Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiII lag om ändring av sjölagen (1891:35 s.1) m.m.

1973 · 890 sidor, varav 518 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 518 av 890 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:42, Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiII lag om ändring av sjölagen (1891:35 s.1) m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1973 Prop. 1973: 42

Nr 42

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemstäUt,

GUSTAF ADOLF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag tiU ändringar främst i sjölagen (1891: 35 s.
1). Sjölagsförslaget grandar sig på ett av sjölagskommittén utarbetat förslag,
vilket i vissa delar har tillkommit i nordiskt kommittésamarbete. Genom de
föreslagna sjölagsändringarna införlivas med svensk rätt 1967 års
intemationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek och 1967 års
konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad. I propositionen
föreslås att riksdagen godkänner dessa konventioner.

Sjölagsförslaget
umebär bl. a. följande. De nuvarande bestämmelserna om vad som krävs för att
ett fartyg skall anses som svenskt libe-raliseras. Regler införs om vad som är
tUlbehör till fartyg och fartyg under byggnad. En i flera hänseenden ny ordning
skapas för registrering av, inskrivning av äganderätt till och inteckning i
svenska fartyg. Sålunda ersätts det nuvarande, hos sjöfartsverket förda
fartygsregistret och den av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga förda
boken över fartygsinteckningar med ett för registrering av och inteckning i
större fartyg (skepp) gemensamt register och en förteckning över vissa mindre
fartyg (båtar). Vidare införs en ny, på konventionen om inskrivning av rätt
tUl fartyg under byggnad grundad ordning för registrering av, inskrivning av
äganderätt tUl och mteckning i fartyg under byggnad. Ett särskUt register
föreslås bli inrättat för detta ändamål. De nya registren skeppsregistret,
båtregistret och skeppsbyggnadsregistret skall föras hos en för landet
gemensam registermyndighet, som Kungl, Maj:t utser. Betydelsefulla
rättsverkningar knyts till inskrivning i dessa

1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 2

register
av rätt till skepp eller skeppsbygge. På grundval av den nyssnämnda
sjöpantsrättskonventionen revideras reglerna om sjöpanträtt m, m, i fartyg och
fartyg under byggnad. Sjölagens regler om sjöpanträtt i last berörs också av
de föreslagna ändringarna. De nuvarande ålderdomliga sjölagsbestämmelserna om
partrederi moderniseras.

Sjölagsförslaget
för med sig omfattande redaktionella ändringar i sjölagen.

Propositionen
tar vidare upp förslag till sädana ändringar i vissa andra lagar som föranleds
av sjölagsförslaget.

Kungl.
Maj:t föreslås få bestämma när den nya lagstiftningen skall träda i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42

1 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)

dels att 5 a § skall upphöra att gälla,

dels att rubrikema närmast före 276 och 284 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 254263 §§ och 284 § skall betecknas
234 243 §§ respektive 347 §,

dels att 124, 69, 113, 254263, 267284, 305, 314,
336338 §§, nya 235239, 241 och 242 §§, rabrikema tUl 2, 10 och 11 kap. samt
rabrikerna närmast före 267 och 281 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sextiotvå nya paragrafer,
2557, 233, 244253, 264266, 285293 och 348353 §§, samt närmast före 1, 2,
3, 6, 9, 11, 13, 16, 18, 25, 244, 251, 255, 261, 264, 270, 271, 275, 278, 348
och 349 §§ nya rabriker, allt av nedan angivna lydelse,

dels att 4057 §§ skall bUda ett nytt 3 kap. med rubrik av
nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas, närmast före 344 §
rubriken "Atomskada", närmast före 345 § rabriken "Vissa
bestämmelser om sjömän m. m." och närmast före 347 § rabriken
"Preskription av vissa sjöfordringar".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA KAPITLET Om fartyg

Fartygs nationalitet 1§2

Fartyg skall anses såsom Fartyg anses såsom svenskt och

svenskt, när det antingen till minst är berättigat att
föra svensk flagg,

två tredjedelar äges av svenska om det till mer än hälften äges av

undersåtar eller ock tillhör ett svensk medborgare eller svensk

aktiebolag, vars styrelse har sitt juridisk person. Konungen eller,

säte här i riket och består av aktie- efter Konungens bemyndigande,

ägare, de där äro svenska under- sjöfartsverket kan medgiva att an-

såtar. Huvudredare skall alltid nat fartyg, vars drift står under

vara svensk undersåte och bosalt avgörande svenskt inflytande, skall

här i riket. anses såsom svenskt och vara be-

rättigat att föra svensk flagg.

För svenskt fartyg utfärdas nationalitetshandling enligt
bestämmelser, som Konungen meddelar.

' Senaste lydelse av 254 § 1964: 85 260 § 1964: 85 263 §
1964: 85.

Senaste lydelse 1906: 19.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse Fartygsregister

Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv
meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat
fartyg kallas båt.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar
föres i den omfattning Konungen bestämmer ett båtregister. Över skepp under
byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps-
och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som
Konungen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en
inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter Konungens förordnande
får registren föras med användning av automatisk databehandling.

Nuvarande lydelse

2

Över alla svenska fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas
till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och äga en bruttodräktighet
av tjugu registerton eller därutöver, skall föras register, innehållande för
varje sådant fartyg de uppgifter, som prövas nödiga för fartygets säkra
urskiljande, så ock upplysning angående äganderätten till fartyget, beskaffenheten
av inskriven ägares fång samt tiden då fartyget i registret införts eller
förändring i äganderätten inskrivits; skolande, sedan fartyg i registret
antecknats, därom utfärdas, bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall
företes intyg, som utmärker, när, var och av vem fartyget är byggt, eller, där
fartyget varit i utländsk ägo, visas, att utländsk ägares rätt övergått å den,
som till registret anmäles såsom ägare. Vid fartygs införande i registret skall
visst nummer tilldelas fartyget; och må det nummer ej sedermera ändras eller
tillläggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret avförts, däri ånyo
upptaget, behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om förändring i
äganderätten till fartyg, som är i registret infört, men finnes den, vilken
såsom ägare anmäles, ej kunna i sådan egenskap inskrivas, skall ändock i
registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det uppgivna fångets beskaffenhet
samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som blivit i registret infört, må ej därur
avföras i annat fall än då fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes
förstörts, eller enligt 258 § må anses förlorat, eller efter timad skada
förklaras icke vara iståndsättiigt, eller ock upphört att vara svenskt.

» Senaste lyddse 1965: 720.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Vill ägare av svenskt fartyg, som ej på grund av vad här
förut blivit stadgat skall vara i fartygsregistret upptaget, låta det i registret
införas, vare därtill berättigad; och skall, där fartyget varder till
registrering anmält, vad här förut är i avseende å registreringspliktigt
fartyg stadgat äga tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru fartygsregister skall vara
inrättat och registrering ske, meddelas av Konungen.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
den, för vars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande givit eller
utfäst sig att giva varvsägaren eller byggmästaren förskott av penningar eller
byggnadsämnen, äge han, när avhandling därom upprättats, att låta den intagas
i protokollet hos Stockholms tingsrätt. Han njuter sedan förmånsrätt enligt 4
§ andra stycket förmånsrättslagen (1970: 979).

Till
fartyg med dess skrov och styrinrättning hör fast inredning och annan till
stadigvarande bruk för fartyget ägnad utrustning samt sådan reservdel som
varaktigt förvaras ombord, allt i den mån fartyget är försett därmed i
fartygsägarens intresse.

Utrustning
för radiosamband eller navigering räknas dock icke som tillbehör, om den
tillhör annan än fartygsägaren eller annan än denne har rätt därtill på grund
av äganderättsförbehåll eller förvärvsvillkor som är att jämställa därmed.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartygs
ägare åligge att bestämma den ort inom riket, vilken skall vara fartygets
hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är sådant, som jämlikt 2 §
skall införas i fartygsregistret, hos den myndighet, vilken förer registret,
men eljest hos polismyndigheten i den ort, som bestämts till hemort. Angående
hemorten skall för fartyg, vilket bör införas i fartygsrégistret, anteckning
ske å det i 2 §

Bestämmelserna
i 3 § ha motsvarande tillämpning i fråga om fartyg under byggnad. Därvid anses
registrerat skeppsbygge vara försett även med material, maskineri och annan
utrustning som finnes på tillverkarens område och genorn märkning eller på
annat sätt otvetydigt framstår som . avsedd att införlivas med skeppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lyddse 1971: 1047, ' Senaste lydelse
1964: 658,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse omförmälda bevis, men eljest utfärdas särskilt bevis av den myndighet,
hos vilken anmälan skett. Har fartygs ägare underlåtit att göra sådan anmälan,
som nu är sagd, skall hans hemvist anses vara fartygets hemort.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ef må andel i fartyg utan samtliga delägares medgivande
överlåtas till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd av sådan
överlåtelse fartyget skulle upphöra att vara svenskt; sker det, vare
överlåtelsen ogill, även om andelen blivit såld efter utmätning eller under
konkurs.

Får
utländsk man genom arv, testamente eller gifte lott i svenskt fartyg, eller
varder svensk delägare i sådant fartyg främmande makts undersåte, och skulle
tilt följd av fånget eller den timade förändringen fartyget upphora att vara
svenskt, åligge sådan delägare att till svensk undersåte överlåta så stor del
i fartyget, att dess egenskap av svenskt må kunna bevaras. Har icke inom tre
månader, efter det fånget skedde eller förändringen timade, sådan överlåtelse
ägt rum så ock blivit, där fartyget är registrerat, hos vederbörande myndighet
anmäld, men eljest övriga delägare kungjord; äge envar av samma delägare låta
genom utmätningsmannen i fartygets hemort i den ordning, som för försäljning
av utmätt fartyg är föreskriven, för ägarens räkning försälja den lott i
fartyget, som, på sätt ovan är nämnt, kommit i utländsk mans ägo.

Rätt
till tillbehör till fartyg eller fartyg under byggnad får ej ens i förhållande
till fartygets eller byggets ägare göras gällande särskilt.

Överlåtelse
av utrustning, som utgör tillbehör till fartyg eller fartyg under byggnad,
gäller ej i något fall mot tredje man förrän utrustningen skiljes från
fartyget eller bygget så att detta icke längre kan anses vara försett med
utrustningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 a f

Fartyg skall, när det nyttjas ttll

sjöfart, vara sjövärdigt, försett

med erforderliga anordningar till

förebyggande av ohälsa och

' Senaste lydelse 1906: 19.

' Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

olycksfall, bemannat på betryggande sätt, tillräckligt
provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för fartyg,
liv eller gods ej äventyras.

Om
säkerheten på fartyg gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartygs identifiering

6§«

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartyg,
som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättiigt, ej endast när
iståndsättning är omöjlig eller, om iståndsättningen måste äga rum på annan
ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt
att iståndsättas.

Bestämmelser
om besiktning för utrönande av fartygs istånd-sättlighet meddelas i 12 kap.

Skepp,
som införes i skeppsregistret, skall ha namn. Detta bestämmes av ägaren.
Namnet skäll tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej
otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Namnet
får ändras endast om skeppet eller större andel däri än hälften övergår till ny
ägare eller särskilda skäl föreligga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ANDRA KAPITLET

Om redande i fartyg

7 §»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redare
svare, där ej i denna lag annorlunda stadgas, personligen och utan begränsning
för de förpliktelser, han själv eller genom annan ingår eller ådrager sig med
avseende å fartyget.

Svenskt
fartyg skall ha hemort i Sverige. Ägaren bestämmer hemorten.

Har
hemort ej anmälts till registermyndigheten, anses den ort i Sverige där ägaren
har sitt hemvist eller, om han saknar hemvist här eller fartyget äges av
flera, Stockholm vara fartygets hemort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
skada, som av befälhavare, någon av besättningen eller lots genom fel eller
försummelse i tjänsten åstadkommes, vare redaren ansvarig. Samma lag vare, om
eljest skada åstadkommes av någon, som, utan att tillhöra be-

Fartyg,
som införes i skepps-eller båtregistret, skall ha igenkänningssignal. För
skepp utgöres denna av signalbokstäver. Beteckning för fartygs identifiering
skall såvitt möjligt överensstämma med igenkänningssignalen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288). Senaste
lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lyddse 1936: 276 (jfr 1938:
469).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

sättningen, på grund av redares eller befälhavares uppdrag
utför arbete i fartygets tjänst.

Vad
redare sålunda nödgas utgiva äge han söka åter av den, som vållat skadan.

Om
redares frihet från ansvarighet i vissa fall stadgas nedan i 122 och 171173
§§, så ock i lag i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års
internationella konvention rörande konossement.

Föreslagen
lydelse

Konungen meddelar närmare föreskrifter om fartygs
identifiering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartygs skick 9§"

Äro
flera redare i ett fartyg, svare envar för rederiets förbindelser allenast i
förhållande till sin lott i fartyget.

Fartyg skall, när det hålles i drift, vara sjövärdigt,
försett med behövliga anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall,
bemannat på betryggande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så
lastat eller barlastat att säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg finnas särskilda bestämmelser.

10 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

För rederi skall utses en huvudredare.

I sak,
som angår rederiet, må huvudredaren sökas. Är huvudredare ej vald, äge den,
som vill söka rederiet, instämma vilken han vill av redarne att för rederiet
svara.

Fartyg,
som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättiigt, ej endast när
iståndsättning är omöjlig eller, om iståndsättningen måste äga rum på annan
ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt
att iståndsättas.

På
begäran av ägaren skall fartyg, som ej är iståndsättiigt, säljas såsom efter
utmätning för fordran med bästa rätt.

Om
besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet finnas bestämmelser i 12
kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ANDRA KAPITLET

Om skeppsregistrering

Registrering

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

/
förhållande till tredje man äge huvudredaren i kraft av sitt upp-

svenskt
skepp skall vara infört i skeppsregistret. Konungen kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

drag sluta alla avhandlingar och ingå alla förbindelser,
vilka rederirörelsen vanligen medför; han äge sålunda antaga och avsätta befälhavare
samt meddela honom föreskrifter, uppbära medel, som för rederiets räkning
inflyta, ävensom företräda rederiet inför rätta. Utan särskilt bemyndigande
äge huvudredaren icke upplåna penningar i rederiets namn eller sälja eller
förpanta fartyget eller därå taga försäkring.

Har rederiet genom särskild föreskrift inskränkt den
befogenhet, vilken sålunda tillkommer huvudredaren, vare rederiet ej berättigat
att åberopa sådan inskränkning mot tredje man i annat fall, än då denne ej
varit i god tro.

Föreslagen lydelse

dock förordna att skepp, som äges av staten samt är avsett
uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skall vara infört i
registret.

Skepp
under byggnad i Sverige får införas i skeppsbyggnadsregistret. Registrering
får äga rum även innan bygget påbörjats, förutsatt att detta genom byggnadsnummer
och ritning eller annorledes kan identifieras på betryggande sätt.

Skepp registreras under sin igenkänningssignal.
Skeppsbygge registreras under signalbokstäver. Dessa skola tilldelas det
fullbordade skeppet som igenkänningssignal, otn skeppet införes i skeppsregistret.
Tilldelad registerbeteckning får ej ändras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §

Beslut i rederiets angelägenheter må ej av redarne fattas
utan vid allmänt sammanträde, därtill kallelse blivit i tidning inom orten minst
åtta dagar förut kungjord eller annorledes delgivits samtliga redarne.
Utebliver redare från sammanträde, nöje han sig åt de närvarandes beslut.

Vid
omröstning beräknas varje redares röstetal efter den andel, han äger i
fartyget, och gälle såsom beslut vad de säga, vilkas andelar tillsammanstagna
äro de största. Hava vid val av huvudredare två eller flera erhållit röster
för lika andelar vardera, skilje lotten dem emellan, men eljest gälle vid lika
röstetal den mening, huvudredaren omfattar. Beslut, som strider mot gällande
rederiavtal eller angår ämne, vilket faller utom rederiets ändamål, vare ej
gällande utan att det av samtliga redarne biträdes.

Vid sammanträde skall föras protokoll, vilket därefter hos
huvudredaren förvaras. Åv protokollet äge envar redare rätt att taga
avskrift.

Den som
med äganderätt förvärvat skepp, som är registreringspliktigt i hans hand men
ej infört i skeppsregistret, skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet
för registrering. Om förvärvet skett under villkor, som innefattar
äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall anmälan göras inom
en månad från det förbehållet eller villkoret upphörde att gälla.

Ägare
av skepp, som är svenskt och under byggnad, skall anmäla skeppet för
registrering i skeppsregistret inom sex månader från det skeppet blivit
sjösatt. Registermyndigheten kan medgiva uppskov, om särskilda skäl
föreligga.

Skeppsbygge anmäles för registrering av ägaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
lydelse Inskrivning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där ej
tvingande omständigheter hindra, åligge huvudredaren att till överläggning
sammankalla medredarne eller annorledes inhämta deras föreskrift, när viktiga
angelägenheter förekomma, såsom när fråga uppstår om väsentlig förändring med avseende
å den fart, vari fartyget användes, eller betydligare reparation å fartyget.

Förvärv
av skepp eller skeppsbygge inskrives på grundval av registrering enligt 11 §.

Bestämmelserna
i första stycket och 1438 §§ om skepp eller skeppsbygge ha motsvarande tilllämpning
i fråga om andel i sådan egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvudredaren
kan när som helst skiljas från sin befattning genom beslut av redarne i den
ordning, 12 § bestämmer; äger han själv hälften i fartyget eller därutöver, må
domstol på medredares käromål skilja honom från befattningen, om giltiga skäl
därtill äro.

Den som med äganderätt förvärvat skepp eller registrerat
skeppsbygge skall inom tid, som angives i 12 §, söka inskrivning av sin rätt.
Skeppsbygge kan dock i stället anmälas för avregistrering enligt 16 §. Den som
gör registreringsanmälan enligt 12 § anses därmed också söka inskrivning av
sin rätt.

Dödsbo är icke skyldigt att söka inskrivning av sin rätt
till skepp eller registrerat skeppsbygge, som tillhört den avlidne, i annat
fall än när boet överlåter egendomen. Sådan inskrivning skall sökas inom en
månad från överlåtelsen eller, om bouppteckning då ej registrerats, från
registreringen av denna. Make, som vid bodelning tillskiftats skepp eller
registrerat skeppsbygge, är skyldig att .söka inskrivning av sin rätt endast
om egendomen förut tillhörde andra maken,

Den som förvärvat skepp eller skeppsbygge under villkor,
som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, är berättigad
till inskrivning av sin villkorliga äganderätt. Förlorar förvärvaren sin rätt
tdl egendomen på grund av att förbehållet eller villkoret göres gällande, skall
inskrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens
eller överlåtarens rätt till annan, har vad som där säges och i övrigt i detta
kapitel föreskrives om inskrivning av förvärv och verkan därav motsvarande
tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvudredaren skall föra särskild räkenskap över
förvaltningen av rederiets angelägenheter och för denna avgiva redovisning
inför rederiet. Där ej av rederiet annorlunda beslutes, skall redovisning
avgivas för kalenderår, inom en månad efter dess utgång.

16 §

Genom inskrivning i skeppsregistret kan skeppsnamn, som
tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret, på ansökan förbehållas
den som har behov därav. Söka flera på samma inskrivningsdag inskrivning av
förbehåll om skeppsnamn och skilfa sig namnen icke tydligt från varandra, beslutar
registermyndigheten om företräde efter vad som finnes skäligt.

Inskrivning
av förbehåll om skeppsnamn skall avföras ur registret, när skepp registrerats
med det namnet. Detsamma gäller, om den som vunnit inskrivningen eller hans
rättsinnehavare begär det eller om namnet ej inom fem år tagits i bruk för
registrerat skepp.

A vregistrering

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redovisning skall avgivas å sammanträde, därtill redarne
kallats på sätt 12 § bestämmer, och skola vid sammanträdet räkenskaperna till
granskning framläggas.

Vill redare klandra redovisning, göre det genom stämning
inom sex månader efter det redovisningen avgavs; försittes den tid, have han
sin rätt till klander förlorat, utan så är att huvudredaren förfarit
svikligen.

" Senaste lyddse 1936: 276 (jfr 1938:

Registrerat skepp skall avregistreras, om det

1.
förolyckats,
upphuggits eller eljest förstörts;

2.
försvunnit
eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader;

3.
upphört
att vara svenskt; eller

4.
på grund
av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att
ändring inträtt, finnes ej utgöra skepp.

Registrerat skeppsbygge skall avregistreras, om det såsom
skepp överföres till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avregistrering.
Härjämte har första

469).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42

Nuvarande lydelse

12

Föreslagen lydelse

stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbygge.

I fall
som avses i första stycket eller andra stycket andra punkten åligger det
ägaren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla egendomen för
avregistrering. Har skepp till följd av överlåtelse upphört att vara svenskt,
svarar förutvarande ägaren fämte förvärvaren för att anmälan göres.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till
bestridande av de utgifter, sont av rederirörelsen påkallas, åligge envar
redare att i mån av behov bidraga i förhållande till sin andel i fartyget.
Försummar redare att vid anfordran erlägga beslutet bidrag och varder detta av
huvudredaren eller annan redare förskjutet, vare den försumlige skyldig att å
förskjutna beloppet erlägga ränta efter åtta procent om året, tills betalning
sker,, ävensom ersätta kostnaden för den försäkring, som förskottsgivaren må
hava tagit till sin säkerhet. Borgenären njute för sin fordran panträtt i den
försumliges andel i fartyget och förmånsrätt till betalning enligt 4 § tredje
stycket förmånsrättslagen (1970:979). Han äger dessutom, i avräkning å sin
fordran, i den försumliges ställe uppbära den utdelning, som på dennes andel
belöper.

Den här stadgade panträtt och förmånsrätt upphör, därest
icke genom stämning betalning sökes inom ett år efter det fordringen uppkom.

Äges skepp, som skall avregistreras enligt 16 § första
stycket 3, av flera och kan skeppet bevaras som svenskt genom att delägare
gentemot meddelägare utövar rätt som avses i 52 eller 55 §, får det ej avföras
ur skeppsregistret så länge sådan rätt kan utövas. Bevaras skeppet som
svenskt, skall det ej avföras ur registret utan i stället det förvärv inskrivas
som föranlett anmälan för avregistrering.

Gäller inteckning i skepp eller skeppsbygge, som skall
avregistreras, får egendomen ej avföras ur registret förrän borgenär, för vars
fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, med ingivande av
pantbrevet skriftligen samtyckt till åtgärden.

Skeppsbygge får dock avregistreras för att överföras till
skeppsregistret utan samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av
skepp enligt 16 § första stycket 4 eller av skeppsbygge enligt 16 § andra
stycket andra punkten fordras ej heller samtycke av inteckningsborgenär, om
borgenären underlåter att söka betalning ur egendomen inom en månad från det
registermyndigheten underrättat honom om avregistreringsgruuden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1970: 983,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Verkan av registrering och inskrivning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutes
ny resa eller reparation av fartyget efter slutad resa, äge redare, som ej
deltagit i beslutet, utan lösen avstå sin lott i fartyget till övriga redare
och därmed bliva befriad från gäldande av tillskott för beslutets
verkställande. Den, som vill sålunda avstå sin lott i fartyget, göre därom
skriftlig anmälan hos huvudredaren inom tre dagar efter det beslutet fattades
eller, om han då icke var tillstädes, efter det han erhöll del av beslutet.
Den avträdda lotten skall fördelas mellan övriga redare efter förhållandet
mellan deras andelar i fartyget.

Är å
den avträdda lotten tagen försäkring, gällande för tiden efter dess
avträdande, vare övriga redare förbundna att mot försäkringens övertagande, en
för alla och alla för en, gälda motsvarande andel av premien.

Utan
hinder av att registrering eller inskrivning ägt rum får prövas huruvida
registrerad egendom är av den beskaffenhet som förutsattes för åtgärden.

Fråga
huruvida förvärv, som ligger till grund för inskrivning eller avregistrering,
är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huruvida åtgärden av annat skäl
kränker någons rätt får prövas utan hinder av inskrivningen eller
av-registreringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vinst
och förlust, som av rederirörelsen uppkommer, skall fördelas å redarne i
förhållande till envars andel i fartyget.

Finnes
enligt avgiven redovisning överskott, skall detta till redarne utdelas i den
mån, sådant kan ske utan hinder för nödiga utgifters bestridande.

Har skepp
eller skeppsbygge överlåtits och har inskrivning sökts för förvärvet, får
egendomen efter utgången av den inskrivningsdag då ansökningen gjordes icke
tagas i anspråk för annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad med
panträtt eller reten-tionsrätt i egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej må
rederi brytas därföre att lott i fartyget genom arv, köp eller annorledes
övergår till annan man, eller att redare förklaras omyndig eller försättes i
konkurs.

Varder
fartygslott av ägaren såld till annan än medredare, vare övriga delägare, en
eller flera, såframt icke försäljningen skett å offentlig auktion, berättigade
att mot de vid försäljningen betinga-

Har
skepp eller skeppsbygge förvärvats genom överlåtelse från någon som icke var
rätt ägare, skall förvärvet dock gälla, om överlåtarens åtkomst var inskriven
när egendomen överläts och om förvärvaren sökt inskrivning och därvid varken
insett eller bort inse att överlåtaren ej var rätt ägare. Vad som nu sagts har
motsvarande tilllämpning i fråga om förvärv ge-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

de villkor, sedan desamma, där medredaren det äskar,
blivit av sälfaren och köparen inför domstol med ed fästa, av köparen till sig
lösa fartygslotten; åliggande det den eller dem, som lösa vilja, att inom
fforton dagar efter erhållen kunskap om försäljningen giva det köparen till
känna vid lösningsrättens förlust. Äro de, som lösa vilja, flera, äge därtill
rätt i förhållande till den andel, vardera i fartyget äger.

Föreslagen lydelse

nom överlåtelse från någon som var rätt ägare men på grund
av förvärvsvillkor saknade rätt att förfoga över egendomen genom överlåtelsen.

Godtrosförvärv inträder dock ej, om samma inskrivningsdag
som inskrivning sökes för förvärvet ärende upptages om inskrivning eller annan
införing i registret av omständighet varav bristen i överlåtarens
förfoganderätt beror eller om anteckning i registret att talan väckts om
hävning eller återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna.

Om förvärv genom exekutiv försäljning finnas särskilda
bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överlåter
redare sin lott i fartyget till annan man, inträder nye ägaren strax i en
redares alla rättigheter och förpliktelser mot medredarne. Vad rederiet,
förrän överlåtelsen skedde, lagligen gjort och beslutit vare jämväl mot nye
ägaren gällande; häftar överlåtaren för oguldet tillskott till rederirörelsen,
äge medredare jämväl mot nye ägaren rätt att avräkna sådan fordran å den
utdelning, som belöper å den överlåtna lotten i fartyget. I förhållande till
tredje man svare nye ägaren såsom redare för de förbindelser, rederiet ingår
efter det överlåtelsen skett.

Det
åligger överlåtaren att hos huvudredaren eller hos samtliga medredarne göra
anmälan om överlåtelsen och tillika styrka, att denna blivit av nye ägaren godkänd;
innan sådan anmälan skett, äge överlåtaren icke mot medredarne åberopa den
skedda överlåtelsen till sitt fredande från ansvarighet. Mot tredje man må
överlåtelsen icke åberopas i annat fall, än då denne icke varit i god tro.

Talan
om bättre rätt till skepp eller skeppsbygge kan med laga verkan riktas mot den
för vars förvärv inskrivning senast beviljats eller sökts, även om denne före
talans väckande överlåtit egendomen till annan. Den till vilken överlåtelse
skett har i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under
rättegången.

Första
stycket har motsvarande tillämpning, när någon vill söka betalning ur skepp
eller skeppsbygge för fordran som är förenad rned panträtt eller
retentionsrätt i egendomen. Om tvist angående äganderätten är antecknad i registret,
kan talan om betalning i stället riktas mot den som innehar skeppet eller
bygget med äganderättsanspråk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Är fartyget infört i fartygsregistret, skall, efter det
anmälan om överlåtelsen skett hos den myndighet, vilken förer registret, samma
myndighet ofördröjligen låta i allmänna tidningarna kungöra överlåtelsen.
Sedan sådant kungörande skett, skall överlåtelsen anses hava kommit till
tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken haft
eller bort hava kunskap därom.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

De redare, vilka tillsammans äga mer än hälften i
fartyget, må besluta, att fartyget skall försäljas och rederiet förty upplösas.

Där någon redare det yrkar, skall rederiet upplösas:

1. om fartyget till följd av för

ändring i de förhållanden, 1 §

omförmäler, utan redarens åt

gärd eller samtycke upphört att

vara svenskt och på grund därav

blivit avfört ur fartygsregistret;

2. om huvudredare blivit ge

nom domstols beslut skild från

befattningen, såsom i 14 § sägs;

eller

3. om redaren kan visa, att re

deriet förvaltas på sådant sätt, att

hans rätt därigenom kränkes.

Rättsverkan som sökt eller be-vilfad inskrivning
medför enligt

19 och
20 §§ består även efter av

registrering.

Rättsverkan
som ansökan om inskrivning medför enligt 19 och

20 §§
förfaller, om ansökningen

avslås.

Vad som
föreskrives i 1921 §§ samt förut i denna paragraf om rättsverkan av
inskrivningsansökan har motsvarande tillämpning i fråga om anmälan för
avregistrering med anledning av förvärv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §

Redare, som har större del i fartyget än hälften,
äger övertaga fartygets förande, om han är behörig därtill. Kan
överenskommel-

" Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288). "
Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Vid
upplösning av rederi skall fartygets försäljning ske på offentlig auktion.
Kunna redarna ej enas om orten där auktionen skall äga rum eller om vUlkoren
för försäljningen, avgöres tvisten av tre skiljemän enligt bestämmelserna i
lagen om skiljemän.

Införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall,
efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses
känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro
rörande omständighet som införingen avser.

15

Har äganderätt till fartyg, som är registrerat i främmande
stat, eller till fartyg under byggnad i främmande stat inskrivits i regis-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse se ej träffas om lönevillkoren, fastställas dessa av tre skiljemän enligt
bestämmelserna i lagen om skiljemän.

Om den
som har större del i fartyget än hälften är befälhavare, skall rätten på annan
delägares talan skilja honom från befattningen, om giltiga skäl föreligga.

Föreslagen
lydelse ter i den staten i enlighet med dess lag, skall rätten gälla i Sverige
med den verkan som inskrivningen medför enligt lagen i den främmande staten.

Registrerings- och inskrivningsförfarandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 pe

Registerärenden äro ärenden om

1.
registrering
eller avregistrering av skepp eller skeppsbygge;

2.
inskrivning
av förvärv av skepp eller skeppsbygge;

3. inteckning i skepp eller

skeppsbygge;

4. inskrivning av förbehåll om

skeppsnamn;

5. annan införing i skepps-

eller skeppsbyggnadsregistret, som

sker på grund av föreskrift i lag

eller annan författning.

Registerärende upptages på inskrivningsdag. Sådan hålles
till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som ej
utgör helgdag. Lika med helgdag anses midsommarafton och julafton. Anmälan
eller ansökan, som inkommer efter angivna klockslag, anses gjord påföljande
inskrivningsdag.

Om behandlingen av registerärende gälla bestämmelserna om
tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Konungen
meddelar närmare föreskrifter om registrerings- och inskriv ningsförf äran
det.

26 J"

Hos registermyndigheten föres dagbok över registerärenden.
Handlingar i sådana ärenden sammanföras i akter.

Har sökanden eller annan läm-

" Förutvarande 25 § upphävd genom 1922: 271.

" Förutvarande 26 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse för
ärendets prövning eller har särskild utredning verkställts i ärendet, skall
anteckning därom göras i dagboken eller akten. I dagboken eller akten skola
även upptagas kallelser, förelägganden och andra beslut, som ej skola införas
i registret.

Vite, som registermyndigheten förelägger med stöd av denna
lag, får bestämmas till högre belopp än som annars gäller. Vite utdömes av
myndigheten.

27 Jis

Beslut, som innebär att anmälan eller ansökan i
registerärende bifalles, avslås eller förklaras förfallen eller att ärendet
uppskjutes, skall införas i registret. Innebär beslutet att anmälan eller
ansökan ej bifalles, skola skälen för beslutet antecknas i dagboken eller
akten.

Beslut, som skall införas i registret, meddelas genom
sådan införing och skall anses ha det innehåll som framgår av registret.

28 Ji»

Har beslut i registerärende gått emot sökanden eller annan
som hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet. Om beslut,
varigenom förvärv inskrivits, skall den som dessförinnan senast var inskriven
som ägare alltid underrättas.

1 underrättelse enligt första stycket skola angivas de
skäl för beslutet som antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill
fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga.

29 §-0

Talan mot beslut i registerärende föres i hovrätten.
Besvärsinla-

'' Förutvarande 27 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). " Förutvarande 28 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). °-°
Förutvarande 29 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

2 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gan skall ingivas till registermyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slutligt beslut fyra veckor
från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut, som införts i registret, skola
antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft,
skall anteckning göras om beslutets innehåll.

30 P

Anmälan eller ansökan i registerärende skall göras
skriftligen, om icke fångeshandling eller annan tjänlig handling företes.

Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla
skepp för registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistrering
eller att söka inskrivning av förvärv av sådan egendom, skall
registermyndigheten förelägga den försumlige att fullgöra skyldigheten. I
föreläggande får vite utsättas. Föreligger i fråga om registrerat skepp eller
skeppsbygge sådant förhållande att avregistrering skall ske enligt 16 §, får
registermyndigheten självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.

Är bifall till ansökan om inskrivning av förvärv beroende
av att föregående ägare gör registreringsanmälan eller inskrivningsansökan,
får förvärvaren fullgöra det på den föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig
att tillhandahålla de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar.

31 22

Finnes anmälan eller ansökan i registerärende ej omedelbart
böra avslås enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till viss senare inskrivningsdag,
om det är nödvändigt för utredningen.

Uppskjutes
ärendet, får sökan-

" Förutvarande 30 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). " Förutvarande 31 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den föreläggas att förebringa den utredning som fordras
eller att infinna sig personligen eller genom ombud hos registermyndigheten.
Även annan än sökanden får höras och kan föreläggas sådan inställelse. I
föreläggande får vite utsättas. Efterkommer sökanden ej föreläggande, kan hans
anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.

Registerärende får vidare uppskjutas till senare
inskrivningsdag, om ärendet med hänsyn till beskaffenhet eller omfattning ej
lämpligen kan företagas till omedelbar prövning. Ärende som uppskjutits på
sådan grund skall upptagas till prövning senast andra inskrivningsdagen efter
den inskrivningsdag då ansökningen gjordes.

32 P Förekommer anledning antaga, att förvärv som åberopas
i registerärende är ogiltigt eller på annan grund icke kan göras gällande
eller att åtgärd som anmälan eller ansökan avser eljest skulle kränka någons
rätt, skall den vars rätt beröres givas tillfälle att yttra sig. Detsamma
gäller, om ovisshet råder i fråga om förvärvsvillkor.

Grundas förvärv, som åberopas i registerärende, på
testamente, dom eller förrättning, som ännu icke vunnit laga kraft eller pågår
rättegång om hävning eller återgång av förvärv av den egendom ärendet angår
eller om bättre rätt till denna, skall ärendet uppskjutas till dess saken
slutligt avgjorts.

Är i annat fall sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas
att inom viss tid väcka talan vid domstol. Efterkommes icke föreläggandet,
kan hans anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Erinran om detta skall
intagas i föreläggandet.

" Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288).

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 P Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering
eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1.
bestämmelsen
i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.
egendomen
ej kan registreras enligt 11 §;

3.
sökanden
ej styrker sitt förvärv;

4.
vad
angår registrerat skepp eller skeppsbygge, fångesmannens rätt ej är inskriven
och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5.
åberopad
överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor
gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlåtarens
åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet,
villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som
ansökningen göres;

6.
egendomen
av överlåtaren tidigare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var
inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning
samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.
före
utgången av den inskrivningsdag då ansökningen göres egendomen blivit föremål
för kvarstad eller skingringsförbud till säkerhet för anspråk mot överlåtaren
eller denne försatts i konkurs;

8.
egendomen
sålts exekutivt till annan än sökanden; eller

9.
det är
uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras
gällande.

34 §25 Ansökan enligt 14 § att inskrivning av villkorlig
äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om

" Förutvarande 33 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). " Förutvarande 34 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämmelsen i 30 § första stycket ef iakttagits eller det
ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregistrering
eller ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret
skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller
förutsättningarna för den begärda åtgärden enligt tillämpliga bestämmelser i
1517 §§ icke föreligga.

35 P

Har utländskt skepp blivit svenskt, får det införas i
skeppsregistret endast om det visas att skeppet ej är infört i motsvarande
register i sitt förutvarande hemland eller att det kommer att avföras ur
sådant register den dag det registreras här i landet eller eljest med verkan
från den dagen.

Var skeppet nybyggt utomlands, skall dessutom visas att
rätt till skeppet ej är inskriven i skeppsbyggnadsregister i den främmande
staten eller att sådan rätt kommer att avföras den dag skeppet registreras här
i landet eller eljest med verkan från den dagen. Vad som nu sagts har
motsvarande tilllämpning i fråga om införing i det svenska
skeppsbyggnadsregistret av skepp under byggnad, som förvärvats från utlandet.

36 P-'

, Om skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att
registreras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall
avföras ur registret den dag den införes i det utländska registret.
Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registreringen.

=« Förutvarande 35 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). " Förutvarande 36 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §28

Finnes vid inskrivning av förvärv av skepp eller
skeppsbygge eller rätt därtill att förvärvet beror av villkor, som innefattar
äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall även vUlkoret
inskrivas.

Finnes vid inskrivningen eller därefter att förvärvet är
förenat med annat villkor, som inskränker förvärvarens rätt att överlåta
egendomen eller att söka inteckning eller upplåta panträtt däri, eller att
hans behörighet i sådant avseende är inskränkt genom annans rätt att nyttja
egendomen på grund av testamente, skall detta antecknas i registret.

38 P»

I skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall antecknas,
när

1.
talan
väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller
skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom eller eljest i fråga, som
angår inskrivning;

2.
mål som
avses under 1 avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft;

3.
ägare av
registrerat skepp eller skeppsbygge försatts i konkurs;

4.
registrerat
skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt till sådan egendom blivit
föremål för kvarstad, skingringsförbud eller utmätning eller sålts exekutivt;

5. beslut som avses under

3 eller 4 om konkurs, kvarstad,

skingringsförbud eller utmätning

upphävts eller återgått eller fråga

om exekutiv försäljning av re

gistrerat skepp eller skeppsbygge

eller inskriven rätt till sådan egen

dom eljest förfallit;

6. skepp eller skeppsbygge skall

avregistreras enligt någon i 16 §

angiven grund men hinder mot

avregistreringen möter enligt 17 §;

2' Förutvarande 37 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). " Förutvarande 38 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. enligt 36 § beslut meddelats att skepp eller
skeppsbygge skall avföras ur registret den dag registrering äger rum
utomlands.

Är eljest i lag eller annan författning föreskrivet att
visst förhållande skah antecknas i skepps-eller skeppsbyggnadsregistret, skall
det gälla.

Anteckning i skeppsbyggnadsregistret skall överföras till
skeppsregistret, om bygget överföres dit såsom skepp. Registeranteckning skall
avföras, om den uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.

39 po Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret
finnes innehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt
förbiseende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande
tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan
rättelse bli till förfång för ägare eUer för innehavare av pantbrev på grund
av inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas
efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som
beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 351 §.

Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret.
Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. Beslutet skall snarast
möjligt anmärkas på bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den
tidigare införingen. Det åligger den som innehar sådan handling att på
anmodan tillhandahålla denna. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får
vite utsättas. Talan mot beslut enligt denna paragraf får föras även av myndighet
som avses i 351 §.

»» Förutvarande 39 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288).

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

TREDJE KAPITLET Om partrederiäi

40 P-

Partrederi föreligger, om flera

överenskommit att under delad ansvarighet gemensamt driva
sjöfart med eget fartyg. Anmälan om partrederiavtal kan göras hos registermyndigheten,
som har att ofördröjligen kungöra anmälningen. Närmare föreskrifter om anmälnings-
och kungörelseförfarandet meddelas av Konungen.

För de förpliktelser som uppkomma för partrederiet sedan
rederiavtalet anmälts till registermyndigheten svarar varje redare endast i
förhållande till sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större
ansvarighet. För dessförinnan uppkomna rederiförpliktelser svara redarna
solidariskt.

I fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter
tillämpas bestämmelserna i 4157 §§ i den mån annat ej avtalats.

41 ps

För partrederi kan väljas en huvudredare. Till
huvudredare får utses här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk
medborgare eller svensk juridisk person.

42 P

Huvudredaren är behörig att på

samtliga redares vägnar företaga de rättshandlingar
rederirörelsen vanligen medför, att väcka och utföra talan i sak som rör
rederiet samt att i övrigt företräda redarna inför domstol eller annan myndighet
i sådan sak. Utan särskUt bemyndigande får huvudredaren ej överlåta fartyget
eller upplåta panträtt däri eller bortfrakta fartyget för längre tid än ett
år.

'' Förutvarande rubrik till 3 kap, upphävd genom 1967: 48
(jfr 1967: 288), - Förutvarande 40 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),
Förutvarande 41 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), " Förutvarande
42 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är huvudredare ej vald, kan vilken som helst av redarna
sökas att svara även för de övriga i sak som rör rederiet.

43 35

Huvudredaren skall på lämpligt

sätt hålla redarna underrättade om rederiets verksamhet.
Han skall rådföra sig med dem i alla viktiga angelägenheter.

44 pe

Beslut i partrederiets angelägenheter fattås vid allmänt
sammanträde, till vilket var och en av redarna kallats minst en vecka i förväg
genom rekommenderat brev eller telegram eller telexmeddelande under sin senast
kända adress. Kallelsen skall innehålla upplysning om vad som skall behandlas
på sammanträdet.

AUmänt sammanträde fordras icke för beslut, som samtliga
redare biträda eller som är så brådskande att det ej kan anstå till dess
sådant sammanträde kan hållas.

45 p-'

På redares begäran skall protokoll föras över vad som
förekommer av vikt vid allmänt sammanträde. Redare, som uteblivit från
allmänt sammanträde eller eljest ej deltagit i beslut, skall underrättas om vad
som beslutats.

46 P»

Vid omröstning räknas varje redares röstetal efter hans
andel i fartyget. Om annat icke följer av tredje stycket, gäller som beslut den
mening som fått det högsta röstetalet. Vid lika röstetal gäller den mening
huvudredaren biträder. Val av huvudredare skall dock avgöras genom lottning,
om flera fått lika röstetal.

Förutvarande 43 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),
" Förutvarande 44 § upphävd genom 1922: 271, " Förutvarande 45 §
upphävd genom 1922: 271. " Förutvarande 46 § upphävd genom. 1922: 271.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:
42 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut vid aUmänt sammanträde är bindande för redare, som
uteblivit från sammanträdet.

Beslut, som fattats i annan ordning än vid allmänt
sammanträde eller som innebär att rederiet skall upplösas, gäller endast om det
biträdes av redare, som tillsammans äga mer än hälften i fartyget. Beslut,
som strider mot rederiavtalet eller eljest mot rederiets ändamål och ej avser
rederiets upplösning, gäller endast om samtliga redare äro ense._

47 § Huvudredaren kan när som helst skUjas från sitt
uppdrag genom beslut enligt 44 och 46 §§. Huvudredare, som själv äger minst
hälften i fartyget, kan på medredares talan av domstol skUjas från uppdraget,
om giltig anledning föreligger.

48 P»

Huvudredaren svarar för att re

deriets bokföring fullgöres enligt

lag och annan författning. Han

skall redovisa inför redarna för

sin förvaltning av rederiets ange

lägenheter. Redovisning skall avse

kalenderår och avgivas inom två

månader efter årets utgång.

Redovisning skall avgivas skriftligen till varje redare.
För granskning av redovisning har redare rätt att taga del av rederiets räkenskapshandlingar.

VUl redare klandra redovisning, skall han väcka talan vid
domstol inom sex månader från det han fick del av den. Redare, som försummar
det, har förlorat sin rätt till klander, om icke huvudredaren förfarit
svikligt.

49 po

Till utgifterna för rederiets verksamhet skall varje
redare bidraga i förhållande till sin andel i farty-

" Förutvarande 48 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). " Förutvarande 49 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

get. Underlåter redare att på anfordran betala sitt
bidrag till beslutad utgift och lägger huvudredaren eller annan redare ut beloppet,
skall den försumlige betala årlig ränta på det förskotte-rade beloppet efter
det av riksbanken tillämpade diskontot ökat med fyra procent, dock lägst sex
procent.

50 P

Vinst och förlust av rederiets verksamhet fördelas mellan
redarna i förhållande till deras andelar. Överskott, som icke behöves för
rederiets utgifter, skall utdelas.

Den som enligt 49 § förskotterat bidrag för annan har rätt
att i avräkning på sin fordran lyfta utdelning, som belöper på dennes andel.

51 P"

Övergår andel i fartyget till annan, skall förvärvaren
eller hans fångesman ofördröfligen underrätta huvudredaren och övriga redare
härom.

Har redare blivit medborgare i främmande stat, skall han
ofördröjligen underrätta huvudredaren och övriga redare härom.

52 p-i

Redare har rätt att lösa till sig andel i fartyget, som på
annat sätt än genom förvärv vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion
övergått till annan än medredare. Lösningsrätt gäller dock icke mot medredares
make, avkomling eller avkomlings make. Redare som vill utöva lösningsrätt skall
meddela förvärvaren det inom en månad från det han underrättats om förvärvet.
Försummas det, är lösningsrätten förfallen.

Göra
flera redare lösningsrätt

" Förutvarande 50 § upphävd genom 1936: 276 (jfr
1938: 469). '"- Förutvarande 51 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469).
" Förtuvarande 52 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gällande, skall den utövas i förhållande till deras
andelar.

Lösen skall givas för den övergångna andelens fulla
värde. Tvist om löseskillingens storlek avgöres enligt lagen (1929:145) om
skUje-rnän.

53 pi

Redare, vars andel i fartyget övergått till annan, blir
icke fri från ansvarighet gentemot övriga redare för de förpliktelser han hade
vid övergången. Ej heller blir han fri från ansvarighet mot dem för därefter
uppkommande rederiförpliktelser förrän huvudredaren eller samtliga redare
underrättats om förvärvet.

Andelens förvärvare inträder i förhållande till övriga
redare genast i en redares alla rättigheter och skyldigheter. Han är på samma
sätt som sin fångesman bunden av de beslut och åtgärder som träffats före
övergången. De övriga redarna kunna från hans utdelning avräkna sådan fordran
på bidrag till rederiets verksamhet som gäller mot fångesmannen.

Den nye redaren svarar i förhållande till tredje man
endast för de rederiförpliktelser som uppkomma efter andelsövergången. Innan
inskrivning sökts för förvärvet eller anmälan eljest gjorts om detta svarar
även hans fångesman för dylika rederiförpliktelser i förhållande till tredje
man, som varken känt till eller bort känna till andelsövergången.
Bestämmelserna i 40 § första stycket andra och tredje punkterna ha motsvarande
tUlämpning.

54 P'

Om ej annat följer av 55 §, skall rederiet upplösas sex
månader efter det redare hos medredarna begärt det.

" Förutvarande 53 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). " Förutvarande 54 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På begäran av redare skall rederiet omedelbart upplösas,
om

1.
fartyget
utan redarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt och lösningsrätt
icke kan utövas enligt 52 §;

2.
huvudredaren
skilts från sitt uppdrag genom domstols förordnande;

3.
medredare
är ur stånd att fullgöra sina förpliktelser såsom redare; eller

4.
rederiet
förvaltas på sådant sätt att redarens rätt kränkes.

55 pe

Redare har rätt att lösa ut medredare, som enligt 54 §
första stycket begärt att rederiet skall upplösas eller till vilken
upplösningsgrund enligt 54 § andra stycket hänför sig. Den som vill utöva utlösningsrätt
skall meddela medredaren det inom en månad från det han fick del av dennes
begäran om upplösning enligt 54 § första stycket eller kännedom om att
upplösningsgrund enligt samma paragraf andra stycket inträtt. Försummas det,
är utlösningsrätten förfallen.

Bestämmelserna i 52 § andra och tredje styckena ha
motsvarande tillämpning.

56 P'

Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas.

Enas ej redarna om försäljningsorten, bestämmes den av
god man, som utses enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Enas de ej om
sättet för försäljningen, skall denna ske på offentlig auktion. Därvid har
lagen om samäganderätt tillämpning, om försäljningen skall äga rum i Sverige.

När lagen om samäganderätt tUlämpas enligt andra stycket,
skall tingsrätten i fartygets hemort vara laga domstol.

" Förutvarande 55 § upphävd genom 1936: 276 (jfr
1938: 469).' *' Förutvarande 56 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469).
" Förutvarande 57 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469).

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 P Den som har större andel i fartyget än hälften har
rätt att inträda som fartygets befälhavare, om han är behörig därtill. Tvist
om lönevillkoren skall avgöras enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

Om den som har större del i fartyget än hälften är
befälhavare, skall rätten på annan delägares talan skilja honom från befattningen,
om giltig anledning föreligger.

FJÄRDE KAPITLET Om fartygs befälhavare

69 §«

Om fartyg, som enligt vad Om fartyg av utländsk myndig-

skeppshandlingarna utvisa är in- het belägges med kvarstad
eller ut-

tecknat för fordran, på utländsk mätes, skall befälhavaren ofördröj-

ort tages i mät eller belägges med ligen underrätta närmaste svenske

kvarstad för fordran, skall befäl- konsul i den främmande staten

havaren ofördröjligen underrätta och, i fråga om skepp, register

kända inteckningshavare om ut- myndigheten. Såvitt möjligt skall

mätningen eller kvarstaden. därjämte till registermyndigheten

snarast översändas den utländska myndighetens bevis om
åtgärden.

Bevis om inteckningsåtgärd bör Första stycket har motsvarande

fogas vid skeppshandlingarna. När- tillämpning, när
kvarstaden eller mare bestämmelser härom med- utmätningen häves.
delas av Konungen.

FEMTE KAPITLET Om befraktning

113 §50

Bortfraktaren vare ej pliktig att utlämna godset, innan
lastemotlaga-ren guldit de i 112 § omförmälda fordringar ävensom ersättning för
överliggetid och annat uppehåU vid lossningen, sä ock haveribidrag samt annan
fordran, för vilken godset mä häfta, eller ock i allmänt förvar eller hos enskild
man, som av bortfraktaren godkännes, nedsatt fordringsbeloppet att av
bortfraktaren lyftas efter godsets avlämnande.

För ännu icke fastställda haveribidrag må gods ej
kvarhållas, om lastemottagaren för dem ställer säkerhet.

Tages inlastat gods i mät, må Tages inlastat gods i mät, må

det ej lossas under andra vUlkor än det ej lossas under andra villkor än

befraktaren ägt utbekomma det- befraktaren ägt utbekomma det

samma; varder godset utmätnings- samma.

vis sålt, gälle vad i 277 § stadgas.

" Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). '"
Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

TIONDE KAPITLET

Om redares ansvarighet

233 pi Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren,
medlem av besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten.
Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens
eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har han rätt att söka åter av
den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet
finnas, utom i detta kapitel, i 122 och 171173 §§ samt i lagen (1936: 277) i
anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention
rörande konossement.

235 P2 Är ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill
ett belopp beräknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock
minst etthundrafemtiotusen francs. Inträffar skada å person, höjes ansvarighetsgränsen
i vad avser sådan skada med tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst
sexhundratrettiotusen francs.

Ansvarighetsgränsen gäller beträffande fordringar, vilka
uppkommit på grund av en och samma händelse.

Med dräktighet avses nettodräk-tigheten, för maskindrivet
fartyg ökad med det maskinrum som vid bestämmandet av nettodräktighe-ten
dragits från bruttodräktigheten. Vad som förstås med franc bestämmes i 348 §.

" Förutvarande 233 § upphävd genom 1927: 78. "
Förutvarande 235 § upphävd genom 1927: 78.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

236 p3

Fordringar på grund av skada å

person skola i första hand tiUgodoses med det
ansvarighetsbelopp som avses i 235 § första stycket andra punkten. Förslår ej
detta, skall återstoden av fordringarna tUlsammans med övriga fordringar tUlgodoses
ur det belopp som avses i samma stycke första punkten.

Fördelningen av ansvarighetsbelopp skall ske i
förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf,
skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och
fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighetsbeloppet, såvitt
fordringen kunnat här i riket göras gällande mot redaren. Visar redaren att
han, oaktat krav ännu ej skett, framdeles har att betala fordran som avses i
denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördelningen.

237 p'

Kvarstad eller annan handräck

ning för fordran, beträffande vil

ken ansvarigheten är begränsad,

skall vägras och beviljad sådan åt

gärd skall hävas, om redaren inom

riket hos rätlen eller överexekutor

städer säkerhet för fulla ansvarig

hetsbeloppet enligt 235 § jämte ett

av myndigheten bestämt tillägg för

ränta och kostnader i saken. Sä

kerheten må åberopas gentemot

alla borgenärer, för vUkas ford

ringar gäller begränsning till sam

ma ansvarighetsbelopp, och skall

anses vara ställd till förmån för

alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i
första stycket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för

" Förutvarande 236 § upphävd genom 1927: 78. "
Förutvarande 237 § upphävd genom 1927: 78.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga
tillämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller
andra stycket sägs, skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för
fordran som avses med den fulla säkerheten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande
tUlämpning, om säkerheten ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland
eller Norge.

238 P5 Kvarstad eller annan handräckning för fordran,
beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan
åtgärd hävas, om redaren visar att han, innan åtgärden genomförts, utom riket
ställt betryggande och för borgenären tillgänglig säkerhet för fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 235 § i någon av följande hamnar:

1.
den hamn
där den händelse inträffat vara fordringen grundas eller, om händelsen ej ägt
rum i hamn, den första hamn som fartyget anlöpt efter händelsen;

2.
landsättningshamnen,
om fordringen avser skada å person;

3.
lossningshamnen,
om fordringen avser skada å last.

Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i
annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till omständigheterna,
huruvida handräckningsåtgärd, som nu sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra styckena är stadgat gäller även om
den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighetsbeloppet
enligt 235 § men redaren inom riket hos rätten eller överexekutor ställer
betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av

»» Förutvarande 238 § upphävd genom 1927: 78. 3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 42

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätten eller överexekutor bestämt tUlägg för ränta och
kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av
handräckningsåtgärd skall äga motsvarande tilllämpning i fråga om frigivande
av säkerhet, som ställts inom riket till befrielse från handräckningsåtgärd.

239 pe Tvist om beräkning av belopp, vartill redares
ansvarighet är begränsad enligt 235 §, eller om för-dehiingen av
ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande
genom dispasch.

I fråga om dispasch enligt första stycket gälla i
tillämpliga delar bestämmelserna i 7 kap. om gene-räldispasch. Bestämmelse som
avser haveridelägare gäller därvid i stället sakägare.

Kostnaden för dispaschen ersattes av redaren, om icke
borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest
särskilda skäl föranleda annat.

241 p-!

Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av redares
ansvarighet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar
fartygets ägare, som ej är redare, eller den som i egenskap av befraktare eller
eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.

Detsamma gäller ansvarighet vUken åvilar befälhavare eller
medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos redaren,
ägaren eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets
drift i redarens ställe, såframt ansvarigheten uppkommit i tjänsten. Sådan
ansvarighet rim begränsas, oaktat den upp-

" Förutvarande 239 § upphävd genom 1927: 78. "
Förutvarande 241 § upphävd genom 1927: 78.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommit på grund av fel eller försummelse.

Det sammanlagda belopp, till vilket redare och övriga i
denna paragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för fordringar,
som uppkommit på grund ' av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 235 §.

242 ps Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning,
när begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk myndighet.

Beträffande ansvarighet som avses i 234 § 1 mom. andra
stycket första punkten skall dock frågan, huruvida och till vilket belopp ansvarigheten
är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för tjänsteavtalet, om
tjänsteavtalet regleras av lägen i annan stat, som är ansluten till 1957 års
internationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare
av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

ELFTE KAPITLET

Om sjöpanträtt och skeppshypotek

/ Sjöpanträtt

Sjöpanträtt i fartyg 244 po ' Sjöpanträtt i fartyg
gäller till säkerhet för sådan, till fartyget hänförlig fordran mot
redaren som avser

1. lön och annan gottgörelse

till befälhavaren eller annan om

bordanställd på grund av den

nes anställning på fartyget;

2.
hamn-,
kanal- och annan vattenvägsavgift samt lotsavgift;

3.
ersättning
med anledning av personskada, som uppkommit i o-

" Förutvarande 242 § upphävd genom 1927: 78. "'
Förutvarande 244 § upphävd genom 1927: 78.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

medelbart samband med fartygets drift;

4.
ersättning
med anledning av sakskada, som uppkommit i omedelbart samband med fartygets
drift, förutsatt att fordringen icke kan grundas på avtal;

5.
bärgarlön,
ersättning för avlägsnande av vrak och bidrag till gemensamt haveri.

Första stycket 3 och 4 gäller ej i fråga om fordran på
ersättning för atomskada.

Sjöpanträtt gäller även om fordringen riktar sig mot
fartygets ägare, som ef är redare, eller mot den som i egenskap av befraktare
eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.

245 §eo

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas
bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).

Fordringar som upptagits i 244 § första stycket under
skilda nummer ha inbördes företräde till betalning efter nummerordningen. Dock
har fordran under 5 företräde framför fordran under 14, som uppkommit
tidigare.

Fordringar under samma nummer ha inbördes lika rätt, om
ej annat följer av tillämpningen av andra stycket. Fordran under 5 går dock
före annan fordran under samma nummer, som uppkommit tidigare.

246 P

Utom i fall som avses i 249 § häftar sjöpanträtt vid
fartyget med oförändrad förmånsrätt, även om fartyget övergår till ny ägare
eller dess registrering ändras.

247 P

Den som bygger, bygger om eller reparerar fartyg åt annan
kan

"° Förutvarande 245 § upphävd genom 1927: 78, "
Förutvarande 246 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 247 § upphävd
genom 1927: 78.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utöva retentionsrätt däri till säkerhet för sin fordran
på köpeskilling eller annat vederlag, så länge han har egendomen i sin
besittning. Lagen (1950:104) om rätt för hantverkare att sälja gods som ej
avhämtats har motsvarande tilllämpning.

Om förmånsrätt, som följer med retentionsrätt enligt
första stycket, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).

248 P»

Sjöpanträtt i fartyg upphör när

ett år förflutit från det att fordringen uppkom, om ej
före utgången av denna tid kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes
av exekutiv försäljning av fartyget, blivit säkerställd. Preskriptionstiden
kan icke förlängas eller avbrytas men skall dock ej löpa medan laga hinder
möter mot att fartyget belägges med kvarstad eller utmä-tes för borgenärens
fordran.

249 §ei

Säljes fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt och
retentionsrätt i fartyget sedan köpeskillingen erlagts, förutsatt att försäljningen
blir bestående.

Borgenärerna ha rätt till betalning ur köpeskillingen i
den ordning som gäller för utmätt egendom. Fordran, som är förenad med
sjöpanträtt, får därvid bevakas till fullt belopp utan hinder av
bestämmelserna i 10 kap. om begränsning av redares ansvarighet men ger ej
utdelning över det belopp som högst skall utgå enligt nämnda bestämmelser.

Exekutiv försäljning av fartyg i främmande stat skall
erkännas med den verkan som angives i första stycket, om fartyget fanns inom
den statens jurisdiktionsom-

" Förutvarande 248 § upphävd genom 1927: 78. "
Förutvarande 249 § upphävd genom 1927: 78.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rade samt försäljningen verkställts i enlighet med den
statens lag och i överensstämmelse med bestämmelserna i 1967 års internationella
konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek.

250 §65

Bestämmelserna om sjöpanträtt

i fartyg ha motsvarande tillämpning på fartyg under
byggnad från det att bygget sjösättes.

Sjöpanträtt i last

251 pe

Sjöpanträtt i inlastat gods gäl

ler till säkerhet för

1.
fordran
på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som
skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§);

2.
fordran
på grund av att bortfraktaren eller befälhavaren med stöd av behörighet enligt
denna lag slutit avtal eller vidtagit annan åtgärd för lastens behov samt
lastägares fordran för gods som sålts för annan lastägares räkning;

3. bortfraktarens fordringar på

grund av fraktavtalet i den mån

de kunna göras gällande mot den

som kräver att godset lämnas ut.

252 P'

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas
bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).

Fordringar som upptagits i 251 § under skilda nummer ha inbördes
företräde till betalning efter nummerordningen. Fordringar under samma nummer
ha inbördes lika rätt. Fordran under 1 eller 2 går dock före fordran under samma
nummer, som härrör av annan händelse och som uppkommit tidigare.

" Förutvarande 250 § upphävd genom 1927: 78, "
Förutvarande 251 § upphävd genom 1927: 78, " Förutvarande 252 § upphävd
genom 1927: 78.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

253 ps

Utlämnas
gods, som häftar för fordran, eller säljes gods för fartygets eller lastens
behov, upphör sjöpanträtt i godset.

Säljes gods exekutivt, upphör sjöpanträtt däri sedan
köpeskillingen erlagts, förutsatt att försäljningen blir bestående.

Den som
utan borgenärens tillstånd lämnat ut gods, som enligt vad han insett eller
bort inse häftade för fordran, svarar för vad som till följd därav ej kan utgå
ur godset. Sådan ansvarighet har även mottagaren för fordran, för vilken han
eljest icke skolat svara personligen, om han hade kännedom om fordringen när
godset lämnades ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjöpanträtt
i inlastat gods upphör när ett år förflutit från det att fordringen uppkom,
om ej före utgången av denna tid antingen talan väckts i laga ordning eller
kvarstad eller utrhätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av
godset, blivit säkerställd. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga
hinder möter mot att godset belägges med kvarstad eller utmätes för
borgenärens fordran.

Har
fordran kommit under dis-paschörs behandling, anses talan om fordringen
väckt.

1 inom. Föreligger ansvarighet för redare enligt denna
eller allmän lag, är ansvarigheten begränsad vad angår

1.
ersättning
för skada å person, som befinner sig ombord på fartyget för att medfölja
detta, och för skada å egendom ombord;

2.
ersiUtning
för skada å person eller egendom, om skadan orsakats av någon som befinner sig
ombord på fartyget;

3.
ersättning
för skada å person eller egendom, om skadan orsakats av omständighet som
hänför sig till navigeringen eller handha-vandet av fartyget eller till lastningen,
befordringen eller lossningen av lasten eller till inskepp-ningen,
befordringen eller landsättningen av passagerarna;

4.
ersättning
för skada å hamnanläggning, bassäng eller segelbar vattenväg; samt

5.
ersättning
på grund av föreskriven skyldighet att avlägsna sjunket, strandat eller övergivet
fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.

'' Förutvarande 253 § upphävd genom 1927: 78. "
Senaste lyddse 1964: 85.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Begränsningen gäller dock ej ansvarighet på grund av
skada som åsamkats befälhavaren eller medlem av besättningen eller lots eller
någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vilkens
åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet
på grund av fel eller försummelse av redaren själv, med mindre denne begått
felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av
dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 mom.
Har redaren motfordran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på
en och samma händelse, skall begränsningen avse allenast det belopp varmed
fordringen överstiger motfordringen.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Är ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill
ett belopp beräknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock
minst etthundrafemtiotusen francs.

Inträffar skada å person, höjes ansvarighetsgränsen i vad
avser sådan skada med tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst
sexhundratrettiotusen francs.

2 mom. Med franc förstås en enhet innehållande sextiofem
och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkning till
svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då redaren ställer säkerhet för
sin ansvarighet eller, om säkerhet icke ställes, då betalning sker.

Med dräktighet avses nettodräk-tigheten, för maskindrivet
fartyg ökad med det maskinrum som vid

; " Senaste lyddse 1964: 85.

Har
borgenär sjöpanträtt i flera panter, häftar varje pant för fordringens hela
belopp.

Får
borgenär betalt ur en pant för större del av sin fordran än som belöper på den
panten efter det inbördes förhållandet mellan panternas värden vid tiden för
panträttens uppkomst, inträder pantägaren för överskottet i den rätt borgenären
hade till övriga panter. I pantägarens ställe och med företräde framför honom
inträder borgenär, för vars fordran panten häftade särskilt, i den mån panten
på grund av den andre borgenärens krav ej förslår till betalning av hans
fordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

bestämmandet av nettodräktighe-ten dragits från
bruttodräktigheten.

256 §Ti

Sjöpanträtt
består, även om fordringen överlåtes eller tages i anspråk genom utmätning
eller införsel eller på annat sätt övergår till annan.

Den ansvarighetsgräns, varom stadgats i 255 §, gäller
beträffande fordringar, vilka uppkommit på grund av en och samma händelse.

Fordringar på grund av skada å person skola i första hand
tillgodoses med det ansvarighetsbelopp som avses i 255 § 1 mom. andra
stycket. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med
övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som avses i nämnda mom. första
stycket.

Fördelningen av ansvarighetsbelopp skall ske i
förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf,
skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och
fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighetsbeloppet, såvitt
fordringen kunnat här i riket göras gällande mot redaren. Visar redaren att
han, oaktat krav ännu ej skett, framdeles har att betala fordran som avses i
denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördelningen.

257 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kvarstad
eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken ansvarigheten är
begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd skall hävas, om redaren inom
riket hos rätten eller överexekutor ställer säkerhet för fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 255 § jämte ett av myndigheten bestämt tUlägg för
ränta och kostnader i saken. Säkerheten må åberopas

" Senaste lyddse 1964: 85. " Senaste lydelse
1964: 85.

Sjöpanträtt
omfattar ej ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för
skada på fartyg eller last.

Rätt
till betalning, som följer med retentionsrätt enligt 247 §, kan göras gällande
i ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på fartyg
eller fartygsbygge, som är föremål för retentionsrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

gentemot alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller
begränsning till samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd till
förmån för alla sådana borgenärer.

Har
redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första stycket avses och
ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för återstoden, skall ock vad
i första stycket stadgas äga tillämpning.

Om
redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs,
skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran som avses med den
fulla säkerheten frigivas.

Vad i
denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten
ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kvarstad
eller annan handräckning för fordan, beträffande vUken ansvarigheten är
begränsad, .skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas, om redaren visar,
att han, innan åtgärden genomförts, utom riket ställt betryggande och för
borgenären tillgänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § i
någon av följande hamnar:

1. den
hamn där den händelse

inträffat vara fordringen grundas

eller, om händelsen ej ägt rum i

hamn, den första hamn som far

tyget anlöpt efter händelsen;

2. landsättningshamnen,
om

fordringen avser skada å person;

3. lossningshamnen, om ford

ringen avser skada å last.

Har
i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där
angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till

Talan
om betalning ur fartyg eller last för fordran, som är förenad med
sjöpanträtt, får väckas mot pantägaren eller befälhavaren. Såvitt gäller last
kan sådan talan dock ej väckas mot befälhavaren av fartygets ägare eller redare
eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i
redarens ställe.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lyddse 1964: 85.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

omständigheterna, huruvida handräckningsåtgärd, som nu
sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i
första och andra styckena är stadgat gäller även, om den utom riket ställda
säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § men
redaren inom riket hos rätten eller överexekutor ställer betryggande säkerhet
för återstoden fämte ett av rätten eller överexekutor bestämt tillägg för ränta
och kostnader i saken.

Vad i
denna paragraf är stadgat om hävande av handräcknings-åtgärd skall äga
motsvarande tilllämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom
riket till befrielse från handräckningsåtgärd.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tvist
om beräkning av belopp, vartUl redares ansvarighet är begränsad enligt 255 §,
eller om fördelningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas
till utredning och avgörande av dispaschör i fartygets hemort eller där
dispasch för den orten vanligen upprättas. Har fartyget ej hemort hiir i
riket, uppgöres dispaschen av dispaschören i Stockholm. Om ärende angående
gemensamt haveri med anledning av den händelse, vara ansvarigheten grundas, är
anhängigt eller väntas bliva anhängiggjort hos viss dispaschör i riket, skall
dock ankomma på denne att uppgöra jämväl dispasch som här avses.

Redaren skall hos dispaschören uppgiva namn och adress på
kända sakägare.

Dispaschören
skall, om det ej är uppenbart att okända sakägare ej finnas, genom kungörelse,
som införes i allmänna tidningarna och i tidning inom orten, anmana sak-

'» Senaste lydelse 1964: 85.

När
sådan sjöpanträtt eller retentionsrätt i fartyg som avses i detta kapitel
åberopas inför svensk myndighet, skall svensk lag till-lämpas.

Åberopas
annan sjöpanträtt, retentionsrätt eller liknande rättighet i fartyg, skall den
prövas enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat. Rättigheten skall
dock stå tillbaka för sjöpanträtt eller retentionsrätt enligt detta kapitel eller
hypotek, som överensstämmer med 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt
och fartygshypotek. Rättigheten får i övrigt ej medföra bättre rätt än den
rättighet enligt detta kapitel som den närmast motsvarar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ägarna att inom viss förelagd tid skriftligen bevaka sin
rätt ävensom ingiva de handlingar, vilka de vilja åberopa. Särskilt meddelande
skall genom brev tillställas kända sakägare. I övrigt skall i tillämpliga
delar gälla vad som är stadgat om dispasch vid gemensamt haveri.

Kostnaden
för dispasch, som avses i denna paragraf, är redaren skyldig att ersätta,
såframt ej borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispaschör eller
eljest särskilda skäl föranleda annat.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
redaren utbetalt vad som åligger honom att utgiva enligt ovan givna bestämmelser
om begränsning av ansvarigheten och visar sig sedan annan borgenär hava ägt
rätt till betalning av ansvarighetsbeloppet, har redaren dock icke någon
ytterligare betalningsskyldighet, därest redaren, då betalningen erlades
eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna
meddelades, icke ägde och ej heller genom vederbörlig undersökning kunnat få
kunskap om den andres fordran.

Borgenär, som sålunda uppburit vad som rätteligen bort
tillkomma annan, svarar därmed för den andres fordran, såvida han ägde kunskap
om fordringen, när han erhöll betalningen.

Bestämmelserna
i 259 § ha motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad från det att bygget
sjösättes. För tiden dessförinnan gäller lagen i den stat där fartyget bygges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II Skeppshypotek

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning

261
§'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
detta kapitel är stadgat om begränsning av redares ansvarighet äger
tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets ägare, som ej är
redare,

» Senaste lydelse 1964: 85, 9 Senaste lydelse 1964:
85.

Ägare
av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet
eller bygget till säkerhet för fordran, har rätt att i den ordning som angives
i detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

eller befraktare eller den som i redares ställe handhar
fartygets drift.

Detsamma gäller ansvarighet vilken åvilar befälhavare
eller medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos
redaren, ägaren, befraktaren eller den som i redares ställe handhar fartygets
drift, såframt ansvarigheten uppkommit i tjänsten. Sådan ansvarighet må
begränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Det sammanlagda belopp till vilket redare och övriga i
denna paragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för fordringar,
som uppkommit på grund av en och samma händelse, skall ef överstiga det fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 255 §.

Föreslagen
lydelse

kapitel hos registermyndigheten erhålla inskrivning i
egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i
francs som avses i 348 §. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller
skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning av ansvarighet
åberopas inför svensk myndighet.

Beträffande
ansvarighet som avses i 254 § 1 mom. andra stycket första punkten skall dock
frågan huruvida och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad, avgöras
efter den lag, som gäller för tfänsteavtalet, om tjänsteavtalet regleras av
lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års internationella konvention
angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till
fart i öppen sjö.

Panträtt
stiftas genom att skeppets eller skeppsbyggets ägare, efter att ha sökt
inskrivning för sitt förvärv, överlämnar pantbrevet som pant för fordringen.

Bestämmelser
om ägarens rätt när pantbrev icke alls eller endast delvis utnyttjats för pantsättning
(ägarhypotek) finnas i 270 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen
äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel andra regler
skola här i riket tillämpas i fråga om fartyg hemmahörande i annan främmande
stat än sådan, som utan förbe-

" Senaste lydelse 1964: 85. " Senaste lydelse
1964: 85.

Panträtt,
som upplåtits i skepp eller skeppsbygge, omfattar även ersättning, som på grund
av försäkring eller eljest utgår för skada på egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

håll anslutit sig till 1957 års internationella
konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som
användas till fart i öppen sjö.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Panträttens innebörd

264 P»

När myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar
medel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för
fordran som är förenad med panträtt i egendomen, med den företrädesrätt
inteckningen medför enligt denna eller annan lag, få betalning ur medlen
intill pantbrevets belopp. I den mån detta ef förslår, erhåller borgenären betalning
ur medlen genom ett till-lägg. Detta får ej överstiga femton procent av
pantbrevets belopp jämte sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag
då egendomen utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsättes som
eljest skola fördelas.

Ha flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och ha
inteckningarna samma företrädesrätt eller gälla de omedelbart efter varandra,
skola bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens
sammanlagda belopp.

265 po

Borgenär har rätt att få betal

ning enligt 264 § även om ford

ringen preskriberats eller icke bli

vit anmäld efter kallelse på okän

da borgenärer.

266 §81

Försämras skepp eller skepps

bygge till följd av vanvård eller

sjöolycka eller av annan därmed

'" Förutvarande 264 § upphävd genom 1964: 85, '"
Förutvarande 265 § upphävd genom 1964: 85, " Förutvarande 266 § upphävd
genom 1964: 85,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt
minskas, får borgenären söka betalning ur egendomen fastän fordringen ej är
förfallen till betalning. Detsamma gäller, om skeppet eller bygget skall
avregistreras enligt 16 § utom när bygget skall överföras till skeppsregistret
såsom skepp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
sjöpanträtt och om preskription av fordran i vissa fall

I. Om sjöpanträtt

Om sjöpanträtt i fartyg och frakt

Panträttsupplåtelse i vissa fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frångår
skepp eller skeppsbygge innehavaren efter klander, är upplåtelse av panträtt
som skett efter det att egendomen kom ur rätte ägarens hand utan verkan, om
ej annat följer av 268 §. Vad som nu sagts har motsvarande tilllämpning, om
förvärv av skepp eller skeppsbygge återgår såsom ogiltigt.

Sjöpanträtt i fartyg och frakt tillkommer nedanstående
fordringar:

1.
Rättsvårdsavgifter,
som tillkomma staten, och kostnader i fordringsägarnas gemensamma intresse
för att få fartyget sålt, för dess bevarande intill försäljningen och för
köpeskillingens fördelning; tonavgifter, fyr- och båkav-gifter, hamnavgifter
och andra offentliga avgifter och pålagor av samma slag; kostnader för
lots-ning och för bevakning och bevarande av fartyget, sedan det inkommit i
sista hamn;

2.
fordran
å hyra och annan gottgörelse, som tillkommer å fartyget anställd person på
grund av tjänsteavtal med redaren eller befälhavaren;

3.
bärgarlön
och fordran å bidrag till gäldande av gemensamt haveri;

4.
ersättning
för sammanstötning eller annan sjöolycka; ersättning för skada å hamn-, dock-
och vattenvägsanläggningar; ersättning för skada å passagerare, befälhavare
eller till besättning hörande person; ersättning på grund av att last eller
resgods bortkommit eller skadats;

"» Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

5.
fordran,
som grundar sig därpå, att befälhavaren i denna sin egenskap utom fartygets
hemort slutit avtal eller träffat annan åtgärd med hänsyn till vad för fartygets
bevarande eller resans fortsättande kräves, även om befälhavaren var redare
och evad fordringen tillkommer honom, dem som lämnat förnödenheter, verkställt
reparationsarbete eller försträckt penningar, andra, med vilka avtal slutits,
eller lastägare, vars gods blivit under resa sålt för fartygets behov; och

6.
fordran,
som grundar sig därpå att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga
uppgifter:

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upplåtes
panträtt i skepp eller skeppsbygge i strid med en mot upplåtaren på grund av
förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen,
är upplåtelsen utan verkan, om ej annat följer av 269 §.

Sjöpanträtt i fartyget omfattar fämväl fartygets tillbehör
och redarens fordran å ersättning eller haveribidrag i anledning av skador,
som uppkommit å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta. Under
fartygets tUlbehör innefattas icke proviant eller bränsle, ej heller å
maskindrivet fartyg kol eller andra för maskinens drift avse dda ämnen.

Sjöpanträtt i frakt, däri inberäknat passagerareavgifter,
avser bruttofrakten för den resa, under vilken fordringen uppkommit, samt
fordran å ersättning eller haveribidrag för förlust av sådan frakt, dock att
sföpanträtt för fordran på grund av tjänsteavtal omfattar samtliga fraktbelopp
för alla resor under den tid, samma tjänsteavtal gäller.

Sjöpanträtten omfattar tillika redarens fordran å
ersättning för bärgning som utförts under resan, med avdrag för vad därav må
tillkomma befälhavare eller besättning. Sföpanträtten omfattar icke
ersättning, som utgår till redaren på grund av tagen försäkring.

" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

270 § s

Borgenär, som för sin fordran har sjöpanträtt i fartyg
eller frakt, njute betalning ur panten med förmånsrätt enligt 4 § första
stycket 1 förmånsrättslagen (1970: 979).

Hava i 267 § avsedda fordringar uppstått under samma resa,
äge de rätt till betalning i den nummerordning, i vilken de i samma § äro
nämnda. Fordringar, som äro upptagna under samma nummer, skola sig emellan
njuta lika rätt, var i förhållande till fordringens belopp; dock vad angår de
under 3 och 5 nämnda fordringar endast såvida de härröra av samma händelse,
eljest skall den yngre äga företräde till betalning framför den äldre.

Fordringar, som uppstått under en senare resa, skola äga
företräde framför dem, som härleda sig från en tidigare, dock att beträffande
de i 267 § 6 nämnda fordringar vad sålunda stadgas skall gäUa allenast sådana
inbördes och att, där ett och samma tjänsteavtal avser flera resor, fordringar
på grund av detsamma skola, ändå att de uppstått under en tidigare resa, njuta
lika rätt med fordringar från den sista resan.

Har
panträtt upplåtits i skepp eller skeppsbygge av någon som icke var rätt ägare,
skall upplåtelsen dock gälla, om upplåtarens åtkomst var eller därefter, på
ansökan före upplåtelsen, blev inskriven och om borgenären vid upplåtelsen
eller, när fordringen därefter överlåtits tiU annan, denne vid sitt förvärv
varken insett eller bort inse att upplåtaren ej var rätt ägare. Vad som nu
sagts har motsvarande tillämpning i fråga om panträttsförvärv genom upplåtelse
från någon som var rätt ägare men på grund av förvärvsvillkor saknade rutt att
förfoga över egendomen genom upplåtelsen.

Ägarhypotekets innebörd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäljes fartyg efter utmätning eller under konkurs i den
ordning, som för försäljning av utmätt fartyg är stadgad, upphöre sföpanträtten
i fartyget, men borgenären äge undfå del i köpeskillingen, som i
utsökningslagen sägs.

Har
fartyg efter timad skada förklarats icke vara iståndsättiigt och därefter
blivit genom frivillig avhandling försålt, upphöre sjöpanträtten i fartyget,
men borgenären äge i stället enahanda rätt till köpeskillingen.

Om
pantbrev ej överlämnats som pant för fordran, är skeppets eller skeppsbyggets
ägare berättigad att vid sådan fördelning som avses i 264- §, med den
företrädesrätt inteckningen medför enligt denna eller annan lag, erhålla
tUl-delning ur medlen med pantbrevets belopp. Har pantbrev överlämnats som
pant för fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, är skeppets
eller byggets ägare berättigad alt ur medlen erhålla skillnaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1970: 983.

'' Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468),

4 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Övergår eljest fartyg i annans hand, häfte det fortfarande
för de fordringar, som nämnas i 267 §.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Intecknings företräde

271
§8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
egendom, vari sjöpanträtt äger rum, utmätningsvis försäljas, äge panträttshavarne,
utan hinder av vad om begränsning av redareansvaret är stadgat, bevaka sina
fordringar till fulla beloppet; njute dock ej utdelning utöver det belopp, som
enligt nämnda stadganden skall högst utgå.

Inteckning
ger företräde i förhållande till annan inteckning efter den tidsföljd i
vilken inteckningarna sökas. Inteckningar som sökas på samma inskrivningsdag
giva lika rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjöpanträtt
i frakt, i redarens övriga i 268 § nämnda fordringar och i köpeskilling, varom
i 270 § andra stycket sägs, må göras gällande så länge beloppet är oguldet
eller innehaves av befälhavaren eller redarens agent.

Har
beloppet efter det redaren försatts i konkurs influtit till konkursboet, äge
borgenär, för vars fordran det inbetalda beloppet häftade, så långt detsamma
förslår erhålla utdelning i konkursen med den förmånsrätt, som skulle hava
tillkommit honom, där beloppet utestått oguldet.

Om
möjUghet att bestämma företrädet mellan flera inteckningar, som sökas på samma
inskrivningsdag, på annat sätt än som angivits i 271 § samt om ändring i
företrädesordningen genom nedsättning finnas bestämmelser i 286 och 288 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
redaren uppburit belopp, varom i 272 § sägs, och gällde däri sjöpanträtt för
fordran, för vilken han häftade allenast med fartyget och frakten, vare redaren
för samma fordrans betalning personligen ansvarig, dock icke utöver det
uppburna beloppet.

Vad i
260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande tilllämpning.

Det
företräde som tUlkommer inteckning i skeppsbygge består vid överföring till
skeppsregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), "
Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), " Senaste lydelse 1964: 85,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
äganderätten till fartyg genom friviUig avhandling övergått till utländsk man
och upphörde i följd därav sjöpanträtt i fartyget för fordran, för vilken förre
ägaren häftade allenast med fartyget och frakten, vare denne för fordringens
betalning personligen ansvarig, dock icke utöver det värde, fartyget hade vid
tiden för överlåtelsen.

Vad i 260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande
tilllämpning.

Om
förmånsrätt, som följer med inteckning, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen
(1970: 979).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
detta kap. stadgas angående sjöpanträtt i fartyg och frakt skall äga
tiUämpning jämväl vid underbortfraktning av ett fartyg samt då annan än
fartygets ägare nyttjar det till sjöfart för egen räkning, med mindre
förfogandet över fartyget berövats ägaren genom en rättsstridig handUng och
fordringsägaren icke är i god tro.

Skall
skepp avregistreras såsom förolyckat, upphugget eller eljest förstört eller
såsom försvunnet eller övergivet till sjöss, förfaller inteckning i skeppet
när tio år förflutit från den dag anteckning gjordes enligt 38 § första
stycket 6. Inteckning kan dock förnyas att gälla ytterligare tio år, om det medan
inteckningen ännu gäller begäres av borgenären eller skeppsägaren, och kan
därefter i samma ordning förnyas för tio år åt gången.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om sjöpanträtt i inlastat gods

276 §9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjöpanträtt i inlastat gods tillkommer

1.
bärgarlön
samt fordran på bibidrag tiU gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall
fördelas efter samma grund (136 och 216§§);

2.
fordran
på grund därav att, jändikt i denna lag stadgad behörighet, befälhavaren eUer
bortfraktaren slutit avtal eller träffat

Säljes
skepp eller skeppsbygge exekutivt i Sverige, är inteckning däri, sedan
auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, utan verkan till belopp
som icke tillåtits innestå i egendomen med anledning av att inteckningsborgenärens
fordran avräknats på köpeskillingen.

Exekutiv
försäljning i främmande stat av intecknat skepp eUer

opaginerad Kontrollera mot PDF

"' Senaste lyddse 1964: 85,

'»Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

" Senaste lydelse 1970: 983.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

annan åtgärd för lastens behov; befälhavarens eUer
bortfraktarens fordran för vad han förskjutit för lastens behov eller på grund
av egen utfästelse för sådant ändamål nödgats utgiva; lastägares fordran för
gods, som blivit under resa sålt för annan lastägares räkning; och

3. fordran på frakt, ersiUtning för fraktförlust och annan
skada i följd av att gods uttages i lastningshamnen eller under resan samt
ersättning för överliggetid eller ytterligare uppehåll vid lastning eller
lossning och för uppehåll under resan.

Här upptagna fordringar skola njuta betalning ur det
inlastade godset med förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen
(1970: 979) och sig emedan i den nummerordning i vilken de ovan äro nämnda.
Fordringar, som äro upptagna under samma nummer, skola sig emellan njuta lika
rätt, var i förhållande till fordringens belopp; dock vad angår de under 1 och
2 nämnda fordringar endast såvida de härröra av samma händelse, eljest skall
den yngre äga företräde till betalning framför den äldre.

Föreslagen
lydelse

skeppsbygge skall erkännas med den verkan som angives i
första stycket, om egendomen fanns inom den statens fiirisdiktionsområ-de samt
försäljningen verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse
med bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och
fartygshypotek.

opaginerad Kontrollera mot PDF

277 Lossas gods, som häftar för fordran, till befraktares
eller lastemottagares förfogande, eller varder under resa gods sålt för fartygets
eller lastens behov, upphöre sföpanträtten i godset.

Samma lag vare, där godset säljes efter utmätning eller
under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt gods i fartyg är
stadgad men borgenären äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen
sägs.

§92

Om inteckning blir helt eller delvis utan verkan, är
pantbrevet utan verkan i motsvarande mån.

Dödning av förkommet pantbrev medför ej att inteckningen
blir utan verkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Främmande hypotek in. in.

278 §9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är
lastägare beriUtigad till ersättning för gods, som gått förlorat eller
skadats, eller har gods under resan blivit sålt för fartygets behov eller för
annan lastägares räkning, skola de borgenärer, vilka enligt 276 § hava
sjöpanträtt i det inlastade godset, äga enahanda rätt till den lastägaren
tillkommande ersättning.

Ersättning,
som utgår till lastägaren på grund av tagen försäkring, häfte icke i pantens
ställe.

Panträtt eller annan sådan rättighet, som upplåtits i
utländskt fartyg, gäller även i Sverige under förutsättning att

1.
rättigheten
stiftats och inskrivits i enlighet med lagen i den stat där fartyget är
registrerat;

2.
registret
och de handlingar som skola förvaras i anslutning därtill enligt lagen i
registreringsstaten äro offentliga och såväl utdrag av registret som avskrift
av handlingarna kunna erhållas från registret;

3. registret
eller i anslutning där

till förvarade handlingar innehålla

uppgift om rättighetshavarens

namn och adress eller om att rät

tigheten stiftats till förmån för

pantbrevs eller motsvarande hand

lings innehavare samt uppgift om

det belopp rättigheten avser och

om datum och övriga omständig

heter som enligt lagen i registre

ringsstaten bestämma rättighetens

företräde i förhåUande till andra

rättigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

279
Sjöpanträtt i fordringsbelopp, vartill borgenär äger sådan rätt, som i 278 §
sägs, må göras gällande, så länge det icke uppburits av lastägaren.

Har sådant belopp efter det lastägaren försatts i konkurs
influtit till konkursboet, gälle vad i 272 § stadgas.

Har fordringsbeloppet uppburits av lastägaren, vare om
dennes ansvarighet för fordrans betalning lag, som i 273 § för redare stadgas.

Panträtt eller annan sådan rättighet, som upplåtits i
fartyg under byggnad i främmande stat, gäller även i Sverige under
förutsättning att inskrivning skett i den främmande staten i enlighet ined
dess lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468), "
Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utelämnar
befälhavare utan borgenärens tillstånd gods, som häftar för fordran, till
befraktares eller lasteinottagares förfogande, svare befälhavaren för den fordrans
betalning, dock icke utöver det värde, godset hade vid lossningen; enahanda
ansvarighet ålig-. ge jämväl mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke
skolat -. personligen svara, såvida han ägde kunskap om fordringen, när lossningen
skedde.

Rättighet
i fartyg eller fartygsbygge som enligt 278 eller 279 § gäller i Sverige medför
här det företräde i förhållande tiU annan Inskriven rättighet och, i den mån
det är förenligt med 259 och 260 §§, i övrigt den verkan i förhållande till
tredje man som rättigheten har enligt lagen i den stat där fartyget är
registrerat eller bygget utföres.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gemensamma
bestämmelser .

Inteckningsförfarandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
borgenär sjöpanträtt i flera panter, häfte envar av panterna för gäldens hela
belopp.

I
inteckningsärende anses såsom ägare av skeppet eller bygget den för vars
förvärv inskrivning senast är sökt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Borgenär,
som har sjöpanträtt i fartyg eller frakt, äge för utfående av sin fordran ur
panten söka fartygsägaren eller befälhavaren, vilkendera han helst vill. Söker
borgenär för fordran, för vilken gods i fartyg häftar, betalning ur godset, äge
ock han rätt att söka befälhavaren, dock ej där borgenären är fartygets ägare
eller den; till vilken denne må hava överlåtit fartyget att nyttja det till
sjöfart för egen räkning.

Ansökan om inteckning skall göras skriftligen av ägaren av
skeppet eller skeppsbygget. Den skall innehålla uppgift om det skepp eller
bygge som avses och det belopp på vilket inteckningen skall lyda.

Begäran om
inteckningsförnyelse göres skriftligen av skeppsägaren eller pantbrevets
innehavare. Pantbrevet skall ingivas, om det ej är skeppsägaren som begär
för-nvelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjöpanträtt upphör, om talan ej väckes i laga ordning i
fråga om

1.
fordran
på bärgarlön, inom ett år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.
fordran
på ersättning för sammanstötning eller annan olyckshändelse eller för skada på

Ansökan
om inteckning skall avslås, om

1.
bestämmelserna
i 282 § första stycket ej iakttagits;

2.
ansökningen
strider mot 261 §;

3.
ansökningen
strider mot sådan på grund av förvärvsvillkor

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), "
Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), " Senaste lydelse 1928: 161
(jfr 1938: 468), »» Senaste Ivddse 1967: 48 (jfr 1967: 288),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

person, inom ett år från den dag skadan inträffade;

3.
fordran
på ersättning på grund av att last eller resgods förkommit eller skadats eller
att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år
från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

4.
fordran
för lämnade förnödenheter, som avses i 267 § 5, inom sex månader från det fordringen
tillkom;

5.
övriga i
nyssnämnda lagrum samt 276 § 2 avsedda fordringar, inom ett år från det
fordringen tUlkom;

6.
alla
övriga fordringar, inom ett år efter det fordringen förföll till betalning.

Vid tillämpning av första stycket 6 anses i 267 § 2
avsedda fordringar på lön eller annan gottgörelse på grund av tjänsteavtal
icke förfallna till betalning på den grund att borgenären äger fordra förskott
eller avbetalning.

Har fordran som avses i första stycket kommit under
dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

Föreslagen lydelse

mot sökanden gällande inskränkning i hans rätt att
förfoga över egendomen, som införts i skepps-eller skeppsbyggnadsregistret
eller införes däri samma inskrivningsdag som inteckningen sökes, och
ansökningen icke medgivits av den till vars förmån inskränkningen gäUer;

4.
skeppet
eller skeppsbygget skall avregistreras;

5.
sökanden
eller, om skeppet eller bygget äges av flera, någon av sökandena är i konkurs
eller försättes i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen sökes och det
icke visas, att skeppet, bygget eller andelen ej hör till konkursboet;

6.
skeppet,
bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt där till är föremål för
kvarstad, skingringsförbud eller utmätning eller blir föremål för sådan åtgärd
samma inskrivningsdag som inteckningen sökes; eller

7.
skeppet,
bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt därtill frångått sökanden
genom exekutiv försäljning.

Har ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits,
skall behandlingen av inteckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II. Om preskription av fordran i vissa
fall

284 § 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nedanstående
fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller obegränsad,
om talan ej väckes i laga ordning i fråga om

1.
fordran
på bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.
fordran
på andel i bärgarlön enligt 229 § 1 mom. andra stycket.

Möter
icke hinder enligt 283 §, skall inteckning beviljas och pantbrev utfärdas på
grund av inteckningen.

Bestämmelser
om utfärdande av nytt pantbrev i stället för pantbrev som dödats finnas i lagen
(1927: 85) om dödande av förkommen handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

inom ett år från det vederbörande av redaren erhållit
underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;

3.
fordran
på ersättning fö'- sammanstötning, inom två år från den dag skadan inträffade;

4.
fordran
på utbekommande av belopp som någon enligt 220 § tredje stycket erlagt utöver
vad som rätteligen belöper på honom, inom ett år efter det beloppet utgivits
av honom;

5.
fordran
på ersättning på grund av att last eller resgods för-komrnit eller skadats
eller att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom
ett år från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

6.
fordran
på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt
samma grund (136 och 216 §§), inom ett år från dispaschens dag.

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första
stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansvaret
eller endast med inlastat gods, upphör fordringen, orn talan ej väckes i laga
ordning, i fråga om fordran på ersättning inom två år från den dag skadan
inträffade och i fråga om annan fordran inom ett år efter det att fordringen
förföll till betalning. Äger borgenären för fordringen hålla sig även till
redare, lastägare eller annan, utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,
gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet.

Har fordran som avses i första eller andra stycket kommit
under dispaschörs behandUng, anses talan om fordringen väckt.

285 poo Begäran om inteckningsförnyel-se skall avslås, om
282 § andra stycket ej iakttagits.

"" Förutvarande 285 § upphävd genom 1922: 271,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

286 §101

Inteckning, som skulle medföra

lika företrädesrätt som annan inteckning, skall vid
inskrivningen förklaras gälla efter den andra inteckningen, om sökanden begär
det. Inteckning, som sättes efter annan, gäller efter inteckning med lika rätt
som eller bättre rätt än denna, även om detta ej angives i beslutet.

287 §102

Pantbrev får på ansökan av

skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av
pantbrevets innehavare utbytas mot två eller flera nya pantbrev (utbyte). På
begäran skall därvid pantbrevens inbördes företrädesrätt bestämmas. Härvid
har 286 § andra punkten motsvarande tillämpning.

288 §103

Inteckning får på ansökan av

skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av
pantbrevets innehavare nedsättas efter annan inteckning (nedsättning). Inteckning,
som nedsättes efter annan, gäller efter inteckning med lika rätt som eller
bättre rätt än denna, även om detla ej angives i beslutet.

289 po*

På ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter
medgivande av pantbrevets innehavare får inteckning dödas (dödning).

Bestämmelser om dödning av inteckning, när pantbrevet
förkommit, finnas i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling.

290 §ios

När innehavare av pantbrev lämnar medgivande till åtgärd
som

"' Förutvarande 286 § upphävd genom 1967: 48 (jfr
1967: 288), "- Förutvarande 287 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),
"' Förutvarande 288 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), "*
Förutvarande 289 § upphävd genom 1922: 271, " Förutvarande 290 § upphävd
genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses i 287289 §§ skaU pantbrevet ingivas.

291 §106

På ansökan av pantbrevs innehavare skall innehavet
antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. Är annan antecknad som
innehavare, skall registermyndigheten sedan det nya innehavet antecknats
avföra den tidigare anteckningen och underrätta den vars innehav var
antecknat. Föreligger anledning till antagande att sökanden ej innehar
pantbrevet, skall föreläggande meddelas honom att uppvisa detta.

Anmäler den vars innehav antecknats att innehavet
upphört, skall anteckningen avföras.

Har ansökan enligt första stycket icke gjorts, när
pantbrev iit-. färdas, eller föreligger icke ny sådan ansökan när anteckning
om innehav avföres, antecknas skeppets eller skeppsbyggets ägare som
innehavare.

292 pot

Har inteckning förfallit enligt 275 §, skall det antecknas
i skeppsregistret.

I registret skall göras anteckning om inverkan på
inteckning av exekutiv försäljning.

293 §ios Om skeppsbygge avföres ur skeppsbyggnadsregistret
och i stället införes i skeppsregistret såsom skepp, skall inteckning som
gäller i bygget och införing som rör inteckningen överföras till skeppsregistret.

Förutvarande 291 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288). "' Förutvarande 292 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), "
Förutvarande 293 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

TOLFTE KAPITLET

Om dagböcker, sjöförklaring och besiktning i

305 §109

Sjöförklaring inom riket hålles Sjöförklaring inom riket hålles

av Luleå, Sundsvalls, Stockholms, av
tingsrätt, som enligt 336 § ut-

Kalinar, Malmö, Göteborgs eller setts att
vara sjörättsdpmstol. Be-

Karlstads tingsrätt. Behörig är hörig är den
domstol som är när-

den domstol som är närmast den mast den
hamn dier ort där sjö

hamn eller ort där sjöförklaring förklaring
skall äga ram enligt

skall äga rum enligt 304 §. Ko- 304 §.
Konungen äger dock för

nungen äger dock för viss hamn viss hamn
förordna att annan av

förordna alt annan av domstolar- sjörättsdomstolarna
skall vara be-

na skall vara behörig, om det är hörig, om
det är ändamålsenligt

ändamålsenligt med hänsyn till med hänsyn
till trafikförbindelser

trafikförbindelser och övriga för- och övriga förhållanden,

hållanden.

Om annat ej följer av denna lag, gäller beträffande
sjöförklaring inför domstol lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vid
sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av lagfaren domare såsom
ordförande samt två personer som äro kunniga och erfama i sjöväsendet.
Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfarenhet från tjänst som
fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen hava utövat sådan
tjänst. Rätlen utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna från en
förteckning, som sjöfartsverket årligen upprättar för varje
sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upptaga minst tjugo personer.
Om biträde av person med särskUd sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt,
äger rätlen tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i
rätten, även öm han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot skall vara
svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkUrstUlstånd får ej vara
ledamot, SärskUd ledamot äger uppbära ersättning av allmänna medel enUgt
bestämmelser som meddelas av Konungen,

I Danmark, Finland och Norge hålles sjöförklaring för
svenskt fartyg av domstol som är behörig enligt landets lag.

I övrigt hålles sjöförklaring utom riket av svensk konsul,
som enligt bemyndigande av ministern för utrikes ärendena äger utföra sådan förrättning.
Om det lämpligen kan ske, skola vid sjöförklaringen biträda två av konsuln
tillkaUade, i sjöväsendet kunniga personer, helst svenska, danska, finska eller
norska medborgare, mot vilka ej förekommer jäv som gäller mot domare. Är i
visst fall biträde av person med särskild sakkunskap ändamålsenligt, äger
konsuln tillkaUa även sådan person. I ort, där behörig svensk konsul ej finnes,
hålles sjöförklaring av behörig dansk, finsk eller norsk konsul.

I fråga om sjöförklaring inför konsul gälla i tillämpliga
delar bestämmelserna om sjöförklaring vid domstol. Konsul äger dock ej upptaga
ed eller försäkran eller meddela vitesföreläggande.

"»'Senaste lyddse 1970:919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

314 §110

Har händelse som avses i 301 § medfört stora förluster i
liv eller egendom eller kan utredningen av annan anledning väntas bliva synnerligen
omfattande eller av invecklad beskaffenhet, äger Konungen förordna, att
händelsen och dess orsaker skola utredas av en särskild undersökningskommission,
bestående av personer med juridisk, nautisk och teknisk sakkunskap. Har
undersökningskommission förordnats, behöver sjöförklaring ej äga ram.

I den
mån det kan ske skall kommissionen underrätta sakägarna samt bereda dem
tillfälle att närvara vid utredningen och på annat sätt bevaka sin rätt i
överensstämmelse med vad som gäller vid sjöförklaring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommissionen
kan hos tingsrätt, som enligt 305 § är behörig att hålla sjöförklaring, göra
framställning om att vittne eller sakkunnig höres eller att föreläggande
meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål.
Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej
möter. Om sådan åtgärd gälla i tiUämpliga delar bestämmelserna om
sjöförklaring och om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

Kommissionen
kan hos tingsrätt, som enligt 336 § utsetts att vara sjörättsdomstol, göra
framställning om alt vittne eller sakkunnig höres eller alt föreläggande
meddelas någon att som bevis tillhandahälla skriftlig handling eller föremål.
Rätlen skall anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej
möter. Om sådan åtgärd gälla i tillämpliga delar bestämmdsema om sjöförklaring
och om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FJORTONDE
KAPITLET Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål

opaginerad Kontrollera mot PDF

336 Första domstol i tvistemål rörande förhållande som
avses i denna lag är Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö, Göteborgs
eller Karlstads tingsrätt. Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som
avses i denna lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i
brottsbalken.

Rör mål som anges i första stycket uteslutande annat
fartyg än handelsfartyg eller fiskefartyg, får målet upplagas även av tingsrätt
som är behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.

§111

Första domstol i tvistemål rörande förhåUande som avses i
denna lag är tingsrätt, som Konungen utser (sjörättsdomstol). Detsamma gäller
brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även om gärningen är belagd
med strängare straff i brottsbalken.

Rör mål som angives i första stycket uteslutande båt, som
ej hålles i drift yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte, får målet upptagas
även av tingsrätt som är behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"° Senaste lydelse 1970: 919. "' Senaste lyddse
1970: 919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

2

I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att upptaga
tvistemål, som avses i 336 §, äga bestämmelserna om laga domstol i tvistemål
i allmänhet motsvarande tUlämpning, Talan får även väckas vid
sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för fordran
ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan handräckning,
fär talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten
ställts. Talan angående fordran som säkerheten avsett får väckas vid
sistnämnda sjörättsdömstol, även om säkerheten frigivits.

337 §1

Nuvarande lydelse

I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336
§ första stycket att upptaga tvistemål enligt denna lag äga bestämmelserna om
laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämpning. Talan får även
väckas vid den av tingsrätterna som är domstol för den ort där fartyget finnes.
Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet tUl befrielse från kvarstad
eller annan handräckning, får talan väckas även vid den av tingsrätterna som
är domstol för den ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran som
säkerheten avsett fär väckas vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten
frigivils.

Finnes
icke sjörättsdomstol i den ort där svaranden kunnat sökas enligt första
stycket, väckes talan vid sjörättsdömstol som är närmast den orten.

Om domstolen för den ort där svaranden enligt i första
stycket angivna grunder kunnat sökas icke är tingsrätt som anges i 336 § första
stycket, väckes talan vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort
anses som rederiets hemvist.

338 §113

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fråga om
behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 § första stycket att upptaga
brottmål som där avses äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i allmänhet
motsvarande tillämpning. Om domstolen för den ort där den misstänkte enligt vad
nu sagts haft att svara icke är någon av nämnda tingsrätter, väckes åtal vid
den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

I fråga om
behörigheten för sjörättsdomstol alt upptaga brottmål som avses i 336 § första
stycket äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i allmänhet motsvarande
tillämpning. Finnes icke sjörättsdömstol i den ort där den misstänkte sålunda
haft att svara, väckes åtal vid den sjörättsdömstol som är närmast den orten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FEMTONDE KAPITLET Särskilda bestämmelser

Poincaréfranc

348 § Med franc förstås i denna lag en värdeenhet
innehållande sextio-

"= Senaste lyddse 1970:919. "='Senaste lydelse
1970: 919.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars
finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter betalningsdagens kurs eller,
om säkerhet ställes för betalningen, kursen den dag då detta sker.

Statsansvar för vissa rättsförluster rn. in.

349 §

Kommer tid följd av 20 eller 269 § förvärv eller
panträttsupplåtelse som avses där att gälla mot rätte ägaren eller mot någon
till vars förmån rådighetsinskränkning soni avses i 20 eller 269 § gäller, har
denne rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet
eller upplåtelsen.

Lider någon förlust till följd av tekniskt fel i skepps-
eller skeppsbyggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling
eller i anordning som hos registermyndigheten eller annan statlig myndighet
är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.

Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att
utan skälig anledning underlåta att vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall
ersättningen efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

350 §

Kommer till fölfd av beslut i ärende om rättelse förlust
att tillskyndas rättsägare som avses i 39 §, har han rätt till ersättning av
staten. Ersättning utgår dock ej, om den skadelidande med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

351 § Staten företrädes i ärende om ersättning enligt
349 . eller 350 § av myndighet som Konungen bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

352 §

Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp
eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 §, om han
förlorar målet, skall han antingen till gemensam handläggning med målet väcka
talan mot staten om sitt ersättningsanspråk eller skriftligen underrätta den
myndighet som avses i 351 § om rättegången.

Har förberedelsen i målet slutförts utan att
ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket,
skall domstolen förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid.
Iakttages ej tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därom skall
intagas i föreläggandet.

353 §

Har den som enligt 349 eller 350 § är berättigad till
ersättning av staten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd,
inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 349 eller 350 § på grund av domstols dom
utbetalas sedan domen vunnit laga kraft.

Övergångsbestämmelser

AUmänna bestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom lagen upphäves

lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

lagen (1928: 166) i anledning av Sveriges tillträde tiU
1926 års internationella konvention rörande sjöpanträtt och fartygshypotek,

lagen (1901: 26 s. 33) om antecknande i fartygsregistret
av tvist om fartyg eller fartygslott,

förordningen (1901: 78) angående registrering av svenska
fartyg.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 64

TUl 1 kap. sjölagen

2.
Bestämmelserna
i 5 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förvärv eller
förändring som inträffat före ikraftträdandet.

3.
Utan hinder av
6 § i dess nya lydelse får skepp behålla det namn varunder det vid ikraftträdandet
är infört i fartygsregistret så länge skeppet eller större andel däri än
hälften ej övergått till ny ägare eller det föreligger särskilda skäl att
skeppet ändock behåller namnet. Detta får dock ej behållas, om
registermyndigheten finner synnerliga skäl att namnet ändras för undvikande av
förväxling.

Finner registermyndigheten att skepps namn bör ändras, kan
den vid vite förelägga ägaren alt inom viss tid bestämma annat namn varunder
skeppet kan registreras. Vitet utdömes av myndigheten.

Till 2 kap. sjölagen

4. I skeppsregistret skall såsom ägare till skepp, som
är överfört från

fartygsregistret eller fiskefartygsregister, antecknas den som senast upp

tagils som ägare av skeppet i sådant register. Registermyndigheten skall

på lämpligt sätt låta kungöra sådan anteckning.

Har ett år förflutit frän ikraftträdandet utan att
inskrivning av äganderätt sökts eller talan väckts om bättre rätt tUl skeppet,
skall den som antecknats såsom ägare anses söm inskriven ägare av skeppet.

Söker någon inskrivning av äganderätt till skepp, som
förvärvats före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet icke var infört i
fartygsregistret eller fiskefartygsregister, och kan han icke styrka sin rätt
men gör han den sannolik, skall han antecknas i skeppsregistret som ägare.
Första stycket andra punkten och andra stycket har motsvarande tilllämpning,
varvid etlårstiden räknas från den dag anteckningen kungjordes.

5. Har inteckning sökts eller beviljats i båt före
ikraftträdandet, skall

båten och inteckningen upptagas i skeppsregistret,

I fråga om båt som avses i första stycket gäller de nya
bestämmelserna om registrering och avregistrering av skepp samt inskrivning av
förvärv av skepp, utom 1922 §§, Upphör båten att besväras av inteckning,
skall den omedelbart avföras ur skeppsregistret.

Bestämmelserna i 4 har motsvarande tillämpning i fräga om
båt som avses i denna punkt,

6. Utföres
skeppsbygge enligt beställning som gjorts före ikraftträdan

det, får det införas i skeppsbyggnadsregistret endast om tillverkare och

beställare är ense därom.

Skeppsbygge som anmäles för registrering inom tvä är från
ikraftträdandet får ej registreras, om ägarens näringsverksamhet vid ikraftträdandet
omfattades och fortfarande omfattas av företagsinteckning och
inteckningshavaren icke medgivit att bygget registreras.

Skeppsbygge som anmäles för registrering senare än två år
från ikraftträdandet får ej heller registreras, om det visas att registreringen
skulle kränka rätt som någon har till bygget på grund av företagsinteckning.

Bestämmelserna i 3 § i dess äldre lydelse skall under en
tid av två är från ikraftträdandet gälla i fråga om beställning som gjorts före
ikraftträdandet. Beställares rätt till skeppsbygge enUgt 3 § i dess äldre
lydelse består så länge bygget ej registrerats.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 65

7, Frist för anmälan av skepp för registrering eller
för ansökan om

inskrivning av förväi"v av skepp eller skeppsbygge skall ej i något fall

räknas från dag före ikraftträdandet.

TUl 3 kap. sjölagen

8, I fräga om partrederi, som tillkommit före
ikraftträdandet, gäller

utan hinder av att rederiavtalet ej anmälts tiU registermyndigheten vad

som föreskrivs i 40 § andra stycket om delad ansvarighet för uppkom

mande förpliktelser.

TUl 11 kap. sjölagen

9, 1 fråga om sjöpanträtt, som uppstått före ikraftträdandet,
gäller

245, 252 och 255260 §§ i stället för motsvarande äldre bestämmelser.

Dock skall sjöpanträtt, som icke erkännes enligt de nya bestämmel

serna, ha det företräde till betalning som närmast kan anses motsvara

företrädet enligt äldre bestämmelser.

10, 1 skepp, som icke har den
dräktighet att det kunnat intecknas enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning
i fartyg, får inteckning icke beviljas enligt de nya bestämmelserna utan att
det visas, att skeppet ej omfattas av företagsinteckning.

11, Inteckning, som beviljats eller
sökts före ikraftträdandet, skall föras över tiU skeppsregistret. Den anses som
en enligt de nya bestämmelserna beviljad eller sökt inteckning på belopp
motsvarande den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp.
Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev på samma belopp, om inteckningen
är beviljad.

12, Utgör inleckningshandling säkerhet
för fordran vid ikraftträdandet, skall panträtt anses upplåten enligt 262 §
tUl säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inleckningshandling vid
nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt
anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen. Bestämmelsen
i 36 § lagen (1901: 26 s, 1) om inteckning i fartyg har fortfarande
tiUämpning,

13, Bestämmelserna i 12 har motsvarande
tillämpning i fall då borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling,
på grund varav inteckning sökts, och inteckning sedermera beviljas med stöd av
19,

Bestämmelserna i 12 har likaledes motsvarande
tillärapning, om borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på
vilken tecknats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas med
stöd av 19,

14, Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av
inteckning som

beviljats före ikraftträdandet eller därefter med stöd av 19 skall ifråga

om hans rätt till betalning ur medel, som myndighet vid utsökning eller

eljest fördelar mellan rättsägare i det av inteckningen besvärade fartyget,

äldre bestämmelser tillämpas i stället för 264 § om det yrkas av någon

vars rätt beror därav. Vad som sagts nu gäller dock endast om fördel

ningen föranledes av utmätning som skett före utgången av 1979 eller

av konkurs efter ansökan som gjorts före nämnda tidpunkt eller, såvitt

angår fördelning av annan anledning än utmätning eller konkurs, om

medlen nedsatts före den angivna tidpunkten.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet
inteckningshandlingen utbytts mot två eller flera nya pantbrev,

15, Grundas panträtt i fartyg på förhåUande som anges i
12 eUer

5 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 66

13
första stycket, har fartygsägaren även i annat fall än då bestämmelserna i 14
är tillämpliga rätt att påfordra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare
i fartyget betalning tUl borgenären begränsas enligt äldre bestämmelser.

16,
Medför tUlämpning av 264 §, i
fall då panträtt i fartyg grundas på förhållande som anges i 12 eller 13 första
stycket och fordringens förfallodag inträffar efter utgången av år 1979, att
inteckningssäkerhetens värde nedgår väsentiigt och ställer gäldenären ej efter
anfordran ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas, får
borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på
grund av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det
gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av
år 1977 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande
infaller före utgången av år 1979.

17,
Övergångsbestämmelsema utgör ej
hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av
inteckningshandling. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ lagen (1901:26 s. 1) om
inteckning i fartyg har fortfarande tillämpning.

18,
Bestämmelserna i 271 § om
företräde pä grund av inteckning har tillämpning även om inteckningen sökts
före ikraftträdandet.

Bestämmelserna
i 268 och 269 §§ om godtrosförvärv på grund av inskrivning gäller endast i
fråga om upplåtelse som sker efter ikraftträdandet.

19, Fullföljes
efter ikraftträdandet en dessförinnan gjord ansökan om

inteckning, skall inteckning beviljas enligt de nya bestämmelserna, om

ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt lagen (1901: 26

s. 1) om inteckning i fartyg. Ansökningen skall därvid anses avse ett

penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Sökes efter
ikraftträdandet inteckning på grund av fordringshandling, på vilken före
ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivande som avses i 2 § lagen om
inteckning i fartyg, skall ansökningen upplagas och prövas som ansökan om
inteckning enligt 282 § första stycket. Även i delta fall skall ansökningen
anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Är
medgivandet tecknat av annan än den som avses i 281 §, får ansökningen icke
bifallas, om ej den som medgivit inteckningen styrkes vara ägare till skeppet
och inskrivning sökes för hans fång.

20,
Bestämmelserna i 275 § tiUämpas
även om grund för avregistrering inträtt före ikraftträdandet.

21, Bestämmelsen i 276 § första stycket om verkan av
exekutiv auktion gäller ej i fråga om auktion som ägt rum före ikraftträdandet.

Till
15 kap. sjölagen

22, Bestämmelserna
i 349 § gäller endast i fråga om förvärv och upp

låtelse som äger ram efler ikraftträdandet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 67

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom
förordnas, att 2 § lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§

Är genom skuldebrev eller an- Är genom skuldebrev eller an-

norledes
gåva utfäst i penningar el- norledes gåva utfäst i penningar

ler lösören, gälle den ej säsom full- eUer lösören, gälle den ej såsom

bordad, med mindre det som ut- fullbordad, med mindre det som

fäst är kommit i gåvotagarens be- utfäst är kommit i gåvotagarens

sittning. besittning. / fråga om skepp eller

skeppsbygge gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad,
med mindre inskrivning för förvärvet sökts enligt vad som stadgas därom i
sjölagen (1891: 35 s. 1).

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3
Förslag till

Lag
om ändring i handelsbalken

Härigenom
förordnas, att 10 kap. 7 § handelsbalken skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10
kap. 7 §1

Fartyg,
som är för fordran in- Skepp och skeppsbygge mä ej

tecknat
eller äger den dräktighet, med laga verkan sättas i pant ef-

att, enligt vad särskilt
är stadgat, ter ty nu är sagt. Ej heller må luft-

inteckning
däri kan meddelas, må fartyg sålunda pantsättas,

ej med laga verkan sättas i pant

efter ty nu är sagt. Ej heller må

luftfartyg sålunda pantsättas.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

De
nya bestämmdsema skall gälla även sådan båt som enligt punkt 5

övergångsbestämmelsema till lagen ( ) om ändring i sjölagen

(1891:
35 s. 1) skaU vara upptagen i skeppsregistret.

'
Senaste lyddse 1955: 230.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 68

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom
förordnas, att 4 § lagen (1966: 454) om företagsinteckning skall ha nedan
angivna lyddse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§i
Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör
till den intecknade verksamheten och utgöres av

1, inventarier,
varor eUer andra 1. inventarier, varor eller andra

lösören, dock ej fartyg som kan lösören, dock ej skepp och skepps-

intecknas för fordran eller luft- bygge, ej heller luftfartyg och så-

fartyg eller sådan reservdel till dan reservdel därtill som kan om-

luftfartyg som kan omfattas av in- fattas av inteckning i luftfartyg,

teckning i luftfartyg,

2,
byggnad eller annan anläggning
som icke hör tUl tomträtt,

3,
arrenderätt, hyresrätt,
rättighet som avses i 7 kap. 3 § jordabalken, bostadsrätt eller rätt lill gruva
eller annan gruvegendom, om rättigheten kan utmätas,

4,
nyttjanderätt lill inventarier
eller andra lösören, om rättigheten kan utmätas,

5,
patent, upphovsrätt eller annan
rättighet av immateriell art, om rättigheten kan utmätas,

6,
fordran på vederlag för
överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag, som avses under 15,
eller på ersättning med anledning av att sådan egendom skadats eller gått
förlorad eller tagils i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

7,
fordran på vederlag för arbete.

Överlåtes
verksamheten, gäUer inteckningen i överlåtarens fordran på vederlag, i vad
delta avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av inteckningen.

1,
Denna lag träder d kraft den
dag Konungen förordnar.

2, Omfattas skepp eller skeppsbygge av
företagsinteckning vid ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser fortfarande
beträffande den egendomen, vad angår skeppsbygge dock ej sedan del
registrerats,

3, I fråga om intecknad båt gäller äldre bestämmelser
så länge båten är upptagen i skeppsregistret enligt punkt 5
övergångsbestämmelserna tUl lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s, 1),

1
Senaste lydelse 1971: 1215.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas i fråga om förmånsrättslagen (1970:
979),

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 4,
9, 15 och 16 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Förmånsrätt följer med

1,
sjöpanträtt och
luftpanträtt,

2,
handpanträtt
och rätt att kvarhålla lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt).

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. panträtt på grund av inteckning i fartyg eller i
luftfartyg och reservdelar till luftfartyg.

Beställare av fartyg som lämnat fartygsbyggaren förskott i
byggnadsämnen eller pengar har förmånsrätt i byggnadsämnena och det som för
beställarens räkning tillverkats med förskottet, om skriftUg handling
upprättats och med denna förfarits enligt 3 § sjölagen (1891: 35 s. 1).

Redare vilken för medredare länmat förskott som avses i 17
§ sjölagen har förmånsrätt i medre-dareiis andel av fartyget enligt nämnda
paragraf.

3. panträtt
på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge eller i luftfartyg och
reservdelar tiU luftfartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda förmånsrätter gäUer inbördes efter paragrafernas
och, beträffande 4 §, styckenas följd samt efter den i 4 § första stycket och
5-7 §§ angivna numrering en.

Förmånsrätt enligt 4 § första stycket 2 eller 3 har dock
företräde framför förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 på grund av sföpanträtt
som avses i 267 § 6 sjölagen (1891: 35 s. 1) och förmåns rätt enUgt 4 §
första stycket 3 har företräde framför förmånsrätt enUgt 4 § första stycket 2
på grund av retentionsrätt.

9§

SärskUda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas
följd och efter den i 47 §§ angivna numreringen.

Förmänsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt
enligt 4 § 2 på grund av annan retentionsrätt än som avses i 247 § sjölagen
(1891: 35 s. 1).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmänsrätt på grund av utmätning har företräde framför
förmånsrätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som utmätningen
verkställdes eller senare.

Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma
egendom. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det
inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt
finns för vissa fall särskUda bestämmelser.

15 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordran
med allmän förmånsrätt uttages i första hand ur egendom som ej är föremål för
särskild förmånsrätt. Förslår ej denna egendom, uttages fordringen ur
egendom, vari särskUd förmånsrätt gäller, före fordringar med sådan
förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 eller 77 § och i övrigt efter
sistnämnda ford-

rin.gar.

Fordran
med allmän förmånsrätt uttages i första hand ur egendom som ej är föremål för
särskild förmånsrätt. Föreslår ej denna egendom, uttages fordringen ur
egendom, vari särskUd förmånsrätt gäller, före fordringar med sådan
förmånsrätt i den män det är medgivet enligt 16 § och i övrigt efter sistnämnda
fordringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordran
med allmän förmånsrätt enligt 10 eller 11 § uttages, om det behövs, före
fordringar med särskUd förmånsrätt i lös egendom enligt 4 § andra eller tredje
stycket, 5 eller 8 §. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns
särskilda förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i
förhållande till den köpeskilling som erhåUits för varje gmpp.

17 P Fordran med allmän förmånsrätt enligt 12 § uttages,
om det behövs, före fordringar med särskUd förmånsrätt i lös egendom enligt 4
§ tredje stycket, 5 eller 8 §. Härvid äger 16 § andra punkten motsvarande
tillämpning.

Fordran
med allmän förmänsrätt enligt 10, 11 eller 12 § uttages, om det behövs, föie
fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eUer 8 § i annan lös egendom än
tomträtt. Vad som uttages pä detta sätt skall, när det finns särskilda
förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till
den köpeskilling som erhållits för varje grupp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1,
Denna lag
träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2,
I fräga om
förmånsrätt för retentionsrätt, som uppstått före ikraftträdandet, gälla de
äldre bestämmelserna fortfarande.

3,
Bestämmelserna
i 4 § andra stycket och 16 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om
förskott som avses i punkt 6 sista stycket övergångsbestämmelsema till lagen (
) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

' Senaste lyddse 1971: 1043. = Senaste lydelse 1971:1043.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 71

4.
De äldre
bestämmelserna i 4 § tredje stycket, 16 och 17 §§ om redares förmänsrätt på
grand av förskott för medredares bidrag till rederirörelsen enligt 17 §
sjölagen (1891:35 s. 1) i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen ( ) om
ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) gäller fortfarande i fråga om förskott som
lämnats före ikraftträdandet.

5.
I fråga om
panträtt på grund av inteckning i båt har de nya bestämmelserna om panträtt på
grund av inteckning i skepp motsvarande tUlämpning.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 54, 58 och 8688 §§ lagen (1927:
77) om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §1

Har försäkring tagits å gods Har försäkring tagits å gods

utan angivande av det intresse för- utan angivande av det intresse för

säkringen avser, skall försäkring- säkringen avser, skall försäkring

en, där ej annat framgår av om- en, där ej annat framgår av om

ständigheterna, anses gälla till för- ständigheterna, anses gälla tUl för

mån för envar, som, i egenskap av mån för envar, som, i egenskap

ägare, panthavare eller innehava- av ägare, panthavare eller inne-

re av annan rättighet till godset el- havare av annan rättighet till god-

ler emedan han i anledning av av- set eller emedan han i anledning

tal om godset står faran för detta, av avtal om godset står faran för

har intresse av att dess värde icke detta, har intresse av att dess vär-

minskas eller gär förlorat. / frå- de icke minskas eller går förlorat.

ga om sjöpanträtt och luftpanträtt Vad nu sagts gäller dock ej i

skall vad sålunda stadgats äga till- fråga om sjöpanträtt och luftpant-

lämpning endast om panträtten är rätt.

förbunden med personlig fordran

hos pantens ägare.

Är förbehåU träffat, enligt vilket försäkringen skall
upphöra i händelse äganderätten tUl godset övergår å annan, vare ny ägare dock,
där försäkringsfall inträffar inom fjorton dagar, berättigad till ersättning
för liden skada, i den män han icke på grund av försäkring, som han själv
tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgas skall icke
äga tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursförsäkring.

58 § Gäller försäkring å gods tiU förmån för någon, som
till säkerhet för fordran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen
ej är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur utfallande
ersättningsbelopp utfå sin fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa
skadan eller på annat sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt

' Senaste lydelse 1955: 233.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

före
försäkringsfallet. Lag samma vare, där försäkringen gäller lill förmån för
någon, som har rätt att kvarhålla godset till säkerhet för förfallen fordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättningsbelopp
för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till
utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet gods, som salts i kvarstad eller
under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgivas till
överexekutor; och har denne alt med beloppet förfara pä sätl i 186 §
utsökningslagen är för där avsett fall stadgal.

I fråga om
rätt för vissa innehavare av inteckning i fast egendom, tomträtt eller
valtenfallsriUt att njuta betalning ur brandskade-ersältning gälle, i stället
för föreskrifterna i 56 och 57 §§ samt första och andra styckena i förevarande
paragraf, vad som finnes stadgat i 8688 §§ samt i särskUd lag.

Ersättningsbelopp
för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till
utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet gods, som salts i kvarstad eller
under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor;
och har denne att med beloppet förfara på sätt i 760 § utsökningslagen är för
där avsett fall stadgat,

I fråga om
rätt för borgenär, som har panträtt i fastighet eller i tomträtt, att njuta
betalning ur brandskadeersältning gäller, i stället för föreskrifterna i 56
och 57 §§ samt första och andra styckena i förevarande paragraf, vad som
finnes stadgat i 8688 §§ samt i särskUd lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Timar
brandskada å fast egendom, vare den som i egendomen har inteckning för fordran
berättigad att, pä sätl därom är särskilt stadgal, njuta betalning eUer säkerhet,
såframt utfallande ersättning överstiger en tiondel av försäkringsbeloppet
för egendomen.

Timar
brandskada ä fast egendom, vare borgenär, som har panträtt i egendomen,
berättigad att, på sätt därom är särskilt stadgat, njuta betalning eller
säkerhet, såframt utfallande ersättning överstiger en tiondel av
försäkringsbeloppet för egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
anmälan om intecknings-havarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren,
vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inverkan
å den rätt, som tiUkommer inteckningshavaren på grund av försäkringsfall, som
inträffar, innan en månad förflutit efter det han underrättats om uppsägningen
eller ändringen; och skall sådan underrättelse anses meddelad, då den i
rekommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen.

Har
anmälan om namn och adress för borgenär, som har panträtt i fastighet, gjorts
hos försäkringsgivaren, vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad
ändring däri utan inverkan å den rätt, som tillkommer borgenären på grund av
försäkringsfall som inträffar, innan en månad förflutit efter det han
underrättats om uppsägningen eller ändringen; och skall sådan underrättelse
anses meddelad, då den i rekommenderat brev avsänts under den uppgivna
adressen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

= Senaste lydelse 1967: 264.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Varder premie i ratt tid ej er-lagd av försäkringstagaren,
mä försäkringsgivaren ej gent emot inteckningshavare, vars namn och adress
blivit hos honom anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjsmål till befrielse
från ansvarighet, med mindre inteckningshavaren underrättats, att premien är
ogulden, och därefter en vecka förflutit.

Ej må eljest försäkringsgivare lill befrielse från
ansvarighet geni emot inteckningshavare åberopa omständighet, som beror av annan
än denne.

Föreslagen lydelse

Varder premie d rätt tid ej er-lagd av försäkringstagaren
må försäkringsgivaren ej gent emot borgenär, vars namn och adress blivit hos honom
anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjsmål till befrielse frän
ansvarighet, med mindre borgenären underrättats, att premien är ogulden, och
därefter en vecka förflutit.

Ej må eljest försäkringsgivare lUl befrielse från
ansvarighet gent emot borgenär åberopa omständighet, som beror av annan än
denne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
86 och 87 §§ stadgas om inteckningshavare gälle ock den, som för ogulden
köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 §
jordabalken.

Har någon
för fordran inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, och är
brandförsäkring tagen ä byggnad eller annat, som hör lill tomträtten eller
vattenfallsrätten, vare i fräga om in-teckningshavarens rätt pä grund av
försäkringen bestämmelserna i 86 och 87 §§ likaledes tillämpliga.

Har borgenär panträtt i tomträtt och är brandförsäkring
tagen å byggnad eller annat, som hör till tomträtten, vare i fråga om
borgenärens rätt på grund av försäkringen bestämmelserna i 86 och 87 §§
tillämpliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
medförsäkring på grund av sjöpanträtt och luflpanträtt, som uppstått före
ikraftträdandet.

Bestämmelserna i denna lag om borgenär, som har panträtt i
fastighet eller tomträtt, har motsvarande tiUämpning på borgenär som åtnjuter
företrädesrätt för sin fordran på grund av 5 § lagen (1970: 995) om införande
av nya jordabalken.

Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall
vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

' Senaste lydelse 1967; 264.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal

Härigenom
förordnas, att 7 § lagen (1927: 78) angående införande av lagen om
försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Vad
nya lagen i 8688 §§ stadgar om inteckningshavares rätt på grand av
brandförsäkring å byggnad skall i fråga om ersättning för brandskada, som
inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga tillämpning ulan hinder av att
försäkringsavtalet slutits tidigare eUer inteckningen blivit tidigare sökt.

7 §

Föreslagen lydelse

Vad
nya lagen i 8688 §§ stadgar om panträttshavares rätt på grund av
brandförsäkring å byggnad skall i fråga om ersättning för brandskada, som
inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga tilllämpning utan hinder av
att försäkringsavtalet slutits tidigare eller inteckningen blivit tidigare
sökt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

8
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om
kallelse å okända borgenärer

Härigenom
förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription
och om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avbetalning å huvudstol
eUer räntebetalning, som av gäldenär eller med hans vetskap gjord är, så ock
annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle såsom hade
fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning som
ej avser fast egendom eller tomträtt bifalles eller förklaras vUande, eller

'
Senaste lydelse 1970: 1003.

Avbetalning å huvudstol
eller räntebetalning, som av gäldenär eller med hans vetskap gjord är, så ock
annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle såsom hade
fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning
som ej avser fast egendom, tomträtt, skepp eller skeppsbygge bifalles eller
för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

anteckning om innehav av pantbrev eller annan
inteckningshandling have ock lika verkan emot ägare av den intecknade egendomen;
vill borgenären håUa talan mot annan öppen, bevake då sin fordran emot denne,
såsom i 1 § sägs.

Föreslagen lydelse

klaras vilande, eller anteckning om innehav av pantbrev
eller annan inteckningshandling have ock lika verkan emot ägare av den intecknade
egendomen; vill borgenären hålla talan mot annan öppen, bevake då sin fordran
emot denne, såsom i 1 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är
borgenärs fordran intecknad i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös
egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den
egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å
okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran
vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den fordran ej blivit efter sådan
kallelse angiven.

Är
borgenärs fordran intecknad i luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant
eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda
häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin
fordran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 §
sägs ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen
handling

Härigenom
förordnas, att 2, 13 och 14 §§ lagen (1927: 85) om dödande av förkommen
handling skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §1

Nuvarande
lydelse

Ansökan om dödande av handling skall, skriftiigen
avfattad, ingivas till rätten i den ort, där förpliktelsen skall fullgöras,
eller, om sådan ort ej är nämnd i handhngen, till den rätt, där den förpliktade
är skyldig att svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Då fråga är om
pantbrev, göres ansökningen hos den rätt under

= Senaste lydelse 1970: 1003. 1 Senaste lyddse 1970: 1012.

Föreslagen
lydelse

Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen
avfattad, ingivas till rätten i den ort, där förpliktelsen skall fullgöras,
eller, om sådan ort ej är nämnd i handlingen, till den rätt, där den förpliktade
är skyldig att svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Då fråga är om
pantbrev på grund av inteckning i fastighet el-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

vilken fastigheten lyder. Ansökan om dödande av
intecknad fordringshandling göres hos rätten i den ort, där vederbörande
inskrivningsmyndighet är.

Föreslagen lydelse

ler tomträtt, göres ansökningen hos den rätt under vilken
fastigheten lyder. / fråga om pantbrev på grund av inteckning i skepp eller
skeppsbygge göres ansökningen hos rätten i skeppets hemort eller i den ort
där bygget utföres. Ansökan om dödande av intecknad fordringshandling göres
hos rätten i den ort, där vederbörande iriskrivningsmyndighet är.

Ansökan om dödande av konossement skall ingivas till
rätten i godsels bestämmelseort.

Äro enligt
vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må ansökningen göras vid vilken som
helst av dem.

13
§2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava tio
år förflutit från det pantbrev eller annan inteckningshandling, om vilken det
ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller
eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare
äska att inteckningen, ehuru han ej kan förete handhngen, måtte dödas, göre
ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten
lyder, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivningsmyndighet
är. Kan det antagas att pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur
ägarens hand under sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, må
ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Sedan
ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat
delgivits den senast antecknade innehavaren av handlingen, utfärde rätten
offentlig stämning, som skall kungöras pä sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning
av handlingen ävensom tillkännagivande att, om någon innehar handhngen eller
har kännedom om att den finnes i behåll,

= Senaste lydelse 1970: 1012.

Hava tio
år förflutit frän det pantbrev eller annan inteckningshandling, om vilken det
ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller
eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare
äska att inteckningen, ehuru han ej kan förete handlingen, måtte dödas, göre
ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten
lyder eller i skeppets hemort eller i den ort, där skeppsbygget utföres, och
eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivningsmyndighet är. Kan
det antagas att pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand
under sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, mä ansökan
göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Sedan ansökningen, där
så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast antecknade
innehavaren av handlingen, utfärde rätten offentlig stämning, som skall
kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning av handlingen ävensom
tillkännagivande att, om någon in-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han bör därom, vid äventyr att in- nehar handlingen eller
har känneteckningen eljest dödas, hos rätten dom om att den finnes i behåll,
göra anmälan sist å dag som för han bör därom, vid äventyr att ärendets
fullföljande utsattes. Så- inteckningen eljest dödas, hos rätdan dag må ej
sättas tidigare än ten göra anmälan sist å dag som sex månader efler
kungörelsens för ärendets fullföljande utsattes, införande i allmänna
tidningarna. Sådan dag må ej sättas tidigare än

sex månader efter kungörelsens införande i allmänna
tidningarna.

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den
förfallen.

Finner rätlen, vid prövning av ansökningen, någon
omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta
inteckningen fortfarande gälla, förordne rätten att inteckningen må, på därom
hos vederbörande inskrivningsmyndighet gjord ansökan, dödas utan handlingens
företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsmyndigheten om ansökan
som i första stycket sägs för anteckning i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok
varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga
utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas
förrän utslaget vunnit laga kraft.

14 §3 Bestämmelserna i 110 §§ äga, såvitt de angå
pantbrev, motsvarande tillämpning i fråga om vilandebevis. Bestämmelserna i 13
§ om dödande av inteckning äga motsvarande tillämpning i fräga om
vilandeförklarad inteckningsansökan.

Bestämmelserna i 10 och 13 §§ om annan inskrivningsbok än
fastighetsbok äga, i fråga om pantbrev för skepps- eller skeppsbyggnadsinteckning,
motsvarande tilllämpning på skepps- och skepps-byggnadsregistren.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och
enkla bolag

Härigenom förordnas, att 55 § lagen (1895: 64 s. 1) om
handelsbolag och enkla bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §1

Vad i denna lag är föreskrivet Vad i denna lag är föreskrivet

skall ej äga tillämpning å aktie- skall ej äga tiUämpning å aktie

bolag eller rederier. bolag eller partrederi.

' Senaste lydelse 1970: 1012. ' Senaste lydelse 1903: 101.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om bolag för
verksamhet av visst slag eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag trader i kraft den dag Konungen förordnar.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom
förordnas, att 1 och 2 §§ lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §2

För fordran som grundar sig å skuldebrev eller annat
skriftligt fordringsbevis och är till betalning förfallen må gäldenären
lagsökas enligt vad nedan sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om för
fordran som avses i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast
egendom, kan borgenären genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har
borgenären för fordringen inteckning i fartyg eller luftfartyg eller reservdelar
till luftfartyg eller företagsinteckning, kan han genom lagsökning söka
betalning ur den egendom vari inteckningen gäUer.

Om för fordran som avses i första stycket skriftligen
upplåtits panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge, kan borgenären
genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har borgenären för fordringen
inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg eller
företagsinteckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari
inteckningen gäller.

Vad i denna lag sägs om gäldenären tiUämpas vid lagsökning
enligt andra stycket på ägaren av den egendom ur vilken betalning sökes.

2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagsökning
skall göras skriftiigen hos allmän underrätt. Ansökningen skaU innehålla
uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer
samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist,
postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den ränta som
fordras. Borgenären an-give ock de omständigheter som betinga rättens
behörighet, om

Lagsökning
skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och
telefonnummer samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes personnummer,
yrke, hemvist, postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den
ränta som fordras. Borgenären an-give ock de omständigheter som betinga
rättens behörighet, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mednuvarande lydelse avses såvitt gäller 2 § lydelsen
enligt proposition 1973:30. ' Senaste lydelse 1971:496.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 79

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

denna
ej framgår av vad eljest an- denna ej framgår av vad eljest an-

föres. Vid ansökningen skall fogas föres. Vid ansökningen skall fogas

styrkt avskrift av handling vara styrkt avskrift av handling vara

fordringen grundas och, då betal- fordringen grundas och, då betal

ning enligt 1 § andra stycket sökes ning enligt 1 § andra stycket sökes

ur fast egendom, av handling var- ur fast egendom, skepp eller

igenom panträtt i egendomen upp- skeppsbygge, av handling varige-

lålits. nom panträtt i egendomen upp

låtits.

Ansökningen
skall jämte avskrift som angives i första stycket avlämnas i två exemplar och
vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett
exemplar ingivet, ombesörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och
gälle den i målet lika med huvudskrift.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Om
inteckningshandling som rör fartyg vid ikraftträdandet utgör pant för fordran,
får lagsökning äga ram enligt 1 § andra stycket första punkten i dess nya
lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftiigt bevis eller
panträttsupplåtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hänskjutas till
rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller
panträttsupplätdsen samt borgenärens rätt är stridig.

12
Förslag till

Lag
ora ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom
förordnas, att i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma
allmänna handlingari skall införas en ny paragraf, 22 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22
a § Handling angående skeppsbyggnadsavtal vilken inkommit till den
registermyndighet som avses i 2 § sjölagen (1891: 35 s. 1) i ärende om
registrering eller inskrivning må, såvitt den avser pris och betalningsvillkor,
ej utan samtycke av parterna i avtalet utlämnas förrän tio år förflutit från
den dag handlingen inkom.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. I Lagen omtryckt 1971: 203.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 80

13 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3 och 4 §§ luftfartslagen
(1957: 297) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3 §1

Borgenär, som har fordran å Borgenär,
som har fordran å

bärgarlön eller å ersättning för bärgarlön
eller å ersättning för

kostnader som avses i 2 §, njute kostnader
som avses i 2 §, njute

i fartyget eller godset luftpanträtt i
fartyget eller godset luftpanträtt

med förmånsrätt enligt 4 § första med
förmånsrätt enligt 4 § för-

stycket i förmånsrätfslagen (1970: månsrättslagen
(1970: 979), så-

979), såframt bärgarlönen eller er- framt
bärgarlönen eller ersättning

sättningen hänför sig till åtgärder en
hänför sig till åtgärder vilka

vilka slutförts här i riket. slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i
förhållande till fordringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma
händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för
dennes fordran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna
det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller
godset av ägaren tagas i besittning.

11 kap. 4 §

Angående luftpanträttshavares Luftpanträtt omfattar ej ersätt-

rätt till ersättning, som utgår på ning, som på grund av
försäkring

grund av tagen försäkring, är sär- eller eljest utgår för skada på luft

skilt stadgat. fartyget eller godset.

Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund
fordran å ersättning för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tilllika
omfatta sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§
sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
luftpanträtt som

uppstått före ikraftträdandet och skall därvid den i 11 kap. 4 § upp

tagna hänvisningen till 272 och 279 §§ sjölagen avse sistnämnda båda

lagrum i deras lyddse före ikraftträdandet av lagen ( ) om änd-

ring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

' Senaste lyddse 1971: 984,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 81

Utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen statsrådet på Stockholms slott den 26 april 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) m. m.
och anför.

1 Inledning

Den intemationella sjöfartens och varvsindustrins
utveckling har medfört behov av förstärkning av dessa, för vårt land ytterst
betydelsefulla näringars möjligheter att utnyttja fartyg för kreditsäkerhets-ändamål
såväl före som efter sjösättning och leverans. I syfte att möjliggöra sådan
förstärkning och att även i andra avseenden modernisera sjölagstiftningen har
sjölagskommitténi i maj 1970 i ett delbetänkande "Registrering av fartyg,
sjöpanlrätt och fartygshypotek, partrederi" (SOU 1970: 74) lagt fram
förslag om ändring i sjölagen (SjöL) (1891: 35 s. 1) m. m.

Kommitténs arbete har bedrivits i samråd med
sjölagskommitterade i Danmark, Finland och Norge. I Norge har nyligen antagits
förslag om sådan lagändring, som jag här avser, och i Danmark väntas motsvarande
lagförslag bli antaget inom kort. Något officiellt finskt förslag föreligger ej
ännu.

Förslaget vilar bl. a. på två internationeUa fördrag,
nämligen de den 27 maj 1967 i Bryssel undertecknade konventionerna om
sjöpanträtt och fartygshypotek samt om inskrivning av rätt till fartyg under
byggnad.

1 F. d. justitierådet Erik Hagbcrgh, ordförande,
redaktören Hjalmar Bååw, direktören jur. dr Nils Grenander, assuransdirektören
P. E, Hedborg och sjö-farlsrådel G. Lindencrona, ledamöter (ledamoten
förbundsordföranden Johan S, Thore avled den 24 februari 1970), samt
advokaterna Lennart Hagberg och Ragnar Hedén, dispaschören Kaj Pineus och
assuransdirektören Lo-renz Zelterman, experter.

6 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 42

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 82

Konventionerna,
i fransk och engelsk version jämte svensk översättning, samt kommitténs förslag
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 13.

I
anslutning tUl betänkandet har en särskild arbetsgrupp2, i samarbete med
kommittén, utarbetat förslag till olika tUlämpningsföreskrifter m. m.
(StencUJul971:6).

Yttranden
över kommitténs betänkande har avgivits av Svea hovrätt, hovrätten för Västra
Sverige, sjöfartsverket, dispaschören i Stockholm, fiskeristyrdsen,
generaltullstyrelsen (såvitt angår fartygsregistrering), chefen för marinen
(såvitt angår fartygsregistrering), statistiska centralbyrån (såvitt angår
fartygsregistrering), televerket (såvitt angår fartygs igenkänningssignal),
patent- och registreringsverket (såvitt angår 3 och 17 §§ sjölagsförslaget),
svävarfarlsutredningen, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
(såvitt angår sekretesslagförslaget), utredningen om författningspublicering,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges
varvsindustriförening, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska
sjöfolksförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet, Sveriges
ångfartygs assurans-förening, Sjöassuradörernas förening. Svenska
bankföreningen. Svenska skeppshypotekskassan. Sjörättsföreningen i Göteborg,
handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm och Göteborg samt Sjöbefraktarrådet.

Svea
hovrätt och hovrätten för Västra Sverige har bifogat yttrande av resp.
Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt. Sjöfartsverket har bifogat
yttranden av Svenska kryssarklubben och Svenska Kanotseglar-förbundet.

Sveriges
ångfartygs assurans förening har instämt i vad Sjöassuradörernas förening
anfört.

2
Sjölagskommitténs förslag och remissyttrandena över förslaget 2.1 1967 års
internationella sjörättskonventioner

2.7.7
Allmänt

Fartyget
utgör av ålder sjöfartens naturliga kreditunderlag. Fartygs-hypoteket (hos oss
känt endast i form av inteckning) tjänar den långa kreditens intressen.
Sjöpanträtterna dvs. legala eller s, k. tysta panträtter som är knutna till
vissa sjöfordringar säkrar Iredje mans olika ersättningsanspråk mot fartyget,
t. ex, efter sammanstötning, och har därutöver kommit att tillgodose den korta
kreditens behov. Det är naturligt att, sedan dessa kreditsäkerhetsformer till
1900-talels början hunnit utvecklas i de flesta betydande sjöfartsländer, behov
uppstod av

2
Numera hovrättsrådet Christer Rune, rådmannen Inga-Britta Törneli, sjöfartsrådet
G. Lindencrona samt hovrättsassessorerna Rolf Liljeqvist och Gunnar Torgils.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 83

en
internationell reglering av dem. Hypoteket är beroende av ett så allmänt
erkännande som möjligt för att över huvud taget ha något värde som
kreditsäkerhet i den utpräglat internationella sjöfartsnäringen. Och olika nationella
sjöpanträtter kan påverka bedömningen av hypotekels kreditsäkerhetsvärde,
eftersom de i allmänhet ges bästa prioritet.

Med
fartygskrediten sammanhänger problemen hur fartyg under byggnad skaU kunna
utnyttjas som kreditunderlag. Dessa problem har tidigare inte gjort sig starkt
gällande internationellt sett. Men de har fått större betydelse efter hand som
utvecklingen inom sjöfarten gått mot stora, komplicerade och högst
kapitalkrävande fartygsenheter samt varvsnäringen kommit att präglas av ökad internationell
konkurrens. Hos oss saknas ett institut som möjliggör att byggen som sådana
genom bl. a. inteckning utnyttjas som säkerhet för fordran. I stället finns
enligt 3 § SjöL ett speciellt förfarande, som ger beställaren förmånsrätt i vad
som byggts för förskott i pengar och byggnadsämnen.

Det
ursprungliga initiativet till en internationell reglering av spörsmål rörande
kreditsäkerheten i fartyg togs av Comité Maritime International (CMI) i början
av 1900-talet. Ämnet är ganska kontroversiellt på gmnd av skUda nationella
rättstraditioner samt skiftande sjöfartspolitiska och sociala värderingar i
olika länder med intressen i internationell sjöfart. Först vid den
diplomatiska sjörättskonferensen i Bryssel 1926 kunde en internationell
konvention om sjöpanlrätt och fartygshypotek undertecknas. Denna konvention,
som utgjorde en kompromiss mellan nyss antydda delvis motstridiga intressen,
undertecknades visserligen av flertalet betydande sjöfartsnationer men
tillträddes endast av ett ringa antal stater. Förutom de nordiska länderna kan
som fördragsslutande stater nämnas bl. a. Belgien, Frankrike och Italien.
Utanför konventionen står bl. a, Grekland, Japan, Nederländerna, Storbritannien,
Västtyskland och USA, Sverige har, liksom Danmark, Finland och Norge, sagt upp
konventionen med verkan från den 1 mars 1966, närmast med anledning av att den
i visst avseende bedömts vara oförenlig med 1957 års internationella konvention
om redareansvarets begränsning. Tillsvidare har emellertid den på 1926 års sjöpanträtls-konvention
grundade lagstiftningen ej ändrats.

Bland
orsakerna till att 1926 års nämnda sjöpanträttskonvention ej kommit att väl
fylla sin funktion är, att den på många håll ansetts bereda för stort utrymme
åt sjöpanträtler till men för fartygshypoteken. I förgrunden har därvid stått
sjöpanträtt för s. k. befälhavaravtal, varigenom sjöpanträtt kan uppstå t, ex,
för krav på grund av leverans av driflsförnödenheter till fartyg eller på grund
av fartygsreparation, Försäkringsmässig täckning kan inte vinnas för redarens
ansvarighet för sådana förbindelser, i motsats till vad som gäller exempelvis
ansvarighet för kollisionsersättning eller bärgarlön. Det har också påtalats,
att

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 84

sjöpanträtt
kan göras gällande i frakt och andra ersättningar till redaren, varjämte
prioriteringsreglerna har befunnits onödigt komplicerade. Betänkligt har vidare
ansetts vara, att konventionen ej reglerar verkan av exekutiv försäljning och
att den inte reser hinder mot att fartyg, som graveras av hypotek, avförs ur
nationeUa register utan att hypo-tekshavama samtyckt därtiU eller
tillfredsstäUts på annat sätt. Sedan CMI efter konferens i Stockholm 1963
uilett och vid konferens i New York 1965 slutfört arbete på förslag till en
reviderad konvention, behandlades på grandval därav och undertecknades en ny
internationell konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek
(sjöpanträttskonventio-nen) vid den diplomatiska sjörättskonferensens tolfte
session i Bryssel i maj 1967.

Modern
varvsindustri har utpräglat internationell imiktning. De svenska varven bygger
till övervägande del fartyg ät utländska beställare. Det är ej ovanligt, att
fartyg beställs i ett land för leverans till beställare i ett annat land och
finansieras hos finansinstitutet i ett tredje. Spörsmålet om utnyttjande av
skeppsbyggen som underlag för kreditsäkerhet är följaktligen av internationell
betydelse och det är i regel mycket betydande ekonomiska intressen som berörs.
Sedan härmed förenade legala problem diskuterats inom International Bar Association
vid konferens i Oslo 1956, utarbetades inom denna organisation ett utkast tUl
konvention om inskrivning av rätt tUl fartyg under byggnad, vUket antogs vid
konferens i Köln 1958. Konventionsutkastet länmades därpå över tUl bl. a. CMI,
som utarbetade ett konventionsförslag på grandval därav. Detta förslag antogs
vid CMIs Stockholmskonferens 1963. I samband med att CMI därefter utarbetade
förslag till ny sjöpanträttskonvention gjordes försök att med denna införliva
regler om fartyg under byggnad. Men sådana regler togs ej upp i det slutliga
förslaget till ny sjöpanträttskonvention. 1963 års förslag till konvention om
inskrivning av rätt till fartyg under byggnad (skeppsbyggnadskonven-tioneri)
behandlades liksom 1965 års förslag tUl sjöpanträttskonvention vid
diplomatkonferens i Bryssel 1967 och konventionen undertecknades där i maj
samma år.

2.7.2
Sjöpanträttskonventionen 2.1.2.1 Konventionens huvuddrag

För
att fartygshypotek (eller anglosaxisk s. k. mortgage) skall erkännas inom
konventionens tiUämpningsområde ställer den nya sjöpanträttskonventionen upp
vissa krav. Dessa gäller främst hypotekels rättsenliga tillkomst och
inskrivning. Men de går också ut på offentlighet och insyn i
inskrivningsregistret och på att uppgifter skall finnas om hypoteksbdopp,
rättsinnehavare och omständigheter som avgör den inbördes prioriteten mellan
hypoteken (art. 1). I sistnämnda hänseende

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 85

får
kraven ses mot bakgrund av konventionens reglering av exekutiv försäljning av
fartyg (bl. a. art. 10). Hypoteks inbördes förmånsordning och sakrättsliga
verkan i övrigt skall bestämmas av lagen i inskrivningsstaten medan
exekutionsförfarandet skall följa lex fori (art. 2), en ordning som i allmänhet
torde erkännas i den internationella privat-och processrätten.
Sjöpanträttskonventionen förutsätter, att hypoteken ej automatiskt följer
fartyget vid nationalitetskiftet och räknar alltså med att nya hypotek måste
stiftas under ny flagg. De problem detta bereder med hänsyn till
hypotekshavarnas intresse löses så att avregistrering av fartyg icke får ske
utan skriftligt samtycke av samtliga hypotekshavare (art. 3: 1) och att ej
heller nyregistrering i en annan stat får ske utan avregistreringsbevis från
den förra registreringsstaten (art. 3: 2). Berörda myndigheter i olika
konventionsstater skall ha befogenhet att skriftväxla direkt inbördes (art.
13). Hypotekshavarna kan på grand av den angivna spärren mot avregistrering
hindra att fartyg utan deras samtycke förs över från ett nationeUt register
tUl ett annat utan att de gott-gjorts eller fått garanti för fortsatt
tillfredsställande säkerhet i fartyget under dess nya flagg.

Sjöpanträtterna
inskränks av den nya konventionen och särskilt undantag görs för fordran på
ersättning för atomskada (art. 4). Konventionen räknar inte frakt eller
surrogat, t. ex. försäkringsersättning, till pantobjektet och lämnar sålunda,
tiU skillnad från 1926 års konvention, denna fråga öppen för nationella
lösningar. De materiellt viktigaste inskränkningarna av sjöpanträttemas antal och
omfång följer av att fordringar på grund av last- eller resgodsskador och på
grund av de förutnämnda befälhavarförbindelserna ej skall vara förenade med sjöpanträtt.
Vad last- och resgodsskadoma beträffar faller dessa bort till följd av att
sjöpanträtt för fordringar på ersättning för egendomsskada begränsas till
utomobligatoriska anspråk. Skada på last eller resgods, som befordras med annat
fartyg eller som befinner sig iland, kan däremot ge upphov till sjöpanträtt.
Ej heller fordran på rättsvårdsavgift blir sjöpantberättigad. Men den nya
konventionens reglering av exekutiv försäljning innebär, att sådan kostnad
skall utgå ur köpeskUlingen med bästa rätt (art. 11: 2).

En viss utvidgning av
fältet för de konventionsbetingade sjöpanträtterna kan sägas ligga däri att
sjöpantberättigade anspråk på ersättning för egendomsskador helt generellt
knutits till händelser "i omedelbart samband med fartygets drift"
medan 1926 års konvention i högre grad anknöt till fartygets framförande och
handhavande. I fråga om personskador blir förhållandet, åtminstone teoretiskt,
det omvända i det att anknytningen till fartygets drift innefattar ett nytt
kvalifikationskrav.

Liksom
enligt 1926 års konvention skall sjöpanträtt ha bästa förmånsrätt, i princip
närmast åtföljd av hypoteket. Men sjöpanträtternas

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 86

inbördes
rangordning ändras (art. 4: 1 och art. 5) och den gamla konventionens
anknytning till viss resa upphör. Sjöpanträtt för anspråk på bärgarlön och på
bidrag tUl gemensamt haveri skall gå före andra och äldre sjöpanträtter. Den
lösningen vUar på uppfattningen att sådana krav härrör från åtgärder, som
typiskt sett är ägnade att bevara panten åt äldre panträtter. På samma sätt
behandlas sjöpanträtt för fordran på ersättning för avlägsnande av vrak.

Konventionen medger, att
nationella sjöpanträtter erkänns utöver de konventionsbetingade men sådana
måste då stå tillbaka både för de sistnämnda och för hypoteken (art. 6).
Undantag medges endast för sådan säkerhetsrätt som vare sig under
beteckningen panträtt eller retentionsrätt kan tillkomma byggnads- eller
reparationsvarv på grand av tillverkning eller reparation av fartyg. Sådan rätt
skall visserligen stå tillbaka för de i konventionen föreskrivna
sjöpanträtterna men får ges företräde framför de inskrivna hypoteken (art.
6:2).

Sjöpanträtt skall uppstå
även om gäldenären i fordringsförhållandet ej är redaren själv utan någon som
har hand om fartygets drift i dennes ställe, exempelvis skeppslegotagare (s. k.
bare boat charterer eller de-mise charterer) eller tidsbefraktare (art. 7: 1).

Liksom tidigare skall
konventionsbetingad sjöpanträtt följa fartyget utan hinder av ändring i
äganderätts- och registreringsförhållandena (art. 7: 2). Ombyte på
borgenärssidan skall alltid medföra sjöpanträttens motsvarande övergång (art.
9). Preskriptionstiden skall vara ett år, I fråga om sättet för
preskriptionsavbrott ställs upp ett absolut krav. Detta gär ut på att endast
kvarstad eller utmätning, med åtföljande exekutiv försäljning, får bryta
preskriptionen. Den nya konventionen skiljer sig härigenom från den gamla, som
medgav staterna frihet på denna punkt. Man har sålunda tUlmötesgått anspråk på
att sjöpanlrätt skall bli så tidsbegränsad som långtidskreditens intresse
kräver.

Konventionen
ställer vissa minimikrav på förhandsunderrättelser till rättsägarna vid
exekutiv försäljning av fartyg (art. 10) och dessa krav har, liksom de
grundläggande förutsättningarna för hypotekens internationella erkännande,
formats med hänsyn bl. a. till den för särskilt svensk och finsk gällande rätt
särpräglade ordningen med inteckningar ställda till innehavaren. I fråga om
verkan av exekutiv försäljning innehåller konventionen en reglering som
innebär att fartyget i princip säljs gravationsfritt men med möjlighet tUl
frivilligt övertagande av hypotek. Undantag görs för certepartier och andra
nyttjanderättsavtal såtillvida som konventionen inte räknar dem till de
rättigheter vUka konventionsenUgt måste upphöra vid exekutiv försäljning.
Huravida sådana avtal skall upphöra eller ej vid exekutiv försäljning av
fartyget blir alltså beroende på vad tillämplig nationell lag föreskriver.

Konventionen
som i och för sig endast avser s. k. seagoing ves-sels skall tillämpas vare
sig fartyget är registrerat i konventionsstat

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 87

eller
ej. Ehuru konventionens sjöpanträtter torde ha motsvarighet i de flesta
sjöfartsländers nationella lagstiftning, finns på sina håll därutöver sådana
sjöpanträtter som konventionen inte föreskriver. Rangordningen mellan
konventionsbunden sjöpanträtt och likartade, nationella sjöpanträtter behöver
ej vara identisk. Detta betyder alt, om nationell sjöpanträtt i ett främmande
fartyg som hör hemma i icke-kon-ventionsstat görs gällande inför
konventionsstats myndighet, sådan sjöpanträtt ej får tillerkännas annan och
högre prioritet än konventionen tillåter. Det betyder vidare att, om
konventionen saknar motsvarighet därtill, den nationella sjöpanträtten måste
stå tillbaka för såväl kon-venlionsbundna sjöpanträtter som fartygshypotek.
Dessutom innebär det alt, om sådan sjöpanträtt som konventionen föreskriver
görs gällande i fartyget inför myndighet i konventionsstat, sjöpanträtten måste
erkännas även om den ej är känd av flagglagen. En annan följd av
sjöpant-rätlskonventionens anspråk på generell tillämpning är att konflikt kan
tänkas inträda med vissa i 1933 års nordiska konkurskonvention upptagna regler
om tillämpUg lag.

Konventionen
medger, att kontraherande stat gör förbehåll, dels för den lagtekniska metoden
för införlivande med nationell lagstiftning (art. 14: 1), dels för
tillämpningen av 1957 års föratnämnda konvention om redareansvarets
begränsning (art. 14: 2), vars bestämmdser om avsättande och fördelning av
begränsningsfond ej är förenliga med sjö-panträttskonventionens regler om
sjöpanträtts upphörande resp, prioritet. Dessutom kan fördragsslutande stat
reservera sig mot konventionens sedvanliga klausul om skiljedom i
tolkningstvister.

2,1,2,2
Kommitténs överväganden och förslag

I
fråga om Sverige bor tillträda sjöpanträttskonventionen framhåller kommittén
att konventionen som av kommittén remitterats till olika organisationer och
därvid mottagits positivt bärs upp av en påtaglig strävan att främja
sjöfartens långtidskredit genom all stärka fartygs-hypotekets ställning.
Inskränkningen av sjöpanträtterna är ett uttryck för detta. Ett annat är kravet
på spärr mot avregistrering av fartyg utan hypolekshavares samtycke och mot
nyregistrering i en annan stat utan avregistreringsbevis från den förra
registreringsstaten. Regleringen av exekutiv försäljning är enligt kommittén
avsedd att tjäna samma syfte.

Vad beträffar
inskränkningen av sjöpanträtterna förmodar kommittén, att det är av ringa
praktisk betydelse att sjöpanlrätt för fordran på grund av last- eller
resgodsskada utmönstras. Även sjöpanträtt för befälhavarförbindelser antas hos
oss ha förlorat åtskilligt i praktisk betydelse. Vår sjöfart drivs alltmer i
former som reducerar befälhavarens kommersiella funktioner. Särskilt är detta
märkbart i linjefarten där redaren genom sin organisation iland själv kan
bevaka driflsunderhållet utan svårighet, I den mån denna sjöpanträtt alltjämt
spelar en roll för

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 88

kreditgivningen
bör enligt kommittén uppmärksammas, att den lätt kan missbrukas och i
praktiken stundom har missbrukats för att underlätta fartygsdrift på
ekonomiska vUlkor som inbjuder till allvarlig kritik. Det är ocksä denna
sjöpanlrätt som, jämte den i den nya konventionen bibehållna sjöpanträtten för
ombordanställdas lönekrav, enligt kommittén främst tillskrivits ogynnsam
verkan på längtidskredilen. Inskränkningen av de konvenlionsbundna
sjöpanträtterna från svensk synpunkt bedömer kommittén som fördelaktig.
Emellertid betonar kommittén, att konventionens reglering av retentionsrätt
för krav på grund av fartygsreparation i viss mån bevarar det problem som
uppstår i brytningen mellan den långa och den korta kreditens intressen och
såtillvida utgör en rättspolitisk kvarleva av sjöpanträtt för befälhavaravtal
enligt 1926 års konvention.

Även i övrigt behandlar
den nya konventionen de sjöpanträltsliga spörsmålen på ett enligt kommitténs
mening i stort sett tUlfredsstäUande sätt. Till fördelarna hör lösningen av
problemet om övergäng av sjöpanträtt, vilket hittills berett vissa svårigheter
i nordisk rätt. En annan vinst är, att anknytningen till det svårhanterliga
resebegreppet upphör. Ä andra sidan bereder regleringen av sjöpanträtts
upphörande problem enligt kommittén. Eftersom nämligen en kvarstadssökande enligt
svensk rätt som regel får ställa säkerhet för skada som kan tillskyndas
motparten, kan det för enskilda sjöpanträttsborgenärer bli vanskligt att bevara
sin sjöpanträtt med hänsyn till att konventionen endast erkänner kvarstad eller
utmätning med åtföljande exekutiv försäljning som preskriptionsavbrytande.
Visserligen menar kommittén, att det kan förutsättas att ombordanställd som
behöver utnyttja sjöpanträtt för fordran på lön en fordran, som han
självfallet har kvar även om sjöpanträtten upphör kan påräkna bistånd av sin
fackliga organisation i den mån han ej befrias frän skyldigheten att ställa
säkerhet. Men man står här likväl inför en konventionslösning, som kan medföra
viss olägenhet för svensk del. 1 övrigt anser kommittén, att konventionen i
dessa hänseenden ej erbjuder större svårigheter från svensk synpunkt.

Kommittén erinrar om att
spärr mot avregistrering av fartyg utan hypolekshavares samtycke och mot
nyregistrering i annat land utan avregistreringsbevis infördes i svensk rätt
1967 och tillfogar, att en ordning av detta slag är nödvändig. Konventionens
regler rörande exekutiv försäljning av fartyg svarar i det väsentliga mot vad
som godtagits genom Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt tUl luftfartyg. Ej heller i dessa finner
kommittén något hinder mot att Sverige tillträder sjöpanträttskonventionen,

Sjöpanträttskonventionen
innefattar enligt kommitténs uppfattning på det hela taget en
tillfredsställande och ändamålsenlig reglering av problem, som är i stort behov
av internationellt likformiga lösningar.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 89

Den har också mottagits positivt inom sjöfarts- och
varvsnäringarna. Kommittén förordar därför, efter samråd med de övriga nordiska
kommittéerna, att konventionen ratificeras av Sverige. Vad angår sättet för
dess införlivande med svensk rätt föreslår kommittén - som betonar att
konventionens uppbyggnad inte gör den lämpad för en lagstiftning genom
hänvisnmg att konventionsreglema inarbetas i SjöL. Enligt kommittén bör
konventionens skiljedomsklausul godtas.

2.1.2,3 Remissyttrandena

Förslaget att Sverige skall tillträda
sjöpanträttskonventionen har allmänt mottagits väl av remissinstanserna, av
vilka en del redan förut yttrat sig i frågan direkt till sjölagskommittén (jfr
betänkandet s. 58 f.). Ingen har uttalat sig mot att konventionen tillträds.

Hovrätten
för Västra Sverige behandlar konventionens olika drag tämligen ingående med
påpekanden av vissa svagheter. Att sjöpanträtt för lastskada utmönstrats kan
enligt hovrättens förmodan komma att negativt påverka anslutningen från länder
som anses främst företräda lastägarintressen t. ex. USA. Däremot finner
hovrätten det väl motiverat att sjöpanträtten för s. k. befälhavarförbindelser
upphör, eftersom den numera är obehövlig i den större sjöfarten och den mindre
sjöfartens ev. socialt betingade behov av stöd kan tillgodoses på annat sätt.
Det betonas, att de hårda reglerna för preskription av sjöpanlrätt kan medföra
vissa olägenheter. Men såvitt gäller de ombordanställdas lönekrav antas den nya
statliga lönegarantin i konkurs väga upp denna svaghet hos konventionen.
Sammanfattningsvis är enligt hovrättens uppfattning de förändringar som
konventionen innebär i förhällade till 1926 års sjöpanträttskonvention i allt
väsentligt till gagn för sjöfarten. Hovrätten tillstyrker därför ratifikation
och tillfogar, alt någon nationell sjöpanträtt med förmånsrätt efter hypoteken
ej är motiverad. Positiva uttalanden görs även av sjöfartsverket, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvsindustriförening.
Sjörättsföreningen i Göteborg och Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm.

Även den
lagtekniska metod kommittén föreslär för införlivandet av
sjöpanträttskonventionen med svensk rätt inarbetning i SjöL har godtagits
under remissbehandlingen. Positiva uttalanden görs av hovrätten för Västra
Sverige, utredningen om författningspublicering ni. tn., Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvs-industriförening.
Sjörättsföreningen i Göteborg och Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm.
Ingen uttalar sig mot metoden.

2.7.5 Skeppsbyggnadskonven tion en

2.1.3.1 Konventionens huvuddrag

Skeppsbyggnadskonventionen innehåller bestämmelser, dels
om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad, dels om internationellt er-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 90

kännande
därav, dels om överföring från ett nationellt register till ett annat.
Konventionen kräver att äganderätt tUl ("titles") och hypotek (eller
"mortgages") i fartyg under byggnad skall kunna skrivas in i
offentiigt register under statlig förvaltning eller tillsyn (art. 1: 1 och 5).
Inskrivning av andra rättigheter blir en nationell angelägenhet. Registren
behöver ej ta upp andra byggen än sådana som i färdigt skick kan registreras
såsom s.k. seagoing vessels (art. 1: 2). Det är konventionsstaterna obetaget
att etablera valfri ordning för rent internt bruk. Konventionsenlig inskrivning
behöver nämligen ej medges i andra byggen än sådana som har utländska
beställare (art. 2: 1). Inskrivning får endast ske i den konventionsstat där
bygget utförs (art. 3). Skepps-byggnadsregistreringen blir alltså till
skUlnad från fartygsregistreringen territoriell och icke nationell.
Inskrivning kan tillåtas redan från kontraktsskedet, dvs. redan innan
byggnadsarbetet påbörjats. Detta anges som huvudregeln (art. 4: 1). Men i
nationell lag får inskrivnings-rätten göras beroende av att kölen sträckts
eller därmed likvärdigt till-verkndngsarbete utförts på sjösättningsplatsen
(art. 4: 2).

Såväl offentiigrättslig
som privaträttslig verkan av inskrivning skall bestämmas av lagen i
inskrivningsstaten (art. 2: 3 och 6; jfr sjöpanträttskonventionen art. 2).
Exekutionsförfarandet skall regleras av lex fori (art. 6). Till skillnad från
sjöpanträttskonventionen innehåller skeppsbyggnadskonventionen praktiskt taget
inga exekutionsregler. Genom bestämmelse, som ej är tvingande, ger
konventionen anvisning på lämplig bestämning av pantobjekt (art. 8). Den
innebär, att material, maskineri och annan utrustning, som befinner sig på
varvsomrädet och som genom märkning eller på annat otvetydigt sätl framsiår som
avsedd att införlivas med bygget, omfattas av inskriven rätt till bygget.

Äganderätt
och hypotek, som inskrivits i konvenlionsstal i enlighet med dess lag, skall
erkännas i övriga konventionsstater med prioritet enligt nämnda lag (art. 9).
Förmånsordningen mellan å ena sidan inskrivna hypotek i skeppsbygge och å andra
sidan annan panträtt och retentionsrätt skall alltid bestämmas enligt de regler
som är tilllämpliga på fartyg, registrerade i färdigbyggt skick (art, 7),
Detta innefattar alltså en hänvisning lUl vissa regler i den nationella lag
som är tillämplig i det särskUda fallet. Det medför också skyldighet för konvenlionsstal
att på denna punkt samordna reglerna om skeppsbyggen med reglerna rörande
fartyg. Här kan erinras om möjligheten att skeppsbygge efter sjösättning blir
besvärat av sjöpanträtt, t. ex. som en följd av kollision under provtur, och
kanske t. o. m, blir underkastat retentionsrätt för reparationskostnader,
Skeppsbyggnadskonventionen innehåller slutligen regler om hypolekshavares
samtycke till avregistrering samt om avregistreringsbevis som vUlkor för
nyregistrering i annan stat (art, 10), vilka regler motsvarar bestämmelserna i
sjöpanträllskon-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 91

ventionen.
Liksom sjöpanträttskonventionen innehåller skeppsbyggnadskonventionen
skiljedomsklausul mot vilken förbehåll kan tas,

2.1.3.2
Kommitténs överväganden och förslag

Kommittén
som remitterat konventionen till olika organisationer, av vUka den mottagits
positivt påpekar, att stora värden står på spel i samband med modern
skeppsbyggnad och att det därför är angeläget att byggena kan utnyttjas
rationellt för kreditsäkerhetsändamål. Detta gäller oavsett vem, beställare
eller varv, som på grund av konjunkturförhållandena d första hand svarar för
finansieringen. I rådande konjunktur vilar bördan enUgt vad kommittén påpekar
i stor utsträckning på varven. Enligt kommittén är företagsinteckningen,
kombinerad med fastighetsinteckningen, otvivelaktigt användbar för ändamålet
här i landet. Men på den internationella marknaden menar kommittén, alt en tUl
sina huvuddrag internationeUt välkänd kreditsäkerhetsform måste vara att
föredra framför nationell sådan, vars innebörd och verkan i vissa hänseenden
kan väcka tvekan hos utiändska kreditgivare. Ett för skeppsbyggnadskrediten
särskilt utformat och konventionsreglerat hypotek erbjuder enligt kommitténs
mening påtagliga praktiska fördelar.

Ett
sådant hypoteks värde är emellertid inte begränsat till att konventionen gör
det internationellt känt och, i den mån konventionen vinner anslutning, även
erkänt. Det torde, framhåller kommittén, vara minst Uka betydelsefullt att
kredilsäkerheten redan frän början kan arrangeras i bygget på samma sätt som i
det färdiga fartyget. Konventionen tillgodoser detta intresse, dels genom att
registrering förutsätts kunna ske redan i kontraktsskedet, då en första
betalning i allmänhet erläggs varvid byggnadsmaterialet och det efterhand
framväxande bygget får utgöra föremålet för inskriven rätt och dels genom
kravet på att skeppsbyggnadshypotek ges samma prioritet som fartygshypotek.

Kommittén
menar, att de fördelar konventionen erbjuder bör utnyttjas av Sverige och
tillstyrker därför att konventionen ratificeras. Möjligheten att reservera sig
mot skiljedomsklausulen bör enligt kommittén ej utnyttjas. Kommittén
tillfogar, att den föreslagna ordningen för registrering av och inskrivning av
rätt till skeppsbyggen inte bör förenas med eller medföra ändring av sådana
regler av skatterättslig och liknande art att sjöfarts- och varvsnäringarna kan
utnyttja den endast till priset av ökade utgifter eller andra påtagliga
nackdelar. Om så blev fallet, skulle ändamålet med reformen uppenbarligen
förfelas, understryker kommittén,

Skeppsbyggnadskonventionen
är enligt kommittén så formad att den inte kan införlivas med nationell lag på
annat sätt än genom inarbetning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 92

2,1,3.3
Remissyttradena

Förslaget
att Sverige skall tillträda skeppsbyggnadskonventionen har mottagits positivt
under remissbehandlingen. För sådant tUlträde uttalar sig hovrätten för Västra
Sverige, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges
varvsindustriförening. Sjörättsföreningen i Göteborg och Handels- och
sjöfartsnämnden i Stockholm. Ingen avstyrker men Svenska
metallindustriarbetareförbundet ger uttryck för viss tveksamhet, närmast
föranledd av att skeppsbyggnadshypoteket tränger undan det s. k.
löneprivilegiet i konkurs. Förbundet påpekar bl. a., att vissa ledande
varvsindustrinationer ej undertecknat konventionen.

Det
har mötts positivt av samma remissinstanser som yttrat sig på den punkten
rörande sjöpanträttskonventionen (2.1.2,3) att konventionsreglema enligt
kommittéförslaget arbetats in i SjöL. Intet uttalande görs mot denna metod.

2.1.4
Gemensamma exekutionsrättsUga synpunkter

2,1,4,1
Kommittén

Kommittén
och lagberedningen har, enligt vad kommittén framhåller, enats om i huvudsak
följande synpunkter på de exekutionsrättsUga regler som bör utarbetas i
anslutning till konventionslagstiftningen i övrigt,

Sjöpanträttskonventionen
innehåller vissa exekutionsrättsliga regler medan skeppsbyggnadskonventionen i
stort sett ger staterna full frihet härutinnan. Eftersom kommittén föreslår,
att både fartyg och fartyg under byggnad skall kunna registreras och intecknas
och likaledes bli föremål för sjöpanträtt och retentionsrätt, finns enUgt
kommhtén ingen anledning att skilja mellan dem i exekutionsrättsligt avseende.
Retinent i fartyg eller skeppsbygge bör liksom handpanthavare ha rätt till full
lösen vid utmätning i egendomen. Exekutionsreglerna måste kunna tillämpas både
på svensk och utländsk egendom. Förfarandet kan lämpligen bli detsamma som
exekutionsförfarandet i fråga om luftfartyg. Ehuru sjö-panträttskonventionens
regler om underrättelser tUl sakägare m. fl. angående förestående exekutiv
försäljning ej är helt entydiga, bör sädana underrättelser ske på samma sätt
som i fråga om luftfartyg. Täckningsprincipen, konventionsbunden i fråga om
luftfartyg, bör gälla även vid exekution i fartyg och fartyg under byggnad. Det
från fastighetsrätten och lufträtten kända institutet ägarhypotek bör införas
i fråga om inteckning i sådan egendom. Fartyg och skeppsbyggen måste konventionsenUgt
säljas gravationsfria men med rätt tUl frivUligt överlagande av inteckning. I
fråga om certeparti och annan nyttjanderätt står oss

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 93

emellertid
fritt att behandla spörsmålet på samma sätt som när det gäller nyttjanderätt
till lös egendom i allmänhet.

Såväl
sjöpanträtts- som skeppsbyggnadskonventionen ålägger konventionsstat att
erkänna hypotek och anglosaxisk s. k. mortgage. Denna senare rätt innebär att
äganderätten överförs på långivaren som emellertid ej får tillträda egendomen
eller eljest utöva ägarebefogenheter med mindre säkerheten äventyras eller
avtalsenlig betalning uteblir. Låntagaren återköper egendomen genom att infria
länet. Det är alltså, med svenskt betraktelsesätt, fräga om en slags
säkerhetsöverlåtelse. Även om sjöpanträttskonventionen uppenbarligen
föratsätter att "mortgage" skall behandlas som hypotek såtUlvida som
det skall erhålla utdelning ur köpeskillingen och i princip upphöra vid
exekutiv försäljning, kan annan verkställighet eventuellt bli aktuell. Därvid
torde emellertid giltig svensk exekutionstitel krävas och problemet påkallar
därför knappast lagstiftningsåtgärd.

2.1.4,2
Remissyttrandena

De
exekutionsrättsliga synpunkter som ligger till grund för kommittéförslaget har
väckt ringa uppmärksamhet under remissbehandlingen. Sveriges advokatsamfund
har dock uttalat tillfredsställelse över att förslaget även i den delen har
fastighetsrättslig förebild och därvid anfört:

Med
tanke på att man endast inom en relativt snäv personkrets har möjlighet att
förvärva nämnvärd rutin beträffande sjölagstiftningen är det en styrka att i
sjörättsliga sammanhang i görligaste män kunna utnyttja den betydligt bredare
fastighetsrättsliga rutinen. Hittillsvarande skillnader mellan reglema om
inteckning i samt utmätning och exekutiv försäljning av, å ena sidan, fartyg
och, å andra sidan, fastigheter (beträffande ägarhypotek, lägsta bud,
kungördseformalileter etc.) har i den praktiska verksamheten visat sig leda
till osäkerhet i handläggningen.

Advokatsamfundet
bedömer det som angeläget, att avvikelser från den fastighetsrättsliga förebilden
inte görs ulan tvingande skäl.

2.2
Allmänt om sjölagsförslaget

2.2.7
Nuvarande ordning

Fartygsregisttering
och fartygsinteckning regleras för närvarande i särskild författningar:
förordningen (1901: 78 s. 1) angående registrering av svenska fartyg och lagen
(1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg. Inteckningsreglerna formades
ursprungligen efter fastighelsrättslig förebild. Bestämmelser om partrederi
och om sjöpanträtt finns i SjöL, nämligen i 2 och 11 kap. I samband med 1967
års sjölagsändringar gjordes vissa omdisponeringar inom SjöL för att bereda
utrymme åt bestäm-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 94

melser
om farlygsregistrering i 2 kap. och åt bestämmelser om fartygsinteckning i 11
kap.

2.2.2
Kommittén

Kommittéförslaget
tar i 1 kap, SjöL upp bestämmelser om fartygs nationalitet, hemort och annat
som sammanhänger med dess identitet, behörig företrädare här i landet m, m.
Det innehåUer även bestämmelser om tillbehör, fartygs behöriga skick och dess
kondemna-tion samt om skepps- och skeppsbyggnadsregister. Ur det nuvarande
första kapitlet utmönstras bestämmelserna om inskrivning för beställares
förskott till skeppsbygge (3 §). De ersätts av bestämmelser om registrering av
skeppsbygge i det nya 2 kap. och inskrivning av panträtt i sådan egendom i 11
kap. Dessutom utgår bestämmelserna oin återställande i vissa fall av svensk
äganderätt till andel i fartyg (5 §). Därmed förknippade problem beaktas i
stället vid utformningen av partredares lösningsrätt till medredares andel
enligt bestämmelser i det nya 3 kap. SjöLs 1 kap. hör enligt kommhtén inte till
de nordiskt likformiga delarna av lagen, vare sig i gällande rätt eller enligt
föreliggande förslag.

Kapitlets
nuvarande rubrik "Om fartyg" ändras enligt kommittéföi-slaget tiU
"Allmänna bestämmelser".

Kommittéförslaget
tar i 2 kap, SjöL upp bestämmelser om skepps-och skeppsbyggnadsregistreringen,
som formats för att tUlgodose både offentligrättsliga krav på registrering och
privaträttsliga krav pä inskrivning av panträtt i fartyg m, m. Därvid har till
förebUd för bestämmelserna om inskrivning av äganderätt tagits
fastighetsrättens reglering av lagfart sådan den framträder i JB,
Fastighetsrätten har på samma sätt fält tillhandahålla förebilden tUl
bestämmelserna om skepps- och skeppsbyggnadshypotek i sjölagsförslagets 11 kap.

Förslagets
2 kap, indelas i tre avsnitt, det första om skepps- och
skeppsbyggnadsregislrens omfattning med hänsyn till regislreringsplikt och
registreringsrätt, avregistrering m. m,, det andra om verkan av registrering
och inskrivning samt det tredje om förfarandet. Den fastighetsrättsliga
förebilden finns i 1720 kap. JB och i övrigt har, som förut nämnts, beaktats
bl. a. 1967 års internationella sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventioner.

I
3 kap. tas upp reviderade bestämmelser om partrederi som hittiUs funnits i 2
kap. Denna speciella form för rederirörelse bevaras i sina huvuddrag enligt
kommittéförslaget. Detta utmönstrar såsom obehövlig sistnämnda kapitels
inledande paragraf om redares personliga ansvarighet (7 §) och för över bestämmelserna
om hans ansvar för personer som arbetar i fartygets tjänst (8 §) tiU 10 kap.
(233 §). Det föreslagna 3 kap. innehåller följaktligen regler endast om
partrederi och vad som anknyter liU det. Kapitelrubriken har jämkats med
hänsyn härtill. .

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 95

Kommittéförslaget
tar i 11 kap. upp bestämmdser, dels om sjöpanlrätt i fartyg och last, dels om
retentionsrätt i fartyg och skeppsbyggen, dels om inskrivning av panträtt i
sådan egendom. Kommittén framhåller, att kapitlet ger utrymme för dessa
bestämmelser som en följd av den omdisponering av SjöL som företogs i samband
med 1967 års sjölagsändringär. Det är enligt kommitténs förslag indelat i två
underavdelningar, den ena om sjöpanträtt och den andra om inskrivning av
panträtt i fartyg. Det är följaktiigen rabricerat "Om sjöpanträtt och
inskrivning av panträtt i fartyg". Avdelningen om sjöpanträtt innehåller
tre avsnitt, med bestämmelser om sjöpanträtt i fartyg, om sjöpanträtt i last
och vissa gemensamma bestämmelser i dessa ämnen. Avdelningen om inskrivning av
panträtt har tre avsnitt, av vilka det första rör panträtt på grund av
inteckning, det andra verkan av inskrivning och det tredje
inskrivningsförfarandet. Kommittén anmärker, att den fastighetsrättsliga
förebilden finns i 6 och 1719 kap, JB, I övrigt har kommittén bl. a. beaktat
1967 års internationeUa sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventioner. De
nuvarande bestämmelserna om preskription av sjöfordringar förs över till 15
kap.

Kommittéförslaget
kan i viss mån sägas ändra den nuvarande karaktären hos SjöL, som påtagligt
domineras av frakträttsliga regler. Denna dominans har dock ej alltid varit så
utpräglad erinrar kommittén. I 1667 års SjöL fanns sålunda bl. a. bestämmelser
om skeppsbyggnad och om upplåtelse av panträtt i fartyg för s. k. bodmerilän.
Sådana bestämmelser fanns också i 1864 års SjöL. Även 1891 års SjöL innehöU i
sin ursprangliga lydelse ett särskUt kapitel om bodmeri, vilket utgick så sent
som 1939. Enligt kommitténs uppfattning måste den föreslagna redigeringen leda
till ökad överskådlighet och göra sjölagstiftningen mer lättillgänglig. Den är
också motiverad av det både sakliga och tekniska sambandet mellan registrering,
sjöpanträtt och inteckning, som var märkbart redan i 1926 års
sjöpantsrättskonvention men som fått betydligt ökad vikt genom 1967 års
sjöpanträtls- och skeppsbyggnadskonventioner.

Av
de övriga nordiska sjölagskommittéerna har den norska kommittén i december
1966 lagt fram förslag tUl revision av bestämmelserna om skeppsregistrering
och om partrederi (Innstilling VI
och VII) och i september 1969, dels
förnyat förslag rörande skeppsregistrering och parirederi, dels förslag i
övriga ifrågavarande ämnen (Innstilling VIII), Även det norska
kommittéförslaget innebär alt regler om registrering m, m. upptas i 2 resp. 11
kap.

2.2.3
Remissyttrandena

En
rad remissinstanser biträder kommitténs uppfattning att ett införlivande med
SjöL av bestämmelserna om bl. a. registrering och andra bestämmelser på grund
av sjöpanträtts- och skeppsbyggnads-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 96

konventionerna ger ökad klarhet och lättillgänglighet.
Positiva uttalanden görs också om den föreslagna omdisponeringen av
bestämmelser i SjöL.

Redigeringen av 1 kap. har inte berörts särskilt under
remissbehandlingen. Men det har anmärkts, att kapitlets bestämmelser ej är
allmänna i betydelsen gemensamma för SjöL och föreslagits, att kapitlet i
stäUet rubriceras "Allmänna bestämmelser om fartyg".

I fråga om 2 kap. har Göteborgs tingsrätt anmärkt, att
kapitlet belastats med för många detaljföreskrifter om registreringstekniken
m. m. som hellre kunnat ges form av tillämpningsföreskrifter. Hovrätten för
Västra Sverige har dock ej instämt i detta utan med hänvisning till motsvarande
regler i JB menat, att föreskrifterna väsentiigen försvarar sin plats i SjöL.

I övrigt har bl. a. bestämmelserna under rubriken
registrens omfattning vållat tveksamhet hos flera remissinstanser, såsom
hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges fiskares riksförbimd, Sveriges varvsindustriförening och Sjörättsföreningen
i Göteborg. Uttrycket "förvärv" stäUt i relation tUl fullbordade och
ofuUbordade fång och applicerat på skeppsbyggen, har vållat särskilda
tolkningssvårigheter. Sädana svårigheter har också försports rörande
tillämpligheten på skeppsbyggen av reglema om fartyg. Överarbetning har
förordats.

Moderniseringen av partrederiet hälsas med
tUlfredsställdse av sjöfartsverket, fiskeristyrdsen och Sveriges fiskares
riksförbund. Även Sjörättsföreningen i Göteborg ställer sig positiv. Stockholms
tingsrätt har i och för sig ingen erinran mot moderniseringen men häller sig,
liksom Svea hovrätt, skeptisk till denna säregna sjörättsliga bolagsform som
sådan.

Utredningen om författningspublicering m. m., som bedömer
varken sjöpanträttskonventionen eller skeppbyggnadskonventionen vara särskilt
väl lämpad att direkt tUlämpas som svensk lag, ställer sig positiv till
inarbetningen av sjöpanträtts- och inteckningsreglerna i SjöL.

Sveriges advokatsamfund och Sjörättsföreningen i Göteborg
hälsar med tUlfredsställelse att inteckningsreglerna arbetats in i SjöL jämte
bestämmelser om sjöpanträtt. Advokatsamfundet anser, att detta leder till
överskådlighet.

2.3 Om fartyg

2.J.7 Fartygs nationaUtet 2.3.1.1 Nuvarande ordning

1667 års SjöL behandlade inte vUlkoren för fartygs svenska
nationalitet. 1864 års SjöL tog i 4 § upp en hänvisning tUl särskUda bestämmelser
i ämnet. Dessa meddelades i förordning den 4 juni 1868 angå-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 97

ende
pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sverige gående
fartyg. Förordningens 2 § föreskrev bl. a., att s. k. fribrev (som enligt 1 §
fordrades för att styrka nationaliteten) skulle utfärdas av kommerskollegium
under villkor att fartyget till minst tvä tredjedelar av sin dräktighet ägdes
av svenska undersåtar; villkoret skulle dock ej hindra att fribrev utfärdades
för fartyg som ägdes av aktiebolag, om bolagets styrelse hade sitt säte i
Sverige och bestod av svenska undersålar. För den händelse fartyget ägdes av
två eller flera, skulle dessutom huvudredaren vara svensk undersåte och bosatt
i Sverige samt befälhavaren vara svensk eller norsk undersåte.

Genom
1891 års SjöL införlivades nationalitetsviUkoren med lagen och togs där upp i 1
§. För att vara svenskt skall fartyg enligt 1 § SjöL till minst tvä tredjedelar
ägas av svenska undersåtar eller också tillhöra ett aktiebolag vars styrelse
har sitt säte i Sverige och består av aktieägare som är svenska undersåtar.
Huvudredare skall alllid vara svensk medborgare och bosalt här i landet.

Enligt
förordningen angående registrering av svenska fartyg utfärdas nationalitets-
och registreringscertifikat på gmndval av registrering i fartygsregistret,

2,3,1.2
Kommittén

Gällande
nationalitetsvillkor synes förutsätta, att fartyget antingen ägs av fysiska
personer, varvid utländskt delägarskap tillåts intUl en tredjedel, eller också
av ett svenskt aktiebolag, varvid bolaget måste äga hela fartyget och dess
styrelse uppfylla särskilda kvalifikationskrav. Kommittén antar, att
kombinationer av dessa båda former av äganderätt godkänns så länge fartyget tUl
minst två tredjedelar är i svensk ägo. Ej heller torde kravet på
styrelseledamöters aktieinnehav ha kunnat upprätthållas konsekvent. Det
infördes i 1891 års SjöL som en anpassning till motsvarande norska text.
Kommittén anser, alt nationalitetsvillkoren behöver anpassas till dagens
mångsidiga ekonomiska företagsamhet.

VUlkoren
för fartygs nationalitet anses åtminstone i de traditonella sjöfartsnationerna
böra innefatta krav pä verklig anknytning till hemlandet. Uttryck för denna
uppfattning ges enligt kommittén i den internationella konvention om det fria
havet som antogs i Geneve 1958, Sverige har visserligen inte tUlträtt
konventionen men del torde ej bero på någon avvikande svensk uppfattning i sak.
Kommittén citerar den regel i konventionen som tar sikte på att förebygga
bruket av s, k, bekväm-Idghetsflagg (art. 5:1):

Each
State shaU fix the condi- Varje stat skall fastställa vill-

lions
for the grant of its natio- koren för att dess nationalitet be-

nality
to ships, for the registration viljas fartyg, för att registrera far-

of
ships in its territory, and for tyg inom dess territorium och för

7
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 98

the
right to fly its flag. Ships rätten att föra dess flagg. Fartyg

have the nationality of the State har den stats nationalitet vars flagg

whose flag they are entitied to de är berättigade att föra. Det

fly. There must exist a genuine måste finnas en verklig förenings

link between the State and the länk mellan staten och fartyget;

ship; in particular, the State must särskilt mäste staten i administra-

effectivdy exercise its jurisdiction tiva, tekniska och sociala hänse-

and control in administrative, enden effektivt utöva sin juris-

technical and social matters över diktion över och kontroll av far-

ships flying its flag. tyg som för dess flagg.

Enligt
kommitténs uppfattning bör kravet på verklig föreningslänk mellan fartyg och
dess henUand och på hemlandets effektiva myndighetsutövning över fartyget
läggas tUl grund för nationalitetsvillkoren. Praktiskt kan det sägas innebära,
att svenskt fartygs drift bör vara tillförsäkrad ett avgörande svenskt
inflytande. Detta kan, anser kommittén, alltjämt tillgodoses genom att
fartyget till större delen skall vara svenskägt och anledning torde saknas att
nu jämka villkoret att andelen skall uppgå till mint två tredjedelar.
Problemställningen blir enligt kommittén mer komplicerad, om man beaktar
finansierings- och driftsförhållandena i det enskUda fallet. Främmande
kapilalintressen kan i viss mån göra sig gällande genom lånevillkor. Och
fartyget kan vara bortfraktat tUl utlandet på sådana villkor att befraktaren ej
endast har vad som brukar kallas den kommersiella kontrollen över fartyget, såsom
fallet är t. ex. vid tidsbortfraktning, utan även den s. k. nautiska
kontrollen, såsom vid skeppslega eller, med dess engelska term, bare boat
charter. Kommittén erinrar om, att i 7 § sjöbefälskungörelsen (1960: 487) stäUs
krav att befälhavare på svenska handelsfartyg och fiskefartyg skall vara
svenska medborgare. Ett genom bare boat charter utlejt fartygs föreningslänk
med hemlandet är naturligtvis påtagligt svag. A andra sidan finner kommittén
det knappast rimligt, att väX' lande befraktningsförhållanden skall påverka
nationalitetsregistreringen. Problemet kompliceras av att långvariga bare boat
charters ej är sällsynta. Emellertid har kommittén utgått frän antagandet, att
ägarens rättigheter gentemot befraktaren och den svenske befälhavarens i svensk
lag reglerade skyldigheter med avseende på fartygt motiverar, att fartyget
anses underkastat svensk myndighetsutövning, även när främmande redare
förfogar över det på grund av skeppslegoavtal. Kommittén som f. ö. övervägt
men ej funnit skäl föreslå, att sjöbefälskungörelsens krav på befälhavarens
svenska medborgarskap införs i SjöL har därför ansett, att det grandläggande
nationalitetsvUlkoret kan formas utan hänsyn tUl sådana komplikationer. Dessa
kan emellertid behöva beaktas vid tillämpning av en dispensregel som kommittén
föreslår.

Villkoret
att huvudredaren skall vara svensk medborgare och bosatt här i landet för att
fartyget skall anses såsom svenskt finner kommittén

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 99

kunna
utgå i överensstämmelse med övervägandena rörande äganderättens avgörande
betydelse. Problemet om huvudredarens ställning löses naturligast inom ramen
för bestämmelserna om partrederi. Kommittén betonar, att det ej är nödvändigt
att utse huvudredare i partrederi.

Kommittén
finner ingen anledning att av svenska juridiska personer endast godkänna
aktiebolag som ägare till svenska fartyg eller andel däri. Även ekonomiska
föreningar och handelsbolag bör kunna komma i fråga, liksom naturligtvis stat
och kommun. Ett särskUt problem i sammanhanget erbjuder försäkringsbolagen,
vare sig de drivs såsom aktiebolag eller såsom ömsesidiga bolag. De får
nämligen enligt 2 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse inte driva annat än
försäkringsrörelse. Emellertid behöver försäkringsbolag enligt kommittén i
vissa fall kunna överta fartyg temporärt. Det gäller t. ex. vid inträde i
försäkringstagarens rätt tUl fartyget, när ersättning för totalförlust
utgivits av bolaget. Och det kan tänkas, att bolaget såsom innehavare av
fartygsinteckning behöver skydda sig mot förlust genom att ropa in fartyget på
exekutiv auktion. Försäkringsbolags intresse av att kunna äga svenskt fartyg
skulle visserligen kunna täckas genom den föreslagna dispensregeln men
kommittén har utgått från att det bäst tillgodoses genom huvudregelns
utformning.

Om
ett avgörande svenskt inflytande över fartyget skall förbli en realitet, när
enskUd juridisk person äger detsamma, blir enligt kommittén vissa
kvalifikationskrav nödvändiga. Visserligen gäller, att styrelseledamöter i
aktiebolag, ekonomiska föreningar och försäkringsbolag skall vara svenska
medborgare och bosatta här i landet och det kunde i och för sig vara
tiUräckligt. Men dessa kvalifikationskrav är oeftergivliga endast i fråga om
försäkringsbolag. För aktiebolag och ekonomiska föreningar kan dispens medges
utan särskild begränsning. Och vad handelsbolag beträffar gäller, att bolaget
företräds av varje bolagsman utom kommanditdelägare. Enligt kommitténs mening
bör det för aktiebolag och ekonomisk förening som äger svenskt fartyg eller
andel däri krävas, att styrelsen till övervägande del består av här i landet
bosatta svenska medborgare. Två tredjedelar är enligt kommitténs uppfattning
en lämplig avvägning. Att' såsom för närvarande fordra att styrelseledamöterna
i aktiebolag är aktieägare, finner kommittén däremot vara att sträcka sig
längre än behövligt. Såvitt gäller handelsbolag är det uppenbart, att varje
obegränsat ansvarig bolagsman böra vara sådant rättssubjekt som får äga svenskt
fartyg.

Kommittén
erinrar i sammanhanget om att lufträtten godkänner även andra svenska juridiska
personer genom formuleringen i 2: 2 luftfartslagen (1957: 297): "bolag,
förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning med svensk
nationalitet". Det är emeUertid endast fråga om registreringsrätt. Enligt
kommitténs förslag följer registreringsplikt i princip av fartygets svenska
nationalitet, om fartyget har

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 lOo

viss
minsta storlek. Att med en dylik ordning sträcka sig lika långt som lufträtten
vad beträffar kretsen av de godkända rättssubjekten skulle enligt kommittén
föra med sig betydande svårigheter från kontroU- och övervaknuigssynpunkt.
Kommittéförslaget intar därför en betydUgt mer restriktiv ståndpunkt i detta
avseende än lufträtten.

Kommittén
erinrar vidare om det problem som kan uppstå då svensk fysisk person, som äger
svenskt fartyg eller andel däri, avlider. Dödsboet efter denne består kanske
helt eUer delvis av utländska medborgare och först genom skiftet kan
äganderättsförhållandena sägas bli definitivt avgjorda. Kommittén menar, att
dödsfallet ej utan vidare bör få den verkan att fartyget eller andelen anses
ha övergått i utländsk hand. Dödsbo efter avliden svensk ägare tUl eller
delägare i fartyg bör i stället betraktas som svensk ägare tUls skifte skett.
Men eftersom en sådan ordning måste få begränsad varaktighet, föresläs, att en
längsta tid av ett år föreskrivs. För särskUda fall bör fristen kunna förlängas
genom dispens, anser kommittén.

Kommittén påpekar, att
modern sjöfart alltmer drivs under samverkan mellan olika redare även över
nationsgränser. Mot en sådan utveckling som även kan påverkas av nordiska och
andra regionala handelspolitiska integrationssträvanden finns enligt
kommittén ingen anledning att för svensk dd resa onödigt hinder. Den är
betingad av ekonomiska realiteter. Ett strikt upprätthållande av kravet på två
tredjedelars svenskt delägarskap i svenskt fartyg skulle emellertid stundom
kunna utgöra sådant hinder. Därför anser kommittén, att möjlighet till dispens
bör erbjudas, naturligtvis förutsatt att det kan ske utan att kravet på
avgörande svenskt inflytande över fartygsdrtften efterges. Redan större svensk
andel än hälften kan dock vara tiUräcklig och fall kan enligt kommittén tänkas
då en mindre andel vägs upp av att driftsledningen varaktigt förläggs tUl
Sverige, t. ex. genom att tUl huvudredare utses här domicUierat svenskt
rättssubjekt. Sådana överväganden måste grundas på en helhetbedömning i det
enskUda fallet, varvid även finansieringsförhållanden och andra omständigheter
kan beaktas. Det bör å andra sidan, framhåller kommittén, ej tillåtas, att ett
tUl en svensk redare utlejt främmande fartyg betraktas såsom svenskt enbart
därför att driftsledningen avtalsenligt ligger i svensk hand. Ett sådant
stäUningstagande skulle uppenbarligen rycka undan grandvalen för uppfattningen
att ett svenskägt, till utiandet bortfraktat fartyg förblir svenskt, även när
avtalet innebär att driftsledningen ligger hos den utländske befraktaren.
Dispens kan givevis tidsbegränsas och förenas med skyldighet att anmäla
förändringar i hänseenden som varit avgörande för dispensen.

Ifrågavarande
dispensregel torde kunna användas även för att, när så befinns påkallat,
förläna officiell svensk nationalitet åt fartyg som ägs av andra svenska
rättssubjekt än dem kommittéförslaget anger.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 101

Kommittéförslaget
tar också upp grundläggande regler om nationa-litetscertifikat för svenska
fartyg.

2,3,1,3
Remissyttrandena

Sjöfartsverket
finner den föreslagna moderniseringen av nationalitets-villkoren ändamålsenlig.

Principen att svenskt
fartyg skall vara i svensk ägo till minst två tredjedelar har knappast mött
invändning under remissbehandlingen. Med utgångspunkt från att den svenska
flaggen inte utgör s. k. bekvämlighetsflagg och att det är ett svenskt myndighetsintresse
att kontrollera fartyg med svenska intressenter ifrågasätter emellertid Svea
hovrätt om det bör ställas krav på mer än enkel svensk ägarövervikt.

Sveriges
fartygsbefälsförening och Svenska sjöfolksförbundet ger i detta sammanhang
uttryck för irritation över braket av bekvämlighets-flagg. Sjöfolksförbundet
förespråkar en skärpning av reglerna om flaggtillhörighet, dock inte genom
ändring av regeln om ägarövervikt utan genom en mera imperativ formulering av
den föreslagna regeln. Far-tygsbefälsföreningen konstaterar, att lösningen av
problemet måste sökas genom internationell överenskommelse.

Vad
beträffar kretsen rättssubjekt vars ägarintresse kan ge fartyg svensk
nationalitet finner Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt anmärkningsvärt att rättssubjekt
som eljest erkänns i svensk rätt lämnats utanför. Det påpekas, att bl. a.
fartyg tiUhörande Rydbergsstiftelsen, Svenska sjöräddningssäUskapet och
Svenska kryssarklubben på det sättet varken blir svenska fartyg med rätt att
föra svensk flagg eUer regdstrerdngspliktiga och inteckningsbara som sådana.

Förslaget att dödsbo efter
avliden svensk ägare eller andelsägare skall räknas som svensk ägare under viss
tid, som kan förlängas genom dispens, kritiseras av hovrätten för Västra
Sverige och Sveriges varvsindustriförening för att det även omfattar dödsbon
som egentligen är svenska rättssubjekt. Hovrätten pekar på att motiveringen
endast avser de fall då dödsboet helt eller delvis består av utländska
medborgare och menar, att detta bör återspeglas d lagtexten.

I fråga om den föreslagna
regeln om dispens från nationalitetsvUl-koren lämnar Sveriges
fartygsbefälsförening utan erinran förslaget att dispens skall kunna lämnas
från kravet på två tredjedelars ägarövervikt, om fartygets drift ändå står under
svenskt inflytande. Svea hovrätt finner det dock omotiverat att dispensregeln
såsom motiveringen ger vid handen inte skulle vara användbar för att ge
svensk nationalitet åt ett på lång tid tUl en svensk redare befraktat fartyg,
när den nautiska kontrollen helt ligger i svensk hand. Hovrätten menar, att det
då är ett svenskt intresse att fartyget kan konttolleras enligt svensk rätt och
att dispensregeln borde vara särskUt lämpad just för sådana fall. Hovrätten är
emellertid medveten om att ett sådant fartyg ej utan

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 102

vidare
kan registreras här, eftersom det först mäste avregistreras utomlands, och att
hinder alltså kan möta mot att fartyget seglar under svensk flagg.

Sjöfartsverket
påpekar, att fall kan förekomma dä fartyg, som ägs av andra rättssubjekt än dem
förslaget anger, bör anses som svenska och att därför möjlighet bör finnas att
förklara dem för svenska så som kommittén föreslagit.

2.3.2
Fartygsregister

2.3.2.1
Nuvarande ordning

Medan
nationaliteten är grandläggande för fartygets rättsställning utgör
fartygsregistreringen erkännande av och grundval för bevisning om
nationaliteten. Samtidigt ger registreringen myndigheter och enskilda
lättUlgängliga informationer av betydelse t. ex. för inskrivning av rätt tUl
fartyget.

Enligt
Kungl. reglementet den 4 mars 1870 för sjömanshusen i riket skulle fartyg av
"sex nylästers drägtighet" för att få begagnas till sjöfart vara
registrerat hos sjömanshus. Samtidigt fördes hos kommers-kollegium som hade
att utfärda fribrev för fartyg kronologiskt fribrevsdiarium jämte
fribrevsliggare med fortlöpande anteckningar rörande sådana fartyg för vilka
fribrev utfärdades. Dessutom förde kommerskollegium lista över
signalbokstäver, som vid utfärdande av fribrev tUldelades fartyg av viss dräktighet.

1887
års sjölagsförslag tog upp bestämmelser om att fartygsregister skulle föras
över alla svenska fartyg av minst tjugo registertons dräktighet vilka skulle
användas för handelssjöfart eller resandes fortskaffande. Särskilda
bestämmelser skulle utfärdas om register och registrering. Betänkandet tog
dessutom upp särskilda förslag, dels till lag om registrering av fartyg, dels
till lag om inteckning i fartyg. Registrerings-och inteckningsärendena skulle
enligt förslaget handläggas regionalt av vissa domstolar och centralt skulle
föras ett fartygsregister, väsentligen innehållande avskrift av de lokala
fartygsregistrens innehåll. Fartygsinteckningen skulle grundas på
registreringen och formas efter förebild främst av fastighetsinteckningen.
Detta första förslag om fartygshypotek mottogs med tveksamhet vid
remissbehandlingen och ledde ej till lagstiftning. Fartygsregistreringen
formades därför, genom 2 § 1891 års SjöL och förordningen angående registrering
av svenska fartyg, för att tillgodose offentligrättsligt betingade ändamål.

Frågan
om ett lagfäst fartygshypotek aktualiserades på nytt redan mot 1890-talets slut
genom initiativ av både sjöfartsnäringen och riksdagen. Den löstes genom lagen
om inteckning i fartyg och därmed sammanhängande lagstiftning, främst
förordningen angående registrering av svenska fartyg. Denna ännu gällande
förordning formades så

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 103

att
den jämte det offentligrättsliga huvudändamålet skulle erbjuda ett någorlunda
tjänligt underlag för fartygsinteckning. Fartygsregistreringen förlades till
kommerskollegium, vars uppgift i detta hänseende enligt förordning den 16
december 1955 (nr 683) övertagits av sjöfartsstyrelsen, sedan den 1 juli 1969
kallad sjöfartsverket. Fartygsinteckningsärenden handläggs gemensamt för hela
landet av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga.

Den
gällande ordningen utmärker sig sålunda för att farlygsregistre-rdngen och
handläggningen av dnteckningsärenden beträffande fartyg är centraliserad men
uppdelad i nationalitets- och inskrivningsregister, som förs av olika
myndigheter. Föratsättningarna för införing i de olika registren är ej
identitiska men inskrivningsärende kan inte tas upp rörande fartyg som ej är
infört i fartygsregistret. Fartygsregistreringen innefattar ej en sådan
prövning av äganderätten till fartyget att registret utan vidare kan tillmätas
vitsord i inteckningsärenden, låt vara att registreringen ger den i
fartygsregistret antecknade ägaren viss legitimation i inteckningshänseende. I
varje inteckningsärende måste särskilt prövas om den som medgivit inteckning i
fartyget är ägare till detta. Intecknat fartyg kan, sedan den 1 juni 1967, ej
avföras ur fartygsregistret utan inteckningshavares samtycke. Handläggning av
registrerings- och inteckningsärenden föratsätter alltså kommunikation mellan
registren.

Skeppsbyggnadsregistrering
förekommer ej i Sverige men enligt 3 § SjöL kan beställare genom att avhandling
om byggnadsförskott tas in i protokoll hos Stockholms tingsrätt vinna viss
förmånsrätt d varvets konkurs för förskottet.

2,3,2,2
Kommittén

Kommittén
har funnit, att den nuvarande dualismen i fråga om handläggning av
registrerings- och inskrivningsärenden rörande fartyg ej är ändamålsenlig. Den
leder utan tvivel till tidsförluster, dubbelarbete och andra olägenheter.
Sjöfarten har också alltmer behov av snabbare handläggning än som i längden
kan åstadkommas med nuvarande system. Enligt kommitténs mening kan en
rationell ordning bäst åstadkommas genom att såväl registrering av fartyg som
inskrivning av panträtt däri anförtros en och samma myndighet. Vid valet av
myndighet beaktar kommittén, att ärenden rörande inskrivning av panträtt i
fartyg även i fortsättningen måste handläggas i en privaträttsligt betryggande
ordning och att detta krav framdeles kommer att gälla också registreringsärendena,
allt med hänsyn tiU den av kommittén föreslagna nya ordningen för registrering
och inskrivning samt rättsverkningarna därav. Fartygsregistreringen rör å
andra sidan åtskilligt som saknar motsvarighet i den vanliga domstolsbehandlingen
av dnskrivningsärenden. Sambandet med fartygets nationalitet och utfärdandet av
nationalitetscertifikat är ett

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 104

exempel
på det, prövningen av fartygsbegreppet ett annat. Härtill kommer bl. a.
sjösäkerhetsmässiga och skeppsmätningstekniska aspekter. Sjöfartsverket behöver
omedelbar tUlgång tUl fartygsrégistret, ty dess verksamhet föratsätter ingående
förtrogenhet med såväl handels- och fiskeflottornas straktur och sammansättning
som med de enskilda fartygens rättsliga och tekniska förhållanden. Kommittén
erinrar om att förslag att fartygsregistret skulle, Uksom
inskrivningsregistret, förläggas tUl Stockholms rådhusrätt ej genomfördes vid
sjöfartsverkets omorganisation år 1969.

Kommittén
menar, att den smidigaste lösningen av problemet är alt till sjöfartsverket
förläggs en sammanslagen offentiigrättslig och privaträttslig registrering,
vilken ställs under ledning av person med samma kompetens för uppgiften som en
inskrivningsdomare vid domstol. Detta torde kunna genomföras på det sättet att
inom verket upprättas en inskrivningsavdelning, förslagsvis därigenom att den
nuvarande avdelningen för fartygsregistret förstärks med en chefstjänst vars
innehavare skall ha kompetens som inskrivningsdomare.

Bl,
a. för att undvika förväxling mellan det nuvarande fartygsrégistret och det nya
registret med de speciella rättsverkningar förslaget knyter till införing däri
föreslås, att detta senare register benämns skeppsregister. Därmed antyds
dessutom, att däri införs endast fartyg av ej alltför obetydlig storlek. I
fråga om mindre fartyg förutsätter kommittén att behov av registrering i en del
fall kan föreligga av rent offentligrättsliga skäl och därför föreslås att
Kungl. Maj:t skall kunna förordna om sådan registrering. För detta register
föreslås benämningen båtregister.

Ratifikation
av 1967 års skeppsbyggnadskonvention förutsätter, att skeppsbyggnadsregister
inrättas. Liksom skeppsregistrering bör, enligt kommitténs mening, även
skeppsbyggnadsregistreringen vara ordnad centralt för landet. Till skillnad
från den förra, som måste förbli nationell, blir emellertid den senare
territoriell i den meningen att skeppsbyggen i Sverige måste kunna registreras
här, oavsett äganderätten och det färdiga fartygets nationalitet. Denna grundläggande
skillnad mellan skepps- och skeppsbyggnadsregistrering motiverar att registren
hålls isär. Ett särskUt skeppsbyggnadsregister bör alltså inrättas. Men detla
kan och bör föras av samma myndighet som för skeppsregistret. Kommitténs
förslag innebär följaktligen, att skeppsbyggnadsregistret skall föras på
sjöfartsverkets nämnda inskrivningsavdelning och i stort sett i samma ordning
som skeppsregistret.

2.3.2.3
Remissyttrandena

Att
det nuvarande fartygsregistret hos sjöfartsverket och inteckningsboken hos
Stockholms tingsrätt ersätts med ett till sjöfartsverket förlagt gemensamt
skeppsregister av kombinerat offentligrättslig och privat-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 105

rättsUg
karaktär under ledning av inskrivningsdomarkompetent person hälsas överlag med
tillfredsställelse av remissinstansema. Det anses att sammanslagningen av
fartygsregister och inteckningsbok blir en vinst. Men samtidigt betonas på
flera håll att sjöfartsverkets resurser för service åt dem som kommer att
behöva verkets tjänster vid registrering och inskrivning måste dimensioneras
väl. En del uttalanden görs också om förläggningsorten av innebörd att man i
dessa sammanhang behöver en i verklig mening central förläggningsort.
Sjöfartsverket framhåller sambandet mellan registtering och utfärdande av
mätbrev, fartcertifikat och andra skeppshandlingar samt registreringens
betydelse från övervakningssynpunkt. Fiskeristyrdsen påpekar, att även andra
register kan behövas med hänsyn tUl intemationella fördrag.
Generaltullstyrelsen föratsätter, att ett centralt register kan delas in i
delregister för olika fartygsslag och geografiska områden så att
distrikttullanstaltemas fiskefartygsregister skall kunna bestå. Och
statistiska centralbyrån påpekar, att skeppsregistret bör innehålla de data om
fartygen som behövs frän statistisk synpunkt.

Även
förslaget att till sjöfartsverket förläggs ett centralt privaträttsligt
skeppsbyggnadsregister möts med gUlande.

Förslaget
att Kungl. Maj:t skall kunna låta inrätta ett centralt båtregister hos
sjöfartsverket har rönt relativt liten uppmärksamhet. 5/ö-assuradörernas
förening antar, att ett båtregister under vissa förhållanden kan vara
motiverat. Om emellertid meningen är, att fartyg som ej omfattas av
registreringsplikt i stället skall bli registreringspliktiga till båtregistret,
anser föreningen att beslut om båtregister bör fattas i annan ordning än genom
Kungl. Maj:ts förordnande. Sjöfartsverket betonar, att båtregistret bör
förläggas till verket för att effektiviteten i tillsynen skall kunna
upprätthållas. Svenska kryssarklubben, som anser att registrering av
fritidsbåtar lämpligen has om hand av båtorganisationerna, framhåller att båtar
för yrkesmässig sjöfart bör kunna registreras hos länsstyrelsema.
Fiskeristyrdsens nyssnämnda uttalande om andra behövliga register och
generaltullstyrelsens synpunkter på delregister gäller även förslaget om
båtregister.

Uppdelningen
på skepps- och skeppsbyggnadsregister å ena sidan och båtregister å andra sidan
har lett till att terminologiska synpunkter förts fram från flera håll. En del
remissinstanser, nämligen Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
varvsindustriförening och Sjörättsföreningen i Göteborg, har förordat att en
terminologi genomförs som innebär, att med skepp förstås fartyg av den storlek
som fordras för registrering i skeppsregistret och med båt fartyg av mindre
storlek. Det påpekas, att kommittéförslaget leder till betydande rättsliga
skillnader mellan fartyg av dessa olika storlekar och att en genomförd
terminologi skulle skapa klarhet och behövlig distinktion och f. ö. väl
harmoniera med "intemationellt språkbruk". Sveriges
fartygsbefälsförening vänder

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 106

sig
i stället emot att termen skeppsregister införs, eftersom den enligt
föreningens mening är en omotiverad ändring av en inarbetad beteckning och
emedan uttrycket "skepp" leder tanken tUl vissa segelskepp i gången
tid och alltså är föråldrat.

2.3.3
Fartygs tillbehör

2.3.3.1 Nuvarande
ordning

Varken
SjöL eller annan sjörättslig författning tar upp någon definition av begreppet
fartyg utan överlämnar frågan ät rättstillämpningen. Vad som utgör
fartygstillbehör regleras endast på det sättet att från tUl-behören, som enligt
268 § SjöL omfattas av sjöpanträtt, undantas vissa driflsförnödenheter. En
motsvarande bestämmelse finns i 13 § lagen om inteckning i fartyg.

Enligt
1887 års sjölagsförslag (6 §) skulle såsom fartygstillbehör räknas
"fartygets båtar samt övriga redaren tillhöriga föremål, vilka äro avsedda
till brak å fartyget, dock med undantag av proviant, kol, bränsle och
olja". Förslaget kritiserades vid högsta domstolens granskning såsom
aUtför vittgående och det framhölls tUlika, att det i och för sig var olämpligt
att reglera begreppet med hänsyn till den växlande innebörd det måste ha under
olika förhållanden. Måhända hade man därvid även i åtanke den fortgående
tekniska utvecklingen på området. 1891 års SjöL kom på grand härav ej att
innehålla andra regler i ämnet än som nyss nämnts.

I
svensk doktrin har förordats, att reglerna om tillbehör till fast egendom analogiskt
tiUämpas i sjörätten. Även analogi med lufträtten har ansetts naturlig. I
praxis har fastighetsrätlsliga grunder vunnit tillämpning. Vad lufträtten
angår hör till bilden att frågan om tUlbehör delvis är reglerad genom en
internationell konvention och det på ett sätt som ej utan vidare kan
efterbildas i sjörätten. Sålunda hör bl. a. radioutrast-ning till luftfartygs
tillbehör. Men på svenska fartyg är sådan utrustning ofta förhyrd av televerket
och ägs ej av redaren. Föremål i annans ägo torde i princip inte räknas som
tillbehör tUl fartyget. Vad beträffar överlåtelse med äganderättsförbehåll och
hyresavtal för skens skull tillämpas fastighetsrättens grunder.

2.3.3.2 Kommittén

Kommittén
gär ut från att del sjörältsliga tiUbehörsbegreppet i stor utsträckning bör
svara mot det fastighetsrätlsliga. Ej minst från pani-rätlslig synpunkt är det
angeläget att tillbehörsbegreppet blir legalt bestämt. Kommitténs förslag lar
därför upp generellt tUlämpUga regler i ämnet med förebUd i fastighetsrätten.

Överförda
till sjörältsliga förhållanden medför fastighetsrättsliga grundsatser, att all
utrastning till stadigvarande brak för fartyget i prin-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 107

cip
bör utgöra tillbehör. Den framträder även utåt såsom tillbehör.
Driftsförnödenheter blir uteslutna, emedan de ej är avsedda för stadigvarande
brak ombord. Utesluten blir också sådan utrastning som, utan att vara avsedd
för förbrakning, endast skall tjäna tillfälligt ändamål. Det gäUer vare sig
utrastningen används temporärt i fartygets vanliga verksamhet, såsom lastkranar
i bruk pä olika fartyg, eller används i en för fartyget temporär verksamhet.
Att utrastningen i och för sig har speciell användning blir enligt kommittén
utan betydelse, om denna faller inom ramen för den verksamhet fartyget är avsett
för. Någon tvekan skall alltså ej behöva råda om att bärgningsredskap,
fångstredskap och sådan speciell utrastning kan utgöra tillbehör till fartyg
avsedda för verksamhet vari sådan utrastning används.

Kommittén
tUlfogar, att kravet på anknytning till ett bestämt fartyg från tillbehören
utesluter exempelvis containers och andra sådana transportanordningar som
används för att sammanföra gods, något som kan sägas vara motiverat också av
dess användning för lasthantering även utanför sjötransportens ram. Motsvarande
syn anlägger kommittén på sådana läktare med last som tas ombord för att sedan
lossas med lasten samt på vissa lastkranar som av en redare eller kanske flera
samseglande redare används omväxlande pä olika fartyg och stundom medförs
ombord.

På
en här ej oväsentlig punkt avviker kommittéförslaget från den fastighetsrättsliga
förebilden, nämligen i fråga om reservdelar och annat som är avsett att ersätta
tillbehör. Sådant är i fastighetsrätten undantaget från tUlbehörsbegreppet.
Men kommittén menar, att i den mån sådan utrastning förs ombord säsom fallet
ofta är med t. ex. reservaxel och reservpropeller den har sådan anknytning
till fartyget att den bör utgöra tillbehör i den mån förutsättningarna i övrigt
är för handen.

Utöver
vad som sålunda kan sägas konstituera den yttre tillbehörskaraktären blir det
avgörande huravida ägaren eller annan tillfört fartyget föremålet, framhåller
kommittén. Huvudsak och tillbehör bör nämligen vara i samme ägares hand, om
tillbehöret skall vinna rättsligt erkännande som sådant. För det ändamålet
måste alltså utrastning tiUföras fartyget av fartygsägaren eller också, efter
att ha tillförts fartyget av annan, övertas av fartygsägaren. En rent
tillfällig installation av för-hyid materiel kan visserligen inte sägas
innebära, att fartyget blivit "försett" med materielen i fråga. Vem
som tUlfört fartyget viss utrastning måste bedömas med beaktande av i vems
intresse det skett. Om sålunda en skeppslegotagare tUlfört fartyget
specialutrustning för lasthantering, t. ex. en lyftkran, blir kranen trots
sin yttre karaktär av tillbehör tUl fartyget inte tUlbehör i rättslig mening
förrän den eventuellt övertagits av fartygsägaren. Motsättningsvis skall
enligt kommittén följa, att om det är fartygsägaren som tillför fartyget
utrustningen så blir detta

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 108

fartygstUlbehör
t. o. m. utan hinder av att leverantören förbehållit sig äganderätten därtUI
eller att utrustningen endast förhyrts. Äganderättsförbehåll och hyresavtal
frånkänns alltså sakrättslig verkan under sådana förhållanden. Den
obligationsrättsliga sidan av problemet skall strax beröras.

Ett
strängt upprätthållande av principen om tillbehörs förening med fartyget i
sakrättsligt hänseende låter sig emellertid uppenbarligen ej genomföras
generellt. I fastighetsrätten intar tUlbehör tUl industrifastighet en
särställning i detta avseende och inom sjörätten finner kommittén en i viss mån
motsvarande reglering påkallad. En del tUlbehör behöver nämligen kunna tUlföras
fartyget genom hyresavtal eller s. k. leasing utan att uthyraren går förlustig
sin rätt till egendomen. Detta gäUer sedan länge radioutrastning, som
tUlhandahålls av televerket. Det gäller också vissa navigatoriska hjälpmedel
som fartyget utnyttjar i förening med annans landbaserade anläggningar, t. ex.
Decca Navigatör. Och även radaratrastning tUlhandahålls genom leasing.
Kommittén räknar med att denna form för anskaffning av fartygstUlbehör kan
utvecklas betydligt i framtiden. Samtidigt finner kommittén det dock vara ett
angeläget kreditsäkerhetsintresse att vad som framträder med yttre
tUlbehörskarak-tär som regel också har rättslig tillbehörskaraktär. Utrymmet
för hyra eller leasing måste därför vara begränsat. Kommittén har valt att inskränka
det till utrustning för radiosamband och navigatoriska hjälpmedel. Om
framdeles skulle uppstå så beaktansvärda behov av vidgat utrymme för
anskaffning av tillbehör på detta sätt att kreditsäkerhetshän-syn måste vika,
får problemet lösas genom lagändring menar kommittén. Med angivna begränsning
säger sig kommittén ha velat understryka vikten av att kreditsäkerhetshänsyn
ställs i förgrunden vid överväganden med så utprägat panträllsliga inslag som
dessa.

Rätlspolitiskt
är det enligt kommittén motiverat att, efter fastighelsrättslig förebild, med
hyra av radioutruslning och nautisk utrustning likstäUa förvärv av sådan på
avbetalningsköp med ägarförbehåll samt förvärv därav genom köp under
återlagandevillkor.

En
annan fråga är, fortsätter kommittén, om föremål, som genom att tillföras fartyget
enligt förslagets huvudregel blir tillbehör till detta, bör undantas från
huvudregelns tillämplighet när föremålet dessförinnan häftar för
företagsinteckning, I 2 kap, 4 § andra stycket JB ges särskUda regler för
sådana fall, avsedda att balansera ett företags och en fastighets borgenärers
motstridiga intressen. Kommittén har emellertid räknat med att detta problem
har långt mindre praktisk betydelse för sjörättens vidkommande än det har i
fastighetsrätten. Förslaget upptar därför ingen motsvarighet till de nämnda,
jämförelsevis komplicerade reglerna i detta ämne. Ett föremål får alltså enligt
förslaget karaktär av fartygstUlbehör utan hinder av alt föremålet dessförinnan
omfattats

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 109

av företagsinteckning. Vid konkurrens viker innehavaren av
företagsinteckningen och torde få nöja sig med att hålla sig till vederlaget,
antar kommittén.

Vad beträffar de obligationsrätlsliga verkningarna av
äganderättsförbehåll i fråga om tillbehör, som fartygsägare tiUför fartyg,
innebär kommitténs förslag, liksom fastighetsrätten, att förbehållet förlorar
verkan även mellan parterna från det att egendomen i fräga givits yttre
tillbehörskaraktär. Kommittén betonar, att det ej är fråga om att frånkänna
förbehållet ursprunglig verkan. På samma sätt behandlar kommittéförslaget
hyresavtal för skens skull. Däremot lämnas utrymme för att tillerkänna verkliga
hyresavtal verkan mellan parterna.

I detta sammanhang fäster kommittén uppmärksamheten vid
att det norska förslaget innehåller en speciell bestämmelse avsedd att skilja
olika former av leasing åt. Det har innebörden att, om fartygsägaren har rätt
till uppsägning med högst sex månaders varsel, så antas verkligt hyresavtal,
s. k. operating leasing, föreligga och hyresföremålel blir då undantaget från
tillbehören. Annars betraktas hyresförhållandet närmast som ett slags förtäckt
köp, s. k. financial leasing. Det är visserligen hyresavtal såtillvida som
meningen ej är att äganderätten till egendomen skall övergå i fartygsägarens
hand. Men hyresförhållandet anses då ha så fast och varaktig karaktär att
föremålet blir både betalt och förslitet i fartygsägarens tjänst. Det skulle
därmed vara motiverat att härvidlag rättsligt likställa det med köp. På svensk
sida har förslaget om reglering av tUlbehören efter fastighetsrättslig förebild
efler nordiska överläggningar i ämnet likväl ej ansetts böra modifieras med
hänsyn tUl detta problem. Inom den gräns som dragits upp för tillbehörsanskaffning
genom sakrättsligt giltiga hyresavtal blir alltså båda de nämnda formerna av
leasing tUlämpliga, Skulle det visa sig rätlspolitiskt motiverat framdeles,
antar kommittén att financial leasing kan analogiskt behandlas på samma sätt
som hyresavtal för skens skull, I vart fall har kommittén ej ansett sig böra
redan nu genom särskild reglering ingripa i dessa hyresformers ändamålsenliga
utveckling inom den tillåtna ramen.

Även i fråga om överlåtelse av fartygstillbehör följer
kommittéförslaget fastighetsrätten. Överlåtelse blir följaktligen inte
sakrättsligt verksam förrän tillbehöret skiljs från fartyget så att det
därigenom berövas sin yttre tillbehörskaraktär. Ehuru förslaget närmast
utarbetats med överlåtelsefallet för ögonen, menar kommittén att det måste
kunna tUl-lämpas analogiskt i jämförliga faU som t, ex, vid pantsättning av
tiU-behör. Liksom i fastighetsrätten har alltså den metoden valts att lagregeln
tar sikte på det i praktiken mest betydelsefulla fallet, I detla sammanhang
påpekar kommittén, att tillbehör naturligtvis ej förlorar sin rättsliga tillbehörskaraklär
när det endast tillfälligt skiljs från fartyget.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 110

Det
kan t, ex, behöva lösgöras för reparation eller i samband med reparation av
fartyget självt. I så fall bevaras rättsläget oförändrat tills ytterligare
ändring inträder.

I fräga om skeppsbyggen
bör tillbehörsbegreppet enligt kommitténs mening i första hand svara mot
farlygstillbehören från det att bygget börjar ta form. Men utöver vad som
därigenom blir tillbehör måste, tillfogar kommittén, beaktas material och
utrustning m. m., som skaU infogas i bygget. Kommittén erinrar om att
skeppsbyggnadskonventionen innehåller anvisning på en lösning av detta
problem. Konventionens art. 8 går nämligen ut på att inskriven rätt till
skeppsbygge kan omfatta material, maskineri och annan utrustning som befinner
sig inom varvsområdet och som genom märkning eller på annat sätt otvetydigt
framstår som bestämt att införlivas med bygget. Vid överläggningar med de
nordiska sjölagskommittéerna har man enligt kommittén åtminstone pä norsk och
svensk sida, funnit sig böra lägga den av konventionen anvisade, ehuru ej
obligatoriska lösningen till grund för lagförslag i ämnet. I Danmark löses
problemet i gällande skibsregislre-ringslov så att rätt som inskrivs i
skeppsbygge (dvs. "skib som er fore-l0bigt registreret") omfattar de
därtill anskaffade materialen "der er dnddvidualiseret på byggepladsen och
påmasrket som vedr0rende skibet". Kommittén tillägger, att liknande
bestämmelser gäller enligt tysk rätt, som ger möjlighet till registrering av skeppsbygge
av viss minsta storlek, om samtidigt stiftas hypotek i bygget.

Kommitténs
förslag till tillbehörsregler bestämmer den yttre gränsen för
skeppsbyggnadstillbehör på det sätt skeppsbyggnadskonventionen anvisar.
Byggnadsmaterial m. m. som levereras till varvsområdet för att användas tUl
bygget kommer alltså, i regel efter märkning eller annan sådan åtgärd, enligt
förslaget att såsom rättsliga tUlbehör uppgå i bygget redan före infogandel.
Och ett motsvarande betraktelsesätt kan anläggas innan bygget börjar ta form.
Kommittén erinrar om rättsfallet NJA 1960 s. 221 (Rosengrens dörrar) vari
äganderätten till branddörrar, som en byggnadsentreprenör fått levererade
under äganderättsförbehåll men med rätt att fritt använda för alt infogas i en
byggnad, ansågs ha frångått leverantören vid leveransen tUl byggnadsplatsen.

Varvsområdet
måste enligt kommittén självfallet omfatta ej endast själva arbetsplatsen utan
hela det utrymme varvet disponerar för verksamheten, även om det inte bildar
ett sammanhängande område på marken. Men utrymmen på annan ort bör enligt
kommitténs mening ej utan vidare räknas dit. Om såsom kommitténs förslag tUl
registreringsbestämmelser medger mer än en byggnadsplats antecknas i
skeppsbyggnadsregistret, måste begreppet varvsområde emeUertid ges en däremot
svarande tolkning.

Eftersom
de i fråga om fartyg föreslagna tillbehörsreglerna i övrigt kommer att bli
tillämpliga på skeppsbyggen, fordrar kommittéförslaget

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 111

alltså
för rättslig tillbehörsegenskap utöver föreskrivna yttre
till-behörskarakteristika att bygge och tillbehör kommer i samme ägares
hand. Om varvet självt är ägare till bygget finner kommittén läget enkelt.
Ifall beställaren har äganderätten, uppstår frågan vem som tillför bygget
material m. m. när varvet skaffar det för egen räkning. Eftersom det avgörande
skall vara i vems intresse det tillförs bygget, anser kommittén svaret vara att
det är varvet som på beställarens vägnar tUlför bygget materialet i fråga. Det
är alltså ägaren som skall anses ha tillfört det. Ifall varvets leverantörer
förbehållit sig äganderätten till materialet, förlorar det förbehållet sålunda
sin verkan när materialet får yttre tillbehörskaraktär, dvs, genom märkning
eller liknande enligt huvudregeln. Skulle det i stället vara fråga om
radioutrustning som levererats för inmontering i bygget, blir enligt kommittén
läget ett annat åtminstone i fråga om blivande svenska fartyg. Ty sådan
utrastning kommer då inte i samme ägares hand som bygget eller det färdiga
fartyget, eftersom televerket med stöd av det förut behandlade undantaget från
huvudregeln bevaras vid sin rätt till utrustningen.

2,3,3.3
Remissyttrandena

De
föreslagna tillbehörsreglerna har i allmänhet mottagits positivt under
remissbehandlingen och ingen bestämd erinran görs mot att fastighetsrätten tas
tUl förebild. Positiva uttalanden görs av Stockholms tingsrätt, sföfartsverket,
Sveriges fiskares riksförbund, Sjöassuradörernas förening och
Sförättsföreningen i Göteborg. Sjöassuradörernas förening har dock uttryckt
önskemål om en mer lätttUlgänglig utformning av reglerna.

Sjörättsföreningen
finner att det är synnerligen angeläget från kreditsynpunkt att pantobjektet
kan bestämmas med hjälp av klara regler. Det finns enligt föreningen inga
avgörande skäl för att i huvudsak bestämma tUlbehörsbegreppet annorlunda i
sjörätten än i fastighetsrätten och det närmande av reglema till denna
förebild, som kommittén åstadkommit, antar föreningen komma att medföra större
klarhet och stadga i rättstillämpningen. Detta förmodar föreningen gälla i än
högre grad, när fastighetsrättsliga grundsatser blir vägledande vid
utformningen av bestämmelserna om registreringen av och inskrivning av rätt
till fartyg och skeppsbyggen.

Sjöassuradörernas
förening tar upp en principfråga, behandlad i kommitténs motiv, nämligen att
containers och läktare som tas ombord för att sedan lossas med lasten ej utgör
tillbehör, eftersom de saknar anknytning till ett bestämt fartyg. Föreningen
anför:

En
sådan slutsats torde kunna diskuteras ur såväl offentligrättslig som
privaträttslig synvinkel. Ett lashfartyg t. ex. är vid leveransen försett med
ett antal pråmar eller läktare, var och en representerande ett relativt an-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 112

senligt
värde. Dessa är i princip avsedda till stadigvarande brak för fartyget, även
om transporttekniken är sådan att det inte alltid är samma pråmar som medföljer
fartyget på varje resa. Skulle emellertid inte lash-fartygets pråmar omfattas
av panträtt som stiftats i fartyget, kunde in-teckningshavarens ställning som
rättsinnehavare avsevärt försvagas. För honom är det, om han över huvud skall
kunna dra nytta av panten, väsentligt att det antal pråmar, som hör till
fartyget ingår i den egendom vilken inteckningen avser. Om pråmarna inte är
identiska med dem som ursprungligen levererades med fartyget är ur hans
synpunkt likgiltigt, så länge som pråmarna uppfyller de olika krav som bör
ställas på dem. Samma principresonemang gäller beträffande redareägda
containers, avsedda för specialbyggda containerfartyg. Det bör även kunna
tUlämpas bl. a. på vissa slag av till ett fartyg hörande truckar.

Stockholms
tingsrätt sätter d fråga om det är välbetänkt att inte från huvudreglerna om
tUlbehör göra undantag för föremål som förut omfattats av företagsinteckning.

En
kritisk hållning tUl förslaget intar Svea hovrätt. Till en början ifrågasätts,
om de sjörättsliga tillbehörsreglerna behöver vara strängare i fråga om
tillbehörets förening med huvudföremålet än fastighetsrättens regler om
tUlbehör till industrifastighet är, Ä andra sidan menar hovrätten, att de
föreslagna särreglerna om radioutrustning och nautisk utrastning är onödigt
vida i det att de är tillämpliga även på annan egendom än som på grand av
speciella driftsförhållanden uteslutande tillhandahålls genom leasing. Enligt
hovrätten är det olämpligt att låsa särreglerna till en gäng för alla
fastslagna egendomskategorier. Gränsdragningen mellan olika former av leasing
finner hovrätten diffus i motiveringen och en precisering anses önskvärd för
att förslagets verkliga innebörd skall bli klar. Hovrätten hänvisar därvidlag
till den norska distinktionen mellan olika slag av leasing.

Sjörättsföreningen
i Göteborg går in på ett speciellt spörsmål rörande särregleringen av nautisk
utrustning. Föreningen fäster uppmärksamheten vid den snabba utvecklingen av
teknisk apparatur för fartyg. Datorer finns enligt föreningen för skötsel av
på en gång navigering, styrning, maskinreglering och lasthantering. Eftersom
sådana datorer fyller flera funktioner, kan tUlämpningssvårigheter uppstå, när
utrustningen tillförts fartyg genom leasing. Visserligen skaffas sådana datorer
för närvarande, enligt vad föreningen upplyser, regelmässigt genom köp men
problemet antas kunna få aktualitet framdeles.

I
fråga orn de speciella reglerna om skeppsbyggnadstillbehör erinrar Svea
hovrätt, att förslaget ifall bygget är registrerat på beställaren medför ett
undantag från den i svensk rätt strikt genomförda traditionsregeln beträffande
egendom som ännu inte genom infogande eller nödvändigt funktionssamband
förenats med bygget. I synnerhet vid seriebyggen kan det enligt hovrätten vara
naturligt för varvet att stundom skynda på ett bygge, genom omdestination av
egendom avsedd och märkt för ett annat, och det är tveksamt om det skulle vara
lämpligt att

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 113

binda
varvet av en märkning som det självt kan ha företagit "av
orga-nisationella skäl". I varje fall kan enligt hovrätten ifrågasättas om
inte effekten av märkning och intagning på varvets område bör inskränkas till
att avse skydd mot varvets borgenärer vid utmätning och konkurs. Även Sveriges
varvsindustriförening uppehåller sig vid denna sist berörda fråga och påpekar,
alt varven av produktionstekniska skäl måste vara oförhindrade att för ett
bygge ta i anspråk material, som är avsett och märkt för ett annat bygge.

2.3.4
Fartygs identifiering

2.3,4,1
Nuvarande ordning

Alt
ge fartyg namn är gammalt bruk. Fartyg registreras med angivande av namnet.
Det gällde vid införing i de skeppsregister som på 1800-talet fördes hos
sjömanshusen i landet och det är ännu gällande ordning enligt § 3:1
förordningen angående registrering av svenska fartyg. Det ankommer på ägaren
att ge fartyget namn och namnet skall sättas ut på skrovet enligt vissa regler.
Det namn varunder fartyget registrerats får ej ändras utan synnerliga skäl.
Namnändring prövas av sjöfartsverket.

Närmare
regler rörande användandet av namn finns inte. Enligt förordningen angående
registrering av svenska fartyg möter ej hinder mot all flera fartyg registreras
under samma namn även om förväxlingsrisk uppslår men namnändring, som kan leda
till föi-växlmg, torde dock inte medges. Ej heller ger förordningen skydd mot
ingrepp i sådana serier av fartygsnamn varigenom redare brukar markera
fartygens rederitill-hörighel. Visst rättsskydd åt särskUjande fartygsnamn
genom registrering eller inarbetning ges emellertid genom varumärkeslagen
(1960: 644), På det sättet torde t, ex, sådana välkända fartygsnamn som
Kungsholm och Gripshohn vara skyddade. Skyddet torde indirekt komma den namnserie
tillgodo vari namnet ingår.

Fartygets
hemort har tidigare rättsligt sett varit av stor betydelse och spelar ännu en
inte helt oväsentlig roll. Enligt 48 § SjöL i lagens ursprungliga lydelse var
befälhavarens legala fullmakt att handla för redaren begränsad så att den
gällde endast utom fartygets hemort, en konstruktion som bl. a. avspeglades i
fråga om vilka rättshandlingar som medförde sjöpanträtt i fartyget. Även sedan
inskränkningen av den legala fullmakten faUit bort genom 1936 års sjölagsändringar,
stod den kvar i bestämmdsema om sjöpanträtt för befälhavarförbindelser i 267 §
5 SjöL och är såtillvida ännu gäUande rätt. Häratöver gäller process-rättsligt,
att fartygets hemort i vissa fall räknas som rederiets, bl. a. enligt 337 §
andra stycket SjöL. Liksom namnet skall hemorten vara angiven på
fartygsskrovet.

Enligt
4 § SjöL åligger det fartygs ägare att bestämma fartygets hem-

8
Riksdagen 1973.1 sand. Nr 42

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 114

ort.
Är fartyget regdstrerdngspliktigt, skall han anmäla hemorten för anteckning i
fartygsregistret men eljest anmäla den till polismyndigheten i den ort han
utsett till hemort. Sker ej hemortsanmälan, räknas ägarens hemvist som
fartygets hemort.

Enligt
kungörelsen (1933: 27) angående signalbokstäver för svenska fartyg skall
sjöfartsverket, vid behov i samråd med televerket, tilldela
registreringspliktigt fartyg om minst 40 nettoregistertons dräktighet s. k.
igenkänningssignal i form av signalbokstäver valda ur den bokstavsserie
(SAA-SMZ) som gällande internationella konvention i ämnet förbehåller Sverige.
Den nu gällande telekonventionen avslutades i Montreux 1965 och trädde i kraft
den 1 januari 1967. Även statsfartyg tUldelades igenkänningssignal. Sådan
signal utgör i förekommande fall tUlika anropssignal för fartygets
radiotelegrafstation.

2.3.4.2
Kommittén

Fartygs
namn. Enligt vad kommittén påpekar har Sveriges redareförening i en den 24
januari 1963 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t begärt, att ökat
rättsskydd skall beredas både fartygsnamn och serier av sådana namn, varvid
betonats att behovet av rättsskydd särskilt gör sig gällande i linjefarten där
det blir fråga om alt skydda den "goodwill" som linjen åtnjuter.
Kommittén har, med utgångspunkt i redareföreningens framställning, övervägt en
reglering av namnskicket som skulle innebära, att särpräglat namn på
registrerat fartyg blev skyddat mot att annat fartyg, varmed förväxling kunde
ske, registrerades under samma eller liknande namn. Det enskilda intresset för
skydd av registrerade fartygs namn skulle enligt kommittén väl tillgodoses
genom en sådan ordning. Även ett allmänt intresse påkallar emellertid, att registrering
av fartyg ej sker på sådant sätt att förväxlingsrisk uppstår. Enligt dansk och
norsk lagstiftning om skeppsregistrering gäller att fartyg får registreras
endast under namn som skiljer sig från redan registrerade fartygs namn. Det
allmänna intresset att undvika förväxlingsrisk förstärks, om registreringen,
såsom kommittén föreslår, skall tjäna som omedelbart underlag för inskrivning
av rätt till fartyg. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå en ordning
som ansluter till den dansknorska, trots att det innebär ett kraftigt ingrepp
i rådande namnskick. Huvudregeln uttrycks så att namn på fartyg som införs i
skeppsregistret inte får "förete påtaglig likhet" med namn på annat i
skeppsregistret infort fartyg.

Kravet
på namnolikhet kunde måhända förses med reservation för fall då förväxlingsrisk
uppenbarligen skulle vara övervägande teoretisk, såsom då fartygen i fråga
betydligt skiljer sig till art och användning. Men en dylik reservation skulle
kunna vålla onödiga komplikationer och är enligt kommittén knappast lämplig.
Ett undantagslöst upprätthållande av krav på fullständig namnolikhet skulle
emellertid kunna ge upphov

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 115

till
andra olägenheter, nämligen genom att ej oväsentiigt kringskära bruket av
namnserier. Sådana kan nämligen vara uppbyggda på gemensamma drag i de olika
namnen eller rent av på samma namn jämte särskiljande tilläggsbeteckning. Och
något hinder mot sådant namnskick har kommittén inte velat resa. Därför
föreslås det undantaget från huvudregeln att namnlikhet skall vara tillåten
inom ramen för namnserie, föratsatt att denna blivit antecknad i
skeppsregistret. Kommittén går därvid ut från att namnserier brukas med
iakttagande av att de däri ingående namnen, trots eventuell inbördes likhet,
dock är särskiljande.

I
fråga om namnserier är skyddsbehovet enligt kommittén i första hand betingat av
enskUda intressen. Det är tydligt att, som redareföreningen gjort gällande,
ingrepp i etablerade namnserier kan komma i konflikt med beaktansvärda hänsyn
till "goodwUl" inte minst i linjefarten. Rederiflaggor och
skorstensmärken är av sädana skäl redan skyddade under de förutsättningar
varumärkeslagen anger. En serie särpräglade fartygsnamn är enUgt kommitténs
uppfattning värd skydd i samma grad som sådana flaggor och märken; möjligheten
till rättsskydd för namnserie enligt varamärkeslagen har redan antytts. Den
danska skibsregistreringslovens § 5 Sik. 5 förbjuder registrering under namn
som griper in i ett av annan redare "benyttet saerpraeget
navngivnings-syslem". Ett sådant skydd för namnserier bör enligt kommittén
efter-bUdas för svensk del. Det bör emellertid formas så att den till skyddet
berättigade kan gå med på att annan likväl får använda i namnserien ingående
eller eljest till densamma hänförligt namn. Det innebär ej, att man ger upp det
grundläggande kravet på namnskick, att varje fårtygs-Qamn skall skilja sig från
aUa andra registrerade fartygsnamn. Men det ger utrymme för att redare som
inom ramen för samma koncern eller i annan form för samverkan - vill gemensamt
utnyttja en namnserie, också kan göra det. Sådant gemensamt utnyttjande av
namnserier förekommer redan under nuvarande förhållanden.

Pä
ett liknande sätt bör enligt kommitténs mening möjliggöras att namn som fartyg
ges vid sjösättningen reserveras så att dess användning ej blir förhindrad
genom att annat fartyg registreras under samma eller liknande namn innan det
förra fartyget efter fullbordan skall föras in i skeppsregistret.

Utom
att namn på fartyg som förs in i skeppsregistret måste skilja sig från andra
registrerade fartygs namn innebär kommitténs förslag, att namnet inte fär
förete påtaglig likliet med namn som kan hänföras till serie av fartygsnamn som
brukas eller avses att brukas av annan fartygsägare. En förutsättning måste
därvid vara, att i registret gjorts anteckning om denna namnserie eller att
ansökan gjorts om sådan anteckning. Förslaget har formats i enlighet härmed. I
sjölagsförslagets 2 kap. tas därefter upp regler om anteckning äv namnserier,
som bl. a. innebär krav på särprägel.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 116

Liksom
för närvarande bör namn varunder ett fartyg registrerats ej utan vidare få
ändras, anser kommittén. Särskilda skäl bör föreligga för ändring. Då fartyget
byter ägare, torde det emellertid vara rimligt att den nye ägaren fritt får ge
fartyget nytt tUlåtiigt namn. Har fartyget namn som hör till en av förre ägaren
brukad och skyddad namnserie, blir namnbyte i princip ofrånkomligt. Det följer
av huvudregeln.

Den
reglering av namnskick för fartyg som kommittén föreslår kommer att bereda
registrerade fartygs namn ett mera omedelbart rättsskydd än immaterialrätten
ger. En reglering av tänkbar konflikt mellan de olika rättsskydden kan dock
enligt kommittén undvaras. I den mån utnyttjande av namn varunder fartyg
införts i skeppsregistret skulle vara rättsstridigt, t, ex, såsom
varumärkesintrång, får därav härrörande problem lösas enligt regler utom
sjörätten. Det torde här vara tillräckligt, att registrerat fartygs namn kan
ändras, om särskilda skäl föreligger.

Kommittén
påpekar, att övergängen tUl det nya namnskicket, liksom införandet av ny
ordning för registrering och inskrivning, blir förenad med vissa problem.
Kommittéförslaget innehåller lösningar på dessa som skall göra övergången
mindre besvärlig.

Fartygs
hemort. I huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt innebär kommitténs
förslag, att svenskt fartyg skall ha hemort i Sverige, att ägaren skaU bestämma
registrerat fartygs hemort samt att ägarens hemvist räknas som ett oregistrerat
fartygs hemort, om ägaren ej anmält annan hemort hos sjöfartsverket. Säsom
registreringsbestämmd-sema formats enligt kommitténs förslag (jfr 2 kap, i det
följande) behöver inte här beaktas det fall att hemort ej anmälts för fartyg,
som införts i skeppsregistret. Hemortsanmälan tUl lokal polismyndighet kan
enligt kommitténs uppfattning inte betraktas som en praktisk lösning för den
som önskar utröna vilken hemort ett oregistrerat fartyg har. Upplysning om
vilken hemort som ägaren utsett och anmält för fartyg bör i stället alltid
kunna erhållas hos sjöfartsverket, vare sig fartyget är registrerat eller ej.

Fartygs
igenkänningssignal. Sedan fartygs igenkänningssignal reglerades genom 1933 års
kungörelse i ämnet, har kommunikationstekniken undergått en betydande
utveckling och bl. a. har telegrafkommunikationerna kompletterats med en
alltmer spridd radiotdefoni. Inom ra-diotdefonin utnyttjas konventionsenUgt
samma igenkänningssignaler som vid radiotelegrafi. Kommittén anser, att det
numera knappast finns skäl att endast tUldela större fartyg igenkänningssignal.
Kommittén föreslår därför, att alla fartyg som förs in i skeppsregistret skall
tilldelas igenkänningssignal. Signalen skall alltjämt tjäna som anropssignal
för radiostation.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 117

Fartygs
nationalitetshandling. Enligt kommitténs förslag skall för varje fartyg som
förs in i skeppsregistret utfärdas nationalitetshandling, som betecknas
nationalitetscertifikat.

2,3,4,3
Remissyttrandena

Fartygs
namn. Det föreslagna nya namnskicket av innebörd att registrerade fartygs namn
skall skilja sig från varandra har fått ett övervägande gott mottagande under
remissbehandlingen. Oreserverat positiva uttalanden gör sföfartsverket,
fiskeristyrdsen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fartygsbefälsförening.
Svenska sjöfolksförbundet och Sjöassuradörernas förening.
Fartygsbefälsföreningen och Sjöassuradöremas förening betonar, att nuvarande
förväxlingsrisker och praktiska identifieringsproblem skulle undanröjas genom
ett sådant namnskick. Chefen för marinen tUlmäter förslaget stor betydelse.

Patent-
och registreringsverket hälsar med tillfredsställelse, att det nya namnskicket
föreslås tiU skillnad från det nuvarande ansluta sig till dansk och norsk
ordning. Verket påpekar, att den ensamrätt till fartygsnamn som förslaget i
praktiken kommer att ge inte får mer än administrativa verkningar. Enligt
verkets mening behövs ej heller mer, eftersom immaterialrättens känneteckensrättsliga
skydd är tUlräckligt. Verket erinrar om att den starka ensamrätt som följer med
varumärkesregistrering erbjuder möjlighet att ingripa mot brak av konkurrerande
fartygsnanm, vare sig de är införda i skeppsregistret eller ej. Hovrätten för
Västra Sverige antar, att lägre krav på namnolikhet kan ställas vid
fartygsregistrering än som gäller i immaterialrätten.

Göteborgs
tingsrätt anser, att prövningen av förväxlingsrisk i förhållande till andra
fartygsnamn i skeppsregistret bör ske på samma grunder som t. ex. vid
släktnamnsprövning och att sjöfartsverkets prövning härigenom kan anslutas
till doktrin och rättspraxis på detta närliggande rättsområde.

Svea
hovrätt, Stockholms tingsrätt och Sveriges fiskares riksförbund ställer sig mer
reserverade tiU förslaget. Hovrätten anser, att det nanrn-skydd det föreslagna
namnskicket medför ej bör sträcka sig så långt som till exempelvis vanliga
dopnamn eller eljest närliggande namn och föreslår, att i sådana fall även
hemorten får ingå i namnet ("Märta av Smögen", "Märta av
Astol" etc), något som skulle svara mot nuvarande brak och åtskiUiga
länders lagstiftning." Riksförbundet erinrar om att åtskUliga fiskefartyg
för närvarande har namn som överensstämmer med eller liknar namn på
handelsfartyg utan att detta varit till nackdel och ifrågasätter om inte
namnlikhet borde tillåtas mellan fartyg av så olika typ att förväxlingsrisk kan
uteslutas. Liknande uttalande gör tingsrätten som menar att förväxlingsrisken
i sådana faU kan vara utesluten eller betydelselös.

Förslaget
om reservation av namn och namnserier har föranlett åt-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 118

skiUiga
synpunkter men endast Sveriges fiskares riksförbund har motsatt sig att rätt
till reservation av hamnserie införs och Sföassuradörer-nas förening har uttalat
tveksamhet på samma punkt. Riksförbundet menar, att det skulle vara orimligt
att tiUåta stora rederiföretag att utestänga bl. a. fiskare från namn som
dessa brakar enligt gammal tradition. Föreningen finner risken för namn- och
intressekollisioner för stor för att en ordning som ger rätt tiU. reservation
av namnserier skall kunna fungera i praktiken.

I
övrigt gäller remissinstanserna synpunkter den närmare utformningen av
reglerna om namnserier. Detta skall behandlas i anslutning till sjölagsförslagets
2 kap.

Fartygs
hemort. I fråga om fartygs hemort påpekar Sjörättsföreningen i Göteborg att
förslaget inte löser problemet var fartyg har hemort, om dess ägare är bosatt
utomlands och ej anmält hemort för fartyget till sjöfartsverket. Föreningen
förmodar, att fartyget i så fall bör ha hemort i Stockholm eUer i annan ort som
framdeles kan bli sjöfartsverkets förläggningsort. Göteborgs tingsrätt tar upp
samma problem.

Fartygs
igenkänningssignal. Att aUa fartyg som förs in i skeppsregistret skall ha
igenkänningssignal, som tillUia skall utgöra anropssignal för fartygets
radiostation, tillstyrks av sjöfartsverket. Televerket framhåller, att en sådan
ordmng måste formas så att den ger utrymme för samma smidiga samverkan mellan
sjöfartsverket och televerket som äger ram för närvarande och att televerket,
som tilldelar färtygsstationema anropssignal, ofta måste fastställa sådan
signal innan fartyget hunnit registreras.

Fartygs
nationalitetshandling. Förslaget om nationalitetscertifikat för fartyg har
särskUt uppmärksammats av sjöfartsverket som lämnat det utan erinran.

2.3.5
Fartygs behöriga skick m.m. 2.3.5.1 Nuvarande ordning

De
grandläggande reglerna i 5 a § SjöL om fartygs behöriga skick erhöU sin
nuvarande lydelse genom 1967 års sjölagsändringar. Ehura naturligtvis främst
avsedda för redaren, anger dessa regler inte vem som svarar för fartygets
behöriga skick. Det framgår av ansvarsbestämmelserna, 323 och 331 §§ SjöL, att
ej endast redaren har sådant ansvar. För befälhavaren gäller särskilda, naot 5
a § svarande regler i 58 § SjöL. Reglema i 5 a § kompletteras av andra
sjörättsliga bestämmelser i ämnet, främst 1965 års lagstiftning om säkerheten
på fartyg.

Fartyg,
som lidit skada, kan genom utlåtande av besiktningsmän,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 119

som
förordnats av myndighet enligt 317 § SjöL, förklaras icke vara iståndsättiigt,
dvs. kondemneras. Kondemnationsförklaring utfärdas på de grander som anges i 6
§ SjöL.

2,3.5.2
Konmiittén

Grandläggande
regler om fartygs behöriga skick har alltjämt sin naturliga plats i det
inledande kapitlet i SjöL och kommitténs förslag tar därför upp dessa där, i
sak oförändrade men i 9 §.

I 1 kap. tar kommitténs
förslag även upp bestämmelserna i 6 § SjöL om fartygs iståndsättlighet efter
liden skada. De förs utan saklig ändring in i 10 § men kompletteras med en ny
bestämmelse, som är betingad av den nya sjöpanträttskonventionen. Enligt 270 §
andra stycket SjöL upphör sjöpanträtt i fartyg som kondemneras dvs. i viss
ordning förklaras icke vara iståndsättiigt och därefter säljs frivilligt.
Panträtten gär i stället över i köpeskillingen men kan enligt 272 § SjöL göras
gällande däri endast så längre medlen utestår oguldna eUer innehas av
befälhavaren eller redarens agent. Enligt 20 § lagen om inteckning i fartyg
upphör även den med inteckning förenade panträtten i kondemnerat och frivilligt
försålt fartyg. Denna panträtt går ej över i köpeskillingen, en ståndpunkt som
torde vara motiverad av att inteckningshavaren, till skillnad från
sjöpanträttshavaren, har möjligheter att avtalsvis skydda sig mot de ekonomiska
risker en kondemnation kan medföra.

Gällande rätt ger alltså
fartygsägaren, i vars rätt försäkringsgivaren som regel inträder, möjlighet att
sälja det kondemnerade fartyget gravationsfritt. Det är naturligtvis särskilt
av betydelse när kondemnationen gäller fartyg som skadats svårt och kanske
rentav är vrak. Denna möjlighet kan ej utan vidare bevaras enligt den nya
sjöpanträttskonventionen, som endast erkänner två former för sjöpanträtts
upphörande: preskription och exekution. Kommittén föreslår därför, att ägaren
berättigas låta sälja fartyget exekutivt för att därigenom kunna överlåta det
gravationsfritt. Det får antas, att en sådan ordning bättre än den nuvarande
tillgodoser sjöpanträttshavarens intresse. Ty denne bereds därigenom tillfälle
att bevaka detta vid försäljningen. För närvarande kan den äga rum utan
publicitet, vilket ger utrymme för missbrak av kondem-nationsinstitutet.

Kommittéförslaget, som har
motsvarighet i det norska förslaget, tar sikte på det fall att det kondemnerade
fartyget befinner sig inom svenskt jurisdiktionsområde. Det är ej antagUgt, att
det i nämnvärd mån skall kunna tillämpas utomlands. I vart fall blir sådan
tillämpning helt beroende på vad där gällande exekutionsrätt tillåter. Exekutions-rättsligt
bör gälla, att det kondemnerade fartyget säljs som om det var ulmätt för
fordran med bästa rätt. Därigenom ges underlag för tillämpning av
täckningsprincipen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 120

2,3.5.3
Remissyttrandena

Förslaget
har rönt ringa uppmärksamhet i de delar som berör fartygs skick. Sveriges
fiskares riksförbund upplyser, att reglerna för kondemnation av fartyg i
praktiken visat sig onödigt komplicerade och kostnadskrävande åtminstone i
fråga om fiskefartyg. Stockholms tingsrätt konstaterar kort, att förslaget att
fartygsägaren skall kunna få sitt kondemnerade fartyg sålt exekutivt har
bakgrand i sjöpanträttskonventio-nens tvingande regler om sjöpanträtts
upphörande. Svea hovrätt godtar förslaget men anser, att dess motiv behöver
klargöras bättre.

2.4
Registrering av fartyg m. m.

2.4.1
Registreringsplikt och registreringsrätt 2.4.1.1 Nuvarande ordning

Den
svenska fartygsregistreringen är, som tidigare nämnls, formad som en
nationalitetsregistrering. I fartygsregistret förs uteslutande in fartyg, som
enligt 1 § SjöL har svensk nationalitet. Alla svenska fartyg kan föras in i
fartygsregistret, oavsett användning och storlek. Men vissa fartyg skall föras
in där, Registrcringsplikten förutsätter enligt 2 § SjöL, dels att fartyget
används till "handelssjöfart eller resandes fortskaffande" eller,
annorledes uttryckt, befordran av gods eller passagerare, dels att det har en
bruttodräktighet av minst tjugo registerlon. Dräktigheten utgör fartygets rymd
utrönt genom skeppsmätning enligt särskilda regler, varvid brutto- och
nettodräktighet beror av om vissa driftsutrymmen, främst maskinrum, tas med i
beräkningen eller ej; ett registerton är lika med 100 engelska kubikfot eller
2,83 kubikmeter.

För
fiskefartyg finns, som nämnts vid sjölagsförslagets 1 kap,, en särskUd
registrering, som sker lokalt hos distrikttullanstalterna. Denna är betingad
dels av behovet av internationell övervakning av fiske och dels av
gränsbevakningsbehov.

Nationalitetsregistreringen
utgör för alla svenska fartyg grundval för inteckning främst pä det sättet att
endast i fartygsregistret införda fartyg kan intecknas. Inteckningsbarhet
föratsätter dock en nettodräktighet av minst tre registerton eller i vissa fall
en bruttodräktighet av tio registerton.

För
många fiskefartyg har den nuvarande ordningen lett till flerfaldig
registrering, nämligen i fiskefartygsregister hos tullmyndigheter i fartygsregistret
och i den särskUda inteckningsbok som förs av inskrivningsdomare i Stockholms
domsaga.

Annan
egendom än fartyg kan ej registreras enligt nuvarande sjörättsliga regler.
Fartyg under byggnad kan inte heller registreras men beställningskonlrakt kan
tas in i Stockholms tingsrätts avhandlingspro-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 121

tokoll,
varigenom beställaren vinner viss förmånsrätt i varvels konkurs för
byggnadsförskott.

2.4.1.2
Kommittén

Registreringsplikt.
Kommittén har omprövat nuvarande registrerings-plikt och regislreringsrätt för
fartyg samt den därmed sammanhängande frågan om inteckningsbarhet. Trots de
offentligrättsligt betingade motiv som påkallar fartygsregistrering kommer det
nya skeppsregistret att fä övervägande privaträttslig karaktär. Det har därför
synts kommittén naturligt alt begränsa skeppsregistreringen till de fartyg som
bör kunna intecknas. Det offentiigrättsliga behovet av registrering av andra
fartyg som står under myndighets tillsyn eller eljest under allmän kontroU kan
enligt kommittén tillgodoses med hjälp av båtregistret. Kommittén erinrar om
att lagen om inteckning i fartyg ursprungligen gav inteckningsbarhet åt registrerade
fartyg med minst tjugo bruttoregistertons dräk-tighel. Genom lagändring 1920
jämkades gränsen till fem nettoregister-ton för alt 1954 ytterligare ändras
till nuvarande gränser. Motiven till 1920 års jämkning var att fartygen
undergått sådana prisstegringar att även små fartyg lämpade sig som underlag
för kreditsäkerhet i intecknings form. Ändringarna 1954 berodde på övergång
till nya skeppsmätningsregler.

Enligt
kommitténs mening bör inteckningsbarhet ej heller framdeles stå öppen för
fartyg av obetydlig storlek. Behovet av ett internationellt erkänt hypotek kan
med fog sägas vara begränsat till den större, yrkesmässiga sjöfarten. Och
sjöpanträttskonventionen gäller endast s. k. seagoing vessels, dvs. fartyg
avsedda för användning i öppen sjö. Också den mindre, yrkesmässiga sjöfarten
kan visserligen utnyttja ett sådant hypotek men för dess vidkommande anser
kommittén kreditsäkerhet i form av företagsinteckning främst lämpad för
användning inom landet utgöra ett användbart alternativ. Kommittén erinrar
om, att det tidigare förlagsinteckningsinstitutet förutsatte att egendomen i
fräga ingick i industriell verksamhet vilket bl. a. uteslöt sjöfartsnäringen.
Vad nöjessjöfarten angår har kommittén inte funnit vägande skäl att alls erbjuda
möjlighet tUl särskUd underpantsättning. Någon ändamålsenlig skiljelinje kan
emellertid enligt kommittén svårligen dras i detta sammanhang mellan å ena
sidan yrkesmässig sjöfart och å andra sidan nöjessjöfart. Ty fartyg kan skifta
karaktär från t. ex. handels- eller fiskefartyg till nöjesfartyg och tvärtom.

Kommittén
har mot bakgrund av dessa överväganden ansett, att skeppsregistret bör omfatta
alla svenska fartyg av viss minsta storlek, så bestämd att flertalet handels-
och fiskefartyg men så få nöjesfartyg som möjligt blir registreringspliktiga
och inteckningsbara,

I
fråga om metoden för avgränsningen har kommittén funnit, alt den nuvarande
anknytningen till fartygs dräktighet bör frångås. Sådant mätt

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 122

på
fartygs storlek eller rättare sagt rymd kan vara ytterst komplicerat att
faststäUa och därigenom ge upphov tUl betydande gränsdragningsproblem. Sådana
har kommittén så mycket hellre velat undvika som kommittéförslaget knyter
viktiga privaträttsliga verkningar till gränsdragningen såsom inträde av
sakrättsskydd för överlåtelse och möjlighet tiU s. k. handpantsättning och
det alltså är angeläget att var och en blir i stånd att utan betydande
svårigheter avgöra om ett fartyg med hänsyn tUl storlek är
registreringspliktigt och inteckningsbart. Kommittén har stannat för att välja
storleksmåtten pä fartygets skrov och, med utgångspunkt i en inom
sjöfartsverket genomförd utredning, bestämt gränsen till en största längd av
minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter.

Sjöfartsverkets
utredning ger vid handen, att en gräns vid 12 X 4 meters
skrov i praktiken tämligen väl sammanfaller med nuvarande gräns för
registreringsplikt vid 20 bruttoregisterton. Enligt kommitténs uppfattning bör
i princip alla svenska fartyg av den minsta storlek som nu angivits införas i
skeppsregistret, oavsett slag och användning. Med hänsyn till
skeppsregistreringens framträdande privaträttsliga karaktär syns det dock
kommittén motiverat att kunna undanta statsägda icke-kom-mersieUa fartyg.
Enligt kommittéförslaget skall Kungl. Maj:t äga bestämma att sådana fartyg,
antingen alla eller vissa slag därav, ej skall föras in i skeppsregistret. Med
denna modifikation skulle alltså registreringsplikt och registreringsrätt för
fartyg i själva verket komma att sammanfalla. De väsentliga ändringarna i
förhållande till gällande rätt blir med detta förslag, framhåller kommittén,
att en del jämförelsevis små handelsfartyg huvudsakligen passagerarbåtar
och ett antal fiskefartyg blir underkastade registreringsplikt till
skeppsregistret i stället för alt endast vara berättigade till registrering i
fartygsregistret medan åter andra sådana, av för närvarande inteckningsbar
storlek, kommer att vara för små för att kunna intecknas. Endast ett obetydligt
antal nöjesfartyg blir praktiskt berörda enligt koriimiltén.

Kommittén
påpekar, att det med hänsyn till de privaträttsliga konsekvenserna av
registreringspliktens omfattning kan sägas vara en nackdel, rättssystematiskt
sett, att inte varje egentligen svenskt fartyg av i och för sig
registreringspliktig storlek kommer att omfattas av registreringsplikt.
NationalitetsvUlkorens utformning medför, att en del fartyg som ägs av t. ex.
svenska ideella föreningar inte kommer att kunna föras in i skeppsregistret.
Kommittén har emellertid räknat med att detta förhållande inte skall medföra
praktiska olägenheter. Det rör sig om relativt få undantagsfall, som dessutom
i viss utsträckning kan tänkas bli eliminerade med tillämpning av den i 1 §
upptagna regeln om dispens från nationalitetsvUlkoren. Därför har kommittén
ansett sig kunna bortse frän denna nackdel.

Kommitténs
uppdrag omfattar att pröva om mudderverk, pontonkra-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 123

nar
och annan sådan egendom bör kunna registreras och intecknas. Kommittén pekar i
den delen på, att dylik egendom ej säUan kan betecknas som fartyg. I den mån
så är fallet koinmer den utan vidare att, om storlekskravet uppfylls, bli
registreringspliktig och inteckningsbar. Problemet kan alltså begränsas till
sådan egendom av förevarande slag som ej utgör fartyg, menar kommittén.

Fartygsbegreppet
är, erinrar kommittén, inte bestämt i svensk sjörättslig författning och man
är därför hänvisad till en praktisk tolkning med utgångspunkt från vissa
vedertagna synpunkter i ämnet. Problemet är ingalunda nytt utan välkänt sedan
länge. Kommittén anför till belysning därav, att man i allmänhet med fartyg
torde avse ett sjötransportmedd, varmed jämstäUs redskap för annan verksamhet
till sjöss såsom fiske, fångst, isbrytning, bärgning, bogsering, dykning och
annat som har samband med sjöfarten. Väsentligt antar kommittén vara att viss
manöverduglighet är för handen men krav på eget framdrivningsmedel brukar ej
ställas upp, även om förekomst av sådant är ägnad att undanröja en tvekan som
eljest skulle kunna råda. Pråmar och läktare är med dessa utgångspunkter fartyg
och även flytdockor och pontonkranar kan vara det, påpekar kommittén. Flottar,
bryggpontoner och flytande behållare faller däremot enligt kommittén utom
fartygsbegreppet.

Huruvida
en anläggning för utvinning av olja eller naturgas ur kontinentalsockeln skall
anses som fartyg eller ej blir enligt kommittén beroende av omständigheterna.
Oljeutvinning är i och för sig inte sådan verksamhet till sjöss som nyss
antytts, uttalar kommittén, men det kan stundom tänkas att anläggningen utgör
transportmedel. Kommittén har gått ut från att luftkuddefarkoster eller s. k.
svävare ej utan vidare kan anses som fartyg i den mening varom här är fråga och
de omfattas därför ej av kommitténs förslag. Det norska förslaget däremot
omfattar både oljeborrtorn och svävare, upplyser kommittén.

Att
egendom av förevarande slag uteslutande används som bostad eller hotell- eller
restaurangrörelse eller annat sådant för sjöfarten främmande ändamål och är
helt anpassad härför, innebär enligt kommitténs uppfattning, att den inte kan
betraktas som fartyg. Den kan ju dä inte brukas som sjötransportmedel eller
redskap för sådan verksamhet till sjöss som har samband med sjöfarten.

I
den mån egendom av förevarande slag ej uppfyller kraven för alt vara fartyg kan
den, sedan förlagsinteckning som förutsatte att fråga var om
industriell rörelse numera ersatts av företagsinteckning, tänkas bli föremål
för sådan inteckning. Enligt kommitténs mening får det anses tillräckligt för
kreditsäkerhetsändamål. En utvidgning av skeppsregistreringen till annat än
fartyg skulle f. ö. enligt kommittén leda till betydande teoretiska och
praktiska avgränsningsproblem. Att redan fartygsbegreppet såsom sådant kan
vålla svårigheter vid praktisk tillämpning är dock ofrånkomligt, tillfogar
kommittén.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 124

Registreringsrätt.
I fråga om fartyg av den storlek att de kan införas i skeppsregistret
sammanfaller, som redan framgått, registreringsrätten med registreringsplikten,
frånsett vissa statsfartyg:

Vad
beträffar skeppsbyggnadsregistreringen finns enligt kommittén inget behov av
att forma den annorledes än som en rätt till registrering. Ingen
registreringsplikt föreslås således här. Mot bakgrund av skeppsregistreringen
och skeppsbyggnadskonventionens renodlat privaträttsliga syfte finner kommittén
det naturligt att skeppsbyggen endast får registreras om de beräknas i färdigt
skick få sådan storlek att de också kan föras in i skeppsregistret, om
förutsättningarna i övrigt är för handen. Kommitténs förslag går alltså ut på
att gränsen bör gå vid en blivande största längd av minst tolv meter och en
största bredd av minst fyra meter. Ett motsvarande betraktelsesätt ligger
enligt kommittén bakom skeppsbyggnadskonventionens bestämmelse att
registreringen får begränsas till byggen som i färdigt skick, med hänsyn till
typ och storlek, kan registreras som s. k. seagoing vessels. Att flertalet
skeppsbyggen i Sverige levereras till utlandet anser kommittén ej påverka ett
sådant ställningstagande beträffande den svenska ordningen för registrering av
skeppsbyggen. Registreringen bör tillåtas redan från kontraktsskedet, uttalar
kommittén, eftersom ett av skeppsbyggnadskonventionens huvudsyften är att
möjliggöra att kreditförhållandena redan från början ordnas med tanke pä såväl
byggnadstiden som tiden efter det fartyget satts i drift. I övrigt är
bestämmelserna om fartyg i sjölagsförslagets 2 kap. avsedda att tillämpas även
på registreringsbara skeppsbyggen. I vissa fall ges dock särregler för de
senare.

2,4,1.3
Remissyttrandena

Registreringsplikt.
Förslaget om registreringsplikt till skeppsregistret för alla svenska fartyg av
minsta storleken 12 X 4 m har i allmänhet godtagits under
remissbehandlingen. Positiva uttalanden gör sjöfartsverket, fiskeristyrdsen,
chefen för marinen och Sveriges fartvgsbefälsförening. Sjöfartsverket betonar
fördelarna med den generella registreringsplikten, varigenom man undgår
problemen att skilja på fartyg efter användning, och med den förenkling det
innebär att inte ha både registreringsplikt och registreringsrätt. Verket gillar
även den föreslagna storleksgränsen, ehura verket i andra sammanhang måste
fortsätta att tillämpa den tidigare gränsen 20 bruttoregisterton. Ståndpunkten
föranleds av att storleksgränsen, tUl skUlnad frän dräktighetsgränsen, är enkel
och kan fastställas utan omständlig och relativt kostnadskrävande skeppsmätning.
Slutligen förordar verket, att passagerarfartyg som är mindre än 12 X 4
m skall bli registreringspliktiga till båtregistret och att denna plikt
lagfästs genom föreskrift i SjöL.

Sveriges
fiskares riksförbund uttalar sig också positivt om registre-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 125

ringspliktens
utformning men förordar, att den kompletteras med registreringsrätt för mindre
fiskefartyg så att de kan utnyttjas för kreditsäkerhetsändamål.
Fiskeristyrdsen framhåller att den föreslagna storleksgränsen torde utesluta
endast smärre och ur kreditsynpunkt betydelselösa fiskefartyg från att kunna
intecknas.

Svea
hovrätt framhåller att s. k. kryssarkatamaraner trots obetydligt deplacement
ofta håller de minsta storleksmått som förslaget föreskriver för
registreringsplikt och att detta resultat kan undgås, om storleksgränsen
kombineras med föreskrift om visst minsta deplacement,

Svävarfartsutredningen
erinrar om sin utredning av frågan om sväv-farkosternas behandling och anser,
att frågan bör prövas slutligt i ett senare skede. Utredningen ansluter sig
till uppfattningen alt svävarna ej utgör fartyg och finner starka skäl tala för
att de betraktas som transportmedel av nytt slag. Svea hovrätt noterar däremot
närmast som en brist i förslaget, att svävarnas ställning och behandling
förblir olösta.

Hovrätten för Västra
Sverige påpekar, att fartygsbegreppet kan vålla tillämpningssvårigheter och att
man efter norsk förebild bör kunna utvidga förslaget till att omfatta även
mudderverk, flytdockor och annat som faller utom fartygsbegreppet, om det
bedöms som ändamålsenligt från kreditsäkerhetssynpunkt. En sådan utvidgning
förespråkas även av Sveriges fartygsbefälsförening. Stockholms tingsrätt menar,
att även en allmänt hållen, lagfäst definition av fartygsbegreppet skulle vara
värdefull.

Mot den föreslagna
registreringsplikten vänder sig generaltullstyrelsen och Svenska
kryssarklubben. Styrelsen erinrar om gällande enhetliga ordning för
registrering och märkning av fiskefartyg, som bygger på internationella
överenskommelser och påpekar, att förslaget skulle innebära en uppdelning av
fiskefartygsregistreringen på skepps- och båtregistren, låt vara att dessa
centrala register enligt styrelsens mening själva kunde delas efter något
regionalt syslem. Styrelsen konstaterar, att förslaget visserligen skulle leda
tiU förenkling för både registerförande myndigheter och fartygsägarna men att
det samtidigt måste innebära att fiskefartygsregistreringens nuvarande
enhetlighet efterges. Styrelsen avstyrker därför, att fiskefartyg blir
registreringspliktiga till skeppsregistret. Men styrelsen menar, att dessa
fartyg bör vara registreringsbe-rättigade till skeppsregistret för att
därigenom kunna intecknas. Kryssarklubben anser, att förslaget innebär en
omotiverad registreringsplikt för nöjessjöfarten som kommer att leda till att
nöjesfartyg underkastas skärpta regler "försäkringsmässigt, ansvarsmässigt
och delvis även ut-rustningsmässigt".

Registreringsrätt.
Rätten tUl registrering av skeppsbyggen har föranlett få uttalanden. Sveriges
varsindustriförening vars inställning till skeppsbyggnadsregistreringen är
positiv och som vill se denna genomförd snarast möjUgt framhåUer, att
förslagets största betydelse på

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 126

denna
punkt är att varven kommer att kunna erbjuda säkerhet för kortfristig
finansiering under byggnadstiden.

Sjöfartsverket
tar upp en annan fråga. Verket erinrar om sitt av tillsynsändamål betingade
intresse att tidigt fä kännedom om de fartyg som byggs i Sverige och utomlands
för svenska beställares räkning och föreslår, att varje svensk beställare
åläggs att senast vid kölsträckningen anmäla beställningen till
sjöfartsverket.

2.4.2
Inskrivningsplikt och inskrivningsrätt 2.4.2.1 Nuvarande ordning

För
att fartygsregistreringen på bästa sätt skall kunna fylla sin funktion bör den
bl. a. riktigt återge äganderättsförhållandena. Sådant krav gäller redan från
offentligrättslig utgångspunkt, eftersom fartygsregistret är en förteckning
över fartyg med svensk nationalitet och nationalitetsvillkoren är knutna till
äganderättsförhållandena. Enligt gällande rätt sker en viss
äganderättsprövning, när fartyg förs in i registret. Men kraven på utredning är
relativt låga och detsamma gäller anmälan om förändring i
äganderättsförhållandena. Sådan anmälan görs av fartygsägaren. I fråga om
andel kan anmälan även göras av den som förvärvat andelen. Anmälan som här
avses behöver ej åtföljas av bevisning. Däremot skall underskriften vara
bevittnad. En följd av denna ordning är, att den som är inskriven i
fartygsrégistret som ägare till fartyg ej har en mot lagfaren fastighetsägares
legitimation helt svarande behörighet att medge inteckning i egendomen. Det är
också möjligt att i fartygsregistret endast anteckna äganderättsändring i
stället för att skriva in ägaren där. I princip skall inteckningsmedgivande,
för att gälla, vara lämnat av den som är inskriven i fartygsregistret som ägare
tUl fartyget. Men fullständig prövning av äganderätten skall likväl företas i
inskrivningsärendet vid domstolen. Det gäller därvid att härleda ägarens rätt
till den som här i landet byggt fartyget eller som först förvärvat det från
utlandet. Eftersom det kravet ansetts kunna vara alltför betungande för sökanden,
medger lagen om inteckning i fartyg atf den räknas som fartygets ägare vilken
under de senaste fem åren varit inskriven i fartygsregistret som sådan eller
också bevisligen härleder sin rätt från den som vid femårsperiodens början var
inskriven som ägare tUl fartyget. Inskrivning av äganderätt till skeppsbygge
kan som förat nämnts ej förekomma förrän bygget nått den grad av fullbordan
att det kan registreras som fartyg.

Skeppsbyggen
bereder även andra problem i gällande rätt. Frågan huruvida äganderätten
tillkommer varvet eller beställaren kan knappast anses fullständigt klar. I
allmänhet antas varvet vara ägare. EmeUertid kan det dras i tvivelsmål om detta
skall antas ha generell gUtighet. Tänkbart är att beställaren bör anses,
åtminstone jämte varvet, ha del.i

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 127

äganderätten
t. ex. då han själv tUIhandahåller väsentliga och värde-fuUa delar av
byggnadsmaterialet, vilka ej är av fungibdt slag. Skulle beställaren
tillhandahålla hela materialet på det sättet att han anförtror åt varvet att av
delar av skilda fartyg tUlverka ett nytt, är det knappast givet att han
förlorar äganderätten till detta material av den anledningen att varvet får
det i sin besittning med byggnadsuppdrag. Men bortsett från sådana situationer
vilka ej är typiska för de beställningsköp skeppsbyggnadsavtalen vanligen
utgör utan innefattar eller gränsar tUl arbetsbetmg gäller antagligen, att
varvet äger skeppsbygge som det tillverkar.

2.4.2.2
Kommittén

Inskrivningsplikt.
Kommittén erinrar om, att de nuvarande anspråken på utredning i inteckningsärenden
om fartygsägares förvärv och fängeskedja pä sina håll anses alltför högt
ställda. I riksdagen motionerades redan 1963 om en uppmjukning härvidlag och
riksdagens skrivelse i anledning av motionen överlämnades sedan till kommittén
för beaktande vid dess fortsatta arbete. Kommittéförslagets privaträtlsliga
inriktning har emeUertid, enligt vad kommittén betonar, gjort det ofrånkomligt
att StäUa höga krav på äganderättsprövningen och att kräva kontinuerlig
inskrivning av förändringar i äganderätten. Detta är påkallat för att en
privaträttsligt fullgången inskrivning skall kunna erbjudas. Samtidigt kommer
det naturligtvis att möjliggöra en mer tillfredsställande
nationalitetsprövning än som för närvarande äger ram. Kommittén erinrar om att
den privaträttsliga förebilden är fastighetsrättens bestämmelser om lagfart
sådana de framträder i JB. Liksom gäUande rätt lägger kommitténs förslag i
första hand på ägaren resp. förvärvaren att svara för att anmälan om
registreringsåtgärd resp. inskrivningsansökan görs. Registreringsplikt och
inskrivningsplikt kombineras genom att registreringsanmälan som ägare av
registreringspliktigt fartyg åläggs göra inom viss tid från sitt förvärv
också anses innefatta ansökan om inskrivning av ägarens förvärv. I övrigt
innebär inskrivningsplikten, att envar som förvärvar i skeppsregistret infört
fartyg eller andel i sådant fartyg är skyldig att inom viss tid söka
inskrivning av förvärvet.

Inskrivningsrätt.
Ofullbordade eller suspensivt villkorliga förvärv har gjorts till föremål för
särskUd behandling enligt kommittéförslaget. En överlåtare kan tyst eUer
uttryckligen ha förbehållit sig äganderätten tUl fartyget intUl viss tidpunkt,
t. ex. tills betalning sker. Avbetalningsköp under äganderättsförbehåll är visserligen,
enligt vad kommittén förmodar, inte någon vanlig överlåtelseform när det
gäller stora fartyg. Säljaren kan i allmänhet beredas säkerhet i form av
inteckning och dessutom syns olika former av skeppslega, med eUer utan slutlig
ägande-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 128

rätlsövergång,
erbjuda kommersiella fördelar framför rena avbetalningsköp. I vad män f. ö.
lagen (1915: 219) om avbetalningsköp är tiUämplig är omdiskuterat enligt
kommittén men kommittén har ansett sig kunna lämna den frågan därhän.

Kommittéförslaget
går ut från gängse betraktelsesätt, att avbetalnings-köparen har en av
köpeskillingens erläggande suspensivt villkorad rätt, vanligen benämnd
äganderätt, tiU godset medan säljaren har en av samma villkor resolutivt
betingad äganderätt. På motsvarande sätt kan enligt kommittén det
rättsförhållande karakteriseras vilket råder före avlämnandet av gods som
sålts genom kreditköp. Den rätt att bringa köpet . till återgång, som säljaren
har under sådana förhållanden, bör enligt kommitténs mening anses vara skyddad
på liknande sätt, vare sig den betecknas som äganderätt eller hävningsrätt.
Förvärv som sålunda kan bringas att återgå efler avlämnandet, om uttryckligt
förbehåll gjorts, och dessförinnan även utan sådant förbehåll behandlar
kommittéförslaget som ofullbordade på det sättet att deras fuUbordan är
beroende av viUkor. Skyldighet skall ej föreUgga att söka inskrivning för dem
men förvärvaren skall dock vara berättigad att erhålla sådan inskrivning varvid
anteckning skall göras i registret om det vUlkor, t, ex. äganderättsförbehåll,
varav förvärvets fullbordan beror. I fråga om sådana förvärv föreslås alltså
inskrivningsrätt men ingen inskrivningsplikt. Denna rätt blir så mycket mer
väsentlig som kommittéförslaget säsom skall redovisas i det följande
knyter sakrättskydd till inskrivningen. Att ett förvärv sålunda är ofullbordat
innebär bl. a. att varken köpare eller säljare är behörig att ensam överlåta
fartyget eller inteckna det eller upplåta panträtt däri. Inskrivningsrätten
torde, antar kommittén, förutsätta att rätt till fartyg på grund av
avbetalningsköp ej omfattas av förelagsinteckning men någon lagändring har
kommittén inte funnit påkallad därvidlag.

Kommitténs
behandling av villkorade förvärv kompletteras inte med formkrav på fartygsköpet
såsom i fastighetsrätten. Kommittén har övervägt det problemet men har med
hänsyn till marknadens utpräglat intemationella karaktär och behovet av att
kunna träffa snabba, bindande köpslut även på distans funnit att nackdelarna
med en sådan ordning mäste väga upp fördelarna. Det kan ändå förutses, att de
nya registrerings- och inskrivningsreglerna skall föranleda att skriftiig form
redan nu vanlig för fartygsköp som regel tUlämpas även utan föreskrift
därom, tillägger kommittén.

Skeppsbyggen.
När det gäller förvärv av skeppsbyggen kompliceras frågorna om inskrivning av
äganderätt av speciella överväganden. Kommittén har utgått från att
avtalsfrihet i och för sig kunde erkännas genom att beställningsköp av
skeppsbygge behandlades som vanligt fartygsköp. Men varvsindustrins
företrädare i kommittén har av företagsekonomiskt tungt vägande skäl, som
främst har med skattemässig av-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 129

skrivning
på lagertUlgångar att göra, bestämt motsatt sig.att varven utsätts för risken
att till beställare nödgas avstå äganderätten till skeppsbyggen som de har
under tUlverkning. Eftersom det utomlands är vanligt att skeppsbygge tUl följd
av klausul i byggnadsavtalet är i beställarens ägo från början, har det
antagits, att anspråk i detta hänseende sannolikt skulle komma att resas mot
svenska varv, om lagstiftningen lämnade utrymme härför. Enligt kommitténs
mening bör skeppsbyggnadskonventionen förstås så att kravet på inskrivning av
äganderätt förutsätter att äganderätten ej d nationell lag fuUständigt binds
vid den.ena av byggnadsavtalets parter. Inskrivning skulle eljest bli tämligen
meningslös. Kommittén har valt en ordning med teoretiskt klar men praktiskt
ringa rörelsefrihet, kombinerad med möjlighet tUl inskrivning av villkorliga
förvärv såsom vid fartygsköp. Förslaget innebär, alt äganderätten till
skeppsbygge, som är föremål för beslällningsköp, i princip låses vid varvet
genom en särskild indispositiv regel, vilken samtidigt fyller funktionen av
lolkningsmall så att därigenom bestäms vad som skall utgöra beställning och
vad som skall betraktas såsom arbetsbeting. Regeln går ut på att när
skeppsbygge tillverkas enligt byggnadsavtal varvet skall anses som ägare,
oavsett avtalets innehåll, om inte beställaren tiU--handahåller
byggnadsmaterialet. Med byggnadsmaterial förstås därvid enligt kommittén allt
som i fysisk mening förtjänar sådan beteckning, dvs, plåtar, maskineri,
maskindelar, utrastningsdetaljer m.m., men inte rena kapitaltillskott,
projekterings- eller arbetskostnader. När beställaren inte tUIhandahåller
materialet, skall avtalet sålunda betraktas som bestäU-ning med äganderätten
hos varvet, framhåller kommittén. Och detsamma gäller de fall då beställaren
tiUskjuter del av materialet men inte det hela; från mindre avvikelser mäste
naturligtvis kunna bortses i tillämpningen. I övriga fall av tillverkning
föreUgger arbetsbeting påpekar kommittén, och då betraktas beställaren redan
enligt allmänna regler som ägare.

Denna
speciella föreskrift i fråga om skeppsbyggen hindrar enligt kommittén ej att
bestäUarens rätt tUl bygge på gmnd av byggnadsavtalet säkerställs genom
inskrivning. Liksom kreditköp av färdigt fartyg berättigar köparen tUl
inskrivning av det ofullbordade förvärvet får beställaren enligt förslaget
rätt till inskrivning av sitt genom beställnings-köpet suspensivt villkorade
förvärv av bygget, I fråga om redan registrerat skeppsbygge föreslås dessutom
en villkorlig inskrdvndngspllkt så att den som förvärvar sådant bygge måste
söka inskrivning av förvärvet inom viss tid, ifall han inte föredrar att inom
samma tid anmäla bygget för avregistrering,

Kommittéförslaget
innebär med denna konstruktion av-äganderätten till skeppsbyggen, att varven i
regel bevaras vid äganderätt till skeppsbyggena men att sådana beslällningsköp
som förutsätter betydande betalning före eller vid leverans kommer att genom
att beställaren läm-

9
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 130

nar
vederlag i material till bygget i stället för alt betala i pengar kunna
förvandlas tUl regelrätta arbetsbeting med den fulla äganderätten tUl byggena i
beställarens hand. Detta bör, enligt kommitténs mening, åtminstone teoretiskt
kunna arrangeras så att varvet skaffar materialet i beställarens namn eller
måhända uppträder som dennes kommissionär. Hur denna avtalsfrihet kommer att
utnyttjas blir i första hand en fråga om balansering av säljares och köpares
inflytande på den internationella marknaden, tillfogar kommittén.

Kommittén erkänner, att
förutsättningarna för att sålunda lägga den fulla äganderätten till skeppsbygge
i beställarens hand, och därmed bl. a. ge honom separationsrätt i varvets
konkurs, inte kan antas komma att föreligga särskilt ofta. Men å andra sidan
ger kommittéförslaget de flesta beställare möjlighet att genom inskrivning
säkerställa sin avtalsenliga rätt till bygget såsom ofullbordat
äganderättsförvärv. Denna rätt till inskrivning skall de enligt kommittén också
kunna hävda mot varvet med utnyttjande av en allmän regel efter
fastighelsrättslig förebild, som berättigar förvärvare att söka inskrivning på
fångesmans vägnar. Varvets borgenärer kan då inte, påpekar kommittén, ta
bygget i anspråk utan endast den enligt byggnadsavtalet resolutivt villkorade
äganderätt till detta som varvet har.

Att samäganderätt, som måhända
i speciella fall erkänns med nu gällande ordning, inte kommer i fråga enligt
kommitténs förslag får enligt kommittén ses som en eftergift åt behovet av
ordning och enkelhet d regdstreringsförhållanden. Kommittén tUlägger, att om
skeppsbygge undantagsvis överläts utan samband med skeppsbyggnadsavtal t.
ex, genom att en redare med eget varv övertar ett ofullbordat bygge i befintligt
skick för att själv färdigställa det reglerna om köp av färdigt fartyg blir
tillämpUga fullt ut enligt kommittéförslaget. Kommittéförslaget är ej enhälligt
i fråga om den tvingande regleringen av äganderätt tUl skeppsbyggen. En av
experterna, advokaten Lennart Hagberg, har (jfr bilaga 5 tiU kommitténs
betänkande) förordat full avtalsfrihet på skäl som i huvudsak innebär, att det
kan ifrågasättas om en tvingande reglering är förenlig med
skeppsbyggnadskonventionen, att vai-vsindustrien inte bör antas behöva skydd d
form av tvingande avtalsregler utan i stället kan dra nytta av möjlighet att
överlåta äganderätt till skeppsbygge under dess utförande, att den föreslagna
tvingande regleringen omöjliggör samäganderättsförhållande som i vissa fall kan
vara motiverat, att möjUgheten för beställaren att tillhandahålla byggnadsmaterialet
ej är praktisk, att arrangemang med varvets stäUning som beställarens
inköpskommissionär kanske ej i praktiken kan godtas i varvets konkurs och att
svenska bestämmelser i detta ämne bör avpassas efter internationell förebild.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 131

2.4,2,3
Remissyttrandena

Inskrivningsplikt.
I denna del har förslaget inte föranlett några uttalanden under
remissbehandlingen.

Inskrivningsrätt.
Inskrivningsrätten har under remissbehandlingen uppmärksammats endast såvitt
gäller skeppsbyggen.

Skeppsbyggen.
Sveriges varvsindustriförening ddar uppfattningen att den nuvarande
inskrivningen av beställningskontrakt enligt 3 § SjöL är föråldrad och bör
ersättas med en modernare, på skeppsbyggnadskonventionen grandad ordning, som
sålunda anpassats till ett internationeUt erkänt system. Föreningen ansluter
sig i princip till kommittéförslaget. Genom att äganderätten tiU skeppsbyggen
förbehåUs varven är enligt föreningen det viktigaste kravet på en ny ordning
tUlgodosett, nämligen att varven kan inteckna byggena redan från
kontraktsskedet. Beställarens inskrivningsrätt ger denne fördelen att kunna
hindra varvet från att ensamt inteckna bygget och bereder honom sakrättsskydd
för sitt förvärv. Föreningen finner kommittéförslaget i den delen väl
teoretiskt och förmodar, att det har tvivelaktigt värde för både bestäUaren och
varvets borgenärer om bygget ej är sjösatt vid varvets konkurs och konkursboet
varken kan eller vill fullborda bygget. Varvets villkorliga äganderätt går då
knappast att realisera, menar föreningen, och beställaren är inte betjänt av
sitt sakrättsskydd i det läget. Mer rationellt vore enligt föreningens mening,
att inte tillåta beställaren att skriva in sitt förvärv utan hänvisa honom till
att få säkerhet i bygget i form av inteckningar allteftersom han betalar
ddlUcvider. En annan lösning vore att tUlåta beställaren att få bygget
registrerat med anteckning att han är beställare och att ge det en verkan som
liknar den som vilande lagfart på fast egendom har.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet framhåller, att beställarens inskrivningsrätt
gär ut över de varvsanställdas s. k. löneprivUegium i konkurs. Enligt
förbundets mening bör lagstiftningen om den statliga lönegarantin i
arbetsgivares konkurs principiellt inte påverka bedömningen av detla. En
närmare redovisning av de ekonomiska konsekvensema för varven och deras
anställda vore enligt förbundets mening önskvärd innan förbundet "är
benäget biträda" kommittéförslaget.

Svea
hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund och Sförättsföreningen i
Göteborg avstyrker förslaget om tvingande reglering av äganderätten till
skeppsbyggen. Flera av dem hänvisar tUl den skiljaktiga mening som åtföljt
kommittéförslaget. Det påtalas, att den civilrättsliga principen om avtalsfrihet
trätts för när av skattemässiga och därmed i detta sammanhang principiellt
ohållbara skäl. Det ifrågasätts också att

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 132

varven
har verkligt behov av sådant skydd gentemot beställarna. Varvets retentionsrätt
i bygge som tillhör beställaren anses ge fullgott skydd, eftersom den
prioriteras framför inteckningsborgenären enligt kommittéförslaget. Värdet av
den inskrivningsrätt förslaget ger beställaren ifrågasätts också. Dessutom har
det gjorts gällande att förslaget strider mot skeppsbyggnadskonventionen.

Svea
hovrätt konstaterar, att kommittéförslaget går ut från traditionen såsom
slutpunkt för säljarens hävningsrätt och i övrigt avgörande i köprättsligt
hänseende samt anför:

Ur
civUrättslig synpunkt finns det emellertid ingen anledning att tUl-lägga
traditionen denna avgörande betydelse vid ett systern med registrerade
förvärv, och jämställandet med det vanliga ägareförbehållet visar att förslaget
i själva verket utgår frän en annan ordning. Detentionsrät-ten är meningsfull
endast intUl dess beställarens intill leveransen förfallna prestationer är
fullgjorda; vid varvets konkurs borde, om lUiheten med avbetalningsköpet skaU
upprätthållas, beställaren få separationsrätt om han förskotterar eventuellt
kvarstående belopp.. Stoppningsrätten kan däremot fylla en funktion ända fram
till traditionen, i den mån kredit efter detta tillfäUe utlovats. BUden blir
således ganska komplicerad: de-tentionsrätten för varvet upphör vid erläggandet
av intUl leveransen förfallna belopp, och detsamma måste gälla hävningsrätten
för utebliven betalning; stoppningsrätten för framtida belopps erläggande kan
bibehållas intill traditionen och den "äganderätt" som av skatteskäl
skall förklaras ligga hos varvet bör förmodligen ej övergå förrän då.

Sjörättsföreningen
i Göteborg antar att beställaren får besvär med att hävda sin inskrivningsrätt
gentemot varvet, om detta ej frivilligt medverkar till den registrering som
inskrivningen föratsätter. Även den tekniska utformningen av äganderättsregeln
kritiseras, dels från principiella civilrättsliga utgångspunkter, dels för att
den medger att regeln kringgås genom att arbetsbeting arrangeras så att varvet
skaffar byggnadsmaterialet såsom inköpskommissionär för beställaren.

Sveriges
fiskares riksförbund anlägger speciella synpunkter. Enligt förbundet är det
vanligt att byggen av fiskefartyg finansieras genom be-ställarförskott och
förbundet har dåliga erfarenheter av det nuvarande skyddet för sådana förskott
när varven råkar på obestånd. Förbundet framhåller, att förskotten ofta
överstiger byggets värde, eftersom ett ofuUbordat bygges värde är vanskligt att
beräkna på förhand. Kommittéförslaget åstadkommer enligt förbundets förmodan
motsatsen till en förbättring av detta läge. De skäl kommittén anfört för
förslaget finner förbundet väga lätt jämförda med kravet på praktisk möjlighet
tiU rimlig fördelning av de ekonomiska riskema meUan varv och beställare. Möjligheten
att beställaren skulle kunna bli ägare genom att tUlhandahålla materialet
finner förbundet vara orealistisk från praktisk utgångspunkt.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 133

2.4.3
Avregistrering

2.4.3.1 Nuvarande
ordning

Ett
registrerat fartyg är förr eUer senare förslitet och blir upplagt eller
upphugget och skrotat. Det kan också kondemneras efter häveri eller förlisa
eller eljest, på försäkringsmässiga grander, bli ansett som förlorat. Vidare
kan det säljas till utlandet eller på grund av förändring av äganderätten tUl
andel eller liknande orsak förlora svensk nationalitet. I dessa fall skall
fartyget avföras ur registret; dessa är också de enda gUtiga granderna för
avregistrering. De angivna gmnderna gäUer i första hand registreringspliktiga
fartyg. För fartyg som förts in i fartygsregistret utan registreringsplikt
gäller dock samma regler. Att ägaren disponerar över registreringen ger honom
alltså inte motsvarande rätt i fråga om avregistreringen. Anledningen därtUI
är, att han kan utnyttja registreringen tUl att inteckna fartyget och därför
ej bör kunna utverka avregistrering tUl förfång för borgenärerna.

Även om de angivna
föratsättningarna för avregistrering är för handen, kan hinder möta mot att
avregistrering verkställs. Enligt en år 1967 tUlkommen regel i 28 a §
förordningen angående registrering av svenska fartyg får avregistrering inte
verkstäUas utan bevis från inskrivningsdomaren att fartyget ej är intecknat
för fordran eller att samtiiga inteckningshavare samtyckt tiU åtgärden. Denna
spärregel är främst avsedd att förebygga att fartyget efter försäljning förs
över till annat nationalitetsregister utan hänsyn till inteckningshavamas
rätt. En annan regel gäller i vissa fall när fartyget förlorar svensk
nationalitet. Beror det på att andel i fartyget övergått i utländsk ägo eller
på att svensk delägare blivit utländsk medborgare, kan andelen enligt särskilda
regler i 5 § SjöL återföras i svensk hand för att bevara fartygets svenska
nationalitet. I konsekvens härmed gäller enligt 28 § registreringsförordningen
att avregistrering ej får verkställas under viss tid. Aktualiseras frågan om
återförande av andelen i svensk hand, kan sjöfartsverket faststäUa särskild
frist för ändamålet.

2.4.3.2 Kommittén

Enligt
kommitténs uppfattning måste föratsättningarna för avregistrering även i
fortsättningen vara i stort sett desamma som nu. Att ett fartyg, som inte längre
är svenskt, principiellt ej bör tUlåtas stå kvar i ett svenskt
nationalitetsregister är sålunda uppenbart. Ej heUer bör ett förstört,
förlorat eUer kondemnerat fartyg behåUas i registret, anser kommittén.
Detsamma gäller naturligtvis det fall att ett fartyg genom ombyggnad eUer
annan sådan ändring upphört att vara fartyg. Det bör i så fall utan vidare
kunna behandlas såsom förstört, tUlfogar kommittén.

De
regler, som enligt gällande rätt skall förebygga avregistrering till

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 134

förfång
för aimans rätt, är enligt kommittén i princip tillräckliga för att säkerställa
borgenärernas rätt.

I
överensstämmelse med sjöpanträttskonventionen föreslår kommittén, att
avregistrering av fartyg, vari inteckning gäller, inte får verkställas förrän borgenären
skriftligen samtyckt tUl åtgärden. Genom att göra sitt samtycke beroende av
gottgörelse eller garanti för fortsatt tillfredsställande säkerhet i fartyget
under dess nya flagg kan borgenären sålunda på grund av kommittéförslaget själv
bevaka sin rätt så långt det överhuvudtaget är möjligt.

Den
andra spärregel som kommittén föreslår anknyter till gällande rätt om
återstäUande av fartygs svenska nationalitet i vissa fall. Kommittéförslaget
ersätter bestämmelserna i 5 § SjöL med vissa bestämmdser d partrederdkapdtlet
om partredares lösningsrätt tUl medredares andel. Med utgångspunkt d dessa
regler innebär förslaget att, om det finns flera ägare till ett fartyg som
skall avföras ur registret på grund av att det förlorat svensk nationalitet och
lösningsrätt kan utövas för att bevara fartygets nationalitet, avregistrering
inte får verkställas medan lösningsrätten ännu gäller.

I
fråga om skeppsbyggen som förs in i skeppsbyggnadsregistret kan enligt
kommittén ej överlag gälla samma grunder för avregistrering som för fartyg. I
den mån man kan tala om nationalitetsförändringar menar kommittén, att sådana
inte bör tillmätas betydelse, eftersom skeppsbyggnadsregistret är ett register
för inskrivning av rätt till skeppsbyggen här i landet, oavsett om de utförs
för inländsk eller utländsk beställares räkning och oavsett vem som äger dem.
Men de färdigbyggda fartygen måste kunna föras över till vårt skeppsregister
eller tUl utländskt register. Eftersom skeppsbyggnadsregistreringen ej blir
obligatorisk enligt kommitténs förslag, bör ägaren ha rätt att i princip
förfoga över byggets avregistrering. På den andra sidan mäste, såsom
framhållits tidigare, en villkorlig inskrivningsplikt gälla i fråga om förvärv
av skeppsbygge så länge det är registrerat. Om ny ägare ej vill låta inskriva
sitt fång, måste han alltså i stället medverka till avregistrering.

När
ett skeppsbygge sjösätts är det, framhåller kommittén, inte med nödvändighet
färdigt som fartyg. Åtminstone med konventionell skepps-byggnadsteknik återstår
viss tid för fullbordan genom inredning och utrastning bl, a. med maskineri
samt andra leveransförberedelser såsom tekniska provturer m, m. Under detta
skede uppträder emellertid bygget alltmer som fartyg och är i viss utsträckning
underkastat samma risker som färdiga fartyg, framför allt vid förflyttningar.
Enligt kommittén kan gränsen mellan skeppsbygge och färdigt fartyg vara svår
att dra och det är inte säkert att den alltid kan dras på samma sätt. Den kan
ej utan vidare knytas till avregistreringen ur skeppsbyggnadsregistret och
inte till leveransen, i vart fall ej i detta sammanhang, påpekar kommittén. Ej
heller kan en sådan gräns generellt förläggas till

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 135

sjösättningen, som eljest i flera väsentliga hänseenden är
ett avgörande ögonblick i byggets utvecklingsskede. Kommittén har med hänsyn
härtill funnit sig böra föreslå, att de för avregistrering av fartyg gällande
grunderna förstörelse, förlust och kondemnering även skall gälla i fräga om
registrerade skeppsbyggen, ehuru dessa avregistreringsgrunder i stor
utsträckning torde bli teoretiska,

I
överensstämmelse med skeppsbyggnadskonventionen gäller enligt kommitténs
förslag samma krav pä inteckningsborgenärernas samtycke till avregistrering av
skeppsbygge som till avregistrering av fartyg. För Överföring från
skeppsbyggnadsregistret tUl det svenska skeppsregistret skall emellertid sådant
samtycke ej krävas tillfogar kommittén. Ty förslaget innebär också, att
inteckning i skeppsbygge följer bygget vid överföringen och alltså kommer att
gälla i det nyregistrerade fartyget utan förändring i övrigt.

2.4,3.3 Remissyttrandena

I denna del har kommittéförslaget mötts endast av den
anmärkningen, från Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och Göteborgs
tingsrätt, alt en uttrycklig bestämmelse behövs som gör ombyggnad och liknande
förändringar av ett registrerat fartyg till formell avregistrerings-grund för
den händelse ändringen innebär att karaktären av fartyg går förlorad. Det
påpekas, att en sådan avregistreringsgrund inle lämpligen bör tolkas in i den
regel som handlar om att fartyget förstörts.

2.4.4. Inskrivning av skeppnamn

2.4.4.1 Nuvarande ordning

Enligt 3 § förordningen angående registrering av svenska
fartyg skall i fartygsregistret för varje fartyg tas upp bl, a. dess namn. Men
regler om reservering av namn finns inte. Ej heller finns regler om namnserier.

2.4.4.2 Kommittén

Kommittén erinrar om att fartygs namn behandlats vid
sjölagsförslagets 1 kap. bland frågorna om fartygs identifiering. Kommittén
har därvid föreslagit, att fartyg inte skall få föras in i skeppsregistret
under namn som för mycket liknar namn pä annat där infört fartyg eller kan
hänföras till serie av fartygsnamn som, enligt registeranteckning eller ansökan
om sådan anteckning, brukas av ägare till annat eller andra fartyg. Dennes
medgivande skall emellertid bryta skyddet för namnserie. Även enstaka
fartygsnamn skall enligt kommittéförslaget kunna reserveras genom sådan
anteckning,

I förevarande kapitel reglerar kommittéförslaget nu
förutsättningarna

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 136

för
anteckning av namn och namnserier och den ordning vari anteckning sker. Mot
bakgrund av förslaget till namnskick för registrerade fartyg som såvitt rör
sådana fartyg i praktiken kommer att medföra ensamrätt till de namn varunder
fartyg införs i skeppsregistret bör enligt kommitténs uppfattning krävas,
dels att namnserie är ägnad att skilja däri ingående fartyg såsom grapp från
andra registrerade fartyg, dels att den består av inbördes särskiljande namn
eller är uppbyggd så att den medger val av sådana namn. Det förstnämnda kravet
finner kommittén självklart. En namnserie som ej kan markera samhörighet utåt
har ingen beaktansvärd funktion att fylla. Och det senare kravet beror enligt
kommittén på att varje fartygsnamn i registret skall vara särskiljande. En
namnserie som exempelvis omfattar svenska älvar är enligt kommittén ägnad att
skilja en grupp av sålunda namngivna fartyg från andra samtidigt som den
består av inbördes särskUjande namn. Kommittén påpekar, att namnserier självfallet
också kan konstraeras genom kombinationer av fasta och skiftande komponenter,
t. ex, serier vari samtliga namn slutar på "holm" eller
"land" eller liknande eller som består av ett gemensamt namn med
särskiljande tUläggsbeteckning för varje enskilt fartyg. Även sådana namnserier
menar kommittén vara i och för sig ägnade att skilja grappen av däri ingående
fartyg från andra samtidigt som de medger att inbördes särskiljande namn ges de
fartyg som hör lill gruppen.

Utöver
kravet att namnserien skall kunna utmärka en grupp av fartyg och att den är
förenlig med det grundläggande kravet på registrerade fartygsnamns
särskiljande funktion kunde enligt kommittén ifrågasättas att hänsyn borde tas
till de berättigade intressen andra fartygsägare kan ha för namn med viss
anknytning av t, ex, geografisk karaktär. Den som driver trafik i Öresund
kunde sålunda anses ha ett beak-lansvärt intresse av att kunna utnyttja namn
med anknytning tiU ort eller bygd vid sundet. Sådana hänsyn skulle emellertid
enligt kommitténs uppfattning onödigt komplicera fartygsregistreringen och bör
därför ej beaktas i denna ordning. En annan sak är, tillägger kommittén, att
fartygsnamn av denna typ kan tänkas förvärva eller ha förvärvat
varumärkesskydd. De av kommittén föreslagna reglerna om skeppsregistrering tar
ej heUer sådana hänsyn. Tillgången på lämpliga namn behöver enligt kommittén
inte dras in i bedömningen, eftersom den under alla förhållanden måste förslå
för registreringspliktiga svenska fartyg. Förslaget uppställer fördenskull ej
andra krav på namnseriers beskaffenhet än här angivits.

Vad
beträffar rätten att förbehålla sig namnserie genom anteckning i
skeppsregistret anser kommittén, att braket av serien bör ha inletts eller
åtminstone vara nära förestående. Att gå så långt som till krav på inarbetning
förefaller däremot kommittén opåkaUat. Kommhtén har valt att knyta redarens
rätt till skydd för namnserie till att han har far-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 137

tyg
registrerat under namn, som är hänförligt till serien eller som åtminstone kan
genom namnändring tilldelas sådant namn, eller också att han har registrerat
eller påbörjat skeppsbygge som han avser att ge sådant namn i färdigbyggt
skick. Med påbörjat skeppsbygge avser kommittén ett bygge, som nått det skedet
att sammanfogning av byggnadsmaterial inletts på byggnadsplatsen. Det bör
enligt kommittén anses som fullgott skäl för namnändring att redaren genom
ändringen kan inleda bruk av namnserie, I linje härmed innebär
kommittéförslaget vidare att namnserie, som ej inom rimlig tid av kommittén
bestämd lill två är tagits i bruk för registrerat fartyg eller som ej
längre brukas för sådant fartyg, berövas det skydd som registeranteckning medför.
Anteckningen skall dä avföras. Naturligtvis bör den också kunna avföras på
begäran av den till förmån för vilken den gäller.

Föratsättningarna
för reservation av namnserie bör enligt kommittén med minst samma fog berättiga
till förbehåll av enstaka fartygsnamn. En beställare som vid sjösättningen ger
sitt fartyg namn bör kunna vara förvissad om att fartyget också fär registreras
under det namnet. Därför ger förslaget honom rätt att förbehålla sig detta
genom anteckning i skeppsregistret och denna rätt bör han för enkelhets skuU ha
redan från del att bygget registrerats eUer påbörjats. Bestämmelserna om anteckning
av namnserie blir i övrigt tiUämpliga enligt kommittén.

Slutligen
har kommittén beaktat möjUgheten av konkurrens meUan olika ansökningar om
förbehåll av namn eller namnserier, vilka är så lika alt de inte båda kan föras
in i registret. Om ansökningarna ej är samtidiga, följer enligt kommittén redan
av 3 § första stycket sjölagsförslaget att den som gjorts först har företräde,
förutsatt givetvis att den alls kan bifallas. Men skulle det vara fråga om
flera samma dag ingivna ansökningar, anser kommittén en formel behövas för att
bestämma deras inbördes företräde. De omständigheter som därvid synts
kommittén mest förtjänta av beaktande är i första hand om någon av
ansökningarna avser namn eller namnserie, som redan kan anses vara mer eller
mindre inarbetad. Det kan ocksä vara så att den ena namnserien framstår som
mer skyddsvärd än den andra, eftersom den "goodwill" som står på spel
avser betydligt större värden än den senare. Man kan, menar kommittén,
föreställa sig konkurrens mellan namnserie i en viktig lastlinje jämförd med
en sådan avsedd för turisttrafik på ett begränsat område av inre vatten. Även
andra omständigheter bör kunna beaktas. Kommittén har valt den lösningen att
konkurrerande samtidiga ansökningars inbördes företräde skall bestämmas av
inskrivningsmyndigheten efter skälighetsprövning med hänsyn bl. a. tUl de angivna
omständigheterna.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 138

2.4,4,3 Remissyttrandena

Som angivits vid sjölagsförslagets 1 kap, har endast en
remissinstans, Sveriges fiskares riksförbund, gått emot att rätt till
reservation av namnserier föreskrivs medan en annan uttalat stark tvekan. Även
de som inte tagit sådan ställning har emellertid haft vissa synpunkter eller invändningar
mot reservationsrättens utformning.

Svea hovrätt betonar, att originalitetskravet på
fartygsnamn bör vara särskilt strängt när det gäller att godkänna namnserier.
Hela block av tänkbara fartygsnamn bör inte få reserveras och
reservationsrätten föranleder enligt hovrätten även problem med korsande
namnserier och sammanträffande med registrerade varamärken. Hovrätten
ifrågasätter om ej endast sådana namnserier bör godkännas som består av flera
var för sig angivna namn. Liknande synpunkter för sjöfartsverket fram. Verket
erinrar även om att reservation av uppräknade namn har fördelen att
namnskickets tillämpning bättre kan övervakas av registreringsmyndigheten.

Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund,
Sjöassuradö-renas förening som ställt sig tveksam till att namnserier skall
få reserveras och Sjörättsföreningen i Göteborg betonar samtliga, att alltför
omfattande serier ej bör få komma ifråga. Det påpekas, att man inte bör
godkänna serier bestående av exempelvis svenska älvar, namn på delstater i USA,
namn på viss gemensam begynnelsebokstav och namn med vanliga förstavelser eller
slut exempelvis förstavdsen "Mon-" eller sådana slut som
"-ana", "-land", "-holm" och "-ö".

Patent- och registreringsverket finner
skälighetsprövningen vara en alltför godtycklig metod att lösa
konkurrensspörsmål med och förordar i stället den inbördes ordningen för
ansökningarnas diarieföring.

Sjöfartsverket tillstyrker, att anteckning om namnserie
tidsbegränsas så som kommittén föreslagit.

2.4.5 Verkan av registrering och inskrivning 2,4,5,1
Nuvarande ordning

Det är en allmän grundsats i svensk rätt, alt inskrivning
ej konstituerar rättsläget i den meningeri att materiell brist i ett inskrivet
rättsförvärv inte skulle kunna klandras. Uttryck för det ger fastighetsrätten
i 19: 16 JB, Såvitt gäller inskrivning av rätt till fartyg finns en motsvarande
regel d 36 § lagen om Inteckning d fartyg. Däremot saknar förordningen
angående registrering av svenska fartyg motsvarighet därtill, något som är
naturligt med hänsyn till den relativt begränsade privaträttsliga räckvidd
denna förordning har.

Såsom lös egendom är fartyg i princip underkastade vanliga
lösöreregler, I fråga om mindre fartyg, sådana som ej har inteckningsbar

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 139

dräktighet,
yttrar sig detta bl. a. däri att tradition krävs för sakrättslig verkan av
såväl pantsättning som köp och att förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på
handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva den s. k.
lösöreköpsförordningen är tillämplig. Vid konkurrens mellan flera köpare
antas tradition ha samma betydelse som eljest gäller vid förvärv av lösöre. I
fråga om godtrosförvärv frän annan än rätt ägare får man emeUertid räkna med
möjligheten av en viss inskränkning i de vanliga reglerna om lös egendom,
nämligen på det sättet att godtrosförvärv torde förutsätta att, ifall fartyget
är registrerat, fångesmannen är inskriven i fartygsregistret som ägare. Detta
skulle då följa av den legitimerande verkan som fartygsregistrets innehåll
härvidlag ger enligt 6 och 37 §§ lagen om inteckning i fartyg.

Om
alltså de mindre, ej inteckningsbara fartygen i allmänhet följer vanliga
lösöreregler, ger gällande rätt de inteckningsbara fartygen en viss
särställning. Sålunda är inteckningsbarheten förenad med förbud enligt 10: 7
handelsbalken mot pantsättning enligt de regler som gäller lösöre i allmänhet.
Av den anledningen har lösöreköpsförordningen d praxis ansetts inte vara
tillämplig på inteckningsbara fartyg. Genom s. k. säkerhetsöverlåtelse i
lösöreköpets form skulle eljest kunna åstadkommas ett rättsläge analogt med
det som angivna pantsättningsförbu-det skall förhindra. Av att
lösöreköpsförordningen ej är tiUämplig har både i doktrin och praxis dragits
slutsatsen, all köp av inteckningsbart fartyg blir sakrättsligt verksamt redan
genom avtalet. Frågan om traditions- eller avtalsprincipens tillämpning på köp
av inteckningsbara fartyg enligt svensk rätt är emellertid föremål för delade
meningar. Att besittningen till sådant fartyg spelar samma roll som i fråga om
vanligt lösöre, när flera äganderättsförvärv konkurrerar, är däremot ej omstritt.
Ej heller torde ifrågasättas att godtrosförvärv från annan än rätt ägare med
nyss angiven reservation för fartygsregistrets legitimerande verkan är möjlig
under de fömtsättningar som gäller lösöre i allmänhet. Traditionsprincipen
torde också gälla fullt ut vid gåva. I fråga om fartygsandel finns ej utrymme
för traditionsprincipen, varför i stället avtalsprincipen torde gälla.

Vad
som gäller fartyg har i viss män motsvarande tillämpning på skeppsbyggen. När
sådant bygge framskridit därhän att det s, k, mät-däcket lagts vilket
möjliggör beräkning av det blivande fartygets dräktighet blir bygget nämligen
registreringsbart som fartyg, ifall rummet under mätdäck har en dräktighet av
minst 100 registerton. Bygget blir därmed inteckningsbart såsom fartyg. De för
sådana fartyg gällande sakrättsliga grandsatserna bör då också tillämpas på
bygget. Härav följer, att detta blir undandraget den egendom som omfattas av
företagsinteckning, I fråga om andra skeppsbyggen än de nu nämnda fär vanliga
lösöreregler antas gälla utan vidare.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 140

2.4.5.2
Kommittén

Allmän
grundsats. Med utgångspunkt i gällande rätt har kommittén funnit lämpligt, att
i detta kapitels avsnitt om verkan av registrering och inskrivning
inledningsvis slå fast, att registrering- eller inskrivningsåtgärd dvs.
främst nationalitetsregistrering, inskrivning av äganderätt och förändringar
däri, registeranteckningar av olika slag, avregistrering m, m, i princip inte
skall hindra, att det underliggande materieUa rättsförhållandet prövas
särskilt. Denna grandsats lider visserligen, av skäl som strax skall beröras,
principiellt betydande inskränkning genom att kommitténs förslag samtidigt,
delvis efter förebild av JB, tillägger inskrivning materiell rättsverkan i
väsentliga hänseenden. Denna inskrivning motiverar enligt kommittén att
tilltron till skepps- och skeppbygg-nadsregistrens innehåll upprätthålls genom
rättelse av fel och genom statiigt skadeståndsansvar. I själva verket kan man
tala om två skilda gmndsatser som balanserar varandra, menar kommittén. A ena
sidan hindrar inskrivning ej att det materiella rättsläget prövas och å andra
sidan tillerkänns inskrivningen långtgående rättsverkningar i vissa avseenden.

Sakrättsskydd
på grund av inskrivning. Den betydelse som för närvarande tilläggs
besittningsförhållandet vid förvärv av fartyg har, enligt vad kommittén
framhåller, sin för lösöre i allmänhet gemensamma, rättspolitiska grand i
hänsyn till vad som brakar betecknas som borgenärs- och omsättningsintressena.
Enligt kommitténs uppfattning gör sig dessa intressen av praktiska skäl
knappast gällande på samma sätt i fråga om stora fartyg som när det gäller
lösöre i allmänhet. På stora fartyg passar traditionsprincipens tillämpning i
själva verket inte särskUt väl. Det är sant, påpekar kommittén, att redarens
genom befälhavaren förmedlade besittning till fartyget kan markeras
eftertryckligt utåt genom att fartyget bär redarens skorstensmärke och
rederiflagga m. m., något som är särskilt påtagligt då ett nybyggt fartyg övertas
av beställaren. Men det hör till bilden, att dessa yttre kännetecken stundom
växlar med befraktningsförhåUandena och att det även vid samsegling redare
emellan händer, att den enes fartyg bär den andres eller "linjens"
kännetecken; sådant förekommer t. o. m. över nationsgränser.
Besittningsövergång kan f. ö. enligt kommitténs uppfattning ställa sig ganska
opraktisk att genomföra på ändamålsenligt sätt, när fartyget är till sjöss
eller eljest på avlägsen ort, såframt den ej anses kunna ske genom denuntiation
till befälhavaren. Denne står dock i sådant förtroendeförhållande till redaren
att kommittén finner det tveksamt om han kan betraktas som tredje man; snarare
är han redarens särskilda representant och förtroendeman. Nutida intensiva
fartygsdrift, för svensk del alltmer koncentrerad tUl oceanfart, påkaUar hänsyn
till den praktiska sidan av problemställningen, anser kommittén.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 141

Kommittén
har mot angivna bakgrand funnit motiverat att, med utnyttjande av den för
privaträttsliga syften helt tillrättalagda registrerings- och
inskrivningsordning som föreslås, fränkänna besittningsförhållandena
grandläggande sakrättslig betydelse. Den nya realregistre-ringen erbjuder
nämligen den fördelen, från såväl teoretisk som praktisk synpunkt, att
avgörande rättsverkningar kan knytas till inskrivningen. I första hand gäller
detta inträdet av sakrättsskydd för förvärv av fartyg genom köp, byte och gåva.
Sedan fartyg eller skeppsbygge överlåtits och inskrivning sökts för förvärvet,
skall sålunda överlåtarens borgenärer enligt kommittéförslaget inte kunna ta
fartyget eller bygget i anspråk, om de inte har pant- eller retentionsrätt för
sina fordringar. Inskrivningen övertar alltså, som antytts i det föregående, den
sakrälts-liga roll traditionen spelar vid överlåtelse av vanligt lösöre.
Traditionens köprättsliga betydelse, t. ex. som slutpunkt för säljarens ev.
hävningsrätt, berörs däremot ej av förslaget.

Kommittén
har menat det vara följdriktigt att inte skilja på onerösa och benefika
förvärv. Därför föreslås ett tillägg tUl lagen (1936: 83) angående vissa
utfästelser om gåva, vilket tar upp en hänvisning till sjölagsförslagets
regler om verkan av inskrivning. Det innebär, att krav på gåvans fullbordan
genom tradition ej skall upprätthållas i fråga om fartyg och skeppsbyggen som
kan föras in i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret och därmed bli föremål
för privaträttslig inskrivning.

Kommittéförslaget
passar in sakrättsskyddet för ofullbordade förvärv i samma mönster som gäUer de
fuUbordade förvärven. Inskrivning skall nämligen ge sakrättsskydd även för det
ofullbordade förvärvet. Sedan inskrivning sökts av sådant förvärv, kan sålunda
varken överlåtarens eller förvärvarens aUmänna borgenärer ta fartyget i anspråk
för sina krav, endast den rätt gäldenären har till fartyget. Detsamma skall
gälla anddsförvärv och sidoförvärv, varigenom t. ex. en avbetalningsköpare till
annan överlåter sin rätt enligt köpeavtalet.

Kommittén
fäster i detta sammanhang uppmärksamheten vid att i ett 1965 framlagt förslag
rörande godtrosförvärv av lösöre antagits, att vid lagstiftning i detta ämne ej
behöver särskilt beaktas bl. a, inteckningsbara fartyg med hänsyn till de krav
pä aktsamhet och särskilt undersökning av en överlåtares rätt att förfoga över
egendomen i fråga som det förslaget fordrar för att god tro skall anses
föreligga. Utgångspunkten torde därvid ha varit ett väsentligen oförändrat
rättsläge i fråga om fartygsregistrering och fartygsinteckning. Det är, uttalar
kommittén, uppenbart, att kommitténs förslag ändrar förutsättningarna för
tankegången i det förslaget. Enligt kommitténs mening blir det behövligt att
undanta registreringsbara fartyg och skeppsbyggen från en pä föratnämnda
förslag grundad lagstiftning om godtrosförvärv av lösöre, om kommitténs förslag
godtas.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 142

Företräde
och godtrosförvärv på grund av inskrivning. I fråga om företräde på grund av
inskrivning utgår kommittéförslaget liksom 17 kap. JB, dels från att en
fartygsägare genom var för sig giltiga rätts-handUngar kan överlåta fartyget
till flera förvärvare och dels frän att företrädet mellan dem, innan
inskrivning sökts för någotdera förvärvet, beror på överlåtelsernas inbördes
tidsföljd. Kommitléförslagets huvudregel är formad så alt av två konkurrerande
äganderätlsförvärv till samma fartyg det förvärv har företräde för vilket
inskrivning söks först. Sådant företräde på grund av inskrivning skall enligt
förslaget kunna vinnas för förmögenhetsrällsliga singularfäng, alltså köp, byte
och gåva. Liksom JB tar kommitténs förslag upp ett undantag frän huvudregeln
av innebörd att företräde på grund av inskrivning inte tillkommer förvärvare
som var i ond tro vid sitt förvärv, dvs. som vid avtalet eller, i fråga om
gåva, utfästelsen hade eller bort ha kännedom om den tidigare överlåtelsen.
Skulle en sådan ondtroende förvärvare i sin tur överlåta fartyget till någon,
som är i god tro vid sitt förvärv, innebär dock förslaget att dennes goda tro
botar den brist i fångeskedjan som hans fångesmans onda tro utgör. Undantaget
från huvudregeln är alltså då ej längre tUlämpligt,

Kommitténs
förslag innebär vidare likaledes i överensstämmelse med JB och med förat
angivna, underförstådda utgångspunkt alt företrädet mellan förvärv för vUka
inskrivning söks samma dag bestäms av förvärvens inbördes tidsföljd. Kan denna
ej utrönas, skall företrädet enligt kommittéförslaget bestämmas av domstol med
beaktande av omständigheterna, bl. a. vad som kan antas ha förutsatts vid
förvärven. Det innebär vidare att av uppenbara skäl det till
inskrivningsansökan knutna företrädet på grand av inskrivning förfaller, om
ansökningen ej leder till inskrivning. Samma innebörd har kommittéförslaget för
det fall att det visar sig att förvärvare inte har rätt att göra förvärvet
gällande.

Motsatsförhållande
meUan universalfång såsom bolagsskifte, arv m, m, på den ena sidan och
singularfäng på den andra sidan reglerar kommittéförslaget på samma sätt som
JB, dvs. singularfäng kan på grund av inskrivning gå före universalfång men
inte tvärtom. Förvärv genom exekutiv försäljning undantas enhgt JB i allmänhet
från reglerna om företräde på grund av inskrivning. Endast i vissa specialfaU
nämligen när försäljningen ej äger rum till realisering av sakrätt får dessa
förvärv utstå konkurrens. Kommittén räknar med att den internationella handeln
med fartyg har större behov av trygghet i omsättningen än den nationella
fastighetsmarknaden. Därför har kommittén valt den ståndpunkten att sådana
förvärv i princip inte skall behöva konkurrera med andra. De har följaktligen
undantagits från förslaget till reglering av företräde på grund av inskrivning.

Frän
de konkurrensfall som hittills berörts måste enligt kommittén skiljas de till
det yttre stundom likartade faUen av dubbla anspråk av

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 143

vilka endast det ena vUar på giltig grund medan det andra
är behäftat med rättsligt fel som hänför sig till anspråket som sådant eller
till ett tidigare fång varpå det grundas. För att kommittéförslagets regler om
godtrosförvärv på grund av inskrivning skall bli tillämpliga måste ett fel
vidlåda det ena förvärvet. Den fångeshandling som det grundas på har t. ex.
varit förfalskad eller getts oriktig tolkning. Förslaget ger i denna del
uttryck för det långtgående vitsord som skepps- och skepps-byggnadsregistrens
innehåll tilläggs. Oavsett om åtkomsten till fartyget eller skeppsbygget är
rättsligt bristfällig, ger inskrivning därav möjlighet för tredje man till
godtrosförvärv av egendomen. Till skillnad från JB föreskriver kommittéförslaget
härvidlag ej undantag för särskilt allvarliga fall av brist såsom att
rättshandlingen företagits under s. k. råntvång eller av någon som saknade
rättshandlingsförmåga. Kommittén framhåller, att avvikelsen även här är
betingad av den internationella omsättningens särskilda behov av trygghet.
Samma hänsyn föranleder, som förut angivits, att förvärv på exekutiv auktion ej
faller under reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning. Sådana
förvärv skall nämligen gälla utan särskilda kvalifikationskrav.

Kommittén erinrar om att för de fall godtrosförvärv
inträder rätte ägaren kommer att göra förlust. Denna skall enligt förslaget
ersättas av statsverket enligt regler som svarar mot JB.

Publicitetsverkan. Kommittén har föreslagit, att i
sjörätten skall efterbildas de fastighetsrättsliga reglerna i 20: S JB så att
tredje man försätts ur god tro rörande förekomsten av tvist om bättre rätt
till registrerade fartyg eller skeppsbyggen och om förvärvsvillkor, som inskränker
ägarens rådighet över dessa.

2.4,5,3 Remissyttrandena

Allmän grundsats. Grundsatsen att inskrivning ej utesluter
rättslig prövning av inskrivet förhållande har under remissbehandlingen föranlett
uttalande endast av Svenska bankföreningen. Med erinran om praktiska
svårigheter att tillämpa fartygsbegreppet, pekar föreningen på risken för
betydande rätlsföriuster genom att egendom, vari inteckning beviljats, senare
exempelvis i ägarens konkurs befinns inte vara fartyg eller skeppsbygge i
lagens mening. Föreningen menar, att en garanti behövs mot sådant av samma typ
som 9 § andra stycket lagen (1966: 454) om företagsinleckning.

Sakrättsskydd på grund av inskrivning. Att
traditionsprincipen ersätts med en inskrivningsprincip har i allmänhet lämnats
utan erinran. Stockholms tingsrätt har dock invänt att förslaget på den punkten
inte medför någon exemplarisk ordning, eftersom det leder till brist på enhetlig
behandling av små och stora fartyg. Tingsrätten finner det ut-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 144

göra en brist i utredningen att frågan om hur en från alla
synpunkter praktisk lösning skall kunna åvägabringas inte behandlats ingående.

Sjörättsföreningen i Göteborg finner det oklart hur långt
sakrättsskyddet sträcker sig för den som beställt skeppsbygge och fått sitt
förvärv inskrivet, eftersom skyddet inte täcks av förmånsrätt enligt 17 kap.
handelsbalken. Föreningen befarar därför, att sakrätlsskyddet kommer att bli
otiUfredsställande i händelse av varvets konkurs.

Företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning.
Stockholms tingsrätt anser, att det även om man godtar kominitténs syn på
inskrivningens betydelse kan sättas i fråga om godtrosförvärv på grund av inskrivning
skall kunna gälla också i de fall det föreligger sådan allvarlig brist i
fångeskedjan som räntvång och bristande rätlshandlingsförmåga. Tingsrätten
erinrar om alt detla avviker från JB och ifrågasätter, om den av kommittén
åberopade internationella oinsättningens behov av trygghet verkligen motiverar
en sådan avvikelse.

Även Svea
hovrätt ställer sig frågande till det internationella behovet av
omsällningstrygghet och menar att detta behov i så fall talar för att inte
heller brist i godlrosförvärvarens eget fång kan göras gällande mot denne.
Hovrätten tUlfogar emeUertid, att de föreslagna reglerna om godtrosförvärv
ansluter liU vad som eljest gäller sådana förvärv av lösöre och såtillvida har
stöd av hävd. Om den oinskränkta rätten till godtrosförvärv på grund av
inskrivning genomförs, bör enligt hovrätten vissa risker för onödiga
rättsförluster undanröjas genom att skepps-och skeppsbyggnadsregistren förses
med anteckning om inskrivna ägares omyndighet och om kvarstadsåtgärder mot
registrerade fartyg. På så sätt skulle det förebyggas att inskrivning beviljas
för obehörigt förvärv från omyndig eller på grund av obehöriga förfoganden över
kvarstads-belagd egendom. Hovrätten erinrar om, att även med sådana skyddsåtgärder
vissa allvarliga risker återstår för rättsförluster som följd av tredje mans
godtrosförvärv på grund av inskrivning. Genom inskrivning pä grund av
förfalskad, fångeshandling skulle nämligen rätt ägare kunna berövas sitt fartyg
utan att vela om det. Om den föreslagna oinskränkta rätten till godtrosförvärv
på grund av inskrivning genomförs, behövs därför föreskrift om att inskrivning
förutsätter kommunikation med förre ägaren.

Hovrätten tillägger, att förslaget också behöver
kompletteras med föreskrift att den som får vika på grand av inskrivning, vare
sig det är fråga om företräde eller godtrosförvärv på grund av inskrivningen,
inte har lösningsrätt till egendomen. Hovrätten erinrar om motsvarande föreskrift
i 17 kap. JB.

Publicitetsverkan. Kommittéförslaget har inte föranlett
uttalanden i denna del.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 145

2.4.6.
Huvuddragen av registrerings- och inskrivningsförfarandet

2.4.6.1 Nuvarande
ordning

Fartygsregistreringen
har, som jag berört tidigare, rötter i 1800-talet. Den är i första hand
offentligrättsligt betingad och går sålunda ut på att registreringspliktiga
svenska fartyg och vissa data om dem skall förtecknas hos sjöfartsverket. Den
är emellertid också avsedd att utgöra underlag för privaträttslig inskrivning
på det sättet att endast den i fartygsregistret inskrivne ägaren är
legitimerad att medge dnteckndng i fartyget samtidigt som dennes ställning av
rätt ägare likväl är underkastad självständig prövning i inteckningsärendet av
inskrivningsdomare i Stockholms domsaga. Reglerna om fartygsregistrering fick
sina alltjämt gällande huvuddrag genom 1901 års lagstiftning om fartygsregistrering
och fartygsinteckning. De utmärker sig för att vissa från offentiigrättslig
synpunkt behövliga upplysningar om fartyget skall antecknas i registret och
att det är fartygsägarna som under straffansvar har att anmäla fartygen för
registrering och tillse att ändringar i registrerade förhållanden fortiöpande
anmäls till sjöfartsverket som registreringsmyndighet. Vad inskrivningen
beträffar vill jag hänvisa till vad jag anfört vid behandlingen av
inskrivningsplikt och inskrivningsrätt i det föregående. (2.4.2.1).

2.4.6.2 Kommittén

Reglerna
om registrerings- och inskrivningsförfarandet förs enligt kommittéförslaget
samman till förevarande kapitel men blir i motsvarande mån tillämpliga även på
inskrivning enligt 11 kap. Strävan har enligt kommittén varit att håUa
materiella och formella regler skilda åt. Men i en ordning som innebär grundlig
materiell prövning har en sådan princip ej kunnat genomföras konsekvent.
Fastighetsrättens genom JB reviderade inskrivningssystem har efterbildats i
möjligaste mån. Bland betydelsefulla avvikelser anger kommittén särskilt bl. a.
att handläggningen av registrerings- och inskrivningsärenden ej koncentrerats
till inskrivningsdagar. Handläggningen kan nämligen i det enskilda faUet behöva
samordnas över nationsgräns såsom fallet konventionsenUgt blir t. ex, vid
överföring av fartyg från ett utländskt nationalregister till vårt
skeppsregister.

I förslaget definieras
registrerings- och inskrivningsärenden såsom ärenden angående registrering av
och inskrivning av rätt till fartyg och skeppsbyggen samt angående
registeranteckningar och andra införingar i skepps- och
skeppsbyggnadsregistren, allt föratsatt att det sker enligt bestämmelser i
SjöL. Alla sådana ärenden bör handläggas i samma privaträttsligt betryggande
ordning som fastighetsrättens inskrivningsärenden och blir därför inom sjöfartsverket
bundna till handläggning på särskild inskrivningsavdelning under ledning av
lagfaren person.

10
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 146

Liksom
gällande rätt lägger kommitténs förslag, såsom angivits i det föregående, i
första hand på ägaren resp. förvärvaren att svara för att anmälan om
registreringsätgärd resp. inskrivningsansökan görs så som föreskrivs. För att
ytterligare tUlgodose behovet av fortiöpande inskrivning i registren eller
andra registreringsåtgärder, när äganderättsförändring eller annat påkallar
det, föreslår kommittén att sjöfartsverket får en mot fastighetsrätten svarande
befogenhet att förelägga vite för fullgörande av sådan skyldighet. Med hänsyn
till de stora värden sorn står på spel bör enUgt kommittén ingen legal
begränsning av vitesbelopp gälla men utdömandet av förelagt vite ankomma på
domstol. Efter samma förebild skall enligt förslaget sökande, vars rätt är
beroende därav, kunna på föregående ägares vägnar fullgöra den anmälnings- och
ansökningsskyldighet denne försummat. Kommittén anser att detsamma måste gälla
om det ej föreligger försummelse av anmälningsskyldighet, såsom fallet kan vara
i fråga om skeppsbygge. Den föregående ägaren åläggs för sådana fall
editionsplikt med avseende på de för ändamålet behövliga handlingar som han
innehar. Undantag från krav på sammanhängande fångeskedja medges enligt
kommittéförslaget för förvärv genom exekutiv försäljning. Detta är, framhåller
kommittén, i första hand betingat av den bestämmelse i sjöpanträttskonventionen
som går ut på att registerförare i konventionsstat skall ha skyldighet att, i
förekommande fall mot vederbörligt bevis, såsom ägare till fartyg i registret
skriva in den som förvärvat fartyget vid exekutiv försäljning inom
konventionsområdet. Undantaget har dessutom fastighetsrättslig förebUd.

Dagbok
skall enligt kommittéförslaget föras över registrerings- och
inskrivningsärenden och handlingar i sådana ärenden skall föras samman till
akter. Huravida aktbildningen bör ske kronologiskt eller följa det s, k,
realaktsystemet eller eventuellt ordnas annorledes får avgöras genom
tillämpningsföreskrifter, menar kommittén.

Beslut
som innebär registrerings- eller inskrivningsåtgärd skall enligt vad kommittén
föreslår meddelas genom införing i registret, där dess innehåll aUtså skaU
manifesteras, medan annat beslut skall meddelas genom alt tas upp i dagboken
eller akten. Där anser kommittén, att också skälen för att registrerings- eller
inskrivningsätgärd inte vidtas enligt anmälan eller ansökan skall redovisas.
Med sådan åtgärd avser förslaget, som förat angivits, registrering och
avregistrering, registeranteckningar samt inskrivning av rätt till fartyg och
skeppsbyggen, allt enligt 2 kap. DärtUI kommer enligt förslagets 11 kap.
inskrivning av panträtt samt oUka åtgärder beträffande inteckning såsom
nedsättning, dödning, innehavsanteckning m. m. Med hänsyn till de viktiga
rättsverkningar som knyts redan till ansökan om inskrivning bör ansökan, som
ej genast bifalles eller avslås, föranleda registeranteckning föreslår kommittén.
Om ett beslut rörande registrerings- eller inskrivningsåtgärd gått emot någon,
skall denne underrättas enligt förslaget.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 147

Som
redan antytts åläggs sjöfartsverket att aktivt vaka över att registrerings-
och dnskrdvningsförhållandena avspeglar verkligheten. Det har kommittén ansett
nödvändigt med hänsyn tUl det vitsord förslaget tillägger registrens innehåll.
I vissa fall då fråga är om avregistrering ger kommittéförslaget sjöfartsverket
befogenhet att självmant vidta behövliga åtgärder. Vilandeförklaring av
anmälan eller ansökan skall ej förekomma men enligt kommitténs mening måste det
vara myndigheten obetaget att uppskjuta ärende för utredning. Är anmälan eller
ansökan otjänlig som underlag för prövning, bör den enligt kommittéförslaget
avvisas. Om bifall till en ansökan föratsätter att annan ansökan först
bifalles, kan uppskov bli ofrånkomligt.

Handläggningen
får enligt kommitténs förslag i princip skriftlig form. I den män förvärv ej
kan styrkas skriftligen skall enligt förslaget sjöfartsverket kunna utreda
ärendet vid särskilt sammanträde efter förebild av fastighetsrättens
lagfarlssammanträde. Sammanträdesprotokollet får sedan tjäna som underlag för
prövningen.

Kommittéförslaget
efterbildar reglerna i JB om officialrättelse av in föringsfel. I
registrerings- och inskrivndngsärenden föreslås ett besvärsförfarande enligt
judiciell ordning, varvid Svea hovrätt blir besvärsinstans.

2,4.6,3
Remissyttrandena

Kommittéförslagets
strävan att i möjligaste mån efterbilda JBs inskrivningsrättsliga regler stöds
särskilt av Stockholms tingsrätt och Sveriges advokatsamfund. Tingsrätten
framhåller dock att detta förfaringssätt inte i sina enskildheter får leda
till att man inom sjörätten genomför principer om vilkas slutliga tUlämpning
inom fastighetsrätten tvekan ännu kan råda.

Att
såsom förslaget förutsätter registrerings- och inskrivningsärenden handläggs
varje arbetsdag i stället för att koncentreras tUl särskild inskrivningsdag en
gång i veckan tUlstyrks av Stockholms tingsrätt och Sveriges
varvsindustriförening. Tingsrätten erinrar dock om att inskrivningskommittén i
betänkandet ADB inom dnskrdvningsväsendet (SOU 1969: 9) föreslagit en liknande
ordning på fastighetsrättens område men därvid bibehållit begreppet inskrivningsdag
och begränsat inskrivningsdagens längd så att den slutar klockan 12 på dagen.
I fråga om inskrivningsdagens längd bör man enligt tingsrätten inte gå längre
än vad in-, skrivningskommittén tänkt sig. Varvsindustriföreningen
framhåller, att det numera är mycket vanligt att svenska skeppsbyggen levereras
till beställare i främmande land. I sådant fall registreras det färdiga
fartyget och intecknas kanske också i det främmande landet i
leveransögonblicket. Det formella övertagandet äger ofta rum vid s. k.
conference call vari ett flertal personer på olika orter deltar. Om bygget är
registrerat i Sverige, blir det alltså nödvändigt att det avförs ur

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 148

skeppsbyggnadsregistret
vid leveransen. Det bör enligt föreningen kunna ske genom definitivt beslut,
inte bara genom beslut om att avregistrering skall ske då nyregistrering ägt
ram i det främmande landet. Föreningen förutsätter att varven vid behov skall
kunna ta sjöfartsverkets tjänster i anspråk för detta ändamål, även om det på
grund av tids-skUlnad mellan olika berörda orter måste ske utom verkets
ordinarie tjänstetid.

Hovrätten
för Västra Sverige och Stockholms tingsrätt anmärker att kommittéförslaget inte
reglerar besvärsförfarandet och det därtill hörande underrättelseförfarandet i
samma utsträckning som motsvarande bestämmelser i JB. Tingsrätten hävdar i
detta sammanhang att man bör föra in alla grandläggande regler för
registrerings- och inskrivningsförfarandet i SjöL, alltså även för hela
besvärsförfarandet. Vidare bör detta enligt tingsrättens mening formas med den
förestående förvaltningsrättsliga reformen som förebild. En besvärstid av tre
veckor räknat från del-givningsdagen, såsom föreslås för förvaltningsrättens
del, finner tingsrätten vara att föredra från rättssäkerhetssynpunkt.
Tingsrätten erinrar bl. a. om att sökanden i ärendet kan vara bosatt utomlands
och att en ordning som räknar besvärstiden från beslutsdagen då kan leda till
rättsförlust för denne.

Hovrätten
för Västra Sverige påpekar, att frågan om vilken hovrätt som skall vara
besvärsinstans kommer i nytt läge, om sjöfartsverket förläggs utom Stockholm.

Göteborgs
tingsrätt föreslår med instämmande av hovrätten för Västra Sverige att
awisning inte skall förekomma i registrerings-och inskrivningsärenden. Enligt
tingsrättens bedömning torde det bU mycket sällsynt att en ansökan är så
bristfällig att den inte efter komplettering kan sakligt prövas. De regler som
föreslås om uppskov jämte vitesföreläggande bör i allmänhet vara tillräckliga
för att framtvinga erforderlig utredning. Enligt tingsrättens mening är det
inte heller väl förenligt med fartygsregistreringens delvis offentligrättsligt
betingade syfte att anmälan om registrering eller om ändring i registrerade förhållanden
skall kunna avvisas.

Sjöfartsverket
fäster uppmärksamheten vid att sjöfartens speciella förhållanden påkallar
snabb handläggning och ifrågasätter därför om inte verket självt bör få döma ut
förelagda viten.

2.5
Partrederi

2.5,7
Partrederiets grunddrag 2,5.1.1 Nuvarande ordning

Partrederi
föreligger då flera slutit sig samman för att driva sjöfart med eget fartyg.
Rederiet utgör aUtså en ändamålsbeslämning knuten

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 149

till
ett visst fartyg. Skulle egendomsgemenskapen ej syfta till att driva sjöfart
t. ex. vara tillfällig eUer bestämd av annat ändamål såsom att utnyttja
fartyget för fritidsändamål eller som hotell- eller restauranglokal
föreligger inte partrederi utan samäganderätt eller enkelt bolag, förutsatt att
inte särskUt rättssubjekt bUdats. Partrederiet är ej ett självständigt
rättssubjekt och borgenärerna är alltså delägarnas, inte rederiets. Delägarnas
ansvarighet är från början delad pro rata parte. Den enes andel kan inte tas i
anspråk för rederigäld som belöper på den andre, om inte sådan ansvarighet
föreligger på grund av åtagande eller annan omständighet som föranleder
solidarisk ansvarighet. Till skillnad från det enkla bolagets delägare berördes
partrederiet ej av 1936 års skuldebrevslagstiftning, genom vilken den
solidariska ansvarigheten lagfästes som huvudregel i skuldförhållanden.

Partredarens
ansvarighet utmärker sig också för att den i förhållande till tredje man i
princip ej omfattar andra rederiförbindelser än som ingås efter redarens
inträde i partrederiet genom andelsförvärv. Krav mot rederiet måste
följaktiigen göras gällande i andelar i fartyget. Dessa andelar kan antas
tillika omfatta de rederitillgångar som kan finnas däratöver i form av
driftskapital, intjänt frakt etc. I fartyget som sådant kan kravet göras
gäUande endast genom att samtiiga andelar tas i anspråk på en gång, något som
förutsätter att samtliga andelsägare är ansvariga för gälden i fråga. Fordran
som är förenad med pant- eller retentionsrätt kan naturligtvis utan hinder
härav göras gällande i fartyget såsom sådant, eftersom fartyget häftar därför
utan hinder av växlingar i äganderätten. En specialregel som kan leda till
solidarisk ansvarighet för partredare finns i 27 § lagen om inteckning i
fartyg. Med avvikelse från vad som gäller utåt inträder en ny delägare redan
genom andelsförvärvet i partredarnas inbördes skyldigheter och rättigheter. I
fråga om utträde ur rederiet finns särskilda regler om kungörelse av
andelsöverlåtelse för att möjliggöra att den som utträtt fredas från
ansvarighet mot tredje man, som varken känt till eller bort känna till
överlåtelsen. Internt krävs anmälan och bevis att den till vilket andelen
övergått godkänt detta.

Såvitt
rör partredarnas inbördes förhållanden anses reglerna i SjöL vara dispositiva.
De är alltså avsedda att träda i tillämpning endast i den mån rederiavtal ej
föreligger. Skriftiiga sådana avtal torde knappast vara vanliga hos oss utom i
storsjöfarten.

2.5,1,2
Kommittén

Kommittéförslaget
bevarar partrederiet som speciell sjörättslig bolagsform i enlighet med vad de
nordiska sjölagskommittéerna enats om. De danska, finska och svenska
kommittéerna har därvid ej ansett skäl föreligga till ändringar i dessa
granddrag. Den norska kommittén har, mot bakgrund av ett delvis avvikande
rättsläge i övrigt, valt att

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 150

införa
en presumtion för solidarisk ansvarighet med möjlighet för partredarna att
genom anmälan till skeppsregister etablera ett på avtal grundat prorataansvar.
Även anknytningen tUl ett bestämt fartyg uppges enligt det norska förslaget.
För svensk dd framhåller kommittén, att partredare ej sällan åtar sig
solidarisk ansvarighet för rederiförbindelser och att intet hindrar att så
alltjämt sker; jfr även specialreglerna i 246 § andra stycket och 266 § andra
stycket av sjölagsförslaget. Ett uppgivande av grundsatsen om prorataansvar för
partredare skulle för vår del medföra att motiven för särskilda regler i ämnet
försvagades. Med hänsyn tUl att partrederiet i dess traditionella form uppenbarligen
alltjämt fyller ett praktiskt behov hos oss har kommittén inle varit beredd
föreslå några mera genomgripande ändringar.

Kommittén har övervägt om
rederiets borgenärer borde kunna ta fartyget som sådant i anspråk för sina
fordringar, ej endast fartygsandelar. Ändring i sådant syfte förutsätter emellertid,
framhåller kommittén, att grundläggande regler om partredares ansvarighet
sätts ur spel på ett sätt som knappast är väl förenligt med partrederiets
bevarande i övrigt. Kommittén föreslår därför ingen ändring i gällande ordning
därvidlag. SärskUda regler om kungörande av andelsöverlåtelse anser kommittén
kunna undvaras, eftersom syftet därmed tUlgodoses genom den inskrivning av
andelsförvärv som förutsätts i förslagets registrerings- och inskrivningsregler
i andra kapitiet SjöL. Tredje man som inlåter sig på rättshandling med
partrederiet, har alltså möjlighet att hos skeppsregistret skaffa sig kännedom
om vilka som är delägare och bör fördenskull knappast kunna göra gällande att
man ej känner till en överlåtelse av andel som föranlett inskrivning eller
inskrivningsansökan.

Kommittéförslaget
tar, i kapitiets inledande paragraf, upp en uttrycklig erinran om reglernas
dispositiva karaktär såvitt rör delägarnas inbördes rättigheter och
skyldigheter. I den män reglerna rör tredje man är de givetvis tvingande i den
meningen att partredarna inte genom inbördes avtal kan sätta dem ur spel till
nackdel för tredje man.

2.5.1.3
Remissyttrandena

Hovrätten
för Västra Sverige och Göteborgs tingsrätt ansluter sig båda till kommitténs
uppfattning att partredeiet bör bevaras i hävdvunnen form.

Partrederiets
grundläggande konstruktion kritiseras emellertid av Svea hovrätt. Enligt
hovrätten är partrederiet fördelaktigt för redarna men ofördelaktigt för deras
borgenärer. Att denna bolagsform är utbredd i praktiken menar hovrätten bero
på att den gäller utan vidare när flera driver fartyg gemensamt. Det delade
ansvaret medför enligt hovrätten omsländlighet och risk för rättsförlust då
rederigäld behöver sökas ut ur fartyget. Läget blir enligt hovrätten
ytterligare komplicerat i konkursfall, eftersom man då måste gå omvägen över
upplös-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 151

ning
av rederiet för alt komma åt samtiiga fartygsandelar. Om sjöpanträtt för s. k.
befälhavarförbindelser enligt 267 § 5 SjöL avskaffas så som kommittéförslaget
tillika innebär, blir rättsläget enligt hovrättens uppfattning så besvärande
att det kan ifrågasättas humvida det delade ansvaret med alla dess konsekvenser
bör bibehållas.

Stockholms
tingsrätt och Sveriges advokatsamfund framhåller, att partrederdels bestånd och
juridiska utformning förtjänar övervägas närmare. Tingsrätten inskränker sig
därefter till att peka på behovet att författningsmässigt uppmärksamma
problemen med verkställighet mot parirederi medan advokatsamfundet går in på
vissa tillämpningssvå-righder. Sålunda är det enligt samfundet oklart vUken
rättsverkan sådana rederiförbindelser medför som ingås innan rederiets fartyg
förvärvats eUer efler det alt fartyget avyttrats. Samfundet framhåUer vidare
som oklart hur rederiets tillgångar utöver fartyget skaU behandlas i rättsligt
hänseende och hur verkstäUighet skall vinnas för en dom mot partrederiet. Det
delade ansvaret bör enligt samfundets mening vara mycket välmotiverat för att
behällas, eftersom solidariskt gälds-ansvar eljest ar huvudregeln hos oss.
Samfundet erinrar om att långtidskreditgivarna regelmässigt kräver, att
partredarna ikläder sig solidariskt ansvar. Det bör enligt vad samfundet
föreslår övervägas dels om partrederi skall stiftas redan genom rederiavtalet
även om något fartyg ännu ej förvärvats, dels humvida partrederiet skall ges
ställning av särskilt rättssubjekt med egen förmögenhetsmamssa och dels
huruvida partrederiet bör ges karaktär av handelsbolag med möjlighet alt
särskUt stipulera delat ansvar. Motsvarande synpunkter förs även fram av
Sjörättsföreningen i Göteborg.

2.5.2.
Huvudredaren 2,5,2.1 Nuvarande ordning

SjöL
föreskriver, att för partrederi skall finnas huvudredare med viss behörighet.
Enligt nalionaliletsreglerna måste till huvudredare utses svensk medborgare som
är bosatt här i landet. Däremot behöver han inle själv vara delägare i
fartyget. Lagstiftaren har likväl inte menat att tvinga in partredarna under
sådan enhetlig ledning. Påföljden för underlåtenhet att utse huvudredare är
endast den att tredje man som vUl söka rederiet i så fall får rätt att håUa sig
tiU vilken han vUl av partredarna, varvid denne får svara för rederiet. Normalt
torde emellertid huvudredare väljas. Som sådan har denne legal
ställnings-fullmakt att företräda rederiet även inför rätta och ingå de
rättshandlingar som "rederirörelsen vanhgen medför"; enligt uttrycklig
föreskrift undantas från sådana rättshandlingar att låna upp pengar i rederiets
namn eUer att sälja fartyget eller upplåta panträtt däri eller försäkra det.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 152

Huvudredarens
ställningsfullmakt är också processuell. I sak som angår rederiet kan
huvudredaren sökas och därav följer, att dom i sådan rättegång för varje
ansvarig partredare kan verkställas d hans andel såväl som i hans övriga
tillgångar. Därav följer också att huvudredaren kan sökas såvitt gäller vissa
partredare utan hinder av att andra, som utträtt ur rederiet, måste sökas
särskilt.

Huvudredaren
kan när som helst skUjas från sin befattning. Skulle han själv vara delägare
till hälften eller mer, kan partredarna själva ej uppnå beslut därom. Då kan
det ske genom rättegång, förutsatt att giltiga skäl föreligger.

2.5.2.2
Kommittén

Kommittéförslaget
innefattar en uppmjukning av gällande nationalitetskrav i fråga om
huvudredare. Kommittén har funnit det motiverat att även i Sverige bosatt
dansk, finsk eller norsk medborgare kan anförtros ledningen av svenskt
partrederi. Samverkan i sådan företagsform förkommer redan över nordiska
gränser, påpekar kommittén. I vad mån ömsesidighet härvidlag kan uppnås är
enligt kommittén ovisst. Men det norska förslaget bevarar krav på huvudredares
norska nationalitet.

Hmnidredarens
ställningsfullmakt skall enligt kommittéförslaget alltjämt omfatta de
rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför men förslaget räknar
uttryckligen till sådana att ta sedvanlig försäkring för fartyget; kommittén
har därvid främst tänkt på kasko-, krigs-och ansvarighets- eller s. k. P &
I-försäkring. Till inskränkningarna fogar kommittén ett förbud att bortfrakta
eller eljest utleja fartyget för mer än ett år. I dessa delar överensstämmer
förslaget med det norska. I processuellt avseende föreslär kommittén det
viktiga tilllägget att den gällande passiva fullmakten utvidgas så att huvudredaren
också blir behörig att väcka talan på rederiets vägnar. Hans processudla
behörighet bringas därigenom i överensstämmelse med vad som gäller i de övriga
nordiska länderna. DärtUI kommer en föreskrift som i tredje mans intresse går
ut på att huvudredare alltid skall anmälas till sjöfartsverket. I fråga om
fartyg som skall införas i skeppsregistret följer det redan av de föreslagna
registreringsreglerna. Tredje mans rätt att välja vem han vill av partredarna
att svara för rederiet d rättegång bör enligt kommitténs mening inte bero av om
huvudredare faktiskt utsetts eller ej, något som det kan vara svårt att få
upplysning om, utan i stället knytas till anmälan tUl sjöfartsverket. Har
huvudredare ej anmälts ddt i registreringsärende eller särskilt skall
tredje man alltså enligt kommittéförslaget kunna vända sig mot vem som helst
av partredarna utan att riskera att talan avvisas, om det visar sig att
huvudredare likväl är utsedd. Bestämmelserna om huvudredarens, alternativt
delägares, passiva processbe-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 153

hörighet
kompletterar sjölagsförslagets bestämmelser om inskriven ägares
partslegitimation. Talan om bättre rätt till fartyget eller om betalning därur
för fordran som är förenad med pant- eUer retentionsrätt måste nämligen enligt
kommittén betraktas som "sak som rör rederiet". Vad beträffar
möjligheten att skilja huvudredaren från befattningen har kommittén funnit att
partredarna bör bibehållas vid sin rätt därtill. Huvudredaren har, menar
kommittén, alltför vittgående behörighet för att redarna bör stäUas utan
möjlighet att avskeda honom med omedelbar verkan. Kommittén erinrar om den
motsvarande ordning som gäller för befälhavare enligt 3 § första stycket
sjömanslagen (1952: 530). Kommittéförslaget bygger oförändrat på gällande rätt
härvidlag. Det norska förslaget kompletterar reglerna härom med särskilda föreskrifter
om uppsägningstid, suspension etc.

2.5.2.3
Remissyttrandena

Kommittéförslaget
har i denna del föranlett få synpunkter under remissbehandlingen.

Svenska sjöfolksförbundet
föreslår, att huvudredare blir obligatorisk i partrederi. Förbundet motiverar
det med att han inte bara behövs som rederiets företrädare i process utan även
för att genom ledning av rederiet skänka det en viss stadga. Partredare visar
ofta benägenhet att vältra över ansvaret på varandra, erinrar förbundet. Med
hänvisning till att det norska kommittéförslaget ej innefattar uppmjukning av
kravet på huvudredares norska nationalitet anmärker förbundet, att man ej
heller på svensk sida bör genomföra en sådan uppmjukning.

Sjörättsföreningen i
Göteborg hälsar däremot med tUlfredsställelse förslaget att även andra nordiska
medborgare skall kunna vara huvudredare i svenska partrederier. Men föreningen
anmärker, att det är ovisst huravida en dom mot huvudredaren såsom företrädare
för rederiet kan verkställas mot övriga delägare.

2.5.3
Beslut i rederiangelägenheter 2.5.3.1 Nuvarande ordning

Enligt
föreskrift i 12 § SjöL får beslut i rederiangelägenheter träffas endast vid
allmänt sammanträde med partredarna. Till sammanträdet skall dessa kallas
genom kungörelse i ortstidning eller delgivning i annan form. Den som uteblir
får finna sig i vad som beslutas.

Omröstningsreglerna bygger
på principen om enkel, relativ majoritet och röstetal beräknas efter storleken
av andel. Huvudredaren har utslagsröst men i fråga om val av huvudredare skall
lotten skUja vid lika röstetal. Beslut som strider mot rederiets ändamål
vilket ofta pre-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 154

ciseras
i rederiavtalet blir inte bindande utan att samtliga partredare biträtt
detsamma. Därvidlag gäUer alltså undantag från regeln att den som utebUr frän
allmänt sammanträde blir bunden av vad som där beslutas.

Vad
som förekommer av vikt vid aUmänt sammanträde skall protokollföras och
protokollen förvaras av huvudredaren. Liksom i övriga delar som uteslutande rör
partredarna själva är dessa regler dispositiva.

2.5.3.2 Kommittén

Kommittéförslaget
går ut på en viss modernisering. Allmänt sammanträde skall inte vara
obligatoriskt för avgörande varom partredarna ändock är ense. Föreskrift om
kungörelse av sammanträde utgår. Det skall vara tillräckligt att ddgivningen
sker på lämpligt sätt. Därtill kommer en ny föreskrift av innebörd att om
kaUelse avsänts genom rekommenderat brev eller telegram telexmeddelande däri
inbegripet under delägares senast kända adress så skall delgivning därigenom
anses ha kommit till stånd. Utebliven delägare skall vidare underrättas om träffade
beslut genom huvudredarens försorg. Protokoll skall endast föras på delägares
begäran.

2.5.3.3 Remissyttrandena

Förslaget
har endast föranlett den erinran, av hovrätten för Västra Sverige, att det med
hänsyn till frånvarande redares skyldighet ätt godta beslut av de övriga vid
allmänt sammanträde bör föreskrivas att kallelsen skall innehålla upplysning
angående vilka frågor som skall behandlas.

2.5.4
Rederidriften 2,5,4,1 Nuvarande ordning

Till
driftsutgifterna skall varje partredare bidra i förhållande till sin andel.
Nödgas en delägare förskjuta sådant bidrag för annan delägare skall den
försumlige enligt 17 § SjöL vidkännas ränta på beloppet efter åtta procent om
året tUls betalning sker och dessutom kostnaden för den försäkring som
förskottsgivaren kan finna behövlig för sin säkerhet. Denne har panträtt för
sin fordran i den försumUges andel och panträtten är förenad med förmånsrätt
enligt 4 § tredje stycket förmånsrättslagen (1970: 979). I avräkning på sin
fordran äger borgenåren uppbära utdelning som belöper på gäldenärens andel.

Beslutas
ny resa eller reparation av fartyget efter avslutad resa, be höver delägare,
som ej biträtt beslutet, inte finna sig i detta utan kan genom s. k. abandon -
avstående utan lösen avträda sin andel till de övriga och därigenom befria
sig från fortsatt ansvar för driften.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 155

2.5.4.2 Kommittén

Kommittéförslaget
innefattar här flera ändringar. Delägares legalpanträtt i medredares andel för
förskotterat driftsbidrag upphör. Borgenärens rätt till avräkning på utdelning
som belöper på gäldenärens andel är tillräcklig enligt kommitténs mening. Det
har också synts kommittén följdriktigt att, när förslaget i fråga om såväl
sjöpanträtt som panträtt på grund av inteckning intar ståndpunkten att panträtt
i andel är utesluten, ej heller tUlåta andelspanträtt av detta slag. En annan
sak är, tillfogar kommittén, att förslaget inte reser hinder mot att utmätning
för annan fordran än pantfordran äger rum i delägares andel lika litet som
rätten att överlåta densamma är honom betagen. Ej heller bör skyldighet för
gäldenären att svara för borgenärens eventuella försäkringskostnader kvarstå,
anser kommittén. I överenskommelse med en av de nordiska kommittéerna träffad
kompromisslösning bestäms räntan på förskott enligt kommittéförslaget till det
officiella diskontot med tUlägg av fyra procent, dock lägst sex procent.

Reglerna
om abandon av andel stammar från en gången tids sjöfartsförhållanden och
kommittén antar, att de inte har självständig betydelse vid sidan av förslagets
regler om rätt tUl upplösning av partrederi och utlösning av medredares andel.
De nordiska kommittéerna har enats om att låta abandonreglerna helt utgå.

2.5.4.3 Remissyttrandena

Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.5
Räkenskap och redovisning

2.5.5.1 Nuvarande
ordning

Det
ankommer på huvudredaren att föra rederiets räkenskaper och att avge
redovisning för förvaltningen. Redovisning skall avse kalenderår och avges inom
en månad från årets utgång. Den läggs fram vid allmänt sammanträde. Klander av
redovisning skall ske genom stämning inom sex månader från det redovisningen
avgavs. Sker det ej, är klanderrätten förfallen i den mån inte huvudredaren
förfarit svikligt.

Vinst
och förlust fördelas på delägarna i förhåUande till andelarna. Redovisat
överskott utdelas i den mån det inte behövs för driftsutgifter.

2.5.5.2 Kommittén

I
denna del föreslår kommittén endast små justeringar, Föreskiift tas upp om att
huvudredaren svarar för att rederiets bokföring sker i laga ordning.
Redovisning skall alltjämt avges för kalenderår men redovisningsfristen
utsträcks till två månader från årets utgång och sam-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 156

manträde
föreskrivs inte. I stället skall redovisningen avges skriftiigen till varje
delägare och särskild föreskrift ges om delägares rätt att ta del av
räkenskapshandlingarna. Klanderfristen räknas från det delägaren mottog
redovisningen. Bestämmelser om avsättning av medel till reservfond eller
liknande har kommittén ej ansett motiverade. Angelägenheten av en sund
finansieringspolitik understryks likväl genom föreskrift om att erforderliga
medel skall avsättas för driften.

2.5.5.3
Remissyttrandena Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.6
Partredares lösningsrätt vid andelsövergång

2.5.6.1 Nuvarande
ordning

För
kontinuitet i partrederiförhållanden sörjer SjöL genom föreskrift att rederiet
inte får brytas för att andel övergår tUl annan genom arv, köp eller annat
fång. Detsamma gäller, ifall delägare blir omyndig eller försätts i konkurs. I
stället finns utom regler om rätt till upplösning bestämmelser som
berättigar varje delägare att lösa till sig andel som försålts till
utomstående, förutsatt att dennes förvärv inte skett vid offentlig auktion.
Lösningsrätten skall utövas på de villkor som gällde för övergången och den som
vill utöva densamma skall inom fjorton dagar ge det tillkänna vid äventyr av
rättens förlust. VUl flera utöva lösningsrätt, fördelas den efter deras resp.
andelar. Partrederi-reglerna avviker i dessa ddar från vad som gäller
handelsbolag och enkla bolag; jfr 4, 2729 och 47 §§ lagen (1895: 64) om
handelsbolag och enkla bolag.

2.5.6.2 Kommittén

Kommittén
har inte funnit skäl att i dessa delar anpassa bestämmelserna om partrederi
till bolagsrättsliga regler utan bygger här som eljest i detta kapitel
väsentligen på gällande rätt. Förbudet mot att bryta rederiet på grund av
andelsövergång m. m. utmönstras dock enligt kommittéförslaget. Reglema om
upplösningsrätt är enligt kommitténs uppfatning tUlräckligt klargörande i
detta avseende. Lösningsrätten föreslås utvidgad till att gälla övergång av
andel till utomstående men i nära anslutning till det norska förslaget undantar
kommittéförslaget övergång av andel till förre andelsägarens make, avkomling
eUer avkomlings make. Dessutom utvidgas undantaget för förvärv på offentlig
auktion till att avse även förvärv genom exekutiv försäljning. Fristen för att
göra gällande lösningsrätten bestäms av kommittén till en månad.

Reglerna
om lösningsrätt kompletteras enligt kommitténs förslag av ett system med
skiljeförfarande för de faU enighet ej uppnås om lösenbeloppet. Detta sker
genom hänvisning tiU lagen (1929: 145) om skilje-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 157

män.
Eftersom övergång av delägares andel kan ske på villkor som har drag av både
köp och gåva, bör enligt kommitténs mening ett avtalat vederlag ej utan vidare
godtas som lösensumma. Men till skydd främst för sådan delägare som sålt till
fördelaktigt pris föreskriver kommittéförslaget, att avtalat vederlag inte får
frångås utan att det befinns avsevärt avvika från andelens verkliga värde vid
tiden för övergången. Kommittén har, ehuru med tvekan, stannat för att avgörandet
av skiljemännen ej skall kunna klandras på materiell grund.

2.5,6.3
Remissyttrandena Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.7
Partrederietes upplösning in. in.

2.5.7.1 Nuvarande
ordning

Upplösning
av partrederi kan enligt 22 § SjöL beslutas av redare som tillsammans äger mer
än hälften i fartyget. Vidare har partredare rätt att få rederiet upplöst, om
fartyget utan hans åtgärd eller samtycke förlorat svensk nationalitet och
fördenskull avförts ur fartygsregistret. Delsamma gäller, om huvudredaren av
domstol skilts från befattningen eller partredare kan visa att rederiet
förvaltas så att hans rätt kränks. Vid upplösning av partrederi skall fartyget
säljas på offentiig auktion varvid skiljemän vid behov bestämmer auktionsorlen
och försäljningsvillkoren; jfr 23 § SjöL.

Vad
beträffar fartygets förlust av svensk nationalitet genom att andel övergått i
utländsk ägo eller genom att anddsägaren förvärvat utiändskt medborgarskap
innehåller SjöL redan i 5 § regler om återställande av fartygets svenska
nationalitet genom tvångsinlösen som i sista hand sanktioneras av rätt till
exekutiv försäljning av sådan andel. Dessa regler gäller vare sig
egendomsgemenskapen gmndar sig på rederiavtal eller ej.

2.5.7.2 Kommittén

Upplösningsrätten
byggs ut enligt kommitténs förslag. Föreskritten att de pariredare som äger mer
än hälften av fartyget kan upplösa rederiet har kompletterats med en rätt för
varje delägare att påkalla upplösning med sex månaders varsel. Därvid
förutsätts enligt kommittén att annat inte följer av rederiavtalet, t. ex. att
det slutits på viss tid. Kommittén har nämligen i likhet med den norska
kommittén funnit alt partredare ej utan att ha förpliktat sig därtill bör
kunna hållas bunden i gemenskapen för obestämd tid. Han kan ha goda skäl att
lösgöra sig, t. ex. jfaU de övriga mot hans vilja binder fartyget i ett
långvarigt befraktningsförhållande. I övrigt kompletteras gällande upplösningsgrunder
med den nya grunden att meddelägare blivit ur stånd

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 158

att
fullgöra sina förpliktelser som partredare. Grunden bestäms alltså, påpekar
kommittén, utan formell utgångspunkt i konkursfall. Det är tillräckligt alt
delägaren på grund av ekonomisk insufficiens inte kan fungera
tillfredsställande som medredare.

Bestämmelserna om
försäljning av fartyget på offentlig auktion vid partrederis upplösning jämkas
enligt kommittéförslaget därhän att den reglering av sådan försäljning av
samfällt gods som lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt innehåller skall
tiUämpas. Det gör särskilda bestämmelser om slitande av tvist rörande
auktionsort och försäljningsvillkor väsentligen överflödiga, anmärker
kommittén. Reglering behövs endast för det fall att fartyget är utomlands och
kommittéförslaget innebär därvidlag att god man, utsedd enligt
samäganderättslagen, i händelse av oenighet meUan partredarna skall bestämma
den ort där fartyget skall säljas.

Kommittén påpekar, att
rätt att få rederiet upplöst med sex månaders varsel, ifall det slutits på
obestämd tid, kan utnyttjas tUl förfång för medredare. Därför kompletterar kommittéförslaget
denna rätt med en rätt för envar av medredarna att utiösa den delägare som
sålunda påkaUar upplösning och att därigenom bevara rederiet.

Rätten till upplösning av
partrederi på vissa grunder kan, fortsätter kommittén, stundom framstå som ett
osmidigt instrument att komma tUlrälta med fundamentala brister i rederiets
funktionsmöjligheter. Kommittén har därför funnit att delägare som kan åberopa
upplösningsgrund bör kunna välja alternativet att utiösa medredare till vilken
upplösningsgrunden hänför sig. Eftersom sådan utlösningsrätt kommer att kunna
utövas gentemot utlänning som förvärvat andel i fartyget och mot medredare som
blivit utländsk medborgare, allt förutsatt att förändringen lett till att
fartyget förlorat svensk nationalitet, behövs enligt kommittén här ingen
motsvarighet till 5 § SjöL om återställande i sådana fall av fartygs svenska
nationalitet. Kommittén tillägger, att dessa bestämmelsers funktion i övrigt är
begränsad tUl andra fall av samäganderätt i fartyg. De torde såtillvida vara
praktiskt tämUgen betydelselösa och kommittén har låtit dem utgå.

2,5.7,3
Remissyttrandena

Sveriges
fiskares riksförbund hälsar med tillfredsställelse förslagets regler om
utlösningsrätt och upplösning och erinrar om alt nuvarande ordning är för restriktiv
härvidlag.

Göteborgs tingsrätt fäster
uppmärksamheten vid att den föreslagna rätten att som ett alternativ till att
begära upplösning lösa ut medredare till vUken upplösningsgrund hänför sig i
själva verket också täcks av den lösningsrätt vid andelsövergång som redarna i
aUmänhet har och som behandlats i avsnitt 2,5,6, Tingsrätten erinrar om att den
särskUda regeln för lösningsrättens utövande, nämligen att lösen ej utan vidare

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 159

får
avvika från det avtalade vederlaget saknar motsvarighet för fall a"
utlösning enligt förevarande del av förslaget. Tingsrätten pekar vidan på
möjligheten av konkurrens mdlan upplösnings- och utlösningsrätt Om ett flertal
delägare till vilka kanske upplösningsgrund hänföl sig beslutar upplösa partrederiet,
kan det nämligen ifrågasättas huruvida inte en utlösningsberättigad
minoritetsdelägare skall kunna förhindra upplösningen genom att lösa ut
flertalet. Eftersom reglerna om utlösning ersätter 5 § SjöL om fartygs
bevarande såsom svenskt, antar tingsrätten att rätt att lösa ut medredare vid
konkurrens med rätt att besluta om rederiets upplösning skall ta över den
sistnämnda rätlen.

2.6
Redares ansvarighet m. m.

2.6,7
Nuvarande ordning

Grundläggande
bestämmelser om redares ansvarighet finns i 7 och 8 §§ SjöL, dvs. i nuvarande 2
kap. Den förstnämnda paragrafen ålägger redaren, som ursprungligen svarat med
sin s. k. sjöförmögenhet, personlig och obegränsad ansvarighet för de
förpliktelser han ingår, själv eller genom annan. Undantag frän denna princip
förutsätts emellertid och sådana har föreskrivits dels bland bestämmelserna om
redarens ansvar for gods och personer som han befordrar, dels i form av bestämmelser
om yttersta gränser för hans ansvarighet i åtskilliga fall, s, k,
globalbegränsning. EnUgt 8 § åläggs redaren ansvarighet för skada vållad av
folk som arbetar i fartygets tjänst, nämligen befälhavare, besättning och lots
eller annan som utför arbetet på redarens eller befälhavarens uppdrag.

Bestämmelserna
om globalbegränsning av redaransvaret finns i 10 kap. som f, n, är rubricerat
"Om begränsning av redares ansvarighet" och omfattar 254263 §§
SjöL, Kapitlet bygger sedan 1964 års sjölagsändringar på 1957 års
internationella konvention om redareansvarels begränsning. Av dessa paragrafer
förutsätter 259 § som föreskriver att tvist om globalbegränsningsbelopp skall
avgöras genom dispasch att fler än en dispaschör finns i landet. Det finns f,
n. tvä dispaschörer, en i Stockholm och en i Göteborg. Jag erinrar här om
Kungl. Maj:ts stadga (1911: 113) angående dispaschörsväsendet.

2.6.2
Kommittén

Kommittéförslaget
för i 10 kap, samman bestämmelserna om redares ansvarighet med bestämmelserna
om globalbegränsningen därav. Därvid har de nuvarande bestämmelserna i 7 §
utmönstrats, emedan de ej säger annat än vad som likväl följer av allmänna
grundsatser. Samtidigt förskjuts kapitlet inom SjöL för att ge utrymme för
inteck-ndngsregler d 11 kap. Dessutom underkastas det en viss redaktionell

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 160

översyn.
Härutöver berör kommittén två spörsmål, det ena om ansvaret för skada som
vållas av bogserare och det andra om antalet dispaschörer i landet.

Beträffande bogsering
föreslås på norsk sida att "slepebåt" fogas till uppräkningen av dem
för vilka redaren ansvarar, när de arbetar i fartygets tjänst. Kommittén har
inte funnit anledning att följa det norska förslaget. Visserligen torde man,
menar kommittén, i allmänhet få anta att ett bogserat fartyg bör svara för fel
som begås på det bogserande fartygets sida. Men kommittén vUl ej utesluta att
en annan ståndpunkt skulle kunna föredras i säregna situationer. Därför har
kommittén funnit försiktigheten bjuda att alltjämt låta denna fråga hållas
öppen för avgörande i rättstillämpningen.

Vad beträffar antalet
dispaschörer i landet aktualiseras frågan av att 259 § innehåller regler enligt
vilka tvist om begränsningsbelopp avgörs genom dispasch av dispaschören i
Stockholm, när inte fartyget har hemort i Sverige. Enligt kommitténs mening bör
emellertid den ena dispaschörstjänsten dras in så snart tillfälle ges därtUl.
Kommittén erinrar om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1968,
under åberopande av fortgående minskning av antalet ärenden rörande dispasch,
hemställt att åtgärder måtte vidtas för att sammanslå de två dispaschörstjänstema
i Stockholm och Göteborg. Eftersom en angiven förutsättning härför var att
pensionsfrågan ordnades för den dispaschör vars befattning sålunda eventuellt
skulle dras in (tjänsten i Stockholm) men denna förutsättning inte visade sig
vara för handen, återkallades framställningen och ärendet avskrevs. I
skrivelsen hade kommittén erinrat om vissa uttalanden i sitt betänkande rörande
bl, a. gemensamt haveri och dispasch (SOU 1965: 18 s. 40 och 48, jfr s, 87) om
frekvensen av dispaschärenden samt därom att, efter tiden för betänkandets avgivande,
kunnat konstateras att en ytterligare accentuering av den tidigare märkbara
minskningen av dessa ärenden, såväl till antal som omfattningen. Enligt
kommittén föreligger framför allt en påtaglig tendens till minskning
beträffande utredning och fördelning av gemensamma haverier, vilket alltid
varit den betydelsefullaste delen av de svenska dispaschörernas verksamhet.
HärtUl finns olika anledningar, menar kommittén. Först nämns den starka
nedgången av antalet fartyg i den svenska handelsflottan under senare år,
vilken också medfört en avsevärd nedgång i antalet haverier, låtvara att den
samtidiga övergången till större fartyg stundom medfört att haverier blir mera
omfattande än som tidigare varit fallet. Vidare frarnhåUs den ständiga
utveckluigen mot bättre fartyg och säkrare sjöfartsförhållanden i allmänhet.
Den viktigaste orsaken till minskningen av utredningar om gemensamt haveri
antar kommittén dock vara den stmkturförändring som sjöfarten såväl i Sverige
som utomlands för närvarande undergår med en alltmer omfattande
"container"- eller annan genomgångstrafik, överhuvudtaget

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 161

begärs
numera sällan dispasch när haverikostnaderna är relativt små i förhåUande tiU
bärgade värden eller när lasten består av så många partier att infordrande av
säkerhet och inkassering av bidrag medför besvär och kostnader som inte står i
skälig proportion tUl vad saken gäUer.

Totala
antalet utgivna dispascher var, upplyser kommittén, under åren 19491963 1 094
eUer omkrmg 70 per år. Åren 19641967 utgjorde totala antalet utgivna
dispascher 149. Aren 1968 och 1969 utgavs 23 resp. 7 dispascher i Stockholm och
13 resp. 10 dispascher i Göteborg.

Kommittén
anser, att tvekan inte kan råda om att det är tUlräckligt med en dispaschör.
Dispaschören i Stockholm är skyldig att avgå från tjänsten våren 1974. Senast
vid detta tillfälle bör författningsändringar i angiven riktning genomföras
föreslår kommittén, som ocksä utarbetat förslag tUl ändring i stadgan om
dispaschörsväsendet. Det förslaget lägger i Kungl. Maj:ts hand att bestämma om
dispaschör och dispaschörs tjänstgöringsområde.

2.6.3
Remissyttrandena

Dispaschören
i Stockholm har ingen annan erinran mot kommittéförslaget än att
dispaschärendena så skiftar i typ och omfattning att enbart statistiska
uppgifter inte berättigar tiU säkra slutsatser rörande verksamhetens omfång och
lönsamhet. Han delar uppfattningen att det finns skäl att dra in den ena
dispaschörstjänsten. Han tillfogar att en sådan indragning skuUe underlätta för
den kvarvarande dispaschören att ordna verksamheten rationellt och så att den
ger rimlig utkomst samt att indragningen alltså måste främja rekryteringen
framdeles. Dispaschören anser, att tjänsten bör dras in så snart tillfälle ges
och senast våren 1974 då han själv är skyldig att avgå.

Sjöassuradörernas
förening delar uppfattnmgen att antalet dispa-schörstjänster i nuvarande läge
bör kunna nedbringas tUl en. Samtidigt vore det dock enligt föreningen en
fördel om möjlighet lämnades öppen att vid behov åter utöka antalet
dispaschörer. Föreningen delar nämligen inte helt kommitténs uppfattning att
utvecklingen pekar mot säkrare sjöfartsförhåUanden i allmänhet. Enligt
föreningen har den internationella sjöförsäkringsmarknaden mot bakgrund av de
senaste årens många och allvarliga haverier ansett sig kunna dra den motsatta
slutsatsen. Om denna tendens består, kan enligt föreningens uppfattning två
dispaschörstjänster åter komma att behövas. Föreningen erinrar också om att
dispaschörerna haft att avgöra ett antal tvister i anslutning tiU försäkring
av fritidsbåtar. Med tanke på den snabba utvecklingen av båtsporten håller
föreningen inte för otänkbart att sådana fall kan bli mer frekventa i
framtiden, vUket i så faU skulle kunna ställa anspråk på en ökad dispaschörsinsats.

Il
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 162

2.7
Sjöpanträtt och fartygshypotek

2.7.7
Sjöpanträtt i fartyg 2.7.1.1 Nuvarande ordning

Sjöpanträtt
i fartyg uppstår omedelbart på grund av lag och är knuten till vissa
fordringar. Den utgör alltså vad som brukar kallas legalpanträtt. Ätt
sjöpanträtt inte kan upplåtas genom partsavtal hindrar ej att avtal av
innebörd att sådan rätt inte skall uppstå i allmänhet anses giltiga mdlan
parterna, med undantag för sjöpanträtt för krav på förfallen lön. Vad beträffar
sådana avtals verkan mot tredje man är rättsläget ej helt klart. I princip kan
avtalen måhända anses verkningslösa men i litteraturen har gjorts gällande att
de bör erkännas i fråga om vissa sjöpanträtter som härrör av kontraktsförhållande.
Från panträtt i lös egendom i allmänhet skiljer sig sjöpanträtt i fartyg genom
att eljest gällande traditionskrav ej upprätthålls. Sjöpanträtt betecknas
därför också som en tyst panträtt.

De
fordringar som ger upphov till sjöpanträtt avser väsentligen vissa offentliga
avgifter, ombordanställas lön, bärgarlön och haveribidrag, ersättning för
skada på fartyg eller last, ombordanställda, passagerare och resgods eller
viss egendom utanför fartyget, förbindelser som befälhavaren ingått för att
bevara fartyget eller fortsätta resa. Dessa fordringar är angivna i 1926 års
sjöpanträttskonvention. Därtill kommer d nordisk rätt fordran på skadestånd på
grund av oriktiga eller ofullständiga konossemenlsuppgifter. Föremål för
sjöpanträtt i fartyg är i första hand fartyg med tillbehör samt frakt.
Panträtten omfattar bl. a. även bärgarlön som förtjänas med fartyget.

Sjöpanträtt
är en med bästa förmånsrätt förenad, fullt utvecklad panträtt och galler alltså
principiellt oavsett i vems hand pantobjektet är. Undantag gäller för det fall
alt pantobjektet säljs exekutivt. Fastighetsrättens täcknings- och
övertagandeprinciper saknar motsvarighet. Panten säljs fri från gravationer.
Dessutom upphör sjöpanträtt genom preskription och då fartyget efter
kondemnation säljs frivilligt. I sistnämnda faU övergår panträtten till
vederlaget. Preskription av sjöpanträtt bryts genom anhängiggörande av talan.
Slutiigen kan sjöpanträtt upphöra på straffrättsligt betingade grunder, ifall
nämligen fartyget jämte "särskild rätt" därtill skulle förverkas till
kronan med tiUämpning av reglerna i 36: 2 och 4 brottsbalken.

2,7,1,2
Kommittén

Reglerna
om sjöpanträtt i fartyg är i kommitténs förslag väsentiigen byggda på grundval
av den nya sjöpanträttskonventionen. I fråga om konventionen hänvisar kommittén
till den föregående framställningen.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 163

Sjöpantfordringarna.
1 stora drag innebär kommittéförslaget till en början att, konventionsenUgt,
antalet sjöpantberättigade fordringar inskränks, främst genom att nuvarande sjöpanträtler
för befälhavarförbindelser samt för last- och resgodsskador utmönstras.
Kommittén har ej funnit motiverat att med utnyttjande av bestämmelserna i den
nya konventionen art. 6: 2 bevara dessa som nationella sjöpanträtter med
förmånsrätt efter fartygsinteckningen. Samma ståndpunkt har kommittén intagit
beträffande sjöpanträtt för krav på skadestånd på grund av oriktiga eller
ofullständiga konossemenlsuppgifter.

Pantobjektet.
Vad beträffar pantobjektet förtjänar enligt kommittén uppmärksammas, dels att
det kan vara förenat med svårigheter att finna en såväl i detta sammanhang som
i andra gemensam, tillfredsställande gräns mellan färdiga fartyg och byggen,
dels att icke-kom-mersidla statsfartyg enligt allmänt erkända grundsatser ej
blir föremål för sjöpanträtt. Bygge bör, såvitt gäller sjöpanlrätt, enligt
kommittén behandlas som färdigt fartyg från det ögonblick det uppträder som
sådant, dvs. från det att bygget blir vattenburet genom sjösättning eller
motsvarande. Kommitténs förslag innehåller uttrycklig regel härom. Beträffande
icke-kommersieUa statsfartyg påpekar kommittén, att den nya
sjöpanträttskonventionen enligt uttrycklig regel ej kräver att rättighet
skall kunna uppstå för eller i sådant fartyg, ej heller att verkstäUighet skall
kunna äga rum däri. Kommittéförslaget innehåller emellertid inte, lika litet
som gällande rätt, någon särskild regel rörande delta. SjöL lämnar i allmänhet
sådana spörsmål åt rättstillämpningen, tillfogar kommittén.

Pantgäldenären.
Det ansvarssubjekt som genom visst fordringsförhållande ger upphov till
sjöpanträtt i fartyg är, framhåller kommittén, i regel redaren. Denne är ofta
men ej alltid identisk med ägaren. Redaren kan i sin tur enUgt kommittén
delvis överföra sina funktioner genom delegation, dels till avdelningschefer,
dels till självständiga medhjälpare såsom stuvare för lastning och lossning och
restauratörer för att driva serveringsrörelse ombord pä passagerarfartyg. Även
inom ramen för olika former av skeppslega och hdbefraklning kan, tillägger kommittén,
redarefunktioner övergå till andra rättssubjekt. En skeppslegotagare kan helt
ikläda sig redarens roll medan en tidsbefraktare kan utöva mer eUer mindre av
den kommersiella driftsledningen, något som också kan förekomma vid
resebefraktning. Enligt 275 § SjöL, som vUar på uttrycklig föreskrift i den
gamla sjöpanträttskonventionen (jfr art. 13), är sjöpanträtts uppkomst i
fartyget principiellt oberoende av om driften omhänderhas av ägaren eller av
annan såsom redare. Kommittén påpekar, att undantag endast gäller för det fall
att förfogandet över fartyget berövats ägaren genom rätts-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 164

stridig
handling och borgenären ej var i god tro. Kommittén framhåller, att även andra
driftsformer beaktas, ty sjöpanträttsreglerna gäller tUlika vid
underbortfraktning, vUket alltså innebär bl. a. att en tidsbefraktare som (i
egenskap av underbortfraktare) ådrar sig ansvar för skada på gods eller person
därigenom också belastar fartyget med sjöpanträtt.

Kommittéförslaget beaktar
fartygsdriftens varierande former och ansvarsförhållanden, i överensstämmelse
med den nya sjöpanträttskonventionen, på det sättet att sjöpanträtt skall
uppstå oavsett om gäldenären i fordringsförhållandet är ägare, redare eller
skeppslegotagare eUer annan befraktare. Med redare likställs alltså den som
helt eller delvis handhar fartygets drift i redarens ställe. Med kommitténs
utgångspunkter kan således en linjeagent eller en restauratör ombord anses
handha del av fartygsdriften. Förslagets innebörd är, att tredje man i sin
egenskap av borgenär skall vara oberoende av vilken driftsform fartygets ägare
valt.

I
detta sammanhang bör enligt kommittén uppmärksammas, att förslaget ej upptar
annan motsvarighet till 275 § SjöL än här redovisats. Att den som driver
fartyget skall kunna härleda sin rätt tUl ägaren och att, i motsatt fall,
borgenären i fordringsförhållandet måste vara i god tro är ej föreskrivet i
1967 års konvention, erinrar kommittén. I fråga om fordringar som ej härrör av
kontraktsförhållande, t. ex. anspråk på ersättning för kollisionsskada, kan
också det berättigade i en sådan förutsättning dras i tvivelsmål enligt
kommitténs mening. Såvitt gäller kontraktsmässiga fordringsanspråk för vilka
den nya konventionen har mindre utrymme än den gamla anser kommittén
visserligen att den kan väl försvaras i en del fall. Men detta gäller enligt
kommittén knappast i fråga om ombordanställdas lönekrav och syns på inget sätt
vara självklart rörande t. ex, passagerares krav på ersättning för kroppsskada.
Enligt kommitténs uppfattning talar frånvaron av regler i ämnet i den nya
konventionen, mot bakgmnd av de uttryckliga reglerna i den gamla, närmast för
antagandet att en förutsättning sådan som den 275 § SjöL innebär ej är
förenlig med konventionen. Därför vilar kommittéförslaget inte på någon sådan
föratsättning. En följd härav blir, tillfogar kommittén, att den rättsvetenskapliga
diskussionen rörande verkan i vissa fall i förhållande till tredje man av s. k.
nonlienklausuler förd med utgångspunkt i 275 § kommer i ett helt nytt läge.

Förmånsrätt.
Sjöpanträtt i fartyg skall enligt kommittéförslaget alltjämt ha bästa
förmånsrätt såsom föreskrivs i den nya konventionen art. 5.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 165

Panträttens
upphörande. I överensstämmelse med såväl den nya konventionen som gällande rätt
skall sjöpanträtt upphöra vid exekutiv försäljning. Däremot skall sjöpanträtt
inte upphöra vid frivillig försäljning, oavsett om denna föregåtts av fartygets
kondemnation eller ej, ty den nya konventionen tillåter inte sådan grund för
upphörande. Endast exekution och preskription erkänns enligt kommittéförslaget.
Den ändring av rättsläget som därigenom måste inträda har kommittén sökt
modifiera genom det i det föregående behandlade förslaget att fartygsägaren
efter kondemnation av fartyget skall ha rätt att låta sälja detta exekutivt.
TiU förslaget om verkan av exekutiv försäljning hänför sig vidare
exekutionsrättsliga regler som lagberedningen utarbetat i samråd med kommittén
och på grundval bl. a. av sjöpanträttskonventionen. I dessa delar hänvisar
kommittén till den särskUda framstäUningen om sjöpanträttskonventionen i det
föregående och tUl lagberedningens förslag (SOU 1971: 45).

Vidare föreslår kommittén,
att sjöpanträtt såsom konventionen föreskriver skall preskriberas på ett år om
ej dessförinnan preskriptionsavbrott inträder. Sådant avbrott kan enligt
kommitténs förslag endast ske genom kvarstad eller utmätning som leder till
exekutiv försäljning och preskriptionsavbrott genom talans väckande är därmed
uteslutet. Kommittén har övervägt att likställa konkurs med kvarstad men funnit
alltför tveksamt om en sådan ordning är förenlig med konventionen.
Preskriptionstiden föreslås inte skola löpa medan borgenären är lagligen
förhindrad att få kvarstad på eller utmätning i fartyget, något som t. ex. kan
inträffa ifall fartyget tas i anspråk för statsändamål och på grand härav får
exekutionsrättslig immunitet. Däremot måste preskriptionstiden givetvis löpa
utan hinder av att fartyget är på resa, tUlägger kommittén.

Slutligen
anmärker kommittén, att konventionens exklusiva reglering av sjöpanträtts
upphörande knappast kan göra anspråk på giltighet utom civil- och
processrättens ram. Konflikt med straffrättsliga regler om förverkande av
egendom och "särskUd rätt" därtill behöver alltså enligt kommittén
inte befaras. Att ett fartyg, som använts såsom hjälpmedel vid brott,
förverkas till kronan nödvändiggör f. ö. ej att också panträtt i fartyget
förverkas. Ty i princip består begränsad sakrätt till förverkad egendom,
Uttrycldig förklaring fordras för att även sådan rätt till egendomen skall
omfattas av förverkandet. Kommittén framhåller, att tillbörUg hänsyn alltså i
rättstillämpningen kan tas tUl tredje mans behöriga intresse. För det fall att,
jämte fartyget, särskUd rätt till fartyget förklaras förverkad finns enligt vad
kommittén erinrar en regel om upphörande av panträtt på grund av inteckning. En
motsvarande uttrycklig regel är enligt kommitténs mening motiverad även i fråga
om sjöpanträtt, även om förslaget ej innefattar någon saklig nyhet på den
punkten.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 166

2,7.1,3
Remissyttrandena

Sjöpantfordringarna.
Att de s. k. befälhavarförbindelserna ej skall höra till de sjöpantberättigade
fordringarna hälsas med tillfredsställelse av Svea hovrätt, fiskeristyrdsen och
Sveriges advokatsamfund. Fiskeristyrdsen påpekar, att begränsningen minskar
behovet att förstärka fartygsinteckningen med borgen vUket ligger i linje med
nuvarande strävanden att avveckla härvorna av borgensåtaganden inom
fiskeflottan. Sveriges fiskares riksförbund har dngen erdnran, eftersom
fiskeflottan företrädesvds torde utrasta och provdantera d hemorten och
sjöpanträtt för befälhavarförbindelser därför har ringa betydelse för fiskerinäringen.

Pantobjektet.
Kommittéförslaget har inte mött invändning i denna del under
remissbehandlingen.

Pantgäldenären.
Svea hovrätt finner det knappast naturligt att restauratörer och andra, som
driver egen verksamhet i anslutning till fartygets drift, utan uttrycklig
bestämmelse skall kunna räknas till dem som handhar fartygets drift. Hovrätten
kritiserar vidare uppfattningen att de nya sjöpanträttsreglerna ej skulle
förutsätta god tro hos borgenären med avseende på gäldenärens rätt tUl
förfogande över fartyget. En sådan uppfattning skulle, enligt vad hovrätten
framhåller, medföra att en hamnförvaltning, som på kredit upplåter hamnplats
till någon som hamnförvaltningen veterligen berövat ägaren hans rådighet över
fartyget, kan göra gällande sjöpanträtt i fartyget. Hovrätten finner uppenbart
att en sådan ordning ej bör godtas. Behovet av en särskild regel om
sjöpanträtts upphörande på grund förverkandeförklaring i samband med fartygets
förverkande anser hovrätten kunna ifrågasättas.

Förmånsrätt.
Kommittéförslaget har inte föranlett något yttrande i denna del under remissbehandlingen.

Panträttens
upphörande. Kommittéförslagets regler om avbrott i preskription av sjöpanträtt
finner både Svea hovrätt och sjöfartsverket vara stränga men acceptabla såsom
pris för tillträde till sjöpanträttskonventionen.

2.7.2
Sföpanträtt i last 2.7.2.1 Nuvarande ordning

Sjöpanträtt
i last är en legalpanträtt av samma typ som sjöpanlrätt i fartyg och
överensstämmer i huvuddrag nära med denna. Sjöpanträtt i last regleras ej av
någon internationell konvention. Inte desto mindre jämkades 1891 års regler i
ämnet i saraband med 1928 års

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 167

sjölagsstiftning
för att bevara en viss paralleUitet med reglerna om sjöpanträtt i fartyg.

Enligt
276 § SjöL är sjöpanlrätt i last förenad med i första rummet fordran på
bärgarlön eller haveribidrag, i andra rummet fordringar för förbindelser och
andra åtgärder som befälhavare eller bortfraktare ingått eller vidtagit för
lastens behov med stöd av legalfullmakt enligt 65 resp. 102 § SjöL samt deras
egna utlägg för samma ändamål och lastägares fordran för gods, som under resan
sålts för annan lastägares räkning, samt i tredje rammet fordran på frakt,
ersättning för fraktförlust eller annan skada i följd av att godset uttagits
före resans fullbordan och ersättning för överliggetid och andra uppehåll under
resan. Borgenärskretsen utgörs alltså av redare, befälhavare och
lastägare.

Sjöpanträtt
i last har bästa förmånsrätt. Panträtten är i viss mån knuten till
besittningsförhållandet. Ty den gäller endast i inlastat gods och upphör då
godset utlämnas, låt vara under förutsättning att det sker till behörig
mottagare. Om godset stjäls före sådan utlämning eller lämnas ut till fel
person, består alltså panträtten även i den nye innehavarens hand. Panträtten
upphör vidare, om godset under resan säljs för lastens eller fartygels behov
samt genom preskription. Preskription bryts genom talans väckande, varmed
likställs att fordringen kommit under dispaschörs behandling. Den upphör också
vid exekutiv försäljning.

2.7.2.2
Kommittén

Kommittéförslaget
bevarar sjöpanträtterna i last i deras huvuddrag och ingen jämkning sker, med
beaktande av förslaget i fråga om sjöpanträtt i fartyg, i deras inbördes
ordning. De i första rummet av 276 § SjöL angivna sjöpanträtterna ingår helt
oförändrade i kommitténs förslag. I andra rummet föreslår kommittén, att den
ändringen vidtas att nuvarande föreskrift om sjöpanträtt för befälhavares och
bortfrakta-res utiägg för lastens behov utmönstras, eftersom det första ledets
sjöpanträtt för sådana åtgärder för lastens behov som vidtas med stöd av
legalfullmakten torde tUlräckligt tUlgodose de anspråk som numera i praktiken
förtjänar beaktande. Därmed vinns också enligt kommittén överensstämmelse med
de danska och norska texterna, vari motsvarande jämkning gjorts i samband med
tidigare lagändringar. Tredje rammets sjöpanträtter har, efter norsk förebild,
generellt anknutits till fordringar på grand av fraktavtalet, såvitt de kan
göras gällande mot den som påfordrar godsets utlämning. Kommittén har ansett en
omedelbar anknytning till fraktavtalet det rättsförhållande som binder
parterna samman vara att föredra framför en anknytning till närmare bestämda
fordringsanspråk. Att kravet skall kunna göras gällande i förhållande till
mottagaren anser kommittén vara motiverat av hänsyn till den betalningsskyldighet
som kan åläggas denne. Är han inte betalningsskyldig, såsom då avlastaren
underlåtit att erlägga överenskommen förskottsfrakt

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 168

eller
konossementet ej utvisar att fordran för överliggetid är ogulden, bör han
nämligen enligt kommitténs mening inte på en omväg över redarens sjöpanträtt i
godset kunna förmås att svara för betalningen.

I
överensstämmelse med vad som redan är gällande dansk och norsk rätt föreslår
kommittén att sjöpanträtt i last alltid skall upphöra när godset lämnas ut,
dvs. även om mottagaren visar sig inte vara behörig. Detsamma föreslås alltjämt
gälla då godset säljs för fartygets eller lastens behov eller exekutivt.
Preskriptionstiden blir enligt kommittéförslaget ettårig liksom beträffande
sjöpanträtt i fartyg. Förslaget bibehåller gällande metod för
preskriptionsavbrott och fogar därtUl den metod som gäller i fråga om
sjöpanträtt i fartyg.

2.7.2.3
Remissyttrandena

Sförättsföreningen
i Göteborg har ifrågasatt värdet av regler om sjöpanträtt i last, eftersom de
sällan om ens någonsin kommer tUl praktisk användning.

2.7.3
Retentionsrätt

2.7.3.1
Nuvarande ordning

Enligt
svensk rätt är retentionsrätt en sakrätt som står panträtten nära. I sin
typiska form kan den beskrivas som en laga befogenhet att kvarhålla annans
egendom tUl säkerhet för en fordran och gränsar sålunda närmast till legal
handpanträtt. Retentionsrätten är vanligen i första hand inriktad på att
framtvinga prestation av ägaren genom att denne nödgas vara av med egendomen.
Retentionsrätt har därför ofta ej varit förbunden med realisationsrätt.
Förfogande över egendomen genom försäljning har i vart fall främst tillåtits
på andra grunder än som uteslutande uppbär borgenärens intresse.
Realisationsrätt anses i allmänhet tyda på panträtt men gränsen mellan
retentionsrätt och panträtt är ej klart dragen.

Retentionsrätten
är beroende av besittningsförhållandet. TUl skillnad från handpanträtten viker
den för utmätning på det sättet att retinenten inte kan kräva full lösen utan
måste lämna godset ifrån sig för att i stället få del i köpeskillingen.
Däremot likställer konkurslagen retentionsrätt i allmänhet med panträtt.

Allmänna
regler om retentionsrätt saknas i svensk lag men i stället finns en rad spridda
kaustiska regler. Den retentionsrätt som närmast intresserar i förevarande
sammanhang har förr brukat härledas ur 17 kap. 3 § tredje stycket handelsbalken
om hantverkares förmånsrätt till betalning ur "gods, som hos honom kvar
är" numera 4 § första stycket 2 förmånsrättslagen och har ganska vidsträckt
tillämpning. Den anses sålunda gälla även det fall att ett varv kvarhåller
fartyg till säkerhet för betalning av fordran på grand av reparation eller
ombygg-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 169

nad.
Denna retentionsrätt är, enligt lagen (1950: 104) om rätt för hantverkare att
sälja gods som ej avhämtats, förenad med vUlkorlig realisationsrätt. Nämnda
lags regler är inte tvingande. Rätt att föranstalta om egendomens försäljning
har retinenten även enligt konkurslagen. Han har därför i doktruien i
systematiskt hänseende behandlats som legal handpanthavare eller åtminstone i
det närmaste jämställd med en sådan.

11734 års lag hade
retinenten samma förmånsrätt som handpanthavare men i samband med 1928 års
sjölagstiftning flyttades retentionsrätten ned efter fartygshypoteket för att
stämma med reglerna i 1926 års sjöpanträttskonvention. Ändringen begränsades
dock inte tUl retentionsrätt i fartyg utan gavs generell giltighet. Enligt
förmånsrättslagen är den ursprungliga förmånsrätten för retinent i allmänhet
återställd medan fartygsrelinentens ställning är oförändrad. I dansk och norsk
rätt har retinenten bästa prioritet och står ej ens tillbaka för sjöpanlrätt. I
finsk rätt har retinenten företräde framför hypotekshavaren.

En säljares befogenheter
att i olika fall innehåUa godset står retinen-tens befogenheter nära och har
även betecknats som retentionsrätt. Såvitt säljaren är ägare tUl godset
förekommer också beteckningen detentions-rätt. Den rätt att innehålla egen
prestation som tUlkommer säljaren enligt 14 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp och
byte av lös egendom anses däremot inte vara retentionsrätt i egentlig mening.
Köplagens berörda regler gäller utan avseende på äganderättsförhållandena medan
retentionsrätt eljest vanligen avser annans egendom. Skillnaden vill jag i det
följande markera genom beteckningen detentionsrätt för befogenhet att innehålla
eget gods.

2.7.3.2
Kommittén

Kommittén
har, på grundval av den nya sjöpanträttskonventionens bestämmelser om
nationella pant- och retentionsrätter (art. 6), utarbetat förslag till
bestämmelser om legal säkerhetsrätt i fartyg och skeppsbyggen som nära
ansluter till vad som gäUer hantverkares retentionsrätt. Kommittén har valt att
beteckna denna säkerhetsrätt som retentionsrätt.

Retentionsrätten
skall enligt förslaget uppstå omedelbart på gmnd av lag på samma sätt som
sjöpanträtt. Den skall, tUl skillnad frän retentionsrätt i allmänhet, inte
kunna stiftas genom avtal. Däremot bör det enligt kommittén på vanligt sätt
vara parterna obetaget att genom avtal förhindra uppkomsten av retentionsrätt
i fartyg eller skeppsbygge. Enligt kommittéförslaget skall retentionsrätten
gälla tUl säkerhet för fordran på grand av uppdrag att bygga, bygga om eller
reparera fartyg och förutsätter, dels att egendomen tillhör annan, dels att den
är i retinentens besittning. Kommittén erinrar om att skeppsbygge i vissa fall
kommer att kunna tillhöra beställaren enligt 2 kap. sjölagsförslaget. TUlhör
egendomen varvet, tillgodoses dess intresse härutinnan genom detentionsrätt
enligt köplagen. Det gäller enligt kommittén även om beställaren är ut-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 170

länning,
eftersom obligationsstatutet som regel kan antas bli säljarens lag.
Besittningens konstitutiva effekt enligt kommittéförslaget är konventionsbetingad.
Besittningskravet bör dock enligt kommittén ej uppfattas så att
retentionsrätten upphör t. o. m. ifall egendomen skulle komma ur varvets
besittning genom rättsstridig handling. Har besittningen väl rättsenligen
upphört och retentionsrätten med den, kan retentionsrätten ej upplivas genom
att besittningen återtas, tillfogar kommittén.

Föremål för
retentionsrätten bör, anser kommittén, vara fartyget eller skeppsbygget jämte
tUlbehör. Kommittén finner det självfaUet att retentionsrätten skall gälla
även till förmån för sådana accessorier som ränta m. m. Att fordringen skall
härröra av byggnads- eller reparationsuppdrag hindrar enligt kommitténs mening
ej, att därmed sammanhängande, berättigade skadeståndskrav och liknande också
anses säkrade genom retentionsrätten.

Kommittén förutsätter, att
den föreslagna retentionsrätten utan vidare anses förenad med realisationsrätt
enligt bestämmelserna i 1950 års nyssnämnda lag om hantverkares rätt därvidlag.
Att dessa bestämmelser är dispositiva innebär enligt kommittén bl, a. att
skeppsbyggnadsavtal kan tillföras ändamålsenliga villkor om realisationsrätt
när äganderätten till bygget ligger i beställarens hand.

Kommittén påpekar, att
retentionsrätt för reparation av fartyg, rätts-politiskt sett, i viss mån utgör
en kvarleva av sjöpanträtt för befälhavarförbindelser, vilka ofta avser just
fartygsreparationer. De brytningar mellan den korta och den långa kreditens
intressen som föreligger i fråga om denna sjöpanträtt gör sig därför enligt
kommittén på motsvarande sätt gällande här, dock mindre beträffande
retentionsrättens förekomst än dess förmånsrätt. Kommittén hänvisar till att
den nya sjöpanträttskonventionen, som i princip låter nationella pant- och
retentionsrätter stå tillbaka både för sjöpanträtt och fartygshypotek, som ett
undantag tillåter att just denna säkerhetsrätt ges företräde framför hypoteken.

Det brakar anses,
fortsätter kommittén, att reparation är ägnad att bevara eller rentav höja
fartygs värde och alt det i brådskande fall såsom stundom då kollision
inträffat är väsentligt för redaren att ha fria händer när det gäller
reparation. A andra sidan hävdas, enligt vad kommittén anmärker, att reparation
ej alltid har sådan gynnsam verkan och att det är viktigt för kreditgivaren
att kunna öva inflytande pä fartygsreparation, ett intresse som visserligen kan
tillgodoses i kreditavtalet och försäkringsavtal. Fartygsintecknings nuvarande
företräde framför retentionsrätt enligt svensk lag stärker enligt kommittén
detta inflytande. En prioritering av retinenten framför hypotekshavaren skulle
således, tillfogar kommittén, principiellt motverka ett av den nya konventionens
huvudsyften, nämligen att främja långtidskrediten genom att stärka hypotekens
ställning. Svenska bankföreningen. Svenska skeppshypotekskassan och
Sjöassuradörernas förening har av dessa skäl i re-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 171

missyttranden
till kommittén över konventionen avstyrkt att retentionsrätten prioriteras
framför hypoteken. Därvid har även påpekats, att svenska redare kunde bli
frestade att i motsatt fall vända sig med reparationsuppdrag till utländska
varv som ej får sådan förmånsrätt för sina krav samt att en eventuell möjlighet
till samnordisk lösning av detta problem inte motiverar att man i svensk lag
försämrar hypoteks-havarens läge. Sjörättsföreningen i Göteborg har, upplyser
kommittén vidare, ifrågasatt det motiverade i och för sig i att ge retinent
företräde framför hypotekshavare men har, med hänvisning till konventionens
medgivande på den punkten, antagit att andra varvsindustrinationer kommer att utnyttja
detta och därför förordat att de svenska varven ej ställs sämre än sina
utländska konkurrenter.

