Kungl. Maj:ts proposition angående transportstöd till Gotlandstrafiken
1974 · 37 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:140, Kungl. Maj:ts proposition angående transportstöd till Gotlandstrafiken
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl, Majits
proposition nr 140 år 1974 Prop, 1974:140
Nr 140
Kungl, Maj:ts proposition angående transportstöd till
Gotlandstrafiken; given Stockholm den 25 oktober 1974,
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden, föreslå riksdagen
att, bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
CARL GUSTAF
BENGT NORLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att skapa gynnsammare betingelser för den
näringsgeografiska utveckling som Gotlands inlemmande i stödområdet syftar till
infördes den 1 februari 1972 för en treårig försöksperiod ett fraktstöd
avseende de från Gotland utgående godstransporterna i Gotlandsbolagets färjetrafik
med fastlandet. Samtidigt vidtogs en reducering av bolagets personbilstaxa. En
förstärkning av godstransportstödet genomfördes den 1 juli 1973. Fr, o, m, år
1973 infördes vidare i flygtrafiken mellan Gotland och fastlandet vissa
specialpriser och rabattarrangemang, vilka särskilt gynnade gotlänningarna samt
turismen,
I föreliggande proposition redovisas en utvärdering av det
hittillsvarande godstransportstödet. Härvid konstateras att stödet väl fyllt
sin regionalpolitiska uppgift att reducera de kostnadsmässiga olägenheter som
Gotland har.
Med hänsyn till det värde transportstödet visat sig ha och
för att ytterligare gynna det gotländska näringsliv som är beroende av råvaror
och halvfabrikat frän fastlandet föreslås i föreliggande proposition en
utvidgning av godstransportstödet att även avse transporter i färjetrafiken
till Gotland, Med ett sådant stöd befrämjas även en prisutjämning i fråga om
olika slag av konsumtionsvaror, byggnadsmaterial etc.
Som ett led i strävandena att förbättra betingelserna för
befolkningen på Gotland, att öka landsdelens lokaliseringspolitiska
attraktivitet och för att även gynna turismen föreslås i propositionen vidare
ett transportstöd till persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor. Detta stöd
innebär i förhållande till nu gällande taxor en sänkning av biljettpriserna på
olika relationer med 25-40 %,
I anslutning till nu gällande specialpriser och
rabattarrangemang i flyget mellan Gotland och fastlandet förutsätts viss
relativ förbättring.
Vid ett bifall till förslagen i propositionen blir den
totala årskostnaden för de olika transportstödsåtgärderna ca 21 mäj, kr.
1 Riksdagen 1974. I saml. Nr 140
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:140
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 oktober 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
transportstöd till Gotlandstrafiken och anför.
1 Lagen om linjesjöfart på Gotland och det nuvarande
transportstödet 1,1 Lagen om linjesjöfart på Gotland
Av 1970 års riksdag har - på grundval av förslag i
proposition 1970:175 (3LU 1970:89, rskr 1970:463) - antagits en lag om
linjesjöfart på Gotiand (1970:871),
I
propositionen konstaterades att man i fråga om målsättningen att för Gotlands
del trygga en tillfredsställande transportförsörjning har att beakta de
speciella näringsgeografiska och andra förhållanden, som påverkar utformningen
och omfattningen av transporterna mellan Gotland och övriga delar av landet.
Den icke reguljära trafiken, som ombesörjs av tank- och trampfartyg, är kvantitetsmässigt
dominerande och omfattar i huvudsak olika slags massgods. Den reguljära
godstrafiken är visserligen kvantitativt betydligt mindre till sin omfattning
men representerar samtidigt den del av godstransporterna som från såväl
försörjnings- som näringspolitisk utvecklingssynpunkt tilldrar sig särskilt
intresse och som med hänsyn till fraktkostnaderna ansetts böra förbilligas
genom särskilda statliga ekonomiska insatser. Den omfattar i huvudsak högvärdigt
stycke- och vagnslastgods samt vissa jordbruksprodukter, - I fråga om
persontrafiken konstaterades att flyget bl, a, genom de särskilda rabatter
som erbjuds i allt större utsträckning tagit över de fasta, över hela året
fördelade persontransporterna, medan beträffande turistresorna transporterna
med båt alltjämt är klart dominerande.
Av propositionen framgår att den reguljära sjötrafiken
tidigare ombesörjts av flera rederier men att en koncentration ägt rum och att
numera Rederi AB Gotland (Gotlandsbolaget) i huvudsak svarar för den reguljära
båttrafiken mellan Gotland och fastlandet. Den trafik som bedrivs av AB
Sjölinjer är endast av mindre omfattning, 1 fråga om
Prop,
1974:140 3
Gotlandsbolaget, som från Visby året runt trafikerar
fastlandshamnarna Nynäshamn och Oskarshamn, ombesörjs trafiken med färjor. Den
begränsade trafik som handhas av AB Sjölinjer går mellan Visby och Stockholm
med mindre, konventionellt lasttonnage.
Departementschefen
framhöll i sammanhanget, att Gotland i fråga om sin trafikstruktur markant
avviker från det transportmönster, med vilket trafikpolitiken eljest arbetar.
Någon konkurrenssituation i förhållandet mellan flera trafikgrenar föreligger
sålunda av naturliga skäl inte i godstrafiken mellan Gotland och fastlandet.
Inte heller föreligger någon egentlig konkurrenssituation mellan flera
transportföretag i fråga om de reguljära, sjögående gods- och
persontransporterna. Detta sammanhänger med trafikunderlagets relativt sett
begränsade omfattning, vilken verkar för en företags- och resurskoncentration i
den reguljära sjötrafiken. Om detta kan enhgt departementschefen sägas att
koncentrationen inte bara är en följd av trafiksituationen utan en
förutsättning för att trafikarbetet skall kunna drivas på ett rationellt sätt
och utan onödigt höga frakter och passageraravgifter,
Pä detta förhällande anlades i propositionen två aspekter,
A ena sidan framstår det som ett allmänt intresse att på lämpligt sätt säkra
den nödvändiga koncentrationen och samordningen av trafikarbetet, A andra sidan
följer härmed en monopolsituation, som ställer särskilda krav på det företag
som ombesörjer trafiken. För att säkerställa att skäliga krav i fråga om
linjedragning, trafikstandard och taxesättning beaktas är en fortlöpande
samhällelig insyn i verksamheten motiverad, liksom möjligheter för det
allmänna att om nödvändigt påverka trafikförhållandena. Departementschefen
framhöll också att skälen för ett samhälleligt inflytande ytterligare
förstärks, då staten förklarat sig beredd att göra särskilda, ekonomiska
insatser för att reducera fraktkostnaderna i den reguljära trafiken mellan
Gotland och fastlandet. Garantier bör nämligen då finnas för att bidragen knyts
till en på en gång rationell och serviceinriktad trafikuppläggning och
taxesättning och att de kommer allmänheten och näringslivet på Gotland till
godo i form av relativt sett lägre taxor.
Enligt
den tidigare nämnda lagen - som trädde i kraft den 1 februari 1971 får hnjesjöfart
på Gotland bedrivas endast efter särskilt av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd (I
§). Med linjesjöfart avses därvid i förvärvssyfte bedriven sjöfart i
regelbunden trafik mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland (2 §).
Tillstånd får meddelas endast för sjöfart som kan anses vara till nytta för
näringslivet och befolkningen på Gotland och som är behövlig från allmän
synpunkt. Tillstånd beviljas endast den som har personella, ekonomiska och
tekniska förutsättningar att driva trafiken på ett företagsekonomiskt
tillfredsställande sätt och sä att kraven på en god transportförsörjning
tillgodoses (3 §). Tillstånd skah kunna förbindas med särskilda villkor och
föreskrifter (4 §). För sjöfart som omfattas av tillstånd skall Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer fastställa taxor och turplaner (5 §).
Tillståndshavare är i princip skyldig att befordra passagerare och gods enligt
fastställda taxor 1* Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 140
Prop,
1974:140 4
och turplaner (6 §), Vidare gäller att tillståndshavaren
är skyldig att lämna erforderliga uppgifter för fastställande av taxor och
turplaner och för kontroll i övrigt av att vederbörande fullgör sina åligganden
enligt lagen (7 §), Slutligen innehåller denna stadganden om återkalldse och
upphävande i andra fall av meddelat tillstånd samt straffbestämmelser (8 och9§§).
Med stöd av lagen har Kungl, Maj:t den 29 januari 1971
meddelat tillstånd dels åt Gotlandsbolaget att självt eller genom helägt
dotterbolag bedriva sjöfart för gods- och personbefordran i regelbunden trafik
mellan Gotland och svenska hamnar utanför Gotland, dels åt AB Sjölinjer att
bedriva sjöfart för styckegodsbefordran i regelbunden trafik mellan Gotland och
Stockholm, I båda fallen gäller tillstånden tills vidare fr. o. m. den 1
februari 1971. Vidare har Kungl, Maj:t med stöd av lagen varje år härefter fastställt
turplaner och taxor för de båda bolagens ifrågavarande trafik.
1.2 Det nuvarande transportstödet
På förslag av Kungl. Maj:t har 1971 års riksdag (prop.
1971:154, TU 1971:28, rskr 1971:350) beslutat om ett transportstöd för Gotland
i anslutning till färjetrafiken med fastlandet. Transportstödet som i första
hand bedrivs som en försöksverksamhet under en treårsperiod med början den 1
februari 1972 har tillkommit i syfte att skapa gynnsammare betingelser för
den näringsgeografiska utveckling som Gotlands inlemmande i stödområdet syftar
till. Det är dels fråga om ett fraktstöd avseende godstransporterna till
fastlandet, dels en med främst statliga medel åstadkommen reducering av
personbilstaxorna. Den senare har gjorts för att gynna turismen och för att
förbilliga den gotländska allmänhetens fastlandsresor.
Vid utformningen av fraktstödet anfördes i nyssnämnda
proposition olika skäl för att i första hand inrikta stödet på de från Gotland
utgående transporterna. Med ett sådant stöd som kom att omfatta på Gotland
producerade livsmedel, vidare andra jordbruksprodukter, varor från elmaterialindustrin
ävensom vissa andra bearbetade varor - kunde man minska de kostnadsmässiga
olägenheter för näringslivet på Gotland som följer med Gotlands läge och med
därav betingade merkostnader i samband med färjeöverfarten, 1 fråga om det
ingående färjegodset som i betydande utsträckning utgörs av hvsmedelsprodukter
och ett brett register av konsumtionsvaror konstaterades i sammanhanget, att
inom pris- och kartellnämnden då tillgängligt material gav vid handen att
gotlandspriserna beträffande den övervägande delen av detta gods vid en
jämförelse med genomsnittet för landet - inte återspeglade någon av
transportkostnaderna betingad fördyring. Det gällde exempelvis livsmedel och
vissa andra konsumtionsvaror liksom olika slags kapitalvaror.
Beträffande storleken av det i anslutning till
propositionen 1971 :l 54 beslutade fraktstödet avseende det från Gotland
utgående godset gällde
Prop. 1974:140 5
att nedsättning från den 1 februari 1972 medgavs med 50 %
av godstaxan (längdmetertaxan för godsfordon).
Vad avser
personbilstaxorna har från den 1 februari 1972 med utnyttjande i huvudsak av
statliga medel och därutöver av visst ekonomiskt utrymme hos trafikföretäget
en reducering skett med 25 %. På den reducerade avgiften erhåller på Gotland
bosatta personer 50 % rabatt.
Med hänsyn
till angelägenheten att hjälpa det gotländska näringslivet beslöt 1973 års
riksdag på förslag av Kungl. Maj:t (prop, 1973:95, TU 1973:14, rskr 1973:250)
att under pågående försöksperiod vidta en förstärkning av stödet till
godstrafiken. En sådan genomfördes från den 1 juli 1973 och innebar jämfört
med vad som gällde vid ingången av år 1972 en reducering av längdmetertaxan
med 75 %,
Transportstödet
är inbyggt i Gotlandsbolagets taxa. Ett sådant arrangemang som innebär att
det anslag som anvisas för fraktstöd utbetalas till Gotlandsbolaget för att
möjliggöra en däremot svarande reducering av taxan är möjligt genom den
kontroll i taxehänseende och den insyn i bolaget som lagen om linjesjöfart på
Gotland medger. Utbetalningen av fraktstödet till Gotlandsbolaget görs en gång
per kvartal. Administrationen av transportstödet handhas av
fraktbidrags-nämnden.
