Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt, m.m.
1973 · 19 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:68, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts proposition nr 68 år 1973 Prop. 1973: 68
Nr 68
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt
till jakt, m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.
Kimgl.
Maj:t vill härraed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande tiU riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
INGEMUND
BENGTSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att motorfordon eller annat motordrivet fort-skaffningsmedel
som använts vid illegal jakt skaU kuima förklaras förverkat. Vidare föreslås
en komplettering av förteckningen i 18 § 1 mom. jaktiagen över djurarter som tUlfaUer
kronan. En ändring föreslås också i de riktlinjer som gäller i fråga om
ersättning för vissa skador av rovdjur.
1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 68
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973: 68
Förslag
till
I.ag
om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt
Härigenora
förordnas, att 18 § 1 raora,, 30 och 31 §§ lagen (1938: 274) ora rätt till jakt
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
' 18 §
1 mom. Björn, varg, järv, lo, 1 mom,
Björn, varg, järv, lo,
fjällräv, utter, rördrora, salskrake, fjällräv, utter, svarthalsad dop-
bivråk, fiskgjuse, trana, skärfläc- ping, rördrora, salskrake, bivråk,
ka, lunnefågel, gråspetl, vitryggig fiskgjuse, trana, skärfläcka, lunne-
hackspett, raellanspett, kungsfiska- fågel, gråspett, vitryggig hack-
re, biätare, blåkråka, härfågel, spett, raellanspett, kungsfiskare, bi-
sornraargylling eller djur tillhoran- ätare, blåkråka, härfågel, sora-
de någon av grupperna valar, stor- margylling eller djur tillhörande
kar, örnar, glador, falkar, kärrhö- någon av grupperna valar, stor
kar och ugglor, utora kattuggla, kar, trappar, örnar, glador, falkar,
sora dödas, fångas eller anträffas kärrhökar och ugglor, utora katt-
sora fallvilt, tillfaller kronan obe- uggla, sora dödas, fångas eUer an-
roende av vera jakträtten tillkora- träffas sora fallvUl, tillfaller kro-
raer, ora ej Konungen eller rayn- nan oberoende av vera jakträtten
dighet, sora Konungen bestäfnraer, tillkoraraer, ora ej Konungen eller
förordnar annat, rayndighet, sora Konungen be
stäraraer, förordnar annat,
30
§1
Begår
någon brott sora avses i 28 eller 29 § skall villebråd som han olovligt dödat,
fångat eller tUlägnat sig eller fallvUt sora han tillvaratagit, i den raån
sådant byte ej fi antagits honora enligt 31 § första stycket, förklaras
förverkat, ora det ej är uppenbart obUligt,
1
stället för villebrådet eller fallviltet kan dess värde förklaras förverkat.
Var det annat villebråd än
sora avses i 18 § 1 raora, och skedde jakten å annat oraråde än i 5 § 2 mora,
sägs särat raed användande av tUlåtet jakt- eller fångstredskap och under tid,
då jakt efter sådant villebråd är tUlåten, eller tillkoraraer falh'iltet jakträttsinnehavaren,
tillfaller det förverkade denne eller, i fall varora förraäles i 29 § 2 raora,
första stycket, övriga delägare i allraänningen eller sarafälligheten och, i
fall varora sägs i samma moraents andra stycke, övriga inora jaklvårdsorarådet jaktberättigade
personer.
Med förverkat vUlebräd, sora
avses i 18 § 1 mom. eller som dödats eller fångats medelst annat jakt- eller
fångstredskap eller under annan tid än i tredje stycket sägs, ävensom med annat
än där omförmält förverkat fallvilt förfares på sätt stadgas i 36 §. Lag samma
vare beträffande förverkat villebråd, som diidats eller fångats å oraråde som
sägs i 5 § 2 raora.
1
Senaste lydelse 1972: 232.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:68
Nuvarande lyddse
Vapen, araraunition, annat jaktredskap och hund sora
använts eller raedförls sora hjälpraedel vid brott som avses i 28 § eller 29 §
1 raora. få förklaras förverkade, ora det är påkallat lill förebyggande av
brott eller eljest särskilda skäl föreligga.
Föreslagen lydelse
Vapen, araraunition, annat jaktredskap, hund,
motorfordon, annat motordrivet forlskaffningsmedd och släpfordon sora använts
eller raedförts sora hjälpraedel vid brott sora avses i 28 § eller 29 § 1 raora.
få förklaras förverkade, ora det är påkallat till förebyggande av brott eller
eljest särskUda skäl föreligga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I stället för hjälpmedlet kan dess värde förklaras
förverkat.
31 §1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anträffas
å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jakt-oraråde, raå
jakträttsinnehavaren eller den sora äger, innehar eller vårdar raarken så ock
deras folk i fall sora avses i 30 § tredje stycket fråntaga den jagande
jaktbytet och eljesl laga detta i beslag ävensora beslaglaga vapen, araraunition,
annat jaktredskap och hund.
Anträffas å bar gärning någon sora olovligt jagar å annans
jakt-oraråde, raå jakträttsinnehavaren eller den sora äger, innehar eller
vårdar raarken så ock deras folk i fall som avses i 30 § tredje stycket
fråntaga den jagande jaktbytet och eljest taga detta i beslag ävensora
beslaglaga vapen, araraunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat
motordrivet forlskaffningsmedd och släpfordon.
Ä oraråde
där jakträtt lUlkora-raer kronan liksora å de tid lapparnas uteslutande
begagnande anvisade områdena lillkorame rätt att taga jaktbyte och annan i
första stycket avsedd egendora i beslag polisraan och raed polisraans befogenhet
utrustad ordningsvakt för jaktbevakning ävensora personal vid doraänverket
och vid tullverkets kust- eller gränsbevakning särat lappfogde och
tillsynsman vid lappväsendet.