Kommittén
har funnit följande synpunkter vara avgörande i denna kontroversiella fråga.
Typiskt sett är reparation ägnad att, till fördel för samtliga borgenärer,
bevara egendomen eller rentav höja dess värde. Med motsvarande utgångspunkt har
bl. a. sjöpanträtt för bärgarlön givits särskilt företräde framför annan
sjöpanträtt. Att reparation stundom inte får sådan effekt är knappast typiskt
för problemställningen och bör ej vara utslagsgivande. När en särskild
retentionsrätt i fartyg och skeppsbyggen nu slås fast genom positiv reglering,
finns det anledning att såvitt möjligt praktiskt jämställa den med
detentionsrätt och det talar för bästa möjliga förmånsrätt. Företräde framför
hypoteken skulle slutligen innebära, att denna speciella retentionsrätt finge
samma rang som retentionsrätt i allmänhet. Att sådan retentionsrätt som avses i
232 § SjöL och annan ev. tänkbar retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge
konventionsenUgt måste stå tillbaka för inteckning förtjänar enligt kommitténs
mening ej beaktande i detta sammanhang. Kommittén har mot denna bakgrand, i
samråd med de övriga nordiska sjölagskommittéerna, valt att låta fartygs- och
skeppsbyggnadshypoteken stå tillbaka för retentionsrätt. Enhetlig nordisk
lösning av ett problem som förut saknade sådan har därigenom också nåtts,
tUlfogar kommittén.

En
följd av kommitténs val av förmånsrättsläge för retentionsrätt är enligt vad
kommittén anmärker att avtalad retentionsrätt inte bör erkännas i fartyg och
skeppsbyggen. Det skulle nämligen enligt kommittén strida mot grunderna för
pantsättningsförbudet i 10: 7 handelsbalken att tillåta att en säkerhetsrätt sä
lik panträtt som den föreslagna retentionsrätten blir, avtalsvis stiftas till
förfång för hypotekshavare.

Retentionsrättens
nära släktskap med handpanträtt är enligt kommittén ej endast ett motiv för
att likställa dem båda i förmånsrättshänseende. Även exekutionsrättsligt
finner kommittén anledning att såvitt möjligt jämställa dessa rättigheter.
Retinenten bör följaktligen lika litet som panthavare vara skyldig att lämna
egendomen från sig vid utmätning utan att full lösen bjuds eller han själv
åtnöjs med del i köpeskillingen. Retinent måste emellertid, tillägger
kommittén, räkna med kon-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 172

kurrens
av borgenär med bättre rätt, nämligen sådan som har konventionsbetingad
sjöpanträtt för sin fordran. Det kan uppenbarligen inte komma i fråga att låta
retinent hävda rätt till lösen i sådan konkurrens. Hans rätt att kräva lösen
kan endast tillåtas gälla mot borgenär med sämre förmånsrätt än han själv har.
Att det också är konventionens mening menar kommittén framgå av en jämförelse
mellan mom. 1 och 2 i art. 6. Förslag tUl ändring i utsökningslagen som beaktar
dessa synpunkter utarbetas av lagberedningen, upplyser kommittén.

Liksom
sjöpanträtt bör retentionsrätt enligt kommittén upphöra vid exekutiv
försäljning. I fräga om fartyg är detta betingat av sjöpanträttskonventionen.

2.7.3.3
Remissyttrandena

Sveriges
varvsindustriförening konstaterar, att prioriteringen av retentionsrätt
framför hypotek tUhnötesgår varvsindustriens krav. Även Sveriges
advokatsamfund stäUer sig positivt tUl att retentionsrätten förenas med sådan
förmånsrätt. Samfundet noterar, att kommittén träffat ett val mellan starkt
divergerande uppfattningar och framhåller som avgörande synpunkt att
reparation typiskt sett "förhöjer pantens värde".

Mot
retentionsrättens prioritering framför hypoteket vänder sig Svenska sjöfolksförbundet,
Sjöassuradörernas förening. Svenska bankföreningen och Svenska
skeppshypotekskassan.

Bankföreningen framhåller,
med instämmande av Sjöassuradörernas förening och Skeppshypotekskassan, att
förhållandet mellan reparationskostnad och fartygsvärde erfarenhetsmässigt
mången gång blir fördelaktigt. För de fall då reparationen verkligen bevarar
eller höjer fartygsvärdet uppstår ingen konfliktsituation. Lagstiftaren bör
därför enligt föreningen sätta de andra fallen i förgrunden. Föreningen menar,
att förslaget innefattar en felaktig avvägning mellan den korta och den långa
kreditens intressen och förutskickar att kreditgivarna kommer att avtalsvis
förbehålla sig inflytande över reparation eller ombyggnad av fartyg, om
förslaget genomförs. Enligt föreningen behöver med hänsyn till nutida
kommunikationer ingen betydelse tUlmätas behovet att kunna träffa beslut om
reparation i brådskande lägen. Liknande synpunkter bär upp avskaffandet av
sjöpanträtt för s. k. befälhavarförbindelser, erinrar föreningen.
Detentionsrätten finner föreningen sakna betydelse som jämförelse i
sammanhanget, eftersom fartygskrediter normalt inte ges förrän vid leverans av
fartyget.

Till
detta fogar Sjöassuradörernas förening, att man helt kan bortse från behovet av
frihet att träffa reparationsavlal i brådskande fall, eftersom intecknade
fartyg regelmässigt är försäkrade och redaren sålunda har en försäkringsgivare
bakom sig då han ingår avtalet. Föreningen finner kommitténs motivering vara i
flera avseenden för kategorisk.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 173

2.7.4
Fartygshypotek

2.7.4.1
Nuvarande ordning

Det
nuvarande fartygshypoteket fartygsinteckningen har fastighelsrättslig
förebUd. Inteckning i fartyg under byggnad förekommer endast i form av en så
att säga tidigardagd fartygsinteckning. Fartygsinteckning innefattar i
nuvarande ordning en panträtt som i stor utsträckning är accessorisk tUl en på
skriftiigt fordringsbevis grundad fordran, vUket bl. a. yttrar sig på det
sättet att en ogiltighetsgrund som drabbar fordringen kan återverka på
panträtten. Fordringsbeloppet kan vara bestämt i svenskt eller utländskt mynt.
Borgenären i fordringsför-håUandet förutsätts vara verksam för att skaffa sig
panträtt i fartyget genom att med stöd av fartygsägarens medgivande utverka
inteckning däri. Gäldenären behöver ej vara identisk med fartygsägaren. Liksom
fastighetsinteckningen utgör fartygsinteckningen konventionell underpant som
stiftas genom inskrivningsmyndighetens beslut. I allmänhet intecknas
skuldebrev, ställda till innehavaren, och de från fastighetsrätten kända
omslagsreverserna är också i bruk. När intecknad fordringshandling utgör
säkerhet för omslagsrevers, kan den behandlas enligt reglerna för handpant,
åtminstone såvitt det gäller rätten till betalning ur fartyget. Borgenären kan
nämligen ej endast söka betalning ur fartyget inom omslagsreversens ram utan
även realisera inteckningen som lös pant och på omslagsreversen avräkna vad
som inflyter vid försäljningen. När inteckningen sålunda skiljts från
omslagsreversen, kan den, såsom bärare av självständigt betalningsanspråk,
realiseras i fartyget utan hänsyn tUl omslagsreversen. Inteckningen kan naturligtvis
också fungera självständigt från början.

Det
hos sjöfartsverket förda fartygsregistret utgör såtillvida underlag för
fartygsinteckning som endast fartyg som införts där kan intecknas. Tillika
förutsätts, att fartyget har en nettodräktighet av minst tre registerton eller,
i vissa fall, en bruttodräktighet av minst tio registerton.

Endast
i registret antecknad ägare är legitimerad att medge inteckning. Likväl skall
inskrivningsmyndigheten, inskrivningsdomare i Stockholms domsaga,
självständigt pröva äganderätten. Ty äganderältspröv-ningen vid
fartygsregistteringen tjänar i första hand offentligrättsligt ändamål, såsom
framhållits i det föregående, och är ej helt tillrättalagd för privaträttsliga
syften.

Andel
i fartyg får ej intecknas särskilt och inteckning får ej heller beviljas i
flera fartyg gemensamt. Detta betingas av behovet av enkelhet och reda i de
rättsförhållanden till vilka inteckning ger upphov. Den inskrivna panträtten
gäller i fartyget med tillbehör. Dessa är negativt bestämda på det sättet att
driftsfömödenheter undantagits.

Den
inskrivna panträtten upphör förutom i vissa fall då fartyget

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 174

förverkas
tUl kronan dels genom att inteckningen dödas, dels genom exekutiv
försäljning, när köpeskillingen ej täcker intecknade fordringen, och dels
genom friviUig försäljning efter kondemnation. I sistnämnda fall övergår
panträtten tUl skillnad från sjöpanträtt ej i vederlaget. Däremot behöver
panträtten ej alldeles utplånas av att fartyget avförs ur registret.
Inteckningshavaren har numera rätt att motsätta sig avregistrering, något som
ger honom möjlighet att tUlvarata sin rätt främst vid försäljning av fartyget
till utlandet.

Tidigare
hade han i sådana fall endast det skyddet att, ifall panträtten upphörde som
en följd av avregistreringen (genom att ej erkännas d fartygets nya hemland)
överlåtaren blev personligen ansvarig för fordringen i den mån han inte redan
förut var det. I sådana fall tillkommer, att inteckningshavaren har rätt att
genast realisera sin fordran i fartyget, en rätt som han också har, om fartyget
vanvårdas så att hans säkerhet äventyras eller om det kondemneras. Panträtten
realiseras genom exekutiv försäljning.

Inteckningshavaren
kan inte hindra att fartyget säljs exekutivt till följd av utmätning eller i
konkurs. I sistnämnda fall kan han visserligen medverka till att det i stället
säljs frivilligt men han måste då lämna ut inteckningshandling för dödning.
Inteckningshavaren får utdelning i köpeskillingen efter exekutiv försäljning
med förmånsrätt närmast efter sjöpanträttshavare och före retinent.
Beträffande ränta gäller förmånsrätt för en tUl tre år begränsad tid.

Exekutivt
försålt fartyg överlåts i princip gravationsfritt. Motsvarighet tiU
fastighetsrättens s. k. täckningsprincip saknas och i konsekvens härmed finns
ej heller ägarhypotek, varför panträttens karaktär av fordringsaccessorium är
renodlad. Fastighetsrättens övertagandeprincip gäller inte, något som är
naturligt i fråga om egendom som kan bli föremål för exekution snart sagt var
som helst i världen. Men fakultativt övertagande är tillåtet och möjliggörs
genom att inteckning som täcks av köpeskillingen vid exekutiv försäljning
bevarar sin verkan samt får utges med fortvarande inteckningsrätt.

Fartygsinteckning
kan, som antytts, i vissa fall meddelas även i bygge. Fartyg under byggnad här
i landet kan nämligen registreras såsom fartyg, om det s. k. mätdäcket lagts
och rammet därunder har en dräktighet av minst 100 registerlon. Dessförinnan
kan inskrivning beviljas hos domstol enligt 3 § SjöL, vilket möjliggör att
beställaren tillerkänns förmånsrätt i skeppsbygget jämte byggnadsmaterial för
förskott som han lämnat i sådant material eller i pengar. Därtill kommer att
bygget kan bli föremål för företagsinteckning.

Vid
sjölagsförslaget 2 kap. har erinrats om den hos oss gällande principen att
inskrivning inte konstituerar det materiella rättsläget i den meningen att
materiell brist i ett inskrivet förvärv ej skulle kunna klandras. I fråga om
fartygsinteckning finns uttryck för denna grund-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 175

sats
i 36 § lagen om inteckning i fartyg, som föreskriver att intecknad fordrans
gUtighet kan prövas utan hinder av inleckningsbeslutet.

Vid
konkurrens mellan flera inskrivna panträtter gäller, att det inbördes
företrädet följer tiden för ansökningen oberoende av inteckningshavares goda
eller onda tro rörande förekomsten av konkurrens. Panträtten stiftas nämligen
genom inskrivningen och inteckningsmedgivandet ger sålunda endast uttryck för
en panträtlsutfästelse. Ifall inteckningar söks samma dag, har de Uka rätt men
i allmänhet bestäms deras inbördes företräde vid inskrivningen enligt sökandens
begäran.

Vad
beträffar konkurrens mdlan inskriven panträtt och äganderätt gäller principen
att inteckning som bevUjas på grund av medgivande av annan än rätt ägare är
ogiltig. Men fartygsregistrets innehåll har dock legitimerande verkan på det
sättet, att endast där inskriven ägare är behörig att medge inteckning i
fartyget och att denna förbUr legitimerad så länge ny ägares fång ej anmälts
tUl registtet. Inteckning som dessförinnan söks på den inskrivne ägarens
medgivande beviljas alltså utan hinder av att han kan ha frånhänt sig fartyget.
Det är dock antagligt att man i detta läge tUlika måste föratsätta att
inteckningssökanden är i god tro. I vart fall ligger en sådan analogi från
fastighetsrättslig praxis nära till hands. BevUjas inteckning i annat fall på
medgivande av annan än rätt ägare, är inteckningen ogiltig.

Fartygsinteckning
har förmånsrätt närmast efter sjöpanträtt och retentionsrätt men före det s. k.
löneprivUegiet. Det innebär att Uand-anställd personals lönekrav i konkurs står
tillbaka för inteckning. De ombordanställdas motsvarande krav är förenade med
sjöpanlrätt och går alltså före inteckning.

Eftersom
fartygsinteckningen har fastighetsinteckningen som förebild, står det
sjörättsliga inteckningsförfarandet det fastighetsrättsliga nära. Inteckning
beviljas som redan framgått på ansökan av borgenären pä grundval av en
fordringshandling som är försedd med ägarens inteckningsmedgivande.
Fordringshandlingen ges in i huvudskrift och inteckningsbeslutet tecknas på
den. Första gången inteckning söks skall fartygets invändiga märkning med
registreringsnummer styrkas. Sedan ägare medgivit inteckning i sitt fartyg, kan
medgivandet åberopas i inteckningsärende tUls nye ägaren anmäler sitt förvärv
till fartygsregistret. Om inteckningsmedgivandet ej är lämnat av fartygets
tillverkare eller förste svenske ägare, skall ägaren i fråga kunna härleda sin
rätt från tillverkaren eller den först inskrivne svenske ägaren. Klandertalan
mot ägaren, dennes konkurs och utmätning av fartyget utgör grund för avslag på
inteckningsansökan. Motsvarighet finns till de fastighetsrättsliga
inteckningsåtgärderna nedsättning, dödning och innehavsanteckning.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 176

2.7.4.2
Kommittén

Upplåtelse
av panträtt på grund av inteckning. Kommittén erinrar om att dess förslag i
fråga om registrering av och inteckning i fartyg och skeppsbyggen efterbUdar
fastighetsrättens lagfarts- och inteckningsregler sådana de framträder i JB. I
fråga om registreringsordningen gäller detta enUgt kommittén främst vissa huvuddrag
i konstruktionen medan sjörättens särprägel i övrigt slår igenom i många
hänseenden. När det gäller inteckning är denna särprägel inte fullt ut lika
framträdande, framhåller kommittén. Lagstiftaren efterbUdade också fastighetsinteckningen
redan 1901. På samma sätt har kommittén funnit det naturligt att nu efterbilda
den genom JB moderniserade fastighetsinteckningen. Därigenom kan den
traditionella rättsparalldliteten mellan de båda inteckningsformerna bevaras.
Kommittéförslaget utvidgar denna ytterligare. TUl de uppenbara praktiska
fördelama med en sådan rättslikhet kommer att den modemiserade
fastighetsrättsUga panträtts- och inteckningskonstruktionen enUgt kommittén
erbjuder påtagliga tekniska fördelar, byggd som den är på en av framför allt kreditinstitutionerna
utvecklad praxis i kreditsäkerhetsförhållanden.

I överensstämmelse med JB
innebär kommittéförslaget följande. Inteckning i fartyg eUer skeppsbygge
beviljas på ansökan av ägaren. Genom inskrivningen frigörs, bUdligt talat, en
mot inteckningsbdoppet svarande del av egendomens förmögenheisvärde samt
reserveras rätt att ta detta värde i anspråk med visst företräde.
Inteckningshandlingen utgörs av det bevis om inskrivning som
inskrivningsmyndigheten utfärdar. Beviset skall kallas pantbrev och bör
uinehålla uppgift om det fartyg eller skeppsbygge som intecknats,
inteckningsbelopp, inteckningsdag och prioritet i förhåUande tUl andra
inteckningar. I det sålunda intecknade fartyget eller bygget upplåts panträtt
genom att pantbrev såsom representerande den intecknade egendomen, med
iakttagande av vanliga hand-pantsättningsregler, av ägaren till fartyget eller
bygget överlämnas till pantborgenären som säkerhet för fordran mot
pantgäldenären, den senare vanligen identisk med ägaren. Fordringen skall vara
visst belopp i pengar men myntsorten förblir valfri och förslaget utvidgar
valfriheten till att omfatta den numera i internationell sjörätt allmänt
erkända s. k. Poincaréfrancen. Pantbrevet kommer med nämnda utformning ej att
utgöra skuldebrev och kan därför ej heller vara bärare av betalningsanspråk.

En
sådan ordning som kommittéförslaget innebär för inskrivning och upplåtelse av
panträtt medför enligt kommittén bl. a. att braket av omslagsrevers blir
genomgående. Därvid behöver inte något skriftligt fordringsbevis utfärdas. Det
är tillräckligt att giltig fordran föreligger, framhåller kommittén. Detta
stärker panträttsupplåtarens stäUning genom att han inte nödgas utfärda två
skriftliga fordringsbevis, som un-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 177

der
vissa omständigheter kan göras gällande var för sig. Dessutom ställer det,
enligt vad kommittén betonar, krav på att borgenären förvissar sig om att hans
kontrahent är inskriven ägare eUer handlar på dennes vägnar, eftersom endast
ägaren är behörig att förfoga över pantbrevet. I förhållande till gällande rätt
innebär detta ökat krav på aktsamhet från borgenärens sida, påpekar konamittén.

Panträtt
på grund av inteckning kommer enligt kommittéförslaget att utgöra på den ena
sidan en genom inteckning etablerad, mot egendomen som sådan riktad
säkerhetsrätt och på den andra sidan en säkerhetsrätt som stiftas genom att
inteckningsbeviset, pantbrevet, överlämnas som säkerhet för fordran. Det bör
hållas i minnet, att denna ordning har handpanträttsliga inslag utöver de
inskrivningsrättsliga och innebär en utveckling av praktiskt bruk på
kreddtmarknaden.

Vad
angår pantobjektet skall enldgt kommittén registreringsplikt och
inteckningsbarhet väsentligen sammanfalla så som utvecklats vid sjölagsförslagets
2 kap. Endast sådana fartyg och skeppsbyggen som är införda i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret kommer alltså att kunna intecknas. Småbåtar får som
hittills pantsättas enligt vanliga lösöreregler. Inskriven panträtt omfattar
också tillbehör, som avses i 1 kap. sjölagsförslaget. Kommittéförslaget
tiUåter inte, Uka Htet som gällande rätt, att inteckning meddelas i andel av
fartyg eller gemensamt i flera fartyg (s. k. fleet mortgage).

Registrering
av skeppsbygge redan i kontraktsskedet, alltså innan något konkret förmögenhetsobjekt
ännu existerar, betyder att panträtt kommer att kunna upplåtas i vad som brukar
kallas "res futurae", framhåller kommittén. I fråga om lösa saker
har det enligt vad kommittén påpekar ansetts, att sådant förfogande ej kan få
sakrättslig verkan, eftersom traditionskravet inte kan uppfyllas men att
pantsättning av sak, som är under tillverkning och sålunda ännu ej existerar,
dock skulle kunna ske med tiUämpning av bestämmelserna i lagen (1936: 88) om
pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Kommittéförslaget
innebär, att panträtt i ett under kontraktsskedet registrerat skeppsbygge kan
upplåtas med sådan verkan att det efter upplåtelsen framväxande bygget blir
föremål för den från början i konkret bemärkelse innehållslösa panträtten.
Bygget framträder då som pantobjekt från det att anskaffat material får
rättslig karaktär av skeppsbyggnadstillbehör enligt sjölagsförslagets 1 kap,,
vilket alltså i inledningsskedet medför alt panträtt gäller i byggnadsmaterial
redan innan bygget som sådant börjat ta form. Denna rättstekniska konstruktion
är enligt kommittén avsedd att infria ett av skeppsbyggnadskonventionens
huvudsyften, nämligen att kreditsäkerhetsförhållandena skall kunna ordnas på
ett bestående sätt från första början.

Kommittén
upplyser, att konstruktionen under kommitténs remissbehandling av
skeppsbyggnadskonventionen förordats av Svenska bank-

12
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 42

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 178

föreningen.
Teoretiskt menar kommittén, att den kan försvaras med att den har formen av
rättighet på grund av inskrivning. Kommittén understryker att vad som
registreras är skeppsbygget och inte byggnadskontraktet. Det norska förslaget
omfattar däremot även kontraktsregistrering. Den danska lagen om
skibsregistrering för registrering av skeppsbygge kräver att bygget
framskridit så "at skibet på betryggende made kan identificeres".

Panträttens
innebörd. Panträtt medför enligt kommittéförslaget rätt för borgenären att på
grund av sin fordran få betalning ur fartyget eller skeppsbygget med det
företräde som fastställts för inteckningen. Hans rätt begränsas, betonar
kommittén, av att han måste ha en giltig fordran men han kan å andra sidan
enligt kommitténs förslag utsträckta kravet utöver pantbrevets belopp intill 15
"/o av pantfordringens inom detta belopp liggande kapitaldel. Detta
tillägg vars förekomst alltså måste tas i beräkning både av kreditgivare och
av exekutionsmyndighet som fastställer "lägsta budet" är enligt
kommittén avsett att utnyttjas för ränta, skadestånd på grund av förtida
betalning, indrivningskostnad och annat sådant som föranletts av
fordringsförhållandet. Betalningsrätten skall inte påverkas av att fordringen
kan ha preskriberats eller ej anmälts efter kallelse på okända borgenärer,
något som kommittén antar överensstämma med gällande rätt.

För
det fall att en borgenär fått mer än ett pantbrev som säkerhet för sin fordran
skulle han enligt kommittén kunna försämra efterföljande pantborgenärers rätt
genom att även om hans fordran i och för sig rymdes inom pantbrevens
sammanlagda belopp först ta ett pantbrev i anspråk jämte tillägg på detta och
därefter de övriga. Liksom JB söker kommittéförslaget förebygga detta genom
föreskrift att pantbrevet i sådana fall skall betraktas som en enhet.
Föratsättningen är dock, betonar kommittén, att pantbreven har lika rätt eller
gäller i följd omedelbart efter varandra. Eljest skulle borgenären i vissa fall
kunna bli lidande av att inte få tillägg på det bästa pantbrevet genom att
utdelningen inte täcker det sämre pantbrevets belopp.

Panträttsupplåtelse
i vissa fall. Konkurrens mellan äganderätts- och panträttsförvärv behandlar
kommittéförslaget så gott som helt efter fas tighetsrättslig förebild; jfr
reglerna i sjölagsförslagets 2 kap. om verkan av registrering och inskrivning.

Medan
kommittéförslaget i princip knyter rätten att ta ut inteckning i fartyg till
ägaren, i betydelsen den för vars förvärv inskrivning senast sökts, kan
panträtt enligt dess förslag alltid upplåtas däri genom överlämnande av det
pä grundval av inteckningen utfärdade pantbrevet . av rätt ägare. Av hänsyn
till omsättningsintresset låter dock kommittéförslaget inskriven ägares
legitimation i sistnämnda hänseende be-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 179

stå
tills ny ägare söker inskrivning av sitt fång och på motsvarande sätt torde
också det fallet böra behandlas som föreligger då överlåtaren inte själv är
inskriven som ägare. En borgenär, söm kontrollerar att han har att göra med den
i registret inskrivne fartygsägaren eller den som eljest framstår som rätt
ägare, skall enligt kommittén kunna lita på att denne är behörig att upplåta
panträtt; till undantag i vissa fall av brist i upplåtarens förvärv återkommer
kommittén. Är borgenären däremot ej i god tro, finns ingen anledning att
upprätthålla registrets vitsord, anser kommittén, och panträttsförvärvet måste
då vika för det konkurrerande äganderättsförvärvet. Med borgenären likställer
kommittéförslaget den som före nye ägarens inskrivningsansökan övertagit
pantfordringen, förutsatt att den nye borgenären var i god tro vid sitt
förvärv. Hans goda tro är bara knuten till hans eget förvärv och kan därmed
bota eventuell ond tro hos förste borgenären, framhåller kommittén.

På
motsvarande sätt behandlar kommittéförslaget fall av panträttsupplåtelse när
fartyg eller skeppsbygge varit föremål för dubbdförytt-ring. Jämte överlåtaren
finns då två personer med behörighet att upplåta panträtt i fartyget eller
bygget, låt vara att den senare förvärvarens behörighet modifieras av krav på
god tro hos hans borgenär resp. dennes successor rörande det konkurrerande
äganderättsförvärvet. Denna fler-faldiga behörighet består tUls endera
förvärvaren söker inskrivning av sitt förvärv. Då upphör förre ägarens
legitimation och det inbördes företrädet mellan de konkurrerande förvärven
avgörs. Om det är den förste förvärvaren som söker inskrivning, betyder det
enligt bestämmelserna i sjölagsförslagets 2 kap., att den senare förvärvarens
behörighet utsläcks. Skulle det i stället vara den andre förvärvaren som först
söker inskrivning, upphör den förstes behörighet under förutsättning att den
andre var i god tro så som nämnda bestämmelse anger. Var denne i ond tro,
ändrar hans inskrivningsansökan och därav föranledd inskrivning inte den förste
förvärvarens behörighet eller hans egen eller hans borgenärs ställning. Den
förste förvärvaren kan, påpekar kommittén, alltså teoretiskt fortfarande
upplåta panträtt i fartyget eller skeppsbygget, t. o. m. ifall hans borgenär
kände tUl det konkurrerande förvärvet, och den andre förvärvarens borgenärer
måste alltjämt vara i god tro för att till dem upplåten panträtt skaU bli
verksam. Förste förvärvarens efterföljande inskrivningsansökan sätter sedan
punkt för den senares legitimation och denne kan då ej ens till godtroende
borgenär upplåta verksam panträtt i egendomen. Borgenärens goda tro skulle
enligt kommitténs mening ändock inte ha framstått som en reaUtet att räkna med,
eftersom han från registret kunnat inhämta att hans kontrahents legitimation
kunde ifrågasättas.

Kommittén
påpekar, att dess förslag visserligen föratsätter att fartygsägaren själv
söker inteckning men att detta i praktiken får antas ofta komma att tillgå så
att borgenären gör ansökan på ägarens uppdrag se-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 180

dan
pantförskrivning redan skett. I så fall blir den avgörande tidpunkten för
borgenärens goda tro, som enligt reglemas utformning är knuten till
panträttsupplåtelsen, tiden för inteckningsansökningen, förmodar kommittén.

Grandsatsen att behörighet
tUl panträttsupplåtelse endast tUlkommer rätt ägare medför enligt kommittén,
att förvärv av vad slag som helst, vUket är behäftat med sådant rättsligt fel
att det kan bringas att återgå, i princip inte grandar panträttslig
förfoganderätt för förvärvaren; Kommittén erinrar om att i fastighetsrätten
samma rättsliga konsekvens anses böra knytas tUl överlätarens hävning av köp,
byte eller gåva medan förvärvarens hävning av sådant avtal ej går ut över hans
panträttsliga förfogande före hävningen. Eftersom denna utveckling av gällande
rätt skett från utgångspunkt som motsvarar den sjörättsliga, har kommittén
funnit det följdriktigt att genom uttrycklig reglering slå fast, att väsentligen
detsamma gäller i fråga om panträttsupplåtelse i fartyg och skeppsbygge. En
sådan ordning kan emellertid enligt kommitténs mening ej upprätthållas utan
undantag, lika litet som i fastighetsrätten. Utrymme måste beredas åt
godtrosförvärv på grund av inskrivning på sätt som motsvarar reglema härom i
sjölagsförslagets 2 kap. Om sålunda någon som inte var rätt ägare till fartyg eller
skeppsbygge, emedan hans eller någon hans företrädares åtkomst var ogUtig eller
eljest inte gällde mot rätt ägare, upplåtit panträtt i egendomen, (vartill han
alltså egentligen saknar behörighet), blir upplåtelsen likväl gUtig enligt
kommittéförslaget under föratsättning att upplåtaren var inskriven som ägare
och borgenären var i god tro. Eftersom upplåtaren kan ha handlat redan innan
hans förvärv blev inskrivet t. ex. med utnyttjande av pantbrev som hans
fångesman överlämnat anser kommittén, att borgenärsskyddet bör gälla även i
det fallet men förutsättningen måste då vara att inskrivning verkligen kommer
till stånd.

Godtrosförvärv
på grand av inskrivning skall enligt JB ej kunna ske, ifall
panträttsupplåtarens bristande behörighet var särskilt kvalificerad säsom när
förfalskning eller svek grandat hans ställning. I sjörätten får som anförts
vid sjölagsförslagets 2 kap. högre krav ställas på omsättningstrygghet bl.
a. med hänsyn till att fartygsmarknaden är utpräglat internationell framhåller
kommittén. Kommittéförslaget upptar därför ej undantag från de föreslagria
reglerna om godtrosförvärv på gmnd av inskrivning.

Ägarhypotekets
innebörd. I den mån det på grund av inteckningen utfärdade pantbrevet ej utgör
säkerhet för giltig pantfordran tillkommer enligt kommittéförslaget det genom
inteckningen reserverade förmögenhetsvärdet fartygets resp. byggets ägare
såsom ägarhypotek med den rätt till betalning ur egendomen som följer av det
vid inskrivningen för inteckningen fastställda företrädet. Ägarhypoteket
motiveras av kommittén

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 181

med
att den exekutionsrättsliga täckningsprincipen föreslås bli införd i fråga om
exekution i fartyg och byggen på samma sätt som redan gäller luftfartyg och
fastigheter.

Inteckningens
företräde. Beträffande inskriven panträtts förmånsrätt i förhållande till annan
sådan rätt innebär kommittéförslaget, i överensstämmelse med gällande rätt,
att den bestäms efter ansökningsdagen och att flera samma dag sökta
inteckningar har lika rätt. Emellertid bekräftar kommitténs förslag
uttryckligen nuvarande praxis att efter sökandes begäran kan bestämmas visst
inbördes företräde mellan sädana inteckningar som söks samma dag. Ordningen för
panträttsupplåtelserna blir utan betydelse, betonar kommittén.

Av
det föregående har, menar kommittén, framgått att inskriven panträtt skall stå
tillbaka för både sjöpanträtt och retentionsrätt. I övrigt rubbar
kommittéförslaget emellertid ej intecknings nuvarande plats i
förmånsrättsordningen.

I
fråga om skeppsbyggen får den föreslagna förmånsrättsordningen en speciell
verkan, framhåller kommittén. Ty såvitt gäUer ett första byggnadsskede det
som kan sägas bli avslutat genom att det s. k. mätdäcket anbringas och som
utfaUer olika i olika fall, allt efter vUken skeppsbyggnadsteknik som används
introducerar den nya skeppsbygg-nadsinteckningen en borgenärskategori med
förmånsrätt framför de varvsanställda. Kommittén erinrar om att en sådan
förmånsrätt i gällande rätt har motsvarighet först i nästa byggnadsskede. Det
beror enligt kommittén på att skeppsbyggnadsinteckningen enligt art. 7 i 1967
års skeppsbyggnadskonvention måste ges samma förmånsrätt som fartygsinteckningen
och att denna i sin tur enligt både 1926 och 1967 års sjö-panträttskonventioner
får undanträngas av endast sådana lönekrav som tillkommer ombordanställda.
Varvets anställda kan enligt kommitténs uppfattning ej före sjösättningen
räknas som ombordanställda och efter denna kan de endast undantagsvis behandlas
som sådana. Detta konkurrensspörsmål har emellertid inte den räckvidd det kan
ge sken av, menar kommittén. Ty beställaren får antas i flertalet fall komma
att söka inskrivning för sitt förvärv och därigenom vinna sakrättsskydd för sin
rätt till bygget. Varvets anställda kan då, lika litet som dess övriga allmänna
borgenärer, ta annat än varvets rätt tUl bygget, inte bygget självt, i anspråk
framhåller kommittén. Inteckningsborgenärens rätt gäller emellertid bygget
självt, oberoende av äganderättsförhållandena, och han konkurrerar därför inte
aUtid på samma plan som de varvsanstäUda. För dem blir han enligt kommittén i
detta sammanhang en konkurrent att räkna med först då varvet ensamt äger
bygget, dvs. väsentligen de fall då varvet bygger utan gällande kontrakt.

För
de fall förmånsrättsfrågan sålunda får full relevans och kommittén antar att
de blir undantag bör enligt kommittén beaktas, att

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 182

det
ofullbordade bygget i det tidiga byggnadsskede som här är i fråga normalt
representerar ett svårberäkndigt förmögenhetsvärde som inte med säkerhet kan
ställas i relation till vad som satsats på bygget i pengar och material. Om
nämligen bygget skall säljas innan det fullbordats, blir enligt vad kommittén
betonar både försäljning och pris beroende, ej endast av om köpare finns som
efterfrågar just ett sådant fartyg som bygget avser utan även av om denne kan
räkna med att få fartyget behörigen färdigställt. Om varvet är i konkurs och
det är då konkurtens kan uppstå mellan inteckningsborgenärer och varvsanställda

menar
kommittén, att kretsen tänkbara köpare till bygget noga taget,

bortsett från skrotuppköpare, blir begränsad till sädana som har egna

resurser att fullborda bygget eller kan räkna med att kunna utnyttja

andras.

Kommittén
antar, att detta konkurrensproblem har ringa praktisk betydelse. Kommittén
understryker, att det ingalunda är det ofullbordade fartygets förmögenhetsvärde
som i första hand betingar skeppsbyggnadskonventionens ståndpunkt utan behovet
av att redan från början kunna ordna kreditsäkerhetsförhållandena på ett bestående
sätt. Kommittéförslaget innebär följdriktigt, att inteckningsföreträdet ej
rubbas vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.
Typiskt sett kan förmögenhetsvärdet enligt kommittén ej utgöra någon väsent
lig faktor i sammanhanget förrän i ett sent byggnadsskede. Kommittén erinrar om
att gällande nordiska konkurskonvention ger särskUd förmånsrätt företräde
framför allmän förmånsrätt på samma sätt som förslaget om
skeppsbyggnadsinteckning.

Vad
beträffar det fall att beställaren är ensam ägare till skeppsbygge

dvs.
när arbetsbeting och ej beställningsköp föreligger saknar

förevarande konkurrensproblem aktualitet, tillägger kommittén. Bygget

ingår då ej i varvets konkurs men konkursboet har, såvitt rör förhål

landet till beställaren, retentionsrätt i bygget för sin fordran i anledning

av byggnaden.

Vissa
bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet. Kommittén erinrar om den
grandläggande principen, som kommit tiU uttryck i sjölagsförslagets 2 kap., att
inskrivning inte konstituerar materiell rätt i den meningen att ett inskrivet
förvärv inte skuUe kunna klandras. Kommittén framhåller vidare, att dess
förslag klart skiljer mellan inskrivning och panträttsupplåtelse så att
intecknings nuvarande omedelbara samband med det materiella
panträttsförhållandet upphör. Inteckningen har på det sättet renodlats därhän
att dess gUtighet kan upprätthällas oberoende av omständigheterna vid dess
tillkomst. Denna ståndpunkt följer av kommittéförslagets konstraktion och bör
ej komma till direkt uttryck i lagtexten, eftersom en sådan bestämmelse kunde
leda till det missför-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 183

ståndet
att inteckningsbeslut ej skall kunna överklagas såsom andra beslut av
inskrivningsmyndigheten.

Inteckning skall enligt
kommittéförslaget alltjämt i princip upphöra vid exekutiv försäljning, ty denna
grandsats slås uttryckligen fast i sjöpanträttskonventionens art. 11.
Emellertid gör konventionen, enligt vad kommittén erinrar om, undantag för
sådana hypotek för vUka köparen med innehavarens samtycke övertar ansvaret,
något som överensstämmer med gällande svensk rätt. Kommittéförslaget innebär
därför, att inteckning utan hinder av exekutiv försäljning består endast om
beloppet tillätits innestå i avräkning på köpeskUlingen. Detta motsvarar vad
som, likaledes konventionsenUgt, gäller vid exekution i luftfartyg. Rent tekniskt
kunde enligt kommittén den lösningen ha valts att exekutionen i princip skulle
utplåna endast upplåten panträtt medan inteckningen i och för sig skulle förbli
oberörd därav och sålunda bli omedelbart disponibel för ägaren. Denne skulle
då kunna besparas nyinteckning. Emellertid antar kommittén, att detta skulle
medföra vissa praktiska problem för fall då pantbrev ej ingavs vid exekutionen.
Och enligt kommittén är en ordning som garanterar att samtliga pantbrev inges
knappast att räkna med. Frågan om verkan av exekutiv försäljning utomlands komplicerar
också bUden i detta sammanhang, tUlfogar kommittén. Kommittén har därför
stannat för den tekniskt enklare, radikala lösningen att exekutionens verkan
skall drabba inteckningen själv. Det kostnadsmässiga problem som kravet på
nyinteckning medför, när fartyget eller skeppsbygget skall stå kvar i svenskt
register, kan enligt kommittén lösas genom alt endast expeditionsavgift tas ut
för nyinteckning efter exekutiv försäljning. Kommittén har också övervägt
huravida i fråga om fartygsexekutionen bör efterbildas vad som föreslagits i
fråga om faslighetsexekution, nämligen att köparen kan utverka intecknings bestånd
genom att med ingivande av pantbrevet begära förklaring därom. Kommittén har
dock funnit att värdet av en sådan ordning, som endast skulle få tillämpning
vid exekution i Sverige, mäste bli tämligen begränsat.

Att
inteckning alltjämt upphör genom fartygets kondemnation som åtföljs av
frivillig försäljning möter, till skillnad från vad som gäller sjöpanträtt,
intet hinder i 1967 års sjöpanträttskonvention, anser kommittén. Denna
befattar sig nämligen endast med hypoteks upphörande i fall av exekutiv
försäljning. Men eftersom sjöpanträtt konventionsenUgt skall bestå under
sådana förhållanden, finner kommittén ej skäl alt behandla panträtt annorlunda
när den grandas på inteckning. Den ståndpunkten är enligt kommittén så mycket
mer motiverad som kondemnation ej alltid föratsätter att fartyget är obrakbart
och värdelöst. En motsatt lösning skulle kunna utnyttjas för att kringgå
förslagets särregel mot avregistrering utan inteckningsborgenärs samtycke.
Verkan av

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 184

kommitténs
ståndpunkt i denna del modifieras visserligen av att fartygsägaren föreslås
bli berättigad att låta sälja det kondemnerade fartyget exekutivt; jfr
sjölagsförslaget 10 §.

I
detta sammanhang berör kommittén också frågan om verkan i panträttsligt
hänseende av att fartyget förstörts eUer gått förlorat. Det skall nämligen då
avföras ur registret men avregistreringen kräver inteckningsborgenärernas
samtycke. I dessa fall anser kommittén, att fartyget, i den mån det över huvud
taget existerar i fysisk mening, ej utan vidare kan föratsättas representera
ett bestående värde som grundar något rimligt intresse av inteckningens
bestånd. Dock antar kommittén, att ett upphugget fartyg ännu kan ha ett visst
skrotvärde och att ett förolyckat fartyg småningom kan visa sig kunna bärgas
samt alt ett förlorat fartyg kan komma tillrätta. Visserligen behöver det i
regel ej erbjuda svårigheter att utverka erforderligt samtycke av borgenären.
Men det finns ingen garanti för att alla inteckningsborgenärer är kända och kan
anträffas, påpekar kommittén. I så fall kan kravet på borgenärssamtycke komma
i strid med intresset av att skeppsregistret ej onödigt belamras med fartyg som
rätteligen inte skall vara införda där. Kommittén föreslår, att detta problem
löses så att inteckning i förstört eller förlorat fartyg måste, för att bevara
sin verkan till det värde den eventuellt kan ha, på anmälan till
skeppsregistret inom tio år från det att avregistre-ringsgrunden antecknats i
registret och därefter ytterligare vart tionde år förklaras alltjämt gälla. På
det sättet kan inteckningar som måste antas sakna värde beräknas efter hand
falla bort, menar kommittén. I och för sig skall borgenären enligt
kommittéförslaget inte behöva motivera sin anmälan om inteckningens fortsatta
giltighet. Fartygsägaren kan ej ha något självständigt intresse av att
inteckningen skall bestå men han kan, enligt vad kommittén räknar med, ändock
ha skäl att bevaka inteckningsrätten åt borgenären och bör därför ha samma
rätt som denne att göra anmälan om dess fortsatta giltighet. Krav på anmälan om
intecknings fortsatta giltighet hindrar naturligtvis ej, tillfogar kommittén,
att inteckningsborgenären bevarar sin rätt genom att i stället, i förekommande
fall, visa att avregistreringsgrand ej föreligger.

För
att inteckningsborgenären inte skall löpa risk för rättsförlust på gmnd av
denna ordning åläggs enligt kommittéförslaget inskrivningsmyndigheten att
minst ett år i förväg underrätta ägaren och, i den mån det är möjligt,
borgenären om tidpunkten för fristens utgång och om verkan av att anmälan inte
görs om intecknings fortsatta giltighet.

Med
bortfall av inteckningsrätten på grund av utebliven anmälan om fortsatt
giltighet undanröjs hindret mot avregistrering av det förstörda eller förlorade
fartyget, påpekar kommittén. Med "förlorat" avser kommittén att
fartyget skall anses föriorat enligt 7077 §§ lagen (1927: 77) om
försäkringsavtal. Kommittén anser, att den föreslagna ordningen är

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 185

förenlig
med sjäpanträttskonventiorien. Den måste formellt även omfatta skeppsbyggen,
tUlägger kommittén.

I
fråga om upphörande av panträtt på grund av inteckning genom förverkande på
grand av brott, till vUket fartyget tjänat som hjälpmedel, har vad kommittén
anmärkt beträffande sjöpanträtt i den delen motsvarande giltighet. Panträttens
förverkande är inte med nödvändighet förbundet med fartygets förverkande,
erinrar kommittén. Särskild rätt däribland panträtt består, om inte även
denna förklaras förverkad. Hänsyn kan alltså tas till tredje mans behöriga
intresse, betonar kommittén. För det fall att förverkandeförklaring meddelas
innehåller kommittéförslaget, liksom gällande rätt, en uttrycklig regel om att
inteckningen förlorar sin verkan från det att domen vunnit laga kraft.

Inteckningsförfarandet.
Kommittén erinrar om de grundläggande reglerna för registrerings- och
inskrivningsförfarandet. En hänvisning dit inleder kommitténs förslag till
regler om inteckningsförfarandet. Detta följer i övrigt tämligen nära den
fastighetsrättsliga förebilden, påpekar kommittén.

Till
avvikelserna hör enligt kommittén, liksom i gällande rätt, att
inteckningsansökan ej kan förklaras vilande utan att den antingen måste
bifallas ev. efter uppskov för utredning eUer också avslås.

Kommittén
erinrar om, att inteckning beviljas på ansökan av ägaren. I det sammanhanget
är det enUgt kommittén fråga om en till inskrivningsförhållandena knuten
legitimation, medan behörighet till panträttsupplåtelse på grandval av
inteckning i princip tillkommer rätt ägare. Kommittéförslaget innebär, att den
för vars äganderättsförvärv inskrivning senast sökts är ensam behörig att ta ut
inteckning liksom att föranstalta om annan på ägaren ankommande
inskrivningsåtgärd. Ny ägares inskrivningsansökan utsläcker följaktligen förut
inskrivne ägarens legitimation, en ordning som enligt kommittén svarar mot
principerna i förslaget rörande konkurrens mellan äganderätts- och
panträttsförvärv.

Skulle,
fortsätter kommittén, fullbordan av det förvärv för vilket inskrivning söks
ännu vara beroende av villkor, medför inskrivningsansökningen dock inte att
förat inskrivne ägarens inteckningslegitimation fullständigt utslocknar utan
då tillkommer den i stället honom och förvärvaren i förening. I den delen vilar
kommittéförslaget på samma grund som de föreslagna reglerna om inskrivning av
sådana förvärv. Visserligen kunde enligt kommittén den förut inskrivne ägaren
ha bevarats vid sin legitimation, eftersom han med förslagets
panträtls-konstraktion egentiigen inte disponerar förmögenhetsrättsligt över
fartyget förrän genom själva panträttsupplätdsen. Men kommittén an-

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 186

ser
dock, att det stämmer bäst med god ordning i inskrivningsförhål-landen att
legitimation här rättas efter grunderna för inskrivning av villkorliga förvärv.
Legitimationsbrist skall enligt kommitténs förslag liksom enligt JB föranleda
awisning, ej avslag. Särskild föreskrift därom har ej upptagits.

Enligt kommittéförslaget
underkastas inteckningsansökan vissa formkrav vars åsidosättande medför
omedelbart avslag, nämligen att ansökningen skall vara skriftiig samt
innehålla uppgift om inteckningsbelopp och om det fartyg eller skeppsbygge som
avses.

Avslag skall enligt
kommittéförslaget drabba ansökan om inteckning även i en rad andra fall,
mestadels i anslutning tUl gällande sätt. Sålunda måste egendomen finnas
införd i registret. Ansökningen får ej heller strida mot en mot ägaren gäUande,
i registret antecknad inskränkning i hans rådighet över egendomen.

Här avses sådan
rådighetsinskränkning som följer av villkor i ägarens eget förvärv, inte sådan
som beror av att han genom villkorad överlåtelse frånhänt sig egendomen, ty
den går ut över hans egen legitimation så som nyss nämnts. Skall fartyget
eller bygget avföras ur registret, kan ansökan om inteckning uppenbarligen ej
få bevUjas ens om hinder möter mot avregdstrering. Eftersom kommittéförslaget
ej inför vilandeförklaring av inteckningsansökan, måste även rättegång om
bättre rätt till fartyget, skeppsbygget eller andel däri föranleda avslag på
ansökningen, anser kommittén. Detsamma gäller enligt kommittén, ifall sökanden
eller, när flera delägare finns, någon delägare är i konkurs eller försätts i
konkurs den dag inteckning söks.

Vad beträffar verkan av
alt utmätning skett i fartyget, skeppsbygget eller andel däri senast samma dag
som inteckning söks har kommittén med utgångspunkt närmast i lagberedningens
förslag Utsökning IX (SOU 1969: 5), övervägt huruvida utmätningen
ovUlkorligen skall hindra inteckning. Skälet till att så är fallet i gälande
rätt är enligt kommittén att inteckning, som har bättre förmånsrätt än utmätning,
eljest skulle kunna äventyra utmätningssökandens rätt. Skulle andel tas i mät,
tUlkommer som motiv behovet av att undvika splittrade inteckningsförhållanden i
egendomen; jfr förbudet mot inteckning i fartygsandel. Lagberedningen har i
nämnda förslag avstått från att föreslå ändring i lagen om inteckning i fartyg
på förevarande punkt men uttalat, att det rättspolitiska syftet mer
ändamålsenligt skulle tUlgodoses genom att utmätning gavs företräde framför
inteckning som söks samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.
Samtidigt har beredningen erinrat om att bestämmelserna i 1967 års sjöpanträttskonvention
inte bör åsidosättas. Det är också där som kommittén funnit ett hinder mot en
sådan lösning. Enligt konventionen får nämligen inskrivet hypotek endast
undanträngas av konventionsbetingad sjöpanlrätt och av viss retentionsrätt
erinrar kommittén. Utmätnings före-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 187

trade
framför inteckning skulle därför strida mot konventionen. Att bifall till
inteckning med sämre företräde från en presumtiv hypolekshavares synpunkt
materiellt kan te sig som ett mindre ont än avslag rubbar enligt kommittén inte
en sådan bedömning och hindret är i vart fall rent formellt alldeles klart. En
annan utväg vore tänkbar, förmodar kommittén, ifall utmätning gavs ställning
av inskrivet hypotek. En sådan ordning torde vara förenlig med konventionen.
Men kommittén vill för sin del ej förorda detta. Kommittén menar nämligen, att
utsökningsreglerna i fråga om fartyg och luftfartyg i största möjliga
utsträckning bör vara ensartade. Och i fråga om luftfartyg antar kommittén, att
1948 års konvention om internationellt erkännande av rätt till luftfartyg ej
medger att utmätning behandlas som hypotek.

Till
reglerna om avslag på inteckningsansökan fogar kommittéförslaget en särskUd
bestämmelse om att inteckningsansökan skall uppskjutas när ärende angående
inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits.

Om
intet hinder föreligger mot bifall enligt vad som här redovisats, skall inteckning
beviljas och pantbrev utfärdas, framhåller kommittén.

Liksom
i fastighetsrätten skall enligt kommittéförslaget pantbrev kunna utbytas mot
flera nya pantbrev samt inteckning kunna nedsättas efter annan inteckning och
dödas. Reglerna svarar mot de fastighetsrättsliga och det är följaktligen
ägaren ägarebegreppet taget i den bemärkelse som angivits inledningsvis som
har behörighet att föranstalta om sådana inskrivningsåtgärder.
Pantbrevshavares medgivande förutsätter att pantbrevet inges, tillfogar
kommittén.

Även anteckning om innehav
av inteckning regleras enligt kommittéförslaget och därvid föreslås en
konventionsbetingad specialregel. Kommittén erinrar om, att
sjöpanträttskonventionens regler om formkrav för intemationellt erkännande av
hypotek pä nordiskt initiativ formades så att registret eller registerakten
skall innehålla uppgift antingen om hypotekshavaren eller om att hypoteket
ställts till innehavaren. Det förra kravet svarar mot en utomlands vanlig
ordning och det senare mot hos oss rådande system med innehavarinteckningar.
Att innehavaranteckning skulle göras obligatorisk för att infria kraven för
internationellt erkännande antar kommittén knappast vara praktiskt för vår del.
Pantbrev kan f. ö. inte "ställas" till någon, eftersom det ej får
karaktär av skuldebrev. Kommittén har därför funnit nödvändigt, och med hänsyn
till reglerna om ägarhypotek också fullt försvarligt, att föreslå en särskild
regel av innebörd att, när annan ej är antecknad som innehavare av pantbrev,
ägaren själv skall antecknas såsom innehavare.

I
de fall då särskild anmälan krävs för intecknings fortsatta giltighet
förutsätts såsom kommittén utvecklat i det föregående att anmälan görs av
antingen pantbrevshavaren eller ägaren. Anmälan skall en-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 188

ligt
kommittéförslaget vara skriftiig och innehålla uppgift om inteckningen. Görs
ej anmälan av ägaren, skall pantbrevet inges. Om dessa formkrav ej uppfyllts,
skall anmälningen lämnas utan avseende, framhåller kommittén. Några materiella
vUlkor uppställs inte. Är formkraven uppfyllda, skall alltså förklaring
meddelas om inteckningens bestånd. Ifall förklaring om intecknings bestånd ej
utverkas inom den föreskrivna tioårsfristen, skall anteckning göras i registret
om att inteckningen är utan verkan. Motsvarande anteckningar skall göras angående
verkan av exekutiv försäljning och förverkandeförklaring, tUlfogar kommittén.

Kommittéförslaget
innehåUer i detta avsnitt också bestämmelser som tillgodoser behovet av att
jämte skeppsbygge, som efter fullbordan överförs till skeppsregistret,
överförs inteckningar och andra införingar utan ändring i övrigt.

2.7.4,3
Remissyttrandena

Upplåtelse
av panträtt på grund av inteckning. Fiskeristyrdsen, Sveriges advokatsamfund
och Sveriges fiskares riksförbund uttalar sig positivt om att den
fastighetsrättsliga pant- och inteckningsordningen efter-bUdats, Samtidigt
understryker både advokatsamfundet och riksförbundet, att registrerings- och
inskrivningsmyndigheten måste dimensioneras och anpassas väl till näringens
behov av snabb och smidig handläggning och information rörande registrens
innehåll. Advokatsamfundet räknar med att man bör kunna kommunicera, med
myndigheten bl. a. genom telex.

Liknande
uttalanden om behovet av myndighetens resurser för snabb handläggning och
kommunikation gör Svenska bankföreningen. Svenska skeppshypotekskassan och
Sförättsföreningen i Göteborg. Och Sveriges advokatsamfund betonar vidare, att
de fastighetsrättsliga erfarenheterna av det nya systemet i görligaste mån bör
tillvaratas innan motsvarande system sätts i kraft inom sjörätten.

Fiskeristyrdsen
förmodar, att fiskefartyg även framdeles trots den nya ordningen kommer att
vara mer osäkra och svårvärderade som inteckningsobjekt än stortonnaget.

Svea
hovrätt pekar på att möjligheten att inteckna belopp i främmande mynt medför
svårigheter att beräkna efterliggande inteckningars värde men tillfogar, att en
sådan ordning likväl kan vara behövlig för näringen. Bibehålls möjligheten, är
det enligt hovrätten välbetänkt att också tillåta inteckning 1 Poincaréfrancs.
Men hovrätten betonar, att det inte får vara möjligt att spekulera i främmande
inteckningsvaluta genom att fastställd inteckning konverteras till annat mynt
än det inskrivna. Hovrätten anser, att det bör klargöras att så inte får ske.

Hovrätten
menar vidare, att det bör övervägas att liksom i lufträtten och i en del
främmande sjörättssystem tillåta gemensam in-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 189

teckning
i flera fartyg, eftersom det skulle medföra fördelen av möjlighet till riskutjämning
mellan flera panträttsobjekt. Som exempel nämner hovrätten de s. k. lash-
eller pråmmoderfartygen, vilkas pråmar var för sig ofta kommer att vara
registreringspliktiga och inteckningsbara. Alternativet är enligt hovrätten att
borgenären kompenserar sig för risk genom väl tilltaget överhypotek och det
finer hovrätten vara för kostsamt. Hovrätten medger emellertid, att gemensam
inteckning i flera fartyg kan medföra problem vid utlandsexekution.

PantrcUtens
innebörd. Svea hovrätt kritiserar att fastighetsrättens ordning med fast
tillägg till pantbrevsbeloppet efterbildats. Lämpligheten därav ifrågasätts bl.
a. med hänsyn till utlandsexekutioner. I stället borde inteckningsborgenären
enligt hovrätten själv ha att förutse sitt behov i detta hänseende och begära
ett däremot svarande pantbrev.

Panträttsupplåtelse
i vissa fall. Svenska skeppshypotekskassan har särskilt uppmärksammat de krav
på aktsamhet som den nya ordningen ställer på borgenären. Skeppshypotekskassan
betonar, att den principiella risken för obehörig panträttsuplåtdse vältras
över från fartygsägaren till inteckningsborgenären, som visserligen
tiUförsäkrats visst godtros-skydd. Kassan väcker spörsmålet vid vilket
tillfälle som behörighets-kontrollen skall utövas, när pantbrev överlämnas någon
tid innan ett beviljat lån betalas ut.

Ägarhypotekets
innebörd. Kommittéförslaget har ej föranlett någon erinran i denna del under
remissbehandlingen.

Intecknings
företräde. I detta sammanhang har remissyttrandena koncentrerat
uppmärksamheten till hypotekels förmånsrätt i förhållande till det s, k,
löneprivilegiet i konkurs.

Enligt
hovrätten för Västra Sverige medför konkurrensen ringa olägenhet för de
varvsanställda med hänsyn till den statliga lönegarantien i arbetsgivares
konkurs.

Svea
hovrätt räknar ocksä med att konkurrensproblemet reduceras praktiskt med hänsyn
till lönegarantien. Men hovrätten menar, att de sjörättsliga reglernas
tUlämpning i tidiga byggnadsskeden medför systematisk inkonsekvens som måste
vara svårbegriplig för de varvsanställda. Klarast och mest lättbegripligt för
dem vore att deras förmånsrätt gällde i varvstillhöriga byggen och att
beställartiUhöriga byggen vore undandragna deras anspråk.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet intar en mer obestämd hållning. Förbundet anför.

De
av kommittén föreslagna reglerna om inskrivningsrätt i skeppsbyggnad innebär
uppenbarligen i vissa fall försämring av varvsarbetares förmånsrätt i fall av
varvskonkurs, så tillvida som arbetarnas förmånsrätt jämlikt handelsbalken 17:
4 måste vika inför innehavare av skepps-

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 190

byggnadsinteckning;
enligt betänkandet skulle nämligen sådan säkerhetsinnehavare jämställas med
fartygsinteckning där förmånsrätt föreligger jämUkt handelsbalken 17: 3.

Det
låter sig säga att de varvsanställda under alla omständigheter kan hålla sig
tUl de kontrakt varvet har rörande bygget, men värdet av kontraktet kan utan
tvekan variera inom vida gränser. Det torde icke vara uteslutet att i fall av
varvskonkurs ett kontrakt skulle kunna med rättslig verkan hävas. Det låter
sig också göra att hänvisa till lagen om statlig lönegaranti vid konkurs,
enligt vilken lag väsentliga förbättringar till arbetarnas löneskydd vid
konkursfall föreskrivits. Principiellt borde emellertid denna lag hållas
utanför sjölagskommitténs förslag; det hänvisas tUl vad nedan namnes om
relationerna mellan inhemska och utländska bestäUare där således lagens
garanti i stor omfattning skuUe täcka risktagande beträffande de sistnämnda
bestäUarna.

I
konventionstexten anges att fördragsslutande stat äger begränsa
inskrivningsförfarandet till fartyg, som avses att byggas eller är under
byggnad för utländsk beställares räkning. Såvitt förbundet har sig bekant
lärer omkring 75 "/o av fartygsbyggen vid svenska varv ske för utländsk
beställare; i alla dessa fall gäller vad ovan sagts om försämring av
varvsarbetarnas situation.

Förbundet
utgår ifrån att betänkandet är fotat på uppfattningen att
produktionskapaciteten vid våra varv skall kunna fullt utnyttjas och därmed
skapa sysselsättning. Emellertid kan förbundet icke se att betänkandet
analyserat sambandet mellan det nya inteckningsförfarandet och varvens
sysselsättning. Man kan se det nya inteckningsförfarandet såsom ett
konkurrensmedel men man torde få betrakta det säsom varande av väsentiigt
mindre betydelse än pris, kreditvUlkor och leveranstider.

Det
bör påpekas att Japan, Norge, Storbritannien och Spanien, vilka alla tillhör de
stora skeppsbyggnadsnationerna, icke undertecknat konventionen.

En
annan fråga som också förbigås men vilken är av intresse i varvens nuvarande
situation av finansieringssvårigheter är de möjligheter den nya
inskrivningsrätten ger varven att erhålla krediter utöver vad som nu är fallet.

Sammanfattningsvis
vill förbundet framhålla innan det är benäget biträda utredningens förslag,
även om detta är fotat pä mellanfolkliga överväganden, att det vore önskvärt
med en närmare redovisning av de ekonomiska konsekvenserna i sin helhet för
varven och de vid dem sysselsatta.

Vissa
bestämmelser om intecknings och pantbrevs gUtighet. Göteborgs tingsrätt
ifrågasätter om en inteckningsborgenär har intresse av att säsom kommittén
föreslagit kunna bevara inteckningens giltighet mer än tio år efter det att
fartyget blivit avregistreringsmässigt medan hovrätten för Västra Sverige
lämnar förslaget i den delen utan erinran.

Inteckningsförfarandet.
Svea hovrätt anmärker mot att varken utmätning av eller kvarstad på fartyg
skall utgöra hinder mot inteckning i fartyget. Hovrätten erinrar om kommitténs
uttalande att utmätning bör utgöra inteckningshinder och förordar den
lösningen.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 191

Sjörättsföreningen
i Göteborg har i stället uppmärksammat att utmätning i själva verket
föreslagits utgöra inteckningshinder och påpekar, att ett hinder ej uppträder
förrän inskrivningsdomaren fått besked härom. Även om inskrivning enligt
kommittéförslaget skall kunna ske varje dag, kan bestämmelsen enligt föreningen
föranleda tolkningssvårigheter, ifall det senare visar sig, att fartyget var
utmätt den dag inteckningen fastställdes eller att det blev utmätt samma dag
utan att inskrivningsdomaren hade kunskap härom. Föreningen antar att om en
inteckningsansökan inte blir avslagen till följd av att inskrivningsdomaren
saknat kunskap om utmätningen, man kan tänka sig antingen att inteckningsborgenären
får företräde framför utsökningsborgenären eller utsöknings-borgenären framför
inteckningsborgenären. Föreningen menar, att denna oklarhet bör undanröjas
varvid enligt föreningen bör tillses, att en godtroende inteckningsborgenär alltid
bibehålles vid sin förmånsrätt. Föreningen ifrågasätter om ej dessutom
utmätningsmännen bör åläggas att omgånde per telefon eller telegram underrätta
skeppsregistret om utmätning som företagits i fartyg.

Liknande uttalanden gör
Sveriges advokatsamfund och Svenska bankföreningen.

2.7.5
Surrogation och försäkringsskydd

2.7.5.1 Nuvarande
ordning

Sjöpanlrätt
i fartyg gäller, utom i fartyget och dess tillbehör, vanligen också i redarens
fordran på ersättning eller haveribidrag för skada på fartyget men däremot ej i
redarens försäkringsersättning. Sjöpanträtt i last gäller på motsvarande sätt i
lastägarens ersättning för förlust av eller skada på gods men ej i
försäkringsersättning. Rätt till surrogat har i rättspraxis tillerkänts
retinent, Fartygshypoteket är däremot inte förenat med panträtt vare sig i
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på fartyget,

Försäkringsrättsligt
gäller, att försäkring av gods gäller till förmån för var och en som i egenskap
av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset har
intresse av att dess värde inte minskas eller går förlorat, allt föratsatt att
annat ej framgår av omständigheterna. Sjöpantsrättshavare är dock medförsäkrad
på detta sätt endast om hans fordran gäller mot pantägaren personligen.

2.7.5.2 Kommittén

I
fråga om sjöpanträtt i fartyg erinrar kommittén om att frågan om panträttens
giltighet i surrogat ej regleras av den nya sjöpanträttskonventionen till
skillnad frän vad fallet är beträffande 1926 års konvention (art. 4). De nordiska
sjölagskommittéema har enligt kommittén

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 192

funnit
det vara med den nya konventionens syfte mest förenligt att pantobjektet
begränsas till att omfatta fartyget och dess tillbehör. Frånvaron av föreskrift
härom i konventionen kan nämligen mot bakgrund av den gamla konventionen
betraktas som uttryck för en strävan att undvika panträtt d rättigheter,
framhåller kommittén.

Från
frågan om panträtt i surrogat mäste, fortsätter kommittén, skiljas spörsmålet
om sjöpanträttshavaren skall ha rätt till del i försäkringsersättning på grund
av försäkringsrättsliga regler om medförsäkring, närmast den dispositiva 54 §
lagen (1927: 77) om försäkringsavtal. Enligt gällande dansk, finsk och norsk
rätt är så inte fallet, upplyser kommittén, medan svensk rätts ståndpunkt
anses vara något oviss. På den ena sidan presumeras nämligen enligt nämnda
lagrum att sjöpanträttshavare, vars rätt är förenad med personlig fordran mot
pantens ägare, är medförsäkrad, om försäkringen tagits utan angivande av
intresse. På den andra sidan reglerar 1957 års aUmänna svenska
sjöförsäkringsplan och 1966 års allmänna svenska kaskoförsäkringsvUlkor endast
inteckningshavares medförsäkring. Ovissheten om rättsläget hänför sig, påpekar
kommittén, till den slutsats som bör dras av nämnda avtalsmässiga reglering,
dvs. om 54 § lagen om försäkringsavtal på denna punkt satts ur kraft. Enligt
konmiitténs mening ligger det närmast till hands att anta så vara fallet,
eftersom sjöförsäkringsplanen och kaskoförsäkringsvillko-ren är avsedda att
uttömmande reglera de problem som löses av de dispositiva bestämmelserna i
försäkringsavtalslagen. Oavsett vad gällande svensk ratt skall anses innebära,
har enligt kommittén nordisk enighet på denna punkt kunnat vinnas endast genom
svensk anslutning till de övriga kommittéernas ståndpunkt att sjöpanträtt ej
heller framdeles skall vara förenad med rätt till försäkringsersättning, vare
sig enligt panträttsliga eller försäkringsrättsliga regler. Med hänsyn tUl
sjöförsäkringens utpräglat intemationella karaktär har kommittén tillmätt den
nordiska rättslikheten utslagsgivande vikt. Kommittén har därför utarbetat förslag
till ändring i 54 § försäkrdngsavtalslagen av Innebörd att den nuvarande
presumtionen om panträttshavares medförsäkrdng dnte skall gäUa d fråga om
sjöpanträtt.

Kommittén
tUlägger, att lagändring skulle varit påkallad även om motsatt ståndpunkt valts
i medförsäkringsfrågan. Ty reservationen d 54 § lagen om försäkringsavtal,
innebärande krav att sjöpanträttshavarens fordran gäller mot pantägaren
personligen, tillkom under helt andra förutsättningar än som nu råder.
Sjörätten arbetade på den tiden med ett till sjöförmögenheten principiellt
knutet redaransvar medan 1928 års sjö-lagstiftning, som trädde i kraft 1939,
införde redarens personliga, ehuru begränsade, ansvarighet.

I
fråga om sjöpanträtt i last föreslår kommittén motsvarande lösning. Sådan
panträtt skall alltså ej gälla i försäkringsersättning eller annan ersättning
för förlust av eller skada på godset. Ej heller skaU sjöpanträtts-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 193

havaren
vara medförsäkrad. Däremot berör kommittéförslaget inte re-tinents rätt till
surrogat på sakrättslig eller försäkringsrättslig grand.

Kommittén
föreslår, att ej heller det nya fartygs- och skeppsbyggnadshypoteket skall
omfatta surrogat. Men borgenären bevaras enligt kommittéförslaget vid sin
ställning som medförsäkrad enligt 54 § lagen om försäkringsavtal.

2.7.5.3
Remissyttrandena

Sjöassuradörernas
förening har framhållit fördelen från försäkringsgivarsynpunkt med att rådande
osäkerhet rörande sjöpantsrättshavares rätt tiU försäkringsersättning
undanröjs.

Svea
hovrätt ifrågasätter lämpUgheten av att utesluta inteckningsborgenären från
panträtt i surrogat, t. ex. ersättning för fartygsskada. Han skyddas
visserligen försäkringsvägen men redaren kan enligt hovrätten beröva borgenären
detta skydd genom att göra upp direkt med tredje man och endast utnyttja sin
kaskoförsäkring tUl den del tredje man ej täcker skadan.

2.7.6
Lagkonflikter 2.7.6.1 Nuvarande ordning

På
grund av sjöfartens intemationeUa karaktär får problem sammanhängande med
frågan om tillämplig lag ofta central betydelse i sjörätten. I den mån
koUisionsnormer i inhemsk internationeU privaträtt har relevans i förevarande
sammanhang kan de väsentligen sammanfattas på följande sätt. I fråga om lös
egendom i allmänhet anses sakrättsliga spörsmål i regel böra prövas enligt
lagen i den stat där egendomen befinner sig (lex rei sitae). Beträffande
fartyg tUlämpas vanligen i stället registreringslandets lag, ofta betecknad
flagglagen. Detta gäller framför allt frågor om äganderätt tUl och hypotek i
fartyg. Bilden är mera svår-tydd i fråga om sjöpanträtt. Såvitt gäller uppkomst
och bestånd av sådan rättighet får måhända flagglagen antas ha förord hos oss,
stundom med den reservationen att domstolslandets lag (lex fori) känner sjöpanträtten
i fråga. Men det är ej ovanligt, att den lag som reglerar fordringsförhållandet
(i regel lex causae) anses tUlämplig. Och även lex rei sitae eller t. o. m. lex
fori förordas. Valet kan utfalla ohka alltefter fordringsförhållandets art av
lönekrav eller leverantörsfordran etc. Sjöpanträtters inbördes rangordning och
sakrättsliga verkan i övrigt bedöms främst efter flagglagen eUer efter lagen i
den stat där anspråket realiseras, dvs. lex fori. Retentionsrätt anses som
regel underkastad lex rei sitae. Det torde slutligen vara allmänt erkänt att
det exekutionsrättsliga förfarandet följer lex fori.

13 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 42

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 194

2.7.6.2
Kommittén

Kommittén
erinrar om att den nya sjöpanträttskonventionen utgår från att registrerings-
eller inskrivningslandets lag (flagglagen) i princip skall tiUämpas på
inskriven panträtt. I fråga om panträtts uppkomst och bestånd följer det av
art. 1, som dessutom för hypotekels erkännande ställer vissa krav på att det
tUlkommit i rättsenlig ordning och på registrets offentlighet m. m,, upplyser
kommittén. Vad angår inskrivna panträtters inbördes förmånsrätt och verkan i
övrigt mot tredje man är principen uttryckligen fastställd i art. 2. Undantag
gäller för exekutionsförfarandet som skall följa lex fori. Den sakrättsliga
verkan som flagglagen föreskriver måste, fortsätter kommittén, vara förenlig
med konventionens egna bestämmelser, en reservation vilken blir så mycket mer
betydelsefull som art. 12: 1 ålägger konventionsstaterna att tillämpa konventionen
även på fartyg från icke-konventionsstater. Det innebär enligt kommittén, att
på konventionen grundad lagstiftning måste tillämpas som korrektiv mot de
avvikelser från konventionen som tillämpning av flagglag, lex causae, lex rei
sitae m, fl, eljest skulle kunna föranleda. Som exempel anför kommittén, alt
flagglagens reglering av inskriven panträtts sakrättsliga verkan i enskilt fall
kan behöva korrigeras på det sättet att sådan panträtt i fartyg från
icke-konventionsstat nödgas stå tillbaka för en konventionsbetingad sjöpanträtt
som flagglagen ger lägre rang eller kanske alls inte tUlåter. Och en
sjöpanträtt, som enligt flagglagen erkänns med företräde framför inskriven panträtt
men som inte hör till dem konventionen föreskriver, fär i stället stå tillbaka
för den inskrivna panträtten. I den mån lex causae, lex rei sitae och andra möjligen
tillämpliga lagar ej innefattar konventionsregler blir deras tillämplighet
enligt kommittén begränsad genom att de väl får styra nationella
legalpanträtters uppkomst och bestånd enligt konventionsart, 6 men inte får
leda till bättre förmänsrätt för sådana rättigheter än konventionen tiUåter.

Kommittén
har funnit det ligga närmast till hands att fastställa kollisionsnormer som
anvisar svensk lag såsom tillämplig i egenskap av lex fori i fråga om
konventionsbetingade sjöpanträtter och så långt det är förenligt med nämnda
normer flagglagen, i form av registreringslandets lag, för inskrivna
panträtter. Med denna lösning kommer på konventionen grundad lagstiftning
alltid att tillämpas då sjöpanträtt av det slag konventionen föreskriver
åberopas inför svensk domstol eller svensk exekutionsmyndighet och sådan
lagstiftning kommer att begränsa flagglagens tillämpning på inskrivna hypotek
så som konventionen förutsätter. Utöver den begränsning som kan följa av att
lex fori tillämpas på exekutionsrättsliga frågor blir det alltså här framför
allt av vikt att

iaktta
konventionsenlig förmånsrättsordning.

Annan
legalpanträtt, främst nationell sjöpanträtt, prövas enligt kom-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 195

mittens
mening lämpligen enligt flagglagen. Sådan rättighet får emeUertid, betonar
kommittén, inte ges företräde framför inskrivna hypotek med mindre fråga är om
retentionsrätt eller annan sådan säkerhetsrätt på grund av reparation eller
tillverkning av fartyg. Och rättighet av sistnämnda slag kan enligt kommitténs
uppfattning som regel knappast prövas enligt annan lag än lex rei sitae. Med
hänsyn till sjöpanträttskonventionen anser kommittén dock den reservationen i
båda faUen påkallad alt säkerhetsrätlen i fråga inte får ges företräde framför
sådan sjöpanträtt som konventionen föreskriver eller eljest strida mot
konventionen. Denna stäUer nämligen bestämda krav på de nationeUa
säkerhelsrätter som får erkännas av konvenlionsstal och dessa krav avser ej
endast prioritetsläget utan även säkerhetsrättens beskaffenhet i övrigt
upplyser kommittén.

Kommittén erinrar vidare
om att skeppsbyggnadskonventionen innehåller vissa regler av betydelse i detta
sammanhang. Konventionen anvisar i art. 6 byggnadslandets lag som
sakrättsstatut, vilket med hänsyn till att skeppsbygge endast får registreras i
byggnadslandet innebär alt regislreringslandels lag skall tillämpas, anmärker
kommittén. Härtill kommer emellertid, erinrar kommittén, en särskild regel i
art. 7 av innebörd att det inbördes företrädet meUan inskrivet hypotek, på ena
sidan, och annan panträtt exempelvis sjöpanträtt och rententions-rält, på
andra sidan, skall följa de bestämmelser som är tiUämpliga på färdiga fartyg.

Den
regeln innefattar en uppmaning till konventionsstaterna att inrätta sig så alt
skeppsbyggen och färdiga fartyg följer samma regler d detta hänseende, d första
hand enligt konventionsstalernas egna lagar. Kommittén antar att därutöver kan
länkas den tolkningen att art. 7 i egenskap av specialregel inom konventionens
egen ram utgör undanlag från art. 6 om sakrätlsstatutet och sålunda ger
möjlighet att i vissa fall tiUämpa även annan lag än registreringslandets.
Emellertid gör art, 6 i denna del, enligt vad kommittén understryker, till
skUlnad frän motsvarande bestämmelse i sjöpanträttskonventionen, inte
förbehåll för skeppsbyggnadskonventionens egna regler i ämnet. Därför menar kommittén,
att en sådan tolkning inte är väl förenlig med konventionstexten i den delen.

Om
emellertid skeppsbyggnadskonventionens reglering av sakrätlsstatutet enligt
art, 6 skall tolkas bokstavligt, innebär den enligt kommittén en möjlighet
till konflikt mellan dessa regler och sjöpanträttskonventionens. Den senare
framträder nämligen med anspråk på generell tillämplighet utan att undantag kan
antas gälla för fartyg som ännu är registrerade som skeppsbyggen. Och de båda
konventionerna kan enligt kommittén knappast väntas få identisk anslutning. Ett
skeppsbygge som går provtur eller eljest är under förflyttning tUl sjöss kan
dä, exemplifierar kommittén, ehuru ännu registrerat som skeppsbygge, t, ex,
ge-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 196

nom
kollision ådra sig sjöpanträtt och kanske därtill retentionsrätt för
reparationskostnader vid främmande varv. Kommittén fäster uppmärksamheten vid
att det för dessa rättsförhållanden tUlämpliga sakrätts-stalutet kan tänkas
leda till konflikt med en på registreringslandets lag grundad sakrätlslig
verkan av inskrivet hypotek. Kommittén hänvisar lill den rapport till den elfte
diplomatiska sjörättskonferensen som avgavs av ordföranden i det utskott vUket
beredde skeppsbyggnadskonventionen och påpekar, att man av denna att döma
lilcväl tänkt sig att art, 7 tillåter tillämpning av även annan lag än
registreringslandets. Att antaga att redigeringsfel fördupit genom att man
försummat att i art, 6 göra sådant förbehåll för skeppsbyggnadskonventionens
egna regler som art, 2 i sjöpanträttskonventionen innehåUer ligger då enligt
kommitténs mening nära tUl hands, HärtUl kommer, att det konventionsutkast som
låg till grund för det vid CMI-konferensen antagna förslaget till
sjöpanträttskonvention och som i sig införlivade även skepps byggnadsregler,
drog gränsen för sjöpanträttsreglernas tillämplighet pä byggen vid
sjösättningen. En sådan gränsdragning menar kommittén vara, i vart fall a
fortiori, påkallad vid en förnuftig samordning av de båda konventionerna.

Kommittén
går härefter in på vissa problem som uppstår vid tänkbar konflikt mellan
sjölagsförslaget i denna del och nordisk konkurslagstiftning. Dessa problem
vill jag emellertid behandla i ett annat lagstiftningssammanhang och jag
förbigår dem därför här.

2.7.6.3
Remissyttrandena

Svea
hovrätt finner kommittéförslagets regler ora lagval bilda ett tämligen
invecklat mönster. Enligt hovrätten är det utan tvivel fördelaktigast att så
långt det går tillämpa flagglagen generellt i sakrättsliga frågor rörande
fartyg, ehuru detta måste modifieras av konventionshänsyn. Det låter sig,
fortsätter hovrätten, inte sägas att viss lag skall gälla för sjöpanträtt av
visst slag och annan lag för rättighet av annat slag, eftersom det finns
gemensamma frågor i synnerhet säkerhetsobjektets omfattning som i regel
kräver enhetlig behandling. Kommittéförslaget medför rangordningssvårigheter
som kunde undvikas genom alt registerlandets lag tillämpas i matrieUrältsligt
avseende i den mån den ej är konventionsstridig. Hovrätten pekar särskilt på
frågan om lagval för retentionsrätt, en frågeställning som kommittén enligt
hovrättens mening förenklat genom uttalandet att knappast annan lag än lex rei
sitae kan ifrågakomma. Hovrätten menar att retentionsrätls prioritet i fartyg,
som är relinerat i annan rätlskrets, knappast blir aktuell i Sverige, eftersom
fartyget i sådana fall blir föremål för exekution utomlands. Hovrätten erinrar
därvid om att det kan bli fråga om utmätning av surrogat här i landet. En
omprövning av kommittéförslaget från "allsidigare utgångspunkter" är
enligt hovrätten påkallad i den delen.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 197

2.7.7
Inskrivning av certeparti

2.7.7.1
Nuvarande ordning

För
fartygs värde som föremål för kreditsäkerhet spelar dess sysselsättning en
väsentlig roll. Därför är ett certeparti, särskilt om det reglerar
långtidsbefraktning, betydelsefullt i detta sammanhang. Bl. a. kan det bidraga
till kreditsäkerheten genom att framdeles utfallande frakt kan pantförskrivas.
Certepartiet är emellertid inte sakrättsligt verksamt som sådant. Det viker
exempelvis för överlåtelse, i varje fall om köparen ej känner till dess
existens. Ej heller beaktas certepartiet vid exekutiv försäljning.

2.7.7.2
Kommittén

Fartygs
värde kan enligt kommittén beräknas på flera sätt och dessa betecknas i
litteraturen med olika termer. I panträttsligt hänseende står
realisationsvärdet av uppenbara skäl i förgranden och kommittén pekar på dess
naturliga samband med marknadsvärdet, om det senare antas utgöra vad en köpare
kan beräknas vilja betala för fartyget vid en given tidpunkt med hänsyn bl. a.
till möjligheterna alt utnyttja fartyget. Ett annat värde är byggnads- eller
anskaffningsvärdet, anmärker kommittén. Man talar också, enligt vad kommittén
tillägger, om avkastnings-dier bruksvärde, beräknat efter vad som kan förtjänas
med fartyget under givna betingelser, och detla återverkar uppenbarligen
väsentligt på realisations- och marknadsvärdena. För avkastningsvärdet är
sådana omständigheter som befraktningsförhåUandena och fraktmarknadens läge
utslagsgivande. Är fartyget inte bundet i viss verksamhet, kan det, erinrar
kommittén, sysselsättas i trampfart genom kortvariga växlande befraktningar
och utnyttjas lönsamt i tid av efterfrågan på de transporltjänster som
fartyget kan erbjuda. I sämre konjunkturer kan det i stället ge ringa förtjänst
och kanske rentav behöva tas ur drift. Om fartyget å andra sidan är bundet i
varaktig befraktning, genom tidscerteparti, är det enligt vad kommittén betonar
i princip tillförsäkrat jämn sysselsättning och frakt. När fraktmarknaden
särskilt efterfrågar sådant tonnage som fartyget representerar, kan ett sådant
certeparti verka dämpande på avkastningsvärdet genom att det ej erbjuder
marknadsmässig frakt, menar kommittén. Därav följer enligt kommittén, att
certepartiet omvänt kan ge fartyget gott avkastningsvärde, när efterfrågan på
sådana fartyg ej är stor. Kommittén finner det tydligt att
långtidscertepartier kan utnyttjas både i spekulationssyfte och för att
garantera en fortlöpande jämn förtjänst. Långtidsbefraktning har enligt
kommittén efter hand kommit att bli ett användbart medel för att finansiera
nyanskaffning av fartyg. Kommdttén tUlfogar, att en redare som driver flera
fartyg dessutom kan, genom att utnyttja både långtids- och korttidsbefraktning,
balansera dessa båda driftsformer mot varandra.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 198

Mot
denna bakgrund finner kommittén det vara naturligt att spörsmål väckts om att
certepartier bör kunna bevaras även när fartyg överlåts till ny ägare, vare
sig genom frivillig eller exekutiv försäljning. Under kommitténs
remissbehandling av den nya sjöpanträttskonventionen har enligt kommittén
önskemål framförts om möjlighet att erhålla inskrivning av certepartier i
detta syfte. Svenska bankföreningen, med vilken Svenska skeppshypotekskassan
instämt, har sålunda enligt kommittén framhållit, alt det med hänsyn till det
betydande värde cértepartierna representerar är en allvarlig svaghet i gällande
ordning att redarens rätt mot befraktaren enligt certepartiet inte kan
utnyttjas för pantförskrivning på betryggande sätt. Föreningen har vidare betonat,
all det är angeläget för det ekonomiska livet att rättsordningen möjliggör att
varje betydande förmögenhetsvärde kan effektivt utnyttjas för sådant ändamål,
när särskilda skäl inte talar emot att så sker.

Kommittén
erinrar om alt spörsmålet om registrering av certepartier uppmärksammats av CMI
i början av 1960-talet och att ett konventionsutkast av innebörd att
registrerade certepatrier skulle sakrättsligt skyddas bl. a. vid såväl
frivillig som exekutiv försäljning utarbetats. Det visade sig emellertid
omöjligt att inom CMI vinna tillräckligt intresse för ett förslag i ämnet och
tanken fick uppges. Därefter har, anför kommittén, pä det internationella
området härvidlag endast åstadkommils den i det föregående berörda
undantagsbestämmelse frän den nya sjöpanträttskonventionens regler om exekutiv
försäljning som skall möjliggöra att nationell lagstiftning tillåter certeparti
att överle\a exekutiv försäljning. Denna tUlkom på amerikanskt initiativ. Av
våra nordiska grannländer tillåter f. n. både Danmark och Norge registrering
av certeparti såsom rättighet, upplyser kommittén, som tUlfogar, att denna
möjlighet ej lär ha utnyttjats i nämnvärd mån i Danmark och alt på norsk sida i
stället föreslagits att skeppslego- och befrakt-ningsavtal skall undantas från
rättigheter som kan registreras.

En
svensk legislativ lösning av detta problem skulle enligt kommitténs uppfattning
i stort sett kunna ges innebörd, att befraktaren ålades att i stället för den
ursprungliga medkontrahenlen få någon annan eventuellt inom ramen för en
genom avtalet bestämd krets av redare som han skäligen kunde ta för god, att
tredje man genom registrering eller inskrivning av certeparti förutsätts känna
till certepartiets existens med verkan att han måste acceptera dess bestånd
vid frivUlig försäljning samt att registrerat eller inskrivet certeparti
skulle förbehållas vid exekutdv försäljning åtminstone i den mån detta inte
lände inteckningsborgenär till förfång. Kommittén menar emellertid, att en
sådan ordning skulle medföra så betydande avsteg från allmänna svenska rättsgrundsatser
att den kan godtas endast om tungt vägande skäl föreligger.

Eftersom
förevarande problem uppenbarligen har internationell räck-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 199

vidd,
skulle en svensk reglering därav bli av endast begränsat värde, påpekar
kommittén. En internationell lösning bedömer kommittén som tillsvidare
ouppnåelig. Utöver fall då frivillig överlåtelse av fartyg under certeparti
lyder svensk lag och då exekutiv försäljning äger rum i Sverige skulle alltså
certeparti, även efter registrering eUer inskrivning här i landet, inte med
säkerhet kunna beräknas åtnjuta avsett sakrättsskydd, framhåller kommittén.
Med hänsyn därtill och då man på norsk sida föreslagit att den nu gällande
registreringsrätten skall bortfaUa, har kommittén inle ansett sig böra lägga
fram förslag om registrering eller inskrivning av certepartier.

2.7.7,3
Remissyttrandena

Sveriges
advokatsamfund. Sjörättsföreningen i Göteborg och Sjöbefraktarrådet instämmer
med kommittén i att en ordning för inskrdv-ning av certepartier ej bör införas.

Advokatsamfundet
finner, alt en sådan endast med svårighet skulle låta sig inpassas i svensk
rätt och att en isolerad svensk lösning i stället för en internationell sådan
inte skulle bli användbar för kreditgivaren. Samfundet förmodar nämligen, att
en tidsbefraktare vid redarens obestånd skulle undvika alt dirigera fartyget
till svensk hamn om han där riskerade bli bunden lUl en ny och för honom okänd
redare. Samfundet framhåller också, att en utländsk befraktare utan tUlgångar
i Sverige inte skulle effektivt kunna förpliktas betala frakt tUl den nye redaren.

Sjörältsföreningen
fäster avgörande vikt vid att en enbart svensk och ej internationell lösning
skulle bli av ringa praktiskt värde. Föreningen menar att denna slutsats i
synnerhet är berättigad som sällan mer än ena parten i certepartiet är svensk
och vedertagna certeparliformulär innehåller utländsk skiljedomsklausul.

Sjöbefraktarrådet
påpekar, alt rätt till inskrivning av certeparti skulle medföra motsvarande
begränsning av behöriga befraktarinlressen, återverka negativt på befraktarens
rätt att välja avlalspartner och säga upp ingångna avtal och att befraklarna i
så fall troligen ej skulle frestas att träffa avtal av ifrågasatt typ.

Svea
hovrätt betonar, alt certepartiets betydelse ökar om det kan erbjudas en
kreditgivare som säkerhet, eftersom det för denne är väsentligt alt fartyget
ger jämn inkomst men oskadligt om fartyget blir ulan del av marknadens eventuella
fraklstegringar. Hovrätten förordrar alt inskrivning av certepartier tillåls.
Enligt hovrätten kan certepartiet beredas skydd vid ullandsexekution genom att
exekulionssökanden löses ut och genom att flagglagen d regel tillämpas i fråga
om inskrivna rättigheter. Skydd mot frivillig försäljning till utlandet kan
åstadkommas genom en utsträckning av reglerna om tillstånd tUl avregistrering,
påpekar hovrätten. Hovrätten upplyser, alt inskrivning av certepartier

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 200

förekommer
utomlands, i Frankrike t. o. m. obligatoriskt i vissa fall.

Svenska bankföreningen
erinrar om att sjöpantsrättskonventionen överlämnar åt nationell lagstiftning
att avgöra huruvida certepartier och andra nyttjanderättsavtal skall kunna
överleva exekutiv försäljning eller ej. I samband med införlivandet av
konventionen med den svenska lagstiftningen bör enligt bankföreningens
uppfattning undersökas möjlighetema att tUlskapa regler om sakrättsUgt skydd
av certeparti vid försäljning av fartyg. Enligt föreningen torde detta bl. a.
förutsätta dels regler, som möjliggör inskrivning hos myndighet av certepartier,
dels regler, enligt vilka befraktare under certeparti har att i regel stå fast
vid certepartiet, även om fartyget byter ägare. Föreningen framhåller, att det
vid kreditgivning mot säkerhet av inteckning i fartyg är av väsentligt
intresse för kreditgivaren att om möjligt erhålla säkerhet även i låntagarens
fordran på frakt under det tidscerteparti, som må vara tecknat för fartyget.
Det är också praxis inom bankerna, upplyser föreningen, att säsom säkerhet för
fartygslån kräva inte bara inteckning i fartyget utan även att, så snart
certeparti finnes tecknat för fartyget, kreditgivaren om möjligt bereds
säkerhet även i certepartiet. Föreningen antar, att pantsältning av rätten
till fraktbeloppen under certeparti principiellt är giltig, så länge
certepartiet består. Men avsaknaden av sakrättsligt skydd för ett certeparti
vid exekutiv eller friviUig försäljning av fartyget innebär, att en
pantförskrivning av redarens rätt till framdeles förfallande fraktbelopp enligt
ett tidscerteparti ej erbjuder någon tillfredsställande säkerhet. Den i och
för sig gUtiga pantsättningen av fordran på frakt förlorar sin ekonomiska
effekt, om fraktavtalet upphör att gälla vid överlåtelse av fartyget. Med
hänsyn till det betydande värde, som cértepartierna representerar, är det
enligt föreningens mening en allvarlig svaghet, att rederiets rätt gentemot
befraktaren enligt ett certeparti icke kan vinna betryggande användning såsom
pant. Det är angeläget för det ekonomiska livet att rättsordningen möjliggör,
att varje förmögenhetsvärde av någon betydenhet effektivt kan användas såsom
pant, där inte särskUda skäl undantagsvis talar mol att pantsältning alls
tillåts.

Föreningen
menar att kommittén lagt för stor vikt vid den allmänna lösöresprincipen att
"köp bryter lega". Föreningen erinrar om att kommittéförslaget,
särskilt reglerna om inskrivning av rätt till fartyg, har fastighetsrättslig
förebild. Därför syns det föreningen att det i detta sammanhang är långt mer
motiverat att hämta analogier från fastighetsrätten än frän reglerna om lös
egendom. För fastighetsrätten är det, framhåller föreningen, ingalunda
främmande att nyttjanderätt till egendomen består vid frivUlig överlåtelse
eller exekutiv försäljning. Ser man problemet ur denna synvinkel framsiår ett
sakrättsskydd för certepartier enligt föreningen inte såsom något väsentligt
avsteg från allmänna svenska rättsgrundsatser. Föreningen betonar, att den
utveckling som

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 201

ägt
rum inom kreditlivet under senare tid gör frånvaron av ett sådant skydd för
certepartier helt otidsenlig. Ett fartygs värde måste, fortsätter föreningen, i
största utsträckning bero på de frakter, som kan uppnäs med fartyget och dessa kan
i sin tur vara bestämda genom ett certeparti. Ett långtidscerteparti kan spela
en avgörande roll vid bedömningen av säkerhetens värde, framhåller föreningen.
Föreningen pekar på, att man i lagstiftning och praxis inom kreditlivets område
efter hand kommit att fästa allt mer avseende vid avkastningsförmåga och lönsamhet
hos det objekt eller den rörelse som utgör underlag för krediten. Vid
utformningen av 1966 års lag om vad som är fast egendom har man sålunda till
industrifastighet hänfört bl. a. hela den maskinella utrustningen även lösa
maskiner, erinrar föreningen. Detla har skett i uttalat syfte att ge
fastighetsinteckningen ökat värde som kreditinstrument genom att låta den
omfatta all den egendom som i det särskUda fallet formar den produktiva enheten
och betingar dess funktion och avkastningsförmåga. Av samma skäl har den nya
företagsinteckningen fått omfatta nya kategorier av tUlgångar. Även här har man
siktat på att såsom underlag för inteckningen nå så myckel som möjligt av det
som bestämmer företagets produktionskraft. Det skulle enligt föreningen innebära
ett naturligt fullföljande av denna utveckling, om man vid en revision av SjöL
tillskapade regler som möjliggjorde att inteckningar i fartyg som säkerhet för
fartygslån kunde kompletteras med säkerhet i certeparti för fartyget.

Att frågan om sakrättsligt
skydd för certepartier tillsvidare inte står på programmet för intemationellt
sjörättsligt arbete anser föreningen ej utgöra något belägg för att denna fråga
förlorat all aktualitet på det internationella planet. I den mån
sjöpanträttskonventionens medgivande alt i nationell lag bereda certepartier
sakrältsskydd utnyttjas i andra länder, kan det enligt föreningen vid exekutiv
försäljning av fartyget i ett sådant land länkas bli ett villkor för
certepartiets bestånd alt det har sakrättsskydd enligt svensk rätt. Föreningen
hänvisar tiU att lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tUlträde till 1948
års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg vid
exekutiv försäljning i Sverige av utländskt luftfartyg skyddar certeparti
under förutsättning att det är skyddat enligt registerlandets lag.

2.8
Statsansvar för vissa rättsförluster m. m.

2.8.1
Nuvarande ordning

15
kap, SjöL innehåller dels ett allmänt undanlag från sjölagreglerna för
atomskada (344 §), dels en bestämmelse om frihet för ombordanställda att ulan
hinder av exekutiva åtgärder avresa med segdklart fartyg medförande egendom
för tjänstens behov (345 §), dels bestämmdser om hemtransport med svenska
fartyg av sjöfolk m, m. (346 §).

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 202

2.8.2
Kommittén

I
15 kap. för kommittéförslaget till en början in två nya paragrafer
innehållande bestämmelser som utmönstrats ur 10 resp. 11 kap. på grund av
omredigeringen av dessa kapitel. I en ny 347 § tar kommittén sålunda upp de
bestämmelser om preskription av sjörältsliga fordringsanspråk som återfinns i
gällande 284 § och i 348 § har tagits upp bestämmelser som definierar den s. k.
Poincaréfrancen, en värdeenhet som numera fält vidsträckt intemationell
användning vid beräkning av transporlrättsliga ansvarsbegränsningsbelopp.
Bestämmelserna i 348 § svarar mol gällande 255 § 2 mom. första stycket, som
rör redarens begränsade ansvarighet. De bör emellertid enligt kommittén ha
generell giltighet, eftersom de redan till följd av förslaget till ny fartygs-
och skeppsbyggnadsinteckning (261 §) måste hänföra sig till mer än en
bestämmelse i SjöL, nämligen förutom de som avser redares s. k.
globalbegränsningsbelopp (235 §) också de som avser intecknings-belopp (261 §).
Kommande revision av regler om befordran till sjöss av gods, passagerare och
resgods kan väntas medföra nya sådana bestämmelser i SjöL,

Den
viktigaste nyhet som kommittén föreslår i 15 kap, är de tUl den nya
registrerings- och inskrivningsordningen anknutna reglerna om statens ansvar
för rättsförluster på grund av skepps- och skeppsbyggnadsregislrens vitsord
och handläggningsfel i registrerings- och inskrivningsärenden. Bestämmelserna
har förebUd i 18: 47 och 19: 19 JB. Kommittén betonar, att alldeles samma skäl
visserligen ej kan åberopas här som beträffande fastighetsrätten och att det
kunde ifrågasättas att uppskjuta spörsmål om statens ansvar tiUs erfarenheter
vunnits av det nya inskrivningssyslemet. Vidare erinrar kommittén om förslaget
tUl skadeslåndsrätlslig lagstiftning, som innefattar även statens ansvar för
skada som uppkommer i offentlig verksamhet. Kommittén har emellertid funnit
övervägande skäl tala för att följa förebUden i JB och att alltså komplettera
den nya realregistreringen med bestämmelser om ersättningsskyldighet för det
allmänna.

Den
egendom varom här är fråga ligger enligt kommittén värdemässigt ofta avsevärt
högre än vad som torde vara vanligt på fastighetsmarknaden men antalet enheter
att räkna med är å andra sidan inte särskilt stort. På sin höjd bortåt 500
fartyg och skeppsbyggen torde förtjäna beaktande vid jämförelsen. Det bör,
menar kommittén, i sammanhanget uppmärksammas, att det norska sjölagsförslaget
tar upp vissa regler om statligt ersättningsansvar för registreringsfel, vilka
ansluter tiU motsvarande regler i § 35 av tinglysingsloven (den 7 juni 1935 nr
2).

De
ersättningsfall som kommittéförslaget reglerar är av två slag. Det första är en
konsekvens av att godtrosförvärv på grund av inskrivning

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 203

kan
leda till rättsförlust för rätt ägare. Skada som denne lider, emedan annans
förvärv av hans fartyg eller förvärv av panträtt på grund av inteckning däri
kan göras gällande mot honom, skall enligt kommittéförslaget gottgöras av
staten. Ersättningen skall dock kunna jämkas efter skälighet eller helt falla
bort, om medvållande kan läggas den skadelidande till last. Som exempel pä
medvållande anger kommittéförslaget att han utan skälig anledning underlåtit
att vidta åtgärd för att bevara sin rätt, t, ex, alt föra talan mot ett beslut
varom han fått kännedom i tid. Liksom den faslighelsrättsliga förebilden skall
enligt kommittén jämkningsregeln tolkas mot bakgrund av allmänna
skadeslåndsrältsliga grundsatser om jämkning av ersättning på grund av
medvållande.

Det
andra ersättningsfall som kommitténs förslag reglerar avser förlust, som
orsakas genom fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i
inskrivningsärende eller utfärdande av bevis på grund av skepps- eller
skeppsbyggnadsregistrets innehåll, t. ex. pantbrev. Även här skall den
nyssnämnda jämkningsregeln gälla, tillfogar kommittén.

Till
registrerings- och inskrivningsärenden hör enligt vad kommittén erinrar, också
ärende angående rättelse av införing. Skulle beslut i rättelseärende orsaka
förlust för ägare eller panträltshavare utan att orsaken kan hänföras lill
ersältningsgrundande fel eller försummelse i inskrivningsärende, föreslår
kommittén att förlusten skaU gottgöras enligt en speciell regel som ger rätt
tUl samma ersättning som för handläggningsfel. Ersättning skall dock enligt
kommittén inle komma i fråga, om den skadelidande med hänsyn tUl felels
beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse alt fel förekommit.

Liksom
enligt JB skall staten enligt kommittéförslaget inträda i den rätt till
skadestånd av iredje man som skadelidande kan ha. Ersättning på grund av
domstols dom skall ej utbetalas förrän domen vunnit laga kraft.

Medan
18: 5 JB förutsätter, alt Kungl, Maj:t i del enskilda ersättningsärendet utser
den myndighet som skall svara för staten, lägger kommittéförslaget denna
uppgift på sjöfartsverket, dock med rättighet för Kungl, Maj:t att för särskUt
faU bestämma om avvikelse, ifall det skulle vara motiverat. Kommittén har
utgått från att sjöfartsverket kan förutsättas vara den myndighet som normalt
bör företräda staten i sjörättsliga ersällningsmål av detta slag,

I
övrigt innehåller kommittéförslaget regler om skyldighet för skadelidande som
vill föra talan mot staten, om han tappar talan mot tredje man, att stämma in
staten i det målet eller åtminstone underrätta sjöfartsverket om rättegången
så alt staten kan intervenera i denna; jfr 14: 5 rättegångsbalken. Domstol där
rättegången är anhängig åläggs enligt kommittéförslaget att vaka över
bestämmelsernas efterlevnad genom att förelägga den berörda parten viss tid
att fullgöra sin skyldighet vid äventyr att han förlorar sin rätt att föra
talan mot staten. Även i

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 204

dessa
delar ansluter kommitténs förslag nära till den fastighetsrätlsliga förebuden.

2.8.3
Remissyttrandena

Fiskeristyrdsen
tillstyrker förslaget om statiigt skadeståndsansvar för handläggningsfel eller
förlust pä grund av godtrosförvärv. Sveriges fiskares riksförbund ställer sig
också positivt men tiUägger att inskrivningsmyndighetens kontrollverksamhet
inte får bli så omfattande att det leder till praktiska olägenheter.

Svettska bankföreningen
och Svenska skeppshypotekskassan fäster stor vikt vid att staten svarar för
inskrivningsmyndighetens handläggningsfel och för rättsförlust på grund av
förlitan på pantbrev eller annat bevis om registrens innehåll.
Skeppshypotekskassan betonar, att ett sådant ansvar är omistligt för förslagets
funktionsduglighet.

Endast sföfartsverket ger
uttryck för tveksamhet. Verket anser att den noggranna reglering av
registrering och inskrivning som förslaget innebär torde vara tillräcklig
garanti mot rättsförlust. Dessutom kan ersättningssituationen delvis föranledas
av att "själva transaktionen ej är formbunden och svårbedömd till sina verkningar",
tillägger verket. Frågan bör enligt verket lösas i ett större sammanhang,

3
Föredraganden

3.1
1967 års internationella sjörättskonventioner

5,7.7 Allmänt

Sjöfarten
är en av vårt lands viktigaste näringar och Sverige spelar, jämte de övriga
nordiska länderna, en förhållandevis betydande roll i den internationella
sjöfarten. Den svenska varvsindustrin är en av de främsta i världen. Både
sjöfarts- och varvsnäringarna är utpräglat internationella till sin inriktning
och för sin existens beroende av internationell samverkan, inle minst på det
privaträtlsUga området. Del är därför naturligt att Sverige, i samverkan med de
övriga nordiska länderna, tagit mycket aktiv del i det internationella arbete
på sjörättens område som resulterat i 1967 års sjöpanträtls- och skeppsbyggnadskonventioner.
Sverige har också undertecknat båda dessa konventioner. Det ligger i linje med
svensk och nordisk rättstradition på detta fält att såvitt möjUgt också genom
ratifikation eller anslutning främja sådan meUanfolklig rättsgemenskap.

3.1.2
Sjöpanträttskonventionen

Med
hänsyn till sjöfartens uttalade behov av bl. a. den internationella
kapitalmarknaden och dess exponering för exekution och andra rättsliga
ingripanden över hela världen är internationell likformighet av pant-rättsliga
huvuddrag inom sjörätten uppenbarUgen av stor praktisk bety-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 205

delse.
Den nya sjöpanträttskonventionen har undertecknats av Belgien, Danmark,
Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Indien, Iran, Israel, Italien,
Jugoslavien, Liberia, Monaco, Norge, Polen, Portugal, Republiken Kina
(Taiwan), Schweiz, Storbritannien, Sverige, Ura-guay, Vatikanstaten och Zaire.
Den har ännu ej tillträtts av någon stat.

Jag
delar uppfattningen uttalad av kommittén och godtagen under remissbehandlingen
att den nya sjöpanträttskonventionen på ett i stort sett tiUfredsställande
sätt löser de problem som är förenade med att åstadkomma en sådan rättslikhet.
Konventionen innefattar också i flera avseenden viktiga framsteg i förhåUande
tUl 1926 års sjöpanträttskonvention, som Sverige och de övriga nordiska
länderna förat erkänt men numera frånträtt av skäl, som visserligen saknar
betydelse i detta sammanhang. Endast i några detaljer kan den nya konventionen
ge anledning tUl visst missnöje på svensk sida. Jag återkommer till dem vid
berörda lagförslag. Men detta bör enligt mm mening inte hindra oss från att
tUlträda konventionen. Jag förordar därför, att Sverige ratificerar 1967 års
sjöpanträttskonvention och att det sker gemensamt med Danmark, Finland och
Norge som kan väntas också tUlträda densamma. Föreliggande lagförslag utgår
från att så sker. Detta innebär också i överensstämmelse med kommittéförslaget,
att konventionen införlivas med svensk lag genom inarbetning.

Sjöpanträttskonventionen
reglerar noga prioriteringen av sjöpanträtt. Regleringen är inte förenlig med
de bestämmelser om fördelning av redares ansvarighetsbelopp som upptogs i SjöL
(jfr 256 §) genom 1964 års sjölagsändringar i anledning av Sveriges tillträde
till 1957 års internationella konvention om begränsning av redares ansvarighet
(jfr prop. 1964: 35 bl. a. s. 82). Jag förordar därför att ratifikationen av
sjöpanträttskonventionen sker med förbehåll (jfr art. 14: 2) för vår rätt att
tillämpa 1957 års nämnda konvention. Jag återkommer till problemet i anslutning
till förslaget i den dd som berörs därav (jfr under 4,7).

3.1.3
Skeppsbyggnadskonventionen

Den
svenska varvsindustrins produktion går till åtminstone tre fjärdedelar till
utländska beställare och varven har kanske än större behov än redarna av att
kunna utnyttja den internationella kapitalmarknaden. Det är av vital betydelse
för varven att kunna dra fördel av ett intemationellt erkänt system för skydd
av den rätt som tUlkommer skepps-byggnadsavtalens parter och deras
kreditgivare. Svensk rätt befinner sig i dessa avseenden ännu på ett föråldrat
och anmärkningsvärt primitivt stadium. Skeppsbyggnadskonventionen utgör den
första internationeUt antagna lösningen på dessa problem. Den kan sägas utmärka
sig bl. a. för egenheten att utsträcka sjörättsligt färgade grundsatser tUl
skepps-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 206

byggen
redan innan dessa kommit i sjön. Och det ger upphov till vissa komplikationer,
för vår del närmast i form av tänkbar konflikt mellan på den ena sidan
beställares och kreditgivares rätt och på den andra sidan det s. k.
löneprivUegium som svensk lag tUlförsäkrar varvets anställda i händelse av
varvets konkurs. Detta är emellertid ett problem som egentligen saknar praktisk
betydelse med hänsyn tUl den numera gällande statliga lönegarantin i konkurs.
Det är därför berättigat att lägga avgörande vikt vid de fördelar som ett
intemationellt erkänt eller åtminstone känt privaträttsligt system på detta
fält kan erbjuda.

I detta sammanhang är det
viktigt att, som kommittén gjort, fästa särskilt avseende vid att ett till sina
huvuddrag internationellt känt hypotek kan stiftas i skeppsbygge som är
förlagt till Sverige. Men det är också viktigt att ett skydd för varvs och
beställares rätt till byggen kan erbjudas i form av inskrivning på
internationellt kända villkor, Skeppsbyggnadskonventionen har undertecknats av
Argentina, Belgien, Danmark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland,
Indien, Iran, Israel, Italien, Jugoslavien, Libanon, Liberia, Marocko, Monaco,
Norge, Polen, Portugal, Republiken Kina (Taiwan), Sverige, Uruguay och Vatikanstaten,
Jugoslavien har ratificerat konventionen. Lagförslag på grundval av
konventionen har redan antagits i Norge, som sedan länge är en av den svenska
varvsindustrins största kunder. Ett motsvarande lagförslag väntas i dagarna bli
antaget i Danmark och Finland torde senare komma all införa lagregler på
grundval av konventionen. Jag föreslår därför, alt Sverige, såsom ocksä
förordats av flertalet remissinstanser, ratificerar skeppsbyggnadskonventionen
och att det sker gemensamt med de övriga nordiska länder som kommer att la
samma steg. Förevarande lagförslag är utarbetade med den utgångspunkten. Som
kommittén föreslagit innebär de, att konventionen införlivas med svensk lag
genom inarbetning,

3.1.4
Gemensamma exekutionsrättsliga synpunkter

Som
kommittén föreslagit och advokatsamfundet framhållit i sitt remissyttrande bör
de exekutionsrättsliga regler som ansluter till sjörätten i största möjliga
utsträckning formas efter redan kända luft rättsliga och fastighetsrättsUga
förebUder. Jag återkommer till detta, när jag tar upp fråga om den lagstiftning
rörande fartygsexekution som förevarande lagförslag ger anledning till.

3.2
Allmänt om sjölagsförslaget

Nuvarande
bestämmelser om fartygsregistrering och fartygsinteckning finns i särskUda
författningar. I 2 § SjöL är dock upptagna vissa grundläggande regler om
fartygsregistrering. I övrigt tar SjöL upp i 1 kap. bestämmelser om fartyg, i 2
kap. bestämmelser om redares ansvarighet

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 207

och
om partrederi, i 10 kap. bestämmelser om redareansvarets begränsning, i 11
kap. bestämmelser om sjöpanträtt i fartyg och last samt om preskription av
sjöfordran, i 14 kap. bestämmelser om sjörättsforum och dispaschprocess och i
15 kap. särskilda bestämmelser.

Kommittéförslaget bevarar
1 kap. väsentiigen oförändrat i sak men kompletterar det med bestämmelser om
tUlbehör, nationalitetscertifikat m. m. och rubricerar det "Allmänna
bestämmelser". I 2 kap. tas upp bestämmelser om fartygsregistrering och i
3 kap. bestämmelser om partrederi. Bestämmelserna om redares ansvarighet förs
samman med bestämmelser om begränsning av sådan ansvarighet i 10 kap. och
kapitlets rubrik jämkas därefter. I 11 kap. samlas bestämmelser om sjöpanträtt
och fartygshypotek, varvid bestämmelserna om preskription av sjöfordran förs
över till 15 kap. Där tas också upp bestämmdser om s. k. Poincaréfrancs, som f.
n. finns i 10 kap. saml bestämmelser om statsansvar för vissa rättsförluster
m, m. i anslutning till förslaget om registrering av och inskrivning av rätt
till fartyg m, m.

Under remissbehandlingen
har det mottagits positivt att på sjöpanträtts- och
skeppsbyggnadskonventionerna grundade bestämmelser om registrering av och
inskrivning av rätt till fartyg införs i SjöL så som kommittén föreslagit. Det
har ansetts leda till överskådlighet. Det har ifrågasatts, om den föreslagna
rubriken tUl 1 kap. är motiverad med hänsyn till kapitlets innehåll. I fråga om
2 kap. har det också diskuterats huruvida kapitlet bör innehålla så detaljerade
bestämmelser om registrerings- och inskrivningsförfarandet som kommittén
föreslagit. Kapitlets terminologi har väckt viss tvekan.

Jag har funnit att
sjölagstiflningen kommer att vinna i klarhet och tillgänglighet genom att
bestämmelser om registrering, inskrivning och sjöpanträtt på grundval av
sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventionerna tas upp i SjöL och inte
splittras på flera olika författningar. Det är dessutom motiverat av det
inbördes sambandet mellan dessa regler, ett samband som blir än större genom
den vidgade privaträttsliga karaktären hos de nya registrerings- och
inskrivningsbestämmelserna.

Jag godtar i princip att 1
kap. ges det innehåll kommittén föreslagit. För att inte belasta kapitiet med
fler disparata bestämmelser än nödvändigt förordar jag emellertid, att regler
om nationalitetscertifikat och om att svenskt fartyg skall ha företrädare här i
landet tas upp i tUl-lämpningsföreskrifter. Även om kapitlet sträcker sin
verkan tUl andra delar av SjöL, har jag viss förståelse för invändningen
rörande rubriken och förordar, att gällande rubrik "Om fartyg"
behålls oförändrad. Dessutom bör kapitlet delas in genom underrubriker som i
tur och ordning anger ämnena fartygs nationalitet, fartygsregister samt
fartygs tillbehör, identifiering och skick.

Jag
har funnit att kommittéförslaget till 2 kap. bör överarbetas redaktionellt
inte bara i belysning av remisskritiken utan också med hänsyn

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 208

tUl
det förslag till tillämpningsföreskrifter som den inledningsvis nämnda
särskilda arbetsgrappen har utarbetat. Kapitlet kan lämpligen ges rubriken
"Om skeppsregistrering" och delas in i fem avsnitt, rubricerade
"Registrering", "Inskrivning", "Avregistrering",
"Verkan av registrering och inskrivning" samt "Registrerings-
och inskrivnmgsförfarandet".

Bestämmelserna
om registreringsplikt och registreringsrätt samt inskrivningsplikt och
inskrivningsrätt bör disponeras om i förhållande tUl kommittéförslaget för att
sådana tolkningssvårigheter som remissbehandlingen röjt skall imdvikas i
görligaste mån.

Under
rubrikema "Registrering", "Inskrivning" och
"Avregistrering" bör väsentUgen tas upp samma bestämmelser som
kommittéförslaget innehåller jämte regler om reservation av skeppsnamn.
Bestämmelserna om verkan av registrering och inskrivning bör kompletteras i
vissa avseenden. Vad förfarandet beträffar har jag anslutit mig till uppfattningen
att en del av de regler kommittén föreslagit kan föras över tUl
tillämpningsföreskrifter. Det gäller främst regler om de uppgifter som från
offentligrättslig synpunkt behöver antecknas i registren om varje skepp och
skeppsbygge och om nationalitetscertifikat.

Enligt min mening hade en
betydligt grandligare redaktionell modernisering av partrederireglerna i
förslagets 3 kap. än den kommittén föreslagit varit motiverad. Men jag anser
mig böra undvika att bryta den överensstämmelse mellan de nordiska förslagen
som uppnåtts av kommittéerna, så mycket mer som större ingrepp inte gjorts i
motsvarande norska text och ej heller är att vänta i den danska. I detta läge
bör på sin höjd företas en begränsad redaktionell bearbetning av det svenska
kommittéförslaget.

Jag
ansluter mig till kommittéförslaget att i 10 kap. sammanföra bestämmelser om
redares ansvarighet med bestämmelser om redaran-svarets begränsning. Kapitlet
bör därefter rubriceras "Om redares ansvarighet" och måste för att
ge plats åt ett utvidgat 11 kap. förskjutas till att omfatta 233243 §§ i
stället för de nuvarande 254263 §§. Bestämmelserna om den s. k.
Poincaréfrancen kan lämpligen flyttas till 15 kap.

Jag
ansluter mig också till kommittéförslaget att ta upp bestämmelser om
sjöpanträtt i fartyg och last samt om inteckning i 11 kap. En viss redaktionell
bearbetning av kommittéförslaget bör dock företas. Den kctn koncentreras tUl
kapitiets andra avdelning. TUl en början bör där rubriken till denna avdelning
ändras till "Skeppshypotek". Det antyder bättre innehållet än
"Inskrivning av panträtt i fartyg", en formulering som inte stämmer
så väl med den nya panträttskonstruklionen. Även kapitdrabriken får då ändras i
överensstämmelse härmed. Avdelningen om skeppshypotek bör delas in i följande
avsnitt, nämligen ett om upplåtelse av panträtt på grund av inteckning, ett om
panträttens innebörd, ett om panträtlsupplåtdse i vissa fall, ett om
ägarhypotekets innebörd,

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 209

ett
om intecknings företräde, ett med vissa bestämmelser om intecknings och
pantbrevs giltighet, ett om främmande hypotek m. m. och ett om
inleckningsförfarandet. Såsom kommittén föreslagit bör bestämmelserna om
preskription av vissa sjöfordringar föras över till 15 kap.

Jag
vill tUlägga, att avdelningen om sjöpanträtt torde bli i allt väsentligt
överensstämmande med motsvarande regdkomplex i de övriga nordiska länderna.

I
den fortsatta framställningen kommer jag att tämligen nära ansluta till
kapitlets indelning såsom jag nyss angav den.

I 15
kap., som innehåller särskUda bestämmelser utan inbördes systematiskt
sammanhang, anser jag det påkallat att införa vissa underrubriker, nämligen
"Atomskada", "Vissa bestämmelser om sjömän m. m.",
"Preskription av vissa sjöfordringar", "Poincaréfranc" och
"Statsansvar för vissa rättsförluster m. m."

3.3.
Om fartyg

3.3.1
Fartygs nationalitet

Fartygs
nationalitet är av grandläggande rättslig betydelse. Ett fartyg har i främmande
land och på det fria havet den rättsställning som folkrätten och
internationella fördrag tUlförsäkrar hemlandets fartyg. Väsentiig maktutövning
i fråga om fartyg är i betydande mån förbehållen hemlandets myndigheter, låt
vara med en del viktiga inskränkningar, framför allt i främmande hamn.
Säkerheten på svenska fartyg är sålunda underkastad svensk offentlig tillsyn
även utomlands och brott som förövas ombord hör i princip under svensk
domsrätt. Också viktiga privaträtlsUga verkningar är knutna till
nationaliteten. Förhållandet mellan de ombordanställda och redaren är t. ex. i
regel underkastat hemlandets lag. Samma lag reglerar hypotek i fartyg och
stundom även spörsmål om uppkomst av legalpanträtt däri. Nationaliteten är
förenad med rätt att föra hemlandets flagg, i vissa fall också med skyldighet
att göra det.

Enligt
gällande rätt skall svenskt fartyg vara i svensk hand till minst två
tredjedelar. I princip räknar SjöL endast med svenska medborgare eller på visst
sätt kvalificerade svenska aktiebolag som ägare av sådant fartyg. Men i praxis
torde även andra rättssubjekt och ägarkombina-tioner godkännas. Huvudredare i
partrederi skall alltid vara svensk medborgare och bosatt här i riket, om
fartyget skall räknas som svenskt.

Kommittéförslaget
moderniserar nationalitetsvillkoren. Principen om minst två tredjedelars
svenskt delägarskap bevaras visserligen. Men den kompletteras med en
dispensregd, som är avsedd för de fall då fartygs drift står under avgörande
svenskt inflytande utan att nationalitetsvillkoren formellt är uppfyllda.
Kravet på ett avgörande svenskt inflytande över driften härleder kommittén från
den internationellt i allmänhet

14 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 210

om
också inte av alla länder accepterade grundsatsen att det skall finnas band
som verkligen förenar fartyget med dess hemland. Kretsen rättssubjekt som kan
äga svenskt fartyg utvidgas, så att, utöver fysiska personer och aktiebolag,
även stat och kommun samt ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag
och handelsbolag räknas dit. Det skall emellertid alltjämt ställas särskilda
krav på svenskt inflytande över ledningen hos de enskUda juridiska personerna.
Sålunda skall, i nära anslutning till vad som nu gäller, styrelsen till minst
två tredjedelar bestå av här domidUerade svenska medborgare eller, i fråga om
handelsbolag, varje obegränsat ansvarig bolagsman vara sådant rättssubjekt som
självt kan äga svenskt fartyg. Kravet pä styrelsens sammansättning ställs ej
upp för ömsesidiga försäkringsbolag, eftersom styrelseledamöterna i sådana
bolag ändå aUtid måste vara svenska medborgare som är bosatta här i landet. De
gäUande kraven att styrelseledamöter skall vara aktieägare och huvudredare här
bosatt svensk medborgare utgår ur nationalitetsvillkoren. TUl angivna regler
fogar kommittéförslaget en särskild regel för dödsbon efter svenska ägare
eller delägare, vilken dels under alla förhållanden tillförsäkrar boet
ställning som svensk ägare eller delägare under viss tid, dels sätter en gräns
för varaktigheten av denna rättsställning. I båda faUen skall dispens kunna
bevUjas.

Under
remissbehandlingen har fråga väckts om kravet på svenskt delägarskap bör stäUas
så högt som till tvä tredjedelar och en jämkning av nationalitetsvUlkoren i
syfte att motverka flaggflykt har förespråkats. Det har påtalats, alt en del
eljest i svensk rätt erkända rättssubjekt exempelvis s. k. ideella föreningar
inte tillåts äga fartyg med verkan att det räknas som svenskt. Att den
särskilda regeln om dödsbos svenska nationalitet blir tillämplig på dödsbon
som egentligen är svenska rättssubjekt har också kritiserats. Vissa synpunkter
har förts fram på tillämpningen av regeln om dispens från
nationalitetsvillkoren,

I
fråga om villkoren för fartygs svenska nationalitet gör sig delvis motstridiga
synpunkter gäUande. På den ena sidan finns det ett socdalt och
sjösäkerhetsmässigt betingat önskemål om svensk myndighetsutövning över fartyg
vars drift leds och betjänas av svenskar och svenska intressen eller vari
sådana intressen eljest är engagerade. Detta önskemål bärs delvis också upp av
folkrättsligt betingade förväntningar på Sverige som sjöfartsnation och
behovet att på bästa sätt skydda svensk egendom i internationella sammanhang.
Internationella fördrag, såsom 1958 års konvention om det fria havet (som
Sverige visserligen inte tillträtt) och 1960 års sjösäkerhelskonvention,
ställer krav i den riktningen. Även rent privaträtlsliga internationella
fördrag går i gmndläggande hänseenden ofta ut från förutsättningen alt fördragsslutande
stat utövar nationell jurisdiktion över inhemska fartyg.

Från
allmän synpunkt kan det svenska intresset av kontroll över fartyg med svensk
anknytning bära ganska långt, inte minst f. ö, med tanke

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 211

på
problemet med s. k. flykt till bekvämlighetsflagg. Delta sistnämnda problem kan
visserligen inte finna sin lösning enbart i nationellt uppställda, mer eller
mindre ändamålsenliga nationalitetsvillkor. Men alltför strängt bestämda sådana
villkor är naturligtvis ej ägnade att motverka flaggflykt. Inte heller är det
ett intresse för sjöfartsnäringen alt nationalitetsvUlkoren är stränga,
eftersom exempelvis frihet till samverkan över nationsgränser är önskvärd från
kommersiella synpunkter och sådana önskemål snarast kan väntas tUlta i
framliden, i takt med de ökade kapitaUnsatser den tekniska utvecklingen för med
sig och de på olika håll i världen tilltagande tendenserna till s, k,
flaggdiskriminering. Därtill kommer en rent civilrättslig aspekt som jag strax
skall beröra.

På
den andra sidan är det uppenbart, att nationeUa svenska anspråk på kontroll
över fartyg med anknytning till svenska intressen inte kan drivas hur långt som
helst utan att riskera att bli meningslösa genom att de inte kan upprätthållas
effektivt. Inte minst i fall av internationella konflUster av olika slag
behöver vi kunna hävda realistiskt grundade krav på att svenska fartyg inte
drivs i strid med svenska sjöfartspolitiska eller försvarspolitiska intressen.
Det är bl. a. sådana synpunkter som har gett upphov till det folkrättsligt
välkända och av flertalet sjöfartsnationer också erkända kravet på ett verkligt
band mellan fartyg och dess hemland.

Det
är enligt min mening tydligt, att det i grunden är ofrånkomligt att knyta
nationalitetsviUkoren tiU äganderättsförhållandena.

Bland
sjöfartsnationerna är det vanligt att som nalionalitetsvillkor föreskrivs, att
äganderätten till fartyget skall vara helt i inhemsk hand. Samtidigt varierar
emellertid kraven på inslaget av inhemska intressen i bolag och andra juridiska
personer betydligt. NationalitetsvUlkor med krav på två tredjedelars
ägarövervikt i ohka former är ej heller ovanliga. Det förekommer också att
enkel ägarövervikt tas för god. Kraven på inhemsk äganderätt eller ägarövervikt
är ofta, säsom hos oss, kombinerade med vissa anspråk på driftsledningens och
bemanningens anknytning till det egna landet.

Att
skärpa det nuvarande kravet på två tredjedelars svensk ägarövervikt finner jag
inte förtjäna övervägande. Däremot kan det anföras skäl för alt bevara detta
krav väsentligen oförändrat, närmast kanske det att en sådan ordning kunde
sägas väl harmoniera med det folkrättsliga anspråket på verklig föreningslänk
mellan fartyg och flagg. Det finns emellertid också skäl för en sänkning av
kravet till exempelvis enkel svensk ägarövervikt. Varje krav som går väsentligt
därutöver ger nämligen utrymme för att fartyg blir förda under främmande flagg
eller blir statslösa, trots att de till övervägande del är svenskägda. Och
därigenom undandras de en i och för sig välmotiverad svensk myndighetskontroll
samtidigt som deras möjlighet till folkrättsligt skydd såsom svensk egendom
försvagas eller försvinner. Braket

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 212

av
bekvämlighetsflagg underlättas också i viss mån. Dessutom inträder den betänkliga
konsekvensen, att en del fartyg i övervägande svensk ägo berövas sådant svenskt
privaträttsligt skydd som förslaget i väsentliga avseenden knyter till
registrering och inskrivning, bl. a. sakrättsskydd för äganderättsförvärv. Ett
dispensinstrument anser jag vara ett principiellt otillräckligt medel mot
sådana svagheter.

Mot
en sänkning av kravet på svensk ägarövervikt kan åter invändas, att den skulle
medföra en försvagning av föreningsbandet mellan fartyg och flagg och kanske
behöva kompenseras med särskilda kvalifikationskrav pä de rättssubjekt som får
äga svenska fartyg. Försvagningen är emellertid övervägande teoretisk. Vilken
ägarövervikt man än väljer, kan nämligen utiändskt inflytande göra sig gällande
genom s. k. holding-bolag, kreditavtal och olika befraktningsförhållanden m. m.
Jag bortser här från möjligheten att genom lagstiftning av samma typ som lagen
(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller
gruva eller aktier i vissa bolag söka spärra vägen för utiändskt inflytande. Ty
en sådan skulle inte lämpa sig för användning i en av nödvändiga skäl så
internationellt inriktad och beroende näring som sjöfarten är. En
tvångsreglering skulle nämligen, i strid med en önskvärd utveckling mot
handelns frihet, lägga en besvärande hämsko på sjöfartsnäringens omsättning av
tonnage och f. ö. knappast ha utsikter att genomdrivas effektivt i fråga om
andra än redan svenskägda, här registrerade fartyg. Mot denna bakgrand måste
graden av svensk ägarövervikt tillmätas ganska underordnad betydelse som medel
mot utländskt inflytande. De kvaUfikationskrav som ställs på svenskt rättssubjekt,
vars äganderätt till fartyg medför att detta får svensk nationalitet, bör
principiellt kunna håUas skilda från det grundläggande nationalitetsvillkoret.

I
denna fråga kan det sägas att kommersiellt betingade önskemål om rörelsefrihet
bl. a. för samverkan över nationsgränser och för att kunna locka främmande
riskvilligt kapital socialt och sjösäkerhetsmässigt betingade krav på
kontroll över fartyg, i vUka svenska intressen är engagerade, samt svenska
rättssubjekts berättigade anspråk på del i den svenska rättsordningens skydd
samfällt talar för att kravet pä svensk ägarövervikt i svenskt fartyg inte
ställs högre än som är oundgängligen nödvändigt. Jag har därför för min del
stannat för att enkel sådan övervikt skall vara nog för att fartyget skall
erkännas som svenskt. Någon allvarlig försvagning av föreningsbandet mellan fartyget
och vårt land innefattar detta enligt min mening inte.

När
det gäller frågan vUka rättssubjekt som skall kunna ge fartyg svensk
nationalitet är det viktigt att hålla i minnet en del av de synpunkter som jag
nyss anfört. Varje uteslutning av svenska rättssubjekt medför sålunda, att
kanske helt svenskägda fartyg ställs utom både svensk civil rättsordning och
svensk myndighetskontroll i viktiga av-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 213

seenden,
Dispensinslrumentet är här, lika litet som i fråga om ägar-övervikten, något
principiellt godtagbart medel mot sådana konsekvenser. Det är sant, att en del
erkända svenska rättssubjekt både kan uppstå och upphöra tämligen omärkligt.
Det gäUer t. ex. ideella föreningar, som ju endast under vissa betingelser har
rättsförmåga. Men sådana och liknande problem bör kunna lösas på acceptabelt sätt
inom ramen för registrerings- och inskrivningsförfarandet. Svenska aktiebolag
och andra sammanslutningar kan visserligen stå under dominerande utländskt
inflytande, åtminstone rent kommersiellt sett. Men har de bildats inom ramen
för den svenska rättsordningen och med iakttagande av dess villkor i vissa
fall innebärande krav på registrering eller liknande är de svenska
rättssubjekt oberoende av att utiändskt intresse är engagerat.

De
nuvarande kvalifikationskraven på aktiebolag tar, med bortseende från
ägarinflytandet, sikte på bolagsledningen, i det att styrelsen skall bestå av
här i landet bosatta svenska medborgare, som f. ö. tiUika skaU vara aktieägare.
Detta torde ha motsvarande tUlämpning på andra juridiska personer i den mån de
i praxis likställts med aktiebolag i fråga om rätt att äga svenskt fartyg. Jag
finner inte skäl alt i sak föreslå ändring i fråga om dessa kvalifikationskrav.
Vår associationsrätt ställer i alhnänhet sådana krav, låt vara att de kan
efterges genom dispens såvitt gäller aktiebolag och ekonomiska förenmgar. Och
efter 1968 års lagstiftning om rätt för utlänning och utländskt företag att
sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag (1968: 557 och 558) kan
utiändska rättssubjekt ej utan särskilt tUlstånd bilda eller gå in i svenskt
handelsbolag. Det bör då inte vara nödvändigt att behålla särskilda kvalifikationskrav
bland nationalitetsvUlkoren. Ty krav på svenskt inflytande över ledningen i
bolag, som äger eller vUl förvärva svenskt fartyg, kan ställas i samband med
dispens- eller tiUståndsprövningen. Förslag har nyligen framlagts (SOU 1971:
15) som innebär att nationalitets-kravet på svenska aktiebolags
styrelseledamöter skall ersättas av krav på bosättning i Sverige. När ställning
tas till detta får det prövas om och i vad mån det bör återverka pä
nalionalitelsvillkoren för fartyg som ägs av aktiebolag.

Det
jag nu sagt gäller inte sådana sammanslutningar som stiftelser, ideella
föreningar m. fl. Dessa står visserligen i en del fall under offentlig tiUsyn
men är likväl ej underkastade lagregler om driftsledningens sammansättning. I
och för sig vore det konsekvent att då ställa särskilda kvalifikationskrav på
dem i detta sammanhang. Utan sådana krav kan frågan om de skall anses som
svenska rättssubjekt antas väsentiigen bero av att de bildats enligt svensk lag
och att driftsledningen utövas i Sverige eller åtminstone den huvudsakliga
verksamheten bedrivs här. Det kan visserligen ej uteslutas, att ledningens
sammansättning också tilläggs någon betydelse i de fall där den kan beräknas ha
be-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 214

tydande
inflytande över verksamheten. Mot att särskUda kvalifikationskrav ställs upp
här kan dock anföras, att komplicerande specialregler inte bör skapas utan
fullgoda motiv och att fartygsägandet här i landet knappast kan förmodas komma
att i sådan omfattning söka sig formen av stiftelser och ideella föreningar m.
m. att problemet behöver tillmätas praktisk betydelse. Därför har jag för min
del stannat för att ej föreslå särskilda sjörältsliga kvalifikationskrav för
att sådana sammanslutningars fartyg skall anses som svenska.

Liksom
kommittén finner jag, att bestämmelsen om att styrelseledamot i aktiebolag med
rätt att äga svenskt fartyg skall vara aktieägare bör slopas. Jag biträder
också meningen, att kraven på huvudredare i partrederi bör föras över tUl
partrederireglerna och ej utgöra formliga villkor för fartygets nationalitet.

Som
kommittén påpekat erbjuder frågan om dödsbos nationalitet speciella problem,
eftersom även dödsbo efler svensk ägare av fartyg eller fartygsandel kan ha
stark utiändsk anknytning, låt vara att problemställningen blir en annan när
varje svenskt rättssubjekt kan äga svenskt fartyg. I lufträtlen, där
motsvarande problem aktualiserades i samband med 1955 års lagstiftning om luftfartygs
registrering och därmed sammanhängande nationalitet, togs den ståndpunkten att
dödsbos nationalitet skulle få prövas med hänsyn tUl omständigheterna i varje
särskilt fall, bl, a, beskaffenheten av eventuell utländsk anknytning (prop,
1955: 13 s. 120 och 361), För min del går jag ut från att det skall mycket till
för att dödsbo efter svensk medborgare i sammanhang av detla slag förtjänar att
behandlas på annat sätt än den avlidne. Boet är ju i princip bestämt att
avvecklas. I lufträtlen är det visserligen fråga om registreringsrätt och inte
sådan registreringsplikt som kommittén här åsyftar.

Som
jag skall ange vid sjölagsförslagels 2 kap, innebär visserligen mitt förslag,
att dödsbo i princip ej åläggs inskrivningsplikt på grund av dödsfallet ulan måste
söka inskrivning först ora fartyget överlåts till annan. Därmed ändras
ytterligare de förutsättningar kommittéförslaget utgått från. Jag har bedömt
problemet så att särskUda regler för dödsbos behandling i
nationalitetshänseende kan undvaras. Dödsbo bör sålunda enligt min mening
principiellt behandlas på samma sätt som den avlidne. I den män särskUd
prövning kan visa sig påkallad av säregna omständigheter får det ske enligt
särskilda bestämmelser som jag ämnar föreslå inom ramen för registrerings- och
inskrivningr>förfa-randet.

Kommitténs
förslag om möjlighet tUl dispens från nationalitetsvUlkor, när ett fartygs
drift kan sägas stå under avgörande'svenskt inflytande trots att
nationalitetsvUlkoren formellt ej är uppfyllda, får naturligtvis mindre spelram,
när kraven på svensk ägarövervikt sänks och kretsen. rättssubjekt med rätt att
äga svenskt fartyg vidgas. Men likväl får det

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 215

antas,
att ett dispensinstrument av det slaget har en praktisk funktion att fylla. Jag
vill erinra om att det kan bli användbart då fartyg skall drivas i samverkan
mellan redare i flera länder och under sådan fördelning av intressena att
formella hinder annars skulle möta mot att driva fartyget under annat än
möjligen någon av bekvämlighetsflaggorna. Är då driftsledningen på ett
betryggande sätt knuten till Sverige och den svenska andelen i fartyget
proportionellt sett någorlunda stor, bör man kunna dispensera t. o. m. från
kravet på enkel svensk ägarövervikt. Och även andra fall kan tänkas då ett
dispensinstrament kan bli användbart efter en helhetsbedömning. Vid en sådan
bedömning kan f. ö. även belånings- och befraktningsförhållanden beaktas. Men
jag kan inte dela den under remissbehandhngen framförda meningen att dispens
bör kunna ges för att under svensk flagg föra främmande fartyg, som befraktas
av svensk redare på lång tid i skeppslegans form. Kommittén har påpekat, att
det skuUe rycka undan grandvalen för att betrakta ett till utlandet på
motsvarande sätt bortfraktat svenskt fartyg såsom oförändrat svenskt. Jag
ansluter mig tUl den synen på problemet. Att nationalitet och därmed
registrering skulle växla med befraktningsförhåUandena, om dessa än ges
varaktig karaktär, finner jag knappast teoretiskt godtagbart, ej heUer
praktiskt lämpligt.

Dispens
bör, som kommittén har anfört, kunna tidsbegränsas och förenas med viUkor.

Jag vill slutligen
sammanfatta innebörden av mitt förslag i denna del på följande sätt. För det
första jämkas kravet på kvaUficerad svensk ägarövervikt i svenska fartyg till
krav på enkel övervikt. För det andra blir alla svenska rättssubjekt
berättigade att äga svenska fartyg. För det tredje bestäms kvalifikationskraven
på ledningen av bolag och andra juridiska personer med rätt att äga svenska
fartyg av associationsrättens vanliga regler. För det fjärde skall de formella
nationalitetsvUlkoren kunna efterges genom dispens, när det låter sig göra utan
att det grundläggande kravet på avgörande svenskt inflytande över svenska
fartygs drift efterges,

3.3.2
Fartygsregister

Nuvarande
ordning för fartygsregistrering utmärker sig för att vara centraliserad men
delad i på den ena sidan offentligrättsligt betingad bokföring av en del av
vårt fartygsbestånd och på den andra sidan privaträttsligt betingad
inskrivning. Skeppsbyggnadsregistrering finns hos oss frånsett en viss rätt
till förtida registrering av fartyg under byggnad som färdigt fartyg endast
i form av en rätt till inskrivning hos domstol med begränsad rättsverkan till
förmån för beställare. De flesta handelsfartyg av viss minsta storlek skall
vara införda i fartygsregistret, som förs hos sjöfartsverket. Andra fartyg kan
frivUligt registreras där. Registrering hos sjöfartsverket är en föratsättning
för att inteck-

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 216

ning
skall kunna bevUjas i fartyg. Inteckning beviljas av inskrivningsdomare i
Stockholms domsaga genom införing i inteckningsboken för fartyg. Därvid prövar
inskrivningsdomaren självständigt om inteckningsmedgivandet lämnats av rätt
ägare.

Fartygsregistret
och inteckningsboken upptar åtskilliga andra fartyg än som är
registreringspliktiga tiU fartygsregistret, bl. a. ett stort antal fiskefartyg.
Dessa senare är emellertid underkastade registreringsplikt hos våra
distrikttullsanstaller. Denna decentraliserade fiskefartygsregistrering
sammanhänger i viss mån med internationella fördrag angående
fiskeriförhållanden, eftersom det däri åtminstone formeUt förutsätts att
fiskefartyg registrerats lokalt "för att de skall kunna identifieras till
sjöss", som det senast heter i 1967 års konvention om fiskets bedrivande i
Nordatianten (jfr art. 3 samt Bilaga II Regel I, texten mtagen i
prop. 1969; 146).

Kommittén
har, med utgångspunkt från att nuvarande ordning ej är ändamålsenlig,
föreslagit att hos sjöfartsverket inrättas en särskild inskrivningsavdelning
tiU vUken förläggs ett skeppsregister avsett för både offentligrättsligt
betingad registrering av svenska fartyg av viss minsta storlek en största
längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter och för
inskrivning av rätt till dessa fartyg. För inskrivning av rätt till fartyg som
avses bli av minst nu angivna storlek och som är under byggnad här i landet
eller skall byggas här, föreslås ett centralt skeppsbyggnadsregister, likaledes
anförtrott sjöfartsverkets inskrivningsavdelning. Och för svenska fartyg, som
ej skaU föras in i skeppsregistret, föreslås att Kungl. Maj:t bemyndigas låta
inrätta ett särskilt båtregister i den män det fordras för tillsynsändamål
eller eljest av allmänna hänsyn.

Vid
remissbehandlingen har förslaget överlag mottagits väl. Sammanslagningen av
fartygsregistret och inteckningsboken bedöms som en vinst men det betonas
starkt att sjöfartsverkets resurser för service i anslutning till dess nya
registrerings- och inskrivningsverksamhet måste dimensioneras väl. Om fartyg,
som ej blir registreringspliktiga till skeppsregistret, i stället skall
underkastas registreringsplikt till båtregister, har ifrågasatts huravida
beslutet att inrätta sådant register bör få fattas av Kungl. Maj:t.

Förslaget
har också föranlett vissa grundläggande terminologiska synpunkter. En rad
remissinstanser har sålunda förordat, att för klarhets och enkelhets skull
en termhiologi lagfästs som innebär att fartyg i vissa rättsliga sammanhang
delas in i skepp och båtar. Med skepp skulle då avses sådana fartyg som har den
storlek införing i skeppsregistret kräver och med båt fartyg som är mindre.
Redan termen skeppsregister har åter från annat håll föranlett invändningen
att den för tanken tUl segelskepp i gången tid och alltså är föråldrad.

När
den nuvarande ordningen infördes för omkring sjuttio år sedan,

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 217

utgjorde
den ett första och viktigt steg i riktning mot ett utvecklat system för
registrering av och inskrivning av rätt till fartyg. Den svarar emellertid inte
längre mot en modern tids krav. Jag delar uppfattningen att ett nytt centralt
register bör inrättas för att tillgodose behovet av en på offentiigrättslig
registrering grundad, fullt utvecklad inskrivning av rätt till svenska fartyg.
I anslutning tUl detta register bör finnas ett likaledes centralt register för
inskrivning enligt skeppsbyggnadskonventionen av rätt till fartyg under
byggnad här i landet och ett båtregister, i första hand avsett för sådana
mindre fartyg i yrkesmässig drift som ej skall införas i skeppsregistret.

Skepps-,
skeppsbyggnads- och båtregistren bör som kommittén föreslagit föras hos en och
samma myndighet. Registermyndighetens verksamhet skulle alltså komma att i
huvudsak omfatta dels de uppgifter i fråga om registrering av fartyg som f. n.
åvilar sjöfartsverket och di-strikttullanstalterna, dels den
inskrivningsverksamhet (fartygsinteckning) som i dag bedrivs av
inskrivningsdomare i Stockholms domsaga. Härtill kommer de nya uppgifter i
fråga om inskrivning av rätt till skeppsbyggen som jag skall behandla i det
följande. Denna centrala regislrerings-och inskrivningsmyndighet får alltså på
sjöfartens område funktioner som i allt väsentiigt motsvarar dem som genom
nyligen genomförda reformer fördelals på faslighelsregistermyndigheter och
fastighetsrättsliga inskrivningsmyndigheter, vilka organiserats inom
lantmäteri- resp, domstolsväsendets ram.

Den
sjörättsliga registermyndighetens straktur medför vissa problem när det gäller
dess organisation. Rent praktiska skäl kan anföras för att den knyts lill
sjöfartsverket, micd vilket myndigheten får ett visst tekniskt samband såvitt
gäller skeppsmätning och tillsynsverksamhet. Mot en sådan anknytning kan
emellertid invändas alt myndighetens funktion som inskrivningsmyndighet ger en
naturligare anknytning till domstolsväsendet, inom vilket kan tillgodoses de
rättssäkerhetskrav som måste ställas vid framför allt inskrivning av rätt lill
fartyg och fartyg under byggnad. Efler särskilt samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
har jag kommit lill att det inle är nödvändigt all fartygsregislreringen äger
rum inom sjöfartsverket för att den övriga verksamheten där skall kunna fungera
tillfredsställande. Det är också förenat med vissa svårigheter att organisera
registrering och inskrivning på lämpligt sätt inom sjöfartsverket.

Det
förhåUandet alt registermyndigheten måste inrymma både sjöfartstekniska
insikter och domstolskompetens kan i och för sig anföras till slöd för alt en
helt frislående myndighet inrättas för ändamålet. En sådan fristående ställning
har t. ex. det danska Skibsregistret sedan länge. På den andra sidan kan det
sägas, att de kvalifikationskrav som måste ställas på dem som skall handlägga
ärenden om inskrivning av rätt tUl fartyg bäst kan tillgodoses genom en
anknytning tUl domstolsväsendet.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 218

Ärenden
om farlygsinteckning handläggs redan f. n. av inskrivningsdomare i Stockholms
domsaga. Och det fastighetsrättsliga inskrivnings-väsendet med vUket det
sjörättsliga kommer att uppvisa betydande likheter enligt vad jag förordar är
sedan länge inlemmat i domstolarna. Efter särskilt samråd med chefen för
finansdepartementet har jag kommit till alt en liknande ordning bör föredras
även i delta sammanhang. Jag förordar alltså att den nya registermyndigheten inrättas
som en integrerad del av en av våra tingsrätter. Därvid föratsätter jag alt
myndigheten kommer att förestås av en lagfaren inskrivningsdomare, biträdd av
lagfarna medarbetare med insikter i sjöfartsangelägenheter.

Jag
är inte beredd att i detta sammanhang ta slutlig ställning till registermyndighetens
närmare organisation och lokalisering utan ämnar ta upp dessa frågor i samband
med anslagsyrkanden för den nya myndigheten.

Det
centrala registret för registrering av och inskrivning av rätt till fartyg
kommer bara att omfatta fartyg av viss minsta storlek. Utom detta register
kommer bl, a, att falla en dd fartyg, som behöver registreras emedan de står
under sjöfartsinspektionens tiUsyn, Därtill kommer, alt även fartyg som ej
kommer att kunna föras in i nämnda centralregister kan ha behov av
nationaUtelshandling, Sådan bör emellertid ej utfärdas av myndighet utan
underlag i form av registrering. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t, på här
angivna förutsättningar, bemyndigas besluta om båtregistret. Jag vUl här erinra
om att fritidsbåtsulredningen har i uppdrag att utreda frågan om obligatorisk
registrering av vissa slag av fritidsbåtar och att lägga fram förslag till
utformning av ett fritidsbåts-register (riksdagsberättelse 1971 s. 344346),
Redan i detta sammanhang måste emeUertid meddelas vissa bestämmelser ora
bålregistrering, närmast med tanke på bålar i yrkesmässig drift. Jag kommer att
föreslå sådana i annan ordning, TUl frågan om regislreringsplikt och
regislreringsrätt till de olika registren återkommer jag vid sjölagsförsla
gets 2 kap. Jag vill emellertid redan nu säga, att jag bedömer det som
angeläget att en rationell ordning fÖr all fartygsregistrering etableras över
hela linjen. Det talar bl.a. för att flerfaldig sådan registrering undviks.

Vad
slutiigen beträffar de terminologiska spörsmål som kommitléförslagets
beteckningar för de oUka registren, skepps- och skeppsbyggnadsregistren och
båtregistret, aktualiserat vill jag erinra om alt vi genom uttryck som
handelsfartyg och fiskefartyg etc. kan skilja mellan fartyg av olika
användning, något som av uppenbara skäl är lagtekniskt mycket användbart. Men
vi kan inte och har hittUls inte heller behövt kunna på motsvarande sätt
skilja mellan små och stora fartyg, även om man med uttrycket båt ofta syftar
på smärre farkoster eller på båtar som hör tiU andra fartyg.

Såsom
jag skall utveckla i det följande medför förslaget djupgående

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 219

civilrättsliga
skillnader mellan å ena sidan fartyg av den storlek att de kan föras in i det
för civilrättsliga ändamål tillrättalagda nya centralregistret och å andra
sidan mindre fartyg. Det aktualiserar behov av att, pä ett enkelt sätt, klart
kunna skilja inte bara mellan de olika registren utan också mellan fartyg av
dessa olika storlekar. Jag har funnit beteckningarna skeppsregistret,
skeppsbyggnadsregistret och båtregistret ändamålsenliga, bl. a. efiersom de
medger att man kan skilja dem från det nuvarande fartygsrégistret. Och därav
kan på ett naturligt sätt härledas den terminologi som flera remissinstanser
förordat, nämligen skepp för fartyg av minst den storlek som fordras för
registrering i skeppsregistret, båt för de mindre fartygen och fartyg för båda
kategorierna. I överensstämmelse härmed får termen skeppsbygge alltså betydelsen
skepp under byggnad till skillnad från båt under byggnad. Fartyg under byggnad
kommer att avse både skepps- och båtbyggen. Jag vill understryka alt denna
terminologi är avsedd för juridiskt-tekniskt bmk och alltså inte nödvändigtvis
behöver gripa in i sjöfartsnäringens eget språkbruk,

3.3.3
Fartygs tillbehör

Vad
som gäller fartygstUlbehör enligt nuvarande ordning är inte klart tUl aUa
delar. Enligt uttryckliga lagregler omfattar panträtt i fartyg ej
driflsförnödenheter, I övrigt torde fastighetsrätlsliga grundsatser, liksom när
det gäller tillbehör till lösöre i allmänhet, vara analogiskt tillämpliga.
Rättspraxis har också intagit den ståndpunkten.

Kommittéförslaget
innebär, att tUlbehör tUl fartyg eller tUl fartyg under byggnad, med beaktande
av sjörättsliga förhållanden, klart regleras i nära överensstämmelse med vad
som gäller fastigheter. Därvid är det fastigheter i allmänhet, inle
industrifastigheter, som tagils till förebUd. Men i fråga om vissa tillbehör,
nämligen utrustning för radiosamband och navigering, efterbildas i stället de
grundsatser som gäller tillbehör lill industrifastigheter. Sådana tillbehör
skaU aUtså enligt kommittéförslaget kunna tillföras fartyg genom hyra eller
genom förvärv under äganderättsförbehåll eller återlagandevillkor utan att
tillbehöret ocksä i sakrättsligt hänseende förenas med fartyget.
Fastighetsrättens regler om möjligheterna att göra äganderättsförbehån,
hyresavtal m. m. obliga-tionsrättsligt gällande efterbildas ocksä av
kommittéförslaget. Däremot innehåller detta inga särbestämmelser för tillbehör
som härrör från före-tagsintecknad verksamhet (jfr 2 kap, 4 § andra stycket
JB),

Inte
heller skiljer kommittéförslaget på olika former av "leasing" så som
det norska förslaget (§ 260) gör. Detta skiljer meUan "leasing" som
medger alt redaren säger upp hyresförhållandet med högst sex månaders varsel
i vilket fall det förhyrda föremålet inte blir rättsligt tillbehör utan förblir
i uthyrarens ägo och mera varaktig "leasing", som inte erkänns i
förhållande till tredje man.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 220

Såvitt
gäller fartyg under byggnad går kommittéförslaget ut på att reglerna om
fartygstillbehör skall gälla frän det alt bygget tar form och att dessutom, på
grandval av en bestämmelse i skeppsbyggnadskonventionen, såsom byggnadstillbehör
skall räknas material och annan utrustning som finns på varvsområdet och genom
märkning eller på annat sätt otvetydigt framstår som avsedd för bygget i fråga.

Kommittéförslaget
har i allmänhet mottagits med gillande under remissbehandlingen. En rad
positiva uttalanden har gjorts men också några erinringar. Från ett håll har
kritiserats, att vanliga fastigheter i stället för industrifastigheter fått
tillhandahålla den rättsliga förebilden och att undantagsreglerna knutits tUl
bestämda typer av egendom, nämligen radioutrustning och nautisk utrustning. Pä
annat håll anses en klar gränsdragning meUan olika former av
"leasing" påkallad. I fråga om nautisk utrustning har vidare
påpekats, alt man framdeles kan komma att möta tUlämpningssvårigheter genom att
t. ex. datorer, som på en gång tjänar navigerings- och lasthanteringsändamål,
kan behöva tillföras fartyg genom leasing.

Det
har också ifrågasatts ora det är lämpligt att inte från tillbehören undanta
föremål som omfattas av företagsinteckning. Vidare har framhållits, att
containers och liknande som tillhör redaren bör utgöra fartygstillbehör,
oavsett att det inte ständigt kan vara samma containers som hör till fartyget.

Bestämmelserna
om skeppsbyggnadstUlbehör har av en remissinstans kritiserats för alt bryta med
svensk rätts traditionsprincip på ett sätt som olämpligt hindrar varven att för
ett bygge använda material som är avsett för ett annat. Från varvshåU har också
betonats att varven av produktionstekniska skäl behöver handlingsfrihet på den
punkten.

Enligt
min mening är det lill en början en klar fördel att underkasta det sjörättsliga
tiUbehörsbegreppet en uttrycklig reglering som åtminstone i sak nära
överensstämmer med fastighetsrätten. Ett par avvikelser är visserUgen
motiverade. Jag återkommer till dessa i ett senare avsnitt (4.1).

När
det gäUer valet mellan att hämta förebild från fasligheter i allmänhet eUer
från industrifastigheter har jag viss förståelse för att de senare kan synas
ligga närmast till hands. Åtminstone stora handelsfartyg kan,
företagsekonomiskt sett, med visst fog sägas stå industrifastigheter närmare än
andra fastigheter. Men det är en släktskap som ej utan vidare berättigar lill
analogisk behandling frän kredilsäkerhetssynpunkt. De gmndsatser som hittills
tillämpats på fartygstillbehör har inte varit desamma som nu gäller
industrifastigheter. De sjörättsliga tUlbehörsreg-lerna bör enligt min mening
också ägna sig för tillämpning på alla slag av fartyg. Det är då, som kommittén
f. ö. betonat, ett väsentiigt kreditsäkerhetsintresse att vad som utåt
framträder som tillbehör i regel också är tUlbehör i rättslig mening. Det
kreditsäkerhetsintresse som

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 221

knyts
till fartyget förtjänar med andra ord företräde framför konkurrerande
kreditsäkerhetsintressen i tiUbehören, företrädda av t. ex.
före-tagsinteckningshavare. En sådan princip har dessutom fördelen att göra
tillbehörsreglerna mindre svårtUlämpade än de skulle vara, om avvägningen
utfallit till fördel för de sistnämnda intressena. Den synpunkten får ökad vikt
av att det i detta sammanhang är fråga om regler som kan förutsättas komma i
tillämpning även utomlands (jfr art. 2 i sjöpanträttskonventionen och art. 6 i
skeppsbyggnadskonventionen).

Det kan måhända sägas vara
en nackdel att från de angivna grandsatserna undanta bestämda
tillbehörskategorier, eftersom framtidens tekniska utveckling och kommersiella
behov inte låter sig föratsägas med någon rimlig grad av säkerhet. Emellertid
är det enligt kommittéförslaget fräga om undantag för tillbehörskategorier som
sedan länge tillförs fartyg genom hyra eller "leasing" och jag har
svårt att finna det rättspoli-tiskt motiverat att resa hinder mot detta brak.
Det blir här en fråga om att avväga inbördes motstridiga intressen och jag
finner att kommittén gjort en ändamålsenlig avvägning. Skulle det framdeles
visa sig motiverat med en omprövning, får en sådan företas med beaktande av de
tekniska och kommersiella synpunkter som då kan göra sig gällande.

Redan
nu tillförs våra modernaste handelsfartyg stundom komplicerad utrustning som
används såväl för navigering som för annat ändamål, t. ex. lasthantering. Detta
kan, som framhåUits under remissbehandlingen, komma att ge upphov tiU
tUlämpningssvårigheter. Visserligen lär det ännu vara regel att redaren förvärvar
sådan utrastning med äganderätt men problemet "leasing" kan komma
att aktualiseras framdeles. Det kan då i tillämpningen tänkas bli löst genom en
prövning av vilket ändamål som är det väsenthga för utrustningen. Men om en
sådan prövning visar sig opraktisk, vUket förefaUer möjligt, synes det rimligast
att så snart utrustningen tjänar nautiskt ändamål också tillämpa de för nautisk
utrustning gällande reglerna.

Att
kommittéförslaget inte från tillbehörskretsen undantar föremål, som härrör från
förelagsintecknad verksamhet, såsom skett i faslighets-rätten, har motiverats
med att problemet inte tillmätts samma praktiska betydelse för sjörätten som
för fastighetsrätten. Även jag finner praktiska skäl tala för att man i den
internationellt inriktade sjörätten väljer en visserligen relativt hårdhänt
men i gengäld enklare och mer lält-tillämpad lösning än i vår nationella
fastighetsrätt. Företagsuitecknings-havaren får alltså stå tillbaka för
rättsägarna i fartyget och i stället hålla sig tUl fordringen på vederlag för
tillbehöret i fråga.

Frågan
om den rättspolitiska värderingen av olika former av "leasing", som
berörts under remissbehandlingen, erbjuder otvivelaktigt en del av intresse
från teoretisk synpunkt. Men ramen för vad som med bibe-håUen verkan mot
fartygets rättsägare kan tillföras detta genom hyresavtal är mycket snäv i
förslaget. Jag kan inte finna praktiska motiv

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 222

för
att inom denna ram genom lagstiftning gripa in i skilda hyresformers fria
utveckling. Någon komplettering av kommittéförslaget på den punkten vill jag
aUtså inte förorda.

Det
skulle säkerligen vara förenat med viss fördel för dem som har rätt tUl fartyg,
inrättat för befordran av last i exempelvis containers eller läktare, om dessa
transportredskap också utgjorde tillbehör till fartyget. Som antytts under
remissbehandlingen finge i så fall det för fartyget avsedda antalet containers
eller läktare som vid varje givet tillfälle användes för fartyget utgöra
fartygstillbehör. Dessa tillbehör skulle visserligen växla. Och växling skulle
bli regel, efiersom contaniers och läktare vanligen används än för ett fartyg
än för ett annat och f. ö. ofta alldeles utom ramen för fartygets egen
användning. Det antydda betraktelsesättet liknar mycket det som ligger till grund
för bestämningen av vad som kan bli föremål för företagsinleckning. Det skulle
emellertid helt bryta med den eljest genomförda grundsatsen om tillbehörs varaktiga
anknytning tUl ett bestämt fartyg och komma i konflikt med berättigade anspråk
på fartygets sakrättsligt godtagbara identitet. Jag är ej övertygad om att en
sjörättslig särreglering, delvis med uppoffrande av rättslikheten med
fastighetsrätten, skulle medföra övervägande fördelar och är därför inte
beredd att gå från förslagets huvudgrunder för dessa fall.

Vad
läktare beträffar bör f. ö. inte förbises, att sädana själva kan utgöra skepp
och vara registreringspUktiga säsom sådana. Det är en för förslaget
underförstådd, i mina ögon självklar grundsals att skepp som ju självt kan bU
föremål för inskriven rätt till skillnad från båt inte kan utgöra
fartygstillbehör.

Vad
beträffar fartyg under byggnad ddar jag uppfattningen att reglerna om
fartygstillbehör ulan vidare bör tillämpas sedan bygget börjat ta form. Det på
art, 8 i skeppsbyggnadskonventionen som i den delen ej är tvingande
grundade förslaget om vad som i övrigt skall utgöra byggnadslillbehör måste
naturligtvis innebära ett undantag från den eljest gängse traditionsprincipen
för lösöre. Och en sådan regel låter sig ej inordnas i vårt system helt utan
problem. Men del bör uppmärksammas, att kraven på entydig märkning eller
likvärdig åtgärd t, ex. avskild förvaring är jämförbara med vad som krävs
enligt 15 § lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt lUl luftfartyg och lagen
(1944: 302) om köpares rätt tiU märkt virke. Varvsindustrin tillämpar redan i
viss utsträckning sådan märkning av byggnadsmaterial i egna lager.
Konventionsregeln är vidare konstruerad för tillämpning på sådana fartyg under
byggnad tiU vilka rätt kan skrivas in, dvs, för vårt vidkommande skeppsbyggen.
Rätt tUl sådana byggen kan med fog antas komma att regelmässigt bli inskriven,
vUket i sin mån reducerar vikten av invändningen om avsteg frän
traditionsprincipen. De danska och norska lagförslagen tar upp motsvarande
regler. Jag finner, att kommittéförslaget väsentligen bör godtas även på denna
punkt. Men det

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 223

bör
begränsas lill att avse vad som enligt mitt förslag skall utgöra skeppsbygge
och bör gälla endast under förutsättning att bygget införts i
skeppsbyggnadsregistret.

Varvens
produktionstekniskt betingade behov av handlingsfrihet, när det gäller att till
ett bygge föra över byggnadsmaterial som är avsett och märkt för ett annat,
möter i den föreslagna ordningen sin givna begränsning i äganderätt eller
säkerhetsrält, som enligt förslaget kan tUl-komma beställare eller
inteckningsborgenärer. Förfogande i strid med sådan rätt kan vara straffbart
såsom olovligt förfogande. För att bevara full handlingsfrihet torde varven ha
att välja mellan att antingen inte medverka till att materialet får
byggnadstUlbehörs rättsliga karaktär dvs. underlåta märkning eller liknande
eller också se till att byggnads- och kreditavtal ger dem sådana medgivanden
från övriga rättsägares sida som gör varvens förfogande över
byggnadstillbehören rättsenligt.

3.3.4
Fartygs identifiering

Kommittéförslaget
tar upp bestämmelser om nationalitetscertifikat. Som jag har sagt tidigare
(3.2) föreslår jag att sådana bestämmelser tas upp bland
tillämpningsföreskrifter tUl förslaget. En bestämmelse som ger Kungl. Maj:t
rätt att utfärda föreskrifter om nationalitetshandlingar bör lämpligen tas upp
i anslutning till bestämmelserna om nalionalitetsvillkor.

Fartygs
namn. Nuvarande namnskick är inte förenat med några krav på namnolikhet eller
namns originalitet. Men i praxis lär inte tillålas att fartygsnamn byts tUl
nytt namn, som liknar annat registrerat fartygs namn. Oavsett om namn och
namnserder kan vdnna vdsst skydd enligt immaterialrätlsliga regler så finns
intet administrativt skydd i den meningen att registermyndigheten iakttar
sådana skyddshänsyn.

Kommittén
har med utgångspunkt i en tUl kommittén överlämnad framställning lill Kungl.
Maj:t från redarhåll och med viss förebUd i dansk och norsk rätt föreslagit,
dels att undantagslöst krav på namnolikhet skall ställas upp inom ramen för
skeppsregistreringen, dels att skydd skall kunna etableras för namnserier och
namn, som skall tilldelas blivande fartyg genom registeranteckning.

Förslaget
om krav på särskUjningsförmåga hos namn i skeppsregistret har vunnit de flesta
remissinstansernas gillande. Patent- och registreringsverket har uttryckt
tillfredsställelse över alt förslaget anknyter till dansk och norsk ordning.
Verket framhåller, att det namnskydd som föreslås blir rent administrativt och
att det materiella skyddet alltjämt kommer att erbjudas av immaterialrätlsliga
regler. Det har från andra håll påpekats, att det nya namnskicket komriier att
undanröja de förväxlingsrisker och identifieringsproblem som nu förekommer. På
den andra sidan har ett par remissinstanser förordat, att kravet på särskUjningsförmåga
inle sträcks fullt så långt som kommittén föreslagit.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 224

Förslaget
om skydd för reserverade namn och namnserier har i princip godtagits av flertalet
remissinstanser. Meri Sveriges fiskares riksförbund har vänt sig mot att
namnserier fär reserveras och Sjöassuradörernas förening har uttryckt
tveksamhet pä den punkten. I båda fallen dikteras ståndpunkten av farhågor för
intressekonflikter.

Frågan
om fartygs identifiering genom namn griper in i hela identifieringsproblematiken,
som f. n. företer en ganska komplicerad bild. Jag vill nämna, att fartyg
identifieras utom genom namn genom hemort, registreringsnummer,
signalbokstäver och radioanropssignal samt invändig och utvändig märkning av
olika slag och efter delvis skilda system för olika slags fartyg. Det blir nu
tillfälle att ta ett enUgt min mening välbehövligt, samlat grepp på allt detta
för att göra systemet enklare och därigenom mer lättillämpat och säkert.
Behovet av säkerhet dikteras inte minst av att den nya skeppsregistreringen
får betydande privaträttsliga verkningar.

Om
man inrättar sig så att det namnskick kommittén föreslagit förenas med
skonsamma övergångsregler, bl. a. så att inga namnbyten tvingas fram annat än i
nödvändiga fall, finns enligt min mening inte fullgod anledning att nu avstå
från att för framtiden välja en ordning som sä bidrar tUl att förenkla
identifieringsproblematiken som den föreslagna. Ett namnskick med krav på
fullständig särskUjningsförmåga har utan kända olägenheter länge tillämpats i
Danmark och Norge. I likhet med kommittén föreslår jag därför, att skepp skall
registreras under namn som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i
registret.

I
Danmark upprätthåUs dessutom genom registermyndighetens försorg ett
administrativt skydd för särpräglat namngivningssystem och lagförslag om sådant
skydd har nyligen antagits i Norge. Jag tar för givet att en liknande ordning
skall visa sig praktisk och nyttig även här i landet. I den delen förordar jag
därför, i viss mån med avvikelse från kommittéförslaget, att särpräglat
namnskick som annan skeppsägare brukar skall genomgående respekteras vid
registrering av skepp och att framtida bruk av skeppsnamn skall kunna
reserveras genom inskrivning i skeppsregistret. Jag återkommer till den
närmare utformningen av detta namnskydd vid sjölagsförslagets 2 kap. (3.4.7).

Jag
vUl betona, att det nya namnskicket, som patent- och registreringsverket
påpekat, medför ett endast administrativt namnskydd och att t. ex. intrång i
varamärkesrätt genom brak av namn eller namn-serier måste angripas med hjälp av
de medel immaterialrätten ställer till förfogande. Skulle sådant intrång visas,
får det bli skeppsägarens sak att se till att namnet ändras. Att
registreringsmyndigheten måste gå med pä namnändring under sådana förhållanden
är självklart. Det finns emellertid knappast skäl att myndigheten normalt
uppehåller handläggningen av registrerings- eller inskrivningsärenden med mer
eller mindre komplicerade immaterialrätlsliga överväganden.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 225

Fartygs
hemort. Fartygs hemort fyller bl. a. viss processrättslig funktion. I
väsentlig överensstämmelse med nuvarande ordning innebär kommittéförslaget, att
registrerat fartyg skall ha hemort i Sverige, att hemorten bestäms av ägaren
och att ägarens hemvist anses som fartygets hemort om denne ej anmält annan
sådan tUl sjöfartsverket.

Att varje registrerat
svenskt skepp skall så som kommittén föreslagit ha hemort i Sverige har
naturligtvis inte mött någon invändning under remissbehandlingen. Däremot har
det erinrats, att kommittéförslaget inte täcker det fall att ägaren bor
utomlands och ej har anmält särskild hemort i Sverige. Hans eget hemvist som
enligt förslaget subsidiärt skulle anses som skeppets hemort, är ju då inte
lagenUgt som sådan hemort. Till detta kan fogas, att ovisshet kan uppstå om
hemort även för fartyg som ägs av flera delägare, t. ex. i partrederi.
Rederiets hemvist har betydelse vid tillämpning av bestämmelserna om laga
domstol i tvistemål, till vUka 337 § SjöL hänvisar, men partrederiet är ej
självständigt rättssubjekt och har alltså inte något givet hemvist som bolag.
Därför föreskrivs i 337 § tredje stycket SjöL, att fartygets hemort skall anses
som rederiets hemvist. Har hemort ej anmälts, kan partrederiets hemvist alltså
ej fastställas. Jag finner det naturligt, att för båda dessa, låt vara
förmodligen mycket sällsynta fall lagfästa att Stockholm skall vara skeppets
hemort. Regeln måste dessutom utvidgas till att omfatta alla svenska fartyg,
vare sig de är registrerade eller ej. Med denna komplettering och med
jämkningen att hemortsanmälan skall göras tUl registermyndigheten och inte tUl
sjöfartsverket biträder jag kommittéförslaget. Jag får anledning att återkomma
till hemorten i avsnitt 4.3.

Fartygs
igenkänningssignal. Igenkänningssignal är obligatorisk för
registreringspliktiga fartyg med minst 40 registertons nettodräktighet och
består av signalbokstäver, som enligt nuvarande bestämmelser väljs ur den för
identifiering av svenska fartyg internationellt tilldelade serien SAA-SMZ. Det
är sjöfartsverket som tUlddar fartyg igenkänningssignal, som tiUika skaU
utgöra amopssignal för radiostation varmed fartyget kan vara försett.
TiUdelandet av amopssignaler sköts emellertid av televerket.

Kommittéförslaget
innebär, att igenkänningssignal blir obligatorisk för alla registrerade skepp.
Det har tillstyrkts av sjöfartsverket och televerket har endast erinrat, att
fartyg måste kunna tilldelas anropssignal oberoende av registreringen.

Fartygs
igenkänningssignal erbjuder enligt min mening en ändamålsenlig utgångspunkt
för förenkUng av identifieringssystemet, ett önskemål som jag nyss berörde i
samband med namnskicket. Enligt förslag av den arbetsgrapp som utarbetat
tUlämpningsföreskrifter tUl sjölagsförslaget skall nämligen skepp och båtar
både registreras och märkas med denna signalkod. Det har delvis förebUd i
Danmark och Norge. Igenkänningssignalen skulle sålunda kunna vid sidan av namn
och

15
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 226

hemort
bilda en universalkod för fartygets identifiering, som kan användas i register
och på grund därav utfärdade handlingar, i signaltrafik och vid annan
identifiering tUl sjöss, vid besiktning, i skeppshandlingar osv. Detta
underlättas om signalbokstäverna tilldelas fartyg såsom ett obligatorium. Man
kan då anpassa andra identifieringsbeteck-ningar till dem. Registrering kan ske
under signalbokstäver. Jag återkommer till det i avsnitt 4.2.
Radioanropssignal kan göras överensstämmande med signalbokstäverna, som
ursprungligen avsetts för optisk signalering. Även för märkningsändamål kan
användas samma kodbeteckning, åtminstone i viss utsträckning. Jag föreslår mot
bakgrund härav att fartyg som registreras skall ha igenkänningssignal, att
denna såvitt gäller skepp skall bestå av signalbokstäver och att annan identifieringsbeteckning
för fartyg såvitt möjligt skall stämma överens med igenkänningssignalen.

3.3.5
Fartygs behöriga skick m. m.

Kommittéförslaget
tar utan ändring i sak upp nuvarande regler om fartygs behöriga skick och om
dess kondemnation. DärtUl fogas en ny regel som ger fartygsägaren rätt att
utverka exekutiv försäljning av sitt fartyg, om detla kondemnerats i
föreskriven ordning. Det skall då säljas såsom om det var utmätt för fordran
med bästa rätt, vilket återverkar på det s. k. lägsta budet som jag anser böra
gälla även vid fartygsexekution. Enligt nuvarande ordning upphör både
sjöpanträtt och panträtt på grund av inteckning i fartyget, om detta kondemnerats
och därefter överlåtits genom frivUlig försäljning. Panträtten går då i stället
över i vederlaget så länge detta är obetalt eller innehas av befälhavaren eller
ägarens agent. Men den nya sjöpanträttskonventionen tillåter ej att
sjö-panträtt upphör på det sättet och nuvarande ordning kan således inte
behållas. Kommittéförslaget syftar till att göra det möjligt att sälja fartyget
gravationsfritt efter kondemnation. Det medför också att pant-rättshavarna i
viss mån ställs i bättre läge än nu. Dels får de nämUgen tillfälle att bevaka
försäljningen och dels kan de vara säkra pä att få betalt ur köpeskdUdngen d
den mån den alls förslår.

Komrailtéförslaget
har inte mött erinran under remissbehandlingen. Men på fiskarhåll har uttryckts
missnöje med att kondemnationsinsti-tutet är omständligt och kostnadskrävande.

Kondemnationsinstitutet
sågs över i samband med 1967 års sjölagsändringar. Jag är inte beredd att nu
föreslå ändringar däri.

Jag
biträder också i övrigt kommittéförslaget i denna del.

3.4
Skeppsregistrering m. m.

3.4.1
Registreringsplikt

Flertalet
handelsfartyg med en minsta bruttodräktighet av tjugo registerton skall enligt
nuvarande ordning registreras i fartygsregistret. För fiskefartyg finns en
decentraliserad särskild registrering.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 227

Kommittén
har föreslagit, att alla svenska fartyg skall underkastas registreringsplikt,
förutsatt att de har en största längd av minst tolv meter och en största bredd
av minst fyra meter, men att Kungl. Maj:t med hänsyn till skeppsregistrets privaträttsliga
verkningar skall kunna undanta s. k. icke-kommersieUa statsfartyg från denna
plikt. Mudderverk, flytdockor, pontonkranar och annat sådant täcks av kommittéförslaget
endast i den mån det omfattas av fartygsbegreppet. I övrigt är de uteslutna
från skeppsregistrering. Enligt kommittén skulle eljest betydande teoretiska
och praktiska avgränsningsproblem uppstå. Svävare räknar kommittéförslaget
inte tiU fartyg och de omfattas således överhuvudtaget ej av förslaget.
Skeppsregistret skall, som redovisats i det föregående, kunna kompletteras med
ett centralt båtregister.

Förslaget
om registreringsplikt för skepp har mött övervägande gillande under
remissbehandlingen, bl. a. på fiskarhåll. Generaltullstyrelsen har dock vänt
sig mot att den nuvarande decentraliserade men enhetiiga
fiskefartygsregistreringen ersätts med den föreslagna skepps- och
båtregistreringen, trots de fördelar detta skulle ha för registerförande
myndigheter och för fartygsägarna själva. Det har skett med hänvisning till att
fiskefartygsregistreringen har internationeU bakgrund. Det har vidare
ifrågasatts om inte längd-breddgränsen bör kompletteras med krav på visst
minsta deplacement. Det har också framförts, att en definition av
fartygsbegreppet skulle vara värdefull. Delade meningar har försports om
önskvärdheten av en reglering i detta sammanhang av svävarnas ställning. Och
det har ifrågasatts, om man inte efter norsk förebild bör utvidga
registreringen tUl mudderverk och liknande oavsett om de faller inom eller
utom fartygsbegreppet.

Jag
har redan i det föregående (3,3,2) sagt att jag godtar kommitténs förslag till
registreringsplikt för skepp. Med skepp förstås, som jag ocksä har sagt förat,
ett fartyg av minsta storleken 12 X 4 m. Det medför, att
fartyg av ringa deplacement kan falla inom ramen för gruppen skepp, t. ex.
vissa s. k. kryssarkatamaraner. Denna konsekvens har jag ansett mig böra
acceptera för att gränsdragningen skall bli enkel ocb lättillämpad. Något
praktiskt behov att föreskriva visst minsta deplacement finner jag inte
föreligga.

Avgörande
för mitt ställningstagande till registreringsplikten har i första hand varit,
att skeppsregistreringen bör så inrättas för privaträttsliga ändamål att inga
privatägda skepp rimligen kan ställas utanför systemet. I fråga om rättssubjekt
som ideella föreningar, stiftelser m. fl. föratsätter jag att
registermyndigheten ges sådana utredningsmedel och tUlförsäkras sådana
informationer från andra myndigheter att de omständigheter som betingar
rättsförmågan och rätlen att äga svenskt skepp kan utrönas och övervakas i
behövlig mån. Bestämmelser härom hör hemma bland regler om förfarandet och är
av den naturen alt de kan tas upp bland tUlämpningsföreskrifter till SjÖL.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 228

I
andra hand har jag beaktat, att hänsyn både tUl skeppsägarna och tUl
förvaltningstekniska behov av ordning och reda starkt talar för enklast möjliga
regler. Dessa synpunkter har jag utvecklat förut i samband med behandlingen av
nationalitetsviUkoren för svenska fartyg (3.3.1) och reglerna om fartygs
identifiering (3.3.4). Den nuvarande fiskefartygsregistreringen, som företer en
rätt komplicerad bild med dubbel eller flerdubbel registrering som vanligt
inslag, bör alltså enligt min mening upphöra och införlivas med en central
fartygsregistrering.

Den
internationella bakgrand till nuvarande fiskefartygsregistrering som åberopats
under remissbehandlingen utgörs närmast av 1967 års intemationella konvention
om fiskets bedrivande i Nordatlanten (jfr bl. a. Art. 3 samt BUaga II Regel
I). Konventionen föreskriver, att fiskefartyg skall registreras och märkas
enligt hemlandets regler så att de kan säkert identifieras till sjöss. Det är
alltså identifieringssyftet som är det grandläggande. Konventionen innehåller
också detaljföreskrifter, som bl. a. innebär att konventionsstaterna fömtsätts
faststäUa bokstäver och nummerserier för registrering av fiskefartygen i hamnar
eller distrikt. I Danmark förs f. ö. för detta ändamål en särskild
fiskefartygsförteckning jämte det centrala skeppsregistret. Jag förordar att
skeppsregistreringen även skall omfatta fiskeskepp.

Antalet
andra skepp än handels- och fiskeskepp torde vara obetydligt i vårt land. Man
kan, enligt vad jag inhämtat, räkna med några få tiotal för närvarande. Att för
deras skull komplicera systemet med undantag, eventueUt i form av
registreringsrätt i stället för registreringsplikt, finner jag opåkallat.
Rätten till privaträttslig inskrivning och fördelen av enkelhet i systemet
måste också tas med i bilden. Sådana omständigheter talar klart för
registreringsplikt.

Jag
har alltså kommit till att registreringsplikten för skepp i princip bör vara
generell. Endast icke-kommersieUa statsskepp alltså örlogsmän,
kustbevakningsskepp, sjömätningsskepp, vägfärjor och andra skepp, som är
avsedda för statsändamål och inte för affärsdrift bör ges en särställning.
Staten bör uppenbarligen inte vara skyldig att genom sådan registrering öppet
redovisa t. ex. beståndet av krigsfartyg. Och även andra icke-kommersieUa
statsskepp kan måhända med fördel förtecknas på enklare sätt genom resp.
förvaltningsmyndigheters försorg. Detta hindrar visserligen ej att de som nu
förs in frivilligt i Sveriges skeppslista i den mån det bedöms vara lämpligt.
Kungl. Maj:t bör följaktligen bemyndigas att från registrering undanta alla
icke-kommer-siella statsskepp eller en del av dem.

Jag
delar kommitténs uppfattning att fartygsbegreppet bör tolkas med hittUls
vedertagna utgångspunkter. Det lämpar sig inte för att lagfästas. Men mitt
förslag tUl reglering av tiUbehör till fartyg kommer att erbjuda viss
utgångspunkt för en ändamålsenlig begreppsbestämning i tillämpningen. Jag
återkommer till det under 4.1.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 229

Mudderverk,
pontonkranar, flytdockor och annan sådan egendom kan men behöver ej utgöra
fartyg. I den mån så ej är fallet, blir re-gistteringsreglema inte tillämpUga.
Institutet företagsinteckning får då antas erbjuda tUlräckUga möjligheter att
utnyttja egendomen för kreditsäkerhetsändamål. Vad beträffar svävfarkoster har
kommittén utgått från att de ej utan vidare är fartyg. Svävarfartsutredningen
har i remissyttrande över kommittéförslaget förordat, att de generellt undantas
från fartygsbegreppet. De bör enligt utiredndngen behandlas som helt nya
transportmedel. Såvdtt jag förstår faUer svävfarkoster utom fartygsbegreppet
redan av den anledningen att de i regel också kan föras upp på land. Men i den
mån de skulle vara helt bundna tiU vattnet kan det väl tänkas, att de utgör
fartyg och som sådana blir underkastade de regler jag föreslår. Detta bör
enligt min mening håUas öppet för rättstillämpnmgen så länge lagstiftaren inte
har gett privaträttsliga särregler för svävfarkoster. Det blir anledning att ta
upp frågan på nytt när svävarfartsutredningens nyligen avgivna betänkande (SOU
1972: 21) skall behandlas. Betänkandet upptar förslag tUl svävarfartslag, enUgt
vUket Kungl. Maj:t skaU bemyndigas förordna att SjöL och annan lagstiftning
helt eller delvis skall gälla i fräga om svävare som kan framföras endast över
vatten.

3.4.2
Registreringsrätt

Varje
svenskt fartyg får införas i fartygsregistret. Eftersom endast sådana fartyg
som är införda i fartygsregistret kan intecknas, är många fiskefartyg
frivilligt registrerade även där. Gränsen för inteckningsbarhet går i regel
vid tre nettoregistertons dräktighet. Skeppsbyggnadsregistrering förekommer
inte hos oss men vi har en viss möjlighet tUl inskrivning av
beställningskontrakt med begränsad rättsverkan.

Kommittéförslaget
inför fakultativ registrering endast i fråga om skeppsbyggen. Registreringsrätt
föreslås inträda redan innan bygget börjat ta form. Kommittéförslaget är i
själva verket så format att ej ens beställningskontrakt behöver föreligga. Även
bygge som ett varv utför för egen räkning, t. ex. i spekulation, blir sålunda
registreringsberättigat.

På
fiskarhåll har uttalats önskemål om möjlighet till registrering av mindre
fiskefartyg för inteckningsändamål. Det har i övrigt inte mött invändning att
skeppsbyggnadsregistreringen skall vUa på registreringsrätt i stället för
registreringsplikt. Men sjöfartsverket har föreslagit att aUa beställningar av
blivande svenska fartyg skall anmälas tiU verket, under vars tillsyn fartygen
kommer att stå.

Att
jämte skeppsregistreringen inrätta en registrering av båtar, särskUt
fiskebåtar, för inskrdvndng och dnteckndng har jag dnte funndt motiverat. Det
skulle kompUcera systemet utan att säkert erbjuda sådana fördelar som kan väga
upp nackdelarna. Önskemålet att kunna utnyttja fiskebåtarna för kreditsäkerhet
kommer f. ö. i viss mån att tUlgodoses

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 230

genom
att den nya ordningen kan antas öka antalet inteckningsbara fiskefartyg snarare
än minska det. Enligt en på registreringsförhållandena den 1 juli 1969 byggd
utredning, som sjöfartverket gjort och som ingår i kommitténs betänkande (jfr
dess bilaga 4), skulle nämligen kommittéförslaget medföra, att ett 30-tal
fiskefartyg förlorade inteckningsbarhet medan kanske bortåt ett 80-tal sådana
i stället vann inteckningsbarhet.

Jag
delar kommitténs uppfattning att skeppsbyggnadsregistreringen bör vUa på
registreringsrätt, inte på registreringspUkt. Vi har inget offentligrättsligt
betingat intresse av att tvinga fram fullständig redovisning av alla
skeppsbyggen som utförs här i landet, av vilka f. ö. omkring tre fjärdedelar
brukar vara beställda från utlandet. Men registreringens civilrättsliga
verkningar kan ändå väntas göra registrering till det normala. I fråga om
byggen för svenska beställare visar sjöfartsverkets förslag om anmälningsplikt
att ett visst informationsbehov föreligger, vare sig bygget utförs här eller
utomlands. Men därvidlag blir en för inskrivnings- och inteckningsändamål
inrättad skeppsbygg-nadsregistering, avsedd för byggen i Sverige men ej för
sådana som utförs utomlands, inte något lämpligt instrument. Och därmed är
också sagt att en sådan anmälningspUkt inte har något omedelbart samband med
frågan om skeppsbyggnadsregistreringen. Från de synpunkter som här bör anläggas
måste det vara tUlräckligt att färdigbyggda svenska fartyg blir
registreringspliktiga, generellt om de är skepp och i en hel del fall om de är
båtar. Jag anser mig därför inte ha anledning att i detta sammanhang ta upp den
av sjöfartsverket väckta frågan om anmälningsplikt i fråga om skeppsbyggen.
Till problemet om ändamålsenlig gränsdragning mellan byggen och färdiga fartyg
får jag anledning att återkomma vid min behandling av de särskilda bestämmelser
som skall reglera registreringsplikten för fartyg.

3.4.3
Inskrivningsplikt

Enligt
nuvarande ordning förekommer inskrivning av äganderätt i fartygsregistret och inskrivningen
har begränsad rättsverkan. Skyldighet föreligger att anmäla äganderättsförvärv
för sådan inskrivning. Rättsverkan består främst i en viss
inteckningslegitimation. Endast i fartygsregistret inskriven ägare kan sålunda
medge inteckning i fartyget. Men i inteckningsärende vid Stockholms tingsrätt
prövas ändå, om medgivande lämnats av rätt ägare.

Kommittén
har föreslagit, att registreringsplikt tUl skeppsregistret förenas med
inskrivningsplikt i fråga om fullbordade förvärv av äganderätt till skepp
eller skeppsandel.

Under
remissbehandlingen har ingen invändning gjorts mot förslaget i denna del. Även
jag godtar i princip förslaget. Två undantag från

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 231

inskrivningsplikten
bör dock föreskrivas. Jag har redan antytt (3.3.1) att undantag bör göras för
dödsbos förvärv av skepp genom den avlidnes frånfälle. Liksom i
fastighetsrättens regler om lagfart kan dödsboets speciella karaktär lämpligen
beaktas genom att boet inte får inskrivningsplikt omedelbart på grund av
dödsfaUet utan först när boet överlåter skeppet till annan. Förvärvaren måste
ju då kunna granda inskrivning för sitt fång på inskrivning av boets rätt. Make
som vid bodelning tiUskiftas skepp bör efter fastighetsrättslig förebild vara
skyldig att söka inskrivning endast om skeppet dessförinnan tUlhörde andra
maken. Med skepp bör här jämställas registrerat skeppsbygge.

3.4.4
Inskrivningsrätt

Förvärv
av äganderätt tUl fartyg, som är infört i fartygsregistret, är f. n.
underkastat inskrivningsplikt. Men det finns också möjlighet att som det
heter anteckna en förvärvare, som befinns inte kunna inskrivas såsom ägare.
Exempel på sådan ägare är en ideell förening.

Kommittéförslaget
går ut på att ofullbordade äganderättsförvärv skall ge inskrivningsrätt, så
formad att inslarivning förenas med anteckning om det vUlkor varav förvärvets
fullbordan beror. Kommittén framhåller, att ett kreditköp bör behandlas som
ofullbordat förvärv så länge säljaren kan utöva köprättslig befogenhet att
bringa köpet att återgå. Hävningsrätt bör sålunda enligt kommittén vara
skyddad på samma sätt som äganderätt i detta sammanhang.

I
fråga om de ofullbordade förvärven som under remissbehandlingen endast
uppmärksammats till den del problemen hänger samman med äganderätten till
skeppsbyggen gör sig krav på inskrivning visserligen inte gällande med samma
styrka som när det gäller de fullbordade. Men förvärvaren har utan tvivel
intresse av att registret avspeglar den ändring i äganderättsförhållandena som
även det ofullbordade förvärvet medför. Detta kan tillgodoses antingen så att
inskrivning bevUjas för det ofullbordade förvärvet med begränsad verkan eUer
sä att överlåtarens inskrivning förses med en begränsning svarande mot den
inskränkning i hans rätt till egendomen som följer av hans ofuUbordade
överlåtelse. Båda lösningarna medger att förvärvarens rätt beaktas och att
registret blir rättvisande. SkUlnaden mellan dem är väsentiigen av teknisk art.
Jag finner, att den inskrivningsrätt som kommittén föreslagit med viss
komplettering som jag strax skall komma till är ändamålsenlig.

Det
ofullbordade förvärvet inskrivs alltså enligt milt förslag med anteckning om
det villkor varav förvärvets fullbordan beror. TUl anteckning av villkor får
jag anledning att återkomma i anslutning tUl inskrivningsförfarandet (3.4.9).
När förvärvet fullbordats, inträder naturligtvis inskrivningsplikt för
förvärvaren i vanldg ordning. Och för det

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 232

fall
att förvärvet inte fullbordas måste någon av parterna ta initiativ till att
inskrivningen av det vUlkorliga förvärvet avförs, överlåtaren torde normalt
vara den som har intresse av att så sker.

Villkor
varav ett förvärvs fuUbordan beror brukar betecknas som suspensivt. I sin
typiska form är det ett uttryckligt senardäggande av äganderättsövergången,
betingat av viss omständighet, t. ex. så att säljaren förbehåller sig
äganderätten tUl sålt gods tUl dess betalning erlagts. Köpets fullbordan är då
beroende av att köpeskillingen erläggs såsom köpevillkoren föreskriver. Jag
delar uppfattningen att ofullbordat förvärv skall anses föreligga ej endast då
sådant äganderättsförbehåll tagits utan även medan säljaren ännu kan utöva
avtalsenUg befogenhet att häva köpet. Jag erinrar om 28 § lagen om köp och byte
av lös egendom. Det finns enligt min mening inte skäl att vägra denna rätt ett
skydd som tUlerkänns det formliga äganderättsförbehåUet. Jag finner det alltså
motiverat att tUlämpa reglerna om inskrivningsplikt och inskrivningsrätt så
att köpet fram tUl det avtalade leveranstillfället presumeras vara
ofullbordat. Det måste således klart framgå att avtalet innebär, att säljaren
redan före leveransen frånhänt sig rätten att häva köpet och behålla skeppet,
för att fullbordat köp skall anses föreligga. Efter leveranstillfället blir
presumtionen den omvända. För att köpet då ännu skall anses ofullbordat mäste
det klart framgå att det alltjämt skaU kunna hävas och skeppet återfås.

Villkor
som ej uppskjuter ett förvärvs fullbordan utan går ut över dess bestånd brukar
betecknas som resolutivt förvärvsvUlkor. Ett sålunda villkorat förvärv är
aUtså tUl det yttre fullbordat men kan bringas att återgå med stöd av
villkoret.

I
fastighetsrätten görs ingen skillnad mellan suspensiva och resolutiva
förvärvsvillkor. Vare sig det ena eller det andra slaget av villkor föreligger
är förvärvaren inte berättigad tUl mera än vilande lagfart. Jag erinrar här om
20 kap. 7 § första stycket 12 JB. Den fastighetsrättsliga regleringen utmärker
sig emellertid för att köpet är formaliserat och att förvärvsvillkoren måste
tas in i köpehandlingen för att gälla. Deras giltighet är dessutom begränsad
till högst två år.

Här
är utgångsläget ett annat. Jag delar nämligen kommitténs uppfattning att
skeppsköpet inte lämpligen kan bindas genom formaldserdng efter
fastighetsrättslig förebild, en ståndpunkt som f. ö. också gäller
skeppsbyggnadsavtalet. Det skulle gripa in i omsättningen på ett för
sjöfartsnäringen olämpligt sätt. En tvingande reglering av förvärvsvillkorens
giltighet och av deras giltighetstid bör följaktligen likaledes avvisas. Under
dessa förhållanden måste man alltså i stället företa en realdtelsprövndng av
förekommande förvärvsvillkor, om inskrivningsförhållandena skall kunna hållas
i god överensstämmelse med äganderättsförhållandena.

Liksom
i fråga om förvärv av fartygstillbehör gäller det sålunda att

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 233

främst
se tUl vad ett förvärv innebär i verkligheten och lägga mindre vikt vid vad det
ger sig ut för att vara. Exempelvis ett förvärv under s. k. återtagandevillkor
bör, trots att det tiU formen är fullbordat, här liksom vid tUlbehörsförvärv,
behandlas som ett ofullbordat förvärv. Det betyder alltså inskrivning med
anteckning om förvärvsvillkoret. Jag föreslår i överensstämmelse med detta att
förvärv under äganderättsförbehåll eller vUlkor som är att jämställa därmed,
endast skall få skrivas in med anteckning om förvärvsvUlkoret. För tydlighets
skuU vUl jag tiU-lägga, att det förhållandet att förvärvaren ännu kan bringa
förvärvet att återgå ej i och för sig skaU föranleda att förvärvet anses vara ofullbordat.
Avgörande är i stället om överlåtaren kan bringa det till återgång genom
hävning eller motsvarande åtgärd. Till de rättsverkningar som detta för med sig
återkommer jag i det följande, dels i fräga om bestämmelser angående
anteckning av förvärvsvillkor (3.4.9), dels i fråga om inteckningslegitimation
(3.6.4.7) och verkan av panträttsupplåtelse på grand av förvärv som hävs eller
går åter (3.6.4.3).

Hinder möter inte mot att
till tredje man överlåta villkorlig äganderätt tUl fartyg eller bygge. Lagberedningen
har f. ö. lagt fram förslag tUl regler om exekutiv försäljning av sådan
vUlkorlig äganderätt (SOU 1971: 45). Att överlåtelse också kan ske på frivillig
väg är uppenbart. Den som förvärvar vUlkorlig äganderätt inträder emellertid
inte alltid fullständigt i överlåtarens rättigheter och skyldigheter. Sålunda
kan t. ex. den som succederar i avbetalningsköpares ställe ej anses ha rätt att
få besittning tUl avbetalningsgodset utan avbetalningssäljarens samtycke. Efter
överlåtelsen är det dock inte längre möjligt för överlåtaren att vinna full
äganderätt till egendomen. Från denna synpunkt är det naturligt att vid
övergång av villkorlig äganderätt förvärvaren bör skrivas in i skeppsregistret
och överlåtarens inskrivning avföras. Detta gäller oavsett om det är köparens
eller säljarens villkorUga äganderätt som överlåtits. Överlåtelse av villkorlig
äganderätt kan naturligtvis också ske under viUkor. För sådant fall torde av
gmnderna för mitt förslag följa att både överlåtaren och förvärvaren av den villkorligt
överlåtna villkorliga äganderätten böra vara inskrivna i skeppsregistret.

I detta sammanhang kan det
vidare vara skäl att uppmärksamma det speciella slags villkorade förvärv som
den s.k. säkerhetsöverlåtelsen innefattar. Sådana transaktioner är kanske inte
vanliga i fartygsomsätt-ndngen för närvarande men det är möjligt att de kan
komma att aktualiseras framdeles. De utmärker sig för att äganderätten till
egendomen överlåts på förvärvaren samtidigt som överlåtaren förbehåller sig
rätt att i viss ordning förvärva egendomen åter. Konstruktionen har ofta
använts för att täcka vad som i realiteten utgör panträttsupplåtelse. Noga
taget borde den inte behövas vid sidan av ett fullt utvecklat hypotek. Men det
måste erkännas, att en inskriven säkerhetsöverlåldse kan betraktas som en
ganska harmlös företeelse. Som jag vill utveckla i

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 234

det
följande (3.4.8.2) blir den i vart fall inte sakrättsligt verksam utan
inskrivning. Den bör inskrivningsrättsligt behandlas som det ofullbordade förvärv
den i realiteten utgör.

De ofullbordade förvärven
måste också ställas i relation till skifte av nationalitetsflagg. Vid förvärv
av skepp från utiandet inträder inte nationalitetsskifte förrän förvärvet
fullbordats, i varje fall inte enligt svensk rätt. Det för med sig att
registrering tUlsvidare är utesluten och därmed också inskrivningsrätt för
förvärvet. Omvänt förblir ett svenskt skepp svenskt utan hinder av att det
överläts tiU utlänning, om överlåtelsen sker under villkor som uppskjuter
fullbordan av dennes förvärv. Någon anledning finns då ej att vägra
förvärvaren rätt att skriva in sitt fång med anteckning om att det är viUkorat
och därmed komma i åtnjutande av det rättsskydd som knyts till inskrivningen.
Hans ställning av utlänning är med andra ord tillsvidare utan betydelse i sammanhanget.

3.4.5
Skeppsbyggen

Inskrivning
av äganderätt tUl skeppsbyggen är f. n. möjlig endast i den mån bygget kan
registreras som fartyg. Skeppsbyggen är väsentligen underkastade vanliga
lösöreregler. Det framgår av 3 § SjöL och 7 § lagen om inteckning i fartyg. Det
innebär, att skeppsbygge i regel är varvets egendom tUls det levereras. Varvets
borgenärer t. ex. före-tagsinteckningshavare och, i konkurs, varvets
anställda kan alltså ta bygget i anspråk för fordran mot varvet. Och bygget
utgör såsom varvets lagertUlgång underlag för skattemässig nedskrivning.

Kommittén har föreslagit,
att registreringsrätt för skeppsbygge förenas dels med inskrivningsrätt enligt
de bestämmelser om inskrivning av ofuUbordade förvärv av skepp som redovisats i
det föregående, dels med villkorlig inskrivningsplikt av innebörd att den som
förvärvar registrerat skeppsbygge måste välja mellan att söka inskrivning för
sitt förvärv eller att anmäla bygget för avregistrering. Genom att söka inskrivning
på varvets vägnar skall beställaren kunna tvinga fram byggets behövliga
registrering för inskrivningsändamål.

Vidare har kommittén
föreslagit en regel om äganderätt till skeppsbyggen, som är tvingande för fall
av beställning. Ulan att beröva beställaren inskrivningsrätt förbehåller den
varven äganderätten intill leverans och för fall av arbetsbeting lägger den
äganderätten hos beställaren. Förslaget syftar främst till att bevara varven
vid deras företagsekonomiskt tungt vägande rätt till skattemässig nedskrivning
på de lagertillgångar som dem tillhöriga byggen utgör. Kommittéförslaget var
ej enhälligt på denna punkt. En av kommitténs experter har intagit ståndpunkten
att någon tvingande reglering av äganderättsfrågan ej är motiverad. Han har
därvid utgått från att det kan ifrågasättas om förslaget är konventionsenUgt,
att varvsindustrin inte behöver det skydd som

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 235

regeln
åsyftar och att regeln är opraktisk i flera avseenden och kan kringgås. Enligt
hans mening bör svensk lag härvidlag följa internationell förebild.

Under remissbehandlingen
har påpekats, att den som genom beställning förvärvat rätt tiU skeppsbygge kan
få svårigheter att hävda sin inskrivningsrätt, om varvet inte självmant
medverkar tUl registrering av bygget. Det har ifrågasatts, om leveransen såsom
slutpunkt för vissa säljarbefogenheter bör tillmätas sin hittUlsvarande
betydelse i en ordning som bygger på registrering och inskrivning. Men det har
också från metallindustriarbetareförbundets sida erinrats om att
beställarens inskrivningsrätt går ut över de varvsanställdas s. k.
löneprivUegium i varvets konkurs. Förbundet avstyrker dock inte förslaget utan
inskränker sig tUl att uttrycka önskemål om en närmare redovisning av de
ekonomiska konsekvenserna för varven och deras anställda.

I övrigt har
remissinstansernas uppmärksamhet koncentrerats till frågan om äganderätten tiU
skeppsbyggen. En stark opinion vänder sig mot ingrepp i avtalsfriheten. Dess
förenlighet med skeppsbyggnadskonventionen dras i tvivelsmål. Varvens
skyddsbehov sätts i fråga och det skattemässiga syftet kritiseras såsom
ovidkommande. Beställaren anses bli för dåligt ställd bl. a. ifall han lämnat
betydande byggnadsförskott, vilket ofta sägs vara fallet vid beställning av fiskefartyg.
Även den tekniska utformningen av äganderättsregeln angrips.

Vad som är problematiskt i
detta sammanhang är inle så mycket vad parterna sinsemellan avtalar rörande
äganderätten till bygget. Ty de bör kunna komma överens om vad som passar dem.
Det verkliga problemet inställer sig först då det blir fråga om att göra en
sådan överenskommelse gUtig också mot tredje man, framför allt varvets borgenärer.
Den nya skeppsbyggnadsregistreringen ändrar i ett slag förutsättningarna för
den nuvarande ordningen i den delen. Det blir, som jag skall utveckla i ett
följande avsnitt (3.4.8), möjlighet att frigöra sig från den allmänna
lösörerättens traditionsprincip genom att knyta väsentiiga rättsverkningar till
inskrivning på grundval av beställningsavtalen. Kommittéförslagets tvingande
äganderättsförbehåll för varven skall ses mot den bakgrunden.

Frågan om verkan av
förvärv av äganderätt till skeppsbygge måste i sin tur ses mot bakgrund av
skeppsbyggnadskonventionen, som bl. a. kräver att inskrivning av äganderätt
till och panträtt i skeppsbyggen skall kunna ske. Om äganderätten helt läses
vid varven, kommer inskrivningen tydligen inte att fylla annan funktion än att
legitimera till panträttsupplåtelse genom inskrivning. En så begränsad funktion
kan inte förmodas vara åsyftad med konventionen. Kommittéförslaget går också ut
på ett visst utrymme för beställarinskrivning, dels genom att beställaren
betraktas som ägare för fall av arbetsbeting, dels genom att det ofullbordade
förvärv som beställningsköpet kommer att innefatta,

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 236

till
följd av tvingande äganderättsförbehåll för varvet, kan skrivas in med
begränsad verkan. Därigenom kan äganderättsinskrivning, lät vara ofullgången
för beställarens del, ges någon mening utöver den som en varvens exklusiva
inskrivningsrätt skulle ha.

Det
kan enligt min uppfattning betvivlas att den begränsade möjlighet till
beställarinskrivning, som kommittén föreslagit, svarar mot konventionens krav.
Det kan också dras i tvivdsmål att skeppsbyggnadsmarknadens parter typiskt
sett står i sådant inbördes styrkeförhållande att en tvingande reglering tUl
skydd för den ena parten och dess borgenärer verkligen är motiverad. F. ö. är
det ej uteslutet, att den reglering efter avtalets karaktär av beställning
eller arbetsbeting, som kommittén föreslagit och som för bestäUningsköpets del
dvs. i de flesta fall skulle låsa äganderätten vid varvet, skulle kunna
genombrytas med hjälp av vissa dispositioner av parterna själva. Det har
antytts att beställaren kunde tiUhandahålla byggnadsmaterialet med anlitande av
varvet som inköpskommissionär och sålunda förvandla rättsförhållandet från köp
tUl arbetsbeting. Möjligheten av sådana krystade konstruktioner illustterar
väl svagheten i en ordning som inte tillåter parterna att på ett naturligt sätt
anpassa sitt inbördes förhållande tUl fmansie-ringsbördans fördelning eller
eljest till en riskfördelning som de finner rimlig.

Det
torde vara regel på den internationella marknad, där varven har sina kunder,
att skeppsbyggnadsavtalets parter har avtalsfrihet i fråga om äganderätten till
bygget och att deras avtal på den punkten blir gUtigt även mot tredje man under
förutsättning av registrering eller motsvarande. Så syns exempelvis vara fallet
i varvsindustrinationer som Danmark, Frankrike, Nederländerna, Norge,
Storbritannien och USA. En indispositiv ordning hos oss kan därför få som
biverkan att svenska varvs konkurrensförmåga försvagas. Den moderna,
internationella varvsindustrins oerhörda kapitalbehov utsätter den nämligen
för risker som generellt sett väl motiverar beställarnas intresse för säkerhet
i form av separationsrätt i varvets konkurs. Ett mot tredje man gUtigt förvärv
av äganderätt ger sådan separationsrätt. Det kan slutligen också med fog göras
gällande att beställaren stundom har ett välgrundat behov av att på egen hand
kunna utnyttja bygget som kreditunderlag.

Situationen
kan sammanfattas så att skeppsbyggnadskonventionen får tillskrivas långtgående
krav på avtalsfrihet, som i vart fall utesluter att regler om äganderätt
begagnas som skyddsinstrument för varvets borgenärer, och att en tvingande
reglering medför betydande nackdelar även frånsett dess sannolika oförenlighet
med konventionen. Det bör inle förbises, att i den män avtalsfrihet medför alt
varven nödgas avstå äganderätten till beställarsidan så ger förslaget varven
en däremot svarande retentionsrätt i bygget. Om retentionsrätten prioriteras
väl måste den kunna bli högst betydelsefull i detta sammanhang.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 237

Mot
denna bakgrand har jag kommit till att den nuvarande ordningen med leveransen
till bestäUaren som avgörande för giltigheten mot tredje man av det
äganderättsförvärv som skeppsbyggnadsavtalet kan innefatta bör överges.
Parterna bör inte bara stå fria att sinsemellan komma överens om äganderättsövergången
så som de finner för gott utan dessutom bör de kunna göra avtalet verksamt i
förhållande till tredje man på den punkten. Detta kan bäst ske genom
inskrivning av beställarens äganderätt. Jag återkommer till förslaget om sådant
sakrättsskydd för äganderättsförvärv (3.4.8.2).

Med
denna ståndpunkt i äganderättsfrågan förordar jag inga bestämmelser vare sig
indisposiliva eller dispositiva om vem som skall vara ägare till skeppsbygge.
Skeppsbyggnadsavtalet får alltså bedömas efter i princip samma grunder som
skeppsköpet.

De
under remissbehandlingen antydda, möjliga svårighetema för en bestäUare att
hävda sin inskrivningsrätt gentemot ett eventuellt tredskan-de varv blir med
denna lösning begränsade till de fall då beställarens förvärv är ofullbordat.
Om bygget nämligen viUkorslöst överlåtits på beställaren, kommer denne att
redan före leveransen ensam disponera över rätten att registrera det och vinna
inskrivning för sitt förvärv. Skulle hans förvärv vara ofullbordat, kan han i
stället såsom kommittén föreslagit söka inskrivning också på varvets vägnar.
Eftersom inskrivning av rätt till oregistrerat bygge söks genom att bygget
anmäls för registrering, kan han på så sätt tvinga fram registrering. Farhågor
att beställaren skall göra rättsförlust genom dröjsmål med varvets medverkan
behöver inte hysas. Rättsverkan på grund av inskrivning bör nämligen, som
redan kommittén föreslagit (2.4.5.2) och som jag skall ange i det följande
(3.4.8,2), knytas till tidpunkten för inskrivningsansökningen. Och över den
tidpunkten disponerar beställaren under alla förhållanden ensam.

Ehuru
det är teoretiskt försvarligt att hålla frågan om den skattemässiga
nedskrivningsrätten skild från den privaträttsliga frågan om äganderätten, är
det uppenbart att detta inte låter sig göra från företagsekonomiska
utgångspunkter. Jag har efter särskilt samråd med cheferna för finans- och
industridepartementen funnit att en ordning som pä en gång ger parterna
avtalsfrihet och bevarar varven vid nuvarande skatterättsliga läge bör
föredras. Vad varvsborgenärerna angår kommer varvets retentionsrätt dem
tillgodo. De varvsanställda skyddas genom den statiiga lönegarantin vid
konkurs, som infördes genom lag (1970: 741) i ämnet och som efter senaste
ändring (1971:1046) går upp tUl fem gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381)
om allmän försäkring. Vid överläggningar som jag haft med arbetsmarknadens
parter har dessa förklarat sig dela denna uppfattning. Jfr vidare 3.6.4.5.

Chefen
för finansdepartementet torde senare ta upp .fråga om behövliga ändringar i
skattelagstiftningen för att varven skall kunna ut-

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 238

nyttja
skeppsbyggen i resultatutjämnande syfte, även när beställare inskrivits som
ägare därtill.

3.4.6
Avregistrering

Enligt
nuvarande ordning skall fartyg avregislreras om det förolyckats, upphuggits
eller eljest förstörts eller kondemnerats eller gått förlorat
försäkringsmässigt eller förlorat svensk nationalitet. Bevis om inteckningshavares
samtycke krävs dock för avregistrering. Sådan får ej heller företas på grund av
nationalitetsförlust förrän efter viss tid, varunder nationaliteten kan
återställas enligt regler i 5 § SjöL.

Kommittén
har föreslagit, att skepp alltjämt skall avregistreras på nyssnämnda grunder.
Avregistreringsgrunderna för skeppsbyggen skall enligt kommittéförslaget vara
desamma, frånsett nationaUtetsförlust som ej är aktuell för byggen. Därtill ger
kommittéförslaget ägaren rätt att själv i princip förfoga över registreringen
så att han efler eget skön kan få bygget avregistrerat.

Med utgångspunkt såväl i
sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventionerna som i gällande rätt föreskriver
kommittéförslaget emellertid viss spärr mot avregistrering genom krav på
inteckningsborgenärs skriftliga samtycke, ett krav som dock inte skall
upprätthållas vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.
I det sistnämnda fallet föreskriver nämligen kommittéförslaget att inteckningen
skall föras över till skeppsregistret med oförändrad rätt. En annan spärregel i
kommittéförslaget hänger samman med regler i det nya partrederikapitiet, som
berättigar delägare att lösa tUl sig andel i fartyg, om den kommit i utländsk
hand och utlösning behövs för att fartygets svenska nationalitet skall kunna
återställas. Så länge denna rätt kan utövas får nämligen avregistrering inte
verkställas.

Kommittéförslaget
har under remissbehandlingen endast mött den invändningen att ombyggnad eller
annan förändring varigenom registrerat fartyg upphört att vara fartyg bör
utgöra självständig avregistreringsgrund i stället för att, som kommittén
förordat, tolkningsvis föras in under den avregistreringsgrund som förutsätter
bl. a. att fartyget förstörts.

Jag kan i stort sett
ansluta mig till kommittéförslaget. Men jag delar uppfattningen att ombyggnad
eller annan sådan förändring, som innebär att skepp ej längre uppfyller
förutsättningarna för registrering såsom sådant, bör utgöra självständig
avregistreringsgrund. Dit bör då också föras de fall då ändringen visserligen
ej medför alt karaktären av fartyg har gått förlorad men fartygets största
längd eller bredd har gått ned under det mätt som förutsätts för att det skall
vara skepp, dvs. skeppet har förvandlats tUl båt. Det är nalurldgtvds
angeläget, att egendom som ej längre uppfyller förutsättningarna för
registrering säsom skepp eller skeppsbygge snarast möjUgt blir avförd ur
registret. Det fall att förut-

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 239

sättningarna
brustit redan vid registreringen skall jag behandla särskilt (jfr under
3.4.8.1). För utomstående, som helt riktigt bedömer egendomen som båt eller
som lösöre i allmänhet, kan en bestående registrering tänkas leda till
rättsliga komplikationer t. ex. i samband med att egendomen mottas som
handpant eUer antas bli täckt av företagsinteckning. Tillbörlig hänsyn till
ägaren och tUl borgenär tUl vilken upplåtits panträtt på grand av intecknmg i
det föratvarande skeppet kräver på den andra sidan att avregistrering inte
företas utan vidare. Enligt min mening balanseras de motstående intressena väl,
om inteckningsborgenären får viss tid på sig att söka betalning ur egendomen.
Hans fordran är i allmänhet förfaUen tUl betalning i dessa lägen och kommer i
varje fall att vara det enligt en särskild regel om s. k. acceleration av
förfallotid som jag föreslår i ett senare avsnitt (4.7). Denna frist kan
lämpligen bestämmas till en månad från det att skeppet anmälts för avregistrering.
Inleder borgenären därunder realisation av sin rätt, t. ex. genom lagsökning,
så bör hans samtycke tUl avregistrering alltjämt krävas så att han kan låta
realisationen fortgå tiU exekutiv försäljning. Skulle han inte begagna fristen
för angivet ändamål, bör hans samtycke tiU avregistreringen inte fordras
längre. Låter han inledda realisationsåtgärder förfalla, bör resiUtatet bli
detsamma. Ägarens intresse tiUgodoses tUlräckligt, om rättsverkan av
inskrivning blir bestående. Jag återkommer tiU det (jfr 3.4.8.1).

3.4.7
Inskrivning av skeppsnamn

Utöver
vissa regler om anteckning av namn på fartyg, som förts in i fartygsregistret,
finns för närvarande inga bestämmelser om inskrivning av sådana namn.

Kommittén
har föreslagit att både enskilda skeppsnamn och serier av sådana namn skall
kunna reserveras i förväg genom anteckning i skeppsregistret. Varje ägare av
registrerat eller påbörjat skeppsbygge får enligt kommittéförslaget rätt att på
det sättet förbehålla sig bruket av enstaka skeppsnamn för att han i tid skall
kunna förvissa sig om att han kan få sitt skepp registrerat under det namn han
avser alt ge det, exempelvis vid sjösättningen. Serie av skeppsnamn får på
samma sätt reserveras av den som äger ett registrerat eller påbörjat
skeppsbygge eller ett registrerat skepp. Förutsättningarna är, dels att serien
utåt markerar grupptUlhörighet, dels att den består av inbördes särskUjande
namn. Som exempel på namnserier, vilka bör kunna reserveras, har kommittén
anfört svenska älvar eller namn med gemensam ändelse som "-holm"
eller "-land" eller Uknande eller namn som består av ett gemensamt
namn med särskiljande tillägg för varje enskilt skepp.

Konkurrens
mellan olika namn eller namnserier löser kommittéförslaget så att i första
hand företräde skall gälla efter ordningen för ansökan och i andra hand, om
flera ansökningar görs samma dag, före-

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 240

trädet
skall bestämmas av sjöfartsverket efter skälighetsprövning. Anteckning om namn
eller namnserie skall avföras, om namnet eller serien inte tagits i bruk för
registrerat skepp inom två år eller varit ur brak i två år. Anteckningen skall
även avföras på begäran av den till vars förmån den gäUer.

Att
enstaka skeppsnamn reserveras genom registeranteckning har inte mött erinran
under remissbehandlingen. Men förslaget om reservation av namnserier har som
berörts redan i det föregående rönt viss kritik. Framför allt framhålls, att
kravet på originalitet bör ställas högre än kommittén tänkt sig så att inte
hela block av tänkbara skeppsnamn blir täckta. Allmänt bestämda serier med
vanlig förstavelse eller slut som "-land", "-holm" osv.
anses inte böra godtas, ej heller sådana serier som namn på svenska älvar,
operanamn och namn på delstater i USA. Det ifrågasätts, om inte serien måste
preciseras genom uppräk-nmg av däri ingående namn. Beträffande metoden att lösa
konkurrensproblem har invänts, att skälighetsprövning är för godtycklig och
att i stället inbördes ordning för diarieföring bör bestämma företrädet.

Mina
principiella överväganden i fråga om skeppsnamn har jag redovisat i avsnittet
om fartyg i samband med förslag angående bestämmelse om fartygs identifieruig
(3.3.4). I detta sammanhang är det närmast fråga om namnseriers utformning och
metoden för reservering av namn och namnserier.

Jag
delar som förat nämnts (3.3.4) uppfattningen att bruk av skeppsnamn skaU kunna
vinna visst skydd i samband med skeppsregistrering. Ett eller flera särskilt
angivna sådana namn bör kunna reserveras i förväg genom införing i
skeppsregistret. Exempelvis den som skall namnge ett skepp vid sjösättningen
bör på det sättet kunna försäkra sig om att namnet ej är blockerat när han
skall registrera sitt färdigbyggda skepp. Med denna metod kan i och för sig
också namnserier reserveras, vare sig de består av namn med ett klart inbördes
samband eller ej. Och mot det finns enligt min mening intet att invända. Men
som framhållits under remissbehandlingen är det knappast lämpligt att mer
obestämda serier av tänkbara skeppsnamn blockeras på grund av reservation
genom införing i skeppsregistret. Namnserier, som ej består av ett begränsat
antal särskilt angivna skeppsnamn, bör inte kunna vinna sådant skydd som det
här är fråga om utan att vara etablerade genom att ha tagits i bruk.

Om
en skeppsägare har flera skepp registrerade under namn, som tillsammans
konstituerar ett särpräglat namnskick, är det enligt min mening motiverat att
respektera detta i samband med registrering av andra skepp. Den typ av
namnserier jag här har för ögonen kan tänkas bestå av en grandkomponent, t. ex
"Sunnan", med tillägg av särskiljande beteckning, exempelvis
"hav", "våg", "bris" osv. Det är tydligt att ett
namn som "Sunnanvind" skulle gripa in i ett sådant namnskick och det

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 241

på
ett sätt som skulle vara otillbörligt i den mån ett sålunda namngivet skepp
genom namnet skulle ge det oriktiga intrycket att tiUhöra samma ägare som de
övriga. I så fall bör alltså registrering under namnet "Sunnanvind"
inte tUlåtas utan samtycke av den skeppsägare vars namnskick är berört. Med
sådant samtycke kan emellertid ingreppet i namnskicket ej anses otillbörligt.
Det är ju nämligen inte samma sak att namnge skepp så att det ger sken av viss
grupptillhörighet som att namnge det på sådant sätt att förväxlingsrisk
föreligger. Sådan namn-givning får inte godkännas av registermyndigheten, vare
sig redare som berörs av namngivningen medger det eller ej. Det finns
naturligtvis flera metoder att bygga upp ett särpräglat namnskick. Jag vUl
dock betona att den särprägel ett sådant namnskick måste ha för att förtjäna
skydd i denna ordning enligt min mening utesluter namnserier som bygger på
vanligt förekommande förstavelser eller änddser såsom "Berg-",
"-land" och "-holm". Den som vill ha skydd för sådana namn
får alltså begära inskrivning av dem genom uppräkning.

Kommittéförslaget
ställer formeUa krav för rätt att reservera skeppsnamn. Jag har funnit, att
rätten hellre bör knytas tUl det verkliga behovet än till formella
kvalifikationskrav. Det bör således krävas, att sökanden gör troligt, att han
har eller får bruk för namn eUer namnserie, som han vill förbehålla sig. Det
är självklart, att en väl etablerad redare lättare kan göra reservationsbehov troligt
än en nykomling i näringen, som kanske bör dokumentera sitt behov genom att
visa att han har skepp i beställning.

Vad
beträffar metoden för att lösa konkurrens mellan flera samma dag gjorda
ansökningar om reservation av namn eller namnserier finner jag ingen anledning
att frångå kommittéförslagets skälighetsprövning. Jag har nämligen svårt att
se hur den ordning vari ansökningar samma dag blir diarieförda, måhända
beroende på i vilken ordning posten bryts eller sorteras, skall kunna undgå att
åtminstone för denna typ av konkurrens ge väl så godtyckliga utslag som en
skälighetsprövning.

Reservation
av skeppsnamn bör enligt min mening ske genom inskrivning. Sådan inskrivning
bör avföras, om det eller de reserverade namnen inte tagits i bruk för registrerat
skepp inom viss tid. För att passa även då flera namn reserveras på en gäng kan
fristen lämpligen bestämmas tUl fem år.

3.4.8
Verkan av registrering och inskrivning

3.4.8.1
Allmän grundsats

Svensk
rätt vUar bl. a. på grandsatsen, att inskrivning ej konstituerar materiell rätt
i den meningen att inskrivet rättsförvärv inte skulle kunna angripas. Ehuru vi
inte för fartyg har någon fullt utbildad privaträttslig

16
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 242

registrering
och inskrivning, gör sig denna grundsats dock gällande på det sättet att
gUtigheten av en i fartyg intecknad fordran kan prövas ulan hinder av
inteckningen. Rättsverkan av inskrivning i fartygsregistret inskränker sig
bortsett från den företrädesrätt som inteckningen grundar väsentligen till
en viss inteckningslegitimation.

För
den nya skepps- och skeppsbyggnadsregistreringen, omfattande även inskrivning
av äganderättsförvärv delvis efter fastighetsrättslig förebild, har kommittén
föreslagit att man bevarar grundsatsen att det underliggande rättsförhållandet
kan prövas utan hinder av inskrivning. Den grundsatsen kommer då att gälla både
registrerings- och inskrivningsåtgärder. Mot denna princip balanserar
kommittéförslaget speciella regler, som likväl tillägger inskrivning materiell
rättsverkan främst i form av sakrättsskydd för förvärv, skydd för
godtrosförvärv och företräde på grund av inskrivning mellan konkurrerande
förvärv. Under remissbehandlingen har kommittéförslaget i denna del endast föranlett
erinran om risken för rättsförlust, ifall registrerad egendom befinnes ej ha
varit registreringsbar.

Enligt min mening finns
det all anledning att i den nya ordningen för registrering av och inskrivning
av rätt till skepp och skeppsbyggen gå ut från en allmän grundsals att varken
registrering eller inskrivning skall konstituera materiell rätt. Det
underliggande rättsförhållandet bör alltjämt kunna prövas särskilt. Huruvida
registrerad egendom är av den beskaffenhet registreringen föratsätter eller om
inskrivet rätlsförvärv är giltigt, bör ej heller anses slutligt avgjort genom
registreringen eller inskrivningen.

Det
kan tänkas, att egendom som ej faller inom fartygsbegreppets ram likväl blir
införd i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. Att detta skall visa sig bli
ett praktiskt problem är visserligen knappast troligt, eftersom
registermyndigheten får antas komma att med ledning av mätbrev eller på annat
lämpligt sätt förvissa sig om att vad som söks registrerat, inte minst om det
gäller egendom i fartygsbegreppets gränsområde till allmänt lösöre, verkligen
skall bedömas vara registrerings-bart såsom skepp eller skeppsbygge. Men
tveksamma fall kan dock uppstå och båt kan naturligtvis av misstag registreras
såsom skepp liksom f. ö. utländskt skepp felaktigt kan registreras såsom
svenskt. Som framhållits under remissbehandlingen finns det i sådana faU risk
för rättsförluster genom att parter och andra grandat förfoganden på egendomens
registrering och inskrivning av rätt därtiU. PrincipieUt måste ju egendomen
uppenbarligen avregistreras, när det ådagaläggs att den registrerats utan laga
grund likaväl som den skall avregislreras, när den efter en i och för sig
riktig registrering förändrats så att den ej längre är registreringsbar.

När
skepp eller skeppsbygge skaU avregistreras efter lagenlig registre-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 243

ring
skall det, som jag utvecklat i det föregående (3.4.6), ske med iakttagande av
rättsägarnas intresse så att deras samtycke i regel krävs till åtgärden. Har
egendom felaktigt registrerats som skepp eller skeppsbygge, skall den givetvis
avregistreras. I sådana fall kan läget delvis se annorlunda ut. Mot dem vars
anspråk grandas på inskrivning kan stå andra, t. ex. en innehavare av
inteckning i den näringsverksamhet till vUken egendomen rätteligen hör. Sjöpanträtts-
och skeppsbyggnadskonventionerna kan inte antas kräva, att deras spärregler
tUl rättsägares skydd mot avregistrering skall gäUa i hithörande fall, eftersom
konventionerna avser bara egendom som utgör skepp och skeppsbygge. Men såvitt
jag förstår är det med den föreslagna lagstiftningens grundläggande syfte
nämligen att stärka sjöfarts- och varvsnäringarnas möjligheter att utnyttja
skepp och skeppsbyggen för kreditsäkerhetsändamål bäst förenligt att omge
avregistrering av felaktigt registrerad egendom rned sådana skyddsregler att de
förfoganden över den registrerade egendomen som förutsatt och grandats på
registrering och inskrivning, väsentligen säkerställs. Rättsverkan som vunnits
på grund av inskrivning m. m. bör bevaras utan hinder av att egendomen
avregdstrerats. Det måste f. ö. vara en allmän grundsats som skall gälla
oavsett på vdlken grund avregistrering sker. Och inteckningsborgenärerna bör ha
samma rätt att inom en frist av en månad söka betalning ur egendomen som om det
hade varit fråga om att ett registrerat skepp byggts om lill något annat (jfr
3.4.6).

För
att ett sådant skydd för förfoganden på grund av registrering som jag här
förordat skall aktualiseras fordras givetvis att registreringen vunnit laga
kraft. Så länge besvär kan anföras mot registreringsbeslutet eller mot beslut
om inskrivning på grand av registreringen, måste nämligen åtgärden i fråga
kunna undanröjas utan hinder av de förfoganden som grandats på densamma.

3.4.8,2
Sakrättsskydd på grund av inskrivning

Som
jag redan framhåUit vid flera tUlfällen, följer fartyg i princip allmänna
lösöreregler, vilket bl. a. innebär att besillningsförhållandena spelar en
betydelsefull roll i sakrättsliga hänseenden, såsom när det gäller
äganderättsövergång vid köp m. m. I fråga om fartygsandel står
traditionsprincipen emellertid möjligen tUlbaka för den s. k. avtalsprincipen.
Inteckningsbarhet ger upphov tUl vissa avvikelser, låt vara att det är
omtvistat vUka och hur vittgående de är. Fartyg under byggnad är underkastade
motsvarande regler med det undantaget att inteckningsbarhet och därav följande
speciella problem ej inträder förrän i ett förhållandevis sent byggnadsskede,
nämligen då mätdäcket lagts och registrering följaktligen kan företas på
grandval av mätbar dräktighet.

Kommittén
har funnit, att traditionsprincipen inte passar särskilt väl

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 244

för
stora fartyg. Som redan nämnts (2.4.2.2) har kommittén vidare funnit det inte
vara lämpligt att formalisera fartygsköpet efter fastighetsrättslig förebild.
Och avtalsprincipen har ej ansetts böra sättas i stället för
traditionsprincipen. Men enligt kommittén kan den nya skepps- och
skeppsbyggnadsregistreringen utnyttjas för att ersätta tradilionsprincipen med
en ny: publicitets- eller inskrivningsprincipen. Sålunda ger kommittéförslaget
överlåtelse av skepp och skeppsbyggen sakrättsskydd på grund av inskrivning.
Sedan inskrivning sökts för förvärv på grund av överlåtelse inbegripet
beställning får enligt kommitténs förslag skeppet eller bygget inte tas i anspråk
för annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad med pant- eller
retentionsrätt i egendomen. Anmälan om avregistrering skall ha samma verkan
som inskrivningsansökan. Sakrättsskydd skall inträda vare sig förvärvet är
fullbordat eller ofuUbordat. Ej heller skiljer kommittéförslaget på onerösa
och benefika förvärv. Förslaget innefattar därför också ändring i lagen angående
vissa utfästelser om gåva av innebörd att krav på gåvans fullbordan genom
tradition ej skall gälla fartyg och skeppsbyggen som kan föras in i skepps-
eller skeppsbyggnadsregistret. Sakrättsskydd på grund av inskrivning skall
också gälla vid andelsförvärv och t. ex. förvärv varigenom en
avbetalningsköpares rätt enligt köpekontraktet övertas av annan.

Inskrivningsprincipen
har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. En remissmyndighet
framhåller emeUertid det problematiska i att skepp och båtar kommer att följa
olika regier.

Att överge
traditionsprincipen i fråga om skepp och skeppsbyggen innebär naturligtvis att
en i och för sig ej eftersträvansvärd rättslig skiljelinje dras mellan skepp
och båtar. Detla bör dock vägas mot de både teoretiska och praktiska fördelar
som enligt min mening slår att vinna för skepps och skeppsbyggens del.
Traditionsprincipen passar, som kommittén framhållit, ganska iUa för dem i
många fall. Om den förkastas, står man inför valet mdlan fastighetsrättens
avlalsprincip och den inskrivningsprincip kommittén föreslagit. Det kunde
visserligen i detta inskrivningsrättsliga sammanhang vara naturligt alt även
på denna punkt anknyta tiU den ordning som gäUer inom fastighetsrätten och
sålunda utgå från avtalsprincipen. Med hänsyn till att det här dock är fråga om
lösöre ett slag av egendom för vilket i övrigt generellt gäller sakrättsligt
traditionskrav finner jag liksom kommittén det vara att föredra att ersätta
traditionsprincipen med krav på inskrivning för att förvärv av skepp eller
skeppsbygge skall gälla mol överlåtarens borgenärer. Det är också ett naturligt
sätt att utnyttja register av den typ det här är fråga om. Med den för envar
urskiljbara gränsen mellan skepp och båtar vid tolv meters minsta längd och
fyra meters minsta bredd behöver de rättsliga skUlnaderna mellan dessa olika
slag av fartyg knappast medföra beaktansvärda praktiska nackdelar.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 245

Jag
biträder i enlighet med det sagda vad kommittén föreslagit. Det
ställningstagandet leder till att grundsatsen att registrering och inskrivning
inte ger upphov till materieill rätt kommer att balanseras av alt en rättssystematiskt
och delvis även praktiskt högst betydelsefull rätts-följd likväl knyts till
inskrivning.

Sakrättsskydd
på grand av inskrivning bör i princip knytas till alla förmögenhetsrättsliga
singularfäng. För att det skall bli möjligt mäste avregistrering efter
överlåtelse av skepp under sädana omständigheter att det förlorar svensk
nationalitet eller av bygge, som skall införas i utländskt register, jämställas
med inskrivning i detta hänseende. Annars skulle förvärvet i fråga ej kunna
vinna sakrättsskydd under den svenska rättsordningen. Sakrättsskydd får i
sådana fall inträda vid anmälan om avregistrering i stället för vid
inskrivningsansökan.

Jag
vill också betona vikten av att sakrättsskydd på grund av inskrivning gäller
både ofullbordade och fullbordade förvärv. Därigenom grundläggs bl. a. ett
starkt motiv för dem vars förvärv ej är inskrivningspliktiga utan endast
inskrivningsberättigade att söka inskrivning. Och det främjar syftet att
inskrivningsförhållandena skall återspegla verkligheten så troget som möjligt.

Att den som förvärvat
skepp eller skeppsbygge i exekutiv ordning eller från konkursbo utan vidare
skall vara skyddad mot gäldenärens borgenärer torde vara klart utan vidare.
Utmätning och konkurs är ju de lagstadgade offentiiga förfaranden som står till
buds just för att borgenärerna skall komma tUl sin rätt. Tvekan kunde möjligen
hysas om förvärv på grand av exekutiv auktion, som begärts av skeppsägaren
själv enligt kommittéförslagets 10 §, dvs. efter kondemnation. Men jag finner
ingen fullgod anledning att föreslå avvikelse på den punkten.

3,4,8,3
Företräde och godtrosförvärv på grand av inskrivning

Alt
fartyg utgör lösöre innebär, som förat antytts, bl, a. att fall av konkurrens
mellan flera äganderättsanspråk till samma fartyg löses efter de grander som
gäller lösöre i allmänhet. Såväl när det gäller tvesalufall dvs. då en
fartygsägare överlåter fartyget först till en och sedan till en annan som när
det gäller godtrosförvärv av fartyg från någon som eljest ej var rätt ägare gäller
alltså lösörerättsliga grundsatser. De innebär, att förvärv i god tro från den
som till följd av besittning, kanske också genom s. k. inskrivning i
fartygsregistret, framstod som ägare står sig mot konkurrerande
äganderättsanspråk om förvärvaren fått fartyget i sin besittning.

Efter
fastighelsrättslig förebild löser nu kommittéförslaget konkurrens mellan flera
förvärv av skepp eller skeppsbygge från samme fångesman, dvs. fall av s. k.
tvesalu, genom särskilda regler om företräde på grund av inskrivning så att det
förvärv för vUket inskrivning söks först

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 246

har
företräde framför det andra. Men för att senare förvärv skall få företräde
framför tidigare fordras häratöver, att förvärvaren var i god tro. Var han inte
det, kan förvärvet likväl vinna företräde, om näm ligen den ondtroende
förvärvaren överlåtit skeppet vidare till annan som i sin tur var i god tro.
Den sistnämndes goda tro botar alltså den brist hans fångesmans onda tro utgör.
För den händelse inskrivning söks samma dag för konkurrerande förvärv, skall
gälla företräde efter förvärvens inbördes tidsföljd. Kan denna tidsföljd ej
utrönas, bestäms företrädet av domstol efter skälighetsprövning.

Företräde
på grund av inskrivning förutsätter enligt kommittéförslaget att inskrivning
beviljas. Eljest förfaller företrädesrätten. Det gör den också för den händelse
inskrivet förvärv visar sig vara ogiltigt eller ej kunna göras gällande av
förvärvaren. Bestämmelserna är i första hand avsedda för konkurrerande förvärv
genom köp, byte eller gåva. Men om konkurrens uppstår mdlan bolagsskifte, arv
eller annat universalfång på den ena sidan och överlåtelse på den andra, så
kan universalfånget tvingas stå tillbaka för singularfånget på grund av
inskrivning men inte tvärtom. Förvärv vid exekutiv försäljning, som i fastighetsrätten
undantagsvis får utstå konkurrens på grund av företrädesregler av detta slag,
skall enligt uttrycklig föreskrift i kommittéförslaget inte behöva göra det i
sjörätten. Det är den internationella marknadens större behov av
omsättningstrygghet som föranlett den ståndpunkten.

Kommittén
föreslår vidare, likaledes efter fastighetsrättslig förebild, regler om
godtrosförvärv på grund av inskrivning, avsedda för sådana fall då det ena av
konkurrerande förvärv är behäftat med rättslig brist i fångeskedjan. Som
exempel på sådan brist anför kommittén att förvärv grundats på förfalskad eller
oriktigt tolkad fångeshandling. Kommittéförslaget berättigar tredje man till
godtrosförvärv av den som vunnit inskrivning för sådant fång. Detsamma skall
gälla, om bristen ligger längre tillbaka i fångeskedjan. Till skillnad från
fastighetsrätten som härvidlag utesluter godtrosförvärv vid vissa allvarliga
brister i fånges-kedjan, t. ex. då förvärv skett frän omyndig eller
konkursgäldenär berättigar kommittéförslaget till godtrosförvärv oavsett
bristens beskaffenhet. Även för detta åberopas den internationella marknadens
säi skUda behov av trygghet i omsättningen. Samma hänsyn föranleder kommittén
till ståndpunkten att förvärv på exekutiv auktion skall gälla utan särskUda
kvalifikationskrav och alltså inte vara underkastade reglerna om
godtrosförvärv på grund av inskrivning. Genom förvärv som följer dessa regler
gör rätt ägare förlust och den skall enligt kommittéförslaget ersättas av statsverket
(jfr 2.8).

Att
kommittéförslaget i dessa konkurrensfrågor vilar på fastighetsrättslig
förebild har inte mött någon invändning under remissbehandlingen. Men från ett
par håll har kritiserats, att godtrosförvärv på grund av inskrivning skall bli
möjligt oberoende av beskaffenheten av den

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 247

brist
som föreligger i fångeskedjan. Att den internationella marknadens behov av
omsättningstrygghet motiverar en sådan ordndng sätts d fräga. Motivet antas i
så fall böra föranleda att godtrosförvärv på grund av inskrivning skall
tillåtas även om bristen vidlåder godlrosförvärvet självt. Om kommittéförslaget
som därvidlag dock anses ha stöd av hävd i svensk lösörerätt godtas, bör det
enligt denna kritik genom registeranteckning ej endast om konkurs och
utmätning utan även om inskrivna ägares omyndighet och om kvarstadsbeslut
förebyggas att inskrivning beviljas för förvärv på grund av obehöriga
förfoganden. Inskrivning på grund av förfalskad fångeshandling bör, föreslås
det, förebyggas genom att kommunikation med fångesmannen föreskrivs i
inskrivningsärenden. Det anses slutligen, att uttrycklig ställning bör tas till
frågan om rätt för rätte ägaren att återlösa egendomen.

Fastighetsrättens
uppdelning av de fall av konkurrerande äganderättsanspråk som det här är fräga
om på regler om företräde på grund av inskrivning och om godtrosförvärv på
grund av inskrivning bottnar i förutsättningen att fastighetsägaren, även
sedan han en gång överlåtit fastigheten, kan genom tvesalu överlåta den till
ny förvärvare med verkan att denne därigenom gör ett i och för sig giltigt
förvärv medan det i övrigt rör sig om ogiltiga förvärv vars brister botas genom
förlitan på överlålarens lagfart. Den lösörerättsliga utgångspunkten är en
annan och innebär, att det i båda faU är fräga om ett i och för sig
bristfälligt förvärv även om överlåtaren på grund av besittning till egendomen
framstår som behörig att förfoga över densamma. I båda fallen blir förvärven
också skyddade enligt grundsatsen om godtrosförvärv av lösöre. Ett för några år
sedan framlagt kommittéförslag till lag om godtrosförvärv av lösöre (SOU 1965:
14), som nu är under beredning i justitiedepartementet, utgår från att detta
skall gälla även i fortsättningen. Ett annat exempel på principiellt liknande
behandling av motsvarande problem utgör 14 § lagen om skuldebrev.

Otvivelaktigt
kan det tUl förmån för att i detta sammanhang följa den fastighetsrätlsliga
förebilden åberopas, att rättslikhet mellan olika grenar av inskrivningsbunden
rätt har givna fördelar. Men det kan också riktas invändningar mot att bygga på
fastighetsrättens principer. Först och främst skulle därigenom i lösörerätten
föras in en främmande grundsats om giltigheten av senare förvärv vid tvesalu.
En onödigt djupgående skillnad skulle då komma att föreligga vid olika slag av
fartygsförvärv. Jag tänker på förvärv av skepp resp. förvärv av båt. För det
andra skulle man på ett egentligen omotiverat sätt ge skeppsköpet och
skeppsbyggnadsavtalet en ställning som i viss mån svarar mot fastighetsköpet,
nämligen genom att godtrosförvärv på grund av inskrivning skulle vara skyddat
redan vid förvärvsavtalel. En sådan ordning är naturlig när det gäller det
formaliserade fastighetsköpet, som i sig självt är förenat med bl. a.
sakrättsskydd. Men skeppsköpet

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 248

och
skeppbyggnadsavtalet får alls inte den ställningen enligt mitt förslag. Det
blir inte formbundet och det vinner sakrättsskydd först på grund av
inskrivning. Jag finner redan dessa invändningar så tungt vägande att jag med
avvikelse frän kommittéförslaget vUl förorda en lösnmg med den alhnänna
lösörerätten som naturlig bakgrund. Denna lösning utgör en följdriktig
utveckling av inskrivningsprincipen i fråga om sakrättsskydd. Den innebär, att
den som förvärvat skepp eller skeppsbygge från någon, som väl var inskriven
ägare men inte rätt ägare, skall vara skyddad mot konkurrerande
äganderättsanspråk, om han sökt inskrivning för sitt förvärv och var i god tro
inte bara vid förvärvet utan även när han sökte inskrivning. Överlåtarens
inskrivning träder på det sättet i stället för den i lösörerätten legitimerande
besittnuigen tiU egendomen och förvärvarens inskrivningsansökan ersätter
besittningstagandet som grund för rättsskydd. NaturUgtvis förutsätter en sådan
ordning att inskrivning också beviljas.

I
fråga om lösningsrätten finner jag liksom kommittén, att omsättningens behov
av trygghet lämpligen kan tillgodoses utan hänsyn till beskaffenheten av
bristen i överlåtarens rätt att förfoga över egendomen. Något utrymme för
lösningsrätt för det fall att skeppet eller skeppsbygget t. ex. berövats rätt
ägare genom brott finner jag alltså inte vara behövligt. En grundprincip i mitt
förslag är att värna om skepps- och skeppsbyggnadsregislrens vederhäftighet.
Det bör i de övervägande kommersiellt färgade sammanhang som det här är fråga
om vara tillräckligt att rätt ägare får ersättning av statsmedel. Jag återkommer
till det i ett följande avsnitt (3,7). Men jag vill här påpeka att ersättningsrätten
bör vara oberoende av det sätt på vilket egendomen gått ur rätte ägarens hand.
Det ensamt avgörande bör alltså vara att någon genom godtrosförvärv på grund av
inskrivning slutligt utsläckt hans anspråk på skeppet eller bygget.

Det
bör inte förbises, att inskrivningsförfarandet kan läggas väl till rätta för
att väsentligt reducera riskerna för rättsförluster. Först och främst kommer
registermyndigheten att ha skyldighet att kommunicera inskrivningsansökningar
med dem vars rätt berörs, ifall det finns anledning till det i det särskilda
fallet. Att räkna med rutinmässig kommunikation med överiålaren i alla lägen,
finner jag däremot inte lämpligt med hänsyn tUl det likaledes viktiga kravet
att inskrivningsärenden skall handläggas snabbt och smidigt. Men genom
underrättelse till överlåtaren om det inskrivningsbeslut som ärendet leder till
kan denne sättas i tUlfälle att besvärsvägen söka ändring av ett beslut som han
finner kränka hans rätt. Det kan ordnas ratinmässigt utan födröjning av
ärendenas handläggning.

Det
bör vidare vara lämpligt att, som förordats under remissbehandlingen, kvarstad
skall föranleda anteckning i registret. Sådan handräckningsåtgärd går ut på
att hindra kvarstadsgäldenären att förfoga över

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 249

den
kvarstadsbdagda egendomen, främst genom överlåtelse eller pantsättning, till
förfång för kvarstadssökanden. Sker likväl sådant förfogande, blir det gUtigt
endast under föratsättning av god tro hos tredje man. Om åtgärden blir föremål
för registeranteckning, bör tredje man åtminstone i praktiken bli avskuren från
möjlighet att åberopa god tro. Motsvarande synpunkter kan anläggas på
skingringsförbud. Jag förordar därför regler av innebörd att både kvarstad och
skingringsförbud skall antecknas i registret. Frågan om publicitetsverkan av
skepps- och skeppsbyggnadsregislrens innehåll skall jag strax behandla
(3.4.8.4). I ett senare avsnitt återkommer jag till frågan om verkan av
kvarstad och skingringsförbud när det gäller inteckning i egendomen (3.6.4.7).

Föreskrift
att inskriven ägares omyndighet skall antecknas i registret som förordats under
remissbehandlingen skulle visserligen tjäna den omyndige till skydd men torde
bli svårgenomförbar av rent praktiska skäl. Man måste nämligen hålla i minnet,
att det för det ifrågasatta ändamålet ej är tillräckligt att säkerställa
information till registermyndigheten om redan inskrivna ägares omyndighet. Det
skulle också bli behövligt att på något sätt se till att myndigheten förfogade
över sådan information i fråga om framtida skeppsägare, vilket uppenbarligen
inte rimligen kan ordnas på ett rationellt sätt. Dessutom kommer skepps-och
skeppsbyggnadsregistren såvitt nu kan bedömas ej att utvisa mer än de
gällande äganderättsförhållandena. Man bUr då för en granskning av fångeskedjan
i övrigt hänvisad tUl myndighetens arkiv, som visserligen kan hållas lätt
tUlgängligt men som ej utan vidare kan tilläggas samma publicitelsverkan som
registret självt. Tredje man skuUe således knappast vara betjänt med
omyndighetsanteckning, även om en sådan ordning mot förmodan skulle kunna
realiseras. Slutligen inställer sig i detta sammanhang också frågan om det
statUga skadeståndsansvaret för det fall att föreskriven omyndighetsanteckning
inte kommer till stånd. Jag kan mot denna bakgrund inte finna det motiverat att
föreskriva omyndighetsanteckning i registren.

De
förvärv som avses med förevarande konkurrensregler är förmögenhetsrättsliga
singularfäng i allmänhet. Förvärv vid exekutiv försäljning omfattas ej av
kommittéförslaget. Även jag har den uppfattningen att förvärv vid exekutiv
försäljning bör vara undantagna från konkurrensreglerna. De bör stå sig i
konkurrensfall även utan krav pä kvalifikation genom inskrivning och god tro.
Däremot finns dngen anledning till särbehandling av det fall att förvärvet
skett genom frivUlig överlåtelse från konkursbo. När det gällde sakrättsskydd
på grand av inskrivning följde sådan särbehandling av sakens natur (3.4.8.2)
men i förevarande situationer är förhållandena helt andra.

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 250

3,4,8.4
Publicitetsverkan

Kommittéförslaget
ger genom särskild bestämmelse publicitetsverkan åt registeranteckningar om
tvist angående bättre rätt till skepp eller skeppsbygge och om förvärvsvUlkor
som begränsar ägarens rätt att förfoga över egendomen. Detta har
fastighetsrättslig förebild. Ingen invändning har gjorts under
remissbehandlingen. Men enligt min mening ligger det nära till hands att
utvidga publicitetsverkan utöver vad som sålunda förslagits. Det principiellt
viktigaste steget mot en generell publicitetsverkan är i själva verket laget
redan med förslaget om sakrättsskydd på grund av inskrivning. I
fastighetsrätten gäller i stället sådant slcydd på grund av avtalet.

Enligt
min mening måste man under alla förhållanden räkna med att registrens
publicitetsverkan i praktiken blir mer vidsträckt än kommittéförslaget
formellt förutsätter. Ty i den mån registren innehåller och skall innehålla
upplysning rörande omständigheter, som har betydelse för tredje man vid
rättshandling med avseende pä registrerat skepp eller skeppsbygge, så vill det
d praktiken mycket till för att denne skall anses vara försvarad med att
underlåta att förvissa sig om registrets ifrågavarande innehåll. Därifrån är
steget kort till att helt enkelt i lag slå fast, att han skall anses känna till
registrets innehåll. Syftet med en sådan föreskrift skulle vara begränsat till
att generellt avskära tredje man från möjlighet att till stöd för beståndet av
rättsförvärv till registrerat skepp eller bygge åberopa alt han inte känt till
den omständighet varom registret innehöll upplysning. Föreskriften skulle
väsentUgen komma att medföra, att utom äganderättstvister och förvärvsvillkor
också utmätning, kvarstad och skingringsförbud skulle anses vara kända för
tredje man. I övrigt kommer nämligen registren att innehålla upplysningar, som
antingen enligt andra regler anses kända för tredje man säsom om konkurs
eller också ej är av betydelse i sammanhanget. Utvidgningen kan sägas vara
naturlig mot bakgrund av förslagets utformning i övrigt, inte minst den från
JB avvikande principen om sakrättsskydd på grund av inskrivning.

Mot
en sådan utvidgning av registrens publicitetsverkan kan invändas, att det
medför en påtaglig olikhet i förhållande till fastighetsrätten. Denna olikhet
blir så mycket mer markerad som nyligen genomförts sådan ändring i JBs
bestämmelser om godtrosförvärv av panträtt som innebär att ny ägares
lagfartsansökan inte utan vidare försätter borgenären ur god tro med avseende
på fångesmannens panträttsbehörighet; i regel kommer borgenären att kunna
förhålla sig passiv och räkna med underrättelse om överlåtelsen. En motsvarande
ordning i sjörätten, d och för sig motiverad av uniformitetshänsyn, skulle emellertid
inte kunna förenas med full publicitetsverkan av skepps- och
skeppsbyggnadsregislrens innehåll. Såsom jag skall utveckla vid mitt

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 251

förslag
rörande panträttsupplåtelse i vissa fall i ett senare avsnitt (3.6.4.2. har jag
dock funnit, att behovet av godlrosskydd för borgenären i detta sammanhang
inte behöver tillmätas på långt när samma praktiska betydelse som i
fastighetsrätten. Jag har därför valt att fullfölja inskrivningsprincipen med
publidtetsprincipen och föreslär alltså, att skepps-och skeppsbyggnadsregistren
ges sådan allmän publicitetsverkan som jag nyss angav.

3.4.9
Huvuddragen av registrerings- och inskrivningsförfarandet

Den
nuvarande ordningen för fartygsregistrering och inskrivning av fartyg utmärker
sig för uppdelning i offentligrättslig registrering och äganderättsinskrivning
hos en myndighet samt inteckning hos en annan. Det är sörjt för ett visst
samspel mellan dessa båda inskrivningsformer. Registrering är förutsättning för
inteckning och den i fartygsregistret inskrivne ägaren har viss
inteckningslegitimation.

Kommittéförslaget
går ut från nya förutsättningar. De viktigaste är att registreringen och
inskrivningen förläggs till samma myndighet, sjöfartsverket, och inrättas för
fullgången privaträttslig inskrivning. Fastighetsrätten har efterbildats i
betydande utsträckning. Systemet vilar på fartygsägarnas skyldighet att anmäla
fartyg för registrering, söka inskrivning av äganderättsförvärv och i övrigt
förse registren med informationer om registrerade fartyg och byggen.
Sjöfartsverket skall vaka över att dessa skyldigheter fullgörs. För ändamålet
skall verket kunna förelägga vite, vars belopp ej blir begränsade. Förelagt
vite skall dömas ut av domstol på talan av allmän åklagare. Sjöfartsverket
skall självmant kunna vidta behövliga åtgärder för avregistrering när sådan
skall äga rum. Rättelse av felaktig införing i register skall också kunna
företas självmant pä samma sätt som rättelse av införing i fastighetsbok.
Sökande vars rätt är beroende av att föregående ägare fullgör registrerings-
eller inskrivningsplikt skall kunna fullgöra denna på den försumliges vägnar
och denne i sin tur åläggs en däremot svarande skyldighet att lämna ut
behövliga handlingar som han har. Bl. a. pä grand av föreskrift i
sjöpanträttskonventionen föreskrivs undantag från kravet på sammanhängande
fångeskedja för inskrivning, nämligen såvitt gäller förvärv genom exekutiv
försäljning.

Handläggningen
av registrerings- och inskrivningsärenden blir enligt kommittéförslaget
principiellt skriftlig. Men när förvärv inte kan styrkas skriftiigen, skall
sammanträde kunna hållas efter förebild av fastighetsrättens
lagfarlssammanträde. Sammanträdesprotokollet får sedan tjäna som
fångeshandling. Handläggningen skall.inte koncentreras till inskrivningsdag en
gång d veckan utan äga rum varje arbetsdag. Det motiveras med hänsyn till
behov av internationell samverkan i vissa fall. Ingen motsvarighet föreslås
till fastighetsrättens vilandeförklaring av lagfartsansökan. Men ärende skall
kunna skjutas upp t. ex. för kommunika-

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 252

tion
eller arman utredning. Anmälan eller ansökan, som är otjänlig som underlag för
prövning, skall kunna avvisas.

Enligt
kommittéförslaget skall vidare föras dagbok över registrerings-och
inskrivningsärenden och handlingarna i ärendena föras samman i akter. Beslut
som innefattar registrerings- eller inskrivningsåtgärd skall meddelas genom att
föras in i register och skall tilläggas det Innehåll registret utvdsar. Om
beslutet gått emot någon, skall denne underrättas.

Talan
mot beslut skall föras genom besvär i Svea hovrätt. Besvärstiden blir fyra
veckor.

Under
remissbehandlingen har den föreslagna ordningen lämnats utan erinran i stort
sett. Det har rönt uttryckligt giUande, att handläggning skall äga ram varje
arbetsdag. På varvshåll har betonats, att det vid avregistrering ur
skeppsbyggnadsregistret för nyregistrering i främmande skeppsregister i
praktiken ofta krävs en fullständig tidsmässig samordning för att av- och
nyregistrering skall kunna ske på samma gång, t. o. m. utan hänsyn tiU
eventuell tidsskUlnad mellan Sverige och det främmande registreringslandet.

Det
har ifrågasatts, om inte sjöfartsverket till tids vinnande bör få döma ut vite
som verket förelagt. Möjligheten att avvisa registreringsanmälan m. m. har
bedömts som mindre väl förenlig med det offentligrättsliga syfte som bär upp
bl. a. registreruigsplikten. Besvärsförfarandet har ansetts böra regleras
fullständigt inom ramen för SjöL och det har ifrågasatts om det förfarandet
inte bör efterbilda det reformerade besvärsförfarandet i förvaltningsrätten.
Sjöfartsverkets förestående utflyttning från Stockholm har föranlett
påpekandet, att frågan om Svea hovrätt bör vara besvärsinstans kommer i ett
nytt läge vid utflyttningen.

Jag
finner det riktigt, att privaträttsligt betydelsefulla bestämmelser om
registrering och inskrivning tas upp i SjöL. Det råder ett intimt samband
mellan på den ena sidan de rent materiella bestämmelserna främst om inskrivning
av rätt till skepp och byggen och på andra sidan de formella bestämmelserna om
hur sådan inskrivning skall gä till. Den övervägande offentligrättsligt
betingade regleringen i fråga om registrering bör emellertid så gott som helt
föras över till administrativa bestämmelser.

Liksom
kommittén föratsätter jag, såsom jag redan utvecklat (3.3.2), att registrering
och inskrivning handläggs av en och samma myndighet. Men jag förordar till
skUlnad från kommittén att registermyndigheten organisatoriskt skall höra till
domstolsväsendet. Den skall ledas av en inskrivningsdomare. Det är dä naturligt
att som grundval för regleringen av förfarandet hos den myndigheten välja de
allmänna tvistemålsbestämmelserna. Så har skett i fräga om den
fastighetsrättsliga inskrivningen. Jag erinrar om 19 kap. 3 § andra stycket
JB. Naturligtvis gäller det som jag förordar bara registrering och inskrivning
i skepps-

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 253

och
skeppsbyggnadsregistren och vad som hänger samman med det, inte annan
verksamhet t. ex. båtregistrering som registermyndigheten också anförtros.
De ifrågavarande ärendena kallar jag i fortsättningen för registerärenden.

Jag
ansluter mig i allt väsentiigt till kommitténs förslag om dagboks-föring,
aktbUdning och beslut i registerärenden. Jag delar uppfattningen, att
registermyndigheten bör ha skyldighet att vaka över att registreringsplikt och
inskrivningsplikt m. m. efterlevs och tUlddas behövliga instrument för det
ändamålet i form av befogenhet att ge vitesföreläggande och i vissa fall
självmant företa åtgärder för avregistrering eller rätta införing. Eftersom
registermyndigheten blir inordnad i en allmän domstol, kan den lämpligen ges
befogenhet att också döma ut förelagt vite. Den efter fastighetsrättslig
förebUd föreslagna rätten för sökande i registerärende att i den mån hans rätt
är beroende därav fullgöra annans registrerings- eller inskrivningsplikt
finner jag lämplig.

Liksom
kommittén har jag funnit det mest ändamålsenligt och för vissa fall också
nödvändigt att undvika att registerärenden upptas på inskrivningsdag bara en
gång i veckan som nu sker beträffande de fastighetsrättsliga
inskrivningsärendena. Jag har i stället stannat för en ordning som innebär att
registerärenden upptas på inskrivningsdag som hålls med endagsintervall, dvs.
varje arbetsdag. Inskrivningsdagen bör sluta klockan tolv för att det under
återstoden av dagen skall finnas tillräckligt utrymme för registermyndigheten
att behandla upptagna ärenden och för att man skall kunna ingå rättshandlingar
med utgångspunkt i rättsläget vid den senaste inskrivningsdagens slut. En
sådan ordning iimebär vidare att anmälan eller ansökan som kommer in efler
klockan tolv på dagen hänförs till den inskrivningsdag som infaller påföljande
arbetsdag. I den mån det av en remissinstans framförda önskemålet om
handläggning i vissa faU utom vanlig arbetstid kan tillgodoses inom ramen för
systemet med inskrivningsdagar, fär bestämmelser därom ges i
tillämpningsföreskrifter.

Registrerings-
och inskrivningsförfarandet bör i princip vara skriftligt. Skeppsköp och
skeppsbyggnadsavtal ges i regel skriftiig form. Och även ora de stundora ingås
formlöst, blir de då merendels bekräftade skriftligen. Likväl kan det tänkas
fall då t. ex. skeppsandel omsätts helt formlöst och då det inte kan
föratsättas att skriftiig bekräftelse kan utverkas ens genom kommunikation i
registerärendet. För sådana fall behövs alltså ett muntiigt förfarande.
Kommittén har efterbildat det fastighetsrättsliga lagfartssammanträdet. Jag
har funnit detta vara en onödigt vidlyftig ordning. Dessutom bygger förebilden
på andra föratsättningar än kommittéförslaget. I fastighetsrätten gäUer det nämligen
att mot bakgrand av ett formaliserat fastighetsköp tUlhandahålla substitut för
förkommen eller förstörd köpehandling. Men varken skeppsköpet eller
skeppsbyggnadsavtalet blir formaliserat enligt vad jag förordar. Och prövningen
måste naturligtvis vara helt fri. Därför

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 254

har
jag föredragit att inte i mitt förslag ta upp någon motsvarighet till
lagfartssammanträde. I stäUet föreslår jag bestämmelser som, med viss förebud i
19: 9 och 10 JB, erbjuder möjlighet att förelägga sökanden eller annan att i registerärende
inställa sig personligen eller genom ombud hos registermyndigheten för att
höras. Jag avser att senare föreslå tillämpningsföreskrifter av innehåll bl.
a. att sådant sammanträde kan håUas på den ort i landet där det är
ändamålsenligt med hänsyn till utredningen. Det bör exempelvis av
utredningsekonomiska skäl kunna undvikas att sökanden och andra reser till
registermyndighetens kansUort, om det av utredningstekniska skäl är att föredra
att sammanträdet håUs på annan ort.

Den
av kommittén föreslagna befogenheten för registermyndigheten att avvisa anmälan
eller ansökan i vissa fall kan, som erinrats under remissbehandlingen, i någon
mån framstå som svårförenlig med det offentiigrättsliga syfte som bär upp
framför allt registreringsplikten. Jag delar uppfattningen att denna möjUghet
kan undvaras. Ofullständiga eller uppenbart ograndade framställningar kan få
ändamålsenlig behandling även inom ramen för en ordning som föratsätter
materiell prövning.

Som
kommittén föreslagit bör registerärenden inle kunna förklaras vilande såsom
fallet är med exempelvis lagfartsärende. Men i stället bör ett uppskovsinstitut
erbjudas. Jag ansluter mig väsentiigen till vad kommittén föreslagit därvidlag.
Enligt min mening bör emellertid uppskov vara obligatoriskt i vissa fall. Jag
får anledning återkomma till denna fråga i samband med att jag behandlar de
enskUda bestämmelserna i mitt förslag.

Besvärsförfarandet
bör enligt min mening efterbUda det motsvarande fastighetsrättsliga
förfarandet. Svea hovrätt behöver inte särskilt utpekas som besvärsinstans.
Till skillnad från kommittén utgår jag nämligen frän att registermyndigheten
skall ingå i en av våra tingsrätter. Besvär över dess beslut bör föras hos den
hovrätt som överprövar tingsrättens avgöranden.

I
övrigt ansluter jag mig tiU vad kommittén har föreslagit i denna dd.

3.5
Partrederi

5.5.7
Partrederiets grunddrag

Partrederiet
hålls samman av den gemensamma egendomen, väsentUgen bestående av ett fartyg,
och det gemensamma syftet att driva sjöfart med detta fartyg. Sammanslutningen
är inte särskilt fast. Ombyte av redare kan i princip ske fritt och rederiet
utgör ej heller något självständigt rättssubjekt. Varje delägare svarar för
rederiets förbindelser endast i förhållande tUl sin andel i fartyget men det är
vanligt att del-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 255

ägarna
särskilt åtar sig solidarisk ansvarighet för t. ex. hypotekslån. Redarens
ansvarighet är ej begränsad till hans andel utan han svarar för rederiets
förbindelser med såväl andelen som sina övriga tillgångar. Någon skillnad görs
alltså inte mellan rederiborgenärer och andra. Rederiets identitet bestäms
utom av fartyget av dem som vid varje särskUt tUlfälle äger andel i detta.

Ny
partredare svarar ej för rederiförbindelser, som ingåtts innan han förvärvade sin
andel. Däremot är han i förhållandet mellan redarna bunden av vad som gjorts
och beslutats före hans inträde i gemenskapen, dvs. han intar såtUlvida samma
ställnuig som om han deltagit i partrederiet från början.

En
praktisk konsekvens av partrederiets säregna konstraktion är att
rederiborgenär, som saknar pant- eUer retentionsrätt för sin fordran, inte kan
ta fartyget i anspråk för fordringen utan att denna gäller mot samtliga
delägare. Är det inte fallet, måste han hålla sig till de fartygsandelar vars
ägare svarar för fordringen, dvs. för var sin del därav.

Fartygsandelen
ger partredaren del också i den övriga egendom som gemenskapen kan ha, t. ex.
driftsmedel.

Kommittén
har, med utgångspunkt från att partrederiet alltjämt fyller ett praktiskt
behov för sjöfarten, föreslagit att partrederiet bevaras i aUt väsentligt
oförändrat. Kommittén har särskilt övervägt, om rederiets borgenärer bör
berättigas att ta fartyget i anspråk för sina fordringar i stället för
fartygsandelar men har funnit att en sådan reform skulle sätta grandläggande
regler för partrederi ur spel på ett sätt som ej vore väl förenligt med denna
speciella bolagsform.

Kommittéförslaget
vUar på nordisk överenskommelse. Vissa skillnader finns dock mdlan de nordiska
texterna. Sålunda går de nya norska bestämmelsema ut på att delad ansvarighet
inte gäUer omedelbart på grund av lagen utan konstitueras först genom alt
redarnas avtal om sådan ansvarighet anmäls till skeppsregistret. Vddare
förutsätter de norska reglerna att partrederi skall kunna äga mer än ett
fartyg.

Partrederiets
grandläggande rättsliga konstruktion har under remissbehandlingen kritiserats
för att väl vara fördelaktig för redarna men ofördelaktig för
rederiborgenärerna. De problem som är förknippade med verkställighet mot partrederiet
och med den rättsliga behandlingen av andra rederitiUgångar än fartyget har
särskilt framhållits. Vidare har efterlysts klarhet i frågan när ett partrederi
skall anses vara stiftat och hur länge det består. Det har ocksä förordats, att
rederiet ges karaktär av handelsbolag med rätt för bolagsmännen att särskilt
stipulera delad ansvarighet.

Partrederiet
har som förat påpekats gamla anor. Dess grandläggande konstraktion bär
påtaglig prägel av det. Delad ansvarighet med dess skilda konsekvenser framstår
som säregen i en rättsordning som i övrigt genomgående hyllar
solidaritetsgrundsatsen i fråga om gemen-

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 256

samma
förmögenhetsrättsliga skyldigheter. Det är också betecknande att
rederiborgenärema i praktiken i åtskUliga fall kräver soUdarisk
ansvarsförbindelse av partredare.

Emellertid fyUer
rederigemenskap med delad ansvarighet alltjämt en praktisk funktion inom
handels- och fiskeflottorna, inte minst med tanke på hur kapitalkrävande
anskaffning av modernt tonnage är. Både på dansk och finsk sida synes man vara
inställd på att bevara det traditionella partrederiet. Den norska lagändringen
introducerar visserligen solidarisk ansvarighet i partrederiförhållanden men
medger som nyss nämnts att partrederi drivs under delad ansvarighet ungefär som
hittills.

Jag förordar därför, att
partrederiet får bestå som självständig, sjörättslig bolagsform med delad
ansvarighet. Samtidigt bör man emellertid enligt min mening stäUa upp ett
visst publicitetskrav för att bolagsformens för delägarna förmånliga
ansvarsregler skall erkännas. Om sålunda flera sluter sig samman för att
gemensamt men under delad ansvarighet driva sjöfart med eget fartyg, vilket
för närvarande utan vidare torde konstituera ett partrederi, bör det framdeles
dessutom krävas att överenskommelsen har anmälts för registrering för att
sammanslutningen skall erkännas såsom partrederi. Praktiskt taget alla
partrede-riägda fartyg kommer att vara införda i skepps- eller båtregistret. Registrering
kan därför lämpligen ske hos registermyndigheten. Innan registreringsanmälan
gjorts koinmer då redarna att enligt allmänna grundsatser bära solidariskt
ansvar för de förbindelser de ingår för sammanslutningens räkning. För
förbindelser, som ingås efter det att anmälan gjorts, blir de i stället
ansvariga pro rata parte. Sluter sig redare samman för att driva sjöfart utan
att delad ansvarighet är förutsatt, torde det följakligen bli handelsbolag
enligt vanliga bolagsrättsliga regler.

Jag
föreslår en ordning som den jag här skisserat. Den nordiska rättslikheten blir
knappast Udande av det. Ty förslaget ligger i själva verket principiellt mycket
nära den norska lösningen.

Partrederiförhållande bör
kunna etableras även utan att ett fartyg anskaffats. Det torde, som jag redan
antytt, även vara gällande rätts ståndpunkt. Delad ansvarighet kan alltså gälla
vid exempelvis beställning av fartyg, som skall drivas av partrederi, eller
köp av kontorsinventarier. Den delade ansvarigheten består givetvis tills
partrederiet upplösts. Upplösningen sker genom fartygets försäljning och skifte
av tillgångama. Skulle rederiförbindelse ingås efter det att fartyget sålts, t.
ex. genom att försäljningen eller skiftet drar särskild kostnad, bör den enligt
min mening binda delägarna endast i förhållande till andelama i den mån ej
annat åtagande föreligger. Detsamma bör även älla t. ex. sådana förpliktelser
som redamas köprättsliga ansvar gentemot den som köpt fartyget av dem vid
rederiupplösningen.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 257

Det
har både i doktrinen och under remissbehandlingen yppats tvekan rörande den
rättsliga behandlingen av sådana partrederiets tillgångar som ej utgörs av
fartyget, dvs. driftstUlskott, intjänt frakt, inventarier och annat, som
visserligen i regel är obetydligt jämfört med fartyget. Tveksamheten hänför sig
tUl spörsmålet om sädana tillgångar eventuellt utgör någon rederiets
självständiga förmögenhet över vilken kan förfogas särskilt. Som jag har antytt
i det föregående anser jag att så ej är förhållandet. RederitUlgångarna är
samfäUda och underkastade samma regler vare sig de utgörs av fartyg eller av
driftsmedel. Ett motsatt betraktelsesätt skulle kunna leda tUl erkännande av
en partrederiets självständiga förmögenhetsmassa. Och det är enligt min mening
oförenligt med granderna för partrederiet såsom bolagsform. Den som förvärvar
andel i fartyg tiUhörigt partrederi förvärvar alltså samtidigt en rätt till
partredarnas övriga samfällda egendom, en rätt som får sin begränsning av att
han enligt lagen är bunden av vad hans medredare beslutat före hans inträde i
gemenskapen. Han torde inte kunna göra anspråk på att få förfoga fritt över
denna rätt tUl samfälld egendom.

Vad
beträffar problemet med verkstäUighet mot partrederi förhåller det sig så att
dom mot samtUga partredare kan verkställas i fartyget i stället för i andelarna
bara om delägarna och deras ansvar för gälden är desamma vid verkstäUigheten
som när domen föll. Att domen i så fall med bortseende från att partrederiet
ej är juridisk person formeUt meddelas mot partrederiet, eventuellt
företrätt av huvudredaren, kan i och för sig inte förbättra
exekutionsborgenärens läge. Har någon av delägarna därefter betalt sin andel av
gälden, är verkställighet i fartyget utesluten och kan alltså endast ske i
återstående andelar och i övriga andelsägares enskUda tillgångar i övrigt. Det
följer av den delade ansvarigheten. Och skulle någon andel ha övergått tUl
annan innan verkställighet sker, är den andelen fredad för exekution emedan den
nye redaren inte svarar för sädana partrederiets förbindelser som ingåtts före
hans inträde som partredare. Däremot förblir den som sålunda överlåtit sin
andel ansvarig för sådan gäld med sina övriga tUlgångar. Men att
verkställighet kan riktas mot dessa tillgångar löser uppenbarligen inte det
problem som möter här. Detta skulle givetvis undanröjas, om nytillträdande
partredare ålades samma ansvarighet mot tredje man för rederiförbindelser som
fångesmannen eller åtminstone fick svara för sådana förbindelser med sin andel
i fartyget. Men det skulle i realiteten innebära att fordringar mot partrederi
utrastades med en sakrättslig verkan, som inte skulle kunna förenas med de
regler om sakrättsskydd på grand av inskrivning som jag förordat i det föregående
och som skall gälla även i fråga om förvärv av skeppsandelar. Denna svårighet
skulle visserligen lösas genom att rederifordringar förenades med
legalpanträtt i partredarnas resp. andelar. Men det skulle väcka spörsmål om
inte legalpanträtt i fartyg borde tUlerkännas mot-

17 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 258

svarande
fordran mot ensamredare. Konsekvenserna av en sådan ordning skulle
uppenbarligen bli vittgående och svåra att överblicka. Jag är inte beredd att
ta ett sådant steg och förordar därför, att det inte görs någon ändring i nuvarande
regler om nytUlträdande partredares ansvarighet för rederiets förbindelser.

3.5.2
Huvudredaren

Partrederi
företräds utåt av en huvudredare, om sådan utsetts. Har ingen huvudredare
utsetts, får tredje man som vill söka rederiet välja vem han vill att svara för
de övriga. Huvudredaren skall vara "svensk undersåte" och bosatt här
i landet. Men han behöver inte själv vara delägare i fartyget. Han har legal
ställningsfuUmakt, som omfattar sådana förbindelser vilka "rederirörelsen
vanligen medför", dvs. att anställa resp. entiediga befälhavare och
instruera denne, uppbära betalningar till rederiet och svara för rederiet
inför rätta. Processfullmakten omfattar ej att väcka talan. Huvudredaren är
inte behörig att låna pengar på rederiets vägnar eller att sälja eller
"förpanta" fartyget eller att försäkra det. Han kan när som helst
skiljas frän befattningen. Om han är majoritetsdelägare, kan det ske genom dom.

Kommittéförslaget
innebär, att till huvudredare skall kunna utses ej endast svensk medborgare
utan även annat svenskt rättssubjekt eller här i landet bosatt dansk, finsk
eller norsk medborgare. Denna utvidgning till andra nordiska medborgare saknar
motsvarighet i de danska och norska förslagen. Ställningsfullmakten utvidgas
enligt förslaget till att omfatta behörighet att ta sedvanlig försäkring för
fartyget, dvs. i första hand kasko-, krigs- och ansvarighetsförsäkring.
Processuellt innebär förslaget, att huvudredaren även skall kunna väcka talan
på redarnas vägnar. Det skall anmälas till sjöfartsverket att huvudredare
utsetts, annars får tredje man vända sig mot vem han vill av redarna att svara
för dem alla. Tredje man skall alltså inte behöva pä annat sätt utreda om
redarna valt huvudredare än genom förfrågan hos sjöfartsverket. Slutligen
bevaras möjligheten att omedelbart skilja huvudredaren från hans uppdrag.

Vid
remissbehandlingen har förordals, att huvudredare blir obligatorisk i
parirederi, eftersom pariredarna eljest kan vältra över ansvaret på varandra.
Att även juridisk person skaU kunna vara huvudredare har hälsats med
tillfredsställelse samtidigt som det ifrågasatts om andra nordiska medborgare
bör fä utses till huvudredare med hänsyn till att ömsesidighet inte kan uppnås.

Vad
angår frågan om obligatorisk huvudredare är det enligt min mening sä att det
exempelvis inom fiskeflottan i en del fall skulle vara olämpligt att tvinga in
partredarna under enhetlig ledning. Inom storsjöfarten, där på den andra sidan
avsaknad av huvudredare i partrederi skulle kunna innebära vissa olägenheter,
torde praktikens krav ändå

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 259

leda
till att huvudredare regelmässigt utses. Jag finner därför inte skäl att
föreslå att gällande rätts ståndpunkt i denna fråga frångås. I fräga om
nationalitelskravet bör ej förbises alt stränga krav motverkar att fartyg förs
under svensk flagg, även när det annars kunde vara önskvärt. Jag tänker
särskilt på vissa fall av samverkan mellan nordiska redare eller mellan
nordiska varvs- och rederiintressen. En liberal reglering härvidlag ligger
också i linje med de villkor jag förordat när det gäller frågan om fartygs
nationalitet. Jag godtar därför kommittéförslaget trots bristen på en i och
för sig önskvärd ömsesidighet. Även i övrigt finner jag kommittéförslaget i
denna del ändamålsenligt.

3.5.3
Beslut i rederiangelägenheter

Beslut
i rederiangelägenheter träffas vid allmänt sammanträde, till vilket redarna
kallats genom kungörelse eller delgivning på annat sätt. De närvarande beslutar
med enkel röstövervikt, varvid röstetalet beräknas efter anddsstorlek. I den
mån beslutet ej strider mot rederiändamålet blir det bindande även för
frånvarande redare. Huvudredaren har utslagsröst vid lika röstetal, om det ej
gäller val av huvudredare, i vilket fall lotten fäller utslaget i sådana
situationer.. Protokoll skall föras och skall förvaras hos huvudredaren.

Kommittéförslaget
bevarar i huvudsak gällande ordning. Allmänt sammanträde föreslås dock kunna
undvaras för beslut varom saratliga redare likväl är ense. Kungördseddgivning
slopas och ersätts med delgivning på annat lämpligt sätt. Om kallelse sänts
lill redare genom rekommenderat brev eller tdemedddande under hans senast
kända adress, skall han anses ha fått del av kallelsen. ProtokoU skall föras
endast då redare begär det. Huvudredaren skall underrätta frånvarande redare
om beslut som träffats vid allmänt sammanträde.

Under
remissbehandlingen har framhållits, att kallelserna bör innehålla besked om
vilka frågor som skall behandlas, eftersom frånvarande redare måste finna sig
i vad de närvarande beslutat vid allmänt sammanträde. I övrigt har
kommittéförslaget godtagits i denna del.

Jag
finner kommitténs förslag till modernisering av nuvarande ordning på det hela
taget ändamålsenligt. Emellertid anser jag att det är lämpligt att kallelse tUl
allmänt sammanträde innehåller upplysning ej endast om tid och plats utan även
om vad som skall förekomma vid sammanträdet. Den norska texten innefattar också
föreskrift härom.

Både
den danska och den norska texten erbjuder möjlighet att ulan allmänt
sammanträde träffa avgöranden i brådskande angelägenheter, oavsett om redarna
är ense om avgörandet eller ej. En sådan ordning har uppenbara praktiska
fördelar och bör enligt min mening införas också hos oss. Enligt de danska och
norska texterna gäller inga särskilda krav pä majoritet för sådant beslut.
Dessa regler skall emel-

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 260

lertid
ses mot bakgrund av en allmän dansk resp. norsk regel om att beslut kräver
absolut majoritet, dvs. att det måste biträdas av redare som tillsammans äger
mer än hälften av fartyget. En generell regel av denna innebörd är jag dock
inte beredd att föreslå i stället för den traditionella svenska regeln att
relativ majoritet mer än hälften av röstetalet för de vid sammanträdet
företrädda andelarna räcker för beslut. Den särskilda regeln om beslut i
brådskande ärenden bör därför innehålla att sådant beslut kräver absolut
majoritet.

3.5.4 Rederidriften

Varje
partredare skall bidra till rederiets verksamhet i förhållande till storleken
av sin andel. Nödgas han tillskjuta mer på grund av medredares försumlighet,
har han rätt tUl åtta procents ränta på förskottet och till täckning av
kostnaderna för försäkring av sin risk med anledning av förskottet. Han har
rätt att avräkna sin fordran på utdelning som belöper på den försumliges andel
och har legalpanträtt i den andelen till säkerhet för sin regressfordran. Vill
han ej efter avslutad resa riskera sin andel i ny resa eller reparera fartyget
ifall det skadats, kan han dra sig ur gemenskapen genom s. k. abandon dvs.
avstående utan lösen av sin andel.

EnUgt
kommittéförslaget skall panträtt i medredares andel till säkerhet för
driftsförskott ej längre förekomma. Detta harmonierar med att andelspanträtt
även i övrigt är utesluten enligt sjölagsförslaget. Förskottsräntan bestäms
enligt alla de nordiska förslagen till det officiella diskontot ökat med fyra
procent men skall utgöra lägst sex procent. Försäkringskostnader blir inte
längre ersättningsgilla. Rätten till avräkning på den försumlige medredarens
utdelning skall däremot bestå. Kommittén har ansett detla vara tillräckligt
till förskottsgivarens skydd.

Kommittéförslaget
har i denna del inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Även
jag biträder förslaget i sak.

3.5.5 Räkenskap
och redovisning

Det
är huvudredaren som svarar för rederiets räkenskaper och som redovisar för
medredarna. Redovisning sker för kalenderår inom en månad från årets utgång.
Den läggs fram vid allmänt sararaanlräde och fär därefter klandras genom att
talan anhängiggörs vid domstol inom sex månader vid äventyr av klanderrättens
förlust.

Vinst
som ej behövs för driften skall delas ut. Vinst eller förlust skall fördelas på
partredarna efler andelsstorlek.

Kommittéförslaget
gär ut pä att huvudredaren skall svara för att rederiets bokföring sker enligt
lag och alt redovisning kommer varje redare tillhanda senast två månader efler
varje kalenderårs utgång. En

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 261

klanderfrist
av sex månader skall räknas från redovisningens mottagande. Något allmänt
sammanträde för redovisning behövs aUtså inte.

Kominitténs förslag har
inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget.

3.5.6 Partredares
lösningsrätt vid andelsövergång

Partrederi
får ej brytas för det att andel övergår i annans hand eller medredare blir
omyndig dier försätts i konkurs. Medredarna har emellertid bl. a. rätt att
lösa tUl sig andel, som genom annan försäljning än sådan som sker på offentiig
auktion har kommit i utomståendes hand. Lösen skall motsvara köpeskUlingen. Den
som vill utöva lösningsrätt skall ge det tillkänna inom 14 dagar vid äventyr av
lösningsrättens förlust. Vill flera utöva sådan rätt, fördelas den på dem
efter deras resp. andelar i fartyget.

Kommittéförslaget
utmönstrar förbudet att bryta rederiet och inför i stället bl. a. rätt till
uppsägning på sex månader. Lösningsrätt skall kunna utövas även när andelen
övergått till utomstående på annat sätt än genom försäljning. Men undantag
föreslås gälla för det fall att förvärvaren är överlåtarens make, avkomling
eller avkomlings make och för förvärv genom exekutiv försäljning eller inrop på
offentiig auktion. I övrigt föreslås, att lösenbeloppet skall bestämmas av
skiljemän, ifall tvist uppstår, och att därvid avtalat vederlag skall gälla om
det mte befinns avsevärt avvika från det verkliga värdet.

Kommittéförslaget har inte
mött någon erinran under remissbehandlingen. Också för egen del kan jag i
huvudsak biträda förslaget.

Enligt
min mening bör det dock fastslås, att lösen skall ges för andelens fulla
värde. Vid bestämmande av detta värde kommer givetvis avtalat vederlag
regelmässigt att bli av stor betydelse.

3.5.7 Partrederiets
upplösning

Rätt
att upplösa partrederi har alltid redare som är majoritetsdelägare. Den som är
minoritetsdelägare har samma rätt för det fall att han kan visa att rederiet
förvaltas på sådant sätt att hans rätt kränks. Därmed likställer SjöL de fall
att huvudredaren skiljts från sin befattning av domstol eller att fartyget
utan minoritetsdelägarens åtgärd eller samtycke förlorat svensk nationaUtet och
därför avförts ur fartygsregistret. För det sistnämnda fallet finns dessutom
särskilda regler om tvångsinlösen av andel vars övergång i utländsk ägo medfört
nationalitetsförlust. Reglema finns upptagna i 1 kap. SjöL och gäller vid aU
samäganderätt i fartyg. Vid upplösning av partrederi säljs fartyget på offenthg
auktion, varvid skiljemän i tvistiga fall bestämmer försäljnings-vUlkor och
försäljningsort.

Kommittén
föreslår en vidgning av upplösningsrätten, så att varje redare skall kunna
begära upplösning med sex månaders varsel, om

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 262

inte
rederiavtalet reser hinder däremot, exempelvis genom att vara slutet på
bestämd tid. Meningen är att redare ej utan vidare skall behöva finna sig i en
tidsobestämd bundenhet. Vidare skall minoritetsddägare kunna begära upplösning
av rederiet när medredare blivit ur stånd atc fullgöra sina förpliktelser som
partredare. Detta skall gälla oavsett om medredaren gått i konkurs eller inte.
Fartygets försäljning vid rederiets upplösning skall enligt kommittéförslaget
ske enUgt lagen om samäganderätt i den män redarna ej enats om annat. God man
enligt samäganderättslagen skall bestämma försäljningsort vid rederiupplösning
som äger rum medan fartyget är utomlands, ifall redarna inte kan enas om orten.

För
att förebygga missbrak av upplösningsrätten berättigar kommittéförslaget
partredare att lösa ut medredare som vill upplösa rederiet. Dessutom föreslås,
att den senare skall kunna välja att, i stället för att begära upplösning, lösa
ut medredare tUl vilken särskild upplösnuigs-grand hänför sig. Såvitt gäller
partrederiförhållanden ersätter kommittéförslaget i den delen de nuvarande
reglerna om tvångsinlösen av andel i fartyg för att återställa fartygs svenska
nationalitet. För andra fall av samägande av svenska fartyg anser kommittén,
att sådana regler om tvångsinlösen kan undvaras.

Kommittéförslaget
har mottagits positivt under remissbehandlingen. Frånsett en detaljanmärkning,
som jag återkommer till vid min behandling av de enskilda bestämmelsema, har
påpekats att lösningsrätt vid anddsövergång och utiösningsrätt kan komma att
konkurrera, att upplösningsrätt och utlösningsrätt kan sammanträffa samt att
utlösningsrätten i sådana fall bör ta över upplösningsrätten, även om det föreligger
ett majoritetsbeslut om rederiets upplösning.

Kommittéförslaget
överensstämmer nära med motsvarande danska och norska texter. Reglerna om
upplösning har enligt min mening fått en i huvudsak ändamålsenlig utformning.
Det är också rimligt, att den som vill bevara rederiet får möjlighet att göra
det genom att lösa ut medredare som begär upplösning eller till vUken
upplösningsgrund hänför sig. Om utlösningsrätten skall vara effektiv, bör den
tydligen ta över upplösningsrätten. Jag kan dock inte dela uppfattningen att en
minoritet genom att utöva utlösningsrätt skall kunna sätta sig emot flertalets
beslut att upplösa rederiet.

Om
andel i fartyget övergått tUl utiänning och fartyget som en följd därav
förlorat svensk nationalitet, föreligger tydligen en situation då redares rätt
att begära upplösning av partrederiet enligt kommittéförslaget kan
sammanträffa med den rätt att lösa till sig den övergångna andelen som redare
också tillerkänns. Därtill kommer, att annan redare kan lösa ut den vars
förvärv givit upphov till fartygels nationalitetsförlust. Den sistnämnda
konkurrensen är i själva verket åsyftad med förslaget. Men den förstnämnda
situationen kan och bör förebyggas ge-

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 263

nom
att rätten att påkalla rederiets upplösning med anledning av nationalitetsförlust
begränsas till de fall då lösningsrätten förfallit eller av annan orsak inte
kan utövas.

3.6
Sjöpanträtt och skeppshypotek

5.6.7
Sföpanträtt i fartyg 3.6.1.1 Sjöpantfordringarna

Sjöpanträtt
i fartyg är en s. k. tyst legalpanträtt. Den är alltså enligt lag knuten till
vissa sjöfordringar och manifesterar sig ej utåt. De i 1926 års
sjöpanträttskonvention angivna fordringar som ger upphov till sjöpanträtt
avser bl. a. vissa offentliga avgifter, ersättning för last- och resgodsskada
och förbindelse som befälhavaren ingått för att bevara fartyget eller fortsätta
resa. HärtiU kommer fordran på skadestånd på grund av oriktiga eller
ofullständiga konossemenlsuppgifter. Sjöpanträtt för sådan fordran är dock ej
föreskriven i konventionen.

Kommittéförslaget
bygger, som nämnts, på 1967 års sjöpanträttskonvention. Det innebär i huvudsak
att antalet sjöpanträtter minskas, främst genom att krav på ersättning för
last- och resgodsskada samt pä grand av s. k. befälhavarförbindelser utgår. Men
som ny sjöpantberättigad fordran tUlkommer krav på ersättning för avlägsnande
av vrak. Den särskilda sjöpanträtten för skadestånd på grund av oriktiga eller
ofullständiga konossemenlsuppgifter föreslås upphävd. Ingen ny nationell
sjöpanträtt föreslås.

Kommittéförslaget
har mottagits positivt och ej mött erinran på någon väsentiig punkt under
remissbehandlingen. Det har anförts att förslaget är ägnat att stärka
hypotekskredit i fartyg och som särskilt tillfredsställande har det noterats
att sjöpanträtt för s. k. befälhavarförbindelser föreslås skola utgå.

Jag
har redan förordat svenskt tiUträde till 1967 års sjöpanträttskonvention. Mitt
principiella ställningslagande tUl konventionsbetingade förslag rörande
sjöpanträtt är därmed klart. Jag biträder de av kommittén föreslagna
ändringarna beträffande de sjöpantberättigade fordringarna och finner inte
heller för min del skäl att komplettera de konventionsbundna sjöpanträtterna
med nationell sjöpanträtt eller annan sådan legalpanträtt. Den minskning av
fartygs möjliga belastning med sjöpanträtt som särskUt avskaffandet av
sjöpanträtt för befälhavarförbindelser innebär, är naturligtvis ägnad att
stärka hypoteks-krediten, som därigenom utsätts för minskad konkurrens av väl
prioriterad, kort kredit. Men det hör till bilden att konkurrensproblemet delvis
möter på nytt när det blir fråga om att ta ställning till vUken förmånsrätt
som skall tilläggas retentionsrätt, främst retentionsrätt pä grund av
skeppsreparation. Jag återkommer härtill i det följande (3,6,3),

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 264

3.6.1.2 Pantobjektet

Sjöpanträtt
gäUer i fartyget och dess tillbehör samt i frakt och, på grand av föreskrift i
1926 års sjöpanträttskonvention, i vissa surrogat. Sjöpanträtt torde kunna
uppstå i fartyg från och med sjösättningen. Under vissa förutsättningar har
borgenär med sjöpanträtt för sin fordran rätt till försäkringsersättning.

Kommittéförslaget
begränsar pantobjektet tUl fartyget och dess tUlbehör sådana de bestämts i
avsnittet om fartyg. Gränsen meUan fartyg och fartyg under byggnad drar
förslaget i detta sammanhang uttryckligen vid sjösättningen.

Kommittéförslaget
har inte mött erinran under remissbehandlingen och även jag ansluter mig tiU
förslaget. TUl frågorna om surrogation och försäkringsskydd återkommer jag i
det följande (3.6.5).

3.6.1.3 Pantgäldenären

Sjöpanträtt
uppstår även om fartyget drivs av annan än ägaren. Men om denne berövats
förfogandet över fartyget genom rättsstridig handling förutsätts god tro hos
borgenären för att panträtt skall erkännas.

Enligt
kommittéförslaget skall sjöpanträtt uppstå i fartyget oavsett om gäldenären i
fordringsförhållandet är fartygets ägare, redare eUer befraktare eller någon
som helt eller delvis har hand om fartygets drift i redarens ställe, t. ex. en
självständig restauratör ombord. Ingen motsvarighet föresläs lill nuvarande
regel om att borgenären mäste vara i god tro med avseende på det rättsenliga
förfogandet över fartyget, om hans kontrahent är någon annan än ägaren själv.
Kommittén har utgått från att en sådan regel inte skuUe vara förenlig med den
nya konventionen.

Under
remissbehandlingen har det ifrågasatts, om kravet på god tro hos borgenären med
avseende på gäldenärens rättsenliga förfogande över fartyget kan undvaras, och
har framhållits att man utan sådan godlrosförutsättning kommer till uppenbart
orimliga resultat. Som exempel har anförts att hamnplats upplåtits till någon
som, hamnförvaltningen veterligen, rättsstridigt har berövat fartygsägaren
förfogandet över fartyget.

Det
är en av konventionen föreskriven och enligt min uppfattning också ändamålsenlig
ordning att sjöpanträtts uppkomst i fartyget ej är beroende av om gäldenären i
fordringsförhållandet är fartygets ägare eller redare eller i annan egenskap
helt eller delvis har hand om dess drift. Jag ansluter mig alltså till
kommitténs tolkning av konventionens bestämning av gäldenärskrelsen. Det råder
f. ö. nordisk endghet på denna punkt.

Jag
delar vidare kommitténs uppfattning att den nya sjöpanträttskonventionen inte
förutsätter god tro hos fordringsägaren med avseen-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 265

de
på gäldenärens rättsenliga förfogande över fartyget för att sjöpanträtt skall
uppstå. Någon sådan förutsättning kan i vart fall ej antas i fräga om
utomobligatoriska sjöfordringar. Men naturligtvis kan, såsom remissbehandlingen
visat, fall tänkas då det med hänsyn till omständigheterna vid tillkomsten av
en fordran, som i och för sig är sjöpantberättigad, och till borgenärens
kännedom om dessa omständigheter skulle kunna strida mot tro och heder att göra
gäUande sjöpanträtt i fartyget. Det bör enligt min mening kunna överlämnas åt
rättstillämpningen att i sådana och Uknande fall närmare bestämma i vad män
eljest giltig sjöpanträtt skall underkännas med stöd av allmänna
rättsgrandsatser.

3.6.1.4 Förmånsrätt

Sjöpanträtt
har bästa förmånsrätt, om dén är sådan som föreskrivs i 1926 års
sjöpanträttskonvention. Sjöpanträtt i fartyg på grund av ersättningskrav med
anledning av oriktiga konossemenlsuppgifter, som ej beror av föreskrift i
konventionen, står däremot tillbaka för både hypotek och retentionsrätt.

Enligt kommittéförslaget,
som ej tar upp andra sjöpanträtler i fartyg än dem som föreskrivs i den nya
sjöpanträttskonventionen, skall sjöpanträtt ha bästa förmänsrätt. Detta har ej
mött erinran under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget.

3.6.1.5 Panträttens
upphörande

Sjöpanträtt
upphör genom exekution i fartyget, genom fartygets försäljning efter
kondemnation eller genom preskription. Dessutom kan sjöpanträtt upphöra genom
förverkandeförklaring i samband med att fartyget förverkas på grund av brott.

Enligt kommittéförslaget
skall sjöpanträtt upphöra endast genom exekution eller preskription. De
föreslagna reglerna om preskriptionsavbrott innebär konventionsenUgt att
endast kvarstad eller utmätning åtföljd av exekutiv försäljning bryter
preskription. Å andra sidan skall preskriptionstiden ej löpa medan borgenären
t. ex. på grund av att fartyget vunnit exekutionsrätlslig immunitet är
lagligen förhindrad att göra sin rätt gällande. Eftersom konventionen inte kan
göra anspråk på tillämplighet utom ramen för civil- och processrätten har
kommittén ansett sig kunna bevara förverkandeförklaring i samband med fartygets
förverkande på grund av brott som grund för upphörande av sjöpanträtt.
Kommittéförslaget tar upp en särskild regel härom.

Under remissbehandlingen
har reglerna om preskriptionsavbrott bedömts som stränga men godtagbara som
pris för att Sverige skall kunna tiUlräda konventionen. Det har ifrågasatts,
om det behövs någon särskild regel om sjöpanträtts upphörande på grund av
förverkande.

Utan
tvivel är det till fördel för hypotekskrediten att de konventions-

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 266

bundna
preskriptionsreglerna gör sjöpanträtt kortlivad. De stränga kraven på vad som
skall godkännas såsom avbrott i preskription är naturligtvis i motsvarande mån
ofördelaktiga för sjöpanträttshavaren. Inte minst gäller det, om han ej har
vunnit exekutionstitel genom dom på sin fordran utan för den händelse
fartyget inte blir föremål för exekution från annan borgenärs sida måste
tiUgripa kvarstad på fartyget för att genom efterföljande process och exekution
bryta preskriptionen av panträtten. Han kan nämligen då bli tvungen att ställa
säkerhet för skada som kvarstaden kan medföra för motparten. Det gäUer sålunda
enligt svensk rätt. För exempelvis en ombordanställd kan detta ställa sig
bekymmersamt, om han inte skuUe få behövligt ekonomiskt stöd av sin fackliga
organisation.

För
ombordanställda på svenska fartyg torde emellertid en varaktighet av ett år
för sjöpanträtten vara tUlräcklig med hänsyn till fordringens speciella
karaktär. DärtUl kommer det skydd som lagen om statlig lönegaranti vid konkurs
erbjuder. Problemet är därför inte väsentligt från praktisk synpunkt. Som
antytts under remissbehandUngen måste f. ö. den föreslagna
preskriptionsordningen godtas, om man vUl vinna de fördelar som
konventionstillhörigheten i övrigt får antas erbjuda. Jag anser för min del att
frågan inte bör hindra ett svenskt tillträde till konventionen.

Att
sjöpanlrätt konventionsenUgt i övrigt endast skall upphöra genom fartygets exekutiva
försäljning innebär ändring i förhållande tUl nuvarande ordning. I nordisk rätt
upphör sjöpanträtt även när fartyget frivilligt säljs efter att ha
kondemnerats men panträtten går då i stället över i köpeskillingen. Som jag har
frarahållit redan i avsnittet om fartyg i anslutning till förslaget att
fartygsägaren själv skall kunna utverka exekutiv försäljning av sitt
kondemnerade fartyg (3.3.5) är den nya ordningen i själva verket till fördel
för sjöpanträttsborgenären. Hans rätt skall ju beslå i fartyget om det säljs
frivUligt och om det säljs exekutivt får han möjlighet att bevaka sin rätt.

Konventionen
torde inte hindra att sjöpanträtt förklaras förverkad i straffrättslig ordning
och därigenom upphör att gälla. Någon regel därom utöver 36: 4 brottsbalken
anser jag inle vara behövlig.

3.6.2
Sjöpanträtt i last

Sjöpanträtt
i last är en legalpanträtt som till sin typ och konstruktion väsentligen svarar
mot sjöpanlrätt i fartyg, I stort sett är sjöpanträtt i last knuten till
fordran på bärgarlön och haveribidrag, fordran på grund av förbindelse eller
utiägg som befälhavaren eller redaren med slöd av sin legalfullmakt för
lastägaren vidtagit för lastens behov, lastägares fordran på ersättning för
gods som sålts för annan lastägares räkning, fraktfordran och fordran på
ersättning för överliggetid m, m, Sjöpanlrättshavarna är alltså bl. a.
befälhavare, redare eller last-

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 267

ägare.
Panträtten gäller så länge godset är i redarens vård och upphör, utom för det
fall att godset säljs under resan för fartygets eller lastens behov, genom att
godset lämnas ut till behörig mottagare eller genom exekution eller
preskription.

Kommittéförslaget
innebär endast en lätt modernisering av denna sjöpanträtt. Den viktigaste
ändringen gär ut på att fordran på frakt och liknande skall vara förenad med
sjöpanträtt bara i den mån fordringen kan göras gällande mot den som kräver
godsets utlämning. Mottagaren behöver alltså inte finna sig i att panträtt görs
gällande i godset ulan att han också svarar för pantfordringen. En annan nyhet
är alt sjöpanträtten skall upphöra även om godset lämnas ut till obehörig mottagare.
På den punkten har förslaget förebild i dansk och norsk rätt. I övrigt har
bestämmelserna om sjöpanträtt i last väsentligen jämkats efter vad som
föreslagits i fråga om sjöpanträtt i fartyg sä att nuvarande
rättsparallellitet bevaras.

Förslaget
har rönt ringa uppmärksamhet under remissbehandlingen, som dock givit en
remissinstans anledning att ifrågasätta huruvida bestämmelser i ämnet alltjämt
är praktiskt motiverade.

Det
är sannolikt att bestämmelser om sjöpanträtt i last numera inte har samma
praktiska funktion att fylla som förr. De vilar för övrigt inte på något
intemationellt fördrag utan har annat ursprung. Bestämmelser om förmånsrätt i
inlastat gods fanns redan i 1864 års SjöL. Jag är dock inte beredd tUl
slutsatsen att bestämmelser i ämnet skulle vara praktiskt betydelselösa och
vill inte förorda deras upphävande, så mycket mindre som kommittéförslaget
överensstämmer med vad som föreslagits i de övriga nordiska länderna. Jag
godtar den modemisering av bestämmelsema som kommittén har föreslagit och
biträder förslaget utan ändring i sak.

3.6.3
Retentionsrätt

Retentionsrätt
är en laga befogenhet att till säkerhet för fordran hålla kvar annans lösa
egendom som man har i sin besittning. Denna rätt är närmast inriktad på att
framtvinga betalning av ägaren genom att denne nödgas vara av med egendomen.
Retentionsrätt är dock i vissa fall förenad med realisationsrätt enligt lagen
om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats. Sådan retentionsrätt
står därigenom handpanträtten mycket nära. Gränsen mdlan dessa båda säkerhetsrättigheter
är i själva verket inte klart dragen i svensk rätt. En skillnad föreligger
emellertid i att retinenten ej kan fordra lösen för att lämna godset ifrån sig
vid utmätning. Han får alltså lämna ut det och nöja sig med utdelning i
köpeskUlingen. Retentionsrätt ger förmånsrätt närmast efter sjöpanträtt och
har därmed i allmänhet samma prioritet som handpanträtt. Konkurrerande
fartygshypotek går likväl före retentionsrätt.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 268

Någon
allmän regel om retentionsrätt finns ej i svensk lag. Den retentionsrätt som
har intresse i detta sammanhang har man tidigare brakat härleda ur bestämmelsema
i 17: 3 handelsbalken om hantverkares förmånsrätt i gods som han har kvar i
sin besittning. Numera gäller förmånsrättslagen.

Rätt
att innehålla eget gods för att tvinga fram en prestation av annan har vissa
likheter med retentionsrätt. Sådan rätt betecknas stundom som detentionsrätt.

Kommittéförslaget
umebär, att uttryckliga regler införs i SjöL om rätt för den som har annans
fartyg i sin besittning med reparations-dier ombyggnadsuppdrag att håUa kvar
fartyget till säkerhet för fordran på grand av uppdraget. Samma rätt föresläs
fartygs tillverkare fä i den mån det bygge han har i sin besittning tillhör
annan. Kommittéförslaget vUar, utom på gällande svensk rätt, på regler i
sjöpanträttskonventionen om byggnads- och reparationsvarvs legalpanträtt eller
retentionsrätt i fartyg och byggen. Jag hänvisar till art. 6: 2 i konventionen.

Den
retentionsrätt kommittén föreslår skall Uksom legalpanträtt uppstå omedelbart
på grand av lagreglerna och, tiU skillnad från retentionsrätt i allmänhet,
inte kunna stiftas genom avtal. Den är besittnings-bunden och skall upphöra om
egendomen rättsenligt kommer ur varvets besittning. Den skaU likaså upphöra,
om fartyget eller bygget säljs exekutivt. Realisationsrätt fömtsätts föreligga
på samma sätt som för hantverkares retentionsrätt.

Kommittén
har karakteriserat den föreslagna retentionsrätten som delvis en rättspolitisk
kvarleva av sjöpanträtt för befälhavarförbindelser, eftersom sådana ofta avser
just fartygsreparation. Vid valet av förmånsrätt för denna retentionsrätt
som enligt sjöpanträttskonventionen kan prioriteras närmast före eller efter
hypoteket har kommittén ställt retentionsrätt för fartygsreparation i
förgrunden. Frågan om dess prioritering har vid kommitténs remiss av
konventionen visat sig vara mycket kontroversiell.

Kommittén
har erinrat om de synpunkter som brukar föras fram vid diskussioner i denna
fråga. Därvid har kommittén bl. a. på den ena sidan pekat på att redaren i
brådskande reparationskrävande lägen kan behöva fria händer men på den andra
sidan betonat att retinentens företräde framför hypotekshavaren skulle motverka
konventionssyftet att stärka långtidskrediten. Kommittén har fäst avgörande
vikt vid att reparation typiskt sett är ägnad att bevara fartyget eller rentav
höja dess värde till fördel för alla borgenärer, att en jämförelse med den näraliggande
detentionsrätten talar för bästa förmånsrätt, att en prioritering framför
fartygshypoteket skulle stäUa den i bredd med retentionsrätt i allmänhet och
att nordisk rättsenhet skulle uppnås med en sådan prioritering.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 269

Det
är förslaget om retentionsrättens prioritering framför hypoteket som föranlett
att den föreslagna retentionsrätten enligt kommittén ej bör kunna stiftas genom
avtal. Det skulle nämligen strida mot granderna för pantsättningsförbudet i
10: 7 handelsbalken om en så pant-rättsliknande säkerhetsrätt kunde stiftas
genom avtal. Enligt kommitténs mening bör retinenten exekutionsrättsligt
jämställas med hand-panthavaren genom att ha rätt att kräva full lösen vid
utmätning i den kvarhållna egendomen, dock ej gentemot bättre prioriterade
borgenärer.

Under remissbehandlingen
har uppmärksamheten koncentrerats till frågan om retentionsrättens
prioritering. Frånsett varvsindustrin, vars önskemål om retentionsrättens
företräde framför hypoteket tUlgodoses enligt kommittéförslaget, har endast
Sveriges advokatsamfund uttalat sig positivt. Samfundet har därvid lagt
avgörande vikt vid reparationens typiskt sett värdehöjande effekt.

På kreditgivarnas sida har
man vänt sig mot förslaget och samma reaktion har detta föranlett på
försäkringsgivarhåll. Det påpekas, att konkurrens mellan retinenten och
hypotekshavaren endast aktualiseras då reparationskostnaderna står i
ofördelaktigt förhållande till fartygsvärdet, vilket emellertid inträffar
mången gång. Det betonas, att det är dessa situationer som förtjänar
lagstiftarens beaktande. Förslaget innefattar, enligt vad som framhålls, en
felaktig avvägning mellan den långa och den korta kreditens motstridiga
intressen. Om det vidhålls, antas därför kreditgivarna komma att avtalsvis
förbehålla sig inflytande över reparation och ombyggnad av pantsatta fartyg. De
synpunkter som lett till avskaffandet av sjöpanträtt för befälhavarförbindelser
åberopas. Att reparationsavtal kan behöva träffas i brådskande lägen bör enligt
kritiken ej tUlmätas vikt med hänsyn till modema kommunikationer och tUl att
intecknade fartyg regelmässigt också är försäkrade så att redaren har
försäkringsskydd för reparation. Jämförelsen med detentionsrätt underkänns med
hänvisning till att fartygskredit normalt ges först sedan sådan rätt upphört.

Jag anser det liksom
kommittén lämpligt att på grandval av sjöpanträttskonventionen ge uttryckliga
regler i SjöL om retentionsrätt för reparation och ombyggnad av fartyg, något
som också överensstämmer med gällande rätt. Varvets retentionsrätt i annans
fartyg, som det har under tiUverkning, kan ses som en praktisk konsekvens av
att skeppsbyggnadsavtalet kan lägga äganderätten till ett bygge i beställarens
hand enligt milt förslag (jfr 3.4.5).

Det
är beklagligt, att sjöpanträttskonventionen lämnat prioriteringen av
retentdonsrätten öppen och därigenom inbjuder tUl oUka lösningar i olika
konventionsstater. Brytningen mellan lång och kort kredits intressen hade eljest
kimnat vara på det hela taget utagerad med avskaffandet av sjöpanträtt för
befälhavarförbmdelser. Frågan ställs här på sin

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 270

spets
på ett mycket olyckligt sätt. Ty det råder intet tvivel om att de syften som
bär upp den nya konventionen bäst infrias om retentionsrätt för bl. a.
skeppsreparation tvingas stå tillbaka för hypotek. Men samtidigt kan det
anföras vägande rättspolitiska skäl mot att en sådan lösning väljs. Synpunkten
att reparation och väl i viss mån även ombyggnad typiskt sett bevarar
säkerhetsobjektet till gemensam fördel för aUa borgenärer har åtminstone
principiellt en påtaglig tyngd som skäl för retentionsrättens företräde. Och i
den mån retinenten annars skulle nödgas konkurrera med redaren tiUkommande
ägarhypotek på grand av inteckning föreligger också praktiska skäl för sådant
företräde. Ett visst skäl för samma prioritering kan det också sägas vara att
byggnadsvarvets retentionsrätt rimligen bör gå före hypotek i fartyget. Sådan
retentionsrätt föratsätter nämligen beställarens äganderätt och därmed
principiellt också dennes fria sakrätlsliga rådighet över bygget, en rådighet
som han ej bör utan vidare kunna utnyttja i strid med tillverkarens behöriga
intresse. Slutligen kan mot hypotekels företräde framför retentionsrätten
anföras, att de nordiska sjölagskommittéema enats om att ge retentionsrätten
företräde och att denna ståndpunkt godtagils i de danska och norska
propositionerna i ämnet. För min del lägger jag tiU sist avgörande vikt vid det
praktiska värdet av nordisk rättslikhet i denna fråga och biträder alltså
kommitténs förslag om prioritering av retentionsrätten framför hypoteket.

Att
retentionsrätten ges förmånsrätt framför hypoteket leder, som kommittén
framhållit, tUl alt den inle kan tillåtas bli stiftad genom avtal. Därtill
står den för nära handpanträtt, som ju inte får stiftas i inteckningsbara
fartyg enligt 10: 7 handelsbalken. Detta kommer naturligtvis bara att gälla
retentionsrätt i skepp eller skeppsbygge. Båt eller båtbygge kommer ej att kunna
intecknas enligt mitt förslag.

Liksom
kommittén menar jag att den föreslagna retentionsrätten skall vara förenad med
realisationsrätt enUgt lagen om rätt för hantverkare att sälja gods som ej
avhämtats. Det bör uppmärksammas att det står parterna fritt att avtala om
sådana föratsättningar för realisationsrätt som de själva finner lämpliga (jfr
prop. 1950: 77).

3.6.4
Skeppshypotek

3,6,4,1
Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning

I
fartyg upplåts panträtt genom dnteckndng enligt lagen om inteckning i fartyg.
Inteckning beviljas på grundval av skuldebrev i svensk eller främmande valuta,
försett med fartygsägarens inteckningsmedgivande (2 § lagen om inteckning i
fartyg). Panträtten stiftas genom inteckningsbeslut och är i princip
accessorisk tiU pantfordringen. Skuldebrevet är i aUmänhet ställt till
innehavaren och pantförskrivet genom omslagsre-

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 271

vers.
Inteckningen har dä i viss mån karaktär av lös pant. Skiljs den från
omslagsreversen, har den som i god tro förvärvar inteckningshandlingen rätt
att göra den gällande i fartyget efter sin lydelse och alltså helt utan samband
med omslagsreversen. Ägarhypotek har ej utvecklats såsom i fastighetsrätten.

Fartyg är inteckningsbart,
om det är infört i fartygsregistret och häller en viss minsta dräktighet,
nämUgen tre nettoregisterton eller i vissa fall tio brattoregisterton (1 §
lagen om inteckning i fartyg). Endast helt fartyg kan intecknas och
motsvarighet tUl fastighetsrättens eller lufträttens gemensamma inteckningar i
flera pantobjekt finns inte i sjörätten (1 § andra stycket nämnda lag).
Fartygsinteckning gäller naturligtvis även i tillbehör, från vilka
uttryckligen undantas driftsförnödenheter. Fartyg xmder byggnad kan intecknas
först i ett så sent byggnadsskede att det är registreringsbart som fartyg,
dvs. när det s. k. mätdäcket lagts och dräktigheten alltså kan beräknas. Det
krävs f. ö. att den blivande dräktigheten uppgår tUl minst 100 registerton.

Kommittéförslaget
efterbUdar JBs ordning för panträttsupplåtelse. Det betyder, att inteckning
skall beviljas på ansökan av fartygsägaren och att borgenären inte får någon
självständig roll i det sammanhanget. Inteckning skall kunna beviljas i
valfritt mynt eller i s. k. Poincaréfrancs, en konstmerad myntenhet som
tillämpas för begränsning av sjö-och lufträttslig ansvarighet. På grandval av
inteckningen utfärdar registermyndigheten ett inteckningsbevis, kallat
pantbrev. Detta utgör ingen fordrdngshandldng utan representerar så att säga en
del av fartygets förmögenhetsvärde. Panträtt upplåts genom att pantbrevet, med
iakttagande av handpanträttsliga regler, av fartygsägaren läggs som säkerhet
för en fordran mot honom eller annan. Pantfordringen behöver inte manifestera
sig i en fordringshandling men den föreslagna ordningen inbjuder dock till
brak av omslagsrevers. För panträtt på grand av inteckning fordras därmed en
giltig fordran för vUken ett pantbrev lagts som säkerhet av den som i egenskap
av rätt ägare till fartyget är behörig att upplåta panträtt däri. Det blir
borgenärens sak att förvissa sig om att han har att göra med behörig
panträttsupplåtare, vilket normalt förutsätts ske genom kontroll av att denne
är inskriven som ägare. I den mån pantbrev ej utgör säkerhet för giltig
pantfordran skall ägarhypotek föreligga.

Föremål
för pantratt på grund av inteckning kan enligt kommittéförslaget vara fartyg
eller bygge, som är infört i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret.
Andelsinteckning föreslås alltjämt vara förbjuden och detsamma gäller gemensam
inteckning i flera fartyg.

Eftersom
registrering i princip utgör enda inteckningsföratsättning, kan skeppsbygge
enUgt kommittéförslaget intecknas redan innan bygget påbörjats. Panträtt kan
därigenom komma att gälla i byggnadsmaterial, föratsatt att märkning eUer
liknande identifieringsmetod an-

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 272

vänts.
Jag erinrar om mitt förslag rörande tillbehör tUl registrerade skeppsbyggen
(3.3.3). Båtar ställs utanför den nya ordningen för panträtt på grand av
inteckning och kommer därmed, som framgått av vad jag sagt tidigare, att vara
underkastade allmänna regler om pantsättning av lösöre.

Under
remissbehandlingen har förslaget att forma det nya skepps-hypoteket efter
fastighetsrättsUg förebild mottagits positivt. En remissinstans har därvid
förordat, att erfarenheter av den nya ordningen inom fastighetsrätten i
görligaste mån tas tUl vara innan motsvarande ordning sätts i kraft inom
sjörätten. Det har också kraftigt understra-kits att registermyndigheten mäste
organiseras och utrastas så att den kan åstadkomma fullgod service och snabb
handläggning; bl. a. har det pekats på behovet av kommunikation genom telex.

Det
har vidare ifrågasatts om inteckning bör få beviljas i valfritt mynt men
ansetts välbetänkt att, om valfrihet behålls, denna också omfattar
Poincaréfrancs. Det har i det sammanhanget påpekats, att spekulation i
inteckningsvaluta skulle möjUggöras om fastställt inteckningsbelopp fick
konverteras tUl annat mynt och att det bör klargöras att så inte kan få ske.
Det har också ansetts böra övervägas ytterUgare att tillåta gemensam inteckning
i flera fartyg.

Jag
biträder förslaget att det sjörättsliga hypoteket även framdeles skall
efterbilda det fastighetsrättsliga. I grundläggande hänseenden bör man enligt
min mening såvitt möjligt undvika att på den sjörättsliga sidan införa andra
avvikelser än som är betingade av de särskUda förhållanden under vilka skepps-
och skeppsbyggnadshypoteken skall fungera. Jag förordar alltså, att panträtt
på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge skall ha sin grand i en genom
inteckning etablerad, mot skeppet eller bygget som sådant riktad säkerhetsrätt
och stiftas genom att bevis om inteckning, i form av pantbrev, pantförskrivs
för borgenärens fordran.

Som
kommittén påpekat lägger den nya ordningen principiellt risken för obehörig
panträtlsupplåtdse på borgenären. Jag erinrar om att nyligen genomförts
ändring i JB för att minska de praktiska olägenheterna härav (1971: 1209). Av
skäl, som jag skall ange i ett följande avsnitt (3.6.4,3), vill jag inte
föreslå motsvarande ändring i kommittéförslaget. De under remissbehandlingen
försporda önskemålen om snabb handläggning och i övrigt fullgod service hos
inskrivningsmyndigheten är utan tvivel mycket väl motiverade. Kostnaderna för
att så organisera och utrusta registermyndigheten att den kan tillfredsställa
högt ställda krav på rättssäkerhet och service beräknar jag bli måttiiga redan
av den anledningen att det rör sig om en enda, under alla förhållanden liten
myndighet. EnUgt min mening måste målsättningen vara att myndigheten skall
kunna avgöra och expediera ett ärende samma dag det tas upp, förutsatt att det
då är i skick att avgöras. Så som jag tänkt mig

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 273

myndighetens
organisation räknar jag med att denna målsättning skall visa sig vara
realistisk.

Faslighetsinteckning kan
till skillnad från farlygsinteckning bara beviljas i svenskt mynt. Men den är
avsedd för bruk pä den inhemska kapitalmarknaden. Det förhåller sig på annat
sätl med skepps- och skeppsbyggnadshypoteken. De måste i betydande utsträckning
finna sin användning på motsvarande internationella marknad. Därför bör sjörättens
hittillsvarande valfrihet i fråga om mynt inle beskäras. Valfriheten bör i
stället, så som kommittén föreslagit, utvidgas till att omfatta även den
konstruerade, på guldvärde byggda Poincaréfrancen. Det är självklart, att ett
inteckningsbelopp ej utan vidare får konverteras till ny valuta, efiersom det
kan rabba efterföljande inteckningars rätt. Som kommittén föreslagit bör
inteckningsbarhet helt enkelt knytas till registeringen.

Berättigade krav på
enkelhet och reda i inskrivningsförhållanden talar enligt min mening för att,
som kommittén föreslagit, skeppsandel inte skall kunna intecknas särskilt.
Motsvarande hänsyn gör sig i viss män gällande i fråga om gemensam inteckning i
flera skepp. Det är sannolikt att en sådan ordning i och för sig skulle vara
fördelaktig från kreditsäkerhetssynpunkt. Den har införts i lufträtten med den
motiveringen. Om motsvarighet skulle introduceras i fråga om skepp, måste det
såvitt jag förstår ske på principiellt samma föratsättningar som inom
lufträtten. Det innebär, att gemensamt intecknade skepp eller skeppsbyggen
måste utgöra en inskrivningsenhet med inbördes identisk inteckningsbelastning
för de olika skeppen eller byggena och att deras panträttsliga ansvarighet på
grand av inteckning mäste vara primärt solidarisk så att pantfordringen i sin
helhet kan realiseras i vilket av skeppen eller byggena som helst. Det ligger
emellertid i öppen dag att detta inbjuder till praktiska komplikationer, ifall
exempelvis flera skepp blir föremål för exekution ungefär samtidigt och kanske
t. o. m. i olika delar av världen. Olägenheter av sådan art har visserligen,
mig veterligen, inte försports i fråga om luftfartyg. Men problemet torde vara
vida mer praktiskt för sjöfarten. Kommitténs förslag har också godtagits av så
gott som alla remissinstanser, däribland kreditväsendets företrädare. Även jag
ansluter mig därtill.

3,6,4,2
Panträttens innebörd

Nuvarande
regler om panträtt på grund av inteckning finns främst i lagen om inteckning i
fartyg, som jag nämnt förut. Panträtt på grund av inteckning stiftas genom
inleckningsbeslutet. Den realiseras genom fartygets exekutiva försäljning. Utom
när pantfordringen är förfallen lill betalning har borgenären rätt att
realisera sin intecknade panträtt i fartyget, om detla vanvårdas eller
fördärvas så att säkerheten minskas väsentiigt eller det kondemneras eller
förlorar svensk nationalitet (28 §

18
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 274

lagen
om inteckning i fartyg). Vid exekutionen har alla inteckningsborgenärer rätt
till betalning utan hinder av alt deras fordringar ej är förfallna till
betalning. De är också skyldiga att ta mot sådan betalning. Betalningsrätten är
oberoende av preskription. Den påverkas inte heller av att fordringen ej
anmälts efter kallelse på okända borgenärer. Om borgenär har inteckning till
högre belopp än pantfordringen får han ändå utnyttja säkerheten fuUt ut, om det
fordras för all tUlgodose hans rätt. Ägarhypotek har ej utvecklats för
farlygsinteckning. I vad mån ränta och andra biförpliktdser skall betalas beror
i första hand på pant-förskrivningens innehåll. Men ränta och andra utgifter på
grund av fordringsförhållandet torde omfattas av pantförskrivning utan att
detla anges uttryckligen, förutsatt alt det är fartygsägaren sora är gäldenär.
Eljest torde säkerheten ej omfatta mer än pantförskrivningen uttryckligen
anger. Vid exekutionen får ränta inte krävas ut med förmånsrätt för längre lid
än tre är (16 § lagen om inteckning i fartyg).

Kommittéförslaget
efterbildar här JB i dess lydelse av december 1970 (994), Balkens regler om
innebörden av panträtt på grund av inteckning m, m, har som nämnls nyligen
ändrats efter framställning av kreditinstitutionerna (1971: 1209), Enligt kommittéförslaget
ger aUtså panträtt på grund av inteckning rätt att i den mån giltig pantfordran
föreligger få betalt ur medel som myndighet fördelar mellan fartygets
rättsägare vid exekution eller i andra fall. Betalningen skall utgå efter den
företrädesrätt som fastställts för inteckningen och intUl pantbrevels belopp.
Därutöver kan för ränta och vissa biförpliktdser tas i anspråk ett tillägg om
femton procent på pantfordringens kapitalbelopp till den dd detla senare faller
inom pantbrevsbdoppel, Belalningsrätten skali inte påverkas av att fordringen
preskriberats eller ej anmälts efter kallelse på okända borgenärer.

Har
borgenären mer än ett pantbrev som säkerhet för sin fordran, skall han inle få
utnyttja tUlägget pä någotdera utan att hans fordran överstiger pantbrevens
sammanlagda belopp. Dessa betraktas alltså som en sammanhållen säkerhetsenhet.
Förutsättningen för det är dock alt pantbreven har samma förmånsrätt eller
förmånsrätt i följd omedelbart efter varandra. Meningen med kommittéförslaget
pä denna punkt är bl, a, alt borgenären inle, genom att utnyttja tillägg på ett
pantbrev innan det andra las i anspråk, skall kunna försämra efterföljande
borgenärers rätt,

I
den mån pantbrev inle ligger som säkerhet för giltig panlfordran skall
ägarhypotek gäUa,

Kommittéförslaget
har endast mölt den erinringen under remissbehandlingen alt bestämmelser om
borgenärsliUägg måhända inle väl lämpar sig för tillämpning vid
utiandsexekulion och att det därför borde överlämnas åt borgenären att lösa
problemet genom väl tiUtaget panlbrevsbdopp.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 275

Jag
menar, för min del, alt de grundläggande reglerna i sjörätten om innebörden av
panträtt på grund av inteckning dnte bör avvika frän fastighetsrättens.

Det är knappast sannolikt
att bestämmelser om borgenärstUlägg skall ge upphov till tUlämpningssvårigheter
utomlands. Enligt sjöpanträttskonventionen skall hypoteks sakrättsliga verkan
bedömas enligt inskrivningsstatens lag. Detta torde också vara en gängse
princip i den internationella privaträtten. Jag ämnar låta utarbeta förslag
till tillämpningsföreskrifter, som tillgodoser behovet av information tiU bl.
a. utländska exekutionsmyndigheter rörande svensk rätts innehåll i relevanta
delar. Panträtt pä grund av inteckning bör alltså enligt min mening ge rätt
till borgenärstUlägg även i sjörätten.

Sedan kommittéförslaget
avgavs har, som jag nyss erinrade, ändring gjorts bl. a. i JBs bestämmelser om
borgenärstillägget av innebörd att tillägget räknas på pantbrevels belopp och
att tUlägget fär tas d anspråk för pantfordringen ulan att skUlnad skall göras
på kapitalfordran och biförpliktdser. Med motsvarande jämkning biträder jag
kommittéförslaget.

3.6.4.3
Panträttsupplåtelse i vissa fall

Nuvarande
bestämmelser om vem som är behörig att upplåta panträtt i fartyg finns i 6 och
7 §§ lagen om inteckning i fartyg. Den som är inskriven i fartygsregistret
såsom fartygels ägare har rätt att medge inteckning i fartyget. I
inteckningsärendet skall emellertid prövas alt hans rätt kan härledas till
fartygets tUlverkare eller dess förste svenske ägare, ifall han ej själv är
identisk med denne. Överlåter den inskrivne ägaren fartyget och söks därefter
inteckning på hans medgivande, utgör överlåtelsen inle hinder mot alt
inteckning beviljas. Måhända skall det därvid tillika förutsättas att
inteckningssökanden är i god tro. I andra fall är inteckning ogiltig, om den
beviljas på grund av medgivande av annan än rätt ägare till fartyget.

Konkurrens mdlan
äganderätts- och panträttsförvärv behandlar kommittéförslaget i huvudsak på
samma sätt som JB. Behörighet att upplåta panträtt på grund av inteckning i
fartyg eller bygge tillkommer alltså i princip dess rätte ägare. Av hänsyn
till omsättningsintresset skall dock inskriven ägare som överlåtit fartyget
såtUlvida vara behörig alt borgenär som i god tro inlåter sig på
pantförskrivning med honom, innan nye ägaren sökt inskrivning, skall vara
skyddad i sitt förvärv. Vid succession på borgenärssidan skall nye borgenären
vara skyddad, om han var i god tro vid sitt förvärv, oberoende av eventuell ond
tro hos förste borgenären.

På
motsvarande sätt löser kommittéförslaget panträttsbehörigheten för fall av
dubbdföryttring. överlåtaren förblir behörig i förhållande

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 276

till
borgenär i god tro tills ny inskrivning söks av någon av de båda förvärvarna.
VUken av dessa som övertar behörigheten beror på vem som får företräde enligt
bestämmelserna i 2 kap. sjölagsförslaget om verkan av registrering och
inskrivning.

Av
grundsatsen om rätt ägares panlrätlsbehörighet beror kommitté-förslagels
ståndpunkt alt upplåtelse av panträtt i fartyg, som frångår upplåtaren på grund
av klander, i princip är utan verkan. Om upplåtarens förvärv av fartyget
återgår som ogiltigt eller hävs av överlåtaren, skall upplåtelsen också vara
utan verkan. Frän denna princip gör kommittéförslaget undantag av innebörd att
sädana panträttsförvärv likväl skall beslå, som gjorts i god tro från den som
var eller därefter blev inskriven som ägare. Även vid succession på
borgenärssidan skall detta gälla så att nye borgenären blir skyddad om han
själv var i god tro vid sitt förvärv. Till skillnad från JB låter
kommittéförslaget dessa godtrosförvärv av panträtt på grund av inskrivning stå
sig även om bristen i upplåtarens förvärv var särskilt djupgående, såsom när
han grundat sitt förvärv på svek eller förfalskning. Motiveringen är här som
vid godtrosförvärv av äganderätt som jag behandlat i det föregående (3.4.8.3)
den internationella marknadens behov av omsättningstrygghet.

Under
remissbehandlingen har det uppmärksammats att kommittéförslaget lägger den
principiella risken för obehörig panträttsupplåtelse på borgenären. Den frågan
har väckts vid vilket tUlfälle behörighels-kontrollen skall sättas in, när
pantbrev överlämnas någon tid innan ett beviljat lån betalas ut. Jag erinrar
här om de remissynpunkter som framförts rörande inskrivningsmyndighetens
resurser för att tillhandagå med information om registrens innehåll (2.7.4.3).
De hänför sig även till denna del av kommittéförslaget. I övrigt har detta lämnats
utan erinran i förevarande delar.

Den
av kommittén efter fastighelsrättslig förebild föreslagna grundsatsen att rätt
ägare skall vara behörig att förfoga över skepp eller skeppsbygge kan synas
naturlig nog. I den mån emellertid med rätt ägare ei\dast skall förstås den som
genom ett i och för sig klanderfritt fång förvärvat skepp eller skeppsbygge, är
satsen likväl inte Uka självklar för sjörättens vidkommande som för
fastighetsrättens. En väsentlig skUlnad föreligger nämligen mellan på den ena
sidan fastighetsköparen och på den andra skeppsköparen eller den som beställt
skepp genom byggnadsavtal. Fastighelsköparen är redan genom förvärvsavtalet
skyddad mot överlåtarens borgenärer medan varken skeppsköpet eUer
skeppsbyggnadsavtalet skänker köparen eller beställaren en motsvarande
StäUning. För att hans förvärv skall stå sig mot överlåtarens borgenärer
fordras enligt mitt förslag att han söker inskrivning. Först genom
inskrivningsansökningen och den inskrivning som denna föranleder vinner han
sakrättsskydd.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 277

Om
skeppsköparen eller bestäUaren berättigas att med full verkan upplåta panträtt
i den förvärvade egendomen innan han sålunda vunnit sakrättsskydd, skulle
upplåtelsen ge upphov till besvärande konkurrens ifall överlåtaren, likaledes
dessförinnan, försätts i konkurs. Skeppet eller bygget skulle då dras in i
konkursboet men konkursborgenärerna skulle som sådana nödgas vika för den
förmånsrätt förvärvarens inteckningsborgenär kunde åberopa på grund av sin
panträtt. Jag bortser då frän konkursboets möjlighet till återvinning av
panträttsupplåtelsen (jfr 29 § konkurslagen).

Skulle
överlåtaren inte försättas i konkurs men i stället skeppet eller bygget tas i
anspråk genom utmätning för skuld, som han har till annan än borgenär med
pant- eller retentionsrätt i egendomen, uppstår en mer oskyldig
konkurrenssituation. I de lägen som här avses måste förvärvaren företa
panträltsupplåtdse med stöd av pantbrev på grund av inteckning som överlåtaren
eller någon före honom i fångeskedjan utverkat. Som jag skaU utveckla i det
följande (3.6.4.7) kan nämligen endast den som sökt inskrivning av sitt
förvärv få ut inteckning i den förvärvade egendomen, Utsökningsborgenärens
situation är alltså den att han tar i anspråk ett skepp eller bygge, som redan
är belastat med inteckning. Det gör inle stor skillnad för honom, om panträtt
är upplåten på grund av inteckningen eller ej. Ty även om den är obelånad, fär
hans rätt på grund av utmätningen vika för det ägarhypotek på grund av inteckningen
som skall föreligga enligt vad jag nyss angett (3.6,4,2), I konkursfallet
förhåller det sig i stället så alt ägarhypoteket skulle tillkomma
konkursborgenärerna. För dem är det alltså en klar skillnad på det fall all
panträtlsupplåtelse skett på grund av inteckningen och det fall att pantbrevet
är obelånat.

Det
är uppenbarligen inte lämpligt att panträltsupplåtdse kan företas av förvärvare
av skepp eller skeppsbygge med verkan att konkurrens uppstår mellan hans
inteckningsborgenär och överlåtarens allmänna borgenärer. Och omvänt är det
inte heller riktigt tilltalande alt förvärvaren genom sådan panträtlsupplåtelse
kan ge en av sina borgenärer säkerhet i skeppet eller bygget innan det är
åtkomligt för hans övriga borgenärer. Men det är vad en enbart på förvärvet
grundad panträttsbehörighet skulle kunna föra med sig. Ty först sedan
förvärvaren sökt inskrivning för sitt förvärv och därigenom uteslutit
överlåtarens allmänna borgenärer frän möjlighet alt ta egendomen i anspråk,
kan förvärvarens övriga borgenärer göra gällande rätt till skeppet eller
bygget.

De
olika konkurrenssituationer jag här skisserat förebyggs enligt min mening bäst
genom att ägarens behörighet att upplåta panträtt i sitt skepp eller
skeppsbygge görs beroende av att han också sökt och vunnit inskrivning av sin
rätt. Det finns ingen anledning att räkna med att ett sådant formkrav för
panlrätlsbehörighet skaU medföra beaktansvärda praktiska olägenheter för
omsättningen av skepp och skeppsbyg-

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 278

gen
och kreditgivningen mot säkerhet på grund av dnteckndng i sådan egendom. Jag
förordar alltså, alt för panträttsbehörighet skall förutsättas ej endast alt
upplåtaren är rätt ägare av egendomen utan även att han vunnit inskrivning av
sin rätt.

Jag
vill tillfoga, att ehuru pantsättningen antas ske genom ägarens tradition av
pantbrevet förfarandet i praktiken troligen ofta kommer att bli del alt
borgenären med stöd av en redan förelagen pantförskrivning och med fullmakt av
skeppets eller byggets ägare söker inteckning på dennes vägnar och mottar
pantbrevet direkt av registermyndigheten. Är ägaren då redan inskriven i
registret, får den avgörande tidpunkten för panträttsupplåtelsen antas bli den
då inteckningsansökningen görs. Om i stället både inskrivningsansökan och
inteckningsansökan görs samtidigt, blir den avgörande tidpunkten tydligen den
då inskrivningsansökningen beviljas.

Mitt
förslag leder, liksom f. ö. även kommitténs, till att borgenären då
panträllsupplåldsen företas eller, om den företas i flera steg, åtminstone då den
fullbordas, mäste förvissa sig om att han har med behörig panträttsupplåtare
att göra. Det kommer normalt att ske genom kontroll hos registermyndigheten av
att gäldenären är inskriven som ägare utan villkor som inskränker hans
panlrättsliga rådighet över skeppet eller bygget. Enligt kommittéförslaget
måste kontrollen också avse att ingen ny förvärvare sökt inskrivning av sin
rätt. Kontrollkraven förutsätter i sin tur, med hänsyn tUl all inskrivningsdag
skall hållas varje arbetsdag, all registermyndigheten, som jag tidigare berört,
organiseras och utrustas så alt myndigheten omgående kan tiUhandahålla
dagsaktuell information om registrens innehåll pä ett ändamålsenligt sätt.

Kontrollproblemet
blir särskilt accentuerat i oUka fall av pantförskrivning till säkerhet för
framtida fordran, t. ex. för byggnadskreditiv, checkräkningskredit och s. k.
generella pantförskrivningar, I den mån det i sådana fall dnte längre beror av
borgenären om fordran kommer till stånd har naturligtvis en fullbordad
panträltsupplåtdse skett genom panlförskrivningen. Men eljest måste borgenären
när han medverkar lill fordringens uppkomst förvdssa sig om att upplåtaren
alltjämt är behörig att företa panträttsupplåtelsen (jfr prop, 1971: 179 s,
3339 och 5762),

För
alt undanröja de praktiska ölägenheterna av en sådan ordning har nyUgen, efter
framställning från kreditinstitutionemas sida, genomförts ändringar i JBs
bestämmelser om godlrosskydd för pantborgenär (jfr prop, 1971: 179),
Godlrosskyddet har utvidgats sä att ny ägares lagfarlsansökan ej utan vidare
sätter punkt för överlåtarens panträttsbehörighet. Borgenären kan i förlitan
på ett ej helt nytt gravationsbevis förbli i god tro tills han fått
underrättelse om ägarskiftet. Därigenom lättas alltså kraven på dennes behörighetskontroll

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 279

betydligt.
Frågan är nu om motsvarande ordning bör etableras för hanteringen av det
sjörättsliga hypoteket.

Det kan genast sägas, att
önskemål om rättslikhet mellan fastighets-hypoteket och skeppshypoteket i och
för sig talar för att fastighetsrätten efterbildas på denna punkt. Vissa
praktiska fördelar skulle också slå att vinna på borgenärssidan på samma sätt
som för fastighetskre-ditgivningen. Men det finns också skäl mot sådan
efterbildning. Det skulle enligt min mening framstå som i viss mån
anmärkningsvärt om också teoretiskt lätlförklarat alt den som förvärvat
skepp och genom inskrivning vunnit skydd mot överlåtarens borgenärer inte genom
samma inskrivning skulle vara skyddad mot överlålarens obehöriga förfogande
över skeppet genom panträttsupplåtelse, vare sig denna inletts före
överlåtelsen av skeppet eller i sin helhet företagits därefter. Och den
allmänna publicitetsverkan av registrering och inskrivning som jag förordat d
ett tddigare avsnitt (3.4.8.4) och som utgör en logisk följd av
inskrivningsprincipen skulle inte kunna upprätthållas. Det skulle i sin lur
omedelbart förrycka grundvalen för det inskrivningsrättsliga beaktandet av
skeppsomsättningens realiteter i form av förvärvsvillkor. Ty om tredje man
tilläts åberopa god tro rörande själva omsättningen, måste han med så mycket
större fog kunna göra gällande god tro med avseende på förvärvsvillkors
förekomst och innehåll. Inskrivningsrättsligt beaktande och redovisning av
sådana villkor skulle därmed på det hela taget reduceras till en fräga om god
ordning i inskrivningsförhållanden. Inskrivning av rätt till skepp och
skeppsbyggen skulle förlora åtskilligt av sin mening.

Som jag antydde redan i
samband med frågan om publicitelseffekten finner jag alt borgenärsbehovet av
vidgat godlrosskydd inle är på långt när så praktiskt underbyggt här som i
fastighetsrätten. Där rör det sig om masshantering och, i övervägande antalet
fall, jämförelsevis måttliga värden. Och de fastighetsrättsliga inskrivningsmyndigheternas
möjligheter alt motsvara höga krav på snabb och i övrigt ändamålsenlig
information är tillsvidare tämligen begränsade. Här är det fråga om ett
relativt fåtal omsättningar som i stället ofta rör ytterst stora värden.
Köpares och säljares intresse av att omsättningen redovisas rättvist och
verksamt genom inskrivning kräver minst lika stort beaktande som
kreditväsendets trygghetskrav. DärtUl kommer att det, som jag antytt i det
föregående, är jämförelsevis enkelt och föga kostnadskrävande att organisera
och utrasta registermyndigheten så att den kan tillgodose det behov av
information och annan service som aktsamhelskraven på borgenärerna föranleder.
Jag finner det följaktligen varken orimligt eller opraktiskt att ställa höga
aktsamhetskrav pä borgenären vid hantering av skepps- och
skeppsbyggnadshypotek. Aklsamhelen torde f. ö. vara väl utvecklad redan under
nuvarande

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 280

ordning.
Jag biträder på grand av det angivna den lösning kommittéförslaget i denna del
innebär i sak.

Att
den som ej är rätt ägare, emedan hans eller någon hans företrädares förvärv är
behäftat med brist, i princip inte skall vara behörig att upplåta panträtt i
egendomen är tämligen självklart. Ogiltigt förvärv kan alltså inte ge upphov
till behörighet att råda över egendomen genom pantsättning. Ej heller har den
förvärvare panlrätlsbehörighet vars förvärv ännu kan hävas av överlåtaren eller
bringas att återgå på ett sätt som motsvarar sådan hävning. Jag erinrar om att
jag redan i det föregående med förvärv under äganderättsförbehåll likställt
förvärv som visserligen till formen är fullbordat men som är villkorat på ett
sätt som i realiteten tjänar samma syfte som äganderättsförbehåll.
Förvärvsvillkor som ger förvärvaren själv möjlighet att häva förvärvet eller
bringa det att återgå bör däremot inle beaktas i detta sammanhang. Förvärvaren
bör nämligen inte genom egen sådan åtgärd kunna utplåna pantförskrivning som
han själv företagit. I enlighet härmed biträder jag kommittéförslaget på
förevarande punkt. Jag ansluter mig också i stort sett till kommitténs förslag
om godtrosförvärv av panträtt pä grund av inskrivning. Det är emellertid
nödvändigt att, med avvikelse från vad kommittén föreslagit, kräva att
upplålarens rätt till egendomen är inskriven då han företar sin upplåtelse.
Annars kommer ju, med den ordning jag förordar, överhuvudtaget ingen verklig
panträttsupplåtelse till stånd. Vidare bör borgenärens panträttsförvärv vara
underkastat samma ordning för godtrosförvärv vare sig upplåtaren saknade rätt
att förfoga över egendomen pä grund av att hans eller någon hans företrädares
åtkomst till denna var behäftad med rättslig brist eller han väl varit rätt
ägare till egendomen men före panlrättsupplåtdsen överlåtit den till annan.
Jag erinrar om alt det korresponderar med motsvarande ordning för
godtrosförvärv av äganderätt till skepp eller skeppsbygge (3.4.8.3).

Det
bör inte förbises att förslaget om godtrosförvärv av panträtt också bör täcka
det fall att panträtt upplåtits av någon som visserligen var rätt ägare och
vunnit inskrivning av sin rätt men vars panträllsliga rådighet var inskränkt
genom förvärvsvUlkor (jfr prop. 1970: 20 Dd A. s, 280), Förutsättningen är
givetvis då att förvärvsvillkoret inte antecknats i skepps- eUer
skeppsbyggnadsregistret. Annars kan borgenären inte vara i god tro,

3,6,4,4
Ägarhypotekets innebörd

Något
ägarhypotek har ej utbildats på grund av farlygsinteckning. Kommittén föreslår
emellertid all ägarhypotek införs så som i fastighetsrätten och lufträtten,
bl. a. för att underlätta tillämpning av den exekutionsrättsliga s.k.
täckningsprincipen. Ägarhypoteket formas eflei förebild av JB. Detla skall
sålunda föreligga i den mån pantbrev ej utgör

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 281

säkerhet
för giltig pantfordran och ge rätt lill betalning ur medel som myndighet
fördelar mellan rättsägare i fartyg. Därvid skall det företräde gälla som
fastställts för dnteckndngen.

Jag ansluter mdg tUl
kommitténs förslag, som ej mött erinran under remissbehandlingen. Det bör
understrykas, att ägarhypotek kan föreligga på grund av ett helt obelånat
pantbrev, likaväl som till följd av att en pantförskrivning på grund av
amortering eller eljest endast täcker del av pantbrevsbeloppet. I båda fallen
kan ägarhypoteket dessutom pantförskrivas. Ägaren av skeppet eller bygget kan
inte fordra tillägg på grund av ägarhypotek,

3,6,4,5
Intecknings företräde

Fartygsinteckning
ger företräde i förhållande till andra inteckningar i fartyget efter
ansökningsdag. Inteckningar som sökts samma dag har lika rätt, om de inte
tilldelas viss inbördes rangordning på sökandens begäran. I förhållande till
andra rättigheter i fartyget ger inteckning företräde framför retentionsrätt
och likaså framför det s. k. löneprivUegiet i konkurs men efler sjöpanlrätt.

Kommittéförslaget bevarar
gällande ordning för inteckningars inbördes företräde. I förhållande till
andra rättigheter föreslås, som framgått av det föregående (3,6,3), att
inteckning skall stå tillbaka ej endast för sjöpanlrätt utan även för
retentionsrätt på grund av tillverkning, ombyggnad eller reparation, I övrigt
föreslås oförändrad företrädesrätt. Inteckning d skeppsbygge skall enldgt
komraittéförslaget såsom skeppsbyggnadskonventionen föreskriver ha samma
företräde sorn inteckning i färdigt skepp. Därigenom utsätts de varvsanstäUda
som i regel inle kan räknas som ombordanställda och åtnjuta sjöpanlrätt för
lönekrav för en konkuiTens som de för närvarande riskerar att utsättas för
först i det sena byggnadsskede då bygget kan registreras och intecknas som
fartyg. Kommittén har noga utvecklat skälen för alt konkurrensproblemet i
dessa faU inle bör tillmätas stor praktisk betydelse. Skeppsbyggens vanskliga
förmögenheisvärde spelar en väsentiig roll därvidlag. Ty för ell ofullbordat
bygge kan det enligt kommittén vara svårt all finna köpare. Och genom
beställarinskrivning kan bygget ändock dras undan konkursboet, som då får nöja
sig med varvets villkorliga äganderätt tUl bygget eller, d fall av
arbetsbeting enligt komrailtéförslagels äganderältsregel, retenlionsrätt.
Kommittén har tUlfogat, att det inte beror på skeppsbyggens förmögenhelsvärden
att inteckning konventionsenUgt skall kunna beviljas i dem ulan på behovet av
att från början kunna ordna kreditsäkerhetsförhållandena på ett bestående sätl.

Under
remissbehandlingen har påpekats, alt den statliga lönegarantin i arbetsgivares
konkurs minskar betydelsen av konkurrensen mellan skeppsbyggnadsinteckning och
löneprivilegium. På arbetstagarhåU har en viss tveksamhet försports men man har
inte gått mol kommilléför-

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 282

slaget,
tydligen av hänsyn liU alt det bottnar i ett internationellt fördrag. Att
inteckningars inbördes prioritet alltjämt följer ansökningsdagen eller, om de
har samma ansökningsdag, är lika i den mån inle sökanden begär annat, finner
jag ändamålsenligt. Jag har redan förut motiverat förslag all retentionsrätten
prioriteras framför inteckning (3,6,3). Att löneprivilegiet måste slå tillbaka
för inteckning i både skepp och skeppsbyggen är ett nödvändigt pris för alt
Sverige skaU kunna tillträda både sjöpanträttskonventionen och
skeppsbyggnadskonventionen, Någol högt pris är det inte. Nyligen har jag efter
samråd med företrädare för arbetsmarknadens berörda parter kommit till att den
statliga lönegarantin, numera höjd tUl nivån av fem gånger basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring, väl kompenserar för det intrång som skeppsbyggnadshypoteket
åstadkommer d förmånsrältsordningen, sell från arbetstagarsynpunkt. Jag kan
därför biträda kommittéförslaget.

3,6,4,6
Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs gUtighet

Inteckning
upphör enligt nuvarande ordning, utom vid förverkandeförklaring på grund av
brott, genom dödning, exekutiv försäljning när köpeskillingen ej täcker den
intecknade fordringen, och frivUlig försäljning efter fartygels kondemnation.
Vid exekutiv försäljning överlåts fartyget i princip gravationsfritt. Men
exekulivköparen kan överta ansvaret för inlecknad fordran, om den täcks av
köpeskUlingen och således kan avräknas från denna.

Kommittéförslaget
behandlar upphörande på grund av dödning bland regler om
inleckningsförfarandet. I övrigt föreslås, att inteckning konventionsenUgt
skall upphöra vid exekutiv försäljning i den mån den ej tillåts innestå i
fartyget i avräkning på köpeskillingen. Utiandsexekulion tilläggs samma verkan,
om den ägt rum i konventionsenlig ordning och enligt ortens lag. Kommittén har
övervägt att låta exekutionen utplåna endast panträtt på grund av
inteckningen, men låta själva inteckningen bestå. Det skulle ge fördelen att
exekutivköparen genast och utan särskild kostnad kunde förfoga över användbara
inteckningar. Men kommittén har avstått från alt föreslå det, eftersom det
skulle medföra vissa praktiska svårigheter, inle minst vid utiandsexekulion.
Det blir alltså själva inteckningen som enligt komraittéförslaget drabbas av
exekutionens verkan. Kommittén föratsätter, att i stället nyinteckning efler
exekution blir stämpelfri. Ej heUer har komraittén förordat, att den
fastighetsrättsliga ordningen, som medger att exekutivköpare utverkar
förklaring om intecknings bestånd, efterbildas. Något sådant skulle ändock bara
kunna praktiseras vid exekution i Sverige,

Kondemnation åtföljd av
frivillig försäljning skall enligt kommittéförslaget ej längre medföra
intecknings upphörande. Sjöpanträtt skall nämligen konventionsenUgt ej upphöra
i sädana fall och kommittén har inte funnit skäl att här skilja mellan de olika
panträtterna. I stället har,

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 283

såsom
redovisats i ett tidigare avsnitt (2.3,5), föreslagits rätt för fartygsägaren
att själv låta sälja fartyget exekutivt.

Skulle
fartyget förstöras, huggas upp eller gå föriorat, skall det avregistreras. Men
det kan länkas att inteckningsborgenärens nödvändiga samtycke uteblir. Eller
pantbrevet är kanske borta sä att det inte kan visas alt det ej är
pantförskrivet. I regel är fartyget i dessa fall värdelöst och det finns då ej
något intresse av att det står kvar i registret. Därför föreslår kommittén, att
inteckning i sådant fartyg skaU upphöra att gälla tio år efter det
avregistreringsgrunden antecknats i registret. Därigenom kan det undvikas att
registret efter hand belastas med fartyg som inle bör vara registrerade. Men
eftersom det dock kan förekomma, att ett avregistreringsmässigt fartyg har ett
visst värde t. ex. emedan det småningom visar sig kunna bärgas, föreslår
kommittén att ägaren och inteckningsborgenären skall kunna utverka förklaring
om intecknings fortsatta bestånd. Del skall ske inom den nämnda tioårsfristen
och därefter inom vart tionde år. Underrättelse om fristens förestående utgång
skall lämnas av regislreringsmyndigheten.

Kommittéförslaget
tar också upp särskilda regler om intecknings upphörande på grund av
förverkandeförklaring i samband med brott. De svarar mot nuvarande bestämmelser
i ämnet, anpassade efter motsvarande brotisbalksreglers senaste lydelse.

Enligt
kommittéförslaget är pantbrev, som utfärdats på grund av inteckning,
underkastat samma rättsliga öde som inteckningen. Det blir alltså automatiskt
utan verkan i den män inteckningen blir det.

Kommittéförslaget
har i dessa delar rönt ringa uppmärksamhet under remissbehandlingen. Pä ett
håll har dock uttalats tvivel på all det finns skäl alt inteckning i
förolyckat, upphugget eller eljest förstört fartyg skall kunna bevaras efler
utgången av tioårsfristen.

Bestämmelserna
om exekutiv försäljnings verkan på inteckning finner jag ändamålsenliga.
Exekutivköparens behov av alt relativt bUligt kunna nyinleckna sitt skepp torde
redan vara tillgodosett genom den ändring i 12 § stämpelskatteförordningen
(1964: 308) sora genomfördes förra året (1971: 453). Jag delar också
uppfattningen att kondemnation med åtföljande frivillig försäljning lika litet
skall gå ut över panträtt på grund av inteckning som över sjöpanträtt.

Vad
beträffar förolyckade, upphuggna eller eljest förstörda skepp är det
naturligtvis ett önskemål alt de i minsta möjliga omfattning belastar
skeppsregistret. De representerar i regel inte heller sådana förmögenhetsvärden,
i den mån de alls existerar, att det finns skäl att bevara dem som registrerade
av hänsyn till inteckningsborgenärerna. Dessa blir vanligen förnöjda
försäkringsvägen. Om skeppet i undanlagsfall likväl representerar sådant
värde, bör en tioårig fortsatt giltighet av inteckningen egentligen erbjuda
borgenären fullgod frist att göra sin rätt gällande i detla värde. Till bUden
hör att jag såsom jag viU utveckla i ett

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 284

följande
avsnitt (3,6.5) föreslår att panträtt på grund av inteckning skall omfatta
även försäkringsersättning och annan ersättning som utgår på grund av skada på
skeppet. Jag vågar dock inte helt utesluta alt panträtten stundom skall visa
sig representera ett ekonomiskt värde även efter läng tid. Därför viU jag inte
frångå kommitténs förslag på denna punkt. Ordningen kan lämpligen vara den att
inteckningen förfaller med tioårsfristens utgång, om den inte förnyas
dessförinnan på skeppsägarens eller borgenärens begäran.

Att
pantbrev delar inteckningens rättsliga öde överensstämmer med JBs motsvarande
ordning och möter ingen invändning från min sida.

Med
den reservationen att uttrycklig bestämmelse om att inteckning upphör ifall den
förklaras förverkad är obehövlig vid sidan av 36: 4 brottsbalken ansluter jag
mig lUl kommittéförslaget i dessa delar.

3.6.4,7
Inteckningsförfarandet

Det
nuvarande inteckningsförfarandet följer det fastighetsrättsliga mönstret med
avvikelser som beror av att registrering och äganderättsinskrivning är lagda
på annan myndighet än inteckningsdomslolen. Det är principiellt förutsatt att
borgenären söker inteckning med stöd av ägarens medgivande. Klandertalan mot
ägaren, dennes konkurs och för inteckningsdomstolen känd utmätning av fartyget
utgör formella inteckningshinder. Motsvarighet finns tUl fastighetsrättens
intecknings-åtgärder i form av dödning, nedsättning och innehavsanteckning.

Enligt kommittéförslaget
är de allmänna reglerna om inskrivningsförfarandet i 2 kap, sjölagsförslaget
tillämpliga även i inleckningsären-den, Säsom enligt JB skall ägaren, i
betydelsen den som senast sökt inskrivning av sin rätt, vara behörig att söka
inteckning. Beror fullbordan av hans förvärv av vUlkor, skall han dock vara
intecknings-legitimerad endast i förening med sin fångesman. Brist i
legitimationen skall föranleda awisning. Förvärvsvillkor som inskränker
förvärvarens rådighet över egendomen beaktas så att de utgör inteckningshinder,
om de avser hans panlrättsliga rådighet över fartyget. Blir fartyget avregistreringsmässigt,
upphör det också alt vara inteckningsbart. Förhållandet föreslås vara
inleckningshinder. Fartyget kan ju stä kvar i registret enbart på grund av alt
innehavare av tidigare upplåten panträtt motsatt sig avregistrering. Rättegång
om bättre rätt till fartyget skall också föranleda avslag på
inteckningsansökan. Detsamma gäller ägarens eller delägares konkurs. Någon
möjlighet till vilandeförklaring såsom enligt JB föreslås ej men om ansökan om
inskrivning av inteckningssökandens förvärv uppskjutits, skall
inteckningsansökningen uppskjutas pä motsvarande sätt.

En speciell avslagsgrund
utgör utmätning. Enligt sjöpanträttskonventionen får endast konventionsenlig
sjöpanträtt och retentionsrätt ges företräde framför hypoteket. Utmätnings
företräde framför inteckning så

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 285

som
föreskrivs i 9 § tredje stycket förmånsrättslagen är konventions-stridig enligt
kommitténs bedömning. Endast om utmätning gavs karaktär av inskrivet hypotek
kunde dess företräde förenas med konventionen. Och den lösningen vUl kommittén
inte förorda, eftersom den inte kan efterbildas i lufträtten enUgt den
internationeUa konvention som gäller där. Enligt kommittén bör nämUgen
rättslikhet mellan sjö- och luftrält eftersträvas i dessa stycken.

Anmälan
om förklaring att intecknmg skaU bestå inteckningsförnyelse enligt den
benämning jag föreslår i avregistreringsmässigt fartyg efler den tioärsfrist
som jag behandlat i närmast föregående avsnitt skall enligt kommittéförslaget
göras av pantbrevets innehavare eller fartygsägaren, den sistnämnde legitimerad
på grund av inskrivning. Iakttas det ej, skall anmälan inte föranleda sådan
förklaring. Eljest skall den bifallas. Någon materiell prövning skall alltså
inte företas i ärendet.

Kommittéförslaget
tar också upp motsvarighet till JBs bestämmelser om utbyte, nedsättning,
dödning och innehavsanteckning. Såsom innehavare av pantbrev skall alltid subsidiärt
antecknas fartygsägaren själv. Det föreslås lUl efterlevnad av
sjöpanträttskonventionens formella regler. Konventionen föreskriver nämligen
som föratsättning för att ett hypotek skall erkännas bl. a. att registret visar
vem som är rättighets-havare eller att hypoteket är ställt tUl innehavaren.
Kommittén utesluter att innehavsanteckning blir obligatorisk men anser, att
anteckning av ägaren i de fall borgenären inte ser till att han blir antecknad
kan försvaras med hänsyn till bestämmelsema om ägarhypotek.

Om
inteckning blir utan verkan, skall det antecknas i registret. Kommittéförslaget
tar också upp regler enligt vilka inteckning i skeppsbygge som förs över till
skeppsregistret skall jämte bygget föras över dit utan ändring.

Under
remissbehandlingen har det kritiserats att kvarstad ej tagits med bland
inteckningshindren. Det har påpekats, att förslaget inte löser frågan om verkan
av inteckning meddelad i strid med utmätning som ännu ej anmälts till
registermyndigheten. Det har förordats, att exekutionsmyndigheterna åläggs
underrätta registermyndigheten om utmätning genom telefon- eller annat
tdemedddande och att borgenär som i god tro mottar pantbrev på grund av sådan
inteckning skall vara skyddad i sitt förvärv.

Jag
finner kommittéförslaget i stort sett ändamålsenligt. Behörigheten att söka
inteckning kan dock lämpligen närmas något mer tUl JBs ordning genom att den
som senast sökt inskrivning behandlas som legitunerad även när fullbordan av
hans förvärv är vUlkorad. Förvärvsvillkoret kan i stäUet beaktas på det sättet
att överlåtarens medgivande fordras för att inteckningsansökan skaU kunna
bifaUas. Rättegång om bättre rätt till skeppet skall, enligt vad jag ämnar
föreslå vid min be-

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 286

handling
av de enskilda bestämmelserna i 2 kap. sjölagsförslaget, inte föranleda avslag
på inskrivningsansökan utan i stället uppskov tUl dess saken slutiigt avgjorts.
Frågan bör då behandlas på motsvarande sätt här.

Särskilda
problem är förknippade med utmätning som inteckningshinder. Utmätningen har
karaktär av rådighetsinskränkning och det är inte väl förenligt med den att det
utmätta skeppet intecknas, i varje faU inte om inteckningen går före
utsökningsborgenärens rätt. Skulle inteckning Ukväl meddelas, får den enligt 9
§ tredje stycket förmånsrättslagen sämre prioritet an sjöpanträttskonventionen
föreskriver. Ty enligt det lagrummet står inteckning tUlbaka för utmätning vid
konkurrens dem emeUan. Samtidigt finns ingen garanti mot att information tiU
registermyndigheten ora förelagen utmätning undantagsvis dröjer något, t. ex.
vid utmätning utorrilands. Skeppsägaren kan själv temporärt vara ovetande om
att utmätning ägt rum.

Förmånsrätlsproblemet
kan i och för sig lösas genom att skepps-och skeppsbyggnadsinteckning
inteckning i luftfartyg också f. ö., eftersom motsvarande problem föreligger
olöst där undantas från bestämradsen i 9 § tredje stycket förmånsrätlslagen.
Ifall inteckning felaktigt tUlkommer under utmätning och ej undanröjs efter
besvär av t, ex. utmätningsborgenären, kunde man med eller ulan ultryckUg reglering
räkna med alt skeppsägaren inte skulle få göra ägarhypoteket gällande till
nackdel för utsökningsborgenären. Han skulle inle få dra fördel av sitt eget
rätlsstridiga förfogande över det utmätta skeppet. Delsamma skuUe gäUa tredje
man, som haft eller bort ha kännedora om utmätningen, men det oaktat inlåtit
sig på panlförskrivning med ulsökningsgäldenären. Däremot skulle tredje man
kunna göra sin panträtt gällande, om han förvärvat den i god tro. En sådan
lösning lägger risken för felaktig inteckning och panlförskrivning pä
utsökningsborgenären, Lagtekniskt kan även andra vägar tänkas leda lill detla
resultat.

En
annan lösning kan vara all ej ändra den nyssnämnda bestämmelsen i
förmånsrätlslagen ulan tiUåta att inteckning, som felaktigt tillkommer under
utmätning och ej undanröjs besvärsvägen, slår tillbaka för utmätning så som
faslighetsinteckning gör i motsvarande situation, I förhållande lill
konventionen måste denna lösning då försvaras med att fdaktigt tUlkomna
inteckningar ej behöver åtnjuta konventionens skydd. Detta kan kanske stödjas
på konventionens artikel 1 a). Inteckningsborgenärens rätt är med den
utgångspunkten tillgodosedd redan genom att han över huvud taget kan grunda
rättsanspråk på en principiellt felaktig inteckning. Denna lösning lägger
alltså risken på inteckningsborgenären. Det är ej ägnat att stärka skepps-och
skeppsbyggnadshypolekels stäUning. Jag finner den vara i och för sig föga
tillfredsställande. Och någon verklig förbättring slår knappast

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 287

att
vinna genom att knyta inteckningshindret till upplysningen om utmätningen. Ty
del skulle inte medföra ändring i den grundläggande principen att
ulsökningsgäldenärens rådighet över det utmätta skeppet är inskränkt så alt han
ej är berättigad att utnyttja möjligheten ati vinna inteckning under utmätning
innan upplysning om denna nån registermyndigheten,

Såvitt jag förstår har
förevarande problem mer teoretisk än praktisk räckvidd. Problemet hänger nära
samman med frågor om rådigheten över utmätt egendom och annat som
lagberedningen överväger i sitt arbete på revision av utsökningslagen. Detta
arbete kan beräknas bli slutfört tämligen snart efter det att förevarande
lagförslag hunnit träda i kraft. Problemet kan alltså utan nämnvärd praktisk
olägenhet uppskjutas för alt finna en ändamålsenlig lösning i sitt rätta
sammanhang. Jag finner mig därför böra tiUsvidare godta kommittéförslaget i
föreliggande skick utan all föreslå några ändringar vare sig där eller annorstädes
som kan föregripa lagberedningens arbete. Vad som däremot kan göras är att
vidta åtgärder för att säkerställa snabb information tUl registermyndigheten om
utmätning i skepp. Jag kommer att föreslå ändring i SjöLs befälhavarekapitel i
det syftet (4,4), Dessutom bör i administrativ ordning utfärdas föreskrifter om
snabb kommunikation mellan exekulionsmyndigheterna och registermyndigheten.

Med
denna ståndpunkt kommer alltså konkurrens mellan utmätning och felaktigt
tillkommen inteckning tillsvidare att få lösas med tillämpning av 9 § iredje
stycket förmånsrätlslagen, dvs, utmätningen får företräde. Hänsyn tUl
utsökningsborgenären behöver följaktligen ej hindra ägaren av skeppet eller
bygget från att åberopa sitt ägarhypotek på grund av sådan inteckning, ej
heller inteckningsborgenären från alt göra sitt panträltsförvärv gällande. God
eller ond tro blir ulan betydelse i sammanhanget. Jag vill inte underlåta att
tUlfoga, all problemels praktiska räckvidd ytterligare minskar när man beaktar
alt utsökningsborgenären i regel torde ha fordran med bättre förmånsrätt än
utmätningen ger. Han går då redan i kraft därav före var och en som gmndar sitt
anspråk på nyinteckning under utmätningen.

Kvarstad och
skingringsförbud är också rättsliga ätgärder, som medför inskränkning i
ägarens rådighet över den egendom åtgärden avser. Jag delar den under
remissbehandlingen antydningsvis framförda uppfattningen att sådan åtgärd bör
utgöra inteckningshinder enligt SjöL. Kvarstad och skingringsförbud bör därför
jämställas med utmätning i detla hänseende. Inteckning d strid med kvarstad
eUer skingringsförbud medför, i den mån den ej undanröjs besvärsvägen, enligt
allmänna grundsatser ingen rätt för ägaren av skeppet eller bygget att mot den
som vunnit handräckningen åberopa ägarhypotek, ej heller rätt för ondlroende
inleckningsborgenär att göra sitt panträttsförvärv gällande, Däreraot bör en
borgenär vara skyddad i sitt förvärv, ora han var

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 288

i
god tro. Denna ståndpunkt bör kunna följa analogiskt av raitt förslag om godtrosförvärv
av panträtt på grund av inskrivning (3,6,4.3). Med de ändringar jag sålunda har
angett biträder jag kommitténs förslag.

3.6.5
Surrogation och försäkringsskydd

På
sjörättens område gäller ingen erkänd allmän panträltslig surro-gationsprincip.
Sjöpanträtt gäller endast i begränsad omfattning i surrogat. Inteckning i
fartyg är inle förenad med panträtt d vare sdg försäkringsersättning eller
annan ersättning på grand av farlygsskada. Retentionsrätt torde däremot, i
överensstämmelse med rättspraxis utom sjörätten, gälla i surrogat.

Enligt 54 § lagen om
försäkringsavtal gäller presumtion för att retinent och inteckningsborgenär är
medförsälcrade på grund av sådan försäkring som tagits ulan angivande av
intresse. För sjöpanträttshavare gäller samma presumtion, om hans fordran
gäller mot pantägaren personligen. Dessa regler är dispositiva.
Försäkringsbranschens egna standardviUkor innebär, alt kaskoförsäkring av
fartyg gäller till förmån för den som har panträtt på grund av inteckning i
fartyget, dock utan att denne får bättre rätt mot försäkiungsgivaren än annan
försäkrings-havare. Det torde emellertid vara vanligast att försäkringspolisen
pantförskrivs till inteckningsborgenären. I fråga om sjöpanträtt och retentionsrätt
tiger villkoren. Beroende på om villkoren tolkas som en uttömmande reglering
eller ej, är det alltså en öppen fråga om innehavare av sådana rättigheter är
medförsäkrade enligt dessa villkor.

Kommittéförslaget
förstärker sjörättens negativa hållning till panträtt i surrogat genom att
utvidga den för fartygsinteckningen gällande ordningen tUl sjöpanträtt i fartyg
och last. Nordisk enighet föreligger om en sådan lösning beträffande
sjöpanlrätt. Den anses ha visst stöd i den nya sjöpanträttskonventionen.
Däremot lämnas utrymraet helt öppet för surrogation i fråga om retentionsrätt.
Sjöpanträttshavare föreslås vidare ej få ställning som medförsäkrad. Kommittén
menar, att han ej är det för närvarande, eftersom gängse försäkringsvUlkor
endast erkänner inteckningsborgenären sora medförsäkrad och är avsedda att
uttömmande reglera medförsäkringsfrågan. Under alla förhållanden måste
förutsättningarna för sjöpanträttshavares ställning som medförsäkrad enligt
kommittén jämkas med beaktande av att redaren numera i regel har ett personligt
fordringsansvar medan han vid tiden för försäkringsavtalslagens tillkomst
svarade med sin s. k. sjöförmögenhet.

Dessa spörsmål har rönt
ringa uppmärksamhet under remissbehandlingen. Frånsett att på ett håll
ifrågasatts om inteckningsborgenären lämpligen bör vara betagen panträtt i
surrogat har kommittéförslaget lämnats utan erinran.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 289

De
surrogat som det här är fråga om är försäkringsersättning och annan ersättning
för farlygsskada, t. ex. haveribidrag eller skadestånd på grund av sammanstötning.
Surrogation och försäkringsskydd har ett intimt inbördes samband. Vare sig
rätten till försäkringsersättning ges karaktär av panträtt däri eiler grundas
pä regler om tredjemansförsäk-ring, närmast 54 § lagen om försäkringsavtal, är
det fräga om identiska rätlspolitiska mål. Skillnaden mellan de båda vägarna
dit är i viss mån oklara. Men hittills har man dock inom sjörätten (jfr bl. a.
Fogdklou i Arkiv for Sj0rett, Band 2 s. 1 ff), liksom under förarbetena tiU
för-säkringsavlalslagen, räknat med sådan skUlnad. Och det är i varje fall
tydligt att det är redaren som i egenskap av avtalsslutande försäkrings-havare
disponerar över försäkringsskyddet för tredje man medan en lagfäst panträtt i
försäkringsersättningen inte behöver stöd av försäkringsavtalets innehåll.
Panträtt ger borgenären en självständig rätt att, så länge försäkringen gäller,
realisera sin fordran i den ersättning för skada som redaren kan vara
berättigad att få av försäkringsgivaren. Rättstekniskt är det alltså fråga om
skilda anspråk och jag vill i det följande hålla dem åtskilda inbördes av det
skälet. Så förefaller visserligen inte ha skett inom lufträtten. Jag erinrar
om 18 § första stycket lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Att sjöpanträtt gäller i
vissa surrogat men ej i andra har sin närmsla grund i uttryckliga regler i 1926
års sjöpanträttskonvention. Att fartygsinteckning inte gäller vare sig i
försäkringsersättning eller annan ersättning för fartygsskada motiverades på
sin tid, såvitt gäller försäkringsersättning, med att inteckningsborgenären
själv kunde trygga sig mot faran för sådan skada och inte borde dra fördel av
en försäkring som redaren bekostade samt, i fråga om annan skadeersättning, med
behovet all undgå invecklade rättsförhållanden till följd av alt samma panträtt
kunde göras gällande särskilt i skilda objekt.

Under förarbetena till
lagen om försäkringsavtal gjorde sig liknande synpunkter gällande. I fråga om
sjöpanträtt lades det särskild vikt vid att redaren själv borde få avgöra
huruvida hans försäkring skulle gälla till förmån för panthavaren eller ej.

När surrogationsfrågan
behandlades i samband med 1955 års luft-rältslagstiftning anlades inte
motsvarande synpunkter. Starka skäl ansågs tala för panträttslig surrogation.
Med fartygsinteckningen som dominerande förebUd för det lufträttsliga
hypoteket och med åberopande av inteckningsborgenärens försäkringsskydd valde
lagstiftaren emellertid, lät vara med tvekan, att ej tillåta panträltslig
surrogation, men inteckningsborgenären hänvisades till den försäkringsrätlsliga
möjligheten att få ersättning. Samma hänvisning gavs luftpanlrättshavare. I
övrigt medgavs luftpanlrättshavare panträttslig surrogation på samma sätt som
sjöpanträttshavare.

Enligt
min mening bör det vara naturligt för modern rättsuppfattning

19
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 290

att
ta som utgångspunkt att pant- och retentionsrätt skall omfatta även
försäkringsersättning och annan ersättnirig sora utgår för skada på
säkerhetsobjektet, om det inte finns vägande skäl mot det.

Beträffande
sjöpanträtt som ju under alla förhållanden har en särskUt privilegierad
ställning kan jag se ett visst berättigande i att, som kommittén föreslår,
utesluta surrogation. Ty denna panträtt är tyst och dess existens alltså svår
att konstatera, inte minst för en utomstående. Ovisshet om förekomst av
sjöpanträtt kan därmed onödigt fördröja skaderegleringar. Kommittéförslaget
torde också ha ett visst slöd i grunderna för den nya sjöpanträttskonventionen.
Det kan visserligen invändas, att ståndpunkten kan tänkas gå ut över
skadelidande passagerare eller ombordanställda med uteslående löneanspråk.
Avgörande vikt fäster jag emellertid vid att kommittéförslaget har stöd i
nordisk överenskommelse och att motsvarande lagförslag redan antagits i Norge
och kan väntas inom kort bli antaget i Danmark. Det skulle nämligen vara
opraktiskt att hävda en avvikande svensk ståndpunkt i denna fråga.

Om
det således finns vägande skäl för att avskära sjöpanträttshavare från
surrogation, är detta knappast fallet i fråga om retinent och inteckningsborgenär.
Den förre har antagligen sådan rätt redan nu. Och vad den senare beträffar
erinrar jag om den tveksamhet med vUken luftfartygsinteckning delvis avskars
från surrogation med sjörättslig förebild. Det finns f. ö. här en viss
begränsad förebild i fastighetsrätten som ju berättigar inteckningsborgenär tiU
del i brandförsäkringsersättning. Retinent och inteckningsborgenär bör enligt
min mening behandlas lika i detta sammanhang, och båda bör ges
surrogationsrätt.

De synpunkter
jag här anlagt på panträttslig surrogation gör sig på väsentligen motsvarande
sätt gäUande i fråga om försäkringsskyddet enligt 54 § lagen om
försäkringsavtal.

Jag
biträder alltså kommitténs förslag att sjöpanträtt varken skall omfatta
försäkringsersättning och annan skadeersättning eller ge rätt till
försäkringsskydd enhgt lag. Jag ansluter mig också tUl den ståndpunkt
komraittéförslaget innebär i fråga ora retentionsrätt, nämligen att sådan rätt
skall omfatta även försäkringsersättning och annan skadeersättning och tillika
berättiga till försäkringsskydd enligt lag. Däremot biträder jag inte
kommitténs förslag i fråga ora panträtt på grund av inteckning. Sådan skall
alltså enligt mitt förslag berättiga till samma surrogation och försäkringsskydd
som retentionsrätt. Jag erinrar om att 54 § lagen om försäkringsavtal är
dispositiv och att det därför ytterst är försäkringsavtalets parter som råder
över försäkringsskyddet för tredje man.

3.6.6
Lagkonflikter

Fråga
vUken lag som skall tiUämpas på visst rättsförhållande är av uppenbara skäl
viktig i sjörättsliga sammanhang. Lagvalet dikteras i

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 291

olika
länder av särskUda konfliktnormer, som hos oss bUdar den svenska
internationella privat- och processrätten. Variationerna är här stora mellan
olika rättssystem, men vissa gemensamma drag kan någotsånär fastställas. Till
dem hör att äganderätt till och hypotek i fartyg i stor utsträckning följer
lagen i registreringsstaten, med en viss förenkling kallad flagglagen.
Sjöpanträtt följer ofta andra lagar, t. ex. lagen i den stat där fordringen
stiftades. Retentionsrätt följer vanligen lagen i den stat där egendomen
befinner sig. På olika moment av en rätt, säsom dess uppkomst, bestånd,
omfattning, förmånsrätt osv., kan tillämpas olika lagar. Domstolslandets lag
gör sig gällande, inte bara i procedurfrågor utan ofta även i sakfrågor såsom
supplerande eller rentav korrigerande normsystem.

Kommittéförslaget tar upp
uttryckliga regler i detta ämne. Bestämmelserna i sjölagsförslaget skall såsom
lex fori tillämpas när sjöpanträtt i fartyg åberopas inför svensk myndighet.
Därmed blir, som sjöpanträttskonventionens artikel 12: 1 föreskriver,
konventionslag tilllämplig på alla fartyg oavsett vilken flagg de för.
Retentionsrätt i fartyg eller bygge på grand av reparations- eller
byggnadsuppdrag skall prövas enligt lagen i den stat där egendomen finns men
får därvid inle ges företräde framför sjöpanträtt som är föreskriven i
sjöpanträttskonventionen. Ej heller får den strida mot andra regler i den konventionen,
t. ex. regeln att retentionsrätten skall vara besittningsbetingad. Annan legalpanträtt,
t. ex. sjöpanträtt som föreskrivs i flagglagen men ej erkänns av
sjöpanträttskonventionen, skaU prövas enUgt fartygets flagglag eller lagen i
den stat där bygget utförs men får därvid inte ges företräde framför hypotek
eller tillåtas strida mot sjöpanträttskonventionen på annat sätt.

Främmande hypotek skaU
enligt kommittéförslaget erkännas i Sverige på de förutsättningar sjöpanträtts-
och skeppsbyggnadskonventionerna anger. Sådana hypoteks inbördes företräde
skall prövas enligt flagglagen. Detsamma gäller deras sakrättsliga verkan i
övrigt i den män det ej strider mot kommittéförslagets bestämmelser om
sjöpanträtt, retentionsrätt och annan legalpanträtt, dvs. i den mån det ej
strider mot de regler i svensk lag som grundas pä sjöpanträtts- och
skeppsbyggnadskonventionerna.

Eftersom
skeppsbyggnadskonventionen anvisar byggnadslandets lag sora sakrättsstatut
medan sjöpanträttskonventionen gör anspråk på generell tillämpning på fartyg,
måste en gräns dras mellan byggen och färdiga fartyg för att konflikt säkert
skall kunna undgås. Kommittéförslaget drar efter noggrann analys av de båda
inbördes möjligen formellt motstridiga konventionernas berörda regler den
gränsen vid sjösättningen. s

Remissbehandlingen
har gett upphov till kritik i endast ett remissyttrande. Kommittéförslaget
betecknas där som på en gång alltför kom-

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 292

plicerat
och förenklat i sin syn på problemen. Registreringslandets lag förordas som
allmänt sakrättsstatut med de avvikelser som konventionshänsyn kan föranleda.
Det påpekas, att man därigenom undgår prioritetsproblem, som kommittéförslaget
för med sig, genom alt flera lagar tillämpas parallellt. Behovet av enhetiig
behandling i fråga om säkerhelsobjektets omfattning understryks. Det dras också
i tvivelsmål alt retentionsrätts prioritet kan aktualiseras här i landet, om
det ej är här som egendomen hålls kvar. Hålls den kvar utomlands, blir det
enligt vad som påpekas där som exekution äger rum medan möjligen exekution i
surrogat kan ske här i landet. I den delen anses kommittéförslaget böra
omarbetas med mer nyanserad syn på problemen.

Sjöpanträttskonventionens
regler gör anspråk på generell tUlämpning, Såvitt gäller sådan sjöpanträtt som
konventionen föreskriver infriar kommittéförslaget detta anspråk på enklaste
sätt, nämligen genom att sjölagsförslaget av svensk myndighet skall tillämpas i
dess egenskap av konventionslag. Den lösningen har fördelen att vara lättillämpad.
Innehållet i främmande lag behöver ej utredas. Som påpekats under
remissbehandlingen riskerar man på den andra sidan alt få tUlämpa olika
materiella regler jämte varandra. Det kan sålunda bli oundvikligt med hänsyn
till konventionens krav att registreringslandets lag skall tiUämpas som
sakrättsstatut för hypotek och att främmande nationell legalpanträtt skall
erkännas under vissa förutsättningar. Jag erinrar här om art. 2 och 6 i
sjöpanträttskonventionen. Emellertid komraer även andra lösningar alt drabbas
av samraa invändning. Ty frära-mande lag kan lika väl vara konventionsstridig
sora konventionsenlig och man måste då vara beredd att sätta in korrektiv,
kanske med hjälp av just myndighetslandets lag.

Valet av myndighetslandets
lag har träffats i nordisk endghet. Det har vdssa praktdska företräden. Jag
finner inle skäl att frångå det. I själva verket kan det anföras skäl för
motsvarande val i fråga om den retentionsrätt sjöpanträttskonventionen delvis
reglerar och som är rätlspolitiskt nära släkt med sjöpanträtt. Visserligen
talar allmänna grundsatser i den internationeUa privaträtten för att lagen i
det land där det kvarhållna fartyget finns skall tillämpas som sakrättsstatut.
Men för det fall att detta land är Sverige råder intet tvivel om att svensk
myndighet skall tillämpa svensk lag. Och för de speciella undanlagsfall då
utomlands stiftad retentionsrätt på grund av reparations-dier byggnadsuppdrag
kan tänkas bli sakrättsligt prövad här i landet torde svensk lag kunna tUlämpas
utan olägenhet. Detta gäller så mycket mer som det i varje faU måste bevakas
att retentionsrätten i fräga ej erkänns i strid med sjöpanträttskonventionens
regler. Jag vill därför för enkelhets skull förorda samma lagval för båda dessa
fall. F. ö. vUl det synas som om valet väl kan förenas med de danska och norska

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 293

lösningama.
I de danska motiven uttalas, att lex fori skall tillämpas och den norska texten
ger utrymme för samraa tolkning.

När
det gäller verkan av hypotek måste, som jag redan angett, re-gistreringslandels
lag tillämpas som sakrättsstaut. Det gäller enligt både
sjöpanträttskonventionen och skeppsbyggnadskonventionen, låt vara med olika
formuleringar. Men hypotek får ej tillerkännas verkan, som strider mot
sjöpanträttskonventionen. Det följer av art. 2 och kan såvitt gäller
prioritetsverkan härledas ur art. 7 i skeppsbyggnadskonventionen.

Vad
beträffar sådan sjöpanlrätt eller retentionsrätt som sjöpanträttskonventionen
inte föreskriver men som den erkänner på vissa villkor ligger det i detta
sammanhang närmast tiU hands alt, som kommittén föreslagit, tillämpa
registreringslandets lag. Konvenlionshänsyn föranleder därvid att rättigheten
i fråga inte fär ges företräde framför konventionsbetingad sjöpanträtt eller
konventionsenUgt hypotek eller på annat sätt komma i konflikt med konventionen,
dvs. den får bl. a. inte hindra exekution för konventionsbunden sjöpanlrätt.
Reservationen kan lämpligen vidgas därhän att sådan nationell rättighet
överhuvudtaget inte får ge dess innehavare bättre rätt än konventionsbunden
rättighet medför enligt svensk lag. Nationell sjöpanlrätt bör exempelvis inle
här i landet förenas med panträttslig surrogation, eftersom vi inle ger konventionsbunden
sjöpanträtt sådan verkan. Ej heller bör den erkännas i den mån den skulle ha
varit preskriberad enligt de svenska bestämmelserna om konventionsbunden
sjöpanträtt.

Jag
biträder kommitténs förslag att gränsen mdlan fartyg under byggnad och färdigt
fartyg i förevarande hänseenden skall dras vid sjösättningen. Från och med
denna skall alltså väljas samma sakrättsstatut som för färdiga fartyg. För
tiden dessförinnan skall konventionsenUgt gälla byggnadslandets lag. Huruvida
denna lag överens-släraraer med skeppsbyggnadskonventionen eller ej, behöver ej
undersökas ty denna konvention gör inte som sjöpanträttskonventionen anspråk
på genereU tiUämpning.

3.6.7
Inskrivning av certeparti

Att
ett fartyg ger jämn och god avkastning är uppenbarligen något som både redaren
och hans kreditgivare har intresse av. Det håller fartygets värde vid makt.
Det ger tUlika möjlighet till pantförskrivning av frakt. Frågan om sakrättsligt
slcydd för certepartier har också uppmärksammats under det internationella
sjörättsliga arbetet, dock ulan att leda till beaktansvärt resultat. Enligt
dansk och norsk lag kan certepartier registreras, men möjligheten lär inte
utnyttjas i nämnvärd omfattning. Enligt de nya norska bestämmelserna skall
certepartier inle kunna registreras framdeles.

Kommittén
har övervägt en lösning av problemet för svensk dd.

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 294

Därvid
har skisserats följande huvuddrag. Befraktaren skulle tvingas godta ombyte på
bortfraktarens sida, eventuellt inom ramen för en genom avtalet bestämd krets.
Tredje man skulle förutsättas känna till inskrivet certeparti och därför vara
skyldig att respektera dess bestånd vid överlåtelse av fartyget. Vid exekutiv
försäljning av fartyget skulle förbehåll kunna göras för beståndet av inskrivet
certeparti, åtminstone i den mån det inte länder inteckningsborgenär tiU
förfång. Kommittén har dock funnit att en sådan ordning skulle avvika så från
allmänna svenska rättsgrundsatser att den bör godtas endast på tungt vägande
skäl. Kommittén har ansett, att en svensk reglering av frågan skulle få
begränsat värde, eftersom denna har internationell räckvidd och en
internationell lösning tillsvidare inte förefaller uppnådig. Dessutom har
kommittén beaktat den norska kommitténs förslag att inskrivning av certepartier
ej längre skall tillåtas. Något förslag om skydd för certepartier har
kommittén följaktiigen ej avgett.

Under
remissbehandlingen har kommitténs ståndpunkt blivit föremål för vitt skilda
bedömningar. Det har på den ena sidan framhållits, att sakrättsskydd för
certeparti genom inskrivning endast med svårighet skulle kunna infogas i svensk
rättsordning och att en isolerad svensk lösning ändock inte skulle bli
användbar för kreditgivarna. Bl. a. har därvid påpekats, att befraktaren skuUe
undvika att vid redarens obestånd dirigera fartyget till svensk hamn om han
riskerade att där bli bunden vid en ny och för honom okänd redare. Det har pä
befraktar-håll hävdals, att rätt till inskrivning av certeparti skulle gå ut
över behöriga befraktarinlressen och ej inbjuda till sådana befraktningsavtal
som kunde bli föremål för inskrivning.

På
den andra sidan har det erinrats om fraktens betydelse som föremål för
pantförskrivning och den försvagning av denna säkerhet som frånvaron av
sakrättsskydd för certepartiet utgör. Med hänsyn till avkastningsvärdets
betydelse för kreditvärdet har denna brist bedömts som helt otidsenlig. Det har
erinrats om de värderingar som bär upp bestämmelserna om tillbehör till
industrifastigheter och om underlaget för företagsinteckning. En isolerad
svensk lösning har ansetts vara berättigad bl. a. emedan inskriven rätt vanligen
respekteras utomlands. Det har gjorts gällande, att utiandsexekulion av svenska
fartyg är ovanlig och att skydd mot frivillig överlåtelse till utlandet kan
beredas genom avregistreringsspärr. Argumentet att sakrättsskydd på grund av
inskrivning av certeparti skulle avvika från allmänna svenska rättsgrundsatser
har bemötts med hänvisning till lufträtten och fastighetsrätten.

Vad
som närmast föranleder intresset av sakrältsskydd för certepartier är den
förstärkning av fartygets kreditvärde som säkerhet i frakten utgör. Från denna
utgångspunkt måste fartygets varaktiga sysselsättning imder ett certeparti vara
viktig och fraktens relation till fraktmarknaden oviktig. Denna relation är
emellertid av omedelbart intresse för befraktnings-

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 295

avtalets
parter själva och därmed också väsentiig för fartygets försäljningsvärde, om
certepartiet skuUe bestå efter fartygets försäljning. Från försäljningsvärdet
kan kreditgivaren naturUgtvis i sin lur inle helt bortse. Han måste alltid
räkna med möjligheten av försäljning exempelvis på grund av att kreditgivare
med bättre förmånsrätt än han själv realiserat sin rätt i fartyget. En
värdering av certepartiet blir därför betydelsefull frän denna utgångspunkt.
Det hör tUl bUden att inskrivning av certeparti enligt sjöpanträttskonventionen
inte kan erkännas med företräde framför vare sig sjöpanträtt eller hypotek
(jfr art. 5: 1).

Certepartiets
värde beror i första hand av befraktarens vederhäftighet som sådan och av
fraktens relation till fraktmarknaden. Är befraktaren god sä är frakten säker.
I motsatt fall är certepartiet inte pålitiigt och frakten inte säker. När
certepartiet ger hög frakt i förhållande till fraktmarknaden är det såsom
högfraktcerteparti värdefullt för redaren och i motsvarande mån ogynnsamt för
befraktaren. Ett lågfraktcerteparti är i stället en relativ förlustkälla för
redaren men en värdefull tillgång för befraktaren. Om bilden kompletteras med
möjlighet till sakrättsskydd för certeparti blir detta spekultativa inslag i
värderingen förstärkt. Ett högfraktcerteparti, som kan bevaras vid överlåtelse,
måste bli gynnsamt inte bara för avkastningsvärdet utan även för
försäljningsvärdet medan ett lågfraktcerteparti får motsatt verkan under
motsvarande förutsättning. Att befraktaren skulle reflektera på ett certeparti
vid vilket han skulle bli bunden gentemot ny, kanske för honom okänd redare
även om det utvecklats till högfraktcerteparti, kan inte förutsättas utan
vidare. Det kan i vart fall inte väntas utan att han samtidigt kan räkna med
att binda den nye redaren vid certepartiet, även om det blivit ett
lågfraktcerteparti. Men som framgått av remissbehandlingen kan det ifrågasättas
om något allmänt befraktarintresse kan påräknas ens under sådana förhållanden.

I
själva verket ligger det närmast tiU hands att anta, att certepartier som kan
beredas sakrättsskydd vid överlåtelse av fartyget inte skall visa sig särskilt
attraktiva från befraktarsynpunkt. En reform som introducerar sådant
sakrältsskydd riskerar d så fall att alldeles förfela sitt syfte.

Härutöver
kunde man ha haft anledning förmoda, att möjligheten alt redaren binds vid ett
lågfraktcerteparti med åtföljande risk för för-luslbringande försäljning i
samband med exekution eller konkurs skulle verka dämpande på kreditgivarnas intresse
för ett lagreglerat sakrättsskydd för certepartier. Men denna sida av
problemet tUlmäts tydligen ringa vikt. Det är intressant, att ett motsvarande
sakrättsskydd kan fungera d lufträtten. Det vdlar där på 1948 års konventdon
rörande dnter-naldoneUt erkännande av rätt tdll luftfartyg. Svensk lag skyddar
dock sådan rätt endast om den gäller främmande luftfartyg.

Såvitt
jag förstår måste det under alla förhållanden vara omistligt för

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 296

en
ordning med sakrättsskydd för certeparti att skyddet också vinner ett tämligen
vidsträckt erkännande utomlands. Sådant erkännande förutsätter att nationell
rätt känner sakrättsskyddet i fräga och därför har det lagtekniska instrument
som fordras för ändamålet. Instrumentet kan naturligtvis också finnas enbart på
grund av internationellt åtagande såsom fallet är med 3 § lagen i anledning av
Sveriges tUlträde lill 1948 års konvention rörande internationeUt erkännande av
rätt till luftfartyg. Erkännande kan alltså knappast påräknas endast för det
att sakrätlsskyddet grundar sig på inskrivning. Redan i Norge, vars stora
han-ddsflotla f. ö. i högre grad än vår sysselsätts i cerlepartifarl, skulle
erkännande av ett sådant skydd komma att utebli. Norges exekutions-rättsliga
regler kommer nämligen, enligt de nya norska bestämmelserna, ej att medge
certepartiets bestånd efter exekutiv försäljning. Det in ternationella arbetet
på detta område har hittUls misslyckats och torde för närvarande ligga nere.
Intet tyder såvitt jag vet på att det snart skulle kunna tas upp igen med
framgång.

Mot
bakgrund av vad jag nu har sagt har jag inle kunnat finna det rätlspolitiskt
motiverat att introducera svenskt sakrältsskydd för certepartier på grund av
inskrivning. Jag är därför i likhet med kommittén inte beredd alt nu föreslå
några bestämmelser i det ämnet.

3.7
Statsansvar för vissa rättsförluster m. m.

Efter
fastighetsrättslig förebUd (18: 47 och 19: 19 JB) har kommittén föreslagit
att staten skall svara för rättsförluster som kan uppkomma till följd av att
de föreslagna reglerna om inskrivning av rätt till skepp eller skeppsbygge i
vissa hänseenden tillerkänner skepps- och skeppsbyggnadsregistren vitsord och
för förluster tUl följd av handläggningsfel i registerärenden. De
rätlsföriuster som åsyftas är rätt ägares förlust då annan gör godtrosförvärv
av äganderätt eller panträtt på grund av inskrivning. Skadeståndsansvaret skall
även omfatta rättsförlust på grund av officialrättelse i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret, oavsett om fel eller försummelse föreligger.
Skadestånd skall kunna jämkas på grund av medvållande. Staten skall genom
ersättning inträda i den skadelidandes rätt mot tredje man. Staten skaU
företrädas av sjöfartsverket, om inte Kungl. Maj:t för visst fall utsett annan
myndighet. Den som vill kräva ersättning av staten, ora han förlorar rättegång
mot annan, skall instämma staten i målet eller underrätta staten om
rättegången. Kommittéförslaget följer i dessa ddar nära den fastighetsrättsliga
förebilden.

Kommittéförslaget
i denna del har i allmänhet mottagits positivt och på kreditgivarhåll
betecknats som omistligt för förslagels funktion i övrigt. Endast
sjöfartsverket har uttalat tvekan och anfört alt frågan bör lösas i ett större
sammanhang.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 297

Det
förslag till skadeståndslag som nyligen framlagts för riksdagen (prop. 1972: 5)
kommer, om det antas, alt lösa spörsmålet om ersättning för sådan förlust som
beror av fel eller försummelse vid myndighetsutövning, bl. a. vid handläggning
av registerärenden, ärenden om officialrättelse däri inbegripna, och vid
utfärdande av pantbrev och andra bevis i registerärenden. Därutöver bör som
kommittén föreslagit införas ett ansvar för staten för rättsförlust på grund av
officialrättelse i skepps-dier skeppsbyggnadsregistret oberoende av om fel eUer
försummelse föreligger. Jag ansluter mig alltså tUl det förslaget.

På grund av skepps- eller
skeppsbyggnadsregistrets vitsord kan enligt förslaget rättsförlust drabba bl.
a. rätt ägare tiU skepp eller skeppsbygge. Denne får nämligen genomgående vika
för den som gör godtrosförvärv av äganderätt eller panträtt på grund av
inskrivning. Ett statligt skadeståndsansvar för sådan rättsförlust är
uppenbarligen nödvändigt för att de föreslagna rättsverkningarna av registrens
vitsord skall kunna godtas. Det innebär ett statligt risktagande som får
bedömas med hänsyn till bl. a. de blivande registreringsenheternas antal och
värden. Skeppsregistret kan komma att innehålla mellan 3 000 och 4 000 skepp
och skeppsbyggnadsregistret mellan 100 och 200 skeppsbyggen, kanske knappt det.
Skeppens maximivärden ligger ibland mycket högt över vad som är vanligt på
fastighetsmarknaden. Men långtifrån alla skepp representerar så stora värden.
Skeppsbyggenas beställningsvärden kan på motsvarande sätt vida överstiga
fastighetspriserna men även för dem kan genomsnittet antas komma att ligga
betydligt lägre. En viktig synpunkt i sammanhanget är att de objekt som
representerar stora kapitalvärden omsätts med iakttagande av stor omsorg och
alt skriftlig form därvid är regel. Inom småsjöfarlen sker kanske omsättningen
ej med samma utpräglade försiktighet men i gengäld är det där relativt måttiiga
värden som står på spel. Jag har kommit lUl alt det statiiga risktagandet till
slöd för skepps- och skeppsbyggnadsregislrens vitsord kan bedömas som rimligt
och jag biträder därför kommittéförslaget även i den delen.

Det
finns enligt min mening inte skäl att i lagen bestämma vilken myndighet som
skall företräda staten i ersättningsmål av förevarande slag. I stället bör det
liksom i fastighetsrätten (se 18: 5 JB) överlämnas åt Kungl. Maj:t att utse
denna myndighet. I övrigt godtar jag kommittéförslaget såvitt gäller frågan om
förfarandet i mål om ersättning av staten.

I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom justitie-departemenlet
upprättats förslag till lag om ändring i SjöL samt till lagstiftning om sådana
följdändringar i andra lagar som sjölagsförslaget föranleder. Lagförslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4. Eftersom
förslaget innefattar betydande om-

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 298

disponeringar
inom ramen för SjöL, ger bilaga 4 ingen god vägledning för jämförelser mellan
nuvarande lydelse och föreslagen lyddse. Som bilaga 5 till protokollet torde
därför få fogas en uppställning över bestämmelser i sjölagsförslaget och deras
innehållsmässiga motsvarigheter i SjöL.

4
Sjölagsförslagets enskilda bestämmelser 4.1 Första kapitlet

1 §

Sedan tillkomsten av SjöL
innehåller denna paragraf (1 § i kommittéförslaget) de bestämmelser som rör
nationalitetsvillkoren för svenska fartyg. Hur dessa bör utformas har
behandlats utförligt i den allmänna motiveringen (3.3.1). Reglerna har
placerats i paragrafens första stycke. De innebär, att fartyg är svenskt om det
tiU mer än hälften ägs av svenskt rättssubjekt och att Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, sjöfartsverket kan medge att fartyget skall
anses som svenskt för den händelse dess drift står under avgörande svenskt inflytande
utan att det föreskrivna vUlkoret är uppfyllt. Dessutom tar stycket upp
uttrycklig erinran om svenska fartygs rätt att genom att föra svensk flagg utåt
markera sin nationalitet och därigenom det folkrättsliga skydd och de
rättigheter som sammanhänger med den svenska nationaliteten. Flaggföringen
styrker givetvis inte nationaliteten. Det sker genom nationalitetshandling.
Därför är det knappast skäl att, såsom ifrågasatts under remissbehandlingen,
knyta sanktion eller annan rättsverkan till bestämmelsen om flaggföring. Om
fartyg, som ej uppfyller lagens villkor för att vara svenskt, likväl skulle
föra svensk flagg, kan det visserligen sägas innefatta missbrak av flaggen. Men
ett sådant missbruk påkallar knappast inskridande från lagstiftarens sida. Jag
vill tillägga, att uttrycket "flagg" i stället för "flagga"
är gängse inom sjöfartsnäringen. De båda orden är likvärdiga i korrekt svenska.
Jag har funnit det naturligt att föredra termen "flagg" i ett
lagförslag som detta.

Paragrafens
andra stycke bemyndigar Kungl. Maj:t att utfärda särskilda föreskrifter om
nationalitetshandling för svenska fartyg.

2 §

I
denna paragraf (2 § första och andra styckena i kommittéförslaget) tar
förslaget i första stycket upp bestämmelser som definierar begreppen skepp och
båt så att med det förstnämnda förstås ett fartyg, vars skrov har en största
längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter och med det
sistnämnda fartyg som är mindre än så. Begreppen bör såsom legaldefinitioner
kunna användas även utom ramen för SjöL, t. ex. i utsökningslagen.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 299

Med
skrovets största längd avses det mått som med direkt översättning av en
engelsk term brukar betecknas som "längd över allt". Vid beräkning av
skrovmått skall hänsyn inte tas till bogspröt och awisare. Även roder och
roderskädda skall lämnas ur räkningen. De torde f. ö. inte höra tiU skrovet.

Katamaranfartygs och andra
flerskroviga fartygs bredd beräknas så alt skrovens och mellanliggande däcks
eller andra konstruktionsdelars sammanlagda breddmått beaktas.

I paragrafens andra stycke
föreskrivs, att det skall föras ett skeppsregister över svenska skepp, ett
båtregister i den orafattning Kungl. Maj:t bestämmer och ett
skeppsbyggnadsregister för registrering av skepp under byggnad i Sverige. I
tredje stycket ges föreskrift om registermyndigheten. Den skall förestås av en
lagfaren inskrivningsdomare; jfr 19:2JB,

Jag vill fästa
uppmärksamheten vid att meningen är att båtar som står under tillsyn av
sjöfartsverket skall vara regislreringsplikliga (jfr 3.3,2). Registreringsplikt
i detta hänseende bör aUtså omfatta båtar med vilka yrkessjöfart drivs, t. ex.
passagerarfart eller fiske. Bålregistret bör också erbjuda möjlighet för båtar
som nu kan registreras i fartygsregistret att erhålla nationalitetshandling på
grundval av registrering. Frågan i vad mån bålregistret framdeles skall
användas som fritidsbåtregister får prövas när ställning tas till
fritidsbåtutredningens blivande förslag i ämnet.

3-5
§§

Dessa
paragrafer (7 och 8 §§ i kommittéförslaget) behandlar tUlbehör till fartyg och
fartyg under byggnad. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (3,3,3)har
de fastighetsrättsUg förebild; jfr 2 kap, JB, Detta gäller dock inte den
redaktionella utformningen. Under remissbehandlingen har nämligen försports
önskemål om en mer lättillgänglig avfattning. Eftersom det knappast kan
förnekas, att sådana önskemål har visst fog för sig, innefattar
departementsförslaget en betydande omredigering av koramittéförslaget.

I deparlementsförslaget
har reglema disponerats så att i 3 § anges vad som utgör tillbehör i yttre
mening till fartyg och fartyg under byggnad och därefter i 4 § slås fast i vad
mån annan än fartygets eller byggets ägare kan göra gällande äganderätt tUl
sådana tillbehör. I den mån så ej kan ske föreligger alltså tillbehör i
privaträttslig mening. Att det offentligrättsliga tillbehörsbegreppet måste
vara mer omfattande är självklart. I 5 § ges bestämmelse som rör det fall att
föremål upphör alt vara tillbehör genom överlåtelse.

Enligt 5 § första stycket
hör till fartyg, utom styrinrättningen, skrovels fasta inredning och annan
utrustning varmed fartyget försetts för stadigvarande bruk. Därtill kommer
vissa reservdelar. Jag vill fästa upp-

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 300

märksamheten
vid att detta innebär en avvikelse från förslagets faslig-hetsrättsliga förebild
som jag inte har berört förut. Dubletter och reservdelar till
fastighetstillbehör är nämligen uteslutna från tUlbehörskretsen. Men för fartyg
föresläs alltså en annan ordning. Vad som är avsett att ersätta
fartygstillbehör skall också räknas som tillbehör under förutsättning att det
varaktigt förvaras ombord. Det kan gälla så dyrbara ting som reservaxd och
reservpropdler. Kravet på varaktig förvaring ombord hindrar naturligtvis inte
att reservdelen tillfälligt förs iland, t. ex. för översyn, och likväl bevarar
sin karaktär av tillbehör. Jag vill här betona, alt kravet pä förvaring ombord
inte gäller andra fartygstillbehör även om sådan förvaring naturligtvis är
ägnad att utåt klart markera tillhörigheten. Det har sin särskUda betydelse
när det gäller fiskefartygs fångstredskap, eftersom sådana kan ha
säsongmässigt begränsad användning och därför tidvis förvaras iland. Har de
användning endast för ett bestämt fartyg och inte för andra, måste det enligt
min uppfattning vara riktigt alt utan hinder av sådan säsongmässig förvaring
iland betrakta dessa redskap som fartygstillbehör. En annan sak är att
tillhörigheten kan behöva bevisas t. ex. genom märkning.

Jag
vill tiUfoga alt ehuru deparlementsförslaget, som jag förut angivit (3.4,1),
inte lagfäster någon definition av fartygsbegreppet ger de föreslagna
tillbehörsreglerna likväl viss utgångspunkt för en sådan begreppsbestämning.
Av formuleringen "utom styrinrättningen, skrovets fasta inredning och
annan utrustning" kan nämligen slutas alt skrov med eller utan mätbar
dräktighet och viss konstruktionsmässig manöverförmåga är nödvändiga
föratsättningar för att ett fartyg skall föreligga.

Enligt
3 § andra stycket skall till fartyg under byggnad först och främst höra
väsentligen detsamma som utgör fartygstillbehör. Reglerna om fartygstillbehör
får aUtså motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad. Därtill kommer i
fräga om skeppsbyggen den pä art. 8 i skeppsbyggnadskonventionen grundade
regeln att byggnadsmaterial, maskineri och annan utrustning räknas som
tillbehör, om det befinner sig pä tiUverkarens område och genom märkning eller
på annat sätt otvetydigt framsiår som avsett för bygget.

Enligt
4 § får annan än fartygets eller byggets ägare inte göra gällande äganderätt
till föremål som utgör tillbehör enligt 3 §. Leverantör av tillbehör blir
alltså avskuren från att göra gällande t. ex. äganderättsförbehåll, sedan
levererat föremål tillförts fartyget eller bygget av dettas ägare, varmed
förstås att fartyget eller bygget försetts därraed i ägarens intresse.
Skeppsbyggnadstillbehör tillförs registrerat bygge redan genom att levereras
till varvets område och t. ex. märkas. Deparlementsförslaget avskär
leverantören från varje rätt tiU det levererade föremålet. Till skillnad från
vad sora gäller enligt den fastighetsrättsUga förebilden (se 2: 5 JB) och
kommittéförslaget fär han alltså inte ens mot fartygets eller byggets ägare
åberopa alt han bara hyrt ut föremålet till honom.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 301

vilket
emellertid ej utesluter att han kan ha rätt till skadestånd av fartygels eller
byggets ägare på grund av dennes förfogande över föremålet. I fastighetsrätten
gäller denna ordning endast i fråga om sådana hyresavtal och liknande som
egentligen syftar tUl alt äganderätten till tillbehöret till slut skall övergå
från leverantören till fastighetens ägare. Departementsförslaget utgår från
förutsättningen att bevarad rätt för leverantören knappast är särskilt
praktisk, åtminstone ej d sjörätten. Denne måste ändå komma att dra sdg för att
lämna ut tillbehör vartill han bara kan göra gällande äganderätt i den mån inte
tredje man är berörd.

Från denna princip gör
departementsförslaget liksom kommittéförslaget undantag för sådan utrastning
som tjänar till radiosamband eller navigering. Med navigering åsyftas här
navigering i verklig mening, dvs. val av väg, till skUlnad från manövrering,
som är sättet att följa den valda vägen. Roder och propeller är sålunda ej
utrastning för navigering medan t. ex. Decca Navigatör är det. Denna typ av
utrastning skall alltså kunna tillföras fartyg eller bygge av leverantören med
bevarad äganderätt vare sig det är fråga om leverans under
äganderättsförbehåll eller verkligt hyresavtal.

Slutligen innehåller 5 §
departementsförslaget Uksom 2: 7 JB den i och för sig självklara regeln att
överlåtelse av tiUbehör ej blir sakrättsligt verksam förrän tillbehöret i
fråga skiljts från fartyget eller bygget så att del inte längre kan räknas som
tiUbehör enligt huvudregeln i 3 §.

6
§

Deparlementsförslaget
tar här upp bestämmelserna om namnskick för skepp (3 § första och andra
styckena i kommittéförslaget). Kommittéförslaget har utom sådan jämkning i
sak som jag angett i den allmänna motiveringen (3.3.4) underkastats en viss
redaktionell bearbetning bl, a, med hänsyn till vad som förekommit under
remissbehandlingen. Namnskick för båtar omfattas ej av förslaget. Det
förefaller ej heller behövligt att reglera ett sådant i annan ordning.

I första stycket slås
fast, att registrerat skepp skall ha namn och att namnet bestäms av ägaren.
DärtUl ställs med beaktande av skilda synpunkter under remissbehandlingen
det positiva kravet, att varje skeppsnamn skall tydligt skUja sig från andra
skeppsnamn i registret, vare sig de är namn pä registrerade skepp eller namn
vars bruk förbehållits viss redare genom inskrivning (jfr 15 §
sjölagsförslaget). Kravet skall ej uppfattas såsom sådant krav på
särskUjningsförmåga som immaterialrätten känner. A andra sidan får det
naturligtvis inte medföra alt anspråken på olikhet utan vidare skaU anses
tillfredsställda genom sä enkla medel som t. ex. avvikande stavning.

Vidare fär skeppsnamn inte
gripa in i särpräglat namnskick som brukas av annan skeppsägare. Därmed åsyftas
bl, a,, att man inte kan

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 302

få
sitt skepp registrerat under ett namn som, ehuru olikt alla andra registrerade
skeppsnamn, dock förmedlar intrycket att skeppet hör till en grapp av skepp,
förenade bl. a. av ett gemensamt namnskick. Jag har behandlat detta vid
sjölagsförslagets 2 kap. (3.4.7).

I
andra stycket föreskrivs särskUda skäl för namnbyte så länge skeppet är i
samme ägares hand, närmare bestämt så länge det inte till mer än hälften
övergått i ny ägares hand.

Under
remissbehandlingen har patent- och registreringsverket förordat, alt
registrerade skepps namn skall offentliggöras genom kungörelse. Jag har
emellertid med hänsyn till det föreslagna namnskickeU begränsade
rättsverkningar för min dd funnit, att publicering av Sveriges skeppslisla
som nu sker genom sjöfartsverkets försorg och framdeles bör anförtros den nya
registermyndigheten bör vara tillräcklig som information för tredje man.
Skeppslistan bör alltså även i fortsättningen redovisa skeppsnamn.

7 §

Denna
paragraf (3 § tredje stycket i kommittéförslaget) tar upp de i den allmänna
motiveringen behandlade bestämmelserna om hemort för svenska fartyg.

Enligt
första stycket skall svenskt fartyg ha hemort i Sverige. Orten behöver inle ha
hamn utan kan ligga i inlandet. Detta sammanhänger med att hemorten är ett rent
rättsligt begrepp, vartill knutits vissa rättsverkningar.

Om
ägaren inte givit besked rörande hemorten genom anmälan till
registermyndigheten, skall enligt andra stycket hans hemvist anses som
fartygels hemort enligt förslaget. Har han inte hemvist i Sverige, skall
Stockholm anses som fartygets hemort. Detsamma skall gälla, om fartyget tUlhör
flera utan att hemort anmälts.

8 §

I
denna paragraf (4 § i kommittéförslaget) tar förslaget i första stycket upp de
bestämmelser om fartygs igenkänningssignal, som jag har berört i den allmänna
motiveringen under 3.3.4. För skepp skall den bestå av signalbokstäver, valda
ur den för Sverige internationellt reserverade serien SAA-SMZ. Jag erinrar om
att denna signal enligt min mening bör ges utvidgad användning så att den i
görligaste mån blir universalkod för identifiering av fartyg i registren, i
signaltrafiken, till sjöss och i skeppshandlingar m. m.

I
andra stycket bemyndigas Kungl. Maj:t att ge ytterligare föreskrifter om
fartygs identifiering. Därmed åsyftas, utom bestämmelsen om igenkänningssignal,
främst regler om märkning av registrerade fartyg.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 303

910
§§

I
dessa paragrafer (9 och 10 §§ i kommittéförslaget) tar förslaget upp de
bestämmelser om fartygs behöriga skick och dess konderrmation som jag motiverat
i det föregående under 3.3.5. De svarar mot 5 a § och 6 § SjöL med tillägg, som
berättigar fartygsägare att på eget initiativ sälja fartyget exekutivt (10 §
andra stycket).

Det
är skäl att här erinra om att departementsförslaget liksom kommittéförslaget
genomgående (jfr även 6 §) använder formuleringen att fartyg håUs i drift i
stället för det hävdvimna uttryckssättet fartyg "nyttjas till
sjöfart". Anledningen är, som kommittén framhållit, att uttrycket
"nyttjas tUl sjöfart" orsakat onödiga tolkningssvårigheter. Sålunda
har med sjöfart stundom förslåtts endast befordran av gods eller passagerare,
varigenom bl. a. fiske uteslutits. Och tvekan har uppstått i fråga om fartyg
som varit upplagda eller undergått långvariga klass-ningsarbeten. I
förtydUgande syfte infördes därför i samband med 1967 års sjölagsändringar
uttrycket "fartygets drift" i sjöförklaringsreglerna. Formuleringen
åsyftar fartygets användning under förhållanden som i regel kräver utrustning
och bemanning. Det är väsentiigt alt rekvisilet sålunda ej uteslutande anknyter
till fartygets framförande utan även tUl annan verksamhet såsom lastning och
lossning. Naturligtvis avses fartygets användning som sådant, ej som bostad
eller hotell- eller nöjeslokal och liknande.

4.2
Andra kapitlet

11
§

I
denna paragraf (11 § i kommittéförslaget) regleras frågan för vilken egendom
registreringsplikt resp. registreringsrätt föreligger.

Första
stycket slår fast den grundläggande prindperi att varje svenskt skepp är
registreringspliktigt. Undantag görs, så som utvecklats i den allmänna motiveringen,
för icke-kommersidla statsskepp. Det bör uppmärksammas, alt det här är fråga
om statsägda skepp, ej om t. ex. statsbefraktade sådana. Departementsförslaget
knyter undantaget till den användning för vilket skeppet är avsett. Detta torde
närmast innebära ett förtydligande av kommittéförslaget.

Andra
stycket gör skeppsbyggen registreringsberättigade. Med skeppsbygge förstås
bygge av något som i färdigt skick blir skepp enligt definitionen i 2 §. Men
bygget behöver ej ha påbörjats utan är registreringsbart redan i
kontraktsskedet. Även ett av varvet planerat bygge i spekulation kan
registreras. Departementsförslaget föreskriver uttryckligen att det blivande
bygget skall kunna identifieras på betryggande sätt genom byggnadsnummer och
ritning eller annorledes. Eftersom rätt

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 304

skall
kunna skrivas in på gmndval av registreringen, bör rättsobjektets identitet
vara klar.

Såsom
ett nytt tredje stycke, som ej har motsvarighet i kommittéförslaget, tar
departementsförslaget på grundval av den särskilda arbetsgruppens förslag upp
de från identifieringssynpunkt viktiga bestämmelserna om registerbeteckning.
Skepp skall sålunda registreras under sin igenkänningssignal. Jag erinrar om
att denna så långt det är möjligt skall fungera som universalkod för skeppets
identifiering (jfr 3.3.4). För att göra det möjligt att föra över skeppsbygge
från skeppsbyggnadsregistret tiU skeppsregistret, när det färdigsläUts, utan
alt ändring behöver göras i fråga om identifieringskoden föreskriver departementsförslaget,
att skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver som kan tilldelas det
fullbordade skeppet som igenkänningssignal. Om bygget är intecknat, kommer
alltså ett pantbrev som tar upp signalbokstäverna som enda identifieringskod
att kunna förbli användbart och ej behöva bytas ut ifall bygget förs över till
skeppsregistret. Självfallet får tilldelad registerbeteckning ej ändras så
länge registrering beslår.

Kommittéförslaget
innehåller en allmän bestämmelse att kapitlets regler om skepp och
skeppsregister har motsvarande tillämpning på skeppsbyggen och
skeppsbyggnadsregistret. Departementsförslaget har ingen motsvarighet. I
stället anges genomgående i vad mån de enskilda bestämmelserna i kapitlet avser
både skepp och byggen eller bara endera.

12
§

Denna
paragraf (12 § första stycket och 13 § första stycket i koramittéförslaget)
behandlar främst ansvaret för alt registreringsanmälan görs.

/
första stycket regleras anmälan av skepp för registrering. Det är här fråga om
förvärv av färdiga skepp. Om nybyggen handlar andra stycket. Skyldighet
föreligger för ägaren att anmäla skepp för registrering inom en månad från
sitt förvärv. Utgångspunkt för fristen är sålunda förvärvsavtalet. Men om
förvärvets fuUbordan beror av villkor, räknas fristen från det förvärvet
fullbordades eller ifall det rör sig om ett till formen men ej till
innehållet fullbordat förvärv eljesl upphörde att vara villkorat.

Andra
stycket gäller nybyggen. Det tar sikte på svårigheterna att fastställa när
skepp under byggnad i det enskilda fallet skall anses ha nått det skede av
fullbordan alt det ger upphov till.registrerings- och anmälningsplikt. Denna
tidpunkt behöver inte sammanfalla med att skeppet blir leveransgillt utan
infaller ofta tidigare. Ett i och för sig registrerings-pUktigt skepp bör
emeUertid inte för obestämd tid kunna hällas i sjön. För att komma till rätta
med denna svårighet föreskrivs, att nybygge i princip skall anmälas för
registrering i skeppsregistret inom sex månader från sjösättningen. Då bör det
normalt vara fullbordat. Anmälnings-

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 305

plikten
vilar på ägaren, vare sig denne är beställare eller varvet självt.

Tidpunkten
för sjösättning är i allmänhet lätt att fastställa. Därmed åsyftas även andra
sätt att göra skepp vattenburna än sjösättning i traditionell mening, t. ex.
genom vattenfyllning av torrdocka där bygget utförts.

Förslaget
medger att registermyndigheten förlänger sexmånadersfristen, om det finns
särskilda skäl tUl det. Syftet med uppskovsregeln är att motverka negativa
verkningar av fristen. Det kan finnas många olika skäl för förlängning säsom
att brand försenat bygget, att omfattande ändringar behövs för att göra det
leveransgillt, att ny köpare måste sökas eller att ytterligare tid behövs för
försäljning av spekulationsbygge. Och det är knappast särskilt angeläget att
varvet registrerar ett skepp som inom kort beräknas gä över i en förvärvares
hand och kanske därigenom också förlorar svensk nationalitet. Det är ett
hinder för registrering och därmed också ett avgörande skäl för uppskov med
registreringsanmälan, att bygget är registrerat utomlands.

Skulle
uppskov inte bevUjas, består anmälningsplikten så som regeln föreskriver.

Paragrafens
tredje stycke behandlar registreringsanmälan i fråga om skeppsbyggen. Registrering
i skeppsbyggnadsregistret är frivillig. Skeppsbygge anmäls för registrering av
den som är dess ägare, vilket enligt deparlementsförslaget kan vara varvet,
beställaren eller rent av båda i förening. Det behöver inte vara byggets
förste ägare som ser till att det blir registrerat. Även senare led i en
fångeskedja disponerar över registreringen. En annan sak är att ägaren måste
styrka sin rätt genom härledning tUl förste ägaren, vilken frånsett fall av
arbetsbeting alltid är tillverkaren.

13
§

Med
denna paragraf, som endast delvis har motsvarighet i kommittéförslaget (12 §
tredje stycket andra punkten), inleder departementsförslaget bestämmelserna om
inskrivning.

Första
stycket uttalar den principen att inskrivning sker på grundval av registrering.
Andra stycket slår fast, att kapitiets bestämmelser om skepp och skeppsbyggen
har motsvarande tUlämpning på andel i sådan egendom och att bestämmelserna om
inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge har motsvarande tillämpning i
fråga om förvärv av villkorlig äganderätt till sådan egendom, förutsatt att
rätten i fråga blivit inskriven. Den sistnämnda bestämmelsen (jfr 3.4.4) tar
närmast sikte på fall då den som genom ofullbordat fång förvärvat skepp eller
skeppsbygge i sin tur överlåter sin rätt tUl egendomen en villkorlig äganderätt
till annan. Men den blir naturligtvis också tillämplig vid eventuell
succession på den förste överlåtarens sida.

20 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 306

14
§

Denna
paragraf (12 § andra och tredje styckena i kommittéförslaget) upptar regler om
inskrivningsplikt.

I
första stycket slås fast, alt den som med äganderätt förvärvar skepp är skyldig
att inom en månad från förvärvet söka inskrivning för sitt fång. Detsamma
gäller i princip den som förvärvat registrerat skeppsbygge.

Det är inte här fråga om
ofullbordade förvärv. De behandlas i stället i tredje stycket. Eftersom
skeppsbyggen ej är regislreringsplikliga, måste inskrivningsplikt med avseende
på dem vara beroende av om förvärvaren vill ha bygget registrerat eller ej.
Han kan alltså välja all i stället för att söka inskrivning för sitt förvärv
anmäla bygget för avregistrering i behörig ordning, förutsatt givetvis att
hinder inte möter mot avregistreringen (jfr 17 §).

Inskrivningsplikt
är alltid fuUgjord genom registreringsanmälan. Förslaget tar upp en särskild
bestämmelse om det.

Andra stycket saknar
motsvarighet i kommittéförslaget. Det innebär, att dödsbo inte träffas av
inskrivningsplikt redan vid dödsfallet utan först när det överlåter skeppet
eller bygget. Fristen för att fullgöra inskrivningsplikten börjar i dessa fall
löpa från överlåtelsen eller, om bouppteckningen då inte skulle ha blivit
registrerad, frän dagen för denna registrering. Att dödsbo har
inskrivningsplikt för andra eventuella förvärv än det som dödsfallet medför
följer av första stycket. TUl denna bestämmelse har i departementsförslaget
fogats en likaledes ny föreskrift som efter fastighetsrättslig förebild (20
kap. 1 § andra stycket JB) ålägger make inskrivningsplikt efter bodelning
endast om skeppet eller bygget dessförinnan tillhörde andra maken.

Bestämmelserna
i tredje stycket går ut från förutsättningen (jfr 3.4.4), att suspensivt
villkorade förvärv inte blir inskrivningspliktiga men väl
inskrivningsberättigade och att till formen resolutivt villkorade förvärv
behandlas som suspensivt villkorade, ifall de efter sin rätta innebörd bör
jämstäUas med sådana.

Inskrivningsrätt
kan naturligtvis utövas endast på grundval av registrering. Det föreskrivs i
13 § första stycket. Därför kan den bara utövas i skepp, som är svenskt. Svensk
redare, som genom ofullbordat förvärv köpt utländskt skepp, kan således inte
vinna inskrivning i skeppsregistret för sin rätt på grund av förvärvet. Skeppet
kan ju registreras först sedan förvärvet fullbordats och skeppet därigenom
blivit svenskt. Möjligen kan han vinna sådan inskrivning i det utländska registret.
En utlänning, som t. ex. under äganderättsförbehåll förvärvat svenskt skepp,
kan på den andra sidan få inskrivning av sin rätt i skeppsregistret. Skeppet
förlorar ju inte svensk nationalitet förrän förvärvet fullbordas.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 307

Inskrivning
för vUlkorat förvärv skall enligt 37 § förenas med anteckning i registret om
förvärvsvillkoret. Inskrivningen ersätter ej inskrivningen av fångesmannens
rätt, vilken alltså består med den begränsning som följer av den nya
inskrivningen. Denna i sin tur kan därför inte befria från skyldighet att söka
inskrivning enligt huvudregeln i första stycket, sedan förvärvet fullbordats
eller eljest upphört alt vara vUlkorat. När denna slutliga inskrivning sker,
skall fångesmannens inskrivning avföras.

Departementsförslaget
beaktar, att det villkorade förvärvet måhända inte leder till fullbordat eller
eljest slutiigt förvärv utan går åter. Överlålarens ursprungliga, ograverade
inskrivning måste då återsläUas genom att inskrivningen för det viUkorliga
förvärvet avförs. Det skaU ske på hans eller förvärvarens ansökan. Jag
återkommer till det vid 34 § första stycket.

För
det fall att förvärvaren d sin tur överlåter sin rätt erinrar jag om 13 § andra
stycket andra punkten departementsförslaget.

15
§

I
denna paragraf (17 § i kommittéförslaget) reglerar departementsförslaget den
inskrivningsmässiga behandlingen av reservation av skeppsnamn.

Första
stycket anger förutsättningarna för namnreservation och föreskriver att den
sker genom inskrivning av det eller de namn som reserveras. Andra stycket löser
konkurrens mellan flera samtidiga ansökningar om namnreservation så att
registermyndigheten då skall anställa en skälighetsprövning (jfr bl. a.
2.4.4.2). Tredje stycket anger när inskrivning skall avföras.

Förslaget har i denna del
behandlats utförligt i den aUmänna motiveringen (3.4.7).

1617
§§

Dessa
paragrafer (1416 §§ i kommittéförslaget) reglerar avregistrering av
registrerat skepp eUer skeppsbygge. Hithörande frågor har behandlats utförligt
i den aUmänna motiveringen (3.4.6).

I 76 § regleras dels
avregistreringsgrunderna för både skepp och skeppsbyggen (3.4.6) dels ansvaret
för avregistreringsanmälan. Det åligger ägaren att göra sådan anmälan.
Anmälningsfristen är liksom fristen för registreringsanmälan en månad och
räknas från det avre-gistreringsgranden inträdde. I huvudsaklig
överensstämmelse med kommittéförslaget föreskriver departementsförslaget
tillika, att om skepp övergått i utländsk hand, förre ägaren är jämte den nye
ansvarig för att det anmäls för avregistrering. Det bör inte förbises, att om
övergången sker enligt villkorat förvärv, som efter en realitetsbedömning av
villkoret skall anses ofullbordat (3.4.4), någon avregistreringsgrand ej

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 308

föreligger.
I stället har förvärvaren inskrivningsrätt och det oavsett att skeppet kommer
att förlora svensk nationalitet när det slutligt övergår i hans hand.

I
77 § tar förslaget upp de spärregler mot avregistrermg som motiveras av hänsyn
till rättsägarna och till god ordning i registreringsförhållanden. Dessa
frågor har behandlats uttömmande i det föregående (3.4.6).

18
§

Denna
paragraf (18 § i kommittéförslaget) inleder bestämmelserna om rättsverkan av
registrering och inskrivning. De har behandlats uttömmande i den allmänna
motiveringen (3.4.8.1).

I
första stycket föreskrivs att registrering ej innebär bindande ställningstagande
till om den registrerade egendomen är vad registreringen förutsätter, dvs.
skepp eller skepp under byggnad. Såväl dess karaktär av fartyg som dess
karaktär av skepp eller blivande skepp kan alltså prövas i annan ordning.
Förslaget slår i andra stycket efter fastighetsrättslig förebUd (19:16 JB) fast
grundsatsen, att inskrivning ej konstituerar materiell rätt i annan mån än som
följer av bestämmelserna i 1922 §§ om sakrättsskydd och godtrosförvärv på gmnd
av inskrivning m.m. I tredje stycket föreskrivs att rättsverkan enligt 1922
§§, som vunnits genom inskrivning, ej upphör för det fall att skeppet eller
bygget avregistreras.

1921
§§

I
dessa paragrafer (1921 §§ i kommittéförslaget) regleras sakrättsskydd på
grund av inskrivning (19 §) och godtrosförvärv på grund av inskrivnmg (20 §).

I
21 § första stycket föreskrivs, att den rättsverkan som förslaget knyter till
ansökning om inskrivning upphör ifall ansökningen avslås. Skulle inskrivet
förvärv visa sig vara ogUtigt eller ej kunna göras gäUande av förvärvaren,
förfaller enligt andra stycket inskrivningens rättsverkan.

22
§

Denna
paragraf (22 § i kommittéförslaget) innehåller regler om att registrens
innehåll får processuell verkan.

Den
som enligt registret framstår som ägare tUl skepp eller skeppsbygge skall
enligt förslagets första stycke vara legitimerad att svara för detsamma i mål
om bättre rätt därtill. Detta gäller såväl vanlig klandertalan som talan om
företräde vid dubbdföryttring, även om den inskrivne ägaren före rättegången
överlåtit egendomen tiU annan. Legitimationen bryts i sistnämnda fall, om den
andre före rättegången sö-

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 309

ker
inskrivning för sitt förvärv (jfr de föreslagna bestämmelserna i 281 § andra
stycket om inteckningslegitimation). Legitimationen blir inle beroende av
tredje mans goda tro med avseende på vem sora är rätt ägare. Liksom i
fastighetsrätten blir följden av inskrivningens legitimerande verkan att
domens rättskraft kommer att omfatta även överlåtelse, som skett före
rättegången utan att inskrivning sökts för det förvärvet. Därför ger förslaget
sådan förvärvare samma ställning i rättegången som han skulle ha haft om
förvärvet ägt rum under denna. Han kan alltså på de förutsättningar RB anger
inträda sora part eller intervenient i rättegången.

Pä motsvarande sätt
regleras i andra stycket legitimationen att som ägare företräda skeppet eller
bygget i mål om betalning ur detta för fordran som är förenad med sjöpanträtt
eller panträtt på gmnd av inteckning eller retentionsrätt. Om tvist rörande
äganderätt är antecknad i registret, skall emellertid i stället den kunna sökas
som innehar skeppet eller bygget med äganderättsanspråk. Att borgenär som har
sjöpanträtt för sin fordran även kan vända sig mot befälhavaren, framgår av
258 § sjölagsförslaget.

23 §

Denna
paragraf (23 § i kommittéförslaget) tar upp de bestämmelser om skepps- och
skeppsbyggnadsregislrens publicitetsverkan som jag har behandlat i den aUmänna
motiveringen (3.4.8,4). Bestämmelserna föratsätter, att registermyndigheten får
information om vissa förhållanden, bl. a. om äganderättstvist vid domstol.
Detta får tillgodoses genom tillämpningsföreskrifter.

24 §

Denna
paragraf (24 § i kommittéförslaget) innehåller bestämmelser om lagkonflikter,
som såvitt gäller skeppsbyggen beror av art. 9 i skeppsbyggnadskonventionen.
För konsekvensens skull har bestämmelserna gjorts pä motsvarande sätt
tillämpliga för fartyg. Att skUja mellan skepp och båt är meningslöst här,
eftersom bestämmelserna inte gäller svenska fartyg.

När det gäller frågan
vilket lands lag som reglerar sakrätt lill fartyg under byggnad kan det vara
tveksamt om ett allmänt erkänt statut finns. I första hand torde valet stå
mellan lagen på den ort där egendomen finns, den s. k. lex rei sitae, och
registerlandets lag. Dessa båda statuter sammanfaller sora regel i fråga om skeppsbyggen.
Registrering av byggen som utförs i annat land än registerlandet förekommer
dock på vissa håll utomlands. Men bygget kan efter sjösättning uppträda som
fartyg och genom förflyttning från byggnadslandets område t, ex, för provtur
eller kanske för att fullbordas i annat land ändra dessa föratsättningar.
Reglerna om färdiga fartyg kan då helt eller delvi»

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 310

träda
i tiUämpning. I fråga om fartyg anses vanligen registerlandets (dvs. som regel
flagglandets) lag vara allmänt sakrättsstatut.

Enligt
skeppsbyggnadskonventionen art. 6 skall rättsverkan av inskrivning bedömas
enligt byggnadslandets lag och enligt art. 9 skall äganderätt till bygge som
inskrivits i fördragsslutande stat erkännas i övriga konventionsstater med den
företrädesrätt äganderätten har enligt den statens lag. För tiden före
sjösättningen kommer detta för vår del alt innebära tillämpning av lex rei
sitae och registerlandets lag, eftersom konventionen föreskriver att bygge
endast får registreras i den stat där det utförs. Efter sjösättningen är regeln
också förenlig med vad som i allmänhet gäller i fråga om färdiga fartyg.
Förslaget innebär en för fartyg och byggen gemensam huvudregel i
överensstämmelse med skeppsbyggnadskonventionens krav.

25
§

Denna
paragraf inleder bestämmelserna om registrerings- och inskrivningsförfarandet.

Första stycket har viss
motsvarighet i 25 § första stycket i kommittéförslaget och fastighetsrällslig
förebild i 19 kap. 1 § andra stycket JB. Här definieras det grundläggande
begreppet registerärende. Sålunda innebär bestämmelsen, att registerärenden är
ärenden om registrering och avregistrering av skepp och skeppsbyggen, om
inskrivning av äganderätt till skepp eller skeppsbyggen, om inteckning i sådan
egendom, om inskrivning av skeppsnamn samt ora annan införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret, sora sker enligt lag eller annan författning. Med
"annan införing" avses bl. a. anteckning som skall göras i
skepps-dier skeppsbyggnadsregistret på grund av föreskrift i SjöL eller annorstädes.

Att
ett ärende är att anse som registerärende medför, att det till skillnad från
ärenden om båtregistrering, om utfärdande av nationalitetshandling och andra
slag av ärenden som kommer att handläggas av registermyndigheten skall tas
upp på inskrivningsdag enligt andra stycket i denna paragraf och, som jag
redan angivit (3.3.2 och 3.4.9), handläggas i en judiciellt präglad ordning.

Andra
stycket, som saknar motsvarighet i kommittéförslaget, innehåller den
grundläggande bestämmelsen om inskrivningsdagar. Den fastighetsrättsliga
förebilden finns i 19: 5 JB.

I vårt land är
handläggningen av faslighelsrättsliga inskrivningsärenden sedan gammalt
intermiltent, dvs. knuten till bestämda sessioner, efter 1932 års
inskrivningsreform kallade inskrivningsdagar. Detta system har bevarats i JB
och tillämpas f. n. också vid handläggningen av ärenden om inteckning i
fartyg. Utmärkande för detta system är att såväl ansökan som beslut alltid
hänförs till viss inskrivningsdag och att inskrivningsdagarna därför är
avgörande för inträdet

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 311

av
de med inskrivning förenade rättsverkningarna. I många andra länder förekommer
däremot permanent handläggning, vilket innebär att ansökan kan göras och beslut
fattas vilken arbetsdag som helst, varvid rättsverkningarnas inträde torde
följa det faktiska händelseförloppet.

Deparlementsförslaget
inför, som redan angivils (3.4.9), en ordning med intermiltent handläggning av
registerärenden genom att varje arbetsdag intill klockan tolv utgör
inskrivningsdag. Jag viU betona nödvändigheten av att skepp och skeppsbyggen
mellan två inskrivningsdagar befinner sig i ett statiskt rättsläge i alla de
avseenden där materiell rättsverkan knutits till inskrivning. Det är särskilt
viktigt alt detla gäller inleckningsbdastning och äganderättsförhållanden. Den
som vill inlåta sig på en rättshandling rörande visst skepp eller bygge kan då
trygga sig mot överraskningar, om han före rättshandlingen skaffar upplysning
om vad som förekommit intiU den senaste inskrivningsdagens slut.

En
förutsällning för att registerärenden skall kunna handläggas varje arbetsdag är
att registermyndigheten ges sådan kapacitet att handläggningen kan ske snabbt
och säkert. Jag har varit inne pä detta i det föregående. En smidig och enkel
registreringsteknik samt goda personella och materieUa resurser blir
nödvändiga. Jag kommer i ett annat sammanhang alt söka tUlgodose dessa krav och
behov i anslagsäskanden och förslag till administrativa föreskrifter.

Tredje
stycket i denna paragraf innehåller i första punkten en bestämmelse som gör
tvistemålsreglerna subsidiärt tillämpliga i registerärenden. Jag har berört
denna fråga i den allmänna motiveringen (3,4,9), I andra punkten, som med en
mindre justering motsvarar 2 § tredje stycket i kommittéförslaget, ges en
allmän hänvisning till till-lämpningsföreskrifler, avsedda att meddelas av
Kungl. Maj:t. De fastighetsrätlsliga förebilderna rinns i 19 kap. 3 § andra
stycket resp. 23 § JB.

26
§

Första
och andra styckena i denna paragraf (närmast 25 § tredje stycket och 26 §
tredje stycket i kommittéförslaget) har förebild i 19: 6 och 7 JB och
innehåller grandläggande föreskrifter om dagbokföring och aktbildning m, m. i
registerärenden. Detaljreglering av dessa frågor får ske genom
tillämpningsföreskrifter.

Tredje
stycket (närmast 27 § tredje stycket i kommittéförslaget) har sin
fastighelsrältsliga förebUd i 19: 4 JB, och innehåller alltså bestämmelser om
föreläggande och utdömande av vite. Jag har berört dem i den allmänna
motiveringen (3.4.9) men skall här uppehålla mig ytterligare något vid de
nyheter som departementsförslaget innebär.

I
ett modernt registrerings- och inskrivningsförfarande kan vite inle undvaras
som tvångsmedel. Departementsförslaget innehåller, i huvud-

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 312

saklig
överensstämmelse med kommittéförslaget, flera bestämmelser om vite i
registerärenden. Vissa allmänna bestämmelser om vite i rättegång meddelas i 9:
8 RB. Dessa bör gälla även i fråga om vite sora förelagts av
registermyndigheten. Men i likhet med vad som gäller enligt JB bör avvikelse
göras på en punkt, nämligen beträffande föreskriften om maximum för vites
belopp. Enligt RB får vite ej sättas högre än till 5 000 kronor eller, då fråga
är om nytt föreläggande sedan vite utdömts, 10 000 kronor. Med tanke på de ytterst
betydande förmögenhetsvärden som kan stå på spel i förevarande sammanhang
skulle en beloppsbegränsning stundom kunna äventyra syftet med ett
vitesföreläggande. Departementsförslaget tar därför upp bestämmelse om att vite
får bestämmas till högre belopp än som annars gäller. Kommittéförslaget har
ingen direkt motsvarighet därlUl. Men enligt det förslaget skulle allmänna
förvaltningsrättsliga regler ha haft subsidiär tillämpning i registrerings- och
inskrivningsärenden och någon allmän förvaltningsrättslig regel, som begränsar
vites bdopp, finns inte.

Enligt
olika bestämmelser i departementsförslaget föreläggs vite av
registermyndigheten. Som jag har angett i den allmänna motiveringen (3.4.9)
innebär förslaget dessutom, att registermyndigheten också skall döma ut vitet.
Denna lösning har bl. a. fördelen att främja snabb handläggning av
registerärenden. I detta sammanhang vill jag nämna att jag ämnar ta upp förslag
om att genom tillämpningsföreskrifter förbehålla registermyndighetens
inskrivningsdomare handläggningen av sädana frågor i den mån de är av
invecklad beskaffenhet. Myndigheten bör självmant se till att meddelade
föriägganden också iakttas. Frågan om vites utdömande skall därför tas upp utan
att yrkande därom framställts. Den i 25 § tredje stycket departementsförslaget
upptagna hänvisningen till RB medför enligt min mening ej att vite skulle kunna
föreläggas i andra fall än dem som särskUt anges i lagen.

27
§

Denna
paragraf (26 § första och andra styckena i kommittéförslaget) har delvis sin
fastighetsrättsliga förebild i 19:12 JB.

Första
stycket innehåller i sitt första led en uttömmande uppräkning av de beslut i
registerärenden som skall föras in i skepps- och skeppsbyggnadsregistren.
Först och främst måste uppenbarligen aUa slutliga beslut föras in i registren.
Slutliga beslut är beslut varigenom anmälan eller ansökan bifalles, avslås
eller förklaras förfallen. Men också vissa förberedande beslut bör föras in i
registren. Med hänsyn till de rättsverkningar som är knutna till anmälan om
registrering och ansökan om inskrivning måste sålunda viss införing ske i
registret den inskrivningsdag en anmälan eller ansökan första gången
behandlas, även om beslutet endast innebär uppskov. Däremot finns det ingen
anledning att i registret föra in förberedande beslut, som inte kan medföra
någon

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 313

rättsverkan.
Sådana beslut tas upp i dagboken eller akten enligt 26 § andra stycket. Normalt
kommer införingen att utgöra hela beslutet i ärendet. Ty i fråga om beslut, som
innebär bifall, behöver skälen överhuvudtaget inte redovisas. Men skälen för
beslutet skall redovisas i dagboken eller akten, om beslutet innebär att
anmälan eller ansökan ej bifalles. Detta har fått komma till uttryck i andra
ledet av förevarande stycke.

Andra stycket reglerar den
principiellt viktiga frågan om registrens vitsord i förhållande till de
handlingar som ligger tUl gmnd för införing och till vad som i övrigt
förekommit i ärendet. Såsom kommittén föreslagit och i likhet med vad som
gäller inom det fastighetsrätlsliga inskrivningsväsendet bör registren ha ett
självständigt vitsord. Införing i register skall alltså utgöra den enda form
vari det av registermyndigheten fattade beslutet framträder utåt. I enlighet
härmed föreskrivs i detta stycke, att sådant beslut i registerärende som enligt
första stycket skall föras in i register meddelas genom sådan införing och
skall anses ha det innehåU som framgår av registret.

Jag
vill här också erinra om att departementsförslaget i 39 § tar upp bestämmelser
om rättelse av införing.

28
§

Denna
paragraf (27 § första stycket i kommittéförslaget) innehåller bestämmelser om
skyldighet för registermyndigheten att lämna underrättelser angående vissa
beslut. Den fastighetsrättsliga förebilden finns i 19:13 JB.

I
likhet med vad som gäller inom fastighetsrätten bör huvudregeln vara att
sökanden får skaffa sig kännedom om beslut i registerärende genom att lösa
expedition i ärendet. Men för att förebygga alt han försitter besvärstiden bör
registermyndigheten vara skyldig att särskilt underrätta honom då beslut gått
honom emot. Så är inte bara fallet när anmälan eller ansökan avslagits eller
förklarats förfallen utan också när uppskov beslutats. De skäl som sålunda
föranleder skyldighet att underrätta sökanden talar också för att annan som hörts
i ärendet bör underrättas om beslut som gått honom emot.

Beträffande en särskild
gmpp av beslut, nämligen dem varigenom äganderätt skrivs in, har jag som jag
angett i den allmänna motiveringen (3.4,8.3) funnit det påkallat att ålägga
registermyndigheten en mer vittgående underrättelseplikt gentemot annan än
sökanden. Den förat inskrivne ägaren bör sålunda alltid underrättas om sådant
beslut för att skyddas mot rättsförlust främst till följd av bestämmelserna om
godtrosförvärv. Genom en sådan ordning ges denne tillfälle att besvärsvägen få
undanröjt beslut, varigenom någon som inte är rätt ägare skrivits in, t. ex. på
grand av förfalskad åtkomsthandling.

Underrättelsen
bör aUlid innehålla själva beslutet sådant det framgår

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 314

av
registret jämte besvärshänvisning. Har skälen för beslutet antecknats i
dagboken eller akten, bör också de tas med i underrättelsen. Om sökanden
anlitat ombud, bör underrättelse sändas till ombudet i stället för till
sökanden enligt de regler som gäller beträffande ombud i rättegång.

Förenas
uppskovsbeslut med särskilt föreläggande som genast tillställs sökanden, kan
det vara lämpligt alt underrättelsen om själva beslutet biläggs föreläggandet.
Är detta avfattat så att det rymmer beslutet jämte fullföljdshänvisning, bör
det vara tillräckligt att sökanden tillställs föreläggandet.

Bestämmelser
om det sätt på vilket underrättelse skall ske meddelas lämpligen i form av
tiUämpningsföreskrifter.

29
§

Denna
paragraf (27 § andra stycket i kommittéförslaget) reglerar besvärsförfarandet i
registerärenden. Den fastighetsrätlsliga förebilden finns i 19: 14 JB.
Bestämmelserna avviker från kommittéförslaget i fråga om utgångspunkten för
besvärstiden. Det beror på departementsförslagets system med
inskrivningsdagar. Dessutom utpekar deparlementsförslaget inte Svea hovrätt
som andra instans (jfr 3.4.9).

Enligt
första stycket förs talan mot beslut i registerärende genom besvär i
hovrätten, varvid besvärsinlagan inges till registermyndigheten.

Under
remissbehandlingen har förordals att besvärsliden räknas från den dag sökanden
eller annan fick del av beslutet. Enligt min niening tillgodoses emellertid
rättssäkerheten på tiUfredsställande sätt genom den förhållandevis långa
besvärstid, fyra veckor från den inskrivningsdag beslutet hänför sig till, som
föreskrivs i andra stycket. Även adressater utomlands bör därander kunna nås
utan att deras rådrum blir oskäligt kort. Jag räknar inte med att besvärstidens
längd skaU behöva medföra några väsentliga olägenheter. I likhet med vad som
anses gälla inom fastighetsrätten bör näraligen ett inte lagakraftvunnet beslut
ora registrering eller inskrivning ha verkan intill dess beslutet blivit undanröjt
eller åtminstone till dess besvär anförts.

Besvärsliden
fyra veckor gäller endast i fråga om slutiigt beslut. Beträffande andra beslut
torde allmänna bestämmelser om besvärstid bli tillämpliga i den män sädana
beslut får överklagas särskilt. Jag erinrar om 52: 1 RB.

Av
föreskriften att talan mot beslut i registerärende förs i hovrätten följer
enligt 21 § RP att RBs bestämmelser om fullföljd av talan till hovrätt och
högsta domstolen samt om rättegången där skall ha motsvarande tillämpning.

I
tredje stycket har tagils upp bestämmelser rörande vissa anteckningar som
skall göras i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret med anledning av besvär
över beslut i registerärende. Registeranteckning skall göras om besvär över
alla beslut som förts in i skepps- eller skepps-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 315

byggnadsregistret.
En sådan anteckning har inle någon rältsbildande betydelse utan är enbart en
upplysning till tredje man. Anteckning om slutligt beslut med anledning av
besvären skall ej göras förrän beslutet vunnit laga kraft. Av bestämmelserna i
52: 13 och 56: 13 RB följer, att högre rätt skall sända avskrift av sitt beslut
tUl registermyndigheten, så snart beslutet vunnit laga kraft. Om innehållet i
sådant beslut bör registeranteckning göras den inskrivningsdag då beslutet
kommer in till registermyndigheten.

30
§

Paragrafen
(28 och 31 §§ i kommittéförslaget) slår i första stycket fast, att anmälan
eller ansökan i registerärende skall vara skriftlig.

I andra stycket ges
registermyndigheten befogenhet alt förelägga vite för fullgörande av
registrerings-, avregistrerings- och inskrivningsplikt samt att självmant vidta
åtgärder för avregistrering när avregistreringsgrand inträtt för skepp eller
bygge enligt 16 §. Bestämmelsen har förebild i 20: 3 JB. Jag har behandlat den
i den allmänna motiveringen (3.4.6). Jag vill erinra om att de betydelsefulla
rättsverkningar sjölagsförslaget knyter till inskrivning (3.4.8) i sin mån kan
antas komma alt bidra verksamt till att åtminstone föreskriven
inskrivningsplikt fuU-görs av skeppsägare.

Vitesföreläggande kan inte
komma i fråga, sedan genom dom avgjorts alt förvärv är ogiltigt eller inte kan
göras gällande eller om det eljest är uppenbart att anmälan eUer ansökan skulle
komma att omedelbart avslås.

Registermyndighetens
befogenhet att självmant vidta åtgärder för avregistrering tjänar behovet att
rensa i registren. Ett skepp, som t. ex. tolalförlist eller huggits upp, bör
inte stå kvar i skeppsregistret. Om ägaren inte medverkar, bör
registermyndigheten antingen kunna förelägga honom vid vite att fullgöra
avregistreringsanmälan i behörig ordning eller också själv skaffa den
utredning bl. a. behövligt borgenärssamtycke som behövs för att verkställa
avregistreringen.

Den här behandlade
bestämmelsen tar endast sikte på sådana registrerings- och
inskrivningsåtgärder som har grundläggande betydelse för registrens aktualitet
och rättvisande innehåll. I tillämpningsföreskrifter får regleras skyldighet
för ägare eller annan att lill registermyndigheten anmäla uppgifter av
sekundär natur och ändringar däri samt om vite och andra medel som myndigheten
bör förfoga över för att registren fortlöpande skall kunna hållas aktuella i
fråga om sädana uppgifter.

I
tredje stycket tas vidare upp en motsvarighet till 20 kap. 4 § första stycket
JB. Jag har varit inne något på detta i den allmänna motiveringen (3,4,5 och
3,4,9), Den som förvärvar skepp eller skeppsbygge av någon som själv ännu ej
anmält skeppet eUer bygget för registrering eller

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 316

sökt
inskrivning för sitt förvärv har givetvis ett rättsligt betingat intresse av
att sådan anmälan eller ansökan kommer till stånd, eftersom ansökan om
inskrivning av äganderätt i regel ej får bifaUas, innan fångesmannens förvärv
skrivits in. Han ges därför, som jag angett i det föregående, rätt att göra
anmälan eller ansökan för fångesmannens räkning. För att han skall kunna göra
det måste han ha tiUgång till dennes åtkomsthandling, om sådan upprättats,
eller andra skriftliga bevis om fångesmannens förvärv. Ibland måste också andra
handlingar företes, t. ex. fullmakter. Fångesmannen är alltså skyldig att
tUlhandahålla de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar. Fullgör
fångesmannen inte frivilligt denna editionsplikt, kan förvärvaren i rättegång
föra talan om åläggande för fångesmannen att tUlhandahålla handlingarna.
Förvärvaren har enligt förslaget rätt att göra registreringsanmälan eller
inskrivningsansökan på företrädares vägnar även längre tUlbaka i fångeskedjan.

31
§

Denna
paragraf (32 § första stycket i kommitténs förslag) har sin fastighetsrätlsliga
förebild i 19 kap. 9 § andra stycket JB. Här ges bestämmelser om rätt för
registermyndigheten att i vissa fall besluta om uppskov med avgörandet av ett
registerärende och att därvid skaffa in muntlig och skriftlig utredning. Jag
har berört dessa frågor i den allmänna motiveringen (3.4.9).

Att
registermyndigheten kan bygga sina avgöranden på en säker grand är viktigt inte
minst med hänsyn till de materiella rättsverkningar som förslaget knyter tUl
registrering och inskrivning. Det är följaktligen väsentligt, att myndigheten
har möjlighet att skjuta upp avgörandet av ett registerärende för att skaffa
sig klarhet rörande de faktiska och rättsliga föratsättningarna för den begärda
åtgärden.

Uppskov
får enligt departementsförslagels första stycke förekomma bara i syfte att
komplettera utredningen i ärendet. Institutet fär alltså ej användas exempelvis
för alt bereda myndigheten ökat rådrum i ett rättsligt besvärligt ärende, om
utredningen i och för sig är fullständig. Inte heller får uppskov avse obestämd
tid. Det måste knytas tUl en viss senare inskrivningsdag, som i sin tur kan
vara ställd i relation exempelvis lill dagen för dom i rättegång varav ärendet
beror.

Systemaliken
i departementsförslaget är uppbyggd sä att i 33 och 34 §§ uttömmande anges de
fall i vilka en anmälan eUer ansökan skall avslås. Uppskovsinstitutet fyller i
detta system funktionen att ge registermyndigheten möjlighet att i oklara
situationer skaffa sig underlag för bedömning av om något av avslagsfallen
föreligger. Enligt allmänna grundsatser kan registermyndigheten dessutom
inhämta behövlig utredning direkt från annan myndighet, en möjlighet som
enligt min mening bör begagnas så ofta det behövs.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 317

Det
bör i detta sammanhang framhållas, alt uppskovsinslitutet i och för sig inle
behöver lägga något hinder i vägen för att ofullständiga ärenden kompletteras
under hand. På det sättet kan ofta brister botas på ett smidigt sätt. Men
utrymmet för sådana kompletteringar är begränsat både med hänsyn till tiden
och andra omständigheter.

I
andra stycket tar departementsförslaget upp bestämmelser om komplettering av
utredning. Såvitt gäller registerärenden vari sökanden inte skriftligen kan
styrka åberopat förvärv skall här utvecklas hur förfarandet bör gestalta sig.

Att sökanden är ur stånd
att styrka förvärvet skriftligen kan bero på att någon handling rörande
förvärvet ej upprättats eller att upprättad fångeshandling kommit bort eller
förstörts. I så fall bör sökanden i anmälningen eller ansökningen uppge, att
han inle kan förebringa skriftlig utredning om förvärvet och anledningen till
detta. Han bör också lämna en uttömmande redogörelse för omständigheterna vid
förvärvet. Finner registermyndigheten anmälningen eUer ansökningen tiUfredsställande
i dessa hänseenden, bör den uppgivne fångesmannen beredas tillfälle alt yttra
sig i ärendet inom viss förelagd tid. Vitsordar denne de uppgifter anmälningen
eller ansökningen innehåller rörande förvärvet, kan ärendets förberedande
handläggning i denna del i aUmänhet anses avslutad. Skulle däremot anmälningen
eller ansökningen, i förekommande fall efler föreläggande om skriftlig
komplettering, ej innehålla så fullständiga upplysningar om förvärvet att den
lämpar sig för kommunikation med fångesmannen, kan muntiig handläggning
tillgripas. Därvid bör i första hand sökanden kallas till registermyndigheten
på kansliorten eller annan lämplig ort för att redogöra för hur det gått till
vid förvärvet eUer komplettera anmälningens eller ansökningens innehåll på den
punkten. Om fångesmannen före inställelsen är känd för myndigheten kan det vara
ändamålsenligt att också kalla honom lill förhör. Han får då tillfälle att
omedelbart yttra sig över sökandens uppgifter. Eljest får hans yttrande över
sökandens framställning inhämtas, sedan den kompletterats vid sammanträdet.

I
fråga om förfarandet vid förhör inför registermyndigheten vill jag framhålla,
att det ej är fräga om någon domstolsförhandling i vanlig mening. Man kan och
bör gå enkelt och smidigt tillväga. Hänvisningen i 25 § Iredje stycket tUl de
allmänna tvistemålsbestämmelserna i RB för med sig, att protokoll skall föras
över handläggning, som sker vid förhör inför myndigheten. Protokollet skall
fogas till akten i ärendet. Däremot skall hänvisningen till tvistemålsreglerna
ej tas till intäkt för regelrätta vittnesförhör med utomstående. Ändamålet med
förhör inför registermyndigheten enligt departementsförslaget är nämligen inte
att förekommande tvistefrågor skall utredas utan endast att konstatera bl. a.
om tvist föreligger eller inte. Är det fallet, skall sökanden i allmänhet
föreläggas att väcka talan vid domstol. Jag återkomraer tUl det

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 318

vid
32 § sjölagsförslaget. Det muntliga förfarandets närmare form och frågan om
ersättning för inställelsekostnader bör regleras i tillämpningsföreskrifter.

Om
uppskovsbeslut meddelas för att ge sökanden tiUfälle att komplettera
utredningen, är det naturligt alt beslutet förknippas med föreläggande för
sökanden att förebringa utredningen senast den inskrivningsdag tiU vUken
ärendet skjutits upp. Den lämpligaste påföljden för underlåtenhet att
efterkomma sådant föreläggande bör i allmänhet vara att anmälan eller ansökan
förfaller. Men även vite bör få användas som påföljd för underlåtenhet. Detta
gäller särskilt i fråga om förvärv som är förenade med registrerings- eller inskrivningsplikt.
Om sökanden eller annan föreläggs att personligen infinna sig för att höras i
ärendet bör vite i regel föreläggas. Annan påföljd kan f. ö. uppenbarligen
bara användas mot sökanden. I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten
vid 9 kap. 8 § tredje stycket RB. Med stöd av denna bestämmelse kan
registermyndigheten underlåta att döma ut vite i vissa fall.

Departementsförslaget
föreskriver, att när ärende uppskjuts sökanden får föreläggas att förebringa
behövlig utredning eller att infinna sig personligen eller genom ombud hos
registermyndigheten samt att också annan än sökanden fär höras och därvid kan
föreläggas sådan inställelse. Vidare berättigar det myndigheten att i
föreläggande sätta ut vite eller förklara anmälan eller ansökan förfaUen, om
sökanden inte rättar sig efter föreläggandet. Sökanden skall givetvis i
föreläggandet erinras om förfallopåföljden.

32
§

Denna
paragraf (32 § andra och tredje styckena samt 33 § första stycket 5 i
kommittéförslaget) innehåller bl. a. bestämmelser om kommunikation i
registerärende med annan än sökanden och om hur registermyndigheten skall
förfara i olika fall då sökandens rätt befinns vara tvistig. De har
fastighetsrättslig förebild i 19 kap. 10 § och 20 kap. 7 § 3 JB.

Bestämmelserna
i första stycket reglerar kommunikationsfall. De nya reglerna om rättsverkan av
inskrivning påkallar goda garantier mot tillkomsten av inskrivningar som
skulle kränka annans rätt. Om registermyndigheten har anledning anta, att sökt
registrerings- eller inskrivningsåtgärd på något sätt kan kränka annans rätt,
bör myndigheten självmant bringa sådan anmälan eller ansökan till dennes
kännedom samt höra honom, sökanden och annan som kan tänkas ha någon upplysning
av vikt att länma. Den som skall höras kan kaUas tUl sammanträde inför
registermyndigheten eUer också kan viss tid föreläggas honom att yttra sig
skriftligen. Att yttrande uteblir från den som fått till-

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 319

fälle
att yttra sig eller att den som kallats att infinna sig till förhör in! kommer
tUlstädes, bör ej utgöra hinder för ärendets avgörande. I d( flesta fall torde
man ha anledning att utgå från att vederbörande då inte har något att erinra
mot bifall till anmälningen eller ansökningen. 1 föreläggande, som meddelas i
samband med uppskov enligt detla stycke, bör vite eller förfaUopåföljd få
sättas ut enligt de grunder som jag antytt vid 31 §.

Andra och tredje styckena
behandlar de fall då sökandens rätt är tvistig. Intresset av att registrering
eller inskrivning stämmer med det materiella rättsförhållandet bör
uppenbarligen medföra, att registrering eller inskrivning inte får ske, om
sökandens rätt är på något sätl tvistig. Det kan framgå på olika sätt att så är
fallet. I registret kan sålunda, enligt 38 § första stycket 1 i
deparlementsförslaget, ha antecknats att rättegäng pågår om hävning eller
återgång av förvärv som åberopas i ärendet eller om bättre rätt till det skepp
eller skeppsbygge ärendet angår. Eller också kan någon, som hörts i ärendet, ha
gjort invändning mot anmälan eller ansökan. Även innehållet i skriftlig
utredning som åberopas i registerärende kan ge vid handen att sökandens rätt är
tvistig.

Att sökandens rätt är
tvistig måste naturligtvis kunna föranleda, alt hans anmälan eUer ansökan
avslås på den grund att han inte styrkt sitt förvärv. Men i vissa fall skulle
det vara att onödigt äventyra en rätt, som han kanske har, genom att han går
miste om det rättsskydd som följer med inskrivning räknat från
inskrivningsansökningen. Pågår rättegång om hävning eller återgång av sökandens
eget förvärv, kan tvisten antas bli rättskraftigt avgjord. Det bör då vara
rimligt att ärendet uppskjuts d väntan på att det sker. På motsvarande sätt
bör den situation behandlas som möter, då rättegång pågår om bättre rätt lill
det skepp eller bygge som ärendet angår. Detta, som är innebörden av bestämmelsen
i andra stycket, svarar nära mot den fastighetsrätlsliga behandlingen av
lagfartsansökan, vilken i sådana fall skall förklaras vilande. Jag erinrar om
20 kap. 7 § 3 JB.

Registermyndigheten
bör självmant ta upp ett på dessa grander uppskjutet ärende tUl fortsatt
handläggning, när målet avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit
laga kraft. Någon bestämmelse om det behövs inle. I 38 § första stycket 2
sjölagsförslaget föreskrivs, alt det skall antecknas i registret, när målet
avgjorts.

Om det fall att sökandens
rätt befinns vara tvistig ulan alt tvisten är föremål för rättegång handlar
tredje stycket. Då bör, i överensstämmelse med vad kommittén föreslagit och
vad som gäller inom fastighetsrätten, registrering eller inskrivning på grund
av det tvistiga förvärvet i regel inte få beviljas förrän sökandens rätt
fastställts i rättegång. Ty förfarandet i registerärenden lämpar sig inte för
utredning av tvistiga mellanhavanden. Däremot bör naturligtvis anmälan eller
ansökan omedelbart kunna avslås, om det är uppenbart att det åberopade för-

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 320

värvet
är ogiltigt eller inte fär göras gällande. Till detta återkommer jag vid 33 §.

Om
sökandens rätt i det nu behandlade fallet befinns tvistig bör han, som
kommittén också föreslagit, föreläggas att väcka talan vid domstol inom viss
tid. Sådant föreläggande bör kunna förenas med förfallopåföljd. Jag vill
framhålla, att sökanden enligt denna bestämmelse ej är skyldig att visa alt talan
väckts. Registermyndighetens behov av underrättelse om detta får tillgodoses
genom föreskrift för domstolen att sörja för det.

33
§

Denna
paragraf (33 § första stycket i komraittéförslaget) innehåller bestämmelser om
avslag på anmälan eller ansökan i vissa registerärenden. Den har sin
fastighetsrättsliga förebUd i 20: 6 JB.

Som
jag tidigare nämnt skall anmälan eller ansökan i registerärende, om ärendet ej
uppskjuts, antingen beviljas eller avslås. Awisning eller vilandeförklaring
skall inte förekomma.

I
paragrafen anges de fall då anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering
eller ansökan om inskrivning av rätt därtill skall avslås. Jag vill fästa
uppmärksamheten vid att dessutom särskUda grunder för avslag på anmälan av
skepp och skeppsbygge för registrering på grund av förvärv från utiandet
föreskrivs i 35 § departementsförslaget.

De
avslagsgrunder som anges i förevarande paragraf är, så när som på två, desamma
som kommittén har föreslagit. Registreringsanmälan eller inskrivningsansökan
som avses här skall sålunda avslås, dels om anmälningen eller ansökningen inte
gjorts skriftligen enligt 30 § första stycket (punkt 1) eller strider mot 11 §,
dvs. om egendomen ej är registreringsbar (punkt 2). Detsamma gäller, om
sökanden inte kan styrka sin rätt till egendomen (punkt 3).

Är
skeppet eller bygget redan registrerat, skall avslagsbeslut meddelas, om
fångesmannen ej är inskriven som ägare (punkt 4 a). Som en följd av
ståndpunkten att förvärv genom exekutiv försäljning ej skaU kunna slås ut av
konkurrerande äganderättsförvärv föreskrivs dock undantag i den punkten för
exekutiva förvärv. Avslag föreskrivs vidare för det fall att förvärvaren
härleder sin rätt från någon, som på grand av ett mot honom gällande
förvärvsviUkor ej haft rätt att förfoga över egendomen genom överlåtelse (punkt
4 b). Slutligen skall avslag förekomma, dels då konkurrerande förvärv har
företräde framför sökandens (punkterna 4 c och d), dels då det är uppenbart
att dennes förvärv av annan grund är ogUtigt eller ej kan göras gällande
(punkt 4 e).

Kommittéförslaget
tar upp ytterligare en avslagsgrund, nämligen att talan väckts om bättre rätt
till egendomen. I det fallet skall emellertid enligt 32 § andra stycket
departementsförslaget ärendet i stället skjutas upp tUls saken slutligt
avgjorts.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 321

34
§

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om avslag på vissa andra anmälningar eller
ansökningar än som avses i 33 §.

Första
stycket, som saknar motsvarighet i kommittéförslaget, behandlar avslag på
ansökan om att inskrivning av viUkorlig äganderätt, som inskrivits enligt 14 §
tredje stycket, skall avföras. Sådan ansökan görs enligt samraa lagrum, om
villkorligt förvärv inte fullbordas eller om det går åter. Överlåtaren skall då
ta initiativ till att inskrivningen av det villkorliga förvärvet avförs och
hans egen inskrivning därigenom återställs sådan den var från början.
Ansökningen skall naturligtvis avslås, om det inte visas att det villkorliga
förvärvet rätteligen hävts eller återgått.

I
andra stycket, som svarar mot 33 § tredje stycket i kommittéförslaget, anges
avslagsgrunderna beträffande anmälan eller ansökan i vissa andra
registerärenden, nämligen anmälan för avregistrering och ansökan om att ett
eller flera skeppsnamn skall inskrivas eller avföras. I överensstämmelse med
vad kommittén föreslagit skall sådan anmälan eller ansökan avslås, om
förutsättningarna för den sökta åtgärden inte föreligger enligt tillämpliga
bestämmdser i 1517 §§. Sålunda kan anmälan av skepp för avregistrering
uppenbarligen inte bifallas, om skeppet alltjämt är registreringspliktigt och
alltså ingen laga avregistreringsgrund är för handen. Vidare kan hinder mot
avregistrering föreligga enligt någon av de spärregler i 17 § som tiUgodoser
delägares eller panträttshavares intresse. Ansökan om inskrivning av
skeppsnamn skall avslås bl. a. om sökanden inte visar sig ha behov av alt ett
eller flera skeppsnamn förbehålls honom.

Enligt
såväl första som andra stycket skall anmälan eller ansökan också avslås om
kravet på skriftlig form (30 § första stycket) ej iakttagits.

35
§

Denna
paragraf (33 § andra stycket i kommittéförslaget) tar upp särskilda grunder
för avslag på anmälningar av skepp och skeppsbyggen för registrering på grund
av förvärv från utlandet. Reglerna beror av art. 3: 2 i sjöpanträttskonventionen
och art. 10:2 i skeppsbyggnadskonventionen. De är avsedda att förhindra
överföring från register i en stat till register i en annan med åsidosättande
av rätlighetshavares intressen.

Första
stycket tar i likhet med sjöpanträttskonventionen sikte pä skepp som förvärvats
från utiändsk redare eller annan skeppsägare som inte tillverkat detsamma. För
att registrering skall kunna företas här i landet måste då visas, att skeppet
ej är registrerat i sitt förra hemland eller att det kommer att avföras ur
register där den dag det registreras

21 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 322

här
i landet. I allmänhet torde ingen osäkerhet råda om skeppets förra hemland.
Förvärvshandlingarna ger normalt besked härom. Eljest får registermyndigheten
utreda eller låta utreda frågan med utgångspunkt från överlåtarens
nationalitet, hemvist och andra omständigheter som kan ge ledning i
nationalitetsfrågan.

Andra
stycket behandlar förvärv av nybyggen. Som skeppsbyggnadskonventionen
föreskriver skall för registrering här i landet utredas att rätt tUl skeppet ej
är inskriven i skeppsbyggnadsregister i byggnadslandet eller att sådan
inskrivning kommer att avföras därar den dag skeppet registreras här i landet.
Eftersom det inte kan uteslutas att nybygge i stället är registrerat som
färdigt skepp i det främmande landet, mäste den bevisning som avses i första
stycket också krävas. Den kan naturligtvis i och för sig vara fullgjord genom
att bevis om registrering eller inskrivning i skeppsbyggnadsregister
förebringas i ärendet. På motsvarande sätt behandlar departementsförslaget det
fall att ofullbordat bygge kommer i svensk hand och anmäls för registrering i
det svenska skeppsbyggnadsregistret.

36 §

Paragrafen
(36 § tredje stycket i kommittéförslaget) återger väsentligen kommitténs
förslag om ett speciellt beslutsförfarande vid överföring från svenskt
register tUl utländskt. Bestämmelsen, som i likhet med 35 § vilar på art. 3: 2
i sjöpanträttskonventionen och art. 10: 2 i skeppsbyggnadskonventionen, innebär
att registermyndigheten för sådana fall på sökandens begäran skall, i stäUet
för att företa omedelbar avregistrering, besluta att avregistrering skall
verkställas den dag nyregistrering äger rum i viss främmande stat. Så snart
det visats, att sådan nyregistrering företagits, skall avregistreringen
verkstäUas med verkan från dagen för nyregistreringen.

37 §

Denna
paragraf (36 § andra stycket i kommitténs förslag) innehåller föreskrifter om
anteckning i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret rörande förvärvsvillkor. De
villkor, som skall antecknas är som jag redovisat i anslutning till förslaget
om inskrivningsrätt för villkorliga förvärv (3.4,4) enligt första stycket
sådana som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed. På den
punkten finns ingen fastighetsrättslig förebild. Det är genom anteckning av
sådant villkor som inskrivningen rätt avspeglar det ofullgångna förvärvet och
överlåtares och förvärvares inbördes rättsförhållande. Så länge detta förhållande
består, är båda parters rädighet över skeppet begränsad genom att den andres
medverkan krävs för sakrättsliga förfoganden. Tredje man informeras om det
genom registeranteckningen (3.4.8.4). Den tjänar också som minnesanteckning för
registermyndigheten själv.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 323

Andra
stycket avser liksom 20: 14 JB sådana villkor som enbart lar sikte på alt
begränsa förvärvarens rådighet över skeppet, och som alltså inte gär ut pä att
betinga förvärvets fullbordan eller bestånd. Det kan vara fråga om villkor, som
begränsar förvärvarens rätt att överlåta skeppet t. ex. genom att han har
viss hembudsskyldighet eller att inskränka hans rätt att inteckna det och
upplåta panträtt däri.

Förvärvsvillkor och deras
innebörd skall iakttas självmant av registermyndigheten. Det betyder
visserligen ej att registermyndigheten skall aktivt söka efter sådana villkor
ulan att ha särskild anledning att räkna med förekomst därav. Ett blankt
köpebrev skall sålunda inte föranleda myndigheten att höra efter hos parterna
om man förbisett att ta in villkor däri. Men en hänvisning i köpebrevet till
kontrakt utgör däremot skäl alt fordra in kontraktet för att utröna om det
innehåller villkor av den typ som kräver inskrivningsrättsligt beaktande.

Ifall villkoret eller
förbehållet inte framgår tydligt av kontrakt eller annan skriftlig utredning,
bör överlåtaren eller förvärvaren eller båda ges tillfälle alt yttra sig
däröver. Skulle frågan visa sig tvistig, kan registermyndigheten enligt 32 §
tredje stycket sjölagsförslaget förelägga sökanden att väcka talan vid domstol.
Sådant föreläggande blir naturligtvis nödvändigt om det rör sig om ett
villkor, som påverkar förvärvets fullbordan eller bestånd. Är tvisten redan
föremål för domstols prövning, blir det i stället fråga om uppskov enligt 32 §
andra stycket.

Villkor, varav ett förvärv
beror, kan naturligtvis bara iakttas när för-väi~vet inskrivs. Har det ej
bragts tUl registermyndighetens kännedom i inskrivningsärendet, kan det f. ö.
ofta anses vara eftergivet helt eller delvis. Villkor, som endast går ut över
förvärvarens rådighet över egendomen, t. ex. förbud mot inteckning utan visst
samtycke, kan och skall antecknas närhelst registermyndigheten får kännedom om
villkoret (jfr 20: 14 JB).

Inskrivningsrättsligt
betyder anteckning av förvärvsvUlkor bl. a. att anmälan eller ansökan skall
avslås enligt 33 § 4 b sjölagsförslaget, om den står i strid med den antecknade
inskränkningen. Anteckningens betydelse i inteckningshänseende har jag
behandlat tidigare (3.6.4.7).

Upphör antecknat villkor
eller förbehåll att gälla, bör anteckningen avföras. I fråga om anteckning av
äganderättsförbehåll eller motsvarande förvärvsvillkor följer detta av att
inskrivningen av förvärvet skall avföras enligt 14 § tredje stycket. I övrigt
torde särskild föreskrift inte behövas utöver den som förslaget tar upp i 38 §
tredje stycket och som innebär, att uppenbart betydelselösa
registeranteckningar skall avföras.

38
§

Denna
paragraf (37 § andra och tredje styckena i kommittéförslaget) innehåUer
bestämmelser om bl. a. förhållanden som skall antecknas i skepps- och
skeppsbyggnadsregistren. Fastighetsrättslig förebUd finns i 19: 2022 JB.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 324

I
första stycket räknas upp en rad fall då anteckning skall göras i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret. Dessa fall är med få avvikelser desamma som kommittén
föreslagit.

Punkterna
1 och 2 behandlar fall då mål om hävning eller återgång av skeppsförvärv eller
om bättre rätt till skepp anhängiggjorts vid domstol resp. rättskraftigt
avgjorts. AnteckningspUkten rörande hävning och återgång är en utvidgning i
förhåUande tUl kommittéförslaget. En betydelse av sådan anteckning har berörts
vid 32 § andra stycket. En annan måste bU att det förvärv som rättegången avser
inte kan styrkas i registerärende. Anteckningen kan naturligtvis ej undgå att
få verkan på möjligheten till inteckning i skeppet eller bygget. Jag har
tidigare berört detta (3.6.4.7).

I
punkt 3 regleras det fall att ägaren tUl skepp eller bygge försatts i konkurs.
Den anteckningsskyldighet som avses med punkt 4 gäller inle bara det av
kommittén föreslagna fallet att skepp eller bygge utmätts utan också att skepp
eller bygge blivit föremål för kvarstad eller skingringsförbud. Betydelsen
härav har jag behandlat vid inteckningsförfarandet (3.6.4.7). Vidare har i denna
punkt med skepp och bygge jämställts vUlkorUg äganderätt tiU sådan egendom.
När beslut om konkurs, kvarstad, skingringsförbud eller utmätning upphävts
eller återgått, skall enligt punkten 5 anteckning göras om det. I punktema 6
och 7 behandlas ett par specifikt sjörättsliga anteckningsgrunder, nämUgen
dels att skepp eller skeppsbygge skall avregistreras enligt 16 § men hinder
möter enligt 17 § mot att det avförs ur registret, dels att beslut meddelats
enligt 36 § om avregistrering i anslutning till registrering i främmande stat.

De
fall då anteckningsskyldighet kan bli föreskriven i annan författning har inte
tagits med i uppräkningen säsom i kommitténs förslag utan behandlas i ett nytt
andra stycke.

I
tredje stycket innehåller denna paragraf en bestämmelse ora att uppenbart
betydelselösa anteckningar skall avföras ur registren.

Jag vUl fästa
uppmärksamheten vid att deparlementsförslaget inte, lika litet som
kommittéförslaget, innehåller bestämmelser som ålägger domstol eller annan
myndighet att underrätta registermyndigheten om beslut eller förhållanden som
skall antecknas i skepps- och skeppsbyggnadsregistren. Sådana får ges genom
tiUämpningsföreskrifter eller i andra särskilda författningar.

39
§

Denna
paragraf (38 § i kommittéförslaget) innehåUer föreskrifter om rättelse av
felaktiga införingar i skepps- och skeppsbyggnadsregistren. Paragrafen har
förebild i 19: 17 och 18 JB.

Med
hänsyn till de viktiga rättsverkningar som är förenade med införingar i
skepps- och skeppsbyggnadsregistren bör förutsättningarna för

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 325

och
förfarandet vid rättelse av fel i sådan införing klart slås fast i lag. Jag har
i likhet med kommittén funnit det naturligt att därvid ta JBs reglering tUl
förebUd.

Enligt
första stycket skall registermyndigheten rätta införing, som befinns innehålla
uppenbar oriktighet tUl följd av skrivfel eller annat sådant förbiseende. Det
är här fråga om sådana fall då införingen av misstag kommit att avvika från vad
som var den beslutandes vilja. Beror oriktigheten däremot på annat förhållande,
t. ex. att inskrivet förvärv är behäftat med materiell brist eller att en
inskrivningsrättslig föreskrift åsidosatts, kan man bara komma åt felet genom
besvär över beslutet eller genom annan rättegång. Rättelse enligt denna
paragraf kan registermyndigheten vidta självmant eller efter påpekande av sökanden
eller annan.

I
första stycket ges vidare bestämmdser tUl skydd för aUmänna och enskilda
intressen som kan beröras av rättelse. Registermyndigheten ges här också
befogenhet att efter skälighetsprövning fastställa det inbördes företrädet
mellan förvärv sora berörs av rättelse. Om berörd part är känd, skall tillfälle
beredas honom att yttra sig. Den myndighet, som enligt 351 § sjölagsförslaget
utsetts att företräda staten i frågor rörande ersättningsskyldighet för det
allmänna, skall också beredas tillfälle att yttra sig, innan åtgärd vidtas för
rättelse.

I
andra stycket ges bestämmelser om förfarandet i samband med rättelse. Det är
naturligt att beslut ora rättelse meddelas genom att föras in i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret. Från rättssäkerhetssynpunkt är det påkallat att
skälen för sådant beslut alltid redovisas. Det skall ske genom att de antecknas
i dagboken eller akten. Har den införing, som rättelsen gäUer, återgetts i bevis
eller handling, skall rättelsen också komma till uttryck däri.
Registermyndigheten får därför fordra in sådan handling från den som innehar
den och förfogar för detta ändamål över tvångsmedel i form av vite.

Tredje
stycket berättigar den myndighet som skall företräda staten att föra talan mot
beslut i rättelseärende.

4.3
Tredje kapitlet

40
§

Denna
paragraf (40 § i kommittéförslaget) innehåller i första stycket den
grundläggande definitionen av partrederiet i enlighet med vad jag har utvecklat
i den allmänna motiveringen (jfr avsnitt 3.5.1).

Partrederiets
ändamål skall vara att driva sjöfart med eget fartyg. Fartyget måste ha eller,
i fall av beställning, i beställarens hand få svensk nationalitet för att
svenska partrederiregler skall vara tillämpliga. Sjöfart i egentlig mening är
samfärdsel till sjöss och omfattar alltså främst befordran av gods och
personer. Detta hindrar ej att även fiske

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 326

och
fångst, bogsering, bärgning och annan sådan verksamhet till sjöss som f. ö.
vanligen innesluter något befordringsmöment räknas som sjöfart. All sådan
verksamhet kan aUtså drivas i form av partrederi.

I
andra stycket läggs den delade ansvarigheten fast såsom parttede-riets
särskilda kännetecken. Den inträder, som jag förat angivit, från det att
partrederiet anmälts till registermyndigheten enligt första stycket.

Tredje
stycket ger uttryck för att lagreglerna om partredarnas inbördes förhållanden
är dispositiva och alltså kan ersättas av andra regler genom rederiavtalet
eller annan intern överenskommelse.

4142
§§

I
dessa paragrafer (4143 §§ i kommittéförslaget) regleras frågor rörande
huvudredare i partrederi och hans behörighet.

I 41
§ första stycket slås fast, att huvudredare norraalt skall väljas i partrederi
och att valet skall anmälas tUl registermyndigheten. De rättsliga
konsekvenserna av underlåtenhet härvidlag begränsas till tredje mans rätt att
välja vem han vill av redarna att processuellt svara fer dera alla (jfr 42 §
andra stycket).

Till
huvudredare i svenskt partrederi skall enligt 41 § andra stycket kunna utses
även dansk, finsk eller norsk medborgare, som är bosatt i Sverige. Huvudredaren
behöver, som nämnts i det föregående (3.5.2), inte själv vara delägare i
fartyget, I regel kommer huvudredaranmä-lan att fuUgöras genom anmälan tUl
skepps- eller båtregistret. Ty så gott som alla partrederiägda fartyg kommer
att vara registrerade och uppgift om huvudredare hör till de data sora skall
antecknas i dessa register. DärtiU kommer åtminstone teoretiskt den
möjligheten att partrederiet driver oregistrerat fartyg. I så fall blir det
alltså fråga om särskild huvudredaranmälan.

I 42
§ första stycket regleras huvudredarens ställningsfullmakt och i andra stycket
påföljden för underlåtenhet att utse huvudredare.

Förslaget
tar ej upp någon föreskrift om verkan av att redarna inskränkt huvudredarens
ställningsfuUmakt genom särskild föreskrift. En sådan finns i 11 § andra
stycket SjöL men har numera ingen självständig funktion att fylla vid sidan av
11 § lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område.

43
§

I
denna paragraf (44 § i kommittéförslaget) ges en ny föreskrift om huvudredarens
skyldighet att hålla övriga redare underrättade om rederiverksamheten. Det
skall ske på lämpUgt sätt, ett krav som bl a. får anses innebära att det skall
ske fortiöpande.

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 327

44 §

I
denna paragraf (närmast 45 § första och andra styckena i kommittéförslaget)
ges de regler om beslut i rederiangelägenheter vilka jag behandlat i avsnitt
3.5.3 av den allmänna motiveringen, dock ej omrösl-ningsreglerna.

Enligt första stycket
fattas beslut i rederiangelägenheter vid allmänt sammanträde, tiU vilket redama
kallats minst en vecka i förväg genom rekommenderat brev eller telegram eller
telexmeddelande under senast kända adresser. Enligt andra stycket är beslut vid
allmänt sammanträde bindande för redare som uteblivit därifrån. Tredfe stycket
medger att allmänt sammanträde underlåts i fråga varom samtiiga redare är ense
eller vars avgörande brådskar så att det inte kan anstå till dess allmänt
sammanträde kan hållas. Det har ej motsvarighet i kommittéförslaget.

45 §

I
denna paragraf (45 § tredje stycket i kommittéförslaget) föreskrivs, när
protokoll skall föras över vad som förekommer av vikt vid allmänt sammanträde och
att redare som uteblivit från sammanträdet skall underrättas ora vad som
därvid beslutats. Sådan underrättelse skall ocksä ges redare utan vars
medverkan de övriga träffat brådskande beslut.

Denna
paragraf (46 § och 54 § första stycket i kommittéförslaget) behandlar
omröstning tUl beslut. Bestämmelsema har behandlats i den allmänna motiveringen
under 3.5.3. Paragrafen tar också upp föreskrift att beslut om rederiets
upplösning kräver absolut majoritet. Den stämmer i sak såväl med gällande rätt
som med vad kommittén föreslagit.

47 §

Denna
paragraf (47 § i kommittéförslaget) behandlar huvudredarens skiljande från sitt
uppdrag.

I första stycket slås
fast, att huvudredaren, som jag fömt berört, när som helst kan skiljas från
sitt uppdrag genom beslut av redama i föreskriven ordning eller, om
styrkeförhållandena ej ger medredarna denna möjlighet, genom domstolsbeslut.
Jag hänvisar till avsnitt 3,5,2 i den allmänna motiveringen.

I ett nytt andra stycke
har genom departementsförslaget lagts till föreskrift att det skall anmälas
till registermyndigheten om huvudredaren skiljts från befattningen. Det är
följdriktigt med hänsyn tiU alt valet av honom skall anmälas dit och till de
konsekvenser det har alt parirederiet saknar huvudredare.

48 §

Denna paragraf (48 § i
kommittéförslaget) innehåller de bestämmelser om räkenskap och redovisning som
jag behandlat i den allmänna

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 328

motiveringen
(jfr under 3.5.5). Den innehåller också en ny, tämligen självklar regel om att
redare har rätt att ta del av rederiets räkenskaper för att på så sätt kunna
granska redovisning.

49 §

Denna
paragraf (närmast 49 § första stycket i kommittéförslaget) reglerar redamas
skyldighet att bidra till rederiets verksamhet i förhållande till andel och
rätt för redare, som förskotterat annans bidrag, att av den andres utdelning ta
ut ränta på fordran. Jag har behandlat detta under 3.5.4 i den allmänna
motiveringen.

50 §

Denna
paragraf (49 § andra stycket och 50 § i kommittéförslaget) reglerar fördelning
av vinst och behandlingen av redovisat överskott så som jag angivit i den
allmänna motiveringen under 3.5.5. Den berättigar ocksä den som förskotterat
medredares driftsbidrag att lyfta den senare tillkommande utdelning i avräkning
på sin fordran.

51 §

Denna
paragraf (51 § i kommittéförslaget) reglerar den intema informationen rörande
andelsövergång eller redares nationalitetsförändring. Information i dessa
hänseenden fordras bl. a, för att lösningsrätt eller upplösnings- eller
utiösningsrätt skall kunna utövas. Naturligtvis kommer sådana förändringar
rörande andelsinnehavet att återspeglas i skepps- eller båtregistret för fartyg
som är införda där. Men för ansökan om inskrivning i skeppsregistret eUer
anteckning i båtregistret måste gälla viss tidsfrist. Otvivelaktigt är det ett
intemt redarintresse att få snabb information om förändringar av detta slag i
rederistrakturen. I överensstämmelse med kommittéförslaget krävs här
ofördröjlig underrättelse till huvudredaren och övriga redare. Vid
andelsövergång skall både överlåtare och förvärvare svara för underrättelsen.

Paragrafen
gäller även i det fall att andel övergår till någon av medredarna.

52 §

Denna
paragraf (52 § i kommittéförslaget) reglerar redares rätt att lösa tUl sig
medredares andel, om den gått över i annans hand. Jag har behandlat hithörande
spörsmål i avsnitt 3.5.6 av den allmänna motiveringen.

53 §

Denna
paragraf (53 § d kommittéförslaget) reglerar de problem som hänger samman med
en redares utträde ur rederiet och ny redares inträde. Jag har berört dessa i
den allmänna motiveringen under 3.5.1.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 329

Kommittéförslaget
innebär, att redare som lämnar rederiet ej blir fri från ansvarighet gentemot
medredarna för de förbindelser som åvilade rederiet då redaren frånhände sig
sin andel. Det norska lagförslaget föreskriver detsamma.

Avfattningen
avviker från nuvarande regel (21 § andra stycket första punkten SjöL), som går
ut på att utträdande redare inte fär till sitt fredande från ansvarighet i
förhållande tUl medredarna åberopa sitt utträde förrän dessa underrättats om
övergången och det visats att andels-förvärvaren godkänt övergången. Trots sin
allmänna formulering torde emellertid denna regel syfta endast på sådana
förpliktelser som uppkommit efter andelsövergången. Att en redare inte kan ensidigt
och endast genom att överlåta sin andel till tredje man befria sig från ansvarighet
för förbindelser, som uppkommit före övergången, torde ha ansetts så
självklart att det inte behövt sägas ut i lagtexten. Den nu föreslagna
formuleringen innebär endast ett förtydligande.

Departementsförslaget
kompletterar kommittéförslaget med en uttrycklig regel om att utträdande
redaren ej blir fri från intemt rederiansvar med avseende på förpliktelser som
uppkommit för redarna under tiden efter andelsövergången, förrän han
underrättat de föratvarande medredarna om denna eller inskrivning sökts för
andelsförvärvet. Bestämmelsen i 21 § andra stycket första punkten SjöL ersätts
alltså med två regler, som tillsammans fär väsentligen samma innebörd som den
nuvarande. Att inskrivningsansökan i fråga om andelsförvärvet tillläggs samma
verkan som om den utträdande redarens föratvarande medredare blivit
underrättade om anddsövergängen skall ses mot bakgrund av den
publicitetsverkan som skeppsregistret får enligt departementsförslaget (jfr 23
§ och avsnitt 3.4.8.4). Inskrivningsansökningen skall på motsvarande sätt
utesluta att tredje man förbUr okunnig om andelsövergången och den därav
följande förändringen i redarkretsen. Först med tredje mans kännedom om
andelsövergången upphör nämligen anddsöverlåtarens ansvarighet utåt. Att han
förblir ansvarig visserligen ej med den överlåtna andelen men säsom förut med
sina övriga tUlgångar för tidigare förbindelser är en annan sak. Det sammanhänger,
som jag förat berört, med att partrederiet saknar rättsförmåga.

54 §

Denna
paragraf (54 § andra och tredje styckena i kommittéförslaget) reglerar
upplösnmgrätten, som jag behandlat utförligt i den allmänna motiveringen under
3.5.7.

55 §

Denna
paragraf (55 § i kommittéförslaget) reglerar rätten att lösa ut medredare som
begärt rederiets upplösning enligt 54 § första stycket

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 330

eller
föranlett upplösningsgrand enligt 54 § andra stycket. Den ändringen har gjorts
i departementsförslaget att lösens storlek och prövning av tvist därom helt
skall följa de regler som gäller för lösningsrätt enligt 52 §.

56 §

Denna
paragraf (56 § i kommittéförslaget) reglerar fartygets försäljning som en
följd av rederiets upplösning. Jag har behandlat spörsmålet i den allmänna motiveringen
under 3.5.7.

Kommittéförslaget
föreskriver, att försäljningsorten skaU bestämmas av god man, sora utsetts av
domstol enligt lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt, ifall redarna ej enats
i frågan. Föratsättndngen är att fartyget befdnner sig utomlands.
Departementsförslaget gör ingen skUlnad mellan det fall att fartyget är
utomlands och det fall att det befinner sig i Sverige. I båda fall skall alltså
tvist om försäljningsorten avgöras av god man utsedd enligt
samäganderättslagen. Vad beträffar försäljningssättet föreskriver
kommittéförslaget offentlig auktion enligt samäganderättslagen, ifall redarna
ej enas om annat. Departementsförslaget innebär också, att försäljningen skall
äga ram på offentlig auktion, ifall redarna inte kan enas om annat
försäljningssätt. Det innefattar i förhållande tUl kommittéförslaget ett
förtydligande av innebörd att samäganderättslagen fömtsätts kunna få
raotsvarande tUlämpning endast på försäljning i Sverige medan utomlands får
följas där gällande regler om offentlig auktion. Bestämmelsema om
försäljningsort och försäljningssätt tas i departementsförslaget upp i ett nytt
andra stycke.

Enligt
18 § samäganderättslagen utses god man av domstolen i den ort där godset är.
Skulle fartyget vara utomlands, saknas alltså bestämmelse om vilken domstol
som skall utse god man att slita tvist om försäljningsort.
Departementsförslaget går ut från att tingsrätten i fartygets hemort (jfr 7 §)
i alla lägen kan vara lämpligt forum för dessa frågor. Föreskrift därom har
lagils upp i ett nytt tredje stycke. Det är här fråga om allmän domstol utan
begränsning tUl sådan som är behörig att uppta sjörättsmål.

57 §

Denna
paragraf (57 § d kommittéförslaget) svarar utan saklig ändring mot 24 § SjöL.

4.4
Fjärde kapitlet

69 §

I 69
§ SjöL åläggs fartygsbefälhavare att underrätta kända inteckningshavare, ifall
fartyget tas i mät eller beläggs med kvarstad utomlands. Bestämmelsen fick sin
nuvarande lyddse i samband med 1967 års

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 331

sjölagsändringar.
Den anknyter till särskilda föreskrifter om att bevis om inteckningsåtgärder
bör fogas vid fartygs nationalitets- och registreringscertifikat.
Inskrivningsdomarens bevis om inteckningsåtgärd skall överlämnas till
befälhavaren. Denne skall så snart det kan ske förete beviset hos sjöfartsverket
eller notarius publicus eller svensk konsul för att fästas vid certifikatet
under ämbetssigill.

I
samband med nyssnämnda sjölagsändringar uppdrogs åt kommittén att överväga om
befälhavare borde åläggas att också underrätta konsul vid långvarig kvarstad
utomlands, med tanke särskilt på problem rörande besättningens underhåll m. m.

Kommittén
har funnit det naturligt att frikoppla frågan om underrättelse till
inteckningshavare angående kvarstad och utmätning från dnnehållet d
skeppshandlingarna. Med det system för inteckning som kommittén föreslår är det
sjöfartsverket som får bäst möjlighet alt ombesörja dessa underrättelser. Med
hänsyn även till det socialt betingade behovet att svensk konsul erhåller
motsvarande underrättelse föreslår kommittén, att befälhavaren åläggs
underrätta både sjöfartsverket och närmaste svenske konsul om kvarstad på eller
utmätning av fartyget. Kommittén föreslår att vid underrättelsen om möjligt
skall fogas utländsk myndighels bevis om åtgärden. Underrättelseplikt föreslås
även gälla för den händelse kvarstaden eller utmätningen hävs.

Under
remissbehandlingen har kommittéförslaget rönt ringa uppmärksamhet i denna dd.
Sjöfartsverket och Sveriges fartygsbefälsförening har dock uttalat sig, båda
positivt. Verket har antagit, att förslaget naturligt följer av det nya
inteckningssystemet, och har påpekat, att underrättelse till verket kan vara av
intresse för sjöfartsinspektionens kontroll av fartyget frän
sjösäkerhetssynpunkt. Befälsföreningen finner det naturligt att ansvaret
gentemot inteckningshavarna övertas av en myndighet iland och
tillfredsställande att inteckningsbevis ej längre skall fästas vid
nationalitets- och registreringscertifikat.

Jag
delar uppfattningen att befälhavarens underrättelse om utomlands beslutad
kvarstad pä eller utmätning av svenskt skepp inte lämpligen bör ställas direkt
till inteckningsborgenärerna. Han kan f. ö. inte förutsättas ständigt ha
aktuella uppgifter om dem ens under nuvarande förhållanden. I stället bör
intresset av information till inteckningsborgenärerna tillgodoses genom att
registermyndigheten, sora förfogar över de säkraste uppgifterna om
inteckningsborgenärer i skepp, förmedlar informationen. Hur detta skall gå tiU
får bestämmas genom tillämpningsföreskrift. Underrättelse tiU konsul som jag
i likhet med kommittén finner motiverad behövs vare sig det är fråga om
stort eller litet fartyg. Någon begränsning till skepp föreslås alltså inte i
den delen.

s. 332 Kontrollera mot PDF

Frop. 1973:42 332

4.5 Femte
kapitlet

113
§

113
§ tredje stycket SjöL hänvisar tUl 277 § samma lag beträffande verkan av att
inlastat gods som redaren enlig första stycket ej är skyldig att lämna ut
förrän mottagaren betalt viss fordran säljs exekutivt. Mot nuvarande 277 §
svarar 253 § departementsförslaget. Bestämmelserna där innehåller emellertid,
tUl skillnad från 277 §, ingen uttrycklig erinran om borgenärens rätt att vid
exekutiv försäljning få utdelning ur köpeskillingen för godset. Detta följer
likväl av exekutionsrättsliga regler. Hänvisningen i förevarande paragraf har
följaktligen fått utgå i departementsförslaget.

4.6 Tionde
kapitlet

233243
§§

Detta
kapitel har i överensstämmelse med vad kommittén föreslagit förskjutits från
254263 §§ SjöL till 233243 §§. Därvid har i 233 § utan ändring i sak upptagits
bestämmelsema i 8 § SjöL om redarens ansvarighet för bl. a. befälhavarens och
besättningens fel eller försummelse i tjänsten. Det norska förslaget tUlfogar
här en uttrycklig erinran om redarens ansvarighet för bogserares fel eller
försummelse men det svenska kommittéförslaget innehåller ingen motsvarande
ändring. Det gör inte heller den danska propositionen. Departementsförslaget
utgår liksom kommittéförslaget från att det ej är påkallat att låsa
rättstillämpningen genom en uttrycklig reglering svarande mot den norska. Att
frågan hålls öppen medger att motsvarande ståndpunkt väljs i den män det är
motiverat. Liksom kommittén antar jag, att så i regel är fallet.

I
samband med förskjutningen av kapitiet har i 234, 240 och 243 §§ tagits upp
bestämmelserna i nuvarande 254, 260 och 263 §§ SjöL utan ändring medan 237,
238, 241 och 242 §§ återger innehåUet i nuvarande 257, 258, 261 och 262 §§ SjöL
utan andra ändringar än som föranleds av att vissa hänvisningar nu skall avse
paragrafer, som omnumreras enligt förslaget och av alt avfattningen av 241 §
första stycket behöver jämkas för att stämma med motsvarande föreskrift i 244 §
tredje stycket sjölagsförslagel. De nya 235 och 236 §§ återger innehåUet i 255
och 256 §§ med viss omdisponering och med sådan ändring, som föranleds av att
bestämmelserna om den s. k. Poincaréfrancen en konstruerad myntenhet för
beräkning av ansvarighetsbegränsning förts över till 15 kap. SjöL.

Den
enda paragraf som underkastats ändring i sak är 259 § SjöL, vilken utgör 239 §
i förslaget. Paragrafen hänvisar dispasch rörande begränsningsbelopp i fråga
om fartyg utan hemort i Sverige tUl dispaschö-

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 333

ren
i Stockholm. Den reglerar också förfarandet vid dispasch rörande
begränsningsbelopp enligt detta kapitel. Dispaschören i Stockholm har nyligen
begärt och bevUjats avsked från utgången av april 1972. Det finns numera
knappast underlag för mer än en verksam dispaschör i Sverige. Enligt vad jag
inhämtat av chefen för kommunikationsdepartementet kommer han ej att föreslå
att efterträdare utses till dispaschören i Stockholm efter dennes avgång.
Departementsförslaget utgår från att endast en verksam dispaschör kommer alt
finnas i Sverige när lagförslaget träder i kraft och någon kompetensfördelning
blir därför inte behöv-

lig.

Sedan
bestämmelserna om dispasch för bestämning av redares begränsningsbelopp enldgt
10 kap. SjöL översågs i samband med 1964 års sjölagsändringar, har
bestämmelsema om generaldispasch m. m. i 7 kap. SjöL revdderats genom 1967 års
sjölagsändringär. De ägnar sdg nu för motsvarande tdllämpning på dispasch
enligt 10 kap. Departementsförslaget innefattar, Idksom kommittéförslaget,
ändring i paragrafen i detta syfte.

Frågan
om mer än en dispaschör bör finnas i landet kan naturligtvis framdeles tas upp
på nytt om det skulle visa sig motiverat.

4.7
Elfte kapitlet

244
§

Denna
paragraf (244 § i kommittéförslaget) behandlar, dels de fordringar som ger
upphov till sjöpanträtt i fartyg, dels den krets av gälde-närer som genom sådan
fordran kan ådra fartyget sjöpanlrätt. Deparlementsförslaget innefattar vissa
redaktionella jämkningar i kommittéförslaget.

De
sjöpantberättigade fordringarna är liksom i konventionen upptagna under fem
skilda punkter. De anges i paragrafens första stycke. En för dem gemensara, i
konventionstexten underförstådd fömtsättning är att de hänför sig till fartyget
i fräga. Denna förutsättning kommer till direkt uttryck i förslaget. Den har
betydelse bl. a. för tolkningen av punktema 2 och 5. Departementsförslaget tar
ej upp någon uttrycklig erinran att sjöpanträtt i fartyg gäller i fartygets
tillbehör. Det är självklart, att tUlbehör som avses i 34 §§ delar fartygets
rättsliga öde.

Under
punkt 1 tar förslaget upp lön och annan gottgörelse som tUlkommer
ombordanställd på grand av dennes tjänst på fartyget. Detta ansluter nära till
gällande rätt (jfr 267 § 2 SjöL). En principiellt betydelsefull nyhet ligger,
som berörts tidigare (jfr avsnitt 3.6.1.3), däri att den ombordanställde inte
behöver stå i anställningsförhållande till redaren. Lönekrav från t. ex. köks-
och serveringspersonal som är anställd hos en självständig restauratör ombord
på passagerarfartyg blir alltså förenade med sjöpanträtt trots att redaren ej
är arbetsgivare.

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 334

Restauratören
får härvid anses i redarens ställe handha del av fartygets drift (jfr andra
stycket).

I
punkt 2 återfinns motsvarighet till vissa av de fordringar som avses i 267 § 1
SjöL, nämligen sådana som gäller hamn-, kanal- och andra vattenvägsavgifter.
Under uttrycket "annan vattenvägsavgift", som är en översättning av
konventionstexten, kan föras fyravgifter. Men avgifterna måste hänföra sig
till fartyget i fråga, inte t. ex. till annat redaren tillhörigt fartyg.

Punkt
3 behandlar personskador och svarar såtillvida mot 267 § 4 SjöL. Medan gällande
rätt hänför sig till personskador utan särskild kvalifikation innebär
förslaget, i överensstämmelse med den nya konventionen, att endast sådana
fordringar på grand av dödsfall och kroppsskada är sjöpantberättigade vilka
uppstått i omedelbart samband med fartygels drift ("in direct connection
with the operation of the vessd"). Med denna anknytning avses på det hela
taget detsamma som i artikd 1 av 1957 års internationella konvention om
redareansvarets begränsning. Den vaga formuleringen ger utrymme för mycket vidsträckt
tolkning men meningen har dock varit att tillämpningen skall vara restriktiv
(jfr SvJT 1968 s, 61 f). Personskador på rederikontor eller i
biljettförsäljningslokaler iland omfattas således ej av denna bestämmelse.
Däremot är det givetvis inte nödvändigt att den skadade personen uppehåller sig
ombord vid skadetillfället. Han bör t. ex. ej uteslutas från sjöpanlrätt, ifall
han skadas i samband med lossning av gods medan han upphäller sig på kaj. Och
båttransport från kaj till fartyget medan det ligger på redd faller även vid
restriktiv tolkning under vad som åsyftas med samband med fartygets drift, om
inte transporten med hänsyn bl. a. till vem som tillhandahåller den framstår
som ett självständigt led i befordringen.

Ingen
begränsning görs med hänsyn tUl fordringens beskaffenhet av inom- eller
utomobligatorisk och därför omfattas av denna bestämmelse t. ex. såväl
passagerare på redarens fartyg som personer ombord på annat fartyg med vUket
det förra kolliderar.

Även
punkt 4, som avser egendomsskador, innehåller krav på samband med fartygets
drift och rekvisilet skall också här ges en rimligt restriktiv tolkning. I
förhållande tUl gällande rätt innefattar förslaget den konventionsenliga
begränsningen att endast utomobligatoriska skadeståndsanspråk blir
sjöpantberättigade. Detta uttrycks, i anslutning till konventionstexten, så att
fordringen inte kan grandas på avtal.

Under
punkt 5 förs samman fordringar på bärgarlön och haveribidrag, f. n. upptagna i
267 § 3 SjöL, med en fordringsgrapp som avser ersättning för avlägsnande av
vrak.

Denna
sistnämnda fordringsgrapp omfattar enligt kommitténs tolkning såväl fordran
mot vrakets ägare, i vilket fall sjöpanträtten gäUer i vraket, som fordran mot
annan redare vilken exempelvis emedan

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 335

hans
fartyg vid kollision eller under misslyckat bärgningsförsök sänkt annat fartyg
i allmän farled kan ha skyldighet att svara för att vraket avlägsnas. I det
senare fallet gäller sjöpanträlten alltså ej i vraket utan i den andre redarens
fartyg. Vägledande blir enligt kommittén den inledningsvis uttalade, i
konventionstexten underförstådda föratsättningen av anknytning till
gäldenärens fartyg. Däremot faller ej under denna bestämmelse fordran mot
myndighet på vars uppdrag borgenären, t. ex. en yrkesbärgare, avlägsnat
vraket. Myndigheten i fräga kan nämligen knappast hänföras till de gäldenärer
som kan ådra fartyget sjöpanträtt (jfr andra stycket).

Att
sjöpanträtt uppstår i det fartyg vars redare ådragit sig ansvar för att vraket
avlägsnas har under remissbehandlingen kritiserats som en alltför utsträckt
tolkning av konventionen medan det i stället hävdats att den som på
myndighetens uppdrag skaffar undan vraket bör ha sjöpanträtt i detta. I det
första fallet är det möjligen av intresse att även vrakägaren kan tänkas ha
rätt att göra gällande sjöpanträtt i den ansvarige redarens fartyg, nämligen
enligt punkt 4 för sin fordran pä skadestånd för kollisionsskada. Detta
behöver dock inte hindra att myndigheten gör gällande sjöpanträtt i samma
fartyg för ett annat anspråk, nämligen fordran på ersättning för att
myndigheten låtit avlägsna vraket i redarens ställe. Denne antas ju i exemplet
rätteligen svara för detta, emedan hans fartyg föranlett behovet att
undanskaffa vraket. Såvitt jag förstår kan detta speciella problem lämnas öppet
för rättstillämpnmgen. I det andra fallet rör det sig om en fordran mot en
helt annan (myndigheten) än någon av dem som kan ådra fartyget sjöpanlrätt
(jfr andra stycket). Sådan rätt är alltså konventionsenUgt utesluten på den
grand som här avses, trots att fordringen rätlspolitiskt kunnat förtjäna
beaktande.

Såsom
påpekats under remissbehandlingen syftar förslaget inte till ändring i den
praxis enligt vilken rättegångskostnader döms ut med den sjöpanträtt som är
förenad med huvudfordringen .

Bestämradsen
i andra stycket innebär, att fordran på ersättning för atomskada undantas från
reglerna i första stycket 3 och 4 (jfr sjöpanträttskonventionens art. 4: 2).

I
tredje stycket föreskrivs, att sjöpanlrätt uppstår även om gäldenären ej är
redaren själv utan ägare, som ej är redare, eller en befraktare eller annan som
handhar fartygets drift i redarens ställe. Föreskriften har behandlats i den
aUmänna motiveringen (3.6.1.3). Den kan jämföras med motsvarande regel i
sjölagsförslaget 241 § om vilka som har rätt till begränsning av
redareansvaret. Formuleringen omfattar även de faU då inte hela fartygsdriften
utan endast del därav omhänderhas av annan.

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 336

245
§

Denna
paragraf (245 § i kommittéförslaget) reglerar sjöpanträtters inbördes
företrädesordning. Förmånsrätten i förhällande till andra rättigheter än
sjöpanträtt följer av förmånsrättslagen (1970: 979). Departementsförslaget
ersätter kommittéförslagets förmånsrättsregel med en hänvisning tUl den lagen
och innefattar dessutom viss redaktionell bearbetning därav. Paragrafen följer
art. 5 i sjöpanträttskonventionen.

Enligt
huvudregeln har olika sjöpanträtter företräde i den nummerordning vari 244 §
anger dem och sjöpanträtter under samma nummer har lika rätt. Som ett uttryck
för uppfattningen att vissa sjöpanträtter härrör av åtgärder som är ägnade att
bevara panten även åt övriga borgenärer har emellertid enldgt paragrafens
undantagsregel bl. a. sjöpanträtt för krav på bärgarlön företräde framför
tidigare uppkomna sjöpanträtter inklusive dem som ligger i nummerordningen före
bärgarlönen (som hör under punkt 5).

Den
angivna undantagsregeln om specialföreträde för bl. a. bärgarlön ger, som
kommittén utvecklat, upphov till ett särskilt tillämpningsproblem. Antag
såsom ett visserligen rätt teoretiskt exempel att ett fartyg, som häftar för
oguldna lönekrav belöpande på mars månad, råkar i fara och bärgas i april samt
sätts i drift igen i maj och under den månaden ådrar sig sjöpanträtt för nya
lönekrav samt en hanmavgift, varefter fartyget säljs på exekutiv auktion som
inbringar mindre än vad som går åt till att förnöja de sjöpantberättigade
borgenärema. Bärgarlönekravet skall då ha företräde framför lönekraven från
mars men stå tillbaka för lönekraven från maj och för hamnavgiften. På den
andra sidan skall marslönerna och majlönerna konkurrera med lika rätt inbördes
och de skall samtliga ha företräde framför hamnavgiften.

Att
helt enkelt först dela ut betalning för majlönerna och hamnavgiften för att
därefter ge bärgaren betalt och slutiigen i mån av tillgäng tilldela
marslönerna betalning skulle uppenbarligen innebära, att endast specialregeln
om bärgarlönens företräde framför tidigare fordringar helt efterlevdes medan
huvudregeln åsidosattes på två sätt, nämligen dels genom att ordningsföljden
mellan lönekrav och hamnavgift förrycktes och dels genom att aUa lönekraven
inte gavs lika rätt. Detta kan lösas på följande sätt: Först avsätts belopp
svarande mot de krav för vilka bärgarlönen måste stå tillbaka (maj löner och
hamnavgift) och därefter utdelas betalning tUl bärgaren så långt medlen räcker.
Sedan denne sålunda fått sin rätt och därigenom så att säga lyfts ut ur bilden,
kan återstående medel, dvs. de först avsatta jämte vad som eljest kan ha blivit
över efter bärgarlönen, skiftas ut på borgenärerna med iakttagande av
huvudregeln om prioritet efter nummerordning och Uka rätt under samma nummer.
Det betyder att både marslöner och majlöner först får betalt i förhällande till
beloppens resp. storlek och att hamnavgiften

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 337

kommer
i fråga därefter. En sådan kombinerad tillämpning av huvudregel och
undantagsregel har dessutom förtjänsten att anpassa resultatet tdll den
praktiska verkligheten, som d regel Innebär att bärgaren träder ut ur bUden
genom att utverka säkerhet för sin fordran innan fartyget sätts i drift igen; i
dessa fall kommer ju aldrig i fråga att inte tillämpa huvudregeln för
sjöpanträtter under punktema 14 fullt ut.

Sjöpanträllskonvenlionen
innehåller i art 5:4 vissa tolkningsregler om när fordran på bidrag till
gemensamt haveri och på bärgarlön skall anses ha upppkommit. De torde
överensstämma med allmänna svenska rättsgrundsatser.

Jag har antytt i det
föregående (3.1.2) att sjöpanträtls konventionsenliga prioritering kan komma i
konflikt med gällande bestämmelser om fördelning av belopp vartill redare har
rätt att begränsa sin ansvarighet (236 § departementsförslaget). De senare
ansluter tiU 1957 års internationella konvention om begränsning av redares
ansvarighet, som Sverige tilllrätt. Ifall den del av ansvarighetsbeloppet som
är avsedd för krav på ersättning för personskada inte skulle förslå, fär
nämligen sådana ersättningskrav konkurrera proportionellt med fordringar på ersättning
för egendomsskada i återstoden av ansvarighetsbeloppet. Denna ordning kan
redan enligt gällande rätt ge upphov till konflikt mellan sjöpanträtls- och
begränsningsreglerna. Det uppmärksammades i samband med 1964 års lagstiftning
på grundval av begränsningskonventionen, varvid förutsattes att
begränsningsreglernas föreskrift om proportionell konkurrens utan vidare skuUe
ta över sjöpanträttsreglernas prioritetsföreskrifter (jfr prop. 1964: 35 s.
82). Konfliktmöjligheten torde ha medverkat till att Sverige jämte de övriga
nordiska länderna redan 1966 frånträdde 1926 års sjöpanträttskonvention.

Jag
finner det knappast självklart från rättspolitisk utgångspunkt att problemet
bäst löses genom att begränsningsreglernas fördelningsgrand-sals tillämpas på
bekostnad av sjöpanträtls prioritet. Men med hänsyn lill Sveriges bundenhet av
1957 års begränsningskonvention torde konflikten knappast kunna lösas på annat
sätt än genom att vi utnyttjar möjligheten att enligt sjöpanträttskonventionens
art. 14: 2 förbehålla oss rätt att tUlämpa begränsningskonventionen.

246
§

Denna
paragraf (246 § i kommittéförslaget) reglerar sjöpanträtts ställning vid
överlåtelse av fartyget.

Första stycket ger uttryck
för grundsatsen att sjöpanträtt, såsom fullt utvecklad panträtt, häftar vid fartyget
oberoende av växlingar i äganderätts- och registreringsförhåUanden, med
undantag visserligen för det fall att fartyget säljs exekutivt. Bestämmelsen
går tillbaka på art. 7: 2 i sjöpanträttskonventionen.

Andra
stycket tar sikte på ett specieUt problem. Fastän den i första

22 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 338

stycket
angivna grundsatsen är allmänt erkänd, kan skifte av nationalitetsflagg
stundom tänkas medföra att sjöpanlrätt som uppstått i fartyget före skiftet ej
erkänns efter skiftet. Detta har föranlett lagstiftaren att i 274 § SjöL
föreskriva att, om frivUlig överlåtelse av fartyget till utiänning medför
sådant resultat, överlåtaren blir personligen ansvarig för pantfordringen
intill fartygets värde vid tiden för överlåtelsen, i den mån sådan ansvarighet
ej ålåg honom dessförinnan. Motsvarighet till den bestämmelsen har tagits upp
här. Regeln har därvid byggts ut till att omfatta även det faUet att
överlåtelsen leder till sämre förmånsrätt för sjöpanträttshavaren. Den har också
preciserats så att, om fartyget ägdes av flera, endast delägare som deltagit i
eller samtyckt till överlåtelsen drabbas av påföljden. Denna skulle enligt
kommittéförslaget vara identisk med den gällande rätt föreskriver. Som
erinrats under remissbehandlingen är sanktionen sträng. Den blir inte mindre
sträng, när den kan utlösas redan ifall sjöpanträttshavarens förmånsrätt
försämras. Dess rättspolitiska motivering är inte så väl grandad som den en
gång varit. Men den har motsvarighet i de danska och norska förslagen.
Sanktionen har enligt departementsförslaget begränsats tUl ansvarighet för
betalning som sjöpanträttshavaren ej kan få ur fartyget på grund av att
sjöpanträttlen upphört eller att dess förmånsrätt försämras.

247 §

Denna
paragraf (247 § i kommittéförslaget) behandlar retentionsrätt för fordran på
grand av tillverkning, reparation eller ombyggnad av fartyg (jfr avsnitt
3.6.3). Bestämmelserna går tillbaka på art. 6 i sjöpanträttskonventionen.

Deparlementsförslaget
innefattar viss redaktionell bearbetning av kommittéförslaget. Det fogar till
retentionsrättsregdn en erinran om att bestämmelsema i lagen om rätt för
hantverkare att sälja gods sora ej avhämtats har motsvarande tiUämpning för
retinenten. Kommittéförslagets förmånsrättsregel ersätts, här som i 245 §, med
hänvisning till förmånsrättslagen.

248 §

Denna
paragraf (248 § i kommittéförslaget) behandlar preskription av sjöpanträtt (jfr
3,6.1.5). Bestämmelserna har sitt ursprung i art. 8 i sjöpanträttskonventionen.

Preskription
avbryts genom kvarstad eller utmätning, förutsatt att åtgärden säkerställts.
Den exekutiva försäljning som följer behöver således inte företas inom
preskriptionstiden. Om emellertid försäljningen inte kommer till stånd,
bortfaller kvarstads- eller utmätnings-förrättningens preskriptionsavbrytande
verkan.

Kommittéförslaget
innehöll också en bestämmelse om sjöpanträtts

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 339

upphörande
genom förverkande. Av skäl som har anförts i det föregående (3.6.1.5) har den
bestämmelsen utgått i deparlementsförslaget.

249
§

Denna
paragraf (249 § i kommittéförslaget) behandlar verkan på sjö-panträtt och
retentionsrätt av fartygels exekutiva försäljning. Departementsförslaget
innefattar viss redaktionell bearbetning av kommittéförslaget.

Enligt
270 § första stycket SjöL upphör sjöpanträtt i fartyg som säljs exekutivt och
borgenären får i stället nöja sig med utdelning i köpeskillingen enligt
utsökningslagen. Han fär enligt 271 § SjöL bevaka sin fordran till fullt bdopp
utan hinder av reglerna om redareansvarets begränsning men får ej utdelning
utöver begränsningsbeloppet. Denna ordning är avsedd att förebygga att reglema
ora redareansvarets begränsning vars enda syfte är att skydda redaren mot
alltför höga ersättningsanspråk återverkar på likställda sjöpanträttshavares
inbördes konkurrens, som ju regleras av särskUda bestämmelser.

Retentionsrätt
upphör vid exekutiv försäljning och retinenten får i StäUet hålla sig till
köpeskUlingen; jfr 71 § utsökningslagen.

Den
nya sjöpanträttskonventionen ansluter väl till gällande rätt i det att de
rättigheter som här är i fråga enligt art. 11:1 skall upphöra vid
konventionsenlig exekutiv försäljning och borgenärerna i stället hänvisas tdll
utdelning i köpeskillingen.

I
paragrafens första stycke regleras verkan pä sjöpanträtt och retentionsrätt av
fartygets exekutiva försäljning i Sverige, varvid nämnda konventionsartikel
utgör grandvalen. Exekutionens rättsverkan inträder enligt förslaget under
förutsättning att försäljningen blir bestående. Uttrycklig bestämmelse härom
saknas i gällande rätt men man kan utgå från att den ståndpunkten som förslaget
ger uttryck för likväl ej utgör någon nyhet i sak.

Formuleringen
"att försäljningen blir bestående" hänger samman med alt sjöpanträtt
och retentionsrätt kan gäUa även i båt. Exekutiv försäljning av båt vinner,
till skUlnad från exekutiv auktion av skepp, aldrig laga kraft. Enligt 200 §
utsökningslagen gäller nämligen ingen frist för talan mot utmätningsmannens
förfarande.

I
andra stycket tar förslaget upp motsvarighet till nuvarande 271 § SjöL.

I
tredje stycket regleras den rättsverkan som, såvitt gäller sjöpanträtt och
retentionsrätt, här i landet skall tiUäggas exekutiv försäljning av fartyg
utomlands. Enligt art. 11:1 i sjöpanträttskonventionen skall exekutiv
försäljning av fartyg i konventionsstat utsläcka bl. a. sjöpanträtt och
retentionsrätt i fartyget under föratsättning a) att fartyget vid
försäljningstiUfäUet befinner sig inom den statens jurisdiktionsområde och b)
att försäljningen sker såväl i enlighet med lagen i den

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 340

staten
som i överensstämmelse med konventionens egna regler; det sistnämnda syftar
närmast på art. 10 som bl. a. föreskriver förhandsunderrättelse till
panträltshavare.

Förslaget
överensstämmer nära med konventionsföreskriften. Avvikelse föreligger endast
såtillvida som de konventionella föratsättningarna för erkännande av utländsk
exekution ej begränsas tUl exekution i annan konventionsstat. Regeln ägnar sig
nämligen för generell tUlämpning. Har lex fori tiUämpats och har försäljningen
skett i sådan ordning som konventionen tänker sig, bör den alltså erkännas
även om dessa föratsättningar uppfyllts av annan stat än konventionsstat.

250 §

Bestämmelserna
i denna paragraf (250 § i kommittéförslaget) gör reglema om sjöpanträtt i
fartyg tUlämpliga även på fartygsbyggen frän och med sjösättningen. Detta
problem har behandlats flerstädes i det föregående, senast i avsnittet om
lagkonflikter under den allmänna mo-tdverdngen till detta kapitel (3.6.6). Här
förtjänar dock erinras om att med sjösättning ej endast avses sådan i
traditionell mening genom sta-pelavlöpnuig utan även de andra metoder att göra
byggen vattenburna som tillämpas enligt modem skeppsbyggnadsteknik, t. ex.
vattenfyllning av torrdocka vari bygget utförs.

251 §

Denna
paragraf (251 § i kommittéförslaget) behandlar de fordringar som är förenade
med sjöpanträtt i last (jfr 3.6.2).

252 §

Denna
paragraf (252 § i kommittéförslaget) behandlar sjöpanträtternas inbördes
företräde till betalning ur godset. Företrädet följer nummerordningen. Under
samma nummer gäller lika rätt, dvs. proportionell fördelning. Men om
fordringar under 1 eller 2 härrör av skilda händelser, står äldre fordran
tillbaka för yngre. Det hänger samman med att de åtgärder som ger upphov till
fordringarna, t. ex. bärgning, typiskt sett är ägnade att bevara panten även åt
de övriga pantborgenärerna. Detta betraktelsesätt motsvarar det som ligger tUl
grand för den inbördes prioriteringen av fordringar med sjöpanträtt i fartyg
(jfr vad som anförts vid 245 §).

Förmånsrätten
i förhåUande till andra anspråk mot lasten följer av förmånsrättslagen.
Kommittéförslagets regel i det avseendet ersätts enligt departementsförslaget,
här som i 245 och 247 §§, av hänvisning till den lagen.

253 §

Paragrafen
(253 § i kommittéförslaget) tar i första och andra styckena upp bestämmdser om
sjöpanträtts upphörande genom utläraning

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 341

av
godset, försäljning därav för fartygets eller lastens behov samt exekutiv
försäljning (jfr 3.6.2). Departementsförslaget utrriönstrar såsom obehövlig
kommittéförslagets föreskrift att borgenären i fall av exekution har rätt till
betalning ur köpeskillingen för godset.

I
tredje stycket återfinns motsvarighet tiU bestämmelserna i 280 § SjöL enligt
vilka utlämning av gods, som häftar för sjöpanträtt, ådrar befälhavaren
personligt ansvar för pantfordringens betalning, om han inte hade borgenärens
samtycke till åtgärden. Ansvaret har dock begränsats till vad som till följd
av utlämningen ej kan utgå ur godset; jfr 246 § andra stycket. Samma ansvar
läggs även på mottagaren, om han kände till pantfordringen vid
utiämningstiUfället. Förslaget innefattar i övrigt endast den ändringen i
förhållande tUl gällande rätt att ansvaret för oberättigad utlämning av gods
inte läggs på befälhavaren utan skall drabba den som vidtar åtgärden. Denne kan
t. ex. vara styrman eller linjeagent. Tillskyndas borgenären skada genom
utlämningen, kan redaren bli ansvarig enligt 8 § SjöL (233 §
departementsförslaget).

254 §

Denna
paragraf (254 § i kommittéförslaget) behandlar preskription av sjöpanträtt i
last.

Sjöpanträtt
i last preskriberas enligt 283 § första stycket 5 och 6 SjöL efter ett år.
Preskriptionstiden räknas för de sjöpanträtter som anges i 276 § 2 SjöL från
det fordringen tUlkom och för de övriga från det fordringen förföll tUl
betalning. Preskription brjts genom att talan väcks, varmed Ukställs att
fordringen kommit under dispaschörs behandling.

Förslaget
går ut på att preskriptionstiden skall vara ett år, genomgående räknat från
det fordringen tillkom, och att preskriptionsavbrott skall kunna åstadkommas,
föratom på sätt som nu gäller, även på det sätt sora föreslås beträffande
sjöpanträtt i fartyg (jfr 248 §).

255 §

Denna
paragraf (255 § i kommittéförslaget) behandlar ansvarsförhållandena när en
borgenär har sjöpanträtt i flera pantobjekt för samma fordran, såsom när ett
bärgningsföretag omfattat både fartyg och last. I så faU häftar varje pant för
hela bärgarlönen enligt uttrycklig bestämmelse i 281 § SjöL. Denna ansågs redan
då den infördes genom 1891 års sjölagstiftning ge uttryck för en erkänd
rättsgmndsats. Regeln bevaras i sak oförändrad i paragrafens första stycke.

I
1887 års sjölagsförslag fanns tillika regler om proportionell inbördes
fördelning av pantägarnas ansvarighet. Men efler erinran av högsta domstolen
utgick dessa ur det slutUga lagförslaget. Sädana tvistefrågor skuUe, menade
man, lösas av domstolarna med tillämpning av allmänna rättsgrandsatser.
Uttryckliga regler i ämnet infördes emellertid i både

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 342

den
danska och den norska SjöL. Den finska SjöL av 1939 överensstämmer på denna
punkt helt med den svenska.

Frånvaron
av regler om ansvarsfördelningen när flera panter häftar för samma fordran
medför den nackdelen att gällande rätts ståndpunkt framstår som oviss. Då flera
fastigheter häftar för samma inteckningsskuld, fördelas enligt JB ansvaret dem
emellan in dubio efter fastighetsvärdena. Det Ugger nära till hands att
analogivis tillämpa motsvarande regler på de sjörättsUga förhållandena i
förevarande sammanhang. Uttalande i den riktningen har också gjorts i
doktrinen. Det kan antas, att gäUande svensk rätt har sådan innebörd, vilket
skulle innebära likhet med dansk och norsk sjörätt. SjöL bör emellertid, som
kommittén föreslagit, innehålla klarläggande regler i detta ämne. Förslaget
innehåller fördenskull, i paragrafens andra stycke, en regel enUgt vilken
ägare till pant, varar borgenären fått betalt med högre belopp än som
förhållandevis belöper på den panten, berättigas att för överskottet inträda i
borgenärens rätt tUl övriga panter. Regresskravet förenas alltså med succession
i sjöpanträtt. Tiden för rättighetens uppkomst är enligt departementsförslaget
avgörande för beräkningen av panternas inbördes proportionella ansvar.

Förslaget
befattar sig härutöver med ett följdproblem. Den pant varur borgenären väljer
att ta ut hela sin fordran kan nämligen också häfta särskilt för annan
sjöpantberättigad borgenärs krav med sämre förmånsrätt. Om i det tänkta fallet
av bärgning av både fartyg och last borgenären sökte betalnuig för hela
bärgarlönen enbart ur fartyget, kunde det gå ut t. ex. över ombordanställdas
krav på lön med sjöpanträtt i fartyget. Bärgarlön går ju, såväl enligt gällande
rätt som enligt förslaget, av redan utvecklade skäl, före tidigare uppkomna
sjöpantberättigade fordringar. Detta problem löses i förslaget, väsentligen
med förebild i 1887 års sjölagsförslag, genom att tUl nyssnämnda regel om ansvarsfördelning
fogas en bestämmelse av innebörd att sjöpantberättigad borgenär, vars rätt
utträngs av att borgenär med rätt till flera panter söker ut hela sin fordran
ur bådas gemensamma pant, inträder i den borgenärens rätt till de övriga
panterna i den mån hans egen ej förslår till betalning av hans fordran.
Borgenären med rätt enbart tiU den gemensamma panten skall emellertid inte få
mer betalt genom sitt inträde i den andre borgenärens rätt än han skolat få, om
denne nöjt sig med att ur den gemensamma panten söka ut vad som slutligen skall
belöpa på den. Det blir alltså endast fråga om en rätt att hålla sig tiU övriga
panter inom ramen för den överskottsbetalning som den gemensamma panten fått
vidkännas.

256
§

Denna
paragraf (256 § i kommittéförslaget) behandlar övergång av sjöpanträtt.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 343

övergång
av sjöpanträtt har förut berett vissa problem i nordisk rätt.

Den nya sjöpanträttskonventionen löser dessa genom uttrycklig före

skrift i art. 9 att övergång av sjöpantberättigad fordran även medför

sjöpanträttens övergång. Det gäller oavsett rättsgranden för fordring

ens övergång, aUtså både vid överlåtelse och s. k. cessio legis. Regeln

hänför sig endast till sådan sjöpanträtt i fartyg som konventionen själv

föreskriver. '

Enligt
3 § förmånsrättslagen består förmånsrätt, även om fordringen överlåts, tas i
anspråk genom utmätning eller införsel eller eljest övergår till annan. Det
har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte förmånsrättslagens bestämmelse
i själva verket också reglerar problemet om sjöpanträtls övergång och
förordats, att förevarande bestämmelse i vart fall formas i överensstämmelse
med den förstnämnda.

Förmånsrätt
är en rätt för borgenär att vid exekution få betalt för en fordran med
företräde framför vissa andra borgenärer. Denna rätt utgör ett omistligt inslag
i panträtten "följer med" sjöpanlrätt, som det heter i
förmånsrätlslagen men är ej identisk med denna. Det är väl möjligt att
härleda satsen om panträttens övergång med pantfordringen ur allmänna
rättsgrundsatser eller ur bestämmelsen om förmånsrätts motsvarande övergång.
Men eftersom sjöpanträttskonventionen i art. 9 har en uttrycklig regel i
ämnet, bör för tydlighets skull en motsvarande bestämmelse tas upp här, trots
att den delvis täcker samma sak som förmånsrätlsregeln. I
departementsförslaget har formuleringen av denna paragraf rättats efter bestämmelsen
om övergäng av förmänsrätt. Någon anledning att begränsa dess tillämplighet
till sjöpanträtt som regleras av konventionen föreligger ej. Departementsförslaget
gäller alltså sjöpanträtt i både fartyg och last.

257 §

Denna
paragraf (257 § i kommittéförslaget) behandlar, delvis med motsvarighet i
kommittéförslaget, frågan om panträttslig surrogation i försäkringsersättning
och annan ersättning för förlust av eller skada på egendom, som är föremål för
sjöpanträtt eller retentionsrätt. Som redovisats tidigare (3,6,5) ger
departementsförslaget retinent men ej sjöpanträttshavare rätt lill sådan
surrogation.

258 §

Denna
paragraf (258 § i kommittéförslaget) tar ulan saklig ändring upp bestämmelserna
i nuvarande 282 § SjöL om sjöpantberättigad borgenärs rätt alt, för att få
betalning ur fartyget, för tids vinnande välja mdlan att föra talan mot
fartygsägaren eller mot befälhavaren samt att, för att få betalt ur lasten, i
vissa fall föra talan mot befälhavaren. Rörande vem som därvidlag är
legitimerad att svara såsom fartygsägare hänvisas till 22 § sjölagsförslaget.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 344

259 §

Denna
paragraf svarar delvis mot både 259 och 260 §§ i kommittéförslaget. Den
behandlar problem rörande vilken lag som skall tillämpas som sakrättsstatut i
fräga om fartyg.

Bestämmelsen
i första stycket ger i överensstämmelse med sjöpanträttskonventionen uttryck
för att det i princip är lex fori som skall till-lämpas i fråga om sjöpanträtt
och retentionsrätt (3,6,6). Ändra stycket anvisar regislreringslandels lag för
sådan nationell sjöpanlrätt, retentionsrätt eller liknande rättighet som SjöL
ej känner. Sådan rättighet skall stå tUlbaka för konventionsbetingad
sjöpanlrätt och hypotek som stämmer med konventionen och i övrigt ej ges bättre
rätt, t. ex. i fräga om surrogation, än den sjöpanträtt eller retentionsrätt i
detla kapitel mot vilken den närmast svarar. Därmed åsyftas materiell
motsvarighet, oavsett under vilken beteckning rättigheten framträder.
Exempelvis retentionsrätt kan mycket väl tänkas uppträda under beteckningen
panträtt.

260 §

Denna
paragraf svarar delvis mot både 259 och 260 §§ i kommittéförslaget. Den
behandlar samma problem som 259 § men i fråga om fartyg under byggnad. Gränsen
dras (jfr 3.6.6) vid sjösättningen så att för liden frän och med denna skall
gälla det för färdiga fartyg tillämpliga sakrältsstatutet. För tiden
dessförinnan skall, som skeppsbyggnadskonventionen föreskriver, i samma
hänseenden tillämpas byggnadslandets lag.

261 §

Denna
paragraf inleder liksom motsvarande paragraf i kommittéförslaget avdelningen
om skeppshypotek. Den behandlar i första stycket den grundläggande rätten för
ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge att ta ut inteckning i sitt skepp
i visst belopp av valfri valuta, Poincaréfranc inbegripen. I andra stycket slås
fast, att varken andelsinteckning eller gemensam inteckning i flera skepp
eller byggen tillåts.

Dessa
bestämmelser har delvis förebUd i 6: 1 JB. Jag har behandlat dem uttömmande i
det föregående (3.6.4.1).

262 §

Denna
paragraf (261 § andra stycket i kommittéförslaget) behandlar själva
panträttsupplåtelsen. Bestämmelserna har sin förebild i 6: 2 JB. I fräga om
paragrafens innehåll hänvisar jag till vad jag har anfört i det föregående
(3,6.4.1 och 3.6.4,3).

263 §

Denna
paragraf (263 § i kommittéförslaget) behandlar panträttslig surrogation, en
fråga som jag uppehållit mig utförligt vid i det föregå-

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 345

ende
(3,6,5). Till skUlnad frän kommittéförslaget berättigar departementsförslaget
inteckningsborgenären till sådan surrogation. Kommittéförslagets regel att
panträtt på gmnd av inteckning ej kan göras gällande särskilt i andel av
fartyg eller bygge har utmönstrats som obehövlig. Detta får anses utan vidare
följa av förbudet i 261 § andra stycket mot andelsinteckning.

264 §

Denna
paragraf (264 § första och andra styckena i kommittéförslaget) reglerar
panträttens innebörd med avseende på den rätt till betalning ur det intecknade
skeppet eller bygget som den medför. Jag har behandlat detta i det föregående
(3,6,4,2), Paragrafen svarar mot 6: 3 JB.

265 §

Denna
paragraf (264 § tredje stycket i kommittéförslaget) slår fast borgenärernas
rätt till betalning enligt 264 § utan hinder av preskription m. m.
Bestämmelsen svarar mot 6: 4 JB. Jag har behandlat denna fråga i det föregående
(3.6.4.2).

266 §

Denna
paragraf (266 § i kommittéförslaget) behandlar borgenärens rätt alt i vissa
fall söka betalning ur skeppet fastän pantfordringen ej är förfallen.

Som andra pantobjekt kan
fartyg genom vanvård eller på liknande sätt försämras så att det förlorar i
värde som säkerhet för pantford-rdngen. Därtill kommer sjörättsligt betonade
risker säsom alt fartyget kan kondemneras (förklaras ej vara iståndsättiigt
efler haveri) eller förlora svensk nationalitet. Enligt gällande rätt kan
borgenären då realisera sin pantfordran utan hinder av att den ej är förfallen
till betalning. Vid fartygets nationalitetsförlust på grund av friviUig överlåtelse
tillkommer som sanktion alt överiålaren blir personligen ansvarig för
pantfordringen i den mån han inle var det dessförinnan. Enligt uttrycklig
regel gäller detta, om flera delägare finns, endast sådan delägare sora tar
del i överlåtelsen eller samtycker tiU densamma. Bakgrunden är risken för att
inteckningen ej erkänns i det nya hemlandet.

Kommittén har uttalat, att
det visserligen ej är vanligt att panträtt på grund av inskrivning ej erkänns
inlernationdlt men har likväl inte velat bortse frän risken, en ståndpunkt som
har motsvarighet i fråga om sjöpanträtt. Ehuru förbudet mot avregistrering i de
flesta fall beräknas skydda borgenären, bevarar kommittéförslaget sanktionen av
personligt betalningsansvar om utiandsförsäljning leder till att panträtten går
förlorad. Den kompletteras därtiU så alt den gäUer även när försäljningen
endast leder lUl sämre förmånsrätt. Kommittéförslaget jäm-

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 346

StäUer
skeppsbyggen med fartyg. I övrigt bevaras gäUande rätt väsentligen utan
ändring i sak.

Under
remissbehandlingen har förordats, att pantfordran utan vidare skall förfalla
till betalning, om säkerheten äventyras, exempelvis genom att skeppet används i
förbjuden fart något som kan leda till att försäkringsskyddet faller bort.

Bestämmelserna
om s. k. acceleration av förfallotid när panten försämras genom vanvård m. m.
har panträttslig hävd. De finns i fastighetsrätten där de nu är upptagna i
6: 6 JB såväl som i sjörätten och lufträtlen. De har också motsvarighet i
lagen om företagsinteckning. De beaktar endast direkt försämring av panten, ej
att säkerheten äventyras på annat sätt. Att ställa upp en allmän panlrättsldg
grundsats av det slaget förefaller också vara förenat med vansklighet, om den
skall vara både generell och lättillämpad. Departementsförslaget överlämnar
liksom kommittéförslaget denna fråga till kreditavtalets parter. Deparlementsförslaget
är i övrigt i likhet med kommittéförslaget format med 6: 6 JB sora förebild. I
stället för naturhändelse som exempel på orsak lill pantens försämring anges
här sjöolycka. Dessutom likställs samtliga avregistreringsgrunder med
försämringsfall. Därunder ryms då inte bara kondemnation och
nalionaliletsför-lust, som enligt kommittéförslaget, utan även att skeppet är
förlorat försäkringsrättsligt sett eller alt det på grund av ombyggnad eller annan
sådan förändring ej längre uppfyller förusätlningarna för registrering som
skepp. Det sistnämnda kan bero på att storleksmåtten ändrats eller att skeppet
förlorat sin karaktär av fartyg. Däremot har exekutiv försäljning ej tagits med
såsom i kommitténs förslag, eftersom den ändock medför både rätt och plikt för
borgenären att ta emot betalning i förtid.

Vad
beträffar överlåtares personliga betalningsansvar för panlford-ringen, om
överlåtelsen går ut över panträtten, är situationen från borgenärens synpunkt
den att skeppsägare och pantgäldenär i regel är identiska varför personligt
betalningsansvar normalt föreligger från början. Därtill kommer att borgenären
enligt 17 § andra stycket sjölagsförslaget råder över avregistreringen, vilket
ställer honom i ett helt annat läge än t. ex. sjöpanträttshavare; dennes
skyddsbehov beaktas i 246 § andra stycket sjölagsförslaget. I
departementsförslaget har därför det personliga betalningsansvaret utmönstrats
såsom en numera praktiskt obehövlig sanktion mot utlandsförsäljning.

267
§

Denna
paragraf (273 § i kommittéförslaget, jfr 6:8 JB) behandlar verkan av
panträttsliga förfoganden av någon som visar sig ej ha varit rätt ägare lUl
skeppet. Jag har redovisat förslaget på den punkten i det föregående (3.6.4.3),

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 347

268 §

Denna
paragraf (274 § i kommittéförslaget, jfr 18: 2 JB) reglerar godtrosförvärv av
panträtt på grand av uiskrivning; jfr 20 § första stycket sjölagsförslaget.
Även i denna del har förslaget motiverats i det föregående (3.6.4.3).

269 §

Denna
paragraf (närmast 274 § i kommittéförslaget) ger 267 och 268 §§ motsvarande
tiUämpning för det fall att panträtt upplåts i skepp eller skeppsbygge i strid
med en inslaänkning i ägarens rådighet över densamma. Tredje man kan alltså
göra godtrosförvärv genom panlrättsupplåtdsen. Godlrosförvärvet förutsätter
visserligen att inskränkningen ej var antecknad i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret. Annars kan tredje man inte vara i god tro. Jag erinrar
om 20 § andra stycket och 23 § sjölagsförslaget.

Paragrafen har ingen
självständig motsvarighet d JB. Där anses denna regel följa av huvudregeln om
godtrosförvärv av panträtt (18: 2 JB), dvs. här av 269 §. Jag har föredragit en
uttrycklig regel. Risken för felaktiga motsatsslut i fastighetsrätten vid
jämförelse mellan SjöL och 18 kap. JB anser jag vara så liten att man kan
bortse från den.

270 §

Denna
paragraf (265 § i kommittéförslaget, jfr 6: 9 JB) reglerar innebörden av
ägarhypotek, som jag utvecklat i det föregående (3.6.4.2 och 3.6.4,4).

271 §

Denna
paragraf (271 § första stycket i kommittéförslaget) behandlar intecknings
företräde. Jag har berört denna fråga i den allmänna motiveringen (3,6,4,5).
Inteckningar får alltså inbördes företräde efter den tidsföljd vari de söks.
Inteckningar som söks samma inskrivningsdag får lika rätt. Förebilden tUl detta
finns i 17: 6 JB. Att sökanden kan begära att inteckningar som söks samma
inskrivningsdag skall gälla i viss inbördes företrädesordning framgår av 286 §.
Jfr 17: 8 och 22: 6 JB.

272 §

Denna
paragraf (271 § andra stycket i kommittéförslaget) slår fast, att det företräde
som ansökan om inteckning medför förfaller om ansökningen avslås. Jfr 21 §
första stycket sjölagsförslaget och 17: 9 JB.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 348

273 §

Denna
paragraf (271 § tredje stycket i kommittéförslaget) slår fast att intecknings
företräde ej ändras vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till
skeppsregistret. Motsvarighet härtill saknas givelvis i JB.

274 §

I
denna paragraf, som saknar motsvarighet i kommittéförslaget, tar
deparlementsförslaget upp en hänvisning till förmånsrätlslagen (1970: 979), som
ju reglerar den viktiga frågan om intecknings prioritet i förhållande till
andra rättigheter. Jag erinrar om alt motsvarande hänvisningar har lagils upp
i 245 och 247 §§.

275 §

Denna
paragraf (267 § i kommittéförslaget) behandlar intecknings giltighet i skepp,
som skall avregistreras såsom vrak eller skrot eller emedan det gått förlorat
från försäkringsrätlslig utgångspunkt. Jag har behandlat detta i den allmänna
motiveringen (jfr 3,6,4,6). Normalt kommer sädana skepp att kunna avregistreras
utan komplikationer. Men inteckningsborgenären, vars samtycke fordras för
avregistrering, kan tänkas vara okänd eller renlav exempelvis emedan
försäkringsskyddet inle fungerat vUja bida sin tid för att se om inle vraket
kan bärgas eller fartyget kommer tillrätta. Exempel på försäkringsrättsligt
sett förlorade skepp är de svenska skepp vilka sedan åratal ligger instängda i
Suezkanalen.

Paragrafen
går ut på alt inteckning i skepp sora här avses skall förnyas vart tionde år
för att bevara sin giltighet. Annars förfaller den. Denna ordning fyller
funktionen att möjliggöra utrensning ur skeppsregistret av skepp som
rätteligen ej hör hemma där längre.

276 §

Denna
paragraf (269 § i kommittéförslaget, jfr 6:12 JB) behandlar verkan av exekutiv
försäljning så som jag redovisat mina överväganden i frågan i det föregående
(3.6,4,6). Paragrafen går tillbaka på art. 11 i sjöpanträttskonventionen.

I
första stycket regleras verkan av svensk exekutiv försäljning. I fråga om
skepp kan sådan försäljning endast ha formen av exekutiv auktion, bl. a.
efiersom försäljning under hand inte så lätt skulle kunna förenas med
sjöpanträttskonventionens regler om förhandsunderrättd-ser (jfr art. 10).
Därför kan verkan av försäljning också knytas till den tidpunkt då den vinner
laga kraft. På den punkten skUjer sig bestämradsen från vad som skaU gälla
enligt 249 §, där även utmätningsmans försäljning av båt måste beaktas.

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 349

I
andra stycket regleras verkan av exekutiv försäljning utomlands. Laglig och konventionsenlig
försäljning skall tilläggas samma verkan som svensk sådan. Det gäller även om
försäljningen ägt ram i stat som ej tUlträtt konventionen. Huvudsaken är, att
konventionens krav verkligen uppfyllts.

Deparlementsförslaget
tar till skillnad från kommittéförslaget ej upp någon särskild erinran om
borgenärens rätt till betalning ur köpeskillingen efter exekutiv försäljning.
En sådan bestämmelse torde vara obehövlig.

277 §

Denna
paragraf (270 § i kommittéförslaget jfr 6: 17 JB) kopplar i första stycket
samman pantbrevet med inteckningen så att pantbrevet automatiskt delar
inteckningens rättsliga öde. Jag har berört denna fråga i det föregående
(3.6.4.6).

I
andra stycket erinras om att kopplingen i princip är enkelriktad. Inteckningen
påverkas ej av att förkommet pantbrev dödas.

Med
förslagets ståndpunkt utgör pantbrevet emellertid inte löpande skuldebrev eller
överhuvudtaget självständig bärare av belalningsan-språk. Gäldenären är
naturligtvis likväl enligt allmänna obligationsrättsliga grundsatser
berättigad att återfå pantbrevet vid betalning. Han skulle annars bli betagen
möjlighet att ånyo utnyttja pantbrevet för kreditsäkerhetsändamål. Med hänsyn
till gäldenärens intresse av att återfå pantbrevet vid betalning bör det finnas
möjlighet för den som förlorat pantbrev att få handlingen dödad. Förslag om
sådan ändring i detta syfte i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling
all den kommer att avse också pantbrev för inteckning i skepp eller skeppsbygge
har därför utarbetats (se avsnitt 5.8).

278 §

Med
denna paragraf (275 § i kommittéförslaget) inleds ett avsnitt som behandlar
främmande hypotek m. m.

Paragrafen
reglerar fömtsättningarna för erkännande av utländska fartygshypotek. Såsom
sjöpanträttskonventionen föreskriver i art. 1 skall enligt förslaget panträtt,
som upplåtits i utiändskt fartyg, erkännas i Sverige under förutsättning, att
rättigheten stiftats och inskrivits enligt registreringsstatens lag, att
registret och dess handlingar är offentliga och tillgängliga vid behov, alt där
finns uppgift om rättighetshavarens namn och adress eller om att rättigheten
upplåtits till innehavaren av den handling varigenom rättigheten dokumenteras
och att där tiUika finns uppgift ora rättighetens belopp och data som bestämmer
dess prioritet.

Eftersom
sjöpanträttskonventionen föreskriver att ej endast hypotek utan även
anglosaxisk s. k. mortgage skall erkännas, har förslaget inte

s. 350 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 350

begränsats
tUl att avse inskriven panträtt. Ty mortgage utmärker sig för att med vårt
betraktelsesätt närmast utgöra ett slags säkerhetsöverlåtelse. Bestämmelserna
i förevarande paragraf har därför formals sä att de gäller såväl inskriven
panträtt som "annan sådan rättighet". Formuleringen har motsvarighet
i lagen i anledning av Sveriges tiUträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Enligt
förslaget är denna paragrafs tUlämplighet inte begränsad till hypotek och
mortgage i fartyg som hör hemma i konventionsstat. Konventionens art. 12: 1
föreskriver nämligen, som förat nämnts, i princip generell tiUämplighet och
art. 1 är ej utformad så att därav kan slutas att dess bestämmelser skulle
avses ha en inskränkt tillämpning. De ägnar sig f. ö. väl för generell
tUlämpning.

279 §

Denna
paragraf (276 § i koramittéförslaget) reglerar föratsättningama för erkännande
av utländska skeppsbyggnadshypotek. Med hypotek likställer förslaget här som i
278 § "annan sådan rättighet" (jfr art. 5 i
skeppsbyggnadskonventionen).

Enligt
art. 9 i skeppsbyggnadskonventionen skall bl. a. inskriven panträtt och annan
sådan rättighet i skeppsbygge erkännas, om den inskrivits i konventionsstat i
enlighet med den statens lag. Bestämmelse av sådan innebörd har tagils upp i
paragrafen. I fräga om inskriven äganderätt, som också behandlas i
konventionens art. 9, hänvisas tiU 24 § sjölagsförslaget.

Förevarande
bestämmelse om erkännande av främmande skeppsbyggnadshypotek lämpar sig för
genereU tUlämpning och förslaget begränsar den därför inte till hypotek m. m.
som inskrivits i konventions-stat.

280 §

Denna
paragraf (277 § i kommittéförslaget) reglerar vUken verkan som skall tilläggas
främmande hypotek och andra sådana rättigheter som skall erkännas enligt 278
eller 279 §. Jag har behandlat dessa problem i den allmänna motiveringen (3.6.6).

Verkan
av inskrivning av panträtt och annan sådan rättighet skall enligt
sjöpanträttskonventionen art. 2 och skeppsbyggnadskonventionen art. 6 bestämmas
av registreringsstatens resp. byggnadslandets lag. Byggnadslandets lag bUr
enligt skeppsbyggnadskonventionen art. 3 identisk med registreringsstatens
lag. Den rättsverkan som är av betydelse i detta sammanhang är privaträltslig
verkan gentemot tredje man. I förevarande paragraf har tagits upp en på
konventionsföreskrifterna byggd regel om inskrivnings sakirättsliga verkan.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 351

Till
regeln om vilken lag som bestämmer fartygshypotekets sakrättsliga verkan fogar
sjöpanträttskonventionen (art. 2) ett uttryckligt förbehåll för att dess egna
regler dock skall gäUa. Hypoteket får exempelvis inte tillåtas bli undanträngt
av en för konventionen okänd, nationell sjöpanträtt även om
registreringsstatens lag medger det. Detta motsvaras här av förbehäU för 259
och 260 §§, vilka ju skaU sätta konventionsenliga regler i tillämpning för rättigheter
som kan konkurrera med hypotek m. m. Förbehållet behövs dessutom för att den i
260 § föreskrivna gränsdragningen mellan fartyg och fartyg under byggnad skall
bli tUlämplig även här.

281 §

Denna
paragraf (281 § i kommittéförslaget, jfr 22: 1 JB) inleder det avsnitt som
deparlementsförslaget rubricerar "Inteckningsförfarandet".

I första stycket hänvisas
till de grandläggande reglerna om registrerings- och inskrivningsförfarandet i
2 kap. sjölagsförslaget. Ty inleck-ningsärende skall naturligtvis som andra
registerärenden tas upp pä inskrivningsdag, antecknas i dagboken, täckas av
besvärsreglerna osv.

I andra stycket tas upp en
regel enligt vilken den för vars förvärv inskrivning senast är sökt räknas som
ägare av skepp eller skeppsbygge när det gäller att söka inteckning. Har han
sökt inskrivning av ett viU-korligt förvärv, kan det likväl enligt 283 § första
stycket 3 utgöra hinder för honom att få inteckning. Jag har berört detta i
den allmänna motiveringen (3.6.4.7).

282 §

Denna
paragraf (282 § i kommittéförslaget, jfr 22: 2 och 13 JB) formaliserar
inteckningsansökan och ansökan om inteckningsförnyelse.

I första stycket regleras
inteckningsansökan så att den skall vara skriftiig och innehålla uppgift ora
det belopp som inteckningen skall lyda på och om skeppet så att detta kan
identifieras i registret, dvs. främst signalbokstäver. Kommer
inteckningsansökningen samtidigt som registreringsanmälan får naturligtvis
skeppets identifiering behandlas med hänsyn till att det ännu ej finns i
registret.

I
andra stycket regleras begäran om inteckningsförnydse. Det är naturligt att
borgenär som begär sådan förnyelse legitimerar sig genom att ge in pantbrevet.

283 §

Denna
paragraf (283 § i kommittéförslaget, jfr 22: 3 och 4 JB) behandlar i första
stycket grunderna för avslag på inteckningsansökan.

Såsom
erinrats under remissbehandlingen bör underlåtenhet att iaktta de formella
bestämmelserna om inteckningsansökan föranleda avslag (jfr 22 kap. 3 § första
stycket 1 JB). Denna avslagsgrand tar deparlementsförslaget upp i punkt 1.

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 352

Punkt
2 svarar mot kommitléförslagets punkt 1 och avser de fall då det brister i de
förutsättningar för inteckning som anges i 261 § andra stycket. Här är det
alltså fråga om att förhindra t. ex. andelsinteckning.

Punkt
3 gäller sådana inskränkningar i sökandens rådighet över skeppet eller bygget
som beror av villkor för hans förvärv. Förutsättning för att sådana vUlkor
skall kunna beaktas i inteckningsärende är att de antecknats i registret eller
upplysts för registermyndigheten så att de skall antecknas i registret senast
den inskrivningsdag då inteckningsansökningen görs. Vad som förstås med
inskrivningsdag framgår av 25 § andra stycket, jfr 281 § första stycket. Skulle
den till vars förmån inskränkningen gäller t. ex. överlåtare som tagit
äganderättsförbehåll gå med på att inteckning beviljas, bör naturligtvis
ansökningen ej avslås (jfr 22 kap. 4 § första stycket 1 JB).

Punkt
4 är en självklar följd av att avregistreringsgrund inträtt för skeppet eller
bygget. Skall egendomen avregistreras enligt 16 §, bör naturligtvis inteckning
inte beviljas. Att det kan föreligga hinder enligt 17 § mot att avregistrering
verkställs, ändrar ej detta förhållande.

Punkterna
5 och 6 hänför sig tiU andra inskränkningar i rådigheten över skeppet, nämligen
konkurs, kvarstad, skingringsförbud och utmätning. I fråga om bestämmelsernas
innebörd hänvisar jag tUl vad jag har anfört i det föregående (3.6.4.7).

Enligt
kommittéförslaget (punkt 4) skuUe också process om bättre rätt till egendomen
utgöra inteckningshinder. Emellertid behandlar departementsförslaget detta
fall så att det föranleder uppskov med ärendet om inskrivning av äganderätten.
Här bör det alltså inte vara hinder för inteckning utan uppskovsskäl. Jfr andra
stycket i förevarande paragraf.

Andra
stycket innehåller den tämligen självklara föreskriften att inteckningsansökans
behandling skall uppskjutas, om ärende angående inskrivning av sökandens
förvärv uppskjutits (jfr 22 kap. 3 § andra stycket JB).

284 §

Denna
paragraf (284 § i kommittéförslaget) ålägger registermyndigheten att bevilja
inteckning och utfärda pantbrev, om hinder mot bifall tiU inleckningsansökan ej
föreligger enligt 283 § (jfr 22 kap. 5 § första stycket JB).

285 §

Enligt
denna paragraf (285 § i kommittéförslaget) skall inteckning förnyas utan
hänsyn till om det är materiellt befogat att skeppet förblir intecknat. Om
förnyelse begärs av ägaren eller borgenären och i övrigt iakttagits vad som
föreskrivs i 282 § andra stycket, skall inteckningen

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 353

förnyas. Det sker genom anteckning i skeppsregistret om
förnyelsen (jfr 27 § första stycket),

286290 §§

Dessa paragrafer (286290 §§ i kommittéförslaget)
behandlar fastställelse av flera samtidigt sökta inteckningars inbördes
företräde (286 §), utbyte (287 §), nedsättning (288 §), dödning (289 §) och
ingivande av pantbrev vid medgivande tiU inleckningsålgärd (290 §), Dessa
frågor regleras här i full överensstämmelse med vad som gäller i fastighetsrätten,
enligt 22: 6, 22: 8, 22: 9, 22: 10 resp, 22: 13 JB,

291 §

Denna paragraf (291 § i kommittéförslaget) reglerar
anteckning om innehav av pantbrev. Utom bestäraradser som överensstämmer med
föreskrifterna i 22: 12 JB upptas här, i tredje stycket, bestämmelse om
subsidiär anteckning av skeppsägaren sora pantbrevs innehavare, Sora antytts i
den aUmänna motiveringen (3,6.4,7) går detta tillbaka på sjöpanträttskonventionen
art. 1, som i föreskrifterna ora vad registret skall innehålla rörande ett
konventionsenUgt fartygshypotek förutsätter att hypoteket antingen ställts tiU
viss man eller till innehavaren ("le nom et Tadresse du bénéficiaire de
rhypothéque ou du 'mortgage' ou le fait que cette sureté a été constiluée au
porleur"/ "the name and adress of the person in whose favour the
raorlgage or 'hypothéque' has been effected or that it has been issued to
bearer") och inte räknar med ett sådant system med pantbrev som här har
föreslagits. Utan innehavs-anteckning i registret skulle det svenska hypoteket
alliså inte vara formellt konvenlionsenligt.

292 §,

Denna paragraf (292 § i kommittéförslaget) föreskriver i
första stycket, att anteckning skall göras i registret, om inteckning
förfallit enligt

275 §. Motsvarande anteckning skall
enligt andra stycket göras om den verkan exekutiv försäljning medfört, dvs, att
inteckningen beroende på utfallet av försäljningen och eventuell
avräkning av inteckningsbelopp från köpeskillingen blivit helt eller delvis
utan verkan, jfr

276 §,

Behovet av information till registermyndigheten om
exekutiv försäljning av skepp m, m, kommer att tillgodoses genom
administrativa föreskrifter,

293 §

Denna paragraf (293 § i kommittéförslaget) reglerar
överföring av skeppsbyggnadsinteckning och införing som rör inteckningen frän
skeppsbyggnadsregistret tiU skeppsregistret i saraband med att skeppsbygget i
fråga registreras som skepp,

23 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 42

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 354

4.8
Tolfte och fjortonde kapitlen

305
§

Behörigheten
att uppta sjöförklaring inom riket är efter lagändring 1967 koncentrerad till
sju av landets underrätter, nämligen Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar,
Malmö, Göteborgs och Karlstads tingsrätter. Behörig är den av dessa domstolar
som ligger närmast den hamn eller ort där sjöförklaring skall äga rum enligt
304 §. Kungl. Maj:t äger dock för viss hamn förordna att annan tingsrätt än den
närmaste skall vara sjöförklaringsdomstol, om det med hänsyn till trafikförbindelser
och övriga förhållanden är lämpUgt. I enlighet härmed har tUl
sjöförklaringsdomstol utsetts Stockholms tingsrätt för hamn på Gotland,
Göteborgs tingsrätt för hamn i norra Bohuslän och Karlstads tingsrätt för hamn
vid Vänern.

Den
år 1967 införda ordningen har fungerat väl och någon ändring i sak är f. n.
inte påkallad. Det kan dock inte uteslutas att smärre jämkningar senare kan bli
aktuella. Sådana förhållanden som ändrade domkretsinddningar eller förändringar
av arbetsbelastning, resurser och liknande kan sålunda motivera att någon av de
angivna domstolarna ersätts av annan domstol inom samma del av landet. Del kan
också tänkas att t. ex. ändrade trafikförhållanden gör någon ändring påkallad i
dessa hänseenden.

I
sådana fall som nu sagts kan det vara en onödig omgång att nödgas ändra själva
SjöL. Av praktiska skäl har därför i departementsförslaget gjorts den
ändringen i 305 § första stycket att uppräkningen av de olika behöriga
domstolarna ersatts av en bestämmelse enligt vilken Kungl. Maj:t får förordna
vilka dessa skall vara. Det bör framhållas att förslaget inte syftar till någon
ändring av principerna för behörigheten. Exempelvis torde det inte komma att
bli aktuellt att öka antalet sjöförklaringsdomslolar.

336
§

Enligt
336 § SjöL handläggs sjörättsmäl i princip endast av sju av landets allmänna
underrätter, nämligen Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö, Göteborgs
och Karlstads tingsrätter. Sjörättsmål är sådana som rör förhållande som avses
i SjöL. Rör mål uteslutande annat fartyg än handelsfartyg eller fiskefartyg
får det emellertid handläg gas även av annan tingsrätt.

TUl
förhåUanden som avses i SjöL hör bl. a., på grund av 2 §, frågor om
registreringspUkt och registreringsrätt, avregistreringsgrunder m, m. men t.
ex. ej bestämmelser om panträtt på grand av inteckning, eftersom det regleras
genom lagen om inteckning i fartyg. Ej heUer erkännande av utländskt
fartygshypotek eller liknande rätt till främmande fartyg hör till förhållanden
som avses i SjöL, ty dessa frågor regleras, genom särskild lagstiftning.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 355

Koncentrationen
av sjörättsmål tiU de sju tingsrätterna genomfördes genom sjölagsändringar 1970
(1970: 919). Samtidigt upphävdes bestämmelser, som koncentrerade mål om
betalning ur fartyg av intecknad fordran till vissa domstolar. Därvid
förutsattes emellertid, att forumfrågan skulle prövas på nytt i förevarande
sammanhang (jfr prop. 1970: 185 s, 25).

Genom
att bestämmelser om registrering, inskrivning och hypotek införlivas med SjöL
vidgas kretsen av sjörättsmål, om ej ändring görs i den nuvarande bestämningen
om vad som är sådant mål. Kommittén har inte föreslagit ändring och räknar
alltså med sådan vidgning. Lagberedningen har i anslutning tiU förslag om
följdändring i lagsökningslagen (1946: 808) berört frågan på ett sätt som
synes innebära att beredningen ifrågasätter lämpligheten av den ordning
kommittéförslaget medför. Problemet har emellertid ej aktualiserats under
remissbehandlingen.

Utan
tvivel kan det sägas, att en hel del av de spörsmål som enligt
kommittéförslaget faller inom sjörättsmålens ram inte kräver särskilda
sjörättsliga insikter, t, ex. godtrosförvärv på grund av inskrivning eller
betalning ur svenskt skepp för fordran som är förenad med panträtt på grund av
inteckning. På den andra sidan innefattar naturligtvis fräga om egendom har
karaktär av fartyg eller ej utpräglade sjörättsliga problem. Även skeppsköp
och skeppsbyggnadsavtal kan, ehura allmänt lösörerättsliga, rymma speciella
sjörättsliga inslag. Delsamma gäUer fastställelse av utiändskt hypoteks
betalning ur fartyg. Ocksä andra förhållanden, som täcks av sjölagsförslagets
nya regler, kan kräva särskilda sjörättsliga insikter. Dessa omständigheter
tillsammantagna bör enligt min mening tiUmätas sådan vikt, att utvidgningen av
kretsen sjörättsmål bör godtas. Det skulle f. ö, stäUa sig vanskligt att
bestämma ett ändamålsenligt undantag.

Det
gällande undantaget för mål som uteslutande rör andra fartyg än handels- och
fiskefartyg föranleder, som angavs i lagrådsremissen med förslag tiU lag om
ändring i SjöL (prop. 1970: 185 s. 24), bl. a. att nöjessjöfartens förhållanden
faller utom sjörättsraålens räckvidd. Chefen för justitiedepartementet uttalade
därvid också, alt han ej uteslöt att en gränsdragning efter andra kriterier än
användningssättet framdeles kunde befinnas lämpligare och att frågan fick
prövas under den fortsatta sjölagsrevisionen.

Frågan
om avgränsningen av de mål, som utan vidare kan föras tUl allmän domstol, kan
knappast undgå uppmärksamhet redan i förevarande sammanhang. Ty de skäl som
motiverar att utvidgningen av begreppet sjörättsmål godtas har giltighet för
skepp men inte för båtar. Det finns i dessa avseenden ingen anledning att skUja
mellan skepp av olika användning. De få skepp som ej är engagerade i
yrkessjöfart kan utan vidare föras in under sjörättsmålens räckvidd. Och mot
den nu-

s. 356 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 356

varande
avgränsningen kan invändas att bl. a, icke-kommersiella statsfartyg, t, ex,
kustbevakningsfarlyg och t, o, m. stora örlogsfarlyg behandlas som jämställda
med fritidsbåtar i stället för med handels- och fiskefartyg, vilket knappast är
någon rimlig ordning.

Med
sjörättsraålens nya underlag på grund av sjölagsförslaget bör det nuvarande
undantaget i första hand inskränkas till bålar och inom denna kategori ta sikte
pä nöjessjöfartens förhållanden. Deparlementsförslaget innefattar följaktligen
den ändringen av 336 § andra stycket SjöL att undanlaget där skall avse annan
båt än som hålls i drift yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte.

Vidare
har i paragrafens första stycke vidtagits den ändringen att uppräkningen av de
sju för sjörättsmål behöriga domstolarna ersatts med en bestämmelse enligt
vilken Kungl. Maj:l får föreskriva vilka dorastolar som skall vara första
domstol i sjörättsmäl. De har i lagtexten betecknats som sjörällsdomslolar och
målen som sjörättsmäl. De skäl som föranlett ändringen är desamma sorn
moiiverat motsvarande jämkning av 305 § första stycket rörande
sjöförklaringsdomstolarna. Men det bör framhållas all ändringen i förevarande
paragraf, liksom ändringen i 305 §, är hell betingad av praktiska skäl och inle
syftar till rabbning av principerna för behörigheten att pröva sjörätts-mål.

4.9
Femtonde kapitlet

I
departementsförslaget har såsom fraragår av ingressen införts underrubriker,
nämligen närmast före 344 § "Atomskada", närmast före 345 §
"Vissa bestämmelser om sjömän m. m," och närmast före 347 §
"Preskription av vissa sjöfordringar",

348 §

Denna
paragraf (348 § i kommittéförslaget) definierar den s, k, Poincaréfrancen och
reglerar dess omräkning till svenskt mynt. Den har utan ändring i sak givits en
mer generell utformning i departementsförslaget än i kommittéförslaget och
satts under rubriken "Poincaréfranc".

349 §

Denna
paragraf (349 § i kommittéförslaget) behandlar det statliga skadeståndsansvaret
för rätlsföriust på grund av godtrosförvärv av äganderätt eller panträtt till
skepp eller skeppsbygge, dvs. förvärv enligt 20 resp. 268 och 269 §§
sjölagsförslaget.

Första
stycket slår fast skadeståndsskyldigheten. Det har förebild i 18 kap. 4 §
första stycket första punkten JB. Eftersom sjölagsförslaget

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 357

till skillnad från JB inte gör undantag från bestämmelserna
om godtrosförvärv för vissa fall av allvarlig brist i fångesmannens åtkomst,
behövs ingen motsvarighet till 18 kap, 4 § andra stycket JB, Ej heller tar
deparlementsförslaget här upp någon motsvarighet till andra stycket i
kommittéförslaget, som reglerar skadestånd på grund av registermyndighetens
handläggningsfel. I den delen skall, som jag har förordat i det föregående
(3,7), skadeståndslagen tillämpas.

Andra stycket (Iredje stycket i koramittéförslaget) rör
jämkning.på grund av medvållande på den skadelidandes sida. Det har förebild i
18 kap, 4 § första stycket andra punkten JB (jfr 5 kap. 5 § förslaget lill
skadeståndslag).

350 §

Denna paragraf (350 § i kommittéförslaget jfr 19 kap, 19 §
andra stycket JB) tar upp bestämmelse om ersättningsansvar för förlust på grund
av beslut vid handläggning av ärende om rättelse av införing. Ansvar skall
inträda, även om fel eller försummelse inte föreligger,

351 §

Denna paragraf (352 § första stycket i komraittéförslaget)
innehåller bestämmelse om att Kungl, Maj:t skall bestämma vilken myndighet som
skall företräda staten i ersättningsmåi enligt 349 eller 350 §, Jag har
moiiverat delta i del föregående (3,7), Det ligger enligt min mening nära till
hands alt justitiekanslem bemyndigas företräda staten i dessa sammanhang. Som
en följd av 336 och 337 §§ SjöL jämförda med 10: 2 RB kommer Stockholms
tingsrätt all bli behörig domstol för ersällningsmål av förevarande slag,

352353 §§

Dessa paragrafer (351 § och 353 § andra och Iredje
styckena i koramittéförslaget) behandlar vissa processudla spörsmål, statens
inträde i skadeUdandes rätt mot tredje man m, ra. De svarar nära mol 18: 67
JB,

4.10 Övergångsbestämmelser

4.10.1 Allmänna synpunkter

Som allmän princip för ny lags tillämplighet på äldre
rättsförhållan den gäller, att den materiella regleringen norraall endast
gäller förhållanden, som uppkommit efler ikraftträdandet, medan däremot nya
processueUa bestämmelser blir tillämpliga på förfaranden som utspelas efter
ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden.

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 358

Principen
kan dock ej upprätthållas undantagslöst. Sålunda kan nya bestämmelser avse
materiella rättsförhållanden av sådan natur att bestämmelserna i princip bör
ges retroaktiv verkan. Och i vissa fall kan särskilda skäl tala för all man
även för visst annat område som grundprincip väljer retroaktiv tUlämpning, På
sarama sätt kan avsteg från grundsatsen om retroaktiv tdllämpning av
processudla regler vara motiverat.

Betydande
svårigheter av lagteknisk natur möter när det gäUer att reglera vad som i
övergångshänseende skall gälla för en lagstiftning av sjölagsförslagels art och
omfattning. Det är inte tillfyllest att för visst ämnesområde slå fast all en
viss övergångsordning skall gälla då förhållande som avses i nya bestämmelser
på området inträtt före eUer efter ikraftträdandet utan att det samtidigt
klarläggs vad som närmare avses med att förhällande inträtt före eller efter
ikraftträdandet. En del av övergångsproblemen kan inte lösas genom en enkel
generell regel. Alt i sådana fall i stället ha regler för olika övergångsfall
som kan tänkas uppkomma skulle emellertid kunna innebära en onödig belastning
av övergångsregleringen, särskilt om man i praktiken inte behöver räkna med
några större problem. Förekommande fall bör då kunna överlåtas åt
rättstillämpningen för bedömande,

Övergängsbestämmdserna
till sjölagsförslaget har avfattats raed iakttagande av vad jag nu har sagt,
JPs regler har så långt möjligt efter bildats. Att generellt hållna regler
undvikits innebär givetvis ej att jag tagit avstånd från de allmänna
grundsatser sora behandlats inledningsvis. Vid åtskilliga
övergångsbestämmelser är en sådan grundsats underförstådd. Och i den mån
övergångsregel saknas för visst fall får de nämnda grundsatserna bilda
utgångspunkt för frågans bedömande i rättstillämpningen,

4.10.2
Ikraftträdande

Det
har redan framgått, att förslaget i viktiga delar bygger pä 1967 års nya
sjöpanträtls- och skeppsbygggnadskonventioner. Dessa träder i kraft tre månader
efter den dag då fem ratifikationsinstrument har deponerats hos den belgiska
regeringen. För signatärstat som ratificerar efler ikraftträdandet blir
konventionen i fråga bindande tre månader efter dagen för depositionen av
ratifikationsinstrumenlet (art, 19 resp. art. 15). Den nya lagstiftningen kan i
och för sig sättas i kraft oberoende av om Sverige har tillträtt de båda
konventionerna eller någon av dem. På sätt som är vanligt när det gäller ny
sjörällslagstiftning bör emellertid lagstiftningen om möjligt träda i kraft
samtidigt som motsvarande lagstiftning i de andra nordiska länderna. Det får
redan av detta skäl överlämnas åt Kungl, Maj:t att bestärama dagen för
ikratträdan-det. Bestämmelse härom har lagils upp d punkt 1.

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 359

Punkt
1 dnnehåller vddare en uppräkning av de författningar som föreslås upphävda, en
allmän regel om att hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse
som ersatts genom ny bestämmelse i stället skall avse den bestämmelsen samt
bemyndigande för Kungl, Maj:t att ge närmare föreskrifter för ikraftträdandet,

4,70,5
TiU 1 kap. SjöL.

I
denna del torde sjölagsförslaget inle påkalla övergångsbestämmelser annat än i
följande två fall.

Överlåtelse
av fartygsandel m. /«. I 5 § i dess äldre lydelse finns bestämmelser om förbud
mot sådan överlåtelse av fartygsandel som skulle medföra att fartyget förlorade
svensk nationalitet samt om vissa åtgärder för bl. a. del fall att
fartygsandel kommer i utländsk ägo med fartygets förlust av svensk
nationalitet som följd. Dessa bestämmelser fär motsvarighet i 52 §
sjölagsförslaget såvitt gäller partrederiförhållanden, 5 § i dess äldre lydelse
måste kunna tillämpas även efter ikraftträdandet när överlåtelse eller
förändring skett dessförinnan. Bestämmelse härom har upplagils / punkt 2.

Skepps namn. I fråga om
skepps namn innefattar 6 § sjölagsförslaget långtgående ändringar i de
nuvarande reglerna, som f, ö. ej finns i SjöL, Ifall den nya principen om krav
på skeppsnamns särskUjningsförmåga skulle upprätthållas fullt ut från början,
finge ett betydande antal re-.gistrerade fartyg byta namn i samband med att de
införs i skeppsregistret. För att förebygga sådana onödiga övergångsproblem
föreslås i punkt 3 bestämmelser om alt del namn varunder fartyg är infört i
fartygsrégistret i princip skall få behållas vid registrering i
skeppsregistret. Det skall gälla så länge fartyget eller mer än hälften därav
ej övergått till ny ägare.

Denna
regel kan dock ej gälla undantagslöst. Det skulle t. ex. inle vara rimligt alt
tvinga fram namnbyte endast för det att andel i fartyget bytt ägare genom arv.
Registermyndigheten bör ha rätt att raedge undantag frän krav pä namnbyte när
det finns särskilda skäl alt fartyget behåller sitt namn. Pä andra sidan kan
risken för förväxlmg i vissa fall vara mycket besvärande såväl från allmän
synpunkt som från enskild. Skulle synnerliga skäl föreligga att sålunda
undvika förväxling, bör registermyndigheten kunna framtvinga namnskifte vid
överföringen. Jag föreslär regler härom. De berättigar registermyndigheten att
vid vite förelägga fartygsägare all bestämma nytt namn för fartyg

4.10A
TiU 2 kap. SjöL.

Förberedelseåtgärder.
Enligt sjölagsförslaget skall de nuvarande fartygs- och fiskefartygsregislren
ersättas med ett nytt register över svenska skepp, skeppsregistret, och ett
nytt register över vissa båtar, båtregisl-

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 360

ret. Dessutom skall föras ell register över skepp, som är
under byggnad i Sverige. De nya registren skall föras hos en nyinrättad
registermyndighet. De grundläggande bestämradserna härom finns i 1 kap. Mer
detaljerade regler om registrering av och inskrivning av rätt tiU skepp och
skeppsbyggen finns i sjölagsförslagets 2 kap. Åtskilliga problem är
förknippade med uppläggningen av de nya registren. Flertalet är av den art att
de lämpligen löses genom administrativa föreskrifter. Bland dessa frågor märks
framförallt de som rör registermyndighetens verksamhet med att lägga upp de nya
registren. Frågor av civUrättslig betydelse, de flesta rörande inskrivning av
äganderätt, måste emellertid lösas genom övergångsbestämmelser till
sjölagsförslagel.

Den nya registermyndigheten måste inrättas i god tid innan
de nya bestämmelserna skall börja tillämpas. Det blir myndighetens första uppgift
att lägga upp det nya skeppsregistret med utgångspunkt i fartygsrégistret och
dislrikttullanslalternas fiskefartygsregister samt den in-leckningsbok för
fartyg som förs av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga. En förberedelselid
av sex månader beräknar jag bli nödvändig innan del nya registreringssystemet
kan börja tillämpas, Föreskrifier om förberedelsearbetet kan utfärdas av Kungl,
Maj:t. Till frågan om medelsanslag för delta skede avser jag alt återkorama i
statsverkspropositionen för budgetåret 197374,

Överföring från äldre register till skeppsregistret. Skepp
som nu är införda i fartygsrégistret eller i fiskefarlygsregisler måste
givetvis föras över lill skeppsregistret redan under förberedelseskedet. Även
inteckningar som gäller i dem får då föras in i skeppsregistret. En särskild
övergångsordning bör emellertid gälla beträffande sådana skepp. De äldre
registrens innehåll bör i princip oförändrat överföras till skeppsregistret.
Därvid bör uppgifterna i fartygsregistret i princip ha vitsord framför
uppgifterna i fiskefartygsregislren när del gäller fartyg som är införda både
i fartygs- och fiskefartygsregister. Den sora är upptagen så-sora ägare i
fartygsregistret eller i fiskefartygsregister bör kunna antecknas som ägare i
skeppsregistret i samband med alt fartyget överförs dit. Sådan anteckning bör
ej utan vidare tilläggas den veirkan som inskrivning av äganderätt får enligt
den nya lagstiftningen. Sådan verkan synes emellertid böra inträda efter en
övergångstid av ett år, ifall inte dessförinnan någon med konkurrerande
äganderättsanspråk an-lingen har väckt talan om bättre rätt till fartyget eller
har inskrivils i skeppsregistret som ägare enligt de nya bestämmelserna.
Givetvis bör den antecknade ägaren under denna tid kunna söka inskrivning av
sin äganderätt enligt de nya bestämmelserna.

När antecknad ägare eller annan söker inskrivning av sin
äganderätt enligt det nu sagda kan det uppenbarligen inte för bifall tUl
ansökningen krävas alt sökandens fångesnian är inskriven som ägare av skeppet.
Det fär i sådana fall anses tillräckligt att sökanden kan härleda sin rätt

s. 361 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 361

från den som har byggt fartyget eller, om delta byggts
utomlands, från dess förste svenske ägare, vUkel normalt är den som först har
inskrivits i fartygsrégistret såsom ägare.

För det fall att någon, som under övergångstiden påstår
sig vara ägare lill skepp vilket upptagils i skeppsregistret, inte kan styrka
detta men gör det sannolikt bör registermyndigheten kunna hänskjuta saken tUl
rättegång enligt de regler i den nya lagen som gäller för det fall att sökandens
rätt är tvistig (32 § sjölagsförslagel).

Med hänsyn till det något osäkra underlag för
äganderällsanteck-ning som nuvarande register erbjuder, är del angeläget från
rättssäkerhetssynpunkt att äganderältsanteckningar som görs i skeppsregistret
under övergångstiden kungörs på lämpligt sätt, t, ex, i aUmänna tidningarna
och i tidning på skeppels hemort. Den vars rätt berörs kan därigenom få
tillfälle att vidta åtgärder för all tillvarata sin rätt.

Bestämmelser i enlighet med vad jag nu har anfört har tagils
upp i punkt 4 första och andra styckena.

Oregistrerade skepp. Enligt sjölagsförslagel kommer
regislreringsplik-ten all bli mer orafallande än den är nu. Anmäls skepp, som
ej är infört i fartygsrégistret eller i fiskefarlygsregisler, för registrering
enligt de nya bestämmelserna, men lyckas inle sökanden förebringa mer än
sannolika skäl för sin äganderätt, bör han antecknas som ägare enligt de regler
som skall gälla när äganderättsanteckning sker på grundval av fartygs- eller
fiskefarlygsregislrens innehåll. Bestämmelser för nu åsyftade fall är upptagna
i punkt 4 tredje stycket.

Intecknade båtar. Det finns en grupp av fartyg som är
inleckningsbara enligt nuvarande ordning (som regel med en nettodräktighet av
minst tre registerlon) men som inte har en största längd av minst tolv meter
och en största bredd av minst fyra meter. Dessa fartyg är alltså enligt den nya
lagstiftningen ej att hänföra lill skepp ulan skaU anses som båtar. Är sådant
fartyg ej inlecknat vid tiden för ikraftträdandet och har inteckning då ej
heller sökts, uppslår inle några övergångsproblem. Men båt, som varit eUer är
föremål för sökt eller beviljad inteckning, bereder vissa problem. En
undersökning som sjöfartsverket företog våren 1970 synes ge vid handen alt
antalet fartyg av detla slag blir relativt obetydligt (jfr SOU 1970: 74, bilaga
4). Dessa fartyg kan uppenbarUgen, av hänsyn lill inteckningsborgenärerna, ej
utan vidare avföras ur fartygsrégistret. Det skulle dock vara föga
ändamålsenligt att låta dem omfattas av samma privaträtlsliga verkningar enligt
de nya bestämmelserna som de större fartygen. Men det är önskvärt att snarast
möjligt kunna avskaffa såväl fartygsrégistret som fartygsinteckningsboken. Ett
bevarande av både registren och inteckningsboken under en övergångslid skulle
medföra alt kreditväsendet tvingades godta att inteckningar med verkningar
enligt äldre lag blev kvar i marknaden vid sidan av dels sådana inteckningar
som enligt övergångsbestämmelserna för

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 362

äldre
inteckningar d större fartyg får rättsverkningar enligt den nya lagstiftningen,
dels de nya pantbreven. En sådan situation bör undvikas. Jag föreslår därför i
stället, att den ifrågavarande, numerärt sannolikt obetydliga gruppen av båtar
jämte de inteckningar som gäller i dessa införs i skeppsregistret och
underkastas de nya bestämmelserna om registrering av och inskrivning av
äganderätt till skepp raed undantag för de nya bestäramdserna ora
sakrättsskydd, godtrosförvärv och processlegitimation på grund av inskrivning
(1922 §§ sjölagsförslaget). Jag får anledning alt återkomma till detta i
anslutning tUl mitt förslag om ändring av lagen angående vissa utfästelser om
gåva och i handelsbalken. Genom en sådan ordning bevaras dessa båtar
väsentligen i nuvarande rättsläge. Båtarna bör anses införda i skeppsregistret
den dag de nya bestämmelserna träder i kraft och deras ägare kan antecknas så
som föreslagits i fråga om skepp. Om sådan båt upphör att besväras av dnteckndng,
bortfaller motivet för all ha den införd där och den bör dä genast
avregislreras.

Bestämmelser
om båtar har i deparlementsförslaget tagits upp i punkt 5.

Skeppsbyggen.
De nya bestämmelserna om registrering av och inskrivning av rätt till
skeppsbyggen bryter i väsentliga avseenden med gällande rätt. Det är visserligen
angelägel att de kan komma i praktisk tillämpning så snart som möjligt men
samtidigt måste förebyggas att den nya ordningen leder till rättsförluster.
Särskilt måste beaktas att skeppsbygge som existerar vid tiden för de nya
bestämmelsernas ikraftträdande kan vara föremål för företagsinteckndng eller
inskrivning enligt 3 § SjöL i dess äldre lydelse.

Kommittén
har föreslagit, alt gränsen för tillämpning av de nya bestämmelserna dras så
att byggen som nått det skedet att sammanfogning av material inletts vid tiden
för ikraftträdandet eller till vilka byggnadsmaterial av ej endast ringa värde
då finns på varvsområdet helt undantas från de nya bestämmelsernas
tillämplighet. Jag tror för min del att en sådan gränsdragning skulle visa sig
svårtillämpad, I stället förordar jag, att det under en övergångstid från dagen
för ikraftträdandet en dag som tillika är den första då
skeppsbyggnadsregistrets uppläggning kan påbörjas ställs särskUda viUkor för
registrering, avsedda att skydda den som har företagsinteckning omfattande det
bygge vars registrering aktualiseras och den bestäUare av skeppsbygge som
enligt 3 § SjöL i dess äldre lydelse utverkat eller sökt intagning i Stockholms
tingsrätts protokoll av avhandling om byggnadsförskott. Eftersom beställningskontrakt
före de nya bestämmelsernas ikraftträdande träffas under andra legala
föratsättningar, särskilt när det gäller kreditsäkerhet i bygget, bör de nya
bestämmelserna Inte rubba förutsättndngarna för sådana kontrakt. Det bör därför
d dessa fall vara ett oeftergivligt krav att både tillverkare och beställare är
ense om registreringen. Sker registre-

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 363

ring,
bör emellertid denna utplåna den rätt som kan ha vunnits enligt 3 § SjöL,

För
att under övergångstiden få skeppsbygge registrerat bör alltså krävas utredning
om, antingen alt ingen företagsinleckning gäller i ägarens näringsverksamhet
och därmed inle heller i bygget eller att inteckningshavaren medgett alt
bygget registreras och därefter ej omfattas av inteckningen. Jag återkommer tiU
dessa frågor i det följande (avsnitt 5), Det bör vidare enligt min mening
krävas, alt beställare, som sökt eller utverkat att avhandling om
byggnadsförskott tagits in i Stockholms tingsrätts protokoll, går med på att
bygget registreras. Hans förmånsrätt i bygget kan lämpligen upphöra vid
byggets registrering.

Den
övergångstid varunder dessa villkor bör gälla kan bestämmas till två år, räknat
från det att de nya bestämmelserna trätt i kraft. Jag räknar med att
registrering därefter inte ska kunna bli aktuell för bygge, som var påbörjat
vid tiden för ikraftträdandet. Skulle undanlagsvis denna beräkning slå fel,
bör företagsinteckningshavare, vars rätt kan kränkas genom registreringen, ha
rätt att få denna undanröjd genom besvär i vanlig ordning. På raotsvarande
sätt får det fallet bedömas att bestäUaren har rätt till bygget på grund av
protokollförd avhandling om byggnadsförskotl.

Övergångsbestämmelser
om registrering av skeppsbyggen av den innebörd jag nu angivit är i
deparlementsförslaget upptagna sora punkt 6.

Anmälnings-
och ansökningsfrister. De frister för olika anmälningar och ansökningar som
sjölagsförslaget föreskriver i fräga om skepps-och skeppsbyggnadsregistrering
(jfr 12, 14 och 16 §§) bör ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet.
Bestämmelse härom har upptagits i punkt 7.

4.10.5
TiU 3 kap. SjöL.

De
nya bestämmelserna om partrederi innebär i förhållande till gällande rätt bl.
a. den ändringen att partrederi föreligger först då anmälan om delägarnas
samgående som partredare gjorts tUl registermyndigheten. Enligt de allmänna
grundsatserna för ny lags tiUämplighet bör partrederi, som tiUkommit före
ikraftträdandet, behandlas som partrederi enligt de nya bestämmelserna även om
det ej anmälts till registermyndigheten. För sådana förpliktelser gentemot
meddelägare eller tredje man som redare ådragit sig före ikraftträdandet bör de
äldre bestämmelserna dock gälla. Bestämmelser härom har lagils upp i punkt 8.

Ulan
särskild lagregel torde gälla att rättighet, som pä grund av äldre bestämmelse
förvärvats av redare eller utomstående, består efter ikraftträdandet och
regleras av äldre bestämmelser även om rättigheten inte skulle ha kunnat
uppslå enligt de nya bestämmelserna. Det innebär, alt äldre bestämmelser om
partredares rätt lUl abandon av

s. 364 Kontrollera mot PDF

Frop.
1973: 42 364

andel, om partredares lösningsrätt till såld andel och om
upplösning av parirederi normall skall ha fortsalt giltighet i fråga om sådant
partrederi. Även de nuvarande bestämmdsema om panträtt i medredares
farlygsandd får fortsatt tillämpning i fråga om förskott, som lämnats före
ikraftträdandet,

4.70.6 TiU 10 kap. SjöL.

Som jag angett i det föregående (avsnitt 4,6) förutsätter
239 § sjölagsförslaget att endast en dispaschör finns i landet. Dispaschören i
Stockholm har, som jag likaledes angett, numera avgått från sin tjänst och
denna torde ej komma all tillsättas efter honom ulan tillsvidare bestridas av
annan enligt förordnande av hovrätten, Inga övergängsbeslära-melser blir då
behövliga i denna del,

4.70.7 TiU 11 kap. SjöL.

Sjöpanträtt och retentionsrätt. Sjöpanlrätt och
retentionsrätt, som uppstått före ikraftträdandet, torde enligt allmänna
grundsatser även därefter i princip böra bedömas enUgl äldre bestämmelser.
Någon lagregel som fastslår denna princip synes inte vara behövlig. Såvitt
avser retentionsrätt bör principen gälla undantagslöst. Men i fråga om
sjöpanlrätt måste vissa undanlag föreskrivas. Sålunda kan uppenbarligen inte
mer än en inbördes företrädesordning tillämpas, eftersom sjöpanlrätt kommer all
kunna gälla i sarama egendom enligt både äldre och nya lagen. Därför bör de nya
bestämmelserna härom i 245 och 252 §§ tillämpas även på äldre sjöpanträtler.
Att parallellt upprätthålla olika regler i fråga om panträtts giltighet i
försäkringsersättning och andra surrogat bör ej heller komma i fråga. Delsamma
gäller övriga frågor som sjölagsförslaget reglerar i avsnittet med gemensamma
bestämmelser om sjöpanlrätt m. m. Även 255260 §§ bör därför ha retroaktiv
verkan.

Vad angår sjöpanträtls giltighet i köpeskillingen för
kondemnerat och frivilligt försålt fartyg erbjuder de nya bestämmelserna
rällighets-havaren ell bättre läge än det han nu har och nya lagen bör därför
efter ikraftträdandet gäUa ulan inskränkning i det hänseendet.

Övergångsbestämmelser om sjöpanlrätt i enlighet med vad
jag nu har sagt har upplagils i punkt 9.

Skeppshypotek. På grund av övergången från
dräktighelsgräns lill längd- och breddgräns för regislreringsplikt och
inteckningsbarhet kan del länkas att vissa skepp omfattas av företagsinteckning
när nya lagen träder i kraft. För att förebygga rätlsföriust för innehavare av
sådan inteckning föreslår jag alt fartyg, som besväras av företagsinleckning
enligt nuvarande regler, inte får intecknas enligt de nya reglerna ora
skeppshypotek utan alt det visas, antingen all fartyget ej besväras av
företagsinteckning eller, om så är fallet, att inteckningshavaren har

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 365

avstått
från sin rätt lill fartyget på grund av förelagsinteckningen. Regler härom har
lagils upp i punkt 10. Del förslag till ändring i lagen om företagsinleckning,
som jag skaU återkomma lill i det följande (avsnitt 5), innehåller en
övergängsbestämradse av innebörd alt företagsinteckning, som vid tiden för nya
lagens ikraftträdande gäller i skepp, bevarar sin gUtighet till dess
inteckningshavaren avstått från sin rätt till fartyget på grund av
förelagsinleckningen,

I
fortsättningen av detta avsnitt (punkterna 1119) regleras de övergångsproblem
som hänger samman med de nya bestämradserna ora panträtt på grund av inteckning
i skepp och skeppbyggen. Härvid har jag funnit det naturligt all nära följa
motsvarande bestäraradser i JP, En ledande princip vid behandlingen av
hithörande problem har där varit alt de nya panträltsreglerna skall så snart
det är möjligt göras tillämpUga även på inteckningar som härrör frän liden före
de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Med samma utgångspunkt innebär deparlementsförslaget
i huvudsak följande.

Inteckning,
som beviljats eller sökts före ikraftträdandet, skall anses som en enligt de
nya beslämm-dserna beviljad eller sökt inteckning på det kapitalbelopp den
avser. Inleckningshandlingen skall anses som pantbrev på detta belopp, om
inteckningen beviljats. En bestämmelse av denna innebörd las upp i pimkt 11.
Intecknad ränta bör bli utan betydelse efler ikraftträdandet, I stället kommer
bestämmelserna i 264 § sjölagsförslagel om tillägg lill pantbrevets belopp att
gäUa,

Om
äldre inteckning ligger lill säkerhet för fordran enligt omslagsrevers kan den
direkt överföras till den nya ordningen genom alt den anses som pantbrev till
säkerhet för omslagsreversen, Panlsältningen av den intecknade
fordringshandlingen betraktas alltså som en pantförskrivning enligt de nya
bestämmelserna och själva inteckningen blir ej längre förenad med rätt till
betalning ur det inlecknade fartyget. Däremot skall borgenären alltjämt ha rätt
att göra gällande det personliga betalningsanspräk han kan ha emot gäldenären
på grand av handlingen. Det skall inte göra någon skillnad att
pantförskrivningen gjorts av annan än fartygsägaren, ehuru den nya ordningen
berättigar endast ägaren alt upplåta panträtt i fartyget, I motsatt fall skulle
tydligen inteckningshandungen även fortsättningsvis behöva godtas som
självständig fordringshandling. Inteckningsborgenären går med denna
övergångsordning miste om sin möjlighet alt realisera panlfordringen genora alt
utnyttja inteckningshandlingen som lös pant. Den metoden för realisation av
panträtt på grund av fartygsinteckning torde dock knappast vara särskUt utbredd
i praktiken.

Skulle
en äldre inteckning inte Hgga som säkerhet för fordran enligt omslagsrevers men
innehas av borgenär utan annan fordran än den som del inlecknade skuldebrevet
utvisar, kan förhållandet inte direkt överföras till den nya ordningen.
Övergångsvis skall därför i stället en-

s. 366 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 366

ligt
departementsförslaget gälla, att panträtt anses upplåten tUl säkerhet för den
intecknade fordringen; inleckningshandlingen får på en gång utgöra pantbrev och
bevis om pantfordringen.

Bestämmelser
av nu angiven innebörd ges i punkt 12 första ledet.

Återgår
äldre inteckning till fartygsägaren eller nedgår fordringen på grund av
betalning, ändras panträtten i motsvarande mån. Sedan panträtten sålunda
upphört eller ändrats, komraer inleckningshandlingen endast att kunna brukas
som pantbrev enldgt de nya bestämmelserna.

Den
möjlighet som föreligger enhgt nuvarande regler all med åberopande av brist i
avseende på den intecknade fordringens eller inleck-ningsraedgivandets
giltighet angripa inteckningsrälten bör bibehållas utan hinder av att
inteckningen förvandlats till pantbrev, I detta syfte har i punkt 12 andra
ledet tagils upp en regel om fortsalt tillämpning av 36 § lagen om inteckning i
fartyg.

Bestämmelserna
i punkt 12 skall enligt deparlementsförslaget ha motsvarande tillämpning, om
borgenär vid ikraftträdandet har sökt inteckning på grand av
fordringshandling, som han då innehar, eller vid ikraftträdandet innehar en
raed inteckningsmedgivande försedd fordringshandling, förutsatt i båda fallen
att inteckning sedermera beviljas. Bestämmelser om detta ges i punkt 13.

Som
jag redan har berört bör även de nya bestämmelserna i 264 § om tillägg till
pantbrevs belopp i princip gälla i fråga om äldre inteckningar. De nya
bestämmelserna innebär emellertid väsentliga förändringar i jämförelse med den
nu gällande ordningen. I fall då detta skuUe innebära att parts eUer iredje
mans rättsläge försämrades, bör principiellt den nyssnämnda övergångsordningen
inte tiUämpas. Men det är angeläget att inte fördröja övergången till de nya
reglerna i allt för hög grad. En viss begränsning av den lid varunder äldre
bestämmelser skall kunna tillämpas är därför påkallad. Men även efter utgången
av denna övergångstid fordras visst hänsynstagande till rättsläget mellan
borgenären och fartygsägaren. Övergångsbestämmelser grundade på de
överväganden som jag nu har redovisat tar deparlementsförslaget upp i
punkterna 1416. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

I punkt 14 första
stycket föreslalvs en övergångstid av fem år under vilken äldre bestämmelser om
rätten tiU betalning med stöd av inteckning som beviljats före ikraftträdandet
eller, i visst fall, därefter ur medel som myndighet vid utsökning eller eljest
fördelar mellan rättsägare i fartyg. Som förutsättning gäller att sakägare
vars rätt kan påverkas yrkar att äldre rätt skall tillämpas. Avgörande för
rätten att yrka att äldre regler skall tillämpas blir, om fartyget utmäts eller
konkursansökan görs eller, om fördelningen föranleds av annat än utmätning
eller konkurs, medlen nedsätts före övergångstidens slut. I andra

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop.1973: 42 367

stycket
föreskrivs att första stycket skall gäUa även i faU då inleckningshandlingen
efter ikraftträdandet utbytts mot två eller flera nya pantbrev. Härigenom ges
sakägare möjlighet att hindra en sådan ökad belastning på fartyget som skulle
kunna uppkomma om panlförskrivning av sålunda inbytt pantbrev alltid skulle
medföra rätt till betalning ur fartyget enligt de nya bestämmelserna.

Punkt
15 ger fartygsägaren rätt att begära alt, vid fördelning av medel mellan
rättsägare i fartyget, betalning tUl borgenären begränsas i enlighet med äldre
bestämmelser även i annat fall än då punkt 14 är tillämplig. Den utsträckning
av fartygsägarens befogenheter enligt sist-nänrnda punkt som denna regel
innebär är avsedd att ge denne möjlighet att hindra att borgenären får en
vidsträcktare rätt till betalning ur fartyget än han haft tidigare,
Föratsättningen är att pantförskrivningen ej ägt ram efter ikraftträdandet.
Regeln gäller inle det fall att inteckning lill följd av en först efter
ikraftträdandet gjord ansökan beviljats på grund av tidigare lämnat
inteckningsmedgivande.

I
punkt 16 behandlas det fallet att tillämpning av 264 § sjölagsförslaget i fall
som avses med punkterna 12 och 13 skulle leda tUl minskad belastning på
fartyget och till att inteckningssäkerhetens värde nedgår. Det är här närmast
fräga om högränldnteckningar. Undantagsvis torde kunna inträffa, att den
antydda rältsändringen skulle leda till ekonomisk förlust för borgenären om
inle en särskUd övergångsregel gavs. Till borgenärens trygghet föreskrivs
därför i denna punkt alt han har rätt att kräva att gäldenären ställer
kompletterande säkerhet om inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår.
Presteras inle nöjaktig säkerhet, får borgenären rätt att säga upp fordringen
till betalning inom sex månader. Bestämmelserna i denna punkt gäller dock bara
i fall då pantfordringens förfallotid ej inträffar inom den i punkt 14 angivna
liden. Även borgenärens uppsägningsrätl föreslås bli begränsad i vissa
hänseenden och såvitt angår inteckning som beviljats före ikraftträdandet
begränsas tillämpningsområdet för denna punkt på samma sätt som i punkt 15.

Av
allmänna grundsatser torde följa att, när personligt betalningsansvar på grund
av inleckningshandling förelegat vid tiden för ikraftträdandet, sådant ansvar
skall kunna utkrävas även därefter. Jag har emellertid funnit att en uttrycklig
bestämmelse härom bör meddelas, särskilt som det är motiverat alt slå fast att
vad som enligt 24 och 25 §§ lagen om inteckning i fartyg hittills gällt om
frihet för gäldenären från betalningsansvar skall ha fortsatt tUlämpning.
Bestämmelser härom har tagits upp i punkt 17.

En
övergångsregel rörande bestämmelserna i 271 och 272 §§ sjölagsförslaget om
företräde på grand av inteckning föreslås i punkt 18 första stycket.
Företrädesordningen enligt de nya bestämmelserna överensstämmer nära med
gäUande rätt. Med hänsyn härtUl har jag ansett

s. 368 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 368

mig
kunna föreslå, att de nya bestämmelserna skall tiUämpas även om inteckningen
sökts före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 268 och 269 §§ om godtrosförvärv
på grund av inskrivning är däremot helt nya. De bör därför inte tUlämpas på
upplåtelser som skett före ikraftträdandet. En övergångsregel av denna
innebörd föreslås i punkt 18 andra stycket.

Sora
jag näranl inledningsvis är det en aUmänt vedertagen grundsats alt i
processuellt avseende ny lag skall tillämpas pä äldre rättsförhållanden så
snart förfarandet utspelas efter ikraftträdandet. När del gäller att tillämpa
denna grundsats på övergången från det nuvarande tUl det nya
inteckningsförfarandet skiljer deparlementsförslaget mellan två olika fall.

Det
första fallet föreligger när inteckning sökts före ikraftträdandet. Ansökningen
skall då leda till att inteckning beviljas enligt de nya bestämmelserna, om den
uppfyller villkoren enligt lagen om inteckning i fartyg, alltså oavsett om
föreskrifterna i 11 kap, sjölagsförslaget är uppfyllda. Skulle det strida mot
den regel som getts i punkt 10 till skydd för rätt som tillkommer innehavare av
förelagsinteckning, bör dock ansökan som avses med detta fall inte beviljas.
Förevarande övergångsfall regleras i punkt 19 första stycket.

Det
andra fallet föreligger när inteckning söks efter ikraftlrädandei på grund av
ett dessförinnan upprättat, och med inteckaingsmedgivande. försett
fordringsbevis, I delta fall bör inleckningsansökningen i princip prövas enligt
de nya bestämraelserna. Men om inteckningsmedgivandel skulle vara tecknat av
annan än den som är inteckningslegitimerad enligt 281 § andra stycket
sjölagsförslaget måste naturligtvis vederbörandes äganderätt styrkas och
inskrivning i skeppsregistret sökas för hans rätt. Övergångsbestämmelser för
detta faU tar deparlementsförslaget upp i punkt 19 andra stycket.

De
nya bestämmelserna i 275 § om inteckningsförnyelse i vissa fall då
avregistreringsgrund inträtt i fråga om skepp bör tillämpas även om grunden
inträtt före ikraftträdandet. Men tiden för den anmälan som de nya
bestäramdserna förutsätter bör ej i något fall understiga fem år från
ikraftträdandet. En regel av detta innehåll har intagits i punkt 20.

Bestämmelsen
i 276 § första stycket sjölagsförslaget innefattar vissa ändringar i
förhållande till gällande rätt i fråga om verkan av exekutiv auktion. Med
hänsyn härtill bör de nya bestämmelserna ej tillämpas om auktionen ägt rum före
ikraftträdandet. En föreskrift härom las upp i punkt 21.

4.10.8
TiU 15 kap. SjöL.

De
nya bestämmelserna i.349353 §§ behandlar i huvudsak tre olika fall av
ersättningsskyldighet för staten, I 349 § åsyftas fall då

s. 369 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 369

reglerna
i 20, 268 eller 269 § leder tUl att förvärv eller panträttsupplåtelse kommer
att gälla mot rätte ägaren eller någon till vars förmån en inskränkning i
ägarens rådighet över egendomen gäller. Föreskriften i 350 § första stycket
gäller förlust till följd av beslut i ärende om rättelse av felaktig införing.

Enligt min mening behövs
övergångsbestämmelser endast beträffande de i 20, 268 och 269 §§ reglerade
fallen. I överensstämmelse med vad som föreskrivs i punkt 18 andra stycket
rörande godtrosförvärv på grund av inskrivning bör bestäramdserna om statens
ersättningsskyldighet i dessa fall gälla endast i fräga om förvärv och
upplåtelser som äger rum efter ikraftträdandet. Beträffande bestämmelserna i
350 § följer av allmänna grundsatser att dessa blir tiUämpliga även på införing
som skett före ikraftträdandet.

5
Övriga lagförslag

5.1 Allmänt

Av
vad jag anfört rörande sjölagsförslaget har framgått, att vissa
följdlagändringar till sjölagsförslaget behövs. Jag övergår nu till dera. Det
gäller lagen angående vissa utfästelser om gåva, 10: 7 handelsbalken, lagen om
förelagsinteckning, förmånsrättslagen, lagen om försäkringsavtal, förordningen
(1862: 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer, lagen
om dödande av förkommen handling, lagen (1946: 807) om handläggning av
domstolsärenden, lagsökningslagen (1946:808), lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar och luftfartslagen.

5.2 Lagen
(1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva

Enligt
1 § andra stycket lagen angående vissa utfästelser om gåva är gåva av lös
egendom ej sakrättsUgt verksam, dvs. bindande för tredje man, förrän gåvan
fullbordats genom ätt saken överlämnats. Enligt 19 och 21 §§ sjölagsförslaget
(jfr 3.4.8.2) förvärvas emellertid sakrättsskydd för överlåtelse av skepp och
skeppsbyggen genom inskrivning. Undanlag för sådan egendom måste alltså göras
från bestämmelsema om sakrättsskydd för gåva på grund av fullbordan. Det sker
genom tillägg till 7 § andra stycket nämnda lag. Undantaget bör naturligtvis
ej omfatta båt, som enligt övergångsbestämmelserna till sjölagsförslaget skall
vara införd i skeppsregistret emedan den är intecknad enligt äldre lag. Ty
sjölagsförslagets bestämmelser om sakrältsskydd på grund av inskrivning skall
inte gälla sådan båt, trots dess registrering (jfr punkt 5 i
övergångsbestämmelserna till sjölagsförslaget, som behandlats i avsnitt
4.10.4).

24
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 370 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 370

5.3 Handelsbalken

Inteckningsbart
fartyg, dvs, enligt nuvarande ordning fartyg av viss radnsta dräktighet, kan
inte pantsättas enligt allmänna regler ora handpantsättning. Förbud däremot
gäller nämligen enligt 10:7 handelsbalken sedan 1901 års lagstiftning om
fartygsinteckning. Syftet är att undgå konkurrens mellan handpanlsättning och
unddpantsättning.

När
nu sjölagsförslaget gör skepp och skeppsbyggen registrerings- och
inteckningsbara, för det med sig behov av jämkning d 10: 7 handelsbalken sä
att undantaget från möjlighet tdll handpantsättndng omfattar skepp och
skeppsbyggen.

Jag
erinrar om att handpantsättningsförbudet kommer att träffa också
skeppsbyggnadsmaterial som enligt sjölagsförslagets tillbehörsregler utgör
tUlbehör till skeppsbygge (jfr 3,3,3). Men i den mån sådant material
rättsenligt skiljs frän tUlbehörskretsen kan handpantsättning givetvis bli
möjlig. Den kan också enligt allmänna regler om godtrosförvärv av lösöre blir
gUtig även om materialet skilts från tUlbehörskretsen på rättsstridigt sätt.

övergångsvis
måste även båttir, som skall föras in i skeppsregistret, emedan de besväras av
inteckning enligt äldre lag (jfr 4.10.4), vara underkastade
pantsättningsförbudet. Det gäUer ju för dem redan nu.

5.4 Lagen
(1966: 454) om föreiagsinteckning

Enldgt
4 § första stycket 1 lagen om föreiagsinteckning gäller företagsinteckning ej
i bl. a. "fartyg som kan intecknas för fordran eller luftfartyg"
eller vissa reservdelar tUl luftfartyg. Inteckningen omfattar inte heller
vederlag för överlåtelse av sådan egendom som avses i angivna lagram. Däremot
omfattar den vederlag för utfört arbete, t. ex. fartygsreparation. Den omfattar
också fartyg under byggnad intill det byggnadsskede då bygget kan registreras
och intecknas sora fartyg.

Kommittén
har övervägt om undantag för inteckningsbara skeppsbyggen bör göras generellt
eller så alt det omfattar endast registrerade skeppsbyggen eller eventuellt på
det sättet att det blir lagt i före-tagsinteckningshavarens hand att medge att
skeppsbyggen som täcks av hans inteckning likväl registreras och belastas med
skeppsbyggnadshypotek. Svenska bankföreningen och Sjöassuradörernas förening
har under kommitténs remissbehandling av skeppsbyggnadskonventionen väckt dessa
frågor och har därvid i första hand förordat den sistnämnda lösningen. Enligt
vad bankföreningen framhållit bör i vart fall undantag endast gälla de
skeppsbyggen som registreras. Enligt föreningen kan nämUgen alla skeppsbyggen
inle väntas bli registrerade, Föreningen har betonat, att ett varvs byggen i
regel utgör.en högst betydande del av underlaget för varvets
företagsintecknade rörelse. I samband med regle-

s. 371 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 371

ringen
av detta spörsmål bör enligt föreningens uppfattnuig klargöras, att varvets
fordran på köpeskUling för ett av varvet byggt fartyg omfattas av
föreiagsinteckning i varvsrörelsen.

En
ordning som möjliggör att skeppsbyggen täcks av både företagsinteckning och
skeppsbyggnadsinteckning måste enligt kommittén vara utesluten på samma grunder
som föranlett att inteckningsbara fartyg är undantagna från företagsinteckning.
Att begränsa undantaget till endast vissa inleckningsbara skeppsbyggen, dvs.
sådana som ännu ej registrerats, skulle nämligen nödvändiggöra någon form av
rätt för före-, tagsinteckningshavare att motsätta sig registrering eller i
vart fall inteckning av skeppsbyggen eller också att säga upp
inteckningsfordringen till omedelbar betalning. Det förra har kommittén funnit
vara svårt att förena med skeppsbyggnadskonventionens syfte att äganderätt och hypotek
skall kunna inskrivas och med att rättsförvärvs sakrältsskydd knyts till
inskrivning. Och det senare har kommittén ej betraktat som någon
tUlfredsstäUande lösning för företagsinteckningshavaren. Enligt kommitténs
mening kan annan lösning knappast ifrågakomma än att utvidga det gällande
undantaget för inteckningsbara fartyg till att även avse inteckningsbara
skeppsbyggen. Kreditmarknaden får enligt kommittén anpassa sig efter en sådan
ordning. Undantagsbestämmelsen bör enligt kommittén formas så att den avser
fartyg och skeppsbyggen som kan införas i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret. Om företagsinteckning vid ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna gäller i sådant fartyg, bör den bevara sin giltighet tills
inteckningshavaren eventuellt avstår från sin rätt till fartyget.

Kommittén,
som visserligen inte funnit anledning till analys av det av bankföreningen
väckta spörsmålet huravida en företagsinteckning omfattar varvets fordran på
köpeskilling för fartyg som varvet byggt, har framhållit att företagsinteckning
gäller i utestående köpeskilling för såld förelagsintecknad egendom.

Slutligen
har kommittén erinrat om att även byggnadsmaterial, som är
skeppsbyggnadstillbehör, blir undandraget företagsinteckningens giltighet.

Kommittéförslaget
har under remissbehandlingen rönt ringa uppmärksamhet i denna del. Varken
Svenska bankföreningen eller Sjöassuradöremas förening har gått in på de här
aktuella spörsmålen. Men Svea hovrätt har kritiserat det från utgångspunkten
att företagsinleckning, som en för generell inhemsk kreditgivning särskilt
anpassad kreditsäkerhetsform, bör kunna gälla i skeppsbyggen. Vid verkliga
seriebyggen är finansiering genom företagsinteckning närmast oumbärlig enligt
hovrättens mening. Vidare anmärker hovrätten bl. a. på alt
kö-peskillingsfordran vid beslällningsköp inte omfattas av företagsinteckning
medan fordran på vederlag för fall av tillverkning enligt arbetsbeting gör
det.

s. 372 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 372

Jag
ansluter mig tUl kommitténs uppfattning att i 4 § första stycket 1 lagen om
företagsinteckning bör göras generellt undantag för vad departementsförslaget
benämner skepp och skeppsbyggen. En sådan ordning synes vara bäst förenlig med
skeppsbyggnadskonventionen. Distinktionen mellan tUlverkning av skepp enligt
beställningsköp resp. arbetsbeting skall enligt deparlementsförslaget inte
spela samma roll som enligt kommittéförslaget. Till skillnad från detta tar
nämligen departementsförslaget ej upp någon särskild regel om äganderätt till
skeppsbygge utan lämnar frågan öppen för partsreglering. Men det är tydligt
att distinktionen fär viss betydelse i detta sammanhang. Normalt torde vår
varvsindustri tillverka skepp enUgt avtal om beställningsköp och då komraer
köpeskillingen Uka litet som själva bygget alt omfattas av företagsinteckning.
Skulle däremot arbetsbeting föreUgga, såsom är regel om beställaren håller
materialet, omfattas vederlaget av företagsinteckningen. Jag kan emellertid
inte finna att detta förhållande påkallar någon särskUd revision av
företagsinteclcningslagen. Ändring i denna lag bör i detta sammanhang ej göras
i annat syfte än att anpassa den tUl föreslagna sjölagsändringar.

Som
jag berört vid övergångsbestämmelserna till sjölagsförslaget (jfr avsnitt
4.10.7) kan det tänkas att skepp som ju blir registre-rdngspliktdga enligt
sjölagsförslaget inte har den dräktighet att det kan intecknas enligt
nuvarande ordning och därför besväras av en i redarens näringsverksamhet
gällande inteckning. Enligt departementsförslaget får skeppet då ej intecknas
enligt de nya reglerna om skeppshypotek utan att företagsinteckningshavaren
avstått från sin rätt tiU skeppet. I konsekvens härmed föreskriver
departementsförslaget i detta sammanhang, att företagsinteckning som vid
ikraftträdandet besvärar sådant skepp skall bevara sin gUtighet till dess
inteckningshavaren eventuellt avstår från sin rätt tUl skeppet.

5.5
Förmånsrättslagen (1970: 979)

Som
har framgått av sjölagsförslaget skall protokollsintagning enligt 3 § SjöL av
kontrakt om fartygsbestäUning upphöra. Den ersätts av det föreslagna
skeppsbyggnadshypoteket. Vidare utmönstrar sjölagsförslaget legalpanträtt
enligt 17 § SjöL för redares förskott av medredares bidrag tUl rederidriften.
De bestämmelser i 4 § andra och tredje styckena förmånsrättslagen som anknyter
till dessa sjölagsbestämmelser måste alltså upphävas. Som en följd härav bör
den bestämmelse i 17 § som berör 4 § tredje stycket utgå. Då kan återstoden av
17 § med fördel arbetas in i 16 §. I samband med dessa lagändringar bör en
redaktionell följdändring göras i 9 § första stycket och 15 §
förmånsrättslagen. Motsvarande jämkning blir nödvändig i 11 kap. 3 § första
stycket luftfartslagen. Jag återkommer härtill i avsnitt 5.12.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 373

I
anslutning till 247 § sjölagsförslaget, som behandlar retentionsrätt i fartyg
och i fartyg under byggnad på grand av reparations- eller byggnadsuppdrag, har
jag på anförda skäl förordat att sådan retentionsrätt ges förmånsrätt framför
panträtt på grund av inteckning (3.6.3). Förslaget föranleder ändring i 9 §
andra stycket förmånsrätlslagen som prioriterar panträtt på grund av fartygs-
eller luftfartygsinteckning före retentionsrätt. Ändringen bör ges den
innebörden att retentionsrätt enligt 247 § sjölagsförslaget skall gå före
panträtt på grund av inteckning medan annan retentionsrätt i fartyg bl. a.
retentionsrätt enligt 232 § SjöL, 11: 3 eller 12: 8 handelsbalken samt
retentionsrätt enligt olika kanalreglementen m. m. alltjämt mäste gä efter
panträtt på grund av inteckning. En sådan ordning är betingad av att
sjöpanträttskonventionen inte tillåter att annan retentionsrätt än sådan som
regleras av 247 § SjöL i dess lydelse enligt mitt förslag prioriteras framför
panträtt på grund av inteckning. För de retinenter som sålunda tvingas stå
tUlbaka för inteckningsborgenär torde prioritetsfrågan dock vara av underordnad
vikt. De viker för inteckning redan enligt gäUande rätt. Bärgare med
retentionsrätt enligt 232 § SjöL har dessutom sjöpanträtt för sin fordran på
bärgarlön.

Det
kunde i och för sig vara motiverat att låta samma prioritering gälla i fråga om
motsvarande retentionsrätt i luftfartyg men reglerna i art. 1 i 1948 års
konvention rörande internationellt erkännande av rätt tUl luftfartyg (jfr prop.
1955:13) torde utgöra hinder mot en sådan ändring av prioritetsreglerna i 4 §
förmånsrättslagen.

Övergångsvis
bör gälla att retentionsrätt, som uppstått enligt äldre rätt, alltjämt bör vara
förenad med förmånsrätt enligt de äldre bestämmelsema. På motsvarande sätt bör
de äldre bestämmelsema aUtjärat gälla i fråga om protokollsintagning rörande
beställarförskott enligt 3 § SjöL i dess äldre lydelse och panträtt för redares
förskott av medredares driftsbidrag enligt 17 § SjöL d dess äldre lydelse.
Förmånsrätt för beställarförskott bör dock som jag angdvdt fömt (4.10.4)
upphöra om skeppsbygget regdstreras.

Den
nyss behandlade 16 § förmånsrättslagen fdck sdn nuvarande lydelse så sent som
år 1971 (SFS 1043). Den då vidtagna ändringen innebar i korthet att löne-
eller pensionsfordringar inte längre skulle kunna vid konkurs tränga undan
panträtts- eller ulmätningsfordringar i fast egendom eller tomträtt (jfr prop.
1971: 178 s. 35). Såvitt avser förhållandet mellan löne- eller
pensionsfordringar och utmätningsfordran i tomträtt fick emellertid lagtexten
inte en helt tillfredsställande utformning. Jag föreslår därför att lagtexten
nu jämkas så att det otvetydigt framgår att fordran med aUmän förmånsrätt
aldrig kan tränga undan fordran med förmånsrätt i tomträtt på grund av
utmätning.

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 374

5.6
Lagen (1927: 77) om försäkriingsavtal m. m.

I
anslutning till 11 kap. sjölagsförslaget har jag behandlat spörsmål om
panträttslig surrogation och försäkringsskydd (3.6.5) som rör sjöpanträtt,
retentionsrätt och panträtt på grund av inteckning. Som jag utvecklat där
förordar jag, att sjöpanträtt undantas från bestämmelserna i 54 § första
stycket lagen om försäkringsavtal, som för närvarande ger sjöpanträtt
försäkringsskydd under viss förutsättning, medan både retentionsrätt och
panträtt på grund av inteckning bevaras vid det försäkringsskydd samma
bestämmdser ger dem. För konsekvensens skull bör luftpanträtt som f.n. enligt
nämnda lagrum är försäkringsrättsligt jämställd med sjöpanträtt behandlas på
samma sätt som sjöpanträtt. Det bör i sammanhanget erinras om att reglerna i
54 § försäkringsavtalslagen är dispositiva.

Samtidigt
med att JB antogs, ändrades ett stort antal lagar och författningar, varigenom
dessa anpassades till JB (prop. 1970: 145). Flertalet ändringar föranleddes av
den utformning som panträtten i fast egendom och tomträtt erhållit i JB, Någon
fullständig genomgång av författningsmaterialet var dock inte möjlig att
genomföra. TiU de lagar som lämnades utanför följdlagstiftningen till JB hör
försäkringsavtalslagen. Emellertid har numera visat sig önskvärt att göra vissa
följdändringar även i den lagen. Skälet till detta är främst att vissa
paragrafer i lagen har direkt anknytning till innehållet i lagen (1927: 79) om
rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av försäkringsavtal.
Denna senare lag erhöU ändrad lydelse (SFS 1970: 1011) som följd av panträttens
ändrade utformning i JB.

Det
synes lämpligt att genontföra de berörda ändringarna i försäkringsavtalslagen
i detta sammanhang,

I
58 § tredje stycket försäkringsavtalslagen förekommer uttrycket "vissa
innehavare av inteckning i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt".
De inteckningshavare som åsyftas är borgenärer med inteckningssäkerhet i
fastighet, tomträtt eller vattenfaUsrätt. Uttrycket bör ersättas med
"borgenär, som har panträtt i fastighet eller i tomträtt,".
VattenfaUsrätt har inte medtagits med hänsyn till att denna rättighetstyp har
utmönstrats genom JB. Hänvisningen i paragrafens andra stycke till den numera
upphävda 186 § utsökningslagen bör samtidigt ändras till alt avse 160 § samma
lag (se prop. 1971: 20 s. 287 och 320).

Uttrycket
"den som i egendomen har inteckning för fordran" i 86 § bör utbytas
mot "borgenär, som har panträtt i egendomen,".

I
87 § bör ordet "inteckningshavare" och avledningar av detta ord
ersättas med "borgenär" och motsvarande avledningar.

I
88 § första stycket finns bestämmdser som angår borgenär med fordran på ogulden
köpeskUling för vilken åtnjuts förmånsrätt enligt 11 kap. 2 § äldre JB. Någon
motsvarighet till denna jordabalksbeslämmel-

s. 375 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 375

se
finns inte i nya JB. Första stycket av 88 § i förevarande lag bör alltså utgå.

Övergångsvis
bör 54 § försäkrdngsavtalslagen i dess äldre lydelse gälla i fråga om sjö-
eller luftpanträtl, som uppstått före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Bland
övergångsbestämmelserna tiU 58 och 8688 §§ försäkrings-avtalslagen bör tas upp
regler beträffande företrädesrätt för ogulderi köpeskilling som uppkommit före
ikraftträdandet av JB och i fråga om dessförinnan upplåten vattenfaUsrätt (jfr
5 och 12 §§ lagen 1970: 995, ora införande av nya jordabalken),

I 7
§ lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal bör
uttrycket "inteckningshavares" utbytas mot
"panträttshavares",

5.7 Förordningen
(1862:10) om tioårig preskription och om kallelse

å okända borgenärer

Enligt
3 § andra punkten förordningen om tioårig preskription och om kallelse å okända
borgenärer har beslut om bifall till ansökan om inteckning i fartyg
preskriptionsavbrytande verkan mot fartygsägaren och detsamraa gäller
anteckning om innehav av farlygsinteckning. Med den utformning reglerna öm
panträtt på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge får enligt
departementsförslaget bör endast beslut om anteckning av borgenärs innehav av
pantbrev på grund av inteckningen ges sådan verkan. Motsvarande ordning gäller
enligt JB pä fastighetsrättens område.

Enligt
14 § preskriplionsförordningen har borgenär betalningsrätt fastän han inte
bevakat sin fordran efler kallelse på okända borgenärer, om hans fordran är intecknad
i fartyg eller luftfartyg. En bestämmelse av motsvarande innehåll såvitt gäller
skepp och skeppsbygge har tagits upp i 265 § sjölagsförslaget. Ifrågavarande
bestämmelse i preskriptionsförordningen bör därför upphävas. Också i detta
hänseende kommer överensstämmelse att råda med vad som enligt JB gäller inom
fastighetsrätten,

5.8 Lagen
(1927: 85) om dödande av förkommen handling

Med
sjölagsförslagets ståndpunkt utgör pantbrev pä grand av inteckning i skepp
eller skeppsbygge inte löpande skuldebrev eller överhuvudtaget självständig
bärare av betalningsanspråk, Gäldenären är likväl enligt allmänna
obligationsrätlsliga grundsatser berättigad alt återfå pantbrevet vid
betalning.

Med
hänsyn till pantbrevels karaktär av exklusivt bevismedel rörande inteckningen
bör, i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om pantbrev som utfärdats
enligt JBs regler om inteckning i fast egendom.

s. 376 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 376

pantbrev
kunna dödas. Behövliga ändringar i lagen om dödande av förkommen handling
(mortifikationslagen) synes böra beröra endast 2 och 14 §§.

I
2 § första stycket finns bestämmelser om foram i ärende om dödande av
pantbrev, vilka ej utan vidare kan tiUämpas i fråga om pantbrev för inteckning
i skepp eller skeppsbygge. Såvitt rör fastighetsinteckning är rätt domstol den
under vilken fastigheten lyder. Den närmaste motsvarigheten för skepp och
skeppsbygge kan sägas vara skeppels hemort resp. den ort där bygget utförs,
allt enligt registeranteckning. Kommittén har i forumfrågan uttalat, att
Stockholras tingsrätt lämpligen bör vara rätt domstol i dessa ärenden. För
egen del anser jag att sjörättsligt specialforam ej är motiverat här. Hemortens
resp. byggnadsortens domstol bör sålunda enligt min mening vara rätt domstol.
Den ordningen nödvändiggör en bestämmelse i tillämpningsföreskrifter tUl SjöL
av innebörd att byggnadsorten skall antecknas vid registrering av skeppsbygge.
Att bygge stundom kan utföras på mer än en byggnadsort samtidigt, medför att i
vissa fall flera domstolar kan vara behöriga. En förutsättning är dock att mer
än en byggnadsort har antecknats i skeppsbyggnadsregistret.

Uttrycket
"inskrivningsmyndighet" i 10 och 13 §§ torde kunna kvarstå och i
framtiden beteckna också den registermyndighet som för skepps- och
skeppsbyggnadsregistren. Bestämmelserna om "faslighets-boken eller annan
inskrivningsbok" kan däremot inte användas som beteckning för skepps-
resp. skeppsbyggnadsregistren. I 14 § får därför tas in bestämmelse av innebörd
att vad som i 10 och 13 §§ sägs om "inskrivningsbok" skall i fråga om
pantbrev för inteckning i skepp eller skeppsbygge gälla skepps- res]),
skeppsbyggnadsregistren.

5.9
Lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden

I 7
§ lagen om handläggning av domstolsärenden regleras handläggning av ärenden om
avhandling om förskott tUl fartygsbygge enUgt 3 § SjöL. Sistnämnda paragraf
skall enligt deparlementsförslaget upphöra alt gälla och ersättas av
bestämmelserna om skeppsbyggnadshypotek. Nämnda bestämmelse om domstols
handläggning av ärenden enligt 3 § SjöL måste följaktligen också upphävas. Den
som har beställt fartyg och upprättat avhandling om byggnadsförskotl innan de
nya bestämmelserna trätt i kraft bör emellertid enligt särskUd övergångsbestämmelse
alltjämt ha rätt att få avhandlingen inlagen i protokoll hos Stockholms
tingsrätt. Beslällningskontraklet kan nämligen vara format för den typen av
säkerhet och inte för registrering av och inteckning i bygget. Har avhandling
om byggnadsförskotl enligt äldre lag eller med stöd av nämnda
övergångsbestämmelse tagils in i protokoll hos Stockholms tingsrätt, kan detta
enligt punkt 6 i milt förslag till över-

s. 377 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 377

gångsbestämmelser
tUl sjölagsförslaget medföra att anmälan av skeppsbygge för registrering, som
görs inom två år efter ikraftträdandet av de nya sjölagsbeslämmelsema om
skeppsbyggnadsregistrering, skall avslås.

5.10 Lagsökningslagen
(1946:808)

Enligt
1 § andra stycket lagsökningslagen kan borgenär genom lagsökning söka
betalning ur bl. a. fartyg, om han har inteckning i fartyget som säkerhet för
sin fordran. Som en följd av sjölagsförslagels bestämmelser om skepps- och
skeppsbyggnadshypotek måste bestämmelsen dels utvidgas tUl att gälla även
pantfordran på grund av skepps- och skeppsbyggnadsinteckning, dels jämkas till
avfattningen. Motsvarande jämkningar behövs i 2 § första stycket samma lag.

Ändringarna i
lagsökningslagen bör träda i kraft samtidigt som övriga lagändringar. Även i
lagsökningsmål skall iakttas de materiella regler som följer av
övergångsbestämmelserna till sjölagsförslaget. Den nya lydelsen av 1 och 2 §§
lagsökningslagen avser att reglera alla fall då äldre inteckning åberopas,
oavsett om rättsverkningarna av den äldre inteckningen skiljer sig från
rättsverkningarna av pantbrev.

Det
kan förekomma, att äldre inteckningshandling ligger som pant för muntiig
fordran. Enligt gällande lag kan i sådant fall lagsökning äga rum på grand av
inteckningshandlingen, om ansökningen riktas mot fartyget. Förslaget tUl
ändring av lagsökningslagen utgår däremot frän att lagsökning inte kan äga rum
utan att själva fordringen liksom pantförskrivningen grundas på skriftligt
fordringsbevis. Om borgenär har fordran som grandas på själva
inteckningshandlingen, är det utan vidare klart, att lagsökning även framdeles
kan grandas på handlingen. Detta gäller även om inteckningshandlingen inte är
förenad med personlig fordran ulan endast ger rätt till betalning ur fartyget.
Inteckningshandlingen utgör då skriftiigt bevis om fordringsförhållandet.
Beträffande andra fall bör ges en övergångsbestämmelse, enligt vUken lagsökning
enligt 1 § andra stycket i dess nya lydelse får göras med åberopande av
inteckningshandlingen. Härvid förutsätts, att sökanden uppger beloppet av sin
muntliga fordran. Om det görs invändning som rör fordringen eller
pantförskrivningen och invändningen inte kan lämnas ulan avseende, är
borgenärens rätt att anse som tvistig och målet skall hänskjutas till
rättegång.

5.11 Sekretesslagen

Sjölagsförslagets
bestämmelser om skeppsbyggnadsregistrering föreskriver ej, att registreringen
grundas på kontrakt. Ty varvet kan ju t. ex. bygga i spekulation för egen
räkning. Men i allmänhet sker tillverkningen enligt beställningskontrakt och
registreringen koram.er

s. 378 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 378

därför
normalt att grundas just på kontraktet och en tolkning av dess innebörd i
skilda hänseenden. För varvet kan det emellertid vara till men alt vissa
kontraktsvillkor därigenom prisges åt offentlighet. Särskilt gäller detta
sådant som pris och betalningsvillkor.

Kommittén har föreslagit
en bestämmelse i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar (sekretesslagen), av innebörd att handling angående
skeppsbyggnadsavtal sora ges in till sjöfartsverket ej i den del
betalningsvillkoren anges däri skall få lämnas ut utan parternas samtycke.
Efter tio år från ingivandet skall handlingen dock bli offentlig även i denna
del enligt kommittéförslaget.

Mottagandet under
remissbehandlingen har inte varit odelat positivt. Offentlighets- och
sekrelesslagstiftningskommittén har erinrat att sekretessbestämmelser för
specialområden är ägnade att försvåra översikt av sekretesslagen. Det har också
påpekats, att sekretesskyddet inte blir effektivt om det ej täcker både
betalningsvUlkor och pris jämte annat som har samband med det, exempelvis s. k,
glidskaleklausuler,

Skeppsbyggnadsregistreringen
kan väntas komma att d stor utsträckning grundas på beställningskontrakt. Om
kontraktens uppgifter rörande pris och betalningsvillkor prisges åt
offentlighet i samband med registrering, skulle det kunna missbrukas av
varvens konkurrenter. Samtidigt kan uppgifterna ej utelämnas utan vidare, ty
de kan vara av betydelse för tolkningen av kontraktet, t. ex. om detta
innefattar fullbordat eller ofullbordat förvärv för beställaren. Uppgifterna
förtjänar sekretesskydd. Skyddet gär visserligen åtminstone delvis förlorat om
det färdigbyggda skeppet förs in i skeppsregistret. Ty då skall stämpelskatt
tas ut med ledning av bl. a. skriftlig försäkran från parternas sida rörande
köpeskillingen. Och därigenom blir priset likväl offentligt. Men detta
förhållande råder redan nu, utan att missnöje försports. F. ö. stannar endast
en mindre del av de skepp som byggs här i landet i svensk hand. Omkring tre
fjärdedelar av dem levereras tUl utlandet. Ett sekretesskydd blir därför i
åtskUliga fall meningsfullt och verksamt även efter det bygget fullbordats.
Skyddet bör som kommittén föreslagit beslå i tio år. Bestämmelse i ämnet bör
tas upp i 22 § sekretesslagen. Paragrafen upphävdes 1968.

5.12
Luftfartslagen (1957: 297)

I
11: 3 luftfartslagen blir, som jag angav i avsnitt 5.5, en redaktionell
ändring nödvändig som en följd av den ändring jag har föreslagit i 4 §
förmånsrätlslagen. Som jag har utvecklat i det föregående (3.6.5) föreslår jag
att sjöpanlrätt inte skall vara förenad raed vare sig rätt till surrogation
eUer försäkringsskydd. Olika lösningar för sjö-och luftpanträtt är ej
motiverade. Luftpanträtt har konstruerats med sjöpanträtt som förebild och i
varje fall i fråga om panträttslig surrogation i annan ersättning för skada på
panten än som utgår på grund av försäkring är rättsläget detsamma i lufträtten
som i sjörätten. Luftpant-

s. 379 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 379

rätt är sålunda förenad med panträtt i sådant surrogat.
För att bevara överensstämmelse med sjörätten i 11 kap. 4 § luftfartslagen
föreskriver departementsförslaget, att ersättning som på grund av försäkring
eller eljest utgår för skada på panten inte skall häfta i pantens ställe. Övergångsvis
bör gäUa att äldre bestämmelser om surrogation även i fortsättningen bör vara
tillämpliga ora luftpanträtten uppstått enligt äldre rätt. De äldre
bestämmelserna hänvisar till 272 och 279 §§ SjöL. Dessa lagrum föreslås få helt
annat innehåll. De mäste alltså fortsätta att i sin äldre lydelse vara
tillämpliga i fråga om luftpanträtt, som uppstått innan de nya bestämmelsema i
11 kap. 4 § luftfartslagen trätt i kraft.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört i det föregående
föreligger inom justitiedepartementet upprättade förslag tUl

1)
lag om
ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2)
lag om
ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva,

3)
lag om
ändring i handelsbalken,

4)
lag om
ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,

5)
lag om
ändring i förmånsrättslagen (1970: 979),

6)
lag om
ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,

7)
lag om
ändring i lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal,

8)
lag om
ändring i förordningen (1862:10) om tioårig preskription och om kallelse å
okända borgenärer,

9) lag
om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen

handling,

10) lag om ändring i lagen (1946: 807)
om handläggning av domstolsärenden,

11) lag om ändring i lagsökningslagen
(1946: 808),

12) lag om ändring i lagen (1937: 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

13) lag om ändring i luftfartslagen
(1957: 297).

7 Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över lagförslagen
under 111 och 13 inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

1967
års internationella sföpanträttskonvention

opaginerad Kontrollera mot PDF

Convention
Internationale pour Vunification de cer-taines régles rdatives aux privileges
et hypotheques maritimes

International
Convention for the Unification of Certain Rules Relating to Maritime Liens
and Mortgages

Internationell
konvention för fastställande av vissa gemensamma bestämmelser om sjöpanträtt
och fartygshypotek

s. 1 Kontrollera mot PDF

Artide
1

Les hypotheques et « mortgages » sur les navi-res sont
reconnus dans les Etats Contractants å condition que :

a)
ces hypotheques
et « mortgages » aient été con-stitués et inscrits dans un registre
conformément aux lois de TEtat oii le navire est immatriculé ;

b)
le registre et
tous les actes qui doivent étre remis au conservateur conformément aux lois de
FEtat ou le navire est immatriculé, soient accessibles au public et que la
délivrance d'ex-traits du registre et de copies de ces actes soient exi-gibles
du conservateur;

c)
et que, soit le
registre, soit Pun des actes vises au paragraphe b) ci-dessus in-dique, ou bien
le nom et Tadresse du bénéficiaire de rhypothéque ou du « mortgage » ou le
fait que cette sureté a été constituée au porteur, la somme garan-tie ainsi que
la date et les autres mentions qui, suivant les lois de TElat de rinscription,
en déterminent le rang par rapport aux autres hypotheques et « mortgages »
inscrits.

Artide 1

Mortgages and "hypotheques" on sea-going vessels
shaU be enforceable in Contracting States provided that:

a)
such mortgages
and "hypotheques" have been effected and registered in accordance
with the law of the State where the vessd is registered;

b)
the register
and any instruments required to be deposited with the regis-trar in accordance
with the law of the State where the vessd is registered are open to public
inspection, and that extracts of the register and copies of such instruments
are obtainable from the registrar; and

c)
either the
register or any inslraments referred lo in paragraph b) above spec-ifies the
name and address of the person in whose favour the mortgage or "hypothéque"
has been effected or that it has been issued to bearer, the amount secured and
the date and other particulars which, according to the law of the State of
registration, determine the rank as respects other registered mortgages and
"h3fpothéques".

Artikel
1

Hypotek och "mortgages" i fartyg som används
till fart i öppen sjö skall erkännas i fördragsslutande stat, under
föratsättning att:

a)
dessa hypotek
och "mortgages" tUlkommit och inskrivits i enlighet med lagen i den
stat där fartyget är registrerat;

b)
registret och
de handlingar som enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat skall
inges till registermyndigheten är offentliga samt att utdrag av registret
och avskrift av nämnda handlingar kan erhållas av registermyndigheten; samt

c) registret eller de handlingar som avses i punkt b)
innehåller uppgift om den persons namn och adress tUl vilkens förmån
ifrågavarande hypotek eller "mortgage" stiftats eller om att det
stiftats till förmån för innehavaren, om det bdopp säkerheten avser samt om
datum och övriga omständigheter som enligt lagen i inskrivningsstaten
bestämmer förmånsrätten i förhållande till andra hypotek och
"mortgages".

s. 2 Kontrollera mot PDF

Artide 2

Le rang
entré eux des hypotheques et « mortgages » inscrits, et, sous réserve des
dispositions de la présente Convention, leurs effets å l'égard des tiers sont
déter-minés par les lois de PEtat oil Us sont inscrits; toutefois, sous réserve
de rapplication des dispositions de la présente Convention, tout ce qui
concerné la procedure d'exécution est regi par les lois de TElat oii elle a
lieu.

Artide 3

1.
Sous réserve
des dispositions de Tartide 11, aucun Etat Contractant n'autorisera la
radiation de rimmatriculation d'un navire sans le consentement écrit de tous
les bénéficiaires , des hypotheques ou « mortgages » inscrits.

2.
Un navire qui
est ou a été immatriculé dans un Etat Contractant ne sera susceptible d'étre
immatriculé dans un autre Etat Contractant, que si le premier Etat a délivré
:

a)
soit un
certificat at-testant que le navire a été radie;

b)
soit un
certificat at-testanl que le navire sera radie le jour oii cette nou-veUe
immatriculation aura eu lieu.

Artide 4

1. Les créances suivantes sont garanlies par un privilége
maritime sur le navire :

i) les gages et autres som-

Article 2

The ranking of registered mortgages and "hypotheques"
as between themselves and, without préjudice to the provisions of this
Convention, their effect in regard to third parties shall be determined by
the lavy of the State of registration; however, without préjudice to the
provisions of this Convention, all matters relating to the procedure of
enforcement shall be regulated by the law of the State where enforcement takes
place.

Artide 3

1.
Subject to the
provisions of Artide 11, no Contracting State shaU permit the deregistration
of a vessd without the written consent of all bölders of registered
mortgages and "hypotheques".

2.
A vessd which
is or has been registered in a Contracting State shall not be eligible for
registration in another Contracting State, unless:

a)
a certificate
has been issued by the former State to the effect that the vessd has been
deregistered, or

b)
a certificate
has been issued by the former State to the effect that the vessd will be
deregistered on the day when such new registration is effected.

Artide 4

1. The foUowing claims shall be secured by maritime liens
on the vessd:

i) wages and other sums

Artikd 2

Den inbördes förmånsordningen för inskrivna hypotek och
"mortgages" samt, om annat ej följer av bestämmelserna i denna konvention,
deras verkan gentemot tredje man bestäms av lagen i inskrivningsstaten; dock
skall, frånsett bestämmelserna i denna konvention, alla frågor rörande
exekutionsförfarandet regleras av lagen i den stat där exekutionen äger ram.

Artikel 3

1. Utom i fall som avses i artikel 11 skall fördragsslutande
stat icke tUlåta att fartyg avregistreras utan skriftiigt samtycke av alla
innehavare av inskrivna hypotek och "mortgages".

2. Fartyg som är eller har varit registrerat i fördragsslutande
stat skall icke kunna registreras i annan fördragsslutande stat, utan att den
förra staten har utfärdat:

a) bevis att fartyget avregistrerats eller

b) bevis att fartyget kommer att avregistreras den dag
sådan ny registrering äger rum.

Artikel 4

1. Sjöpanträtt i fartyg skall gälla till säkerhet för
följande fordringar:

i) löner och andra belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

mes
dues au capitaine, aux officiers et aux membres de réquipage, en vertu de leur
engagement å bord du navire;

ii)
les droits de port, de canal et autres voies navi-gables ainsi que les frais de
pUotage;

iii)
les créances contre le propriétaire du chef de mört ou de lésion corpo-relle,
survenant sur terre ou sur Teau, en relation directe avec rexploitalion du
navire;

iv)
les créances délic-tuelles ou quasidélictudles contre le propriétaire, non
susceptibles d'étre fondées sur un contrat, du chef de perte ou dommage å un
bien, survenant sur terte ou sur Teau, en relation directe avec rexploitalion
du navire;

v)
les créances du chef d'assistance et de sauvetage, de relévement d'épave et de
contribution aux avaries communes.

Le
terme « propriétaire », au sens du present artide, Comprend le locataire
coque-nue et tout autre affréteur, 1'armateur gérant ou Tex-ploitant du navire.

2.
Aucun privUége maritime ne grévera le navire pour sureté des créances, visées
au paragraphe 1. iii) et iv) du present artide, qui résultent ou proviennent de
propriétés radioactives ou d'une combinaison de propriétés radioactives avec
des propriétés toxiques, explo-sives ou autres propriétés dangereuses de
combustible nucléaire ou de produits ou déchets radioactifs.

due
to the master, officers and other members of the vessePs complement in respect
of their employment on the vessd;

ii)
port, canal and other waterway dues and pilolage dues;

iii)
claims against the ow-ner in respect of loss of life or personal injury
occur-ring, whether on land or on water, in direct connection with the
operation of the vessd;

iv)
claims against the owner, based on tort and not capable of being based on
contract, in respect of loss of or damage to property occurring, whether on
land or on water, in direct connection with the operation of the vessd;

v)
claims for salvage, wreck removal and contribution in general average.

The
word "owner" mentioned in this paragraph shall be deemed to include
the demise or other charterer, manager or operator of the vessd.

2.
No maritime lien shall attach to the vessd securing clauns as set out in paragraph
1. iii) änd iv) of this artide which arise out of or result from the
radioactive properties or a combination of radioactive properties with toxic,
explosive or other hazardous properties of nuclear fuel or of radioactive
products or waste.

som
tUlkommer befälhavaren och det övriga befälet eller andra medlemmar av
besättningen på grund av deras anställning ombord;

ii)
hamn-, kanal- och andra vattenyägsavgifter samt lotsavgifter;

iii)
fordran mot ägaren på grund av att någon avUdit eller erhållit kroppsskada,
vare sig till lands eUer till sjöss, i omedelbart samband med fartygets drift;

iv)
fordran mot ägaren, som icke kan grandas på kontraktsförhållande, på grand av
förlust av eller skada på egendom som uppstått till lands eller tUl sjöss i
omedelbart samband med fartygets drift;

v)
fordran på bärgarlön, på ersättning för avlägsnande av vrak och på bidrag till
gemensamt haveri.

I
denna artikel skall uttrycket "ägare" anses omfatta även skeppslegotagare
och annan befraktare av fartyget samt redaren eller den som i redarens ställe
handhar fartygets drift.

2.
Sjöpanträtt skall icke besvära fartyget för sådan i denna artikel mom. 1. punktema
ui) och iv) angiven fordran som härrör från eller är ett resultat av de radioaktiva
egenskaperna eUer av en kombination av de radioaktiva egenskaperna och giftiga,
explosiva eller andra farliga egenskaper hos nukleärt bränsle eller radio-.
aktiva produkter eller avfall.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Artide 5

1.
Les privUéges
maritimes énumérés å rartide 4 ont priorité sur les hypotheques et «
mortgages » inscrits et aucun autre droit n'est préféré ni å ces privileges,
ni aux hypotheques et « mortgages » répondant aux exigences de Tartide 1, mises
a part les dispositions de rartide 6 paragraphe 2.

2.
Les privileges
maritimes énumérés å rartide 4 prennent rang dans Tordre qu'Us occupent;
cependant, les privileges maritimes ga-rantissant les indemnités d'assistance
ou de sauvetage, les frais de relévement d'é-pave et les contributions aux
avaries communes ont priorité sur tous les autres privUéges maritunes grevant
le navire au moment ou les operations donnant nais-sance å des privileges ont
été accomplies.

3.
Les privUéges
maritimes énumérés dans chacun des alinéas (i), (ii), (iii) et (iv) du
paragraphe ler de Tarticle 4 viennent en con-cours entré eux au marc le franc.

4.
Les privileges
maritimes énumérés å Talinéa (v) du paragraphe ler de rartide 4, prennent rang
en-tre eux dans 1'ordre inverse de Tordre de naissance des créances garanlies
par ces privileges. Les créances du chef de contribution aux avaries communes
sont con-sidérées comme étant nées å la date de Tade généra-teur d'avaries
communes; les créances du chef d'assi-stance ou de sauvetage sont considérées
comme étant

Artide
5

1.
The maritime
liens set out in Artide 4 shall take priority över registered mortgages and
"hypotheques", an no other claim shall take priority över such
maritime liens or över mortgages and "hypotheques" which comply with
the requirements of Artide 1, except as provided in Artide 6 (2).

2.
The maritime
liens set out in Artide 4 shall rank in the order listed, provided however that
maritime liens securing claims for salvage, wreck removal and contribution Ul
general average shall take priority över all other maritime liens which have
attached to the vessd prior to the time when the operations giving rise to the
said liens were performed.

3,
The maritime
liens set out in éach of subparagraphs (i), (ii), (iii) and (iv) of paragraph
1 of Artide 4 shall rank pari passu as between themselves.

4,
The maritime
liens set out in subparagraph (v) of Artide 4 shall rank in the inverse order
of the time when the claims secured thereby accrued, Claims for contribution in
general average shall be deemed to have accrued on the date on which the
general average act was performed; claims for salvage shall be deemed to have
accraed on the date on which the salvage operation was terminated.

Artikel 5

1.
Sjöpanträtt som anges i artikel 4 skall äga förmånsrätt före inskrivna hypotek
och "mortgages" och ingen annan fordran skall ha företräde vare sig
framför sådan sjöpanträtt eUer, utom i fall som avses i artikel 6 mom, 2,
framför hypotek och "mortgage" som överensstämmer med bestämmelserna
i artikel 1. , 2. De i artikel 4 angivna sjöpanträttema skaU äga förmånsrätt i
där nänmd ordning; dock skall sjöpanlrätt för fordran på bärgarlön, på
ersättning för avlägsnande av vrak och på bidrag till gemensamt haveri äga
företräde framför varje annan sjöpanträtt som dessförinnan uppkommit i
fartyget.

3. De i var och en av punkterna i), ii), iii) och iv) av
artikel 4 mom. 1 angivna sjöpanträtterna skall ägr inbördes Uka förmånsrätt.

4. De i artikel 4 mom. 1 punkt v) angivna sjöpanträtterna
skall äga inbördes.förmånsrätt i omvänd ordning mot tidpunktema för fordringarnas
uppkomst. Fordran pä bidrag till gemensamt haveii skall anses ha uppkommit
den dag gemensamt, haveriakten företogs; fordran på bärgarlön skall anses ha
uppkommit den dag bärgningsföretaget slutfördes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

nées å la date a laqudle ces operations sont achevées.

Artide 6

1,
Tout Etat
Contractant peut accorder des privUéges ou des droits de rétention pour
garantir des créances autres que celles qui sont mentionnées å rartide 4, Ces
privileges prendront rang apres tous les privUéges maritimes énumérés å rartide
4 et apres tous les hypotheques et «mortgages » inscrits qui répondent aux
exigences de rartide 1; ces droits de rétention ne pourront empécher ni de
poursuivre rexécution des privUéges maritimes énumérés å Partide 4 ou des hypotheques
et « mortgages » inscrits qui répondent aux exigences de rartide 1, ni de
livrer le navire a celui qui Taura acquis å la suite de cette procedure
d'exécution,

2,
Au cas oii
serait accordé un privilége ou un droit de rétention portant sur un navire qui
se trouve en la possession

a)
d'un
constructeur de navires, pour garantir des créances résultant de la constraction
du navire;

b)
ou d'un
réparateur de navires pour garantir des créances résultant des reparations du
navire effectuées au cours de la période méme oil il est en sa possession, ce
privilége ou ce droit de rétention prendra rang apres tous les privileges
maritimes énumérés å Tartide 4 mais pourra étre admis å primer les hypotheques
et « mortgages ». Ce privilége ou droit de rétention pourra étre exercé sur le
navire non-obstant tout hypothéque ou

Artide 6

1. Each
Contracting State may grant liens or rights of rétention to secure claims other
than those referred to in Artide 4. Such liens shall rank after all maritime
liens set out in Artide 4 and after all registered mortgages and
"hypotheques" which comply with the provisions of Artide 1; and such
rights of rétention shall not préjudice the enforcement of maritime liens set out
in Artide 4 or registered mortgages or "hypotheques" which comply
with the provisions of Artide 1, nor the delivery of the vessd to the
purchaser in connection with such enforcement.

2. In the event that a Uen or right of rétention is
granted in respect of a vessd in possession of

a)
a shipbuilder,
to secure claims for the buUding of the vessd, or

b)
a ship
repairer, to secure claims for repair of the vessd effected during such
possession, such lien or right of rétention shaU be post-poned to all maritime
liens set out in Artide 4, but may be preferred to registered mortgages or
"hypotheques". Such lien or right of rétention may be exerdsable
against the vessd notwithstanding any registered mortgage or
"hypothéque" on the vessd, but shall be ex-tinguished when the vessd

Artikel 6

1.
Fördragsslutande
stat äger tillåta panträtt eller retentionsrätt lill säkerhet för andra
fordringar än som anges i artikel 4. Sådan panträtt skall äga förmänsrätt
efter sjöpanlrätt sora anges i artikel 4 samt efter inskrivna hypotek och
"mortgages" som överensstämmer raed bestämmelserna i artikel 1; och
sådan retentionsrätt skall ej utgöra hinder vare sig mot exekution för
sjöpanträtt sora anges i artikel 4 eller inskrivna hypotek och "mortgages"
som överensstämraer med bestäramdserna i artikel 1 eller mot att fartyget
utlämnas till den som förvärvat det vid sådan exekution.

2.
Tilläts
panträtt eller retentionsrätt i fartyg

a)
som är i
fartygstillverkares besittning till säkerhet för fordran pä grand av
byggandet av fartyget, eller

b)
som är i
fartygsreparatörs besittning till säkerhet för fordran på grund av reparation
av fartyget, utförd under den tid besittnmgsför-hållandet varar, skaU pantdier
retentionsrätten gå efter sjöpanträtt som anges i artikel 4 men fär ges företräde
framför inskrivna hypotek och "mortgages". Sådan pant- eller
retenlionsrätt får kunna göras gällande utan hinder av inskrivna hypotek
eller "mortgages" i fartyget men skall upphöra

s. 7 Kontrollera mot PDF

« mortgage
» inscrit sur le navure, mais s'éteuidra lorsque le navire cessera d'étre en
la possession du constructeur ou du réparateur, selon le cas.

ceases to
be in the possession of the shipbuUder or ship repairer, as the case may be.

när
fartyget upphör att vara i tillverkarens eller reparatörens besittning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Artide
7

1, Les
privileges mari

times énumérés å Tartide 4

prennent effet, que les cré

ances garanlies par ces pri

vUéges soient å la charge du

propriétaire, ou å cdle du

locataire coque-nue ou autre

affréteur, de Tarmateur gé

rant ou de rexploitant du

navire,

2. Sous
réserve des dispo

sitions de Fartide 11, les

privileges mariliraes énumé

rés a Fartide 4 suivent le

navire nonobstant tout

changeraent de propriété ou

d'iraraatriculation.

Artide 8

1, Les
privileges marili

raes énumérés ä Fartide 4

sont éteinls å Fexpiration

d'un délai d'un an a da-

ter de la naissance de la

créance garantie, å moins

qu'avant Fexpiration de ce

délai, le navire alt été Fob

jet d'une saisie conduisant

å une vente forcée,

2. Le
délai d'un an pré

vu au paragraphe précédent

n'est susceptible d'aucune

suspension ni interruption;

toutefois, ce délai ne court

pas tant qu'un empéche-

ment legal rad le créancier

privUégié dans FimpossibUi-

lé de saisdr le navire.

Artide
7

1, The
maritime liens set out in Artide 4 arise whether the claims secured by such
liens are against the owner or against the demise or other charterer, manager
or operator of the vessd.

2, Subject to the provisions of Artide 11, the maritime
liens securing the claims set out in Artide 4 follow the vessel notwithstanding
any change of ownership or of registration.

Artide 8

1.
The maritime
liens set out in Artide 4 shall be ex-tinguished after a period of one year
from the time when the claims secured thereby arose, unless, prior to the
expiry of such period, the vessel has been arrested, such arrest leading to a
forced sale,

2.
The one-year
period referred to in the preceding paragraph shall not be subject to
suspension or interruption, provided however that time shall not run during the
period that the lien-or is legally prevenled from arresting the vessel.

Artikel
7

1.
Sjöpanträtt som
anges i artikel 4 uppstår vare sig den fordran till säkerhet för vUken den
skall gälla riktar sig mot ägaren, skeppslegotagare eUer annan befraktare av fartyget,
redaren eller den som i redarens ställe handhar fartygels drift.

2.
Med undantag
för fall som avses i artikel 11 skall sjöpanträtt som anges i artikel 4 följa
fartyget utan hinder av förändring i äganderätts- eller registreringsförhållandena.

Artikels

1. Sjöpanlrätt
som anges

i artikel 4 skall upphöra att

gälla ett år efter uppkoms

ten av den fordran tUl sä

kerhet för vilken den gäller,

såframt icke före utgången

av denna tid fartyget blivit

föremål för kvarstad eller

utmätning som leder tUl exe

kutiv försäljning,

2, Den
i föregående mo

ment näranda ettåriga pre

skriptionstiden skall icke

kunna suspenderas eller av

brytas men skall dock icke

löpa medan laga hinder fö

religger mot att fartyget be

läggs med kvarstad eller ut

mäts för panträtlshavarens

fordran.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Artide
9

La cession d'une créance garantie par Fun des privileges
marilimes énumérés a Fartide 4 ou la subrogalion

25 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

Artide 9

The
assignment of or subrogalion lo a claim secured by a maritime lien set out in
Artide 4 entaUs the

Artikel
9

Övergår
fordran som är förenad med sjöpanlrätt enligt artikd 4 tiil annan, medför det
att äveri sjöpant-

s. 10 Kontrollera mot PDF

dans les droits du titulaire d'une telle créance emporle
simultanément la transmission du privilége.

Artide 10

Préalablement
å la vente forcée d'un navire dans un Etat Contractant, et au moins trente
jours ä Fa-vance, Fautorité compétente de cet Etat notifiera, ou fera notifier,
par écrit, la date et le lieu de vente :

a)
å tous les bénéficiaires
d'hypolhéques el de « mortgages » inscrits qui n'ont pas été constitués au porteur;

b)
aux
bénéficiaires d'hy-pothéques et de « mortgages » inscrits constitués au
porteur, et les tilulaires de privileges maritimes énumérés ä Fartide 4, dont
les créances ont été signifiées ä la dite autorilé;

c)
au conservateur
du registre d'immatriculalion du navire.

siraultaneous assignraent of or subrogalion to such maritime
lien.

Artide 10

Prior to the forced sale of a vessel in a Contracting
State, the competent authority of such State, shall give or cause lo be given
al least thirty days written notice of the time and place of such sale lo:

a) all bölders of register

ed mortgages and "hypo

theques" which have not

been issued lo bearer;

b)
such bölders of
registered raorlgages and "hypotheques" issued to bearer and lo
such bölders of maritime liens set out in Artide 4 whose claims have been
notified lo Ihe said authority;

c)
the registrar
of the register in which the vessel is registered.

rätten övergår.

Artikel 10

Innan
exekutiv försäljning av fartyg äger rum i fördragsslutande stat skall behörig
rayndighel i den staten rainsl trettio dagar i förväg ora lid och plats för
försäljningen skriftiigen underrätta eller låta underrätta:

a)
alla innehavare
av inskrivna hypotek och "mortgages" som ej är ställda tiU
innehavaren;

b)
sådana
innehavare av inskrivna hypotek och "raorlgages" ställda tUl innehavaren
och sådana innehavare av sjöpanlrätt enligt artikel 4 om vars fordringar
rayndighelen blivit underrättad;

c)
den
registermyndighet hos vilken fartyget är registrerat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Artide 11

1. En cas de vente forcée du navire dans un Etat Contractant,
tous les hypotheques et «mortgages», å Fexception de ceux que Facheleur a pris
en charge avec le consentement du bénéficiaire, et tous les privileges et
autres charges de quelque nature que ce soit, cessent de grever le navire, å
condition toutefois :

a)
qu'au moment de
la vente le navire se trouve dans le ressort de cet Etat Contractant;

b)
que le vente
ait été réalisée conformément aux lois du dit Etat et aux dis-

Article 11

1, In the
event of the forced sale of the vessel in a Contracting State all raorlgages
and "hypotheques", except those assuraed by the purchaser wilh the
consent of the bölders, and all liens and other encurabrances of whatsoever
nature shall cease lo attach lo the vessel, provided however that:

a)
at the time of
the sale, the vessel is in the jurisdiction of such Contracting State, and

b)
the sale has
been effected in accordance with the law of the said State

Artikel
11

1, Äger
exekutiv försäljning av fartyg rum i fördragsslutande stal, skall alla
hypotek och "mortgages", utom sådana för vilka köparen med
innehavarnas samtycke övertagit ansvaret, saml aUa övriga panträtter och andra
rättigheter av varje slag upphöra att besvära fartyget, under förutsättning
alt:

a)
fartyget vid
försäljningstillfället befinner sig inom den fördragsslulande statens
jurisdiktionsområde;

b)
försäljningen
verkställs i överensstämmelse med lagen i nämnda stat och be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

positions de la présente Convention,

Aucune charle-parlie ou contrat conférant le droit
d'utiliser le navire ne peut étre considéré comme privilége ou charge aux
termes du present artide,

2, Les dépens laxés par le

tribunal et provoqués par la

saisie, la vente qui Fa suivie

el la distribution du prix

seront payés, en premier

lieu, par prélévement sur le

produil de la vente. Le solde

en sera distribué aux bé

néficiaires des privileges

maritimes, des privileges et

-droits de rétention mentionnés k Fartide 6 paragraphe
2, et des hypotheques et « mortgages » inscrits conforraément aux
dispositions de la présente Convention å due concur-rence des sorames qui leur
sont dues,

3, Lorsqu'un navire, im

matriculé dans un Etat Con

tractant, a fail Fobjet d'une

vente forcée dans un Etat

Contractant, le tribunal

competent ou toute autre

autorilé compétente délivre

ra å la demande de Fache

leur, un certificat atteslant

que le navire est vendu li

bre de tous hypotheques et

« raorlgages », ä Fexception

de ceux que Facheteur a

pris en charge, et de tous

privileges et autres charges,

ä la condition que les exi

gences mentionnées aux ali

néas a) el b) du paragraphe

1 ci-dessus, adenl été respec-

tées et que le produit de la

vente ait été distribué con

formément aux dispositions

du paragraphe 2 ci-dessus

ou ait été consigné entré les

mains de Fautorité compé

tente, d'aprés les lois de

and the provisions of this Convention,

No charter party or contract for the use of the vessel
shall be deemed a lien or encumbrance for the purpose of this Artide.

2, The costs awarded by the Court and arising out of the
arrest and subsequent sale of the vessel and the distribution of the proceeds
shall first be paid out of the proceeds of such sale, The balance shall be
distributed among the bölders of mari-lirae liens, liens and rights of
rétention mentioned in paragraph 2 of Artide 6 and registered mortgages and
"hypotheques" in accordance wilh the provisions of this Convention
to the extent necessary to satisfy their claims,

3, When a vessel registered in a Contracting State has
been the object of a forced sale in a Contracting State, the Court or other
competent authority having jurisdiction shall, at the request of the
purchaser, issue a certificate to the effect that the vessel is sold free of
all mortgages and "hypotheques", except those assumed by the
purchaser, and all liens and other encurabrances, provided that the
requirements set out in paragraph 1, sub-paragraphs a) and b) have been
com-plied with, and that the proceeds of such forced sale have been distributed
in compliance wilh paragraph 2 of this Artide or have been deposited wilh the
authority that is competent under the law of the place

stämmdsema i denna konvention.

Intet certeparti eller nytt-janderällsavtal rörande fartyget
skall anses som panträtt eller annan rättighet i denna artikels mening,

2, Av köpeskillingen för fartyget skall först utgå de av
domstolen fastställda kostnaderna för kvarstaden eller utmätningen, den därav
föranledda försäljningen samt köpeskillingsfördelningen. Återstoden skall fördelas
i överensstämmelse med bestämmelserna i denna konvention mellan innehavarna
av sjöpanträtt, panträtt och retentionsrätt som avses i artikel 6 mom. 2 samt
inskrivna hypotek och "mortgages" intill de belopp som tillkommer
dem.

3, När ett i fördragsslulande stat registrerat fartyg
blivit föremål för exekutiv försäljning i fördragsslutande stat, skall
dorastolen eller annan behörig myndighet på köparens begäran utfärda bevis all
fartyget sålts fritt från hypotek och "mortgages", utom sädana för
vilka köparen övertagit ansvaret, samt övriga panträtter och andra
rättigheter, om villkoren i mom, 1 punkterna a) och b) uppfyllts och
köpeskillingen fördelats i överensstämmelse med mom, 2 ovan eUer nedsatts hos
myndighet som är behörig enligt lagen på försäljningsorten. Mot företeende av
sådant bevis skall registermyndigheten vara skyldig att avföra alla inskrivna
hypotek och "mortgages", utom sådana för vil-

opaginerad Kontrollera mot PDF

FEtat ou a eu lieu la vente. Sur production de ce certificat,
le conservateur sera tenu de radier tous les hypotheques et « mortgages »
inscrits, ä Fexception de ceux que Facheteur a pris en charge, el de tous privileges
et autres charges, et d'immatriculer le navire au nom de Facheteur ou de
délivrer un certificat de radiation aux fins de nouvdle immatriculation selon
le cas.

Artide 12

1. Sauf stipulations con-traires de la présente Convention,
ces dispositions s'appliquent å tous navires, immatriculés ou non dans un Etat
Contractant,

2. A Fégard des navires dont un Etat est propriétaire,
exploitant ou affréteur et affectés å un service public non commercial, aucune
disposition de la présente Convention

d'une part
n'impose que des droits soient attri-bués sur ou contre eux,

d'autre part ne
per-met Fexécution d'aucun droit.å leur encontre.

Artide 13

En vue de Fapplicatdon des dispositions des artides 3, 10
et 11 de la présente Convention, les autorités compétentes des Etats Contractants
seront habilitées a correspondre directement entré elles.

Artide 14

Toute Partie Contrac-tante peut, au moment de la
signature, de la ratification ou de Fadhésion å cette

of the sale, Upon production of such certificate the
registrar shall be bound to delete all registered raorlgages and
"hypotheques", except those assumed by the purchaser, and lo register
the vessel in the name of the purchaser or lo issue a certificate of
deregistration for the purpose of reregislra-tion, as the case may be.

Artide 12

1, Unless otherwise provided in this Convention, its
provisions shall apply lo aU sea-going vessels registered in a Contracting
State or in a non-Conlracting State,

2, Nothing in this Con vention shall require any rights
to be conferred in or against, or enable any rights to be enforced against any
vessel owned, operated or chartered by a State and appropriated to public
non-commercial services.

Artide 13

For the purpose of Artides 3, 10 and 11 of this
Convention, the competent authorities of the Contracting States shall be authorized
to correspond directly between themselves.

Artide 14

Any Contracting Party may at the time of signing,
ratifying or acceding to this Convention make the

ka köparen övertagit ansvaret, och all registrera fartyget
i köparens namn eller utfärda avregistreringsbevis för ny registrering av
farly-set.

Artikd 12

1. I den mån annat ej

sägs i denna konvention

skall dess bestämmelser till--

lämpas på alla fartyg som

används tUl fart i öppen sjö

vare sig de är registrerade i

fördragsslulande stat eller

ej.

2, Intet i denna konven

tion skall föranleda vare sdg

alt rättighet uppstår för el

ler i fartyg, som ägs eller

brukas eller är befraktat av

stat samt är avsett att bra

kas för offentligt ändamål

och icke för affärsdrift, el

ler att verkstäUighet äger

rum i sådant fartyg.

Artikel 13

För ändamål som avses i artiklarna 3, 10 och 11 av denna
konvention skall de fördragsslutande staternas behöriga myndigheter äga att
skriftväxla direkt med varandra.

Artikd 14

Varje fördragsslutande part äger vid undertecknande eller
ratifikation av eller anslutning till denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Convention,
émettre les ré-serves suivantes :

1,
de mettre la
présente Convention en vigueur soit en lui donnant force de loi ou en incluant
les dispositions de la présente Convention dans sa legislation na tionale
suivant une forme appropriée å cette legislation;

2,
de faire
application de la Convention Internationale sur la limitation de la responsabilité
des propriétaires de navires de mer, signée å Bruxdles le 10 octobre 1957,

following
reservations:

1,
to give effect
lo this Convention either by giving it the force of law or by induding the
provisions of this Convention in its national legislation in a form
appropriate to that legislation;

2,
lo apply the
International Covention relating to the limitation of the liability of owners
of sea-going ships, signed at Brussels on the lOth October 1957,

konvention
göra följande förbehåll:

1, om rätt
att sätta konventionen i tUlämpning antingen genom att ge den kraft av lag
eller genom att införliva den med sin nationella lagstiftning i en för
densamma lämpad form;

2, om rätt att tillämpa den internationella konventionen
angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används lill
fart i öppen sjö, undertecknad i Bryssel den 10 oktober 1957.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide
25

La
présente Convention remplace el abroge, pour les relations entré les Etats qui
la ralifieni ou y adhérenl, la Convention internationale pour Funification de
cer-laines régles relatives aux privUéges et hypotheques maritimes et protocole
de signature, signés å Braxelles, le 10 avrU 1926.

Artide
25

In respect
of the relations between States which ratify this Convention or accede to it,
this Convention shall replace and abrogate the International Convention for
the unification of certain rules relating to Maritime Liens and Mortgages and
Protocol of signature, signed at Brussels on April lOth 1926,

Artikel 25

Såvitt
avser förhåUandena mellan stater som ratificerar eller ansluter sig till
denna konvention skall konventionen ersätta och upphäva den internationella
konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga
om sjöpanlrätt och fartygshypotek samt signaturprotokollet, undertecknade i Bryssel
den 10 aprU 1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fait å Bruxdles, le 27 mal

1967--------

Done at
Brussels, this 27lh

day of May 1967---------

Som skedde
i Bryssel, den

27 maj 1967--------

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

1967
års skeppsbyggnadskonvention

opaginerad Kontrollera mot PDF

Convention
relative a l'in-scription des droits rdatifs aux navires en construction

Convention
Relating to Registration of Rights in Respect of Vessels under Construction

Konvention
angående inskrivning av rätt till fartyg under byggnad

s. 1 Kontrollera mot PDF

A
rticle 1

Les Etats
Contractants s'engagent ä ce que leur legislation nationale comporte les
dispositions permettant Finscription, conformément aux régles de la présente
Convention, dans un registre public officid tenu par FEtat ou placé sous son
controle, des droits énumérés å Fartide 5 de la présente Convention, rdatifs
aux navires dont la construction sur leur territoire est décidée ou en cours.

L'inscription de ces droits peut étre limitée aux
båti-menls d'un type et d'un tonnage tels que, d'aprés la legislation nationale
de FEtat oii Finscription est requise, ces bätiments soient, apres achévement,
susceptibles d'immalricula-tion comme navires.

A
rticle 1

The
Contracting States underlake that their national law shall contain provisions
permitting the registration in accordance with the provisions of this Convention,
in an official public register established by or under the control of the
State, of the rights set out in Artide 5 in respect of vessels which are to be
or are being conslrucled within their territories,

The registration of such rights may be restricted to
vessels which, under the national law of the State of registration, will be of
a type and size making them eligible when compleled, for registration as
seagoing vessels.

Artikel
1

Fördragsslulande stat ul-fäsler, att dess nationella lag
skall innehåUa bestämmelser som medger inskrivning i enlighet med bestämmelserna
i denna konvention i ett offentligt register under statlig förvaltning eller
tillsyn av sådan rätt som anges i artikel 5 til! fartyg som avses all byggas
eller är under byggnad inom dess territorium.

Inskrivning av sådan rätt får begränsas till fartyg som
enligt lagen i den stat där inskrivning söks kommer all i färdigbyggt skick,
med hänsyn till typ och storlek, kunna registreras som fartyg avsett att
användas till fart i öppen sjö.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Artide
2

Les Etats
Contractants peuvent limiter Finscription de ces droits aux navires dont la
construction est décidée ou en cours pour le compte d'un acheleur étranger,

Les Etats
Contractants autoriseront Finscription des droits rdatifs aux navires dont la
construction est décidée ou en cours.

Artide
2

The Contracting States may restrict registration of such
rights lo cases where vessels are lo be or are being constructed for a foreign
purchaser,

The Contracting States shall allow registration of rights
in respect of vessels which are lo be or are being constructed irrespective
of

Artikel
2

Fördragsslulande
stat äger begränsa inskrivning av sådan rätt till fartyg som avses all byggas
eller är under byggnad för utiändsk beställares räkning.

Fördragsslutande stal

skall tUlåta inskrivning av rätt till fartyg som avses bli
byggt eller är under byggnad oavsett sökandens na-

s. 3 Kontrollera mot PDF

quels que
soient la natio-nalité el le domicile de la personne requérant Finscription,
Ceci toutefois sera sans incidence sur les dispositions de la legislation de
FEtat de Finscription qui limitent Facquisition des dits droits par des
étrangers, ou régleraenlent la construction du navire,

Les effets
de Finscription effecluée en vertu de la présente Convention, quant å la
nationalilé d'un navire, sont delerminés par la legislation de FEtat dans lequel
la construction du navire est décidée ou en cours.

the
nationality or domicile of the applicanl, However, the foregoing shall not affect
any provision of the national law of the State of registration reslricling the
acquisition of such rights by aliens or for conlrolling shipbuilding.

The effects of registration under the provisions of this
Convention as regards the national status of any vessel shall be determined by
the law of the State where the vessel is lo be or is being constructed.

tionalitet
eller hemvist. Detta skall likväl ej inverka på bestämmelser i
inskrivnings-statens lag som begränsar utlänningars förvärv av sådan rätt
eller reglerar skeppsbyggnad.

Verkan på fartygets nationalitet av inskrivning enligt
bestämmelserna i denna konvention avgörs av lagen i den stat där fartyget
avses att byggas eller är under byggnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Artide 3

Aucun Etat Contractant n'autorisera sur son territoire
Finscription de droits rdatifs ä un navire dont la construction sur le
territoire d'un autre Etat Contractant est décidée ou en cours.

Artide 4

L'inscriplion
des droits rdatifs ä un navire dont la construction est décidée ou en cours est
aulorisée des qu'un contrat pour la construction d'un navire bien determine a
été signé ou que le constructeur declare qu'il a décidé de construire pareil
navire pour son propre compte.

Toutefois, la legislation nationale peut subordonner
Finscription å la condition que la quille ait été posée ou qu'un travail de construction
equivalent ait été exécuté ä Fendroil ou le navire doit étre lancé.

A rticle 3

No right
in respect of a vessd which is to be or is being constructed within the territory
of a Contracting State shall be admissible for registration in any other
Contracting State,

Artide 4

Registration
of rights in respect of a vessel which is to be or is being constructed shall
be permitted when a contract for the building of a properly, specified vessel
has been executed or the builder dedares that he has decided to build such a
vessel for his own account,

However, the national law may make il a condition for
registration that the keel has been laid or equivalent conslructional work has
been performed in the place of launching.

Artikd
3

Inskrivning
av rätt liU fartyg som avses alt byggas eller är under byggnad i
fördragsslutande stat skall icke tUlåtas i annan för-draMslutande stat.

Artikel 4

Inskrivning
av rätt til! fartyg som avses alt byggas eller är under byggnad skall tillålas
när kontrakt upprättats om byggande av ett vederbörligen specificerat fartyg
eller varvet förklarar sig ha beslutat bygga ett sådant fartyg för egen räkning.

Dock får i nationell lag som villkor för inskrivning
föreskrivas alt kölen sträckts eller därmed likvärdigt tillverkningsarbele
utförts pä sjösättningsplatsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Artide
5

Les droits
de propriété el hypotheques et « mortga-

Article
5

Titles
to and mortgages and "hypotheques" on a

Artikel
5

Äganderätt
till saml hypotek och "mortgage" i

opaginerad Kontrollera mot PDF

ges»
rdatifs å un navire dont la construction est décidée ou en cours sont, sur
demande, inscrits au re-gislre.

vessel
which is to be or is being constructed shall, on application, be entered in the
register.

fartyg som
avses att byggas eller är under byggnad skall på ansökan inskrivas i registret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A
rticle 6

Les effets
de Finscription des droits énumérés ä Fartide 5, y compris le rang entré eux
des hypotheques el « mortgages », sont delerminés par la legislation de FEtat
oii la constraction est décidée ou en cours; toutefois, sous réserve des
dispositions de la présente Convention, les procedures de mise en oeuvre de ces
droits sont régles par la legislation de FEtat oii ces procedures ont lieu.

Artide 7

L'ordre de
préférence entré les hypotheques et «mortgages» inscrits sur les navires en
construction, d'une part, et, d'autre part, les privileges et droits de
rétention sur ces navires, est determine selon les régles qui sont applicables
aux navires immatriculés apres achévement.

Artide
6

The effects of the regis

tration of the rights set out

in Artide 5, induding the

ranking of mortgages and

"hypotheques" between

themselves,
shall be determined by the law of the State where the vessel is lo be or is
being constracted; however, without préjudice ro the provisions of this
Convention, all matters relating to the procedure of enforcement shall be regulated
by the law of the State where the enforcement lakes place.

Artide 7

The
ranking between registered mortgages and "hypotheques" on vessels
under construction on the one hand and liens and rights of rétention on such
vessels on the other hand shall be determined according to the rules
applicable to vessels registered after corapletion.

Artikel
6

Verkan av
inskrivning av rätt som avses i artikel 5, däri inbegripen den inbördes
förmånsordningen för inskrivna hypotek och "mortgages", bestäms av
lagen d den stat där fartyget avses att byggas eller är under byggnad; dock
skall, frånsett bestämmelserna i denna konvention, alla frågor rörande
exekutionsförfarandet regleras av lagen i den stat där exekutionen äger rum.

Artikel 7

Förmånsordningen
mellan å ena sidan inskrivna hypotek och "mortgages" i fartyg under
byggnad och å andra sidan annan panträtt saml retentionsrätt i fartyget
bestäms enUgt de regler som är tUlämpliga på fartyg registrerade i färdigbyggt
skick.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide
8

La
legislation nationale peut disposer que les droits inscrits sur un navire en
construction couvriront les matériaux, machines et ap-pareils qui se trouvent
dans Fenceinte du chantier et qui sont distinctement identifiés, par des
marques ou autres procédés, comme étant destinés å étre incorporés au navire
en construction.

Artide
8

The
national law may provide that the registered rights on a vessel under
construction shall attach lo materials, machinery and equipraent which are
within the precincts of the buUder's yard and which by marking or other means
are distincl-ly identified as intended to be incorporaled in the vessd.

Artikd
8

I
nationell lag får föreskrivas alt inskriven rätt till fartyg under byggnad
skall omfatta material, maskineri och annan utrustning som befinner sig inom
varvsområdet och som genom märkning eller på annat sätt otvetydigt framsiår
som avsett att införlivas med far-tygel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide
9

Les droits
énumérés å Fartide 5 qui sont inscrits dans Fun des Etats Contractants en
conformité avec la legislation nationale de cet Etat, el le rang qui leur est
attribué par cdle-ci, sont reconnus par tous les autres Etats Contractants.

Artide 10

Aucun Etat
Contraclanl n'autorisera, sauf en cas de vente forcée, la radiation de droits
énumérés a Fartide 5 de la présente Convention sans Faccord écrit des
bénéficiaires de ces droits.

Un navire
conslruil ou en construction dans un Etat Contractant ne peut étre admis å
Fimmatriculation dans un autre Etat Contractant que si un certificat a été
délivré par le premier Etat, atteslant que Finscription qui aurait été
effecluée en vertu de Fartide 1 de la présente Convention a été radiée, ou
qu'elle sera ra-diée å la date de Fimraalri-culation du navire.

Artide
9

The rights
sel out in Artide 5 which are registered in one of the Contracting States in
accordance with the national law of such State, and the priority thereby
obtained, shall be recognized in all other Contracting States.

Artide 10

No
Contracting State shall permil, except in the case of forced sale, the deregistration
of the rights set out in Artide 5 without the written consent of the bölders
of such rights.

A vessel which is being or has been constructed in a
Contracting State shall not be eligible for registration in anolher Contracting
State unless a certificate has been issued by the former State to the effect
that the rights registered pursuant to Artide 5 have been deregistered or that
such rights will be deregistered on the day when the vessel is registered.

Artikel
9

Rätt som
avses i artikel 5 och som inskrivils i fördragsslulande stat i enlighet med
den statens nationella lag skall, jämte därmed enligt den lagen förenad prioritet,
erkännas i övriga fördragsslulande stater.

Artikd 10

Utom i
fall av exekutiv försäljning skall fördragsslutande stal icke tillåta att ur registret
avförs rätt som avses i artikel 5 utan skriftligt samtycke av rättsinnehavaren.

Fartyg som är under byggnad eller har byggts i
fördragsslulande stat skall icke kunna registreras i annan fördragsslutande
stat utan all den förra staten utfärdat bevis att de rättigheter som
inskrivits enligt artikel 5 avförts ur registret eller att de kommer att avföras
den dag fartyget registreras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fail ä
Bruxelles, le 27 mai

1967--------

Done at
Brussels, this 27th

day of May 1967------

Som skedde
i Bryssel, den

27 maj 1967------

s. 394 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 394

BUaga3 Förslag av sjölagskoinmittén

1 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s, 1),

dels att 124, 69, 254263, 267277, 281284 och 328 §§
skall ha nedan angiven lydelse,

dels.an till lagen skall fogas följande nya paragrafer,
betecknade 25 57, 233253, 264266, 285293 och 347351 §§,

dels att 278280 §§ skall upphöra alt gälla,

dels att i 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 305, 307, 308,
310313, 315317, 330 och 341 §§ orden "sjöfartsstyrelsen" och
"styrelsen" skall bytas ut mol "sjöfartsverket" och
"verket",

dels att i lagen skall upplagas nedan angivna rubriker.

FÖRSTA KAPITLET

Allmänna bestämmelser

1 §

Fartyg skall anses såsom svenskt och vara berättigat alt
föra svensk flagga, ora det till minst två tredjedelar äges av svenska
medborgare, svenska staten eller svensk kommun. Med svensk medborgare
järaställes sådant svenskt aktiebolag och sådan svensk ekonomisk förening vars
styrelse till minst två tredjedelar beslår av här i riket bosatta svenska
medborgare, svenskt ömsesidigt försäkringsbolag saml svenskt handelsbolag, i
vilket varje obegränsat ansvarig bolagsman är sådant rättssubjekt som avses i
detla stycke.

Avlider svensk ägare lUl fartyget eller andel däri, anses
dödsboet såsom svensk ägare lill dess skifte skett, dock längst ett år från
dödsfallet.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
sjöfartsverket äger för särskilt fall bestämma alt fartyg, vars drift står
under avgörande svenskt inflytande, skall anses såsom svenskt, ehuru det ej
uppfyller nationalitetsviUkoren i första stycket. I samma ordning kan
förlängning medgivas av den i andra stycket bestämda frislen.

1 Senaste lydelse

av 1 och 5 §§ se 1906: 19; av 2 § se 1965: 720; av 3 och 4
§§ se 1964: 658; av 5a, 6, 23, 34, 60, 69, 70, 276, 283, 284, 296, 297, 299,
302, 304, 305, 307, 308, 310 313, 315317, 328, 330 och 341 §§ se 1967: 48; av
7, 9, 267272, 275, 277, 281 och 282 §§ se 1928: 161; av 8 och 16 §§ se 1936:
276; av 254263, 273 och 274 §§ se 1964: 85.

Upphört att gälla har

25, 4447, 285 och 289 §§ enligt 1922: 271; rubriken
tredje kapitlet, 2643, 48, 49. 5254, 286288 och 290293 5§ enligt 1967: 48;
50, 51 och 5557 §§ enligt 1936: 276; 233253 §§ enligt 1927: 78; 264266 §§
enligt 1964: 85,

s. 395 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 395

2 §

Över
svenska fartyg föres hos sjöfartsverket ett skeppsregister, i vilket sker
inskrivning av äganderätt lill och panträtt i fartyg. Hos sjöfartsverket föres
särskilt skeppsbyggnadsrcgisler för inskrivning av rätt till fartyg som är
under byggnad i Sverige eller avses att byggas här, Bestäraradser ora viss
rainsta storlek för införing i dessa register finnas i 11 §. Sjöfartsverket
skall ärligen utgiva en på registrens innehåll grundad förteckning
(skeppslista).

För
svenska fartyg, som ej avses med bestämradserna om skeppsregister, äger
Konungen förordna om särskilt register (båtregister), i den män det fordras för
tillsyn eller eljest av allmänna hänsyn.

Närmare föreskrifier ora tillämpningen av bestämmelserna
angående registrering och inskrivning meddelas av Konungen eUer, efter Konungens
bemyndigande, sjöfartsverket,

3 §

Fartyg som införes i skeppsregistret skall ha namn,
Naranet bestäm-raes av ägaren. Det fär icke förete påtaglig likhet med namn på
annat i skeppsregistret infört fartyg, om del ej hänför sig till en i registret
för samme ägare enligt 17 § antecknad serie av farlygsnamn. Med namn på fartyg
som införts i skeppsregistret likställas sådant farlygsnamn och sådan serie av
farlygsnamn som enligt anteckning i eller ansökan om anteckning i registret
brukas eller avses att brukas av annan fartygsägare. Denne äger dock alllid
medge registrering av fartyg under namn som kan hänföras lill namnserien.

Så länge fartyget är i samrae ägares hand fär det namn varunder
fartyget registrerats icke ändras ulan alt särskilda skäl äro därtill.

För fartyg
som är infört i skeppsregistret skall finnas hemort i Sverige, Denna bestämmes
av ägaren. För svenskt fartyg som ej är infört i skeppsregistret anses ägarens
hemvist vara fartygets hemort, om ägaren ej hos sjöfartsverket anmält annan
hemort.

I skeppsregistret infört fartyg tilldelas av
sjöfartsverket signalbokstäver (igenkänningssignal), valda ur den enligt
gällande internationellt fördrag för Sverige reserverade serien SAA-SMZ, Är
fartyget försett med radiostation, skall igenkänningssignalen tillika utgöra
anropssignal för stationen,

5 §

För fartyg
som införts i skeppsregistret utfärdar sjöfartsverket nalio-nalilelscerlifikal.
Detta skall återgiva de i skeppsregistret införda uppgifter sora fordras för
fartygets identifiering samt innehålla upplysning ora ägaren och förklaring att
fartyget är svenskt och berättigat att överallt åtnjuta det skydd och de
rättigheter sora tillkomma, svenska fart}'g,

Nationalitetscertifikat skall åtfölja fartyget,

Registreringspliktigt fartyg får icke hållas i drift ulan
gällande nationalitetscertifikat,

6 §

Är ägare
av registreringspliktigt fartyg icke bosatt i Sverige eller har han ej
företrädare här, bör för fartyget vara utsedd'svensk företrädare

s. 396 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 396

här
i landet med samma ställning som huvudredare d parirederi enligt bestämmelserna
i 3 kap.

Finnes för fartyg icke
företrädare enligt första stycket, äger sjöfartsverket förordna att fartyget
icke får hållas i drift.

Till
fartyg hör fast inredning samt utrustning och annat varmed fartyget blivit
försett och som är ägnat till stadigvarande bruk för fartyget. Reservdel eller
annat, avsett att ersätta tillbehör, hör till fartyget endast om föremålet
varaktigt förvaras ombord.

Bestämmelserna
i första stycket äga motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbygge. Till
skeppsbygge hör dessutom vad som för bygget tillverkats eller anskaffats, om
det finnes på varvets område och genom märkning eller på annat sätl otvetydigt
framsiår som avselt att tiUföras bygget.

Föremål
som annan än ägaren av fartyg eller skeppsbygge tillfört fartyget eller bygget
hör ej till delta, om icke föremålet och fartyget eller bygget kommit i samme
ägares hand. Detsamma gäller i fråga om sådan utrustning för radiosamband och
navigering, som tillförts fartyget av dess ägare utan alt han iigde
utrustningen. Har han förvärvat utrustningen under villkor att överlåtaren har
rätt att återtaga den om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom enligt
överlåtelseavtalet, hör den icke liU fartyget eller bygget så länge viUkoret
gäller.

Överlåtelse
av tUlbehör till fartyg eller skeppsbygge gäller ej mot tredje man, förrän
tillbehöret skiljes frän fartyget eller bygget på sådant sätt alt det ej längre
kan anses höra till detta.

Förvärvar
ägaren av fartyg eller skeppsbygge föremål under viUkor att överiålaren har
rätt att återtaga föremålet, om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom
enligt överlåtelseavtalet eller att äganderätten till föremålet skall förbliva
hos överiålaren till dess betalning erlagts eller annan förutsällning
uppfylls, får villkoret ej göras gällande sedan förvärvaren tillfört fartyget
eller bygget föremålet sä alt det enligt 7 § första eller andra stycket hör
till fartyget eller bygget. Vad nu sagts gäUer ej beträffande utrustning för
radiosamband och navigering,

I
fräga om möjUgheten all göra avtalet gällande äger första stycket motsvarande
tillämpning för det fall att avtalet betecknats sora hyresavtal eller
betalningen betecknats som vederlag för föremålets nyttjande, om det är
åsyftat att den som fåll föremålet utgivet till sig skall bliva ägare av detta,

9 §

Fartyg
skall, när det hålles i drift, vara sjövärdigt, försett med erforderliga
anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfaU, bemannat på betryggande
sätl, tUlräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att
säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Om
säkerheten på fartyg gälla särskilda bestämmelser,

10 §

Fartyg,
som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättiigt, ej endast när
iståndsättning är omöjlig eller, om iståndsättningen måste äga rum

s. 397 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 397

på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det
fall alt fartyget ej är värt att iståndsättas,

Pä begäran av ägaren skall fartyg, som ej iständsältligl,
säljas såsom efter utmätning. Fartyget skall därvid säljas såsom utmätt för
fordran raed bästa rätt.

Bestämmelser om besiktning för utrönande av fartygs
iståndsättlighet meddelas i 12 kap.

ANDRA KAPITLET

Om registrering av fartyg

Registrens omfattning

11 §

I skeppsregistret skall införas varje fartyg, vars skrov
har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra
meter. Konungen äger dock bestämma att statsägda fartyg, som brukas uteslutande
för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skall införas i skeppsregistret,

I skeppsbyggnadsregistret får införas skeppsbygge sora
avses i 2 §, om det färdiga skrovet beräknas få sådan längd och bredd som
angivits i första stycket. Bestämmelserna i detla kapitel om fartyg äga motsvarande
tillämpning i den mån särskild föreskrift icke meddelas. Därvid skall
bestämmelse, som avser skeppsregistret, i stället gäUa skeppsbyggnadsregistret
och bestämmelse, som avser fartygs hemort, i stället gälla den ort där
skeppsbygget utföres eller skall utföras,

12 §

Ägare av fartyg, som är registreringspliktigt enligt 11 §,
är skyldig att inom en månad från sitt förvärv hos sjöfartsverket anmäla
fartyget för registrering eller, om fartyget redan är infört i skeppsregistret,
söka inskrivning av förvärvet. Är fartyget nybyggt här i riket, skall det anmälas
för registrering senast sex raånader efter sjösättningen, om sjöfartsverket ej
av särskilda skäl medgiver uppskov.

Skyldighet att söka inskrivning av förvärv av fartyg
föreligger ej, om förvärvet skett under villkor att äganderätten skall förbliva
hos överlåtaren till dess betalning erlagts eller förvärvets fullbordan eljest
är beroende av villkor. Förvärvaren har dock rätt till inskrivning av sådant
förvärv med anteckning enligt 36 § andra stycket ora det villkor varav
förvärvels fullbordan beror.

Anmälan om registrering innefattar tUlika ansökan om
inskrivning av ägarens förvärv. Bestämmelserna om skyldighet att söka
inskrivning av förvärv av fartyg äga raotsvarande tillämpning i fråga om
förvärv av andel i fartyg.

13 §

Anmälan om registrering av skeppsbygge göres av ägaren.
Den som därefter förvärvar ett registrerat skeppsbygge skall inom en månad hos
sjöfartsverket antingen söka inskrivning av förvärvet eller också anmäla
bygget för avregistrering enligt 15 §,

När skeppsbygge utföres eUer skall utföras
enligt byggnadsavtal

s. 398 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 398

skall,
oavsett avtalets innehåll, varvet anses såsom ägare lill bygget, om ej
beställaren skall tillhandahålla byggnadsmaterialet,

14 §

Fartyg
som införts i skeppsregistret skall avföras därur, om fartyget

1,
förolyckats, upphuggils eller
eljest förstörts;

2,
skall anses föriorat enUgt
7072 §§ lagen (1927: 77) om försäkringsavtal;

3,
med tillämpning av 10 och 317
§§ förklarats icke vara iståndsättiigt efter inträffad skada; eller

4,
upphört att vara svenskt,

I.
fall som angives i första stycket är ägaren skyldig att göra anmälan för
avregistrering inom en månad efter den händelse varom fråga är. Har fartyget
upphört att vara svenskt, är jämte ägaren dennes fångesman ansvarig för att
anmälan göres,

15 §

I
skeppsbyggnadsregistret infört skeppsbygge skall avföras därur, när

1.
fall inträffar som avses i 14 §
första stycket 13;

2.
bygget skall införas i
skeppsregistret; eller

3.
ägaren anmäler bygget för
avregistrering.

1
fall som avses i första stycket 1 är ägaren skyldig alt göra anmälan för
avregistrering inom en månad efter den händelse varom fråga är. Om skeppsbygge
från att hava varit svensk egendom övergår i utländsk ägo, är jämte ägaren
dennes fångesman ansvarig för att anmälan göres,

16 §

Äro
flera ägare av fartyg, som skall avföras ur skeppsregistret enligt 14 § första
stycket 4, och kan fartyget bevaras såsom svenskt genom att delägare utiöser
meddelägare enligt 55 §, får avregistrering icke verkställas så länge
utlösningsrätten kan göras gällande.

Gäller
inteckning i fartyg som skall avföras ur skeppsregistret, får av registrering
icke verkställas förrän borgenären skriftligen samtyckt till åtgärden.

Samtycke
enligt andra stycket fordras icke vid överföring från skeppsbyggnadsregistret
till skeppsregistret. Bestämmelser om överföring av inteckning meddelas i 271 §
tredje stycket och 293 §,

17 §

I
skeppsregistret fär antecknas serie av fartygsnamn som ägare av registrerat
fartyg brukar eller avser alt bruka, om namnserien är ägnad att skilja fartygen
från andra i skeppsregistret införda fartyg och den består av inbördes
särskiljande namn. Vad som nu sagts äger motsvarande tilllämpning, om ägare av
registrerat eller påbörjat skeppsbygge avser att bruka sådan namnserie sedan
bygget såsom fullbordat fartyg införts i skeppsregistret. Denne har också rätt
till anteckning i skeppsregistret av namn, varunder fartyget kan införas där.

Anteckning
av namnserie eller namn göres på ansökan av ägaren till fartyget eller
skeppsbygget. Sökes samma dag anteckning av flera namnserier eller namn som ej
äro inbördes särskiljande, bestämmes företrädet mellan dem efler vad som är
skäligt med hänsyn till omständighetema.

Anteckning
som gjorts enligt denna paragraf skall avföras ur skeppsregistret, om
namnserien eller namnet ej inom två är tagits i brak för

s. 399 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 399

registrerat
fartyg eller under två år icke brukats för sådant fartyg. Anteckningen skall
även avföras, om det begäres av den på vars ansökan den gjorts eller av någon
som inträtt i dennes rätt.

Verkan
av registrering och inskrivning

18 §

Fräga
huruvida förvärv som ligger till grand för registrerings- eller
iiiskrivningsåtgärd är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huravida
sådan åtgärd av annat skäl kränker någons rätt får prövas utan hinder av
åtgärden. Är särskild föreskrift meddelad rörande rättsverkan av registrerings-
eller inskrivningsåtgärd, gäller dock den föreskriften,

19 §

Har
fartyg förvärvats genom överlåtelse eller beställning och inskrivning sökts
för förvärvet, får fartyget därefter icke tagas i anspråk för sådan
överlåtarens gäld som ej är förenad med panträtt eUer retenlionsrätt i
fartyget. Anmälan om avregistrering har samma verkan som ansökan om
inskrivning.

20 §

Har
fartyg överlåtits till flera var för sig, har det förvärv företräde för vilket
inskrivning sökes först. Inskrivning giver icke företräde framför tidigare
överlåtelse, om förvärvaren vid förvärvet ägde eller bort äga kännedom om den
tidigare överlåtelsen. Detta undantag gäller dock ej om förvärvaren i sin tur
överlåtit fartyget till annan och denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort
äga kännedom om den första överlåtelsen.

Sökes
samraa dag inskrivning av flera förvärv, hava de sinsemellan företräde efter
den tidsföljd i vilken de ägt rum. Äro förvärven samtidiga eller kan det ej
utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten pä talan av endera
förvärvaren förordna om företrädet mellan dem efter vad sora är skäligt med hänsyn
till om.ständigheterna.

Del
företräde som ansökan om inskrivning medför förfaller, om ansökningen avslås.
Företrädesrätten förfaller även, om inskrivet förvärv visar sig vara ogUtigt
eller av annan anledning än som avses i denna paragraf icke kan göras gällande
av förvärvaren,

Bestämradserna
i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på förvärv genora bolagsskifte,
arv och liknande förvärv, när fräga uppkommer om företräde mellan sådant
förvärv och senare förvärv genora överlåtelse. De äga icke tillämpning
beträffande företräde mellan förvärv vid exekutiv försäljning och annan
överlåtelse,

21 §

Har
fartyg förvärvats genom överlåtelse från någon som ej var rätt ägare på den
grund att hans eller någon hans företrädares fång var ogiltigt eller av annat
skäl ej gällde mot rätte ägaren, är förvärvet likväl giltigt, om överlåtarens
förvärv var inskrivet vid tiden för överlåtelsen och om förvärvaren vid
överlåtelsen eller, när egendomen därefter överlåtits till annan, denne vid
sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att överlåtaren ej var rätt
ägare.

Om
förvärv av fartyg på exekutiv auktion gälla särskilda bestämmelser.

s. 400 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 400

22 §

Talan
om bättre rätt till fartyg kan med laga verkan riktas mot den för vars förvärv
inskrivning senast är bevUjad eller sökt, även om denne före talans väckande
överlåtit fartyget. Den till vilken fartyget sålunda överlåtits har i
rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången.

Första
stycket äger motsvarande tillämpning när någon vill söka betalning ur fartyget
för fordran som är förenad med panträtt eller retentionsrätt. Om tvist
angående äganderätten är antecknad i skeppsregistret, kan talan om betalning i
stället riktas mot den sora innehar fartyget raed äganderättsanspråk.

23 §

Har
till skeppsregistret inkoimnit underrättelse från domstol att talan väckts om
bättre rätt tiU fartyg eller har ärende upptagits angående anteckning i
registret av förvärvsvUlkor som avses i 36 § andra stycket, äger den som
därefter förvärvat fartyget eller panträtt på grund av inteckning däri icke
tiU stöd för beståndet av förvärvet eller rätt tUl ersättning enligt 349 §
åberopa att han varken ägde eller bort äga kännedom om tvisten eller
villkoret.

24 §

Har
äganderätt till fartyg, som är registrerat i främmande stat, eller till
skeppsbygge i främmande stat inskrivits i register hos den staten och i
enlighet med dess lag, skall rätten erkännas som giltig i Sverige med det
företräde som den medför enligt riämnda lag, såvitt det är förenligt med 259
och 260 §§.

Registrerings-
och inskrivningsförfarandet

25 §

Registrerings-
och inskrivningsärenden äro ärenden om registrering av och inskrivning av rätt
tiU fart3'g och skeppsbyggen samt om registeranteckningar och andra införingar
i skepps- och skeppsbyggnadsregistren, allt enligt bestämmelser i denna lag.

Registrerings-
och inskrivningsärenden handlägges i sjöfartsverket på särskild
inskrivningsavdelning, som förestås av lagfaren person. I fräga om denne gälla
rättegångsbalkens bestämmelser om jäv mot domare.

Hos
sjöfartsverket föres dagbok över registrerings- och inskrivningsärenden.
Handlingar i ärendena sammanföras i akter.

26 §

Beslut,
sora innebär registrerings- eller inskrivningsåtgärd, meddelas genom att
införas i registret och skall anses hava det innehåll som framgår av detta.
Annat beslut meddelas genom anteckning i dagboken eller akten. Beslut skall
dagtecknas.

Föranleder
registreringsanmälan eller inskrivningsansökan icke registrerings- eller
inskrivningsåtgärd, skola skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten.

Har
sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse för
ärendets prövning eller har särskild utredning verkställts i ärendet, skall
anteckning därom göras i dagboken eller akten.

s. 401 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 401

27 §

Har
beslut i registrerings- eller inskrivningsärende gått emot sökanden eller
annan som hörts i ärendet enligt 32 eUer 34 §, skall denne genast underrättas
därom. I imderrättdsen skola angivas de skäl för beslutet som antecknats i
dagboken eller akten och vad den har att iakttaga som vill fullfölja talan mot
beslutet.

Talan
mot beslut i registrerings- eller inskrivningsärende föres genom besvär i Svea
hovrätt. Besvärsinlagan ingives tUl sjöfartsverket. Besvärstiden är fyra
veckor. Besvär över beslut, som införts i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret, skola antecknas där. Nar slutligt beslut med anledning
av besvären vunnit laga kraft, skall antedoiing göras om innehåUet i beslutet.

Talan
om utdömande av vite, som förelagts enligt denna lag, föres på anmälan av
sjöfartsverket av allmän åklagare vid domstol.

28 §

Anmäles
fartyg icke för registrering eller avregistrering inom föreskriven tid eller
sökes ej inom sådan tid inskrivning av förvärv av fartyg, får sjöfartsverket
förelägga vite för skyldighetens fullgörande eller, i fall som angivits i 14 §
första stycket samt 15 § första stycket 1 och 2, självmant vidtaga åtgärder
för avregistrering.

Är
registrering av fartyg eller inskrivning av förvärv av fartyg beroende av att
föregående ägare gör registreringsanmälan eller inskrivningsansökan, får
förvärvaren göra anmälan eller ansökan på föregående ägarens vägnar. Denne är
skyldig att för sådant ändamål tUlhandahålla erforderliga handlingar som han
innehar.

29 §

I
skeppsregistret införes fartyg under särskilt nummer. Detta får därefter ej
ändras eller tUldelas annat fartyg. I registret skall för varje fartyg
antecknas

1.
fartygets nanm samt, i fråga om
fartyg som förvärvats från främmande land och för vilket därvid naranändring
ägt rum, även fartygets förra namn;

2.
fartygets hemort;

3.
fartygets igenkänningssignal;

4.
fartygets byggnadsår och
tUlverkare samt, i fråga om fartyg som förvärvats från främmande land, det år
då fartyget blivit svensk egendom;

5.
skrovets största längd och
bredd;

6.
fartygets bratto- och
nettodräktighet och, i förekommande fall, dödvikt i metriska ton, allt enUgt
mätbrev;

7.
fartygets huvudsakliga ändamål
såsom befordran av gods, i förekommande fall med angivande av det särskUda
slag av last som avses, eller av passagerare eller för fiske, fångst,
bogsering, bärgning, dykning, isbrytning eller nöjesfart.

Vid
inskrivning av äganderätt till fartyget antecknas ägarens eller, om fartyget
tUlhör flera, varje delägares namn, hemvist, nationalitet och förvärv,
delägares andel i fartyget samt, i förekommande fall, namn, hemvist och
nationalitet för huvudredare eller den som företräder fartyget enligt 6 §.

26
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 402 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 402

30 §

I skeppsbyggnadsregistret
införes skeppsbygge under särskilt nummer. Detla får därefter ej ändras eller
tilldelas annat bygge. I registret skall för varje skeppsbygge antecknas

1.
av vem och var bygget utföres
eller skall utföras;

2.
byggnadsnummer eller annan
beteckning för bygget;

3.
det huvudsakliga ändamålet med
det fartyg bygget avser, skrovets beräknade största längd och bredd samt
fartygets beräknade bratto- och nettodräktighet och, i förekommande fall,
dödvikt i metriska ton;

4.
beställarens namn, hemvist och
nationalitet.

Vid
inskrivning av äganderätt till skeppsbygge antecknas ägarens eller, om bygget
tillhör flera, varje delägares namn, hemvist, nationalitet och förvärv samt
delägares andel, såframt upplysning föreligger därom.

31 §

Anmälan
eller ansökan i registrerings- och inskrivningsärende skall göras skriftligen
med angivande av de omständigheter på vilka framställningen grundas. Den skall
härutöver innehålla sådana uppgifter och åtföljas av sådana handlingar som
behövas enUgt bestämmelser i denna lag eller med slöd därav utfärdade
föreskrifter,

32 §

Är
anmälan eller ansökan i registrerings- eller inskrivningsärende sä bristfällig
all den är otjänlig som underlag för prövning, skall den avvisas. Om ärendet
eljest ej kan omedelbart avgöras, fär det uppskjutas för utredning, varvid
anteckning om anmälningen eller ansökan skall göras i registret. Uppskjutes
ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras. I
föreläggandet får vite utsättas, Efterkommes ej föreläggandet, kan anmälningen
eller ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.

Förekommer
anledning antaga, att fullbordan av det förvärv som åberopas är beroende av
villkor eller att förvärv är ogiltigt eller icke kan göras gällande eller att
åtgärd, som anmälan eller ansökan avser, eljest skulle kränka någons rätt, skaU
den vars rätt beröres beredas tUlfälle att yttra sig, I samband därmed får
även sökanden eller annan höras.

Finnes
vid uppskov enligt denna paragraf sökandens rätt tvistig, kan föreläggande
meddelas honom att inom viss tid väcka talan vid domstol, Efterkommes ej
föreläggandet, kan anmälningen eller ansökningen förklaras förfallen. Erinran
om detla skall inlagas i föreläggandet,

33 §

Registreringsanmälan
eller inskrivningsansökan skall avslås, om

1,
anmälningen eller ansökningen
strider mot bestämmelse i 11 §;

2,
förvärvet av fartyg icke
styrkes;

3,
i fråga om registrerat fartyg
fångesmannen ej är inskriven som ägare av fartyget och sökandens förvärv icke
grundas på exekutiv försäljning;

4,
överlåtelsen står i strid med
en mot överlåtaren gäUande inskränkning i hans rätt att förfoga över fartyget
och, när överlåtelsen skedde, hans äganderätt ej var inskriven eller, om så var
fallet, ärende upptagits angående anteckning i registret av förvärvsvUlkor
eller förbehåll varav inskränkningen beror;

5,
talan väckts om bättre rätt tUl
fartyget;

s. 403 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 403

6,
fartyget tidigare överlåtits
till någon vars förvärv enligt 20 eller 21 § äger företräde framför sökandens
förvärv;

7,
fartyget förvärvats av annan än
sökanden genom exekutiv försäljning;

8,
det är uppenbart att förvärvet
av annan grand är ogiltigt eller icke kan göras gällande.

Anmälan om registrering av
fartyg skall vidare avslås, om fartyget förvärvals från främmande land och det
icke visas att fartyget antingen ej är infört i register där eller också
kommer att avföras ur sådant register den dag det registreras i Sverige. I
fråga om skeppsbygge skall vad som nu sagts ej avse bygget utan inskriven rätt
därtill.

Anmälan om avregistrering
eller ansökan om anteckning av namn eller namnserie skall avslås, om förutsättningarna
för sådan åtgärd icke föreligga enligt bestämmelser i 1417 §§,

34 §

Kan
förvärv sora åberopas i registrerings- eller inskrivningsärende icke styrkas
skriftiigen, äger sjöfartsverket utsätta sammanträde för utredning angående
äganderätten. Detsamma gäller när bifall till sökandens anmälan eller ansökan
är beroende av att fångesmannens förvärv är inskrivet och sökanden ej kan
styrka dennes förvärv skriftligen.

Envar vars rätt kan
antagas bliva berörd skall beredas tillfälle att yttra sig och kan vid vite
föreläggas alt infinna sig vid sammanträdet personligen eller genora ombud.
Sammanträde får hållas även om sökanden eller annan som kallats uteblir. Vid
samraanträdet skall föras protokoll.

Sjöfartsverket kan hos
underrätt som är behörig att upptaga sjörättsmål göra framställning om att
vittne höres. Rätten skall anställa vittnesförhör, om laga hinder ej möter.
Bestämmelserna om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling äga
raotsvarande tillämpning.

35 §

Kungörelse
om sammanträde enligt 34 § anslås hos sjöfartsverket samt införes i allmänna
tidningarna och i tidning inom den ort som är eller kan antagas vara fartygets
hemort. Kungörelsen skall upptaga sökandens namn och adress samt innehålla de
uppgifter som fordras för fartygets identifiering ävensom erinran om att
sammanträdet syftar till alt vinna utredning angående äganderätten tUl fartyget
och att registrering eller inskrivning kan komma att företagas med stöd av vad
som framkoraraer vid sammanträdet. Sammanträdet skall utsättas till sådan tid
att minst tre raånader komraa att förflyta mellan sista kungörandet och dagen
for samraanträdet.

Sedan protokollet från
sammanträdet uppsatts, skall registreringsanmälan eller inskrivningsansökan
under åberopande av protokollet såsom fångeshandling anses gjord den dag
sammanträdet avslutades. Om det på grund av vad som upplysts vid sammanträdet
eller eljest framkommit måste antagas, att det påstådda förvärvet ägt rum samt
att det är giltigt och kan göras gällande, skaU protokollet från sammanträdet
anses såsom fångeshandling,

36 §

Om
hinder icke möter enligt 32 eller 33 §, skall där avsedd anmälan eller ansökan
bifallas. Att svenskt mätbrev ännu ej utfärdals för fartyg.

s. 404 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 404

som
förvärvats från främmande land, utgör icke hinder mot registrering av fartyget,
om i stället finns annat godtagbart bevis om de storleksmått som angivas i 11
§,

Finnes
vid inskrivning av förvärv av fartyg förvärvet vara förenat med villkor, varav
dess fullbordan eller bestånd beror, eller eljest med förbehåll som inskränker
sökandens rätt att överlåta fartyget eller söka inteckning eller upplåta
panträtt däri, skall anteckning därom göras i registret. Detsamma gäller, om
upplysning därefter vinnes om villkoret eller förbehållet.

Är
i ärende om avregistrering fräga om att fartyg skall överföras till register i
främmande stat, äger sökanden i stället erhålla beslut att fartyget skaU
avregistreras den dag registrering sker i den staten. Så snart del visats att
sådan registrering skett, skall avregistrering företagas med verkan från den
dag den nya registreringen ägt ram.

37 §

Inträder
på grund av ombyggnad eller av annan orsak ändring i förhållande som avses i
29 eller 30 §, skall särskild anteckning göras därom i registret. Detsamma
gäller när ny huvudredare eller företrädare enligt 6 § utses för fartyg. Det
åligger ägaren att inom en månad tUl sjöfartsverket anmäla ändring som avses i
detla stycke. Bestämmelserna i 28 § första stycket äga motsvarande tillämpning.

Särskild
registeranteckning skall vidare göras när i fråga om fartyg eller skeppsbygge

1.
talan väckts om bättre rätt tUl
fartyget eller bygget;

2.
mål som avses under 1 avgjorts
genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft;

3.
ägaren försatts i konkurs;

4.
exekutiv försäljning av
fartyget eller bygget begärts enligt 71 § konkurslagen;

5.
fartyget eller bygget utmätts;

6.
beslut ora egendorasavträde
eller utmätning upphävts eller fräga om fartygets eller byggets försäljning
förfallit av annat skäl;

7.
fartyget eller bygget skall
avföras ur registret enligt 14 eller 15 § men hinder mot avregistrering möter
enligt 16 §;

8.
beslut meddelats enligt 36 §
tredje stycket att fartyget eller bygget skall avregislreras den dag
registrering sker i främraande stat; eller

9.
eljest är i lag eller
författning föreskrivet att visst förhållande skall antecknas i registret.

Kan
anteckning i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret uppenbarligen ej längre vara
av betydelse, skaU den avföras därur.

38 §

Om
införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes innehålla uppenbar
oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall
införingen rättas. Därvid skall det inbördes företrädet mellan inskrivna
rättigheter som beröras av rättelsen bestämraas efter vad som finnes skäligt.
Kan rättelse bli till förfång för ägare eller rättighets-havare, för vilken
inskrivning är beviljad eller sökt, skall tillfälle beredas honom att yttra
sig, om han är känd.

Beslut
om rättelse införes i registret och skälen för beslutet antecknas i akten.
Beslutet skall snarast möjligt anmärkas på bevis eller handling som utfärdats
i enlighet med den tidigare införingen. Det åligger

s. 405 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 405

den som innehar sådan handling att på anmodan
tillhandahålla denna. I föreläggande att fullgöra angivna skyldighet får vite
utsättas.

När ärende
om rättelse upptagits, skall anteckning därom ske i registret, om beslut i
ärendet ej meddelas samma dag.

39 § ,

Nationalitetscertifikat utfärdas på grundval av och i
samband med registrering och inskrivning i skeppsregistret, Certifikatet fär ej
utlämnas ulan att tidigare för fartyget gällande nationalitetscertifikat
åter-ställes. Uppgives delta hava förkommit, prövar sjöfartsverket huravida och
pä vUka villkor det nya certifikatet kan utlämnas.

Nytt
nationalitetscertifikat utfärdas tillika, när det är påkallat med hänsyn till
ändring som avses i 37 § första stycket eller när gällande certifikat skadats
eller eljest behöver utbytas. Bestämmelserna i första stycket äga därvid
motsvarande tillämpning.

Nationalitetscertifikat förfaller, om faU inträffar som
angives i 14 § första stycket samt om förordnande meddelas enligt 6 § andra
stycket. Förfallet nationalitetscertifikat skall återställas tili
sjöfartsverket.

TREDJE KAPITLET

Om partrederi

40 §

Äro flera ägare av fartyg och med detta driva rederirörelse,
svarar varje delägare för partrederiets förbindelser endast i förhållande till
sin andel i fartyget, såframt icke delägare åtagit sig större ansvarighet.

I fråga om delägarnas inbördes rättigheter och
skyldigheter skola bestämmelserna nedan lända till efterrättelse, om annat ej
är avtalat mellan delägarna.

41 §

För parirederi bör utses en huvudredare. Till sådan fär ej
utses annan än i Sveige bosatt svensk medborgare eller svensk juridisk person
som angives i 1 § eller också i Sverige bosatt dansk, finsk eller norsk medborgare.

Huvudredarens
namn, nationalitet och hemvist skola anmälas hos sjöfartsverket, även ora
fartyget ej är infört i skeppsregistret,

42 §

Huvudredaren är i denna sin egenskap behörig att på
partrederiets vägnar förelaga rättshandlingar vilka rederirörelsen vanligen
medför, såsom all antaga och avskeda befälhavare och meddela honom föreskrifter,
laga sedvanliga försäkringar samt uppbära medel sora inflyta för rederiets
räkning.

Ulan särskilt bemyndigande äger huvudredaren icke överlåta
fartyget eller upplåta panträtt däri eller träffa avtal om befraktning eller
skeppslega för lid överstigande ett år,

43 §

Huvudredaren är i denna sin egenskap behörig att väcka
talan i sak som rör parirederiet och utföra sådan talan.

1 sak som rör rederiet får huvudredaren sökas. Är
huvudredare ej

s. 406 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 406

utsedd
och anmäld hos sjöfartsverket, äger den som vill söka rederiet instämma vilken
han vill av delägarna att svara för detta.

44 §

Huvudredaren
skall tillse alt erforderliga upplysningar angående part-rederiets förhållanden
komma delägarna till banda på lämpligt sätt och vid lämpliga tider. Han bör
inhämta deras föreskrift, när betydelsefulla angelägenheter förekomma.

45 §

Om
ej samtliga delägare äro ense om ett avgörande, fattas beslut d partrederiets
angelägenheter vid allmänt sammanträde, till vilket varje delägare blivit minst
en vecka förut kallad genom alt underrättelse om sammanträdet på lämpligt sätt
delgivits honom. Har underrättelse avsänts i rekoramenderat brev eller i telegram
under delägarens senast kända adress, anses delgivning därigenom hava skett.

Delägare
som uteblir från sammanträde har att godtaga beslut av dem som varit
närvarande. Huvudredaren skall tillse all delägaren får meddelande om de
beslut som fattats vid saramanlrädet.

Protokoll
skall föras över vad som av vikt förekommer vid allmänt saramanlräde, om
delägare begär del,

46 §

Vid
omröstning beräknas varje delägares röstetal efter hans andel i fartyget. Såsom
beslut gäller deras mening vilkas andelar tillsammans äro störst. Vid lika
röstetal gäller den mening huvudredaren biträder. Om vid val av huvudredare två
eUer flera erhållit lika röster, skall lotten skUja mellan dem.

Beslut,
som strider mot gällande parlrederdavlal eller mot rederiels ändamål, är icke
giltigt om ej samtiiga delägare äro ense.

För
beslut om upplösning av rederiet gälla bestämmelserna i 54 §,

47 §

Huvudredaren
kan när som helst skiljas från sin befattning genom beslut av delägarna d den
ordning som föreskrives i 45 och 46 §§.

Äger
huvudredare själv hälfien i fartyget eller mera, kan domstol på delägares talan
skilja honom från befattningen, om giltiga skäl föreligga.

48 §

Huvudredaren
är ansvarig för att partrederiets bokföring fullgöres i överensstämmelse med
lag. Han skall till delägarna avgiva redovisning för förvaltningen av
rederiets angelägenheter. Redovisning skall avse kalenderår och avgivas inom
två månader efler kalenderårels utgång.

Redovisning
avgives skriftiigen till varje delägare. För granskning av redovisningen har
delägare rätt att taga del av rederiets räkenskapshandlingar.

Vill
delägare klandra redovisning, skall han väcka talan därom inom sex månader
efter det redovisningen mottogs. Försittes denna tid, har han förlorat sin
talan, ora huvudredaren ej förfarit svikligen.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 407

49 §

Till
bestridande av utgifter för partrederiets verksamhet skall varje delägare
bidraga d förhåUande till sin andel i fartyget. Underlåter delägare att vid
anfordran erlägga beslutat bidrag och förskjutes beloppet av annan delägare
eller av huvudredaren, skall den bidragsskyldige erlägga ränta på bdoppel till
dess betalning sker. Räntan utgår efler det av riksbanken vid tiden för
förskottet tillämpade officiella diskontot med tillägg av fyra procent för år,
dock lägst sex procent årlig ränta.

1
avräkning pä sin fordran äger förskoltsgivaren i den bidragsskyldiges ställe
uppbära utdelning som belöper på dennes andel,

50 §

Vinst
eller förlust som uppkommer av rederirörelsen skall fördelas raellan delägarna
i förhållande till deras andelar.

Finnes
enligt avgiven redovisning överskott, skall detta utdelas till delägarna sedan
erforderligt belopp avsatts för driften,

51 §

Övergår
andel i fartyg till annan, skall någon av fångesmännen ofördröjligen
underrätta övriga delägare och huvudredaren härom.

Har
delägare blivit raedborgare i främmande stal, skall han ofördröjligen härom
underrätta övriga delägare och huvudredaren,

52 §

I
fall som avses i 51 § första stycket har delägare rätt att lösa tUl sig den
andel som kommit i annans hand. Om delägaren ej inom en månad från det han fick
vetskap om övergången tillkännagiver för förvärvaren att han vUl utöva
lösningsrätten, är den förfallen. Lösningsrätt gäller icke, om andelen sålts
exekutivt eller pä offentlig auktion eller förvärvaren är förre ägarens make,
avkomling eller avkomlings make.

Önska
flera utöva lösningsrätten, bestämmes deras inbördes rätt efler förhållandet
mellan deras andelar i fartyget.

Träffas
ej överenskommelse om lösens belopp, skall detta fastställas av tre skiljemän
enligt bestämmelserna i lagen (1929: 145) ora skiljemän. Vederlag som avtalats
får icke frångås, om ej vederlaget finnes avsevärt avvika från det verkUga
värdet.

53 §

Delägare
i fartyget blir icke genom alt hans andel övergår tiU annan fri från sin ansvarighet
i förhåUande till medredarna för de förbindelser som åvilade rederiet vid
övergången. Förvärvaren av andelen inträder genast i en redares alla
rättigheter och skyldigheter mot medredarna. Han är på samma sätt som sin
fångesman bunden av vad rederiet lagligen gjort och beslutat före andelens
övergång. Häftar den förutvarande ägaren för oguldet tillskott, äger medredare
mol nye ägaren rätt att avräkna sådan fordran på den utdelning som belöper på
den överiålna andelen.

Förvärvaren
svarar i förhållande till Iredje man såsom redare för de förbindelser rederiet
ingår efter andelens övergång. Den förutvarande

s. 408 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 408

ägaren
fär ej tUl sitt fredande från sådan ansvarighet åberopa den skedda övergången
i annat fall än då tredje man icke varit i god tro.

54 §

Den
eller de delägare som äga mer än hälften d fartyget kunna besluta att
partrederiet skall upplösas.

Såvitt
ej annat följer av rederiavtalet kan varje delägare påkalla upplösning av
rederiet sex månader efter det han givit övriga delägare meddelande därom.

På
begäran av delägare skall rederiet vidare upplösas, om

1.
fartyget till följd av
förändring i de förhållanden, som avses i 1 §, utan delägarens åtgärd eller
samtycke upphört att vara svenskt;

2.
huvudredaren blivit genom
domstols beslut skild från befallningen enligt 47 § andra stycket;

3.
annan delägare är ur stånd att
fullgöra sina förpliktelser; eller

4.
rederiet förvallats pä sådant
sätt att delägarens rätt därigenom kränkes.

55 §

Om
delägare påkallat upplösning av rederiet enligt 54 § andra stycket, har annan
delägare rätt att utiösa den som påkallat upplösning. Tillkännagiver denne ej
inom en månad för den förre att han vill utöva utlösningsrätten, är den
förfallen.

I
faU som avses i 54 § tredje stycket har delägare rätt att, i stället för att
påkalla upplösning av rederiet, utlösa meddelägare till vilken upplösningsgranden
hänför sig. Om delägaren ej inom en månad från det han fått vetskap om
förhållandet tillkännagiver för medddägaren att han vUl utöva utlösningsrätten,
är den förfallen.

Göra
flera gällande utlösningsrätt, bestärames deras inbördes rätt efter
förhållandet mdlan deras andelar i fartyget.

Träffas
ej överenskommelse om lösens belopp, skall såväl lösenbeloppet som tiden för
dess erläggande fastställas av tre skUjemän enligt bestämmelserna i lagen
(1929: 145) om skUjemän.

56 §

Vid
upplösning av partrederi skall, om delägarna icke enas om annat, fartygets
försäljning ske på offentlig auktion i enlighet raed vad i lagen (1904: 48 s.
1) om samäganderätt stadgas angående försäljning av sam-fäUt gods. Är fartyget
i utlandet skall, om delägarna ej enas om orten för försäljningen, avgörande
härom träffas av god man som utses av rätlen enligt bestämmelserna i nämnda
lag.

57 §

Den
som har större andel i fartyget än hälfien äger överlaga fartygets förande, om
han är behörig därtill. Träffas ej överenskommelse om löneviUkoren, fastställas
dessa av tre skiljemän enligt bestämmelserna i lagen (1929: 145) om skiljemän.

Om
den som har större andel i fartyget än hälften är befälhavare, skall rätten på
annan delägares talan skilja honom från befattningen, om giltiga skäl
föreligga.

s. 409 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 409

(FJÄRDE
KAPITLET)

(Om
fartygs befälhavare)

69
§

Om
fartyg på utiändsk ort belägges med kvarstad eller utmätes, skall befälhavaren
härom ofördröjligen underrätta närmaste svenske konsul och sjöfartsverket. Vid
underrättelsen till verket fogas såvitt möjligt utiändsk myndighets bevis om
åtgärden.

Första stycket äger
motsvarande tillämpning, när åtgärd som där avses häves.

TIONDE
KAPITLET

Om
redares ansvarighet

233 §

Redaren
är ansvarig för skada som genom fel eller försummelse i tjänsten orsakas av
befälhavare eller medlem av besättningen eller av lots. Detsamma gäller, om
skada ästadkommes av någon som, utan att tillhöra besättningen, på grund av
redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redare sålunda nödgas
utgiva äger han söka åter av den som vållat skadan.

Bestäraradser om redares
frihet från och begränsning av ansvarighet i vissa fall meddelas i 122 och
171173 §§ samt i lag i anledning av Sveriges tUlträde till 1924 års
internationella konvention rörande konossement. Om den begränsning av
ansvarigheten vartill redaren däratöver är berättigad finnas bestämmelser i
detta kapitel.

234 §

Föreligger
ansvarighet för redare enligt denna eller allmän lag, är ansvarigheten
begränsad vad angår

1.
ersättning för dödsfaU eller
skada på person, som befann sig ombord på fartyget för att medfölja detla, och
för förlust av eller skada på egendom ombord;

2.
ersättning för dödsfall eller
skada på person eller för förlust av eller skada på egendom, ora skadan
orsakals av någon sora befann sig ombord på fartyget;

3.
ersättning för dödsfall eller
skada på person eller för förlust av eller skada på egendom, om skadan orsakats
av omständighet sora hänför sig till navigeringen eller handhavandet av
fartyget eller lill lastningen, befordringen eller lossningen av lasten eller
till passagerarens ombordstigning, befordran eller landstigning;

4.
ersättning för förlust i följd
av skada pä hamnanläggning, bassäng eUer segelbar vattenväg;

5.
ersättning på grund av
föreskriven skyldighet alt avlägsna sjunket, strandat eller övergivet fartyg
eller egendom ombord på sådant fartyg.

Begränsningen gäller dock
ej ansvarighet på grund av skada sora åsamkats befälhavaren eller medlera av
besättningen eller lois eller någon hos redaren anställd person, som befann
sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den
avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av redaren själv,
ora ej

s. 410 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 410

denne
begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller
medlem av dess besättning.

Begränsningen gäller icke
ränta och kostnader i saken. Har redaren motfordran mot borgenären och grunda
sig fordran och motfordran på en och sarama händelse, skall begränsningen avse
endast det belopp varmed fordringen överstiger motfordringen,

235 §

Är
ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill ett belopp beräknat efter
ettusen francs för ton av fartygets dräklighet, dock minst etthundrafemtiotusen
francs. Inträffar dödsfall eller skada på person, höjes ansvarighetsgränsen i
vad avser sådan skada med tvåtusenetthundra francs för lon, dock med minst
sexhundratrettiotusen francs.

Ansvarighelsgränsen gäller
beträffande fordringar, vilka uppkommit på grund av en och sarama händelse.

Med dräklighet avses
nettodräktigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid
beräknande av nettodräktigheten dragits från bruttodräktigheten. Vad som
förstås med franc bestämmes i 348 §.

236 §

Fordringar
på grund av dödsfall eller skada pä person skola i första hand tUlgodoses med
det ansvarighetsbelopp som avses i 235 § första stycket andra punkten. Förslår
ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med övriga fordringar
tillgodoses ur det belopp som avses i samraa stycke första punkten.

Fördelningen
av ansvarighetsbelopp skall ske i förhällande till ford ringarnas storlek.

Har redaren betalt fordran
sora avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens ställe
med samma rätt sora denne och fordringsbeloppet raedtagas vid fördelningen av
ansvarighetsbeloppet, såvitt fordringen kunnat i Sverige göras gällande mot
redaren. Visar redaren att han, oaktat krav ännu ej skett, framdeles har att
betala fordran som avses i denna paragraf, skall också den fordringen medtagas
vid fördelningen,

237 §

Kvarstad
eller annan handräckning för fordran beträflande vilken ansvarigheten är
begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas, om redaren i Sverige
hos rätlen eUer överexekutor släUer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet
enligt 235 § jämte ett av myndigheten bestämt liUägg för ränta och kostnader i
saken. Säkerheten får åberopas gentemot alla borgenärer, för vilkas fordringar
gäller begränsning lUl samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd
lill förmån för alla sådana borgenärer.

Har
redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än som avses i första stycket och
ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för återstoden, skola föreskrifterna
i första stycket äga tillärapning.

Ora
redaren ställt fuU säkerhet enligt första eller andra stycket, skall på hans
yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerheten
frigivas.

Vad
i denna paragraf föreskrives skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten
ställts hos vederbörUg myndighet i Danmark, Finland eller Norge,

s. 411 Kontrollera mot PDF

Pcop.
1973:42 411

238 §

Kvarstad eller annan handräckning för fordran, beträffande
vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas,
om redaren visar att han, innan åtgärden genomförts, utom Sverige ställt
betryggande och för borgenären tillgänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet
enligt 235 § i någon av följande hamnar:

1,
den hamn där
den händelse inträffat varpå fordringen grundas eller, om händelsen ej ägt rum
i hamn, den första hamn som fartyget anlöpt efler händelsen;

2,
landsättningshamnen,
om fordringen avser dödsfall eller skada på person;

3,
lossningshamnen,
om fordringen avser förlust av eller skada på last.

Har d fall som avses d första stycket säkerheten ställts d
annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till
omständigheterna, huruvida handräckningsåtgärd som nu sagts skaU vägras eller
hävas.

Föreskrifterna i första och andra styckena gälla även om
den utom Sverige ställda säkerheten icke motsvarar det fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 235 § men redaren i Sverige hos rätten eller
överexekutor ställer betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätlen
eller överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf säges om hävande av
handräckningsåtgärd skall äga motsvarande tillämpning i fråga ora frigivande av
säkerhet sora ställts i Sverige till befrielse från handräckningsätgärd,

239 §

Tvist om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet
är begränsad enligt 235 §, eller om fördelningen av ansvarighetsbelopp mellan
borgenärer får hänskjutas liU utredning och avgörande genom dispasch,

I fräga om dispasch enligt första stycket gälla i tillämpliga
delar bestämmelserna d 7 kap, om generaldispasch. Bestämmelse som avser haveridelägare
gäller därvid i stället sakägare.

Kostnaden för dispaschen ersattes av redaren, ora icke
borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest särskilda
skäl föranleda annat,

240 §

Har redaren utbetall vad som åligger honom alt utgiva
enligt be-stiimmdserna i delta kapitel om begränsning av ansvarigheten och visar
sig sedan annan borgenär hava ägt rätt tUl betalning av ansvarighetsbeloppet,
har redaren icke någon ytterligare betalningsskyldighet, om han då betalningen
erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna
meddelades icke ägde och ej heUer genom vederbörlig undersökning kunnat få
vetskap om den andres fordran.

Borgenär, som sålunda uppburit vad som rätteligen bort
tillkomma annan, svarar därmed för den andres fordran, om han hade vetskap ora
fordringen när han erhöll betalningen.

241 §

Bestämmelserna i detta kapitel om begränsning av redares
ansvarighet äga tillämpning även i fråga om ansvarighet som åvilar fartygels

s. 412 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 412

ägare,
som ej är redare, eller befraktare eller den som i redares ställe handhar
fartygets drift.

Detsairmia
gäller ansvarighet, vUken åvUar befälhavare eller medlem av besättningen eller
lots eller någon som är anställd hos redaren, ägaren, befraktaren eUer den som
i redares ställe handhar fartygets drift, såframt ansvarigheten uppkommit i
tjänsten. Sådan ansvarighet får begränsas oaktat den uppkommit på grund av fel
eller försummelse.

Det
sammanlagda belopp, till vilket redare och övriga i denna paragraf nämnda
personer kan begränsa sin ansvarighet för fordringar som uppkommit på grund av
en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla ansvarighetsbeloppet enligt
235 §.

242 §

Bestämmelserna
i detta kapitel ora ansvarighetsbegränsning äga tilllämpning, när begränsning
av ansvarighet åberopats inför svensk myndighet.

Beträffande
ansvarighet som avses i 234 § andra stycket första punkten skall dock frågan,
huruvida och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad, avgöras efter den
lag som gäller för tjänsteavtalet, om detta regleras av lagen i annan stat sora
är ansluten till 1957 års internationella konvention angående begränsningen av
ansvarigheten för ägare av fartyg som användas tUl fart i öppen sjö.

243 §

Konungen
äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel om
ansvarsbegränsning andra regler skola i Sverige tillämpas i fråga om fartyg
hemmahörande i annan främmande stat än sådan, som utan förbehåll anslutit sig
till 1957 års internationella konvention angående begränsningen av
ansvarigheten för ägare av fartyg som användas tUl fart i öppen sjö.

ELFTE
KAPITLET

Om
sjöpanträtt och om inskrivning av panträtt i fartyg I. Sjöpanträtt

Sjöpanträtt
i fartyg

244
§

Sjöpanträtt
i fartyg jämte dess tillbehör gäller till säkerhet för sådan, till fartyget
hänförUg fordran mot redaren som avser

1,
lön och annan gottgörelse som
tillkommer befälhavaren eller annan ombordanställd på grund av dennes tjänst
på fartyget;

2,
hamn-, kanal- och annan
vattenvägsavgift samt lotsavgift;

3,
ersättning för dödsfaU eller
skada på person som inträffat i omedelbart samband med fartygels drift;

4,
ersättning för förlust av eller
skada på egendom, som inträffat i omedelbart saraband med fartygets drift,
under förutsättning att fordringen icke kan grundas på avtal;

5,
bärgarlön, ersättning för
avlägsnande av vrak och bidrag till ge-mensarat haveri,

Sjöpanlrätt
uppstår även om fordringen riktar sig mot fartygels äga-

s. 413 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 413

re,
som ej är redare, eller mot befraktare eller den som i redarens ställe handhar
fartygets drift.

245 §

De
i 244 § angivna fordringarna äga företräde tdll betalning ur fartyget framför
alla andra. Under skilda nummer upptagna fordringar hava förmånsrätt efter
nummerordningen och fordringarna under ett vart av numren 14 hava inbördes
lika rätt tUl betalning. Fordringar under 5 skola dock äga företräde framför
andra fordringar som uppkommit tidigare och i deras inbördes förhållande skall
yngre fordran gå före äldre.

246 §

Utom
i fall som avses i 249 § skall sjöpanträtt häfta vid fartyget, även om
äganderätten övergår tUl annan eller fartygets registrering ändras.

Medför
frivUlig överlåtelse av fartyget tUl utlänning att sjöpanträtt upphör för
fordran för vilken förre ägaren ej svarade personligen eller alt förmånsrätten
försämras, är förre ägaren ansvarig för fordringens betalning intill fartygels
värde vid tiden för överlåtelsen. Voro flera delägare i fartyget, gäller
detsamma för envar av dem sora tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtUl.
Bestämmelserna i 240 § äga motsvarande tillämpning.

247 §

Den
som har annans fartyg i sin besittning med reparations- eller ombyggnadsuppdrag
äger kvarhålla fartyget till säkerhet för fordran på grund av uppdraget. Sådan
retentionsrätt, som står tillbaka för sjöpanträtt, ger företräde till
betalning framför inteckning i fartyget.

Har
någon annans skeppsbygge i sin besittning med byggnadsuppdrag, äger han för
fordran på grund av uppdraget sådan rättighet i bygget som avses i första
stycket.

248 §

Sjöpanträtt
i fartyg upphör ett år från det fordrdngen idllkora, ora fartyget ej
dessförinnan blir föremål för kvarstad eller utmätning som åtföljes av exekutiv
försäljning. Preskriptionstiden kan eljest icke förlängas eller avbrytas men
skall dock ej löpa medan laga hinder möter mol att fartyget belägges med
kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

Har
fartyget förklarats förverkat till kronan och har sådan förklaring därvid
meddelats även i fräga om sjöpanträtt i fartyget, upphör sjöpanträtten sedan
domen vunnit laga kraft,

249 §

Säljes
fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanlrätt och retentionsrätt i fartyget
sedan köpeskillingen erlagts, förutsatt att försäljningen blir bestående.

Borgenärerna
äga rätt till betalning ur köpeskillingen i den ordning som gäller för utmätt
egendom. Fordran som är förenad med sjöpanträtt får därvid bevakas till fullt
belopp ulan hinder av bestämmelserna i 10 kap. om begränsning av redares
ansvarighet men erhåller ej utdelning över det belopp som högst skall utgå
enligt dessa bestämmelser.

s. 414 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 414

Exekutiv
försäljning av fartyg i främmande stat skall tilläggas sådan verkan som angives
i första stycket, om fartyget vid försäljningstillfället befann sig i den
staten och försäljningen verkställts i enlighet med dess lag och i
överensstämmelse med bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om
sjöpanträtt och fartygshypotek.

250
§

Bestämmelserna
om sjöpanlrätt i fartyg äga motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbygge från
det att bygget sjösattes.

Sjöpanträtt
i last

251 §

Sjöpanträtt
i inlastat gods gäller tiU säkerhet för

1.
fordran på bärgarlön och på
bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skaU fördelas enligt
samma grund (136 och 216 §§);

2.
fordran på grund av att
bortfraktaren eller befälhavaren med stöd av behörighet enligt denna lag slutit
avtal eller vidtagit annan åtgärd för lastens behov samt lastägares fordran för
gods som sålts för annan lastägares räkning;

3.
bortfraktarens fordringar pä
grund av fraktavtalet, såframt de kunna göras gällande mot den som kräver att
godset utlämnas.

252 §

De
i 251 § angivna fordringarna äga företräde liU betalning ur det inlastade
godset framför alla andra. Under skilda numraer upptagna fordringar hava
inbördes förmånsrätt efler nummerordningen och fordringar under samma nummer
äga lika rätt till betalning, men av sådana under vardera 1 och 2 angivna
fordringar som härröra av skilda händelser skall dock yngre fordran gå före
äldre.

253 §

Utlämnas
gods som häftar för fordran eller säljes gods för fartygets eller lastens
behov, upphör sjöpanträtten i godset.

Säljes
godset exekutivt, upphör sjöpanlrätt däri sedan köpeskillingen erlagts,
förutsatt att försäljningen blir bestående. Borgenären äger rätt till betalning
ur köpeskilUngen i den ordning som gäller för utmätt egendom.

Den
som utan borgenärens tillstånd utlämnar gods som häftar för fordran svarar för
fordringens betalning, dock ej över det värde godset hade vid lossningen. Samma
ansvarighet åvUar även mottagaren föi fordran, för vilken han eljest icke
skolat svara personligen, såfrarat han hade kännedom om fordringen när
lossningen ägde rum.

254 §

Sjöpanlrätt
i inlastat gods upphör ett år från det fordringen tillkom, om icke dessförinnan
talan väckts i laga ordning eller godset blir föremål för kvarstad eller
utmätning som åtföljes av exekutiv försäljning. Preskriptionstiden skall ej
löpa medan laga hinder möter mot all godset belägges med kvarstad eller utmätes
för borgenärens fordran.

Har
fordran komrail under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 415

Gemensamma bestämmelser

255 §

Har borgenär sjöpanträtt i flera panter, häftar varje pant
för fordringens hela belopp.

Erhåller borgenären betalning ur en pant för större del av
sin fordran än som belöper på den panten efter det inbördes förhållandel mellan
de olika panternas värden, inträder pantägaren för överskottet i den rätt
borgenären hade tUl övriga panter. Samma rätt har borgenär, för vars fordran
panten häftade särskilt, i den mån panten ej förslår till betalning av hans
fordran på grund av den förre borgenärens krav.

256 §

Om fordran som är förenad med sjöpanträtt övergår till
annan, övergår också sjöpanträlten.

257 §

Sjöpanträtt omfattar ej ersättning sora på grund av
försäkring eller eljest ulgår för förlust av eller skada på fartyget eller
lasten.

258 §

Borgenär som har sjöpanlrätt i fartyg eller gods äger för
att fä betalning för sin fordran ur panten väcka talan, förutom mol pantens
ägare, även mol befälhavaren. I fråga om sjöpanlrätt i gods gäller detta dock
ej, om borgenären är fartygets ägare eller redare eller någon sora i redarens
ställe handhar fartygets drift.

259 §

Bestäraradserna ovan om sjöpanlrätt i fartyg äga
tillämpning när sådan sjöpanträtt som avses där åberopas inför svensk
myndighet,

Retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge på gmnd av
reparations-dier byggnadsuppdrag prövas enUgt lagen i den stat där egendomen
finnes men får icke givas företräde framför sjöpanlrätt som avses i 244 §
eller eljest strida mot 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och
fartygshypotek,

260 §

Annan legalpantrält i fartyg eller sjösatt skeppsbygge
prövas enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat eller bygget utföres
men får icke givas företräde framför inskriven panträtt i egendomen eller
eljesl strida raot 1967 års internationella konvention om sjöpanlrätt och fartygshypotek.

II. Inskrivning av panträtt i fartyg

Panträtt på grund av inteckning

ir,i fi

Vill ägare av fartyg, som är infört i skeppsregistret,
upplåta panträtt i fartyget till säkerhet för fordran, äger han i den ordning
sora angives i detla kapitel hos sjöfartsverket erhålla inskrivning i fartyget
av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som
av-

s. 416 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 416

ses
i 348 §. Inteckning kan icke beviljas i andel av fartyg, ej heller i flera
fartyg gemensamt.

Myndighetens
bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Panträtten upplåtes genom
att fartygsägaren överlämnar pantbrevet som pant för fordringen. När pantbrevet
ej eller endast delvis utnyttjas för pantsättning, har fartygsägaren rätt till
ägarhypotek enligt bestämmelserna i 265 §.

262 §

Vill
ägare av skeppsbygge, som är infört i skeppsbyggnadsregistret, upplåta panträtt
i bygget till säkerhet för fordran, äga bestämmelserna i delta kapitel om
inskrivning av panträtt i fartyg motsvarande tillämpning. Bestämmelse som
avser skeppsregistret gäller därvid i stället skeppsbyggnadsregistret.

263 §

Panträtt
som upplåtes i fartyg omfattar även tillbehör. Den omfattar ej ersättning, som
på grund av försäkring eller eljest ulgår för förlust av eller skada på
fartyget.

Panträtt
kan icke göras gällande särskilt i andel av fartyg.

264 §

När
myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar medel mdlan rättsägare i
fartyg, har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i
fartyget, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag, fä betalning
ur medlen intUl pantbrevets belopp. I den mån detta ej förslår, erhåller
borgenären genom tillägg betalning ur medlen för ränta på kapitalbelopp inom
pantbrevets belopp, för skadestånd pä grund av förtida betalning somt för
ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som föranledes av
fordringsförhällandet. TUlägget får icke överstiga femton procent av
fordringens inora pantbrevets belopp liggande kapitalbelopp jämte sex procent
ärlig ränta på delta belopp från den dag då fartyget utmättes, konkursansökan
gjordes eller de medel nedsättes som eljest skolat fördelas.

Hava flera pantbrev
överlämnats sora pant för fordran och hava inteckningarna samma företrädesrätt
eUer gäUa de omedelbart efter varandra, skola bestämmelserna i första stycket
om pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

Borgenär har rätt att få
betalning enligt denna paragraf även om fordringen preskriberats eller icke
blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.

265 §

Om
pantbrev icke överlämnats som pant för fordran, är fartygets ägare berättigad
att vid sådan fördelning som avses i 264 § med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag erhålla tilldelning ur medlen med pantbrevets belopp. Har
pantbrevet överlämnats som pant för fordran men understiger fordringen
pantbrevets belopp, är fartygsägaren berättigad att ur medlen erhålla
skUlnaden.

266 §

För fordran som är förenad
med panttätt i fartyg får borgenären, fastän fordringen ej är förfallen till
betalning, söka betalning ur fartyget, om detta

s. 417 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 417

1,
försämras till följd av vanvård
eller annan därmed jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas;

2,
med tillämpning av 10 och 317
§§ förklaras icke vara iståndsättiigt efter inträffad skada;

3,
upphör alt vara svenskt; eller

4,
säljes exekutivt.

Fordran som är förenad med
panträtt i fartyget är förfallen till omedelbar betalning, om fartyget eUer
andel däri utan borgenärens samtycke frivilligt överlåtes tUl utlänning och
detta medför att panträtten upphör i fartyget eller att dess förmånsrätt
försämras. I sådant fall är överlåtaren personligen ansvarig för fordringen,
även om personlig ansvarighet ej ålåg honom dessförinnan. Voro flera delägare
i fartyget, gäller detsamma för envar av dem som tagit del i överlåtelsen eller
samtyckt därtUl.

267 §

Inteckning
i fartyg, som förolyckats, upphuggits eller eljest förstörts eUer som skall anses
föriorat enUgt 7072 §§ lagen (1927: 77) om försäkringsavtal, är utan verkan,
om ej inteckningen efler anmälan inom tio är frän den dag förhållandet
antecknades i skeppsregistret enligt 37 § andra stycket 7 förklaras alltjämt
vara gällande och därefter på samma sätt sådan förklaring utverkas vart tionde
år.

Om
verkan av att anmälan enligt första stycket uteblir och om tidpunkten för
tioårsfristens utgång skall sjöfartsverket senast ett år dessförinnan
underrätta fartygsägaren och, i den mån det är möjligt, inteckningsborgenären.

268 §

Har
intecknat fartyg förklarats förverkat tUl kronan och skall sådan förklaring
gälla även i fråga om panträtt som upplåtils på grund av inteckningen, är
inteckningen utan verkan sedan domen vunnit laga kraft.

269 §

Säljes
fartyg exekutivt i Sverige, är inteckning i fartyget, sedan auktionen vunnit
laga kraft och köpeskillingen erlagts, utan verkan till belopp som icke
tillåtits innestå i fartyget med anledning av att borgenärens fordran
avräknats på köpeskillingen.

Om
borgenärens eller ägarens rätt till betalning ur köpeskillingen gälla
bestämmelserna i 264 och 265 §§.

Exekutiv
försäljning av intecknat fartyg i främmande stat skall tillläggas sådan verkan
som angives i första stycket, om fartyget vid försäljningstiUfäUet befarm sig
i den staten och försäljningen verkställts i enlighet med dess lag och i
överensstämmelse med bestämraelserna i 1967 års internationella konvention om
sjöpanträtt och fartygshypotek.

270 §

Om
inteckning blir utan verkan, är också pantbrevet utan verkan. Ändras
inteckningen till beloppet, får pantbrevet verkan i enlighet med inteckningens
ändrade innehåll.

Dödning
av förkommet pantbrev medför ej att inteckningen blir utan verkan.

27
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 418 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 418

Verkan
av inskrivning

271 §

Inteckning
medför i förhållande till annan inteckning företräde till betalning ur fartyget
efter den tidsföljd i vilken inteckningarna sökas. Inteckningar som sökas samma
dag medför lika rätt tUl betalning, om viss ordning för deras inbördes
företräde icke bestämmes vid inskrivningen.

Företräde
som ansökan om inteckning medför förfaller, om ansökningen avslås.

Intecknings
företräde till betalning ändras icke vid överföring från
skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret enligt 293 §,

272 §

Har
fartyg överlåtits och har förre ägaren upplåtit panträtt däri innan nye ägaren
sökt inskrivning av sitt förvärv, gäller upplåtelsen, om borgenären vid
upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid
sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om äganderätlsöverlåtelsen. Om
fartyget överlåtits även till annan, äger vad som nu sagts tillämpning i fråga
om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort innan den förre förvärvaren
sökt inskrivning av sitt förvärv.

Första
stycket äger tillämpning även när äganderätten till fartyget övergått genom
bolagsskifte, arv eUer liknande förvärv.

273 §

Frångår
fartyg innehavaren efler klander, är upplåtelse av panträtt som skett efter det
att fartyget kom ur rätte ägarens hand ulan verkan om annat ej följer av vad
som föreskrives nedan. Delsarama gäller, när förvärv av fartyg återgår såsom
ogiltigt eller avtal om sådant förvärv häves av överlåtaren.

274 §

Har
panträtt upplåtits i fartyg och var upplålaren icke rätt ägare av fartyget på
den grund att hans eUer någon hans företrädares åtkomst till fartyget var
ogUtig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är upplåtelsen likväl
giltig, om upplåtarens förvärv var eller diircfter blev inskrivet i
skeppsregistret samt borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen därefter
överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga
kännedom om alt upplålaren ej var rätt ägare,

275 §

Panträtt
eller annan sådan rättighet som upplåtits i utiändskt fartyg skall erkännas som
giltig i Sverige under förutsättning all

1,
inskrivning (inteckning) skett
och rättigheten stiftals i enlighet raed lagen i den stat där fartyget är
registrerat;

2,
inskrivningsregislrel och de
handlingar som enligt lagen i registreringsstaten skola förvaras hos
inskrivningsmyndigheten äro offentiiga och såväl utdrag av inskrivningregistret
som avskrift av nämnda handlingar kunna erhåUas hos inskrivningsmyndigheten;

3,
inskrivningsregislrel eUer
inskrivningsmyndighetens akt innehåller uppgift om inteckningshavarens namn och
adress eller om att inteckningen gäller till förmån för innehavaren, ora
inteckningsbdoppet samt del datum och övriga omständigheter som enligt lagen i
inskrivningssta-

s. 419 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 419

len
bestämma inteckningens företräde i förhållande till andra inteckningar.

276 §

Panträtt
eller annan sådan rättighet som upplåtits i skeppsbygge i främmande stat skall
erkännas som giltig d Sverige under förutsättning all inskrivning (inteckning)
skett i enlighet med den främmande statens lag.

277 §

Erkännes
inskriven panträtt eller annan sådan rättighet i fartyg eller skeppsbygge
enligt 275 eller 276 §, medför den i Sverige det företräde i förhållande till
annan inskriven rättighet och, såvitt det är förenligt med 259 och 260 §§, i
övrigt den verkan i förhållande till tredje man som den har enligt den
främmande statens lag.

Inskrivningsförfarandet

281 §

1
fråga om inskrivning enligt detta kapitel äga bestämmelserna i 2 kap, om
registrerings- och inskrivningsförfarandet motsvarande tilllämpning i den mån
annat icke föreskrives nedan,

I
inskrivningsärende enligt detta kapitel anses den såsom fartygs ägare för vars
förvärv inskrivning senast är sökt. Är förvärvels fullbordan beroende av
villkor, behandlas överlåtaren och förvärvaren såsom ägare i förening,

282 §

Ansökan
om inteckning skall göras skriftligen av fartygsägaren. Den skall innehålla
uppgift om det belopp pä vilket inteckningen skall lyda saml vad som fordras
för att identifiera fartyget i registret.

Anmälan
om förklaring enligt 267 § göres skriftiigen av pantbrevets innehavare eller
fartygsägaren. Den skall innehålla de uppgifter som fordras för att identifiera
inteckningen. Är sökanden annan än fartygsägaren skall pantbrevet ingivas.

Ansökan
ora inteckning skall avslås, om

1,
ansökningen strider mot
bestämmelserna i 261 eller 262 §;

2,
ansökningen strider mot sådan
inskränkning i sökandens rätt att förfoga över fartyget, som antecknats i
skeppsregistret eller skall antecknas där enligt ärende som upptagits senast
den dag inteckning sökes;

3,
fartyget skaU avföras ur
fartygsregistret;

4,
talan väckts om bättre rätt
till fartyget eller andel däri;

5,
sökanden eller, om fartyget
äges av flera, någon delägare är i konkurs eller försättes i konkurs den dag
inteckning sökes; eller

6,
fartyget eller andel däri är utmätt
eller utmätes den dag inteckning sökes.

Har
ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits, skall
behandlingen av inleckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.

s. 420 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 420

284 §

Föreligger
icke hinder enligt 283 § första stycket, skall inteckning beviljas och pantbrev
utfärdas på grundval av inteckningen,

285 §

Anmälan
enligt 267 § skall icke föranleda förklaring som avses där, om bestämmelserna i
282 § andra stycket ej iakttagits, I annat fall skall sådan förklaring meddelas.

286 §

Inteckning,
som skulle medföra lika företrädesrätt som annan inteckning, skall vid
inskrivningen förklaras gälla efter den andra inteckningen, om sökanden begär
det. Inteckning som sättes efter annan gäller efler inteckning med lika rätt som
eller bättre rätt än denna, även om detta ej angives i beslutet.

287 §

Pantbrev
får på ansökan av fartygsägaren och efter medgivande av pantbrevets innehavare
utbytas rnot tvä eller flera nya pantbrev (utbyte). På begäran skall därvid
bestämmas d vUken ordndng pantbreven sinsemellan skola medföra företrädesrätt.
Härom gäller i övrigt 286 § andra punkten.

288 §

Inteckning
får på ansökan av fartygsägaren och efler medgivande av pantbrevels innehavare
nedsättas efter annan inteckning (nedsättning). Inteckning som nedsättes efter
annan gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna,
även om detta ej angives i beslutet.

289 §

På
ansökan av fartygsägaren och efter medgivande av pantbrevets innehavare får
inteckning dödas (dödning).

290 §

När
innehavare av pantbrev lämnar medgivande till åtgärd som angives i 287289 §§,
skaU pantbrevet ingivas.

291 §

På
ansökan av pantbrevs innehavare skaU anteckning göras i registret om innehavet.
Är annan antecknad som innehavare, skall sjöfartsverket sedan anteckning om det
nya innehavet skett avföra den tidigare anteckningen och underrätta den som
var antecknad som innehavare om åtgärden. Föreligger anledning till antagande
att sökanden icke innehar pantbrevet, skall föreläggande meddelas honom att uppvisa
detta.

Anmäler
den som antecknats som innehavare att innehavet upphört, skall anteckningen
avföras.

Har
ansökan enligt första stycket icke gjorts när pantbrev skaU utfärdas eller
föreligger icke ny sådan ansökan när anteckning om innehav skall avföras
enligt andra stycket, antecknas fartygsägaren som innehavare.

s. 421 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 421

292 §

Har anmälan om förklaring enligt 267 § icke gjorts inom
där angiven lid, skall i skeppsregistret antecknas att inteckningen är utan
verkan.

I registret skall även göras anteckning om inverkan på
inteckning av exekutiv försäljning eller förverkandeförklaring, när anmälan,
bevis eller underrättelse inkommit som utvisar förhållandel.

293 §

Om skeppsbygge avföres ur skeppsbyggnadsregistret för att
i stället införas i skeppsregistret såsom fartyg, skaU tUl skeppsregistret
tillika överföras inteckning som gäller i bygget och, såvitt den ej uppenbart
saknar betydelse, annan anteckning i skeppsbyggnadsregistret angående bygget,

(TRETTONDE KAPITLET)

(Ansvarsbestämmelser)

328 §

Befälhavare dömes till böter,

1. om han-------- efterlämnade effekter.

Till samma-------- enligt 304 §,

Befälhavaren och redaren dömes tUl böter, om
registreringspliktigt fartyg hålles i drift utan gällande
nationalitetscertifikat eller i strid med förbud enligt 6 § andra stycket.

(FEMTONDE KAPITLET)

(Särskilda bestämmelser)

347 §

Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten
för dera är begränsad eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i
fråga om

1.
fordran på
bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.
fordran på
andel i bärgarlön enligt 229 § 1 mom. andra stycket, inom ett är frän det
vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens
storlek;

3.
fordran på
ersättning för sammanstötning, inom två år från den dag skadan inträffade;

4.
fordran på
belopp som någon enligt 220 § tredje stycket erlagt utöver vad som rätteligen
belöper pä honora, inora ett är från det beloppet utgivits av honom;

5.
fordran på
ersättning på grund av att last eller resgods förkommit eller skadats eller att
i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från
den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

6.
fordran på
bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enhgt
samma grand (136 och 216 §§), inom ett år från dispaschens dag.

Svarar gäldenären i andra faU än som avses i första
stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av
redareansvaret eller endast med inlastat gods, upphör fordringen, om talan ej
väckes i laga

s. 422 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 422

ordning,
i fråga om fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och
i fråga om annan fordran inom ett år efler det alt fordringen förföll till
betalning. Äger borgenären för fordringen hålla sdg även lill redare, lastägare
eller annan, utan att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller sådan rätt
under samma tid som för fordran i aUmänhet,

Har
fordran som avses i denna paragraf kommit under dispaschörs behandling, anses
talan om fordringen väckt.

348 §

Med
franc förstås d denna lag en enhet innehållande sextiofem och ett halvt
milUgram guld av niohundra lusendelars finhet. Oraräkning till svenskt mynt
skall vid beräkning av redares begränsade ansvarighet ske efter kursen den dag
då säkerhet ställes eller, om säkerhet icke ställes, då betalning sker.

349 §

Kommer
till följd av 21 eller 274 § förvärv eUer panträtlsupplåtelse som avses där alt
gälla mot rätte ägaren, har denne rätt till ersättning av staten för sin
förlust.

Rätt
lill ersättnmg av staten äger också den som lider förlust till följd av fel
eller försummelse i fråga om handläggning av eller beslut i registrerings-
eller inskrivningsärende eller vid utfärdande av pantbrev eller annat bevis på
grundval av innehållet i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret.

Har
den skadelidande medverkat till förlusten genom alt utan skälig anledning
underlåta att vidtaga åtgärd för alt bevara sin rätt eller har han på annat
sätt medverkat tUl förlusten genom eget vållande, skaU ersättningen efter vad
som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

350 §

Kommer
till följd av beslut i ärende om rättelse enligt 38 § förlust alt tillskyndas
ägare eller rättighetshavare, har han rätt lill ersättning av staten.
Ersättning utgår dock icke, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet
eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit,

351 §

Har
den som är berättigad till ersättning enligt 349 eller 350 § haft rätt att
utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mol denne.

Ersättning
på grund av domstols dom utbetalas sedan domen vunnit laga kraft,

352 §

Staten
företrädes i ärende om ersättning enligt 349 eller 350 § av sjöfartsverket, om
Konungen icke för visst faU utser annan myndighet.

Vill
den som är part i mål om äganderätten till fartyg eller skeppsbygge eller om
beståndet av panträtt i sådan egendom framställa anspråk att, om han förlorar
målet, erhålla ersättning enligt 349 §, skall han antingen till gemensam
handläggning raed målet väcka talan mot staten om sitt ersättningsanspråk eller
skriftligen underrätta sjöfartsverket om rättegången.

s. 423 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 423

Har förberedelse slutförts i sådant mål utan att talan
väckts eller underrättelse lämnats enligt andra stycket, skall domstolen
förelägga parlen att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej
tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därora skall intagas i
föreläggandet.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestäramer.

Konungen äger förordna att viss bestämmelse i lagen skall träda i

kraft vid
annan tidpunkt än lagen i övrigt.

Genom
lagen upphävas, med den begränsning som följer av bestämmelserna nedan,

lagen (1901: 26 s, 1) om inteckning i fartyg,

lagen
(1928: 166) i anledning av Sveriges tillträde tUl 1926 års internationella konvention
rörande sjöpanlrätt och fartygshypotek,

lagen
(1901: 26 s, 33) om antecknande i fartygsrégistret av tvist om fartyg eller
fartygslott,

förordningen (1901: 78) angående registrering av svenska
fartyg.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom
bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tiUämpas,

2. I
god tid före nya lagens ikraftträdande skall det i lagen föreskriv

na skeppsregistret uppläggas och den särskilda inskrivningsavdelning

inom sjöfartsverket inrättas varom stadgas i 25 § nya lagen.

Under tid
före ikraftträdandet som Konungen bestämmer får anmälningar eller ansökningar
enligt nya lagens bestämmelser göras lUl skeppsregistret. Därav föranledd
införing i registret skall gäUa från dagen för nya lagens ikraftträdande,

3. I
fräga om fartyg, som enligt nya lagen skall införas i skeppsre

gistret, antecknas i detta såsom ägare den som är i fartygsrégistret in

skriven såsom ägare. Den som sålunda antecknats säsom ägare skall i

fräga om inskrivning av rätt lUl fartyget anses såsom inskriven ägare av

fartyget, om ej inom ett år från nya lagens ikraftträdande annan vid

domstol väckt talan om bättre rätt lill fartyget eller hos sjöfartsverket

på sätt stadgas i lagen (1901: 26 s, 1) om inteckning i fartyg styrkt sig

vara ägare av fartyget. Förmår ej den som gör gällande äganderätt till

fartyget alt på sätt nyss nämnts styrka äganderätten men visar sannolika

skäl därför, skall sjöfartsverket hänvisa honom att mot den som an

tecknats såsom ägare vid domstol föra talan om bättre rätt till fartyget.

Före
utgången av den i första stycket angivna liden och, ora talan som där avses
väckts inom den tiden, innan denna talan avgjorts genom dom eller slutligt
beslut som vunnit laga kraft får inteckning icke beviljas i fartyget på grund
av ansökan eller medgivande av den i skeppsregistret från fartygsrégistret
antecknade ägaren, om han ej styrker sin äganderätt på sätt i första stycket
sägs.

I
skeppsregistret skall göras anteckning när talan väckts om bättre rätt till
fartyget och när målet avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga
kraft.

I fartyg,
som enligt nya lagen skaU införas i skeppsregistret men som icke har den
dräklighet att del kunnat intecknas enligt lagen (1901: 26 s, 1) om inteckning
i fartyg, får inteckning icke beviljas enligt nya lagen utan att det visas
antingen att fartyget ej omfattas av företagsinteckning

s. 424 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 424

eller,
om sä är fallet, alt inteckningshavaren uppgivit sin rätt till fartyget.
Föreskrift om fortsatt giltighet i sådant fartyg av företagsinteckning som
beviljats före nya lagens ikraftträdande finnes i lagen (19 : ) om ändring i
lagen (1966: 454) om företagsinteckning,

4. Har
före nya lagens ikraftträdande inteckning sökts eller bevUjats

i fartyg, som ej har den i 11 § första stycket nya lagen angivna storle

ken, skall fartyget utan hinder härav införas i skeppsregistet och där

upptagas i en särskild avdelning (Avd. B). I denna skall tillika införas

inteckning som gäller i fartyget. Fartyget och inteckningen skola anses

införda i registret den dag nya lagen träder i kraft,

I
fråga om fartyg som avses i första stycket gälla nya lagens bestämmelser om
registrering av och inskrivning av rätt tiU fartyg, utom bestämmelserna i
1921 §§ om verkan av registrering och inskrivning. Upphör fartyget att
besväras av inteckning, skall det omedelbart avregistreras.

Bestämmelserna
i 3 äga motsvarande tiUämpning.

5.
Bestämmelserna om tiUbehör liU
fartyg i 7 och 8 §§ nya lagen skola tillämpas även om förhållande som avses i
bestämmelserna inträtt före nya lagens ikraftträdande.

6.
Nya lagens bestämmelser om
skeppsbyggen äga ej tUlämpning på sådant skeppsbygge som påbörjats vid nya
lagens ikraftträdande eller för vilket byggnadsmaterial av ej endast ringa
värde då finnes på varvets område. I sädana fall skola bestämmelserna i 3 §
äldre lagen alltjämt gälla.

7.
Enligt nya lagen gällande
slcyldighet att inom viss tid söka inskrivning av förvärv eller eljest göra
anmälan hos sjöfartsverket skall, om förhällande varom fräga är inträffat före
lagens ikraftträdande, fullgöras inom föreskriven tid räknat från
ikraftträdandet.

Bestämmelserna
i 1921 §§ nya lagen om sakrältsskydd, företräde och godtrosförvärv på grand av
inskrivning skola tillämpas endast i fråga om förvärv, som äger rara efler nya
lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna
i 22 § nya lagen om viss processlegitimalion pä grand av inskrivning äga
tillämpning, även om de förhållanden som avses i paragrafen inträtt före nya
lagens ikraftträdande,

8. Utan
hinder av bestämmelserna i 3 § nya lagen får fartyg behålla

det namn varunder det vid nya lagens ikraftträdande är infört i fartygs-

registret under förutsättning alt ändring ej sker beträffande äganderät

ten till fartyget.

Sjöfartsverket
äger för visst fall göra undantag från bestämradsen i första stycket, om
särskilda skäl föranleda alt fartyget behåller namnet eller om för undvikande
av förviixling synnerliga skäl påkalla alt namnet ändras. I sistnämnda fall
äger sjöfartsverket vid vite förelägga ägaren att bestämma annat namn. Talan
om utdömande av vite föres på anmälan av sjöfartsverket av allmän åklagare vid
domstol,

9. I fråga om
partrederi, som bildats före nya lagens ikraftträdande,

skall i stället för nya lagens regler om upplösning och utlösning tilläm

pas vad i äldre lagen 18, 20 och 22 §§ stadgas om rätt för redare att av

stå sin fartygslott och att lösa till sig försåld fartygslott samt om upp

lösning av parirederi. Bestämmelserna i 17 § äldre lagen om panträtt i

medredares andel i fartyget skola, i fråga om förskott som läranats före

nya lagens ikraftträdande, alltjämt gälla i sådant partrederi.

Bestämmelserna
i 5 § äldre lagen rörande farlygsandds bevarande i

s. 425 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 425

svensk
hand skola alltjämt gälla i fråga om sådana i paragrafen avsedda överlåtelser
och förändringar som inträffat före nya lagens ikraftträdande,

10, Sjöpanträtt,
som före nya lagens ikraftträdande uppstått i fartyg,

frakt och last, skall bedömas enligt äldre lag. Dock skola de frågor som

regleras i 268 § första och tredje styckena, 269 § andra och tredje styc

kena samt 270 § andra stycket äldre lagen i stället bedömas enligt nya

lagen. Delsamma gäller fråga om övergång av sjöpanlrätt, 278 och

279 §§ äldre lagen skola icke tillämpas såvitt nu är i fråga.

Bestämmelserna
i 272 och 279 §§ äldre lagen skola alltjämt tiUämpas i den mån så följer av
övergångsbestämmelserna till lagen (19 ,,,) ora ändring i luftfartslagen (1957:
297).

Retentionsrätt,
som uppställ före nya lagens ikraftträdande, skall bedömas enligt äldre rätt.

11, Bestämmelserna
om inskrivning av panträtt i fartyg i 261, 263

266, 268270, 272 och 273 §§ nya lagen äga med undanlag som an

givas nedan tillämpning på inteckning i fartyg för fordran som beviljats

eller sökts före nya lagens ikraftträdande.

Vid
tillämpning av första stycket skall inteckning som beviljats eller sökts före
ikraftträdandet anses som en enUgt nya lagens bestäraradser beviljad eller sökt
inteckning på belopp motsvarande den tidigare be-vUjade eller sökta
inteckningens kapitalbelopp, InleckningshandUngen skall anses som pantbrev på
samma bdopp, om inteckningen är beviljad,

Bestämradsen
i första stycket utgör ej hinder för borgenär att efler nya lagens
ikraftträdande göra gällande personligt betalningsansvar på grund av
inteckningshandling,

12, Utgör
inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya lagens

ikraftträdande, skaU panträtt enligt 261 § nya lagen anses upplåten i

fartyget till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inlecknings-

handUng vid nämnda tidpunkt ulan att handlingen utgör säkerhet för

fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt

pä grund av handlingen.

Första
stycket äger dock icke tillämpning, om den intecknade fordringen ej kan göras
gällande mot fartygsägaren vid ikraftlrädandei.

Bestämmelserna
i första och andra styckena äga motsvarande tilllämpning, om borgeniir vid nya
lagens ikraftträdande innehar fordringshandling, på vilken tecknats
inleckningsmedgivande, och inteckning sedermera bevUjas på grund av
medgivandet,

13, I fråga om rätten
till betalning med stöd av inteckning som be

viljats före nya lagens ikraftträdande ur medel, som myndighet vid

utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i fartyg, äger 264 §

första stycket ej tillämpning, om det yrkas av sakägare vars rätt beror

därav och fartyget utmätes eller konkursansö'Kan göres eller, om för

delningen föranledes av annat än utmätning eller konkurs, medlen ned

sättas innan fem är förflutit från ikraftträdandet. Vad som sagts nu

gäller även i faU då efter nya lagens ikraftträdande inteckningshand

lingen utbytts mot två eller flera pantbrev.

Vad
som sägs i 265 § om ägarens rätt till betalning skall icke gälla, ora fartyget
utmätts eller konkursansökan gjorts eller, om fördelningen föranledes av annat
Un utmätning eller konkurs, medlen nedsatts före nya lagens ikraftträdande.

s. 426 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 426

14, Skall panträtt i fartyg anses
upplåten med tillämpning av 12, äger borgenären efler utgången av den i 13
angivna fristen ej mot fartygsägarens bestridande erhålla betalning med högre
bdopp än som skulle hava utgått enligt äldre lag,

15,
Medför 264 §
första stycket nya lagen, i fall då panträtt i fartyg anses upplåten med stöd
av 12 och den med sådan rätt förenade fordringens förfallodag icke inträffar
inom den i 13 angivna frislen, att in-teckningssäkerhetens värde väsentiigt
nedgår och ställer gäldenären ej inom sex månader efter anfordran ytterligare
säkerhet varmed borgenären skäligen kan ätnöjas, äger borgenären inora två år
före fristens utgång säga upp fordringen till betalning inom sex månader,

16, Bestämmelsen i 269 § första stycket nya lagen om
verkan av

exekutiv auktion på fartygs ansvar för inteckning skall ej tillämpas, om

auktionen ägt rum före nya lagens ikraftträdande.

17, Bestämmelserna i 271 § nya lagen om företräde på grund
av in

skrivning äga tillärapning även om inskrivningen sökts före nya lagens

ikraftträdande.

Besläramelserna i 274 och 349351 §§ nya lagen om
godtrosförvärv på grund av inskrivning och ersättning i vissa fall av staten
skola tillärapas endast i fråga om upplåtelse som sker efter nya lagens ikraftträdande,

18,
Sökes efler nya
lagens ikraftträdande inteckning på grund av fordringshandung på vilken finnes
tecknat sådant medgivande som avses i 2 § lagen (1901: 26 s, 1) om inteckning
i fartyg, skall ansökningen godtagas som ansökan om inteckning enligt 282 §
första stycket nya lagen och därvid anses avse ett penningbelopp motsvarande
fordringens kapitalbelopp. Är medgivandet tecknat av annan än den som avses i
281 § andra stycket, fär ansöknmgen icke bifallas om ej den som medgivit
inteckningen styrkes vara ägare tiU fartyget och inskrivning sökes för hans
fång,

19,
Bestämmelsen om
anmälan för bevarande i vissa fall av intecknings verkan i 267 § nya lagen
skall tillämpas även om förhållande varom där sägs inträffat före nya lagens
ikraftträdande, dock skall tiden för anmälan ej i något fall understiga fem år
från ikraftträdandet,

20,
Närmare
föreskrifter för övergången till nya lagen meddelas av Konungen,

2 Förslag till

Lag om ändring i handelsbalken

Härigenom förordnas,

dels att 10 kap. 7 § samt 17 kap, 2 och 3 §§ handelsbalken
skall ha nedan angiven lyddse,

dels att 17 kap, 5 § andra stycket och 7 § första stycket
samm.a balk skall upphöra alt gälla,i

1 Senaste lydelse av 10 kap, 7 § och 17 kap, 2 och 3 §§ se
1955: 230, av 17 kap. 5 § se 1928:162 och av 17 kap, 7 § se 1966: 456,

Det kan anmärkas, att enligt SOU 1969: 5 (Ulsökningsrätt IX) 17 kap, handds-balken skall
upphävas och ersättas av lag om ordningen för betalning av fordringar
(förmånsrättsordning).

s. 427 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 427

10 kap, 7 §,

Fartyg och skeppsbygge av sådan storlek att de enligt
bestämmelser i sjölagen kunna införas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret
må ej med laga verkan sältas i pant efler ty nu är sagt. Ej heller må luftfartyg
sålunda pantsättas,

17 kap, 2 §,

Vad i--------- annat dylikt.

Sedan njute borgenärer betalning av boet, efter ty nedan
sägs; dock all angående vissa fordringars företräde till betalning ur fartyg
och inlastat gods eller ur luftfartyg ora ombordvarande gods gäller vad därom
är särskilt stadgat.

17 kap, 3 §,

Har någon------- alla andra.

Borgenär
som för sin fordran har inteckning i fartyg eller skeppsbygge äge förmånsrätt
i den egendom vari inteckningen gäller. Om företrädet meUan sådana borgenärer
gälla bestämmelserna i sjölagen. Har någon för sin fordran inteckning i
luftfartyg, njute han enahanda förmånsrätt i fartyget jämte tillbehör samt, med
den begränsning varom förmäles i 14 § lagen med särskUda bestämmelser om
försäljning av utmätt luftfartyg m, ra,, i de reservdelar som inteckningen må
omfatta, dock ej för ränta för längre tid än tre år före den dag då utmätning
skedde eller konkursansökning gjordes. Är luftfartyget inlecknat för fleres
fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava flere sökt
inteckning samma dag, äge lika rätt.

Därnäst äge hantverkare i det gods, som hos honom kvar är,
för-mänsräll för arvode å godset. Om företräde för borgenär, som har retenlionsrätt
i fartyg eller skeppsbygge enligt 247 § sjölagen, gälle vad där stadgas.

Innehar borgenär----- därom stadgas.

Denna lag.träder i kraft den dag Konungen bestämmer,

1,
Det i 10 kap. 7
§ meddelade förbudet mot pantsältning av fartyg av sådan storlek alt de kunna
införas i skeppsregistret gäller även sådant fartyg som enligt
övergångsbestämmelserna lill lagen (19 : ) ora ändring i sjölagen skall införas
i skeppsregistrets Avd, B,

2,
Om borgenärs
rätt till betalning ur frakt enhgt äldre lag gälla övergångsbestämmelserna till
lagen (19 : ) om ändring i sjölagen.

3,
I fråga om
retentionsrätt, som uppstått före nya lagens ikraftträdande, gäUer alltjämt
äldre rätt.

4,
Vad som sägs i
17 kap, 5 § andra stycket äldre lagen om förmånsrätt för förskott lill
skeppsbygge skall alltjämt gälla i fråga om sådant skeppsbygge som påbörjats
vid nya lagens ikraftträdande eUer för vUket byggnadsmaterial av ej endast
ringa värde då finnes på varvets område,

5,
Vad som sägs i
17 kap, 7 § första stycket äldre lagen om partredares förmånsrätt för
medredare lämnat förskott enligt 17 § sjölagen i äldre lyddse skall alltjämt
gäUa i de fall sistnämnda lagrum enligt övergångsbestämmelserna lUl lagen (19:
) om ändring i sjölagen äger fortsatt tillämpning.

s. 428 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 428

3 Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom
förordnas, att 4 § första stycket lagen (1966: 454) om företagsinleckning skall
ha nedan angiven lydelse,

4 § .

Företagsinteckning
gäUer i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör till den intecknade
verksamheten och utgöres av

1.
inventarier, varor eller andra
lösören, dock ej fartyg och skeppsbyggen som enligt bestämmelser i sjölagen
kunna införas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, ej heller luftfartyg
eller sådan reservdel tiU luftfartyg som kan omfattas av inteckning i
luftfartyg,

2.
byggnad eller---- för arbete.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Om
fartyg, som kan införas i skeppsregistret, vid nya lagens ikraftträdande
omfattas av företagsinleckning, skall äldre lagen alltjämt gälla om ej
inteckningshavaren uppgiver sin rätt till fartyget.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom
förordnas, att 1 § lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva skall
ha nedan angiven lydelse.

1
§-

Utfästelse
om---- allmänhetens kännedom.

Har
gåvan ej fullbordats, vare mot givarens borgenärer utfästelsen ogill, ändå att
den gjorts som i första stycket är sagt, 1 fråga om fartyg och skeppsbygge, som
kunna införas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, skall dock lända till
efterrättelse vad enligt sjölagen gäller om verkan av inskrivning av rätt till
sådan egendom.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Nya lagen äger icke tillämpning
på sådant fartyg som enligt övergångsbestämmelserna lill lagen (19 : )
om ändring i sjölagen skall införas i skeppsregistrets Avd. B.

s. 429 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 429

5
Förslag tiU

Lag
om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom
förordnas, att 11 kap. 4 § luftfartslagen (1957:297) skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

11
kap. 4 §,

Angående
luftpanträttshavares särskilt stadgat.

Ersättning,
som på annan grand utgår för skada å luftfartyget eller godset, skall icke
häfta i egendomens ställe.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. I fräga om luftpanträtl, som
uppstått före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag alltjämt gäUa.

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenora
förordnas, att 54 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal skall ha nedan angiven
lydelse.i

54
§,

Har
försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen avser,
skall försäkringen, där ej annat framgår av omständigheterna, anses gälla till
förmån för envar, som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av
annan rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal om godset
står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas eller går
förlorat; dock skall vad nu sagts icke gälla i fråga om sjöpanträtt och
luftpanträtt.

Är
förbehåll----- eller kreatursförsäkring.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. I fråga om medförsäkring på
grund av sjöpanträtt eller luftpanträtt, som uppstått före nya lagens
ikraftträdande, skall äldre lag alltjämt gälla.

Senaste
lydelse se 1955: 233.

s. 430 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 430

7a
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1934: 67) med bestämmelser om konkiu-s, som omfattar
egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge

7b
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1934: 68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark,
Finland, Island eUer Norge

8
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom
förordnas, att tiU lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten all utbekomma
allmänna handlingar, skall fogas en ny paragraf, betecknad 22 §, av nedan
angiven lydelse

Handling
angående skeppsbyggnadsavtal vilken ingives till sjöfartsverket i ärende om
registrering eller inskrivning må ej, i den del betalningsvillkor angivas
däri, ulan samtycke av parterna i avtalet utlämnas förrän tio år förflutit
frän den dag handlingen ingavs.

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

9
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Härigenom
förordnas, att 2 § 14: o) lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
skall ha nedan angiven lydelse.

2 §.

14:o)
mål om inmutning---- av näringsyrke;

mål
om fartygs igenkänningssignal eller nationalitetscertifdkat, om skeppsmätning,
ora förbud mot fartygs håUande i drift eller nyttjande tUl sjöfart eller raot
viss resa och mot begagnande av arbelsdnrältning eller arbetsredskap på fartyg;

mål
om anteckning---- samma lag;

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

>
22 § i tidigare lydelse upphört att gälla enligt 1968: 327. 1 Senaste lydelse
1970:278.

s. 431 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 431

Bilaga 4

1 Förslag tUl

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)

dels alt 5 a § skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 276 och 284 §§ skall
utgå,

dels att nuvarande 254263 §§ och 284 § skall betecknas
234 243 §§ respektive 347 §,

dels att 124, 69, 113, 254263, 267284, 305 och 336 §§,
nya 235239, 241 och 242 §§, rubrikema tiU 2, 3, 10 och 11 kap. samt rubrikerna
närmast före 267 och 281 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas femtiotre nya paragrafer,
2557, 233, 244253, 264266, 285293 och 347353 §§, samt närmast före 13, 6,
9, 11, 13, 16, 18, 25, 244, 251, 255, 261, 264, 271, 272, 275, 278, 348 och 349
§§ nya rubriker av nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas, närmast före 344 §
rubriken "Atora-skada", närmast före 345 § rabriken "Vissa
bestämmelser om sjömän m, ra," och närmast före 347 § rabriken
"Preskription av vissa sjöfordringar".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA KAPITLET Om fartyg

Fartygs nationalitet

1 §

Fartyg skall anses såsom svenskt. Fartyg anses såsom svenskt och

när det antingen till minst två är berättigat att föra
svensk flagg,

tredjedelar äges av svenska under- om det till mer än hälften äges av

satar eller ock tillhör ett aktie- svensk medborgare eller svensk ju-

bolag, vars styrelse har sitt säte här ridisk person. Konungen eller, efter

i riket och består av aktieägare, de Konungens bemyndigande, sjö-

där äro svenska undersåtar. Hu- fartsverket kan bestämma att an-

vudredare skall alltid vara svensk nat fartyg, vars drift står under

undersåte och bosatt här i riket. avgörande svenskt inflytande, skall

anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk
flagg.

För svenskt fartyg utfärdas nationalitetshandling enligt
bestämmelser, som Konungen meddelar.

1 Senaste lydelse av

254 § 1964: 85

260 § 1964: 85 263 § 1964: 85.

2 Senaste lydelse 1906:19.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

Föreslagen
lydelse Fartygsregister

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över alla svenska fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas
till han-delssjöfart eller resandes fortskaffande och äga en bruttodräktighet
av tfugu registerton eller därutöver, skall föras register, innehållande för
varje sådant fartyg de uppgifter, som prövas nödiga för fartygets säkra
urskilfande, så ock upplysning angående äganderätten till fartyget,
beskaffenheten av inskriven ägares fång samt tiden då fartyget i registret
införts eller förändring i äganderätten inskrivits; skolande, sedan fartyg i
registret antecknats, därom utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall
företes intyg, som utmärker, när, var och av vem fartyget år byggt, eller, där
fartyget varit i utländsk ägo, visas, att utländsk ägares rätt övergått å den,
som till registret anmäles såsom ägare. Vid fartygs införande i registret skall
visst nummer tilldelas fartyget; och må det nummer ej sedermera ändras eller
tillläggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret avförts, däri ånyo
upptaget, behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om förändring i
äganderätten till fartyg, som är i registret infört, men fin nes den, vilken
såsom ägare anmäles, ej kunna i sådan egenskap inskrivas, skall ändock i
registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det uppgivna fångets beskaf
fenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som blivit i registret infört, må
ej därur avföras i annat fall än då fartyget förolyckats, upphuggits eller
annorledes för störts, eller enligt (258 §) må anses förlorat, eller efter
timad skada förklaras icke vara iståndsättiigt,

3 Senaste lydelse 1965: 720.

Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv
meter och en största bredd av minst fyra meter betecknas skepp. Annat fartyg
kallas båt.

Över
svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres i den omfattning
Konungen bestämmer ett båtregister. Över skepp under byggnad i Sverige föres
ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps-
och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som Konungen
bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en
inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

eller ock upphört att svara svenskt.

Vill
ägare av svenskt fartyg, som ej på grund av vad här förut blivit stadgat skall
vara i fartygsregistret upptaget, låta det i registret införas, vare därtill
berättigad; och skall, där fartyget varder till registrering anmält, vad här
förut är i avseende å registreringspliktigt fartyg stadgat äga tiUämpning.

Vidare föreskrifter, huru fartygsregister skall vara
inrättat och registrering ske, meddelas av Konungen.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den, för vars räkning fartyg bygges, för byggnadens
verkställande givit eller utfäst sig att giva varvsägaren eller byggmästaren
förskott av penningar eller byggnadsämnen, äge han, när avhandling därom
upprättats, att låta den intagas i protokollet hos Stockholms tingsrätt. Han
njuter sedan förmånsrätt enligt 4 § andra stycket förmånsrättslagen
(1970:979).

Fartygs
tUlbehör

Tid fartyg hör, utom styrinrättningen, skrovets fasta
inredning och annan utrustning varmed fartyget är försett för stadigvarande
bruk. Även reservdel eller annat föremål, som är avsett att ersätta tillbehör,
räknas som tiUbehör, om delen eller föremålet varaktigt förvaras ombord.

Första
stycket har motsvarande tillämpning i fråga om fartyg under byggnad. Som
tillbehör till registrerat skeppsbygge räknas dessutom byggnadsmaterial,
maskineri och annan utrustning, som finnes på tillverkarens område och som genom
märkning eller på annat sätt otvetydigt framstår som avsedd för bygget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartygs
ägare åligge att bestämma den ort inom riket, vilken skall vara fartygets
hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är sådant, som jämlikt 2 §
skall införas i fartygsregistret, hos den myndighet, vilken förer registret,
men eljest hos polismyndigheten i den ort, som bestämts till hemort.

i Senaste lydelse 1971: 1047. 5 Senaste lydelse 1964: 658.

28 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 42

Till
tUlbehör får annan än fartygets eller fartygsbyggets ägare icke göra gällande
äganderätt, om ej tillbehöret utgör utrustning för radiosamband eller
navigering eller har tillförts fartyget eller bygget av annan än dettas ägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Angående hemorten skall för fartyg, vilket bör införas i
fartygsregistret, anteckning ske å det i 2 § omförmälda bevis, men eljest utfärdas
särskUt bevis av den myndighet, hos vilken anmälan skett. Har fartygs ägare
underlåtit att göra sådan anmälan, som nu är sagd, skall hans hemvist anses
vara fartygets hemort.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §«

Överlåtelse
av tillbehör till fartyg eller fartyg under byggnad gäller ej i något fall
mot tredje man förrän tillbehöret skiljts från fartyget eller bygget på
sådant sätt att det icke längre kan utgöra tillbehör enligt 3 §.

Ej må andel i fartyg utan samtliga delägares medgivande
överlåtas till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd av sådan
överlåtelse fartyget skulle upphöra att vara svenskt; sker det, vare
överlåtelsen ogill, även om andelen blivit såld efter utmätning eller under
konkurs.

Får utländsk man genom arv, testamente eller gifte lott i
svenskt fartyg, eller varder svensk delägare i sådant fartyg främmande makts
undersåte, och skulle till följd av fånget eller den timade förändringen
fartyget upphöra att vara svenskt, åligge sådan delägare att till svensk
undersåte överlåta så stor del i fartyget, att dess egenskap av svenskt må
kunna bevaras. Har icke inom tre månader, efter det fånget skedde eller
förändringen timade, sådan överlåtelse ägt rum så ock blivit, där fartyget är
registrerat, hos vederbörande myndighet anmäld, men eljest övriga delägare
kungjord; äge envar av samma delägare låta genom utmätningsmannen i fartygets
hemort i den ordning, som för försäljning av utmätt fartyg är föreskriven, för
ägarens räkning försälja den lott i fartyget, som, på sätt ovan är nämnt,
kommit i utländsk mans ägo.

5a P Fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, vara
sjövärdigt, försett

6 Senaste lydelse 1906: 19.

t Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

med erforderliga anordningar till förebyggande av ohälsa
och olycksfall, bemannat på betryggande sätt, tillräckligt provianterat och
utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för fartyg, Uv eller
gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §8

Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara
iståndsättiigt, ej endast när iståndsättning är omöjlig eller, om
iståndsättningen måste äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan
även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

Bestämmelser
om besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet meddelas i 12 kap.

Fartygs
identifiering

Skepp, som införes i skeppsregistret, skall ha namn.
Detta bestämmes av ägaren. Namnet skall tydligt skilja sig från andra
skeppsnamn i registret och får ej otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick,
som brukas av annan skeppsägare.

Det namn varunder skeppet registrerats får ändras endast
om skeppet eller mer än hälften därav övergår till ny ägare eller särskilda
skäl föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ANDRA KAPITLET Om redande i fartyg

7
§9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redare
svare, där ej i denna lag annorlunda stadgas, personligen och utan begränsning
för de förpliktelser, han själv eller genom annan ingår eller ådrager sig med
avseende å fartyget.

För skada, som av befälhavare, någon av besättningen eller
lots genom fel eller försummelse i tjänsten åstadkommes, vare redaren
ansvarig. Samma lag vare, om eljest skada ästadkommes av någon, som, utan att
tillhöra besättningen, på grund av redares

Svenskt fartyg skall ha hemort i Sverige. Ägaren
bestämmer hemorten.

Har ägare av fartyg ej anmält hemorten till registermyndigheten,
anses hans hemvist eller, om fartyget äges av flera eller ägaren saknar
hemvist i Sverige, Stockholm som fartygets hemort.

I'"

Fartyg, som införes i skepps-dier båtregistret, skall ha
igenkänningssignal. För skepp utgöres denna av signalbokstäver. Annan
beteckning för fartygs identifiering skall såvitt möjligt överensstämma med
igenkänningssignalen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). o Senaste
lyddse 1928:161 öfr 1938: 468). 10 Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets
tjänst.

Vad
redare sålunda nödgas utgiva äge han söka åter av den, som vållat skadan.

Om
redares frihet från ansvarighet i vissa fall stadgas nedan i 122 och 171173
§§, så ock i lag i anledning av Sveriges tiUträde till 1924 års
internationella konvention rörande konossement.

Föreslagen lydelse

Konungen meddelar närmare föreskrifter om fartygs
identifiering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartygs skick 9 §"

Äro
flera redare i ett fartyg, svare envar för rederiets förbindelser allenast i
förhållande till sin lott i fartyget.

Fartyg skaU, när det hålles i drift, vara sjövärdigt,
försett med behövliga anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall,
bemannat på betryggande sätt, tUlräckligt provianterat och utrustat samt så
lastat eller barlastat att säkerheten för fartyg, liv eller gods ef äventyras.

Om säkerheten på fartyg finnas särskUda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

För rederi skdl utses en huvudredare.

I
sak, som angår rederiet, må huvudredaren sökas. Är huvudredare ej vald, äge
den, som vill söka rederiet, instämma vilken han vill av redarne att för
rederiet svara.

Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara
iståndsättiigt, ej endast när iståndsättning är omöjlig eller, om
iståndsättningen måste äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan
även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

På begäran av ägaren skall fartyg, som ej är
iståndsättiigt, säljas såsom efter utmätning. Fartyget skall därvid säljas som
om det utmätts för fordran med bästa rätt.

Om besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet
finnas bestämmdser i 12 kap.

ANDRA KAPITLET Om skeppsregistrering

Registrering

11 §

7 förhållande tiU tredje man äge Svenskt skepp skaU införas i

huvudredaren i kraft av sitt upp- skeppsregistret.
Konungen kan Il Senaste lyddse 1928:161 öfr 1938: 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

drag sluta alla avhandlingar och ingå alla förbindelser,
vilka rederirörelsen vanligen medför; han äge sålunda antaga och avsätta befälhavare
samt meddela honom föreskrifter, uppbära medel, som för rederiets räkning
inflyta, ävensom företräda rederiet inför rätta. Utan särskilt bemyndigande
äge huvudredaren icke upplåna penningar i rederiets namn eller sälja eller
förpanta fartyget eller därå taga försäkring.

Har rederiet genom särskUd föreskrift inskränkt den
befogenhet, vilken sålunda tillkommer huvudredaren, vare rederiet ej berättigat
att åberopa sådan inskränkning mot tredje man i annat fall, än då denne ej
varit i god tro.

Föreslagen
lydelse

dock förordna att skepp, som äges av staten samt är avsett
uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skäll införas där.

Skepp under byggnad i Sverige får införas i
skeppsbyggnadsregistret. Registrering får äga rum utan hinder av att bygget ej
påbörjats, förutsatt att det genom byggnadsnummer och ritning eller
annorledes kan identifieras på betryggande sätt.

Skepp
registreras under sin igenkänningssignal. Skeppsbygge registreras under
signalbokstäver. Dessa skola utgöra det fullbordade skeppets
igenkänningssignal, om detta införes i skeppsregistret. Tilldelad
registerbeteckning får ej ändras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §

Beslut i rederiets angelägenheter må ej av redarne fattas
utan vid allmänt sammanträde, därtill kallelse blivit i tidning inom orten
minst åtta dagar förut kungjord eller annorledes delgivits samtliga redarne.
Utebliver redare från sammanträde, nöje han sig åt de närvarandes beslut.

Vid
omröstning beräknas varje redares röstetal efter den andel, han äger i
fartyget, och gälle såsom beslut vad de säga, vilkas andelar tillsammanstagna
äro de största. Hava vid val av huvudredare två eller flera erhållit röster
för lika andelar vardera, skilje lotten dem emellan, men eljest gälle vid Uka
röstetal den mening, huvudredaren omfattar. Beslut, som strider mot gällande
rederiavtal eller angår ämne, vilket faller utom rederiets ändamål, vare ej
gällande utan att det av samtliga redarne biträdes.

Vid sammanträde skall föras protokoll, vilket därefter hos
huvudredaren förvaras. Av protokollet äge envar redare rätt att taga
avskrift.

Den som med äganderätt förvärvat skepp, som är eller
genom förvärvet blivit svenskt men som ej är infört i skeppsregistret, skall
inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om förvärvet
skett under äganderättsförbehåll eller villkor som är att jämställa därmed,
skall anmälan göras inom en månad från det förbehållet eller vUlkoret upphörde
att gälla.

Ägare av svenskt skepp, som är under byggnad och blivit
sfösatt, skall anmäla skeppet för registrering i skeppsregistret inom sex månader
från sjösättningen. Registermyndigheten kan medgiva uppskov, om särskilda
skäl föreligga.

Skeppsbygge anmäles för registrering av ägaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där ej
tvingande omständigheter hindra, åligge huvuredaren att till överläggning
sammankalla medredarne eller annorledes inhämta deras föreskrift, när viktiga
angelägenheter förekomma, såsom när fråga uppstår om väsentlig förändring med
avseende å den fart, vari fartyget användes, eller betydligare reparation å
fartyget.

Rätt till skepp eller skeppsbygge inskrives på grundval av
registrering enligt 11 §.

Bestämmelserna
i 1439 §§ oni skepp eller skeppsbygge ha motsvarande tillämpning i fråga om
andel i sådan egendom. Bestämmelserna om inskrivning av förvärv av skepp eller
skeppsbygge ha motsvarande tillämpning i fråga om förvärv av viUkorlig
äganderätt, som är inskriven i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvudredaren
kan när som helst skiljas från sin befattning genorn beslut av redarne i den
ordning, 12 § bestämmer; äger han själv hälften i fartyget eller därutöver, må
domstol på medredares käromål skilja honom från befattningen, om gUtiga skäl
därtill äro.

Den som förvärvat skepp eller registrerat skeppsbygge
skall inom tid, som angives i 12 §, söka inskrivning av sin rätt. Skeppsbygge
kan dock i stället anmälas för avregistrering enligt 16 §. Den som gör
registreringsanmälan enligt 12 § anses därmed också söka inskrivning av sin
rätt.

Dödsbo
är icke skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till skepp eller registrerat
skeppsbygge, som tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter
egendomen. Sådan inskrivning skall sökas inom en månad från överlåtelsen
eller, om bouppteckning då ej registrerats, från registreringen av denna.
Make, som vid bodelning tillskiftats skepp eller registrerat skeppsbygge, är
skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om egendomen förut tillhörde
andra maken.

Den som förvärvat skepp eller registrerat skeppsbygge
under äganderättsförbehåll eller villkor, som är att jämställa därmed, har rätt
till inskrivning av sin viUkorliga äganderätt. Förlorar förvärvaren sin rätt
till egendomen på grund av att förbehållet eller vill-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

koret göres gällande, skall inskrivningen avföras ur
registret på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvudredaren
skall föra särskild räkenskap över förvaltningen av rederiets angelägenheter
och för denna avgiva redovisning inför rederiet. Där ej av rederiet annorlunda
beslutes, skall redovisning avgivas för kalenderår, inom en månad efter dess
utgång.

Den som
har behov därav kan genom inskrivning i skeppsregistret förbehållas
skeppsnamn, som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret.
Inskrivning sker på ansökan. Söka flera samtidigt inskrivning av skeppsnamn,
som icke skilja sig tydligt från varandra, har den företräde vars behov
skäligen kan anses störst.

Inskrivet
skeppsnamn skall avföras ur registret, om den som vunnit inskrivningen eller
hans rättsinnehavare begär det eller om namnet under fem år ej brukats för
registrerat skepp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redovisning
skall avgivas å sammanträde, därtUl redarne kallats på sätt 12 § bestämmer,
och skola vid sammanträdet räkenskaperna till granskning framläggas.

ViU
redare klandra redovisning, göre det genom stämning inom sex månader efter det
redovisningen avgavs; försittes den tid, have han sin rätt till klander
förlorat, utan så är att huvudredaren förfarit svikligen.

Registrerat skepp skall avregistreras, om det

1.
förolyckats,
upphuggas eller eljest förstörts;

2.
skall
anses förlorat enligt 70 72 §§ lagen (1927: 77) om försäkringsavtal;

3.
med
tillämpning av 10 och 317 §§ förklarats icke vara istånd-sättUgt;

4.
upphört
att vara svenskt; eller

5.
på grund
av ombyggnad eller annan sådan förändring upphört att vara skepp eller, utan
att förändring inträtt, finnes ej utgöra skepp.

Registrerat
skeppsbygge skall avregistreras, om bygget överföres till skeppsregistret
eller ägaren anmäler det för avregistrering. Sådant bygge skall också
avregistreras, om bygget på grund av förhållande, som avses i första stycket
5, ej uppfyller förutsättningar-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Senaste lyddse 1936: 276 öfr 1938: 469).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42

Nuvarande lydelse

440

Föreslagen lydelse

na för registrering som skeppsbygge.

Inträder
i fråga om skepp förhållande, som avses i första stycket, eller föreligger i
fråga om skeppsbygge förhållande, som avses i första stycket 5, åligger det
ägaren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla egendomen för
avregistrering. Har skepp upphört att vara svenskt till följd av överlåtelse,
svarar förutvarande ägare jämte förvärvaren för att anmälan göres.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till
bestridande av de utgifter, som av rederirörelsen påkallas, åligge envar redare
att i mån av behov bidraga i förhållande till sin andel i fartyget. Försummar
redare ait vid anfordran erlägga beslutet bidrag och varder detta av
huvudredaren eller annan redare förskjutet, vare den försumlige skyldig att a
förskjutna beloppet erlägga ränta efter åtta procent om året, tills betalning
sker, ävensom ersätta kostnaden för den försäkring, som förskottsgivaren må
hava tagU till sin säkerhet. Borgenären njute för sin fordran panträtt i den
försumliges andel i fartyget och förmånsrätt till betalning enligt 4 § tredje
stycket förmånsrätlslagen (1970: 979). Han äger dessutom, i avräkning å sin
fordran, i den försumliges ställe uppbära den utdelning, som på dennes andel
belöper.

Den här stadgade panträtt och förmånsrätt upphör, därest
icke genom stämning betalning sökes inom ett år efter det fordringen uppkom.

Äges skepp, som skall avregistreras enligt 16 § första
stycket 4, av flera och kan skeppet komma att förbliva svenskt genom att
delägare löser ut meddelägare enligt 55 §, får det ej avföras ur
skeppsregistret så länge lösningsrätten kan göras gällande.

Gäller inteckning i skepp eller skeppsbygge, som skall
avregistreras, får egendomen ej avföras ur registret förrän borgenär, för vars
fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, med ingivande av
pantbrevet skriftligen samtyckt till åtgärden.

Samtycke enligt andra stycket fordras icke till att
skeppsbygge avregistreras för att överföras till skeppsregistret. Ej heller
fordras inteckningsborgenärs samtycke till avregistrering av skepp eller
skeppsbygge på grund av förhållande, som avses i 16 § första stycket 5, om
icke borgenären söker betalning ur egendomen inom en månad från det
registermyndigheten underrättat honom om avregistreringsgrunden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 Senaste lyddse 1970: 983,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Verkan av registrering och inskrivning

18 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutes
ny resa eller reparation av fartyget efter slutad resa, äge redare, som ej
deltagit i beslutet, utan lösen avstå sin lott i fartyget till övriga redare
och därmed bliva befriad från gäldande av tillskott för beslutets
verkställande. Den, som vill sålunda avstå sin lott i fartyget, göre därom
skriftlig anmälan hos huvudredaren inom tre dagar efter det beslutet fattades
eder, om han då icke var tillstädes, efter det han erhöll del av beslutet. Den
avträdda lotten skdl fördelas mellan övriga redare efter förhållandet mellan
deras andelar i fartyget.

Är å
den avträdda lotten tagen försäkring, gällande för tiden efter dess
avträdande, vare övriga redare förbundna att mot försäkringens övertagande, en
för alla och alla för en, gälda motsvarande andel av premien.

Utan
hinder av registrering eller inskrivning får prövas huruvida registrerad
egendom är av den beskaffenhet åtgärden förutsätter.

Fråga
huruvida förvärv, som ligger till grund för inskrivning, är ogiltigt eller ej
kan göras gällande eller huruvida inskrivningen av annat skäl kränker någons
rätt får prövas utan hinder av inskrivningen, om ej annat följer av 19 22§§.

Den rättsverkan av sökt eller beviljad inskrivning som
föreskrives i 1922 §§ består även efter avregistrering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vinst
och förlust, som av rederirörelsen uppkommer, skall fördelas å redarne i
förhållande till envars andel i fartyget.

Finnes
enligt avgiven redovisning överskott, skall detta till redarne utdelas i den
mån, sådant kan ske utan hinder för nödiga utgifters bestridande.

Har
skepp eller skeppsbygge överlåtits och inskrivning sökts för förvärvet eller
egendomen anmälts för avregistrering, får skeppet eller bygget därefter icke
tagas i anspråk för annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad med
panträtt eller retentionsrätt i egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej må
rederi brytas därföre att lott i fartyget genom arv, köp eller annorledes
övergår till annan man, eller att redare förklaras omyndig eller försättes i
konkurs.

Varder
fartygslott av ägaren såld till annan än medredare, vare övriga delägare, en
eller flera, såframt icke försäljningen skett å offendig auktion,
berättigade att

Förvärvar
någon skepp eller skeppsbygge genom överlåtelse från den vars förvärv var
inskrivet men som icke var rätt ägare eller behörig att förfoga över egendomen
på dennes vägnar, består dock förvärvet, om förvärvaren sökt inskrivning och
därvid varken insett eller bort inse att överlåtaren saknade rätt att
förfoga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

mot de vid försäljningen betingade villkor, sedan
desamma, där medredaren det äskar, blivit av säljaren och köparen inför domstol
med ed fästa, av köparen till sig lösa fartygslotten; åliggande det den eller
dem, som lösa vilja, att inom fjorton dagar efter erhållen kunskap om
försäljningen giva det köparen till känna vid lösningsrättens förlust. Äro de,
som lösa vilja, flera, äge därtill rätt i förhållande till den andel, vardera
i fartyget äger.

Föreslagen
lydelse

över egendomen. Rätte ägaren har ef rätt att återlösa
denna.

Första
stycket har motsvarande tillämpning, om någon som var rätt ägare av skepp eller
skeppsbygge förfogat däröver genom överlåtelse i strid med en mot honom på
grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rådighet över egendomen.

Om förvärv av skepp eller skeppsbygge vid exekutiv försäljning
finnas särskUda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överlåter redare sin lott i fartyget till annan man,
inträder nye ägaren strax i en redares alla rättigheter och förpliktelser mot
medredarne. Vad rederiet, förrän överlåtelsen skedde, lagligen gjort och beslutit
vare jämväl mot nye ägaren gällande; häftar överlåtaren för oguldet tillskott
till rederirörelsen, äge medredare jämväl mot nye ägaren rätt att avräkna
sådan fordran å den utdelning, som belöper å den överlåtna lotten i fartyget.
I förhållande till tredje man svare nye ägaren såsom redare för de
förbindelser, rederiet ingår efter det överlåtelsen skett.

Det åligger överlåtaren att hos huvudredaren eller hos
samtliga medredarne göra anmälan om överlåtelsen och tillika styrka, att denna
blivit av nye ägaren godkänd; innan sådan anmälan skett, äge överlåtaren icke
mot medredarne åberopa den skedda överlåtelsen till sitt fredande från ansvarighet.
Mot tredje man må överlåtelsen icke åberopas i annat fall, än då denne icke
varit i god tro.

Är fartyget infört i fartygsregistret, skall, efter det
anmälan om överlåtelsen skett hos den myndighet, vilken förer registret,
samma myndighet ofördröjligen

Den
rättsverkan som ansökan om inskrivning medför förfaller, om ansökningen avslås.

Rättsverkan
av inskrivning förfaller, om förvärvet visar sig vara ogiltigt eller icke
kunna göras gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

låta i allmänna tidningarna kungöra överlåtelsen. Sedan
sådant kungörande skett, skall överlåtelsen anses hava kommit till tredje mans
kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken haft eller bort
hava kunskap därom.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

De redare, vilka tillsammans äga mer än hälften i
fartyget, må besluta, att fartyget skall försäljas och rederiet förty upplösas.

Där någon redare det yrkar, skall rederiet upplösas:

1.
om
fartyget till följd av förändring i de förhållanden, 1 § omförmäler, utan
redarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt och på grund därav
blivit avfört ur fartygsregistret;

2.
om
huvudredaren blivit genom domstols beslut skUd från befattningen, såsom i 14 §
sägs; eller

3.
om
redaren kan visa, att rederiet förvaltas på sådant sätt, att hans rätt
därigenom kränkes.

Talan
om bättre rätt till skepp eller skeppsbygge kan med laga verkan riktas mot den
för vars förvärv inskrivning senast skett eller sökts, även om denne före
talans väckande överlåtit egendomen till annan. Den till vilken överlåtelse
skett har i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under
rättegången.

Första stycket har motsvarande tillämpning, när någon vill
söka betalning ur skepp eller skeppsbygge för fordran som är förenad med
panträtt eller retentionsrätt i egendomen. Om tvist angående äganderätten är
antecknad i registret, kan talan om betalning i stället riktas mot den som
innehar skeppet eller bygget med äganderättsanspråk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
upplösning av rederi skall fartygets försäljning ske på offentlig auktion.
Kunna redarna ej enas om orten där auktionen skall äga rum eller om villkoren
för försäljningen, avgöres tvisten av tre skiljemän enligt bestämmelserna i
lagen om skiljemän.

Skepps-
och skeppsbyggnadsregistrets innehåll angående skepp och skeppsbygge skall på
det sättet anses känt för var och en vars rätt beröres därav att han, från och
med den inskrivningsdag då ärende om införing upptagits, icke får till slöd för
då eller senare förvärvad rätt till egendomen åberopa att han vid förvärvet
varken kände eller bort känna till den omständighet införingen avser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §15 Redare, som har större del i Har
äganderätt till fartyg, som fartyget än hälfien, äger övertaga är
registrerat i främmande stat, fartygets förande, om han är be- eller till
fartyg under byggnad i

" Senaste lyddse 1967: 48 öfr 1967: 288). 15 Senaste lydelse
1967: 48 öfr 1967: 288).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

hörig därtiU. Kan överenskommelse ej träffas om
löneviUkoren, fastställas dessa av tre skUjemän enligt bestämmelserna i lagen
om skiljemän.

Om den
som har större dd i fartyget än hälften är befälhavare, skall rätten på annan
delägares talan skilfa honom från befattningen, om gUtiga skäl föreligga.

Föreslagen lydelse

främmande stat inskrivits i register i den staten enligt
dess lag, skall rätten erkännas i Sverige med den verkan som inskrivningen medför
enligt lagen i den främmande staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Registrerings- och inskrivningsförfarandet

25 pe

Registerärenden äro ärenden om

registrering och avregistrering av eller om inskrivning av
rätt till skepp eller skeppsbygge samt ärenden om inskrivning av skeppsnamn
eller annan införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, som sker på grund
av föreskrift i lag eller annan författning.

Registerärende upptages på inskrivningsdag. Sådan hålles
varje arbetsdag till klockan tolv. Anmälan eller ansökan, som inkommer efter
denna tidpunkt, anses gjord påföljande inskrivningsdag.

Om behandlingen av registerärenden gälla bestämmelserna
om tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag.
Konungen meddelar närmare föreskrifter om registrerings- och inskrivningsförfarandet.

26 §iT

Hos registermyndigheten föres dagbok över registerärenden.
Handlingar i sådana ärenden sammanföras i akter.

Har sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit
förklaring av betydelse för ärendets prövning eller har särskild utredning verkställts
i ärendet, skall anteckning därom göras i dagboken eller akten. I dagboken
eller akten skola

16 Förutvarande 25 § upphävd genom 1922: 271.

17 Förutvarande 26 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288).

s. 445 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 445

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

även upptagas kallelser, förelägganden och andra beslut,
som ej skola införas i registret.

Vite, som registermyndigheten förelägger med stöd av denna
lag, får bestämmas till högre belopp än som annars gäller. Vite utdömes av
myndigheten.

27 §18

Beslut, som innebär att anmälan eller ansökan i
registerärende bifalles, avslås eller förklaras förfallen eller att ärendet
uppskjutes, skall införas i registret. Innebär beslutet att anmälan eller
ansökan ej bifalles, skola skälen för beslutet antecknas i dagboken eller
akten.

Beslut, som skall införas i registret, meddelas genom
sådan införing och skall anses ha det innehåll som framgår därav.

28 po

Har beslut i registerärende gått emot sökanden eller annan
som hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet. Om beslut,
varigenom äganderätt inskrivits, skall den som vid tiden för beslutet var
inskriven som ägare alltid underrättas.

I underrättelse enligt första stycket skola angivas de
skäl för beslutet som antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill
fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga.

29 po

Talan mot beslut i registerärende föres i hovrätten.
Besvärsinlagan skall ingivas till registermyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slutligt beslut fyra veckor
från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra.

18
Förutvarande 27
§ upphävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288).

19
Förutvarande 28
§ upphävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288).

20
Förutvarande 29
§ upphävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288).

s. 446 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 446

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Besvär över beslut, som införts i registret, skola
antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft,
skaU anteckning göras om beslutets innehåll.

30 §21

Anmälan eller ansökan i registerärende skall göras
skriftligen.

Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla
skepp för registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistrering
eller att söka inskrivning av förvärv av sådan egendom, får registermyndigheten
förelägga vite för skyldighetens fullgörande. Föreligger i fråga om
registrerat skepp eller skeppsbygge sådant förhållande att avregistrering
skall ske enligt 16 § första eller andra stycket, får registermyndigheten
självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.

Är inskrivning av äganderätt beroende av att föregående
ägare gör registreringsanmälan eller inskrivningsansökan, får förvärvaren fullgöra
det på den föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig att tillhandahålla de
för ändamålet behövliga handlingar som han innehar.

31 §22

Skall anmälan eller ansökan i registerärende ej omedelbart
avslås enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till viss senare inskrivningsdag,
om det är nödvändigt för utredningen.

Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att
förebringa den utredning som fordras och att infinna sig personligen eller
genom ombud hos registermyndigheten. Även annan, som saken kan antagas angå,
får höras och kan därvid

21 Förutvarande 30 § upphävd genom 1967: 48 Qfr 1967:
288).

22 Förutvarande 31 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288).

s. 447 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 447

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreläggas sådan inställelse. I föreläggande får vite
utsättas. Efterkommer sökanden ej föreläggande, kan hans anmälan eller ansökan
förklaras förfallen. Erinran om detta skall inlagas i föreläggandet.

32 §23

Förekommer anledning antaga,

alt förvärv som åberopas i registerärende är beroende av
villkor eller att förvärvet är ogiltigt eller på annan grund icke kan göras
gällande eller att åtgärd som anmälan eller ansökan avser elfest skulle kränka
någons rätt, skall den vars rätt beröres givas tUlfälle att yttra sig. Därvid
har 31 § motsvarande tillämpning.

Pågår rättegång om hävning eller återgång av förvärv, som
åberopas i registerärende, eller om bättre rätt till den egendom ärendet
angår, skall ärendet uppskjutas till dess saken slutligt avgjorts.

Är i annat fall sökandens rätt tvistig, skall han
föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol. Efterkommes icke föreläggandet,
kan hans anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Erinran om detta skall
intagas i föreläggandet.

33 §24

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller
ansökan om inskrivning av rätt lill sådan egendom skall avslås, orn

1.
bestämmelsen
i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.
anmälningen
eller ansökning en strider mot bestämmelse i 11 §;

3.
sökanden
ej styrker sin rätt till egendomen;

4. ansökningen avser inskriv

ning av förvärv av registrerat

skepp eller skeppsbygge och

a) fångesmannens rätt ej är inskriven och sökandens
förvärv icke

23 Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288). 2-1 Förutvarande 33 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 448 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 448

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grundas på exekutiv försälfning;

b) åberopad överlåtelse står i

strid med en mot överlåtaren på

grund av förvärvsvillkor gällande

inskränkning i hans rätt att för

foga över egendomen och, när

överlåtelsen ägde rum, hans ägan

derätt till denna icke var inskriven

eller, om så var fallet, ärende upp

tagits angående anteckning i re

gistret av inskränkningen;

c) egendomen tidigare överlåtits

till någon vars förvärv enligt 20 §

har företräde framför sökandens

förvärv;

d) egendomen sålts exekutivt till

annan än sökanden; eller

e) det är uppenbart att förvärvet

av annan gnmd är ogiltigt eller

icke kan göras gällande.

34 §25

Ansökan alt inskrivning enligt 14 § tredje stycket av
villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen
i 30 § första stycket ej iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat
sin rätt.

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregistrering
eller ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret
skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller
förutsättningarna för den begärda åtgärden enligt tillämpliga bestämmelser i
1577 §§ icke föreUgga.

35 pe

Skepp, som blivit svenskt genom förvärv, får registreras
endast om det visas att skeppet ej är infört i register i sitt förutvarande hemland
eller att det kommer att avföras ur sådant register den dag det registreras
här i landet.

Var skeppet nybyggt utomlands, skall dessutom visas
att rätt till

25 Förutvarande 34 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288). 28 Förutvarande 35 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

s. 449 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 449

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skeppet ej är inskriven i skeppsbyggnadsregister i den
främmande staten eller att sådan rätt kommer att avföras den dag skeppet
registreras här i landet. Vad som nu sagts har motsvarande tillämpning vid
förvärv från utlandet av skepp under byggnad.

36 §27

Om skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att
registreras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall
avföras ur registret den dag den införes i utländskt register. När sådan
registrering ägt rum, skall egendomen avföras ur registret med verkan från
dagen för den nya registreringen.

37 §28

Finnes vid inskrivning av rätt till skepp eller
skeppsbygge att förvärvet beror av villkor, som innefattar
äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall villkoret antecknas
i registret.

Om förvärvet finnes vara förenat med annat villkor eller
förbehåll, som inskränker förvärvarens rätt att överlåta egendomen eller att
söka inteckning eller upplåta panträtt däri, skall det antecknas i registret.
Detsamma gäller, om upplysning efler inskrivningen vinnes om sådant villkor
eller förbehåll.

38 §29

/ skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall antecknas,
när

1.
tdan
väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller
skeppsbygge eller om bättre rätt därtill;

2.
mål som
avses under 1 avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft;

3.
ägare av
registrerat skepp el-

2T Förutvarande 36 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288),

28 Förutvarande 37 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288),

29 Förutvarande 38 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288),

29 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 450 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 450

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ler skeppsbygge försatts i konkurs;

4.
registrerat
skepp eller skeppsbygge eller villkorlig äganderätt därtiU blivit föremål för
kvarstad, skingringsförbud eller utmätning;

5.
beslut
om konkurs, kvarstad, skingringsförbud eller utmätning som avses under 4 upphävts
eller återgått eller fråga om exekutiv försäljning av registrerat skepp eller
skeppsbygge förfallit av annat skäl;

6.
skepp
eller skeppsbygge skall avregistreras enUgt 16 § men hinder mot
avregistreringen möter enligt 17 §;

7. enligt 36 § beslut meddelats

att skepp eller skeppsbygge skall

avföras ur registret den dag regi

strering äger rum utomlands.

Är eljest i lag eller annan författning föreskrivet att
visst förhållande skall antecknas i skepps-dier skeppsbyggnadsregistret, skall
del gälla.

Registeranteckning skall avföras, om den uppenbarligen ej
längre är av betydelse.

39 po Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret
finnes innehålla uppenbar oriktighet lill följd av skrivfel eller annat dylikt
förbiseende, skall införingen rättas. Kan rättelse bli till förfång för ägare
eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall del inbördes
företrädel mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle
att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som
avses i 351 §. Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen
for beslutet antecknas i dagboken eller akten. Beslutet skall snarast möjligt
anmärkas på bevis eller liand-

30 Förutvarande 39 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 45I

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ling, som utfärdats i enlighet med den tidigare
införingen. Det åligger den som innehar sådan handling att på anmodan
tUlhandahålla denna. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite
utsättas. Talan mot beslut enligt denna paragraf får föras även av myndighet
som avses i 351 §.

TREDJE KAPITLET Om partrederii

40 § 32

Partrederi föreligger, om flera överenskommit att under
delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med eget fartyg och anmält detta
till registermyndigheten.

För de förbindelser som redarna ingå för rederiet svarar
varje redare i förhållande till sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit
sig större ansvarighet.

I fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter
tillämpas bestämmelserna i 4157 §§ i den mån annat ej avtalals.

41 §33

För partrederi skall väljas en huvudredare. Valet skall
anmälas lill registermyndigheten.

Till huvudredare kan utses här i landet bosalt svensk,
dansk, finsk eller norsk medborgare eller svensk juridisk person.

42 §3*

Huvudredaren är behörig att på

samtliga redares vägnar förelaga de rättshandlingar
rederirörelsen vanligen fordrar, alt väcka och utföra talan i sak som rör
rederiet samt att i övrigt företräda redarna inför rätta i sådan sak. Utan
särskilt bemyndigande får huvudredaren ej överlåta fartyget eller upplåta
panträtt däri eller bort-

31 Förutvarande mbrik till 3 kap. upphävd genom 1967:
48 öfr 1967: 288).

32 Förutvarande 40 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288).

33 Förutvarande 41 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288).

34 Förutvarande 42 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967:
288).

s. 452 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 452

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

frakta fartyget för längre tid än ett år.

Är huvudredare ef anmäld hos registermyndigheten, kan vem
som helst av redarna sökas att svara även för de övriga i sak som rör rederiet.

43 §35

Huvudredaren skall på lämpligt sätt hålla redarna
underrättade om rederiels verksamhet. Han skall rådföra sig med dem i alla
vikliga angelägenheter.

44 §30

Beslut i partrederiels angelägenheter fallas vid allmänt
sammanträde, till vilket huvudredaren kallat var och en av redarna minst en
vecka i förväg genom rekommenderat brev eller telegram eller telexmeddelande
under dennes senast kända adress. Kallelsen skall innehålla upplysning om vad
som skall behandlas på sammanträdet.

Beslut vid allmänt sammanträde är bindande för redare, som
uteblivit från sammanträdet.

Allmänt sammanträde fordras icke för beslut, sorn samtliga
redare biträda eller som är så brådskande alt det ej kan anstå till dess
sådant sammanträde kan hållas.

45 §37

På redares begäran skall protokoll föras över vad som
förekommer av vikt vid allmänt sammanträde. Redare, som uteblivit från
allmänt sammanträde eller eljest ej deltagU i omröstning om beslut, skall genom
huvudredarens försorg underrättas om vad som beslutals.

46 §38

Vid omröstning beräknas varje redares röst efter hans
andel. Om

35 Föratvarande 43 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288).

36 Förutvarande 44 § upphävd genom 1922: 271.

37 Förutvarande 45 § upphävd genom 1922: 271.

SS Förutvarande 46 § upphävd genom 1922: 271.

s. 453 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 453

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

annat
icke fölfer av andra stycket, gäller som beslut den mening som fått det högsta
röstetalet. Vid Uka röstetal gäller den mening huvudredaren biträder. Val av
huvudredare skall dock avgöras genom lottning, om flera fått lika antal
röster.

Beslut, som fattats i annan ordning än vid allmänt sammanträde eller
som innebär att rederiet skall upplösas, gäller endast om det biträdes av
redare, som tillsammans äga mer än hälften av fartyget. Beslut, som strider mot
rederiavtalet eller eljest mot rederiets ändamål och ej avser rederiets
upplös ning, gäller endast om samtliga redare äro ense.

47 § Huvudredaren kan när som helst skiljas från sitt uppdrag genom
beslut enligt 44 och 46 §§. Huvudredare, som själv äger minst hälften av
fartyget, kan på medredares talan av domstol skiljas från uppdraget.

Beslut,
varigenom huvudredaren skiljes från uppdraget, skall anmälas till
registermyndigheten.

48 §39 Huvudredaren svarar för att rederiets bokföring fullgöres
enligt lag och annan författning. Han skall redovisa inför redarna för sin
förvaltning av rederiets angelägenheter. Redovisning skall avse kalenderår och
avgivas inom två månader efter årets utgång.

Redovisning
skall avgivas skriftligen till varje redare. För granskning av redovisning
har redare rätt att laga del av rederiels räkenskapshandlingar.

Vill
redare klandra redovisning, skall han väcka talan vid domstol inom sex månader
från det han fick del av den. Redare, som försummar del, har förlorat sin rätt
39 Förutvarande 4S § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288).

s. 454 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 454

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till klander, om icke huvudredaren förfarU svikligt.

49 po

Till utgifterna för rederiets verksamhet skall varje
redare bidraga i förhållande lill sin andel i fartyget. Underlåter redare att
på anfordran betala sitt bidrag till beslutad utgift och lägger huvudredaren
eller annan redare ut beloppet, skall den försumlige be-tda årlig ränta på det
förskotte-rade beloppet efter det av riksbanken vid tiden för utlägget
till-lämpade diskontot ökat med fyra procent, dock lägst sex procent.

50 §"

Vinst, som rederiets verksamhet medför och som icke
behöves för rederiets utgifter, skall utdelas till redarna i förhållande till
deras andelar.

Den som enligt 49 § lagt ut bidrag för annan har rätt att
i avräkning på sin fordran lyfta utdelning, som belöper på dennes andel.

51 §42

Övergår andel i fartyget till annan, skall förvärvaren
eller ham fångesman ofördröjligen underrätta huvudredaren och övriga redare
härom.

Har redare blivit medborgare i främmande stat, skall han
ofördröjligen underrätta huvudredaren och övriga redare härom.

52 §43

Redare har rätt alt lösa till sig andel i fartyget, som på
annat sätt än genom förvärv vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion
övergått till annan än medredare.

40 Förutvarande 49 § upphävd genom
1967: 48 öfr 1967: 288).

41 Förutvarande 50 § upphävd genom
1936: 276 öfr 1938: 469).

42 Förutvarande 51 § upphävd genom
1936: 276 (jfr 1938: 469).

43 Förutvarande 52 § upphävd genom
1967: 48 öfr 1967: 288).

s. 455 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 455

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lösningsrätt gäller dock icke mot medredares make,
avkomling eller avkomlings make. Redare som viU utöva lösningsrätt skall bjuda
förvärvaren lösen inom en månad från det han underrättats om förvärvet eller
inskrivning sökts för detta. Försummas del, är lösnings-rätlen förfallen.

Göra flera redare lösningsrätt gäUande, skall den utövas i
förhållande till deras andelar.

Lösen skall givas för den övergångna andelens fulla
värde. Tvist om löseskillingens storlek avgöres enligt lagen (1929:145) om
skilje-

53 §44 Redare, vars andel i fartyget övergått till annan,
blir icke fri från ansvarighet gentemot övriga redare för de förpliktelser han
hade vid övergången. Ej heller blir han fri från ansvarighet för därefter
uppkommande rederiförpliktelser förrän de övriga underrättats om förvärvet
eller inskrivning sökts för detta.

Andelens förvärvare inträder i förhållande lill övriga
redare genast i en redares alla rättigheter och skyldigheter. Han är på samma
sätt som sin fångesman bunden av de beslut och åtgärder som träffals före övergången.
De övriga redarna kunna från hans utdelning avräkna sådan fordran på bidrag
lill rederiets verksamhet som gäller mot fångesmannen.

Den nye redaren svarar i förhållande till tredje man
endast för de förbindelser redarna ingå efter andelsövergången. Innan inskrivning
sökts för förvärvet svarar även hans fångesman för sådana förbindelser i
förhållande till tredje man, som varken känt till eller bort känna till
andelsövergången. 44 Förutvarande 53 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288).

s. 456 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 456

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §45

Om ej annat avtalats eller följer av 55 §, skall rederiet
upplösas sex månader efler det redare hos medredarna påkaUat rederiets upplösning.

På begäran av redare skall rederiet omedelbart upplösas,
om

1.
fartyget
ulan redarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt och lösningsrätt
icke kan utövas enligt 52 §;

2.
huvudredaren
skiljts från sill uppdrag genom domstols förordnande;

3.
medredare
är ur stånd alt fullgöra sina förpliktelser; eller

4. rederiet förvaltas på sådant

sätt att redarens rätt kränkes.

55 pe

Redare har alltid rätt att lösa ut medredare, som enligt
54 § första stycket begärt att rederiet skall upplösas eller som medverkat till
att upplösningsgrund inträtt enligt 54 § andra stycket. Den som vill utöva
utlösningsrätt skall bjuda medredaren lösen inom en månad från det han fick del
av dennes begäran om upplösning eller kännedom om alt upplösningsgrund
inträtt. Försummas det, är utlösningsrätten förfallen.

Bestämmelserna i 52 § andra och tredje styckena ha motsvarande
tillämpning.

56 §47

Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas.

Enas ej redarna om försäljningsorten, bestämmes den av
god man, som utses enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält. Enas de ej om
sättet för försäljningen, skall den ske på offentlig auktion. Därvid har lagen
om samäganderält

45 Förutvarande 54 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967:
288).

46
Förutvarande 55
§ upphävd genom 1936: 276 öfr 1938: 469).

47
Förutvarande 56
§ upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469).

s. 457 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 457

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillämpning, om försäljningen skall äga rum i Sverige.

När lagen om samäganderätt tUlämpas enligt andra stycket,
skall tingsrätten på fartygels hemort vara laga domstol i stället för den domstol
som föreskrives i angivna lag.

57 §48 Den som har större andel i fartyget än hälften har
rätt att föra fartyget, om han är behörig därtiU. Tvist om lönevillkoren skall
avgöras enligt lagen (1929:145) om skUjemän.

Om den som har större del i fartyget än hälfien är
befälhavare, skall rätten på annan delägares talan skilja honom från befattningen,
om giltiga skäl föreligga.

FJÄRDE KAPITLET Om fartygs befälhavare

69 §49

Om fartyg, som enligt vad Om fartyg av utländsk myndig

skeppshandlingarna utvisa är in- hel belägges med kvarstad eller ut-

tecknal för fordran, på utländsk mätes, skall befälhavaren ofördröj-

ort tages i mät eller belägges med ligen underrätta närmaste svenske

kvarstad för fordran, skall befäl- konsul i den främmande staten

havaren ofördröjligen underrätta och, i fråga om skepp, register-

kända inteckningshavare om ut- myndigheten. Vid underrättelse till

mätningen eller kvarstaden. registermyndigheten skall såvitt

möjligt ingivas den utländska myndighetens bevis om
åtgärden.

Bevis om inleckningsålgärd bör Första stycket har motsvarande

fogas
vid skeppshandlingarna. När- tillämpning, när kvarstaden eller

mare bestämmelser härom med- utmätningen häves.

delas av Konungen.

FEMTE KAPITLET Om befraktning

113 §50

Bortfraktaren vare ej pliktig alt utlämna godset, innan
lastemotlaga-ren guldit de i 112 § omförmälda fordringar ävensom ersättning för
överliggetid och annat uppehåll vid lossningen, så ock haveribidrag samt annan
fordran, för vilken godset må häfta, eller ock i allmänt förvar

4S Förutvarande 57 § upphävd genom 1936: 276 öfr 1938:
469).

49 Senaste lyddse 1967: 48 öfr 1967:
288).

50 Senaste lydelse 1936: 276 öfr 1938:
469).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller hos enskild man, som av bortfraktaren godkännes,
nedsatt fordringsbeloppet alt av bortfraktaren lyftas efter godsets
avlämnande.

För
ännu icke fastställda haveribidrag må gods ej kvarhäUas, om laslemottagaren för
dem ställer säkerhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tages
inlastat gods i mät, må det ej lossas under andra vUlkor än befraktaren ägt
utbekomma detsamma; varder godset utmätningsvis sålt, gälle vad i 277 §
stadgas.

Tages
inlastat gods i mät, må det ej lossas under andra vUlkor än befraktaren ägt
utbekomma detsamraa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TIONDE KAPITLET

Om redares ansvarighet

233 §51

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av
besättningen eller lots vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren
är ocksä ansvarig, om skada orsakas av annan, som på hans eller befälhavarens
uppdrag utför arbete i fartygels tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har han rätt att söka åter av
den som vållat skadan.

Bestämmelser om redares frihet från eller begränsning av
ansvarighet i vissa fall finnas i 122 och 171775 §§ denna lag samt i lagen
(1936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella
konvention rörande konossement. Om den begränsning av ansvarigheten vartill
redaren därutöver är berättigad finnas bestämmelser i detta kapitel.

235 §52 Är ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill
ett belopp beräknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock
minst etthundraferatiotusen francs. Inträffar skada å person, höjes ansvarighetsgränsen
i vad avser sådan skada med tvätusenetthundra francs för ton, dock med minst
sexhundratrettiotusen francs.

51 Förutvarande 233 § upphävd genom
1927: 78.

52 Förutvarande 235 § upphävd genom
1927: 78.

s. 459 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 459

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Ansvarighetsgränsen
gäller beträffande fordringar, vilka uppkommit på grund av en och samma händelse.

Med dräktighet avses nettodräktigheten, för maskindrivet fartyg ökad
med det maskinram som vid beräknande av nettodräktigheten dragits från
bruttodräktigheten. Vad som förstås med franc bestämmes i 348 §.

236 §53

Fordringar på grund av skada å

person skola i första hand tillgodoses med det ansvarighetsbelopp som
avses i 235 § första stycket andra punkten. Förslår ej detta, skall återstoden
av fordringama tillsammans med övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som
avses / samma stycke första punkten.

Fördelningen
av ansvarighetsbelopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek.

Har
redaren betalat fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i
fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas
vid fördelningen av ansvarighetsbeloppet, såvitt fordringen kunnat här i riket
göras gällande mot redaren. Visar redaren att han, oaktat krav ännu ej skett,
framdeles har att betala fordran som avses i denna paragraf, skall jämväl den
fordringen medtagas vid fördelningen.

237 §54

Kvarstad
eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken ansvarigheten är
begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd skall hävas, om redaren inom
riket hos rätten eller överexekutor ställer säkerhet för fulla
ansvarig-helsbeloppet enligt 235 § jämte ett av myndigheten bestämt tillägg för
ränta och kostnader d saken.

53 Förutvarande 236 § upphävd genom
1927: 78.

54 Förutvarande 237 § upphävd genom
1927: 78.

s. 460 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 460

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Säkerheten må åberopas gentemot alla borgenärer, för
vilkas fordringar gäller begränsning till samma ansvarighetsbelopp och skall
anses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i
första stycket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för
återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämpning.

Öra redaren stäUt full säkerhet efter vad i första eller
andra stycket sägs, skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för
fordran som avses med den fulla säkerheten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning, om säkerheten stäUts hos vederbörlig myndighet i Danmark,
Finland eller Norge.