Kostnaderna för transportstödet uppgick för perioden 1
februari 1972-30 juni 1972 till 828 000 kr,, för budgetåret 1972/73 tih 2 179
076 kr, och för budgetåret 1973/74 till 3 383 114 kr. Av de angivna beloppen
avser 600 000 kr, per år det statliga stödet i anslutning till den reducerade
personbilstaxan.
För att trygga att fraktstödet verkligen kommer det
gotländska näringslivet till godo har Kungl, Maj:t uppdragit åt statens pris-
och kartellnämnd att följa transportkostnadsutvecklingen för lastbilstrafiken
från Gotland,
För att
motverka vissa prismässiga olägenheter i flygtrafiken pä Gotland som följt med
en av Linjeflyg AB år 1973 vidtagen allmän taxeomläggning har riksdagen på
förslag av Kungl, Maj:t anvisat särskilda medel för att möjliggöra vissa pris-
och rabattåtgärder i angivna flygtrafik. Kostnaderna i anledning härav beräknas
för budgetåret 1974/75 till ca 3 milj, kr.
Prop, 1974:140 6
2 Trafiken till och från Gotland
2,1 Godstrafiken
Är 1973 uppgick den totala godstrafiken till och från
Gotland till 3,2 milj, ton. Härav avsåg 2,7 milj, ton gods från Gotland och ca
0,5 milj, ton gods till Gotland, Jämfört med motsvarande siffror för år 1965
har såväl den ankommande som den avgående trafiken ökat med 21 %,
Tabell 1. Godstrafiken till och från Gotland åren 1965,
1969 och 1973 (tusen ton)
Är
till Gotland
från Gotland
lastbåtsgods
bilburet gods
Totalt
tton
index
tton
index.
tton
index
tton
index
tton
index
1965
1969 1973
414 540 501
100 130 121
2195 2197 2657
100 100 121
2532 2612 3005
100 103 119
77 125 153
100 162 198
2609 2737 3158
100 105 121
Av den totala godstrafiken svarade är 1973 färjetrafiken
för ca 5 % och lastbåtstrafiken för ca 95 %, Motsvarande procenttal för år 1965
var 3 resp, 97, Den bilburna godstrafiken med färja har i det närmaste
fördubblats sedan år 1965,
Den helt övervägande delen av lastbåtstrafiken
uppskattningsvis mer än 99 % - bedrivs i trampfart.
Den begränsade reguljära lastbätstrafiken går mellan Visby
och Stockholm, och den drivs sedan februari 1971 endast av AB Sjölinjer,
2,1,1 Lastbåtstrafiken
Lastbåtstrafikens fördelning på in- och utgående trafik
och olika varuslag år 1973 redovisas i tabell 2,
Av tabellen framgår att det till Gotland transporterade
lastbåtsgodset uppgår till 412 tton, varav 240 från det övriga Sverige och 172
från utlandet.
Av det ingående svenska godset utgör oljeprodukter den
helt dominerande delen (177 tton), varjämte mera betydande kvantiteter kan
noteras för gödningsmedel (38 tton), livsmedel (8 tton) och spannmål (7
tton),
Beträffanae det ingående utländska godset är de största
varugrupperna oljeprodukter (116 tton), obearbetade mineraliska ämnen (29 tton)
och gödningsmedel (10 tton).
Av tabell 2 framgår vidare att det från Gotland
transporterade lastbåtsgodset år 1973 uppgår till 2,6 milj, ton, varav 1,6
milj, ton till det övriga Sverige och 1,0 milj, ton till utlandet.
Av det utgående godset till svenska fastlandet utgörs de
två helt dominerande posterna av kalksten (714 tton) och cement (785 tton), 1
Prop, 1974:140 7
övrigt kan nämnas trävaror (43 tton), livsmedel (17 tton)
och spannmål (6 tton). De nämnda posterna svarar tillhopa för 99,5 % av det
till svenska hamnar utgående lastbåtsgodset.
Det till utlandet transporterade godset avser i huvudsak
kalksten (730 tton), cement (170 tton), trävaror (97 tton) och spannmål (17 tton).
Av redovisningen i det föregående framgår att godset till
och från utlandet utgör en relativt betydande del av godsströmrnarna i lastbåtstrafiken.
Av införseln kommer sålunda 42 % från utlandet och av utförseln går ca 39 %
till utlandet.
Tabell 2. Varutrafiken med lastfartyg till och från
Gotland år 1973 fördelad på varuslag
Varuslag
Utrikes
Inrikes
Till Gotland
Från
Gotland
Till
Gotland
Från
Gotland
1 000
%
1000
%
1000
%
1000
%
ton
ton
ton
ton
Spannmål
4'
2,3
17
1,7
7
2,9
6
0,4
Livsmedel
6
3,5
1
0,1
8
3,4
17
1,1
Oljefröer
3
0,3
2
0,1
Trävaror
3
1,7
97
9,5
43
2.7
Gödningsmedel
10
5,8
38
15,8
Salt
2
1,2
1
0,4
Sand,
grus
1
0,4
Gipssten,
kalksten, dolomit
27
15,7
730
71,7
714
45,4
Malmer
och skrot
5
0,3
Andra råvaror
1
0,6
Oljor
och bensin
116
67,4
177
73,8
Kemiska
grundämnen
och
föreningar
2
1,2
1
0,4
Cement
170
16,7
785
49,9
Andra
varor av mineraliska
ämnen
1
0,6
1
0,4
Metaller
3
1,3
Maskiner,
transportm
edel
1
0,4
Övriga
färdiga varor
1
0,4
Övrigt
Summa
1
0,4
1
0,1
172
100,0
1 018
100,0
240
100,0
1 574
100,0
Den helt övervägande delen av godset i lastbåtstrafiken -
såsom kalksten och cement transporteras till trampfartsfrakter, som
väsentligt understiger vad som betingas för bilgods av det slag som går i den
reguljära färjetrafiken med det svenska fastlandet. Det är också till allra
största delen fråga om gods som med hänsyn bl, a, till hantering inte lämpar
sig för lastbils- och trailertransporter.
Vissa andra volymmässigt förhållandevis betydande varuslag
såsom oljeprodukter och spannmål samt foder och gödningsmedel kan dock med
hänsyn till fraktförhållandena och allmänna förändringar i distributionssystemen
på sikt tänkas gå över till biltransporter med färja.
Prop.
1974:140 8
2,1,2 Färjetrafiken
Den reguljära färjetrafiken mellan Gotland och det svenska
fastlandet bedrivs som tidigare nämnts endast av Gotlandsbolaget, Bolaget angör
med dagliga turer året runt Nynäshamn och Oskarshamn. Under sommarsäsongen
angörs även Grankullavik och Västervik, På Gotland utgår trafiken från Visby,
varjämte under sommaren även Klintehamn angörs.
Godstrafiken med färja är numera så gott som helt
bilburen, och fartygen är konstruerade för roll-on/roll-off-trafik. Huvuddelen
av godset fraktas på trailers, vilket innebär att dragfordon och förare ej
behöver följa med färjorna.
I tabell 3 redovisas vissa uppgifter om godstrafiken med
färja.
Under 1973 transporterades 153 tton bilburet gods till och
från Gotland, Av den totala godsmängden går 64 tton gods från Gotiand och 89 tton
till Gotland, 65 % av godset transporterades på linjen Nynäshamn-Visby, Antalet
fraktade lastbilar och trailers till och från Gotland uppgick samma år till 22
504 och antalet längdmeter till 246 195,
Tabell 3. Antal lastbilar och trailers, längdmeter samt
godsvikt med Gotlandsbolagets färior relationsvis perioden 1973-02-01-1974-01-31,
lastbilar
längdmeter
godsvikt
Relation
och
trailers
antal
%
antal
%
ton
%
Till
Gotland
11493
51,1
124 636
50,6
88 927
58,1
därav
Gotland-Nynäshamn
6 671
29,7
74 766
30,4
55 598
36,3
Gotland-Oskarshamn/
Västervik
4 822
21,4
49 870
20,2
33 329
21,8
Frän
Gotland
11011
48,9
121559
49,4
64 212
41,9
därav
Gotland-Nynäshamn
6 438
28,6
73 429
29,8
43 948
28,7
Gotland-Oskarshamn/
Västervik
4 573
20,3
48 130
19,6
20 264
13,2
Till och
från Gotland
22 504
100,0
246 195
100,0
153 139
100,0
därav
Gotland-Nynäshamn
13 109
58,3
148 195
60,2
99 546
65,0
Gotland-Oskarshamn/
Västervik
9 395
41,7
98 000
39,8
53 593
35,0
Huvuddelen av godstrafiken på färjorna - ca 95 % räknat
efter transporterade godsmängder och ca 85 % räknat efter antalet längdmeter
-utförs av transportförmedlingsföretagen AB Godstrafik & Bilspedition (GBS),
AB Svenska Godscentraler (ASG) samt av Svenska Lastbils AB (Svelast),
Det till och från Gotland transporterade färjegodsets
fördelning på varuslag har beräknats med ledning av stickprovsundersökningar
och skattningar vid de tre största transportföretagen. Resultatet framgår av tabeU
4,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,
1974:140
Tabell 4. Bilburet gods med Gotlandsbolagets färjor år
1973 fördelning pä varuslag (tusen ton)
beräknad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Varuslag
Till Gotland
Från
Gotland
Totalt
tton
%
tton
%
tton
%
Livsmedel,
fodermedel
41,4
46,6
48,7
75,9
90,1
58,9
Spannmål
0,5
0,6
0,5
0,3
Gödningsmedel
1,2
1,4
1,2
0,8
Miilmer
och skrot
0,2
0,3
0,2
0,1
Oljor
och bensin
0,8
0,9
0,8
0,5
Kemiska
produkter
2,6
2,9
2,6
1,7
Varor av
mineraliska ämnen
samt
trävaror '
14,9
16,8
1,0
1,6
15,9
10,4
Papper,
papp
1,9
2,1
0,4
0,6
2,3
1,5
Metaller
1,3
1,4
1,3
0,8
Arbeten
av metall
1,0
1,1
2,3
3,6
3,3
2,2
Maskiner,
apparater, clmaterial
14,3
16,1
7,9
12,3
22,2
14,5
Övrigt
9,0
10,1
3,7
5,7
12,7
8,3
Summa
88,9
100,0
64,2
100,0
153,1
100,0
' Huvudsakligen byggnadsmaterial.
Närmare 60 %, eller 90 tton, av det bilburna godset utgörs
av ohka slag av hvsmedelsprodukter och fodermedel. Andra volymmässigt stora
varuslag är byggnadsmaterial och råvaror, halvfabrikat samt färdiga produkter
till och från verkstadsindustrin på Gotland,
Det till Gotland transporterade färjegodset består främst
av livsmedel (41,4 tton), maskiner, apparater och elektrisk material (14,3 tton),
trävaror och andra byggnadsvaror (14,9 tton). Betydande kvantiteter
gödningsmedel, spannmål, oljeprodukter och metaller transporteras också med
färja till Gotland.
Även från Gotland är livsmedel och fodermedel det
dominerande varuslaget. Denna varugrupp svarar för inte mindre än 76 % av den
totala volymen. För övrigt transporteras betydande kvantiteter färdigvaror och
halvfabrikat från den gotländska verkstadsindustrin till fastlandet.
Även om huvuddelen av de trävaror och det skrot och
returpapper som transporteras från Gotland går med lastbåt, transporteras också
vissa kvantiteter av dessa varuslag med färja.
2,2 Persontrafiken
2,2,1 Färje trafiken
Antalet personer som reste med Gotlandsbolagets färjor
till och från Gotland år 1973 uppgick till ca 507 000 passagerare. Det
innebär en. markant ökning i förhållande till föregående år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 5 Befordrade passagerare med färjor
till och från Gotland 1965-1973,
År
Ankommande
Avgående
Summa
1965
246 435
1966
252 958
1967
166 709
163411
330 120
1968
185 720
183 915
369 635
1969
197 990
196 348
394 338
1970
195 785
193 026
388 811
1971
196 294
193 299
389 593
1972
219 570
215 358
434 928
1973
254 963
251730
506 693
Ser man på passagerarnas fördelning under året framgår att
över halva antalet personresor sker under sommarmånaderna juni t, o, m,
augusti, Samma mönster återfinns vad gäUer personbilar, I sammanhanget kan
nämnas att turisternas andel uppskattas till närmare 70 % av resenärerna med
Gotlandsbolagets färjor.
