Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för gjutenindustrin
1973 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:57, Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för gjutenindustrin
Dokumentets text
Kungl. Majrts
proposition nr 57 år 1973 Prop. 1973: 57
Nr 57
Kuigl.
Maj:ts proposition angående åtgärder för gjuteriindustrin; given Stockholms
slott den 23 februari 1973.
Kungl.
Maj:t vill härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,
GUSTAF ADOLF
RUNE
B, lOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs frara förslag ora vissa tidsbegränsade åtgärder för gjuteriindustrin.
Förslagen syftar till att åstadkomraa en raer planmässig strakturomvandling
inom gjuterundustrin och att höja den tekniska kunskapsnivån inom branschen. I
propositionen föreslås därför att gjuteriindustrin den 1 juli 1973 inordnas
bland de branscher som orafattas av det av statsmakterna tidigare beslutade (prop,
1972: 46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195) systemet med statliga lånegarantier
strukturgarantier i syfte att finansieUt underlätta företagssamgåenden, Gjuteriindustrin
föreslås bli inordnad även i det löpande prograramet för omställningsfrämjande
åtgärder i form av statiiga bidrag till konsulttjänster. Detta program löper tUl
utgången av budgetåret 1974/75. I samband härmed avses även resurserna för den
uppsökande verksamheten i anslutning lill omställningsprograraraet bli
förstärkta. För nästa budgetår beräknas för detta ändaraål 150 000 kr.
För
att till branschens företag förmedla forskningsrön och ny telaiik föreslås en
försöksverksamhet under tre år med tekniska konsulenter. Kostnaderna för
verksamheten, som föreslås inledas den 1 juli 1973, beräknas för hela perioden
tiU 900 000 kr, eller 300 OOd kr, per budgetår.
1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 57
Prop.
1973: 57
Utdrag
av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 23 februari 1973.
Närvarande:
statsrainislern PALME, rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDQVIST, ODHNOFF, MOBERG, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen
för industrideparteraentet, statsrådet Johansson, anraäler efler gemensara
beredning raed statsrådels övriga ledaraöter fråga angående åtgärder för gjuteriindustrin
och anför.
Inledning
Under
perioden aprU 1971augusti 1972 genoraförde Svenska gju-teriföreningen och industrideparteraentet
i saraarbete en undersökning av den svenska gjuteriindustrin. Avsikten var att
belysa branschens nuläge särat bedöraa dess utveckling under första hälfien av
1970-talet. Utredningsresultatet publicerades i septeraber 1972 i en av Svenska
gju-teriföreningen utarbetad rapport raed titeln Svensk Gjuteriindustri: Nuläge,
Fraratidsbedöraning,
Över
rapporten har efler reraiss yttranden avgivits av arbetarskyddsstyrelsen,
styrelsen för arbelarskyddsfonden, statistiska centralbyrån (SCB), universitetskanslersärabetet
(UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens naturvårdsverk, statens pris- och kartellnärand
(SPK), koraraerskollegiura (KK), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens institut för förelagsutveckling (SIFU),
styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna i Stockholms, Söderraanlands,
Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands, Väster-botlens och Norrbottens län,
arbetsmiljöutredningen, delegationen för de mindre och medelstora förelagen, inslallatlonsbranschutredningen,
melallraanufakturutredningen. Institutet för verkstadsleknisk forskning (IVF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och
Sveriges industriförbund vilka avgivit ett geraensaral yttrande, Sveriges akaderaikers
centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Vissa
remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden från andra instanser.
Sålunda har LO bifogat yttrande från Svenska metallindustriarbetareförbundet
och SHIO bifogat yttrande från Svenska jäm-och raetallgjuteriers förening (SJMF).
Flera länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. a. företagareföreningarna
och näringslivskommittéerna i resp. län.
Prop. 1973: 57 3
Utredningen
Gjuteriindustrins
hittillsvarande utveckling
Den
svenska gjuteriindustrin omfattade år 1970 460 arbetsställen raed totalt ca 14
000 anställda. Branschens salu- och förädlingsvärde uppgick sararaa år till ca
1 300 railj. kr. resp. drygt 700 railj, ler.
Nästan
saratliga gjuterier är belägna i södra och raeUersta Sverige raed en
koncentration lill Södermanlands, Jönköpings, Stockholms och Västraanlands län.
Med
hänsyn lill de i flera avseenden olikartade produktions- och
marknadsförhållandena kan inom gjuteriindustrin tre delbranscher sär-skUjas, näraligen
jäm-, stål- och raetallgjuterier. Av dessa delbranscher svarar järngjuterlerna
för 66 % av branschens sysselsättning och förädlingsvärde. Det övervägande
antalet arbetsställen inora branschen återfinns inora gruppen raetallgjuterier,
vilkas huvudsakliga produktion utgörs av gjutgods av koppar-, alurainiura- och
zinklegeringar. Denna senare delbransch, sora till största delen består av raycket
sraå arbetsställen, svarade år 1970 för 19 % av såväl sysselsättningen som
förädlingsvärdet inora gjuterundustrin. De genorasnittligt avsevärt större stålgjute-riema
svarade sararaa år för 15 % av förädlingsvärdet och sysselsättningen.
Branschens orafattning år 1970 fraragår av följande sararaanställning.
Gjuteriindustrin
år 1970
Arbets- Sysselsatta
ställen
antal antal
0/
/o
Förädlingsvärde milj. kr. %
Järngjuterier
Stälgjuterier Metallgjuterier
13
gjuterier gjuter
153
9 255
20
2 110
300
2 690
460
14 055
mer än
en gjutmetall.
66 15 19
100
470 66 110 15
140 19
720 100
Den
inhemska gjutgodsproduktionen, som år 1970 uppgick till närmare 560 000 ton,
har under de senaste decennierna vuxit raycket långsamt. Särskilt markant var
delta under 1960-talet då den för branschen genomsnittiiga produktionsökningen
endast uppgick till 0,5 % per år i volym och 2 % i värde. Tillväxttakten
skiljer sig dock åt raellan olika gjulraelaller. Således var ökningstakten för
t. ex. alurainiuralegeringar betydligt högre än för branschen i genorasnitt,
6,2 % per år i volyra och 7,1 % i värde.
Den
låga tillväxttakten i produktionen beror i första hand på att den svenska
efterfrågan på gjutgods endast visat en långsara ökning under senare år.
