Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till kommunerna för färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

1974 · 24 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:141, Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till kommunerna för färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1974 Prop. 1974:141

Nr 141

Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till
kommunerna för färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem; given den 4 oktober
1974,

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att statsbidrag införs lill
kommunernas färdtjänst för handikappade. Samtidigt läggs fram förslag om nya
regler för statsbidragen till kommunernas kostnader för social hemhjälp och
familjedaghem. De i propositionen föreslagna reformerna har utarbetats på
grundval av ett betänkande från kommunalekonomiska utredningen.

Statsbidrag föreslås utgå med 35 % av kommunernas
bruttokostnader för såväl färdtjänst som social hemhjälp och familjedaghem, Bidragsun-deriaget
för färdtjänst skall omfatta kostnaderna för av kommun anordnad färdtjänst för
handikappade. Det nuvarande bidragsunderlaget för social hemhjälp och
familjedaghem utvidgas. För den sociala hemhjälpen skall statsbidrag lämnas
inte bara för hemvårdare och hemsamariter utan även för särskilda kostnader som
avser hår- och fotvård, badservice, matdistribution, snöröjning samt
hemhjälpsledare. För de kommunala familjedaghemmen skall statsbidraget utöver
lönekostnaderna omfatta omkostnadsersättning till dagbarnvårdare och föreskrivna
hälsokontroller. Nuvarande kvotregei i bidragssystemet för de kommunala
familjedaghemmen slopas samtidigt.

De nya bidragsreglerna, som beräknas öka statens
årskostnader med 160 milj. kr., föreslås träda i kraft den 1 januari 1975,

1 Riksdagen 1974. I saml. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:141

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4 oktober 1974,

Närvarande: statsråden HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statsbidrag
till kommunerna för färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem och anför.

1. Inledning

Kommunalekonomiska utredningen' tillkallades den 17
december 1971 för att göra en allsidig utredning av kommunernas ekonomi. Genom
tilläggsdirektiv den 28 december 1973 fick utredningen i uppdrag att med förtur
behandla frågorna om storlek och utformning av statsbidragen till kommunernas
sociala hemhjälp och familjedaghemsverksamhet för tiden efter år 1974 och att i
samband därmed även behandla frågan om statsbidrag till den kommunala
färdtjänsten. Resultatet av utredningens överväganden skuUe redovisas i sådan
tid att beslut om de statsbidragsregler som skall gälla fr, o, m, den 1 januari
1975 kan fattas av 1974 års riksdag.

Kommunalekonomiska utredningen har i juni 1974 avlämnat
delbetänkandet (SOU 1974:41) Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp
och familjedaghemsverksamhet. Efter remiss har yttranden över betänkandet
avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksrevision verket (RRV),
skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens handikappråd,
länsstyrelserna i Stockholm, Blekinge, Älvsborgs och Norrbottens län,
socialutredningen, barnstugeutredningen. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), De handikappades riksförbund (DHR)
samt Pensionärernas riksorganisation

(PRO).

' Ledamöter riksdagsledamöterna Sven Ekström, tillika
ordförande, Nils Carls-hamre, Mary Holmqvlst, Knut Johansson, Stig Josefson,
Valter Kristenson, direktören Sven Järdler, dåvarande ledamoten av riksdagen,
direktören Sigvard Larsson, förbundsdirektören Bengt Olsson, ersatt den 14 mars
1974 av förbundsdirektören Rune Carlsson, och planeringschefen Oarl Johan
Åberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 3

2. Nuvarande verksamhet och bidragsbestämmelser 2,1
Färdtjänst

Kommunernas sociala färdtjänst är avsedd för personer vars
handikapp medför väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationsmedel.
Genom färdtjänsten erbjuds handikappade skolresor, arbetsresor,
behandlingsresor, inköps- och övriga privatresor. Såväl konventionella fordon
som specialfordon kommer till användning. Färdtjänsten utförs ofta i samverkan
med den lokala taxiorganisationen. Dessutom förekommer att resorna utförs av
brandkåren, enskilt bussbolag, kommunala trafikföretag eller privatpersoner.
Kommunen kan även genom egen personal svara för färdtjänsten.

Enligt en av Svenska kommunförbundet genomförd
undersökning fanns år 1972 färdtjänst i 260 av de 447 kommuner som besvarade
förbundets enkät. Invånarantalet i dessa 260 kommuner var totalt 6,9 milj.
Detta innebar att i runt tal 85 % av landets invånare var bosatta i kommuner
med färdtjänst, I 258 av de 260 kommuner som hade färdtjänst var sammanlagt ca
66 500 personer berättigade att använda färdtjänsten. Genomsnittligt var ca 1 %
av befolkningen i de 258 kommunerna färdtjänstberättigade. Av de färdtjänstberättigade
var ca 60 % ålderspensionärer.

Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån
(Statistiska meddelanden nr S 1973:15) fanns i januari 1973 färdtjänst i 317 av
464 kommuner. Antalet färdtjänstberättigade var ca 85 000, Av dessa var närmare
50 000 eller ca 60 % över 67 år.

Kostnaderna för färdtjänsten har ökat starkt under senare
år. Enligt sammanställningar som utförts inom kommunförbundet har kommunerna i
1974 års budget beräknat bruttokostnaderna för färdtjänst till 118,7 milj, kr.
Finansieringen av färdtjänsten sker genom avgifter och med kommunalskattemedel.
Statsbidrag utgår inte. Inkomsterna av avgifter kan beräknas motsvara ca 10 %
av bruttokostnaderna.

2.2 Hemhjälp

Social hemhjälp förekommer dels som hjälp till
barnfamiljer när föräldrar på grund av akut sjukdom, barnsbörd eller liknande
inte kan sköta hemmet (husmorsvikariat) dels som tillfällig barntihsyn när exempelvis
ett barn som i vanliga fall vistas i ett daghem är sjukt och behöver tillsyn i
hemmet (barnvårdarverksamhet) och dels som hjälp i hemmet för åldringar och
handikappade personer med dagliga sysslor m, m, (hem-samaritverksamhet).
Sistnämnda verksamhet har vanligen, form av kontinuerlig hjälp ett antal timmar
per vecka.

Den sociala hemhjälpen har byggts ut snabbt under senare
år. Antalet hjälpta åldringar och handikappade har således mer än fördubblats
från ca 145 000 är 1965 till över 300 000 år 1973. Antalet hjälpta barnfamil-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:141 4

jer har ökat i långsammare takt från ca 70 000 år 1965
till ca 90 000 år 1973, Under samma tid har antalet anställda hemsamariter och
hemvårdare mer än tredubblats och beräknas år 1973 uppgå till ca 82 000
personer. Antalet arbetstimmar uppgick är 1972 till över 52 miljoner, varav niira
90 % avsåg hemhjälp tih åldringar och handikappade.

Kommunernas bruttokostnader för hemhjälpen har ökat från
ca 178 mUj, kr. år 1965 till ca 800 mUj, kr, år 1973,

Verksamheten med social hemhjälp finansieras genom avgifter,
kommunalskattemedel och statsbidrag. Avgifterna baseras i flertalet kommuner
på en av kommunförbundet år 1970 rekommenderad taxa, som är differentierad
efter inkomst. Inkomsterna av avgifter kan beräknas motsvara i genomsnitt ca 8
% av bruttokostnaderna. Statsbidrag utgår med 35 % av kommunens nettokostnader
för social hemhjälp. Statsbidragsbestämmelserna finns i kungörelsen 1964:427,

Statsbidraget beräknas på ett bidragsunderlag sorn består
av kommunens kostnader för löner, sociala förmåner, reseersättningar m, m, I
bidragsunderlaget får inte inräknas utgifter för arbetsledare, kontorspersonal,
övriga administrativa kostnader, personal med speciella uppgifter t, ex,
hår-och fotvård, hemsjukvård, kommunalt vårdbidrag som utbetalas direkt till vårdtagare
samt utbildning och fortbildning, I de fall social hemhjälpspersonal används
för tjänstgöring på ålderdomshem, barnhem; barnstugor, barnkolonier,
dagcentraler eller liknande utgår inte statsbidrag för denna tjänstgöring,

I fråga om social hemhjälp i pensionärshem, servicehus och
motsvarande gäller att statsbidrag endast utgår till kostnader för de
arbetsuppgifter, som där utförs i pensionärens egen förhyrda lägenhet av
hemsamariter och därmed jämförliga personer. Statsbidrag utgår inte till
kostnader för arbetsuppgifter som hänför sig till husets kollektiva service.

