Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin, m.m.
1974 · 34 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:139, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 139 år 1974 Prop.
1974:139
Nr 139
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen (1961: 180)
om tillverkning av sprit och vin, m. m.; given den 11 oktober 1974.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
syfte att komma till rätta med en på senare tid tilltagande hembränning
föreslås i propositionen att destillationsapparat inte får tillverkas,
importeras, innehas eller överlåtas utan särskilt tillstånd. Regler om
straffansvar och förverkande föreslås vidare för den som överlåter aktiverat
kol eller annat renings- eller filtreringsmedel trots att han insett eller bort
inse att varan skall komma till användning vid olovlig sprittillverkning eller
renaturering. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 december 1974.
Efter
framställning från Sveriges allmänna restaurangaktiebolag (SÄRä) föreslås slutligen att den
reglering av -vissa bolagets förhållanden som fiims intagen i rasdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521) skall upphöra att gälla med 1974 års utgång.
1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 139
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:139
1 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1961: 180) om tillverkning
av sprit och vin
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 180) om
tillverkning av sprit och vin
dels att i 2, 4, 5 och 13 §§ ordet
"kontrollstyrelsen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "riksskatteverket"
i motsvarande form,
dels att 3, 9 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i
förordningen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 9 b och 9 c §§, av nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Kontroll över tillverkning av sprit och vin utövas av
kontrollstyrelsen, som äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och
särskilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för kontrollens
utövande.
Det
åligger tillverkare att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna tillträde till
de lokaler och förvaringsställen som användas i verksamheten, tillhandahålla
handelsböcker och övriga handlingar hörande till verksamheten samt utan
ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga varuprov.
Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den
icke förorsakar hinder i tillverkarens verksamhet. Tillverkare åligger även att
lämna kontrollstyrelsen de uppgifter som erfordras för upprättande av statistik
över sprit-och vintillverkningen.
Beslut, som kontrollstyrelsen meddelat enligt denna
förordning, länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt
förordnas.
3 §
Föreslagen lydelse
Riksskatteverket utövar kontroll över tillverkning av
sprit och vin samt meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av denna
förordning.
Det åligger tillverkare att på anfordran av riksskatteverket
lämna tillträde till de lokaler och förvaringsställen som användas i
verksamheten, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande till
verksamheten samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna
erforderliga varuprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och
på sådan tid att den icke förorsakar hinder i tillverkarens verksamhet.
Tillverkare åligger även att lämna riksskatteverket de uppgifter som erfordras
för upprättande av statistik över sprit-och vintillverkningen.
Beslut, som riksskatteverket meddelat enligt denna
förordning, länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt
förordnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom. Den som tillverkar eller saluhåller för
tillverkning av sprit
9§
Apparat, som kan användas för tillverkning av sprit (destillations-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart
syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid olovlig
sprittillverkning eller för att obe-hörigen antingen från denaturerad sprit
borttaga denatureringstnedlet eller försvaga denatureringen eller göra annan
till dryck ej ämnad al-koholhaltig vara användbar därtill,
så ock den som överlåter dylik apparat eller apparatdel,
ehuru han har skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för
ändamål som nu sagts,
dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader,
och vare apparaten och apparatdelen förverkade.
2 mom. Innehar någon i annat fall än i 1 mom. sägs redskap
som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där sägs, dömes
till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, och vare redskapet
förverkat.
Föreslagett
lydelse
apparat) eller föremål som uppenbarligen är avsett att
ingå i sådan apparat (apparatdel) får ej tillverkas, överlåtas eller innehas
inom riket eller införas till riket utan tillstånd av riksskatteverket. Utan
sådant tillstånd får dock destillationsapparat eller apparatdel tillverkas,
innehas eller införas av
1.
staten,
2.
den som
har tillstånd att tillverka sprit,
3.
apotek,
kommunalt laboratorium eller läroanstalt som står under statlig tillsyn,
4.
sådant
sjukhus som avses i 2 § sjukvårdslagen (1962: 242) eller 2 kap. 4 § fjärde
stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Den som utan att vara berättigad därtill tillverkar,
överlåter eller innehar destillationsapparat eller apparatdel dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. Om ansvar för olovlig införsel av destillationsapparat
eller apparatdel samt för försök till sådant brott finns bestämmelser i lagen
(1960: 418) om straff för varusmuggling.
Destillationsapparat eller apparatdel som tillverkats,
överlåtits eller innehafts utan tillstånd eller värdet av sådan apparat eller
apparatdel skall förklaras förverkad. Detsamma gäller även utbyte av brott som
har sagts nu.
9a§
Riksskatteverket återkallar tillstånd som avses i 9 §
första stycket, såvida det icke är uppenbart obilligt, orh
1.
destillationsapparat
användes vid olovlig tillverkning eller rening av sprit och tillståndsinnehavaren
icke kan göra sannolikt att det inträffade skett utan hans vetskap och vilja,
2.
tillståndshavaren
överlåter destillationsapparat eller apparatdel till någon som icke är berät-
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
tigad att inneha sådan utrustning, 3. ändring inträffat i
förhållande, på vilket beslut om tillstånd grundats.
9b§
Talan mot beslut av riksskatteverket enligt 9 eller 9 a §
föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.
9c§
Den som överlåter aktiverat kol, hänförligt till tulltaxenr
38.03, eller annat renings- eller filtreringsmedel trots att han insett eller
bort inse att varan skall komma att användas vid olovlig tillverkning av sprit
eller vid obehörigt borttagande eller försvagande av denatureringsmedel i denaturerad
sprit eller alkoholhaltigt preparat, dömes till böter eller fängelse i högst
ett år.
Begår någon brott som avses i första stycket skall hos
honom befintliga förråd av aktiverat kol och annat renings- eller filtreringsmedel
förklaras förverkat.
Tillverkar
någon olovligen vin eller bryter någon eljest, i annat fall än i 79 §§ sägs,
mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med
stöd av förordningen, dömes till dagsböter.
Brott
som nu sagts må, där det ej innefattar olovlig tillverkning av vin eller
förfogande över tillverkat vin på otillåtet sätt, åtalas endast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.
Tillverkar
någon olovligen vin eller bryter någon eljest, i annat fall än i 79 eller 9 c sägs,
mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med
stöd av förordningen, dömes till böter.
Brott
som nu sagts må, där det ej innefattar olovlig tillverkning av vin eller
förfogande över tillverkat vin på otillåtet sätt, åtalas endast efter anmälan
av riksskatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1974.
Den som vid lagens ikraftträdande iimehar
destillationsapparat, för vilken tillstånd kräves enligt 9 § första stycket,
skall, om han önskar sådant tillstånd, ansöka härom senast den 31 december
1974. Intill dess meddelat beslut i ansökningsärendet vunnit laga kraft får
destillationsapparat användas i enlighet med äldre bestämmelser.
Prop. 1974:139 5
2
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat
Härigenom
förordnas i fråga om förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparat,
dels
att i 2, 3, 5, 6, 8, 16 och 17 §§ ordet "kontrollstyrdsen" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "riksskatteverket" i motsvarande
form,
dels
att 13 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
13
§
Begår någon brott som avses i Begår någon brott som avses i
911 §§ skola, om det
ej är up- 911 §§ skola, om det ej är up
penbart obilligt, hos honom befint- penbart obilligt, hos honom befint
liga förråd av teknisk sprit och al- liga fön-åd av teknisk sprit och al
koholhaltiga preparat tillika med koholhaltiga preparat tillika med
kärl och emballage förklaras för- kärl och emballage samt renings-
verkade. Vad nu stadgats skall och filtreringsmedel förklaras för-
även gälla redskap, som nyttjats i verkade. Vad nu stadgats skall
fall, varom i 10 § sägs, även gälla redskap, som nyttjats i
fall,
varom i 10 § sägs.
Förverkad
egendom tillfaller kronan.
Den
som förövat gärning som Den som förövat gärning som
avses i första stycket skall, om det avses i första stycket skall, om det
ej är uppenbart obilligt, dömas att ej är uppenbart obilligt, dömas att
för teknisk sprit eller alkoholhal- för teknisk sprit eller alkoholhal
tigt preparat, varmed han förfarit tigt preparat, varmed han förfarit
obehörigen, gälda skatt med 20 obehörigen, gälda skatt med 50
kronor för liter, kronor för liter.
Denna
lag träder i kraft den 1 december 1974.
3
Förslag tiD
Lag
om ändring i nisdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Härigenom
förordnas i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen
(1954:
521)1, dels att 40 § 3 mom. och 7679 §§ skall upphöra att gälla, dels att
mellanrubriken närmast efter 75 § skall utgå, dels att rubriken till 6 kap.
skall lyda "Om partihandelsbolaget och
detaljhandelsbolaget".
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975,
'
Senaste lydelse av 40 § 3 mom, 1970: 740
77
§ 1969:717
78
§ 1971:404
79
§ 1957:212
Prop.
1974:139
Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet den 11 oktober 1974.
Närvarande: statsministern PÄLME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder
mot hembränning, m. m., och anför.
Alkoholpolitiska utredningen (Fi 1966: 33, APU)i avlämnade
i juni i år en promemoria (Ds Fi 1974: 9) Åtgärder mot hembränning m. m, I
promemorian föreslås, att fr. o. m. den 1 december 1974 visst förbud införs
beträffande tillverkning, försäljning och innehav av apparater, som är ägnade
för tillverkning av sprit eller för att ta bort eller försvaga denatureringsmedel
i denaturerad sprit samt att från samma tidpunkt vissa restriktioner itiförs
beträffande handeln med aktiverat kol. Vidare tar utredningen upp fråga om
åtgärder mot handeln med bl. a, böcker med redogörelser för tillvägagångssättet
vid hembränning och renaturering av sprit. Ledamöterna Hillbo och Wennerfors
har avgivit särskilt yttrande.