Förklaringen härtill är dels att den kontinuerliga höjningen av
It
Riksdagen 1973.1 saml Nr 57
Prop. 1973: 57 4
gjutgodsets
prestanda rainskat åtgången i de slutprodukter där materialet ingår, dels att
vissa marknader förlorats till konkurrerande material och raetoder, i första
hand tUl plast resp. svetsade eller sraidda konstruktioner. En raotsvarande
utveckling kan konstateras i flertalet andra högindustrialiserade länder.
De
svenska gjutgodstillverkarna har också fått erfara en skärpt konkurrens från utiändska
producenter. Under 1960-talet har iraportande-len av tillförseln till den
svenska raarknaden ökat, i volyra räknat, från 14 % tUl 18 %. Speciellt kraftig
har ökningen varit på raarknaden för maskingjutgods, näraligen från 5 % år 1960
till 16 % år 1970.
Den
svenska gjutgodsexporten är trots en kraftig ökning under senare år fortfarande
mycket begränsad och utgjorde år 1970 endast 4 % av den producerade volymen.
Gjuteriindustrins
långsamraa produktionstillväxt under 1960-talet har åtföljts av en avsevärd rainskning
av antalet företag. Således sjönk antalet gjuterier från 570 stycken år 1960 tiU
460 stycken år 1970, För järngjuterlerna har noterats en nedgång från 247 till
153 produktionsenheter medan antalet stälgjuterier reducerats från 30 till 20
stycken. Antalet nietaUgjuterier har varit i slort sett konstant det senaste
decenniet.
De orafattande
nedläggningarna har så gott sora undantagslöst skett bland de sraå gjuterierna.
Trots detta karakteriseras branschen fortfarande av en raycket stor andel raindre
företag. Är 1970 hade sålunda drygt 75 % av gjulerierna högst 25 anställda.
Speciellt fraraträdande är småföretagsdorainansen bland raetallgjuterierna, där
raotsvarande andel uppgick till över 90 %.
Framtidsbedömning
och förslag
Även
raed en relativt optiraistisk bedöraning av importutvecldingen torde den
svenska gjutgodsproduktionen även i fraratiden koraraa att öka i långsara takt.
Utredningen anser att en efterfrågetillväxt på knappt 2 % per år är trolig för
perioden 19701975. TUlsararaans raed ett antagande ora en något rainskad fraratida
iraport ger detta en svensk årlig produktionsökning på ca 3 % per år. För stora
produktgrupper, bl. a. för huvuddelen av järngjutgodset för raaskinindustrin
särat stål- och tungraetallgjutgods, bedöras förbrukningen år 1975 bil av samma
storlek som år 1970. För rör och rördelar finns anledning att räkna med en
fortsatt minskning av efterfrågan. Men en jämfört raed tidigare år oförändrad
årlig produktivitetsökning bedöms branschens totala arbetskraftsbehov rainska raed
i genorasnitt närraare 2 % per år. Utredningen räknar här raed sararaa
utveckling för både arbetare och tjänsteraän.
Takten
i strukturomvandlingen påverkas också i hög grad av utvecklingen på det
produktionstekniska området. Inora gjuteriindustrin, liksora inora flertalet
andra industribranscher, leder denna utveckling till en ökad mekanisering och
därigenom ofta till en ökad optiraal företags-
Prop.
1973: 57 5
storlek.
Enligt utredningens bedöraning koramer den ur teknisk synvinkel önskvärda gjuteristorleken
att i mitten av 1970-talet vara lägst 5 000 ton per år för järngjutgods i
längre serier och lägst 1 500 a 2 000 ton per år för korlseriegods. Flertalet
svenska järngjuterier har f. n. en produktion understigande 3 000 ton per år
och så många som en dryg tredjedel tUlverkar under 500 ton per år. Motsvarande förhåUanden
kan konstateras i de båda andra delbranscherna.
Utredningen
understryker eraellertid att en ökad volyra raåste korabi-neras med en längre
driven specialisering av produktionen för att de produktionsekonomiska fördelarna
till fullo skall kunna utnyttjas. Många svenska gjuterier uppvisar redan idag
en hög specialiseringsgrad. Detta gäller bl. a. för produktionen av kokiller,
rör, valsar och aducer-gods. Hos raånga förelag i branschen, inte rainst bland
tillverkarna av raaskingjutgods, kännetecknas eraellertid produktionen av en
betydande splittring vad gäller produkter, serielängder, styckevikler,
legeringstyper ra. ra. Enligt utredningen är ett intensifierat saraarbete
mellan de enskilda företagen, innebärande bl, a, produktbyten och gemensara raark-nadsföring
vid korapletterande produktsorliraent, en viktig förutsättning för att en
specialisering skall kunna genoraföras.
Utredningen
konstaterar också alt den för gjutgodsproduktionen väsentiiga raodeUtUlverkningen
i stor utsträckning sker vid företag, sora genora sin begränsade storlek och
ofta oraoderna produktionsutrustning dåligt svarar raot dagens krav. Mot
bakgrund härav anses det önskvärt att raodeUbranschens fraratida utveckling
blir föreraål för ett närraare studlura.
De adrainistraliva
rutinerna anses vidare vara raycket outvecklade i raånga gjuteriföretag. Detta
förhållande är särskUt raarkant i de mindre företagen. Sålunda saknas inte säUan
såväl förkalkylering av offerter sora efterkalkylering av erhållna order. Detla
bedöras vara speciellt allvarligt i en bransch där huvuddelen av produktionen
inte utgörs av standardprodukter utan sker efter specifikation från kunderna i
varje enskUt fall. Även vad avser budgetering konstateras betydande brister.
Då ett rationellt utnyttjande av raoderna adrainistraliva rutiner ofta förutsätter
större förelagsstorlekar än de sora nu finns inora stora delar av gjuteriindustrin
anses det även på detta oraråde finnas potentiella saraordningsvinster.
Utredningen
framhåller att det för att branschen skall kunna raöta de krav sora i framtiden
komraer att ställas krävs betydande insatser vad gäller forskning och
utveckling (FoU). FoU-arbetet inora gjuteriindustrin är Uksora inora flertalet
andra branscher starkt koncentrerat till de stora och raedelstora företagen.