Vid tillämpningen av bidragsbestämmelserna dras en gräns
mellan boendeformerna enskilt hem och ålderdomshem. Begreppet enskilt hem
förutsätter, då det gäller boende i hem av servicetyp, att möjlighet till
självständigt boende skall föreligga. Det innebär att varje lägenhetsinnehavare
- om han så önskar - skall kunna klara sig själv pä samma sätt som i en vanlig
hyreslägenhet. Den grundläggande skillnaden mellan ålderdomshem och enskilt hem
i hus av servicetyp knyts vid tillämpningen till sättet att tillhandahålla
service, I fråga om hem av sistnämnda slag niåste föreligga ett
hyresförhållande och frihet att själv bestämma vilken service som skall
utnyttjas. För att statsbidrag skall utgå för hemhjälp som lämnas i sådant
servicehus ställs vissa krav på organisationen av servicen samt på
lägenheternas utrustning m, m.

Statsbidrag utbetalas i efterskott för kalenderår.

För att underiätta för kommunerna att utvidga verksamheten
och samtidigt stärka sysselsättningen har statsbidraget till social hemhjälp
temporärt höjts för år 1974 från 35% till 50% av statsbidragsgilla kostnader (prop.
1973:165, FiU 1973:40, rskr. 1973:344, SFS 1973: 960). Det förutsattes därvid
att kommunerna helt skulle använda de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 5

utökade resurserna tih nyanställning av personal eller
till utökad arbetstid för befintlig personal. Bidragshöjningen beräknades ge
utrymme för nyanställning motsvarande ca 7 000 heltidsarbetande personer,

2,3 Familjedaghem

Med familjedaghem avses enskilt hem som tar emot barn i
förskoleåldern eher lägre skolåldern under den del av dagen då barnets
föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. Familjedaghemmen har i ökad
omfattning kommit att inordnas i det kommunala verksamhetsområdet.

Med kommunal familjedaghemsverksamhet avses familjedaghem
där dagbarnvårdarna är kommunalt anställda. Dessutom bedrivs en betydande
familjedaghemsverksamhet i privat regi, I kommuner där kommunal
familjedaghemsverksamhet saknas eller där utbyggnaden inte motsvarat
efterfrågan på tihsyn kan i vissa fall privata familjedaghem förmedlas genom
kommunens försorg.

Som familjedaghem räknas också de s, k, mormorshemmen, där
mor-eller farföräldrar tar hand om barnbarnet, och de s, k, trefamiljshemmen
där två eller tre familjer gemensamt anställer en person som tar hand om barnen
i något av familjernas hem.

Antalet platser i kommunala familjedaghem ökade mellan
åren 1965 och 1972 från ca 8 000 tiU ca 43 500, Är 1974 beräknas ca 50 000
platser finnas i kommunala familjedaghem.

Kommunernas bruttokostnader för familjedaghemsverksamheten
har ökat från ca 40 milj, kr, år 1968 till ca 325 milj, kr, år 1972,
Verksamheten finansieras genom avgifter, kommunalskattemedel och statsbidrag.
Avgifterna baseras i allmänhet på en av kommunförbundet rekommenderad taxa,
som är differentierad efter inkomst och antal barn i daghem/familjedaghem.
Inkomsterna av avgifter kan beräknas motsvara i genomsnitt ca 16 % av
bruttokostnaderna.

Statsbidrag utgår med 35 % av kommunens nettokostnader för
familjedaghemsverksamheten. Rätt till statsbidrag föreligger dock endast när
den organiserade barntillsynen nått en viss omfattning uttryckt i platser per
antal invånare i kommunen, den s, k, kvotregeln. Till kommuner med högst 10 000
invånare utgår statsbidrag således endast till den del det sammanlagda antalet
inom kommunen anordnade platser i daghem, fritidshem och kommunala
familjedaghem överstiger en plats för varje fullt 200-tal invånare.

Till kommun med mer än 10 000 invånare utgår statsbidrag
till den del det sammanlagda antalet inom kommunen ordnade platser i daghem,
fritidshem och kommunala familjedaghem överstiger, för det första 10 000-talet
invånare en plats för varje fullt 200-tal invånare och för överskjutande
invånarantal en plats för varje fullt 100-tal invånare, Alla i kommunen
anordnade daghems- och fritidshemsplatser med statsbidrag alltså även sådana
platser som anordnats av landsting, industrier och föreningar inräknas i
kvotregeln. Statsbidrag utgår således för det antal platser i familjedaghem som
överstiger kvoten.

1* Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 141

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:141 6

Som viUkor för statsbidrag gäller vidare att dagbarnvårdare
skall vara anstähd av kommunen genom avtal och att familjedaghemmet skall vara
godkänt av barnavårdsnämnden.

Statsbidraget beräknas på ett bidragsunderlag som består
av kommunens nettokostnader för löner och sociala förmåner. Statsbidrag utgår
inte för omkostnadsersättning till dagbarnvårdare eller för föreskrivna
hälsokontroller för dagbarnvårdare och medlemmar i familjedaghemmet.

Statsbidraget utbetalas i efterskott för kalenderår.

För att underlätta för kommunerna att utvidga verksamheten
och samtidigt stärka sysselsättningen har - liksom för den sociala hemhjälpen
statsbidraget till den kommunala familjedaghemsverksamheten temporärt höjts
för år 1974 från 35 % till 50 % av statsbidragsgilla kostnader,

3. Kommiinalekonomiska utredningens förslag 3.1
Färdtjänst

Handikapputredningen föreslog i betänkandet (SOU 1970:64)
Bättre socialtjänst för handikappade att statsbidrag skulle införas för den
kommunala färdtjänsten och utgå med 35 % av kommunernas nettokostnader för
färdtjänsten. Betänkandet överlämnades i december år 1971 till
kommunalekonomiska utredningen för att prövas i samband med andra frågor om
statliga bidrag till kommunerna.

Kommunalekonomiska utredningen konstaterar att samhällets
åtgärder för handikappade syftar tih att så långt som möjligt göra dem
oberoende av sitt handikapp. Målet är att genom tillgodoseende av de
handikappades särskilda behov göra det möjligt för dem att leva med i samhället.
Genom insatser av vård-, omsorgs- och stödkaraktär avses de handikappade i
möjligaste mån klara sig själva och leva under samma villkor som andra. Utifrån
målet att göra det möjligt för handikappade att leva ett normalt liv har
utredningen gjort sina överväganden rörande behovet av och formerna för ett
statsbidrag till social färdtjänst. Utredningen menar att ett sådant
statsbidrag bör grundas på dels en allmän bedömning av färdtjänstens betydelse
för att uppnå detta mål, dels en prövning av behov av fortsatt utbyggnad av
verksamheten.

Utredningen framhåller att färdtjänsten idag tar i anspråk
en relativt begränsad del av de samlade resurser samhället avsätter för omsorg
om handikappade. Färdtjänsten utgör emellertid ofta en förutsättning för att
andra insatser på områden som bostad, arbete och utbildning skall bli effektiva
och fullt ut bidra till måluppfyllelse. Utbyggnaden av färdtjänsten under
senare år torde vara ett uttryck för att denna syn är förhärskande i
kommunerna. Motiv för eller skäl mot statsbidrag får mot denna bakgrund grundas
på en bedömning av dels behovet av att kommunerna stimuleras till att öka
utbyggnadstakten, dels kommunernas möjligheter att bära de växande kostnaderna
för färdtjänsten.