Å oraråde där jakträtt tUlkora-raer kronan liksora å sådan
kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara
disposition och å renbetesfjällen tillkorarae rätt alt taga jaktbyte och annan
i första stycket avsedd egendora i beslag polisraan och med polismans
befogenhet utrustad ordningsvakt för jaklbevak-ning ävensom personal vid doraänverket,
vid tullverkels kust-eller gränsbevakning särat vid lantbruksnämnds
rennäringsavdelning.
Vad i första och andra styckena är stadgat om den sora
olovligt jagar å annans jaktoraråde gälle ock i fråga om den som å bar gärning beträ-des
raed jakt, sora enligt 29 § 1 raora, första stycket är alt anse såsora olovlig,
eller med sådant tillvaratagande eller tillägnande, för vilket han enligt 29 §
1 mora, andra stycket skall straffas såsora för olovUg jakt; och skola, där
fråga är ora djur som järalikt bestämmelserna i 18 § tillkoraraer kronan, de i
andra stycket här ovan oraförraälda personerna
' Senaste lydelse 1970: 192,
It Riksdagen 1973. 1 saml Nr 68
Prop. 1973: 68 4
äga
att utöva där avsedd rätt järaväl å oraråde, där jakträtten tillkoraraer annan
än kronan.
Har egendora tagits i
beslag, skall anraälan därora göras till vederbörande polis- eller åklagarrayndighet.
Den sora erhållit sådan anraälan har alt förfara som ora han själv gjort
beslaget.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Prop.
1973: 68
Utdrag
av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.
Närvarande:
statsrainislern PALME, rainistern' för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
Chefen
för jordbruksdeparteraentet, statsrådet Bengtsson,, anraäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledaraöter fråga om ändring i
jaktlagstiftningen, m. m. och anför.
Inledning
Förteckningen
i 18 § 1 raora. lagen (1938: 274) ora räti tiU jakt, i fortsättningen kallad
jaktlagen, över djurarter sora tUlfaller kronan utökades år 1972 raed eti
antal nya djurarter (prop. 1972: 62, JoU 1972: 33, rskr 1972: 211). I
betänkandet i anledning av propositionen järate raotioner (1972: 1643 och
1644) uttalade utskottet att det borde övervägas att koraplettera förteckningen
raed vissa angivna fågelarter. Förslag härora kunde enligt utskottet om
möjligt föreläggas 1973 års riksdag. Utskottet hemstäUde därför bl. a. att
riksdagen sora sin menmg skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
i frågan. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Kungl,
Maj:t har i anledning av vad riksdagen sålunda uttalat inhämtat yttrande från
statens naturvårdsverk.
Förverkandereglerna
i jaktiagen ändrades år 1970 (prop, 1970: 32, 3LU 1970: 25, rskr 1970: 147) och
bringades saratidigt i överenssläraraelse raed raotsvarande regler i
brottsbalken. Vid 1972 års riksdag hemställdes i raotioner (1972: 363 och 1280)
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla ora förslag till sådan ändring i
jaktlagstiftningen att transportraedel sora använts vid illegal jakt kunde
förklaras förverkat. Över raotionerna lät jordbmksutskottét inhärata yttranden
från hovrätten för övre Norrland, rikspolisstyrelsen, statens naturvårdsverk
och Svenska jägareförbundet. I betänkande (JoU 1972: 60) i anledning av raotionerna
fann utskottet tiden vara raogen att överväga en skärpning av förverkandebestäraraelserna
i jaktlagen. Utskottet heraställde därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle
anhålla ora förslag i sådant syfte. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr
1972: 302).
I
skrivelse den 21 juli 1972 har Lantbrukamas länsförbund i Jämtland hemstäUt ora
ändring av besläraraelserna om ersättning för rovdjursrivna tamdjur. Efler
remiss har statens naturvårdsverk avgett ytt-
Prop.
1973: 68 6
rande.
Verket har bifogat yttranden av rikspolisstyrelsen, lanlbmks-styrelsen,
länsstyrelserna och lantbruksnämnderna i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Svenska jägareförbundet och Svenska
naturskyddsföreningen.
Ändring
i jaktlagstiftningen Gällande bestämmelser
Enligt
18 § 1 mom. jaktlagen skall björn, varg, järv, lo, fjällräv, utter, rördrora,
salskrake, bivråk, fiskgjuse, trana, skärfläcka, lunnefågel, gråspett, vitryggig
hackspett, raellanspett, kungsfiskare, biätare, blåkråka, härfågel, soraraargylling
eller djur tillhörande någon avgruppema valar, storkar, örnar, glador, falkai*,
kärrhökar och ugglor, utora kattuggla, sora dödas, fångas eller antiäffas sora
fallvilt tUlfalla kronan oberoende av vera som har jakträtten. Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestäramer kan dock fijrordna ora undantag
från denna regel.
Den sora olovligen jagar
på annans jaktoraråde döms enligt 28 § för olovlig jakt till dagsböter eUer fängelse
i högst sex månader. Om brottet är att anse sora grovt är straffet fängelse i
högst ett år. Vid bedöraande huruvida brottet är grovt skall särskUt beaktas ora
jakten avsett sällsynt eller värdefullt vUlebråd eller ora den bedrivits vaneraässigt
eller i större orafattning eller skett raed otillåten hjälp av motorfordon
eller annat motordrivet fortskaffningsraedel.
Vapen,
araraunition, annat jaktredskap och hund sora använts eller raedförts sora hjälpraedel
vid gärning som bedöras sora olovlig jakt får förklaras förverkade, ora det är
påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreUgger, I
stället för hjälpraedlet kan dess värde förklaras förverkat (30 § ferate och
sjätte styckena).
Anträffas någon på bar
gärning då han begår gärning som bedöras sora olovlig jakt, får
jakträttsinnehavaren eller den sora äger, innehar eller vårdar raarken eller
deras folk i vissa fall ta ifrån den jagande jaktbytet och även behålla detta
och annars ta jaktbytet liksora vapen, araraunition, annat jaktredskap och
hund i beslag (31 § första stycket).
