, som tillägger att
förslaget i denna del skapar förutsättningar för de fackliga organisationerna
att med redarna komma överens om och sätta upp regler för sättet att anta
sjömän och skUja dem från

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 38

anställningen.
Befälhavarens nuvarande enväldiga ställning finner förbundet vara ett
främmande element på en modern arbetsmarknad med väl utbyggda
intresseorganisationer på arbetsgivar- och löntagarsidan. SR finner det vara
bra att arbetsgivare och arbetstagare kommer varandra närmare i
avtalsförhållandet och att anvisningen av arbetsplats endast utgör ett led i
anställningens fullgörande. Generalkonsulatet i Antwer-pen anser förslaget inte
bara utgöra ett viktigt steg mot större social trygghet för sjömannen utan
också ge redaren större möjligheter att rationellt utnyttja tillgänglig
arbetskraft.

Endast
konsulatet i Rotterdam uttalar viss tveksamhet i fråga om kommitténs förslag.
Skälet är att förslaget bryter mot den syn på sjömans anställning som
återspeglas såväl i andra sjöfartsnationers lagstiftning som i de
internationella konventionerna på det sjöfartssociala området.

4.
Lagens tillämplighet

4.1
Gällande ordning

SjmL:s
tillämplighet i fråga om fartyg begränsas ej av bestämmelse i lagen. Den skaU
således tillämpas på anställda i fartyg såväl i kommersiell som i annan drift.
Någon begränsning finns inte i fråga om fartyg som ägs eller nyttjas av
offentligt organ. I praktiken har dock vissa begränsningar ansetts böra göras.
Sålunda tillämpas lagen inte på örlogsfartyg eller på mindre fartyg, där
uteslutande medlemmar av en och samma familj arbetar.

Med
örlogsfartyg förstås enligt hävdvunnen svensk terminologi flottans och
kustartilleriets fartyg samt sjöfartsverkets av flottan bemannade isbrytar-
och sjömätningsfartyg. Hit hör också maruit hjälpfartyg, dvs. fartyg som hyrs
av marinen eUer som eljest tagits ut för marinen eller tagits i anspråk av
eller tUlhandahåUits marinen.

Nuvarande
lags tillämplighet i fråga om arbetstagare inskränks tUl dem som är antagna av
redaren eller befälhavaren men gäller å andra sidan också sådan av redaren
eller befälhavaren anställd personal som ej utför egentiigt fartygsarbete, t.
ex. en arbetsstudieman. För dem som arbetar på fartyget utan att vara anstäUda
av redaren eller befälhavaren gäller enligt 71 § SjmL reglerna om minimiålder,
läkarandersökning, rätt till vård vid könssjukdom, underrättelse m. m. vid
dödsfall, redarens regressrätt mot statsverket för kostnad för viss sjukvård m.
m., lydnadsplikt och andra skyldigheter i tjänsten, medtagande av gods ombord,
vilotid för minderårig och om tvångsmedel. Det är här främst fråga om
befattningshavare som är anställda hos en av redaren antagen entreprenör, som
driver viss rörelse

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 39

ombord,
t. ex. ekonomiavdelningen eller del av denna, försäljnings-, friser-, tvätt-
eller spelrörelse.

Som nyss nämnts gäller
SjmL för anställda på fartyg som ägs eller nyttjas av det allmänna. I fråga om
offentligt anställda finns emellertid även en särskild arbetsrättslig
reglering. Efter SjmL:s tillkomst har stats- och kommunaltjänstemäns
anställningsförhållanden reglerats i statstjänstemannalagen (1965: 274, ändrad
senast 1971: 637) och kommunaltjänstemannalagen (1965: 275, ändrad 1970: 716)
samt i författningar, som utfärdats av Kungl. Maj:t med stöd av dessa lagar. I
kungörelsen (1971: 940) om tjänstemannaanstäUning för arbetstagare hos staten
föreskrivs, att sådan arbetstagare skall anställas som tjänsteman.
Statstjänstemannalagen och av Kungl. Maj:t med stöd av lagen utfärdade
författningar är sålunda tillämpliga på samtliga arbetstagare hos staten med
undantag för vissa i kungörelsen nämnda mindre gmpper, bland dem däcks- och
intendenturpersonal samt motormän på statens fiskeriundersökningsfartyg. I
övrigt regleras anställningsförhållandena av kollektivavtal i den utsträckning
3 § statstjänstemannalagen medger. För arbetstagare som tjänstgör som däcks-
eller intendenturpersonal eller motormän på statens fiskeriundersökningsfartyg
är som nämnts tjänstemannalagstiftningen inte tillämplig. Deras anställningsförhållanden
regleras av kollektivavtal, som ingåtts mellan fiskeristyrdsen och de
anställdas organisationer. Örlogsfartygen bemannas till väsentlig del av
personal tillhörande krigsmakten. I sjömätningsfartygen och isbrytarna ingår
bland besättningen även civilt anställda statstjänstemän. Detsamma gäller
vissa försvaret tillhöriga färjor och mindre fartyg. På hjälpfartyg, som inte
tillhör krigsmakten, tjänstgör likaledes civil personal. Denna står
regelmässigt under miUtärt befäl ombord under tid när försvaret disponerar
fartyget. I anställningshänseende kan förekomma att personalen inte tillhör
krigsmakten utan är anställd hos redaren av hjälpfartyget.
Statstjänstemannalagstiftningen är i så fall inte tillämplig.

Fartyg
ägda av kommuner förekommer i viss utsträckning. I anställningsförhållande med
kommun som arbetsgivare och tjänsteman som arbetstagare gäller
kommunaltjänstemannalagen. Anställningsvillkoren regleras genom kollektivavtal
utom i de avseenden där avtal enligt lagen inte får träffas. För övriga
kommunalt anställda bestäms villkoren av kollektivavtal.

De
i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen med kommun likställda organ och
inrättningar, t. ex, landstingskommun, kommunalförbund, församling eller
allmän försäkringskassa, torde f, n, inte driva sjöfart.

Även
om nuvarande SjmL i princip gäller för samtliga nu berörda offentligt anställda
arbetstagare, torde lagens bestämmelser endast i ringa utsträckning komma till
användning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 40

SjmL:s
begränsning i tiden tUl den period när sjömannen tjänstgör på fartyget eUer på
land i omedelbar anslutning tUl fartygstjänsten framgår av ett flertal
bestämmelser.

4.2
Kommittén

Liksom
SjmL upptar förslaget inte någon begränsning när det gäUer lagens tillämplighet
i fråga om fartyg.

Kommittéförslaget innebär
en förskjutning av SjmL:s tillämplighet i fråga om arbetstagare så till vida
som lagen i sin helhet i fortsättningen föreslås bli tillämpad endast på anställda,
som fullgör typiskt fartygsarbete, dvs. i praktiken på personer, som är
sysselsatta i sjömansyrkena och i dagligt tal brukar sammanfattas med uttrycket
ombordanställda. Detta kommer till uttryck i den inledande meningen av 1 §, som
begränsar lagens tUlämplighet till sådant skeppsarbete som utförs av sjöman som
har befattning ombord. Redan definitionen av begreppet skeppsarbete utesluter,
att befattning ombord kan innehas av arbetstagare, vilka är landbaserade och
går ombord endast för att utföra arbete medan fartyget ligger i hamn.
Befattning ombord innebär att det arbete som tilldelats arbetstagaren skall ha
samband med fartygets nyttjande och innefatta mera stadigvarande eller
regelbundet återkommande sysslor. Till personal med sådana uppgifter räknas
alltså inte bara medlemmarna av den egentliga besättningen utan också sådana
arbetstagare som t. ex. läkare och övrig sjukvårdspersonal. Utanför faller den
som visserligen är anställd av redaren och arbetar ombord men vars arbete inte
berör fartygets nyttjande, såsom en rederianställd konstruktör som följer med
för studier inför ett kommande fartygsbygge. Ej heller räknas hit en
arbetsstudieman, som tillfälligtvis följer med för viss utredning. Den som har
rent tillfälliga sysslor, t, ex. tillfälligt underhålls- eller
reparationsarbete, kan inte anses ha befattning ombord. Samma är förhållandet
med en rederianställd ingenjör, som följer med ett fartyg under en resa för
kontroll av instrumenteringen.

I
överensstämmelse med gällande lag (71 §) innebär kommittéförslaget att
arbetstagare, som anställts av annan än redaren, står utanför lagens allmänna
tillämpning. På dessa arbetstagare skall enligt 2 § i förslaget endast vissa
föreskrifter äga tillämpning såsom om minimiålder, om skeppsarbetet, om tvångsmedel
och om straffansvar. Det kan här vara fråga om högst olika slag av personal med
tjänstgöring ombord, t. ex. kiosk- och servicepersonal på vissa
passagerarfartyg, kontrollpersonal från ett varv, lastägares superkarg,
anställda vid speciella servicebolag eller reparatörer från ett
leverantörföretag. Sistnämnda grupper av arbetstagare har ofta endast
tillfällig tjänstgöring ombord. Det har framför allt under senare år blivit en
tendens att överlåta driften inom serviceavdelningarna, huvudsakligen på större
passagerarfartyg, på

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 41

en
företagare utanför rederiet, vilken anställer personal. I dessa fall intar
personalen i fråga om arbetsuppgifter samma ställning som om den varit anställd
i rederiet. Hittills har personal som avses här kollektivavtalsvägen
tillförsäkrats samma avtalsförmåner som övriga ombordanställda. Därmed har
dessa arbetstagare i praktiken också kommit i åtnjutande av väsentiigen samma
sociala skydd som SjmL ger. Kommittén anser inte att denna ordning rubbas genom
förslaget.

I detta sammanhang
aktualiserar kommittén en begränsning av redarens rätt att överlåta på annan
att som entreprenör anställa personal för fartygsdriften. Det kan nämligen inte
anses förenligt med redarens och befälhavarens ansvar för sjösäkerheten ombord,
att sådan personal inom däcks- och maskinavddningarna som tUlhör
minimibesättningen i sitt anställningsförhållande är beroende av arman än
redaren. En regel ' i syfte att tUlförsäkra att denna personal alltid är
anställd av redaren står i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis.
Kommittén föreslår att bestämmelse härom tas in i sjösäkerhetslagen. I övrigt
kan redaren låta bemanna sitt fartyg med personal, som anställts av annan än
redaren själv. Detta förfarande kan enligt kommittén ge driftsekonomiska
fördelar. I ett avseende kan denna klyvning av arbetsgivareförhållandet ombord
inge betänkligheter. Reglerna om sjömansskatt och sjömans pensionering är
nämligen tillämpliga endast på dem, som anställts av redaren. De sjömän som
anställts av entreprenör faller således utanför de för redaranställda särskilt
utformade skatte- och pensionssystemen. Enligt kommitténs mening finns
anledning att närmare undersöka humvida ej också de personalkategorier som det
här är fråga om bör omfattas av nämnda system. En sådan utredning har kommittén
emellertid ansett ligga utanför sitt uppdrag.

Kommittén
anför i fråga om lagens begränsning i tiden att den tjänsterättsliga reglering
som förslaget innehåller är helt motiverad av skeppsarbetets speciella förhållanden
och det egentiiga sjömansyrkets villkor. Huvuddelen av lagförslagets övriga
bestämmelser är också motiverade av förhållandena under den tid skeppsarbete utförs.
Att avtalet med sjömannen kan innebära plikt för honom att under väntetider i
land, exempelvis mellan det att han lämnat ett av rederiets fartyg och
tillträtt befattning i ett annat, utföra tUlfälligt landarbete medför ej, att
avtalet till någon del förlorar sin karaktär av avtal om skeppsarbete. Arbetet
i land är att betrakta som en bisak för att fylla ut luckor meUan perioderna av
skeppsarbete. Kommittén föreslår att redarens avtal med sjömannen om
skeppsarbete skall kunna ha en vidare innebörd än enligt gällande lag, i det
att ett sådant avtal mera generellt förutsätts kunna täcka också tid, när
sjömannen befinner sig i land. I enlighet härmed skaU i kvalifikationstid, som
hänför sig till sjömannens tjänstgöring hos redaren, inräknas även perioder,
när sjömannen vistas i land för att senare tillträda befattning på samma eller

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 42

annat
av redarens fartyg. Det har härvid intet att betyda om sjöman nen under sådana
mellanperioder utför arbete för redaren, har semester, kortare tjänstledighet
e. d. Avgörande är att avtalet under en sådan mellantid inte förändrats alt i
själva verket avse något annat än skeppsarbete.

Den förändring av lagens
formella tUlämplighet som sålunda föreslås torde enligt kommitténs uppfattning
i allmänhet inte behöva bereda några praktiska svårigheter. Som regel framgår
det redan av de enskilda bestämmelsernas utformning, om de skall tUlämpas inte
bara när sjömannen har befattning ombord på fartyg utan även under sådana
mellanliggande perioder när sjömannen befinner sig i land. I andra fall framgår
det av bestämmelsens syfte, i vilka situationer den är tillämplig. Sjömannens
lydnadsplikt i förhållande till överordnade ombord eller skeppsnämndens
befogenheter kan ej åberopas under tid, när sjömannen är på resa till fartyget
för att tillträda sin befattning där eller kvar-lämnats i en hamn för att
senare inställa sig till tjänstgöring på annat fartyg i rederiet. När det
gäller de centrala bestämmelserna i kommitténs förslag om redarens sociala
ansvar för sjömannen, nämligen 18 § om redarens skyldighet att svara för
sjömannens uppehälle i land, 31 § om rätt till lön vid arbetsoförmåga på grund
av sjukdom eller skada, 34 § om rätt till vård för sjukdom eUer skada, 36 § om
åtgärder i samband med dödsfall och 37 § om kostnad för begravning, bör dessa
bestämmelser gälla under sådana perioder av anstäUningstiden som kan betraktas
som likvärdiga med tid när sjömannen har befattning ombord. För att detta skall
vara fallet krävs att sjömannen är kvar i redarens tjänst och väntar på att
tUlträda ny befattning på redarens fartyg eller alt anställningsavtalet
uppsagts och den tid som återstår av anställningstiden efter det att sjömannen
lämnat befattningen ombord endast motsvarar uppsägningstid. För att här åsyftad
tid skall jämställas med tid i befattning fordras vidare, att sjömannen under
tiden utför arbete åt redaren eller står till dennes förfogande för detta
ändamål. Det är rimligt att med sådan tid också likställa fritid, som är
vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete. Som en
sammanfattande benämning på sådana perioder utanför tjänstgöring i befattning
på fartyget vUka omfattas av lagens nämnda sociala regler har kommittén valt
beteckningen väntetid. Häri ingår inte tid när sjömannen åtnjuter semester
eller har tjänstledighet. I detta sammanhang kan erinras om att reglema i 10 §
andra stycket semesterlagen (1963: 114, ändrad senast 1966: 422) blir
tUlämpliga i de fall att sjömannen drabbas av sjukdom under semester. Är han
sjuk när den för honom bestämda semestern börjar eller insjuknar han under
semestern är han sålunda inte skyldig att räkna sjukdagarna som semesterdagar.

Väntetidsbegreppet är sä
utformat att den nyanställde inte har väntelid förrän han har haft befattning
på fartyg. Han har sålunda inte rätt till de sociala förmåner som är
förknippade med sådan tid.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 43

Förhållandena
vid de typer av avtal, där sjömannen inte bara arbetar åt redaren i befattning
på fartyg utan också under mellanperioder i land, får enligt kommittén bedömas
annorlunda, om sjömannen i praktiken får anses ha överförts till andra
arbetsuppgifter än skeppsarbete. Rederiet kan komma överens med en befälhavare
eller en maskinchef om att denne skall lämna sjötjänsten för att vara
kontrollant vid rederiets fartygsbyggen. En matros kan sysselsättas mera
stadigvarande i rederiets landorganisation. I sådana fall är arbetet
regelmässigt ej att anse som skeppsarbete och det kan ej anses följa av ett
avtal om sådant arbete. Det faller följaktligen utanför lagens tillämpning. Tid
under vilken den anställde fullgör sådana främmande arbetsuppgifter skall i
enlighet härmed t. ex. inte kvalificera för förmåner enligt SjmL, för såvitt
inte särskild överenskommelse träffas härom. Tveksamhet om lagen skall vara
tUlämpUg kan också uppstå i sådana enstaka fall när en tillfällig landvistelse i
avvaktan på fortsatt skeppsarbete övergår till att bli en mera permanent
landanställning i rederiets tjänst. I regel torde övergången tUl stadigvarande
landanställning vara markerad genom särskUd överenskommelse med sjömannen,
genom administrativ eller kameral åtgärd från rederiets sida eller på annat
sätt soin visar att arbetsuppgifterna inte längre är att betrakta som ett led
i fullgörandet av ett avtal om skeppsarbete.

Tänkbart är också att ett
arbetsavtal endast till en mindre del avser skeppsarbete och att arbetstagarens
dominerande prestation består av annat arbete. TydUgt är att lagen blir
tUlämplig på avtalet till den del det avser skeppsarbete. Som exempel på
befattningshavare med avtal av detta slag kan nämnas anstäUda vid en
träindustri, vilka tidvis arbetar ombord på industrins bogserfartyg, tidvis i
land.

I den mån SjmL:s
bestämmelser ej är tillämpliga, får frågor om t. ex. sjömannens
anställningsförhållanden bedömas efter arbetsrättsUga grander som gäller för
landanstäUda. Det är av betydelse att man tydligt markerar när sjömannen
tillträder befattning ombord på fartyget och därigenom skapar klarhet, om han
är underkastad de särskilda villkor som gäUer under tjänstgöring ombord.
Förslaget förutsätter att ett mönstringsförfarande eller likartat institut
formellt avgränsar den period när sjömannen har befattning ombord. Däremot
förlorar mönstringen sin nuvarande tjänsterättsliga betydelse, som hänger
samman med att anställningsavtalet enligt SjmL är knutet till den faktiska
tjänstgöringen på bestämt fartyg.

4.3
Remissyttranden över kommittéförslaget

När
det gäller kommittéförslagets tillämplighet i fråga om fartyg föreslår
hovrätten för Västra Sverige att det i 1 § nya SjmL uttryckligen anges, att det
är på svenska fartyg som lagen är tillämplig.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 44

I
fråga om tillämpningen på örlogsfartyg konstaterar överbefälhavaren, att det
materiella innehållet i förslaget helt synes avse handelsfartyg och inte
örlogsfartyg. Det torde dock vara önskvärt att detta durekt framgår av
lagtexten. Sföfartsverket och statens avtalsverk utgår från att förslaget inte
skall vara tUlämpligt på örlogsfartyg.

Statens
vägverk upplyser att verket för transporter av passagerare och fordon har 122
landsvägsfärjor på 82 färjleder, vartill kommer en båtied med en båt avsedd
enbart för persontrafik. För hamn- och farledsarbeten har vägverket fem
mudderverk och två bogserbåtar. Antalet anställda på verkets landsvägsfärjor,
mudderverk och båtar uppgick år 1970 till omkring 410 personer vilket motsvarar
ca 5 % av det totala antalet av verkets arbetarpersonal. Arbetet på dessa
fartyg anknyter nära tUl arbetsförhållandena i land. Färjomas turer är korta
och överstiger som regel inte 1520 minuter. Antalet arbetstimmar per vecka för
här avsedd personal motsvarar vad som gäller för verkets landanställda arbetarpersonal.
Ingångna kollektivavtal gäller inte blott för vägverkets landanställda
arbetarpersonal utan också för färjpersonalen och för flertalet av personalen
vid mudderverken och bogserbåtama. I sjöarbetstidskun-görelsen (1970: 550)
förordnas att sjöarbetstidslagen (1970: 105) inte skall gälla i fråga om
skeppstjänst på fartyg, som tUlhör bl. a. statens vägverk. Här gäUer i stället
allmänna arbetstidslagen (1970: 103). Färj-hållningen, tUl vilken större delen
av den aktuella personalen är hänförlig, utgör en del av väghållningen. I den
mån färjförbindelse på gnmd av ishinder inte kan upprätthållas, sysselsätts
personalen med vägunderhållsarbete i land. Personalen på vägfärjorna är i
betydande omfattning med avseende på arbetsuppgifterna att jämställa med
verkets landanställda arbetarpersonal. Frågor rörande anställningsvillkor och
socialt grandskydd för denna personal är i sina detaljer reglerade genom
koUektiv-avtal. Den nya lagen bör därför enligt verkets mening utformas så, att
den inte blir tillämplig på personalen på verkets landsvägsfärjor, båtar och
mudderverk.

Enligt
sjöfartsverket bör frågan om lagens tillämpning liksom hittUls överlämnas till
den allmänna rättstillämpningen. I princip blir förslaget tillämpligt på
fartyg tillhörande sjöfartsverket, statens järnvägar, fiskeristyrdsen, statens
vägverk, tullverket och polisväsendet. Eftersom förslaget är tillämpligt på
privatägda fartyg bör det i princip också gäUa beträffande statsägda fartyg.

Fiskeristyrdsen
uppger, att på de tre undersökningsfartyg som är i drift endast några få av
befälet är löneplansanställda. För övriga anställda gäller kollektivavtal.
Enligt styrelsens uppfattning torde det inte vara möjligt att under nuvarande
anställningsformer undanta dessa fartyg från lagens tillämpningsområde.
Befälhavaren på fiskeriundersökningsfartyget Skagerak avstyrker emellertid att
förslaget blir tUlämpligt på fiskeristyrdsens fartyg, eftersom SjmL tillkommit
uteslutande med

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 45

tanke
på handelsfartygen. Förhållandena på undersökningsfartygen skiljer sig klart
från dem på handelsfartyg.

Generalkonsulatet
i Hamburg ifrågasätter om förslagets regler angående skriftligt
anställningsavtal och avräkningsbok skall vara tillämpliga också på
handelsfartyg med en bmttodräktighet under 20 registerton och på lustfartyg.
Lagen bör innehålla en definition av vad som avses med fartyg.

När
det gäller lagens tillämplighet i fråga om arbetstaga r e tar Svenska
sföfolksförbundet upp frågan om behandlingen av personal som anställts av annan
än redaren. Enligt förbundet länrnar redare för passagerarfartyg i stor
omfattning ut arbetsuppgifter inom ekonomiavdelningen ombord på entreprenad. Av
entreprenören anställd personal omfattas ej av lagens grundskydd. Detta är
otillfredsställande i beaktande av att denna personal till klart övervägande
del är bona fide sjöfolk, som tidigare varit anställt av redare. Genom att föra
över arbetsuppgifter ombord tUl entreprenör har redaren möjlighet att beröva
den anställde hans sociala rättigheter enligt SjmL. Detta kan t. o. m. ske utan
att personalen underrättas härom. Enligt förbundets uppfattning är det rimligt,
att lagen tillämpas på samtiiga anställda, om det ej är fråga om person som
utför kortvariga och tillfälliga göromål.

LO
finner det vara förvånansvärt att kommittén funnit befogat att skapa lagliga
möjligheter till en social kategoriklyvning mellan olika arbetstagare på ett
och samma arbetsställe som här har skett. Dessa sociala skillnader och denna
brist på jämlikhet kan tUI yttermera visso uppkomma enbart genom att redaren
tUl aiman fysisk eUer juridisk person på entreprenad lämnar över vissa
arbetsuppgifter på fartyget, ett förhållande som möjliggör för redaren att på
ett enkelt sätt avhända sig det sociala ansvaret för stora grupper av
ombordanställda och följaktligen kringgå SjniL:s bestämmelser. En sådan
lagstiftning är enligt organisationens mening klart olämplig och helt
oacceptabel, särskilt som de ekonomiska följderna av en fullt ut verkande SjmL,
som ger samtliga ombordanställda samma sociala gmndskydd, mycket lätt kan och
lämpligen skall regleras mellan redaren och entreprenören i entreprenadavtalet.

Spörsmålet
om lagens tiUämplighet i fråga om arbetstagare tas upp av sjöfartsverket ur en
annan synvinkel. Verket påpekar att lagen behandlar frågor som regleras i
gällande avtal för statstjänstemän. Det kan därför ifrågasättas om föreskrifter
om sådana förhållanden bör göras dispositiva eller undantas från tUlämpningen
beträffande statstjänstemän. Det bör ankomma på statens avtalsverk att skapa de
tjänsteavtalsmässiga förutsättningar som kan föranledas av den nya lagen.
Statens avtalsverk konstaterar att lagen blir tUlämplig på t. ex.
ombordanställda statstjänstemän. Deras anställningsförhåUanden regleras i
statstjänstemannalagen och i författningar som Kungl. Maj:t utfärdat med stöd
av lagen. I de

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 46

fall
samma eller liknande spörsmål regleras både i SjmL och i statstjänstemannalagen
bör uttryckligen föreskrivas vad som skall gälla. Enligt avtalsverkets mening
bör statstjänstemannalagen och därtUI anslutande författningar gälla fullt ut
även för sådana statstjänstemän som är ombordanställda. Om så skall vara faUet,
bör erinran därom tas in i ny SjmL. Möjligen bör statstjänstemannaområdet helt
undantas från lagens tillämplighet. Motsvarande bör enligt avtalsverkets mening
gälla vid konkurrens mellan SjmL och kommunaltjänstemannalagen med därtill anslutande
författningar.

Kommitténs
uttalande om lagens begränsning i tiden och förslag att införa begreppet
väntetid, under vUken tid sociala förmåner skall utgå, godtas av de
remissinstanser som uttalat sig i frågan. Kommitténs begränsning av väntetiden
tUl att ej omfatta tiden från det sjömannen anställs fram tUls han första
gången tillträder befattning på fartyg uppmärksammas av flera remissinstanser.
I ett av arbetsmarknadsstyrelsen från sjömansförmedlingsdelegationen infordrat
yttrande framhåller arbetstagarrepresentanterna i delegationen, att kommittén
härigenom inte fullföljt gmndsynen om tUlräckligt anställningsskydd för
arbetstagaren. Detta skydd borde omfatta tiden från den tidpunkt när anställningen
avtalats till dess den tillträds ombord på fartyget. Den anställde står under
derma tid till arbetsgivarens förfogande. Sveriges fartygsbefälsförening.
Svenska maskinbefälsförbundet och TCO ger uttryck för samma uppfattning.
Maskinbefälsförbundet framhåller dock att denna tid enligt den arbetsrättsliga
praxis som tillämpas f. n. täcks in av redar-skyddet. Förbundet föratsätter att
denna praxis kommer att bestå. Generalkonsulatet i New York anser att
tolkningssvårigheter avseende uttrycket väntetid är att förutse. Framför allt
saknas klar gräns mellan väntetid och semester. Detta kan ha betydelse eftersom
vissa sociala förmåner utgår under väntetid men inte under semester.

4.4
Departementspromemoria om sjömanslagens tillämplighet på person m. m.

4.4.1
Allmänt

1
anledning av den kritik som förts fram från arbetstagarhåU mot korrunitténs
förslag att tUlämpa ny SjmL i sin helhet endast på redaran-ställd med befattnmg
på fartyg, har inom departementet upprättats promemoria (Ds K 1972: 9), vari
frågan om lagens tillämplighet på den som inte är anställd hos redaren
behandlas. Vidare tas upp frågan om lagens tillämplighet i vissa fall när
svenskt fartyg är bortfraktat till utlandet. Här avses bortfraktning på sådana
villkor att befraktaren inte bara har den kommersiella kontrollen över
fartyget, t. ex. vid tidsbort-fraktning, utan också den nautiska kontrollen
såsom vid skeppslega el-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 47

ler,
med dess engelska term, hare boat charter. Befraktaren driver fartyget-för
egen räkning. Han bemannar, utrastar, provianterar och bunkrar det samt
betalar löpande underhåll under certepartitiden. Bare boat-befraktaren övertar
således i huvudsak alla redarfunktioner. I en del fall förekommer att redaren
anställer viss personal i befälsställning. På handelsfartyg förekommer i viss
utsträckning arbetstagare anställda av annan arbetsgivare än redaren. En dd av
dessa arbetar på fartyget endast när det ligger i hamn. De arbetstagare som
följer med fartyget kan främst med hänsyn till det arbete som de utför ombord
delas in i två grapper med helt olika funktioner. I det ena faUet gäller det anställda
hos arbetsgivare, som antagits av redaren som entreprenör för viss del av
fartygets drift (entreprenöranställda). I det andra fallet avses arbetstagare
hos varv eller annan leverantör eller hos särskilt underhålls- eller
serviceföretag (resereparatörer).

4.4.2
Entreprenöranställda

Sådana
anställda förekommer f. n. uteslutande på passagerarfartyg och arbetar såväl i
befäls- som i manskapsställning. Deras arbetsuppgifter är av stadigvarande art
ombord. Således förekommer inom passagerarfartygsdriften att redaren lämnar ut
driften av hela ekonomiavdelningen på entreprenad. I andra faU kan det vara
fråga om en del av denna verksamhet, t. ex. kioskförsäljning eller det s. k.
kallskänkeri-arbetet. Vidare förekommer att rederier på samma sätt lämnar ut arbetet
med tvätt av linne. Det är vidare vanligt att spelverksamhet ombord, t. ex
roulette och bingo, drivs av självständig företagare. Samma kan vara
förhållandet när det gäller musikunderhållning. Entreprenören kan vara fysisk
eller juridisk person. I flera fall är det fråga om utländska företagare.
Antalet entreprenöranställda kan f. n. uppskattas tUl drygt 500 personer. För
flertalet av dessa har Svenska sjöfolksförbundet träffat överenskommelser med
entreprenörerna om löner och andra anställningsvillkor. Härigenom tUlförsäkras
de anstäUda samma kollektivavtal sförmåner som gäller för redaranställda
arbetstagare i motsvarande befattningar. Dessutom förbinder sig redaren i avtal
med sjöfolksförbundet att tUlse att av entreprenör anställd personal får de
löner och sociala förmåner som utgår till motsvarande personal enligt
kollektivavtal, som är gällande för rederiet och till förbundet anslutna
medlemmar. Uppfyller inte entreprenören sina skyldigheter skall redaren träda
in och fullgöra dessa.

Enligt det danska
förslaget tUl ny sjömanslag skall lagen tUlämpas på redarens avtal med sjöman
om "skibstjeneste". Lagen gäller inte dem som endast arbetar ombord
medan fartyget ligger i hamn. På dem som utför annat arbete än
"skibstjeneste" eller är anställda av annan arbetsgivare än redaren
gäller endast vissa uppräknade regler, i huvud-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 48

sak
motsvarande dem i det svenska kommittéförslagets 2 §. En nyhet är att
vederbörande minister föreslås få rätt att föreskriva att endast dessa i lagen
särskilt uppräknade regler skall vara tillämpliga på personer, som redaren
anställt för arbete i passagerarfartygs ekonomiavdelning. Den danska kommittén
har inte ansett nödvändigt att definiera begreppet "skibstjeneste". I
motiven uttalas att begreppet i överensstämmelse med den traditionella
uppfattningen omfattar arbete, som har anknytning tUl fartygets drift och som
utförs av arbetstagare som följer med fartyget.

I det norska förslaget,
som i denna fråga i huvudsak stämmer överens med gällande rätt, anges i 1 §
punkten 1 att lagen skall tillämpas på alla som är anställda av redaren eller
befälhavaren till "arbeid på skip" med undantag for dem som bara
arbetar ombord medan fartyget ligger i hamn. På dem som är anställda av annan
arbetsgivare för "arbeid på skip" tillämpas endast vissa i lagen
uppräknade bestämmelser, i huvudsak Överensstämmande med det svenska
kommittéförslaget. Man gör dock inte någon ändring i fråga om de från svenska
förhållanden avvikande reglerna för "restaurasjonspersonalet", för
vilka huvuddelen av lagen, t. ex. reglema om tjänsteavtalet, skeppstjänsten och
skyddet mot uppsägnmg, gäller, oavsett om redaren eller annan är arbetsgivare.

4.4.3
Resereparatörer

I
den andra grappen av arbetstagare ombord med annan arbetsgivare än redaren,
resereparatörema, torde inte återfinnas någon med befälsfunktioner ombord. Som
regel utför de visst kortvarigt uppdrag ombord, t. ex. översyn eller
reparation av del av framdrivningsmaskineriet eller annan särskUd
utrastningsdetalj men till gruppen får också räknas garantipersonal från varv,
vilken kan stanna under relativt lång tid ombord i fartyget, upp till ett
halvt år. Företag som tillhandahåller redaren service genom resereparatörer
har i stor utsträckning specialiserat sig på arbeten av detta slag.
Resereparatörema har därför vanligen sin huvudsakliga sysselsättning förlagd
till fartyg i hamn och till sjöss, varvid de flyttar från det ena fartyget
till det andra. I några fall har rederier dotterföretag som på detta sätt
lämnar service för fartygs skötsel. Arbetsuppgifterna är vanligen inte av
sådan art att de annars regelmässigt utförs av den egentiiga besättningen. Det
är ofta specialistarbeten. Som regel är det fråga om tillfälliga
arbetsuppgifter, som inte har med det sedvanliga ratinarbetet ombord att göra.
Arbetet kan dock omfatta uppgifter som vanligen sköts av den egentliga
besättningen. Härigenom minskas omfattningen av besättningens arbetsuppgifter,
vilket kan medföra en nedskärning i antalet medlemmar. Förekomsten av
resereparatörer har emellertid inte någon inverkan på omfattningen av den
minimibesättning som sjöfartsverket skall faststäUa på fartyg enligt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 49

sjösäkerhetslagen.
AnstäUningsvillkor för garantipersonal och resereparatörer regleras vanligen
genom kollektivavtal. Dessa träffas i endast ringa utsträckning av de
ombordanställdas organisationer.

4.4.4
I promemorian angivna riktlinfer för ny lagstiftning i fråga om
entreprenöranställda och resereparatörer

I
promemorian utvecklas de närmare förhållanden under vilka dessa arbetstagare f,
n. används och ges en prognos för kommande utveckling. Däri redogörs också för
den utsträckning i vUken dessa arbetstagares förhållanden regleras i
sjöarbetstidslagen, mönstringsförordningen, sjömansskatteförfattningama i de
nordiska ländema, sjömanspensions-kungördsen och i förslag tUl ändringar i
sjölagen. Jag hänvisar här till promemorian (s. 59, 15 och 2324).

Det
konstateras i promemorian att det finns anledning att i det fortsatta
lagstiftningsarbetet utgå från att arbetstagare med annan arbetsgivare än
redaren kommer att finnas på fartygen också i fortsättningen. Beträffande
frågan om det finns skäl att som för den redaranställda besättningen närmare
reglera deras förhållanden i SjmL påpekas att det utmärkande för lagen är att
den ger föreskrifter för situationer som är speciella för den fartygsanställde.
Det gäller t. ex. förhållanden när sjömannen är borta från hemlandet och när
särskild hänsyn måste tas till sjösäkerheten.

I
promemorian pekas på att man i den nya sjöarbetstidslagen, som trädde i kraft
den 1 januari 1971, sökt anpassa lagens tUlämplighet i fråga om person till de
förändringar av arbetsförhållandena ombord som har skett under senare tid.
Visserligen har definitionen i 1 § i lagen på begreppet skeppstjänst, på vilken
lagen är tillämplig, endast undergått språklig modernisering men av 1964 års
sjöarbetstidsutrednings betänkande (SOU 1969: 3 s, 79) och av
departementschefens uttalanden i proposition med förslag till ny
sjöarbetstidslag (1970: 29 s. 4041) framgår, att man tagit hänsyn till de
speciella förhållanden som gäller för entreprenöranställda och resereparatörer
inom sjöfarten. Lagen omfattar således anställda både hos redaren och annan
arbetsgivare. Vidare omfattar den såväl s. k. rutinarbete ombord som
tillfälligt arbete tUl sjöss, som inte består av mtingöromål. Med tillfälligt
arbete avses här en avgränsad arbetsuppgift ombord, t, ex, leveransservice
eller maskinreparation. Som enda begränsning i fråga om lagens tillämpning på
arbete uppställs kravet att vistelsen ombord för den som skall utföra arbetet
skall ha sådan varaktighet, att den avsevärt inskränker möjligheterna att
utnyttja fritiden. Vistelsen bör överstiga en vecka om det inte är fråga om
arbetstagare som under en längre tid arbetar till sjöss på olika fartyg och
under den tiden uppehåller sig kortare tider än en vecka på ett fartyg.

I
förslaget till lag om ändring i sjölagen förekommer vidare en änd-

4
Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 50

ring
som innebär förbättring för de entreprenöranställda. Dessa arbetstagare
föreslås nämligen bli jämställda med sjömän anstäUda av redaren när det gäller
sjöpanträtt i fartyg till säkerhet för lön eller annan gottgörelse på gmnd av
fartygstjänst.

Vidare konstateras i
promemorian att SjmL:s bestämmelser har tUl syfte att utgöra ett skydd för de
ombordanställda. Det synes i och för sig önskvärt att dessa regler omfattar så
många som möjligt av de arbetstagare som tjänstgör på fartyg. Den uppdelning
efter arbetsgivare som finns i nuvarande SjmL kan medföra otiUfredsställande
resultat för den enskUde. Frågan ställs om man inte bör söka lösningar, som
bygger på vUket arbete som utförs ombord och arbetsuppgiftens varaktighet.

En utgångspunkt bör enligt
promemorian vara att SjmL skall omfatta arbetstagare som utför arbete på
fartyg, i synnerhet dem som utför de s. k. ratingöromålen ombord. Blir
anställningsvillkor och förmåner för dessa arbetstagare beroende av om redaren
av driftstekniska skäl finner det lämpUgt att låta en entreprenör ta hand om en
del av göromålen kan resultatet bli otillfredsställande. Svenska
sjöfolksförbundet har för de entreprenöranställda som är medlemmar i förbundet
uppnått överensstämmelse med de redaranställdas viUkor, när det gäUer frågor
som är reglerade i kollektivavtal eller jämförliga överenskommelser. Skulle också
SjmL tillämpas på de entreprenöranstäUda, kommer anställningsviU-koren över
huvud taget att bli ensartade.

Det framhåUs vidare i
promemorian att det här gäller väsentliga anställningsfrågor, nämligen om
anställningens ingående och upphörande, om samråd m. m. med skeppsnämnd i
anställningsfrågor, om fri hemresa efter viss tids anställning och vid sjukdom,
om lön och vård på arbetsgivarens bekostnad till följd av sjukdom eller skada
och om arbetsgivarens ansvar för begravningskostnader. Av betydelse är vidare
att reglerna om befälhavarens möjligheter att i speciella situationer skUja ombordanställd
från hans befattning på fartyget skulle bli tUlämpliga på hela den egentliga
besättningen. Detta är av vikt för befälhavarens möjlighet att upprätthålla
ordning ombord och ersätta den som är sjuk eller beter sig olämpligt på
fartyget med annan arbetskraft.

I promemorian sägs att i
fråga om entreprenöranställda synes övervägande skäl tala för att den nya
SjmL:s regler i sin helhet skall gälla.

När det gäller
resereparatörerna regleras deras anställningsförhållanden inte av
kollektivavtal, som ingås av Svenska sjöfolksförbundet eller av någon
sjöbefälsorganisation. Deras anställningsvUlkor har ej heller berörts av
sjöfartslagstiftningen annat än i fråga om sjöarbetstidsbestäm-melserna, som
enligt vad tidigare anförts i viss utsträckning kan bli tiU-lämpliga. Det
konstateras i promemorian att skäl synes tala för att resereparatörernas
vUlkor inte skall regleras genom SjmL. Yrkande härom har inte heller
framställts av någon remissinstans i yttrande över kommittébetänkandet. Genom
att resereparatörerna och deras arbetsgivare är

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 51

spridda
över hela världen måste i många fall betydande svårigheter uppkomma, om svensk
sjömanslagstiftning skall tillämpas. Utmärkande för arbetsuppgiftema är att de
är av tiHfäUig art. Visserligen kan samma uppgift återkomma med jämna mellanrum
men arbetet har inte den karaktären att det ingår i fartygsbesättningens
sedvanliga ratinuppgifter.

På grand av de
ställningstaganden som således gjorts i promemorian ifrågasätts där om inte
den ändringen bör vidtas i kommittéförslaget, att SjmL i siu helhet omfattar
all personal som utför arbete av ratin-karaktär på fartyg. Detta arbete bör
rubriceras fartygsarbete med hänsyn tUl den terminologi som förordats i remiss
den 26 april 1972 tUl lagrådet med förslag till ändring i sjölagen m. m. Där
föreslås en indelning av begreppet fartyg i skepp och båt. Med fartygsarbete
avses arbete, som hänför sig tUl fartygets nyttjande och gäller annat än enbart
tUl-fälliga göromål. Vidare skall arbetet utföras för fartygets räkning ombord
på fartyget eller på annat ställe och av den som anställts för arbete på fartyg
och följer med fartyget. Genom denna definition omfattar lagen anstäUningsavtal
mellan redare eller annan arbetsgivare, som redaren antagit som entreprenör,
och arbetstagaren. Däremot faller resereparatörernas arbete utanför. För dessa
synes emellertid de regler av skydds- och ordningskaraktär som finns i
lagförslaget böra gälla under tid de vistas ombord. Här avses de bestämmelser
som tas upp i 2 § i kommitténs förslag. Det spelar här ingen roll vem som är
arbetsgivare eller hur lång tidsperiod arbetet omfattar. Under denna grapp av
arbetstagare bör också hänföras garantipersonal.

I promemorian behandlas
också vem som skall bära arbetsgivaransvar för arbetstagarna ombord. SjmL
nämner endast redaren som arbetsgivarpart tUl den anställde. De föreskrifter
som också gäUer arbetstagare med annan arbetsgivare utgör inget undantag från
denna regel. Samma princip gäller för kommittéförslaget. Om den nya lagen i
sin helhet skall vara tillämplig på entreprenöranställda, måste man också ta
ställning tUl de förpliktelser som kan komma att åvUa entreprenören som
arbetsgivare. I promemorian diskuteras olika lösningar. Å ena sidan kan
stadgas att vad som föreskrivs för redaren i hans egenskap av arbetsgivarpart
enligt lagen skall, när det gäller ombordanstäUd med annan arbetsgivare, i
motsvarande mån tillämpas på sistnämnde arbetsgivare. Entreprenören får ansvar
för att SjmL:s bestämmelser iakttas för hans anstäUda. A andra sidan kan tänkas
en lösning som lägger ansvaret för uppfyllandet av lagens
arbetsgivarförpliktelser endast på redaren. Denne blir i lagens mening att
betrakta som arbetsgivarpart för samtliga ombordanställda på vUka lagen gäller
i sin helhet. Slutiigen kan övervägas att använda den förstnämnda lösningen men
med det tiUägget att också redaren ansvarar för entreprenörens-arbetsgivarens
förpliktelser.

Det
uttalas att goda skäl kan anföras för envar av dessa lösningar. Såvitt kan
bedömas torde både redarens och entreprenörens ansvar

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 52

kunna
krävas ut. Avgörande för vilken lösning som skall föredras måste enligt
promemorian vara, att den anställde verkligen garanteras det sociala skydd som
han har att begära av arbetsgivaren enligt SjmL:s regler. En fråga blir då om
arbetstagaren har möjlighet att hos sin motpart kräva ut ett ansvar enligt
svenska bestämmelser. Väljs ett redaransvar kommer de entreprenöranställda i
samma läge som övriga ombordanställda, vilket måste anses tillfredsställande.
Läggs ansvaret på entreprenören konuner arbetstagaren i dessa frågor närmare
sin egentliga arbetsgivare med vilken han har haft kontakt vid avtalets
ingående. I kollektivavtalsfrågor har arbetstagaren med entreprenören att
göra, vilket arbetstagarorganisationen ansett tillfredsställande. Godtagbart
skydd för den anställde synes kunna uppnås oavsett på vem arbetsgivaransvaret
läggs enligt SjmL. Övervägande skäl kan i detta läge tala för att man söker
samma lösning i lagen som i kollektivavtalen. I promemorian redovisas därför
ett förslag där uttrycket "redaren" i kommittéförslaget i
arbetsgivarsituationer ersätts med ordet "arbetsgivaren". Den
redaran-ställde har att vända sig till sin arbetsgivare, dvs. redaren, medan
den entreprenöranställde vänder sig till sin avtalspart.

När
det gäller redarens ansvar för att entreprenören m. fl. fullgör förpliktelserna
ifrågasätts i promemorian, om detta inte bör få sådan utformning, att
arbetstagaren skall kunna vända sig direkt mot redaren, som då givetvis i
förekommande fall har regressrätt mot entreprenörenarbetsgivaren. En sådan
konstraktion förstärker skyddet för arbetstagaren. Situationer kan förekomma
där en entreprenörs arbetstagare, t. ex. vid sjukdomsfall, har svårt att snabbt
kommunicera med sin arbetsgivare. Redaren däremot har vanligen en utbyggd
agentorganisation på platser, som fartyget besöker. Arbetstagare som nu nämnts
skulle därför inte behöva att först kräva ut ifrågavarande förpliktelse av sin
arbetsgivare, vUket i vissa fall skulle kunna medföra otUlfredsställande
resultat, t. ex. i form av dröjsmål med vård.

4.4.5
Bare boat charter in. m.

Det
förekommer fall där svenskt fartyg nyttjas utan att svensk sjömanslag
tiUämpas. Här avses vissa fall när fartyget är bortfraktat till utlandet på
bare boat charter basis.

Frågan
om SjmL:s tUlämplighet i dessa fall tas upp i promemorian. Först berörs vilken
inverkan en sådan bortfraktning får på fartygets nationalitet. Ett fartyg har
i främmande land och pä det fria havet den rättsstäUning som folkrätten och
internationeUa fördrag tillförsäkrar hemlandets fartyg. Väsentiig maktutövning
i fråga om fartyg är i betydande mån förbehållen hemlandets myndigheter, om än
med viktiga inskränkningar i främmande hamn. Säkerheten på svenska fartyg är
sålimda underkastad svensk offentiig tiUsyn även utomlands och brott som
förövas ombord hör i princip under svensk domsrätt (1 § sjösäkerhets-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 53

lagen
och 2 kap. brottsbalken). Också viktiga privaträttsliga verkningar är knutna
tUl nationaliteten. FörhåUandet mellan de ombordanställda och redaren är t. ex.
i regel underkastat hemlandets lag (se t. ex. 40 § gällande SjmL).
Nationaliteten är förenad med rätt att föra hemlandets flagga, i vissa fall
också skyldighet att göra det. VUlkoren för fartygs nationalitet anses,
åtminstone i de traditioneUa sjöfartsnationerna, böra innefatta krav på verklig
anknytning tUl hemlandet. Uttryck för denna uppfattning ges i den
internationella konvention om det fria havet som antogs i Geneve år 1958.
Sverige har visserligen inte tUlträtt konventionen men det torde ej bero på
någon avvikande svensk uppfattning i sak. Den regel i konventionen som tar
sikte på att förebygga braket av s. k. bekvämlighetsflagg har härutinnan
följande lydelse i svensk översättning (art. 5:1):

Varje
stat skaU fastställa vUlkoren för att dess nationalitet beviljas fartyg, för
att registrera fartyg inom dess territorium och för rätten att föra dess
flagga. Fartyg har den stats nationalitet vars flagga de är berättigade att
föra. Det måste finnas en verklig föreningslänk mellan staten och fartyget;
särskilt måste staten i administrativa, tekniska och sociala hänseenden
effektivt utöva sin jurisdiktion över och kontroll av fartyg som för dess
flagga.

Bestämmelser
om när ett fartyg skall anses som svenskt och när registrering här i riket kan
ske finns i 1 kap. 1 och 2 §§ sjölagen. Fartyget skall vara i svensk hand till
minst två tredjedelar. Huvudredare i part-rederi skaU alltid vara svensk
medborgare och bosatt här i riket. Svenskt handelsfartyg med en
brattodräktighet av minst 20 ton skall föras in i fartygsregister.

Ett
genom bare boat charter utlejt fartygs anknytning till hemlandet kan
naturligtvis vara svag på grand av att långvariga kontrakt inte är sällsynta
och att fartyget är sysselsatt i trafik mellan från Sverige avlägsna orter.
Växlande befraktningsförhållanden synes dock inte rimligen böra påverka
nationalitetsregistreringen. Fartyget skulle således aUtjämt vara att anse som
svenskt.

Bestämmelser
som föranleds av att ett fartygs ägare bortfraktar det till utländsk befraktare
på bare boat charter basis förekommer sparsamt i svensk sjörättslig
lagstiftning. Som exempel kan dock nämnas bestämmelsen i 275 § sjölagen om att
reglema om sjöpanträtt också gäller när annan än fartygets ägare nyttjar det
till sjöfart för egen räkning.

I
och med att driften av fartyget övergår till utländsk bare boat-befraktare är
det naturligt om denne vUl bemanna det med sjöfolk av annan nationalitet än
svensk. Här gäUer vissa begränsningar. Således finns krav på svenskt
medborgarskap beträffande befälhavaren (7 § sjöbefälskungörelsen 1960: 487,
paragrafen ändrad senast 1969: 175). Enligt Kungl. brev den 10 mars 1972 tUl
sjöfartsverket gäller också förbud för utiändsk medborgare att anställas som
telegrafist i svenskt far-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 54

tyg.
Dispens härifrån kan meddelas av verket. Enligt 19 § mönstrings-förordningen
gäller som huvudregel att vid påmönstring inom riket skall tillses att
besättningen, befälhavaren inberäknad, består till minst två tredjedelar av
svenskar eller medborgare i övriga nordiska länder. Vid påmönstring utom riket
skall detta beaktas, där det kan ske.

I
övrigt innehåller den offentiigrättsliga lagstiftningen inte några uttryckliga
regler. EmeUertid finns ej heller några undantag eller dispensmöjligheter från
de svenska reglerna. Det gäUer här framför allt bestämmelserna om behörighet
och bemanning i sjöbefälskungörelsen, om sjö-säkerhetstiUsyn, minimibesättning
m. m. i sjösäkerhetslagen, om mönstring på svensk sjömansralla, företeende av
läkarintyg m. m. enligt mönstringsförordningen, om förande av
arbetstidsjournal m. m. enligt sjöarbetstidslagen och om tjänsteavtalets
ingående och upphörande enligt SjmL.

I
straffrättsligt hänseende finns bestämmelser i samtiiga här nämnda
författningar. Enligt 323 § sjölagen kan befälhavare fällas tUl ansvar om han
försummar att enligt 58 § tUlse att fartyget är i behörigt skick. TUl straff
dömes också redare om han försummar att avhjälpa fel eller brist i fartygets
behöriga skick varom han ägt eller bort äga vetskap. Vid tUlämpningen av
ansvarsbestämmelserna jämstäUs enligt 331 § med redare den som i redarens
ställe haft befattning med fartyget. EnUgt förarbetena till 331 § (prop.
1966:145 s. 213) avses med sistnämnda uttryck den som rättsligen äger
disponera över fartyget. I 36 och 37 §§ sjöbefälskungörelsen och 18 §
sjöarbetstidslagen inryms under straffansvaret också den som i redarens ställe
haft befattning med fartyget. I 10 kap. 1 § sjösäkerhetslagen läggs ansvaret
för att fartyget undergår tillsyn enligt 7 kap. i lagen på redaren eller den
som i redarens stäUe brakar fartyget. Enligt mönstringsförordningen åvUar straffansvar
endast befälhavaren.

Genom
att inga avvikelser förekommer i det rättsliga systemet finns enligt
promemorian anledning utgå från att svensk offentiigrättslig lagstiftning
fullt ut skall tillämpas på svenska fartyg utlejda genom bare boat charter. Denna
lagstiftning ger också sjömannen ett straffrättsligt väm genom att befälhavare,
redare och den som i redarens ställe nyttjar eller brukar fartyget kan ställas
tiU ansvar enligt svensk rätt om brott mot bestämmelserna föreligger.

I
promemorian konstateras att det i praktiken förekommer att svensk SjmL inte
tUlämpas på svenska fartyg. Samma gäller också bestämmelser i de övriga
författningar som nämnts. I en del fall är fartyget uthyrt på bare boat charter
basis. I andra fall gäller det när en del av driften ombord, t. ex.
ekonomiavdelningen, sköts av en utländsk entreprenör, medan fartyget i övrigt
är bemannat av redaren. Svensk lagstiftning till-lämpas i sistnämnda fall inte
på de entreprenöranställda. För de redaranställda förekommer däremot inga avvikelser.
Såvitt är känt förekom-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 55

mer
sådana förhållanden som nu nämnts f. n. i ringa utsträckning. I bare boat
charter-fallen tUlämpar befraktaren-redaren vanligen sitt hemlands
lagstiftning och kollektivavtal slutna mellan företrädare för arbetsgivare och
arbetstagare i det landet. I andra fall förekommer att entreprenören tUlämpar
de minimibestämmdser som överenskommits inom International Transport
Federation, dvs. om löner och sociala förmåner som vanligen ligger på en lägre
nivå än motsvarande svenska.

Det
uttalas i promemorian att man från redarhåll anfört flera grunder för att
utländska bestämmelser tillämpas. Det förekommer att myndighetema i den stat,
där befraktaren hör hemma eller där fartyget nyttjas, tillämpar det landets
lagstiftning i fråga om fartyget och dess bemanning. Vidare kan
arbetsmarknadsparterna i den främmande staten kräva att för det landet gällande
kollektivavtal och övrig arbetsrättslig reglering eUer praxis skall tiUämpas.
Ekonomiska skäl kan tala för att befraktaren tillämpar utiändsk rätt och
kollektivavtal. Det förekommer också att det svenska fartyget används i
samtrafik med fartyg registrerade i ett utländskt land. Detta innebär bl. a.
att den av befraktaren anställda besättningen tjänstgör vissa resor på det
svenska och andra resor på något av de utiändska fartygen. Det blir i sådana
fall omöjligt att till-lämpa olika länders bestämmelser.

I
promemorian framförs den ståndpunkten att det vid dessa förhållanden kan
övervägas att tUlskapa en dispensmöjUghet som helt eller delvis utesluter att
viss svensk lagstiftning tiUämpas. Det skulle kunna vara olyckligt om ett
absolut krav på svensk myndighetsutövning i dessa speciella fall leder tUl att
fartygsägaren registrerar fartyget i annat land eller avstår från förmånliga
avtal. Vidare framhåUs, att nationella svenska anspråk på kontroll över fartyg
och dess bemanning inte kan drivas hur långt som helst utan att riskera att bli
meningslösa genom att de inte kan upprätthållas effektivt.

En
föratsättning för dispens måste enligt promemorian vara att det från fall till
fall noga prövas om tillräckliga skäl föreligger. Möjligheten till dispens får
självfallet inte föra med sig att någon av uteslutande ekonomiska skäl och
utan att det är fullt tillfredsställande sörjt för de anställda söker komma
förbi den svenska lagstiftningen.

Dispens
från SjmL skulle enligt promemorian få förekomma både vid avtal om bare boat
charter och när entreprenör övertar viss del av fartygs drift, t. ex. driften
av ekonomiavdelningen; i sistnämnda fall endast för den personal entreprenören
anställer. Undantag bör inte förekomma när endast mindre omfattande del av
driften hyrs ut, t. ex. musikunder-håUning, försäljningsverksamhet, tvätt-
eller frisérrörelse. Skälen för undantag måste vara mycket starka. Prövning
skall ske från fall till fall.

Det
skydd som SjmL ger arbetstagaren på svenskt fartyg kompletteras i viktiga
hänseenden med bestämmelser i kollektivavtal. För undantag bör därför krävas
att både lagens och kollektivavtalens bestämmei-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 56

ser
i rimlig utsträckning har sin motsvarighet i ett regelsystem i det främmande
land vars bestämmelser avses skola tUlämpas på de anställda i fartyget eUer på
entreprenörens arbetstagare. Det bör enligt promemorian åligga sökanden att
visa att arbetstagama inte kommer att sakna ett sådant rimligt skydd. Undantag
bör alltid tidsbegränsas och avse viss begränsad fart. Ändras fartygets
fartområde väsentiigt kan ändrade fömtsättningar uppstå. Inträder i övrigt
ändrade förhållanden, t. ex, ny lagstiftning i det främmande landet eller
ändring i de avtalsvUlkor som rör fartygets besättning, kan uppstå anledning
att pröva om beslutet.

4.5
Remissyttranden över departementspromemorian

Redogörelsen
i promemorian för förekomsten av anställda ombord i fartyg med annan
arbetsgivare än redaren lämnas utan erinran av remissinstanserna. Detsamma
gäller beskrivningen av entreprenöranställdas och resereparatörers
arbetsförhållanden.

Flertalet
remissinstanser tUlstyrker att lagen i sin helhet blir tillämplig på
entreprenöranställda. Sföfartsverket uttalar att det synes riktigt att de
entreprenöranställdas sociala likstäUdhet kommer fram i lagtexten. På
kollektivavtalsområdet har de hittills haft samma förmåner som de redaranställda.
Svenska sjöfolksförbundet och LO finner det tUlfredsstäUande att det önskemål
om lagens tUlämplighet på entreprenöranställda som dessa organisationer rest
under remissbehandlingen av kommitténs betänkande kan tillgodoses på detta
sätt.

Statens
färnvägar och Hotell- och restauranganställdas förbund anser att det i princip
inte finns anledning tUl erinran mot riktlinjerna i promemorian. De anser
emellertid med hänsyn till den art av färj trafik i närfart som SJ bedriver
att anledning föreligger att överväga om inte de entreprenöranställdas
förhållanden på dessa fartyg endast skall beröras av SjmL:s skydds- och
ordningsföreskrifter. Anställningsförhållandena bör nämligen överensstämma med
dem som gäller för landanställda i motsvarande befattningar.

I
Sveriges redareförenings yttrande, i vilket SAF, Rederiföreningen för mindre
fartyg och arbetsgivarledamöterna i sjömansnämnden instämmer, anförs att det
synes anmärkningsvärt att denna detaljfråga i kommittébetänkandet skall behöva
tas upp till ytterligare övervägande. De åtgärder som vidtagits
kollektivavtalsvägen tUl skydd för de entreprenöranstäUda är helt
tillräckliga. Kommitténs förslag bör läggas till grund för lagstiftning.

I
fråga om arbetsgivaransvar för förpliktelser mot de entreprenöranställda
uttalar sjöfartsverket att den anställde i första hand bör kunna vända sig tUl
entreprenören men att redaren också bör ha ansvar för att dessa får ut sina
lagstadgade förmåner.

Någon
invändning mot att låta lagens regler av skydds- och ordnings-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 57

karaktär
gäUa för resereparatörer förs inte fram. Ingen remissinstans förespråkar att
resereparatörema skall falla under lagens tjänsteavtals-regler. Sjöfartsverket
ställer sig dock tveksamt i fråga om resereparatörer som följer med fartyget
under längre tid.

Ingen
remissinstans motsätter sig att dispensmöjlighet införs i SjmL i fall som
angivits i promemorian i fråga om fartyg som uthyrts på bare boat basis m. m.
Sveriges redareförening, med vilken förutnämnda ar-betsgivarorgan och
representanter förenar sig också i denna fråga, noterar att i promemorian förs
fram tankegångar, som visar förståelse för de problem som kan uppkomma vid
befraktning av svenska fartyg på bare boat basis. LO understryker att
dispensgivningen måste vara synnerligen restriktiv. Sjömansnämndens ordförande
och arbetstagarledamöter, LO, TCO, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska
sjöfolksförbundet yrkar att i lagtexten föreskrivs att samråd skall ske med
berörd huvudorganisation på arbetstagarsidan innan fråga om dispens avgörs.

Sjöfartsverket
anför att syftet med sjöfartslagstiftning av säkerhets-och socialkaraktär i
första hand skall vara att ge svenska medborgare i fartygen säkerhet och ett
socialt grandskydd. En dispens får inte ges sådant innehåll att Sverige
därigenom eftersätter internationella förpliktelser. Ett annat
samhällsintresse av vikt är att bereda arbetstUlfäUen åt svensk arbetskraft.
Verket understryker vidare att effektiva sanktioner måste finnas mot den som
utan dispens underlåter att tillämpa bestämmdsema i lagen eller bryter mot
meddelade dispensvillkor. Som lämpliga tvångsmedel nämns vite och
nyttjandeförbud.

4.6
Överläggningar om sjömanslagens tillämplighet för offentligt anställda

I
nuvarande SjmL och i kommittéförslaget görs, som jag tidigare nämnt (4.1),
ingen inskränkning i tillämpUgheten på dem som är anställda av staten, kommun
eller annan offentlig arbetsgivare. Jag har också anmärkt att lagen i praktiken
inte tillämpas på örlogsfartyg.

Under
remissbehandlingen av kommittéförslaget har från sjöfartsverket, statens
avtalsverk m. fl. myndigheter påpekats att för stats- och kommunaltjänstemän
gällande författningar reglerar åtskilliga av de förhållanden som tas upp i
kommittéförslaget. Man har ansett att i SjmL uttryckligen bör föreskrivas vUken
författning som skall gälla. Från myndighetshåll har också anmärkts att
övervägande del av den statliga sjöfarten drivs under sådana förhållanden, att
SjmL:s regler inte blir tillämpliga, t. ex. statens vägverks färjor, som i
allmänhet har turer inte överstigande 1520 minuter.

Jag
har i denna fråga samrått med statsrådet Löfberg.

I
kommittéarbetet på ny SjmL deltog företrädare för redarna och för de anställdas
organisationer. Kommittéförslaget har i stora delar drag av

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 58

en
förhandlingsuppgörelse. Sålunda har t. ex. föreslagits att åtskilliga
bestämmelser i nuvarande SjmL flyttas över till koUektivavtalen. Vidare har
överenskommits mellan koUektivavtalsparterna om ett flertal ändringar i
nuvarande kollektivavtal, vilka ändringar avses skola träda i kraft när ny SjmL
utfärdas.

På
samma sätt har under departementsberedningen hållits överläggningar med
företrädare för arbetsgivare och arbetstagare inom den offentliga sektom för
att skapa föratsättningar för en likartad lösning som den på den privata
sjöarbetsmarknaden.