Vid sina överväganden har utredningen fäst avgörande vikt
vid behovet av en fortsatt utbyggnad av den sociala färdtjänsten. De av
utredningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 7

inhämtade uppgifterna visar att verksamheten fortlöpande
byggts ut av kommunerna. Det är dock utredningens bedömning att färdtjänstbehov
fortfarande återstår att täcka, inte minst inom kommuner som f n. saknar sådan
verksamhet. Utredningen gör den bedömningen att ett särskilt statligt bidrag
till den sociala färdtjänsten skulle kunna medverka till en fortsatt utbyggnad
av denna verksamhet och därmed till en förstärkning av de öppna, stödjande
aktiviteterna. Utredningen föreslår därför att ett särskilt statsbidrag till
primärkommuner och, i fall där landstingskommun svarar för verksamheten, till landsting
införs för finansiering av kommunernas kostnader för färdtjänst.

De krav utredningen anser bör gälla för ett nytt
statsbidragssystem är att bidraget utformas så att det dels medger kommunalt
ansvar för och bestämmande över verksamhetens organisation, dels medverkar till
att bereda kommunerna likvärdiga möjligheter att anordna färdtjänst dels ger
ett ekonomiskt tillskott för kommunerna som är avpassat med hänsyn till
kostnaderna för verksamheten. Statsbidragssystemet skall vidare främja
intresset för att tillgänghga resurser används för en effektiv och rationell
verksamhet. Statsbidragssystemet skall också verka neutralt vad gäller
utformningen av verksamheten och bör inte påverka kommunernas sätt att
finansiera verksamheten. Slutligen bör statsbidraget vara enkelt att
administrera såväl för kommunen som för bidragsbeviljande statlig myndighet.
Bl, a. bör ställas krav på ett enkelt och entydigt beräkningsunderlag.

Mot den bakgrunden föreslår utredningen att statsbidrag skall
utgå med 35 % av kommunernas driftkostnader brutto för färdtjänst.

Statsbidraget föreslås utgå för social färdtjänst, som
avser personer vars handikapp medför väsenthga svårigheter att använda allmänna
kommunikationsmedel. Detta innebär att varken vissa typer av handikapp eller
handikappade i vissa åldersgrupper generellt bör innefattas eller uteslutas i
statsbidragshänseende. För utredningen har det framstått som naturligt, att
prövningen av färdtjänstbehovet sker individuellt med hänsynstagande till
förhållandena i varje enskilt fall.

Utredningen föreslär att bidragsunderlaget beräknas pä
kommunens samtliga driftkostnader brutto för såväl resor med färdtjänsten som
för de med denna verksamhet direkt förbundna driftkostnaderna för administration
i form av arbetsledare, kontorspersonal samt övriga administrativa kostnader.
Behandlingsresor, dvs. resor för läkarbesök och sjukvårdande behandlingar
skall inräknas i bidragsunderlaget. Även arbetsresor bör inräknas i
bidragsunderlaget. Resor till allmän förskola, grundskola och gymnasieskola
bör däremot inte inräknas i bidragsunderlaget, med hänsyn till att de som regel
hgger utanför färdtjänsten och ingår som en integrerad del i insatserna på
skolans område. Utredningen har inte funnit skäl att i statsbidragsbestämmelserna
införa begränsningar i avseende på antal resor, resornas längd eller
förläggning i tiden. Frågan om riksgiltighet för rätten att anlita färdtjänsten
behandlas också av utredningen, som därvid konstaterar att det står kommunerna
fritt att träffa överenskommelser om kommuninvånares rätt att utnyttja
färdtjänsten i

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 8

annan kommun. Utredningen föreslär att en kommuns
kostnader för färdtjänst för person från annan kommun skah inräknas i
bidragsunderlaget. Om en kommun betalar ersättning för färdtjänst som
utnyttjas i en annan kommun skall den kommun som uppbär ersättningen avräkna
det uppburna beloppet från bidragsunderlaget.

Utredningen avser med förslaget till statsbidrag för
färdtjänsten att försöksvis införa en bidragsform som saknar mera detaljerade
föreskrifter för att därigenom pröva möjligheterna att förenkla och
generalisera statsbidragsgivningen över huvud taget.

Mot den bakgrunden anser utredningen att det föreslagna
statsbidragssystemet bör gälla försöksvis under åren 19751977. Under denna
tid bör ges möjligheter till en bedömning och utvärdering av den föreslagna
bidragskonstruktionen.

Utredningen föreslår att kommunerna liksom vad gäller för
t. ex. bidrag till social hemhjälp - rekvirerar statsbidraget kalenderårsvis i
efterskott.

Utredningen
behandlar också frågan om ett i handikapputredningens tidigare nämnda
betänkande föreslaget statsbidrag till kommun för anskaffning av bil åt
handikappade som komplement till färdtjänsten, 1 anslutning till detta förslag
framhåller kommunalekonomiska utredningen att de handikappades behov av
förflyttning främst bör tillgodoses dels genom ett väl fungerande allmänt
färdväsen, dels genom en utbyggd färdtjänst. Utredningen pekar i samband därmed
på att särskilda sakkunniga har i uppdrag att utreda vissa frågor rörande det
allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov och på
det nu föreslagna statsbidraget till den av kommunerna organiserade färdtjänsten._

Utredningen framhåller att i de situationer då förflyttningsbehoven
inte kan tillgodoses genom allmänna kommunikationer eller genom färdtjänst
torde i vissa fall en lämplig lösning vara att tillhandahälla den handikappade
egen bil. För att underiätta för handikappade att resa till och från arbete och
studier kan redan nu ekonomiskt stöd utgå från arbetsmarknadsverket för
anskaffning av motorfordon. Utredningen gör den bedömningen att de särskilda
behov av förflyttning som undantagsvis inte kan tillgodoses inom färdtjänstens
ram ofta är knutna till arbets- och studiesituationer. Mot den bakgrunden
finner utredningen inte anledning att föreslå statsbidrag till kommun för
anskaffning av motorfordon för handikappade. Utredningen utgår därvid från att
bidrag även fortsättningsvis utgår för bilanskaffning inom ramen för det
sysselsättningspolitiska stödet. Utredningen finner det olämpligt att
statsbidrag till handikappades anskaffning av bil utgår enligt två olika
system. Detta blir fallet om särskilt statsbidrag för bilanskaffning skulle
införas som komplement till färdtjänsten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141

3.2 Hemhjälp

Utredningen framhåller att målet för åldringsomsorgen är
att ge de äldre ekonomisk trygghet och att tillgodose behov av bostad, vård och
omsorg i öppna former. Insatser på den sociala hemhjälpens område ligger
följaktligen väl i linje med de av statsmakterna uttalade intentionerna
rörande åldringsvårdens syfte och inriktning. Kommunerna har under senare år
kraftigt byggt ut den sociala hemhjälpen. Detta torde enligt utredningens
mening vara ett uttryck för att man på kommunalt håll uppfattar denna
verksamhet som betydelsefull och som ett viktigt led i åldringsvårdens
inriktning mot öppnare omsorgsformer.

Utredningen
pekar på att nuvarande statsbidrag inte utgår till personal med sådana
speciella uppgifter som hår- och fotvård, matdistribution m, m. Om däremot
dessa uppgifter utövas av hemsamarit i pensionärens egen lägenhet utgår statsbidrag.
Många kommuner har i olika sammanhang uttalat att denna ordning är
otillfredsställande och funnit bestämmelserna utgöra hinder för en rationell
verksamhet. Från en del kommuner har även förts fram önskemål om utvidgad statsbidragsgivning
till kostnader för arbete som utförs av hemsamariter och vårdbiträden vid
serviceanläggningar, där pensionärerna bor i egna lägenheter.

Som redan nämnts har utredningen vid behandlingen av
frågan om statsbidrag till färdtjänst funnit övervägande skäl tala för ett så
långt möjligt enkelt och entydigt bidragsunderlag. Utredningen föreslår att
statsbidragsreglerna för social hemhjälp utformas på samma sätt med 35 %
statsbidrag på kommunernas bruttokostnader,

Bidragsunderiaget föreslås utvidgat till att även omfatta
kommunens kostnader för arbetsledning och administration i de delar som direkt
avser den sociala hemhjälpsverksamheten, 1 bidragsunderiaget bör vidare
inräknas kostnader för personal med de speciella funktionerna hår- och fotvård,
badservice, matdistribution och snöröjning. Därmed skulle kommunernas
möjligheter att välja organisation för tillhandahällande av hemhjälpstjänsterna
i dessa delar inte påverkas genom statsbidragsbestämmelserna.