På oraråde där jakträtten tillkoraraer
kronan och på de till saraernas uteslutande begagnande anvisade orarådena har
också polisraan, raed polisraans befogenhet utrustad ordningsvakt för- jaklbevakning,
personal vid doraänverket och vid tullverkets kust- eller gränsbevakning särat
förste konsulent (tidigare lappfogde) och tillsynsraan vid lappväsendet rätt
att la jaktbyte och annan egendora i beslag (31 § andra stycket).
Den sora tagit egendora i
beslag skall anraäla detta till vederbörande polis- eller åklagarrayndighet, scira
har att förfara sora om rayndigheten själv gjort beslaget (31 § fjärde
stycket).
Prop.
1973: 68 7
Reglema
om hur det skall förfaras med egendom som tagits i beslag finns i 27 kap.
rättegångsbalken. Beslaget består regelmässigt till dess domstolen meddelat dora
i målet.
Enligt
jaktstadgan (1938: 279) får jakt med skjutvapen inte ske från luftfarkost, motordrivet
fordon, båt försedd med inbyggd eller löstagbar motor, eller från annat
motordrivet fortskaffningsraedel eller från släpfordon eller farkost sora
bogseras av sådant fortskaffningsraedel. Motordrivet fortskaffningsmedel får
inte heller användas för att söka efter vilt eller för att spåra, förfölja,
genskjuta eller hiima upp vUlebråd eller på annat sätt hindra det att undkomma.
Den jagande får dock före eller efter jakten eller under avbrott i denna färdas
med sådant fortskaffningsmedel inom jaktområdet till eUer från jaktpass (11 §
1 mom.).
Den
som i strid mot 11 § 1 mom. använder fortskaffningsraedel vid jakt döms till
böter eller fängelse i högst sex månader (29 § 3 mom,).
Vapen,
araraunition, annat jakt- och fångstredskap särat hund sora använts eller raedförts
sora hjälpraedel vid olaga jakt, vid överträdelse av förbudet raot användande
av fortskaffningsmedel vid jakt eller vid vissa andra brott mot jaktstadgan får
förklaras förverkade, ora det är påkallat tUl förebyggande av brott eller
annars särskilda skäl föreligger. I stället för sådan egendom kan dess värde
förklaras förverkat (30 § andra och tredje styckena).
Riksdagens
skrivelser
Komplettering
av förteckningen över djurarterna i 18 § 1 mom. jaktlagen. I det inlednmgsvis näitmda
betänkandet (JoU 1972: 33) erinrade utskottet om att departementschefen i
propositionen (prop. 1972: 62) framhållit att ett djur söm skall tas raed i
förteckningen borde vara, förutora sällsynt och vetenskapligt intressant, även
lätt att artbestäraraa för allraänheten. Utskottet förklarade att det i princip
anslöt sig tUl departeraentschefens uppfattnmg om de riktiinjer som bör gälla
för utformnmgen av 18 § 1 raora. jaktiagen. Utskottet sade sig således vara
medvetet bl. a. om att av administrativa och andra skäl en viss begränsning av
antalet djurarter och djurgrupper för vilka besläraraelserna skall gälla var
nödvändig. Delade meningar kunde givetvis råda i frågan huruvida den ena eller
andra djurarten eUer djurgruppen borde tas med i lag-ruraraet. Utskottet hade
emellertid vid sina överväganden i ärendet funnit skäl kunna anföras för en
viss ytterligare komplettering av förteckningen utöver vad Kungl. Maj:t
förordat. Det syntes exempelvis kunna ifrågasättas ora inte bl. a. hägern, den svarthalsade
doppingen och saratliga arter hackspettar, ugglor och trappar borde tas raed i
förteckningen.
Naturvårdsverket
tUlstyrker i sitt yttrande att förteckningen i 18 § 1 mom. jaktlagen
kompletteras med svarthalsad dopping och raed fåglar som tillhör gruppen
trappar. Dessa arter får anses fylla kravet på att
Prop. 1973: 68 8
vara
både sällsynta och lätta att artbestäraraa för aUraänheten. Verket avstyrker däreraot
att häger och samtliga arter ligglor och hackspettar tas raed i förteckningen.
Hägern kan inte anses sora sällsynt i Sverige. Den i södra och mellersta
Sverige vanligt förekonunande kattugglan är inte en fågel som enligt lagruraraets
syfte bör tas raed i förteckningen över kronans vUlebråd. Om kattugglan tas raed
innebär det ett raerarbete för polisrayndigheterna sora knappast motsvarar det
vetenskapliga intresset av arten. Nalurvårdsv£;rket intar en liknande
ståndpunkt beträffande hackspettarna och konstaterar att komplettering redan
skett med de mest sällsynta arterna.
Skärpning
av förverkandebestämmelserna. I de inledningsvis näranda raotionerna (1972: 363
och 1280) ora förverkande av transportmedel som använts vid illegal jakt
påpekade motionärerna att den olovliga och olaga jakt sora bedrivs raed hjiilp-
av raotorfordon blivit ett allvarligt problera. Den Ulegala jakten sker ofta i
organiserad förra och bedrivs i rent vinningssyfte. Efiersom den naturliga
skyggheten hos djur inte är lika stark mot ett fordon sora raot en människa
ökar effekten av att använda fordon vid Ulegal jakt. Elnligt motionärerna bUr
vid sådan jakt också risken för skadskjutning stor genora att ofta finkalibriga
vapen används och jakten sker under vanskliga ljusförhållanden. Därtill koraraer
att eftersökning av skotlskadat vilt av naturliga skäl sällan förekoraraer.
Motionärerna heraställde därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t raåtte anhålla
om sådan ändring i jaktlagstiftningen att transportraedel som använts vid Ulegal
jakt skall kunna förklaras förverkat.
