Sök i Ratio Lex

KungI. Maj:ts proposition om ändringar i vägtrafikbeskattningen m.m.

1973 · 100 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 92 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:94, KungI. Maj:ts proposition om ändringar i vägtrafikbeskattningen m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 94 år 1973 Prop. 1973:94

Nr 94

Kungl.
Maj:ts proposition om ändringar i vägtrafikbeskattningen m.m.; given Stockholms
slott den 30 mars 1973.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I
propositionen framläggs förslag om övergång till kilometerbeskalt-ning av brännoljedrivna
motorfordon i enlighet med det principbeslut om införande av denna skatteform
som fattades av 1971 års riksdag (prop. 1971: 153, SkU 1971: 67, rskr 1971:
339). Härjämte föreslås vissa andra ändringar i vägtrafikbeskattningen.
Förslagen bygger på bilskat-teutredningens slutbetänkande (SOU 1972: 42)
Vägtrafikbeskattningen.

KUometerskatteförslaget
innebär, att nuvarande beskattning av motorbrännolja i form av brännoljeskatt
och särskild skatt på motorbränslen den 1 januari 1974 ersätts med en kilometerbeskattning
av brännoljedrivna personbilar, bussar och lastbilar. Som en följd av denna omläggning
föreslås att den s'ärskilda skatten på motorbränslen samtidigt slopas även i
fråga om bensin och gasol och ersätts med en i motsvarande mån höjd
energiskatt på dessa drivmedel.

Nuvarande
automobilskatt och traktorskatt föreslås i fortsättningen utgå under
benämningen fordonsskatt med vissa av kilometerbeskattningen betingade
justeringar för brännoljedrivna fordon som ej är kilo-melerskattepliktiga och
för släpvagnar som dras av brännoljedrivna fordon. Vidare föreslås vissa
justeringar i fordonsbeskattningen av lättare lastbilar på gmndval av en
undersökning av utfallet av övergången år 1971 från en beskattning efter Ijänstevikt
till en beskattning efter totalvikt av dessa fordon. Även dessa ändringar
föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 94

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 2

1
Förslag till Vägtrafikskatteförordning

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Vägtrafikskatt ulgår till staten enligt denna förordning i form

av fordonsskatt och kilometerskatt,

Betecknuigar
som användes i denna förordning har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972: 595) och bilregisterkungörelsen (1972: 599), om ej annat sägs,

2 §
Fordonsskatt utgår för motorfordon, traktor, molorredskap eller

släpvagn, om fordonet är eller bör vara registrerat och ej är avställt

(skattepliktigt fordon).

Utöver
fordonsskatt ulgår kUomelerskatl för skattepliktig bil, som är inrättad för att
drivas med annat drivmedel än bensin eller gasol (kilo-meterskatlepliktigt
fordon).

Om
undantag från skatteplikt föreskrives i 6 §.

3 §
Beskatlningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där fordonets

ägare har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet ej är registre

rat, i det län där fordonels ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist

inom landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskatlningsmyndighet,

I
varje län skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och
ärenden enligt denna förordning.

Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer förordnar allmänt ombud och
ställföreträdare för denne,

4
§ Riksskatieverket är central
förvaltningsmyndighet i fråga om vägtraflkskatt,

5
§ Med skattevikt avses den vikt
efter vilken vägtraflkskatt beräknas. Skattevikten utgör for

personbil,
motorcykel, ijänslevikten traktor eller motorredskap

buss,
laslbU eller an- tolalvikten, dock högst den bruttovikt, med vil-

nan släpvagn än på- ken fordonet får föras på väg som är upplåten

hängsvagn för högst 10 lons axeltryck eller 16 tons boggi-

tryck

påhängsvagn den
del av fordonets totalvikt som vUar på dess

fasta
axel eller fasta axlar, dock högst den bruttovikt, med vilken fordonet får
föras på väg, som är upplåten för högst 10 tons axel-tryck eller 16 tons boggitryck,

6 §
Från skatieplikt undantages

1, fordon,
som äges av medlem av konungahuset,

2. fordon,
som 'är inrättat uteslutande för brandväsendet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 3

3,
motorcykel, som är inrättad som invaUdfordon och som är konstruerad för en
hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

Konungen
får under förutsättning av ömsesidighet förordna om undantag från skatteplikt
för fordon, som äges av den som är anställd vid främmande lands beskickning
eller konsulat i Sverige och som ej är svensk medborgare,

7
§ Skattskyldig för visst fordon
är vid varje tillfälle den som är eller bör vara antecknad som ägare av
fordonet i bilregistret,

8
§ Har ett fordon flera ägare är
de solidariskt ansvariga för den skatt som skall utgå för fordonet,

9
§ Skatt beräknas för varje
fordon för en sammanhängande tid av tolv kalendermånader (skatleår). Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna att skatt för visst fordon
eller viss grupp av fordon i stället skall beräknas för var och en av fyra
delar av helt skatleår (skalleperioder).

Är
fordon skattepliktigt under endast en del av skatleår eller skatteperiod
beräknas skatten för den tid fordonet är skattepUktigt, om ej annat följer av
12 § andra stycket.

Skatleår
och skatteperiod fastsläUes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

10 §
På betald skatt lämnas särskilt skattekvitto.

Senast
erhållna, gällande skattekvilto skaU medföras under färd med fordonet och på
anmodan av polisman visas upp för denne.

11 §
Traktorer indelas i skattehänseende i klass I (trafiktraktorer)

och klass II.

Traktor
hänföres till klass I, om den användes för transport av gods på sådan allmän
väg, gala eller annan allmän plats som är upplåten för allmän samfärdsel. Detta
gäUer dock ej om transporterna "är begränsade till

1, godsbefordran
vid passage över v"ägen, gatan eller platsen,

2,
befordran av gods som är lastat
på traktorn,

3,
befordran vid färd till eller
från arbetsplats, förs'åljningsstäUe eller dylikt av redskap, som skall drivas
med traklom, eller drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet,

4,
befordran av produkter från
eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller
yrkesmässigt fiske, under förutsättning, såvitt gäller skogsbmk, alt lasten
sammanlagt ej överstiger 15 ton.

Om
traktor undantagsvis användes för transport av annat slag än som avses under
14 medför detta ej att traktorn anses som trafiktraktor.

Annan
traktor 'än trafiktraktor hänföres tUl klass II.

Fordonsskatt

12 §
Fordonsskall utgår för skatleår enligt bilaga 1 till denna förordning. Skatten
utgår för skalteperiod med en fjärdedel och för kalendermånad med en tolftedel
äv skatten för helt skatleår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 4

FöreUgger
skatteplikt för fordon under del av kalendermånad, utgår fordonsskatt för hela
månaden.

13 §
Medför ändring av fordons beskaffenhet att fordonsskatt skall

utgå med högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten från och

med den kalendermånad under vUken registreringsbesiktning i anled

ning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett. Medför ändringen

att fordonsskatt skall utgå med lägre belopp än tidigare, utgår den lägre

skatten från och med kalendermånaden närmast efter den under vilken

registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde.

Medför
ändring av fordons användning att fordonsskatt skall utgå med högre belopp än
tidigare, utgår den högre skatten från och med den kalendermånad under vUken
ändringen skedde. Medför ändringen att fordonsskatt skall utgå med lägre belopp
än tidigare, utgår den lägre skatten från och med kalendermånaden närmast efter
den under vUken ändringen skedde.

14 §
Skattskyldig i fråga om fordonsskatt är, om ej annat följer av

andra eller tredje stycket, den som ägde fordonet vid ingången av den

kalendermånad under vilken skatten skall betalas.

I
fråga om fordonsskatt som påföres enligt 22 § på grund av att skatteplikt
inträder är den skattskyldig som ägde fordonet när skatteplikten inträdde. I
fråga om fordonsskatt som påföres enligt 22 § på grund av ändring som avses i
13 § är den skattskyldig som ägde fordonet när regislreringsbesiktning i
anledning av ändringen skedde eller senast skolat ske eller, i fråga om ändrad
användning av fordon, när användningen ändrades.

I
fråga om fordonsskatt som fastställes genom beslut enligt 23 eUer 24 § är den
skattskyldig som ägde fordonet under den tid skatten avser.

15 §
Upphör skatteplikt för fordon under tid för vilken skatt erlagts,

återbetalas överskjutande skatt till den som var upptagen i bilregistret

som ägare av fordonet, när skatteplikten upphörde.

Sänkes
skatten i fall som avses i 13 §, återbetalas den överskjutande skatten tUl den
som var upptagen i bilregistret som ägare av fordonet, när
registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller, om sänkningen
beror av ändrad användning, när användningen ändrades.

16 §
Skattepliktigt fordon får ej bmkas, om till betalning förfallen

fordonsskatt ej erlagts för det innevarande och det närmast föregåen

de skalteäret. Detla gäller ej i fråga om skatt som åvilar tidigare ägare

av fordonet och som faslställls genom beslut om efterbeskattning enligt

24 §. Det gäller ej heller i fråga om skatt som åvilar den som innehaft

fordon på gmnd av avbetalningsköp, om fordonet återlages.

Kilometerskatt

17 §
Kilomelerskattepliktigt fordon skall vara försett med särskild, godkänd räknare
för registrering av fordonels körsträcka och tillhörande anordningar för dess
funktion (kUometerräknarapparatur). Apparaturen skall vara plomberad.

Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar fö-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 5

reskrifter
om godkännande, montering, plombering, reparation, kontroll och lUcnande åtgärd
som har avseende på kUometerräknarapparatur.

18 §
KUomelerskatl utgår för den körsträcka som fordon tUlrygga-

lagt under tid, då det varit kilomelerskattepliktigt.

Skatten
beräknas för helt tiotal kilometer efter de skattesatser som anges i bUaga 2 tUl
denna förordning.

Skattskyldig
skall för varje skalteperiod lämna uppgift till ledning för faststäUande av
skatt. Sådan uppgift skall lämnas även i annat faU, i den mån Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer förordnar därom.

19
§ Medför ändring av fordons
beskaffenhet att kilometerskatt skall beräknas efter annan skattesats än
tidigare, ulgår den högre skatten från och med den dag då
registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller senast skolat
ske och den lägre skatten från och med den dag då besiktningen skedde.

20
§ Skattskyldig i fråga om
kilometerskatt är, om ej annat följer av andra stycket, den som ägde fordonet
vid ingången av den kalendermånad under vilken skatten skall betalas.

I
fråga om kilometerskatt som fastsläUes genom beslut enligt 23, 24 eller 25 § är
den skattskyldig som ägde fordonet under den tid skatten avser.

21 §
Kilomelerskattepliktigt fordon får ej brukas

1.
om de föreskrifter i fråga om kilometerräknarapparatur,
vilka meddelats i denna förordning eUer med stöd därav, ej iakttagUs,

2.
om föreskriven uppgift för
beräkning av kUomelerskatl ej lämnats,

3.
om till betalning förfallen kilomelerskatt
ej erlagts för det innevarande och det närmast föregående skatteåret.

Vad
som sägs i första stycket under 3 gäUer ej i fråga om skatt som åvilar tidigare
ägare av fordonet och som fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt
24 eller 25 §. Del gäUer ej heller i fråga om skatt som åvilar den som innehaft
fordon på grund av avbetalningsköp, om fordonet återlages.

Beskattningsförfarandet

22
§ Vägtrafikskatt påföres, om ej
annat följer av 2325 §§, genom automatisk databehandling på grundval av
uppgifter i bUregislret ulan att beslut meddelas av beskattningsmyndigheten.
Saknas i bilregistret uppgift som behövs för påförande av skatten, påföres den
enligt bestämmelser som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

23
§ Anser någon att
vägtrafikskatt oriktigt påförts honom enligt 22 § får han inom 30 dagar efler
den dag då skatten senast skolat betalas påkaUa beslut hos
beskattningsmyndigheten om fastställelse av skatten. Har någon mottagit krav på
skatten först sedan denna skulle ha betalats räknas dock tiden från moltagnmgsdagen.

Påkallas
ej beslut får beskattningsmyndigheten ändå besluta om fastställelse av skatt,
om särskilda skäl föreligger. Sådant beslut får ej meddelas senare än två år
från utgången av det skatleår skatten avser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 6

Kan
skatten ej beräknas med ledning av uppgifter i bilregistret eller på grundval
av verkställd utredning, fastsläUes skatten efler skälig grund,

24 §
Beskatiningsmyndigheien skall genom beslut om efterbeskattning

fastställa tillkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits genom att

1,
fordon brukats i strid mot vad
som är föreskrivet om registrering och avställning av fordon,

2,
föreskriven anmälan till
registreringsmyndigheten ej gjorts,

3,
i anmälan eller ansökan till
registreringsmyndigheten lämnats oriklig uppgift,

4,
fordonet ej undergått
föreskriven registreringsbesiktning efter ändring som avses i 13 eller 19 §,

Vid efterbeskattning
enligt första stycket äger 23 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

Beslut
om efterbeskattning meddelas även om skatt fastställts enligt 23 § eller tid
som sägs i 23 § andra stycket löpt ut men får ej meddelas senare än fem år
från utgången av det skatleår skatten avser. Om sådant beslut gäller i övrigt
21 § första stycket andra punkten samt andra och tredje styckena förordningen
(1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

25
§ Har uppgift om körsträcka för
kUometerskattepliktigt fordon ej lämnats i vederbörlig ordning eller har
oriktig uppgift lämnats om körsträckan eller har kilometerskattepliktigt fordon
brakats i strid mot 21 § första stycket 1 och har skatt undandragits genom
förfarandet, äger vad i 24 § sägs om efterbeskattning motsvarande tillämpning,

26
§ Efterbeskattning skall ej
ske, om det skattebelopp som tillkommer är alt anse som ringa eller det med
hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning
sker,

27
§ Vid efterbeskattning påför beskatiningsmyndigheien
den skaltskyldige skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som tillkommer.

Skattetillägg
som påförts vid efterbeskattning på grund av underlåtenhet all lämna föreskriven
uppgift skall undanröjas av beskattningsmyndigheten om uppgiften lämnats inom
en månad från den dag, då den skattskyldige erhåUit del av beslutet om
skattetillägg.

I
fråga om skattetillägg äger 37 c37 e §§ förordningen (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande tillämpning. Uppgår skattetillägg
eller sammanlagda beloppet av flera samtidigt tUl fastsfäUelse föreliggande
skattetillägg ej tiU 50 kronor, påföres ej tillägg.

28 §
Lämnas ej inom föreskriven tid vederbörlig uppgift om kör

sträcka för kilometerskattepliktigt fordon, påför beskattningsmyndig

heten den som ägde fordonet, när fristen utgick, förseningsavgift med

100 kronor.

Har
i fall som avses i första stycket ägaren anmanats att lämna uppgift men ej
efterkommit anmaningen inom föreskriven tid eller har uppgift ej lämnats inom
föreskriven tid vid något av de tre närmast föregående uppbördstillfällena,
bestämmes förseningsavgiften lill 200 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 7

I
fråga om förseningsavgift äger 37 c och 37 d §§ förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande tillämpning.

29
§ Skatt och skattetillägg anges
i helt krontal, sä att öretal bortfaller.

30
§ I den mån ej annat följer av
denna förordning äger 9, 1215, 22 och 49 §§ förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss kon-sumtionsbeskattning motsvarande tillämpning i fråga om
förfarandet enligt denna förordning. Vad bestämmelserna innehåUer om deklaration
gäller i stället uppgift, som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och
ligga till grund för påföring eller fastställelse av skatt,

31
§ Mot beslut som avses i 2328 §§
eller 40 § eller som avser rättelse eller utdömande av vite får skattskyldig
och allmänt ombud föra talan genom besvär hos kammarrätt.

Bestämmelserna
i 40 och 45 §§ förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskaltning
gäller i tillämpliga delar besvär i fråga som avses i första stycket.

Allmänt
ombud får föra talan till skattskyldigs förmån.

32 §
Påkallas beslut enligt 23 § första stycket eller anföres besvär

mot beslut i fråga som avses i 2328 §§ eller om rättelse, befriar

detta ej den skaltskyldige från att i behörig ordning betala skatt, som

påförts honom eller fastställts genom beslutet, eller skallelUlägg eller

förseningsavgift enligt beslutet. Detta gäller ej om annat förordnas av

beskattningsmyndigheten eller domstol som prövar besvären.

Straffbestämmelser

33 §
Den som uppsåtiigen vidtager åtgärd med kilometerräknarappa

ratur på fordon så att körsträcka som skall ligga tUl gmnd för beräk

ning av kilomelerskatt för fordonet ej registreras eller registreras för

lågt dömes, om förfarandet ej utgör ett led i gäming som är belagd

med straff enligt skattebroltslagen (1971: 69), till böter eller fängel

se i högst sex månader.

34 §
Brukas fordon i strid mot 16 eUer 21 § dömes ägaren tiU böter.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankommit på honom för att

hindra
att fordonet brukades är han fri från ansvar.

35
§ Bmkas fordon ulan lov eller
av någon som enligt 7 § lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i
följd av automobiltrafik är förpliktad att ersätta skada dömes i ägarens
ställe sådan brukare enligt 34 §.

36
§ Bestämmelsen i 34 § första
stycket gäller även föraren, om han kände till hindret för fordonels brukande.

37
§ Den som bryter mot 10 § andra
stycket dömes till böter högst femhundra kronor. Styrker den som påträffats med
att under färd ej ha medfört skattekvilto senast under tredje vardagen därefter
hos vederbörande polismyndighet, att han vid tiden för förseelsen innehaft
gällande skattekvitto och har förseelsen berott endast på tillfälligt
förbiseende, dömes ej til! straff.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 8

38 §
Ansvarsbestämmelserna för ägare eller brukare av fordon skall i

fråga om fordon, som tUlhör eller brukas av staten eller kommun, äga

tillämpning på förarens närmaste förman. Har denne tUl förekomman

de av förseelse mot förordningen gjort vad på honom ankommit och

äger på gmnd av överordnads åtgärd eUer vållande förseelse ändå rum,

är den överordnade förfallen till ansvar, som här avses.

I
fi'åga om fordon, som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, ekonomisk
förening eller annan juridisk person, skall i första stycket avsedda
ansvarsbestämmelser äga tillämpning på den eller dem, som äger företräda den
juridiska personen. Har länsstyrelse efter framställning av juridisk person
godtagit viss fysisk person såsom bärare av ägares ansvar, skall dock
bestämmelserna i stället gälla denne.

Särskilda
bestämmelser

39
§ Föreligger synnerliga skäl,
kan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medge nedsättning av eller
befrielse från fordonsskatt eller kilomelerskatt eller medge att traktor, som
enligt denna förordning skall höra till klass I, hänföres tUl klass II. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan också, om sådana
skäl föreligger, besluta att förhöjd fordonsskatt skall utgå i stället för
kilometerskatt. Medges nedsättning av eller befrielse från skatt, får
medgivandet avse även skattetillägg och försenmgsavgift.

40
§ Beskattningsmyndigheten
medger efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skalleplikt för

1.
personbil med tjänstevikt ej
över 1 800 kilogram,

2.
sådan med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarosseri utrustad lastbU med tjänstevikt ej över 1 800
kilogram,

3.
motorcykel,

om
fordonet äges av höggradigt invalidiserad, som innehar körkort för förande av
fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin
utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Kan
fordonels ägare till följd av sin invaliditet icke erhålla körkort för förande
av fordonet, får beskattnings-myndigheten likväl medgiva befrielse, om ägaren
på grund av sin invaliditet är beroende av fordonet för transport till och
från arbetsplatsen eller utbildningsstäUet.

41
§ För fordon som använts utom
riket återbetalas fordonsskatt och avräknas kilometerskatt enligt bestämmelser
som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

42
§ Konungen meddelar bestämmelser
om beskattning av fordon, som brukas enligt saluvagnslicens eller inlerimslicens,
och om beskattning av fordon, som för tUlfälligt brukande förts in från
utlandet eller av utomlands bosatt person för sådant ändamål förvärvats här.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 9

43
§ Konungen eUer myndighet som Konungen bestämmer meddelar föreskrifter om
betalning och indrivning av skatt enligt denna förordning samt de föreskrifter
som behövs i övrigt för tillämpningen av förordningen.

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1922: 260) om automobUskatt,
förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt och traktorskatteförordningen
(1969: 297) skaU upphöra att gäUa.

I
samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1.
De upphävda författningarna
gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig tUl tiden före den 1
januari 1974. Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till den
upphävda förordningen om automobilskatt, skall hänvisningen i stället gälla vad
som för sådant fall föreskrives i den nya förordningen.

2.
Konungen kan besluta att den
första uppbörden av vägtrafikskatt under år 1974 får avse annan tid än skatleår
eller skatteperiod.

3.
Äterbelalning av skatt på
brännolja enligt förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt medges enligt
bestämmelser som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Bilaga
1 till vägtrafikskatteförordningen (1973: 000) Fordonsskatt

Fordonsslag

SkattevUct, kilogram

Skatt,
kronor

grundbelopp

tilläggsbelopp
för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen

A
Motorcyklar

1 Tvähjulig
motorcykel

utan sidvagn

0 75

45

76

60

0

2 Annan
motorcykel

0

90

0

B
Personbilar

0 900

165

0

901

207

42

C
Bussar

1 Buss
som är inrättad för

0 1 600

165

0

drift
endast med bensin

1 601 3 000

203

38

eller gasol

3 001

718

21

2 Annan
buss

0 1 600

165

0

1 601 3 000

203

38

3 001 7 000

728

31

7 00110 000

1977

40

10
00130 000

3 182

45

30 001

12170

33

D
Lastbilar

1
Lastbil som är inrättad

0 1 600

165

0

för
drift endast med

1 601 3 000

204

39

bensin
eller gasol

3 001

733

22

2 Annan
lastbil

2,1 med
anordning för

påhängsvagn

med två hjulaxlar

0 1 600

165

0

1 601 3 000

204

39

3 001- 7 000

732

21

7 00110 000

1 580

29

10 00115 000

2 472

51

15 00120 000

5 030

59

20 001

7 951

30

med tre eller flera

0 1 600

165

0

hjulaxlar

1 601 3 000

204

39

3 001 8 000

738

27

8 001-12 000

2 093

32

12 00118 000

3 382

41

18 00127 000

5 853

52

27 001

10511

30

2,2 utan
anordning för

påhängsvagn

med två hjulaxlar

0 1 600

165

0

I 601 3 000

204

39

3 001 6 000

736

25

6 00110 000

1498

37

10 00114 000

2 988

47

14 00117 000

4 903

82

17 00120 000

7 355

74

20 001

9 540

39

s. 11 Kontrollera mot PDF

prop.
1973: 94

11

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt,
kronor

kilogram

grundbelopp

tilläggsbelopp
för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen

med tre eller flera

0 1 600

165

0

hjulaxlar

1 601 3 000

204

39

3 001 6 000

736

25

6 00111000

1498

37

1100115 000

3 357

46

15 00118 000

5 226

75

18 00127 000

7 460

59

27 001

12 744

33

E
Traktorer och

motorredskap

1
Trafiktraktor och regi-

0 1 300

300

0

strerat motorredskap

1 301 3 000

345

45

3 001 7 000

1 140

75

7 001

4 200

135

2
Traktor klass II

0 2 500

120

0

2 501

180

0

F Släpvagnar

1 Släpvagnar med skattevikt högst 3 000 kilogram

påhängsvagn

0-1001-

- 1000

- 3 000

180 205

0

25

annan släpvagn

0-1001-

- 1 000

- 3 000

120

137

0

17

2
Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dragés uteslutande av
bensin- eller gasoldrivet rnotorfordon 2.1 påhängs vagnar med en hjulaxel

3 001-

693

13

med två eller flera hjulaxlar

3 001-13
001-

-13 000

690 1 680

10 0

2.2 andra släpvagnar med en hjulaxel

3 001-

-

469

9

med två hjulaxlar

3 001-13
001-

-13 000

467 1 160

7 0

med tre eller flera hjulaxlar

3 001-13
001-

-13 000

465 960

5 0

s. 2 Kontrollera mot PDF

3
Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dragés av kilometerskattepliktigt
fordon, eller av trafiktraktor eller legistrerat motor-redskap

3.1 pähängsvagnar med en hjulaxel

3 001

4 500

883

13

4 501

6 000

1 295

15

6 001

8 000

1757

17

8 001

2 369

29

s. 3 Kontrollera mot PDF

' Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon
eller av trafiktraktor eller registrerat motorredskap utgår skatt enligt 3.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94

12

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt, kronor

grundbelopp

tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över
den lägsta vikten i klassen

med två eller flera

3 001 4 500

880

10

hjulaxlar

4 501 6 000

1 191

11

6 001 8 000

1532

12

8 00110 000

1984

24

10 00114 000

3 164

34

14 00118 000

5 362

42

18 00119 000

7 971

51

19 00123 000

8 453

23

23 00128 000

11325

25

28 001

14 666

16

3.2
andra släpvagnar

med en hjulaxel

3 001 5 000

592

10

5 001 8 000

967

10

8 001

1449

20

med två hjulaxlar

3 001 5 000

589

7

5 001 8 000

914

7

8 00111000

1 320

16

1100114 000

2 340

23

14 00117 000

3 575

28

17 00120 000

4 976

34

20 001

6 558

41

med tre eUer flera

hjulaxlar

3 001 5 000

588

6

5 001 8 000

863

6

8 00111000

1265

11

1100114 000

2 148

16

14 00117 000

3 174

22

17 00120 000

4 379

27

20 00125 000

5 735

33

25 00130 000

8 474

42

30 00132 000

11681

44

32 00135 000

12 542

25

35 00140 000

14 358

16

40 001

16 238

16

Bilaga
2 tUl vägtrafikskatteförordningen (1973: 000) Kilometerskatt

s. 2 Kontrollera mot PDF

Fordonsslag

1 Personbil

2 Buss oeh lastbil

Skattevikt, kilogram

0900 901

01 600 1601

Skatt, öre för 10 kilometer

grundbelopp

tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över
den lägsta vikten i klassen

19,3 20,1

37,9 38,3

0 0,8

0

0,4

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 13

2
Förslag till

Förordning
om särskild vägtrafikskatt

Härigenom
förordnas som följer.

1
§ Särskild vägtraflkskatt
erlägges till staten i form av särskUd fordonsskatt och särskild
kilometerskatt.

2
§ Särskild fordonsskatt utgår
för trafiklraklor och motorredskap, som inrättats för brännoljedrift, samt för
släpvagn över tre tons skattevikt, som dragés av fordon som är kilometerskattepliktigt
enligt vägtrafikskatteförordningen (1973: 000) eller enbart av traktor eller
motorredskap, om fordonet är fordonsskattepliktigt enligt nämnda förordning,

3
§ Särskild kilomelerskatt utgår
för motorfordon, som är inrättat för brännoljedrift och som är kilometerskattepliktigt
enligt vägtrafikskatteförordningen (1973: 000),

4
§ Särskild vägtraflkskatt utgår
med belopp enligt bilaga till denna förordning,

5
§ Bestämmelserna i väglrafikskatleförordningen
(1973: 000) äger motsvarande tUlämpning på särskild vägtraflkskatt.

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
till förordningen (1973: 000) om särskild vägtrafikskatt Särskild fordonsskatt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt,
kronor för helt skatleår

grundbelopp

tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den
lägsta vikten i klassen

opaginerad Kontrollera mot PDF

A
Trafiktraktor och regi-

0-

- 1300

40

strerat
motorredskap

1 301-

3 000

46

3 001-

- 7 000

152

7 001-

560

B
Släpvagnar

1
Påhängsvagn som

3 001-

- 4 500

16

dragés
av kilometerskaUe-

4 501-

- 8 000

32

pliktigl
fordon

8 001-

-10 000

104

10 001-

-14 000

186

14 001-

-18 000

428

18 001-

-23 000

750

23 001 -

-28 000

1 247

28 001 -

-

1 597

2 Annan
släpvagn

3 001-

- 5 000

15

5 001-

- 8 000

21

8 001-

-11000

53

11001-

-14 000

144

14 001-

-17 000

265

17001-

-20 000

417

20 001-

-25 000

629

25 001-

-30 000

1 080

30 001 -

-35 000

1 580

35 001-

-40 000

2 077

40 001 -

-

2 427

O

6

10

18

1

2 4 6 8

10 7 7

O 1

3 4 5 7 9

10

10

7

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskild kilometerskatt

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt,

öre

för 10 kUometer

grundbelopp

tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över
den lägsta viklen i klassen

1 Personbil

2 Buss
och lastbil

0900 901

01 600 1601

8,1 8,4

15,9 16,1

0 0,3

0 0,2

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:94 15

3
Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom
förordnas, att 5 § förordningen (1957: 262) om allmän energiskatti skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Energiskatten utgår å bensin. Energiskatten ulgår å bensin,

utom i fall som avses i andra utom i fall som avses i andra

stycket, med nio öre för liter och å stycket, med 27 öre för liter och

gasol med sju öre för liter. I frå- å gasol med 19 öre för liter. I frå

ga om buss, vars tjänstevikt över- ga om buss, vars tjänslevikt över

stiger trelusen kilogram, skall stiger tretusen kilogram, skall skal-

skatten å gasol dock utgöra alle- ten å gasol dock utgöra allenast

nast två öre för liter. 14 öre för liter.

För
bensin, som användes för framställning av stadsgas, skall skatten utgöra 1,6
öre för liter. I fråga om energiskalt å sådan bensin skall i övrigt gälla vad i
denna förordning stadgas om andra bränslen är bensin och gasol.

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974,

4
Förslag till

Förordning
om upphävande av förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen

Härigenom
förordnas, att förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1973,

I
samband med att förordningen upphör att gälla iakttages följande,

1, Den
upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om för

hållande som hänför sig tiU tiden före den 1 januari 1974.

2. Återbetalning
av skatt på brännolja enligt den upphävda förord

ningen medges enligt bestämmelser som meddelas av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

Förordningen
omtryckt 1964: 350.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)

Härigenom
förordnas, att 1 § skattebrottslagen (1971: 69) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §1

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1.
förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skatt vid utskiftning av
aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen (1928: 370), förordningen (1933:
395) om ersättningsskatt, förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, förordningen 1947: 576) om
statlig inkomstskatt, förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
förordningen (1958: 295) om sjömansskatt, förordningen (1970: 99) om
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.
förordningen (1941: 251)

om särskild varuskatt, förordning

en (1943: 477) om skatt å vissa

pälsvaror, förordningen (1948: 85)

om försäljningsskatt, förordningen

(1953: 396) om accis å fettemul

sion m. m., förordningen (1953:

397) angående avgift för fettvaror

som användas för framställning av

fettemulsion m. m., förordningen

(1956: 545) angående omsättnings

skatt å motorfordon i vissa fall,

förordningen (1957: 262) om all

män energiskatt, förordnmgen

(1960:253) om tillverkning och

beskattning av malt- och läske

drycker, förordningen (1960: 258)

om utjänmingsskatt å vissa varor,

förordningen (1961: 372) om ben

sinskatt, förordningen (1961: 394)

om tobaksskatt, förordningen

(1961:653) om brännoljeskatt,

stämpelskatteförordningen (1964:

308), förordningen (1964:352)

om gasolskatt, förordningen

(1966: 21) om särskild skatt på

motorbränslen, förordningen

(1968:430) om mervärdeskatt, förordningen (1971: 170) om
annonsskatt, förordningen (1972:

' Senaste lydelse 1973: 38.