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av
riksåklagaren (RÄ), hovrätten för västra Sverige, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, riksskatteverket (RSV), näringsfrihetsombudsmannen,
konsumentombudsmannen, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus,
Örebro, Gävleborgs och Västerbottens län. Kooperativa förbundet.
Landstingsförbundet, Nykterhetsrörelsens landsförbund. Svensk
industriförening. Svenska bokhandlareföreningen, Svenska kommunförbundet.
Svenska tidningsutgivareför-eningen, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund samt Aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
Yttranden har vidare kommit in från Sveriges
nykterhetssällskaps representantförsamling, Zoohandlamas riksförbund, Sveriges
blåbandsför-bund samt från brottsförebyggande rådet.
I samband med de förslag som framlagts av ÄPU om åtgärder
mot hembränningen avser jag att i det följande även behandla en den 4 sep-
1 Ledamöter förutvarande statsrådet Sigurd Lindholm,
tillika ordförande, f, d riksdagsledamoten Astrid Bergegren, riksdagsmännen
Karl Boo och Alf Wennerfors, redaktören Olaus Nyberg, direktörerna Olof
Burman, Gunnar Erbacke och Rune Hermansson, byråchefen Arne Hillbo och chefsrädmannen
Stig Jungefors,
Prop. 1974:139 7
tember
1974 dagtecknad skrivelse från Sveriges allmänna restaurangaktiebolag (SARA)
med hemställan om upphävande av -vissa bestämmelser i rasdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521), Över SARÄ:s skrivelse har yttrande avgetts av RSV.
Den
illegala sprithanteringen Gällande bestämmelser
Nuvarande
alkohollagstiftning innehåller vissa bestämmelser med syfte att motverka olaga
rusdryckstillverkning. Bestämmelser härom finns i första hand i förordningen
(1961: 180) om tillverkning av sprit och vin.
Enligt
7 § nämnda förordning gäller straffansvar för den som olovligen tillverkar
sprit, bereder mäsk i uppenbart syfte att därav tillverka sprit eller forslar,
döljer eller lagrar sådan sprit eller mäsk. Påföljden är dagsböter eller
fängelse i högst 6 månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst 2 år. Redskap,
råvaror m, m. som använts vid olovlig tillverkning liksom påträffad sprit
eller mäsk skall förklaras förverkade. Den som olovligen tillverkat sprit skall
dessutom åläggas att för den tillverkade kvantiteten erlägga skatt med bdopp,
som svarar mot omsättningsskatten för den spritdryck med en alkoholhalt av 40
volymprocent som har det högsta utminuteringspriset. Skatten skall dock utgöra
minst 100 kr.
Enligt
8 § förordningen gäller att tillverkare, som förfogar över tillverkad sprit i
strid mot förordningen eller med stöd därav utfärdade föreskrifter, döms till
dagsböter eller fängelse i högst 1 år eller, om brottet är grovt, till
fängelse i högst 2 år. Även i detta fall gäller att påträffad sprit jämte kärl
skall förklaras förverkade och att skatt för spriten skall erläggas.
Av
särskilt intresse i detta sammanhang är bestämmelserna i 9 § förordningen.
Enligt 1 mom. denna paragraf skall den straffas med dagsböter eller fängelse,
som tillverkar eller saluhåller apparat, ägnad för tillverkning av sprit, eller
del till sådan apparat med uppenbart syfte att apparaten eller delen skall
användas vid olaga sprittillverkning eller för att ta bort denatureringsmedel
från denaturerad sprit eUer försvaga denatureringen eller göra alkoholhaltig vara,
som ej är ägnad till dryck, användbar därtill. Därvid skall påträffad apparatur
förklaras förverkad, Samma ansvar med förverkande gäller i fråga om den som
överlåter apparat eller apparatdel, trots att det finns skälig anledning att
anta att den skall användas för ändamål som nu har sagts och vidare enligt 2
mom. samma paragraf för den som innehar redskap som uppenbarligen är
avsett att användas för sådant ändamål.
Nämnas
kan också att den som olovligen tillverkar vin enligt 10 § kan straffas med
dagsböter.
Prop. 1974:139 8
APU:s
promemoria
Hembränningen
har, framhåller APU inledningsvis, ökat i omfattning under senare år. På
senaste tiden har även renaturering av teknisk sprit tilltagit kraftigt. Det är
därför angeläget att statsmakterna utan onödigt dröjsmål vidtar åtgärder för
att begränsa denna hantering. Utredningen kommer att i sitt slutbetänkande
behandla bl. a. frågan om hembränningen. Med hänsyn till den tid som kommer
att gå innan dessa förslag kan genomföras föreslår utredningen att vissa
åtgärder mot hembränning och olovlig spritrenaturering genomförs med verkan
redan från den 1 december 1974.
Hembränningens
omfattning m. m.
Av
naturliga skäl finns det, konstaterar APU, inga tillförlithga uppgifter om hembräimingens
omfattning. Uppgifter om antalet för hembränning dömda personer och antalet
fall av hembränning som kommit till polisens käimedom ger dock en antydan om
utvecklingen på området. Efter 1855 års reform av brännvinslagstiftningen höll
sig hemtillverkningen av sprit på en låg nivå fram till restriktionssystemets
införande år 1919, Antalet för hembränning dömda personer, som under en följd
av år varit under 10, steg år 1920 till drygt 1 600 och höll sig sedan under
1920-talet vid drygt 500 per år för att under början av 1930-talet stiga till
närmare 900 per år. Antalet sjönk därefter och uppgick sedan
restriktionssystemet slopats år 1955 under en följd av år till mindre än 100.
Fr. o, m, år 1972 noteras emellertid en ökning. Antalet fall som kommit till
polisens kännedom steg således från 149 år 1971 till 315 år 1973. Samma
utveckling kan avläsas i fråga om fall som föranlett insändande av prov och
utredning till riksskatteverket (RSV) för analys och yttrande. APU påpekar i
sammanhanget, att antalet avdömda förseelser utgör ca 2/3 av totala antalet
fall som kommit till polisens kännedom,
APU
hänvisar även till en av SIFO för Svenska bryggareföreningen gjord intervjuundersökning
under februarimars 1973. Enligt denna uppgav 32 % av männen och 9 % av
kvinnorna eller 21 % av samtliga tillfrågade, att de någon gång hade drackit
hembränt. En betydligt högre frekvens kimde noteras för de yngre
åldersgrupperna än för de äldre och i jämförelse med glesbygden noterades för
storstadsområdena en nära nog dubbelt så stor andel personer som sade sig ha
smakat hembränt. Detta tyder enligt APU på att hembränningen håller på att
breda ut sig i storstads- och tätortsområdena.
Enligt
den nämnda utredningen hade 12 % av männen och 6 % av kvinnoma druckit hembränt
under det senaste året, dvs, 1972, Jämfört med en av APU gjord undersökning
(RUS, redovisad i SOU 1971: 77 s, 1: 57) skulle detta betyda att frekvensen sexdubblats
mellan åren 1967
Prop.
1974:139 9
och
1972. Viss reservation görs dock för denna jämförelse. ÄPU tillägger
emellertid att enligt en preliminär rapport rörande en av statistiska
centralbyrån för RSV utförd undersökning skulle 17 % av de tillfrågade männen
och 5 % av kvinnoma ha druckit hembränt under de senaste 12 månadema. APU
erinrar vidare om en inom sodologiska institutionen vid Uppsala universitet år
1972 publicerad undersökning beträffande bl. a. hembränningens omfattning i en
medelstor ort av glesbygdskaraktär ("Brännarby"). Enligt denna
undersökning kunde andelen hembrän-nare av den manliga befolkningen uppskattas
till 10 %.
Ytterligare
hållpunkter i fråga om hembränningens omfattning torde man enligt APU kunna få
ur uppgifterna om förbrukningen av hushållsjäst och mjöl. Inhämtade uppgifter
härom för åren 19651973 visar att jästkonsumtionen efter år 1970 ökat på ett
påtagligt sätt i förhållande till direktkonsumtionen av mjöl. Vid antagandet
att proportionen jäst och mjöl vid brödbakning varit densamma under perioden
som under åren närmast före eller 33,2 g jäst per kg mjöl skulle enligt APU
kvantiteten jäst, användbar för annat än bakning, för vart och ett av åren
19691973 uppgått till 180, 118, 546, 892 resp, 876 ton.
Det
kan beräknas, fortsätter APU, att det går åt 2 hg jäst för framställning av 10
liter mäsk. Därav kan framställas en liter ren sprit eller ca 2 liter brännvin.
Detta betyder, att det av den beräknade "överskottsjästen" skulle ha
kunnat framställas ca 44 milj. liter mäsk eller närmare 9 milj, liter brännvin
vart och ett av åren 1972 och 1973. Sistnämnda år sålde Systembolaget AB 54,5
milj, liter sprit, varav 38 milj. liter brännvin.
Deima
uppskattning är, framhåller APU, självfallet mycket osäker. Det förefaller inte
osannolikt att man numera använder förhållandevis mer jäst än tidigare vid bakning
i hemmen och det är vanskligt att dra några säkra slutsatser om vilka
jästkvantiteter som verkligen förbrukats vid den olaga sprittillverkningen.
Vissa förhållanden talar för att tillverkningen varit mindre än den
beräkningen visar. A andra sidan har det sannolikt förekommit en betydande
hembränning även åren 1965 1968 och i så fall, konstaterar APU, antyder
siffrorna endast den ökning i hembränningen som sedan skett.
Som
ytterligare belägg för att hembränningen tilltagit pekar APU på den mycket
påtagliga uppgången i försäljning, annonsering och övrig marknadsföring av
destillationsapparater, tillbehör därtill och vissa speciella hjälpmedel, t.
ex. aktivt kol, samt av faktaböcker om sprittillverkning.
