Kungl. Maj:ts proposition med förslag till organisation av samhällets rättshjälp m.m.
1973 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:74, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till organisation av samhällets rättshjälp m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts
proposition nr 74 år 1973 Prop. 1973: 74
Nr 74
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till organisation av samhällets rättshjälp m. m.;
given Stockholms slott den 9 mars 1973.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag ora vars
avlåtande till riksdagen föredragande departeraentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Den
1 juli 1973 komraer reforraen ora sarahällets rättshjälp att träda i kraft.
Denna proposition innehåUer förslag till organisation av rättshjälpsverksaraheten
ra, ra. Det föreslås att 30 allraänna advokatbyråer raed staten sora huvudraan
blir inrättade. 16 av dessa innebär ett överlagande av de nuvarande rätlshjälpsanstalterna
och 14 är helt nya byråer. I propositionen föreslås vidare att sex regionala rätls-hjälpsnärander
inrättas för handläggning av ärenden ora rättshjälp.
Propositionen
innehåller även förslag lill ekonoraisystem för rättshjälpsverksamheten och
anslag för rättshjälpskostnader, rättshjälpsnämnder, allraänna advokatbyråer,
bidrag till allraänna advokatbyråer, utrustning lUl allraänna advokatbyråer
särat ersättning åt vittnen ra, ra. Vidare behandlas avvecklingen av nuvarande rältshjälpsforraer.
1
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 74
Prop. 1973: 74 2
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.
Närvarande:
statsrainislern PALME, rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen
för justitiedeparteraentet, statsrådet Geijer, anraäler efler geraensara
beredning raed statsrådets övriga ledaraöter fråga ora organisation av
samhällets rättshjälp och anför.
1
Inledning
Den
1 juli 1973 koraraer reformen (prop. 1972: 4, JuU 1972: 12, rskr 1972: 205 och prop.
1972: 132, JuU 1973: 1, rskr 1973: 21) ora sarahällets rättshjälp att träda i
kraft.
I statsverkspropositionen
(prop. 1973: 1 bil. 4 s. 74) har anraälts att proposition raed förslag lill
organisation av och ekonoraisystem för rättshjälpsverksamheten komraer att
läranas till 1973 års riksdag. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga,
Reforraen
ora sarahällets rättshjälp innebär i korthet följande.
Rättshjälp
skall i princip kunna erhållas i varje rättslig angelägenhet där behov av
rättshjälp finns. Den rättssökande skall efter förraåga bidra till kostnaderna
för rättshjälpen.
Rättshjälp
lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå eller av annan sora
förordnas till biträde. Ett antal allraänna advokatbyråer med staten sora huvudraan
inrättas. Allraän advokatbyrå skall i princip finnas i varje län. Byråerna skaU
i första hand bygga på de nuvarande rältshjälpsanstalterna. För handläggning
av ärenden om rättshjälp inrättas regionala rättshjälpsnämnder. För tillsyn
över och saraordning av uppgifterna inora rättshjälpsområdet skall finnas en
centralmyndighet.
Verksamheten
vid de allmänna advokatbyråerna skall bedrivas på sararaa sätl sora advokatverksarahet
i övrigt. Bl. a. skall intäkterna ge täckning för kostnaderna. Detla är
nödvändigt för alt åstadkoraraa den önskvärda konkurrensen på lika villkor raellan
de allraänna advokatbyråerna och de privatpraktiserande advokaterna (prop,
1972:4 s. 282 f),
Kungl,
Maj:t uppdrog den 30 juni 1972 åt dorastolsväsendels organisationsnärand (DON)
alt förbereda genoraförandet av rättshjälpsreformen.
Inom
DON pågår ifrågavarande organisationsarbete, DON har i skrivelser till chefen
för justitiedeparteraentet lämnat förslag till organisa-
Prop. 1973: 74 3
tion
ra. ra. av rättshjälpsverksaraheten. Vid skrivelserna har fogats promemorior sora
DON utarbetat raed redogörelse för organisationen m, ra. Ett par av proraeraoriorna
har reraissbehandlats. Över DONs förslag rörande ekonoraisyslera för rättshjälpsverksaraheten
har yttrande avgetts av riksrevisionsverket, Föreningen Sveriges rältshjälpsjurister
och Sveriges advokatsarafund.
2
Rättshjälpsanstalterna som allmänna advokatbyråer
DONs
skrivelse den 28 deceraber 1972 och proraeraoria ang. rältshjälpsanstalterna sora
allmänna advokatbyråer.
2.1 Inledning
I
promemorian erinras till en början om all det i förarbetena till rälls-hjälpsreformen
(prop. 1972: 4) förutsatts att de allmänna advokatbyråerna i första hand skall
bygga på de nuvarande rätlshjälpsanstalterna. Några organisatoriska
förändringar genom alt slå sararaan eller lägga ned vissa av de befintliga
anstalterna förutsätts sålunda inte. De undersökningar sora DON nu utfört
lyder på att sådana förändringar inte är vare sig nödvändiga eller önskvärda.
Anstalterna är lokaliserade till orter sora är lärapliga från geografisk
synpunkt, och de kan väntas få tillräckligt raed uppdrag för att uppehålla en
godtagbar konlorsorgani-sation,
2.2 De
allmänna advokatbyråernas inre organisation
2.2.1 Allmänna
synpunkter
DON
anser det vara önskvärt raed raera enhetliga organisations- och arbetsforraer
för de allmänna advokatbyråerna än vad som nu gäller vid rältshjälpsanstalterna.
Åtskilliga av de arbetsformer, rutiner och tekniska hjälpraedel sora redan
finns vid anstalterna bör dock kunna användas även i fortsättningen.
Advokatbyrån
byggs upp kring juristerna. Till sin hjälp har juristen sekreterare och
personal som sköter byråns gemensamma funktioner, t, ex, telefonisttjänst,
kassa och klientmottagning. Behovet av biträdes-hjälp och adramislrativa
hjälpmedel för juristernas arbete får bedömas raot bakgrund av kraven på en tillfredsstäUande
lönsarahet fÖr byrån.
DON
föreslår att varje byrå skall förestås av en chef sora skall vara advokat. En
vikarie bör finnas för de tUlfällen då chefen inte är i tjänst. Vikarie bör
utses av chefen. De adrainistrativa uppgifterna antas kräva endast en raindre
del av chefens arbetstid.
2.2.2 Jurislpersonalens
uppgifter
Några
raera påtagliga ändringar av arbetssituationen för juristerna vid de allmänna
advokatbyråerna jämfört med vad som nu gäller vid
Prop. 1973: 74 4
rättshjälpsanstalterna
väntas inte. Klientkategorierna och ärendetyperna koraraer dock delvis alt
ändras. Nya typer av ärenden tillkoraraer bl, a, till följd av att nya
kategorier blir berättigade till rättshjälp, I förarbetena har förutsatts att juristema
vid de allraänna advokatbyråerna skall åta sig uppdrag sora offentlig
försvarare i större utsträckning än vad juristerna vid rältshjälpsanstalterna
gör f, n. Varje uppdrag sora inte består i rådgivning skaU vidare i forlsältningen
tids- och kostnadsberäknas. Denna uppgift koraraer att falla på varje jurist.
2.2.3
Biträdespersonalens uppgifter
Uppgifterna
för sekreterama på de aUmänna advokatbyråerna skiljer sig inte näranvärt från
vad sora är vanligt på enskilda byråer,
Saraarbetsforraerna
raellan jurister och sekreterare varierar kraftigt raellan
rättshjälpsanstalterna. Några entydiga besked om vilken proportion som bör
råda raellan sekreterare och jurister har inle korarait frara genom DONs
kartläggning av rättshjälpsanstalterna. Rättshjälpsanstalterna är f, ö,,
åtminstone på längre sikt, inte helt jämförbara i detta avseende med de allraänna
advokatbyråerna. Till en början torde dock byråernas behov av sekreterare inte näranvärt
avvika från anstalternas. När byråerna efter hand får andra typer av ärenden än
anstalterna har f, n,, t, ex, genora ett ökat inslag av brotlraål, kan behovet
av sekreterare korama att minska.
De allraänna
advokatbyråerna koraraer såvitt gäller byråernas drift att vara anslutna tUl
det statliga redovisningssysteraet systera S, Enligt DONs förslag skall däreraot
klientraedelsredovisningen ligga utanför detta systera.
Geraensara
personal bör enligt DON sarala och sköta de ekonoral-och personaladralnistrativa
uppgifterna. Några raera avsevärda förändringar av personalbehovet för ekonoraifunktionerna
på de allraänna advokatbyråerna jämfört med de nuvarande anstalterna är inte
att vänta. Flera anstalter är f, ö, också redan anslutna till centrala redovisningssyslera
i landslingens regi och har en personalstyrka sora är anpassad härtill.
Sådana
arbetsuppgifter sora klientraollagning, telefonisttjänst och expeditionsarbete
kan skötas av biträden raed sekreteraruppgifter. På de mindre byråerna bör särskUd
personal för dessa uppgifter inte vara nödvändig eftersom de
"typiska" sekreterarappgifterna knappast ger heltidssysselsättning om
varje jurist har en sekreterare.
Vid
de större byråerna torde arbetsuppgifterna i fråga om klient-raottagningen bli
så orafattande att de bör skötas av en särskild tjänsteraän.
Vid
några av de större byråerna behövs också särskild biträdespersonal för
expeditionsarbetet.
Prop.
1973: 74
2.3
Personalbehov vid övergången till ny organisation
2.3.1
Allmänt
Enligt
DON ligger det i sakens natur att de olika byråernas organisation måste
utformas med stor hänsyn tUl de särskUda förhållanden sora nu föreligger för
varje anstalt. En given utgångspunkt vid detaljarbetet raed dimensioneringen
har varit att varje byrå bör ha rainst lika många jurister som raotsvarande
anstalt. En utökning av antalet jurister föreslås för vissa byråer. Sararaanlagt
rör det sig ora nio tjänster. Ökningen bedöras nödvändig till följd av att arbetsforraerna
ändras och av att antalet uppdrag beräknas öka. En rainoritet i DONs styrelse
har ansett att utbyggnadstakten bör vara snabbare och alt redan den 1 juli 1973
organisationen bör utbyggas raed 17 juristtjänster.
Att
en så begränsad utökning har föreslagits inför reforraen sararaanhänger ehUgt
DON givetvis med svårigheterna att göra en korrekt bedömning av varje byrås fraratida
raöjligheter. Det har ansetts vara bättre alt låta ytterligare utökningar anstå
lill dess erfarenheter har vunnits av efterfrågan på tjänster för de allraänna
advokatbyråernas del inom det nya rättshjälpssystemet. DON frarahåller eraellertid
att det är angeläget att antalet jurister på ett senare stadium snabbt och ulan
adrainistrativ oragång kan ökas, om så skulle visa sig påkallat raed hänsyn
till arbetsbelastning ra. ra. Detta gäller givetvis också för bilrä-despersonalen.
Såvitt
gäller biträdespersonalen koraraer i allraänhet ändringarna i arbetsuppgifterna
att bli obetydliga. För en del av denna personal kan dock ett byte av
arbetsuppgifter bli aktuellt. På ett par håll är ökning av biträdespersonalen
påkallad. För byråerna i Stockholra och Göteborg föratses däreraot ett rainskat
behov järafört raed nuläget.
DON
föreslår följande personalorganisation för de allraänna advokatbyråer sora
skall ersätta de nuvarande rättshjälpsanstalterna.
Allmän
advokat-
Personal vid rättshjälps-
Personal vid de allmänna
byrå
anstalterna.
nuläget
advokatbyrån
:rna,
förslag
jurister
biträden
jurister
biträden
Stockholm,
norra
10 V»
18
11
12
Stockholm,
södra
13
17 V.
13
14
Norrköping Linköping Helsingborg Malmö
4 4 3 7
5 4 4 9
4 4 4 8
5 4 4 9
Halmstad
4
5
4
5
Göteborg
Vänersborg
Borås
8
3 4
11 4 5
9
4 5
10
4
5
Karlstad Örebro
3 4
3 V.
5
4 5
4 5
Västerås
5
5
5
5
Gävle
4
4
5
5
Luleå
4
3
4
3
Haparanda
3
4
3
4
83 V.
107
92
98
Prop. 1973: 74 6
2.3.2
De allmänna advokatbyråerna i Stockholm
DON
framhåller att de båda rättshjälpsanstalterna i Stockholm redan har uppnått en
sådan storlek att en ytterligare öknmg inte kan beräknas medföra några
fördelar.
Vid
den byrå som kommer att bygga på det norra kontoret bör i fortsättningen
finnas elva jurister. Forraellt innebär detta en utökning raed en tjänst.
Antalet biträden, räknat i heltidstjänster, bör rainskas från f. n, 18 tUl 12,
I
fortsättningen behövs tre biträden för de ekonomi- och personal-adrainistiativa
uppgifterna och receptionstjänst. Sju biträden bör vara sekreterare. Vid byrån
bör vidare finnas en vaktraästare för expeditionsarbete, budtjänst m. m. samt
en telefonist.
Vid
den byrå sora komraer att bygga på det södra kontoret bör även i fortsättningen
finnas 13 jurister. Biträdespersonalen bör kunna rainskas från f.n. 18 tUl 14.
Personalorganisationen på biträdessidan bör utformas på samma sätt som vid det
norra kontoret.
2.3.3.
De allmänna advokatbyråerna i Norrköping och Linköping
Byråerna
bör t. v. ha oförändrad personalstyrka dvs. i Norrköping fyra jurister och fem
biträden samt i Linköping fyra jurister och fyra biträden.
2.3.4 Den
allmänna advokatbyrån i Helsingborg
Vid
anstalten finns f, n. tre jurister. Anstalten hade under är 1971 i stort sett
lika många nya ärenden sora vissa anstalter raed fyra jurister. Det synes raotiverat
att öka antalet jurister från tre till fyra, bl. a. mot bakgrund av
befolkningstätheten i nordvästra Skåne, Antalet biträden bör t. v, vara fyra.
2.3.5 Den
allmänna advokatbyrån i Malmö
Vid
anstalten tjänstgör sju jurister och nio biträden. Anstaltens verk-sarahetsområde
är nu begränsat tiU Malmö komraun. Genora reforraen upphör denna begränsning för
den allmänna advokatbyrån. Ett tUlskott av klienter från angränsande kommuner
är att vänta. Antalet jurister bör ökas till åtta. Antalet biträden bör däremot
t. v, vara oförändrat,
2.3.6 Den
allmänna advokatbyrån i Halmstad
Vid
rättshjälpsanstalten tjänstgör fyra jurister och fem biträden. Den fjärde
juristtjänsten vid anstalten tiUkom så sent sora den 1 januari 1972.
Ytterligare ökning av personalen vid byrån bör enligt DON anstå.
Prop.
1973: 74
2.3.7 Den
allmänna advokatbyrån i Göteborg
Vid rättshjälpsanstallen
tjänstgör åtta jurister och tolv biträden. Rättshjälpsanstaltens
upptagningsområde är begränsat till Göteborgs koraraun. Den allraänna
advokatbyrån kan föratses få ett betydligt större "naturligt" verksarahetsoraråde.
Denna orasländighet talar för att juristpersonalen ökas. Utökning bör till en
början ske från åtta till nio jurister. Antalet biträden bör rainskas från tolv
till elva. Härvid har förutsatts att två av dera, liksom hittills, har halvtidstjänstgöring,
2.3.8 Den
allmänna advokatbyrån i Vänersborg
Vid
anstalten finns f. n. tre jurister och fyra biträden. Det finns anledning
räkna med en ökad klienttUlströmning genom att byrån får ett större
"naturligt" verksamhetsområde. Fraraför allt torde möjlighet finnas
alt få klienter från Uddevallaorarådet. Anstalten har f. ö. redan i dag
förhållandevis många ärenden per jurist. Antalet jurister bör ökas från tre
till fyra. Antalet biträden bör även i fortsättningen vara fyra.