Vid sidan härav sker ett relativt orafattande kollektivt FoU-arbete vid
Svenska gjuteriföreningen raed finansiellt stöd från statens sida. Utredningen
anser att en successivt vidgad rara för det statiiga stödet till såväl den
kollektiva som den ensldlda
Prop.
1973: 57 6
FoU-verksamheten
är önskvärd. Den raera grundläggande gjuteriforsk-nuigen, sora f. n. i viss
utsträckning bedrivs vid de tekniska högskolorna, bör enligt utredningen
förstärkas genom att en professur i gjuteriteknik inrättas.
Gjuteriindustrins
fraratida utveckling koraraer också på ett avgörande sätt att vara beroende av
i vUken utsträckning och på vilket sätt man löser branschens arbetsmiljöproblera.
I den specialstudie rörande gjuteriernas arbetsmiljö, sora utförts inora raraen
för utredningen, har klart dokuraenterats att betydande problera föreligger vad
gäller bl. a. buller, värme, drag och darara. Arbetet raed att reducera sådana
olägenheter komraer att ställa stora krav på såväl arbetsraUjöförbätlrande
investeringar i produktionsapparaten sora insatser på FoU-orarådet. De raest kostsararaa
investeringarna bedöras därvid koraraa att avse ventilationsanläggningar.
Enligt utförda beräkningar stiger kostnaderna för denna typ av railjöförbättrande
åtgärder kraftigt raed fallande företagsstorlek. För ett gjuteri raed 1 000
tons årsproduktion är sålunda investeringskostnaden per producerat ton gjutgods
raer än tre gånger så hög som i ett gjuleri vars produktion uppgår till 10 000
ton per år.
Mot
bakgrund av de betydande insatser som kommer att krävas finner utredningen det
önskvärt att statliga bidrag läranas till arbetsraUjöförbätlrande
investeringar inora gjuterierna. Man anser det vidare angeläget att staten på
olika sätt stöder FoU-verksamheten på detta område.
Enligt
utredningens mening raedför bristen på gjuteriteknisk utbUdning på såväl högskole-
sora gymnasienivå svårigheter för branschen att rekrytera kompetenta
ingenjörer. Vid de tekniska högskolorna ges f, n. endast korta kurser i gjuteriteknik.
Den tidigare näranda professuren anses även från denna synpunkt angelägen,
på
gyranasienivå sker utbildningen i förra av gjuteriteknisk specialisering under
fjärde studieåret på raaskinteknisk linje. Utredningen anser att en gjuteriteknisk
linje inora ramen för den fyraåriga tekniska gyranasieskolan bör inrättas vid gyranasiet
i Jönköping, Det frarahålls också sora önskvärt att det vid sarama skola
inrättas en tvåårig utbildning för gjuteritekniker.
Slutligen
föreslår utredningen att fortbildningskurser för förmän anordnas och att kursprograraraet
vid Svenska gjutarskolan i Jönköping kompletteras raed gjuterimekanisk
utbildning särat kurser för raodell-snickare och metallraodellraakare.
Remissyttrandena
Allmänna
synpunkter
Flertalet
reraissinstanser uttrycker stor tillfredsställelse över alt gjuteriindustrins
förhållanden blivit föreraål för en grundlig undersökning. De remissinstanser
som uttalat sig rörande branschens framlida utveck-
Prop.
1973: 57 7
ling delar också i huvudsak utredningens bedömningar och
slutsatser.
Några remissinstanser anser dock att prognoserna rörande
den framtida produktionsutvecklingen är alltför optimistiska. Såväl metaUmanu-fakluruiredningen
sora SAFIndustriförbundet anser således att den framtida importkonkurrensen
troligen har underskattats.
Vad avser strukturomvandlingen i branschen har enligt ÖEF
den fraratida nedläggningstakten troligen underskattats. Från beredskapssynpunkt
utgör den orafattande nedläggningen av anläggningar ett allvarligt problera då
den frärast drabbar de mindre gjuterierna vilka är speciellt lämpade för den
ökade korlserieproduktion sora aktualiseras i ett beredskapsläge. Även
SAFIndustriförbundet raenar alt den fraratida nedläggningstakten underskattats
då raånga företag i branschen har en dålig lönsarahet vilket raedför
svårigheter att finansiera bl. a. nödvändiga miljöförbättrande och produktivitetshöjande
investeringar.
SJMF anser att den optimala gjuteristorleken överskattats
av utredningen. Enligt föreningens raening raåste de raindre servicegjuterierna
bedöraas efter andra grunder än de större gjulerierna raed produktion i långa
serier. Denna åsikt delas av Jönköpings läns företagareförening.
Enligt TCO.s raening har utredningen underskattat den
framtida minskningen av antalet tjänstemän inora branschen. Den ökade användningen
av datorer för processtyrning och produktionsplanering talar för att antalet tjänsteraän
inora gjuteriindustrin koraraer att rainska kraftigare än vad sora föratsetts,
Arbetarskyddsslyrelsen har i vissa frågor inora arbetsrailjöorarådet
en från utredningen avvikande raening. Bl. a. har silikosriskerna i saraband
med press- och kokillgjutning särat vid användning av olivinsand enligt
styrelsens raening underskattats.
Länsstyrelserna i Norrlandslänen frarahåller att den
nuvarande koncentrationen av gjuterundustrin till södra och raeUersta Sverige
är otUlfredsställande, Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att det framtida
behovet av gjutgods inora norrländsk verkstadsindustri görs till föremål för en
närmare undersölaiing. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bedörat behovet
av ett järngjuteri för närservice till länets verkstadsindustri vara så
påträngande alt en speciell arbetsgrupp tillsatts för att studera
förutsättningarna för en etablering av ett järngjuteri i länet. Enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län fmns inora länet goda förutsättningar för etablering
av såväl ett stort gjuteri raed ett specialiserat sortiment sora en raindre
enhet raed raera diversifierad produktion.
Åtgärder för att påverka branschens utveckling
SAF Industriförbundet konstaterar att lönsaraheten inora
svensk industri under de senaste 10 åren visat en fallande trend. På grund
härav har bl. a. företagens kapitalanskaffning försvårats eller omöjliggjorts.
De
Prop.