Antalet ankommande och avgående personbilar har ökat för
varje år under perioden 19651973, För hela perioden har skett en ökning från
ca 48 000 år 1965 till drygt 123 000 personbilar år 1973,
Tabell 6 Befordrade personbilar med Gotlandsbolagets
färjor till och från Gotland 1965-1973,
Är
Ankommande
Avgående
Summa
1965
47 959
1966
. ,
50 554
1967
40 960
38 633
79 593
1968
44 065
43 461
87 526
1969
47 269
46 053
93 322
1970
48 242
46 980
95 222
1971
48 868
47 406
96 274
1972
49 092
51 147
100 239
1973
62 222
61080
123 302
2,2.2 Flygtrafiken
Efter en successiv årlig ökning av antalet passagerare i
linjetrafiken på Gotland under perioden 1965-1971 inträffade en minskning år
1972 då antalet passagerare sjönk från 218 000 år 1971 till 207 000.
Minskningen accentuerades under år 1973. Detta år uppgick antalet av- och pästigande
passagerare på Visby flygplats till ca 181 000,
Prop. 1974:140 11
Tabell 7 Passagerarbefordran i inrikes
linjefart till och från Visby flygplats 1965-1973,
Ä r
Ankommande
Avg å ende
Summa
1965
64 192
67 533
131 725
1966
69 587
71549
141 136
1967
76 637
78 321
154 958
1968
83 608
85 150
168 758
1969
91 418
97 419
188 837
1970
102 146
108 292
210 438
1971
106 500
111456
217 956
1972
99 805
106 852
206 657
1973
86 925
94 259
181 184
3 Taxor och avgifter för transporter mellan Gotland och
fastlandet
3,1 Gotlandsbolagets taxor
För det bilburna godset tillämpar Gotlandsbolaget sedan
den 1 januari 1971 en s, k, längdmetertaxa, vilket innebär att kunderna betalar
för det utrymme som beläggs på bildäck. Detta svarar mot den praxis som mera
allmänt gäller för bilfärjor av här ifrågavarande slag. Nuvarande fraktavgifter
per längdmeter är följande.
Sträcka Taxa
kr per
längd meter
Till Gotland
fr. Nynäshamn 45:-
fr. Oskarshamn/
Västervik/
Grankullavik 37:-
Fron Gotland
t. Nynäshamn 12:25
t. Oskarshamn/
Västervik/
Grankullavik 9:75
För transport av traktorer, grävmaskiner, väghyvlar o. d. uttas
en fraktavgift per 100 kg. Vad gäller nu nämnda taxor tillämpar Gotlandsbolaget
sedvanliga kommersiella rabatter. För personbilar utan förare erläggs frakt per
styck.
Förutom nämnda taxor har Gotlandsbolaget en fordonstaxa
med olika avgifter för personbilar, husvagnar och släpvagnar, personbussar samt
motorcyklar. Avgiften för personbilar är f.n, 54:50 kr, för enkel resa. För
personbilar tillhörande på Gotland mantalsskrivna personer är avgiften nedsatt
med 50 %.
Enligt gällande persontaxa utgör pnset för enkel resa till
fastlandet 52 kr, och till Grankullavik på Öland 38 kr. För personer
mantalsskrivna på
1" Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 140
Prop,
1974:140 12
Gotland är priset på färdbiljett reducerat med 50 %, För
resenär som önskar hytt under resan tillkommer hyttillägg, som för C-hytt utgör
24 kr,, för B-hytt 30 kr, och för A-hytt 38:50 kr, per koj. För tur- och
returresa utgår dubbel avgift,
3.2 Transportförmedlingsföretagens och Svelasts taxor
Huvuddelen av godstrafiken på färjorna drygt 85 % av
antalet längdmeter och ca 95 % av den överförda godsmängden sker i regi av transportförmedhngsföretagen
AB Godstrafik & Bilspedition (GBS), AB Svenska Godscentraler (ASG) samt
Svenska Lastbils AB (Svelast), GBS och ASG tillämpar en speciell godstaxa för
Gotlandstrafiken. Taxan som är densamma för de båda bolagen är konstruerad med
utgångspunkt i en av Svenska Äkeriförbundet utgiven "Normaltaxa för fjärrtrafik",
1 Gotlandstaxan uttages avgifter enligt det fraktberäkningsavstånd,
som utgörs av summan av avståndet mellan aktuell fastlandsort och resp.
färjehamn på fastlandet samt avståndet färjehamn Gotland (150 resp. 100 km).
För att täcka färje- och hamnavgifter samt av överfarten
föranledda ökade omkostnader görs ett sjötillägg som exempelvis i tariff 5 är
80 kr, per ton norra vägen och 70 kr, per ton södra vägen i riktning till
Gotland och 36 kr, resp, 33 kr, i riktning från Gotland.
Gotlandstaxan utvisar fraktkostnaden för sändningar mellan
orter på fastlandet och Visby och innehåller liksom fjärrtrafiktaxan en
frakttabell för smågods t. o. m. 100 kg och en tabell för sändningar över 100
kg. Den senare frakttabellen är indelad i 6 tariffer. För tillkommande sträckor
mellan Visby och orter på Gotland finns en särskild frakttabell,
GBS och ASG har individuella fraktavtal med ett flertal
transportkunder i Gotlandstrafiken,
Svelast tillämpar i princip SJ:s godstariffsystem med
olika fraktsatser för olika godsslag med tillägg för färjetransporter enligt SJ:s
frakttabeller för fartygsleden VisbyNynäshamn. Med de kunder som anlitar Svelast
för regelbundna transporter till/från Gotland har företaget tecknat
individuella avtal. Dessa utgör den övervägande delen av Svelasts trafik.
3.3 Linjeflygs taxa
Det normala priset vid flygresa mellan Visby och
Stockholm/Norrköping/Kalmar uppgår f, n. till 300 kr. tur-och-retur eller 150
kr. enkel resa (exkl, icke obligatorisk bokningsavgift om 30 kr.), vilket
motsvarar de priser som Linjeflyg tillämpar i andra jämförbara relationer och
som bygger på det nya taxesystem som introducerats i maj 1973. För på Gotland
bosatta personer uppgår priset tur-och-retur för bokad plats till 220 kr. På
detta pris gäller samthga de rabattförmåner som i flygtrafiken i övrigt utgår
vid ordinarie priser, vilket möjliggjorts genom ett särskilt anslag, 1 syfte
att särskilt gynna turistnäringen på Gotland tillämpas en särskild sommarrabatt
som innebär att på fastlandet bosatta personer
Prop,
1974:140 13
under tre sommarmånader åtnjuter det för gotlänningarna
gällande specialpriset med de ytterligare reduktionsmöjligheter som följer av
de allmänna rabatterna. Detta sommararrangemang som tillämpas under tiden 1
juni31 augusti finansieras också genom det nämnda anslaget. Härutöver finns i
Gotlandstrafiken en speciell rabatt i samband med idrottsresor.
De angivna rabatterna täcks med medel från ett särskUt
anslag. Ersättning till Linjeflyg AB för särskilda rabatter vid flygtraflk på
Gotland, För vartdera av budgetåren 1973/74 och 1974/75 har under detta anslag
anvisats 2 400 000 kr. Det ersättningsberättigade underskottet uppgick t, o, m,
den 30 juni 1974 till 3 104 000 kr, och beräknas för innevarande budgetår bli
av samma storleksordning.
4 Transportkostnadsutvecklingen för lastbilstrafiken från
Gotland de två första stödåren
4,1 Kungl, Maj:ts uppdrag till statens pris- och
kartellnämnd
I syfte att trygga att transportstödet kommer det
gotländska näringslivet tillgodo uppdrog Kungl, Maj:t den 21 januari 1972 åt
statens pris- och kartellnämnd att följa transportkostnadsutvecklingen för
lastbilstrafiken från Gotland, SPK har med anledning härav fört överläggningar
med närmast berörda transportföretag - AB Svenska Godscentraler (ASG), AB
Godstrafik & Bäspedition (GBS) samt Svenska Lastbils AB (Svelast) för att
kontrollera att dessa sänkt sina transporttaxor i anledning av fraktstödet, SPK
har också granskat individuella avtal mellan transportföretagen och deras
kunder och bedömt huruvida transportavgifterna anpassats med hänsyn till fraktstödet,
1 cirkulärskrivelse till företagen pä Gotland har SPK meddelat att nämnden är
beredd att närmare granska fraktavtal för den händelse vederbörande kund skulle
vara osäker på om fraktstödet beaktats. Någon begäran härom har ej inkommit
under de två första stödåren.
SPK har i juni 1973 och i oktober 1974 till
kommunikationsdepartementet överlämnat rapporter avseende tiden frän den 1
februari 1972 till den 31 januari 1974, dvs. de två första stödåren.
I det följande ges en sammanfattning av de båda
rapporterna.
4,2 Taxeutvecklingen under tiden 1972-02-01-1974-01-31
Transportförmedlingsföretagen GBS, ASG samt Svelast vidtog
den 1 februari 1972 taxereduktioner med beaktande av Gotlandsbolagets
sänkningar av längdmetertaxan för godsbefordran för den del av
Prop,
1974:140 14
transportuppdragen som avser sjötransporter från Gotland
till fastlandet,'
Vid beräkningen av tarifferna har GBS och ASG utgått frän
ett antagande om en genomsnittlig godsvikt av 700 kg per längdmeter under
första stödåret.
Redan under första stödåret kunde SPK konstatera att den
faktiska mängden gods per längdmeter i genomsnitt för företagen understeg
schablonen om 700 kg med 4 % på den norra linjen och med 12 % på den södra
linjen.
Med anledning härav förde SPK under sommaren 1973
överläggningar med de närmast berörda transportföretagen ASG, GBS och Svelast
om taxesänkning.
Sedan transportföretagen analyserat sitt godsflöde från
Gotland meddelade ASG och GBS att man avsåg att företa en sänkning med 14
kr,/ton på linjen Visby-Nynäshamn och 10:40/ton på linjen Visby-Oskarshamn,
Företagen baserade detta på en förnyad uppskattning av den genomsnittliga
godsvikten per längdmeter, som antogs vara 675 kg i trafiken från Gotland. Den
sammanlagda fraktsänkningen i anledning härav och till följd av det utökade
fraktstödet från den 1 juli 1973, som ASG och GBS därmed företog, uppgick till
35 kr./ton på norra hnjen .och till 29 kr./ton på den södra linjen.
Svelast, som i viss utsträckning tillämpar SJ:s
frakttaxor, sänkte taxorna med 621 kr./ton beroende på sändningsstorlek.
Genomsnittligt uppgick sänkningen till ca 15 kr,/ton.
Enligt SPK:s bedömningar har GBS och Svelast - efter den
angivna justeringen - tillämpat priser, som i erforderlig utsträckning beaktar,
fraktstödet. För Svelasts del uppvägs en alltför liten sänkning på den norra
linjen praktiskt taget av en något kraftigare sänkning på den södra linjen.
Fraktstödet skulle sålunda ha kommit GBS' och Svelasts kunder tillgodo. GBS kan
med hänsyn till utfallet av trafiken under det andra stödåret sägas ha sänkt
sina taxor mer än vad som motiverades i anledning av det utvidgade stödet.
ASG har, såvitt man kan döma av trafikutvecklingen, en
annan trafik-och godsstruktur. Med denna följer en lägre genomsnittlig vikt än
675 kg gods per längdmeter, vilken ASG och GBS gemensamt kalkylerade med för
tiden efter den 1 juli 1973.
Enligt SPK visar utfallet att ASG och dess transportörer
kommit i åtnjutande av sänkta överföringskostnader utan att helt ha genomfört
motsvarande prissänkning för sina kunder.
1 Då övriga transportföretag, t, ex, möbeltransportfirmor
och lastbilar i icke yrkesmässig trafik, endast svarar för ca 4 % av
godstrafiken med lastbil från Gotland har SPK Inte ansett erforderligt att
inhämta uppgifter om dessa. Enligt Gotlands åkeriförening har t, ex. möbeltransportfirmorna
sänkt sina priser med ett belopp som motsvarar sänkningen av
överföringskostnaden.
Prop,
1974:140 15
4.3 Behandlingen av överföringskostnaderna i
taxehänseende.
Den sänkning som genomfördes av färjetaxan för lastbilar
från den I februari 1972 resulterade i omkostnadsminskningar för transportföretagen
i storleksordningen 1,6 milj. kr,, medan de taxesänkningar som dessa genomförde
under första stödäret uppgick till ca 1,5 milj, kr. Skillnaden berodde främst
på att ASG - utifrån ett oriktigt antagande om den genomsnittliga godsvikten
per längdmeter - inte sänkte sin taxa i tillräcklig utsträckning. Då utfallet
av andra stödåret visar att en diskrepans fortfarande kvarstår ifrågasätter SPK
huruvida ASG och GBS fortsättningsvis bör ha samma taxor i Gotlandstraflken då
företagen uppenbariigen har olika utnyttjandegrad av fordonen.
I det tariffsystem som Svelast tillämpar redovisas
överföringskostnaderna till och från Gotland separat som en tilläggsavgift
till SJ:s frakttaxa. Detta möjliggör för kunden att kunna urskilja
överföringsavgiften från övrig fraktkostnad. SPK har med ASG och GBS tagit upp
frågan om en motsvarande särredovisning av överföringskostnaderna som ett
tillägg till normaltaxan för inrikes fjärrtrafik, ASG och GBS har i anledning
härav presenterat ett taxeförslag som bygger på en sådan särredovisning.
En särredovisning bör enligt SPK:s mening kunna ge bättre
information för transportköparna och en möjlighet att bedöma alternativa
transportlösningar.
5 Prisläget på Gotland inom ohka varuområden 5,1
Utredningens syfte
I syfte att klarlägga om det föreligger påtagliga
skillnader i levnadskostnader mellan Gotland och fastlandet har SPK utfört en
särskild prisundersökning.
Utredningen har inriktats på att indirekt och kvalitativt
belysa förhållanden, som spelar en väsentlig roll för prisnivåerna allmänt sett
och följaktligen även för de regionala levnadskostnadsnivåerna.
Målsättningen för undersökningen har varit att kartlägga
prisförhållanden inom tre större varuområden, nämligen dagligvaror,
hushållskapitalvaror och byggprodukter, vilka direktförsäljs till konsumenter',
Ambitionsgraden, när det gäller beskrivningen av prisförhällanden, har varit
högst för dagligvarorna, lägst för byggprodukterna. De skilda ambitionsgraderna
har betingats av dels varuområdets komplexitet, dels möjhgheterna att utnyttja
berörd utrednings- och fältpersonal på resp, sakområden.
Som jämförelseregioner har valts Kalmar och Stockholms län
alternativt stadsregioner. Valet av Kalmarregionen motiveras med
att en
'Härutöver redovisar SPK visst utredningsmaterial
som belyser den regionala prissituationen pä Gotland vad gäller bl, a,
petroleumprodukter.
Prop. 1974:140 16
prisjämförelse med denna region rimligen är belysande för
att påvisa eventuella effekter av merkostnader för transporter från fastlandet
till Gotland, Valet av Stockholmsregionen motiveras med att man härigenom
innefattar en region med en prisnivå över genomsnittet i landet,
5,2 Utredningens uppläggning och resultat
Inom dagligvaruområdet baserar sig studien på listpriser
omfattande 117 varuslag. Informationsunderlaget i detta fah ingår normalt i SPK:s
månatliga rapportering av prisutveckhngen. Rapporteringen bygger på länsvisa cirkaprislistor,
som utges av lCA:s och KF:s lagercentraler.
Undersökningen visar att cirkapriserna under perioden maj
- juli 1974 i genomsnitt var lägre i Kalmarregionen än på Gotland, I
förhållande till Stockholmsregionen synes cirkaprissättningen för Gotland vara
något högre för ICA-butiker, medan KF-butiker tycks följa ungefär samma
prissättning i båda regionerna.
Med utgångspunkt i erhållna resultat menar SPK att det
finns ett stöd för uppfattningen, att prisnivån på Gotland för dagligvaror är
något högre än i landet som helhet. Prisnivåskillnaden i förhållande till
fastlandet torde röra sig om ett fåtal procentenheter till Gotlands nackdel.
Bland
hushållskapitalvarorna har undersökts fyra varuslag, nämligen färg-TV,
bandspelare, tvättmaskiner och frysskåp/boxar. Dessa varuslag utgör tungt
vägande utgiftsposter i "normalkonsumentens" budget. För varje
varuslag har utvalts femton varianter, som konstaterats ha de största
marknadsandelarna (under andra halvåret 1973) vid en undersökning utförd av SPK
våren 1974,
De mellanregionala prisjämförelserna grundar sig på åsatta
kontantpri-ser den 7 augusti 1974 och uttagna priser mars och april 1974 för hstade
varuvarianter,
SPK anser
att resultaten från jämförelsen av åsatta priser den 7 augusti 1974 i Visby och
Kalmar ej kan tolkas som indikation på en högre prisnivå på hushällskapitalvaror
helt allmänt i Visby, Vad beträffar undersökta färg-TV-apparater och
bandspelare uppvisar majoriteten jämförbara varianter ett högre åsätt pris i
Visby, För tvättmaskiner och frysskåp gäller det omvända förhållandet.
Prisskillnaderna i dessa fall kan emellertid betecknas som relativt obetydhga.
Prismaterialet avseende uttagna priser i Visby resp,
Kalmar uppvisar också en splittrad bild. Majoriteten jämförbara färg-TV-varianter
betingar i Visby under mars ett högre pris än i Kalmar, medan det omvända
förhållandet kännetecknar apriljämförelsen. Vad gäller bandspelare kan, för de
båda jämförbara varianterna, konstateras att den ena är dyrare i Kalmar, den
andra är dyrare i Visby, Liknande förhållanden karakteriserar jämförelsen av
frysskåpsvarianter mellan de båda städerna. I fråga om tvättmaskiner
konstateras att majoriteten jämförbara varianter är dyrare i Visby, åtminstone
under mars månad.
Prisjämförelsen Visby - Stockholm antyder förekomsten av
högre uttagna priser på bandspelare och tvättmaskiner på Gotland. För färg-TV
Prop,
1974:140 17
och frysskåp/boxar är förhållandet det omvända.
Via telefonintervjuer har SPK inhämtat prisuppgifter på
betydelsefulla byggprodukter, som varit föremål för direktförsäljning till
"konsumenter" i Visby, Kalmar och Stockholm,
Prisuppgifterna, som hänför sig till månadsskiftet
juli/augusti 1974, avser 13 betydelsefulla standardiserade byggnadsvaror', vUka
salufördes i samtliga regioner. Varje vara har specificerats med avseende på
fabrikat, kvalitet och kvantitet.
De inhämtade prisuppgifterna avser åsatta listpriser vid
försäljning till enskilda konsumenter, I undersökningen har ej beaktats de
rabatter, som kan förekomma vid försäljning i större poster till i första hand
byggföretag.
Allmänt sett visar de inhämtade prisuppgifterna, att det
föreligger en betydande prisvariation mellan återförsäljarna av
byggnadsmaterial. Prisvariationen mellan återförsäljare i ohka regioner är
större än variationen mellan återförsäljare på en och samma ort. De inhämtade
prisuppgifterna, som avser åsatta priser på resp, försäljningsstäUen, ligger i
genomsnitt under de priser, som bygghandelns cirkaprislista rekommenderar.
Vid jämförelse mellan noterade lägsta priser i de aktuella
regionerna, visar det sig att jämförelsen i samtliga fall, utfaller relativt
sett ogynnsamt för konsumenterna på Gotland, Lägstapriset för de studerade
typerna av byggnadsmaterial ligger i samtliga fall över åtminstone ettdera av
de lägstapriser som noterats för Kalmar resp, Stockholm, Detta skulle indikera,
att en prismedveten köpare av de undersökta standardprodukterna får i
genomsnitt betala något mer på Gotland än vad fallet skulle vara i Kalmar-
eller Stockholmsregionen.
Slutligen redovisar SPK prisjämförelser avseende flytande
drivmedel och eldningsoljor.
När det gäller flytande drivmedel har oljeföretagen i
landet under en längre tid tillämpat en regionalt betingad prissättning. Denna
har grundat sig på en zonindelning av landet. Utgångspunkten för zonindelningen
har varit importhamnarna och deras närmaste omland, vilka utgjort en O-zon,
Landet i övrigt har indelats i en l-zon resp, en 2-zon, för vilka zontillägg
med 1 resp. 2 öre tillämpats i förhållande till grundpriset i O-zonen.
Även för eldningsoljor tillämpas en regionalt betingad
prissättning, Alla förbrukare betalar ett s, k, ortstillägg, vilket varierar
som ett uttryck för merkostnader i samband med inrikes utförda
transportprestationer.
Konsekvensen av de angivna prissättningssystemen är enligt
SPK att förbrukare på Gotland missgynnas i förhållande till de båda
jämförelseregionerna.
I sammanhanget påpekar SPK att den regionala
prissättningen på petroleumprodukter är föremål för utredning. Kungl. Maj:t har
uppdragit åt SPK att utreda förutsättningarna för ett slopande av nu gällande
orts-Följande produkter ingick i undersökningen: cement, lättbetong,
betongtakpannor, gipsskivor, spånsklvor, skåp, fönster, innerdörrar, parkett,
ohyvlat virke, etornit, byggpapp och mineralull.
Prop,
1974:140 18
och zontillägg i syfte att erhålla en för hela landet
enhetlig prisnivå för olika oljeprodukter. Utredningen skall inriktas på att ta
fram lösningar avsedda att äga tillämpning även efter en aweckhng av nu
gällande högstprisreglering för olja och bensin,
5,3 SPK:s totalbedömning
Utvärderingen av resultatet från de undersökta
varuområdena sammanfattar SPK sålunda. Inom två väsentliga varuområden - dagligvarör
och byggnadsmaterial finns indikationer på att Gotland i förhållande till de
båda jämförelseregionerna på fastlandet i prishänseende är något missgynnat.
Detta förhållande gäller också sådana nyttigheter som bensin och eldningsoljor.
Inga
indikationer finns pä att konsumenterna på Gotland i förhållande till
fastlandet skulle vara påtagligt gynnade i prishänseende inom något centralt
varuområde. Totalbedöinningen utmynnar därför i slutsatsen, att den
genomsnittliga prisnivån på Gotland ligger över prisnivåerna i
jämförelseregionerna på fastlandet. SPK vill emellertid inte utifrån sitt
undersökningsmaterial precisera denna skillnad i prisnivå i kvantitativa
termer.
6, Transportstödets kostnadsreducerande effekt 6,1
Enkätundersökningen och dess utformning
Av tidigare avsnitt har bl, a, framgått omfattningen och
inriktningen av transportstödet vid linjetrafik från Gotland, Vidare har en
redogörelse lämnats för dels SPK:s rapporter om fraktstödet för godstrafiken
avseende perioden 1972-02-01-1974-01-31, dels SPK:s undersökning om prisläget
pä Gotland inom olika centrala varuområden.
Vid utvärderingen av transportstödet är det av särskilt
intresse att söka klarlägga i vilken utsträckning stödet bidragit tih att
minska de kostnadsmässiga olägenheter som följer med Gotlands speciella läge.
För att få underlag för en bedömning i angivna hänseende
har bl. a. genomförts en enkät, vilken omfattat 41 företag på Gotland.
Företagen har valts ut dels från ett företagsregister som länsstyrelsen på
Gotland upprättat, dels från register över de dominerande transportförmedlingsföretagens
avtalskunder på Gotland.
I enkäten har företagen fått lämna närmare uppgifter om
produktionens art och omfattning, antal anställda, omsättning, transporterade
volymer och därmed förenade transportkostnader, I sistnämnda båda hänseenden
har närmare uppgifter begärts avseende fördelningen på transporter till, från
och på Gotland, När det gäller transporterna till och från Gotland har
uppgifter begärts om fördelning på inrikes och utrikes trafik och på
färjetrafik och lastbåtstrafik. De lämnade uppgifterna avser förhållandena
under är 1973,
Prop, 1974:140 19
6,2 Transportkostnadernas variationer mellan olika delar
av landet
För att få ett mått på i vilken grad transportstödet i
Gotlandstrafiken bidragit till att utjämna de fraktmerkostnader som Gotlands
speciella läge medför har en beräkning gjorts av transportkostnadernas
regionala Variationer,
Härvid har
förutsatts ett näringsliv med försäljning och råvaruinköp fördelade mellan
olika delar av landet i proportion till befolkningens fördelning. Det har
vidare antagits, för att jämförelsen vad avser Gotland skall bli relevant, att
alla transporter utförs med lastbil dels enligt normaltaxan, dels enligt den
speciella Gotlandstaxan, Som grund för de olika fraktberäkningarna har legat vägavstånden
mellan resp, residensstäder.