Vid
överläggningarna har föratom representanter för kommunikations- och
finansdepartementen deltagit som företrädare för arbetsgivarsidan statens
avtalsverk och Svenska kommunförbundet och för arbetstagarsidan TCO:s statstjänstemannasektion,
SR, Statsanställdas förbund, Sveriges kommtmaltjänstemannaförbund och Svenska
kommrmalarbe-tareförbundet. Kontakt i dessa frågor har också håUits med
Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet.

Jag
vUl här nämna att arbetsgivar- och arbetstagarparterna är ense om de lösningar
som jag här senare skall redovisa.

5.
Slopande av detaljregler i gällande sjömanslag. Överföring av vissa regler till
kollektivavtal

5.1
Allmänt

5.1.1
Gällande ordning, kommitténs överväganden

SmjL:s
tjänsteavtalsbestämmelser innehåller de väsentiigaste reglerna om sjömännens
rättigheter och skyldigheter i tjänsten såsom regler om avtalets ingående och
upphörande såväl efter sedvanlig uppsägning från någondera parten som vid
förtida uppsägning, om lönen samt om rätt till fria hemresor, sjukvård och
begravning.

Vid
sidan av lagen har kollektivavtalen på området stor betydelse för de
ombordanstäUdas tjänsteavtalsförhållanden. Utvecklingen har gått mot att allt
flera frågor avgörs med stöd av kollektivavtalen och lagens bestämmelser får
mindre praktisk användning.

Redare
och anställda är till övervägande del fackligt anslutna varför
kollektivavtalsregleringen täcker praktiskt taget hela arbetsmarknaden.

Kollektivavtalen
reglerar lönens storlek, dag-, kost- och traktaments-ersättningar, arbetstider
samt anställnings- och arbetsförhållanden såsom t. ex. uppsägningstider,
frånträdandeort, förmåner vid uppläggning eller försäljning av fartyget. Vidare
regleras ersättning för förlust av personlig egendom, semester- och
vederlagsledighet samt reseförmåner i samband därmed ävensom sjukdoms- och
olycksfallsförmåner.

Enligt
kommitténs mening är det inte motiverat att i SjmL ta upp

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 59

regler,
som numera saknar självständig funktion eller som ofta medför att samma fråga
regleras parallellt i lagen och kollektivavtalen. Här avses bl.a. reglema om
uppsägningstid samt beräkning och betalning av lön. Den nuvarande ordningen
medför svåröverskådlighet. Dessa och Uknande ämnen låter sig också enklare
reglera i avtalets form, som möjliggör smidig jämkning av bestämmelserna, när
parterna är överens därom. Lagens omfattning bör begränsas till socialt
grundskydd och tUl bestämmelser om tjänsteförhållanden, vilka har betydelse för
säkerheten ombord. Kommittén föreslår därför att vissa regler i SjmL inte tas
med i ny lag. En del av reglerna är av sådan art att de helt kan slopas utan
att ersättas av annan reglering. Andra däremot är av sådan betydelse för de
ombordanställda att de bör tas med i kollektivavtalen.

För att de bestämmelser
som kommittén ansett böra föras över tiU koUektivavtalen verkligen skall vara
införda i avtalen när ny lag träder i kraft har jämsides med kommittéarbetet
pågått förhandlingar härom mellan partema på denna arbetsmarknad. Numera har
Sveriges redareförening och Rederiföreningen för mindre fartyg, å ena, samt
Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet,
å andra sidan, träffat överenskommelse om att i huvudavtalen mellan
organisationerna föra in detalj regler från gällande lag. överenskommelsen, som
skall träda i kraft samma dag som den nya SjmL, intas som bilaga 7 till
kommitténs betänkande (SOU 1971: 6 s. 222227).

Kommittén erinrar om att
det vid överföring av i och för sig viktiga bestämmelser av skyddskaraktär
uppkommer fråga om vad som händer arbetstagare vid s. k. avtalslöst tillstånd.
KoUektivavtal ingås vanligen för viss giltighetstid med bestämd uppsägningstid.
Sker ej uppsägning brakar det prolongeras ett år i sänder. Löper
kollektivavtalet ut utan att ersättas av nytt och fortgår Ukväl arbetet,
uppstår ett avtalslöst tillstånd. Det personliga avtal, som träffats med
arbetstagaren och som vanUgen i stor utsträckning bygger på kollektivavtalet,
blir i sådana fall ganska innehållslöst. Tomrammet anses emellertid, när annat
inte överenskommits, bli utfyllt av det utlupna kollektivavtalets viUkor. Denna
regel har utbUdats på arbetsmarknaden och har numera accepterats av
rättsskipningen (se NJA 1958 s. 196 och 1959 s. 562).

Av
vikt i detta sammanhang är också den betydelse kollektivavtalet anses få för
oorganiserad arbetskraft eller arbetstagare tillhörande annan organisation.
Sådan anställd kan inte på kollektivavtalet gmnda rätt tUl lön och andra
förmåner, i varje fall inte vid arbetsdomstolen, men arbetsgivaren anses
skyldig att inte tUlämpa sämre vUlkor än som föreskrivs i avtalet. Regeln har
fastslagits i arbetsdomstolen på grundval av facklig praxis som en utfyllande
dispositiv rättsregel (se t. ex. AD 1944 nr 37 och 1966 nr 2). KoUektivavtalet
tolkas i dessa faU in i det

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 60

personliga
avtalet och ger därmed innehåll åt detta, både såvitt avser rättigheter och
skyldigheter. Kollektivavtalet kan anses representera bruket vid företaget eUer
inom näringen.

5.1.2
Remissyttranden

Kommitténs
förslag att begränsa lagens omfattnuig till socialt grundskydd och tiU sådana
bestämmelser rörande tjänsteförhållandet som har betydelse för säkerheten
ombord har ansetts lämpligt av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna
fråga. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att SjmL:s detaljerade regler har
sitt ursprung i den tid då kommunikationerna mellan hemlandet och fartyget var
bristfälliga. Numera finns ingen anledning att skUja sjömans anställningsformer
från dem som är gängse på arbetsmarknaden i övrigt. Ämbetsansvarskommittén
uttalar att det, med några få undantag, kommer att råda full förhandlings- och
avtalsfrihet ifall bestämmelserna om uppsägningstid och över huvud taget om sjömanstjänstens
ekonomiska vUlkor mönstras ut ur lagen. Ämbetsansvarskommittén finner
förslaget väl ägnat att läggas tiU grund för lagstiftning.

Svenska
maskinbefälsförbundet anser det vara svårt att finna en klar princip för vad
som bör finnas i lagen och vad som bör föras över till kollektivavtalen. I
vissa fall kan det vara tveksamt om kommitténs avvägning är den rätta.
Förbundet har dock ingen erinran mot förslaget. Sveriges fartygsbefälsförening
framhåller att det ligger i sakens natur, att föreningen är tveksam till
förslaget att ta bort vissa bestämmelser ur lagen, eftersom dessa i allt
väsentligt lämnats till skydd för de ombordanställda. Föreningen vUl
sammanfattningsvis inte motsätta sig att förslaget genomförs, trots att ett
bifall, på längre sikt, kan komma att försämra de anställdas vUlkor.

5.2
De särskilda bestämmelserna

5.2.1
Gällande ordning, kommitténs överväganden

I 64
§ sjölagen uppstäUs regler om befälhavarens ställningsfullmakt för redaren. Där
hänvisas i fråga om rätt att anta och avskeda fartygets besättning tiU
bestämmelser i SjmL. Enligt 9 § SjmL har befälhavaren behörighet att ingå
anställningsavtal på redarens vägnar med fartygets besättning av såväl befäls-
som manskapsgrad. Han skall därvid inhämta förslag från eller samråda med
andra befattningshavare ombord i befälsställning.

Enligt
kommittén har praxis i anställningsfrågor utvecklat sig så, att det ofta
ankommer på olika befattningshavare i chefsställning ombord att svara för
behövlig rekrytering inom sitt ansvarsområde. Kommittén anser det inte lämpligt
att i lagen söka närmare fastslå denna behörighet att handla på redarens
vägnar i anställningsärenden. Förhållandena

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 61

varierar
efter förutsättningarna i de enskilda fallen och en legal reglering skulle på
ett otiUfredsställande sätt kunna binda utvecklingen. Ej heller finns det skäl
att behålla en bestämmelse som utsäger det självklara, att befälhavaren äger
företräda redaren i nämnda frågor. Behovet av bestämmelsen skall också bedömas
med hänsyn till att redarna numera i allt högre grad representeras av
personalchefer på rederikontoren. Här skall också beaktas, att
anställningsavtalen enligt förslaget inte förutsätts bundna tiU tjänstgöring på
visst fartyg. I ökad omfattning kommer rekryteringen till handelsflottan att
följa centrala personalplaner, som uppgjorts på rederikontoren, och denna
utveckling kommer säkerligen i hög grad att inverka på hittillsvarande praxis i
fråga om sjömans anställning. På grund härav upptar kommitténs förslag inte någon
motsvarighet tUl 9 § SjmL.

Som
en följdändring bör hänvisningen i 64 § sjölagen utgå.

Bestämmelser om sjömannens
löneförmåner finns sedan lång tid tillbaka både i SjmL och i kollektivavtal.
Kommittén anser att detta medför svåröverskådlighet och finner övervägande skäl
tala för att dessa regler samlas i avtalen. Kollektivavtalsparterna tar i den
överenskommelse som fogats till betänkandet upp flertalet av de regler som
slopas i kommittéförslaget. I överenskommelsen stadgas om när lönen skall börja
utgå och upphöra (18 § första stycket och andra stycket första meningen SjmL),
om utbetalning av lön (19 § första och andra styckena SjmL), om inbesparad lön
när personal minskas (23 § SjmL), om lön vid uppsägning på grund av väsentligt
ändrad resa (37 § SjmL) eller på grund av att fartyget ej är sjövärdigt (38 §
SjmL), om lön vid arbetslöshet på grund av fartygets förolyckande (6 § andra
stycket och 41 § andra och tredje styckena SjmL), om lön vid dödsfall och lön
till sjömans efterlevande (24 § SjmL) samt om lön efter skiljande från anställningen
av skäl som sägs i 18 § kommittéförslaget (18 § fjärde stycket och 33 § tredje
stycket SjmL). Vidare är parterna överens om att motsvarigheter till
stadgandet i 18 § tredje stycket första meningen SjmL om att lön inte skall
utgå till anställd, som avhåller sig från arbete, och tUl stadgandet i 25 §
SjmL om förskottslön inte behöver tas in i avtalen.

I
kommittéförslaget tas endast med bestämmelser om sjuklön, 31 32 §§, om
hemsändande av lön genom konsuls försorg, 60 §, om dragsedel och arbetsgivares
kvittningsrätt i dragseddsbelopp, 61 §, samt om lönens överlämnande i vissa
fall tUl konsul för utbetalning till sjömannen, 62 §.

SjmL upptar vissa
omständigheter och händelser, som anses böra medföra rätt för sjöman att få
omedelbart entledigande. I en del av dessa fall anses sjömannen kunna få
tUläggslön och förmån av fri resa med underhåll. I andra fall, där rätten
förknippas med ett i sjömannens intresse tiUkommet undantag från vad som
eljest skuUe gälla enligt avtalet, utgår inga tUläggsförmåner.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 62

Kommittéförslaget
upptar för rätt att få entiedigande i förtid flertalet av de grunder som anges
i SjmL. Rätten tUl tilläggslön regleras i likhet med huvudparten av andra
löneföreskrifter inte längre i förslaget. Motsvarighet skall enligt
avtalsparternas överenskommelse föras in i kollektivavtalen.

Enligt
39 § SjmL medges sjöman rätt att erhålla entiedigande med lön och fri hemresa
jämte underhåll enligt bestämmelserna i 34 §, om han visar att han misshandlats
av befälhavaren eller att han ombord misshandlats av andra utan att
befälhavaren givit honom påkallat skydd eller att befälhavaren förhåUit honom
försvarlig kost. Kommittén anser sig kunna konstatera att grova
missförhållanden av detta slag är utomordentligt sällsynta. Förekommer de, kan
tvivel inte råda om att den anställde har samma rätt här som vid andra grova
avtalsbrott att erhålla omedelbart entledigande och uppbära ersättning för
liden skada. Dessutom medger kommunikationema mellan fartygen och hemlandet numera
att myndigheter, redare och arbetstagarorganisationer i de flesta faU kan
ingripa, om missförhållanden av denna typ skulle uppstå. Bestämmelsen kan
enligt kommitténs uppfattning utgå ur SjmL.

Enligt
40 § SjmL kan sjömannen erhåUa entledigande om fartyget försäljs till utländsk
man eller på annat sätt upphör att vara svenskt (första stycket) eller om det
eljest övergår till ny ägare (andra stycket). I förra fallet stadgas rätt till
lön och fri hemresa enligt reglerna i 34 §. SjmL intar här den ståndpunkten att
den nye ägaren vid överlåtelse av fartyget inträder som medkontrahent i
tjänsteavtalet i den tidigare ägarens ställe. För kollektivavtalsförhållanden i
allmänhet är detta synsätt numera främmande. I enlighet med flera av arbetsdomstolen
meddelade domar (se bl.a. 1935 nr 95) gäller, att den som förvärvar en rörelse
i princip ingenting har att göra med de anställningsavtal som vid tidpunkten
för förvärvet består med den gamle ägaren.

Kommittén förutsätter att
denna allmänt vedertagna princip också skall gälla för avtal om skeppsarbete.
Säljer redaren sitt fartyg får uppsägning ske i avtalad ordning med sjöman som
tjänstgör på detta, om anställningen i rederiet ej skall fortsätta. Önskar
sjömannen följa med fartyget, måste nytt avtal träffas med den nye ägaren.
Lagförslaget upptar av dessa skäl inte någon motsvarighet till 40 § SjmL.
Regler om rätt till lön och fri hemresa med underhåll vid anställningsavtalets
upphörande i nu avsedda fall skall enligt parternas överenskommelse tas in i
koUektivavtalen.

SjmL innehåller regler som
ger rätt att avskeda såväl befälhavaren som övriga sjömän utan att bestämd
uppsägningstid behöver iakttas eller avtalets giltighetstid i övrigt behöver
beaktas. Befälhavaren kan avskedas om han har sjukdom eller skada, som gör
honom oförmögen att föra fartyget (4 §), eller om han visar oduglighet eller
gör sig skyldig tUl oredlighet eller grovt tjänstefel (5 §). Han kan dessutom

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 63

när
som helst skiljas från sin anställning av redaren (3 §). SjmL föreskriver de
förmåner i form av lön och fri hemresa med underhåll som skall utgå vid de
olika fallen av avsked. För övriga sjömän anger lagen som avskedsgrunder dels
sjukdom eller skada, som för längre tid sätter sjömannen ur stånd att fullgöra
tjänsten, eller sjukdom, som medför fara för de ombordvarande (32 §), dels
oduglighet i tjänsten eller indisdpli-närt beteende (33 §). Ifrågavarande
bestämmelser reglerar också den rätt tUl lön och fri resa med underhåll som
sjömannen kan ha vid avsked. SjmL ger också redaren rätt att avskeda sjöman
utan att någon av de angivna grunderna föreligger. I 34 § bestäms de förmåner
som i sådant fall tUlkommer sjöman, om han avskedas.

Generella lagbestämmelser
om förbud mot obefogade uppsägningar saknas i svensk rätt. I privat verksamhet
har sedan länge gällt principen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt. I en
dom från år 1932 (nr 100) förklarade arbetsdomstolen, att som huvudregel vid
ett icke tidsbestämt anställningsförhållande gäller, att arbetsgivare, lika väl
som arbetstagare, kan med iakttagande av uppsägningstid fritt säga upp avtalet
utan att ange skäl. I en senare dom (1967 nr 17) konstaterade domstolen att
dessa uttalanden alltjämt ägde gUtighet. Arbetsdomstolen erinrade i domarna om
att arbetsgivaren inte kan begagna uppsägningsrätten för ett syfte som strider
mot lag och goda seder. För denna inskränkning i den fria uppsägningsrätten har
emellertid domstolen i sin rättstillämpning dragit snäva gränser. Sålunda har
det förhållandet i och för sig att en arbetstagares skUjande från anstäUningen
framstått som obilligt ej ansetts utgöra hinder för uppsägning.

Den fria uppsägningsrätten
begränsas genom vissa särskUda bestämmelser om förbud mot uppsägning som sker
i vissa syften. Här kan nämnas lagen (1936: 506, ändrad senast 1965: 277) om
förenings- och förhandUngsrätt, lagen (1939: 727, ändrad senast 1966: 421) om
förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m.
m., arbetarskyddslagen (1949: 1, ändrad senast 1971:599), lagen (1954: 844) om
förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
m.m. och lagen (1971: 202) om vissa åtgärder för att främja sysselsättningen
av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden. Vid brott mot dessa lagbestämmelser
är arbetsgivaren skyldig att ersätta uppkommen skada. Uppsägningen kan
förklaras ogU-tig och arbetsdomstolen kan förplikta arbetsgivaren att ta
tillbaka arbetstagaren i anställningen.

För statstjänstemännen
gäller enligt 30 § andra stycket statstjänstemannalagen att "uppsägningen
får ske bara om tjänstemannen har visat bristande lämplighet för tjänsten eUer
om det finns anledning att dra in tjänsten eller om uppsägning av annat skäl är
påkallad från allmän synpunkt". Enligt stadgan (1965: 602, ändrad senast
1972: 329) om vissa

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 64

tjänstemän
hos kommuner m. fl. gäller samma begränsning av uppsägningsrätten som för
statstjänstemän.

Härutöver
finns koUektivavtalsbestämmelser mot obehöriga uppsägningar. För stora delar
av den privata arbetsmarknaden gäller enligt avtal ett visst skydd mot
uppsägning utan saklig grund. Det stora flertalet av de till SAF resp. LO
anslutna förbunden är bundna av det mellan SAF och LO träffade huvudavtalet,
som innehåller bestämmelser om uppsägning av enskilda arbetare. Har
arbetsgivaren på grund av enskild arbetares förhållande uppsagt deime och
uppstår tUl följd därav tvist, äger arbetarparten enligt huvudavtalet hänskjuta
frågan tUl avgörande inför den s. k. arbelsm.arknadsnämnden, om arbetaren har
en sammanhängande anställningstid om minst nio månader vid företaget och har
uppnått 18 års ålder.

Mellan
SAF och olika tjänstemannaorganisationer gäller huvudavtal med i huvudsak
likartade regler som gäller för LO-anslutna förbund. För statstjänstemän gäller
endast den lagfästa bestämmelse som tidigare redovisats. På den kommunala
sektorn gäller i princip att uppsägning av arbetare inte får ske med mindre
objektivt godtagbart skäl föreligger.

För
större delen av arbetsmarknaden har alltså den fria uppsägningsrätten
inskränkts genom avtal. Något avtal med liknande innehåll finns inte för
sjönäringens parter. I december 1969 tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga med
uppdrag att utreda frågor om ökad anställningstrygghet m. m. (In 1970: 30). I
direktiven framhölls som angeläget att en allsidig undersökning görs av
anställningstryggheten med tonvikten lagd på, om det stöd som utgår tiU äldre
arbetskraft vid arbetslöshet behöver kompletteras med lagstadgad trygghet i
anställning. Undersökningarna bör inte begränsas till den äldre arbetskraften
utan omfatta hela arbetsmarknaden. På grundval av resultaten bör bedömas, i
vilken mån anställningstryggheten behöver ökas ut genom lagstiftning och hur en
sådan lagstiftning lämpligen bör utformas.

Genom
lagen (1971: 199) om anställningsskydd för vissa arbetstagare har den äldre
arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter förbättrats. Arbetstagare åtnjuter
uppsägningstid av minst två månader, om han har fyllt 45 år, minst fyra
månader, om han har fyllt 50 år, och minst sex månader, om han har fyllt 55 år,
aUt imder förutsättning att han har varit anställd hos arbetsgivaren minst 24
månader under de tre senaste åren närmast före uppsägningen. Arbetstagaren
tillförsäkras lön under uppsägningstiden och likaså under viss permitteringstid.
Vidare stadgas rätt till företräde till återanställning. Bestämmelserna gäller
bl. a. ej arbetstagare som omfattas av SjmL.

I
ett den 19 januari 1973 avgivet betänkande (Ds In 1973: 1) lägger utredningen
rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen
fram förslag tUl lag om anställningsskydd och lag

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 65

om
vissa anställningsfrämjande åtgärder, vilken lagstiftning föreslås ersätta
nyssnämnda lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

Lagen om anställningsskydd
föreslås gälla aUa arbetstagare i allmän och enskild tjänst, således också dem
för vilka SjmL gäller. Av utredningens förslag vill jag här särskilt nämna
följande. Den i praxis stadfästa gnmdsatsen om arbetsgivarens fria
uppsägningsrätt ersätts av lagregler med krav på saklig grand för uppsägning.
Arbetstagaren ges rätt till omplacering, där så skäligen kan krävas, och ett
särskilt skydd vid driftsinskränkningar. Arbetstagare som har blivit uppsagd på
grund av arbetsbrist får under vissa förhållanden under ett år förtur till återanställning.
Uppsägning, avsked och permittering skall föregås av varsel från arbetsgivarens
sida. I lagen angivna uppsägningstider skall gälla. Uppkommer tvist om
uppsägning, får arbetstagaren stå kvar i anställningen tUls tvisten blivit
prövad. Arbetstagaren kan av domstol eller skiljenämnd förklaras berättigad
kvarstå i anställningen. Arbetsgivaren kan också åläggas att återanställa
arbetstagaren. För att få nödvändig anpassning av lagstiftningen tUl de särskilda
förhållanden som kan råda inom olika branscher eller yrkesgrupper föreslår
utredningen, att lagen på vissa punkter kan få ersättas av
kollektivavtalsbestämmelser, som träffats på förbundsnivå.

Enligt
sjömanslagskommittén synes bestämmelserna i SjmL om avsked oförenliga med
utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden mot större anställningstrygghet.
De låter sig ej heller förena med kommittéförslagets syn på sjömannens
anstäUningsavtal som en överenskommelse mellan redaren och den
ombordanställde, vilken i princip ej är bunden till arbete på bestämt fartyg.
Förslaget saknar av dessa skäl bestämmelser, som reglerar på vilka grunder
anställningsavtalet får sägas upp. Frågan om när avsked eller uppsägning skall
tillgripas får bedömas efter gällande kollektivavtal, de normer som utvecklar
sig på arbetsmarknaden samt hänsynen till sjöfartens speciella förhållanden.

De
säkerhetsintressen, som de nuvarande reglerna om avsked kan sägas tillgodose,
tUlvaratas i kommittéförslaget (17 och 18 §§) genom en befogenhet för
befälhavaren att under vissa förhållanden skilja en sjöman från hans
befattning ombord utan att anställningsförhåUandet upphör. För förhållandet
mellan redaren och befälhavaren har kommittén föreslagit en motsvarande lösning
(16 § i förslaget).

För
det sociala skyddet i händelse anställningsavtalet upphör av grander som nu är
i fråga är sörjt genom skilda bestämmelser i förslaget. Regler om fri hemresa
med underhåll för det fall att avtalet bringas att upphöra på grund av
sjukdomsskäl tas upp i 28 § i förslaget. Dessa bestämmelser överensstämmer i
huvudsak med dem i SjmL som gäller besättningen med den utvidgningen att
förmånen gäller ej endast vid avsked utan också när avtalet sägs upp med
iakttagande av avtalsviU-koren,

5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 56

Föreskrifter
om sjuklön tas upp i 31 och 32 §§ i kommittéförslaget för det fall avtalet
upphör på grund av sjukdom eller skada, I 32 § andra stycket regleras rätten
till sjuklön när avtalet upphör på grund av förhållande som sägs i 18 § första
stycket, nämligen i fall av oduglighet eller indisciplinärt beteende. Dessa
löneregler överensstämmer i huvudsak med SjmL:s föreskrifter angående
besättningens förmåner vid avsked.

När
det gäller bestämmelserna i 3 och 34 §§ SjmL om lön och fri hemresa vid
kontraktsstridigt avsked, saknar förslaget motsvarighet. Reglering av dessa
frågor skall enligt kollektivavtalsparternas överenskommelse ske avtalsvägen.

I 6
§ första stycket och 41 § första stycket SjmL stadgas att tjänsteavtalet, om
ej annat överenskommits, upphör när fartyget till följd av sjöolycka går
föriorat eller förklaras inte vara iståndsättiigt. Blir sjöman arbetslös av
denna grand, äger han rätt till lön för den tid han av sådan anledning är utan
anställning, dock högst två månader utöver den tid han uppbär lön i samband med
bärgningsarbete och väntar på sjöförklaring. Vidare äger han rätt tUl fri resa
med underhåll till sin hemort och lön under resan. Kostnaden för hemresan skall
bestridas av statsmedel.

Statsverkets
kostnader för denna förmån framgår av tabell 1.

Tabell
1. Statsverkets kostnader för fri hemresa med underhåll enligt 41 § tredje
stycket

Budget å r

Antal fall

Belopp, kr.

1959/60

8

81812

1960/61

1

1648

1961/62

4

19 733

1962/63

3

1635

1963/64

4

8 774

1964/65

4

13 883

1965/66

3

11689

1966/67

2

9 704

1967/68

1968/69

2

18 214

1969/70

1

475

1970/71

2

5 928

1971/72

Bestämmelsen
om alt tjänsteavtalet automatiskt upphör om fartyget förolyckas bygger på
nuvarande princip om anställningens bundenhet till bestämt fartyg. Kommitténs
förslag saknar därför denna grund för avtalets förtida upphörande. Frågan om
vad som händer med anställningen i nämnda fall får i stäUet i första hand bero
på vad anställningsavtalet innehåller. Om sjömannen sägs upp på grand av
sjöolycka, som drabbat fartyget, skall han åtnjuta avtalad uppsägningstid.
Anställningen skall frånträdas på ort, som avtalet stadgar. Den särskilda
löneförmå-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 67

nen
under arbetslöshetstid som SjmL föreskriver har tUlkommit i samband med
Sveriges anslutning tUl 1920 års ILO-konvention (nr 8) i ämnet. Regeln infördes
i SjmL år 1934. Stadgandet ger i åtskUliga fall bättre förmån än om sjömannen
endast skulle erhålla lön under uppsägningstid. För att undvika försämring för
sjömannen har en med nuvarande lagbestämmelse överensstämmande regel förts in i
avtalspartemas överenskommelse om överföring till kollektivavtalen av vissa
föreskrifter. Avtalet innebär att bestämd uppsägningstid skall iakttas om
arbetstagaren i en sådan situation som beskrivs i 6 § första stycket och 41 §
första stycket SjmL inte kan beredas ny anställning inom rederiet
(rederikoncemen), vilken faller inom det tidigare anställningsavtalets ram, och
därför måste sägas upp. Vidare har avtalats att arbetstagaren skall ha rätt
till lön, om han vid uppsägningstidens utgång är arbetslös, dock högst för två
månader. Från denna arbetslöshetslön avräknas under uppsägningstiden uppburen
lön. Slutligen har avtalats att arbetstagaren har rätt till fri resa med
underhåll tUl sin hemort jämte lön under resan. Med den uppläggning som
kommittéförslaget har uppstår inte den situationen att sjömannen står
avtalslös, om fartyget går förlorat. Om redaren i ett sådant fall finner sig
böra säga upp anställningen för en ombordanställd åligger det honom att tillse
att avtalets bestämmelser om uppsägningsort iakttas. Kostnaden för"
sjömannens resa tUl denna uppsägningsort åvilar redaren. En tillämpning av
nuvarande avtals regler kan emellertid ge sjömannen sämre förmån än vad SjmL
stadgar. Enligt fömtnämnda överenskommelse mellan kollektivavtalsparterna
skall den nuvarande regeln om fri hemresa med underhåll till sjömannens hemort
föras över till kollektivavtalen. Det föreligger därför inte någon anledning
att behålla lagföreskriften om statens kostnadsansvar.

Kommittén
ställer frågan om ett överförande av regeln om arbetslöshetsersättning från
lagen tUl kollektivavtalen står i överensstämmelse med Sveriges åtagande enligt
ILO-konventionen nr 8. Eftersom konventionen ej uttryckligen kräver reglering
i lag, anser kommittén dock att en sådan lösning knappast kan sägas strida mot
dessa åtaganden och tar därför i sitt förslag inte upp någon motsvarighet till
bestämmdsema i SjmL.

Enligt
7 och 42 §§ SjmL är befälhavare och övriga sjömän berättigade till ersättning
av redaren för förlust i vissa fall av personlig egendom. Grunderna för
ersättningen regleras i kungörelsen (1953: 322) angående ersättning åt sjöfolk
för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande m. m. Den ersättning
varom här är fråga utgår f. n, enligt nyssnämnda kungörelse med belopp
varierande mellan lägst 225 kr, för t, ex. ekonomibiträde på fartyg som nyttjas
i fart inom svenskt territorium och högst 1 800 kr. för befälhavare i utrikes
fart. För anställda som inte bor ombord på fartyget är ersättningen lägre. Det
föreskrivs att ersättningen skall utges av redaren. I de kollektivavtal som

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 68

gäller
fr, o. m. den 1 februari 1971 har avtalats, att ersättning i dessa fall skall
utgå till arbetstagaren för förlust av personlig egendom med högst 4 000 kr.
Beloppet är detsamma för samtliga kategorier arbetstagare. Parterna har
dessutom i kollektivavtalen tagit in motsvarighet till bestämmelsen i 2 § i den
nämnda kungörelsen om särskild ersättning till arbetstagare som förlorat
instrument, böcker, verktyg e. d., som denne hade medfört för att kunna sköta
sin tjänst.

Kommittén
föreslår att författningsbestämmelserna slopas, eftersom denna fråga lämpligen
kan lösas i sin helhet kollektivavtalsvägen.

SjmL
innehåller i 43 § regler om tvist angående tjänsteförhållandet. Sjöman som är
missnöjd med löneavräkning, som befälhavaren upprättat i samband med
avmönstring, har enUgt 43 § första stycket SjmL rätt att vända sig till
mönstringsförrättare för att få av-räkningens riktighet prövad. Till detta
stadgande ansluter bestämmelser i 21 och 26 §§ mönstringsförordningen (26 §
ändrad 1969:311) om skyldighet för mönstringsförrättare att utöva tillsyn i
samband med tjänsteavtalets upphörande och söka åstadkomma förlikning i uppkommande
tvister.

Uppstår
på utrikes ort tvist angående tjänsteförhållandet kan tvisten enligt 43 § andra
stycket SjmL hänskjutas tUl avgörande av svensk konsul. Tvisten får inte dras
inför utländsk myndighet. Stadgandet i 26 § mönstringsförordningen om
skyldighet för mönstringsförrättare att söka förlika parterna är tUlämpligt
också för tvister av detta slag. I 51 § förordningen angående beskickningar
och konsulat (konsulsförordningen, 51 § ändrad senast 1955: 689) finns
bestämmelser, som i första hand gäller handläggningen av tvist, vilken
hänskjutits till konsuln för avgörande.

Kommittén
erinrar om att tvister angående anställningsförhållandet numera i regel avgörs
genom förhandlingar mellan rederiet eller redar-organisation och den anställdes
organisation. Mönstringsförrättare och konsuler anlitas i allt mindre
utsträckning. Till denna utveckling har bidragit förbättrade kommunikationer
med fartygen och de fackliga organisationernas växande inflytande. Av betydelse
är även att de flesta anställningsfrågor numera regleras genom
kollektivavtalen. Genom kommittéförslaget förskjuts tyngdpunkten i de
tjänsteavtalsrättsliga bestämmelserna ytterligare till kollektivavtalen.
Mönstringsförrättare och konsuler har av naturliga skäl liten eller ingen
erfarenhet av att tolka och ta ställning till kollektivavtal. Kommittén finner
att de i fortsättningen inte bör åläggas uppgifter av detta slag. I förslaget
slopas därför ifrågavarande bestämmelser med undantag för den viktiga
föreskriften att tvist som rör sjömans anställning inte får dras inför utiändsk
myndighet. Denna regel tas upp i 14 § i förslaget.

Förslaget
medför inte någon ändring i mönstringsförrättares skyldigheter enligt 21 och
26 §§ mönstringsförordningen. I fråga om förfaran-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 69

det
när konsul tar upp förlikningsfrågor enligt 26 § mönstringsförordningen
föreslår kommittén att samma ordning skall tiUämpas som nu gäller enligt 51 §
konsulsförordningen.

SjmL
upptar i 51 § vissa ordningsföreskrifter angående tillträde till och utevaro
från tjänsten. I 51 § första och femte styckena åläggs sjöman skyldighet att
inställa sig i rätt tid till tjänstgöring och alt vid förhinder underrätta
befälhavaren. Tredje och fjärde styckena i paragrafen innehåller vissa
föreskrifter att iakttas under hamnuppehåll. Där stadgas om sjömans rätt till
landlov en gång i månaden för att ordna egna angelägenheter och om
befälhavarens skyldighet att utan kostnad för besättningen ordna båtförbindelse
så att den kan utnyttja sin rätt att komma i land.

Kommittén anser att kravet
att arbetstagare skall inställa sig till tjänstgöring pä bestämd tid följer
direkt av arbetsavtalet. Regeln härom liksom övriga nyssnämnda
ordningsföreskrifter har inte sin plats i ny lag. Om särskilda regler av detta
slag krävs, bör de i stället tas in i överenskommelser mellan
arbetsmarknadsparterna eller i instruktioner från arbetsgivaren. En föreskrift
i 51 § andra stycket SjmL om rätt att gå i land under fritid motsvaras i
förslaget av en regel i 43 § om skyldighet att i vissa situationer stanna
ombord under fritid.

Föreskrifter
om landlov har tagits in i överenskommelsen mellan kollektivavtalsparterna.

I
52 § SjmL föreskrivs att befälhavaren har rätt att anlita vederbörande
polismyndighet för att föra ombord pämönstrad sjöman, som underlåter att i
rätt tid träda till tjänsten eUer som går i land utan att vara berättigad tiU
det eller som inte kommer tUlbaka i rätt tid efter att ha varit i land. Rätt
att hämta sjöman gäller under förutsättning att fartyget eljest ej har tillräcklig
besättning och att det går i utrikes fart. Rätten är emellertid inte begränsad
till utrikes hamnar.

Vid
tidigare lagrevisioner har ifrågasatts att slopa hämtningsrätten men den har
ansetts böra stå kvar på grund av de säregna förhåUan-den som råder inom
sjöfarten. Härvid har särskilt anförts svårigheten att på främmande orter
ersätta sjömannen med en ny arbetskraft, de ekonomiska konsekvenserna av att
fartyget uppehålls och risken för att disciplinen ombord skulle kunna
äventyras. Vidare har pekats på de olägenheter, som kan uppstå för en sjöman
som lämnats kvar på främmande ort.

Under
senare år har från ILO:s sida vid upprepade tillfällen hemställts om översyn
av stadgandet i 52 § SjmL, Härvid har erinrats om att lagrummet inte står i
överensstämmelse med reglerna i Artikel 1 c) och d) i ILO-konventionen nr 105
angående avskaffande av tvångsarbete. Konventionen har ratificerats av Sverige
år 1958,

Av
en undersökning som kommittén företagit om tillämpningen av detta lagram
framgår, att befälhavarens befogenhet utnyttjats i 80 fall

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 70

under
den undersökta perioden den 1 september 1965 tUl den 1 september 1966. Av
dessa fall inträffade tio i närtrafik och 70 i oceantrafik. Hämtningsrätten
utnyttjades på 27 fartyg, dvs. 7 % av samtiiga 375 handelsfartyg, som ingick i
undersökningen. Rätten ansågs betydelsefull av 244 (67 %) av de 366 befälhavare
som uttalat sig härom.

Den
nuvarande regeln innebär endast en rätt för befälhavaren att i angivna
situationer begära biträde av vederbörande polismyndighet för att hämta
sjömannen till fartyget. Däremot medför regeln självfallet inte någon
skyldighet för polismyndighet, vare sig i Sverige eller utomlands, att ingripa
enligt befälhavarens önskemål.

Kommittén anser inte att
de ekonomiska skäl som anförts till stöd för lagregeln längre kan anses ha
sådan tyngd, att de motiverar en tvångsregel av detta slag. Som skäl för att
behålla bestämmelsen har vidare anförts, att den kan tjäna som skydd för en
sjöman, som eljest riskerar att bli efterseglad i utländsk hamn. Ej heller
denna motivering kan accepteras för en regel, som innebär befogenhet för
arbetsgivaren att låta med tvång hämta en arbetstagare till arbetet. Kommittén
föreslår därför att regeln om hämtningsrätt utgår.

I
ett särskilt kapitel upptas regler om befälhavarens tjänsteavtal. Reglerna
innehåller föreskrifter om skriftlig form för avtalet, om uppsägningstid och
frånträdandeort vid uppsägning, om redarens rätt att när som helst skilja
befälhavaren från anställningen, om särskilda grunder för avsked och om
avtalets upphörande när fartyget går förlorat m. m. I övrigt hänvisas till vad
som gäller för besättningen i fråga om förmåner vid arbetslöshet, om fri
hemresa efter längre tids tjänstgöring m. fl. sociala förmåner.

Som
framgår av den tidigare redogörelsen föreslår kommittén att flertalet av de
regler som uteslutande gäller befälhavaren skall utgå. Kommittéförslaget
innehåller sålunda inte motsvarighet till reglerna om lön, om avsked eUer om
avtalets upphörande vid fartygets förolyckande. Vidare slopas bestämmelsen i 2
§ SjmL om uppsägningstid för befälhavaren. En del av dessa regler kommer att
ersättas av kollektivavtalsreglering. Kollektivavtalet för befälhavare saknar
f. n, föreskrifter om uppsägningstid utom för befälhavare, som tjänstgjort
minst tio år i följd i samma rederi (rederikoncern), I den överenskommelse som
trätfats mellan de kollektivavtalsslutande parterna intas emellertid en
bestämmelse som motsvarar nuvarande lagregel. Kommittén föreslår att den
redaktioneUa uppdelningen av bestämmelser för befälhavaren och för övriga
sjömän slopas.

Kommittén
föreslår också att vissa andra detaljbestämmelser slopas. Det gäller regler om
sjömans uppförande (49 § SjmL), om inskränkning i arbetet på sön- och helgdagar
och om rätt tUl gudstjänst och bön under dessa dagar (56 § andra och tredje
styckena SjmL), om ersättning vid nedsättning av kosten m, m, (58 § andra och
tredje

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 71

styckena
SjmL). Vidare föreslås att regeln i 57 § SjmL om sammanhängande nattvila för
sjöman under 16 år förs över till sjöarbetstidslagen.

5.2,2
Remissyttranden

Remissinstanserna
godtar i huvudsak kommitténs förslag att slopa vissa detaljregler i SjmL och
att föra en del av dessa regler till kollektivavtalen.

När
det gäller kommitténs förslag att slopa bestämmelser i lagen om befälhavares
behörighet att ingå anställningsavtal, löneförmåner, sjömans rätt att få
omedelbart entledigande, ersättning vid förlust av personlig egendom och om
ordningen ombord i vissa fall anförs inga erinringar.

Av
dem som särskilt uttalat sig över förslaget att slopa rätten att avskeda utan
iakttagande av föreskriven uppsägningstid uttrycker SR sin tillfredsställelse,
eftersom denna fråga i stället löses genom kollektivavtal. Däremot uttalar
Sveriges fartygsbefälsförening tveksamhet tUl förslaget att ur lagen ta bort
bestämmelser, som reglerar anställningsvUlkor. Framför allt gäller det
stadgandena i 3 och 34 §§ SjmL om rätt till skadestånd för befälhavare resp.
sjöman som avskedas från tjänsten i strid mot lagen eller anställnuigsavtalet.
Dessa stadganden har i hög grad bidragit till att hindra från objektiv synpunkt
oberättigade avsked och de har vidare medfört att, då sådant avsked förekommit,
den ombordanställde fått en ekonomisk gottgörelse som vanligen framstått som
skälig. Föreningen förutsätter att utredningen anser sig ha fått tillräckliga
garantier för att bestämmelserna ändock kommer att tillämpas i skälig
omfattning, dels genom att de förs över till kollektivavtalen och dels genom
att arbetsgivarparten kommer att låta dem gälla också ombordanställd som ej är
organiserad. Föreningen vill visserligen ej hävda, att utredningen missbedömt
denna fråga som förhållandena är i dag, men läget kan förr eller senare bli
sådant, att de ombordanställda får svårt att övertyga arbetsgivarparten om att
bestämmelsen skall finnas kvar i kollektivavtalen och att den skall tillämpas
också på oorganiserad sjöman. Trots att ett bifall till utredningens förslag
på längre sikt kan komma att försämra de ombordanställdas villkor, vill
föreningen inte motsätta sig förslagets genomförande.

Det
nya institutet skiljande av sjöman från hans befattning på fartyg mottas
positivt av de instanser som berört frågan. Ämbetsansvarskommittén anser
institutet erbjuda vissa fördelar i det att man genom landsättningen relativt
snabbt kan nå en lösning av disciplinproblem ombord och dessutom får rådram för
en slutlig lösning av disciplinfrågan genom avskedande, omplacering tUl annat
fartyg eller på annat sätt. Sveriges fartygsbefälsförening uttalar att
institutet kan godtas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 72

När
det gäller kommitténs förslag att slopa regeln om tjänsteavtalets upphörande
till följd av sjöolycka anför ILO-kommittén att ILO-konventionen om ersättning
för arbetslöshet vid fartygs förolyckande ej uttryckligen kräver lagstiftning
och såvitt kunnat utrönas synes det tUlräckligt att konventionens regler genomförs
genom kollektivavtal. Andra, av Sverige ratificerade ILO-konven-tioner, t.ex.
konvention nr 100 om Uka lön, tUlämpas genom koUektiv-avtal. Om den blivande
lagen skulle överensstämma med förslaget i denna fråga, ankommer det emellertid
på ILO:s expertkommitté att efter lagens antagande slutligt pröva om
Sverige fortfarande kan anses uppfylla konventionens krav. Såsom sjömanslagskommittén
framhåller är organisationstillhörigheten på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan
hög inom här ifrågavarande yrkesområde. Den alldeles övervägande delen av de
anställda torde därför omfattas av kollektivavtal. Förslaget innebär dessutom
att s. k. rederianställning skall tillämpas för den anstäUde, varigenom han ej
längre är bunden tUl anställning på ett bestämt fartyg och följaktligen får
bättre allmänt anställningsskydd. Detta sanunantaget ger grundad anledning anta
att de anställdas trygghet blir lika väl tUlgodosedd genom bestämmelser i
kollektivavtal som enligt nuvarande lagstiftning. Mot denna bakgrund vill
ILO-kommittén inte motsätta sig att bestämmelser om ersättning vid arbetslöshet
till följd av fartygets förolyckande av den karaktär som återfinns i 6 § andra
stycket och 41 § andra och tredje styckena SjmL inte tas med i den kommande
lagen.

Arbetsmarknadsstyrelsen
anför att kommitténs förslag att slopa reglerna om tvist angående t j ä n s t e
f ö r h å 11 a n d e t berör sjömansförmedlingens arbete i fråga om
mönstringsförrättares medverkan vid dessa tvister. Styrelsen har tidigare i
samband med sjömanshusens förstatiigande och mönstringsverksamhetens
integrering med sjömansförmedlingen framhållit, att mönstringsförrättarens
prövnings-och beslutandeställning vid tvister i princip inte är förenlig med
uppgiften att vara arbetsförmedlare. Gällande mönstringsförordning har också
utformats så, att mönstringsförrättarens befattning med dessa frågor inskränks
till ställningen som medlare. Erfarenheterna från tiden efter sjömanshusens
förstatiigande har stärkt styrelsen i uppfattningen, att mönstringsförrättarens
dömande verksamhet helt bör slopas, eftersom tvistefrågor om
anställningsförhållandena numera löses genom direkta förhandlingar mellan arbetsgivaren
och resp. fackliga organisation. I vissa brådskande fall kan det dock vara
befogat att den medlande funktion som redan finns angiven i
mönstringsförordningen behålls.

De
flesta konsulaten behandlar denna fråga. Generalkonsulatet i Genua hälsar
slopandet av föreskriften i 43 § SjmL med tillfredsställelse. Åtgärden kan dock
verka negativt för sjömannen, nämligen om det från arbetsgivarens sida
ifrågasätts om de i 811 §§ i förslaget nämn-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 73

da
förutsättningama för ett omedelbart upphävande av anställningsavtalet
föreligger och en förlikning inte kan åstadkommas av konsuln, I yttrandet från
generalkonsulatet i Hamburg sägs, att den ändamålsenliga följden av att föra
över anställningsfrågor till kollektivavtalen är att även tvister rörande
förhållanden i anställningen hänskjuts till de fackliga organisationerna.
Generalkonsulatet i New York finner kommitténs motivering i detta avseende
helt riktig och förutsätter, att hänvändelse till förbund och rederi alltid
kommer att ske. För generalkonsulatets del har under de senaste fem åren ingen
tvist av denna typ hänskjutits till konsuln för avgörande. Konsulatet i
Marseille anför att en genomgående tendens synes vara att konsulns befogenheter
i sjömansfrågor praktiskt taget försvinner och att hans medverkan blir enbart
rådgivande eller hjälpande. Eftersom sjömannen skall knytas fastare till
rederiet är detta kanske i och för sig naturligt. Det antas emellertid komma
att dröja länge innan en sådan fastare anknytning till rederiet i praktiken
kommer att innebära rederianställning. Tills så blir fallet bör det ligga i
parternas intresse att tvisten hänförs till konsul för beslut. Givetvis avgörs
en sådan tvist bättre av rederiorganisationen och den anstäUdes organisation,
men det kommer nog ändå att uppstå problem som måste lösas på platsen, inte
minst i fråga om utländska sjömän. Härigenom kan befälhavaren få hjälp av
utomstående för att avgöra huruvida ett krav är berättigat eller inte och på så
sätt kanske framtida komplikationer undviks. Antalet konsuler som skulle vara
behöriga i dessa frågor kunde inskränkas.

Rikspolisstyrelsen
understryker betydelsen av att bestämmelsen om befälhavarens rätt att hämta
sjöman upphävs. Polismyndigheten i Göteborg och generalkonsulatet i Antwerpen
finner den nuvarande bestämmelsen inte vara förenlig med modern
arbetslagstiftning och hälsar förslaget med tillfredsställelse. Från
polismyndigheten i Stockholm uttalas att om behov föreligger att efterlysa
eller efterspana sjöman, som av någon orsak uteblivit från sitt fartyg, bör
denna fråga aktualiseras och handläggas i överensstämmelse med de regler och
den praxis som gäller för efterforskning av försvunna personer i allmänhet. TUl
de av utredningen redovisade 80 fallen, där hämtning skett på begäran av
svensk befälhavare, kommer ett antal fall av hämtning, som begärts av utländsk
befälhavare. Slopas hämtningsrätten medför det förmodligen en ringa men dock
märkbar lättnad för spaningsenheter i polisdistrikt med hamnar inom
ansvarsområdet. ILO-kommittén finner att kommittéförslaget är i linje med den
av Sverige ratificerade konventionen (nr 105) om avskaffande av tvångsarbete.
Från ILO:s expertkommitté har framställts erinringar mot gällande regel om
hämtningsrätt. ILO-kommittén fastslår att, i och med att regeln utgår ur lagen,
skälen bortfaller för expertkommitténs anmärkning. Endast SR anför en av-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 74

vikande
mening angående förslaget och anser, att bestämmelser vad gäller utiändska
hamnar bort behållas för sjömannens egen skull.

Någon invändning mot
förslaget att slopa de särskilda bestämmelserna om befälhavarens tjänsteavtal
och låta samtliga bestämmelser gälla både befälhavaren och övriga sjömän har
inte framställts. TCO anser att en minsta uppsägningstid för befälhavare bör
fastställas i lagen. Som skäl anförs redarens rätt att enligt 16 § i förslaget
när som helst skilja befälhavaren från hans befattning på fartyget och
möjligheten att kollektivavtalsvägen helt avtala bort uppsägningstiden.

Kommitténs
förslag i fråga om vissa andra detaljbestäm-melser har inte mött erinran från
remissinstanserna.

6.
Slopande av regler om arbetsledningen ombord på fartyg 6.1 Allmänt

6.1.1
Gällande ordning

SjmL:s
kapitel "Om skeppstjänsten" inleds med bestämmelser om
arbetsledningen ombord. Det gäller främst en uppdelning av arbetsuppgifterna
mellan befälhavaren, styrmännen, maskinchefen, ekonomiföreståndaren och
radiotdegrafisten. Härutöver behandlas allmänna skyldigheter i tjänsten,
arbetets anordnande, lydnadsförhåUanden, tvångsmedel m. m.

När
det gäller regler om arbetsledningen ombord fanns före 1891 års sjölag enbart
stadganden om vad som hörde till styrmannens befattning. I 1891 års sjölag
upptogs bestämmelser om såväl fartygs- som maskinbefälet. 1922 års SjmL
medförde en utfyllnad av reglerna, särskilt i fråga om maskinbefälet. Dessutom
infördes en bestämmelse om att befälhavaren äger högsta myndighet ombord. Som
motiv för regeln framhölls i förarbetena (prop. 1922: 13) till 1922 års lag att
regeln skulle betona, "att det är befälhavaren som högsta myndigheten å
fartyget tUlkommer". Dessutom skulle stadgandet ge bestämmelserna om styrmans
och maskinists tjänsteåligganden en närmare belysning och tUlika lämplig
begränsning. Vid 1952 års lagrevision överfördes i princip bestämmelserna från
1922 års SjmL men med hänsyn till det ofta både krävande och ansvarsfulla
arbete som utförs ombord av föreståndaren för fartygets ekonomiavdelning och av
radiotdegrafisten kompletterades lagen med föreskrifter om dessa
befattningshavares åligganden och befogenheter.

Befälhavares,
styrmäns och maskinbefäls behörighet regleras i sjöbefälskungörelsen där det
föreskrivs, att befattningshavarna för att få bevis om behörighet skall ha
fullgjort viss tjänstgöring och ha avlagt kunskapsprov vid sjöbefälsskola. I
kungörelsen regleras till antal och

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 75

kvalifikationer
det befäl som krävs på fartyg. Bestämmande härför är framför allt den fart
fartyget nyttjas eller avses att nyttjas i och fartygets storlek. Krav på att
en befattning som föreståndare för ekonomiavdelningen skall vara inrättad på
fartyg finns ej. Föreskrifter om dennes behörighet saknas också. I kungörelsen
(1965: 908, ändrad senast 1972: 196) med tillämpningsföreskrifter till lagen
den 19 september 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg anges, när fartyg skall
ha radiotdegraf-station (2 kap. 47 §). I 6 kap. 4 § föreskrivs att fartyg, som
skall vara utrustat med sådan station, på resa skall ha påmönstrad minst en
radio-tdegrafist. Föreskrifter om radiotelegrafinstallation och
radiotdegrafists åligganden upptas i 1960 års internationella konvention om
säkerheten för människoliv tUl sjöss (prop. 1965: 133, ILU 1965: 31, rskr 1965:
355), i 1968 års intemationella radioreglemente och i telestyrelsens i
anslutning härtill utfärdade instruktioner och reglementen.

Den
grundläggande principen om sjösäkerheten återfinns i 5 a § sjölagen. I 4 kap.
samma lag intas de stadganden som rör fartygets befälhavare. Ansvaret för att
fartyget är i behörigt skick såväl före som under resa åvilar enligt 58 §
befälhavaren. Han skall också sörja för fartygets säkra framförande och
handhavande (59 §). Befälhavaren är vidare ansvarig för att föreskrivna
dagböcker förs (60 §) och skall tillse att lastning och lossning försiggår samt
att resan utförs med tillbörlig skyndsamhet. Sjölagen innehåller också
huvudstadgandena i fråga om det straffrättsliga ansvaret. Till sjölagens
bestämmelser knyter sjösäker-hdslagen an. I 9 kap. anges sålunda åligganden för
redare, befälhavare m. fl. tUl tryggande av säkerheten. I denna lag preciseras
vidare det område för vilket maskinchefen svarar (9 kap, 8 § tredje stycket),

I
fråga om befattningshavarnas ställning ombord vilar reglema såväl i sjölagen
som i sjösäkerhetslagen på förutsättningen att befälhavaren har det yttersta
ansvaret och högsta myndigheten ombord,

6.1,2
Kommittén

Med
den snabba tekniska utveckUngen inom rederinäringen har frågor om
arbetsfördelningen på fartygen fått ökad betydelse. Strävan efter större
effektivitet har medfört, att uppmärksamhet i allt högre grad ägnas åt att
planera skeppsarbetet så ändamålsenligt som möjligt. Stor vikt fästs vid
arbetsfördelningen mellan befattningshavarna i chefsställning. Vid
övervägandena kring dessa frågor har bestämmelserna i SjmL, enligt vad
kommittén kommit fram till, uppfattats som ett hinder för en praktiskt och
driftmässigt lämplig uppdelning av ansvarsområdena ombord. Behovet av att i
fortsättningen behålla lagbestämmelser av detta slag ifrågasätts därför av
kommittén. En starkt bidragande orsak tUl att bestämmelserna om de
arbetsledande funktionerna tagits upp i SjmL är hänsynen till säkerheten
ombord. Fasta normer för för-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 76

delningen
av de huvudsakliga ansvarsområdena har ansetts nödvändiga för att
säkerhetskravet skall tiUgodoses. Vid granskningen bör därför säkerhetsaspekten
särskilt beaktas.

6.2
De enskilda befattningshavarna

6.2,1
Gällande ordning

I
nuvarande 45 § första stycket SjmL regleras styrmans skyldigheter och
befogenheter i tjänsten. Det åligger honom särskUt att gå befälhavaren
tillhanda vid navigeringen och därtill hörande observationer och beräkningar.
Han skall öva uppsikt över manskapet och tillsyn över fartyget med tillbehör
och utrustning i den mån detta enligt 46 § ej åvilar maskinchefen. Vidare har
han att utöva tillsyn över lastning och lossning samt tUlse, att nödig
anteckning därvid förs över godset. Slutiigen åläggs styrman att övervaka
stuvning av last och proviant, i den mån detta enligt 47 § inte skall utföras
av ekonomiföreståndaren, I detta stycke hänvisas också till sjölagens
föreskrifter om styrmans skyldighet att föra skeppsdagbok.

I
45 § andra stycket åläggs den främste av de tillstädesvarande styrmännen att
vid befälhavarens frånvaro eller vid förfall för honom under vissa förhållanden
träffa avgörande, som inte tål uppskov. I 44 § andra stycket stadgas skyldighet
för den främste av styrmännen att, om befälhavaren avlider eller blir satt ur
stånd att föra fartyget eller överger tjänsten, träda i dennes ställe, till
dess ny befälhavare förordnals.

Bestämmelser
om ansvaret för den nautiska tjänsten, tillsynen av fartyget, lasthanteringen
och stuvningen finns också i sjölagen och sjösäkerhetslagen. Dessa
bestämmelser syftar till att tillgodose sjösäkerhetens krav och lägger det
direkta ansvaret på befälhavaren. Enligt 58, 59 och 61 §§ sjölagen åligger det
sålunda befälhavaren bl, a, att innan resa anträds och under resan tUlse och
vaka över, att fartyget är sjö-värdigt, försett med erforderliga anordningar
till förebyggande av ohälsa och olycksfall, sörja för att det framförs och
handhas på sätt som är förenligt med gott sjömanskap samt att det är så lastat
eller barlastat att säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras. I 9
kap. 7 och 8 §§ sjösäkerhetslagen ges mera detaljerade föreskrifter om vad
befälhavaren har att iaktta i säkerhetshänseende.

I
46 § första stycket SjmL regleras maskinchefens ställning från
arbetsledningssynpunkt. Han leder och är ansvarig för maskintjänsten. Han
skall sålunda särskilt sörja för driften, skötseln och underhållet av
fartygets maskineri med tillhörande anläggningar och inrättningar ävensom av
fartygsskrovet inom maskin- och pannrum med tillhörande utrymmen. Han skall ha
tillsynen över drivmedels- och bränsleförråd samt andra maskinförnödenheter och,
när han kompletterar förråden, kontroUera beskaffenheten och mängden därav.
Han skall för-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 77

dela
arbetet meUan maskinisterna och utöva uppsikt över maskinpersonalen samt hålla
tUlsyn över de för denna personal avsedda bostäderna. Härjämte ges hänvisning
tUl sjölagens regler om maskindagboks förande. I andra stycket stadgas att
maskinchefen skaU underrätta befälhavaren om ofall inträffar eller fel
förmärks inom de delar av fartyget för vilka maskinchefen svarar. Tredje
stycket ger ersättare för maskinchefen rätt att under vissa förhållanden fatta
avgörande beslut. I 9 kap. 8 § sista stycket sjösäkerhetslagen stadgas, att
maskinchefen ansvarar för att fartygets maskineri med tUlhörande anläggningar
och inrättningar är i behörigt skick, att fartygets brandsläckningsanordningar
är klara till omedelbart bruk, att erforderliga förnödenheter för maskineriets
drift finns ombord samt att han skall lämna befälhavaren uppgift oin den mängd
drivmedel för maskineriets drift som medförs.

I
47 § SjmL regleras ekonomiföreståndarens arbetsuppgifter och ansvar. Han leder
och är ansvarig för arbetet inom ekonomiavdelningen. Det åligger honom särskUt
att övervaka stuvningen av proviant, öva tUlsyn över provianten, svara för
tillagningen och serveringen av kosten samt sörja för rengöringen av de
utrymmen som befälhavaren bestämmer.

Radiotelegrafisten åligger
enligt 48 § SjmL att särskilt förestå radiotjänsten. Inför befälhavaren är han
ansvarig för driften, skötseln och underhållet av fartygets radiotelegrafinstallation.
Uppstår fel i denna, skall han ofördröjligen underrätta befälhavaren. I paragrafen
hänvisas vidare till vad som är särskilt stadgat i fråga om att hålla vakt vid
radiotelegrafapparat och om att föra dagbok. Föreskrifter om radiotelegrafinstallation
och radiotdegrafistens åligganden finns i 1960 års intemationella konvention om
säkerheten för människoliv till sjöss m. m. samt i telestyrelsens i anslutning
till konventionen utfärdade instruktioner och reglementen.

I
det yttersta ansvar som befälhavaren har enligt sjölagen och sjösäkerhetslagen
för fartyget ligger i nu förevarande hänseende enligt uttrycklig föreskrift i 6
kap. 1 § tredje stycket sjösäkerhetslagen skyldighet att tillse, att fartyget
under resa ej har mindre besättning än att erforderlig personal kan avdelas för
tdeanläggnings behöriga nyttjande, om fartyget enligt gällande föreskrifter
skall vara utrustat med sådan anläggning. I det allmänna ansvaret för fartygets
sjövärdighet får också med hänsyn till telegraftjänstens betydelse för
säkerheten ombord anses ligga skyldighet för befälhavaren att tillse att
stationen fungerar tillfredsställande.

EnUgt
telestyrelsens instruktioner och reglementen är tjänstgöringen vid stationen
underställd den befälsmyndighet som utövas av befälhavaren på fartyget.
Radiotelegrafistens behörighet och närmare åligganden framgår också av dessa
föreskrifter.

Genom
tillkomsten av 1922 års SjmL skedde en uppdelning av be-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 78

stämmdsema
om befälhavaren på sjölagen och SjmL. Uppdelningen kvarstår oförändrad och
innebär, att SjmL innehåller stadganden om befälhavarens tjänsteavtal,
befälsmyndighet och skyldigheter mot besättningen medan sjölagen reglerar hans
tjänsteplikter i övrigt, i första hand mot redare och lastägare. Frågan om
ändring i denna uppdelning har därefter inte tagits upp. Genom
sjösäkerhetslagens tUlkomst skedde ytterligare en uppdelning. Huvudstadgandena
om sjösäkerheten behölls emellertid i sjölagen, som också innehåller de
grundläggande bestämmdsema om undersökningsförfarande och straff om dessa krav
sätts åsido.

Sjölagens sjötekniskt och
kommersiellt betingade bestämmelser om befälhavarens offentligrättsliga och
privaträttsliga förpliktelser i förhållande till det aUmänna, redaren,
lastägaren och tredje man utgår från föratsättningen, att befälhavaren bär det
yttersta ansvaret och har högsta myndighet ombord. Något avsteg från denna
princip skedde inte vid de ändringar som år 1967 företogs i sjölagens
bestämmelser om befälhavaren. Under förarbetena tUl lagändringarna uttalade
föredragande departementschefen bl. a. (prop. 1967: 145 s. 66) att han, trots
den utveckling som skett inom sjöfarten, inte förordade någon ändring i vad som
tidigare gällt angående befälhavarens ställning. Befälhavaren skall enUgt 58 §
sjölagen, innan resa anträds och under resan, se till och vaka över, att
fartyget är sjövärdigt, försett med erforderliga anordningar tUl förebyggande
av ohälsa och olycksfall, bemannat på betryggande sätt, tillräckligt
provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för
fartyg, liv eller gods ej äventyras. I 59 och 61 §§ föreskrivs vidare bl. a.,
att befälhavaren skall sörja för att fartyget framförs och handhas på sätt som
är förenligt med gott sjömanskap, att lastning och lossning försiggår samt att
resan utförs med tUl-börlig skyndsamhet. Sjösäkerhetslagen upptar en mot 58 §
sjölagen svarande regel i 9 kap. 1 §. Därjämte föreskrivs i 9 kap. 7 § första
stycket att befälhavaren innan resa anträds skall skaffa sig den kännedom som
erfordras för att han skall kunna fullgöra sina åligganden beträffande
säkerheten på fartyget. I samma kapitel 8 § andra stycket uppräknas vad som
särskilt åligger befälhavaren i säkerhetshänseende, när fartyget skall göras
sjöklart. Han skall se tUl provianten, utmstningen för säkerheten ombord,
manöver- och kontrollorganen, nedlastningen i förhållande till lastmärket,
barlasten samt lastens stuvning. Vidare skall han se till att skeppsluckorna är
tillslutna och skalkade samt att övriga öppningar är stängda på betryggande
sätt.

Utöver
vad nu sagts gäUer enligt 64 och 65 §§ sjölagen att befälhavaren i stor
utsträckning har legal fullmakt att företräda redaren och lastägaren.

s. 79 Kontrollera mot PDF

6,2.2
Kommittén

I
fråga om s t y r m a n s tjänsteåligganden fordrar enligt kommitténs mening
sjölagens och sjösäkexhetslagens bestämmelser inte någon ytterligare
författningsmässig komplettering från säkerhetssynpunkt, HärtUl kommer att
stadgandena i 45 § inte längre är tidsenliga. De ger ej uttryck för det självständiga
ansvar som i praktiken kommit att falla på styrmännen. Den moderna utvecklingen
har medfört, att befälhavaren i ökad utsträckning tvingas överlåta på styrman
att självständigt svara för viktiga nautiska uppgifter. Ej heller i övrigt ger
45 § någon tillfredsställande beskrivning av styrmännens ansvarsområde. Detta
bestäms i realiteten av andra faktorer; förutom av gällande bemannings- och
kompetensbestämmelser, av förhåUandena på varje fartyg samt den delegering av
uppgifter och ansvar som redaren och befälhavaren beslutar. Om 45 § sålunda i
sin nuvarande redaktion inte ger någon korrekt bild av de uppgifter, som
styrmännen handhar, kan paragrafen å andra sidan föranleda tvekan om
befälhavarens juridiska möjlighet att avlasta sig ansvar för uppgifter som
tillhör fartygets navigering. Det är uppenbart att befälhavaren bör ha denna
möjlighet inom ramen för vad som är rimligt med hänsyn till vederbörande styrmans
utbildning och erfarenhet, I rättspraxis har styrmans självständiga ansvar
också erkänts i samband med att domstol tagit ståndpunkt i frågor om det
straffrättsliga ansvaret vid fdnavigering. Även i andra avseenden är
bestämmelserna föråldrade. Som exempel kan nämnas utvecklingen i fråga om
lasthanteringen. Lagstiftningen bör inte lägga hinder i vägen för redaren och
befälhavaren att så länge säkerhetsintresset inte sätts åsido ordna
lasthanteringen på ett sätt som svarar mot kravet på effektivitet.

Kommittén
anser det knappast tänkbart att överföra de föråldrade bestämmelserna i 45 §
till ny lag. Med hänsyn inte minst till behovet av flexibilitet i olika
situationer bör styrmännens arbetsuppgifter i den mån de inte följer av andra
författningar än SjmL bestämmas i vanlig ordning genom
tjänstgöringsföreskrifter från redaren eller befälhavaren. Kommittén föreslår
följaktiigen inte någon motsvarighet i den nya lagen till 45 § första stycket.
Med hänsyn härtill och till att man vid 1967 års revision av sjölagens
befälhavarkapitel ansåg frågan om vem som skall utöva befälhavarens befogenheter
vid förfall för honom och i liknande situationer vara av sådan vikt för de
intressen sjölagen företräder, att bestämmelser med detta syfte också gavs
plats i 63 § sjölagen föreslår kommittén vidare, att stadgandena i 44 § andra
stycket och i 45 § andra stycket SjmL slopas.

Grunden
tUl att reglerna i 46 § SjmL om maskinchefen tagits in i lagen får liksom
beträffande föreskrifterna i 45 § i väsentlig grad anses vara säkerhetshänsyn.
Vid sjösäkerhetslagens tiUkomst

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 80

bedömdes,
med hänsyn till den snabba utvecklingen inom den maskintekniska delen av
skeppsarbetet, att det särskilt från säkerhetssynpimkt förelåg behov av att
också i den lagen fastställa maskinchefens ansvarsområde. Saklig skillnad
mellan SjmL:s och sjösäkerhetslagens regler föreligger huvudsakligen däri, att
sistnämnda lag saknar föreskrifter om maskinchefens rätt att leda arbetet och
fördela arbetsuppgifterna mellan maskinisterna samt om hans skyldighet att ha
uppsikt över maskinpersonalen. Hans åligganden härutinnan får dock anses ligga
i den ställning maskinchefen har enligt sjösäkerhetslagen. Hans straffrättsliga
ansvar följer i första hand av bestämmelsen i 324 § sjölagen. Vid lindrigare
försummelser utkrävs ansvar enligt de särskilda ansvarsbestämmelserna i sjösäkerhetslagen.

Enligt
kommittén medför tiUkomsten av sjösäkerhetslagen att en dubblering uppkommit i
lagstiftningen av bestämmelser om maskinchefens arbetsuppgifter och ansvar. De
säkerhetssynpxmkter som särskUt motiverat SjmL:s innehåll i detta hänseende
tiUgodoses numera genom sjösäkerhetslagen. Det primära innehåUet i
maskinchefens ar-betsåligganden fastslås också genom det ansvar han har enligt
denna lag. Vid dessa förhållanden är det inte längre motiverat att i SjmL särskUt
ange maskinchefens arbetsuppgifter och ansvarsområde. Regeln om ersättare för
maskinchefen synes också kuima undvaras. Det får nämligen förutsättas att det
i regel finns av redaren utfärdade föreskrifter om vem som vid förfall för
maskinchefen ersätter denne. Skulle föreskrift i något fall ej ha lämnats,
torde det följa utan vidare att det är den främste bland det vid tillfället
tillgängliga maskinbefälet som har att i maskinchefens frånvaro ersätta honom i
fråga om avgöranden som inte tål uppskov.

Kommittén
erinrar om att lagbestämmelser om skyldighet att anställa ekonomiföreståndare
på fartyg saknas. Från aUmän säkerhetssynpunkt regleras ekonomitjänsten i
sjölagen och sjösäkerhetslagen, där befälhavaren åläggs det yttersta ansvaret
för proviant och kosthåll. Föreskrifterna i 47 § SjmL har därför karaktären av
tjänstgöringsinstruktion. Ekonomiföreståndarens ansvarsfulla ställning är i
realiteten ej beroende av bestämmelserna i 47 § utan har sua grund i
överväganden, som tar sikte på vad som från driftsynpunkt är rationellt och
lämpligt. Med hänsyn tUl att erforderliga ansvarsbestämmelser om
provianteringen och kostiiåUet ombord tagits in i sjölagen och
sjösäkerhetslagen saknas skäl för att i ny SjmL behålla bestämmdser om
ekonomiföreståndarens ansvarsområde. I förslaget tas därför ej upp någon
motsvarighet tUl 47 §.

Eftersom
förslaget saknar regler om ansvarsområdena för maskinchef, styrman och
ekonomiföreståndare och med hänsyn till regleringen av teletjänsten i andra
författningar föreslås att bestämmdsema i 48 § SjmL om radiotelegrafisten
slopas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 81

Principen
att befälhavaren skaU bära det yttersta ansvaret för skeppsarbetet och ha den
högsta befälsmyndigheten ombord ligger tUl grand för såväl sjölagens som
sjösäkerhetslagens regler. Principen kommer även tUl uttryck i andra
författningar som närmare berör befälhavarens ställning, t. ex. i fråga om
mönstring och reglering av arbetstiden. I kommitténs förslag kommer
befälhavarens ställning som den för fartyget ytterst ansvarige bl. a. tUl
uttryck i den självständiga befogenheten att på bestämda grander skilja
befattningshavare från hans befattning. Den i 44 § SjmL upptagna bestänmidsen
om befälhavarens myndighet kan därför knappast tillmätas någon självständig
betydelse. Den uttrycker en princip vars reella innehåll helt bestäms av de
olika stadganden som i sjölagen, SjmL och andra författningar reglerar
befälhavarens ansvar. Det behöver ej sägas ut att befälhavarens yttersta
ansvar för fartyget med man och last är förenat med motsvarande befogenheter
att föra befäl. Detta var också tydligen lagstiftarens ståndpunkt innan de
detaljerade bestämmdsema om arbetsledningen infördes år 1922. I belysning
härav är naturligt, att bestämmelsen slopas i samband med att övriga
stadganden om arbetsledningen utgår ur lagen.

Härutöver
framhåUer kommittén, att utvecklingen inom sjöfartsnäringen, inte minst på det
tekniska området, framtvingar ett långtgående självständigt ansvar hos övriga
befattningshavare i chefsställning. Detta gäller framför aUt den
maskintekniska delen av arbetet. FörhåUandet har kommit till uttryck i
sjösäkerhetslagen. Vidare gäUer i högre grad än förr att ansvaret för viktiga
delar av skeppsarbetet måste anförtros befattningshavare, som är särskUt
utbUdade för uppgifterna. Dessa har att leda det ifrågavarande arbetet och bör
ha ett självständigt ansvar för att uppgifterna utförs tUlfredsstäUande. Denna
utveckling står ej i strid med grandsynen att befälhavaren har det yttersta
ansvaret för fartyget. Det självständiga ansvar som t. ex. genom arbetsinstruktioner
tillagts en befattningshavare innebär, att befälhavaren i normala fall ej har
anledning att befatta sig med de frågor som kommer upp till bedömning. Detta
får i sm tur betydelse vid prövningen av befälhavarens straffrättsUga ställning
om ett fel skulle bli begånget.

6.2.3
Remissyttranden

Utredningens
förslag tillstyrks eller lämnas med något undantag utan erinran av alla
remissinstanser.

Svenska
maskinbefälsförbundet framhåUer att dess anslutning till förslaget att slopa
reglerna om arbetsledning sker under den absoluta förutsättningen att
lagstiftaren instämmer i kommitténs bedömning. Förbundet föratsätter också att
samtiiga regler om arbetsledningen slopas. TCO instämmer i huvudsak i
förbimdets uttalande.

6 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 40

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 82

SR
anser att förslaget kan leda till tveksamhet i vissa situationer.

Sveriges
fartygsbefälsförening yrkar att föreskriften i 44 § första stycket SjmL om att
befälhavaren äger högsta myndighet ombord behålls och placeras som ett första
stycke i 39 § i förslaget, AUtsedan år 1922 har SjmL innehållit denna
bestämmelse. När kommittén föreslår att bestämmelsen skall slopas framgår av
motiveringen, att ändring ej åsyftas i sak. Tvärtom redogörs för de skäl som
nödvändiggör att nuvarande ordning behålls. Mot denna bakgrund är anmärkningsvärt,
att kommittén vidtagit en så långt gående åtgärd som att ur lagen ta bort ett
stadgande vars berättigande ej ens ifrågasätts. Lagen bör vara så avfattad att
osäkerhet inte uppslår i praktiken om dess rätta innebörd. Varken från
sjölagskommitténs eller statsmakternas sida gjordes i anslutning tiU 1967 års
ändringar i sjölagen något uttalande som skuUe kunna tolkas i den riktningen
att stadgandet i 44 § första stycket SjmL borde tas bort i samband med revisionen
av denna lag.

7.
Slopande av regler om den disciplinära bestrafirm'ngsrätten ombord på fartyg

7.1
Gällande ordning

Föreskrifter
om disciplinär bestraffningsrätt har funnits sedan länge i sjölagstiftningen.
Med hänsyn till sjöfartssäkerhelen har det ansetts nödvändigt att snabbt och
utan att anlita eljest vanlig procedur kunna ingripa mot dem som bryter mot
ordning och skick ombord. Bestraffningsrätten låg tidigare i befälhavarens
hand. I samband med tillkomsten av 1922 års SjmL prövades frågan om att flytta
över dessa ärenden till myndighet i land eller, om detta ej ansågs möjligt,
att låta dem avgöras av en nämnd ombord. Ändringsförslagen avvisades den
gången. Under förarbetet tiU 1952 års lag logs dessa frågor upp på nytt.
Tillräckliga skäl för att slopa den disciplinära bestraffningsrätten ombord
ansågs fortfarande inte föreligga. Lagutskottet uttalade (2LU 1952: 44 s. 117)
att befälhavaren, om denna möjlighet inte fanns, antagligen skuUe anlita
polismyndighet för anstäUande av åtal vid domstol i betydligt större
utsträckning än f, n. Sjömännen skulle i onödan bli underkastade polisförhör
och kanske även offentiiga förhör inför domstol. Som nyhet infördes i 1952 års
lag att bestraffningsrätten flyttades över från befälhavaren till en nämnd ombord.

Nämnden
kan ålägga sjöman disciplinbot på alla andra fartyg än dem som nyttjas i
inrikes fart eller i fart i Öresund, Boten innebär mistning av lön för högst
sju dagar och får åläggas i särskilt uppräknade fall, när sjömannen gjort sig
skyldig till försummelse i tjänsten. De förseelser som kan ifrågakomma är när
sjömannen har varit borta från tjänsten, har försummat att anmäla förfall, har
åstadkommit skada eller

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 83

fara
genom försummelse i tjänsten, har varit berusad i tjänsten, har förslösat
eller eljest behandlat proviant otillbörligt, har dolt obehörig person ombord,
har skaffat ombord rusdrycker olovligt, har uppfört sig oskickligt mot
överordnad, har underlåtit att hörsamma förmans order i tjänsten eller har satt
i gång gräl eller annan ofred eller eljest begått brott mot ordning och skick.
SjmL upptar vidare föreskrifter om när boten skall åläggas, vägledning för att
mäta ut den, möjlighet för befälhavaren att efterskänka ålagd bot,
överprövning av beslutet hos mönstringsförrättare och vid domstol samt om
inbetalning och användning av boten. De lönemedel som på detta sätt har
frångått sjöman skall användas till understöd åt sjömän och deras anhöriga
enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar. Lagen upptar också varning som
bestraffningsform. Varning får tillgripas, om förseelsen är ringa och det kan
antas att den felande skall låta sig rättas därmed.

Disciplinnämnden
består av befälhavaren som ordförande och två av denne för varje särskilt fall
utsedda ledamöter. Sammansättningen är beroende av om saken rör sjöman, som
tillhör befälsgraden, är ekonomiföreståndare eller radiotdegrafist eller om
den rör sjöman som tillhör manskapet. I det förra fallet skall båda ledamöterna
såvitt möjligt vara maskinchefen och den främste av styrmännen eller annan av
befälsgrad. I det senare skaU den ene ledamoten tiUhöra manskapsgraden. Lagen
innehåller vidare omröstningsregel och föreskrifter om handläggningen av
ärendena.

7.2
Kommittén

7,2.1
Erfarenheter av gällande system

Kommittén
har gått igenom disdplinbotsprotokoll som under åren 19651968 sänts in från
fartygen till sjöfartsverket. Vidare har företagits undersökning av
användningen av disciplinära åtgärder ombord på svenska handelsfartyg och av
fartygsbefälhavarnas inställning till disciplinstraffbestämmelserna. Sistnämnda
material, som härrör från tiden september 1965 och ett år framåt, har
bearbetats från statistisk synpunkt och redovisas i en undersökning som bifogas
kommittébetänkandet som bilaga 4. För närmare studium av undersökningama hänvisas
till betänkandet s, 8082 och s, 203214.

Antalet
disciplinbotsfall som enligt 69 § SjmL redovisats tiU sjöfartsverket, dvs,
samtliga de fall där lönemedel levererats in till verket på grund av att
disciplinbot ålagts, uppgick för åren 19651968 till 591, 441, 524 resp, 349.
Av de i 62 § SjmL uppräknade förseelserna som kan leda till bötesåläggande är
utevaro från och berusning i tjänsten vanligast, I 37 % av de under år 1965
behandlade brotten förelåg någon form av utevaro från tjänsten. För berusning i
tjänsten var motsvarande siffra 38 %, För år 1968 var dessa siffror 44,8 %
resp, 36,6 %, Det helt

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 84

övervägande
antalet förseelser ombord är således att hänföra till dessa brottstyper. Av
utredningarna framgår vidare att discipUnnämnderna ofta dömer ut discipUnbot
för maximalt antal dagar. Så skedde i 31 % av de under år 1968 avgjorda fallen.
Tre dagars böter ålades i drygt 25 % av fallen och fyra dagars böter i 15 % av
fallen. Vidare framgår att disciplinbot åläggs betydligt oftare på fartyg med
en bmttodräktighet över 4 000 ton än på dem under detta tal. Bot används mera
sällan i närtrafik, dvs. på hamnar i Östersjön och Nordsjön.

Kommittén konstaterar att
disciplinproblemen ombord inte skall överdrivas. Svenskt sjöfolk förtjänar ett
högt betyg, något som klart framgår av den utveckling som handelssjöfarten
undergått under senare tid. Trivseln och arbetsandan på en del fartyg störs
emellertid allvarligt av enstaka anställda, som saknar tillräcklig
ansvarskänsla och gör sig skyldiga till förseelser och försummelser av olika
slag. Till viss del kan disciplinsvårigheterna skrivas på de pressande
arbetsförhåUandenas konto. Skapas bättre möjligheter till avlösning, t. ex.
genom ökad användning av systemet med avlösningsbesättningar, förbättras
arbetsförhållandena ombord. Som orsak till svårigheterna kan också nämnas de
anställningsförhållanden som f. n. präglar sjömansyrket. De medverkar tUl att
yrket utövas av allt för många som inte har för avsikt att utbilda sig för
yrket eller ägna sig åt detta annat än helt kort tid. Det är knappast ägnat
att förvåna om det i denna grapp finns personer, som inte känner tUlräckligt
ansvar för arbetsuppgiftema. Förbättrade arbetsförhållanden ombord och bättre
rekrytering tUl yrket kan komma att förändra disciplinförhållandena på
fartygen.

När värdet av gällande
bestämmelser prövas, skall systemet enligt kommittén i första hand bedömas från
den rent arbetsrättsliga sidan, dvs. med utgångspunkt från dess ändamål att
verka för en tillfredsställande fuUgörelse av arbetsavtalet och vad som hänger
samman därmed. Reglerna fungerar också som skall påvisas senare som
ersättning för den allmänna straffprocessen.

Disciplinbestämmelserna
har sedan lång tid kritiserats mycket starkt från arbetstagarsidan. Kritiken
torde främst bottna i att systemet fortfarande domineras av befälhavaren och
det övriga högre befälet, vUka ofta har en både anklagande och dömande
ställning.

Kommittén anser att
erfarenhetema av systemet visar att kritik inte kan riktas mot dem som i
nämnderna haft att svara för tillämpningen av reglerna. Systemet synes ha
fungerat i huvudsak enligt de intentioner som man hade, när det utformades. Det
fungerar dessutom snabbt och smidigt. Flertalet av de befälhavare som hörts i saken
har uttalat sig positivt om systemets betydelse för arbetsförhållandena ombord.

Enligt kommitténs
uppfattning kan dock flera allvarliga invändningar riktas mot systemet. Det är
svårt att ge nämnderna en sammansättning som svarar mot kraven på insikt och
självständighet hos ledamöterna.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 85

Befälhavarens
dominerande ställning medför misstro mot nämndens opartiskhet. Praxis i fråga
om straffmätning är synnerUgen vacklande. Nämndledamöterna stannar alltför kort
tid ombord. De saknar också utbildning för uppgiften. Den dagliga samvaron
mellan de olika befattningshavarna på fartyget gör vidare, att ovidkommande
personliga hänsyn lätt kan komma att omedvetet influera ställningstagandet.
Dessa omständigheter bidrar till att straffen blir godtyckliga och orättvisa
eller att de i vart fall uppfattas på det sättet. Ofta förekommer dubbelbestraffning.
Sjömannen avskedas samtidigt med att disciplinbot åläggs honom. Inte sällan
förekommer samtidigt anmälan till sjömansnämnden för prövning av om påmönstringsförbud
enligt mönstringsförordningen skall åläggas sjömannen. Fasta regler saknas i
fråga om kombinationen av dessa åtgärder. Existensen av flera sanktionssystem
vid sidan av varandra medför olägenheter och är i sig ett vägande skäl mot att
bevara disciplinstraffsystemet ombord. Härtill kommer att det är mycket
vanskligt att närmare bedöma den effekt som boten har. För dem som har verkliga
anpassningssvårigheter inom yrket eller av andra skäl är olämpliga för
sjötjänstgöring kan disciplinstraffet ej antas ha någon positiv verkan. För
den kategori som kan sägas vara påverkbar är omöjligt att avgöra, om ej andra
åtgärder än disciplinstraff skulle vara minst lika effektiva. Det är viktigt
att ett system av detta slag uppbärs av allmänt förtroende bland de anställda.
Det är uppenbart att så ej är förhållandet.

Kommittén konstaterar att
disciplinbotssystemet i viss utsträckning används som reaktion mot brottsliga
gärningar, som faller under allmänt åtal. Detta hänger samman med
svårigheterna att lagfora den som begår brott på fartyg, som sällan eller
aldrig besöker svensk hamn. Här kan nämnas fall av tillgreppsbrott,
skadegörelse, misshandel av olika grader och allmänfarlig vårdslöshet, I dessa
fall är disdplinboten regelmässigt den enda straffreaktionen på gärningen. Det
bör dock understrykas att vissa av de förseelser som tas upp i 62 § SjmL är av
beskaffenhet att kunna falla under allmänt åtal, t, ex, skadegörelse och
smuggUng, Enligt den praxis som tillämpas bedöms det ekonomiskt försvarligt att
på statsverkets bekostnad föra gärningsmannen till Sverige för lagföring endast
vid de grövsta brotten eller då spedeUa skäl föreligger. I övriga fall av
brott som formellt faller under allmänt åtal blir disdplinboten i praktiken
ofta den enda straffrättsliga reaktionen. Åtal kommer i dessa fall som regel
inte till stånd. Denna allmänt kriminalpolitiska funktion hos
disciplinstraffet har knappast täckning i SjmL men hänger samman med att en
sjöman som begår ett allmänt brott ombord därmed i aUmänhet också gör sig
skyldig till disciplinär förseelse.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 86

7.2.2
Slutsatser

Kommittén
framhåller som ett utmärkande drag för tjänsten ombord på fartyget att frågan
om att uppfylla anstäUningsavtalels förpliktelser inte bara är en sak mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren. Vägrar sjömannen att fullgöra sin
tjänstgöringsskyldighet kan det äventyra säkerheten till sjöss och utgöra en
allvarlig fara för tredje mans liv och egendom. Det inverkar även på övriga
ombordanstäUdas arbetsförhållanden och fritid. Mot denna bakgrund måste
accepteras att medel finns att tvinga fram lydnad när detta bedöms nödvändigt.
F. n, gäller enligt SjmL lydnadsplikt utan inskränkning för underlydande sjöman
gentemot hans förman. Ohörsamhet mot förmans order angående tjänsten ger enligt
60 § SjmL befälhavaren rätt att, när det prövas nödvändigt för att upprätthålla
ordning och skick ombord, med tvång skaffa sig lydnad. Vidare kan ingripande
ske disciplinvägen eller, vid grövre former, genom allmänt åtal. Upprepad vägran
att åtlyda förmans order utgör också gmnd för omedelbart avsked.

Någon ändring föreslås
inte i fråga om de ombordanställdas ovillkorliga lydnadsplikt och
befälhavarens rätt att under vissa omständigheter bruka nödvändigt våld för
att upprätthålla ordning och skick. Men i fråga om det nuvarande
disciplinbotssystemet kan konstateras att det är behäftat med allvarliga
brister. För systemet talar i huvudsak endast att man därigenom snabbt kan
ingripa mot disciplinstörningar. Övervägande skäl talar för att systemet slopas
som ett disciplinärt medel dvs. för att påverka sjömannen att fuUgöra
arbetsavtalet och för att skapa ordning ombord. Härigenom undviks den
dubbelbestraffning som f. n. förekommer i betydande utsträckning i form av
såväl disciplinbot som avsked och avstängning. I stället skall huvudvikten
läggas på sådana åtgärder som allmänt brukas på en arbetsplats för att lösa problem
av denna art, nämligen personliga samtal, tUlsägdser och varningar från
överordnads sida jämte i sista hand uppsägning eller avsked. Det blir härigenom
de tjänsleavtalsrättsliga möjligheterna att ingripa vid tjänsteförsummelser av
förevarande slag som skjuts i förgrunden. Kommitténs förslag tar inte
ställning tiU frågan om när arbetsgivaren skall medges rätt att häva anställningsavtalet
på grund av arbetstagarens bristande vilja att uppfylla avtalet,
tjänsteförseelse eller liknande. Dessa frågor skall i stället lösas enligt
arbetsrättsUga normer och de särskilda förutsättningar som gäller för
sjötjänstgöring. I stället tillskapas institutet skiljande från befattningen
på fartyget, vilket ger befälhavaren möjlighet att sätta i land en sjöman som
på grund av sitt uppförande är olämplig ombord. Denna befogenhet är motiverad
av det ansvar som åvUar befälhavaren för fartygets drift samt säkerheten för ombordvarande,
fartyg och last. Skiljandet från befattningen på fartyget skaU föregås av
opartisk utredning av skeppsnämnd ombord och kunna

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 87

ifrågakomma
vid de fall som enligt nuvarande 33 § SjmL kan föranleda avsked. Utvägen att
vid svårare discipUnfall skilja den felande från hans befattning bör kunna vara
ett effektivt sätt att lösa en besvärlig situation ombord. SkUs sjömannen från
befattningen ombord innebär det i och för sig ej att ställning tagits till om
han skall bli kvar i redarens tjänst. Sägs sjömannen ej upp i samband med att
han skUs från befattningen, får förutsättas, att hans möjligheter tUl
omplacering prövas. Vidare föreslås att skeppsnämnden skall kunna tilldela
sjömannen en erinran i de fall detta kan anses tillfyUest.

Vid sidan av de åtgärder
som förslaget innehåller kvarstår de befogenheter som enligt
mönstringsförordningen tillagts sjömansnämnden med avseende på misskötsamma
sjömän. I huvudsak kvarstår också regeln i SjmL om möjlighet att ange
lydnadsbrott tUl allmänt åtal. Kommittén anser att den föreslagna ordningen
står i bättre överensstämmelse med vad som gäUer vid privat arbetsanställning
i land.

Slopas
disciplinbotssystemet kan det medföra, att allmänna åtalsbrott, som f. n.
lagfors disciplinvägen, kommer att lämnas utan straffreaktion. Kommittén har
övervägt olika vägar för att komma till rätta med detta. En ändring av praxis i
fråga om hemtransport för lagföring torde inte vara motiverad. Problemet gäller
endast den del av handelsflottan som aldrig eller mera sällan besöker svensk
hamn. Kommitténs slutsats blir mot bakgrand av vad som anförts mot
disciplinbotssystemet i fråga om den disciplinära funktionen att det får
anses uteslutet att behålla systemet för att användas som allmänt
straffprocessueUt medel i nu förevarande fåtaliga fall. En möjlighet som
övervägts är att utnyttja svensk konsul i ett system för den åsyftade
lagföringen. Det står emellertid klart att endast ett mindre antal av de
konsuler som här skulle komma i fråga har sådan utbUdning, att det skulle vara
lämpligt att lägga någon beslutande funktion i ett sanktionssystem på dem. I
stället har undersökts skilda möjligheter att koppla in svensk domstol eller
svensk åklagare som dömande myndighet i en förenklad processform. Valet mdlan
olika tänkbara alternativ måste ske från den praktiska förutsättningen att
utredningen i aUt väsentiigt äger ram ombord på fartyget, att
kommunikationerna mellan myndighet i Sverige och den misstänkte inskränks så
långt som möjligt, att personlig inställelse inför myndigheten inte kan ordnas
och att något verkligt kontradiktoriskt förfarande inte står att uppnå. DärtiU
kommer att förfarandet måste vara snabbt för att över huvud ha något ändamål.
Ett system som svarar mot dessa förutsättningar skulle enligt kommitténs åsikt
närmast ha strafföreläggandeinstitutet som förebild. Processordningen måste
vara i hög grad förenklad i jämförelse med den sedvanliga domstolsprocessen.
Ett utkast tUl en sådan processuell ordning, en "lag om bötesåläggande
för sjöfolk" presenteras i en bilaga tiU betänkandet (bilaga 6).

Kommittén
avvisar emellertid tanken på att ersätta disdplinboten

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 88

med
en lagstiftning av nu nämnt innehåll. Principiella skäl kan alltid anföras mot
en processuell särlagstiftning som riktar sig mot en speciell yrkesgrupp. Det
bör krävas starka skäl för att acceptera en sådan avvikande ordning. Det kan
ifrågasättas om sådana skäl föreligger. Även om den i utkastet anvisade
handläggningsordningen skulle medföra att förekommande mål avgörs relativt
snabbt, kan den tidsutdräkt som under alla förhållanden blir nödvändig göra
systemets verkan illusorisk genom att den misstänkte hinner lämna fartyget
innan straffet verkställs. Vidare kommer det säkerligen att i åtskilliga fall
bli svårt att genomföra nödvändiga utredningar ombord. Slutiigen och kanske
viktigast kan emotses en utveckling mot att sjömännen allt oftare besöker
sitt hemland och därför kan lagforas i vanlig ordning.

Kommittén
konstaterar att nuvarande bestämmelser om disciplinbot kan slopas.

Ledamoten
Wiebe är skUjaktig i disdplinbotsfrågan och föreslår att nuvarande system i
huvudsak behålls. Som skäl anförs att majoritetens förslag ej innebär en
tillfredsställande alternativlösning tUl nuvarande system, som dock är
användbart, och att majoritetens förslag kommer att ytterligare försämra
förhållandena ombord och fjärma den svenska sjömanslagstiftningen från den
nordiska. Wiebe föreslår den inskränkningen i förhållande tUl gällande ordning
att brott och förseelser som begås ombord på fartyg, som inom en månad beräknas
anlöpa svensk hamn, i stället för att avgöras av disciplinnämnden skall anmälas
till svensk myndighet, varvid lagenliga förhörsprotokoll för åtgärd bifogas.

7.3
Remissyttranden

Kommitténs
förslag att slopa disciplinbotssystemet lämnas helt utan erinran av
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, polismyndigheten i Stockholm,
sjöfartsverket, sfömansnämndens maforitet, Sveriges redareförening, Svenska
maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundet, SR och generalkonsulatet i
London. Bl. a. framhålls att systemet är föråldrat och att de disciplinproblem
som kan förekomma ombord bör lösas med samma medel som är vedertagna på
arbetsmarknaden tiU lands.

Flera
remissinstanser berör frågan om hur man skall beivra ombord begångna gärningar,
som faller under allmän lag. Riksåklagaren medger att förslaget att slopa
disciplinbotssystemet leder tUl att vissa gärningar i praktiken inte kommer
att kunna beivras genom något straffrättsligt ingripande. Utredningen visar
dock att systemet utnyttjas i ganska ringa utsträckning för detta ändamål
varför förslaget knappast får nämnvärda konsekvenser från kriminalpolitisk
synpunkt. Polismyndigheten i Stockholm vill inte motsätta sig disciplinbotens
avskaffande

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 89

på
den gmnd att viss brottslighet på svenska fartyg, som sällan anlöper svensk
hamn, kommer att förbli opåtalad. Samhällets krav på att beivra denna
brottslighet motiverar i och för sig ej institutets kvarblivande. De remissinstanser
som yttrat sig i frågan är eniga om att något särskilt straffprocessueUt
förfarande inte skall tillskapas. Kommitténs utkast tUl lag om bötesåläggande
för sjöfolk, vilket kommittén inte själv velat förorda, förkastas av
riksåklagaren, som anser det innebära en form av bestraffning in contumadam,
vilken inte kan anses förenlig med svenska rättstraditioner. Riksåklagaren
anser den bästa lösningen vara att öka utrymmet för användning av
strafföreläggande. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i Stockholm uttalar
att det inte kan anses förenligt med modem lagstiftning att införa speciella
bestraffningsregler för vissa yrkeskategorier. Sjömansnämndens majoritet
finner ej heller tUlräckliga skäl för sådana regler.

Ämbetsansvarskommittén har
i och för sig inte någon anledning ifrågasätta det lämpliga i att utmönstra
lagbestämmelserna om disciplinbot. Kommittén kan emellertid inte ansluta sig
till den i betänkandet uttalade uppfattningen, att "det inte längre finns
tillräckliga motiv att upprätthålla ett särskilt straffsystem för sjömän för
att framtvinga av-talsfuUgördse eller i övrigt befordra ett uppträdande enligt
tjänstens och samlevnadens krav ombord." Sjömanstjänst utgör ett
verksamhetsområde där ett särskilt sanktionssystem ter sig befogat, och det på
skäl. liknande dem som ansetts motivera särskilda sanktionsregler för stora
funktionärsgrupper på det offentliga verksamhetsområdet, exempelvis inom den
militära sektorn. Ämbetsansvarskommittén erinrar också om att det i betänkandet
föreslagna systemet kan medföra att avsked tillgrips där en lindrigare påföljd
kunnat framstå som bättre anpassad till förseelsens svårhetsgrad. Dessa
överväganden behöver inte föranleda till någon ytterligare lagreglering utöver
vad sjömanslagskommitlén föreslagit. I stället kan den möjligheten förtjäna
prövas att parterna i kollektivavtalen i facket tar in bestämmelser om andra
påföljder vid avtalsbrott än avsked.

Sjölagskommittén
är tveksam i fråga om disciplinbotens avskaffande och erinrar om att man från
det praktiska livets sida i allmänhet uttalat sig positivt för det nuvarande
systemet. Det förefaUer tveksamt om det som fömtsätts skola ersätta
disciplinbotssystemet kommer att fylla en någorlunda motsvarande funktion. En
förutsebar följd av att avskaffa systemet torde bli att den felande sjömannen
i brist på ett direkt användbart korrektionsmedel skils från befattningen
ombord eller avskedas från tjänsten, I flertalet fall kan detta medföra dryga
hemresekostnader från länder där utländska sjömän inte tillåts avmönstra med
mindre än att för polismyndighet företes betald hemresebiljett.

Hovrätten
för Västra Sverige instämmer i att disciplinbotssystemet är behäftat med vissa
brister men anser att de åtgärder som föreslås skola

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 90

träda
i stället erinran och skiljande från befattning utgör i ena fallet i
realiteten en ganska harmlös påföljd och i andra fallet en så ingripande
påföljd att den endast kan komma i fråga vid allvarliga eller upprepade
förseelser. Tjänstgöring ombord på fartyg i utrikes fart medger inte direkt
jämförelse med arbetsförhållanden i land. Redan den ovillkorliga
lydnadsplikten, den omständigheten att de anställda bor och vistas på
arbetsplatsen även under fritid samt frånvaron av eller i vart fall avståndet
till svensk polisiär och rättslig myndighet fordrar möjligheter till snabbt
och smidigt ingripande mot smärre överträdelser av gällande regler. Den
aUmänpreventiva effekten varmed i detta fall avses effekten på
disciplinförhållandena ombord torde till stor del ligga i möjligheterna till
snabbt ingripande. Avskaffas boten kan brott under allmänt åtal i flera fall
komma att lämnas obeivrade. Den disciplinära bestraffningsrätten ombord bör
behållas men bot bör inle få åläggas på fartyg, som inom en månad beräknas anlöpa
svensk hamn. Den kritik som riktas mot nuvarande system kan elimineras genom
att befälsdominansen avsevärt minskas, om bestraffningsrätten tilläggs den
föreslagna skeppsnämnden, om vägledande anvisningar utarbetas, om möjligheten
att ålägga disciplinbot i samband med uppsägning eller avsked slopas och om
möjligheterna till överklagande avsevärt förbättras, Sveriges
fartygsbefälsförening finner det vanskligt att ta ställning i frågan och medger
att vägande invändningar kan riktas mot systemet, vilket medför att starka skäl
måste anföras, om man skall behålla det. Motsvarande regler finns inte på andra
privata arbetsområden, vilket talar mot systemet. Såsom uttalades i samband med
tillkom.sten av 1952 års SjmL kan de säregna förhållandena ombord anföras som
skäl för att extraordinära rättsmedel skall kunna tillgripas i syfte att förhindra
disciplinupplösning i fartygen. Blotta förekomsten av en lagregel som möjliggör
åläggande av disciplinbot är uppenbarligen ägnad att befrämja discipUnen, och
av tillgänglig statistik framgår att antalet återfall är förhåUandevis litet.
Vad som framför allt talar för disciplinbotssystemet är att befälhavaren i
annat fall med hänsyn till sjösäkerheten tvingas att i betydligt större
utsträckning än nu tillgripa åtgärden att skilja sjöman från befattningen
ombord. En sådan åtgärd som befälhavaren självfallet helst vill undvika är
till skada både för sjömannen och för redaren, vUken kan komma att åsamkas
stora kostnader och olägenheter i samband med att besättningen skall
kompletteras. Denna omständighet är ingalunda ägnad att underlätta
befälhavarens ansvarsfulla arbete. Han kommer ofta att utsättas för en
intressekollision, eftersom han måste räkna med att redaren kommer att klandra
honom för den vidtagna åtgärden och hävda, att sjösäkerheten inte krävde att
sjömannen skildes från befattningen. Föreningen uttalar sig för den av Wiebe
anvisade lösningen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 91

Även
sjömansnämndens minoritet och konsulatet i Marseille avvisar kommitténs förslag
och förordar att disciplinbotssystemet utformas i huvudsak enligt de linjer som
ledamoten Wiebe dragit upp.

8.
Införande av bestämmelser om stridsåtgärder

8.1
Gällande ordning

På
den privata arbetsmarknaden har stridsåtgärder sedan länge accepterats som
påtryckningsmedel mot avtalspart i syfte att tvinga fram eftergifter i
förhållandet mellan parterna eller att stödja någon som är indragen i konflikt.
Efter stats- och kommunaltjänstemannalagarnas tillkomst har också för de
offentliga tjänstemännens del öppnats möjlighet att tiUgripa stridsåtgärder.
De vanligaste formerna av stridsätgärder anges i 4 § lagen (1928: 253, ändrad
senast 1968: 347) om kollektivavtal.

Som huvudregel gäller att
stridsåtgärder är tillåtna på arbetsmarknaden. Rätten begränsas emellertid av
lagregler och överenskommelser mellan avtalsparterna. Av lagregler i ämnet
skall särskilt nämnas skyldigheten enligt 3 a § lagen (1920: 245, ändrad
senast 1967: 118) om medling i arbetstvister att varsla om stridsåtgärder,
innan arbetsinställelse vidtas, och regeln i 4 § lagen om kollektivavtal om
fredsplikt. Bestämmelserna är tvingande i så måtto att parterna inte kan
avtala bort dem. De kan däremot avtalsvägen åta sig längre gående fredsplikt,

Avtalsmässiga
begränsningar finns i olika huvudavtal. Den grundläggande överenskommelsen är
huvudavtalet meUan SAF och LO, Sall-sjöbadsavtalet. Detta har senare följts av
motsvarande avtal inom tjänstemannaområdet, bl. a. de i samband med
lagstiftningen för de offentliga tjänstemännen tUlkomna huvudavtalen. Huvudavtalet
mellan SAF och LO innehåller bl. a. regler om fredsplikt i samband med förhandlingar,
om skydd för neutral tredje man, om skyddsarbete och om behandUng av
samhäUsfarUga konflikter. Genom avtalet har också tUl-skapats ett särskilt
organ, arbetsmarknadsnämnden, som har att ta upp tvister om tolkningen och
tUlämpningen av avtalet samt reglera konflikter, som berör samhällsviktiga
funktioner. Fredspliktsbestämmdser upptas vidare i vissa kollektivavtal,
särskilt inom områden där både arbetare och tjänstemän finns anställda i samma
företag. Om arbetsgivare, arbetstagare eUer organisation åsidosätter sina
förpliktelser enligt kollektivavtal eller lagen om kollektivavtal kan uppkomma
skadeståndsskyldighet enligt särskilda bestämmelser i nämnda lag.

För
sjömännens del gäller i huvudsakliga delar det rättsläge för vilket nu
redogjorts. Huvudavtalet mdlan SAF och LO äger emellertid inte tillämpning,
eftersom redarorganisationerna ej är anslutna till SAF. Motsvarande
överenskommelser har inte träffats.

Förhållandena
på sjöarbetsmarknaden skUjer sig från dem på den

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 92

övriga
privata arbetsmarknaden dels i fråga om tidpunkten för rätten att vidta
arbetsnedläggelse och dels beträffande rätten tUl neutraUtet.

Enligt rättspraxis gäller
i fråga om tidpunkt för arbetsinställelsen inom kollektivt reglerade
anstäUningsformer som allmän regel, att en erdigt lagen om kollektivavtal
lovlig arbetsinställelse får vidtas utan att för den enskUde arbetstagaren
föreskriven uppsägningstid behöver iakttas. Denna princip gäller numera också
kollektivt anställda tjänstemän.

När det gäller sjömän får
man skUja mellan dem som är mönstrade ombord på fartyg och andra, dvs, de som
av någon anledning för tillfället inte tjänstgör ombord. För dem som ej är
mönstrade gäller regeln att arbetet får läggas ned efter utgången av
varseltiden. För sjömän som är mönstrade avviker rättsläget och
hittillsvarande domstolsavgöranden får anses uttrycka ett krav på att avtalad
uppsägningstid skall iakttas, innan arbetet får läggas ned. Rättsläget belyses
i rättsfall, som rör sjöbefäl. (NJA 1932 s. 11 och 1959 s. 522, båda avseende
på fartyg påmönstrat befäl. Annan utgång i NJA 1958 s, 196, som gällde
sjöbefäl, som efter semesterns slut utan att ha iakttagit avtalad uppsägningstid
vägrade återinträda i tjänst så länge arbetskonflikt varade,) Trots att
rättsfallen endast gäUt sjöbefäl, får principen om skyldighet att avvakta
uppsägningstid anses gälla samtiiga ombordanstäUda, Manskapet har emeUertid
som regel sju dagars uppsägningstid, vUken tid sammanfaller med föreskriven
varseltid, varför frågan för det stora flertalet av dessa arbetstagare inte har
praktisk betydelse. Sjöbefälet däremot har i allmänhet längre uppsägningstider
och för deras del kan det därför dröja avsevärd tid, innan den åsyftade
stridsåtgärden får effekt.

Principen att strejk inte
bryter anställning kan ej heller med hänsyn till SjmL:s anknytning av
tjänsteavtalet till tjänst på bestämt fartyg anses utan vidare tillämplig på
sjöfartsområdet. I praktiken medför förutsättningen att sjömannen skall vara
avmönstrad för att kunna strejka, att han måste säga upp sitt tjänsteavtal.

I fråga om rätten till
neutralitet har för sjömännens del särskilt uppmärksammats sådana fall, där
ombordanställda beordrats att ta över arbete, som eljest skulle ha utförts av
arbetstagare, som gått i strejk. Redaren vill t.ex. utnyttja ombordanställda
för alt utföra lastnings- och lossningsarbete, när hamnarbetarna strejkar. Betydelse
i detta sammanhang har SjmL:s regler i 50 § första stycket om lydnadsplikt och
i 55 § första stycket om arbetsledningens skyldighet alt vid skeppsarbetets
anordnande ta hänsyn till den enskilde sjömannens ställning i tjänsten.
Skyldigheten att överta konfliktdrab-bat arbete, som eljest skulle ha utförts
av andra arbetstagare, har prövats i två rättsfaU från år 1932 (NJA 1932 s, 1
och 8), Vid ett fartygs ankomst till utländsk hamn rådde strejk bland hamnarbetarna.
Fråga uppkom om en smörjare och en steward, vilka var

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 93

anställda
på fartyget, ägde rätt att vägra att efterkomma befälhavarens order att biträda
vid arbetet med lossning av lasten. De anställda bestraffades av befälhavaren
för visad ohörsamhet och yrkade vid domstol att detta beslut skulle upphävas, I
underrättens av högsta domstolen fastställda dom slogs fast, att befälhavarens
beslut tUlkommit i riktig ordning, eftersom det utretts, att de anställda
vägrat efterkomma befälhavarens order och de inte vare sig på grund av lag,
särskUt avtal eller annan omständighet kunde anses vara fritagna från
skyldighet att utföra arbetet,

EnUgt högsta domstolens
uppfattning påverkades omfattningen av den ombordanställdes arbetsskyldighet
inte av den omständigheten att arbetet var föremål för konflikt. En ledamot av
högsta domstolen vUle häva bestraffningsbeslutet i fråga om stewarden därför
att denne ej kunde anses skyldig stå till förfogande för lossningsarbete i
annat fall än då sådant arbete var påkallat av omsorg om fartygels säkerhet.

1946
års sjömanskommitté bedömde rättsläget som otiUfredsställande och föreslog ett
tUlägg till 55 § SjmL om rätt tUl neutralitet för sjömannen i det fall att
arbetsinställelse vidtagits i en hamn i fråga om lossnings- och lastningsarbete
och inställelsen inte stred mot lag, avtal eller föreningsstadgar. Som fömtsättning
skulle gälla att sådant arbete inte regelmässigt ingick i sjömannens arbete.
Kommitténs förslag avvisades emellertid (prop. 1952: 170 s. 154155 och 2LU
1952: 44 s. 104109). Föredragande departementschefen ansåg flera skäl tala
emot bestämmelsens införande. Sålunda hade arbetstagarna möjlighet att
avtalsvägen befria sig från sådan arbetsskyldighet. Det kunde uppstå
svårigheter särskilt vid konflikt i utiandet att bedöma om arbetsinställelsen
var laglig. Grandsatsen att en arbetstagare vid konflikt inte borde vara
pliktig utföra arbete, som faller utanför ramen för hans sedvanliga
arbetsuppgifter, torde ha vunnit så vidsträckt erkännande att det inte var
osannolikt att en domstol skulle komma till annat resultat än år 1932. Det
kunde vidare antas, att varken redare eUer befälhavare skulle finna det
förenligt med sina intressen att beordra sjöman att utföra lossnings- eller
lastningsarbete i hamn, där strejk pågick. Det tyngst vägande skälet mot
lagstiftning ansågs vara problemets betydelse utöver SjmL:s gränser.
Lagreglering saknades för andra arbetsområden och lagstiftarens underlåtenhet
kunde knappast påstås ha våUat allvarlig olägenhet inom arbetslivet. Den vidare
utvecklingen inom arbetsrätten borde därför enligt departementschefen avvaktas.
Propositionens ställningstagande i denna del godtogs av riksdagen (rskr 392),

På
arbetsmarknaden tUl lands har man genom överenskommelser mellan partema sökt
komma fram tUI en lösning som ger arbetstagarna möjlighet att iaktta
neutralitet vid andra arbetstagares strejk. Vissa kollektivavtal innehåUer
sålunda föreskrifter om vad arbetsledare och andra tjänstemän skall vara
skyldiga att utföra av konfliktdrabbat arbete vid

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 94

lovlig
konflikt, som berör andra grupper anställda. Vidare innehåller huvudavtalet
mdlan SAF och LO regler, som innebär att tredje man inte förlorar sin
neutralitet genom att utföra skyddsarbete. En liknande princip uttalas i 36 §
förordningen (1956: 629, ändrad senast 1971: 900) om erkända arbetslöshetskassor.
Där stadgas om inskränkning i rätten att få ersättning vid arbetslöshet om
erbjudet lämpligt arbete avvisas. Erbjudet arbete skall anses lämpligt bl. a.
under förutsättning att det ej hänför sig tiU arbetsplats där konflikt råder.
För de offentliga tjänstemännens del har frågan numera lösts
lagstiftningsvägen på så sätt, att tjänsteman ej är skyldig utföra arbete, som
är föremål för lockout eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig
stridsåtgärd eller för lovlig blockad vid konflikt om anställnings- elier
arbetsvillkor, vilket får bestämmas genom avtal. Han skall dock utföra sina
vanliga tjänsteåligganden.

Neutrala arbetstagare kan
under vissa förutsättningar vara skyldiga att som skyddsarbete fullgöra
arbetsuppgifter, som under normala förhållanden åligger dem som är indragna i
konflikten.

Inom
kollektivavtalsreglerade områden är det allmänt erkänt att en neutral
arbetstagare har att fullgöra vissa utanför hans vanliga sysslor stående
arbeten utan att hans neutralitet härigenom rubbas. Det gäller arbeten som
bedöms nödvändiga för att tillvarata särskilt kvalificerade intressen. Som
allmän förutsättning härför gäUer att berörda arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer närmare avtalat om vad som skall utföras som
skyddsarbete. I huvudavtalets mellan SAF och LO regler om begränsning av de
ekonomiska stridsåtgärderna ges en aUmän definition av begreppet skyddsarbete
(kap. IV § 9),

Till
skyddsarbete hänförs dels sådant arbete, som vid ett konfliktutbrott erfordras
för att driften skall kunna avslutas på ett tekniskt försvarligt sätt, dels
sådant arbete, som erfordras för avvärjande av fara för människor eller för
skada å byggnader eller andra anläggningar, fartyg, maskiner eller husdjur eUer
för skada å sådant varulager, vUket ej under konflikten tages i anspråk för
uppehållande av företagels drift eller för avyttring i vidare mån än som
erfordras till förekommande av förskämning eller förstöring, som varorna på
grand av sin beskaffenhet är underkastade.

Lika
med skyddsarbete anses arbete, som någon är pliktig alt utföra på gmnd av
särskild föreskrift i lag eller författning, så ock arbete, vars eftersättande
kan medföra ansvar för tjänstefel.

Huvudavtalets
allmänna karaktär omöjliggör en specificering av de olika arbeten som inom
skilda yrkesområden bör betraktas som skyddsarbeten. Den aUmänna definitionen
kompletteras därför med en protokollsanteckning där det förutsätts, att den
närmare innebörden av skydds-arbetsbegreppet faststäUs inom olika yrkesområden
genom överenskommelser mellan vederbörande förbund. Det förutsätts också att
de ordinarie arbetarna i fall av behov åtar sig skyddsarbeten under vUlkor

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 95

att
företaget under konflikten inte bedriver produktion. I kollektivavtal
förekommer att man enligt huvudavtalets förutsättning kompletterar detta med
föreskrifter om arbete som är aktuellt just för kollektivavtalets
arbetsmarknadsområde.

1
stats- och kommunaltjänstemannalagama har bestämmelser om skyddsarbete, som
skaU utföras av neutral tjänsteman, utformats i huvudsak efter mönster av
huvudavtalet.

Nu
beskrivna regler om skyddsarbete saknar motsvarighet på sjöfartsområdet.

Prövningen
av samhällsfarliga konflikter, dvs. frågor om att undvika, begränsa eller häva
konflikter, som kan beröra samhällsviktiga funktioner, upptas inom den del av
arbetsmarknaden för vUken huvudavtalet meUan SAF och LO gäller av den tidigare
omtalade arbetsmarknadsnämnden. Reglerna härom återfinns i huvudavtalet (kap,
V) och innehåller i huvudsak att SAF och LO i nämnden, som då har paritetisk
sammansättning utan opartisk ordförande, skaU till skyndsam prövning ta upp
varje konfliktsituation där skydd för ett allmänt intresse påkallas antingen av
endera organisationen eller av offentlig myndighet eller annat jämförUgt organ.
Motsvarighet till detta system finns inom de offentiiga tjänstemännens område.

Inte
heller inom detta område finns regler inom sjöfartssektorn.

8.2
Kommittén

Från
de ombordanställdas sida har framhållits vikten av att hithörande problem blir
lösta. Mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna föreUgger enighet
om att förhållandena i största möjliga utsträckning skaU anpassas till dem som
gäller för anställning i land. Enighet föreligger också om att en generell
lösning bör föras in i ny SjmL men att man koUektivavtalsvägen och genom
särskilda överenskommelser i det enskUda fallet bör söka lösa de speciella
frågor som kan uppstå på grund av sjöfartens från det övriga näringslivet
avvikande natur.

I
fråga om tidpunkten för arbetsinställelsen har under den tid som nuvarande SjmL
varit i kraft inle tillkommit omständigheter som lett till att praxis i fråga
om sjömans skyldighet att avvakta uppsägningstidens utgång har ändrats. 1959
års förat omnämnda rättsfall visar detta. Förhållandet har framför allt av
arbetstagarna uppfattats som otillfredsställande. Arbetstagarorganisationerna
uppmanar alltjämt påmönstrad personal att säga upp anställningsavtalen och att
först efter uppsägningstidens utgång lägga ned arbetet.

Parternas
rätt att i princip vidta stridsåtgärder har aldrig ifrågasatts. En lagreglering
bör därför enligt kommittén inskränkas tUl en föreskrift som medger att
stridsåtgärd får vidtas direkt efter varseltidens utgång

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 96

och
utan att uppsägning av anställningsavtalet behöver tiUgripas. Bestämmelsen
behöver endast omfatta de sjömän som har befattning på fartyg och därför är
underkastade lagens regler om lydnadsplikt. Rätten föreslås gälla när fartyget
befinner sig i svensk hamn eller i utländsk lossnings-, lastnings- eller
uppläggningshamn.

I
fråga om rätten till neutralitet gäller som allmän regel att den som står
utanför arbetskonflikt skall fullgöra sitt vanliga arbete. Efter det tidigare
redovisade departementschefsuttalandet i förarbetena till 1952 års lag har
numera tUlkommit den lagreglering som gäller de offentliga tjänstemännen.
Principen om den neutrale arbetstagarens åligganden under konflikt har också
kommit till uttryck i kollektivavtal. Detta gäller framför allt inom områden
där såväl tjänstemän som annan arbetskraft finns anställda i samma företag.

Regeln
att arbetstagare som står utanför konflikt är skyldig att fullgöra endast sina
vanliga arbetsåUgganden torde gälla också inom sjöarbetsrätten. Kommittén
finner det lämpligt att som skett beträffande de offentliga tjänstemännen
uttryckligen fastslå regeln i lagen.

För
sjöfartens del saknas kollektivavtalsvis ingångna överenskommelser om
skyddsarbete. Som tidigare sagts är ej heller huvudavtalet tillämpligt på
parterna. Kommittén finner det uppenbart att föreskrifter om skyddsarbete är av
betydelse och bör fogas in i lagen.

Kommittén
ifrågasätter om skyldigheten att utföra skyddsarbete skall utsträckas att avse
också arbetstagare, som är inbegripna i konflikt. Under det att begränsningen
av strejkrätten enligt den föreslagna regeln i 42 § första stycket är
förestavad av i första hand säkerhetshänsyn men också av hänsyn till de
anstäUdas bästa och ekonomiska skäl, skuUe en begränsning när fartyget ligger i
hamn närmast få motiveras med risken för avbräck i leveranser, som har väsentlig
betydelse för samhället, samt med den aUmänna värdeförstöring av fartyg och
last m. m., vUken kan bli följden av fortsatt konflikt. Frågan har sålunda
sammanhang med det större problemet om hur samhällsfarliga konflikter skall
kunna undvikas eller begränsas.

Regleras
frågan genom en allmän föreskrift i lagen, inskränker man härigenom möjligheten
för parterna att vidta stridsåtgärder. Förhållandena inom sjöfarten är
dessutom så olikartade beroende på fartygens skUda användningssätt, de platser
där de befinner sig vid ett konfliktutbrott o. d., att en lagregel
nödvändigtvis måste ges en mycket allmän avfattning. För att lösa det enskilda
fallet blir det därför regelmässigt nödvändigt med direkta förhandlingar meUan
berörda organisationer. Det synes därför lämpligast att, i likhet med vad som
skett inom den övriga arbetsmarknaden, avstå från förslag i denna fråga och att
i stället överlåta åt sjöfartens organisationer att genom dispenser åstadkomma
en såväl för de i konflikten inblandade som för övriga berörda parter, såsom
lastägare och i konflikten neutrala arbetstagare, ändamålsenlig lösning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 97

För
sjöarbetsmarknadens del finns i motsats till förhållandena när det gäller
arbete i land inga överenskommelser om frågor om samhällsfarliga konflikter
och inget organ, tUl vUket frågor av detta slag skulle kunna hänskjutas.
Kommittén har ingående övervägt möjligheten att lagstiftningsvägen eller genom
kollektivavtal tillskapa ett organ for sjöfartens arbetsmarknad som skuUe få
motsvarande uppgift i detta hänseende som huvudavtalets arbetsmarknadsnämnd.
Till förmån för en sådan ordning talar i första hand, att därigenom skulle
uppnås viss paralleUitet meUan förhållandena vid konflikt på sjöfartens område
och på den arbetsmarknad där SAF och LO är huvudorganisationer. Värdet av en
arbetsmarknadsnämnd för sjöfartsområdet kan dock på olika grunder ifrågasättas.
Organisationsstrukturen leder till att nämndens ledamöter skulle komma att
bestå av representanter för de kollektivavtalsslutande parterna och vid en
eventuell konflikt de stridande organisationerna sålunda skulle vara direkt
representerade i nämnden. Även om värdet av överläggningar i en så sammansatt
grapp inte skall uteslutas, anser kommittén att förutsättningarna för att nå resultat
i frågor, som rör en konflikts samhällsfarlighet, är helt andra och sämre än i
en nämnd med representation från överordnade organisationer. TiU detta kommer
att också värdet av huvudavtalets arbetsmarknadsnämnd får anses obestyrkt så
länge man inte har djupare erfarenhet av dess funktioner. Kommittén anser
sålunda att man i första hand får söka lösa hithörande frågor genom
förhandlingar mellan berörda organisationer. Något kommittéförslag om en
särskild arbetsmarknadsnämnd för sjöfarten läggs därför inte fram.

8.3
Remissyttranden

Remissinstanserna
har med undantag för detaljanmärkningar, som jag tar upp under
specialmotiveringen till förslaget inte funnit anledning till erinran mot
kommitténs förslag.

9.
Andra betydelsefulla frågor i ny sjömanslag 9.1 Fartygsnämnd

I
1952 års SjmL infördes en nämnd ombord, den s. k. disciplinnämnden, för att
handlägga ärenden om disciplinbot. Nämnden medverkar också i vissa frågor om
anställningens upphörande. Enligt 14 § äger sjöman, vars anställning varat sex
månader och som tjänstgör på fartyg med minst tio mans besättning, påkalla
samråd med nämnden om han sägs upp. Enligt 33 § andra stycket SjmL skall hållas
förhör inför nämnden vid avsked på grund av oduglighet eller indisciplinärt
beteende. I lagen regleras nämndens sammansättning och handläggningsfor-

7
Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 98

mer,
omröstning inom nämnden och överklagande av nämndens beslut. Enligt 64 § SjmL
består nämnden av befälhavaren såsom ordförande jämte två av denne för varje
särskUt fall utsedda ledamöter. Nämnden sammankallas av befäUiavaren.

Som
jag tidigare redovisat (avsnitt 7) föreslår kommittén att boten avskaffas.
Kommittén har emellertid funnit att det finns behov av en särskUd nämnd ombord,
som omfattar de olika personalgrap-pema. I en sådan nämnd bör behandlas frågor
i samband med att sjömannen sägs upp eUer skils från befattningen på fartyget
och när ordningsförseelser och brott begås ombord.

Under
de år som bestämmelsen om samråd i 14 § SjmL varit i kraft, har förfarandet
enligt kommitténs uppfattning fungerat bra och några krav på dess slopande har
inte framförts. Kommittén anser därför att det nuvarande samrådsförfarandet vid
frågor om anställningsavtalets upphörande bör behållas och utvecklas. I kommittéförslaget
upptas både samråd med nämnden, vUket är en enkel, informell diskussion med
nämndens ledamöter, och en möjlighet till undersökning inom denna. Kommittén
anser att en nämnd som ger möjlighet tUl samråd och imdersökning är av stor
betydelse för sjömannen själv, som där får tUlfälle att lägga fram och
diskutera sina förhållanden och begära klarlägganden. Men också för partemas
fackliga organisationer kan det ofta vara av vikt att sådana frågor kan utredas
objektivt på fartyget och att på det sättet ett tillförlitligt material kan
erhållas som grundval för eventuella vidare förhandlingar. Vidare är det
otvivelaktigt, att risken för obUliga och förhastade ställningstaganden från
arbetsgivarens eller befälhavarens sida minskar, om man före en ifrågasatt
åtgärd får tUlfälle att utveckla skälen för den och diskutera den inom en
personkrets, som inte direkt berörs av saken.

Kommittén
behandlar vidare frågan, om nämnden bör ha en utredande och konsultativ
funktion eller om den också bör utrustas med befogenhet att träffa avgörande i
frågor om uppsägning eller skiljande från befattning på fartyget. Kommittén har
bedömt frågan mot bakgrund av hur man önskar fördela det arbetsrättsliga
ansvaret för åtgärder, som riktar sig mot arbetstagaren. Behålls nämndens
medverkan vid samrådande och utredande funktioner, torde ansvaret för vidtagna
åtgärder helt komma att åvUa arbetsgivarparten. Ges däremot nämnden beslutande
funktioner, kommer arbetsgivarens ansvar att skjutas i bakgrunden. Vid
rättsstridigt avsked kan arbetsgivaren med fog hänvisa till att beslutet
fattats av nämnd med partsrepresentation. Kommittén finner det tveksamt, om det
senare alternativet i praktiken innebär någon förstärkning av
arbetstagarpartens ställning ombord. Vid en senare tvist mdlan de fackliga
organisationema kan arbetstagarpartens ställning försvåras, om åtgärden
beslutats av en nänmd, som bl. a. innehållit opartisk företrädare för
ifrågavarande arbetstagarkategori. Kommittén före-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 99

slår
att nämnden endast får rådgivande funktion. Kommittén föreslår också att
nämndens medverkan i anställningsfrågor skall vara obligatorisk i vissa fall.
Det gäller frågor om sjömans skUjande från befattningen på fartyget eUer
uppsägnmg från avtalet på grund av oduglighet eUer indisciplmärt beteende. Vid
skiljande eUer uppsägnmg på annan gnmd får nämndens medverkan bero av om den
sjöman som berörs av åtgärden påkallar det. I ordningsfallen skaU nämnden
obligatoriskt göra undersökning.