1973: 57 8
branschutredningar
som fraralagts under senare år visar alla på geraensararaa problem, som sararaanhänger
med denna allmänna lönsamhets-försämring. Enligt organisationernas uppfattning
kan branschspecifika åtgärder inte nå avsedd effekt, ora inle den aUraänna lönsarahetsutveck-lingen
förändras till det bättre.
LO
påpekar att utredningen inte innehåller konkreta förslag utan närmast kan karakteriseras
som en probleminventering. Mot bakgrund härav föreslår LO att en arbetsgrupp tUlsätts
med uppgift att utvärdera utredningen och bedöraa huruvida behov av statliga
stödåtgärder föreligger. Om ett sådant behov finns bör arbetsgruppen utarbeta
ett förslag till åtgärdsprogram. LO framhåller vidare att restriktivitet bör
iakttagas vad gäller statligt stöd tUl stagnerande branscher. I ett
övergångsskede kan det dock vara motiverat raed begränsade statliga insatser
under förutsättning att initiativ tas även från branschens sida för att på
lång sikt tiygga sysselsättningen.
Svenska
metallindustriarbetareförbundel frarahåller att ett branschråd för gjuteriindustrin
bör inrättas i anslutning till det nya industriverket. Rådet, sora bör vara sararaansatt
av representanter för gjuteriföretagen, de anställda och statsraakterna, bör ha
till uppgift att fortlöpande följa utvecklingen inom branschen samt diskutera
och föreslå de näringspolitiska åtgärder som behöver vidtas.
Metallindustriarbetareförbundet anser vidare att en plan för ökad saraverkan raellan
gjuteriföretagen bör utarbetas av branschorganisationerna. Detla är särskilt
viktigt när det gäUer produktbyten, raarknadsföring, administration och
investeringar. En sådan plan bör ligga till grund för de ekonoraiska insatser statsraakterna
kan behöva göra för branschen. En form av statliga stödåtgärder för att
åstadkomma den nödvändiga samverkan raellan företagen är enligt förbundet att
gjuterier i likhet raed förelag inora vissa andra branscher ges raöjligheter
att få statliga länegarantier (strukturgarantier).
Uppfattningen
att gjuteriindustrin bör inkluderas bland de branscher sora kan erhålla
statliga strukturgarantier och särskilt oraställningsstöd i förra av bidrag för
undersökningar rörande förutsättningar för företags-saragåenden framförs av
länsstyrelsen i Jönköpings län och SIFU. Även delegationen för de mindre och
medelstora företagen anser att dylikt stöd bör övervägas.
Några
remissinstanser berör de problem sora härrör från gjuteriföre-tagens ofta
bristfälliga adrainistrativa rutiner. SJMF frarahåller att det mot bakgrund av
den dåliga lönsamheten i branschen är beklagligt alt konstalera att företagens kalkylerlngsrutiner
är svagt utvecklade. Detta visar att behovet av utbildning och inforraation på
det ekonoraiska området är slort. Detta gäUer såväl mindre sora större
företag. Uppfattningen att adrainistrativa kunskaper i större orafattning raåste
tillföras förelagen delas av Svenska metallindustriarbetareförbundel.
Utbildning
Prop. 1973: 57 9
av företagsledare är enligt förbundet en nödvändig del i
en aktiv branschpolitik. Ett på så sätt förbättrat kunnande skulle kunna bidra
till förbättrad lönsarahet inora branschen och tUl en ökad förståelse för behovet
av saraverkan raellan företagen. SIFU anser att behovet av fortbildningsinsatser
klart framgår av utredningen och föreslår att SIFU får i uppdrag att i
samarbete raed bransch- och personalorganisationerna genoraföra ett fyraårigt utvecklingsprograra.
Insatser på ulbUdningsora-rådet bör därvid inta en fraraträdande plats.
Det allraänna
behovet av ett intensifierat FoU-arbete inora det produktionstekniska orarådet
vid branschens förelag och saraarbetsorganisationer understryks av flera reraissinstanser.
Svenska metaUinduslriarbe-tareförbundet har uttalat sig för ell ökat statligt
stöd till denna verksarahet. STU frarahåller att raan i prograraraet för behovsorarådet
produktionsteknik speciellt angivit gjuteriteknik, varför stödraöjligheter här
föreligger för väl underbyggda utvecklingsprojekt från enskilda industrier och
industrigrupper. STU konstaterar dock att det under innevarande budgetår
hittills inte funnits några projekt av gjuteriteknisk art för behandling.
Projekt raed helt ny teknik i produktionsprocessen eller nya produkter för gjuteriteknisk
tillverkning, sora bedöms kunna förändra situationen i branschen till det
bättre, skulle STU ulan tvekan prioritera.
Flera reraissinstanser uttalar sig för en professur i gjuteriteknik.
Enligt UKÄ koraraer denna fråga att behandlas i saraband raed arbetet raed ärabelets
förslag tUl anslagsfrarastäUning för budgetåret 1974/75,
IVF frarahåller
att gjuteriemas ofta ringa storlek ulgör ett problera då det gäller att sprida
kunskap ora gjorda erfarenheter i forsknings-och utvecklingsarbetet och att orasätta
dera i praktisk verksarahet, IVF vill därför understryka vikten av att en personlig
uppsökande, inforrae-rande och rådgivande verksamhet tillskapas för de mindre
och medelstora företagen i branschen. Denna åsikt delas av länsstyrelsen i
Jönköpings län, som anser att förulsällningama bör prövas för att försöksvis
inrätta en teknisk konsulenttjänst inom gjuteriindustrin på sararaa sätt sora inora
den träbearbetande industrin. Enligt länsstyrelsen bör raot bakgrund av gjuterikoncentrationen
till denna del av landet och av att en stor del av branschens
forskningsresurser finns samlade hos Svenska gjuterif öreningen i Jönköping en
sådan konsulent lämpligen placeras vid företagareföreningen i Jönköpings län.