2.
förordningen (1941:251)

om särskUd varuskatt, förordning

en (1943: 477) om skatt å vissa

pälsvaror, förordningen (1948: 85)

om försäljningsskatt, förordningen

(1953: 396) om accis å fettemul

sion m. m., förordningen (1953:

397) angående avgift för fettvaror

som användas för framställning av

fettemulsion m. m., förordningen

(1956: 545) angående omsättnings

skatt å motorfordon i vissa fall,

förordningen (1957: 262) om all

män energiskatt, förordningen

(1960:253) om tillverkning och

beskattning av malt- och läske

drycker, förordningen (1960: 258)

om utjämningsskatt å vissa varor,

förordnmgen (1961: 372) om ben

sinskatt, förordningen (1961: 394)

om tobaksskatt, förordningen

(1961: 653) om brännoljeskatt,

stämpelskatteförordningen (1964:

308), förordningen (1964:352)

om gasolskatt, förordningen

(1966:21) om särskild skatt på

motorbränslen, förordningen

(1968:430) om mervärdeskatt, förordningen (1971: 170) om
annonsskatt, förordningen (1972:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 17

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

266)
om skatt på annonser och 266) om skatt på annonser och

reklam, förordningen (1972: 820) reklam, förordningen (1972: 820)

om skatt på spel, förordningen om skatt på spel, förordningen

(1973: 37) om avgifi på vissa (1973: 37) om avgift på vissa

dryckesförpackningar, dryckesförpackningar, vägtrafik-

skatteförordningen
(1973: 000), förordningen (1973: 000) om särskild vägtraflkskatt, 3. lagen
1954: 243) om yrkesskadeförsäkring i vad avser obligatorisk försäkring, lagen
(1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni
1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m, m,, förordningen (1960:
77) angående byggnadsforskningsavgift, lagen (1961: 300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering, lagen (1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1962:
398) om finansiering av folkpensioneringen, förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl,

Lagen
gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som
avses i uppbördsförordningen (1953: 272),

Lagen
tillämpas ej om skatten eller avgiften fastsläUes eller uppbäres i den ordning
som gäller för tull och ej heUer beträffande restavgift, skattetillägg eller
liknande avgift.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.

6
Förslag till

Läggom
ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Härigenom
förordnas, att 1 § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skaltefordringar m,
m, skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §1 Förmånsrätt
enligt 13 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

1,
skatt och avgift, som anges i 1
§ första stycket uppbördsförordningen (1953: 272), samt skatt enligt
förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och kupongskatleförordningen
(1970: 624),

2,
skatt enligt förordningen
(1959: 507) om alhnän varuskatt och förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3,
skatt eller avgift enligt
förordningen (1908: 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper, förordningen (1928: 376) om särskUd skatt å vissa lotterivinsler,
förordningen (1941: 251) om särskUd varuskatt, förordningen (1943: 477) om
skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt,
förordningen

Senaste lydelse 1973:39. 2 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 94

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1953: 396) om accis å fettemulsion m, m,, förordningen
(1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framstäUning av fettemulsion
m, m,, förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i
vissa fall, förordningen (1957: 262) om aUmän energiskatt, förordningen (1960:
253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, förordningen
(1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förordningen (1961: 372) om
bensinskatt, förordningen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653)
om brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen (1964: 308), förordningen (1964:
352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen,
förordningen (1971: 170) om annonsskatt, förordningen (1972: 266) om skatt på
annonser och reklam, förordningen (1972: 820) om skatt på spel samt
förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

4, skatt enligt förordningen 4. skatt enligt förordningen

(1922:260) om automobUskatt, (1922:260) om automobUskatt,

kungörelsen (1934: 122) om skatt å kungörelsen (1934: 122) om skatt å

motorfordon, som för tillfälligt motorfordon, som för tillfälligt

ömkande i riket från utlandet ui- bmkande i riket från utlandet in

förts, kungörelsen (1951:750) om förts, kungörelsen (1951:750) om

saluvagn sskatt, förordningen saluvagnsskatt, förordningen

(1963: 116) om trafikomläggnings- (1963: 116) om trafikomläggnings-

skatt, kungörelsen (1964: 43) om skatt, kungörelsen (1964: 43) om

skatt å automobil, som av utom- skatt å automobil, som av utom

lands bosatt person för tillfälligt lands bosatt person för tiUfälligt

brukande i riket här förvärvats bmkande i riket här förvärvats,

samt traktorskatteförordningen traktorskatteförordningen (1969:

(1969: 297), 297), väglrafikskatleförordningen

(1973:000) samt förordningen

, (1973: 000) om särskild vägtrafik-

skatt,

5. tull samt avgift enligt kungörelsen (1960: 235) om
avgift för växt-

skyddskontroll vid införsel av växter och förordningen (1968: 361) cm

avgift vid införsel av vissa bakverk,

6, avgift enligt förordningen (1952: 320) om
prisregleringsavgift för

fisk m, m,, förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av

vissa slag av fisk och skaldjur, förordningen (1953: 374) angående regle

ring av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m, m, samt förord

ningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jord

brukets område,

7. avgift, som anges i 1 § första stycket förordningen
(1959: 552)

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

m. m, samt avgift enligt lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks

pensionering och förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

allt i den mån avgift som här avses icke omfattas av 1,

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift
som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skalle-eller
avgiftstiUagg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 19

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.

Närvarande:
slatsminislem PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, lOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i vägtrafikbeskallningen m.
m. och anför.

Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 febmari 1965 uppdrog jag åt
särskilda sakkunniga, som antog namnet bilskalteutred-ningen (Fi 1966: 29), att
verkställa en översyn av vägtrafikbeskallningen och därmed sammanhängande
frågor. Enligt direktiven för utredningen skulle översynen ha till syfte att
med utgångspunkt från hittillsvarande principer för bestämning av skatteuttaget
underlätta genomförandet av den av statsmakterna år 1963 antagna s. k. koslnadsansvarighelsprind-pen
för trafikpolitiken. Nämnda princip innebär bl. a., att varje trafikgren skall
bära sina kostnader. Vägtrafiken skall därvid bära kostnaderna för vägväsendet
och vägtrafikväséndet enligt en fördelning på olika fordonskalegorier som svarar
mot deras kostnadsansvar och därtiU på ett sätt som bl. a. erbjuder konkurrens
på lika villkor. I bilskatteutredningens uppdrag har inte ingått all bestämma
dessa kostnader; Denna uppgift har anförtrotts åt den av
kommunikationsministern likaledes år 1965 tillkaUade vägkoslnadsutredningen (K
1966: 41). Därför angavs i direktiven för bUskalleutredningen att dess
huvuduppgift var att utforma systemet för kostnadernas finansiering och att i
anslutning härtUl behandla därmed sammanhängande frågor med avseende på debitering,
uppbörd och administration. Utredningen skulle därjämte särskilt beakta
gällande speciella skattelättnader inom det aktuella området, t. ex. för
handikappade och vissa näringsgrenar.

På
grundval av förslag av bilskatteutredningen har redan vissa betydelsefulla
beslut fatlats om awägningen och utformningen av vägtrafUc-beskattningen.

I
huvudsaklig överensstämmelse med förslag av utredningen i betänkandet (SOU
1969: 45) Fordonsbeskattningen beslöts vid 1970 års riks-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 20

dag
(prop. 1970: 138, BeU 1970:58, rskr 1970: 377) om en successiv omläggning i fem
etapper av den årliga fordonsskatten på lastbUar, bussar och släpvagnar i syfte
att uppnå en bättre anpassning av denna skatt till koslnadsansvarighetsprindpen.
Omläggningen innebar i princip höjd skatt för de tyngsta lastbilarna och för
släpvagnarna samt sänkt skatt för bussarna och de medeltunga och lättare
lastbilarna, allt inom ramen för ett oförändrat totalt skalleuttag. Den första
etappen i omläggningen genomfördes från den 1 januari 1971 (SFS 1970:630).
Genom beslut av 1972 års riksdag har även en andra etapp genomförts från den 1
januari 1973 (prop. 1972: 115, SkU 1972: 59, rskr 1972: 273, SFS 1972: 590).
Härigenom har omläggningen planenligt genomförts till 25 %. Riktpunkten är att
den skall vara helt genomförd år 1979.

I sitt nyssnämnda
belänkande anmälde bilskatteulredningen, att den tagit upp frågan om en
beskattning av fordon efler körd vägsträcka, s. k. kilometerskatt, och att den
skulle återkomma i denna fråga. I enlighet härmed framlade utredningen i
betänkandet (SOU 1970: 36) Kilomeler-beskallning ett principieUt förslag om
övergång lill kUometerbeskatlning av bilar, traktorer och bussar som drivs med motorbrännolja
eller gasol och av släpvagnar med tolalvikt över tre ton till sådana
motorfordon. Enligt förslaget skulle beskattningen grundas på särskilda i
fordonen inmonterade stämplande kilometerräknare. Utredningen hade tagit
initiativ till ett utvecklingsarbete för konslmktion av sådana räknare. Utredningen
tänkte sig att kilometerskatten skulle tillämpas från den 1 januari 1974 på
sätt och i en omfattning, som utredningen ämnade föreslå i ett slutbetänkande
efter statsmakternas ställningslagande i principfrågan.

På
grundval av nu nämnda belänkande och remissbehandlingen därav fattades vid 1971
års riksdag (prop. 1971:153, SkU 1971:67, rskr 1971: 339) principbeslut om att
kilometerskatt från den 1 januari 1974 skall införas för brännoljedrivna
motorfordon och från senare bestämd tidpunkt för släpvagnar till sådana
motorfordon. Enligt beslutet skall kilometerskatten under år 1974 ersätta
beskattningen av brännolja enligt förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt
och förordningen (1966: 21) om särskUd skatt på motorbränslen.

Genom
principbeslutet av 1971 års riksdag kunde olika förberedelser vidtagas för kUomelerskattens
införande, bl. a. beträffande framställning, tillhandahåUande och inmontering
av den räknarapparatur som krävs för kilometerskattens praktiska tiUämpning. En
särskild nämnd, kUome-terskaltenämnden (KSN), hade redan dessförinnan inrättats
med uppgift att i nämnda och andra hänseenden förbereda övergången till kilomelerskatt,
I enlighet härmed har KSN godkänt kilomelerräknare som uppfyller av nämnden
uppställda krav med avseende på funktion, tillförlitlighet m. m,, utfärdat
anvisningar om inmonteringen i fordon av sådana räknare, godkänt verksläder för
inmonteringen m. m. Vidare har nämnden som företrädare för staten slutit avtal
med Svenska Utveck-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 21

lingsaktiebolaget
om inköp och distribution av kUometerräknare med erforderlig kompletterande
utrustning tUl sådana redan i bruk befintliga motorfordon, för vilka kilomelerskatt
skaU erläggas från den 1 januari 1974. De ingångna avtalen är godkända av Kungl.
Maj:l. Bland återstående uppgifter för KSN kan särskilt nämnas framtagandet av
en räknarapparatur som är lämpad för en kilometerbeskattning av släpvagnar.

I juni 1972 avlämnade
bilskatteutredningen sitt slutbetänkande (SOU 1972: 42) Vägtrafikbeskallningen,
I betänkandet framläggs utredningens slutliga förslag om utformningen av
vägtrafikens beskattning. Förslagen går bl, a, ut på alt bestämmelser om
fordonsskatt och kUomelerskatl tas in i en särskild vägtrafikskatteförordning,
som skall ersätta förordningen (1922: 260) om automobilskatt, förordningen om brännoljeskatt
och traktorskatleförordningen (1969: 297). Nu utgående skatt på motorbrännolja
enligt förordningen om särskild skatt på motorbränslen föreslås ersatt med en
särskild kompletterande kilometerskatt.

Utredningens
slutbetänkande har varit föremål för sedvanlig remissbehandling. De
remissinstanser och andra som inkommit med yttranden över betänkandet finns
angivna i prop. 1972: 115. I denna behandlades nämligen inle endast frågan om
genomförandet av andra etappen i den av 1970 års riksdag beslutade omläggningen
av den årliga fordonsskatten utan också frågan om kostnadsansvaret för räknarapparaturen
för kilometerskatlen. I denna fråga biföll riksdagen i propositionen framlagt förslag,
att kostnaderna för kilometerräknarna skall bestridas av fordonsägarna och att
betalningen för räknare, som distibueras för det redan befintliga beståndet av brännoljedrivna
motorfordon, skall erläggas samtidigt med betalningen av automobUskatten för
år 1974 vid den ordinarie uppbörden av denna skatt.

Gällande
vägtrafikbeskattning m. m.

Nu
gällande vägtrafikbeskattning är utformad som en kombination av skatt på
innehav på motorfordon och släpvagnar till sådana fordon samt skatt på
motorbränslen (bensin, brännolja och gasol). Vid sidan av den egentliga vägtrafikbeskallningen,
som budgetmässigt redovisas under titeln automobilskattemedel, sker viss
ytterligare drivmedelsbeskattning, bl. a. i form av energiskatt, och vidare ulgår
särskild omsättningsskatt på nya personbilar, den s. k. bilaccisen. Mervärdeskatt
utgår dessutom på motorfordon och släpvagnar, med undantag dock för begagnade
personbilar.

En närmare redogörelse för
gällande vägtrafikbeskattning har lämnats både i prop. 1970: 138 och prop.
1971: 153. Även prop. 1972: 115 mne-håller uppgifter härom. Jag torde kunna
hänvisa till de redogörelser om gällande system för vägtrafikbeskattningen som
lämnats i dessa sam-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 22

manhang
liksom till den översikt härom som ingår i bilskatteutredningens
slutbetänkande (s. 5967). I anslutning härtill lämnar utredningen också en
närmare redogörelse för bakgrunden till dess utredningsuppdrag, direktiven för
detta arbete och övrigt aktuellt utredningsarbete med anknytning till vägtrafikbeskallningen
(s. 6784). Nämnas kan i detta sammanhang att vägkostnadsutredningens arbete
pågår och att det sålunda ännu inte föreligger någon slutlig bestämning av vad
som omfattas av det s. k. vägkostnadsansvaret.

Jag
vill i delta sammanhang också erinra om den omläggning av bil-registreringen
som statsmakterna beslöt år 1969 och om den nya vägtra-fUdagstiftningen (SFS
1972: 592605) som i princip träder i kraft den 1 maj 1973 och som då ersätter
bl. a. vägtrafikförordningen (1951: 648). I den nya lagstiftningen ingår
fordonskungörelsen (1972: 595), bilregisterkungörelsen (1972: 599) m. fl.
författningar.

Omläggningen
av bilregistreringen, som skall vara fullt genomförd den 1 maj 1974, har också
föranlett ett ändrat system för uppbörd av den årUga fordonsskatten. Enligt
principbeslut härom (prop. 1971: 152, SkU 1971: 66, rskr 1971: 312) skaU
uppbörden av sådan skatt i fortsättningen avse en löpande tolvmånadersperiod i
stället för som nu kalenderår. Tidpunkten för skatteuppbörden för det enskilda
fordonet bestäms av fordonets registreringsnummer, så att den i princip kommer
att ske i månaden närmast efter sista månaden i kontrollbesiklningsterminen för
fordonet. I systemet ingår också, att kontrollmärke skall lämnas och anbringas
på registreringsskylten som bevis på att fordonet undergått godkänd
besiktning. Kontrollmärket skaU inte utlämnas med mindre skatten erlagts och
vidare skall av märket framgå giltighetstiden och därmed också tiden för vilken
skatt erlagts. Det nya uppbördssystemet är avsett att vara fullt genomfört
under år 1974.

När
jag nu övergår till att behandla vägtrafikbeskattningens framtida utformning
har jag funnit det lämpligt att ta upp de olika frågorna i samma ordning som de
behandlas i bilskatleutredningens slutbetänkande.

Yägtrafikbeskattningens
allmänna utformning

Utredningen

Vissa
allmänna synpunkter

Utredningen
framhåUer, att de förslag som presenteras i slutbetänkandet spänner över hela
vägtrafikskatteområdet. Förslagen skall göra det möjligt att foga samman de
delreformer som genomförts på grundval av tidigare lämnade betänkanden och ge
underlag för en komplettering av 1970 års reform. I enlighet härmed behandlar
utredningen inte endast utformningen av en kilometerbeskattning utan också
åtskilliga frågor

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:94 23

beträffande
den vägtrafikbeskattning som även framdeles skall ske i form av fordonsskatt
och skatt på drivmedel.

Även
från lagteknisk synpunkt är det enligt utredningen väsentligt att se vägtrafikbeskatlningen
som en helhet. Regelkomplexet bör vara utformat med klar åtskillnad mellan specialdestinerad
och annan skatt på vägtrafiken. Med hänsyn till de specialdestinerade
skatternas skiftande karaktär har utredningen dock inte funnit det möjligt att
sammanföra dem i en författning. Som redan anförts föreslår utredningen att de
grundläggande reglerna för fordonsskatten och kilometerskatten tas in i en ny
författning, förslagsvis benämnd vägtrafikskatteförordning (VSF), medan
beskattningen av bensin och gasol alltjämt avses skola regleras i särskUda
författningar. Av VSF skall dock framgå den drivmedelsbeskattning som är att
hänföra till den specialdestinerade vägtrafikbeskattningen. Utredningen
konstaterar, att erforderliga tiUämpningsföreskrifter utöver bestämmelserna i VSF,
t. ex. beträffande skatteuppbörden, är beroende även av annat reformarbete,
främst på bilregisterområdet. Med hänsyn härtill presenterar utredningen inte
författningsförslag härom utan anger huvuddragen av det administrativa
förfarandet och anvisar även vissa detaljlösningar.

Skallevikt

Av
grundläggande betydelse för fordonsbeskattningen är, konstaterar utredningen,
den vLkt på fordonet efter vilken skatten beräknas. Enligt gällande regler beräknas
den årliga fordonsskatten (automobUskatten) i fråga om bussar, lastbilar och
släpvagnar efter tolalvikten och i fråga om personbUar och motorcyklar efter Ijänslevikten.
Även traktorskatlen utgår efter tjänstevikt. Beträffande bussar och lastbilar
infördes beskattning efter totalvikt i stället för tjänslevikt den 1 januari
1971 i samband med genomförandet av första etappen av den år 1970 beslutade
successiva omläggningen av fordonsbeskattningen. Släpvagnarna beskattades redan
dessförinnan efter totalvikt.

I
3 § fordonskungörelsen definieras de begrepp, som även i skattehänseende
gäller för bestämmande av fordonsvikt. Enligt detta författ-ningsmm förslås med

tjänstevikt
på bil. Iraktor eller molorredskap:

sammanlagda
vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av
tyngsta till fordonet hörande karosseri,

verktyg
och reservhjul som hör till fordonet.

bränsle,
smörjolja och vatten,

föraren,

tjänstevikt
på motorcykelsammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick ulan sidvagn,

verktyg
som hör till fordonet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 24

bränsle, smörjolja och vatten,

tjänstevikt på släpfordon eller sidvagn:

vikten av fordonet i normalt, fuUt driftfärdigt skick vid
användning

av tyngsta till fordonet hörande karosseri, maximilast för
motorfordon. Iraktor, molorredskap, släpfordon eller

sidvagn: skillnaden mellan fordonets totalvikt och
tjänstevikt, totalvikt på bil, traktor eller motorredskap:

antingen summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade
vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet
är inrättat för eUer den lägre vikt som fastställes enligt 43 § kungörelsen, totalvikt
på motorcykel, släpfordon eller sidvagn: antingen summan av fordonets ijänstevikt
och den beräknade viklen av det största antal personer och den största mängd
gods som fordonet är inrättat för eller den lägre vikt som fastsläUes enligt
43 § kungörelsen. 1 totalvikt för motorcykel ingår ej sidvagns totalvikt. I 43
§ fordonskungörelsen anges, att besiktningsman på ägarens begäran skall
fastställa tolalvikten till det värde som motsvarar den högsta bruttovikt
varmed fordonet får framföras på väg, som är upplåten för högst 10 tons axellryck
och 16 tons boggitryck, om den av tillverkaren uppgivna totalvikten överstiger
nämnda bruttovikt. Motsvarande bestämmelse finns i 11 § vägtrafikkungörelsen
(1951: 743, VTK),

Utredningens uppfattning är, alt det viklbegrepp som skall
gälla beskattningen bör skUjas från viklbegreppen i väglrafiklagsliftningen. I
enlighet härmed föreslår utredningen, att det införs ett särskilt och enbart
för beskattningen gällande viktbegrepp, kallat skattevikt, och att denna vikt
för bil och annan släpvagn än påhängsvagn skall vara lika med fordonets
totalvikt, dock maximerad till nyss nämnda bruttovikt. Vid en sådan bestämning
bortfaller behovet av att sätta ner totalviklen jämlikt 43 §
fordonskungörelsen. Detta har, påpekar utredningen, betydelse lör fordon som
brukas utomlands på vägar som är upplåtna för högre brut-lovikter än här i
landet. Den högre tolalvikten behövs också i fråga om fordon som efter dispens
får brukas med högre bmttovikl än den generellt medgivna. Utredningen
förutsätter, att det i fall där nedsättning av totalvikten skett enligt 11 § VTK
eller 43 § fordonskungörelsen ges möjlighet att få totalvikten höjd i
överensstämmelse med skatteviklbe-greppel.

Utredningen tillägger, alt det före 1970 års
vägtrafikskattereform förelåg viss dubbelbeskattning av ekipage bestående av
dragbil och påhängsvagn. Den del av påhängsvagnens tolalvikt som vUar på
dragfordonet beskattades hos både dragfordonel och påhängvagnen. Delta förhållande
betraktades på ett schablonmässigt sätt vid 1970 års reform. Utredningen
vidareutvecklar nu reglerna för viktbestämningen, av på-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 25

hängsvagnar
och föreslår, att skatteviklen för sådant fordon skall bestämmas till den del
av totalvikten som vUar på dess fasta axlar. Blir en sålunda bestämd vikt högre
än den bruttovikt, varmed påhängsvagnen får föras på väg som är upplåten för
högst 10 tons axeltryck eller 16 tons boggitryck, föreslås att skattevikten
maximeras tUl denna bruttovikt. Förslaget ger, påpekar utredningen, möjlighet
till individuellt hänsynstagande till vikterna för de i ekipaget ingående
fordons-komponenterna.

Påhängsvagn som är godkänd
för användning med s, k. dolly registreras f. n. med doUyn som en enhet och
beskattas som annan släpvagn. Detta medför, konstaterar utredningen, en
överbeskattning när dollyn inte används och därför föreslås, att påhängsvagnen
och dollyn skall både registreras och beskattas var för sig. Vid fast
fordonsskatt medför detta en lägre beskattning än om hela ekipaget beskattas
som annan släpvagn och härigenom kompenseras nuvarande överbeskaltning helt eller
delvis. Överbeskattningen bortfaller helt vid en renodlad kUometerbeskatlning.
Förslaget i denna del förutsätter ändringar i regist-reringsbeslämmelserna och
vissa andra regler i väglrafiklagstiftningen.

Mot
bakgmnd av bestämmelserna i 54 § 1 mom. VTF om fordons bruttovikt diskuterar
utredningen också möjligheten att beskatta de tyngre fordonskombinationerna
dragbil och släpvagn som en enhet. Utredningen finner det dock inte möjligt
att i praktiken tillämpa en sådan beskattning.

Beträffande
personbilarna konstaterar utredningen, att nuvarande beskattning efter tjänstevikten
medför att skatten påverkas vid ändring av Ijänslevikten. Sålunda höjs skatten
om bilen förses med t. ex. dragkrok eller någon säkerhetsanordning. Detta
förhållande har enligt utredningen vållat administrativt besvär och irritation
hos fordonsägarna. Utredningen förordar, att totalvikten skall ligga tUl grund
för beskattningen även av personbilarna, varigenom de nämnda olägenheterna kan
undvikas. Eftersom det i fråga om personbilar äldre än årsmodell 1969 som regel
saknas uppgift om totalvikten i bilregistren föreslås för sådana äldre
personbilar, att totalvikten fastställs schablonmässigt med hänsyn till det
antal passagerare bilen är godkänd för. Därvid skall varje passagerares vikt
beräknas tUl 70 kg. Vidare skall för föraren och varje passagerare tilläggas
10 kg för riiedfört bagage. I enlighet härmed blir skatteviklen för en
personbil med tjänstevikten 1 200 kg och godkänd för fyra passagerare (1 200-1-4X70-1-5X10
=) 1 530 kg. Med tjänstevikt skaU i princip förslås den ursprungliga tjänstevikten,
dvs. exklusive monterad exlraulrustning, t. ex. i form av dragkrok. Utredningen
anger att den ursprungliga tjänstevikten för 60 å 70 % av bilarna av
årsmodellerna 1968 och tidigare kan tas fram med hjälp av en modellkod som
lagts upp i det nya bilregistret. Kan den för beskattningen normerande
tjänstevikten inte las fram på nu angivet sätt torde, konstaterar utredningen,
skat-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 26

tevUcten
få bestämmas gehom att till den tjänstevikt, som vid övergången till skatteviktssystemet
finns angiven i bilregistret, läggs en lastvikt enligt den angivna
schablonregeln.

Den
i enlighet med det anförda faslsläUda skattevikten för äldre bUar bör enUgt
utredningen i princip gäUa till dess fordonet avregistreras. Detta betyder, att
beskattningen inte påverkas av exlraulrustning som monteras på fordonet.
Resultatet blir därmed, framhåller utredningen, detsamma som vid en renodlad totalviktbeskattning.
Ändras däremot lastförmågan för fordon med schablonmässigt fastställd skattevikl,
t. ex. genom förstärkning av fordonets konstmktion, skall ny skattevikt fastställas
i samband med registreringsbesiktning. Skatteviklen blir då lika med den nya
totalvikten.

Enligt
nu anförda grunder har utredningen konstruerat en ny skatteskala efler i
princip samma mönster som nuvarande tjänsteviktsskatte-skala och med
utgångspunkt från ett oförändrat totalt skalleuttag för hela personbilsparken.
Den föreslagna skalan innebär, att fordonsskatten för det övervägande antalet
personbilar blir oförändrad. De andringar som förslaget medför är av måttiig
art och enligt utredningen förenliga med kostaadsansvarighetsprincipen.
Utredningen fastslår också i detla sammanhang att en beskattning efter
totalvikt ger ett riktigare utslag från koslnadsansvarighetssynpunkt än en
beskattning efter tjänstevikt.

I
fråga om traktorer och motorredskap föreslår utredningen att en Övergång lill totalviktbeskattning
får anstå till dess att motorredskapsut-redningen (K 1968: 53) avslutat sitt
arbete. Beträffande motorcyklarna finner utredningen inte anledning att frångå
nuvarande Ijänsteviktsbe-skaltning med hänsyn till att statsmakterna nyligen
fattat beslut i frågan.

KUomelerskatl

Utredningen
erinrar inledningsvis om det redan på grundval av delbetänkandet
Kilometerbeskattning fattade principbeslutet om införande den 1 januari 1974 av
kilomelerskatt för brännoljedrivna fordon och från senare bestämd tidpunkt för
släpvagnar till sådana fordon. Vidare erinras om tillkomsten av KSN med uppgift
alt förbereda kUomelerskattens genomförande. Mot denna bakgmnd lägger
utredningen i slutbetänkandet fram detaljerat förslag tiU en
kilometerbeskattning. Med hänsyn till KSN:s uppgifter går utredningen inte in
på den tekniska sidan av skattefrågan. Dess förslag gäller kUometerskattens
omfattning och vissa därmed sammanhängande principieUa frågor, nämligen om
mängdrabatt skall medges och om ett garantibeloppssystem skall tillämpas.
Vidare behandlas de administrativa mtinerna och slutligen frågan om vem som
skall bestrida kostnaderna för kUometerräknarapparaturen för fordonen.
Sistnämnda fråga har som tidigare nämnts behandlats av 1972 års riksdag och tas
därför inte upp i detta sammanhang utom i ett speciellt avseende.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 27

Skatteplikt.
Vad gäUer kretsen av skattepliktiga fordon föreslår utredningen nu, alt kilometerskatlen
skall omfatta motorfordon som inle är bensin- eller gasoldrivna och släpvagnar
över tre tons skattevikt som dras av kUometerskattepliktigt motorfordon.
Förslaget inrymmer därmed elbilar under kilometerbeskattoingen, men betyder
samtidigt i motsats till det tidigare principförslaget, att gasoldrivna
motorfordon skall t. v. beskattas enligt gällande system, dvs. med
fordonsskatt och gasolskatt. Anledningen tUl denna ändring är vissa uppmärksammade
komplikationer i tekniskt hänseende och beträffande konstruktionen av en
kilometerskatteskala för de gasoldrivna fordonen. Frågan har dessutom mindre
praktisk betydelse med hänsyn tUl det ringa antalet sådana fordon. Beträffande
trafiktraktorer och motorredskap samt släpvagnar som dras av sådana fordon
föreslås, att enbart fordonsskatt skall utgå jämte bensinskatt för bensindrivna
ekipage.

Kilometerskattens
omfattning. Utredningen anser liksom i principbetänkandet att
vägtrafikbeskattningen i kilometerskattens form skall ersätta såväl den årliga
automobUskatten som brännoljeskatten för de fordon som föreslås bli kilometerskattepliktiga.
Vissa specialregler bör dock enligt utredningen tillämpas vid övergången till
kilometerskattesystemet. Kilometerskatten måste för alt fungera väl samordnas
med de administrativa rutinerna för det nya bilregistersystemet. Det kan därför
enligt utredningen vara värdefullt att de båda systemen, innan kilometerbeskattningen
genomförs i full skala, samkörs för att anpassas lill varandra.

Viss
övergångstid behövs också med hänsyn till att teknisk apparatur för
kilometerbeskattning av släpvagnar ännu inte är färdigutvecklad. Om kUometerbeskatlning
används i begränsad omfattning under viss tid kan även vissa körlängdsundersökningar
som är av betydelse för det slutliga ställningstagandet tUl skattesatserna
göras. Det är dessutom enUgt utredningen eftersträvansvärt, att införandet av
en fullständig kilometerbeskattning samordnas med genomförandet den 1 januari
1975 av tredje etappen av 1970 års vägtrafikskattereform.

På
gmnd av nämnda omständigheter föreslår utredningen att kilometerbeskattning
skall införas den 1 januari 1974 och under detla år ersätta brännoljeskatten
på motorfordon. Detta betyder att motorfordon som drivs av annat än bensin
eller gasol under år 1974 skall beläggas med fordonsskatt och en mot brännoljeskatten
svarande kilomelerskatt. Släpvagnar till kilometerskattepliktiga fordon skaU
under detla år beläggas med en fordonsskatt som inkluderar brännoljeskatten på
den mer-förbmkning av brännolja som föranleds av tillkopplad släpvagn. Fr. o. m.
1975 föreslår utredningen, att kilomelerskalten skall ersätta såväl
fordonsskatten som brännoljeskatten för kilomelerskattepliktiga motorfordon och
för släpvagnar över tre lons skattevikt som dras av sådant fordon.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 28

Vidare
föreslår utredningen, att den särskUda motorbränsleskatten på brännolja den 1
januari 1974 ersätts med en särskild kilomelerskatt. Under övergångsåret 1974
måste dock den särskilda motorbränsleskalten i fråga om släpvagnar till kilometerskatteplikliga
motorfordon tas ut i form av särskild fordonsskatt. En sådan skatt blir
nödvändig även i fråga om äldre fordon, för vilka dispens från
kilometerbeskattning meddelats i enlighet med förslag härom av utredningen. I
anslutning härtill framhåller utredningen, alt dess förslag innebär att
energiskatten på brännolja bibehåUs.