Nämnden
bör enligt kommittéförslaget kaUas skeppsnämnd. Den bör finnas på alla fartyg
med minst sex anstäUda, i vUket antal befälhavaren är inräknad. I fråga om
nämndens sammansättning föreslås den avvikelsen från nuvarande disciplinnämnd,
att en av ledamötema i nämnden alltid skaU tillhöra manskapet oberoende av om
det ärende nämnden har att behandla rör anstäUd av manskaps- eller befälsgrad.
Nämnden bör nämligen få en så allsidig sammansättning som förhåUandena medger,
vilket bör bidra tUl att den tillvinner sig respekt och förtroende. Den ledamot
som företräder manskapet skall om möjligt vara förtroendeman som manskapet
utsett. Eftersom nämnden föreslås vara rådgivande, fordras utöver frågor som
gäller sakens handläggning inför nämnden enligt konamitténs uppfattning i
allmänhet inga omröstningsregler.

Remissinstanserna
godtar kommittéförslaget. En instans finner det dock inte vara tUlfredsstäUande
att representanten för manskapet skall delta i samtliga förekommande ärenden.
Frågor kan nämligen komma upp, som manskapet ej har möjlighet att rätt bedöma.

9.2
Rätt till fri hemresa

I
1952 års SjmL infördes en rätt för sjöman på fartyg i utrikes fart att i vissa
fall få fri hemresa med underhåll efter längre tids tjänstgöring. I förarbetena
uttalades bl. a. (prop. 1952: 170 s. 113) att det var ett allmänt intresse att
svenska sjömän hade fasta arbetsförhållanden och ej helt förlorade kontakten
med hemlandet. Man föredrog därför att införa en bestämmelse om fri hemresa i
lagen i stället för att, vUket förordades från myndighetshåll under remissbehandlingen
av lagförslaget, låta frågan uteslutande regleras av koUektivavtalsparterna.

Bestämmdsema
om fri hemresa finns i 26 § SjmL. Som vUlkor gäller att sjömannen varit i
tjänst på fartyget eller hos redaren 18 månader i följd och imder det senast
förflutna året ej haft tiUfälle att länma tjänsten eller att ta semester eller
tjänstledighet i det land där han är bosatt. Om fartyget beräknas inom två
månader nå hamn, från vilken hemresan kan ordnas med avsevärt mindre kostnad
eller omgång, är sjömannen dock inte berättigad tUl fri hemresa, om han inte
kvarstår i tjänsten eller uppskjuter semestern eller tjänstledigheten tills
fartyget uppnår så-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 100

dan
hamn. Kostnaden för hemresa bestrids av staten och redaren med hälften vardera,
om samtiiga dessa fömtsättningar är uppfyllda.

Stadgandet
i SjmL om fri hemresa kompletteras genom bestämmelser i kollektivavtalen. I
avtalen har imder senare år överenskommits om väsentligt förbättrade
hemreseförmåner i förhållande till de villkor som gäller enligt SjmL.
Förbättringar har också skett sedan kommittén lagt fram sitt förslag.

I
gällande kollektivavtal intas bl. a. följande regler om rätt till hemresa. I
syfte att möjliggöra tätare hemresor kan träffas särskUd överenskommelse
mellan rederiet och den anställde. Härvid kan i fräga om befälhavare, styrman,
maskinbefäl, ekonomiföreståndare och telegrafist (dvs. i befälsavtalen)
avtalas, att semester- och kompensationsledighet skall utges inom sex månader.
Rederiet bekostar den anställdes resa tUl hemorten. EnUgt anmärkning i
befälsavtalen skall redareföreningen rekommendera anslutna rederier att träffa
sådana överenskommelser. För Svenska sjöfolksförbundets medlemmar, dvs. däcks-,
maskin- och intendenturpersonal, rekommenderas i kollektivavtalet att överenskommelse
träffas mellan rederi och anställd om liknande förmåner. Dessa skall dock gälla
endast för rederianstäUd, som är bosatt och mantalsskriven i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge och som är anställd i fartyg sysselsatt i trafik, som inte
berör dessa länder. Överenskommelsen skall innehålla, att semester- och
vederlagsledighet utges inom nio månader. Rederiet bekostar den anställdes resa
till hemorten. Enligt anteckning i kollektivavtalet gäller sådana
överenskommelser tills ny SjmL träder i kraft.

Sveriges
redareförening och Svenska sjöfolksförbundet har för personal, som omfattas av
det huvudavtal som gäller mellan organisationerna, i anslutning tUl senaste
kollektivavtalsuppgörelse träffat en särskUd överenskommelse om avlösning och hemresor.
Föreningen åtar sig att successivt infora ett system, som i fullt utbyggt skick
skall omfatta huvuddelen av handelsflottans fartyg. Vid slutet av nuvarande
avtalsperiod, dvs. vid utgången av år 1973, skall systemet omfatta minst 50
fartyg, företrädesvis större tank-, bulk- och kylfartyg. överenskommelsen
avser dock inte samtliga befattningshavare bland manskapet. Vederbörande skall
nämligen ha anställning i någon av de högre manskapsbefattningarna. Vidare
krävs att sjömannen är bosatt i något av de nordiska ländema eller att han
under senaste femårsperiod tjänstgjort sammanlagt 36 månader på svenskt
fartyg. Av den totala manskapsbemanningen på dessa 50 fartyg omkring 1 250
personer skulle systemet fiUlt utbyggt omfatta högst 450 anställda. Rederiet
fastställer ett avlösningssystem för varje fartyg. Tjänstgöringsperiodens längd
fastställs i förväg men kan ändras om fartyget sätts i trafik på annan fart e.
d. Inte för något fartyg skall gäUa längre tjänstgöringsperiod än sju månader
eller kortare period än fyra månader. Kostnaden för hem- och

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 101

återresa
betalas av redaren. Under vissa omständigheter kan tjänstgö-rmgsperioden
förlängas med högst 20 dagar. Ledighetsperiod får ej understiga 30 dagar.
Anställd, som fått fri hemresa enligt detta avtal, är skyldig att därefter
återinträda i tjänst hos redaren.

Enligt
den danska sjömanslagen (26 §) gäller förmånen av fri hemresa endast dansk
sjöman med hemvist i Danmark samt finsk eUer svensk sjöman, som är anställd på
danskt fartyg. Enligt den finska lagen (26 §) omfattar förmånen finsk, dansk
eller svensk sjöman, som tjänstgör på finskt fartyg. Förmånen utgår i både
Danmark och Finland efter ett års sammanhängande tjänst utan att möjlighet förelegat
att de senaste sex månadema frånträda tjänsten i dansk resp. finsk hamn.
Sjömannen är skyldig att kvarstå i tjänsten, i Danmark under tre månader, i
Finland imder två månader, om det kan påräknas att fartyget imder den tiden
kommer till hamn, varifrån resan kan ske billigare och lättare. Enligt den
norska sjömanslagen (25 §) omfattas endast sjöman med bostad i Norge av
förmånen. Kvalifikationstiderna är desamma som i Danmark med undantag för den
tid sjömaimen är skyldig stå kvar i tjänsten på fartyget, vUken här är två
månader. Förmånen enligt norsk lag omfattar också fri hemresa när sjömannen
lämnar tjänsten i Norge.

.
I det danska förslaget till ny sjömanslag ges sjöman med hemvist i Danmark rätt
tUl fri hemresa efter sex månaders tjänstgöring på samma fartyg eller hos samme
redare, om sjömannen under de senaste tre månadema inte haft möjlighet att
frånträda i Danmark. Sjömannen måste dock fortsätta ytterligare en månad om
det kan föratsättas att fartyget under den tiden kommer tUl hamn varifrån
hemresan kan ordnas väsentligt bUligare och lättare.

I
det förslag till ny norsk sjömanslag som lagts fram har kvalifikationstiden
under vUken sjömannen skall ha tjänstgjort i utrikes fart sänkts till nio
månader. I administrativa föreskrifter kan denna tid sänkas om fartyget går i
särskilt krävande fart, om kvalifikationstiden är i det närmaste uppfylld och
kostnaden för hemresa skulle bli väsentligt större om sjömannen stannade kvar
på fartyget hela tiden eller om andra särskilda förhållanden föreligger. För
sjöman under 18 år kan utfärdas särskUda regler om rätt tUl fri hemresa.

Kommittén
konstaterar att gällande bestämmelser numera av flera anledningar har begränsad
praktisk betydelse. Så gott som all anställd befälspersonal har avtalsvägen
fått hemreseförmåner med kortare kvalifikationstid än den SjmL föreskriver. På
manskapssidan har utvecklmgen på avtalsområdet som regel inte medfört kortare
kvalifikationstid än som anges i SjmL annat än för de rederianställda. För övriga
anstäUda av manskapsgrad är seglationsperiodema hos samme redare dock i
allmänhet så korta (genomsnittiigt ca sju månader enhgt be-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 102

räkning
av Svenska sjöfolksförbundet år 1969) att rätten tUl fri hemresa enligt SjmL ej
hinner bU aktuell.

Kommittén
konstaterar emellertid vidare att i raden av åtgärder som kan främja en
utveckling som medför att sjömannen stannar längre tid i yrket intar
utbyggnaden av ett rationellt avlösningssystem en framträdande plats.
Gnmdtanken i korrunitténs förslag, nämligen att ge sjömännen ett fastare
anställningsförhållande till redaren och därmed skapa större stabUitet inom
yrkeskåren, kan knappast tänkas bli förverkligad utan att de ombordanställda
erbjuds möjlighet att med ej alltför långa mellanrum resa till sin hemort för
fritid. Från denna synpunkt har reglema om rätt till fri hemresa enligt
kommitténs uppfattning stor betydelse. Kommittén föreslår att bestämmdsema
behålls i ny SjmL framför allt av två skäl. Det ena är det allmänna intresset
av att sjömän avtalsvägen inte binds vid alltför lång tids tjänstgöring borta
från hemlandet utan möjlighet att besöka detta. Det andra är att övriga
nordiska länder har en längsta kvalifikationstid för hemreserätten inskriven i
lagen och att det, såvitt kommittén har inhämtat, är uteslutet för dem att
slopa lagreglering på denna punkt.

Enligt
kommitténs uppfattning måste en väsentlig nedskärning av nuvarande
kvalifikationstid om 18 månader ske. De ombordanställdas representanter
hävdade under kommittéarbetet, att kvalifikationstiden borde omfatta längst nio
månader.

Kommittén
har sökt fastställa de kostnader som en nedsättning av gränsen till nio månader
skulle medföra. Jag hänvisar här till betänkandet s. 128134.

Statsverket
deltar med hälften i kostnadema för fri hemresa enligt 26 § SjmL. Statsverkets
kostnader för senare år framgår av tabell 2.

TabeU
2. Statsverkets kostnader för fri hemresa enligt 26 § SjmL

Budget å r

Svenskar

Utl ä nningar

Summa

1959/60

16 771

16 771

1960/61

4 291

4 291

1961/62

5 914

5 914

1962/631

13917

13 917

1963/64 »

30 696

32 830

63 527

1964/65

58 342

89 714

148 057

1965/66

69 008

130 223

199 232

1966/67

72 206

97 162

169 369

1967/68

74 851

135 505

210 356

1968/69

105 130

160 526

265 656

1969/70

76 062

131 246

207 308

1970/71

67 389

138 598

205 988

1 971/72

47079

128 448

, 175 527

'
Fr. o.m. 1963-01-01 gäller förmånen också utlänningar. Beloppen inte uppdelade
för budgetåret 1962/63.

*
Fr.o.m. 1964-01-01 gäller förmånen också vid semester och tjänstledighet.
Kvalifikationstiden samtidigt sänkt från tvä år till 18 månader.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 103

Kommitténs
överväganden i fråga om utgifterna för fri hemresa mynnar ut i att statens
kostnader vid tolv månaders kvalifikationstid och med behåUen hälftenddning av
utgiftema skuUe uppgå tUl omkring 800 000 kr. Vid nio månaders kvalifikationstid
skulle beloppet stiga till omkring 1,9 mUj. kr.

Kommittén
konstaterar att dessa beräkningar av naturliga skäl grandar sig på mycket
svårbedömbara faktorer. Flera förhållanden går knappast att uppskatta med något
krav på sannolikhet, t. ex. så viktiga faktorer som den allmänna
konjunkturutvecklingen inom sjöfarten, besättningsminskningen och utvecklingen
på kollektivavtalsområdet. Tendensen har emellertid under flera år varit att
sjömännens antal minskar. Antalet fartyg i utrikes fart har gått ned, vilket
fört med sig färre antal ombordanställda. Likaså sker en kontinuerlig
besättningsminskning för varje enskUt fartyg på grund av tekniska
förbättringar. Å andra sidan kräver ett ökat antal personalkrävande färjor att
flera ombordanställda står tUl buds. Systemet med avlösningsbesättningar i
många fartyg ökar också kravet på antalet sjömän.

Bemanningsutvecklingen
från år 1960 visas i tabell 3.

Tabell
3. Bemanning i de i handelssjöfart åren 19601971 använda fartygen (1960 1964
avser fartyg om 20 ton netto och däröver, 19651971 om 100 ton brutto och
däröver. Uppgifterna avser bemanningen från resp. års slut)

Är Befäl Manskap Summa

7 410

18 763

26173

7 370

18 765

26135

7 308

18 573

25 881

6 763

17 163

23 926

6319

16 038

22 357

5 810

14 591

20 401

5 677

14 515

20192

5 459

13 765

19 224

5 224

13 149

18 373

4 991

12 257

17 248

4 734

11871

16 605

4 444

11 143

15 587

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970
1971

Kommittén
föreslår att kvalifikationstiden sänks från 18 månader till nio månader. Genom
att kollektivavtal och enskilda arbetsavtal tillförsäkrar befälet bättre
förmåner i detta avseende kommer den föreslagna kvalifikationstiden inte att
medföra någon praktisk förbättring för denna kategori. För flertalet av
manskapet innebär förslaget däremot en betydande förbättring och en verksam
stimulans att stanna kvar i yrket längre tid än nu är fallet. En förlängning av
tiden utöver den föreslagna skulle å andra sidan äventyra effekten av
förslaget. Även en relativt blygsam förlängning medför nämligen en kraftig
begränsning av det antal manskapsanställda, som med nuvarande seglation skulle

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 104

kunna
dra fördel av hemreseregeln eller som kan antas vilja förlänga sin seglation
för att få rätt till fri hemresa.

Kommittén
föreslår vidare att det delade ansvaret för dessa resekostnader meUan redaren
och staten behålls. I betänkandet framhålls att såväl de ombordanställdas
representanter som rederinäringens företrädare i kommittén starkt har strukit
under betydelsen av att statsverket också i fortsättningen påtar sig hälften
av dessa kostnader. Samhällets sociala ansvar för hemresorna som betonades vid
tillkomsten av 1952 års lag kvarstår enligt kommittén fortfarande oförändrat.
Kommittén anför ytterligare att det sociala intresset förstärks av att det på
grand av åldersfördelningen hos de ombordanställda i stor utsträckning är
fråga om hemresor för personer i unga åldrar. Statens stöd får bedömas
värdefullt inte minst från den synpunkten att det kommer att väsentligt
underlätta den för sjöfartsnäringen och dess anställda betydelsefulla
förändringen mot längre sammanlagda anställningstider inom sjömansyrket som
kommittén anser det angeläget att främja. Ytterligare anförs, att övriga
nordiska kommittéförslag inte kommer att innebära någon begränsning i fråga om
statens medverkan i kostnadstäckningen. För Norges del föreslås tvärtom att
statens medverkan utökas att avse också befälskategoriernas hemresor.

Kommittén
finner inget skäl tUl avsteg från principerna om likställighet i detta
avseende mellan svenska och utländska sjömän samt mellan befäl och manskap.

Enligt
kommittéförslaget aktualiseras rätten till fri hemresa när sjömannen utomlands
får semester, vederlags- eller annan ledighet eller när hans anställrungsavtal
upphör. Har han då tjänstgjort hos redaren eller på samma fartyg under en
sammanhängande kvalifikationstid av nio månader, får han rätt till fri resa med
underhåll till hemorten. Har det fartyg, i vUket sjömannen tjänstgjort under
denna tid, bytt ägare under kvalifikationstiden, påverkar det inte sjömannens
rätt. Tjänstgöringen skall avse utrikes fart. Som förutsättning för förmånen
bör enligt kommittén vidare gälla, att sjömannen under sex månader före
kvalifikationstidens utgång inte haft tillfälle att, i det land där han är
bosatt, bli fri från anställningen eller åtnjuta semester eller annan ledighet.

Kommittén
finner vidare skäligt att sjöman i befattning ombord stannar kvar i denna
tills fartyget når sådan hamn, varifrån hemresan kan ske med avsevärt mindre
kostnad. Sådant uppskov med hemresan får dock inte överstiga två månader.
Redaren skall i detta fall visa, att hemresan kan ske senare inom
tvåmånaderstiden till avsevärt lägre kostnad. Kommittén anvisar emellertid
också en möjlighet för koUektivavtalsparterna att överenskomma om förlängning
av denna tid till tre månader vid tjänstgöring på fartyg, som går i regelbunden
linjetrafik på Sverige.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 105

Kommittén
anser att sjöman, som intjänat rätt till fri hemresa enligt förevarande
paragraf, under alla förhållanden bör behålla denna förmån. En sjöman skall
således ha fri hemresa, oavsett om han uppsagts eller avskedats på grund av
misskötsamhet e. d., om han eljest är berättigad tUl resan.

Remissinstanserna
är eniga om att frågan om rätt till fri hemresa efter viss kvalifikationstid är
viktig. Det framhålls bl. a. att sjömannens yrke leder till långvarig
isolering ombord. På grand av att åtskilliga svenska fartyg går i trafik långt
från Sverige blir utgiften för hemresa i skälig omfattning i det närmaste
oöverstiglig för den enskilde arbetstagaren. Flera instanser framhåller att
arbetstakten på modema fartyg är mycket hård, att arbetet utförs i stort sett
vardag som sön-och helgdag och att övertidsarbete förekommer i stor utsträckning.

Samtiiga
remissorgan som uttalat sig i frågan tillstyrker att hemreserätten regleras i
SjmL. Anmärkning framställs inte mot kommittéförslagets konstraktion av
hemreserätten.

De
instanser som yttrat sig i fråga om kvalifikationstidens längd anser att
ytterligare minskning bör ske. TCO framhåller att förslaget knappast medför
någon reell förbättring. Organisationen föreslår liksom Sveriges
fartygsbefälsförening att kvalifikationstiden sänks till sex månader. Svenska
maskinbefälsförbundet uttalar att tiden borde vara mycket kortare men finner
förslaget ha visst värde som grundskydd. Svenska sjöfolksförbundet anser att
tiden inte bör överstiga fyra månader med hänsyn tUl de pressande förhållanden
under vilka yrket utövas. Under en kvalifikationstid av fyra månader hinner den
anställde i de flesta fall kvalificera sig för en ledighet exklusive
semester i form av vederlag på upp tiU mellan 30 och 40 dagar. TCO framför
också kritik mot regeln att fri hemresa efter nio månaders tjänstgöring inte
får tas ut, om sjömannen under de senaste sex månaderna haft tiUfälle att i
bosättningslandet få semester eller annan ledighet eller där frånträda
arbetsavtalet. Också denna tid bör minskas.

Ingen
remissinstans vill ändra på kostnadsfördelningen mellan stat och redare. Från
ett håll påpekas att utvecklingen mot kortare kvalifikationstider i
kollektivavtalen än i lagen förskjuter kostnadsansvaret till redarnas nackdel,
vilket strider mot syftet med bestämmelsen i 1952 års lag.

9.3
Avtal om avvikelse från sjömanslagen

Nuvarande
SjmL saknar allmän regel som anger avtalsparternas rätt att avvika från lagens
bestämmelser genom avtal.

Redan
vid tillkomsten av 1922 års SjmL diskuterades lämpligheten av att i lagen föra
in ett stadgande om att dess bestämmelser inte genom

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 106

avtal
skulle kunna sättas ur tillämpning till skada för sjöman. En sådan bestämmelse
ansågs emellertid gå för långt och man fann det vara lämpligare att som dittUls
överlämna åt rättstillämpningen att i varje särskUt fall avgöra frågan om
avtalsfrihetens begränsning. Man utgick härvid från att avtalsfriheten även
utan uttryckligt stadgande begränsades dels av allmänna rättsgrandsatser eller
av stadganden inom andra lagstiftningsområden och dels av hänsyn till de
grander som bestämmelsen vilade på och det syfte som avsetts med densamma.
Vidare ansågs regler om sjömännens rättigheter i den mån de var av mera vital
och ingripande betydelse inte kunna förringas genom avtal.

Frågan
togs upp till förnyat övervägande vid 1952 års SjmL:s tUlkomst. Lagrådet
konstaterade (prop. 1952: 170 s. 178) att lagförslagets bestämmdser i stor
omfattning begränsade kontrahenternas avtalsfrihet. Om sådan frihet förelåg,
var emellertid inte alltid lätt att avgöra. I vissa paragrafer visade stadgandets
avfattning, att det skuUe tUlämpas endast när annat inte avtalats. I en del
fall framgick, att ett lagbud var tvingande genom att dess åsidosättande var
belagt med straff. Ofta gav emellertid lagen inte tydligt besked i vad mån
avtalsfrihet förelåg. Ej heller innehöll förslaget någon allmän regel i detta
ämne. Den oklarhet, som sålunda rådde, var enligt lagrådet mindre
tillfredsställande. Lagrådet fann dock stora svårigheter möta mot att avhjälpa
denna brist på grand av lagbestämmelsernas olika karaktär. Vissa bestämmelser,
t. ex. om säkerheten till sjöss, ansåg lagrådet vara av den beskaffenheten, att
de över huvud inte kunde sättas ur kraft genom avtal. Andra, som var av
övervägande social natur, medgav väl överenskommelse, som utvidgade den lagfästa
förmånen, men inte avtal, som uteslöt eller inskränkte denna. Det förekom att
bestämmelser, som i detta hänseende var av olika beskaffenhet, var sammanförda
i en paragraf. Att finna en uttömmande, klar och kortfattad lagregel i detta
ämne torde därför knappast vara möjligt utan en ganska omfattande överarbetning
av förslaget.

På
grund av det anförda och eftersom frånvaron av klargörande bestämmelser tUl
synes inte vållat större olägenheter i rättstiUämpningen, gjorde lagrådet inte
någon framställning om ändring i förslaget. Föredragande departementschefen
anslöt sig tUl lagrådets uppfattning och fann att ett stadgande om att viss
eller vissa bestämmelser fick sättas ur kraft genom avtal skulle komma att
sakna anknytning tUl lagtexten i övrigt.

Kommittéförslaget
följer den hittillsvarande principen att frågan om begränsning av
avtalsfriheten inte uttryckligen regleras genom särskilt stadgande i lagen utan
överlämnas åt rättstUlämpningen.

Remissinstanserna
har inte haft något att erinra häremot.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 107

10.
Departementschefen 10.1 Inledning

Sjömans
anställningsvillkor och tjänsteförhållanden i övrigt har sedan gammalt varit
reglerade i lag. Tidigare var reglerna intagna i sjölagen. Både i 1864 och
1891 års sjölagar fanns detaljerade bestämmelser i dessa frågor. Genom 1922
års SjmL bröts reglema om sjömännens sociala förhållanden ut ur sjölagen.

Nuvarande
sjömanslag (SjmL, SFS 1952: 530) trädde i kraft den 1 januari 1953. Den har
härefter ändrats vid flera tillfällen. Genom ändringarna har bl. a. utländska
sjömän ombord på svenska fartyg likställts med svenska i socialt hänseende,
kvalifikationstiden för fri hemresa sänkts från två år till 18 månader samt
lagen anpassats tiU brottsbalken, sjösäkerhetslagen och lagen om arbetsgivares
kvittningsrätt.

SjmL
innehåller tjänsteavtalsbestämmelser, regler om tjänsten ombord,
arbetsledning, tvångsmedel för att upprätthålla ordningen och om rätt att
ålägga sjöman disciplinbot. Vidare upptas regler om ansvar för vissa brott och
om laga domstol i särskilt fall.

Lagens
tjänsteavtalsbestämmelser innehåller de väsentligaste reglerna om sjömannens
rättigheter och skyldigheter i tjänsten såsom regler om avtalets ingående och
upphörande såväl efter sedvanlig uppsägning från någondera parten som vid
förtida uppsägning, om lönen samt om rätt till fria hemresor, sjukvård och
begravning.

När
1964 års sjömanslagskommitté tUlkallades för att verkställa översyn av SjmL
erinrades i direktiven bl. a. om den utveckling som under senare tid pågått på
flera områden och som inneburit en förändring av anställningsförhållandet för
sjömännen i riktning mot större trygghet. Här erinrades särskilt om den nya
anställningsform, s. k. rederianställning, som införts i kollektivavtalen för
sjömän av manskapsgrad. Denna utveckling som också innebar att villkoren för
sjömännen närmade sig dem som gällde för landanställda återspeglades ej i
SjmL. Bland de frågor som i övrigt speciellt borde beaktas vid översynen nämndes
modemisering av reglema om avsked. Vidare borde utredas frågan om
stridsåtgärder vid arbetskonflikt inom sjöfarten och de därmed sammanhängande
frågoma om tjänsteplikt och lydnadsförhållandet ombord. Bestraffningssystemet
på fartygen borde underkastas en föratsättnings-lös omprövning. Eftersom
lagstiftningen på SjmL:s område tillkommit under samverkan med övriga nordiska
länder och översyn aktualiserats också i dessa, borde arbetet ske i nära
kontakt med det utredningsarbete som kunde komma tUl stånd i grannländema.

I
sitt betänkande (SOU 1971: 6) Ny sjömanslag uttalar kommittén att den finner
övervägande skäl tala för att vissa grandläggande frågor om sjömännens
anställning fortfarande regleras i lag, bl. a. med hänsyn till

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 108

de
speciella förhållanden som präglar sjömansyrket framför allt inom den utrikes
farten. Kommittén anser emellertid en väsentlig omarbetning av nuvarande
författning vara nödvändig.

10.2
Anställningsförhållandet

Kommittén
erinrar om att bestämmdsema i SjmL utgår från den grundtanken att sjömannen
anställs endast för tjänst på bestämt fartyg. Principen framgår av
författningens uppbyggnad och koinmer till uttryck t. ex. i huvudregeln om
lönen (18 § första stycket). Enligt denna regel utgår lönen fr. o. m. den dag
sjömannen tUlträder tjänsten ombord och löper t. o. m. den dag han avgår från
tjänsten eller, om avmönstring sker, t. o. m. avmönstruigsdagen. Vidare upphör
tjänsteavtalet, såvida ej annat avtalats, i fall fartyget går förlorat (6 och
41 §§). Försäljs det, följer sjömannen fartyget, om han inte begär entledigande
(40 §). Kommittén framhåller att denna anställningsform, där sjömannen är
direkt knuten tiU fartyget, var försvarlig under äldre tider då kommunikationema
var dåliga mellan redare och fartyg och redaren ofta förfogade endast över ett
eller ett par fartyg.

Kommittén
understryker att personalsituationen i handelsflottan är en central faktor vid
bedömningen av rederinäringens utsikter för framtiden. Sedan länge föreligger
svårigheter både på befäls- och manskapssidan att anställa kvalificerat folk.
Den pågående tekniska utvecklingen ställer aUt högre krav på utbildning och
erfarenhet hos sjömannen. I stor utsträcknmg måste fartygen bemannas med
specialister. Vissa typer av laster, t. ex. olja, gas och kemikalier, ställer
mycket höga fordringar på personalen från säkerhetssynpunkt. Kommittén anser
att kraven på den författningsmässiga regleringen av tjänsten ombord i
fartygen bör ställas så, att de tar hänsyn tUl dessa nya förhållanden som mer
och mer sätter sin prägel på sjöfartsnäringen. Samtidigt är viktigt att
sjömännens anstäUningsförhållanden ej avviker från de landanställdas
arbetsrättsliga vUlkor mer än som är oundgängligen nödvändigt och påkallat av
sjöfartens speciella förhållanden. Nuvarande ordning har lett till att
korttidsseglare dominerar vid rekryteringen av manskap. Situationen utgör ett
allvarligt hot mot fortsatt utveckling inom sjöfarten. För befälhavare och
övrigt högre befäl har sedan gammalt tillämpats ett anställningssystem som
skiljer sig från lagens huvudprincip om tjänstens anknytning endast tUl bestämt
fartyg. Befälet anställs sålunda i rederiets tjänst. Anställningsförhållandet
bryts inte vid avmönstring utan fortsätter, t. ex. över en semesterperiod, varefter
den anställde återvänder till samma eller annat fartyg i rederiet. Denna
ordning är inte reglerad i kollektivavtal eller annan överenskommelse mellan
partsorganisationema. För anställda av manskapsgrad har emellertid i
kollektivavtal överenskommits om en motsvaran-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 109

de
ordning för att nå stabUare anställningsförhållanden. För dessa arbetstagare
gäller förmånligare regler för semester, hemresa och ersättning vid sjukdom
eUer skada. De åtnjuter också lön för tid, under vilken de ej är påmönstrade
fartyg.

I
syfte att anpassa lagstiftningen tUl de krav som den tidigare beskrivna
utvecklingen inom handelsflottan ställer föreslår kommittén att den nya lagen
skall knyta an tUl den ordning som i praktiken gäller för en stor del av
befälet och för rederianställt manskap. Lagen bör i enlighet härmed grundas på
det på arbetsmarknaden till lands gängse arbetsrättsliga betraktelsesättet.
Detta innebär att arbetsgivare och arbetstagare står i ett omedelbart
avtalsförhållande till varandra och att anvisningen av arbetsplats utgör
endast ett led i fullgörandet av anställningsvUlkoren. Därmed, menar kommittén,
bortfaller nuvarande bundenhet tUl fartyget. Partema får större frihet att
bestämma om avtalets innehåll. Det kan begränsas till tjänstgöring på bestämt
fartyg men kan också innebära fastare knytning tUl redaren, så att denne kan
anvisa sjömannen arbete i olika fartyg eller, under mellanperioder utan
fartygsarbete, i redarens rörelse i land. Sjömannen behåller sin anstäUning i
rederiet också under perioder för semester eUer vederlag i form av fritid,
såvida partema inte har kommit överens om att anställningstiden skall omfatta
endast den tid sjömannen utför arbete på bestämt fartyg. Kommittén framhåller
den betydelse som möjligheten att flytta den anställde från ett fartyg till ett
annat kan få för rederier med flera fartyg. Den föreslagna konstrak-tionen
innebär att utvecklingen mot större trygghet i anställningen i väsentlig mån
koinmer att ske inom ramen för kollektivavtalen.

Remissinstansema
uttalar sig positivt om förslaget och anser det väl ägnat att läggas tUl grand
för lagstiftning. Flera remissinstanser uttalar tillfredsställelse med att
sjömärmens arbetsrättsliga ställning i detta avseende når överensstämmelse med
vad som är brakligt tUl lands. Sjöfartsverket framhåller att det under senare
tid framstått som allt behövligare att tillföra sjöfarten en mera fast
anställningsform än den traditionella påmönstringen för viss resa. Härför talar
att partema fört in bestämmelser i kollektivavtal för manskap om
rederianställning. En fastare anställningsform utgör föratsättning för att
rekryteringsproblemen skall kunna minska.

En
given utgångspunkt för övervägandena i fråga om sjömännens tjänsteförhåUanden
är enligt min mening de stora förändringar som har skett vmder senare år inom
sjöfartsnäringen. Liksom inom andra näringsgrenar sker en koncentration av
företagen tUl större enheter. Utvecklingen går snabbt från små rederier med
ett eller ett par fartyg till stora rörelser med ett flertal fartyg. På senaste
tid har också tillkommit avtal mellan svenska redare om gemensam drift inom t.
ex. ett fartområde med en viss typ av fartyg. Liknande avtal förekommer också
mellan svenska och utiändska redare. Dessa förändringar för med sig en kon-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 110

centration
till rederikontoren i land av åtskUliga fimktioner, bl. a. på personalsidan,
vilka tidigare sköttes på fartygen. Befälhavaren och övriga ombordanställda
har i allt större utsträckning att följa direktiv från land.

Utvecklingen
på det tekniska området har likaledes gått mycket snabbt. Åtskilliga typer av
specialfartyg har tiUkommit liksom många tekniska hjälpmedel ombord på
fartygen. Detta gäller framför allt den maskintekniska sidan. Modema tekniska
hjälpmedel används också i allt större utsträckning i den nautiska tjänsten
ombord. En motsvarande utveckling pågår i fråga om hantering av lasten.

Dessa förändringar inom
sjöfarten är av vital betydelse för konkurrenskraften hos svensk sjöfart
gentemot utlandet. För att uppnå bästa möjliga driftresultat med de tekniskt
avancerade fartygen är det nödvändigt att de bemannas med kvalificerad
personal. Föreskrifter som reglerar denna personals tjänsteavtalsrättsliga och
sociala förhåUan-den är här av central betydelse. Jag delar kommitténs
uppfattning att alla möjligheter till att stärka rekryteringen måste tas till
vara. F. n. pågår inom skolöverstyrelsen ett omfattande utredningsarbete för
att finna vägar för förbättrad sjöfolksutbildning. Sjömansyrket måste göras
konkurrensdugligt i förhåUande tiU landyrkena. Av betydelse därvidlag är enligt
min uppfattning att sjömännens anställningsvUlkor förbättras och moderniseras.
Föråldrade bestämmelser bör rensas ut och lagstiftningen bör lämna vägen fri
för den utveckling som börjat och siktar till samma anställningstrygghet för
sjömän som för landanställda.

Inom den privata
arbetsmarknaden finns utom i fråga om husligt arbete och handelsresande
ingen allmän författningsmässig reglering av tjänsteavtalsförhåUandena för
någon annan arbetstagarkategori än för sjömän. Vid sidan av regleringen spelar
inom sjöfartsområdet kollektivavtalen mellan redamas och de ombordanställdas
fackliga organisationer en avgörande roll. Dessa avtal liksom andra särskilda
överenskommelser meUan partema innehåller regler, som i stor utsträckning
kompletterar och bygger vidare på SjmL:s reglering.

I
Ukhet med kommittén och remissinstansema förordar jag att en lagreglering
behålls, som särskilt tar sikte på bestämmelser av betydelse för säkerheten
ombord och som utgör ett socialt grandskydd för sjömannen. Det är väsentligt
att denna reglering utformas så, att den ansluter till de förändringar som
under senare tid skett i fråga om sjö-maimens tjänsteförhållande såsom det
bestäms i kollektivavtal och enskilda anställningsavtal. Sedan gammalt har
sjömän anställts endast för tjänst på bestämt fartyg. Denna praxis har
tUlämpats i alla sjöfartsländer. Det är tydligt att redama redan för
åtskilliga år sedan funnit det vara fördelaktigt att kunna knyta det högre
befälet närmare till sig. Avtal har nämligen ingåtts, som ger dessa
arbetstagare en fastare anknytning till redaren genom att de varit i hans
tjänst såväl under ar-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 111

betet
ombord som under vistelse i land. Otvivelaktigt har detta medfört tryggare
anställningsvillkor och underlättat för arbetsgivaren att disponera
arbetskraften rationellt.

De
kollektivavtalsvägen införda reglerna om rederianställning för sjömän av
manskapsgrad får ses som en utveckling av den ordning som dituitUls endast
berört befälet. Det är uppenbart att hittillsvaran de form för rekrytering
till handelsflottan, framför allt till manskapsbefattningarna, inte motsvarar
yrkets krav. HärtUl bidrar den ålderdomliga anstäUningsform som utgör grund
för SjmL. Denna var tidigare motiverad av förhållandena inom näruigen men jag
delar kommitténs uppfattning att situationen nu är väsentligt förändrad.

Kommittéförslaget knyter
nära an tUl den utveckling på det tjänsteavtalsrättsliga området som skett vid
sidan av SjmL:s regler. Det anpassar sig här tUl den anställningsform som i
allmänhet gäller för landanställda. Det är dock en fördel att förslaget medger
avtalsfrihet för partema på så sätt, att anställningen enligt partemas avtal
kan begränsas till tjänstgöring på bestämt fartyg om så skulle anses lämpligt
i vissa fall. När avtalet inte avser tjänstgöring på bestämt fartyg utgör
anvisningen av arbetsplats på ett fartyg endast ett led i fullgörandet av
anstäUningsviUkoren. Förslaget förutsätter bl. a. i fråga om reglema om
sociala förmåner att anställningen kan omfatta både tjänstgöringstid ombord
och tid när sjömannen vistas i land, t. ex. för semester eller
vederlagsledighet eUer i avvaktan på ny fartygstjänstgöring. Vidare förutsätts
att kollektivavtalspartema genom överenskommelser kommer att närmare reglera
huvudlinjerna för de olika slagen av anställningsformer. Det förordade systemet
för sjömans anställningsförhåUanden torde komma att bidra till bättre
rekrytering till handelsflottan och till att sjömannen stannar längre i yrket.
Förslaget underlättar också användandet av avlösningsbesättningar till fartygen,
något som redan tillämpas i viss utsträckning framför allt inom färjtrafiken.

När
det gäller förhållandet tUl övriga nordiska länder kan man emellertid inte
bortse från att kommittéförslaget kommer att medföra att svensk lagstiftning,
såvitt nu kan bedömas, fjärmas från principerna i dansk och norsk reglering. I
de förslag till ny sjömanslag, som lagts fram i dessa länder, är huvudprincipen
i fråga om tjänsteavtalet densamma som i nuvarande lagstiftning. I båda förslagen
har man dock ansett det vara lämpligt att ta in särbestämmelser om rederianställning
i lagen. För Finlands del har förslag ej avgetts. Enligt vad sjömanslagskommittén
uppgivit finns det anlednmg anta att man väljer samma utgångspunkt som
kommittén föreslagit.

Kommittén
medger att de praktiska nackdelarna av att de nordiska ländernas lagstiftning
skiljer sig åt inte skall förringas. Under utredningsarbetet har förekommit
nära kontakt mellan de olika nordiska

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 112

kommittéema.
De försök som gjorts tiU sammanjämkning har inte lett till resultat. Väsentliga
sakliga olUdieter föreligger dock redan nu, främst på grand av skiljaktigheter
i kollektivavtalsregler och i annan lagstiftning än sjömanslagarna. Kommittén
anser olikhetema inte vara något avgörande hinder mot att genomföra förslaget,
eftersom värdet av att lagförslaget knyter arbetsgivare och arbetstagare
närmare varandra klart överstiger nackdelarna av skiljaktigheter meUan de nordiska
ländemas lagar.

Några
remissinstanser beklagar att olikheter kan komma att uppstå i regelsystemen.
Svenska sjöfolksförbundet är dock övertygat om att Sverige, liksom Finland
troligen kommer att göra, valt rätt linje och att övriga nordiska länder
sannolikt kommer att följa efter om några år.

För
min del kan jag inte finna att ölägenheterna med ett delvis olika regelsystem
utgör något hinder mot tillämpningen av den princip kommittén förordar. Med
hänsyn till tidigare redovisade överväganden anser jag att den nya
lagstiftningen bör utgå från principen om rederi-anstäUning och därigenom
främja ett närmande av sjömännens anställningsförhållanden till dem som råder
för landanställda.

10.3
Lagens tillämplighet

SjmL
anger inte någon begränsning av lagens tillämpning i fråga om fartyg.

Kommittén
berör inte frågan om tiUämpligheten på utländskt fartyg. Under
remissbehandlingen har föreslagits att det i ny SjmL uttryckligen bör fastslås
att lagen är tUlämplig på arbete som utförs på svenskt fartyg.

Jag
vUl erinra om sjölagskommitténs uttalande år 1920 i dess förberedande förslag
till sjömanslag (se prop. 1922: 13 BU. A s. 34), att det är givet att lagens
gUtighet vanligen måste vara inskränkt till svenska fartyg men att det torde
vara lika säkert att åtskUliga av bestämmelserna kan komma att bli tUlämpliga
på utländska fartyg och att det därför inte låter sig göra att begränsa lagens
omfattning till att avse endast svenska fartyg. Yttrandet föranledde inte något
uttalande av lagrådet eller vederbörande departementschef. Frågan synes
därefter inte ha berörts vid senare lagstiftningsarbeten i fråga om SjmL.

Lagbestämmelser
i denna fräga saknas i övriga nordiska sjömanslagar och tas ej upp vare sig i
det norska eller det danska förslaget. I det norska kommittébetänkandet uttalas
emeUertid bl. a. ,att en förutsättning för förslagets tillämpning bör vara att
fartyget är norskt men att vissa bestämmelser kan komma att få användning på
utländskt fartyg, t. ex. regeln om minimiålder när norsk sjöman skall
anställas på utländskt fartyg eller vissa av anställningsbestämmelserna när ett
norskt rederi driver ett utländskt fartyg på bare boat basis, dvs. när rederiet
i sin

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 113

egenskap
av befraktare driver annans fartyg för egen räkning (se avsnitt 4.4.1).

Enligt
vad som upplysts från sjöfartsverket tiUämpas SjmL i praktiken endast på
svenska fartyg.

Man
torde kunna konstatera att det f. n är oklart i vad mån SjmL gäller i fråga om
utländska fartyg. Flera skäl t. ex. lagbestämmelsemas nära anknytning till
annan svensk lagstiftning som inte är giltig på utländska fartyg och tiU de
svenska kollektivavtalen talar dock enligt min mening för en huvudregel med
innebörd att lagen skall gälla endast svenska fartyg. Emellertid kan inte
bortses från att situationer förekommer där det finns ett betydande svenskt
intresse av att skydda ombordanställda också på utländska fartyg. Jag tänker
här t. ex. på fartyg, som svensk redare förhyr på bare boat basis av utiändsk
fartygsägare och som drivs helt eller delvis med svensk arbetskraft i trafik
som regelbundet berör svenska hamnar. Ett annat fall avser fartyg som
visserligen inte har så nära anknytning till Sverige men där det i stället
gäller tillämpligheten av bestämmelser, t. ex. om arbetstagares minimiålder,
som är av särskild betydelse från arbetarskydds- och säkerhetssynpunkter.

Det
är av naturliga skäl inte möjligt att i en ny SjmL enkelt och entydigt ange i
vilken mån lagen bör tillämpas på utiändska fartyg. A andra sidan är det inte
tillfredsställande att länma en så väsentlig fråga öppen. Jag vill därför
förorda att huvudprincipen om lagens tilllämplighet i fråga om sjöman på
svenskt fartyg anges i 1 § nya SjmL och att Kungl. Maj:t får rätt att förordna
att lagen helt eller delvis skall gäUa också i fråga om sjöman på utländskt
fartyg. Sistnämnda bemyndigande bör tas in i nya SjmL.

När
det gäller nuvarande SjmL:s tillämplighet i fråga om vissa slag av fartyg
innehåller lagen inte heller någon begränsning. I praktiken saknar den dock
betydelse i vissa fäll. Sålunda anses lagen inte ha någon praktisk tillämpning
på örlogsfartyg. Det är också tveksamt i vad mån lagen tillämpas på fartyg där
uteslutande medlemmar av en och samma familj arbetar. Kommittén föreslår inte
några ändringar av tillämpningsområdet. Från några remissorgan har framförts
önskemål om preciseringar i lagtexten. Jag finner inte att nuvarande system
som kommittéförslaget bygger på här medfört några olägenheter och förordar
därför att även den nya SjmL formellt skall gälla på alla fartyg där
anställningsförhållande förekommer.

Nuvarande SjmL:s
tillämplighet i fråga om arbetstagare är i princip begränsad tUl den som är
antagen av redaren eller befälhavaren. För andra som arbetar på fartyg gäller
endast vissa av lagens bestämmelser, bl. a. de om minimiålder, lydnadsplikt
och' tvångsmedel. Kommittén föreslår att den nya lagen i sin helhet skall
tillämpas endast på av redaren anställd arbetstagare som har befattning

8
Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 114

på
fartyg. Med sistnämnda uttryck förstås enligt 1 § tredje stycket kommittéförslaget
att arbetstagarens arbetsuppgifter på fartyget hänför sig till dess nyttjande
och avser annat än enbart tillfälliga göromål. övriga anställda på fartyget
berörs oavsett vem som anställt dem endast av de ordnings- och
skyddsbestämmelser som 2 § i kommittéförslaget innehåller.

Sedan
förslaget om begränsning av lagen till redaranställd personal under
remissbehandlingen utsatts för kritik från flera arbetstagarorganisationer har
ytterligare utredning i frågan om lagens tillämplighet gjorts under
departementsbehandlingen. Resultatet redovisas i promemorian (Ds K 1972: 9)
Sjömanslagens tUlämplighet på person m, m,

I
promemorian beskrivs den utveckling som ägt rum under senare år och som
inneburit att olika arbetsuppgifter som tidigare utförts av redaranställd
personal i ökad omfattning lämnas ut tUl särskilda entreprenörer. Så har
särskUt varit fallet inom intendenturavdelningen. Det påpekas att begränsningen
enligt kommittéförslaget av lagens tUlämplighet till redaranställda skulle
medföra en olämplig kategoriklyvning av personalen beroende på vem som formellt
står som arbetsgivare.

I
promemorian anges en lösning som innebär att lagen i sin helhet blir tillämplig
på fartygsarbete och avtal om anställning för sådant arbete oberoende av vem som
formellt står som arbetsgivare. Med fartygsarbete avses där arbete, som hänför
sig till fartygets drift och gäller annat än enbart tUlfälliga göromål. Arbetet
skall utföras för fartygets räkning ombord eller på annat ställe och av den som
anställts för arbete på fartyg och följer med fartyget. Med en sådan definition
skulle lagen omfatta anställningsavtal mellan redare eller annan arbetsgivare,
som av redaren antagits som entreprenör, och arbetstagaren.

Det
helt övervägande antalet remissinstanser hälsar den i promemorian framförda
lösningen med tillfredsställelse. Endast arbetsgivarorganisationerna uttalar
sig negativt och föredrar att kommitténs förslag följs, Sveriges redareförening
anser att de tillägg som numera gjorts i kollektivavtal för att stärka
entreprenöranställdas skydd är tillräckliga. Ett par instanser önskar att SjmL
inte skall tillämpas på entreprenöranställda på färjor i närtrafik, där
förhållandena nära ansluter tUl de landanställdas.

För
egen del anser jag att de sociala bestämmelser, huvudsakligen till
arbetstagarens skydd, som den nya SjmL bör innehåUa, skall omfatta så många av
arbetstagarna på ett fartyg som möjligt. En uppdelning efter arbetsgivare kan
medföra otillfredsställande resultat. Avgörande bör i stället vara vilket arbete
som utförs av den anstäUde och arbetsuppgiftens varaktighet på fartyget. Härför
talar särskilt att partema på kollektivavtalsområdet i huvudsak likställt
entreprenörens arbetstagare med redarens. Med promemorians lösning uppnås
denna likställdhet också i den centrala författningen i fråga om
fartygsanställ-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 115

ning.
Någon skUlnad i behandlingen av olika grupper entreprenöranställda bör inte
förekomma. En uppdelning av dem efter vUken fart de arbetar i synes lätt kunna
leda till tillämpningsproblem.

Allt
arbete som utförs för fartygets räkning ombord på fartyget eller på annat
ställe bör enUgt min uppfattning i ny SjmL betecknas som fartygsarbete under
föratsättning att det utförs av arbetstagare som följer med fartyget. Här bör inte
förekomma några olikheter mellan arbetstagama beroende på vem som har anställt
dem. Emellertid anser jag att lagen i sin helhet och särskilt bestämmelserna om
anställningen bör tillämpas endast på dem som anställts för fartygsarbete och
som utför arbetsuppgifter ombord av annan än tUlfäUig art, dvs. på dem som
fullgör det rutinmässiga arbetet för fartygets drift. Arbetstagare som har
uppgifter av detta slag bör skiljas från andra arbetstagare ombord som
visserligen utför fartygsarbete men där göromålen är av mera tiUfäUig
karaktär, t. ex. arbete som utförs av resereparatörer, garantipersonal eller
rederiets fartygsinspektörer. För att utmärka denna skillnad förordar jag den
av kommittén föreslagna lösningen att arbetstagare vars huvudsakliga arbetsuppgifter
avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål anses ha
befattning på fartyg. Arbete som nu sagts utförs i de flesta fall av
redaranstäUd personal men i de fall redaren överlåtit del av fartygsdriften
till entreprenör kommer också dennes arbetstagare att anses ha befattning på
fartyget.

Arbetstagare
som anställs för fartygsarbete och som under sin tjänstgöringstid på fartyget
innehar befattning ombord bör i ny SjmL betecknas sjöman. Denna beteckning bör
däremot inte användas på arbetstagare ombord som fullgör fartygsarbete men som
inte har befattning på fartyget. Denna personal är i en del fall anställd hos
redaren, i andra fall hos annan arbetsgivare. Exempel på sådan personal har jag
redan nämnt. De har vanligen arbetsuppgifter också i land. Arbetet ombord är av
tillfällig art även om det ibland kan ta avsevärd tid i anspråk, t. ex. för
garantimaskinister. Arbetet är emellertid inte att anse som ett naturligt led i
fartygets sedvanliga drift. Det kan inte sägas vara av ratinkaraktär ombord.
Inte heller har arbetstagarna vanligen primärt anstäUts för arbete på fartyg. I
den mån kollektivavtal reglerar deras viUkor är det i allmänhet inte avtal som
ingåtts av sjöpersonalorganisation. I fråga om det arbete som utförs till sjöss
anser jag dock i likhet med kommittén att lagens skydds- och
ordningsbestämmelser i princip bör gälla.

Det
synes självklart att lagen inte i någon utsträckning bör gälla för arbetstagare
som inte utför fartygsarbete och inte följer med fartyget till sjöss. Detta
överensstämmer med kommitténs uppfattning.

I
nuvarande SjmL läggs arbetsgivaransvar endast på redaren. Kommittén föreslår
ingen ändring i detta avseende. Med den lösning som jag nu förordar beträffande
lagens tillämplighet uppkommer frågan om

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 116

vem
som skaU bära ansvaret för det skydd som tillkommer entreprenöranställda. I
departementspromemorian anvisas olika lösningar. Ansvaret kan läggas antingen
på redaren eller på entreprenören eller på dem gemensamt. I sistnämnda fall skulle
arbetstagaren kunna vända sig mot den som han med hänsyn till omständigheterna
finner lämpligast. I förekommande fall skulle redaren ha regressrätt mot
entreprenören-arbetsgivaren. Under remissbehandlingen har sistnämnda lösning
föredragits.

För egen del finner jag
att goda skäl kan anföras för båda dessa alternativ. Redaren har vanligen en
väl utbyggd organisation för personalfrågor. Han kan genom entreprenadavtalet
skydda sig för utgifter och besvär. Vissa av lagbestämmelserna är beroende av
hur redaren disponerar sitt fartyg. Uppkomna tvister mellan entreprenör och
hans anställda kan hindra driften. För att ansvaret bör läggas på entreprenören
talar att man därvid följer sedvanliga arbetsrättsliga principer med
arbetsgivaransvar. Det ligger i linje med vad redaren syftar till när.
entreprenör anlitas, nämligen att avlasta ansvaret för en del av verksamheten.
I frågor som regleras av kollektivavtal står entreprenören arbetsgivaransvar.
EmeUertid brakar Svenska sjöfolksförbundet kräva garanti av redaren att
entreprenören fullgör sina åtaganden. Brister denne får redaren uppfylla
villkoren.

Enligt
min uppfattning bör det alternativ föredras som ger arbetstagaren det bästa
skyddet. Det är också fördelaktigt om man här kan söka en lösning som inte skiljer
sig från det som gäller i kollektivavtalshänseende. En sådan bör kimna få
arbetsmarknadspartemas förtroende. Jag finner det vara mest tillfredsställande
om arbetstagaren valfritt kan vända sig mot redaren eller sin arbetsgivare. Det
kan nämligen föreligga situationer när det är svårt för den anställde att
snabbt få kontakt med arbetsgivaren. Då kan redaren eller företrädare för
honom, såsom befälhavaren eUer agent, ha större fömtsättningar att t.ex.
omedelbart föranstalta om sjukvård. Jag förordar att en bestämmelse med detta
innehåll tas in i lagtexten. När det gäller redarens regressanspråk mot
entreprenören i de faU som nu anges vill jag framhålla att olika utformningar
är möjliga. Med hänsyn härtUl är det lämpligare att denna fråga får regleras i
avtal meUan redaren och entreprenören än att man författningsmässigt binder
partema vid en viss lösning. Med hänsyn till att såväl redaren som
entreprenören kan förekomma i arbetsgivarställning enligt ny SjmL förordas att
det i kommittéförslaget använda uttrycket redaren ersätts med beteckningen
arbetsgivaren i de situationer där det är fråga om sådan arbetsgivarställning.

Under
ärendets beredning i departementet har bl. a. från utrikesdepartementet och
sjöfartsverket upplysts om att fall förekommer när svensk lagstiftning inte
tillämpas på svenska fartyg. Det rör fartyg där driften helt eller delvis lejts
ut till utiandet genom avtal om uthyrning

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 117

antingen
av hela fartygsdriften på bare boat basis eller av del av fartygets drift, t.
ex. intendenturavdelningen. I nämnda departementspromemoria diskuteras vissa
lösningar av detta bare boat charter problem. Till en början slås fast att
uthyrning av fartyg på detta sätt inte är ovanligt. Orsaken är sjöfartens
intemationella natur. Befraktaren inträder vid avtal om bare boat charter i en
redares sedvanliga funktioner, bl. a. vid bemanningen av fartyget. Någon
förändring av fartygets nationaUtet medför avtalet dock inte i och för sig.
Svensk offentiigrättslig lagstiftning torde gälla så länge fartyget anses som
svenskt. Några imdantag härifrån föranledda av att den som handhar
redarfunktionen inte är svensk finns ej.

Jag
anser att det saknas anledning att utgå från annat än att nu berörd
lagstiftning i princip är tiUämplig i fråga om svenskt fartyg som hyrs ut tUl
utländsk befraktare enligt avtal om bare boat charter. För SjmL:s del skuUe
om lagens tillämplighet utsträcks till de entreprenöranställda samtliga
lagregler gälla för utländsk entreprenör med svenska eller utländska arbetstagare.

I
promemorian redovisas olika orsaker tUl att svensk lagstiftning trots att den
formeUt gäUer i vissa avseenden inte tUlämpas. I de fall det rör sig om kan
förbindelsen mellan fartyget och hemlandet anses ha blivit mycket försvagad.
Genom långvariga avtal om bare boat charter sätts fartygen nämligen i trafik
som inte berör Sverige. Besättningen är ofta med undantag endast för
befälhavaren utländsk. De arbetsrättsliga och sociala förhållandena knyter
naturligen an till förhållandet i ett främmande land. De anstäUda kan antas
känna mera samhörighet med sina egna nationella arbetstagarorganisationer än
med svenska. Undersökning rörande fartyg och utrastning företas av utländsk
myndighet eller klassificeringsanstalt. Undersökningen och certifikat som
utfärdas därefter godtas av svensk myndighet. Det kan inte uteslutas att
utländska myndigheter och arbetstagarorganisationer i en del fall kan kräva att
det landets författningar och arbetsrättsliga avtal skall tillämpas. Det kan
föreligga av ekonomiska konkurrenshänsyn betingade skäl att ifrågasätta det
lämpUga i att svensk lagstiftning skall tUlämpas fullt ut. Vidare kan fartyget
vara insatt i samtrafik med fartyg registrerade i annat land, varvid det kan
synas naturligt och kanske vara nödvändigt att endast ett lands bestämmelser
kommer att tillämpas. Besättningen har i dessa fall inte sin arbetsplats på
bestämt fartyg utan alternerar från det ena tiU det andra. Personalen kan också
bo i land under tid då den inte tjänstgör.

Den i departementspromemorian
framförda synpunkten att man bör öppna möjlighet till dispens, som helt eller
delvis undantar verksamheten ombord från tillämpningen av den nya SjmL,
biträds av samtliga remissinstanser. LO framhåller att dispensgivning måste ske
synnerligen restriktivt. Från arbetstagarhåU krävs att samråd sker med berörd
arbets-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 118

tagarorganisation
innan beslut meddelas. Sjöfartsverket tillstyrker att dispensmöjlighet införs i
nya SjmL under fömtsättning att i lagen noga preciseras betingelsema för
prövningen, som bör anförtros verket. Verket anser det också nödvändigt att
författningsvägen tillskapa medel för att tvinga fram att dispensvillkoren
efterlevs. Här nämns som lämpliga sanktioner i sammanhanget vite och förbud
att nyttja fartyget.

Inledningsvis är jag för
egen del angelägen att slå fast att svensk sodal skyddslagstiftning för
fartygsanställda ävensom författningsregler om ordning och säkerhet på fartyg
principiellt bör gäUa på fartyg, som enligt reglema i sjölagen anses som svenskt,
oavsett vem som handhar driften ombord. Sådana fall förekommer dock där starka
skäl talar för att en möjlighet tUl dispens från kravet på svensk SjmL:s
tUlämplighet öppnas. Remissinstansernas instäUning bestyrker denna uppfattning.
Jag vill därför förorda att i ny SjmL införs en regel som medger dispens från
kravet på lagens tiUämplighet. Enligt min uppfattning bör dispens medges
endast under förutsättning att utredning föreligger i det enskilda fallet om
att de anställda av lag, kollektivavtal och liknande reglering i annat land
tUlförsäkras ett skydd som i rimlig utsträckning svarar mot vad de skulle ha
enligt svenska regler. För medgivande bör fordras att särskUda skäl föreligger
för fartygets redare eller ägare att inlåta sig på fartygsdrift med svenskt
fartyg under dessa villkor. Ett medgivande bör förbindas med tUlräckligt
preciserade villkor, t. ex. i fråga om viss fart, viss tidsperiod, vissa
minimivUlkor för de anstäUda. Det är viktigt att ändring i förhållandena
omedelbart anmäls för förnyad prövning av medgivandets bestånd. Medgivande bör
också kunna återkallas om däri föreskrivna vUlkor inte iakttas. Ett imdantag
får självfallet inte komma i konflikt med de internationella åtaganden Sverige
gjort i fråga om skyddet för anställda på svenskt fartyg. Vid dispensprövningen
bör enligt min mening även arbetsmarknadspolitiska hänsyn till svenskt sjöfolk
beaktas.

Jag biträder det från
arbetstagarhåU framförda förslaget att samråd bör ske innan beslut om tUlstånd
fattas. Samråd bör emellertid ske också med berörd redarorganisation, vilken
kan ha betyddsefuUa uppgifter att lämna i det enskUda fallet.

Dispens
bör meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Ktmgl. Maj:ts bemyndigande, av
sjöfartsverket.

Sanktion
måste kunna tUlämpas så att det skydd man vill ge arbetstagarna inte
försummas.

Uppenbarligen bör den som
åsidosätter de särskUda villkor som medgivandet är förenat med eller
underlåter att göra anmälan om ändrade förhållanden kunna fällas till ansvar.
Detsamma bör lämpligen också gälla befälhavaren på fartyget, vilken har ett
direkt överinseende över förhållandena på detta.

Sjöfartsverket
tar upp frågan om behov av särskilda sanktioner i de

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 119

fall
fartyget hyrts ut under sådana förhållanden som nu redovisats och där svensk
SjmL inte tillämpas men varken ägaren eller den utländske redaren begärt något
medgivande om undantag från lagen. I sådana faU är man hänvisad tUl att vända
sig mot befälhavaren, som enligt sjöbefälskungörelsen skall vara svensk
medborgare, och den utländske redaren. En effektivisering av sanktionssystemet
kan i och för sig ske genom regler om förbud att nyttja fartyget eller om
ansvar eller vite mot fartygets ägare.

Detta skulle innebära en
långtgående utvidgning av ägaransvaret särskUt med hänsyn tUl att ägarens möjlighet
att öva inflytande över fartygets drift är begränsad.

Jag är därför f. n. inte
beredd att förorda en sådan lösning. Frågan är emellertid av stor betydelse för
de anställdas trygghet och får därför tas upp till förnyat bedömande om
utvecklingen ger anledning till det.

I nuvarande SjmL liksom i
kommitténs förslag saknas särskUda bestämmelser om lagens tillämplighet för
offentligt anställda. Sedan från myndighetshåll under remissbehandlingen av
kommittéförslaget anförts att tillkomsten av arbetsrättsUg lagstiftning för
offentiigt anställda tjänstemäns förhållanden borde inverka på SjmL:s
tillämplighet på dessa arbetstagare, har denna fråga ytterligare beretts inom
kommunikations- och finansdepartementen, överläggningar har därvid förekommit
med företrädare för såväl arbetsgivare som arbetstagare inom den offentiiga
sektorn. Härvid har inte bara frågor om SjmL:s tiUämplighet tagits upp utan
också de problem som hänger samman med lagstiftningens nära anknytning till
kollektivavtalen. I sistnämnda angelägenhet noterar jag med tillfredsställelse
att partema på den offentiiga sektom i stort kunnat ansluta sig till de
riktlinjer för överföring av författningsbestämmelser tUl kollektivavtal som
accepterats av kollektivavtalspartema inom den privata sektorn och som jag
senare skall återkomma till (avsnitt 10.4). Mellan arbetsgivar- och
ar-betstagarpartema på de statliga och kommunala områdena pågår förhandlingar
för att i mån av behov tillföra avtalen de ändringar och tUl-lägg som föranleds
av ny SjmL.

När det gäller SjmL:s
tUlämplighet på offentligt anställda är att märka att den sjöfart som i
allmänhet bedrivs av statliga myndigheter eller kommuner är av annat slag än
handelssjöfart. Det är fråga om ickekommersiell sjöfart såsom t. ex. den
verksamhet som bedrivs av polisväsendet, marinen, statens vägverk,
sjöfartsverket eller tullverket. Statens järnvägar däremot driver färj trafik,
som är av kommersiell natur. En mellanställning intar fiskeristyrdsens
verksamhet med fiskeriundersök-ningsfartygen. Kommunema driver sjöfart, som i
allmänhet består i bogserings- och färjtrafik inom hamnområden.