Utredningens
förslag ora statliga bidrag till investeringar för att förbättra arbetsrailjön
inora gjuterierna behandlas av flera reraissinstanser. Arbetarskyddsslyrelsen
anser att kostnaden för en god arbetsmiljö raåste ses sora en
produktionskostnad och att denna i princip bör bäras av företagen. Detta
hindrar inte att statliga stödåtgärder kan vara raotive-rade för viss bransch
eller visst företag, sora i ett utsatt läge drabbas av stora kostnader för t,
ex. nödvändig upprustning av arbetsrailjön, Mo-
Prop. 1973: 57 10
tiven för sådana insatser bör eraellertid enligt arbetarskyddsslyrelsen
vara sysselsättningspolitiska eller näringspolitiska och bidrag lämnas inora raraen
för de stödåtgärder sora företas raot bakgrund härav. Dessa uppfattningar delas
av arbetsmiljöutredningen. Länsstyrelsen i Jönköpings län raenar att det i och
för sig är tveksamt ora staien bör ge bidrag till en speciell bransch för detla
ändaraål. Med hänsyn bl, a, tiU att utländska gjuteriföretag ofta raöter lägre
krav än motsvarande svenska företag vad gäller arbetsmiljön bör dock enligt
länsstyrelsen lärapligheten av bidrag prövas i detta fall. Enligt Svenska metalUndu-slriarbetareförbundeis
raening kan branschens behov av kapital för ar-betsmiljöförbällrande
investeringar inte täckas internt. Finansiella insatser från statens sida bör
kunna ske i förra av riskkapital.
Reraissinstansernas inställning till förslaget ora ökat
stöd tUl FoU-arbete inora arbetsrailjöorarådet är genoragående positiv.
Arbetarskydds-styrelsen anser sålunda att detta är ett område där statligt stöd
i första hand kan vara motiverat. Arbetarskyddsfondens styrelse konstaterar att
gjuteriindustrins behov av FoU-insatser på arbetsrailjöorarådet är betydande.
Styrelsen är för sin del inte fräraraande för alt stödja denna typ av verksarahet.
Man efterlyser dock en av förelagen utförd systeraalisk genoragång av miljöfrågoma
samt en plan i vilken raålen för den railjöförbättrande verksaraheten anges raed
en angelägenhelsgradering av de åtgärder som erfordras. Enligt styrelsens
mening karakteriseras branschens verksarahet på arbetsrailjöorarådet i dagens
läge av relativt sporadiska insatser som görs först när problemen blir akuta. STU
anser att FoU-projekten på arbetsrailjöorarådet ofta är av den art att de lärapligen
samordnas och organiseras kollektivt. Härigenom möjliggörs tids-och
kostnadsbesparingar. STU avser dock att även stödja enskilda in-dustrianknulna
produktutvecklingsprojekt med miljöteknisk inriktning.
Vad gäller ökade utbildningsinsatser inora raraen för gyranasieskolan
är raeningarna delade bland remissinstanserna, Allraänt positiva till en ökning
är bl, a, AMS, SIFU och länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrdsen
understryker att utbildningen ifråga i enlighet raed förslaget bör förläggas
till Jönköping, Länsstyrelsen i Södermanlands län vill för sin del uttala en
viss tveksamhet beträffande en utbyggnad av gymnasieskolan i Jönköping, Denna
utbildningsfråga och lokaliseringen av nya utbildningsformer bör enligt
länsstyrelsen övervägas raed beaktande av bl, a, det fraratida behovet av
yrkesarbetare inom gjuterUndustrin,
TCO ställer sig avvisande till att de aktuella
utbildningslinjerna inrättas. TCO anser sig inte kunna tUlstyrka att
specialutbildning inom en näringsgren med minskande sysselsättningsraöjligheter
ges en kraftigt ökad prioritet, när åtgärder inte saratidigt föreslås för att
öka anställningstryggheten för de redan sysselsatta i branschen.
SÖ frarahåller att 1964 års beslut om utformningen av de gyranasiala
Prop. 1973:57 II
skolorna
innebar att en allraän teknisk utbUdning utan alltför stark specialisering
infördes. Denna imiktning har ytterligare markerats vid gym-nasieskolreforraen
år 1971. De principer som låg till grund för dessa beslut äger fortfarande
giltighet. Mot denna bakgrund avstyrker SÖ utredningens förslag om inrättande
av särskilda utbildningsgrenar för gjuteriteknik inom gymnaiseskolans två- och
fyraåriga tekniska linjer. Beträffande försöksverksamheten raed den gjuteritekniska
varianten inora den raaskintekniska linjen anser SÖ att det ringa elevintresset
i och för sig raotiverar att utbildningens fortsatta anordnande sätts i fråga.
Försöksverksamheten, som är riksrekryterande, förväntades samla rainst 15 elever
per år. Antalet elever sora erhållit slutbetyg uppgick år 1970 tUl fera och år
1971 tUl tolv. Läsåret 1971/72 kunde utbildningen inte anordnas på grand av
brist på elever. Med hänsyn till det otvetydiga behovet av teknisk personal för
gjuteriindustrin och det förhållandet att viss teknisk personal om än i
mindre orafattning tillförs näringsgrenen från denna utbildning har dock SÖ i
annat sararaanhang föreslagit Kungl. Maj:t alt försöksverksarahelen får
fortsätta.
SÖ anser vidare att
vidtagna och planerade åtgärder vad gäller utbildning av gjutare och
modellsnickare motsvarar vad utredningen anser bör koraraa till stånd
beträffande dessa personalkategorier.
Departementschefen
Gjuteriindustrin
genoragick under 1960-talet betydande strukturella förändringar. Den långsararaa
efterfrågetillväxten i korabinalion raed en ökad iraportkonkurrens ledde till
överskottskapacitet inora flera produkt-oraråden. Järasides härmed ställdes
många företag i branschen inför krav på omfattande moderniseringar av
produktionsapparaten och förbättringar av arbetsrailjön. För fraraför allt de
mindre förelagen saknades i raånga fall möjligheter att möta dessa krav vilket
medförde ett stort antal företagsnedläggningar. Således kora under 1960-talet
110 företag, huvudsakligen inom järngjuteriområdet, all läggas ned. Totalt beräknas
ca 3 000 personer direkt ha berörts av dessa nedläggningar.
Denna snabba strukturoravandling
ingav farhågor för branschens fraratida utveckling. Under våren 1971 inledde
därför Svenska gjuteri-föreningen och industrideparteraentet en geraensara
undersökning för att kartlägga branschens nuläge och bedöraa dess utvecklingsraöjlig-heter.
Utredningsarbetet, vilket huvudsakligen bedrivits vid Svenska gjuterif öreningen,
redovisades hösten 1972 i en rapport, sora har reraissbe-handlats.