De föreslagna ändringarna av statsbidragsreglerna bör
liksom vad gäller färdtjänst gälla försöksvis under åren 1975 1977. Under
denna tid bör effekterna av bidragssystemet utvärderas i vad avser
verksamhetens volym, inriktning och produktionsteknik,

3.3 Familjedaghem

Utredningen konstaterar att statens allmänna strävan att
stimulera kommunerna till ökade insatser pä barnomsorgens område i betydande
utsträckning har uppnåtts genom statsbidragen på detta område. En väsentlig del
av ökningen under senare år av samhällets serviceutbud inom barnomsorgen har skett
i form av en snabb utbyggnad av de kommunala familjedaghemmen.
Statsbidraget till familjedaghem torde enligt ut-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:141 10

redningens mening ha underlättat utbyggnaden av
barnomsorgen i samhällets regi.

Utredningen anser att bidragsreglerna bör justeras på ett
sådant sätt att den bidragsberättigade verksamheten blir mindre beroende av
bidragsbestämmelserna och mera kan formas med utgångspunkt i krav på rationell
och ändamålsenlig verksamhet. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att
kommunernas kostnader för omkostnadsersättning till dagbarnvårdare och
föreskrivna hälsokontroller inräknas i bidragsunderlaget,

I likhet med vad som föreslagits beträffande beräkning av
underlag för statsbidrag till färdtjänst och hemhjälp föreslår utredningen att
bidraget till kommunala familjedaghem beräknas på kommunens bruttokostnader för
verksamheten. Utredningen föreslår att statsbidraget liksom för färdtjänst och
hemhjälp utgår med 35 % av bruttokostnaderna. I likhet med de föreslagna
statsbidragen till färdtjänst och hemhjälp förordar utredningen att de ändrade
reglerna ges formen av försöksverksamhet under åren 1975-1977,

Utredningen behandlar också frågan om den tidigare omnämnda
s, k, kvotregeln. Utredningen konstaterar därvid att statsbidraget genom kvotregeln
är knutet till omfattningen av verksamheten i kommunerna på ett sådant sätt,
att kommunerna erhåller växande procentuell nettokostnadstäckning med växande
platsantal. Utredningen finner det allmänt svårt att förena den nuvarande
kvotregeln med det av utredningen uppställda kravet på produktionsneutrala
bidragsbestämmelser. Utredningen har dock ansett det ligga utanför
utredningsuppdraget att pröva lämpligheten av den särskilda kvotregeln.
Ledamoten Josefson har i ett särskilt yttrande framhållit angelägenheten av att
kvotregeln snarast tas bort,

3,4 Kostnader

Utredningen beräknar att förslaget kommer att leda till
att kommunerna i framtiden tillförs ett större totalt bidragsbelopp än vad som
beräknas följa av de under år 1974 tillfälligt höjda bidragssatserna.
Utredningen beräknar statens årskostnader för det nya bidraget till färdtjänst
till 40 milj, kr. Utvidgningen av bidragsunderlaget och övergång till bruttokostnad
beräknas öka statens kostnader med 65 milj, kr, för hemhjälp och 55 milj, kr,
för familjedaghem. Den sammanlagda kostnadsökningen jämfört med de
statsbidragsregler som annars skulle gälla för år 1975 beräknas till 160 milj,
kr,

4. Remissyttranden

4,1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna uttalar allmänt sin tillfredsställelse
över den allmänna utformningen av utredningens förslag. Socialstyrelsen,
statens handikappråd, länsstyrelsen i Norrbottens län, LO, TCO och HCK anser
det särskilt värdefullt att utredningen föreslagit att kommunernas kostnader

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 11

för färdtjänsten för handikappade blir
bidragsberättigande. Socialstyrelsen och TCO framhåller att ett genomförande
av förslaget bör leda till en nödvändig utbyggnad av färdtjänsten och stimulera
intresset för införandet av färdtjänst i de kommuner som saknar sådan. LO understryker
färdtjänstens stora betydelse i strävandena att åstadkomma integration och
normalisering för handikappade, SACO menar att förslaget medverkar tiU att en
grundläggande social service garanteras alla, oberoende av kommunens ekonomi,

HCK påpekar att statsbidraget till färdtjänst inte får
begränsas till primärkommunerna utan utgå också till de landsting som bedriver
färdtjänst. Landstingsförbundet noterar att utredningens förslag innebär att
statsbidrag också skall utgå till landstingskommun. DHR anser att de markant rörelsehandikappades
förflyttningsbehov måste lösas i annan ordning än vad utredningen föreslagit,
nämligen i första hand genom anskaffande av bil och därefter genom färdtjänst
och genom att de allmänna färdmedlen anpassas till människornas behov av
tillgänglighet.

Utredningens förslag om bidragens konstruktion har i
allmänhet inte heller föranlett erinringar från remissinstansernas sida.
Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet samt länsstyrelserna i Blekinge
och Älvsborgs län finner det särskilt betydelsefullt att de av utredningen
föreslagna bidragskonstruktionerna garanterar kommunerna så stor frihet som
möjligt. Kommunförbundet understryker surskilt vikten av enkelt utformade
bidragsregler, A\tr\ arbetsmarknadsstyrelsen framhåller värdet av att man under
försöksperioden utformar statsbidragssystemet pä ett Smidigt och förenklat sätt.
Statens handikappråd och HCK framför däremot farhågor för att en alltför stor
frihet för kommunerna kan innebära risker för att färdtjänsten kan få en
olikartad standard i kommunerna. Även DHR hävdar att statsbidraget till
färdtjänst måste vara beroende av att vissa minimikrav uppfylls av kommunen.

Förslaget att statsbidrag skall utgå på grundval av
kommunernas bruttokostnader tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att förslaget
leder till en påtaglig administrativ förenkling, TCO framhåller att förslaget
ger varje kommun möjlighet att utforma och dimensionera verksamheten efter sina
önskemål och behov. Handikapprådet anser att man entydigt bör definiera vad som
faller under beteckningen bruttokostnader för färdtjänsten, HCK anser det
felaktigt att kommunerna ges möjlighet att ta ut en hög avgift av den färdtjänstberättigade
samtidigt som man kan kvittera ut statsbidrag.

Utredningens förslag om statsbidragens storlek tas upp i
några remissyttranden. Svenska kommunförbundet framhåller att förbundet
tidigare gjort särskild framställning om höjning av bidragsnivån för både
social hemhjälp och familjedaghemsverksamhet till 50 %, Det förhållandet att
statsbidrag föreslås utgå även till färdtjänst rubbar inte denna uppfattning.
Det nu föreliggande förslaget har emellertid utformats som en lösning avsedd
att innebära avveckling av vissa tillfälliga stimulansåtgärder utan att
reducera den aktuella tillförseln av statsmedel till kommunerna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 12

Förbundet anser att förslaget alltså bör bedömas frän den
utgångspunkten och med hänsynstagande till att en uppräkning skall ske av
bidragsunderlaget. Även när hänsyn tas till dessa speciella förutsättningar och
till det förhållandet att det är en temporär lösning som föreslås finner
förbundet att förslaget om 35 % som bidragsnivå för alla tre bidragen synes ge
ett alltför otillfredsställande utfall för många kommuner. Förbundet pekar på
statsbidraget till hemhjälpsverksamheten och anser att man med utredningens
förslag kan befara att de behövliga insatserna i denna socialt betydelsefulla
verksamhet äventyras. Förbundet anser därför att det finns anledning att ytteriigare
överväga bidragsnivän för denna verksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län
framhåller att det ställer sig relativt dyrare för kommunerna i glesbygd än i
övriga kommuner att sörja för social hemhjälp och färdtjänst till följd av
glesbygdsområdenas storlek samt ålders- och bebyggelsestruktur. Länsstyrelsen
anser därför att statsbidraget till färdtjänst och social hemhjälp i inre
stödområdet bör utgå med 50 % av kommunernas bruttokostnader. PRO förordar att
bidragsprocenten i ekonomiskt svaga kommuner med ett dåligt utvecklat
transportsystem fastställes till 50 % för färdtjänsten.