Mängdrabatt.
Utredriingen erinrar om att den redan i principbetänkandet diskuterade
förhållandet mellan å ena sidan en kombination av fordonsskatt och
kilometerskatt samt å andra sidan en kilomelerskatt utan fordonsskatt men med
skattesatser som sjunker med ökände kör-längd, s, k, mängdrabalt. Åtskilliga
remissinstanser som yttrat sig över principbetänkandet har uppehållit sig vid
denna fråga och utredningen lämnar en översiktlig redogörelse för därvid
framförda synpunkter (bet. s. 104). Utredningen konstaterar alt uttalanden
gjorts tiU förmån såväl för kombinationen fordonsskatt och kilomelerskatt som
för en renodlad kilomelerskatt med mängdrabatt.

För
egen dd konstaterar utredningen, att man med étt system med fast avgift och en
kilometerskall som främst ersätter brännoljeskatten skulle i och för sig vinna
vissa fördelar. Den svårkontrollerade och i vissa hänseenden svåradministrerade
brännoljeskatten skulle ersättas med en kUometerbeskatlning som kan inordnas i
ett datamaskineUt system knutet till det centrala bilregistret. Till dessa
fördelar kommer att man kan räkna med en minskning av del betydande bortfall av
brännoljeskatt som nu förekommer. Detta bortfall beräknas av riksskatteverket lill
10 milj, kr. per år.

Som
ett skäl för en fast avgift har också anförts att den stimulerar till ett
effektivt utnyttjande av fordonsparken och till effektivitet i trafikföretagens
skötsel. Utredningen anser sig inte kunna ta stäUning tiU frågan i vilken grad
man i beskattningssystemet skaU ta hänsyn till effektivitets-argumentet. Del är
emellertid utredningens uppfattning att stimulansen till ett effektivt
utnyttjande av fordonsparken blir större vid en renodlad kilometerskatt med mängdrabalt
än vid allernativeti fast avgift och kilomelerskatt.

TUl
förmån för sistnämnda alternativ har även anförts, framhåller utredningen, all
det skulle bättre än en renodlad kUometerbeskatlning svara mot kostnadsansvaret
för olika fordonskalegorier. De fasta kostnaderna skulle då tas ut i form av
fast fordonsskatt. En på sådant sätt avvägd fast avgift skulle emellertid bli
så låg även för de tyngsta fordonen 600 å 700 kr. per fordon och år , att
det enligt utredningen framstår som omotiverat alt bibehålla den. Det kan
dessutom enligt ut-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 29

redningen
anses lika motiverat att ta ut de fasta kostnaderna med visst belopp per
kilometer som alt ta ut dem genom en fast skatt. Utredningen finner därför att
en differentiering av kilometerskatten kan tjäna samma syfte som en fast
fordonsskatt. I detta sammanhang påpekar utredningen också, att SJ:s taxor är
i princip avståndsdegressiva.

Utredningen
kommer i anslutning härtill även in på frågan om en regional differentiering
av vägtrafikbeskattningen. Flera remissinstanser har i yttrandena över principbetänkandet
förordat en kilometerbeskattning med mängdrabatt utifrån regionalpolitiska
bedömningar. Utredningen tar visserligen inte ställning till frågan men
framhåller som sin menmg, att ett generellt mängdrabattsystem inom en renodlad
kilometerbeskattning är väl ägnat att användas, om man vill tillvarata de
regionalpolitiska intressena vid beskattningens utformning. I detta hänseende
liksom i frågan om effeklivitetsfrämjandet anser utredningen att en renodlad kUomelerskatl
med märtgdrabatt är bättre än kombuiationen fast avgift och kilomelerskatt. TUl
förmån för en rent körlängdsberoende beskattning talar också enligt
utredningen, att nuvarande restilutionspro-blem i allt väsentligt bortfaller.
En mängdrabatt erbjuder dessutom möjlighet till en mjuk övergång tUl ett
system utan rabatt. Ett syslem med successiv avtrappning av en mängdrabatt
anser utredningen överlägset alternativet med en successiv avtrappning av en
fast avgift i förening med en motsvarande successiv höjning av kilomelerbeskattningen.

Sammanfattningsvis
uttalar utredningen, att en kUometerbeskaltning utan mängdrabatt kan medföra en
avsevärd skatteökning för fordon och fordonskombinationer med körlängder över
den för kategorin genomsnittliga. Transportmarknaden och näringslivet i övrigt
måste ges tid att anpassa sig till den nya beskattningen. Utredningen anser
därför motiverat och rekommenderar också att det i vart fall övergångsvis sker
ett efler körlängden differentierat uttag av kilometerskatt i form av en mängdrabalt.
Eftersom utredningen föreslår, att endast brännoljebeskatt-ningen skall
omvandlas till kilometerskatt från ingången av år 1974 och att den fasta
skatten skall behållas under detta år, blir en mängdrabatt aktuell först fr. o.
m. år 1975. Utvecklingen får sedan visa om och i vad mån mängdrabatten behövs i
framtiden.

Skallesatser
m. m. Mot bakgmnd av anförda allmänna synpunkter lägger utredningen fram
förslag till skattesatser för år 1974 men också utan något direkt
ställningstagande tre alternativ till utformning av en renodlad kilometerskatt
med mängdrabatt. Den ram som dessa alternativ rör sig inom utgörs å ena sidan
av en renodlad kilomelerskatt utan mängdrabatt (alt. A) och å andra sidan av
ett system med fordonsskatt på den nivå som enligt 1970 års reform skall gälla
från år 1975 jämte en mot brännoljeskatten svarande kUometerskatt (alt. E). Rabattalternali-ven
(B, C och D) ligger inplacerade på olika sätt inom dessa ramar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 30

Härom
liksom i andra hänseenden torde jag få hänvisa till den detaljerade
redogörelse för beräkningarna som lämnas i belänkandet (s. 109).

Beräkningarna
bygger på den kostnadsansvarighetskalkyl som utredningen redovisat i
principbetänkandet och som låg till grund för 1970 års skattereform. Det
förutsätts också att andra etappen i nämnda re form planenligt är genomförd
den 1 januari 1973. I övrigt utgår utred ningen från förhåUandena den 1 febmari
1972.

Utgångspunkten
är vidare, att det totala skatteuttaget skall vara oförändrat. I fråga om en
renodlad kilometerbeskattning med eller utan mängdrabatt betyder detta, att
totala skatteuttaget i princip skall vara detsamma som nu men att skatten på
det enskUdå fordonet kan ändras beroende på att dess årliga körlängd avviker
från genomsnittet för kategorin. Medan 1970 års skattereform innebär en
omfördelning av skatten mellan ohka viktklasser, innebär kilometerskatlen en
omfördelning av skatten meUan fordon inom samma viktklass. I fråga om fordon
med högst 3 tons totalvikt föreslår utredningen ingen annan ändring än vad som
föranleds av övergången till kilometerskatt för de brännoljedrivna fordonen och
till beräkning av fordonsskatt efler skattevikt för andra fordon.

Utredningen
föreslår att kilometerskatt skall uppbäras vid fjra tillfällen under en tolvmånadersperiod
(skatteår). För att undvika en alltför ojämn debitering vid de olika uppbördstillfällena
bör, om något av de mera långtgående rabattallernativen väljs, en särskUd
rabattberäkning ske för varje debitering så att "rabatterade och icke rabatlerade
kilometrar" preliminärt fördelas över skatteåret. Detla medför att en årsjuste-ring
behövs vid skatteårets utgång för att få samma skatteuttag under året såväl
totalt som särskilt för varje fordon. Utredningen påpekar, alt det endast i
undantagsfall vid mycket oregelbundna körningar kan bli fråga om uttag av
fyllnadsskatt i samband med årsjusteringen.

Utredningen
diskuterar också behovet av att i kilometerskattesystemet beakta fordons avstäUning.
I det nya bUregistreringssystemet motsvarar avställning nuvarande
reservregistrering. Enligt utredningens uppfattning behöver avstäUning beaktas
endast i det rabattallernativ som ligger närmast dagens system, dvs.
kombinationen fast avgift och en mot brännoljeskatten svarande kilometerskatt.
Vid detta rabattallernativ, alt. D, anser utredningen, att man bör tillämpa de rabatterade
kilometeravgifterna efter kortare körsträckor än enligt årsberäkningen med
hänsyn till den tid fordonet varit avsfällt. Med beaktande bl. a. av de
fördelar som fordonsägaren vinner i kilometerskattesystemet genom att han
behöver betala skatt endast för körd sträcka finner utredningen, att avställnings-tiden
bör uppgå till minst 30 dagar i följd för att beaktas. Om fordon registreras
eller avregistreras under skatteårel, bör motsvarande justering av
mängdrabatten ske med hänsyn till den tid fordonet inte varit skattepliktigt.
Därjämte föreslår utredningen att det i fråga om de

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 31

mängdrabattalternativ
som kräver särskild årsjustering skapas möjlighet för en slutlig
skatteberäkning när fordon byter ägare på sådant sätt att anteckning därom
skall ske i bilregistret. Förslaget går ut på att skatten skall kunna regleras
mellan kontrahenterna i samband med överlåtelsen utan avvaktan på någon årsjustering.

Garantibelopp.
Utredningen erinrar om att den i principbetänkandet föreslog, att uppbörden av
kilometerskatt för motorfordon skulle ske i efterskott. Det påpekades dock, att
möjlighet fanns alt gå över till ett förskottssystem, om de praktiska
erfarenheterna gav anledning härtill. Beträffande släpvagnarna skisserade
utredningen med hänsyn tUl vissa tekniska komplikationer ett förskottssystem.

Utredningen
har tagit frågan om förskotts- resp. efterskottsuppbörd under fömyat
övervägande. Bakgrunden härtiU anges våra, dels de ne-, gativa effekter som
efterskottsuppbörd av kilometerskatt medfört i Norge, dels trafikpolitiska
synpunkter som tagit sig uttryck i önskemål om att etablering inom
åkerinäringen skall föregås av genomtänkt ekonomisk planering.

För
att få en uppfattning om konsekvenserna av de båda uppbördsformerna redovisar
utredningen resultatet av en jämförelse mellan å ena sidan ett system bestående
av fordonsskatt eriagd i förskött enligt s. k. ruUande uppbörd och brännoljeskatt
samt å andra sidan ett system med renodlad kilometerskatt eriagd i efterskott.
Jämförelsen visar bl. a., all förstnämnda systemet får en förskottseffekt för
statsverket om drygt 17 milj. kr. per år, medan det renodlade kilometerskaltesystemet
ger en efterskottseffekt om drygt 200 milj. kr. per år. Mot denna bakgrund har
utredningen funnit det ofrånkomligt att revidera sin uppfattning i uppbördsfrågan.

Utredningen
finner det rimligt, att förskött resp. efterskott totalt sett för alla fordon
sammantagna skall utjämnas över en tolvrhånäderspe-riod. Förskotts- resp.
efterskottseffekterna bör vidare för varje fordonsslag bli ungefär desamma i kilomelerskattesystemet
som vid kombinationen fordonsskatt och brännoljeskatt. För alt uppnå detta
föreslår utredningen fr. o. m. år 1975 ett syslem med förskottsbetalning av
garantibelopp. Med hänsyn till den tid som skall täckas in, dvs. ett kvartal
jämte uppbördsmånad, föreslås att garantibeloppet inte i något faU skall överstiga
33 % av skatten för helt år för varje enskilt fordon. Då emellertid detta
skulle medföra ett efterskott för staten av storleken 10 milj. kr. per år
föreslås ett påslag med ett par procentenheter på garantibeloppen för de tyngre
lastbilarna.

De
av utredningen preliminärt beräknade garantibeloppen och deras andel av den
årliga skatten för olika fordonskategorier redovisas i ta-beUform i betänkandet
(s. 133). Förslaget går vidare ut på, att garantibeloppen skall vara lika för
alla fordon av samma kategori och i samma

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 32

viktklass
oberoende av körlängderna. Möjlighet bör dock enligt utredningen finnas att
sätta ner garantibelopp, t. ex. vid körlängder som väsentligt understiger
genomsnittet.

Enligt förslaget skall
garantibelopp betalas för varje fordon när det första gången tas i bruk efler
registrering. I den mån beloppet behöver las i anspråk för obetald skatt skall
det fyUas på. Belopp som inte på detta sätt tagits i anspråk skall betalas tiUbaka,
när fordonet avregistreras.

Uppbörd.
Utredningen här med utgångspunkt från den tidigare antydda s. k. rullande
uppbörden av fordonsskatt föreslagit att den ordinarie uppbörden av kilomelerskatt
för motorfordon skall ske på följande sätt. Uppbörd skall äga rum kvartalsvis
och gmndas på kort som fordonsägaren stämplar av i kilometerräknaren och
skickar in till bilregistret. Kort sänds ut till fordonsägaren senast den 15 i
den månad, då av-gtämpling skalL göras. Kortet skall skickas in av
fordonsägaren senast den sista i samma månad. I bihegistret sker maskinellt
avläsning av kortet, uträkning av skatt och utskrift av
postförskottsförsändelse med kontrollmärke och skattekvilto. Försändelsen går
ut under de första 7 8 dagarna i månaden efter avslämplingsmånaden och skall
lösas ut före förstnämnda månads utgång. Möjlighet skaU finnas tiU betalning
via postgiro. I fråga om systemets närmare utformning torde jag få hänvisa tiU tabeU
på s. 137 och 138 i betänkandet.

Den period för vilken
skatt i princip skall bestämmas föreslår utredningen skall kallas skatteår.

Utredningen föreslår i
stort sett samma uppbördssyslem för de släpvagnar som enligt utredningens
förslag skall vara kilometerskattepliktiga fr. o. m. år 1975. Om navmätare
används får fordonsägaren i stället för avstämplade kort skicka in kort som han
själv fyllt i, varefter en kontroll kan göras av navmätarställningen vid den
ordinarie kontrollbesikl-ningen.

Skattskyldighet
m. m. Utredningen föreslår, i överensstämmelse med vad som uttalades i
principbetänkandet, att ägamppgifterna i bUregistret i princip bör ligga till
grund för skattskyldigheten. Den som vid tidpunkten för debileringen, dvs. ett
visst antal dagar före uppbördsterminens början, är eller bort vara antecknad
som ägare till visst fordon får svara för den skatt som då påförs fordonet.

Fordon,
för vilket avstämpUrigskort eUer motsvarande inte sänts tUl bilregistret, anses
som avställt och får inte användas.

Övergången
lid kUometerbeskatlning. Utredningens förslag innebär, att kilometerskatt år
1974 skall utgå endast för motorfordon och då som ersättning bara för brännoljeskatten.
Fordonsskatt kommer alltså att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 33

jämsides med kUomelerskatl utgå för kilometerskatlepliktiga
motorfordon under år 1974. För tyngre släpvagnar dragna av brännoljedrivna
fordon inträder enligt förslaget kilometerskatteplikl först den 1 januari 1975.

Kontrollmärkesystemet
och det rullande uppbördssystemet avses träda i kraft den 1 januari 1974. För kilomelerskattepliktiga
fordon som inte har delad uppbörd av fordonsskatten (brännoljedrivna
personbilar och andra lätta brännoljedrivna fordon) innebär detta, att
fordonsskatt i januari 1974 debiteras t. o. m. december månad samma år. För
kilometerskattepliktiga fordon med delad uppbörd debiteras fordonsskatt i januari
1974 t. o. m. nästa uppbördsmånad och sedan för återstående skatteperioder
under år 1974 enligt det mllande systemet. Delta framgår mer i detalj av tabell
på s. 78 i betänkandet. Fordonsskatten och kilometerskatlen för ell fordon
kommer enligt förslaget med några avvikelser att uppbäras samtidigt.
Fordonsskatten för släpvagnar skall enligt förslaget uppbäras under år 1974
enligt det rullande systemet.

Motsvarande förslag läggs fram beträffande uppbörden av
kilometer-skatt för släpvagnar under år 1975.

Fordonsskatt

Som
tidigare nämnts går utredningens förslag ut på att kilomelerskatt från ingången
av år 1974 skall ersätta den nuvarande brännoljeskatten och, i form av en
särskild kilomelerskatt, den brännoljebeskattning som sker enligt förordningen
om särskild skatt på motorbränslen. Den årliga automobUskatten skall således
bli bestående för hela fordonsparken under år 1974 och därefter för icke kilomelerskattepliktiga
fordon. Utredningen föreslår att denna skatteform i forlsältningen benämns
fordonsskatt.

Mot denna bakgrund har utredningen utarbetat detaljerade
skalleskalor för 1974 års fordonsskatt. Några fordonsskatteskalor för tiden
därefter har utredningen inte ansett sig böra prestera. Som skäl härför anges,
att övergången lill kUometerbeskatlning och de körlängdsundersökningar som
föreslås bli genomförda kan påverka detaljutformningen även av
fordonsskatteskalorna.

De föreslagna skalorna för år 1974 har, framhåller
utredningen, utarbetats med utgångspunkt från 1970 års väglrafikskaltereform
och under förutsättning dessutom att andra etappen i denna reform genomförts planenligt
från den 1 januari 1973. Ett i princip oförändrat totalt skatteuttag har varit
en annan given förutsättning.

Förslagen i denna del innebär oförändrad skalleskala för
motorcyklar eftersom dessa alltjämt föreslås beskattas efler tjänslevikt. I
fråga om övriga motorfordon föreslås att fordonsskatten även i fortsättningen
skall utgå i form av grundskatt och tilläggsskatt. I fråga om personbilarna
har den föreslagna övergången tUl beskattning efter tolalvikt föran-

3 Riksdagen 1973.1 saml Nr 94

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 34

lett
en ändring av nuvarande för automobilskatlen gällande skala knuten till
fordonens tjänslevikt. EnUgt denna skala utgör grundavgiften 165 kr. per år och
fordon och tilläggsskatten 42 kr. för varje påbörjat hundratal kg varmed Ijänslevikten
överstiger 900 kg. På gmndval av undersökningar av det genomsnittliga
sambandet mellan tjänstevikt och totalvikt för personbUsbeståndet den 1 april
1971 föreslår utredningen att oförändrad grundskatt om 165 kr. skall gälla för
totalvikt t, o, m, 1 300 kg och att oförändrad tilläggsskatt om 42 kr. skall
utgå för varje påbörjat hundratal kg i tolalvikt över 1 300 kg.

Med
denna utformning av skatteskalan för personbUar följer, som redan nämnts, att
skatten blir oförändrad för alla fordon med totalvikt (skattevikt) som
sammanfaller med den genomsnittliga tjänstevikten för fordonsklassen i fråga.
Är totalvikten högre eller lägre än genomsnittet blir följderna högre resp.
lägre skatt. Detta är, framhåller utredningen, en konsekvens av att det totala
skatteuttaget skall vara oförändrat. Höjningarna och sänkningama är emellertid
relativt små och dessutom enligt utredningen väl förenliga med kostnadsansvarighetsprincipen.

Vad
gäller bussar och lastbilar föreslås i fråga om bensin- och gasoldrivna sådana
fordon skatteskalor som korresponderar mot andra etappen i den år 1970
beslutade vägtrafikskattereformen. Beträffande bränn oljedrivna bussar
föreslås i linje med 1970 års beslut, att den totala skatten, dvs. fordonsskatt
och kUometerskatt, per tonkilometer skall utgå med belopp som svarar mot 80 %
av skatten för tvåaxliga, brännoljedrivna laslbUar. Med hänsyn till att
fordonsskatten för lastbilar bestäms av de genomsnittliga körsträckorna inom
resp. viktklass och dessa körsträckor är olika för fordon med eller ulan
anordning för påhängsvagn föreslår utredningen att skilda skatteskalor för
dessa lastbilskategorier bibehålls,

I
fråga om släpvagnarna föreslår utredningen en gemensam skatteskala för fordon
med skattevikt ej över tre ton, dvs, för släpvagnar som ej berörs av 1970 års
reform. För tyngre släpvagnar föreslås olika skalor för sådana som dras av
bensin- eller gasoldrivna bilar och sådana som dras av brännoljedrivna bUar.
Enligt utredningen bör släpvagnar med samma skatlevikt träffas av lika hög specialdestinerad
skatt. Med hänsyn till att släpvagnar till bensin- och gasoldrivna bilar
kommer alt träffas även av bensin- eller gasolskatt kan dock någon
likställighet inte genomföras för de enskilda fordonen. Utredningen har
emellertid beaktat att den sammanlagda skatten inom varje viktklass kan
bestämmas så att släpvagnarna oberoende av dragfordon får samma årsskatt vid
genomsnittlig körlängd.

I
överensstämmelse härmed föreslår utredningen i fråga om släpvagnar över tre
ton, som dras av brännoljedriven bil, att brännoljeskatten på merförbrukningen
av brännolja vid körning med släpvagn inräknas i fordonsskatten. Beloppet härav
har beräknats med ledning av uppgifter

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:94 35

om
genomsnittskörlängder och merförbrukning av brännolja för olika
släpvagnskategorier och totalviktsklasser. Beträffande släpvagnar som dras av
bensin- eller gasoldriven bil har fordonsskatten bestämts genom att från den
skatt, som räknats fram för släpvagnar till brännoljedrivna bilar, dragits den
bensin- resp. gasolskatt som beräknats tillkomma vid tillkoppling av släpvagn.
Utredningen framhåller, att vissa i Norge redovisade relationstal mellan merförbrukning
av bensin och merförbrukning av brännolja använts i kalkylerna.

I
enlighet härmed har utredningen eftersträvat en beskattning som träffar
släpvagnarna lika oberoende av dragfordon. Utredningen understryker emellertid
alt den härvidlag endast tagit sikte på den specialdestinerade väglrafikbeskattningen.
Tas även den icke specialdestinerade drivmedelsbeskattningen med i bilden blir
den totala beskattningen olika. Då emellertid denna fråga faller utanför
utredningens uppdrag, las den inle upp tUl diskussion.

I
övrigt föreslår utredningen, all skatteskalorna för släpvagnar till brännoljedrivna
bilar skall gälla för släpvagnar som dras såväl av sådana bilar som av bensin-
eller gasoldrivna bilar.

I
anslutning tUl det nu anförda tar utredningen upp en, fråga som sammanhänger
med den särskilda kilomelerskatt som enligt förslaget skall ersätta
beskattningen enligt förordningen om särskild skatt på motorbränsle. Om i
enlighet med utredningens förslag vissa äldre brännoljedrivna motorfordon
dispenseras från kilometerskatt måste under år 1974 en särskild fordonsskatt tas
ul i stället för den slopade brännöIje-beskaltningen. Utredningen föreslår att
sådan särskild fordonsskatt skall utgå med belopp som svarar mot
motorbränsleskatten vid genomsnittlig körlängd. Detsamma bör enligt utredningen
gälla i fråga om släpvagnar som dras av brännoljedrivna fordon eller såväl av
sådant fordon som av bensin- eller gasoldrivet fordon. Utredningen föreslår alt
en i enlighet härmed utgående särskild fordonsskatt regleras i en särskUd
författning.

I
fråga om såväl den ordinarie fordonsskatten som den senast behandlade
särskilda fordonsskatten förutsätter utredningen att mllande uppbörd skall
tillämpas.

Beskattning
av traktorer m. m.

Utredningen
föreslår ingen ändring av nu gäUande beskattning av traktorer i klass II, Vad gäller trafiktraktorekipagen konstaterar utredningen, att det
enligt upplysningar från KSN föreligger stora svårigheter att till rimliga
kostnader lösa frågan om en kilometerräknarapparatur för traktorerna. Vidare
påpekas att traktorer på grund av ändrad användning måste klassificeras om
relativt ofta. Vid en kUometerbeskatlning skulle detta betyda alt de skulle få
växla meUan skalteformerna fordonsskatt och kilometerskatt. Utredningen har
därför övervägt olika möjligheter att på annat sätt än genom kUometerbeskatlning
lösa skatte-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 36

frågan
för trafiktraktorerna. Efter att ha avvisat andra alternativ tUl en körlängdsberoende
skatt främst av kontrolltekniska skäl stannar utredningen för att föreslå en
renodlad fordonsskatt för trafUilraktorekipa-gen. Med trafiktraktor likställs
registrerade motorredskap.

Fordonsskatten för
traktorekipagen skall, anför utredningen vidare, svara mot såväl nuvarande
traktorskatt som brännoljeskatten. I detla sammanhang erinrar utredningen om
sin i belänkandet Fordonsbeskattningen uttalade uppfattning, att det bl. a.
med hänsyn till de korta årliga körsträckorna fanns anledning att beskatta
släpvagnar lill trafiktraktorer lindrigare än släpvagnar till lastbUar. Detta
kunde enklast beaktas genom en sänkning av traktorskatten. Något
ställningslagande till en ändrad avvägning av skallen på Irafiktraklorer
gjordes inte i samband med beslutet om 1970 års reform. Eftersom en körlängdsberoende
beskattning av traklorekipagen inte framstår som möjlig aktualiseras på nytt
frågan om sänkning av den fasta skatten dock med beaktande av att denna även
skall täcka den nuvarande brännoljeskatten.

Vid en jämförelse med
beskattningen av lastbUsekipagen finner utredningen alt traktorekipagen bör
ses som en enhet från beskattningssynpunkt. Från denna utgångspunkt föreslår
utredningen, att trafiktraktorerna skall beläggas med fordonsskatt på samma
nivå som den nuvarande traktorskatten och att släpvagnar över tre tons
skattevikt skall beläggas med fordonsskatt motsvarande den under 1971 gällande
automobUskatten. Genom att den höjning som skulle ske enligt 1970 års reform underlåts
och att brännoljeskatten bortfaller skulle kravet på sänkt skatt på grund av korta
körlängder tillgodoses. Vidare föreslår utredningen, att fordonsskatten skall
kunna sättas ner enligt samma grunder som gäller enligt kungörelsen (1969:
553) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar m. m. Allt efiersom de
olika etapperna i 1970 års reform genomförs, får behovet av ändrad beskattning
av traktorekipagen övervägas.

I
fråga om traktorekipagen föreslår utredningen dessutom, att den icke specialdestinerade
motorbränsleskatten på brännolja tas ut i form av särskild fordonsskatt på
trafiktraktorer och släpvagnar över tre tons skatlevikt som dras enbart av
sådana traktorer. Utredningen framlägger särskilda skatteskalor för denna
fordonsbeskattning.

Vissa
speciella skatiepliktsfrågor

Med
utgångspunkt från nu gällande inskränkningar i väglrafikbeskattningen
behandlar utredningen frågan om särskilda undantag från den i princip generella
skatteplikten för registrerade och icke avställda fordon. Utredningen
förutsätter att fordon som tUlhör kungahuset skall vara befriat från både
fordonsskatt och kilomelerskatt. Därefter behandlar utredningen beskattningen
av diplomatbilar, krigsmaktens fordon, sjuktransport-, brand- och
bärgningsbilar, de handikappades fordon, de

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 37

s.
k. veteranbilarna samt fordon som framförs utanför det med allmänna medel
bekostade vägnätet. Vissa andra speciella frågor behandlas dessutom i
anslutning härtill.

I
fråga om fordon som tillhör anställd vid annat lands beskickning eller
konsulat föreslår utredningen, alt efter Kungl. Maj:ts bestämmande undantag
från fordons- och kilomelerskatt skall kunna medges i samma omfattning som nu
gäller i fråga om automobilskatt. Föreslagna bestämmelser härom i VSF blir
dock, påpekar utredningen, tillämpliga endast i den mån skattefrihet inte
åtnjuts enligt lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om inununitet och
privilegier eller enligt av Sverige biträdd konvention eUer ingånget avtal.

I
fråga om krigsmaktens fordon och av krigsmakten inlejda eller rekvirerade
fordon gäUer nu, att sådant fordon är befriat från automobilskatt men inte
från drivmedelsskatt. Utredningen föreslår, att dessa fordon undantas från
såväl fordons- som kUometerskatt. Som följd härav föreslås att den gottgörelse
som ulgår från anslaget Ersättning för automobilskatt i fråga om krigsmaktens
fordon höjes med hänsyn till att även brännoljeskatten bortfaller. Det lorde
enligt utredningen inte föreligga några svårigheter att schematiskt beräkna
utebliven kilomelerskatt för de miUtära fordonen med hänsyn till att man inom
krigsmaklen manuellt för anteckningar om fordonens körsträckor. Utredningen
pekar även på möjligheten att förse de militära fordonen med kilomelerräknare.
I detta sammanhang erinras också om ett uttalande av utredningen i
remissyttrande ang. fastställande av förteckning över sådana fordon för
särskilda militära ändamål, som enligt 77 § första stycket a) VTF är undantagna
bl. a. från registreringsplikt (motsvaras av 1 § andra stycket bilregisterkungörelsen).
Utredningen uttalade då, att en stjor del av ifrågavarande fordon används
endast i mycket liten utsträckning i trafik på allmän väg, varför det från
praktisk synpunkt föreföll skäligt att utesluta dessa fordon vid
skatteberäkningen. Det anförda innebär också, att utredningen inte anser det
påkallat att ta ut någon skatt motsvarande den brännoljeskatt som nu utgår i
fråga om rekvirerade fordon.

F.
n. gäller undantag från skatteplikt för bil eller släpvagn som är inrättad
uteslutande för transport av sårade eller sjuka eller för brandväsendet. Dessa
fordon är också undantagna från den s. k. bilaccisen. Detta undantag från
skatteplikt tillkom, framhåller utredningen, på förslag av 1911 års vägkommission
i dess år 1920 framlagda betänkande med förslag till förordning om automobilskatt
m. m. 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken kom in
på frågan och föreslog skatteplikt för sjuktransportbilar under motivering att
de årliga körlängderna för dessa bilar ej understeg de genomsnittliga körlängderna
för personbilar i inte yrkesmässig trafik. Detta förslag ledde ej lill lagstiftningsåtgärd.
Vidare nämner utredningen att Kungl. Maj:t i december 1970 lämnade ulan åtgärd
en framställning från socialstyrelsen

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 38

om
att skattefriheten för ambulanser skulle göras beroende av alt fordonet
uppfyllde särskilda standardkrav som uppställts av sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri).

Utredningen
fastslår för egen del att det från koslnadsansvarighetssynpunkt saknas
anledning att undanta sjuktransportfordonen från väg-trafikbeskatlning. Del
förekommer också att dessa fordon används även för annat än egentiiga
sjuktransporter och alltså i konkurrens med konventionella fordon. Inte endast
fordonens utrustning utan även deras användning har därför medverkat tUl
gränsdragningssvårigheter. En gränsdragning mellan skattefria och
skattepliktiga sjuktransportfordon med hänsyn enbart tUl utrustningen finner
utredningen mindre lämpligt, eftersom det skuUe kunna innebära att man fick en
av skatteskal betingad fordonsslandard.

Redan
med hänsyn tiU det nu anförda anser utredningen all sjuktransportfordonen bör
beskattas på samma sätt som fordon i allmänhet. Som skäl för detta förslag
anförs emellertid också angelägenheten av att beskattningen utformas neutralt.
Det övervägande antalet ambulanser är bensindrivna och därför kan enligt
utredningens uppfattning de diesel-drivna fordonen knappast helt befrias från
kilometerskatt, om bensinskatten består för de bensindrivna. En skatt
motsvarande nuvarande brännoljeskatt skulle kräva en särskild skatteskala för
de dieseldrivna ambulanserna.

Beträffande
brandfordonen framhåller utredningen inledningsvis, att det den 1 januari 1966
fanns ca 3 400 aktivregistrerade sådana fordon. Med några få undantag var de
bensindrivna. Under senare år har det dock skett en ökning av antalet brännoljedrivna
brandfordon. I fråga om de specialutrustade fordonen torde man utgå från att de
årliga körlängderna är korta och utredningen påpekar att det uppgivits att de
i allmänhet inte skulle överstiga 200 mU.

När
det gäller beskattningen av brandväsendets fordon måste man skilja mellan
specialutrustade fordon och fordon i slandardulförande, och dessutom måste
bensindrivna och brännoljedrivna fordon hållas i sär.

I
fråga om de specialutrustade brandfordonen föreligger, framhåller utredningen,
ingen konkurrenssituation med andra fordon. Med hänsyn dessutom till de korta
årliga körlängderna finns det ingen anledning alt beskatta de bensindrivna
fordonen med annat än bensinskatt. I enlighet härmed föreslås att dessa fordon
skall vara befriade från fordonsskatt. Med hänsyn tiU de korta körlängderna
anser utredningen vidare det onödigt, att de brännoljedrivna specialutrustade
brandfordonen skall förses med kilometerräknare och ingå i kUometerskattesystemet.
Även om det i och för sig är eftersträvansvärt med en likställighet i beskattningen
anser utredningen inle att det av detta skäl behöver ske något skatteuttag på
de brännoljedrivna fordonen motsvarande nuvarande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 39

brännoljeskatt.
Beloppen skulle enligt utredningen bli så små att de saknar betydelse från
konkurrenssynpunkt. Utredningen föreslår därför alt de specialutrustade brännoljedrivna
brandfordonen undanlas från vägtraflkskatt.

Vad
gäller de icke specialutrustade brandfordonen torde dessa enligt utredningen ha
samma årliga körlängd som konventionella fordon. Utredningen föreslår att
dessa fordon beskattas på samma sätt som konventionella fordon. I den av
trafiksäkerhetsverket fastställda nomenklaturen för besiktningsinstrument och
typintyg ingår beteckningen brandbil för fordon som är inrättat uteslutande
för brandväsendet. Det synes därför enligt utredningen inte behöva befaras
några större gränsdragningssvårigheter för tUlämpningen av den föreslagna
beskattningen av specialutrustade och andra brandfordon.

Utredningen
uppmärksammar även räddningsljänslutredningens i betänkandet Räddningstjänst (SOU
1971: 50) framlagda förslag, att kommunerna skall ha ansvaret för en
räddningstjänst med ändamål att vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller
annat nödläge hindra alt skada uppkommer eller förvärras. Denna räddningstjänst
skall enligt utredningsförslagets huvudregel ombesörjas av brandkåren. Om
förslaget leder tiU lagstiftning, kan brandväsendet tillföras nya fordonstyper,
vars beskattning i så faU bör tas upp lill behandling.

Vad bärgningsbUarna
beträffar beskattas de enligt gällande regler efter samma grunder som fordon i
allmänhet. Vid åtskilliga tillfällen har, konstaterar utredningen,
framställningar gjorts om skallelindring för dessa fordon. Även 1951 års
utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken behandlade frågan och
föreslog, att specialbyggda bärgningsbUar med hänsyn till deras korta årliga
körsträckor skulle beskattas med ett enhetiigt mindre belopp per år fömtom
drivmedelsbeskattning. Förslaget ledde ej till lagstiftning.

För
bilskatteutredningen har frågan aktualiserats genom en skrivelse från
Motorbranschens riksförbund med hemställan om att utredningen måtte förorda,
att bärgningsbilarna befrias från automobilskatt eller beskattas efter tjänslevikt
i stället för efter totalvikt och att möjlighet lill restitution av
drivmedelsskatt öppnas i fråga om dessa bilar. Enligt förbundet finns det ca
450 kvalificerade bärgningsbilar i landet, varav flertalet är dieseldrivna.
Fordonen beräknas i genomsnitt köra 1 200 mU per år med en genomsnittiig
drivmedelsförbrukning om 3,5 liter per mil och totalvikten beräknas uppgå till
8 000 kg i genomsnitt. Som skäl för sin hemställan åberopar förbundet bl. a,,
att bärgningsbilarna oftast körs olastade, att den last som förekommer består
av havererad bil för vilken skatt i normalfallet eriagts och att en avsevärd
del av bärgningsbilarnas arbete utförs utan att fordonet förs på väg.

Om
såväl automobilskatt som brännoljeskatt ersätts med kilometer-skatt kommer,
konstaterar utredningen, skatt för de brännoljedrivna

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 40

bärgningsbilarna
att utgå för den verkligt körda vägsträckan. Anledning saknas då att behandla
dessa fordon annorlunda än andra brännoljedrivna fordon. Utredningen
framhåller dessutom, alt gällande beskattning, som är relaterad till
totalvikten i stället för som tidigare till Ijänslevikten, bör vara förmånlig
med hänsyn lill alt bärgningsbilarna ofta har en i förhållande lill tolalvikten
hög Ijänstevikt. I fråga om de fåtaliga bensindrivna bärgningsbUarna finner
utredningen inle motiverat med några särregler. Av det anförda följer således,
att utredningen föreslår en beskattning av bärgningsbilarna enligt de allmänna
reglema,

I
fråga om fordon som ägs av handikappade finns bestämmelser om befrielse från automobilskatt,
men dessa är, framhåUer utredningen, invecklade och svårtiUämpade, Därför har
det sedan länge varit ett starkt önskemål att få systemet för skattebefrielse
reformerat, I utredningens direktiv anges också särskilt frågan om
beskattningen av de handikappades fordon. Utredningen nämner också alt en
framställning i ämnet inkommit från en av huvudorganisationerna inom
handikapprörelsen.

För
egen del hänvisar utredningen lill handikapputredningens belänkande Bättre
socialhjälp för handikappade (SOU 1970: 64), vari föreslagits att möjligheten tiU
befrielse från automobilskatt skall ersättas med ett årligt bidrag till
handikappade. Bidraget skulle också ge viss kompensation för beskattningen av
drivmedel. Detta förslag har kopplats samman med förslag till andra åtgärder
för att få lill stånd tillfredsställande färdmöjligheter för de handikappade.
Utredningen instämmer i detta förslag till principiell lösning av
beskattningsfrågan och därför ingår i förslaget till VSF ingen motsvarighet
till nu gällande bestämmelser om befrielse från automobilskatt för de
handikappades fordon. Skulle handikapputredningens förslag inte ha genomförts
till år 1974, får dock sådana bestämmelser enligt utredningens mening las in i VSF.
Dessutom får förordningen (1960: 603) som bidrag till vanföra ägare av motorfordon
anpassas härefter.

Närmast
i anledning av att flera framställningar om skattelindring för veteranfordon
inkommit till utredningen behandlas även vägtrafikbeskattningen av sådana
fordon. Som argument för skatlelindring anförs i dessa framställningar, alt den
årliga körsträckan för ett veteranfordon i allmänhet inte överstiger 50 mU och
att fordonens kulturhistoriska värde bör beaktas vid beskattningen. Man
föreslår olika åldersgränser, som skulle bli vägledande för bedömningen av
skatteplikten i det enskilda fallet.

Utredningen
framhåller, att veteranfordonen i allmänhet utgörs av personbUar eller
motorcyklar. I fråga om bensindrivna veleranfordon uppgår den fordonsskatt som
utredningen förutsätter inte till några mer betydande belopp och den torde
utgöra en liten del av kostnaderna för innehav av veleranfordon. Särskilt
gäller detla sådana fordon som under en del av året är avställda.
Kilometerskatten per år för brännolje-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 41

drivna
veteranfordon lorde med hänsyn tiU körsträckorna också bli låg. Även om de
framförda kulturhistoriska aspekterna skulle förtjäna beaktande, kan man
enligt utredningen inte bortse från att det kan uppstå svårigheter och
administrativa komplikationer att efter sådana kriterier dra gränsen för
skatteplikt och skattefrihet. Utredningen föreslår av nu anförda skäl alt veleranfordonen
beskattas i vanlig ordning. Del kan emellertid, fortsätter utredningen,
föreligga tekniska svårigheter att montera kilomelerräknare på sådant fordon.
Därför föreslås alt Kungl, Maj:l eller myndighet som Kungl, Maj:t bestämmer
skall kunna medge dispens från kUometerskalteplikt och därvid bestämma att
fordonsskatt skaU utgå i stället, ev. med schabloniserat belopp.

I
fråga om automobU- och traktorskatl föreligger nu skatteplikt enbart för
registrerade fordon. Registreringsplikt gäller enligt vägtrafik-lagstiftningen
inte för motor- eller släpfordon, som används uteslutande inom järnvägs- eller
fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område.
Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:i bestämmer kan dessutom meddela
dispens från registreringsplikten. I dessa fall är fordonen automatiskt
befriade från automobU- eller traktorskatl och dessutom utgår ej heller brännoljeskatt
eller gasolskatt för fordonens drift.

Utredningen
erinrar vidare om den nedsättning av automobil- och Iraktorskalt som vid korta
årliga körsträckor på allmän väg medges enligt kungörelsen (1969: 553) om
nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar, m. m. och den möjlighet som
föreligger att få kompensation för bensinskatt som utgått på bensin för drift
av jordbrukstraktorer och skördetröskor. Bortsett från denna
kompensationsmöjlighet utgår bensinskatt även för körning på enskUda vägar och
områden.

Enligt
vad utredningen inhämtat beträffande inom kommunikationsdepartementet
handlagda ärenden om dispens från regislreringsplikt (någon delegation av
beslutanderätten har inte gjorts) gäller dessa nästan undantagslöst fordon,
som framförs på enskilda vägar eller områden, t. ex. inom områden för
kraftverks- eller vägbyggen, industriområden, grustäkter, krossanläggningar,
kalkbrott, hamnområden och flygplatser. Dispens medges med stor restriktivitet
och av stor betydelse för utgången är det från trafiksäkerhetssynpunkt vikliga
förhållandet om det förekommer annan trafik. Utredningen finner det
otillfredsställande att trafiksäkerhelsmässiga bedömningar är avgörande, när
fordonsägarnas motiv för dispens nästan undantagslöst synes vara en önskan om skattebefrielse.

Med
hänsyn till nuvarande möjligheter alt dispensvägen få nedsättning av automobil-
eller Iraklorskatt föreslår utredningen att ett genereUt dispensbemyndigande
las in i VSF och all ansökningar om skattebefrielse för körningar utanför det
allmänna vägnätet i fråga om samtliga fordonskategorier handläggs enligt detta
bemyndigande. Detta bör

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 42

gälla
även när befrielse från registreringsplikt söks i syfte alt få skattebefrielse.
Genom att även dessa fall blir skatteärenden, torde enligt utredningen
dispenser från registreringsplikt nästan helt försvinna. Följden blir att
fordonen inte behöver vara avstäUda när de körs på enskilda områden, vilket kan
vara till fördel från trafiksäkerhetssynpunkt. Med det nya systemet bör vidare
frågan om undantag från konlrollbesiktning handläggas som ett särskilt ärende
vid sidan av skatteärendet. Det torde enligt utredningen bli fråga om ett
relativt ringa antal fall av dispenser från kontrollbesiktning.

Möjligheten
att genom dispensbemyndigandet sätta ner fordonsskatten eller kilometerskatten
bör enligt utredningen utnyttjas med stor försiktighet och prövningen måste
ske rigoröst för att undvika negativa effekter. Utredningen anser att
dispensmedgivande skall vara motiverat från koslnadsansvarighetssynpunkt med
hänsyn till var fordonet används och vidare skall risken för missbruk vara
mycket liten med hänsyn till fordonets beskaffenhet och användningsområde. I
enlighet härmed anför utredningen att användning av statsbidragsberättigad
enskild väg inte torde generellt motivera dispens. Det förekommer att enskilt
förelag lämnar avsevärt bidrag lill förbättring av allmän väg med låg standard
för att kunna utnyttja den för sina transporter. Om även andra vägtrafikanter
kan förutsättas få betydande nytta av förbättringen, kan enligt utredningen
undantagsvis en viss nedsättning av skatten på företagets transporter vara
berättigad. Som ett typfall för dispens anges också, när ett område inom vilket
fordonet används är så avskUt eller avgränsat att missbruk knappast kan
förekomma. Så kan vara fallet när fordonet används på en ö utan
färjeförbindelse, i anläggningsarbete för kraftverksbygge eller inom gruvområde.
Ett annat anfört typfall är då fordonets beskaffenhet eller fordonsägarens
verksamhet är så specialiserad att någon annan användning än den i
dispensansökan uppgivna knappast är tänkbar.

Dispensmedgivande
bör kunna avse total eller delvis skattebefrielse för kommande eller förfluten
skatteperiod. Det bör också kunna innebära, att all kilometerskatteplikt
efterges och ersätts med en schablonise-rad fordonsskatt tUl visst mindre
belopp.

Det
kan emellertid, tillägger utredningen, i den praktiska tillämpningen även
uppkomma fall av oförutsedd karaktär, där undantag från de allmänna reglerna
kan te sig motiverade. Dispensbemyndigandet i VSF har därför utformats så alt
Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer kan, när synnerliga skäl föreUgger,
medge nedsättning av eller befrielse från vägtrafikskatt. I detta bemyndigande
bör enligt utredningen ligga möjlighet att ersätta kUometerskatt med en schablonmässigt
bestämd fordonsskatt och detla även i fall, då del föreligger tekniska svårigheter
att inmontera kilometerräknare.

Ibland
har en skattefråga samband med hur fordonet klassificeras och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 43

utredningen
framhåller, att det i praktiken ofta förekommer svårigheter att dra en gräns
mellan molorredskap, som i vissa fall är skattefria, och övriga fordon. Då det
härvidlag rör sig om frågor som handläggs av motorredskapsutredningen hänvisar
utredningen till dess arbete.

Utredningens förslag till VSF
har utformats i överensstämmelse med nu redovisade ställningstaganden.

Beskaltningsförfarande
och beskatlningsinyndigheter

I
fråga om den organisatoriska uppläggningen av väglrafikbeskattningen och
handläggningen av vägtrafikskatteärenden har utredningen inte funnit anledning föreslå
någon ändring beträffande bensinskatten eller gasolskatlen vare sig vad gäller
beskattningsformen eller beskattningsförfarandet. Ärenden rörande dessa
skatter handläggs av riksskatteverket (RSV) i vissa fall generaltullstyrdsen
- i första instans, av kammarrätten i andra instans och av regeringsrätten i
tredje och sista instans. I vissa faU förs dock talan över RSV:s beslut hos Kungl.
Maj:l i statsrådet.

Som bakgrund tiU
utredningens överväganden beträffande beskalt-ningsförfarandet i övriga delar,
dvs. i fråga om fordonsskatten och kilometerskatten, lämnas i betänkandet (s.
175179) en översiktiig beskrivning av den reformerade länsförvaltningen, den
nya kammarrättsorganisationen, de nya reglerna om fullföljd till regeringsrätten,
RSV:s uppgifter, den då aktuella bilregisteromläggningen samt ordningen för uttagande
av undandragen skatt.

Enligt gällande ordning
påföres automobil- och traktorskatl på grundval av uppgifter i bilregistret om
fordon och fordonsägare. Särskilt skattebeslut meddelas endast när fråga
uppkommer om skattefrihet eller om oriklig påföring av skatt. I sistnämnda
fall gäller det allt övervägande antalet ärenden, vem som bort vara antecknad i
registret som ägare till fordonet. I alla dessa fall ligger avgörandet hos
länsstyrelsen som registreringsmyndighet och i beskatlningsfrågan blir det ett
rent följdbeslut som är givet genom det beslut som fattas i
registreringshänseende. Det är mot denna bakgmnd uppenbart, konstaterar
utredningen, varför länsstyrelsen i det gällande systemet också är beskatlningsmyndighet
för automobil- och traktorskatl. Frågan om beskattningsmyndighet för den föreslagna
fordons- och kilometerbeskatlningen behandlas med särskilt beaktande av att RSV
i yttrande över förslaget till nytt bilregister ansett, att verket bör vara
beskattningsmyndighet för fordonsskallen.

I det nya bilregistersyslemet
skall, framhåller utredningen, det centrala datamaskinella registret föras av irafiksäkerhelsverket
som central regislreringsmyndighet med länsstyrelserna som regionala organ. En
av de grundläggande idéerna i detta nya system är att maskinen blir programmerad
för automatisk påföring av fordons- och kilometerskatt på grundval av
registeruppgifterna. I alla registerärenden som föranleder

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 44

särskUt
beslut kommer beslutsfunktionen att ligga hos länsstyrelsen och liksom nu
kommer det stora antalet oklara skatteärenden alt i realiteten vara avgjorda
genom sådana beslut. Att i sådana fall lägga beslutsfunktionen på annan
myndighet än länsstyrelsen skulle enligt utredningen innebära en administrativ
omgång och ökade kostnader. En uppdelning av beslutsfunktionen mellan
länsstyrelsen och RSV så att skattefrågor som ej beror på registerinnehållet
skall handläggas av verket anser utredningen inte möjlig av det skälet, att det
i allmänhet inte förrän efler utredning står klart vilken karaktär ärendet
har.

Beskattningsmyndigheten
måste enligt utredningens mening kunna med avvikelse från skatt som påförts datamaskineUt
fatta beslut om fastställande av skatten såväl självmant som när det påkallas
av skattskyldig. Detla fömtsätter att myndigheten har omedelbar tillgång till
registerinnehållet och att en viss kontinuerlig uppföljning av detta innehåll
sker via länsstyrelsernas dataterminaler. För RSV skulle uppföljningsuppgiften
kräva avsevärda resurser för ett rutinarbete som länsstyrelserna ändå måste
utföra som registreringsmyndighet.

På
andra områden av beskattningen har reglerna för efterbeskattning gjorts
oberoende av frågan om straffrättsligt ansvar för undandragen skatt.
Utredningen föreslår att så sker även på bilskalleområdet och att sålunda
bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift skall gälla för fordonsskatt
och kilomelerskatt.

Ärenden
om efterbeskattning och skattetillägg är principiellt av mer kvalificerad art
än andra ärenden om fastställande av skatt. Utredningen har därför övervägt om
dessa ärenden bör föranleda att RSV blir beskattningsmyndighet på hela området
eller om verket i vart fall bör pröva dessa typer av ärenden. Under hänvisning lill
bl. a, alt länsstyrelserna i fråga om mervärdeskatten beslutar om efterbeskattning,
skattetillägg och förseningsavgift föreslår utredningen att länsstyrelserna som
regionala beskattningsmyndigheter för fordons- och kilometerskatterna skall
handha den direkta beslutsfunktionen i alla typer av ärenden. Efter mönster
från det nya bilregistret föreslår emellertid utredningen dessutom att RSV
skall vara central beskatlningsmyndighet för de nämnda skatterna med uppgift
att genom föreskrifier och anvisningar främja en riktig och enhetlig
tillämpning av skattebestämmelserna samt att svara för den centrala
skattekontrollen. För alt få underlag för verksamheten bör RSV givetvis kunna
föreskriva, att länsstyrelsen i fråga om vissa typer av ärenden skall inhämta
verkets yttrande innan ärende avgörs. Hos RSV bör vidare finnas ett allmänt
ombud med uppgift både att föra det allmännas talan i mål och ärenden om fordons-och
kUometerskatt och alt tillvarata den enskildes intressen.

Det
måste enligt utredningen finnas ett bestämt fomm för varje beskattningsärende.
Utredningen föreslår att sådant forum i fråga om registrerat fordon skall vara
länsstyrelsen i det län där ägaren har sin

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 45

adress
enligt bilregistret och i fråga om icke registrerat fordon länsstyrelsen i det
län där ägaren har sin hemvist. Ärenden beträffande fordon vars ägare har
utländsk adress eller hemvist bör enligt utredningen centraliseras,
förslagsvis till länsstyrelsen i Stockholms län. Talan mot länsstyrelsens
beslut i skatteärende bör liksom i registreringsärende föras hos kammarrätten,
som enligt utredningen uppenbarligen kommer alt inhämta yttrande av RSV och Irafiksäkerhelsverket
i ärende av betydenhet.

I
vissa tekniska frågor krävs det särskilda insatser av RSV. Sålunda bör det
enligt utredningen ankomma på RSV att medverka vid programmeringen av datamaskiner
för skattepåföringen och därvid tillse att man får ett från kontrollsynpunkt
effektivt syslem. De uppgifter som lagts på KSN bör, när övergången till
kilometerskatt genomförts, överföras på RSV. Vidare anför utredningen att
influtna skattebelopp synes böra redovisas över RSV:s stat.

Avslutningsvis
tar utredningen i delta sammanhang upp vissa speciella handläggningsfrågor.

Ärenden
angående skattenedsättning enligt kungörelsen (1969: 553) om nedsättning av
skatt på traktorer och släpvagnar handläggs nu av länsstyrelsen och talan mot
beslut härom förs hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Utredningen föreslår att
dessa ärenden även i det nya systemet skall handläggas av länsstyrelsen, men
med kammarrätt och därefter regeringsrätten som besvärsinstanser.

Ärenden
om restitution av skatt vid reservregislrering enligt kungörelsen (1970: 888)
om nedsättning av automobUskatt för lastbilar påverkas inte av omläggningen
för år 1974. Införs en renodlad kUometerbeskatlning torde dessa ärenden borlfaUa
fr. o. m. år 1975.

Kungörelsen
(1971: 321) om återbetalning av automobilskatt för fordon som använts utom
riket kan upphävas med utgången av år 1973 med hänsyn till att ifrågavarande
ärenden integreras i den ordinarie bilskat-teuppbörden. Ärenden i vilka beslut
påfordras bör enligt utredningen handläggas av länsstyrelsen och besvärstalan
bör även i dessa fall föras hos kammarrätt och regeringsrätten. Av RSV:s
allmänna ledande funktion på bilskatteområdet bör följa, att verket tUlsammans
med generaltullstyrelsen bör ha ansvaret för att föreskrifter och
anvisningar utfärdas.

Ärenden
ang. dispens från regislreringsplikten vid körning utanför det med allmänna
medel bekostade vägnätet skall enligt förslaget handläggas som skatteärenden
och bör därför delegeras till RSV liksom ärende rörande nedsättning av eller
befrielse från det föreslagna garanlibelop-pet. Besvär över verkets beslut i
sådant ärende bör enligt utredningen föras hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 46

Påföljder

I
överensstämmelse med det nya påföljdssystemet på skalleområdet som infördes den
1 januari 1972 föreslår utredningen, alt skaltetiUägg oberoende av subjektivt rekvisit
skall utgå, när fordons- eller kilometerskatt undandragils. Tillägget föreslås
utgör 20 % av det skattebelopp som tillkommer vid efterbeskattning.
Förseningsavgift; föreslås utgå, om uppgift om körsträcka för kilomelerskattepliktigt
fordon ej lämnas inom föreskriven tid.

Vidare
föreslås att skattebroltslagen (1971: 69) görs tillämplig på VSF. Detta betyder
t. ex., att oriktig uppgift om körsträcka för kUometerskattepliktigt fordon
eller underlåtenhet att lämna sådan uppgift skall kunna bestraffas enligt denna
lag. En särskild straffbestämmelse föreslås dessutom för manipulationer med kilomelerräknare
i sådana fall som inte faller in under gärning som bestraffas enligt
skattestrafflagen. Härutöver föreslås straff för överträdelse av körförbud för
fordon för vilket skatt ej betalats eller som inte i vederbörlig ordning försetts
med kilometerräknarapparatur eller för vilket föreskriven kör-längdsuppgift ej
lämnats. Straff föreslås därjämte för underlåtenhet att medföra skallekvitto.

Internationell
trafik

Utredningens
behandling av frågan om den internationella vägtrafiken i kilometerskaltesystemet
inleds med en redogörelse för gällande bestämmelser med avseende på såväl
svenska fordons användning utomlands som utiändska fordons körningar här i
landet. Härom anför utredningen bl. a. följande.

Enligt
tidigare omnämnd kungörelse (SFS 1971: 321, ändrad 1971: 746) kan återbetalning
av automobilskatt ske för brännoljedriven buss eller lastbil eller släpvagn,
som har en tolalvikt över 13 000 kg, om fordonet använts utom riket av samme
ägare under minst 12 dygn av ett kalenderår. Återbetalning sker för varje dygn,
ul- och inpasseruigs-dygnen inräknade, med belopp som svarar mot 1/400 av
skatten för helt år eller tre procent av månadsskatten. Ärende om återbetalning
prövas av länsstyrelsen på ansökan som skall vara inkommen före utgången av februari
månad året efter det som ansökan avser.

När
fordonet förs ul ur eller ui i Sverige skall till tullmyndigheten lämnas
skriftlig kontrolluppgift om fordonets registreringsnummer, ägarens namn och
adress samt ut- resp. inresedalum. Vid utgången av varje månad sänder
tullmyndigheten mottagna uppgifter till vederbörande länsstyrelse. Sker
gränspassage där tullkontroll inte finns, skall fordonsägaren inom en månad
lämna motsvarande kontrolluppgifter till länsstyrelsen. Lämnas ej uppgift för
viss resa är rätten till återbetalning förfallen för den resan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 47

EnUgt 2 § brännoljeskattekungörelsen (1961: 654) får
befrielse från eller återbetalning av brännoljeskatt åtnjutas för brännolja,
som i ej endast ringa omfaltning använts för drift utom riket av motorfordon eller
av trafiklraklor eller därmed likställt motorredskap. Återbetalning sker även
av den särskilda motorbränsleskalten på brännolja. RSV handlägger dessa
återbetalningsärenden och enligt av verket meddelade tillämpningsföreskrifter
kan återbetalning komma i fråga endast om den utförda beskattade brännoljan
överstiger 70 liter. Viss uppgifts-skyldighet har dessutom föreskrivits.
Enligt tullagstiftningen gäller vidare, att drivmedel som ryms i fordonets tank
får införas tull- och skattefritt intill en kvantitet om högst 400 liter. .

Den utiändska
beskattningen av svenska fordon är i stor utsträckning beroende av konventioner
och bilaterala avtal. Sverige har ratificerat tre konventioner ang.
beskattningen av fordon i internationell trafik (SÖ 1958: 35). Enligt dessa
konventioner ånjuts skattefrihet för fordon, som tillfälligt förs in i konventionsanslutet
land för enskilt bruk eller internationell befordran av resande eller vid
godsbefordran för industri och handel mot gottgörelse. Befrielse åtnjuts inle
för bro- eller vägavgifter, konsumlionsskatter och ej heller från befordringsskaller
eUer befordringsavgifter.

De nämnda konventionerna har ratificerats av bl.a. de
nordiska grannländerna. Dessutom har Sverige slutit bilaterala avtal om ömsesidig
befrielse från vägtrafikbeskattning i huvudsaklig överensstämmelse med konventionerna
med ett flertal icke konventionsanslutna länder. Utredningen anmärker, att
bland dessa länder ingår inte Västtyskland.

I anslutning härtill lämnas i belänkandet (s. 195196)
vissa uppgifter om vägtrafikbeskattningen i andra länder. Därav framgår bl.
a., att möjligheten alt framföra svenska fordon på obeskattad brännolja, som
medförs i bränsletanken, är begränsad genom särskilda bestämmdser till
kvantiteter som avsevärt understiger de 400 liter som gäller vid inresa till
Sverige. I sammanhanget påpekas, att enligt år 1968 antagna direktiv för EEC
avgiftsfri införsel av motorbränsle, som medförs av nytlofor-don vid
gränspassage skall medges för en kvantitet om 50 liter.

Beskattningen
av utländska fordon i Sverige regleras i kungörelsen (1934: 122, senast ändrad
1969: 66) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt bmkande i riket från
utlandet införts. I praktiken sker sådan beskattning endast av fordon från land
som inle ratificerat nyssnämnda konventioner och med vilket Sverige inte slutit
bilateralt avtal, t. ex. Västtyskland. Skatt ulgår för det antal dagar som det utiändska
fordonet brukas i landet och uppbärs av tullmyndigheterna. För de tyngre
fordonen utgör skatten per dag 6 kr. om totalvikten ej är över 10 000 kg och
stiger stegvis till högst 33 kr. för fordon med tolalvikt över 20 000 kg.

Den tidigare omnämnda tull- och skattefriheten för
drivmedel i fordo-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 48

nets
bränsletank för en kvantitet om högst 400 liter har sin gmnd i två av Sverige
ratificerade konventioner (SÖ 1957: 23 och SÖ 1958: 2). Enligt den förstnämnda
konventionen (1954 års tullkonvenlion) gäller beträffande tillfällig införsel
av privata vägfordon (i praktiken liktydigt med personbilar i icke yrkesmässig
trafik) att bränsle, som ryms i fordonets tank, får införas skattefritt under
förutsättning, att tanken motsvarar den som tillverkaren avsett för
ifrågavarande fordon. Motsvarande gäller enligt den andra konventionen i fråga
om tillfällig införsel av fordon i yrkesmässig trafik dock med den skillnaden
att fördragsslulande land likväl får fastställa den största kvantiteten, som
avgiftsfritt får införas i bränslelanken. I fråga om skatt som erlagts vid
inköp av drivmedel i Sverige gäller som tidigare nämnts, att restitution
medges, om oförbrukad kvantitet vid utresan uppgår till minst 70 liter.

Mot
bakgrund av den i enlighet härmed lämnade redogörelsen för gällande
bestämmelser behandlar utredningen först de beskattningsfrågor beträffande
svenska fordon i utlandstrafik, som uppkommer vid kilometerbeskattning.
Utredningen berör inte de bensindrivna fordonen eller de släpvagnar som
uteslutande dras av sådana fordon. Detla innebär, att i princip endast brännoljedrivna
motorfordon och till sådana kopplade tyngre släpvagnar enligt utredningens
förslag skall komma i fråga för skattefrihet vid utlandskörningar. Med hänsyn tUl
de olUca beskattningsregler som fömtsätts för år 1974 resp. 1975 föreslår utredningen
också olika regler i fråga om utlandskörningar för de båda åren.

Under
år 1974 kommer beskattningen att ske i stort sett efter samma grunder som nu.
Skillnaden ligger i att brännoljebeskatlningen tas ut i form av kilomelerskatt.
Det skulle därför i och för sig te sig naturligt alt för år 1974 medge
restitution av fordonsskatt endast för fordon över viss skattevikt. Emellertid
medges nu restitution av skatt på brännolja som utförs i fordons bränsletank o.m
kvantiteten överstiger 70 liter utan någon begränsning med hänsyn till
fordonets vikt. När kilometerskatlen träder i brännoljeskattens ställe bör i
princip motsvarande skaltefrihet upprätthållas och därför bör enligt
utredningen kUometerskatt för utlandskörningar inte utgå. Vid sådant
förhållande ter det sig naturligt, att restitution av fordonsskatt medges
oberoende av fordonels vikt. Med hänsyn dessutom till att skatterulinerna i
fråga om utiandskör-ningarna lätt kan fogas in i det datamaskineUa
debiteringssystemet finns inget behov av någon belopps- eller tidsgräns för restilulionerna.
Utredningen föreslår sålunda, att fordonsskatt och kilometerskatt som under
år 1974 belöper på utiandskörningar av kUometerskatlepUktigl motorfordon skaU
återbetalas eller avräknas utan att det ställs upp några viUkor rörande
fordonets vikt, den tid fordonet brukas utomlands eller storleken av det på ullandskörningarna
belöpande skattebeloppet.

I
konsekvens med detla förslag borde skattefrihet i fråga om släpvagnarna medges
endast för sådana som dras enbart av kilometerskatte-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 49

pliktigt motorfordon. Med hänsyn till svårigheterna att
vid lullanslaller-na skilja ut denna kategori föreslår utredningen i stället,
att alla släpvagnar med en skattevikt över 10 000 kg skall beviljas
skallefrihet för utlandskörningar under år 1974.

För tiden fr. o. m. år 1975 föreslår utredningen under den
givna förutsättningen att en renodlad kUometerbeskatlning i enlighet med dess
förslag då gäller, alt kilomelerskatt som belöper på utlandskörningar skall
avräknas för alla kilometerskattepliktiga fordon och således även för
släpvagnar över tre tons skattevikt som dras av kilometerskattepliktigt
motorfordon. Dessa släpvagnar kan fr. o. m. delta år genom räknarapparaturen
och besiklningsinslmmenlen lätt skiljas från övriga släpvagnar. Beträffande de
senare föreslår utredningen, alt rätt lUl restitution av fordonsskatt ej skall
finnas, vilket motsvarar vad som i praktiken gäller enligt nuvarande ordning.
Härutöver föreslås alt, om mängd-rabatlsalternativet D väljs, därvid utgående
rabatt skall beaktas så att mängdrabatlrösklarna sänks med hänsyn liU den
utomlands körda sträckan.

Del föreslagna restitutionssyslemel förutsätter en tiUfredsställande
kontroll över ut- och inpasseringar och kräver tullverkets medverkan.
Utredningen föreslår én utbyggnad av det redan gällande systemet enligt
följande.

Vid in- och utpassering över gränsen skall
kilometerräknarens ställning stämplas av för att den i utlandet körda sträckan
skall kunna dras av vid skattens beräkning. För detta ändamål skall särskilda av-stämplingskort
användas. Vid gränspassage med tullkontroll skall da-tumstämplat avstämplingskort
tillhandahållas bUföraren, som under överinseende av tullpersonalen stämplar av
kortet i kilometerräknaren och därefter återlämnar kortet. I fråga om
personbilar, som normalt inte stoppas för tullkontroll, får det ankomma på
förare av kilometerskattepliktigt fordon att själv både vid ut- och inpassering
hämta ett avstämplingskort, stämpla detta och återställa det till tuUanstallen.
Av konlroUskäl bör enligt utredningen dessutom föreskrivas, att sådan personbil
skall föras i den röda fil som skall användas vid medförande av tullpliktigt
gods eller alternativt fordonet skall förses med sådant rött märke som vid
vissa tullstationer skall fästas på fordonet vid medförande av tullpliktigt
gods.

För kUometerskatlereduktion vid gränspassage utan
tullkontroll föreslår utredningen, att fordonsägare efter anmälan skall kunna
få särskilda avstämplingskort, som han själv skall stämpla av, förse med datum
för passage över obevakat gränsställe och därefter kontinuerligt vidarebefordra
lill bUregistret. Dessa fordonsägare bör enligt utredningen registreras hos beskatiningsmyndigheien.
Därjämte bör RSV ges befogenhet alt utfärda särskilda konlrollföreskrifter i
fråga om dessa utlandskörningar. Utredningen nämner i detla
sammanhang, att det kan

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 94

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 50

bli
nödvändigt med ett ömsesidigt samarbete mellan Norge och Sverige i hithörande
spörsmål.

Utredningen
anför vissa ytterligare synpunkter på avslämplingskorlen men menar att det får
ankomma på KSN och bilregislernämnden alt i samråd med generaltullstyrelsen ta
fram korten. Det torde dock vara möjligt alt utforma de kort som skall användas
för kilometerskattekontrollen så att de kan användas även för kontroll av
restitution av fordonsskatt.

Genom
att brännoljeskatten försvinner och ersätts med kilometerskatt blir följden,
konstaterar utredningen, alt de svenska åkarna mister nuvarande förmån som
består i att man i Sverige kan använda obeskattad brännolja som införts i
samband med utlandskörningar. Effekten blir densamma som om man vid bibehållen
brännoljeskatt begränsade rätten tUl avgiftsfri införsel. I detla läge påkaUar
frågan om de utländska åkarnas körningar i Sverige uppmärksamhet. Särskilt
gäller detta trafiken vid den svensk-norska gränsen.

I
de tidigare nämnda, av Sverige ratificerade konventionerna och slutna avtalen
medges ej befrielse från konsumlionsskatter. Detta innebär att
kilometerskallen till den del den motsvarar brännoljeskatt kan tas ut av
utländska fordon. Den del av en fullt genomförd kilomelerskatt som svarar mol
fordonsskatt kan emellertid enligt utredningen tas ut endast för fordon från
land som inle är konventionsanslutet eller med vUket Sverige ej slutit avtal.
Med hänsyn härtill måste, uttalar utredningen, skatt på utländskt fordon tas ut
i en del som svarar mot brännoljeskatten och i en del som svarar mot
fordonsskatten. Båda delarna kan tas ut som kilomelerskatt eller dagskatt. Av
praktiska skäl föreslår utredningen, att beskattningen av de utiändska fordonen
sker i form av enbart dagskalt. Därvid bör nuvarande dagskatt kunna gälla för
fordonsbeskattningen och kilomelerskalledelen beräknas efter genomsnittlig
oljeförbrukning för uppskattade körsträckor i Sverige. Utredningen finner det
motiverat och berättigat att begränsa uttaget av dagskatt för såväl kUometer-
som brännoljeskatt tUl bussar och lastfordon. En av utredningen i enlighet
härmed utformad skatteskala redovisas i bU. 10 i betänkandet.

Dagskallen
bör enligt utredningen las upp av tullmyndigheten vid fordonets inpassering lill
Sverige. Visar det sig vid utpasseringen, att fordonet varit i landet längre
eller kortare tid än som förutsatts vid inpasseringen bör tillkommande skatt
erläggas resp. överskjutande skatt återbetalas. Med hänsyn till att generaltullsiyrelsen
under hand framhåUit behovet av regler som gör det möjligt för
tulltjänstemannen att avgöra skaltepliktsfrågan föreslås, att alla släpvagnar
med totalvikt över 10 ton skaU beläggas med dagskalt oavsett dragfordon.

Genom
det skisserade systemet med uppdelning på två olika dagskatter skapas enligt
utredningen möjlighet att beskatta utländska fordon

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 51

i
överensstämmelse med förefintliga konventioner och avtal. I vad mån skatt i
praktiken skall utgå behandlas inte av utredningen.

Speciella
frågor

Ändras
fordons beskaffenhet under löpande kalenderår så alt högre eller lägre automobilskatt
skall utgå gäUer enligt nuvarande regler, alt höjd skatt beräknas fr, o. m. den
kalendermånad under vilken ändringen skett och sänkt skatt fr. o. m. nästföljande
kalendermånad. Motsvarande gäller vid sådan ändring av traktors användning som
påverkar fordonets klassificering i traktorskattehänseende. Utredningen
behandlar de modifikationer i delta regelsystem som blir nödvändiga i framtiden
för att reglera övergången från den ena skatteformen till den andra eller från
den ena skatteskalan till den andra inom en och samma skatteform.

I
fråga om år 1974 är utgångspunkten den, att kilomelerskatt skall utgå i stället
för brännoljeskatt. Släpvagnar med skattevikt om högst 3 000 kg skall fordonsbeskattas
efler en enhetlig skala oberoende av dragfordon, medan beskattningen av tyngre
släpvagnar blir beroende av typen av dragfordon i del enskilda fallet.

När
det gäller motorfordonen kan endast ändring av beskaffenheten få betydelse för
skatteberäkningen och därvid ge anledning till höjd eller sänkt kilometerskatlesals
eller fordonsskatt. Utredningen föreslår, att högre fordonsskatt skall utgå fr.
o. m. den kalendermånad under vilken registreringsbesiktning i anledning av
ändringen skett eller skolat ske. Lägre fordonsskatt föreslås utgå fr. o. m.
kalendermånaden närmast efler den under vilken registreringsbesiktning skett.
Högre kilometer-skatlesals föreslås skola gälla fr. o. m. den dag
registreringsbesiktning skett eller skolat ske och sänkt kilomelerskattesats
fr. o. m. dagen för sådan besiktning. Avslämpling av körlängdskort skall ske i
samband med besiktningen.

Från samma tidpunkt som
nyss nämnts föreslås ändrad fordonsskatt också skola utgå, när fordon under
1974 övergår från att vara enbart fordonsskattepliktigt till att vara både
fordons- och kUometerskattepliktigt eUer tvärtom. Kilometerskatleplikt
föreslås i sådant fall inträda resp. upphöra i och med att fordonet ändras.
Härvid behövs dock särskilda regler, bl. a. för att en utgångspunkt och en
slutpunkt skall erhållas för beräkning av den körsträcka som skall ligga till
grund för bestämmande av kilometerskatten. Inträder kUometerskatteplikt i samband
med ändring av fordons beskaffenhet skall kilometerräknare inmonteras,
kontrolleras och plomberas. I samband med räknarbesikt-ningen, som normalt
torde komma att ske i samband med regislreringsbesiktning av fordonet i
anledning av ändringen, bör körlängdskort avstämplas i räknaren. Denna avslämpling
bör enligt utredningen utgöra utgångspunkt för beräkning av kilometerskatten,
vilken därmed tids-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 52

mässigt
kommer att sammanfaUa med tidpunkten då fordonet får börja köras efter
ändringen av dess beskaffenhet. Innebär denna i stället att kilometerskattepliklen
upphör föreslås liksom vid avställning av fordon, att fordonsägaren skall
kunna få ett avstämplingskort på postanstalt och insända detta i avstämplat
skick till bUregistret.

I
fråga om släpvagnarna kan ändring av fordonets användning under år 1974 medföra
höjd eller sänkt fordonsskatt. Liksom vid ändrad användning av traktor
föreslås, att skattehöjning skall beräknas fr. o. m. den kalendermånad under
vilken den ändrade användningen sker och skattesänkning fr. o. m. månaden
närmast efter den då ändringen skett.

Det
kan hända, fortsätter utredningen, att användningen av en släpvagn, som enligt
godkänd kopplingsbesiktning beskattas på visst sätt, ändras så att även
beskattningen blir en annan utan att ny kopplingsbesiktning skaU ske. Eftersom
meddelande om ändringen inte flyter in till registreringsmyndigheten behövs
förutom för påhängsvagnarna också i fråga om andra släpvagnar ett
anmälningsförfarande för att beskattning skaU ske efter rätt skatteskala.
Utredningen föreslår att anmälan skall ha inkommit om att släpvagn med godkänd
koppling till brännoljedriven lastbil skall dras enbart av bensindriven lastbil
eller av trafiktraktor eller registrerat motorredskap, för att ändrad
skatteberäkning skall ske. Skyldighet alt göra sådan anmälan behöver dock inte
föreskrivas. Däremot behövs beträffande påhängsvagn, att fordonsägare som
gjort anmälan som nu nämnts skall göra ny anmälan, om han på nytt ämnar använda
påhängsvagnen till sådant dragfordon att högre skatt skaU utgå för den.

De regler som för år 1974
föreslagils i fall när motorfordon ändras eller när släpvagn byggs om eller får
ändrad användning bör enligt utredningen kunna gälla även vid en fullt
genomförd kilometerbeskattning fr. o. m. år 1975. Eftersom frågan om tillämplig
skatteform och skatteskala blir beroende av vilket dragfordon en släpvagn dras
av behövs enligt utredningen en regel av innebörd, att övergång till ändrad
skat teform kan ske bara en gång under en kalendermånad. Det är också enhgt
utredningen fr. o. m. 1975 påkaUat med en regel som innebär att fordonsskatt ej
skall utgå för del av kalendermånad under vilken kilometerskatt utgår.

Reglerna
om anmälningsplikt, avslämpling av körlängdskort m. m. i de nu berörda situationema
bör enligt utredningen las in i tillämpningsföreskrifter till VSF och tiU en
del regleras också i anslutning till bestämmelsema om registreringsförfarandet.

Enligt
kungörelsen (1970: 888) om nedsättning av automobilskatt för lastbilar kan
skatten sältas ner i vissa fall för lastbil som varit avregistrerad under viss
period. En förutsättning härför är att automobUskatten för helt år utgör minst
4 800 kr. Denna kungörelse bör enligt utredningen upphävas om kilometerskatt
utan inslag av fast avgift införs.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 53

Det
synes nämligen inte befogat att bibehålla möjligheten till nedsättning enbart
för de bensindrivna lastbilarna, eftersom fordonsskatten för dessa successivt
sänks i de olika etapperna i 1970 års reform.

För
interimsregistrerat fordon utgår f. n. automobilskatt under den tid utfärdad inlerimslicens
gäUer, dock minst för hel kalendermånad. Interimsregistreringar skall
bibehållas övergångsvis, konstaterar utredningen, men det föreligger
svårigheter att under kilometerbeskattningen inordna fordon redan då de är interimsregistrerade.
Räknarapparatur kommer normalt då inte att vara kontrollerad. Med hänsyn bl. a.
härtUl föreslår utredningen, att beskattningen av interimsregistrerade fordon behandlas
i en särskild kungörelse om interimsskatt. Enligt av utredningen utarbetat
förslag härom, skall interimsskatt utgå med för månad schablonmässigt bestämda
belopp, som i fråga om icke bensindrivna fordon inkluderar en uppskattad brännoljeskatt.
Utredningen anser att man i fråga om dessa fordon kan underlåta att i
skattebeloppen inräkna den särskilda motorbränsleskatten på brännolja.

EnHgt
kungörelsen (1951:750) om saluvagnsskatt skall den som yrkesmässigt driver
handel med eller tillverkning av motordrivna fordon eller släpvagnar erlägga saluvagnsskatt
för att få bruka lagerhållet fordon. Skatten utgör för år räknat 216 kr. för
bil, 36 kr. för motorcykel och 108 kr. för traktor, motorredskap eller
släpvagn. Utredningen föreslår endast den ändringen att dessa belopp, som
bestämts år 1954 anpassas till den femtioprocentiga höjning av bilskattema som
statsmakterna beslöt år 1967.

Enligt
kungörelsen (1964: 43) om skatt å automobil, som av utomlands bosatt person
för tUlfälligt brukande i riket här förvärvals, ulgår i vissa fall en dagskatt
för personbU eller motorcykel som är införd i svensk exportvagnsförteckning.
Någon ändring i denna beskattning finner utredningen inte påkallad.

I anslutnmg
tiU nu behandlade speciella frågor framhåUer utredningen angelägenheten av en
utredning om förhållandena kring långtidsuthyrning, s. k. leasing, av fordon.

Förfatlningsförslag

Utredningen
har, som tidigare nämnts, föreslagit alt de nuvarande automobil- och
traktorskatterna arbetas in i en ny central vägtrafikskatteförordning. I denna
skall också ingå den kUometerskatt som skall ersätta den nuvarande skatten på
brännolja enligt förordningen om brännoljeskatt. VSF innehåller därmed endast specialdestinerad
skatt. Sådan skatt kommer att utgå även på bensin och gasol enligt de särskilda
förordningama om skatt på dessa bränslen. Den särskUda motorbränsleskatten,
som inte är specialdestinerad, skall enligt utredningens förslag bestå i fråga
om bensin och gasol men beträffande brännolja slopas och ersättas med särskUd
kilometerskatt för brännoljedrivna motorfor-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 54

don
och särskUd fordonsskatt för släpvagnar. Den särskilda fordonsskatten och den särskUda
kilometerskatten föreslås reglerade i en separat författning.

De
nu nämnda två författningarna ulgör gmnden i utredningens förslag. De
kompletteras av två förordningar om undantag från kilometerskatteplikt för
vissa äldre motorfordon under år 1974 och för vissa äldre släpvagnar under år
1975. I stället föreslås alt sådana äldre fordon skall beskattas enligt två
förordningar om särskild fordonsskatt, en under år

1974 och en under år 1975. Dessutom har
författningsförslag utarbetats för de ändringar som vid övergång till en renodlad
kilomelerskatt år

1975 krävs i VSF och förordningen om särskild
fordonsskatt och särskild kilomelerskatt.

Utredningen
har också föreslagit erforderliga ändringar i förordningen om särskUd skatt på
motorbränslen. Vidare har utredningen lagt fram förslag tUl kungörelser om interimsskatt,
om ändring i kungörelsen om saluvagnsskatt och om avräkning eller återbetalning
av vägtrafikskatt m. m. för fordon som använts utom riket. Även förslag lill
ändring i skattebrottslagen och lagen om förmånsberättigade skattefordringar
ingår i betänkandet.

Beträffande
utredningens överväganden vid utformningen av författningsförslagen torde jag
kunna hänvisa till vad som sagts tidigare och till utredningens specialmotivering
i betänkandet (s. 216233).

Remissyttrandena

Av
de förslag beträffande den framtida utformningen av vägtrafikbeskattningen som
utredningen presenterat i sitt slutbetänkande har främst konstruktionen och
genomförandet av kilometerskatlen och därmed sammanhängande frågor tilldragit
sig remissinstansernas intresse. I själva grundfrågan om övergång tiU kUometerbeskatlning
har remissinstansema redan i sina yttranden över utredningens
principbetänkande gett uttryck för sin uppfattning. Åtskilliga remissinstanser
hänvisar i sina yttranden över slutbetänkandel till tidigare uttalanden i kilomelerskattefrå-gan
och framför mot denna bakgrund sina synpunkter på det av utredningen nu i
detalj utarbetade kilometerskatteförslaget. Frågorna om mängdrabatt och
garantibelopp har därvid tilldragit sig speciell uppmärksamhet och föranlett särskUda
uttalanden liksom den tidsmässiga planen för övergången tiU
kilometerbeskattning. Med hänsyn till att beslut om finansieringen av den för kilomelerbeskattningen
erforderliga räknarapparaturen redan fattats av 1972 års riksdag på grundval av
förslag i prop. 1972: 115 återges inte här remissinstansernas uttalanden i
denna fråga.

Övriga
förslag i betänkandet har inte tiUdragit sig lika stor uppmärksamhet som kilometerskatteförslaget.
Förslagen i dessa delar har vunnit

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 55

allmän anslutning eller lämnats utan erinran. Delta gäller
bl. ä. utredningens förslag beträffande den principiella utformningen av
trafikbeskattningen. Förslaget alt reglera den specialdestinerade fordons- och
kilomelerbeskattningen i en gemensam väglrafikskatteförordning (VSF) och alt i
annan författning reglera den kilometerskatt som avses skola ersätta den
särskilda motorbränsleskalten på brännolja har ansetts väl motiverat eller
biträtts utan kommentar.

Skatlevikt

Även förslaget att införa ett enbart för beskattningen
avsett viklbegrepp för fordon, benämnt skattevikt, och övriga i detla
sammanhang framförda förslag, t. ex. behandlingen av den s. k. dollyn har
allmänt biträtts av remissinstanserna. En till totalvikten knuten beskattning
anses vara ändamålsenlig. I några fall har dock vissa påpekanden gjorts
beträffande dessa förslag.

Svenska äkeriförbundet
finner införandet av begreppet skattevikt vara ell steg i rätt riktning mol en
mera rättvis skaltefördelning. Vissa orättvisor kvarstår dock för de fordon
som utnyttjar vägnätet som tillåter 8 tons axeltryck och 12 tons boggitryck och
som därför endast får utnyttja 70 % av skatteviklen. Liknande synpunkter
framförs bl. a. Motorbranschens riksförbund. Länsstyrelsen i Malmöhus län
hänvisar till ett uttalande av vägförvaltningen i länet, enligt vUket möjUghet
bör ges för den som så önskar att få skatteviklen reducerad till den
bruttovikt, som svarar mot 8 tons axeltryck och 10 tons boggitryck på viUkor
att fordonet ej j något fall får framföras med högre vikt än denna bruttovikt.

Svenska
lokaltrafikföreningen föredrar i princip en beskattning efter totalvikt, men
anser beträffande bussarna att om relationerna till lastbilarna behåUs hänsyn
bör tas lill den låga passagerarebeläggningen på bussar i linjetrafik. Den
däremot svarande nyttolasten ligger på en betydligt lägre nivå än för en
lastbil med motsvarande tolalvikt. Sven.ska busstrafikförbundet anför samma
synpunkter och framhåller att den genomsnittliga bruttovikten ligger betydligt
närmare Ijänslevikten än tolalvikten.

Lantbrukarnas
riksförbund påpekar, alt skatteviklsbegreppet för fordon som använts för
uppsamlings- och distributionslransporter, medför en beskattning efter en viktklass
som i mänga fall utnyttjas endast i begränsad omfattning.

Kilometerskatt

Remissinstanserna redovisar genomgående en positiv
inställning till en kilometerbeskattning enligt utredningens förslag. Detta
anses enligt uttalanden innebära ett steg i rätt riktning mot en i enlighet
med kostnadsansvarighetsprincipen avvägd vägtrafikbeskaltning. I några
remissyttranden, bl. a. av Näringslivets tiafikdelegation. Skogsindustriernas
sam-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 56

arbetsutskott och Statsanställdas förbund beklagas dock,
att vägkoslnadsutredningen (VKU) inte slutfört sitt arbete och alt därför en
faktisk awägning av beskattningen efler nämnda princip nu inte kunnat ske.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser alt omläggningen
är i princip riktig, men att den sluthga taxesältningen bör anslå till dess
den kan grundas på säkrare kostnadsbedömningar, VKU:s arbete borde härvidlag
kunna ge väsentligt underlag. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Äkeriföretagens
centralförbund anför liknande synpunkter, medan lånsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län tillstyrker förslaget i princip som en partiell reform i avvaktan på VKU:s
resullal.

Nämnda förhållande har i några fall föranlett uttalanden
om uppskov med omläggningen. Kammarrätten i Göteborg framhåller sålunda, att
det bl. a. med hänsyn till att utredningen inte tagit ställning tUl trafik-eller
lokaliseringspolitiska eller ekonomiska synpunkter kan ifrågasättas om man inle
borde avvakta VKU:s resultat innan en så genomgripande omgestaltning av
beskattningsreglerna som förslaget innebär genomförs. Statens vägverk uttalar
samma uppfattning och menar, att förslaget innebär ett ställningstagande tUl principema
för vägtrafikbeskallningen utan närmare kännedom eller koppling till de
kostnader som beskattningen är avsedd alt bära. De under senare år allt starkare
kraven på regionalpolitiska hänsynstaganden synes dessutom komma att stå i
konflikt med en strikt tillämpning av kostnadsansvarighetsprincipen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att man borde vänta till dess VKU närmare
belyst följderna i regionalpolitiskt avseende.

Statens järnvägar (SJ) framhåller, att nu utgående
bilskatter vad gäller de tyngre fordonen inte tillnärmelsevis torde motsvara
vad som är motiverat från koslnadsansvarighetssynpunkt. Redan tillgängligt kunskapsunderlag
ger belägg härför och därmed har 1970 års reform knappast bromsat
överflyttningen från järnvägs- till landsvägstrafik. En stor del av vägväsendets
kostnader är att betrakta som gemensamma kostnader som inte kan på ekonomiskt
objektiva grunder fördelas på fordonskategorier. Det blir därför en fråga för
de politiskt ansvariga instanserna alt fördela dessa kostnader på sätt som kan
bidra lill att styra utvecklingen i en från allmänna synpunkter önskvärd
riktning. Denna fördelning blir, fastslår SJ, av avgörande betydelse för
utvecklingen på transportområdet.

Det övervägande antalet remissinstanser biträder eller
lämnar utan erinran, att den specialdestinerade och den särskilda molorbränsleskat-ten
på brännolja den 1 januari 1974 ersätts med en kilometerbeskattning i enlighet
med utredningens förslag. De remissinstanser som anser att även fordonsskallen
på brännoljedrivna motorfordon och på släpvagnar över tre tons skatlevikt skall
ersättas av kilometerskatt biträder med några undanlag också förslaget alt en
renodlad kilomelerskatt införs fr.o.m. år 1975. Lantbrukarnas riksförbund
finner dock övervägande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 57

skäl tala för att omläggningen genomförs i ett sammanhang
och Nä-ringslivets Irafikdelegation finner närmast praktiska skäl tala för alt
man väntar med hela övergången till år 1975. Liknande synpunkter anförs av
Skogsindustriernas samarbelsulskoti och av Svenska petroleum institutet.

Å andra sidan finner några remissinstanser att den
föreslagna övergångstiden till en fullständig kilometerbeskattaing är för
kort. Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
anser att utfallet av 1974 års kilometerbeskattning bör beaktas och all nya
avgifter fastställs till år 1976. Svenska åkeriförbundei finner det
orealistiskt att nya körlängdsundersökningar skall hinna göras under 1973. Med
tanke på konjunktur- och säsongmässiga fluktuationer torde det krävas en period
om 23 år för all få fram representativa körsträckor.

Som redan nämnts har regionalpolitiska synpunkter anförts
mot en strikt tillämpning av kostnadsansvarighetsprincipen. Sådana synpunkter
har också åberopats av ett flertal remissinstanser för en differentiering av kilomelerbeskattningen.
Därmed har de regionalpolitiska aspekterna också fått en avgörande betydelse
för ställningstagandena till frågan om en i kUometerskattesystemet inbyggd
mängdrabatt. Man delar härvidlag utredningens uppfattning att en mängdrabatt
bör ifrågakomma endast vid en fuUt genomförd kUometerbeskatlning utan någon
fast avgift. Bedömningen av rabattfrågan har emellertid också skett med utgångspunkt
från kostnadsansvarighetsprincipen och utifrån praktiska överväganden. Därvid
har som alternativ till en fullt genomförd kilometerskatt med mängdrabatt
ställts en kilometerskatt som ersätter enbart brännoljeskatten och en
bibehållen fast årlig fordonsskatt.

Delade meningar råder i rabatlfrågan. Kainmarrällen i
Göteborg anser det inte möjligt att ta ställning till denna fråga förrän man
tagit del av VKU:s arbete. Det är dessutom tveksamt om de av utredningen omtalade
effektivitetssynpunkterna skall tUlmätas sådan vikt att de motiverar en
genombrytning av kostnadsansvarighetsprincipen. Kammarrätten ifrågasätter om
det intensiva utnyttjandet av ett fordon som en mängdrabatt anses kunna
medföra förtjänar slöd från det allmännas sida i form av en skatterabatt.

Inte heller länsstyrelsen i Stockholms län är beredd alt
ta ställning till rabattfrågan förrän VKU lagt fram sitt förslag, bl. a. med
hänsyn till att en mängdrabatt kan motverka prioriteringen av järnvägarna.

SJ delar utredningens uppfattning, alt skäl till mängdrabalt
saknas med hänsyn till kostnadsansvaret och avstyrker att sådan rabatt införs.
En fast årlig avgift av typ fordonsskatt i kombination med kilometerskatt är
enligt SJ motiverad med hänsyn till vägväsendets gemensamma kostnader och
motverkar bättre än enbart kilometerskatt anskaffningar av en överkapacitet som
ej betalar de kostnader den förorsakar vägvä-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 58

sendet. En mängdrabatt har ej samma effekt i detta
avseende, framför allt inte om den beräknas med hänsyn tagen till eventuell avstäUningstid,
Med tanke på vägväsendets slora gemensamma kostnader anser SJ det tveksamt att
över huvud taget låta temporär avställning påverka beskattningen. Någon
motsvarande förmån föreligger inte för den spårbundna trafiken.

Riksrevisionsverket uttalar den uppfattningen att kilomelerbeskattningen
möjliggör en mera differentierad styrning av vägtrafiken än nuvarande system.
Verket finner alt både alternativet med kUometerskatt utan mängdrabalt och allernalivel
med en kombinerad fordons- och kilometerskatt är administrativt överlägsna en
renodlad kUometerskatt med mängdrabatt. Önskemålen om stor rabatteffekt som
stimulans till ett effektivt resursutnyttjande å ena sidan och administrativ
enkelhet å andra sidan är enligt verket oförenliga så länge man inte vill ha en
fast avgift i botten. Verket förordar att skattesystemet tiUs vidare utformas
som en kombination av fast fordonsskatt och kUometerskatt. Övergången tUl ett
mera differentierat skatteuttag per kilometer kan därefter ske genom en successiv
avtrappning av den fasta fordonsskatten och en motsvarande skärpning av
kilometerbeskattningen. Verket förordar också en Översyn av beräkningsmetoderna
för det totala skatteuttaget och för fördelningen därav meUan olika
viktklasser.

Länsstyrelsen i Stockholms län pekar också på möjligheten
att lösa eventuella övergångsproblem genom en successiv omfördelning.

LO framhåller, att de samlade effekterna från regionala,
ekonomiska samt fördelnings-, miljö- och säkerhetsmässiga synpunkter bör vara
avgörande för samhällets prissättning för olika transporltjänster. Mot denna bakgmnd
torde det vara möjligt och önskvärt att t. ex. finna former för en skatledifferenliering.
Som utgångspunkt för en taxesättning som differentieras efter trafikpolitiskt
önskvärda grunder bör ell administrativt enkelt system eftersträvas. LO anser
att kombinationen fast grundavgift och proportionell kilometerskatt utgör en
lämplig utgångspunkt. Den fasta avgiften innebär viss mängdrabatt och såväl
denna avgift som kilometerskatten kan varieras med hänsyn till önskvärda styreffekter.

Svenska åkeriförbundet anser det från koslnadsansvarighetssynpunkt
felaktigt att omvandla icke specialdestinerad skatt till kilometerskatt och
delar inte heller uppfattningen att de körlängdsdominerande kostnaderna är så
stora att en renodlad kilomelerskatt utan mängdrabatt måste användas på längre
sikt för alt få fullt kostnadsansvar. Förbundet vidhåller sin tidigare
framförda åsikt, att ett system i vilket ingår en hög fast skatt, är alt
föredra framför ett system med enbart eller till övervägande delen rörlig
skatt. Nuvarande system med ungefär lika stor del fast och rörlig skatt för
tyngre fordon med normala årliga körsträckor är enligt förbundet väl avvägt.
Bland mängdrabatlalternativen ligger al-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 59

ternativ
D närmast den nuvarande beskattningen och förordas därför framför de andra
rabattalternativen.

TCO avstyrker en
mängdrabatt som stridande mot kostnadsansvarighetsprincipen och som
oacceptabel från miljö- och Irafiksäkerhelssyn-punkt med hänsyn till att den
skulle leda tUl mtensivare utnyttjande av fordonsparken genom bl. a. ökad natt-
och helgtrafik. De regionala effekterna borde ha analyserats mer, efiersom vissa
nackdelar av en konsekvent genomförd kilometerbeskattning inte är uteslutna.
Även Statsanställdas förbund avstyrker en mängdrabatt.

Statens trafiksäkerheisverk
anför, att en kUomelerskatl med mängdrabatt, då främst alternativ D, framstår
som ett mer invecklat och kostsammare system än alternativet med fast avgift
och kUometerskatt, Detla altemativ innebär även fördelar för fordonsägaren, bl,
a, därigenom att skatten kan beräknas i förväg och därmed beaktas i kostnadskalkyler
o. d. Även bilregisternämnden framhåller, att alternativet fast avgifi och
kilometerskatt är att föredra från administrativ synpunkt.

RSV uttalar, att det i
administrativt hänseende torde vara en fördel om endast en beskattningsform
tillämpas för varje fordon. En successiv övergång tUl kUometerbeskatlning
enligt utredningens förslag accepteras dock. Mängdrabatlen är främst en
trafikpolitisk fråga, som RSV avstår att ta ställning tUl. Förenlig med kostnadsansvarighetsprincipen
är dock endast den rabattform, där varje fordons andel av de fasta kostnaderna
tas ut genom en förhöjd skatt under en förhållandevis kort körsträcka i början
av skatteåret och där skatt därefter utgår med samma belopp per kilometer. Om
mängdrabatt medges bör en utjämning ske av terminsbetalningarna och trösklarna
för rabatten bör justeras vid avställning och utlandskörningar endast om
skatten per kilometer i början av året blir så hög att fordonet redan efler en
relativt kort körsträcka får en skattebetalning av ungefär samma storlek som den
nuvarande fordonsskatten.

Länsstyrelsen i Malmöhus
län framhåller, att utredningens förslag kan medföra vissa inte önskvärda
effekter i regional- och näringspolitiskt avseende. En mängdrabatt bör inte
införas som ett regionalpolitiskt instrument förrän en fördjupad undersökning
av nämnda effekter gjorts. Något regionalpolitiskt stöd bör därför inte redan
nu byggas in i kilomelerbeskattningen, anser länsstyrelsen, som vidare erinrar
om alt riksdagen tidigare avvisat regionala differentieringar av vägtrafikbeskallningen.

Även
länsstyrelsen i Värmlands län anser, att kunskaperna om följderna av kilometerskatten
är oklara på flera punkter och alt en noggrannare undersökning snarast bör
göras bl. a. med hänsyn till den betydelse åtgärder inom kommunikationssektorn
har för regionalpolitiken. Länsstyrelsen ansluter sig till ledamoten
Gustafssons särskilda yttrande.

Flera
remissinstanser uttalar sig emellertid klart för en i kilometer-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 60

skattesystemet
inbyggd mängdrabalt, regionalpolitiska, allmänt närings-och trafikpolitiska
samt företagsekonomiska skäl åberopas härför.

Sålunda
finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det rimligt, alt mängdrabatt
enligt alternativ D ulgår under en övergångstid. Länsstyrelsen anser
emellertid alt ett selektivt transportstöd framstår som klart överlägset ett
generellt stöd i form av mängdrabatt. Med hänsyn till att ett rabattsystem
dessutom kan medföra snedvridning av konkurrensförhållandena bör frågan om en
mängdrabatt på längre sikt utredas närmare och inom sådan tid att definitiva
skattesatser kan fastställas fr.o.m. den 1 januari 1975. Även VKU anser alt en skatledifferenliering
genom en mängdrabatt är motiverad under en övergångstid, men att en bedömning
av rabattfrågan på längre sikt kan ske först när ett mera fullständigt material
föreligger.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anför, att ett mängdrabattsystem som komplement tUl en
renodlad kilomelerskatt framstår som en utomordentligt viktig regionalpolitisk
åtgärd. Därför bör i vart fall en mängdrabatt utgå till dess slatsmaklema
tagit ställning tUl VKU:s belänkande.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län förordar en mängdrabatt som tar hänsyn till de långa
transportavstånden i skogslänen. Hänsyn bör också tas till jord- och
skogsbrakets transporter som till inte ringa del försiggår på enskilda vägar
och regelmässigt endast halva vägsträckan med last. Samma eller hknande skäl
för en mängdrabatt anförs av domänverket, skogsstyrelsen. Lantbrukarnas
riksförbund. Skogsbrukels motortransportkommitté. Skogsindustriernas samarbelsulskoti.
Svenska kommunförbundet och Svenska vägföreningen. Som ytterligare skäl
framhålls, att en kUometerskatt utan mängdrabatt skulle i vissa fall leda till
en kraftigt höjd beskattning.

Utöver
de nu nämnda remissinstanserna förordas en mängdrabalt även av IVA:s transportforskningskominission.
Näringslivets trafikdelegation. Motorbranschens riksförbund, Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening. Svenska busslrafikförbundei. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska lokaltrafikföreningen. Svenska
petroleum institutet och Svenska taxiförbundet. Flertalet av dessa
remissinstanser förordar ett rabattsystem enligt utredningens altemativ D.

En
annan fråga som särskUt uppmärksammats av remissinstanserna gäller förslaget,
att visst garantibelopp skall erläggas av fordonsägaren. Detta förslag har
antingen tillstyrkts av eller inte föranlett någon erinran från kammarrätten i
Göteborg, RSV och länsstyrelserna i Stockholms län och / Göteborgs och Bohus
län. Övriga myndigheter bland remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.
Svenska lokaltrafikföreningen anser att garantibeloppel bör begränsas till vad
som svarar mot skatten för en skatteperiod, dvs. till 25 % av genomsnittlig
årsskatt. Förslaget avvisas emellertid av ett flertal företrädare för
näringslivet, nämligen Näringslivels Irafikdelegation, Skogsindustriernas
samarbetsutskott.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 61

Svenska
busstrafikförbundet. Svenska petroleum institutet, Svenska taxiförbundet.
Svenska vägföreningen och Svenska åkeriförbundet. Som skäl härför åberopas bl.
a., att förslaget inle överensstämmer med praxis i svensk lagstiftning, att del
medför ränteförluster för fordonsägarna och betungar administrationen och all
del framstår som obehövligt med hänsyn tUl att staten har förmånsrätt
beträffande skattefordringar och att det nya uppbördssystemet erbjuder möjlighet
till snabba åtgärder vid bristande betalning. Svenska petroleum institutet
framför som alternativ till förslaget, att fordonsägaren skaU ställa garanti
eller fullgod borgen för skatten. Även Motorbranschens riksförbund och Sveriges
bilindustri-och bUgrossislförening avstyrker förslaget men uttalar för det fall
förslaget genomförs att det bör ordnas så att del av skaltekvittot skaU framgå
att garantibeloppet är ograverat.

Den
tekniska utformningen av debiterings- och uppbördssystemet för kilometerskatten
enligt s. k. rullande uppbörd har allmänt biträtts och tillstyrkts. Endast på
några punkter har förslagen i dessa delar föranlett särskilda påpekanden.

Poststyrelsen
tar upp förslaget alt särskilda avstämplingskort för anmälan om bl. a. avstäUning
skaU tiUhandahåUas på postanstallerna. Med tanke på den ringa åtgången av
sådana kort och den för postverket nya rutin som förslaget innebär föreslås i
stället att korten skall sändas ut från bilregistret. Verket motsätter sig dock
inte, att korlen under övergångstiden tUlhandahåUs på postanstallerna. Vidare
förutsätts, alt den nya gireringsmlin, som i samråd med bilregislernämnden
utarbetats för fordonsskatten blir tUlämplig även på kilometerskatlen.

Även
bilregisternämnden ulgår från att samma gireringsmlin skall kunna användas för
både fordons- och kilomelerskatteuppbörden. Nämnden är beredd att åta sig
arbetet med utformning och införande av det nya systemet. Detta förutsätter
extra resurser för nämnden och vidare, att ansvarsförhållandet m. m. först
klaras ut. Det fortsatta arbetet förutsätts skola ske i samråd med övriga
berörda myndigheter.

RSV
godtar uppbördssystemet men föreslår kompletterande bestämmelser i VSF av
innebörd, att skyldighet föreligger att insända kör-längdsuppgift direkt till
bilregistret och att skatt för viss skaltetermin skall på begäran kunna
fastställas preliminärt.

Svenska
busslrafikförbundei framhåller, all mängden av olika avstämplingskort inger
betänkligheter och att risk föreligger alt skattskyldig av förbiseende eller
bristande insikt går miste om rättighet eller orikligt drabbas av
skattskyldighet. Ur rättstrygghelssynpunkt borde föreskrivas att avslämplingskorlen
skall vara försedda med kopia för den skattskyldiges egna noteringar. Behovet
av en sådan ordning framhålls även av bl. a. Motorbranschens riksförbund och
Svenska petroleum institutet.

Mot
bakgrund att den uppdelade uppbörden innebär skyldighet all

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 62

klistra
flera konlrollmärken på registreringsskylten varje år föreslår Svenska
lokaltrafikföreningen, att företag med exempelvis minst 10 bussar befrias från
denna skyldighet eUer det skall räcka med all första konlrollmärket för ett skatteår
klistras på skylten.

Svenska
åkeriförbundei uttalar, att kilometerbeskattning av släpvagnar bör anstå lill
dess stämplande kilometerräknare för dessa fordon finns att tillgå.

Nödvändigheten
av att räknarapparaturen är tillförlitlig och inte lätt kan manipuleras
understryks av flera remissinstanser liksom behovet av klara och praktiska
regler i fråga om fordonsägarnas skyldigheter alt kontrollera räknarna och om rällen
alt bruka fordon vars räknare skadats eller satts ur funktion. Man finner det
angeläget för att undvika stilleståndskostnader att möjlighet skapas för snabba
reparationer och alt det garanteras tillgång till erforderliga tillbehör till räknarapparaturen.
Trafikföretagens auktorisation för ingrepp i räknarna med åtföljande rätt till
plombering bor därför utökas och förslag framförs också om att låne- och utbylesräknare
skall kunna tUlhandahåUas.

Kan
reparation inte ske omgående bör körning med fordonet likväl få ske, mot att
skatt erläggs för körd vägsträcka enligt fordonets vägmätare eller
färdskrivare. Om mätare går sönder under körning bör fordonet i vart fall få
återvända till hemorten. Nu redovisade synpunkter har i första hand framförts
av företrädare för näringslivet och branschintressena. Härutöver kan nämnas
följande.

RSV
framhåller, att i VSF bör föreskrivas att räknaren skall vara av godkänd typ,
att den skaU vara plomberad innan fordonet får brukas och vidare att
fordonsägaren skall besiktiga mätaren innan fordonet brukas efter trafikolycka.
Kontrollen av plombering m. m. bör vara ett naturligt led i den obligatoriska kontiollbesiklningen
liksom vid s. k. flygande inspektioner och vid kontroller från
beskattningsmyndighet.

Rikspolisstyrelsen
hänvisar till yttrande från Föreningen Sveriges polismästare vari uttalas, att
huvudansvaret beträffande föreskrifier och kontroll av räknarna bör ankomma på
AB Svensk Bilprovning. Eftersom mätaren är ett hjälpmedel för skatteuppbörd
borde den kontinuerliga kontrollen inte åvUa polisen utan
beskattningsmyndigheterna. Om polisen skall handha kontroll förutsätts att
tillämpningsföreskrifter och anvisningar utfärdas.

AB
Svensk Bilprovning tar upp frågan om rapportering av iakttagna bristfälligheter
hos apparaturen och anser, alt den föreslagna kontrollen inte bör sammankopplas
med några polisiära funktioner för bolaget. Av kostnadsskäl bör bolagets
uppgifter beträffande kontroll m. m. av räknarna utformas så att de med minsta
olägenheter kan inordnas i de övriga besiktningsrutinerna. Bolaget förutsätter
alt kostnaderna täcks på lämpligt sätt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 63

Fordonsskatt och beskattning av traktorer m. in.

I det föregående har redovisats remissinstansernas instäUning
tUl utredningens förslag om en fordonsbeskattning efter en skattevikt som liU
skillnad mot vad som nu gäller innebär en beskattning efter tolalvikt även av
personbilarna. En annan med fordonsskallen sammanhängande fråga som
uppmärksammats vid remissbehandlingen gäller beskattningen av fordon som körs
på enskilda vägar som ej är bekostade med allmänna medel. Länsstyrelserna i
Värmlands och Jämtlands län. Lantbrukarnas riksförbund och Skogsindustriernas samarbelsulskolt
anser skattelättnader påkallade men också alt frågan behöver utredas ytterligare.
I övrigt har utredningens förslag beträffande fordonsskatten föranlett
särskilda uttalanden endast beträffande skattens tiUämpning på traktorer.
Dessutom har emellertid uttalanden gjorts i vissa frågor som ej behandlats av
utredningen men som betingats bl, a, av övergången till kUometerbeskattning,

Med ett undantag tillstyrker de remissinstanser som tagit
upp traktorbeskattningen förslaget, att nuvarande fordonsbeskattning bibehålls
enligt oförändrad klassindelning. Svenska åkeriförbundet däremot anser sig
inte kunna acceptera all traktorekipagen och molorredskapen av endast tekniska
skäl undantas från kUometerskattesystemet. Länsstyrelsen i Malmöhus län
hänvisar till ett uttalande av vägförvaltningen i länet, vari framhålls
angelägenheten från bl. a. trafiksäkerhelssynpunkl att föra över transporter
från traktorer till lastbilar. Utredningens förslag att inte höja skatten på Irafiktraklorer
framstår därför som tvivelaktigt i synnerhet som möjligheten till skattenedsättning
föreslås skola kvarstå.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inle
skatten på släpvagnar tUl traktorer kan göras enklare, genom att relatera den
till exempelvis hälften av skatten på övriga släpvagnar.

I detta sammanhang kan nämnas att länsstyrelsen i
Stockholms län ifrågasätter om man inle, tidigare än vad utredningen tänkt sig,
bör överväga att ersätta fordonsskatten för bensindrivna fordon med en höjd
bensinskatt och använda denna som styrmedel för trafikpolitiska och miljömässiga
ändamål. Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
erinrar om tidigare framfört förslag om en renodlad drivmedelsbeskattning av
bensindrivna fordon. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser däremot
allt en övergång till sådan beskattning bör efter närmare utredning komma i
fråga först efter det 1970 års reform helt genomförts.

Vissa speciella skatiepliktsfrågor

Beträffande de av utredningen under denna mbrik behandlade
skattepliktsfrågorna har endast den invändningen gjorts av Svenska kommunförbundet,
alt tillräckliga skäl inte anförts för ett slopande av nuva-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 64

rande skattefrihet för ambulanser. Härutöver kan nämnas
att kammarrätten i Göteborg finner lösningen med ett årligt driftbidrag för de
handikappades fordon tillfredsstäUande, vilket inte kan sägas om nuvarande
ordning.

Beskattningsmyndigheler in. in.

Motiveringen för utredningens förslag om RSV som central
och länsstyrelsen som regional beskattningsmyndighet finner RSV inte riktigt
hållbar. Det datamaskmella systemet gör det möjligt alt utan nämnvärd olägenhet
skilja skattefrågorna från registreringsfrågorna. Görs länsstyrelsen till
beskattningsmyndighet, bör RSV vara central förvaltningsmyndighet med de
uppgifter och befogenheter som föreslagits av utredningen. Beslutanderätt för
länsstyrelsen utom i dispensfrågor förutsätter att ell allmänt ombud placeras
hos RSV.

Kammarrätten i Göteborg anser att RSV bör betecknas som
tillsynsmyndighet och alt allmänt ombud i likhet med vad som gäller i frågor
om direkt skatt och mervärdeskatt skall finnas i varje län. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län finner det mera adekvat att knyta an till uppbördsförordningens
bestämmelser och en noggrann kompelensavgräns-ning bör göras beträffande RSV:s
uppgifter.

Beträffande bestämmelserna om påföljd ställer sig
kammarrätten i Göteborg tveksam till förslaget om ansvar för anställd chaufför
och Svenska transportarbetareförbundet anser alt ansvar inte bör gälla sådan
förare om det kan visas att han gjort på vad honom ankommit för att hindra
fordonels brukande.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att åtgärd vid bagatdlartade
fel och försummelser bör begränsas till sanktion av ekonomiskt slag i
administrativ ordning, medan allvarligare fall av skattefusk dessutom bör leda
till straffrättslig påföljd.

Rikspolisstyrelsen m. fl. ifrågasätter kravet på att
senaste skattekvilto skall medföras under färd, och menar att det bör vara
tillräckligt med det kontrollkvitto som skall finnas på regislreringsplåten.
Rikspolisstyrelsen anför vidare att, om skattekvilto skall medföras under
färd, möjligheten lill straffrihet vid underlåtenhet bör slopas.

Internationell trafik

I fråga om den internationella trafiken understryker transporinämnden
vikten av att beskattningen utformas så att konkurrensneutralilet uppnås mellan
svenska och utländska fordon vid transporter till och från Sverige.
Utredningens förslag finner nämnden i stort sett tiUfredsställande. Den
invändningen kan dock resas att beskattningen av utländska fordon i form av dagskalt
är alltför schabloniserad.

Förslaget härom, som bygger på en strikt tillämpning av terrilorialilelsprincipen,
kan komma att medföra behov av förhandlingar med

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 65

andra
länder. Det är därvid av vikt att bestämmelserna utformas så, att skatten i
Sverige för utländskt fordon kan varieras alltefter den skatt som svenskt
fordon får betala i vederbörande land. Schablonskatten ger inte möjlighet
härtill och tar inle heller tillräcklig hänsyn tiU de utländska fordonens
kostnadsansvar. Beskattningen av dessa fordon bör därför enligt nämnden göras
avståndsberoende, t. ex. genom en beskattning enligt en regionindelning av
landet. Det är dessutom önskvärt med ökade resurser för kontrollen av den utiändska
trafiken, bl. a. för att få fram bättre statistik om dess omfattning.

Svenska
åkeriförbundet framhåller önskvärdheten av att beskattningen utformas så att
svenska transporter inte missgynnas. Vidare är det önskvärt, att en kopia av avslämplingskorlet
finns hos bemannad tullstation och alt detta kort också skall vara försett med
fordonets registreringsnummer.

Generaltullstyrdsen
konstaterar att förslaget i fråga om svenska fordons utiandskörningar i stort
bygger på nuvarande ordning men alt det innebär en utökning av kretsen av återbetalningsberättigade
fordon. Detta i förening med att tullmyndigheterna skall tillhandahålla och utföra
visst arbete med avslämplingskorlen kräver ökade personella resurser som f. n.
inte kan bestämmas. Det ökade kontrollarbetet leder till sänkt
genomloppshastighet, vilket i sin tur ställer krav på ökade utrymmen för uppstäUning
av bilar.

Utredningen
har funnit alt visst deklarationsförfarande i fråga om svenska fordons utiandskörningar
måste accepteras och styrelsen anser därför att det bör övervägas att tillämpa
ett sådant förfarande generellt. Är inle detla möjUgt bör tullverkets
befattning med skattekontrollen underlättas, bl. a. genom alt de förmånsberättigade
fordonen förses med någon form av yttre kännetecken. Vidare bör uppgift om
fordonets registreringsnummer på ett eller annat sätt finnas angivet på avslämplingskorlet.
Enligt styrelsens mening bör det även övervägas att helt undanta de
kilometerskattepliktiga personbilarna från skattefrihet vid utlandskörningar.

Även
beskattningen av utländska fordon för körning i Sverige medför en ökad
arbetsbelastning för tullverket varför del framstår som önskvärt att avtalsmässigt
få till stånd ömsesidiga skattelättnader. Styrelsen förutsätter att den bereds
tillfäUe att ta ställning till utformningen av de bestämmelser som behövs för
beskattningen av de utländska fordonen i Sverige.

Speciella
frågor

Beträffande
de av utredningen avslutningsvis behandlade speciella frågorna är endast att
nämna alt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län inte anser fog föreligga för
en särskild interimsskatt.

I
detla sammanhang kan även framhållas att Svenska busstrafikför-

5
Riksdagen 1973.1 saml Nr 94

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 66

bundet och Svenska lokaltrafikföreningen pekat på behovet
av bestämmelser som möjhggör restitution av skatt pä inneliggande lager av
bränn-olja vid övergången till kilomelerskatt.

Författningsförslagen

De av remissinstanserna framförda ändringsförslagen och
synpunkterna föranleder i allmänhet ändringar eller kompletteringar i lagstiftningen.
Flera sådana författningsändringar har redovisats i del föregående. Härutöver
har granskningen av förfatlningsförslagen, främst av RSV och kammarrätten i
Göteborg medfört förslag till en del formeUa ändringar.

Därutöver framhåller kammarrätten i Göteborg att större
klarhet torde vinnas om 4 § VSF utformas så att därav framgår att som ägare
anses den som är upptagen i bilregistret som ägare, såvida det ej visas att
annan bör vara upplagen som ägare. RSV har anfört alt det synes lämpligt alt
redan i 4 § VSF ange, att fordonets ägare är skattskyldig, med reservation för
de specialregler som ingår i utredningens förslag till 13 och 20 '§§. RSV har
vidare föreslagit alt den som stadigvarande brukar fordon i vissa fall bor
anses jämställd med ägare,

RSV anför vidare, att det är nödvändigt, med hänsyn till
utredningens förslag om delad uppbörd av skatt, att skatten åtminstone
preliminärt får beräknas för annan tid än skatteår, RSV föreslår därför att i 7
§ VSF tas in en möjlighet for Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
att förordna om uppdelning av skatteår i flera terminer.

Kammarrätten i Göteborg har framhållit, all det i 16 och
22 §§ VSF bör vara tillräckligt att föreskriva brukningsförbud endast när
skatten för det innevarande skatteåret ej betalats. Om förbud att bruka
fordonet skall gälla även när skatt for närmast föregående skatteår är obetald
bör detta förbud inte gälla ny ägare av fordonet.

Enligt RSV
bör i VSF finnas en uttrycklig föreskrift om skyldighet att lämna körlängdsuppgifl.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan enligt RSV föreskriva i
vilken ordning sådan uppgift skall lämnas.

RSV föreslår vidare, att bestämmelsen i 22 § första
stycket i VSF förtydligas så att därav framgår att körförbud inträder om kilomelerskattepliktigt
fordon inle uppfyUer de föreskrifter i fråga om kilometerräknarapparatur,
vilka meddelats i VSF eller med stöd av denna.

Kammarrätten i Göteborg framhåller, att ett förtydligande
bör ske i 24 § VSF så att det klart framgår vid vilken tidpunkt den i
paragrafen angivna tidsfristen skall börja löpa. RSV föreslår alt i 24 § VSF
införs bestämmelser om preliminärt beslut och slutiigt beslut om fastställelse
av skatt. Avsikten med verkels förslag är att preliminärt beslut skall meddelas
i de fall skatt fastställes för skaltetermin för delad uppbörd.

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om inle länsstyrelse
ex officio

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 67

utan anmälan av allmänna ombudet skulle kunna falla beslut om undanröjande av
skattelillägg, när felande uppgift lämnats inom en månad från den dag den
skattskyldige erhållit del av beslutet om skattetill-lägg (29 § VSF). En
likartad ordning är föreskriven i förordningen om mervärdeskatt. Kammarrätten
tar också upp utredningens förslag om att anslulningsbesvär får anföras, vilket
framgår av en hänvisning från 32 § VSF till 45 § förordningen om förfarandet
vid viss konsumlionsbe-skatlning. Efter genomförandel av förvallningsreformen
skall besvären inges till besvärsmyndigheten. Företrädarna för det allmänna har
nu, vilket den praktiska erfarenheten av 108 § taxeringsförordningen redan givit
vid handen, fått betydande svårigheter att konstatera om den skaltskyldige
klagat i målet. De berörda olägenheterna framträder ännu tydligare, om
utredningens förslag i 2 § andra stycket om placering av ett enda aUmänt ombud
hos RSV genomföres. Tiden för anslutningsbesvär bör enligt kammarrätten i
stället bestämmas lill två veckor från den dag allmänna ombudet för jtrande
fått del av den skattskyldiges "primära" besvär. Kammarrätten har
också påtalat, att det kan förefalla obUligt att en anstäUd chaufför kan
ställas till ansvar för att han kör ett fordon för vilket hans arbetsgivare erlagt
skatt för innevarande år men för vilket tidigare ägare inte erlagt skatt för
föregående år.

Del
är tveksamt, menar kammarrätten, om ansvar enligt 37 § VSF skall utkrävas av en
anställd förare i en sådan situation.

Riksåklagaren
anför alt orden "eller åklagare" i 38 § VSF skall utgå, efiersom
förslaget inle är praktiskt genomförbart ulan orimliga ansträngningar.

Departementschefen

De
av bilskatteulredningen i dess slutbetänkande presenterade förslagen kan ses
som ytterligare ett väsentligt led i en bättre anpassning av vägtrafikbeskattningen
lill den av statsmakterna antagna kostnadsansvarighetsprincipen. Förslagen
syftar till ett fullföljande av en omläggning av denna beskattning som redan
påbörjats i vissa betydelsefulla delar genom 1970 års beslut om en successiv
omfördelning av beskattningen av den tyngre vägtrafiken. Utredningen har
emellertid slutfört sitt arbete ulan tillgång till någon fullständigare kartiäggning
av vad som är all anse som vägtrafikens kostnadsansvar. Vägkoslnadsutredningen
har i uppdrag att närmare utreda denna fråga. Arbelet därmed pågår och kan inte
förväntas bli slutfört inom den allra närmaste framtiden. Härav följer
emellertid inte alt bilskatteulredningens förslag är att betrakta som provisoriska.
De har utformats med sikte på att kunna anpassas lill en annan avvägning av
beskattningen som kan föranledas av resultatet av den pågående utredningen av
kostnadsansvaret.

Beaktas
bör dessutom, att utredningens uppdrag gällt att lägga fram

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 68

förslag
inom ramen för ett totalt oförändrat skatteuttag. Den awägning av beskattningen
som skett i enUghet härmed går i princip ut på oförändrad beskattning av
fordon som representerar genomsnittet för varje kategori enligt vikts- och körförhållanden
m. m. Utredningen har vidare utgått från att andra etappen i 1970 års reform
genomförts planenligt från ingången av år 1973. Detta har som bekant också
skett.

Utredningens
förslag omspänner hela beskattningen av vägtrafiken med undantag dock för den
som sker i form av energiskatt, mervärdeskatt och s. k. bUaccis. Detta innebär
att förslagen i första hand omfattar den för vägväsendets finansiering specialdestinerade
beskattning som sker i form av automobil- och drivmedelsskatt, de s. k. automobilskattemedlen.
Häri ingår det konkret utformade förslaget till den år 1971 i princip beslutade
övergången till en kilometerbeskattning av brännoljedrivna motorfordon och
tyngre släpvagnar till sådana fordon. Denna omläggning återverkar emellertid på
även annan vägtrafikbeskatlning som därför också tas upp av utredningen, bl. a.
den särskilda motor-bränsleskatten på brännolja. Av särskild betydelse är också
de förslag rörande den internationella trafiken till och från Sverige som
föranleds av kilometerbeskattningen.

Jag vUl
i delta sammanhang även erinra om, att 1970 års fordonsskattereform bl. a.
innebar att automobilskatlen för lastbilar och bussar fr.o.m. den 1 januari
1971 beräknas efler totalvikten i stället för som tidigare efter tjänstevikten.
Inför genomförandet av andra etappen av nämnda reform från ingången av år 1973
undersöktes utfallet av den första etappen. Det befanns därvid alt det för
vissa kategorier av de fordon med en totalvikt över tre ton, som reformen
gäller, uppkommit effekter som ej varit avsedda. Orsaken härtill var bl. a.
att sambandet mellan tjänstevikt och totalvUcl för de aktuella
fordonskategorierna fått grundas på uppgifter som var några år gamla. De
konstaterade felaktigheterna rättades till vid genomförandet av andra etappen,
dvs. i de skatteskalor som gäUer fr. o. m. den 1 januari 1973.

En
kompletterande undersökning har nu gjorts om utfallet i fråga om lastbUar och
bussar med tolalvikter av högst tre ton. Resultatet av denna undersökning
visar, att omräkningen från tjänslevikt till tolalvikt lett till något för hög
skatt. EnUgt min mening finns det skäl för att även för dessa fordon lägga de
framkomna nya uppgifterna till grund för beskattningen i fortsättningen. Härav
betingade justeringar har därför gjorts i de i det följande förordade
skatteskalorna för år 1974.

Vägtrafikbeskattningens
allmänna utformning

Utredningen
har ansett det vara av värde att vägtrafikbeskatlningen i lagtekniskt hänseende
samordnas i möjligaste mån. Denna uppfattning delas av remissinstanserna.

Jag
kan i allt väsentligt ansluta mig till utredningens förslag beträf-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 69

fande den aUmänna utformningen av vägtrafikbeskatlningen. Jag
finner det således lämpligt att, som utredningen föreslagit, reglerna om fordonsskatten
och kilometerskatlen las in i en ny vägtrafikskatteförordning (VSF) och alt
den bestående drivmedelsbeskattningen liksom f. n. regleras för sig. Den
allmänna energiskallen omfattar förutom fasta kolbränslen och elkraft även
bensin, gasol, motorbrännolja och eldningsolja. Samma skattesats gäller för motorbrännolja
och tunn eldningsolja. Med hänsyn härtill finns det enligt utredningens mening
särskild anledning att bibehålla energiskalten på motorbrännolja och inte
ersätta den med en kilometerbeskattning motsvarande den som avses skola ersätta
övrig nu utgående brännoljebeskattning.

Det finns emellertid skäl för att i detta sammanhang ta
upp frågan om en samordning av den beskattning av bensin och gasol som blir beslående
även efter övergången till en kilometerbeskattning. De nämnda drivmedlen
beskattas nu med bensinskatt resp. gasolskatt samt vidare med energiskatt och
särskild skatt på motorbränslen. De förstnämnda skatterna utgör den specialdestinerade
vägtrafikbeskallningen av dessa drivmedel. I fråga om den särskilda skatten på
motorbränslen föreslår utredningen att den i vad avser brännoljan ersätts med
en särskild kilometerskatt och en särskild fordonsskatt. Genomförs denna
omläggning, vilket jag förordar, kommer den särskUda motorbränsleskalten alt
om-falla endast bensin och gasol.

I praktiken erläggs de olika skatterna på vartdera av de
två drivmedlen på grundval av ett gemensamt deklarationsförfarande. Det rör
sig vidare om specifika skaller som ulgår med bestämda öresbelopp per liter.
Det föreligger därför inga svårigheter att fördela del totala skatteuttaget på specialdestinerad
och annan skatt. Del borde därför inte behöva inge några betänkligheter att
förenkla det nuvarande systemet genom alt sammanföra hela denna
drivmedelsbeskattning i en eller två författningar. I andra sammanhang har man
emeUertid Uksom utredningen ansett det väsentligt att den egentliga vägtrafikbeskallningen
regleras för sig. Med hänsyn härtill är jag nu inte beredd att gå längre än att
förorda, att den beskattning av bensin och gasol som nu sker i form av särskild
skall på motorbränslen slopas och i stället las ul i form av energiskalt.
Detta föranleder en uppjustering av energiskallen på bensin med 18 öre per
liter och på gasol med 12 öre per liter. Som en följd av denna omläggning kan
den särskilda skatten på motorbränslen avvecklas helt samtidigt med
kilometerskattens införande den 1 januari 1974.

Skatlevikt

Utredningen föreslår att det införs ett särskilt, enbart
för vägtrafik-beskattningen avselt viktbegrepp, kallat skattevikt. Denna vikt
föreslås i fråga om personbil, buss, lastbil och annan släpvagn än påhängsvagn
utgöra fordonets totalvikt och i fråga om påhängsvagn den del av totalvik-

6 Riksdagen 1973.1 saml Nr 94

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 70

ten
som vilar på fordonets fasta axlar. Skattevikten skall dock maximeras till den
bruttovikt varmed fordonet får föras på väg, som är upplåten för högst 10 tons
axeltryck och 16 lons boggitryck. För motorcykel, traktor och motorredskap
föreslås att tjänstevikten skall vara skattevikt. Med totalvikt förstås summan
av fordonets tjänstevikt och maximilast. I förslaget ingår också alt s. k. dolly
och påhängsvagn till sådan skall registreras och beskattas var för sig och
inte som en enhet som nu är fallet.

Genom
denna utformning av det skattemässiga viktbegreppet undanröjs enligt
utredningen viss nu förekommande dubbelbeskattning av ekipage som består av
dragfordon och påhängsvagn. Vidare anges att förslaget har betydelse för
fordon som bmkas utomlands på vägar som tiU-låter högre brattovikter än svenska
vägar. Beträffande personbilarna medför förslaget enligt utredningen, att det
inte längre skulle behöva vidtas skattejusteringar på grund av sådana ändringar
av fordon som påverkar tjänstevikten. I fråga om äldre personbilar påpekas, att
det i regel saknas uppgift om totalvikten varför denna och därmed skattevikten
får bestämmas schablonmässigt med hänsyn till det antal passagerare som bilen
är godkänd fÖr.

Utredningen
har konstmerat en ny skatteskala på basis av det föreslagna skatteviklsbegreppet.
Den har utformats på i princip samma sätt som nuvarande skala för automobilskatlen
och med utgångspunkt från ell oförändrat totalt skatteuttag. Utredningen
konstaterar alt skalan ger oförändrad fordonsskatt för det övervägande antalet personbUar.
Vissa ändringar blir följden, men dessa är enligt utredningen måttliga och därtiU
förenliga med kostnadsansvarighetsprincipen.

Förslaget
om skattevikt har aUmänt biträtts vid remissbehandlingen, dock med några
påpekanden om att skatteviklen i vissa fall blir högre än vad som svarar mot
den bruttovikt som får eller i praktiken kan utnyttjas.

1970
års reform innebar bl. a., att beskattning efter totalvikt infördes för lastbUar
och bussar i överensstämmelse med vad som redan gällde för släpvagnarna.
Utredningens förslag om ett särskilt skatleviktsbe-grepp innebär i första hand
den ändringen, att en fordonsbeskattning efter totalvikt införs även för
personbilarna. Eftersom beskattningen totalt sett skall vara oförändrad och
skatteskalan därför ändrats endast för att anpassas tiU det nya begreppet
skattevikt är det fråga närmast om en av praktiska skäl betingad ändring.
Förslaget ger för det övervägande antalet fordon oförändrad skatt, men i vissa
faU blu: följden ett ändrat skatteuttag. Även om utredningen anser dessa förändringar
vara förenhga med kostnadsansvarighetsprincipen saknas det enligt min mening anledning,
att i fråga om personbilarna nu vidta åtgärder som påverkar beskattningen i
vidare mån än som följer av övergång till kilomelerskatt. Med hänsyn härtUl förordar
jag, att personbilarna även i fortsättningen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 71

i
vad avser fordonsskatten skall beskattas efter tjänstevikt liksom motorcyklarna,
traklorema och motorredskapen.

Vad nu sagts innebär
emellertid inle alt jag avvisar förslaget att begreppet skattevikt införs i vägtrafikskattesyslemel.
Det är en åtgärd som ger praktiska och tekniska fördelar. Jag biträder således
förslaget med endast den ändringen av den materiella innebörden som jag nyss
nämnt. Härav följer att jag ansluter mig tiU utredningens förslag om beräkning av
skatteviklen för påhängsvagnar, varigenom nu förekommande dubbelbeskattning
undanröjs, liksom den föreslagna ändrade behandlingen av den s. k. dollyn.
Sistnämnda ändring berör inte endast beskattningen ulan även registreringen.
Jag har erfarit att chefen för kommunikationsdepartementet vid bifall till vad
jag nu förordat kommer alt föreslå därav betingade ändringar i trafiklagsliftningen.
Detta gäller även övriga av mig i det följande förordade åtgärder på
skatteområdet som även återverkar på nämnda lagstiftning. Jag viU också erinra
om att bestämmelserna i 43 § fordonskungördsen om nedsättning av tolalvikten
kan slopas vid en övergång tUl beskattning efter totalvikt.

Vid
remissbehandlingen har anmärkts att skattevikten kan bli högre än den
bruttovikt, med vilken fordonet kan framföras med hänsyn till vägnätets
bärighet och att, i fråga om bussar i linjetrafik, nyttolasten genomsnittligt
ligger betydligt under den maximUast som bestämmer tolalvikten och därmed skatteviklen.
Man menar att hänsyn bör las härtiU.

De anförda anmärkningarna
avser fordon, för vilka en fordonsbeskattning efter totalvikt redan gäller.
Övergången till en beskattning efter skattevikt påverkar därför inte
beskattningen av dessa fordon. 1970 års reform innebar dessutom ett särskilt
hänsynstagande till bussarna. Eftersom omläggningen till beskattning efter skatlevikt
är direkt knuten till de skallesatsjusteringar som förutsatts i 1970 års
beslut, finns det enligt min mening inte bärande skäl för ett särskilt
beaktande av de vid remissbehandlingen framförda anmärkningarna. Vad jag nu
förordat får emellertid också ses mot bakgrund av den av mig i det följande
förordade utformningen av kilomelerskalten.

Kilometerskall

1971
års principbeslut om kilomelerskatt innebär, att sådan skatt den 1 januari 1974
skall införas för brännoljedrivna motorfordon och från senare bestämd tidpunkt
för släpvagnar tUl sådana fordon. Enligt beslutet skall kUometerskatten år
1974 utgå i stället för nu utgående brännoljeskatt i annan form än
energiskalt. Principbeslutet omfattar inle frågan om ersättande av nuvarande automobilskatt
med kilomelerskatt.

Utredningen har utarbetat
sina konkreta kilometerskatleförslag från denna utgångspunkt men med sikte på
övergång till en renodlad kilometerbeskattning av kilomelerskattepliktiga
fordon.

Flera
remissinstanser hänvisar i sina yttranden över utredningens slut-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 72

betänkande till vad man tidigare anfört i själva
grundfrågan. I några fall har man dessutom tagit upp frågan om tidpunkten för
kilometerskattens införande med hänsyn lill att VKU:s arbete inte slutförts.
Man uttalat tvekan inför att en så genomgripande omläggning genomföres innan
vägtrafikens kostnadsansvar klarlagts.

Redan när
1971 års principbeslut fattades stod det klart, all VKU:s arbete inle kunde
förväntas vara avslutat och ligga till grund för en kilometerbeskattning från
år 1974. Det har inle tillkommit någol nytt som motiverar att av detla skäl
uppskjuta skatteomläggningen. De olägenheter som vidlåder brännoljebeskatlningen
gör det angeläget, att kilometerbeskatlningen genomförs utan ytterligare
dröjsmål och för övrigt föreligger det som redan antytts inga svårigheter att
ändra avvägningen av skatten, om resultatet av VKU:s arbete angående vägkostnadsansvaret
skulle ge motiv härför. Jag förordar därför, att kilomelerskatt i enUghet med
1971 års principbeslut införs den 1 januari 1974,

Utredningens
förslag går emellertid längre, I överensstämmelse med principbeslutet föreslås,
all brännoljeskatten och den särskilda motorbränsleskatten på brännolja den 1
januari 1974 ersätts med en kilometerbeskattning. Men dessutom föreslås, att
kilometerskatt från ingången av år 1975 skall ersätta även fordonsskatten på kilomelerskattepliktiga
motorfordon och samtidigt utsträckas lill alt också omfatta släpvagnar över
tre tons skattevikt till sådana motorfordon. Utredningen framhåller
möjligheten, att under 1974 få sådan erfarenhet från tillämpningen av den då
utgående kilomelerskalten, bl. a. i fråga om körsträckorna, att ett beaktande
härav kan ske vid övergången lill en renodlad kUometerbeskattning fr. o. m. år
1975. Dessutom utgår utredningen från att en för släpvagnarna lämplig och
tillförlitlig räknarapparatur skall vara framtagen inom sådan tid som erfordras
för en kilometerbeskattning även av dessa fordon från nämnda lidpunkt.

Förslagen
beträffande övergången lill en renodlad kilometerbeskattning har rönt särskild
uppmärksamhet vid remissbehandlingen. Redan principbeslutet avsåg en kilometerbeskattning
av släpvagnarna och därför accepteras nu allmänt all denna omläggning sker från
ingången av år 1975 under den givna förutsättningen alt räknarfrågan lösts på
sätt som gör det möjligt all ta detla steg. Vissa remissinstanser ställer sig
emellertid avvisande eller tvekande till förslagen alt även fordonsskatten för
de kilomelerskattepliktiga fordonen skall inrymmas under kilomelerbeskattningen
och att detta skall ske redan från ingången av år 1975, Man framhåller att vägkostnaderna
till betydande del består av gemensamma kostnader och alt därför en renodlad kilomelerskatt
inle ger ell riktigt utslag från kostnadsansvarssynpunkl. En fast fordonsavgift
utgör även ett motiv för effektivt utnyttjande av fordonen, efiersom den sjunker
relativt sett med ökat utnyttjande. En kombination av fordons- och kilomelerskatt
anser man därför bättre än ell system med en renodlad

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 73

kilomelerskatt och detla även om kilometerskatlen förenas
med den av utredningen diskuterade mängdrabatlen, som skulle utgå vid långa körsträckor
och därmed bl, a, verka stimulerande för ett effektivt utnyttjande av
fordonen. En kombinerad fordons- och kilomelerskatt anses dessutom ha praktiska
fördelar framför en renodlad kilomelerskatt med mängdrabatt. Det kan även
nämnas, all bland de rabattallernativ som utredningen redovisar har det som lill
sina verkningar ligger närmast nuvarande fordons- och drivmedelsbeskallning
fått störst anslutning.

Mot en övergång till renodlad kilometerbeskattning redan
från ingången av år 1975 anför vissa remissinstanser, att man då inle kan ha
fåll sådana erfarenheter med avseende på körsträckorna all en bedömning av
skattens riktiga avvägning kan göras. Längre tid behövs och därför bör
övergången tiU en renodlad kilometerbeskattning skjutas på framliden. Del finns
också uttalanden som går ut på att man skall vänta med detta steg till dess VKU:s
arbete slutförts.

Bland de remissinstanser som har nu redovisad inställning
till kilome-terskalleomläggningen finns företrädare för åkeribranschen, LO och
flera myndigheter. Ytterligare instanser avvisar en mängdrabalt.

Jag är ense med de remissinstanser som ansett alt del ännu
är för tidigt att la StäUning till beskattningens utformning på längre sikt.
Med hänsyn härtill är jag inle nu beredd all föreslå en omläggning som går
längre än som omfattas av 1971 års principbeslut. Detta betyder att vad jag nu
förordar gäller endast en kilometerskall fr, o. m, år 1974 som ersätter
nuvarande brännoljebeskattning i annan form än energiskatt. Frågan om och när
en omläggning bör ske till en kilometerbeskattning som ersätter även
fordonsskatten för de kilometerskatlepliktiga motorfordonen bör skjutas på
framtiden, I vart fall talar försiktigheten för att man avvaktar erfarenheterna
från mer än ett års tillämpning av en kilometerbeskattning av den från ingången
av år 1974 förordade omfattningen innan ställning las till frågan om en
renodlad kilometerbeskattning utan fast fordonsskatt skall införas. Jag ser
det som väsentligt alt ett klart uttalande görs i denna fråga med hänsyn till
bl, a. åkeribranschens berättigade intresse att med någon säkerhet kunna
bedöma vägtrafikbeskattningens verkningar på något längre sikt. Min
uppfattning är således alt beskattningen av kilometerskattepliktiga motorfordon
bör ha formen av en kombinerad fordons- och kilomelerskatt från år 1974 och
tills vidare i vart fall under några år. Jag vill erinra om all fjärde etappen
i 1970 års vägtrafikskatlereform är avsedd all genomföras från den 1 januari
1977. Mitt nu redovisade ställningstagande får återverkningar även på andra av
utredningens förslag. Jag återkommer härtill i del följande.

Vad jag nu behandlat har gällt kilomelerbeskattningen av
motorfordon. Utredningens förslag går emellertid ul på all kilomelerbeskattningen
den 1 januari 1975 skall utsträckas till alt omfatta även släpvag-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 74

narna.
1971 års principbeslut innebar beträffande dessa fordon att kilometerskatt skaU
införas vid senare bestämd tidpunkt. Anledningen till detta opreciserade beslut
var i första hand, att den tekniska lösningen av en räknarapparatur för
släpvagnarna var oviss.

Jag
har erfarit att KSN f. n. utreder förutsältnmgarna för alt få fram apparatur
som lämpar sig för en kilometerbeskattning även av släpvagnarna och att
nämnden bedömer det som möjligt alt snart nå en tUlfredsstäUande lösning.
Under förutsättning att frågan om framtagande av lämplig apparatur lösts inom
sådan tid som behövs för alt kilometerbeskattning av släpvagnar skall kunna
ske fr. o. m. år 1975, biträder jag utredningens förslag om att kilometerbeskattning
införs den 1 januari 1975 även för släpvagnar över tre tons skattevikt som dras
av ki-lomelerskatlepliktiga motorfordon. Jag lägger emellertid inte fram konkreta
förslag härom i delta sammanhang utan avser att återkomma i frågan när klarhet
vunnits att de tekniska förutsättningarna finns för en kilometerbeskattning av
släpvagnarna från ingången av år 1975. I det följande behandlar jag därför
beskattningen av släpvagnarna endast i den utsträckning som betingas av
övergången till kilometerbeskattning av motorfordonen.

Mot
bakgrund av nu redovisade ställningstaganden kan jag fatta mig kort beträffande
de inte redan behandlade delarna i utredningens förslag lUl kUometerbeskattning
från år 1974.

Jag
biträder utredningens förslag att kilomelerbeskattningen begränsas till
motorfordon som drivs med annat än bensin eUer gasol. Detta innebär den
ändringen i jämförelse med utredningens tidigare förslag att gasoldrivna fordon
alltjämt skall beläggas med fordons- och gasolskatt." Kilometerskattepliktiga
blir brännoljedrivna personbilar, bussar och lastbilar samt elbilar. Jag finner
det också rikligt att i enlighet med utredningens förslag fordonsskatten för
släpvagnarna lill kilometerskatlepliktiga fordon justeras så att den även
täcker skatten på merförbrukningen av brännolja som föranleds av körning med tillkopplad
släpvagn. Som redan nämnts biträder jag också förslaget att den kilometerskatt
som skall avlösa den särskilda motorbränsleskatten på brännolja tas ut för sig
som en särskUd kilometerskatt och således inte inräknas i den specialdestinerade
kilomelerbeskattningen.

Frågan
om mängdrabatt har jag tidigare berört. Del är en fråga som aktualiserats av
utredningens förslag om en renodlad kilometerbeskattning ulan fordonsskatt. I
detta läge skulle en mängdrabatt erbjuda en mjuk övergång till det nya systemet
och kunna förhindra kraftiga skallehöjningar för fordon med körsträckor utöver
genomsnittet. Utredningen har dessutom pekat på möjligheten att utnyttja en mängdrabalt
som ett regionalpolitiskt instrument. Denna aspekt har också framhållits av
flera remissinstanser till förmån för att bygga in en mängdrabatt i ett fullt
ut genomfört kUometerskatlesystem.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 75

Eftersom
jag av skäl som tidigare redovisats anser att kombinationen fordons- och kilomelerskatt
bör införas och tillämpas tills vidare behöver ställning nu inte las tUl
behovet eller utformningen av en mängdrabatt. Först vid införande av en
renodlad kilometerskall finns det anledning att pröva denna fråga. Med hänsyn härtiU
inryms inle någon mängdrabatt i den här av mig förordade utformningen av
kilometerbeskattningen.

Även
det av utredrungen påpekade behovet av att vid en kUometerbeskatlning med
mängdrabatt ta hänsyn till tid, då fordon varit avslällt, kan lämnas därhän när
fråga är om en kombinerad fordons- och kilometerbeskattning. Jag anser
dessutom all man vid den av mig förordade utformningen av beskattningen kan
avslå från att ta ul ett garantibelopp i förskott för varje kilometerskattepliktigt
fordon när kilometerskatlen införs. Visserligen skapas därmed en säkerhet för
skattens erläggande vid en omläggning som betyder betalning i efterskott till
skillnad mot att skatt i nuvarande system i fråga om såväl fordonsskatten som brännoljebeskatlningen
erläggs i förskott. Förslaget om garantibelopp har också rönt kritik under
åberopande att det innebär ett skatteuttag i förskott som låses under fordonets
hela livslängd för att återbetalas först vid fordonets definitiva avregistrering
och då till den aktuelle ägaren av fordonet.

Med
hänsyn till att jag förordar en lösning som betyder att fordonsskatten t. v.
blir bestående och liksom hittUls skall erläggas i förskott anser jag skäligt
att underlåta ett uttag av visst garantibelopp i förskott. Skulle det
emellertid visa sig att kUomelerskalteuppbörden brister i effektivitet får
frågan tas upp till fömyat övervägande,

I
övrigt innebär förslaget beträffande skatleuppbörden all den skaU ske
kvartalsvis i efterskott och baseras på kort som fordonsägaren stämplar av i
kilometerräknaren och skickar in till bilregistret. Fordonsägaren skall senast
den 15 i avslämplingsmånaden erhålla kortet och senast den sista dagen i samma
månad insända det i stämplat skick. Hos bUregistret sker maskinell framräkning
av skatten med ledning av de insända korten och inom 7 å 8 dagar efter avstämplingsmånadens
utgång skall krav på skatten kunna sändas ut mot postförskott tUlsammans med
skattekvitto och kontrollmärke. Förslaget överensstämmer med det uppbördssystem
som utredningen redovisade redan i principbetänkandet och som även återgavs i prop.
1971: 153 med förslaget liU införande av kilometerskatt. Det kan också nämnas
alt utredningen räknat med att beslut skuUe fattas om övergång till ett system
med s. k. mllande uppbörd kopplat till reglerna om kontrollbesiktningen av
fordonen. Beslut härom har som bekant fattats av 1971 års riksdag.

De
med uppbörden av vägtraflkskatt sammanhängande frågorna är av sådant slag som
nu i allt väsentligt regleras i olika kungörelser om uppbörd av automobilskatt m.
m. Samma ordning bör gälla även i fort-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 76

sättningen efter kUomelerskattens införande. Det bör
därför få ankomma på Kungl. Maj:t alt utfärda de bestämmdser som erfordras för
uppbörd m. m. av såväl fordonsskatt som kilometerskatt. Givetvis bör därvid
eftersträvas att få till stånd en samordning av uppbörden av de båda
skatteslagen.

Utredningen har utarbetat förslag lill kilomelerskaltesatser
för de brännoljedrivna fordonen. Skattesatserna ar utformade som en grund-skaltesats
i öre per km för fordon med viss högsta skattevikt och som en
tilläggsskattesats likaledes i öre per km för varje påbörjat hundratal kilogram
av skattevikten utöver vad som svarar mot grundskattesatsen. Skattesatserna är
beräknade med tre decimaler.

Utredningens
förslag tUl kilometerskatlesatser har inte föranlett andra erinringar vid
remissbehandlingen än att man i några fall ifrågasatt om behov föreligger att
ange skattesatserna i öre per km med tre decimaler. En verkställd undersökning
visar också, att den sista decimalen i de föreslagna skattesatserna har myckel
liten betydelse för skatteuttaget även vid längre körsträckor. Med hänsyn
härtill förordar jag den förenklingen alt skatlesalsema anges i öre per 10 km
och med endast en decimal. I enlighet härmed har också skatlesalsema i förfatlningsförslagen
utformats. Efiersom tilläggsskatten ökar proportionellt med samma belopp för
varje påbörjat hundratal kUogram utöver den som svarar mot grundskatten anges
i författningsförslaget endast beloppen av grundskatlesat-sema och tilläggskattesatserna
för de fordonskalegorier för vilka olika skattesatser gäller, dvs. för personbUar
och övriga kilometerskattepliktiga fordon. Härjämte har den av mig förordade
fortsatta beskattningen av personbUar efler tjänstevikt föranlett den ändringen
att grundskattesatsen skall gälla för skattevikler upp till högst 900 kg. För
de övriga IcUo-meterskaltepliktiga fordonen, dvs, bussama och lastbilarna,
gäller grund-skaltesatsen för fordon med skatlevikt om högst 1 600 kg. Det får
ankomma på RSV att vid behov utarbeta mer specificerade skattesalsla-beller.

Jag vill här la upp ytterligare en fråga. Vissa äldre,
lättare motorfordon är försedda med s, k. norrlandsväxel. För sådant fordon
behövs en extra anslutning tUl kilometerräknaren för att den faktiskt
vägsträckan skall registreras vid körning på lågväxd. Jag anser att det bör stå
fordonsägaren fritt om han vill komplettera räknarapparaturen med sådan extra
anslutning eller betala kUometerskatt för en något längre körsträcka.

Fordonsskatt

Utredningens förslag innebär, att nuvarande automobilskatt
under benämningen fordonsskatt skall utgå för alla skattepliktiga fordon under
år 1974 och därefter för sådana fordon som ej är kUometerskatteplik-tiga. De
för fordonsskatten föreslagna skattesatserna bygger på att andra

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 77

etappen
i 1970 års vägtrafikskattereform genomförts planenligt. De skall dessutom ge
ett i princip oförändrat totalt skatteuttag.

För
personbilar, bussar och lastbUar föreslås oförändrade skatteskalor i
förhållande till andra etappen i 1970 års reform, dock med den ändringen som
betingas av övergång till beskattning efter totalvikt för personbilarna. Hela väglrafikskatlen
för de brännoljedrivna bussarna föreslås liksom nu är fallet svara mot 80 % av
skatten för tvåaxliga brännoljedrivna lastbilar.

För släpvagnar med
skattevikt ej över tre ton föreslås en gemensam skatteskala oberoende av
dragfordon. För tyngre fordon däremot föreslås en skala för släpvagnar som
dras enbart av bensin- eller gasoldrivet fordon och en skala för släpvagnar som
dras helt eller delvis av brännol-jedrivet fordon. Den totala specialdestinerade
skatten har för släpvagnar inom varje viktklass bestämts så att den ger samma
årsskatt vid genomsnittlig körlängd oberoende av dragfordon. Detta resultat
uppnås genom att fordonsskatten för släpvagn tiU brännoljedriven bU ökas med
skatten på den merförbmkning av brännolja som uppkommer vid körning med
släpvagn. För släpvagnar tiU bensin- eller gasoldrivna bilar beräknas skatten
till det belopp som gäller för släpvagnar till brännoljedrivna bilar minskat
med bensin- resp. gasolskatlen på motsvarande merförbmkning av bränsle.

För
att kompensera bortfaUet av den särskUda motorbränsleskatten på brännolja
föreslår utredningen, att särskild fordonsskatt skall utgå för släpvagnar som
dras av brännoljedrivet dragfordon. Skatten skall motsvara den skatt som faller
på merförbrukning av brännolja när släpvagn kopplas till dragfordonet.

Utredningens
förslag går vidare ut på alt vissa äldre fordon skall undantas från
kilometerskatteplikt under år 1974 och i stället beläggas med fordonsskatt på
samma sätt som för andra motsvarande fordon och dessutom med särskild
fordonsskatt motsvarande den kilomelerskatt som andra fordon träffas av.

Remissinstanserna
har lämnat utredningens förslag i fråga om fordonsskatt för bilar och bUdragna
släpvagnar utan erinran.

Utredningens
förslag på denna punkt innebär i princip att en beskattning på nuvarande nivå
bibehålls för bilarna och de bildragna släpvagnarna. Jag finner detta väl moiiverat
och biträder förslaget, dock med den av mig i det föregående förordade
ändringen att skatten för person-bUarna skall alltjämt utgå efter tjänstevikt.
Vidare bör beaktas resultatet av den tidigare omnämnda undersökningen av
förhållandet meUan tjänstevikt och totalvikt beträffande lastbUar och bussar
med tolalvikt ej över tre ton. Denna undersökning har visat att vissa mindre
sänkningar av den årliga fordonsskatten är motiverade. Det rör sig om belopp
som per år uppgår tiU högst ca 90 kronor och i flertalet fall håller de sig om-

7
Riksdagen 1973.1 sanU. Nr 94

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 78

kring
4060 kronor per år. De av mig förordade skatleskaloma har justerats med hänsyn
härtill.

Utredningens
förslag tiU särskild fordonsskatt för vissa äldre bilar under år 1974 har i
princip behandlats i proposition 1972: 115. Därvid föreslogs inte något
särskilt undantag från skyldighet att förse brännoljedrivna fordon av viss
minsta ålder med kUometerräknarapparatur. För dessa fordon skall därför enligt mui
mening kilometerskatt utgå fr. o. m. år 1974, varför något behov av en särskUd
fordonsskatt för dem inte finns.

Beskattning
av traktorer m. m.

Utredningen
har av praktiska och kontrolllekniska skäl avvisat tanken på kilometerskatt eUer
annan direkt körlängdsberoende skatt för traktorer och motorredskap.

För
traktorer som inte används för transporter på de allmänna vägarna (traktorer i
klass II) föreslår utredningen ingen ändring av nuvarande
schablonmässiga beskattning. Beträffande andra traktorer, trafiktraktorer, och
därmed likställda registrerade motorredskap föreslås att fordonsskatt skall
utgå med i princip hälften av den skatt som före den 1 januari 1971 utgick för
lastbUar med motsvarande tjänstevikt. För släpvagnar som dras av
trafiktraktorer och har en totalvikt över tre ton föreslår utredningen att
fordonsskatt skall utgå med belopp som svarar mot den år 1971 gäUande automobilskatlen.
Trafiktraktorekipagen bör enligt utredningen behandlas som en enhet och borde
därför få sänkt skatt med hänsyn tUl deras korta årliga körsträckor. En
acceptabel beskattning uppnås dock enligt utredningen om man underlåter alt gå
vidare med 1970 års reform för släpvagnarna och inte heller höjer
fordonsskatten för att kompensera bortfallet av brännoljeskatten. Fortfarande
bör dock enligt utredningen möjlighet finnas att sätta ner skatten för trafiktraktorekipagen
på grand av korta körsträckor. Den icke specialdestinerade motorbränsleskatten
på brännolja föreslås tas ut i form av särskild fordonsskatt på
trafiktraktorer och släpvagnar till sådana fordon.

Remissinstanserna
har i stort sett accepterat utredningens förslag till beskattning av traktorer,
motorredskap och släpvagnar tiU sådana fordon. Från branschhåll har dock
framförts att man inle skall avstå från kilometerskatt på dessa fordon enbart
av tekniska skäl. Det har också riktats kriiik från trafiksäkerhetssynpunkt mot
alt trafiktraktorekipagen inte får höjd skatt.

Jag
finner ingen anledning att på grund av övergången till kilometerskatt föreslå
någon ändring av beskattningen av traktorer i klass II. Beträffande
trafiktraktorema och släpvagnarna tUl sådana fordon måste enligt min mening
beaktas, att de utför ett transportarbete som är likvärdigt med det som utförs
av lastbilsekipagen. Skillnaden meUan de olika typerna av fordon ligger i att
den årUga körsträckan för traktore-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 79

kipagen
normalt är lägre än för laslbUarna. Detla förhållande har emellertid redan
beaktats vid fastställandet av skatteskalorna för traktorer. AutomobUskatten
för traktordragna släpvagnar är däremot densamma som skatten för bildragna
släpvagnar med samma vikt och av samma typ. Skatten för dessa släpvagnar har
också justerats vid genomförandet av den andra etappen av 1970 års reform. Det
föreligger, som utredningen påpekat, stora svårigheter att på ett
tillförlitligt sätt fastställa de faktorer som avgör trafiktraktorekipagens
kostnadsansvar i förhållande till bilekipagens. Mot denna bakgrund och med
beaktande också av vad som framförts vid remissbehandlingen förordar jag all
beskattningen av trafiktraktorekipagen och de registrerade motorredskapen skall
ske enligt nuvarande skatteuttag med tillägg för den brännoljeskatt som bortfaller.

TUlägg
för bortfallet av brännoljeskatt får beräknas schablonmässigt. Grovt sett utgår
f. n. årlig automobilskatt och specialdestinerad brännoljeskatt för lastbilar
och bussar med ungefär lika stora belopp per år räknat. Detta förhållande
skulle närmast leda tiU att fordonsskatterna för trafiktraktorer och
registrerade motorredskap borde räknas upp till dubbla belopp. Härigenom torde
dock beskattningen komma att bli högre än som är motiverat med hänsyn till
fordonens korta körsträckor. Jag förordar därför att höjningen begränsas till
50 % av den nuvarande traktorskatten.

Beträffande släpvagnar
till trafiktraktorer bör skatleskaloma i och för sig kunna ges en mer
schablonmässig utformning med hänsyn till att exakta uppgifter saknas för faststäUande
av dessa fordons kostnadsansvar. Skattesatserna skuUe dock skilja sig så litet
från skattesatserna för släpvagnar som dras av kilometerskattepliktigt fordon,
att samma skatteskalor kan användas för båda kategoriema släpvagnar. Detta har
beaktats i förslaget tiU VSF.

Den
ej specialdestinerade motorbränsleskatten som faUer på trafiktraktorer kan
beräknas till 20 % av fordonsskatten innan den nyss förordade höjningen
gjorts. För släpvagnarnas del kan den ej specialdestinerade skatten beräknas
utgöra 13/31 av fordonsskatlepålägget på grand av bortfallet av specialdestinerad
brännoljeskatt. De nu angivna förhållandena har beaktats vid utarbetande av
det förslag till särskild fordonsskatt som ingår i författningsförslagen.

Vissa
speciella skattepliklsfrågor

Utredningen
föreslår att nuvarande skattefrihet för kungahusets fordon, diplomatfordon,
krigsmaktens fordon och specialutrustade brandfordon skall gäUa även i fråga
om fordonsskatt och kilometerskatt. Däremot menar utredningen att det inte
finns skäl att från beskattning undanta sjuktransportfordon. Dessa är i vissa
fall svåra att skilja från andra fordon. De flesta är bensindrivna, varför
skattefrihet för de bränn-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 80

oljedrivna
skulle ge dessa en favoriserad ställning. I fräga om ej special-utrastade
brandfordon föreslår utredningen ett slopande av skattefriheten efiersom dessa
fordon kan antas ha ungefär samma körlängd årligen som andra fordon.
Utredningen har också pekat på att både sjuktransport- och brandfordonen f. n.
är befriade från bilaccis. Vidare föreslås att bärgningsbilarna även i forlsältningen
skall beskattas på samma sätt som andra fordon med samma tolalvikt.

Den
nuvarande skattefriheten för handikappfordon bör enligt utredningens mening
slopas och ersättas av ett bidragssystem i enlighet med det förslag härom som
framfördes av handikapputredningen. Om detta förslag inte genomförs bör det
nuvarande systemet med skattelättnader bibehåUas. Veleranfordonen bör enligt
utredningen beskattas på samma sätt som andra fordon. Om så inte sker uppkommer
praktiska och administrativa svårigheter. De flesta är dessutom bensindrivna
personbilar eller motorcyklar. Skulle svårigheter föreligga att montera
kilometerräknare på brännoljedrivna fordon bör Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer kunna förordna att fordonsskatt i stället för kUometerskatt skall
utgå.

Utredningen
föreslär vidare att dispens från skatteplikt skall kunna medges för fordon som
framförs utanför det med allmänna medel bekostade vägnätet. Detta bör dock ske
med stor restriktivitet. Som exempel på fall då dispens bör kunna medges anges
bl. a. brukande av fordon på ö ulan allmän väg eUer färjeförbindelse, i
anläggningsarbete för kraftverk eUer inom gruvområde. Fråga om dispens bör
enligt utredningen prövas som en skattefråga och handläggas enligt VSF.

Beträffande
dessa skatiepliktsfrågor har vid remissbehandlingen endast anförts att
tillräckliga skäl inle föreligger att införa skalleplikt för ambulanser och att
det av utredningen föreslagna bidragssystemet i fråga om handikappfordonen är
bättre än det nuvarande systemet.

De
undantag från skatteplikt som utredningen föreslagit har sin motsvarighet i
nuvarande automobilskatteförordning. Om undantagen förs över till VSF uppkommer
skattefrihet också från kUometerskatt, vilket är en lättnad i förhållande till
nuvarande beskattning. Med hänsyn bl. a. lin att det är fråga om speciella
fordon av relativt litet antal, kan jag ansluta mig tUl utredningens förslag
om fortsatt undantag från skatteplikt för kungahusets fordon, diplomatfordon,
krigsmaktens fordon och specialutrustade brandfordon. För diplomatfordonens
del gäller f. ö. redan nu skattefrihet för drivmedel. Jag kan också ansluta mig
till utredningens förslag att slopa den nuvarande skallefriheten för
sjuktransportfordon och ej specialutrustade fordon för brandväsendet. Dessa
kan, som utredningen framhållit, antas ha normala körsträckor och dessutom föreligger
i vissa faU svårigheter att skilja dem från andra skattepliktiga fordon. Jag
finner dock ingen anledning att förorda någon ändring i bestämmelsema om bilaccis
för nu avsedda fordon.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 81

Enligt min mening står det klart alt de förmåner som
handikappade nu åtnjuter i form av befrielse från årlig automobilskatt samt
bidrag till drivmedelsskatt och återbetalning av bilaccis är mycket väl
motiverade. Det är ett angeläget behov för många handikappade att ha tUlgång
till bil för färd tiU och från arbetsplats eller ulbildningsställe. Utredningen
har anfört, att det nuvarande systemet medför vissa praktiska svårigheter.
Främst torde detla bero på, alt den handikappade får ansöka om bidrag och måste
göra detta inom särskilda tidsfrister. Delta kan medföra risk för förlust av
bidrag eller annan förmån.

De nämnda
omständigheterna förtjänar enligt min mening alt beaktas. Detta kan emellertid
ske inom ramen för det nuvarande systemet. Det bör även i fortsättningen kunna
krävas av handikappad, all han ansöker om befrielse från skatteplikt till väglrafikskatt
för fordon som han förvärvat. Sådan skattebefrielse bör medges enligt den
praxis som nu tillämpas. Har skallebefrielse medgivits bör ev. återbetalning av
bilaccis och utbetalning av bidrag för drivmedeisskalt kunna göras utan
särskild ansökan av den handikappade. Bidraget bör därvid utgå så länge fordonet
ägs av den handikappade och är befriat från väglrafikskatt. Jag avser att i
annat sammanhang återkomma med förslag om sådana ändringar som i enlighet med
vad jag nu antytt erfordras i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskalt
å motorfordon i vissa fall och förordningen (1960: 603) om bidrag till vanföra
ägare av motorfordon.

Den i detla
sammanhang förordade omläggningen lill kilometerskatt bör enligt min mening
inte föranleda andra ändringar i vägtrafikbeskatlningen än sådana som är
motiverade av själva omläggningen. Detla innebär all jag inle är beredd alt
föreslå ändringar beträffande bärgningsbUar eller andra fordon enbart på grund
av deras låga årliga körsträcka.

I fråga om fordon som uteslutande framförs utanför det med
allmänna medel bekostade vägnätet finner jag utredningens förslag väl ägnat
att leda lill ett riktigt och ändamålsenligt resultat. Jag förordar därför att
bestämmelser i enlighet med utredningens förslag införs i VSF. Däremot finner
jag det inle möjligt att biträda det vid remissbehandlingen framförda
önskemålet om skattelättnader för fordon som i viss utsträckning används på enskUda
vägar.

Beskaltningsförfarande och beskatlningsinyndigheter

Utredningen föreslår att länsstyrelserna skall vara
regionala beskattningsmyndigheter och RSV central beskattningsmyndighel i
fråga om vägtrafikskatlen. Länsstyrelserna, som är regionala
registreringsmyndigheter, har tillgång lill de uppgifter som behövs för påföring
av skatt. Denna påföring skall därför enligt förslaget ske genom automatisk behandling
av registrerade data genom bilregistrets försorg. Tvister i registrerings-
eller skattefrågor skaU handläggas av länsstyrelserna. Efterbeskattning,
skattetillägg och förseningsavgift skall komma i fråga be-

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 82

träffande
vägtrafikskatt på i princip samma sätt som nu gäller vid annan beskattning.
Länsstyrelserna bör enhgt utredningen handlägga även dessa frågor. Rätt foram i
skatteärende bör vara länsstyrelsen i det län där ägaren hör hemma, eller
länsstyrelsen i Stockholms län i fall då annan länsstyrelse inte är rätt
forum.

RSV:s
uppgifter som central beskattningsmyndighet skulle enligt förslaget vara att
genom föreskrifier och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av
VSF samt att svara för den centrala kontrollen. RSV bör också medverka vid
programmeringen av datamaskiner för skattepåföringen. Verket skall kunna
föreskriva alt länsstyrelse inhämtar verkets yttrande innan ärende avgörs.

Ett
allmänt ombud skall euligt utredningens förslag finnas hos RSV med uppgift både
att föra det allmännas talan och att tillvarata den enskUdes intressen.

Besvär
över länsstyrelses beslut i skattefråga skall enligt utredningens förslag föras
hos kammarrätt. Delsamma skall gälla för besvär över länsstyrelses beslut i
fråga om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar (SFS 1969:553),
restitution av skatt på lastbilar (SFS 1970: 888) och återbetalning av skatt
vid utlandskörning (SFS 1971: 321).

Däremot
har utredningen föreslagit alt frågor om dispens från registreringsplikt vid körning
utanför det med allmänna medel bekostade vägnätet skaU handläggas som
skattefrågor av RSV, vars beslut skall kunna överklagas till Kungl. Maj:t i
statsrådet.

Ett
fåtal remissinstanser har tagit upp hithörande frågor. RSV har anfört att verket
bör vara central förvaltningsmyndighet, om länsstyrelsen görs tUl
beskattningsmyndighet. Kammarrätten i Göteborg är av samma uppfattning och
anför dessutom att allmänt ombud bör finnas hos varje länsstyrelse och inte
centralt hos RSV.

Utredningens förslag i
fråga om beskattningsmyndigheter m. m. kan jag i stort sett acceptera. Påföring
av skatt bör i likhet med vad som till-lämpas under år 1973 göras med hjälp av
automatisk databehandling i bilregistret. Länsstyrelserna bör svara för detta
arbete i egenskap av beskattningsmyndigheler med anlitande av bilregistret.
Det är också enligt min uppfattning väl motiverat att RSV här som i andra
sammanhang ges ställning av central myndighet med befogenhet att meddela anvisningar
för länsstyrelserna. Därutöver bör verket äga rätt att utfärda föreskrifter
för länsstyrelsernas handläggning av ärenden i fråga om vägtrafikbeskattningen
utom när det gäller beslut med materiell eller saklig innebörd. För detta
ändamål synes det tiUräckligt att RSV betecknas som central
förvaltningsmyndighet. Vidare firmer jag det lämpligt att frågor om dispens
från registreringsplikt vid körning utanför det med allmänna medel bekostade
vägnätet handläggs som skattefrågor av RSV. Kungl. Maj:t torde kunna utfärda
bestämmelser härom.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 83

Införandet
av ett allmänt ombud i fråga om vägtrafikbeskattningen är väl motiverat.
Ombudels uppgift bör vara att föra det allmännas talan men med rätt att föra
talan även till skattskyldigs förmån. Av praktiska skäl synes det lämpligast
att ett allmänt ombud, som nu är fallet i fråga om mervärdeskatt, placeras hos
varje länsstyrelse. Uppgiften alt vara allmänt ombud bör anförtros tjänsteman
hos länsstyrelsen.

Jag
vill i delta sammanhang ta upp ytterligare en fråga som rör RSV:s
arbetsuppgifter. Restitution av skatt på bensin som använts till drift av skördetröskor
eller jordbrukstraktorer handläggs f. n. av Statens jordbruksnämnd. Med hänsyn
till att det är fråga om en ren skattefråga är det moiiverat att föra över
handläggningen av dessa ärenden på RSV. Restitution av skatt på bensin som
använts tUl drift av motorsåg i vissa fall handläggs nu av länsstyrelsema.
Denna ordning bör enligt min mening gälla även i fortsättningen. Kungl. Maj:t
bör kunna utfärda erforderliga föreskrifter i nu berörda avseenden.

Skattenedsättning
på traktorer och släpvagnar med korta körsträckor medges nu enligt kungörelsen
SFS 1969: 553. Det finns enligt min mening inte anledning att göra någon annan
ändring av de bestämmelser som nu gäller än att besvär över beslut i ärenden av
detta slag bör anföras hos kammarrätt. Restitution av skatt medges i vissa
fall vid reserv-registreruig (i fortsättningen avställning) av lastbUar enligt
kungörelsen SFS 1970: 888. Bestämmelsema härom berörs inle av omläggningen till
kUometerskatt och det saknas enligt min mening skäl för att i materiellt
hänseende göra någon ändring i de nu gällande bestämmelserna.

Påföljder

Utredningen
föreslår som redan antytts att det nya administrativa på-följdssyslemet på
skatteområdet i form av skattetUlägg och förseningsavgift skall tillämpas på
vägtrafikskatten. Även skattebrottslagen skall enligt förslaget äga
tillämpning. Dessutom föreslås särskilda straff för manipulationer med
kilometerräknarna och för brukande av fordon som inte har föreskriven räknarapparatur
inmonterad eller för vilket skatt ej erlagts eller föreskriven uppgift ej
lämnats. Underlåtenhet att vid färd medföra skatlekvitto skall också kunna
bestraffas.

Mot
förslaget i denna del har anmärkts att vissa lättnader i straffansvaret bör
göras för anställd chaufför och att smärre fel bör drabbas endast av
administrativ sanktion. Dessutom har ifrågasatts om skattekvitto behöver
medföras under färd med hänsyn till kontrollmärkessyslemet.

Utredningens förslag till
påföljdssystem innebär en anpassning till vad som numera gäller i fråga om
annan beskattning. Jag biträder förslaget. De lättnader i straffansvaret för
anställd chaufför som efterlysts i ett par remissyttranden anser jag knappast
vara behövliga med hänsyn tUl vad jag förordar i fråga om uppbörden av skatt
och kontrollmärkessys-temet. Innan kontroUmärke sänds till fordonsägaren skall
skatt för for-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 94 84

donet
ha betalats. Delta bör gälla även tidigare förfallen skatt för vUken ägaren
eller tidigare ägare har alt svara. Finns kontrollmärke och skattekvitto vid
överlåtelse av fordon eller vid brukande av fordon kan alltså med fog antas,
att ingen obetald skatt finns som utför hinder för fordonets bmkande.

Skyldigheten
att medföra skattekvilto vid färd med fordonet anser jag tills vidare bör vara
kvar. När erfarenheter vunnits av det nya kontrollmärkessyslemet bör frågan om
ett slopande av skyldigheten kunna prövas på nytt. Liksom nu bör man kunna
undvika påföljd för underlåtenhet alt medföra kvittot genom alt visa upp det i
efterhand. Uppvisandet bör av praktiska skäl göras hos polismyndighet.

Internationell
trafik

För
fordon som är registrerade i Sverige utgår f. n. i princip automobilskatt även
vid körning utomlands. Härifrån har undantag gjorts för tyngre brännoljedrivna laslbUar
och bussar samt släpvagnar för vilka återbetalning av automobUskatt kan ske
enligt särskilda bestämmelser. (SFS 1971: 321). Drivmeddsbeskallningen träffar
allt bränsle som köps i Sverige. Utföres minst 70 liter i Sverige inköpt
beskattat bränsle återbetalas skatten härpå. Skattefri införsel är tillålen av
högst 400 liter bränsle i fordons tank.

I utiandet
registrerade fordon beskatias med en dagskalt, som ersätter automobUskatten.
För dessa fordon gäller samma bestämmelser om in-och utförsel av drivmedel som
för svenska fordon. Genom konventioner och bilaterala avtal har dock i mycket
stor utsträckning uppnåtts att svenska fordon inle beskattas i utlandet
samtidigt som utländska fordon inte beskattas här. Personbilar beskattas endast
i undantagsfall vid körning i annat land än hemlandet;

Utredningen
föreslår att fr. o. m. år 1974 återbetalning av fordonsskatt och avräkning av kilomelerskatt
skall göras för alla kilometerskatteplikliga motorfordon som brukas utomlands.
Dessutom bör återbetalning av fordonsskatt ske för släpvagnar som dras av
sådant fordon. Ay praktiska skäl föreslås, att återbetalning skall medges för
fordon med en lägsta skattevikt om 10 000 kg.

Utredningen
har också lämnat förslag på hur det praktiska och administrativa förfarandet
bör utformas. Förslaget bygger på den nu gällande kungörelsen i ämnet (SFS
1971:321). Någon ansökan behövs dock ej i fråga om kUometerskattepllktiga
fordon eftersom man i det datamaskinella debiteringssystemet kan beakta utlandskömingarna
med ledning av avstämplade kort vid ut- och inpasseringar över gränsen.

Beträffande
de utländska fordon som framförs i Sverige föreslår utredningen, att en
motsvarighet till nuvarande dagskatl skall utgå som ersättning för
fordonsskatten i den mån internationella konventioner eller avtal inte
förhindrar delta. Därjämte föreslås alt en särskUd dagskatt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 85

(dagskatt II) skall
utgå som ersättning för beskattningen av brännolja med belopp som svarar mot
den genomsnittliga brännoljeförbrukningen för uppskattade körsträckor i
Sverige. Utländska personbUar anser utredningen kunna undantas från dessa
dagskatter.

Vid
remissbehandlingen har från bl. a. åkeribranschens sida framhållits vikten av
att svenska transporter inte missgynnas i den internationella konkurrensen.
Transportnämnden har påtalat att den av utredningen föreslagna dagskatt II är aUtför schablonmässig.
Generaltullstyrelsen har påpekat att tullmyndigheterna får ökad
arbetsbelastning vid ett genomförande av utredningens förslag och föreslår
förenklingar bl. a. i form av ett deklarationsförfarande och slopad
återbetalning av skatt för personbilar.

Beskattningen
av fordon i internationell trafik inrymmer särskilda problem. Det är utan
tvekan ett starkt intresse alt beskattningen så litet som möjligt påverkar
konkurrensen mellan transportförelag från olika länder. Fullständig likhet i
beskattningshänseende kan uppnås endast om varje land tar ut samma skatt för
inhemska och utiändska fordon vid användning inom landet och ingen skatt vid körning
utom landet. Ett sådant system förutsätter att i princip alla fordon
kontrolleras vid ut- och inresa till ett land och att uttag eller restitution
av skatt sker på grundval härav.

Ett godtagbart resultat torde i många fall kunna uppnås om
varje land beskattar de i landet registrerade fordonen även vid användning utomlands
men tillåter fordon frän de andra länderna att köra skattefritt inom landet.
Som förutsättning härför gäller dock att skaltenivån i de olika ländema är
jämförbar.

Genom konventioner och bilaterala avtal har uppnåtts att
en mycket stor del av den internationella trafiken inle beskattas i annat land
än hemlandet. Härigenom har bl. a. stora praktiska fördelar vunnits. Av de
länder med vilka Sverige har stort transportutbyte är det endast Väst-Tyskland
som slår utanför internationella skatteöverenskommelser.

Jag har inle
funnit anledning att gå ifrån de principer, lill vilka Sverige anslutit sig
genom de internationella överenskommelserna. Även i fortsättningen bör
beskattningen i Sverige av den. internationella trafiken bygga på den s. k.
nationalitetsprincipen, dvs. på beskattning i Sverige av fordon registrerade i
Sverige oberoende av var fordonen används. Samtidigt bör utländska fordon under
förutsättning av ömsesidighet få framföras skattefritt i Sverige vid
tillfälligt brukande här.

Emellertid bör beaktas, att de för svensk transportnärings
viktiga transporterna till och från Väst-Tyskland samt genom sistnämnda land
beskattas i detta land. Vidare beläggs svenska fordon för transporter i Norge
med norsk kilomelerskatt. Denna omständighet motiverar enligt min mening att
svensk skatt inte tas ut av svenska fordon vid färd i dessa länder. Visserligen
är den nuvarande möjligheten till återbetalning

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 86

inte
begränsad till nu avsedda transporter. I avvaktan på en lösning av
beskattningsfrågan i dessa fall bör dock f. n. ingen begränsning av de nuvarande
förmånerna vid utlandskörning göras.

Kilometerskatten
som enligt vad jag tidigare förordat f. n. skall ersätta endast beskattningen
av brännolja är att anse som en konsumtions-beskattning. Den bör med hänsyn bl.
a. härtill inte tas ut av de i Sverige registrerade fordonen vid användning
utomlands. Detla förutsätter ett särskilt system för avslämpling av
kilometerräknare m. m. vid ut- och inresa. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att i huvudsak i enlighet med nuvarande bestänunelser och utredningens förslag
utfärda erforderliga bestämmelser i detta avseende.

Jag
viU i detta sammanhang endast tillägga, att utredningens förslag till avgränsning
av den fordonskrels för vilken förmånema skall gälla torde kunna accepteras med
ett undantag. Jag syftar på förslaget att även personbilarna skall omfattas av återbetalnings-
och avräkningsrät-ten. Min tvekan på denna punkt är föranledd av flera
omständigheter. Det är i många fall fråga om privata resor med dieseldriven
personbil, där någon konkurrenssituation inte föreligger. Skatten per kilometer
är förhåUandevis låg. Det kan uppstå svårigheter att vid kontrollen av ut-och
inresan på ett enkelt sätt konstatera om fordonet är brännoljedrivet. Jag är
därför inle nu beredd att biträda utredningens förslag på denna punkt.

Beträffande beskattningen
av utländska fordon i Sverige kan jag i princip ansluta mig till vad
utredningen anfört. En motsvarighet till nuvarande dagskatt bör tas ut av
fordon från sådana länder i vilka svenska fordon inle åtnjuter skattefrihet.
Dagskatt II borde, med hänsyn till att den utgör en
konsumtionsskatt, tas ut av aUa brännoljedrivna utländska motorfordon. Jag
anser dock i likhet med utredningen, att de utländska personbilarna bör undantas
från dagskatt II. Av praktiska skäl bör sådan dagskatt också
begränsas lill släpvagnar över 10 tons totalvikt, dock bör från beskattning
utelämnas släpvagnar tUl bensindrivna dragfordon.

Jag SläUer mig tveksam
till utredningens förslag att fastställa dagskatt II med
ledning av schablonmässigt beräknad bränsleförbrukning och körsträcka per dag.
Förslaget skulle, som transporinämnden framhållit, leda till samma skatt vid
kort gränsöverskridande trafik och vid långa dagslräckor i Sverige. Jag anser
därför att dagskatt II bör fastställas mindre schablonmässigt utan att
fördenskull kräva alltför noggranna utredningar vid in- och utresa.

Jag förordar därför ett
system som går ul på, att föraren vid inresan skall uppge vart han skall köra.
Vid behov bör detla kunna styrkas med hjälp av frakthandlingar eller andra
dokument. På grundval härav beräknar tullmyndigheten avståndet med hjälp av
upprättade tabeller, eventueUt baserade på en zonindelning, och avkräver skatt
för den beräknade körsträckan här i landet. Korta sträckor, förslagsvis under
fem

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973: 94 87

mil,
bör inle föranleda någon beskattning. Kungl. Maj:t bör dessutom kunna nedsätta
eller efterge ifrågavarande dagskalt, t. ex. under förul-sättning av
ömsesidighet.

Ett
särskilt problem utgör trafikulbylet mellan Sverige och Norge. Liksom Sverige
är Norge anslutet lill 1956 års konventioner. I Norge tillämpas emellertid
sedan flera år tillbaka en renodlad kilometerbeskattning av brännoljedrivna
fordon och släpvagnar till sådana fordon. Härav följer bl. a. att svenska
lastbilar och släpvagnar beläggs med norsk kUometerskatt för körningar i Norge
enligt där lUlryggalagda vägsträckor. Skatt utgår enligt samma grunder som för
norska fordon. Kör emellertid norskt fordon i Sverige sker i överensstämmelse med
1956 års konventioner ingen svensk beskattning. Detta förhåUande missgynnar de svenska
trafikföretagen på så sätt att de norska fordonens körningar i Sverige i
praktiken är helt skattefria, medan de svenska fordonen i vart fall belastas
med fordonsskatt. I fråga om körningarna i Norge föreligger
konkurrensneutralitet genom de möjligheter som föreligger för svenska åkare att
få restitution av fordonsskatt för det antal dagar som fordonet brukats
utomlands.

Beläggs
norska fordon liksom andra utländska fordon med dagskalt II för
körningar i Sverige undanröjs till väsentlig del nuvarande olikheter i
beskattningen. Visserligen är dagskatt II avsedd
att läcka endast den nuvarande brännoljeskatten, vilket innebär att de norska
fordonen inte i Sverige skulle belastas med någon motsvarighet till den
fordonsskatt som utgår på de svenska fordonen. Härvid bör dock beaktas, att
relativt hög skatt utgår i Norge på förvärv av motorfordon och all de norska
fordonen därför har en belastning utan motsvarighet för de svenska fordonen.
Med hänsyn härtill bör ett någorlunda tiUfredsställande resultat uppnås genom
att dagskatt II påförs de norska fordonen.

Från den svenska
åkerinäringen har man framhållit behovet av att snabbt få tUl stånd en lösning
av det norsk-svenska trafikproblemet. Jag förordar därför att förhandlingar tas
upp med Norge för att åstadkomma en snar lösning av frågan. Förhandlingarna bör
syfta tUl att i möjligaste mån uppnå konkurrensneutralitet meUan svenska och
norska åkeriföretag för de gränsöverskridande transporterna. Jag förordar
dessutom att Kungl. Maj:t genom ett bemyndigande ges möjlighet att i samma
syfte införa skatt på norska lastbilar och släpvagnar redan under år 1973.

Speciella
frågor

Utredningen
har under denna rubrik behandlat bl. a. frågor om skal-teändringar på grund av
ändring av fordons beskaffenhet eller användning. I princip föreslås därvid
att högre skatt skall beräknas fr. o. m. den kalendermånad under vilken
ändringen skedde eller registreringsbesiktning skedde eller borde ha skett och
att sänkt skatt skall beräknas fr. o. m. utgången av den månad som nu sagts.
Vidare föreslås, att salu-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 94 88

vagnsskatt och interimsskatt skall regleras i särskilda
kungörelser som meddelas av Kungl. Maj:t. Härom har endast en remissinstans
anfört, att fog saknas för en särskild interimsskatt.

Utredningens förslag bygger på de principer som nu redan
gäller. Anledning finns inle att frångå dessa. Jag förordar därför att
bestämmelser införs i VSF som ger nu avsett resultat. Kungl. Maj:t bör därvid
bemyndigas alt utfärda de bestämmelser som behövs i fråga om interimsskatt och
saluvagnsskatt. Dessa skatter bör, som utredningen föreslagit, på ett
schablonmässigt sätt motsvara skatt enligt VSF. Beträffande beskattningen av
fordon, som införts i exportvagnsförteckning, förordar jag ingen ändring i sak.

Övriga frågor

I prop. 1972: 115 angav jag att min avsikt var all
återkomma till frågan om kompensation tUl vissa fordonsägare för kostnaderna
för anskaffning och montering av räknarapparatur som distribuerats genom
statens försorg. Frågan gäUde de fordon som försetts med kilometerräknarapparatur
men som upphör att vara kilometerskattepliktiga före ingången av år 1974 eller
kortare tid därefter. Jag förordar, att kompensationen i princip bör avse de
faktiska utgifterna för räknarsalsen och monteringen. Bestämmelser härom bör
kunna utfärdas av Kungl. Maj:l.

Motorbranschens riksförbund har i skrivelse till finansdepartementet
berört en fråga som har samband med inbetalning av automobUskatt vid
nyregistrering av fordon. Förbundet har anfört all skatten betalas genom lösen
av postförskotlsförsändelse. Denna sänds inle ut till fordonsägaren förrän
registrering skett och därmed förflyter viss tid innan fordonet kan brukas.
Denna ordning är enhgt förbundet otillfredsställande för bilhandeln.
Bilregisternämnden har i jttrande över skrivelsen framhållit att praktiska
fördelar står att vinna om ett fordon får brukas mellan registreringstillfällel
och betalningen av skatten. Dessutom kommer bilhandeln, enligt nämnden, alt
använda sig av det särskUda systemet med registrering av fordon med samtidig avställning
som ingår i det nya bUregistereringsförfarandet. Interimsregistreringen bör då
också kunna tas bort.

Jag har erfarit att fordonsägare fått vänta på den
postförskottsförsändelse som avser automobilskatlen. Detta får dock ses som en
övergående nackdel, som följer av de nya mtinerna för bl, a, bUregistreringen,
När detta system varit i bruk en tid torde väntetiderna bli avsevärt kortare.
Dessutom bör beaktas, att möjlighet finns att betala skatt genom insättning på
särskilt postgirokonto. Jag är därför inle beredd all f. n, förorda en lösning
av angivet slag i fråga om automobUskatten, I det förslag tUl VSF som
upprättats inom finansdepartementet stadgas förbud mot att bruka fordon för vUket
tiU betalning förfaUen skatt ej erlagts. Det är min avsikt att återkomma till Kungl.
Maj:t med förslag tiU bestämmei-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:94 89

ser
om bl. a. uppbörd av skatt. I det sammanhanget finns det möjlighet att om så
bedöms erforderligt fastställa förfallodagen för skatten så att de anförda
synpunkterna beaktas.

I
denna proposition behandlas bl. a. avvägningen av vägtrafikbeskattningen
mellan olika fordonsslag och mellan olika fordon. En jämförelse mellan
skattebelastningen på bensindrivna och pä brännoljedrivna personbilar visar,
att de förra genomgående belastas med en högre total beskattning. I nuvarande
system med fordonsskatt och drivmedeisskalt har det inle varit möjligt alt
åstadkomma större likhet i beskattningen ulan alt detla skulle medföra ett
betydande inkomstbortfall för staten eller en skärpt beskattning av
nyttotrafiken med brännoljedrivna fordon. Det har inle ankommit på utredningen
all ta upp denna fråga.

Vid
övergången till en kUometerbeskattning av de brännoljedrivna fordonen skapas
emellertid förutsättningar för alt åstadkomma en mera likvärdig beskattning av
personbilarna. Det finns inte anledning att i denna fråga avvakta VKU:s arbete.
Min avsikt är därför att nämiare låta undersöka de antydda förhållandena och på
grundval därav pröva frågan om och på vilket sätt en ändrad avvägning bör ske
av beskattningen av brännoljedrivna och bensindrivna personbilar inom ramen
för ett oförändrat totalt skatteuttag på dessa bilar.

Förfatlningsförslagen

Som
framgått av vad jag tidigare anfört har jag i mycket stora delar kunnat biträda
utredningens förslag. På vissa punkter har jag redovisat en annan uppfattning.
Härutöver har jag funnit anledning att göra en del redaktionella ändringar av
utredningens författningsförslag. I det följande redovisas vissa av mig i
övrigt förordade ändringar i förslaget till VSF.

7
§. I denna paragraf, som motsvaras av 4 § i utredningens förslag, föreslås ett
tillägg, som fastslår att skattskyldigheten åvilar fordonets ägare. Med hänsyn
till att utredning nu pågår om beskattning m. m. av leasingfordon är jag inte
beredd att nu ansluta mig till RSV:s förslag om att brakare i vissa fall skall kimna
jämställas med ägare,

9
§, Paragrafen motsvarar 7 §, 10 § första stycket och 18 § andra stycket i
utredningens förslag med vissa tillägg. I första stycket anges uttryckligen
att den rullande uppbörden för vissa fordon kan vara delad på fyra perioder av
ett helt skatleår. Som utredningen framhållit (s. 139) kan kilometerskatt i
vissa fall komma att i praktiken beräknas för något kortare eller längre tid än
tre resp. tolv kalendermånader. Skatten bör dock anses fastställd för skatleår
eller skatteperiod.

Vidare
har tillagts, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan
fastställa vilket skatteår eller vilka skatteperioder som skall gälla för olika
fordon för det rullande uppbördssystemet.

16
§. Paragrafen motsvarar 16 § i utredningens förslag med endast en

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:94 90

ändring.
Utredningen har föreslagit att ny ägare av fordon inte skall ansvara för skatt
som gamle ägaren skall betala efter ägarbytet. Jag finner att detta i stäUet
bör utformas så att den nye ägaren inle skall svara för skatt som fastställts
genom efterbeskattning och som egentligen skulle ha betalats av den gamle
ägaren. Det förtjänar här påpekas, att skatteindrivningen kan beräknas bli
väsentligt effektivare än f. n. genom det nya bUregistreringssystemet.

17 §. Paragrafen motsvarar 17 § andra stycket i
utredningens förslag med dels redaktionella ändringar och dels tUlägg i ett
andra stycke av bemyndigande för Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
att meddela vissa föreskrifier om kilometerräknarapparatur. Sådant bemyndigande
har givils genom principbeslutet år 1971 men bör tas in i VSF.

18 §. Paragrafen motsvarar 18 § första och tredje
styckena i utredningens förslag med en kompletterande bestämmelse om
skyldighet för ägare av kilomelerskattepliktigt fordon att lämna uppgifter till
ledning för fastställande av kilomelerskatt.

2230
§§. Paragraferna motsvarar 2331 §§ i utredningens förslag. I 23 § anges att
tiden för påkallande av beslut är 30 dagar i likhet med vad som gäller enligt ASF
sedan den 1 januari 1973. Vidare anser jag liksom kammarrätten i Göteborg alt
den tidpunkt bör anges då fristen börjar löpa. I första hand bör senaste
betalningsdag vara begynnelsedag för tidsfristen. Har den skattskyldige först
efter den dagen mottagit krav på skatten bör utgångspunkten i stället vara
mottagningsdagen. Bestämmelser i enlighet härmed har intagils i 23 §.

I 25 § och andra
paragrafer i utredningens förslag har hänvisats tUl förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (förfarandeförordningen). RSV har
förordat att motsvarande bestämmelser tas in i VSF. Förfarandeförordningen är
en central förordning i fråga om den indirekta beskattningen. Det är enligt min
uppfattning ändamålsenligt att där intagna bestämmelser göras tillämpliga på vägtraflkskatt.
Detta kan lättast ske genom hänvisningar lill relevanta avsnitt. Detta bör
inte föranleda några praktiska svårigheter.

31 §. Paragrafen motsvarar
32 § i utredningens förslag. Uttrycklig bestämmelse har intagits om att
allmänna ombudet får föra talan mot vissa beslut och även till skattskyldigs
förmån. Vidare anges att talan får föras mot beslut i fråga om befrielse från
skatt för handikappfordon.

33 §. Med hänsyn tUl att
skattebrottslagen föreslås gälla i fråga om vägtrafikskatt anser jag det tUlräckhgt
om straff maximum för åtgärder enligt denna paragraf sätts till fängelse i
högst sex månader.

40 §. Paragrafen saknar
motsvarighet i utrednmgens förslag. Med hänsyn till vad jag förordar
beträffande de handikappades fordon behövs det emellertid i VSF bestämmelser
om skattefrihet för handikappfordon i enlighet med vad som nu gäller i fråga
om automobilskatt.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:94 91

Hemställan

Under
åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen

dels
att antaga upprättade förslag till

1. vägtrafikskatteförordning,

2.
förordning om särskild
vägtrafikskatt,

3.
förordning om ändring i
förordningen (1957: 262) om aUmän energiskatt,

4.
förordning om upphävande av
förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen,

5.
lag om ändring i
skattebrottslagen (1971: 69),

6.
lag om ändring i lagen (1971:
1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

dels
godkänna vad jag förordat i fråga om beskattning under år 1973 av viss
internationell trafik och beträffande kompensation för kostnader för
installation av kilometerräknarapparatur i vissa fall.

Med
bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detla protokoU ulvisar.

Ur
protokollet: Brdta Gyllensten

MARCUS BOKTK, STOCKHOLM 1973 730233

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

29 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (28)

28 kopplingar i 16 dokument.

  1. SOU 2016:33 Ett bonus-malus-system för nya lätta fordon s. 210 om s. 22 i texten
  2. Prop. 1996/97:14 Vissa punktskattefrågor s. 21 om s. 78 i texten
  3. Prop. 1988/89:48 om vissa ändrade bestämmelser om motorredskap och traktorer s. 18 om s. 78 i texten
  4. Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
  5. Prop. 1975:62 Regeringens proposition om kilometerskatt för vissa släpvagnar, m.m. s. 17 · s. 19 · s. 20 i texten

Visa alla 16

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 1986 s. 105 om s. 83 i texten