Renaturering
Erfarenhetsmässigt
har, framhåller APU, olaga renaturering förekommit i viss utsträckning, t. ex.
rening av rödsprit med pottaska. Under de
11 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 139
Prop. 1974:139 10
allra
senaste månaderna har emellertid en betydande ökning skett av sådan
verksamhet. Den har enligt APU inriktats på den enda starkdenatu-rerade sprit
som nu förekommer i den allmänna handeln, nämligen den förgasarsprit som säljs
under namnet K-sprit, Som exempel uppger APU, att polisen i Gävle under våren
1974 uppdagade att en person re-naturerat K-sprit i stor omfattning enligt en
metod som bygger på användning av aktivt kol och som enligt APU är ganska
enkel och tämligen effektiv. Personen i fråga och även andra har genom
annonser i tidningarna bjudit ut "recept" för renaturering av K-sprit
till allmänheten. Enligt uppgifter från polishåll i Gävleborgs län har följden
blivit en märkbar ökning av försäljningen av K-sprit i länet. Vidare har
försäljning av aktivt kol anordnats i närheten av bensinstationerna, där K-spri-ten
kan köpas.
Orsakerna
till den ökade hembränningen
En
förklaring till ökningen av den olaga sprittillverkningen är, framhåller APU,
våra höga priser på den legalt tillverkade och försålda spriten. Detta
förhållande torde dock, enligt APU, inte i och för sig ha orsakat ökningen av
hembränningen under senare år. Realpriset har i själva verket inte ökat under
denna tid. Det är i stället andra förhållanden som spelat in och utlöst den
aktuella tendensen. Prisnivåns höjd har endast varit en fömtsättning för att
dessa faktorer fått genomslagskraft.
En
faktor som med all säkerhet haft stor inverkan är enligt ÄPU den ändring som
ungefär samtidigt inträdde beträffande hembränningen i Norge, Denna har länge
ansetts vara av stor omfattning. Enligt en bedömning av det norska statliga
institutet för alkoholforskning skulle 20 % av den totala spritkonsumtionen i
Norge utgöras av hembränt.
Förhållandena
ledde sommaren 1972 till att bestämmelser infördes i den norska alkohollagen om
förbud att utan tillstånd av socialdepartementet inneha, införa, saluhålla
eller försälja eller att i tidningar, genom skyltning eller på annat sätt göra
reklam för apparat, apparatdel eller utrustning, som är avsedd eller lämpad
för tillverkning eller omdestille-ring av sprit, spritdryck eller isopropanol.
Vidare infördes förbud mot att i böcker, skrifter, annonser eller på annat sätt
uppmana till eller ge råd om dylik tillverkning m, m. Överträdelse straffas med
böter eller fängelse i högst 6 månader.
Den
nya lagstiftningen i Norge resulterade mycket snart i en betydande försäljning
och marknadsföring av norska apparater m. m. i vårt land. Denna import har inte
stått att hejda och en avsevärd aktivering av den svenska marknaden har vidare
ägt rum genom import från andra håll, bl, a. Danmark, samt genom uppträdande av
svenska producenter och försäljare på marknaden. Detta har, framhåller ÄPU,
uppenbarligen starkt stimulerat hembränningen i Sverige.
Prop.
1974:139 11
Samtidigt
har, påpekar APU, en teknisk produktutveckling ägt rum. Genom effektivare
rening och tillsats av smakämnen har den hemtillver-kade spriten blivit
attraktivare samtidigt som apparaturen effektiviserats varigenom olägenheter
med oangenäm lukt vid tillverkningen kunnat elimineras. Härigenom har förutsättningarna
för hembränning i tätorterna ökat.
En annan orsaksfaktor i
sammanhanget är, framhåller APU, att massmedierna ägnar stort intresse åt den
ökade aktiviteten i fråga om marknadsföring och produktutveckling av
hembränningsapparater. Därvid lämnas ofta mer eller mindre utförliga
redogörelser för eller antydningar om tillvägagångssättet vid tillverkning av
sprit, ibland även av vin och öl. Inslagen är inte sällan av utpräglat
glorifierande karaktär och den kommersiella inriktningen är ibland
framträdande. Samtidigt framgår det av den allmänna debatten och massmediernas
behandling av ämnet, att myndigheterna med nuvarande lagstiftning ansett sig
stå i stort maktiösa gentemot nu pågående oblyga handel med hembränningsapparater,
aktivt kol m. m. Allmänheten kan därigenom ha bibringats den uppfattningen att
det rör sig om en legaliserad företeelse. Därför är det inte att undra på att
man i allt större utsträckning betraktar hembränning för eget behov som en bagatdlartad
lagöverträdelse. Enligt Svenska bryggareföreningens tidigare omnämnda
undersökning var detta 39 % av de intervjuades uppfattnmg och enligt RSV:s
tidigare omnämnda undersökning ansåg 51 % att hembränning var en bagatell-artad
eller mindre allvarlig förseelse.
Enligt
sistnämnda undersökning uppgavs som motiv för hembränning i första hand att
hembränt är billigare (86 %). Ändra uppgivna motiv var bl. a. att det är
spännande att bränna själv (29 %), att hembränt blir starkare (9 %) och att det
var lång väg till systembutik (8 %).
Den
tidigare omnämnda norska undersökningen gav i stort sett samma bild. Som motiv
för hembränning uppgav sålunda 88 % att hembränt är billigare, 24 % att det var
lång väg till utminuteringsbutik, 22 % att det var besvärligt att köpa i sådan
butik, 14 % att hembränt blir starkare och 12 % att det var spännande att
bränna själv. Dessutom uppgav 17 % som motiv för hembränning att det gick att
tjäna pengar på detta.
APU:s
bedömning och förslag
Utvecklingen
i fråga om hembränning och annan illegal alkoholhantering bedömer APU som
allvarlig. Den omfattande och oförblommerade försäljningen och marknadsföringen
av destillationsapparater, alkoholmätare, aktivt kol m. m. tyder på att vi har
en utbredd och ökande akti-vitet på området. Som särskilt allvarligt fmner APU,
att antalet fall av hembränning i större, "industriell" skala synes
öka.
Prop. 1974:139 12
En
utbredd hembränning medför uppenbarligen samhälleliga olägenheter. Den
bristande laglydnaden ger upphov till minskad respekt för lagstiftning och
lagtillämpning. Hembränningen är också ofta kombinerad med annan kriminalitet,
särskilt olovlig spritförsäljning. Genom tillgången på billig sprit gynnas
uppkomsten av illegala klubbar, vUka erfarenhetsmässigt är tillhåll för
kriminella personer. Hembränningens alkoholpolitiska följder måste, tillägger APU,
bedömas som allvarliga, eftersom det i stort sett saknas möjlighet att
kontrollera användningen av den hemtillverkade varan. Den kan lätt komma att
nyttjas av minderåriga och missbrakare. Tillgång på billig hembränd sprit torde
överhuvud medföra ökade risker för storkonsumtion, berasning, vanebildning och
annat missbrak. Vidare kan hembränningen i vissa fall orsaka hygieniska
olägenheter för omgivningen och innebära brand- och explosionsfara.
Den
uppenbarligen på senare tid kraftigt ökade renatureringen av teknisk sprit
har, konstaterar APU, samma olägenheter som hembränningen. Det är också
uppenbart att ett starkt samband råder mellan dessa olaga hanteringar. Lyckas
man hindra hembränning måste man befara att renatureringen i stället ökar, om
inte även denna kan effektivt motverkas.
Det
krävs enligt APU att samhället genom kraftiga åtgärder motverkar den illegala
sprithanteringen, I annat fall är det risk för att det allmänna får allt
mindre möjligheter att genom lagstiftning, beskattning, upplysning osv. styra
den alkoholpolitiska utvecklingen, APU föreslår därför att en reglering av
hanteringen med destillationsapparater och aktivt kol nu genomförs enligt
följande.
Destillationsapparater.
Tillverkning, saluhållande och innehav av för sprittillverkning lämpad apparat
eller del därav är, framhåller APU, straffbar enligt gällande lagstiftning
endast under förutsättning att det föreligger uppenbart syfte att apparaten
eller delen skall komma att nyttjas vid olovlig sprittillverkning eller
olovlig renaturering eller motsvarande förfarande. Bestämmelserna härom
tillkom 1919. Under hänvisning till att den olaga sprithanteringen fått en
allt större omfattning lade dåvarande kontrollstyrelsen i ett utlåtande till Kungl.
Maj:t fram förslag till förordning, enligt vilken tillverkning, saluhållande
och försäljning av destillationsapparater inte skulle få ske utan styrdsens
tillstånd och utan sådant tillstånd skulle apparat inte få förvärvas, införas
eller innehas av annan än legal sprittillverkare, laboratorieföreståndare vid
statlig eller statsunderstödd institution eller apoteksinnehavare. Överträdelse
skulle straffas med böter eller fängelse och apparaturen skulle dömas förbra-ten.
Frågan
togs upp i prop. 1919: 131 och i denna föreslogs att i 1907 års
brännvinstillverkningsförordning, som då gällde, skulle tas in bestämmelser om
straffansvar för tillverkning, saluhållande, försäljning och in-
Prop.
1974:139 13
nehav
av destillationsapparat eller del till sådan, när det fanns skälig anledning
anta, att apparaten eller delen skulle brukas för olovligt ändamål. Apparaten
eller delen skulle dessutom vara förbraten.
Riksdagsbehandlingen
(BeU 1919: 49) medförde att förslaget bifölls dock med den ändringen av kravet
på straffbarhet, att det skulle föreligga uppenbart syfte att apparaten eller
delen skulle användas för otill-låtet ändamål.