SaratUga
remissmstanser sora på jordbmksutskottets begäran yttrade sig över raotionema
underströk att Ulegal jakt från raotorfordon förekora i betydande och ökande omfaltning
och att det särskilt från naturvårds- och djurskyddssynpunkt framstod sora
angeläget att raed all kraft bekärapa jakt från raotorfordon. De ställde sig
därför allraänt positiva till tanken på en sådan skärpning av förverkandebestäramelsema
i jaktlagstiftningen sora raotionärerna föreslagit.
Hovrätten
för Övre Norrland sade sig visserligen dela den uppfattning sora korarait tUl
uttryck i departementschefens uttalande i 1970 års proposition och i
betänkandet (SOU 1960: 28) Förverkande på grund av brott, att restriktivitet
borde iakttas i fråga om förverkande i förraögen-hetsreducerande och
bestraffande syfte. Hovrätten fann eraellertid att förverkande av transportraedel,
sora använts i samband med illegal jakt, kunde anses vara en fråga om
förverkande av brottsredskap lika raycket sora när det gäller förverkande av
jaktvapen. Enligt vissa erfarenheter utgjorde förverkande av det vid jakten
använda vapnet en påföljd som raånga gånger uppfattades såsora väl så aUvarlig sora
utsikten att bli dömd tUl ett kortare frihetsstraff. Det torde därför enligt
hovrätten förhålla sig så, att ett möjligt förverkande åv ett vid jakten
använt fordon skulle verka starkt brottsavhållandé i åtskilliga fall.
Självfallet skulle det
Prop. 1973: 68 9
inte
få bli fråga om något schablonraässigt förverkande, sora säkerligen skulle
kunna verka både ojärant och obUligl.
Rikspolisstyrelsen
uttalade att det fraragick av de uppgifter styrelsen Inhäratat från skilda
lokala polisrayndighetér att olaga jakt raed hjälp av raotorfordon blivit ell
allvarligt problera. Uppenbarligen anser utövarna och detta raed all rätt
denna jaktforra innebära mindre risk för uppläckt och beivrande än andra forraer
av olaga jakt. I likhet raed hovrätten för Övre Norrland betonade styrelsen att
fordonet i många fall närmast var alt karakterisera sora ett väsentligt hjälpraedel
för brottets genoraförande.
Även
naturvårdsverket och Svenska jägareförbundet underströk att forskaffningsraedlet
och därpå anbringad specialutrustning ofta var en förutsättning för den
illegala jaktens bedrivande. Jägareförbundet påtalade vidare att
brottsligheten särskilt såvitt avser jakt från snöskoter under senaste tid ökat
på oroväckande sätt. Den illegala jakten från snöskoter riktar sig dessutora
ofta raot de stora rovdjuren och andra djur vilka redan står nära gränsen till
utrotning vad beträffar vissa arter.
För egen del erinrade
jordbruksutskottet inledningsvis ora att frågan ora förverkande av transportraedel
sora använts sora hjälpraedelvid brott raot jaktlagslLftningen tidigare
behandlats av riksdagen. I saraband raed 1970 års ändringar i jaktiagen väcktes
raotioner (I: 1002 och II: 1160) ora att transportraedel sora direkt använts sora
hjälpraedel vid brott raot jaktlagen skulle kunna förklaras förverkat.
Lagutskottet ansåg på sararaa grunder sora departeraentschefen anförde i
propositionen (prop. 1970: 32 s. 11) att återhållsarahet borde iakttas i fråga ora
förverkande i förraögenhetsreducerande och bestraffande syfte och att
straffskalan vid 1967 års revision av jaktlagen utformats så att man kunde få
'en läraplig påföljd. Lagutskottet avstyrkte därför raotionema och de avslogs sedan
av riksdagen, I sitt utlåtande förklarade lagutskottet eraellertid saratidigt
att det delade raotionäremas uppfattning att jakten från snöskotrar och andra raotorfordon
utgjorde ett allvarligt hot raot jaktvården. Sådan jakt borde raotverkas raed
så effektiva raedel sora raöjligt. Lagutskottet förutsatte att frågan följdes raed
uppraärksarahet. Därest straffreglerna inte fick tillräckligt avhållande
effekt, torde det enligt lagutskottet kunna ifrågasättas, ora inte besläraraelserna
ora förverkande borde kompletteras så att transportmedel sora direkt använts sora
hjälpraedel vid brott raot jaktlagen fick förklaras förverkat (3LU 1970: 25, s,
16),
Jordbruksutskottet
frarahöll vidare att saratliga reraissinstanser hos vilka utskottet inhäratat
yttranden över raotionerna 1972: 363 och 1280 ställt sig positiva tUl införande
av förverkanderegler beträffande transportraedel som använts sora hjälpraedel
vid olaga jakt. Det hade frarakorarrut att illegal jakt vid användande av
fordon av olika slag, inle rainst snöskotrar, under senare år fått alltraer
ökad omfattning.
Prop. 1973: 68 10
Det
fanns enUgt jordbmksutskottets mening anledning att se allvarligt på denna
utveckling. Mot bakgrund av vad sora förekorarait i saken ansåg jordbruksutskoltet
tiden vara mogen att överväga en skärpning av förverkandebestämmelserna i
jaktlagen. Utskottet föreslog därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställde
om erforderliga förslag i sådant syfte.
Ersättning
för vissa skador av rovdjur Nuvarande förhållanden
Dödas
eller skadas taradjur genora angrepp av björn, varg, järv, lo eller örn eller
vållar sådant djur annan skada på tamdjursskölseln inom visst oraråde, ulgår
ersättning av statsraedel enligt särskilda bestäraraelser. Ersättning utgår
dock inte, ora det visas att skadan beror på uppenbar vårdslöshet vid
bevakningen av taradjuren eller på att dessa släppts ut för bete inom område
där de inte får koraraa in för alt beta (16 § andra stycket jaktstadgan).
Ersättning utgår från nionde huvudtitelns förslagsanslag Ersättning för vissa
skador av rovdjur, ra. ra.
Riktlinjer
i fråga ora ersättning för nu ifrågavarande skador har senast fastställts av
1967 års riksdag (prop. 1967: 155 bU. 7 s. 56, JoU 1967: 40, rskr 1967: 378).
Beträffande renar och får ulgår ersättning raed belopp sora fastställs av
naturvårdsverket. För annat taradjur bestäras ersättningen med ledning av
reglerna för värdering av klövbärande djur och fjäderfä enhgt epizootUagen
(1935: 105, ändrad senast 1971: 1109). Utöver ersättning för dödad eller skadad
ren utbetalas ett särskilt av naturvårdsverket fastställt belopp till den saraeby
inom vars betesoraråde renen påträffats. Detta belopp avser gottgörelse för
övriga av rovdjur förorsakade olägenheter i renskötseln och beloppet sätts lika
raed ersättningen för återfunnen dödad eller skadad ren. När det gäller får är
ägaren lUl återfunnet dödat eller skadat djur ersättningsberättigad även för
sådant får sora enligt gjord utredning försvunnit vid tiden för rovdjursangreppet
ulan alt senare ha återfunnits. Ersättning utgår i detla fall med högst
hälften av beloppet för återfunnet får. Naturvårdsverket raeddelar
föreskrifter om den utredning söm skall företas i er-sätlningsärende.
Utbetalning
av ersättningar i saraband med rovdjursangrepp på ren och får uppgick för
budgetåret 1971/72 till 1 073 000 kr. Därav hänförde sig 1 063 000 kr, till
ren och 10 000 kr, till får.
Förslag
till ändring i gällande riktlinjer
Lantbrukarnas
länsförbund i Jämtland har mot bakgrund av de problera som husdjursskötseln, i
första hand fårskötseln, utsätts för genora rovdjursangrepp herastäUt att bestämraelserna
ora ersättning
Prop. 1973: 68 11
för
rovdjursrivna taradjur ändras så, att i fråga ora får ersättning läranas för
det raerarbete djurägaren åsarakas i samband med rovdjurs-angrepjjet och att
full ersättning läranas även för djur sora inte återfunnits efter
rovdjursangreppet. Antalet ej återfunna djur bör kunna styrkas exerapelvis genora
deltagande i fårkontroll eller genora intyg av närboende.
Remissyttrandena
Statens
naturvårdsverk har anraodats avge yttrande i ärendet. Verket har inhäratat
yttrande av rikspolisstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsema och
lantbruksnämnderna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, Svenska jägareförbundet och Svenska naturskyddsföreningen.
Saratliga
reraissinstanser tillstyrker att full ersättning utgår för försvunna får i
saraband raed rovdjursangrepp. Naturvårdsverket frarahåller att verket avser
att raeddela föreskrifter ora den utredning som skall företas i
ersättningsärende rörande rovdjursdödade tamdjur.
Vad gäller ersättning för
det merarbete som uppstår för djurägaren i samband med rovdjursangrepp på får
avstyrker naturvårdsverket och länsstyrelsen i Västernorrlands län förslaget.
Skall ersättning likväl utgå för merarbete, bör denna enligt naturvårdsverket besläraraas
till ett schablonbelopp. Övriga reraissinstanser tUlstyrker ersättnmg för merarbete.
Lantbruksstyrelsen tillägger att ersättningsanspråken bör bedömas med viss restriktivitet
med hänsyn till att missbruk av ersättningsbe-stäraraelsema kan förekoraraa.
Flera reraissinstanser anser att ersättningen bör utgå raed ett schablonbelopp
per djur. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår ett schablonbelopp av 75 kr.
per ersatt djur.
Rikspolisstyrelsen har
ingenting att erinra mot de föreslagna ersältningsreglema. Styrelsen
förutsätter dock att förlusten på sätt som gäller enligt nuvarande raera
begränsade ersättaingsregler kan styrkas raed t. ex. intyg av grannar eller
personer sora deltagit i sökandet efter försvunna djur. Endast vid gmndad
misstanke ora att intyg innehåller vilseledande eller felaktiga uppgifter bör anraälan
ske tUl polis-rayndighet för vidare utredning.
Departementschefen
Komplettering
av förteckningen över djurarterna i 18 § 1 mom. jaktlagen
Enligt
18 § 1 raora. jaktlagen skall björn, varg, järv, lo, fjällräv, utter, rördrora,
salskrake, bivråk, fiskgjuse, trana, skärfläcka, lunnefågel, gråspett, vitryggig
hackspett, raellanspett, kungsfiskare, biätare, blåkråka, härfågel, soraraargylling
eller djur tillhörande någon av gmp-pema valar, storkar, ömar, glador, falkar,
kärrhökar och ugglor, utora
Prop. 1973: 68 12
kattuggla,
sora dödas, fångas eller anträffas sora fallvilt tillfalla kronan oberoende av vera
jakträtten tillkoraraer, ora ej Kungl, Maj:t eller rayndighet som Kungl, Maj:t
bestäramer förordnar annat, Bestämraelsen innebär en begränsning i den rätt sora
tillkoraraer jakträttsinnehavaren och har sin grund i ett allraänt intresse att
åt vår fauna bevara vissa sällsynta djurarter, Lagruraraet fick sin nuvarande utforraning
förra året (prop, 1972: 62, JoU 1972: 33, rskr 1972: 211). Till grund för lagändringen
låg en fraraställning från naturvårdsverket. Jag redovisade i propositionen att
det vid reraissbehandlingen av naturvårdsverkets fraraställning uttalats önskeraål
om viss komplettering av förteckningen över kronans villebråd i 18 § 1 mom. raen
att jag inte var beredd alt tiU-styrka en sådan korapletlering. Jag raotiverade
detta raed att ett djur sora skall tas raed i förteckningen bör vara, förutora
sällsynt och vetenskapligt intressant, även lätt att artbestäraraa för allraänheten.
I annat fall blir bestäraraelsema adrainistrativt alltför betungande och får
Inte avsedd effekt.