Utredningens
förslag att de ändrade bidragsbestärnmelserna får formen av en treårig
försöksverksamhet föranleder i allmänhet inte några erinringar från
remissinstanserna. RRV betonar att man genom sitt tillstyrkande av det
föreliggande förslaget inte tagit ställning till statsbidrags-givningens
utformning på längre sikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker att
utredningens förslag enbart kan betraktas som en kortsiktig lösning. Rent
allmänt förordar länsstyrelsen att en ökande andel av statens ekonomiska stöd till
kommunerna ges i form av generella bidrag. Även socialstyrelsen och
socialutredningen anser det angeläget att statsbidragsgivningen blir sä
generell sorn möjligt med hänsyn till att kommunerna vid val av olika vägar att
tillgodose ett behov lätt kan styras av förekomsten av statsbidrag.
Socialstyrelsen ser utredningens förslag som ett steg mot en sådan enhetlig bidragsgivning
till kommunernas socialvård. Även socialutredningen finner utredningens förslag
förenliga med sina synpunkter på hur ett generellt statsbidragssystem till kommunernas
socialvård framdeles skall vara beskaffat.

Både socialstyrelsen och TCO betonar angelägenheten av att
effekten av de nya och ändrade statsbidragsbestämmelserna utvärderas. Socialstyrelsen
förutsätter att särskilda medel anvisas för ändamålet. Även RR V förordar att
en undersökning påbörjas för att se i vad mån specialdestinerade statsbidrag
påverkar kommunernas handlande.

4.2 Bidrag till färdtjänst

Utredningen har i den föreslagna författningstexten använt
beteckningen social färdtjänst. Svenska kommunförbundet framhåller att färdtjänsten
bör ses som en del av de allmänna kommunikationerna i kommunen och därför bör
benämnas kommunal färdtjänst.

Utredningen har inte förordat några särskilda regler
beträffande färd-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:141 13

tjänstresor i annan rnän än att kommunens kostnader för skolresor
skall avräknas från bidragsunderlaget. Detta förslag tillstyrks eller lämnas
utan erinran av remissinstanserna i huvudsak. Statens handikappråd, HCK och DHR
framhåller dock att som förutsättning för statsbidrag bör gälla att kommunen
ger de färdtjänstberättigade tillgäng till obegränsat antal resor och att inga
restriktioner bör finnas beträffande resornas längd eller resor i andra
kommuner. Vidare bör den enskildes avgifter inte få överstiga vad motsvarande
resa kostar rned allmänna kommunikationer. Handikapprådet anser också att som
villkor för statsbidrag bör gälla att kommunen upprättat en plan över sin
färdtjänstverksamhet.

Socialstyrelsen
och landstingsförbundet pekar pä att kostnader för resor till förskolor borde
få inräknas i bidragsunderlaget. Svenska kommunförbundet och länsstyrelserna i
Stockholms och Älvsborgs län hävdar att kostnader för handikappades resor till
och frän andra skolor än grundskolan - utförda genom den ordinarie färdtjänsten
- bör ingå i bidragsunderlaget, DHR anser att resor till utbildning som sker i
samband med den kommunala vuxenutbildningen och andra former av studier för
vuxna bör ingå i bidragsunderlaget, RR V delar utredningens uppfattning att skolresorna
för handikappade är att betrakta som en integrerad del av kommunernas insatser
på skolans område och att de därför inte bör inräknas i bidragsunderlaget, PRO
framhåller att färdtjänsten inte bara skall svara för transport av handikappade
utan skall också täcka det kommunikationsbehov som föreligger för ett stort
antal äldre personer utan tillgång till egna transportmedel och i orter där de
allmänna kommunikationsmedlen inte täcker behovet.

Utredningens förslag att kostnaderna för de s, k,
behandlingsresorna skall få inräknas i bidragsunderlaget tillstyrks av
remissinstanserna. Riksförsäkringsverket framhåller att administrationen för
såväl försäkringskassorna som kommunerna skulle väsentligt förenklas om sådana
resor inräknades i bidragsunderlaget i samtliga kommuner med färdtjänst. RR V
påpekar att ersättning till den handikappade ändå måste utbetalas genom den
allmänna försäkringen i de fall avgiften för färdtjänsten överstiger sex
kronor. Svenska kommunförbundet anser det naturligt att kommunerna själva får
avgöra om de vill organisera administrationen så att ersättning alternativt kan
tas ut från försäkringskassan. Denna ersättning bör då frånräknas
bidragsunderlaget. Länsstyrelsen i Stockholms län finner inte tillräckliga
skäl föreligga av exempelvis administrativ art för en överföring av dessa
kostnader från försäkringsväsendet till kommunerna.

Kommunalekonomiska utredningen har också behandlat den av
handikapputredningen tidigare aktualiserade frågan om statsbidrag till anskaffning
av bil åt handikappad som komplement till färdtjänsten och har för sin del inte
funnit anledning föreslå ett sådant statsbidrag. Utredningens ståndpunkt möter
delade meningar bland remissinstanserna. RR V delar utredningens uppfattning
att det är olämpligt att statsbidrag till handikappades anskaffning av bil
skulle kunna utgå enligt tvä system.

På sikt bör dock övervägas om nuvarande bidrag genom
arbetsmark-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:141 14

nadsverket eller bidrag till kommunerna för bil som
komplement till färdtjänsten är mest lämpligt för att nä det avsedda syftet.
Svenska kommunförbundet accepterar utredningens slutsats mot bakgrund av
utredningens direktiv. Frågan om vidgning av handikappades rätt till bidrag för
att anskaffa egen bil anses dock angelägen och bör tas upp till en allsidig
belysning och prövning. Behovet av en sådan närmare undersökning innan slutlig
ställning tas till frågan förordas också av arbetsmarknadsstyrelsen. Socialstyrelsen,
statens handikappråd, HCK och DHR förordar att statsbidrag skall utgå för
anskaffning av bil i enlighet med handikapputredningens tidigare förslag.
Därvid framhålls att lösningen att ge bidrag till egen bil i många fall kan
vara fördelaktigare för såväl den enskilde som för samhället.

4.3 Bidrag till hemhjälp

Utredningens förslag om ett utvidgat bidragsunderlag
tillstyrks av remissinstanserna. Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet
finner det dock önskvärt att bidragsreglerna får en mera generell karaktär, så
att huvudförutsättningen för bidrag endast är att hjälpmottagaren bor i enskilt
hem. Kommunerna får då reella alternativ till servicen i hemmen, som i vissa
fall kan ha en isolerande och passiviserande verkan och dessutom innebära
mindre rationella lösningar. Liknande synpunkter framförs av statens
handikappråd och HCK. Handikapprådet pekar därvid bl. a. på angelägenheten av
att den sociala hemhjälpen förmedlar kontakter med samhället för att bryta den
isolering som lätt drabbar handikappade. Svenska kommunförbundet pekar vidare
på att sysselsättnings-verksamhet är viktig för att aktivera pensionärer och
handikappade. Kommunförbundet anser därför att även kostnader för
sysselsättnings-verksamhet som utförs i kollektiva former bör få inräknas i
bidragsunderlaget. Socialstyrelsen förutsätter vidare att kostnader för jour-
och beredskapstjänstgöring samt löneförmåner vid fortbildning i fortsättningen
blir bidragsberättigade. DHR anser att statsbidrag skall kunna utgå på
kommunernas totalkostnader för mer omfattande hjälpbehov till gravt
handikappade som bor i servicebostäder. RR V förutsätter att statsbidrag utgår
i de fall hjälpen lämnas utanför den enskildes hem - t. ex. vid dagcentral -
eftersom detta medför större möjligheter för kommunen att välja den i det
enskilda fallet mest ändamålsenliga metoden för att ge hjälp. Arbetsmarknadsstyrelsen
ifrågasätter om inte i bidragsunderiaget också bör inräknas kostnader för
tjänstgöring vid institutioner, t. ex. barnhem, barnstugor, dagcentraler etc. l'RU
finner vidgningen av bidragsunderlaget berättigad med ett tillägg att bidragsonirädet
också skulle täcka in kostnader för annan hjälpverksamhet för den sorn bor i
egen bostad och som arbetsmässigt kan jämföras med snöröjning. Socialstyrelsen
påpekar att svårbemästrade gränsdragningsproblem uppkommer om de administrativa
kostnaderna skall inräknas i bidragsunderlaget. Styrelsen anser att sådana
kostnader därför bör beräknas schablonmässigt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:141 15