Enligt
APU kan konstateras, att lagtillämpningen inte motsvarat lagstiftarnas
intentioner. Apparater utbjuds på ett oförblommerat och förargelseväckande
sätt och lagstiftningens maktlöshet kan sägas undergräva lagens auktoritet.
Det är i hög grad påkallat att nu ändra lagstiftningen så att möjlighet ges
att effektivt ingripa mot hanteringen med hembränningsapparater. Med
utgångspunkt i de av kontrollstyrdsen år 1919 föreslagna och de i Norge år 1972
genomförda åtgärderna föreslår APU, att tillverkning, införsel, försäljning och
innehav av för sprittillverkning lämpad apparat och del därav skall vara
underkastade tillståndstvång med undantag för apparater hos legala
sprittillverkare, statliga och kommunala laboratorier och apotek. Tillstånd
bör enligt APU kunna lämnas industrier, institutioner o, d, men däremot i regel
ej för privat bruk. Enligt förslaget skall tillstånd meddelas av RSV. Överträdelse
av bestämmelserna skall straffas lika med hembränning och påträffade apparater
skall förklaras förverkade. Förslaget innebär vidare, att vid den nya
lagstiftningens ikraftträdande befintliga destillationsapparater o. d., för
vilka tillstånd ej meddelats, bör inom viss tid redovisas till polisen och att
straffrihet bör gälla om så sker.
Aktivt
kol. Med hänsyn till den alltmer ökade användningen av aktivt kol som renings-
och renatureringsmedd vid olaga sprithantering finner APU det angeläget, att
även handeln med denna vara underkastas kontroll. Aktivt kol, eller, som varan
benämns i tulltaxan, aktiverat kol torde enligt APU inte framställas i Sverige,
varför försörjningen sker genom import. Omfattningen därav åren 19681973
framgår av följande sammanställning, som utvisar en kraftig ökning för åren
1971 och 1973.
Ä r
1968
1969
1970
1971
1972
1973
Ton,
netto
570
492
567
867
534
940
Aktivt
kol används för avfärgning av vätskor, gasadsorbtion vid återvinning av
flyktiga ämnen, kemtvätt, vattenrening, framställning av vatten-, luft- och
akvariefilter, för medicinska ändamål m. m. Huvuddelen används av företag i
egen produktion, en mindre del går till återförsäljare. Under tiden december
1973februari 1974 importerades 120 ton av företag med egen förbrukning och 7
ton av ett mindre antal återförsäljare.
Apoteken
säljer aktivt kol som pulver i lös vikt samt i form av tablet-
Prop. 1974:139 14
ter
och suspensioner, dvs. uppslammat i vatten. För medicinskt bruk säljs endast
tabletter och suspensioner.
Enligt APU gäller frågan
att genom en reglering komma åt detaljhandeln med aktivt kol i lös vikt till
privatpersoner. För att få kontroll över denna handel är det nödvändigt med
licenstvång för import och tillverkning av aktivt kol. För att få behålla
medgivet tillstånd bör importör eller tillverkare åläggas att vid återförsäljning
vidta rimliga åtgärder mot att aktivt kol kommer att saluhållas till
privatpersoner i andra fall än då ett legitimt behov föreligger t. ex. för
medicinskt brak eller speciella spisfläktsfilter. Genom en sådan reglering
kommer, uttalar APU, tillgången på aktivt kol för hembränningsändamål att väsentligt
begränsas. Det kan visserligen inte förhindras att tabletter avsedda för
medicinskt bruk eller kol för fläktar används vid hembränning, men kostnaden
kommer att bli väsentligt högre än f, n. APU tilllägger, att apoteken inte bör
sälja större mängder tabletter till enskilda,
APU
föreslår att bestämmelser om en reglering av angivna innebörd tas in i en
särskild lag om handel med aktiverat kol,
I ett särskilt yttrande
uttalar ledamöterna Hillbo och Wennerfors att det är synnerligen tveksamt om de
föreslagna ätgärdema kommer att få avsedd verkan, speciellt åtgärderna
beträffande handeln med aktivt kol. Övervägande skäl har dock ansetts tala för
att förslagen blir föremål för prövning av remissinstanser, regering och
riksdag, I anslutning härtill uttalar dessa ledamöter också sin bristande
tilltro till ett alltför restriktivt alkoholpoUtiskt system och den
uppfattningen, att i ett samhälle med en liberalare alkoholpolitik skulle
problemen med hembrärming och illegal alkoholhantering bli ringa.
Handeln med böcker m. m.
Utöver nu redovisade förslag har, som tidigare nämnts, APU även tagit upp den
omfattande marknadsföringen av böcker med redogörelser för tillvägagångssättet
vid hembränning. Utredningen pekar på att man i sådana böcker sökt undgå
risken att bli dömd för delaktighet i hembränning eller renaturering genom att
i böckerna ange att sprittillverkning i hemmen är olaglig.
Det är uppenbart,
framhåller APU, att denna marknadsföring och försäljning verksamt bidragit till
att popularisera hembränningen. Försäljningen medför otvivelaktigt så stora
alkoholpolitiska olägenheter att motåtgärder måste övervägas. APU erinrar om
att frågan togs upp vid riksdagsbehandlingen av prop. 1973: 123 med förslag
till ändring av tryckfrihetsförordningen. I motion 1973: 1982 hemställdes, att
den i propositionen föreslagna möjligheten att införa förbud mot kommersiell
annons avseende marknadsföring av alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror
skulle utvidgas till att avse även kommersiell annons i den mån annonsen
används vid marknadsföring av redogörelse för tillvägagångssättet vid
tillverkning av sprit eller av varor ägnade att användas vid sådan tillverkning.
Motionen avslogs av riksdagen (KU 1973: 23, rskr 229).
Prop. 1974:139 15
APU
anser, att förbud mot eller inskränkningar i marknadsföringen av nu aktuella
redogörelser inte är möjliga med hänsyn till tryckfrihetsförordningen. Det
förtjänar emellertid att övervägas, om de som i kommersiellt syfte uppenbart
söker stimulera brottsliga handlingar förtjänar att skyddas av tryckfriheten.
Starka skäl talar onekligen för att samhället bör sätta stopp för sådana
spekulationer. Frågan har emellertid principiell räckvidd och berör också
andra brott än hembränning. Enligt APU:s mening bör därför massmedieutredningen
(Ju 1970: 59) få i uppdrag att utreda möjligheten att ändra
tryckfrihetsförordningen så att denna typ av marknadsföring förhindras, I avbidan
härpå bör eftersträvas att få till stånd en frivillig sanermg av marknaden.
Detta kan ske genom att RSV inleder förhandlingar med de organisationer som
företräder dagspress, veckopress och bokhandlare i syfte att få dem att rekommendera
sina medlemmar att upphöra med försäljning av eller reklam för ifrågavarande
alster.
Enligt APU måste den
verksamhet på området, som idag även seriösa företag bedriver, antas till stor
del bero på ovetskap om de följder verksamheten kan få. Det borde därför vara
möjligt att på fri-villighetens väg uppnå en avsevärd begränsning av
marknadsföringen. En självsanering från berörda branschers sida är desto mer
angelägen, tillägger ÄPU, som man kan beräkna att marknadsföringen av
destillationsapparater och aktivt kol kommer att bli särskilt intensiv under
månaderna före ikraftträdandet av den föreslagna nya lagstiftningen beträffande
nämnda varor.
Remissyttrandena
Det
alldeles övervägande antalet remissinstanser anser i likhet med APU den senaste
tidens utveckling i fråga om hembränning och annan olaglig alkoholhantering
allvarlig. Remissinstanserna anser också genomgående att åtgärder utan
dröjsmål bör sättas in i syfte att komma till rätta med den olovliga
hanteringen. I fråga om tillvägagångssättet är meningarna något mera delade.
Särskilt APU:s förslag om aktivt kol har mött erinringar från flera håll.
Remissinstanserna ansluter
sig allmänt till ÄPU:s förslag om att apparat, som är ägnad att användas för
tillverkning av sprit, inte får tillverkas, införas till riket, innehas eller
säljas utan särskilt tillstånd, RÄ anser dock att ett system med särskild tillståndsgivning
blir kostsamt och administrativt tungrott. RÄ föreslår i stället sådan ändring
av 9 § 1 mom. förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin att
straffbarhet inträder när det inte är uppenbart att apparaten i fråga skall användas
för annat än olovlig sprittillverkning. Rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus
län anför liknande synpunkter.
RSV
och generaltullstyrelsen anser att tillståndstvånget bör begränsas
Prop. 1974:139 16
till
destillationsapparater i egentlig mening, dvs. apparater försedda med anordning
för uppvärmning och kylning. Vad som föreskrivs för apparat bör emellertid
också gälla apparatdel som uppenbarligen är avsedd att ingå i
destillationsapparat. Vidare anser RSV att APU:s förslag om undantag från
tillståndstvång bör kompletteras med ytterligare en punkt för yrkesmässig
tillverkare av icke alkoholhaltiga vätskor och generaltullstyrelsen att
apparater av glas bör undantas från importförbudet. Landstingsförbundet uttalar
att den föreslagna undantagsbestämmelsen för sjukhus synes onödigt snävt
utformad. Enligt förbundet bör undantag också gälla de utbildningsanstalter
som behöver destillationsapparater i undervisningen.