Sålunda gjorda beräkningar tyder på att
transportkostnaderna för näringslivet på Gotland understiger ett vägt
genomsnitt för de fyra nordligaste länen med 5 - 10 %. I jämförelse med landet
i övrigt uppvisar Gotland genomgående högre transportkostnader. Som exempel kan
nämnas att den framräknade transportkostnaden för Gotland överstiger
motsvarande för Kalmar län med ca 50 % och för Stockholms län med ca 70%,
Ett annat mått på transportkostnadernas regionala
variationer får man, om man beräknar de totala transportkostnadernas andel av
omsättningen för jämförbara företag i olika delar av landet (tabell 8),
Sådana beräkningar harutförts för de företag som ingår i
enkäten och dessa beräkningar har sedan jämförts med motsvarande avseende
företag inom andra delar av det allmänna stödområdet.
Tabell 8. De totala transportkostnadernas procentuella
andel av omsättningen för jämförbara företag i olika branscher på Gotland och
inom övriga delar av det allmänna stödområdet
Bransch
Gotland
Övriga delar av stödområdet
Stenvaruindustri
10,3
17,8
Grossister
8,6
-
Fodermedelsindustri
6,2
-
Snickerier
6,1
6,3
Livsmedelsindustri
4,5
6,3
Mek. verkstadsind,,
varvsind,,
gunimivaru-
ind,,
grafisk ind.
2,9
3,4
Handelsföretag
2,3
-
Byggnadsindustri
2,0
-
Även om man, med hänsyn till att antalet företag inom de
olika branscherna på Gotland är begränsat, måste tolka resultaten med
försiktighet, så kan allmänt konstateras att för företagen på Gotland betyder
transportkostnaderna relativt sett mindre än för jämförbara
Prop, 1974:140 20
företag inom övriga delar av det allmänna stödområdet.
Skillnaderna i de båda talserierna är å andra sidan inte
större än att man kan säga att jämförbara företag på Gotland och inom andra
delar av det allmänna stödområdet verkar inom ramen för ungefär hkartade
betingelser vad avser transportkostnadernas relativa betydelse.
Med hänsyn tagen till beräkningar som gjorts i annat
sammanhang (prop. 1973:95) kan det vidare beräknas att för flertalet företag av
den typ det här är fråga om uppgår skillnaden i transportkostnadernas andel av
omsättningen mellan Gotland och de södra och mellersta delarna av landet till
en och i undantagsfall upp till två procentenheter.
Även om dessa skillnader kan synas obetydliga så visar en
i annat sammanhang (prop. 1973:95) gjord jämförelse mellan relationen
rörelse-överskott omsättning och relationen transportkostnad omsättning att
de regionala skiUnaderna när det gäller den senare i åtskilliga fall är så
stora att de kan påverka företagens lönsamhet och därmed deras drift-och
utvecklingsbetingelser.
6.3 Transportstödets inverkan på transportkostnaderna
Transportstödet för Gotland syftar till att utjämna de
angivna regionala skillnaderna i fråga om transportkostnaderna och därmed
motverka den negativa effekt som dessa kan ha på det gotländska näringslivets
utveckling.
Eftersom transportstödet i Gotlandstrafiken är begränsat
till att avse lastbilstransporter med Gotlandsbolagets färjor från Gotland är
det naturligt att transportstrukturen inom olika typer av företag är avgörande
för hur stor del av de totala transporterna som erhåller stöd.
Av tabell 9 framgår närmare hur de undersökta företagens
totala transportkostnader fördelar sig mellan olika slag av transporter.
Tabell 9. Transportkostnadernas relativa fördelning
mellan olika slag av transporter för de undersökta företagen i olika branscher
Bransch
Lastbil
Lastbil
Transp.
Lastbåt
Summa
frän
till
pä
till och
Gotland
Gotland
Gotland
från
%
%
%
Gotland
%
%
Stenvaruindustri
98
2
100
Livsmedels-
64
8
28
100
grossister
Snickerier
50
21
9
20
100
Mek.verkst.ind.,
varvs-
ind., gummlvarulnd-,
36
44
20
100
grafisk ind.
Livsmedelsindustri
36
6
58
100
Byggnadsindustri
1
64
33
2
100
Fodermedelsindustri
1
15
36
48
100
Detaljhandelsföretag
52
47
1
100
Prop. 1974:140 21
För sådana företag som förädlar och/eller försäljer
gotländska råvaror utgör kostnaderna för lastbilstransporter från Gotland en
betydande andel av de totala transportkostnaderna.
Således
utgör kostnaderna för lastbilstransporter från Gotland 98 % resp, 64 % av de
totala transportkostnaderna för de undersökta företagen inom stenvaruindustrin
resp, för livsmedelsgrossister. För dessa företag utgör kostnaderna för
transporter till Gotland endast en liten del av de totala transportkostnaderna.
När det gäller de undersökta snickeriföretagen svarar
kostnaderna för lastbilstransporter från Gotland för i genomsnitt 50% av de
totala transportkostnaderna, medan 21 % av dessa kostnader avser lastbilstransporter
till Gotland,
På grund av att det gotländska näringslivet är föga
differentierat och att den gotländska marknaden är begränsad är företag inom
tillverkningsindustri på Gotland i huvudsak hänvisade till att köpa råvaror
och halvfabrikat och försälja de Färdiga produkterna på fastlandet. Detta
förhållande återspeglas också i transportkostnadernas fördelning för dessa
företag. Som ett genomsnitt utgör kostnaderna för lastbilstransporter från
Gotland för de undersökta företagen inom verkstadsindustri, varvsindustri, gummivaruindustri
och grafisk industri 36 % av de totala transportkostnaderna. Motsvarande för
lastbilstransporter till Gotland är 44%,
För de
undersökta företagen inom livsmedelsindustrin svarar kostnaderna för
lastbilstransporter från Gotland för en väsentlig del av de totala
transportkostnaderna, eller 36%, Kostnaderna för transporter på Gotland utgör
dock den största andelen av dessa företags totala transportkostnader.
Företag
där kostnaderna för lastbilstransporter till fastlandet utgör endast en ringa
del av de totala transportkostnaderna återfinns inom byggnadsindustri,
fodermedelsindustri och detaljhandel. För företagen inom dessa branscher är det
i stället kostnaderna för transporter till och på Gotland som har stor relativ
betydelse.
Eftersom stödet kommer transportköparna till godo via
sänkt avgift för färjeöverfarten och därmed sänkt lastbilstaxa är det inte möjligt
att exakt fastställa hur stödet fördelar sig mellan olika transportköpare. Vid
ett antagande om en genomsnittlig lastvolym per längdmeter om 675 kg kan dock
stödet beräknas till 40 kr, per ton.
Med hjälp av enkätmaterialet kan den genomsnittliga frakten
per ton vid lastbilstransport till fastlandet beräknas till ca 130 kr.
Med gjorda antaganden innebär stödet en genomsnittlig
kostnadssänkning för lastbilstransporterna från Gotland hos de undersökta
företagen med ca 30 %, Detta kan jämföras med det genomsnittliga djupet på
transportstödet vid transporter från övriga delar av stödområdet som uppgår
till ca 24 %,
Stödets djup varierar naturligtvis mellan olika företag
dels beroende på transportsträckornas längd på fastlandet, dels
beroende på godsets
Prop.
1974:140 22
struktur och de enskilda sändningarnas storlek. En
beräkning över stödets djup för de undersökta företagen i ohka branscher
framgår av tabell 10.
Tabell 70. Transportstödets procentuella reducering av de
undersökta företagens kostnader för lastbilstransporter till fastlandet
fördelat på branscher.
Fodermedelsindustri
44%
Livsmedelsgrossister
35%
Verkstadsindustri
m. m.
32%
Livsmedelsindustri
31%
Stenvaruindustri
23%
Byggnadsindustri
21 %
Snickerier
13%
Samtliga
30%
Beräkningarna antyder att det är företagen inom
fodermedelsindustri, verkstadsindustri, livsmedelsindustri samt på Gotland
verksamma jordbruks- och livsmedelsgrossister som får den största relativa sänkningen
av från Gotland gående lastbilstransporter.
Som jämförelse kan redovisas beräkningar av hur
transportstödet reducerat de undersökta företagens totala transportkostnader, .
Företagen inom livsmedelsindustri och stenvaruindustri
samt livsmedelsgrossisterna får en reducering med 10-25 %. Det gemensamma för
dessa företag är att de förädlar och/eller försäljer gotländska råvaror.
För sådana företag som i huvudsak är hänvisade till att
köpa råvaror och halvfabrikat och försälja de färdiga produkterna på fastlandet
- det gäller t, ex. företag inom verkstadsindustrin, varvsindustrin, gummivaru-industrin
och grafisk industri samt snickerier kan stödets reduktion av de totala
transportkostnaderna anges till 5 å 10 %,
För de undersökta företagen inom byggnadsindustri,
fodermedelsindustri samt detaljhandel betyder transportstödet relativt litet.
Orsaken är naturiigtvis att dessa företag har huvuddelen av sin försäljning pä
Gotland samtidigt som de hämtar betydande mängder varor från fastlandet.
Tidigare har redovisats en teoretisk beräkning över
transportkostnadernas variationer mellan olika delar av landet. Vidare har
beräkningar redovisats över de totala transportkostnadernas procentuella
andelar av omsättningen för jämförbara företag inom olika branscher på Gotland
och inom övriga delar av det allmänna stödområdet.
Beträffande transportkostnadernas variationer mellan olika
delar av landet konstaterades att transportkostnaderna för näringslivet på
Gotland understiger ett vägt genomsnitt för de fyra nordligaste länen med 5
-10% och överstiger de framräknade kostnaderna för Kalmar län med ca 50 % och
Stockholms län med ca 70 %,
Effekterna av transportstödet för Gotland kan beräknas ha
lett till att det gotländska näringslivets transportkostnader numera överstiger
de i Kalmar län med ca 25 % och de i Stockholms län med ca 50 %, Detta innebär
reduceringar av framräknade fraktmerkostnader med 50 resp.
Prop,
1974:140 23
30 %, Om hänsyn tas till transportstödet för Norrland (exkl,
intransportstödet), kvarstår förhållandet meUan transportkostnadsnivåerna på
Gotland och i de fyra nordligaste länen i stort sett oförändrat.
En
beräkning av transportstödets andel av omsättningen för de undersökta företagen
visar att denna som ett genomsnitt uppgår till 0,6 %, Härvid har företagen inom
fodermedelsindustri och byggnadsindustri samt detaljhandelsföretagen exkluderats.
Om företagen inom dessa branscher inkluderas i beräkningarna blir motsvarande
0,3 %, Som jämförelse kan nämnas att motsvarande procenttal för företagen inom
övriga delar av det allmänna stödområdet också har beräknats till 0,6 % (prop,
1973:95),
De
beräkningar som gjorts av fraktstödets reduktion av fraktmerkostnaderna kan
anges till mellan 30 och drygt 50 % beroende på jämförelseregion. Beräkningarna
visar också att den totala effekten för företagen transportstödet satt i
relation till omsättningen - är någorlunda jämförbar med den som kunde noteras
för stödet till utgående transporter från Norrland.
Transportstödet har haft störst betydelse för sådana
företag som förädlar och/eller försäljer gotländska råvaror. För de undersökta
företagen inom denna kategori har reduceringen av de totala transportkostnaderna
angetts tih 10 25 %.
För sådana företag som har huvuddelen av sin försäljning
på Gotland, exempelvis företag inom byggnadsindustri, fodermedelsindustri och
detaljhandel, betyder transportstödet relativt litet.