Det
föreliggande utredningsraaterialet tillsararaans raed reraissyttrandena utgör
enligt min raening ett tUlräckligt underlag för att nu pröva behovet av
särskilda industripolitiska åtgärder för gjuteriindustrin.
Prop.
1973:57 12
En
fortsatt strukturoravandling inora gjuteriindustrin synes vara en nödvändig
förutsättning för att branschen i fraratiden skall vara konlcur-renskraftig och
därraed kunna erbjuda de anställda en tryggad sysselsättning och en god arbetsrailjö.
Den tekniska utvecklingen raot alltraer raekaniserade och kapitalkrävande tillverknlngsraetoder
och de höga kostnaderna för nödvändiga förbättringar av den inora stora delar
av branschen dåliga arbetsrailjön torde i raånga fall koraraa att ställa krav
på större och raera specialiserade enheter. Jag vill emellertid i detla sararaanhang
understiyka att det även i fraratiden koraraer att finnas behov av raindre
gjuterier för produktion i kortare serier. Även av dessa företag torde dock koraraa
att krävas en hög grad av specialisering i produktionen vad avser bl, a,
styckevikter och gjutraetaUer.
I
utredningen har konstaterats alt arbetsrailjöproblemen är betydande inom gjuterundustrin.
Det FoU-arbete som delvis raed statiiga medel bedrivs på arbetsmUjöområdet
liksom en utveckling mot större enheter raed mera avancerad produktionsteknik
innebär att föratsättningar skapas för att betydande delar av branschens
problem i detta avseende skaU kunna lösas. Av dessa skäl bör statiiga åtgärder
för gjuterundustrin enligt min raening huvudsakligen inriktas på att skapa
konkurrenskraftiga enheter, som själva kan bära kostnaderna för angelägna raUjö-förbättringar.
Jag
delar den av utredningen och flera reraissinstanser fraraförda åsikten att det
i framtiden kommer att krävas en intensifierad samverkan mellan de enskilda gjuteriföretagen.
Den samverkan som hittills kunnat noteras har haft begränsad omfattning och
varit av relativt spe-cieU karaktär. För perioden 19601970 finns endast 13
stycken kända överenskoraraelser om överförande av hela eller delar av
produktionen från ett förelag till ett annat. I flertalet fall har överenskoraradserna
träffats i saraband raed att ett av företagen beslutat lägga ned driften. Även
antalet genoraförda fusioner inora branschen är begränsat. För 1960-talet är
endast 18 fall kända. I saratliga fall har parterna utgjorts av stora eller raedelstora
gjuterier.
Gjuteriindustrins
svårigheter alt möta nödvändiga förändringar av produktionsinriktning och
produktionsstruktur torde till stor del ha sin grund i den inora branschen
rådande företagsstrukturen, fraraför allt den stora andelen raindre och raedelstora
förelag, varav fierlalet är fa-raUjeföretag. Såväl bristen på kunskap ora föratsättningarna
för ett ökat saraarbete raed andra företag som de ofta otillräckliga
finansiella resurserna för att genomföra angelägna samverkansprojekt är i
många fall särskilt påtagliga för denna typ av företag.
Hur
en saraverkan konkret bör utforraas vad gäller orafattning och inriktning
varierar naturligtvis från fall till fall. Medan för vissa företag ett
fullständigt ägarraassigt saragående kan vara den lärapligaste forraen, är i
andra fall ett samarbete av raera begränsad orafattning i förra av
Prop. 1973: 57 13
t,
ex. geraensararaa försäljnings- och inköpsbolag kanske den bästa lösningen.
Ytterligare andra forraer kan vara avtal ora produktbyten eller geraensaral
utvecklingsarbete på det tekniska eller ekonoraiska orarådet.
En
ökad saraverkan inora gjuteriområdet bör inte begränsas till att avse enbart gjutgodsproducentema.
Även ora det produktionsbortfall sora uppstår genora nedläggningen av vissa
gjuterier också i fraratiden koraraer att korapenseras av kapacitetsutbyggnad
vid kvarvarande företag eventuell även genora nyetablering kan i vissa
fall försörjnings-problera uppkoraraa för enskilda avnäraare. Riskerna härför
torde vara särskilt stora för köpare av sådant gjutgods sora lärapar sig dåligt
för produktionen i större och högt raekaniserade anläggningar. Problera av
detta slag kan i vissa fall lösas genom ett fastare samarbete mellan
gjuterierna och deras kunder. En saraverkan av delta slag kan också medverka
till en ändamålsenlig lösning på problemen raed närhetsservice inora vissa
regioner. Genom ett fastare samarbete raellan gjuterierna och gjutgodsförbrukarna
raöjliggörs även en begränsning av de besvärande effekterna av
konjunkturvariationerna. Ett annat oraråde där en ökad saraverkan raellan
gjuterierna och deras kunder kan vara motiverad gäller tillverkningen av gjuterimoddler,
Sora utredningen frarahåller är tillgången tUl raoddler av hög kvalitet av raycket
stor betydelse för såväl köparna sora producenterna av gjutgods.
Behovet
av ökad saraverkan i fasta forraer raellan enskilda förelag har kunnat
konstateras inom flera industribranscher. För att stimulera till en ökad
aktivitet i detla avseende beslöt slatsmaklema våren 1972 (prop. 1972: 46, NU
1972: 32, rskr 1972: 195) ora inrättandet av ett systera raed statliga lånegarantier
(stmkturgarantier) i syfte alt rainska de finansiella hindren för saragåenden i
olika forraer inom TEKO-industrierna, den manuella glasindustrin, skoindustrin
och möbelindustrin. Saratidigt beslöts att det då löpande oraställningsprograramet
för TEKO-industrierna och den raanuella glasinduslrin dels skulle förslärkas,
dels utvidgas till alt orafatta även skoindustrin och raöbelindustrin.
Syftet
med strukturgarantierna är som jag redan antytt att underlätta en önskvärd strukturoravandling
inom målbranscherna. Avsikten är därvid företrädesvis att ett lönsamt och
expansivt företag skall ges ökade möjligheter att förvärva ett annat företag
eller delar av detta. Det övertagande företaget behöver inte nödvändigtvis
tillhöra någon av mål-branscherna då en vertikal eller annan integration över
branschgränserna i vissa fall kan vara den ur strukturpolltisk synvinkel mest
lämpliga åtgärden.