I kungörelsen om
tjänstemannaanställning för arbetstagare hos staten definieras begreppet
statlig tjänsteman. Där föreskrivs sålunda att ar-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 120

betstagare
hos staten skall anställas som tjänsteman. I kungörelsen undantas några få
grapper, bl. a. vissa arbetstagare på statens fiskeriundersökningsfartyg.

På
det kommunala området förekommer arbetaranställning för stora grupper. I
kommunaltjänstemannalagen definieras inte begreppet kommunal tjänsteman. Det
ankommer på kommunema att själva bestämma vilka arbetstagare som skall inta
ställning som tjänstemän. En viss praxis har UtbUdats under medverkan av de
anställdas organisationer. Av tjänsteförteckning och anställningsform framgår
som regel vilka arbetstagare som är tjänstemän.

Den
art av sjöfart som stat eller kommun f. n. driver berörs endast delvis av
bestämmelserna i nuvarande SjmL. Reglema är uppenbarligen anpassade till de
förhåUanden som präglar handdssjöfartén. En inte obetydUg del av
författningskomplexet kan dock få betydelse för statens och kommunemas sjöfart.
Detta gäller för sjömannens sociala skydd väsentiiga regler, som i lägen har
fått en annan utformning än vad som är vanUgt vid landanställning. I viss
utsträckning innehåller lagen också regler som helt saknar motsvarighet för
landanställda, t. ex. om frånträdandeort av avtal, frånträdandegrander och
närvaro vid sjöförklaring.

Jag
anser inte att tjänstemän i offentlig anställning skall uteslutas från SjmL:s
regler om skydd, rättigheter och skyldigheter. Frågan är emellertid var
bestämmelserna härom bör tas in. En komplettering av lagstiftningen för de
offentligt anställda tjänstemännen i dessa avseenden skulle leda tUl att helt
nya och för andra offentliga tjänstemän ovidkommande frågor kom att belasta
denna lagstiftning. Jag finner det därför lämpligare att den nya SjmL i
princip blir tUlämplig också på de offentiigt anställda tjänstemännen när de
utför fartygsarbete. Härigenom uppnås också likställdhet med offentligt
anställda sjömän, som inte är tjänstemän. Som jag tidigare nämnt kommer flera
bestämmelser i den nya SjmL inte att f. n. ha någon praktisk betydelse för
huvudparten av de offentiiga tjänstemännen i fartygsarbete på grund av den
användning som fartygen har, men det saknas enligt min uppfattning tUlräckliga
skäl för att göra särskUt undantag för dessa anställda. Någon möjlighet att
göra en uppdelning meUan olika offentiigt nyttjade fartyg efter deras
användningsområde finner jag inte heller föreligga. Med hänsyn till utvecklingen
kan befaras att en sådan gräns snart blir föråldrad.

Emellertid
bör enligt min uppfattning sådana regler i nya SjmL som har motsvarighet i
andra författningsbestämmelser för offentiiga tjänstemän undantas. Som exempel
härpå vill jag peka på regler om anstäUningsavtalels form och regler om
arbetskonflikter. Denna uppfattning har under överläggningarna delats av
företrädama för arbetsgivare och anställda inom den offentliga sektom. När det
gäller offentligt anställda tjänstemäns förhållanden är emellertid också att
märka att endast vissa frågor förbehållits lagstiftningen. I övrigt har
partema rätt

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 121

att
kollektivavtalsvägen bestämma anställnings- eller arbetsvillkor. Som följd härav
har flera av de frågor som regleras i förslaget tUl ny SjmL fått sin lösning i
avtalen för offentiiga tjänstemäns del. Vid överlägg-ningama med
kollektivavtalsparterna om principer för den nya SjmL:s tillämplighet har
förordats att hänsyn också skall tas till dessa regler i kollektivavtalen. Jag
instämmer häri.

Vissa undantag bör enligt
avtalsparterna också göras för sådana arbetstagare hos kommun som inte är
tjänstemän. Jag delar också denna bedömning.

Jag
avser att i specialmotiveringen redovisa de undantag från ny SjmL:s
tillämplighetsområde som bör göras för dem som är anställda i StatUg eller
kommunal tjänst. Jag viU emellertid redan här anmärka att dessa undantag inte
gäller arbetstagare, som är anställda i statliga eller kommunala bolag, som driver
sjöfart.

Jag
har tidigare (avsnitt 4.2) redovisat vad kommittén anfört när det gäUer
förslagets begränsning i tiden. Där anges också att kommittén genom att föra in
begreppet väntetid avsett att utsträcka arbetsgivarens ansvar för sjömannen i
socialt hänseende till att omfatta andra perioder av anställningstiden än när
fartygsarbete utförs. Väntetiden likställs i flera avseenden med tid under
vilken fartygsarbete utförs.

Remissinstansema godtar i
allt väsentligt kommitténs uppfattning i denna del. Att väntetid inte skall
omfatta tiden från det sjömannen anställs fram tills att han första gången
tillträder befattning på fartyg kritiseras emellertid från arbetstagarhåU. Man
anser att kommittén inte fullföljt grundsynen om tUlräckligt anställningsskydd
för arbetstagaren. Det skydd som tUlförsäkras arbetstagaren under väntetid
borde omfatta också ifrågavarande anställningsperiod. En remissinstans
upplyser att redarskyddet enligt arbetsrättslig praxis som f. n. tUlämpas också
omfattar denna tid.

Jag instämmer i det som
kommittén anfört om lagförslagets begränsning i tiden. Jag finner värdefullt
att skyddet för sjömännen i väsentliga avseenden kan utökas genom att det
utsträcks att gälla också under väntetid. Detta bör enligt min åsikt verksamt
bidra till att sjömännen knyts närmare till arbetsgivaren och följaktligen får
fastare arbetsförhållanden.

Kommitténs förslag att
inte låta tiden från det sjömannen anställts tills han tUlträder befattning på
fartyg ingå i väntetidsbegreppet har utsatts för kritik. För min del anser jag
att denna fråga får särskUd betydelse i de fall sjömannen anställs på en plats
för att därefter behöva resa avsevärd sträcka för att nå det fartyg där han
skall tillträda befattning. Ofta uppehåUer sig sjömannen härunder i för honom
ovan miljö. Risken för att under denna period drabbas av skada eller sjukdom är
inte ovä-sentiig. Som framgår av ett remissyttrande utgår i praktiken skydd tUl
sjömännen också under denna tid. Jag vill slutligen erinra om att den tid

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 122

det
nu är fråga om också räknas med i de fall kvalifikationstid beräknas i den nya
lagen, t. ex. för fri resa tUl hemorten. Det nu anförda anser jag utgöra
tillräckliga skäl för att frångå kommittéförslaget i denna del. Jag förordar
således att i väntetid räknas in också tid från anställningens början tUls
sjömannen tillträder befattning på fartyg.

10.4
Slopande av detaljregler i gällande sjömanslag. Överföring av vissa regler till
kollektivavtal

Sjömännens
anställningsvillkor och tjänsteförhållanden har som jag tidigare redovisat
varit författningsreglerade sedan mycket lång tid tiU-baka. Den från början
omfångsrika och detaljerade regleringen har visserligen beskurits vid olika
tillfällen, när lagstiftningen setts över, men SjmL innehåller alltjämt ett stort
antal detalj föreskrifter. Som jag också tidigare anfört spelar
kollektivavtalen numera en väsentlig roll för dessa förhåUanden. Såväl redare
som arbetstagare är i stor utsträckning organiserade. Kollektivavtalen täcker
därför praktiskt taget hela arbetsmarknaden.

Kommittén
föreslår att vissa bestämmelser i SjmL slopas. Det gäller här dels regler som
anses föråldrade och där skäl för författningsreglering inte längre anses
föreligga, dels regler som bedöms böra föras över till kollektivavtalen.

Remissmyndigheterna
godtar utgångspunkterna för kommitténs överväganden.

Jag biträder den förordade
principen. Den snabba utvecklingen leder till ändrat behov av regler och det är
självklart, att det som blivit föråldrat skall rensas ut vid en lagöversyn. Vidare
anser jag att koUektivavtalen inom sjönäringen numera har sådan betydelse för
frågor som hänger samman med arbetstagarens anställningsförhållanden, att det
är naturligt att vissa sådana frågor, som tidigare ansetts böra lagregleras, nu
lämnas över tUl organisationernas bestämmande. Den höga graden av
organisationstillhörighet både bland arbetsgivare och arbetstagare är likaledes
av betydelse för frågan om att föra över regler från lag till avtal.
Visserligen anses en oorganiserad arbetstagare som är anställd hos en
kollektivavtalsbunden arbetsgivare inte kunna grunda någon rätt på kollektivavtalet.
Enligt facklig praxis, som fastslagits av arbetsdomstolen, anses ett
kollektivavtal emellertid i regel innebära att arbetsgivaren är skyldig att för
den oorganiserade inte tillämpa sämre vUlkor än de i avtalet föreskrivna.

I det följande tar jag upp
de särskilda bestämmelserna som kommit tén föreslår skola slopas i lagen.
Samtidigt skall jag beröra den överenskommelse som partema träffat om att
komplettera kollektivavtalen med vissa av dessa regler. Jag vill särskilt
understryka den karaktär av

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 123

förhandlingsuppgörelse
mellan kollektivavtalsparterna som förslaget har i denna del.

Genom regehi i 9 § SjmL
har befälhavaren legal behörighet att ingå anställningsavtal på redarens
vägnar såvitt rör besättningen på det fartyg där befälhavaren tjänstgör.
Behörigheten är förbunden med skyldighet att på sätt närmare anges i
paragrafens andra stycke inhämta förslag från och samråda med innehavare av
andra chefsbefattningar ombord. Kommittén fmner att regeln kan utgå. Som skäl
härför anförs bl. a. att anställningsfrågor numera ankommer inte bara på
befälhavaren utan också på andra i chefsställning ombord och framför allt på
personalchefer på rederikontoren. Förhållandena är så varierande att en legal
reglering på ett otUlfredsställande sätt kan komma att binda utvecklmgen.

Remissinstansema
har inget att erinra mot förslaget i denna del.

Jag
biträder kommitténs förslag och förordar att motsvarighet till bestämmelsen i 9
§ SjmL inte tas upp i den nya lagen. Som följd härav bör den i 64 § sjölagen
intagna hänvisningen till SjmL utgå.

Bestämmelser
om löneförmåner förekommer både i SjmL och i kollektivavtalen. Kommittén
föreslår att en stor del av lagens löneregler förs över tUl avtalen.

Remissinstansema
reser inte några invändningar mot kommittéförsla-Set.

I
likhet med kommittén anser jag att nuvarande uppdelning av löneföreskrifter
mellan lagen och koUektivavtalen gör regelkomplexet svåröverskådligt. Partsorganisationerna
har i sina kollektivavtal redan inrättat sig för ett system enligt
kommittéförslaget. I fråga om sjuklöneregler gäller med kommitténs förslag att
föreskrifter alltjämt skall komma att finnas både i lagen och avtalen. Det är
här emellertid fråga om en väsentiig social förmån, där lagen ger sjömannen ett
gmndskydd och där kollektivavtalen kompletterar detta skydd med bättre förmåner
för dem som varit anställda i ett rederi under längre tid. Även om en dubbelreglering
uppstår på detta sätt finner jag ej anledning att frångå kommitténs förslag.

SjmL
anger situationer när sjömannen har rätt att få omedelbart entledigande från
sitt anställningsavtal utan att han behöver iaktta vad som avtalats om
uppsägningsvillkor. Kommittéförslaget behåller flertalet av dessa
bestänunelser. Jag hänvisar här till specialmotiveringen till 811 §§ i nya
SjmL. I en del av dessa fall, när sjömannens rätt kan sägas bero på att honom
tUlkommande rättigheter enligt anstälhiingsavtalet kränkts eller inte tillgodosetts
på tillbörligt sätt, ges sjömannen enligt gällande lag lön och fri hemresa som
om ett obehörigt avsked skett enligt 34 § SjmL. Kommittéförslaget innehåller
inga regler om motsvarande löneförmåner. Bestämmdsema härom tas i stället in i
kollektivavtalen. I de fall rätt till fri hemresa bör behål-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 124

las,
återfinns regler härom i 29 § i kommittéförslaget. De övriga bestämmelser som
föreslås slopade är föreskrifterna om rätt till entiedigande enligt 39 § SjmL
när sjömannen misshandlats m. m. ombord och enligt 40 § SjmL när fartyget
säljs.

Remissinstansema
godtar förslaget. Jag biträder den förordade ordningen.

Sedan
gammalt innehåller SjmL regler som ger redaren eller befälhavaren rätt att
avskeda sjöman utan att bestämd uppsägningstid iakttas eller avtalets
giltighetstid i övrigt beaktas. Avsked kan förekomma vid sjukdom eller skada,
som sätter befälhavaren eller någon av övriga sjömän ur stånd att fullgöra sin
tjänst. För besättningens del kan avsked förekomma också vid sjukdom som medför
fara för de ombordvarande (4 och 32 §§ SjmL). Likaså kan oduglighet eller
indiscipUnärt beteende utgöra avskedsgrund (5 och 33 §§ SjmL). Dessutom ges
redaren rätt att när som helst skUja befälhavare eUer annan sjöman från hans
anställning utan att i lagen angivna grunder föreligger (3 och 34 §§ SjmL).
Lagen reglerar också den rätt till lön och fri resa som kan tUl-komma den
avskedade.

Nuvarande
reglering har tillkommit för att särskilt tillgodose säkerhetsintressena
ombord. En sjuk, oduglig eller i disciplinärt avseende försumlig sjöman kan
tvingas att snabbt lämna fartyget och ge plats för annan arbetstagare. Med
hänsyn tUl de stora intressen i liv, fartyg och gods som anförtrotts
befälhavaren och till hans sysslomanna- och fuU-maktsförhållande till redaren
har det också ansetts viktigt, att redaren när som helst skall kunna ersätta
befälhavaren med annan person.

Kommittén
föreslår att frågor om hävande av anställningsavtalet inte tas upp i ny lag.
Dessa frågor lämnas i stället över till avtalsparterna som har att
koUektivavtalsvägen söka lösningar efter de normer som utvecklat sig på
allmänna arbetsmarknaden. Härvid får särskild hänsyn tas till sjöfartens
speciella problem. Som skäl för denna förändring anförs att regleringen är
oförenlig med utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden mot större
anställningstrygghet och att den strider mot förslagets strävan att binda den
anställde fastare till arbetsgivaren.

Behovet
av att snabbt kunna få en sjöman att lämna fartyget och få honom ersatt med
annan person skall enligt kommittéförslaget tillgodoses utan att
anställningsförhållandet upphör med en befogenhet dels för redaren att när
som helst skUja befälhavaren från hans befattning på fartyget (16 §
kommittéförslaget) och dels för befälhavaren att skUja annan sjöman från hans
befattning ombord (17 och 18 §§ kommittéförslaget). De i kommittéförslaget
angivna grunderna för när befälhavaren skall ha denna befogenhet motsvarar de
situationer som f. n. enligt 32 och 33 §§ SjmL ger befälhavaren ratt att
avskeda. Förslaget tar enligt nyssnämnda principer inte ställning till om
anställningsavtalet skall upphöra i dessa situationer.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 125

Kommitténs
förslag ger i 17 och 18 §§ anvisningar om de skyldigheter befälhavaren har i
fråga om sjömannens uppehälle i land, när denne skils från sin befattning på
fartygef. Upphör i detta sammanhang ej anställningsavtalet, består redarens
förpliktelser enligt avtalet gentemot arbetstagaren. För den händelse avtalet
upphör efter uppsägning med eller utan iakttagande av uppsägningstid eller av
annan grand, t. ex. om tidsbestämt avtal går ut, beaktas det sociala skyddet
på flera sätt i kommittéförslaget. I 28 § regleras rätten till fri hemresa i
sådana fall. 131 och 32 §§ stadgas om rätt till sjuklön och i 34 och 35 §§ om
rätt tUl sjukvård.

Vid
sidan av den föreslagna författningsregleringen har parterna överenskommit att
i kollektivavtalen ta in regler om skadestånd, när arbetsgivaren bringar
anstäUningsavtalet att upphöra i strid mot kollektivavtalets villkor.

Remissuistansema
godtar kommittéförslaget i dessa delar.

Den
generella rätt som SjmL ger redaren och befälhavaren att avskeda sjöman i
vissa angivna situationer anser jag i likhet med kommittén otidsenlig. Den
utveckling som under lång tid pågått framför allt på kollektivavtalsområdet för
att begränsa möjlighetema att avskeda eller säga upp arbetstagare utan att
saklig gmnd föreligger härför har blivit mera markerad på senaste tid. I
sammanhanget kan hänvisas till den redan gällande lagen (1971: 199) om
anställningsskydd för vissa arbetstagare och det i betänkandet SOU 1973: 7
nyligen framlagda förslaget till lag om anställningsskydd, vilken avses skola
gälla samtliga arbetstagare i allmän och enskUd tjänst.

Det
är viktigt att denna strävan efter större anställningstrygghet också omfattar
sjömännen. Jag har för avsikt att i detta sammanhang lägga fram förslag om
ändring av lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare så att den också
kommer att gälla ombordanställda arbetstagare.

Sjöarbetsmarknadens
parter omfattas ej av de huvudavtal som ingåtts mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer. Ej heller föreligger mellan dessa organisationer något
avtal, som reglerar frågor om när avsked eller uppsägning får tillgripas.
Sveriges redareförening och befälsorgani-sationema har tidigare kommit överens
om att inrätta en uppsägningsnämnd till vilken kan hänskjutas frågor om
skäligheten av vidtagen uppsägning av medlem av dessa
arbetstagarorganisationer. Motsvarighet saknas dock för sådan däcks-, maskin-
eller intendenturpersonal som tUlhör Svenska sjöfolksförbundet. I
överenskommelsen mellan partsorganisationema, vUken avses träda i kraft
samtidigt med ny SjmL, har avtalats om skadestånd vid obehörigt avsked eUer
uppsägning. Skadestånd skall utgå i det fall arbetstagares anställningsavtal
bringas att upphöra i strid mot kollektivavtalet och hävandet inte grandas på
sådant förfarande från arbetstagarens sida som berättigar redaren att
omedelbart häva avtalet. Härigenom erhålls ett mot nuvarande lagstadganden
svarande skydd för arbetstagarna.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 126

I
stället för den lagreglerade rätten att avskeda sjöman bör man enligt min
uppfattning från fall till faU förutsättningslöst pröva om det inte finns
lämpligare åtgärder att vidta än omedelbart avsked, t. ex. en omplacering inom
rederiet eller uppsägning med iakttagande av avtalad uppsägningstid. Ett sådant
förfaringssätt harmonierar med förslagets strävan att knyta arbetstagaren
fastare till redaren och att närma sjömännens förhållanden tUl dem som gäller
för landanställda. Den föreslagna möjligheten att i dessa situationer skilja
sjömannen från hans befattning i fartyget finner jag väl kunna tillgodose de
krav sjösäkerheten ställer. Jag biträder därför kommitténs förslag att ur lagen
mönstra ut de särskilda grandema för rätt att avskeda arbetstagaren.

Kommittéförslaget
innehåller viss reglering av det sociala skyddet för sjömannen, om en
uppsägning eller ett avsked kommer tUl stånd i de situationer som enligt SjmL
berättigar befälhavaren att avskeda sjömannen. F. n. regleras för
avskedsfallen både sedvanlig lön, sjuklön, sjukvård och fri hemresa med
underhåll. I enlighet med de principer som jag förat redogjort för behandlar
förslaget i huvudsak inga andra lönefrågor än dem som hänger samman med lön vid
sjukdom. Däremot behålls reglema om sjukvård och fri hemresa med underhåll.
Kommitténs förslag härutuman finner jag böra godtas. Jag har för avsikt att i
specialmotiveringen beröra de särskilda reglerna om i vilka fall förmån av
sjuklön, sjukvård eller fri hemresa med underhåU skall utgå.

Enligt
6 § första stycket och 41 § första stycket SjmL upphör befälhavarens och annan
sjömans tjänsteavtal, om fartyget förolyckas till följd av sjöolycka. Avtalad
uppsägningstid behöver ej iakttas. Hävs avtalet och blir arbetstagaren som
följd härav arbetslös, uppbär han lön under arbetslöshetstiden, dock högst för
två månader. Han äger också rätt tUl fri hemresa med underhåll. Lönen utges av
arbetsgivaren. Kostnaden för resan bestrids av statsmedel.

Kommittén uttalar att
stadgandena är en följd av lagens förutsättning att anställningen är bunden
till fartyget och med förslagets ändrade syn på anställningen bör denna gmnd
för avtalets förtida upphörande slopas. Härigenom skulle vid en uppsägnmg av
arbetstagaren gälla vad avtalet mellan partema stadgar i fråga om
uppsägningstid och ort för anställningens frånträdande. Gällande
kollektivavtalsregler kan emellertid ge vissa sjömän sämre förmåner än vad SjmL
nu stadgar. I överenskommelsen mellan kollektivavtalsparterna har man sökt
undvika sådan försämring. Kommittén anser därigenom, att sjömannen kommer att
erhålla samma skydd som hittills även om stadganden om lön och fri resa utgår
ur lagen. Kommittén reser dock frågan om det stämmer överens med Sveriges
åtagande enligt ILO-konventionen nr 8 om ersättning för arbetslöshet vid
fartygs förolyckande att föra över regeln till kollektivavtalen.

Remissinstansema
har ingen erinran mot att slopa ifrågavarande

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 127

grand
för anställningens upphörande och föra över bestämmelserna om lön och fri resa
till kollektivavtalen. ILO-kommittén uttalar att konventionen ej uttryckligen
kräver lagstiftning och att, såvitt kunnat utrönas, det synes tillräckligt att
konventionens regler genomförs genom kollektivavtal. Andra av Sverige
ratificerade ILO-konventioner, t. ex. nr 100 om lika lön, tillämpas genom
kollektivavtal. Eftersom det finns grundad anledning anta att arbetstagarens
trygghet blir lika väl tUlgodosedd genom kollektivavtal som enligt lag
motsätter sig ILO-kommittén inte förslaget.

Jag
biträder kommittéförslaget att fartygs förlisning i samband med sjöolycka inte
skall tas upp som grund för anställningsavtalets upphörande i ny SjmL.

I
frågan om regler om arbetslöshetsersättningen skall tas upp i lag eller
kollektivavtal delar jag ILO-kommitténs uppfattning, att formella hinder inte
synes föreligga för att slopa regeln i lagen och föra över den till
kollektivavtalen. Samtidigt vill jag understryka att Sverige genom att ratificera
denna ILO-konvention åtagit sig att se till att dess bestämmelser tillämpas
här i landet. Om man väljer den förordade lösningen är det således angeläget
att avtalspartema vidmakthåller regler som ger arbetstagama minst de förmåner
konventionen föreskriver. Genomförs förslaget i denna del blir
överenskommelsen mellan kollektivavtalsparterna bestämmande för det fall
anställningsavtalet upphör. Arbetstagaren får i så fall minst samma förmåner
som nu utgår enligt SjmL. För det fall arbetstagaren åtnjuter längre
uppsägningstid än två månader blir löneförmånen bättre. Med hänsyn härtill
finner jag skyddet för sjömannen tillfredsställande.

Jag delar kommitténs av
remissinstanserna biträdda uppfattning att frågan om ersättning för förlust av
personlig egendom vid fartygets förolyckande inte behöver regleras
författningsvägen. Som följd härav avser jag att innan den nya SjmL träder i
kraft underställa Kungl. Maj:t förslag om att kungörelsen (1953: 322) angående
ersättning åt sjöfolk för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande
m. m. upphävs.

Frågor
om tvist angående tjänsteförhållandet får enligt 43 § SjmL prövas av
mönstringsförrättare eller svensk konsul. Lagen reglerar också frågor om
nedsättning av tvistigt belopp och utbetalning av beloppet. Tvist får inte
dras inför utiändsk myndighet. Vid sidan av SjmL:s föreskrifter finns
stadganden i mönstringsförordningen om skyldighet för mönstringsförrättare
varmed i sammanhanget även avses konsul att utöva tillsyn i samband med att
anställningsavtalet upphör och att söka förlika uppkommen tvist. Kommittén vill
inskränka mönstringsförrättares och konsulers åligganden så, att endast
förpliktd-sema enligt mönstringsförordningen kvarstår. Remissmyndigheterna
godtar i allmänhet förslaget. Det vitsordas att tvistefrågor av detta slag

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 128

bör
avgöras av partema och de organisationer som företräder dem. Från några av de
konsulat som uttalat sig anmärks dock, att vissa problem också i
fortsättningen skulle komma att lösas smidigare om de fick avgöras på platsen.

Jag finner avgörande skäl
tala för den lösning som kommittén föreslår. Kommunikationerna mellan fartyg
och hemland har kraftigt förbättrats. Organisationemas ställning har förstärkts
och deras möjlighet att ta upp dessa frågor har vidgats.
Kollektivavtalsregleringen har byggts ut. Genom den nya SjmL förstärks
avtalens betydelse samtidigt som regleringen i lag minskar. Genom den fastare
anknytningen tUl redaren blir det naturligt att fler frågor avgörs genom
kontakter mellan arbetsgivare och anstäUd eller dennes organisation.

Jag tillstyrker att
nuvarande regler om tvist angående tjänsteförhållandet slopas i ny SjmL med
undantag för regeln om att tvist inte får dras inför utländsk myndighet.
Förslaget medför ändringar i mönstringsförordningen. Jag avser att närmare
redogöra också härför i samband med specialmotiveringen till lagförslaget.

SjmL innehåller vissa
ordningsföreskrifter. Det är av stor betydelse på en arbetsplats av den
speciella typ som ett fartyg är att arbetstagaren iakttar avtalsenliga
skyldigheter att inställa sig till tjänstgöring eller att anmäla förhinder
härför om sådant föreligger. För sjömannen är det vidare viktigt att han
bereds möjlighet att komma i land för att ordna egna angelägenheter, när fartyget
uppehåller sig i hamn eller eljest på säker ankarplats. Jag delar emellertid
liksom remissinstansema kommitténs mening att ordningsregler av detta slag har
sin plats i överenskommelser mdlan partema eller i instruktioner från
arbetsgivaren. Avtal om fridag i land och om möjlighet till båtförbindelse med
land föreligger redan mellan parterna. Förevärande bestämmelser bör därför
kunna slopas.

SjmL innehåller regler om
rätt för befälhavaren att anlita polismyndighet för att hämta sjöman, som
avvikit från fartyget eller som inte inställt sig i tid till fartyget.
Hämtningsförfarandet utnyttjas alltjämt i ej obetydlig omfattning enligt vad en
av kommittén företagen undersökning visar. Av denna framgår också att två
tredjedelar av de befälhavare i fartyg i utrikes fart, vilka uttalat sig i
frågan, ansåg det vara betydelsefullt att kunna tillgripa rätten.

Som
skäl för hämtningsrätten har tidigare anförts svårigheterna att ersätta den
awikne sjömannen, de ekonomiska konsekvensema av att fartyget blir uppehållet,
riskema för disciplinstömingar ombord och de olägenheter som kan uppstå för
sjömannen om han lämnas kvar på främmande ort. Kommhtén anser dessa skäl ej
längre utgöra tillräckliga motiv för att behåUa en regel som innebär en
befogenhet för arbetsgivaren att tvinga fram uppfyllandet av ett
civilrättsligt avtal.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 129

Remissinstanserna
tillstyrker att hämtningsrätten slopas. En instans menar dock att den bör
finnas kvar i utländska hamnar.

Kommitténs
ståndpunkt innebär självfallet ej att en befälhavare skulle vara förhindrad att
söka kontakt med en utländsk polis- eller socialmyndighet för att t. ex. få
hjälp med att spåra upp en sjöman, som ej återvänt till fartyget. I många fall
måste en sådan åtgärd anses motiverad av de sociala risker som en sjöman kan
utsättas för, om han efterseglas. Något lagstöd anser jag emellertid inte
behövas för åtgärder av detta slag.

För
egen del finner jag det vara av betydelse för bedömningen av frågan om
hämtningsrättens slopande, att ILO:s expertkommitté vid flera tillfällen
anmärkt på att regeln står i strid mot den av Sverige ratificerade
konventionen om avskaffande av tvångsarbete. Att under sådana omständigheter
behålla rätten fordrar synnerligen starka skäl. Sådana anser jag inte
föreligga, varför jag biträder kommitténs förslag.

SjmL
innehåller särskilda bestämmelser om befälhavarens tjänsteavtal. Såsom
kommittén uttalat saknas skäl att behålla denna särreglering. I detta
sammanhang vUl jag nämna att en remissinstans föreslår att regeln om minsta
uppsägningstid för befälhavaren behålls i ny lag.

För
befälhavarens del har kollektivavtalet i motsats till dem för övriga
kategorier ombordanställda endast innehållit en regel om uppsägningstid efter
minst tio års tjänstgöring hos samme redare (rederikon-cem). I överenskommelsen
mellan partema tas emellertid in en bestämmelse som svarar mot nuvarande
lagregel. Frågor om minsta uppsägningstid regleras allmänt i kollektivavtal
eller i enskUda anställningsavtal, där sådana förekommer. Jag biträder därför
förslaget.

Kommittén
föreslår att vissa andrad etaljbestämmel-s e r i SjmL skall slopas. Detta
gäller reglerna om sjömans uppförande, inskränkning i arbetet på sön- och
helgdagar, rätt tUl gudstjänst och bön under dessa dagar och ersättning vid
nedsättning av kosten m. m. Vidare föreslås att nuvarande regel om
sammanhängande nattvila för sjöman under 16 år förs över till
sjöarbetstidslagen. Förslaget har inte mött erinran från remissinstanserna. Jag
biträder kommitténs förslag i denna del.

10.5
Slopande av regler om arbetsledningen ombord på fartyg

Nuvarande
SjmL fastställer genom bestämmelser om arbetsuppgifter för sjömän i
befälsställning hur arbetsledningen skall vara fördelad på fartygen (se avsnitt
6).

Kommittén
utgår från att behovet av regler om arbetsledningen skall bedömas framför allt
från säkerhetssynpunkt. Den reglering som kan behövas måste vara anpassad till
den tekniska utvecklingen på sjöfar-.

9
Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 130

tens
område. Det ansvar som en författning lägger på den enskUde befattningshavaren
skall självfallet korrespondera med de tjänsteåligganden som i praktiken
åvilar honom. Kommitténs överväganden utmynnar i att en ny SjmL inte bör
innehålla några bestämmelser om arbetsledningen.

I
fråga om styrmännen konstateras att bestämmdsema i sjölagen och
sjösäkerhetslagen inte fordrar någon ytterligare författningsmässig
komplettering från säkerhetssynpunkt. Stadgandet i SjmL är otidsenligt och ger
ej uttryck för det självständiga ansvar som i praktiken har kommit att falla på
styrmannen. Beskrivningen av arbetsuppgiftema är ej heller korrekt med hänsyn
till den utveckling som skett. Behovet av flexibUitet i olika situationer gör
också att arbetsuppgifterna bör bestämmas i vanlig ordning genom tjänstgöringsföreskrifter
från redaren eller befälhavaren.

I
fråga om maskinchefen konstaterar kommittén att det efter sjösäkerhetslagens
tillkomst har uppstått en dubblering av författningsbestämmelser om hans
arbetsuppgifter och ansvar. Saklig skiUnad föreligger i huvudsak ej mdlan de
båda lagarnas utformning i detta avseende. Säkerhetssynpunkterna tillgodoses
genom sjösäkerhetslagens regler, varför det inte finns skäl att föra över
föreskrifterna i SjmL tiU ny lag.

Reglema
om ersättare för befälhavare eller maskinchef vid förfall m. m. föreslås också
utgå. När det gäller befälhavaren finns numera föreskrift härom i 63 §
sjölagen.

Också
i fråga om ansvaret för ekonomiavdelningen finns enligt kommittén tillräcklig
reglering i sjölagen och sjösäkerhetslagen. För radiotelegrafistens del är
hans behörighet och närmare åligganden i den utsträckning som behövs bestämda
i annan ordning.

Kommittén
konstaterar att principen att befälhavaren skall bära det jrttersta ansvaret
för skeppsarbetet och ha den högsta myndigheten ombord ligger till grand för
samtliga författningar som berör befälhavarens ställning och ansvar på fartyg.
I nuvarande SjmL uttrycks denna princip i 44 § första stycket. Kommittén
erinrar om att denna ställning också kommer tUl uttryck i förslaget, t. ex. i
den självständiga befogenheten att på bestämda grunder skilja annan sjöman från
hans befattning ombord. Den i nuvarande SjmL intagna bestämmelsen har därför
ingen självständig betydelse. Principen får sitt innehåll bestämt genom andra
stadganden. Eftersom regeln infördes i 1922 års SjmL när samtidigt detaljerade
föreskrifter om arbetsledningen tUlkom, är det enligt kommittén naturligt atf
den slopas i samband med att övriga regler om arbetsledningen utgår.

Remissinstansema
accepterar i huvudsak kommittéförslaget. Sveriges fartygsbefälsförening yrkar
dock att bestämmelsen om befälhavarens högsta myndighet behålls i lagen.
Eftersom kommittén ej av-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 131

ser
att göra saklig ändring i denna princip finner föreningen det anmärkningsvärt att
vidta en så långtgående åtgärd som att slopa stadgandet. Med kommitténs
förslag kan osäkerhet komma, att uppstå. I denna uppfattning instämmer SR.
Maskinbefälsförbundet å andra sidan imderstryker att samtliga regler om
arbetsledningen bör slopas.

I
fråga om behovet av föreskrifter för andra befattningshavare i arbetsledande
stälhiing än befälhavaren delar jag kommitténs uppfattning att
sjösäkerhetsaspekten härvid skall våra bestämmande. De i lag fastlagda normema
för fördelningen av de huvudsakliga ansvarsområdena ombord bör finnas i
sjösäkerhetslagen. Det saknas således skäl att i SjmL behålla reglerna om
arbetsledningen för dessa befattningshavare. I stället måste övervägas om
detta för med sig att befintliga bestämmelser i sjösäkerhetslagen skall
kompletteras eller ändras.

Sjösäkerhetslagen
saknar bestämmelser om styrmannen. Liksom kommittén och remissinstanserna
anser jag emellertid att sådana bestämmelser inte behövs.

I
fråga om maskinchefens ansvarsområde föreligger f. n. en dubbelreglering.
Saklig skillnad mellan SjmL:s och sjösäkerhetslagens regler föreligger
huvudsakligen däri, att sistnämnda lag saknar föreskrifter om maskinchefens
rätt att leda arbetet och fördela arbetsuppgiftema mellan maskinisterna och om
hans skyldighet att ha uppsikt över maskinpersonalen. Jag delar kommitténs
uppfattning att dessa befogenheter måste anses innefattade i den ställning som
maskinchefen har enligt sjösäkerhetslagen. Med hänsyn till att dessa frågor har
stor betydelse för maskinchefens möjligheter att handha maskintjänsten i enlighet
med sitt ansvar finner jag emellertid anledning att understryka, att det
föreslagna slopandet i SjmL inte innebär ändring i maskinchefens befogenheter.
I ansvaret för att maskineri med tillhörande anläggnmgar och inrättningar är i
behörigt skick ingår att leda nödvändigt arbete och fördela detta mellan
härför avsedd personal ombord. I mån av behov har maskinchefen också att öva
uppsikt över denna personal. I fråga om ersättare för maskinchefen saknas
enligt min uppfattning skäl till författningsmässig reglering.

Ansvaret för ekonomi
tjänsten ombord läggs enligt sjösäkerhetslagen i första hand på befälhavaren.
Föreskriften härom anser jag vara till-, fyllest.

I
fråga om radiotelegrafistens arbetsåUgganden är dessa liksom frågor om hans
behörighet reglerade i annan ordning. Föreliggande konvention liksom
bestämmelsen i sjösäkerhetslagen lägger det yttersta ansvaret för denna tjänst
på befälhavaren. Jag anser dessa frågor vara tillräckligt reglerade härmed.

När
det gäller befälhavaren vill jag framhåUa att samtliga moderna författningar
som rör förhåUandena ombord på fartyg utgår .från att denne har den högsta
myndigheten ombord och vid sidan av

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 132

redaren
det yttersta ansvaret. Detta framgår av de centrala för-fattiiingama på
området sjölagen, sjösäkerhetslagen, sjöarbetstidslagen,
mönstringsförordnmgen m. fl. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen är det
omöjligt för befälhavaren att bära ansvar för enskUd-heter i all tjänst ombord.
Detta framgår klart av den ansvarsfördelning som både sjölagens och
sjösäkerhetslagens ansvarsbestämmelser innehåller.

Det av mig förordade
förslaget tUl ny SjmL innehåUer inga avvikelser från gällande princip om
befälhavarens ställning ombord. Genom reglema om rätt att skUja envar av
övriga sjömän från hans befattning ombord tillerkänns befälhavaren en exklusiv
myndighet i ansvarshänseende helt i överensstämmelse med prmcipen om hans myndighet
ombord. Såsom kommittén påpekar infördes stadgandet om befälhavarens högsta
myndighet i samband med att reglerna om arbetsledningen byggdes ut i 1922 års
SjmL. Avsikten med stadgandet var ej att föra in någon ändring i befälhavarens
tidigare ställning. I stället förefaller det naturligt att man vid detta
tUlfälle klart ville ange vem som högsta myndigheten ombord tUlkonamer,
eftersom de närmast underlydande chefsbefattningamas ansvarsområden reglerades.
När föreskriftema i fråga om övriga befattningshavare angående arbetsledningen
slopas, finner jag inget behov föreligga att i SjmL behålla stadgandet om
befälhavarens ställnmg. Prmcipen om att befälhavaren har högsta myndighet
ombord ligger tUl grund för sjölagens bestämmelser i befälhavarkapitlet, vUket
innehåller de centrala föreskriftema om arbets- och ansvarsfördelnmgen ombord.

10.6
Slopande av regler om den disciplinära bestraffningsrätten ombord på fartyg

Sjölagstiftningen
har sedan ganmialt innehållit regler om en disciplinär bestraffningsrätt
ombord på fartyg. Tanken på att slopa den har varit uppe vid de senaste
lagrevisionerna men avvisats. Enligt SjmL utövas bestraffningsrätten av en disciplinnänmd
ombord. Denna består av befälhavaren som ordförande och två övriga ledamöter.
Nämnden får ålägga sjöman disciplinbot om denne gjort sig skyldig till
förseelse som anges i 62 § SjmL. Disciplinbot får åläggas på alla fartyg som
inte går i inre fart eller i fart i Öresund. Maximalt får dömas ut mistnmg av
lön för högst sju dagar. Dagslönen anses vanligen utgöra en trettiondel av det
för månad bestämda beloppet.

Resultatet
av utrednmgar som kommittén företagit i denna fråga ger vid handen att
disciplinbot används i ej obetydlig utsträckning. För ettvart av åren 19651968
redovisas 591, 441, 524 resp. 349 fall, som anmälts till sjöfartsverket. HärtUl
kommer de fall där befälhavaren utnyttjat sm rätt att efterskänka boten. Dessa
anmäls nämligen inte

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 133

till
verket och någon statistik över dem finns inte. Vidare framgår av kommitténs
utredningar att oUka former av utevaro från tjänsten, s. k. driftning, och berasning
i tjänsten utgör de vanligaste förseelserna. Dessa båda former av förseelser
uppgår sammanlagt tUl omkring 80 % av de för dessa år redovisade fallen.

Vid
sidan av disciplinbotssystemet ger SjmL och mönstringsförordningen andra
möjligheter att ingripa mot sjöman som åsidosätter ordning och skick ombord. I
de grövre fallen kan förseelsen anges till åtal. Befälhavaren har rätt att
använda tvång för att skaffa sig lydnad i de fall det är nödvändigt för att
upprätthålla ordnmg och skick (60 § SjmL). Vid svårare brott skall befälhavaren
se tiU att den brottslige inte lämnar fartyget och befälhavaren kan, där det
anses nödvändigt, hålla den brottslige i fängsligt förvar ombord tUls han kan
överlämnas tiU konsul eller till polismyndighet här i riket (61 § SjmL). Indisciplinärt
beteende kan vidare föranleda avsked enligt 33 § SjmL. Slutiigen kan sjömansnämnden
enligt 28 § mönstringsförordningen utfärda påmönstringsförbud för sjöman som
på grand av grov misskötsamhet under anställningen ombord finns vara olämplig
att utöva sjömansyrket. Har han visat grov misskötsamhet utan att han på den
grunden kan anses olämplig för yrket, kan nämnden tilldela honom vaming.

Kommittén
föreslår att disciplinbotssystemet ombord på fartygen avskaffas. Som skäl
härför anförs bl. a att tillräckliga motiv saknas att upprätthåUa ett särskilt
straffsystem för sjömän för att tvinga fram avtalsfullgördse eller i övrigt
befordra ett uppträdande enligt tjänstens och samlevnadens krav ombord. I
stället skall huvudvikten läggas vid åtgärder som allmänt brakas på
arbetsplatser för att lösa ordningsproblem, dvs. samtal, tillsägelser,
varningar och omflyttningar av arbetskraft. I sista hand får uppsägning eller
avsked tillgripas. Härigenom undviks enligt kommittén den dubbelbestraffning
som f. n. förekommer i betydande utsträckning i form av såväl disciplinbot som
avsked och avstängning. Ett viktigt skäl är vidare enligt kommittén att
systemet mycket starkt kritiserats från arbetstagarsidan därför att befälhavaren
och övrigt högre befäl har en alltför dominerande ställning i dessa frågor.

iKommittén
förordar vidare att övriga medel som står till buds för att ingripa mot
disciplinstörningar ombord behålls, dvs. rätten för befälhavaren att utöva
visst våld (46 §), hålla sjöman i förvar (47 §) och ange vissa brott tUl åtal
(48 och 49 §§). Möjlighetema att utfärda påmönstringsförbud berörs ej i
förslaget. Som jag tidigare redogjort för innehåller förslaget inte längre
någon lagstadgad rätt för befälhavaren att avskeda sjöman vid indisciplinärt
beteende. Kommittéförslaget anvisar i stället möjligheten för befälhavaren att
skilja sjömannen från befattningen ombord (18 §). Vid indisciplinärt beteende

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 134

finns
dock självfaUet en på arbetsrättsliga principer grundad rätt för arbetsgivaren
att häva avtalet.

Slutligen
förordar kommittén en rätt för den föreslagna skeppshämnden ombord att
tilldela misskötsam sjöman erinran (23 § andra stycket).

Kommittén
har funnit att disciplinbotsinstitutet i viss utsträckning till-lämpas för att
ombord ingripa mot brott som faller under allmänt åtal. Att institutet används
härför har enligt kommittén knappast täckning i SjmL men hänger samnian med att
sjömannen i allmänhet samtidigt också gör sig skyldig till disciplinär
förseelse. Slopas disciplinbotssystemet, kan det medföra att aUmänna
åtalsbrott kommer att lämnas utan straffreaktion. Kommittén anser det uteslutet
att behålla systemet för att användas som allmänt straffprocessueUt medel i
dessa fåtaliga fall. Kommittén har diskuterat att införa ett särskilt straffprocessueUt
förfarande för sjömän på fartyg för att lättare kunna ingripa vid smärre brott
under allmänt åtal. Kommittén har lagt fram en skiss tUl sådan lagstiftning men
rekommenderar inte att den genomförs.

En
ledamot av kommittén anser att nuvarande disciplinstraffrättsliga system skall
behållas med den inskränkningen att förseelser, vilka begås på fartyg som
beräknas anlöpa svensk hamn inom en månad, inte skaU tas upp av nämnd ombord
utan av vederbörande svenska myndighet i land.

Huvudparten
av remissinstanserna däribland Sveriges redareförening och samtliga
arbetstagarorganisationer utom Sveriges fartygsbefälsförening godtar
kommitténs förslag. Flera instanser pekar på att systemet är föråldrat och att
det inte står i överensstämmelse med vad som är vedertaget på den privata
arbetsmarknaden till lands. Från! flera håll understryks att övriga medel som
står tUl buds för att upprätthålla ordningen ombord är tUlräckliga.

Ingen
remissinstans vill behålla systemet enbart för att beivra gärningar, som
faller imder allmänt åtal. Riksåklagaren framhåller att systemet utnjd;tjas i
ganska ringa utsträckning för detta ändamål, varför förslaget knappast får
nämnvärda konsekvenser från kriminalpolitisk synpunkt. Remissinstanserna
motsätter sig att ett särskilt straffprocessueUt förfarande för sjömän på
fartyg införs.

Några
remissinstanser är emeUertid kritiska mot utredningens förslag. Bl. a. påtalas
att ett genomförande av förslaget skulle öka antalet fall, där sjömannen måste
skUjas från fartyget eUer från anställningen. Detta drar med sig ökade
hemresekostnader för redaren och olägenheter för denne och för sjömannen. Från
andra håll betonas svårigheteraa att göra jämförelser mellan
tjänstgöringsförhållandena på ett fartyg i utrikes fart och dem på en
arbetsplats i land. På ett fartyg kräver bl. a. lydnadspUkten och frånvaron av
eUer i vart faU avståndet till svensk polisiär och rättslig myndighet
möjlighet till snabbt

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 135

och
smidigt ingripande. Av de kritiska remissinstanserna förordar dé flesta ett
system av det slag som den skiljaktige ledamoten skisserat.

Slutiigen
påpekar ämbetsansvarskommittén, som i och för sig godtar förslaget, att
sjömanstjänst utgör ett verksamhetsområde där ett särskilt sanktionssystem ter
sig befogat. Det behöver emellertid inte vara lagreglerat. Komplement till de
föreslagna åtgärderna kan åstadkommas i kollektivavtalets form.

Den
inställning som redovisas av flertalet remissinstanser ger enligt min mening
vid handen att de ombordanställda utom en majoritet av befälhavama saknar
förtroende för nuvarande disciplinära bestraffningssystem. Samarbete och
trivsel är väsentliga beståndsdelar för tjänstgöringen på en så speciell
arbetsplats som ett fartyg i utrikes fart. Av stor vikt är att arbetstagarna i
olika befattningar fullgör sina uppgifter, iakttar ordning och skick ombord och
ej åsidosätter den lydnad som säkerheten ofta kräver. Det måste dock
ifrågasättas om ett system som så starkt kritiseras från arbetstagarhåU kan
bidra till att dessa förhåUanden uppnås. Det är tydligt att vissa
disciplinsvårigheter förekommer i handelsflottan. Jag instämmer i kommitténs uppfattning
att dessa problem till stor del måste tillskrivas de pressande arbetsförhållandena
och rekryteringssvårigheterna. I detta sammanhang vUl jag peka på att
lagförslaget innebär att sjömannen knyts fastare till redaren. Jag vill vidare
erinra om de förbättringar i fråga om hemresa efter viss tjänstgöringstid som
finns framför allt i koUektivavtalen men också i förslaget. Ansträngningar görs
också för att fartygen skall kunna bemannas med bättre utbildade sjömän.
Kraven på befattningshavarnas behörighet skärps samtidigt som antalet ombordanställda
sjunker. Dessa åtgärder koinmer sannolikt att så småningom medföra förbättrade
disciplinförhållanden ombord. Likväl kan inte bortses från att disciplinstörningar
kommer att uppstå också i fortsättningen. Jag delar den uppfattningen som
kommit fram att tjänstgöringsförhållandena ombord inte kan likställas med
förhållandena på arbetsplatser i land. Personalen på fartygen tillbringar både
arbets- och fritid ombord. Slitningar kan lätt uppstå i förhållandet mellan de ombordanställda.
Personliga besvär kan ofta förstoras under långa sjöresor. Korta liggetider i
hamn med hektiskt arbete, som inskränker möjligheterna till rekreation i land,
påverkar också förhållandena. Det kan därför som en remissinstans uttalat vara
befogat att ha särskilda möjligheter till ingripanden. Härför talar också den
lydnadsplikt som på gmnd av sjösäkerhetens krav måste upprätthållas. Det är
väsentligt att arbetet ombord fullgörs på riktigt sätt så att fara för
ombordvarande, fartyg och last ej uppstår. Detta intresse måste skyddas. Härför
bör sanktionsmedel finnas.

Jag
delar emellertid kommitténs uppfattning att de tjänsteförseelser för vilka
disciplinbot tUlämpas i första hand är att se som förseelser mot
anställningsavtalet. För dessa bör, liksom i övrigt inom privata

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 136

anställningsförhållanden,
arbetsrättsUga sanktionsmedd tillämpas. Här förekommer en rad åtgärder av olika
grader från varningar till avsked. Kollektivavtalen inom detta område innehåller
f. n. inga regler om särskilda sanktionsformer utan man har att lita till på
arbetsmarknaden allmänt accepterade regler. Frågan är nu om man liksom
hittills skall komplettera dessa åtgärder med författningsreglerad
disciplinär bestraffning i form av varning och disciplinbot. Här vill jag framhålla,
att disciplinbotssystemet hittills fungerat snabbt och smidigt. Emellertid
föreligger stora svårigheter i att bestämma värdet av sysr temet. Det är
osäkert om boten har någon avhållande effekt. Med hänsyn till de korta
tjänstgöringsperioderna på fartygen är det omöjligt att uttala sig om antalet
återfall. För personer med verkliga anpassningssvårigheter i yrket torde
disciplinstraffet knappast ha någon inverkan. Många gånger kan möjligheten att
ålägga disciplinbot medverka till att anstäUningsavtalet med en för yrket
olämplig arbetstagare inte bryts i rätt tid, vilket kan bli till men för
sjösäkerheten och ar-betstrivseln ombord. Några remissinstanser påtalar risken
för att antalet uppsägningar kommer att öka om rätten att ingripa med
disciplinbot avskaffas. Även om detta i viss utsträckning kan vara riktigt
anser jag för egen del det vara viktigt att arbetstagare, som inte passar för
sjömansyrket, sätts i land. Jag vill i detta sammanhang också betona vikten av
noggrannhet när arbetstagaren väljs ut. Vidare har från remisshåll påtalats
svårigheten för sjöfolk att i åtskilliga hamnar kunna lämna fartyget och komma
in i landet. Detta är till stor del en ekonomisk fråga för arbetsgivaren. Övervägande
skäl talar för att denne hellre bör ta ansvaret för hemsändningskostnaden än
att behålla en sjöman som beter sig indisciplinärt ombord. Härutöver vill jag
anmärka att redama inte haft något att erinra mot kommitténs förslag att slopa disdplinboten.

Ytterligare
vill jag framhålla svårigheten att ombord rekrytera ledamöter till en nämnd
med denna disciplinstraffrättsliga befogenhet, TUl detta kommer det
komplicerade förfarandet för att åstadkomma en på samma gång betryggande och
snabb ordning för överprövning av disciplinärendena vid domstol eller av mönstringsförrättare.

Sammanfattningsvis
vUl jag konstatera att övervägande skäl talar för att disciplinbotssystemet
inte är en lämplig reaktionsform när det gäller flertalet av de
tjänsteförseelser för vilka den hittills tillämpats.

Nuvarande
ordning används också som sanktion mot brott som faller under allmänt åtal. Av
ekonomiska skäl kan den brottslige endast i grövre fall av brottslighet eller
när särskilda omständigheter påkallar det föras tUl Sverige för lagföring. För
mindre aUvarliga fall av tillgrepp, våld eller skadegörelse åläggs den
skyldige disciplinbot ombord på fartyget. Lagföring i land förekommer ej i
dessa fall. En stor del av den svenska handelsflottan går i sådan trafik att fartygen
sällan

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 137

eller
aldrig kommer tUl Sverige. Arbetstagama på dessa fartyg är tUl stor del bosatta
utomlands. Möjligheterna tUl ingripande mot dessa sjömän inom ramen för
samhällets vanliga straffrättsliga reaktionssystem är f. n. ringa. Jag finner
dock uteslutet att för dessa relativt få fall av allmänna brott behålla en
särskild straffprocess ombord i fartygen. Inte heller kan jag förorda den av
kommittén skisserade ordningen med en särskild lag om bötesåläggande för sjöfolk.
I stället bör möjligheterna att ingripa med sedvanliga medel förbättras.
Kommittén förordar att med den begränsning som 48 kap. 4 § rättegångsbalken
innehåller strafföreläggande får utfärdas beträffande de i förslaget upptagna
brott för vUka stadgas böter eller fängelse i högst sex månader. Jag biträder
kommitténs förslag om ökad användning av strafföreläggandeinstitutet och avser
att senare föreslå Kungl. Maj:t nödvändig ändring i
strafföreläggandekungörelsen (1970: 60, ändrad senast 1971: 846).

Med hänsyn tUl de särskUda
förhåUanden under vilka sjötjänstgöringen utförs jag avser här i första hand
säkerhetsrisken måste särskilda sanktionsmedel finnas för grövre fall av indisciplinärt
beteende ombord. Viktigast i detta sammanhang finner jag vara att vederbörande
sjöman kan skUjas från fartyget och i vissa fall avstängas från yrket. Det av
kommittén föreslagna institutet skiljande av sjöman från befattningen ombord fiimer
jag vara ändamålsenligt för dessa fall. Frågan om denna åtgärd skall kombineras
med att anställningsavtalet hävs bör, som jag tidigare förordat, inte regleras
i lagen. För fall när ett omedelbart ingripande ombord är nödvändigt bör
befälhavarens rätt att använda tvångsmedel mot sjöman behållas. I mönstringsförordningen
föreskrivs när avstängning från yrket skall ifrågakomma.

De nu nämnda åtgärderna är
vid sidan om rätten att ange särskilt nämnda grövre förseelser till åtal
enligt min mening tillräckliga för att tUlgodose det allmänna
sjösäkerhetsintresset vid fall av grövre indisdplinära förseelser ombord.

När
det gäller möjlighetema att ombord effektivt ingripa mot störningar vill jag
dessutom erinra om de uppgifter som skall fullgöras av den fartygsnämnd som
enligt vad jag senare skall återkomma till avses bli inrättad på de flesta
fartyg (avsnitt 10.8).

Med
hänvisning till vad jag nu anfört biträder jag kommitténs förslag att slopa
den särskilda regleringen om disciplinbot för sjömän.

10.7
Införande av bestämmelser om stridsåtgärder

De
för den privata arbetsmarknaden till lands gällande reglerna om rätt att vidta
stridsåtgärder i förhållandet mellan avtalspartema är i huvudsak tillämpliga
också för sjöfartens arbetsmarknadsparter.

I
praxis har förhåUandena på sjöfartsområdet i vissa avseenden avlägsnat sig
från vad som gäller för landanställda i privat tjänst. I

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 138

några
avseenden råder också osäkerhet om hur parterna skall förfara. Jag tänker
därvid främst på frågor om tidpunkten för rätten att vidta arbetsnedläggelse,
skyldigheten att säga upp anställningsavtalet, rätten till neutralitet och
skyldigheten att utföra skyddsarbete. För uppkomsten av dessa speciella
förhållanden har SjmL:s regler och den särskilda arbetssituationen på fartygen
spelat en avgörande roll.

Förhållandena
har uppmärksammats vid tidigare lagrevisioner utan att någon lösning har
åstadkommits. Från de ombordanställdas sida har rests bestämda krav på att
dessa frågor skall lösas i detta sammanhang. Från såväl arbetsgivar- som arbetstagarhåU
anförs att förhåUandena i största möjliga utsträckning bör anpassas tUl dem
som gäller för landanställda i privat tjänst och att en lösning bör föras in i
ny SjmL.

Kommittén
lägger fram förslag om lagreglering. Eftersom de speciella förhållandena rör
sjömän som tjänstgör på fartyg, när stridsåtgärd blir aktuell, föreslås att
bestämmelserna skall gälla endast under tid när sjömannen tjänstgör på fartyg.
Här införs en rätt att vägra utföra arbete, som är föremål för lovlig arbetsinstäUdse,
blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd. Rätten föreslås emeUertid
gälla endast när fartyget ligger i svensk hamn eller i utländsk lossnings-,
lastnings- eller uppläggningshamn. Kommittén föreslår vidare att den som står
utanför konflikten skall fullgöra sina vanliga arbetsåUgganden och vara
skyldig utföra skyddsarbete.

Remissinstansema
tillstyrker kommitténs förslag med undantag för detaljanmärkningar. Till dessa
återkommer jag i specialmotiveringen.

Jag
delar den principiella uppfattningen om lämpligheten av lagstiftning i denna
fråga och förordar i huvudsak den lösning kommittéförslaget anvisar.

Kommittén
tar särskilt upp frågan om samhällsfarliga konflikter och den därmed
sammanhängande skyldigheten för arbetstagare, som är indragen i konflikt, att
utföra skyddsarbete. Med hänvisning till att man såväl för offentligt anställda
som för största delen av de privat anställda arbetstagarna har skapat regler om
prövning inom en rådgivande nämnd av konfliktsituationer där skydd för ett
allmänt intresse påkallas reser kommittén frågan, om man bör införa en
liknande ordning för sjöfarten. Detta avvisas dock främst med tanke på organi-sationsstrakturen
på området. Denna fråga liksom spörsmålet om skyldighet för den i konflikt indragne
arbetstagaren att utföra skyddsarbete överlämnas åt parterna att lösas
förhandlingsvägen.

Erinran
häremot förs inte fram under remissbehandlingen.

Jag
biträder kommitténs uppfattning i dessa frågor.

10.8
Fartygsnämnd

I
nuvarande SjmL föreskrivs att det på fartyg skall finnas en disciplinnämnd
bestående av befälhavaren och två för varje särskilt fall

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 139

utsedda
ledamöter. Nämnden handlägger frågor om åläggande av disciplinbot (64 §).
Förhör i nämnden skall hållas innan befälhavaren avskedar sjöman enligt 33 §.
Vidare kan sjöman påkalla samråd med nämnden i frågor om uppsägning (14 §). SjmL
upptar närmare regler om nämndens sammansättning, dess handläggningsformer och
omröstning inom den. Vidare finns regler om besvär över nämndens beslut.

Som jag tidigare anfört
(avsnitt 10.6) förordar jag kommitténs förslag att disdplinbotsreglerna slopas
i ny SjmL. Kommittén har emellertid funnit att det också i fortsättningen
finns behov av en nämnd ombord med representanter för de olika
personalkategorierna. Kommittén föreslår därför att en nämnd, kallad
skeppsnämnd, inrättas och anförtros vissa frågor bl. a. i samband med att
anställningsavtalet upphör och att ordningsförseelser begås ombord. När fråga
kommer upp att skilja sjöman från befattningen ombord på grand av oduglighet
eller indisciplinärt beteende eller att säga upp hans anställningsavtal på
samma grand, föreslås nämndens medverkan vara obligatorisk. I andra fall av
skiljande eller uppsägning ankommer det på sjömannen att begära nämndens
medverkan. Sådan medverkan kan ske antingen genom samråd, som bÖr användas i
enklare fall, eller genom ätt nämnden företar undersökning. I ordningsfallen
föreslås skyldighet för nämnden att göra utredning. Nämnden kan här tilldela
sjömannen en erinran, anmäla saken tUl sjömansnämnden för prövning om
mönstringsförbud skall utfärdas enligt mönstringsförordningen eller vid
allmänt brott anmäla det inträffade tUl åklagare eller polismyndighet i
Sverige.

Kommittén
anser att nämnden bör vara rådgivande och att den inte bör tilldelas beslutande
funktion annat än när den beslutar att utfärda en erinran till sjöman. Vidare
föreslår kommittén regler om nämndens tillsättande, sammansättning,
sammankallande och om omröstning och handläggning inom den. Ledamöter i nämnden
skall vara befälhavaren, som också är ordförande, och en representant för befälet.
Som en nyhet föreslås att den tredje ledamoten i nämnden alltid skall vara
representant för manskapet.

Remissinstanserna
lämnar förslaget utan erinran. Från ett håll uttalas att man inte finner det
tillfredsställande att manskapsrepresentanten skall delta i samtliga
förekommande ärenden.

För
egen del vUl jag stryka under lämpligheten av att det fmns en nämnd ombord som
kan behandla vissa viktigare personalförhållanden där. När det gäller frågor
som hänger samman med om sjöman på grund av oduglighet eUer indisciplinärt
beteende skall skiljas från sin befattning eller sägas upp är det viktigt
såväl för sjömannen och hans organisation som för arbetsgivaren att förhållandena
blir utredda snarast möjligt. Detta sker snabbast på fartyget. Det kan vidare
vara en styrka för befälhavaren och för sjömannen att få saken diskuterad och
eventuellt utredd inom nämnden. En sådan utredning torde

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 140

också
bli av stort värde om frågans avgörande hänskjuts till partsorga-nisationemas
eller domstols prövning. I fråga om fall av bristande ordning eller när
allmänt brott begås ombord eller misstanke om sådant föreligger är det
väsentligt att en nämnd ombord snabbt kan utreda vad som inträffat. I vissa
lindrigare fall kan det vara tiUräckligt med nämndens ingripande och utredning,
eventuellt i förening med en erinran tUl den felande. I andra fall bör nämnden
föra saken vidare tUI myndighet eller organisation i land.

Jag
förordar således att en nämnd inrättas på fartyg i enlighet med kommitténs av remissinstansema
tillstyrkta förslag. Nämnden bör med visst föreslaget undantag endast vara
rådgivande. Anledning att frångå kommittéförslaget föreligger endast i vissa
detaljfrågor. Till en början vill jag förorda att nämnden kallas fartygsnämnd.

I
fråga om nämndens sammansättning föreslår jag, att de personalkategorier som
ej är befäl ombord skall ha två ledamöter i nämnden och ej som kommittén
föreslagit endast en representant. Härigenom vinner man bättre balans mellan
personalgrappema ombord. Ökas antalet nänmdledamöter måste en begränsning ske
av kretsen av de fartyg på vilka nämnd bör inrättas. Nämnd behöver enligt min
uppfattning inrättas endast på fartyg som har minst åtta personers besättning.
Häri räknas befälhavaren in. Ändringen av antalet nämndledamöter föranleder en
följdändring av kommitténs förslag till omröstningsregel i tredje stycket.