Riksdagen anslöt sig i princi]3
till min uppfattning ora de riktlinjer, sora bör gälla för utforraningen av
ifrågavarande lagrura. Saratidigt ifrågasatte riksdagen ora inte bl. a.
hägern, den svarthalsade doppingen och samtliga arter hackspettar, ugglor och
trappar borde tas raed i förteckningen. Riksdagen ansåg alt frågan ora
ytterligare korapletlering av lagruraraet borde tas upp till övervägande så
att härav föranlett förslag om möjligt kunde föreläggas 1973 års riksdag.
Naturvårdsverket
har i yttrande i anledning av riksdagens beslut tillstyrkt att förteckningen i
18 § 1 mora, jaktlagen korapletteras med svarthalsad dopping och raed fåglar tiUhörande
gruppen trappar, Däreraot har verket avstyrkt att de övriga av riksdagen
särskilt nämnda fåglama tas med i förteckningen. Dessa djur är enligt verket
inte så sällsynta eller mindre vanligt förekoraraande att de med hänsyn till lagruraraets
syfte bör tas raed i förteckningen,
Sora
jag nyss närant har riksdagen godtagit de riktlinjer sora enligt rain raening
bör gälla i fråga om vUka djurarter sora skall tillfalla kronan. Med hänsyn
till att naturviirdsverket efter ytterligare övervägande funnit att av
ifrågasatta fåglar eridast svarthalsad dopping och fåglar tUlhörande gruppen tiappar
uppfyller de angivna villkoren anser jag att den av riksdagen begärda korapletteringen
av lagmraraet bör begränsas till att avse dessa fågelarter.
Skärpning
av förverkandebestämmelserna
1972
års riksdag har i anledning av väckta motioner om vidtagande av sådan ändring i
jaktlagstiftningen att transportmedel sora använts vid illegal jakt skall kunna
förklaras förverkat hemställt hos Kungl. Maj:t ora erforderliga förslag i syfte
att skärpa förverkandebestärarael-
Prop. 1973: 68 13
serna
i jaktiagen (JoU 1972: 60, rskr 1972: 302). Jordbmksutskotiet hade dessförinnan
inhämtat yttranden över de föreliggande motionerna varvid saratliga reraissinstanser
ställt sig positiva tUl tanken på införande av förverkanderegler beträffande transportraedel
sora använts vid Ulegal jakt.
Frågan om förverkande av transportraedel
sora hjälpmedel vid brott mot jaktbestäraraelserna har diskuterats tidigare i
olika sararaanhang. Bl, a. berördes frågan i saraband raed de ändringar av
förverkandereglerna i jaktlagen sora genorafördes år 1970 (prop, 1970: 32 s,
11), Jag närande då att 1949 års jaktutredning i sitt betänkande (SOU 1966: 46)
Jaktstadgan ra, ra, föreslagit att förverkande av transportraedel Skulle få ske
i fall av brott raot jaktstadgan. Jag erinrade om alt jaktutredningens förslag
genoragående beraötls välviUigt av reraissinstanserna raen alt det inte ledde tUl
någon författningsåtgärd vid 1967 års revision av jaktlagen. Däremot skärptes
då straffet för olovlig jakt, när brottet är att anse som grovt, till fängelse
I högst ett år. Den oraständigheten alt jakten skett raed otillåten hjälp av raotorfordon
eller annat motordrivet fortskaffningsmedel är enligt 28 § tredje stycket
jaktlagen en omständighet sora skall särskUt beaktas vid bedöraande humvida
brottet är grovt. Jag uttalade därför som min uppfattning att straffskalan härigenora
utforraals så att raan kunde få en läraplig påföljd. Jag frarahöll också i sararaanhanget
att en viss återhållsarahet borde iakttas i fråga ora förverkande i förraögenhetsreducerande
och bestraffande syfte. Detta överensstärade raed de riktlinjer sora statsraakterna
vid antagandet av 1968 års ändringar i brottsbalkens förverkanderegler ansett
böra vara vägledande vid översyn av de specialstraffrätls-liga
förverkandereglerna (prop. 1968: 79 s. 58). Jag var därför inte beredd att år
1970 föreslå förverkande av transportmedel vid olovlig jakt. Denna uppfattning
delades av riksdagen.
När
jaktlagens förverkanderegler ändrades år 1970 var det med hänsyn till den
förhållandevis korta tid som de skärpta straffbestärarael-serna för olovlig
jakt varit i kraft ännu för tidigt att göra någon säker bedöraning huruvida
straffskärpningen järate övriga påföljder i jaktlagstiftningen var tillräcklig
för att verka avhållande från illegal jakt raed hjälp av motorfordon. Jag har eraellertid
fortlöpande hållit raig underrättad ora frågans närraare utveckling. Mot
bakgrund av de upplysningar jag sålunda erhåUit under hand och de reraissyttranden
sora jordbruksutskottet inhäratat i anledning av förenäranda raotioner finner
jag i likhet raed riksdagen tiden nu mogen att på nytt ta upp frågan om en skärpning
av förverkandereglema i jaktlagstiftningen.
Uppgifterna
från jagar- och naturvårdshåll att den olovliga och olaga jakten raed hjälp av raotordrlvna
fordon under de senaste åren ökat i orafattning ar sarastämraiga. De vinner
också stöd av uppgifter sora rikspolisstyrelsen inhäratat från skilda lokala polisrayndighetér.
Särskilt
Prop. 1973: 68 14
i
fråga ora jakt från snöskoter synes brottsligheten under senaste tid ha ökat på
ett oroväckande sätt. Den Ulegala jakten bedrivs ofta, av organiserade ligor i
rent vinningssyfte. Brotten synes öka i takt raed att det ekonomiska utbytet av
jakten bUr större på gmnd av högre köttpriser. Genora den omfattande
utbyggnaden av nätet av skogsbilvägar har stora områden öppnats för bilburna
tjuvskyttar. Snöskotern har medfört att även väglösa områden i fjällvärlden och
de stora skogs-landen blivit lätt tUlgängliga för jakt. Illegal jakt bedrivs
ofta nattetid, vilket dels underlättar jakten, dels minskar risken för
upptäckt. Avspa-ningen sker ofta med hjälp av sta.rka stiålkastare på fordonen.
Viltet hyser i allmänhet inte någon rädsla för vare sig motorfordon eller
terrängbelysning utan står ofta stUla i ljuskäglan. Jaktbevakning är raycket
tidsödande och resurser finns inte alt utöva sådan annat än i begränsad utsträckning.
Med hänsyn till det raotoriserade tjuvskyttets rörlighet har den enskilde
jakträttsinnehavaren sraå raöjligheter att freda sina raarker. På grand av att
jakten från motorfordon i stor utstiäckning bedrivs under vanskliga ljusförhållanden
och med fmkalibriga kulvapen ökar också riskema för skadskjutning. Härtill
kommer att den som jagar raed hjälp av raotorfordon sällan uppspårar och
avlivar ett sårat eller skadat villebråd. Genom nämnda förhållanden orsakas
årligen ett stort antal djur svåra lidanden. Det är ett känt faktum att illegal
jakt från snöskoter förekoraraer betiäffande de stora rovdjuren, sora redan
står nära utrotningsgränsen. Illegal jakt från snöskoter förekoraraer också
beträffande älg och vissa fågelarter sora ripa., tjäder och orre. Det kan
tilläggas att raed raotordrivet fordon som hjälpmedel jaktbyte i stor mängd
snabbt kan forslas långt från jaktplatsen.
Med
hänsyn till att brottsligheten såvitt avser jakt från motorfordon på senaste
tiden ökat på ett oro>'äckande sätt framstår det särskilt från naturvårds-
och djurskyddssynpunkt som angeläget alt raed all kraft bekärapa sådan
brottslighet. Som fömt nämnts har riksdagen ifrågasatt en skärpning av förverkandebestäraraelserna
i jaktlagen så att också transportmedel kan förklaras förverkat.
Som
jag tidigare uttalat bör restriktivitet iakttas i fråga ora förverkande i förraögenhetsreducerande
och bestraffande syfte. Fordons-förverkande får anses vara en mycket kraftig
ekonomisk sanktion. Svensk lagstiftning ger endast i begränsad utsträckning utryrarae
för sådant förverkande. Fordonsför/erkande kan dock ske enligt 36 kap. 2 §
brottsbalken, ora fordonet använts som hjälpraedel vid brott enligt brottsbalken
och det är påkallat lill förebyggande av brott eller eljest särskUda skäl
föreligger. Undantagsvis kan förverkande av fordon ske också enligt specialstraffrättsUga
bestäraraelser sora t, ex, 9 och 10 §§ lagen (1960:418) ora straff för varusrauggling.
Korarailtén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrotten har i
betänkandet (SOU 1970: 61) Trafiknyklerhetsbrott avstått från att
föreslå fordonsför-
Prop. 1973: 68 15
verkande
vid trafiknykterhetsbrott. I betänkandet redovisas en närraare utredning av
frågan ora fordonsförverkande sora särskild ekonoraisk sanktion (kap. 11 s.
275).
Då det gäller fordon som
använts vid jakt finns emellertid enligt rain uppfattning särskilda skäl sora
talar för en förverkandepåföljd. Ett fordon sora används vid illegal jakt är
ofta inte bara ett hjälpraedel vid jakten ulan en direkt förutsättning för
denna. Den ökande brottsligheten i fråga ora illegal jakt från raotorfordon
och andra fortskaffningsraedel och de andra skäl sora jag redovisat i det
föregående har övertygat raig ora att brottspåföljderna i jaktbestäraraelserna
behöver förstärkas. Redan nu kan enhgt 30 § ferate stycket jaktlagen vapen,
ammunition, annat jaktredskap och hund sora använts eUer raedförls sora hjälpraedel
vid gärning som bedöras som olovlig jakt förklaras förverkade, ora det är
påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. Det
förefaller troligt att risken att vid jakten använt fordon kan förverkas koraraer
att verka starkt brottsavhåUande i åtskilliga fall. Jag föreslår därför alt det
tillägget görs i näranda bestäraraelse att också motorfordon, annat
motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon sora använts sora hjälpraedel
skall kunna förklaras förverkat. Under begreppet annat raotordrivet fortskaffningsraedel
faller bl. a. snöskotrar. Med släpfordon avses i detta sararaanhang även terrängsläp
sora dras av t. ex. snöskotrar.
I fråga ora innebörden av
begreppet hjälpraedel vill jag i detta sammanhang särskilt framhålla att det
för förverkande av fortskaffningsraedel inle krävs att fordonet har använts sora
ett redskap för själva jakten, t. ex. för att avleda villebrådets uppraärksarahet
eller för att raöjliggöra nattjakt raed hjälp av strålkastare på fordonet. Det
kan inte heller krävas att transportraedlet skall ha varit en förutsättnmg för
att den olovliga jakten skulle komma til) stånd. Det räcker i princip att
fordonet har använts för att främja brottet eller brottslingens förehavanden i
saraband raed detta, t, ex, för att transportera brottslingen till och från
brottsplatsen eller för ätt föra bort jaktbytet. Härav följer att fordonet inte
nödvändigtvis behöver vara utrustat på särskilt sätt.
Givetvis får det inte bli
fråga ora något schablonraässigt förverkande utan förutsättningama skall vara desararaa
sora gäller för förverkande av andra hjälpraedel, näraligen att det är påkallat
till förebyggande av brott eller att det annars föreligger särskUda skäl.
På
grund av föreskriften i 30 § sjätte stycket jaktlagen kan värdeförverkande
användas även i fråga ora fortskaffningsraedel. Värdeförverkande är allernativt
tUl sakförverkande och kan därför begagnas även ora fortskaffningsraedlet
skulle finnas i behåll. Härigenora blir det raöjligt att förverka en del av
värdet, ora det i ett visst fall skulle vara obUligt att förverka hela egendoraen.
Beträffande frågan ora vera förverkande bör kunna riktas mot ra. ra. är besläraraelserna
i 36 kap, 412 §§
Prop. 1973: 68 16
brottsbalken
utan särskilda föreskrifter analogt tillämpliga (se prop. 1968: 79 s. 58).
Anträffas någon sora jagar
olovligt på annans jaktoraråde på bar gärning har enligt 31 § första stycket
jaktlagen jakträttsinnehavaren eller den sora äger, innehar eller vårdar raarken
och deras folk rätt att ta i beslag vapen, araraunition, annat jaktredskap och
hund. Motsvarande -befogenhet tUlerkänns enligt 31 § andra stycket polisraan,
förste konsulent och tillsynsraan vid lappväsendet ra. fl. EnUgt paragrafens
sista stycke är den sora tagit egendora i beslag skyldig att anmäla beslaget
hos vederbörande polis- eller åklagarrayndighet. Jag föreslår alt bestäraraelsema
pra vilken egendora sora får tas i beslag ändras så att de koraraer att avse förutora
vapen, araraunition, annat jaktredskap och hund även raotorfordon, annat raotordrivet
fortskaffningsraedel och släpfordon, sora använts sora hjälpraedel vid brottet.
Beträffande
31 § andra stycket föreslår jag vidare ell par raindre redaktionella järakningar
föranledda av dels andra punkten övergångs-bestäraraelsema tUl rennäringslagen
(1971: 437), dels att förste konsulents och tillsynsmans vid lappväsendet
skyldighet med avseende på jaktbevakning nuraera övertagits av personal vid
rennäringsavdelning hos lantbraksnärand. Rennäringsavdelning finns hos lantbruksnärandema
i Järatiands, Västerbottens och Norrbottens län.
De
föreslagna ändringama i jaktlagen bör träda i kraft den 1 juli 1973,
Ora
riksdagen antar förslaget tUl ändring av förverkandebeslärarael-sema i jaktiagen,
avser jag att föreslå Kungl, Maj:t att raotsvarande ändring görs av förverkandebestäramelsema
i jaktstadgan (1938: 279).
Ersättning
för vissa skador av rovdjur
Enligt
nuvarande ordning utgår ersättning av statsraedel för taradjur sora dödats
eller skadats av björn, lo, varg, järv eller örn. Ersättning sora i princip raotsvarar
djurets värde ges tUl ägaren för varje återfunnet djur. Därutöver betalas i
fråga om ren visst belopp till samebyn som gottgörelse för raerarbete på grund
av att renhjordama skingrats vid rovdjursangrepp. Ersättning för raerarbete
utgår inte i saraband raed angrepp på andra tamdjur. Vidare utgår sedan år 1967
försöksvis också ersättning för får som försvunnit vid rovdjursangrepp och
senare inte återfunnits (prop. 1967: 155 bil. 7 s, 56, JoU 1967: 40, rskr 1967:
378), Sistnäranda ersättning utgår raed högst hälften av värdet av får som dödats
vid samma rovdjursangrepp men senare hittats, 1 olika sammanhang har
föreslagits att ersättningsreglerna vad gäller rovdjursangrepp på får ändras så
alt ersättning läranas för det raerarbete djurägaren åsarakas i saraband raed
angreppet och att full ersättning lämnas även för ej
Prop. 1973: 68 17
återfunna
djur. Senast har Lantbrukarnas länsförbund i Jämtland heraställl ora sådan
ändring.
Reraissinslansema
tiUstyrker ati full ersätining utgår för får som försvunnit i saraband med
rovdjursangrepp. Även förslaget om viss ersättning för raerarbete tillstyrks
av så gott sora saratliga reraissinstanser.
Jag delar uppfattningen
att ersättnmg för får sora försvunnit i saraband med rovdjursangrepp i
fortsättningen bör utgå med samma belopp sora utgår för dödat eller skadat
får. Ersättning för försvunna djur bör lUcsora hittills utgå endast när
ersättning läranats för något återfunnet djur sora dödats eller skadats vid
samma rovdjursangrepp. Även när det gäller det merarbete sora uppstår vid
rovdjursangrepp på får anser jag ersättning raotiverad. Det är eraellertid
liksom i fråga ora ren inle raöjligt att i varje särskilt fall uppskatta detta raerarbete.
Därför bör som bl. a. naturvårdsverket framhållit sådan ersättning utgå raed
ett schablonraässigt belopp. Jag förordar att ersättnmg för merarbete läranas
med 75 kr. per ersatt djur. Ersättningen bör dock begränsas till 300 kr, vid
varje angreppstillfälle. Jag vill betona att det bör kunna styrkas att merarbete
verkligen uppstått.
Jag
räknar med att de föreslagna ersättningsbestäraraelsema skall kunna tillärapas
från den 1 juli 1973. De merkostnader för statsverket som uppkommer om bestämraelserna
genoraförs beräknar jag till ca 15 000 kr. Dessa raerkostnader koramer att
betalas med raedel från förslagsanslaget Ersättning för vissa skador av
rovdjur, ra, m, som alltså under budgetåret 1973/74 i raotsvarande raån kan koraraa
att belastas med högre belopp än som beräknats i årets statsverksproposition.
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen
att
1, antaga
inom jordbruksdeparteraentet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1938: 274) om rätt lid jakt,
2. godkänna
de riktlinjer i fråga ora ersättning för vissa av rovdjur
förorsakade skador sora jag förordat i det föregående.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda raed instämmande av statsrådets övriga ledaraöter
herastäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Gunnel Anderson
KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1973 730207
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 6 dokument.
- Bet. 1989/90:KrU26 Metallsökare s. 14 om s. 12 i texten
- Prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. s. 92 om s. 15 i texten
- Bet. 1975/76:JoU25 Med anledning av motioner angående vissa jaktfrågor in. m. s. 3 i texten
- Rskr. 1973:182 i texten
- Bet. 1973:JoU22 Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:68 med förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt, m. m. jämte motioner s. 1 · s. 4 · s. 8 i texten