Från några håll har
framförts synpunkter på de av APU framlagda förslagen om straff- och förverkandepåföljd
vid olovlig befattning med destillationsapparat. Kriminalvårdsstyrelsen är
tveksam om så allvarlig påföljd som fängelse bör ifrågakomma för de brott det
här gäller. Socialstyrelsen är inte heller övertygad öm att straff i form av
kortvarigt frihetsberövande enligt den föreslagna lagstiftningen får annat än
mera marginell verkan på hembränningen. Brottsförebyggande rådet har inget att
erinra mot att påföljder av straffrättslig karaktär tillgrips mot dem som
handlar med destillationsapparater och aktivt kol, I fråga om innehav av
destillationsapparat föreslår rådet som huvudregel att straffsanktionen utgår
och att verkan av det olovliga innehavet begränsas till förverkande av
apparaten. Rådet liksom generaltullstyrelsen anser att påföljd för olovlig
införsel av destillationsapparat bör regleras genom en hänvisning till lagen
(1960: 418) om straff för varusmuggling. RSV framhåller att olovlig befattning
med destillationsapparat bör bedömas på samma sätt som olovlig
sprittillverkning. Till straffstadgandet i APU:s förslag bör därför läggas en
punkt enligt vilken straff för grovt brott skall vara fängelse i högst två år.
APU:s förslag att
tillstånd skall återkallas om destillationsapparat används vid olovlig
sprittillverkning och tillståndsinnehavaren inte kan visa att det inträffade
skett utan hans vilja och vetskap och vidare om tillståndshavare saluhåller
apparat eller apparatdel till annan än den som äger rätt att inneha sådan utrastning
har uppmärksammats av några remissinstanser. RSV anser sålunda att tillstånd
också skall återkallas om ändring inträffat i förhållande som legat till grand
för tillståndsgivningen. Verket bör också ha möjlighet att häva rätt att utan
tillstånd inneha apparat eller apparatdel, Äterkallelse av tillstånd eller
upphävande av sådan rätt bör enligt verket inte komma i fråga om åtgärden
framstår som uppenbart obillig. Hovrätten för västra Sverige anser att kraven
satts alltför högt när det gäller för en tillståndshavare att värja sig mot återkalldse.
Enligt hovrätten bör tillstånd inte återkallas om omständigheterna gör
sannolikt att den olovliga hanteringen ägt rum utan till-ståndshavarens vilja
och vetskap. Hovrätten är vidare kritisk mot de av
Prop.
1974:139 17
APU föreslagna ikraftträdandebestämmelserna och anser att
inlösen i någon form av destillationsapparater torde vara nödvändig.
Förslaget
om tillståndstvång för tillverkning och import av aktivt kol tillstyrks av bl.
a. hovrätten för västra Sverige, kriminalvårdsstyrelsen, konsumentombudsmannen,
socialstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län. Kooperativa
förbundet. Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges blåbandsförbund och
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.
Länsstyrelserna
i Jönköpings och Gävleborgs län, generaltullstyrelsen och Sveriges
köpmannaförbund känner tvekan inför förslaget främst med hänsyn till förväntade
kontrollsvårigheter och problem för legala förbrukare av aktivt kol. RÅ och
rikspolisstyrelsen avstyrker förslaget. Enhgt RÅ:s mening gäller det främst att
komma till rätta med handeln med destillationsapparater. Kan denna begränsas är
särskild lagstiftning om aktivt kol inte erforderlig. I stället bör frågan
lösas genom effektivare denaturering av teknisk sprit.
Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen är också kritisk mot förslaget i denna del. Den
legala försäljningen av aktivt kol skulle komma att avsevärt försvåras och med
hänsyn till att andra reningsmedel, exempelvis träkol, kan användas i stället
är det tveksamt om det önskade resultatet skulle uppnås. Bolaget föreslår i
stället en frivillig överenskommelse med importörer och försäljare i syfte att
hindra olovlig användning av aktivt kol. RSV avstyrker också den föreslagna
regleringen om aktivt kol. Enligt verket bör handeln med aktivt kol vara fri
med hänsyn till att den övervägande delen aktivt kol används för fullt legitima
syften. I syfte att förhindra att aktivt kol används för hembrännings- och renatu-reringsändamål
bör dock handeln med aktivt kol ställas under RSV:s tillsyn. Framkommer härvid
att aktivt kol sålts olämpligt skall den försumlige genom varning och vite om
möjligt förmås ta rättelse. Blir dessa åtgärder verkningslösa föreslår verket
straffsanktion för otillåten försäljning, Zoohandlamas riksförbund påpekar att
aktivt kol används som reningsmedel i akvarier och anser därför att från
tillståndstvång bör undantas akvarie- och zoohandel,
APU:s
förslag att massmedieutredningen ges i uppdrag att undersöka möjligheten att så
ändra tryckfrihetslagstiftningen att nu förekommande marknadsföring av böcker
och andra skrifter med redogörelser för tillvägagångssättet vid olovlig
sprittillverkning förhindras har tillstyrkts av flertalet remissinstanser som
yttrat sig i saken. Kriminalvårdsstyrelsen, Svenska bokhandlareföreningen och
Svenska tidningsutgivareföreningen avstyrker dock förslaget i denna del under
hänvisning till att begränsningar av tryckfrihetsförordningen inte kan
accepteras utan mycket tungt vägande skäl. Aktiebolaget Vin- &
spritcentralen anser att eventuell ändring av tryckfrihetslagstiftningen inte
skulle bli effektiv, eftersom nödvändig vägledning för sprittillverkning kan
fås ur läroböcker, uppslagsböcker och liknande.
Prop. 1974:139 18
Departementschefen
Alkoholpolitiska
utredningen (ÄPU) har i sitt arbete med en allmän översyn av nykterhets- och
alkoholpolitiken funnit anledning att med förtur behandla frågan om åtgärder
mot den illegala sprithanteringen i vårt land. Resultatet av detta arbete har APU
redovisat i promemorian (Ds Fi 1974: 9) Åtgärder mot hembränning m, m, APU
motiverar sin åtgärd att med förtur behandla denna fråga med att den illegala
hanteringen ökat kraftigt under senare år, APU redovisar flera olika förhållanden
som ger belägg härför. Antalet fall av hembränning som kommit till polisens
kännedom har ökat markant, I flera fall har det rört sig om tillverkning i
närmast industriell skala för avsalu. Olika intervjuundersökningar visar att
en betydande del av de tillfrågade druckit hembränt. Konsumtionen av jäst
visar en uppgång som tyder på att betydande kvantiteter förbrakas utöver vad
som kan beräknas gå åt för bakningsändamål, APU anger att kvantiteten
"överskottsjäst" stigit till inemot 900 ton vart och ett av åren 1972
och 1973, Detta är en kvantitet som skulle räcka till en årlig olaga
tillverkning av 9 milj, liter brännvin. Som jämförelse nämns, att Systembolaget
AB år 1973 sålde totalt 54,5 milj. liter sprit, varav 38 milj. liter brännvin.
Även om det är osannolikt att hela den beräknade kvantiteten
"överskottsjäst" använts för hembränning visar dock uppgifterna på
en kraftig ökning av denna olaga hantering.
Ett annat belägg för den
ökade hembränningen är enligt ÄPU den mycket påtagliga uppgången i
försäljningen av destillationsapparater och tillbehör därtill samt av vissa
speciella hjälpmedel, såsom aktivt kol, och av faktaböcker om
sprittillverkning. En mycket omfattande annonsering och annan marknadsföring
förekommer beträffande sådana artiklar. Nuvarande lagstiftning har enligt APU
visat sig vara otillräcklig för ingripanden mot hanteringen. Det har endast i
något undantagsfall varit möjligt att bevisa att syftet med apparatens
användning uppenbarligen varit att tillverka sprit.
En med hembränningen
parallell utveckling föreligger enligt APU beträffande renaturering av teknisk
sprit. En metod som bygger på rening av starkdenaturerad sprit med aktivt kol
har utnyttjats i stor skala. Beskrivningar av metoden marknadsförs bl, a,
genom annonsering i pressen. Detta har lett till ökad försäljning både av
teknisk sprit, i första hand s, k, K-sprit, och av aktivt kol.
Försörjningen med aktivt
kol sker genom import. Denna låg åren 1971 och 1973 betydligt över importen
åren närmast tidigare. Aktivt kol har en legal användning vid olika processer,
vid tillverkning av vissa vatten- och luftfilter, vid kemtvätt och för
medicinskt bruk. Apoteken säljer aktivt kol i form av tabletter och uppslammat
i vatten (suspensioner). Sådant kol säljs även i lös vikt på apoteken.
Prop.
1974:139 19
En
förklaring till att hembränning förekommer är enligt ÄPU de höga priserna på
den legalt tillverkade spriten. Den på senare tid ökande hembränningen
tillskrivs dock andra faktorer. En väsentlig sådan anses vara att man i Norge
år 1972 genom ny lagstiftning vidtog åtgärder för att komma till rätta med den
omfattande hembränningen där. De nya bestämmelserna innebar bl, a, förbud mot
tillverkning, import, försäljning och innehav av apparater, lämpade för
sprittillverkning och förbud mot att i skrift eller på annat sätt göra reklam
för sådan apparatur eller ge råd om sprittillverkning. Detta har lett till att
norska apparater i stället bjuds ut på den svenska marknaden. Import sker även
från andra länder. Till detta kommer, att apparaterna blivit effektivare och
luktfria, varigenom förutsättningar för hembränning i tätorterna ökat. En
bidragande orsak till utvecklingen är enligt APU också att massmedierna ägnat
stort intresse åt hanteringen och därvid ofta på ett sätt som kan ge
allmänheten det intrycket att hembränning är en bagatdlartad förseelse.
En
utbredd hembränning medför allvarliga samhälleliga olägenheter, konstaterar APU
vidare. Bristande laglydnad leder till minskad respekt för lagstiftningen.
Hembränning är ofta förenad med annan kriminalitet och hembränd sprit säljs
till illegala klubbar. Sådan sprit kan lätt komma att nyttjas av minderåriga
och missbrukare. Vidare föreligger ökade risker för storkonsumtion, berusning,
vanebildning och annat missbruk. Härtill kommer hygieniska risker och brand-
och explosionsfaror. Vad som nu har sagts gäller enligt ÄPU även i fråga om
den olaga renatureringen av teknisk sprit.
