Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om nya ersättningsregler inom sjukförsäkringen för läkarevård hos privatpraktiserande läkare

1974 · 55 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:104, Kungl. Maj:ts proposition med förslag om nya ersättningsregler inom sjukförsäkringen för läkarevård hos privatpraktiserande läkare

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 104 år 1974 Prop. 1974:104

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om nya
ersättningsregler inom sjukförsäkringen för läkarvård hos privatpraktiserande
läkare, m. m,; jjven den 29 mars 1974,

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avJåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt,

CARL GUSTAF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås nya ersättningsregler inom
sjukförsäkringen för den läkarvård som lämnas av privatpraktiserande läkare.
Reformen innebär att samhällets inflytande över privatläkarvården ökas bl. a.
genom taxekontroll och att försäkringsskyddet för patienterna förstärks.

Patientavgiften blir högst 20 kr. hos de flesta
privatpraktiserande läkarna. Vissa läkare får möjlighet till individuell
taxebindning. Hos dessa blir patientavgiften 25 kr, eller 30 kr, beroende bl.
a, på tidigare arvodesnivå. För läkarhusen blir patientavgiften generellt 30
kr. Patienten betalar sin avgift till läkaren. Resten av arvodet betalas ut
direkt till läkaren av försäkringskassan i form av läkarvårdsersättning från
försäkringen. I likhet med vad som gäller för den offentliga läkarvården
föreslås patientavgiften omfatta också laboratorie- och röntgenundersökningar.
Om läkaren remitterar patienten till den öppna vård som bedrivs i samhällets
regi blir det första besöket där avgiftsfritt.

De till sjukförsäkringen anslutna läkarna blir skyldiga
att i sin arvodessättning hålla sig inom de belopp som anges i en av regeringen
fastställd läkarvårdstaxa. Därigenom införs således taxebindning av privatläkarvården,

1 propositionen förutsätts en allmän anslutning av de privatpraktiserande
läkarna til! det nya försäkringssystemet. Detta gäller i första hand läkare med
minst 2 000 patientbesök om året vilka svarar för 75 % av privatläkarvården.
Även privatpraktiserande läkare med ett mindre antal patientbesök om året skall
kunna ansluta sig till försäkringen. Läkarnas anslutning skall ske genom
anmälan till försäkringskassan. För läkare som

1 Riksdagen 1974. 1 samt. Nr 104

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 2

vid de nya reglernas ikraftträdande är anställda i den
offentliga sjukvården och vid sidan därav bedriver privatpraktik föreslås
tills vidare särskilda anslutningsregler. De får sålunda tillfälle att ansluta
sig till försäkringen om de inte bereds möjlighet att i motsvarande
utsträckning pä s. k. särskild arbetstid tjänstgöra hos den sjukvårdshuvudman
de är anställda av.

Sjukförsäkringens
regler för ersättning för sjukresor föreslås bli enhetliga vid läkarvårdsbesök
i den offentliga sjukvården och hos privatpraktiserande läkare samtidigt som
reglerna förenklas.

Sjukförsäkringens
kostnader för läkarvårdsersättning beräknas genom de nya reglerna öka med ca 35
milj, kr, om året. De försäkrades patientavgifter beräknas samtidigt minska med
ca 23 milj. kr. Verkningarna av det nya ersättningssystemet skall följas genom
en läkarvårdsdelegation i riksförsäkringsverket.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari
1975,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104

1. Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring'

dels att i 1 kap. 2 och 6 §§, 2 kap, 3-7 och 9 §§, 3 kap,
16 §, 4 kap, 5 §, 5 kap, 2 §, 9 kap, 5 och 6 §§, 10 kap, 2 och 3 §§, 11 kap,
2-4 §§, 15 kap, 3 §, 16 kap, 1 och 2 §§, 17 kap, 2 och 5 §§, 18 kap, 1, 3-5, 7,
8, 13, 15, 20 och 25 §§, 19 kap. 1,4,5 och 9-11 §§,20 kap. 8, 15 och 16§§, 21
kap. 2§ samt 22 kap. 1 och 2 §§ ordet "Konungen" och böjningsform av
detta ord skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att
2 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning
för utgifter för läkarvård vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver
sådan vård, ävensom vid förlossning utgår enligt grunder som Konungen
fastställer. I utgifter för läkarvård skola inräknas kostnader för läkares
resa och för läkarintyg, som erfordras för utfående av sjukpenning.

Är
uppenbart att försäkrad vid samma sfukdom utan fog sökt mer än en läkare eller
att läkare anlitats vid flera tillfällen än som varit behövligt, utgår
ersättning allenast för den vård, som lämnats av den först rådfrågade läkaren,
eller för de besök, som skäligen varit behövliga.

Ersättning
för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver
sådan vård, ävensom vid förlossning om vården ombesörjes av staten, landstitxgskommun
eller kommun, som ej tillhör landstingskommun, eller lämnas av läkare, som är
uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning
utgår enligt grunder som regeringen fastställer. 1 fråga om vård, som lämnas av
läkare som uppförts på den nämnda förteckningen fastställas grunderna för högst
två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket.

Vid
fastställande av grunder för ersättning enligt första stycket kan regeringen
bestämma det högsta arvode som får uttagas för vård som lämnas av läkare som är
uppförd på där nämnd förteckning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. ' Lagen
omtryckt 1973:908.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104

2 Förslag till

Lag om ändring i sjukreseförordningen (1962:385)

Härigenom
förordnas i fråga om sjukreseförordningen (1962:385)' dels att i 3, 4 och 6 §§
ordet "Konungen" och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form, dels att 2 § skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
försäkrad åtnjutit läkarvård, som avses i 2 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring, skall ersättning utgå för utgifter i anledning av resor till och
från läkaren, vilka föranletts huvudsakligen av behovet av läkarvård, i den
mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga sex kronor. Såsom utgift
i anledning av resa till eller från läkare skall, i den mån Konungen så
förordnar, anses förutom resekostnad utgift för övernattning och för anlitande
av följeslagare under resan.

Har den
försäkrade sökt läkarvård annorstädes än vid närmaste allmänna sjukhus där
sådan värd meddelas eller vid vårdcentral eller motsvarande för öppen vård avsedd
sjukvårdsinrättning, inom vars upptagningsområde den försäkrade vistas, må
ersättning ej utgivas med högre belopp än som skulle hava utgått vid besök hos
den provinsialläkare eller stadsdistriktsläkare, inom vars distrikt den
försäkrade vistas. Utan hinder härav må ersättning utgivas för resekostnad
intill kostnaden för resor till och från närmaste allmänna sjukhus, där
erforderlig lä-

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, som avses i 2 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, skall ersättning utgå för utgifter i anledning av
resor till och från läkaren, vilka föranletts huvudsakligen av behovet av
läkarvård, i den mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga sex
kronor. Såsom utgift i anledning av resa till eller från läkare skall, i den
mån regeringen så förordnar, anses förutom resekostnad utgift för övernattning
och för anlitande av följeslagare under resan.

Har den
försäkrade sökt läkarvård annorstädes än vid allmän läkarmottagning som är
inrättad för den ort där den försäkrade vistas eller vid närmaste allmänna
sjukhus där sådan vård meddelas, utgives ersättning för resekostnad intill
kostnaden för resor till och från sådati mottagning eller sådant sjukhus. Har
den försäkrade sökt vård efter hänvisning av läkare eller annan person, som av
sjukvårdshuvudman bemyndigats att meddela sådan hänvisning, utgives utan
hinder av vad nyss .sagts ersättning för resekostnad intill kostttaden för
resor till och från

opaginerad Kontrollera mot PDF

' lörordningen omtryckt 1971:275. Senaste lydelse av 3 §
1973:458.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

närmaste
allmänna sjukhus, där erforderlig läkarvård kan beredas honom.

karvård kan beredas den försäkrade,

aj om den försäkrade efter hänvisning av läkare eller
annan person, som av sjukvårdshuvudmannen bemyndigats att meddela sådan
hänvisning, sökt läkarvård vid sjukhus eller för enbart öppen vård avsedd
sjukvårdsinrättning, vilken tillhör staten eller till vars drift statsbidrag
utgår eller som drives av landstingskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun;

b)
om den
försäkrade utan att hänvisning skett sökt läkarvård vid sjukhus för skada, som
drabbat honom genom olycksfall, och det skäligen kunnat antagas att han till
följd av skadan var i trängande behov av sådan vård;

c)
om den
försäkrade på grund av sjukdom varit i trängande behov av läkarvård men icke
kunnat anträffa den provinsialläkare eller stadsdistriktsläkare, inom vars distrikt
han vistas, och därför sökt vård hos annan läkare.

Ersättning i anledning av återresa må utgivas högst för
resa till den plats, varifrån resan till läkaren företogs. Om resan till
läkaren anträtts från den försäkrades arbetsplats och den försäkrade företager
dagliga resor mellan bostaden och arbetsplatsen, må dock ersättning i anledning
av återresa utgivas för resa till den försäkrades bostad. När den försäkrade
företagit återresa till sin bostad må, till den del kostnaden för denna resa
icke blir gottgjord enligt vad nyss sagts, ersättning vidare utgå för den
merkostnad för återresan, som den försäkrade kan ha åsamkats till följd av att
hans tillstånd krävt användning av dyrare färdsätt än eljest kunde ha brukats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Angående
beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf förordnar Konungen.
Konungen äger därvid beträffande resor inom viss försäkringskassas verksamhetsområde
föreskriva, att vad i andra stycket stadgas icke skall äga till-

Angående
beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf förordnar regeringen.
Därvid må beträffande resor inom viss försäkringskassas verksamhetsområde föreskrivas,
att vad i andra stycket stadgas icke skall äga tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

lämpning. Konungen äger vidare meddela särskilda
bestämmelser om ersättning för utgifter i anledning av resor till och från
viss sjukvårdsinrättning.

Föreslagen
lydelse

Vidare må meddelas särskilda bestämmelser om ersättning
för utgifter i anledning av resor till och från viss sjukvårdsinrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 29 mars 1974,

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nya
ersättningsregler inom sjukförsäkringen för läkarvård hos privatpraktiserande
läkare, m. m. och anför.

1 Inledning

Den 1 januari 1970 genomfördes ett radikalt förenklat
ersättningssystem inom den allmänna sjukförsäkringen för den öppna läkarvård
som lämnas i samhällets regi. Tidigare gällde för denna vård en återbäringstaxa
enligt vilken den försäkrade från sjukförsäkringen erhöll ersättning med tre
fjärdedelar av sina utgifter, dock med högst tre fjärdedelar av i taxan angivna
belopp. Det nya systemet innebar att sjukvårdshuvudmannen erhåller viss
ersättning, f, n, 48 kr, per besök, direkt från sjukförsäkringen medan den
försäkrade betalar en enhetlig patientavgift, f, n, 12 kr,, till
sjukvårdshuvudmannen.

Sedan den
1 januari 1974 ingår i sjukförsäkringen en allmän tandvårdsförsäkring. I en
tandvårdstaxa regleras hela det arvode som kan utgå för behandlingen.
Tandläkaren erhåller en viss del av arvodet i ersättning direkt från
sjukförsäkringen. Återstoden betalas av den försäkrade genom patientavgift.
Reglerna är gemensamma för den offentliga tandvården och den vård som meddelas
av privatpraktiserande tandläkare.

Inom den
öppna läkarvård som lämnas av privatpraktiserande läkare gäller alltjämt en
återbäringstaxa. Genom beslut den 9 maj 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt
riksförsäkringsverket att utreda frågan om ersättning från den allmänna
försäkringen för öppen läkarvård som meddelats av läkare i enskild praktik.
Utredningens uppgift var att söka skapa ett ersättningssystem som inbegrep
hela det arvode som skulle utgå till läkaren för vården. Verket lade den 6
november 1969 fram utredning och förslag i betänkandet (Ds S 1969:6) Ersättning
vid privatläkarvård.

I
remissyttranden över betänkandet framfördes önskemål om en fortsatt utredning
av de i betänkandet redovisade frågorna. Den 24 april 1970 uppdrog Kungl. Maj:t
åt riksförsäkringsverket och socialstyrelsen att gemensamt fortsätta
utredningen av dessa frågor. Vid fullgörande av uppdraget skulle verken samråda
med Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Sveriges läkarförbund. Verken
har därefter den 12 december 1973 överlämnat betänkandet (Ds S 1973:5) Sjukförsäk-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 8

ringens ersättningsregler vid privatläkarvård.

Efter remiss har yttranden över det sistnämnda betänkandet
avgetts av Statskontoret, riksskatteverket, postverket, statens järnvägar,
statens personalnämnd, statens handikappråd. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Göteborgs kommunstyrelse, Malmö kommunstyrelse, kommunstyrelsen i Gotlands
kommun, förvaltningsutskotten i samtliga landsting utom ett. Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges
läkarförbund. Försäkringskasseförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svenska psykoanalytiska
föreningen och Sveriges förenade studentkårer. Försäkringskasseförbundet har
bifogat yttranden från samtliga allmänna försäkringskassor. Även andra remissinstanser
har bifogat yttranden som de inhämtat.

2 Gällande ordning 2,1 Sjukförsäkringens regler

2.1.1 Allmänt

Sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) består av sjukvårdsersättning, sjukpenning och
föräldrapenning. Sjukvårdsersättning utgår enligt 2 kap. AFL i form av
ersättning för läkarvård, tandvård, sjukhusvård och för vissa särskilda
sjukvårdande åtgärder jämte resor i samband med vården. Sjukvårdsersättning
utgår även för läkemedelskostnader.

Försäkrade enligt AFL är svenska medborgare och dessutom
alla som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige, Utlandssvenskar
har dock enligt 2 kap, 8 § AFL rätt till sjukvårdsersättning endast om
vårdbehovet har uppkommit här i riket. Genom konventioner som Sverige ingått är
kretsen förmånsberättigade i vissa fall utvidgad till andra utländska
medborgare är sådana som är bosatta här.

Ersättning för försäkrads utgifter för läkarvård utgår
enligt 2 kap, 2 § första stycket AFL vid sjukdom som enligt läkares bedömning
kräver sådan vård liksom vid förlossning. Ersättning utgår enligt grunder som, Kungl,
Maj:t fastställt i läkarvårdstaxan (1969:657),

2.1.2 Läkarvård genom sjukvårdshuvudmans försorg

Har läkarvård åt försäkrad ombesörjts av staten,
landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun, utgår enligt I
§ läkarvårdstaxan ersättning från den allmänna försäkringen till den som
ombesörjt vården med 48 kr, för varje läkarbesök. Ersättningen utgår under
förutsättning att högst 12 kr. tas ut i vårdavgift av den försäkrade. Gör
läkaren hembesök hos den sjuke får avgiften vara högst 20 kr. För

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 9

telefonrådgivning utgår ersättning från försäkringen med 5
kr, och den försäkrade betalar högst 5 kr. i patientavgift,

I
ersättningen från sjukförsäkringen och patientavgiften ingår bl, a, recept och
läkarintyg för sjukpenning, liksom röntgen- och laboratorieundersökningar samt
röntgen- och radiumbehandlingar och andra behandlingar med joniserande
strålning som den försäkrade får efter remiss av den rådfrågade läkaren.
Detsamma gäller det första läkarbesök som den försäkrade gör efter remiss till
annan läkare hos sjukvårdshuvudman, t, ex, en specialist.

2,1.3 övrig läkarvård

Läkarvårdstaxans bestämmelser i fråga om privatläkarvård
(29 §§) innebär att den försäkrade erlägger hela arvodet till läkaren och
därefter får viss ersättning som återbäring från försäkringskassan. Enligt 2 §
utgår ersättning med tre fjärdedelar av utgifterna. Har utgifterna överstigit
belopp som anges i 39 §§, skall dock ersättning utgå med tre fjärdedelar av
där angivna belopp.

De
arvodesbelopp som ligger till grund för återbäringen från försäkringen
beräknas efter en grupptaxa (3 §), Detta innebär att samtliga åtgärder vid ett
konsultationstillfälle, inkl, läkemedelsutskrivning, räknas som en enhet i ersättningshänseende.
Taxan upptar tre grupper. För grupp 1 som omfattar enkel rådfrågning eller
enkel undersökning och behandling utgör arvodet 10 kr. För grupp 2 som avser
konsultation som påkallar mer omfattande eller tidsödande undersökning eller
behandling utgör arvodet 20 kr,, i Stockholmsområdet (Stockholm, Lidingö,
Nacka, Solna Och Sundbyberg) 25 kr. Grupp 3 slutligen avser konsultation som
påkallar en eller flera särskilt krävande eller tidsödande undersökningar eller
behandlingar hänförliga tiU åtgärder som uppräknas i en särskild förteckning.
Alltefter åtgärdens art utgör arvodet antingen 40 kr, (i Stockholmsområdet 45
kr.) eller 60 kr. För rådfrågning per telefon beräknas ett arvode av 5 kr.

För
röntgenundersökning och röntgen- eller radiumbehandling som utförs av särskilt
utbildad läkare utgår ersättning beräknad efter arvodesbelopp som
differentieras alltefter åtgärden med ett grundarvode av 12 kr. och
tilläggsarvoden av upp till 15 kr, (4 §),

För
utgifter för läkarvård vid hembesök utgår, utöver ersättning enligt grupptaxa,
även ersättning beräknad på ett inställelsearvode av 15 kr, och för läkarens
resekostnader (5 §), För läkarvård på obekväm tid beräknas arvodet med 50 %
förhöjning, dock högst med 20 kr. Vid hembesök på obekväm tid beräknas ett
tilläggsarvode av 12 kr, och vid telefonrådgivning på obekväm tid ett
tilläggsarvode av 5 kr. (6 §),

Ersättning
för laboratorieundersökningar regleras i 7 § taxan. Kliniska
laboratorieundersökningar indelas i grupper enligt förteckning. De enklaste
ger inte särskild rätt till ersättning. För övriga utgår alltefter grupperingen
ersättning efter en kostnad av 5 till 20 kr.

Ersättning för utgift för läkarintyg som behövs för att få
ut sjukpen-

/* Riksdagen 1974. 1 saml Nr 104

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 10

ning utgår efter ett arvode av 5 kr, (8 §), Ersättning för
materielkostna-der utgår enligt närmare regler för förbandsmateriel,
bedövningsmedel, röntgenfilm och kontrastmedel (9 §),

Slutligen bör nämnas att vid remiss frän en
privatpraktiserande läkare till en läkare inom den offentliga öppna vården
patienten skall erlägga avgift (12 kr,) och ersättning utgår från försäkringen
till sjukvårdshuvudmannen som vid vanligt besök.

2,2 Den öppna sjukvården 2,2,1 Organisation

Varje landstingskommun och kommun som inte tillhör
landstingskommun utgör enligt 1 § sjukvårdslagen (1962:242) (SjvL) ett
sjukvårdsområde. Beteckningen landstingskommun används i det följande även i
fråga om de kommuner som inta tillhör landstingskommun (dvs, Göteborgs, Malmö
och Gotlands kommuner), om inte annat framgår av sammanhanget.

Med sjukhus förstås en av landstingskommun driven anstalt
för ombesörjande av sådan vård för sjukdom, skada, kroppsfel eller barnsbörd,
som fordrar intagning på anstalt (sluten vård). Vård som ges åt annan än den
som är intagen på sjukhus benämns öppen vård (2 §),

Det åligger landstingskommun att för dem som är bosatta
inom sjukvårdsområdet ombesörja såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada,
kroppsfel och barnsbörd i den mån annan inte drar försorg därom, Samma
skyldighet att ombesörja vård har landstingskommun gentemot dem, som vistas
inom sjukvårdsområdet utan att vara bosatta där, om behov av omedelbar värd
föreligger (3 §),

För öppen läkarvård utanför sjukhus skall
landstingskommunen vara indelad i läkardistrikt (4 §).

I varje läkardistrikt i landstingskommun skall finnas
erforderligt antal distriktsläkare. Vidare kan anställas biträdande
distriktsläkare och extra distriktsläkare (15 §),

Den som är anställd i sjukvårdande verksamhet som avses i SjvL
får inte för egen räkning ta emot ersättning av patient som undersöks eller
behandlas inom verksamheten (29 §).

Landstingskommunerna svarar för den övervägande delen av
den öppna sjukvården. Andra huvudmän är staten, kommuner och enskilda. Staten
är huvudman för öppen vård vid huvudsakligen de statliga
undervisningssjukhusen, dvs. karolinska sjukhuset i Stockholm och akademiska
sjukhuset i Uppsala. Primärkommunernas öppna sjukvård regleras av kommunala
beslut. Kommunerna utnyttjar läkarresurser för bl. a. skolhälsovården och inom
socialvården i varierande utsträckning. Vanligt är att distriktsläkare åtar sig
sådana uppdrag som bisyssla men heltidsanställda socialläkare och skolläkare
förekommer också.

Tjänst för läkare i hälso- och sjukvårdande verksamhet hos
landstingskommun eller kommun får sedan den 1 januari 1973 inte inrättas utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 11

socialstyrelsens medgivande med undantag för vissa
deltidstjänster. Inrättandet av tjänst för läkare skall prövas enligt ett för
riket upprättat läkarfördelningsprogram som fastställs av socialdepartementets
sjukvårdsdelegation.

Privatpraktiserande läkare har egna eller hyrda
mottagningslokaler och personal som de själva avlönar. Vissa läkare förenar den
privata mottagningen med bisysslor, t, ex, inom skolhälsovården eller
landstingens förebyggande vård för mödrar och barn. Privata läkarmottagningar
får inte förekomma vid landstingens sjukhus, men vissa av de anställda
sjukhusläkarna har etablerat privat mottagning utanför sjukhusen,

1 några tätorter förekommer gruppläkarmottagningar.
Vanligen ägs och förvaltas dessa av Läkarhus AB, vilket har anknytning till
läkarförbundet. Läkarna är då anställda av bolaget, I Stockholm, Gävle och
Karlstad förekommer samarbete i gemensamma lokaler mellan landstinget och
Läkartjänst AB, Ett antal privatpraktiserande läkare med ensammottagning är
också anställda av bolaget.

Arbetsgivare med många anställda har ofta
företagshälsovård med egna anställda läkare (sådan arbetsgivare kan givetvis
också vara stat eller kommun). Mindre företag utnyttjar oftast läkare som har
annan huvudsaklig sysselsättning,

2.2.2 Omfattning

Det sammanlagda antalet läkarbesök i öppen vård år 1971
beräknas i den av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen nu redovisade utredningen
till ca 23 milj,, varav ca 18 milj, besök i den av samhället bedrivna öppna
sjukvården. Privatläkarvården beräknas ha svarat för drygt 20 % av besöken
eller mellan 4,5 och 5 milj. besök.

Närmare 1 000 privatpraktiker med minst 2 000 patientbesök
om året svarade 1971 för 75 % av besöken hos privatpraktiserande läkare eller
3,6 milj, besök. Ca 500 privatläkare med mindre än 2 000 besök om året svarade
för 0,6 milj, besök. Återstående 0,6 milj, besök gjordes hos drygt 2 000
sjukhusläkare eller andra offentligt anställda läkare med privatpraktik vid
sidan av sin tjänst.

3 Riksförsäkringsverkets första förslag

3.1 Bakgrund

Förslag till förenklat ersättningssystem för den
offentliga öppna läkarvården fr. o. m, 1970, det s, k, sjukronorssystemet,
lämnades i en inom socialdepartementet i februari 1969 upprättad promemoria.
Vid remissbehandlingen anförde åtskilliga remissinstanser att de privatpraktiserande
läkarna borde inlemmas i ett ersättningssystem liknande det som föreslogs för
sjukvårdshuvudmännens öppna vård. Efter överläggningar mellan
socialdepartementet och Sveriges läkarförbund uppdrog Kungl, Maj:t den 9 maj
1969 åt riksförsäkringsverket att mot bakgrunden av de

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 12

förslag som lagts fram i departementspromemorian utreda
frågan om ändrade regler för ersättningen från den allmänna försäkringen vid
öppen vård som meddelas av läkare i enskild praktik.

Målet för riksförsäkringsverkets utredning angavs vara att
de privatpraktiserande läkarna borde inlemmas i ett taxesystem av samma modell
som gäller för den offentliga öppna vården, där den försäkrade på förhand vet
vad han har att betala för ett läkarbesök.

3.2 Tre alternativa lösningar

Verket redovisade i sin utredning olika tänkbara
lösningar. En lösning innebar att Kungl. Maj:t skuUe utfärda en bindande
arvodestaxa. Konstruktionen överensstämde i princip med grupptaxan enligt
gällande läkarvårdstaxa i vad gäller grupperingen av åtgärder. Därutöver
innehöll systemet särskilda taxebelopp för Stockholmsområdet samt en högre
tariff avsedd att tillämpas vid läkarhus och mottagningar med sådana resurser
att de i fråga om vårdens kvalitet och omfattning kunde jämföras med läkarhusen.
Den allmänna försäkringens insats skulle avvägas så att den i vart fall inte
blev större i genomsnitt än för den offentliga öppna vården. Patientandelen av
läkarens arvode borde fastställas till ett högsta belopp, lika för alla, men på
en högre nivå i Stockholmsområdet och för läkarhus och jämförbara mottagningar.

Vid de underhandskontakter som riksförsäkringsverket tog
med olika intressenter framfördes invändningar mot det skisserade taxesystemet
och diskuterades andra möjligheter till lösning av frågan. Verket redovisade
därför ytterligare två tänkbara lösningar. En av dem innebar att
privatpraktiker skulle bilda en ekonomisk förening, vilken till medlemmarna
hade att utbetala arvoden av medel som föreningen skulle uppbära av den
allmänna försäkringen. De anslutna läkarna skulle få stort inflytande över
fördelningen av dessa medel, medan det avgörande inflytandet över
privatpraktikernas genomsnittsintäkter alltså över ersättningen från den
allmänna försäkringen och patientavgifterna skulle komma att ligga hos Kungl,
Maj:t,

Den tredje lösningen som verket redovisade byggde på att
sjukvärds-huvudmannen skulle träffa avtal med privatpraktiker inom sitt verksamhetsområde
(s, k, läkarvårdsavtal). Sjukvårdshuvudmannen skulle därvid åta sig att dels
efter omständigheterna ersätta privatpraktikern för hans mottagningskostnader,
dels garantera honom en viss nettoinkomst för den arbetsinsats man avtalade om,
I gengäld skulle privatpraktikern åta sig att tillämpa en maximerad
patientavgift. Sjukvårdshuvudmannen skulle i sin tur erhålla ett enhetsbelopp
från den allmänna försäkringen för varje besök hos privatpraktikern.

En samlad bedömning av de olika alternativen till lösning
resulterade i att verket fann övervägande skäl tala för att ersättningen vid
privatläkarvård borde ske genom ett system med läkarvårdsavtal.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 13

3.3 Remissyttrandena

I remissbehandhngen av riksförsäkringsverkets förslag
underströks det både önskvärda och angelägna i att principiellt samma system
för avgifter och försäkringsersättning tillämpades i offentlig och i privat
öppen vård.

Remissyttrandena från landstings- och kommunförbunden
utmynnade emellertid i yrkanden om överarbetning av förslaget i samverkan
mellan huvudmännen, läkarförbundet och riksförsäkringsverket. Läkarförbundet
fann också att ytterligare utredning behövdes. Även socialstyrelsen som vid
granskning av de olika alternativen ansåg systemet med läkarvårdsavtal erbjuda
de bästa möjligheterna till en smidig lösning -förordade en fortsatt utredning.

4 Riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens förslag 4,1
Huvuddragen av förslaget

1 enlighet med det av regeringen lämnade uppdraget har
riksförsäkringsverket och socialstyrelsen vid den nu slutförda utredningen
haft samråd med läkarförbundet samt landstings- och kommunförbunden. Vid
redovisningen av sitt uppdrag i december 1973 anmälde verken att
representanterna för läkarförbundet vid samrådsförfarandet i allt väsentligt
tillstyrkt verkens förslag och förklarat sig beredda att verka för dess
genomförande och att de kommunala sjukvårdshuvudmännens företrädare i huvudsak
inte haft någon erinran mot förslagen. Vid ärendets behandling i verkens
styrelser hade dessa förhållanden beaktats.

Verken föreslår att arvodet till de privatpraktiserande
läkarna fr, o, m, den 1 januari 1975 skall bestämmas enligt en bindande taxa.
Denna föreslås bygga på en gruppering av besöken med hänsyn till undersökningarnas
eller åtgärdernas innehåll och omfattning, .

Patienten betalar endast sin avgift till läkaren som får
resten av sitt arvode direkt från försäkringskassan.

Patientavgiften föreslås bli högst 20 kr, hos de flesta
privatpraktiserande läkare. Vissa läkare med genomsnittligt hög arvodesnivå
1973 föreslås få möjlighet till individuell taxebindning. Hos dem föreslås
patientavgiften bli 25 kr, eller 30 kr,, beroende pä resp, läkares arvodesnivå
1973, Vid besök hos läkare i läkarhusen föreslås avgiften generellt bli 30 kr,
I likhet med vad som gäller inom den offentliga vården föreslås patientavgiften
omfatta också laboratorie- och röntgenundersökningar. Om läkaren remitterar
patienten till offentlig öppenvårdsinstitution blir det första besöket där
avgiftsfritt.

Verken anser det nödvändigt med en allmän anslutning av
sädana privatläkare som gör en mera betydande vårdinsats, varmed avses privatpraktiserande
läkare med minst 2 000 patientbesök om året. Enligt gjorda utredningar rör det
sig om närmare 1 000 läkare i hela landet. De beräknas svara för 3,6 milj,
besök om året. Även andra privatläkare, som beräknas svara för 0,6 milj,
läkarbesök, skall kunna ansluta sig till

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 14

försäkringen. Läkare som är anställda i den offentliga
sjukvården och som vid sidan därav bedriver privatpraktik med f, n. ca 0,6
milj. läkarbesök på ett år skall enligt förslaget kunna vara anslutna under en
övergångstid.

Läkarnas anslutning till försäkringen föreslås bli
frivillig genom en anmälan till försäkringskassan.

Sjukförsäkringens kostnader kan till följd av de nya
reglerna för ersättning till privatpraktiserande läkare beräknas öka med 35
milj. kr. Däri ingår de läkarbesök som f. n, görs hos offentligt anställda
läkares privatpraktik och som successivt beräknas komma att övergå till
offentlig öppen vård.

Verkningarna av det nya systemet bör följas upp dels genom
socialstyrelsen och länsläkarna, dels genom en rådgivande delegation i riksförsäkringsverket,

4,2 Utgångspunkter

Riksförsäkringsverket och socialstyrelsen har i enlighet
med sitt utredningsuppdrag närmare granskat olika möjligheter att utarbeta
modeller för ett system med läkarvårdsavtal. Verken anför att representanterna
för läkarna liksom representanterna för sjukvårdshuvudmännen vid det samråd som
förekommit under utredningsarbetets gång uttalat tveksamhet inför lösning av
frågan om ersättning vid privatläkarvård genom särskilda avtal. Främst från läkarhåll
har framhåUits att ett fortsatt utredningsarbete borde inriktas på ett system
liknande det som numera införts för tandvården. Verken har med hänsyn till det
anförda utformat förslag till ett nytt ersättningssystem för privatläkarvård
med utgångspunkt i en taxa.

Enligt verkens bedömning innebär utredningsuppdraget att
systemet för ersättning vid privatläkarvård i princip skall utformas på samma
sätt som för den offentliga öppna vården. Förslaget skall innehålla en
taxebindning för privatläkarna. En patientavgift skall gälla som inte får
överskridas. Om möjligt bör avgiften innefatta ersättning för såväl
servicefunktioner som röntgen- och laboratorieundersökningar. Verken påpekar
att utformningen av ett ersättningssystem vid privatläkarvärd påverkar de
sjukvårdspolitiska förutsättningarna, eftersom den får konsekvenser för de
försäkrade, privatläkarvården och försäkringssystemet.

Av kvittoundersökningar som riksförsäkringsverket utfört
rörande utbetalda läkarvårdsersättningar framgår att den årliga insatsen av
enskilda privatläkare är mycket varierande. En av fyra läkare hade enligt
undersökningen år 1971 halv årsarbetsinsats eller mera. Medeltalet för de
övriga läkarna motsvarade knappt fem veckors arbete med normal arbetstid.

Det läkarfördelningsprogram för åren 1973 1977 som
fastställts av socialdepartementets sjukvårdsdelegation medger inte något
utrymme för en utökning av privatläkarkåren. Verken utgår därför från att det
ersättningssystem som föreslås såvitt möjligt bör verka neutralt i fråga om etableringen
av privatpraktik.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 15

Mot bl, a, den nu angivna bakgrunden har verken prövat ett
ersättningssystem med följande huvudpunkter.

1.
1 en bindande
taxa anges det högsta arvode som läkaren får ta i olika fall. Arvodet betalas
dels genom en patientavgift, dels genom en ersättning från sjukförsäkringen,

2.
Patientavgiften
skall vara ett i läkarvårdstaxan angivet högsta belopp och utgöra en
nettobetalning till läkaren för besöket. Tilläggsavgift utgår när läkaren
besöker den sjuke,

3.
Den försäkrades
förmån i form av läkarvårdsersättning utbetalas av försäkringskassan direkt
till den behandlande läkaren.

4.
Ersättningssystemet
bör i första hand inriktas på vård hos läkare som bedriver eller har för avsikt
att bedriva privatpraktik i en omfattning som motsvarar minst en halv årsarbetsinsats.
Även andra privatpraktiserande läkare bör kunna ansluta sig,

5.
Läkarvårdsersättningen
differentieras. Differentieringen får dock inte drivas så långt att det blir
onödigt svårt att tillämpa taxan eller att dess efterlevnad blir svår att
kontrollera.

6.
Vid remiss till
specialist i offentlig öppen vård bör ytterligare patientavgift inte tas ut för
första besöket hos specialisten. Det förutsätts att försäkringen betalar
ersättning till huvudmannen härför,

7.
Patienten erlägger
ingen särskild avgift för sådana röntgenundersökningar och röntgenbehandlingar
till vilka den rådfrågade läkaren hänvisar. Det förutsätts att vederbörande
sjukvårdshuvudman svarar för röntgenverksamheten (antingen i egen regi eller
genom avtal) och att försäkringen betalar ersättning till huvudmannen för
varje remiss från privatpraktiserande läkare till röntgenundersökning eller
röntgenbehandling,

8.
Inte heller
laboratorieundersökning skall medföra särskild avgift för patienten. Det
förutsätts att vederbörande sjukvårdshuvudman svarar för
laboratorieverksamheten (antingen i egen regi eller genom avtal) och att
försäkringen betalar ersättning till huvudmannen för varje remiss från
privatpraktiserande läkare till laboratorieundersökning.

9.
Sjukvårdshuvudman
skall inte åsamkas ökade kostnader genom eventuellt övertagande av
röntgenmottagningar och laboratorier som nu drivs i privat regi.

4,3 Läkarnas anslutning

Verken konstaterar att ett nytt ersättningssystem måste
omfatta det stora flertalet av privatläkarbesöken, I första hand bör därför en
allmän anslutning komma till stånd av privatpraktiserande läkare som gör en
mera betydande vårdinsats. Till dessa räknar verken de närmare 1 000
privatpraktiker som har minst 2 000 patientbesök om året (inom specialiteten
psykiska sjukdomar minst 1 000 besök). Dessa läkare svarade år 1971 för 75 % av
besöken hos privatpraktiserande läkare eller 3,6 milj. besök. Läkare med mindre
än 2 000 besök om året svarade för 25 % av besöken eller 1,2 milj. besök. Därav
belöpte 0,6 milj. besök på ca 500 privatpraktiker med mindre omfattande
verksamhet. Minst hälften av

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 16

dessa praktiker beräknas av verken ansluta sig till
försäkringen. Återstående 0,6 milj, besök gjordes hos drygt 2 000
sjukhusläkare eller andra offentligt anställda läkare som bedrev privatpraktik
vid sidan om sin tjänst.

Efter
övervägande av olika alternativ har verken stannat för att föreslå frivillig
anslutning genom anmälan till försäkringskassan. Anmälan skall innebära ett
åtagande av läkaren att ge läkarvård mot en enhetlig högsta avgift och med rätt
för läkaren att för varje patientbesök uppbära läkarvårdsersättning från den
allmänna sjukförsäkringen. Verken har vid val av lösning fäst avgörande vikt
vid att representanter från läkarförbundet förklarat att de kommer att verka
för att läkare med privatpraktik i nyss nämnd omfattning allmänt ansluter sig
till systemet. Verken räknar därför också med att en positiv inställning från
läkarförbundet skall leda till det här avsedda resultatet. Skulle så inte bli
fallet förutsätter verken att andra åtgärder vidtas.

Läkare som
på grund av ålder, arbete i hemmet, administrativ deltidstjänst e,.d. inte
bedriver sin privatpraktik i den angivna omfattningen föreslås också kunna
ansluta sig frivilligt.

Flertalet
läkare som har mindre än 2 000 besök i privat öppen vård är anställda inom
offentlig sjukvård och utövar sin privatpraktik vid sidan om tjänsten. Verken
pekar på att ett av de väsentliga syftena med 1970 års reform av ersättningen
inom den offentliga öppna vården var att ge sjukvårdshuvudmännen kraftig
stimulans till utbyggnad av denna vård. Verken framhåller att ett liknande
system för privatpraktikervården skulle motverka detta syfte om man lät
systemet omfatta även offentligt anställda läkare som bedriver läkarverksamhet
utanför sjukhusen på tid utöver ordinarie arbetstid. Det kan enligt verken inte
heller vara ett samhällsintresse att den allmänna försäkringen lämnar bidrag
till två former av öppen vård som konkurrerar. Verken åberopar vidare att många
uppfattar det som stötande att vårdbehövande sjuka för att få kortare väntetid
kan se sig nödsakade att vända sig till en sjukhusläkare privat. Detta kan
också enligt verken med eller utan fog väcka misstankar om obehörig förtur.

Verken
föreslår på dessa grunder att den frivilliga anslutningen inte annat än under
en övergångstid på något år skall sträckas ut att gälla även offenligt
anställda läkare som uppehåller tjänst inom sjukvårdande verksamhet. Som
villkor för anslutning skall då gälla att läkaren hos sin arbetsgivare erbjudit
sig att tjänstgöra utöver ordinarie arbetstid men att arbetsgivaren avböjt
detta. Konsultläkare som är förordnad att tjänstgöra högst 15 timmar per vecka
liksom läkare med deltidstjänst inom rent hälsovårdande verksamhet skolhälsovård,
förebyggande mödra- och barnavård föreslås kunna vara anslutna till
försäkringen för sin verksamhet som privatpraktiker.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 17

4.4 Läkarvårdstaxan

4.4.1 Grunddrag

Verken föreslår att i läkarvårdstaxan anges det högsta
arvode som en ansluten läkare får uppbära för viss undersökning eller åtgärd.
Av taxan skall vidare framgå den högsta avgift som patienten skall erlägga för
besöket. Den del av arvodet som inte täcks av patientavgiften kommer att utgöra
den försäkrades förmån i form av läkarvårdsersättning. Denna ersättning bör
emellertid betalas ut direkt till läkaren.

Verken lägger fram förslag till ny taxa som utarbetats
under medverkan av läkarförbundet. Taxan är liksom den nuvarande en grupptaxa
med differentiering av arvodena efter behandlingens art och omfattning. Verken
föreslår emellertid en ytterligare gradering som anknyter till läkarens
specialistkompetens. Med tandvårdstaxan som förebild föreslår verken vidare en
ytterligare differentiering genom dels latitudarvoden för vissa åtgärder, dels individuell
taxebindning för vissa läkare,

4.4.2 Gruppering av utredningar och åtgärder

Verken anser att grupperingen i taxan skall vara sådan att
den läkarvård som meddelas vid ett besök kan återfinnas under en rubrik i
taxan. Förslaget till ny taxa för privatläkarvården innehåller sex grupper.

Grupp 1
motsvarar nuvarande grupp I och omfattar enkel konsultation eller enkel behandUng
(t, ex, kontroll i samband med injektion, omläggning). Grupp 2 avser
konsultation som påkallar undersökning eller behandling som är mer omfattande
eller tidsödande än enligt grupp 1 men som inte skall föras till någon av
grupperna 3-6, Läkare som inte har specialist- eller allmänläkarkompetens eller
genom generell dispens är jämställd med sådan läkare har inte rätt till högre
arvode än som kan utgå enligt grupp 2,

Läkare som har specialist- eller allmänläkarkompetens får
arvode enligt grupp 3 för konsultation som kräver omfattande anamnesupptag-ning
och åtgärder som inte med hänsyn till sitt innehåll skall föras till grupperna
46, Det är dock en förutsättning att minst 12 månader förflutit sedan läkaren
undersökt eller behandlat patienten. Verken jämställer i arvodeshänseende
läkare som utövat läkaryrket i allmän praktik fr. o. m, 1966 eller tidigare med
läkare som har allmänläkarkompetens.

Grupperna 46 skall enligt förslaget reserveras för besök
som påkallar särskilt krävande undersökningar eller behandlingar. Dessa avses
bli förtecknade i en särskild bilaga A till taxan.

För telefonrådgivning föreslås utgå ett särskilt arvode om
rådfråg-ningen till sin karaktär är hkvärdig med en enkel konsultation vid
besök på läkarens mottagning. Receptförskrivning skall inkluderas i sådant
arvode, I övrigt skall enligt förslaget telefonsamtal med läkaren eller hans
personal inte medföra rätt till särskilt arvode.

Verken föreslår att riksförsäkringsverket skall ges
möjlighet att bedriva försöksverksamhet med timersättning till anslutna läkare
med speciahst-

2* Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 104

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 18

kompetens för åtgärd som är så omfattande och resurskrävande
att den inte finns upptagen i bilaga A till läkarvårdstaxan.

4.4.3 Latitudarvoden

Skillnader i undersökningssituationen kan återverka på
tidsåtgången för en viss undersökning och behandling. Verken föreslår därför,
och efter önskemål av representanterna för läkarförbundet, att latitudarvoden
skall införas för grupperna 26, Latitudarvodena bör utformas som ett
normalarvode med fast reducering resp, fast påslag för patientbesök som mera
väsentligt avviker från normalfallet. Avvikelsen skall främst beräknas efter
läkarens tidsåtgång för besöket. Normalarvodet bör användas i övervägande
flertalet fall,

4.4.4 Allmän arvodesnivå enligt taxan

Enligt en delundersökning av 1973 års läkarvårdskvitton
uppgick genomsnittsarvodet inkl. ersättning för laboratorieundersökningar detta
år till 50 kr, per besök. Detta belopp har fått bilda utgångspunkten för
arvodesnivån i den nya taxan. Verken har emellertid funnit sig böra utforma
sitt förslag så att genomsnittsarvodet i den nya bindande taxan kommer att
ligga något högre. Övergången till den nya taxan skulle annars ge läkare med
låg arvodesnivå en intäktsökning som inte rimligen helt borde motsvaras av en
intäktssänkning för läkare med hög arvodesnivå.

Verken har
beräknat den privatläkarvård som föreslås bli täckt av det nya
ersättningssystemet till ca 3,9 milj, besök jämte erforderliga labora- torie-
och röntgenundersökningar. Därefter har verken giort en fördelning av dessa
besök på de olika arvodesgrupperna och arvodeslatituderna i taxan.

Vid beräkningen av arvodesbeloppen har verken utgått från
en matris som utvisar relationerna mellan arvoden för olika grupper och i olika
latituder. Arvodet för besök i grupp 1 har därvid satts lika med I, latituden "enklare"
ungefär 20 % lägre än normalarvode och latituden "svårare" 25 30 %
högre. Med 20 kr. som lägsta arvode för grupp 1 -blir arvodena i förslaget
till ny taxa följande. Beloppen i kr.

Grupp Enklare Normalt Svårare

20

26

32

40

35

44

57

56

70

90

05

130

170

60

200

260

1

2 3 4 5 6

Vid sjukbesök dvs, då läkaren besöker den sjuke - bör
enligt förslaget angivna arvoden höjas med 30 kr. För arvodesberättigad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 19

telefonrådgivning föreslås samma arvode som för enkel rådfrågning
vid besök, 20 kr.

Verken har beräknat genomsnittsarvodet per besök till 42
kr. Härtill kommer arvoden för telefonrådfrågning och för analyser av vissa
laboratorieprov som utförs av den behandlande läkaren (se avsnitt 4.7). Värdet
av dessa beräknas till något över 5 kr, utslaget per besök. Genomsnittsarvodet
för de 3,9 milj, besök i privatläkarvärd som utgör underlag för beräkningarna
blir därmed ca 47 kr. Motsvarande belopp är f, n, 50 kr,, vari dock även ingår
ersättningar till sjukvårdshuvudman för laboratorieundersökningar. Med tillägg
för den individuella taxebindningen stiger genomsnittsarvodet på 47 kr, till ca
52 kr, exkl, nyss nämnda laboratorieundersökningar. Beträffande samtliga
nämnda genomsnittsarvoden gäller att ersättningar för röntgenundersökningar
tillkommer.

4,4,5 Individuell taxebindning

Riksförsäkringsverkets kvittoundersökningar visar att det
finns stora skillnader i genomsnittsarvodet per besök mellan olika
privatpraktiserande läkare. Verken framhåller att detta utöver olika anspråk
på den inkomst verksamheten skall ge bl, a. kan bero på olikheter i fråga om
utrustning och standard i övrigt, på olika lång arbetstid och på olika innehåll
i läkarnas sjukvårdande verksamhet.

Privatpraktiserande läkare som tidigare hållit en låg
arvodesnivå kommer att få denna höjd om de tar ut de patientavgifter som taxan
medger. Läkare som hållit en högre arvodesnivå än vad den nya taxan tillåter
får en intäktsminskning vid införande av den nya taxan. Ett sådant resultat kan
enligt verkens uppfattning i vissa fall framstå som obilligt och verken finner
det därför rimligt, att antalet sådana fall begränsas genom att man inför en
möjlighet till individuell taxebindning för vissa läkare.

Den individuella taxebindningen föreslås i första hand
gälla för de privatpraktiserande läkare som utövar läkaryrket på heltid.
Omfattningen av verksamheten som privatpraktiker kan bedömas på grundval av det
antal besök som registrerats för läkaren i riksförsäkringsverkets kvittoundersökning
för 1973 samt en deklaration av läkaren att verksamheten alltjämt har minst
motsvarande omfattning.

Ett andra kriterium vid bestämning av rätten till
individuell taxebindning bör vara att det genomsnittsarvode läkaren debiterat
under år 1973 är högre än genomsnittsarvodet per besök för läkare med 2 000
eller flera av försäkringen ersatta besök. Denna jämförelse kan göras på
grundval av riksförsäkringsverkets kvittoundersökning avseende 1973 som kommer
att bearbetas under andra halvåret 1974,

Verken
föreslår också att den läkare som önskar individuell taxebindning dessutom
skall vara skyldig att redovisa kostnaderna i sin mottagning för år 1973 sådana
de anges i rörelsebilagan vid 1974 års taxering. Dessa uppgifter skall bedömas
mot bakgrunden av de mottagningskostnader som kan betraktas som normala för
läkare med samma speciahtet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 20

Belopp avseende sådana normala kostnader inom olika
specialiteter bör fastställas av riksförsäkringsverket efter beredning i den
läkarvårdsdelegation som verken föreslår skall inrättas (avsnitt 4,10).

Den individuella taxebindningen bör liksom inom tandvårdsförsäkringen
vara en övergångsform och anges i de olika intervall varmed arvodet för
enskilda läkare får överstiga det i taxan bestämda. Som högsta individuella
arvodesbelopp föreslås 50 % över i taxan angivna arvoden. Den individuella
taxebindningen begränsas i förslaget till fem nivåer som i princip motsvarar
10, 20, 30, 40 och 50% över i taxan angivna arvoden.

Den föreslagna taxan kan utan individuell taxebindning
beräknas medföra ett genomsnittsarvode på 46 kr, per besök för läkare vid
gruppmottagningar. För att dessa som kollektiv även i fortsättningen skall
erhålla i stort sett oförändrad bruttoomsättning såvitt angår verksamhet inom
sjukförsäkringens ram föreslås att individuell taxebindning med 50 % medges för
dem enligt en generell regel. Denna bör tills vidare bara tillämpas för redan
existerande gruppmottagningar. Verken föreslår också att läkare som träder i
stället för nuvarande läkare vid gruppmottagning efter beslut av
försäkringskassan skall kunna få samma individuella taxebindning. Det förutsätts
att verksamheten vid gruppmottagningarna blir av i huvudsak nuvarande
omfattning när det gäller av försäkringen ersatta besök.

Kostnaderna för den individuella taxebindningen uppskattas
av verken till 20 milj, kr., vilket motsvarar 5 kr, per besök. När detta belopp
läggs till de i avsnitt 4,4,4 angivna 47 kr, blir genomsnittsarvodet per besök
52 kr, exkl, röntgen- och laboratorieundersökningar,

4,5 Patientavgift och läkarvärdsersättning

Som tidigare anförts föreslår verken att patienten liksom
inom den offentliga vården skall erlägga en högsta avgift som anges i taxan.
Skillnaden mellan det arvode läkaren har rätt till enligt taxan och den angivna
patientavgiften blir den försäkrades läkarvårdsersättning, som skall betalas ut
direkt till läkaren från försäkringskassan.

Verken föreslår att högsta patientavgiften hos
privatpraktiserande läkare utan individuell taxebindning skall vara 20 kr. per
besök. Hos läkare som erhållit individuell taxebindning bördetta också komma
till uttryck i den avgift patienten har att betala. Vid arvodesförhöjning vid
individuell taxebindning med 10, 20 eller 30% föresläs högsta patientavgift bli
25 kr. per besök. Hos läkare som erhållit individuell taxebindning med 40 eller
50% föreslås den bli 30 kr. För rådfrågning per telefon föresläs högsta
patientavgift generellt bli 10 kr. utan differentiering efter individuell
taxebindning,

I relativt få fall meddelas privatläkarvård vid besök hos
den sjuke, I dessa fall bör läkaren erhålla en tilläggsavgift av patienten på
10 kr. Om flera personer i en familj bereds vård vid samma besök får ändå inte
mer än en tilläggsavgift tas ut.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 21

Till läkare som inte är individuellt taxebunden betalas
läkarvårdsersättning från sjukförsäkringen med belopp som framgår av följande
tablå. Beloppen i kr.

Latitud

Grupp Enklare Normalt Svårare

0

6

12

20

15

24

37

36

50

70

85

110

150

140

180

240

Vid sjukbesök höjs angivna belopp med 20 kr.

För läkare med individuell taxebindning blir enligt
utredningsförslaget försäkringens läkarvärdsersättning lika med skillnaden
mellan de för läkarvård hos honom angivna patientavgifterna och taxans
arvodesbelopp höjt med den procentsats som gäller för läkaren,

4.6 Remissbesök

Vissa patienter som söker privatläkarvård är i behov av
utredning och behandling som kräver särskilda personella och materiella
resurser. Sådana resurser finns regelmässigt inom den offentliga sjukvården.
Verken finner att detta är ett motiv för att införa avgiftsfria remissbesök
för patienter som av privatpraktiserande läkare remitteras till offentlig vård.
Verken betonar emellertid att den föreslagna bestämmelsen inte får leda till
att patienter hos privatpraktiserande läkare blir remitterade till den
offentliga vården därför att den remitterande läkaren vill undvika invecklade
undersökningar som han med hänsyn till sin utbildning och mottagningens
utrustning är skickad att utföra.

För remissbesöken bör försäkringen erlägga den avgift på 12
kr, som patienten nu betalar till sjukvårdshuvudmannen. Dessutom bör försäkringen
betala 48 kr, per besök, vilket redan sker enligt nuvarande bestämmelser. För
de remissbesök som här avses föreslås alltså ersättning utgå till
sjukvårdshuvudmannen med 60 kr, per besök. Med detta förslag bör behovet att
också införa avgiftsfria besök vid remiss från en privatpraktiker till en annan
bli litet. Verken anser bl, a, därför att ersättningssystemet inte bör
kompliceras med regler om detta,

4.7 Röntgen- och laboratorieundersökningar

Enligt de tidigare redovisade utgångspunkterna skall
röntgen- och laboratorieundersökningar som sker efter remiss av
privatpraktiserande läkare vara avgiftsfria för patienten. Förhållandevis få
röntgenmottagningar och laboratorier drivs i privat regi. Verken föreslår att
sjukvårds-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 22

huvudmännen träffar överenskommelser med ägarna till de
privata röntgen- och laboratoriemottagningarna om övertagande eller driftavtal.
Verken erinrar om att en sådan överenskommelse sedan länge funnits på
röntgenområdet genom det s, k, stockholmsavtalet.

Remisser
från privatläkare för röntgen- eller laboratorieundersökningar skall enligt
förslaget kunna göras antingen till laboratorier som nu drivs av
sjukvårdshuvudman eller till sådana privata laboratorier för vilka här nämnda
överenskommelser träffas. Ersättning för sådana remissbesök skall utgå enbart
till sjukvårdshuvudman. Det bör ankomma pä riksförsäkringsverket att efter
överläggningar med huvudmännen föreslå den ersättning som skall utbetalas och
formerna för denna utbetalning. Skulle lokala överenskommelser inte hinna
träffas före reformens ikraftträdande bör försäkringen gå in med ersättning för
att skydda patienterna under övergångstiden.

Provtagning för laboratorieundersökning sker oftast på den
behandlande läkarens mottagning. Skickas provet till analys på laboratorium,
skall enligt det nyss nämnda förslaget sjukvårdshuvudmannen få ersättning för analyskostnaden.

Enligt nuvarande läkarvårdstaxa utgår ingen särskild
ersättning för provtagning och analys vid vissa laboratorieundersökningar som i
sin helhet kan utföras på läkarens mottagning och som tillhör grupp A i bilaga
B till taxan. Verken föreslår att dessa undersökningar skall behandlas på samma
sätt i det nya systemet och att de skall förtecknas i en bilaga B till den nya
taxan.

Analys av andra laboratorieprover, som kan utföras i
läkarens mottagning och som tillhör grupp B eller C i bilaga B till nuvarande
taxa, föreslås ersatt med 10 kr, per prov, dock högst 30 kr, sammanlagt för
analyser av prover som tagits vid samma besök. Undersökningarna liar
förtecknats i en bilaga C till taxeförslaget,

4,8 Taxeförslagets effekter för läkarna

Verkens beräkningar visar att genomsnittsarvodet enligt
förslaget ligger ca 6 % högre än det som framkommit i riksförsäkringsverkets
delundersökning av läkarvårdskvitton år 1973, De genomsnittliga nettointäkterna
enligt taxeförslaget uppskattas till 110 000115 000 kr. De privatpraktiserande
läkarna skulle därmed få ett inkomstläge som i stort sett är jämförligt med de
offentligt anställda läkarna, om man till de senares löner lägger av
arbetsgivaren erlagda avgifter för bl, a. sjukförsäkring och pensionering.

Det beräknade utfallet av förslaget till taxa bygger på
medeltalsberäkningar bl, a, i fråga om antalet besök. Verken framhåller att
kvittoundersökningarna visar att det finns ett antal läkare med avsevärt
större antal besök än genomsnittet. För att motverka att dessa genom reformen
tillförs ökade arvodesinkomster i en omfattning som är oskälig föreslår verken
att arvodesbeloppet skall begränsas. Detta skall enligt förslaget ske på det
sättet att läkaren för alla besök utöver 3 000 per kalenderhalvår

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 23

endast uppbär patientavgifterna medan däremot
försäkringsersättning inte utgår för dessa besök.

4.9 Kostnader

De nya ersättningsreglerna beräknas som tidigare nämnts
komma att omfatta ungefär 3,9 milj. besök hos privatpraktiserande läkare.
Härtill kommer ca 0,6 mUj, besök vilka f, n, görs hos offentligt anställda
läkare med privatpraktik och som successivt beräknas komma att övergå till
offentlig öppen vård. Försäkringens kostnader för ersättningar enligt de nya
reglerna beräknas öka med 35 mUj, kr.

Genomsnittligt beräknas patientavgiften i privatpraktikervård
sjunka från 28 till 24 kr. per besök. De nya patientavgifterna berättigar då
också till såväl remissbesök i offentlig sjukvård som röntgen- och laboratorieundersökningar.

4.10 Genomförande och uppföljning

Verken föreslår att de nya bestämmelserna skall träda i
kraft den I januari 1975. Taxans arvodesbelopp är angivna i 1973 års
kostnadsnivå. Justeringar avses ske med hänsyn till kostnads- och
inkomstutvecklingen fram till ikraftträdandet. Taxan bör första gången gälla
för tiden januaridecember 1975,

Verken framhåller att det föreslagna taxesystemet bör
medföra att kvalitetskraven inom privatläkarvården höjs i samma mån som förbättrade
ekonomiska förutsättningar gör detta möjligt. För att få till stånd en utökad
inspektionsverksamhet behöver enligt verken både socialstyrelsens och länsläkarorganisationens
resurser för ändamålet förstärkas.

Ett annat inslag i uppföljningen av den nya taxan bör
enligt förslaget vara att studera det ekonomiska resultatet för de anslutna
läkarna. Detta bör ske med hänsyn både till kostnadsutvecklingen inom den öppna
vården och till inkomstutvecklingen i övrigt.

Verken föreslår att läkarvårdstaxan i de delar den avser
ersättning vid privatläkarvärd förnyas med högst två års mellanrum. Vid
revision av läkarvårdstaxan bör beaktas om taxans rubriker är anpassade tiU
utvecklingen inom den öppna vård som meddelas av privatpraktiserande läkare
samt om taxan eventuellt kan ha påverkat den öppna vårdens struktur. Förslag
till ny läkarvårdstaxa bör läggas fram av riksförsäkringsverket i god tid innan
den gällande taxan löper ut. Förslaget bör utarbetas efter överläggningar i
första hand med företrädare för läkarna.

För här angivna uppgifter bör enligt förslaget efter
mönster av tandvårdsreformen tillsättas en särskild rådgivande delegation hos
riksförsäkringsverket. I denna läkarvårdsdelegation bör ingå representanter
för riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, sjukvårdshuvudmännen och läkarna.

Verken framhåller slutligen att frågan om en
indexreglering av taxe-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 24

beloppen bör kunna tas upp i läkarvårdsdelegationen sedan
taxeutfallet kunnat närmare analyseras.

5 Remissyttrandena över verkens förslag

5.1 Allmänt

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran
i sina huvuddrag av de allra flesta remissinstanserna. Landstingsförbundet,
kommunförbundet och förvaltningsutskotten i flera landsting uttrycker sin tillfredsställelse
över att privatläkarna nu inordnas i ett system där den till ett läkarbesök
knutna patientavgiften fastställs till ett enhetligt och på förhand känt
belopp. Läkarförbundet understryker vikten av en väl fungerande praktikersektor
och den stora betydelse som reformen därför har för många värdsökande.
Förbundet anser att utredningen funnit vägar att ta hänsyn till starkt
varierande förhållanden inom praktikerkåren och till kvalitetsaspekterna i
vården. Förbundet tillstyrker förslagets genomförande som en paketlösning,

LO ställer sig positiv till att patientavgiften maximeras
och accepterar den av verken föreslagna skillnaden mellan den offentliga och
den privata vården i fråga om patientavgifterna, I ett långsiktigare perspektiv
anser LO att samhället bör överta hela kostnaden för alla former av sjukvård.
Den öppna vården bör enligt LO:s mening inom en snar framtid drivas helt i
samhällets regi, LO kräver att framtida resursförstärkningar skall satsas på den
offentliga sjukvården. Landstingsförbundet betonar att det är landstingen och
övriga offentliga sjukvårdshuvudmän som har den lagfästa förpliktelsen att i
första hand tillgodose allmänhetens krav på en lättillgänglig och väl
differentierad sjukvård. Den föreslagna reformen får därför inte försvåra det
arbete som pågår för att motverka en okontrollerad överströmning från
offentlig till olika former av privat läkarverksamhet. Överströmningsrisken
framhålls också av kommunförbundet och förvaltningsutskotten i flera landsting.
Örebro läns landstings förvaltningsutskott framhåller att endast genom en
styrning av läkartillskottet till den offentliga sjukvården kan medborgarnas
krav på en god sjukvård tillgodoses på ett rättvist sätt. Varje förslag till
förändring av nuvarande sjukvårdsstruktur måste därför bedömas med utgångspunkt
i att rekryteringsläget för den offentliga sjukvården inte försvåras.

5.2 Läkarnas anslutning

Förslaget att läkarnas anslutning till systemet skall
bygga på frivillighet tillstyrks av praktiskt taget alla remissinstanser. Man
utgår därvid liksom verken ifrån att anslutningen ändå skall bli allmän bland
de privatläkare som har minst 2 000 patientbesök om året och därmed gör en mera
betydande vårdinsats. Läkarförbundet förklarar att förbundet kommer att verka
för en allmän anslutning av dessa läkare och även för en anslutning av alla
privatläkare som av olika skäl inte når upp till 2 000

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 25

patientbesök orn året,

LO framför
som sin principiella uppfattning att alla läkare skall vara anslutna till det
nya ersättningssystemet. Skulle det visa sig att den frivilliga anslutningen,
trots läkarförbundets försäkran, blir otillräcklig anser LO att man snabbt bör
införa en obligatorisk anslutning. Detsamma anser statens handikappråd.
Förvaltningsutskottet i Kronobergs läns landsting vill helst se en
totalanslutning till försäkringen och förvaltningsutskottet i Västerbottens
läns landsting ifrågasätter om det inte är nödvändigt att skapa garantier för
en allmän anslutning liksom i tandvårdsförsäkringen.

I frågan
om de offentligt anställda läkarnas rätt att under en övergångstid ansluta sig
till försäkringen är remissopinionen delad. LO anser det principiellt felaktigt
att offenthgt anställda läkare skall bedriva privatpraktik. LO understryker
bl. a, verkens uttalande att det inte kan vara ett samhällsintresse att lämna
bidrag till denna form av privat praktik. Med hänsyn till den tid som kan
behövas för de offentligt anställda läkarna med privatpraktik att avveckla sina
mottagningar accepterar LO en övergångstid på ett år, Göteborgs kommunstyrelse
understryker verkens slutsats att ett av de väsentliga syftena med sjukronorsreformen
att ge stimulans till utbyggnad av den offentliga öppna vården skulle motverkas
om man lät ett motsvarande system för privatläkarvården omfatta också de
offentligt anställda läkarna med privatpraktik utanför sjukhusen.
Förvaltningsutskottet i Stockholms läns landsting tillstyrker de föreslagna
bestämmelserna för de offentligt anställda läkarnas anslutning till
försäkringssystemet.

Landstingsförbundet
tillstyrker förslaget att offentligt anställd läkare som erbjudit sig att
fullgöra längre tjänstgöring hos sin arbetsgivare utan att denne accepterat
erbjudandet skall kunna ansluta sig till försäkringen övergångsvis. Samtidigt
understryker förbundet angelägenheten av att tillgängliga läkarresurser
utnyttjas i dagens bristläge och att bestämmelserna om anslutning till
försäkringen ges en generös tillämpning, I likhet med förvaltningsutskotten i
flertalet landsting framhåller förbundet att den ökade tjänstgöring som kan
erbjudas av offentligt anställd läkare med privatpraktik måste fullgöras genom
en förlängning av den s. k. särskilda arbetstiden, som enligt gällande avtal
utgör en del av den ordinarie arbetstiden.

Läkarförbundets
principiella inställning är att all privat öppen vård bör vara anslutningsbar
till försäkringssystemet. Förbundet framhåller bl, a. att den insyn i huvudmannaanställda
läkares privatpraktik som kan synas erforderlig bäst kan åstadkommas om sådan
läkare kan anslutas till försäkringssystemet. Förbundet anser det inte heller
antagligt att de offentliganställda läkarnas privatpraktik skulle komma att
negativt påverka sjukvårdshuvudmännens utbyggnadsplaner. Den brist på öppen
vård som tills vidare kommer att föreligga även med en ambitiös utbyggnad av
den offentliga vården innebär enligt läkarförbundets mening att samhället under
åtskiUiga år framöver behöver en sådan privat vård som utförs av huvudmannaanställda
läkare. Förbundet framhåUer också att långvariga

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 26

kontakter mellan patient och läkare riskerar att spolieras
om de offentligt anställda läkarna inte skulle få rätt att bedriva
privatpraktik med anslutning till försäkringen. Som ett exempel nämner
förbundet situationen för patienter i psykoanalys vilka som regel har små
ekonomiska resurser och inte kan finansiera ett fullföljande av den långvariga
behandlingen utan försäkringsersättning. Läkarförbundet yrkar att man slopar
de begränsningar i övergångsbestämmelserna som innebär att endast läkare som
den 1 januari 1975 innehar tjänst hos sjukvårdshuvudman och som fr, o, m, den 1
januari 1973 regelmässigt jämte sin tjänst bedrivit privatpraktik skall komma i
fråga för anslutning. Förbundet anser det utomordentligt väsentligt att frågan
om en anslutning till försäkringssystemet av i offentlig sjukvård anställda
läkare med privatpraktik under övergångstiden blir föremål för fortsatta
överläggningar och överväganden i den kommande läkarvårdsdelegationen. Liknande
synpunkter framförs av SACO och Svenska psykoanalytiska föreningen.

TCO anser att det utslagsgivande för anslutning till
försäkringssystemet bör vara dels kvalitativa krav på vården, dels kvantitativa
krav i form av beredvillighet att på angivna tider stå till allmänhetens
förfogande. Det bör enligt TCO vara en fråga mellan sjukvårdshuvudmännen och de
offentliganställda läkarnas fackliga organisation om det efter den föreslagna
övergångstiden anses önskvärt med en begränsning av de offentliganställda
läkarnas rätt att vara anslutna till ersättningssystemet för privatpraktik vid
sidan om. Sveriges förenade studentkårer motsätter sig verkens förslag att de offentliganställda
läkarna med privatpraktik efter en övergångstid inte skall tillhöra systemet.

Sjukvårdshuvudmännen uttrycker i sina remissyttranden oro
för det föreslagna ersättningssystemets inverkan på läkartillgången inom den offentliga
sjukvärden. Landstingsförbundet aviserar i detta sammanhang att förbundet i
anslutning till den förestående revideringen av läkarfördel-ningsprogrammet
kommer att aktualisera införandet av någon form av etableringskontroll för den
privata läkarsektorn och en därav föranledd utvidgning av fördelningsprogrammet
till att innefatta en kvotering även för denna sektor. Tanken på etableringskontroll
i någon form eller läkartjänsttilldelning förs också fram av bl. a.
förvaltningsutskotten i Kronobergs och Södermanlands läns landsting. Andra
förvaltningsutskott anser att sådana åtgärder bör tillgripas om tendenser till
överströmning skulle uppstå efter reformens genomförande. Malmö kommunstyrelse
anser att det finns betydande risker för negativa konsekvenser av en etableringskontroll
och finner ett fortlöpande samråd mellan berörda parter vara ett bättre
instrument att främja en rationell etablering av privatpraktiker, SACO säger
sig inte vilja acceptera några begränsningar i rätten att fritt etablera privatpraktik.
De problem som eventuellt kan uppstå bör i stället lösas i samråd mellan
huvudmännen och läkarförbundet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 27

5,3 De privatpraktiserande läkarnas åligganden m, m.

Landstingsförbundet, kommunförbundet, Göteborgs
kommunstyrelse och förvaltningsutskotten i flera landsting framhåller att en
privatpraktiserande läkare som är ansluten till ett av samhället finansierat
sjukförsäkringssystem bör kunna erbjuda allmänheten samma service som de
offentligt anställda läkarna. De privatpraktiserande läkarna bör sålunda
medverka bl. a. i den öppna vårdens jour, i mödra- och barnhälsovården och i
läkarvården vid sjukhem och ålderdomshem när det behövs. Landstingsförbundet
föreslår att en reglerad jourskyldighet införs för de till försäkringen
anslutna privatläkarna. Också LRF påtalar önskvärdheten av att privatläkarna
inordnas i den offentliga vårdens joursystem, Malmö kommunstyrelse anser å
andra sidan att jourfrågan kan lösas genom avtal och erinrar om det existerande
jouravtalet mellan Malmö kommun och Malmö läkarförening som enligt
kommunstyrelsens uppfattning fungerar mycket bra.

Landstingsförbundet, kommunförbundet, Göteborgs
kommunstyrelse och flera förvaltningsutskott framhåller i detta sammanhang
också att ersättning från försäkringen enligt gällande bestämmelser inte utgår
för undersökningar av förebyggande hälsovårdskaraktär. Med denna begränsning
kan följden bli att de privatpraktiserande läkarna överlåter dessa uppgifter åt
den offentliga sjukvårdshuvudmannen som kan erbjuda dessa tjänster mot låg
ersättning eller helt avgiftsfritt. Patienten kan därigenom få ofullständig
service hos den läkare han normalt anlitar eller få betala ett högt arvode för
undersökningen. De begär därför att pågående utredningsarbete för att få ett
bedömningsunderlag beträffande en utökning av de genom sjukförsäkringen
ersättningsbara åtgärderna påskyndas.

5,4 Läkarvärdstaxan

Bl, a, landstingsförbundet ansluter sig till den
föreslagna konstruktionen av läkarvårdstaxan. 1 likhet med flera andra
remissinstanser finner sig förbundet dock inte kunna avgöra om de angivna
beloppens storlek eller fördelningen rnellan de olika taxegrupperna är
berättigad med hänsyn till läkarnas insatser och kostnader eller tidigare
intäktsnivå. Enligt Spri torde det vara ofrånkomligt att differentiera
läkarvårdsersättningen men man bör på sikt sträva efter att förenkla
ersättningsgrupperingen för att därmed minska administrativa olägenheter.
Försäkringskasseförbundet ifrågasätter om inte den föreslagna differentieringen
av taxan drivits för långt och uttalar tveksamhet till införandet av grupperna
5 och 6, Statens handikappråd påpekar att man inte bör vara alltför restriktiv
med att låta läkarna tidsdebitera besök som är särskilt omfattande och
tidskrävande.

Läkarförbundet anser att den föreslagna rätten för
praktiserande läkare som utövar läkaryrket i allmänpraktik fr, o, m, 1966 eller
tidigare att bli jämställd med läkare med allmänläkarkompetens bör utsträckas
till

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 28

att gälla dels alla läkare med läkarförbundets allmänläkardiplom
som etablerat sig i allmän praktik fram t. o, m, utgången av är 1973, dels
läkare som före den 1 juli 1969 utövat läkaryrket i allmän praktik, SACO anser
att alla läkare som etablerat sig i allmän praktik och har läkarförbundets allmänläkardiplom
bör få rätt att tillämpa allmänläkartaxan,

LO godtar att redovisade mottagningskostnader kan utgöra
grund för en individuell taxebindning men har svårt att acceptera en högre
försäkringsersättning till läkare som på grund av ett högre genomsnittsarvode
utan täckning i redovisade mottagningskostnader begär att få en högre
arvodesnivå. Liknande inställning har bl, a, försäkringskasseförbim-det och
förvaltningsutskottet i Örebro läns landsting. Utskottet anser att individuell
taxebindning också vid gruppmottagningar bör grundas på en individuell
prövning.

Läkarförbundet och SACO vill att den föreslagna
läkarvårdsdelegationen så snart utfallet av taxan i olika typer av
mottagningar kunnat statistiskt studeras under hösten 1975 skall behandla
behovet av och formerna för en individuell taxebindning vid nyetablering,

5.5 Patientavgift och läkarvärdsersättning

De föreslagna patientavgifterna, 20 kr. i normalfallet och
25 eller 30 kr. vid individuell taxebindning, tillstyrks eller lämnas utan
erinran av nästan alla remissinstanser. Statens handikappråd, Stockholms läns
allmänna försäkringskassa och Malmö kommunstyrelse ifrågasätter dock om den
individuella taxebindningen skall inverka på patientavgiften. Förvaltningsutskottet
i Kronobergs läns landsting anser det önskvärt att patientavgiften kunde vara
densamma som i den offentliga vården. Liknande synpunkter framförs av Sveriges
förenade studentkårer.

5.6 Remissbesök', röntgen- och laboratorieundersökningar

Landstingsförbundet framhåller i likhet med
förvaltningsutskotten i flera landsting risken för att de fall som remitteras
till avgiftsfria besök i offentlig vård genomsnittligt kommer att vara mera
personal- och resurskrävande än de som från början behandlas inom den
offentliga vården. En höjning av den föreslagna remissersättningen från
försäkringen kan därför komma att visa sig nödvändig framöver. Kommunförbundet
och Göteborgs kommunstyrelse anser att regeln om avgiftsfria besök efter remiss
från privatläkare bör begränsas till att avse besök hos den huvudman inom vars
område patienten är bosatt. Förvaltningsutskottet i Västerbottens läns
landsting ifrågasätter om det inte är lämpligt att avgiftsbefria det första
besöket efter samtliga remisser.

Beträffande förslaget om särskilda överenskommelser mellan
sjukvårdshuvudmännen och ägare till privata röntgen- och
laboratoriemottagningar framhåller landstingsförbundet, kommimförbundet och
förvaltningsutskotten i flera landsting att varje enskild sjukvårdshuvudman
måste förbehålla sig rätten att själv avgöra vUka enheter som skall inordnas i
den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 29

offentliga verksamheten. Samdriften måste vara till fördel
för sjukvårdsorganisationen i sin helhet och får inte innebära någon kostnadsövervält-ring
på landstingen. Något slutligt ställningstagande anses inte möjligt förrän det
fastställts vilka ersättningsbelopp som skall utgå till sjukvårdshuvudmännen
för remissbesöken. TCO tillstyrker de föreslagna överenskommelserna under
förutsättning att dessa sker före reformens genomförande och att personalens
anställningstrygghet i samband härmed garanteras. Försäkringskasseförbundet
anser att även laboratorieundersökningar som utförs av statens bakteriologiska
laboratorium bör vara avgiftsfria för patienten.

Läkarförbundet
och SACO hävdar att de föreslagna avtalen inte får innefatta någon form av
administrativ styrning från sjukvårdshuvudmannens sida som försvårar för
mottagningarna att lämna snabb service i nuvarande former. Läkarförbundet utgår
också från att den administrativa medverkan som sjukvårdshuvudmännen avses
lämna i samband med driften av serviceanläggningarna inte skall innebära att
länsgränser skapas för de vårdsökande. Vidare pekar läkarförbundet på att
frågan om patientersättningen vid hälsokontroller kan vålla komplikationer.

Företagshälsovården
tas upp i remissyttranden från bl, a. LO och SAF som anser att anställda som
behandlas av företagsläkare bör ha samma rätt till avgiftsfria remissbesök och
ytterligare undersökningar som om de besökt den offentliga sjukvården, LO
betonar att företagshälsovårdens ställning inom socialförsäkringssystemet bör
få sin lösning i samband med en pågående utredning inom riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen.

Läkarförbundet
förordar en översyn av de föreslagna bilagorna B och C till läkarvårdstaxan och
förutsätter att denna kan ske i samma ordning som skall gälla för bilaga A,
Förbundet anser vidare att riksförsäkringsverket skall få möjlighet att
fastställa särskilda priser på vissa laboratorieanalyser som i dag kan göras
även vid vanUga praktikmottagningar men där kostnaden i flera fall är
väsentligt högre än de 10 kr, som föreslås utgå enligt taxan,

5,7 Administrativa frågor m, m,

I fråga om anvisningsläkarvården anför poststyrelsen att
de rutiner för utbetalning av ersättning för sjukvård och avräkning med
försäkringskassorna som blir möjliga med de föreslagna ersättningsreglerna är
ändamålsenliga och arbetsbesparande. Även statens personalnämnd finner att det
föreslagna ersättningssystemet innebär en förenkling för anvisningsläkar-systemets
avräkningsförfarande. Statens järnvägar är på sikt positiv till förslaget men
framhåller att f. n. ca 5 000 anställda är hänvisade till gruppen offentligt
anställda läkare vilka vid sidan om sin tjänst fungerar som anvisningsläkare i SJ:s
lokaler.

Statskontoret
tillstyrker det nya ersättningssystemet och konstaterar att en arbetsvolym
motsvarande drygt 100 årsarbetskrafter kan avlastas de lokala arbetsenheterna
inom försäkringsadministrationen. Statskontoret påpekar att den föreslagna
konstruktionen av systemet med bl. a.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 30

latitudarvoden, individuell taxebindning och kontroll av
totala antalet besök per läkare och år likväl torde medföra en omständlig
administration. För att möjliggöra ett genomförande redan fr. o. m. 1975
finner statskontoret det angeläget att erforderlig personal snarast avdelas för
att utarbeta administrativa rutiner och ta fram utbildningsmaterial. Riksskatteverket
anför att det föreslagna taxesystemet möjliggör bättre skattekontroll när det
gäller de privatpraktiserande läkarna och föreslår i sådant syfte vissa
kompletteringar av de administrativa bestämmelserna.

Läkarförbundet förutsätter att de praktiserande läkarna, vOka
nu skall gå över från kontantdebitering av varje besök till månadsdebitering
hos försäkringskassan av en väsentlig del av sina totalinkomster, kommer att
beredas möjlighet att erhålla förskottslikvid från försäkringskassan i enlighet
med vad som gäller inom tandvårdsförsäkringen.

5,8 Genomförande och uppföljning

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra
mot att reformen enligt förslaget genomförs den 1 januari 1975, Försäkrings-kasseförburidet
och Stockholms läns allmänna försäkringskassa framhåller dock att den 1 juli
1975 skulle vara en lämpligare tidpunkt för ikraftträdandet, eftersom
arbetsbelastningen på försäkringskassorna är lägre då än vid ett årsskifte.

Landstingsförbundet och kommunförbundet understryker med
instämmande av förvaltningsutskotten i flera landsting vikten av att det nya
ersättningssystemet noga utvärderas i fråga om bl. a. konstruktionen av
läkarvårdstaxan, läkarnas inkomstutveckling och etableringsbenägenhet. Liknande
synpunkter framförs av Spri, som också anser att den effektiva uppföljning av
utvecklingen inom privatläkarvården som Spri förutsätter att
riksförsäkringsverket kommer att kunna svara för i första hand bör genomföras
pä det lokala planet i nära samarbete med resp. huvudman.

Läkarförbundet framhåller att de överväganden som kommer
att göras i läkarvårdsdelegationen torde bli avgörande för praktikersektorns
framtida utveckling. Förbundet uttrycker därför den förhoppningen att delegationen
kommer att beredas bästa möjUga arbetsvillkor och bl. a. får möjlighet att
utnyttja behövliga utredningsresurser.

6 Departementschefen

6.1 Allmänt

Det ersättningssystem som den 1 januari 1970 infördes inom
sjukförsäkringen för den öppna läkarvården i samhällets regi innebar stora
förbättringar i jämförelse med det tidigare återbäringssystemet. Reglerna
förenklades radikalt samtidigt som försäkringsskyddet stärktes främst för
patienter som behöver omfattande och dyr läkarvård. Patienterna får efter
reformen betala en enhetlig avgift och slipper att ligga ute med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 31

pengar för hela läkararvodet och att hämta återbäring hos
försäkringskassan.

Det har varit ett starkt önskemål att ett liknande
ersättningssystem skulle införas också för den läkarvård som lämnas av
privatpraktiker. Mot den bakgrunden har riksförsäkringsverket och socialstyrelsen
på regeringens uppdrag nu lagt fram ett förslag till nya ersättningsregler
inom sjukförsäkringen för läkarvård hos privatpraktiserande läkare. Verken har
i enlighet med sitt uppdrag under utredningsarbetet samrått med landstingsförbundet,
kommunförbundet och läkarförbundet och därigenom skapat goda förutsättningar
för det nya ersättningssystemets genomförande. Utredningsförslaget har överlag
fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Jag förordar därför att en
reformering av sjukförsäkringens ersättningsregler vid läkarvård hos
privatpraktiserande läkare nu genomförs på grundval av den föreliggande
utredningen.

De förslag
som jag i enlighet härmed lägger fram i det följande medför att samhällets
inflytande över privatläkarvården ökas bl. a. genom taxekontroll och att
försäkringsskyddet för patienterna förstärks. De privatpraktiserande läkarnas
verksamhet knyts genom det nya sjukförsäkringssystemet närmare samman med den
av samhället organiserade sjukvården. Genom att förslaget innehåller en
bindande taxa för de till sjukförsäkringen anslutna läkarna blir det nu
möjligt att inom praktiskt taget hela den öppna sjukvården erhålla läkarvård
till en i förväg bestämd patientavgift med ökade möjligheter för alla till ett
fritt läkarval. Jag finner det också tillfredsställande att läkarförbundet
förklarat sig berett att verka för en allmän anslutning av de
privatpraktiserande läkarna till det nya försäkringssystemet. Det är också ett
uttryck för att reformen genom den föreslagna utformningen bör kunna tillgodose
läkarnas berättigade intressen i deras verksamhet likaväl som patienternas
intresse av en läkarvård med ökat inflytande från samhällets sida genom
sjukförsäkringen.

6,2 Läkarnas anslutning

Drygt 20 % av samtliga inom sjukförsäkringen ersatta
läkarbesök i den öppna sjukvården görs hos privatpraktiker. Verksamhetens
omfattning varierar kraftigt inom olika delar av landet, I t, ex, Västerbottens
och Norrbottens län är andelen privatläkarvård bara några procent, medan den
särskilt i storstadsområdena är av betydande omfattning, I Göteborg är andelen
läkarbesök hos privatpraktiker ca 30 %, i Stockholm ca 40 % och i Malmö ca 50 %,
Det är mot denna bakgrund nödvändigt att det nya ersättningssystemet inom
sjukförsäkringen kommer att omfatta det stora flertalet av privatläkarbesöken.

Verken har förutsatt en allmän anslutning till
försäkringen av i första hand de läkare som utför en mera betydande vårdinsats
eller minst 2 000 patientbesök om året (inom specialiteten psykiska sjukdomar
minst 1 000 besök). Är 1971 fanns närmare 1 000 sådana läkare vilka svarade för
tre fjärdedelar av besöken inom privatläkarvården eller 3,6 milj. besök. Även
privatpraktiker med mindre omfattande verksamhet föreslås

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 32

kunna ansluta sig till försäkringen. Läkare med mindre än
2 000 besök om året svarade år 1971 för en fjärdedel av besöken eller 1,2 milj.
besök. Därav belöpte 0,6 milj. besök på ca 500 privatpraktiker med mindre
omfattande verksamhet. I utredningen räknas med att åtminstone hälften av dessa
läkarbesök skall komma att omfattas av försäkringssystemet. Återstående 0,6
milj, besök gjordes hos drygt 2 000 sjukhusläkare eller andra offentligt anställda
läkare som bedrev privatpraktik vid sidan av sin tjänst.

Verken har efter övervägande av olika alternativ stannat
för att föreslå att läkarnas anslutning skall ske genom frivillig anmälan till
försäkringskassan. Verken har därvid fäst avgörande vikt vid läkarförbundets
förklaring att förbundet kommer att verka för att läkare med privatpraktik med
minst 2 000 patientbesök om året allmänt ansluter sig till
sjukförsäkringssystemet, I sitt remissyttrande har läkarförbundet upprepat
denna utfästelse och vidare förklarat att förbundet också ämnar verka för en
allmän anslutning av alla privatläkare som av olika skäl inte når upp till 2
000 patientbesök om året.

Jag anser
i likhet med vad LO anfört i sitt remissyttrande det angeläget att få till
stånd en allmän anslutning av de privatpraktiserande läkarna till det nya
sjukförsäkringssystemet. Med de förklaringar som avgivits av läkarförbundet
anser jag mig också kunna utgå från att en allmän anslutning, i första hand av
läkarna med minst 2 000 patientbesök om året, skall komma till stånd genom ett
sådant anmälningssystem som föreslagits i utredningen. Jag förordar sålunda att
verkens förslag genomförs.

Det stora
antalet deltidspraktiker främst i storstäderna gör det angeläget att även
privatpraktiserande läkare med mindre antal patientbesök ansluter sig till
försäkringssystemet. Det är därför tillfredsställande att läkarförbundet i sitt
remissyttrande förklarat att förbundet kommer att verka för en allmän
anslutning också av dessa privatpraktiker. Jag förutsätter att den
läkarvårdsdelegation som jag längre fram föreslår skall inrättas (avsnitt 6.7)
kommer att följa utvecklingen beträffande bl. a. anslutningsfrågan med
uppmärksamhet.

En stor del av de läkare som har mindre än 2 000
patientbesök om året består av offentligt anställda läkare som bedriver
läkarverksamhet utanför sjukhusen vid sidan av sin tjänst. Dessa läkare
föreslås av verken inte få ansluta sig till försäkringen annat än under en
övergångstid på något år. Verken framhåller bl, a, att ett av syftena med 1970
års reform, nämligen att ge sjukvårdshuvudmännen kraftig stimulans till
utbyggnad av den offentliga öppna vården, skulle motverkas om det nya
ersättningssystemet för privatpraktiker skulle omfatta även dessa läkare. Som
villkor för att en offentligt anställd läkare övergångsvis skall få ansluta sig
bör enligt verkens förslag gälla att läkaren hos sin arbetsgivare erbjudit sig
att tjänstgöra utöver ordinarie arbetstid men att arbetsgivaren avböjt detta.

Läkarförbundet har i sitt remissyttrande hävdat
uppfattningen att all öppen privatläkarvård skall vara anslutningsbar till
försäkringssystemet. Förbundet anser det väsentligt att frågan om anslutning tiU
försäkringen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 33

av i offentlig sjukvård anställda läkare med privatpraktik
vid sidan av tjänsten under övergångstiden blir föremål för fortsatta
överläggningar och överväganden i den föreslagna läkarvårdsdelegationen.
Förbundet yrkar på ett slopande av de tidsmässiga begränsningar som verken
föreslagit i övergångsbestämmelserna beträffande offentligt anställda läkare
med privatpraktik vid sidan av tjänsten.

Enligt min
mening finns det principiella skäl som talar för den bedömning som verken gjort
med instämmande av bl, a, LO, Ett slutligt ställningstagande till frågan om
offentligt anställda läkares anslutning bör dock anstå till dess att det nya
försäkringssystemet hunnit prövas i praktiken, I avvaktan härpå bör verkens
förslag läggas till grund för utformningen av övergångsregler om anslutningen
under den nya läkarvårdstaxans två första giltighetsperioder. Som framgår av
följande avsnitt 6.7 innebär detta en tid på högst tre år. Förutsättningen för
anslutning bör i dessa fall vara att läkaren erbjudit sig att i motsvarande
utsträckning tjänstgöra på s. k. särskild arbetstid hos den sjukvårdshuvudman
han är anställd av men att huvudmannen avböjt detta. Läkarförbundet har i sitt
remissyttrande inte heller motsatt sig ett sådant anmälningsförfarande. Det
synes lämpligt att en sjukvårdshuvudman som inte har möjlighet att acceptera
erbjudanden om förlängd tjänstgöring årligen tar upp denna fråga till förnyad
prövning. Utvecklingen bör noga följas av läkarvårdsdelegationen. Mot bakgrund
av den positiva inställning som läkarförbundet visat till den föreslagna
reformen i dess helhet anser jag att de nu berörda anslutningsfrågorna i
enlighet med förbundets begäran bör bli föremål för fortsatta överläggningar i
den läkarvårdsdelegation som i olika avseenden skall svara för en uppföljning
av reformen. Riksförsäkringsverket bör redovisa resultatet härav före
treårstidens utgång.

Eftersom
anslutningsmöjligheten för offentligt anställda läkare i enlighet med verkens
förslag har formen av en övergångsbestämmelse bör den endast omfatta läkare som
den 1 januari 1975 innehar tjänst hos sjukvårdshuvudman. Anslutningsmöjligheten
bör i dessa fall stå öppen för läkare som vid denna tidpunkt sedan minst ett år
regelmässigt bedrivit privatpraktik vid sidan av sin tjänst.

1 enlighet med verkens förslag bör, oberoende av vad som i
övrigt skall gälla för offentligt anställda läkare, konsultläkare som är
förordnad att tjänstgöra högst 15 timmar per vecka liksom läkare med
deltidstjänst inom rent hälsovårdande verksamhet - skolhälsovård, förebyggande mödra-
och barnavård - kunna vara anslutna till försäkringssystemet för sin verksamhet
som privatpraktiker.

Anmälan om anslutning bör innehålla ett åtagande av
läkaren att meddela läkarvård mot en högsta enhetlig patientavgift med rätt för
läkaren att för varje sådant patientbesök uppbära läkarvårdsersättning från den
allmänna sjukförsäkringen med skillnaden mellan patientavgift och arvodesbelopp
enligt fastställd taxa. För offentligt anställd läkare med privatpraktik bör
med hänsyn till vad jag tidigare anfört gälla ett årligt anmälningsförfarande.
1 övrigt bör en allmän förutsättning givetvis vara att läkare som gjort anmälan
därmed avser att mera stadigvarande

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 34

tillhöra försäkringssystemet. Försäkringskassorna bör på
samma sätt som sker inom tandvårdsförsäkringen upprätta ett register över de
anslutna läkarna inom kassans verksamhetsområde och göra detta tillgängligt för
allmänheten. Även i andra administrativa hänseenden bör tandvårdsförsäkringens
bestämmelser kunna tjäna som förebild.

Från
sjukvårdshuvudmännen har i remissyttrandena uttryckts oro för det nya
försäkringssystemets inverkan på läkartillgången inom den offentliga
sjukvården. Det har därvid erinrats om att det läkarfördelningsprogram som
gäller för tiden 1973-1977 inte ger utrymme för något ökat antal
privatpraktiserande läkare. Landstingsförbundet har i sitt remissyttrande pekat
på behovet av garantier i detta avseende. Jag delar huvudmännens uppfattning
att de nya försäkringsreglerna inte får leda till en överströmning från den
offentliga till den privata sektorn. Sedan remissyttrandena avgavs har
socialdepartementets sjukvårdsdelegation uppdragit åt socialstyrelsen att i
anslutning till en översyn av läkarfördel-ningsprogrammet i samråd med berörda
parter också pröva frågan om programmets tillämpning på den privata läkarsektorn.
Avsikten är att man härigenom skall finna vägar att - om det skulle visa sig
nödvändigt - motverka en ogynnsam utveckling av läkartillgången inom den offentliga
sjukvården. Jag vill samtidigt peka på att det också blir en uppgift för
riksförsäkringsverkets läkarvårdsdelegation att följa verkningarna av det nya
försäkringssystemet i dessa avseenden. Skulle utfallet av den nya
läkarvårdstaxan leda till förändringar som är ogynnsamma för den offentliga
sjukvården bör det ankomma på riksförsäkringsverket att i samråd med
socialstyrelsen och efter beredning i läkarvårdsdelegationen föreslå de
ändringar som kan behövas.

Sjukvårdshuvudmännen har i sina remissyttranden också
framhållit att en läkare som är ansluten till ett av samhället finansierat
sjukförsäkringssystem bör kunna erbjuda allmänheten samma service som de offenthgt
anställda läkarna. De privatpraktiserande läkarna bör därför enligt huvudmännen
medverka bl. a. i den öppna vårdens jour, i mödra- och barnhälsovården och i
läkarvården vid sjukhem och ålderdomshem när det behövs.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i dessa
remissyttranden när det gäller privatläkarnas medansvar för den öppna läkarvården.
Enligt min mening bör de närmare formerna för de privatpraktiserande läkarnas
deltagande i den öppna vårdens jour m. m. tas upp till övervägande i den
kommande läkarvårdsdelegationen. Detsamma bör gälla anslutna läkares medverkan
beträffande undersökningar i pensionsärenden och dylikt. Om så erfordras bör
det finnas möjlighet att framdeles reglera dessa frågor i läkarvårdstaxan.

6.3 Läkarvårdstaxan

Verken har föreslagit en ny konstruktion av
läkarvårdstaxan när det gäller den vård som lämnas av de anslutna
privatpraktiserande läkarna. I taxan skall anges det högsta arvode som läkaren
får uppbära för viss

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 35

undersökning eller åtgärd. Av taxan skall också framgå
vilken högsta avgift patienten skall betala. Den del av arvodet som inte täcks
av patientavgiften kommer att utgöra den försäkrades förmån i form av
läkarvårdsersättning som försäkringskassan betalar direkt till läkaren.

Ersättningsreglerna
för de privatpraktiserande läkarna får enligt detta förslag en uppbyggnad som i
princip stämmer överens med de ersättningsregler som redan gäller såväl inom
den offentliga öppna läkarvården som inom tandvårdsförsäkringen. De angivna
principerna för ett nytt ersättningssystem har också godtagits vid
remissbehandlingen. Jag ansluter mig till förslaget, som alltså innebär en
taxebindning av den läkarvård som lämnas av privatpraktiserande läkare.

Verkens
taxeförslag - som författningstekniskt kommer att överarbetas - innebär liksom
den gällande taxan en arvodesgruppering av olika utredningar och åtgärder efter
art och omfattning. I förslaget görs emellertid en ytterligare gradering som
anknyter till läkarens speciahst-kompetens. Antalet grupper ökas härigenom från
tre till sex. Grupperna 1 och 2 i förslaget motsvarar de nuvarande. Grupperna
3-6 är förbehållna läkare med specialist- eller allmänläkarkompetens. Grupp 3
gäller konsultation som kräver omfattande anamnesupptagning och åtgärder som
inte skall hänföras till grupperna 46. Minst 12 månader skall ha förflutit
sedan läkaren undersökt eller behandlat patienten. Grupperna 46 avser särskilt
krävande undersökningar eller behandlingar. Dessa skall förtecknas i en
särskild bilaga A till taxan. Efter mönster från tandvårdstaxan föreslår verken
vidare latitudarvoden för grupperna 2-6. Dessa skall utformas som ett
normalarvode med fast reducering resp. fast påslag för patientbesök som mera
väsentligt avviker från normalfallet.

Den
differentiering i arvodesgrupper och latituder som föreslagits av verken
tillstyrks av bl. a. landstingsförbundet och läkarförbundet. Jag anser det f. n.
ofrånkomligt att differentiera taxan på detta sätt inom ett system med bindande
högsta arvoden. Som framhållits av Spri bör man dock på sikt sträva efter att
förenkla ersättningsgrupperingen. Arbetet med att - inom ramar som dragits upp
i verkens förslag förteckna åtgärderna enligt grupperna 46 pågår f. n. i en
särskild utredningsgrupp. Jag utgår från att endast preciserade och klart
avgränsade åtgärder hänförs till dessa grupper.

Som verken
föreslagit bör riksförsäkringsverket få möjlighet att i undantagsfall bedriva
försöksverksamhet med timersättning till anslutna läkare med
specialistkompetens för åtgärd som är så omfattande och resurskrävande att den
inte finns upptagen i bilaga A till taxan. Riksförsäkringsverket bör redovisa
erfarenheterna härav i samband med framtida taxeförslag,

I
överensstämmelse med verkens förslag bör ett särskilt arvode utgå för telefonrådfrågning
om rådfrågningen till sin karaktär och omfattning är likvärdig med en
konsultation vid besök på läkarens mottagning. Receptförskrivning bör
inkluderas i arvodet. Telefonsamtal i övrigt med läkaren eller hans personal
bör självfallet inte medföra rätt till särskilt arvode.

I taxans arvodesbelopp bör i enlighet med
verkens förslag ingå

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 36

ersättning för läkarintyg som behövs för att få ut
sjukpenning och för kostnader för förbandsmateriel samt narkos- och lokalanestesimedel,

1 anslutning till det nyligen framlagda förslaget om ny
abortlagstiftning m, m, (prop. 1974:70) har jag bl, a. föreslagit att
ersättning skall utgå från sjukförsäkringen till i första hand sjukvårdshuvudmännen
för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte. Jag föreslår nu
att i läkarvårdstaxan tas in bestämmelser om att ersättning efter samma grunder
som för sjukvårdshuvudmännen skall utgå till privatpraktiserande läkare för
motsvarande rådgivning m, m, när denna inte sker i samband med läkarvårdsbesök.
Rådgivningen skall vara avgiftsfri för patienten. Jag förutsätter att
privatpraktiserande läkare som anslutit sig till försäkringssystemet medverkar
i detta arbete.

Läkarförbundet har i sitt remissyttrande begärt en
uppmjukning i de regler som verken föreslagit när det gäller att jämställa
vissa läkare med läkare som har allmänläkarkompetens. Jag ansluter mig till
förbundets uppfattning att med läkare som har allmänläkarkompetens bör jämställas
dels läkare som etablerat sig i allmän praktik före den 1 juU 1969, dels också
annan läkare som efter denna tidpunkt men före utgången av år 1973 erhållit
läkarförbundets allmänläkardiplom och etablerat sig i allmän praktik.

Vid utformningen av förslaget till arvodesbelopp i taxan
har verken utgått från olika undersökningar som riksförsäkringsverket gjort,
bl. a. en undersökning av en del av 1973 års läkarvårdskvitton. Verken har
föreslagit ett genomsnittsarvode i den nya taxan som ligger något högre än
genomsnittsarvodet i denna kvittoundersökning. Antalet läkarbesök som skall
täckas av det nya ersättningssystemet har av verken beräknats till ca 3,9 milj.
jämte erforderliga laboratorie- och röntgenundersökningar. Verken har fördelat
besöken på olika arvodesgrupper och latituder enligt en matris som utvisar
relationerna mellan arvoden för olika grupper och i olika latituder med
utgångspunkt i ett arvodesbelopp på 20 kr. för grupp 1 i 1973 års prisnivå, I
övrigt hänvisar jag till den redogörelse för bestämmelsernas innebörd som
lämnats i avsnitt 4,4,4.

De av verken gjorda arvodesberäkningarna har inte
föranlett erinringar från något håll under remissbehandlingen.
Landstingsförbundet har dock understrukit att förbundet inte kunnat närmare
bedöma de angivna beloppens storlek eller fördelningen mellan de olika
taxegrupperna i förhållande till läkarnas insatser och kostnader eller tidigare
intäktsnivå. Enligt min mening bör förslaget godtas som underlag för
arvodessättningen vid genomförandet av det nya ersättningssystemet. Jag vill
samtidigt framhålla att riksförsäkringsverket redan från början noga bör följa
den nya läkarvårdstaxans effekter för att det skall bli möjligt att vid behov
ändra arvodesbeloppen.

Vissa privatpraktiserande läkare föreslås få möjlighet att
genom individuell taxebindning tillämpa högre arvoden än de som taxan utvisar.
Verken pekar på att riksförsäkringsverkets kvittoundersökningar visat stora
skillnader i genomsnittsarvodat per besök mellan olika privatpraktiserande
läkare. Läkare som i dag håller en hög arvodesnivå beroende på

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 37

t, ex, mottagningens utrustning och standard i övrigt
eller i innehållet i den sjukvård de bedriver skulle genom de angivna
taxebeloppen få en intäktsminskning som i vissa fall framstår som oskälig. I
dessa fall föreslår verken därför möjlighet till högre arvoden genom
individuell taxebindning.

Verken har föreslagit fem nivåer för individuell
taxebindning, i princip 10, 20, 30, 40 och 50% över taxans arvoden. Nivån för
den enskilde läkaren skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittsarvode
läkaren debiterat under år 1973 jämfört med genomsnittsarvodet per besök för
läkare med 2 000 eller fler av försäkringen ersatta besök enligt riksförsäkringsverkets
kvittoundersökning för år 1973. Läkarens kostnader i mottagningen för år 1973
skall enligt förslaget redovisas såsom de angetts i rörelsebilagan vid 1974 års
taxering. Kostnadsuppgifterna skall bedömas mot bakgrunden av de
mottagningskostnader som kan betraktas som normala för ifrågavarande
specialitet. Belopp avseende sådana normala kostnader inom olika specialiteter
föreslås fastställda av riksförsäkringsverket efter beredning i
läkarvårdsdelegationen. Verken föreslår att rätten till individuell
taxebindning skall vara en övergångsform och att den endast skall stå öppen för
i första hand de privatpraktiserande läkare som utövar läkaryrket på heltid.
Omfattningen av läkarens verksamhet skall bedömas med ledning av
riksförsäkringsverkets kvittoundersökning för år 1973 och en deklaration av
läkaren att verksamheten alltjämt har minst samma omfattning. Läkare vid
existerande gruppmottagningar - läkarhus bör enligt verkens förslag få rätt
till individuell taxebindning som ligger 50 % över taxans arvoden utan särskild
prövning. Det av verken framlagda taxeförslaget inberäknat den individuella
taxebindningen innebär ett genomsnittsarvode per besök på 52 kr, exkl.
ersättning för särskilda röntgen- och laboratorieundersökningar.

Rätt till individuell taxebindning föreligger under en
övergångstid inom tandvårdsförsäkringen för vissa privatpraktiserande
tandläkare. Jag delar verkens uppfattning att motsvarande möjlighet
övergångsvis bör ges privatpraktiserande läkare inom ett system med bindande
taxa för läkarvården för att undvika effekter som framstår som oskäliga för den
enskilde läkaren. Jag ansluter mig också till de föreslagna nivåerna om 10, 20,
30, 40 och 50 % över taxans arvoden. Vid prövning av rätt till individuell
taxebindning bör jämförelser göras på grundval av kvitto-undersökningen år 1973
mellan det genomsnittsarvode per besök som läkaren betingat sig och det
genomsnittliga arvodet för alla ersatta besök hos läkare med 2 000 eller fler
besök per år. Med anledning av vad som anförts under remissbehandhngen vill jag
framhålla att - som framgår av verkens förslag - även läkarens redovisade
mottagningskostnader för år 1973 bör utgöra underlag för prövningen. Vid brutet
räkenskapsår bör kostnaderna avse det räkenskapsår som till större delen
infaller under 1973, Av förslaget följer att beslut om individuell taxebindning
skall kunna ges när en högre arvodesnivå framstår som berättigad också med
hänsyn till de omkostnader som läkaren redovisat i sin verksamhet, IndividueU
taxebindning bör komma i fråga för läkare som utövar

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 38

läkaryrket som privatpraktiker på heltid. Jag vill
understryka att rätten till individuell taxebindning liksom inom
tandvårdsförsäkringen bör ha formen av en övergångsbestämmelse,

I enlighet med verkens förslag bor läkare vid redan
befintliga läkarhus utan särskild prövning få rätt till individuell
taxebindning som ligger 50 % över taxans arvoden. Rätten bör knytas till
läkarens arbete på gnippmot-tagningen. Läkare som träder i stället för
nuvarande läkare vid gruppmottagning bör också kunna få samma individuella
taxebindning, förutsatt att verksamheten vid mottagningen därvid blir av i
huvudsak nuvarande omfattning i fråga om antalet besök som skall ersättas av
försäkringen.

6.4 Patientavgift och läkarvårdsersättning

Som verken föreslagit bör av taxan framgå den högsta
patientavgift som läkaren får ta för ett läkarvårdsbesök. Skillnaden mellan det
arvode läkaren har rätt att betinga sig enligt taxan och den högsta
patientavgiften enligt taxan bör utgå från försäkringen i form av
läkarvårdsersättning. Av konstruktionen följer således att ersättningen från
försäkringen inte påverkas av att läkaren underskrider den tillåtna
patientavgiften enligt taxan.

Verken har föreslagit att patientavgiften skall bestämmas
till 20 kr. för varje besök hos läkare som inte har rätt till individuell
taxebindning. Hos läkare med individuell taxebindning föreslås patientavgiften bh
25 kr, om läkaren har rätt att höja taxans arvoden med 10, 20 eller 30 % och 30
kr, om han har rätt att höja arvodena med 40 eller 50 %. För läkare med
individuell taxebindning blir läkarvårdsersättningen skillnaden mellan den
patientavgift han har rätt att ta ut och taxans arvodesbelopp höjt med den
procentsats som gäller för läkaren.

Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen
om möjligheterna att införa en enda enhetlig patientavgift vill jag erinra om
att den av verken föreslagna taxan innebär att patientavgiften hos
privatpraktiserande läkare minskar i genomsnitt från 28 kr, till 24 kr. En enda
enhetlig patientavgift skulle göra enklare behandlingar dyrare för patienterna
om den enhetliga avgiften sattes högre än de 20 kr. som utgör totalarvodet för
grupp 1 i den nya taxan enligt verkens av läkarförbundet tillstyrkta
taxeförslag. En patientavgift på 20 kr, även hos läkare med individuell
taxebindning skulle å andra sidan medföra en ytterligare ökning av
försäkringens kostnader i en utsträckning som inte ligger inom ramen för den
paketlösning som verkens förslag innebär. Jag anser därför att
patientavgifterna tills vidare bör fastställas till de belopp som föreslagits i
verkens utredning. Försäkringskassorna bör tillhandahålla listor över anslutna
läkare med angivande av patientavgiftens storlek. Vid den uppföljning av
reformen som skall ske i den till riksförsäkringsverket knutna
läkarvårdsdelegationen bör också ägnas uppmärksamhet åt möjligheterna att
framdeles införa en enda enhetlig patientavgift.

För rådfrågning per telefon bör i enlighet med verkens
förslag gälla en

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 39

enhetlig patientavgift på 10 kr. Verken har vidare
föreslagit att en tilläggsavgift på 10 kr, skall få debiteras patienten för vård
som lämnas vid besök hos den sjuke. Endast en tilläggsavgift får tas ut om
läkaren samtidigt besöker flera personer i samma familj. Jag biträder verkens
förslag.

Verken har vid utarbetandet av förslaget till taxa utgått
från medeltalsberäkningar bl. a. i fråga om antalet besök. För att inte ett
antal läkare med avsevärt större antal patientbesök än genomsnittet genom den
nya taxan skall få ökade arvodesinkomster i oskälig omfattning har verken för
dessa föreslagit särskilda arvodesbestämmelser. Innebörden därav är att läkaren
för alla patientbesök som överstiger 3 000 per kalenderhalvår endast får
uppbära patientavgifterna men ingen försäkringsersättning. Jag ansluter mig
till förslaget som lämnats utan erinran vid remissbehandlingen,

6,5 Remissbesök, röntgen- och laboratorieundersökningar

Patienter som behandlas av privatpraktiserande läkare kan
ibland visa sig ha behov av utredning eller behandling som kräver särskilda
materiella eller personella resurser. Verken har föreslagit att sådana
patienter skall få göra avgiftsfria remissbesök i den offentliga öppna
sjukvården. Försäkringen skall enligt förslaget ersätta huvudmannen
kostnaderna för besöket genom att utöver läkarvårdsersättningen på f, n. 48
kr, också betala de 12 kr. som patienten i dag får erlägga i patientavgift vid
remiss från privatpraktiserande läkare.

Enligt de regler som gäller för den offentliga öppna
sjukvården är det första läkarbesök som försäkrad gör efter remiss till annan
läkare hos sjukvårdshuvudman, t. ex, en specialist, avgiftsfritt för patienten.
Den av verken föreslagna ordningen vid remiss från privatpraktiker till
offentlig öppen sjukvård ger dessa patienter samma ställning som om de redan
första gången sökt offentlig värd. Jag anser att den bör genomföras.

Ett par
remissinstanser har ansett att avgiftsfritt remissbesök enbart bör kunna ske
inom det sjukvårdsområde där patienten är bosatt. Jag ansluter mig till verkens
förslag att avgiftsfriheten skall gälla över länsgränserna.

Verken har
med instämmanden från bl. a. landstingsförbundet betonat att de föreslagna
remissreglerna inte får leda till att patienter hos privatpraktiserande läkare
remitteras till den offentliga sjukvården av den anledningen att läkaren vill
undvika invecklade behandlingar som han är skickad att utföra.
Landstingsförbundet har också anfört att en höjning av remissersättningen från
försäkringen kan bli nödvändig längre fram om det visar sig att de som
remitteras till den offentliga sjukvården genomsnittligt kräver mer resurser
än de som från början behandlas i den offentliga vården. Jag vill med anledning
av dessa uttalanden framhålla vikten av att effekterna av de nya
ersättningsreglerna när det gäller remisser från privatpraktiserande läkare
noga följs genom läkarvårdsdelegationen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 40

Enligt verkens förslag skall också röntgen- och
laboratorieundersökningar som sker efter remiss från privatpraktiserande
läkare vara avgiftsfria för patienten liksom de redan är inom ersättningssystemet
för den offentliga öppna sjukvården. Sjukvårdshuvudmannen föreslås få ersättning
från försäkringen med belopp som det bör ankomma på riksförsäkringsverket att
föreslå regeringen efter överläggningar med huvudmännen. Detta skall också gälla
vid remiss till någon av de relativt få röntgen- och laboratoriemottagningar
som f n. drivs i privat regi. Huvudmännen föreslås träffa överenskommelser med
ägarna till dessa mottagningar om övertagande eller driftavtal.

Jag ansluter mig till förslaget att inordna de privata
röntgen- eller laboratoriemottagningarna i samhällets sjukvårdsorganisation.
Samdriften förstärker resurserna inom den öppna vården och ger även patienterna
hos privatpraktiserande läkare rätt till avgiftsfria remissbesök. Man har från
sjukvårdshuvudmännens sida framhållit som villkor för samdriften att denna
skall vara till fördel för sjukvårdsorganisationen i sin helhet och inte
innebära en kostnadsövervältring på landstingen. Jag utgår från att det skall
vara möjligt att åstadkomma den av verken föreslagna ordningen under de
förutsättningar som huvudmännen angett.

Som jag närmare kommer att beröra i avsnitt 6.7 bör den
föreslagna läkarvårdsdelegationen tillsättas så snart som möjligt för att
därigenom kunna förbereda det praktiska genomförandet av det nya ersättningssystemet.
En av delegationens uppgifter blir därvid att finna lämpliga
avtalskonstruktioner som kan underlätta landstingens överenskommelser med
ägarna till privata röntgen- och laboratoriemottagningar, I de fall avtal inte
hinner träffas före reformens ikraftträdande anser jag att mottagningarna under
en kortare övergångstid bör få arbeta på samma sätt som hittills men att
försäkringskassan skall betala de avgifter som nu erläggs av patienterna.

Som försäkringskasseförbundet föreslagit bör också ersättningsberätti-gade
laboratorieundersökningar som efter remiss utförs av statens bakteriologiska
laboratorium vara avgiftsfria för patienten. Laboratoriet bör få ersättning
från försäkringen i särskild ordning som riksförsäkringsverket bestämmer.

Under remissbehandlingen har uttryckts önskemål om att
rätten till avgiftsfria remissbesök också skall gälla för patienter som
behandlas av företagsläkare. Jag vill med anledning därav erinra om att
hithörande frågor f. n, utreds av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen och
att de därför kommer att prövas i ett senare sammanhang.

Liksom enligt nuvarande läkarvårdstaxa bör ingen särskild
ersättning utgå för provtagning och analys vid vissa laboratorieundersökningar
som i sin helhet kan utföras på läkarens mottagning. Dessa undersökningar
redovisas i en bilaga B till taxeförslaget. För vissa andra undersökningar, som
tagits upp i en bilaga C till taxeförslaget, bör i enlighet med verkens förslag
utgå ersättning till läkaren med 10 kr. per prov, dock högst 30 kr. sammanlagt
för analyser av prover som tagits vid samma besök. För analyser som utförs på
laboratorium skall ersättning utgå till sjukvårds-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:104 41

huvudmannen enligt de tidigare nämnda reglerna.

Läkarförbundet
har i sitt remissyttrande förordat en översyn av de föreslagna förteckningarna
över de analyser som skall ingå i behandlingsarvodet och de som skall
berättiga till särskild ersättning. Jag finner det naturligt att den
utredningsgrupp som har i uppdrag att utarbeta bilaga A till taxan också ser
över bilagorna B och C i den mån det föreligger några oklarheter i fråga om avgränsningen.
I övrigt bör förteckningarna ha det innehåll som verken föreslagit.
Läkarförbundet har också uttryckt önskemål om särskilda av
riksförsäkringsverket fastställda priser pä vissa kostnadskrävande
laboratorieanalyser. Behovet av särskilda ersättningsnormer för. vissa slag av
analyser bör lämpligen prövas i samband med en kommande översyn av den nya
taxan.

6.6 Administrativa frågor m, m.

Grunderna för ersättningen för vård som ges av
privatpraktiserande läkare samt patientavgifternas storlek bör liksom hittills
fastställas av regeringen i en läkarvårdstaxa efter bemyndigande i 2 kap, 2 § AFL,
Bestämmelserna i denna paragraf bör också innefatta rätt för regeringen att i
taxan fastställa de högsta arvodesbelopp som till försäkringen anslutna
privatpraktiserande läkare får tillämpa. Det sagda innebär att det liksom nu
ankommer pä regeringen att besluta om framtida förändringar i taxan för såväl
den offentliga sjukvården som privatpraktiserande läkare. Vissa bestämmelser om
kostnader som skaU inräknas i utgifter för läkarvård kan föras över till
läkarvårdstaxan. Enligt paragrafens nuvarande andra stycke utgår ersättning
endast för de besök som skäligen varit behövliga om den försäkrade utan fog mer
än en gång sökt läkarvård för samma sjukdom. Inom det nya ersättningssystemet
torde försäkringskassorna inte ha möjlighet att tillämpa bestämmelsen. Jag
förordar därför att den slopas. Jag utgår från att läkarna kommer att medverka
till att hindra sådant missbruk av försäkringen som man avsett att förekomma
med bestämmelsen. I samband med ändringarna i 2 kap. 2 § AFL bör i lagen göras
vissa ändringar av formell natur som föranleds av den nya regeringsformen.

De
privatpraktiserande läkarna bör liksom de privatpraktiserande tandläkarna inom
tandvårdsförsäkringen skicka in räkning på läkarvårdsersättningar till
försäkringskassan en gång i månaden. Läkarna bör därvid liksom tandläkarna ges
möjlighet till förskott från försäkringskassan.

Den till
försäkringen anslutne läkaren bör vara skyldig att för försäkringskassan
förete läkarvårdsräkning i fråga om all läkarvård som han meddelar. Det är bl,
a, av statistiska skäl viktigt att försäkringen får uppgift även om
läkarvårdsbesök som överstiger de 3 000 behandlingar per kalenderhalvår som
efter vad jag tidigare förordat inte skall berättiga till läkarvårdsersättning.
Uppgiftsskyldigheten - som har sin motsvarighet inom tandvårdsförsäkringen
tillgodoser också kontrollsynpunkter som riksskatteverket framfört i sitt
remissyttrande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:104 42

6.7 Genomförande och uppföljning

Det är enligt min mening angeläget att de nya
ersättningsreglerna för läkarvård hos privatpraktiserande läkare genomförs
snarast möjligt. Jag förordar därför i enlighet med verkens förslag att
reformen skall träda i kraft den 1 januari 1975,

Arvodesbeloppen i det av verken framlagda taxeförslaget är
beräknade i 1973 års kostnadsnivå. Som verken föreslagit bör beloppen för år
1975 justeras med hänsyn till kostnads- och inkomstutvecklingen fram till
ikraftträdandet. Den nya läkarvårdstaxan för privatpraktiserande läkare bör
första gången fastställas att gälla längst ett år, I fortsättningen bör taxan
fastställas med två års mellanrum. Det bör ankomma på riksförsäkringsverket
att lägga fram förslag till ny taxa i god tid innan den gällande taxan löper
ut. Förslaget bör som verken förutsatt utarbetas efter överläggningar i
läkarvårdsdelegationen där företrädare för läkarna skall ingå.

Som jag redan framhäUit är det av största vikt att det nya
ersättningssystemet får en noggrann uppföljning i olika avseenden. Bl. a. bör
en bedömning av de anslutna läkarnas inkomster ske med hänsyn till den allmänna
kostnads- och inkomstutvecklingen. De nya reglernas inverkan på läkarnas
benägenhet att etablera sig som privatpraktiker bör likaså uppmärksammas, I
samband med revision av läkarvårdstaxan bör som verken framhållit anpassningen
av taxans rubriker till utvecklingen inom privatpraktikervården beaktas. De
verkningar som taxan kan ha haft på vårdens struktur bör också följas med
uppmärksamhet.

Verken har föreslagit att - efter mönster av
tandvårdsreformen - en särskild läkarvårdsdelegation med representanter för bl,
a, sjukvårdshuvudmännen och läkarna skall knytas till riksförsäkringsverket.
Jag biträder detta förslag. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om
inrättandet av läkarvårdsdelegationen och om dess sammansättning. Som redan
nämnts i avsnitt 6.5 bör delegationen tiUsättas så snart som möjhgt för att den
skall kunna medverka vid förberedelserna för reformens praktiska genomförande.
Det i statskontorets remissyttrande framförda önskemålet om ett tidigt
igångsatt förberedelsearbete tillgodoses därmed.

6,8 Reseersättningar

Den 1 juli 1971 genomfördes efter förslag av
sjukförsäkringsutredningen en rad förbättringar av försäkringsskyddet vid
sjukresor. Vissa delar av utredningens förslag berörde emellertid frågan om
resekostnadsersättning vid besök hos privatpraktiserande läkare. Dessa
lämnades utanför reformen med hänvisning till den då pågående utredningen av
ersättningssystemet vid privatläkarvård. Jag vill nu ta upp sjukförsäkringsutredningens
förslag om reseersättning i dessa delar.

Enligt sjukreseförordningen (1962:385) utgår vid läkarvård
ersättning för resor till och från läkaren i den mån utgifterna för varje besök
överstiger 6 kr. Vissa begränsningar gäller emellertid. Har vården sökts vid

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:104 43

närmaste allmänna sjukhus som meddelar öppen vård eller
vid vårdcentral eUer motsvarande sjukvårdsinrättning för öppen vård utgår full
ersättning, I andra fall utgår ersättning högst efter vad det skulle ha kostat
att besöka distriktsläkare inom vars distrikt den sjuke vistas. Under vissa
omständigheter får ersättningen dock beräknas högst efter kostnaden för resa
till närmaste allmänna sjukhus där erforderlig vård kunnat meddelas. Detta
gäller vid remiss av läkare till läkarvård vid sjukhus eller poliklinik och i
ett par andra särskilt angivna fall där det varit fråga om trängande behov av
vård. Det bör påpekas att de begränsningsregler jag nu redogjort för inte
gäller inom Stockholms, Göteborgs, Malmö och Norrköpings kommuner.

Sjukförsäkringsutredningens
förslag innebär att reseersättning alltid skall kunna beräknas på belopp som
högst motsvarar resekostnaden vid besök på närmaste allmänna mottagning eller
sjukhus med öppen mottagning. Efter remiss till specialist skall resekostnad
kunna ersättas inom ramen för kostnaden för resa till sjukhus där speciahteten
finns företrädd. De särskilda reglerna för storstadsområdena avses stå kvar.
Den föreslagna ordningen innebär enhetliga regler för reseersättning vid
läkarvårdsbesök i den offentliga sjukvården och hos privatpraktiserande läkare
och medför en angelägen förenkling av sjukresebestämmelserna. Förslaget står i
överensstämmelse med de regler om ersättning för läkarvård hos
privatpraktiserande läkare som jag tidigare förordat. Jag tillstyrker därför
att sjukförsäkringsutredningens förslag nu genomförs.

6,9 Kostnader

Verken har räknat med att det nya sjukförsäkringssystemet
kommer att omfatta ca 3,9 milj, besök hos privatpraktiserande läkare. Härtill
kommer ca 0,6 milj. besök som f. n. görs hos offentligt anställda läkare med
privatpraktik vid sidan av tjänsten. Dessa beräknas successivt bli inordnade i
den offentliga sjukvårdsorganisationen. På grundval av verkens beräkningar som
avser 1973 års taxenivå räknar jag med att sjukförsäkringens kostnader för
läkarvårdsersättningar enligt de nya reglerna kommer att öka med ca 35 milj.
kr. för år räknat. De försäkrades patientavgifter för läkarvård beräknas
samtidigt minska med ca 23 milj. kr. Denna minskning blir en följd av
sänkningen av patientandelen vid läkarvård hos privatpraktiserande läkare och
av att den privatpraktik som bedrivs av offentligt anställda läkare förutsätts bU
successivt ersatt av en ökad vårdvolym i den offentliga sjukvården. Den ökade
kostnadsandel för försäkringen som förslaget innebär skall ses mot bakgrunden
av att ersättningsbeloppen för privatläkarvård i den nuvarande läkarvårdstaxan varit
oförändrade sedan den 1 januari 1968.

Av den
nämnda kostnadsökningen för sjukförsäkringen, 35 milj. kr., faller en tredjedel
på staten. De nya ersättningsreglerna avses träda i kraft den I januari 1975,
vilket innebär en merbelastning med ca 6 milj. kr. på det för budgetåret
1974/75 anvisade förslagsanslaget Bidrag till sjukförsäkringen. Den del av
kostnadsökningen som skall täckas genom arbets-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 44

givarnas socialförsäkringsavgift för sjukförsäkringen
beräknas kunna rymmas inom ramen för gällande avgiftsuttag.

6,10 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom socialdepartementet
upprättats förslag till

1, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2, lag om ändring i sjukreseförordningen (1962:385).

7 Hemställan

Jag hemställer att Kungl, Maj;t föreslår riksdagen att
antaga förslagen till

1,
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2,
lag om ändring
i sjukreseförordningen (1962:385),

Med bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Agneta Heide

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 45

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................ ...... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. ...... 1

Lagförslag........................................................................ ...... 3

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 29 mars 1974.......... ...... 7

1
Inledning .............................................................. ...... 7

2
Gällande
ordning ................................................... ...... 8

2.1 Sjukförsäkringens regler ............................... ...... 8

2.1.1
Allmänt .................................................. ...... 8

2.1.2
Läkarvård genom
sjukvårdshuvudmans försorg ,, 8

2.1.3
Övrig
läkarvård ..................................... 9

2.2 Den öppna sjukvården...................................... 10

2.2.1
Organisation
......................................... 10

2.2.2
Omfattning ............................................. ... 11

3 Riksförsäkringsverkets
första förslag ................... ... 11

3.1
Bakgrund ....................................................... ... 11

3.2
Tre alternativa
lösningar .............................. .... 12

3.3
Remissyttrandena
........................................ .... 13

4 Riksförsäkringsverkets
och socialstyrelsens förslag 13

4.1
Huvuddragen av
förslaget................................ 13

4.2
Utgångspunkter
............................................. ... 14

4.3
Läkarnas
anslutning ..................................... ... 15

4.4
Läkarvårdstaxan
.......................................... 17

4.4.1
Grunddrag ............................................ 17

4.4.2
Gruppering av
utredningar och åtgärder 17

4.4.3
Latitudarvoden
...................................... 18

4.4.4
Allmän
arvodesnivå enligt taxan .......... 18

4.4.5
Individuell
taxebindning............................ .... 19

4.5
Patientavgift
och läkarvårdsersättning ........ 20

4.6
Remissbesök .................................................. 21

4.7
Röntgen-och
laboratorieundersökningar ..... 21

4.8
Taxeförslagets
effekter för läkarna .............. ... 22

4.9
Kostnader......................................................... ... 23

4.10
Genomförande
och uppföljning .................... 23

5 Remissyttrandena
över verkens förslag ................ 24

5.1
Allmänt .......................................................... ... 24

5.2
Läkarnas
anslutning ..................................... ... 24

5.3
De
privatpraktiserande läkarnas åligganden m, m. , , , 27

5.4
Läkarvårdstaxan
.......................................... 27

5.5
Patientavgift
och läkarvårdsersättning ......... 28

5.6
Remissbesök,
röntgen-och laboratorieundersökningar , 28

5.7
Administrativa
frågor m, m................................ ... 29

5.8
Genomförande
och uppföljning .................... ... 30

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:104 46

6 Departementschefen..................................... ... 30

6.1
Allmänt .............................................. ... 30

6.2
Läkarnas anslutning ............................ ... 31

6.3
Läkarvårdstaxan ................................. ... 34

6.4
Patientavgift och
läkarvårdsersättning .... ... 38

6.5
Remissbesök, röntgen- och
laboratorieundersökningar , 39

6.6
Administrativa frågor m, m....................... ... 41

6.7
Genomförande och uppföljning .............. ... 42

6.8
Reseersättningar ................................ 42

6.9
Kostnader............................................. .. 43

6.10 Upprättade lagförslag .......................... 44

7 Hemställan ............................................... 44

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (16)

16 kopplingar i 13 dokument.

  1. Prop. 1995/96:10D1 Års- och koncernredovisning i texten · dokumentnivå
  2. Bet. 1984/85:SoU13 om företagshälsovård och arbetsanpassning (prop. 1984/85:89) s. 24 i texten
  3. Bet. 1983/84:SfU31 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m. (prop. 1983/84:190) s. 8 i texten
  4. Bet. 1976/77:SfU28 med anledning av propositionen 1976/77:116 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m. jämte motioner s. 20 i texten
  5. Bet. 1976/77:SfU13 med anledning av propositionen 1976/77:44 om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m. jämte motioner s. 19 i texten

Visa alla 13