Lån
med slrukturgaranlier placeras förmånsrättsligt närraast det egna kapitalet
varför någon säkerhet för garantin eUer det raot garantin svarande lånet inte
behöver ställas. Garantins löptid är normalt högst 10 år med regelbunden
återbetalning, I speciella fall kan dock anstånd raed araorteringar eller
förlängning av löptiden koraraa ifråga. Räntan på lå-
Prop.
1973: 57 14
nen
är rörlig och raotsvarar den sora gäller för s, k, industrigarantilån. Då
särskilda skäl föreligger kan räntebefrielse raedges för viss lid,
Adrainistrationen av
lånegarantier handhas av AB Struklurgaranti, sora är ett helägt dotterbolag tiU
Sveriges investeringsbank, TUl bolaget, har knutits ett strakturråd raed
representanter för arbetstagare och arbetsgivare. Strukturrådel har en i
förhållande till bolagets styrelse rådgivande funktion beträffande frärast garantigivningens
inriktning och fördelning på branscher.
Omställningsprogrammet,
som löper under budgetåren 1972/73 1974/75, administreras f. n. av komraerskollegiura.
Inora raraen för prograraraet lämnas bidrag för att finansiera undersökningar sora
syftar till alt konkretisera förutsättningarna för företagssamgåenden. Med företagssamgåenden
avses såväl förvärv av företag eller driftsenheter sora etablering av för flera
företag geraensararaa bolag för t. ex. försäljning eller inköp.
Bidragen
har korapletterats raed aktiva insatser från komraerskolle-glels sida. Sålunda
har till kollegiet knutits expertis raed uppgift att genora uppsökande verksarahet
stiraulera företagen till att planraässigt överväga olika saraarbetsforraer.
En
ingående utvärdering av de saralade effekterna av systeraet raed
strukturgarantier och det löpande oraställningsprograraraet är inte möjlig
förrän efter den treåriga försöksperioden. Det kan dock redan nu sägas att
såväl omställningsprograraraet sora lånegarantierna rönt ett positivt gensvar
bland raålbranschernas företag. Inora raraen för det av koraraerskollegiura adrainistrerade
oraslällningsprogramraet har hittills behandlats ett sjuttiotal
undersökningsprojekt. Ytterligare ett tjugotal ansökningar är f. n. under
behandling. Under det dryga halvår AB Strukturgaranti varit verksamt har flera
projekt behandlats och bedörats som företags- och sarahällsekonoraiskt angelägna.
Flera
reraissinstanser har föreslagit att gjuteriindustrin bör få del av det statliga
stöd jag här redogjort för. Mot bakgrund av det behov av en raera planraässig strukturoravandling
inora svensk gjuteriindustri som jag redovisat ansluter jag mig lill denna
uppfattning. Jag förordar därför alt gjuteriindustrin från och med budgetåret
1973/74 inordnas bland raålbranscherna för det nu löpande oraställningsprograramet
och för systemet raed statligt garanterade strukturlån. En följd härav blir givetvis
att det till AB Strukturgaranti knutna strukturrådel utökas med representanter
för arbetslagarna och arbetsgivarna inom gjuteriindustrin.
Ramen
för de statligt garanterade struklurlånen uppgår för innevarande budgetår till
40 railj. kr. Efler en successiv uppbyggnad skall den enligt planerna uppgå lill
100 milj, kr, vid utgången av budgetåret 1974/75. I anslutning härtUl har på
riksstaten under trettonde huvudtiteln förts upp dels ett reservationsanslag
till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier tUl företag inom vissa
industribranscher, dels ett
Prop. 1973: 57 15
förslagsanslag
till Täckande av förluster på grund av strukturgarantier tUl företag inom vissa
industribranscher. Dessa anslag har för budgetåret 1973/74 föreslagits bli
uppförda raed resp. 825 000 kr. och ett forradlt belopp av 1 000 kr. (prop.
1973: 1 bU. 15 s. 29 och 30). Någon ändring av de föreslagna beloppen blir inte
aktuell genom raitt förslag.
Jag
bedömer den tUlgängliga strukturgarantiramen av 70 milj. kr. under nästa
budgetår som tUlräcklig för att rymma även gjuteriindustrin. Den successiva
utvidgningen av raraen till 100 railj. kr. budgetåret 1974/ 75 bör inte heller
påverkas av alt gjuteriindustrin inordnas bland raålbranscherna.
Anslaget
Oraställningsfrärajande åtgärder för vissa industribranscher har för budgetåret
1973/74 föreslagits bli uppfört raed 5 railj. kr. (prop. 1973:1 bil. 15 s. 31).
De insatser sora kan förutses för gjuteriindustrin bör kunna rymmas inom ramen
för detta belopp utan att möjligheterna för företag inom de nuvarande raålbranscherna
att erhålla bidrag påverkas negativt.
Bidragsmöjlighetema
bör eraellertid korapletteras raed aktiva insatser från samhällets sida for att
intressera företagen för angelägna samverkansprojekt. Inom ramen för det
nuvarande oraslällningsprogramraet finns vid koramerskollegium expertis
sysselsatt raed denna uppsökande verksarahet. Mot bakgrund av att erfarenheter
saknas av gjuteriindustrins speciella förhållanden bör ytterligare expertis
tillföras denna verksamhet. Jag har tidigare denna dag vid rain anraälan av
frågan ora industripolitisk verksorganisation, ra. ra. (prop. 1973: 41)
förordat att adrainistrationen av oraställningsprograraraet flyttas över till
del industriverk, sora föreslås bli inrättat den 1 juli 1973. I konsekvens härraed
bör även den nu aktuella gjuleriexpertisen knytas till industriverket. Kostnaderna
för verksaraheten har jag beräknat till 150 000 kr. för budgetåret 1973/74. Vid
rain raedelsberälming för industriverket har jag beaktat även dessa kostnader.
De
adrainistrativa rutinerna är, sora utredningen visat, dåligt utvecklade i
många gjuteriföretag. Dessa brister är speciellt tydliga i de mindre företagen,
ett förhållande som gjuteriindustrin delar raed raånga andra industribranscher.