Departementschefen
1 prop. 1970:175 (3LU 1970:89, rskr 1970:463) - vari
riksdagen förelades förslag till lag om hnjesjöfart pä Gotland erinrade jag
om de speciella näringsgeografiska och andra förhållanden, som påverkar utformningen
och omfattningen av transporterna mellan Gotland och övriga delar av landet.
Jag konstaterade att med Gotlands speciella läge följer dess starka beroende av
sjötransporter och att detta i särskild grad gäller godstrafiken. Den icke
reguljära trafiken, som ombesörjs av tank- och tramptonnage, är kvantitetsmässigt
dominerande och omfattar i huvudsak massgods, såsom kalksten, cement, bensin
och oljor, gödningsämnen, fodermedel och spannmål. Den reguljära godstrafiken -
som till allra största delen går med färjor är visserligen kvantitativt betydligt
mindre men representerar samtidigt den del av godstransporterna som från
näringspolitisk utveckhngssynpunkt är av särskilt intresse. Den omfattar i
huvudsak mera högvärdigt stycke- och vagnslastgods samt vissa jordbruksprodukter.
Även i fråga om persontransporterna dominerar sjötrafiken, även om flyget
successivt kommit att spela en större roll vad avser de fasta, över hela året
fördelade transporterna. I färjetrafiken utgör turistresorna ett betydande
inslag.
Jag erinrade vidare om att Gotlandsbolaget numera -
bortsett från den begränsade lastbåtstrafik som AB Sjölinjer bedriver på
Stockholm
Prop.
1974:140 24
med sina färjor svarar för den reguljära sjötrafiken med
fastlandet. Någon egentlig konkurrenssituation föreligger sålunda inte i fråga
om de reguljära, sjögående gods- och persontransporterna. Detta sammanhänger
med trafikunderlagets relativt sett begränsade omfattning. Härvidlag gäller att
koncentrationen inte bara är en följd av trafiksituationen utan en
förutsättning för att trafikarbetet skall kunna drivas på ett rationellt sätt
och utan onödigt höga avgifter.
Samtidigt som en koncentration och samordning är
motiverad, följer av monopolsituationen för det trafikerande företaget att det
allmänna bör ha en fortlöpande insyn i verksamheten hksom möjligheter att vid
behov påverka trafikförhållandena. Det gäller härvidlag att i tillräcklig
utsträckning tillgodose det gotländska näringslivets och den gotländska
allmänhetens behov i fråga om trafik uppläggningen överhuvud, anspråken på att
gods- och persontransporter sker till rimliga och lämpligt avvägda taxor osv.
För att
säkra en sådan insyn och ett sådant inflytande föreslog jag i angivna
proposition en lag, enligt vilken linjesjöfart mellan Gotland och svensk hamn
utanför Gotland skall få drivas endast efter tillstånd av Kungl, Maj:t, I lagen
anges de närmare förutsättningarna för att tillstånd skall lämnas, TiUstånd
skall kunna förbindas med särskilda villkor eUer föreskrifter. För trafik som
omfattas av tillstånd skall av Kungl, Maj:t eller myndighet som Kungl, Maj:t
bestämmer fastställas taxor och turplaner som tihgodoser de krav som kan stäUas
med hänsyn till de i lagen angivna grunderna för tillståndsprövningen, Sedan
lagen antagits av riksdagen, har såsom nämnts tillstånd meddelats
Gotlandsbolaget att driva sjöfart för gods- och personbefordran i regelbunden
trafik mellan Gotland och svenska hamnar utanför Gotland, Vidare har AB
Sjölinjer lämnats tillstånd att bedriva sjöfart för styckegodsbefordran i
regelbunden lastbåtstrafik mellan Gotland och Stockholm. Genom särskilda
beslut har turplaner och taxor successivt fastställts för de båda bolagen.
För att skapa gynnsammare betingelser för den
näringsgeografiska utveckling, som Gotlands inlemmande i stödområdet syftade
till, framlade jag i prop. 1971:154 förslag om införande av transportstöd
avseende de frän Gotland utgående godstransporterna i Gotlandsbolagets
färjetrafik till fastlandet. Förslaget antogs av riksdagen (TU 1971:28, rskr
1971:350). Enligt beslutet skulle transportstöd i första hand utgå under en
försöksperiod på tre år med början den 1 februari 1972.
Vid bedömningen av i vilken utsträckning och i vilka
former ett godstransportstöd skulle utgå inriktades intresset naturligt på
färjegodset. Beträffande det kvantitativt betydande gods som går med lastbåtar
och då nästan helt i icke-reguljär tramp- och tankfart dominerar såsom
nämnts varuslag av massgodskaraktär. Till helt övervägande del är det fråga om
gods som har väsenthgt lägre frakter än vad som betingas vid bilburna
transporter och som med hänsyn bl. a, till hanteringen i huvudsak inte lämpar
sig för lastbils- och trailertransporter.
Resultatet av mina överväganden innebar såsom nämnts också
att stödet i första hand borde inriktas på de från Gotland
Prop,
1974:140 25
utgående färjetransporterna. Dessa som i huvudsak är bilburna
och som går på trailers och semitrailers avser olika på Gotland producerade
livsmedel och jordbruksprodukter samt olika bearbetade varor från i första hand
verkstadsindustrin. Jag konstaterade i sammanhanget, att det här är fråga om
varor som det från regionalpolitisk synpunkt är angeläget att stödja och som
till ahra största delen också omfattas av det norrländska utgående
transportstödet.
Vad beträffar det till Gotland ingående färjegodset - som
i betydande utsträckning avser hvsmedel och olika slags konsumtionsvaror,
vidare verkstadsvaror, kemiska produkter, byggnadsmaterial osv. ansågs vid
denna tid tillräckliga skäl inte föreligga för ett transportstöd. Undersökningar
som då utförts av statens pris- och kartellnämnd i fråga om olika konsumtions-
och kapitalvaror tydde sålunda inte på att gotlandspriserna beträffande den
övervägande delen av detta gods återspeglade någon av transportkostnaderna
betingad fördyring.
Vid avvägningen av transportstödets djup innebar
ställningstagandet en nedsättning av godstaxan i färjetrafiken (längdmetertaxan
för godsfordon) för de utgående transporterna med 50 %. Denna reducering
bedömdes - utslagen på olika totala transportlängder och under antagande av
fordonslaster om 5-15 ton - leda till att frakterna på exempelvis sträckorna
Visby-Stockholm, Visby-Göteborg och Visby-Norrköping sänktes med 1525 %, Detta
skulle ge ett stöd som väl borde hävda sig med vad som gällde inom större delen
av det allmänna stödområdet vid motsvarande avstånd, - I fråga om
transportstödets konstruktion ansågs vägande skäl tala för att bygga in
transportstödet direkt i Gotlandsbolagets taxa. Härigenom kunde väsentliga
administrativa fördelar vinnas.
I anslutning till behandlingen av godstaxan övervägde jag
också frågan om avgifterna för överföring av personbilar. Ett
företagsekonomiskt utrymme bedömdes föreligga för en reducering av
personbilstaxan med 10 %. Härutöver var jag beredd att förorda ett
medelsutrymme, vilket gav en total minskning av överföringsavgiften med 25 %,
Även denna del av transportstödet trädde i tillämpning den 1 februari 1972.
I samband med foreläggande för riksdagen av prop. 1973:95
(TU 1973:14, rskr 1973:250) angående transportstöd som regionalpolitiskt medel
vilken proposition i första hand innefattade redovisning av utvärdering och
förslag avseende det norrländska transportstödet -föreslog jag även en
förstärkning av transportstödet till Gotland. Avsikten var att göra detta i
ännu högre grad ägnat att fylla sin regionalpolitiska uppgift, 1 enlighet
härmed genomfördes från den 1 juli 1973 en ytterligare sänkning av längdmetertaxan
med 50 % av de då gällande avgifterna. Det innebaratt man jämfört med
utgångsläget i början av år 1972 - hade vidtagit en total reducering av taxan
för utgående transporter med 75 %,
Kostnaderna för det sålunda genomförda transportstödet
uppgick för budgetåret 1973/74 tih 3 383 000 kr. Härav avsåg 600 000 kr. stödet
i anslutning till den reducerade personbilstaxan.
Avsikten har såsom nämnts varit att tillämpa det angivna
transport-
Prop. 1974:140 26
stödet som en försöksverksamhet under en treårsperiod (1/2
197231/1 1975), Härigenom vann man erfarenheter, vilka kunde beaktas vid
bedömningen och avvägningen av transportstödet för tiden härefter,
I anslutning härtill vill jag erinra om trafikutskottets
betänkande nr 1974:7 (rskr 1974:144) i anledning av i prop, 1974:1 gjord
framställning rörande anslaget till Transportstöd för Gotland jämte motioner.
Utskottet erinrade i sammanhanget om transportstödets karaktär av försöksverksamhet
och om den bedömning av dess fortsatta utformning som skulle ske vid
försöksperiodens slut. Utskottet ansåg, att vid dessa överväganden frågan om
tillämpning av dels den s. k. vägprincipen, dels bilgodsföretagens s. k.
normaltaxa för fjärrtrafik även på gotlandslinjerna borde prövas. 1 sammanhanget
borde även flygtransporterna beaktas. Resultatet av utvärderingsarbetet skulle
föreläggas riksdagen senast hösten 1974.
Statens pris- och kartellnämnd har, genom beslut av Kungl.
Maj:t i januari 1972, haft i uppdrag att följa transportkostnadsutvecklingen
för lastbilstrafiken från Gotland i syfte att trygga att det av riksdagen
beslutade transportstödet kommer det gotländska näringslivet till godo. Nämnden
har i juni 1973 och i oktober 1974 lämnat redovisningar för detta uppdrag.
Pris- och kartellnämnden har vidare i oktober 1974
redovisat resultatet av en prisundersökning,, som belyser prisläget på Gotland
vid vissa tidpunkter i förhållande till vissa jämförelseregioner på fastlandet.
Sluthgen har inom kommunikationsdepartementet gjorts en
utvärdering av nuvarande transportstöd för att få en uppfattning i vad mån
detta bidragit till att minska de kostnadsmässiga olägenheter som följer med
Gotlands speciella läge.
Som en utgångspunkt för övervägandena angående det
fortsatta stödet till godstransporterna skall jag först uppehålla mig vid
resultatet av den utvärdering som gjorts av det hittillsvarande stödet, och
som bl, a, grundar sig på en enkät till ett fyrtiotal gotländska företag. Det
kan dä konstateras, att effekten av ett stöd som är knutet till de från Gotland
utgående transporterna givetvis varierar för företag inom olika branscher
beroende på transportstrukturen. För sådana företag som förädlar och/eller
försäljer från Gotland härrörande varor utgör kostnaderna för transporter till
olika orter på fastlandet ofta en betydande del av de totala
transportkostnaderna. Exempel härpå är industri- och grossistföretag inom
livsmedelssektorn, förädlingsföretag inom stenvaruindustrin osv, 1 sådana fall
har stödet lett till en reduktion av de totala transportkostnaderna med 1025 %,
För företag som i huvudsak levererar sina produkter till fastlandet men
samtidigt i betydande utsträckning hämtar råvaror och mellanprodukter därifrån
exempelvis företag inom verkstads- och varvsindustri, gummivaruindustri,
grafisk industri och snickerier - har en minskning skett med 5 10%, För
sådana företag slutligen som i väsentlig mån hämtar varor från fastlandet och
sedan har huvuddelen av sin försäljning på Gotland -exempelvis företag
inom byggnadsindustri, fodermedelsindustri och
Prop, 1974:140 27
detaljhandel - bhr transportstödet givetvis förhållandevis
obetydligt.
En beräkning har också gjorts i det föregående som tyder
på att frakten per ton vid lastbilstransporter till orter pä fastlandet
reducerats med i genomsnitt 30 %. Detta är något högre än den beräknade
reduktionen av lastbils- resp, järnvägsfrakten till följd av det utgående
norrlandsstödet. Tillgängligt material ger också vid handen, att Gotlands
fraktmerkostnader i förhållande till exempelvis Stockholms- och
Kalmar-regionerna genom transportstödet kunnat minskas med ungefär 30 resp,
50%,
Sammanfattningsvis kan i anslutning härtill konstateras
att det hittillsvarande gotländska transportstödet väl synes ha fyUt sin
regionalpolitiska uppgift att reducera de kostnadsmässiga olägenheter som
Gotland har. Det finns också god grund att hävda att stödet i fråga om sin
effekt på de relativa kostnadsförhållandena väl motsvarar stödet till utgående
transporter från Norrland och angränsande delar av stödområdet. Erfarenheterna
får anses ha styrkt riktigheten av den valda konstruktionen för stödet.