4.4 Bidrag till familjedaghem

Utredningens förslag om ett utvidgat bidragsunderlag
tillstyrks genomgående av remissinstanserna. LO framhåller att
familjedaghemmen kommer att ha stor betydelse under ett uppbyggnadsskede av
den kommunala barnomsorgen men även framdeles för barn som av särskilda skäl
inte kan vistas i grupp. LO tillstyrker därför förslaget men påpekar att
bidragsbestämmelserna inte får vara så utformade att familjedaghemmen av
kommunalekonomiska skäl framstår som ett mera attraktivt alternativ än den
institutionella verksamheten. Statens handikappråd påpekar att inräknandet av
omkostnadsersättningen i bidragsunderlaget kan ha särskilt stor betydelse då
det gäller handikappade barn vilkas omvårdnad ibland kan medföra extra
kostnader i form av t, ex, speciell kost. Svenska kommunförbundet och
länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att i bidragsunderlaget också bör inräknas
kostnader för arbetsledning, kontorspersonal och övriga administrativa
kostnader för denna verksamhet. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om
inte i bidragsunderlaget även borde få inräknas kostnaderna för
familjedaghemskonsulent och förskolekonsulent.

Socialstyrelsen, RR V, länsstyrelserna i Stockholms och
Norrbottens län samt Svenska kommunförbundet föreslår att den s, k. kvotregeln
slopas i samband med att statsbidragsbestämmelserna nu ändras.

5. Departementschefen 5.1 Inledning

Kraftigt ökade resurser har under senare år ställts till
förfogande för en utbyggnad av den sociala omvårdnaden för äldre och
handikappade. Utbyggnaden har främst skett inom den öppna vården. Antalet
personer som fått hjälp genom den sociala hemhjälpen har mer än fördubblats
mellan åren 1965 och 1973 - från ca 145 000 till över 300 000. Samtidigt pågår
en kraftig utbyggnad av andra grenar inom kommunernas öppna åldrings- och
handikappvård, t, ex, färdtjänst, matdistribution och matservering i olika
former, fotvård, badservice, motionsgymnastik och olika former av
sysselsättning för personlig aktivering och meningsfull samvaro. För
handikappade har därutöver betydande resurser ställts till förfogande för
rehabilitering, undervisning och utbildning, arbete och bostäder samt tekniska
hjälpmedel av olika slag.

Pensionärernas ekonomiska trygghet har också förbättrats
betydligt under senare år. Pensionärer med låg eller ingen ATP-pension har
sedan är 1969 fått en årlig standardhöjning av sin pension genom pensionstillskotten.
Vidare har möjligheterna att få förtidspension vidgats betydligt. I prop,
1974:129 till årets riksdag har vidare lagts fram förslag som utöver en
sänkning av den allmänna pensionsåldern innebär avsevärda förbättringar av
folkpensionens grundbelopp, höjda pensionstillskott för dem som saknar ATP
eller har låga ATP-belopp, bättre pensionsförmåner

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 16

för unga invalider och förbättrade handikappersättningar
inom folkpensioneringen.

Utbyggnaden av samhällets insatser för god social
omvårdnad för äldre och handikappade niåste fortsätta. För att ge underlag för
den framtida utformningen och inriktningen av samhällsinsatserna för de äldre har
jag nyligen tillkallat en utredningsman som skall göra en kartläggning av de
äldres situation då det gäller social omvårdnad och andra levnadsbetingelser.

För att underlätta för kommunerna att utvidga verksamheten
med social hemhjälp och kommunala familjedaghem och samtidigt stärka
sysselsättningen beslutades vid 1973 års riksdag pä regeringens förslag en
tillfällig höjning av statsbidraget till dessa verksamheter frän 35 % till 50%
under kalenderåret 1974 (prop. 1973:165, FiU 1973:40, rskr 1973:344). Syftet
med dessa ökade resurser var att ge möjlighet till nyanställning av personal
eller till utökning av arbetstiden för befintlig personal. Med hänsyn till
angelägenheten av att samhället på olika sätt stöder den sociala servicen
uppdrog Kungl. Maj:t den 28 december 1973 åt kommunalekonomiska utredningen att
med förtur behandla frågorna om storlek och utformning av statsbidragen till
kommunernas sociala hemhjälp och familjedaghenisverksamhet för tiden efter år
1974. Vidare fick utredningen i uppdrag att i samband därmed även behandla den
av handikapputredningen tidigare i betänkandet (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst
för handikappade aktualiserade frågan om statsbidrag till den kommunala
färdtjänsten. Resultatet av utredningens överväganden skulle redovisas i sådan
tid att beslut om de statsbidragsregler som skall gälla fr. o. rn. den I
januari 1975 kunde fattas vid 1974 års riksdag.

Kommunalekonomiska
utredningen har i juni år 1974 lagt fram betänkandet (SOU 1974:41) Statsbidrag tiU
kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. I betänkandet
föresläs att statsbidrag skall införas till kommunernas färdtjänst för
handikappade. Samtidigt föreslås nya regler för statsbidragen till kommunernas
kostnader för social hemhjälp och familjedaghem. Statsbidrag föreslås utgå med
35 % av kommunernas bruttokostnader för såväl färdtjänst som social hemhjälp
och familjedaghem. Bidragsunderlaget för färdtjänst föreslås omfatta
kostnaderna för av kommunen anordnad färdtjänst för handikappade. Det nuvarande
bidragsunderlaget för social hemhjälp och familjedaghem föreslås utvidgat. För
den sociala hemhjälpen skall statsbidrag lämnas inte bara för kostnaderna för
hemvårdare och hemsamariter utan även för särskilda kostnader som avser hår-
och fotvård, badservice, matdistribution, snöröjning samt arbetsledning och
administration. För de kommunala familjedaghemmen skall statsbidraget utöver
lönekostnader omfatta även omkostnadsersättning till dagbarnvårdarna och
föreskrivna hälsokontroller av dagbarnvårdare och dennes familj. De nya
reglerna avses gälla försöksvis under en treårsperiod.

Huvudlinjerna i de av utredningen framlagda förslagen har
mött ett positivt gensvar vid remissbehandlingen. Som särskilt betydelsefullt
bedöms utredningens förslag att kommunerna skall få statsbidrag
till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:141 17

kostnaderna för färdtjänst. Jag ansluter mig till
utredningens förslag om den allmänna utformningen av statsbidragsgivningen på
ifrågavarande områden och kommer i det följande att på grundval av utredningens
betänkande lägga fram förslag till bidragsreglernas närmare utformning med
giltighet fr, o. ni. den 1 januari 1975.

5,2 Kommunal färdtjänst

Insatserna för handikappade har till syfte att tillgodose
de särskilda behov som handikappet innebär och därigenom ge handikappade samma
möjlighet som andra att leva med i samhället. Goda möjligheter till
förflyttning har en grundläggande betydelse för att handikappade ska kunna
delta i samhällslivet. Handikapputredningen har i sitt tidigare nämnda
betänkande betonat vikten av att goda färdmöjligheter skapas för handikappade.
Utredningen anser att defta bör ske genom att det allmänna färdväsendet bättre
anpassas till handikappades behov och att, som komplettering till dessa
allmänna anordningar, en god färdtjänst byggs upp över hela landet. Frågan orn
att så långt möjligt göra de allmänna kommunikationerna tillgängliga för
människor med olika slags handikapp utreds f. n. av särskilda sakkunniga.

Som komplettering till de allmänna kommunikationerna är en
god färdtjänst en viktig förutsättning för att förverkliga kravet på
integration och normalisering för handikappade. Med färdtjänst avser jag därvid
en primärkommunal eller landstingskommunal transportservice för handikappade,
som har svårt att anlita allmänna kommunikationer eller förflytta sig på egen
hand.

Handikapputredningen utvecklar i sitt betänkande hur
färdtjänsten enligt dess mening bör vara beskaffad. Utredningen framhåller att
färdtjänsten skall betjäna alla vars handikapp motiverar att de har tillgång
till denna särskilda transportservice och inte vara förbehållen endast vissa
grupper av handikappade. Vidare skall färdtjänsten fä anlitas efter behov och
inte begränsas till vissa färdmäl eller vissa tider. Resenärens behov av
personlig hjälp vid färden bör tillgodoses och färd kunna påkallas lätt och
utan omgång. Rätt att anlita färdtjänst skall ha giltighet över hela landet.

Handikapputredningens uppfattning ansluter sig i princip
till Svenska kommunförbundets rekommendation om färdtjänst år 1969 och överensstämmer
med de synpunkter som framförts av handikapporganisationerna i samband med
remissbehandlingen av kommunalekonomiska utredningens betänkande. Jag finner
liksom handikapputredningen och kommunförbundet det angeläget att en
färdtjänst av god kvalitet byggs upp över landet.

Handikapputredningen föreslog i sitt betänkande att ett
särskilt statsbidrag till den kommunala färdtjänsten skulle införas. Bidraget
skulle utgå med 35 % av kommunens nettokostnader. I denna del överlämnades
betänkandet till kommunalekonomiska utredningen för prövning. Genom de
inledningsvis nämnda tilläggsdirektiven fick kommunalekonomiska

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:141 18

utredningen i uppdrag att med förtur behandla bl. a.
frågan om statsbidrag till färdtjänsten.

Kommunalekonomiska
utredningens nu framlagda förslag innebär att statsbidraget till kommunerna
skall utgöra 35 % av kommunernas driftkostnader brutto för färdtjänst. Förutom
att detta innebär en viss. förstärkning i förhållande till
handikapputredningens förslag blir bidragsbeloppet genom denna konstruktion oberoende
av den avgift som kommunen tar ut av den som anlitar färdtjänsten. Jag vill
därvid erinra om att handikapputredningen i sitt betänkande föreslog att avgift
skall tas ut för de resor färdtjänstberättigade gör. Denna avgift bör som handikapputredningen
föreslog motsvara avgiften för färd med aUmänna kommunikationsmedel, I den mån
avgifterna för sådana resor förändras är det naturligt att avgifterna ändras
även beträffande färdtjänsten. Jag förordar i enlighet med kommunalekonomiska
utredningens förslag att statsbidraget till kommunernas och
landstingskommunernas färdtjänst utgår med 35 % och att bidraget beräknas på
kommunernas driftkostnader brutto för verksamheten, inberäknat kostnaderna för
den arbetsledande personalen. Det bör ankomma på socialstyrelsen att utfärda
närmare föreskrifter för beräkningen av statsbidraget.

Jag delar kommunalekonomiska utredningens uppfattning att
statsbidraget till färdtjänst inte bör förknippas med mera detaljerade föreskrifter
som villkor för bidraget. Det ligger i linje med en allmän strävan att förenkla
statsbidragsreglerna och begränsa detaljföreskrifterna från statens sida i
anslutning till statsbidrag till kommunerna. Som utredningen föreslagit bör
ett sådant förenklat statsbidragssystem prövas under en försöksperiod som
omfattar åren 19751977 för att utröna om reglerna för statsbidrag till
kommunerna allmänt sett kan göras enklare.

Det är enligt min mening angeläget att en färdtjänst av
god kvalitet byggs upp över hela landet. Ansvaret härför åvilar varje enskild
kommun. Syftet med det nya statsbidraget är att underlätta för kommunerna att
genomföra en sådan uppbyggnad. Jag förutsätter att kommunerna utnyttjar det
statliga stödet till färdtjänst för avsedda förbättringar av denna viktiga
verksamhet,

I detta sammanhang vill jag även framhålla betydelsen av
det i handikapputredningens förut nämnda betänkande framförda förslaget om
inrättande av handikappråd i kommunerna och länen. Sådana samrådsorgan finns
nu i alla län och i ca 200 av landets kommuner. Jag tillmäter dessa råd stor
betydelse, bl. a. genom att de ger kommunerna tillgång till
handikapporganisationernas sakkunskap och möjligheter att i samarbete med
handikapprörelsen utforma en riktigt avpassad service för olika grupper
handikappade.

Som bl, a, socialstyrelsen framhållit är det viktigt att
det nya bidragssystemet noggrant följs upp och utvärderas. Därvid bör bl, a. klariäggas
i vad mån erfarenheterna av de nya bidragsreglerna ger anledning att överväga
ändringar efter försöksperiodens slut. Jag avser att i annat sammanhang föreslå
att en sådan uppföljning och utvärdering kommer

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:141 19

till stånd.

Kommunalekonomiska utredningens undersökningar visar att skolresor
i allmänhet ligger utanför den normala färdtjänstverksamheten och i stället
ingår som en integrerad del av insatserna på skolans område. Jag delar därför
utredningens mening att resor som sker i anslutning till den allmänna
förskolan, grundskolan eller gymnasieskolan inte skall inräknas i
bidragsunderlaget för färdtjänsten. Som flera remissinstanser påpekat bör
däremot kostnader för handikappades resor till utbildning som sker i samband
med den kommunala vuxenutbildningen och andra former av studier för vuxna
inräknas i bidragsunderlaget.

Utredningen har utförligt behandlat frågan om de s. k.
behandlingsresorna och föreslagit att dessa skall ingå i bidragsunderlaget för
den kommunala färdtjänsten. Flera remissinstanser har framhållit att utredningens
förslag skulle medföra en väsentlig förenkling av såväl försäkringskassornas
som kommunernas administration. Jag ansluter mig till utredningens förslag att
behandlingsresorna får inräknas i bidragsunderlaget för den kommunala
färdtjänsten, I enlighet med vad kommunförbundet anfört bör dock kommunerna
själva avgöra om de alternativt vill organisera färdtjänsten så att ersättning
kan utgå från försäkringskassan. Som kommunförbundet anför bör
försäkringsersättningen därvid frånräknas bidragsunderlaget. Jag vill i detta
sammanhang nämna att ersättning till den enskilde färdtjänstberättigade
oavsett vilket alternativ kommunen väljer utgår från försäkringskassorna i de
fall avgiften för färdtjänsten överstiger sex kronor.

Handikapputredningen
föreslog i sitt förut nämnda betänkande att statsbidrag skulle kunna utgå till
kommun för anskaffning av bil åt handikappad som komplement till färdtjänsten.
Denna fråga har tagits Upp i flera remissyttranden över det nu föreliggande
betänkandet från kommunalekonomiska utredningen. Vid sin prövning av denna
fråga har kommunalekonomiska utredningen gjort den bedömningen att handikappades
behov av förflyttning främst bör tillgodoses dels genom ett väl fungerande
allmänt färdväsen och dels genom en väl utbyggd färdtjänst. Som utredningen
framhåller är de situationer där förflyttningsbehoven inte kan tillgodoses inom
färdtjänstens ram ofta knutna till arbets- och studiesituationer. Jag vill
liksom utredniiigen understryka att det i dessa situationer redan utgår
ekonomiskt stöd till handikappade genom de bidrag som lämnas av
arbetsmarknadsverket för anskaffning av motorfordon i syfte att underlätta
resorna till och från arbete och studier. Så länge bidrag utgår för
bilanskaffning till handikappad inom ramen för det sysselsättningspolitiska
stödet finner jag inte anledning att i detta sammanhang föreslå statsbidrag till
kommun för anskaffning av motorfordon för handikappade. Det skulle som
utredningen framhållit vara olämpligt att parallellt ha två olika system för
bidrag till bilanskaffning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:141 20

5.3 Social hemhjälp

Bidragsunderlaget för den sociala hemhjälpen bör vidgas
till att omfatta vissa nu inte bidragsberättigade områden och beräknas på
kommunens br.uttokostnader för den sociala hemhjälpen. Som utredningen för-eslagit
bör i bidragsunderlaget inräknas kostnader för personal med de särskilda
funktionerna hår- och fotvård, badservice och matdistribution samt
driftkostnader för snöröjning. För att undvika gränsdragningsproblem vid
bestämningen av bidragsunderlaget föreslår jag med anledning av vad
socialstyrelsen och kommunförbundet anfört i sina remissyttranden, att de nya
bidragsreglerna får en enhetlig utformning med innebörd att kostnaderna för de
nämnda serviceinsatserna får inräknas i bidr-agsunderlaget under förutsättning
att servicen gäller personer som bor i egna bostäder. Därmed blir
bidragsbestämmelserna inte styrande på utformningen av hjälpinsatserna.
Serviceformen behåller samtidigt karaktären av personlig omvårdnad som tar
sikte på att göra det möjligt för de äldre att så länge som möjligt bo kvar i
den egna bostaden. Vid remissbehandlingen har framkommit att besvärliga
gränsdragningsproblem skulle uppstå om man inräknade vissa
administrationskostnader i bidragsunderlaget. Det är som flera remissinstanser
framhållit angeläget att bidragsreglerna får en så enkel utformning som
möjligt. Med hänsyn härtill föreslår jag att administrationskostnader inte
inräknas i bidragsunderlaget. Däremot bör kostnaderna för den arbetsledande
personalen, de s, k, hemhjälpsledarna, ingå i bidragsunderlaget eftersom det
här gäller insatser som är direkt knutna till hemhjälpsverksamheten.
Bidragsunderlaget bör vidare som socialstyrelsen påpekat innefatta
kostnader för personalens fortbildning samt för jour- och
beredskapstjänstgöring. Däremot bör liksom hittills de kostnader för
hemsjukvård som åvilar sjukvårdshuvudmännen frånräknas bidragsunderlaget.

Statsbidraget till den sociala hemhjälpsverksamheten bör
liksom för andra verksamheter som behandlas i detta sammanhang i enlighet med
utredningens enhälliga förslag utgöra 35 % av kommunens bruttokostns-

der. De föreslagna ändringarna i statsbidragsreglerna bör
gälla försöksvis under åren 1975-1977. 1 likhet med vad jag tidigare förordat
beträffande färdtjänsten bör erfarenheterna av de föreslagna bidragsreglerna
följas upp och utvärderas,

5.4 Kommunala familjedaghem

Jag biträder utredningens förslag att bidragsunderlaget
för den kommunala familjedaghemsverksamheten utvidgas genom att kostnaderna
för omkostnadsersättning till dagbarnvårdare och föreskrivna hälsokontroller av
dagbarnvårdare och dennes familj inräknas i bidragsunderlaget. Statsbidraget
bör i enlighet med vad jag tidigare förordat beträffande färd-tiänst och
hemhjälp beräknas till 35 % av kommunens bruttokostnader för verksamheten.

Utredningen har funnit det allmänt svårt att förena den
nuvarande s, k.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:141 21

kvotregeln med kravet på produktionsneutrala bidragsbestänimelser
men funnit det ligga utanför utredningsuppdraget att pröva lämpligheten av
kvotregeln. Den närmare innebörden av kvotregeln har beskrivits i det
föregående (sid, 5), Flera remissinstanser, däribland socialstyrelsen, RRV och
kommunförbundet, har föreslagit att kvotregeln slopas i samband med att bidragsbestärnmelserna
nu ändras. Det är uppenbart att kvotregeln som styrande instrument för
kommunernas utbyggnad av barntillsynen nu får anses ha mindre betydelse.
Härtill kommer att en sådan regel inte står i överensstämmelse med de allmänna
strävandena att förenkla statsbidragsbestämmelserna. Mot den bakgrunden
föreslår jag att kvotregeln slopas samtidigt med att de nya
statsbidragsbestämmelserna införs den 1 januari 1975,

De föreslagna ändringarna av statsbidragsreglerna bör
försöksvis gälla under åren 1975-1977, I likhet med vad jag tidigare föreslagit
beträffande färdtjänsten och den sociala hemhjälpen bör effekterna av de
föreslagna nya bidragsreglerna följas upp och utvärderas.

5.5 Kostnader

Kostnaderna för införandet av ett nytt statsbidrag till
den kommunala färdtjänsten beräknar jag till 40 milj. kr, för helt år.
Kostnaderna för de föreslagna ändringarna av bidragsreglerna för kommunernas
sociala hemhjälp beräknar jag till 50 milj, kr, för helt år. Därav avser 35
milj, kr, den föreslagna övergången till statsbidrag av bruttokostnaderna och
15 milj, kr. den föreslagna utvidgningen av bidragsunderlaget. Kostnaderna för
de föreslagna bidragsändringarna för de kommunala familjedaghemmen beräknar
jag till 70 milj, kr, för helt år. Därav avser 25 milj, kr, kostnader för
övergång till bruttokostnad, 30 milj, kr, vidgning av bidragsunderlaget och 15
milj, kr, slopandet av kvotregeln. De totala statsbidragskostnaderna för de
föreslagna reformerna beräkna.s sålunda i överensstämmelse med
kommunalekonomiska utredningens betänkande till 160 milj, kr. Med hänsyn till
utbetalningsbestämmelserna uppkommer behov av ökade anslag först fr, o, m.
budgetåret 1975/76, Jag avser att återkomma härom i budgetpropositionen för
budgetåret 1975/76,

6 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl,
Maj:t föreslär riksdagen

att godkänna de av mig förordade grunderna för statsbidrag
till kommunal färdtjänst, social hemhjälp och kommunala familjedaghem att
gälla fr, o, m, den 1 januari 1975,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet:

Britta
Gyllensten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:141 23

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Utdrag av statsrådsprotokollet .................................... 2

1
Inledning ................................................................... 2

2
Nuvarande
verksamhet och bidragsbestämmelser ... ....... 3

2.1
Färdtjänst............................................................... 3

2.2
Hemhjälp .............................................................. 3

2.3
Familjedaghem
................................................... ....... 5

3 Kommunalekonomiska utredningens förslag ............. 6

3.1
Färdtjänst............................................................... 6

3.2
Hemhjälp ............................................................. ....... 9

3.3
Familjedaghem
................................................... ....... 9

3.4
Kostnader............................................................... ..... 10

4 Remissyttranden ....................................................... ..... 10

4.1
Allmänna
synpunkter ........................................... ..... 10

4.2
Bidrag till
färdtjänst ............................................. ..... 12

4.3
Bidrag tih
hemhjälp ............................................ ..... 14

4.4
Bidrag till
familjedaghem ..................................... ..... 15

5 Departementschefen ................................................. ..... 15

5.1
Inledning ............................................................ ..... 15

5.2
Kommunal
färdtjänst .......................................... ..... 17

5.3
Social
hemhjälp .................................................... ..... 20

5.4
Kommunala
familjedaghem ................................. ..... 20

5.5
Kostnader............................................................... ..... 21

6 HemstäUan ................................................................ ..... 21

opaginerad Kontrollera mot PDF

Goieboigi OlUoUrvckeii
AB, Socl,olfn 74.6317 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

22 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (20)

20 kopplingar i 16 dokument.

  1. SOU 2003:87 Färdtjänsten och riksfärdtjänsten - del 1 s. 44 i texten
  2. Bet. 1983/84:SoU12 om statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp (prop. 1983/84:9) m.m. s. 26 i texten
  3. Prop. 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp s. 12 i texten
  4. Bet. 1981/82:SoU2 om vissa frågor om äldreomsorger m.m. s. 5 i texten
  5. Bet. 1979/80:SoU29 Med anledning av i propositionen 1979/80:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller vissa sociala serviceåtgärder och… s. 2 i texten

Visa alla 16

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Ekstedt, Ideellt skadestånd för personskada, 1977 s. 270 om s. 3 · s. 270 om s. 19 i texten