Vidare
bör det uttryckligen anges att det åligger befälhavaren på fartyget att tillse
att nämnd tillsätts så snart som möjligt. Dess sammansättning bör på lämpligt
sätt meddelas de ombordvarande. För vissa andra mindre detaljändringar redogör
jag i specialmotiven.

10.9
Rätt till fri hemresa

I 26
§ SjmL stadgas rätt till fri hemresa för sjöman, som tjänstgjort på fartyget
eller hos redaren i 18 månader i följd i utrikes fart och under det senast
förflutna året inte haft tillfälle att lämna tjänsten eller att ta semester
eller tjänstledighet i det land där han är bosatt. Beräknas fartyget inom två
månader nå harrm, från vilken hemresan kan ordnas med avsevärt mindre kostnad
eller omgång, är sjömannen berättigad till fri resa endast om han står kvar i
tjänsten eller skjuter upp semestern eller tjänstledigheten tills fartyget når
sådan hamn. Kostnaden för hemresan bestrids av staten och redaren med hälften
vardera.

I
kollektivavtalen meddelas bestämmelser som i viktiga hänseenden kompletterar
lagföreskrifterna. Däri ges bl. a. regler om möjlighet för sjöman att få fri
hemresa efter tid som är avsevärt kortare än den i lagen. Kostnaden för dessa
resor bestrids av redaren. Kvalifikations-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 141

tiderna
är olika långa beroende på sjömannens befattning ombord, hans hemvist och på vUket
slag av fartyg han tjänstgör. Jag hänvisar till min tidigare redogörelse
(avsnitt 9.2).

Kommittén framhåller att
nuvarande regel om fri hemresa endast kommer till begränsad användning. Detta
beror dels på att man kollektivavtalsvägen för flertalet anställda kommit
överens om bättre förmåner och dels på att den genomsnittliga seglationstiden
för personal i manskapsbefattningar är avsevärt kortare än 18 månader.
Kommittén anser emellertid att en regel om fri hemresa efter viss tids
kvalificerande tjänstgöring alltjämt bör finnas därför att ett rationellt
avlösningssystem kan främja en utveckling som leder till att sjömännen binds
fastare till redaren och stannar längre i yrket. En väsentlig nedskärning av
kvalifikationstiden bedöms dock som nödvändig och kommittén föreslår en tid om
nio månader.

Kommittén anser att staten
alltjämt bör delta i kostnaderna för förmånen och föreslår att nuvarande
kostnadsfördelning mellan staten och redaren behålls. Inte heller vill
kommittén förorda någon ändring i fråga om kretsen av dem som bör få fri resa.
En sänkning av kvalifikationstidema leder enligt kommittén till högre kostnader
men dessa är utomordentligt svåra att beräkna på grund av en rad ovissa
faktorer, t. ex. den alhnänna konjunkturutvecklingen inom sjöfarten, den
framtida besättningsstorleken och utvecklingen på kollektivavtalsområdet.
Kommittén uppskattar statens andel av utgiftema till omkring 1,9 milj. kr. vid
en kvalifikationstid om nio månader.

Kommittén
föreslår en bestämmelse med innehåll att den sjöman som erhåller semester eller
annan ledighet eller frånträder anställningsavtalet i annat land än där han är
bosatt får rätt till fri resa med underhåll tUl sin hemort, om han har nio
månaders sammanhängande anställning i utrikes fart hos redaren eller på samma
fartyg. Vidare förutsätts att sjömannen under de senaste sex månadema inte haft
tillfälle att åtnjuta semester eller annan ledighet eller att frånträda avtalet
i bosättningslandet. Slutligen vill kommittén behålla regeln om skyldighet att
stanna kvar i befattning på fartyget, om detta beräknas att inom två månader
från den dag rätten tUl fri resa uppstår nå hamn, från vUken hemresan kan ske
med avsevärt mindre kostnad. Under vissa omständigheter bör denna tid kunna
förlängas tUl tre månader, om kollektivavtalspartema träffar överenskommelse
härom.

Remissinstansema
tUlstyrker kommitténs förslag utom såvitt avser kvalifikationstidens längd, där
man från arbetstagarhåU uttalar önskemål om ytterligare förkortning.

Jag
delar konmiitténs av remissinstansema understödda uppfattning om värdet av en
rätt till fri hemresa i skälig omfattning efter viss tids tjänstgöring på
fartyg i utrikes fart. Alla skäl talar för att den isolering som är betecknande
för sjömansyrket måste brytas med inte alltför

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 142

långa
mdlanmm. De förmåner som de ombordanställda under senare år fått genom koUektivavtalen
visar den vikt som både de anställdas organisationer och redama lägger vid
denna fråga. Utvecklingen synes alltjämt vara på väg mot kortare
kvalifikationstider i avtalen. Fasta avlösningstider blir alltmera vanUgt inte
bara inom färjtrafiken utan också inom lastfarten. För att klara den hårda
konkurrensen inom den internationeUa sjöfarten måste de svenska redama ofta fömya
sitt tonnage och anskaffa fartyg som uppfyller senaste krav i fråga om tekniska
hjälpmedel. För driften av dessa fartyg behövs alltmera välutbildade
besättningar. Ett självklart önskemål är att personalen stannar i yrket och i
rederiet under så lång tid som möjligt. Goda tjänstgöringsvillkor är en föratsättning
för att redama skall kunna hävda sig med landnäringama i konkurrensen om
välutbildad arbetskraft. Bland dessa tjänstgöringsvUlkor intar rätten tUl täta
hemresor en framskjuten plats. Sammanfattningsvis kan konstateras att näringen
har stort intresse av att tjänstgöringsperioderna ombord görs så korta som möjligt.
Möjlighetema härtill är framför allt beroende av om ekonomiska föratsättningar
föreligger och om tUlgång på avlösningspersonal finns i behövUg omfattning.

Jag
delar kommitténs av remissinstanserna biträdda uppfattning att reglerna om fri
hemresa bör tas med i den nya SjmL.

I fråga om
kvalifikationstidens längd yrkar arbetstagarorganisatio-nema på förkortning av
den av kommittén föreslagna niomånadersti-den. Jag är medveten om att en
förkortning av niomånaderstiden skulle vara väsentlig för att få bättre
rekrytering tUl sjömanskåren och för möjlighetema att få sjömannen att stanna i
sin anställning och i yrket. En förkortning i förhållande till
kommittéförslaget skulle därför särskilt kunna övervägas när det gäller
hemresor för semester eller annan sådan ledighet. En sänkning av kravet på
kvalifikationstid skulle emellertid kunna behöva förbindas med skyldighet för
sjömannen att återvända till tjänstgöring på fartyget. Ett liknande system
finns i kollektivavtalen. Enligt min mening är dessa problem så nära
förknippade med anställningsfrågor att de lämpligen bör avgöras av kollektivavtalspartema,
medan man i ny SjmL bör inskränka sig till en regel som ger sjömännen det
behövliga grandskyddet. Jag är därför f. n. inte beredd att förorda någon
förkortning av den av kommittén föreslagna kvalifikationstiden om nio månader.

Kvalifikationstiden
kan enUgt kommitténs förslag förlängas, om sjömannen under de senaste sex månadema
före det hemresan blir aktuell har varit i det land där han är bosatt och då
haft tillfälle att ta semester eller säga upp anställningen men underlåtit
det. Har han gjort sådant besök men därunder inte haft möjlighet att få
ledighet eller lämna anställningen avbryts inte kvalifikationstidsberäkningen;

Enligt
min mening är en spärrtid om sex månader för lång. Berät-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 143

tigad
anledning att ta ut ledighet eller säga upp anställningen kan komma upp sedan
sjömannen senast var i bosättningslandet. Den föreslagna regeln kan i sådant
fall få olyckliga konsekvenser, om tidsperioden sätts för lång. Jag förordar
därför att tiden sänks tUl 60 dagar. Sannolikt får detta ringa betydelse för hemresekostnademas
storlek.

Enligt
kommittéförslaget skulle sjöman vara skyldig att dröja med sin hemresa i två
månader utöver kvalifikationstiden, om fartyget under dessa månader hinner nå
hamn, varifrån hemresan kan ske avsevärt billigare. Även denna tid är enligt
min mening för lång och jag förordar därför en sänkning tUl 30 dagar. Under
sistnämnda tid hinner fartygen många gånger förflyttas sådana sträckor att
avsevärd kostnadslindring för den fria hemresan uppstår. Jag biträder dock kommitténs
förslag att parterna kollektivavtalsvägen bör ges möjlighet att förlänga tiden
till högst 90 dagar i fråga om tjänstgöring på fartyg i linjetrafik på Sverige.
Avtal om förlängning bör enligt min mening få träffas endast, när särskilda
skäl föreligger härför.

När
det gäller frågan om statens delaktighet i ansvaret för kostnadema för fria
hemresor har det sociala ansvaret för att sjömännen får tillfälle att komma
till sitt hemland strakits under vid tidigare lagstiftningstillfälle.
Förändringar har emellertid inträffat sedan bestämmelsen om fri hemresa tUlkom
i 1952 års lag. Tyngdpunkten när det gäller kostnademas bestridande har
förskjutits mot rederinäringen. Detta är en följd av att kvalifikationstidema
enligt kollektivavtalen blivit allt kortare. Dessutom betyder kostnaden för
sjömans hemresa allt mindre med hänsyn tUl utgiftema för avlösningspersonals
resor till och från fartygen och för sjömannens återresa till sitt fartyg.
Redamas under senare år kraftigt ökade åtaganden i detta hänseende leder
enligt min uppfattning till att samhällets ansvar för att sjömännen i rimlig
utsträckning får möjlighet till fria hemresor väsentligt försvagats i
förhållande tUl vad som gällde när förmånen infördes.

Jag
vill erinra om att den kvalifikationstid om nio månader som jag tidigare
förordat närmast är att anse som ett grandskydd. Den återspeglar inte de
hemreseförmåner som gäller för flertalet sjömän. Med hänsyn härtill torde ett
statligt deltagande i finansieringen ge ett mycket slumpmässigt bidrag till arbetsgivaren
och kanske motverka arbetsgivarens intresse av att ytterligare förbättra
hemresevillkoren, särskilt för manskapet.

Sammanfattningsvis
finner jag alltså övervägande skäl tala för att det statliga bidraget till
sjömännens fria hemresor slopas.

10.10
Avtal om avvikelse från sjömanslagen

I
nuvarande SjmL saknas allmän regel som anger möjligheterna att avtalsvägen
avvika från lagens bestämmelser.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 144

Vid
behandlingen i lagrådet av förslaget tiU SjmL konstaterade lagrådet att
lagförslagets bestämmdser i stor omfattning begränsade kontrahenternas
avtalsfrihet. Om sådan frihet förelåg, var emellertid inte alltid lätt att
avgöra. I vissa paragrafer visade stadgandets avfattning att det skulle
tillämpas endast när annat inte avtalats. I en del fall framgick, att ett
lagbud var tvingande genom att dess åsidosättande var belagt med straff. Ofta
gav emellertid lagen inte tydligt besked i vad mån avtalsfrihet förelåg.
Lagrådet fann dock stora svårigheter möta mot att avhjälpa denna brist på grund
av lagbestämmelsernas olika karaktär. Vissa bestämmelser, t. ex. om säkerheten
till sjöss, ansåg lagrådet vara av den beskaffenheten, att de över huvud inte
kunde sättas ur kraft genom avtal. Andra, som var av övervägande social natur,
medgav väl överenskommelse, som utvidgade den lagfästa förmånen, men inte
avtal, som uteslöt eller inskränkte denna.

Med
hänsyn bl. a. till att frånvaron av klargörande bestämmelser inte våUat större
olägenheter i rättstillämpningen, gjorde lagrådet inte någon framställning om
ändring i förslaget.

I
kommittéförslaget byggs bestämmelserna upp på samma sätt som i nuvarande SjmL.
Remissinstanserna har inte något att erinra i denna sak.

I
och för sig hade det varit önskvärt att av lagen entydigt framgick, i vilken
utsträckning avtalsfrihet föreligger. Under årens lopp har emellertid bl. a.
genom kollektivavtalen utvecklats en praxis som i huvudsak torde bygga på de
principer som lagrådet redovisat men som är svårt att ange i ett enkelt och
klart stadgande. En bestämmelse i ny SjmL skulle därför rubba grunden för ddar
av nuvarande avtal och därmed bli till förfång för båda parter. Jag anser
betydelsefullt för frågans bedömning att de partsorganisationer som har att
tillämpa lagen i praktiken inte under remissbehandlingen framfört önskemål om
klarläggande regler.

Med
hänsyn till det anförda förordar jag att särskild bestämmelse i nu angivna
avseende inte tas upp i ny SjmL.

11.
Specialmotiv till förslaget till ny sjömanslag 11.1 Inledande bestämmelser

1 §
I en inledande paragraf bör anges vilka arbetstagare på fartyg som den nya SjmL
skall vara tUlämplig på. Enligt lagförslaget är lagen tillämplig på sjöman,
dvs. arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han
tjänstgör ombord har sådan befattning som huvudsakligen avser fartygsarbete och
gäller annat än enbart tiU-fälliga göromål. Definition av fartygsarbete upptas
i 3 §. Arbetstagare som nu sagts kan vara anställd av redaren eUer annan
arbetsgivare

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 145

som
har hand om del av fartygets drift. Jag hänvisar tiU den allmänna motiveringen
(avsnitt 10.3). Av var jag där anfört framgår bl. a. när ett fartyg skaU anses
som svenskt (jfr 1 § sjölagen).

För arbetstagare ombord,
som utför fartygsarbete men som ej har sådan befattning som nyss sagts, dvs.
personal som arbetar ombord med sådana göromål av tillfällig art som vanligen
inte kan sägas ingå i fartygets rutinmässiga drift, gäller lagens regler enligt
andra stycket i begränsad utsträckning. Dessa arbetstagare omfattas av
bestämmelserna om fartygsnämnden och dess utredning av ordriingsfrågor och
allmänna brott (24, 26 och 27 §§), om läkarandersökning (36 §), rätt tUl
sjukvård (37 § första och andra styckena) och tUl begravning (42 § första och
andra styckena), om arbetsgivarens rätt till ersättning av statsverket för
vårdkostnad vid könssjukdom i smittsamt skede (41 §) och för sjukvårdsutgift i
vissa fall där utgiften inte ålegat arbetsgivaren (44 §), om lydnadsplikt (47
§ första stycket), stridsåtgärder (48 §), medtagande av gods ombord (51 §),
tvångsmedel (53 och 54 §§), om hemsändande av lönemedel (55 §) och medgivande
till dispens (59 §), om lagens tiUämplighet på utländskt fartyg (60 §), om
straffansvar i vissa fall (65, 6770 §§, 72 § andra stycket och 74 §) och om
laga domstol (75 och 76 §§). En motsvarighet till detta stycke finns i 71 §
nuvarande SjmL.

När
det gäller möjligheterna för fartygsnämnden att enligt 26 § anmäla misskötsamhet
till den i mönstringsförordningen angivna sjö-mansnämnden bör observeras, att
förordningen f. n. inte omfattar arbetstagare anställda hos annan än redaren.
Enligt 13 § i förordningen föreligger dock möjlighet för befälhavaren att låta
påmönstra besättning, oaktat mönstringsskyldighet inte föreligger. Denna rätt
för befälhavaren behålls i det förslag tUl ändring i 13 §
mönstringsförordningen som läggs fram i samband med sjömanslagsförslaget.
Mönstras sådan arbetstagare som avses i 1 § andra eUer tredje stycket ny SjmL
på fartyget, blir följaktligen reglerna i mönstringsförordningen, t. ex. om
sjömansnämnden, tUlämpliga på denne.

I
tredje stycket bör upptas en regel om lagens tillämplighet på sjöman som tas
med ombord enligt 346 § sjölagen. Den har sin motsvarighet i nuvarande 72 § SjmL.

2
§ I enlighet med de principer för vilka jag redogjort i den allmänna
motiveringen (avsnitt 10.3) förordar jag att ny SjmL skall gälla för
arbetstagare i offentlig tjänst. För dessa gäller emellertid också aridra bestämmdser
som reglerar vissa i den nya SjmL upptagna frågor. Här avses författningsregler
som beslutats av riksdagen eller Kungl. Maj:t, föreskrifter meddelade av
kommun, landsting eller annan allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen
och kollektivavtalsöverenskommdser. För att undvika dubbélregle-

10
Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 146

ring
bör undantag för SjmL:s tillämpning göras i de fall bestämmelser av detta slag
finns. I denna paragraf räknas dessa undantag upp. Reglerna om
anställningsavtalets form (4 §), frånträdandeort vid uppsägning (6 §) och rätt
att bli fri från anställningen efter nio månaders anstäUning (7 §) undantas.
Samma är förhållandet i fråga om reglerna om befattnmg på fartyg (1519 §§), om
fartygsnämnd (2028 §§), om fri resa efter viss kvalifikationstid (29 §), om
sjuklön (34 och 35 §§), om skyldighet att underkasta sig läkarundersökning (36
§ första och tredje styckena), om kostnad för sjömans begravning (43 §), om hemsändande
av lönemedel (55 §), om dragsedel m. m. (56 §) och om ansvar (62 § tredje
stycket, 64 § och 72 § första stycket). Nu nämnda undantag avser arbetstagare,
som antingen är statstjänsteman eller också är anställd av kommun.

För statstjänsteman bör
inte heller gälla bestämmelserna i den nya SjmL om sjukvård (3840 §§) och om
lydnadsplikt och ansvar för den som åsidosätter denna plikt (47, 70 §§ och 72 §
ändra stycket). Är stats- eller kommunaltjänstemannalagen tUlämplig, gäller
inte heller den nya SjmL:s bestämmdser om stridsåtgärder (48 §). Sistnämnda
regler omfattar dock annan arbetstagare i kommunal eller landstingskommunal
anställning.

3
§ Under avsnitt 10.3 har jag närmare redogjort för innebörden av de
definitioner som denna paragraf innehåller.

I
fråga om begreppet väntetid vill jag ytterligare anföra följande. Detta avser
anställningstid som i flera avseenden, när det gäller socialt skydd, jämställs
med tid under vilken sjöman har befattning ombord, se 34 §, 37 § tredje
stycket, 38 § andra stycket, 42 § tredje stycket och 43 § i lagförslaget. Med
väntetid avses viss anställningstid när sjömannen inte har befattning på
fartyg. Det kan vara fråga om en tidsrymd mdlan perioder när sjömannen innehar
sådan befattning. Han kan också ha lämnat sin befattning i avsikt att sluta
anställningen och uppsägningstiden löper. För att denna tid när sjömannen inte
har befattning ombord skall få räknas som väntetid fordras antingen att
sjömannen utför arbete åt arbetsgivaren eller står till dennes förfogande för
arbete eUer att han har fritid, som utgör vederlag för ordinarie arbetstid
eller gottgörelse för övertidsarbete. Bestämmelse om vederlag finns i 10 §
sjöarbetstidslagen. Denna skillnad mellan väntetid och annan fritid, t. ex.
semester, kräver ett system hos arbetsgivaren som kan redovisa arten av
ledigheten.

11.2
Anställningsavtal

4
§ Föreskrift om skriftligt anställningsavtal finns i SjinL endast när det
gäller befälhavaren. I 1 § SjmL åläggs redaren att sörja för att

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 147

avtalet
med befälhavaren upprättas skriftiigt. För övriga sjömän fyller den i 11 §
första stycket SjmL nämnda avräkningsboken motsvarande funktion.

Kommittén
föreslår att kravet på skriftligt avtal skall gälla samtliga sjömän.
Remissinstanserna har inte framställt någon erinran mot förslaget.

Jag
biträder kommittéförslaget.

5 §
Paragrafen motsvarar 12 § SjmL. Frågor som hänger samman

med anställningsavtalets ingående och upphörande överlämnas i ny

SjmL liksom i stor utsträckning enligt den nuvarande åt parter

nas fria bestämmande. Frågor om var anställningen får frånträdas reg

leras i koUektivavtalen. I denna och följande paragraf tas upp bestäm

melser för det fall att överenskommelse saknas.

Enligt
12 § SjmL gäller om sjömannen antagits för bestämd tid och tiden går ut under
resan att avtalet förlängs till fartygets ankomst till svensk hamn eller, om
fartyget dessförinnan anlöper utländsk lossnings-, lastnings- eller
uppläggningshamn, till sådan hamn. Denna begränsning beträffande utländska
hamnar har kommittén funnit för snäv och föreslår att avtalet får upphöra i
samtliga hamnar utom hamn, som fartyget anlöper enbart för bunkring,
landsättning av sjuk eller skadad person eller för kortvarigt besök av hänsyn
till de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet. Jag förordar
kommitténs förslag som lämnats utan erinran av det helt övervägande antalet
remissinstanser.

Nuvarande
12 § avser också det fall att avtalet träffats med förbehåll om bestämd
uppsägningstid och tiden går ut under resan. Kommittéförslaget jämställer
detta fall med dem som behandlas under följande paragraf. Jag finner ingen
anledning till erinran häremot.

6 §
Paragrafen innehåller bestämmelser av samma slag som de i 2

och 13 §§ SjmL.

Kollektivavtalen
för sjömän innehåller bestämmelser om vUlkoren för anstäUningsavtalels
upphörande i fråga om såväl uppsägningstidens längd som platsen för frånträdandet.
Arbetsgivare och arbetstagare kan dessutom stödja sig på en omfattande
rättspraxis inom arbetsrätten och på sedvänjor som utbildats inoih
sjöfartsnäringen. För det helt övervägande antalet anställningsavtal saknar
därför bestämmelser i lag om anställningens upphörande betydelse. Reglema om
uppsägningstidens längd i 13 § tredje stycket SjmL har uteslutits ur kommittéförslaget
(se 5.1.1 och 5.1.2). Jag biträder detta förslag.

Det
kan emellertid alltjämt förekomma att man utanför kollektiv-avtalsområdet ingår
anställningsavtal, som saknar föreskrift om avtalets upphörande. Frånvaro av
överenskommelse om var avtalet får

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 148

frånträdas
skulle i sådana fall skapa en osäkerhetssituation för den anstäUde som kan te
sig besvärande. Det är därför rimligt att i lagen ta in en bestämmelse som kan
tillämpas i sådana fall. I enUghet med kommitténs förslag som lämnats utan
erinran av remissinstanserna förordar jag, att sjömannen inte får sägas upp att
frånträda avtalet på annan ort än i hamn, som är belägen i det land där han har
sin hemort, eller där han ingick anstäUningsavtalet. Regleringen bör som
kommittén föreslagit gälla även sjömannens egen rätt att säga upp anställningsavtalet.

Det
skulle kunna invändas att regeln om frånträdandeort när det gäller sjömaimens
rätt att säga upp sig i väl hög grad begränsar hans möjligheter att lämna
anställningen. Han blir nämligen genom den föreslagna regeln så länge han är i
befattning på fartyg beroende av att fartyget kommer tUl uppsägningshamn.
Arbetsgivaren däremot har i princip möjlighet att, om skäl till uppsägning
föreligger, säga upp sjömannen oavsett var fartyget befinner sig, om han
bekostar sjömannens resa tUl uppsägningshamn. Den föreslagna regeln bör, när
sjömannen säger upp avtalet, endast tUlämpas under tid när han har befattning
på fartyg och under väntetid. Föreskrift härom bör tas in i paragrafens andra
stycke.

Enligt
praxis behöver bestämmelserna om uppsägningshamn inte iakttas när sjöman
avskedas enligt 33 § SjmL, som innehåller regler om avsked vid oduglighet eller
indisciplinärt beteende. Uppsägnuig av avtalet på grund av sådana förhållanden
regleras som jag tidigare sagt inte i den nya SjmL. Vad som skall gälla i fråga
om frånträdandeort vid sådan uppsägning i de fall kollektivavtal eller
tjänsteavtal inte reglerar frågan får bero av den arbetsrättsliga praxis som
utvecklar sig.

7
§ Paragrafen motsvarar 2 och 15 §§ SjmL, vilka stadganden ger sjömannen en
ovillkorlig rätt att efter ett års tjänstgöring på ett fartyg bli fri från
avtalet efter i lagen föreskriven uppsägningstids utgång.

Jag
delar kommitténs uppfattning att det med hänsyn till sjömansyrkets påfrestande
natur, bl. a. på grund av den isolering från övrigt samhällsliv som
yrkesutövningen ofta innebär för den enskUde, finns skäl att behålla en sådan oviUkörlig
regel. Rätten bör som kommittén också föreslagit inträda redan efter nio
månaders anställning.

Betraktas
sjömannen i fortsättningen som knuten tUl arbetsgivaren och ej i första hand
till fartyget är en naturlig konsekvens, att uppsägningsrätten inträder även
efter viss tids anställning hos samme arbetsgivare. Möjligheten att bli fri
från avtalet bör också stå tUl buds, om sjömannen tjänstgjort den föreskrivna
minimitiden på ett och samma fartyg, även om fartyget under tiden bytt ägare.
Den omständigheten att sjömannen under niomånaderstiden utnyttjar ledighet för

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 149

semester
eller för någon tid på grand av sjukdom faktiskt inte är i tjänstgöring bör
liksom enligt SjmL ej inverka på rätten att bli fri från avtalet.

Har
sjömannen befattning ombord, bör hans rätt dock inträda först när fartyget anlöpt
hamn för lossning, lastning eller uppläggning.

Den anstäUnmgsbundenhet
som lagförslaget medger under högst nio månader finner jag i enlighet med
kommitténs förslag böra kunna förlängas om sjömannen samtycker därtill. Sådant
samtycke skall vara skriftligt. För att sjömannen inte skall bli otillbörligt
bunden bör föreskrivas, att samtycket inte får ges tidigare än en månad före
utgången av tid som avses i paragrafens första stycke. Det får ej heUer avse
längre tid än nio månader,

8 §
Paragrafen motsvarar 35 § SjmL och överensstämmer i huvud

sak med denna.

Lagförslaget föratsätter
ej att det är den frånträdande som skaffar efterträdaren. Arbetsgivaren kan i
regel antas ha större förutsättningar att skaffa ersättare. I några fall kan
dessutom befordringsordningen inom företaget medföra att efterträdaren bör vara
en befattningshavare, som redan är anställd i företaget. Inträffar
omständighet som gör det till en välfärdsfråga för sjömaimen att bli fri från
anställningen gäller enligt SjmL samma regler om ersättare som i fall när högre
tjänst erbjuds. Uttrycket välfärdsfråga tar närmast sikte på fall, då andra än
ekonomiska grander skall beaktas. Som exempel kan nämnas att dödsfall eUer svår
sjukdom inträffat inom den trängre famUjekret-sen. Kräver omständigheterna i
dessa fall att sjömannen omedelbart lämnar anställningen, kan det bli förenat
med oöverstigUga ekonomiska hinder för honom att bekosta ersättare. I enlighet
med kommitténs förslag bör därför gällande absoluta regel om sjömannens kostnadsansvar
mUdras så, att vUlkoret i dessa fall helt eller delvis skall efterges, om det
är skäligt. Härvid skall hänsyn tas till den tid sjömannen varit anställd hos
arbetsgivaren och till övriga förhållanden, såsom t. ex. beskaffenheten av den
omständighet som föranleder att sjömannen slutar anställningen, hans ekonomiska
förhållanden och utgiftens storlek.

9 §
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 36 § SjmL. Lagför

slaget avser i första hand sjöman, som har befattning på fartyget. Rät

ten att frånträda anställningsavtalet omfattar emellertid också den sjö

man som anstäUts men ännu inte tUlträtt befattning på det riskhotade

fartyget. Samma möjlighet har den, som arbetsgivaren beordrat att

följa med fartyget utan att där inneha någon befattning. Avsikten kan

t. ex. vara att befordra sjömannen tUl hamn där han skall tUlträda be

fattning på annat fartyg. En föratsättning för att sjömannen skall ha

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 150

rätt
att frånträda avtalet är, att han inte tidigare godtagit att följa med fartyget
under de krigs- eUer smittrisker som förelegat i det särskilda fallet. En sådan
accept kan endast gäUa bestämd resa. Generella åtaganden från sjömannens sida
att fuUgöra resor under angivna risker kan inte betraktas som sådant godtagande
vilket betar sjömannen rätt att omedelbart häva avtalet.

I
motsats till SjmL gäller stadgandet också befälhavaren.

Beträffande de sjukdomar
som nämns i andra stycket hänför sig uttrycket allmänfarlig sjukdom tUl den
indelning som återfinns i smittskyddslagen (1968: 231, ändrad senast 1972:
667) och i smittskyddskungörelsen (1968: 234, ändrad senast 1970: 56).
Smittsamma sjukdomar indelas enligt 4 § smittskyddslagen i allmänfarliga
sjukdomar, veneriska sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. I kungörelsen
anges uttömmande vilka sjukdomar som hänförs till allmänfarliga eller veneriska
sjukdomar. Den föreslagna paragrafen tar hänsyn endast till sådan smittsam
sjukdom som är hänförlig till gruppen allmänfarUga sjukdomar. Regler om fri
resa med underhåll efter anställriingsavtalets upphörande återfinns i 31 §.

10 §
Bestämmelsen motsvarar 37 § SjmL.

Överenskommelser av detta
slag träffas numera främst med studerande som vill skaffa sig sjöpraktik
mellan studieterminerna. För dem kan det vara av betydande intresse att den
avtalade resan inte ändras väsentligt så att tjänstgöringstiden förskjuts.
Regler om fri resa med underhåll efter anställningsavtalets upphörande
återfinns i 31 §.

11 §
Paragrafen motsvarar 38 § SjmL.

De
centrala författningsbestämmelserna om den offentliga kontrollen över
sjösäkerheten och hälsoförhållandena ombord återfinns i sjösäkerhetslagen.
Kommittén konstaterar att risken för att en sjöman skall behöva fullgöra arbete
på ett svenskt fartyg som inte är sjövärdigt numera får antas vara obetydlig
men att man inte kan utesluta möjligheten av att allvarliga brister i ett
fartygs sjövärdighet uppstår. Kommittén föreslår därför ett stadgande som
motsvarar 38 § SjmL, men som har anpassats redaktionellt till sjösäkerhetslagens
utformning. Det är givet att det för att motivera rätt att omedelbart frånträda
anställningsavtalet måste vara fråga om en påtaglig brist som medför allvarlig
fara. Kravet på att bristen skall medföra fara uttrycks liksom i gällande lag med
föratsättningen, att de ombordvarande genom bristen kan antas bli utsatta för
livsfara under resan.

Rätt
tUl entledigande kan enligt SjmL även grundas på att den bostad som erbjuds
ombord är hälsovådlig; Denna grund till entledigande Utvidgas i kommittéförslaget
att avse samtiiga inrättningar och anordningar ombord. Brister dessa
allvarligt i fråga om skyddet mot ohälsa

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 151

eller
olycksfall och vidtas inte rättelse, bör detta kunna motivera att sjömannen med
omedelbar verkan frånträder avtalet.

Under remissbehandlingen
uppmärksammade LO frågan om vilken faregrad som skall krävas för rätt tUl
entledigande och ansåg att det var tillräckligt med en lägre faregrad. Den
anställde bör kunna bli fri från anställningen om fara för hans liv och hälsa
föreligger. Enligt LO är det väsentligt att den anställde på detta sätt får ett
betydligt starkare inflytande över sin arbetsmiljö än vad som f. n, och med
den föreslagna lagregeln blir fallet. Kommer inte någon saklig ändring till
stånd, bör enligt LO åtminstone ordet livsfara bytas ut mot orden allvarlig
fara.

Jag biträder kommitténs
förslag att allvarliga brister i fartygels sjövärdighet eller i skyddet för de
anställda mot ohälsa och olycksfall också i fortsättningen bör föranleda rätt
för sjömannen att snarast bli fri från avtalet, om det kan antas att de
ombordvarande genom bristerna bUr utsatta för fara under resa. Jag delar
kommitténs uppfattning att bestämmelsen bör knyta nära an tUl reglerna i
sjösäkerhetslagen om förbud mot nyttjande. I enlighet med LO:s förslag anser
jag dock att en lägre faregrad än den kommittén föreslagit bör kunna
accepteras. Rätt till entledigande bör föreligga när de ombordvarande på gmnd
av fartygets brister m. m. kan antas bli utsatta för allvarlig fara under resan.
Med en sådan formulering avses således inte att fara föreligger för de
ombordvarandes liv.

Bestämmelser
om fri resa med underhåll vid anställningens frånträdande enligt detta
stadgande upptas i 31 §.

12
§ Paragrafen motsvarar 17 § SjmL. Enligt nuvarande stadgande har sjömannen både
plikt och rätt att stanna kvar i tjänsten, tills fartyget når ort där avmönstring
kan äga rum utan att myndigheterna ställer krav på säkerhet. Skyldigheten att
stanna kvar i tjänsten är ovillkorlig medan möjligheten att få stanna ombord är
beroende av att detta inte medför avsevärd olägenhet för redaren.

Jag finner i likhet med
kommittén att det också i ny SjmL finns behov av en bestämmelse som löser
anställningsfrågan, om sjömannen inte kan lämna fartyget på grund av
inreseförbud. Det är i praktiken vanligt att utländsk myndighet, för att
sjömannen skaU få komma in i landet, fordrar att redaren svarar eller ställer
säkerhet för kostnader, som kan uppstå i samband med sjömannens vistelse i
landet och för hans resa till hemlandet eller annat land där han får resa in.
Som kommittén föreslagit bör anställningsavtalet förlängas automatiskt tills
fartyget kommer till ort, där hinder inte finns mot att frånträda avtalet. Den
automatiska förlängningen av anställningsavtalet bör inte äga rum, om
arbetsgivaren eller, vilket innebär en nyhet, sjömannen kan förebara avsevärd
olägenhet av att avtalet fortsätter. Arbetsgiva-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 152

ren
kan redan ha anställt annan man i sjömannens stäUe under förU-tande på att
sjömannen inte skulle bU nekad tillträde tUl land och fortsatt anstäUning kan
därför stöta på praktiska hinder. Sjömannen å sin sida kan ha tungt vägande
personliga skäl för att välja en annan utväg ur den uppkomna situationen än
att behålla sin anställning.

Avtalets
förlängning innebär att sjömannen fortsätter att arbeta åt arbetsgivaren på
samma vUlkor som tidigare. Har avtalsförlängning skett, behövs inte någon
ytterligare uppsägning från någondera parten utan sjömannen frånträder så fort
fartyget når hamn, där särskilda vUlkor för hans rätt att komma in i landet
inte stäUs upp.

13 §
Paragrafen motsvarar 16 § andra stycket och 41 § första stycket

SjmL. Föreskrifter om sjöförklaring återfinns bl. a. i 301315 §§ sjö

lagen.

Förslaget
behåller skyldighet för sjöman att vara tillgänglig vid sjöförklaring när hans
närvaro påkallas. Detta gäller oavsett om anställningsavtalet består eUer ej.
En nyhet är emellertid att det inte är nödvändigt att sjömannen stannar kvar
på fartyget eller förrättningsorten under väntetiden. Personliga skäl eller
tjänstgöringsförhållanden kan motivera, att sjömannen avvaktar sjöförklaringen
på annan ort. Han skall dock på kallelse snabbt kunna infinna sig på platsen
för sjöförklaringen. För den tid som sjömannen står till disposition för
sjöförklaringen skall han, även om avtalet löpt ut, uppbära lön och underhåll
av redaren.

14 §
Sådan tvist angående tjänsteförhållandet mellan befälhavaren

och någon av besättningen som uppstår under tid när fartyget befinner

sig på utrikes ort får hänskjutas till konsuls avgörande. Tvisten får inte

dras inför utländsk myndighet. Enligt 33 § andra stycket punkten 5

SjmL har befälhavaren rätt att avskeda sjöman, som åsidosätter sist

nämnda föreskrift.

Som
framgår av den allmänna motiveringen föreslår jag att regeln om konsuls rätt
att avgöra tvister rörande anställningen slopas (avsnitt 10.4). Förbudet att
dra sådan tvist inför utländsk myndighet bör emellertid gälla också i
fortsättningen. Den nuvarande bestämmelsen i 33 § första stycket SjmL att
överträdelse av förbudet utgör avskeds-grund saknas, överträds förbudet, kan
befälhavaren enligt 18 § första stycket punkten 6 skilja sjömannen från hans
befattning på fartyget.

11.3
Befattnmg på fartyg

15 §
Paragrafen har motsvarighet i 11 § SjmL. I 3 § lagförslaget

föreslås att arbetsgivaren sörjer för att skriftligt anställningskontrakt

upprättas med den som anställs för fartygsarbete. Detta innebär att ett

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 153

sådant
anställningsliknande förfarande som förutsätts i 11 § SjmL inte behöver
upprepas varje gång den anställde tUlträder befattning på fartyg. Den
nuvarande avräkningsboken förlorar sin betydelse som bevis om anställning.

För den period av
anställningstiden när sjömannen tjänstgör i befattning på fartyg fordras
enligt kommittén ofta att det skriftiiga anställningsavtalet kompletteras i
vissa avseenden. Här avses uppgifter om den befattning i vilken sjömannen skall
tjänstgöra och om de närmare tjänstevillkoren ombord. Sjömannen skall t. ex.
utöver avtalad tarifflön uppbära tillägg såsom tankfartygs- och farttUlägg.
Kommittén föreslår att sådana kompletterande uppgifter förs in i en handling
som upprättas när tjänstgöringen ombord tillträds.

Jag förordar i enlighet
med kommittéförslaget att en särskild handling upprättas när sjömannen
tillträder befattning på fartyg. Handlingen får ett annat innehåll än den
nuvarande s. k. avräkningsboken. Efter kontakt med utredningen (K 1970: 44) om mönstrmg
av sjömän, som överser mönstringsförordningen, föreslår jag att handlingen benämns
tjänstgöringsbesked. Ett sådant skall utfärdas av arbetsgivaren eller
befälhavaren på fartyget. Tjänstgöringsbesked bör upprättas enligt fastställt
formulär.

16
§ Paragrafen har motsvarighet i 3 § första stycket SjmL, enligt vilket
stadgande redaren när som helst kan skilja befälhavaren från hans befattning.
Regeln förs över till ny SjmL med en mindre redaktionell ändring. Innebörden
av den nya bestämmelsen är emellertid en annan än tidigare. Enligt SjmL är
redaren oförhindrad att utan iakttagande av uppsägningstid men med skyldighet
att utge bestämt skadestånd avskeda befälhavaren från hans befattning. Med
sistnämnda uttryck avses befälhavarens anställning hos redaren, eftersom lagen
förutsätter att befälhavaren, liksom övriga ombordanstäUda, anställts endast
för tjänst i befattning på bestämt fartyg. Den föreslagna bestämmelsen tar, i
enlighet med de grundprinciper som jag redogjort för tidigare, inte sikte på
befälhavarens anställning hos redaren utan på hans tjänstgöring på det enskUda
fartyget. Det kan, t. ex. av säkerhetsskäl, ligga i redarens intresse, att
befälhavaren blir skild från befälet på det fartyg som anförtrotts honom.

Arbetsgivares rätt att,
när skäl föranleder därtUI, skilja en anställd från tUldelade arbetsuppgifter
torde i allmänhet inte kräva särskilt stöd i lag utan kan tas upp till
bedömande efter sedvanliga arbetsrättsliga grundsatser och praxis inom yrket.
Jag delar emellertid kommitténs uppfattning, att befälhavarens ställning med
dess offentligrättsliga inslag och hans funktioner som företrädare för lastägama
motiverar ett uttryckligt stadgande, som klargör redarens rätt. Från
lastägarens synpunkt innebär det föreslagna stadgandet ingen förändring i
förhållande

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 154

till
3 § första stycket SjmL. Har redaren utnyttjat sin befogenhet enligt
förevarande paragraf, är han skyldig tillse att på fartyget finns behörig
befattningshavare, som kan fullgöra en befälhavares åligganden. Detta torde
vara föratsatt i 63 § sjölagen.

17 §
Paragrafen har i huvudsak sin motsvarighet i 32 § SjmL, som

ger befäUiavaren rätt att vid vissa fall av sjukdom eller skada avskeda

den ombordanställde.

Förhållandena ombord på
fartyg, bl. a. de begränsade personalresurser som där står tUl förfogande, gör
det nödvändigt att snabbt kunna ersätta sjöman, som drabbats av smittsam
sjukdom eUer skada eUer sjukdom som drar ut på tiden. Det ansvar som åvilar
befälhavaren för, fartygets drift och för säkerheten för ombordvarande, fartyg
och last, gör det nödvändigt, att befälhavaren utrustas med befogenhet att föra
i land sjöman i dessa fall. Ibland kan en sådan åtgärd bli nödvändig att
genomföra mot den sjukes vilja. Detta uppnås f. n. genom den möjlighet till
omedelbart avsked som 32 § SjmL ger. Att avskeda den anställde i dessa
situationer strider emellertid mot den tidigare redovisade grundprincipen för
anställningen. I stället ges befälhavaren en ovillkorlig rätt att i
motsvarande situationer skilja sjömannen från hans befattning ombord på
fartyget. Rätten bör uteslutande tiUkomma befälhavaren. Hans befogenhet får ej
inskränkas genom avtal med arbetsgivaren eller genom instruktioner e. d. från
denne.

Smittsam
sjukdom förutsätts liksom i gällande lag medföra sådan fara för övriga
ombordvarande, att krav inte ställs upp på att sjömannen i övrigt skall vara
tjänsteoduglig för att befälhavarens rätt skall inträda. Samma kan förhållandet
vara med vissa slag av mentala sjukdomstUlstånd. Vid annan sjukdom och vid skada
behålls kravet på att sjukdomen eller skadan skall förorsaka längre tids arbets-oduglighet.
En nyhet är att havandeskap jämställs med sjukdom, om det utgör hinder för ombordanställd
att utöva sin befattning.

Föreskrifter
om rätt att begära samråd eller påkalla undersökning inom fartygsnämnden tas
upp i 22 § andra stycket lagförslaget. Om rätt tUl fri resa med underhåll finns
regler i 31 §. Bestämmelser om lön och sjukvårdskostnader medan sjömannen är arbetsoförmögen
på grund av sjukdom eUer skada tas upp i 34, 35 och 3840 §§.

18 §
I 33 § SjmL ges befälhavaren rätt att avskeda sjöman som i

vissa avseenden visat sig oduglig eller väsentiigt åsidosatt sina för

pliktelser i tjänsten eller begått vissa särskilt angivna brott.

I
enlighet med kommitténs förslag förordar jag, att motsvarande missförhållande i
en ny SjmL anges som grund för befälhavarens rätt att skilja sjömannen från
hans befattning. I stadgandet bör uttryckligen anges att upprepat missbruk av
annat berusningsmedel än alko-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 155

holhaltiga
drycker, t.ex. narkotika, ger befälhavaren rätt att skilja sjömannen från hans
befattning.

Uppräkningen
i punkterna 16 är i och för sig inte avsedd att vara uttömmande. En utvidgning
av paragrafens tillämplighet till att avse t. ex. fall där sjömannen mönstras
på mot direkt förbud anser jag emellertid inte möjlig, eftersom det i den
situationen skulle åberopas annan grund för skiljandet än vad som är avsikten i
denna paragraf. Som har framhållits under remissbehandlingen bör institutet
användas med stor försiktighet. Beslutet bör inte komma som en överraskning för
sjömannen utan han bör tidigare ha varnats av förman ombord. Åtgärden skall
vidare ha föregåtts av undersökning inom fartygsnämnden i de fall där sådan
finns ombord. Bestämmelse härom finns intagen under 22 § i förslaget. Jämför
också 23 §.

Rätt
till fri resa för den som frånträder sin anställning av skäl som anges i denna
paragraf kan endast uppkomma enligt 29 § i lagförslaget. Om inskränkning i rätt
tUl sjuklön stadgas i 35 § andra stycket. Däremot inskränks inte rätten tUl
sjukvård enligt 38 och 39 §§.

19
§ Sjöman som skils från befattning på fartyg är alltjämt anställd hos
arbetsgivaren, om inte anställningsavtalet upphört efter uppsägning, avsked
eller annan grund. Liksom kommittén anser jag lämpligt att denna grundregel,
som är helt ny, kommer till uttryck i ny SjmL.

Eftersom
avtalet med arbetsgivaren förutsätts bestå efter det att sjömannen skilts från
fartyget, har arbetsgivaren kvar sina avtalsenliga förpliktelser, bl. a. för
sjömannens uppehälle, så länge avtalet varar. Kommittén har föreslagit
skyldighet för befälhavaren att underrätta arbetsgivaren när befälhavaren
utnyttjar sin befogenhet enligt 17 eller 18 §. Eftersom ett sådant skiljande, särskUt
om sjömannen är sjuk, under vissa omständigheter kan medföra speciella
påfrestningar för den som på detta sätt tvingas lämna den plats, där han
dittills haft såväl logi som kost, föreslås att befälhavaren, innan sjömannen länrnar
befattningen ombord, skall övertyga sig om, att det är sörjt för dennes
uppehälle i land. Om sjömannens rätt till sjukvård finns bestämmelser i 37 §
lagförslaget. Slutiigen föreslås obligatorisk underrättelse tiU närmaste
svenske konsul, om sjuk eller skadad sjöman lämnas kvar i utiandet. I fall av
skiljande från befattning enligt 18 § behöver konsuln enligt kommittéförslaget
endast underrättas, om det är påkallat med hänsyn till sjömannens välfärd.

Jag
förordar att kommitténs förslag följs med vissa under remissbehandlingen
föreslagna ändringar. Således bör svensk utlandsmyndighet alltid underrättas
när sjöman utomlands skils från befattningen ombord enligt 17 eller 18 § nya SjmL.
Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet förordar jag att i ny SjmL
används uttrycket svensk

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 156

utlandsmyndighet.
Härmed avses svensk beskickning eller svenskt konsulat men däremot inte svensk
delegation hos meUanfolklig organisation eller svenskt informationskontor.

11.4
Fartygsnämnd

20
och 21 §§ Jag har tidigare (avsnitt 10.8) motiverat mitt ställningstagande
angående kommittéförslaget att inrätta en nämnd ombord på fartyg. Jag har där
också utvecklat skälen för den av mig förordade sammansättningen av nämnden.

22
§ Bestämmelserna i första stycket har sin motsvarighet i föreskriften i 33 §
andra stycket SjmL om att förhör skall hållas i disciplinnämnden innan
befälhavaren avskedar sjöman jämlikt denna paragraf.

Jag
föreslår i enlighet med kommitténs förslag att så snart fråga kommer upp om att
förflytta en sjöman från hans befattning ombord på grund av förhållande som
nämns i 18 § ny SjmL undersökning skaU ske genom fartygsnämndens försorg,
innan beslut fattas. Det har härvid ingen betydelse, om beslutet att skilja
sjömannen från befattningen kommer att träffas av befälhavaren enligt 18 §
eller av arbetsgivaren. Kravet på föregående undersökning inom nämnden gäUer
också, om arbetsgivaren eUer den han befullmäktigat på samma grund vUl säga upp
anställningsavtalet att upphöra omedelbart eller med iakttagande av
uppsägningstid. För att nämnden skall kunna medverka med undersökning i dessa
fall gäller, att sjömannen är kvar i sin befattning på fartyget. Blir frågan om
uppsägning av sjömannen aktuell först sedan han lämnat sin befattning ombord
och t. ex. i land avvaktar arbete på nytt fartyg, saknas förutsättningar för
fartygsnämnds medverkan enligt denna paragraf.

Andra
stycket motsvarar 14 § SjmL om samråd.

Också
i andra fall av uppsägning eller skiljande från befattningen ombord än dem som
avses i första stycket kan sjömannen ha ett befogat intresse av att få
konsultera fartygsnämnden eller få åtgärden närmare undersökt i nämnden. Rör
det sig t. ex. om en på företags-mässiga grunder beslutad förflyttning av
sjömannen till ett annat av rederiets fartyg, kan förflyttningen framstå som
orättfärdig för sjömannen eller oklar tUl sina faktiska motiv. Det ligger
därför ett värde i att sjömannen får tillfälle att få frågan upptagen i
nämnden.

Begäran
om samråd eller undersökning bör framställas i så god tid som möjligt för att
åtgärden skaU få verklig mening. Det är uppenbart att arbetsgivaren eller
befälhavaren i så god tid som möjligt bör varsko sjömaimen om sådana
förändringar i hans anställningsviUkor som kan föranleda, att sjömannen själv vUl
påkalla samråd eller undersökning. Någon viss fixerad tid, inom vilken begäran
skall göras, uppställs inte. Det ligger emellertid i sakens natur att begäran
måste ske

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 157

innan
sjömannen lämnar fartyget. Om sjömaimen kommer alltför sent med sitt önskemål,
kan följden bli att nämnden inte hinner kallas samman. I fall av tidsnöd kan
fråga komma upp om nämnden då uppfyllt lagens krav. Det är tydUgt att kravet på
samråd och undersökning kan tUlgodoses endast om nämnden har rimlig tid tUl
sitt förfogande. Framställs en begäran om samråd eller undersökning strax
innan fartyget skall avgå från den hamn där det är avsett att sjömannen skall
lämna fartyget, kan det visa sig praktiskt omöjligt att efterkomma önskemålet.
Nämnden bör i sådant fall se tiU att sjömannens begäran och skälet till att
samråd eUer undersökning inte kunnat komma till stånd antecknas i
skeppsdagboken. Inte sällan kan dock en undersökning vara av betydelse, även om
den sker i efterhand sedan sjömannen lämnat fartyget. I så fall skaU den
begärda utrednuigen äga ram och anteckning, göras i skeppsdagboken om skälet tiU
att undersökning skett först i efterhand.

Enligt
gällande lag är rätten tiU samråd förbehållen arbetstagare, vars anställning
varat sex månader. Principen, som är hämtad från Saltsjöbadsavtalet, grandar
sig på den uppfattningen att samrådsinstitutet skall förbehållas arbetstagare,
som har fastare anknytning till företaget och därför har särskilt anspråk på
trygghet i anstäUningen. Jag förordar i överensstämmelse med kommittéförslaget
att denna inskränkning slopas.

23
§ Motsvarighet saknas i SjmL.
Anledningen tUl att sjömannen inte inställt sig ombord vid tiden för fartygets
avgång kan vara ett ursäktligt misstag om fartygets rätta avgångstid. Det kan
också vara situationer, när sjömannen avvikit från fartyget eller på grund av
försummelse stannat för länge i land. Det är viktigt att även sådana faU
snarast utreds av fartygsnämnden. I vissa fall kan sjömaiman återförenas med
fartyget genom rederiagents eller svensk utiandsmyndighets försorg. I andra
fall är detta uteslutet. Undersökningen skall dock äga rum, oavsett om
sjömannen kommer åter tUl fartyget eller ej.

24
§ I samband med mina
överväganden om slopande av disciplinär bestraffningsrätt ombord på fartyg har
jag (avsnitt 10.6) antytt den roll som fartygsnämnden bör ha för behandlingen
av disciplinära och liknande frågor.

Kommittéförslaget
nämner dels fall när någon allvarligt försummat sig i tjänsten eller grovt bratit
mot ordning och skick ombord, dels fall när brott, som hör under allmänt åtal,
förövats eller när misstanke om sådant brott föreUgger. När förhållande som nu
sagts genom anmälan eller på annat sätt kommer till nämndens kännedom, har den
att ta upp saken till undersökning.

Mera
obetydUga avtalsförseelser finner jag naturligen endast böra

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:40 158

föranleda
tUlsägdse utanför ramen för ett formellt förfarande inför fartygsnämnden.
Däremot delar jag den uppfattning som kommit tUl uttryck vid
remissbehandlingen, att förseelser i tjänsten och överträdelser av vad skick
och ordning ombord på ett fartyg bjuder bör utredas i nämnden även om
gärningen inte kan betecknas som allvarlig eller grov.

Det är uppenbart att
situationer kan förekomma, när särskild utredning genom nämndens försorg
framstår som meningslös. Om ett brott begås medan fartyget är på väg tUl svensk
hamn, bör nämnden underlåta att verkställa utredning och i stället avvakta att
polismyndigheten omhändertar faUet vid fartygets ankomst till hamnen. Förhållandena
kan vara likartade om den sak som är aktuell för nämndens utredning inom kort
blir föremål för sjöförklaring enligt 12 kap. sjölagen. Däremot kan nämndens
utredning ej ersättas av annan utredning, som utländsk myndighet, t. ex.
polismyndighet, kan komma att verkställa.

Nämnden
bör ha samma sammansättning vid handläggning av dessa utredningsuppgifter som
när det gäller samråd och undersökning i frågor om anställningsavtalet.

61
§ första stycket SjmL om förhör inför disciplinnämnden ombord när allmänt brott
begåtts gäller enligt 170 § sjölagen också när sådant brott förövats av
passagerare. I lagförslaget motsvaras innehållet i 61 § första stycket SjmL av
bestämmelsen i 24 §. Liksom kommittén förordar jag inte någon ändring i denna
ordning. Följdändring bör göras i sjölagen.

25
§ I denna bestämmelse, som är ny, ges fartygsnämnden en möjlighet att tUldela
sjömannen erinran. En sådan åtgärd från nämndens sida kan ibland göra större
intryck än enbart en tillsägelse från överordnad och därför vara bättre ägnad
att hos den felande inskärpa det allvarliga i vad han låtit komma sig till
last.

Enligt kommittéförslaget
saknar erinran rättslig innebörd i den meningen, att nämnden ej har några
befogenheter att ingripa med andra disciplinära medel i händelse erinran
nonchaleras. Sjömannen föreslås inte heller få rätt att överklaga nämndens
beslut om erinran. Under remissbehandlingen har framförts att sjömannen bör få
överklaga ett sådant beslut på samma sätt som ett beslut enligt 65 § SjmL om
varning f. n. kan överklagas till mönstringsförrättare eller domstol.

Jag delar inte den
framförda uppfattningen. Fartygsnämndens beslut om erinran bör närmast ses som
en reprimand i lindriga fall mot den som inte kunnat uppfylla arbetsavtalets
krav eller som uppträtt störande ombord. Denna enkla åtgärd från nämndens sida
bör inte uppfattas som en sådan disciplinär bestraffning vilken skall kunna
överprövas av domstol. Anser nämnden att en mera ingripande åtgärd bör vidtas,
skall det i 26 § första stycket anvisade tillvägagångssättet tillgripas. Jag
tillstyrker därför kommittéförslaget.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 159

26 §
I 26 § första stycket ges föreskrifter om skyldighet för fartygs

nämnden att när sjöman grovt misskött sig under anställningen ombord

anmäla sjömannen till den i mönstringsförordningen angivna sjömans

nämnden för prövning av om påmönstringsförbud eller varning skall

meddelas honom. Det bör påpekas att fartygsnämndens prövning hu

ruvida anmälan skall ske till sjömansnämnden inte utesluter att anmä

lan till sjömansnämnden kan göras av enskild person ombord.

Andra
stycket motsvarar 24 § i kommittéförslaget. Liksom kommittén finner jag att
fartygsnämnden skall ha rätt att vid bagatellförseelser underlåta att göra
anmälan för rättslig prövning. Nämnden kan sålunda vid t. ex. mycket lindriga
fall av misshandel, egendomstiUgrepp eller åverkan finna, att vad som
förekommit i saken är av så bagatell-artad beskaffenhet, att det inte påkallar
ingripande av rättslig art. Det är emellertid uppenbart att nämnden bör
utnyttja denna möjlighet restriktivt.

Slutiigen
föreskrivs i tredje stycket att det ankommer på befälhavaren att se till att
de anmälningar eller underrättelser som skall göras blir översända till angivna
myndigheter. TUl anmälan eller underrättelsen bör befälhavaren foga det
utredningsmaterial som fartygsnämnden förfogar över.

27 §
Paragrafen motsvarar 64 § fjärdesjätte styckena SjmL. Den

handläggningsordning som föreslås gälla för fartygsnämnden när nämn

den företar undersökning enligt 2224 §§ ny SjmL överensstämmer i

huvudsak med vad som hittiUs gällt för disciplinnämnden.

Vid
samråd kan förfarandet vara enklare och mera formlöst än när nämnden företar
undersökning. Protokoll behöver inte föras. Det är tillräckligt att anteckning
om att samråd skett görs i skeppsdagboken.

Av
vikt är att ledamot av fartygsnämnden vinnlägger sig om opartiskhet och omsorg
vid behandling av förekommande ärenden. Ledamots skyldighet i detta avseende
är straffbelagd i SjmL och jag föreslår en liknande bestämmelse i 64 § ny SjmL.

28 §
Under remissförfarandet har riksåklagaren betonat vikten av att

den utredning som fartygsnämnden företar utförs med största nog

grannhet. Möjligheterna för åklagaren att komplettera utredningen är

nämligen i praktiken mycket begränsade och varje komplettering för

anleder i regel att handläggningen fördröjs avsevärt. Hittillsvarande

erfarenheter visar enligt riksåklagaren att goda utredningar kan pre

steras men att kvaliteten hos utredningarna växlar i hög grad. Riks

åklagaren finner det därför önskvärt att råd och anvisningar utarbetas

till ledning för nämndema. Också blanketter med lämplig ledtext kan

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 160

vara
ett gott hjälpmedel vid utredningamas bedrivande. Riksåklagaren är beredd att
lämna den medverkan som kan önskas.

I
denna paragraf föreslås att sjöfartsverket efter samråd med riksåklagaren får
meddela ytterligare föreskrifter om fartygsnämnden.

11.5
Fri resa

29
§ Jag har tidigare (avsnitt
10.9) redovisat mina överväganden i fråga om sjömans rätt till fri hemresa
efter viss kvalifikationstid. Jag hänvisar till den redogörelsen.

30
§ Bestämmelsen föreskriver att
framställning om fri resa enligt 29 § skall ske skriftligen i samband med att
sjömännen begär semester eller annan ledighet eller säger upp sitt anställningsavtal.

31
§ Paragrafen motsvarar 28 § SjmL.

Lagförslaget hänför sig
till de sjukdoms- och därmed jämförliga förhållanden som anges i 17 § nya SjmL.
Skils sjömannen endast från befattningen på fartyget på grund av sådant
förhållande, blir denna paragraf inte aktuell, eftersom redarens förpliktelser
enligt avtalet består gentemot sjömannen i enlighet med 19 § andra stycket.
Vid tUl-lämpning av första stycket andra punkten är det inte avgörande om
sjukdomen eller skadan givit sig tillkänna innan sjömannen lämnade
anställningen. Reseförmånen skaU utgå så snart det kan visas att sjömannen
haft sjukdomen eller skadan medan han ännu var anställa hos redaren. Detta
överensstämmer i sak med vad som gäller f. n.

I överensstämmelse med kommittéförslaget
förordar jag att förmånen av fri hemresa liksom övriga förmåner i samband med
sjukdom eller skada inte skall utgå, om sjömannen när han ingick anställningsavtalet
förtigit sjukdomen eller skadan eller om han uppsåtligen eller genom grovt vållande
ådragit sig denna; sistnämrida inskränkning gäller inte om sjukdomen är
könssjukdom. Vid fall av havandeskap skall fri hemresa kunna vägras endast om
kvinnan förtigit sitt tillstånd, när hon ingick anställningsavtalet. I fråga om
skälen för dessa inskränkningar hänvisar jag tUl vad kommittén uttalat i sitt
betänkande (s. 137).

32 §
Kommittén ansluter i sitt förslag tUl nuvarande ordning. Enligt

förslaget kan således förmånen av fri resa med underhåll inte utgå i de

fall avtalet upphör enligt 10 § (35 § SjmL) på grund av att sjömannen

får anställning av högre grad på annat fartyg eller därmed jämställt

förhållande eller enligt 11 § (36 § SjmL) på grand av fara för krigs

handlingar eller allmänfarlig sjukdom. Den fria reseförmånen skall en

ligt förslaget finnas kvar i de fall avtalet upphör enhgt 12 eller 13 §,

dvs. när sjöman antagits för bestämd resa och denna ändras väsent-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 161

ligt (37 § SjmL) eller när fartyget ej är sjövärdigt för
resa i avsedd fart m, m. (38 § SjmL),

Under remissbehandlingen har framförts krav på utökning av
reserätten till de situationer som anges i 10 och 11 §§ kommittéförslaget.

För egen del anser jag inte att sjömannen bör ha rätt till
fri hemresa i de fall som avses i 8 § (10 § kommittéförslaget). Däremot finner
jag det skäligt att den reseförmån som förevarande paragraf innehåller också
skall omfatta fall när sjömannen frånträder sin anställning på grund av de
förhållanden som sägs i 9 § (11 § kommittéförslaget), dvs. vid krigsfara eller
allmänfarlig sjukdom.

Förmånen bör avse fri resa med underhåll till närmaste
ort, där avtalet skulle ha upphört efter uppsägning från redarens sida,

33 § Paragrafen motsvarar 26 § andra stycket SjmL, Vid
lagförslagets utformning har hänsyn tagits till det förhållande som länge rått
i praktiken, nämligen att redaren eller hans agent i första hand sköter om de
anställdas resor. Endast i undantagsfall träder utlandsmyndigheten till. Under
remissbehandlingen har framförts förslag om föreskrift att resorna skulle
ordnas av redaren i samverkan med konsul. Någon sådan föreskrift finner jag
emellertid inte påkallad. Det är naturligt, att sådan samverkan sker i de fall
anledning föreligger.

Jag biträder kommittéförslaget att slopa skyldigheten dels
för redaren alt på begäran ställa säkerhet, om resan ordnas av konsul, och
dels för sjömannen att anta tjänst under hemresan.

Kommittén har föreslagit en föreskrift om att sjömannen
skall rätta sig efter de anordningar för resan som arbetsgivaren eller konsuln föreskriver.
Här avses t, ex, föreskrifter om färdväg, färdsätt och tidpunkt för resan, I
arbetsgivarens skyldighet att svara för och ordna resan ligger att resan i
enlighet med den praxis som utvecklat sig skall ske på det sätt som är rimligt
med hänsyn både tUl arbetstagarens intresse och de kostnader som uppkommer för
arbetsgivaren. Att sjömannen är skyldig att godta de villkor som ställs upp för
sådan fri resa är självklart. Det synes inte vara riktigt att föreskriva en
skyldighet att godta anordningar härutöver. Med hänsyn härtill kari jag inle
förorda den av kommittén föreslagna bestämmelsen.

11.6 Lön och vård till följd av sjukdom eller skada, m.
ni.

34 § Paragrafen motsvarar 4 § och 18 § andra stycket
andra punkten SjmL.

Som jag tidigare (avsnitt 5,2,1 och 10,4) anfört bör
reglerna om sjuklön liksom övriga stadganden om sjömannens rättigheter vid
sjukdom eller skada finnas i den nya SjmL.

11 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 40

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 162

I
första stycket av förevarande paragraf föreskrivs att sjömannen har rätt till
lön under tid när han är sjuk eller skadad ombord. Denna rätt gäller också
enligt nuvarande SjmL men framgår endast indirekt av bestämmelserna om lön i 18
§ första stycket och andra stycket första punkten SjmL. Eftersom reglerna om
sedvanlig lön föreslås slopade i lagen, finner jag det nödvändigt att föra in
en särskild sjuklöneföreskrift.

Sjuklön
enligt andra stycket till den som lämnat sin befattning ombord utgår oavsett
om sjömannen i samband därmed har frånträtt anställningen eUer står kvar i
arbetsgivarens tjänst.

Den
tid under vUken sjuklönen längst skall utgå är i lagförslaget i princip
densamma som i SjmL men anges av praktiska skäl i dagar. Ett under
remissbehandlingen framfört yrkande om förlängd tid kan jag inte biträda.
Förmånen är avsedd som ett socialt grundskydd. Det får ankomma på
kollektivavtalsparterna att träffa avtal om utvidgade förmåner.

Sjömannens
rätt till sjuklön är oberoende av om sjukdomen eller skadan givit sig tillkänna
innan han lämnade befattningen ombord. Avgörande är att sjömannen hade
sjukdomen eller skadan vid det tillfälle då han lämnade sin befattning. Det
kan exempelvis vara fråga om en till synes obetydlig skada, som efter någon tid
förvärras så att arbetsoförmåga uppstår eller om en sjukdom med viss inkubationstid.

I
lagförslaget utsträcks sjuklöneförmånen till att gälla också den som på grund
av sjukdom eller skada blir arbetsoförmögen under väntetid. Den tid under
vilken lönen i sådant fall skall utgå räknas från dagen efter den då sjömannen
blev arbetsoförmögen,

35 §
Paragrafen motsvarar bestämmelser i 18 § andra och tredje

styckena samt 33 § tredje stycket SjmL,

Kommittéförslaget
behåller de inskränkningar i rätten till sjuklön som nuvarande SjmL innehåller.
En remissinstans har anmärkt att sjuklön borde utgå också när sjömannens
anställningsavtal sagts upp på grund av oduglighet eller indisciplinärt
uppträdande (jfr 18 §), Som motivering härför anförs att sjuklönereglerna är
att anse som ett socialt grundskydd, som gör sig lika starkt gällande i sådana
fall.

Som
framgår av 29 § föreslår jag att rätten till fri hemresa efter viss
kvalifikationstid inte skall påverkas av uppsägningsgrunden. Jag avser också
föreslå att reglerna om sjukvård på arbetsgivarens bekostnad enligt 38 och 39 §§
skall gälla även den som blivit uppsagd av förhållande som avses i 18 §
lagförslaget. Jag finner dessa regler utgöra ett tillräckligt grandskydd och
biträder därför kommittéförslaget.

36 §
Paragrafen motsvarar 27 § första stycket SjmL. Någon saklig

ändring föreslås inte.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 163

37 §
Paragrafen motsvarar 27 .§ andra stycket SjmL.

Liksom
enligt nuvarande SjmL bör befälhavaren svara för att sjuk eller skadad sjöman
på fartyget får behövlig vård. Ett motsvarande ansvar för arbetsgivaren bör
emellertid finnas också under väntetid,

I
arislutning till detta, vill jag framhålla att bestämmelserna i nuvarande SjmL
om samarbete med konsul i praktiken betyder att befälhavaren genom att
överlämna sjömannen i konsulns vård eller underrätta denne kan avlasta sitt
ansvar enligt 27 § andra stycket. I och med att föreskriften om överlämnande eUer
underrättelse slopas, utsträcks befälhavarens eller arbetsgivarens vårdansvar i
motsvarande mån. Någon utvidgning av arbetsgivarens regressrätt gentemot
statsverket (jfr 31 § andra stycket SjmL och 44 § lagförslaget) bör inte ske. I
likhet med kommittén finner jag inget behov av att i ny SjmL ha bestämmelse
om skyldighet att omhänderta sjuk eller skadad sjömans tillhörigheter (jfr 27 §
tredje stycket SjmL). Denna skyldighet torde utan vidare följa av arbetsavtalet
och bör uppfattas som en självklarhet.

Motsvarighet
till nuvarande bestämmelse (27 § fjärde stycket SjmL) om befälhavarens
skyldighet att på begäran underrätta sjuk eller skadad sjömans närmaste
anhöriga har tagits in i kollektivavtalen och kan utgå ur lagen.

Enligt
27 § sista stycket SjmL skall befälhavaren överlämna i utlandet kvarlämnad
sjuk eller skadad sjöman åt konsuls försorg. Föreskrift om utlandsmyndighets
allmänna skyldighet att lämna ekonomiskt bistånd åt svenska medborgare finns i
35 § instmktionen (1967: 83) för utrikesrepresentationen. Närmare bestämmelser
om konsuls medverkan i dessa situationer när det gäller ombordanställda finns
i 53 § förordningen (1928: 49, ändrad senast 1967: 291) angående beskickningar
och konsulat samt i 53 § allmän instruktion den 15 februari 1928 för
beskickningar och konsulat. Dessa bestämmelser är i flera avseenden föråldrade,
och nya instruktioner för konsulerna är under utarbetande. Vanligen handhar rederiema
de praktiska frågor som uppkommer i samband med att en sjöman lämnas kvar för
vård i utlandet.

Frågor
om utlandsmyndighets medverkan i fall när sjuk eller skadad sjöman lämnas kvar
utomlands torde i fortsättningen helt kunna regleras i administrativ väg.
Anledning saknas att i ny SjmL ta upp bestämmelser som motsvarar 27 § fjärde
stycket SjmL.

38 §
Paragrafen motsvarar 28 § första och andra styckena SjmL.

I
fråga om kostnad för sjukvård som utges av redare för svenskt fartyg har denne
regressrätt mot försäkringskassa enligt 2 kap. 7 § sista stycket lagen om
allmän försäkring. Samma är förhållandet med sådan utgift som redare haft för
sjömans sjukvård utom riket och som omfattas av bestämmelserna i kungörelsen
(1962: 388) om er-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 164

sättning
för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring. Kungörelsen gäller
utgifter för sjukvård utom riket i fråga om den som omfattas av lagen om allmän
försäkring. Ersättning kan utgå för läkarvård och sjukhusvård men inte för
sjukresor utom riket.

Ytterligare
bestämmelser om bistånd åt sjöfolk ges i förutnämnda förordning angående
beskickningar och konsulat (se under 27 §).

Bestämmelser
om sjukvård förekommer f. n. inte i kollektivavtalen.

1
överensstämmelse med vad som i sak gäller f. n. föreslås, att kostnaden för aU
erforderlig sjukvård bestrids av arbetsgivaren så länge sjömannen har
befattning ombord på fartyget. Lämnar sjömannen befattningen och är han därvid
sjuk eller skadad, föreslås han också under begränsad tid därefter få fri
sjukvård på arbetsgivarens bekostnad. Detta bör gälla oavsett om sjömannen
stannar kvar i anställningen eller ej. Upphör anställningsavtalet i samband
med att sjömannen lämnar sin befattning ombord, har grunden för avtalets
upphörande ingen betydelse för rätten till fri sjukvård. Förmånen skall sålunda
utgå även i det fall att sjömannens avtal sagts upp på grund av förhållande som
sägs i 18 §, Förmånen utgår så länge behov föreligger, dock ej utöver 42 dagar
vid vård i det land där han är bosatt eller 84 dagar, om han vårdas i annat
land. Dessa tider motsvarar de i SjmL angivna perioderna om sex resp, tolv
veckor. Nuvarande bestämmelse har i praxis tolkats så att sjöman, som hemsänds
från utlandet för fortsatt vård i hemlandet, vid hemkomsten kan komma i
åtnjutande av vård på arbetsgivarens bekostnad under deri tid som återstår av
stadgade tolv veckor, dock ej utöver sex veckor från hemkomsten. Den nya bestämmelsen
bör tiUämpas på motsvarande sätt.

Vad
nu sagts bör i enlighet med kommittéförslaget också gälla om sjömannen drabbas
av sjukdomen eller skadan under väntetid. Detta innefattar en utvidgning av
förmånen jämfört med gällande ordning,

39
§ Paragrafen saknar motsvarighet i SjmL, Enligt denna lag räknas den tid under vUken
sjömannen är berättigad till fri sjukvård från dagen för avmönstring eller den
dag fartyget gått vidare. Inte sällan förekommer att denna tid hinner löpa ut
innan sjömannen kan erbjudas den vård han behöver beroende på långa väntetider
för sjukhusvård och läkarbehandling. Har tiden löpt ut utan att sjömannen
hunnit få vård, upphör redarens förpliktelse. Sjömannen får därefter själv stå
kostnaden eller en del därav, vilket särskUt drabbar den som ej åtnjuter skydd
enligt lagen om allmän försäkring eller motsvarande lagstiftning i utländsk
sjömans hemland. För att motverka dessa negativa verkningar av ett förhållande
som varken arbetsgivaren eller den anställde råder över föreslås i enlighet med
kommittéförslaget, att arbetsgivarens kostnadsansvar för sjukvård under de i 38
§ nämnda tidsperioderna utsträcks i tiden. Hans skyldighet föreslås upphöra,
om vården inte åt-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 165

njuts
inom sex månader från det vårdbehovet inträdde. Om vårdbehovet inträffade
redan under tid, när sjömannen var i befattning ombord, eller undantagsvis
dessförinnan, skall sexmånaderstiden räknas från det sjömannen senast lämnade
befattning ombord. De flesta vårdfall förutsätts kunna behandlas inom denna
tid. I enstaka fall kan det emellertid visa sig omöjligt att få vård också inom
sexmånadersperio-den. Detta torde ofta gälla specialistvård vid sjukhus. Det
föreslås därför i sista stycket att tiden, under vilken arbetsgivarens kostnadsansvar
för sjukhusvård och därmed sammanhängande utgifter kan tas i anspråk, förlängs
med ett halvt år så att den sammanlagda tiden uppgår till ett år från tidigare
angiven tidpunkt. En förutsättning för denna utvidgade förmån är att sjömannen
kan visa, att han på grund av omständigheter, över vUka han inte råder, inte
har kunnat åtnjuta vården tidigare. Som exempel härpå kan nämnas platsbrist vid
sjukhus eller väntetid hos specialläkare vid sjukhus.

Den i 38 § angivna tiden
för fri vård 42 dagar resp. 84 dagar skall falla inom de i denna paragraf
angivna tidrymderna, sex månader eller ett år. Påbörjas vården så sent att viss
del faller utanför sexmånaders- eller ettårsgränsen, bortfaller arbetsgivarens
ansvar för den delen.

40
§ Paragrafen motsvarar 28 §
tredje stycket SjmL och överensstämmer med nuvarande ordning.

41
§ Paragrafen motsvarar 28 §
fjärde stycket SjmL. Arbetsgivarens ansvar för vård av sjöman när denne lämnar
befattning på fartyg och har venerisk sjukdom följer av 38 § andra stycket. Är
sjukdomen i smittsamt skede, bör arbetsgivarens kostnader i likhet med vad som
gäller enligt SjmL ersättas av statsverket. Detta får ses mot bakgrund av
smittskyddslagens (1968: 231, ändrad senast 1972: 667) bestämmelser om
kostnadsfri behandling av veneriska sjukdomar för den som vistas i Sverige.

Den
enligt 41 § ersättningsgUla vården omfattar liksom enligt SjmL sjukhusvård,
läkarbehandling och läkemedel. Det är utan betydelse om sjömannen, sedan han
lämnat befattningen på fartyget, är kvar i redarens tjänst eller har frånträtt
anställningen.

1 detta sammanhang erinras
om den i Bryssel den 1 december 1924 undertecknade och av Sverige ratificerade
överenskommelsen rörande vissa lättnader för sjömän, tillhörande
handelsflottan, vid behandling för könssjukdom. I hamnar i de länder som
godkänt överenskommelsen skall finnas läkarmottagning, där fartygspersonal får
kostnadsfri behandling för venerisk sjukdom. Enligt kungörelsen (1968:235) med
särskilda bestämmelser för beredande av. vård åt sjömän vid venerisk sjukdom
svarar befälhavaren för att fartygspersonalen känner till de

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 166

meddelanden
om läkarmottagning som enligt överenskommelsen skall finnas på fartyget. Saknas
sådant meddelande skall befälhavaren skyndsamt inhämta upplysningar om läkarrtiöttagning
och delge personalen dessa.

42 §
Paragrafen motsvarar 29 § SjmiL.

Lagförslaget
behåller i huvudsak gällande regler. Befälhavaren bör sörja för att den avlidne
sjömanneris anhöriga underrättas, att begravning eller hemsändning av urna
innehållande askan vid eldbegängdse sker och att kvarlåtenskapen ombord på
fartyget omhändertas. Detta gäller vid dödsfall, som inträffar när sjömannen
innehar befattning på fartyg. Avlider sjömannen under väntetid föreslås också,
vilket är en nyhet, att arbetsgivaren skall se till att dessa åligganden blir
utförda.

Befälhavaren
ser till att kvarlämnad egendom och förteckning över tillhörigheterna snarast
möjligt kommer dödsboförvaltningen tillhanda. Självfallet kan det i det
enskilda fallet visa sig lämpUgt att på sätt som är föreskrivet i gällande SjmL
överlämna egendomen tUl svensk utlandsmyndighet för omhändertagande och
hemtransport. Särskild föreskrift härom synes dock inte erforderlig. Har
egendomen måst avyttras, bör redovisningen av försäljningssumman ske direkt
till dödsboet,

43 §
Paragrafen motsvarar 30 § SjmL.

Enligt
förslaget skall arbetsgivaren också i fortsättningen vidkännas kostnader som
föranleds av sjömans begravning eller eldbegängdse, om dödsfallet inträffar
antingen under tid när sjömannen har befattning på fartyg, under väntetid
eller medan sjömannen vårdas på arbetsgivarens bekostnad enligt 38 och 39 §§.
I det sistnämnda faUet har det ingen betydelse för betalningsskyldigheten, om
sjömannen hade kvar anställningen vid dödsfallet eller éj. Avgörande är att
sjömannen avlidit vid en tidpunkt när han erhåller vård som bekostas av arbetsgivaren,
I förhållande till nuvarande regel är att uppmärksamma, att vårdperioden om
högst 42 resp. 84 dagar kan komma att förskjutas inom en ettårsram enligt 39 §
lagförslaget. Om dödsfall inträffar i tiden mellan en tjänstgöringstid ombord
eller en vänteperiod samt en vårdperiod och dödsfallet inte föregåtts av vård,
för vilken arbetsgivaren står kostnaden, bär han inte heller något ansvar för
begravningskostnader.

44 §
Enligt 31 § andra stycket SjmL har redaren rätt till ersättning

av statsverket för utgifter som befälhavaren nödgats göra för svensk

sjöman men vilka ej ålegat redaren enligt 28 eller 30 § SjmL. Här

avses utgifter, som är betingade av föreskriftema i 27 och 29 §§ SjmL

om befälhavarens skyldighet att sörja för sjukvård och begravning.

Det kan t. ex. röra sig om utgifter för vård av självförvållad sjukdom.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 167

Redaren
kan dock inte regressvis vända sig mot staten för kostnader, som går utöver de
tidsgränser som 28 och 30 §§ SjmL anger. Har han med hänsyn till främmande
immigrationslagstiftning tvingats utge t, ex, vårdko.stnad för längre tid än i
28 § SjmL stadgade tolv veckor, ikläder sig staten inget betalningsansvar för
den överskjutande tiden (se NJA 1949 s. 330), En förutsättning för denna
regressrätt är att befälhavaren inte kunnat få bistånd av svensk konsul med
åtgärden.

Befälhavarens-arbetsgivarens
skyldighet att bereda sjuk eller skadad sjöman behövlig vård är ovillkorlig
också enligt 37 § lagförslaget. Som jag anfört i anslutning till sistnämnda
paragraf har också gjorts en viss utvidgning i befälhavarens-arbetsgivarens
vårdansvar. Lagförslaget behåller arbetsgivarens regressrätt gentemot staten. Däremot
bör, som jag också anfört under 37 §, någon utvidgning av regressrätten på motsvarande
sätt som av vårdansvaret inte ske. Detta framgår av andra punkten i 44 §
lagförslaget.

Enligt
31 § andra stycket SjmL har arbetsgivaren motsvarande regressrätt för
begravningskostnad som för sjukvårdskostnad. Eftersom arbetsgivarens ansvar för
begravningskostnad enligt lagförslaget är vidsträcktare än hans skyldighet att
ombesörja begravning, kan dock regressrätten aldrig aktualiseras. Regressrätt
för begravningskostnad är därför utesluten ur lagförslaget.

Regressrätten
föreslås utvidgad att omfatta också utgift som gjorts för här i riket bosatt
utländsk sjöman,

11.7
Fartygsarbete

45
§ Paragrafen motsvarar 10 § SjmL och ger föreskrifter om minimiålder för arbetstagare
som skall användas i fartygsarbete.

Vid
tiden för SjmL:s tillkomst var den grundläggande skolutbildningen regelmässigt
avslutad när bamet uppnått 15 års ålder. Enligt gällande skollag (1962: 319,
ändrad senast 1971: 630) upphör skolplikten, om den inte fullgjorts
dessförinnan, med utgången av vårterminen det kalenderår, när barnet fyller 16
år.

Kommittén
har föreslagit att minimiåldern för yngling att användas i farlygsarbete
anpassas till den förlängda obligatoriska skolgången.

Jag
biträder kommitténs av remissinstanserna förordade förslag till generella
minimiåldersregler.

Under
remissbehandlingen har Sveriges redareförening anfört att kravet på 18 års
ålder för eldare hindrar rekrytering av personal. Yngling kan nämligen efter
avslutad skolgång genomgå nödvändig utbildning och praktisk tjänstgöring för
innehav av sådan befattning ombord, innan han fyller 18 år: Enligt föreningens
uppfattning är det olyckligt, om han då på grund av åldersregeln hindras från
att ta anstäUning till sjöss som eldare.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 168

Svenska sföfolksförbundet. Svenska maskinbefälsförbundet
och Sveriges fartygsbefälsförening har motsatt sig att minimiåldersgränsen för
eldare sänks, .Arbetarskyddsstyrelsen finner att skäl till undantag kan föreligga,
om den minderårige har genomgått lämplig utbUdning för arbetet. Sjöfartsverket
har utfärdat föreskrifter om utbildning ocb praktisk tjänstgöring för innehav
av tjänst som eldare på fartyg.

För egen del viU jag stryka under att eldartjänst på
fartyg medför ett betydande säkerhetsansvar varför åldersgränsen generellt bör
fastställas vid 18 år. Den som fått nödvändig utbildning för sådan tjänstgöring
kan emellertid vara skickad att anförtros detta ansvar även om han inte uppnått
denna ålder. Jag föreslår därför att bestämmelsen kompletteras med föreskrift
att yngling, som uppfyller de i paragrafens första stycke föreskrivna
villkoren, kan få användas i farlygsarbete som eldare, innan han fyllt 18 år,
om sjöfartsverket medger det,

46
§ Stadgandet i
55 § SjmL om skyldighet för arbetsledningen att vid skeppsarbetets ordnande ta
hänsyn till den enskilde sjömannens ställning i tjänsten och till hans
fortsatta utbildning har fått ökad betydelse under senare tid. Kravet på att
arbetskraften ombord utnyttjas på rätt sätt får särskild tyngd, när
rationellare drift medför minskade besättningar. Den avancerade tekniska
utrustningen på fartygen och den intensifierade driften ställer större krav på
yrkesskicklighet. Det är en viktig uppgift för arbetsledningen ombord att se
till att de ombordanställda bereds möjlighet till den utbildning som gör dem
väl lämpade för arbetet ombord. Många sjömän har också behov av att under sin
anställning till sjöss kunna fortbilda sig för kommande arbetsuppgifter. Jag
biträder kommitténs förslag att de föreskrifter för skeppsarbelets anordnande
som nuvarande lag innehåller i 55 § förs över till ny lag,

47
§ Paragrafen
motsvarar 50 § första stycket och 71 § andra st\cket SjmL.

Den lydnadsplikt som f. n. gäller enligt 50 § första
stycket SjmL är inle underkastad några uttryckliga inskränkningar.
Arbetstagaren är skyldig utföra de åligganden som föreskrivs i
anställningsavtalet.

Lydnadsplikten kan emellertid inte vara absolut.
Arbetsgivaren kan inte stödja sig på en avtalstolkning som han bort förstå vara
ohållbar (AD 1934 nr 179), Ej heller torde lydnad kunna krävas, när ordern
leder till att sjömannen utsätts för allvarlig förlust eller tUl att han begår
uppenbart olagliga handlingar.

Kommittén har övervägt att slopa nuvarande uttryckliga
lagregel . om lydnadsplikt. Den framhåller emellertid bl.a. att,
lydnadsplikten ombord på fartyg har en delvis annan innebörd än den man lägger
in i lydnadsförhållandet vid anställningsavtal tUl lands. Detta hänger

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 169

samman
med de särskilda krav som måste uppställas från säkerhetssynpunkt. För att
inte fartyg, ombordvarande eller last skall utsättas för fara krävs, att givna
order följs snabbt och ovillkorligt. Sjötjänsten förutsätter också' i motsats
tUl vad som vanligtvis är regeln inom det övriga arbetslivet att
arbetstagaren, när säkerheten ombord kräver särskilda insatser, påtar sig
arbetsuppgifter som utsätter honom för fara till liv och hälsa. Mycket har
otvivelaktigt gjorts för att minska riskerna inom sjömansyrket. Trots detta
återkommer ständigt situationer ombord, t. ex. vid hårt väder, när en
befattningshavare måste kunna beordras till en riskfylld arbetsuppgift för att
förebygga allvarligare fara. Med hänsyn härtill anser kommittén principiella
och praktiska skäl tala för att lydnadsplikten får slöd i en uttrycklig
lagregel av innehåll att sjöman skall efterkomma förmans order angående
tjänsten och noga följa givna föreskrifter.

På
de grunder som nu anförts biträder jag kommitténs av remissinstanserna
tillstyrkta förslag.

48
§ Paragrafen saknar motsvarighet i SjmL.

Jag
har tidigare (avsnitt 10.7) redogjort för nuvarande rättsläge och de
överväganden som ligger till grand för 48 § lagförslaget.

1
enlighet med kommitténs förslag föreslås att sjöman i befattning ombord ej är
skyldig utföra arbete, som är föremål för stridsåtgärd, Kommittéförslaget
innebär att neutralitetsrätt föreligger endast under villkor att den
ifrågavarande stridsåtgärden är lovlig, varmed torde förslås lovlig enligt lag
och avtal. Under remissbehandlingen har framhållits att denna begränsning inte
bör gälla vid fall av lockout. Jag biträder denna uppfattning.

En
regel om rätt att vägra utföra arbete kan av hänsyn till sjösäkerheten inte
ges obegränsad tUlämpning, Det är självklart att strejk ombord inle får bryta
ut medan fartyget befinner sig till sjöss. Detta bör också gälla sådan
personal, t, ex, intendenturbiträden, som har befattning på fartyget men vars
arbetsuppgifter i vanlig mening kan sägas sakna betydelse för säkerheten
ombord. Nedläggs arbetet inom sådana servicefunktioner kan det menligt inverka
på rutinerna ombord och bör därför inte få förekomma så länge fartyget inte är
i hamn, 1 enlighet med kommittéförslaget föreslås därför att stridsåtgärd får
vidtas endast när fartyget uppehåller sig i hamn. För att utesluta tillfälliga hamnanlöp
utomlands, som för bunkring, m.indre reparation o. d,, bör regeln uttryckligen
gälla förutom svensk hamn endast utländsk lossnings-, lastnings- eller
uppläggningshamn.

Under
väntetid gäller vanliga regler för arbetskonflikt.

Bestämmelsen
bör avse samtiiga sjömän och omfatta både det fallet att konflikt brutit ut
inom det fack sjömannen tillhör och det att konflikten avser andra
arbetstagare, i förhällande till vilka sjömannen vill

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 170

stå
neutral. Han skall sålunda - med vissa begränsningar inte vara skyldig att
överta konfliktdrabbat arbete, som normalt utförs av annan arbetstagarkategori.
Häri ryms såväl sådant arbete som utförs av andra kategorier ombord som sådant
som utförs av landbaserade arbetstagare.

Den
reglering som föreslås i första stycket utesluter ej att parterna på
arbetsmarknaden kommer överens om längre gående fredsplikt,

I
praxis har som tidigare sagts konflikt i' regel brutit anställningsförhållandet.
Lagförslaget torde i detta avseende principiellt likstäUa sjömännen med övriga arbetstagargrupper.
Lämnar sjömannen sin befattning på fartyget för att delta i strejk, bör han
dock avmönstras.

Med skyddsarbete skall
jämställas arbete, som någon är skyldig att utföra på grund av särskild
föreskrift i lag. Under det sistnämnda faller sådant arbete som omfattas av en
särskilt föreskriven tjänstepUkt, såsom arbetsskyldighet enligt aUmänna tjänstepUktslagen
i ett läge när denna satts i kraft. Sådana skyldigheter som t, ex, sjölagen
eller sjösäkerhetslagen ålägger befälhavaren och maskinchefen har inle den här
åsyftade tjänstepliktskaraktären men får å andra sidan anses tillkomna för att
trygga säkerheten på fartyget, I viss utsträckning sammanfaller följaktiigen
dessa åligganden med begreppet skyddsarbete och kan i så fall utföras som
sådant arbete, om föratsättningarna härför föreligger i övrigt.

49 §
Paragrafen motsvarar 51 § andra stycket SjmL.

Det
får betraktas som en självklar regel att sjömannen vid hamnuppehåll har rätt
att lämna fartyget under sin fritid, I princip har sjömannen samma rätt när
fartyget ligger på säker ankarplats utan att vara i hamn, I sistnämnda fall kan
dock de faktiska förhållandena, såsom kommunikationerna mdlan fartyget och
land, vara sådana, att sjömannens landgångsrätt blir betydligt begränsad, t.
ex, av hänsyn till svårigheterna att återvända till fartyget i rätt tid före
avresa. Föreskrift om rätt för sjömannen att under fritid gå i land synes med
denna utgångspunkt inte vara nödvändig. Däremot är motiverat att enligt
kommitténs förslag föreskriva en viss inskränkning i denna fritid, om det är
påkallat med hänsyn till fartygets, de ombordvarandes eller lastens säkerhet eller
till fartygets förestående avresa eller förhalning. Sjömannen skall i sådant
fall stanna ombord under fritid. Bestämmelsen hindrar ej att en sjöman
enligt träffat kollektivavtal under hamnuppehåll beordras till arbete
på fartyget eller till att stå till förfogande ombord (s. k. stand-by).

Med
denna regel blir nuvarande straffbestämmelse för befälhavare, som utan laga
skäl vägrar sjöman att gå i land under fritid, obehövlig,

50 §
Paragrafen motsvarar 53 § SjmL,

Lagförslaget
behåller med redaktionella ändringar i huvudsak de nu-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 171

varande
reglerna utom särregeln för sjöman som rymt. En särskild preskriptionstid för
dessa fall synes inte längre motiverad.

Nuvarande SjmL innebär
bortsett från det fall sjöman rymt skyldighet för arbetsgivaren att, i den
mån redovisning inte kan ske till sjömannen, hålla försäljningssumman för kvarlämnad
egendom avskild för dennes räkning intill dess reglerna om tioårig preskription
inträder. Detsamma kommer givetvis att gälla också enligt lagförslaget.

51
§ Paragrafen motsvarar 54 § SjmL, som rör besättningsmedlems rätt att föra med
sig ombord förnödenheter för personligt bruk och handelsvaror, och 68 § tredje
stycket sjölagen, som ger motsvarande regel för befälhavaren i fråga om
handelsvaror,

I 54 § SjmL ges
befälhavaren också en rätt att låta undersöka besättningens utrymmen, om det
finns anledning anta att gods medtagits olovligen.

Sjömans rätt att ombord
föra med sig personliga förnödenheter behöver numera enligt min uppfattning
inte något särskilt lagstöd. De praktiska begränsningama i denna rätt vållar
knappast problem utan beror av omständigheterna i det enskilda fallet och av de
föreskrifter som redaren kan ha utfärdat. Däremot bör lagen också i fortsättningen
föreskriva att sjömannen inte får ta med något ombord som kan utsätta fartyg,
ombordvarande eller last för äventyr eller vålla oordning. En sådan bestämmelse
upptas i första stycket och omfattar såväl befälhavaren som övriga sjömän.
Regeln i 68 § tredje stycket sjölagen bör samtidigt upphävas.

Den som vUl ta med
handelsvaror har att inhämta samtycke av redaren. Denne kan självfallet helt eUer
delvis överlåta på befälhavaren att ta ställning i fråga om övriga sjömäns
handelsvaror.

Skyldighet att erlägga
frakt eller ersätta uppkommen skada för det fall gods tagits med i strid mot
föreskrifterna i första stycket bör behållas.

Den undersökningsrätt som
nuvarande SjmL ger befälhavaren bör ses i sammanhang med stadgandet i 7 § lagen
(1960: 418, ändrad senast 1972: 194) om straff för varusmuggling. Enligt detta
lagrum kan befälhavare på fartyg dömas för bristande tillsyn över
transportmedel, om det påträffas smuggelgods i fartyget. Har befälhavaren gjort
vad på honom skäligen ankommit för att förhindra varusmuggling, är han fri från
ansvar. Har tillsynen över fartyget i detta hänseende anförtrotts annan person
av befälsgrad, gäller ansvarsskyldigheten denne. I enlighet med kommitténs
förslag förordar jag att gällande regel överförs till ny lag med en mindre
redaktionell ändring.

Bestämmelserna i 54 § SjmL
är enligt 170 § sjölagen tillämpliga också på passagerare. Förslaget innebär
inte någon ändring av gällande ordning. Bestämmelsen i sjölagen bör ändras så,
att hänvisning sker till 51 § i lagförslaget.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 172

11.8
Tvångsmedel

53 §
I 24 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken stadgas rätt för vissa befatt

ningshavare att bruka våld för att genomföra en tjänsteåtgärd om de

under tjänsteutövning möts eller angrips med våld eller hot om våld.

Reglerna är inte tillämpliga på befälhavare ombord på handelsfartyg.

Den
isolering, som präglar livet ombord på fartyget, särskilt när det seglar på
utländska hamnar, innebär bl. a,, att fartyget långa tider är avskuret från den
allmänna polisiära samhällsmakten. Vanligen ger detta inte upphov tUl några
problem, I lagstiftningen kan dock inte undvaras bestämmelser för sådana
särskilda tillfällen, när ordningen ombord inte kan upprätthållas med vanliga
medel. Gällande SjmL innehåller sådan reglering och kommittén har ansett det
vara ofrånkomligt att behålla bestämmelser, som ger befälhavaren rätt alt i yttersta
fall använda tvång för att upprätthålla ordningen ombord.

Jag
biträder denna uppfattning. Reglerna bör utformas i nära överensstämmelse med
den nämnda föreskriften i 24 kap. 2 § brottsbalken. Reglerna i 24 kap. 1 och 4 §§
brottsbalken om straffrihet för den som befinner sig i en nödvämssituation
eller som handlar i nöd kan tjäna till ledning för när tvång får tillgripas.
Graden av våld måste anpassas efter situationen. För att komma till rätta med
en myterisituation eller ett fall där fartygets säkerhet står på spel kan
behövas kraftigare våld än när det gäller att återföra en enstaka sjöman till
ordningen.

Den
som för tillfället tjänstgör i befälhavarens ställe äger samma rätt som
befälhavaren.

Används
större våld än som är försvarligt med hänsyn till omständigheterna, kan straff
ådömas enligt tUlämpligt lagrum i brottsbalken. Straffansvar kan också inträda
enligt 66 § lagförslaget, som handlar om missbruk av befogenheten att bruka
våld. Omständigheterna kan emellertid ofta vara sådana, att det förelegat
svårigheter att överblicka situationen. För sådana fall bör finnas möjlighet
att efterge eller sätta ned straffet. Jag förordar därför kommitténs förslag
att i andra stycket ta in en bestämmelse, som ger samma möjlighet till ansvarsfrihet
eller strafflindring som 24 kap. 5 § brottsbalken.

I
en nödvärnssituation kan befälhavaren liksom varje annan ombord vara
berättigad att utöva ett våld som går längre än som följer av förevarande
bestämmelse. Regler härom ges som nämnts i 24 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken.

54 §
Paragrafen motsvarar reglema i 61 §. andra stycket SjmL om

befälhavares skyldighet, att tillse att den som begått allvarligare brott

inte lämnar fartyget och om den brottsliges hållande i förvar ombord.

Efter påpekande från en remissinstans föreslås, att lagrummet får så-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 173

dan
avfattning att det också täcker fall när brottet begåtts i svensk hamn men
upptäcks först senare.

Befälhavare
som missbrukar sin rätt att ta någon i förvar kan bestraffas enligt 66 §
lagförslaget.

Nuvarande regel är enligt
170 § sjölagen också tillämplig på passagerare. Förslaget innebär ingen
ändring. Hänvisningen i 170 § sjölagen bör ändras till att avse 54 §
lagförslaget.

11.9
Särskilda bestämmelser

55 §
Paragrafen motsvarar 19 § tredje stycket SjmL. I enlighet med

lagförslagets principiella uppbyggnad omfattar bestämmelsen inte bara

lönemedel som uppburits enligt anställningsavtal med redaren utan

också enligt avtal med annan arbetsgivare ombord. Rätten föreligger

också i fråga om medel, som förvärvats genom sjömansarbete på ut

ländskt fartyg. Förmånen avser samtliga sjömän utan inskränkning

i fråga om nationalitet. Bestämmelsen medger endast att lönemedel

sänds till Sverige.

Jag avser att senare
underställa Kungl, Maj:t förslag att ersätta kungörelsen (1965: 493) om
utlandsmyndighets medverkan vid översändande av sjömans penningmedel från
utlandet till Sverige med nya bestämmelser som ansluter till lagförslaget,

56 §
Paragrafen motsvarar 20 § SjmL som reglerar systemet med

dragsedlar, dvs. månatlig utbetalning av viss del av lönen till bestämd

person här i landet eUer till konto i svensk bank för sjömannens räk

ning.

Kommittén konstaterar att
systemet med dragsedlar har visat sig vara av stor praktisk betydelse för
sjömannen och föreslår att det behålls. Kommittén finner vidare att nuvarande
begränsning av antalet samtidigt löpande dragsedlar till tre kan medföra
olägenheter för sjömannen, I vissa fall kan finnas ett fullt legitimt behov av
att få utbetalning efter flera än tre dragsedlar och farhågor som uttryckts
vid tidigare lagrevision för en alltför stor arbetsbelastning för arbetsgivaren,
om antalet skulle öka, förefaller ogrundade. Nuvarande begränsning föreslås
därför slopad.

Jag biträder
kommittéförslaget. Skulle behov uppkomma att reglera antalet dragsedlar torde
denna fråga kunna lösas förhandlingsvägen.

Kommittén föreslår att den
särskilda förmånsställning i kvittnings-hänseende som dragseddsbelopp har
enligt nuvarande stadgande behålls. Stadgandet har länge inneburit en
avvikelse från vad som i allmänhet gällt för lönefordringar, som varit
underkastade de kvittnings-regler som gällt för fordringar i allmänhet. Denna
fråga regleras nu-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 174

mera
genom lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt, som trätt i kraft den
1 juli 1970. Där görs inget undantag för sjömanslön. Genom kommittéförslaget
skulle dragseddsbeloppet också i fortsättningen kunna bli föremål för
kvittning först i andra hand, dvs. endast i den mån den kontanta delen av lönen
inte förslår till att täcka sådana löneavdrag som arbetsgivaren enligt lag
eller annan författning är skyldig att göra, t. ex. för skatteskuld, böter,
vissa underhållsbidrag eller till kvittning av arbetsgivarens motfordran i de
fall detta är medgivet enligt nyssnämnda lag om arbetsgivares kvittningsrätt.
Jag biträder kommittéförslaget också i denna del.

57
§ Lagförslaget innehåUer inte någon motsvarighet till befälhavarens skyldighet
enligt 31 § första stycket SjmL att överlämna sjuk eller skadad sjöman, som kvarlämnats
i utiandet, åt konsuls försorg. I praktiken har man i stor utsträckning gått
ifrån denna lagstadgade ordning. Frågor om vård av sjuka eller skadade sjömän
handläggs numera genom rederikontoren och ingår som ett normalt led i
rederirörelsen. De fall där svensk utiandsmyndighets medverkan visar sig
nödvändig kan i fortsättningen antas bli få. Någon skyldighet för redaren att i
sådana fall ställa säkerhet för nu ifrågavarande kostnader och för sjuklön upptas
ej heller i lagförslaget. Det finns inte tillräcklig anledning att för dessa
relativt få fall behandla redarnas kostnadsansvar för sjömän på annat sätt än
när utlandsmyndigheten biträder med alt ordna motsvarande angelägenheter för
andra yrkesgrupper. För staten torde den nuvarande regeln om skyldighet att stäUa
säkerhet sakna praktisk ekonomisk betydelse.

I
förevarande paragraf upptas i anslutning till kommittéförslaget en motsvarighet
till regeln i 31 § första stycket SjmL att förfallen lön tUl sjöman skall
tillställas svensk utiandsmyndighet i de fall där denna av välfärdshänsyn bör
biträda sjömannen. Här avses i första hand de fall där sjömannen kvarlämnats
utomlands och han är sjuk eller skadad. Det kan gälla fall där han skilts från
befattningen, t. ex, enligt 17 § på grund av sjukdom eller skada eUer där han
på egen begäran lämnat sin befattning. Även om sjukdom eller skada inte
föreligger, kan sjöman som skils enligt 18 § lagförslaget på grund av
oduglighet eller indisciplinärt beteende vara i sådan situation att
bestämmelsen i denna paragraf bör vara tillämplig.

En
förutsättning för att lönen inte skall betalas i vanlig ordning direkt till
sjömannen bör vidare vara, att sådan betalning strider mot sjömannens eget
intresse, I här åsyftade fall behöver sjömannen inte sällan hjälp med att ordna
sina ekonomiska angelägenheter. Främst skall beaktas de risker som ibland finns
för att en utbetalning till sjömannen inte kommer denne tillhanda på
vederbörligt sätt, t. ex. om sjömannen blivit omhändertagen av utländsk
myndighet. I sådana si-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 175

tuationer ligger det i sjömannens intresse, att hans lön
betalas ut till utlandsmyndigheten, spm vidarebefordrar den till sjömannen i
den ordning som är lämplig med hänsyn till omständigheterna. Är sjömannen
oförmögen alt sköta sina angelägenheter, t. ex. på grund av sjukdom, skall
myndigheten t. v. innehålla beloppet och endast göra de utbetalningar för
sjömannen som finns vara oundgängliga,

58 § 1 denna paragraf har sammanförts föreskrifterna i SjmL
om

skyldighet att hålla tUlgängligt ombord exemplar av kollektivavtal

(11 § tredje stycket) samt av sjömanslag och semesterlag (89 §), I en

lighet med ett påpekande under remissbehandlingen finner jag lämpligt

att i den nya SjmL också föreskrivs, att de centrala författningarna

på sjösäkerhetens område, sjösäkerhetslagen och dess tiUämpningskun-

görelse, skall finnas ombord. Undantag kan dock vara befogat i fråga

om vissa mindre fartyg i inrikes fart. Det bör ankomma på Kungl,

Maj:t eller sjöfartsverket att meddela föreskrifter härom.

Jag vill i sammanhanget erinra om att sjöfartsverket
bemyndigats alt utfärda författningar i åtskilliga frågor av stor betydelse för
sjösäkerheten. Det är angeläget att också dessa författningar medförs på fartyget.
Särskild lagföreskrift härom anser jag dock inte vara nödvändig,

I likhet med kommittén finner jag inte att den föreslagna
regeln behöver vara straffsanktionerad.

59
§ Paragrafen
saknar motsvarighet i nuvarande SjmL. Jag har tidigare (avsnitt 10.3)
redovisat mina överväganden om lagens tiUämplighet i de fall fartygets ägare
eller redare helt eller delvis upplåtit fartygets drift till annan,

60
§ Denna
bestämmelse är ny. Jag hänvisar till mina överväganden i den allmänna
motiveringen (avsnitt 10.3).

61
§ Denna
bestämmelse är ny. Redogördse för innebörden av stadgandet finns i allmänna
motiveringen (avsnitt 10.3).

11.10 Ansvarsbestämmelser

62 § Paragrafen motsvarar 73 § SjmL.

Enligt lagförslaget kan den straffas som bryter mot regeln
i 15 § första eller andra stycket att förse sjöman med tjänstgöringsbesked
eller att ange i beviset när sjömannen lämnar sin befattning. Vidare straffas
med böter den som underlåter att enligt 20 § första stycket tillsätta
fartygsnämnd eller att enligt 21 § första stycket kalla samman nämnden i de
fall som anges i 2224 §§. Underlåtenhet att sända anmälan eller underrättelse
enligt 26 § tredje stycket eller avskrifter en-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 176

ligt
27 8 tredje stycket kan också medföra bötesstraff liksom Underlätelse enligt
37 § att sörja för vård av den som är sjuk eller skadad, Slutiigen stadgas
böter för befälhavare som bryter mot minimiålders-regeln enligt 45 §.

Arbetsgivaren
kan bli fri från ansvar vid förseelse mot 15 § första eller andra stycket, om
han visar att han gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra
förseelsen.

Arbetsgivaransvaret
i verksamhet, som drivs av staten eller kommun, torde enligt allmänna spedalstraffrättsliga
principer gälla arbetsföre-ståndaren. Jag anser inte nödvändigt att särskilt
ange detta i lagen, (Jfr 15 § allmänna arbetstidslagen 1970: 103, prop. 1970: 5
s. 139 och 7 § lagen 1971: 202 om vissa åtgärder för att främja sysselsättning
av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden, prop. 1971: 107 s, 154,)

63 §
Första stycket innehåller en regel om arbetsgivarens s, k, hus

bondeansvar, om befälhavaren bryter mot 37 § första eller andra styc

ket eller 45 §, Straffet är böter,

I
andra stycket utsträcks redarens ansvar för det fall 15 § första eller andra
stycket, 37 § första eller andra stycket eller 45 § åsidosätts i fråga om
arbetstagare som är anställd av annan än redaren. Det hänger samman med det
ansvar redaren har enligt 61 § lagförslaget för dessa anställda. Redaren kan
dock bli fri, om han visar att han gjort vad på honom skäligen ankommit för att
förhindra förseelsen.

Tredje
stycket motsvarar en föreskrift i 73 § tredje stycket SjmL om ansvar för
minderårig arbetstagares vårdnadshavare.

64
§ Den föreslagna paragrafens
första stycke har motsvarighet i 75 § SjmL. Innehållet i andra stycket är nytt.
Nämndens ledamöter kan i sin verksamhet komma att ta del av sakuppgifter,
vilkas vidare spridning skulle kunna vålla skada. Det kan gälla en anställds
personliga omständigheter eller rederiets driftsförhållanden. Det är viktigt
att den enskilde nämndledamoten iakttar diskretion med upplysningar som således
kan komma att anförtros honom i denna hans egenskap. Tystnadsplikten bör också
gälla det som förekommit vid nämndens överläggningar.

65
§ Paragrafen motsvarar 80 § SjmL,

66
§ Paragrafen motsvarar 74 §
första stycket SjmL. Den innehåller en regel om straffansvar vid missbruk av de
befogenheter som 53 § första stycket och 54 § ger befälhavaren i fråga om
tvångsmedel, I enlighet med kommittéförslaget föreslås att stadgandet i 74 §
första stycket SjmL om straff för befälhavare, som gör sig skyldig till onödig
hårdhet mot ombordanställd, slopas. De fall som här åsyftas och vilka

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 177

bör föranleda straffreaktion torde utan undantag vara
underkastade straffansvar enligt brottsbalken, t, ex, för misshandel, ofredande
eller förolämpning. I den mån otillbörligt uppträdande från befälhavarens sida
ej är att hänföra under något straffstadgande utanför SjmL synes saken böra
rättas till som ett tjänsteavtalsrättsligt mellanhavande.

Vad gäller den nuvarande regeln i 74 § andra stycket SjmL
om förlust av rättighet att föra fartyg, skall erinras om föreskriften i 330 §
sjölagen, EnUgt detta lagrum skall domstol förordna om behörighetsförlust, när
sjöman begår vissa uppräknade brott och därigenom visat sig olämplig för
tjänst på fartyg. De gämingar som föranleder sådan förlust kan samtliga sägas
äventyra sjösäkerheten. Påföljdsregeln har således avseende på den
befälhavare, som försummar tUl-synen av fartygets behöriga skick, som avviker
ur tjänsten, som försummar åligganden vid sjönöd, fara eller sammanstötning
eller som i tjänsten brister i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka
eller är onykter. De skäl som vid här uppräknade brott talar för att
befälhavaren ådöms förlust av sin rättighet att föra fartyg gör sig inte
gällande med samma styrka i fråga om de fall av befogenhetsmissbruk som den
föreslagna straffbestämmelsen i 66 § avser. Enligt kommitténs mening, vilken
jag biträder, bör det vara tillräckligt att sådant missbruk förenas med
straffpåföljd. Något förslag som motsvarar 74 § andra stycket SjmL upptas
därför ej.

Påföljd för behörighetsmissbruk bör kunna ådömas också
annan än befälhavaren som har rätt att ingripa med våld enligt 53 § första
stycket.

67
§ Paragrafen
motsvarar föreskrifterna i 77 § andra stycket SjmL,

68
§ Paragrafen
motsvarar 78 § SjmL, Den svenska handelsflottan torde ej ha haft något fall av
myteri i modern tid. Exempel från sen tid finns däremot att hämta från andra
länders sjöfart. De risker som föreligger synes ha samband med rekryteringen av
främmande besättningar och politiskt oroliga lägen. Även om myteririsken får
bedömas såsom ringa bör möjlighet finnas att med strängare påföljd än vad som
följer på det vanliga lydnadsbrottet ingripa mot dem som genom myteri hotar
fartyget och därmed de ombordvarandes säkerhet.

Kommittén har med en mindre redaktionell bearbetning
överfört straffbestämmelsen i 78 § SjmL till den nya lagen. Jag biträder kommitténs
förslag,

69
§ Paragrafen
motsvarar 82 8 SjmL,

70
§ Ohörsamhet
behandlas i SjmL i första hand som ett disciplinbrott och kan då föranleda
disciplinbot. Flera av de allmänna åtals-

12 Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 178

brott
som behandlas i SjmL avser också beivran av bristande hörsamhet. 76 § stadgar
straff för sjöman som undandrar sig tjänsten genom att rymma. 77 § första
stycket straffbelägger fall där ombordanställd sätter sig upp mot befälhavaren
och vägrar honom lydnad. 81 § innehåller en straffbestämmelse för
fartygsanställd, som på annat sätt än vad som särskilt anges i övriga
ansvarsregler gör sig skyldig till förseelse i tjänsten eller bryter mot
ordning och skick.

Sjömans
skyldighet att följa order och givna föreskrifter kommer till uttryck i 47 §
första stycket lagförslaget. Förseelser mot denna regel bör dock inte generellt
vara straffbelagda. I lindrigare fall får rättelse vinnas med de medel som i
allmänhet står en förman till buds gentemot en försumlig underordnad. Enligt
18 § lagförslaget får befälhavaren också skilja sjöman från hans befattning
ombord, bl, a. om sjömannen gör sig skyldig till svårare tjänsteförseelse,
såsom upprepad vägran att åtlyda förmans order, våld mot överordnad, misshandel
av andra ombordvarande eUer upprepad onykterhet i tjänsten.

De
straffbestämmelser som finns i annan lagstiftning, t, ex, i sjölagen och
sjösäkerhetslagen, och vilka kan bli tUlämpliga i fall av allvarlig ohörsamhet
täcker emellertid ej alla situationer, när underlåtenhet att lyda order eller
följa givna föreslcrifter bör kunna bestraffas, I förevarande paragraf
föreslås i enlighet med kommittéförslaget en straffbestämmelse som tar sikte
på allvarligare fall av bristande hörsamhet. Bestämmelsen avser order och
föreskrifter från fartygsledningen ombord. Den som givit ordern skall ha varit
i förmans ställning antingen till följd av sin tjänstegrad ombord eller på
grund av särskilt givet uppdrag. Har en motorman av maskinbefälet fått i
uppdrag att göra ett visst arbete och fått medhjälpare liU sitt förfogande, bör
således motormannen anses ha fått förmansställning i förhållande till medhjälparna,
Motormannen är förhandsman och hans arbetsanvisningar skall följas.

Underlåtenhet
bör bestraffas endast om den skett av uppsåt. Utanför det straffbelagda
området faller således bristande orderappfylldse, som berott på missförstånd
eller förbiseende. För straffbarhet bör vidare fordras att ordern eller
föreskriften har betydelse för fartygets, ombordvarandes eller lastens säkerhet
och att sjömannen insett detta. Paragrafen är i allmänhet tillämplig på order
som gäller den nautiska tjänsten, maskintjänsten, lasthanteringen, förtöjning
och säkerhetstjänst ombord. Lydnadsplikten omfattar sålunda bl. a. de
föreskrifter som rör arbetarskyddet ombord. Från tillämpningen undantas
åsidosättande av order och föreskrifter, som har ordningskaraktär och inte
tjänar säkerheten ombord.

Den
föreslagna bestämmelsen blir tillämplig på en del av rymningsfallen i 76 § SjmL.
Förutsättning för att sjöman skall kunna straffas för underlåtenhet att
inställa sig ombord eller för avvikelse från tjänsten torde med hänsyn till
kravet att hans gäming skall medföra fara

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 179

för
säkerheten ombord vara att sjömannen har befattning ombord.: Lagrummet torde
således inte vara tillämpligt på fall där sjömannen undandrar sig tjänstgöring,
t. ex. under väntetid. Är sjömannen å andra sidan i befattning ombord, kommer
frågan om rymning kan straffas att bli beroende av, om sjömannen därigenom
brutit mot en order eller föreskrift av vikt från säkerhetssynpunkt. Detta får
anses vara fallet vid sådana speciella tillfällen när landgångstiden
uttryckligen bestämts med hänsyn till säkerheten, t. ex. när tyfonvaming givits
eller vid speciella lastnings- och lossningsarbeten där ett uteblivande från
tjänstgöringen innebär särskilda säkerhetsrisker. Ligger fartyget däremot vid
kaj, kan föreskrifter om inställelse ombord i allmänhet inte sägas ha betydelse
för säkerheten. Straffpåföljd bör i åsyftade fall inte följa, om sjömannen
avviker från tjänsten eller undanhåller sig från tjänstgöring. Detta utesluter självfallet
ej att ingripande kan ske med andra medel. I fråga om sjöman, vars
arbetsuppgifter inte rör säkerheten ombord, torde order om inställelse ombord
sakna betydelse från säkerhetssynpunkt.

Straffet
föreslås till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Genom
förslaget faller regeln i 77 § första stycket SjmL bort. Den har vid upprepade
tillfällen utsatts för kritik från ILO:s särskilda organ för kontroll av
ratificerade konventioners tillämpning, den s. k. expertkommittén. Regeln har
ansetts stå i strid med den av Sverige ratificerade konventionen nr 105
angående avskaffande av tvångsarbete.

71 §
Bestämmelsen är ny. Jag hänvisar till den allmänna motivering

en (avsnitt 10.3).

72 §
Första stycket om åtal vid brott mot tystnadsplikt är nytt.

Paragrafens andra stycke motsvarar 83 § SjmL. Den befogenhet att

ange
brott till åtal som 83 § SjmL särskUt ger befälhavaren bör i enlighet med
kommittéförslaget utökas att omfatta också redaren.

Brott
av här ifrågavarande slag kan också anses rikta sig mot ett offentligt
intresse. Jag biträder därför kommitténs förslag att de nämnda
inskränkningarna i åtalsrätten inte skall gälla i fall där åtal är påkallat
från allmän synpunkt.

73
§ I paragrafen uttalas att vid
tillämpningen av bestämmelserna i ansvarskapitlet jämställs med befälhavare den
som trätt i befälhavarens ställe. Motsvarighet härtUl finns f. n. i 73, 74 och
78 §§ SjmL.

74
§ Kommittén har föreslagit en
bestämmelse om att brottsbalkens medverkansregler skulle tillämpas vid vissa
brott, som förskyller fängelse. Enligt rättspraxis torde de allmänna medverkansreglema
i brotts-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 180

balken
vara tUlämpliga inom specialstraffrätten även utan särskilt stadgande, i varje
fall när det gäller brott som kan förskylla fängelsestraff. Jag kan därför
inte biträda kommitténs förslag i denna del.

Kommittéförslaget
innebär emellertid dessutom en utvidgning av medverkansansvaret till vissa bötesbrott,
nämligen brott som avses i 48 § kommittéförslaget. Jag finner inte tillräckliga
skäl för en sådan utvidgning.

Paragrafen
innehåller bestämmelse om konkurrens med annan lag, såsom t. ex. brottsbalken,
sjölagen och sjösäkerhetslagen.

11.11
Laga domstol

75
§ Paragrafen motsvarar 85 § SjmL.

76
§ Paragrafen är ny. Under
remissbehandlingen har riksåklagaren fäst uppmärksamheten på att det inte
sällan händer f. n. att varje anknytning till svensk domstol saknas, när brott
begås ombord på svenskt fartyg. Ett reservforum borde därför övervägas.

Jag
ansluter mig tUl denna uppfattning och förordar att Göteborgs tingsrätt får ta
upp mål om ansvar för brott, som avses i denna lag i det fall behörig domstol
inte finns enligt 19 kap. rättegångsbalken.

11.12
Övergångsbestämmelser

Enligt
kommitténs uppfattning bör ny SjmL, med undantag för vissa fall som anges i övergångsbestämmelsema,
generellt bli tillämplig på sjömännens anställningsförhållanden från och med
lagens ikraftträdande. De nya reglerna ersätter således dem i 1952 års lag
även i fråga om anställda, som har anställningsavtal ingångna medan den äldre
lagen var i kraft. Tillämpningen av ny lag följer därmed samma princip som i
allmänhet gäller för nya kollektivavtal. Det nära sambandet mellan lagförslaget
och kollektivavtalen medför också att fortsatt tilllämpning av den gamla lagen
skulle stöta på praktiska svårigheter.

Jag
biträder kommitténs förslag, mot vilket inte framförts någon erinran.

På
grund av att praktiska besvär kan uppkomma i det fall regeln i 29 § om
förkortad kvalifikationstid sätts i kraft omedelbart, förordar jag en uppdelning
av ikraftträdandet på det sättet att endast den som under tolv månader eller
längre tid har kvalificerat sig för resan får rätt till sådan från och med den
dag lagen träder i tillämpning. Den som har rätt tUl fri resa enligt 29 § men
vars sammanlagda kvalifikationstid understiger tolv månader är skyldig att, om
arbetsgivaren begär det, skjuta upp resan, dock längst till den 1 oktober
1973,

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 181

12.
Specialmotivering till förslag till följdändringar i annan lagstiftning

12.1 Förslaget
till lag om ändring i sjölagen (1891 nr 35 s. 1)

Ändringarna
i 64 och 68 §§ sjölagen är en följd av förslaget till ny SjmL.

I 170 § sjölagen hänvisas
i fråga om passagerare till vad som stadgas i 54 och 61 §§ nuvarande SjmL. 54
§ ersätts enligt förslaget till ny SjmL av 51 §. Jag hänvisar till
specialmotiven till sistnämnda paragraf. Innehållet i nuvarande 61 § SjmL
delas i förslaget upp i 24 §, som motsvarar 61 § första stycket SjmL, och 54 §,
som svarar mot 61 § andra stycket SjmL. InnehåUet i 54 § i förslaget är i
huvudsak oförändrat i förhållande till nuvarande lydelse.

Däremot utvidgas i 24 §
lagförslaget nämndens ombord skyldighet att ingripa när brott, som faller under
allmänt åtal, begås ombord. I gällande SjmL föreligger sådan skyldighet endast
vid brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år. Den föreslagna utvidgningen
av nämndens verksamhet får betydelse för passagerarna, något som kritiserats
från en remissinstans. Jag vill med arUedning härav understryka att nämndens uppgift
är utredande och att dess verksamhet ombord ofta ersätter den som utförs av
polismyndighet i land. Jag viU också erinra om att undersökning i vissa fall
som anges i 25 § kan underlåtas.

I 346 § första stycket
föreslås att skyldigheten att ta med sjömän på svenskt fartyg utvidgas att
gälla också utlänningar. Vidare föreslås, vilket likaledes är en nyhet, att
skyldigheten omfattar också resa enligt 31 § ny SjmL vid sjukdom och 32 § när
sjöman i vissa fall blir fri från anställningen.

Ändring av bestämmelsen
bör föranleda följdändring i kungörelsen (1965:493) om utlandsmyndighets
medverkan vid översändande av sjömans lönemedel från utlandet till Sverige. Jag
har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t nödvändiga ändringar.

12.2 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1965: 719) ora säkerheten på

fartyg

Ändringen
i 3 kap. 7 § torde inte kräva kommentar.

Jag har tidigare (avsnitt
10.3) behandlat möjligheterna att överlåta fartygsdriften helt eller delvis på
annan företagare, som antagits av redaren som entreprenör. Som också
redovisats i flera sammanhang föreligger enligt lagförslaget ingen skillnad i
fråga om lagens tillämplighet när det gäller redar- och entreprenöranställd
personal. Kommittén föreslår emellertid den begränsningen i redarens frihet
att överlåta på annan företagare att som entreprenör anställa personal för

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 182

fartygsdriften, att den som ingår i sådan minimibesättning
som avses i 6 kap. 2 § sjösäkerhetslagen och tUlhör däcks- eller
maskinavdelningen inte får vara anställd av annan än redaren eller den som i
redarens ställe brukar fartyget. Stadgande med detta innehåU tas upp i 9 kap, 1
§ sjösäkerhetslagen. Det kan enligt kommitténs uppfattning inte vara förenligt
med redarens och befälhavarens ansvar för sjösäkerheten, att sådan personal i
sitt anställningsförhållande är beroende av annan än redaren.

Jag
biträder kommitténs uppfattning, som lämnats utan erinran av remissinstansema.

Emellertid
vill jag förorda den begränsningen i kommitténs förslag att
anställningsförhållande som nu sagts skall få förekomma endast med den som är
att anse som redare. Är fartyget uthyrt på bare boat basis inträder befraktaren,
som jag tidigare utvecklat (avsnitt 10.3), i en redares sedvanliga funktioner,
bl. a. vid bemanningen av fartyget.

I 10 kap,
3 § föreslås en straffbestämmelse om regeln i 9 kap, 1 § åsidosätts. Ansvaret
bör kunna riktas både mot redaren och befälhavaren. Straffet bör vara böter
eller fängelse i högst sex månader. Det förekommer i de flesta rederier att
såväl rederikontor som befälhavare anställer personal. Under senare år har
skett en förskjutning så att rederikontorens andel av anställningarna ökat.
Anledning saknas att anta annat an att befälhavarnas rätt att anta personal
kommer att bestå och utnyttjas i inte obetydlig utsträckning. Med hänsyn till
den uppdelning av ansvaret vid nyanställningar som således förekommer i
praktiken finner jag det rimligt med en regel som kan befria redaren eller
befälhavaren från ansvar för att anställning skett i strid mot 9 kap, 1 §.

I 9 kap. 3 § föreslår kommittén tillägg till reglerna som
berör arbetarskyddet ombord. I första stycket finns f.n. en bestämmelse om
redarens och arbetsledningens ombord skyldighet att vid arbetets bedrivande ta
hänsyn till vad som fordras för att förebygga att ombordanställd ådrar sig
ohälsa eller olycksfall i arbetet. Kommittén föreslår att bestämmelsen ändras
så att kravet på arbetsledningens fördelning av arbetsuppgifterna med hänsyn tUl
personalens förutsättningar också syftar till att tillgodose sjösäkerhetens
intresse. Vidare föreslår kommittén att till 9 kap. 3 § fogas ett nytt stycke
vari man efter mönster från 26 § arbetarskyddslagen ålägger befälhavaren
särskild tillsyn när minderårig används i skeppsarbete tiU förekommande av
olycksfall och ohälsa.

Jag förordar att förslagen, som lämnats utari erinran
under remissbehandlingen, genomförs.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 183

12.3 Förslaget till lag ora ändring i sjöarbetstidslageu
(1970:105)

I 10 § sjöarbetstidslagen slopas andra stycket som
konsekvens av att regeln i 51 § tredje stycket nuvarande SjmL om rätt till
ledighet för sjöman för att ordna egna angelägenheter i land inte tas med i förslaget
till ny SjmL.

TUlägget
till 12 § andra stycket sjöarbetstidslagen motsvarar 57 § nuvarande SjmL om
sammanhängande vilotid för sjöman under 16 år. Förutom att regeln är en
skyddsföreskrift för unga arbetstagare medför den, att en sjöman måste vara 16
år för att kunna tilldelas tjänst, som är vaktinddad. Härigenom utesluts från
sådant arbete alltför unga och okvalificerade personer.