Med hänsyn
härtill har jag funnit skäl att - på samma sätt som tidigare skett i fråga om
transportstödet till de norra delarna av landet överväga en utvidgning av det
gotländska stödet så att det även innefattar godstransporter i färjetrafiken
till Gotland, Härigenom skulle man i första hand gynna den industri och det
näringsliv överhuvud som är beroende av råvaror och olika slags halvfabrikat
och mellanprodukter från fastlandet. Det blir inte bara till fördel för redan
etablerad verksamhet. Det ger också i förhållande tih andra delar av landet
mera hkvärdiga lokaliseringspolitiska möjligheter att stimulera till ny
företagsamhet på Gotland,
Ett annat
skäl för en sådan utvidgning av transportstödet är de olägenheter i
prishänseende som gotlänningarna i viss utsträckning uppenbarligen har enligt
en av pris- och kartellnämnden utförd prisundersökning. Denna som ger en
något annan bild än den som redovisats av nämnden i anslutning till 1971 års
transportstödsproposition innefattar en prisjämförelse mellan Gotlands-,
Kalmar- och Stockholmsregionerna, Undersökningen tyder bl, a, på att prisnivån
på Gotland för olika slags dagligvaror är något högre än i de undersökta
fastlandsregionerna. Nämnden har uppskattat skillnaden till ett fåtal
procentenheter till Gotlands nackdel. Undersökningen ger inte grund för några
entydiga slutsatser i fråga om prisskillnader vad avser hushällskapitalvaror.
På byggnadsmaterialområdet där ett antal standariserade byggprodukter
undersökts - utfaller däremot en jämförelse mellan noterade lägsta priser i
resp, fall relativt sett ogynnsamt för Gotlands del. Detsamma gäller
petroleumprodukter. Beträffande dessa hänvisar nämnden emellertid till det
uppdrag som Kungl, Maj:t gett nämnden och som syftar till att skapa en för hela
landet enhetlig prisnivå.
Även om de konstaterade prisskillnaderna mellan Gotland
och fastlandet betingas även av andra förhåhanden än fraktkostnadsläget, är det
givet att ett stöd avseende det till Gotland destinerade färjegodset
Prop. 1974:140 28
skulle befrämja en prisutjämning. Färjetrafiken till
Gotland omfattar nämligen i betydande utsträckning livsmedel och
konsumtionsvaror överhuvud, liksom hushåhskapitalvaror och byggnadsmaterial,
I fråga om storleken av det sålunda till båda
transportriktningarna utvidgade stödet talar erfarenheterna av hittillsvarande
stöd bl, a, dess med norrlandsstödet likvärdiga förmåga att reducera relativa
kostnadsskillnader - för att även fortsättningsvis medge en 75-procentig reduktion
i förhållande till bolagets grundtaxa. Med beaktande av en till följd av
inträffade pris- och lönestegringar aktuell höjning av avgifterna i grundtaxan
från den 1 februari 1975 kan transportstödet prehminärt sägas innebära, att
fraktavgiften per längdmeter blir på Nynäshamnssträckan 13:50 kr, samt på Oskarshamns-/Väster-vikssträckorna
11 kr.
Med hänsyn till den nuvarande godsvolymen i färjetrafiken
drygt 150 000 ton - bUr de totala kostnaderna för godstransportstödet
beräknade i 1975 års prisläge ca 8,5 milj, kr,, varav hälften utgör den
tillkommande kostnaden för stödet avseende godstransporter till Gotland,
Stödet bör liksom hittills avse det traditionella
färjegodset. Som framgår av den tidigare redovisningen förekommer också en
omfattande lastbåtstrafik med tramp- och tanktonnage, som mellan Gotland och
det svenska fastlandet transporterar en godsvolym av storleksordningen 1,8
milj, ton. Det är i huvudsak fråga om massgods, och transporterna sker såsom
nämnts normalt till frakter som väsentligt understiger vad som betingas för
bilgods av det slag som går i den reguljära färjetrafiken. Det är tiU största
delen också fråga om gods som med hänsyn bl, a, till hanteringen inte lämpar
sig för lastbils- och trailertransporter. Det kan dock inte uteslutas, att vissa
varuslag - vid det djup på transportstödet varom här är fråga på kortare
eller längre sikt skulle kunna föras över till biltransporter med färja. För
att undvika en utveckling, som skulle kunna leda till en samhällsekonomiskt
olämplig fördelning på trafikmedel av gotlandsgodset och dessutom till
kapacitetsproblem som kunde innebära allvarliga olägenheter för det naturliga
färjegodset, bör vissa varuslag undantas från transportstödet. Det gäller
sådana varor som cement och obearbetad kalksten (ej kalkstensmjöl),
petroleumprodukter, spannmål samt fasta gödningsmedel. Med hänsyn till att
stödet genom sin konstruktion inte är direkt kopplat till enskilda varuslag bör
undantagen anges sålunda, att fordon och lastbärare som uppenbarligen helt
eller i huvudsak transporterar eller är avsedda för transport av angivna
varor inte skall omfattas av den genom transportstödet reducerade längdmetertaxan.
Härutöver bör liksom hittills militära transporter undantas,
1 anslutning till frågan om det utvidgade transportstödet
vill jag uppehålla mig vid den särskilda taxa, som transportförmedlingsföretagen
- AB Svenska Godscentraler (ASG) och AB Godstrafik & Bilspedition (GBS) - tillämpar
i sin trafik på Gotland, Taxan är konstruerad med utgångspunkt i den taxa som
gäller för fjärrtrafiken på fastlandet, I enlighet härmed
Prop, 1974:140 29
uttas avgifter enligt det fraktberäkningsavstånd, som
motsvarar summan av avståndet mellan aktuell fastlandsort och resp, färjehamn
på fastlandet samt avståndet mellan denna färjehamn och Gotland, Till de av
fraktavståndet betingade avgifterna görs sjötillägg, som varierar med hänsyn
till ifrågakommande tariffer och som avses täcka färje- och hamnavgifter samt
av överfarten föranledda ökade omkostnader,
I sjötillägget utgörs den dominerande komponenten av de
till Gotlandsbolaget erlagda avgifterna för färjeöverfarten. Vid en så kraftig
reducering av färjeavgifterna som följer av mitt förslag till transportstöd bör
möjligheterna väsenthgt ha förbättrats för transportförmedlingsföretagen att
övergå tid den taxesättning som gäller för fjärrtrafiken på fastlandet. Jag har
då också beaktat, att det väl kan redovisas vissa merutgifter i färjeöverfarten
med hänsyn till tidsfaktorn men att det också lämnas betydande avtalsrabatter i
förhållande till taxan.
Med hänsyn härtill avser jag att föreslå Kungl, Maj:t att
ge statens pris-och kartellnämnd i uppdrag att uppta överläggningar med berörda
företag i syfte att få den på fastlandet tillämpade taxesättningen i fjärrtrafiken
att gälla även i trafiken på Gotland så att näringslivet där får en med
förhållandena på fastlandet i huvudsak likvärdig behandling i avgiftshänseende.
Därmed skulle också de i det följande behandlade önskemålen om en prissättning
enligt vägprincipen ha tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt i fråga om
godstrafiken.
Statens pris- och kartellnämnd kommer liksom hittills att
ha i uppdrag att följa transportkostnadsutveckUngen i syfte att trygga att
transportstödet fullt ut kommer det gotländska näringslivet till godo.
Jag skall härefter övergå till att behandla frågan om
persontrafiken på färjorna mellan Gotland och fastlandet. Ifrågavarande trafik -
som svarar för den dominerande delen eller närmare 75 % av Gotlands totala passagerartrafik
med fastlandet - har ökat förhållandevis kraftigt under de senaste åren. Är
1973 uppgick antalet med Gotlandsbolagets färjor befordrade passagerare till ca
507 000. Av resenärerna bedöms närmare 70 % vara turister, och över halva
antalet resor sker under de tre sommarmånaderna.
Såsom jag tidigare framhållit ger lagen om linjesjöfart på
Gotland möjligheter att följa upp och vid behov påverka trafikuppläggning och
taxesättning i färjetrafiken på ett sätt som tillgodoser ahmänhetens och
näringslivets anspråk på en god transportförsörjning tih rimliga priser, I
taxehänseende kan också konstateras, att de höjningar som vidtagits varit
måttliga, I kapacitetshänseende har en anpassning skett med hänsyn till
behoven, och ny och modern båtmateriel har tillförts trafiken.
Som ett led i strävandena att förbättra betingelserna för
befolkningen på Gotland, att öka landsdelens lokaliseringspolitiska
attraktivitet och att även gynna turismen har jag i detta sammanhang även velat
överväga frågan om ett transportstöd till persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor.
Jag skall senare återkomma med synpunker på den bl, a, av Gotlands kommun aktuahserade
frågan om en prissättning enligt den s, k, vägprincipen. Jag vill dock redan
här
Prop,
1974:140 30
framhålla, att innebörden av denna princip och särskilt
då vad avser dess tillämpning på persontrafiken - är oklar och att den inte ger
någon egentlig vägledning vid den konkreta utformningen av ett persontransportstöd.
Skäl för ett persontransportstöd kan anföras med hänsyn tih
den högre färdkostnad som en färjeresa mellan Gotland och fastlandet för med
sig jämfört med vad en kollektivresa betingar på motsvarande avstånd på
fastlandet. Vid mina överväganden av storleken och utformningen av ett sådant
stöd har jag funnit det naturligt att utgå från ett järnvägsaltetnativ. Det
innebär, att priset för en enkel resa med färja inte bör vara högre än priset
för en enkel andraklassbiljett på tåg för motsvarande färdsträcka.
En sådan fortsatt anknytning till SJ-taxan innebär en
betydande förbättring för gotlandsresenärerna, som framgår av följande tablå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Relation Nu gällande Föreslagen
taxa kr, taxa
kr.
52
40
26
20
52
32
26
16
52
32
26
16
Gotland-Nynäshamn ordinarie rabatterat
Gotland-Oskarshamn ordinarie rabatterat
Gotland-Västervik ordinarie rabatterat
opaginerad Kontrollera mot PDF
På de nya priserna i färjetrafiken mellan Gotland och
fastlandet bör även fortsättningsvis Gotiandsbolagets olika rabattformer
tillämpas. Det innebär att på Gotland bosatt person även framgent erhåller en
nedsättning av ordinarie pris med 50 %,
Innebörden av förslaget är i övrigt, att priset för en
enkel resa för en "fastlänning" i relationen Gotland-Nynäshamn sänks
från f, n, 52 kr, till 40 kr, och för en tur- och returresa från 104 kr, till
80 kr. Motsvarande sänkning för en gotlänning blir vid enkel resa från 26 kr.
till 20 kr, och vid tur- och returresa från 52 kr, till 40 kr. Det är sålunda
fråga om en i det närmaste 25-procentig sänkning,
I relationen Gotland-Oskarshamn resp, Gotland-Västervik
sänks priset för en fastlänning vid enkel resa från 52 kr, till 32 kr, och vid
tur- och returresa från 104 kr. till 64 kr. Motsvarande sänkning för en
gotlänning blir vid enkel resa från 26 kr, till 16 kr, och vid tur- och
returresa från 52 kr. till 32 kr, 1 detta fall blir det fråga om en närmare 40-procentig
reduktion. Vad gäller sommartrafiken på Grankullavik förutsätts att samma
prissättning tillämpas som på Västervik.
Den reella sänkningen är emellertid större, eftersom
inträffade pris-och lönestegringar skulle motiverat en påtaglig taxehöjning
från den I februari 1975. Med hänsyn härtill kan reduktionen i Nynäshamnsfallet
anges till ca 35 % och i Oskarshamns- och Västerviksfallen till ca 45 %,
Prop, 1974:140 31
Kostnaderna för ett sålunda utformat transportstöd utgör i
1975 års prisläge ca åtta milj, kr,
1 fråga om hytt- och personbilstaxorna förutsätts inga
ytterligare statliga insatser. Vad avser personbilstaxorna vill jag i
sammanhanget erinra om att vid godstransportstödets införande den 1 februari
1972 en reducering skedde med 25 %, På den reducerade avgiften erhåller på
Gotland bosatta personer 50 % rabatt. För ifrågavarande rabatt har under
transportstödsanslaget beräknats ett belopp av 600 000 kr.