2.3.9 Den
allmänna advokatbyrån i Borås
Vid
rättshjälpsanstalten tjänstgör fyra jurister och sex biträden. Den region som
den aUmänna advokatbyrån skall betjäna utgör i viss mån ett brislområde i fråga
ora raöjligheterna till juridiskt biträde, låt vara att tUlgången på advokater
i Borås är god. Med hänsyn härtill och för att raöta det krav på ökad bilrädeshjälp
sora reforraen kan väntas raedföra för byrån bör antalet jurister ökas från
fyra till fera. Antalet biträden bör t, v, vara oförändrat. Del förutsätts att
två av biträdena, liksora hittills, har halvtidstjänstgöring,
2.3.10 Den
allmänna advokatbyrån i Karlstad
Tre
jurister och fyra biträden tjänstgör vid rättshjälpsanstallen. Den .allmänna
advokatbyrån i Karlstad koraraer att få ett tämligen omfattande raottagningsprograra.
En utökning tUl fyra jurister får anses motiverad. På biträdessidan bör i
fortsättningen finnas personal sora raotsvarar fyra heltidstjänster,
2.3.11 Den
allmänna advokatbyrån i Örebro
Vid
rättshjälpsanstalten tjänstgör fyra jurister och fem biträden. Ytterligare ett
mottagnmgsställe föreslås bli öppnat för byrån. Med hänsyn härtill och för att
möta det krav på utökad bilrädeshjälp sora reforraen kan väntas raedföra för
den allraänna advokatbyrån i Örebro bör antalet jurister ökas från fyra till fera.
Antalet biträden bör t, v, vara oförändrat.
Prop. 1973: 74 8
2.3.12 Den
allmänna advokatbyrån i Västerås
Byrån
bör ha oförändrad personalstyrka, dvs, fera jurister och fera biträden.
2.3.13 Den
allmänna advokatbyrån i Gävle
Vid
rättshjälpsanstalten tjänstgör fyra jurister och fyra biträden. För att raöta
det krav på utökad bilrädeshjälp sora reforraen kan väntas raedföra för den
allmänna advokatbyrån i Gävle bör antalet jurister ökas till fem. Även antalet
biträden bör ökas från fyra till fem.
2.3.14 Den
allmänna advokatbyrån i Luleå
Vid
rättshjälpsanstalten tjänstgijr fyra jurister och tre biträden. När
rättshjälpsanstalten i Luleå inrättades fick den lill huvudsaklig uppgift att
lämna rättshjälp inom de delar av Norrbollens län som inte omfattades av verksamhetsorarådet
för Tornedalens rättshjälpsanstalt. Den senare anstaltens verksarahetsoraråde orafattar
nuvarande Kalix, Överkalix, Haparanda, Överlorneå och Pajala korarauner. Dessa
komrauner hade år 1970 en sararaanlagd folkraängd ora ca 51 000. De korarauner
sora omfattas av verksamhetsområdet för rättshjälpsanstallen i Luleå näraligen
Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur, Arjeplog, Luleå, Boden, Jokkraokk, Gällivare och
Kiruna hade år 1970 sararaanlagt en folkmängd om ca 204 000 personer.
De
båda rätlshjälpsanstalterna har sålunda klart avgränsade verksarahetsoraråden.
De allraänna advokatbyråer sora koraraer att bygga på resp, anstalt komraer
inte alt få några bestärada verksarahetsoraråden på annat sätt än den i och för
sig starka avgränsning sora uppslår genora att raottagningsverksaraheten utora
huvudorten även i fortsättningen måste delas upp på visst sätt, I förhållande
till det stora området är antalet verksamma privatpraktiserande advokater
begränsat,
Rättshjälpsanstallen
i Luleå betjänar f, n, en betydligt större folkraängd än Tornedalens
rättshjälpsanstalt 1 Haparanda, Delta kan i och för sig vara ett skäl att pröva
ora några fördelar skulle kunna uppnås genora en orafördelning av raottagningsverksaraheten
raellan byråerna, Genora en sådan omfördelning skulle personalen vid byrån i
Luleå i raindre utsträckning belastas raed resor till raottagningsorterna.
Vidare skulle uppdragen bU järanare fördelade mellan byråerna.
Det
är fraraför allt i fråga om mottagningarna inora gränsorarådet GällivareKiruna
sora en omfördelning skulle kunna tänkas ske. Ändring synes eraellertid inte
böra ske. Både Gällivare och Kiruna har näraligen från koraraunikationssynpunkt
(tåg och flyg) ett naturligare saraband raed Luleå än med Haparanda, även om
det geografiska avståndet skiljer endast obetydligt från resp, ort.
Så
långt verksarahetsorarådet besläras av raottagningarna utora hu-
Prop. 1973: 74 9
vudorten
bör sålunda inga ändringar göras för den allraänna advokatbyrån i Luleå järafört
raed vad sora nu gäller för rättshjälpsanstalten.
Utifrån
denna fömtsättning kan byråns närraare organisation bestära-mas. Byrån, sora
nyligen erhållit sin fjärde jurist, bör ha oförändrad personalstyrka, dvs. fyra
jurister och tre bltiäden. Den får därigenora det minsta antalet biträden i
förhållande till antalet jurister av samtliga byråer. Detla motiveras av att motlagningsverksamheten
utanför huvudorten blir så omfattande alt behovet av biträdespersonal minskar.
2.3.15
Den aUmänna advokatbyrån i Haparanda
Tornedalens
rättshjälpsanstalt, som är statlig, inrättades år 1948. Vid anstalten tjänstgör
tre jurister, en kamrer och tre biträden.
När
Tornedalens rättshjälpsanstalt inrättades, motiverades detta raed att bristen
på advokater, de långa avstånden och tvåspråkigheten orsakade speciella
svårigheter sora inte hade någon egentlig raotsvarighet i andra delar av landet
(prop. 1947: 268).
Samma
motiv gör sig fortfarande gäUande. Bristen på advokater inom anstaltens verksarahetsoraråde
är påtaglig. Tvåspråkigheten raedför särskilda problera. Sedan anstalten inrättades
har en betydande befolkningsutflyttning från Tornedalsorarådet ägt rura. Detta
förhållande kan dock inte anses utgöra tillräcklig grand för att sätta en
fortsatt verksarahet inora Tornedalsorarådet i fråga. En allraän advokatbyrå i
Haparanda fyller ett angeläget behov.
Det
är samtidigt klart att raan, på grand av de speciella förutsättningar sora
föreligger, kan förutse svårigheter att uppnå kostnadstäckning för byrån.
Orsakerna till detla är fraraför allt de särskilda kostnader sora raottagningsverksaraheten
raedför genora långa resor och ett relativt litet antal besök vid raottagningen.
En annan orasländighet av betydelse är tolkkoslnaderna. Det kan näranas att
ungefär en biträdestjänst åtgår enbart för tolkuppgifter.
Mot
den angivna bakgrunden föreslås alt byrån erhåller oförändrad
personalorganisation.
2.4
Mottagningsverksamhet på annan ort än huvudorten
DON
erinrar ora alt flertalet rällshjälpsanslalter f. n. har raottagningar på orter
utanför huvudorten. Motlagningsfrekvensen varierar från två gånger i veckan tUl
enstaka gånger ora året. Mottagningarna har ofta inrättats på initiativ av
berörda korarauner. I åtskilliga fall tillhandahåller koraraunerna lokaler
gratis eller till en ringa kostnad.
I
fråga ora de nuvarande raottagningarna bör enligt DON sora huvudregel gälla
att de sora inte är lönsamraa dras in. Undantag bör eraellertid göras ora
starka sociala skäl talar för alt en raottagning behålls. När del gäller att bestäraraa
på vilka orter raottagningarna bör inrättas är en
fl
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 74
Prop.
1973: 74 10
given utgångspunkt rättshjälpsanstalternas nuvarande raottagningsorter.
Dessa är i regel inarbetade och har i många fall en relativt stor tillströmning
av klienter. DON anser eraellertid att hänsyn också bör tas tUl statsmakternas
beslut om klassificering av olika orter (se prop. 1972: 111 bil, 1, InU 1972:
28, rskr 1972: 347),
När orafattningen av raottagningsverksaraheten övervägs
bör raan beakta att efterfrågan på juridisk service är raycket avståndskänslig.
En betydande del av klienterna vid en rätlshjälpsanslalt eller ett enskUl
advokatkontor koramer från ell starkt begränsat upptagningsområde. Detta talar
för att de allraänna advokatbyråerna, liksora f, n, rätlshjälpsanstalterna,
bör ha en decentraliserad mottagningsverksamhet.
Ytterligare en utgångspunkt vid val av orter för mollagningsverksara-hel
är tingsrätternas lokalisering. Orter raed tingsrätt bör i princip betraktas
som aktuella för mottagningsverksarahet,
Ora valet av raottagningsorter helt skulle göras efter nu
angivna utgångspunkter skulle antalet raottagningsorter bli raycket stort, DON
understryker att det knappast är realistiskt alt hålla raottagning i sådan utsträckning.
En begränsning följer redan av kravet på kostnadstäckning. Ett alltför
vidlyftigt raottagningsprograra förrycker vidare arbelet vid advokatbyråerna
och raedför åtskiUig spilltid. Mottagning bör i princip inte heller hållas på
ort sora ligger inora godtagbart pendlingsavstånd från huvudorten eller från
annan ort som är att föredra som raoltag-ningsort.
Det anses raest ändamålsenligt att del får ankoraraa på centralrayndig-helen
att efter sararåd raed varje byrå bestäraraa raottagningsorter. Centralmyndigheten
bör också efter sararåd med resp, byrå få besluta om hur ofta mottagning skall
hållas på varje ort, DON förordar för sin del preliminärt all tillsammans 52 moltagningsställen
anordnas utanför kansliorterna.
3 De nya allmänna advokatbyråerna
DON:s skrivelser den 28 deceraber 1972 och den 21 februari
1973 samt promemoria ang, de nya allmänna advokatbyråerna,
3.1 Inledning
Enligt förarbetena lill rättshjälpsreforraen skall det allraänna
driva advokatverksarahet över hela landet. Riktpunkten för utbyggnaden skall
vara att en allmän advokatbyrå skall finnas i varje län. Genom att inrätta
allmänna advokatbyråer i denna utsträckning tillgodoses det krav på ökad bilrädeshjälp
sora reformen koraraer att raedföra och sora del inte finns raöjligheter att raöta
med nuvarande resurser (prop. 1972: 4 s. 233).
Prop.
1973:74 11
Allmänna advokatbyråer skall enligt förarbetena i princip
inrättas på ytterligare tolv platser utöver dera där det nu finns rättshjälpsanstaller.
De orter sora nämns är Uppsala, EskUsluna, Jönköping, Växjö, Kalmar,
Karlskrona, Kristianstad, Skövde, Falun, SundsvaU, Östersund och Uraeå, Inrättandet
av allmänna advokatbyråer skall föregås av närmare organisationsundersökningar.
En närraare karlläggning skall samtidigt ske av behovet av raottagningar
utanför byråernas stalioneringsorter. Utbyggnaden bör av flera skäl ske
successivt. Den närraare diraensio-neringen skaU föregås av en kartläggning av
bl, a, befolkningstäthet, antalet privatpraktiserande jurister och antalet doraslolar
inora verksarahetsorarådet. Vid diraensioneringen skall beaktas inte bara företagsekonoraiska
förutsättningar utan också återverkningarna för de privatpraktiserande
juristerna inom orarådet (prop, 1972: 4 s, 280),
DON har
uppdragit ål utomstående expertis, sora är knuten till kansliet för
expertgruppen för regional utredningsverksarahet (ERU), ätt ulföra de
undersökningar sora föratskickats. Resultatet av undersökningarna har
redovisats i en särskild proraeraoria, Juridisk service och befolkning i ett
antal svenska orter en dalasararaanställning. Vissa uppgifter ur denna proraeraoria
återges i det följande,
3.2 Lokalisering av nya allmänna advokatbyråer
3.2.1 De i prop. 1972: 4 föreslagna lokaliseringsorterna
I proraeraorian redovisar utredarna den nuvarande
fördelningen över landet av juridisk service i form av rättshjälpsanstalter och
enskUda advokatbyråer. Det uppges att antalet orter med advokatbyrå och/eller rätlshjälpsanslalt
har minskat från 132 år 1960 till 122 år 1970, Under denna tidsperiod har en rätlshjälpsanslalt
(Luleå) tillkorarait. Antalet verksamraa advokater vid advokatbyråer eller rättshjälpsanstaller
har under samraa period ökat från 1 240 tUl 1 398 eller raed 12,7 %, Är 1970
var 74 av dessa advokater verksararaa vid rältshjälpsanstalterna.
Utbudet av
juridisk service raåste eraellertid ställas i relation tUl efterfrågan på
juridiska tjänster. En av utredarna gjord undersökning visar att det föreligger
ett starkt saraband raellan besöksfrekvens och avstånd till advokatbyrå eller
rättshjälpsanstalt. Besöksfrekvensen avtar raycket snabbt raed avståndet. Den
efterfrågan på juridisk service sora hänför sig till orarådet utanför ett koraraunblock
är sålunda av raycket raarginell betydelse. Resultaten av undersökningarna
tyder också på att det är av stor vikt att raottagningsverksarahet utanför
huvudorten ordnas ora man vUl nå så raånga klienter sora raöjligt.
När det gäller tillgången på juridisk service visar
utredningen en klar koncentration till storstäderna. Bortsett från dessa är det
endast inom orarådena kring Falun, Östersund, Sundsvall, Ömsköldsvik och Gällivare/Malmberget
sora advokattätheten överstiger riksgehorasnittet. I öv-
Prop. 1973: 74 12
riga
delar av Norrland och i vissa områden i södra Sverige är advokattätheten betydligt
lägre än riksgenomsnittet. Som exerapel närans stora delar av Kalmar, Älvsborgs
och Värralands län.
De
orter sora i propositionen närans sora lokaliseringsorter för allraänna
advokatbyråer ligger i stor utsträckning i utpräglade bristoraråden i vad avser
tillgången på advokatservice. Särskilt Eskilstuna, Jönköping, Karlskrona, Växjö
och Kristianstad har förhållandevis låg advokatlät-het.
De i
förarbetena föreslagna lokaliseringsorterna för nya allraänna advokatbyråer
ligger till övervägande del bland landets befolkningsraäs-sigt största orter.
Om förarbetena följs koraraer allmänna advokatbyråer alt finnas i eller i
omedelbar närhet av de 21 största orterna i landet räknat efter
befolkningstalet inom en radie av 30 kilometer.
Av
betydelse för lokaliseringen är enligt utredarna också den klassificering av
orter sora statsraakterna företagit i prop. 1972: 111, bUaga 1: Regionalpolitiskt
handlingsprogram ra. ra. (Jfr InU 1972: 28, rskr 1972: 347). Alla de
lokaliseringsorter sora närans i förarbetena till rättshjälps-refornien
betecknas enligt den regionalpolitiska klassificeringen sora primära centra.
Delta innebär bl, a, att orterna är centralorter inora resp. län. Av de
aktuella orterna är det vidare bara Eskilstuna, Skövde och Sundsvall som inle
är säte för länsstyrelse. Alla orterna har tingsrätt. I Jönköping, Sundsvall
och Umeå finns också hovrätt.
Enligt
proraeraorian är saratliga tolv undersökta orter lärapliga sora lokaliseringsorter
för allmänna advokatbyråer.
Vad
gäller förslaget att förlägga en advokatbyrå i Falun har DON anraärkl följande,
Falun är priraärt centrura i länet samt säte för länsstyrelsen och tingsrätt,
Borlänge har endast tingsställe. Mot denna bakgrand finner DON att
principiella skäl talar för Falun fraraför Borlänge som lokaliseringsort för
allmän advokatbyrå. Praktiska skäl talar dock lUl förmån för Borlänge. I lokaliseringssararaanhang
brukar Falun och Borlänge betraktas som en enhet. Avståndet raellan de båda
orterna är endast 24 kra, I Falun fanns år 1970 ca 47 000 invånare och i
Borlänge 44 000, Den väntade befolkningsutvecklingen fram tiU 1980 är i
huvudsak densamma för båda orterna, I Falun finns fyra enskilda advokatbyråer
med f. n, 14 jurister raedan det i Borlänge finns endast en advokatbyrå raed
två jurister. Tingsrätter av betydelse för en allraän advokatbyrå i Falun/Borlängeorarådet
finns förutora i Falun i Hederaora, Ludvika, Malung, Mora och Leksand. Från
koraraunikationssynpunkt, t. ex. för inställelse vid tingsrätt, är de båda
orterna i stort sett järabördiga utora såvitt gäller inställelse vid Falu
tingsrätt. Förutsätlningarna för att driva extern raottagningsverksarahet är desararaa
för båda orterna. Det stora antalet privatpraktiserande advokter i Falun
jämfört med Borlänge utgör det främsta argumentet för en etablering i Borlänge.
Häremot bör vägas att inställelser inför Falu tingsrätt torde
Prop.
1973: 74 13
bli mycket vanliga eftersora tingsrätten är den största
dorastolen i länet. Mol den angivna bakgrunden förordar sålunda DON all en
allmän advokatbyrå placeras i Falun.
3.2.2 Andra lokaliseringsorter
Stockholm och Södertälje. Sora tidigare nämnls är det
enligt DON inte rationellt att öka antalet jurister på de nuvarande rältshjälpsanstalterna
i Stockholm. Behovet av ökad bilrädeshjälp till följd av rättshjälpsreforraen
bör för Stockholrasorarådels del i stället mötas med att en ny byrå inrättas.
För en sådan etablering talar särskilt att man i de nuvarande rättshjälpsanstallerna
inle har resurser alt åla sig uppdrag som offentlig försvarare i den
utsträckning sora förutsatts i förarbetena tiU rättshjälpsreforraen.
Sararaa skäl kan enligt DON åberopas för att inrätta en
allmän advokatbyrå i Södertälje. En av rätlshjälpsanstalterna i Stockholm
(norra kontoret) har redan en omfattande raottagningsverksarahet i Södertälje,
DON har förutsatt att det allraännas advokatverksarahet skall fortsätta där, Ora
en ny byrå inrättas i Södertälje frigörs också viss kapacitet vid den byrå sora
bygger på norra kontoret. Detta kontor har f, n, också raottagningar i Nynäsharan,
Denna raottagningsverksarahet bör tas över av den allraänna advokatbyrån i
Södertälje,
Gotlands län. Med den föreslagna lokaliseringen av de allraänna
advokatbyråerna koraraer Gotlands län att sakna allraän byrå, I Visby finns tre
advokatbyråer med fyra verksararaa jurister, Utomprocessuell rättshjälp läranades
år 1971 i 336 ärenden. Viss tids verksarahet efter reformen får visa ora
behovet där är tillgodosett, I annat fall får senare avgöras ora en allraän
advokatbyrå bör inrättas på Gotland eller om någon sådan byrå på fastlandet bör
hålla regelbundna mottagningar pä Gotland.
Sammanfattningsvis föreslår DON att det i inledningsskedet
inrättas en ny allmän advokatbyrå i Stockholm och en i Södertälje, utöver de
tolv orter som angetts i förarbetena,
3.3 .Allmänna advokatbyråer som i första hand bör inrättas
DON föreslår sålunda att 14 allmänna advokatbyråer
inrättas utöver de sora raotsvaras av de nuvarande rätlshjälpsanstalterna.
Dessa nya byråer bör börja sin verksarahet så snart sora raöjligt. De låter sig
eraellertid av praktiska skäl inle göra att låta alla byråerna börja sin verksarahet
den 1 juli 1973. Man raåste därför la ställning till vilka byråer som det är
mest angeläget att inrätta.
I utredningen diskuteras vissa principer sora bör läggas
till grund för bestämningen av de orter där en etablering av allraän advokatbyrå
är mest angelägen. En första princip är att raan raed varje ny allmän
Prop.
1973: 74 14
advokatbyrå bör nå så många klienter som möjligt. En annan
länkbar princip följer av uttalandet i förarbetena att det allmänna skaU
bedriva advokatverksarahet över hela landet. Enligt denna princip skulle den av
de aktuella orterna som har det längsta avståndet till befintlig allmän
advokatbyrå först erhålla en ny byrå, principen ora "landsdelsrättvisa".
En Iredje princip bygger på advokattäthet i resp. koraraunblock. 1 utredningen
diskuteras också en princip av motsatt innebörd, kallad principen om
konkurrenslokaliseringar. En ytterligare princip för prioriteringen av
lokaliseringsorter är att hänsyn tas tUl väntad befolkningsutveckling i
orterna, principen om ökande efterfrågan.
När det gäller all avgöra i vilken ordning de nya byråerna
bör inrättas är det enligt utredarna inte lämpligt att renodla någon av de
principer som närants. De olika principerna har därför saramanvägts enligt ett
poängsystem. Härvid har enligt det alternativ till poängfördelning som enligt
DON är mest ändamålsenligt i detta sararaanhang brist-orarådesprincipen getts
den största tyngden. Principerna om effektiv lokalisering och landsdelsrättvisa
har också betraktats som förhållandevis väsentliga. Minst betydelse har
tillmätts principerna ora konkurrenslokalisering och ökande efterfrågan,
DON har emellertid, som tidigare nämnls, föreslagit att
nya allraänna advokatbyråer också skaH inrättas i Stockholm och Södertälje,
Den nya byrån i Södertälje får anses så angelägen all den
bör börja sin verksamhet den 1 juli 1973, Genom en sådan lokalisering friställs
viss kapacitet på den ena av de allmänna byråerna i Stockholm för andra
arbetsuppgifter, vilket är önskvärt med tanke på intresset av att tjänstemännen
på byråerna skall kunna ta pä sig offentliga försvarar-skap. Denna uppfattning
styrks av de resultat till vilka utredarna kommit,
I fråga om de ytterligare sex byråer sora bör kunna
inrättas redan i samband med all reforraen träder i kraft pekar resultaten från
utredningen entydigt på att Jönköping, Eskilstuna, Växjö och Karlskrona bör
komma i första hand. Därnäst koraraer Kristianstad och Sundsvall som får anses
i stort sett likvärdiga från lokaliseringssynpunkt.
Sammanfattningsvis innebär DONs förslag att redan i
samband med att reformen träder i kraft nya byråer bör inrättas i Södertälje,
Jönköping, EskUsluna, Växjö, Karlskrona, Kristianstad och Sundsvall. Så snart
som raöjligt härefter bör nya byråer inrättas i Kalraar, Skövde, Stockholm,
Uppsala, Uraeå, Falun (Borlänge) och Östersund, i den ordning som nämnls. Ora
det skulle visa sig raöjligt alt redan till den 1 juli 1973 inrätta även någon eUer
några av dessa byråer, bör det självfallet ske. En rainoritet i DONs styrelse
har förordat all den nya byrån i Stockholra i stället för en byrå i
Kristianstad hänförs till den första gruppen.
Prop.
1973: 74 15
3.4 Mottagningsverksamhet på annan ort än huvudorten
Enligt DON bör vid valet av moltagningsorter följande
utgångspunkter gälla (jfr 2,4), I princip bör raottagning korama i fråga på
orter där raottagningsverksarahet redan nu förekoraraer och på orter som klassificerats
som regionala centra på grundval av prop, 1972: 111, Även orter med tingsrätt
bör övervägas sora raottagningsorter. De begränsningarna ställs upp att en raottagning
åtrainstone på sikt skall ge kostnadstäckning samt att avståndet raellan
huvudort och mottagningsort eller raellan moltagningsorter bör överstiga ca 30
km. Även raottagningar som inte är lönsamraa bör hållas, om starka sociala
skäl talar för detla. Sådana mottagningar bör endast koraraa i fråga på orter
där privatpraktiserande advokat inle har sin huvudsakliga verksamhet,
DON har föreslagit all de 14 nya byråerna skall hålla raottagning
på saramanlagt 33 orter och alt det uppdras åt DON att besluta om raottagningsorter.
På tre av de föreslagna orterna har rättshjälpsanstalt mottagning i dag,
3.5 Dimensionering och uppbyggnad
Vad tidigare sagts ora de allraänna advokatbyråernas inre
organisation gäller i tillämpliga delar även för de nya byråerna.
De nya
byråerna bör starta successivt, bl. a, raed hänsyn till all rekryteringsproblem
annars kan uppslå. Man raåste också räkna med att det kan ta en lid innan
byråerna är inarbetade inora sina verksamhetsområden. Erfarenheter från etableringen
av rättshjälpsanstaller ger vid handen alt det kan dröja ända upp tiU tre år
innan verksamheten nått full omfattning. Under inledningsskedet bör personalen
därför ökas successivt.
Antalet juristtjänster bör tUl en början bestämraas till
tre vid varje byrå. Det har i förarbetena förutsatts att detta är det rainsta
antal jurister som ger förutsättning för en godtagbar kontorsorganisation. De
undersökningar som gjorts senare har bestyrkt denna uppfattning. Det bör
finnas två eller tre biträden på varje byrå.
Det synes motiverat all verksamheten på de nya byråerna
sätts igång med en personal bestående av chefen för byrån, ytterligare en
jurist och ett biträde. Biträdel får under den första tiden fungera i alla de
biträdesfunktioner som förekomraer vid byrån. Biträdet skall sålunda bl, a,
kunna svara för de ekonorai- och personaladralnistrativa uppgifterna,
4 Rättshjälpsnämnderna
DONs skrivelse den 21 februari 1973 och proraeraoria ang,
rättshjälpsnämnderna
Prop. 1973: 74 16
4.1
Inledning
Enligt
3 § rättshjälpslagen (1972: 429) skall för handläggning av ärenden om
rättshjälp finnas rättshjälpsnämnder. Verksarahetsoraråde för rätlshjälpsnärand
bestäras av Kungl. Maj:t. Rättshjälpsnärand står enligt lagrumraet under tiUsyn
av en centralrayndighet, Cenlralrayn-dighet är den rayndighet sora Kungl, Maj:t
bestämmer.
När
det gäller myndighetsfunktionerna inom rättshjälpssystemet skall
rättshjälpsnämnderna i princip handha all rättshjälp och alltså fatta de grundläggande
besluten enligt rättshjälpslagen. Vissa rättshjälpsfrågor har dock tagits
undan från rättshjälpsnämndernas prövning. Prövningen har i stället förlagts tiU
andra rayndigheter, fraraför allt de allraänna dorastolarna.
I
fråga om rättshjälpsnämndeinas verksamhetsområden och kansliorganisation
anförs i förarbetena att det är lämpligast att anknyta verksamhetsorarådet till
hovrätternas dorakretsar och kanslierna lill hovrätternas administrativa
avdelningar. Den närmare organisationsundersökning som skall göras beträffande
närandernas verksarahetsoraråden och personal, bör inriktas på en lösning
efter dessa riktlinjer. Som skäl för denna lösning åberopas att det för att
skapa arbetsunderlag för en heltidsanställd tjänsteman hos näranden är nödvändigt
att rätlshjälpsnärandernas verksarahetsoraråde i allraänhet får omfatta mer än
ett län. Rättshjälpsnäranderna blir vidare i regel ganska sraå och det är
därför från ekonoraiska och praktiska synpunkter knappast lärapligt att de får
eget kansli. Anknytning bör ske till rayndighet sora lyder under sararaa
centrala förvaltningsrayndighet sora rättshjälpsnäranderna (prop. 1972: 4 s.
238, 293 f.).
Enligt
förarbetena skall det blivande dorastolsverket vara centralrayndighet för
rättshjälpen, TiU dess dorastolsverket inrättas, skall cen-tralrayndighetsfunktionerna
handhas av DON (jfr JuU 1972: 12 s, 45),
Enligt
5 § tredje stycket rättshjälpslagen får, i den utsträckning Kungl. Maj:t bestäraraer,
tjänsteraän vid rättshjälpsnämnd på närandens vägnar slutligt pröva
rättshjälpsärende. Tjansteraannen skall vara lagfaren och ha erfarenhet av
dorastols- eller advokatverksarahet.
4.2
Fördelning av arbetsuppgifter i ärenden om rättshjälp
Beträffande
frågan ora delegation av rältshjälpsnärands beslutanderätt till den tjänsteraän
sora närans i 5 § tredje stycket rätishjälpslagen (i fortsättningen kaUad
handläggare) sägs i förarbetena till rättshjälps-lagen (prop, 1972: 4 s. 285)
att i den raån en fraraställning från sökande, biträde eller annan utan vidare
skall bifaUas anledning i allraänhet saknas att koppla in näranden. Närandens raedverkan
bör reserveras för fall då det finns anledning anta att en ansökan eller
framställning
Prop.
1973: 74 17
inle kan bifallas eller I vart fall inte bifallas helt och
i övrigt för fall då den aktuella frågan är av större vikt eller har raera
principiell betydelse. Den närraare regleringen av dessa frågor och ora delegation
av rätt att vidta förberedande åtgärder förutsätts ske i instruktion för rättshjälpsnäranderna.
För alt arbetet vid rättshjälpsnäranderna skall kunna
bedrivas rationellt och för alt åstadkoraraa en så snabb och billig
handläggning sora raöjligt anser DON alt rättshjälpsnäranderna i förhållandevis
stor utsträckning bör raedges raöjlighet att delegera beslutanderätten till
handläggare. De riktlinjer för uppdelningen av ärendena sora har angetts i
förarbetena anses också innefatta en vidsträckt delegation. Det är dock
önskvärt all handläggare i vissa fall får på nänmdens vägnar fatta beslut som
innebär att en framställning helt eller delvis läranas utan bifall, Frärast bör
detla koraraa i fråga ora det är uppenbart att fraraställningen inte kan
bifallas,
4.3 Ärendeantal och personalbehov
DON anför alt rätlshjälpsnärandernas personalbehov får besläraraas
på grundval av uppskattningarna av det väntade ärendeantalel.
1 förarbetena (prop. 1972: 4 s. 302306) diskuteras svårigheterna
alt beräkna ärendeantal och kostnader till följd av rättshjälpsreforraen. Helt
tillförlitliga uppgifter i dessa avseenden är inte heller nu raöjliga att
redovisa. Ett sätt att beräkna ärendeantalet är dock att utgå från det antal
rättshjälpsärenden som finns i dag, dvs. ärenden ora fri rättegång särat
ärenden vid rättshjälpsanstalterna och enligt järallandssyste-raet.
Antalet rältshjälpsärenden koraraer i det nya rättshjälpssysteraet
att öka till följd av att förutsättningarna för att få rättshjälp vidgas. Det
gäller såväl processueUa sora utoraprocessuella ärenden och förvaltningsärenden,
I förarbetena görs vissa uppskattningar av hur stora ökningar sora kan väntas.
Dessa uppskattningar ligger till grund för DONs beräkningar av personalbehovet
vid rättshjälpsnäranderna. Beräkningarna bygger endast på tre
handläggningsrutiner sora koraraer att svara för raerparten av verksaraheten, näraligen
ansökan ora allraän rättshjälp, ersättning av allraänna raedel till biträde
särat slutreglering av ärende ora allraän rättshjälp och avräkning raed
biträde. Efter att ha beräknat antalet ärenden och lidsåtgången för
handläggningen av de olika ärendena komraer DON frara till ett beräknat
personalbehov för rättshjälpsnäranderna av 13 heltidstjänster på handläggarnivå
och 32 biträdestjänster.
t2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 74
Prop. 1973:74 18
4.4 Verksamhetsområde samt personal- och
kansliorganisation för rättshjälpsnämnderna
Om del tidigare angivna sammanlagda personalbehovet för nänm-derna
fördelas mellan de sex i förarbetena ifrågasatta nämnderna i proportion lill folkraängden
inora hovrätternas dorakretsar, erhålls följande resullal,
Persoiialbehov för vissa handläggningsrutiner
Rättshjälpsnämnd Handläggare Biträden
Stockholm
4,7
11,5
Jönköping
2,2
5,4
Malmö
1,8
4,5
Göteborg
2,6
6,4
Sundsvall
0,9
2,3
Umeå
0,8
1,9
Summa
13
32
I fråga om centralmyndighetens ställning i förhållande lill
rättshjälpsnäranderna frarahålls i förarbetena att det är angeläget raed en
centraliserad ledning och saraordning av verksaraheten inora rättshjälpsorganisationen,
Cenlralrayndighelen skall ha hand ora vissa personal- och ekonoraiadrainistrativa
uppgifter rörande rältshjälpsnärandema och de allraänna advokatbyråerna. De adrainistrativa
ärenden sora det här rör sig om är i huvudsak desamraa sora dorastolsverket skaU
handlägga för domstolsväsendet enligt domstolsverksutredningens betänkande (SOU
1971: 41) Ny dorastolsadrainislralion. En uppgift för centralmyndigheten är
vidare att genom direktiv och anvisningar till rättshjälps-nämnderna sörja för
en riktig och enhetlig rättstillämpning (prop. 1972: 4 s. 239, 296).
Det löpande arbelet vid rättshjälpsnämnderna koramer att
bli hårt specialiserat både för handläggare och biträdespersonal. Den stora
mängden av göroraål koraraer all bestå av bestärada handläggningsruli-ner sora
sköts med hjälp av blanketter. Vissa av dessa rutiner, framför allt slulregleringsrutinen,
kräver ingående insikter i rältshjälpslagens systeraalik. Det är därför
angeläget alt lill näranderna knyts en fast personalkader raed erfarenhet av de
särskilda arbetsuppgifter sora faller på näranderna.
Mot bakgrund av det anförda bör sora utgångspunkt vid ell
ställningstagande tUl rätlshjälpsnärandernas organisation gälla alt centralmyndigheten
skall svara för administrativ planering och saraordning av rältshjälpsnärandernas
verksarahet. Självfallet skall cenlralrayndighelen även svara för uppgiften att
arbeta ul föreskrifter och anvisningar för rättshjälpsärendenas handläggning.
En annan utgångspunkt är att det till näranderna skall vara knuten särskUd
personal sora kontinuerligt sysslar raed de uppgifter sora faller på
näranderna.
Prop. 1973: 74 19
Tidigare
har redovisats personalbehovet för vissa kansligöroraål ål rättshjälpsnäranderna.
Trots att visst ytterligare personalbehov föreligger på grund av arbetsrutiner
sora här inle räknats in, blir kanslierna raed undantag för det i Stockholra
så sraå att betydande vikarie-problera raåste uppslå vid seraester, sjukdorasfall
och tjänstiedighet. För alt i raöjligaste raån koraraa tUl rätta raed dessa problera
bör nämndernas kansliorganisation anknytas liU annan rayndighet. Den i
förarbetena anvisade utvägen att knyta kanslierna lUl hovrätterna synes
lämplig. Härigenom skulle näranderna vid tillfälliga vakanser och vid arbetstoppar
kunna få hjälp från hovrätterna raed personal för handläggar- och
biträdesuppgifter. Ora hela personalen vid något tillfälle inte har full
sysselsättning raed kanshgöroraålen åt näranden kan den nyttiggöras i hovrätlsorganisalionen.
Från hovrätterna skulle näranderna också få hjälp raed löpande personal- och
ekonomiadministration. Rekryteringen till kanslierna torde också underlättas, ora
de integreras raed hovrällsorganisationen. Med den lösning som förordas här
bör nämndens kansli ingå som en organisatorisk enhet i hovrätten. Personalen
bör följaktligen vara anställd i hovrätten men med tjänstgöringen förlagd till
den särskilda enheten (kansUet) som sköter kanshgöroraålen åt rättshjälpsnäranden.
Denna enhet bör förestås av en chef.
Mot
bakgrund av vad sora anförts föreslår DON att rällshjälpsnäran-der inrättas i Stockholra,
Jönköping, Malraö, Göteborg, Sundsvall och Uraeå, att närandernas verksarahetsoraråden
sararaanfaUer med hovrätternas domkretsar och att kanshgöroraålen åt nämnderna
utförs inom hovrätterna. Verksamhetsorarådet blir raed denna lösning tämligen
stort för varje nämnd. Det torde ändå bli raöjligt för näranderna att få den
överblick över bl, a, tUlgången på juridiskt biträde och den kännedora ora dessa
biträden sora är nödvändigt för att näranderna skall kunna fullgöra sina
uppgifter på ett tillfredsställande sätt. En ledamot av DONs styrelse anser all
rättshjälpsnämnderna bör bli självständiga och att i så fall de båda
nordligaste näranderna sararaanslås till en nämnd som får kansliort i Umeå,
Anknytningen
av rättshjälpsnämndernas kanslier till hovrätterna torde innebära alt
personalbehovet för nämndernas kanslifunktioner blir något raindre än ora
kanslierna görs helt fristående. Den beräkning av personalbehovet som gjorts
tidigare bygger på att reformen fullt slagit igenora. Man torde dock kunna
räkna raed alt verksaraheten först ora något år har fått full orafattning. Även
ora hänsyn las till de arbetsuppgifter sora inte beaktats vid den tidigare
beräkningen, torde därför i nuläget personalbehovet inte behöva räknas upp.
Det av DON föreslagna personalbehovet, redovisat i heltidstjänster, fraragår av
följande tabell.
Prop. 1973: 74 20
Rättshjälpsnämnd Handläggare
Biträden
Stockhohn 5 12
Jönköping 2 5
Malmö 2 5
Göteborg 3 6
Sundsvall 1 2
Umeå 1 2
Summa 14 32
DON understryker dock att organisationen med hänsyn till
osäkerheten i beräkningarna kan behöva utökas på något längre sikt.
4.5 Kostnadsberäkningar
De förslag sora redovisats av DON i det föregående
beräknas leda lill följande kostnader för rättshjälpsnänmderna budgetåret
1973/74.
Lönekostnader
2 904
000
Sjukvård
10 000
Reseersättningar
138 000
Lokalkostnader
276 000
Expenser
550 000
Därav engångsutgifter
(350 000)
3 878
000
När rättshjälpsnäranderna inrättas uppstår vissa kostnader
för anskaffning av kontorsutrustning och mredning av lokaler. Dessa kostnader
kan lämpligen täckas genora att raedel anvisas för expenser av engångskaraktär.
Det erforderliga beloppet har beräknats lill 350 000 kr.
5 Centralmyndighetens funktioner
DON:s skrivelse den 21 februari 1973 och proraeraoria ang.
central-rayndighetsfunktionema.
Enligt 3 § andra stycket rättshjiilpslagen (1972: 429) skaU
rättshjälpsnämnd stå under tillsyn av en centralmyndighet, Centralrayndighet
är den rayndighet sora Kungl, Maj:t bestäraraer,
EnUgt förarbetena skall det blivande dorastolsverket vara centralrayndighet
på rättshjälpsorarådel. TUl dess ett dorastolsverk hinner inrättas, skall DON
vara centralrayndighet (jfr JuU 1972: 12 s, 45).
Cenlralrayndighelen har enligt DON vissa allraänna
funktioner inora rättshjälpssysteraet. En given uppgift är att följa upp reforraen
och se till att den får avsedd verkan, t, ex, genora kontakter raed rayndigheter
och organisationer sora berörs av rättshjälpsverksaraheten, genora inforraation
till allraänheten och genora undersökningar av de långsikliga utvecklingstendenserna
inora rättshjälpsorarådel. På cenlralrayndighelen ankoraraer också att bedöma
medelsåtgången och begära de raedel sora behövs för rättshjälpsverksaraheten. Cenlralrayndighelen
skall vidare fastställa de taxor som skall tillämpas vid bestäraraande av ersätining
till
Prop. 1973: 74 21
biträde
enligt rättshjälpslagen eller till offentlig försvarare särat övervaka hur
taxorna tillärapas. Andra raera allraänna funktioner består i att handha de
uppgifter sora sararaanhänger raed kostnadsbidragssysleraet, t. ex, att utfärda
tabeller för beräknmg av maximibelopp, samt rättsstatistiken och blankettema
på rättshjälpsorarådel,
Centralrayndigheten
skall svara för ledningen och saraordningen av verksaraheten inora rältshjälpsorganisationen.
De allraänna advokatbyråerna står i adrainistrativt hänseende under tillsyn av
centralrayndigheten och är skyldiga att följa de föreskrifter sora centralrayndigheten
raeddelar. Det bör understrykas att denna tillsyn endast gäller adrainistrativa
frågor.
I
fråga om rältshjälpsnärandema ankoraraer det på centralmyndigheten att genom
direktiv och anvisningar till dessa sörja för en riktig och enhetlig rättstillärapnlng.
Centralrayndigheten svarar också för den adrainistrativa planeringen och
saraordningen av verksamheten vid näranderna.
Centralmyndigheten
är vidare besvärsinstans i frågor där talan får föras raot rältshjälpsnärands
eller annan förvaltningsrayndighets beslut enligt rättshjälpslagen (49 §). En
uppgift för centralrayndigheten är också att, när det behövs, fullfölja talan raot
vissa av allraän dorastol raeddelade beslut ora ersättnmg av allraänna raedel
till biträde eller offentlig försvarare (jfr prop. 1972: 4 s. 291).
Beträffande
centralrayndighetens funktioner i fråga ora rättshjälpsnäranderna har DON
särskilt frarahållit följande. Tidigare har föreslagits att rätlshjälpsnärandernas
kanslier skall ingå sora organisatoriska enheter i hovrättema. Näranderna kan
på detta sätt lösa de vikariepro-blera sora uppstår vid seraester och
tjänstledighet och dessutora få hjälp raed löpande personal- och ekonomiadrainistration.
Den adrainistrativa planeringen och saraordningen föreslås däreraot ankomma på
centralmyndigheten.
Centralrayndigheten
bör sålunda ha hand om planeringen av verksaraheten vid rältshjälpsnärandema
och inora kansliorganisationen särat äska raedel för och budgetera verksaraheten.
Underlag för planeringen och för pelitaarbetet' raåste inhämtas från hovrättema.
Det bör ankoraraa på hovrätten att, efler sararåd raed vederbörande närand,
lärana uppgifter ora bl. a. den långsiktiga och kortsiktiga utvecklingen av arbetsvolyraen
särat vilka resursförändringar sora påkallas härav. En viktig del av
centralmyndighetens uppgifter bör också vara alt rationalisera arbets- och
kontorsrutinerna inom kansliorganisationen så att denna fungerar så effektivt
som möjligt.
Rättshjälpsnämndema
och deras kanslier i hovrätterna bör finansieras via ett särskilt anslag. Det
får föratsättas att Kungl, Maj:t inrättar saratliga tjänster vid närandernas
kanslier.
Alla
handläggartjänster inom kansliorganisationen bör tillsättas av
Prop. 1973: 74 22
centralrayndigheten.
Förslag bör avges av hovrätten sora dessförinnan skall höra rättshjälpsnämndens
ordförande. Biträdestjänsterna bör tillsättas av hovrätten efler förslag av
nämndens ordförande.
Den
löpande administrationen av rältshjälpsnärandernas kanslier bör ombesörjas av
hovrätterna. Hovrätten beslutar sålunda i frågor ora tjänstledighet, seraester
och förordnande av vUcarier. Likaså bör hovrätten fatta beslut ora löneavdrag
vid tjänstledighet.
Anslaget
för rättshjälpsnäranderna och deras kansliorganisation bör disponeras av hovrättema.
I saraband raed budgeteringen av verksaraheten bör centralmyndigheten fördela
anslaget mellan de olika hovrätterna. Varje hovrätt äger sedan fatta beslut om
utgifter och teckna utbetalningsbesked inom de raraar sora getts.
6
Ekonomisystem för rättshjäipsverksamheten
DON:s
skrivelser den 28 december 1972 och den 25 januari 1973 samt promemoria ang. ekonoraisyslera
ra. ra.
6.1 Inledning
Rättshjälpsreforraen
koramer att medföra avsevärda ändringar i fråga om budget- och ekonomisysteraet
för rättshjälpsverksaraheten. De nuvarande anslagen för fri rättegång ra, ra, raåste
ersättas av anslag, sora anpassas till den nya organisationen och övriga
nyheter som reformen medför. Av särskilt intresse i detta sararaanhang är budgetsysteraet
för de allmänna advokatbyråema. Verksamheten vid dessa skall bedrivas på sararaa
sätt sora advokatverksamheten i övrigt. Bl, a, skall intäkterna ge full
täckning för kostnadema. Ett budgelsystera bör eftersträvas som tillgodoser de
krav på affärsmässighet och konkurrens på lika vUlkor med enskilda advokater sora
ställts upp för de allraänna advokatbyråema.
Även
redovisningssidan raåste uppmärksammas. De allmänna advokatbyråema och rättshjälpsnäranderna
avses tUlärapa det redovisningssystem, system S, sora används för bl, a,
dorastolarna och anslutas till redovisnmgscentralen vid DON,
6.2 Finansiering
och anslagsutformning
6.2.1
Allmänna synpunkter
Den
statliga finansieringen av rättshjälpen sker f, n, från följande anslag under
andra huvudtiteln: Ersättning åt domare, vittnen och parter. Kostnader enligt
lagen ora fri rättegång, Understöd för utoraprocessuell rättshjälp särat
Tomedalens rätlshjälpsanslalt.
Bidrag
av allraänna raedel till de rättssökande bör redovisas separat
Prop. 1973: 74 23
från verksaraheten vid de allmänna advokatbyråerna. Vidare
bör kostnaderna för rättshjälpens administration vid rättshjälpsnämnderna redovisas
särskilt. Kostnaderna för rättshjälpssystemet bör därför finansieras från
följande nya anslag under andra huvudtiteln: Allraänna advokatbyråer, Rättshjälpsnärander
särat Rätlshjälpskostnader, dvs, kostnaderna för del allraännas subvention åt
de rältssökande, inräknat kostnaden för rättshjälp åt misstänkt i brottmål och
kostnaden för offentligt biträde. Härtill kommer kostnaderna för cenlralrayndighelsfunktionerna
sora redovisas under anslaget Dorastolsväsendels organisationsnämnd,
6.2.2 Allmänna advokatbyråer
Självbärighetspriiicipen
I förarbetena frarahålls alt verksamheten vid de allraänna
advokatbyråerna bör bedrivas på samma sätt sora advokatverksarahet i övrigt.
Av stor betydelse är därvid alt intäkterna i verksamheten ger full täckning
för kostnaderna. Delta är nödvändigt för att åstadkomraa den önskvärda
konkurrensen på lika vUlkor raellan de allraänna advokatbyråerna och de
privatpraktiserande advokaterna (prop. 1972:4 s, 282 f).
Intäkter i verksamheten
De aUraänna advokatbyråerna skall åla sig uppdrag i första
hand inora rättshjälpsorarådel (prop, 1972: 4 s, 283), Delta innebär att de komraer
att få sina huvudsakliga inkoraster från rätlshjälpsuppdrag.
De allraänna advokatbyråerna skall även kunna åta sig
uppdrag ulan-för rältshjälpsområdet. En förutsättning är att uppdragen inle
inkräktar på byråernas primära uppgift att biträda inom rättshjälpssysteraet (prop,
1972: 4 s, 281), Inkoraslerna av denna del av byråemas verksamhet kommer
givetvis att härröra enbart från de enskilda rättssökandena som får betala biirädesersätlningen
direkt lill byråerna.
De allmänna advokatbyråerna koraraer slutligen alt få
vissa ytterligare inkomster från uppdrag utanför rältshjälpsområdet, I
förarbetena anförs att det på skilda områden kan finnas ett behov av biträde i
rättsliga angelägenheter utan all rättshjälp kan komraa i fråga. Det närans sådana
uppdrag sora god raan vid fattigkonkurs, vissa uppdrag som lik-vidalor eller syssloraan
vid likvidation av aktiebolag eller sora förrayn-dare eller god man enligt föräldrabalken
i vissa fall när tillgångar saknas. Ett praktiskt behov av biträde föreligger
också i vissa fall i fråga ora bouppteckningar när den avlidne saknar nära
anhöriga, I sådana och andra likartade fall kan det vara svårt att få åtgärder
vidtagna eftersom ersättning för uppdragen inle kan påräknas. De allraänna advokatbyråerna
skall kunna utnyttjas för sådana uppdrag (prop, 1972:4 s, 281), Byråerna bör få
ersättning i särskild ordning för de kostnader sora dessa uppdrag medför.
Prop. 1973: 74 24
Kostnader
i verksamheten
Kostnaderna
för en aUmän advokatbyrås verksarahet kommer i första hand att bestå av
kostnader för personal, lokaler samt kontorsinventarier och kontorsraateriel.
Samtliga
kostnader för verksaraheten vid en allraän advokatbyrå omfattas i princip av
kravet på kostnadsläckning. Tidigare har dock närants att särskild ersättning hör
utgå för att täcka vissa kostnader. Även i övrigt kan ifrågasättas ora inte
vissa speciella kostnader bör ersättas i särskUd ordning. Företrädare för rätlshjälpsanstalterna
har i olika sammanhang framhåUit att vissa kostnader i verksamheten inte kan
eller bör täckas av intäkter ulan finansieras på annat sätt. Man har sålunda
pekat på alt vissa mottagningar, som är motiverade av sociala skäl, inte är lönsamraa
från strikt ekonomisk synpunkt. Del gäller huvudsakhgen mottagningar i övre Norrland
och vid vissa fångvårdsanstalter. Vidare har anförts att vissa rättshjälpsanstaller,
vars klienter i inte oväsentlig orafattning utgörs av utiänningar, har ganska
betydande kostnader för tolk. Till rättshjälpsanstallerna hänvisas ofta ell
klientel sora mera har behov av social eller allraän rådgivning än av juridiskt
biträde i egentlig raening. Slutligen har raan frarahållit alt de allraänna
advokatbyråerna i viss orafattning kan antas koraraa alt anlitas som remissinstanser
i lagstiftningsärenden och att kostnaderna för detla bör läckas i särskild
ordning.
Vad
först gäller frågan om kostnader för mottagningar på annan ort än advokatbyråns
huvudort bör sora huvudregel gälla att de av rälts-hjälpsanstalternas nuvarande
raottagningar skall dras in sora inte är lönsamraa från ekonoraisk synpunkt.
Undanlag bör eraellertid göras från denna regel, ora starka sociala skäl talar
för att en raottagning behålls.
Om
en advokatbyrå sålunda av sociala skäl håller raottagning utanför huvudorten,
är det enligt DONs raening skäligt att kostnaderna härför inte får påverka
rörelseresultatet i den vanliga verksaraheten. Kostnaderna för resor, traktaraente
särat tidsspillan i saraband raed resorna bör sålunda täckas i särskild
ordning. Motsvarande gäller lokalhyra. En preliminär beräkning visar att
totalkostnaderna för en sålunda subventionerad verksarahet koraraer alt stanna
vid cirka 150 000 kr.
Vad
gäller ersättning för tolkkoslnader bör följande frarahållas.
Vad
sora av allraänna raedel utgått i ersättning tiU tolk i raål eller ärende vid allraän
dorastol är enligt 9 § andra stycket 6, rätishjälpslagen en kostnad för allraän
rättshjälp. Den sora bevUjats allraän rättshjälp av rättshjälpsnärand får aUlså
betala tolkkostnaden bara i den raån kostnaden täcks av kostnadsbidraget. För
förvaltningsärenden finns bestäraraelser ora tolk i 9 § förvaltningslagen
(1971: 290) (FL)
Prop. 1973: 74 25
och
5052 §§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291) (FPL). Enligt besläraraelserna i
52 § FPL skall i förvaltningsraål kostnaden för tolk sora rätlen anlitat alltid
betalas av allmänna medel.
De
kostnader som åsyftas från rättshjälpsanslaltemas sida är kostnaderna för
tolkning som behövs vid handläggning av olika ärenden på advokatbyrån. Några bestäraraelser
ora dessa kostnader finns inte i rättshjälpslagen. Det synes knappast kunna koraraa
i fråga all advokatbyråerna i särskUd ordning skulle kunna få ersätining för
de kostnader som uppkorarait för tolk och som den enskilde rättssökanden inte kunnat
betala. En sådan lösning skulle innebära att särskilda rälls-hjälpsförmåner tUlskapas
vid sidan av rätishjälpslagen. Frågan torde enligt DON få lösas i annat sararaanhang,
Residtatutjäinning
mellan byråerna eller ej
Frågan
om självbärighetspriiicipen skall gälla för de allmänna advokatbyråerna sararaantagna
eUer för varje byrå för sig är av stor betydelse när ett budgelsystera för de allraänna
byråerna skall läggas upp. Produktivitetsskillnader och andra olikheter kommer
att medföra att rörelseresultatet varierar mellan byråerna. Frågan är då ora resultatut-järaning
skall ske. Såväl enskUda sora allraänna advokatbyråer komraer inom rättshjälpssysteraets
ram att tillämpa samma taxor. Bl. a, av detta skäl synes det raindre lärapligt
att en aUraän advokatbyrå på en ort skall kunna få ett underskott under visst
år läckt via ett "koncernbidrag", medan en enskUd byrå på samma ort inle
har motsvarande möjlighet, Självbärighetsprincipen bör gäUa för varje
advokatbyrå för sig och, sora en följd av detta, bör någon resultatutjäraning raellan
byråerna inle ske.
Betydelsen
av över- eller underskott i verksamheten
Ett
underskott under ett budgetår bör balanseras till näslkoraraande budgetår. Sora
en följd härav bör även överskott 'balanseras. Advokatbyråerna får på detta
sätt raöjlighet till utjäraning raellan budgetår med god resp. dålig bärighet.
Ora
verksaraheten vid en byrå under flera år går raed förlust uppslår dock en
annan situation. Underskotten vid en byrå kan givelvis inle tillåtas växa år
efter år utan att någon åtgärd vidtas. I en sådan situation bör det ankoraraa
på centralrayndigheten att göra en analys av orsakerna tUl det dåliga
rörelseresultatet och att se lill alt byrån blir rekonstruerad. Även
nedläggning av en allmän advokatbyrå kan komraa i fråga. En rekonstruktion av
en byrå kan innebära t, ex, ändrad lokalisering eller indragning av raottagning
på särskild raollagningsorl. När en advokatbyrå rekonstrueras, bör medel kunna
tillskjutas så alt ackumulerade underskoll helt eller delvis kan avskrivas. En
sådan avskrivning av ett underskott bör finansieras genora att ackuraulerade
överskott hos de
Prop.
1973: 74 26
andra byråerna tas i anspråk. Det får förutsättas att centralrayndigheten
utövar sådan tillsyn över byråerna och ingriper i så god tid att någon
allvarligare situation inle skaU behöva uppkoraraa.
Uppkoraraer ett betydande ackuraulerat överskott vid en
byrå, bör en viss del av detla överskott överföras till statsverket, för all
sedan användas t. ex. för avskrivning av underskott i samband med alt en byrå
rekonstrueras.
1 000-kronorsanslag
Sedan den 1 juli 1970 tillämpas nettoredovisning för uppdragsverksaraheten
vid vissa rayndigheter. De utbetalningar och inbetalningar som hänför sig till
uppdragsverksamheten redovisas över ett förslagsanslag på forraellt 1 000 kr.
Anslaget för dessa rayndigheter får inte uppvisa någon belastning vid budgelårsskiflet
och i princip inle heller under löpande budgetår. Kassamässiga över- och
underskott regleras över en rörlig kredit i riksgäldskontoret.
Nettoredovisningen innebär all statsmakterna inte tar ställning till verksarahetens
oraslulning i budgeten, Verksarahetens orafattning styrs priraärt av
efterfrågan. Delta innebär dock inte att verksaraheten får svälla hur som
helst. Ett flertal restriktioner ställs norraalt upp. Dessa berör personal- och
organisationsfrågor särat belastningen av vissa kostnadsslag ra, m. Vidare lar statsraakterna
i saraband raed den årliga budgetprövningen ställning till myndighetens raål
och prestationer särat tUl hur vinst skaU disponeras resp, förlust täckas.
Eventuella vinstraedel får därför inle användas på sådant säll att denna
dispositionsrätt äventyras,
I det nya
rättshjälpssystemet gäller principen om fritt advokatval. Detta innebär att de
allmänna advokatbyråerna får konkurrera om klienterna raed de enskilda
advokaterna. Detta förhållande och kravet på att intäkterna skall ge
kostnadstäckning koramer att medföra att varje allmän advokatbyrå måste se till
att verksamheten bedrivs så effektivt som raöjligt. Byråerna raåste då också få
vissa raöjligheter att själva planera och styra verksaraheten så att detta raål
kan uppnås. Mot denna bakgrund görs i det följande en järaförelse raellan en
finansiering av verksaraheten via ett 1 000-kronorsanslag och en finansiering
via ett konventionellt anslag.
En anslagskonstruklion raed 1 000-kronorsanslag raedför
till en början alt resullatutjämning mellan olika budgetår tillåls. Vinster
kan disponeras och förluster måste täckas. Om ett konventionellt anslag används,
blir varje budgetår en från resultalsynpunkt sluten händelse. Eftersora
advokatbyråns inkoraster utgör finansieringsmedel när 1 000-kronorsanslag
används, tvingar vidare denna anslagskonstruklion fram en löpande
resultatuppföljning. När ett konventionellt anslag används kan
resultatuppföljningen begränsas till att endast utföras vid bokslutstillfället.
Med ett 1 000-kronorsanslag följer också att kapilalkost-
Prop.
1973: 74 27
nåder och räntekostnader påverkar byråernas likviditet och
därigenom medverkar i den kassaraässiga styrningen av verksaraheten. När ett
konventionellt anslag används, betraktas dessa kostnader sora korapleraent-kostnader,
vilka inte raotsvaras av utgifter. En anslagskonstruklion raed ett
konventionellt anslag innebär slutligen att en raaxiraigräns sätts för
resursanskaffningen. En ökad efterfrågan, sora kan ge upphov lill ökade
intäkter, får motsvaras av en ökad resursanskaffning endast ora ett
till-läggsanslag kan erhållas.
En
anslagskonstruktion raed 1 000-kronorsanslag synes raot bakgrund av det anförda
väl tillgodose de krav på affärsmässighet och konkurrens på lika villkor med
enskilda advokatbyråer som ställts upp för de allraänna advokatbyråerna.
När en
myndighets verksamhet finansieras via ett 1 000 -kronorsan-slag styrs sora närants
verksarahetens orafattning priraärt av efterfrågan. Norraall uppställs dock
vissa restriktioner, Slutiig ställning tUl vilka restriktioner sora kan koraraa
i fråga för verksaraheten vid de allraänna advokatbyråerna kan eraellertid inte
tas förrän byråernas organisation fastställts.
DON
framhåller att en ordning raed ett geraensaral 1 000-kronorsanslag är
förenligt raed principen ora varje advokatbyrås självbärighet. Som närmare
berörs senare är det möjligt att i redovisningen hålla isär de olika byråerna
från varandra. Från den redovisningscentral (RC) sora betjänar byråerna får raan
därvid uppgift ora såväl det kassaraässiga resultatet sora resultatet i koslnads/inläklsterraer
för varje allraän advokatbyrå, Däreraot redovisas byråerna sararaantaget i
riksbokföringen.
Vid valet raellan
geraensaral anslag eller särskilda anslag torde raan i första hand få beakta beslulsfunkdonernas
utforraning. En anslagskonstruklion raed särskUda anslag för varje advokatbyrå
raedför alt statsraakterna fär ta ställning till frågor ora disposition av
överskott resp, täckning av underskott och ora vissa övriga regleringar av verksaraheten
för varje byrå för sig, Ora i stället verksaraheten vid de allraänna advokatbyråerna
finansieras via ett geraensaral 1 000-kronorsanslag delegeras de frågor sora
rör de enskilda byråerna tiU centralrayndigheten.
Eftersora
det från redovisningsleknisk synpunkt inte innebär någon nackdel raed ett geraensaral
anslag är en sådan anslagsutforraning att föredra. Man får en större snabbhet
och flexibilitet i beslutsfattandet och stalsraaklernas ställningstagande kan
begränsas till principieUa frågor för hela den statliga advokatverksaraheten.
Rörlig kredit
Sora tidigare närants får 1 000-kronorsanslagel i princip
inte uppvisa någon belastning. Kassaraässiga över- och underskoll regleras i
stället periodvis över en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Utnyttjas den
rörliga krediten uppkommer en räntekostnad. På motsvarande sätt får advokat-
Prop.
1973: 74 28
byrån en ränteintäkt ora överskott uppstår i verksaraheten.
Bevakningen av om rörlig kredit behöver utnyttjas för finansiering av verksaraheten
sker autoraaliskt i redovisningssysteraet.
Behovet av rörlig kredit för de advokatbyråer sora enligt DONs
förslag börjar sin verksarahet den 1 juli 1973 har beräknats uppgå till fera railj.
kr., vilket i stort sett raotsvarar utgifterna för tre raånaders drift av verksaraheten.
Driftbidrag
Sora tidigare närants bör kostnaderna för resor lill och
från moltagningsorter och fångvårdsanslalter, där raottagning hålls av sociala
skäl, tas undan från kravet på avgiftsfinansiering. Detta innebär att de aUraänna
advokatbyråerna lärapligen bör få driftbidrag för all täcka dessa kostnader.
Driftbidraget bör få tas i anspråk i den utsträckning sådana kostnader uppslår
i verksaraheten. Vad sora sagts nu bör också gälla när de allmänna
advokatbyråerna utanför rättshjälpssysteraet ålar sig de uppdrag sora
likvidator, god raan o, d, sora tidigare har berörts,
Driftbidragsanslagel bör i likhet raed 1 000-kronorsanslagel
vara geraensamt för byråerna. Anslaget torde böra ges förslagsvis,
Ulrustningsanslag
Investeringar kan finansieras antingen genora att inkorasler
i verksamheten/rörlig kredit tas i anspråk eller också genom särskilda utrustningsanslag.
För investeringsobjekt, vars värde överstiger 10 000 kr,, får enligt de
regler som gäller för 1 OOO-kronorsanslaget myndigheten investeringsmedel genora
ett särskilt utrustningsanslag. Investeringar i konlorsraöbler resp, skriv-
och räkneraaskiner sora görs i ett sararaanhang bör betraktas sora ett enda
investeringsobjekt. För en del av advokatbyråerna koraraer utgifter för sådana
investeringar alt överstiga 10 000 kr. när verksaraheten börjar.
Drygt 20 allraänna advokabyråer beräknas starta sin
verksamhet den 1 juli 1973. Dessa måste sålunda utrustas med kontorsinventarier
under innevarande budgetår. De rättshjälpsanstaller sora stannar kvar i sina
nuvarande lokaler torde i stor utsträckning också koraraa all behålla sina
inventarier. Detla förutsätter dock avtal raed berörda landsting och komrauner.
De rättshjälpsanstalter som kommer att flytta till nya lokaler och de helt nya
allmänna advokatbyråer som börjar sin verksarahet den 1 juli 1973 koraraer att
utrustas raed nya kontorsinventarier. De raedel sora kan behövas för ersättning
tUl landsting och korarauner särat de raedel sora erfordras för inköp av ny utrastning
raåste finnas tillgängliga under innevarande budgetår.
Totalt beräknas utgiftema för utrustning av de allraänna
advokatbyråerna till cirka 1,8 milj, kr. Av detta belopp hänför sig orakring
1,5
Prop. 1973: 74 29
milj.
kr. till budgetåret 197273 och 300 000 kr. till utrustning av de byråer som
börjar sin verksarahet efler den 1 juli 1973.
Utgifterna
för inköp ay utrustning särat eventuell ersättning tUl landsting och korarauner
bör tas upp som utrustningskapital i byråernas redovisning. Medel sora svarar raot
kostnaderna för avskrivning och ränta på detla kapital bör sedan levereras in
till statsverket.
De
allmänna advokatbyråerna bör sålunda utrustas via anslag som centralmyndigheten
disponerar. Utgifterna för reinvesteringar i kontorsinventarier torde inte
uppgå till större belopp än alt de kan finansieras genora inkorasler i verksaraheten
resp. genora den rörliga krediten,
6.2.3 Rättshjälpsnämnder
Rättshjälpsnäranderna
bör i likhet raed de allraänna advokatbyråerna finansieras via ett geraensaral
anslag. Anslaget bör vara ett förslagsanslag raen delas upp på de olika näranderna
antingen genora ett regleringsbrev eller också av centralrayndigheten, sora
bör disponera över anslaget.
Saratliga
rättshjälpsnärander kan antas korama att få ny kontorsutrustning. Utgifterna
för dessa investeringar har beräknats uppgå till orakring 350 000 kr.
Någol
särskilt utrustningsanslag för rättshjälpsnäranderna torde inte behövas, Reinvesteringar
i kontorsinventarier bör kunna finansieras via det ovan näranda geraensararaa
anslaget för näranderna.
6.2.4 Rättshjälpskostnader
Anslaget
Rättshjälpskostnader, sora bör disponeras av cenlralrayndighelen, får användas
för att täcka de olika rätlshjälpskostnader (förraåner) sora anges i
rättshjälpslagen, dvs, statsverkets subvention i saraband med rådgivning,
allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden, rättshjälp åt misstänkt
i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde.
Tilltalad
sora döras för brottet skall enligt 31 kap, 1 § RB förpliktas att till slasverket
återbetala vissa kostnader sora enligt rättens beslut utgått av allraänna raedel.
Dessa kostnader kan ha belastat både anslaget Rätlshjälpskostnader och anslaget
Ersättning åt doraare, vittnen och parter. De medel sora flyter in i anledning
av ålagd återbelalningsskyldighet bör eraellertid tas in sora uppbörd enbart
under anslaget Rätlshjälpskostnader, På detta sätt kan anslaget för rättshjälpsverksaraheten
även i fortsättningen redovisas netto, I praktiken koraraer också de raedel sora
flyter in alt tUl alldeles övervägande del raotsvaras av utbetalningar från
anslaget Rättshjälpskostnader,
Vad
som sagts nu om nettoredovisning bör även gälla i fråga ora de medel sora
flyter in raed anledning av raolparts eller annans ersättningsskyldighet i
andra raål eller ärenden än brotlraål.
Prop.
1973: 74 30
6.3 Redovisning
Statliga rayndigheter skall enligt ett beslut från år 1967
få hjälp raed redovisningen av s, k, redovisningscenlraler (RC), Vidare skall
ett nytt system för ekonomisk redovisning i statsförvaltningen system S
tillämpas. Systemet är baserat på automatisk databehandling (ADB),
En RC finns inrättad vid DON, Denna beräknas komma att
betjäna de allraänna advokatbyråerna och rältshjälpsnärandema, DONs RC, sora är
att betrakta sora ett serviceorgan, har följande funktioner: granskning, ADB-beredning,
stansning, makulering, distribution, arkivering och förfrågningar,
DON har föreslagit att klientraedelsredovisningen inle f. n,
skall inlemmas i syslem S,
6.4 Av DON inhämtade remissyttranden
DON har inhämtat yttranden över ett utkast tiU en promeraoria
ang. ekonoraisyslera ra. ra, för rättshjälpsverksaraheten. Yttranden har avgivils
av riksrevisionsverket. Föreningen Sveriges rältshjälpsjurister och Sveriges
advokatsamfund.
Reraissinstanserna har i allt väsentligt anslutit sig till
förslagen i proraeraorian. Riksrevisionsverket har haft vissa synpunkter på
bl, a, redovisningen vad gäller uppdelningen på olika kostnadsbärare av verksaraheten
vid de allraänna advokatbyråema särat frågan ora resultatutjäraning byråerna eraellan.
Föreningen Sveriges rältshjälpsjurister har bl. a. framfört synpunkter på de
kostnader i verksaraheten som uppstår p, g, a, rättshjälpsjurislernas uppgifter
av "social och allraän karaktär", Advokatsarafundet har riktat
invändningar raot ett förslag i proraeraorian att kravet på att klientmedel
skall hållas avskilda inte bör gälla för de allraänna advokatbyråema, DON har
därefter beslutat att ej f, n, föra frara förslag ora ändring av nu gällande
regler om klientraedelsre-dovisning.
7 Avveckling av nuvarande rättshjälpsformer
DONs skrivelse den 1 mars 1973 och promemoria ang.
avveckling av nuvarande rättshjälpsformer.
7.1 Avveckling av nuvarande rättshjälpssystem i samband
med att rättshjälpsreformen träder i liraft
När rättshjälpsreforraen träder i kraft avvecklas rättshjälpsanstallerna
och ersätts av allraänna advokatbyråer. För anstaltemas del krävs särskilda
åtgärder för avvecklingen den 1 juli 1973, DON föreslår att en
Prop.
1973: 74 31
avräkning görs per den 30 juni 1973 raed de landsting och korarauner
sora driver rätlshjälpsanslalt, Avräkningen bör avse kostnader och intäkter
under tiden den 1 januariden 30 juni 1973,
Vid en rätlshjälpsanslalt inträffar då och då att en
sökande har en raotpart, sora också är raindre beraedlad. Båda parter kan
givetvis inte få bUräde av anstalten, Probleraet uppstår inle i rättegångar,
där inot-parlen kan få fri rättegång med biträde av privatpraktiserande
advokat. Problemet uppkoraraer däreraot i utoraprocessuella ärenden och förvaltningsärenden.
För dessa fall finns särskilda avtal mellan vederbörande landsting (koraraun)
och avdelning av Sveriges advokatsamfund ora begränsad tiUärapning av järatlandssystemet.
Motpartsavtal finns i Örebro län, Östergötlands län,
Hallands län, Västmanlands län, Gävleborgs län (Gästrikland), Norrbottens län, Värralands
län. Älvsborgs län och Malraö koraraun.
Genora alt kostnaderna i anledning av raotpartsavlalen
ingår i rättshjälpsanslaltemas stat koraraer dessa kostnader att innefattas i
den avräkning sora den 1 juli 1973 sker för rätlshjälpsanstalterna.
7.2 Avveckling av äldre rättshjälpsärenden
7.2.1 Allmänna synpunkter
När rättshjälpsreforraen träder i kraft förekoraraer
oavslutade ärenden vid rätlshjälpsanstalterna, enligt järatlandssystemet och
enligt lagen (1919: 367) om fri rättegång. Därutöver förekoraraer en del
oavslutade ärenden på grund av innehållet i motpartsavtalen.
Rättshjälpsärenden, sora inte är avslutade den 1 juli
1973, bör avslutas enligt den ordning som följer av äldre bestäraraelser.
Såvitt gäller mål eller ärende vari fri rättegång har bevUjats finns bland övergångsbestämmelsema
till rätishjälpslagen en föreskrift raed denna innebörd. Ärende ora rättshjälp,
sora före ikraftträdandet är anhängigt hos rätlshjälpsanslalt, bör handläggas
vid allraän advokatbyrå enligt äldre bestämraelser. Såvitt gäller raotpartsavlalen
torde de avtalsslulande parterna få koraplettera avtalen raed särskilda bestäramelser
om vad sora skall gälla i fråga ora sådana ärenden sora inte är avslutade den 1
juli 1973,
Avvecklingen av ej avslutade ärenden enligt lagen ora fri
rättegång torde inte föranleda några särskilda åtgärder,
7.2.2 Ej avslutade ärenden vid
rättshjälpsanstalterna
Utoraprocessuella och processueUa ärenden sora efler den 1 juli 1973
handläggs vid allraän advokatbyrå, som trätt i stället för
rättshjälps-anstalt, skall avslutas enligt den ordning sora nu gäller.
Avvecklingen av dessa ärenden bör dock inte ekonoraiskt belasta de allraänna
advokat-
Prop.
1973: 74 32
byråerna. Ersättning bör utgå från anslaget
Rättshjälpskostnader och lärapligen grundas på den tid som ägnas åt
"gamla" ärenden,
F, n, svarar såväl huvudmannen för rättshjälpsanstalten sora
statsverket för kostnadema för verksaraheten vid anstalten, I fråga ora de
ärenden vid rättshjälpsanstalterna sora inte avslutats den 1 juli 1973 bör
därför överenskommelse träffas med nuvarande huvudmän om att dessa också
betalar viss del av de kostnader sora uppstår efter den 1 juli 1973, Nuvarande huvudraäns
engageraang bör av praktiska skäl inte utsträckas längre än nödvändigt efter
det att reforraen har trätt i kraft. En tidsperiod av sex månader kan vara
lämplig. Under denna perlod torde de flesta av de "garala" ärendena
hinna avslutas och därefter endast en raindre del av balansen kvarstå.
Den totala bruttokostnaden för att avveckla ärendebalansen
den 1 juli 1973 vid de 15 allmänna advokatbyråer som ersätter de rättshjälpsanstalter,
sora har landstingskoraraun eller koraraun till huvudraan, utgör enligt DONs
beräkningar 1 633 000 kr.
De allraänna advokatbyråernas saramanlagda inkoraster vid
avveckling av ärendebalansen uppgår enligt DONs beräkningar liU 1 397 000 kr.
Enligt beräkningarna komraer nettoulgiflema för att
avveckla ärendebalansen vid rättshjälpsanstallerna sålunda att uppgå till 236
000 kr. Statligt understöd för rättshjälpsanslaltemas verksarahet ulgår raed
hälften av årliga nettoutgifterna med avdrag för lokal- och inventarie-koslnader.
Statsbidragens andel av rättshjälpsanslaltemas netloutgifler för år 1971 uppgår
i genorasnitt tUl 42 %, Mot denna bakgrund synes det rimligt att de nuvarande
huvudmännen svarar för 60 % av nettokostnaden för att avveckla ärendebalansen.
En avräkning bör ske raellan staten och de nuvarande huvudraannen
efter årsskiftet 19731974. Avräkningen bör avse de faktiska nettoutgifterna
under andra halvåret 1973 för att avveckla ärendebalansen. De nuvarande huvudraannen
bör sora närants betala 60 % av dessa nettoutgifter. Kostnaderna för att
avveckla den balans sora kvarstår efter den 31 deceraber 1973 bör helt falla på
statsverket.
Samtidigt sora den nu berörda avräkningen sker och det
sålunda läggs fast hur raycket var och en av de nuvarande huvudraannen skall
betala för avveckling av ärendebalansen, bör utbetalning ske av de statsbidrag
sora skall utgå för anstalternas kostnader under tiden den 1 januariden 30
juni 1973,
7.2.3 Ej avslutade ärenden enligt motpartsavtalen
DON framhåller all kostnadema i anledning av raotpartsavlalen
är förhållandevis obetydliga. Bortsett från rättshjälpsanstallen i Luleå uppgick
den sararaanlagda kostnaden under år 1971 till endast ca 18 000 kr. För
rättshjälpsanstalten i Luleå, där raotpartsavlalen saratidigt innefat-
Prop.
1973: 74 33
tar en variant av järatlandssysleraet, uppgick kostnaden
under år 1971 till 55 000 kr. Kostnaden för att avveckla den balans sora finns
den 1 juli 1973 kan uppskattas till 25 000 kr.
En läraplig ordning för att avveckla ärendebalansen torde
vara följande. Vederbörande landsting eller koraraun svarar under andra halvåret
1973 för de kostnader sora uppkoraraer i de balanserade ärendena. Efter
årsskiftet 19731974 sker en avräkning mellan statsverket och landstinget eller
koraraunen. Avräkningen avser de faktiska kostnaderna under andra halvåret
1973. Statsverket betalar sedan hälften av dessa kostnader. Kostnadema för alt
avveckla den balans sora kvarstår efter den 31 december 1973 faller helt på
vederbörande landsting eller koraraun. Den balans sora då kvarstår torde vara
obetydlig,
7.2.4 Avveckling av jämtlandssystemet
Rättshjälp sora lämnas enligt järatlandssysleraet grundar
sig på avtal raellan resp. landsting och avdelning av Sveriges advokatsarafund.
Statens raedverkan till denna förra av rättshjälp inskränker sig tUl att statsbidrag
utgår enligt vissa regler. Sora en följd av detta torde de avtalsslutande
partema få koraplettera avtalen med särskilda bestämraelser ora vad sora skall
gälla i fråga om sådana ärenden sora inte är avslutade den 1 juli 1973. Överenskoraraelsen
kan lärapligen innehålla att de balanserade ärendena skaU avslutas enligt den
ordning sora följer av äldre bestäraraelser. En avräkning bör ske efter
årsskiftet 19731974 och avse dels kostnaderna för verksaraheten under första
halvåret 1973, dels kostnaderna under andra halvåret 1973 för all avveckla
ärendebalansen, Avräkningen bör gå ut på att statsverket ersätter landslingen
hälften av de kostnader sora sagts nu. Det föreslagna förfarandet förutsätter
att kostnaderna för att avveckla den balans som kvarstår efter den 31 deceraber
1973 hell faller på vederbörande landsting. Den balans som då kvarstår torde
vara obetydlig.
Vad som sagts nu bör gälla även för den form av rättshjälp
som förekomraer på Gotland.
Statsverkets andel i kostnaderna för verksaraheten under första
halvåret 1973 har av DON beräknats till 814 000 kr, och för att avveckla
ärendebalansen den 1 juli 1973 till 325 000 kr.
Samtliga slutregleringar sora berörts under 7 bör handhas
av centralmyndigheten. Statsverkets kostnader bör finansieras via anslaget
Rättshjälpskostnader,
Prop.
1973: 74 34
8 Departementschefen
8.1 Inledning
Riksdagen har tidigare tagit ställning lill reformen om
samhällets rättshjälp (prop, 1972: 4, JuU 1972: 12, rskr 1972: 205 och prop,
1972: 132, JuU 1973: 1, rskr 1973: 21), I det följande lämnas förslag tUl organisation
av och ekonomisystem för rättshjälpsverksaraheten.
Sedan Kungl,
Maj:t den 30 juni 1972 uppdragit ål DON ati förbereda genoraförandet av rättshjälpsreforraen
har DON utfört ett omfattande förberedande organisationsarbete. Tidigare har
en redogörelse för DONs utredningar och förslag lämnats,
8.2 Rättshjälpsanstalterna som allmänna
advokatbyråer
Rättshjälpsanstaller finns f. n. i Stockholra (två
stycken), Norrköping, Linköping, Helsingborg, Malraö, Halrastad, Göteborg,
Vänersborg, Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Gävle, Luleå och Haparanda, I
likhet raed DON anser jag all allraänna advokatbyråer bör finnas på dessa
orter och att byråerna bör byggas upp på grundval av de nuvarande rättshjälpsanstallerna.
Delta innebär bl, a, att de nuvarande tjansteraannen vid dessa anstalter
väsentligen överläs. Några raera påtagliga ändringar för personalen vid rättshjälpsanstallerna
vad gäller arbetssituationen koramer alltså inte att inträffa,
DON har
föreslagit att antalet juristtjänster vid de allmänna advokatbyråer som
ersätter rättshjälpsanstallerna skall bestämmas till 92, vilket innebär en
ökning med nio tjänster. Det är givelvis angeläget all antalet tjänster inte är
lägre än vad sora är raotiverat raed hänsyn till väntad efterfrågan. De
nuvarande rättshjälpsjuristerna har i raycket begränsad omfattning kunnat åta
sig uppdrag som offentlig försvarare i brotlraål. Som jag framhållit under det
tidigare lagstiftningsarbetet bör juristerna på en allmän advokatbyrå ägna sig
ål även denna form av rättshjälp, Inle rainsl raed hänsyn härtill bör antalet
tjänster ökas i förhållande till nuläget. Jag delar eraellertid DONs
uppfattning att svårigheter föreligger att göra en korrekt bedöraning av varje
byrås personalbehov och att försiktighet bör iakttagas tUl dess erfarenheter
vunnits av efterfrågan på tjänster för byråernas del. Vid bestämmandet av
antalet tjänster bör beaktas att nya tjänster inrättats på flera häll under
senare tid. En större utbyggnad av personalorganisationen i ett sammanhang
skulle också medföra rekryleringssvårigheter. Det får ankorama på Kungl, Maj:l
att sörja för att byråernas personalbehov tillgodoses.
Jag ansluter mig på anförda skäl lill DONs bedömningar av
personalbehovet vid övergången till den nya organisationen.
Prop. 1973: 74 35
8.3 De nya allmänna advokatbyråerna
DON har undersökt i vilken utsträckning allmänna
advokatbyråer bör inrättas på andra platser än där det nu finns rättshjälpsanstaller.
På grundval av dessa undersökningar (jfr avsnitt 3) har DON föreslagit att 14
nya allmänna advokatbyråer inrättas. DON har vidare funnit del mest angeläget
alt allmänna advokatbyråer i första hand och redan i samband med att rättshjälpsreforraen
träder i kraft inrättas i Södertälje, Jönköping, Eskilstuna, Växjö, Karlskrona,
Kristianstad och Sundsvall. Övriga orter där enligt DON advokatbyråer bör
inrättas snarast raöjligt efler det reforraen trätt i kraft är Kalmar, Skövde,
Stockholm (utöver de två byråer sora ersätter nuvarande rällshjälpsanslalter),
Uppsala, Umeå, Falun/Borlänge och Östersund.
DONs
utredningar innebär en bekräftelse på riktigheten av uttalandena i prop. 1972:
4 om lokaliseringsorter för nya byråer. Utöver vad sora angetts i propositionen
föreslår DON all en ny allraän advokatbyrå inrättas i Stockholra och en i
Södertälje. De undersökningar sora DON har gjort har enligt rain uppfattning
tagit tillbörlig hänsyn till de faktorer som bör påverka bedömningen i den
aktuella lokaliseringsfrågan. Ett fullföljande av de intentioner sora ligger
bakom införandet av rätishjälpslagen bör på sikt leda lill att allraänna
advokatbyråer inrättas även på andra orter än de av DON föreslagna. Nya allraänna
advokatbyråer bör nu inrättas i enlighet raed DONs förslag. Del får ankomma på
Kungl, Maj:t all besluta vid vilka tidpunkter under budgetåret 1973/74 och på vUka
platser de allmänna advokatbyråerna skall inrättas.
De nya byråerna bör byggas upp successivt. Antalet
jurister torde under uppbyggnadsskedet för fierlalet byråer böra begränsas
till två eller tre.
8.4 De allmänna advokatbyråernas mottagningsverksamhet
utanför huvudorten
Flertalet rättshjälpsanstaller har f. n, mottagningar på
orter utanför huvudorten. Sådana raottagningar kan i vissa fall var olönsararaa
raen ändå vara motiverade av allmänhetens berättigade krav på service, I
största möjliga utsträckning bör verksaraheten fortsätta på de orter där rätlshjälpsanstalterna
f, n, har mottagning. Även andra orter kan bli aktuella för sådan mottagning.
Också de nya allmänna advokatbyråerna bör ora det behövs anordna raottagning
utanför huvudorten, Mottagningsverksamhet bör också äga rum på vissa fångvårdsanslalter,
I samtliga fall där raottagningsverksaraheten visar sig vara olönsam får en
avvägning göras mellan kostnadskonsekvenserna och allmänhetens behov av
juridisk service, Kungl, Maj:t bör berayndiga centralrayndig-
Prop.
1973: 74 36
heten att besluta ora orafattningen av de allraänna
advokatbyråernas raottagningsverksarahet på annan ort än huvudort, I saraband raed
alt jag senare tar upp frågan ora ekonoraisyslera för rättshjälpsverksaraheten
koraraer jag också alt ta upp frågan ora de ekonoraiska konsekvenserna av
sådan raottagningsverksarahet sora inte är lönsara,
8.5 Rättshjälpsnämndema
Sora DON frarahållit har det i förarbetena lill
rättshjälpslagen ansetts lärapligt att anknyta rätlshjälpsnärandernas verksarahetsoraråden
tUl hovrätternas dorakrelsar och kanslierna för näranderna lill hovrätternas adrainistrativa
avdelningar, DON har anslutit sig till dessa uttalanden och föreslagit att rättshjälpsnärander
inrättas på de orter där hovrätterna är belägna och ges sararaa
verksamhetsområden sora hovrätternas dorakretsar särat alt närandernas kansligöroraål
utförs inom hovrätterna. Rätlshjälpsnärandernas personalbehov har av DON be-dörals
till sararaanlagt 14 handläggare och 32 biträden.
Jag ansluter raig till DONs bedöraning i fråga ora
närandernas verksarahetsoraråden och personalbehov och hänvisar till
redogörelsen för denna (avsnitt 4,4), Frånsett rättshjälpsnäranden i Stockholra
blir nämndernas kanslier förhållandevis sraå. Det är en klar fördel för
verksamheten om nämndernas kansligöroraål utförs inora hovrätterna. Jag biträder
därför DONs förslag i denna del. De tjänster sora behövs för nämndernas kansligöroraål
bör inrättas i hovrätterna. Kostnaderna för dessa tjänster bör belasta anslag
för rätlshjälpsnärandernas verksamhet,
8.6 Centralmyndigheten
I avvaktan på inrättande av centralmyndigheten för dorastolsväsendet
(prop, 1972: 1 bil, 4, JuU 1972: 8, rskr 1972: 159) räknar jag med att DON koraraer
att utses alt vara centralrayndighet på rältshjälpsområdet. Centralrayndighetens
funktioner har behandlats i prop, 1972: 4 s, 294298,
Med hänsyn till att rätlshjälpsnärandernas kansligöroraål
skall fullgöras inom hovrätterna måste frågan om centralmyndighetens resp,
hovrätternas kompetens beträffande rältshjälpsnärandema särskilt uppraärksararaas.
Anknytningen lUl hovrättema innebär alt närandernas personal forraellt blir tjänsteraän
vid hovrätterna. Det bör dock ankorama på cenlralrayndighelen att, efter
förslag av hovrätten, tillsätta tjänster på handläggarnivå på kanslienheten för
rättshjälpsnämnden, I fråga om biträdesljänslerna bör hovrätten höra
rättshjälpsnämndens ordförande innan sådan tjänst tillsattes. Hovrätterna har
liksom andra myndigheter skyldighet att ge föreskrifter ora
handläggningsrutiner ra, ra, för sin personal särat att besläraraa hur genoraförandet
av olika
Prop. 1973: 74 37
arbetsuppgifter skall prioriteras. Hovrätterna bör inte få
befogenhet vad gäller handläggningsrutiner o. d. inora rättshjälpsorarådel.
Dessa befogenheter bör i stället tillkoraraa centralmyndigheten trots att det
rör sig om tjänstemän hos hovrätterna. Däremot bör hovrätterna ha ansvaret för
att rätlshjälpsnärandernas verksarahet alltid kan utföras. Detta innebär att
hovrätterna vid ledighet och vakanser på sådana tjänster sora är avsedda för rätlshjälpsnärandernas
verksarahet skall ställa personal lill förfogande tiU rättshjälpsnäranderna
från de personalgrupper som är avsedda för hovrätternas egentliga verksarahet.
Denna skyldighet lill personaldisposition till förraån för rättshjälpsnäranderna
kan bli aktuell även vid tillfällen då den för rättshjälpsnäranderna avsedda
personalen visar sig vara otUlräcklig, Ett genomförande av den föreslagna
hovrättsanknytningen ger raed andra ord goda möjligheter att tillgodose
rättshjälpsnämndernas personalbehov. Det innebär eraellertid också att den
personal sora är avsedd för rättshjälpsnäranderna kan ställas till
hovrätternas förfogande ora arbetsuppgiftema i nämnden raedger det.
En av de tjänster vid varje hovrätt sora inrättas för
rättshjälpsnämnderna bör vara avsedd för funktionen som chef för
rättshjälpsnämndens kansli. I de mindre hovrätterna kan det visa sig lämpligt
att denna funktion läggs på en tjänst som är geraensara för rätlshjälpsnäran-dens
och hovrättens behov. På innehavaren av denna tjänst och hovrättens ledning
får det ankoraraa att i sararåd göra de avvägningar av personalbehovet för
nämnden som behövs i olika lägen.
Del får ankoraraa på Kungl, Maj:t att raeddela bestäraraelser
ora korapelensfördelningen raellan centralrayndigheten och hovrättema. Det kan
därvid visa sig lärapligt att i vissa hänseenden överlåta åt centralmyndigheten
att raeddela de bestämraelser sora behövs,
8.7 Budget- och ekonomisystem för rättshjälpsverksamheten
8.7.1 Inledning
Under andra huvudtiteln finns f, n, följande anslag till
rättshjälp: Ersättning åt domare, vittnen och parter (från vilket anslag bl, a,
ersättningar till offentlig försvarare utgår). Kostnader enligt lagen om fri
rättegäng, Understöd för utomprocessuell rättshjälp särat Tornedalens rättshjälpsanstalt.
Vid val av budgetsystem för rättshjälpsverksamheten i dess
nya form raåste raan välja ett systera som är förenligt med verksarahetens art.
Av särskilt intresse i sararaanhanget är den självbärighetsprincip som skall
gälla för de allraänna advokatbyråerna och de krav på affärsraässighet och
konkurrens på lika villkor raed enskilda advokater sora ställts upp för de allraänna
advokatbyråerna. Budgetsystemet måste också vara så utforraat att det ger god raöjlighet
att redovisa samhällets kostnader av olika slag för rättshjälpsverksamheten.
Prop.
1973: 74 38
8.7.2 Allmänna advokatbyråer
De allmänna advokatbyråerna kommer att uppbära inkomster i
sin verksamhet dels från enskilda rättssökande och dels från allmänna medel i
anledning av beslut om rättshjälp. För samtliga rätlshjälpskostnader bör finnas
ett anslag från vilket de allraänna advokatbyråerna får uppbära sina
huvudsakliga inkorasler.
För de allmänna advokatbyråernas kostnader för personal,
lokaler, inventarier, raateriel ra, m, bör finnas ett gemensarat anslag. På
grund av att byråernas verksarahet har karaktären av uppdragsverksarahet är det
sora DON har föreslagit lärapligt att utbetalningar och inbetalningar redovisas
över ett förslagsanslag på forraellt 1 000 kr. Anslaget bör i princip inte få
uppvisa någon nettobelastning vare sig under loppet eller vid slutet av
budgetåret. För att lösa likviditelsproblera för verksaraheten räknar jag raed
att de allraänna advokatbyråerna i likhet med vad sora gäUer för rayndigheter
med uppdragsverksamhet som deltar i försök raed prograrabudgetering får
disponera en rörlig kredit i riksgäldskontorét, DON beräknar kreditbehovet till
fera railj. kr, för de advokatbyråer sora enligt DONs förslag börjar sin
verksamhet den 1 juli 1973, Det ankoraraer på Kungl, Maj:t att inora ramen för
av riksdagen läranat berayndigande (prop, 1970: 1 bil, 1 s, 44, SU 1970: 16, rskr
1970: 59) raeddela närraare bestämmelser om de allmänna advokatbyråernas
utnyttjande av rörlig kredit.
Som DON frarahållit
har raan alt räkna raed alt vissa byråer komraer att ge överskott under det att
andra koraraer alt visa underskott. Jag ansluter raig till DONs uppfattning
att resultatutjäraning byråerna eraellan ej bör förekoraraa. En resultatutjäraning
mellan de allmänna advokatbyråerna skulle i praktiken innebära en "koncernbUdning"
som inte står i överensstämraelse med den ställning i förhållande lill enskilda
advokater som de allraänna advokatbyråerna avses få. Över- eller underskott i verksaraheten
vid de olika byråerna får istället balanseras från ett budgetår lill ett annat,
Ora samraa advokatbyrå under flera år visar underskoll får frågan las upp ora
byrån bör läggas ned eller oraorga-niseras. Även överskott under flera år kan
ge anledning lill förändringar i verksaraheten. Utvecklingen i näranda
hänseenden bör följas med uppraärksarahet av centralrayndigheten som har att
lämna förslag till de förändringar av verksamheten som rörelseresultatet kan
ge anledning till.
Lönsamhetsprincipen kan inle tillämpas helt strikt vid de
allmänna advokatbyråerna. För dessa uppstår kostnader som inte är helt att järaföra
med enskilda advokaters kostnader för sin verksarahet, Sora jag tidigare frarahållit
får de allmänna advokatbyråerna hålla mottagning utanför huvudort, I vissa
fall bör sådana mottagningar hållas av sociala skäl. Kostnaderna för sådan verksarahet
bör inle påverka en
Prop.
1973: 74 39
byrås rörelseresultat. De allmänna advokatbyråerna kommer
också på grund av sin ställning som statliga myndigheter, alt få åta sig
uppdrag utanför rättshjälpssystemet som inte ger inkomster som täcker kostnaderna.
Det rör sig här om vissa uppdrag sora likvidalor, god raan m, ra. Inte heller
kostnaderna för denna del av verksamheten bör till-låtas inverka på
rörelseresultatet.
En fråga sora kan vara av särskilt intresse i detta saramanhang
är kostnaden för tolk och översättning. Till de nuvarande rättshjälpsanstallerna
hänvisas i järaförelsevis stor omfattning klienter sora inte behärskar svenska
språket, och anstalterna har i regel särskilda anslag från sina huvudraan för
alt bekosta utgifterna för tolk. Man får därför räkna raed att de allraänna
advokatbyråernas klienter i inle oväsentlig orafattning koramer alt bestå av
utlänningar,
I prop,
1973: 30 s, 75 behandlas vissa frågor rörande tolk och översättning inora rällshjälpssystemels
rara. Rörande den närraare utformningen av förslagen och raina uttalanden i
anslutning lill dessa får jag hänvisa till propositionen. Där påpekade jag
också att vissa svårigheter skulle kunna uppstå vid tillärapning av reglerna
om rådgivning i rättshjälpslagen. De antydda problemen beror huvudsakligen på
att den för rådgivning bestämda avgiften, f, n, 50 kr,, inte raedger att tolk
anlitas i rådgivningsärendet. Detta skulle kunna leda lill alt rådgivning i
praktiken aldrig skulle kunna läranas en icke svenskspråkig person. En sådan
ordning är givelvis inle godtagbar. Det får antas att-just invandrare, vars
kunskaper ora svenska förhållanden är begränsade, har särskilt behov av att
till en rimUg kostnad kunna göra sådana förfrågningar som avses raed rådgivningsinslitulet.
Jag föreslår därför att de allmänna advokatbyråerna bereds raöjlighet all
anlita tolk (översättare) i rådgivningsfall på liknande sätt sora de nuvarande
rättshjälpsanstallerna, ulan alt detta skall behöva påverka byråernas rörelseresultat.
De kostnader sora sålunda de allraänna advokatbyråerna får
la på sig och vilka inte bör påverka rörelseresultatet bör finansiseras i särskild
ordning genora ett särskilt driflbidragsanslag sora bör vara gemensamt för
byråerna. Byråerna bör inle själva få förfoga över anslaget utan det bör slå lill
centralmyndighetens disposition för sitt avsedda ändamål. Utöver vad sora
sagts nu är jag inte beredd att f, n, förorda att de allraänna advokatbyråerna
ges särskUda anslag för verksarahet av mera social karaktär.
Genom de förändringar beträffande tolk- och översältningsfrågor
sora förslagen i prop. 1973: 30 innebär i förening raed vad jag här anfört tillgodoses
invandrarnas behov av rättshjälp på ett tillfredsställande sätt.
När allraän advokatbyrå behöver investera i utrustning för
sin verksamhet får det i fortsättningen ske genora alt la i anspråk inkoraster
från
Prop.
1973: 74 40
verksaraheten.
Nar verksamheten startar den 1 juli 1973 finns emellertid inga inkomster sora
kan användas för utrustning av de nya byråerna och till kostnader för att ta
över rättshjälpsanslaltemas utrustning. För ändaraålet behövs därför medel
redan innevarande budgetår. Investeringskostnaderna i utrustning för byråerna
får avskrivas genora periodiska inbetalningar för byråerna tUl statsverket,
8.7.3 Rättshjälpsnämnderna
Anslaget
lill rättshjälpsnäranderna bör vara av konventionell typ raed gängse poster.
Anslaget bör vara geraensaral för saratiiga närander. Centralrayndigheten bör
ha huvudansvaret för anslaget raen efter beslut från centralrayndigheten bör
hovrätterna få disponera över delar av anslaget för att täcka kostnaderna för kansliverksamhelen
sora enhgt vad jag tidigare föreslagit bör drivas inora hovrätterna.
8.7.4 Anslag
lill rätlshjälpskostnader
Som
DON föreslagit bör ett särskilt anslag tillskapas för att täcka de rättshjälpskostnader
(förraåner) sora enhgt rätishjälpslagen skall betalas av allraänna medel, dvs, fraraför
allt ersättning tUl offentlig försvarare och biträde vid allmän rättshjälp.
Vidare ansluter jag raig tUl DONs förslag vad gäller nettoredovisning av
anslaget och förslaget alt raedel sora flyter in på grund av ålagd återbetalningsskyldighel
får tas in sora uppbörd under anslaget Rättshjälpskostnader även till den del
kostnaden tidigare belastat det anslag sora f, n, benämns Ersättning åt domare,
vittnen och parter.
8.8
Avveckling av nuvarande rättshjälpsformer
DON
har som framgår av tidigare redogörelse (avsnitt 7) redogjort för sina förslag
till lösningar av olika ekonomiska frågor som uppstår vid övergången. Av hänsyn
till rättssökande i ärenden som pågår vid övergången är det eraellertid av
största betydelse alt nuvarande huvudraan behåller den organisation vad gäller
jämlandssystemet och raotpartsavlalen som behövs för avveckling av
ifrågavarande ärenden. DON har anmält att företrädare för nuvarande huvudmän
förklarat alt de inle accepterar DONs förslag till lösningar av de olika ekonomiska
frågorna som uppstår vid övergången.
För
egen del anser jag alt iiven om rättshjälpslagen inte har till-lagts
retroaktiv verkan reforraen om sarahällets rättshjälp bör innebära att
staten tar på sig hela ansvaret för ifrågavarande avvecklingskostnader.
Statens kostnader för avveckling av ärenden sora pågår vid övergången bör
belasta anslaget till rättshjälpskostnader.
Prop.
1973: 74 41
8.9 Vissa
personalfrågor
All
personal vid rättshjälpsanstalterna bör i saraband med statens övertagande av rättshjälpsverksaraheten
erbjudas annan statlig anställning. Det är naturligt att rättshjälpsanstalternas
nuvarande tjänstemän, såväl rättsbildade sora andra, i raån av tillgång på
tjänster i första hand går över till de allmänna advokatbyråerna eUer
rättshjälpsnämnderna. Att personalen sålunda överförs tUl statlig tjänst inom
samma verksamhet kan sägas vara såväl ett statens intresse som, allmänt sett,
ett intresse från personalens sida. I enlighet härmed bör det vara en strävan
att söka ordna övergången för saratliga personalgrupper så att raenliga
verkningar undviks för den enskilde tjansteraannen. Staten avses sålunda skola
övertaga koraraunernas skyldigheter gentemot den personal som f, n, är
anställd vid rättshjälpsanstallema.
Beträffande
avlalsbara anställnings- och arbetsvillkor för tjansteraannen vid de allraänna
advokatbyråerna avser jag att ge statens avlalsverk det förhandlmgsuppdrag som
behövs.
Frågor ora eventuell
fördelning av kostnaderna för fraratida pensionsförraåner för den övertagna
personalen avses komma att diskuteras mellan företrädare för finansdepartementet
och företrädare för huvudraannen för rätlshjälpsanstalterna.
Kungl.
Maj:t bör berayndigas att vidta de övergångsåtgärder som behövs på grand av
övertagande av personal vid rätlshjälpsanstalterna.
8.10 Anslagsfrågor
m. m.
I
årets statsverksproposition (prop. 1973: 1 bil. 4 s. 74) har t. v. tagits upp
ett geraensaral anslag för saratliga rättshjälpskostnader och den del av
nuvarande anslaget Ersättning åt doraare, vittnen och parter som inte består av
rättshjälpskostnader. Anslaget som har benärants Beräknade rättshjälpskostnader
ra. ra, har för budgetåret 1973/74 beräknats raed ett prelirainärt belopp ora
82 787 000 kr, i avvaktan på en proposition raed förslag till organisation av
och ekonoraisyslera för rättshjälpsverksaraheten. Under hänvisning till vad
jag tidigare anfört föreslår jag alt anslaget för budgetåret 1973/74 delas upp
i följande anslag.
Rättshjälpskostnader
Rättshjälpsnäranderna
Allmänna advokatbyråer;
Uppdragsverksamhet
Bidrag till allmänna
advokatbyråer
Allraänna advokatbyråer
ra, ra,: Utrustning
Ersättning åt vittnen ra,
ra.
Anslagsberäkning
Rättshjälpskostnader
Nytt
anslag (förslag) 75 000 000
Prop.
1973: 74 42
Rättshjälpsnämndema
Nytt
anslag (förslag)
3 520
000
Personal
1973/74
Handläggande
personal
14
Övrig
personal
32
46
Anslag
Lönekostnader
2 900
000
Sjukvård
10 000
Reseersättningar
140 000
Lokalkostnader
270 000
Expenser
200 000
3 520
000
Allmänna
advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
Nytt
anslag (förslag) 1 000
Personal
1973/74
Handläggande
personal
134
Övrig
personal
140 274
Bidrag
till allmänna advokatbyråer
Nytt
anslag (förslag)
300 000
Allmänna
advokatbyråer m. m.: Utrustning
1972/73
1973/74
Nytt
anslag (förslag)
1 850 000
300 000
Ersättning
åt vittnen m. m.
1971/72
Utgift
134 700 650
1972/73
Anslag
128 250 000
1973/74
Förslag
4 000 000
Anslaget Ersättning åt domare, vittnen och parter
Beräkningen
av anslaget Rättshjälpskostnader måste grundas på vissa osäkra antaganden. Vid
beräkningen av de raedel sora behövs under anslaget har hänsyn tagits till
följande förhållanden. I det beräknade anslagsbeloppet ingår den uppskattade
del av anslaget Ersättning åt doraare, vittnen och parter sora belöper på
kostnader för ersättning tUl offent-
Prop. 1973: 74 43
liga
försvarare, ungefär 25 milj. kr. Vidare ingår kostnaderna under de nuvarande
anslagen Kostnader enhgt lagen om fri rättegång. Understöd för utomprocessuell
rättshjälp och Tornedalens rättshjälpsanstalt. Hänsyn har vidare tagits till
beräkningar som redovisats i prop. 1972: 4 s. 304 och prop. 1972: 132 s. 210,
Beträffande
anslaget till Rättshjälpsnämndema hänvisar jag till sararaanslällningen och DONs
beräkningar (avsnitt 4.5). Jag har beräknat medel under anslaget till tjänster
i hovrättema för 14 handläggare och 32 biträden. En del av tjänsterna för
handläggare och annan personal bör inrättas som extra ordinarie och en del sora
extra. Det ankoraraer på Kungl, Maj:t att besluta i denna fråga.
Anslaget
till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet bör som tidigare närants föras
upp raed ett forraellt belopp på 1 000 kr. Jag räknar raed att vid de allraänna
advokatbyråer som träder i stället för de nuvarande rältshjälpsanstalterna får
inrättas tjänster för 92 jurister och 98 biträden (jfr avsnitt 2.3).
Personalbehovet vid de 14 nya allmänna advokatbyråer sora avses bli inrättade
under kommande budgetår är svårare att ange. Som DON framhållit (avsnitt 3.5)
torde man under det första verksamhetsåret få räkna med tjänster för tre
jurister och två eller tre biträden vid varje byrå. Vid varje allmän
advokatbyrå bör finnas en ordinarie tjänst med beteckningen r som chef. Med
utgångspunkt från nuvarande löneställning för motsvarande tjänster på rätlshjälpsanstalterna
är det troligt att vissa av de nya tjänsterna i förhandlingarna om anställnings-
och arbetsvillkor koraraer att hänföras tUl löneplan C. Kungl. Maj:t bör därför
begära riksdagens berayndigande att få inrätta högst 30 ordinarie tjänster för
chef för advokatbyrå raed betecknuigen r. En del av tjänsterna för jurister och
annan personal bör inrättas sora extra ordinarie och en del sora extra. Det ankomraer
på Kungl. Maj:t alt besluta i denna fråga.
Anslaget
Bidrag lill allmänna advokatbyråer är avsett för ändaraål sora jag tidigare
behandlat. Anslagsberäkningen raåste i avvaktan på att erfarenheter vinnes
bygga på vissa osäkra antaganden.
Anslaget
Allmänna advokatbyråer m. m.: Utrustning avser kostnader som lill största delen
komraer att uppstå redan itmevarande budgetår. Det nya anslaget bör därför
föras upp under andra huvudtiteln redan innevarande budgetår. På grundval av DONs
utredningar bedöraer jag anslagsbehovet innevarande budgetår tUl 1 850 000 kr.
och till 300 000 kr. för budgetåret 1973/74. Även för rättshjälpsnäranderna
behövs raedel till den utrastning som raåste anskaffas innan verksaraheten vid
nämnderna börjar. Kostnader för näranda utrustning bör få belasta anslaget i
inledningsskedet. Den angivna anslagsberäkningen tar hänsyn tiU kostnadema för
utrustning även för rättshjälpsnäranderna. Vad gäller investeringskostnader i fraratiden
får dessa tas från anslaget till rättshjälpsnäranderna liksom motsvarande
kostnader för de allmänna advokatbyråema i framtiden får belasta intäkterna i verksaraheten.
Ora inte nya byråer öppnas efter den 1 juli 1974 eller befintiiga byråer
Prop. 1973: 74 44
väsentiigt
ökas ut behöver ifrågavarande utrustningsanslag inte finnas efter utgången av
budgetåret 1973/74.
Det
nuvarande anslaget Ersätining åt domare, vittnen och parter är avsett för åtskUliga
ganska skilda ändaraål. Belastningen på anslaget består tUl övervägande delen,
ungefär 90 %, av kostnader för ersättning till offentliga försvarare. I
fortsättningen bör kostnader för offentlig försvarare belasta det nya anslaget
Rättshjälpskostnader. Benäraningen ersättning åt domare, vittnen och parter
får redan nu anses vara en missvisande benämning. Sedan kostnader för offentlig
försvarare ej längre belastar anslaget är kostnader för ersättning åt vittnen
den största posten på anslaget. Det bör därför i fortsättningen benämnas
Ersättning åt vittnen m. m.
9
Hemställan
Under
åberopande av det anförda herastäUer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt
1.
godkänna de av raig förordade
riktlinjerna för organisationen av samhällets rättshjälp
2.
till Allmänna advokatbyråer m. m.:
Utrustning på tilläggsstat III för budgetåret 1972/73 under andra huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 1 850 000 kr.
3.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
inrätta högst 30 ordinarie tjänster för chef för allraän advokatbyrå raed
beteckningen r
4.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidta de övergångsåtgärder sora behövs på grund av övertagandet av personal vid
rättshjälpsanstalterna
5.
tUl Rättshjälpskostnader för
budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 000 kr.
6.
till Rättshjälpsnämnderna för
budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 3 520 000 kr.
7.
till Allmänna advokatbyråer:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 000
kr.
8.
till Bidrag lill allmänna
advokatbyråer för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kr.
9.
till Allmänna advokatbyråer m. m.:
Utrustning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.
10.
tiU Ersätining ål vittnen m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 4 000 000 kr.
Med
bifall till vad föredraganden sålimda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Gunnel Anderson
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innehållsförteckning
Propositionen ................................................................. ..... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. 1
Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 mars 1973.............. ..... 2
1
Inledning .............................................................. ..... 2
2
Rättshjälpsanstallerna
som alhnänna advokatbyråer, DONs skrivelse den 28 december 1972 och proraeraoria
ang. rättshjälpsanstalterna som allmänna advokatbyråer 3
2.1 Inledning.............................................................. .... 3
2.2 De allmänna advokatbyråernas inre
organisation .... 3
2.2.1 Allmänna synpunkter.... '............................. 3
2.2.2 Juristpersonalens uppgifter .................... .... 3
2.2.3 Biträdespersonalens uppgifter ................. 4
2.3 Personalbehov vid övergång till ny organisation.. .... 5
2.3.1 AUmänt ................................................... .... 5
2.3.2 De allmänna advokatbyråerna i
Stockholm __ 6
2.3.3 De allmänna advokatbyråerna i
Norrköping och Linköping 6
Helsingborg ..... 6
Malraö ............. .... 6
Halrastad ........ .... 6
Göteborg ........ .... 7
Vänersborg .... .... 7
Borås ................ .... 7
Karistad.............. .... 7
Örebro ............ 7
Västerås............. 8
Gävle.................. 8
i Luleå ................. .... 8
2.3.4 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.5 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.6 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.7 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.8 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.9 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.10 Den aUraänna advokatbyrån i
2.3.11 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.12 Den allraänna advokatbyrån i
2.3.13 Den allmänna advokatbyrån i
2.3.14 Den aUmänna advokatbyrån i
2.3.15 Den aUmänna advokatbyrån i
Haparanda.. 9
2.4 Mottagningsverksarahet på annan ort än huvudorten ..,.
9
De nya allraänna advokatbyråerna, DONs skrivelser den 28
deceraber 1972 och den 1 februari 1973 särat proraeraoria
ang, de nya allraänna advokatbyråerna.................... 10
3.1 Inledning..............................................................
10
3.2 Lokalisering av nya allraänna
advokatbyråer....... 11
3.2.1 De i prop. 1972: 4 föreslagna
lokaliseringsorterna 11
3.2.2 Andra lokaliseringsorter ......................... 13
3.3 Allmänna advokatbyråer som i första
hand bör inrättas 13
3.4 Mollagningsverksamhet på annan ort
än huvudorten .. 15
3.5 Diraensionering och uppbyggnad.........................
15
Rättshjälpsnäranderna, DONs skrivelse den 21 februari 1973
och proraeraoria ang, rättshjälpsnäranderna........... 15
4.1 Inledning..............................................................
16
4.2 Fördelning av arbetsuppgifter i
ärenden ora rättshjälp .. 16
4.3 Ärendeantal och personalbehov...........................
17
Prop. 1973: 74 46
4.4
Verksarahetsoraråde särat
personal- och kansliorganisation för rättshjälpsnäranderna 18
4.5
Kostnadsberäkningar ............................ 20
5................................................................ Centralmyndighetens
funktioner, DONs skrivelse den 21 fe
bruari 1973 och promeraoria ang, centralrayndighetsfunktio-
nerna ....................................................... 20
6 Ekonoraisyslera
för rättshjälpsverksaraheten, DONs skrivelser
den
28 deceraber 1972 och den 25 januari 1973 särat prorae
raoria ang. ekonomisystem m, m. .................... 22
6.1
Inledning ........................................... 22
6.2
Finansiering och
anslagsutformning ............ ... 22
6.2.1
AUmänna synpunkter.......................... 22
6.2.2
Allmänna advokatbyråer ................... ... 23
6.2.3
Rättshjälpsnärander ....................... 29
6.2.4
Rättshjälpskostnader ....................... ... 29
6.3
Redovisning.............................................. ... 30
6.4
Av DON inhämtade reraissyttranden
............. ... 30
7................................................................ Avveckling
av nuvarande rältshjälpsforraer, DONs skrivelse
den 1 raars 1973 och promemoria ang, aweckUng av nuva
rande rältshjälpsforraer .............................. ... 30
7.1
Avveckling av nuvarande rättshjälpssystera
i saraband raed att rättshjälpsreforraen träder i kraft............................................................. 30
7.2
Avveckling av äldre rättshjälpsärenden
........ 31
7.2.1
Allraänna synpunkter ...................... ... 31
7.2.2
Ej avslutade ärenden vid
rättshjälpsanstalterna .. 31
7.2.3
Ej avslutade ärenden enligt raotpartsavlalen
.... 32
7.2.4...................................................... Avveckling
av järatiandssysleraet 33
8 Departementschefen
.................................... .. 34
8.1
Inledning ............................................ 34
8.2
Rättshjälpsanstalterna som
allmänna advokatbyråer ,.,. 34
8.3
De nya allraänna
advokatbyråerna............... 35
8.4
De allraänna advokatbyråernas raottagningsverksarahet
utanför huvudorten 35
8.5
Rättshjälpsnäranderna ............................. 36
8.6
Centralmyndigheten.................................. 36
8.7
Budget- och ekonoraisystem för
rättshjälpsverksamheten 37
8.7.1
Inledning .................................... .. 37
8.7.2
Allraänna advokatbyråer.................... .. 38
8.7.3
Rättshjälpsnäranderna ..................... .. 40
8.7.4
Anslag till rättshjälpskostnader
.......... .. 40
8.8
Avveckling av nuvarande
rättshjälpsformer.... 40
8.9
Vissa personalfrågor.................................. .. 41
8.10 Anslagsfrågor
ra. ra. 41
9 Hemställan................................................... .. 44
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 7301 » 5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (19)
19 kopplingar i 17 dokument.
- Prop. 1982/83:61 om ändringar i rättshjälpslagen (1972:429) m.m. s. 40 om s. 39 i texten
- Bet. 1979/80:JuU35 med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motion s. 4 i texten
- Bet. 1978/79:JuU30 med anledning av propositionen 1978/79:90 med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m. m. jämte motioner s. 42 i texten
- Bet. 1975/76:JuU17 Med anledning av propositionen 1975/76:47 med (förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m. m. jämte motioner s. 8 i texten
- Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten