Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondeils förvaltning, m.m.
1973 · 101 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 67 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:97, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondeils förvaltning, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1973 Prop. 1973:97
Nr 97
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i reglementet (1959: 293)
angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m.; given Stockholms slott
den 23 mars 1973.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars aviåtande
tiU riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att 500 milj. kr. av AP-fondens medel skall kunna
tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapilal. Enligt förslaget
skall inom AP-fonden inrättas en särskild fond med egen styrelse som får rätt
att placera fondmedel i aktier i svenska aktiebolag utom bank- och
försäkringsbolag. Dessutom skall medel få placeras i konvertibla skuldebrev
och i skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier. Den nya
fondstyrelsen skall ha rätt att hos riksförsäkringsverket rekvirera de medel
som behövs för placeringsverksamheten. Aktieutdelningar och arman avkastning
samt realiserade kursvinster skall få användas för nya placeringar. Aktiefonden
föreslås bli skattskyldig för all inkomst som härrör från
kapitalförvaltningen.
Sedan
erfarenheter vunnits av den föreslagna placeringsverksamheten skall Kungl. Maj:t
efter framställning av styrelsen för den nya fonden kunna besluta om en ökning
av det belopp som skall avdelas för aktieköp.
Den
nya fondstyrelsen föreslås bestå av elva ledamöter som alla förordnas av Kungl.
Maj:t. Ordföranden och vice ordföranden utses av Kungl. Maj:t och av
återstående ledamöter nomineras två av primärkommunerna, två av
rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem av rikssammanslutningar av
arbetstagare. Den nya fonden skaU ha egen administration och verkställande
direktör. Styrelsens förvaltning skall bli föremål för revision på samma sätt
som gäller för övriga tre fondstyrelser.
De
föreslagna bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1974.
1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 97
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973: 97
Lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning
Härigenom
förordnas, att 14, 6, 11, 12 och 14 §§ reglementet (1959: 293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
De
penningmedel, som enligt 31 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension
skola ingå tUl allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas
av tre särskilda styrelser, benämnda första, andra och tredje fondstyrelserna.
De
penningmedel, som enligt 19 kap. 5 § lagen (1962: 381) om allmän försäkrmg
skola ingå tUl allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas
av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, tredje och fjärde
fondstyrelserna, därvid dock de medel som överföras till fjärde fondstyrelsens
förvaltning får uppgå till högst femhundra miljoner kronor eller det högre
belopp som Konungen på förslag av fondstyrelsen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den i 3 §
lagen om försäkring för allmän tilläggspension omförmälda pensionsmyndighelen
åligger att överföra
1. tUl
första fondstyrelsens för
valtning avgifter, som enligt 33 §
nämnda lag erläggas av staten,
kommuner och därmed jämförliga
samfälligheter samt bolag, för
eningar och stiftelser, i vilka sta
ten, kommun eUer därmed jämför
lig samfällighet äger ett bestäm
mande inflytande;
2, till
andra fondstyrelsens för
valtning jämlikt sistnämndalagrum
inflytande avgifter från andra ar
betsgivare än under 1 sägs, som
i genomsnitt för det år, vara av
gifterna belöpa, sysselsätta minst
tjugu arbetstagare; samt
Del åligger riksförsäkringsverket att i fråga om avgifter
till försäkringen för tUläggspension överföra
1. till
första fondstyrelsens för
valtning avgifter, som enligt 19
kap. 1 § lagen (1962: 381) om all
män försäkring erläggas av staten,
kommuner och därmed jämförliga
samfälligheter samt bolag, för
eningar och stiftelser, i vilka sta
ten, kommun eller därmed jämför
lig samfällighet äger ett bestäm
mande inflytande;
2. till andra fondstyrelsens för
valtning jämlikt nämnda lagrum
infljtande avgifter från andra ar
betsgivare än under 1 sägs, som
i genomsnitt för det år, vara av
gifterna belöpa, sysselsätta minst
tjugu arbetstagare;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga
avgifter enUgt samma lagmm samt avgifter, som erläggas jämlikt 34 § lagen
om försäkring för aUmän tUläggspension.
Föreslagen lydelse
3.
till
tredje fondstyrelsens förvaltning övriga avgifter enligt samma lagrum samt
avgifter, som erläggas jämlikt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring; samt
4.
till fjärde
fondstyrelsens förvaltning medel, som av styrelsen rekvirerats hos
riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga
styrelserna i förhållande tdl kapitalbehållningarna enligt styrelsernas
balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.
Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras
avkastning av de av styrelsen förvaltade medlen.
3 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pensionsutbetalningar
ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskostnader
och andra utgifter avseende försäkringen för allmän till-läggspension skola,
i den mån andra medel ej stå till förfogande, bestridas genom tillskott,
som pensionsmyndigheten äger erhålla från fondstyrelserna. De för ett kalenderår
erforderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i förhåUande till kapitalbehållningama
enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av
närmast föregående år.
Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad
i andra stycket stadgas, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
försäkringen för tiUäggspension skola, i den mån andra medel ej stå tUl
förfogande, bestridas genom tiUskott, som riksförsäkringsverket äger erhålla
från första, andra och Iredje fondstyrelserna. De för ett kalenderår
erforderliga medlen skola tUlskjutas av dessa fondstyrelser i förhållande tUl
kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräknmgar avseende ställningen
vid utgången av närmast föregående år.
Varje fondstyrelse skall med de under styrelsens
förvaltning stående medlen bestrida kostnaderna för styrelsens verksamhet och
för revision av styrelsens förvaltning.
4 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Varje
fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av
ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av
sammanslutningar, som företräda kommunerna och landstingskommunerna, och tre
efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;
Envar av
första, andra och Iredje fondstyrelserna skall bestå av nio och fjärde
fondstyrelsen av elva ledamöter, vilka alla förordnas av Konungen. Av*
ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av
sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tingskommunerna, och tre efler förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare;
i andra fondstyrelsen tre efler förslag av
rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efler förslag av sammanslutning, som
företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslutningar
av arbetstagare; samt
i
tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare,
fyra efter förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare och två efter
förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter enligt
34 § lagen om försäkring för allmän tiUäggspension.
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som
företräder konsumenlkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslutningar
av arbetstagare;
i Iredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslulningar
av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare
och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vUka erlägga
avgifter enligt 79 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring; samt
i fjärde fondstyrelsen två efter förslag av
sammanslutning, som företräder priinärkommunerna, två efler förslag av rikssammanslulningar
av arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare.
Avgives icke förslag som i första stycket sägs, förordnar
Konungen ändå ledamöter som skolat utses efter sådant förslag.
För varje ledamot utses i enahanda ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skola vara myndiga, här i riket
bosatta svenska medborgare.
6 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av de utan
förslag utsedda ledamöterna i första fondstyrelsen förordnar Konungen en tUl
ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan förslag utsedde
ledamoten vara ordförande. Fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.
Av de utan
förslag utsedda ledamöterna i första och fjärde fondstyrelserna förordnar Konungen
i vardera styrelsen en till ordförande och, såvitt gäller fjärde fondstyrelsen,
en lill vice ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan förslag
utsedde ledamoten vara ordförande. Envar av första, andra och tredje
fondstyrelserna väljer inom sig vice ordförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Allmänna pensionsfonden skall av fondstyrelserna förvaltas
på sådant sätt att den blir tUl största möjliga gagn för försäkringen för
Allmänna
pensionsfonden skaU av fondstyrelserna förvaltas på sådant sätt att den blir
till största möjliga gagn för försäkringen för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
allmän tilläggspension. Därvid skall iakttagas, alt
placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god
avkastning och tillfredsställande belal-ningsberedskap.
Föreslagen
lydelse
tilläggspension. Därvid skall iakttagas, alt placeringen
av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och
tillfredsställande belalningsbe-redskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 §1
Fondstyrelse må placera de under styrelsens förvaltning
stående medlen
1.
i obligationer
utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, Sveriges allmänna
hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan
eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditakliebolag, som enligt
vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspektionen;
2.
i obligationer
garanterade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet;
3.
i obligationer
och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbankaktiebolag;
4.
i andra
skuldförbindelser utfärdade av staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, centralkassa för
jordbrukskredit eller annan kreditinrättning, som Konungen godkänner, eller
av bolag, förening eller stiftelse som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida
staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för
förbindelserna;
5.
i
skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;
1 Senaste lydelse 1967:345.
Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna må
placera de under styrelsens förvaltning stående medlen
1.
i obligationer
utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan
eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag, som enligt
vad därom finnes stadgat står under lUlsyn av bankinspektionen;
2.
i obligationer
garanterade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet;
3.
i
obligationer och andra för den aUmänna rörelsen avsedda förskrivningar som
offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges invesleringsbank
aktiebolag med undantag av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning;
4.
i andra skuldförbindelser
utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken,
bankaktiebolag, postbanken, sparbank, cenlralkassa för jordbrukskredit eller
annan kreditinrättning, som Konungen godkänner, eller av bolag, förening
eller stiftelse som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida staten, kommun eller
därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för förbindelserna;
5. i skuldförbindelse utfärdad
av annan fondstyrelse;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
6. efter hörande av pensionsmyndighelen,
i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till syfte att befordra
folkhälsan eller att medverka tiU förhindrande av nedsättning av
arbetsförmåga eller tUl förbättring av sådan förmåga och som enligt
styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt
7. i fordran hos kreditinrättning i
enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.
Föreslagen lydelse
6.
efter hörande
av riksförsäkringsverket, i skuldförbindelse utfärdad av förelag, som har
till syfte alt befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av
nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som
enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt
7.
i fordran hos
kreditinrättning i enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.
Fjärde fondstyrelsen må placera de under styrelsens
förvaltning slående medlen
1.
i akiier
i svenskt aktiebolag med undanlag av aktiebolag, som driver bank- eder
försäkringsrörelse; samt
2.
i sådana
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning som utfärdats av aktiebolag som avses i 1 i detta stycke.
I den mån så erfordras för en tillfredsställande
betalningsberedskap eller eljest för tillgodoseende av kravet på ändamålsenlig
förvaltning må fondmedel även innestå hos riksbanken, bankaktiebolag eller postbanken.
14 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksbanken,
bankaktiebolag, postbanken, sparbank, cenlralkassa för jordbmkskredit,
Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska skeppshypotekskassan eller annan
kreditinrättning som Konungen godkänner äger mot bevis om fullgjord
avgiftsbetalning bevilja den som erlagt avgift enligt lagen om försäkring för
allmän tilläggspension under föregående år återlån med högst hälften av vad
sålunda erlagts, Återlån må ej beviljas, om dess belopp enligt vad nu sagts
icke skulle uppgå till femhundra kronor.
Riksbanken,
bankaktiebolag, postbanken, sparbank, cenlralkassa för jordbrukskredit,
Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska skeppshypotekskassan eller annan
kreditinrättning som Konungen godkänner äger mot bevis om fullgjord
avgiftsbetalning bevilja den som erlagt avgift tUl försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (7962; 381) om allmän försäkring under föregående
år återlån med högst hälften av vad sålunda erlagts. Återlån må ej bevUjas, om
dess belopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå tUl femhundra kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. "
Senaste lydelse 1967: 345,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973: 97
2 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, alt 53 § 1 mom, kommunalskattelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 § 1 m o m.i Skyldighet att erlägga skatt för inkomst
åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda
bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72
och 73 §§ sägs:
a) fysisk person:
för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk
ort förvärvats; samt
för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller
uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som
utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits
härifrån och förvärvals genom verksamhet här i riket;
för pension enhgt lagen om allmän försäkring eller på
grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket
förvärvad inkomst av tjänst;
för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller
rörelse här i riket eller tUlbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt
för belopp
vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven
till-läggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift
och med vilket avdrag enligt 46 § 2 mom, åtnjutits vid tidigare års taxeringar;
b) staten:
för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller
med tomträtt eller vattenfaUsrätt upplåtna fastigheter; samt
för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller
försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tUlhörande byggnader och
anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att
tillgodose statens egna behov;
c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom
hushållnings
sällskap med stadgar som fastslällts av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer:
för inkomst av fastighet och av rörelse;
' Senaste lydelse 1971:921. Momentet föreslaget ändrat
även genom prop. 1973:41 och 1973:49.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag
Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar
av studerande vid rikels universitet och högskolor i vilka de studerande
enligt gäUande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbelsorgan
för sådana sammanslutningar med ändamål alt fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden, malmfonden för
forsknings- och utvecklingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tips-tjänst, svenska
penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,
allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring
hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av
pensionsutfästelse m. ra. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid
arbetslöshet, sjukdom eUer olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal
mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att
utgiva avgångsersättning lill friställd arbetstagare ävensom sådana
ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:
Nuvarande lydelse
d) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna un
dervisningsverk, sådana samman
slutningar av studerande vid ri
kets universitet och högskolor i
vilka de studerande enligt gällan
de stadgar äro skyldiga att vara
medlemmar samt samarbelsorgan
för sådana sammanslutningar med
ändamål all fullgöra uppgifter som
enligt nämnda stadgar ankomma
på sammanslutningarna, sjömans
hus, svenska skeppshypotekskas
san, skeppsfartens sekundärlåne
kassa, norrlandsfonden, malmfon
den för forsknings- och utveck
lingsarbete, järnkontoret, så länge
kontorels vinstmedel användas till
allmänt nyttiga ändamål och kon
toret icke lämnar utdelning åt si
na delägare, aktiebolaget tips-
tjänst, svenska penninglotteriet ak
tiebolag, allmänna pensionsfon
den, allmänna sjukförsäkringsfon
den, pensionsstiftelser som avses
i lagen om tryggande av pensions
utfästelse m. m., allmänna försäk
ringskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring
hänförlig verksamhet, personalstif
telser som avses i lagen om tryg
gande av pensionsutfästelse m. m.
med ändamål uteslutande att läm
na understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall, stiftelser
som bildats enligt avtal mellan or
ganisationer av arbetsgivare och
arbetstagare med ändamål alt ut
giva avgångsersättning tUl fristäUd
arbetstagare ävensom sådana öm
sesidiga försäkringsbolag, som av
ses i lagen om yrkesskadeförsäk
ring:
för inkomst av fastighet; för inkomst av fastighet;
e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest
de utöva
kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives
i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvud
sakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndig
het stärka rikels försvar eller att, ulan begränsning till viss famUj,
vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av
Prop.
1973: 97 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
barn eller lämna understöd för beredande av undervisning
eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eUer främja vetenskaplig
forskning, ävensom sådana föreningar vilka, ulan att i sin verksamhet tUlgodose
medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i
fråga om stiftelser här angivna art: för inkomst av fastighet och av rörelse;
f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskUd
författ
ning äro skyldiga att avslå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund,
stiftelser, understödsföreningar, som bedriva tUl livförsäkring hänför
lig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska per
soner, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så
kallade besparingsskogar, häradsallmänningar och andra Ukartade sam
fälligheter, som förvallas självständigt för delägarnas gemensamma räk
ning, samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):
för all inkomst, som här i riket eUer å utiändsk ort för\'ärvats;
g) utiändska bolag: g) utiändska bolag:
för inkomst av här belägen fas- för inkomst av här belägen fas-
tighet; tighet;
för inkomst av rörelse, som här för inkomst av rörelse, som här
bedrivits; samt bedrivits; saml
för vinsl å icke yrkesmässig av- för vinst å icke yrkesmässig av-
yttring av fastighet eller rörelse yttring av fastighet
eller rörelse
här i riket eUer tiUbehör till sådan här i riket eller tUlbehör till så-
faslighel eller rörelse. dan fastighet eUer rörelse;
h) allmänna pensionsfonden: för all inkomst som härflyler
av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen, samt i övrigt för inkomst
av fastighet.
Riksskatieverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter
ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt
ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest
vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening,
som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när
omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut,
som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973: 97 10
3
Förslag till
Förordning
om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom
förordnas, att 7 § förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §1 Från
skattskyldighet frikaUas:
a) medlem
av konungahuset:
för
av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;
b) i
utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag:
för
inkomst, som avses i 54 § första stycket c) kommunalskattelagen;
c) staten:
för
all inkomst;
d) juridisk
person som avses i 53 § 1 mom. första stycket c) kom
munalskatt el agen:
för
all inkomst;
e) understödsförening
som enligt sina stadgar icke får meddela annan
kapilalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst
1 000 kronor för medlem och aiman juridisk person som avses i 53 §
1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen än understödsförening:
för
all inkomst;
f) juridisk
person som avses i 53 § 1 mom. första stycket e) kommu
nalskatielagen:
för
sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;
g) här
ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles
i 5 § 1 mom. kommunalskattelagen:
för
inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda
ändamål;
h)
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:
för
utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar i den
omfattning som i 54 § kommunalskattelagen sägs;
i)
här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle
icke var här i riket bosatt:
för
av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall
utgöra statlig inkomstskatt;
j)
understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1 000 kronor för medlem och som
bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäkringsverksamhet:
för
all inkomst, som belöper på annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet;
k)
här i riket bosatt fysisk per- k) här i riket bosalt fysisk per-
son,
som under vistelse utomlands son, som under vistelse utomlands åtnjutit
avlöning eller annan där- åtnjutit avlöning eller annan där-
'
Senaste lydelse 1970:916.
Prop.
1973:97 H
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med jämförlig förmån på grund med jämförlig förmån på
grund av
av anställning där annat än hos anställning där annat än hos
svenska staten, svensk kommun el- svenska staten, svensk kommun
ler ombord på svenskt fartyg eller eller ombord på svenskt fartyg el-
svenskt, danskt eller norskt luft- ler svenskt, danskt eller norskt
fartyg: luftfartyg:
för inkomst, som avses i 54 § för inkomst, som avses i 54 §
första stycket h) kommunalskatte- första stycket h)
kommunalskatte
lagen, lagen;
/) allmänna pensionsfonden: för sådan inkomst som ej härflutit
av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen.
Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efler
ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt
ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest
vid tillämpning av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller
förening, som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, när omständighetema
det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket
meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade
från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma
paragraf.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
4 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, alt 6 § 1 mom, förordningen (1947:
577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
1 m o m,i Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet
åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på
grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid
beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid
dödsfallet voro här i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering lill
statlig inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 10 § 1 mom,
förordningen om statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:
' Senaste lydelse 1969: 752.
Prop.
1973: 97 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång
ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;
b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på
grund av
medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, äga
re av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, hä
radsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stif
telser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de
äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt
vare sig här i riket eller å utländsk ort;
c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket
bosatta vid beskatt
ningsårets utgång, oskifla dödsbon efler personer, som vid dödsfallet
icke voro här i riket bosatta, samt utländska bolag:
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft
här i riket nedlagd, lill den del den icke utgjorts av svenska akiier, dock att
skattskyldighet föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i
riket.
Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt
för förmögenhet.
För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes
skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf
meddelade föreskrifter.
Hypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade
från skattskyldighet för förmögenhet.
Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från
skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven
försäkringsrörelse.
Allmänna pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet
för förmögenhet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973: 97 13
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i
reglerna för allmänna pensionsfondens förvaltning och anför.
1 Inledning
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bildades i samband med
att lagstiftningen om en allmän tUläggspension genomfördes år 1959. Fonden har
till uppgift alt förvalla de medel med vilka kostnaderna för försäkringen för
tilläggspension bestrids. Genom fondkapitalets storlek vid 1972 års utgång
uppgick fondkapitalet till 56,3 mUjarder kr. intar fonden en dominerande
ställning på kreditmarknaden. Fondens tillgångar får i huvudsak placeras
endast i obligationer och förlagslån samt sådana andra skuldförbindelser som
utfärdats av staten, kommun eller kreditinrättning. Vid fondens tillkomst
förutsattes att en omprövning av reglerna om fonden borde ske när närmare
erfarenheter förvärvals av fondens funktionssätt.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september
1968 tillkallade jag den 26 september samma år sakkunniga med uppdrag alt göra
en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. I direktiven angav
jag alt en central fråga för utredningen att behandla gällde reglerna för AP-fonden.
Jag framhöU bl. a. alt några av utredningens huvuduppgifter var att överväga
inriktningen av fondens framlida utlåningsverksamhet samt formerna för kreditgivningen.
Dessutom borde utredningen pröva de skäl som kan tala för ett mera direkt engagemang
i näringslivet från fondens sida. I första hand avsåg jag därmed frågan om
fonden skall få rätt att förvärva aktier. En annan viktig fråga för utredningen
gällde den organisatoriska uppbyggnaden av AP-fonden och fondens
förvaltningsformer. De sakkunniga antog namnet kapitalmarknadsutredningen.
I skrivelse den 22 november 1971 till Kungl. Maj:t hemställde
Landsorganisationen i Sverige om sådan ändring av AP-fondens placeringsreglemente
alt det blev möjligt att i viss omfattning placera fondens medel
Prop.
1973: 97 14
i företag som riskvUUgt kapital. Landsorganisationen
hemställde också att de nuvarande tre fondstyrelserna skulle slås samman till
en styrelse med majoritet för representanter för löntagarna.
Skrivelsen överlämnades till kapitalmarknadsutredningen
för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande.
Kapitalmarknadsutredningen avgav den 14 september 1972
delbetänkandet (SOU 1972: 63} Näringslivets försörjning med riskkapital från
allmänna pensionsfonden. I betänkandet föreslås att inom AP-fonden inrättas en
ny särskild delfond vid sidan av de tre befintliga med uppgift att kanalisera
riskvilligt kapital till näringslivet genom förvärv av aktier. Till betänkandet
är fogat en reservation av ledamoten Johansson.
Belänkandet innehåller förslag till lag om ändring i
reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.
Förslaget torde få fogas lill statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
statskontoret (fondbyrån), bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskatteverket,
kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands,
Västernorrlands och Norrbottens län, företagsskatteberedningen,
fondbörsutredningen, AP-fondens styrelser, Folksam, fullmäktige i
riksgäldskontoret, fuUmäktige i Sveriges riksbank, Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund, styrelsen för
Stockholms fondbörs, Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska företagarkassan,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges aktiesparares riksförbund.
Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-
och industriorganisalion (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Riksskatteverket och företagsskatteberedningen har
begränsat sina yttranden till en vid betänkandet fogad promemoria om den skatterätlsliga
behandlingen av konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Delegationen för
de mindre och medelstora företagen. Företagareföreningarnas förbund och
Statstjänstemännens riksförbund har avstått från att yttra sig över förslaget.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från
handelskamrarna i Stockholm, Norrköping och Malmö. Handelskamrarna i Borås,
Göteborg, Jönköping, Karlstad och Visby har anslutit sig till det yttrande
som avgetts av handelskammaren i Stockholm. Handelskarararna i
' Betänkandet är undertecknat av riksbankschefen Per Åsbrink,
ordförande, riksdagsledamoten Johannes Antonsson, försäkringsdirektören Seved Apelqvist,
teknologie doktorn Tore Browaidh, planeringschefen i finansdepartementet Erik Höök,
direktören Axel Iveroth, riksdagsledamoten Knut Johansson, bankdirektören Sven
Lindblad, landshövdingen Hjalmar Mehr och förbundsdirektören Ame H. Nilstein.
Prop. 1973:97 15
Gävle
och Örebro har instämt i det yttrande som avgetts av handelskammaren i Malmö.
Några
länsstyrelser har bifogat inhämtade yttranden, nämligen länsstyrelsen i
Stockholms län yttranden av Stockholms kommun och Stockholms läns landsting,
länsstyrelsen i Kalmar län yttranden av Kalmar läns företagarförening och
näringslivskommittén i Kalmar län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
yttranden av Göteborgs kommun samt länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden av
Luleå och Haparanda kommuner.
LO
har bifogat yttranden av Beklädnadsarbetarnas förbund, Handelsanställdas
förbund. Statsanställdas förbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska
fabriksarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet, Svenska
metallindustriarbetareförbundet och Svenska pappersindustriarbetareförbundet.
2
Nuvarande ordning
Bestämmelser
för AP-fondens förvaltning finns i reglementet (1959: 293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning. Reglementet innehåller i huvudsak följande.
Fondmedlen
förvaltas av tre styrelser, benämnda första, andra resp. tredje fondstyrelsen.
Varje styrelse består av nio ledamöter med var sin suppleant. Ledamöterna
förordnas av Kungl. Maj:t. I viss utsträckning sker förordnandena efter förslag
av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer (46 §§). I kungörelsen (1959:
319) angående avgivande av förslag å ledamöter i styrelserna för allmänna pensionsfonden,
m. m. ges närmare föreskrifter om vilka sammanslutningar som har rätt alt
föreslå styrelseledamöter.
Första
fondstyrelsen förvaltar pensionsavgifter som erlagts av staten, kommun och
liknande samfällighet samt sådana bolag, föreningar och stiftelser i vilka
staten, kommun eller liknande samfällighet har ett bestämmande inflytande (2 §
första stycket 1). I denna styrelse utses ordföranden och två ledamöter av Kungl.
Maj:t under det att övriga ledamöter förordnas två på förslag av Svenska
kommunförbundet, en på förslag av Svenska landstingsförbundet, två på förslag
av LO och en på förslag av TCO.
Andra
fondstyrelsen förvaltar avgifter som erlagts av enskild arbetsgivare med i
genomsnitt minst tjugo anställda under året (2 § första stycket 2). Kungl. Mai:t
utser ordföranden och i övrigt föreslås tre ledamöter av Svenska
arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, en av KF, tre av LO och en av TCO.
Tredje
fondstyrelsen förvaltar avgifter som erlagts av enskilda arbetsgivare med
mindre än tjugo anställda samt egenavgifter från självständiga yrkesutövare (2
§ första stycket 3). Ordföranden utses av KungL Maj:t, en ledamot föreslås av
Svenska arbetsgivareföreningarnas för-
Prop. 1973: 97 16
troenderåd,
en av SHIO, en av Lantbrukarnas riksförbund, en av Sveriges köpmannaförbund,
tre av LO och en av TCO.
Till
varje styrelses förvaltning förs också avkastning av de medel som förvaltas av
styrelsen (2 § andra stycket).
Pensionsutbetalningar
och kostnader för såväl fondens som pensionsmyndighetens, dvs.
riksförsäkringsverkets, administration bestrids av de medel som förvaltas av de
tre styrelserna. Tillskotten till riksförsäkringsverket sker årligen i
förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar vid
utgången av närmast föregående år (3 §).
AP-fonden
skall enligt reglementet förvaltas på sådant sätt att den blir till största
möjliga gagn för försäkringen för allmän tilläggspension. Därvid skall iakttagas
alt placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god
avkastning och tillfredsställande betalningsberedskap (11 §).
Enligt
placeringsreglerna (12 §, ändrad senast 1967: 345) får fondmedel placeras i
1.
obligationer utfärdade av
staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan,
Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag, som står under
tillsyn av bankinspektionen,
2.
obligationer garanterade av
staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
3.
obligationer och andra för den aUmänna
rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag
eller Sveriges investeringsbank aktiebolag,
4.
andra skuldförbindelser
utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfäUighet, riksbanken,
bankaktiebolag, postbanken, .sparbank, centralkassa för jordbmkskredit eller
annan kreditinrättning, som Kungl. Maj:l godkänner, eller av bolag, förening eUer
stiftelse i vilken staien, kommun eller därmed jämförhg samfällighet äger ett
bestämmande inflytande, såvida dess huvudman iklätt sig borgen för förbindelserna,
5.
skuldförbindelse utfärdad av
annan fondstyrelse,
6.
efter hörande av
pensionsmyndigheten, skuldförbindelse utfärdad av förelag, som har till syfte
att befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av nedsättning av
arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som enligt styrelsens
prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet,
7. fordran
hos kreditinrättning i enlighet med vad som är stadgat om
återlån.
Fondmedel
får även innestå hos riksbanken, bankaktiebolag eller postbanken.
Bestämmelser
om återlån finns dels i reglementet (1416 §§, 14 och
Prop. 1973: 97 17
15
§§ ändrade 1967: 345) dels i kungörelsen (1960: 714) med föreskrifter rörande återlån
enligt reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning. Riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit, hypoteks-banken, skeppshypotekskassan eller annan
kreditinrättning som Kungl. Maj:t godkänner får bevilja återlån till den som erlagt
försäkringsavgifter. Återlån får ges upp tiU ett belopp motsvarande hälften av
de avgifter som erlagts under näst föregående år. Kreditinrättningen har en oviUkorlig
rätt att få låna motsvarande belopp från berörda fondstyrelse. Ränta för
kreditinrättningens lån skall i princip utgå efter en räntesats som fastställs
av Kungl. Maj;t så att den med en halv procent överstiger högsta allmänt
förekommande inlåningsränta i bankinstitut. Om kreditinrättnings fordran blir
nödlidande skall lånet till fonden ändå återbetalas. Detta innebär alltså att
kreditinrättningen står hela risken vid långivningen.
Fondstyrelse
har rätt att ta upp lån hos kreditinrättning eller hos annan fondstyrelse för
att tillgodose tUlfälliga penningbehov (17 §).
Varje
fondstyrelses förvaltning granskas av fyra revisorer som förordnas av Kungl.
Maj:t. Två av revisorerna utses efter samråd med de organisationer som har
rätt att föreslå ledamöter i styrelsen och en utses på förslag av
bankinspektionen (19 §, ändrad 1967: 345). Som ordförande att leda revisionen
utses den av revisorema som enligt 19 § inte utsetts på förslag eller efter
samråd (21 §).
Revisorerna
skall för varje kalenderår avge en revisionsberättelse som skall överlämnas
till fondstyrelsen inom en månad efter det att förvaltningsberättelse kommit
revisorerna tUl banda. Revisorernas revisionsberättelse skall bl. a. innehålla
redogörelse för omfattningen och resultatet av den gjorda granskningen samt
uttalande om anmärkning finns i fråga om fondstyrelsens förvaltningsberättelse,
vinst- och förlust- samt balansräkningarna, fondstyrelsens bokföring eller
inventeringen av tillgångarna eller i övrigt beträffande styrelsens
förvaltning. Eventuell anmärkning skall anges i revisionsberättelsen. I denna
kan också meddelas de erinringar som revisorerna anser påkallade (23 §).
Fondstyrelse
skall överlämna revisionsberättelsen och förvaltningsberättelsen med vinst-
och förlust- samt balansräkningarna till Kungl. Maj:t som före den 1 maj samma
år har att avgöra frågan om fastställelse av balansräkningen (24 §).
Fondstyrelserna
har från verksamhetens början inrättat ett gemensamt kansli under en
verkställande direktörs ledning. Med hänsyn till placeringsreglernas utformning
gäUer att fonden endast när det gäller större låntagare förmedlar krediter
direkt till den slutiige låntagaren och då endast i former som gör en
kreditprövning praktiskt taget obehövlig. Fondens egen administration har
därför ringa storlek.
2
Riksdagen 1973.1 saml Nr 97
3
Utredningen
3.1
AP-fondens placeringar
Utredningen
redovisar i betänkandet AP-fondens utveckling i fråga om avgiftsuttag, influtna
pensionsavgifter samt utbetalda pensioner och fondkapital. Avgiftsuttagen faststäUs
av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt för en femårsperiod i tagel efter
förslag av riksförsäkringsverket. För år 1972 utgick en avgift på 10 1/2 % av
lönesumman. De inflytande avgifterna uppgår f. n. lill drygt 8 miljarder kr.
per år. Utvecklingen av avgiftsuttag ra. m. framgår av följande tabell.
Avgifts-
Influtna
Utbetalda
Fondkapital
uttag
avgifter
pensioner
lUt. dec.
%
Mkr
Mkr
Mkr
1960
3
468,4
478,3
1961
4
698,6
1 209,1
1962
5
1 346,2
2 643,3
1963
6
1 890,8
35,5
4 668,5
1964
7
2 441,7
101,8
7 296,6
1965
7 1/2
2 905,4
152,8
10 501,2
1966
8
3 484,0
285,7
14 362,3
1967
8 1/2
4160,7
433,2
19 027,8
1968
9
5 195,1
606,1
24 876,0
1969
9 1/2
5 643,1
833,0
31 343,4
1970
10
6 099,8
1 165,6
38 417,9
1971
10 1/4
7 263,6
1 659,6
46 725,2
1972
10 1/2
8 489,4
2 210,7
56 310,0
Utredningen
redogör också för hur AP-fonden placerats på olika lån-tagargmpper i
anskaffningsvärden vid utgången av resp. åren 1960,
Mkr
1960
1965
1970
1971
1972
Staten
135,1
979,3
3 320,3
4 255,9
6 135,3
Bostadssektorn
173,4
4 245,2
18 403,4
23 037,4
26 041,0
Kommunema
60,7
1 672,5
4 075,2
4 862,7
5 590,8
Näringslivet
101,4
3 480,5
12 324,8
15 270,3
18 020,0
Industriföretag m, fl.
86,6
2 566,3
9 030,3
;; 606,9
13
886,4
Jordbruk
14,8
349,6
855,9
947,2
1
065,0
Återlån
564,6
2 438,6
2 716,2
3
068,6
Utländska
obligationer
64,0
135,7
132,4
131,1
Banktillgodohavanden
0,1
1,4
0,6
0,8
0,6
Summa
470,7
10 442,9
38 260,0
47 559,5
55 918,8
Procent
Staien
28,7
9,4
8,7
9,0
11,0
Bostadssektorn
36,9
40,7
48,0
48,4
46,6
Kommunerna
12,9
16,0
10,7
10,2
10,0
Näringslivet
21,5
33,3
32,2
32,1
32,2
Industriföretag m. fl.
18,4
24,6
23,6
24,4
24,8
Jordbmk
3,1
3,3
2,2
2,0
1,9
Återlån
5,4
6,4
5,7
5,5
Utländska
obligationer
0,6
0,4
0,3
0,2
Banktillgodohavanden
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Prop. 1973:97 IS
1965,
1970 och 1971. Fördelningen av AP-fondens placeringar på de olika låntagargrupperna
framgår av närmast föregående tabell, vilken kompletterats med uppgifter
avseende år 1972.
Fondmedlen
är till övervägande del placerade i obligationer. Vid utgången av år 1972
avsåg sålunda 74,7 % av placeringarna sådana värdepapper. Återstoden fördelade
sig med 0,3 % på partiallån, 2,4 % på förlagsbevis, 7,6 % på kommunlån samt 15
% på andra fordringsbevis, varav 8 % gällde lån till näringslivet via
kreditaktiebolag och 5,5 % avsåg återlån.
Utredningen
tar härefter upp de s. k. mellanhandsinstitutens roll. Dessa institut har till
huvudsaklig uppgift att låna upp medel på kapitalmarknaden och fördela dessa i
form av långfristiga krediter bland de slutliga låntagarna. Instituten är i
regel antingen av föreningskaraktär, t. ex. stadshypoteks- och landshypoteksinstitutionerna,
där verksamheten regleras av särskild lagstiftning, eller också aktiebolag. För
de mellanhandsinstitut som är aktiebolag gäller, vid sidan av lagen (1944:
705) om aktiebolag, lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag. Med kreditakliebolag
avses aktiebolag som har till ändamål att driva lånerörelse och att genom
utgivande av obligationer eller andra för den aUmänna rörelsen avsedda
förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i vars
verksamhet bankrörelse inte ingår.
Under
1960-talet bildades en rad nya meUanhandsinstitut inom näringslivssektorn.
Delta var en direkt följd av AP-fondens tillkomst och den utformning som
fondens organisation fick. Koncentrationen av AP-fondens placeringar till
obligationsmarknaden ansågs ge möjlighet att decentralisera
utlåningsverksamheten så att fonden skulle undvika att ta ställning till den
individuella kreditfördelningen mellan en mängd sraå projekt. Utredningen
erinrar om att möjlighet till direkt obligationsupplåning inte står öppen för
andra än en begränsad grupp stora företag med förstklassiga inteckningsbara
säkerheter och att mellanhandsinstituten kora till som en lösning för att
kanalisera krediter till andra företagskategorier så att även dessas
kreditbehov kunde tillgodoses. AP-fonden och mellanhandsinstituten kan således
betraktas som delar av ett och samma system.
Utredningen
framhåller att det f. n. finns nio mellanhandsinslitut som ger lån till
näringslivet. Sex av instituten är kreditakliebolag medan tre är av föreningskaraklär.
AB Induslrikredit och AB Företagskredit, vilka ägs till hälften av staten och
till hälfien av affärsbankerna, ger lån till mindre och medelstora
näringsföretag, AB Industrikredit primärlån och AB Förelagskredit sekundärlån.
AB
Svensk exportkredit har till syfte alt lämna långfristiga exportkrediter.
Kreditaktiebolaget ägs lill hälften av staten och lill hälfien av tio affärsbanker.
Det
av staten helägda bolaget Sveriges invesleringsbank AB (Investe-
Prop.
1973: 97 20
ringsbanken)
läranar krediter sora särskilt skall avse struktur- och branschrationaliserande
projekt. Verksamheten skall också gmndas på samhällsekonomiska överväganden som
inte bör eller kan krävas av privata och mindre kreditinstitut.
Lantbruksnäringarnas
primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas sekundärkredit AB ägda till hälften
av staten och till hälften av jordbruksorganisationer och KF har tUl syfte
att medverka vid finansieringen av företag, vilkas verksamhet avser förädling
eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket.
De
sex kreditaktiebolagen har alla utom AB Industrikredit bildats under åren
19621967. AB Induslrikredits verksamhet före en år 1962 genomförd
omorganisation var av blygsam omfattning.
De
tre institut av föreningskaraktär sora läranar lån lill näringslivet är Svenska
skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa, som lämnar lån åt
rederinäringen, samt Sveriges allmänna hypoteksbank med tillhörande landshypoteksföreningar,
vilka ger krediter åt enskilda företagare inom jordbruket. Dessa institut är
organiserade som låntagar-associationer med statliga grundfonder som garanti
för upplåningen.
Den utlåning som sker tUl
näringslivet genom de nio meUanhandsin-stituten har under senare år expanderat
kraftigt. För år 1971 uppgick nettoutlåningen tUl drygt 1 500 milj. kr. varav Invesleringsbanken
och AB Industrikredit vardera svarade för mer än en fjärdedel. Vid 1971 års
utgång uppgick mellanhandsinstitutens utestående lån sammanlagt till 8 454
milj. kr. Kreditaktiebolagens utlåning finansieras numera nästan helt genom
reversupplåning i AP-fonden. Investeringsbanken har dock först under år 1972
lånat upp medel på kreditmarknaden. De övriga tre mellanhandsinstituten
finansierar verksamheten genom obligationsemis sioner som till större delen
förvärvas av AP-fonden.
Det
kan här tilläggas att ett finansieringsinstitut av nytt slag för mindre och
medelstora företag startat sin verksamhet i början av innevarande år. Det nya
institutet, ett kreditaktiebolag med namnet Företagskapital AB, ägs tiU
hälften av staten och tiU hälften av affärsbankerna, inklusive Sparbankernas
bank aktiebolag och Jordbrukets bank. Det har till ändamål att medverka vid
finansieringen av mindre och medelstora näringsföretag genom förvärv av
minoritetsposter av aktier och andra företagsandelar. Bolagets upplåning avses
till större delen ske i AP-fonden (se prop. 1972: 101, NU 44, rskr 265).
En
närmare redogörelse för de nio mellanhandsinstitutens verksamhet finns intagen
i betänkandet (s. 30 ff).
3.2
Den realekonomiska och finansiella utvecklingen
I
betänkandet finns intagen en översiktlig framställning över den ekonomiska och
finansiella utvecklingen i Sverige från 1950-talet fram tiU
Prop. 1973: 97 21
år 1971. FramstäUningen redovisas här i vissa huvuddrag. I
övrigt hänvisas till redogörelsen i betänkandet (s. 37-64).
3.2.1 Ändringar i sparande- och investeringsmönsler
Utredningen framhåller att det under 1960-talet inträffade
betydande förändringar i sparande- och investeringsmönstret liksom i den finansiella
strukturen. Markanta inslag i utvecklingen är de förskjutningar som skett i
sparandels fördelning och på kreditmarknaden. Bl. a. har tUlkomsten av AP-fonden
medfört genomgripande ändringar inom loppet av några få år.
Utvecklingen i stora drag framgår av följande tabeU.
Sparande och investering åren 19551971. Procent av BNP
till marknadspris
1955-59
1960-65
1966-71
Bruttosparande
Staten
3,8
5,0
3,4
Kommuner
2,8
4,0
5,1
Bostäder
1,4
1,5
1,4
Allmänna
pensionsfonden
-
1,9
4,0
Övriga
finansiella institutioner!
2,8
1,9
2,2
Privata
icke finansiella företag
7,8
7,0
6,2
Hushålli
2,7
2,6
1,1
Summa
21,3
23,9
23,4
Bruttoinvesteringar
inkl lagerinvestering
Staten
3,5
3,5
3,0
Kommuner
3,2
3,7
5,1
Bostäder
4,7
4,9
5,1
Privata
icke finansiella företag
10,1
11,7
10,3
Summa
21,5
23,8
23,5
Finansiellt
sparande
Staten
0,3
1,5
0,4
Kommuner
-0,4
0,3
0,0
Bostäder
-3,3
-3,4
-3,7
Allmänna
pensionsfonden
1,9
4,0
Övriga
finansiella institutioner'
2,8
1,9
2,2
Privata
icke tjnansiella företag
-2,3
-4,7
-4,1
Hushåll!
2,7
2,6
1,1
Summa2
-0,2
0,1
-0,1
'Hushållens försäkringssparande redovisas under
rubriken "övriga finansiella institutioner". Enskilda försäkringsbolag
.svarar för huvuddelen av detta sparande. 2 Summan motsvarar saldot i bytcsbalan.sen.
Anm. För närmare redovisning av beräkning.smetoder hänvisas
till "Finansiella till-va.\ta.spckter 1960-75", 1970 års
långtidsutredning, Bilaga4, SOU 1971:7.
I tabeUen avses med bruttosparande den del av de
disponibla inkomsterna, dvs. inkomsterna efter skattebetalningar och andra
transfereringar, inom varje sektor som inte används för offentlig eller privat
konsumtion. Med bruttoinvesteringar avses de fasta reala investeringarna
Prop. 1973: 97 22
samt
lagerinvesteringarna. Det finansiella sparandet kommer frara som skUlnaden
mellan bruttosparande och bruttoinvestering. Ett negativt sparande, som noteras
för bl. a. privata icke finansiella förelag, betyder att sektorn har haft ett
finansieringsunderskott. Under den avsedda perioden har med andra ord lånats upp
medel eller skaffats externt ägarkapilal till ett belopp överstigande vad som
svarar mol sektorns finansiella placeringar, dvs. bankinsältningar,
obligations- och aktieköp, handelskrediter etc.
Det
kollektiva sparandet, dvs. statens, kommunernas och AP-fondens bruttosparande,
ökade kraftigt under 1960-lalet. Det kollektiva sparandets andel av det totala
bruttosparandet steg sålunda från drygt 30,9 % under perioden 195559 till 53,4
% under perioden 196671. En primär effekt som tillkomsten av ATP-systemet
fick på sparandets fördelning är, framhåller utredningen, att offentiigt
försäkringssparande, som praktiskt inte förekom tidigare, genom AP-fondens
tillväxt steg så, att detta för perioden 196671 svarade för 17,1 % av det
totala brutlosparandet. Statens andel av det totala bruttosparandet har från
närmast föregående period då statsbudgeten kunde hållas i stort sett totalba-lanserad
minskat med drygt 6 % tiU 14,5 %. Komraunernas andel har efter hand ökat tiU
22 % för perioden 196671.
Utredningen
har försökt bedöma de sekundära effekterna av ATP-systemets införande på annat
sparande och konstaterar, att mycket talar för att en inte oväsentlig del av
bruttosparandet i AP-fonden representerar en ökning av det kollektiva
sparandet som inte skulle kommit till stånd på andra vägar.
Enligt
utredningen finns det skäl anta att AP-fondens andel av det totala
bruttosparandet ger en något överdriven bild av fondens bidrag till det
kollektiva sparandet. Fondens andel av detla sparande kan nämligen i viss mån
ha tillkommit på bekostnad av statens och kommunemas andel.
Den
kraftiga tillväxten av det kollektiva sparandet torde enligt utredningen till
övervägande del vara resultatet av en omfördelning av det totala sparandet.
Ökningen har sålunda balanserats av en motsvarande mer dämpad ökningstakt för
det privata sparandet. Indragningen av avgifter till AP-fonden bör emellertid
därutöver ha lett till någon ökning av den totala sparkvoten (bruttosparandet i
procent av BNP). Denna kvot ökade från 21,3 % perioden 195559 till 23,9 %
perioden 1960 65 men sjönk sedan till 23,4 % perioden 196671.
Vad
gäller det enskilda sparandet konstaterar utredningen att hushållssektorns
försäkringssparande sjönk kraftigt från perioden 195559 tiU perioden 196065
(från 2,5 tiU 1,5 % av disponibel inkomst eller från 1 till 0,8 miljarder kr. i
genomsnitt per år). Nedgången berodde på minskad premiebetalning till den
privata tjänstepensionsförsäkringen och har direkt samband med införandet av ATP-systemet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hushållens
sparbenägenhet, uttryckt i procent av disponibel inkomst, minskade successivt
under 1960-talet från 6,5 tiU 2,3 %. En ökning har
BNP
(marknadspris)
10 5
Statliga
inv.
30 20 10
-10
10
opaginerad Kontrollera mot PDF
Industrlinv.
-10 -20
10
opaginerad Kontrollera mot PDF
---- 1-- 1-- 1--- T
1951 -55
-60
-65
-70
Prop. 1973: 97 24
därefter
ägt rum tiU 3,3 % år 1970 och 6,2 % år 1971. Även för år 1972 hölls hushållens sparbenägenhet
på en hög nivå.
Utvecklingen
i fråga om de fasta bruttoinvesteringarna under liden 19501971, uttryckt i
procentuell ändring från föregående år i fasta priser, belyses av ett diagram
(se föreg. s.)
Diagrammet
visar bl. a. hur de privata investeringarna hade ett expansionsskede fram t.
o. m. år 1961 varefter de efter en dämpning åter steg kraftigt åren 1965 och
1966. En avmattningsperiod har därefter följt. Det kan tilläggas att under år
1972 de totala fasta investeringarna beräknas ha ökat med närmare 6 %. För
industriinvesteringarna var volymökningen ca 4 %.
Utvecklingen
på kreditmarknaden från senare delen av 1950-talet kännetecknas av enligt
utredningen följande huvuddrag. Utbudet på den organiserade kreditmarknaden har
växt i snabbare takt än BNP, sparande och investeringar. Upplåningen på
kreditmarknaden ökade räknat i genomsnitt per år från 4 miljarder kr.
perioden 195559 tiU 17,4 miljarder kr. perioden 196671, motsvarande en ökning
räknad i procent av BNP från 6,9 tUl 11,7 %. Den långfristiga finansieringen
har stigit mest. Kapitalmarknaden i vid mening dvs. omfattande aktier,
långfristiga obligationer och förlagslån samt reverslån i försäkringsinrättningar
och andra bankinslitut än affärsbanker ökade sin andel av utbudet på
kreditmarknaden från drygt 70 % perioden 195559 till knappt 80 % 196671.
Andelsökningen har dock knappast varit så stor som funnits anledning att tro
med hänsyn till AP-fondens bUdande och starka tillväxt. F, n, svarar fonden för
ca en tredjedel av det totala kreditutbudet. Detta beror på att AP-fondens
utbud balanserats bl. a. av en mer dämpad utveckling av enskilda
försäkringsinrättningars utveckling, vilket är en direkt följd av ATP-systemets
införande. Näringslivet har svarat för en aUt större del av upplåningen. Från
perioden 195559 till perioden 196065 ökade näringslivets andel av det totala
kreditutbudet från 22,9 tiU 41,8 %. Följande period, 196671, skedde en nedgång
lill 32,9 %. På kapitalmarknaden i vid bemärkelse svarade näringslivets
upplåning under de tre perioderna för 21,0, 27,3 resp. 29,6%. Omfördelningen av
den långfristiga kreditgivningen har i huvudsak skett inom banksektorn och
således inte nämnvärt berört de enskilda försäkringsinrättningarnas eller
allmänhetens placeringar.
3.2.2
Näringslivels finansieringsslruktur
Utredningen
framhåller att tillväxten i de privata investeringarna ökade under första delen
av 60-lalet till ca 6 % per år mot 5 % under 50-talet. Näringslivets sparande
minskade däremot i relation tUl BNP och dess andel av det totala sparandet
reducerades. Senare under 60-ta-let fortsatte minskningen av nämnda
sparandeandelar, men denna utveckling motsvarades inte av en lika kraftig
ökning av upplåningen pä
Prop.
1973: 97 25
kreditmarknaden
som tidigare. En markant dämpning av investerings-tillväxten till under 2 %
per år ägde i stället mm.
Utvecklingen
av vinstmarginalerna var under 1960-talet i stort sett likartad för
företagssektorn i sin helhet och för industrin. Vinstmarginalerna fluktuerade
med konjunkturutvecklingen, men för flertalet industrigrupper och för
industrin sora helhet konstaterar utredningen en trendraässig försämring av bmltovinsten
i förhållande till omsättningen. Förändringar i bruttovinstmarginaler inom
industrin åren 19571970 belyses av följande tabell.
Bruttovinst
procent
av omsattnmgen
1957-
-59/
1960-65/
1960-
-65
1966-70
Metall-
och verkstadsindustri
-0,6
-1,7
Jord-
och stenindustri
-1,5
-2,0
Träindustri
-0,1
+ 1,2
Massa-
och pappersindustri
-2,4
+ 1,6
Grafisk
industri och pappcrsförädling
+0,1
+ 1,1
Livsmedelsindustri
0,0
+0,2
Textil-
och sömnadsinduslri
+0,3
-1,0
Läder,
här- och gummivaruindustri
-0,7
+ 0,7
Kemisk
och kemisk-teknisk industri
-1,3
-1,2
Hela
industrin
-0,3
-1,4
Anm.
Bruttovinst beräknas inkl, lagernedskrivning. Gruvindustrin, varvsindustrin och
kombinerade företag ingår inte i de redovisade industrigrupperna, men inkluderas
i summan. Kraftverk ingår inte.
Av
tabellen framgår att marginalförsämringen under perioden 1960 65 för industrin
i dess helhet uppgick tUl mindre än 0,5 procentenhet i förhållande till perioden
195759 men att marginalen för tiden 1966 70 minskade mer påtagligt eller med
ca 1,5 procentenhet. Utredningen belyser också bmttovLnstmarginalutvecklingen
åren 19571970 för industrin totalt sett med följande diagram (bruttovinst
justerad för lagernedskrivning i procent av omsättningen).
Procent 12-
10
------ 1--------- 1--------- 1--------- 1---------- 1-------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1
1957 -58 -59 -60 -61 -62
-63 -64 -65 -66 -67 -68 -69 -70
Prop. 1973: 97 26
Den
angivna utvecklingen av brutlovinstmarginalerna indikerar en markant nedgång i
självfinansieringsgraden, dvs. bruttosparandet i relation lill de totala investeringama.
För företagssektorn sora helhet sjönk självfinansieringsgraden från 77 % åren
19551959 tUl 60 % åren 19601965. För industrin var motsvarande värden 124
resp. 89 %. Denna ändring var delvis föranledd av ett i förhållande tiU BNP
sjunkande företagssparande. Nedgången var dock framför allt ett resultat av invesleringsexpansioner
i den privata sektorn i början av 1960-talet. Självfinansieringsgraden för
såväl industrin som hela näringslivet låg sedan kvar på ungefär oförändrad nivå
meUan perioderna 196065 och 196671. En fortsatt nedgång i företagssparandels
andel av BNP balanserades därvid av en dämpning av investeringstakten från 6 %
per år under perioden 196065 till ca 2 % under perioden 196570 för hela
näringslivet och från drygt 5 tUl 3 % för industrin. Ändringarna inom industrins
olika branscher framgår av följande tabell.
Eget
sparande i procent av fasta investeringar och lagerinvesteringar
1957-59 1960-65 1966-70
opaginerad Kontrollera mot PDF
91
93
84
74
65
75
73
74
78
85
100
101
107
128
80
83
96
82
Metall- och verkstadsindustri 151
Jord-och stenindustri 168
Träindustri 125
Massa- och pappersindustri 108
Grafisk industri och pappcrsförädling 121
Livsmedelsindustri 111
Tc.\til-och sömnadsinduslri 165
Läder-, hår- och gummivaruindustri 130
Kemisk och kemisk-teknisk industri . 126
Hela industrin 124 89 86
Anm. Gruvindustrin, varvsindustrin och kombinerade
företag ingär inte i de redovisade industrigrupperna, men inkluderas i summan.
Kraftverk ingår inte.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
successiva ändringen av självfinansieringsgraden inom industrin åren 19571970
belyses också av detta diagram (bmtlosparande i procent av fasta investeringar
och lagerinvesteringar).
Procent
no-
ISO
130
110-
1957
-58
Utredningen
frarahåller alt ora företagens självfinansieringsgrad är lägre än 100 %,
investeringarna måste delvis finansieras med externa medel såvida det inte sker
en neddragning av de finansiella tillgångarna. Hur denna externa finansiering komraer
alt påverka företagens soliditet beror emellertid på i vilken form
kapitaltillskottet sker. Soliditeten kommer enligt utredningen inte att falla,
om tillskottet sker i form av riskkapital från gamla eller nya delägare, men
den kommer att avta om tillskottet sker i form av upplånat kapital. Följande
tabell (se nästa s.) anger industriföretagens finansiella tillgångar och
skulder åren 1961 resp, 1970 (i % av summa skulder och eget kapital).
Tabellen
visar alt från början till slutet av 1960-talet relationen mellan eget kapital
och de totala skulderna sjönk från 36 till 21 % för företag med 50499
anställda. För förelag med över 500 anställda förändrades relationen från 45
till 32 %. De långfristiga skulderna ökade markant i andel under perioden för
båda storleksgrupperna. Även om försiktighet är tillrådlig vid jämförelser av
finansieringsstrukturen under
Prop.
1973: 97 28
Företag
med 50-499 Företag med minst 500
anställda anställda
1961 1970 1961 1970
Finansiella
tillgångar
Kassa
och bank 12 7 12 8
Handelskrediter 21 26 19 26
Koncernfordringar 6 8 7 19
Aktier,
andelar m. m. 7 3 12 5
Summa 46 44 50 58
(3
800 mkr) (6 500 mkr) (14 300 mkr) (30 100 mkr)
Skulder
och eget
kapital
Handelskrediter
15
27
19
23
Övriga
kortfristiga
skulder
15
11
7
7
Koncernskulder
6
12
3
5
Pensionsskulder
11
5
12
7
Övriga
långfristiga
skulder
17
24
14
26
Eget
kapital
36
21
45
32
Summa
100
100
100
100
(8 200 mkr)
(14 800 mkr)
(28 600 mkr)
(51 700 mkr)
Anm:
Företagens avsättningar till investeringsfonder ingär i "övriga
långfristiga skulder". Övriga obeskattade reserver har utelämnats.
enskilda
år då tillfälliga fluktuationer kan förrycka bilden, drar utredningen den
allmänna slutsatsen att industrins soliditet sjunkit under 60-talet såväl vad
gäller mindre och medelstora som större företag. Den hårda åtstramning som
präglade kreditmarknaden år 1970 gör att data för detta år kanske inte ger en
fullt rättvisande bild av företagens finansieringsstruktur. En förutsättning
för att soliditeten för de båda åren skall kunna jämföras direkt är också att
andelen dolda reserver inte förändrats markant. En justering av de poster som
främst torde ha påverkats av kreditmarknadsläget ger snarast vid handen att soliditeten
bör ha sjunkit mer under perioden än vad redovisade data antyder. Under mer
normala förhållanden borde sålunda företagens upplåning i bankerna och därmed
de Ukvida tillgångarna ha varit större. Därvid skulle relationen mellan det
egna kapitalet och de totala skulderna ha blivit än lägre. Utredningen
framhåller också att företagens pensionsfonder, som kan betraktas som
näraliggande det egna kapitalet, minskat i andel under perioden genom den
upplösning av dessa fonder som skedde i samband med ATP-reformen.
De
privata investeringarnas externa finansiering sker i huvudsak genom upplåning
och kapitalanskaffning på den inhemska kreditmarknaden. I belänkandet anges,
med vissa reservationer, att denna finansiering ökade från mindre än 20 % av
investeringarna under åren 19551959 till drygt 30 % åren 19601965 för att
därefter under perioden 1966
Prop.
1973: 97 29
71
stiga till nära 40 %. Under 1960-talet skedde en snabb ökning av upplåningen
på kapitalmarknaden, i synnerhet genom obligationsutgivning.
Även om införandet av den
allmänna tilläggspesionen medförde att det kollektiva sparandet ökade på det
privata sparandets bekostnad och därvid också otvivelaktigt bidrog tUl den
sjunkande självfinansieringsgraden inom näringslivet, finner utredningen det
klart att bUdandet av AP-fonden skapade de grundläggande förutsättningarna för
en kraftig ökning av företagens långfristiga finansiering. Under 1950-talet
uppträdde kraftverken regelbundet som låntagare på denna marknad, under det
att övriga industrier endast undantagsvis emitterade obligationslån. Under
60-talet tog ett växande antal industriföretag upp lån på marknaden. I genomsnitt
emitterades under denna period årligen 3035 lån mot 7 före år 1960. AP-fondens
andel av obligationsemissionerna ökade successivt och fonden har under senare
år tecknat 8090 % av varje industrilån.
Utredningen
anför att uppbyggnaden av AP-fonden förutsatte att ett system av mellanhandsinslitut
skulle skapas för att förmedla långfristiga krediter tiU företag som inte kan
tänkas själva emittera obligationslån på marknaden. De medel som kanaliseras
över dessa institut från AP-fonden var omfattande under perioden 196671 och
uppgick till 650 milj. kr., vilket motsvarade mer än en tredjedel av
näringslivets upplåning på obligationsmarknaden. Härtill skall läggas
utlåningen från Investeringsbanken som baserades på dess egna kapital och
uppgick till ca 160 milj. kr. per år under nämnda period.
Den
sjunkande självfinansieringsgraden under 1960-talet har, framhåller
utredningen, i endast ringa utsträckning kompenserats med tillskott av externt
riskvilligt ägarkapilal. Följande tabell anger aklieemis-sionerna åren
19601971 i milj. kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ar
Aktieemissioner
Näringslivets
kapital-
Nyemissioner
tillförsel (netloj via
av börsnote-
Totalt
Varav ny-
aktiemarknaden
rade akiier
emissioner
(Totalt./,
fondemissioner)
1960
921
457
346
128
1961
1553
853
602
330
1962
1 199
801
427
106
1963
879
546
351
262
1964
868
509
454
363
1965
1 900
865
934
768
1966
1 325
857
651
327
1967
1 851
1 325
553
181
1968
I 062
743
476
83
1969
3 130
2111
846
406
1970
2 856
1 834
448
50
1971
1 651
1 030
687
107
Anm. Patent- och registreringsverket (PRV) .sammanställer
statistik över aktiekapitalförändringar i alla .svenska aktiebolag, Pä detta
material bygger bl. a. Bankföreningens kreditmarknadsstatistik (kolumn 1 och
2). Dessa uppgifter avser alla emissioner och nyemissioner i samtliga
aktiebolag utom bank- och försäkringsbolag. Riksbankens statistik över näring.slivcts
nettotillförsel av kapital via aktiemarknaden (kolumn 3) uppvisar lägre
siffror. Även här bygger man på uppgifterna från PRV. Här medlas dock endast
kontant inbetalda belopp (således ej likvider i form av l.ex, apporlegendom)
och fråndras belopp som vid kapilalnedsällning återbetalts till aktieägarna.
Vidare utesluts aktier som emitteras av statliga bolag och betalas över
statsbudgeten.
Börsvärdet av de 104 företag som vid utgången av år 1971
var registrerade på Stockholms fondbörs utgjorde 29,6 mUjarder kr. Vid slutet
av år 1972 var börsvärdet av de då vid börsen registrerade företagen 32,3
miljarder kr.
Vid utgången av år 1971 svarade industriföretagen för nära
80 % av totala börsvärdet av de börsregistrerade förelagen. Motsvarande procenttal
var för vardera av de två grupperna banker/försäkringsbolag och investmentbolag
inte fuUt 10 %>.
Omsättningen
på Stockholms fondbörs och dess andel av den totala aktieomsättningen under
vissa år framgår av följande tabell.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ar
Samllig;i
aktiebolag'
Via
Fondbörsen
opaginerad Kontrollera mot PDF
1954 1958 1962 1966 1969 1970 1971
513 568 731
1
589
2
809
1
848
2
692
mkr
%
240,5
47
261,0
46
277,5
38
656,0
41
1 194,4
43
708,0
38
1 061,5
39
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Beräknad på grundval av influien stämpelskalt.
Prop. 1973: 97 31
Under
år 1972 var omsättningen på fondbörsen 1 602 milj, kr.
En
stor del av börsaktierna ligger fast placerade hos olika institutioner. Vid
utgången av år 1971 innehade investmentbolag, försäkringsbolag och
aktiefonder/stiftelser aktier motsvarande 20,3 % av de börsnoterade bolagens
totala börsvärde. Läggs till de innehav som finns hos olika stiftelser och
fonder lorde siffran komma i närheten av 25 %. Av det angivna procenttalet 20,3
föll 11,3 på investmentbolag, 8,5 på försäkringsbolag och 0,5 på
aktiefonder/stiftelser.
3.3
Allmänna utgångspunkter för ändring 1 AP-fondens placeringsregler
Frågan
om en kanalisering av riskvilligt ägarkapilal från AP-fonden kan enligt
utredningens uppfattning behandlas oberoende av andra eventuella förändringar i
kapitalmarknadens organisation sora utredningen enligt sina direktiv har alt
överväga. Utredningen har i detta sammanhang inte tagit ställning till en
eventuell förändring av AP-fondens organisatoriska uppbyggnad annat än i de
avseenden detta visat sig nödvändigt för att anpassa fonden till dess nu
föreslagna nya uppgifter. Det förslag ora rätt för fonden alt förvärva aktier
som utredningen lägger fram i betänkandet utesluter inte att andra metoder alt
öka företagens tillgång till riskvilligt kapital kan prövas. Genom sin
dominerande ställning på kapitalmarknaden och sin potentiellt stora förmåga att
bära de med aktieförvärv förenade riskerna utgör AP-fonden dock en källa som
inte kan förbigås om någon mer betydande ökning av utbudet av riskvilligt
kapital skall komma till stånd. Stor vikt har emellertid lagts vid att en
tillförsel av kapital på denna väg kan medföra störningar på aktiemarknaden med
icke önskvärda återverkningar som följd. Utredningen har därför ansett det
väsentligt att utarbeta en metod för kanalisering sora medger att
verksamhetens omfattning avpassas för alt undvika sådana effekter.
Utredningen
påpekar att i LO:s skrivelse till Kungl. Maj:t och i den allmänna debatten kan
urskiljas tre huvudarguraent för alt AP-fonden bör ges rätt alt placera raedel
i aktier och andra företagsandelar. Det har hävdals dels att fonden skulle
användas för att öka sarahällets och löntagarnas inflytande inora näringslivet,
dels att fondmedlen på detta sätt i någon mån skulle kunna värdesäkras och dels
att företagen skulle kunna få ett nödvändigt tillskott av riskvilligt ägarkapilal.
Utredningen
har för sin del inte funnit anledning att frångå 1957 års pensionskommittés
uttalande, att fonden inte borde åläggas att uppfylla ekonomisk-politiska eller
socialpolitiska mål vid sina placeringsbeslut. Utredningen betraktar AP-fonden
således som en kapitalförvaltande institution med uppgift att bidra till en
effektiv fördelning av kapitalresurserna i samhället. Det i det följande fraralagda
förslaget ora en vidgning av AP-fondens placeringar till att omfatta också
aktier grundas på
Prop. 1973: 97 32
överväganden av näringslivets finansiella betingelser och
de tänkbara effekterna på aktiemarknaden av ett tillskott av riskvilligt
kapital på denna väg. Utredningen har således inte sett som sin uppgift att ta
ställning till vägar alt uppnå ett ökat samhälls- och löntagarinflytande i näringslivet.
En implicit grundsyn är dock att AP-fonden, fastän den förvaltar allmänna
medel, i sin egenskap av kapitalplacerande institution inte kan bära ett sådant
politiskt ansvar som förbindes med ett ökat samhäUsinflytande i näringslivet.
Bakom argumentet att fonden i någon mån skulle kunna värdesäkras
genom förvärv av aktier ligger att det reala värdet av dess tillgångar vid
stigande prisnivå sjunker, medan låntagarna kan göra betydande infla-tionsvinsler
genom att finansiera investeringar genom lån i fonden till bundna räntor.
Frånsett de tvivel som utredningen känner inför de praktiska möjligheterna alt genora
aktieplaceringar nämnvärt öka avkastningen på det väldiga fondkapitalet pekar
utredningen på den grundläggande skillnaden mellan ATP-systemet och
konventionella försäkringssystem. De konventionella försäkringarna är
uppbyggda enligt ett premiereservsystem, vilket medför att en hög avkastning på
fonderade medel tillgodogörs försäkringstagarna antingen i form av lägre premier
eller som återbäring. Härav följer en naturlig strävan att så långt som möjligt
värdesäkra fonderna.
Allmänna
tilläggspensionen är däremot uppbyggd som ett fördelningssystem, där
pensionsutbetalningarna inte är relaterade till inbetalda avgifter vare sig
kollektivt eller individuellt. Pensionen är en rätt som tillkommer på basis av
tidigare intjänad inkomst och beräknad efter ett särskilt syslem. Denna rätt är
garanterad i lag och oberoende av de av-giflsinbelalningar som gjorts och den
avkastning som AP-fonden kan erhålla på sina medel. I princip kan
myndigheterna alltid fastställa ATP-avgiflernas nivå oberoende av
pensionsutbetalningarna. Pensionssystemets utbetalningar kan i sista hand
sägas vara garanterade av samhäUs-ekonomins förmåga att generera tillräckligt
underlag för pensionsavgifter. Utredningen har funnit att en värdesäkring av AP-fondens
tillgångar inte kan användas som skydd för de försäkrades rättigheter och att
en sådan strävan under alla omständigheter bör underordnas målsättningar som
från samhällsekonomisk synpunkt framstår som väsentliga. Det innebär inte alt
fonden skulle ta ett eget sarahällsekonomiskt ansvar, raen väl att utformningen
av dess placeringsregler primärt måste ske med beaktande av de effekter som
placeringarna kan få på den allmänna ekonomiska utvecklingen, under det att
avkastningsmöjligheterna är av sekundär betydelse. Det utesluter givelvis inte
att fonden sedan inom den givna ekonomisk-poUtiska ramen bör sträva efter att
nå en så hög förräntning som möjligt på sina medel.
Prop. 1973: 97 33
3.4
Näringslivets försörjning med riskkapital
I
debatten ora självfinansieringens betydelse för förelagens investeringsverksamhet
sägs två olika uppfattningar vara företrädda. Den ena är att företagen
uppfattar upplåning sora ett dåligt substitut för självfinansiering och att
för djärvare investeringssatsningar krävs att finansieringen sker nästan helt
med egna medel. Enligt den andra uppfattningen är skillnaden raellan olika
finansieringsformer inte lika avgörande, om företaget väl har en god bas av
eget kapital. Båda uppfattningarna innehåller enligt utredningen sannolikt
väsentliga element för förståelsen av företagens investeringspolitik. Det är
möjligt att investeringsprojekt, som väntas ge hög lönsamhet men som är förenat
med stor osäkerhet, förutsätter en relativt omfattande självfinansiering. Vissa
nackdelar följer emellertid av en alltför nära anknytning till självfinansieringsulrym-met.
Marginellt kan sålunda projekt med lägre räntabilitet bli genomförda på
bekostnad av mer lönsamma investeringar inora andra företag som, i avsaknad av
en marknadsmässig fördelning, inte kunnat konkurrera om de finansiella
resurserna. Vidare försämrar en hög självfinansieringsgrad möjligheterna att
påverka investeringsefferfrågan med kreditpolitiska åtgärder. En hög
självfinansieringsgrad anses också på många håll inte acceptabel från inkomst-
och förmögenhetsfördelningssyn-punkt.
Utredningen
anför att det dock otvivelaktigt finns en gräns under vilken företagssparande
och vinster inte kan sjunka utan att det uppstår svårigheter att upprätthålla
den önskvärda investeringsvolymen och få till stånd en effektiv
resursfördelning. Självfinansieringsgraden under 1950-talet var väsentligt
lägre än under 1960-talet framför allt som en följd av sjunkande vinst- och
sparandenivå inom företagssektorn. Utredningen anser att en fortsatt
utveckling i denna riktning kan få ogynnsamraa följder för industrins
investeringsaktivitet och för den allmänna ekonomiska utvecklingen. 1
utredningens uppdrag ingår eraeUertid inte att överväga åtgärder som direkt kan
påverka företagens lönsamhet utom i den mån de har direkt beröring med
förhållandena på kapitalmarknaden. Företagsbeskattningsfrågor, ändrade
avskrivningsregler etc. ankommer sålunda inte på utredningen att överväga. Dess
uppgift i detta sammanhang är snarast att utröna i vad mån medel från kapitalmarknaden
kan tänkas utgöra lämpliga komplement till av företagen internt genererat eget
kapital och i vilka former utbudet kan ske.
Företagen
kan antas i viss utsträckning öka sin benägenhet att lånefinansiera en
expansion, om de får tUlgång till långfristiga krediter, särskilt om kredilgivningeii
sker i mer riskvilliga former än f. n. Utredningen nämner i sammanhanget att
en ökad tillförsel av långfristigt och riskvilligt kapital via Investeringsbanken
kan bidra till att öka näringslivets investeringar. Utredningen pekar vidare
på att aktiebolagsutred-
3
Riksdagen 1973.1 saml Nr 97
Prop.
1973: 97 34
ningen i sitt förslag till ny aktiebolagslag fört in
regler om två kapitalformer, vinstandelslån och konverteringslån, som är alt
betrakta som meUanformer mellan eget kapital och lånekapilal.
Utredningen menar emellertid alt innovationer i fråga om låneinslru-menlen
på kapitalraarknaden inle i någon betydande grad spontant kan framkalla ett
ökat intresse för riskbetonade placeringar. Företagen anses vidare inte i någon
högre grad betrakta lånekapital som lämpligt substitut för ägarkapilal. Det
ifrågasätts också om finanspolitiska åtgärder t. ex. av typ Annell-reglerna,
vilka ger förelag som nyemitterat aktier rätt att i viss utsträckning göra
avdrag för utdelning på dessa aktier kan ge nämnvärd stimulans till en ökad
tillförsel av riskkapital till näringslivet.
Mot bakgrund av det sagda finns enligt utredningen
anledning att pröva att tillföra företagen riskvilligt kapital genom tUlskott
från AP-fonden. Tillskotten bör avse konventionellt ägarkapilal, dvs. aktier
eller eventuellt andra företagsandelar. Skälen för detla är dels att ägarkapilal
bara i begränsad orafattning kan ersättas av andra former av riskkapital, dels
att det inte kan vara rimligt alt helt frånhända placeraren, dvs. AP-fonden
själv eller något meUanhandsinstitut, möjligheterna alt åtminstone i vissa
lägen utöva det inflytande risktagandet i och för sig motiverar.
Utredningen betonar två förhållanden som bör uppmärksammas
i sammanhanget. För det första understryks den skillnad som finns mellan
internt inom företaget genererat kapital och kapital anskaffat via nyemission.
En ökning av det internt bildade kapitalet är i sig själv uttryck för en högre
förräntning på redan insatt kapital, under det att utifrån anskaffat eget
kapital däremot ställer förräntningsanspråk, sora snarast är högre än för
upplånade raedel, förutsatt alt placerarnas avkastningskrav inte ändras.
För det andra framhålls att ökade placeringar i aktier inle
utan vidare tillför näringslivet motsvarande belopp eget kapital. Anledningen
till att företagen inte nyemitterat aktier i större omfaltning är alt kursnivån
varit för låg och marknaden för "tunn" för att en lämplig
emissionskurs skulle kunna uppnås. En press uppåt på kurserna är därför närmast
oundgänglig för alt företagen skall vara benägna alt nyemittera aktier.
Utredningen understryker alt det är väsentligt att man vid
placering av AP-fondmedel i aktier prövar sig fram på marknaden så att utbudet
kommer företagen till godo och inte alltför mycket tar sig uttryck i en höjd
kursnivå. Om, som närants i debatten, så mycket som 5 % av AP-fondens kapital
skulle avdelas för aktieförvärv, innebärande en årlig placeringsvolym om 400
milj. kr., skulle detta leda till kraftiga kursstegringar. Detta skulle
förutsätta en väsentlig sänkning av avkastningskraven för placeringar i
riskvilligt kapital samtidigt som tidigare aktieägare skulle göra betydande
kapitalvinster. Med en aktieplacerande institution
Prop. 1973: 97 35
av
sådan potentiell kapacitet skulle också finnas risker för kraftiga återverkningar
på kursbUdningen. Bl. a. skulle själva bildandet av en institution av denna
karaktär kunna utlösa en spekulation med överdriven kursuppgång med risk för
påföljande kraftiga kursfall. Vidare skulle marknadsstörningar ofta uppstå
genom förväntningar om att fondmedel skulle placeras än i det ena bolaget och
än i det andra, effekter som skulle förslärkas om fonden gjorde ständiga
omplaceringar av aktieportföljen. Häftiga kurseffekter skulle också uppkomma
vid försäljning av en del av aktieinnehavet. I praktiken torde därför i
portföljen inneliggande aktier i stort sett få betraktas som
"frusna".
Utredningen berör en i
debatten framförd tanke att AP-fondens tillskott av ägarkapilal borde ske i
samband med nyemissioner så att medlen direkt fördes till företag som var i
behov av nytt ägarkapilal. Därigenom skulle man också kunna nå uppgörelser som
inte får en kurssteg-rande effekt på börsen. Utredningen påpekar alt en
möjlighet till en sådan riktad kapitalinsats förutsätter, att
aktiebolagslagens nuvarande regler om aktieägares företrädesrätt att teckna
aktier vid nyemission upphävs. Ett förslag i den riktningen har lagts fram av
aktiebolagsutredningen i betänkandet (SOU 1971: 15) om en ny aktiebolagslag.
Förslaget innebär att bolagsslärama med kvaUficerad majoritet skaU kunna
besluta om avvikelse från principen om äldre aktieägares företrädesrätt. Det är
enligt kapilalmarknadsutredningen möjligt att de vägar som härigenom skulle
öppnas att träffa överenskommelse om övertagande av en del a\ en nyemission
eller en hel nyemission i någon mån skulle dämpa den press uppåt på de
registrerade kurserna som ett ökat utbud av riskvilligt kapital framkallar.
Förutsättningarna för alt bolagsstämman skall acceptera en nyemission som
placeras utanför ägarkretsen måste emellertid vara att bolaget i fråga når en
för sig gynnsara överenskoraraelse. Emissionskursen skulle sålunda kunna bli
tämligen hög även i detta fall och det kan ifrågasättas om inte en tänkbar
överenskommelse ur placerarens synvinkel i vissa lägen t. o. ra. kunde
innebära sämre villkor än vad som skulle kunna uppnås genom direkta köp på
marknaden. Det kan gälla i de fall då företagen kanske är överdrivet
optimistiska i sin bedömning av möjligheterna att placera en nyemission på
marknaden eller över huvud tagel är föga intresserade av en uppgörelse.
Utredningen
anser att möjligheten bör prövas att tillföra näringslivet riskvilligt kapital
från AP-fonden, huvudsakligen i form av aktiekapital, samtidigt som
utredningen betonar att placeringsverksamheten måste ske med varsamhet och med
stor hänsyn till riskerna för störningar på aktieraarknaden.
Prop. 1973: 97 36
3.5
Former för kanalisering av riskvilligt kapital från AP-fonden till näringslivet
Utredningen
diskuterar två olika huvudformer i fråga om metoderna för tillförsel av AP-fondmedel
till näringslivet. Den ena huvudformen innebär att fonden själv eller via av
fonden ägda mellanhandsinstitut köper aktier. Enligt den andra huvudformen
tillför AP-fonden medel tiU mellanhandsinstitut, t. ex. aktiefonder eller
förvaltningsbolag, som från ägandesynpunkt är fristående från fonden och som
använder medlen för förvärv av aktier.
Utredningen stryker under
att valet av kanaliseringsmetod är en mycket viktig fråga. Förslaget all
placera medel från AP-fonden i aktier innebär en principiell ändring i fondens
placeringspolitik som kan få viltgående konsekvenser för inflytandet inom
näringslivet och för den ekonoraiska utvecklingen över huvud laget. Del är
väsentligt att del positiva bidrag som en ökad tillförsel av riskkapital ger,
kan bäras upp av största möjliga samling bland olika intressegrupper. Delta är
av betydelse inte minst för att trygga en fortsatt uppbyggnad av fonden.
Två utgångspunkter har
varit gmndläggande vid utredningens överväganden beträffande olika kanaliseringsmeloder,
nämligen dels att AP-fondens medel skall förvaltas på ett sätt som tryggar en
fortsall tillförsel av resurser till fonden, dels att beslutsfunktionen på kapitalraarknaden
vad gäller fördelningen av de finansiella resurserna på individuella projekt
eller företag inte koncentreras alltför mycket.
Utredningen erinrar om att
avgifterna till allmänna tilläggspensionen i väsentliga avseenden kan
jämställas med statliga skatter och folkpensionsavgifter. De fonderade medlen
förvaltas av tre fondstyrelser enligt reglerna i reglementet. Det förhållandet,
att vad som är att betrakta som "allmänna medel" på detta sätt
förvaltas utan den kontroll som tillämpas för statsmedel, som anvisas över
statsbudgeten, har präglat utformningen av placeringsreglerna. Utformningen
karakteriseras av en strävan alt medlen skall användas så att de bidrar till en
effektiv kapitalanvändning och ger en god avkastning men utan att
placeringarna görs kontroversiella i en utsträckning som skulle kunna väcka
motstånd mot fonduppbyggnaden. Aktier var inte en placeringsform, som på
allvar övervägdes vid utformningen av AP-fondens placeringsbestämmelser. Även
om utvecklingen nu motiverar en omprövning av frågan om placeringar i aktier,
bör dessa förhåUanden beaktas vid valet av kanaliseringsmetod.
Strävan att göra AP-fondens
placeringar okontroversiella har bl. a. manifesterats i att
placeringsbestämmelserna utformats med hänsyn till kravet på betryggande
säkerhet. Ett annat utslag av denna ambition är att man velat undvika att
särskilt tillgodose vissa låntagare. Utvecklingen av mellanhandsinstiluten på
1960-talet får bl. a. ses sora ett uttryck för denna princip.
Prop. 1973: 97 37
Mellanhandsinstituten
fyller också den funktionen att i någon mån dämpa de starka koncentrationslendenser
i kredilförmedlingen som följer av bildandet av en kreditinstilution av AP-fondens
dimensioner. I en icke totalplanerad ekonomi av Sveriges typ bör varken
kapitalmarknaden eller kreditmarknaden i övrigt domineras av en enda
långivare. Låntagare skall kunna underställas den allsidiga prövning som följer
av ell system med flera potentiella långivare på marknaden.
Bakom uppdelningen av AP-fondens
förvaltning på tre fondstyrelser låg kravet att fonden inte fick innebära en
maktkoncentration. Lösningen med tre styrelser med representanter för olika
parter har, i likhet med mellanhandsinstituten, verkat i riktning mol en
önskvärd decentralisering av de individuella kreditbesluten. Genom att
fondstyrelserna agerar som en enhet är koncenlrationstendenserna på olika
områden ändå starka. På obligationsmarknaden har AP-fonden t. ex. under åren 1970
och 1971 tecknat 8090 % av nästan varje induslrilån som emitlerats.
Enligt utredningens
uppfattning har AP-fondens placeringspolitik hittills karakteriserats av stor
smidighet där möjligheter till högre avkastning genom dess dominerande stäUning
fått ge vika för att förhindra störningar på kreditmarknaden. Genom
sammanslagning av delfondernas administrativa förvaltningar har man emellertid
uteslutit varje möjlighet att på denna nivå nå en decentralisering.
Utredningen har i detta samraanhang inle tagit stäUning till AP-fondens
organisation i dess helhet. Enligt utredningens mening bör dock en vidgning av
användningen av AP-fondens medel till att omfatta även ägarkapilal inte få leda
till att centraliseringsgraden ytterligare förstärks.
Hänsyn bör också tas till
den för svensk kreditraarknadslagstiftning vägledande principen att
beslutsfunktionerna för aklieplaceringar och för kredilbevillningar bör hållas
åtskilda. Det finns inte bärande skäl att frångå nämnda princip för AP-fondens
del. Mol bakgrund av att AP-fondens medel är att anse som allmänna medel och
att placeringarna inte får leda lill vare sig ökad centralisering på
kapitalmarknaden eller ökad maktkoncentration ställer utredningen upp följande
krav för placering av fondmedel i akiier. Balans- och resultatredovisning av aklie-placeringsverksaraheten
skall ske separat. Förvaltning och administration skall hållas skild från den
övriga fondförvaltningen. En rimlig avvägning bör göras mellan de risker som
fonden får bära och det inflytande den kan utöva på placeringarna. Insyn i och
offentlig granskning av verksamheten skall göras mer omfattande än vad som
gäller för fondens övriga placeringar.
Utredningen finner vissa
fördelar med ett system sora innebär att fondmedlen slussas lill
näringslivet via aktieköp av meUanhandsinstitut som är fristående från fonden.
Fonden skulle därigenora inle behöva slå för den individuella prövningen och mellanhandsinslitutel
skulle utgöra
Prop.
1973: 97 38
en riskbuffert. Utredningen ställer sig emellertid tveksam
till en sådan lösning med hänsyn till att det kan sällas i fråga om det är
rimligt att belasta företagen med pensionsavgifter som sedan kanaliseras ut
till olika institut och gör det möjligt för dessa all förvärva företagen. Utredningen
avvisar vidare tanken på att låta aktieplaceringarna ske över Investeringsbanken.
Vad gäller det andra huvudalternativet dvs. en kanaUseringsmetod
som ger AP-fonden rätt att själv eUer via underordnat organ placera i aktier
finner utredningen det sagda tala mot en vidgning av de nuvarande tre
delfondernas placeringsrält tUl att omfatta också aktier. Utredningen föreslår
i stäUet att kanaliseringen av riskvilligt kapital från AP-fonden till
näringslivet skall ske genom att fondmedel förs över till en för ändamålet
inrättad ny enhet inom AP-fonden en fjärde delfond med exklusiv rätt att
förvärva akiier. För denna delfond anges följande riktlinjer. Fjärde fonden får
en ovillkorlig dragningsrätt i de tre övriga fonderna. Styrelse tiUsätls efler
samma mönster som gäUer för övriga delfonder. Placeringsverksamheten
underkastas en mer öppen granskning än vad som gäUer för övriga delfonder.
Utredningen påpekar att en lösning efter nämnda linjer liksora
varje metod, där AP-fonden själv placerar i aktier, innebär att fonden får bära
hela den risk som är förenad med tillförsel av ägarkapilal. Ett sådant
risktagande är knappast förenligt med hittiUs tUlämpade principer för
fondförvaltningen. Det kan emellertid hävdas att AP-fonden mycket väl har
potentiella resurser för att engagera sig i riskbärande projekt. Att denna möjUghet
i stort sett uteslöts vid fondens bildande hängde samman med att man ville
skapa enighet om fonduppbyggnaden och att detta ansågs bäst kunna tiUgodoses
genom att placeringarna inle gjordes kontroversiella. När utredningen nu finner
det motiverat att man prövar att tillföra näringslivet AP-fondens medel såsom
riskvilligt ägarkapilal, är det enligt utredningens mening lämpligt att
avvägningen mellan olika intresseinriktningar i största möjliga utsträckning
sker inora AP-fonden. Till förmån för en lösning med en fjärde fond talar också
att den är tekniskt enklare än ett system med förvaltningsbolag som sköter
placeringarna.
3.6 Uppbyggnaden av en fjärde delfond och dess funktion
Utredningen framhåller att det inte är möjligt att på
förhand ange i vilken omfattning fondmedel kan placeras i förelagsandelar utan
att allvarliga störningar uppstår på aktiemarknaden och i övrigt. Det är
vidare inte möjligt alt i förväg slå fast hur stor tillgången på attraktiva
placeringsobjekt kan bli. Det är därför angelägel alt placeringstakten görs
flexibel och att det bestäms en totalram för verksamheten, som senare kan
prövas om. Utredningen föreslår att Kungl. Maj:t och riksdagen
Prop.
1973: 97 39
faststäUer
ramen lill 500 milj. kr. att användas av den fjärde fonden under en icke
angiven tidsperiod. När detta belopp placerats förutsätts alt en fortsättning
av den nya placeringsverksamheten får bestämmas i ljuset av de vunna
erfarenheterna av verksamheten.
En vidgning av rambeloppet
kan ske genom att styrelsen för fjärde fonden hemställer hos Kungl. Maj:t att
förslag därom framläggs till riksdagen. Fondens framställning bör remissbehandlas
i sedvanlig ordning därvid även övriga fondstyrelser bereds tillfälle all yttra
sig.
Finansieringen
av fjärde fondens verksamhet föreslås ordnas så att fjärde fonden ges en
ovillkorlig rätt att intill det fastställda rambeloppet göra dragningar i de
övriga tre fonderna. Därigenom markeras dess ställning som ett i förhållande tUl
övriga fonderna självständigt organ. De medel som las i anspråk bör belasta de
tre fonderna i proportion till kapitalbehållningen vid utgången av närmast
föregående år.
Den
fjärde fonden bör enligt utredningen inte bidra till pensionsutbetalningarna
eftersom den i motsats tiU övriga fonder inle får löpande tillskott av
pensionsmedel utan avses förvalta ett vid varje tidpunkt fastställt rambelopp.
I stället föreslås att uppburna utdelningar på fjärde fondens placeringar
inlevereras till de övriga fonderna i proportion till dragningarna i dessa.
Realiserade kursvinster bör däremot få återinvesteras av fjärde fonden. Den
beskattningsfrihet som nu gäller för AP-fonden bör avse också intäkter från den
nya verksamheten.
Utredningen
anser att den fjärde fonden inte skall engagera sig i företag med annan
bolagsform än aktiebolag. Köp av andelar i ekonomiska föreningar kan inte komma
i fråga eftersom sådana föreningar har till syfte att bereda medlemmarna
fördelar som kommer till uttryck på annat sätt än som vinsl på tillskjutet
kapital. Vad gäller den närmare inriktningen av placeringsverksamheten
beträffande den fjärde fonden föreslår utredningen att i reglementet
uttryckligen undantas placeringar i penningförvaltande institut som försäkringsbolag
och bankaktiebolag och investmentbolag men att fonden i övrigt inte bör vara
bunden av föreskrifter i fråga ora placeringsobjekt även om det förutsätts all
placeringarna i första hand inriktas på industriföretag. Undanlaget för försäkringsbolag
och affärsbanker har samband med alt reformens syfte är alt tillföra
näringslivet, främst industrin, riskvilligt kapital. Undantaget för
investmentbolag motiveras med att sådant bolag har lill syfte alt genom ett välförddat
värdepappersinnehav ge ägarna god riskspridning, något som fjärde fonden genom
sin storlek ändå uppnår.
Utredningen
har övervägt om aktiebolag bör vara kvalificerat i särskild ordning för att
komma i fråga för engagemang från fjärde fondens sida. Genom att föreskriva att
fonden endast bör förvärva börsnoterade förelags aktier borde krav på marknadsmässighet
och säkerhet bäst uppfyllas. Mot en sådan regel kan emellertid invändas att
del finns åtskiUiga relativt stora förelag med god tillväxtpotential som inte
är noterade på
Prop. 1973: 97 40
vare
sig börsens A-lista eller på den s. k. fondhandlarlistan. Det grundläggande
syftet med kanalisering av riskkapital från AP-fonden är att förbättra
företagens finansieringssituation. Utredningen anser därför att en formeU
bestämmelse som utesluter andra än börsnoterade företags aktier som
placeringsobjekt för fjärde fonden inte bör införas. Fondstyrelsen bör således
i detta avseende vara obunden vid valet av aktiebolag för engagemang. Utredningen
finner det dock sannolikt alt fonden i dominerande utsträckning kommer att
engagera sig inom kretsen av börsnoterade företag. Mycket talar för att
effekten av fondens insatser blir gynnsammast om den koncentrerar sig på
kapitalinsatser för att främja exploateringen av större projekt i väletablerade
företag. Det är inte heller förenligt med fondsystemets uppbyggnad all fonden
engagerar sig i en mängd mindre företag. De mindre och medelstora företagens
behov av riskvilligt kapital tillgodoses bäst genom det nya
finansieringsinstitut. Företagskapital AB, som avses börja sin verksamhet år
1973 och som avses i allt väsentligt repliera på AP-fondens medel.
Mot
bakgrund av utredningens förutsättning att AP-fonden skall behålla sin
nuvarande stäUning som väsentligen kapitalplacerande institution och att den
särskilda näringspolitiken således får drivas genom andra instrument, som
handhas av politiskt ansvariga instanser, föreslår utredningen en särskUd
begränsning i fråga om kapitaUnsatser i ett företag. Efter mönster av vad som
gäller för försäkringsbolagen föreslås alt fonden inte får rätt att förvärva
större andel aktier i ett aktiebolag än att röstetalet för aktierna utgör 5 %
av röstetalet för bolagets samtliga aktier. Eftersom akties röstvärde får vara
upp tiU tio gånger röstvärdet för annan aktie kan i undantagsfall köpas aktier
som svarar mot mer än 5 % av aktiekapitalet. Frågan ora begränsningsregeln kan
senare behöva tas upp till ny prövning. Detta kan bli nödvändigt redan av det skälet
att regeln vid en eventuell ökning av det föreslagna rambeloppet på 500 milj.
kr. kan medföra att tillgången på attraktiva placeringsobjekt efter hand
minskar.
En
särskild fråga är om den nya fonden skall få placera medel i mellanformer av
riskkapital och lånekapital. Två huvudgrupper av sådana mellanformer finns, näraligen
dels skuldebrev som på olika villkor kan utbytas mot aktier (konvertibla
skuldebrev) eller ger rätt till teckning av aktier (s.k. warrants), dels
skuldebrev vars avkastning varierar med det emitterande bolagets resultat (vinslanddslån).
Dessa finansieringsformer, som f. n. inle är reglerade i lag, har endast
undantagsvis kommit till användning i Sverige. På senare år har två konverteringslån
emitlerats. Utredningen erinrar om alt i förslaget lill ny aktiebolagslag
tagils upp regler om konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Införs reglema
kan användningen av dessa finansieringsformer komma att öka. Enligt utredningen
bör fjärde delfonden ha exklusiv rätt att placera fondmedel i konvertibla
skuldebrev och, i den mån regler införs därom.
Prop. 1973: 97 41
i warrants. Övriga ddfonder bör inte ha rätt att förvärva
sådana värdepapper, eftersom stömingar skulle kunna uppstå om de tvingades avyttra
skuldebreven på grund av att de inte kan placera i aktier.
Vad gäller
vinstandelslån påpekar utredningen att två huvudformer kan urskiljas, nämUgen
dels s. k. ddägardebentures som inte löses in till kurs som är bestämd vid
emissionstillfället utan till marknadsvärdet viss tid före uppsägningsdagen,
dels lånedebentures som inlöses till fastställd kurs. Enligt utredningen bör lånedebentures
men inle ddägardebentures få förekomma på den svenska kapitalmarknaden. Lånedebentures
bör kunna ingå även i de nuvarande tre delfondernas placeringar. Utredningen
berör i sammanhanget också vissa skattefrågor som bör klarläggas för att
användningen av vinslanddslån skall komma lill användning i någon större omfattning.
Utredningen
föreslår att fjärde fondens styrelse skall utses i samma ordning som de
nuvarande tre styrelserna och liksom dessa bestå av nio ledamöter jämte
personliga suppleanter. Styrelsen skall således förordnas av Kungl. Maj:t,
delvis efler förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare.
Lämpligen bör arbetsgivarsidan nominera tre ledamöter och arbetstagarsidan lika
många. Styrelseledamöterna bör ha vana att bedöma ett företags
utvecklingsmöjligheter och även allmänt vara förtrogna med förhållandena inom
det svenska näringslivet. Mot bakgrund av de motiv som ligger till grund för
förslaget att skilja aktieplaceringar från de nuvarande delfonderna anser
utredningen det givet att fjärde fonden också bör ha en från de övriga
fonderna fristående administration. På den administrativa personalen bör
ställas samma kompetenskrav sora angetts böra gälla för styrelseledamöterna.
Revision
och siffergranskning av fjärde fondens förvaltning föreslås ske på samma säll
som för övriga fonder. Efiersom AP-fondens medel används på ett nytt och
oprövat fält och på grund av placeringarnas speciella karaktär, bör enligt
utredningens mening den formella revisionen kompletteras med en årlig särskild
sakgranskning inrymmande dels en bedömning av företagna dispositioner gjord av
ekonomisk expertis, dels någon form av godkännande av den förda
placeringspolitiken. TUl frågor som bör bli föremål för utlåtande av granskningsorgatiet
hör om fondens grad av risktagande och riskspridning varit riraliga och om fondens
agerande medfört störningar på aktiemarknaden. Fondernas formeUt frislående stäUning
medför att styrelserna inte kan beviljas ansvarsfrihet för förvaltningen i
sedvanlig ordning. Styrelseledamöterna är i StäUet underkastade ämbelsmannaansvar.
Placeringarnas natur och det förhållandet att Kungl. Maj:t och riksdagen
tillsammans förutsätts fastställa rambeloppet, motiverar enligt utredningens
mening att fjärde fondens verksamhet blir föremål för en årligen återkommande
riksdagsbehandling i fasta former efter inhämtande av granskningsorganets yttrande.
Riksdagen kan därvid exempelvis anhålla hos Kungl. Maj:t om
Prop. 1973: 97 42
en
översyn av vissa delar av fondens verksamhet. Granskningsorganet föreslås få
fem ledamöter varav två skall utses av vardera fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontorét.
Ordföranden föreslås vara justitieråd eller hovrättspresident.
Mot
utredningens förslag i fråga om fjärde fondens ställning och organisation har
i vissa hänseenden avgetis reservation av ledamoten Johansson. Det
förhållandet att fjärde fondens placeringsverksarahet skall vara en separat
verksamhet inom ramen för AP-fondens totala engagemang föranleder enligt
Johansson alt de nuvarande tre fondstyrelserna skall ha ett ansvar också för
aktieplaceringarna. Den nya fonden bör sålunda inte betraktas på annat sätt än
som en förvaltningsenhet under AP-fonden. De tre styrelserna bör därför
medverka vid utseendet av styrelse för fjärde fonden. Minst halva antalet
styrelseledamöter bör sålunda utses på förslag av de nuvarande tre
fondstyrelserna. Vidare är majoritetsförslagel att en vidgning av fjärde
fondens placeringsram skall ske på hemställan av fjärde fondstyrelsen hos Kungl.
Maj:t ansvarsmässigt ohåUbarl. Efiersom fjärde fonden bör ses som ett organ
för de övriga fonderna, bör en vidgning av ramen i stället beslutas av de tre
styrelserna geraensamt. Eventuellt kan förfarandet kombineras med att Kungl. Maj:t
prövar beslut om en vidgning av ramen. Även granskningen av fjärde fondens
verksamhet bör i första hand ankomma på de tre nuvarande fondstyrelserna.
Granskningsunderlaget skall dock efter revision överlämnas till Kungl. Maj:t
tillsammans med de revisionshandlingar som avser de övriga tre delfonderna.
Johansson anser vidare alt bildandel av en fjärde fondstyrelse inte får
innebära att ställning nu tas lill frågan om man längre fram skall slå samman
de nuvarande tre fonderna till en fond eller till frågan om en löntagarmajorilet
i en sammanslagen styrelse.
4
Remissyttrandena
Det
övervägande antalet remissinstanser är positiva till förslaget i fråga om principen
att öppna möjlighet att tillföra näringslivet riskvilligt ägarkapilal från AP-fonden
och tillstyrker eUer lämnar förslaget utan erinran. Bland remissinstanser med
en positiv inställning är länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och
Kalmar län (majoriteterna), länsstyrelserna i Malmöhus, Västernorrlands och
Västmanlands län, AP-fondens första fondstyrelse (majoriteten), Folksam,
riksgäldsfullmäktige (majoriteten), riksbanksfullmäktige (majoriteten), KF,
LO, och de av LO hörda fackförbunden. Svenska sparbanksföreningen, SACO och
TCO. Även Stockholms läns landsting (majoriteten i förvaltningsutskollel) och
kommunstyrelserna i Stockholm och Ltdeå (majoriteterna) saml Haparanda tillstyrker
förslaget. En positiv inställning lill delta redovisas också av han-
Prop. 1973: 97 43
delskamrarna
i Malmö, Örebro och Gävle och av Kalmar läns företagareförening.
Försäkringsinspektionen
lämnar förslaget utan erinran från de synpunkter inspektionen har att beakta.
Kommerskollegium har inget
att invända mot alt AP-fondmedel som ell led i en långsiktig försöks- och
utvecklingsverksamhet används för riskbärande placeringar enligt förslaget. Med
de begränsningar som utredningen föreslagit kan AP-fondens aktieförvärv i och
för sig inte innebära att den ansvarsfördelning som hittills tillämpats mellan samhälle
och näringsliv rubbas. Med hänsyn tUl förslagets utvecklingsbarhet kan dock
den föreslagna lösningen ses som ett principiellt betydelsefullt genombrott
för en ändrad syn på området. En ändring av gränserna för ansvarsfördelningen
måste kunna göras när samhällsutvecklingen kräver det. Skäl kan anföras för
att man avvaktar resultatet av genomförd lagstiftning om
styrelserepresentation för samhälle och löntagare i företag, innan man
generellt ökar det allmännas och löntagamas ägarinflytande i näringslivet.
Samhället har vidare skaffat sig goda instrument för att följa och styra
utvecklingen. Principiella betänkligheter kan också anföras mot att ett organ
av AP-fondens karaktär får möjligheter att spela en självständig roll i
näringspolitiken. Eftersom det är angeläget att finna effektivast möjliga
användning för det snabbt växande kollektiva sparandet finns dock enligt
kommerskollegiet knappast några större betänkligheter mot utredningsförslaget
som ett led i en bred översyn av det kollektiva sparandets roU. Om den
föreslagna tillförseln av riskkapital till näringslivet får en direkt inverkan
på investeringsaktiviteten är svårt att bedöma. Med hänsyn till aktiebolagens
emissionsregler kan ifrågasättas om fondens aktieköp verkligen kommer alt leda
till en ökning av företagens egna medel. Någon markant ökad benägenhet att nyemUlera
uppkommer knappast lill följd av alt kursnivån höjs. I placeringspolitiken
finns svåra avvägningsproblem. Från utvecklingssynpunkt nås enhgt koUegiet positiva
effekter främst om raedlen styrs till branscher och förelag som har goda
framtidsutsikter men som hämmas av svårigheter alt uppbringa riskvilligt
kapital. Saratidigt är det tveksamt om pensionsmedel skall engageras i högt riskbelaslad
verksarahet.
Länsstyrelsen i Stockholms
län betonar angelägenheten av alt kommunernas låneutrymme i AP-fonden också
fortsättningsvis tryggas. Länsstyrelsen i Kalmar län ser det som utomordentligt
angeläget med nya instrument på kapitalmarknaden som ger möjligheter till ökade
insatser under mer flexibla former än vad nuvarande finansieringsinstitut kan
medge. Enligt länsstyrelsen bör aktieplaceringama inte i dominerande
utsträckning ske i börsnoterade förelag. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att
möjligheterna att tillföra näringslivet ett verkligt tiUskolt av riskvilligt
kapital blir beroende av emissionsreglernas
Prop.
1973: 97 44
utformning
i den kommande nya aktiebolagslagen. Enligt länsstyrelsen är det angeläget att
fondens nya verksamhet kommer alt Ugga i linje med länsstyrelsernas
regionalpolitiska verksamhet. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner det med
hänsyn till AP-fondens storlek naturligt all någon del av fondens medel
tillförs aktiemarknaden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det
önskvärt att medel från AP-fonden kanaliseras tUl näringslivet som riskvilligt
kapital. Det är enligt länsstyrelsen tveksamt om detta nås genom att fonden
köper aktier, åtminstone om köpen sker över fondbörsen. Den föreslagna metoden
bör dock prövas om man finner sådana former för aktieköp, alt fondens
kapitalinsatser verkligen når företagen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser
alt ett tUlskott av riskvUligt ägarkapilal via AP-fonden kan medverka till en
ökad investeringsaktivitet inom landels industri. Länsstyrelsen, som granskat
utredningsförslaget huvudsakligen från regionalpoliliska utgångspunkter, finner
del emellertid tveksamt om förslaget med den angivna placeringsinriktningen får
någon betydelse för länets del. Används fondmedlen i regionalpolitiskt syfte
kan däremot positiva effekter nås på de norrländska förelagens
investeringsvilja och expansionstakt. Länsstyrelsen föreslår därför att
aktieköp med AP-fondmedel används också som ett regionalpolitiskt instrument.
Fondbörsutredningen,
som inte tar ställning till frågan ora AP-fonden bör åläggas att uppfylla
ekonomisk-politiska mål i sin placeringsverksamhet, anser förslaget väl ägnat
alt ligga till grund för lagstiftning.
Riksbanksfullmäktige
framhåller alt den särställning som AP-fonden i olika hänseenden har i det
svenska kreditväsendet gör alt fonden inte kan betraktas från samma
utgångspunkter som övriga institutioner på den svenska kreditmarknaden. Fondens
tUlkorasl och uppbyggnad är grundade på samhällsekonomiska överväganden och
dess ändamål är att främja kapital- och produktionstillväxt varigenom realt
utrymme skapas för gjorda pensionsåtaganden. En förutsällning för att fonden skall
kunna tjäna detta syfte är att dess placeringsaklivitet anpassas lill strukturella
förändringar i finansieringsbehoven i samhället. En återkommande omprövning av
AP-fondens placeringsreglemente är därför naturlig, även om detta så långl
möjligt bör besitta en inneboende flexibilitet. Fullmäktige understryker vidare
all det är en central fråga för kapilalmarknadsutredningen i dess fortsatta
arbete att pröva olika möjligheter att komma till rätta med de problem som har
samband med fondens dominans och särskUda ställning på kreditmarknaden. 1 frågan
om näringslivets behov av riskkapital anför fullmäktige all det, med hänsyn lill
målet alt upprätthåUa en hög investeringstakt och med föreliggande tendenser
till sviktande investeringsvilja, kan bli nödvändigt alt mer perraanent
utnyttja investeringsstimulerande medel. En ökad tillförsel av externt
riskkapital ter sig då angelägen. Detta utgör visserligen inte någon fullvärdig
ersättning för internt genererat eget kapital. Å
Prop.
1973: 97 45
andra
sidan förbättras soliditeten i ett förelag av ett tillskott av eget kapital
genom nyemission av aktier. Den nu under en längre tid bestående låga självfinansieringsgraden
har lett till att det egna kapitalets andel av den totala balansomslutningen
successivt har sjunkit. Till en viss del har försvagningen av företagens
finansieringsstruktur uppvägts av att upplåningen fått en mer långsiktig
inriktning, vUket främst möjliggjorts genom AP-fondens långfristiga utlåning.
Försvagningen av förelagens soliditet kan dock ha negativa effekter på
investeringsviljan. Mot bakgrund av rådande utveckling finner fullmäktige det
därför motiverat att pröva möjligheten alt öka tillförseln av riskkapital genom
att en del av AP-fondens medel placeras i aktier.
KF
framhåller att ju lägre andel eget kapital ett företag arbetar med desto mindre
benägen är man alt ytterligare försämra detta förhållande genom ökad extern upplåning
för att finansiera ett investeringsprojekt. En ytterligare tillförsel av
riskvilligt kapital till näringslivet är därför i hög grad önskvärd. Det är
naturligt att det kollekliva sparandet i AP-fonden tar ansvar för en sådan kapitallillförsel,
särskilt som detta kollektiva sparande successivt kommer att öka i omfattning.
Förbundet delar utredningens gmndinställning att fondens aktieförvärv skall
ske som kapitalplacering och alt för näringspolitiska insatser får användas
andra medel. Det är således angeläget att skilja mellan vad främst löntagarna
har tillgång till, dvs. kollektivt samlade pensionsmedel, och vad staten har
tillgång till, dvs. statsägda företag och direkta styrraedel för näringspolitik.
I praktiken är det emellertid omöjligt att helt skUja placering av AP-medel
från drivande av näringspolitik. I synnerhet gäller detla om man utgår från att
AP-medlen skall användas i syfte att främja samhällets ekonomiska tillväxt och
därmed den framtida sysselsättningen. Då blir det i hög grad angelägel att den riskvUliga
placeringen sker på nyskapande områden i befintliga förelag eller i nya
enheter. Förbundet finner del inte troligt att rena marknadsförvärv via
fondbörsen eller på annat sätt kan resultera i något betydelsefullt tUlskott av
riskvilligt ägarkapilal. Även Folksam delar uppfattningen att AP-fonden skall
vara huvudsakligen kapitalplacerande och att för näringspolitiken får användas
andra instrument.
LO erinrar om att syftet
med förslaget i organisationens skrivelse år 1971 till Kungl. Maj:t var att
stärka investeringsvUjan i företagen genom alt dessa fick ökad tillgång till
riskbärande kapital samtidigt som samhället och löntagarna skulle få ett ökat
inflytande i näringslivet. Detta inflytande skulle användas för en utbyggd
näringspolitisk planering och samordning. Ett vidgat samhälls- och
löntagarinflytande är också ett led i utbyggnaden av den ekonomiska demokratin.
LO framhåller att utredningen har begränsat sina bedöraningar till frågor som
rör näringslivets finansiella betingelser. Med den betydelse AP-fonden har och
än mer kommer att få för kapitalmarknaden och nä-
Prop. 1973: 97 46
ringslivet
kan förvaltningens perspektiv emellertid inte begränsas till placeringarnas
säkerhet och avkastning. Pensionssystemets utbetalningar kan i sista
hand sägas vara garanterade av samhällsekonomins förmåga att generera
tillräckligt underlag för pensionsavgifter. Förutsättningen för alt
avsättningarna tUl fonden skall ha ett reellt värde är full sysselsättning och
ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv också i framliden, när de
avgifter skall tas upp, som skall fördelas liU pensioner, och de tidigare
avsättningarna eventuellt behöver tas i anspråk. LO kan i och för sig håUa med
utredningen om alt fondstyrelserna, fastän de förvaltar allmänna medel, i sin
egenskap av kapitalplacerande institution inte kan bära ett sådant politiskt
ansvar, som förbinds med ett ökat samhällsinflytande i näringslivet. Å andra
sidan har styrelserna ett klart intresse av att medverka som en länk i en aktiv
näringspolitik, som syftar till ökad samordning, effektivitet och konkurrenskraft
i det framtida svenska näringslivet och således också s::k-rar pensionsutbelalningarnas
reella underlag. Även om kapitalmarknadsutredningen ansett att denna
bedömning legat utanför dess mandat, måste den enUgl LO:s mening las raed i
den helhetsbild som skall presenteras riksdagen när frågan slutligt skall
avgöras. Det måste så klart ligga i fondstyrelsemas eget intresse att allmänt
medverka i samhällets näringspolitik att en formalisering av denna
samverkan inte synes nödvändig. För alt inte driva centraliseringen av
kapitalmarknaden för långt bör ett sådant samråd kunna göras informellt i nära
anslutning till den samhälleliga näringspolitiken och dess kommande in-dikaliva
planering. LO finner med tillfredsställelse att kaphalmark-nadsutredningen
accepterat huvudprincipen i organisationens förslag, nämligen att en del av allraänna
pensionsfondens medel skall kunna placeras som riskvilligt kapital i
näringslivet. Samtidigt omgärdar emellertid utredningen sitt förslag med så
många begränsningsregler att det näringspolitiska syfiet svårligen kan
uppnås. Enligt LO är det inte möjligt att bedöma förslaget enbart med
utgångspunkt i näringslivets finansieUa betingelser. Det är släUt utom allt
tvivel att soliditeten i företagen vid varje särskild tidpunkt spelar en stor
roll för investeringsviljan och att denna soliditet f. n. av många bedöms vara
för låg. Så länge näringslivet domineras av privata företag och statsmaktema
har full sysselsättning som primärt mål för den ekonomiska politiken, ligger
del i företagarnas makt att avgöra vad som skaU menas med tillräcklig
soliditet och tillfredsställande lönsamhet. Det traditionella sättet att höja
soliditeten är att öka självfinansieringen genom förbättrad lönsamhet.
Nyemissioner av aktier på marknaden har vid sidan härav hittills spelat en
relativt liten roll. De är emellertid både från fördelnings- och
effektivitetssynpunkt ett väsentligt bättre alternativ, särskilt om kapitalet koramer
från kollektivt samlade medel. Att detta också gäller från
effektivitetssynpunkt beror på att investeringsprojek-
Prop.
1973: 97 47
ten
prövas noggrannare när de skall genomföras med utifrån kommande medel även
när dessa medel tUlförs genom en aktieteckning i förelaget - än när de
genomförs med vinstmedel som tillförts företagen genom en allmänt förbättrad
lönsamhet. Betydelsen av en tUl-försel av riskkapital som ger ökad soliditet
ligger också i att det i sin tur kan utgöra bas för upplåning av främmande
kapital.
Flera av de av LO hörda
fackförbunden berör förslagets betydelse från inflylandesynpunkt. Beklädnadsarbelarnas
förbund anser att det hade varit önskvärt att utredningen särskilt påtalat
angelägenheten av att man under prövotiden observerar de styrningseffekter som
kan komma av olika engagemang. Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller
att näringslivets beroende av det kollektiva sparandet gör det rimligt att
löntagarna kollektivt tillsammans med samhället tillförsäkras ett betydande
inflytande över näringslivets utveckling. Denna demokratisering kan dock inte
genomföras i en handvändning varför det enligt förbundet är klokt med en
försiktig inledning och en på praktiska erfarenheter grundad successiv
utbyggnad. StatsanstäUdas förbund betonar att AP-fondens medel skall användas
också i syfte att öka samhällets och löntagarnas inflytande i näringslivet.
Svenska
sparbanksföreningen tillstyrker i princip förslaget men förutsätter att del
blir fråga om en försöksverksamhet och att den slutliga bedöraningen av frågan
får göras på grundval av erfarenhetema från försöksverksamheten och kapitalraarknadsutredningens
kommande förslag om AP-fondens totala verksamhet och organisation.
SACO
tillstyrker en försöksverksamhet av den föreslagna omfattningen. Vad angår
möjligheten att öka det riskvilliga kapitalet i företagen genom att sänka
uttaget av pensionsavgifter anmärker SACO alt detta kan medföra en irrationell
fördelning mellan kapital- resp. personalintensiva företag av samma slag som
gäller för återlån. TCO ser utredningsförslaget som ett första steg mol ett
ökat deltagande från arbetstagarnas sida i kapitalbildningsprocessen under
hänsynslagande till näringslivets finansieUa behov. Organisationen påpekar att
utredningen borde ha undersökt möjligheterna att förebygga alt gjorda kapilaltillskotl
till näringslivet leder till ökad etablering och investeringsaktivitet
utomlands.
Sveriges
jordbrukskasseförbund anmärker bl. a. alt invesleringsbe-nägenhelen inte torde
ökas genom att AP-fonden förvärvar aktier men ställer sig ändå inte avvisande lill
att AP-fonden i begränsad utsträckning engagerar sig i näringslivet med
riskkapital. Förbundet framhåller att en eventuell avtappning från
kapitalmarknaden som följd av fondens aktieköp inte får drabba
lantbrukssektorn med dess stora lånebehov.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län (majoriteten) anser att med
Prop. 1973: 97 48
förslaget kan nås vissa positiva effekter men ställer sig
med hänsyn till risken för statlig styrning av företagen ändå tveksam till
förslaget. Placeringarna bör i princip vara neutrala från närings-, industri-
och regionalpolitiska synpunkter.
En negativ
inställning till förslaget i huvudfrågan redovisas av de flesta näringslivsorganisalionerna.
Till remissinstanser som avstyrker förslaget hör sålunda Lantbrukarnas
riksförbund. Svensk industriförening, SAF, Svenska företagarkassan. Svenska
företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, SHIO, Sveriges industriförbund
och Sveriges köpmannaförbund. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
bankföreningen samt handelskammaren i Stockholm och fem andra handelskammare
avstyrker förslaget. Styrelsen för Stockholms fondbörs (majoriteten), Sveriges
fondhandlareförening och Sveriges aktiesparares riksförbund är också negativa
till förslaget.
Sveriges
industriförbund finner det olämpligt all utredningen på sätt som skett ryckt ut
en delfråga ur sitt sammanhang och inte fått tillfälle att åstadkomma en
totallösning av sitt uppdrag innan frågan om AP-fondens aktieförvärv behandlas.
I utredningens fortsatta arbete aktualiseras sålunda en mängd frågor som i
viss mån föregripits genom delbetänkandet. Förbundet förenar därför sitt
avstyrkande raed en rekommendation att utredningen tar upp altemativa
lösningar till behandling och presenterar dessa i samband med den totala
analys av kapitalmarknaden som huvudbetänkandet enligt direktiven skall innehålla.
En
genomgående synpunkt hos de negativt inställda instanserna är att den vikande
investeringstakten främst beror på företagens försämrade lönsamhet och att en
ökning av investeringstakten därför kan nås endast om lönsamhetsutsiktema
förbättras. Sveriges industriförbund framhåller att ackumulerade vinstmedel
utgör företagens viktigaste finansieringskälla genom att de kan bära en hög
risk. Försämras företagens soliditet minskar företagens möjligheter att motstå
kortsiktiga resultatändringar och att planera verksamheten. En tUlfredsstäUande
soliditet krävs vidare för alt ell företag skall accepteras som låntagare. En
insats av AP-medel direkt i företagen kan på kort sikt lösa ett besvärande
likviditetsläge. På längre sikt krävs dock en ökad lönsamhet. Inte ens ett
avsevärt ökat utbud av riskvilligt kapital över aktiemarknaden kan få mer
betydande effekter på företagens investeringsvilja om inte samtidigt lönsamhetsutsiktema
förbättras. För att påverka dessa behövs helt andra åtgärder än vad utredningen
föreslagit. Sora exempel nämner förbundet en sänkning av avgiftsuttaget för den
allraänna till-läggspensioneringen. Enligt Svenska bankföreningen är nytt
aktiekapital även om det inte är lika investeringsbefrämjande som sparade
vinstmedel en viktig komplementär finansieringsform. Den viktigaste orsaken
till alt företagens efterfrågan på nytt aktiekapital varit låg är
Prop.
1973: 97 49
att
tUlgängliga investeringsprojekt inte bedömts som tillräckligt räntabla med
tanke på de höga kostnaderna för denna kapilalanskaffningsform. Del s. k. Annellavdraget
i saraband med nyemissioner borde därför höjas och ges obegränsad
giltighetstid. En sådan åtgärd skulle i likhet med en generell förbättring av lönsamhetsutsiktema
öka företagens efterfrågan på nytt aktiekapital.
Flera
av de avstyrkande remissinstanserna invänder att förslaget inle påverkar
sparandet i samhället och att det innebär endast en omfördelning av en del av AP-fondens
medel från obligationsmarknaden till aktiemarknaden. Det påpekas därvid att
minskningen på obligationssidan medför all företagens möjligheter att få
långfristiga krediter denna väg ytterligare reduceras. En annan invändning mot
förslaget är att placeringarna avses gälla större bolag under det att det
främst är de mindre och medelstora förelagen som behöver ökade möjligheter att
få kapilaltillskotl. Bl. a. SAF kritiserar förslaget också från den synpunkten
att alla företag bidrar till att bygga upp fonden men att endast vissa förelag
med förslaget skulle få lättare att öka sitt rörelsekapital.
Flera av de avstyrkande
remissinstanserna vänder sig mot den fara för maktkoncentration och risk för
central styming av näringslivet som enligt deras mening följer av den
föreslagna lösningen. Sådana synpunkter anförs bl. a. av Sveriges industriförbund,
som menar att huvudmotivet för LO:s begäran att medel från AP-fonden skall få
användas till förvärv av aktier är att öka löntagarnas och samhällets inflytande
över näringslivet. Genom att utredningen grundar sitt förslag främst på
överväganden i fråga om näringslivets finansieringsbehov har förslaget i
huvudsak hamnat vid sidan av såväl den allraänna debatten om motiven för
placering av fondmedel i näringslivet som utredningens egen analys.
Placeringar i aktier med medel från AP-fonden rör mest frågor sådana som
maktfördelningen i samhället, företagsdemokrati, styrelserepresentation för
samhälle och löntagare etc. Genoragripande ändringar av ägarstruktur och
inflytande inom näringslivet kan inte uppfattas som enbart en fråga om
näringslivets finansieringsbehov. Förslaget innebär att AP-fonden får en
dominerande ställning på aktiemarknaden. Den centralisering av näringslivets
kapitalförsörjning som följer av den starka koncentrationen av ägarinflytandet
över företagen till en enda instans får huvudsakligen negativa effekter på den
ekonomiska utvecklingen.
Några
remissinstanser tar inte ställning till själva principfrågan om AP-fondens
medel skall få placeras i aktier. Bankinspektionen anför att om förslaget
genomförs detta bör ske utan ändring i princip av fondens nuvarande ställning
som kapitalplacerande institution. Placeringama bör vidare bli av marginell
karaktär och tillgodose högt ställda krav på säkerhet. Inspektionen, som inte
tar ställning tUl bedömningar av politisk och samhällsekonomisk natur, delar
uppfattningen att metoden att tUl-
4
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 97
Prop. 1973: 97 50
föra näringslivet ägarkapilal från AP-fonden kan mildra
konsekvenserna av företagens minskade självfinansieringsgrad och soliditet. I
den mån insatserna går väsentligt utöver den nu föreslagna placeringsvolymen
krävs dock beslut om ändrad målsättning för fonden eller en kanalisering i
andra former än vad nu föreslagits. Vad gäller fondens inflytande i företag i
vilka aktier förvärvals anser inspektionen att det till stöd för fondförvallarna
och revisorerna behövs någol mera vägledande uttalanden än vad utredningen angett.
Förslagets huvudsyfte alt med bevarande av tryggheten av AP-fondens medel
tillföra näringslivet ägarkapilal från fonden gör del enligt inspektionen
naturligt, att fondförvaltningen så noggrant som möjligt kontrollerar och
bevakar lönsamheten av planerade och gjorda investeringar. AP-fonden måste
därför utnyttja alla fondens på aktierätten grundade befogenheter, inklusive
sådana som avser deltagande i förvaltningsålgärder. Kammarrätten i Stockholm
anser alt utredningen borde närmare ha belyst i vad mån de föreslagna
ändringarna kan förenas med bestämraelsen att placeringen av fondmedlen skall
tillgodose kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och tiUfredsställande
betalningsberedskap. Är avsikten alt hänsyn skall tas till annat än god
säkerhet och god förräntning bör detta komma tUl uttryck i förvaltningsbestämradserna.
AP-fondens
andra och tredje fondstyrelser samt en minoritet i första fondstyrelsen tar inle
ställning i själva aklieförvärvsfrågan under hänvisning till att
styrelseledamöterna hade att yttra sig i frågan via sina intresseorganisationer.
Delegationen för de mindre och medelstora företagen delar
i princip uppfattningen att de mindre företagens kapitalbehov tillgodoses genom
mellanhandsinstiluten och betonar viklen av att AP-fondmedel i ökad omfattning
kanaliseras till dessa företag.
I fråga om kanaliseringsformen stöds utredningens förslag
att aktieplaceringarna skaU handhas av en fjärde, självständig fondstyrelse av
kammarrätten i Stockholm, AP-fondens första fondstyrelse (majoriteten),
länsstyrelserna i Stockholms län (majoriteten) och i Malmöhus län och
riksbanksfullmäktige. I flera andra yttranden tillstyrks förslaget eller
lämnas ulan erinran utan något särskilt uttalande i frågan. Svenska fabriksarbetareförbundel
tillstyrker förslaget under förutsättning att löntagarsidan får majoritet i
styrelsen.
Kammarrätten
i Stockholm anser all del är en välmotiverad åtgärd att inrätta en helt
självständig, fjärde fondstyrelse för den nya verksamheten och anför. En
decentralisering av beslutsfunktionerna på kapitalmarknaden är
eftersträvansvärd och särskUt gör sig detla krav gällande i fråga om AP-fonden
med dess dominerande ställning. En uppdelning av verksamheterna är i detta fall
dessutom naturlig med hänsyn till att aklieplacering skiljer sig väsentiigt
från kreditgivning i aUmänhet. Investering i aktier kräver speciella insikter
och erfarenheter vUka bäst kan
Prop. 1973: 97 51
utnyttjas
och komma till sin rätt i en särskild fondstyrelse. Genom att verksamheterna
hålls klart isär ges också större möjlighet att avläsa resultatet av fondens
insatser på aktiemarknaden. En fortsatt utvidgning av denna verksamhet avses
nämligen bli beroende av utfallet av den nu föreslagna verksamheten.
Tre ledamöter i AP-fondens
första fondstyrelse uttalar förståelse för utredningens motiv bakom inrättandet
av en fjärde, självständig fondstyrelse och tillstyrker därför förslaget. De
förutsätter dock alt en ny prövning av organisationsformen skall ske senare. En
ledamot i samma fondstyi-else betonar att alla beslut om aktieköp bör fattas av
samma gmpp personer. Han förordar därför förslaget om en fjärde fond, dock som
en temporär företeelse i väntan på utredningens slutbetänkande. I det saramanhanget
förutsätts att tanken på en enda fondstyrelse aktualiseras.
Riksbanksfullmäktige
betonar att det är väsentiigt att institutionella förutsättningar skapas för
att koncentrationstendenserna på kapitalmarknaden i varje fall inte förstärks
genom att AP-fonden får rätt att placera i aktier. I debatten har anförts att
en möjlighet till aktieplacering för var och en av de tre nuvarande
fondstyrelserna skulle innebära en högre grad av decentralisering än om aktieplaceringama
koncentrerades till en särskild styrelse med i stort enbart denna funktion.
Denna invändning mot utredningens förslag faller emellertid omedelbart på att
fondstyrelserna har en gemensam administration och fungerar sora en enhet i
sitt agerande på marknaden. AP-fondens inflytande skulle självklart förstärkas
om den med ett samlat agerande kunde inrikta sig på såväl obligationsmarknaden
som aktiemarknaden. Den förhållandevis snäva utformning som
placeringsreglementet för fondstyrelserna har givits, får bl. a. ses just mot bakgmnden
av att man velat så långt möjligt undvika en stark maktkoncentration. Enligt
fullmäktiges mening medför möjligheten för AP-fonden att förvärva aktier en
sådan ökad koncentration av inflytandet på kapitalmarknaden, att en lösning
innebärande enbart en vidgning av de nuvarande fondstyrelsernas placeringsrätt
inte bör komma i fråga. En utvidgning av de nuvarande fondstyrelsernas
placeringsrätt till att omfatta också akiier kan inte motiveras raed en enkel järaförelse
raellan det rambelopp om 500 milj. kr. utredningen föreslår och värdet av t.
ex. försäkringsbolagens aktieinnehav. AP-fonden är och kommer att vara den helt
dominerande långivaren på kapitalraarknaden till de företag, den kan väntas bli
delägare i. Den princip som varit vägledande i svensk kreditmarknadslagstiftning,
nämligen att inte förena kreditbevillning med aklieplacering, får härigenom
helt annan betydelse än för mindre kreditinstitutioner. Valet av
organisationsform måste ske så att den kan bli bestående även vid en utvidgning
av ramen utöver nu föreslaget belopp. I anslutning till den mening som
framförts av reservanten i utredningen stryker fullmäktige under, att genom
att statsmakterna beslutar ora storleken av rambeloppet upphävs de nuvarande
styrelsernas
Prop.
1973: 97 52
ansvar
för de medel som förs över till fjärde fonden. Den fjärde fonden blir således
inte i något avseende underordnad de övriga fonderna. Fjärde fondens dragningar
i övriga delfonder kan knappast vålla några problem från likviditetssynpunkt,
eftersom de kan väntas bli av ringa storlek jämfört med inflytande avgifter,
amorteringar och ränteinkomster. Varje delfond har dessutora möjlighet att ta
upp kredit för att möta kortfristiga likviditetspåfrestningar. Det skulle kunna
hävdas alt en uppdelning av AP-fonden i en sektor för placeringar i aktier och
i en annan för övriga placeringar medför en mindre effektiv fördelning av
kapitalresurserna än en enkel vidgning av de nuvarande delfondernas placeringsrätt
till alt omfatta också aktier. Enligt fullmäktiges mening måste dock det
förhållandet att medel avdelas för aklieplaceringar ses som en manifestation av
statsmakternas målsättning att underlätta företagens anskaffning av riskvilligt
kapital för att därigenom främja en gynnsam utveckling av den svenska ekonomin.
Avsikten är således inte att aktieplaceringar skall konkurrera med andra
dispositioner. Med hänsyn till den nya verksamhetens speciella karaktär och
nära anknytning till näringspolitiken finner fullmäktige det naturligt med en
statlig representation i den nya styrelsen enligt förslaget, dvs. av samma
omfattning som i första fondstyrelsen. Två ledamöter i AP-fondens första
fondstyrelse framför i ett särskUt yttrande i huvudsak samma synpunkter som
riksbanksfullmäktige.
En grupp remissinstanser
förordar att de nuvarande tre fondstyrelserna får handha också placeringama i akiier.
Bl. a. bankinspektionen har denna uppfattning. Inspektionen framhåller att
behovet av organisatoriska former som är ägnade att minska koncentrationstendensen
blir med de föreslagna aktieplaceringarna en mera central fråga än hittUls.
När fonden inrättades, fick den tre styrelser representerande de olika sektorer
av samhället, varifrån medel inflyter till fonden. Att det slutgiltiga ansvaret
för fondens dispositioner på detta sätt fördelats på tre fondstyrelser har stor
praktisk betydelse, sora inte i alltför hög grad förringas av att den löpande
verksamheten hittills handhafts av ett gemensamt verkställande organ. Med
utredningsförslaget uppnås en decentralisering, såtillvida som
beslutsfattandet vad gäller aktieplaceringar läggs utanför de tre nuvarande
fondstyrelserna. Därmed sker en decentralisering efter placeringsformens art,
men beslutsfunktionen koncentreras i fråga om just aktier. Man avviker också
från den nämnda gmndläggande principen, att inflytande och ansvar utan
avseende på placeringsformen bör fördelas med hänsyn till de sektorer av samhället
från vilka medel inflyter till fonden. Vidare gäller i fråga om ett institut av
kapitalmarknadskaraklär att i motsats lill vad som gäller för bankinstitulen
köp av akiier i ett bolag och av obligationer som utfärdats av samma bolag
har ett naturligt samband med varandra. Mycket talar för att sådana frågor bör
kunna prövas av ett organ som
Prop. 1973: 97 53
har
möjlighet till finansieringsinsatser av olika slag. Inspektionen förordar
därför att aktieplaceringsverksamheten inordnas i den nuvarande organisationen.
Rambeloppet på 500 milj. kr. bör fördelas på de tre fonderna efter deras
storlek. Beslutanderätten bör i princip inte kunna delegeras. Behovet av
särskild sakkunskap bör i första hand tillgodoses genom ett särskilt rådgivande
organ. En organisation enligt de linjer som mspektionen förordar finns inora t.
ex. försäkringsbolagen.
AP-fondens andra och
tredje fondstyrelser samt tre ledamöter i första fondstyrelsen, vilka alla
avgett likalydande yttranden, har samma inställning som bankinspektionen. I
huvudsak anförs följande. Farhå-goma för en icke önskvärd maktkoncentration vid
en vidgning av de nuvarande delfondemas placeringsreglemente lill att omfatta
även aktier synes starkt överdrivna. En sådan vidgning innebär snarare att
fondens dominans på obligationsmarknaden reduceras, vilket från allmän
synpunkt måste te sig positivt. I själva verket innebär tre fondstyrelser, som
kan besluta var för sig, en större decentralisering än utredningens förslag om
en självständig aktiefond. Såväl SPP, Skandia som Hansa förvaltar aktier till
ett dagsvärde, som är väsentligt större än den ram sora utredningen föreslagit
till en början skall gälla för den fjärde fonden. De speciella regler som
utredningen föreslagit att styra denna fonds verksamhet i samband med aktieköp
synes därför obehövliga. Den av utredningen åberopade kapitalmarknadsprincipen
är helt felaktig, vilket framgår av att försäkringsbolagens, statskontorels m.
fl. institutioners placeringsregler tillåter såväl aktie- och obligalionsför-värv
som direkt långivning, vilket veterligen aldrig uppfattats som negativt.
Skapandet av ett fristående aktieinstitut skulle ge upphov till en artificiell
uppdelning av fondens placeringar. Om hänsyn tas till aktiernas värdestegring,
skulle de avkaslningsskUlnader, som uppstår mellan aktie- och
obligationsplaceringar, ofta ge utslag lill aktiernas favör. En på förhand
gjord uppdelning av kapitalet skulle emellertid leda tiU en avkaslningsmässigt
ineffektiv fördelning. Awägningen bör i stället kunna göras i varje konkret
situation. Självfallet koramer de tre fondstyrelserna att redovisa
aktieplaceringarna på sådant sätt att denna verksamhets resultat kan avläsas
fortlöpande och ge underlag för en riklig bedömning. Med utredningsförslaget i
nu berörda hänseende följer vidare en rad negativa effekter. Eftersom den
fjärde fonden föreslås få en ovillkorlig dragningsrätt i de övriga fonderna
för att finansiera sina aktieförvärv, kan detta innebära, att planerade
dispositioner vid sådana dragningstillfällen inte kan fullföljas. Än viktigare
är att en självständig fond genom sin brist på alternativa
placeringsmöjligheter kan ge upphov till allvarliga störningar på
aktiemarknaden. Konsekvenserna blir irrationella förmögenhelsförddningar och
dåliga avkastningsmöjligheter på investerat kapital. Dessa effekter kommer
framför allt att göra sig gällande under initialskedet. Från principiella
synpunkter
Prop. 1973: 97 54
måste
del te sig märkligt med en konstruktion som ger fondstyrelserna ansvar för
förvaltningen av ett totalbelopp, varav en del ovillkorligt skall överföras
till en självständig fond, vars dispositioner inte kan påverkas av
styrelserna.
Andra
remissinstanser som delar uppfattningen att den nya verksamheten bör överlåtas
åt de nuvarande tre styrelserna är länsstyrelserna i Östergödands, Kalmar och
Norrbottens län (majoriteten), Folksam, KF, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska
sparbanksföreningen och SACO.
LO
och de flesta av de av LO hörda fackförbunden stöder den reservation som
avgetts av en ledamot i utredningen, därvid LO och några av fackförbunden dock
hävdar att de tre fondstyrelserna skall slås samman till en styrelse med en
majoritet av representanter för löntagarna. Den särskilda fond som bör ha hand
om aktieförvärven skall alltså ha ställning av förvaltningsenhet under den
sammanslagna fondstyrelsen. LO delar reservantens uppfattning att denna
styrelse bör utse minst halva antalet av ledamöterna i styrelsen för den
underställda aktiefonden.
Svenska
bankföreningen och Sveriges industriförbund anser att utredningen hade kunnat
undvika förslagets nackdelar i form av ökad maktkoncentration och
centralisering av inflytandet över näringslivet, om kanaUseringen till näringsUvet
fått ske genom ett antal från fonden fristående mellanhandsinstitut. Förbundet
vänder sig starkt mot all de tre nuvarande fondstyrelserna får handha också
aktieplaceringarna. Genom den gemensamma administrationen skulle en sådan
lösning innebära en starkare koncentration än inrättandet av en fjärde
delfond,
i
flera remissyttranden diskuteras de effekter på aktiemarknaden som kan
uppkomma, om AP-fonden får rätt alt köpa aktier. Bankinspektionen påpekar att
kursstegringar med anledning av AP-fondens aktieköp i och för sig kan bli till nytta
bl. a. genom att möjligheterna ökas till ytterligare kapitaltillskott från en
normal nyemission. Kursstegringarna orsakas antingen av fondens direkta efterfrågan
eller av aktiemarknadens förväntningar om ökad framtida räntabilitet i de
företag, där fonden engagerar sig. På längre sikt kan dock de kursuppdrivande verkningama
av fondens inträde på aktiemarknaden försvagas, om den faktiska räntabiliteten
inte visar sig kunna höjas resp. motsvara förväntningarna. Det har nämUgen i
ett flertal undersökningar visat sig alt den faktiska vinstutvecklingen är en
av de faktorer som har störst inflytande på aktiekursutvecklingen. I
anslutning till utredningens uttalande att AP-fondens placeringar bör vara stationära
och engagemangen inte disponeras om, eftersom sådana förändringar direkt eller
indirekt genom sin storlek skulle få avsevärd betydelse för kursbildningen på
aktierna i fråga, erinrar inspektionen
Prop.
1973: 97 55
om
all det redan nu förekommer att aktieposter av den storlek som det här kan bli
fråga om byter ägare vid sidan om handeln på fondbörsen. Det kan dock inte
uteslutas att ofta förekommande transaktioner med stora poster får de
oförmånliga kurseffekter som utredningen nämner. Om AP-fondens innehav skulle
utgöra en betydande del av samtliga aktieinnehav, kan en låsning av portföljen
medföra andra inskränkningar i aktiemarknadens funktionsduglighet. Den totala
omsättningen kan minska och därmed möjlighetema för allmänheten att snabbt och
utan transaktionsförluster realisera eller placera om aktieposter.
Inspektionen ifrågasätter därför med understrykande av utredningens
uttalanden om varsamhet och hänsyn till riskerna för störningar på marknaden
om särskUda inskränkningar bör gälla för fonden i fråga om försäljningar och
omplaceringar av aktier. Redan ett skäligt beaktande av det primära intresset
att bevara och förkovra fondens tillgångar till pensionstagarnas fromma talar
för alt fonden härvidlag bör föra ungefär samma politik som investmentbolagen
och försäkringsbolagen.
Styrelsen
för Stockholms fondbörs anser att tillkomsten av en så stor och dominerande
aktieägare som AP-fonden skulle kunna förrycka kursbildningen på aktiemarknaden
och medföra risker för en styrning av aktiekurserna på ett från
marknadssynpunkt inte önskvärt sätt. Eftersom dessa effekter inte tUlfredsstäUande
utretts och analyserats kan styrelsen inte förorda alt förslaget nu läggs lill
grund för lagstiftning. Styrelsen pekar på bl. a. att ett engagemang från
fondens sida som innebär att en del av aktiestocken ligger låst i fondens
aktieportfölj kan få till följd alt marknaden i vissa aktier tynar bort och alt
därmed en av grunderna för börsnoteringen koraraer att svikta. Även Svenska fondhandlareföreningen
och Sveriges aktiesparares riksförbund stryker under den häramande effekt på
aktiehandeln som kan följa av alt stora aktieposter genom AP-fondens förvärv
dras undan från normal handel.
Även
Svenska bankföreningen berör tänkbara effekter på aktiemarknaden. Enligt
bankföreningen leder förslaget till alt AP-fonden successivt tränger undan ett
stort antal självständiga placerare, vars bedömningar och placeringsbeslut
utgör grunden för en stor och livlig aktiemarknad med förmåga att fördela
kapitalet efter företagens avkastnings-möjligheter. De kapitalbehövande
företagen bhr i stället allt mer beroende av en dominerande placerares
bedömningar och beslut. Bankföreningen anför att denna risk för en försämrad
resursfördelning v.a aktiemarknaden är en av de allvarligaste nackdelarna med
utredningsförslaget. Vidare uppkommer större risk för kraftiga kursfluktualioner
vilket skrämmer bort en del traditionella aktieplacerare och motverkar en
angelägen breddning av marknaden till nya kategorier av sparare.
Fondbörsutredningen
påpekar att man får en annan bild av aktie-omsättningen vid fondbörsen än den
som redovisas i betänkandet om
Prop. 1973: 97 56
man
får beloppet av aktieomsättnirigen vid fondbörsen relaterat till medelvärdet av
börsbolagsakliernas totala marknadsvärde för en viss period. För åren 19651971
utgjorde sålunda aktieomsältningen vid fondbörsen följande andel av medelvärdet
av börsbolagsakliernas totala marknadsvärde: 2,83 % för år 1965, 2,66 % för år
1966, 2,32 % för år 1967, 3,58 % för år 1968, 3,82 % för år 1969, 2,75 % för år
1970 och 4,02 % för år 1971. Motsvarande andel för år 1972 beräknas bli högre
än för år 1971. Vidare omfattar börsstatistiken inte all den akliehandd som i
verkligheten äger mm på fondbörsen, bl. a. affärer i uddaposter samt i
teckningsrätter och delbevis. Aktiemarknaden på Stockholms fondbörs omspänner
så stor del av marknaden i de börsnoterade aktierna att börsen får anses vara
ett effektivt kursbildningsorgan. Fondbörsutredningen påpekar vidare att eftersora
redan nu en väsentlig del av börsaktierna ligger fast placerade, en alltför
passiv placeringspolitik från fjärde fondstyrelsens sida skulle kunna på lång
sikt medföra olägenheter för aktiemarknadens funktionsduglighet. Fondstyrelsen
bör vara oförhindrad att anpassa sin portfölj efter olika omständigheter,
särskilt den successivt skiftande bedömningen av företagens framtidsutsikter
och intresset av en lämpUg riskspridning. Man bör därför beträffande
riktlinjerna för fjärde fondstyrelsens placeringspoUtik nöja sig med det
allmänna uttalandet, att styrelsen får förutsättas agera på aktiemarknaden med
sådan varsamhet att överdrivna kurseffekter i görligaste mån undviks.
De
remissinstanser som är positiva till förslaget i den principiella frågan
tillstyrker i allmänhet också den föreslagna begränsningen av placeringsvolymen
till 500 milj. kr. eUer lämnar den utan erinran. Några remissinstanser är dock
kritiska mot en sådan begränsning. LO raenar att ramen bör bestämmas till 5 %
av fondkapitalet eller f. n. 3 miljarder kr. med en ökning om ca 500 milj. kr.
per år. Det tar visserligen lång tid att bygga upp en verksamhet av föreslagen
art varför det inte kan bli fråga om att inom de närmaste åren utnyttja en så
stor ram som 5 % av fondkapitalet. Fondstyrelsen är emellertid kompetent att
själv bedöma placeringstakten inom den större ram som LO föreslår. Svenska fabriksarbetareförbundel
och Svenska kommunalarbetareförbundet delar LO:s mening om placeringsramens
storlek. Folksam, KF och Statsanställdas förbund anser alt någon ram för aktieplaceringarna
inle behövs.
Förslaget
om begränsning av insatserna i ett företag tUl högst så stor andel av aktierna
som svarar mot 5 % av röstetalet för samtliga aktier tillstyrks eller lämnas
utan erinran av flertalet av de remissinstanser som är positiva till
utredningsförslaget i slort. Förslaget kritiseras av några remissinstanser, som
anser att någon sådan begränsning inte bör finnas. Hit hör LO och flertalet av
de av LO hörda fack-
Prop.
1973: 97 57
förbunden. LO anför bl. a. följande. Begränsningsregeln
kommer att försvåra för fonden att direkt överta nyemissioner. Utredningen
anser att fondens insatser får de gynnsammaste effekterna om de avser främjandet
av större projekt i väletablerade företag. I allmänhet torde emellertid
företagen inte vara villiga att genom nyemission göra en så liten ökning av det
egna kapitalet som motsvarar 5 % av röstvärdet. En så blygsam förbättring av soliditeten
i det enskUda fallet kan inte heller verksamt bidra till en ökad
investeringsbenägenhet. Den föreslagna begränsningsregeln kan också hindra
fonden att göra aktieförvärv i syfte att i stället för utländska intressenter
överta svenska företag när det bedöms önskvärt att de stannar i svenska händer.
Regeln kan vidare vara till hinder när del gäller att motverka utflyttning av
svenska företag till utiandet, när en sådan utflyttning från sysselsättnings-
och näringspolitiska synpunkter bedöms angelägen. Den av utredningen åberopade
begränsningsregdn för försäkringsbolagen är motiverad av önskan alt uppnå en
riskspridning för att skydda försäkringstagarna. LO hävdar att i fråga om AP-fonden
måste man ha en annan syn på riskproblemet. Lönlagarna kan gardera sig mot
smärre förluster genom en riskspridning, men de verkligt stora förlusterna både
under sin verksamma tid och som pensionärer kan de skydda sig mol endast genom
all fonden medverkar i en aktiv näringspolitik i syfte att få ett expansivt
konkurrenskraftigt näringsliv och full sysselsättning av samhällets produktiva
resurser. LO betonar all det inte är fråga om att bygga upp en industri som
helt ägs och styrs av fonden eller samhället. Den fackliga rörelsens mål är i
stället ett samråd och ett delägarskap som i det moderna samhället är den bästa
formen för en utbyggnad av näringslivet. I sammanhanget påpekar LO att fonden
kan komma alt utsättas för starka påtryckningar från olika håll för alt engagera
sig i lokaliseringspolitiken och i företag och branscher som råkat i speciella
svårigheter men att härvidlag får hänvisas till stödorgan raed särskilda
näringspolitiska uppgifter.
Även Folksam, KF och länsstyrelsen i Norrbottens län (raajoritelen)
avstyrker den föreslagna 5 %-regeln. Svenska byggnadsarbelarförbundel anser att
regeln inte bör gälla vid s. k. riktade eraissioner och länsstyrelsen i
Östergötlands län menar alt i särskilda fall bör avsteg från regeln få göras.
Styrelsen för Stockholms fondbörs erinrar om att fem
större bolag med slöd av aktiebolagslagens övergångsbestämmelser har A-aktier
med en röst per aktie och B-aktier med endast en tusendels röst per aktie, vUket
innebär all begränsningsregeln skulle tillåta all AP-fonden kan köpa upp hela B-serien
i dessa företag så att handeln i sådana aktier helt upphör. Detla kan undvikas
om även den spärregeln införs att fondens aktieinnehav inte får överstiga viss
andel av ett bolags aktiekapital.
Prop.
1973: 97 58
I flera remissyttranden behandlas frågan om riktade nyemissioner.
Från flera håll bl. a. LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska
metallarbetareförbundet och Svenska sparbanksföreningen, anges del vara angeläget
att det i överensstämmelse med det förslag som i frågan lagts fram i
aktiebolagsutredningens förslag lill ny aktiebolagslag öppnas möjlighet för
bolagsstämma att besluta om avvikelse från den nuvarande företrädesrätten för
äldre aktieägare att teckna akiier vid nyemission. Härigenom ges AP-fonden
möjlighet att direkt helt eller delvis överta en nyemission. Som skäl härför
anförs i huvudsak att risken för stora kurshöjningar och andra risker för
störningseffekter på fondbörsen blir mindre och att fondmedlen kan slussas
direkt till kapitalbehövande företag.
Folksam anför alt från AP-fondens synpunkt borde äldre
aktieägares företrädesrätt vid nyteckning helt slopas, eftersom beslut av bolags-stäraraa
om överlåtande av emission på fonden troligen förutsätter högre kurs än vad som
annars skulle blivit fallet.
Riksbanksfullmäktige delar i allt väsentligt utredningens
synpunkter i fråga om de begränsade möjligheterna för fonden alt tillföra
bolagen kapital direkt vid nyemissioner. Det är möjligt att fonden genora att
köpa teckningsrätter skulle kunna verka kursstödjande genom alt utfästa sig att
inträda som köpare på marknaden om kurserna skulle tendera alt falla i samband
med nyemission. I den mån nyeraissionsverksamheten hämmas av risker för
kursfall vid emissionstillfället borde ett sådant slöd leda till ökade
nyemissioner. Den kursslegrande verkan av alt AP-fonden placerar på marknaden
kan då i viss mån balanseras av den dämpande effekt som följer av en ökad tUlgång
på aktier. Blir riktade nyemissioner möjliga är det ändå fråga om en
förhandlingssituation för vilken gäller att överenskommelsen raåste vara gynnsara
för företaget för att bolagsstämman skulle acceptera att en nyemission placeras
utanför ägarkretsen. Den innebär att eraissionskursen torde bli tämligen hög,
vilket motsvarar en press uppåt på kursnivån. Tanken att genom en ovUlkorlig
bestämmelse begränsa aktieägarnas företrädesrätt strider mot rådande
rättsuppfattning och skulle f. ö. ge begränsade effekter, eftersom man aldrig
kan tvinga ett bolag att företa nyemissioner. Även bankinspektionen är kritisk
mot en lagändring som innebär att riktade emissio ner skulle kunna ske ulan
beslut av bolagsstämma. Svenska bankföreningen påpekar att en förutsättning
för att aktieägarna skall avstå från sin rätt tUl företräde vid nyteckning är
alt AP-fonden accepterar sämre villkor än aktieägarna. Härigenom skulle vissa
företag få tiUgång liU nytt aktiekapital till ett lägre pris än andra företag.
Detta kan ses som att AP-fonden subventionerade företagens kapitalkostnader. En
sådan utveckling kan enligt bankföreningen medföra risker för en inoptimal
kapitalfördelning och en felaktig inriktning av investeringsverksamheten från
samhällsekonomiska synpunkter.
Prop.
1973: 97 59
Bankinspektionen anser att utredningen inte anfört några egentiiga
skäl för alt aktier i investmentbolag inte skall få förvärvas av AP-fonden.
Enligt inspektionen kan det många gånger vara lämpligt alt tillgodose ett
företags behov av kapital genom att tillskjuta ägarkapilal via investmentbolag
som äger företagel. Ibland kan förvärv av akiier i investmentbolag också från
säkerhetssynpunkt vara att föredra. Godtas utredningens förslag på denna punkt
måste begreppet investmentbolag närmare klargöras. Fondbörsutredningen anser
att det föreslagna förbudet för fonden att förvärva aktier i investmentbolag är
alltför kategoriskt. Fonden bör få rätt alt förvärva aktier i andra
investmentbolag än sådana som nästan helt ägnar sig åt förvaltning av
börsnoterade aktier. LO anser alt investmentbolag inte får uteslutas från
fondens placeringsområde, efiersom sådana bolag kan vara de organ där de
viktigaste företagspolitiska besluten i verkligheten fattas.
Bankinspektionen anser det önskvärt att AP-fonden ges
möjlighet att förvärva konvertibla skuldbrev och warrants, eftersom förvärv av
sådana skuldbrev sannolikt inte får samma genomslagskraft på
aktiekursutvecklingen sora direkta aktieförvärv. Flera remissinstanser, bl.a,
SAF, Svenska bankföreningen och Svenska fondhaitdlareföreningen hemställer om
lagstiftningsåtgärder som underlättar för företagen att skaffa kapital genom
såväl konverteringslån som vinstandelslån.
Utredningens förslag om en särskild sakgranskning av den
nya placeringsverksamhelen vid sidan av den vanliga revisionen tillstyrks
uttryckligen av riksbanksfullmäktige, riksgäldsfullmäklige samt några
länsstyrelser och handelskammare. Riksbanksfullmäktige anser alt del mol
bakgrund av hur raraen för fjärde fondens verksamhet skall bestämmas är
naturligt, att riksdagen i fasta former får tillfälle alt följa upp resultatet
av fondens verksamhet, 1 fråga om det föreslagna granskningsorganet frarahåller
fullmäktige viklen av alt organet i sin översyn av fondens verksamhet beaktar
att en alltför försiktig placeringspolitik kan motverka syftet att bidra till
utvecklingen av ett expansivt näringsliv, I riksgäldsfullmäkliges och
länsstyrelsernas yttranden framhålls värdet av den föreslagna
riksdagsbehandlingen.
I ett tiotal remissyttranden kritiseras den särskilda
sakgranskningen av fjärde fondens verksamhet. Bankinspektionen anmärker att
någon verklig ansvarsfrihet för styrelsen inle nås genom det föreslagna förfarandet.
Inspektionen påpekar vidare att i revisorernas uppgift ingår att också
sakgranska förvaltningen inbegripet placeringspolitiken. Utredningsförslaget
innebär i verkligheten en särskUd revision över den vanliga revisionen och en
parlamentarisk kontroll med en svårtillämp-bar inskränkning i rätten att yttra
sig över vad som är föremål för
Prop.
1973: 97 60
granskning. Inspektionen kan sålunda inte ansluta sig till
förslaget om ett särskilt granskningsorgan och en särskild parlamentarisk
kontroll. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det finns skäl att inrätta
ett speciellt granskningsorgan och anser att en från konstitutionell synpunkt
mer tilltalande linje är att regering och riksdag vid införande av nya regler fÖr
fondförvaltning så klart som möjligt uttalar sig om syftet med dessa och anger
de ramar inom vilka styrelsen har att förvalta medlen. Styrelsens verksamhet,
som bör bringas till allmänhetens kännedom på sådant sätt att den kan bli
föremål för allmän debatt, bör sedan underkastas sedvanlig revision. I den mån
behov anses föreligga av ändrade regler bör frågan härom på vanligt sätt
behandlas och beslutas av riksdagen och Kungl. Maj:t. Skulle behov av en
kontinuerlig översyn av fondens verksamhet föreligga bör detta ske genom ett
av Kungl. Maj:t tUlsatt organ som i vanlig ordning avger rapport över sitt
arbete tUl Kungl. Maj:t. Även LO anser mot bakgrund av LO:s förslag att de
nuvarande styrelserna, sammanslagna till en styrelse, bör ha fulla ansvaret för
fondens aktieplaceringar att den nya verksamheten skall revideras och
redovisas tUl Kungl. Maj:t i samma ordning som sker beträffande övrig
verksamhet. LO framhåller att riksdagens granskning av aktieplaceringarna inte
bör göras tUl en särskild fråga, ryckt ur sina väsentliga sammanhang, ulan ingå
i riksdagens granskning av den allmänna näringspolitiken. Bland andra
remissinstanser som ställer sig avvisande till den föreslagna särskUda
granskningen och riksdagsbehandlingen kan nämnas länsstyrelsen i Kalmar län, AP-fondens
andra och tredje fondstyrelser samt en minorUei inom första fondstyrelsen,
Folksam, statskontorets fondbyrå och några av de av LO hörda fackförbunden.
I några av yttrandena frarahålls att om granskningsorganet
inrättas även annan än justitieråd eller hovrättspresident bör kunna utses tiU
ordförande i organet.
5 Departementschefen
I samband med genomförandet år 1959 av lagstiftningen om
en allmän tiUäggspension bildades AP-fonden för att förvalla de avgifter som erläggs
för finansieringen av tiUäggspensioneringen. Fonden har fraraför allt lill
syfte att trygga en hög kapitalbUdningstakt i samhällsekonomin. Dessutom gör fondbUdningen
det möjligt all utjämna utgiftema för till-läggspensioneringen så alt
avgifterna för utgående pensioner inte behöver bli så stora i framtiden som de
måste bli om medel inle avsätts till någon fond. Genora sin storlek intar
fonden en dominerande ställning på den svenska kreditmarknaden och
kapitalmarknaden. Vid utgången av år 1972 uppgick AP-fondens kapitalbehållning lill
drygt 56 miljarder kr. och man kan förutse att fonden också fortsättningsvis
kommer att
Prop.
1973: 97 61
växa i snabb takt. AP-fondens tillväxt bestäms, förutom av
förränt-ningar av fondens medel och av utgående pensioner, av avgiftsuttaget
inom den allmänna tilläggspensioneringen. En snabb tUlväxt stäUer stora krav på
en god medelsplacering samtidigt sora en breddning av denna till nya områden
bör kunna övervägas.
Enligt de regler som gäUer för fondens förvaltning skall
fondmedlen placeras så alt kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och
tillfredsställande betalningsberedskap tillgodoses. Bestämmelserna om placering
av fondmedlen har i huvudsak varit oförändrade sedan fondens tillkorast. De
innebär att medlen får placeras huvudsakligen i obligationer och förlagsbevis,
i andra skuldförbindelser som utfärdas av staien, kommun eller kreditinrättning
och i s. k. återlån. Reglema fömtsätter i princip alt fonden förmedlar krediter
direkt till den slutiige låntagaren endast när det är fråga om större låntagare
och då i former som gör en kreditprövning praktiskt taget obehövlig. I övrigt
slussas medlen ut tUl låntagarna via s. k. meUanhandsinstitut, dvs.
kreditinstitutioner sora stadshypotekskassan, hypoteksbanken,
Investeringsbanken, AB Industri-kredit, AB Företagskredit och andra
kreditinstitut sora ger lån tUl näringslivet.
År 1968 tUlsattes en utredning, kapilalmarknadsutredningen,
med uppdrag att utreda frågor rörande kapitalmarknadens struktur och
funktionssätt. Utredningen skulle också föreslå åtgärder som främjar kapitalmarknadens
effektivitet när det gäller en fördelning av kapitalresurserna i samhället på
ett rationellt sätt. Med hänsyn till AP-fondens dominerande ställning på
kapitalmarknaden utgör frågan om vUka regler som i framtiden bör gälla för
fondens förvaltning en fråga av central betydelse. I utredningsdirektiven
angav jag därför alt en av utredningens huvuduppgifter var att överväga vilken
inriktning som bör ges fondens framtida utlåningsverksamhet. En annan
huvudfråga sora jag pekade på var forraema för fondens kreditgivning.
Utredningen borde bl. a. pröva om nuvarande placeringsformer kan anses
tillräckliga för att kanalisera fondens raedel till näringslivet. Jag anförde
därutöver att en prövning också borde ske av de skäl som kan tala för ett mera
direkt engagemang i näringslivet från fondens sida. I första hand syftade jag
därvid på frågan om fonden skall få rätt att förvärva aktier.
Mot bakgmnden av önskemålet att upprätthålla en hög
investeringstakt inom näringslivet föreslår utredningen i sitt nu framlagda
delbetänkande att möjligheten prövas att tillföra näringslivet riskviUigt
kapital från AP-fonden genom alt vid sidan av nuvarande tre delfonder inrättas
en ny, frislående fjärde delfond med rätt att placera medel i akiier. Placeringarna
skaU ske inom en viss ram, som till en början bestäms till 500 milj. kr. När
detta belopp placerats förutsätts en omprövning ske av ramen mot bakgrund av
vunna erfarenheter av placeringsverksamheten. Placeringar skall få ske i
svenska aktiebolag utom bankaktiebolag, för-
Prop. 1973: 97 62
säkringsbolag
och investmentbolag. Det förutsätts alt placeringama i första hand skall avse
industriförelag. Utredningen föratsätter vidare att AP-fondens ställning som väsentiigen
kapitalplacerande institution behålls och att den särskUda näringspolitiken
liksom tidigare skall ske via andra instrument som handhas av politiskt
ansvariga instanser.
Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att öppna
möjlighet att placera AP-fondmedel i aktier för att därmed ge näringslivet ett tiUskott
av riskvilligt ägarkapilal. De slora lönlagar-organisationerna önskar sålunda
att AP-fondmedel skall kunna placeras i akiier. LO framhåller med
tillfredsställelse att utredningsförslaget innebär alt
kapitalmarknadsutredningen accepterat huvudprinciperna i organisationens förslag
från år 1971. Även TCO tillstyrker huvudprincipen i förslaget. Möjligheten att
placera AP-fondmedel i aktier ser löntagarorganisationerna som ett sätt alt
stärka investeringsviljan i företagen samtidigt sora därigenom löntagarna ges
ett ökal inflytande i näringslivet. Delta är, framhåller LO, ett led i
utbyggnaden av den ekonomiska demokratin. TCO ser för sin del
utredningsförslaget som ett första steg mot ell ökat deltagande från
arbetslagarnas sida i kapital-bildningsprocessen. Negativa lill förslaget är
flertalet av de hörda nä-ringslivsorganisalionema. Bl, a. hävdas att den
vikande investeringsviljan beror främst på förelagens avtagande lönsamhet och
att ett ökat utbud av riskvilligt kaphal därför är utan verkan om inte
lönsamheten samtidigt förbättras. Vidare anförs att några nya medel inle
tillförs marknaden genom den föreslagna lösningen och att det i stället endast
är fråga om en omfördelning från obligationsmarknaden lill aktiemarknaden. En
annan invändning är att förslaget tar sikte främst på börsnoterade industriförelag
trots alt del största kapitalbehovet finns hos de mindre och medelstora
förelagen. Del framhålls också att förslaget raedför fara för maktkoncentration
och central styming av näringslivet. Förslaget anses även innefatta risker för
negativa verkningar av olika slag på aktiemarknaden.
För
egen del vill jag i den principiella frågan om AP-fondens medel över huvud
taget skall få användas för insatser i näringslivet som riskvilligt ägarkapilal
anföra följande. Investeringar inom näringslivet, särskilt industrin, är av
avgörande betydelse för hela vår ekonomiska utveckling. En stegrad
produktionskapacitet är en förutsättning för ett bevarande och en fortsatt
utbyggnad av vårt välstånd. Den är samtidigt av vital betydelse för främjande
av vår export och utgör också en grund för ökad sysselsättning i samhäUet.
Investeringar av olika slag utgör vidare ett viktigt inslag när det gäller
förbättringar i arbetsmiljön. Den ekonoraiska politiken har därför under senare
år i betydande grad varit inriktad på att stärka näringslivets
investeringsbenägenhet och ge prioritet åt industrins investeringar. Efler den
avraaltning i näringslivels investeringsaktivitet som följde på de båda
högkonjunkturåren 1965 och
Prop.
1973: 97 63
1966 har industriinvesteringarna nu visat en obruten
stegring sedan år 1968. Olika åtgärder har medverkat till denna utveckling.
Summan av utgivna industriobUgationer steg från drygt 700 milj. kr. år 1970
till inemot 1,8 miljarder kr. år 1971 och den höga emissionsnivån låg kvar
under år 1972. Investeringsfonderna har släppts fria i ökad omfaltning. Vidare
har industrins investeringar främjats bl. a. genom extra skatteavdrag. Jag
vill dock understryka att tillväxttakten i näringslivets investeringar under
den senaste femårsperioden som helhet och raed hänsyn till det framtida behovet
inte varit tillfredsställande. Det är därför angeläget all man får till stånd
en ännu kraftigare ökning av investeringama.
Grunden för förelagens finansiering av
investeringsverksamheten utgörs av det egna kapitalet och de i förelagen kvarhållna
vinstmedlen. Under 1960-talel minskade vinstmarginalerna för flertalet
industrigrupper och för industrin sora helhet. Denna utveckling har bidragit lill
en nedgång av företagens självfinansieringsgrad, dvs. förelagens bmtlosparande
i relation till investeringarna. Med företagens minskade möjligheter att
finansiera investeringar med anlitande av vinstmedel har behovet av extern
finansiering ökat. Investeringarna har således i ökad omfaltning kommit att
finansieras med upplånadc medel. Den långfristiga utlåning som sker från AP-fonden
har här haft sin givna positiva betydelse. Näringslivets och industrins
sjunkande självfinansieringsgrad har däremot endast i ringa grad kompenserats
med tillskott av externt riskviUigt ägarkapilal, dvs. genom tillskott av
aktiekapital.
Företagens investeringsvilja kan sannolikt påverkas i viss
omfattning genom att långfristiga krediter ställs till näringslivets förfogande
i ökad utsträckning. Även olika finanspolitiska åtgärder kan ha betydelse som
stimulans för investeringsbenägenheten. Det kan emellertid inte bortses från
att en minskning av företagens självfinansieringsgrad och soliditet kan ha
medverkat till en därapning av investeringsviljan. Mot denna bakgrund ter del
sig enligt min mening naturligt att pröva möjligheten alt stimulera
investeringsaktiviteten genom att tillföra företagen riskvUligt kapital i ökad
omfattning.
Ett tillskott av riskvilligt ägarkapilal till näringslivet
måste, om det skall ha någon effekt i vidare mening, ske i större omfaltning.
Någon annan acceptabel lösning står härvid inle lill buds än att tillskjuta
kapital genom raedel från AP-fonden. Innan jag går närmare in på frågan om
formerna för kapitaltillskottet vill jag något erinra om grunden för fondens
verksamhet. Bakom bildandet av fonden låg primärt samhällsekonomiska
överväganden. Ett huvudsyfte var att motverka den nedgång av det enskilda
försäkringssparandet som kunde antas följa av införandet av en allmän
tilläggspensionering och ge samhällsekonomin ökade kapitalresurser. Det
fördelningssystem som tUläggspensioneringen bygger på kan sägas innebära att
utbetalningarna av pensionerna i sista hand tryggas av en gynnsam ekonomisk
utveckling i landet. För att
Prop. 1973: 97 64
fonden
skall kunna tjäna syftet att bidra till en sådan utveckling måste självfallet
fortlöpande ske en anpassning av fondens placeringsverksamhet tUl ändringar i
de olika finansieringsbehoven i samhället. När de gällande placeringsreglerna
för fonden fastställdes, skedde detta raot bakgrund av en önskan all inskränka
placeringsområdet till riskfria och i stort sett okontroversiella placeringar
för att därigenom största möjUga enhet om fondens verksamhet skuUe kunna nås.
Redan vid fondens tillkomst förutsattes emellertid att en omprövning av
fondförvaltningen borde ske sedan erfarenheter vunnits av verksamheten.
Kapitalmarknadsutredningens
förslag gmndas på drygt tio års erfarenheter rörande fondens verksamhet och på
överväganden i fråga om näringslivets finansiella behov. Förslaget gmndas
också på överväganden om tänkbara effekter på aktiemarknaden om AP-fonden
skulle ges rätt att förvärva aktier. Enligt utredningens uppfattning kan AP-fonden
som i huvudsak kapitalplacerande institution inte själv bära ett sådant politiskt
ansvar som förbinds raed ell ökat samhällsinflytande i näringslivet. Från två
olika utgångspunkter har invändningar också riktats mot utredningsförslaget i
vad avser fondens möjligheter till inflytande över näringslivet. Från
näringslivshåll har sålunda anförts att AP-fondens aktieförvärv medför fara för
maktkoncentration och central styrning av näringslivet. Å andra sidan har av
såväl LO som TCO betonats att användningen av fondmedel för insatser av ägarkapilal
är motiverad inte bara for att stärka investeringsviljan utan också för att ge
samhället och löntagarna större inflytande i företagen. Enligt LO:s mening
måste utredningsförslaget således sättas in i ett vidare näringspolitiskt
perspektiv med riktlinjer för hur AP-fondens ägarengagemang i näringslivet
skall användas för en utbyggd näringspolitisk planering och samordning.
Olika
uppfattningar kan sålunda anföras i frågan om grunden för AP-fondens nya
verksamhet. Använder AP-fonden medel för tillskott av riskvUligt ägarkapilal
till förelagen följer därav att fonden genom aktieförvärven blir delägare i
förelagen. Genom sina representanter i fondens ledning får samhället och löntagama
på detta sätt del av ägarinflytandet över företagen. En sådan breddning av
inflytandet inom näringslivet anser jag mot bakgrund av den allmänna
utvecklingen vara rimlig. En användning av medel från AP-fonden för tillskott
till näringslivet i form av riskvUligt kapital kan också ses som ett uttryck
för lönlagarnas vilja alt ta ökat ansvar för den ekonomiska och industriella utvecklingen.
AP-fondens medel som riskkapital i den industriella expansionen strider inte
mot utan snarare kompletterar AP-fondens ursprungliga uppgift som
huvudsakligen kapitalplacerande institution. I båda fallen avses fondmedlen
medverka till näringslivets förkovran och utbyggnad samt till att trygga
sysselsättningen.
Av
det anförda framgår att jag anser att möjlighet nu bör öppnas att med anlitande
av medel från AP-fonden tillföra näringslivet riskvilligt
Prop. 1973: 97 65
kapital
i huvudsakligt syfte all bidra lill en ökad investeringsaktivitet. Från
näringslivets sida har under senare år med allt större kraft kraven framförts
på samhällets medverkan i denna riktning. Reglerna för AP-fondens förvaltning
bör därför ändras så att fondmedel får användas för placering i aktier. Som jag
tidigare framhållit är syfiet med den nya användningen av medel från AP-fonden
i första hand all tillföra företagen mera eget kapital till gagn för
industriell expansion och ökad sysselsättning. Placeringarna bör därför ske så
att förelagens benägenhet att företa nyemissioner främjas. Som jag tidigare
antytt har de börsnoterade förelagens nyemissioner under senare år haft ringa
omfattning, vUket berott på att kursnivån varit för låg och aktiemarknaden för
liten för att förelagen skulle kunna räkna med en tillräckligt gynnsam
emissionskurs. Omsättningen på Stockholms fondbörs under perioden 196671
uppgick i genomsnitt till ca 800 milj. kr. och nyemissionema för börsnoterade
företag till några hundra milj. kr. per år. Omsättningen under år 1972 uppgick
dock lill 1.6 miljarder kr, I och för sig behöver AP-fondens aktieköp inte
begränsas till enbart börsbolag. Som utredningen anfört bör placeringarna i
huvudsak inriktas på större industriföretag. Det ligger därför i sakens natur
att det i allmänhet blir de börsnoterade förelagen sora kan komma i fråga för AP-fondsplaceringar.
Ett betydande utbud av riskvUUgt kapital från AP-fonden kan emellertid vara förenat
med risker för kraftiga stegringar av aktiekurserna. Jag anser det med hänsyn
härtill angeläget att, som utredningen också understrukit, fondens aktieköp
sker med försiktighet och på sådant sätl att det ökade utbudet av riskkapital
kommer förelagen tillgodo ulan överdrivna kurshöjningar som följd. Över huvud
taget måste placeringarna ske så att störningar på aktiemarknaden undviks och
möjligheter att göra spekulalionsvinster inte skapas.
Flera
remissinstanser har gjort gällande att det skulle vara en fördel, om fondens
tillskott skedde i samband med nyemissioner så att medlen direkt tillfördes de emitterande
bolagen. Kurshöjande effekter på fondbörsen skulle därigenom undvikas. Jag
anser det önskvärt att företagen på denna väg utnyttjar möjligheten alt skaffa
sig ett välmotiverat och ofta efterlyst kapitaltillskott. I den mån beslut
träffas om att fonden erbjuds förvärva nyemitterade akiier i ett företag är det
möjligt all i huvudsak undvika den kurspress uppåt som kan antas följa av AP-fondens
inträde på den allmänna aktiemarknaden. Gentemot detta kan, som utredningen och
riksbanksfullmäktige påpekat, invändas att en överenskommelse om överlåtelse av
nyemission utanför ägarkretsen knappast kan komma till stånd om inte
överenskommelsen är gynnsam för bolaget. Emissionskursen skulle alltså kunna
antas bli tämligen hög och därmed i realiteten motsvara en viss press uppåt på
kursnivån. Utvecklingen får visa om möjligheten till riktade emissioner kan bli
av större betydelse för fondens placeringar i aktier varför denna väg för
5
Riksdagen 1973.1 saml Nr 97
Prop.
1973: 97 66
tillförande av aktiekapital bör stå öppen för företagen.
För sådana riktade insatser krävs emellertid ändring av de nuvarande reglerna
i aktiebolagslagen om företrädesrätt för äldre aktieägare att teckna aktier
vid nyemission som sker mot betalning i pengar. I en proposition till riksdagen
har nyligen lagts fram förslag om ändring i den gällande aktiebolagslagen så
att s. k. riktade emissioner mot betalning i pengar blir möjliga efter beslut
med enkel majoritet vid bolagsstämman (prop. 1973: 93).
Det går inle att på förhand uttala sig om i vilken mån AP-fondmedel
kan placeras i aktier utan att störningar uppkommer på aktiemarknaden. Det är
också oraöjligt att i förväg bedöma omfattningen av de objekt som kan anses
lämpliga för den för fonden nya placeringsformen. Mot denna bakgrund har
utredningen föreslagit att den nya placeringsverksamheten tills vidare skall
ske inom en ram på 500 milj. kr. alt användas under en inte angiven
tidsperiod. Med hänsyn till att AP-fondens engagemang i aktieköp kommer att
ske på ett hittills oprövat område anser även jag det lämpligt att en ram
fastställs för den nya verksamheten. Också andra skäl motiverar att en gräns
sätts för möjligheten att använda fondmedel tiU aktieförvärv. Jag syftar på det
förhållandet att AP-fonden liksom hittills måste kunna tillgodose det lånebehov
som från olika håU riktas mot fonden. Jag vill här erinra om att av fondens
medel är f. n. ca 11 % placerade i lån till staten, ca 46 % utnyttjade för
finansiering av bostadsbyggandet genora köp av bosladsobligationer, ca 10 % i
lån till kommunerna och drygt 32 % utiånade till näringslivet, främst genom köp
av industriobligationer. De nu berörda, för samhällsutvecklingen angelägna
lånebehoven, som också fortsättningsvis kan förväntas föreligga, måste AP-fonden
med dess dominerande ställning på kapitalmarknaden vara i stånd att så långt
som möjligt tUlgodose. Mot bakgmnd av vad jag nu anfört godtar jag utredningens
förslag att ramen för den nya placeringsverksamheten till en början begränsas tUl
500 milj. kr. Delta bör korama till klart uttryck i lagtexten. På grundval av
vunna erfarenheter bör rambeloppet kunna ökas. Enligt min raening bör inle
riksdagsbeslut krävas för en sådan ökning. Del bör i stället ankomma på Kungl.
Maj:t all på förslag av den för ändamålet konstituerade akliefondsslyrdsen la
ställning till i vad mån rambeloppet bör ökas.
En grundtanke bakom AP-fondens nuvarande verksamhetsformer
är att fondens medel skall kanaliseras lill olika låntagare ulan att man från
fondens sida behöver ta ställning till den slutiige låntagarens kreditvärdighet.
Mot den bakgmnden har ett antal kreditaktiebolag och andra från fonden
frislående mellanhandsinstitut bildats med ändamål att fördela medel från AP-fonden
mellan bl. a. olika låntagare inom näringslivet. En annan utgångspunkt för den
nuvarande utforrriningen av förvaltningsorganisationen har varit strävan att fördda
de befogenheter som
Prop.
1973: 97 67
följer
med beslutsfunktionerna när det gäller fördelningen av fondmedlen. Ett uttryck
för denna strävan utgör uppdelningen av förvaltningen på tre fondstyrelser med
företrädare för närmast berörda parter utan majoritet för någon intressegrupp.
Två
huvudformer för kanalisering av riskkapital från AP-fonden har närmare
övervägts av utredningen. Den första avser placeringsverksam-hel inom ramen för
fondens organisation och den andra tar sikte på placeringsverksamhet via mellanhandsinslitut
som från ägarsynpunkt är fristående från AP-fonden. Utredningen finner vissa
fördelar förenade med en lösning som innebär att riskvUligt ägarkapilal
kanaliseras till näringslivet via sådana meUanhandsinstitut, dvs. enligt den
metod som nu i stor utsträckning tillämpas i fråga om fondens utlåning. Med
hänsyn till aktieplaceringarnas särskilda karaktär och de ägarfunktioner sora
följer raed aktieinnehav varav följer alt spörsmålet om vilka som skall äga
mellanhandsinstituten skulle bli en central fråga avvisar utredningen dock en
lösning enligt detla alternativ. I stället föreslår utredningen att vid sidan
av AP-fondens nuvarande tre delfonder skall inrättas en fjärde delfond med
exklusiv rätt att förvärva akiier. Utredningen anser att denna lösning är bäst
ägnad att särskilja denna speciella och oprövade verksamhet från AP-fondens
vedertagna beslutsfunktioner. För att markera fjärde fondens ställning som ett
i förhållande till övriga delfonder självständigt organ med egen styrelse och adrainistration
föreslår utredningen att fonden ges en ovillkorlig rätt att göra dragningar i
de övriga fonderna inom den ram som fastställs av statsmakterna. De ianspräktagna
medlen föreslås därvid belasta de övriga fonderna i proportion till deras
kapitalbehållning vid utgången av närmast föregående år. EnUgt utredningsförslaget
skall styrelsen för den nya fonden i likhet med de övriga styrelserna beslå av
nio ledamöter som förordnas av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna skall tre nomineras
av rikssammanslutningar av arbetsgivare och tre av sådana sammanslutningar av
arbetstagare.
Remissinstanserna
delar i aUmänhet utredningens mening att tillförseln till näringslivet av riskvUligt
ägarkapilal från AP-fonden bör ordnas inora raraen för fondens egen
organisation och inte ske via från fonden fristående raeUanhandsinslitut.
Delade meningar råder emellertid om hur frågan närmare bör lösas. Majoriteten i
AP-fondens första fondstyrelse och riksbanksfullmäktige tillhör de
remissinstanser som stöder utredningens förslag om inrättande av en ny
självständig ddfond vid sidan av de nuvarande tre fonderna. Flera
remissinstanser kritiserar eraellertid utredningsförslaget och menar att den
lämpligaste lösningen är att låta de nuvarande tre fondstyrelserna ha hand om
den nya placeringsverksamheten. En sådan uppfattning redovisas av bl. a.
minoriteten i AP-fondens första fondstyrelse, andra och tredje fondstyrelserna
och bankinspektionen. De argument som åberopas är i huvudsak följande. Genom
en ordning där de tre styrelserna fattar placeringsbeslut var för sig
Prop.
1973: 97 68
nås en större decentralisering än om placeringarna sker
genom en ny fond. Det är vidare en fördel om möjlighet finns tUl avvägning
mellan obligations- och aktieplaceringar vid varje placeringstillfälle. Genom
den föreslagna fondens brist på alternativa placeringsmöjligheter finns också
risk för att aktiemarknaden allvarligt störs. Förslaget innebär en avvikelse
från principen att inflytande och ansvar, oavsett placeringsformen, bör
fördelas på de olika sektorer av samhället varifrån pensionsavgifterna kommer.
En ovUlkorlig dragningsrätt för fjärde fonden i övriga fonder skuUe försvåra
för dessa att planera sin verksamhet. Från principiella utgångspunkter riktas
kritik mot förslaget eftersom detta innebär att tre fonder ges ansvar för
förvaltningen av ett totalbelopp varav dock en del flyttas över på en fjärde
självständig fond. LO och flera fackförbund stöder den lösning som förespråkas
av reservanten i utredningen, dvs. att de tre nuvarande fondstyrelserna bör ha
ett ansvar för AP-fondens aUa medel, oberoende av hur de placeras. LO hävdar
dock att de tre nuvarande styrelserna nu bör slås samman till en styrelse där
representanter för löntagarsidan har majoritet.
För egen
del vUl jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att placeringarna av
fondmedel i akiier skall handhas av fonden själv och således inte förmedlas av
mellanhandsinstitut utanför fondens organisation. När det sedan gäller frågan,
om aktieförvärven skall göras av de tre nu varande styrelserna, eventuellt
sammanslagna till en styrelse, eUer av en fjärde från övriga styrelser
självständig fondstyrelse eller om någon annan lösning bör väljas, vill jag
erinra om att i utredningens uppdrag ingår att pröva den organisatoriska
uppbyggnaden av AP-fonden och fondens förvaltningsforraer. Jag framhöll i
direktiven att frågan om en förändring i dessa avseenden bör bedömas bl. a.
mot bakgmnd av de ställningstaganden som utredningen gör beträffande fondens kreditgivning
och övrig verksamhet. I fråga ora den nu aktuella placeringsverksamheten kan
givetvis skäl anföras tiU slöd för de olika uppfattningar som förts fram i
frågan om hur den nya verksamheten skall organiseras. Med hänsyn till att
utredningen i sitt fortsatta arbete har att göra en översyn av AP-fondens
organisation i dess helhet anser jag emellertid att de slutliga övervägandena
beträffande aktieplaceringsverksamhetens inpassning i fondens organisation får
göras i saraband med ett ställningstagande till utredningens kommande förslag
i organisationsfrågan. I avvaktan på detta förslag bör en kanaliseringsform
väljas som f. n. bäst kan antas tillgodose önskemålen om en rationell
resursfördelning. I anslutning till de principer som ligger till grund för den
nuvarande förvaltningsorganisationen anser jag övervägande skäl tala för den
av utredningen föreslagna lösningen. Jag förordar således att en fjärde, från
övriga tre delfonder frislående delfond inrättas för att genom en för denna
inrättad styrelse handha placeringama av fondmedel i aktier. Ddfonden bör ha
sin egen förvaltning och administration och utse sm egen verk-
Prop.
1973: 97 69
ställande direktör. Placeringarna av fondmedel bör således
göras helt oberoende av de övriga fondstyrelsernas förvaltning. Medel till
dessa placeringar bör därför kunna rekvireras direkt från riksförsäkringsverket
till den fjärde delfonden och inte genom dragningar i övriga tre fonder.
Verket skall alltså på fjärde fondstyrelsens begäran föra över pensionsmedel
till fjärde fonden och därvid belasta de avgiftsmedel som hänför sig till de
tre nuvarande fonderna i förhållande till vardera fondens kapitalbehållning
vid utgången av närmast föregående år. Vidare anser jag att styrelsen för
fjärde fonden bör ha en annan sammansättning än den utredningen förordat. EnUgt
min mening bör styrelsen bestå av elva ledamöter, sora alla förordnas av Kungl.
Maj:t. Fem ledamöter bör förordnas på förslag av rikssammanslulningar av
arbetstagare, två på förslag av sådana sammanslutningar av arbetsgivare och två
på förslag av sammanslutning som företräder primärkoraraunerna. Av de utan
förslag förordnade ledamöterna utser Kungl. Maj:t ordförande och vice
ordförande.
Mot
bakgrund av den speciella verksamhet det här är fråga ora biträder jag
utredningens förslag att fjärde fonden inte bör åläggas alt bidra till
utbetalning av pensioner. I motsats till utredningen, sora föreslagit alt
avkastningen på medlen i fjärde fonden skall överföras tUl övriga delfonder för
att därigenom indirekt bidra tiU pensioneringen, förordar jag alt inle bara
realiserade kursvinster utan också utdelning på akiier och annan avkastning på
fjärde fondens placeringar skall få återinvesteras inom fondens
verksamhetsområde. Denna ordning utesluter inle att avkastningen från fjärde
fonden, om mot all förmodan behov därav skulle föreligga, kan bidra också till
pensionsutbetalningar. Enligt min mening bör frågan om skattskyldighet för
avkastningen av de medel sora fjärde fondstyrelsen förvaltar lösas i enlighet raed
vad som i aUmänhet gäller för kapitalplacering i aktier. Jag föreslår därför
att fonden blir skattskyldig för all inkomst som härrör från fjärde fondstyrelsens
kapitalförvaltning. Däremot bör förmögenhetsskatt inte utgå.
Vad gäller den närmare inriktningen av fjärde fondens placeringsverksamhet
innebär utredningsförslaget alt engagemangen skall avse svenska aktiebolag med
undantag av bankaktiebolag, försäkringsbolag och investmentbolag. Några jterligare
formella regler för placeringarna föreslås inte. Under remissbehandlingen har
riktats kritik mot att placeringar inte skall få göras i investmentbolag. Jag
anser kritiken befogad och föreslår därför, bl. a. med hänsyn till
investmentbolagens direkta inflytande i näringslivet, alt enbart bank- och
försäkringsbolag skall vara uttryckligen undantagna från den nya fondens verksamhetsoraråde.
I fråga om den placeringspolitik som i praktiken bör föras
av fjärde fonden bör, som jag förut angett, placeringama i första hand inriktas
på industriförelag. Engagemangen kommer med hänsyn härtUl att i huvudsak avse
börsnoterade företag och insatserna koncentreras på främjande
6 Riksdagen 1973.1 saml Nr 97
Prop.1973: 97 70
av
produktion och investeringar i väletablerade företag. Det torde vara förenat
med svårigheter alt i detta sammanhang ytterligare ange riktlinjerna för den placeringspolitik
som bör föras. Erfarenheter av den av mig förordade verksamheten får utvisa i
vad mån behov föreligger av en närmare bestämning av inriktningen av
placeringarna. I sammanhanget vill jag, i likhet med utredningen, särskUt
understryka att mindre och medelstora förelags behov av riskvilligt kapital i
första hand bör tUlgodoses genom del nya halvstatiiga finansieringsinstitutet Företagskapital
AB.
Utredningen
föreslår att fjärde fondens möjligheter alt göra insatser i ett och samma
aktiebolag skall begränsas till att avse högst så stor andel aktier i bolaget
som svarar mot 5 % av röstetalet för saratliga akiier i bolaget. Begränsningsregeln
motiveras med att en sådan regel gäller för försäkringsbolagens del och att,
eftersom utredningen förutsätter att AP-fonden skall behålla sin ställning som väsentiigen
kapitalplacerande institution, för fonden bör tillämpas regler som är likartade
med dem som gäller för försäkringsbolagen. Utredningen utgår dock från att det
kan finnas anledning att senare ta upp frågan om 5 %-regeln till ny prövning,
t. ex. av det skälet att tillgången på attraktiva placeringsobjekt för fonden
efter hand kan komraa att minska. Några remissinstanser kritiserar
begränsningsregeln och menar att ingen begränsning för insatser i ett företag
bör gälla. Bl. a. anförs att begränsningsregeln omöjliggör önskvärda större kapilaltillskotl
vid s. k. riktade emissioner. För egen del anser jag alt de skäl som ligger
till grund för den för försäkringsbolagen gällande inskränkningen i
möjligheterna alt förvärva aktier i ett företag inte kan anses giltiga för AP-fondens
del. Införandet av en spärregel för försäkringsbolagens investeringar
motiverades med att fondförvaltningens säkerhet var del primära och alt det
kapital som förvaltas av försäkringsbolagen inle borde få utnyttjas för ekonoraiska
spekulationer. Förslaget att ge AP-fonden möjlighet att placera fondmedel i aktier
skall ses mol bakgrund av syftet att främja en för samhällsekonomin önskvärd
ökning av investeringsaktivileten inom näringslivet speciellt genom insatsen
av riskkapital. Säkerhetsfrågor och placeringspolitik får här bedömas från
andra synpunkter än när det gäUer försäkringsbolagens placeringsrält. Jag vill
också erinra om att det av mig förordade rambeloppet för fjärde fonden, 500
milj. kr., i och för sig inte kan anses vara av sådan storleksordning att den
motiverar någon begränsning av placeringsmöjligheterna. Med hänsyn till det
anförda anser jag alt tillräckUg anledning saknas all begränsa fondens handlingsfrihet
när del gäller alt tillgodose ett visst bolags behov av riskvUligt ägarkapilal.
Jag föreslår således alt någon sådan begränsning inte införs för fjärde fondens
placeringsverksamhet.
Vid
remissbehandlingen har från några håll framhållits önskvärdheten av åtgärder
som underlättar för företagen att skaffa kapital genom
Prop. 1973: 97 71
konvertibla
lån och vinstandelslån. I finansplanen till årets statsverksproposition angav
jag att sådana ändringar i aktiebolagslagen förbereddes att det skulle bli
möjligt att för kapitalanskaffning använda konvertibla skuldebrev, dvs.
skuldebrev som kan utbytas mot aktier, och skuldebrev sora är förenade raed
optionsrätt till nyteckning av aktier, s. k. warrants. Förslag i dessa
hänseenden har nyligen förelagts riksdagen (prop. 1973: 93). Kapitalraarknadsutredningen
föreslår att fjärde fonden men inte övriga tre delfonder skall ha rätt att
förvärva sådana skuldebrev. Jag biträder detta förslag.
Vad
avser vinstandelslån, dvs. lån där det utfärdade skuldebrevets avkastning står
i relation till det låntagande företagets resultat, vill jag i sammanhanget
nämna att jag senare i år avser att föreslå Kungl. Maj:t att i proposition lill
riksdagen lägga fram förslag om sådana ändringar i skattelagstiftningen att
användningen av denna kapitalanskaffningsform underlättas. Utformningen av gällande
placeringsregler för AP-fonden innebär alt de nuvarande tre fonderna har
möjlighet att förvärva vinstandelsbevis. I likhet med utredningen anser jag
det däremot naturligt att fjärde fonden inte skaU ha rätt att förvärva sådana
skuldebrev.
Envar
av de nuvarande tre fondstyrelsemas förvaltning granskas av fyra revisorer som
förordnas av Kungl. Maj:t. En av revisorerna utses på förslag av
bankinspektionen och två utses efter samråd med de sammanslutningar som äger
föreslå ledamöter i styrelsen. De revisorer som utses utan samråd skall vara
gemensamma för samtliga styrelser, om det inle finns skäl däremot. Den
revisionsberättelse som avges av revisorerna skall innehålla bl. a. uttalande
om det finns anledning till anmärkning i fråga om styrelsens förvaltningsberättelse,
vinst- och förlust- samt balansräkningarna, bokföringen eller inventeringen av
tillgångarna eller annars beträffande styrelsens förvaltning. Styrelsens förvaltningsberättelse
skall jämte revisionsberättelsen överlämnas till Kungl. Maj:t som har att
avgöra frågan om fastställelse av balansräkningen. Utredningen föreslår för
fjärde fondens del att vid sidan av revision som nu nämnts också skall ske en
årlig sakgranskning av en grupp ekonoraiska experter. Denna granskning skaU avse
frärast frågor huruvida fondens grad av risktagande och riskspridning varit
rimliga och om fondens agerande medfört störningar på aktiemarknaden. Fondens
förvaltning föreslås vidare bli föremål för riksdagens granskning genom alt
till denna överlämnas förvaltnings- och revisionsberättelse samt den av
expertorganet avgivna granskningsrapporten.
Flera
remissinstanser har ställt sig positiva till förslaget ora en särskild
granskning av fjärde fondens verksamhet. Bl. a. riksgäldsfullmäktige och
riksbanksfullmäktige betonar värdet av den föreslagna riksdagsbehandlingen av
verksamheten. I åtskilliga remissyttranden riktas dock kritik mot förslaget.
Bl. a. LO, andra och tredje fondstyrelserna och hankinspektionen menar sålunda
att behov inte finns av en särskild sak-
Prop. 1973: 97 72
granskning
utöver den sora görs av de i vanlig ordning utsedda revisorerna.
Jag
delar i och för sig utredningens uppfattning alt det raed hänsyn till den nya placeringsverksamhelens
speciella natur finns anledning för statsmakterna att särskilt uppmärksamma den
användning av fondmedel som kommer att ske genom fjärde fonden. Jag anser dock
inte tillräckliga skäl finnas att anordna en granskning av verksamheten i
sådana särskilda former som här föreslagits. Fjärde fondens verksamhet under
varje år bör, på motsvarande sätt som gäller för de övriga delfonderna,
redovisas i fjärde fondstyrelsens förvaltningsberättelse. Denna får därefter i
sedvanlig ordning bli föremål för revision varefter revisionsberättelsen och
förvaltningsberättelsen med vinst- och förlust- samt balansräkningar inges
till Kungl. Maj:t och i samband härmed ges offentlighet. Med hänsyn till att
ett särskilt intresse givetvis föreligger i fråga om hur den nya verksamheten
drivs bör de tUl Kungl. Maj:t ingivna berättelserna ha en sådan utforraning
att gjorda dispositioner klart redovisas. Jag delar utredningens uppfattning
att fjärde fondens speciella karaktär bör föranleda att ingen av revisorerna
för denna fond skall vara revisor också for övriga delfonder.
De
av mig förordade ändrade reglema för AP-fondens förvaltning bör träda i kraft
den 1 januari 1974.
6
Specialmotivering
Förslaget
till ändring i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning
Förutom
de ändringar som kommenteras i det följande har i reglementet gjorts vissa
redaktionella ändringar med anledning av att reglerna om försäkringen för
tilläggspension numera ingår i lagen (1962: 381) ora allmän försäkring.
1 §
Enligt
paragrafens nya lydelse skall AP-fondens förvaltning i överenssläraraelse raed
vad jag anfört i det föregående i fortsättningen vara uppdelad på fyra
styrelser i stället for som f. n. tre styrelser. I fråga om den nya styrelsen,
dvs. fjärde fondstyrelsen, anges vidare att ramen för verksamheten tUl en
början skaU vara 500 milj. kr. och att Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen
skall kunna besluta om högre rarabelopp. Jag har i den allmänna motiveringen
närmare behandlat frågan om en ram för fjärde fondstyrelsens verksamhet.
2 §
EnUgt
första styckets nuvarande lydelse skall pensionsmyndighelen, dvs.
riksförsäkringsverket, överföra inbetalda avgifter tUl de tre styrel-
Prop.
1973: 97 73
serna
i enlighet med den fördelning som anges i lagrummet. Som jag anfört i det
föregående skall fjärde fondens placeringsverksamhet finansieras genom att
riksförsäkringsverket på fjärde fondstyrelsens begäran för över medel tiU
styrelsen. Del innebär alt viss del av de avgifter som annars skulle ha
överförts till övriga tre styrelser i stället ställs till fjärde
fondstyrelsens förfogande. Avräkningen på de övriga fondemas avgiftsmedel bör
ske i förhållande till kapitalbehållningen enligt de tre styrelsernas
balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.
Avsikten är alt raedel efter rekvisition av fjärde fondstyrelsen skall
tillföras denna förvaltning efler hand och i takt med alt styrelsen finner
lämpliga investeringsobjekt. I avvaktan på alt överförda medel skall utbetalas
för aktieköp får medlen med tillärapning av 12 § andra stycket sällas in på
räkning hos riksbanken, affärsbank eller postbanken. Reglerna om tillförseln av
medel tUl fjärde fonden har tagits in under en ny punkt (punkt 4).
Av
andra stycket framgår att den avkastning i form av utdelning på aktier och
ränteintäkter som fjärde fondstyrelsen uppbär skall vara kvar under styrelsens
förvaltning. I den mån medlen inte behövs för att täcka administrations- och
revisionskostnader (se 3 § andra stycket) får även de i avvaktan på
placeringsbeslut sällas in på bankräkning.
3 §
I
första stycket har gjorts vissa redaktionella ändringar med anledning av att de
nuvarande tre fondstyrelserna men inte den nya styrelsen skall tillskjuta medel
för pensionsutbetalningar och vissa andra utgifter.
4 §
Paragrafens
första stycke har byggts ut med regler om fjärde fondstyrelsens storlek och
sammansättning. I fråga om de nio ledamöter som skall förordnas på förslag av sararaanslutningar
får kompletterande föreskrifter utfärdas i administrativ ordning. De två
ledamöter som skall nomineras av sammanslutning sora företräder
primärkommunerna bör självfallet föreslås av Svenska kommunförbundet.
Arbetsgivarsidans två representanter i styrelsen bör lämpligen utses på förslag
av SAF resp. Sveriges industriförbund. Av de fem arbetstagarledamöterna bör tre
utses av LO och två av TCO.
Av
tredje stycket följer att för varje ledamot i den nya styrelsen skall utses
också en suppleant i samma ordning som ledamoten. Därvid bör på
arbetsgivarsidan de två suppleanterna utses på förslag av KF resp. SHIO och på
arbetstagarsidan en suppleant utses på förslag av SACO.
6
§
Ändringarna
är föranledda av all för fjärde fondstyrelsen föreslås den ordningen, att av de
två styrelseledamöter, som förordnas utan förslag, utser Kungl. Maj:t både
ordförande och vice ordförande.
Prop. 1973: 97 74
12
§
I
denna paragraf har gjorts de ändringar och tillägg som föranleds av att fjärde
fondstyrelsen men inte övriga fondstyrelser skall få placera fondmedel i dels
aktier och dels konvertibla skuldebrev och skuldebrev som är förenade med
optionsrätt till nyteckning av aktier (s. k. warrants). Rätten för fjärde
fondstyrelsen att förvärva aktier avser aktier i svenska aktiebolag med
undantag av bankaktiebolag och försäkringsbolag. Att bankaktiebolag och
försäkringsbolag uttryckligen undantagils har samband med att reformens syfte är
att kanalisera riskvilligt kapital lill näringslivet och främst industrin. Det
bör inte heller komma i fråga alt kanalisera fondmedel till andra penningförvaltande
institutioner såsom t. ex. kreditaktiebolag. Däremot får styrelsen, som jag angett
i det föregående och i motsats till vad utredningen föreslagit, placera medel i
aktier i investmentbolag. Det får således överlåtas åt styrelsen att mot
bakgrund av nämnda syfte själv avgöra gränserna för sina engagemang i aktier.
Fjärde fondstyrelsens rätt
att förvärva konvertibla skuldebrev och warrants har begränsats på motsvarande
sätt som avses gälla aktieförvärven. För alt möjliggöra riktade emissioner
också vad avser sådana skuldebrev bör krav på alt de utbjudits offentiigen av
svensk affärsbank eller av Sveriges invesleringsbank inle gälla. Det i första
stycket 3 införda förbudet för de nuvarande styrelserna alt förvärva
konvertibla skuldebrev gäller för framliden och berör således inte placeringar
som gjorts före ikraftträdandet av de nya reglerna. Det bör härvid framhållas alt
förstatredje fondstyrelserna självfallet inle under liden fram tiU ikraftträdandet
av de nya bestämmelserna bör göra nya placeringar i sådana skuldebrev, oavsett
om det är fråga om skuldebrev i de två äldre konverteringslån som skett utan
stöd av lagregler eller i lån som utges med stöd av den nya lagstiftningen (se prop.
1973: 93).
Jag
vill i detta sammanhang ta upp en fråga som rör tillgångarnas värdering i
årsredovisningen. I 18 § tredje stycket anges att tillgångarna skall tas upp lill
anskaffningsvärdet vid redovisningen i balansräkningen. Dessutom finns
särskilda regler i fråga om osäker fordran och om värdelös fordran. I prop.
1959: 100 (s. 187) uttalades att den omständigheten att värderingen i balansräkningen
enligt huvudregeln skall avse anskaffningskostnaden inte hindrade att även
tillgångarnas verkliga värde angavs i förvaltningsberättelsen. Det förutsattes
att föreskrifter därom fick ske i särskilda tiUämpningsföreskrifter. lag har i
det föregående framhållit att det är angeläget att fjärde fondstyrelsens
förvaltningsberättelse utformas på sådant sätt att en bedömning av verksamheten
underlättas. Enligt min mening är det naturligt att i styrelsens förvaltningsberättelse
anges också de inköpta aktiernas eller skuldebrevens marknadsvärde. Jag anser
alt särskUda tillämpningsföreskrifter härom inle behövs.
Prop. 1973: 97 75
7
Hemställan
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1.
lag oni ändring i reglementet
(1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,
2.
lag orn ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),
3.
förordning om ändring i förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt,
4.
förordning om ändring i
förordningen (1947: 577) om statiig förmögenhetsskatt.
Med
bifaU tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.
Ur
protokoUet: Britta Gyllensten
Prop. 1973: 97 76
BUaga
Utredningens förslag
Förslag
till
Lag
om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning
Härigenom
förordnas i fråga om reglementet (1959: 293) angående
allmänna pensionsfondens
förvaltning,
dels
alt nuvarande 25 och 26 §§ skall betecknas 28 respektive 29 §,
dels
att 14, 6 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
all i reglementet skall införas tre nya paragrafer, 2527 §§, av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1
§
De
penningmedel, som enligt De penningmedel, som enligt
31 §
lagen om försäkring för all- 31 § lagen om försäkring för allmän
tilläggspension skola ingå till män tilläggspension skola ingå till allmänna
pensionsfonden, skola allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas
förvallas av på sätt nedan stadgas förvaltas av tre särskilda styrelser,
benämnda tre styrelser, benämnda första, första, andra och tredje fondsty-
andra och tredje fondstyrelserna, relserna.
En särskUd fondstyrelse, benämnd fjärde fondstyrelsen, förvaltar på
sätt nedan föreskrives medel, som lillskjutits från de övriga fondstyrelserna tdl
del belopp som Konungen med riksdagen bestämmer.
2 §
Den
i 3 § lagen om försäkring för allraän tilläggspension omförmälda
pensionsmyndigheten åligger att överföra
1.
till första fondstyrelsens
förvaltning avgifter, som enUgt 33 § nämnda lag erläggas av staien, kommuner
och därmed jämförliga samfälligheter samt bolag, föreningar och stiftelser, i
vilka staten, kommun eller därmed jämförhg samfällighet äger ett bestämmande
inflytande;
2.
lill andra fondstyrelsens
förvaltning jämlikt sistnämnda lagmm inflytande avgifter från andra
arbetsgivare än under 1 sägs, som i genorasnitt för det år, vara avgifterna
belöpa, sysselsätta minst tjugu arbetstagare; saml
3.
till tredje fondstyrelsens
förvaltning övriga avgifter enligt samma lagrum samt avgifter, som erläggas
jämlikt 34 § lagen om försäkring för allmän tUläggspension.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl
hänföras avkastning av de av styrelsen förvaltade medlen.
Föreslagen lydelse
Till fjärde fondstyrelsens förvaltning överföres efter rekvisition
de för ett kalenderår erforderliga medlen från de övriga fondstyrelserna i
förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar
avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.
Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl
hänföras avkastning av de av styrelsen förvallade medlen, dock att
avkastningen av de av fjärde fondstyrelsen förvaltade medlen, där ej annat
följer av vad i 3 § andra stycket stadgas, skall överföras tid de övriga fondstyrelserna
i förhåUande till av varfe fondstyrelse tillskjutna medel
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pensionsutbetaliungar
ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskostnader
och andra utgifter avseende försäkringen för allmän tilläggspension skola, i
den mån andra medel ej stå till förfogande, bestridas genom tillskott, som
pensions-myndigheten äger erhålla från fondstyrelserna. De för ett kalenderår
erforderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i förhållande lUl
kapitalbehållningarna enligt styrelsemas balansräkningar avseende ställningen
vid utgången av närmast föregående år.
Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad
i andra stycket stadgas, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
försäkringen för allmän tilläggspension skola, i den mån andra medel ej stå tUl
förfogande, bestridas genom tUlskott, som pensionsmyndigheten äger erhålla
från första, andra och tredje fondstyrelserna. De för ett kalenderår erforderliga
medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i förhållande till
kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende släUningen
vid utgången av närraast föregående år.
Varje fondstyrelse skall med de under styrelsens
förvaltning stående medlen bestrida kostnadema för styrelsens verksamhet och
för revision av styrelsens förvaltning.
4 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Varje
fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av
ledamöterna utses
i första
fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna
och lands-
Varje
fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av
ledamöterna utses
i första
fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna
och lands-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tingskommunema, och tre efter förslag av rikssammanslulningar
av arbetstagare;
i
andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslulningar av
arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företräder
konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslutningar
av arbetstagare; saml
i tredje
fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, fyra
efler förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efler förslag
av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter enligt 34
§ lagen om försäkring för allmän tilläggspension.
Föreslagen lydelse
tingskommunerna, och tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare;
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som
företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssaramanslut-ningar
av arbetstagare;
i tredje fondstyrelsen två efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av
sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter enligt 34 §
lagen om försäkring för allmän tilläggspension; samt
i fjärde fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslulningar
av arbetsgivare och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare.
Avgives icke förslag som i första stycket sägs, förordnar
Konungen ändå ledamöter som skolat utses efter sådant förslag.
För varje ledamot utses i enahanda ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skola vara myndiga, här i riket
bosatta svenska medborgare.
6 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av de utan
förslag utsedda ledamöterna i första fondstyrelsen förordnar Konungen en till
ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan förslag utsedde
ledamoten vara ordförande. Fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.
Av de utan
förslag utsedda ledamöterna i första och ffärde fondstyrelserna förordnar
Konungen en till ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan
förslag utsedde ledamoten vara ordförande. Fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Fondstyrelse
må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen
1. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller
därmed jäm-
' Senaste lydelse 1967: 345.
Första, andra eller tredje fondstyrelsen må placera de
under styrelsens förvaltning stående medlen
1. i
obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jäm-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
förlig samfällighet, Sveriges all
männa hypoteksbank, Konunga
riket Sveriges stadshypotekskassa.
Svenska bostadskreditkassan.
Svenska skeppshypotekskassan
eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag, som enligt
vad därom finnes stadgat står under tUlsyn av bankinspektionen;
2.
i obligationer
garanterade av staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighet;
3.
i obligationer
och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag;
4.
i andra
skuldförbindelser utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, centralkassa för
jordbrukskredit eller annan kreditinrättning, som Konungen godkänner, eller
av bolag, förening eller stiftelse som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida staien,
kommun eller därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för förbindelserna;
5.
i
skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;
6. efler
hörande av pensions
myndigheten, i skuldförbindelse
utfärdad av förelag, som har till
syfte att befordra folkhälsan eller
alt medverka till förhindrande av
nedsättning av arbetsförmåga eller
till förbättring av sådan förmåga
och som enligt styrelsens prövning
anses erbjuda godtagbar säkerhet;
samt
7. i
fordran hos kreditinrättning
i enlighet med vad nedan är stad
gat om återlån.
Föreslagen lydelse
förlig samfällighet, Sveriges all
männa hypoteksbank, Konunga
riket Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska bostadskreditkassan.
Svenska skeppshypotekskassan eller Skeppsfartens sekundärlånekassa
eller av kreditakliebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under
tillsyn av bankinspektionen;
2.
i obligationer
garanterade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet;
3.
i obUgalioner
och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag med
undantag för av aktiebolag utfärdade obligationer eller andra skuldebrev med
rätt för långivaren att helt eller delvis utbyta dem mot akiier i bolagel
(konvertibla skuldebrev);
4.
i andra
skuldförbindelser utfärdade av staten, koraraun eller därmed jämförlig samfällighet,
riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, centralkassa för
jordbrukskredit eller aiman kreditinrättning, som Konungen godkänner, eller
av bolag, förening eller stiftelse som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida staien,
kommun eller därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för förbindelserna;
5.
i
skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;
6.
efter hörande
av pensionsmyndigheten, i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till
syfte att befordra folkhälsan eller alt medverka till förhindrande av
nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som
enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt
7. i fordran hos kreditinrättning
i enlighet med vad nedan är stad
gat om återlån.
Prop.
1973: 97 80
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Fjärde fondstyrelsen får placera de under styrelsens
förvaltning stående medlen
1.
i aktier
i svenskt aktiebolag ined undantag för aktiebolag, som driver bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse, och investmentbolag, dock att
styrelsen icke får inneha mer än en ijugondel av aktierna i bolaget, eller om akiier
med olika röstvärde finns, större antal än att röstetalet för aktierna utgör
högst en Ijugondel av röstetalet för samtliga aktier;
2.
i av
svenskt aktiebolag utfärdade obligationer eller andra skuldebrev med rätt för
långivaren att helt eller delvis utbyta dem mot aktier i bolaget (konvertibla
skuldebrev), som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller
Sveriges invesleringsbank aktiebolag.
I den mån så erfordras för en tillfredsställande
betalningsberedskap eller eljest för tUlgodoseende av kravet på ändamålsenUg
förvaltning raå fondmedel även innestå hos riksbanken, bankaktiebolag eller
postbanken.
25 §
Särskild granskning av fjärde fondstyrelsens förvaltning
skall ske för varje kalenderår.
Granskningen skall avse placeringarna av de under
styrelsens förvaltning stående medlen och särskilt inriktas på placeringarna ur
riskfördelningssynpunkt och den inverkan placeringarna haft på kursutvecklingen
och marknadsförhållandena.
26 §
För granskningen utses fem granskare, av vilka en utses av
Konungen och två vardera av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontorét.
Granskarna förordnas för tiden intill dess riksdagen behandlat över
granskningen enligt 27 § avgivet yttrande.
Prop.
1973: 97 81
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
Den av Konungen utsedde granskaren skall vara justitieråd
eller hovrättspresident och såsom ordförande leda granskningen. Den som utsett
granskare kan entlediga honom, även om den tid för vilken han blivit utsedd ej
gått till ända.
I övrigt gäller vad som i 20 22 §§ sägs om revisor i
tillämpliga delar om granskare.
27 §
Granskarna skall avge yttrande över granskningen, som
skall överlämnas till riksdagen inom två månader efler det alt förvaltningsberättelse
som i 18 § sägs kommit granskarna lill hända.
Denna lag träder i kraft den
KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1973 7301S6
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
57 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (57)
57 kopplingar i 31 dokument.
- Prop. 2024/25:133 En effektivare förvaltning av buffertkapitalet s. 32 · s. 45 i texten
- Ds 2015:34 Nya regler för AP-fonderna s. 61 i texten
- SOU 2012:53 AP-fonderna i pensionssystemet s. 88 · s. 468 i texten
- Prop. 1999/2000:46 AP-fonden i det reformerade pensionssystemet s. 43 i texten
- Ds 1999:38 AP-fondernas organisation och placeringsregler i det reformerade pensionssystemet s. 39 i texten