APU
anser att nuvarande lagstiftning visat sig otillräcklig för att motverka de
olika formerna av illegal sprittillverkning. I förordningen (1961: 180) om
tillverkning av sprit och vin intagna bestämmelser om straffansvar i fråga om
tillverkning, saluhållande och innehav av apparater m. m. lämpade för
sprittillverkning har inte motsvarat de intentioner som man hade när de
infördes år 1919, Det är därför enligt APU i hög grad påkallat att
lagstiftningen på området ändras och görs effektivare. Under hänvisning till
synpunkter som framfördes redan då nuvarande bestämmelser infördes och till
lagstiftning som år 1972 infördes i Norge för att bekämpa den omfattande
hembränningen där föreslår APU att följande åtgärder vidtas med verkan fr, o, m,
den 1 december 1974.
1.
Tillverkning, införsel, försäljning och innehav av för sprittillverkning
lämpade apparater och delar därav skall få förekomma endast efter tillstånd av riksskatteverket
(RSV). Undantag från tillståndstvång skall gälla för legal sprittillverkare,
statligt eller kommunalt laboratorium, sjukhus och apotek. Tillstånd skall
kunna lämnas industrier, institutioner o. d. överträdelse skall straffas som
hembränning och påträffad apparat skall förklaras förverkad. I samband med de
nya reglernas ikraft-
Prop. 1974:139 20
trädande
föreslås att apparat, för vilken tillstånd ej lämnats inom viss tid skall
redovisas till poUsen. Sker detta skall straffrihet gälla. Bestämmelser av nu
antydd innebörd tas in i en särskild lag om destillationsapparater i
ersättning för nuvarande bestämmelser i 9 § förordningen om tillverkning av
sprit och vin.
2. I en särskild lag om aktivt kol införs bestämmelser
om förbud att utan RSV;s tillstånd tillverka eller införa aktiverat kol samt om
att sådant kol får saluhållas endast till återförsäljare, till rörelseidkare
för hans rörelse, i apotek för medicinskt bruk eller för användning i filter
som uppenbarligen är avsett för annat ändamål än olovlig sprittillverkning
eller renaturering. Överträdelse straffas med böter eller fängelse i högst sex
månader och påträffat kol skall förklaras förverkat.
3.
Massmedieutredningen ges i
uppdrag att utreda möjligheten att genom ändring i tryckfrihetsförordningen hmdra
marknadsföring av böc-, ker o, a, med redogörelser för tillvägagångssättet vid
sprittillverkning och renaturering av teknisk sprit.
Remissinstanserna
har allmänt understrukit nödvändigheten av effektivare medel mot den illegala
sprithanteringen. Ett flertal instanser finner ÄPU:S förslag välgrandade och
tillstyrker de föreslagna åtgärderna. Några remissmstanser anmäler viss tvekan
beträffande den föreslagna lagstiftningen om aktivt kol. Meningarna går också i
sär i fråga om behovet av ändring av tryckfrihetslagstiftningen.
För
egen del vill jag anföra följande.
Som
jag framhöll i ett svar på en enkel fråga under riksdagens vårsession är
möjligheterna till ingripanden mot den illegala sprithanteringen alltför
begränsade. Jag uttalade att jag avsåg att utan onödigt dröjsmål undersöka hur
man effektivare skulle kunna ingripa mot denna hantering. Helt i linje härmed
har APU med förtur behandlat frågan och framlagt förslag till skärpt
lagstiftning på området. Utredningen tecknar en bild av förhållandena som
klart visar att det förekommer en omfattande olaga sprithantering i skilda
former med väsentliga alkoholpolitiska och andra samhälleliga risker och
olägenheter som följd. Enligt min uppfattning har förhållandena under den tid
som gått sedan APU lade fram sina förslag närmast förvärrats. En ohämmad
marknadsföring av destillationsapparater och liknande anordningar, av aktivt
kol, m. m, har bedrivits under den senaste tiden genom riksomfattande
annonsering, på varamässor och på annat sätt, Åtskillliga reportage i
massmedia har fäst ytterligare uppmärksamhet på hanteringen och givit besked om
hur omfattande och lönande den är. Uppenbarligen har de åtgärder som APU
föreslagit bidragit till att dessa aktiviteter intensifierats.
Den
enligt min mening klart dokumenterade utvecklingen kan tyckas anmärknmgsvärd
mot bakgrund av det straffansvar som redan enligt nuvarande lagstiftning gäller
i fråga om hembränning, förfogande över
Prop.
1974:139 21
illegalt
tillverkad sprit och mäsk samt tillverkning, försäljning och innehav av
apparater m. m. lämpade för sprittillverkning eller renaturering. Enligt APU är
förklaringen härtill att de ansvars- och förverkandebestämmelser som gäller i
fråga om apparater och redskap, lämpade för sprittillverkning och renaturering,
visat sig vara otillräckliga. Anledningen härtill skulle enligt ÄPU främst
vara, att det för straffansvar förutsätts att fråga är om tillverkning eller
saluhållande med uppenbart syfte att apparaturen skall användas vid olaga
sprithantering, APU anger att åtal endast i något enstaka fall lett till
fällande dom. De av APU framförda synpunkterna torde återspegla en allmänt
utbredd uppfattning och ger också en förklaring tUl den ohämmade
marknadsföring av apparater och aktivt kol som kunnat noteras under senare tid.
Som riksåklagaren (RÅ) påpekat är emellertid de gällande bestämmelserna inte så
ineffektiva som man allmänt uppfattat dem och jag har med tillfredsställelse
noterat, att myndigheterna under den allra senaste tiden med kraft gripit in
mot den ohämmade försäljningen av destillationsapparater. Av uttalanden som
gjorts i detta sammanhang framgår klart att det är fråga om en mycket
omfattande hantering och att det nu förekommer ett mycket stort antal apparater
hos privatpersoner runt om i landet.
Missförhållandena
är emellertid enligt min mening så allvarliga och inställningen till nuvarande
lagstiftning så undergrävd att skärpta åtgärder mot hanteringen genom ändrad
lagstiftning måste vidtas utan dröjsmål. Detta krävs inte endast i fråga om
den aktuella apparaturen utan också beträffande handeln med aktivt kol.
APU föreslår som jag
tidigare nämnt att nuvarande ansvarsbestämmelser i fråga om tillverkning och
marknadsföring av apparater m. m, i 9 § förordningen om tillverkning av sprit
och vin ersätts med en särskild lagstiftning om tillståndsgivning beträffande
tillverkning, import, försäljning och innehav av destillationsapparater i
vidsträckt mening. Förslagen har rönt viss kritik från några håll, RÄ har som
alternativ till APU:s lösning förordat att ansvarsbestämmelserna skulle
bibehållas i idlverkningsförordningen men ändras så att ansvar inträder så
snart det inte är uppenbart att apparat, redskap eller del därav skall användas
för annat än olovlig sprittillverkning,
I
likhet med det alldeles övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig
till förslaget om tillståndstvång för nu nämnd befattning med destillationsapparater.
RSV bör vara tillståndsmyndighet. Till skillnad från vad som hittills varit
fallet blir genom tillståndsgivningen otvetydigt klarlagt vem som äger rätt att
tillverka, importera, inneha eller sälja den utrustning det här gäller. Sådan
befattning med apparaturen utan tillstånd blir i princip förbjuden och straffbelagd.
Det ligger i sakens natur att tillståndsgivningen kommer att präglas av restriktivitet.
TiU
skillnad från APU anser jag dock att det tillståndssystem, som nu utan dröjsmål
bör införas, kan utformas inom ramen för nu gällande
Prop. 1974:139 22
lagstiftning
och arbetas in i förordningen om tillverkning av sprit och vin.
Med
destillationsapparat förstås enligt APU:s förslag apparat, som är ägnad för
tillverkning av sprit eller för borttagning eller försvagning av denatureringsmedel
i teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat. Invändningar har gjorts mot
denna begreppsbestämning, I likhet med RSV anser jag att med
destillationsapparat bör avses endast apparat, som är användbar för
tillverkning av sprit. Sådan anordning måste vara försedd med kokkärl och utrastning
för kylning. Som också påpekats vid remissbehandlingen bör emellertid enligt
min mening tillståndstvånget omfatta även delar som uppenbarligen är avsedda
att ingå i destillationsapparat. Jag förordar att 9 § första stycket
tillverkningsförordningen utformas i enlighet härmed.
I
nämnda lagrum bör också anges i vilka fall tillstånd för befattning med
destillationsapparat inte behövs. APU:s förslag innebär härvidlag endast
undantag för innehav av destillationsapparat. Jag förordar emellertid att,
föratom innehav, också införsel och tillverkning bör omfattas av undantagen.
Dessa bör, som APU föreslagit, begränsas tämligen snävt. Viss utvidgning av
undantagsbestämmelserna är emellertid enligt min mening påkallad för att
tillgodose statlig verksamhet främst för undervisnings- och forskningsändamål.
Med statlig läroanstalt bör jämställas sådan som står under statlig tillsyn.
Övriga vid remissbehandlingen föreslagna utvidgningar av utredningsförslaget
bör på ett smidigt sätt kunna tillgodoses inom ramen för tillståndssystemet.
Det
av APU föreslagna sanktionssystemet vid olovlig befattning med destillationsapparatur
har föranlett vissa påpekanden från remissinstanserna. För egen del finner jag
det uppenbart att fängelse bör ingå i straffskalan. För att underlätta
vidtagande av säkerhetsåtgärder i form av häktning förordar jag att
straffmaximum sätts till ett år. Såsom påpekats av brottsförebyggande rådet
och generaltullstyrdsen bör påföljd för olovlig införsel av destillationsapparatur
regleras genom en hänvisning till varusmugglingslagen, I fråga om förverkande
biträder jag i likhet med remissinstanserna det av APU framlagda förslaget. Jag
förordar att reglerna om straff och fötverkande i enlighet med vad jag nu
anfört förs in i 9 § förordningen om tillverkning av sprit och vin.
Utredningsförslaget
om återkalldse av tillstånd har föranlett vissa påpekanden från ett par
remissinstanser. Om åtgärden framstår som uppenbart obillig bör enligt min
mening återkalldse inte ske. Tillståndsinnehavarens möjligheter till att freda
sig mot återkalldse bör också något underlättas. Såsom RSV framhållit skall
vidare återkalldse ske om ändring inträffat i förhållande, på vilket beslut om
tillstånd grundats. Något behov av möjlighet att häva rätt att utan tillstånd
tillverka, importera eller inneha destillationsapparat föreligger inte med de
av mig förordade undantagsreglerna. Bestämmelser om återkalldse av tillstånd
Prop.
1974:139 23
föreslår
jag intagna i ny paragraf, 9 a §, i tillverkningsförordnmgen, som också bör
kompletteras med en regel om att talan mot beslut enligt 9 eller 9 a § förs hos
Kungl. Maj:t genom besvär.
Som APU och flera
remissinstanser framhållit bör åtgärderna sättas in utan dröjsmål. Jag föreslår
att de nya reglerna om befattning med destillationsapparater sätts i kraft den
1 december 1974, Övergångsbestämmelserna kan enligt min mening göras mer begränsade
än vad som föreslagits. Jag föreslår att den som vid de nya reglernas
ikraftträdande innehar apparat för vilken krävs tillstånd bör inom viss tid,
förslagsvis en månad, söka det tillstånd som behövs, I avvaktan på att
ansökningsärendet blivit rättskraftigt avgjort bör apparaten få användas i
enlighet med äldre bestämmelser.
APU har med fog
framhållit, att skärpta åtgärder mot marknadsföringen av apparater måste
kompletteras med åtgärder även mot handeln och användningen av aktivt kol.
Risken är annars att renatureringen av denaturerad sprit ökar. Flera
remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget beträffande det aktiva
kolet. Man har härvid pekat på att de förbrukare som står för den ojämförligt
största delen av konsumtionen använder det aktiva kolet för fullt legitima
ändamål och att det är angeläget att denna förbrakning inte förhindras eller
onödigt försvåras. Från andra håll har invänts att om åtkomsten av aktivt kol
försvåras, renaturering av sprit med andra hjälpmedel mycket väl är möjlig,
RSV har föreslagit att handeln med aktivt kol även i fortsättningen i princip
bör vara fri men ställas under verkets tillsyn. Vid olämplig försäljning bör den
försumlige förmås till rättelse eller, om detta inte lyckas, utsättas för straffsanktion.
För egen del vill jag
beträffande handeln med aktivt kol framhålla följande. Såväl APU som RSV har
vid utformningen av sina förslag strävat efter att inte lägga onödiga hinder i
vägen för den legitima förbrukningen. Även jag anser att sådan hänsyn måste
tas. Vidare bör beaktas att syftet med en reglering av handeln med aktivt kol
lätt kan omintetgöras genom en övergång till andra renings- och filtreringsmedel.
Jag anser mot bakgrund av det anförda övervägande skäl tala för att en insats
av annat slag görs för att bemästra hithörande problem. Ett godtagbart
resultat bör kunna nås om förordningen om tillverkning av sprit och vin
kompletteras med en regel om straff för den som överlåter aktivt kol eller
annat renings- eller filtreringsmedel trots att han insett eller bort inse att
varan kommer att användas vid olovlig sprittillverkning eller renaturering.
Straffskalan bör vara densamma som för olovlig befattning, med
destillationsapparat, dvs. böter eller fängelse i högst ett år. Till straffstadgandet
bör också knytas en regel om förverkande. De av mig föreslagna ändringarna i
tillverkningsförordningen föranleder viss justering av 3 §.
Vidare
föreslår jag att bestämmelsen om förverkande i 13 § förord-
Prop. 1974:139 24
ningen
(1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
utvidgas till att avse också renings- och filtreringsmedel. Den i nämnda
paragraf intagna schablonskatten för teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
bör vidare anpassas till nuvarande skatteuttag för konsumtionssprit. Jag
föreslår att beloppet höjs från 20 kr. till 50 kr. för liter.
Jag
utgår från att handeln med aktivt kol kommer att hållas under skärpt
uppmärksamhet såväl av RSV som polismyndigheten. Visar det sig att den
föreslagna straffbestämmelsen skulle vara otillräcklig, är jag beredd att på
nytt ta upp frågan i samband med prövning av ÄPU:s slutbetänkande.
Utöver
nu behandlade åtgärder har APU också föreslagit, att massmedieutredningen får
i uppdrag att utreda frågan om sådan ändring i tryckfrihetsförordningen att
möjlighet öppnas att förhindra marknadsföring av s, k. faktaböcker om
sprittillverkning. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget, medan andra
bestämt tar avstånd från tanken på ingrepp i tryckfrihetslagstiftningen. Enligt
min mening talar övervägande skäl för en undersökning av frågans
tryckfrihetsrättsliga aspekter. Ei-Jigt vad jag har inhämtat kommer emellertid
massmedieutredningen redan med stöd av sina nuvarande direktiv att ta upp
frågan. Betänkandet torde komma att avges under första halvåret 1975. Frågan om
lämpliga åtgärder torde därför få övervägas i samband med att ställning tas
till utredningsförslaget.
Framställningen
frän SARA
I
skrivelse den 4 september 1974 har Sveriges allmänna restaurangaktiebolag
(SARA) hemställt att 40 § 3 mom. och 7679 §§ rusdrycksför-säljningsförordningen
(1954: 521 Rff) upphävs, att samtidigt mellan staten och SARA träffat avtal
upphör att gälla samt att SARÄ:s bolagsordning framgent får ändras utan
tillstånd av Kungl. Maj:t.
Till
stöd för framställningen har SARA framhållit följande.
De
allmänna restaurangbolagen, fem till antalet, bildades åren 1915, 1921 och
1922. De ägdes av det dåvarande systembolaget. Restaurangbolagen tillkom för
att tillgodose ett socialt syfte, främst genom en exklusiv rätt att driva de s,
k. folkrestaurangerna. Dessa hade tidigare i allmänhet varit
systembolagsvärdshus. De allmänna restaurangbolagen hade under restriktionstiden
en prisreglerande betydelse.
Bolagen
har undergått en markant utveckling. De förvärvade efter hand restauranger av
högre klass än folkrestaurangerna inom alla delar av landet och började också
att i betydande omfattning bedriva hotellverksamhet.
Från
att ha varit rent lokala företag har restaurangbolagen utvecklats till
landsomfattande företag. Bestämmelser i författning avseende de all-
Prop.
1974:139 25
manna
restaurangbolagen infördes första gången i 1937 års rusdrycks-försäljningsförordning.
Enligt dessa bestämmelser ägde systembolag, efter samtycke av dåvarande
kontrollstyrelsen, rätt att bilda särskilt aktiebolag för drivande av
restaurangrörelse. Det ankom på kontrollstyrelsen att godkänna bolagsordning
för restaurangbolag och granska dess räkenskaper. Vidare fanns bestämmelser om
vem som fick inneha bolagets aktier, om styrelse m. m. Restaurangbolag fick
inte utan kontrollstyrelsens medgivande inköpa eller sälja fastighet, vidta större
förändringar inom fastighet, ingå viktigare hyresavtal, placera kapital annat
än på bankräkning samt bestämma löner och pensioner tUl anställd personal.
Några
år efter införandet av ovannämnda bestämmelser började man diskutera om det var
lämpligt att kontrollstyrelsen hade denna dubbla roll som både direktivgivande
och kontrollerande myndighet gentemot de allmänna restaurangbolagen. I samband
därmed diskuterades också frågan om restaurangbolagens framtida organisation.
Efter gjorda utredningar i dessa frågor beslöt statsmakterna år 1945 att restaurangbolagens
verksamhet skulle överflyttas på en från systembolagen och kontrollstyrelsen
helt fristående aktiebolagsorganisation (prop, 1945: 199, Bev U 36, rskr 231,
SFS 173). Denna består sedan dess av ett centralbolag med dotterbolag.
De
ändringar i då gällande rasdrycksförsäljningsförordning som gjordes samma år
innebar att systembolagen i fortsättningen inte fick driva restaurangrörelse
eller därmed jämförlig verksamhet. I fråga om restauranger som betecknades som
folkrestauranger fick tillstånd till ut-skänkning inte överlåtas på annan än
ett för ändamålet bildat aktiebolag, som Kungl. Maj:t godkänt för bedrivande
av restaurangrörelse av sådant slag. Sådant godkännande lämnades det nybildade
centralbolaget. Vidare fanns bestämmelser om aktieägare, styrelse,
vinstdisposition m. m. rörande detta bolag.
Den
mest genomgripande förändringen i restaurangbolagens verksamhet och för
restaurangnäringen i sin helhet skedde i oktober 1955 genom den av
statsmakterna beslutade ändringen av vårt lands alkohol-och nykterhetspolitik,
varvid bl, a, motbokssystemet avskaffades. Den nya ordningen hade betydande
konsekvenser för utskänkningen på de flesta restaurangerna, främst på
folkrestaurangerna. Man kan anse att folkrestaurangepoken tog slut i oktober
1955, Begreppet folkrestaurang utmönstrades år 1957 ur Rff,
Även
i Rff finns bestämmelser om godkännande av restaurangbolag, I 40 § 3 mom,
förordningen föreskrivs att tUlstånd tUl utskänkning skall meddelas ett för
ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Kungl, Maj:t (restaurangbolag),
när så av särskilda skäl finnes påkallat till främjande av nykterhet eller
ordning.
Enligt
förordningen får såsom restaurangbolag godkännas endast sådana bolag som genom
bestämmelse i bolagsordningen eller på annat
Prop. 1974:139 26
betryggande
sätt berett staten övervägande inflytande på bolagets ledning och som
förbundit sig att driva sin restaurangrörelse genom dotterbolag. Sådant
restaurangbolag skall därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat
den särskilda kontroll från statens sida som Kungl. Maj:t anser behövas.
Det
ankommer på restaurangbolag att ansöka om ifrågavarande godkännande, varefter Kungl.
Maj:t kan lämna godkännande för viss tid, högst fyra år. Det senaste
godkännande som Kungl. Maj:t lämnat avser SÄRA, Avtalet gäller för tiden den 1
januari 1973den 31 december 1975. EnUgt avtalet kommer Ktmgl. Maj:t inte att
godkänna annat bolag som restaurangbolag för nämnda tid. Det åligger SARA att
tillse att utskänkning av rusdrycker utövas på sätt som föratsatts i förordningen
och att också andra föreskrifter följs rörande utskänkning. I övrigt innehåller
avtalet i huvudsak regler om arbetsutskott, om slutande av avtal, om fondering
och om aktier m. m. i dotterbolagen.
I Rff
finns också andra regler som gäller det godkända restaurangbolaget. Sålunda
sägs att aktieägare i bolaget endast kan vara svenska staten eller, efter Kungl.
Maj:ts tillstånd, svensk medborgare eller svenskt aktiebolag. Aktiebolaget
Statsföretag innehar nu samtliga aktier i SÄRÄ. I SARÄ:s dotterbolag får aktier
ägas endast av moderbolaget och svensk medborgare som därtill erhållit
tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har sitt säte.
Aktieägare skall avlämna förbindelse till Kungl. Maj:t eller länsstyrelse att
på anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp jämte
upplupen vinstutdelning. Vidare finns bestämmelser om hur restaurangbolagets
årsvinst får användas m, m.
De
allmänna restaurangbolagen tillkom, som nämnts, för att driva de s, k, folkrestaurangema.
En exklusiv rätt för bolagen att driva sådana restauranger kom till uttryck
genom den ändring som år 1945 gjordes i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Efter rusdrycksförsäljningsreformen år 1955 kan man anse att drivandet av typen
folkrestauranger upphörde. Som konsekvens härav togs begreppet folkrestaurang
ett par år senare ut ur Rff. Därmed hade det främsta skälet bortfallit för
godkännande enligt förordningen av restaurangbolag. Kriterierna för Kungl. Maj:ts
godkännande av restaurangbolag är i nu gällande förordning mera allmänt
hållna, nämligen "när så av särskilda skäl finnes påkallat till främjande
av nykterhet eller ordning".
I
dag driver SARA sin verksamhet under samma förutsättningar som branschens
övriga seriösa företag och i fri konkurrens med dessa. Det kan knappast göras
gällande att SARA:s verksamhet avviker från konkurrerande företags genom att
innehålla uppgifter som grundar sig på särskilda skäl till främjande av
nykterhet eller ordning. Inte heller i avtalet med staten har tagits in några
speciella uppgifter rörande SARA:s externa verksamhet. I avtalet sägs rent
allmänt att det åhgger SÄRA att
Prop. 1974:139 27
tillse
att utskänkning av rusdrycker utövas på sätt som förutsätts i Rff och att andra
utfärdade föreskrifter följs för sådan utskänkning, Åtlyd-naden av nämnda
bestämmelser är inte något speciellt för SÄRA utan gäller också för andra
företag som erhållit utskänkningstillstånd. Vidare åligger det SARA att ha
kontakt med lokala myndigheter m, fl, i frågor som berör lokala förhållanden.
Åtskilliga
av reglema i Rff, i bolagsordningen och i avtalet med staten avser SARArs intema
förhållanden. Av dessa regler kan framhållas skyldigheten att driva
verksamheten i dotterbolag, begränsningarna i fråga om att sluta avtal,
vinstutdelnings- och fonderingsregler, sättet för utseende av styrelse i
central- och dotterbolag samt reglerna rörande aktieägare i dotterbolagen.
I
dagens kärva konkurrensförhållanden inom restaurangbranschen är det nödvändigt
för företagen att på alla sätt rationalisera och utveckla sin verksamhet. För
SARA utgör ovannämnda regler en hel del begränsningar i möjligheterna att
vidta nödvändiga rationaliseringar och verkar också hindrande för bolaget att
gå in på nya verksamhetsområden, SARA riskerar härigenom att komma i ett sämre
konkurrensläge än andra företag i branschen.
Med
stöd av vad förut anförts anser SARA att det ur nykterhetspoli-tisk synpunkt
inte längre kan vara behövligt med bestämmelser i Rff rörande godkännande m. m.
av ett restaurangbolag. Eftersom dessa bestämmelser samt vissa av de i
bolagsordningarna för de allmänna restaurangbolagen och i avtalet mellan staten
och SARA intagna bestämmelserna dessutom innebär hinder för de statliga
restaurangbolagens konkurrensförmåga och utvecklingsmöjligheter, anser SARA
att de bör upphävas. Härigenom skulle SARA komma att få likartade föratsättningar
att bedriva sin verksamhet som övriga företag inom statsföretagsgruppen liksom
förutsättningar till konkurrens på lika villkor med övriga företag i branschen,
RSV
har i sitt yttrande över SARÄ:s framställning ifrågasatt om inte frågan är av
den karaktär att den bör tas upp i samband med behandlingen av APU:s
slutbetänkande. I sakfrågan har verket i huvudsak framhållit följande. Sedan folkrestaurangsbegreppet
utmönstrades år 1957 har det allmänna restaurangbolagets särställning
försvunnit. Enskilda restauratörer får driva rörelse av den typ som tidigare
skulle klassificerats som folkrestauranger och det allmänna restaurangbolaget
får utan inskränkningar driva restauranger av högre klass. Endast i vissa särskilda
fall har centralbolaget förbehållits rätten till utskänkning. Enligt den från
år 1957 gällande lydelsen av 40 § 3 mom. Rff är detta fallet när det av
särskilda skäl finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordmng.
Bestämmelsen har dock aldrig utnyttjats. En aspekt på det allmänna
restaurangbolagets verksamhet bör enligt RSV alltjämt beaktas. Det sätt på
vilket detta bolag och dess dotterbolag utformar sina restau-
Prop.
1974:139 28
ranger
och utövar sin utskänkning är i icke oväsentlig omfattning vägledande för
många andra företag inom branschen. Skälet härtill är kopplingen mellan den
samhälleliga alkoholpolitiken som kommer till uttryck bl. a. genom Rff och det
faktum att staten har ett avgörande inflytande över bolagen. På grund härav är
det angeläget att bolagen lojalt följer gällande utskänkningsbestämmelser och
utgör goda förebilder för andra företag. Skulle Kungl. Maj:t bifalla SARA:s
framställning bör garantier därför skapas att också framdeles de allmänna
bolagen bedriver sin verksamhet med den alkoholpolitiska och sociala
målsättning som hittills har gällt.
Departementschefen
1957
års ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521 Rff) har lett
till att det allmänna restaurangbolagets särställning försvunnit. Numera
bedriver detta bolag genom sina dotterbolag en verksamhet som är av samma
karaktär som hos privata restaurang- och hotellföretag. De nykterhetspolitiska
överväganden som låg bakom regleringen i 40 § 3 mom. Rff saknar numera
aktualitet. Jag föreslår därför att denna bestämmelse upphävs. Detta kommer i
praktiken inte att leda till några förändringar av bolagets verksamhet. I
likhet med RSV anser jag att det sätt på vilket bolaget utformar sina
restauranger och utövar sin utskänkning i icke oväsentlig omfattning är
vägledande för många företag inom branschen. Jag anser det därför vara av vikt
att bolaget framdeles bedriver sin verksamhet med samma alkoholpolitiska och
sociala målsättning som hittills.
övrig reglering i Rff av
det allmänna restaurangbolagets förhållanden har enligt min mening numera i
allt väsentligt mist sin betydelse. Skäl saknas att för detta företag, som
ingår i Aktiebolaget Statsföretag, ha en särreglering i Rff. Med tillstyrkande
av SARA:s framställning föreslår jag därför att 7679 §§ Rff upphävs. Med
hänsyn till vad SARA uppgivit om att dessa bestämmelser hindrar bolaget i dess
rationaliserings-och utvecklingssträvanden bör den förordade ändringen vidtagas
utan dröjsmål, lämpligen med verkan fr. o. m. den 1 januari 1975.
Med de av mig förordade
ändringarna av Rff rycks förutsättningarna undan för det mellan staten och centralbolaget
träffade avtalet. Jag förutsätter, att partema, när statsmaktemas beslut
föreligger, genom ny överenskommelse bringar avtalet att upphöra.
Hemställan
Under
åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen
att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
Prop. 1974:139 29
1.
lag om ändring i förordningen
(1961: 180) om tillverkning av sprit och vin,
2.
lag om ändring i förordningen
(1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
3.
lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521),
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740548
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar i 5 dokument.
- SOU 2000:60 Bestämmelser om teknisk sprit m.m. - del 1 s. 341 i texten
- Rskr. 1974:305 i texten
- Bet. 1974:SkU52 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:139 med förslag till lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning av spri… s. 1 · s. 6 i texten
- Prop. 1976/77:108 om alkoholpolitiken s. 7 i texten
- Prop. 1980/81:91 med vissa bestämmelser om hemtillverkning av vin s. 14 om s. 14 i texten