238 §55 Kvarstad eller annan handräckning för fordran,
beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan
åtgärd hävas, om redaren visar, att han, innan åtgärden genomförts, utora
riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig säkerhet för fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 235 § i någon av följande haranar:

1.
den hamn där
den händelse inträffat vara fordringen grundas eller, om händelsen ej ägt rara
i hamn, den första hamn som fartyget anlöpt efter händelsen;

2.
landsättnirigshamnen,
ora fordringen avser skada ä person;

3.
lossningshamnen,
om fordringen avser skada å last.

Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i
annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till
omständighetema, huruvida handräckningsätgärd, som nu sagts, skall vägras
eller hävas. 55 Förutvarande 238 § upphävd genom 1927: 78.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 46i

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i första och andra styckena är stadgat gäller även,
ora den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighetsbeloppet
enligt 235 § men redaren inom riket hos rätten eUer överexekutor ställer
betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätten eller överexekutor
bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av
handräckningsåtgärd skall äga motsvarande tilllämpning i fråga om frigivande
av säkerhet, som ställts inom riket tiU befrielse från handräckningsätgärd.

239 pe Tvist om beräkning av belopp, vartill redares
ansvarighet är begränsad enligt 235 §, eller om fördelningen av
ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande
genom dispasch.

I fråga om dispasch enligt första stycket gälla i
tillämpliga delar bestämmelserna i 7 kap. om generaldispasch. Bestämmelse som
avser haveridelägare gäller därvid i stället sakägare.

Kostnaden för dispaschen er-sättes av redaren, om icke
borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest särskilda
skäl föranleda annat.

247 §57 Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av
redares ansvarighet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar
fartygels ägare, som ej är redare, eller någon som i egenskap av befraktare
eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.

Detsamma gäller ansvarighet vilken åvilar
befälhavare eller

56 Förutvarande 239 § upphävd genom 1927: 78.

67 Förutvarande 241 § upphävd genom 1927: 78. , ,

s. 462 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 462

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i
tjänst hos redaren, ägaren eller den som i egenskap av befraktare eller eljest
handhar fartygets drift i redarens ställe, såframt ansvarigheten uppkommit i
tjänsten. Sådan ansvarighet må begränsas, oaktat den uppkommit på grund av
fel eller försummelse.

Det sammanlagda bdopp, till vilket redare och övriga i
denna paragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för fordringar,
som uppkoramit på grund av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 235 §.

242 §58 Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning,
när begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk myndighet.

Beträffande ansvarighet som avses i 234 § 1 mom. andra
stycket första punkten skall dock frågan, huravida och till vilket bdopp
ansvarigheten är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för
tjänsteavtalet, om tjänsteavtalet regleras av lagen i annan stat, som är
ansluten till 1957 års internationella konvention angående begränsningen av
ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

ELFTE KAPITLET

Om sjöpanträtt och skeppshypotek

/ Sjöpanlrätt

Sjöpanlrätt i fartyg

244 §59 Sjöpanlrätt i fartyg gäller till säkerhet
för sådan, till fartyget hänförlig fordran mol redaren som avser

5S Förutvarande 242 § upphävd genom 1927: 78. B9
Förutvarande 244 § upphävd genom 1927: 78.

s. 463 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 463

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. lön och annan gottgörelse

till befälhavaren eller annan om

bordanställd på grund av den

nes tfänst på fartyget;

2.
hamn-,
kand- och annan vat-lenvägsavgifi samt lotsavgift;

3.
ersättning
med anledning av personskada, som inträffat i omedelbart samband med fartygets
drift;

4.
ersättning
med anledning av sakskada, som uppkommit i omedelbart samband med fartygets
drift, förutsatt att fordringen icke kan grundas på avtal;

5.
bärgarlön,
ersättning för avlägsnande av vrak och bidrag till gemensamt haveri.

Första stycket 3 och 4 gäller ej i fråga om fordran på
ersättning för atomskada.

Sföpanträtt gäller även om fordringen riktar sig mot
fartygels ägare, som ej är redare, eller mot någon som i egenskap av befraktare
eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.

245 po

Av de i 244 § angivna fordringarna ha de som upptagits
under skilda nummer inbördes företräde efter nummerordningen. Dock har fordran
under 5 alltid företräde framför tidigare uppkomna fordringar.

Fordringar under samma nummer ha lika rätt. Av fordringar
under 5 går dock yngre fordran före äldre.

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser
i förmånsrätlslagen (1970: 979).

246 §61

Utom i fall som avses i 249 § skall sjöpanträtt häfta vid
fartyget, även om äganderätten övergår till annan eller fartygets registrering
ändras.

60
Förutvarande
245 § upphävd genom 1927: 78.

61
Förutvarande
246 § upphävd genom 1927: 78.

s. 464 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 464

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Medför frivillig överlåtelse av fartyget till utlänning
att sjöpanträtt upphör för fordran, för vilken förre ägaren ej svarade personligen,
eller att förmånsrätten försämras, svarar överlåtaren för vad som till följd
därav ej kan utgå ur fartyget. Bestämmelserna i 240 § ha motsvarande
tillämpning. Voro flera delägare i fartyget, gäller vad som nu sagts för var
och en av dem som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtill.

247 §62

Den som har annans fartyg eller fartyg under byggnad i
sin besittning med reparations- eller byggnadsuppdrag har rätt alt hålla
fartyget eller bygget kvar till säkerhet för fordran på grund av uppdraget.
Lagen (1950:104) om rätt för hantverkare alt sälfa gods som ej avhämtats har
motsvarande tillämpning.

Om förmånsrätt, som följer med retentionsrätt, finnas
bestämmelser i förmånsrätlslagen (1970: 979).

248 §63

Sjöpanlrätt i fartyg upphör ett

år från det att fordringen tiUkom, om fartyget ej
dessförinnan blir föremål för säkerställd kvarstad eller utmätning, som
åtföljes av exekutiv försälfning. Preskriptionstiden kan icke förlängas eller
avbrytas men skall dock ej löpa medan laga hinder möter mol att fartyget
belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

249 §64

Säljes fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanlrätt och
retentionsrätt i fartyget sedan köpeskillingen erlagts, förutsatt att försäljningen
blir bestående.

62 Förutvarande 247 § upphävd genom
1927: 78.

63 Förutvarande 248 § upphävd genom
1927: 78.

64 Förutvarande 249 § upphävd genom 1927: 78.

s. 465 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 465

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Borgenärerna ha rätt till betalning ur köpeskUlingen i
den ordning som gäller för utmätt egendom. Fordran, som är förenad med
sjöpanlrätt, får därvid bevakas till fullt belopp ulan hinder av
bestämmelserna i 10 kap. om begränsning av redares ansvarighet men ger ej
utdelning över det belopp som högst skall utgå enligt dessa bestämmelser.

Exekutiv försäljning av fartyg i främmande stal skall
erkännas med den verkan som angives i första stycket, om försäljningen
verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse med
bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och
fartygshypotek.

250 §65 Bestämmelserna om sjöpanlrätt i fartyg ha
motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad från det att bygget sjösättes.

Sjöpanlrätt i last

251 pe Sjöpanlrätt i inlastat gods gäller till säkerhet
för

1.
fordran på
bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall
fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§);

2.
fordran
på grund av att bortfraktaren eller befälhavaren med stöd av behörighet enligt
denna lag slutit avtal eller vidtagit annan åtgärd för lastens behov samt lastägarens
fordran för gods som sålts för annan lastägares räkning;

3.
bortfraktarens
fordringar på grund av fraktavtalet i den mån de kunna göras gällande mot den
som kräver att godset lämnas ul.

65 Förutvarande 250 § upphävd genom 1927: 78. ««
Föratvarande 251 § upphävd genom 1927: 78.

30 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 466 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42

Nuvarande lydelse

466

Föreslagen lydelse

252 §67

Av de i
251 § angivna fordringarna ha de som upptagits under skilda nummer inbördes
företräde efter nummerordningen. De som upptagits under samma nummer ha lika
rätt. Dock skall av sådana under 1 och 2 angivna fordringar som härröra av
skUda händelser yngre fordran gå före äldre.

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser
i förmånsrätlslagen (1970: 979).

253 §68

Utlämnas gods, som häftar för

fordran, eller säljes gods för fartygets eller lastens
behov, upphör sjöpanlrätt i godset.

Säljes gods exekutivt, upphör sjöpanlrätt däri sedan
köpeskillingen erlagts, förutsatt att försäljningen blir bestående.

Den som utan borgenärens tillstånd lämnar ut gods, som
häftar för fordran, svarar för vad som tdl fölfd därav ej kan utgå ur godset.
Samma ansvarighet har även mottagaren för fordran, för vilken han elfest icke
skolat svara personligen, om han hade kännedom om fordringen när godset
lämnades ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 mom.
Föreligger ansvarighet för redare enligt denna eller allmän lag, är
ansvarigheten begränsad vad angår

1. ersättning
för skada å person,

som befinner sig ombord på far

tyget för att medfölja detta, och

för skada å egendom ombord;

2. ersättning
för skada å per

son eller egendom, om skadan or-

Sjöpanträtl
i inlastat gods upphör ett år från det fordringen tillkom, om icke
dessförinnan talan väckes i laga ordning eller godset blir föremål för säkerställd
kvarstad eller utmätning som åt följes av exekutiv försäljning.
Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder möter mol alt godset
belägges med kvarstad d-

opaginerad Kontrollera mot PDF

et Förutvarande 252 § upphävd genom 1927: 78. 68
Förutvarande 253 § upphävd genom 1927: 78. 60 Senaste lydelse 1964: 85.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

sakals av någon som befinner sig ombord på fartyget;

3.
ersättning
för skada å person eller egendom, om skadan orsakats av omständighet som
hänför sig till navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen,
befordringen eller lossningen av lasten eller lill inskepp-ningen,
befordringen eller land-sättningen av passagerarna;

4.
ersättning
för skada å hamnanläggning, bassäng eller segelbar vattenväg; saml

5.
ersättning
på grund av föreskriven skyldighet att avlägsna sjunket, strandat eller
övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.

Begränsningen gäller dock ej ansvarighet på grund av
skada som åsamkats befälhavaren eller medlem av besättningen eller lots eller
någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vilkens
åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet
på grund av fel eller försummelse av redaren själv, med mindre denne begått
felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av
dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 mom.
Har redaren motfordran mot borgenåren och grunda sig fordran och motfordran på
en och samma händelse, skall begränsningen avse allenast det belopp varmed
fordringen överstiger motfordringen.

Föreslagen
lydelse

ler utmätes för borgenärens fordran.

Har
fordran kommit under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

255 §70

7 mom.
Är ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill ett belopp beräknat efter
ettusen francs för ton av fartygets dräktighet,

70 Senaste lydelse 1964: 85.

Har
borgenär sjöpanlrätt i flera panter, häftar varje pant för fordringens hela
belopp.

Får borgenär betalt ur en pant

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

dock minst etthundrafemtiotusen francs.

Inträffar
skada å person, höjes ansvarighetsgränsen i vad avser sådan skada med
tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst sexhundratrettiotusen francs.

2 mom.
Med franc förstås en enhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld
av niohundra tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter
kursen den dag då redaren ställer säkerhet för sin ansvarighet eller, om säkerhet
icke ställes, då betdning sker.

Med dräktighet avses nettodräktigheten, för maskindrivet
fartyg ökad med det maskinrum som vid bestämmandet av nettodräktigheten
dragits från bruttodräktigheten.

Föreslagen
lydelse

för större del av sin fordran än som belöper på den panten
efter det inbördes förhållandet mellan panternas värden vid tiden för rättighetens
uppkomst, inträder pantägaren för överskottet i den rätt borgenären hade till
övriga panter. Rätt till sådant inträde har också borgenär, för vars fordran
någon av panterna häftade särskilt, i den mån panten ej förslår till betalning
av hans fordran på grund av den andre borgenärens krav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

256 §71

Sjöpanlrätt
beslår, även om fordringen överlåtes eller tages i anspråk genom utmätning
eller införsel eller på annat sätt övergår till annan.

Den ansvarighetsgräns, varom stadgats i 255 §, gäller
beträffande fordringar, vilka uppkommit på grund av en och samma händelse.

Fordringar på grund av skada å person skola i första hand
tillgodoses rned det ansvarighetsbelopp som avses i 255 § 7 morn. andra
stycket. Förslår ej delta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med
övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som avses i nämnda mom. första
stycket.

Fördelningen av ansvarighetsbelopp skall ske i
förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf,
skall han anses träda i fordringsägarens StäUe med samma rätt som denne och
fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighels-beloppet, såväl
fordringen kunnat här i riket göras gällande mot re-

71 Senaste lydelse 1964: 85.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

dåren. Visar redaren att han, oaktat krav ännu ej skett,
framdeles har att betala fordran som avses i denna paragraf, skdl jämväl den fordringen
medtagas vid fördelningen.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kvarstad
eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken ansvarigheten är
begränsad, skdl vägras och beviljad sådan åtgärd skdl hävas, om redaren inom
riket hos rätten eller överexekutor ställer säkerhet för fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 255 § jämte ett av myndigheten bestämt tillägg för
ränta och kostnader i saken. Säkerheten må åberopas gentemot dia borgenärer,
för vilkas fordringar gäller begränsning till samma ansvarighetsbelopp, och
skall anses vara ställd till förmån för dia sådana borgenärer.

Har
redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första stycket avses och
ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för återstoden, skdl ock vad
i första stycket stadgas äga tillämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller
andra stycket sägs, skdl på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran
som avses med den fulla säkerheten frigivas.

Vad i
denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten
ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.

Sjöpanträtt
omfattar ej ersättning, som på grund av försäkring eller eljest ulgår för
förlust av eller skada på fartyg eller last. Retentionsrätt enligt 247 § kan
däremot göras gällande i sådan ersättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kvarstad
eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken ansvarigheten är
begränsad, skall vägras och beviljad sådari åtgärd hävas, om redaren visar,
att han, innan åtgärden genomförts,

72 Senaste lydelse 1964: 85.

73 Senaste lydelse 1964: 85.

Talan
om betalning ur fartyg eller last för fordran, som är förenad med
sjöpanträtt, får väckas mot pantägaren eller befälhavaren. Såvitt gäller last
kan sådan talan dock ej väckas mot befälhavaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

utom riket ställt betryggande och för borgenären
tillgänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § / någon av
följande hamnar:

1. den hamn där den händelse

inträffat vara fordringen grundas

eller, om händelsen ej ägt rum i

hamn, den första hamn som far

tyget anlöpt efter händelsen;

2. landsättningshamnen, om

fordringen avser skada å person;

3. lossningshamnen, om ford

ringen avser skada å last.

Har i fdl som avses i första stycket säkerheten ställts i
annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till
omständigheterna, huruvida handräckningsåtgärd, som nu sagts, skdl vägras
eller hävas.

Vad i första och andra styckena är stadgal gäller även, om
den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla
ansvarigheti-beloppet enligt 255 § men redaren inom riket hos rätten eller överexekutor
ställer betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätten eller
överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgal om hävande av
handräckningsåtgärd skall äga motsvarande tilllämpning i fråga om frigivande
av säkerhet, som ställts inom riket till befrielse från handräckningsåtgärd.

Föreslagen
lydelse

av fartygels ägare eller redare eller någon som handhar
fartygets drift i redarens ställe.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tvist
om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet är begränsad enligt 255 §,
eller om fördelningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas
till utredning och avgörande av dispaschör i fartygets hemort eller där
dispasch för den orten vanUgen upprättas. Har fartyget ej

74 Senaste lydelse 1964: 85.

Bestämmelserna i detta kapitel om sjöpanträtt och
retentionsrätt i fartyg skola tillämpas, när sådan rättighet göres gällande
inför svensk myndighet.

Åberopas annan sjöpanträtt, retentionsrätt eller liknande
rättighet än som avses i detla kapitel, skäll den prövas enligt lagen i den
stat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

hemort här i riket, uppgöres dispaschen av dispaschören i
Stockholm. Om ärende angående gemensamt haveri med anledning av den händelse,
vara ansvarigheten grundas, är anhängigt eller väntas bliva anhängiggjort hos
viss dispaschör i riket, skdl dock ankomma på denne att uppgöra jämväl dispasch
som här avses.

Redaren
skall hos dispaschören uppgiva namn och adress på kända sakägare.

Dispaschören
skall, om det ej är uppenbart att okända sakägare ej finnas, genom kungörelse,
som införes i allmänna tidningarna och i tidning inom orten, anmana sakägarna
alt inom viss förelagd tid skriftligen bevaka sin rätt ävensom ingiva de
handlingar, vilka de vilja åberopa. Särskilt meddelande skall genom brev
tillställas kända sakägare. I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som
är stadgat om dispasch vid gemensamt haveri.

Kostnaden
för dispasch, som avses i denna paragraf, är redaren skyldig att ersätta,
såframt ej borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken lill dispaschör eller
eljesl särskilda skäl föranleda annat.

Föreslagen
lydelse

där fartyget är registrerat. Rättigheten får dock icke
givas företräde framför sjöpanträtt enligt detla kapitel eller hypotek, som
överensstämmer med 1967 års internationella konvention om sjöpanlrätt och
fartygshypotek. Ej heller får den elfest erkännas i strid med denna konvention
eller i något hänseende medföra bättre rätt än närmast motsvarande rättighet
enligt denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
redaren utbetalt vad som åligger honom alt utgiva enligt ovan givna
bestämmelser om begränsning av ansvarigheten och visar sig sedan annan
borgenär hava ägt rätt lill betdning av ansvarighetsbeloppet, har redaren dock
icke någon ytterligare betalningsskyldighet, därest redaren, då betalningen
erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna
meddelades, icke ägde och ej heller genom vederbörlig undersökning kunnat få
kunskap om den andres fordran.

Borgenär, som sålunda uppbu-

75 Senaste lydelse 1964: 85.

Bestämmelserna
i 259 § ha motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad från det att bygget
sjösattes. För tiden dessförinnan gäller lagen i den stat där fartyget bygges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

rit vad som rätteligen bort tillkomma annan, svarar
därmed för den andres fordran, såvida han ägde kunskap om fordringen, när han
erhöll betalningen.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

II Skeppshypotek

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning

261 §78

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av redares
ansvarighet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets
ägare, som ej är redare, eller befraktare eller den som i redares ställe
handhar fartygets drift.

Delsamma gäller ansvarighet vilken åvilar befälhavare
eller medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos
redaren, ägaren, befraktaren eller den som i redares ställe handhar fartygels
drift, såframt ansvarigheten uppkommit i tjänsten. Sådan ansvarighet må
begränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Del sammanlagda belopp lill vilket redare och övriga i
denna paragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för fordringar,
som uppkommit på grund av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 255 §.

Ägare
av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet
eller bygget till säkerhet för fordran, har rätt alt i den ordning som angives
i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av
visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som
avses i 348 §. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller
skeppsbygge, ej heder i flera skepp eller byggen gemensamt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
detta kapitel är stadgat äger tiUämpning, när begränsning av ansvarighet
åberopas inför svensk myndighet.

Beträffande
ansvarighet som avses i 254 § 7 mom. andra stycket första punkten skall dock
frågan huruvida och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad,

76
Senaste lydelse
1964: 85.

77
Senaste lydelse
1964: 85,

Panträtt
stiftas genom att skeppets eller skeppsbyggels ägare, efter att ha vunnit
inskrivning av sin rätt till egendomen, överlämnar pantbrevet som pant för
fordringen.

Bestämmelser om ägarens rätt när pantbrevet icke alls
eller endast delvis utnyttjats för pant-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

avgöras efter den lag, som gäller för tjänsteavtalet, om
tjänsteavtalet regleras av lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års
internationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare
av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

Föreslagen
lydelse

sättning (ägarhypotek) finnas 270 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

263 §

Panträtt,
som upplåtes i skepp eller skeppsbygge, omfattar även ersättning, som på
grund av försäkring eller eljest ulgår för förlust av eller skada på
egendomen.

Konungen äger förordna, att i stället för bestämmelserna i
detta kapitel andra regler skola här i riket tillämpas i fråga om fartyg
hemmahörande i annan främmande stat än sådan, som utan förbehåll ansluta sig till
1957 års internationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten
för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Panträttens innebörd

264 §79

När myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar
medel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt all för
fordran som är förenad med panträtt i egendomen, med den företrädesrätt
inteckningen medför enligt denna eller annan lag, få betalning ur medlen
intill pantbrevets belopp. I den mån delta ej förslår, erhåller borgenären betalning
ur medlen genom ett till-lägg. Detta får ej överstiga femton procent av
pantbrevets belopp jämte sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag
då egendomen utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsättes som
eljesl skola fördelas.

Ha flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och ha
inteckningarna samma företrädesrätt eller gälla de omedelbart efter varandra,
skola bestämmelserna i första stycket om pantbrevets be-

ts Senaste lydelse 1964: 85.

70 Förutvarande 264 § upphävd genom 1964: 85.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

lopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

265
po
Borgenär har rätt att få betalning enligt 264 § även om fordringen
preskriberats eller icke blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.

266
§81
Försämras skepp eller skeppsbygge lill fölfd av vanvård eller sjöolycka eller
av annan därmed jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas,
får borgenären söka betalning ur egendomen fastän fordringen ej är förfallen
till betalning. Detsamma gäller, om skeppet eller bygget skall avregislreras
enligt 16 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om sjöpanträtt och om preskription av fordran i vissa
fall

I. Om sjöpanträtt

Om
sjöpanträtt i fartyg och frakt Panträtlsupplåtdse i vissa fall

267 §82

Frångår
skepp eller skeppsbygge innehavaren efter klander, är upplåtelse av panträtt
som skett efter det att egendomen kom ur rätte ägarens hand ulan verkan, om
ej annat följer av 268 §. Detsamma gäller, om förvärv av skepp eller
skeppsbygge återgår såsom ogiltigt eller om överlåtaren häver avtal om
sådant förvärv eller bringar det att återgå enligt viUkor som är att
jämställa med äganderättsförbehåll.

Sjöpanträtt i fartyg och frakt tiUkommer nedanstående fordringar:

1.
Rättsvårdsavgifter,
som tillkomma staten, och kostnader i fordringsägarnas gemensamma intresse
för att få fartyget sålt, för dess bevarande intill försäljningen och för
köpeskillingens fördelning; tonavgifier, fyr- och båkav-gifter, hamnavgifter
och andra offentliga avgifter och pålagor av samma slag; kostnader för
lots-ning och för bevakning och bevarande av fartyget, sedan det inkommit i
sista hamn;

2.
fordran
å hyra och annan gottgörelse, som tiUkommer å far-tygel anställd person på
grund av tjänsteavtal med redaren eller be-

80 Förutvarande 265 § upphävd genom 1964: 85.

81 Förutvarande 266 § upphävd genom
1964: 85.

82 Senaste lydelse 1928: 161 öfr 1938:
468).

s. 475 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 475

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fälhavaren;

3.
bärgarlön
och fordran å bidrag till gäldande av gemensamt haveri;

4.
ersättning
för sammanstötning eller annan sjöolycka; ersättning för skada å hamn-, dock-
och valtenvägsanläggningar; ersättning för skada å passagerare, befälhavare
eller till besättning hörande person; ersättning på grund av att last eller
resgods bortkommit eller skadats;

5.
fordran,
som grundar sig därpå, att befälhavaren i denna sin egenskap utom fartygets
hemort slutit avtal eller träffat annan åtgärd med hänsyn lill vad för fartygels
bevarande eller resans fortsättande kräves, även om befälhavaren var redare
och evad fordringen tillkommer honom, dem som lämnat förnödenheter, verkställt
reparationsarbete eller försträckt penningar, andra, med vilka avtal slutits,
eller lastägare, vars gods blivit under resa sålt för fartygets behov; och

6.
fordran,
som grundar sig därpå att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga
uppgifter.

268 §83

Sjöpanlrätt i fartyget omfattar Har panträtt upplåtits i skepp

jämväl
fartygets tillbehör och re- eller skeppsbygge av den vars fördarens fordran å
ersättning eller värv var inskrivet men som icke haveribidrag i anledning av
ska- var rätt ägare eller behörig alt dor, som uppkommit å fartyget förfoga
över egendomen på den-efter resans början och icke blivit nes vägnar, beslår
dock upplåtd-avhjälpla. Under fartygels tillbe- sen, om borgenären vid sitt
panthör innefattas icke proviant eller rättsförvärv varken insett eller bort
bränsle, ej heller å maskindrivet inse att upplåtaren saknade rätt fartyg kol
eller andra för maski- att förfoga över egendomen, nens drift avsedda ämnen.

Sjöpanlrätt i frakt, däri inberäknat passagerareavgifter,
avser brul-tofrakten för den resa, under vilken fordringen uppkommit, samt
fordran å ersättning eller haveribidrag för förlust av sådan frakt,

83 Senaste lydelse 1928:161 öfr 1938: 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

dock att sjöpanträtt för fordran på grund av tjänsteavtal
omfattar samtliga fraktbelopp för dia resor under den tid, samma tjänsteavtal
gäller.

Sjöpanträlten
omfattar tillika redarens fordran å ersättning för bärgning som utförts under
resan, med avdrag för vad därav må tillkomma befälhavare eller besättning.
Sföpanträtten omfattar icke ersättning, som utgår till redaren på grund av
lagen försäkring.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Borgenär,
som för sin fordran har sjöpanlrätt i fartyg eller frakt, njute betalning ur
panten med förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen (1970:
979).

Hava i
267 § avsedda fordringar uppstått under samma resa, äge de rätt till betalning
i den nummerordning, i vdken de i samma § äro nämnda. Fordringar, som äro
upptagna under samma nummer, skola sig emellan njuta Uka rätt, var i
förhållande till fordringens belopp; dock vad angår de under 3 och 5 nämnda
fordringar endast såvida de härröra av samma händelse, elfest skall den yngre
äga företräde till betalning framför den äldre.

Fordringar,
som uppstått under en senare resa, skola äga företräde framför dem, som
härleda sig från en tidigare, dock att beträffande de i 267 § 6 nämnda
fordringar vad sålunda stadgas skall gälla allenast sådana inbördes och att,
där ett och samma tjänsteavtal avser flera resor, fordringar på grund av
delsamma skola, ändå att de uppstått under en tidigare resa, njuta Uka rätt med
fordringar från den sista resan.

«4 Senaste lydelse 1970: 983.

Bestämmelserna
i 267 och 268 §§ ha motsvarande tillämpning, om ägare av skepp eller skeppsbygge,
vars förvärv var inskrivet, upplåtit panträtt i strid med en mot honom på grund
av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rådighet över egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ägarhypotekets innebörd

270 § 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäljes
fartyg efter utmätning ller under konkurs i den ordning, som för försäljning av
utmätt fartyg är stadgad, upphöre sjöpanträlten i fartyget, men borgenären
äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs.

Har
fartyg efter timad skada förklarats icke vara iståndsättiigt och därefter
blivit genom frivillig avhandling försålt, upphöre sjöpanträlten i fartyget,
men borgenären äge i stället enahanda rätt till köpeskillingen.

Övergår eljest fartyg i annans hand, häfte del fortfarande
för de fordringar, som nämnas i 267 §.

Om
pantbrev ej överlämnats som pant för fordran, är skeppets eller skeppsbyggels
ägare berättigad att vid sådan fördelning som avses i 264 § med den företrädesrätt
inteckningen medför enligt denna eller annan lag erhålla tilldelning ur medlen
med pantbrevets belopp. Har pantbrev överlämnats som pant för fordran men
understiger fordringen pantbrevets belopp, är skeppets eller byggets ägare
berättigad alt ur medlen erhålla skillnaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
egendom, vari sjöpanlrätt äger rum, utmätningsvis försäljas, äge
panträttshavarne, utan hinder av vad om begränsning av redareansvaret är
stadgal, bevaka sina fordringar till fulla beloppet; njute dock ej utdelning
utöver det belopp, som enligt nämnda stadganden skall högst utgå.

Inteckning
ger företräde i förhållande till annan inteckning efter den tidsföljd i vilken
inteckningarna sökas. Inteckningar som sökas på samma inskrivningsdag giva Uka
rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Del
företräde som ansökan om inteckning medför förfaller, om ansökningen avslås.

Sjöpanlrätt i frakt, i redarens övriga i 268 § nämnda
fordringar och i köpeskilling, varom i 270 § andra stycket sägs, må göras gällande
så länge beloppet är oguldet eller innehaves av befälhavaren eller redarens
agent.

Har beloppet efler det redaren försatts i konkurs influtit
till konkursboet, äge borgenär, för vars fordran det inbetalda beloppet
häftade, så långt delsamma förslår

85 Senaste lydelse 1928:161 öfr 1938:
468).

86 Senaste lyddse 1928:161 öfr 1938:
468).

87 Senaste lyddse 1928:161 öfr 1938:
468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

erhålla utdelning i konkursen med den förmånsrätt, som
skulle hava tillkommit honom, där beloppet utestått oguldet.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det
företräde, som vunnits genom inteckning ändras ej, om inteckningen
överföres från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

273 §88 Har redaren uppburit belopp, varom i 272 § sägs,
och gällde däri sjöpanträtt för fordran, för vilken han häftade allenast med
fartyget och frakten, vare redaren för samma fordrans betalning personligen
ansvarig, dock icke utöver del uppburna beloppet.

Vad i 260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande
tilllämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
förmånsrätt, som fölfer med inteckning, finnas bestämmelser i
förmånsrätlslagen (1970: 979).

274 §8» Har äganderätten till fartyg genom frivillig
avhandling övergått till utländsk man och upphörde i följd därav sjöpanträtt i
fartyget för fordran, för vilken förre ägaren häftade allenast med fartyget
och frakten, vare denne för fordringens betalning personligen ansvarig, dock
icke utöver det värde, fartyget hade vid tiden för överlåtelsen.

Vad i 260 § är stadgal skall i sådant fall äga
motsvarande tilllämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vissa
bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i detta kap. stadgas angående sjöpanlrätt i fartyg
och frakt skall äga tillämpning jämväl vid underbortfraktning av ett fartyg
samt då annan än fartygels ägare nyttjar det till sjöfart för egen räkning,
med mindre förfogandet över fartyget berövats ägaren genom en rättsstridig
handling och fordringsägaren icke är i god tro.

S8 Senaste lydelse 1964: 85. s» Senaste lyddse 1964: 85.
90 Senaste lydelse 1928:161 öfr 1938:

Skäll skepp avregistreras såsom förolyckat, upphugget
eller eljest förstört eller såsom förlorat enligt 7072 §§ lagen (1927:77) om
försäkringsavtal, förfaller inteckning i skeppet tio år från den dag grunden
för avregistrering antecknades i skeppsregistret. Inteckningen kan dock
förnyas på begäran före utgången av angivna

468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42

Nuvarande lydelse

479

Föreslagen lydelse

frist och därefter i samma ordning förnyas vart tionde år
från den första frislens utgång. Rätt att begära inteckningsförnyelse har
skeppsägaren och borgenären.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
sjöpanlrätt i inlastat gods

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjöpanträtt i inlastat gods tillkommer

1.
bärgarlön
samt fordran på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall
fördelas efler samma grund (136 och 216 §§);

2.
fordran
på grund därav att, fämlikl i denna lag stadgad behörighet, befälhavaren eller
bortfraktaren slutit avtal eller träffat annan åtgärd för lastens behov;
befälhavarens eller bortfraktarens fordran för vad han förskjutit för lastens
behov eller på grund av egen utfästelse för sådant ändamål nödgatts utgiva;
lastägares fordran för gods, som blivit under resa sålt för annan lastägares
räkning; och

3.
fordran
på frakt, ersättning för fraktförlust och annan skada i följd av att gods
uttages i lastningshamnen eller under resan samt ersättning för överliggetid
eller ytterligare uppehåll vid lastning eller lossning och för uppehåll
under resan.

Här upptagna fordringar skola njuta betalning ur det
inlastade godset med förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen
(1970:979) och sig emellan i den nummerordning i vilken de ovan äro nämnda.
Fordringar, som äro upptagna under samma nummer, skola sig emellan njuta lika rätt,
var i förhållande lill fordringens belopp; dock vad angår de under I och 2
nämnda fordringar en-

Säljes
skepp eller skeppsbygge exekutivt i Sverige, är inteckning däri, sedan
auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, ulan verkan till belopp
som icke tillåtits innestå i egendomen med anledning av alt borgenärens fordran
avräknats på köpeskillingen.

Exekutiv
försäljning i främmande stal av inlecknat skepp eller skeppsbygge skall
erkännas med den verkan som angives i första stycket, om försäljningen verkställts
i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse med bestämmelserna i 1967
års internationella konvention om sjöpanlrätt och fartygshypotek.

opaginerad Kontrollera mot PDF

91 Senaste lydelse 1970: 983.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

dast såvida de härröra av samma händelse, eljest skall den
yngre äga företräde till betalning framför den äldre.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

277 §

Om
inteckning blir helt eller delvis utan verkan, är även pantbrevet utan
verkan.

Dödning
av förkommet pantbrev medför ej att inteckningen blir utan verkan.

Lossas gods, som häftar för fordran, till befraktares
eller last-emoltagares förfogande, eller varder under resa gods sålt för fartygets
eller lastens behov, upphöre sjöpanträtten i godset.

Samma lag vare, där godset säljes efler utm'ilning eller
under konkurs i d ti ordning, som för försäljning av utmätt gods i fartyg är
stadgad men borgenären äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen
sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Främmande hypotek m. m.

278 § 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är lastägare berättigad till ersättning för gods, som
gått förlorat eller skadats, eller har gods under resan blivit sålt för
fartygets behov eller för annan lastägares räkning, skola de borgenärer, vilka
enligt 276 § hava sjöpanträtt i det inlastade godset, äga enahanda rätt lill
den lastägaren tillkommande ersättning.

Ersättning, som ulgår lill lastägaren på grund av lagen
försäkring, häfte icke i pantens ställe.

«2 Senaste lyddse 1928:161 öfr 1938; «3 Senaste lydelse
1928:161 öfr 1938:

Panträtt eller annan sådan rättighet, som upplåtits i
utländskt fartyg, gäller även i Sverige under förutsättning att

1.
rättigheten
stiftats och inskrivils i enlighet med lagen i den stat där fartyget är
registrerat;

2.
registret
och de handlingar som skola förvaras där enligt lagen i registreringsstaten
äro offentliga och såväl utdrag av registret som avskrift av handlingarna
kunna erhållas från registret;

3.
registret
eller där förvarade handlingar innehålla uppgift om rättighetshavarens namn och
adress eller om alt rättigheten stiftats till förmån för pantbrevs eller
motsvarande handlings innehavare, det belopp rättigheten avser samt del datum
och övriga omständigheter som enligt lagen i registreringsstaten bestämma
rättighetens företräde i förhållande till andra rättigheter.

468). 468).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sföpanträtt i fordringsbelopp, vartill borgenär äger sådan
rätt, som i 278 sägs, må göras gällande, så länge det icke uppburits av
lastägaren.

Har sådant belopp efler del lastägaren försatts i konkurs
influtit, till konkurskoet, gälle vad i 272 § stadgas.

Har fordringsbeloppet uppburits av lastägaren, vare om
dennes ansvarighet för fordrans betalning lag, som i 273 § för redare stadgas.

280

Utlämnar befälhavare utan borgenärens tillstånd gods, som
häftar för fordran, till befraktares eller lastemottagares förfogande, svare
befälhavaren för den fordrans betalning, dock icke utöver det värde, godset
hade vid lossningen; enahanda ansvarighet åligge fämväl mottagaren för
fordran, för vilken han elfest icke skolat personligen svara, såvida han ägde
kunskap om fordringen, när lossningen skedde.

Panträtt eller annan sådan rättighet, som upplåtils i
fartyg under byggnad i främmande stat, gäller även i Sverige under
förutsättning att inskrivning skett i enlighet med den främmande statens lag.

§95

Gäller inskriven panträtt eller annan sådan rättighet i
fartyg eller fartygsbygge enligt 278 eller 279 § även i Sverige, medför rättigheten
här det företräde i förhållande till annan inskriven rättighet och, såvitt
det är förenligt med 259 och 260 §§, i övrigt den verkan i förhållande tid
tredje man som den har enligt den främmande statens lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gemensamma bestämmelser

281 § Har borgenär sjöpanträtt i flera panter, häfte
envar av panterna för gäldens hela belopp.

Inleckningsförfarandet

I fråga om inteckning ha bestämmelserna i 2 kap. om
registrerings- och inskrivningsförfarandet motsvarande tillämpning i den mån
ej annat följer av 282 293 §§.

I inieckningsärende anses deh såsom ägare av skeppet eller
bygget för vars förvärv inskrivning senast är sökt.

282 §97

Borgenär, som har sjöpanlrätt i Ansökan om inteckning skall

fartyg
eller frakt, äge för utfåen- göras skriftligen av ägaren av

94 Senaste lydelse 1928:161 öfr 1938: 468). »5 Senaste
lydelse 1928:161 (jfr 1938: 468).

96 Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938:
468).

97 Senaste lyddse 1928:161 öfr 1938:
468).

31 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

de av sin fordran ur panten söka fartygsägaren eller
befälhavaren, vilkendera han helst vill. Söker borgenär för fordran, för vilken
gods i fartyg häftar, betalning ur godset, äge ock han rätt att söka
befälhavaren, dock ej där borgenären är fartygets ägare eller den, till vilken
denne må hava överlåtit fartyget att nyttja det till sjöfart för egen
räkning.

Föreslagen
lydelse

skeppet eller skeppsbygget. Den skdl innehålla uppgift om
det skepp eller bygge som avses och det belopp på vilket inteckningen skdl
lyda.

Begäran om inteckningsförnyelse göres skriftligen av
skeppsägaren eller pantbrevets innehavare. Pantbrevet skall ingivas, om det ej
är skeppsägaren som begär förnyelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sföpanträtt upphör, om talan ej väckes i laga ordning i
fråga om

1.
fordran
på bärgarlön, inom ett år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.
fordran
på ersättning för sammanstötning eller annan olyckshändelse eller för skada på
person, inom ett år från den dag skadan inträffade;

3.
fordran
på ersättning på grund av all last eller resgods förkommit eller skadats eller
att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år
från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

4.
fordran
för lämnade förnödenheter, som avses i 267 § 5, inom sex månader från det fordringen
tillkom;

5.
övriga i
nyssnämnda lagrum samt 276 § 2 avsedda fordringar, inom ett år från det
fordringen tUlkom;

6.
alla
övriga fordringar, inom ett år efter del fordringen förföll till betalning.

Vid tillämpning av första stycket 6 anses i 267 § 2
avsedda fordringar på lön eller annan gottgörelse på grund av tjänsteavtal
icke förfallna till betalning på den grund att borgenären äger fordra förskott
eller avbetalning.

Har fordran som avses i första

98 Senaste lydelse 1967: 48 öfr 1967:

Ansökan om inteckning skall avslås, om

1.
bestämmelserna
i 282 § första stycket ef iakttagits;

2.
ansökningen
strider mol 261 § andra stycket;

3.
ansökningen
strider mot sådan på grund av förvärvsvillkor mot sökanden gällande inskränkning
i hans rätt alt förfoga över egendomen sotn antecknats i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret eller skall antecknas där den inskrivningsdag
inteckningen sökes och ansökningen icke medgivits av den till vars förmån inskränkningen
gäller;

4. skeppet eller skeppsbygget

skdl avregistreras;

5. sökanden eller, om skeppet el

ler bygget äges av flera, någon av

sökandena är i konkurs eller för

sättes i konkurs den inskrivnings

dag inteckningen sökes och det

icke visas, att skeppet, bygget el

ler andelen ej hör lill konkursbo

et; eller

6. skeppet, bygget eller andel

däri eller villkorlig äganderätt där

till blivit föremål för kvarstad,

skingringsförbud eller utmätning

senast den inskrivningsdag inteck

ningen sökes.

Har ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits,
skall behandlingen av in-

288).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stycket kommit under dispaschörs behandling, anses talan
om fordringen väckt.

Föreslagen
lydelse

teckningsansökningen på motsvarande sätt.

uppskjutas

opaginerad Kontrollera mot PDF

n. Om preskription av fordran i vissa fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

284 §

Möter
icke hinder enligt 283 §, skall inteckning beviljas och pantbrev utfärdas på
grund av inteckningen.

Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten
för dem är begränsad eller obegränsad, om talan ef väckes i laga ordning i
fråga om

1.
fordran
på bärgarlön, inom två är från det bärgningsföretaget slutförts;

2.
fordran
på andel i bärgarlön enligt 229 § 7 mom. andra stycket, inom ett år från del
vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens
storlek;

3.
fordran
på ersättning för sammanstötning, inom två år från den dag skadan inträffade;

4.
fordran
på utbekommande av belopp som någon enligt 220 § tredfe stycket erlagt utöver
vad som rätteligen belöper på honom, inom ett år efter del beloppet utgivits
av honom;

5.
fordran
på ersättning på grund av att last eller resgods förkommit eller skadats eller
att i konossement lämnats orikliga eller ofullständiga uppgifter, inom ell år
från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

6.
fordran
på bidrag lill gemensamt haveri eller annan kostnad, som skäll fördelas enligt
samma grund (136 och 216 §§), inom ett år från dispaschens dag.

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första
stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansvaret
eller endast med inlastat gods, upphör fordringen, om talan ef väckes i laga
ordning, i fråga om

99 Senaste lydelse 1967: 48 öfr 1967: 288),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

fordran på ersättning inom två år från den dag skadan
inträffade och i fråga om annan fordran inom ett år efter det att fordringen
förföll till betalning. Äger borgenären för fordringen hålla sig även lill
redare, lastägare eller annan, ulan alt begränsning av ansvarigheten äger rum,
gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet.

Har fordran som avses i första eller andra stycket kommit
under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

285 §100

Begäran om inteckningsförnyelse skall avslås, om 282 §
andra stycket ej iakttagits.

286 §101

Inteckning, som skulle medföra

lika företrädesrätt som annan inteckning, skall vid
inskrivningen förklaras gälla efter den andra inteckningen, om sökanden begär
det. Inteckning, som sättes efter annan, gäller efter inteckning med lika rätt
som eller bättre rätt än denna, även om detta ej angives i beslutet.

287 §102

Pantbrev får på ansökan av

skeppels eller skeppsbyggels ägare och efter medgivande av
pantbrevels innehavare utbytas mot två eller flera nya pantbrev (utbyte). På
begäran skall därvid pantbrevens inbördes företrädesrätt bestämmas. Härvid
har 286 § andra punkten motsvarande tillämpning.

288 §103 Inteckning får på ansökan av skeppets eller
skeppsbyggels ägare och efter medgivande av pantbre-

100 Förutvarande 285 § upphävd genom
1922: 271.

101 Förutvarande 286 § upphävd genom
1967: 48 öfr 1967: 288).

102 Förutvarande 287 § upphävd genom
1967: 48 (jfr 1967: 288).

103 Förutvarande 288 § upphävd genom
1967: 48 öfr 1967: 288).

s. 485 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 485

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vels innehavare nedsättas efter annan inteckning
(nedsättning). Inteckning, som nedsättes efter annan inteckning, gäller efter
inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detla ej
angives i beslutet.

289 §104

På ansökan av skeppels eller skeppsbyggets ägare och efter
medgivande av pantbrevets innehavare får inteckning dödas (dödning).

Bestämmelser om dödning av förkommet pantbrev och om utfärdande
av nytt pantbrev som svarar mol det dödade finnas i lagen (1927: 85) om dödande
av förkommen handling.

290 §105

När innehavare av pantbrev lämnar medgivande till åtgärd
som avses i 287289 §§ skaU pantbrevet ingivas.

291 §106

På ansökan av pantbrevs innehavare skall innehavet
antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. Är annan antecknad som
innehavare, skall registermyndigheten sedan det nya innehavet antecknats
avföra den tidigare anteckningen och underrätta den vars innehav var
antecknat. Föreligger anledning till antagande att sökanden ej innehar
pantbrevet, skdl föreläggande meddelas honom att uppvisa detta.

Anmäler den vars innehav antecknats att innehavet
upphört, skall anteckningen avföras.

Har ansökan enligt första stycket icke gjorts, när
pantbrev utfärdas, eller föreligger icke ny

104 Förutvarande 289 § upphävd genom 1922: 271.

105 Föratvarande 290 § upphävd genom
1967: 48 öfr 1967: 288).

106 Förutvarande 291 § upphävd genom
1967: 48 öfr 1967: 288).

s. 486 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 486

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådan ansökan när anteckning om innehav avföres, antecknas
skeppets eller skeppsbyggets ägare som innehavare.

292 §107

Har inteckning förfallit enhgt 275 §, skall det antecknas
i skeppsregistret.

I registret skall göras anteckning om inverkan på
inteckning av exekutiv försälfning.

293 §108

Om skeppsbygge avföres ur skeppsbyggnadsregistret för att
i stället införas i skeppsregistret såsom skepp, skall inteckning som gäller i
bygget och införing som rör inteckningen överföras till skeppsregistret.

TOLFTE KAPITLET Om dagböcker, sjöförklaring och besiktning

305 §109

Sjöförklaring inom riket hålles Sjöförklaring
inom riket hålles

av Luleå, Sundsvalls, Stockholms, av
tingsrätt, sotn enligt 336 § ut-

Kalmar, Malmö, Göteborgs eller setts att
vara sjörättsdomstol. Be-

Karlsiads tingsrätt. Behörig är den hörig
är den domstol som är när-

dorastol som är närmast den mast den
hamn eller ort där sjö

hamn eller ort där sjöförklaring förklaring
skall äga rum enligt

skaU äga rum enligt 304 §, Ko- 304 §,
Konungen äger dock för

nungen äger dock för viss hamn viss hamn
förordna att annan av

förordna att annan av domstolarna sjörätisdomslolarna
skall vara be

skall vara behörig, om det är än- hörig,
om det är ändamålsenligt

damålsenligt med hänsyn till tra- med
hänsyn till trafikförbindelser

fikförbindelser och övriga förhål- och övriga förhållanden,

landen.

Ora annat ej följer av denna lag, gäller beträffande
sjöförklaring inför domstol lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av
lagfaren domare säsom ordförande samt två personer som äro kunniga och erfarna
i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfarenhet frän
tjänst som fartygs- eUer maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen hava utövat
sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna
från en förteckning, som sjöfartsverket årligen upprättar för varje
sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upp-

107 Förutvarande 292 § upphävd genom
1967: 48 öfr 1967: 288).

108 Förutvarande 293 § upphävd genom
1967: 48 (jfr 1967: 288).

109 Senaste lydelse 1970: 919.

s. 487 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 487

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

taga
minst tjugo personer. Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst
fall är ändamålsenligt, äger rätten tiUkalla sådan person att inträda såsom
ytterligare ledamot i rätten, även om han ej är upplagen i förteckningen.
SärskUd ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i
konkurstillstånd får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning
av allmäima medel enUgt bestämmelser som meddelas av Konungen.

I
Danmark, Finland och Norge hålles sjöförklaring för svenskt fartyg av domstol
sora är behörig enligt landets lag.

I övrigt hålles
sjöförklaring utom riket av svensk konsul, som enligt bemyndigande av ministern
för utrikes ärendena äger utföra sådan förrättning. Om det lämpligen kan ske,
skola vid sjöförklaringen biträda två av konsuln tillkallade, i sjöväsendet
kunniga personer, helst svenska, danska, finska eller norska medborgare, mot
vilka ej förekommer jäv som gäller mot domare. Är i visst fall biträde av
person med särskild sakkunskap ändamålsenligt, äger konsuln tillkalla även
sådan person. I ort, där behörig svensk konsul ej finnes, hålles sjöförklaring
av behörig dansk, finsk eller norsk konsul.

I
fråga om sjöförklaring dnför konsul gälla d tillämpUga delar bestämmelserna om
sjöförklaring vid domstol. Konsul äger dock ej upplaga ed eller försäkran eller
meddela vitesföreläggande.

FJORTONDE
KAPITLET Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål

336 §110

Första
domstol i tvistemål rö- Första domstol i tvistemål rö-

rande förhällande som
avses i rande förhållande som avses d denna lag är Luleå, Sundsvalls, denna lag
(sjörättsmäl) är tings-Stockholms, Kalmar, Malmö, Gö- rätt, som Konungen utser
(sjöteborgs eller Karlstads tingsrätt, rättsdomstol). Detsamraa gäller
Delsamma gäller brottmål i fråga brottmål i fråga om gärning som om gärning som
avses i denna avses i denna lag, även om gär-lag, även om gärningen är belagd
ningen är belagd med strängare med strängare straff i brottsbal- straff i
brottsbalken, ken.

Rör
mål sora anges i första styc- Rör mål som angives i första

ket
uteslutande annat fartyg än stycket uteslutande bål, som ej

handelsfartyg eller fiskefartyg, får hålles i drift yrkesmässigt eller d-

målet upptagas även av tingsrätt fest i förvärvssyfte, får målet upp

stäm är behörig enligt 10 eller 19 tagas även av tingsrätt som är

kap, rättegångsbalken, behörig enligt 10 eller 19 kap,

rättegångsbalken,

FEMTONDE
KAPITLET Särskilda bestämmelser

Poincaréfranc

348
§ Med franc förslås i denna lag en enhet innehållande sexliofem

110
Senaste lydelse 1970: 919.

s. 488 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 488

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars
finhet. Omräkning lill svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då
betalning sker eller, om säkerhet ställes för betalningen, då säkerheten
ställes.

Statsansvar för vissa rättsförluster m. m.

349 §

Kommer lill följd av 20, 268 eller 269 § förvärv eller
panträttsupplåtelse som avses där att gälla mot rätte ägaren eller mot någon
till vars förmån rådighetsinskränkning som avses i 269 § gäller, har denne
rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller
upplåtelsen.

Har den skadelidande ulan skälig anledning underlåtit att
vidtaga åtgärd för att bevara sin rätt eller har eljest vållande på hans sida
medverkat till förlusten, jämkas ersättningen efter vad som finnes skäligt.

350 §

Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse förlust
att tillskyndas rättsägare som avses i 39 §, har han rätt till ersättning av
staten, även om förlusten icke vållats genom fel eller försummelse. Ersättning
ulgår dock ef, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller
andra omständigheter bort inse att fel förekommit.

351 §

Staten företrädes i ärende om ersättning enligt 349 eller
350 § av myndighet som Konungen bestämmer.

352 §

ViU den som är part i mål om rätt tid skepp eller
skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 §, om han förlorar må-

s. 489 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42

Nuvarande lydelse

489

Föreslagen lydelse

let, skall han antingen till gemensam handläggning med
målet väcka talan mol staten om sitt ersättningsanspråk eller skriftligen underrätta
den myndighet som avses i 351 § om rättegången.

Har förberedelse slutförts utan all talan väckts eller
underrättelse lämnats enligt första stycket, skall domstolen förelägga parten
alt vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej liden, är ersättningsanspråket
förfallet. Erinran därom skäll inlagas i föreläggandet.

353 §

Har den som är berättigad till ersättning av staten haft
rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten
mot denne.

Ersättning på grund av domstols dom utbetalas sedan domen
vunnit laga kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Övergångsbestämmelser

Allmänna bestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom lagen upphäves

lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

lagen (1928: 166) i anledning av Sveriges tUlträde till
1926 års internationella konvention rörande sjöpanträtt och fartygshypotek,

lagen (1901: 26 s. 33) om antecknande i fartygsregistret
av tvist om fartyg eller fartygslotl,

förordningen (1901: 78) angående registrering av svenska
fartyg.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tUl
föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag tUlämpas i stället den nya
bestämmelsen.

Konungen kan med iakttagande av vad som sägs i punkterna
122 meddela närmare föreskrifter för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Till 1 kap. sfölagen

2.
Bestämmelserna
i 5 § i dess äldre lydelse rörande fartygsandels bevarande i svensk hand gäller
fortfarande i fråga om överlåtelse eller förändring som inträffat före
ikraftträdandet.

3.
Ulan hinder av
6 § i dess nya lydelse får skepp behålla det namn

s. 490 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 490

varunder
det vid ikraftträdandet är infört i fartygsregistret så länge skeppet eller mer
än hälfien därav ej övergått tUl ny ägare eller det föreligger särskilda skäl
att skeppet ändock behåller namnet. Detta får dock ej behållas, om
registermyndigheten finner synnerliga skäl att namnet ändras för undvikande av
förväxling.

Finner registermyndigheten
att skepps namn bör ändras, kan den vid vite förelägga ägaren att inom viss tid
bestämma annat namn varunder skeppet kan registreras. Vitet utdömes av
myndigheten.

TiU
2 kap. sjölagen

4. I
skeppsregistret skall såsom ägare till skepp, som är överfört från

fartygsregistret eller fiskefartygsregister, antecknas den som senast upp

tagits som ägare av skeppet i sådant register. Registermyndigheten skall

på lämpligt sätt låta kungöra sådan anteckning.

Har ett år förflutit frän
ikraftträdandet utan att inskrivning av äganderätt sökts eller talan väckts om
bättre rätt till skeppet, skall den som antecknats såsom ägare anses som
inskriven ägare av skeppet.

Den
som sökt inskrivning av äganderätt till annat skepp än som avses i första stycket
och därvid icke kunnat styrka sin rätt, skall antecknas i skeppsregistret som
ägare, ora han gjort sin rätt sannolik. Första stycket andra punkten och andra
stycket har motsvarande tilllämpning, varvid ettårsfrislen räknas från den dag
anteckningen kungjordes.

5. Har
inteckning sökts eller beviljats i båt före ikraftträdandet,

skall båten och inteckning som gäller däri upptagas i skeppsregistret.

Båten och inteckningen skall anses införda i registret dagen för ikraft

trädandet.

I
fråga om båt som avses i första stycket gäller de nya bestämmelserna om
registrering av skepp och inskrivning av äganderätt till skepp, utom 1922 §§.
Upphör båten att besväras av inteckning, skall den omedelbart avföras ur
skeppsregistret.

Bestämmelserna
i 4 har motsvarande tillämpning i fråga ora båt som avses i denna punkt.

6. Skeppsbygge,
som anmäles för registrering inom två år från ikraft

trädandet, får ej införas i skeppsbyggnadsregistret, om

a)
ägarens näringsverksamhet
orafattas av företagsinteckning och inteckningshavaren icke raedgivit att
bygget registreras och därefter ej omfattas av hans rätt på grund av
inteckningen, eller

b) avhandling om förskott till bygget tagits in i
protokoll hos Stockholras tingsrätt och beställaren varken gjort anmälningen
själv eller medgivit att bygget registreras.

Utföres
bygget enligt beställning, sora gjorts före ikraftträdandet, får det
registreras endast om både tillverkare och beställare är ense om
registreringen.

Anraälan
av skeppsbygge för registrering, som göres senare än två år efter
ikraftträdandet, skall avslås, om det visas alt registreringen skulle kränka
rätt, som någon har till bygget på grund av företagsinteckning eller enligt 3 §
i dess äldre lydelse.

Den rätt som beställare
vunnit enligt 3 § i dess äldre lydelse beslår sä länge bygget ej registreras
enligt de nya bestämmelsema.

s. 491 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 491

7. Frist
för anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller

för ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall ej i

något fall räknas från dag före ikraftträdandet.

Till
3 kap. sjölagen

8. I
fråga om partrederi, som tUlkommit före ikraftträdandet, tUläm

pas de nya bestämmelserna utan hinder av att anmälan ej göres enligt

40 §, I fräga om förpliktelse som uppkommit för redare före ikraft

trädandet gäUer dock äldre bestämmelser.

TUl
11 kap. sjölagen

9. I
fräga om sjöpanlrätt, som uppstått före ikraftträdandet, gäller

245, 252 och 255260 §§ i stället för motsvarande äldre bestämmelser.

10.
I skepp, som icke har den
dräktighet att det kunnat intecknas enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning
i fartyg, får inteckning icke beviljas enligt de nya bestämmelserna utan att
det visas, antingen att skeppet ej omfattas av företagsinteckning eller, om så
är fallet, att inteckningshavaren uppgivit sin rätt till skeppet.

11. Inteckning, som beviljats eller sökts före
ikraftträdandet, skall anses som en enligt de nya bestämmelserna beviljad eller
sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta
inteckningens kapitalbelopp. InleckningshandUngen skall anses som pantbrev pä
samma belopp, om inteckningen är bevUjad.

12. Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid
ikraftträdandet, skall panträtt anses upplåten enligt 262 § till säkerhet för
fordringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt utan
att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till
säkerhet för borgenärens rätt på grand av handlingen. Därvid har 36 § lagen
(1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg fortfarande tilllämpning.

13. Bestämmelserna i 12 har motsvarande tillämpning i
fall då borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på grund varav
inteckning sökts, och inteckning sedermera bevUjas med stöd av 19.

Bestämmelserna
i 12 har likaledes motsvarande tillämpning, om borgenär vid ikraftträdandet
innehar fordringshandling, på vilken tecknats inleckningsmedgivande, och
inteckning sedermera beviljas med stöd av 19.

14. Har
borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som

beviljats före ikraftträdandet eller därefter med stöd av 19 skall ifråga

om hans rätt till betalning ur medel, som myndighet vid utsökning eller

eljest fördelar mellan rättsägare i fartyg, äldre bestämmelser tUlämpas

i stället för 264 § första stycket, om det yrkas av någon vars rätt beror

därav. Vad som sagts nu gäller dock endast ora fördelningen föranledes

av utmätning som skett före utgången av 197 eller av konkurs efter

ansökan som gjorts före nämnda tidpunkt eller, såvitt angår fördelning

av annan anledning än utmätning eller konkurs, om medlen nedsatts

före den angivna tidpunkten.

Första
stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet inleckningshandlingen
utbytts raot två eller flera nya pantbrev.

15. Grundas
panträtt i fartyg på förhållande som anges i 12 eller

13 första stycket, har fartygsägaren även i annat fall än då bestäm

melserna i 14 är tillämpliga rätt att påfordra, alt vid fördelning av

s. 492 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 492

medel
mellan rättsägare i fartyget betalning till borgenären begränsas enligt äldre
bestämmelser.

16.
Medför tUlämpning av 264 §
första stycket, i fall då panträtt i fartyg grundas på förhållande som anges i
12 eller 13 första stycket och fordringens förfallodag inträffar efter utgången
av år 197 , att inteckningssäkerhetens värde nedgår väsentligt och ställer
gäldenären ej efter anfordran ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen
kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader.
Uppsägning på grand av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader
förflutit från det gäldenären anmodats stäUa ytterligare säkerhet och ej heller
före utgången av år 197 eUer senare än att tiden för betalningsskyldighetens
fullgörande infaller före utgången av år 197 .

17.
Övergångsbestämmelsema utgör ej
hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grand av
inteckningshandling. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ lagen (1901: 26 s. 1) om
inteckning i fartyg har fortfarande tUlämpning.

18.
Bestämmelserna i 271 och 272 §§
om företräde på grund av inteckning har tUlämpning även om inteckningen sökts
före ikraftträdandet.

Bestämmelserna
i 268 och 269 §§ om godtrosförvärv på grand av inskrivning gäller endast i
fråga om upplåtelse som sker efter ikraftträdandet.

19. Fullföljes
efter ikraftträdandet en dessförinnan gjord ansökan om

inteckning, skall inteckning beviljas enligt de nya bestämmelserna, om

ansökningen uppfyller vUlkoren för inteckning enligt lagen (1901: 26

s. 1) om inteckning i fartyg. Ansökningen skall därvid anses avse ett

penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Sökes
efter ikraftträdandet inteckning på grund av fordringshandling, på vUken före
ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivande som avses i 2 § lagen om
inteckning i fartyg, skall ansökningen upptagas och prövas som ansökan om
inteckning enligt 282 § första stycket. Även i detta fall skall ansökningen
anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Är
medgivandet tecknat av annan än den som avses i 281 § andra stycket, får
ansökningen icke bifallas, om ej den sora medgivit inteckningen styrkes vara
ägare till skeppet och inskrivning sökes för hans fång.

20.
Bestämmelserna i 275 § om
inteckningsförnydse tillämpas även om grand för avregistrering inträffat före
ikraftträdandet. Tiden för anmälan får dock ej i något fall understiga fem år
från ikraftträdandet.

21.
Bestämmelsen i 276 § första
stycket om verkan av exekutiv auktion gäller ej i fråga om aukl;ion som ägt rum
före ikraftträdandet.

Till
15 kap. sjölagen

22. Bestämmelserna
i 349353 §§ om ersättning av staten i vissa

fall gäller endast i fråga om förvärv och upplåtelse som äger mm efter

ikraftträdandet.

s. 493 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 493

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa
utfästelser om gåva

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1936: 83) angående
vissa utfästelser om gåva skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Utfästelse om gåva av lös egendom varom i denna lag
sägs vare, så länge gåvan ej fullbordats, utan verkan, med mindre utfästelsen
gjorts i skuldebrev eller annan urkund som blivit till gåvotagaren överlämnad,
eller omständigheterna vid dess tillkomst utmärka att den var avsedd att komma
till allmänhetens kännedom.

Har gåvan ej fullbordats, vare Har gåvan ej fullbordats,
vare

mot givarens borgenärer utfästd- mol givarens borgenärer utfästel

sen ogUl, ändå att den gjorts så sen ogUl, ändå att den gjorts så

som i första stycket är sagt. som i första stycket är sagt. 7 frå-

ga om skepp och skeppsbygge lände dock till efterrättelse
vad enligt sjölagen gäller om verkan av inskrivning av rätt lill sådan egendom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3 Förslag till

Lag om ändring i handelsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § handelsbalken skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 7 §1

Fartyg, som är för fordran in- Skepp och skeppsbygge må ej

tecknat eller äger den dräktighet, raed laga verkan sältas i pant ef-

alt, enligt vad särskilt är stadgat, ter ty nu är sagt. Ej heller må

inteckning däri kan meddelas, må luftfartyg sålunda pantsättas,

ej med laga verkan sättas i pant

efter ty nu är sagt. Ej heller raå .

luftfartyg sålunda pantsättas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

De nya bestämmelserna skall gälla även sådan båt som
enligt övergångsbestämmelserna till lagen (197 : 000) om ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1) skall tagas upp i skeppsregistret.

1 Senaste lydelse 1955: 230.

s. 494 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 494

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom
förordnas, att 4 § lagen (1966: 454) om företagsinteckning skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 §
Förelagsinteckning gäUer i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör
till den inlecknade verksamheten och utgöres av

1. inventarier, varor eUer andra 1.
inventarier, varor eller andra lösören, dock ej fartyg som kan lösören,
dock ej skepp och skepps-in tecknas för fordran eller luft- bygge, ej
heller luftfartyg och fartyg eller sådan reservdel till sådan
reservdel därtill som kan luftfartyg som kan omfattas av in- omfattas
av inteckning i luftfartyg, teckning i luftfartyg,

2. byggnad eller anläggning som icke hör tUl tomträtt
eller vattenfaUsrätt,

3.
arrenderätt, hyresrätt,
rättighet som avses i 1 kap. 7 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om
nyttjanderätt tUl fast egendora, bostadsrätt eller rätt till gruva eller annan
gravegendom, om rättigheten kan utmätas,

4.
nyttjanderätt lill inventarier
eller andra lösören, om rättigheten kan ulraätas,

5.
patent, upphovsrätt eller annan
rättighet av immateriell art, om rättigheten kan utmätas,

6.
fordran på vederlag för
överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag, som avses under 15,
eller pä ersättning med anledning av att sådan egendom skadats eller gått
förlorad eller tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

7.
fordran pä vederlag för arbete.

Överlåtes verksamheten,
gäller inteckningen i överlåtarens fordran på vederlag, i vad detta avser
egendom som vid överlåtelsen omfattades av inteckningen.

1.
Denna lag träder i kraft den
dag Konungen förordnar.

2.
Omfattas skepp eller
skeppsbygge av företagsinteckning vid ikratt-trädandet, gäller äldre
bestämmelser fortfarande, om ej inteckningshavaren avstår från sin rätt.

3.
I fråga om intecknad båt gäller
äldre bestämmelser så länge båten är upptagen i skeppsregistret enligt övergångsbestämmelserna
tiil lagen (197 : 000) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag tiU

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas i fråga om förmånsrättslagen (1970:
979),

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att
4, 9,15 och 16 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Förmånsrätt följer med

1.
sjöpanträtt och
luftpanträtt,

2.
handpanträtt
och rätt att kvarhålla lös egendom tiU säkerhet för fordran (retentionsrätt).

3.
panträtt på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge eller i
luftfartyg och reservdelar lill luftfartyg.

3. panträtt på grand av inteckning i fartyg eller i
luftfartyg och reservdelar till luftfartyg.

BestäUare av fartyg som lämnat fartygsbyggaren förskott i
byggnadsämnen eller pengar har förmånsrätt i byggnad.

Redare vilken för medredare lämnat förskott som avses i 17
§ sjölagen har förmånsrätt i medredarens andel av fartyget enligt nämnda
paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §

Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter
paragrafernas följd och efter den i 47 §§ angivna numreringen.

Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför
förmånsrätt enligt 4 § 2 på grund av annan retentionsrätt än som avses i
247 § sjölagen (1891: 35 s. 1).

Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter
paragrafernas och, beträffande 4 §, styckenas följd samt efler den i 4 § första
stycket och 57 §§ angivna numreringen.

Förmånsrätt
enligt 4 § första stycket 2 eller 3 har dock företräde framför förmånsrätt
enligt 4 § första stycket 1 på grund av sjöpanträtt som avses i 267 § 6 sjölagen
(1891: 35 s. 1) och förmånsrätt enligt 4 § första stycket 3 har företräde
framför förmånsrätt enligt 4 § första stycket 2 på grand av retentionsrätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför
förmånsrätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som utmätningen
verkstäUdes eller senare.

Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma
egendora. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det
inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt
finns för vissa fall särskilda bestämmelser.

15 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordran
med allmän förmänsrätt uttages i första hand ur egendom som ej är föremål för
särskild förmånsrätt. Förslår ej denna egendom, uttages fordringen ur
egendom, vari särskild förraåns-rätt gäller, före fordringar med sådan
förmänsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 eller 17 § och i övrigt efter
sistnämnda fordringar.

Fordran
med allmän förmånsrätt uttages i första hand ur egendom som ej är föremål för
särskUd förmånsrätt. Förslår ej denna egendom, uttages fordringen ur egendom,
vari särskild förmånsrätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den
mån det är medgivet enligt 16 § och i övrigt efter sistnämnda fordringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 eller 11 §
uttages, om det behövs, före fordringar med särskUd förmånsrätt i lös
egendom enligt 4 § andra eller tredje stycket, 5 eller 8 §. Vad som
uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika
egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som
erhållits för varje grupp.

77 §1 Fordran med allmän förmånsrätt enligt 12 § uttages,
om det behövs, före fordringar med särskild förmånsrätt i lös egendom enligt 4
§ tredje stycket, 5 eller 8 §. Härvid äger 16 § andra pimk-len motsvarande
tUlämpning.

Fordran
med allmän förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § uttages, om det behövs, före
fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom än
tomträtt. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda
förmånsrätter i olika egendomsgrapper, fördelas på grupperna i förhållande till
den köpeskilling som erhållits för varje grapp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag
träder i kraft den. dag Konungen förordnar.

2.
I fråga om
retentionsrätt, SiMi uppstått före ikraftträdandet, gäller de äldre
bestämmelsema fortfarande.

3.
Bestämmelserna
i 4 § andra stycket och 16 § i dess äldre lydelse

1 Senaste lydelse 1971: 1043.

s. 497 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 497

om förmånsrätt för förskott vid fartygsbeställning gäUer
fortfarande i fråga om bygge som ej registreras.

4. De
äldre bestämmelserna i 4 § tredje stycket, 16 och 17 §§ om redares förmånsrätt
på grund av förskott för medredares bidrag tUl rederirörelsen enligt 17 §
sjölagen (1891: 35 s. 1) i dess äldre lyddse gäller fortfarande i fråga om
förskott som lämnats före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring 1 lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 54, 58 och 8688 §§ lagen
(1927:77) om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §1

Har försäkring tagits å gods Har försäkring tagits å gods

utan angivande av det intresse för- utan angivande av det intresse för

säkringen avser, skall försäkring- säkringen avser, skall försäkring

en, där ej annat framgår av om- en, där ej annat fraragår av om

ständigheterna, anses gälla till för- ständigheterna, anses gälla lUl för

mån för envar, som, i egenskap av mån för envar, sora, i egenskap

ägare, panthavare eller innehava- av ägare, panthavare eller inne-

re av annan rättighet till godset el- havare av annan rättighet till god-

ler eraedan han i anledning av av- set eller emedan han i anledning

tal om godset står faran för detta, av avtal om godset står faran för

har intresse av att dess värde icke detta, har intresse av alt dess vär-

minskas eller går förlorat. I frå- de icke minskas eller går förlorat;

ga om sjöpanträtt och luftpanträtl vad nu sagts gäller dock ej i fråga

skall vad sålunda stadgats äga till- om sjöpanlrätt och luftpanträtt,

lämpning endast om panträtten är

förbunden med personlig fordran

hos pantens ägare.

Är förbehåll träffat, enligt vUket försäkringen skall
upphöra i händelse äganderätten till godset övergår å annan, vare ny ägare
dock, där försäkringsfall inträffar inom fjorton dagar, berättigad till
ersättning för liden skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han
själv tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgats skall
icke äga tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller
krealursför-säkring.

58 § Gäller försäkring å gods till förmån för någon, som
till säkerhet för fordran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen
ej är lill betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur utfallande
ersättningsbelopp utfå sin fordran, såvida icke ägaren genom alt avhjälpa
skadan eller på annat sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt

' Senaste lydelse 1955: 233. 32 Riksdagen 1973.1 saml Nr
42

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

före
försäkringsfallet. Lag samma vare, där försäkringen gäller till förmän för
någon, som har rätt att kvarhålla godset till säkerhet för förfallen fordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättningsbelopp
för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätningsmannen.
Avser ersättningsbeloppet gods, som satts i kvarstad eller under
skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgivas lill
överexekutor; och har denne att med beloppet förfara pä sätt i 186 §
utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

I fråga om
rätt för vissa innehavare av inteckning i fast egendom, tomträtt eller
vattenfaUsrätt att njuta betalning ur brandskadeersättning gälle, i stället
för föreskrifterna i 56 och 57 §§ saml första och andra styckena i förevarande
paragraf, vad som finnes stadgal i 8688 §§ saml i särskild lag.

Ersättningsbelopp
för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till
utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet gods, som satts i kvarstad eller
under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgivas tUl
överexekutor; och har denne att med bdoppel förfara på sätl i 160 §
utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

I fråga om
rätt för borgenär, sotn har panträtt i fastighet eller i tomträtt, att njuta
betalning ur brandskadeersältning gälle, i stället för föreskrifterna i 56 och
57 §§ samt första och andra styckena i förevarande paragraf, vad som finnes
stadgat i 8688 §§ samt i särskild lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Timar
brandskada å fast egendom, vare den som i egendomen har inteckning för fordran
berättigad all, på sätt därom är särskilt stadgat, njuta betalning eller säkerhet,
såframt utfallande ersättning överstiger en tiondel av försäkringsbeloppet
för egendomen.

Timar
brandskada å fast egendora, vare borgenär, som har panträtt i egendomen,
berättigad att, på sätt därom är särskUt stadgat, njuta betalning eller
säkerhet, såfrarat utfallande ersättning överstiger en tiondel av
försäkringsbeloppet för egendoraen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
anmälan om inteckningshavarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren,
vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inverkan
å den rätt, som tillkommer inteckningshavaren på grund av försäkringsfall, som
inträffar, innan en månad förflutit efter det han underrättats om uppsägningen
eller ändringen; och skall sådan underrättelse anses meddelad, då den i
rekommenderat brev av-

2 Senaste lydelse 1967: 264.

Har
anmälan om naran och adress för borgenär, som har panträtt i fastighet eller
tomträtt, gjorts hos försäkringsgivaren, vare uppsägning av försäkringsavtalet
eller avtalad ändring däri ulan inverkan å den rätt, som tillkommer borgenären
på grund av försäkringsfall som inträffar, innan en månad förflutit efter det
han underrättats om uppsägningen eller ändringen; och skall sådan underrättelse
anses meddelad, då den i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

sänts under den uppgivna adressen.

Varder premie ej i rätt tid er-lagd av försäkringstagaren,
må försäkringsgivaren ej gent emot inteckningshavare, vars naran och adress
blivit hos honom anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjsmål till befrielse
från ansvarighet, med mindre inteckningshavaren underrättals, att premien är
ogulden, och därefter en vecka för-flutit.

Ej må eljest försäkringsgivare till befrielse från
ansvarighet gent emot inteckningshavare åberopa omständighet, som beror av annan
än denne.

Föreslagen
lydelse

rekommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen.

Varder
premie ej i rätt tid er-lagd av försäkringstagaren, må försäkringsgivaren ej
gent emot borgenär, vars naran och adress blivit hos honom anmälda, åberopa
försäkringstagarens dröjsmål tUl befrielse från ansvarighet, med mindre
borgenären underättals, att premien är ogulden, och därefter en vecka
förflutit.

Ej mä eljest försäkringsgivare till befrielse från
ansvarighet gent emot borgenär åberopa omständighet, som beror av annan än
denne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
86 och 87 §§ stadgas om inteckningshavare gälle ock den, som för ogulden
köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 §
jordabalken.

Har någon
för fordran inteckning i tomträtt eller vattenfalls-rätt, och är
brandförsäkring tagen å byggnad eller annat, sora hör lill loraträtten eller
valien-fallsrätien, vare i fråga om in-ceckningshavarens rätt på grund av
försäkringen bestämmelserna i 86 och 87 §§ likaledes tillärapliga.

Har borgenär panträtt i tomträtt och är brandförsäkring
tagen å byggnad eller annat, som hör till tomträtten, vare i fråga om
borgenärens rätt på grund av försäkringen bestämmelserna i 86 och 87 §§
tillämpliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om
medförsäkring på grund av sjöpanträtt och luftpanträtt, som uppstått före
ikraftträdandet.

Bestämmelserna i denna lag om borgenär, som har panträtt i
fastighet eller tomträtt, har motsvarande tillämpning på borgenär sora
åtnjuter företrädesrätt för sin fordran på grund av 5 § lagen (1970: 995) om införande
av nya jordabalken.

Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall
vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

' Senaste lydelse 1967: 264.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal

Härigenom
förordnas, att 7 § lagen (1927- "78) angående införande av lagen om
försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad nya lagen i 8688 §§
stadgar om inteckningshavares rätt på grund av brandförsäkring å byggnad skall
i fråga om ersättning för brandskada, sora inträffat efter det nya lagen trätt
i kraft, äga tillämpning utan hinder av att försäkringsavtalet slutits tidigare
eller inteckningen blivit tidigare sökt.

Vad nya lagen i 8688 §§
stadgar om panträttshavares rätt på grund av brandförsäkring å byggnad skall
i fråga om ersättning för brandskada, som inträffat efter del nya lagen trätt i
kraft, äga tilllämpning utan hinder av att försäkringsavtalet slutits
tidigare eller inteckningen blivit tidigare sökt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

8
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1862:10) om tioårig preskription och om kallelse å
okända borgenärer

Härigenom
förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och
om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 § 1

Nuvarande lydelse

Avbetalning
å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär eller med hans vetskap gjord
är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle såsom
hade fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om
inteckning som ej avser fast egendom eller tomträtt bifalles eller förklaras
vilande, eller

1
Senaste lydelse 1970: 1003.

Föreslagen lydelse

Avbetalning
å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär eller med hans vetskap gjord
är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle såsom
hade fordringen hos honora bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om
inteckning som ej avser fast egendom, tomträtt, skepp eller skeppsbygge
bifalles eller för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

anteckning
om innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling have ock lika verkan
emot ägare av den intecknade egendomen; vill borgenären håUa talan mot annan
öppen, bevake då sin fordran eraot denne, säsora i 1 § sägs.

Föreslagen lydelse

klaras
vilande, eller anteckning om innehav av pantbrev eller annan
inleckningshandling have ock lika verkan emot ägare av den inlecknade
egendomen; vill borgenären hålla talan mot annan öppen, bevake dä sin fordran
emot denne, såsom i 1 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är borgenärs fordran
intecknad i fartyg eder luftfartyg, eller har han lös egendom säsora pant eUer
eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar,
betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran
angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs
ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Är borgenärs fordran
intecknad i luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant eUer eljest under
panträtt i handom; njute han ur den egendom, sora sålunda häftar, betalning,
ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Ora
rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den
fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

9
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas,
att 2 och 14 §§ lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §1

Nuvarande Ivdelse

Ansökan
om dödande av handling skall, skriftiigen avfattad, ingivas till rätten i den
ort, där förpliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i handlingen,
lill den rätt, där den förpliktade är skyldig alt svara i tvistemål, sora
angå gäld i aUmänhet. Då fråga är om pantbrev, göres ansökningen hos den rätt
under vUken fastigheten lyder. Ansökan om dödande av intecknad
fordringshandling göres hos räl-

2
Senaste lydelse 1970: 1003. ' Senaste lydelse 1970:1012.

Föreslagen lydelse

Ansökan
om dödande av handling skall, skriftligen avfattad, ingivas till rätten i den
ort, där förpliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i
handlingen, till den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara i tvistemål,
sora angå gäld i allmänhet. Dä fråga är om pantbrev för inteckning i fastighet
eller tomträtt, göres ansökningen hos den rätt under vilken fastigheten lyder.
/ fråga om pantbrev för skepps-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ten i den ort, där vederbörande eller
skeppsbyggnadsinteckning gö-

inskrivningsrayndighet är. . res ansökningen hos rätten i skep-

pels hemort eller i den ort där bygget utföres. Ansökan om
dödande av intecknad fordringshandling göres hos rätten i den ort, där
vederbörande inskrivningsmyndighet är.

Ansökan om dödande äv konossement skall ingivas till
rätten i godsets bestämmelseort.

Äro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må
avskrivningen göras vid vilken som helst av dem.

14 §2 Bestämmelserna i 110 §§ äga, såvitt de angå
pantbrev, motsvarande tillämpning i fråga om vUandebevis. Bestämmelserna i 13 §
om dödande av inteckning äga motsvarande tillämpning i fråga om
vilandeförklarad inteckningsansökan.

Bestämmelserna i 10 och 13 §§ om annan inskrivningsbok än
fastighetsbok äga, i fråga om pantbrev för skepps- eller skeppsbyggnadsinteckning,
motsvarande tilllämpning på skepps- och skeppsbyggnadsregistren.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom
förordnas, att 7 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §1

Nuvarande
lydel.se

Ärenden angående äktenskaps förord, bouppteckning,
arvsskatt, kvarlåtenskapsskatl, lestamenlsbe-vakning, åtgärder som avses i 16
kap, ärvdabalken, avhandlingar om lösöreköp eller om förskott enUgt 3 §
sjölagen samt kallelse å okända borgenärer skola, om ej i arbetsordning eller
eljest annat be-

' Senaste lydelse 1970:1012. » Senaste lydelse 1964: 670.

Föreslagen
lydelse

Ärenden angående äktenskapsförord, bouppteckning,
arvsskatt, kvarlåtenskapsskatl, lestamentsbe-vakning, åtgärder som avses i 16
kap. ärvdabalken, avhandlingar om lösöreköp samt kallelse å okända borgenärer
skola, om ej i arbetsordning eller eljest annat beslämls, i underrätt
handläggas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stämts,
i underrätt handläggas av den som har att upptaga inskrivningsärenden.

Föreslagen lydelse

den
som har att upptaga inskrivningsärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avhandling om förskott enligt 3 §
sfölagen i dess lydelse enligt 1971: 1047, om avhand-ligen upprättats före
ikraftträdandet.

11
Förslag till

Lag
om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom
förordnas, att 1 och 2 §§ lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1§2

För
fordran som grundar sig å skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis och
är till betalning förfaUen må gäldenären lagsökas enligt vad nedan sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om för fordran som avses
i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast egendom, kan borgenären
genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har borgenären för fordringen
inteckning i fartyg eller luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg eller
företagsinteckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom
vari inteckningen gäller.

Ora
för fordran sora avses i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast
egendom, skepp eller skeppsbygge, kan borgenären genom lagsökning söka
betalning ur egendomen. Har borgenären för fordringen inteckning i luftfartyg
eller reservdelar till luftfartyg eller företagsinteckning, kan han genora
lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

Vad
i denna lag sägs om gäldenären tillämpas vid lagsökning enligt andra stycket på
ägaren av den egendom ur vilken betalning sökes.

2 §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagsökning skall göras
skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift ora
borgenärens naran, yrke, hemvist och postadress samt gäldenärens namn och, där
så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, så ock fordringens belopp
och den

2
Senaste lydelse 1971: 496, 1 Senaste lydelse 1971: 496,

Lagsökning skall göras
skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om
borgenärens namn, yrke, hemvist och postadress särat gäldenärens namn och,
där så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, sä ock fordringens belopp

s. 504 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 504

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ränta som fordras. Borgenären an- och den ränta som fordras. Bor-

give ock
de omständigheter som genären angive ock de omständig-

belinga
rättens behörighet, om heter som betinga rättens behö-

denna ej framgår av vad eljest an- righet, om denna ej framgår av

föres. Vid ansökningen skall fogas vad eljest anföres. Vid ansök-

styrkt avskrift av handling vara ningen skall fogas styrkt avskrift

fordringen grundas och, då betal- av handling vara fordringen grun-

ning enligt 1 § andra stycket sökes das och, då betalning enligt 1 §

ur fast
egendom, av handUng var- andra stycket sökes ur fast egen-

igenom
panträtt i egendomen upp- dom, skepp eller skeppsbygge, av

låtits. handling varigenom panträtt i

egendomen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskirift som angives i första
stycket avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av
borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar Ingivet, ombesörje rätlen
mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika raed huvudskrift.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Om inteckningshandling som rör skepp eller skeppsbygge vid
ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga ram enligt 1 §
andra stycket d dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftligt
bevis eller panträtlsupplätelsen ej skett skriftligen. Målet skall hänskjutas
till rättegäng, ora det görs invändning som hänför sig till fordringen eller
panträttsupplåtelsen samt borgenärens rätt är stridig.

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmäima handlingar

Härigenom förordnas, att i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall införas en ny
paragraf, 22 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 p Handling angående skeppsbyggnadsavtal vilken
inkommit till den registermyndighet som avses i 2 § sjölagen (1891:35 s. 1) i
ärende om registrering eller inskrivning må, såvitt den avser pris och betalningsvillkor,
ej utan samtycke av parterna i avtalet utlämnas förrän tio år förflutit från
den dag handlingen inkom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Föratvarande 22 § upphävd genom 1968: 327.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3 och 4 §§ luftfartslagen
(1957: 297) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

3 §2

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning
för kostnader som avses i 2 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med
förmånsrätt enligt 4 § för-mänsrättslagen (1970:979), såframt bärgarlönen
eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

Nuvarande lydelse

11 kap.

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning
för kostnader som avses i 2 §, njute i fartyget eller godset luflpanträtt med
förmånsrätt enligt 4 § första stycket i förmånsrätlslagen (1970: 979), såframt
bärgarlönen eller ersättningen hänför sig tUl åtgärder vilka slutförts här i
riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i
förhållande lill fordringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma
händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Ulan
borgenärens samtycke raå icke, innan betalning för dennes fordran guldits
eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren
tagas i besittning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Angående
rätt lill ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskUt
stadgat.

11 kap. 4 §

luftpanträttshavares Luftpanträtl
omfattar ej ersätt-

ning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för
förlust av eller skada på luftfartyget eller godset.

Har luftfartygels eller godsets ägare på annan grund
fordran å ersättning för skada å egendomen, skall luflpanträtt i egendomen tilllika
omfatta sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§
sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om luftpanträtt som uppstått före
ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1970: 984.

s. 506 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42

506
Bilaga 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vissa
delar av sjölagsförslaget med innehållsmässiga motsvarigheteri i SjöL-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Fartyg skall anses såsom svenskt, när det antingen till
minst två tredjedelar äges av svenska undersåtar eller ock tiUhör ett
aktiebolag, vars styrelse har sitt säte här i riket och beslår av aktieägare,
de där äro svenska undersåtar. Huvudredare skall alltid vara svensk undersåte
och bosatt här i riket.

Föreslagen lydelse

1 §

Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat alt föra
svensk flagg, om del lill mer än hälfien äges av svensk medborgare eller svensk
juridisk person. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsverket
kan bestämma att annat fartyg, vars drift slår under avgörande svenskt
inflytande skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk
flagg.

För svenskt fartyg utfärdas nationalitetshandling erdigt
bestämmelser som Konungen meddelar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartyg,
vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av
minst fyra meter betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Över
svenska skepp föres ett skeppsregister. Över bålar föres i den omfattning
Konungen bestämmer ett båtregister. Över skepp imder byggnad i Sverige föres
ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps-
och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som
Konungen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en
inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren.

Över alla svenska fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas
till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och äga en bruttodräktighet
av tjugu registerlon eller därutöver, skall föras register, innehållande för
varje sådant fartyg de uppgifter, som prövas nödiga för fartygets säkra
urskilfande, så ock upplysning angående äganderätten till fartyget,
beskaffenheten av inskriven ägares fång samt tiden då fartyget i registret
införts eller förändring i äganderätten inskrivits; skolande sedan fartyg i
registret antecknats, därom utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall
företes intyg, soin utmärker, när, var och av vem fartyget är byggt, eller, där
farty-

» Utan motsvarighet i nuvarande SjöL är bl. a. förslagels
regler ora skeppsregistrering (2 kap.) skeppshypotek (11 kap II) och
statsansvar för vissa rättsförluster m. m. (i 15 kap.)

= Rubriker är utelämnade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

get varit i utländsk ägo, visas, att utländsk ägares rätt
övergått åden, som till registret anmäles såsom ägare. Vid fartygs införande i
registret skall visst nummer tilldelas fartyget; och må det nummer ej
sedermera ändras eller tilläggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret
avförts, däri ånyo upptaget, behålle del sitt förra nummer. Göres anmälan om
förändring i äganderätten till fartyg, som är i registret infört, men finnes
den, vilken såsom ägare anmäles, ej kunna i sådan egenskap inskrivas, skall
ändock i registret göras anteckning, som ulvisar hans namn, det uppgivna
fångels beskaffenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyget, som blivit i
registret infört, må ej därur avföras i annat fall än då fartyget förolyckats,
upphuggils eller annorledes förstörts, eller enligt (258 §) må anses förlorat,
eller efter timad skada förklaras icke vara iståndsättiigt, eller ock upphört
att vara svenskt.

Vill
ägare av svenskt fartyg, som ej på grund av vad här förut blivit stadgat skall
vara i fartygsregistret upptaget, låta det i registret införas, vare därtill
berättigad; och skall, där fartyget varder till registrering anmält, vad här
förut är i avseende å registreringspliktigt fartyg stadgal äga tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru fartygsregister skall vara
inrättat och registrering ske, meddelas av Konungen.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §
Fartygs ägare åligge att bestämma den ort inom riket, vilken skall vara
fartygets hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är sådant, som
jämlikt 2 § skall införas i fartygsrégistret, hos den myndighet, vilken
förer re-

7 §

Svenskt
fartyg skall ha hemort Sverige. Ägaren bestämmer hemorten.

Har
ägare av fartyg ej anmält hemorten till registermyndigheten, anses hans
hemvist eller, om fartyget äges av flera eller ägaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

gislrel, men eljest hos polismyndigheten i den ort, som
bestämts till hemort. Angående hemorten skall för fartyg, vilket bör införas i
fartygsrégistret, anteckning ske å det i 2 § omförmälda bevis, men eljest
utfärdas särskilt bevis av den myndighet, hos viken anmälan skett.

Har fartygs ägare underlåtU göra sådan anmälan, som nu är
sagd, skall hans hemvist anses vara fartygets hemort.

Föreslagen
lydelse

saknar hemvist i Sverige, Stockholm som fartygels hemort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 a §

Fartyg
skall, när det nyttjas tiU sjöfart, vara sjövärdigt, försett med erforderliga
anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall, bemannat på betryggande
sätt, tUlräckligt provianterat och utmstat samt så lastat eller barlastat att
säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg gälla särskUda bestämmelser.

9 §

Fartyg
skall, när det håUes i drift, vara sjövärdigt, försett med behövliga
anordningar tUl förebyggande av ohälsa och olycksfall, bemannat på
betryggande sätt, tiUräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eUer barlastat
all säkerheten för fartyg, liv eUer gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg finnas särskilda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 § Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara
iståndsättiigt, ej endast när iståndsättning är omöjlig eller, om
iståndsättningen måste äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit,
utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

Bestämmelser om besiktning för utrönande av fartygs
iståndsättlighet meddelas i 12 kap.

10 §

Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara
iståndsättiigt, ej endast när iståndsättning är omöjlig eller, om
iståndsättningen raåste äga rum pä annan ort, fartyget icke kan föras dit,
utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

På begäran av ägaren skall fartyg, som ej är
iståndsättiigt, säljas såsom efler utmätning. Fartyget skall därvid säljas
som om det utmätts för fordran med bästa rätt.

Om besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet
finnas bestämmelser i 12 kap.

40 § Partrederi föreligger, om flera överenskommit
att under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med eget fartyg och
anmält

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

9 § Äro flera redare i ett fartyg, svare envar för
rederiets förbindelser allenast i förhållande lill sin lott i fartyget.

Föreslagen
lydelse

detta till registermyndigheten.

För de
förbindelser som redarna ingå för rederiet svarar varje redare i förhållande
till sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större ansvarighet.

I fråga
om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter till-lämpas bestämmelserna i
41 57 §§ i den mån annat ej avtalats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 § För
rederi skall utses en huvudredare.

7 sak, som angår rederiet, må huvudredaren sökas. Är huvudredare
ej vald, äge den, som vill söka rederiet, instämma vilken han vill av redarne
att för rederiet svara.

41 §

För
parirederi skall väljas en huvudredare. Valet skall anmälas lill
registermyndigheten.

Till
huvudredare kan utses här i landet bosalt svensk, dansk, finsk eller norsk
medborgare eller svensk juridisk person.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

7
förhållande till tredje man äge huvudredaren i kraft av sitt uppdrag sluta alla
avhandlingar och ingå alla förbindelser, vilka rederirörelsen vanligen medför;
han äge sålunda antaga och avsätta befälhavare samt meddela honom
föreskrifter, uppbära medel, som för rederiels räkning inflyta, ävensom
företräda rederiet inför rätta. Utan särskUt bemyndigande äge huvudredaren
icke upplåna penningar i rederiets namn eller sälja eller förpania fartyget eller
därå taga försäkring.

Har rederiet genom särskild föreskrift inskränkt den
befogenhet, vilken sålunda tillkommer huvudredaren, vare rederiet ef
berättigat att åberopa sådan inskränkning mot tredfe man i annat fall, än då
denne ej varit i god tro.

42 §

Huvudredaren
är behörig att på samtliga redares vägnar företaga de rättshandlingar
rederirörelsen vanligen fordrar, att väcka och utföra talan i sak som rör rederiet
samt att i övrigt företräda redarna inför rätta i sådan sak. Ulan särskilt
bemyndigande får huvudredaren ej överlåta fartyget eller upplåta panträtt däri
eller bortfrakta fartyget för längre tid än ell år.

Är huvudredare ej anmäld hos registermyndigheten, kan vem
som helst av redarna sökas alt svara även för de övriga i sak som rör rederiet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

43 § Huvudredaren skall på lämpligt sätt hålla
redarna underrättade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42

Nuvarande lydelse

510

Föreslagen lydelse

om rederiets verksamhet. Han

alla

skall rådföra sig med dem i viktiga angelägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §
Beslut i rederiets angelägenheter må ej av redarne fallas utan vid allmänt
sammanträde, därtill kallelse blivit i tidning inom orten minst åtta dagar
förut kungjord eller annorledes delgivits samtliga redarne. Utebliver redare
från sammanträde, nöje han sig ål de närvarandes beslut.

44 §

Beslut
i partrederiets angelägenheter fattas vid allmänt sammanträde, lill vilket
huvudredaren kallat var och en av redarna minst en vecka i förväg genom
rekommenderat brev eller telegram eller telexmeddelande under dennes senast
kända adress. Kallelsen skall innehålla upplysning om vad som skall behandlas
på sammanträdet.

Beslut vid allmänt sammanträde är bindande för redare som
uteblivit från sammanträdel.

AUmänt sammanträde fordras icke för beslut, som samtliga
redare biträda eller som är så brådskande att del ej kan anstå till dess
sådant sammanträde kan hållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

45
§ På redares begäran skall protokoll föras över vad som förekommer av vikt
vid allmänt sammanträde. Redare, som uteblivit från allmänt sammanträde eller
eljest ej deltagit i omröstning om beslut, skall genom huvudredarens försorg
underrättas om vad som beslutats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid omröstning beräknas varje redares röstetal efter den
andel, han äger i fartyget, och gälle såsom beslut vad de säga, vilkas andelar
tillsammanstagna äro de största. Hava vid val av huvudredare två eller flera
erhållit röster för Uka andelar vardera, skilje lotten dem emellan, men eljest
gälle vid lika röstetal den mening, huvudredaren omfattar. Beslut, som strider
mot gällande rederiavtal eller angår ämne, vilket fal-

46 §

Vid
omröstning beräknas varje redares röst efter hans andel. Om annat icke följer
av andra stycket, gäller som beslut den mening som fått det högsta röstetalet.
Vid lika röstetal gäller den mening huvudredaren biträder. Val av huvudredare
skall dock avgöras genom lottning, om flera fått lika antal röster.

Beslut, som fattats i annan ordning än vid aUmänt
sammanträde eller som innebär att rederiet skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ler utom rederiets ändamål, vare ej gällande utan alt det
av samtUga redarne biträdes.

Vid sammanträde skall föras protokoU, vilket därefter hos
huvudredaren förvaras. Av protokollet äge envar redare rätt alt taga
avskrift.

13 §

Där ej
tvingande omständigheter hindra, åligge huvudredaren att till överläggning
sammankalla medredarne eller annorledes inhämta deras föreskrift, när viktiga
angelägenheter förekomma, såsom när fråga uppslår om väsentlig förändring med
avseende å den fart, vari fartyget användes, eller betydligare reparation å
fartyget.

14 §

Huvudredaren kan när som helst

skiljas
från sin befattning genom beslut av redarne i den ordning, 12 § bestämmer; äger
han själv hälften / fartyget eller därutöver, må domstol på medredares käromål
skilja honom från befattningen, om gUtiga skäl därtill äro.

15 §

Huvudredaren skaU föra sär

skild räkenskap över förvaltningen

av rederiets angelägenheter och

för denna avgiva redovisning in

för rederiet. Där ef av rederiet

annorlunda beslutes, skall redovis

ning avgivas för kalenderår, inom

en månad efter dess utgång,

16 §

Redovisning skall avgivas å sam

manträde, därtill redarne kallals

Föreslagen
lydelse

upplösas, gäller endast om det biträdes av redare som
tillsammans äga mer än hälfien av fartyget. Beslut, som strider mot rederiavtalet
eller eljest mol rederiets ändamål och ej avser rederiels upplösning, gäller
endast om samtliga redare äro ense.

47 §

Huvudredaren kan när sora

helst
skiljas från sitt uppdrag genora beslut enUgl 44 och 46 §§. Huvudredare, som
själv äger minst hälften av fartyget, kan på raed-redares talan av domstol
skiljas från uppdraget.

Beslut,
varigenom huvudredaren skiljes från uppdraget, skall anmälas till
registermyndigheten.

48 §

Huvudredaren svarar för all re

deriels bokföring fullgöres enligt

lag och annan författning. Han

skall redovisa inför redarna för

sin förvaltning av rederiels ange

lägenheter. Redovisning skall avse

kalenderår och avgivas inom två

månader efter årets utgång.

Redovisning skall avgivas skriftligen till varje redare.
För gransk-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

på sätt 12 § bestämmer, och skola vid sammanträdet
räkenskaperna till granskning framläggas.

Vill
redare klandra redovisning, göre det genom stämning inom sex månader efter det
redovisningen avgavs; försittes den tid, have han sin rätt till klander förlorat,
utan så är att huvudredaren förfarit svikligen.

Föreslagen
lydelse

ning av redovisning har redare rätt alt taga del av
rederiets räkenskapshandlingar.

Vill
redare klandra redovisning, skaU han väcka talan vid domstol inom sex månader
från det han fick del av den. Redare, som försummar det, har förlorat sin rätt
till klander, om icke huvudredaren förfarit svikligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 §

Till bestridande av de utgifter, som av rederirörelsen påkallas,
åligge envar redare att i mån av behov bidraga i förhållande till sin andel i
fartyget.

Försummar
redare att vid anfordran erlägga beslutet bidrag och varder detta av huvudredaren
eller annan redare förskjutet, vare den försumlige skyldig att å förskjutna
beloppet erlägga ränta efter åtta procent om året, tills betalning sker,
ävensom ersätta kostnaden för den försäkring, som förskottsgivaren må hava tagit
till sin säkerhet. Borgenären njute för sin fordran panträtt i den försumliges
andel i fartyget och förmånsrätt till betalning enligt 4 § tredje stycket
förmånsrättslagen (1970:979). Han äger dessutom, i avräkning å sin fordran, i
den försumliges ställe uppbära den utdelning, som på dennes andel belöper.

Den här
stadgade panträtt och förmånsrätt upphör, därest icke genom stämning betalning
sökes inom ett år efter det fordringen uppkom.

49 §
Till utgifterna för rederiels verksamhet skall varje redare bidraga i
förhållande till sin andel i fartyget. Underlåter redare att på anfordran
betala sUt bidrag tdl beslutad utgift och lägger huvudredaren eller annan
redare ut beloppet, skall den försumlige betala årlig ränta på det
förskol-lerade beloppet efter det av riksbanken vid liden för utlägget
till-lämpade diskontot ökat med fyra procent, dock lägst sex procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 § Beslutes ny resa eller reparation av fartyget efter
slutad resa, äge redare, som ej deltagit i beslutet, ulan lösen avslå sin lott
i fartyget till övriga redare och därmed bliva befriad från gäldande av
tillskott för beslutets verkstäl-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

lande. Den, som vill sålunda avstå sin lott i fartyget,
göre därom skriftlig anmälan hos huvudredaren inom tre dagar efter det
beslutet fattades eller, om han då icke var tillstädes, efler det han erhöll
del av beslutet. Den avträdda lotten skall fördelas mellan övriga redare
efter förhållandet mellan deras andelar i fartyget.

Är å
den avträdda lotten tagen försäkring, gällande för tiden efter dess
avträdande, vare övriga redare förbundna alt mol försäkringens överlagande, en
för alla och alla för en, gälda motsvarande andel av premien.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 §

Vinst
och förlust, som av rederirörelsen uppkommer, skall fördelas å redarne i
förhållande tUl envars andel i fartyget.

Finnes enligt avgiven redovisning överskott, skall detta
tUl redarne utdelas i den mån, sådant kan ske utan hinder för nödiga utgifters
bestridande.

20 §

Ej må
rederi brytas därföre att lott i fartyget genom arv, köp eller annorledes
övergår till annan man, eller att redare förklaras omyndig eller försättes i
konkurs.

50 §

Vinst, som rederiets verksamhet medför och som icke
behöves för rederiels utgifter, skall utdelas till redarna i förhållande tUl
deras andelar.

Den som enligt 49 § lagt ut bidrag för annan har rätt att
i avräkning på sin fordran lyfta utdelning, som belöper på dennes andel.

51 §

Övergår
andel i fartyget till annan, skall förvärvaren eller hans fångesman
ofördröjligen underrätta huvudredaren och övriga redare härom.

Har redare blivit medborgare i främmande stal, skall han
ofördröjligen underrätta huvudredaren och övriga redare härom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder fartygslott av ägaren såld till annan än medredare,
vare övriga delägare, en eller flera, såframt icke försäljningen skett å
offentlig auktion, berättigade att mol de vid försäljningen betingade villkor,
sedan desamma, där medredaren del äskar, blivii av säljaren och köparen inför
dom-

33 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

52 §
Redare har rätt att lösa till sig andel i fartyget, som på annat sätt än genom
förvärv vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion övergått till annan än
medredare. Lösningsrätt gäller dock icke mot medredares make, avkomling eller
avkomlings make. Redare som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stol med ed fästa, av köparen till sig lösa fartygslolten;
åliggande del den eller dem, som som lösa vilfa, alt inom fforton dagar efler
erhållen kunskap om försäljningen giva det köparen till känna vid
lösningsrättens förlust. Äro de, som lösa vilfa, flera, äge därtill rätt i
förhållande lill den andel, vardera i fartyget äger.

Föreslagen
lydelse

vill utöva lösningsrätt skall bjuda förvärvaren lösen inom
en månad från det han underrättats om förvärvet eller inskrivning sökts för
detla. Försummas det, är lösningsrätten förfallen.

Göra
flera redare lösningsrätt gällande, skall den utövas i förhåUande till deras
andelar.

Lösen skall givas för den övergångna andelens fulla
värde. Tvist om löseskillingens storlek avgöres enligt lagen (1929:145) om
skUjemän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 §

Överlåter
redare sin lott i fartyget till annan man, inträder nye ägaren strax i en
redares alla rättigheter och förpliktelser mot medredarne. Vad rederiet,
förrän öveilåtelsen skedde, lagligen gjort och beslutit vare jämväl mol nye
ägaren gällande; häftar överiålaren för oguldet tillskott till rederirörelsen,
äge medredare jämväl mot nye ägaren rätt att avräkna sådan fordran å den
utdelning, som belöper å den överlåtna lotten i fartyget. I förhåUande till
tredje man svare nye ägaren såsom redare för de förbindelser, rederiet ingår
efter det överlåtelsen skett.

Det
åUgger överlåtaren att hos huvudredaren eller hos samtliga medredarne göra
anmälan om överlåtelsen och tiUika styrka, att denna blivit av nye ägaren godkänd;
innan sådan anmälan skett, äge överlåtaren icke mol medredarne åberopa den
skedda överlåtelsen till sitt fredande från ansvarighet. Mot Iredje man må
överlåtelsen icke åberopas i annat fall, än då denne icke varit i god tro.

Är fartyget infört i fartygsrégistret, skall, efter det
anmälan om överlåtelsen skett hos den myndighet, vilken förer registret.

53 §

Redare, vars andel i fartyget övergått lill annan, blir
icke fri från ansvarighet gentemot övriga redare för de förpliktelser han hade
vid övergången. Ej heller blir han fri från ansvarighet för därefter
uppkommande rederiförpliktelser förrän de övriga under-rätlats om förvärvet
eller inskrivning sökts för detla.

Andelens
förvärvare inträder i förhållande till övriga redare genast i en redares alla
rättigheter och skyldigheter. Han är på samma sätl som sin fångesman bunden
av de beslut och åtgärder som träffats före övergången. De övriga redarna kunna
från hans utdelning avräkna sådan fordran på bidrag till rederiels verksamhet
som gäller mot fångesmannen.

Den nye redaren svarar i för hållande till tredje man
endast för de förbindelser redarna ingå efter andelsövergången. Innan inskrivning
sökts för förvärvet svarar även hans fångesman för sådana förbindelser i
förhållande till tredje man, som varken känt till eller bort känna till andelsövergången.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

samma myndighet ofördröjligen låta i allmänna tidningarna
kungöra överlåtelsen. Sedan sådant kungörande skett, skall överlåtelsen anses
hava kommit till Iredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, alt
han varken haft eller bort hava kunskap därom.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 § De redare, vilka tillsammans äga mer än hälften
i fartyget, må besluta, att fartyget skall försälfas och rederiet förty
upplösas.

Där någon redare det yrkar, skall rederiet upplösas:

1.
om
fartyget till följd av förändring i de förhållanden, 1 § omförmäler, utan
redarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt och på grund därav
blivit avfört ur fartygsrégistret;

2.
om
huvudredaren blivit genom domstols beslut skild från befattningen, såsom i 14
§ sägs; eller

3. om redaren kan visa, att rederiet förvaltas på sådant
sätt, att hans rätt därigenom kränkes.

54 §

Om ej annat avtalats eller följer av 55 § skall rederiet
upplösas sex månader efler det redare hos medredarna påkallat rederiels
upplösning.

På begäran av redare skall rederiet omedelbart
upplösas, om

1. fartyget utan redarens åtgärd eller samtycke upphört
att vara svenskt och lösningsrätt icke kan utövas enligt 52 §;

2.
huvudredaren
skilts från sitt uppdrag genom domstols förordnande;

3.
medredare
är ur stånd att fullgöra sina förpliktelser; eller

4.
rederiet
förvaltas på sådant sätt att redarens rätt kränkes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

55 §

Redare har alltid rätt att lösa ut medredare, som enligt
54 § första stycket begärt att rederiet skall upplösas eller som medverkat till
all upplösningsgrund inträtt enligt 54 § andra stycket. Den som vill utöva
utlösningsrätt skall bjuda medredaren lösen inom en månad från det han fick dd
av dennes begäran om upplösning eller kännedom om att upplösningsgrund
inträtt. Försummas det, är utlösningsrätten förfallen.

Bestämmelserna i 52 § andra och tredje styckena ha motsvarande
tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 § Redare, som har större del i fartyget än hälfien,
äger övertaga fartygets förande, om han är behörig därtill. Kan överenskommelse
ej träffas om lönevillkoren, fastställas dessa av tre skiljemän enligt
bestämmelserna i lagen om skiljemän.

Om den som har större del i fartyget än hälften är
befälhavare, skall rätten på annan delägares talan skilja honom från
befattningen, om giltiga skäl föreligga.

Nuvarande lydelse

23 § Vid upplösning av rederi skall fartygets försäljning
ske på offentlig auktion. Kunna redarna ej enas om orten där auktionen skall
äga rum eller om villkoren för försäljningen, avgöres tvisten av tre skiljemän
enligt bestämmelserna i lagen om skiljemän.

Föreslagen
lydelse

56 §

Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas.

Enas ej
redarna om försäljningsorten, bestämmes den av god man, som utses enligt lagen
(1904: 48 s. 1) om samäganderätl. Enas de ej om sättet för försäljningen, skall
den ske på offentlig auktion. Därvid har lagen om samäganderätt motsvarande
tillämpning, om försäljningen skall äga rum i Sverige.

När
lagen om samäganderätt tillämpas enligt andra stycket, skall tingsrätten på
fartygets hemort vara laga domstol i stäUet för den domstol som föreskrives i
angivna lag.

57 §

Den som har större andel i far

tyget än hälften har rätt att föra

fartyget, ora han är behörig där

till. Tvist om lönevUlkoren skall

avgöras enligt lagen (1929:145)

om skiljemän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

69

Om fartyg, som enligt vad skeppshandlingarna utvisa är intecknat
för fordran, på utländsk ort tages i mät eller belägges med kvarstad för
fordran, skall befälhavaren ofördröjligen underrätta kända inteckningshavare
om utmätningen eller kvarstaden.

Bevis om inteckningsåtgärd bör fogas vid
skeppshandlingarna. Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.

Om fartyg av utländsk myndighet belägges med kvarstad
eller utmätes, skall befälhavaren ofördröjligen underrätta närmaste svenske
konsul i den främmande staten och, i fråga om skepp, registermyndigheten. Vid
underrättelse till registermyndigheten skall såvitt möjligt ingivas den
utländska myndigheten bevis om åtgärden.

Första stycket har motsvarande tillämpning, när kvarstaden
eller utmätningen häves.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

113 §

Bortfraktaren
vare ej pliktig att utlämna godset, innan laslemottagaren guldit de d 112 §
omförmälda fordringar ävensom ersätlndng för överliggetid och annat uppehåll
vid lossningen, så ock haveribidrag samt annan fordran, för vUken godset mä
häfta, eller ock i allmänt förvar eller hos enskUd man, som av bortfraktaren
godkännes, nedsatt fordringsbeloppet att av bortfraktaren lyftas efter godsets
avlämnande.

För ännu icke fastställda haveribidrag må gods ej
kvarhållas, om laslemottagaren för dem ställer säkerhet.

Tages inlastat gods i mät, må Tages inlastat gods i mät, raå

det ej lossas under andra villkor det ej lossas under
andra villkor

ägt
utbekomma

än
befraktaren detsamraa.

än
befraktaren ägt utbekomma detsamma; varder godset utmätningsvis sålt, gälle
vad i 277 § stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §

För skada,
som av befälhavare, någon av besättningen eller lots genora fel eller
försuramdse i tjänsten åstadkommes, vare redaren ansvarig. Samma lag vare, om
eljest skada åstadkommes av någon, som, utan att tillhöra besättningen, på
grund av redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygels tjänst.

Vad redare
sålunda nödgas utgiva äge han söka åter av den, som vållat skadan.

Om redares
frihet frän ansvarighet i vissa fall stadgas nedan i 122 och 171173 §§, så
ock i lag i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella
konvention rörande konossement.

233 §
Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av besättningen eller
lots vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig,
om skada orsakas av annan, som på hans eUer befälhavarens uppdrag utför arbete
i fartygets tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har han rätt alt söka åter av
den som vållat skadan.

Bestämmelser
om redares frihet från eller begränsning av ansvarighet i vissa fall finnas i
122 och 171--775 §§ denna lag samt i lagen (1936:277) i anledning av Sveriges
tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement Om den
begränsning av ansvarigheten vartill redaren därutöver är berättigad finnas bestämmelser
i delta kapitel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

255 §

7 mom. Är
ansvarigheten begränsad, svarar redaren intUl ett belopp beräknat efter
ettusen francs för lon av fartygets dräklighet, dock minst etthundrafemtiotusen
francs.

Inträffar skada å person, höjes ansvarighetsgränsen i
vad avser

235 § Är
ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill ett bdopp beräknat efler
ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthundrafemtiotusen
francs. Inträffar skada å person, höjes ansvarighetsgränsen i vad avser sådan
skada med tvåtusenetthundra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

sådan skada med tvätusenetthundra francs för ton, dock
minst med sexhundratrettiotusen francs.

2 mom. Med franc förstås en enhet innehållande sextiofem
och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkning lill
svenskt mynt skall ske efler kursen den dag då redaren ställer säkerhet för sin
ansvarighet eller, om säkerhet icke ställes, då betalning sker.

Med
dräktighet avses nettodräktigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det
maskinrura som vid bestämmandet av nettodräktigheten dragils från
brutlodräktighe-ten.

Föreslagen
lydelse

francs för ton, dock minst med sexhundratrettiotusen
francs.

Ansvarighetsgränsen gäller beträffande fordringar, vilka
uppkommit på grund av en och samma händelse.

Med dräktighet avses nettodräktigheten, för maskindrivet
fartyg ökad med det maskinrum som vid beräknande av nettodräktigheten dragits
från brattodräktighe-ten. Vad som förslås med franc bestämmes i 348 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

256
§ Den ansvarighetsgräns, varom stadgats i 255 §, gäller beträffande
fordringar, vilka uppkommit på grund av en och samma händelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordringar på grund av skada å person skola i första hand
tillgodoses med det ansvarighetsbelonr" som avses i 255 § 7 mom. am.tra
stycket. Förslår ej detla, skall återstoden av fordringarna tillsammans med
övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som avses i nämnda mom. första
stycket.

236 §
Fordringar på grund av skada å person skola i första hand tUlgodoses med del
ansvarighetsbelopp som avses i 235 § första stycket andra punkten. Förslår ej
detla, skall återstoden av fordringarna tillsammans med övriga fordringar
tillgodoses ur det belopp som avses i samma stycke första punkten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fördelningen av ansvarighetsbelopp skall ske i förhållande
till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf,
skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och
ford-ringsbdoppet medtagas vid fördelningen av ansvarighetsbeloppet, såvitt
fordringen kunnat här i riket göras gällande mot redaren. Visar redaren att
han, oaktat krav ännu ej skett, framdeles har alt betala fordran som avses i
denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

237 § Kvarstad eller annan handräckning för fordran,
beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad
sådan åtgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätten eller
överexekutor ställer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 §
jämte ett av myndigheten bestämt tUlägg för ränta och kostnader i saken. Säkerheten
må åberopas gentemot alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller
begränsning till samma ansvarighetbelopp och skall anses vara ställd till
förmån för alla sådana borgenärer.

Nuvarande lydelse

257 § Kvarstad eller annan handräckning för fordran,
beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan
åtgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätten eller överexekutor
ställer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § jämte ett av
myndigheten bestämt tUlägg för ränta och kostnader i saken. Säkerheten må
åberopas gentemot alla borgenärer, för vUkas fordringar gäller begränsning tiU
samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd till förmån för alla
sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i
första stycket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för
återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tUlämpning.

Om redaren
ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs, skall på hans
yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla
säkerheten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skaU äga motsvarande
tillämpning, om säkerheten ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland
eller Norge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

258 §
Kvarstad eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken
ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas, om
redaren visar, att han, innan åtgärden genomförts, utom riket ställt betryggande
och för borgenären tillgänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt
255 § i någon av följande hamnar:

238 §
Kvarstad eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken
ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas, om
redaren visar att han, innan åtgärden genomförts, utom riket ställt betryggande
och för borgenären tillgänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt
235 § i någon av följande hamnar:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1,
den hamn där
den händelse inträffat vara fordringen grandas eller, um händelsen ej ägt rum i
hamn, den första hamn som fartyget anlöpt efler händelsen;

2,
landsättningshamnen,
om fordringen avser skada å person;

3,
lossningshamnen,
om fordringen avser skada å last.

Har i
fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives,
prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till omsläri-dighetema, huruvida
handräckningsåtgärd, som nu sagts, skall vägras eller hävas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
första och andra styckena är stadgat gäller även, om den

Vad i
första och andra styckena är stadgat gäller även, om den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 235 § men redaren inom riket hos rätten eller
överexekutor StäUer betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätten
eller överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Nuvarande lydelse

Utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla
ansvarighels-beloppet enligt 255 § men redaren inom riket hos rätten eller överexekutor
ställer betryggande sii-kerhet för återstoden jämte ett av rätlen eller
överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna
paragraf är stadgat om hävande av handräckningsåtgärd skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom riket till
befrielse från handräckningsåtgärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

259 §

Tvist
om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet är begränsad enligt 255 §,
eller om fördelningen av ansvarighetsbelopp meUan borgenärer raå hänskjutas
till utredning och avgörande av dispaschör i fartygets hemort eller där
dispasch för den orten vanligen upprättas. Har fartyget ej hemort här i riket,
uppgöres dispaschen av dispaschören i Stockholm. Om ärende angående gemensamt
haveri med anledning av den händelse, vara ansvarigheten grundas, är anhängigt
eller väntas bliva anhängiggjort hos viss dispaschör i riket, skall dock ankomma
på denne att uppgöra jämväl dispasch som här avses.

Redaren skall hos dispaschören uppgiva namn och adress på
kända sakägare.

Dispaschören
skäll, om del ej är uppenbart att okända sakägare ej finnas, genom kungörelse,
som införes i allmänna tidningarna och i tidning inom orten, anmana sakägarna
att inom viss förelagd tid skriftligen bevaka sin rätt även som ingiva de
handlingar, vilka de vilja åberopa. Särskilt meddelande skall genom brev
tillställas kända, sakägare. I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som
är stadgat om dispasch vid gemensamt haveri.

Kostnaden för dispasch, som av-

239 §

Tvist om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet
är begränsad enligt 235 §, eller om fördelningen av ansvarighetsbelopp mellan
borgenärer må hänskjutas lill utredning och avgörande genom dispasch.

I fråga
om dispasch enligt första stycket gälla i tiUämpliga delar bestämmelserna i 7
kap. om generaldispasch. Besiämmelse som avser haveridelägare gäller därvid i
stället sakägare.

Kostnaden för dispaschen er-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ses i denna paragraf, är redaren skyldig alt ersätta,
såframt ej borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispaschör eller
eljest särskilda skäl föranleda annat,

261 §

Vad i
detta kapitel är stadgat ora begränsning av redares ansvarighet äger
tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvUar fartygets ägare, som ej är
redare, eller befraktare eller den som i redares ställe handhar fartygets
drift.

Delsamma
gäller ansvarighet vilken åvilar befälhavare eller medlem av besättningen eller
lots eller någon, som är i tjänst hos redaren, ägaren, befraktaren eller den
som i redares ställe handhar fartygets drift, såframt ansvarigheten uppkommit
i tjänsten. Sådan ansvarighet må begränsas, oaktat den uppkomrait på grund av
fel eller försuramdse.

Del sammanlagda belopp till vilket redare och övriga i
denna paragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för fordringar,
som uppkommit på grund av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla
ansvarighetsbeloppet enligt 255 §.

Föreslagen
lydelse

sättes av redaren, om icke borgenär ulan skälig orsak
hänskjutit saken lill dispasch eller eljest särskilda skäl föranleda annat.

241 §

Vad i
detta kapitel är stadgat om begränsning av redares ansvarighet äger
tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets ägare, som ej är
redare, eller någon soni i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets
drift i redarens ställe.

Detsamma
gäller ansvarighet vilken åvilar befälhavare eller medlera av besättningen
eller lots eller någon, sora är i tjänst hos redaren, ägaren eller den som i
egenskap av befraktare eller eljesl handhar fartygets drift i redarens
ställe, såfrarat ansvarigheten uppkoramit i tjänsten. Sådan ansvarighet må
begränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Det
sammanlagda belopp, tUl vilket redare och övriga i denna paragraf omförraälda
personer äga begränsa sin ansvarighet för fordringar, som uppkommit på grand
av en och samma händelse, skall ej översliga det fulla ansvarighetsbeloppet
enligt 235 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

262 § 242 §

Vad i
detla kapitel är stadgat äger tUlämpning, när begränsning av ansvarighet
åberopas inför svensk myndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande
ansvarighet som avses i 254 § 1 mom. andra stycket första punkten skall dock
frågan, huruvida och lill vUket belopp ansvarigheten är begränsad, avgöras
efler den lag, sora gäller för tjänsteavtalet, om tjänsteavtalet regleras av
lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års internationella konvention
angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till
fart i öppen sjö.

Beträffande
ansvarighet som avses i 234 § 7 mom. andra stycket första punkten skall dock
frågan, huruvida och lill vilket belopp ansvarigheten är begränsad, avgöras
efler den lag som gäller för tjänsteavtalet, ora tjänsteavtalet regleras av
lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års inlerna-liondla konvention
angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till
fart i öppen sjö.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

267 § Sjöpanlrätt i fartyg och frakt tillkommer
nedanstående fordringar:

1,
Rältsvårdsavgifter,
som tillkomma staten, och kostnader i fordringsägarnas gemensamma intresse
för att få fartyget sålt, för dess bevarande intill försäljningen och för
köpeskillingens fördelning; tonavgifter, fyr- och båkavgifter, hamnavgifter och
andra offentliga avgifter och pålagor av samma slag; kostnader för lotsning
och för bevakning och bevarande av fartyget, sedan det inkommit i sista hamn;

2,
fordran
å hyra och annan gottgörelse, som tillkommer å fartyget anställd person på
grund av tjänsteavtal med redaren eller befälhavaren;

3,
bärgarlön
och fordran å bidrag till gäldande av gemensamt haveri;

4,
ersättning
för sammanstötning eller annan sjöolycka; ersättning för skada å hamn-,
dock-och vattenvägsanläggningar; ersättning för skada å passagerare,
befälhavare eller till besättning hörande person; ersättning på grund av att
last eller resgods bortkommit eller skadats;

5,
fordran,
som grundar sig därpå, att befälhavaren i denna sin egenskap utom fartygets hemort
slutit avtal eller träffat annan åtgärd med hänsyn till vad för fartygets
bevarande eller resans fortsättande kräves, även om befälhavaren var redare
och evad fordringen tillkoininer honom, dem som lämnat förnödenheter,
verkställt reparationsarbete eller försträckt penningar, andra, med vilka avtal
slutils, eller lastägare, vars gods blivit under resa sålt för fartygets behov;
och

6,
fordran,
som grundar sig

Föreslagen
lydelse

244 § Sjöpanträtt i fartyg gäller till säkerhet för
sådan, lill fartyget hänförlig fordran mot redaren som avser

1.
lön och
annan gottgörelse till befälhavaren eller annan ombordanställd på grund av
dennes tjänst på fartyget;

2.
hamn-,
kanal- och annan vat-lenvägsavgift samt lotsavgift;

3.
ersättning
med anledning av personskada som inträffat i omedelbart samband med fartygels
drift;

4.
ersättning
med anledning av sakskada som uppkommit i omedelbart samband med fartygets
drift, förutsatt att fordringen icke kan grundas på avtal;

5.
bärgarlön,
ersättning för avlägsnande av vrak och bidrag lill gemensamt haveri.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

därpå all i konossement lämnats oriktiga eller
ofullständiga uppgifter.

Föreslagen
lydelse

Första stycket 3 och 4 gäller ej i fråga om fordran på
ersättning för atomskada.

Sjöpanlrätt
uppstår även om fordringen riktar sig mol fartygets ägare, som ej är redare,
eller mot någon som i egenskap av befraktare eller eljesl handhar fartygets
drift i redarens ställe.

opaginerad Kontrollera mot PDF

268 §

Sjöpanträtt i fartyget omfattar jämväl fartygets tillbehör
och redarens fordran å ersättning eller haveribidrag i anledning av skador,
som uppkommit å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta. Under
fartygets tillbehör innefattas icke proviant eller bränsle, ej heller å
maskindrivet fartyg kol eller andra för maskinens drift avsedda ämnen. Sjöpanträtt
i frakt, däri inberäknat passagerareavgifter, avser brutto-frakten för den
resa, under vilken fordringen uppkommit, saml fordran å ersättning eller
haveribidrag för förlust av sådan frakt, dock att sjöpanlrätt för fordran på
grund av tjänsteavtal omfattar samtliga fraktbelopp för alla resor under den
tid, samma tjänsteavtal gäller.

Sjöpanträtten
omfattar tillika redarens fordran å ersättning för bärgning som utförts under
resan, med avdrag för vad därav må tillkomma befälhavare eller besättning.
Sjöpanträtten omfattar icke ersättning, som utgår till redaren på grund av
tagen försäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

269 §
Borgenär, som för sin fordran har sjöpanlrätt i fartyg eller frakt, njute
betalning ur panten med förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1
förmånsrättslagen (1970: 979).

245 §
Av de i 244 § angivna fordringarna ha de som upptagils under skilda nummer
inbördes företräde efter nummerordningen. Dock har fordran under 5 alltid
företräde framför tidigare upp-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Hava i 267 § avsedda fordringar uppslån under samma resa,
äge de rätt lill betalning i den nummerordning, i vilken de i samma § äro
nämnda. Fordringar, som äro upptagna under samma nummer, skola sig emellan
njuta lika rätt, var i förhållande till fordringens belopp; dock vad angår de
under 3 och 5 nämnda fordringar endast såvida de härröra av samma händelse,
elfest skall den yngre äga företräde lill betalning framför den äldre.

Fordringar,
som uppstått under en senare resa, skola äga företräde framför dem, som
härleda sig från en tidigare, dock att beträffande de i 267 § 6 nämnda
fordringar vad sålunda stadgas skall gälla allenast sådana inbördes och att,
där ell och samma tjänsteavtal avser flera resor, fordringar på grund av
detsamma skola, ändå att de uppstått under en tidigare resa, njuta lika rätt
med fordringar från den sista resan.

Föreslagen
lydelse

komna fordringar.

Fordringar
under samma nummer ha Uka rätt. Av fordringar under 5 skall dock yngre fordran
gå före äldre.

Om
förmånsrätt, sorn följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser i
förmånsrätlslagen (1970: 979).

opaginerad Kontrollera mot PDF

270 §

Försäljes
fartyg efler utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning
av utmätt fartyg är stadgad, upphöre sjöpanträtten i fartyget, men borgenären
äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs.

Har
fartyg efter timad skada förklarats icke vara iståndsättiigt och därefter
blivit genom friviUig avhandling försålt, upphöre sjö-panträtten i fartyget,
men borgenären äge i stället enahanda rätt till köpeskillingen.

Övergår
eljesl fartyg i annans hand, häfte det fortfarande för de fordringar, som
nämnas i 267 §.

246 §

Utom i
fall som avses i 249 § skall sjöpanlrätt häfta vid far-tygel, även om
äganderätten övergår till annan eller fartygels registrering ändras.

Medför
frivillig överlåtelse av fartyget lill utlänning att sjöpanträtt upphör för
fordran, för vilken förre ägaren ej svarade personligen, eller att
förmånsrätten försämras, svarar överlåtaren för vad som till följd därav ej
kan utgå ur fartyget. Bestämmelserna i 240 § ha motsvarande tillämpning. Voro
flera delägare i fartyget, gäller vad som nu sagts för var och en av dem som
tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtiU.

opaginerad Kontrollera mot PDF

247 § Den som har annans fartyg eller fartyg under byggnad
i sin besitt-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

271 § Skall egendom, vari sjöpanträtt äger rum,
uimätningsvis försäljas, äge panträttshavarne, utan hinder av vad om
begränsning av redareansvaret är stadgat, bevaka sina fordringar till fulla
beloppet; njute dock ej utdelning utöver det belopp, som enligt nämnda stadganden
skall högst utgå.

525

Föreslagen lydelse

ning med reparations- eller byggnadsuppdrag har rätt alt
hålla fartyget eller bygget kvar till säkerhet för fordran på grund av
uppdraget. Lagen (1950:104) om rätt för hantverkare att sälja gods som ej
avhämtats har motsvarande tillämpning.

Om förmånsrätt, som följer med retentionsrätt, finnas
bestämmelser i förmånsrätlslagen (1970: 979).

248 §

Sjöpanträtt i fartyg upphör ett

år från det att fordringen tillkom, om fartyget ej
dessförinnan blir föremål för säkerställd kvarstad eller utmätning, som
åtföljes av exekutiv försäljning. Preskriptions-liden kan icke förlängas eller
avbrytas men skall dock ej löpa medan laga hinder möter mot att fartyget
belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

249 §

Säljes fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt och
retentionsrätt i fartyget sedan köpeskillingen erlagts, förutsatt att försäljningen
blir bestående.

Borgenärerna hava rätt lill betalning ur köpeskillingen i
den ordning som gäller för utmätt egendom. Fordran, som är förenad med
sjöpanlrätt, får därvid bevakas till fullt belopp ulan hinder av
bestämmelserna i 10 kap. om begränsning av redares ansvarighet men ger ej
utdelning över det belopp som högst skall utgå enligt dessa bestämmelser.

Exekutiv försäljning av fartyg i främmande stat skall
erkännas med den verkan som angives i första stycket, om försäljningen
verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse med
bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och
fartygshypotek.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

272 §

Sjöpanlrätt
i frakt, i redarens övriga i 268 § nämnda fordringar och i köpeskilling, varom
i 270 § andra stycket sägs, må göras gällande så länge beloppet är oguldet
eller innehaves av befälhavaren eller redarens agent.

Har
beloppet efler det redaren försalls i konkurs influtit till konkursboet, äge
borgenär, för vars fordran del inbetalda beloppet häftade, så långt detsamma
förslår erhålla utdelning i konkursen med den förmånsrätt, som skulle hava
tillkommit honom, där beloppet utestått oguldet.

Föreslagen
lydelse

250 § Bestämmelserna om sjöpanlrätt i fartyg ha
motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad från det att bygget
sjösättes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

273 §

Har redaren uppburit belopp, varom i 272 § sägs, och
gällde däri sjöpanlrätt för fordran, för vilken han häftade allenast med
fartyget och frakten, vare redaren för samma fordrans betalning personligen
ansvarig, dock icke utöver det uppburna beloppet.

Vad i 260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande
tilllämpning.

274 §

Har äganderätten till fartyg genom frivillig avhandling
övergått till utländsk man och upphörde i följd därav sjöpanlrätt i fartyget
för fordran, för vilken förre ägaren häftade allenast med fartyget och
frakten, vare denne för fordringens betalning personligen ansvarig, dock icke
utöver det värde, fartyget hade vid tiden för överlåtelsen.

Vad i 260 § är stadgal skall i sådant fall äga motsvarande
tilllämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

275 § Vad i detta kap. stadgas angående sjöpanlrätt i
fartyg och frakt skall äga tUlämpning jämväl vid underbortfraktning av ett
fartyg samt då annan än fartygets ägare nyttjar del lill sjöfart för egen
räkning, med mindre förfogandel över fartyget berövats ägaren genom en
rättsstridig handling och fodringsägaren icke är i god tro.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

276 §
Sjöpanlrätt i inlastat gods Ull-kominer

1,
bärgarlön samt
fordran på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas
efler samma grund (136 och 216 §§);

2,
fordran
på grund därav att, jämUkt i denna lag stadgad behörighet, befälhavaren eller
bortfraktaren slutit avtal eller träffat annan åtgärd för lastens behov;
befälhavarens eller bortfraktarens fordran för vad han förskjutit för lastens
behov eller på grund av egen utfästelse för sådant ändamål nödgals utgiva;
lastägares fordran för gods, som blivit under resa sålt för annan lastägares
räkning; och

3,
fordran på frakt, ersättning för fraktförlust och annan skada i följd av att
gods uttages i lastningshamnen eller under resan samt ersättning för
överliggetid eller ytterligare uppehåll vid lastning eller lossning och för
uppehåll under resan.

251 §
Sjöpanträtt i inlastat gods gäller till säkerhet för

1. fordran
på bärgarlön och på

bidrag till gemensamt haveri el

ler annan kostnad, som skall för

delas enUgt samraa grund (136

och216§§);

2, fordran
på grund av alt bort

fraktaren eller befälhavaren med

stöd av behörighet enligt denna

lag slutit avtal eller vidtagit an

nan åtgärd för lastens behov samt

lastägarens fordran för gods som

sålts för annan lastägares räk-

3, bortfraktarens fordringar på grund av fraktavtalet i
den mån de kunna göras gällande mot den som kräver att godset lämnas ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Här upptagna fordringar skola njuta betalning ur det
inlastade godset med förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen
(1970: 979) och sig emellan i den nummerordning, i vilken de ovan äro nämnda.
Fordringar, som äro upptagna under samma nummer.

252 §
Av de i 251 § angivna fordringarna ha de som upptagits under skilda nummer
inbördes företräde efler nummerordningen. De som upptagils under samma nummer
ha lika rätt. Dock skall av sådana under 1 och 2 angivna fordringar som härröra
av skilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

skola sig emellan njuta lika rått, var i förhållande till
fordringens belopp; dock vad angår de under 1 och 2 nämnda fordringar endast
såvida de härröra av samma händelse, elfest skall den yngre äga företräde till
betalning framför den äldre.

Föreslagen
lydelse

händelser yngre fordran gå före äldre.

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanlrätt, finnas bestämmelser
i förmånsrättslagen (1970:979).

opaginerad Kontrollera mot PDF

277 §

Lossas gods, som häftar för fordran, till befraktares
eller la.st-emotiagares förfogande, eller varder under resa gods sålt för fartygets
eller lastens behov, upphöre sjöpanträtten d godset.

Samma
lag vare, där godset säljes efter utmätning eller under konkurs i den ordning,
som för försäljning av utmätt gods i fartyg är stadgad men borgenären äge
undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs.

253 § Utlämnas gods, som häftar för fordran, eller sälfes
gods för fartygels eller lastens behov, upphör sjöpanträtt i godset.

Säljes gods exekutivt, upphör sjöpanlrätt däri sedan
köpeskillingen erlagts, förutsatt alt försäljningen blir bestående.

Den som utan borgenärens tillstånd lämnar ut gods, som häftar
för fordran, svarar för vad som lill följd därav ej kan utgå ur godset. Samma
ansvarighet har även mollagaren för fordran, för vilken han eljesl icke skolat
svara personligen, om han hade kännedom om fordringen när godset lämnades ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

254 §

Sjöpanlrätt i inlastat gods upphör ett år från det
fordringen tillkom, om icke dessförinnan talan väckes i laga ordning eller
godset blir föremål för säkerställd kvarstad eller utmätning som åtföljes av
exekutiv försäljning. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder möter
mot att godset belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

Har fordran kommit under dis-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42

Nuvarande lydelse

529

Föreslagen lydelse

paschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

278 §

Är lastägare berättigad tdl ersättning för gods, som gått
förlorat eller skadats, eller har gods under resan blivit sålt för fartygets
behov eller för annan lastägares räkning, skola de borgenärer, vilka enligt
276 § hava sföpanträtt i del inlastade godset, äga enahanda rätt till den
lastägaren tiUkommande ersättning.

Ersättning, som utgår till lastägaren på grund av tagen
försäkring, häfte icke i pantens ställe.

279 §

Sjöpanträtt i fordringsbelopp, vartill borgenär äger sådan
rätt, som i 278 § sägs, må göras gällande, så länge det icke uppburils av
lastägaren.

Har sådant belopp efter det lastägaren försatts i konkurs
influtit till konkursboet, gälle vad i 272 § stadgas.

Har fordringsbeloppet uppburits av lastägaren, vare om
dennes ansvarighet för fordrans betalning lag, som i 273 § för redare stadgas.

280 § Utlämnar befälhavare utan borgenärens tUlstånd
gods, som häftar för fordran, till befraktares eller laslemottagares
förfogande, svare befälhavaren för den fordrans betalning, dock icke utöver det
värde, godset hade vid lossningen; enahanda ansvarighet åligge jämväl
mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke skolat personligen svara,
såvida han ägde kunskap om fordringen, när lossningen skedde.

34 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

281 § Har borgenär sjöpanträtt d flera panter, häfte
envar av panterna för gäldens hela belopp.

Föreslagen
lydelse

255, §

Har
borgenär sjöpanträtt i flera panter, häftar varje pant för fordringens hela
belopp.

Får
borgenären betalt ur en pant för större del av sin fordran än som belöper på
den panten efter del inbördes förhåUandet mellan panternas värden vid tiden för
rättighetens uppkomst, inträder pantägaren för överskottet i den rätt
borgenären hade lill övriga panter. Rätt lill sådant inträde har också
borgenär, för vars fordran någon av panterna häftade särskilt, i den mån panten
ef förslår till betalning av hans fordran på grund av den andre borgenärens
krav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

256
§ Sjöpanlrätt består, även om fordringen överlåtes eller tages i anspråk genom
utmätning eller införsel eller på annat sätl övergår tid annan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

282 § Borgenär, som har sjöpanlrätt i fartyg eller frakt,
äge för utfående av sin fordran ur panten söka fartygsägaren eller
befälhavaren, vilkendera han helst vill. Söker borgenär för fordran, för vUken
gods i fartyg häftar, betalning ur godset, äge ock han rätt alt söka
befälhavaren, dock ej där borgenären är fartygets ägare eller den, till vUken
denna må hava överlåtit fartyget alt nyllfa det tid sjöfart för egen räkning.

257 §

Sjöpanträtt omfattar ej ersätt

ning, som på grund av försäkring

eller eljest ulgår för förlust av eller

skada på fartyg eUer last. Reten

lionsrätt enligt 247 § kan däremot

göras gällande i sådan ersättning.

258 §

Talan
om betalning ur fartyg eller last för fordran, som är förenad med
sjöpanlrätt, får väckas mot pantägaren eller befälhavaren. Såvitt gäller last
kan sådan talan dock ej väckas mot befälhavaren av fartygets ägare eller redare
eller någon som handhar fartygets drift i redarens ställe.

259 § Bestämmelserna i delta kapitel om sjöpanträtt och
retentionsrätt i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

531

Föreslagen lydelse

fartyg skola tillämpas, när sådan rättighet göres gällande
inför svensk myndighet.

Åberopas
annan sjöpanlrätt, retentionsrätt eller liknande rättighet än som avses i
detta kapitel, skall den prövas enligt lagen i den stat där fartyget är
registrerat. Rättigheten får dock icke givas företräde framför sjöpanträtt enligt
detta kapitel eller hypotek, som överensstämmer med 1967 års internationella
konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek. Ej heller får den eljest
erkännas i strid med denna konvention eller i något hänseende medföra bättre
rätt än närmast motsvarande rättighet enligt denna lag.

260 § Bestämmelserna i 259 § hava motsvarande tillämpning
på fartyg under byggnad från det att bygget sfösätles. För liden dessförinnan
gäller lagen i den stat där fartyget bygges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

283 § Sjöpanlrätt upphör, om talan ej väckes i laga
ordning i fråga om

1.
fordran
på bärgarlön inom ett år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.
fordran
på ersättning för sammanstötning eller annan olyckshändelse eller för skada på
person, inom ett år från den dag skadan inträffade;

3.
fordran
på ersättning på grund av alt last eller resgods förkommit eller skadats eller
att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år
från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

4.
fordran
för lämnade förnödenheter, som avses i 267 § 5, inom sex månader från det
fordringen tillkom;

5.
övriga i
nyssnämnda lagrum

s. 532 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 532

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

samt
276 § 2 avsedda fordringar, inom ett år från det fordringen tillkom;

6.
alla övriga fordringar, inom ett år efter det fordringen förföll till
betalning.

Vid tillämpning av första stycket 6 anses i 267 § 2 avsedda
fordringar på lön eller annan gottgörelse på grund av tjänsteavtal icke
förfallna till betalning på den grund att borgenären äger fordra förskott eller
avbetalning.

Har
fordran som avses i första stycket kommit under dispaschörs behandling, anses
talan om fordringen väckt.

s. 533 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 533

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 16 februari 1973.

Närvarande:
justitierådet ALEXANDERSON, regeruigsrådet KLACKENBERG, f. d. regeringsrådet
ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt
lagrådet den 23 augusti 1972 tillhandakommet utdrag av protokoU över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 april
1972, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över
upprättade förslag tUl

1)
lag om ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1),

2)
lag om ändring i lagen (1936:
83) angående vissa utfästelser om gåva,

3)
lag om ändring i handelsbalken,

4)
lag om ändrmg i lagen (1966:
454) om företagsinteckning,

5)
lag om ändrmg i förmånsrättslagen
(1970: 979),

6)
lag om ändrmg i lagen (1927:
77) om försäkringsavtal,

7)
lag om ändring i lagen (1927:
78) angående mförande av lagen om försäkringsavtal,

8)
lag om ändring i förordningen
(1862:10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

9)
lag om ändring i lagen (1927:
85) om dödande av förkommen handling,

10)
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,

11)
lag om ändring i
lagsökningslagen (1946: 808),

12)
lag om ändring i luftfartslagen
(1957: 297).

Förslagen,
som finns bUagda delta protokoll, hade, under tiden den 18 aprU 1972den 6
febraari 1973 med vissa avbrott, inför lagrådet föredragits av hovrättsrådet
Christer Rune och hovrättsassessorn Rolf Liljeqvist.

Lagförslagen
föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Lagrådet:

Det
lagkomplex som nu granskats av lagrådet innefattar en nydaning i fråga om
registrering av skepp och inskrivning av rätt till skepp och om hypotek i sådan
egendom. I samband härmed har regleringen utvidgats att avse också
skeppsbyggen. Förslaget innefattar vidare en ny-reglering av sjöpanträttema och
det speciella institut, som kallas partrederi. Viktiga rättssystematiska
nyheter kommer därmed att införas i sjörätten.

Vid
reformarbetet har man i första hand haft att bygga på 1967 års

s. 534 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 534

konventioner
om sjöpanträtt och fartygshypotek samt om inskrivning av rätt till fartyg under
byggnad. I systematiskt hänseende har framförallt reglema om skeppshypotek
byggts upp med ledning av jordabalkens motsvarande regler. Härvid bar man självfallet
haft att beakta sjöfartens särart och dess internationeUa anknytning.
Lagstiftningsarbetet har bedrivits i samarbete med övriga nordiska länder. I
Danmark och Norge har arbetet redan lett till ny lagstiftning.

I
det följande kommer lagrådet att närmare redovisa sina iakttagelser,
kommentarer och erimingar. De förslag om ändringar och jämkningar, som blivit
resultatet av lagrådets granskning, kan sägas i huvudsak avse mera
detaljbetonade frågor och tekniska lösningar. Mot granddragen av förslagen och
de principiella lösningar som framlägges har lagrådet sålunda inte haft något
att erinra.

Sjölagen

1 §

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

Förevarande
paragraf reglerar föratsättningarna för att fartyg skall anses som svenskt.
Förslaget innebär i förhällande till gällande rätt bl. a. en sänkning av kravet
på svensk ägarövervikt. Gränsen säukes från minst två tredjedelar till
"mer än hälften". Den nya gränsen gäller för både svenska medborgare
och svenska juridiska personer.

I
sammanhanget bör också beaktas lagen (1939: 299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. Denna lag är alltjämt i tillämpnmg
enligt förordnande med stöd av lagen. På grand härav gäller bl. a. att svenskt
fartyg eUer andel däri inte får utan tillstånd (av kommerskollegium) överlåtas
till utlänning eller till svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må stäUas tUl
innehavaren, eller vars aktiekapital till mer än en tredjedel är i utiändsk
ägo. Överlåtelse i strid häremot är utan verkan.

Trots
skillnaderna i villkoren torde i och för sig intet tekniskt hinder föreligga
att tillämpa förevarande paragraf i dess föreslagna lydelse och 1939 års lag
vid sidan av varandra. Det kan erinras om att paraUeUitet i utformningen av
föratsättnmgarna inte heller föreligger meUan nu gällande regler i sjölagen
och 1939 års lag. Emellertid är det tydligt att 1939 års lag anknyter mindre
väl till remissförslagets bestämmelser. En omprövning av 1939 års lag är därför
påkallad. En sådan omprövning synes för övrigt kunna vara motiverad även ur
andra synpunkter.

Klackenberg:

Remissförslaget
innefattar ändringar av föratsättningama för att fartyg skall anses såsom
svenskt. Ändringarna är ganska långtgående i förhåUande inte bara tUl den
nuvarande sjölagens stadgande utan även tUl

s. 535 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 535

komraittéförslaget.
Den praktiskt viktigaste ändringen avser att kravet

på svenskt ägande sänkes från två tredjedelar tUl hälften. Enligt remiss

förslaget jämställs som ägare med svensk medborgare svensk juridisk

person i allmänhet. ,

Kommittén
hade efter en ingående diskussion av vad ägarövervikten betyder för det gängse
nationalitetsvillkoret att fartyg skall stå under avgörande inflytande från
heralandet stannat vid att anledning saknades att sänka kravet på minst två
tredjedelars ägarövervikt. Dock borde möjligheter föreligga tUl dispenser i en
del fall, då kravet på avgörande svenskt inflytande över fartygsdriften likväl
kunde förutsättas uppfyllt. Tvåtredjedelsregeln mötte inga större invändningar
vid remissbehandlingen. Av föredragande statsrådet har emellertid invänts att
äganderättsövervikten vore av övervägande teoretiskt intresse, eftersom
utiändskt inflytande likväl kunde göra sig gällande genom holdingbolag,
kreditavtal och olika befraktningsförhållanden m. m. Som skäl för att inte
ställa kravet på svensk ägarövervikt högre än oundgängligen nödvändigt åberopas
främst att sjöfartsnäringen kommersiellt har behov av rörelsefrihet för
samverkan över gränserna och behov av främmande riskvilligt kapital. En sänkt
ägargräns skulle också vidga kretsen av fartyg, för vilka socialt och
sjösäkerhetsmässigt betingade svenska kontrollkrav gäller.

Som
skäl för ändring av svensk lag synes viss försiktighet böra iakttagas vid
åberopande av finansiella intressens möjligheter att oavsett lagen göra sig
gällande. Bortsett härifrån synes det likväl vanskligt att taga ställning till
den närmare avvägningen mellan motiven för och emot den föreslagna
liberaliseringen av nationalitetsvillkoren. I remissprotokollet har emellertid
inte berörts betydelsen av viss annan lagstiftning, som kan ha inverkan på
utformningen av 1 § sjölagen, främst lagen (1939: 299) om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. (ändrad 1957: 289). Jämför
även lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner samt
tillämpningskungörelser till denna lag (1971: 177 och 178).

1939 års lags bestämmelser
är omedelbart tillämpliga, när riket befinner sig i krig. Vid krigsfara, vari
riket befinner sig, eller eljest imder ut-omordentiiga, av krig föranledda
förhållanden äger Kungl. Maj:t förordna, att bestämmelsema skall tillämpas.
Enligt vad som upplysts gäller sådant förordnande om lagens tillämpning
fortfarande, vilket gör . sjölagsregleringen särskUt vansklig. Utan tillstånd
av Kungl. Maj:t eUer av den Kungl. Maj:t därtill bemyndigat (kommerskollegium)
får sålunda enligt 2 § i lagen svenskt fartyg eller andel däri icke överlåtas
till utlänning eller tUl svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må stäUas till
innehavaren, eller vars aktiekapital enligt vad aktieboken utvisar till mer än
en tredjedel är i utiändsk ägo. Tillstånd krävs vidare för att utlänning eller
svenska aktiebolag av nämnt slag skall få teckna eller övertaga aktier i

s. 536 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 536

svenskt
aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri. Det skydd för nationella svenska
intressen i kritiska lägen, som nämnda bestämmelser åsyftar, utgår tydligen
från tvåtredjedelsregeln i gällande sjölag (jämför även tredjedelsregeln
beträffande maximalt utländskt aktieinnehav i fartygsä-gande aktiebolag).

En
samordning på ett eller annat sätt mellan 1 § sjölagsförslaget och 1939 års
förbudslag är uppenbariigen påkallad, om sistnämnda lag skall bestå. Det
undandrager sig mitt bedömande vilken reglering sora av beredskapsskäl kan
vara erforderlig beträffande svenska fartyg. Eftersom av krig föranledda,
utomordentliga förhållanden av statsmakterna ansetts alltfort motivera
förordnande om tillämpning av lagens bestämmelser synes man svårligen kunna
utgå ifrån annat än att behov föreligger av en sådan beredskapslagstiftning.
Man nödgas sålunda överväga utformningen av 1 § sjölagen med denna
utgångspimkt och därvid räkna även med ett förordnande om dess aktueUa
tUlämpning.

Den
föreslagna sänkningen av det svenska ägarintresset skulle automatiskt vidga området
för 1939 års lag att omfatta också alla fartyg, där det dkekta svenska
ägarintresset nu ligger mellan två tredjedelar och hälften. Det är svårt att
bedöma vad en sådan sänkning betyder ur beredskapssynpunkt och vilken ökning
av det administrativa arbetet med dispensgivningen den skulle medföra.
Bestämmelsen om aktleägarintres-set i 1939 års lag synes framför allt inte stå
väl samman med det föreslagna stadgandet att varje svensk juridisk person
skulle få vara ägare till vad som anses vara svenskt :fartyg eller andel i
sådant fartyg. Det kan inte vara särskilt meningsfullt att i
beredskapslagstiftningen kräva tillstånd för varje överlåtelse av svenskt
fartyg eller andel däri tUl svenskt aktiebolag med innehavaraktier eller med en
tredjedel av aktiekapitalet i utländsk ägo, om enligt sjölagen vilket
aktiebolag som helst även om alla aktiema skuUe vara i utländsk ägo normalt
får stå som ägare tiU svenskt fartyg.

Det
finns inte anledning att i detalj gä in på de komplikationer som 1939 års
förbudslag skulle medföra i förhållande till remissförslaget. Beaktandet av
lagen motiverar onekligen en betydande återhållsamhet beträffande mera
vittgående ändringar i 1 § sjölagen. Det må ifrågasättas om man icke i detta
läge bör stanna vid i huvudsak de mera försiktiga ändringar som föreslogs av
sjölagskommittén.

För
att avgörande svenskt inflytande över fartyg, som skall anses som svenskt,
skulle säkras hade kommittén föreslagit, att i fråga om aktiebolag och
ekonomiska föreningar skulle gälla, att styrelsen tUl två tredjedelar bestod
av här i landet bosatta svenska medborgare. Däremot var det enUgt kommittén
uite nödvändigt att styrelseledamöterna också ägde aktier i bolaget.
Remissförslaget har tagit bort även förstnämnda kvalifikationskrav ur 1 §
sjölagen och ansett frågan kunna prövas jämlikt de för associationsrätten i
alhnänhet gällande reglerna (79 § aktiebolagsla-

s. 537 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 537

gen
och 22 § lagen om ekonomiska föreningar). Enligt dessa stadganden skall
styrelseledamot och verkställande direktör vara här i riket bosatta svenska
medborgare, där ej för särskilt fall Kungl. Maj:t eUer av Kungl. Maj:t
förordnad myndighet annat tUlåter. Kommerskollegium har bemyndigats lämna
sådana tillstånd, dock ej för mer än en tredjedel av aktiebolags styrelseledamöter.
I övrigt har Kungl. Maj:t förbehållit sig prövningen. Före 1969 års lagändring
gällde den legala begränsningen att tUlstånd ej fick meddelas för mer än en
tredjedel av hela antalet ledamöter.

Det kan icke vara lämpligt
att vid regleringen i sjölagen av vad som krävs för att ett fartyg skall anses
svenskt återfalla på allmänt associa-tionsrätlsliga stadganden, vid vilka
obegränsad administrativ dispensmöjlighet föreligger. Speciella synpunkter
torde göra sig gällande för dispenser beträffande bolag, som skall äga svenskt
fartyg. När dispenser exempelvis ges från kravet beträffande svenska
styrelseledamöter, t. ex. för ett utlandsfinansierat företag i tvål- eller
plastbranschen, kan man inte veta, om företaget framdeles kan komma att
förvärva fartyg. Att vid sådana dispenser ständigt göra förbehåU för att
dispensen ej gäller, om bolaget vUI förvärva fartyg, kan inte gärna
ifrågakomma. Med det krav på avgörande svenskt inflytande, som bör gälla i
fråga om fartygs-ägande bolag, synes önskvärt att minimivillkoret i fråga ora
antalet här bosatta svenska styrelseledamöter direkt anges i 1 § sjölagen.
Förekommande dispenser bör, när Kungl. Maj:t icke själv avgör dem, därvid prövas
av sjöfartsverket, som har att speciellt beakta om avgörande svenskt inflytande
likväl bibehålles över fartyget.

Även om man skulle gå ned
till enkel ägarövervikt vid direktägande av fartyg, kan självfallet bibehållas
ett krav på kvaUficerad svensk styrelsemajoritet i aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Övervägande skäl synes mig dock tala för att tvåtredjedelskravet
bibehålles såväl beträffande direkt ägande som beträffande antalet
styrelseledamöter. Om 1939 års lag avses gälla fortsättningsvis synes det även
böra övervägas att i sjölagen låta åtminstone maximeringen av det utländska
aktieinnehavet tUl en tredjedel komma till uttryck såsom ett ordinärt (men
självfallet dispensabdt) krav. Det synes däremot svårt att i sjölagen diskriminera
alla svenska aktiebolag med innehavaraktier. Hellre bör övervägas om sistnämnda
stadgande icke kan undantagas i det aktuella förordnandet om tillämpning av
bestämmelserna i 1939 års lag.

I fråga om fartyg, som ägs
av stiftelser, ideella föreningar m. fl., har remissförslaget med åberopande av
frågans ringa praktiska vikt icke ansett särskUda sjörättsliga
kvalifikationskrav påkallade, utan låtit regleringen gälla svensk juridisk
person. Samtidigt har dock berörts den mera lösliga lagliga regleringen för
nämnda rättssubjekt och svårigheterna att kontrollera att ledningen står under
avgörande svenskt inflytande. Med hänsyn till sistnämnda förhållanden torde det
vara att föredraga att, i

s. 538 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 538

enlighet
med kommitténs förslag, de fåtaliga fall när svensk nationalitet bör förlänas
åt ett av dylikt rättssubjekt ägt fartyg regleras dispensvägen. Till
dispensema kan då lätt knytas de villkor beträffande ledningen m.m., som
bedömes erforderliga i olika fall, och missbrak kan förebyggas, exempelvis om
dén ideella föreningen skulle bestå av en grupp här bosatta utiänningar.

Beträffande
dödsbon föreslog kommittén en särskild regel, som innebar att om svensk ägare
till fartyg eller andel i fartyg avlider, så anses dödsboet såsom svensk ägare
lill dess skifte skett, dock längst ett år efter dödsfallet. Även om dödsboet
helt eller delvis består av utiändska medborgare, skulle man sålunda under den
begränsade tid, som normalt erfordras för att äganderättsförhållandena skall
bli definitivt uppklarade, få modifiera kravet på avgörande svenskt inflytande
över fartyget. Emot en sådan ordning synes några mera vägande invändningar ej
vara att göra.

Enligt
remissförslaget har den tidsbegränsande regeln för dödsbon slopats. Frågan har
ansetts löst genom att dödsbon går in under det allmänna begreppet svensk
juridisk person. Samtidigt har dödsbo befriats från inskrivningsplikt för
sålunda "ärvt" fartyg intill den tidpunkt när dödsboet överlåter
fartyget (jfr motsvarande regler enligt JB 20 kap. 1 §). Utgångspunkten för
denna bedömning att man kan undvara särskUda regler i nationalitetshänseende för
fartyg som ägs av dödsbon har varit tanken att dödsbon i princip är bestämda
att avvecklas och därför kan behandlas på samma sätt som den avlidne. Härtill
må anmärkas att, även om dödsbon ej är avsedda att bli permanenta, ärvdabalken
inte har uppställt någon tidsgräns för boutredningen eller begränsat dödsbos
handlingsfrihet i detta hänseende. Erfarenhetsmässigt förekommer i betydande
utsträckning att dödsbon blir mycket långlivade, vilket inom skatterätten har
medfört särskilda skatteflyktsproblem (jämför kommunalskattelagen 53 § 3 mom.
fjärde stycket). Ser man tUl realitetema kan sålunda den i remissförslaget
angivna lösningen komma att innefatta mycket långvariga avsteg från kravet på
avgörande svenskt inflytande över driften av dödsbos fartyg. Några hänsyn av
motsvarande art gör sig icke gällande för fastighetsrättens del. Man måste
därför stäUa sig tveksam till förslaget att till sjölagen (jfr 14 §) överflytta
den för JB gäUande modellen.

Härtill
kommer att begreppet svensk juridisk person icke torde omfatta alla i
remissförslaget avsedda dödsbon efter avlidna svenska fartygsägare. Om den
avlidne vid sitt fråhfäUe hade sitt hemvist utom riket, torde dödsboet i vissa
fall bli att betrakta som här i riket icke hemmahörande juridisk person. Vad
remissförslaget innebär för sådana fall är oklart. Skulle arvingama i ett
sådant fall till övervägande delen vara utländska medborgare, bör det enligt
min mening vara reellt uteslutet att

s. 539 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 539

under
annat än en begränsad tid upprätthålla fiktionen att fartyget står under
avgörande svenskt inflytande.

Om man stannar vid att den
tid, varunder dödsbos fartyg utan vidare får behålla status såsom svenskt, inte
bör överstiga ett år från dödsfallet, såsom sjölagskommittén föreslagit,
återstår att avgöra hur saken skall bedömas, om oskiftat dödsbo efter utgången
av den tiden fortfarande äger fartyg. Sjölagskommitténs förslag torde innebära
att sådant ägande med bibehållen svensk nationalitet för fartyget normalt icke
skulle tillåtas utan endast vara möjligt efler dispens. Det är givetvis möjligt
att i sjölagen ge en generell reglering för sådana fall, exempelvis av innehåll
att ett fartyg skall anses såsom svenskt, i den män dödsbodelägare är svenska
medborgare och de andelar som kan anses belöpa på dessa överstiger hälften
eller två tredjedelar av dödsboets behållning. Därvid finge delägares andel
anses motsvara hans andel i boets behållning enligt lag och testamente, såvida
annat icke följer av arvsavsägelse eller avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo.
Dödsboets skyldigheter att inskriva äganderätten till fartyget resp. att
avregistrera fartyget såsom utländskt kunde då lämpligen anstå till utgången
av ettårsfristen, såvida överlåtelse eller skifte inte ägt rum tidigare.

Det
torde emeUertid vara att föredraga att på sätt kommittén föreslagit i sjölagen
låta hela frågari om svensk status för fårtyg, som undantagsvis må ägas av
dödsbo efter utgången av ettårsfristen, vara beroende av dispens.

Beträffande
handelsbolag hade sjölagskommittén föreslagit, att svenskt handelsbolag, i
vilket varje obegränsat ansvarig bolagsman är svensk medborgare eller med sådan
enligt förslaget jämställt rättssubjekt, skall kunna äga svenskt fartyg. I
remissförslaget har vidgningen till svenskt handelsbolag godtagits men utan det
föreslagna förbehållet, då med svensk medborgare generellt jämställts svensk
juridisk person. Med hänsyn till de i det föregående föreslagna begränsningama
för svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar bör för handelsbolag göras
däremot svarande förbehåll med avseende å varje obegränsat ansvarig bolagsman.

Vad
slutiigen gäller den för Kungl. Maj:t eller sjöfartsverket föreslagna
befogenheten att utöver de i 1 § angivna reglerna genom dispens förklara fartyg
vars drift står under avgörande svenskt inflytande såsom svenskt och berättigat
att föra svensk flagg får denna befogenhet en vidgad betydelse, om i 1 § de
särskilda juridiska personer som ordinärt får stä som ägare av svenskt fartyg
specificeras på sätt förat angetts, och sålunda icke genereUt godtages svensk
juridisk person. Någon formeU ändring av den i remissförslaget upptagna
dispensregdn torde ej påkallas härav. Det synes vara överflödigt att, såsom
kommittén gjort, särskUt ange att förlängning av den för dödsbo föreskrivna
ettårsfristen kan medges i samma ordning. Redaktionellt torde ordalagen i
dispensregeln

s. 540 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 540

endast
böra jämkas till förebyggande av missförstånd. Där säges att Kungl. Maj:t eller
sjöfartsverket kan "bestämma" att fartyg skall anses såsom svenskt.
Då det inte varit fråga om att sådana beslut skall fattas emot fartygsägarens
vilja, bör det hellre stå "medgiva" i lagtexten.

Stadgandet
om dödsbo kan lämpligen upptagas såsom ett andra stycke och dispensregeln som
ett tredje stycke.

Sammanfattningsvis
må anföras, att den till synes enkla och eleganta skrivning, vari
reraissförslagets behandUng av problematiken i förevarande paragraf utmynnat,
framstår som godtagbar, endast om eljest vedertagna nationalitetskrav i fråga
om avgörande inflytande från hemlandet över fartyg väsentligt kan reduceras,
om 1939 års förbudslag utan vidare kan upphävas och ora olika komplikationer
med dödsbon och ideella föreningar m. m. kan lämnas att lösa sig på egen hand.
Då såvitt jag kan förslå dessa föratsättningar inte föreligger, mäste en saklig
omprövning av remissförslaget på denna punkt ifrågasättas. En sådan omprövning
kan i nuvarande läge svårligen göras annat än i närmare anslutning till
gällande lagstiftning och till kommittéförslaget såsom av mig antytts i det
föregående.

På
grand av det anförda förordar jag att 1 § sjölagen ges följande lydelse:

"Fartyg
anses såsom svenskt, och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer
än två tredjedelar äges av svensk medborgare, svenska staten eller svensk
kommun. Med svensk medborgare jämställes sådant svenskt aktiebolag och sådan
svensk ekonomisk förening, vars styrelse till minst två tredjedelar består av
här i riket bosatta svenska medborgare, om dess aktie- eller andelskapital
enligt vad aktieboken eller medlemsförteckningen utvisar icke till mer än en
tredjedel är i utiändsk ägo, ävensom svenskt ömsesidigt försäkringsbolag samt
svenskt handelsbolag, i vilket varje obegränsat ansvarig bolagsman är sådant
rättssubjekt som avses i detta stycke.

Avlider
svensk ägare till fartyget eller andel däri, jämställes dödsboet med svensk
medborgare till dess skifte skett, dock längst ett år från dödsfallet.

Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva att annat
fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande, skall anses såsom
svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.

För
svenskt fartyg utfärdas nationalitetshandling enligt bestämmelser, som
Konungen meddelar."

s. 541 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 541

3 §

Alexanderson,
öhman, Walberg:

I
förevarande paragraf och de två följande upptas bestämmelser om tillbehör tUl
fartyg och fartygsbyggen. Att egenskapen av tUlbehör tUler-kännes viss
utrastning innebär att utrustningen åtföljer fartyget eller bygget som
rättsligt osjälvständig tillhörighet och alltså inte utgör självständigt
objekt för sakrätt.

Förslaget
avser att i sakligt hänseende efterbilda JBs regler om tUlbehör till fastighet
med vissa modifikationer. Härvid har i princip som förebild valts tillbehör tiU
fastigheter i allraänhet och sålunda ej de särskilda industritillbehören. I
fråga om utrustning för radiosamband och navigering föresläs emellertid
liknande regler som för industritUlbehör. Av remissprotokollet framgår att det
sedan länge är brukligt att utrastning av nämnda slag tillföres fartyg genom
hyra eller "leasing".

Den
reglering som det remitterade förslaget innefattar synes vara i stort sett
lämplig och tillfredsställande anpassad för de berörda näringarna i dagens
läge.

Sjölagskommitténs
förslag, som i nu ifrågavarande delar hade väsentligen samma sakliga innebörd
som det remitterade förslaget, anknöt också i formellt hänseende nära tUl JBs
bestämmelser (2 kap.) om fastighetstillbehör. I remissförslaget har emellertid
gjorts en betydande redaktionell omarbetning. Syftet härmed anges vara att
tUlgodose under remissbehandlingen av sjölagskommitténs betänkande framförda
önskemål om en mera lättUlgänglig avfattning av bestäramdserna.

Vad
angår den redaktionella utformningen kan anmärkas att det här rör sig om en
materia som i sak är ganska invecklad och ingalunda lätt-tillgänglig ens för
fackmännen. Att i lagspråk uttrycka dessa regler på ett lättfattligt sätt med
upprätthållande av tiUräcklig precisering erbjuder åtskilliga vansldigheter.
Utan att gå in på en detaljerad jämförelse mellan JBs regler för
fastighetstillbehör och det remitterade förslagets motsvarande paragrafer
torde kunna sägas att de senare inte innefattar påtagliga fördelar i fråga om
lättillgänglighet. Därjämte kan anmärkning riktas mot det remitterade förslagets
systematik. Förslaget rör sig med två slag av tillbehör, tillbehör i yttre
mening och tillbehör i privaträttsUg mening. Detta leder till oklarhet, vilket
framgår av en jämförelse meUan

4 och 5 §§. I 4 § användes
sålunda "tillbehör" i den vidare meningen,

medan samma ord i 5 § icke rimligen kan avse annat än tillbehör i pri

vaträttslig mening. Tillbehörsbegreppet bör givetvis vara enhetligt och

det bör därvid ha den privaträttsliga betydelsen. Med den från JB avvi

kande utformningen i det remitterade förslaget kan vidare uppstå osä

kerhet i fråga om rätta förståelsen av de nya bestämmelserna i hänse

enden, där saklig överensstämmelse med JB är åsyftad. Med hänsyn till

s. 542 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 542

det
nu anförda synes det lämpligare att också i redaktionellt hänseende nära
anknyta bestämmelserna tiU JBs reglering.

Vi
föreslär sålunda att avfattningen av förevarande bestämmelser i anslutning
till sjölagskommitténs lagtext jämkas till närmare överensstämmelse med JBs
regler. Avvikelser därifrån mäste emellertid göras, förutom till följd av
sakliga skiljaktigheter, också i författningstekniskt hänseende av den
anledningen att här endast tre paragrafer står tUl förfogande för regleringen.

Den
närmare dispositionen kan lämpligen göras så att, på sätt som även skett i
deparlementsförslaget, till en början i 3 § uppräknas de olika slag av
utrastning sora på grund av sin beskaffenhet och yttre anknytning kan ha
karaktär av tillbehör till fartyg och fartygsbyggen. Paragrafen har sin
förebild i 7 § första och andra styckena i sjölagskommitténs förslag. Därefter
bör i 4 § upptas motsvarigheter till 7 § tredje och fjärde styckena i
sjölagskommitténs lagtext. Slutligen bör innehåUet i 8 § kommittéförslaget
föras till 5 §.

I
fråga om 3 § må här ytterUgare anföras. I remissprotokoUet fram-hålles att
departementsförslagets formulering ger en utgångspunkt för bestämning av
fartygsbegreppet på så sätt att av paragrafen kan slutas, att skrov och viss
konstruktionsmässig manöverförmåga är föratsättningar för att fartyg skall
anses föreligga. Detta skulle komma än tydligare tUl uttryck om inledningen
till bestämmelsen får lydelsen "TUl fartyg med dess skrov och
styrinrättning" etc. Med denna ändring och vissa andra jämkningar av
departementsförslagets text kan paragrafen förslagsvis få följande avfattning:

"Till
fartyg med dess skrov och styrmrättning hör fast inredning och annan till
stadigvarande bruk ägnad utrustning, varmed fartyget blivit försett, samt sådan
reservdel och motsvarande utrustning som varaktigt förvaras ombord.

I
fråga om vad som hör till fartyg under byggnad ha bestämmelserna i första
stycket motsvarande tillämpning.

Till
skeppsbygge som är registrerat hör dessutom material och rna-skineri samt annan
utrustning till bygget, om utrustningen finns på tiUverkarens område och genom
märkning eller på annat sätt otvetydigt frarastär som avsedd att införlivas med
skeppet."

4 §

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

Som
förordats vid 3 § bör föievarande paragraf avfattas i anslutning tUl 7 § tredje
och fjärde styckena av sjölagskommitténs lagförslag. Därvid bör vissa
redaktionella jämkningar göras.

Vid
3 § har också framhåUits att utrustning för radiosamband eller navigering
behandlas på motsvarande sätt som industritillbehör enligt

s. 543 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 543

JB
och alltså delvis följer andra regler än fartygsutrastning i övrigt. I fråga om
utrustnuig som används såväl för navigering som för annat ändamål, t. ex.
lasthantering, diskuteras i remissprotokollet vilka regler som bör tillämpas.
En rimlig lösning synes vara att, om det nautiska ändamålet mte är alldeles
obetydligt i förhållande tUl det andra, reglema för nautisk utrustning komraer
i tillämpning.

Vi föreslär alltså att
förevarande paragraf får följande lydelse: "Utrastning som annan än ägaren
av fartyget eller fartygsbygget tiU-fört detta är ej tillbehör, om icke
utrustningen och fartyget eller bygget kommit i samme ägares hand. Detsamma
gäller i fråga om utrastning för radiosamband eller navigering, som tillförts
fartyget eller bygget av dess ägare utan att han ägde utrastningen. Har han
tUlfört fartyget eller bygget utrustning för radiosamband eller navigering som
han förvärvat under villkor som är att jämställa med äganderättsförbehåll, hör
den icke till fartyget eller bygget så länge villkoret gäller.

Överlåtelse
av utrustning som är tUlbehör till fartyg eller fartygsbygge gäller ej mot
tredje man, förrän utrastningen skiljes från fartyget eller bygget på sådant
sätt att den ej längre kan anses höra till detta."

5
§

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

Säsom
angivits vid 3 § bör i förevarande paragraf upptas innehåUet i 8 §
kommittéförslaget. Detta medför en ändring även i säk i förhållande till det
remitterade förslaget såtUlvida, att verkliga hyresavtal, varigenom ägaren
till fartyget eller fartygsbygget hyrt utrastning tUl detta, blir gällande
obligationsrättsligt mellan ägaren av fartyget eller bygget och leverantören.
Denna lösning överensstämmer med JBs motsvarande bestämmelse.

Komraittéförslagets
lagtext bör emellertid i någon män förenklas i redaktionellt hänseende. De
förbehåll sora paragrafen avhandlar nämligen äganderättsförbehåll,
ätertagandeförbehåll och förbehåll som kan sägas vara innefattade i s. k. oäkta
hyresavtal, avsedda att utmynna i en äganderättsövergång bör kunna
sammanfattas under formeln "vUlkor som innefattar äganderättsförbehåll
eller är att jämställa därmed", som nära anknyter till ett uttryck som
förekommer i andra paragrafer av det remitterade förslaget. Med ytterligare
vissa formella justeringar av kommitténs lagtext kan förevarande paragraf
förslagsvis få följande lyddse:

"Förvärvar
ägaren av. fartyg eller fartygsbygge utrastning genom avtal med villkor som
innefattar äganderättsförbehåU eller är att jämstäUa därmed, får villkoret ej
göras gäUande sedan förvärvaren tUlfört fartyget eUer bygget utrastningen så
att den enligt 3 § hör till detta.

Första
stycket gäller ej utrustning för radiosamband eUer navigering."

s. 544 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 544

3-5
§§

Klackenberg:

Den
i förevarande paragrafer föreslagna regleringen av vad som utgör tiUbehör till
fartyg och fartygsbygge grundar sig i sak på kommittéförslaget, som i
avgörande hänseenden hade sin förebUd i 2 kap. JB. Depar-teraentsförslaget har
eraellertid eftersträvat att ge bestämmelsema en enklare och mer lättUlgänglig
avfattning, varför kommittéförslaget underkastats en betydande formell
omarbetning.

Det
är givetvis alllid en tveksam avvägningsfråga om fördelama av en sådan
förenkling uppväger den lagtekniska nackdelen att lösnuigar, som i stora
stycken är sakligt överensstämmande, framträder formellt avvikande från
varandra. Helt överensstämmande med fastighetsrätten kan bestämmelserna i
sjölagen inte bli på grand av sakliga oUkheter, och särskilt enkla kan de ju
till följd av ämnets natur aldrig bli. önskemålet att få till stånd en
författningsmässig förenkling för den intemationellt betonade sjörättens del
finner jag dock väga över eventuella olägenheter av att sjölagens bestämmelser
om tillbehör kommer att förete betydande formella avvikelser från 2 kap. JB och
att de ej heller ger en lika uttömmande reglering som gjorts vid det
nationellt betonade finsnickeriet i JB.

Jag utgår därför från den
redaktioneUa uppläggning som departementsförslaget har, medan övriga ledamöter
förordat en omskrivning i anslutning till JBs tUlbehörsregler i förenklat
skick. I nämnda ledamöters yttranden har även angetts och motiverats vissa
sakliga och redaktionella jämkningar i reniissföislaget, som framkommit vid
lagrådets granskning och vUka även jag förordar. Den enda egentliga skillnaden
i sak mellan förslagen avser den obligationsrättsliga regleringen av äkta
hyresavtal rörande tillbehör. Enligt min mening kan frågan lämnas oreglerad i
detta sammanhang, medan övriga ledamöter vill tUlerkänna sådana avtal
obligationsrättslig giltighet mellan partema. Remissförslaget avser att
fränkänna dem varje verkan.

Utrustning
för radiosamband och navigering har enligt sjölagsförslaget samma sakliga
särställning som industritillbehör har enligt JB 2 kap. 3 och 4 §§. För att
bättre än som skett i den föreslagna 4 § markera denna särställning i
förhållande tiU den för fartygstiUbehör i allmänhet givna regleringen i första
stycket av 3 § synes i andra stycket av paragrafen böra anges de särskilda
reglema för utrastning för radiosamband eller navigering. Det är sålunda enligt
min mening fördelaktigt att i 3 § ge den huvudsakliga regleringen av vad som är
och icke är tiUbehör till fartyg. Motsvarande regler om tillbehör tUl
fartygsbygge, vilka i remissförslaget är införda i andra stycket av 3 §, bör
då upptagas såsom 4 §.

Vad
gäller utfonnningen i öwigt av förevarande paragrafer må anföras följande.

Att
tillbehör tiU fartyg inte kan ägas av annan än fartygsägaren torde

s. 545 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 545

ej
behöva utsägas i lagtexten i vidare män än att därav bör framgå att särskilt
äganderättsförbehåll eller förvärvsvillkor som är att jämställa därmed ej kan
göras gällande i tillbehör. Det framstår som angeläget att begreppet tillbehör,
i den mån det nyttjas i lagtexten, användes endast i strikt civUrättslig mening
och inte också får beteckna vad som endast utgör tillbehör i yttre mening.

Med
åberopande av det anförda förordar jag att 35 §§ erhåller följande lydelse:

"3
§

Till
fartyg med dess skrov och styrinrättning hör fast inredning och annan till
stadigvarande brak ägnad utrustning samt sådan reservdel som varaktigt förvaras
ombord, allt i den mån fartyget är försett därmed i fartygsägarens intresse.

Utrastning
för radiosamband eller navigering räknas dock icke som tillbehör, om den
tillförts fartyget enligt hyresavtal eller om fartygsägarens rätt därtUl är
inskränkt genom äganderättsförbehåll eller förvärvsvUlkor som är att jämställa
därmed.

4 §

Bestämmelserna
i 3 § ha motsvarande tillärapning i fråga om fartyg under byggnad. TUl
skeppsbygge, som är registrerat, hör dessutom under samma föratsättningar
material, maskineri och annan utrastning, om utrastningen finns på
tillverkarens område och genom märkning eller på annat sätt otvetydigt
framstår som avsedd att införlivas med skeppet.

5 §

Överlåtelse
av föremål, som utgör tillbehör till fartyg eller bygge, gäller ej i något
fall mot tredje man, förrän föremålet skiljes frän fartyget eller bygget så att
detta ej längre kan anses försett därmed."

Lagrådet:

När
hemort ej anmälts och fartyget äges av flera, leder bestämmet serna i andra
stycket till alt Stockholm blir fartygets hemort, även om alla ägarna skulle
vara bosatta exempelvis i Göteborg. En sådan konsekvens kan synas egendomlig.
Om den skulle medföra ölägenheter i det särskilda fallet, kan dessa emellertid
lätt undgås genom att ägama anmäler den hemort de själva bestämmer. Att
reglera sådana situationer särskilt genom att införa mera detaljerade
bestämraelser, som för övrigt kanske skulle bli förhållandevis invecklade,
synes inte behövligt. Vissa redaktionella jämkningar av lagrummet torde
emellertid böra göras. Förslagsvis kan andra stycket fä följande lydelse:

35
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 546 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 546

"Har
hemort ej anmälts till registermyndigheten, anses den ort i Sverige, där
ägaren har sitt hemvist, eller, om han saknar hemvist här eller fartyget äges
av flera, Stockholm vara fartygets hemort."

11
§ Lagrådet:

Enligt
första stycket andra punkten av förevarande paragraf kan Kungl, Maj:t förordna
att skepp, som äges av staten samt är avsett uteslutande för statsändamål och
icke för affärsdrift, inte skall införas i skeppsregistret. Gäller sådant
förordnande för ett av staten genom överlåtelse förvärvat skepp, som inte
tidigare är registrerat i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, innebär detta
att staten inte kan genom inskrivning vinna skydd mot överlåtarens borgenärer.
Eftersom förslaget inle känner annan möjUghet att vinna sådant skydd för skepp,
kunde det synas som om skeppet under obegränsad tid efter förvärvet skulle
kunna utmätas för överlålarens gäld eller indragas i hans konkurs. Detta förefaller
föga tillfredsställande. Det rimliga betraktelsesättet synes emellertid vara,
all i ett sådant fall vanliga lösörerättsliga regler anses gälla. Detla skulle
innebära all, sedan staten fält skeppet i sin besittning, detta inte längre kan
tagas i anspråk för överlålarens gäld. I konsekvens härmed torde för sådana
statsförvärv, som här avses, även i övriga hänseenden, i vilka förslaget
knyter rällsföljder till inskrivning, exempelvis beträffande godtrosförvärv,
böra gälla vanliga lösörerältsliga regler. Några uttryckliga bestämraelser
härom torde inle erfordras,

I det föregående har
förutsatts, att skeppet vid statens förvärv inte är registrerat. För det fall
alt del då är infört i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret torde förslagets
ståndpunkt vara den, att avregistrering skall ske i anledning av förvärvet.
Delta skulle komma tydligare fram om orden "ej skall införas där"
ändrades till "ej skall vara infört i registret". Föreligger fall
som nu sagts, saknas anledning att inte fullt ut tillämpa förslagets
bestämmelser om sakrältsskydd och godtrosförvärv. Genom att anraälan om
avregistrering göres i anledning av förvärv vinner staten sakrältsskydd för
detta och kan göra godtrosförvärv.

Under hänvisning lill det
anförda föresläs att första stycket av förevarande paragraf erhåller följande
lyddse:

"Svenskt skepp skall
vara infört i skeppsregistret. Konungen kan dock förordna att skepp, som äges
av staten samt är avsett uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift,
ej skall vara infört i registret."

s. 547 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 547

12 §

Lagrådet:

Ordalagen i första stycket första punkten innebär i viss
mån en upprepning av vad som redan sagts i 11 § första stycket. Vad som
åsyftas är att anmälningsplikt skall åligga den som med äganderätt förvärvat
skepp "som är registreringspliktigt i hans hand" men ej infört i
skeppsregistret. Det förordas att det citerade uttrycket intas i lagtexten.

Vidare bör
i första stycket andra punkten den jämkningen ske att de vUlkor som avses anges
raed uttrycket "viUkor sora innefattar äganderättsförbehåll eller är att
järaställa därmed".

Andra
stycket reglerar registrering av nybyggda skepp. På något stadium under
byggnadstiden inträder det förhållandet att egendomen i och för sig kan
karakteriseras både som skeppsbygge och som skepp. En för praktiska behov
lämplig tidsangivelse för när detta sker kan sägas vara sjösättningen.
Remissförslaget har valt att låta fristen att anmäla skeppet tUl
skeppsregistret utgå sex månader efler sjösättningen. Med hänsyn även till den
omständigheten att uppskov skall kunna medgivas, om särskilda skäl föreligger,
synes intet vara all erinra häremot.

13 §

Lagrådet:

I förslagets 12 § första stycket behandlas i andra punkten
förvärv som skett "under äganderättsförbehåll eller viUkor som är att
jämställa därmed". Av uttalanden på skUda håll i remissprotokollet framgår
att till denna kategori, de "ofullbordade förvärven", hör dels
förvärv med förbehåll om bevarad äganderätt för förre ägaren och dels förvärv
under resolutivt villkor vars tillämpning typiskt sett beror av denne. Härav
följer att de "fullbordade förvärven" utgörs av förvärv som skett
utan äganderättsförbehåll eller eljest utan villkor sora berör inträdet av
äganderättsövergängen, och att till denna grapp förs också förvärv under
resolutivt villkor vars tillärapning beror av förvärvaren. Att det i ett enskUt
fall någon gång, t. ex. när resolutivt vUlkor knutits till framlida händelse
eller tUl tredje mans eller myndighets åtgörande, kan vara svårt alt avgöra om
tillämpningen beror av nye eller förre ägaren ändrar inte det sagda;
gränsdragningen, i den mån den erfordras, mellan fuUbordade och ofullbordade
förvärv blir här en uppgift för rättstillämpningen.

I första stycket av förevarande paragraf möter
bestämradsen att "rätt till skepp eUer skeppsbygge" inskrives på
grandval av registrering enligt 11 §. Uppenbarligen avses här inskrivning av
såväl fullbordat sora ofullbordat föivärv. "Rätt" tUl skepp eller
skeppsbygge kan eraellertid språkligt orafatta också sådana rättigheter som
sjöpanträtt, retentions-

s. 548 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 548

rätt
och skeppshypotek. I första stycket bör därför orden "rätt till" utbytas
mot orden "förvärv av".

I
andra stycket första punkten, som avser andelsförvärv, torde hänvisningen till
rättelsereglerna i 39 § kunna utgå såsom obehövlig men å andra sidan bör en
hänvisning intagas till nyss anförda bestämraelser i paragrafens första stycke.
Varje inskrivning har registrering som alltid avser hela skeppet tUl
förutsättning och grundval.

Bestämmelserna
i andra stycket andra punkten har avseende pä en situation som kan Ulustreras
sä: B har av A förvärvat ett skepp under villkor som innefattar
äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed och sedermera har C av B
förvärvat dennes villkorliga äganderätt utan eller med vdUkor som är alt
jämstäUa med äganderättsförbehåll. Av 12 § första stycket andra punkten följer
att B dnte har inskrivningsplikt förrän det för hans förvärv gällande vUlkoret
upphör alt gälla. B har däremot enligt 14 § tredje stycket första punkten rätt
tiU inskrivning.

Av
nu ifrågavarande bestämmelser i 13 § framgår emellertid, att C inte skall ha
rätt tUl inskrivning i annat fall än när B begagnat sig av sin
inskrivningsrätt. Eftersom B inte har inskrivningsplikt är aUtså C i detta
avseende helt beroende av B.

Varken
hänsyn tUl ordning och reda i inskrivningsväsendet eller i övrigt till
inskrivningsrättsliga grundsatser och regler gör det enligt lagrådets mening
påkallat att på angivet sätt binda rätten för C vid förutsättningen att B
utövat sin rätt tUl inskrivning. Bestämmelserna i 30 § tredje stycket i
förslaget, till vUka lagrådet får anledning att återkomma, gör det möjligt för
B att, om det skulle behövas för att han skall få inskrivning, söka inskrivning
för A, och A är skyldig att tillhandahälla de för ändamålet behövliga
handlingar som han innehar. Samma bestämmelser är väl ägnade att av C få
tillämpas beträffande inskrivning av B:s förvärv och, om det erfordras,
dessutom av A:s förvärv.

Vidare
synes vägande sakliga skäl kunna åberopas för att i förevarande hänseende
likställa C med B. Vad som i remissprotokollet sägs om en person i B:s
situation, nämligen att han utan tvivel har intresse av att registret avspeglar
den ändring i äganderättsförhållandena som även det ofullbordade förvärvet
medför, kan sägas också om C. Praktiskt viktigt är att C får sakrättsskydd och
dd i panträttsbehörigheten.

I
14 § tredje stycket ges, siisom förut antytts, bestämmelser om inskrivning av
B:s förvärv. Ur systematiska och pedagogiska synpunkter synes det lämpUgast
att bestämmelser om C:s förvärv flyttas till 14 § att följa efter nyssnämnda
bestämmelser om B:s inskrivningsrätt. Därvid bör, i enlighet med det förut
anförda, C:s förvärv likstäUas med B:s även i fråga om rätt tUl inskrivning.

Lagrådet
hemställer pä grund av det anförda att förevarande paragraf avfattas så:

s. 549 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 549

"Förvärv
av skepp eller skeppsbygge inskrives på grundval av registrering enligt 11 §.

Bestämmelserna
i första stycket och 1438 §§ om skepp eller skeppsbygge ha motsvarande
tUlämpning i fråga om andel i sådan egendom."

14
§ Lagrådet:

Första
stycket första punkten i förevarande paragraf torde, såsom framgår av
motiveringen i remissprotokoUet, ha avseende endast på de fullbordade
äganderättsförvärven. För att utmärka detta föreslås att efter inledningsorden
"Den som" insattes orden "med äganderätt".

Skeppsbygge
anmäles enligt 12 § tredje stycket för registrering av ägaren. Med hänsyn till
uttalandena i motiveringen i remissprotokollet kan någon tvekan inte råda om
att också den som gjort ett ofuUbordat förvärv av ett oregistrerat skeppsbygge
är berättigad att få detta registrerat. På grand härav synes i tredje stycket
första punkten av förevarande paragraf det beträffande skeppsbygge uppställda
kravet på registrering böra utgå.

Den
som gjort ett sekundärförvärv av villkorlig äganderätt (C i det vid 13 § andra
stycket andra punkten angivna exemplet) kan inte anses ha förvärvat skepp eller
skeppsbygge men bör, såsom beträffande anförda lagrara i förslaget förut
anförts, beträffande rätten att erhålla inskrivning vara likställd med en sådan
förvärvare. Även i övrigt bör vad i förslaget sägs om sådana ofullbordade
förvärv, som avses i tredje stycket av förevarande paragraf (B:s), gälla
sekundärförvärv av villkorlig äganderätt. Sådant sekundärförvärv kan ske även
genora att den sora gjort den ursprangliga överlåtelsen (A) under
äganderättsförbehåll eller villkor som är att jämställa därmed överlåter den
villkorUga äganderätt han har kvar efter överlåtelsen. Även sekundärförvärv av
sist angivet slag bör såsom frarnhälles i remissprotokollet vara jämställt,
med förvärv som avses i tredje stycket. Under hänvisning till det sagda och
till vad som vid 13 § anförts om förslagets systematik föreslår lagrådet att
till förevarande paragraf fogas ett nytt, fjärde stycke av förslagsvis följande
lydelse:

"Övergår
i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller överlålarens rätt till
annan, har vad som där säges och i övrigt i detta kapitel föreskrives om
inskrivning av förvärv och verkan därav motsvarande tUlämpning."

15
§ Lagrådet:

Den
konkurrenssituation, som uppslår då flera på samma inskrivningsdag söker
inskrivning av förbehåll om skeppsnamn och namnen inte skiljer sig tydligt från
varandra, bör såsom föratsatts i första stycket

s. 550 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 550

av
förevarande paragraf lösas genom en skälighetsprövning. Detta kan lämpligen,
med viss jämkning av ordalagen, uttryckas genom en föreskrift att
registermyndigheten beslutar ora företräde efter vad som finnes skäligt,

I
andra stycket av förevarande paragraf bör stadgas att inskrivning av förbehåll
om skeppsnamn skaU avföras ur registret ocksä i det fallet att skepp
registrerats med det namnet. Lämpligen bör detla stadgande upptas som huvudfall
i en första punkt av stycket, och de två övriga fallen anslutas därtill i en
andra punkt.

Med
hänsyn härtill föreslär lagrådet att förevarande paragraf, med ytterligare
vissa redaktionella jämkningar, får följande lydelse:

"Genom
inskrivning i skeppsregistret kan skeppsnamn, som tydligt skiljer sig från
andra skeppsnamn i registret, på ansökan förbehållas den som har behov därav.
Söka flera pä samma inskrivningsdag inskrivning av förbehåll ora skeppsnaran
och skilja sig naranen icke tydligt från varandra, beslutar
registerm}'ndigheten om företräde efter vad som finnes skäligt.

Inskrivning
av förbehåll ora skeppsnamn skall avföras ur registret, när skepp registrerats
med del namnet. Detsamma gäller, om den som vunnit inskrivningen eller hans
rättsinnehavare begär det eller om namnet ej inom fem år tagits i bruk för
registrerat skepp."

16
§

Lagrådet:

Enligt
första stycket 2 i förevarande paragraf skall registrerat skepp avregistreras
ora det skall anses förlorat enligt 7072 § lagen (1927: 77) ora försäkringsavtal.

De
händelser som avses i nämnda lagram i försäkringsavtalslagen är i huvudsak,

i 70
§, att fartyg på grund av sjunkning eller annorledes inle kan för rimlig
kostnad bärgas eller skadats så, att det icke kan för rimlig kostnad göras
användbart för sitt ändamål,

i 71
§, att all underrättelse om fartyg uteblivit under minst tre månader, eller
att fartyget övergivits av besättningen och icke inom tre månader därefter
kommit till rätta, samt

i 72
§, att fartyg av främmande makt lagts under embargo eller uppbringats eller
liknande.

De
i 70 § avsedda fallen torde väsentligen i och för sig vara att hänföra även
under punkt 1 av förevarande stycke, enligt vilken avregistrering skall ske
ora skeppet förolyc:kats, upphuggits eller eljest förstörts. Beträffande de faU
sora avses i 72 § torde kunna sägas, alt om ägande-rätlen går förlorad för den
svenske ägaren genom den främraande statens åtgärd, avregislrerdngsplikt
föreligger också på den i punkt 4 angivna

s. 551 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 551

grunden all skeppet upphört att vara svenskt. Och för den
händelse äganderätten inte går förlorad och skeppet sedermera återställes har
någon sakligt befogad anledning att avregdstrera dnte förelegat. På grund
härav synes punkt 2 böra begränsas tdll att omfatta fall av sådan art som
åsyftas d 71 § försäkringsavtalslagen. Lämpligen kan detta ske genom att fallen
anges direkt i förevarande punkt och inte genom hänvisning tUl nyssnämnda lag.
Med viss anknytning till stadgandena i 2 kap. 8 § luftfartslagen (1957: 297)
och 301 § första stycket 6 sjölagen synes punkten kunna såsom
avregistreringsgrund upptaga att skeppet försvunnit eller övergivits till sjöss
och sedan ej avhörts under tre månader.

Enligt första stycket 3 av förevarande paragraf i
remitterade förslaget skall vidare skepp avregistreras, om det med tillämpning
av 10 och 317 §§ förklarats icke vara iståndsättiigt, dvs. om det kondemnerats.

De situationer sora avses raed kondemnationsreglerna torde
ofta kunna hänföras under punkt 1 av förevarande stycke. Fall kan emellertid
också länkas då ett skepp visserligen kondemneras men senare kan repareras och
komma till användning, eventuellt för annat ändamål än det ursprungliga. I
sådana fall bör avregistreringsplikt inte föreligga. Ett måhända inte
opraktiskt fall kan vara, att ett kondemnerat skepp överlåtes till någon
utomlands. Skeppet skall då avregistreras också av den anledningen att del
upphört att vara svenskt. På grund härav synes vad som angives under
förevarande punkt lämpUgen kunna utgå sora särskild avregistreringsgrund.

Med hänsyn lill det anförda föreslår lagrådet att
förevarande paragraf, med ytterligare vissa redaktionella jämkningar, får
följande lydelse:

"Registrerat skepp skall avregislreras, om det.

1,
förolyckats,
upphuggits eller eljest förstörts;

2,
försvunnit
eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader;

3,
upphört att
vara svenskt; eller

4,
på grund av
ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att
ändring inträtt, finnes ej utgöra skepp.

Registrerat skeppsbygge skall avregistreras, om det såsom
skepp överföres till skeppsregistret eller ägaren anraäler bygget för
avregistrering. Härjämte har första stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga
om skeppsbygge,

I fall som avses i första stycket eller andra stycket andra
punkten åligger det ägaren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla
egendomen för avregistrering. Har skepp till följd av överlåtelse upphört all
vara svenskt, svarar den föratvarande ägaren jämte förvärvaren för all anmälan
göres,"

s. 552 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:
42 552

Klackenberg:

Utöver vad nyss anförts vill jag endast ifrågasätta en
redaktionell jämkning vid punkt 4,

I det föreslagna första stycket av 16 § uppräknas i
punkterna 14 en serie omständigheter med skepp (förolyckats, förstörts,
försvunnit, ej längre svenskt), vilka föranleder att registrerat skepp skall
avregistreras. I punkt 5 namnes först en liknande omständighet, nämligen att
skeppet på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp,
och därtill fogas det fallet att skepp, "utan att förändring inträtt,
finnes ej utgöra skepp". Som slutet pä en dylik uppräkning är upptagandet
av sistnämnda fall något ologiskt. Därmed åsyftas tydligen upptäckten av att
något fel begåtts och registermyndigheten fått in ett icke registrerbart fartyg
i skeppsregistret.

Det kan
väl ha vissa tekniska :[ördelar med hänsyn till förfarandet att infoga detta
fall i förevarande uppräkning, men fallet bör då upptagas under en särskild
punkt och beskrivas på ett tydligare sätt, förslagsvis så att under en punkt 5
behandlas registrerat skepp, om det "finnes vara av sådan beskaffenhet att
det ej borde ha registrerats som skepp". Vidtages den ändringen bör i
andra styckets stadgande om skeppsbygge hänvisningen avse "första stycket
4 och 5". Motsvarande bör iakttas beträffande hänvisningarna i 17 §.

17 §

Lagrådet:

I händelse av bifall till vad lagrådet föreslagit
beträffande 16 § första stycket bör hänvisningarna i förevarande paragraf till
punkterna 4 och 5 i nämnda stycke avse i stället punktema 3 och 4.

18 §

Lagrådet:

Såsom frarnhälles i specialmotiveringen tUl förevarande
paragraf innebär bestämmelsen i första stycket att fråga huravida egendom, som
blivit föremål för registrering, har karaktär av fartyg eller av skepp eUer
skepp under byggnad kan komma under prövning i annan ordndng. Detsamma torde
gälla fräga om skepps nationalitet, dvs. om skeppet är svenskt.

I andra stycket synes den formella ändringen lämpligen
kunna vidtas att sista satsen "om ej annat följer av 1922 §§" får
utgå. Eftersom de lagrum, som innefattar begränsningar av räckvidden av
förevarande stadgande, följer i omedelbar anslutning till detta, synes någon
särskild erinran om begränsningarna inte behövlig. Det kan också diskuteras i
vad mån dessa paragrafer kan sägas innefatta något undantag från stadgandet om
prövning.

s. 553 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 553

I andra stycket av förevarande paragraf bör dessutom med
inskrivning jämställas avregistrering.

Av systematiska skäl synes en viss omredigering av
innehållet i tredje stycket av förevarande paragraf samt 21 och 22 §§ böra
göras. Hän'id bör stadgandena i 22 § överföras till 21 § samt tredje stycket av
förevarande paragraf och första stycket av 21 § i det remitterade förslaget
föras till 22 §, som dessutom i ett tredje stycke bör innehålla en regel
avseende avregistrering med anledning av förvärv. Andra stycket av remissförslagets
21 § synes, på skäl som kommer att anges i det följande, kunna undvaras.

Vad nu anförts Innebär sålunda i fråga om förevarande
paragraf att tredje stycket bör utgå.

Lagrådet föreslår alltså att förevarande paragraf får
följande lyddse:

"Utan hinder av att registrering eller inskrivning
ägt rum får prövas huruvida registrerad egendom är av den beskaffenhet som
förutsattes för åtgärden.

Fråga huruvida förvärv, som ligger till grund för
inskrivning eller avregistrering, är ogiltigt eller ej kan göras gällande
eller huruvida åtgärden av annat skäl kränker någons rätt får prövas utan
hinder av inskrivningen eller avregistreringen,"

19 §

Lagrådet:

Enligt denna paragraf vinner överlåtelse av skepp eller
skeppsbygge skydd mot överlätarens borgenärer genom att förvärvaren söker
inskrivning eller anmäler egendomen för avregistrering. Indirekt utsäger stadgandet
att, intill dess inskrivning sökts eller anmälan gjorts, överlålarens
borgenärer kan taga egendomen i anspråk för sina fordringar, I detta hänseende
skiljer sig det remitterade förslaget såväl från fastighetsrätten, enligt
vilken sakrättsskydd inträder redan genom avtalet, som från lösörerätten i
allmänhet, vilken ger traditionen denna effekt. Att traditionsprincipen ej
passar väl för större fartyg torde vara oomtvistUgt. När det gäller skepp och
skeppsbyggen synes valet i realiteten stå mellan fastighetsrättens
avlalsprincip och inskrivningsprincipen. Förslaget har visserligen i fråga om
förfarandet vid inskrivning i väsentliga delar sin förebild i fastighetsrätten
och det kunde därför te sig naturligt att även i fråga om sakrättsskyddets
inträde anknyta till fastighetsrätten. Till förmån för en sådan lösning skuUe
också kunna anföras, att enligt en inom doktrinen uttalad mening köp av
inteckningsbart fartyg i dag blir sakrättsUgt verksamt redan genom avtalet.
Emellertid föreligger en betydande olikhet mot fastighetsrätten däri, att köp
av skepp eller skeppsbygge inle som fastighetsköpet är forrabundet.
Avtalsprincipen synes därför, tillämpad på skepp eller skeppsbyggen, medföra
större risk för

s. 554 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 554

missbruk än inom fastighetsrätten. Del kan vidare
förefalla naturligt att, när man avvisar den allmänna lösörerältens
Iradilionsprincip, inskrivningen sättes i stället för traditionen. Med hänsyn
lill det anförda godtager lagrådet att, såsom skett i det remitterade
förslaget, inskrivningsprincipen lägges till grund för regleringen av
sakrätlsskyddet i fråga om skepp och skeppsbygge.

Med en
sådan lösning kommer i fråga om sakrättsskyddet vid överlåtelse olika regler
att gälla för skilda slag av fartyg och fartygsbyggen. Såsora framhållits i
remissprotokoUet torde emellertid detta inte behöva medföra några beaktansvärda
praktiska nackdelar. Vad angår inskrivningsprincipens räckvidd i fråga om
statsfartyg, beträffande vilket meddelats förordnande enligt 11 § första
stycket andra punkten, hänvisas till vad som anförts vid nämnda paragraf,

I
förevarande paragraf upptages såsom avgörande för sakrättsskyddets inträde vid
sidan om ansökan om inskrivning anmälan för avregistrering. Sådan anmälan bör
emellertid ha motsvarande verkan som ansökan om inskrivning också när det
gäller godtrosförvärv enligt 20 § och processlegitimation enligt 22 § (enligt
lagrådets förslag 21 §), Därför bör vad sora sägs ora anmälan för
avregistrering utgå ur 19 § och, såsom redan antytts vid 18 §, i den av
lagrådet föreslagna 22 § som ett tredje stycke införas en sammanfattande bestämmelse
om verkan som här avses av anmälan för avregistrering.

Enligt den
föreslagna avfattningen av förevarande paragraf får "därefter", dvs,
efler det inskrivning sökts eller avregistreringsanmälan gjorts, egendom inte
tagas i anspråk för fordran mot överlåtaren. Det framstår inte som fullt klart
om den tidpunkt som avses är den, när ansökningen eller anmälningen faktiskt
inkom lill inskrivningsdomaren, eller den, när den inskrivningsdag, till
vilken ansökningen eller anmälningen är att hänföra, gick till ända. Med
hänsyn till svårigheten att tidsbestämma en inskrivningsansökan eller en
avregistreringsanmälan synes den sist angivna tidpunkten böra vara den
avgörande. Det kan antagas, att förslaget avser att intaga denna ståndpunkt.
Detta skulle emellertid bli tydligare ora i lagtexten anges att egendomen
"efter utgången av den inskrivningsdag då ansökningen gjordes" inte
får tas i anspråk.

Att
egendomen inle får "tagas i anspråk" innebär att utmätning av
egendomen inte får ske för överlålarens gäld och alt egendomen inte heller får
indragas i överlåtarens konkurs. Det torde vara tydligt, att förbudet mot alt
taga egendomen i anspråk inte fär förstås så att ett redan inlett utmätnings-
eller konkursförfarande med avseende på egendom skulle förfalla tUl följd av
inskrivningsansökningen. Uttrycket "tagas i anspråk" avser alltså
att ange själva inledandet av åtgärden.

Huruvida
uttrycket "lagas i anspråk" utöver utmätning och konkurs skall avse
också sådana säkerhetsåtgärder som kvarstad och skingringsförbud är inle
klart. Frågan är ej berörd i remissprotokoUet, Rent språk-

s. 555 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 555

ligt synes det svårt alt hänföra kvarstad eller
skingringsförbud under de använda ordalagen, Detla hindrar givetvis inle i och
för sig alt sädana säkerhetsåtgärder anses slå överlätarens borgenärer till
buds så länge förvärvaren inle sökt inskrivning, Ätgärdema är ju avsedda att
säkerställa en kommande exekution och det kan därför hävdas, att en rätt för
överlåtarens borgenärer att taga egendomen i anspråk genom exekution i sig
innefattar den mdndre långt gående rätten att få egendomen belagd med kvarstad
eller skingringsförbud. Emellertid kan det av andra skäl vara tveksamt om,
sedan skepp eller skeppsbygge överlåtits, kvarstad eller skingringsförbud
beträffande egendomen skall kunna utverkas av någon som gör gällande fordran
raot överiålaren.

Under
hän\'isning lill det anförda föreslås att förevarande paragraf erhåller
följande avfattning,

"Har
skepp eller skeppsbygge överlåtits och har inskrivning sökts för förvärvet, får
egendoraen efter utgången av den inskrivningsdag då ansökningen gjordes icke
lagas i anspråk för annan fordran raot överlätaren än sådan som är förenad med
panträtt eller retentionsrätt i egendomen,"

Walberg tillägger:

Enligt 179 § UL äger borgenär till säkerhet för sin
fordran begära kvarstad på så mycket av gäldenärens lösa egendom som svarar mot
hans fordran. Förutsättning för kvarstad är att sökanden har visat sannolika
skäl för sin talan och alt det föreligger fara för att gäldenären un-danslicker
eller förstör godset, Skingringsförbud kan enligt 180 § UL beviljas, när inle
fulla skäl är till kvarstad. Såväl kvarstad som skingringsförbud innebär
förbud alt förfoga över egendomen till förfång för sökanden. Skillnaden
raellan de båda instituten är i huvudsak den, att egendomen vid
skingringsförbud, i motsats till vad som är fallet vid kvarstad, förblir i
innehavarens besittning.

Av det
sagda torde framgå, att åtgärden riktar sig raot gäldenären och innebär ett
förbud för denne att överlåta eller eljest förfoga över egendomen till förfång
för borgenären, I de fall som avses raed förevarande paragraf i förslaget är
det fråga om en överlåtarens skuld. Det är alltså överlätaren som är
gäldenären. Överlåtaren har emellertid redan överlåtit egendomen och vidtager
sedan inle någon åtgärd av betydelse för äganderättsövergängen. Inskrivning
sökes ju av förvärvaren och denne gör ansökningen uteslutande för egen del. Den
förut angivna förutsättningen i 179 § UL alt del skall föreligga fara för att gäldenären
"un-dansticker eller förstör godset" torde över huvud inte kunna
tänkas föreligga, i vart fall inte sedan tradition skett.

Vad nu anförts talar närmast för att kvarstad eller
skingringsförbud, sådana dessa institut är utformade i gällande rätt, efter
överlåtelse av

s. 556 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 556

skepp
eller skeppsbygge inte skulle stå till buds för den som gör gällande fordran
mot överlåtaren.

Om
man emellertid, mot avfattningen av bestämmelsema i UL, skulle kunna tänka sdg
säkerhetsåtgärder av nu angivet slag riktade inte mot Överiålaren utan mot
förvärvaren, är att märka all, enligt förslaget, sedan förvärvaren sökt
inskrivning egendomen är skyddad för utmätning för överlåtarens gäld och inle
heller kan dragas in i dennes konkurs. Detta gäller även om borgenären, efter
överlåtelsen men före det förvärvaren sökt inskrivning, skulle ha lyckats
utverka kvarstad eller skingringsförbud. Har säkerhetsåtgärden inte följts av
utmätning eller konkurs före det förvärvaren söker inskrivning medför sålunda
ansökningen, att åtgärden förfaller. Kvarstad eller skingringsförbud om nu
dessa åtgärder kan tänkas riktade mot förvärvaren skulle alltså under alla
förhållanden få en ytterst begränsad betydelse.