Det föreslagna transportstödet för person- och
godsbefordran i färjetrafiken avses gälla under en fyraårsperiod med början den
I februari 1975, Därigenom erhålls en tidmässig samordning mellan
transportstöden för Norrland resp, Gotland,
Med det väsentligt utvidgade stöd som enligt mitt förslag
i fortsättningen skall utgå till färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet
finns det vägande skäl som talar för att frågan om huvudmannaskaps-och ägarförhållanden
tas upp till närmare överväganden. Jag har för avsikt att hos Kungl. Maj:t
hemställa om bemyndigande att tillkalla en särskild sakkunnig för att handha denna
uppgift.
Som jag omnämnt i det föregående har i olika sammanhang diskuterats
frågan om en avgiftssättning i färjetrafiken enligt den s, k, vägprincipen.
Härmed avses dä att utgifterna för trafikanter och godstransportkunder i
trafiken mellan Gotland och fastlandet skall motsvara vad som betingas för
motsvarande sträcka på fastlandet.
Vid en sådan jämförelse är det tre slags kostnadsposter
som är av särskilt intresse, nämligen tidskostnader, vägberoende
fordonskostnader och olika slags överföringsavgifter inkl, hamnavgifter. Vid
transport med färja är de vägberoende fordonskostnaderna obetydliga.
Överförings-avgifterna tillsammans med tidskostnaderna svarar för huvudparten
av de totala kostnaderna. Vid landtransport över motsvarande avstånd utgör de vägberoende
kostnaderna en betydande komponent. Härtill kommer tidskostnaden, som har en
relativt sett lägre vikt än i färjealternativet. En tillämpning av vägprincipen
i färjetrafiken skuhe närmast innebära, att avgifterna i denna inte bör
överstiga summan av kostnadsposterna i landtransportalternativet.
Det kan konstateras, att ett utförande i praktiken av vägprincipen
aktualiserar en rad frågeställningar.
En fråga är vilka avstånd jämförelsen skall avse.
Betraktas färjesträckorna som "vägar" kan noteras, att vägavstånd
normalt inte är detsamma som fågelvägsavstånd med hänsyn till den anpassning
som måste ske till bebyggelse, landskap osv.
Bortsett härifrån - och oberoende av med vilket
landtransportmedel jämförelsen sker uppstår problem när det gäller att
bestämma vikten hos ohka kostnadsposter. De direkta kostnaderna för transporter
med visst slag av landtransportmedel varierar givetvis ofta för samma sträcka
mellan olika relationer beroende på trafikuppläggning, trafikunderlag,
trafikutbud etc. Tidskostnaden erbjuder särskilda värderingsproblem. För
Prop. 1974:140 32
exempelvis persontrafiken varierar värdet av tidsåtgången
beroende på om det är fråga om tjänsteresor, inköpsresor eher turist- och
fritidsresor.
En tiUämpning av vägprincipen ger givetvis helt olika
resultat beroende på vilket slags landtransportmedel som väljs. För
persontrafiken kan jämförelse ske med individuell biltrafik därvid
beräkningarna kan grundas på ohka förutsättningar vad avser antalet resande -
eller med järnvägs- eller busstrafik,
I detta sammanhang vill jag i korthet beröra en den 30
september 1974 dagtecknad skrivelse, som Gotlands kommun tillstäUt kommunikationsdepartementet,
I denna har kommunen redovisat synpunkter på bl. a. utformningen av taxorna i
färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet med hänsyn till vägprincipen,
1 fråga om godstrafiken anges tillämpningen av vägprincipen
innebära, att den s, k, normaltaxan för fjärrtrafik vinner tillämpning, I
anslutning härtiU vill jag hänvisa till vad jag i det föregående föreslagit i
fråga om ett utvidgat transportstöd och i anslutning därtiU anfört om
transportförmedlingsföretagens taxesättning i Gotlandstrafiken,
Beträffande persontrafiken med färjorna har kommunen
utifrån sin tolkning av vägprincipen föreslagit, att avgiften för en enkel resa
mellan Gotland och fastlandet bestäms till 10 kr, och för en enkel resa mellan
Gotland och Öland tih 5 kr. Samtidigt har föreslagits viss ändrad avvägning av
personbilstaxorna. Härjämte kan noteras, att en mycket kraftig reduktion även
föreslagits i fråga om flygavgifterna, vilka ansetts böra motsvara avgifterna
för första klass tåg.
Det kan konstateras, att kommunens samlade förslag stäher
krav på statsbidrag i minst storleksordningen 40 milj, kr, redan vid nuvarande
omfattning av trafiken. Härtill kommer emellertid att de extremt låga
avgifterna kan förväntas leda till svårbemästrade kapacitetsproblem, vilkas
lösning även på kortare sikt skulle ställa krav på ytterhgare mycket betydande
ekonomiska insatser.
Jag skall här inte närmare gå in på de antaganden vid
uttolkningen av
vägprincipen, som ligger till grund för kommunens förslag och som bl, a,
bygger på förutsättningen av en låg andel kollektiv trafik och en hög
andel individuell trafik. Jag vih härvidlag hänvisa till vad jag i det
föregående anfört om oklarheten i vägprincipen och de skilda slutsatser
man kan komma fram till utifrån olika antaganden och värderingar.
Allmänt vill jag dock framhålla att den avgiftssättning som föreslagits av
kommunen inte äger sin motsvarighet hos något annat kollektivt
trafikmedel, __
Jag har i det föregående lagt fram förslag till ett
persontransportstöd, som bygger på en anknytning av avgifterna för
personbefordran i färjetrafiken till ett kollektivtrafikalternativ, nämligen
järnvägen. Som framgår av redovisningen leder en sådan utformning av
avgiftssättningen vilken kan ses som uttryck för en form av kollektiv vägprincip
till väsentligt reducerade reskostnader.
Som framgår av den tidigare redovisningen spelar flyget en
väsentlig roll i fråga om Gotlands trafikförsörjning. Det svarar för ungefär 25
% av
Prop. 1974:140 33
antalet befordrade passagerare mellan Gotland och
fastlandet, I Linjeflygs prissättning har särskild hänsyn också tagits till
Gotlands specieha förhållanden. För på Gotland bosatta personer gäller sålunda
ett specialpris, innebärande att tur- och returresa inkl, bokning f, n, kan ske
till en avgift av 220 kr. På detta pris tillämpas sedvanliga rabattförmåner.
För fastlänningar gäller - enligt de sedvanliga grunderna för Linjeflygs
taxesättning - ett normalt pris om 150 kr, för enkel resa, vartill kommer en
icke obhgatorisk bokningsavgift, 1 syfte att särskilt gynna turistnäringen på
Gotland har fr, o, m, år 1973 ett arrangemang införts som innebär att fastlänningen
under de tre sommarmånaderna kommer i åtnjutande av det specialpris, som året
runt gäller för gotlänningen.
Genom angivna specialpris och rabattarrangemang på
linjerna mellan Gotland och fastlandet intar Gotland vid jämförelse med annat
inrikesflyg på motsvarande sträckor en klart gynnad ställning.
Dessa pris- och rabattåtgärder har blivit möjliga genom
att särskilda medel ställts till förfogande över anslag pä riksstaten.
För vartdera av budgetåren 1973/74 och 1974/75 har tUl
Ersättning till Linjeflyg AB för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland
anvisats 2,4 milj, kr. Anslagen beräknades på basis av vid beräkningstillfället
tillgänglig passagerarstatistik och då gällande pris- och kostnadsläge.
Ersättningen till Linjeflyg AB utbetalas med utgångspunkt i redovisad faktisk passagerarbeläggning
och faktiskt rabattutnyttjande. Det faktiska ersättningsberättigade
underskottet i trafiken på Gotland uppgick t, o, m. den 30 juni 1974 tih 3 104
000 kr,, vilket överstiger det beräknade anslaget med 704 000 kr.
Enligt vad jag erfarit är en allmän taxehöjning om i
genomsnitt ca 10% aktuell inom inrikesflyget under den närmaste månaden, I
anslutning härtill är jag beredd att förorda en ytterligare relativ förbättring
såvitt avser Linjeflygs gotlandstrafik genom att låta gotlänningarnas
specialpris för tur- och returresa jämte motsvarande sommarpris för fastlänningarna
bibehållas vid 220 kr. Härigenom befrias ifrågavarande resandegrupper från en
avgiftshöjning i storleksordningen 20 kr. De flygpriser som sålunda gäller för
gotlänningarna och sommartrafiken kommer att innebära en reducering om ca 30 %
i förhållande till ordinarie biljettpris.
Kostnaderna i anledning av denna åtgärd kan nu beräknas
till ca 1 milj, kr, för helt år utöver angivna 3 milj. kr.
Kostnaderna för det av mig föreslagna stödet för person-
och godsbefordran i fä r j etrafi ken har jag med hänsyn tagen även till den
redan gällande nedsättningen av befordringsavgiften för personbilar - beräknat
till (8,5+8,0+0,6) 17,1 milj. kr. per år med utgångspunkt i 1974 års trafik och
den taxenivå som är aktuell för år 1975. Av angivna belopp avser 8,5 milj. kr.
godstransportstödet - varav hälften hänför sig till det tillkommande stödet -
8,0 milj, kr, det nu föreslagna persontransportstödet samt 600 000 kr, fortsatt
nedsättning av personbilstaxan.
Prop,
1974:140 34
Av den angivna kostnaden om 17,1 milj, kr, kan 7,1 milj,
kr, beräknas hänföra sig till budgetåret 1974/75, Vid riksdagens bifall till
förslaget torde kostnaderna få belasta det för budgetåret 1974/75 upptagna
förslagsanslaget Transportstöd för Gotland, vilket i 1974 års statsverksproposition
beräknats till 3,3 milj, kr.
Kostnaderna
för stödet för personbefordran med flyg har jag beräknat till 4 milj, kr, per
år. Härav hänför sig såsom nämnts 1 milj, kr, till den av mig i det föregående
föreslagna relativa prisförbättringen. Av sistnämnda belopp kan ca 0,5 milj,
kr, beräknas hänföra sig till budgetåret 1974/75, För gällande stöd finns på
riksstaten för budgetåret 1974/75 uppfört ett reservationsanslag av 2,4 mUj,
kr. Jag föreslår att ett förslagsanslag'med samma benämning uppförs på
tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Från detta anslag bör få
bestridas dels kostnader för nu gällande stöd, dels kostnader för den tillkommande
förbättringen, dels slutavräkning för stödet under budgetaret 1973/74, Anslaget
bör i enlighet härmed upptas med 4,2 milj, kr. Vid bifall till dessa förslag
bör de medel som anvisats på nyssnämnda reservationsanslag tillföras
budgetutjämningsfonden.
Jag vill i sammanhanget erinra om den omläggning av skatteutjäm-ningsbidraget
som genomfördes fr, o, m, år 1974. Omläggningen innebar en ökning av det
statliga stödet till Gotlands kommun som motsvarar ca 1 800 kr, per år för en tvåbarnsfamilj.
Härigenom har skatten kunnat sänkas med 1:90 och samtidigt har möjligheterna
ytterligare förbättrats för Gotlands invånare att erhålla en med övriga
medborgare i landet likvärdig service.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl,
Maj:t föreslår riksdagen att
1,
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för transportstöd i färjetrafiken på Gotland
2,
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för utökad ersättning till Linjeflyg AB i anledning
av prisåtgärder vid flygtrafik på Gotland
3,
till Ersättning
till Linjeflyg AB för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland på
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag
av 4 200 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gvllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
33 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (33)
33 kopplingar i 27 dokument.
- Bet. 1984/85:TU18 om anslag till Transportstöd för Gotland (prop. 1984/85:100 bil. 8) s. 2 i texten
- Bet. 1983/84:TU22 om anslag till Transportrådet och Transportstöd m m. (prop. 1983/84: 100 bil. 8) s. 3 i texten
- Bet. 1982/83:TU17 om anslag till Institut m.m. (prop. 1982/83:100 bil. 8) s. 4 i texten
- Bet. 1981/82:TU8 om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 (prop. 1981/82:25) s. 7 i texten
- Prop. 1981/82:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 s. 34 i texten