Undantagsföreskrifterna
i 12 § fjärde stycket får avseende på samtliga bestämmelser i paragrafen, I
fråga om minderårig motsvaras de av 57 § andra stycket SjmL,

Vid
tillkomsten av 1952 års lag upptogs med hänsyn till den mindre skeppsfartens
särskilda betingelser som ett tredje stycke i 57 § SjmL ett stadgande, som
medger undantag från huvudregeln i paragrafen, såvitt angår fartyg vars bruttodräktighet
understiger 500 registerlon. Någon dispens enligt denna bestämmelse har inte
getts under de år lagen varit i kraft och jag anser skäl saknas för att behålla
undantagsregeln,

12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 199)
om anställnings

skydd för vissa arbetstagare

Från denna lags tillämpningsområde undanlas f, n,
arbetstagare som omfattas av gällande SjmL, dvs, redaranställda men inte entreprenöranställd
personal, I prop. (1971: 107 s, 120) med förslag till lag om anställningsskydd
för vissa arbetstagare anförde föredragande departementschefen i anslutning
till detta undantag, som hade utsatts för kritik under remissbehandlingen, att SjmL
förutsatte att anställningen avser fartyget eller viss resa och att denna
anställningsform gällde omkring två tredjedelar av de ombordanställda. Innan SjmL
ändrades enligt grundprinciperna i sjömanslagskommitténs förslag, var det
vanskligt att låta lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare gälla för
sjömän. Härtill kom att endast drygt 15 % av Svenska sjöfolksförbundets
medlemskår uppnått 45 års ålder. Denna åldersfördelning skilde sig markant från
vad som är vanligt inom handelns och industrins organisationer.

I motioner
(1971: 1450, 1472 och 1476) i anledning av propositionen yrkades att
undantaget skulle utgå. Inrikesutskottet (InU 1971: 18 s. 18) instämde i
motionärernas uppfattning men fann att detta mäste medföra ändringar i SjmL,
Med hänsyn till pågående arbete

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 184

med
ny SjmL ansåg utskottet lämpligt att frågan om att slopa undantaget togs upp i
samband med detta arbete. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionens
förslag (rskr 221).

Syftet
med förslaget till ny SjmL är som jag tidigare redovisat bl, a. att sjömännen
skall knytas fastare till arbetsgivaren. Förslaget grundas på det på arbetsmarknaden
till lands gängse betraktelsesättet att arbetsgivare och anställd står i
omedelbart avtalsförhållande till varandra och att anvisningen av arbetsplats,
dvs, fartyget, endast är ett led i fullgörandet av anställningsvillkoren. De
särskilda grunderna i nuvarande SjmL för avtalets hävande från arbetsgivarens
sida slopas i förslaget. Det är således att anta att anställningsförhållandena
för sjömän i fortsättningen kommer att bli mindre särpräglade än vad de hittiUs
varit. Dessa omständigheter talar för att något undantag för sjömän i lagen om
anställningsskydd för vissa arbetstagare inte behövs. Därmed uppnås också den
fördelen att den otill fredsställande uppdelningen mellan redar- och entreprenöranställda
faller bort, vilket är helt i linje med huvudprincipen i den nya SjmL, Jag
föreslår således att nuvarande undantag i 2 § 4 lagen om anställ ningsskydd
för vissa arbetstagare slopas för den som omfattas av nya SjmL,

12.5
Förslaget till kungörelse om ändring i mönstringsförordningen (1961: 87)

De
bestämmelser i mönstringsförordningen, som har anknytning till sjömans
anställningsförhållande på fartyg, grundas på de principer om anställningens
ingående och frånträdande som nuvarande SjmL innehåller, I enlighet med
kommitténs förslag, som lämnats utan erinran av remissinstanserna, förordar jag
att förordningens bestämmelser anpassas till nya SjmL. Detta innebär också att
den skillnad som SjmL och mönstringsförordningen gör mellan redar- och
entreprenöranställd personal bör försvinna. Jag förordar därför att i 2 §
mönstringsförordningen införs en föreskrift om att begreppet sjöman i
förordningen används i samma betydelse som i SjmL. Som följd av den ändrade
principiella grundsynen bör 50 § i förordningen slopas. Vidare föreslås en
omskrivning av 13 § i förordningen så att förordningen kan bli tillämplig också
på sådan personal som avses i 1 § andra eller tredje stycket nya SjmL.

I
förordningen bör också tas hänsyn till att sjöman i enlighet med nya SjmL:s
bestämmelser bör ha såväl anställningsavtal som tjänstgöringsbesked (se 21 § i
förslaget till ändring i förordningen).

Övriga
ändringar i förordningen torde inte fordra särskild kommentar.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:40 185

13.
Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t

dels
föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. sjömanslag,

2,
lag om ändring i sjölagen (1891
nr 35 s, 1),

3,
lag om ändring i lagen (1965:
719) om säkerheten på fartyg,

4.
lag om ändring i
sjöarbetstidslagen (1970: 105),

5.
lag om ändring i lagen (1971:
199) om anställningsskydd för vissa arbetstagare,

dels
bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över förslaget tili

6, kungörelse
om ändring i mönstringsförordningen (1961: 87).

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skaU
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Margit Edström

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 186

Bilaga (Sjömanslagskominitténs lagförslag)

1
Förslag till Sjömanslag

Härigenom
förordnas som följer,

1
kap.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag äger tillämpning på skeppsarbele som utföres av sjö

man i befattning på fartyg samt på redares avtal med sjöman om sådant

arbete, om ej annat särskilt anges eller följer av lagen.

Med
skeppsarbete förstås i denna lag arbete, som utföres av person, som medföljer
fartyget, för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord
på fartyget eller på annat ställe.

Sjöman har befattning på
fartyg, om hans arbetsuppgifter där hänför sig till fartygets nyttjande och
avser annat än enbart tillfälliga göromål. Med väntetid avser lagen tid, när
sjömannen lämnat befattningen på fartyget utan att samtidigt frånträda anstäUningen
hos redaren och han väntar på att ånyo tillträda befattning på redarens fartyg
eller hans anställningsavtal uppsagts och ijppsägningstiden löper. Väntetid
omfattar tid när sjömannen står till redarens förfogande för utförande av
arbete och fritid, som utgör vederlag för ordinarie arbetstid eller ersättning
för övertidsarbete,

2 §
Följande bestämmelser i lagen skall tillämpas med avseende på

personer, som redaren eller annan arbetsgivare anställt för skeppsarbete

men vilka ej har befattning på fartyget:

oni
minimiålder för att användas i skeppsarbete enligt 4 §,

om
skeppsnämnd enUgt 20 § och 23-j25 §§,

om
läkarundersökning m, m, enligt 33 §,

om
statsverkets ansvar för vårdkostnad enligt 35 § andra stycket,

om
åtgärder vid dödsfall enligt 36 § första och andra styckena,

om
ersättning av statsmedel enligt 38 §,

om
lydnadsplikt enligt 40 §, |

om
ersättningsskyldighet enligt 41 § första och andra styckena,

om
arbetskonflikt enligt 42 §, '

om
medtagande av gods enligt 45 §, '

om
tvångsmedel enligt 4647 §§,

om
ansvar m. m. enligt 5256 §§, 57 § första stycket och 59 §, samt

om
hemsändande av lönemedel enligt 60 §.

Arbetstagare,
som avses i första stycket, är skyldig att utföra sådant arbete som
befälhavaren finner nödvändigt att ålägga honom av hänsyn till säkerheten
ombord.

Vad
som sägs i första och andra styckena skall ocksä gälla sjöman, som medtages
ombord enligt föreskrifterna i 346 § sjölagen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 187

2 kap.

Om anställningsavtalet

Om ingående och frånträdande av anställningsavtal

3
§ Redare skall
sörja för att hans anställningsavtal med sjöman upprättas skriftUgt,

4
§ Yngling får
ej användas i skeppsarbete före det kalenderår under vilket han fyller sexton
år och ej heller innan han fullgjort sin skolplikt.

Den som ej uppnått aderton års ålder får ej användas i
arbete som eldare. Kvinna får ej användas i skeppsarbete, om hon är under aderton
år,

5
§ Är sjöman
anställd för bestämd tid och utgår tiden under resa, gäller anställningsavtalet
till fartygets ankomst till hamn. Avtalet upphör dock ej i utländsk hamn, som
fartyget anlöper enbart för bunkring eller landsättning av sjuk eller skadad
person, ej heller i hamn som fartyget tillfäUigt besöker kortvarigt av hänsyn
till de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet.

6
§ Har
överenskommelse icke träffats om var anställningsavtalet efter uppsägning å
någondera sidan får frånträdas, skaU gälla, att avtalet icke får frånträdas på
annan ort än i hamn, som är belägen i det land där sjömannen har sin hemort,
eller på orten där han ingick anställningsavtalet.

Om sjömannen själv uppsagt anställningsavtalet, skall vad
nu sagts gälla endast när sjömannen har befattning på fartyg och under
väntetid.

7 § Sjöman, som varit anställd hos redaren eller haft
anställning på

samma fartyg under nio månader, har, även om annat följer av avtalet,

rätt att efter avtalad uppsägningstid bliva fri från anställningen. Har

sjömannen befattning på fartyg, inträder hans rätt först när fartyget an

löpt hamn för lossning, lastning eller uppläggning.

Vad nu sagts gäller ej, om sjömannen skriftligen samtyckt tiU
att avtalet förlänges. Sådant samtycke kan ej avse längre tid än nio månader i
sänder eller lämnas tidigare än en månad i förväg,

8 § Visar sjöman, att han kan få befattning av högre grad
på fartyg

än den han innehar eller annan anställning, vars antagande är av vä

sentlig betydelse för honom, har han rätt alt omedelbart bliva fri från

anställningsavtalet, om det utan ökad utgift för redaren kan sättas

duglig man i hans ställe.

Detsamma gäUer om det efter sjömannens anställande
inträffat omständighet, som gör det till en välfärdsfråga för honom att bliva
fri från anställningen. Villkoret att redaren icke förorsakas ökad utgift kan i
sådant fall helt eller delvis efterges, om det är skäligt med hänsyn till den
tid sjömannen varit anställd hos redaren och övriga förhållanden.

9 § Föreligger fara för att fartyg skall uppbringas av
krigförande

eller utsättas för krigsskada eller blir faran härför väsentligt större

äger sjöman, som har befattning på fartyget eller som redaren anvisat

arbete där eller eljest ålagt att medfölja fartyget, rätt att bliva fri från

anställningsavtalet, om sjömannen icke godtagit att medfölja fartyget

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 188

under
de angivna förhållandena. Hans rätt inträder omedelbart om resan icke börjat,
men eljest i första hamn, som fartyget anlöper.

Samma rätt har sjömannen
om allmänfarlig sjukdom vunnit utbredning i hamn, till vilken fartyget är
bestämt.

10
§ Är sjöman anställd för
bestämd resa och ändras denna väsentligt, har han rätt att bliva fri från anstäUningsavtalet.
Hans rätt inträder omedelbart om resan icke börjat, men eljest i första hamn,
som fartyget anlöper, efter det han erhållit kunskap om förändringen.

11
§ Är fartyget icke sjövärdigt
för resa i avsedd fart,

är
det för hårt eller olämpligt lastat eller olämpligt barlastat,

medför
det passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, eller

är
det icke bemannat på betryggande sätt,

och
kan därigenom de ombordvarande antagas bliva utsatta för livsfara under resan,

har sjöman, om
erforderliga åtgärder för undanröjande av felen och bristerna underlåtes, rätt
att bliva fri från anställningsavtalet. Hans rätt inträder omedelbart om resan
icke börjat, men eljest i första hamn, som fartyget anlöper, efter det han erhålUt
kunskap om förhåUandet,

Samma
rätt har sjömannen om fartyget brister i väsentliga avseenden i fråga om
skyddet mot ohälsa och olycksfall samt rättelse icke vidtages,

12
§ Tillåter icke myndighet på
ort, där anställningsavtalet skall frånträdas, sjöman att komma in i landet
eller fordras för tillstånd härtill säkerhet, som sjömannen icke kan ställa, förlänges
anställningsavtalet att gälla till dess fartyget ankommer till ort, där sådant
hinder icke förekommer. Vad nu sagts skall icke gäUa om annat överenskommes
eller avsevärd olägenhet möter mot sådan förlängning av avtalet,

13
§ Påkallas sjömans närvaro vid
sjöförklaring, är sjömannen skyldig att, tills förklaringen avgivits, kvarstanna
på orten eller i sådan närhet, att han på kallelse utan dröjsmål kan infinna
sig till förrättningen. Redaren är, även om anställningsavtalet utlöpt, skyldig
att till sjömannen utge lön och underhåll för den tid som sjömannen kvarstannar
för ändamålet.

14
§ Tvist, som angår sjömans
anställning, får icke dragas inför utländsk myndighet.

Om
befattning på fartyg

15 §
När sjöman tUlträder befattning på fartyg, skall han genom be

fälhavarens försorg förses med avräkningsbok enligt bestämmelser som

sjöfartsverket meddelar. Avräkningsboken skall innehålla uppgifter om

sjömannens befattning och tjänstevillkor ombord.

Angående
sjömans på- och avmönstring samt vad som skall iakttas därvid gäller vad Konimgen
förordnar.

16 §
Redaren äger när som helst skilja befälhavaren från hans befatt

ning på fartyget.

Vad
som stadgas i 21 och 22 §§ skall därvid ej äga tillämpning.

17 §
Befälhavaren äger skilja sjöman från hans befattning på far

tyget, om sjömannen har sjukdom, som medför fara för de ombord

varande, eller till följd av sjukdom eller skada är för längre tid satt

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 189

ur
stånd att fullgöra sitt arbete. Med sjukdom som här avses, jämställes
havandeskap, som utgör hinder för att utöva befattningen.

Innan
befälhavaren skiljer sjömannen från hans befattning ombord, skall han
underrätta redaren och förvissa sig om att det efter omständigheterna är sörjt
för sjömannens uppehälle i land. Underrättelse skall också lämnas närmaste
svenske konsul.

18 §
Befälhavaren äger, efter undersökning enligt 21 §, skilja sjöman

från hans befattning på fartyget:

1.
om sjömannen finnes vara
oduglig för befattningen,

2.
om han ej infinner sig ombord i
rätt tid och fartyget skall avgå elier annan måst antagas i hans ställe,

3.
om han gör sig skyldig till
svårare tjänsteförseelse, såsom upprepad vägran att åtlyda förmans order, våld
mot överordnad, misshandel av andra ombordvarande eller upprepad onykterhet i
tjänsten orsakad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel,

4.
om han gör sig skyldig till
stöld, förskingring eller annat svårare brott eller döljer obehörig person
ombord under omständigheter, som kan utsätta fartyget för äventyr, eUer om han
ombord undandolt tull-pliktigt eller till utförsel i avgångsorten eller till
införsel i bestämmelseorten förbjudet gods, eller

5.
om han drar tvist om
anställningsförhållandet inför utländsk myndighet.

Innan
befälhavaren skiljer sjömannen från hans befattning ombord, skall han
underrätta redaren samt förvissa sig om att det efter omständigheterna är
sörjt för sjömannens uppehälle i land. Om det påkallas med hänsyn till
sjömannens välfärd, skall underrättelse också lämnas närmaste svenske konsul.

19 §
Sjöman, som skUs från befattning på fartyg, är alltjämt anställd

hos redaren, om ej anställningsavtalet upphört efter uppsägning, avsked

eller av annan grund.

Om
skeppsnämnd

20 §
För samråd och undersökning i frågor som namnes i 2123 §§,

skall på fartyg med minst sex anstäUda finnas en skeppsnämnd. Nämn

den består av befälhavaren såsom ordförande och ytterligare två leda

möter. Av sistnämnda ledamöter skall den ene tillhöra befälet och den

andre den övriga personalen ombord. Befälsledamoten skall såvitt möj

ligt vara antingen den främste av maskinbefälet eUer styrmännen eUer

föreståndaren för ekonomiavdelningen allteftersom saken rör sjöman,

som tillhör maskin-, däcks- eller ekonomiavdelningen. Den andre leda

moten skall om möjligt vara en av den övriga personalen utsedd för

troendeman.

Skeppsnämnden
sammankallas av ordföranden,

I sådana frågor rörande
nämndens verksamhet i vUka nämnden har att fatta beslut, skall den mening gälla
varom de flesta förenar sig. Har alla ledamöterna olika mening, gäUer
ordförandens,

21 §
Uppkommer fråga om att skilja sjöman från hans befattning på

fartyget på grund av förhållande som sägs i 18 §, skall skeppsnämnden

göra undersökning i saken. Detsamma gäller, ifall fråga är om alt på

samma grund uppsäga sjömannens anställningsavtal till upphörande

eller avskeda honom från anstäUningen och sjömannen är kvar i befatt

ning på fartyget.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.1973: 40 190

Sjöman som har befattning på fartyg där skeppsnämnd enligt
20 § skall finnas får icke skiljas från befattningen på grund av förhållande
som sägs i 18 § och ej heller uppsägas eller avskedas på sådan grund, förrän
skeppsnämnden gjort undersökning i saken.

Har sjöman ej inställt sig i rätt tid ombord och har
fartyget avgått utan honom, skall nämnden snarast göra undersökning om
anledningen tiil att sjömannen uteblivit.

22
§ Uppkommer i
andra faU än som avses i 21 § första stycket fråga om att skilja sjöman från
hans befattning på fartyget eller att uppsäga eller avskeda honom från anstäUningen,
äger sjömannen rätt all, innan han lämnar befattningen på fartyget, hos
skeppsnämnden påkalla samråd eller undersökning med anledning av åtgärden.

23
§ Anmäles tUl
skeppsnämnden att sjöman allvarligt försummat sig i tjänsten eller grovt brutit
mot ordning och skick ombord eller att han där förövat brott, som hör under
allmänt åtal, eller föreUgger misstanke om sådant brott, skall nämnden upptaga
saken till undersökning. Sådan undersökning får underlåtas om det är uppenbart
att erforderlig utredning utan dröjsmål kommer att verkställas av svensk
myndighet eller vid sjöförklaring och att därför nämndens undersökning är utan
ändamål. Ger undersökningen vid handen att sjömannen grovt misskött sig i
tjänsten, skall nämnden översända handUngarna i saken tiU sjömans-niimnden för
dess prövning.

Om undersökningen ger anledning till det, skall nämnden
tilldela sjömannen erinran.

24
§ Har förövats
brott som hör under allmänt åtal eller föreligger misstanke om sådant brott,
och är brottet icke ringa, skall nämnden skyndsamt översända företagen
utredning till vederbörande åklagare i Sverige samt underrätta närmaste svenska
beskickning eller konsulat. Är fartygets närmaste bestämmelsehamn svensk, skall
nämndens utredning i stället överlämnas till polismyndigheten där och
underrättelse behöver icke ske tUl beskickning eller konsulat.

25
§ Vid
undersökning, som skeppsnämnden företar enligt 2123 §§, skall nämnden höra den
sjöman som åtgärden rör, om hinder icke föreligger härför, och de personer som
antagas kunna lämna upplysning i saken. Vid förhöret äger sjömannen framställa
frågor angående sådant som kan bidraga till sakens utredning.

Nämnden skall avge utlåtande över det som framkommit i
samband med undersökningen. Utlåtandet och vid förhöret avgivna utsagor skall
införas i skeppsdagboken eller fogas till denna och uppläsas. Även från utiåtandet
avvikande mening inom nämnden skaU antecknas på detta sätt. Riktigheten av det
antecknade skall bestyrkas av ordföranden och övriga ledamöter genom deras
underskrifter. Avskrift av utlåtandet och vid nämnden avgivna utsagor skall
utan dröjsmål tillställas redaren och sjömannen.

Om samråd med nämnden skall anteckning göras i
skeppsdagboken.

Ledamot får ej obehörigen yppa, vad han erfarit i denna
egenskap.

26 § Sjöfartsverket meddelar de närmare föreskrifter som
kan erford

ras om förfarandet inför skeppsnämnd och om expediering av nämn

dens handlingar.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 191

Om fri resa

27 § Sjöman, som i annat land än där han är bosatt
erhåller semester

eOer annan ledighet elier frånträder sin anstäUning hos redaren, har

rätt till fri resa med underhåll till sin hemort efter nio månaders sam

manhängande anställning i utrikes fart hos redaren eller på samma far-

iyg. Sjöman, som utnyttjat rätt till fri hemresa, äger rätt till ny fri resa

först nio månader efter det han trätt i tjänst efer den föregående hem

resan. Rätten tUl fri hemresa gäller under förutsättning, i fråga om sjö

man som erhåller semester eller annan ledighet, alt han ej haft tillfälle

att under de senaste sex månaderna åtnjuta semestern eller ledigheten i

det land där han är bosatt, och i fråga om sjöman som frånträder sin

anställning, att han ej under samma tid haft tillfälle att lämna anställ

ningen i bosättningslandet.

Om sjömannen har befattning pä fartyg och detta beräknas
inom två månader från den dag sjömannen enligt första stycket har rätt tUl fri
resa nå hamn, från vilken hemresan kan ske med avsevärt mindre kostnad, gäller
rätten endast om sjömannen kvarstannar i sin befattning på fartyget tills det
når sådan hamn. Genom kollektivavtal kan nämnda tid förlängas tUl tre månader i
fråga om fartyg, som nyttjas i kontinuerlig linjetrafik på Sverige. Sådant
avtal skall på arbetstagarsidan ha slutits eller godkänts av organisation,
vilken är att anse som huvudorganisation enligt lagen om förenings- och
förhandlingsrätt.

Kostnaden för resan med underhåll skall till hälften
bestridas av statsmedel och till hälften av redaren.

Uppsäger sjömannen sitt anställningsavtal eller begär han
semester eller annan ledighet och viU han utnyttja rätten till fri resa, skall
han samtidigt göra skriftlig framställning därom,

28 § Sjöman har rätt tUl fri resa med underhåll till sin
hemort, om

redaren eller sjömannen bringat anställningsavtalet ätt upphöra på grund

av att sjömannen har sjukdom eller skada som sägs i 17 § första stycket.

Han har samma rätt, om han av annan grund frånträtt anställningsav

talet men hade sjukdomen eller skadan när anställningsförhållandet

upphörde.

Har sjömannen när han ingick anstäUningsavtalet förtigit
sjukdomen dier skadan eller har han, utom såvitt angår könssjukdom, ådragit sig
den uppsåtligen eller genom grovt vållande, är han icke berättigad till fri
resa enligt första stycket. Vid fall av havandeskap skall detta gälla endast om
kvinnan förtigit sitt tillstånd när hon ingick anställningsavtalet,

29 § Sjöman, som blir fri från anställningsavtalet enligt
10 eller 11 §

och ej är berättigad tiU fri resa enUgt 27 §, har rätt till fri resa med un

derhåll till närmaste ort, där avtalet efter redarens uppsägning eljest

kunnat frånträdas.

För resa enligt första stycket gäller vad som stadgas i 27
§ fjärde stycket,

30 § Resa, som avses i 2729 §§, skaU ordnas av redaren
eller, om

detta icke kan ske, av svensk konsul. Sjöman är skyldig att rätta sig efter

de anordningar som redaren eller konsuln föreskriver för resans lämpliga

utförande.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 192

Om lön och vård till följd av sjukdom eller skada samt om
begravning

31 § Under tid när sjöman har befattning på fartyg skall
lön utgå även

om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada.

Lämnar sjömannen befattningen på fartyget och har han då
sjukdom eller skada, skall lön därefter utgå för tid, under vUken han på grund
härav är arbetsoförmögen, dock längst sextio dagar i utrikes fart och trettio
dagar i inrikes fart. Sjömannen har samma rätt tUl lön, om han får sjukdomen
eller skadan under väntetid.

Om inskränkning i rätten tUl lön enligt denna paragraf
stadgas i

32 §,

32 § Sjöman har icke rätt tUl lön enligt 31 § för tid när
han är arbets

oförmögen på grund av sjukdom eller skada, som han förtigit vid an

ställningsavtalets ingående eller som han, utom såvitt angår könssjuk

dom, ådragit sig uppsåtligen eller genom grovt vållande.

Rätt till lön föreligger ej heller om sjömannens
anställningsavtal upphört på grund av förhåUande som sägs i 18 § första
stycket 1, 3, 4 eller 5 eller på grund av att sjömannen utan giltig ursäkt
underlåtit att infinna sig ombord i rätt lid och fartyget skolat avgå eller
annan måst antagas i hans ställe.

Rätten till lön enligt 31 § andra stycket gäller ej under
tid, när sjömannen erhåller lön från annan arbetsgivare,

33 § Sjöman är skyldig att, när befälhavaren påfordrar
det, underkas

ta sig läkarundersökning, dock utan kostnad för sjömannen. Kan det

antagas, att sjömannen är sjuk eUer skadad, skall befälhavaren såvitt

möjligt låta honom undersökas av läkare, om sådan undersökning icke

framstår såsom uppenbart opåkallad.

Befälhavaren skall sörja för att sjuk eller skadad sjöman
erhåller betryggande vård ombord eUer i land. Vården omfattar också underhåll,
läkarbehandling och läkemedel. Finnes anledning antaga, att sjöman har sjukdom,
som medför fara för de ombordvarande, skall befälhavaren låta föra honom i
land, om betryggande åtgärder icke kan vidtagas ombord.

34 § Under tid när sjöman har befattning på fartyg skall
kostnaden

för hans vård för sjukdom eller skada bestridas av redaren med de un

dantag som namnes i 35 § första stycket.

Lämnar sjömannen befattningen på fartyget och har han då
sjukdom eller skada, äger han, med de undantag som följer av 35 §, också därefter
åtnjuta vård på redarens bekostnad, dock ej utöver fyrtiotvå dagar eller, om
han vårdas i annat land än där han är bosatt, åttiofyra dagar. Sjömannen har
samma rätt till vård, om han får sjukdomen eller skadan under väntetid.

Redarens skyldighet att bekosta vård enligt andra stycket
upphör, om vården ej åtnjutits inom sex månader från det sjömannens behov av
vård inträdde, dock icke från tidigare tidpunkt än när sjömannen senast lämnade
befattning på redarens fartyg. Nämnda tid kan förlängas till ett år, om det
gäller sjukhusvård och därmed sammanhängande kostnader samt sjömannen visar,
att han på grund av omständigheter, över vilka han icke råder, saknat möjlighet
att åtnjuta vården tidigare,

35 § Sjöman har icke rätt till fri sjukvård enligt 34 §,
om han vid an

ställningsavtalets ingående förtigit sjukdomen eller skadan eller om han.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 193

utom såvitt angår könssjukdom, ådragit sig den uppsåtligen
eller genom grovt vållande.

Har sjöman som lämnat befattning på fartyg könssjukdom i
smittsamt skede, skall statsverket bära kostnaden för sjömannens vård i annat
land än där han är bosatt, såvitt avser sjukhusvård, läkarbehandling och
läkemedel,

36 § Avlider sjöman under tid när han har befattning på
fartyg, skall

befälhavaren låta underrätta hans närmaste anhöriga om dödsfaUet samt

sörja för hans begravning. Sker eldbegängdse, skall befälhavaren också

sörja för att urna innehållande askan hemsändes.

Befälhavaren skall snarast möjligt låta i vittnens närvaro
uppteckna vad den avlidne efterlämnat på fartyget samt sörja för att kvarlåtenskapen
avlämnas till dödsbodelägama eller till annan för deras räkning. I den mån kvarlåtenskapen
är utsatt för förskämning eller snar förstörelse, kan den av befälhavaren
säljas på lämpligt sätt eller bortskaffas. Försäljningssumman skall redovisas tUl
dödsbodelägarna eUer tUl annan för deras räkning.

Inträffar dödsfallet under väntetid, skall vad som i
första och andra styckena sägs om befälhavaren i stället gälla redaren.

37
§ Kostnaden för
sjömans begravning skall bestridas av redaren, om dödsfallet inträffar medan
sjömannen har befattning på fartyg eller under väntetid eller också medan han
vårdas på redarens bekostnad. Sker eldbegängdse, skall också därav föranledda
kostnader anses såsom begravningskostnad.

38
§ Har redaren
för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård eller begravning
nödgats göra utgift, som ej ålegat honom, äger han få ersättning därför av
statsmedel.

3 kap.

Om skeppsarbetet

39 § Vid anordnande av skeppsarbele skall hänsyn tagas
till var och

ens befattning ombord och, såvitt möjligt, även till hans fortsatta utbild

ning.

40
§ Sjöman skall
efterkomma förmans order angående tjänsten och noga följa givna föreskrifter.

41
§ Sjöman skall
ersätta skada, som uppkommer genom sjömannens fel eller försummelse i tjänsten.

Skadestånd, som sjöman enligt första stycket eller i
övrigt har att utgiva till redaren, kan nedsättas efter vad som är skäligt med
hänsyn till beskaffenheten av fel eller försummelse, som ligger honom till
last, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt.

Vad som stadgas i denna paragraf gäller icke befälhavaren.
Om hans skyldighet att ersätta skada, som uppkommit genom fel eller försummelse
i tjänsten, stadgas i sjölagen.

42 § Sjöman är icke skyldig att utföra arbete, som är
föremål för lov

lig arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan

därmed jämförlig stridsåtgärd, om fartyget ligger i svensk hamn eller i

utländsk lossnings-, lastnings- eller uppläggningshamn.

13 Riksdagen 1973.1 saml Nr 40

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 194

Sjöman
som står utanför arbetskonflikt, skall fullgöra sina vanliga ar-betsåligganden.
Han är även skyldig att utföra skyddsarbete.

Till
skyddsarbete hänföres arbete som vid ett konfliktutbrott fordras för avveckling
av verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller tUl förebyggande av fara
för människor eller skada på fartyget, lasten eller annan egendom. Lika med
skyddsarbete anses arbete, som någon är skyldig att utföra på grand av
särskild föreskrift i svensk lag.

43
§ Under fartygets uppehåll i
hamn eller eljest på säker ankarplats är sjömannen skyldig att under fritid
stanna ombord endast om det är påkallat med hänsyn tUl fartygets, de
ombordvarandes eller lastens säkerhet eller tUl fartygets förestående avresa
eller förhalning.

44
§ Egendom, som sjöman kvarlämnar
ombord vid anställningens upphörande, skall förvaras för hans räkning. För gäld,
som sjömannen ådragit sig i tjänsten, äger redaren av egendomen innehålla så
mycket som svarar mot gälden, tills sjömannen gör rätt för sig eller ställer
säkerhet.

I
den mån egendomen med hänsyn till sin beskaffenhet, kostnaderna eller övriga
omständigheter icke kan förvaras utan olägenhet, får den säljas på lämpligt
sätt. Försäljning får också ske, om sjömannen ej inom ett år från det han
lämnade sin anställning hos redaren begärt att återfå egendomen.

45 §
Sjöman får icke medtaga något ombord som kan utsätta fartyget,

ombordvarande eller last för äventyr eller vålla oordning ombord. Han

får ej heller utan redarens samtycke medtaga handelsvaror för egen eller

annans räkning.

Har
sjömannen medtagit gods i strid mot första stycket, skall han erlägga frakt
och ersätta uppkommen skada.

Finnes
anledning antaga att något olovligen medtagits ombord, äger befälhavaren låta i
vittnens närvaro undersöka besättningens utrymmen. Det som olovligen medtagits
äger befälhavaren taga i förvar, låta föra i land eller, om det är nödvändigt,
förstöra.

Om
tvångsmedel

46 §
För att upprätthålla ordning och skick ombord äger befälhavaren

bruka det våld som med hänsyn tiU omständigheterna kan anses försvar

ligt. Detsamma gäller den som befälhavaren beordrar att biträda härvid

och den som utan anmaning kommer befälhavaren till hjälp.

Har
någon i fall som avses i första stycket gjort större våld eller svårare skada
än som är medgivet, skall han likväl icke dömas till ansvar, såvida omständigheterna
var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Finnes gärningen brottslig, kan
dömas till lindrigare straff än som eljest är stadgat för brottet.

47 §
Begår sjöman, när fartyget icke befinner sig i svensk hamn, brott

för vUket kan följa fängelse i ett år eller däröver, skall befälhavaren tillse,

att den brottslige icke lämnar fartyget. Befälhavaren äger, om han finner

det nödvändigt, hålla sjömannen i förvar ombord tUl dess denne kan

överlämnas till svensk konsul eller till polismyndighet här i riket. Befäl

havaren är ansvarig för att den brottslige icke behandlas strängare än

nödvändigt.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 195

4
kap. Ansvarsbestämmelser

48 §
Befälhavare dömes till böter,

1,
om han i strid mot 4 § använder
underårig i skeppsarbete,

2,
om han försummar att enligt 15
§ förse sjöman med avräkningsbok,

3,
om han åsidosätter enligt 33 §
att sörja för vård av den som är sjuk eller skadad eller att låta föra i land
sjöman, vilkens sjukdom medför fara för de ombordvarande.

Till
samma straff dömes redare eller den som i redarens stäUe haft befattning med
fartyget, om han ägt eller bort äga kännedom om förseelsen. Har han gjort vad
på honom skäligen ankommit för att förhindra förseelsen, skall han dock vara
fri från ansvar.

Om
den som har vårdnaden om underårig ägt kännedom om förseelse som avses i
första stycket under 1, dömes till böter.

49 §
Befälhavare dömes till böter,

1.
om han underlåter att
föranstalta om att skeppsnämnd utses, i fail där sådan nämnd skall finnas
ombord, eller att sammankalla skeppsnämnden i fall som avses i 2123 §§,

2.
om han underlåter att tUlse att
utredning översändes eller underrättelse sker enligt 23 § första stycket och
24 § eUer att avskrifter av skeppsdagboken tillställes redare och sjöman enligt
25 § andra stycket.

50
§ Missbrukar befälhavare den
tvångsrätt eller den rätt att taga sjöman i förvar som tillkommer honom enligt
denna lag, dömes tUl böter eller fängelse i högst sex månader.

51
§ Om ledamot av skeppsnämnden
åsidosätter sin skyldighet att opartiskt och omsorgsfullt medverka i nämnden
eller bryter mot sin tystnadsplikt enligt 26 § fjärde stycket, dömes till
böter eller fängelse i högst sex månader.

52
§ Förgriper sig sjöman med våld
eller hot om våld på befälhavaren eller annan förman i dennes tjänsteutövning
eller för att tvinga honom eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas
för sådan åtgärd, dömes till fängelse i högst två år.

Är
brottet ringa, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

53 §
Gör sjömän myteri genom alt visa uppsåt att, med förenat våld,

sätta sig upp mot befälhavaren, dömes anstiftare och anförare till fäng

else i högst två år samt annan deltagare tiU böter eller fängelse i högst

sex månader.

Har
deltagare i myteri gått till förenat våld på person eller egendom, dömes
anstiftare och anförare till fängelse i högst sex år samt annan deltagare till
fängelse i högst två år.

54
§ Om sjöman i strid mot 45 §
första stycket medtagit gods, som kan utsätta fartyget, ombordvarande eller
last för äventyr eller som kan vålla oordning ombord, dömes tUl böter eller
fängelse i högst sex månader.

55
§ Om sjöman i andra fall än som
avses i 4854 §§ uppsåtligen åsidosätter sin skyldighet enligt 40 § att
efterkomma given order eUer föreskrift och ordern eller föreskriften har betydelse
för fartygets, ombordvarandes eller lastens säkerhet, dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

56
§ För förberedelse eller stämpling
till myteri eller underlåtenhet att

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 196

avslöja
sådant brott dömes till ansvar enligt vad som stadgas i 23 kap. brottsbalken.
Detsamma skall gälla försök eller förberedelse till brott som avses i 52 §,
såframt icke brottet skulle ha varit att anse som ringa om det fullbordats.

57 §
Brott, som avses i 55 §, får åtalas av allmän åklagare endast om

redaren, befälhavaren eller målsägande anger brottet till åtal, eller åtal

finnes påkallat från allmän synpunkt.

Brott
mot tystnadsplikt enligt 51 § får åtalas av allmän åklagare endast efter
angivelse av målsäganden.

58
§ Vid tillämpning av bestämmelserna
i detta kapitel jämställes med befälhavare den som trätt i befälhavarens
ställe,

59
§ Har flera medverkat till
gärning, som avses i 48, 50, 52, 54 eller 55 §, gäller 23 kap, brottsbalken.

Straff
ådömes ej enligt denna lag, om gärningen är belagd med strängare straff i annan
lag,

5
kap.

Särskilda
bestämmelser

60
§ Sjöman, som vill sända
lönemedel från utlandet till Sverige, äger enligt föreskrifter, som Konungen
meddelar, utan kostnad anlita svensk konsul. Staten är ansvarig för sådana
penningförsändelser.

61
§ Sjöman äger fordra, att lön,
som tillkommer honom, eller del därav efter dragsedel månatiigen utbetalas till
bestämd person här i riket eller för sjömannens räkning insattes i svensk bank.

Utan
sjömannens samtycke får dragseddsbeloppet nedsättas endast i den mån den övriga
lönen icke förslår till att gälda belopp, för vilket sjömannen enligt lag är
skyldig vidkännas avdrag i avlöning, eller till kvittning, när sådan får äga
rum enligt lagen om arbetsgivares kvittningsrätt.

62
§ Har sjöman utomlands lämnat
sin befattning eller skUts från denna enligt 17 § och är han sjuk eller skadad
eller har han skUts från befattningen enligt 18 §, skall lönebelopp, som
tillkommer sjömannen och är förfallet till betalning, tillställas svensk
konsul, vilkens bistånd finnes erforderligt med hänsyn till sjömannens välfärd,
I den mån beloppet ej erfordras till att täcka utgifter för sjömannens räkning,
skall konsuln på begäran överlämna detsamma till sjömannen, om denne icke
befinner sig i sådant tillstånd, att han är oförmögen att handha sina
angelägenheter,

63
§ Närmare föreskrifter för de
fall, där i denna lag omförmäld kostnad skall helt eller delvis bestridas av
statsmedel, meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen bemyndigar därtUI,

64
§ Befälhavaren skall tUlse, att
exemplar av denna lag, lagen om semester och tillämpliga kollektivavtal,
finnes tillgängliga på fartyget.

Övergångsbestämmelser

1, Denna
lag träder i kraft den... Genom lagen upphäves, med den

begränsning som följer av 27 nedan, lagen den 30 juni 1952 (nr 530)

och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 322) angående ersättning åt sjöfolk

för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande m. m.

2. Åtnjuter
befälhavare kaplake, tantiem eller dylik gottgörelse och

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 197

har
han ingått tjänsteavtalet före den ... skall 8 § 1952 års lag tUlämpas i fråga
om beräkning av gottgörelsen.

3.
Den som före den ... avskedats
från tjänsten eller utnyttjat rätt att erhålla entiedigande enligt 37, 38 eUer
39 § eUer 40 § första stycket 1952 års lag äger den rätt till lön och fri resa
med underhåll, som nämnda lag föreskriver.

4.
Om sjömans tjänsteavtal upphört
att gälla före den,.. på grund av förhållande som anges i 6 eller 41 § 1952 års
lag, skall vad där stadgas om rätt till lön och fri resa med underhåll
tillämpas.

5.
Vad som stadgas om ersättning
till sjöman för förlust av personlig egendom i 7 och 42 §§ 1952 års lag och i
kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 322) skall tillämpas även efter den ... i fråga
om förlust, som inträffat dessförinnan.

6.
Har före den ... mönstringsförrättares
prövning begärts eller tvist hänskjutits tUl konsul enligt 43 § 1952 års lag
skall vad som är stadgat där tillämpas i fråga om sakens vidare prövning.

Har mönstringsförrättare
eller konsul meddelat beslut enligt nämnda 43 § skall i fråga om beslutet 73 §
första stycket 5 och andra stycket 1952 års lag tillämpas.

7. I
fråga om beslut av disciplinnämnd om disciplinbot skall även efter

den.,. 1952 års lag tUlämpas i fråga om verkställighet av beslutet och

prövning av detsamma hos mönstringsförrättare eller vid domstol. Även

stadgandena i 66 och 69 §§ äldre lag om efterskänkande av disciplinbot

samt om redovisning och användning av lönemedel som frångått sjö

mannen skall tillämpas utan hinder av den nya lagen.

8. Förekommer
i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelser i denna lag, skall i stället den bestäm

melsen tillämpas.

2
Förslag till

Lag
om ändring i sjölagen (1891 nr 35 s. 1)

Härigenom
förordnas, att 64, 68, 170 och 346 §§ sjölagen (1891 nr

35 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)

64 §1

Befälhavaren är i denna sin Befälhavaren är i denna sin

egenskap behörig att på redarens egenskap behörig att på redarens

vägnar företaga rättshandlingar, vägnar företaga
rättshandlingar,

som avse fartygets bevarande eller som avse fartygets bevarande eller

resans utförande, träffa avtal att resans utförande, träffa avtal att

på resan medtaga gods och, på på resan medtaga gods och, på

fartyg som är avsett därför, pas- fartyg som är avsett därför, pas

sagerare samt väcka talan i mål sagerare samt väcka talan i mål

angående fartyget och utföra den- angående fartyget och utföra den

na talan. Bestämmelser om befäl- na talan.

havarens behörighet att antaga och

avskeda fartygets besättning med

delas i sjömanslagen.

Senaste
lyddse 1967:48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Medel för-------------------- god tro.

Befälhavaren skall------------------ för redaren,

68 §2

När redaren------------------ förfarit svikligen.

I redovisning--------------- - att skaffa.

Utan redarens samtycke får befälhavaren ej medtaga
handelsvaror för egen eller annans räkning. Sker det, skall befälhavaren erlägga
frakt och ersätta uppkommen skada.

170 §3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Passagerare vare------

Vad i 54 och 61 %% sjömanslagen är stadgat med avseende å
sjöman gälle ock för passagerare.

ombord föreskrives.

Vad som stadgas i 23 § första stycket samt 45 och 47 §§
sjömanslagen med avseende på sjöman skall också gälla för passagerare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På svenskt fartyg skaU, tiU det antal och mot den
ersättning som Konungen fastställer, medtagas svenskt sjöfolk, vars hemsändande
det åligger konsul att besörja eller som äger rätt till fri hemresa enligt 26 §
sjömanslagen, till bestämmelseorten eller annan hamn, som fartyget skall anlöpa
under resan. Utan betalning skall medtagas urna innehållande askan efter
avliden svensk befälhavare eller sjöman samt, såvitt det kan ske utan
olägenhet, hans efterlämnade effekter. Fartygets befälhavare är ansvarig för
att dessa skyldigheter iakttagas.

Konungen äger---------------

På svenskt
fartyg skall, till det antal och mot den ersättning som Konungen fastställer,
medtagas svenskt sjöfolk, vars hemsändande det åligger konsul att besörja
eller som äger rätt till fri hemresa enligt 2729 §§ sjömanslagen, tUl
bestämmelseorten eller annan hamn, som fartyget skall anlöpa under resan. Utan
betalning skall medtagas urna innehållande askan efler avliden svensk
befälhavare eller sjöman samt, såvitt det kan ske utan olägenhet, hans efterlämnade
effekter. Fartygets befälhavare är ansvarig för all dessa skyldigheter
iakttagas, efterlämnade effekter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1967: 48. » Senaste lydelse 1936: 276.
Senaste lydelse 1967: 48.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 199

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom förordnas, att 3 kap. 7 §, 9 kap. 1, 3 och 11 §§
samt 10 kap. 3 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg skall ha nedan
angivna lydelse.

{Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 kap.

7§

Om arbetstiden ombord gälla Om arbetstiden ombord gälla

särskilda bestämmelser. Även om särskilda
bestämmelser. Om hinder

användande i skeppstjänst av min- i vissa fall för den
som är under-

derårig är särskilt stadgat. årig att användas i skeppsarbete

stadgas i sjömanslagen.

9 kap.

1 §

Enligt vad-------------------- och bemanning.

Den som ingår i minimibesättning och tillhör däcks- eller
maskinavdelningen, får icke vara anställd av annan än redaren eller den som i
redarens ställe brukar fartyget.

3 §

Redare eller den som i redarens Redare eller
den som i redarens

ställe
brukar fartyget, befälhava- ställe brukar fartyget, befälhava

ren och den som eljest leder ar- ren och den som eljest leder ar

bete ombord skola iakttaga allt bete ombord skola iakttaga allt

som med hänsyn till arbetets na- som med hänsyn till arbetets na

tur och de förhållanden, under vil- tur och de förhållanden, under vil

ka arbetet bedrives, samt ombord- ka arbetet bedrives, samt ombord-

anställds ålder, yrkesvana och öv- anställds ålder, yrkesvana och

riga förutsättningar för arbetet övriga fömtsättningar för arbetet

skäligen kan fordras för att före- skäligen kan fordras för att före

bygga att ombordanställd ådrager bygga att ombordanställd ådrager.

sig ohälsa i följd av arbetet eller sig ohälsa i följd av arbetet eller

drabbas av olycksfall däri. drabbas av olycksfall däri eller för

att eljest trygga sjösäkerheten.

Ombordanställd är------------------ vårda den.

Det åligger befälhavaren att särskilt tillse, att underårigs
användning i skeppsarbete icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 40 200

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inverkan på den underåriges hälsa eller kroppsutveckling.
Finnes underårigs användande till visst slag av arbete medföra synnerlig fara
i något av nu nämnda avseenden, äger Konungen föreskriva särskilda villkor för
imderårigs användande till sådant arbete eller förordna att underårig icke
får användas därtill.

11 §

Bestämmelserna i 210 §§ gälla Bestämmelserna i 1 § andra

icke utiändskt fartyg. stycket och 210 §§ gälla icke

utländskt fartyg.

10 kap.

3§

Iakttager befälhavare----------------- sex månader.

Gärning som------------------- tjänst ombord.

Bryter redare eller den som i redarens ställe brukar
fartyget mot föreskriften i 9 kap. 1 § andra stycket, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den

4 Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom förordnas, att 10 och 12 §§ sjöarbetstidslagen
(1970: 105) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §

Överstiger ordinarie------------------------- tredje
stycket.

Från den tid för vilken vederlag utgår skall avräknas
ledighet som sjömannen åtnjutit enligt 51 § tredje stycket sjömanslagen.

12 §

Sjöman får--------------------------- i följd.

Sjöman skall--------------------------- tiUräcklig längd.

Sjöman under sexton år skall under tiden mellan
klockan 20 och

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

Den som------------------------

Skeppstjänst, som avses i 11 § tredje stycket ac, får
åläggas sjöman utan hinder av föreskrifterna i första, andra och tredje
styckena.

(Föreslagen lydelse)

klockan 8 beredas tillfälle att vila under
sammanhängande tid av minst nio timmar varje dygn. samma arbetsgivare.

Skeppstjänst, som avses i 11 § tredje stycket ac, får
åläggas sjöman utan hinder av föreskrifterna i första, andra, tredje och
fjärde styckena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den

6 Förslag till

Förordning om ändring i mönstringsförordningen (1961: 87)

Härigenom
förordnas, att 12, 17, 18, 20, 21, 22, 24, 38, 50, 51 och 54 §§
mönstringsförordningen (1961: 87) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

(Föreslagen
lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Befälhavare och besättning, som tillträda tjänst å svenskt
handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera, skola påmönstras
fartyget,

a)
om fartyget-----------------

b)
om fartyget-----------------

Sjöman, som tillträder befattning på svenskt handelsfartyg
med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera, skall påmönstras fartyget,

------- utrikes fart,

------- tUlfällig
resa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svensk
sjöman, som i svensk hamn tillträder tjänst å utländskt handelsfartyg, skall
påmönstras fartyget. Anlöper utländskt handelsfartyg, å vilket svensk sjöman
är anställd, svensk hamn skall, om påmönstring icke redan skett, sjömannen påmönslras
fartyget innan detta avgår.

Svensk
sjöman, som i svensk hamn tUlträder anställning på utländskt handelsfartyg,
skall påmönstras fartyget. Anlöper utländskt handelsfartyg, på vilket svensk
sjöman är anställd, svensk hamn skaU, om påmönstring icke redan skett,
sjömannen påmönstras fartyget innan detta avgår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 §1

Vid påmönstring enligt 17 § Vid påmönstring enligt 17 §

skall
iakttagas skall iakttagas

a)
att sjömannen------------------------- har
sjöfartsbok,

b)
att hinder--------------------------- fartyget,
samt

c)
att mellan
sjömannen och c) att sjömannen har skriftligt
fartygsbefälhavaren upprättas an- anställningskontrakt, som tillför-

Senaste lydelse 1969:311.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

ställningskontrakt, som tillförsäkrar sjömannen dels rätt
att lämna tjänsten å sådan tid, att han ej hindras fullgöra honom såsom
värnpliktig åliggande skyldighet, dels ock, om fartyget ej tUlhör nation som
tillförsäkrar svensk sjöman sådan förmån, rätt att vid sjukdom eller skada, i
den omfattning 28 § sjömanslagen stadgar, på redarens bekostnad åtnjuta vård
och fri hemresa.

(Föreslagen
lydelse)

säkrar sjömannen dels rätt att lämna anställningen på
sådan tid, att han ej hindras fullgöra honom såsom värnpliktig åliggande
skyldighet, dels ock, om fartyget icke tillhör nation som tillförsäkrar
svensk sjöman sådan förmån, rätt att vid sjukdom eller skada i den omfattning
28, 34 och 35 §§ sjömanslagen stadgar, på redarens bekostnad åtnjuta fri
hemresa och vård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
anställningskontraktet -

den anställde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frånträder
påmönstrad sjöman sin tjänst å svenskt fartyg, skall han avmönstras.

Frånträder
påmönstrad sjöman sin befattning på svenskt fartyg, skall han avmönslras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid avmönstring
åligger det mönstringsförrättaren att såvitt möjligt tillse, att sjömannen tillgodonjutit
lön och övriga förmåner enligt tjänsteavtalet samt att i övrigt gällande
föreskrifter iakttagits i samband med tjänstens upphörande.

Föreligger
överenskommelse mellan befälhavaren och sjömannen att sjömannen endast
tillfälligt skall lämna fartyget för att åter inom två månader tillträda tjänst
ombord, skall tillsyn enligt första stycket avse endast att vederbörlig
anteckning om avmönstringen gjorts i fartygets sjömansrulla.

Lämnar
sjömannen befattningen på fartyget och frånträder han samtidigt sin anställning
hos redaren, skall mönstringsförrättaren i samband med avmönstringen tillse,
att sjömannen erhållit lön och övriga förmåner enligt anställningsavtalet
samt att i övrigt gällande föreskrifter iakttagits i samband med avtalets
upphörande.

Frånträder icke sjömannen i samhand med avmönstringen sin
anställning, skall tillsynen endast avse att vederbörlig anteckning om avmönstringen
gjorts i fartygets sjömansrulla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När sjömansrulla, som utfärdats enligt 34 §, upphör att
gälla, skola befälhavare och besättning avmönstras med iakttagande av vad i 21
§ stadgas. De, som kvarstå i tjänst å fartyget, skola ånyo påmönstras, därvid
1416 §§ äga tiUämpning.

Med mönstring--- .---------

2 Senaste lydelse 1969: 311.

När
sjömansrulla, som utfärdats enligt 34 §, upphör alt gälla, skall sjöman
avmönstras med iakttagande av vad i 21 § stadgas. Den, som kvarstår i
befattning på fartyget, skall ånyo påmönstras, därvid 14 16 §§ äga
tillämpning.

att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

(Föreslagen
lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mönstringsförrättare
skall tillse, att sjöman, som tillträder tfänst å svenskt fartyg, enligt
sjömanslagens bestämmelser förses med avräkningsbok samt att fartygets befälhavare
har skeppsdagbok, maskindagbok och oljedagbok i fall där sådan dagbok skall
föras på fartyget.

Mönstringsförrättare
skall tillse, alt sjöman, som tillträder befattning på svenskt fartyg, enligt
sjömanslagens bestämmelser förses med avräkningsbok samt att fartygets
befälhavare har skeppsdagbok, maskindagbok och oljedagbok i fall där sådan
dagbok skall föras på fartyget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Om frånträde
eller tillträde av tjänst ombord å fartyg med manskapsförteckning skall
befälhavaren göra anteckning i förteckningen samt snarast genom särskilt
upprättad rapport underrätta sjö-mansregistrel.

När sjöman tillträder eller frånträder befattning på
fartyg med manskapsförteckning, skall befälhavaren göra anteckning i förteckningen
samt snarast genom särskilt upprättad rapport underrätta sjömansregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
denna förordning stadgas om sjöman och fartygs besättning skall jämväl gälla de
å fartyg anställda personer, som äro antagna av redaren eller befälhavaren men
icke tillhöra den egentliga besättningen.

Vad i
denna förordning stadgas om sjöman, som tillträder eller frånträder befattning
på fartyg, skall äga motsvarande tillämpning på sådan ombordanställd som avses
i 2 § sjömanslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51 §

Från viUkor,
som enligt denna förordning gäUer för rätt att påmönslras fartyg, må, i den utsträckning
sjöfartsstyrelsen bestämmer, undantag göras för person, som medföljer
fartyget utan att tillhöra den egentliga besättningen.

Från
villkor, som enligt denna förordning gäller för rätt att påmönstras fartyg,
får, i den utsträckning sjöfartsverket bestämmer, undanlag göras för sådan ombordanställd
som avses i 2 § sjömanslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartygs
befälhavare, som i strid mot bestämmelserna i denna förordning låter sjöman tUlträda
tjänst utan påmönstring eller frånträda tjänst utan avmönstring eller som
underlåter att föranstalta om avmönstring, när fartygets sjömansrulla upphört
att gälla, dömes tUl böter.

= Senaste lydelse 1969: 311. « Senaste lyddse 1969:311,

Fartygs
befälhavare, som i strid mot bestämmelserna i denna förordning låter sjöman tUlträda
befattning på fartyg utan påmönstring eller frånträda befattning utan avmönstring
eller som underlåter att föranstalta om avmönstring, när fartygets sjömansrulla
upphört alt gälla, dömes tUl böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

Till
böter dömes ock befälhavare, vilken underlåter att fullgöra vad som enligt
3739 §§ åligger honom eller vilken, utan att sådant fall föreligger som i
första stycket avses, i strid mot 1 § låter sjöman tillträda tfänst ombord utan
att sjömannen är inskriven i sjömansregistret.

(Föreslagen lydelse)

Till
böter dömes ock befälhavare, vilken underlåter att fullgöra vad som åligger
honom enligt 37 39 §§ eller vilken, utan att sådant fall föreligger som avses
i första stycket, i strid mot 1 § låter sjöman tillträda befattning på fartyg
utan att sjömannen är inskriven i sjömansregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
förordning träder i kraft den

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 205

Innehåll

sid.

Propositionen..................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... 1

Lagförslag

Förslag
till sjömanslag....................................... ...... 3

Förslag
till lag om ändring i sjölagen (1891 nr 35 s. 1) 15

Förslag
till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på

fartyg
...................................................... .... 17

Förslag
tUl lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105) .... 19

Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 199) om anställnings

skydd för vissa arbetstagare.............................. 20

Förslag
till kungörelse om ändring i mönslringsförordningen

(1961:87)
................................................ 20

Utdrag
av statsrådsprotokollet den 2 mars 1973 ...... 25

1.
Inledning ............................................ .... 25

.
2, Allmän översikt...................................... ,. 27

2.1
Huvuddragen i gällande
lagstiftning.......... .... 27

2.2
Lagstiftningen i övriga
nordiska länder...... .... 28

2.3
Huvuddragen i kommitténs
förslag........... 28

2.3.1
Grundsynen på
anställningsförhållandet .... 29

2.3.2
Övriga viktiga förändringar............... 29

2.3.3
Förhållandet tiU övriga
nordiska länder ,.,. 31

2.4 Remissyttranden
................................. 32

3. AnställningsförhåUandet
........................... .... 32

3.1
Gällande ordning .............................. 32

3.2
Kommittén ....................................... 34

3.3
Remissyttranden.................................. 36

4. Lagens
tillämplighet .................................... 38

4.1
Gällande ordning .............................. .... 38

4.2
Kommittén.......................................... .... 40

4.3
Remissyttranden över
kommittéförslaget... 43

4.4
Departementspromemoria om
sjömanslagens tillämplighet på person m, m 46

4.4.1
Allmänt ....................................... ... 46

4.4.2
Entreprenöranställda .................. ... 47

4.4.3
Resereparatörer ....................... ... 48

4.4.4
I promemorian angivna
riktlinjer för ny lagstiftning i fråga om entreprenöranställda och
resereparatörer ........................... 49

4.4.5
Bare boat charter m. m................... 52

4.5
Remissyttranden över
departementspromemorian ,. 56

4.6
Överläggningar om sjömanslagens
tillämplighet för offentligt anställda 57

5. Slopande
av detaljregler i gällande sjömanslag. Överföring

av
vissa regler till kollektivavtal..................... ... 58

5.1
Allmänt ........................................ ._ 58

5.1.1
GäUande ordning, kommitténs
överväganden 58

5.1.2
Remissyttranden ........................ ... 60

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 206

5,2
De särskilda bestämmelserna ............. .... 60

5.2.1
Gällande ordning, kommitténs
överväganden 60

5.2.2
Remissyttranden ........................ .... 71

6, Slopande
av regler om arbetsledningen ombord på fartyg 74

6.1 Allmänt
.......................................... .... 74

6.1.1
GäUande ordning........................... .... 74

6.1.2
Kommittén ................................ .... 75

6.2 De
enskilda befattningshavarna ............. .... 76

6.2.1
GäUande ordning........................... .... 76

6.2.2
Kommittén ................................ .... 79

6.2.3
Remissyttranden ......................... 81

7,............................................................. Slopande
av regler om den disciplinära bestraffningsrätten

ombord på fartyg........................................ 82

7.1
Gällande ordning ............................... 82

7.2
Kommittén ....................................... 83

7.2.1
Erfarenheter av gäUande system...... 83

7.2.2
Slutsatser ................................. 86

7.3 Remissyttranden
................................. 88

8, Införande
av bestämmelser om stridsåtgärder .. 91

8.1
Gällande ordning .............................. 91

8.2
Kommittén ....................................... 95

8.3
Remissyttranden.................................. .... 97

9, Andra
betydelsefulla frågor i ny sjömanslag...... 97

9.1
Fartygsnämnd..................................... 97

9.2
Rätt till fri hemresa .............................. .... 99

9.3
Avtal om avvikelse från
sjömanslagen...... .. 105

10, Departementschefen
................................. 107

10.1
Inledning.................... ,...................... .. 107

10.2
Anställningsförhållandet .................... 108

10.3
Lagens tiUämplighet ........................... 112

10.4
Slopande av detaljregler i
gällande sjömanslag. Överföring av vissa regler till kollektivavtal ........................................................ 122

10.5
Slopande av regler om
arbetsledningen ombord på fartyg 129

10.6
Slopande av regler om den
disciplinära bestraffnmgs-rätten ombord på fartyg 132

10.7
Införande av bestämmelser om
stridsåtgärder 137

10.8
Fartygsnämnd...................................... 138

10.9
Rätt till fri hemresa .............................. 140

10.10
Avtal om avvikelse från
sjömanslagen...... ', 143

11, Specialmotiv
till förslaget till ny sjömanslag....... 144

11.1
Inledande bestämmelser 13 §§............. .. 144

11.2
AnstäUningsavtal 414 §§ .................. 146

11.3
Befattning på fartyg 1519 §§ ............. .. 152

11.4
Fartygsnämnd 2028 §§ ...................... 156

11.5
Fri resa 2933 §§................................ 160

11.6
Lön och vård tiU följd av
sjukdom eller skada, m. m. 34-4 §§ , 161

11.7
Fartygsarbete 4551 §§ .................... . 167

11.8
Tvångsmedel 53 och 54 §§ .................. 172

11.9
SärskUda bestämmelser 5561 §§ ........ ". 173

11.10
Ansvarsbestämmelser 6274 §§ ........... . 175

11.11
Laga domstol 75 och 76 §§.................... . 180

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 40 207

11,12
Övergångsbestämmelser ............... 180

12........................................................... Specialmotivering
till förslag till följdändringar i annan lag

stiftning ................................................. 181

12.1 Förslaget
till lag om ändring i sjölagen (1891 nr 35

s.
1) ................................................ 181

12.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg 181

12.3
Förslaget till lag om
ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105) 183

12.4
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1971: 199) om anställningsskydd för vissa arbetstagare 183

12.5
Förslaget tiU kungörelse om
ändring i mönstringsförordnmgen (1961: 87) 184

13. Hemställan.................................................
185

BUaga:
Sjömanslagskommitténs författningsförslag ... 186

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 7103A7

Doktrin (1)

  1. Michael Bogdan, Den svenska internationella arbetsrättens grunder, SvJT 1979 s. 81, på s. 97, 114, 120 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

47 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (24)

24 kopplingar i 16 dokument.

  1. Prop. 2024/25:178 Förenklad in- och uthyrning av skepp s. 29 om s. 113 i texten
  2. Prop. 2012/13:78 Bevakning ombord på svenska fartyg s. 37 i texten
  3. SOU 2011:84 ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg s. 53 i texten
  4. Prop. 2011/12:35 2006 års sjöarbetskonvention s. 32 om s. 40 · s. 41 om s. 164 · s. 42 om s. 162 · s. 45 om s. 163 i texten
  5. Prop. 2009/10:161 Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän s. 15 om s. 162 i texten

Visa alla 16

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 2014 s. 35 »Torkanläggningen i Maglaby« i texten
  2. AD 1994 nr 149 om s. 105 i texten

Doktrin (21)

21 kopplingar i 10 dokument.

  1. Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 107 · s. 108 om s. 109 · s. 108 om s. 124 · s. 108 om s. 140 · och 1 till i texten
  2. Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 318 om s. 113 · s. 318 om s. 116 · s. 378 i texten
  3. SvJT 1979 s. 81 Michael Bogdan, Den svenska internationella arbetsrättens grunder s. 97 · s. 114 · s. 120 i texten
  4. Malmberg, Anställningsavtalet, 1997 s. 87 om s. 105 · s. 389 i texten
  5. Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden, 1997 s. 66 om s. 122 · s. 514 i texten

Visa alla 10