Annorlunda
skulle det givetvis ställa sig, om säkerhetsåtgärden utgjorde hinder raot
inskrivning och föranledde avslag pä förvärvarens inskrivningsansökan. Något
slöd för att säkerhetsåtgärden skulle ha sådan effekt ger emellertid varken
bestämraelserna i förslaget eller gäUande rätt. En dylik ordning skulle också
frarastå såsom märklig i betraktande av att utmätning för överlåtarens gäld
inte torde utgöra hinder för inskrivning av förvärvarens fång. Kvarstad eUer
skingringsförbud ger ju helt allmänt en betydligt svagare rätt än utraätning,

20 §

Lagrådet:

I
förevarande paragraf ges bestämmelser om godtrosförvärv av skepp och
skeppsbygge, Säsom framgår av remissprotokollet omfattar lagrummet, med viss
anknytning till lösörerättsliga principer, både fall av tvesalu och sådana
fall där brist föreligger i överlätarens fång eller i fång längre tillbaka i
fångeskedjan. Vidare reglerar paragrafen godtrosförvärv i situationer då rätte
ägaren överlåtit skeppet eller skeppsbygget men på grund av förvärvsvUlkor
saknat rätt alt förfoga över egendomen på sätt som skett genom överlåtelsen.
Tanken synes ocksä vara att stadgandet skall kunna få analog tiUämpning
exempelvis om ett kvarstadsbe-lagt skepp skulle överlåtas av
kvarstadsgäldenären,

I
den föreslagna lagtexten anges i fråga om huvudfallet, att överlåtelse skett
frän den vars förvärv var inskrivet men som icke var rätt ägare "eUer
behörig att förfoga över egendomen på dennes vägnar". Den sist angivna
bestämningen synes kunna leda till missförstånd och bör utgå ur paragrafen.
Eftersom rätt att återlösa skepp eller skeppsbygge, som blivit föremål för
godtrosförvärv, skulle förutsätta ett positivt stadgande därora i sjölagen,
torde vidare sista punkten i första stycket av förevarande paragraf böra
uteslutas som obehövlig. Utöver dessa

s. 557 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 557

ändringar
av lagtexten synes första och andra styckena lämpligen kunna sammanföras till
ett stycke.

Genom bestämmelsema i 23 §
av det reraitterade förslaget om publicitelsverkan åt skepps- och
skeppsbyggnadsregistren kan införingar däri av olika slag bryta god tro hos
förvärvare. Såsom framgår av remissprotokoUet kommer här i fråga fömlora
ansökningar om inskrivning för förvärv närmast anteckningar ora
äganderätlstvister, förvärvsvillkor, utmätning och kvarstad. Enligt nämnda
paragraf skall sådan publicitelsverkan föreligga "från och med den
inskrivningsdag" då ärende om införing upptagits. Som i det följande vid
23 § närmare anges, kommer lagrådet att hemställa att publicitetsverkan enligt
paragrafen skall gälla först "efler utgången av" inskrivningsdag som
nyss nämnts.

Vid
konkurrens samma inskrivningsdag mellan två förvärv från samme överlåtare synes
det emellertid riraligt att rätt ägare, dvs. den sora kan åberopa det tidigare
förvärvet, går före och alt sålunda den senare förvärvaren, som med den av
lagrådet förordade utformningen av 23 § skulle kunna göra gäUande god tro, får
vika. Motsvarande gäller även eljest när det föreligger konkurrens samma
Inskrivningsdag mellan rätt ägare, som exempelvis på inskrivningsdagen får
klandertalan antecknad, och den som på sätt nyss sagts skulle kunna göra gällande
god tro. Också i denna situation synes aUtså den sistnämnde böra få stå
tillbaka för rätte ägaren. Ändringen av 23 § gör det därför påkallat att i
förevarande paragraf införa en regel som, i den riktning förut antytts, löser
situationer av konkurrens samraa inskrivningsdag mellan två ansökningar om
äganderättsinskrivning eller mellan sådan ansökan och anteckning om
äganderätlstvist eller annan omständighet som anger bristen i överlåtarens
förfoganderätt. Regeln bör innebära att godtrosförvärv ej skall inträda i
dessa fall. Om exempelvis ett skepp överlåtits först lill en person och sedan
till en annan, sora ej känner till eller rimligen bort känna till den första
överlåtelsen, och båda söker inskrivning samma inskrivningsdag, bör sålunda
godtrosförvärv inte inträda för den till vilken skeppet sist överlåtits. Genom
denna konkurrensregel nås samma resultat som 23 § d dess lydelse enligt det
reraitterade förslaget skulle ge för de här avsedda fallen.

Konkurrensregeln bör
upptas som ett andra stycke av förevarande paragraf.

Med de sålunda förordade
ändringama och med någon redaktionell jämkning av tredje stycket kan
förevarande paragraf förslagsvis få följande lydelse:

"Har skepp eller
skeppsbygge förvärvats genom överlåtelse från någon som icke var rätt ägare,
skall förvärvet dock gäUa, om överlåtarens åtkomst var inskriven när egendoraen
överläts och om förvärvaren sökt inskrivning och därvid varken insett eller
bort inse att överlåtaren ej var

s. 558 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 558

rätt
ägare. Vad som nu sagts har motsvarande tdllämpning d fråga om förvärv genom
överlåtelse från någon som var rätt ägare men på grund av förvärvsvillkor
saknade rätt att förfoga över egendomen genom överlåtelsen,

Godtrosförvärv
inträder dock ej, om samma inskrivningsdag som inskrivning sökes för förvärvet
ärende upptages om inskrivning eller annan införing i registret av
orasländighet varav bristen i överlåtarens förfoganderätt beror eller om
anteckning i registret att talan väckts om hävndng eller återgång av förvänt av
egendomen eller om bättre rätt till denna.

Om
förvärv genom exekutiv försäljning finnas särskilda bestämmel-

21
§ Lagrådet:

På
sätl anges vid 18 § bör av systematiska skäl innehållet i 22 § i remitterade
förslaget upptas i föievarande paragraf, samtidigt som första stycket av
förevarande paragraf i remissförslaget överförs till 22 § och andra stycket får
utgå.

Bestämmelsema
i förevarande paragraf enligt lagrådets förslag (22 § i remitterade förslaget)
har direkt förebUd i JB. Första stycket motsvarar sålunda 18 kap. 9 § i JB och
andra stycket samraa kapitels 10 §.

Innebörden av första
stycket torde, i anslutning till vad sora gäller i fastighetsrätten, vara att
talan kan med laga verkan riktas mot den som enligt registret framstår som
senaste ägare, vare sig inskrivning för förvärvet redan skett eller endast
sökts. Inskrivningens eller ansökans legitimerande verkan medför att domens
rättskraft kommer all omfatta också överlåtelser som, utan att inskrivning
sökts, kan härledas från den senaste ägaren enhgt registret. Domen har
däreraot inle rättskraft mot tidigare ägare.

Ett
specialfall, som måhända inle är särskilt praktiskt, kan vara ägnat alt belysa
förhållandena. Om en ägare (A) av ett skepp eller skeppsbygge, som fått inskrivning
för sitt förvärv, överiåter egendomen med äganderättsförbehåll, kan
förvär\'aren (B) söka och fä inskrivning för sitt villkorade förvärv, varvid
vUlkoret antecknas i registret. Denna sista inskrivning ersätter inte
inskrivningen för överiålaren (A) utan denna består med den begränsning som
följer av den nya inskrivningen. Förvärvaren (B) kan sedan i sin tur överlåta
sin villkorliga äganderätt under villkor. Av remissprotokollet framgår (3.4.4,)
att i sådant fall både överlåtarens (B) och den nye förvärvarens (C) förvärv
kan vara inskrivna i skeppsregistret. För samma skepp eller skeppsbygge kan
alltså samtidigt finnas tre inskrivningar, var och en med särskUd giltighet.
Processlegitimalionsregdn i första stycket av förevarande paragraf får

s. 559 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 559

i
första hand tillämpning på den nye förvärvaren (C), En dom mot denne blir
sålunda bindande också mot senare förvärvare. Emellertid kan domen givetvis
inte avse annan rätt än den C själv förvärvat. Gäller tvisten den fulla
äganderätten i del angivna exemplet, torde den som gör gällande bättre rätt ha
att väcka talan inte bara mot C utan ocksä mot A och B. Dessa kan sägas
tUlsammans ha den fulla äganderätten till egendomen och deras förvärv kan
inskrivningsmässigt anses tillsammanlagna representera denna rätt.

22
§ Lagrådet:

I
enlighet med vad sora angivits vid 18, 19 och 21 §§ bör vissa orare-digeringar
av näranda lagram och förevarande paragraf göras. Härvid bör innehållet i 18 §
tredje stycket och 21 § första stycket, med vissa redaktionella jämkningar,
bilda första respektive andra stycket i förevarande paragraf. Båda styckena
bör gälla rättsverkan enligt 19 och 20 §§.

Såsora
anförts vid 19 § bör anmälan för avregistrering av skepp eller skeppsbygge ha
motsvarande verkan som ansökan om inskrivning i fråga ora sakrättsskydd enligt
19 §, godtrosförvärv enligt 20 § och process-legitimation enligt 22 § (21 § i
lagrådets förslag). Detta bör på sätt också antytts i det föregående komma
till uttryck genom en sararaanfattan-de bestäraraelse d tredje stycket av
förevarande paragraf, Bestäramdseii bör begränsas tdll att avse anmälan för
avregistrering med anledning av förvärv. Såvitt avser processlegitimalionsregdn
(21 § i lagrådets förslag) får bestämmelsen betydelse för tiden mellan anmälan
och avregistreringen (jfr 17 §) men uppenbarligen ej för tid efter avregistreringen,

I 21
§ andra stycket av det remitterade förslaget upptas ett delvis från
sjölagskomraitléns förslag hämtat stadgande, som har förebild i
fastighetsrätten raed dess reglering för fall av tvesalu. Med hänsyn bl. a.
lill att deparleraenlsförslaget ifråga om dessa fall anknyter till
lösöre-rättsliga principer om godtrosförvärv, synes eraellertid stadgandet obehövligt,
och det bör därför utgå.

Pä
grund av vad sålunda anförts kan förevarande paragraf förslagsvis få följande
lydelse:

"Rättsverkan
som sökt eller beviljad inskrivning medför enligt 19 och 20 §§ består även
efter avregistrering.

Rättsverkan
sora ansökan om inskrivning medför enligt 19 och 20 §§ förfaller, om
ansökningen avslås.

Vad
som d 1921 §§ samt förut i denna paragraf föreskrivits om rättsverkan av
inskrivningsansökan har motsvarande tUlämpning i fråga om anmälan för
avregistrering med anledning av förvärv."

s. 560 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 560

23 §

Lagrådet:

Publiciletsregdn
i förevarande paragraf innebär att införing i skepps-eUer
skeppsbyggnadsregistret skall, på sätt närmare anges i paragrafen, anses vara
känd för den vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande
omständighet som införingen avser. Den principiella innebörden av denna regel
synes inte föranleda någon erinran, och såsom i remissprotokollet anges står
regeln i samklang med den i 19 § upptagna principen om sakrältsskydd mot
överlåtarens borgenärer på grand av förvärvarens ansökan om inskrivning.

Eraellertid
synes en järakning böra göras i fråga om tidpunkten då publicitetsverkan skall
inträda. Detta skall enligt remissförslaget ske "frän och med den
inskrivningsdag då ärende om införing upptagits". En sådan regel innebär
att man presumerar kännedom om den med införingen avsedda omständigheten vid
en tidpunkt då ärendet angående införingen ännu inte upptagits av
inskrivningsdomaren och kanske inte ens kommit in till denne. Det förefaller
naturligare att knyta inträdet av publicitetsverkan av ett ärende tUl utgången
av inskrivningsdagen, dvs. klockan tolv på dagen. En lämplig lösning synes
sålunda vara att stadga att införingen skall anses känd "efter utgången av
den inskrivningsdag då ärendet om in:föringen upptogs".

Såsom
angivits vid 20 § bör jämkningen av förevarande paragraf medföra att en
särskild konkurrensregel införes i 20 § för där avsedda fall av samtidiga
ansökningar. De av lagrådet sålunda föreslagna ändringarna i 20 och 23 §§ fär
på detta sätt reell betydelse endast när det gäller upplåtelse av panträtt.
Härom hänvisas till vad som anföres vid 268 §.

Pä
grand av det anförda bör förevarande paragraf, med ytteriigare vissa jämkningar
av redaktionell natur, förslagsvis få följande lydelse:

"Införing
i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skaU, efter utgången av den
inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en
vars rätt tUl skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet som
införingen avser."

24 §

Lagrådet:

Förevarande
stadgande torde, utan att detta uttryckligen anges, ha giltighet också för
ansökan om inskrivning av äganderätt, i den mån särskild rättsverkan knytes
därtill. Förutsättningen för stadgandets tilllämplighet är att äganderätten
inskrivits i register i den andra staten "enligt dess lag". Härav
synes framgå, alt domstol eller annan myndighet här i landet skall kunna, ora
anledning därtill förekoramer, ha att pröva om inskrivningen skett i
överensstämradse med den statens lag.

s. 561 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 561

25
§ Lagrådet:

I
första stycket av förevarande paragraf anges vissa uppräknade ärenden vara
registerärenden. I lagförslaget används sedan denna term som ett sammanfattande
begrepp. I specialmotiveringen sägs att också ärenden om inteckning i skepp
eller skeppsbyggen skall vara registerärenden. Detta avses författningsmässigt
komma till uttryck genom föreskriften i 281 § första stycket (under rabriken
"Inteckningsförfarandet"), att i fräga om inteckning bestämmelserna
i 2 kap. har motsvarande tillämpning. En lämpligare lösning torde vara att i
förevarande paragraf bland övriga registerärenden direkt ange även ärenden om
inteckning. Första stycket av 281 § torde då kunna utgå i sin helhet ur
lagtexten.

Enligt
andra stycket av förevarande paragraf hålles inskrivningsdag "varje
arbetsdag". Detta uttryck är emellertid inte helt entydigt. Då det med
hänsyn till olika prioritetsregler är nödvändigt att full klarhet råder i detta
hänseende, föreslås att begreppet inskrivningsdag beskri-ves något fylligare.
Lämpligen kan anges att sådan hålles varje vardag, dock ej lördag och ej heller
den 1 maj, midsommarafton eller julafton. Vidare bör i andra punkten av
förevarande stycke orden "efter denna tidpunkt" i förtydligande syfte
utbytas mot "efter detta klockslag".

I
remissprotokoUet antydes, i anslutning till återgivandet av regeln i nyssnämnda
andra punkt att ansökan eller anmälan sora inkommer efter klockan tolv anses
gjord påföljande inskrivningsdag, möjligheten av handläggning i vissa fall utom
vanlig arbetstid. Avsikten är att, i den mån framfört önskemål om sådan
handläggning kan tiUgodoses inom ramen för systemet med inskrivningsdagar,
särskilda tillämpningsföreskrifter skall meddelas. Självfallet får, såsom
också framgår av uttalandet i protokollet, genom en sådan handläggning de
grandläggande företrädesprinciperna inom registrerings- och
inskrivningsförfarandet inte åsidosättas eller äventyras.

Med
hänsyn till det anförda föreslås att första och andra styckena av förevarande
paragraf får följande lydelse:

"Registerärenden
äro ärenden ora registrering eller avregistrering av skepp eller skeppsbygge,
ärenden om inskrivning av förvärv av sådan, egendom eller om inteckning däri
samt ärenden om inskrivning av förbehåll om skeppsnamn eller ora annan
införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, som sker på grand av
föreskrift: i lag eUer annan författning.

Registerärende
upptages på inskrivningsdag. Sådan hålles tiU klockan tolv varje vardag, dock
ej lördag och ej heller den 1 maj, midsommarafton eller julafton. Anmälan
eller ansökan, som inkommer efter detta klockslag, anses gjord påföljande
inskrivningsdag."

36
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 562 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 562

28
§ Lagrådet:

I den situationen att
villkorade överlåtelser förekommit och alltså två eller flera inskrivningar,
var och en med viss gUtighet, kan finnas samtidigt (jfr exemplet vid 21 §),
torde föreskriften i förevarande paragraf om underrättelse till den som var
inskriven som ägare gälla alla de rättsinnehavare, vUkas förvärv sålunda var
inskrivna med aktuell giltighet.

30
§ Lagrådet:

Innebörden av den i första
stycket av förevarande paragraf upptagna bestämmelsen, att anmälan eller
ansökan i registerärende skall göras skriftiigen, är betydelsefull bl. a. så
till vida som underlåtenhet att iakttaga bestämmelsen enligt 33 § 1 är avslagsgrand.
Med hänsyn till att avslag kan leda till allvarliga följder synes det vara av
vikt, att minimikraven inte sätts alltför högt. Uttalandena i
remissprotokollet i anslutning tUl de bestämmelser som i 31 § ges om rätt för
registermyndigheten att i vissa fall besluta om uppskov med avgörandet av ett
registerärende ocb att därvid skaffa in muntlig och skriftiig utredning förefaller
också bestyrka, att en restriktiv tolkning av bestämmelsen i 33 § 1 är avsedd.
För att man skall kunna tala om ansökan torde det böra fordras att skeppet
eller skeppsbygget kan identifieras och att det fraragår vUken omständighet
eller vUket förvärv som åberopas. Det formella kravet på skriftiig anmälan
eller ansökan bör kunna efterges, när fångeshandling eller annat lämpligt
underlag för ärendets handläggning företes. Lagrådet hemställer om tillägg
lill första stycket av orden "om icke fångeshandling eller annan tjänlig
handling företes".

Enligt bestämmelserna i
andra stycket första punkten gäller, att registermyndigheten i angivna fall av
försummelse att iakttaga skyldighet att göra anmälan eller att söka Inskrivning
får förelägga vite för skyldighetens fullgörande. Lagrådet viU förorda att
bestämmelserna utbyggs och förtydligas så att, i de nämnda fallen, registermyndigheten
skall förelägga den försumlige att fullgöra skyldigheten och därvid får i föreläggandet
utsätta vite.

Lagrådet har vid 13 §
andra stycket aridra punkten i förslaget något berört den bestämmelse sora
upptagits i tredje stycket av förevarande paragraf. I anslutning till ett
exempel, i vUket en person B vUlkorligt förvärvat ett A tillhörigt skepp och
därefter C gjort ett, fullbordat eller villkorligt, förvärv av B:s rätt till
skeppet, har lagrådet förordat att i fråga om rätten att erhålla Inskrivning C
jämställes med B. Föratsättning härför är emellertid att C jämställes med B
också i fråga om möjligheten att på företrädarens vägnar fullgöra
registreringsanmälan eUer

s. 563 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 563

inskrivningsansökan.
Vinner lagrådets hemställan i fråga om 13 § andra stycket andra punkten i
remissförslaget bifall, erfordras en jämkning av tredje stycket i förevarande
paragraf så att det klart framgår att där givna bestämmelser gäller också när
inskrivningsansökan gäller ett sekundärt villkorligt förvärv sådant som C:s.
Förslagsvis kunde tredje stycket inledas så: "Är bifall till ansökan ora
inskrivning av förvärv beroende av etc". Lagrådet hemställer om sådan
jämkning av lagtexten.

31 §

Lagrådet:

Det
är tydligt att bestämmelsema om avslagsgranderna i 33 § inte kan vara avsedda
att tolkas så att avslag i de angivna fallen alltid skall ske omedelbart. Kan
sökanden inte genast styrka sitt förvärv, torde sålunda som regel uppskov böra
meddelas för att han skall få tillfälle att komplettera utredningen. Endast om
det från början står klart, att ansökningen inte kommer att kimna bifallas,
bör omedelbart avslagsbeslut meddelas. Denna förslagets innebörd skulle komma
bättre fram om det i första stycket av förevarande paragraf som skäl för
uppskov anges, att anmälan eller ansökan "ej finnes omedelbart böra
avslås".

I andra stycket av
förevarande paragraf stadgas att även "annan, som saken kan antagas
angå," får höras och kan föreläggas personlig inställelse hos
registermyndigheten. I förvaltningslagen (1971: 290) förekommer uttrycket
"den som beslutet angår" för att ange vem som får överklaga
förvaltningsmyndighets beslut. Det tUl ordalagen näraliggande uttrycket i
förevarande paragraf är tydligen avsett att ha en annan innebörd. I
specialmotiveringen tUl stadgandet anges för detla fall blott att "annan
än sökanden" får höras etc. Enligt lagrådets mening kan detta uttryck
lämpligen användas också i lagtexten.

32 §

Lagrådet:

Såsom
angivits i remissprotokollet har förevarande paragraf delvis förebUd i 19 kap.
10 § och 20 kap. 7 § JB.

I första stycket synes
omredigering av stadgandena böra göras i så måtto att som första fall upptages
de från 19: 10 JB hämtade, nämligen att det kan antagas att förvärv är ogiltigt
eller ej kan göras gällande eller att avsedd åtgärd eljest skulle kränka någons
rätt. Därefter bör i en andra mening anges att detsamraa gäller (dvs. den vars
rätt beröres skall ges tUlfälle att yttra sig) om ovisshet råder i fräga om
förvärvsvUlkor. Hänvisndngen i sista meningen av remissförslaget till 31 § torde
böra utgå såsom överflödig. Även utan denna torde nämligen gälla att stadgandena
i 31 §, som ju avser det fallet att ärende uppskjutes, i och för

s. 564 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 564

sig
är tillämpliga då registermyndigheten på grund av förevarande stycke bereder
en eventuell rättsägare tUlfälle att yttra sig.

Det
i första stycket av förevarande paragraf omförmälda fallet att förvärv kan
antagas vara ogUtigt eUer på annan grand ej kunna göras gäUande, torde avse
ogiltighet av privaträttsliga grunder. Dylik misstanke bör ju aUtid föranleda
att ärendet kommuniceras med den vars rätt eljest kan bli kränkt. I förslaget
har ej berörts sådan ogUtighet av överlåtelse av svenskt fartyg eUer andel
däri, som kan följa av lagen (1939: 299) om förbud i vissa faU mot överlåtelse
eUer upplåtelse av fartyg m. m. Enligt 4 § denna lag skall överlåtelse utan
vederböriigt tillstånd vara utan verkan.

Registermyndigheten har
självjfallet att i registerärende uppmärksam-. ma fartygsöverlåtelser, som kan
misstänkas ha skett i strid mot nämnda lag. Någon bestämmelse, som fiireskriver
att uppskov i registerärende skaU beviljas vid dyUk fartygsöverlåtelse i
avvaktan på tUlståndsfrågans prövning, synes inte kunna ifrågakomma, eftersom
lagen föratsätter att tUlstånd givits före överlåtelsen och denna eljest är
utan verkan. Även om tillstånd skulle kunna tänkas bli lämnat i efterhand, lär
en ansökan eller anmälan dessförinnan inte ge någon prioritet, utan
registermyndigheten torde vara hänvisad att omedelbart avslå densamma.

I
andra stycket av förevarande paragraf bör bland fall spm skall föranleda
uppskov av ärende upptagas, i anslutning till vad som stadgas i 20: 7 punkt 4
JB, även att förvärv, som åberopas i registerärende, grandas på testamente, dom
eller förrättning, som ännu icke vunnit laga kraft.

I
tredje stycket av förevarande paragraf slutligen bör den jämkningen vidtagas
att ordet "skall" i första meningen utbytes mot "kan". Förhållandet
kan nämligen i fall av tvist vara det att det är uppenbart att sökanden inte
kan styrka sin rätt och att hans ansökan bör avslås. Stadgandet skulle dessutom
genom ändringen knyta an närmare till 19: 10 JB.

Med
hänsyn tUl det sagda kan första och andra styckena av förevarande paragraf
förslagsvis få följande lydelse:

"Förekommer
anledning antaga, att förvärv som åberopas i registerärende är ogiltigt eller
på annan grund icke kan göras gällande eller att åtgärd som anmälan eller
ansökan avser eljest skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt beröres
givas tUlfälle att yttra sig. Detsamma gäller om ovisshet råder i fräga om
förvärvsviUkor.

Grundas
förvärv, som åberopas i registerärende, på testamente, dom eller förrättning,
som ännu icke vunnit laga kraft, eller pågår rättegång om hävning eller
återgång av förvärv av den egendom ärendet angår eller om bättre rätt till
denna, skall ärendet uppskjutas tUl dess saken slutligt avgjorts."

s. 565 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 565

33
§ Lagrådet:

I
förevarande paragraf uppräknas i ett antal punkter faU då registreringsanmälan
eller inskrivningsansökan skall avslås. Lämpligen kan paragrafen omredigeras
så att de olika punkterna upptages med löpande nummer 18 utan användande av
bokstäver för punkterna 4 a)e).

Beträffande innehållet i
vissa av punkterna må följande anmärkas, utöver vad som redan vid 31 § anförts
om uppskov eller omedelbart avslag.

Under punkt 3 torde vara
att hänföra faU då överlåtaren är i konkurs eUer omyndig utan att konkursboet
eller förmyndaren medverkat vid överlåtelsen. Beträffande punkt 4 (4 a) i
remissförslaget) torde böra iakttas att om fångesmannens rätt ej är inskriven,
ansökan Ukväl i allmänhet inte bör avslås omedelbart. Ofta torde situationen
vara den att ansökningsärendet bör uppskjutas för att under tiden
registermyndigheten skall kunna genom föreläggande framtvinga, att
fångesmannen söker inskrivning för sitt fång, eller inskrivningssökanden skall
få tUlfälle att enligt 30 § tredje stycket göra ansökan för detta fång på
fångesmannens vägnar.

Punkt 6 (4 c) i
remissförslaget) har en avfattning som närmast anknyter till den konstraktion,
sora sjölagskommittén föreslog för tvesalu-fallen men som ändrats i 20 § av det
remitterade förslaget. Förevarande punkt skulle ansluta bättre tiU den lagtext
lagrådet förordat för godtrosförvärv enligt nämnda paragraf, om avfattningen
ändras till att ange, att "egendomen av överlåtaren tidigare överlåtits
till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv
ägde rum, eller, om så var faUet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för
det tidigare förvärvet". Det kan anmärkas, att om den förste förvärvaren
tidigare sökt inskrivning, den senare förvärvarens ansökan bör avslås enligt
punkt 3 eller 8.

Med hänsyn tiU det anförda
bör förevarande paragraf förslagsvis få följande lydelse:

"Anmälan av skepp
eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av rätt tUl
sådan egendom skall avslås, om

1.
bestämmelsen i 30 § första
stycket ej iakttagits;

2.
egendomen ej kan registreras
enligt 11 §;

3.
sökanden ej styrker sitt
förvärv;

4.
vad angår registrerat skepp
eller skeppsbygge, fångesmannens rätt ej är inskriven och sökandens förvärv
icke grandas på exekutiv försäljning;

5.
åberopad överlåtelse står i
strid med en mot överlåtaren på grand av förvärvsvUlkor gällande inskränkning i
hans rätt att förfoga över egendomen och överlåtarens åtkomst icke var
inskriven, när överlåtd-

s. 566 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 566

sen
ägde rum, eUer, om så var fallet, vUlkoret är infört i registret eller införes
däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6.
egendomen av överlåtaren
tidigare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när
sökandens förvärv ägde ram, eller, om så var fallet, mskrivning samma
inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.
egendomen sålts exekutivt till
annan än sökanden; eller

8.
det är uppenbart att förvär/et
av annan grand är ogUtigt eller icke kan göras gällande."

35
§ Lagrådet:

Enligt
första stycket skall gälla att, om skepp blivit svenskt "genom
förvärv", det får registreras här endast under vissa angivna förutsättningar.
Stadgandet bör vara tillämpligt också i det fallet att ett skepp blir svenskt
på så sätt att dess utländske ägare blir svensk medborgare. Orden "genom
förvärv" bör därför utgå ur lagtexten.

Eftersom
det kan vara möjligt att sådana avregistreringsbeslut utomlands, som
föratsatts både i första och i andra stycket, har den innebörden att rätten
avföres ur det utiändska registret "med verkan från den dag" skeppet
eller skeppsbygget registreras i Sverige (jfr 36 §), torde till första stycket
liksom till första punkten i andra stycket fogas tUlägget "eller eljest
med verkan frän den dagen".

I
andra stycket sista punkten bör en jämkning av ordalagen ske i klargörande
syfte. Stadgandet är avsett att reglera det fallet att ett ej färdigställt
skeppsbygge förvärvas utomlands och transporteras till Sverige för att här
färdigbyggas. Det blir då "ett skepp imder byggnad i Sverige" som
enligt 11 § får införas i skeppsbyggnadsregistret, dock under den ytterligare,
av förevarande stadgande följande förutsättningen att inskrivning utomlands ej
finns eller att sådan inskrivning kommer att avföras i anslutning till
registreringen här. Innebörden av stadgandet skulle klarare framgå om
förevarande mening får avfattningen att "vad som nu sagts har motsvarande
tillämpning i fråga om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp
under byggnad som förvärvats från utiandet".

37
§ Lagrådet:

Uttrycket
"rätt till skepp eller skeppsbygge" i första stycket av förevarande
paragraf avser också att täcka både inskrivning av villkorlig äganderätt och
inskrivning av förvärv av sådan rätt, vUket skett med villkor (jfr 14 § fjärde
stycket enligt lagrådets förslag). För att tydligare utmärka detta bör i
lagtexten anges att fråga är om "inskrivning av förvärv av skepp eller
skeppsbygge eller rätt därtUl".

s. 567 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 567

I
andra stycket av förevarande paragraf synes det förtydligandet böra ske, i
närmare anslutning tiU förebilden i JB 20: 14, att där anges att anteckning
skall ske också i det fallet, att det finnes att förvärvarens behörighet i
avseende som anges i stycket är inskränkt genom annans rätt att nyttja
egendomen på grand av testamente.

38
§ Lagrådet:

I
anslutning till vissa av de i första stycket uppräknade punkterna föreslås i
det följande vissa jämkningar av lagtexten.

Punkt
1: Slutet av punkten bör i förtydligande syfte ändras tUl "bättre rätt
till sådan egendom eller eljest i fråga som angår inskrivning" (jfr JB 19:
20 sista stycket).

Punkt
3: Med "ägare" bör här, på samraa sätt som i 30 § tredje stycket och
utan att det uttryckligen anges, likställas villkorlig ägare och den som
förvärvat villkorlig äganderätt (jfr 14 § tredje och fjärde styckena i
lagrådets förslag).

Punkt
4: I denna punkt bör, i anslutning till vad i 19: 21 JB skett i fråga om
fastighet, medtagas det fallet att egendom som här avses sålts exekutivt.
Punkten bör lämpligen upptaga att "registrerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egendom blivit föremål för kvarstad,
skingringsförbud eller utmätning eller sålts exekutivt".

Punkt
5: Denna punkt kan förslagsvis få följande lydelse: "beslut som avses
under 3 eller 4 om konkurs, kvarstad, skingringsförbud eUer utmätning upphävts
eller återgått eUer fråga om exekutiv försäljning av registrerat skepp eller
skeppsbygge eUer inskriven rätt till sådan egendom eljest förfallit".

Punkt
6: Detta stadgande kan lämpligen jämkas tUl "skepp eUer skeppsbygge skall
avregistreras enligt någon i 16 § angiven grand men hinder mot avregistreringen
möter enligt 17 §".

I
tredje stycket av förevarande paragraf bör slutligen, såsom en första mening i
stycket, införas ett nytt stadgande av följande innehåll och lydelse:
"Anteckning i skeppsbyggnadsregistret skall överföras tUl skeppsregistret,
om bygget överföres dit såsom skepp."

40
§

Alexanderson,
öhman, Walberg:

Remissförslaget
bibehåller partrederiet som en särskilt reglerad, sjö-rättslig
sammanslutningsform. Regleringen innefattar emellertid vissa ändringar i
förhållande till gäUande rätt. Avgörande för att partrederi skall erkännas
skall enligt förslaget bli att flera överenskommit att under delad ansvarighet
gemensamt driva sjöfart med eget fartyg och all överenskommelsen anmälts tUl
registermyndigheten. Sammanslutningen erkännes alltså som partrederi först i
och med anmälan. Och den för

s. 568 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 568

partrederiet
karakteristiska regeln om delad ansvarighet för redarna blir tillämplig först
därmed.

Såsom
framhälles i remissprotokoUet kan regeln om delad ansvarighet verka
oförmånligt för borgenärerna. En anordning som gör tillämpligheten av regeln
beroende av åtminstone anmälan av partrederiet för registrering hos den
centrala registermyndigheten förefaller därför enligt lagrådets uppfattning
lämplig. Man når otvivelaktigt genom det tilltänkta registreringssystemet en
viss publicitetsverkan. Emellertid synes en systematiskt lämpligare lösning
vara att ge saramanslutningen egenskap av partrederi redan i och med
överenskommelsen men låta regeln om delad ansvarighet för redarna bU avhängig
av anraälnings- och registreringsförfarandet. Härvid bör i konsekvens med
vad nyss sagts om registreringens publicitetsverkan inträdet av den delade
ansvarigheten knytas till registreringen av partrederiet och ej, såsom enligt
remitterade förslaget, redan till tidpunkten för anmälan. För förpliktelser
som uppkommit för partrederiet före registreringen blir alltså redarna
solidariskt ansvariga.

Det
sagda föranleder ändringar av första och andra styckena av förevarande
paragraf. Förslagsvis kan dessa lagram få följande lydelse:

"Partrederi
föreligger, om flera överenskommit att under delad ansvarighet gemensamt driva
sjöfart med eget fartyg. Partrederiet kan anmälas för registrering hos
registermyndigheten.

För
de förpliktelser som uppkomma för partrederiet sedan detta registrerats svarar
varje redare endast i förhåUande till sin andel i fartyget."

Enligt
vad som upplysts förekommer att handelsbolag äger fartyg och driver sjöfart.
Detta är för övrigt förutsatt i förordningen (1901: 78) angående registrering
av svenska fartyg, i vars § 3 punkt 6) ges bestämmelser om vad som skall
upptagas i fartygsregistret i fråga om ägaren till fartyg, varvid handelsbolag
särskUt nämns såsom ägare. Tydligen skall också i fortsättningen kunna
förekomma att handelsbolag äger fartyg och idkar sjöfart. Emellertid innehåller
lagen (1895: 64) om handelsbolag och enkla bolag i 55 § första stycket ett
stadgande enligt vilket vad i lagen är föreskrivet inte äger tillämpning på
"rederier". Detta stadgande lär, trots lydelsen, vara att förstå så
att endast partrederier uteslutes från nyssnämnda lags tillämpningsområde. Med
införandet av de jämkade reglerna för partrederi synes emellertid otydligheten
av stadgandet framträda mera och kunna leda till missförstånd. Det föreslås
därför att stadgandet ändras genom att ordet "rederier" utbytes mot
"partrederier".

Även
lagen (1887: 42 s. 1) angående handelsreglster, firma och pro-kura innehåller
en bestämmelse som rör rederier. Enligt 8 § tredje stycket nämnda lag
undantages :från skyldigheten att till införande i handelsregistret anmäla
firma "fartygsredare och rederier". Detta stad-

s. 569 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 569

gande
har inte berörts i remissprotokollet. Det torde komma att överses i saraband
med den nu pågående allmänna revisionen av firraalagslift-ningen.

Klackenberg:

Jag
har inte blivit övertygad om behovet av ett sådant institut som partrederi i
svenskt samhällsliv och viU därför sätta ett frågetecken för dess bibehållande,
när sjölagen nu göres till föremål för grundläggande revidering. Två ganska
motsatta skäl åberopas i huvudsak för institutets bibehåUande. Det ena är att
partrederi är en åldrig form för drivande av sjöfart, som är lämplig för
verksamhet under små förhållanden. Särskilt namnes då fiskets och den mindre
kustfartens behov. Det andra skälet är att partrederiet i modern tid visat sig
vara en ändamålsenlig form för att locka kapital i stor skala till
rederinäringen. Därvid ingår ej sällan, förutom fysiska personer, moderna
associationsrättsliga sammanslutningar såsom aktiebolag och deras dotterbolag,
handelsbolag m. fl. tUlsammans i ett. konglomerat under namn av partrederi. Det
är ganska tvivdsamt i vad mån sistnämnda form av partrederi fyller någon
värdefull funktion inom vårt ekonomiska Uv. I längden kan det leda till
oefterrättiiga förhåUanden, om den civilrättsliga regleringen för olika
näringsverksamheter göres med ignorerande av andra väsentliga samhällsintressen.
Den i 1 § sjölagsförslaget öppnade möjligheten för handelsbolag att äga fartyg
och driva sjöfart kan sannolikt i stor utsträckning i stället för partrederiet
med dess egenartade ansvarighetsregler tillgodose småföretagamas egentliga
behov. Jag är sålunda inte främmande för tanken att bestämraelserna i sjölagen
om partrederi borde utgå. A andra sidan är det svårt att ställa ett yrkande
härom i förevarande läge. Före en lagändring bör göras en utredning om de närmare
konsekvenserna, särskUt för fiskets och den smärre kustfartens del, och om hur
övergångsproblémen skall lösas för nu existerande partrederier.

Om
jag med denna min inställning får lov att acceptera att partre-derimstitutet
står kvar i sjölagen, följer därav att jag är ganska obenägen att göra
ändringar, särskilt i liberaliserande riktning. I det följande har jag bl. a.
av denna anledning varit skiljaktig beträffande några av förslagen. Jag har
emellertid deltagit i den tekniska granskningen av de föreslagna
lagändringarna.

Vad
gäUer förevarande paragraf delar jag övriga ledamöters önskemål om en sådan
skrivning att därav framgår skUjaktigheten mellan partrederier, som bara
grundar sig på överenskommelse, och sådana partrederier som registrerats. Det
bör dock enligt min menirig för de förstnämnda uttryckligen stadgas, att
redarna svarar solidariskt.

Som
förat nämnts anser jag frågan om partrederiets ställning böra bli föremål för
ny utredning. Om institutet finnes böra bibehållas,

s. 570 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 570

kan
lämpligen övervägas att införa registrering för båda slagen av partrederier
med föreskrift att de skaU framträda under skUda beteckningar, angivande om
ansvarigheten är delad eller solidarisk. Sistnämnda form bör kunna vara en
ordinär form av partrederi såsom i Norge och inte endast som här föreslagits
ett ofullgånget stadium av den förstnämnda formen.

41
§

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

I första stycket första
punkten av förevarande paragraf föreskrives, i Överensstämmelse med gällande 10
§ första stycket, att för partrederi skall väljas en huvudredare. Såsom
angivits i remissprotokollet har, vad angår gällande rätt, lagstiftaren likväl
inte menat att tvinga in partredarna under sådan enhetiig ledning, och det
remitterade förslaget avser inte att frångå denna ståndpunkt, ehuru vid
remissbehandlingen av kommittéförslaget från något håll förordats att
huvudredare skulle bli obligatorisk i partrederi. Med hänsyn härtUl synes
lagtexten böra få en mindre kategorisk utformning.

Det remitterade förslaget
innehåller vidare, utan motsvarighet i gällande rätt, vissa bestämmelser om
anmälan till registermyndigheten av val av huvudredare och verkan av att sådan
anmälan ej skett. Sålunda skall enligt första stycket andra punkten i
förevarande paragraf val av huvudredare anmälas till registermyndigheten. Är
huvudredare ej anmäld hos registermyndigheten, skall enligt 42 § andra stycket
vem som helst av redarna kunna sökas att svara även för de övriga i sak som rör
rederiet. Slutligen skall enligt 47 § andra stycket anmälan till registermyndigheten
ske också om beslut varigenom huvudredaren skiljes från uppdraget. Nu anförda
bestämmelser torde lämpligen här få i ett sammanhang upptagas till behandling.

Klart synes vara att den
som är huvudredare har den i 42 § första stycket angivna behörigheten oavsett
om anmälan till registermyndigheten skett eller ej. Om tiUsvidare bortses från
den speciella processudla behörighetsregeln i 42 § andra stycket är det
emellertid med hänsyn tUl bestämmelsen i 47 § andra stycket tveksamt, om
behörigheten upphör eller bör upphöra redan i och med att till registret
anmäld huvudredare skUjes från uppdraget eller först när beslutet därom
registrerats. Med det föreslagna anmälnings- och registreringssystemet är det
onekligen åtskiUigt som talar för den ståndpunkten att så länge någon enligt
registret intar ställningen av huvudredare, tredje man i god tro skall kunna
förhandla med honom i förlitan på att han äger företräda samtliga redare inom
de gränser som anges i 42 § första stycket. Detta skulle emellertid
otvivelaktigt i förhållande till gäUande rätt iimebära en utvidgning i tiden av
huvudredarens behörighet och inte vara väl förenligt med att denna behörighet i
princip är densamma

s. 571 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 571

som
enligt avtalslagen (10 § andra stycket) följer av s. k. ställningsfullmakt
vilken (15 §) återkallas därigenom att fullmäktigen avlägsnas från tjänst eller
annan ställning i kraft varav han varit befullmäktigad.

Valet synes här stå mellan
å ena sidan att, med återgång till gällande rätt, avstå från anmälan och
registrering och å andra sidan att bygga ut det föreslagna systemet så att
tredje man i god tro skall kunna lita på den uppgift om huvudredare han kan
skaffa sig genom förfrågan hos registermyndigheten. I denna valsituation
förefaller det vara betydelse-fuUt att, såvitt vi kunnat förstå, systemet
tUlkommit närmast för att råda bot för vissa svårigheter som i praktiken eljest
skulle kunna uppkomma vid tillämpningen av bestämmelsen i 42 § andra stycket i
förslaget. EnUgt motsvarande bestämmelse i gällande sjölag (10 § andra stycket
andra punkten) får, när huvudredare ej är vald, den som viU söka partrederiet,
dvs. samtliga redare, instämma vilken han vill av dem alt svara för rederiet.
Hade han, t. ex. efter att ha fått den oriktiga upplysningen att huvudredare
inte blivit utsedd, instämt enskild redare, skulle hans talan avvisas. Risken
för felaktig information löper han Inte enligt förslaget, som låter honom lita
på registret. Risken måste emellertid vara obetydlig och torde veterligen inte
ha lett till rättsförlust.

Av
anförda skäl vUl vi förorda att anmälan och registrering av hu-vudredarval ej
skall ske.

Det föreslås att, med viss
redaktionell jämkning, förevarande paragraf får omfatta ett enda stycke av
följande lydelse: "För partrederi kan väljas en huvudredare. Till
huvudredare får utses här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk
medborgare eller svensk juridisk person."

Klackenberg:

Förslaget
innefattar nyheten att till huvudredare skall kunna utses svensk juridisk
person. Varken i kommittéförslaget eller i remissprotokollet har lämnats någon
närmare motivering för denna betydelsefulla ändring, som inte ens gör förbehåll
för sådana slag av juridiska personer som är uppenbart olämpliga, t. ex. dödsbon.
För egen del ställer jag mig mycket tveksam till om det kan vara lämpligt alt
huvudredaren, som enligt lagen har att fullgöra en sorts funktioner av
verkställande direktör, skall få vara en juridisk person. Huvudredaren skall
bl. a. rådföra sig med redama i alla viktiga angelägenheter, utföra talan i sak
som rör rederiet, företräda redarna inför rätta, avge redovisningen och svara
för att bokföringen fullgöres enUgt lag och författning; särskilt förbehåll
göres om han förfar svikligen. Det steg mot ökad personlig anonymitet för
huvudredaren, som förslaget innebär, kan inte vara förestavat av de behov av
lämplig företagsform för småförelagsara-heten, som kan motivera institutet
partrederi, utan torde bl. a. tjäna anonymitetsbehovet för de skatteflyktsintressen
som opererar med part-

s. 572 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 572

rederiet
som företagsform. Jag avstyrker för den skuU lagändringen i denna del.

Remissförslaget innehåller
vidare att även dansk, finsk och norsk medborgare, som är bosatt här i landet,
skall kunna vara huvudredare. Någon motsvarande bestämmelse om svensk
medborgares rätt att vara huvudredare är ej tUltänkt i de andra nordiska
länderna. Förslaget synes vara ett sådant utslag av nordism, som man inte gärna
kan avstyrka, även om det är praktiskt betydelselöst.

Den i förevarande paragraf
föreslagna föreskriften att, om huvudredare utsetts, valet skall anmälas till
registermyndigheten betraktar jag som en för partrederiets funktioner i
förhållande till tredje man betydelsefull nyhet. Mot den föreslagna registreringsskyldigheten
svarar den i andra stycket av 47 § föreslagna skyldigheten att till registermyndigheten
anmäla sådant beslut, varigenom huvudredaren skiljes från uppdraget. I fråga
ora vilken verkan registrering av sistnämnda anmälan skall tillerkännas kan
tvekan råda. Goda skäl kan åberopas för att låta huvudredarens behörighet att
företräda rederiet gälla tills avregistrering skett, så att godtroende tredje
man skall kunna Uta på den uppgift om huvudredare som han erhållit från
registret. Méd hänsyn till huvudredarens funktioner har jag svårt att finna en
sådan anordning vara något mera betänkligt avsteg från avtalslagens reglering
av återkallande av ställningsfullmakt. 0'avsett vilken ståndpunkt som
lagstiftaren må intaga tUl den ifrågasatta vidgningen av registreringens
innebörd anser jag den i remissförslaget upptagna registreringen vara en sådan
praktisk anordning för affärsUvets behov att den i allt fall bör genomföras.

Jag
förordar att 41 § ges följande lydelse:

"För
partrederi bör väljas en huvudredare. Valet skall anmälas till
registermyndigheten.

Huvudredaren skall vara
svensk medborgare, som är bosatt här i landet. Hinder föreligger dock ej att
tUl huvudredai-e utse här bosatt dansk, finsk eller norsk medborgare."

42
§

Alexanderson,
öhman, Walberg:

Vad
angår första stycket i förevarande paragraf synes huvudredarens behörighet att
företräda redarna "inför rätta" böra vidgas tUl företrädande
"inför dorastol eller annan myndighet".

Under
hänvisning till vad som anförts vid 41 § förordar vi att andra stycket i
förevarande paragraf erhåller följande lydelse: "Är huvudredare ej vald,
kan vUken sorri helst av redarna sökas att svara även för de övriga i sak som
rör rederiet."

s. 573 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 573

44 §

Lagrådet:

I
första stycket anges att det är huvudredaren som kallar till allmänt
sammanträde. Huvudredare är emellertid ej obligatorisk. Med hänsyn härtill bör
ej i lagtexten utsägas vem som skall utfärda kallelsen.

I andra stycket av
förevarande paragraf stadgas att beslut vid allmänt sammanträde är bindande
för redare sora uteblivit frän sammanträdet. Detta stadgande synes
systematiskt höra bättre hemma i 46 §, där det lämpligen kan upptagas som ett
andra stycke. Lagrådet föreslår att denna omredigering göres.

45 §

Lagrådet:

Av
skäl motsvarande dem som anförts vid 44 § första stycket bör i förevarande
paragraf orden "genom huvudredarens försorg" utgå.

Klackenberg:

Gällande
regel att vid sammanträde med redarna protokoll skall föras får anses vara
uttryck för god ordning. Även om ett protokoll är bristfälligt ger det dock
vissa nödvändiga upplysningar, bl. a. om vUka som varit närvarande och när
sammanträdet hållits. Jag har därför svårt att godtaga den föreslagna
uppmjukningen att det skall vara beroende av redares begäran, om protokoll
skall föras över ärenden av vikt vid allmänt sammanträde. Frånvarande bör
alltid ha rätt att genom skriftiigt protokoll få del av vad av vikt som
förekommit. Den hittillsvarande bestämradsen, som kom till när
skrivkunnigheten var lägre än nu, har fungerat och bör utan olägenhet kunna
göra det i fortsättningen också.

46 §

Lagrådet:

Säsom
vid 44 § föreslagits bör andra stycket i nämnda paragraf överföras lill
förevarande paragraf och där få plats sora andra stycke, tUl följd varav
remissförslagets andra stycke blir tredje stycket i förevarande paragraf.

47 §

Lagrådet:

Dorastols
möjlighet att skilja huvudredare från uppdraget är enligt 14 § i gällande
sjölag knuten vid den låt vara mycket allmänt avfattade föratsättningen att
"giltiga skäl därtill äro". Någon antydan om beskaffenheten av denna
föratsättning synes böra ges i texten tUl första stycket andra punkten i
förevarande paragraf, så mycket mer som besluts-

s. 574 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 574

fattande
enligt första punkten är helt obundet av sakliga skäl. Det föreslås att andra
punkten avslutas med "om giltig anledning föreligger".

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

Under
hänvisning till vad som anförts vid 41 § förordas att bestämmelsen i andra
stycket får utgå.

49 §

Lagrådet:

TUl
grand för ränteberäkningen skall självfallet ligga det under varje särskUd del
av länetiden tUlämpade diskontot. Orden "vid tiden för utlägget" kan
emeUertid läsas som en hänvisning till den tidpunkt när utlägget gjordes. Den
rätta meningen framträder klarare, om de citerade orden fär utgå.

50 §

Lagrådet:

I
första stycket har avsetts alt i förkortad form återge innehållet i första och
andra styckena av nuvarande 19 §. Vissa fördelar torde dock vara förenade med
att, såsom skett i de danska och norska texterna, hålla isär föreskriften om
den proportionella fördelningen på delägarna av vinst och förlust och
föreskriften om utdelning av överskott, även om båda bestämmelserna sammanförs
i ett stycke. Lagrådet förordar därför att första stycket får följande
lydelse:

"Vinst och förlust av
rederiets verksamhet fördelas mellan redarna i förhållande till deras andelar.
Överskott, sora icke behöves för rederiets utgifter, skall utdelas."

52
§

Alexanderson,
öhman, Walberg:

Vid
inlösen av andel enligt denna paragraf skaU lösenbeloppet motsvara andelens
fulla värde. Enligt motsvarande bestämmelser i gällande rätt, vUken har
lösningsrätt endast vid andelsövergång genom köp, skall lösen ske mot "de
vid försäljningen betingade villkor". Detta innebär att lösenbeloppet i
princip motsvarar köpeskillingen. Det synes rimligt att, när en utomstående
förvärvat andel i fartyg genom köp och lösningsrätt göres gällande, köparen
inte skaU behöva avstå andelen utan att få täckning för köpeskUlingen. Det
föreslås därför, att regeln om att lösen skall motsvara andelens fulla värde
kompletteras med en föreskrift att, i fall av köp, lösen dock skall utgå med
minst köpeskiUing-ens belopp. Härigenom vinnes även den praktiska fördelen att
den som vill utöva lösningsrätt kan veta vilket belopp han minst har att
betala.

s. 575 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 575

Enligt
paragrafen har den som vUl utöva lösningsrätt att, inom viss tid från det han
underrättats om förvärvet eller inskrivning sökts för detta, "bjuda
förvärvaren lösen". Försummas det är lösnmgsrätten förfallen. Det synes
inte fullt klart om uttrycket "bjuda lösen" avses innefatta något
annat eller mera än ett åläggande för den som vill lösa att inom fristen
meddela förvärvaren denna sin avsikt. I vart fall om lösenbeloppet på sätt ovan
föreslagits anknytes till eriagd köpeskilling, torde det knappast finnas skäl
att uppstäUa krav på något annat än ett sådant meddelande.

Remissförslaget
innehåller nyheten att den månad, inom vUken medredare har att bjuda lösen vid
äventyr att lösningsrätten är förfallen, alternativt räknas från det
inskrivning sökts för förvärvet. Om förvärvaren och hans fångesman underlåter
att underrätta medredarna på sätt i 51 § stadgas och förvärvaren i tysthet
söker inskrivning, synes medredarnas lösningsrätt lätt kunna bli illusorisk,
såvida inte registermyndigheten har att kommunicera sådan inskrivningsansökan
med alla medredarna. I valet mellan att ålägga registermyndigheten en sådan
långtgående skyldighet och att frånkänna inskrivningsansökan nämnda
publicitetsverkan torde den senare utvägen vara att föredraga.

Under
hänvisning till det anförda föreslås, att första stycket tredje punkten och
tredje stycket första punkten erhåller följande lydelse:

"Redare
som vUl utöva lösningsrätt skall meddela förvärvaren det inom en månad frän det
han underrättats om förvärvet."

"Lösen
skall givas för den övergångna andelens fuUa värde, i fall av köp dock med
minst köpeskillingens belopp."

Klackenberg:

Jag
ansluter mig i huvudsak tUl vad lagrådets övriga ledamöter anfört och
förordat. Beträffande förslaget att lösenbeloppet i fall av köp inte skall
understiga köpeskillingen anser jag detta böra gälla i normala fall. Det kan
dock tänkas situationer, där en exceptionellt hög köpeskilling avtalats på
grand av speciella omständigheter och det skulle framstå som stötande att låta
lösenbeloppet vara bundet tUl köpeskillingen. Regeln bör därför förses med
förbehållet att "ej särskUda skäl föranleda annat".

Jag
förordar därför att tredje stycket första punkten ges följande lydelse:

"Lösen
skaU givas för den övergångna andelens fulla värde, i fall av köp dock med
minst köpeskillingens belopp om ej särskUda skäl föranleda annat."

53
§

Lagrådet:

I
första stycket andra punkten av förevarande paragraf regleras hur redare vars
andel i fartyget, genom överlåtelse eller fång av annat slag,

s. 576 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 576

övergått
till annan skall förfara för att undgå ansvar mot övriga redare för
rederiförpliktelser som uppkomraer efter äganderättsövergången. En nyhet i
förslaget är att ansökan om inskrivnmg för andelsförvärvet har befriande verkan
för den förutvarande redaren. Om det lämpliga i en dylik publicitetsverkan av
inskrivning kan tvivdsmål råda. I detta avseende kan hänvisas tUl vad som
anförts vid 52 §. Uteslutes föreskriften: om verkan av inskrivning blu: den
förutvarande redaren hänvisad tUl att underrätta de andra redarna. Är dessa
många eUer någon av dem svår att anträffa kan det bli förenat med besvär och
tidsutdräkt att ombesörja sådana underrättelser. EnUgt motsvarande nu gällande
regel i 21 § andra stycket första punkten sjölagen kan underrättelse med befriande
verkan ske också hos huvudredaren. Sådan torde i allmänhet komma att finnas.
Lagrådet förordar att sist angivna möjlighet bibehålles.

Kanske
än mer har den förutvarande redaren behov av att kunna undgå ansvar mot tredje
man för nya rederiförpliktelser. Enligt gällande rätt (21 § andra stycket
andra punkten) svarar han alltfort när tredje man är i god tro. Avsevärda
svårigheter kan uppenbarligen möta honom i försöken att undvika detta ansvar.
Förslaget innefattar den från hans synpunkt viktiga förbättringen att han mte
svarar för rederiförpliktelser som uppkommer efler det att inskrivning sökts
för efterträdarens förvärv. Såsom nyss anmärkts kan han emellertid inte själv
göra sådan ansökan. En utväg är att i fråga om befriande verkan med ansökan om
inskrivning för förvärvet likstäUa att "anmälan Om detta eljest gjorts
till registermyndigheten". Lagrådet vill förorda en sådan lösning.

54
§ Lagrådet:

Förevarande
paragraf öppnar möjligheter för redare att i vissa fall få tUl stånd upplösning
av partrederi. Det förtjänar understrykas att paragrafen innefattar en
reglering helt vid sidan av bestämmelsen avseende majoritetsbeslut om
upplösning i 46 § tredje stycket enligt lagrådets förslag (andra stycket i
remissförslaget). Ett sådant majoritetsbeslut kan innebära omedelbar
upplösning, men det kan självfallet också avse att rederiet skall upplösas
efter viss tid.

I
första stycket utsäges att där meddelad bestämmelse inte skall gälla om annat
avtalats. Då delta framgår redan av 40 § tredje stycket hemställer lagrådet
att orden "avtalats eller" får utgå ur lagtexten. På grand härav kan
första stycket, med ytteriigare en jämknmg av redaktionell natur, förslagsvis
få följande lydelse:

"Om
ej annat följer av 55 §, skall rederiet upplösas sex månader efter det redare
hos medredarna begärt det."

s. 577 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 577

55
§ Lagrådet:

Förevarande
paragraf avser dels att ge redare möjlighet att med utövande av lösningsrätt
möta en begäran om upplösning som enligt 54 § första stycket gjorts av medredare
och dels att för redare skapa ett alternativ till de möjligheter sora
föreligger för honom alt påkalla upplösning enligt sistnänmda paragrafs andra
stycke. Säsom frarahålles i remissprotokollet tar reglerna i förevarande
paragraf om rätt alt lösa ut medredare över reglerna om upplösningsrätt enligt
54 §. Däremot ger förevarande paragraf inte något som förtjänar att
understrykas för att förebygga missförstånd och som också betonats i
remissprotokoUet redare någon rätt att utlösa medredare i syfte alt
förhindra upplösning av partrederiet som på sätl anges i 46 § tredje stycket
(andra stycket i remissförslaget) beslutats av redare som tillsammans utgör en
majoritet i rederiet.

Utiösningsrätten
kan göras gällande mot medredare som enligt 54 § första stycket begärt
upplösning. Vidare kan den rikta sig mot, såsom i remissprotokollet sägs,
medredare till vilken upplösningsgrund enligt 54 § andra stycket hänför sig.
Härmed avses exempelvis, enligt punkt 1, utlänning till vilken andel överlåtits
ulan den lösande redarens åtgärd eller saratycke, om därigenom fartyget kommit
att upphöra att vara svenskt och dessutom lösningsrätt icke kan utövas enligt
52 §. I det fallet att en redare samtyckt till en överlåtelse av nyss angivet
slag får han anses därigenom ha avstått från sin utiösningsrätt och kan alltså
inte åberopa förevarande paragraf. Andra exempel på medredare mot vilka
utlösningsrätten kan rikta sig kan vara huvudredare som skilts från sitt
uppdrag genora domstolsbeslut (punkt 2) och redare som inte kan fullgöra sina
förpliktelser såsom redare (punkt 3).

För
att sammanfattningsvis ange dessa och andra liknande fall i lagtexten synes
det nyss citerade uttrycket i remissprotokollet vara att föredraga fraraför
det i lagförslaget använda. Det förordas sålunda att i förevarande paragraf
första stycket första punkten utsäges alt "redare har rätt att lösa ut
raedredare, sora enligt 54 § första stycket begärt alt rederiet skall upplösas
eller tUl vilken upplösningsgrund enligt 54 § andra stycket hänför sig".

Vidare
torde i första stycket andra punkten av förevarande paragraf böra göras dels en
formell ändring av ordalagen i överensstämmelse med vad som förordals för
motsvarande fall i 52 § och dels vissa ytterligare redaktionella jämkningar.
Punkten kan i följd därav få förslagsvis följande lydelse: "Den som vill
utöva utlösningsrätt skall meddela medredaren det inom en månad från det han
fick dd av dennes begäran om upplösning enligt 54 § första stycket eller
kännedom om att upplösningsgrund enligt samma paragraf andra stycket
inträtt,"

37
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 578 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 578

233
§ Lagrådet:

I
anslutning till bestämradsen i andra stycket av förevarande paragraf om
redares regressrätt miot den som vållat skadan mä erinras om att skadeståndslagen
(1972: 207) innehåller olika begränsningar av skadeståndsansvaret för dem som
vållat skada, bl. a. i 4 kap. 1 § för arbetstagare. Enligt uttalande av
departementschefen i den proposition (1972: 5 s. 649650) som ligger tiU grund
för skadeståndslagen torde dessa bestämmelser om begränsning av ansvaret i och
för sig bli tilllämpliga på regresskrav av det slag som här är i fråga.

245
§

Klackenberg,
öhman, Walberg:

Förevarande
paragraf bygger på art. 5 d sjöpanträttskonventionen och återger i det
väsentliga denna artikels regler om sjöpanträttemas inbördes företräde. Som
framgår av remissprotokollet kan till följd av en i dessa regler inbyggd
motsägelse i vissa fall uppstå tillämpningssvårigheter. Den lösning, som anges
i specialmotiveringen för det anförda exemplet med kolUsion mellan regeln om
bärgarlön samt reglerna om företräde i nummerordning och om lika rätt för samma
slags fordringar, förefaller ur vissa synpunkter ge ett rimligt resultat. Den
synes i så måtto tUlgodose artikeltexten och lagtexten att den ej inkräktar på
reglerna ora lika rätt för samma slags fordringar. För det fallet att tillgängliga
medel inte räcker till att helt täcka bärgarlönen en situation sora i
praktiken måhända inte är särskilt vanligt förekommande fär lönefordringar
med sämre rätt, nämligen marslönerna, likväl viss betalning. Vare sig
bärgarlönen ersattes helt eller endast delvis inträffar den inadverlensen att majlönema
och hamnavgiflen, vilka fordringar har bättre förraänsrätt än bärgarlönen, får
stå tillbaka för denna.

Givetvis
är ocksä andra lösningar tänkbara. Med en något mera formell anknytning tUl
konventionsartikelns text skulle, såsora ett alternativ, det resoneraanget
kunna föras att raan först på grundval av punkt 2 i artikeln bör tUlämpa
nummerordningsregeln så långt detta är möjligt med hänsyn till den särskilda
regeln om bärgarlön, dvs, man ger betalning för majlönerna och hamnavgiften,
och därefter tillgodoses bärgarlönen. Det återstående beloppet fördelas sedan,
så långt det räcker, på marslönerna. Regeln om lika rätt för sararaa slags
fordringar upplagen i punkt 3 i artikeln kommer därvid alt tillämpas endast
subsidiärt i förhållande lill reglerna i punkt 2.

En
tillämpning av förevarande lagparagraf i enlighet med del sist anförda innebär
ingrepp dels i numraerordningsregdn och dels i likarättsregeln. Såvitt gäller
den förslnäranda regeln synes viss täckning i lagtexten föreligga genora den
efterföljande inskränkande besläramdsen

s. 579 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 579

att
fordran under 5 dock alltid har företräde framför tidigare uppkomna
fordringar. Däremot torde, om man vill hålla möjligheten öppen för en
tillämpning av här angivet slag, likarättsregeln böra förses med ett tUlägg som
anger att den kan inskränkas som en följd av den samtidiga tillämpningen av
nummerordningsregeln och den särskilda bärgarlönsregeln.

En
tredje utväg ur svårigheterna att bringa förevarande konventions-bestämradser i
tUlämpning skulle vara att, med en friare tolkningsmetod, anlägga det betraktelsesättet
att det i fall sora det förevarande måhända skulle överensstämma bäst med
konventionens anda att ge bärgarlönen den bästa rätten. Någon svårighet att
därefter tillämpa nummerordnings- och likarättsreglerna på löne- och
hamnavgiftsfordringarna skulle ej föreligga. En sådan tUlämpning av
konventionen skulle emellertid avvika för mycket från vad konventionstexten
utsäger, och den synes inte böra förordas.

Sammanfattningsvis
kan alltså sägas alt såväl den I specialmotiveringen anvisade lösningen som
den först skisserade alternativa lösningen torde kunna ge godtagbara resultat.
Den sistnämnda lösningen synes dock bäst förenlig med konventionen. För att
möjliggöra en sådan rättstillämpning synes ett tUlägg av ovan angivet slag
böra göras till likarättsregeln.

Alexanderson:

Såsom
angivits i remissprotokollet ger konventionens undantagsregel om
specialföreträde för bl. a. bärgarlön upphov till ett särskilt tillämpningsproblem.
Detta är i själva verket ett logiskt sett olösligt problem. Anknytande tUl det
i remissprotokollet anförda enkla men belysande exemplet kallar jag marslönerna
A, bärgningen i april B, majlönema C och hamnavgiften för maj D. EnUgt reglerna
skall nu C gå före D som går före B som går före A. Men samtidigt skall A ha
lika rätt som C och gå före D, vilket uppenbarligen är en omöjlighet.

Varje
försök till "lösning" sätter någons rätt åsido och i vad mån sä sker
blir i hög grad beroende av sådana tillfälliga omständigheter som anspråkens
storlek inbördes och storleken av tillgängliga medel. I det tvångsläge vari
lagstiftaren på denna punkt blivit försatt går mina sympatier närmast i
riktning mot den av lagrådets övriga ledamöter angivna "tredje
utvägen". De fordringar som vid en sådan lösning kan bli lidande är C och D.
Dessa fordringar har eraellertid uppkomrait efter bärgningen och deras
innehavare kan förutsättas regelmässigt känna lill bärgningen och den fordran B
vartill denna givit upphov. Såsom i remissprotokollet anges innebär den
praktiska verkligheten i regel att bärgaren utverkar säkerhet för sin fordran
innan fartyget sätts i drift igen. Denna verklighet kan åberopas till stöd
också för den lösning jag förordar. Den av lagrådets övriga ledamöter
förordade utformningen av lagtexten synes ej lägga hinder i vägen för en sådan
lösning.

s. 580 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 580

Lagrådet:

I specialmotlveringen
tUl förevarande paragraf erinras om reglerna om begränsning av redares
ansvarighet för vissa fordringar. Eftersom reglema, vUka är upptagna i bl. a.
234236 §§ i det remitterade förslaget, kan sägas i viss mån modifiera
innehållet i företrädesreglerna, kunde ifrågasättas att i förevarande paragraf
uppta en erinran om eller hänvisning tUl begränsningsreglerna. Med hänsyn bl.
a. till att reglerna om sjöpanträtt i 11 kap. direkt följer efter 10 kap:s
bestämmelser om redares ansvarighet, torde emellertid en sådan anordning inte
vara behövlig. Någon risk för missförstånd torde inte föreligga. Det må ocksä
framhållas att motsvarande, nu gällande lagbestämmelser om sjöpanträtt inte
innehåller någon erinran eller hänvisning av här avsett slag.

I
specialmotiveringen beröres också bestämmelserna i art. 5:4 av sjöpanträttskonventionen
om när fordran på bärgarlön skall anses ha uppkommit. Dessa bestämmelser synes
vara tillkomna med syftning på mera typiska bärgningssituationer (jfr 224 §
sjölagen). Därför bör bestämraelserna, sin kategoriska avfattning tUl trots,
inte utgöra hinder mot att, t. ex. på grund av bärgningsavtalels innehåll, i
särskilda fall tidpunkten för fordrans uppkomst fritt bedöms enligt allmänna
rättsgrundsatser.

Utöver
vad som nyss angivits synes texten tUl förevarande paragraf böra jämkas
redaktionellt i vissa hänseenden. Bl. a. synes tredje stycket böra föras upp
och bli paragrafens första stycke.

Under
åberopande av det anförda föreslår lagrådet att förevarande paragraf får
följande lydelse:

"Om
förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser i förmånsrätlslagen
(1970: 979).

Fordringar
som upptagits i 244 § första stycket under skUda nummer ha inbördes företräde tUl
betalning efter nummerordningen. Dock har fordran under 5 företräde framför
fordran under 14 som uppkommit tidigare.

Fordringar
under samma nummer ha inbördes lika rätt, om ej annat följer av tillämpningen
av andra stycket. Fordran under 5 går dock före annan fordran under samraa
nummer som uppkoramit tidigare."

246
§

Alexanderson,
Klackenberg:

Den
i första stycket av förevarande paragraf upptagna bestämradsen har, tydligen
fullt avsiktligt, fått en så generell avfattning alt dess genomförande
understundom blir beroende av utländsk rätt och rättstillämpning och
följaktligen inte i alla lägen är garanterad. Detta är förklaringen lill den
motsägelse mellan första och andra styckena i paragrafen som synes ligga däri
att andra stycket behandlar en situation som

s. 581 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 581

enligt
första stycket inte borde kunna uppstå. Motsägelsen är alltså endast skenbar.
Detta förhållande synes böra antydas genom jämkning av lagtexten.

Vad
angår det sakliga innehållet i andra stycket, med motsvarighet i nuvarande 274
§ sjölagen, må anföras följande.

Bestämmelsen i första
punkten utgår från att en svensk ägare av ett fartyg friviUigt överlåter detta tUl
utiänning. Fartyget upphör därigenom att vara svenskt (1 §) och skall, om det
är registrerat skepp, avregistreras (16 § första stycket). Enligt 17 § kan
emellertid hinder möta mot skeppets avförande ur registret. TUlämpning av den
förevarande bestämmelsen är icke bunden vid att sådant avförande ägt ram. Det
fordras ej mer än att, såsom det uttrycks i specialmotiveringen, skifte av nationalitetsflagg
ägt rum.

Vidare krävs, att
överlåtelsen "medför" att sjöpanträtt upphör för fordran av visst
slag eller att förmånsrätten försämras och att detta i sin tur har tUl följd
att fordran inte, såsom eljest skuUe ha varit fallet, kan utgå ur fartyget.
Överlåtelsen skall alltså vara första ledet i en orsakskedja som utmynnar i en
skada för sjöpanträttshavaren. Innebörden härav syns ej alldeles klar. Först i
och med en exekutiv försäljning framgår, om och i vad mån en skada uppkommer,
och skadans inträffande och storlek synes direkt och närmast bero av var och
enligt vilka rättsregler den exekutiva försäljningen äger rum. Alldeles samma
skada hade kunnat inträffa även om överlåtelsen inte ägt rum och, efter överlåtelse,
oberoende av om den nya flagglagen erkänner sjöpanträtten i samma utsträckning
som svensk lag eller inte. Sambandet mdlan överlåtelsen och skadan förefaUer
därför att vara mera uttunnat och diffust än man i allmänhet hos oss kräver för
kausalsaramanhang. Måhända kan det uttryckas så att överlåtelsen ökar risken
för skada och överlätaren får därför, om risken förverkligas, svara för skadan.
Han föranleds härav att tillse att fordringar med sjöpanträtt blir betalda
före överlåtelsen (jfr NJA II
1936 s. 238 f.) Hade överlåtaren redan
förat personligt ansvar för fordringen kan intet ytterligare ansvar falla på
honom och från regeln har därför undantag gjorts för detta fall.

Det förefaller tveksarat, huravida
andra styckets första punkt är tilllämplig också efter frivillig överlåtelse
av andel i fartyg. Måhända bör så vara fallet, om andelsöverlåtelsen leder till
skifte av nationalitetsflagg, varemot med hänsyn tUl det förat återgivna
motivuttalandet en analogisk tUlämpning inte borde ske i andra fall.

Det senast uppmärksammade
spörsmålet har visst samband med den fråga som behandlas i andra stycket sista
punkten av det remitterade förslaget. Den ifrågavarande bestämmelsen torde
endast ha avseende på samägares eller partredares överlåtelse av fartyget, vUken
från den här anlagda synpunkten kan uppfattas som flera samtidiga
andelsöverlåtelser. Denna företeelse behöver regleras åtminstone för de fall
då det

s. 582 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 582

inte
är möjligt att avgöra vUken eller vilka av andelsöverlåtelserna som åstadkom
flaggbytet. I vissa faU är det emellertid fullt möjligt att ora en eller flera anddsöverlåtare
säga att deras överlåtelser inte inverkade på flaggbytet, och det synes vara
tvivel underkastat om regleringen, såsom skett i det remitterade förslaget, bör
inbegripa också sädana fall.

När
enligt andra stycket sista punkten flera blir ansvariga är ansvaret
uppenbarligen alltid solidariskt. Det rör sig här inte om en rederiförpliktelse
utan om ett ansvar som följer allmänna förmögenhetsrättsliga grundsatser. För tydUghets
skull torde måhända sist i andra stycket böra tillfogas exempelvis:
"Ansvarigheten åvilar dera solidariskt."

Det
senast sagda för enligt vår mening ett stycke längre. Såsom förut anraärkts är
i första punkten undantag gjort för det fall alt överlåtaren redan har
personligt ansvar för den med sjöpanträtt förenade fordringen, något som är
naturligt eftersom det då saknar mening att ålägga honom sådant ansvar. I bästa
överensstämmelse härmed skulle stå att från den på samtidiga andelsöverlåtelser
tillämpliga bestämmelsen undantaga fall då överlåtama redan svarar.
solidariskt. Så som bestämmelsen är avfattad i det remitterade förslaget undantas
emellertid också sädana fall där, enligt 40 § andra stycket, överlåtarna har
delat personligt ansvar. De bör emellertid ej undgå solidariskt ansvar.

Med
beaktande av det nu anförda skulle förevarande paragraf kunna avfattas
förslagsvis på följande sätt:

"Utom
i fall som avses i 249 § häftar sjöpanträtt vid fartyget med oförändrad
förmänsrätt, även om fartyget övergår till ny ägare eller dess registrering
ändras.

Medför
frivUlig överlåtelse av fartyget eller andel däri att det icke längre är alt
anse såsom svenskt och skulle detta leda till att sjöpanträtt sora före
överlåtelsen gällde för fordran upphör eller fär sämre förmånsrätt, svarar
överlåtaren städse för vad som tUl följd därav ej kan utgå ur fartyget.
Bestämmelserna i 240 § ha motsvarande tillämpning. Voro flera delägare i fartyget,
gäUer vad som nu sagts för var och en av dem som tagit del i överlåtelsen eller
samtyckt därtill. Ansvarigheten åvUar dem solidariskt."

öhman,
Walberg:

Andra
stycket av förevarande paragraf motsvarar 274 § i nu gäUande sjölag.
Utgångspunkt för sistnämnda stadgande är att äganderätten till fartyg genom
frivillig avhandling övergått till utländsk man och att lill följd därav
sjöpanträtt upphör för fordran, för vilken förre ägaren svarade allenast med
fartyget och frakten. Den sistnämnde ålägges för detta fall personligt ansvar
för fordringen, dock icke utöver det värde fartyget hade vid tiden för
överlåtelsen. Den bakomliggande tanken är tydligen att, om sjöpanträtten inle erkännes
i fartygets nya hemland, detta medför en sådan ökad risk för borgenären att
personligt ansvar

s. 583 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 583

för
förre ägaren bör inträda i den män sådant ansvar ej förelåg tidigare. Man synes
därvid ha räknat med som det normala att det blir i det nya heralandet som en
eventuell exekution i fartyget kommer att äga ram, (Jfr NJA II 1936
s. 238239.) I enlighet härmed inträder enligt nuvarande 274 § sanktionen sora
en omedelbar följd av sjöpanträtlens "upphörande".

Det
föreslagna stadgandet i förevarande paragraf synes utgå från samma synsätt som
den nu gällande bestämmelsen. Man har dock raed det fallet alt sjöpanträlten
upphör järasläUt att förmånsrätten försämras. Detta synes vara en fördel.
Enligt förslaget skall sanktionen begränsas till ansvarighet för betalning som sjöpanträttshavaren
"till följd därav" inte kan få ut ur fartyget. Det är emellertid
tydligt att det måste bli svårt alt fastställa orsakssammanhanget mellan det
förhållandet att i fartygets nya hemland panträtten inte erkännes eller erkännes
med sämre rätt än i Sverige och det för borgenären ogynnsamraa resultatet av
en exekutiv försäljning av fartyget. Sådan försäljning kan ju ske i ett tredje
land. Med den begränsning av sanktionen som skett i förslaget synes man i viss
mån ha avlägsnat sig frän den tankegäng som torde ligga bakom det ursprangliga
stadgandet, och det kan diskuteras om bestämmelsen, sådan den föreslagits,
över huvud är logiskt rriotiverad. Skall en bestämmelse av detta slag
bibehållas något som kan ifråga- , sättas synes därför beträffande
sanktionen en återgång böra ske till gällande rätt. Vi föreslår sålunda att
överlåtaren, som en omedelbar följd av att panträtten inte erkänns i det nya
hemlandet eUer erkänns blott med sämre rätt, blir personligen ansvarig för
fordringen, dock inle utöver det värde fartyget hade vid tiden för
överlåtelsen.

I
andra stycket tredje punkten av förevarande paragraf har upptagits särskUda
bestämmelser för det fallet, att fartyget vid överlåtelsen till utiänningen
ägdes av flera. För sådant fall gäller vad som sagts om det personliga ansvaret
för en var av dem som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtill.
Ansvarigheten bör åvila dem solidariskt även om de skulle vara förenade i
partrederi. Förpliktelsen kan i sådant fall inte anses som en
rederiförpliktelse. För tydlighetens skull synes i lagtexten böra anges att
ansvaret är solidariskt.

Enligt
sin lydelse avser det föreslagna stadgandet endast fall när förre ägaren inte
från början har något personligt ansvar för fordringen. Den situationen kan
emellertid tänkas alt sådant ansvar föreligger vid överlåtelsen av fartyget
men i form av en rederiförpliktelse för flera delägare i ett partrederi. Deras
ansvar för fordringen var alltså då delat. För sådant fall får stadgandet anses
ha den innebörden, att ansvaret för fordringen kommer att åvUa partredarna
solidariskt. Sanktionen blir därraed för varje partredare att han blir ansvarig
också för den dd av fordringen, för vilken han tidigare i egenskap av
partredare inte svarade. Något förtydligande av lagtexten pä denna punkt synes
inte erforderligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 5g4

Förslagsvis
kan förevarande paragraf få följande lydelse: "Utom i fall sora avses i
249 § häftar sjöpanträtt vid fartyget mpH oförändrad förmänsrätt, även om
fartyget övergår till ny ägare eller dess registrering ändras.

Skulle
frivUlig överlåtelse av fartyget till utiänning medföra att sjö-panträtt upphör
för fordran, för vUken överlåtaren ej svarade personligen, eller att
förmånsrätten försämras, blir överlätaren personligen ansvarig för fordringen,
dock icke utöver det värde fartyget hade vid tiden för överlåtelsen. Bestämmelsema
i 240 § ha motsvarande tillämpning. Voro flera delägare i fartyget, gäller vad
som nu sagts för var och en av dem som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt
därtill. Ansvarigheten åvilar dem solidariskt."

247
§ Lagrådet:

Enligt
det remitterade förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen kommer nänmda
lag att i 4 § 2 samt 9 § första och andra styckena upptaga bestämmelser om
förmånsrätt som följer med retentionsrätt. Därav framgår att retentionsrätt
som avses i förevarande paragraf går före skeppshypoteket och detta i sin lur
före retenlionsrätt i allmänhet. Den i andra stycket av förevarande paragraf
givna hänvisningen till hela regelsystemet i förmånsrätlslagen skulle kunna
föranleda det missförståndet, att sjölagen ej erkände andra retentionsrätter
än dem som nämns i första stycket. Retentionsrätt, i förmånsrältsordningen
efter skeppshypotek, torde emellertid föreligga bl. a. för fordran på ersättning
för uppläggning, vård och förvaring av fartyg. Till vinnande av tydlighet
förordar lagrådet att i andra stycket efter ordet "retenlionsrätt" tiUfogas
"enligt första stycket".

Lagen
(1950: 104) om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats är i
förevarande fall direkt tillämplig vad angår fordran på arbetslön och vad som i
samband med hantverkares reparation normalt är att hänföra därunder (se NJA II 1950
s. 308 ff, särskUt 309 n). Fordran på grund av uppdrag att utföra fartygsbygge
eller att reparera fartyg är emellertid ett vidare begrepp. Av denna, i remissprotokoUet
ej närmare redovisade anledning kan skäl finnas att föreskriva motsvarande
tillämpning av 1950 års lag i fråga om fordran på grund av uppdraget när den
icke avser arbetslön eller vad som normalt kan hänföras därunder. Första
stycket andra punkten har alltså verklig materiell innebörd och utgör inte
bara en erinran om vad som ändå skulle gälla.

Bestämmelserna
i förevarande paragraf synes innebära att vid försäljning av nybygge retentionsrätten
med åtföljande realisalionsrält gäller i det fallet att varvet utan förbehåll
överlåtit äganderätten till bygget;

s. 585 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 585

är överlåtelsen ofullbordad har ju varvet enligt förslaget
aUtjärat en vUlkorlig äganderätt till bygget sora utesluter retentionsrätt.
Den remitterade lagtexten lämnar eraellertid ram för tvekan huruvida varvets retentionsrätt
i nybygge skall gälla till säkerhet endast för den del av vederlagsfordringen,
som belöper på tiden efter fullbordad överlåtelse, eller omfatta hela
vederlagsfordringen i den mån den utestår obetald. Det behöver ju för övrigt
inte alltid vara så att vederlagsfordringen i sin helhet grundar sig på
uppdrag. Vad som åsyftas bör komraa till klart uttryck i lagtexten.

248 §

Lagrådet:

Första punkten i förevarande paragraf har i det reraitterade
förslaget en ganska komplicerad språklig utformning. Det är avsett alt orden
"kvarstad" och "utmätning" var för sig skall ha två
bestämningar, nämligen dels ordet "säkerställd" dels satsen
"som åtföljes av exekutiv försäljning". Med ordet
"säkerställd" åsyftas provisorisk verkslällighetsåt-gärd enligt 60 a
§ UL (utmätning) och 183 § 1 mom. andra punkten samraa lag (kvarstad). Så
mycket mera bör också omedelbar slutlig verkställighet bryta preskription.

Det bör måhända erinras om att kvarstad eller utmätning,
som fyller de uppställda kraven, bryter preskription för de inom liden av ett
år dessförinnan tUlkomna sjöpanträttema (jfr bl. a. 5 § tredje stycket i det
likaså till lagrådet remitterade förslaget till lag om exekutiv försäljning av
fartyg).

Innehållet i första punkten skulle i någon mån framträda
tydligare om avfattningen jämkas till följande: "Sjöpanträtt i fartyg
upphör när ett år förflutit frän det att fordringen uppkom, om ej före utgången
av denna tid kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes av exekutiv
försäljning av fartyget, blivit verkställd eller säkerställd".

249 §

Lagrådet:

I tredje stycket bör, till uppfyllande av art. 11: 1 a) i sjöpanträttskonventionen,
såsom ytterligare föratsättning för erkännande av exekutiv försäljning av
fartyg i främmande stat upptagas, alt fartyget fanns inom den statens jurisdiktionsområde.

252 §

Alexanderson, Öhman, Walberg:

Den i specialmotiveringen angivna principen, att om
fordringar under 1 eUer 2 härrör av skilda händelser äldre fordran skaU stå liU-

s. 586 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 586

baka för yngre, har inte uttryckts d lagtexten på ett
fullt otvetydigt sätt. En järakning bör sålunda ske. Även i övrigt bör vissa
redaktionella ändringar vidtas i lagrammet till närraare överensstämmelse med
vad lagrådet förordat i fråga om avfattningen av 245 §.

Pä grand härav föreslär vi att förevarande paragraf fär
följande lydelse:

"Om
förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestäraradser i förmånsrätlslagen
(1970: 979).

Fordringar
som upptagits i 251 § under skUda nummer ha inbördes företräde tiU betalning efler
nummerordningen. Fordringar under samma numraer ha inbördes lika rätt. Fordran
under 1 eUer 2 går dock före fordran under samma nummer som härrör av annan
händelse och som uppkoramit tidigare."

253 §

Lagrådet:

Ansvarighetsregeln i tredje stycket första punkten av
förevarande paragraf uppvisar i förhållande till förebilden i 280 § i gällande
sjölag bl. a. den ändringen att ansvaret för oberättigad utlämning av gods inte
längre skall åvila befälhavaren utan den sora "lämnar ut godset". Därmed
lär i främsta rammet avses den som enligt den orabord rådande fördelningen av
ansvar och uppgifter närmast svarar för lasthanteringen, numera vanligen
förste styrmannen. Förslaget utesluter dock ej att någon i land, exerapdvis en
linjeagent, kan anses ha läranat ut godset. Självfallet avses ej den personal sora
enbart verkställer åtgärden. Med hänsyn till den mera obestämda kretsen av
ansvariga synes förevarande regel, i likhet med motsvarande regler i de danska
och norska texterna, böra såsom förutsättning för ansvarigheten uppställa ond
tro hos den handlande om att godset är föremål för sjöpanträtt. Utan en sådan
begränsning skulle regeln i det enskUda fallet kunna leda till oskäligt
resultat. Lagrådet föreslår att regeln får följande lydelse: "Den som utan
borgenärens tiUstånd lämnat ut gods, som enligt vad han insett eller bort inse
häftade för fordran, svarar för vad som till följd därav ej kan utgå ur
godset."

254 §

Lagrådet:

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 248 §
föreslås att första stycket första punkten i förevarande paragraf avfattas
sålunda: "Sjöpanlrätt i inlastat gods upphör när ett år förflutit från
det alt fordringen uppkom, om ej före utgången av denna tid antingen talan
väckts i laga ordning eller kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes av
exekutiv försäljning av godset, blivit verkställd eller säkerställd,"

s. 587 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 587

255
§ Lagrådet:

Andra stycket av
förevarande paragraf behandlar i första punkten pantägares regressrätt, i andra
punkten särskild borgenärs regressrätt. Avfattningen av andra punkten är
otydlig därutinnan alt den inte klart ger vid handen alt de båda regressberätligade
har att tUlsararaans hålla sig inom ramen för det i första punkten angivna
överskottet. Eftersom både pantägarens och borgenärens regressanspråk enligt sakens
natur inte ryms inora överskottets rara, bör vidare i andra punkten utsägas,
att borgenärens regressanspråk har företräde framför pantägarens,

Pä grund av det anförda
hemställer lagrådet att andra stycket andra punkten får följande lydelse:
"I pantägarens ställe och med företräde fraraför honom inträder borgenär,
för vars fordran panten häftade särskilt, i den mån panten, på grund av den
andre borgenärens krav, ej förslår tUl betalning av hans fordran."

257
§ Lagrådet:

"Skada" på
fartyg eller last torde språkligt omfatta även totalförlust av egendomen.

Retentionsrätt enligt 247
§ kan ha till föremål fartyg eller fartygsbygge, däreraot ej last. "Sådan
ersättning" i andra punkten av förevarande paragraf koraraer eraellertid
språkligt att orafatta även ersättning för skada på last.

Retentionsrättens primära
innebörd är en rätt att hålla egendomen kvar. Denna rätt innefattar också en
rätt att få betalning ur egendomen. När det gäller surrogat, som avses i
förevarande paragraf, torde endast betalningsrätten kunna bli aktuell.

Beträffande fördelningen
mellan olika rättsägare av ersättning som här avses, hänvisas till vad som sägs
vid 263 §.

Under åberopande av det
anförda föreslås att förevarande paragraf erhåller följande lydelse:

"Sjöpanträtt omfattar
ej ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på
fartyg eller last.

Rätt tUl betalning, som
följer med retenlionsräll enligt 247 §, kan göras gällande i ersättning, sora
på grand av försäkring eller eljest utgår för skada på fartyg eller
fartygsbygge, sora är föreraäl för retentionsrätten."

259
§ Lagrådet:

Så som förevarande
paragraf avfattats framsiår första stycket formeUt som en generell regel,
avseende alla slag av sjöpanträtler och re-

s. 588 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 588

tentionsrätter,
och andra stycket blir att uppfatta sora ett undantag, omfattande andra
rättigheter av ifrågavarande slag än de som omnämns i förevarande kap, 11.
Lämpligare synes vara att första stycket redan genom sin egen lydelse fär ange
att det reglerar endast sådana rättigheter som avses i förevarande kapitel.
Stycket synes vidare böra jämkas i det hänseendet att det anges alt svensk
lag, och inte endast "bestämmelserna i detta kapitel", skall
tillämpas i de situationer som lagrummet reglerar. En sådan jämkning torde inle
innebära någon saklig ändring, men man uppnår en bättre språklig
överensstämmelse mellan paragrafens båda stycken.

I
andra stycket andra punkten synes, i närmare anslutning till vad som enligt
specialmotiveringen är åsyftat, böra uttryckas att rättigheten skall "stå
tillbaka för" de andra rättigheter som nämns i punkten. Vad angår tredje
punkten i samma stycke synes vad därmed åsyftas komma till tydligare uttryck om
det anges att "rättigheten i övrigt ej får medföra bättre rätt än den
rättighet enligt detta kapitel som den närmast motsvarar".

Med
hänsyn till det anförda förordas att förevarande paragraf fär följande jämkade
lydelse:

"När
sådan sjöpanlrätt eller retentionsrätt i fartyg sora avses i detta kapitel
åberopas inför svensk myndighet, skall svensk lag tUlämpas.

Åberopas
annan sjöpanträtt, retentionsrätt eller liknande rättighet i fartyg, skall den
prövas enligt lagen i den stat, där fartyget är registrerat. Rättigheten skall
dock slå tillbaka för sjöpanträtt eller retentionsrätt enligt detla kapitel
eller hypotek, som överensstämraer med 1967 års dnternationdla konvention om
sjöpanträtt och fartygshypotek. Rättigheten får i övrigt ej medföra bättre
rätt än den rättighet enligt detta kapitel som den närmast motsvarar,"

262
§

Lagrådet:

Enligt
förevarande paragraf stiftas panträtt genom att skeppets eller skeppsbyggets
ägare, efter att ha vunnit inskrivning av sin rätt till egendomen, överlämnar
pantbrev som pant för fordringen. Här anges alltså två föratsättningar för
uppkomsten av panträtt, nämligen dels att upplåtelsen vidtages av ägaren och
dels att denne har fått inskrivning för sitt förvärv. Kommittéförslaget upptog
endast den förstnänmda förutsättningen. I detta avseende överensstämde
förslaget med fastighetsrätten.

Den
avvikelse som sålunda i det remitterade förslaget skett från såväl
kommittéförslaget som fasti,ghetsrätten har motiverats raed angelägenheten av
att förebygga de konkurrenssituationer som med kommittéförslaget skulle kunna
uppkomma mellan en tidigare ägares all-

s. 589 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 589

manna
borgenärer och den till vilken den aktuelle ägaren, innan hans förvärv inskrivits,
upplåtit panträtt. Enligt 19 § kan ju, efler det att skepp eller skeppsbygge
överlåtits, överlåtarens borgenärer ta egendomen i anspråk för sina fordringar
så länge förvärvaren inte sökt inskrivning. Motsvarande konkurrenssituationer
kan inte uppkomma inom fastighetsrätten, enligt vilken förvärvaren redan i och
med förvärvet vinner skydd mot överlätarens borgenärer.

Vad som 1 remdssprotokollet
anförts tiU stöd for att den som genom överlåtelse förvärvat skepp eller
skeppsbygge inte bör ha panträttsbehörighet innan han vunnit sakrättsskydd
synes i och för sig övertygande. Sakrättsskydd inträder emellertid redan genom
att förvärvaren söker inskrivning. Förslaget som för panträttsbehörighet
kräver att ägaren inle bara skall ha sökt utan också vunnit inskrivning går aUlså
längre än vad som hade behövts för att undvika den angivna komplikationen med
hänsyn till tidigare ägares borgenärer. Någon motivering härför innehåller
inte remissprotokollet. Om för behörighet att upplåta panträtt kräves att
upplåtaren vunnit inskrivning eller endast att inskrivning sökts kan givetvis
få betydelse för om i ett visst fall en upplåtelse skall leda tUl panträtt.

Följande
exempel kan illustrera detta. Ansökan om inskrivning av ett skeppsförvärv uppskjutes
för avhjälpande av någon brist i utredningen, som sedan undanröjes. Redan före
det ansökningen gjordes, hade förvärvaren lämnat pantbrev till en kreditgivare
som säkerhet för dennes fordran. Under tiden mellan ansökningen och dess
beviljande kommer förvärvaren i konkurs. Med förslagets ståndpunkt uppkommer i
ett sådant fall aldrig någon panträtt för kreditgivaren. Däremot skulle denne
vid konkursulbrottet haft panträtt, om redan inskrivningsansökningen medfört
panträttsbehörighet för förvärvaren. Dessa konsekvenser skall ses i belysning
av alt sakrättsskydd uppkommit för förvärvaren och att följaktligen egendomen
kommer att ingå i konkursboet. Vilken praktisk betydelse det kan få för
kreditlivet, om man väljer den ena eller den andra lösningen, är i avsaknad av
utredning svårt att bedöma. Lagrådet finner sig därför inte nu kunna förorda
någon ändring av det remitterade förslaget i förevarande hänseende men anser
att frågan bör övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Enligt
268 § föratsattes för godtrosförvärv av panträtt att sådan upplåtits av någon
vars förvärv var inskrivet. Skulle behörighet att upplåta panträtt anses böra
föreligga redan med inskrivningsansökan kan det ifrågasättas om inte
förutsättningarna för godtrosförvärv, såvitt avser panlrättsupplåtaren, bör
jämkas så att det blir tillräckligt att inskrivning för denne sökts och
därefter beviljas. (Jämför JB 18: 2,)

Att
panträttsupplåtelsen skall ha gjorts av ägaren får i delta sammanhang
beträffande de ofullbordade förvärven anses innebära att den som överlåtit
egendomen med äganderättsförbehåll eller motsvarande

s. 590 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 590

villkor
samt förvärvaren tUlsammans är panträttsbehöriga och att ingen av dem ensam har
sådan behörighet. Skulle t. ex. i här avsett fall endast överlåtaren eller
endast förvärvaren ha gjort panträttsupplåtelsen är sålunda denna ogUtig.

263
§ Lagrådet:

Denna
paragraf ger inteckningsborgenär panträtt i surrogat för pantegendomen för det
fall att denna går förlorad eller skadas. Panträtten anges sålunda omfatta även
försäkringsersättning eller annan ersättning som utgår för förlust av eller
skada på egendomen. Paragrafen reglerar inte företrädet till betalning ur
ersättningen mellan flera på inteckning grandade panträtter inbördes eller meUan
sådan panträtt och retentionsrätt som avses i 247 §. Enligt 257 § kan ju rätt
till betalning som följer med sådan retentionsrätt göras gällande i ersättning
för skada på fartyg eller fartygsbygge, sora är föremål för retentionsrätten.
Ej heller i övrigt ges några bestämmdser om den närmare innebörden av den rätt
som gäller i ersättningen.

Vad angår fast egendom
finns regler om rätt för inteckningsborgenär till betalning ur surrogat för
pantegendomen dels i 1927 års lag om rätt för borgenär till betalning ur ersiittning
på grand av brandförsäkringsavtal och dels i expropriationslagen och lagar om
andra tvångsförvärv. Enligt den förstnämnda lagen skall vid brandskada på
fastighet, som är brandförsäkrad och besväras av sökt eller beviljad
inteckning, brandskadeersättningen som regel nedsättas hos länsstyrelsen.
Undantag gäller bland annat för det fallet, att borgenärer med panträtt i fastigheten
medger fastighetsägaren alt lyfta ersättningen. Har ersättningsbelopp nedsatts
äger beträffande fördelningen av detta bestämmelserna ora fördelning av köpeskUling
för exekutivt försåld fast egendora motsvarande tillämpning. I
expropriationslagen finns liknande regler beträffande fördelning av expropriatdonsersättndng
för fastighet som besväras av sökt eller bevUjad inteckning.

I fråga om fördelning
mellan olika rättsägare av ersättning som avses i nu förevarande paragraf är
det givetvis en tänkbar lösnmg att införa bestämmelser liknande dem i 1927 års
lag och expropriationslagen. Detta skulle innebära att i händelse av tvist
fördelningen kom att verkställas av myndighet och enligt regler motsvarande
dem som gäller för fördelning av köpeskilling för exekutivt försålt fartyg. I
materiellt hänseende synes det också rimligt, alt fördelningen av
ersättningsbelopp, varom här är fråga, sker enligt principer vilka så nära som
möjligt ansluter sig till bestämraelserna om köpeskillingsfördelning vid
exekutiv försäljning. Måhända skulle det emellertid vara att onödigtvis tynga
förfarandet om man här åstadkom en reglering motsvarande den i 1927

s. 591 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 591

års
lag och expropriationslagen. I flertalet fall torde enighet om fördelningen
kunna nås mellan rättsägarna. Sker ej detta kan försäkringsgivaren eller den skadeständsskyldige
nedsätta ersättningsbeloppet enligt 1927 års lag om gälds betalning genom
penningars nedsättande i aUmänt förvar. Ytterst finns möjligheten alt genom
rättegång få avgjort hur fördelningen skall ske.

Vid
övervägande av det nu anförda har lagrådet funnit sig inte böra föreslå någon
reglering motsvarande den i 1927 års lag om rätt till betalning ur
brandförsäkringsersättning och expropriationslagen. Såsom förat antytts synes emellertid
fördelningen av ersättningsbelopp böra ske i så nära anslutning som möjligt
till bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för exekutivt försålt fartyg.
Detta innebär bland annat att, om ägarhypotek föreligger, skeppets eller
skeppsbyggets ägare får tilldelning enligt 270 § och att för
inteckningsborgenär beräknas tUlägg enligt 264 §. Det synes inte nödvändigt att
i lagen intaga uttryckliga föreskrifter om principerna för fördelningen.

Beträffande
avfattningen av förevarande paragraf må anmärkas, att under "skada på
egendomen" även faller totalförlust av denna. Det föreslås att paragrafen
med viss språklig jämkning även i annat hänseende får följande lydelse:

"Panträtt,
som upplåtits i skepp eller skeppsbygge, omfattar även ersättning, som på
grund av försäkring eller eljest utgår för skada på egendomen."

266 §

Lagrådet:

Den
i förevarande paragraf ät borgenären givna rätten att i vissa fall söka
betalning i förtid ur skepp eller skeppsbygge bör givetvis inte inträda ora
skeppsbygge skall avföras från skeppsbyggnadsregistret för att överföras tiU
skeppsregistret såsom skepp. För att klargöra detta bör till andra punkten i
förevarande paragraf fogas undantaget "utom när bygget skall överföras
till skeppsregistret såsom skepp".

267 §

Lagrådet:

Förevarande
paragraf har förebild i 6 kap. 8 § JB. Eftersom enligt 262 § en av föratsättningarna
för uppkomsten av panträtt i skepp eller skeppsbygge är att pariträttsupplåtelsen
göres av egendomens ägare synes såsom lagrådet i yttrande 1969 över
jordabalksförslaget framhöll beträffande motsvarande bestämmelser i 6 kap. 8 §
JB regeln i första punkten av nu förevarande paragraf liksom besläramdsen i
paragrafens andra punkt om återgång av ogiltigt förvärv strängt taget vara
obehövliga. Det kan emellertid vara av visst pedagogiskt värde att i lag-

s. 592 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 592

texten
kommer till direkt uttryck den verkan på panträttsupplätelser som följer av frånvinnande
efter klander och återgång pä grund av ogiltighet. Lagrådet vill därför inte motsätta
sig att de ifrågavarande bestämmelserna upptas i förevarande paragraf.

Vad
angår andra punkten, tUl den del den här ännu inte berörts, behandlas däri
verkan av panträltsupplåtdse, när det avtal, varigenom upplåtaren förvärvat
egendomen, av överlåtaren häves eller bringas att återgå enligt villkor som är
alt jämställa med äganderättsförbehåll. Här är alltså fråga om s. k.
ofullbordade förvärv. Enligt stadgandet blir panträtlsupplätelsen i de angivna
fallen utan verkan. Med den utformning som sålunda givits andra punkten synes
denna motsättningsvis ge vid handen att, om ett ofullbordat förvärv fullbordas,
panträttsupplåtelse som dessförinnan utan överlåtarens medverkan gjorts av
förvärvaren blir gällande från tiden för upplåtelsen oberoende av god eller
ond tro hos den som mottagit pantbrevet.

Emellertid synes, såsom
lagrådet berört vid 262 §, förslagets ståndpunkt vara den, att den som gjort
ett ofullbordat förvärv inte är alt i panträttshänseende betrakta som ägare.
Han är sålunda panträltsbc-hörig endast tillsammans med överlåtaren, Ora andra
punkten i förevarande paragraf skall ha den förut antydda innebörden, synes
därför punkten innefatta ett undantag från bestämmelserna I 262 § om vad som
krävs för att en gUtig panlrättsupplåtdse skall komma till stånd. Det är eraellertid
tveksamt, om detta verkligen är avselt, I så fall borde 262 § göra ett
förbehåll för bestämmelsen i förevarande punkt. Till osäkerheten om förslagets
ståndpunkt i denna del bidrar det förhållandet att remissprotokollet inte
innehåller någon antydan om att det skulle vara meningen att på sådant sätt
begränsa räckvidden av 262 §, Med hänsyn till det anförda anser sig lagrådet
böra utgå från att någon dylik avsikt inte förelegal. Är detta anlagande
rikligt bör förevarande punkt utgå.

Det
kan anmärkas, att fastighetsrätten möjligen intar en annan ståndpunkt än
sjölagsförslaget till frågan om den sora gjort ett ofullbordat förvärv är att
i panträttshänseende betrakta som ägare. I detta avseende kan hänvisas till lagrådets
föratnämnda yttrande över förslaget till jordabalk (se prop. 1970: 20, Dd A s.
240).

Andra
punkten i förevarande paragraf utsäger indirekt att panträttsupplåtelse av förvärvare,
som själv hävt sitt förvärv, blir gällande oberoende av hävningen. En sådan
regel synes emellertid tämligen självklar och det torde inte vara nödvändigt
att den kommer till uttryck i lagtexten.

s. 593 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 593

268
§ Lagrådet:

I
förevarande paragraf behandlas godtrosförvärv av panträtt d skepp eller skeppsbygge,
när den som upplåter panträtten trots sdn dnskrivning inte är rätt ägare. För
det fall, att upplåtaren väl är rätt ägare mén har sin panträttsbehörighet
inskränkt genom förvärvsvillkor ges bestämmelser om godtrosförvärv d 269 §,
vilka innebär att godtrosreglerna i 268 § d sådana fall skall ha motsvarande tUlämpning.
Det torde vara förslagels mening att när panträttsupplåtarens förvärv är
ofullbordat på grand av äganderättsförbehåll eller villkor som är att jämstäUa
därmed, frågan om godtrosförvärv skall bedömas direkt efter förevarande
paragraf. Det synes också motiverat att anse alt panträttsupp- låtaren inte är
"rätt ägare" så länge hans förvärv är ofullbordat.

I
förevarande paragraf anges som ett fall, där godtrosförvärv kan inträda, att
panträttsupplåtelsen gjorts av någon, vars förvärv var inskrivet men sora inte
var behörig att förfoga över egendoraen pä rätte ägarens vägnar. Det är inte
klart vad som avses härmed. Möjligen åsyftas det fallet, att inskrivning skett
av ett ofullbordat förvärv ulan att begränsningen av förvärvarens rätt därvid
angivits. Då bestämningen inte torde ha någon funktion att fylla och dessutom
är ägnad att leda lill raissförstånd, föreslås att den liksom motsvarande
bestämmelse i 20 § får utgå.

En
förutsättning för godtrosförvärv enligt förevarande paragraf är,

att upplåtarens förvärv var inskrivet, när upplåtelsen skedde. Stad

gandet står pä detta sätt i överensstämmelse med 262 §, som för att

panträtt över huvud skall uppkomma kräver att upplåtaren vid upplå

telsen vunnit inskrivning av sitt förvärv. Såsom anföres vid sistnämnda

paragraf kan det emellertid övervägas att låta panträttsbehörigheten

inträda redan med ansökan om inskrivning. Skulle behörigheten anses

böra knytas till inskrivningsansökningen, kan det, såsom ocksä fram

hållits vid 262 §, ifrågasättas, om det inte, i konsekvens härmed, för

godtrosförvärv borde vara tillräckligt, att före panträttsupplätdsen

upplåtaren gjort ansökan om inskrivning, som senare beviljas (jfr

JB 18: 2). .

Enligt
23 § åtnjuter införing i skepps- eller skeppsbyggriadsregistiret
publicitetsverkan gentemot den som vill åberopa god tro. Denna verkan inträder
enligt förslaget från och med den inskrivningsdag då ärende om införingen
upptagits. Vid 23 § har lagrådet föreslagit den ändringen i förhållande tUl
förslaget, att införingens publicitetsverkan inträder först med utgången av
inskrivningsdagen. Detta innebär exempelvis, all en kreditgivare efter denna
tidpunkt och fram till klockan tolv påföljande dag kan lägga till grund för
sitt handlande de inskrivningsförhållanden som vid inskrivningsdagens utgång
framgick av re-

38
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 594 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 594

gislrel.
Detta synes vara en fördel 1 förhållande till det remitterade förslaget. För
det fall att överiåtelse skett torde vid tillämpningen av förevarande paragraf
den gamle ägaren fä anses fortfarande inskriven ända till utgången av den
inskrivningsdag då förvärvarens fång inskrives. Någon uttrycklig regel härom
synes ej erforderlig.

Enligt kommittéförslaget
liksom enligt 18: 2 JB kan borgenärens goda tro ersättas med god tro hos den
som fått borgenärens fordran överlåten på sig. Departementsförslaget upptar
inte någon motsvarande bestämmelse. Den närmare orsaken tUl denna avvikelse
framgår inle av remissprotokollet. Den ståndpunkt sorn i detta hänseende
intages av kommittéförslaget och jordabalken förefaller innebära en rimlig
lösning av de motstående intressena. Det hemställes att en återgång till komraittéförslaget
på denna punkt sker.

Det
må tilläggas att någon motsvarande ändring på äganderättssidan (20 §) inte bör
ske med hänsyn ytterst till att sakrättsskyddet inträder först med ansökan om
inskrivning.

269
§ Lagrådet:

Denna paragraf behandlar godtrosförvärv
i fall när upplålaren väl är rätt ägare men har sin panträttsbehörighet
inskränkt genom förvärvsvillkor. Såsom antytts vid 268 § torde här ej avses de
ofullbordade förvärven. Under paragrafen faller däreraot sådan inskränkning i
ägarens förfoganderätt som t. ex. ett vid förvärvet avtalat pantsättningsförbud.

Vad angår upplåtelse av
panträtt i skepp eller skeppsbygge sora är föremål för utmätning eller kvarstad
torde den exekutiva åtgärden medföra hinder mot förfogande över egendomen endast
i den mån detta skulle vara till men för utmätnings- eller kvarstadsborgenären.
Eftersom utmätningen eller kvarstaden såsom sådan inte ger borgenären något
anspråk på tidigare utfärdade men obelånade pantbrev som alltså utgör ägarhypotek
torde den exekutiva åtgärden inte hindra att sådana pantbrev användes fiir
upplåtande av panträtt i egendomen. Såtillvida lär emellertid panthavarens rätt
bli begränsad, att han vid en exekutiv försäljning inte får till men för utraälnings-
eller kvarstadsborgenären göra anspråk på tUIägg enligt 264 §, En annan sak är
att ägarhypoteket kan åtkommas genom direkt mot pantbrevet riktad utmätning. SkuUe
den som mottager pantbrevet vara i god tro beträffande utmätningen eller kvarstaden
synes reglerna om godtrosförvärv d nu förevarande paragraf bil analogiskt
tillämpliga på upplåtelsen. Detta innebär, att panthavarens rätt inte blir i
något avseende begränsad med hänsyn till utmätningen eUer kvarstaden.

Att
utmätning och kvarstad utgör grand för avslag på ansökan om inteckning framgår
av 283 § första stycket punkt 6.

s. 595 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 595

272
§ Lagrådet:

Den
föreslagna bestämmelsen i förevarande paragraf uttrycker något självklart och
bör därför utgå. I stället synes i paragrafen som ett undantag från bestämmelsema
om intecknings förettäde i 271 § böra intagas en erinran om föreskriftema i
286 och 288 §§. I enlighet härmed föreslås att paragrafen erhåller följande
lydelse:

"Om
möjlighet att bestämma företrädet mellan flera inteckningar, som sökas på samraa
inskrivningsdag, på annat sätt än som angivits i 271 § samt om ändring i
företrädesordningen genom nedsättning finnas bestämmelser i 286 och 288 §§."

273
§ Lagrådet:

Paragrafen
skulle vinna på att underkastas viss språklig jämkning. Det föreslås, att den
ges följande lydelse:

"Det
förettäde som tillkommer inteckning i skeppsbygge består vid överföring till
skeppsregistret."

Det
kan erinras om att även andra införingar än inteckningar, i den män de
fortfarande är av betydelse, följer med när ett registrerat skeppsbygge
överföres till skeppsregistret. Vad angår införing av betydelse för intecknings
företräde framför annan inteckning framgår detta direkt av 293 §. Införingar,
som överföres, får beträffande skeppet rättsverkningar motsvarande dem de hade
i fråga om bygget.

275
§ Lagrådet- Om de ändringar sora lagrådet förordat i fråga ora avregislreringsreg-leraa
i 16 § vidtages, bör ordalagen i förevarande paragraf jämkas i överensstämmelse
därmed. Härutöver bör vissa förtydligande ändringar göras i såväl första som
andra punkten av paragrafen. Förslagsvis kan denna få följande lydelse:

"Skall
skepp avregistreras såsom förolyckat, upphugget eller eljest förstört eller
såsom försvunnet eller övergivet tUl sjöss, förfaller inteckning i skeppet när
tio är förflutit frän den dag anteckning gjordes enligt 38 § första stycket 6.
Inteckning kan dock förnyas att gälla ytterUgare tio är, om det medan
inteckningen ännu gäller begäres av borgenären eller skeppsägaren, och kan
därefter i samraa ordning förnyas för tio är åt gängen."

s. 596 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 596

276 § Lagrådet:

I första stycket av förevarande paragraf synes för
tydlighetens skull böra angivas att det är inteckningsborgenärens fordran som
avräknas. "Borgenärens" bör därför ändras till
"inteckningsborgenärens".

I anslutning tUl artikel 11: la) i sjöpanträttskonventionen
synes i andra stycket som föratsättning för erkännande av den exekutiva försäljningen
särskilt böra angivas, att egendomen vid försäljningen befann sig inom den
främmande statens jurisdiktionsområde. I enlighet härmed föresläs att andra
stycket får följande lyddse:

"Exekutiv försäljning i främraande stat av intecknat
skepp eller skeppsbygge skall erkännas med den verkan som angivits i första
stycket, om egendomen fanns inom den statens jurisdiktionsområde samt
försäljningen verkstäUts i enUghet med den statens lag och i överensstämmelse
med bestämmelserna i 1967 års intemationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek."

279 §

Lagrådet:

Förevarande paragraf avser att ange förutsättningarna för
erkännande av utländskt skeppsbyggnadshypotek och annan sådan rättighet. Enligt
art. 9 skeppsbyggnadskonventionen skall sådan rättighet, om den inskrivits i
fördragsslutande stat i enlighet med den statens lag, erkännas i övriga
fördragsslutande stater. För att helt täcka delta innehåll bör förevarande
paragraf ändras så att föratsättningen för att. rättigheten skall gäUa anges
vara att inskrivning skett "i den främraande staten i enlighet raed dess
lag".

280 §

Lagrådet:

Såsom anges i specialmotiveringen tar förevarande paragraf
upp en på vissa konventionsföreskrifter byggd regel om den sakrättsliga verkan
av inskrivning av panträtt eller annan sådan rättighet. Det är avsett att denna
verkan skall bestämmas av registreringsstatens eller byggnadsstatens lag.
Detta bör komina till tydligare uttryck i lagtexten genom att slutet av
paragrafen får lydelsen "som rättigheten har enligt lagen i den stat där
fartyget är registrerat eller bygget utföres".

Med ytterligare vissa jämkningar av redaktionell natur kan
lagrummet förslagsvis få följande lydelse:.

"Rättighet i fartyg eller fartygsbygge som enligt 278
eller 279 § gäller i Sverige medför här det förettäde i förhåUande till annan
inskriven rättighet och, i den mån det är förenligt med 259 och 260 §§, i
övrigt

s. 597 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 597

den
verkan i förhållande till tredje man som rättigheten har enligt lagen i den
stat där fartyget är registrerat eUer bygget utföres."

281
§ Lagrådet:

Under
hänvisning till vad som anförts vid 25 § föreslås att första stycket av
förevarande paragraf utgår ur lagtexten.

283
§ Lagrådet:

I
denna paragraf upptages i första stycket under punkterna 16 grundema för
avslag på inteckningsansökan. Vissa av punkterna behandlas i det följande.

Punkt
2. Hänvisningen synes böra avse 261 § i dess helhet.

Punkt
3. Här torde tUl skillnad från i 269 § avses även det fallet att förvärvarens
fång är ofullbordat, exempelvis genom att ett äganderättsförbehåll gäller mot
honom. Han får då inte utan medverkan av sin fångesman förfoga över egendomen
genom inteckning.

Avfattningen
av denna punkt skulle bli klarare om såsom föratsättning för avslag angavs,
att inskränkningen i förfoganderätten införts i registret eller införes däri
samma inskrivningsdag som inteckningen sökes.

Punkt
5. Orden "den inskrivningsdag inteckningen sökes" bör utbytas mot
"samma inskrivningsdag som inteckningen sökes".

Punkt
6. Den avsedda innebörden skulle komma fram tydligare om såsom avslagsgrand angavs,
att egendomen är föremål för någon av de uppräknade exekutiva ätgärdema eller
blir föremål för åtgärden samma inskrivningsdag som inteckningen sökes.

Under
en ny punkt 7 synes böra upptagas ännu en avslagsgrund, nämligen den att
skeppet, bygget eller andel däri eller vUlkorlig äganderätt därtill frångått
sökanden genom exekutiv försäljning (jfr JB 22: 3 punkt 4).

Det
kan anmärkas att, om klandertalan väckes mot den inskrivne ägaren till skepp
eller skeppsbygge och anteckning härom göres i registret, detta inte utgör
något hinder mot att den inskrivne ägaren får inteckning i egendomen. SkuUe
klandertalan vinna framgång, torde domen som regel innebära att den vinnande tilldömes
ocksä förefintliga ägarhypotek. Sedan anteckning om rättegången skett i
registret kan å andra sidan godtrosförvärv av panträtt inte komma tUl stånd.

Under
hänvisning tUl det anförda föreslås att punkterna 3 och 6 samt den nya punkten
7 får följande lydelse:

Punkt
3. "ansökningen strider mot sådan på grund av förvärvs-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 59g

vUlkor
mot sökanden gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen, som
införts i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret eller införes däri samma
inskrivningsdag som inteckningen sökes, och ansökningen icke medgivits av den tUl
vars förmån inskränkningen gäller";

Punkt
6. "skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt därtUl är
föremål för kvarstad, skingringsförbud eller utmätning eller blir föremål för
sådan åtgärd samraa inskrivningsdag sora intedcningen sökes";

Punkt
7. "skeppet, bygget eller andel däri eUer villkorlig äganderätt därtill
frångått sökanden genora exekutiv försäljning".

284
§ Lagrådet:

I
viss anslutning till bestämmelserna i 22: 5 andra stycket JB torde i förevarande
paragraf böra intagas ett nytt, andra stycke av följande innehåll:

"Bestämmelser
om utfärdande av nytt pantbrev i stället för pantbrev som dödats finnas i lagen
(1927: 85) om dödande av förkommen handling."

289
§

Lagrådet:

Hänvisningen
i andra stycket av förevarande paragraf tUl 1927 års lag om dödande av
förkommen handling bör, i anslutning tUl förebUden i 22 kap. 10 § JB, avse
bestämmelserna om dödning av inteckning, när pantbrevet förkommit, och inte
bestämmelserna ora dödning av förkoramet pantbrev och om utfärdande av nytt
pantbrev i det dödades stäUe. Eriman om sistnämnda regler framgår indirekt av
277 § andra stycket som stadgar att dödning av förkommet pantbrev ej medför att
inteckningen blir utan verkan. Vidare har lagrådet vid 284 § föreslagit ett
nytt andra stycke, vari beträffande utfärdande av nytt pantbrev i stället för
pantbrev som dödats hänvisas till 1927 års lag.

Lagrådet
föreslår att andra stycket av förevarande paragraf ändras i enlighet med det
sagda.

305
och 336 §§ Lagrådet:

Med
anledning av de ändringar som föreslås i förevarande paragrafer torde vissa
redaktionella följdändrmgar böra göras i 314, 337 och 338 §§ sjölagen.

s. 599 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 599

349
§ Lagrådet:

Avfattningen
av förevarande paragraf föranleder påpekanden av redaktionell natur i två
hänseenden. Eftersom även 20 § avhandlar fall av rådighetsinskränkning, bör i
första stycket den senare paragrafhänvisningen gäUa "20 eller 269 §".
Vidare bör, tUl förebyggande av missförstånd, andra stycket av förevarande
paragraf avfattas i ordagrann överensstämmelse med det lagrum i JB, som är
dess förebild, nämligen 18 kap. 4 § första stycket andra punkten.

Såsom framhåUits i
remissprotokollet i bl, a, specialmotiveringen: tUl förevarande paragraf tar
lagförslaget inte upp någon motsvarighet till bestämmelserna i 19 kap, 19 §
första stycket JB om ersättning för förlust till följd av fel eller försummelse
i fräga om handläggning av inskrivningsärende m, m. I detta avseende hänvisas i
protokollet till den nya, nuraera antagna, skadeståndslagen (1972: 207), Denna
innehåller generella bestämmelser om skadeståndsskyldighet för ståten på grund
av fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars
fullgörande staten svarar.

Att
dessa allmänna skadeståndsregler blir ensamt tillämpliga utan att
kompletteras eller ersättas med specialbeslämmelser på sjölagens
inskrivningsväsende föranleder ingen erinran. Det må emellertid framhållas att
detta möjligen medför att någon skillnad också i materiellt hänseende kommer
att föreligga i förhållande till fastighetsrätten. Härom kan följande
framhållas.

Huruvida
meningen är att skadeståndslagens hithörande regler skall supplera nyssnämnda bestämraelser
i 19 kap. 19 § första stycket JB är inte fullt klart och skall inte heller
diskuteras här. Ora man emellertid antar att nyssnämnda bestämmelser i JB avser
att vara uttömmande för fastighetsförhållandena, kan ifrågasättas om inte
statens skadeståndsansvar för fel eller försummelse i fråga om handläggning av
inskrivningsärenden blir något vidare inora sjörätten än inom
fastighetsrätten. Ett praktiskt exempel må anföras. Om en tjänsteman, i instraktionsmässig
ordning, lämnar besked på en telefonförfrågan om en inskrivning och det sedan
visar sig att beskedet varit felaktigt och våUat förlust, synes ett dylikt fel
knappast vara av den art att det täckes av JBs förutsättningar för att statens
skadeståndsansvar skall inträda. Däremot är det inte otänkbart att skadan i det
angivna fallet kan anses vållad "genom fel eller försummelse vid
myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar" och
att sålunda ersättningsskyldighet för staten enligt skadeståndslagen kan
föreligga.

s. 600 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 600

350
§ Lagrådet:

Förevarande
paragraf behandlar det fallet att ägare av skepp eller skeppsbygge eller
innehavare av pantbrev på grand av inteckning i sådan egendom tiUskyndas
förlust till följd av beslut ora rättelse av införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret.
Enligt paragrafen har han då rätt tUl ersättning av staten, "även om
förlusten icke vållats genom fel eller försummelse". Emellertid är, såsom
framgår av 39 §, föratsättningen för rättelse just att införingen innehåller
uppenbar oriktighet. Den är alltså i faU sora här avses alltid felaktig. Vad
som torde ha åsyftats med den citerade satsen är att framhålla att ersättning
skall utgå även om felaktigheten, som givit anledning till rättelsen, inte har
sin grand i fel eller försummelse vid myndighetsutövning, såsom uttrycket
lyder i skadeståndslagen, eller liknande. Delta synes emellertid inte behöva
uttryckligen anges. Någon liknande bestämmelse finns ej heller i motsvarande
lagram i JB, näraligen 19 kap. 19 § andra stycket.

Den
citerade satsen torde sålunda böra utgå ur förevarande paragraf.

Övergångsbestämmelsema

Punkt
1

Lagrådet:

I
sista stycket av förevarande punkt anges alt Kungl. Maj:t kan meddela närraare
föreskrifter för ikraftträdandet av de nya bestämmelsema. Med hänsyn tUl att befo,genhet
alt utfärda sådana administrativa föreskrifter som här avses tUlkommer Kungl. Maj:t
utan att en särskild regel därom upptages i lagen (jfr prop. 1970: 145 s,
455), hemställer lagrådet att bestämmelsen får utgå.

Punkt
4 Lagrådet:

Tredje
stycket i denna punkt avser enligt sin lydelse den som "sökt"
inskrivning av äganderätt till annat skepp än som omtalas i punktens första
stycke, Tempusvalet i fråga ora verbet söka är att se mot bakgranden av en i
kommittéförslaget upptagen övergångsbestämmelse, enligt vilken under tid före
nya lagens ikraftträdande, som bestämdes av Kungl, Maj:t, anmälningar eller
ansökningar enligt nya lagens bestämmelser fick göras till skeppsregistret och
att därav föranledd införing i registret skulle gälla från dagen för
ikraftträdandet. Några motsvarande bestämmelser återfinnes inte i
departementsförslaget, tydligen därför att man ansett föreskrifter av detta
slag böra ges i administrativ ordning. Den nu förevarande bestämmelsen d
punkten 4 synes

s. 601 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 601

närmast
vara avfattad med tanke på det av kommittén avsedda fallet att anmälningen
eller ansökningen har gjorts redan under förberedelsetiden, ett förhållande
som man torde ha tänkt sig som det normala. Det kan emellertid inte antagas
annat än att anmälan eller ansökan, som här avses, skall få göras också efter
ikraftträdandet av den nya lagen. "Sökt" synes därför böra utbytas
mot "söker".

"Annat
skepp" synes avse endast skepp som fanns vid tiden för ikraftträdandet.
Rimligen kan det inte heller vara fråga ora andra äganderättsförvärv än sådana
som skett dessförinnan. Ett förtydligande av lagtexten i angivna hänseenden
skulle vara till fördel. Eftersom det här inte är fråga ora någon frist i
egentlig mening bör "ettårsfristen" ändras tiU
"ettårstiden".

Det är tydligt att ansökan
som avses i detta stycke bortsett från möjligheten att genom
kungörelseförfarande enligt första och andra styckena kompensera brist i
utredningen om sökandens rätt är att betrakta sora en vanlig
inskrivningsansökan enligt de nya reglerna med de rättsverkningar en dylik
ansökan medför. En annan sak är att vissa sådana rättsverkningar i de flesta
fall inte torde ha aktualitet.

Under
hänvisning till vad ovan anförts föresläs att tredje stycket erhåller följande
lydelse:

"Söker någon
inskrivning av äganderätt till skepp sora förvärvals före ikraftträdandet och
som vid ikraftträdandet icke var infört i fartygsregistret eller
fiskefartygsregister, och kan han icke styrka sin rätt men gör han den
sannolik, skall han antecknas i skeppsregistret som ägare. Första stycket andra
punkten och andra stycket har motsvarande tiU-lämpning, varvid ettårstiden
räknas från den dag anteckningen kungjordes,"

Punkt
5 Lagrådet:

Enligt
första stycket första meningen skall, om inteckning sökts eller beviljats i båt
före ikraftträdandet, båten och inteckning som gäller däri upptagas i skeppsregisttet.
Innebörden är tydligen att alla gällande införingar rörande sökta
inteckningar, som ännu inte beviljats, och alla gällande beviljade inteckningar
skall föras över till skeppsregistret. Då uttrycket "inteckning som
gäller däri" möjligen skulle kunna felaktigt läsas som innefattande endast
beviljad inteckning, bör uttrycket lämpligen utbytas mot
"inteckningen". Att inte inteckningar, sora en gång varit gällande i
båten men som dödats eller eljest blivit ulan verkan före ikraftträdandet av de
nya bestämmelserna, skall upptagas i skeppsregistret är självklart och torde
inte behöva särskilt utmärkas i lagtexten.

Andra meningen i första
stycket synes inte behövlig och kan för övrigt leda till missförstånd. Den bör
därför utgå ur lagtexten.

s. 602 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 602

I
andra stycket första meningen synes böra i förtydligande syfte uttryckligen
anges inle bara registrering ulan också avregistrering av skepp.

Punkt
6 Lagrådet:

Förevarande
bestämmelser är i vissa hänseenden oklara och ofullständiga. Förhållandet
sammanhänger bl, a, med att innebörden av punkt 2 i övergångsbestämmelserna
till den föreslagna lagen om ändring i lagen om företagsinteckning inte är aUdeles
klar. Det är därför lämpligt att, med begränsning till skeppsbygge, här
behandla nämnda punkt 2,

Den
föreslagna ändringen innebär, att skeppsbygge undantages från den egendom vari
företagsinteckning kan gälla och övergångsbestämmelsen i punkt 2 innehåller i
den delen att, om vid ikraftträdandet skeppsbygge omfattas av
företagsinteckning, äldre bestämraelser fortfarande gäller, såvida inle inteckningshavaren
avstår från sin rätt,

I två hänseenden är det
anledning att söka fastslå övergångsbestämmelsens innebörd. En i 5 § lagen om
företagsinteckning given bestämmelse om företagsintecknings meddelande har tiU
uppgift att säkerställa att samtliga inteckningar som. belastar viss
verksamhet har samraa omfattning (NJA II 1966 s. 143 f.). Ocksä
lagstiftaren måste tiUse, att alla inteckningar omfattar samma egendom. När
enligt punkt 2 äldre bestäraradser skall gälla måste det alltså innebära att ej
blott den äldre inteckningen utan också alla nytiUkomna har skeppsbygget till
objekt och att ändring i detta förhällande, innefattande övergång lill systemet
i den föreslagna lagen, inte kan åvägabringas utan medverkan av samtliga inteckningshavare.
Vidare skulle punkt 2, tillämpad efler sin ordalydelse, medföra att
inteckningarna kom att omfatta inte endast det vid ikraftträdandet förefintliga
skeppsbygget utan också alla kommande byggen. Det sistnämnda kan emellertid
inte antagas vara meningen. På grund av det sagda och med samraa teknik som
använts i sista stycket av föievarande punkt 6 kommer lagrådet vid omförmälda
punkt 2 att föreslå en bestämmelse innehållande att, om vid ikraftträdandet
skeppsbygge omfattas av företagsinteckning, äldre bestämmelser fortfarande skaU
gälla beträffande detta bygge, dock ej sedan det registrerats.

Under
vilka förutsättningar bygget får registreras är ämnet för den förevarande
övergångsbestämmelsen i punkt 6.

Första
stycket a) i förevarande punkt 6 har tiU förutsättning att ägarens
näringsverksamhet omfattas av företagsinteckning. Denna förutsättning bör
emellertid utbyggas till att avse att näringsverksamheten vid ikraftträdandet
omfattades och fortfarande omfattas av före-

s. 603 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 603

tagsinteckning.
Endast då kan nämligen inträffa att inteckningen gäller i ett bygge som hör
till näringsverksamheten. Föreligger nämnda förutsättning bör sålunda för
registrering av bygget krävas medgivande av "inteckningshavaren",
dvs. av alla innehavare av inteckningar i näringsverksamheten, och
registreringen får enligt lagrådels förslag till avfattning av omförmälda punkt
i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen om företagsinteckning
till följd att bygget ej längre omfattas av förelagsinteckning. Det bör
emellertid stå den som gör anmälningen öppet att fä registrering också om han
visar att företagsinteckning ej gäller i bygget, exempelvis därför att detla raed
säkerhet påbörjats efter ikraftträdandet. Beträffande det fallet att näringsverksamheten
under en mellantid är fri från inteckningar hänvisas till vad som anföres vid
lagen om företagsinteckning.

Oklarheten i förevarande
punkt 6 hänför sig också till frågan, huruvida andra styckets regel, i likhet
med regeln i första stycket, är avsedd att innefatta en begränsning till en
tid av två är från ikraftträdandet. Ordalagen i motiven kan synas närmast tala
för ett nekande svar på denna fråga. Avfattningen av andra stycket i lagtexten,
särskilt ordet "bygget" i bestämd förra, samt regelns placering i
förhållande till bestämmelsema i första och tredje styckena, talar emellertid
bestämt för att andra stycket är avsett att vara en påbyggnad på det första.
Vidare är det inte möjligt att antaga, att det fall, då både beställning och
avhandlings intagande i protokoll skett före ikraftträdandet (första stycket
under b) skulle falla under tvåärsbegränsningen medan i det fall då
beställningen gjorts före ikraftträdandet men intagandet i protokoll skett
efter denna tidpunkt förbudet mot registrering skulle gälla utan begränsning d
tiden framåt. Av nu anförda skäl utgår lagrådet från att andra styckets regel
är avsedd alt vara inordnad under den i första stycket upptagna tvåärsbegränsningen.

Första
stycket b) kompletteras av sista styckets regel om fortsatt tillämpning av 3 §
i dess äldre lydelse.

Bestämmelsen i andra
stycket torde vara alt se raot bakgrand av att det kan antagas ha varit avsett
att, när beställning gjorts före ikraftträdandet, beställaren under tvåårsliden
skall raed slöd av 3 § i dess äldre lydelse kunna fä intagen i
domstolsprotokoll avhandling om förskott. Åtgärden lär därvid vara avsedd att
få samraa verkan som om den vidtagits före ikraftträdandet. Detta innebär att
bestämmelserna i 3 § i dess äldre lydelse kommer att under den angivna tiden
gälla i fråga om beställning som gjorts före ikraftträdandet. En uttrycklig
bestämmelse härom synes lämpligen kunna intagas i sista stycket. Den
förmånsrätt, som följer med att avhandling intages i protokoll enligt vad nu
sagts, förfaller, när registrering sker.

Vidare
bör vid lagtextens avfattning iakttagas att, enligt 3 § sjölagen i lydelse
före lagändring 1970, avhandlingar kunde intagas i åtskilliga rådhusrätters
protokoll.

s. 604 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 604

Vad
angår tillämpningen av tredje stycket framgår av remissprotokoUet att det
närmast är tänkt att den som blivit kränkt i sin rätt skulle för att hindra
registrering vara hänvisad till att besvära sig över beslutet om registrering.
I åtskilliga fall måste det likväl under handläggningen av
registreringsärendet framkomma sådana upplysningar att anledning finns att
misstänka att någons rätt skulle kunna trädas för när. Denne bör då höras innan
beslut i registreringsärendet meddelas.

På
grand av det anförda hemställer lagrådet, att förevarande punkt 6 i övergängsbestämmdserna
erhåller förslagsvis följande lydelse:

"6,
Skeppsbygge, som anmäles för registrering inom tvä är frän ikraftträdandet, får
ej införas i skeppsbyggnadsregistret, om

a)
ägarens näringsverksamhet vid
ikraftträdandet omfattades och fortfarande omfattas av företags inteckning,
såvida icke inteckningshavarna medger att bygget registreras eller den som gör
anmälningen visar att företagsinteckning ej gäller i bygget, eller

b)
avhandling om förskott tUl
bygget tagils in i domstolsprotokoll enligt 3 § i dess äldre lydelse och
beställaren varken gjort registreringsanmälningen själv eller medgivit alt
bygget registreras, eller

c)
bygget i annat fall än som
avses under b) utföres enligt beställning som gjorts före ikraftträdandet,
såvida icke både tillverkare och beställare är ense om registreringen.

Skeppsbygge,
som anmäles för registrering senare än två år från ikraftträdandet, får ej
heller registreras, om det visas att registreringen skuUe kränka rätt, sora
någon har till bygget på grand av företagsinteckning eller enligt 3 § i dess
äldre lydelse,

Bestämradsema
i 3 § i dess äldre lydelse skall under en tid av tvä år frän ikraftträdandet
gälla i fräga ora beställning som gjorts före ikraftträdandet. Beställares
rätt till skeppsbygge enligt 3 § i dess äldre lydelse består så länge bygget
ej registrerats,"

Punkt
8 Lagrådet:

Enligt
40 § i det remitterade förslaget erkännes partrederi såsom sådant först i och
med anmälan till registermyndigheten, och den delade ansvarigheten för
partredarna inträder därmed. Vid nämnda paragraf har lagrådet föreslagit den
jämkningen att en sådan sammanslutning som här avses skall få egenskap av
partrederi redan i och raed att överenskommelse träffats därom men att inträdet
av den delade ansvarigheten för redarna skall knytas till registreringen av
anmälan.

För
gamla partrederiers del föreslås i förevarande punkt första meningen att de
nya bestämmelserna skall tillämpas utan hinder av att anmälan ej göres enligt
40 §. Enligt lagrådets uppfattning kan en ordning, som sålunda skulle innebära
att, ehura ett särskilt regislre-

s. 605 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 605

ringssystem
införes för partrederier, ett betydande antal av dessa alltjämt skulle förbli
oregistrerade för obestämd tid framåt, inte betraktas som tillfredsställande.
De gamla partrederierna bör därför i princip vara underkastade
registreringsplikt för att partredarna skall undgå solidariskt ansvar. Eraellertid
bör en frist av förslagsvis två är medges av praktiska skäl. Om vad lagrådet
förordat beträffande 40 § godtages kan nu avsedda regel lämpligen fä följande avfattning:
"I fråga om partrederi, som tillkommit före ikraftträdandet, gäller under
två år från ikraftträdandet, ulan hinder av att partrederiel icke registrerats,
vad sora föreskrives i 40 § andra stycket om delad ansvarighet för uppkommande
förpliktelser."

Med
denna utformning av stadgandet torde den i andra meningen i remissförslaget
upptagna regeln bli överflödig.

Punkt
9 Lagrådet:

Den
föreslagna bestämmelsen att 245 och 252 §§ skall tilUämpas på sjöpanträtter,
som uppkommit före ikraftträdandet, avser att tillgodose det rimliga kravet att
endast en inbördes företrädesordning skall till-lämpas, när både äldre och nya
sjöpanträtter göres gäUande i samma egendom. Utöver föreskriften att de nya
företrädesreglerna skall vara tillämpliga på äldre sjöpanträtter torde till
ledning för rältstillämp-ningen en kompletterande regel vara önskvärd
beträffande sådana äldre sjöpanträtter, som saknar motsvarighet i de nya
bestämmelserna, såsom exempelvis sjöpanträtt för befälhavarförbindelser.
Tilläggsregeln bör kunna avfattas så: "Dock skall sjöpanträtt, som icke erkännes
enligt de nya bestämmelserna, ha det företräde till betalning som närmast kan
anses motsvara företrädet enligt äldre bestämmelser."

Beträffande
preskription av sjöpanträtt är ingen särskild övergångsbestämmelse föreslagen.
Med utgångspunkt frän att preskriptionsbestämmelser i svensk rätt betraktas
som materiella rättsregler innebär förslaget sålunda att äldre sjöpanträtler
preskriberas enligt äldre bestämmelser. Detta synes vara en godtagbar
ståndpunkt.

Punkt
10 Lagrådet:

Denna
och följande punkter har till förutsättning att vid ikraftträdandet förefintiiga
inteckningar i fartyg och vad eljest antecknats i den hos inskrivningsdomare
vid Stockholms tingsrätt förda särskilda inteckningsboken över inteckningar i
fartyg blir överfört till skeppsregistret. En bestämmelse därom hade enligt
lagrådets mening lärapligen kunnat ges såsora grundval för erforderliga tillämpningsbestämraelser.

Enligt
23 § lagen om förelagsinteckning får företagsinteckning dö-

s. 606 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 606

das,
utom helt eller för visst belopp, endast såvitt avser viss verksamhet, och i
fråga ora sistnämnda form av dödning utsäges att den ej får ske utan
näringsidkarens medgivande och ej heller på sådant sätt att
inteckningsförhållandena kommer att strida mot bestämmelse i 3 eller 5 §, Detta
innebär bl. a. att inteckningens omfattning efter död-ningsåtgärden måste vara
begränsad pä något av de sätt sora enligt 3 § i anförda lag är tUlåtna när det
gäller meddelande av ny inteckning. Någon möjlighet till dödning av
företagsinteckning såvitt avser ett av denna omfattat skepp finns inte nu.

Den
under förevarande punkt föreslagna anordningen att innehavare av
företagsinteckning skall kunna uppge sin rätt till ett av inteckningen
omfattat skepp innebär i realiteten detsamma som en dödning såvitt gäller
skeppet. Det övergångsproblem, varmed man genom denna anordning sökt komma till
rätta, måste vara ganska obetydligt både tUl frekvens och ekonomisk betydelse.
Måste det lösas, står utvägen att döda och nybevilja företagsinteckningama tUl
buds. Med hänsyn till vad nu sagts avstyrker lagirådet att den föreslagna
anordningen införes.

Lagrådet
hemställer alltså, att förevarande punkt avslutas med orden "utan att det
visas att skeppet ej omfattas av företagsinteckning".

Punkt
18 Lagrådet:

Första
stycket av förevarande punkt reglerar tillärapningen av bestämmelsema i 271
och 272 §§, Vid 272 § har lagrådet förordat att den i nämnda paragraf i
remissförslaget upptagna bestämradsen skall utgå såsom obehövlig och ersättas
med ett annat stadgande. Vid bifall härtill bör också hänvisningen till 272 §
i förevarande punkt utgå.

I
den nu gällande lagen om inteckning i fartyg finns vissa regler ora legitiraation
att medge inteckning i fartyg för den som är inskriven som ägare till fartyget m.
m. Med hänsyn härtill synes det naturligt och lämpligt att, såsom skett i andra
stycket av förevarande punkt, uttryckligen reglera att bestämmelserna i 268
och 269 §§ om godtrosförvärv på grund av inskrivning skall gälla endast i
fråga om panträttsupplåtelse som skett efter ikraftträdandet.

Någon
motsvarighet i fråga om godtrosförvärv av skepp eller skeppsbygge till nämnda
bestämmelse har inle upptagits i förslaget. Efiersom gällande rätts
förhållandevis ofullständiga stadganden om inskrivning av ägare till fartyg
inte i äganderältshänseende ger denna åtgärd liknande betydelse som
remissförslagets inskrivningsregler, torde en sådan bestämmelse ej vara
påkallad. Även utan en dylik gäller att stadgandena i 20 § om godtrosförvärv av
skepp och skeppsbygge ej kan tillämpas på förvärv som skett före
ikraftträdandet.

s. 607 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 607

Punkt
20 Lagrådet:

Enligt
bestämmelserna i 275 § förfaller under vissa angivna förhållanden inteckning i
skepp, om inte inom tio år frän det anteckning om förhållandet i fråga gjordes
enligt 38 § första stycket 6 och därefter på nytt för varje kommande
tioårsperiod borgenären eller skeppsägaren låtit fömya inteckningen. Dessa
bestämmelser är nya. Väl har sedan ett antal år motsvarande anteckningar gjorts
i fartygsregistret, men de har inte varit förbundna med den rättsverkan att
borgenär eller skeppsägare blivit skyldig att göra något för att undgå att
inteckningarna förföll. Pä grund härav är det knappast påkallat att, såsom
synes vara förslagets mening, tiden mellan dagen för anteckningen i
fartygsregistret och dagen för ikraftträdandet, dock högst fem år, skulle
räknas in i den första förnyelseperioden.

Bestämmelsema
i 275 § handlar både om intecknings förfallande och om inteckningsförnyelse
såsom hinder däremot. För att få avsett innehåll måste därför första meningen
i förevarande övergångsbestämmelse jämkas till sin avfattning.

Andra
meningen bör, säsom framgått av det sagda, enligt lagrådets mening utgå. Om så
sker komraer ifrågavarande anteckningar i fartygsregistret, att i och med
ikraftträdandet transformeras till anteckningar av det slag som avses i 275 §
med påföljd att den första tiden av tio år räknas från ikraftträdandet.

Lagrådet
hemställer, att förevarande punkt avfattas så: "Bestämmelsema i 275 §
tillämpas även om grand för avregistrering inträtt före ikraftträdandet."

Punkt
22 Lagrådet:

I
förevarande punkt uttalas att bestämmelsema i 349353 §§ om ersättning av
staten i vissa fall gäller endast i fråga om förvärv och upplåtelse som äger
rum efter iki-aftträdandet. Av nämnda paragrafer upptar 349 och 350 §§ de
egentliga ersättningsreglerna, medan 351 och 352 §§ innehåller vissa närmast processudla
bestämmelser och 353 § reglerar statens regressrätt m, m. i nu avsedda fall. Av
specialmotiveringen framgår alt avsikten varit att i förevarande punkt i över-gångsbestäraraelserna
ge bestäramdser endast för den i 349 § avsedda ersättningsrätten. Med hänsyn härtUl
och då 351353 §§ inte synes behöva särskilt nämnas bör paragrafangivelsen i
förevarande punkt ändras att avse endast 349 §.

s. 608 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 608

Lagen
angående vissa utfästelser om gåva

Lagrådet:

Förevarande
lag, i fortsättningen kallad gåvolagen, behandlar i 1 § första stycket vissa
fall när utfästelse om gåva av lös egendom som avses i lagen, bland annat
lösören, blir bindande för givaren trots att gåvan ännu inte fullbordats. Vad
som krävs för att gåva av sådan egendom skall anses fullbordad anges i 2 §.
Enligt sistnämnda paragraf föreligger fullbordad gåva i och med att egendomen
har kommit i gåvomottagarens besittning. Av 1 § andra stycket framgår motsäll-ningsvis
att, innan gåva fullbordats, givarens borgenärer kan ta egendomen i anspråk
för sina fordringar, även om gåvan skulle ha blivit bindande för givaren enligt
första stycket. Sakrältsskydd inträder alltså först med traditionen.

Vad
angår överlåtelse av skepp eller skeppsbygge har i sjölagsförslaget
förvärvarens sakrältsskydd knutits lill inskrivningen av förvärvet. Detta
gäller jämväl överlåtelse genom gåva. Ocksä i fräga om godtrosförvärv har
enligt samma förslag den för lösörerätten 1 allmänhet gällande
traditionsprincipen ersatts med inskrivningsprincipen. I enlighet härmed får
sjölagsförslaget beträffande gåva av skepp eller skeppsbygge anses innebära alt
gåvan fullbordas genom att inskrivning sökes för gåvotagarens förvärv och att
sålunda tradition är utan betydelse för gåvans fullbordan. Av sjölagsförslaget
får också anses framgå att endast inskrivningsansökan som leder till
inskrivning får denna verkan. Detta innebär i sin tur, att det måste vara fråga
om en definitiv överlåtelse.

Det remitterade förslaget
till ändring i gåvolagen får, i överensstämradse med vad här ovan sagts om
inskrivningsprincipens tillämpning i fräga om skepp och skeppsbygge, antas utgå
från att gåva av sådan egendom fullbordas genom att inskrivning sökes för gåvotagarens
förvärv. Från denna utgångspunkt förefaller det som om den föreslagna
bestämmelsen i 1 § andra stycket gåvolagen skulle ha kommit på fel plats. Såsom
förat antytts avser ju detta stycke för närvarande endast fall, när gåva inte
har fullbordats. Den nu föreslagna besläramdsen framsiår som om den skulle vara
avsedd att innefatta ett undantag från regeln om den inte fullbordade
gåvoutfästelsens ogUtighet mot givarens borgenärer och kan därför leda till
missförstånd beträffande vad som krävs för att fuUbordad gåva av skepp eller
skeppsbygge skall anses föreligga. Däremot synes en regel härom ha sin plats i
2 § gåvolagen.

Med
hänsyn till det anförda föreslås alt bestämmelsen i 1 § andra stycket andra
punkten utgår och att i 2 § som en andra punkt intages ett stadgande med
förslagsvis följande lydelse:

s. 609 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 609

"I fråga om skepp eller skeppsbygge gäller i stället
att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvärvet
sökts enligt vad som stadgas därom i sjölagen (1891: 35 s. 1)."

Lagen om företagsinteckning

Lagrådet:

Under hänvisning till vad lagrådet uttalat vid punkterna 6
och 10 i övergångsbestämmelsema till den föreslagna lagen om ändring i sjölagen
hemställer lagrådet att punkt 2 i förevarande övergångsbestära-melser får det
innehåll som framgår av följande avfattning: "Omfattas skepp eller
skeppsbygge av företagsinteckning vid ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser fortfarande beträffande den egendomen, vad angår skeppsbygge dock
ej sedan det registrerats."

Är vid ikraftträdandet situationen den som här anges, nämligen
att skepp eller skeppsbygge omfattas av företagsinleckning, får såsom lagrådet
förut anfört också nytillkommande inteckningar samraa omfattning. Detta gäller
efter tillkomsten av en ny företagsinteckning också om den vid ikraftträdandet
befintliga inteckningen dödas. Blir emellertid den enligt vad nu sagts av inteckningama
omfattade egendomen vid något tillfälle efter ikraftträdandet helt fri från
företagsinteckning, bringas därigenom de nya bestämmelsema i tillämpnmg och
därefter tillkommande företagsinteckningar kommer inle att omfatta skeppet eller
skeppsbygget. Närraare än vad som skett i lagrådets förslag torde ämnet inte
behöva regleras i lagtext. De här angivna konsekvenserna av lagregeln kan
härledas ur grundema för 5 § ifrågavarande lag.

Slutligen må anmärkas att 4 § i förevarande lag, vilken nu
föresläs ändrad, blivit föremål för ändring också genora lagen 1971: 1215, vilken
ändring berörde punkterna 2 och 3 i första stycket. Sistnämnda ändring har icke
beaktats i det remitterade förslaget.

Förmånsrättslagen

Övergångsbestämmelsema Lagrådet:

Vad först angår punkt 3 övergångsbestämmelserna till
förevarande lag vill lagrådet, under erinran om punkt 6 övergångsbestämmelsema
till de föreslagna sjölagsändringarna och vad lagrådet vid sistnämnda punkt
anfört och hemställt, anföra följande. Punkt 3 måste avse ej blott de äldre
förskott som avses i sista stycket av punkt 6 enligt dess lydelse i det
remitterade förslaget utan också vissa nytUlkomraande förskott, angivna i
nämnda sista stycke av punkt 6 enligt dess av lagrådet föreslagna lydelse. Godtages
denna lydelse, kan lämpligen punkt 3 övergångsbestäramdserna till förevarande
lag avfattas så: "Bestäm-

39 Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 610 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 610

raelserna i 4 § andra stycket och 16 § i dess äldre
lydelse gäller fortfarande i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista
stycket över-gångsbesläramelserna till lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891:
35 s. 1)."

Vidare erfordras en ny övergångsbestämmelse med avseende
på den företeelse sora beskrives i punkt 5 övergångsbestämradserna till de föreslagna
sjölagsändringarna. Lagrådet föreslår att den nya övergångsbestämmelsen
betecknas 5 och avfattas så: "I fråga om panträtt på grund av inteckning i
båt har de nya bestämmelserna om panträtt på grund av inteckning i skepp
motsvarande tillämpning,"

Lagen om försäkringsavtal

87 §

Lagrådet:

Eftersom 88 § i fråga om panträtt i tomlrätl anger att bl,
a, bestämmelserna i förevarande paragraf är tillämpliga, bör förevarande
paragraf inte samtidigt direkt ge regler beträffande sådan rätt. De i
förevarande paragraf i remisslagtexten föreslagna orden "eller tomträtt"
bör alltså utgå ur texten,

Lagen om dödande av förkommen handling

Lagrådet-Remissförslaget innehåller ändringar i 2 och 14 §§
förevarande lag, I 13 § näranes pantbrev såsom syftande endast på paritbrev på
grund av inteckning i fastighet. Emellertid skall enligt de föreslagna bestäramdserna
i sjölagen inteckningshandling, liksom i JB, kallas pantbrev. En ändring bör
sålunda ske ocksä i 13 § förevarande lag,

Lagen om handläggning av domstolsärenden

7 § Lagrådet:

Enligt lagen (1971: 1214) om ändring i lagen om
handläggning av domstolsärenden har 7 § i sistnämnda lag upphört alt gälla vid
utgången av år 1971,

Lagsökningslagen

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

En vid ikraftträdandet föreliggande inteckningshandling
kan enligt sjölagsförslagels terminologi icke avse skeppsbygge men, förutom
skepp, sådan intecknad båt som omförmäles i punkt 5 övergängsbe-

s. 611 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:42 611

stämmdsema till sjölagsändringarna. Lagrådet föreslår att
förevarande övergångsbeslämradser inleds förslagsvis så: "Ora
inteckningshandling sora rör fartyg vid ikraftträdandet utgör pant för
fordran, får lagsökning äga rara enligt 1 § andra stycket första punkten i
dess nya etc,"

Luftfartslagen

11 kap. 4 § Lagrådet:

Den
föreslagna ändringen i denna paragraf är föranledd av alt sjölagsförslaget i
257 § upptar en motsvarande bestämmelse beträffande sjöpanlrätt. Ändringen
avser alt bevara överensstämmelse mellan sjöpanlrätt och luftpanträtt i fråga
om panträttens giltighet i surrogat för pantegendomen. Överensstämmelsen på
detta område mellan sjörätt och luftrält blir emellertid inte fullständig
härigenom. Sjölagsförslaget upptar nämligen i 263 § en bestämmelse om att
panträtt på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge också gäller i
ersättning, som pä grund av försäkring eller eljest ulgår för skada på
egendomen. Någon motsvarighet härtill föreslås inte i luftfartslagen. Också i detla
hänseende torde parallellilet mellan sjörätt och luftrält vara önskvärd. Det
har emellertid upplysts att en särskild utredning är tillsall med uppdrag att
se över bl, a, lagstiftningen om hypotek i luftfartyg. Del kan antagas att
frågan får sin lösning i del sammanhanget.

Under hänvisning till vad som anförts vid 257 § i
sjölagsförslaget föresläs, alt orden "förlust av eller" utgår.

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

Enligt övergångsbestämmelserna till nu förevarande lag om
ändring i luftfartslagen skall äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om luflpanträtt
som uppstått före lagens ikraftträdande. Härmed bör jämföras punkten 9 i
övergångsbestämmelserna till sjölagsförslaget. Enligt denna punkt skall i fråga
om sjöpanlrätt, som uppstått före ikraftträdandet, i stället för motsvarande
äldre bestämraelser gälla bland annat den nyss berörda 257 §, som ju innebär
alt sjöpanträtt inle omfattar surrogat, I remissprotokollet uttalas
beträffande punkten 9 bland annat, all del inte bör komma i fråga att efler den
nya lagens ikraftträdande upprätthålla olika regler i fråga ora panträtts
giltighet i surrogat. Av motdverdngen till nu förevarande övergångsbeslämradser
framgår inte, varför man sålunda i detta hänseende funnit sig böra ha olika
regler för sjöpanlrätt och för luftpanträtt.

Vad beträffar avfattningen av övergångsbestämmelserna mä
fram-

s. 612 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 612

hållas,
att med "äldre bestämraelser" i detta sammanhang inte kan

avses bestämmelser utanför luftfartslagen. Under förutsättning att den

föreslagna övergångsregleringen bibehålles hemställes därför att till

övergångsbestäramdserna fogas följande "och skall därvid den i 11 kap,

4 § upptagna hänvisningen tiU 272 och 279 §§ sjölagen avse sistnämnda

båda lagrum i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen ( )

ora ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1)".

Övriga
lagar

Lagrådet:

Förslagen
lämnas ulan erinran.

Ur
protokollet: Ingrid Hellström

s. 613 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 613

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet
Lidbora anraäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1),

2.
lag om ändring i lagen (1936:
83) angående vissa utfästelser om gåva,

3.
lag om ändring i handelsbalken,

4.
lag om ändring i lagen (1966:
454) om företagsinteckning,

5.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979),

6.
lag om ändring i lagen (1927:
77) om försäkringsavtal,

7.
lag ora ändring i lagen (1927:
78) angående införande av lagen om försäkringsavtal,

8.
lag om ändring i förordningen
(1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och ora kallelse ä okända borgenärer,

9.
lag om ändring i lagen (1927:
85) om dödande av förkomraen handling,

10.
lag ora ändring i lagen (1946:
807) ora handläggning av domstolsärenden,

11.
lag om ändring i
lagsökningslagen (1946: 808),

12. lag
om ändring i luftfartslagen (1957: 297).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Sjölagen

Såsom
tre av lagrådets ledamöter anmärkt vid 7 § anknyter lagen (1939: 299) om förbud
i vissa fall raot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg ra. m. mindre väl
till sjölagsförslagets nationalitetsvUlkor, även om intet tekniskt betingat
krav på paralleUitet föreligger. En av lagrådets ledamöter har med
utgångspunkt i en annan bedömning av denna och andra hithörande frågor
föreslagit att det remitterade förslagets nationalitetsvillkor frångås till
förmån för en lösning som står den av kommittén föreslagna tämligen nära. Jag
anser emellertid att det remitterade förslaget bör vidhållas. Det är nämligen, sora
framhållits i motiveringen till förslaget, angeläget att raan inte reser
onödiga hinder mot att fartyg vari svenska intressen är engagerade erkänns som
svenskt och därige-

s. 614 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 614

nom förs under den svenska rättsordningen med de
rättigheter och skyldigheter det för raed sig. Såväl sociala och sjösäkerhetsmässiga
som kommersiella skäl kan åberopas för del. Frågan om översyn av 1939 års lag
får fas upp i annat sammanhang.

Vid 55 §§ har tre av lagrådets ledamöter förordat en
redigering i nära överensstämmelse med fastighetsrättens motsvarande
bestämmelser medan en av ledamöterna förordat en redigering som avviker från
både den fastighetsrätlsliga förebilden och det remitterade förslaget. Mot det
sistnämnda har saratliga ledamöter invänt att del, med oklarhet som följd, rör
sig med två slag av tillbehör, nämligen tillbehör i yttre mening och tillbehör
i privaträltslig mening.

Jag kan förstå invändningen mol alt begreppet tillbehör
används i två skilda bemärkelser och en redigering av bestämmelserna om
tillbehör lill fartyg och fartygsbyggen som nära överensstämmer med
fastighetsrätten är naturligtvis i och för sig välmotiverad. Emellertid finner
jag den förebilden mindre ändamålsenlig när det gäller all utforma lagtext så
alt den väl lämpar sig att i förekomm.aride fall i översatt skick tiUämpas
av bl. a, utiändska exekutionsmyndigheter. Jag vill därför förorda en redigering
som väsentligen överensstämmer med nyssnämnda förslag av en lagrädsledamot men
som, lill skillnad från detla, också löser de obligationsrätlsliga spörsmålen
i överensstämmelse med del remitterade förslaget. Vad lagrådet uttalat (vid 4 §)
rörande gränsdragningen mellan nautisk och annan utrustning kan jag ansluta
mig till.

Jag godtar vad flertalet av lagrådets ledamöter föreslagit
i fråga om avregistrering enligt 16 §.

I anslutning till den av lagrådet förordade utbyggnaden av
regeln om rättsverkan av anmälan för avregistrering vill jag framhålla, att den
åsyftade rättsverkan i en del fall måste säkerställas även om anmälningen inte
leder till avregistrering. Det kan nämligen vara fråga om avregistrering på
grund av att sä stor skeppsandel förvärvats av utlänning att skeppet förlorat svensk
nationalitet, I sådant fall skall avregistre ringen anstå tills det visat sig
om utlösningsrätt utövats enligt reglerna om parirederi och skeppet därigenom
bevarats som' svenskt. Bevaras skeppet som svenskt skall givetvis'det förvärv
som dessförinnan för-' anlelt nationalilelsförluslen och följaktligen också avregistreringsanmäl-'
ningen skrivas in. För att inte anmälningens rättsverkan skall förfaUa måste
det undvikas alt ärendet slutar med att anmälningen avslås, Av-slagsbeslul skall
alltså ej meddelas ulan i släUél skall del ifrågavarande förvärvet inskrivas.
Detta bör klargöras genora uttrycklig föreskrift i 77 § första stycket, sora
även i övrigt behöver förtydligas.

De lagtekniska järakningar och den omredigering som lagrådet
har föreslagit i fråga om 1823 §§ finner jäg ändamålsenliga. Jag ansluter raig
också väsentligen till lagrådets olika uttalanden i anslutning till

s. 615 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 615

dessa paragrafer och 24 § med undantag för frågan om
konkurrens mdlan pä den ena sidan kvarstad eller skingringsförbud för
skeppssäljarens gäld och på den andra sidan inskrivning för skeppsköparens
förvärv. Lagrådet har (vid 19 §) därvidlag funnit det tveksamt om skepp kan bli
föremål för sådan exekutiv åtgärd lill säkerhet för säljarens gäld efter
köpeavtalet. Och det har dä antagits att, även om säkerhetsåtgärden kan
genomföras i det läget, den likväl måste vika för köparens inskrivningsansökan,
eftersom den enligt uttrycklig reglering i 179 § utsökningslagen (1877: 31 s,
1) riktar sig mot gäldenären-säljaren och inle rnot
köparen-inskrivningssökanden.

För egen del vill jag frarahålla att dessa frågor raåste
bedömas med utgångspunkt i alt förslaget ersätter förvärvsavtalel eller
besittnings-Övergången med inskrivningen som det avgörande momentet för inträdet
av sakrältsskydd för förvärvet.

Att utesluta exekutiva säkerhetsåtgärder mol skeppet efter
överlåtelsen skulle, i strid med nyssnämnda grundsats i förslaget, ge köparen
ett visst sakrättsskydd redan på grund av avtalet. En d förhällande till utsökningslagen
bokstavslrogen tolkning av kvarstadens innebörd bör därför inle väljas utan
enligt min mening bör man anse sig stå fri att främst se till det nya sakrätlsliga
läge som förslaget skapar. Alt erkänna exekutiv säkerhetsåtgärd med ungefär
sådan verkan mot tredje man som utmätning har innebär alt den varken skulle
behöva vika för eller utgöra hinder mot förvärvarens inskrivning. Del skulle
emellertid föra alltför långt i delta sammanhang att ge provisorisk exekutiv
åtgärd sådan rättsverkan. Det ligger då enligt min mening närraast lill hands
att tillägga åtgärden raeningsfull verkan genom att i stället låta köparen få
vika och hans inskrivningsansökan avslås, Samma regel bör tydligen gälla, ifall
överiålaren försätts i konkurs innan förvärvaren söker inskrivning. Men jag
vill betona, att utmätning däremot inle skall föranleda avslag på förvärvarens
inskrivningsansökan, efiersom utsökningsborgenärens rätt gäller raot var och en
och ändå är skyddad mol förvärvaren och dennes borgenärer. En uttrycklig föreskrift
i enlighet härmed bör införas i 55 §, I fräga ora den sistnämnda paragrafen
godtar jag lagrådets ändringsförslag. Jag vill i detta sammanhang till avslagsgrandcn
under den av lagrådet som 5 betecknade punkten framhålla all det kan hända att
ärende om införing av det mot överlåtaren gällande förvärvsvillkor mot vilket
förvärvarens fång strider väl tagits upp när förväi-varen söker inskrivning men
t, ex, på grand av någon fomialitet uppskjutits till senare inskrivningsdag. Avslagsgrunden
under punkt 5 blir då inte tiUämplig. Men i stället torde
inskrivningsansökningen blir uppskjuten enligt 32 § första stycket på
motsvarande sätt, eftersom det i delta läge finns anledning räkna med att
förvärvet är ogiltigt eller ej kan göras gällande (jfr 20 §), Visar

s. 616 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 616

det
sig sedan alt förvärvsvUlkoret blir infört i registret såsom gällande mot överiålaren,
medför det att förvärvaren ej kan åberopa fånget som godtrosförvärv, Hans
inskrivningsansökan måste då avslås på den granden.

Såvitt
angår 25 § vill jag, i viss mån med avvikelse från vad lagrådet förordat,
föreslå att definitionen av registerärende utformas som en uppräkning under
särskilda numrerade punkter. Till regleringen av frågan om när inskrivningsdag
hälls återkommer jag i det följande.

Vad
beträffar de grundläggande bestämmelserna om partrederi i 40 § har tre
lagrådsledamöter föreslagit att sammanslutningen ges egenskap av partrederi
redan i och med överenskomraelsen raen att regeln om delad ansvarighet för
redarna görs avhängig av ett anraälnings- och registreringsförfarande. Jag
biträder i princip detta förslag raen vill undvika att lagregleringen innebär
krav pä ett fullt utvecklat register över partrederier. Ett sådant skulle bli
förenat med svårlösta tekniska problem och skulle, utan att kunna göra anspråk
på full tillförlitiighet, bli avsevärt mer vidlyftigt och arbetskrävande än vad
dess publicitetsfunktion rimligen motiverar. Jag har med hänsyn till det
anförda stannat för att det skall vara tillräckligt att redama till den del
partrederiavtalet innefattar överenskommelse om delad ansvarighet anmäler det
hos registermyndigheten för att kungöras. Redarna bör alltså enligt denna ordning
korama d åtnjutande av delad ansvarighet först d och med att anmälan om avtalet
dnkommdl till myndigheten under föratsättning givetvis att den sammanslutning
som sålunda anmäls utgör partrederi enligt lagens definition och att
anmälningen enligt allmänna processudla grundsatser är godtagbar I formellt
hänseende. Jag föreslår en föreskrift i 40 § första stycket om att
registermyndigheten ofördröjligen skall kungöra rederiavtalet men någon
särskild rättsverkan bör ej knytas till själva kungörandet. Närmare
bestämmelser om anraälnings- och kungörelseförfarandet torde få meddelas av Kungl.
Maj:t. Föreskriften i det remitterade förslaget att redeire kan åta sig större
ansvarighet än lagen ålägger honom anser jag tiU skiUnad från lagrådet böra
slå kvar.

I
enlighet med vad tre av lagrådets ledamöter förordat i anslutning till 40 § i
sjölagsförslaget har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till lag om
ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag. Såsora
lagrådet antagit komraer besläraraelsen ora rederier i 8 § lagen (1887: 42 s,
1) angående handelsregister, firraa och prokura att bli föremål för revision.
Jag erinrar om att Kungl. Maj:t den 16 februari d är till lagrådet reraitterat
förslag till ny firraalagstiftning m. ra. Förslaget innebär att
bokföringsskyldig enskild näringsidkare, som driver rederiverksamhet, skall
registreras i handelsregistret. Detla gäller även enskild partredare. Denna
registrering av näringsidkare får ej sammanblandas med den anmälan av
partrederiavtalet sora kan ske enligt förevarande förslag.

s. 617 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 617

Tre
lagrådsledamöter har föreslagit ätt bestämmelserna i 41, 42 och 47 §§ ora
anmälan till registermyndigheten av val och entledigande av huvudredare skall
utgå. Jag godtar vad dessa ledaraöter anfört till stöd för sin mening. I
anslutning härtill vill jag ytterligare framhålla att anmälan av val eller
entledigande av huvudredare fortlöpande' måste avspeglas i ett register för
att fylla avsedd publicitetsfunktion. Sora jag nämnt vid 40 § skall emellertid
något särskilt partrederiregister inle föras enligt förslaget. Att skapa ett
register speciellt för redovisning av uppgifter om huvudredare skulle vara
förenat med sararaa problem och olägenheter som ett partrederiregister. Således
bör det inte heller komma ifråga att särskilt registrera huvudredare. Jag ämnar
emellertid föreslå administrativa föreskrifter ora alt skepps- och skeppsbyggnadsregistren
samt båtregistret, vilka kommer att uppta det övervägande flertalet av de partrederiägda
fartygen, i förekomraande faU skall innehålla uppgift bl. a. om vera som är
huvudredare. Vad nyssnämnda tre lagrådsledamöter föreslagit om slopande av det
reraitterade förslagets reglering av anmälan om val och entledigande av
huvudredare bör sålunda följas. Även de ändringar som av dessa ledaraöter i
övrigt förordats beträffande 41 och 42 §§ samt av lagrådet i fråga om 47 §
första stycket finner jag böra vidtas.

En
av lagrådets ledamöter har avstyrkt att juridisk person tillåts vara
huvudredare i partrederi. Det är emellertid följdriktigt och praktiskt att
tillåta detta, eftersom juridisk person kan äga svenskt fartyg och vara
partredare däri. En sådan ordning kan inte med fog sättas i samband med det skattemässiga
missbruk av partrederiet som företagsform som tidigare förekommit men som
nyligen föranlett ändringar i bl. a. kommunalskattelagen (prop. 1972: 147, SkU
1973:2, rskr 1973:9, SFS 1973: 2629). Jag finner inte skäl tiU ändring i
förslaget på denna punkt.

Om
lösen skall ges för vad det remitterade förslaget betecknar sorri det fulla
värdet av fartygsandel, som förvärvats av annan än medredare, måste det i regel
innebära att det belopp förvärvaren betalt blir normerande. Det torde gälla även
utan särskild föreskrift därom. Möjlighet bör emellertid finnas att frångå det
angivna priset, om detla är uppenbart oskäligt. Även om annat knappast torde
ha åsyftats i sak från lagrådets sida, fiimer jag mest ändamålsenligt att utelänma
den regel som förordats i 52 § om köpeskUlingen som lägsta belopp för lösen,

I
anslutning till reglerria om andelsövergång, närmast i 52 och 53 §§, har från
lagrådets sida vidare ifrågasatts lämpligheten av att anddsför-värvares
inskrivningsansökan får bilda utgångspunkt för tid varander lösningsrätt kan
aktualiseras och utgöra slutpunkt för anddsöverlåtarens interna rederiansvar.
Lagrådet har därvid hänvisat till att ansökningen kan passera utan att medredarna
uppmärksammat den. Jag finner med anledning härav att de ifrågasatta
bestämmelserna bör utgå. Vidare an-

40
Riksdagen 1973.1 saml Nr 42

s. 618 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:42 618

sluter
jag mig tUl lagrådets förslag att den förutvarande redaren skaU kunna anmäla
förvärvet till registermyndigheten med samma befriande verkan sora den nye
redarens ansökan om inskrivning av förvärvet innebär för överlåtaren enligt 53
§ tredje stycket. I detta lagram bör alltså tas upp en bestämmelse av nu
angiven innebörd, kompletterad med en hänvisning till bestämmelserna i 40 § om
skyldighet för registermyndigheten att ofördröjligen kungöra anmälningen samt
om befogenhet för Kungl. Maj:t att närmare reglera anmälnings- och kungörelseförfarandet.

I
anslutning tiU 245 § har tre ledamöter av lagrådet anfört ytterligare två sätt
att tolka sjöpanträttskonventionens till synes inbördes motsägelsefulla regler
om sjöpanträtls prioritet. Den ena av dessa tolkningar ansluter inte bara i
sak utan, till skillnad från andra diskuterade tolkningar, också rent formellt
ganska väl till konventionen. Jag finner att den tolkningen bör föredras i den
män tongivande internationell rättstill-lämpning inte skulle slå in på en annan
väg. Det förslag till jämkning av lagtexten som denna tolkning föriinlett
ansluter jag mig till.

Vad
angår den speciella, i 246 § föreskrivna sanktionen mot överlåtelse av fartyg
till utlandet med följd att sjöpanträtt försämras eller upphör är det riktigt
som påpekats frän lagrådets sida att alldeles samma skada kan uppstå utan att
överlåtelse ägt ram, t. ex. vid exekution i främmande land där 1967 års sjöpanlrättskonvention
ej erkänns. Skillnaden är endast att i det ena fallet har fartygsägaren dock
medvetet frånhänt sig den egendora som häftade för sjöpanträtt. Två av
lagrådets ledamöter har ifrågasatt om sanktionsföreskrifterna är motiverade.
Inom lagrådet har lagts fram två olika förslag tUl ändring av dem. Vad som
anförts frän lagrådets sida föranleder för min del slutsatsen, att bestäraradserna
lämpligen kan undvaras. Jag förordar alltså alt andra stycket i 246 § utgår ur
förslaget.

Jag
godtar lagrådets erinran om alt bestämmelsen i 247 § bör förtydligas. Som jag
anfört i motiveringen till det remitterade förslagets ståndpunkt att raedge
att äganderätten till skeppsbygge med sakrättslig verkan tilläggs beställaren mäste
varven kompenseras med en däremot svarande retentionsrätt. Det är alltså fråga
ora retentionsrätt till säkerhet för hela vederlagsfordringen vare sig denna
utgör köpeskilling eller ersättning vid arbetsbeting. Lagtexten bör järakas så
att detla framgår otvetydigt.

Vid
248 och 254 §§ har lagrådet utgått från att utmätnings och kvarstads verkan
att bryta preskription av sjöpanttätt skall inträda redan när sådan åtgärd i
förekommande fall säkerställts genom provisoriskt omhändertagande av egendomen
enligt 60 a § (jfr 183 §) utsökningslagen. Emellertid föreligger i sådana fall
ingen utmätning eller kvarstad och det provisoriska omhändertagandet upphör,
ifall, inte, sådan exekutiv åtgärd följer inom två veckor. Säkerställande
enligt angivna lag-

s. 619 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 619

rum
kan därför ej tilläggas rättsverkan enligt 248 eller 254 § utan att det också
följs av utmätning eller kvarstad och denna rättsverkan bör dä ej inträda
förrän i och med utmätnings- eller kvarstadsbeslutet. Har detta inte föregåtts
av provisoriskt omhändertagande av egendomen, säkerställs det i stället genom
verkställighet i vanUg ordning. Jag finner att det remitterade förslaget bör
vidhållas utan ändring på dessa punkter.

Vad
tre av lagrådets ledamöter föreslagit i fråga om redigeringen av prioritetsreglema
i 252 § godtar jag.

Sora
lagrådet uttalat vid 262, 267 och 268 §§, utan att dock föreslå ändring, kan
det övervägas att låta panträttsbehörighet inträda redan då ägaren sökt
inskrivning för sitt förvärv i stället för att förlägga inträdet av sådan
behörighet till det skede då inskrivning beviljats. För det remitterade
förslagets lösning kan anföras att det är ägnat att befordra ordning och reda i
inskrivningsförhållandena och att bankerna trots allt mäste bygga sina rutiner
på riskfriast möjliga förutsättningar, dvs. på upplåtarens inskrivning. Den
praktiska skillnaden blir också ringa, ty i regel kan ansökan och inskrivning
beräknas komma att sammanfalla till tiden. Ansökningen är rättsligt sett inte
gjord förrän vid inskrivningsdagens utgång och inskrivningen hänför sig också
till denna tidpunkt. På den andra sidan skulle man med en ändring som den
ifrågasatta i princip komma fastighetsrätten närmare och få kongruens med
inträdet av sakrättsskydd för ägarens fång. Detta har rättssysteraatiska
fördelar. Någon gäng kan det också tänkas vara praktiskt värdefullt t. ex.
för en köpare, vars inskrivningsansökan av något rent formellt skäl inte genast
kan bifaUas att likväl utan dröjsmål kunna företa en verksam panträtlsupplåtdse,
kanske till säljaren. Jag förordar därför att 262 § jämkas så att
panträttsbehörighet skall inträda redan på grund av ansökan om inskrivning av
ägarens förvärv. Föratsättningarna för godtrosförvärv får jämkas på
motsvarande sätt. Jag biträder i det sammanhanget lagrådets förslag vid 268 §
att den till vilken en pantborgenär överlåtit sin pantfordran skall kunna göra
självständigt godtrosförvärv på grundval av upplåtarens inskrivning. I samband
härmed bör de föreslagna reglerna om godtrosförvärv av panträtt på grund av
inteckning (268269 §§) omredigeras bl. a. med beaktande av den nya redigeringen
av 20 §.

I
fräga om 267 § har lagrådet antagit att en bestäraraelse däri medger det
motsatsslutet att, ora inskrivning för ett ofullbordat förvärv bevUjas som om
förvärvet varit fullbordat, så skulle en med stöd därav företagen
panträttsupplåtelse vara verksam utan inskränkning och oavsett om borgenären är
i god tro eller ej, under föratsättning att förvärvet också fullbordas i
vederbörlig ordning. I fastighetsrätten där motsvarande bestämmelse återfinns
i 6: 8 JB kan en sådan tolkning godtas, eftersom det tydligen kan göras
gällande att förvärvaren är fastighetens

s. 620 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 620

ägare
även om förvärvet ännu kan hävas av överlåtaren (jfr prop. 1970: 20 Del A s.
240). Men sjölagsförslaget utgår från uppfattningen att om förvärvet är
ofullbordat så är överlåtaren och förvärvaren i förening, vardera med sin viUkoriiga
äganderätt tiU egendomen behöriga att upplåta panträtt däri. Den ifrågasatta
tolkningen strider alltså, som lagrådet också funnit, mot förslagets ståndpunkt
att panträttsupplåtare i princip skall vara rätt ägare. Det finns enligt min
mening varken praktiska eUer teoretiskt betingade skäl att godta en sådan
tolkning. Det remitterade förslagets syfte var att på denna punkt markera att
förvärvaren själv inte genom att bringa förvärvet tUl återgång skulle kunna utplåna
sina egna panträttsliga förfoganden över egendomen. Men som lagrådet tillika
påpekat är detta i och för sig klart ändå. Bestämmelsen kan alltså lämpligen
utgå ur förslaget.

TiU vad lagrådet anfört
vid 269 § om godtrosförvärv av panträtt på grund av inteckning vill jag erinra
om att 1971 års ändringar i JBs regler om innebörden av panträtt och därmed
sammanhängande ändringar i utsökningslagen infört möjUghet att självständigt
utmäta och tUl utsökningsborgenären pantförskriva pantbrev med verkan att
denne får ställning som pantborgenär och alltså bl. a. rätt till borgenärstUlägg
enligt 6: 3 JB. Sådan pantbrevsuttnätning kan företas även medan fastigheten
är utmätt. Det blir då, utmätningens principiella karaktär av rådighetsinskränkning
tiU trots, nödvändigt att med full verkan och oberoende av god tro hos
pantborgenären erkänna en i motsyarande läge av fastighetsägaren företagen
panträttsupplåtelse med användning av ett redan vid utmätningen föreliggande
pantbrev. Sjölagsförslaget inför en motsvarande ordning i sjörätten. Jag vUl
erinra om att det likaledes till lagrådet remitterade lagförslaget rörande
fartygsexekution innebär möjlighet till självständig utmätning av pantbrev i
skepp eller skeppsbygge med verkan som nyss angavs. Upplåtelse av panträtt i
utmätt skepp eller skeppsbygge med användning av pantbrev som förelåg vid
utmätningen nyinteckning under utmätning är i och för sig ej tUlå-ten måste
aUtså bil verksam fullt ut oavsett god tro hos pantborgenären. Den praktiska
räckvidden av denna ordning torde bli begränsad, inte minst med hänsyn tUl att
förslaget rörande fartygsexekution innebär att hos ägaren inneliggande
pantbrev skall omhändertas vid utmätningen.

Jag
ansluter mig i övrigt till vad lagrådet anfört och föreslagit i fråga om
sjölagsförslaget.

Såvitt
gäller övergångsbestämmelserna till sfölagsförslagei kan jag biträda vad
lagrådet uttalat och föreslagit med de undantag som framgår av det följande.

Jag
är ense med lagrådet om att 3 § SjöL i dess äldre lydelse bör ha fortsatt
tillämpning övergångsvis och jag kan dela lagrådets syn pä hur konkurrens
mellan registrering och företagsinteckning bör lösas. Emel-

s. 621 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 621

lertid
bedömer jag det vara bäst att regeln om varvs och beställares enighet som
förutsättning för registrering inte begränsas till den i punkt 6 föreslagna
tvåårstiden. Den ifrågavarande regeln bör gälla utan tidsbegränsning och tUl
vinnande av tydlighet utgöra första stycket i förevarande punkt. Därvid synes f.
ö. den i punkt 6 första stycket b) upptagna bestämmelsen om bl. a. medgivande
av beställaren kunna undvaras. Jag förordar att punkt 6 utformas i enlighet
med dessa synpunkter.

Efter
ikraftträdandet bör, som lagrådet förordat vid punkt 8 i övergångsbestämmelsema,
i fråga om partrederi, som bildats dessförinnan, gälla att partredarna får
åtnjuta delad ansvarighet utan hinder av att anmälan enligt 40 § inte gjorts.
Jag finner dock till skillnad från lagrådet inte skäl att beträffande sådant
partrederi låta rätten tUl prorataansvar vara beroende av att anmälan till
registermyndigheten göres inom viss tid.

Sedan
lagrådsremissen avläts, har genom proposition (1973: 13) lagts fram förslag tiU
bl. a. lag om inskrivningsregister. Förslaget bygger på statsmakternas beslut
om användning av ADB på fastighetsregistreringens område och inom det
fastighetsrättsliga inskrivningsväsendet. Det kan nu bedömas som sannolikt att
den sjörättsliga registrerings- och inskrivningsverksamheten redan från början
kan bedrivas med användning av ADB. Därför bör vissa tiUägg göras i det
remitterade förslaget. Sålunda bör i 2 § tas upp bestämmelse som ger Kungl. Maj:t
befogenhet att förordna om registrering och inskrivning med användning av ADB.
Under föratsättning att det visar sig möjligt att inom rimlig tid utveckla
registertekniken och i övrigt förbereda registren för praktisk användning bör
den nya lagstiftningen träda i kraft vid den tidpunkt då ADB-register kan tas i
bruk.

Reglema
i 25 § andra stycket om inskrivningsdag bör utformas med ledning av motsvarande
bestäramdser i förslaget till lag om inskrivningsregister (4 §).

Efter
förebild av förslaget till lag om inskrivnhigsregister (5 §) bör vidare genom tilläggsföreskrift
i 57 § öppnas möjlighet för registermyndigheten att skjuta upp registerärende,
när det är påkallat med hänsyn tUl ärendets beskaffenhet eller omfattning.
Sjörättsliga registerärenden kan visserligen erbjuda väl så svåra rättsliga
problem som fastighetsrättsliga inskrivningsärenden och vara lika vidlyftiga
som dessa. Men jag anser mig likväl med hänsyn tUl att intemationell
samordning krävs i många fall av registrering och avregistrering och att
näringen har aUmänt berättigade krav på snabb och smidig handläggning inte
kunna förorda att registerärende, som skjutits upp på nu ifrågavarande grand,
får upptagas till prövning senare än på andra inskrivningsdagen efter den då
ärendet anhängiggjordes.

Med
ytterligare förebild i förslaget till lag om inskrivningsregister (8 §)
förordar jag ett tillägg till 39 § av innebörd att även oriktighet i

s. 622 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 622

skepps-
eller skeppsbyggnadsregistret som beror av tekniskt fel skall kunna rättas med tUlämpning
av denna paragraf. Också reglerna i 349 § om ersättning av staten behöver nu
kompletteras så att ersättning kan utgå även för förlust på grund av tekniskt
fel. Detta för med sig behov av redaktionell jämkning av paragrafen.

Övriga
lagförslag

Med
anledning av lagrådets påpekande om olikheter i den övergångs-ordning som
föreslås för luftpanträtt och den som föreslås för sjöpanträtt, jfr förslaget tUl
lag om ändring i luftfartslagen och punkt 9 i övergångsbestämmelserna tiU
sjölagsförslaget, vill jag framhålla att luftfartslagen löser frågan om
luftpanträtts surrogation endast genom att hänvisa till lagen ora
försäkringsavtal, vars givna övergångsordning äldre bestämmelser för äldre
rätt då måste återverka på övergångsordningen för luftpanträtt.

Jag
godtar i övrigt vad lagrådet föreslagit. I förslaget till lag om ändring i
lagen om dödande av förkommen handling bör således tas upp även förslag om
ändring i lagens 13 §.

Utöver
vad jag angivit i det föregående bör göras vissa redaktionella jämkningar i de
till lagrådet remitterade lagförslagen.

Även
i det vid lagrådsremissen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar är
redaktionell jämkning påkallad.

Den
nya registermyndighet som avses i 2 § i sjölagsförslaget bör förläggas till en
tingsrätt som är lämplig med hänsyn till ärendenas art. Som framgår av
sjölagsförslaget ankommer det på Kungl. Maj:t att besluta i denna fråga. Jag
avser att senare för Kungl. Maj:t lägga fram närmare förslag om
registermyndighetens organisation.

Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen

att
antaga

dels
de av lagrådet granskade förslagen under numren 19 samt 11 och 12 med vidtagna
ändringar,

dels
förslaget tUl lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar,

dels
förslaget till lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och
enkla bolag

samt
att godkänna

de
den 27 maj 1967 i Bryssel iintagna internationeUa konventionerna om sjöpanträtt
och fartygshypotek och om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad, den förstämnda
konventionen dock med de förbehåll som avses i dess artikel 14.

s. 623 Kontrollera mot PDF

Prop. 19'3i 42 623

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUI riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

s. 624 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 624

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sid.

Propositionen
.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... .... 1

Lagförslag........................................................... 3

Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 26 april 1972 81

1
Inledning.......................................................... 81

2
Sjölagskommitténs förslag och
remissyttrandena över förslaget ,,. 82

2.1 1967
års internationella sjörättskonventioner...... 82

2.1.1
Allmänt.................................................. 82

2.1.2
Sjöpanträttskonventionen......................... .. 84

2.1.2.1
Konventionens huvuddrag................. .. 84

2.1.2.2
Kommitténs överväganden och förslag. 87

2.1.2.3
Remissyttrandena............................ .. 89

2.1.3........................................................... Skeppsbyggnadskonventionen 89

2.1.3.1
Konventionens huvuddrag................. 89

2.1.3.2
Kommitténs överväganden och
förslag. .. 91

2.1.3.3
Remissyttrandena............................ .. 92

2.1.4........................................................... Gemensamma
exekutionsrättsliga synpunkter 92

2.1.4.1
Komraittén..................................... 92

2.1.4.2
Remissyttrandena............................ .. 93

2.2 Allmänt
om sjölagsförslaget.............................. 93

2.2.1
Nuvarande ordning................................... 93

2.2.2
Kommittén.............................................. .. 94

2.2.3
Remissyttrandena.................................... 95

2.3 Om
fartyg..................................................... 96

2.3.1........................................................... Fartygs
nationalitet 96

2.3.1.1
Nuvarande ordning........................... .. 96

2.3.1.2
Kommittén...................................... .. 97

2.3.1.3
Remissyttrandena............................ 101

2.3.2........................................................... Fartygsregister 102

2.3.2.1
Nuvarande ordning........................... 102

2.3.2.2
Kommittén...................................... 103

2.3.2.3
Remissyttrandena............................ 104

2.3.3........................................................... Fartygs
tillbehör 106

2.3.3.1
Nuvarande ordning........................... 106

2.3.3.2
Kommittén...................................... 106

2.3.3.3
Remissyttrandena............................ 111

2.3.4........................................................... Fartygs
identifiering 113

2.3.4.1
Nuvarande ordning........................... 113

2.3.4.2
Kommittén...................................... 114

Fartygs
namn............................... 114

Fartygs
hemort............................. 116

Fartygs
igenkänningssignal.............. 116

Fartygs
nationalitetshandling........... 117

2.3.4.3.................................................. Remissyttrandena 117

Fartygs
namn............................... 117

Fartygs
hemort............................. 118

Fartygs
igenkänningssignal.............. 118

Fartygs
nationalitetshandling........... 118

s. 625 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 625

2.3.5
Fartygs behöriga skick m. m..................... 118

2.3.5.1
Nuvarande ordning........................... 118

2.3.5.2
Kommittén .................................... 119

2.3.5.3
Reraissyttrandena............................ 120

2.4
Registrering av fartyg m. m...... ,..................... 120

2.4.1........................................................... Registreringsplikt
och registreringsrätt 120

2.4.1.1
Nuvarande ordning........................... 120

2.4.1.2
Kommittén ................................... 121

Registreringsplikt
......................... 121

Registreringsrätt........................... 124

2.4.1.3.................................................. Reraissyttrandena 124

Registreringsplikt........................... 124

Registreringsrätt........................... 125

2.4.2........................................................... Inskrivningsplikt
och inskrivningsrätt 126

2.4.2.1
Nuvarande ordning........................... 126

2.4.2.2
Kommittén...................................... 127

Inskrivningsplikt............................ 127

Inskrivningsrätt............................ 127

Skeppsbyggen
............................. 128

2.4.2.3.................................................. Remissyttrandena 131

Inskrivningsplikt............................ 131

Inskrivningsrätt............................. 131

Skeppsbyggen.............................. 131

2.4.3........................................................... Avregistrering 133

2.4.3.1
Nuvarande ordning........................... 133

2.4.3.2
Komraittén..................................... 133

2.4.3.3
Reraissyttrandena............................ 135

2.4.4........................................................... Inskrivning
av skeppsnaran 135

2.4.4.1
Nuvarande ordning........................... 135

2.4.4.2
Kommittén...................................... 135

2.4.4.3
Remissyttrandena............................ 138

2.4.5........................................................... Verkan
av registrering och inskrivning 138

2.4.5.1
Nuvarande ordning ,......................... 138

2.4.5.2
Kommittén..................................... 140

Allmän
grundsats.......................... 140

Sakrältsskydd
på grund av inskrivning..... 140

Företräde
och godtrosförvärv på grund av in

skrivning ..................................... 142

Publicitetsverkan........................... 143

2.4.5.3.................................................. Reraissyttrandena 143

Allmän
grundsats........................... 143

Sakrättsskydd
på grund av inskrivning 143

Företräde
och godtrosförvärv på grund av in

skrivning ..................................... 144

Publicitetsverkan........................... 144

2.4.6 Huvuddragen
av registrerings- och inskrivningsförfarandet 145

2.4.6.1
Nuvarande ordning........................... 145

2.4.6.2
Komraittén..................................... 145

2.4.6.3
Remissyttrandena............................ 147

2.5
Parirederi.................................................... 148

2.5.1
Partrederiets grunddrag.......................... 148

2.5.1.1
Nuvarande ordning........................ 148

s. 626 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 626

2.5.1.2 Komraittén................................................
149

2.5.1.3 Remissyttrandena....................................
150

2.5.2........................................................................... Huvudredaren
151

2.5.2.1 Nuvarande ordning................................... . 151

2.5.2.2 Komraittén................................................ . 152

2.5.2.3 Remissyttrandena.................................... . 153

2.5.3........................................................................... Beslut
i rederiangelägenheter 153

2.5.3.1 Nuvarande ordning.................................. . 153

2.5.3.2 Kommittén................................................ . 154

2.5.3.3 Remissyttrandena.................................... . 154

2.5.4........................................................................... Rederidriften 154

2.5.4.1 Nuvarande ordning.................................. 154

2.5.4.2 Korarailtén................................................ 155

2.5.4.3 Remissyttrandena.................................... 155

2.5.5........................................................................... Räkenskap
och redovisning 155

2.5.5.1 Nuvarande ordning................................... 155

2.5.5.2 Kommittén................................................ 155

2.5.5.3 Remissyttrandena.................................... 156

2.5.6........................................................................... Partredares
lösningsrätt vid andelsövergång 156

2.5.6.1 Nuvarande ordning.................................. . 156

2.5.6.2 Kommittén................................................ 156

2.5.6.3 Reraissyttrandena................................... . 157

2.5.7........................................................................... Partrederiels
upplösning m, ra 157

2.5.7.1 Nuvarande ordning..................................
157

2.5.7.2 Korarailtén...............................................
157

2.5.7.3 Remissyttrandena....................................
158

2.6 Redares
ansvarighet m. m 159

2.6.1 Nuvarande ordning............................................. 159

2.6.2 Kommittén.......................................................... 159

2.6.3 Remissyttrandena.............................................. . 161

2.7 Sjöpanträtt
och fartygshypotek 162

2.7.1.......................................................................... Sjöpanlrätt
i fartyg 162

2.7.1.1 Nuvarande ordning..................................
162

2.7.1.2 Kommittén................................................
162

Sjöpantfordringarna.............................. 163

Panlobjektet ......................................... 163

Pantgäldenären.................................... 163

Förmånsrätt.......................................... 164

Panträttens upphörande....................... 165

2.7.1.3................................................................ Remissyttrandena 166

Sjöpantfordringarna.............................. 166

Pantobjektei:........................................ . 166

Pantgäldenären.................................... 166

Förmånsrätt.......................................... 166

Panträttens upphörande................. :... 166

2.7.2........................................................................... Sjöpanträtt
i last 166

2.7.2.1 Nuvarande ordning.................................. 166

2.7.2.2 Kommittén................................................ 167

2.7.2.3 Remissyttrandena.................................... . 168

2.7.3........................................................................... Retentionsrätt 168

2.7.3.1 Nuvarande ordning...................................
168

2.7.3.2 Kommittén................................................
169

2.7.3.3 Remissyttrandena....................................
172

s. 627 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 627

2.7.4........................................................... Fartygshypotek
173

2.7.4.1
Nuvarande ordning........................ ,,
173

2.7.4.2
Kommittén.....................................
176

Upplåtelse
av panträtt pä grund av inteckning . 176

Panträttens
innebörd..................... 178

Panträttsupplåtelse
i vissa fall ........ 178

Ägarhypotekets
innebörd ............. 180

Intecknings
företräde.................... 181

Vissa
bestämmelser om intecknings och pant

brevs giltighet.............................. 182

Inteckningsförfarandet................... 185

2.7.4.3.................................................. Remissyttrandena 188

Upplåtelse av panträtt på
grund av inteckning , 188

Panträttens
innebörd..................... 189

Panträttsupplåtelse
i vissa fall......... 189

Ägarhypotekets
innebörd................ 189

Intecknings
företräde..................... 189

Vissa
bestämmdser om intecknings och pant

brevs giltighet.............................. 190

Inteckningsförfarandet...................
190

2.7.5........................................................... Surrogation
och försäkringsskydd 191

2.7.5.1
Nuvarande ordning........................... 191

2.7.5.2
Kommittén..................................... 191

2.7.5.3
Remissyttrandena............................ 193

2.7.6........................................................... Lagkonflikter 193

2.7.6.1
Nuvarande ordning...................... --- 193

2.7.6.2
Kommittén..................................... 194

2.7.6.3
Remissyttrandena............................ 196

2.7.7........................................................... Inskrivning
av certeparti 197

2.7.7.1
Nuvarande ordning........................... 197

2.7.7.2
Kommittén...................................... 197

2.7.7.3
Remissyttrandena............................ 199

2.8
Statsansvar för vissa rättsförluster.................. 201

2.8.1
Nuvarande ordning...................................
201

2.8.2
Kommittén............................................ .202

2.8.3
Remissyttrandena....................................
204

3
Föredraganden.................................................. 204

3.1 1967
års internationeUa sjörättskonventioner 204

3.1.1
Allmänt................................................. .204

3.1.2
Sjöpanträttskonventionen.........................
204

3.1.3
Skeppsbyggnadskonventionen................. ,,
205

3.1.4
Gemensamma exekutionsrättsliga
synpunkter 206

3.2
Allmänt om sjölagsförslaget.............................
206

3.3
Ora fartyg....................................................
209

3.3.1
Fartygs nationaUtet....................... ;.......
209

3.3.2
Fartygsregister .................................... 215

3.3.3
Fartygs tillbehör......................................
219

3.3.4
Fartygs identifiering.................................
223

Fartygs
namn ....................................... 223

Fartygs
hemort....................................... 225

Fartygs
igenkänningssignal........................ 225

3.3.5........................................................... Fartygs
behöriga skick ra. ra 226

3.4 Skeppsregistrering
ra. m 226

s. 628 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 628

3.4.1 Registreringsplikt............................................... . 226

3.4.2 Registreringsrätt................................................ . 229

3.4.3 Inskrivningsplikt................................................. 230

3.4.4 Inskrivningsrätt.................................................. 231

3.4.5 Skeppsbyggen.................................................... 234

3.4.6 Avregistrering..................................................... 238

3.4.7 Inskrivning av skeppsnamn................................ 239

3.4.8 Verkan av registrering och
inskrivning................ 241

3.4.8.1 Allmän grundsats.....................................
241

3.4.8.2 Sakrättsskydd på grund av
inskrivning.... 243

3.4.8.3 Företräde och godtrosförvärv på
grund av inskrivning 245

3.4.8.4 Publicitetsverkan......................................
250

3.4.9 Huvuddragen avregistrerings-och
inskrivningsförfarandet 251

3.5 Partrederi
254

3.5.1 Partrederiets grunddrag....................................
254

3.5.2 Huvudredaren....................................................
258

3.5.3 Beslut i rederiangelägenheter............................
259

3.5.4 Rederidriften.......................................................
260

3.5.5 Räkenskap och redovisning................................
260

3.5.6 Partredares lösningsrätt vid anddsövergång.....
261

3.5.7 Partrederiets upplösning....................................
261

3.6 Sjöpanträtt
och skeppshypotek 263

3.6.1.......................................................................... Sjöpanträtt
i fartyg 263

3.6.1.1 Sjöpantfordringama.................................
263

3.6.1.2 Pantobjektet............................................
264

3.6.1.3 Pantgäldenären.......................................
264

3.6.1.4 Förmånsrätt.............................................
265

3.6.1.5 Panträttens upphörande..........................
265

3.6.2 Sjöpanträtt i last................................................
266

3.6.3 Retentionsrätt....................................................
267

3.6.4 Skeppshypotek...................................................
270

3.6.4.1 Upplåtelse av panträtt på grund av
inteckning .. 270

3.6.4.2 Panträttens innebörd............................... 273

3.6.4.3 Panträtlsupplåtelse i vissa fall.................. 275

3.6.4.4 Ägarhypotekets innebörd , ,..................... 280

3.6.4.5 Intecknings företräde............................... 281

3.6.4.6 Vissa bestämmelser om
intecknings och pantbrevs giltighet 282

3.6.4.7 Inteckningsförfarandet............................. 284

3.6.5........................................................................... Surrogation
och försjikringsskydd 288

3.6.6 Lagkonflikter....................................................... . 290

3.6.7 Inskrivning av certeparti..................................... . 293

3.7 Statsansvar
för vissa rätlsföriuster m. m 296

4 Sjölagsförslagets enskilda bestämmelser....................... 298

4.1 Första kapitlet...........................................................
298

1 §..........................................................................
298

2§................................. '........................................
298

3-5 §§.....................................................................
299

6§...........................................................................
301

7 §..........................................................................
302

8§...........................................................................
302

910 §§..................................................................
303

s. 629 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 42 629

4.2Andra kapitlet..,........... ,.............................................
303

11
§.........................................................................
303

12
§.........................................................................
304

13
§.........................................................................
305

14
§.........................................................................
306

15
§............... :........................................................
307

16-17 §§.................................................................
307

18 §........................................................................
308

19-21 §§.................................................................
308

22§ ................... ,................................................ 308

23
§.........................................................................
309

24
§.......................... ,..............................................
309

25
§.........................................................................
310

26
§........................................................................... 311

27
§.........................................................................
312

28
§............................. .,........................................... 313

29
§..........................................................................
314

30
§..........................................................................
315

31
§..........................................................................
316

32
§..........................................................................
318

33
§..........................................................................
320

34
§..........................................................................
321

35
§..........................................................................
321

36
§..........................................................................
322

37
§.................. ,,.....................................................
322

38
§............... ;.....,..................................................
323

39
§................... ,.....................................................
324

4.3 Tredje kapitlet...........................................................
325

40
§..........................................................................
325

41
-42 §§ .,................................................................ 326

43
§.........................................................................
326

44
§............ ,......,..,.,...............................................
327

45
§.........................................................................
327

46
§..........................................................................
327

47
§..........................................................................
327

48
§........................................................................... 327

49
§.............. ........................................................
328

50
§........................................................................... 328

51
§..........................................................................
328

52
§..........................................................................
328

53
§..........................................................................
328

54
§..........................................................................
329

55
§..........................................................................
329

56
§..........................................................................
330

57
§..........................................................................
330

4.4 Fjärde kapitlet ........................................................ 330

69 §........................................................................
330

4.5 Femte kapitlet............................................................
332

113 §......................................................................
332

4.6 Tionde kapitlet...........................................................
332

233243 §§...........................................................
332

4.7 Elfte kapitlet...............................................................
333

244 § ................. ,....... ,...........................................
333

s. 630 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 630

245
§ ........................................................................
336

246
§ ........................................................................
337

247
§ ........................................................................
338

248
§ ........................................................................
338

249
§ ........................................................................
339

250
§ ........................................................................
340

251
§ ........................................................................
340

252
§ ........................................................................
340

253
§ ........................................................................
340

254
§ ........................................................................
341

255
§ ........................................................................
341

256
§ ........................................................................
342

257
§ ........................................................................
343

258
§ ........................................................................
343

259
§ ....................................................................... .344

260
§ ........................................................................
344

261
§ .........................................................................
344

262
§ .........................................................................
344

263
§ .........................................................................
344

264
§ .........................................................................
345

265
§ .........................................................................
345

266
§ .........................................................................
345

267
§ .........................................................................
346

268
§ .........................................................................
347

269
§ .........................................................................
347

270
§ ........................................................................
347

271
§ ........................................................................
347

272
§ ........................................................................
347

273
§ ........................................................................
348

274
§ ........................................................................
348

275
§ ........................................................................
348

276
§ ........................................................................
348

277
§ ........................................................................
349

278
§ ........................................................................
349

279
§ ........................................................................
350

280
§ ........................................................................
350

281
§ ........................................................................
351

282
§ ........................................................................
351

283
§ ........................................................................
351

284
§ ........................................................................
352

285
§ ........................................................................
352

286-290 §§ .............................................................
353

291
§ ........................................................................
353

292
§ ........................................................................
353

293
§ ........................................................................
353

4.8 Tolfte
och fjortonde kapitlen 354

305 § ......................................................................
354

336 § ......................................................................
354

4.9 Femtonde
kapitlet 356

348
§.........................................................
356

349
§.........................................................
356

350
§.........................................................
357

351
§.........................................................
357

s. 631 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 42 631

352-353
§§................................................ 357

4.10
Övergångsbestämmelser................................ 357

4.10.1
Allmänna synpunkter............................... 357

4.10.2
Ikraftträdande....................................... 358

4.10.3
Till 1 kap. SjöL....................................... 359

4.10.4
Till 2 kap. SjöL....................................... 359

4.10.5
Till 3 kap. SjöL....................................... 363

4.10.6
Till 10 kap. SjöL..................................... 364

4.10.7
Till 11 kap. SjöL..................................... 364

4.10.8
Till 15 kap. SjöL..................................... 368

5 övriga
lagförslag................................................ 369

5.1
Allmänt........................................................ 369

5.2
Lagen (1936: 83) angående vissa
utfästelser om gåva 369

5.3
Handdsbalken................................................ 370

5.4
Lagen (1966: 454) om
företagsinteckning........... 370

5.5
Förmånsrättslagen (1970: 979)........................ 372

5.6
Lagen (1927: 77) ora
försäkringsavtal m. m........ 374

5.7
Förordningen (1862:10) om
tioårig preskription och om kallelse

å
okända borgenärer...................................... 375

5.8
Lagen (1927: 85) om dödande av
förkommen handling 375

5.9
Lagen (1946: 807) om
handläggning av domstolsärenden 376

5.10
Lagsökningslagen (1946: 808)......................... 377

5.11
Sekretesslagen............................................ 377

5.12
Luftfartslagen (1957: 297)............................. 378

6
Upprättade lagförslag.......................................... 379

7
Hemställan........................................................ 379

Bilagor

1.
1967 års internationella sjöpanträttskonvention....... 380

2.
1967 års skeppsbyggnadskonvention..................... 390

3.
Förslag av sjölagskommittén................................ 394

4.
Det reraitterade förslaget.................................... 431

5.
Vissa delar av sjölagsförslaget
raed innehållsmässiga motsvarigheter i SjöL 506

Utdrag
av lagrådets protokoll den 16 febraari 1973 .. 533

Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 9 mars 1973 613

MARCUS BOKTR. STHLM H72 720079

Doktrin (8)

  1. Bo Helander, En skiljedom om pantansvar vid skeppsinteckning, JT 1993/94 nr 2 s. 387, på s. 389
  2. Torgny Håstad, Lagstiftnings- och forskningsbehov inom sakrätten, SvJT 1988 s. 224, på s. 239 · Fritt tillgänglig
  3. Sjöpanträtt i skepp — ett par tillämpningsproblem i följd av 1976 års sjölagsändringar, SvJT 1986 s. 376, på s. 378 · Fritt tillgänglig
  4. Vem äger beställt skepp under byggnad?, SvJT 1980 s. 698, på s. 699 · Fritt tillgänglig
  5. Svensk panträtt i ny eller nedan?, SvJT 1977 s. 630, på s. 634 · Fritt tillgänglig
  6. Kurt Grönfors, Svensk rättspraxis Sjörätt och annan transporträtt 1971-1975, SvJT 1977 s. 600, på s. 608, 613 · Fritt tillgänglig
  7. Hypotekssäkerhet för checkräkningskredit, SvJT 1976 s. 552, på s. 553 · Fritt tillgänglig
  8. 1973 års sjölagändringar, SvJT 1974 s. 538, på s. 544 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

290 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (110)

110 kopplingar i 41 dokument.

  1. SOU 2022:49 Ändrade regler för vattenskotrar s. 104 om s. 228 · s. 104 om s. 300 · s. 167 om s. 300 · s. 297 i texten
  2. Prop. 2009/10:95 Luftfartens lagar s. 359 om s. 288 · s. 359 om s. 378 i texten
  3. Prop. 2001/02:181 Mottagning av avfall i hamnar s. 13 om s. 578 i texten
  4. SOU 2001:83 Utländsk valuta - ägarhypotek s. 120 om s. 281 i texten
  5. Bet. 2000/01:JuU24 Företagshypotek och sjöfartsregister i texten

Visa alla 41

Rättsfall (8)

8 kopplingar.

  1. NJA 2007 s. 145 om s. 256 i texten
  2. NJA 2000 s. 667 om s. 342 i texten
  3. NJA 1992 s. 110 om s. 257 i texten
  4. NJA 1989 s. 537 om s. 223 i texten
  5. NJA 1987 s. 885 om s. 209 i texten

Visa alla 8

Doktrin (172)

172 kopplingar i 26 dokument.

  1. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 35 om s. 102 · s. 35 om s. 106 · s. 54 om s. 156 · s. 58 om s. 308 · och 62 till i texten
  2. Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, 1984 s. 45 om s. 271 · s. 46 om s. 271 · s. 46 om s. 343 · s. 50 om s. 170 · och 48 till i texten
  3. Blom, Sjölagens bestämmelser om redaransvar, 1985 s. 31 om s. 159 · s. 42 om s. 332 · s. 56 om s. 300 · s. 69 om s. 334 · och 3 till i texten
  4. Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden, 1997 s. 210 om s. 215 · s. 216 om s. 211 · s. 219 om s. 209 · s. 222 om s. 209 · och 1 till i texten
  5. Möller, Civilrätten vid finansiell leasing, 1996 s. 124 om s. 233 · s. 154 om s. 192 · s. 240 om s. 233 · s. 276 i texten

Visa alla 26