Vid rain anraälan av frågan om industripolitisk verksorganisation, ra, ra, har
jag förordat bl, a, en förstärkning av företagareföreningarnas resurser för
alt intensifiera föreningarnas uppsökande verksarahet. Huvudsyftet härraed är
alt företagen i ökad utsträckning skall kunna erhålla service vad avser bl, a,
analyser av resp, förelags situation. Jag har i detta samraanhang frarahållit
att förhållandena inom gjuteriindustrin bör uppmärksammas. Jag vill vidare
också närana att enligt vad jag erfarit diskussioner har inletts raellan gjuteriindustrins
branschorganisationer och SIFU angående förutsätlningarna för ett för branschen
anpassat utbildnmgsprograra,
I
utredningen har framhållits behovet av ökade utbildningsinsatser.
Prop.
1973:57 16
Jag
vill i detta samraanhang erinra om att Kungl. Maj:t den 26 januari 1973
medgivit att försöksverksamheten med gjuteriteknisk variant av maskinteknisk
gren får anordnas vid gyranasieskolan i Jönköping även under läsåren 1973/74
och 1974/75. SÖ har i saraband härraed anrao-dats att senast den 1 septeraber
1974 redovisa erfarenheterna av denna utbildning. Vad avser utbildningen vid
Svenska gjutarskolan i Jönköping har SÖ i saraarbete raed Verkstadsindustrins yrkesnärand
påbörjat en revidering och oraarbetning av tira- och kursplanerna.
Förändringarna överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag om gjuteriraeka-nikerutbildning.
Mot bakgrund av dessa förhållanden finner jag efter sararåd raed chefen för utbildningsdeparteraenlet
inle anledning att föreslå ytterligare åtgärder inora detta oraråde.
Den fraratida
utvecklingen kommer att ställa höga krav på branschens förmåga att utveckla
och introducera ny teknik. Detta gäller inte rainst på arbetsrailjöorarådet,
där sora jag tidigare närant förhållandena är otillfredsställande inora raånga
förelag. Det statliga stödet tUl den kollektiva gjuteritekniska forskningen är
redan nu betydande. Denna forskning sker inora ramen för det program för
verkstadsteknisk forskning varora avtal träffats raellan STU och Stiftelsen
Verkstadsteknisk forskning. Avtalet, sora är feraårigt, tecknades hösten 1970
och löper tUl utgången av budgetåret 1974/75. Den gjuteritekniska forsknmgen
inom detta program har budgeterats till 1 milj. kr. för innevarande budgetår och
ökar successivt lill 1,2 raUj. kr. för budgetåret 1974/75. Den utgör därigenora
en väsentlig del av det totala prograraraet, som för budgetåret 1972/73 uppgår
tUl 4 580 00 kr,, och har fastställts i proportion tUl gjuteriindustrins
finansiella engagemang i prograraraet. Det statliga bidraget täcker 40 % av
kostnaderna för denna forskning. STU har därutöver i sina förslag till anslagsfraraställning
för budgetåret 1973/74 frarahållit behovet av gjuteritekniskt FoU-arbete. Vid rain
anraälan av anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling i statsverkspropositionen till årets riksdag har jag räknat raed
ökade insatser inora bl. a, området produktionsteknik (prop, 1973: 1 bU, 15 s.
64), Möjligheter torde därför föreligga för enskilda företag eller företagsgrupper
inom gjuteriindustrin att erhålla stöd för FoU-projekt.
Även
inom arbetsrailjöorarådet har STU fraraför allt under det senaste året lämnat
betydande bidrag till gjuteriindustrins FoU-arbete, Likaså har styrelsen för
arbetarskyddsfonden ställt sig positiv till att stödja sådan verksamhet.
Styrelsen efterlyser emellertid en konkret plan för hur branschens arbetsmiljöproblera
skall lösas. Jag delar styrelsens uppfattning all branschorganisationerna här
har en väsentlig uppgift,
Gjuteriuidustrin
har således redan nu stora raöjligheter att erhålla slöd för väl underbyggda FoU-projekt
inora oUka oraråden. Det är eraellertid av stor vikt att resultaten av FoU-arbetet
når de enskilda företagen och där orasätts i praktiken. Sora framhållits av
flera reraiss-
Prop. 1973: 57 17
instanser finns i detta avseende svagheter inom branschen.
Dessa problem torde tUl stor dd ha sin grund i det betydande inslaget av raindre
företag vilka ofta har svårigheter att på ett lärapUgt sätt inhärata forskningsresultat
och orasätta dessa i den egna produktionen. Branschens problera i detta
avseende understryks av att endast en fjärdedel av företagen är anslutna tUl
den branschförening i vars regi den alldeles övervägande delen av den
kollekliva forskningen bedrivs.
För att
förbättra dessa förhållanden bör branschen tillföras teknisk expertis raed
uppgift att till gjuteriföretagen förmedla forskningsrön och ny teknik. En väsentUg
uppgift bör även vara att till bl. a. forskningsinstitutioner och leverantörer
av gjuteriulruslning återföra erfarenheter från gjuteriföretagen. Konsulentverksaraheten,
som bör bedrivas på försök under tre år, bör knytas tUl SIFU. Även om
konsulenterna blir adrainistrativt knutna till SIFU, bör de bedriva sitt
arbete i nära kontakt raed såväl STU sora förelagen och branschföreningarna.
Kostnaderna för verksaraheten har jag för perioden 1973/741975/76 beräknat tUl
900 000 kr. För ändaraålet bör i riksstaten för nästa budgetår föras upp ett särskUt
reservationsanslag tiU teknisk konsulentverksarahet för gjuteriindustrin.
Medelsbehovet budgetåret 1973/74 beräknar jag till 300 000 kr.
Under åberopande av det anförda herasläller jag att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen att
1.
godkänna de av
mig förordade riktiinjerna för åtgärder för gjuterundustrin,
2.
till Teknisk konsulenlverksamhet
för gjuteriindustrin för budgetåret 1973/74 under trettonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 300 000 kr.
Med bifall lUl vad föredraganden sålunda med instämraande
av statsrådels övriga ledaraöter heraställl förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 7301 7J
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (16)
16 kopplingar i 14 dokument.
- SOU 2025:51 Bättre förutsättningar för klimatanpassning s. 178 i texten · dokumentnivå
- Bet. 1999/2000:LU2 Ny bokföringslag m.m. i texten · dokumentnivå
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
- Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten