Kungl. Maj:ts proposition med förslag till enhetliga regler om rätt till sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m.
1974 · 48 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
- Sidnummer: 18 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:12, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till enhetliga regler om rätt till sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majits
proposition nr 12 år 1974 Prop. 1974:12
Nr 12
Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU enhetliga regler
om rätt tiU sjukpenning vid vård i värdanstalt för alkoholmissbrulcare m.m.;
given den 15 februari 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
CARL GUSTAF
SVEN ASPLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att skapa enhetliga regler föreslås i propositionen
att även patienter i allmän vårdanstalt inom nykterhetsvården skall få rätt
till sjukpenning under vårdtiden enligt samma grunder som gäller vid
sjukhusvård. Propositionen innehåller också förslag till nya regler om
eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott.
De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 1974.
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 12
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:12
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om aUmän försäkring
Härigenom
förordnas att 3 kap. 15 och 18 §§ samt 16 kap. 12 § lagen (1962:381) om aUmän
försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse 3 kap. 15§
Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad
a)
fullgör
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst;
b)
är intagen i
annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola;
Nuvarande
lydelse
c) är
häktad eller intagen i
fångvårds- eller tvångsaxhetsan-
stalt;
d) är
intagen i allmän vårdan
stalt för alkoholmissbrukare;
ej i annat
fall än ovan sagts av annan orsak än sjukdom tagits / förvar på det allmännas
bekostnad.
c) är
häktad eller intagen i
fångvårds- eller arbetsanstalt;
d) i
annat faU än under b eller
c sagts av annan orsak än sjukdom
tagits om hand på det allmännas
bekostnad.
För dag då försäkrad är intagen i vårdanstalt för
alkoholmissbrukare skall sjukpenning minskas på sätt som framgår av bestämmelserna
i 4 § andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På
framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkringskassa besluta, att
sjukpenning eller föräldrapenning tillkommande försäkrad, som är hemfaUen åt
alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan
person att användas tiU den försäkrades
På
framställning av nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt för alkoholinissbrukare
äger allmän försäkringskassa besluta, att sjukpenning eller föräldrapenning
tillkommande försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande
vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller
den försäkrades make
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
eller
annan person att användas tiU den försäkrades samt, vad angår
sjukpenning, hans familjs och, i fråga om föräldrapenning, barnets nytta.
Beträffande föräldrapenning, som tillkommer försäkrad vilken ej
uppnått tjugu års ålder, må försäkringskassan på
framställning av barnavårdsnämnd besluta om utbetalning till annan enligt
vad i första stycket sägs.
Nuvarande
lydelse
samt, vad angår sjukpenning, hans familjs och, i fråga om
föräldrapenning, barnets nytta.
Är kvinna
vid tiden för barnets födelse intagen i barnhem, ungdomsvårdsskola,
fångvårdsanstalt eller allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, må
försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen besluta,
att kvinnan tillkommande föräldrapenning skaU utbetalas tUl honom att användas
tUl kvinnans och barnets nytta.
Är kvinna
vid tiden för barnets födelse intagen i barnhem, ungdomsvårdsskola,
fångvårdsanstalt eller vårdanstalt för alkoholmissbrukare, må
försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen besluta,
att kvinnan tillkommande föräldrapenning skall utbetalas till honom att användas
till kvinnans och barnets nytta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän
försäkringskassa besluta att pension tillkommande den, som är hemfallen åt
alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet eller den pen-sionsberättigades make eller
annan person att användas tUl den pen-sionsberättigades och hans familjs nytta.
Är pensionsberättigad till följd annan därmed jämförlig
orsak ur tillkommande pension, må allmän skall utbetalas tiU annan enligt vad
12 §
På framstäUning av nykterhetsnämnd eller styrelse för
vårdanstalt för alkoholinissbrukare äger allmän försäkringskassa besluta att
pension tillkornmande den, som är hemfallen ät alkoholmissbruk och beträffande vUken
föreligger omständighet i övrigt som i 15 § lagen (1954:5 79) om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall utbetalas tUl kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan person att användas tUl den pensionsberättigades och hans
familjs nytta, av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
stånd att själv omhänderhava honom
försäkringskassa
besluta, att pensionen
i första
stycket sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:12
2 Förslag till
Lag om
ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
Härigenom
förordnas att 37 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
37 § '
Riksförsäkringsverket
äger att, om anledning föreligger härtill, i stäUet för sjukpenning eller
livränta eller del därav bereda den, som är hemfallen åt dryckenskap eller
allvarligt läkemedelsmissbruk, ersättning i naturaför-
opaginerad Kontrollera mot PDF
På
framställning av nykterhetsnämnd äger riksförsäkringsverket besluta, att
sjukpenning tillkommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och
beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket
lagen om nykterhetsvård sägs, skall utbetalas till kommunal myndighet eller den
ersättnings-berättigades make eller annan person att användas till den ersättningsberättigades
eller hans familjs uppehälle.
På
framställning av nykterhetsnämnd eller styrelse för värdanstalt för alkholmissbrukare
äger riksförsäkringsverket besluta, att sjukpenning tillkommande den, som är
hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i
övrigt som i 15 § lagen //954:5 79/ om nykterhetsvärd sägs, skall utbetalas
till kommunal myndighet eller den ersättningsberättigades make eller annan
person att användas tUl den ersättningsberättigades eller hans familjs
uppehälle.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
' Senaste lydelse 1973:466.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:12
3 Förslag till
Lag om ändring i miUtärersättningsförordningen (1950:261)
Härigenom
förordnas att 10 § mUitärersättningsförordningen (1950: 261)' skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 §2
Riksförsäkringsverket
äger att, om anledning föreligger härtill, i stället för sjukpenning eller
livränta eller del därav bereda den, som är hemfallen åt dryckenskap eller
allvarligt läkemedelsmissbruk, ersättning i naturaförmåner.
På
framställning av nykterhetsnämnd äger riksförsäkringsverket besluta, att
sjukpenning jämte barntillägg tillkommande den, som är hemfaUen åt alkoholmissbruk
och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första
stycket lagen om nykterhetsvård sägs, skaU utbetalas till kommunal myndighet
eller den ersättningsberättigades make eller annan person att användas till den
ersättningsberättigades eller hans familjs uppehälle.
På
framställning av nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt för
alkoholmissbrukare äger riksförsäkringsverket besluta, att sjukpenning
tillkommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken förehgger
omständighet i övrigt som i 15 § lagen (1954:579j om nykterhetsvård sägs,
skall utbetalas till kommunal myndighet eller den ersättningsberättigades make
eller annan person att användas till den ersättningsberättigades eller hans
familjs uppehälle.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974.
' Förordningen omtryckt 1954:460. 2 Senaste lydelse
1962:409.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:12
4 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott
Härigenom
förordnas att 7, 17 och 18 §§ lagen (1964:143) om bidragsförskott
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan
bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den underhällsskyldiges
vistelseort är känd eller kan utrönas, omedelbart tUl honom avsändas
meddelande om ansökningen med föreläggande att, därest han har nägot att
anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen eller skrifthgen
yttra sig. 1 meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgandena i
2 § b) och c) samt 4 § tredje stycket.
När
barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet, skall beslutet skriftligen
delgivas dels sökanden och, om denne är annan än värdnadshavaren, jämväl
vårdnads-havaren, dels den underhållsskyldige. Har förskott beviljats, skall
därvid underrättelse lämnas sökanden och värdnadshavaren om stadgandena i 12
och 13 §§ samt, i annat fall än som avses i 4 § tredje Stycket, den
underhållsskyldige om stadgandet i 16 § första stycket.
7 §
När
barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet, skall beslutet skrifthgen
delgivas dels sökanden och, om denne är annan än värdnadshavaren, jämväl
vårdnads-havaren, dels den underhållsskyldige. Har förskott beviljats, skall
därvid underrättelse lämnas sökanden och värdnadshavaren om stadgandena i 12
och 13 §§ samt, i annat fall än som avses i 4 § tredje stycket, den
underhällsskyldige om stadgandet i 16 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det
ankommer pä barnavärds-nämnden att, där ej den underhällsskyldige efter
förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande betalningsskyldigheten, utan
dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.
Det ankommer på barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige
efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § första stycket åvUande
betalningsskyldigheten, utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för
fordringens indrivande.
Barnavårdsnämnden
bör bereda den, som äger föra talan för barnet, tillfälle att i samband med
återkrävande av bidragsförskott utkräva den del av oguldna underhållsbidrag,
som må överskjuta bidragsförskottets belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden
eller den underhållsskyldige, om särskUda skäl äro därtill, besluta att återkrav
gentemot den underhäUs-skyldige för det allmännas räkning skall eftergivas.
1B§
Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden
eller den underhällsskyldige besluta att återkrav gentemot den underhällsskyldige
för det allmännas räkning skall eftergivas. Eftergift får meddelas om det är
skäligt med hänsyn till att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös,
omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift får också
meddelas om det av annan anledning framstår som skäligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:12
5 Förslag till
Lag om
ändring i förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som
utgår av statsmedel, m. m.
Härigenom
förordnas att 4 § förordningen (1967:920) om värdesäkring av
yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m. skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår
i anledning av samma skada icke understiga en fyrahundradedel av den
livränta, som efter värdesäkring enligt denna förordning skulle ha utgått till
den skadade vid förlust av arbetsförmågan.
4 §
Föreslagen
lydelse
Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår
i anledning av samma skada icke understiga en trehundrasextiofemtedel av den
livränta, som efter värdesäkring enligt denna förordning skulle ha utgått till
den skadade vid förlust av arbetsförmågan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, dä lagen enhgt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:12
6 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1973:465) om ändring i lagen
(1962:381) om
allmän
försäkring
Härigenom förordnas att övergångsbestämmelserna till lagen
(1973: 465) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skaU ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. De nya
bestämmelserna i 19 kap. 1 § tredje stycket skaU dock träda i kraft dagen efter
den, dä lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit frän trycket i Svensk
författningssamling.
Äldre bestämmelser skaU alltjämt gälla i fråga om avgift
och statsbidrag för tid före ikraftträdandet.
Den som är
inskriven hos allmän försäkringskassa och vid utgången av år 1973 placerad i
sjukpenningklass men som icke skulle bli sjukpenning-försäkrad enligt de nya
bestämmelserna skall vid sjukdom uppbära sjukpenning jämte barntillägg enligt
äldre bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår tUl
ettusenåttahundra kronor men ej till fyratusenfemhundra kronor. 1 fråga om
ändring av sjukpenningklass skall dock de nya bestämmelserna i 3 kap. 5 § äga
motsvarande tillämpning. Sjukpenning som här avses hänföres ej till
pensionsgrundande inkomst för tilläggspension.
Den som vid ikraftträdandet har sjukpenningförsäkring som
beträffande tilläggssjukpenning gäller med karenstid fär utan hinder av de
särskilda villkoren i 3 kap. 11 § andra stycket övergå till försäkring med kortare
karenstid eller utan karenstid, såvida han gör framställning härom till den
allmänna försäkringskassan före utgången av mars månad 1974.
Försäkrad som enligt 11 kap. 7 § anmält undantagande från
försäkringen för tilläggspension får före utgången av mars månad 1974 - utan
hinder av de särskilda villkoren i andra stycket första punkten nämnda paragraf
återkalla denna anmälan med verkan frän och med ingången av år 1974. 1 fall
som här avses skall beträffande val av karenstid för sjukpenningförsäkring
bestämmelserna i föregående stycke äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna i 15 kap. 2 § skall fortfarande gälla
såvitt avser tid före ikraftträdandet.
Beträffande den som är berätti- Beträffande den som är berätti-
gad att uppbära omställ- gad att uppbära omställningsbidrag
enligt 102 § arbets- ningsbidrag enligt arbetsmarknads-marknadskungörelsen
(1966:368) kungörelsen (1966:368) efter utefter utgången av år 1973 skall i
gången av är 1973 skall i fråga om fråga om rätt till förtidspension
rätt till förtidspension enligt 7
1* Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 12
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
enligt 7 kap. 1 § andra stycket samt i fråga om
tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11
kap. 2§ bestämmelserna om försäkrad som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd i tiUämpliga
delar gäUa. Motsvarande skall gälla vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap.
10 §. Då beslut om ålderspension eller förtidspension meddelas i fall dä någon
uppburit omställningsbidrag, skall bestämmelserna i 17 kap. 4 § andra stycket
om kontant arbetsmarknadsstöd i tUlämpliga delar gälla.
Föreslagen
lydelse
kap. 1 § andra stycket samt i fråga om tillgodoräknande av
pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 1 1 kap. 2 § bestämmelserna
om försäkrad som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd i tUlämphga delar gälla.
Motsvarande skall gälla vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 10 §. Dä
beslut om ålderspension eller förtidspension meddelas i fall dä någon
uppburit omställningsbidrag, skall bestämmelserna i 17 kap. 4 § andra stycket
om kontant arbetsmarknadsstöd i. tiUämpliga delar gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, dä lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit frän trycket i Svensk
författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:12
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 februari 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
enhetliga regler för sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare
in. m. och anför.
Inledning
Vård av alkoholmissbrukare lämnas dels i allmänna och
enskilda vårdanstalter, dels inom den allmänna sjukvärden. Den som fär vård i
de allmänna värdanstalterna saknar till skiUnad från dem som värdas i de övriga
värdformerna rätt till sjukpenning under vårdtiden.
Sjukförsäkringsutredningen föreslog i sitt i mars 1969
avlämnade delbetänkande (Ds S 1969:3) Sjukförsäkringsförmåner vid vissa former
av anstaltsvärd bl. a. att rätt till sjukpenning införs vid värd i allmän
värdanstalt för alkoholmissbrukare. Med anledning av förslagen i
sjukförsäkringsutredningens betänkande uppdrog Kungl. Maj:t den 12 december
1969 ät socialstyrelsen att utreda hur reglerna om ersättning till den som
deltar i arbetsdriften vid allmänna vårdanstalter borde utformas om rätt till
sjukpenning infördes. Socialstyrelsen lämnade den 6 oktober 1972 ett förslag i
frågan. Såväl detta förslag som nyss nämnda betänkande har remissbehandlats.
Socialstyrelsen har vidare i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1973
utvecklat sina synpunkter på arbetsersättningarna vid andra
rehabiliteringsverksamma värdinstitutioner.
Jag vill nu ta upp frågan om enhetliga regler för
sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare. 1 detta sammanhang
vill jag även ta upp bl. a. frågan om eftergift av återkrav för utgivna
bidragsförskott.
Prop. 1974:12 12
1. Sjukpenning vid vård i allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare m. m.
1.1. Gällande bestämmelser m. m. Sjukpenning
De grundläggande bestämmelserna om sjukpenningförsäkringen
finns i 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Försäkringen
omfattar försäkrade som är inskrivna i försäkringskassa. Den försäkrades rätt tUl
sjukpenning är, frånsett vad som gäller den s. k. hemmamakeförsäkringen,
beroende av den sjukpenninggrundande inkomsten. Därmed avses den inkomst i
pengar eller naturaförmåner som den försäkrade kan t. v. antas få för är räknat
på grund av eget arbete, antingen av anställning eller av annat förvärvsarbete
(2 §). Varje försäkrad som har en sjukpenninggrundande inkomst av minst 4 500
kr. har rätt till sjukpenning. Hel sjukpenning utgör 90 % av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, alltså utslagen per kalenderdag.
Del av årsinkomst som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet grundar dock inte rätt till sjukpenning. Sjukpenningen är
skattepliktig inkomst (1, 4 §§). Inom hemmamakeförsäkringen föreligger rätt tiU
en sjukpenning om 8 kr. om dagen som ej beskattas.
För ålderspensionär är sjukpenningförsäkringen begränsad
till 180 dagar sammantaget efter pensioneringen. Förtidspensionär med hel
förtidspension har inte rätt tUl sjukpenning (3 §).
Sjukpenning
utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst
hälften. Är arbetsförmågan helt förlorad utgår hel sjukpenning, annars halv
sjukpenning (7 §). Om den försäkrade åtnjuter sjukhusvård minskas sjukpenningen
med 10 kr. Avdraget fär dock inte överstiga en tredjedel av sjukpenningens
belopp och sjukpenning skall alltid utgå med lägst 8 kr. (4 § andra stycket).
Sjukpenning
utgår inte för tid då den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst, är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i
ungdomsvårdsskola, är häktad eller intagen i fängvårds-eller tvängsarbetsanstalt,
är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller i annat fall än
förut sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad
(15 §).
När det
föranleds av särskilda förhållanden kan sjukpenning betalas ut till annan än
den försäkrade själv. Försäkringskassa kan sålunda pä framställning av
nykterhetsnämnd under vissa angivna förutsättningar besluta att sjukpenningen
skall utbetalas till kommunal myndighet, den försäkrades make eller annan
person att användas till den försäkrades och hans familjs nytta (18 §).
Motsvarande bestämmelse rörande utbetalning av pension
enligt AFL finns i 16 kap. 12 § AFL.
Prop. 1974:12 13
Vårdanstalter för alkoholmissbrukare
Värdanstalterna för alkoholmissbrukare uppdelas i allmänna
och enskilda värdanstalter. De allmänna anstalterna utgörs av statliga och erkända
anstalter. Driftkostnaderna vid dessa anstalter täcks helt av statliga medel.
Någon vårdavgift tas inte ut. De erkända och enskilda anstalterna drivs av
föreningar, stiftelser, primärkommuner eller landstingskommuner. Vid de
enskilda anstalterna tas ut en värdavgift om 1 kr. per dag. 1 övrigt täcks
driftkostnaderna med statliga medel genom statsbidrag.
Intagning
av patienter i allmänna anstalter regleras i lagen (1954:579) om nykterhetsvård
(NvL). Tvångsintagning (18 §) sker efter beslut av länsrätt. FriviUig intagning
sker pä villkor att den som ansöker om vård förbinder sig att stanna kvar på
värdanstalten under den tid som bedöms vara behövlig med hänsyn till
värdbehovet, dock högst sex månader. Den intagne kan hällas kvar i anstalten
under den tid som anges i förbindelsen men kan också skrivas ut tidigare om
omständigheterna föranleder därtill (58 §).
1 enskild anstalt sker enbart frivillig intagning. För
intagning i sådan anstalt finns inga författningsbestämmelser.
Alkoholmissbrukare
vårdas även inom den allmänna sjukvärden. Vården kan vara frivillig eller tvängsmässig.
1 sistnämnda fall stöds omhändertagandet för värd pä lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Antalet intagningar i de allmänna värdanstalterna var
under är 1972 ca
3
000 och är 1973
ca 2 800, varav ca 40 % resp. 35 % avsäg tvängsintag-ningar. I de enskilda
anstalterna intogs under samma är ca 3 900 resp.
4
200 patienter.
Antalet vårddagar vid de allmänna värdanstalterna var är 1972 ca 527 000 och år
1973 ca 490 000, vid de enskilda anstalterna ca 277 000 resp. 288 000.
Enligt 43
§ NvL är intagen i allmän vårdanstalt skyldig att fullgöra det arbete som anses
ändamålsenligt från vårdsynpunkt. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för
de enskilda värdanstalterna. Arbetsdrift förekommer emellertid pä samtliga
typer av anstalter. Den egentliga arbetsdriften där sådan förekommer
omfattar verkstads-, jordbruks-, skogs- och vägarbete samt byggnadsarbete. 1
övrigt förekommer ekonomiarbeten som avser yttre och inre renhållning,
köksarbete, tvätt m. m.
En undersökning som gjorts angående förhållandena under
perioden den 13 augusti-den 9 september 1972 visar att det mot 1 800
vårdplatser vid de allmänna anstalterna svarade ca I 200 arbetsplatser. Av
dessa avsåg ca 60% egentlig arbetsdrift och ea 40% ekonomiarbeten. Under samma
period svarade mot de enskilda anstalternas ca 850 värdplatser ca 700
arbetsplatser. Av dessa avsåg ca 30% egentlig arbetsdrift och ca 70 %
ekonomiarbeten.
Några bestämmelser om ersättning till patienter vid
enskilda anstalter för att de deltar i arbetsdrift eller andra aktiviteter har
inte meddelats. För de allmänna anstalterna har socialstyrelsen med stöd av 43
§ NvL
Prop. 1974:12 14
och 29 § anstaltsstadgan (1956:551) utfärdat bestämmelser
om ersättning till patienterna. Ersättning i form av timpenning eller
ackordsersättning utgår enligt dessa bestämmelser till den som deltar i
arbete, gruppterapi, studier m. m. på arbetstid. Den genomsnittliga
arbetsersättningen uppgår f. n. till mellan 10 och 15 kr. per dag. För
patienter som är sjuka eller av annat skäl är helt arbetsoförmögna utgår
dagpenning med 5 kr. per dag. Sådan dagpenning utgår även till nytillkomna
patienter under tiden innan arbetsplacering kan ske, dock för högst 14 dagar.
Som
jämförelse kan nämnas att beträffande psykiatrisk värd och vård av psykiskt
utvecklingsstörda Landstingsförbundet och Kommunförbundet har utfärdat vissa
rekommendationer angående ersättning till patienterna. Vad gäller psykiatrisk
vård har därvid uttalats att arbetsterapi är att jämföra med övriga
terapiformer och därför i princip inte bör ersättas. För vissa
patientkategorier har det dock ansetts motiverat med ekonomisk ersättning.
Detta gäller främst patienter som är i behov av långvarig vård. Ersättning
utgår i allmänhet med högst 5 kr. per dag. Vid några sjukhus är ersättningen 1012
kr. per dag. 1 fråga om värd av psykiskt utvecklingsstörda innebär
rekommendationerna att viss ersättning bör utgå till patienter som bedöms
kunna fullgöra minst tre timmars schemalagd aktivitet och som inte är skolphktiga
eller ålderspensionärer. Ersättningen bör vara högst 10 kr. per dag.
1.2 Utredningsförslag och remissyttranden
Sjukförsäkringsutredningen
1961 ärs sjukförsäkringsutredning behandlar i
delbetänkandet (Ds S 1969:3) Sjukförsäkringsförmåner vid vissa former av
anstaltsvård frågan om rätt till sjukpenning för intagna i allmänna
vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Utredningen
anför att bestämmelsen i 3 kap. 15 §d) AFL som undantar den som är intagen pä
allmän värdanstalt från rätt till sjukpenning leder sitt ursprung till
socialvårdskommitténs förslag till lag om allmän sjukförsäkring (SOU 1944:15).
Denna kommitté framhöll att de som var intagna i allmän värdanstalt inte ånjöt
sin fulla frihet och var tillförsäkrade underhåll och erforderlig sjukvård. De
förlorade vid sjukdom inte någon arbetsinkomst. Enligt socialvärdskommitténs
mening hade de sålunda inte något behov av sjukförsäkringen och försäkringen
borde därför vara vilande.
Sjukförsäkringsutredningen
hänvisar till att synsättet pä alkoholism och alkoholmissbruk har förändrats. 1
proposition 1966:53 med förslag till lag om beredande av sluten psykiatrisk
värd i vissa fall, m. m. uttalade föredragande departementschefen (s. 164) att
den medicinska vetenskapens utveckling allt klarare visat att alkoholism och
alkoholmissbruk utgör mer eller mindre uttalade sjukdomstillstånd och därför i princip
borde inräknas bland de psykiska sjukdomarna.
Sjukförsäkringsutredningen finner mot bakgrund av bl. a.
det nyss
Prop. 1974:12 15
anförda att alkoholism och alkoholmissbruk får anses vara
accepterade som sjukdomstillstånd. Medför sjukdomstiUståndet i det enskilda
fallet nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften skulle, framhåller
utredningen, med denna uppfattning förutsättningar föreligga att utge
sjukpenning om bestämmelsen i 3 kap. 15 § d) AFL inte fanns. Ett av
socialvårdskommittén åberopat motiv för att undanta den intagne frän rätt till
sjukpenning, nämligen att han inte går miste om någon arbetsinkomst eftersom
hans förvärvsmöjhgheter inte förändras genom sjukdom som inträffar under
anstaltsvistelsen, är med detta synsätt inte längre aktuellt. Själva
intagningen pä anstalt, som fär förutsättas medföra förlust av arbetsinkomst,
anser sjukförsäkringsutredningen föranledd av sjukdom. Beträffande övriga av socialvärdskommittén
åberopade skäl franihäller sjukförsäkringsutredningen att alkoholmissbrukare i hkhet
med vad som också gäller för narkotikamissbrukare och andra har rätt till
sjukpenning om han tvångsvis omhändertas enligt lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall, trots att han också då är omhändertagen för
anstaltsvärd pä det allmännas bekostnad, inte åtnjuter sin fulla frihet och är
tillförsäkrad underhäll och erforderlig sjukvård.
Mot bakgrund av dessa omständigheter föreslär sjukförsäkringsutredningen
att den som vårdas i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare i princip skall
ha rätt till sjukpenning enligt AFL.
Om rätt till sjukpenning införs kommer detta enligt
utredningen att medföra avsevärda fördelar. Rätten till sjukpenning skulle
jämställa de intagna med andra grupper i samhället och kunna underlätta resocialise-ringsprocessen.
Utredningen anser det troligt att benägenheten att frivilligt söka vård skulle
öka. Olägenheterna vid överföring mellan sjukhus vid vilken värdform
sjukpenning utgår och allmän värdanstalt skulle vidare minska. Möjhgheterna
att med nykterhetsnämndernas bistånd förbättra förhållandena efter utskrivning
frän anstalten skulle bli större om den intagne vid utskrivningen har det sä
ekonomiskt ställt att han och hans familj kan klara försörjningen. Det
sistnämnda anser utredningen vara av stor betydelse för att eftervården skall
ge gynnsamt resultat.
Frågan om ersättning för deltagande i arbetsdrift efter
införande av rätt till sjukpenning diskuteras också av utredningen. Därvid
konstateras att, även om den insats som en intagen gör i arbetsdriften på en
anstalt kan ge intryck av en relativt god arbetsförmåga, han med största
sannolikhet inte skulle klara liknande arbetsuppgifter i den öppna marknaden.
Enligt utredningens mening bör därför deltagande i arbetsdriften i och för sig
inte påverka bedömningen av den intagnes arbetsförmåga pä sådant sätt att denna
inte anses nedsatt med minst hälften. Utredningen pekar dock på att problem kan
uppstå i fall då de arbetspremier som utgär är av sådan storiek att de
tillsammans med sjukpenningen kan ge överkompensation. , Liksom vid
sjukskrivning i övrigt föreslår utredningen att styrkandet av arbetsförmågans
nedsättning på grund av sjukdom bör, ske genom läkarintyg. Detta bör utfärdas
av anstaltens läkare, som har möjlighet att
Prop. 1974:12 16
bedöma nedsättningen av arbetsförmågan i förhållande till
vad som krävs på den öppna marknaden och under hänsynstagande till omfattningen
av deltagandet i arbetsdriften och ersättningen härför.
1 fråga om
bestämmelserna i 3 kap. 18 § AFL om utbetalning av sjukpenning till annan än
den berättigade föreslär utredningen en utvidgning. Särbestämmelserna borde
enligt utredningen kunna tillämpas beträffande alla som är intagna i allmän
värdanstalt eller står under övervakning enligt 51 eller 54 § NvL oavsett
grunden för åtgärden.
Remissyttrandena
Yttranden över sjukförsäkringsutredningens betänkande
avgavs efter remiss av riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
riksrevisionsverket, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri), länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs oeh Bohus, Örebro
och Kopparbergs län, socialutredningen, alkoholpolitiska utredningen. Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska nykterhetsvärdsförbundet.
Nykterhetsvärdens anstaltsförbund, Sveriges läkarförbund, Föreningen Sveriges
socialchefer. Försäkringskasseförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Några remissinstanser
bifogade yttranden som de inhämtat. Yttranden kom också in från Sveriges
socionomförbund, Nykterhetsorganisationen Verdandi och SäUskapen Länkarnas
Riksförbund.
Förslaget
om rätt tUl sjukpenning för intagna i allmänna vårdanstalter tillstyrktes av i
stort sett samtliga remissinstanser. Tillstyrkandet motiverades i de flesta
fall med att jämställdhet borde råda mellan ä ena sidan intagna i enskilda
värdanstalter för alkoholmissbrukare och intagna för psykiatrisk värd och å
andra sidan de intagna vid de allmänna vårdanstalterna.
Det av
utredningen föreslagna förfarandet med .sjukskrivning frän fall till fall
kritiserades i en del remissyttranden, bl. a. från Stockholms stads
nykterhetsnämnd, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och socialutredningen.
Dessa remissinstanser framhöll att ett sådant förfarande skulle strida mot vad
som praktiskt tillämpades vid sjukhusvård, där en generell sjukskrivning av
alla intagna tillämpas. Vidare framhöll bl. a. länsnykter-hetsnämnden i
Göteborgs och Bohus län att anstaltsläkaren med det föreslagna systemet skulle
få en svär ställning.
Behovet av
anvisningar för tillämpning av systemet med arbetsersättningar underströks bl.
a. av Spri, Sveriges läkarförbund och socialutredningen. Riksförsäkringsverket
ansåg att frågan behövde ytteriigare övervägas. Socialstyrelsen anså% liksom
Kommunförbundet - att förslaget inte borde genomföras förrän problemet med
arbetsersättningarna lösts. Kommunförbundet uttalade att den bästa lösningen
syntes vara att den intagne som likställd med intagen på sjukhus alltid skulle
anses berättigad till hel sjukpenning och att arbetsersättningarna anpassades
därtill.
Prop. 1974:12 17
Beträffande de av sjukförsäkringsutredningen föreslagna
särbestämmelserna om utbetalning av sjukpenning anförde socialstyrelsen att en
avgörande förutsättning för genomförande av sjukpenningrätt för de intagna var
att garantier fanns för att förmånerna skulle komma den sjuke och hans familj
till nytta. Riksförsäkringsverket fann inte anledning till erinran mot
förslaget om utvidgning av tillämpningsområdet för särbestämmelserna och
ifrågasatte om inte reglerna borde göras tillämpliga även på intagna i
enskilda vårdanstalter. Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs
och Bohus län ansåg att särbestämmelserna borde omfatta även omständigheten i
15 § andra stycket NvL. Socialutredningen och ytterligare några remissinstanser
anförde i denna del att det inte var otänkbart att vidgade möjligheter att
omhänderta sjukpenningen kunde motverka frivillig ingång vid allmän anstalt och
att varje åtgärd som kunde få sädan effekt borde undvikas. Vidare framhöll
utredningen att förslaget i denna del ur principiell synpunkt inte var invändningsfritt.
Utredningen ville dock inte motsätta sig att det genomfördes och förklarade att
den ämnade ta upp den principiella frågan till behandling i ett senare
sammanhang.
Socialstyrelsens utredning
Med anledning av vad som anförts i
sjukförsäkringsutredningens betänkande och remissyttrandena över detta uppdrog Kungl.
Maj:t den 12 december 1969 ät socialstyrelsen att utreda hur reglerna om
ersättning till den som deltar i arbetsdriften vid allmänna värdanstalter för
alkoholmissbrukare borde utformas om rätt till sjukpenning införs för de intagna.
Socialstyrelsen avlämnade den 6 oktober 1972 ett förslag i frågan. Vidare har
socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1973 utvecklat
sina synpunkter pä arbetsersättningarna vid andra rehabiliteringsverksamma
värdinstitutioner.
Enligt socialstyrelsens mening bör efter införande av rätt
till sjukpenning för intagna vid de allmänna värdanstalterna inte utgå
ersättning för deltagande i arbetsterapi som ingår i värden. Uppträning i
arbete bör enligt styrelsen jämställas med övriga i värden ingående
aktiviteter. Det gemensamma syftet för alla dessa aktiviteter är att förbättra
patientens förmåga att fungera i samhället även om den funktionsnivå som
eftersträvas ofta måste vara relativt anspråkslös.
Avskaffas
arbetsersättningarna anser socialstyrelsen det nödvändigt att de intagna som
inte har sådan inkomst att de är berättigade till sjukpenning och inte heller
uppbär någon form av pension tillförsäkras ett visst belopp per dag som
garantiersättning. Beloppet, som bör utgå ur anstalternas driftmedel, föresläs
vara lika stort som det garantibelopp som utgår vid värd i ålderdomshem. Detta
innebär ett belopp motsvarande 30 % av ogift ålderspensionärs folkpension
inräknat pensionstillskott eller vid nuvarande basbelopp (8 100 kr.) ca 7 kr.
per dag.
1 den nyss berörda skrivelsen den 6 september 1973 har
socialstyrelsen anfört följande synpunkter pä ersättningssystemet inom den
allmänna
Prop. 1974:12 18
sjukvården. Inom akut- och korttidsvården är arbetsterapin
ofta en behandlingsform som inte intar någon dominerande ställning i förhällande
till annan terapi. 1 dessa fall bör arbetsterapin ur ersättningssynpunkt
jämställas med övriga terapiformer och någon ersättning torde inte bli aktuell.
För vissa patienter kan det dock även i ett korttidsbetonat värdskede föreligga
ett behov av prestationsanknutna stimulansbidrag. Det gäller patienter för
vilka arbetsträningen är den enda eller huvudsakliga terapiformen. Vilka av
dessa patienter som bör ha ersättning liksom ersättningens storlek bör bedömas
från fall till fall och avgöras av läkare. Prestationens kvalitet,
ersättningstidens längd m. m. bör bli vägledande vid fastställandet av
ersättningsbeloppen.
Vad gäller den psykiatriska långtidssjukvården har
socialstyrelsen uttalat att ersättningsfrågan kan bli aktuell för vissa grupper
patienter som är jämförliga med de grupper av psykiskt utvecklingsstörda för
vilka rekommenderats viss ersättning. Dessa ersättningar torde inte komma att
påverka utgående socialförsäkringsförmåner m. m. dä de enbart är att betrakta
som stimulans till fortsatt aktivering.
Remissyttrandena
Efter remiss har yttranden över socialstyrelsens förslag
avgivits av riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, socialutredningen, styrelserna
för statliga värdanstalterna Gudhem, Runnagärden och Venngarn, styrelserna för
erkända vårdanstalterna Björstorp, Dagöholm, Holmahemmet, Holmforshemmet,
Hägerstad, Karlsvik, Pälyckehemmet, Ribbingebäck, Romanäs, Ryds brunn, Värnäshemmet,
Västerbyhemmet, Västkusthemmet, Äsbrohemmet och Älvgården, Nykterhetsvärdens
anstaltsförbund, Stockholms nykterhetsnämnd, socialförvaltningen i Göteborgs
kommun, .socialförvaltningen i Malmö kommun, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Statsanställdas förbund, Statstjänstemannaförbundet
och Föreningen Sveriges socialchefer. Vidare har yttranden inkommit från
kamratföreningarna vid värdanstalterna Venngarn, Björstorp, Edshemmet, Gudhem,
Holmahemmet, Karlsvik, Ribbingebäck, Tingsätra, Västkusthemmet och Öst-fora.
Förslaget att arbetsersättningarna vid de allmänna
vårdanstalterna slopas om rätt till sjukpenning eller motsvarande förmån införs
för anstalternas patienter tillstyrks eller lämnas utan erinran av en majoritet
av remissinstanserna. Bland de instanser som godtar förslaget märks Svenska
landstingsförbundet. En del remissinstanser anser dock att arbetsersättningen
inte bör slopas helt utan föreslår att sjukpenningen skall kunna kombineras med
någon form av arbetsersättning. Till dessa hör socialutredningen samt
styrelserna för vårdanstalterna Västerbyhemmet och Björstorp. Kamratföreningen
vid erkända vårdanstalten Karlsvik anför liknande synpunkter, 1 yttrandena
framhålls vikten av att motivationen att delta i arbetet inte motverkas. Därför
bör någon form av stimulansbidrag kunna utgå vid sidan av sjukpenningen.
Prop. 1974:12 19
Förslaget att samtliga patienter vid de allmänna värdanstalterna
garanteras en ersättning som motsvarar garantibeloppet för värdtagare vid
ålderdomshem tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Styrelsen för Romanäs vårdanstalt menar vad gäller beloppets storlek att det
inte är helt befogat att jämställa en patient pä vårdanstalt med värdtagare pä
ålderdomshem. Liknande synpunkter framförs av flera andra remissinstanser.
Försäkringskasseförbundet awisar inte förslaget men pekar på att det inte är
helt logiskt att betala ut ett garantibidrag till patienter vid vårdanstalterna
utan att samtidigt göra det till patienter i sjukhusvård.
Flera
remissinstanser anser att ytterligare utredning bör komma till ständ innan
socialstyrelsens förslag om slopande av arbetsersättningen genomförs. Riksrevisionsverket
ställer frågan om vilka verkningar ett avskaffande av arbetsersättningarna kan
komma att få på inriktningen av verksamheten i anstalterna. Innan
arbetsersättningarna slopas bör det enligt verket utarbetas ett vårdprogram för
patienterna. Verket utgär frän att socialstyrelsens anvisningar för
nykterhetsvården kommer att ange mål och medel samt förväntade
rehabiliteringseffekter. Därutöver bör redovisas vilka personella och
ekonomiska konsekvenser ett sådant vårdprogram kommer att medföra. Vikten av
att ett värdprogram utarbetas framhålls också av andra remissinstanser.
Styrelsen för vårdanstalten Ryds brunn föreslår en försöksverksamhet pä någon
anstalt innan förslagen genomförs.
Några
remissinstanser, bl. a. Statsanställdas förbund och Statstjänstemannaförbundet,
tar upp frågan om de förändringar för personalen vid anstalterna som förslagen
skulle innebära. Statstjänstemannaförbundet framhåller att reformen indirekt
synes kunna leda till den breddning av vårdverksamheten som länge eftersträvats,
1.3 Departementschefen
Vården av alkoholmissbrukare präglas i allt större
utsträckning av en helhetssyn som syftar till att lösa sociala och andra
problem som har samband med alkoholmissbruk. Den kommunala nykterhetsvärden samordnas
alltmer med socialvärden i övrigt och med andra vårdområden, främst sjukvård
och arbetsvärd. Som nämnts i årets socialhuvudtitel (prop. 1974:1 bil. 7 s.
164) räknar jag med att de grundläggande principerna för den framtida
nykterhetsvårdens målsättning och verksamhetsformer skall kunna tas upp till
en övergripande behandling på grundval av det betänkande om hela den kommunala
socialvården som inom den närmaste tiden läggs fram av socialutredningen.
Den fråga
som nu behandlas avser inte vårdlagstiftningen utan gäller socialförsäkringsreglernas
tillämpning inom nykterhetsvården. Den har sin utgångspunkt i att alkoholskadade
som värdas på sjukhus och vid enskilda värdanstalter uppbär sjukpenning under
värdtiden, medan patienter vid allmänna värdanstalter inte har denna rätt till
sjukpenning. För att skapa enhetliga regler i detta hänseende kommer jag att i
det
Prop. 1974:12 20
följande föreslå att även patienter vid aUmänna
vårdanstalter skall få rätt till sjukpenning under värdtiden enligt samma
grunder som gäller vid sjukhusvärd.
Den slutna
värden av alkoholskadade lämnas dels vid värdanstalter för alkoholmissbrukare
och dels inom den allmänna sjukvärden. Den allmänna sjukvärden har när det
gäller alkoholsjuka åtminstone lika stor vårdvolym som vårdanstalterna.
Vårdanstalterna
för alkoholmissbrukare är dels allmänna, dels enskilda. De allmänna
anstalterna uppdelas i statliga och erkända. Vid de allmänna anstalterna sker
såväl tvångsintagning som frivillig intagning. Vid de enskilda anstalterna sker
enbart frivillig intagning.
De
anstalter som inte är statliga, dvs. de erkända och enskilda, drivs av
föreningar, stiftelser, primärkommuner eller landstingskommuner. Bortsett från
att de intagna vid enskilda anstalter erlägger en värdavgift av 1 kr. per dag
finansieras också driften av de erkända och enskilda anstalterna helt med
statliga medel.
Som redan
nämnts har alkoholskadade som värdas inom den allmänna sjukvärden liksom andra
patienter pä sjukhus rätt till sjukpenning. Enligt de regler som gäller för
sjukpenning under sjukhusvård minskas sjukpenningen med 10 kr. per dag. Avdrag
får dock göras med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp och
sjukpenningen utgär alltid med lägst 8 kr. per dag. Även vid vård i enskild
vårdanstalt för alkoholmissbrukare har den intagne rätt att uppbära
sjukpenning. Därvid görs inte något avdrag på sjukpenningen men den intagne har
- som tidigare angivits att betala en värdavgift av 1 kr. per dag.
Vid vård i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare är
den försäkrade däremot genom särskilt stadgande i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) undantagen frän rätt att uppbära sjukpenning. Detta undantag
har sitt ursprung i att omhändertagandet i allmän vårdanstalt tidigare
regelmässigt skett med tvång och torde sammanhänga med att omhändertagandet
knappast har ansetts föranlett av sjukdom.
Det
framstår numera som naturligt att rätten tUl sjukpenning bör vara densamma
oavsett vilken värdform som i det enskilda fallet kommer i fråga. Valet av
värdform blir i många fall beroende av tillgängliga vårdplatser. Den som
frivilligt söker vård kan placeras i enskild eller allmän vårdanstalt eller inom
den allmänna sjukvården. Den som omhändertas tvångsvis i allmän vårdanstalt
enligt lagen om nykterhetsvård kan i många fall även omhändertas vid
psykiatrisk värdenhet enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall.
Mot denna
bakgrund har sjukförsäkringsutredningen utrett frågan om rätt till sjukpenning
även vid vård i allmän värdanstalt för älkoholmiss-brukare. Utredningen har i
ett betänkande föreslagit att sådan rätt införs enligt samma grunder som gäller
vid sjukhusvård.
Som sjukförsäkringsutredningen anfört skulle rätt till
sjukpenning vid vård i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare jämställa
patienterna i dessa anstalter med andra grupper i samhället och vara ägnad att
förbättra förutsättningarna för ett gott vårdresultat. Den ekonomiska
Prop. 1974:12 21
situationen såväl under anstaltsvistelsen som omedelbart
därefter skulle bli bättre och behovet av socialhjälp minska. Jag vill särskilt
peka på att den ekonomiska situationen under eftervården är av stor betydelse
för övergängen frän anstaltsvärden till ett normalt samhällsliv. Ett införande
av rätt till sjukpenning vid vård i allmän värdanstalt skulle sannolikt också
medföra att benägenheten att frivilligt söka värd ökar.
1 enlighet med vad jag förutskickat vid min anmälan av
frågor rörande nykterhetsvärd m.m. i årets statsverksproposition (prop. 1974:1
bil. 7 s. 165) vill jag förorda att patienter vid allmänna vårdanstalter fär
rätt till sjukpenning under värdtiden enligt samma grunder som gäller vid
sjukhusvård. Ersättningsreglerna bör i samband därmed ges en enhetlig
utformning för samtliga värdanstalter för alkoholmissbrukare.
Förslaget innebär att den som vårdas i allmän vårdanstalt
jämställs med patient inom den allmänna sjukvården i fråga om rätt till
sjukpenning. Frän sjukpenningen bör i likhet med vad som gäller vid sjukhusvård
dras av 10 kr. per dag, dock högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Sjukpenningen skall alltid - likaledes i likhet med vad som gäller vid
sjukhusvärd utgå med lägst 8 kr.
Det anförda bör som redan antytts leda till vissa
ändringar i reglerna även för de enskilda värdanstalterna. Bestämmelserna om
avdrag pä sjukpenning I 3 kap. 4 § AFL gäller f. n. inte vid vård i enskild
anstalt. För att nä enhetlighet på hela vårdområdet bör dessa regler göras
tillämpliga även vid vård i sädan värdanstalt. 1 konsekvens med detta bör den
vårdavgift på 1 kr. per dag som f. n. utgår vid de enskilda värdanstalterna
slopas. Bortfallet av denna vårdavgift har beaktats vid beräkningen av bidraget
till anstalternas driftkostnader i socialhuvudtiteln (prop. 1974:1 bU. 7 p. J
4).
1 fråga om de formella förutsättningarna för utbetalning
av sjukpenning bör anknytas till vad som redan tillämpas vid de enskilda
anstalterna. Det bör följaktligen krävas läkarintyg till styrkande av nedsättningen
av arbetsförmågan.
I samband med införande av rätt till sjukpenning även vid
vård i allmän värdanstalt uppkommer, som sjukförsäkringsutredningen pekat på,
frågan om samordning mellan sjukpenningen och de arbetsersättningar som utgår
vid dessa anstalter.
Sjukförsäkringsutredningen tog i sitt betänkande inte
ställning till anpassningen av arbetsersättningarna vid de allmänna anstalterna
till utgående sjukpenning. Utredningen uttalade att denna fråga, som i lika hög
grad berör den slutna psykiatriska vården, är nära förknippad med själva
värdens utformning. Enligt utredningens mening borde därför frågan lösas genom
anvisningar utarbetade av socialstyrelsen samt landstings- och kommunförbunden
i samarbete med riksförsäkringsverket. Vid remissbehandlingen av
sjukförsäkringsutredningens betänkande påpekade flera remissinstanser att
denna fråga borde lösas innan rätt till sjukpenning införs.
Prop. 1974:12 22
Som framgår av avsnitt 1.2 har socialstyrelsen därför på Kungl.
Maj:ts uppdrag utrett frågan om ersättning för deltagande i arbetsdrift vid ett
införande av rätt till sjukpenning vid värd i allmän vårdanstalt.
Socialstyrelsen har stannat för att förorda att ersättning för deltagande i
arbetsdriften under denna förutsättning inte bör utgå. Detta motiveras med att arbetsträning
bör jämställas med övriga i vården ingående aktiviteter och därför inte
ersättas särskilt. För de patienter som inte är sjukpenningförsäkrade har
socialstyrelsen föreslagit ett garantibelopp som skulle utgå oavsett deltagande
i arbetsdrift eller annan vårdaktivitet.
En
majoritet av remissinstanserna godtar socialstyrelsens ståndpunkt. 1 flera av
remissyttrandena betonas dock betydelsen av att någon form av ersättning kan
utgå, främst för att inte äventyra motivationen hos de intagna att delta i
arbetsdriften.
Av den
tidigare redogörelsen framgår att det enligt landstings- och kommunförbundens
anvisningar utgår ersättning vid vissa terapeutiska verksamhetsformer inom den
psykiatriska sjukvärden och inom värden av psykiskt utvecklingsstörda. 1
allmänhet uppgår denna ersättning till omkring 5 kr. per dag, men den kan i
vissa fall uppgå till ca 10 kr. per dag.
Remissyttrandena
över den utredning som socialstyrelsen gjort rörande arbetsersättningar visar
enligt min mening att det inte nu bör meddelas bestämmelser som direkt ingriper
i anstalternas möjligheter att betala sädana ersättningar. Även om olika
meningar kan föreligga om användningsområdet för sådana ersättningar synes
enighet råda om att dessa i vissa situationer fyller ett behov frän
vårdsynpunkt och att deltagande i arbetsdriften är ett viktigt inslag i
värdprogrammet pä de allmänna anstalterna. Mot denna bakgrund har jag stannat
för att i detta sammanhang endast ange följande riktlinjer för hur rätten till
sjukpenning påverkas av samtidigt utgående ersättning för deltagande i
arbetsdriften. Jag vill erinra om att arbetsersättningarna och den dagpenning,
som utgår till helt arbetsoförmögna patienter på samma sätt som det av
socialstyrelsen förordade garantibidraget tillgodoser de patienter som inte är sjukpenningförsäkrade.
1 princip bör det enligt min mening inte vara nägot hinder
för att en mindre ersättning kan utgå vid sidan av sjukpenning dä den intagne
deltar i arbetsdriften. Som jag tidigare anfört är den vanliga ersättningen
inom närliggande värdområden där rätt till sjukpenning f. n. föreligger 510
kr. per dag. En lämplig avvägning synes vara att om arbetsersättningen vid
värdanstalterna inte överstiger 10 kr. per dag, sä bör denna inte påverka
utgående sjukpenning. En ersättning av denna storlek ligger också inom ramen
för det avdrag som normalt görs på utgående sjukpenning vid vård på sjukhus och
som även skall göras från sjukpenningen vid vård i vårdanstalt. Innebörden av
förslaget blir att den intagne genom eget arbete kan kompensera sig för det
avdrag som görs pä sjukpenningen under anstaltsvistelsen. Därigenom synes någon
fråga om överkompensation inte behöva uppkomma.
Vad jag nu anfört innebär alltså inte nägot
ställningstagande till
Prop. 1974:12 23
storleken av arbetsersättningen. I normalfallen torde
denna ersättning dock komma att hålla sig inom den angivna beloppsgränsen. SkuUe
det utgå högre arbetsersättning än 10 kr. per dag måste det ifrågasättas om den
intagnes arbetsförmåga är så nedsatt att hel sjukpenning bör utgå. Det får då i
det enskilda fallet alltefter storleken av arbetsersättningen prövas om halv
sjukpenning skall utgå eller om sjukpenningen helt skall falla bort. 1 det fall
arbetsersättning skulle utgå vid enskUd anstalt bör samma samordningsprinciper
tillämpas.
Det ankommer pä socialstyrelsen att göra den översyn av
bestämmelserna om arbetsersättningar o. d. som föranleds av vad jag förordat i
fråga om rätt till sjukpenning vid anstaltsvård.
Ett slopande av den särskilda värdavgiften vid de enskilda
anstalterna medför att bestämmelserna i 10 kap. 2 § AFL om reduktion av
utgående folkpension blir tillämpliga även för intagna i de enskilda
vårdanstalterna i likhet med vad som redan gäller för patienter i allmänna
värdanstalter. Detta innebär även i detta avseende lika regler för patienterna
vid allmänna och enskilda vårdanstalter, nämligen att patienten förvaije hel
kalendermånad av sin folkpension får lyfta ett garantibelopp som motsvarar 30 %
av ålderspensionen för ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott. Allmän
försäkringskassa fär medge nära anhörig som för sitt uppehälle är beroende av
den pensionsberättigade rätt att helt eller delvis uppbära återstoden av
pensionen.
De nu berörda förslagen kräver ändring av 3 kap. 15 § AFL.
1 paragrafen bör samtidigt göras några ändringar av redaktionell art.
De föreslagna ändringarna, vilkas syfte är att i fråga om
socialförsäkringsförmåner skapa jämställdhet för patienterna inom olika
värdformer pä nykterhetsvårdens område, kan sammanfattas sålunda. Vid vård i
allmän värdanstalt införs rätt att uppbära sjukpenning. Detta innebär att sådan
rätt kommer att föreligga oavsett om vården lämnas i enskild anstalt, allmän
anstalt eller inom den allmänna sjukvärden. I likhet med vad som gäller vid
sjukhusvärd skall vid vård i enskild eller allmän vårdanstalt tillämpas ett
sjukpenningavdrag på högst 10 kr. per dag. Samtidigt slopas den vårdavgift som hittills
utgått vid de enskilda anstalterna. Enhetliga regler kommer således att gälla
beträffande sjukpenningens storlek oavsett värdform. Till följd av att den
särskilda vårdavgiften slopas vid de enskilda anstalterna blir slutligen samma
regler om utbetalning av pension tillämpliga vid värd i allmän och enskild
anstalt.
En särskild fråga vid införande av rätt till sjukpenning
även vid vård i allmän vårdanstalt är tillämpningsområdet för särbestämmelserna
i 3 kap. 18 § AFL om utbetalning av sjukpenning till annan än den försäkrade.
Prop. 1974:12 24
F. n. gäller att nykterhetsnämnd hos den allmänna
försäkringskassan kan begära att sjukpenning för den som är alkoholmissbrukare
helt eller delvis skall betalas ut till kommunal myndighet eller till den
försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades och hans
familjs nytta. En förutsättning för sådan begäran är att det föreligger någon sädan
omständighet som anges i 15 § första stycket lagen (1954:579) om nykterhetsvärd
och som kan leda till att alkoholmissbrukaren ställs under övervakning eller tvångsintas
i anstalt. Motsvarande särbestämmelser finns i lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring och i mUitärersättningsförordningen (1950:261). En
parallellbestämmelse beträffande pension finns i 16 kap. 12 § AFL.
Eftersom sjukpenning nu inte utgär vid värd i allmän
värdanstalt är särbestämmelserna i 3 kap. 18 § AFL f. n. av begränsad betydelse.
De har sin tillämpning främst dä den försäkrade står under övervakning. Enligt
uppgifter som sjukförsäkringsutredningen inhämtat utnyttjar nykterhetsnämnderna
särbestämmelserna i mycket ringa utsträckning av den anledningen att man vill
undvika tvångsinslag i övervakningen av alkoholmissbrukare. 1 fråga om intagna
vid de enskilda anstalterna, där alltså särbestämmelserna nu är tillämpliga,
kommer de likaledes sällan till användning. Utbetalning av sjukpenning till
annan än den berättigade sker däremot i stor utsträckning genom ett
fullmaktsförfarande, vilket den intagne frivilligt medverkar till.
Sjukförsäkringsutredningen framhåller i sitt betänkande om
rätt till sjukpenning vid vård i allmän vårdanstalt att garantier måste skapas
för att sjukpenningen används till nytta för den sjuke och dennes anhöriga.
Utredningen föreslår därför en utvidgning av tillämpningsområdet för
bestämmelserna till att gälla alla som vårdas i allmän värdanstalt samt dem som
står under övervakning under permission eUer efter utskrivning från sådan
anstalt. Vid remissbehandlingen har socialstyrelsen ansett en sädan utvidgning
vara en förutsättning för genomförande av en rätt till sjukpenning vid värd i
allmän anstalt. Socialutredningen har anmält viss tveksamhet inför dessa
särbestämmelser över huvud taget men uttalat att man inte vill motsätta sig den
föreslagna utvidgningen.
Som
sjukförsäkringsutredningen förordat bör en utvidgning ske av
tillämpningsområdet för särbestämmelserna i 3 kap. 18 § AFL. De bör göras tillämpliga
i de fall där förutsättningar för övervakning eller intagning på vårdanstalt
enligt 15 § första eller andra stycket nykterhets-vårdslagen föreligger.
Motsvarande ändring bör göras i 16 kap. 12 § AFL, 37 § lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring och 10 § miUtärersättningsförordningen (1950:261). Samma
regler bör gälla oavsett om intagningen skett med tvång eller frivilligt.
Därigenom undviker man att det uppkommer en skillnad mellan allmänna och
enskilda värdanstalter. Jag vill kraftigt understryka att bestämmelserna kan
tillämpas endast dä det sker i patientens eller hans familjs intresse. Den
vidare frågan om det över huvud taget bör finnas sådana särbestämmelser fär som
socialutredningen anfört prövas i samband med en ny socialvårdslagstiftning
och dä bedömas mot bakgrund av erfarenheterna av den utvidgning av rätten
Prop. 1974:12 25
till sjukpenning som nu föresläs. 1 samband med de nu
föreslagna ändringarna bör även styrelse för värdanstalt ges befogenhet att hos
försäkringskassa begära att särbestämmelserna skall tillämpas beträffande
patient som vårdas i anstalten.
De föreslagna ändringarna i fråga om rätten till
sjukpenning kan beräknas öka sjukförsäkringens kostnader under nästa budgetår
med ca 5 milj. kr., varav ca 1,7 milj, kr. kommer att belasta det under femte
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Bidrag till sjukförsäkringen.
De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft
den 1 juli 1974.
2. Eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott
2.1 Gällande rätt
Enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott (ändrad senast
1973:807) inträder den barnavårdsnämnd som utgivit bidragsförskott pä kommunens
vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag av den underhållsskyldige i den män
bidragsförskottet svarar mot fastställt underhällsbidrag (15 §).
Barnavårdsnämnden skall utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för att
driva in fordringen, om den underhällsskyldige inte fullgör sin
betalningsskyldighet efter förmåga (17 §). På framställning av barnavårdsnämnden
eller den underhällsskyldigé får länsstyrelsen besluta att återkrav mot den
underhällsskyldige för det allmännas räkning skall efterges om det föreligger särskUda
skäl till detta (18 §).
2.2 Familjepolitiska kommittén
Familjepolitiska kommittén framhåller i betänkandet (SOU
1972:34) Familjestöd att den omfattning i vilken eftergift av äterkravsrätten
för utgivna bidragsförskott skall ges avgörs genom en avvägning mellan kravet
på att föräldrar i största möjliga utsträckning skaU fullgöra sina lagliga
underhållsskyldigheter gentemot sina barn och samhäUets intresse av att
människor inte utsätts för större ekonomiskt tryck än de orkar med. Enligt
gällande bestämmelser får länsstyrelsen besluta om eftergift av återbetalningsskyldigheten
när särskUda skäl'föreligger. Sådana särskUda skäl har ansetts föreligga när
den underhållsskyldige varit förhindrad att fullgöra sin skyldighet på grund av
vistelse i fängvärdsanstalt eller i vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller på
grund av långvarig sjukdom och därmed jämförlig ofnständighet. 1 övrigt har
bestämmelsen tolkats restriktivt.
Kommittén framhåller att det givetvis är angeläget att
underhållsskyldighet fullgörs efter förmåga, men att de krav samhället lägger
pä den enskilde inte får leda till att vederbörande försätts i en alltför svår
social och ekonomisk situation. Särskilt viktigt är det att samhällets återkrav
för utgivna bidragsförskott inte leder till social missanpassning eller
Prop. 1974:12 26
kolliderar med det rehabiliteringsarbete som bedrivs av
andra samhällsorgan. Enhgt kommitténs mening bör därför eftergift kunna ges
för perioder då den underhållsskyldige inte haft möjlighet att fullgöra sin
underhällsskyldighet på grund av exempelvis sjukdom, omhändertagande för värd,
stor försörjningsbörda eller när eftergift av annan orsak framstår som skälig.
Annan orsak kan enligt kommittén föreligga bl. a. då det kan befaras att äterkraven
försvårar en rehabilitering efter sjukdom eller anstaltsvistelse eller då det
finns risk för social missanpassning eller för splittring av den
underhällsskyldiges familj.
2.3 Remissyttrandena
Förslaget att vidga möjligheterna att efterge återbetalning
av utgivna bidragsförskott tillstyrks av bl. a. socialstyrelsen, kammarrätten i
Stockholm, kriminalvårdsstyrelsen, Svenska kommunförbundet, I.O, TCO och de
flesta hörda kommuner. Ingen av remissinstanserna motsätter sig förslaget.
Några av dessa framför dock synpunkter på hur bestämmelsen bör tolkas och pä
den tekniska utformningen av bestämmelsen.
LO
framhåller att underhållsbidragen kan vara så höga att den underhållsskyldiges
möjligheter att ingå i en ny familj försväras eller omöjliggörs och att den
underhållsskyldige därför kan drivas in i en ond cirkel som slutar i
arbetsoförmåga oeh social misär. Kammarrätten i Stockholm anser bl. a. att de
nuvarande reglerna är klart ägnade att försvåra den underhållsskyldiges
situation. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att det många gånger
framstått som synneriigen obilligt att möjlighet inte funnits att ge eftergift,
då den betalningsskyldige enbart åberopat ekonomiska skäl, hur tungt vägande
dessa än varit, exempelvis vid stor försörjningsbörda.
Kriminalvårdsstyrelsen finner det angeläget att
bestämmelserna libera-liseras på sätt kommittén föreslagit. Styrelsen anser att
eftergift bör kunna ges inte endast för tid då den underhällsskyldige varit
intagen pä fångvårdsanstalt utan även under tid för rehabilitering inom
kriminalvårdens frivärdsorganisation. Möjlighet till eftergift bör således
finnas även under tid för långtidspermission, villkorlig frigivning, värd utom
anstalt eller skyddstillsyn samt vid sjukdom, stor försörjningsbörda, omskolning,
fortbildning, psykiatrisk behandling eller jämställd rehabiliterande åtgärd
eller om återkrav skulle medföra risker för social missanpassning eller
splittring av familjen. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län bör
möjligheter till eftergift finnas även vid oförvållad arbetslöshet. Länsstyrelsen
anser det också angeläget att de nya reglerna får retroaktiv verkan. Göta
hovrätt framhåller att det bör framgå av författningstexten eller motiven om återkrav
skall kunna efterges delvis.
2.4 Departementschefen
Barnavårdsnämnd som utgivit bidragsförskott inträder på
kommunens vägnar i barnets rätt till underhällsbidrag i den mån
bidragsförskottet
Prop. 1974:12 27
svarar mot fastställt underhållsbidrag. Barnavårdsnämndens
fordran kan efterges av länsstyrelsen om särskilda skäl föreligger. 1 praxis
har bestämmelsen tolkats restriktivt. Sålunda har eftergift medgivits i
huvudsak endast när den underhällsskyldige hindrats att fullgöra sin skyldighet
pä grund av intagning för vård i anstalt eller på sjukhus.
Familjepolitiska
kommittén har föreslagit en utvidgning av möjligheterna att efterge återkrav.
Enligt kommittén bör eftergift kunna meddelas för perioder dä den
underhållsskyldige varit sjuk, omhändertagen för värd, haft stor försöriningsbörda
eller när eftergift av annan Orsak framstår som skälig. Med annan orsak avser
kommittén de fall dä återkrav skulle försvåra en rehabilitering efter sjukdom eUer
anstaltsvistelse eller medföra risker för social missanpassning eller
splittring av den underhällsskyldiges familj.
1 likhet med remissinstanserna delar jag kommitténs
uppfattning att eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott bör kunna ges
i större utsträckning än som nu sker. Eftergift bör kunna ges i de situationer
som kommittén pekat pä. Förslaget föranleder ändring i 18 § lagen om
bidragsförskott. Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen
vill jag framhålla att eftergift även bör kunna ges bl. a. under tid för
rehabilitering inom kriminalvärdens frivård och vid arbetslöshet under
förutsättning att eftergift vid en mera allmän bedömning av den
underhållsskyldiges situation framstår som skälig. Eftergift bör även kunna
avse del av fordran.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 Juh 1974 och
kommer sedan de trätt i kraft att kunna tiUämpas även pä fordringar som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet.
1 7 och 17 §§ bör vidare några ändringar av formell natur
genomföras.
3. Vissa andra frågor
3.1 Ändring av förordningen (1967:920) om värdesäkring av
yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m.
Har livränta börjat utgå till följd av yrkesskada och
leder skadan ånyo till sjukdomstillstånd som medför rätt till sjukpenning skall
hvräntan under sjukdomstiden utbytas mot sjukpenning. Enligt gällande lydelse
av 4§ förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår
av statsmedel, m. m. får i sådant fall sjukpenningen inte understiga en
fyrahundradedel av den livränta som skulle ha utgått till den skadade.
Bestämmelserna har utformats under hänsynstagande till att sjukpenningen
tidigare var skattefri men livräntan skattepliktig. Riksförsäkringsverket har
hemställt att förordningen ändras pä samma sätt som skett beträffande lagen (1967:919)
om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. i samband med sjukpenningreformen
(prop. 1973:46, SfU 1973:21, rskr 1973:197, SFS 1973:470).
Eftersom sjukpenningen fr. o. m. den 1 januari 1 974
gjorts skatteplik-
Prop.
1974:12 28
tig, blir förmånen direkt jämförbar med livränta i det
avseende det här gäller. Sjukpenning som träder i stället för hvränta bör
därför inte understiga en trehundrasextiofemtedel av livräntan. Förordningen
bör således ändras i enlighet med riksförsäkringsverkets förslag.
3.2 Ändring av övergångsbestämmelserna tiU lagen
(1973:465) om ändring i lagen om allmän försäkring
Kontant arbetsmarknadsstöd är efter de ändringar som skett
genom lagen (1973:465) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att
hänföra till pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. Enligt övergångsbestämmelserna
till lagen skall detsamma gälla omställningsbidrag som utgår enligt 102 §
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) efter utgången av år 1973. Även i andra
hänseenden skall i fråga om sådant omställningsbidrag tillämpas bestämmelserna
i AFL avseende kontant arbetsmarknadsstöd.
Denna övergångsbestämmelse bör också gäUa den som är
berättigad att uppbära omställningsbidrag enligt 101 §
arbetsmarknadskungörelsen efter utgången av år 1973, dvs. gäUa alla som uppbär
omställningsbidrag enligt denna kungörelse. Bestämmelsen bör ändras i enlighet
härmed.
4. Heinställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag tUl
1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om aUmän försäkring,
2.
lag om ändring
i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
3.
lag om ändring
i mUitärersättningsförordningen (1950:261),
4.
lag om ändring
i lagen (1 964:143) om bidragsförskott,
5.
lag om
ändring i förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som
utgår av statsmedel, m. m.,
6.
lag om ändring
i lagen (1973:465) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1974:12 29
Innehållsförteckning
Propositionen ................................................................ ...... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1
Lagförslag
.................................................................... ...... 2
Utdrag av
statsrådsprotokollet den 15 februari 1974 . 11
Inledning
....................................................................... .... 11
1................................................................................. Sjukpenning
vid vård i allmän vårdanstalt för alkoholmiss
brukare m. m............................................................... .... 12
1.1.............................................................................. Gällande
bestämmelser m. m 12
Sjukpenning........................................................... .... 12
Vårdanstalter för alkoholmissbrukare ................ .... 13
1.2.............................................................................. Utredningsförslag
och remissyttranden 14
Sjukförsäkringsutredningen ........ :...................... .... 14
Remissyttrandena .............................................. .... 16
Socialstyrelsens utredning..................................... 17
Remissyttrandena ............................................. .... 18
1.3.............................................................................. Departementschefen
19
2. Eftergift
av återkrav för utgivna bidragsförskott ...... .... 25
2.1
Gällande
rätt ...................................................... .... 25
2.2
Familjepolitiska
kommittén ................................ .... 25
2.3
Remissyttrandena.................................................. .... 26
2.4
Departementschefen
......................................... 26
3. Vissa
andra frågor...................................................... .... 27
3.1
Ändring av
förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgär av
statsmedel, m.m .... 27
3.2
Ändring av
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:465)
om ändring i lagen om allmän försäkring ........... .... 28
4. Hemställan
.............................................................. .... 28
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
17 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (12)
12 kopplingar i 9 dokument.
- Bet. 1977/78:SoU10 Med anledning av motioner om ändringar i lagen (1964:143) om bidragsförskott s. 4 · s. 9 i texten
- Bet. 1977/78:SfU2 Med anledning av motion om rätt till pension vid vistelse på alkoholistanstalt s. 2 om s. 23 i texten
- Bet. 1975:SfU12 Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av motioner om sjukpenningförmåner för intagen på fångvårdsanstalt och för ungdomsvårdsskolelev i vissa fa… s. 3 i texten
- Bet. 1974:LU12 Lagutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:44 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken (sänkning av myndighetsåldern), m.… s. 18 i texten
- Bet. 1974:SoU16 Socialutskottets betänkande i anledning av motion om de underhållsskyldigas situation s. 4 · s. 6 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 1 dokument.
- Bejstam, Bidragsförskott, 1994 s. 365 om s. 27 · s. 410 om s. 27 · s. 425 · s. 468 om s. 26 · och 1 till i texten