Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.

1974 · 398 sidor, varav 178 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 178 av 398 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:142, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj :ts proposition nr 142 år 1974 Prop. 1974.142

Nr 142

Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändring
i föräldrabalken, m.m.; given den 4 oktober 1974.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdragav statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt,
.

CARLGUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i
förmynderskapslagstift-ningen m,m. Bl, a, föreslås att grunderna för
omyndighetsförklaring begränsas. En person skall enligt förslaget kunna
förklaras omyndig endast om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad
förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd att
vårda sig eller sin egendom och det inte är tillräckligt att god man förordnas
för honom eller att han på annat mindre ingripande sätt får bistånd i vården av
sina angelägenheter. Samtidigt föreslås ökade möjligheter att förordna god man
för den som behöver bistånd i ekonomiska eller rättsliga angelägenheter eller i
värden om sin person.

De processudla reglerna om omyndighetsförklaring och
hävande av omyndighetsförklaring föreslås bli ändrade så att den enskildes
rättssäkerhet stärks och man får bättre garantier för att en omyndighetsförklaring
blir hävd när skäl för den inte längre föreligger.

När det gäller förmyndarnas uppgifter betonas att de inte
bara skall syssla med ekonomisk förvaltning utan också sörja för den omyndiges
person. Reglerna om placering av den omyndiges medel föreslås bli ändrade så
att förmyndarna får större möjlighet att placera medlen i värdesäkra tillgångar.
Vidare föreslås vissa lättnader i förmyndarnas redovisningsskyldighet,

Förmynderskap skall enligt propositionen alltjämt stå
under kontroll av överförmyndaren och rätten. Det nuvarande systemet med
kommunalvalda överförmyndare behålls. Kommunerna får dock möjlighet att i
stället för

1 Riksdagen 1974. I saml. Nr 142

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 2

överförmyndare
utse överförmyndarnämnder i enlighet med den ordning som nu gäller i Stockholm,
Reglerna om ersättning till överförmyndare ändras så att verksamheten inte
längre skall bekostas genom avgifter från de omyndiga utan i stället betalas av
kommunerna.

Även
de nuvarande bestämmelserna om ersättning till förmyndare ändras. Det slås fast
att förmyndaren har rätt till arvode inte bara för den ekonomiska förvaltningen
utan också för vården av den omyndiges person. Arvodet skall i varje särskilt
fall bestämmas av överförmyndaren med ledning av grunder som fastställs av
kommunen. Arvodet skall utges av den omyndige i den mån hans beräknade
årsinkomst överstiger två basbelopp eller, om ej särskilda omständigheter
föranleder annat, han har tillgångar till ett värde överstigande fyra basbelopp.
1 annat fall skall förmyndararvodet betalas av kommunen.

God
man föreslås bli berättigad till arvode med belopp som överförmyndaren
bestämmer. Överförmyndaren skall också avgöra i vad mån arvodet skall utges av
den för vilken den gode mannen har förordnats eller av kommunen.

Propositionen
innehåller slutiigen förslag till ändringar i ärvdabalken som syftar till en
förstärkt kontroll över boutredningsmans förvaltning. Det föreslås också en
särskild lag om avveckling av äldre godmanskap.

Huvuddelen
av de nya bestämmelsernaföresläs träda i kraft den 1 januari 1975,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråg om föräldrabalken

de/iatt 13kap.3§, 15 kap. 16 §, 17 kap. 7§, 19 kap, 3,4
och 6 §§ samt 21 kap, 14§ skall upphöra att gälla,

de/s att 9 kap. 5 §, lOkap, I och8§§, II kap, 4, 5 och 8 §§, I2kap, loch6
§§, 13 kap, l,4och8§§, 14kap, 2,7,8och 11 §§, 15 kap, 4,5,8,9,12,14,15,
17ochl9§§, 16 kap, 6 och 7 §§, 17 kap, loch2§§, 18 kap, 3,5,7, lOochll §§, 19 kap,
2, 5 och 7 - 16 §§ samt 20 kap, 2, 16-19, 21, 28-30, 33, 35, 37 och 38 §§ skall
ha nedan angivna lydelse,

dels att i
balken skall införas fyra nya paragrafer, 12 kap, 7§, 19 kap, 17 och 18 §§ samt
20 kap, 24 a §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

9 kap,

5 §

Nuvarande
lydelse

Idkar
underårig, som fyllt sexton är, näring med tillstånd varom i 15 kap. 13 § sägs,
äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området för rörelsen. Vad
nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling som avses i 15 kap, 15
eller /6§,

Idkar
underårig, som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15 kap, 13 § sägs,
äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området för rörelsen. Vad
nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling som avses i 15 kap, 15 S,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som fyllt aderton år skall av rätten förklaras
omyndig: /. om han på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom;

2.
om han
genom slöseri ellerannan grov van vård av sin egendom eller eljest genom
otillbörligt förfarande med avseende å egendomen äventyrar sin eller sin
familjs välfärd:

3.
om han
är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och i följd därav icke kan vårda
sig eller sin egendom : eller

4.
om han
på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte. oerfarenhet eller annan
orsak behöver

Den som
fyllt aderton år skall av rätten förklaras omyndig, om han pä grund av psykisk
sjukdom, hämmad förståndsittveckling eller psykisk abnormitet av annat slagär
m slcind all vårda sig eller sin egendom och det icke är tillräckligt att god
man förordnas för honom eller att han på annat mindre ingripande sätt får
bistånd i vården av sina angelägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1974:236.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annans bistånd i vården av sina angelägenheter och av
sådan anledning själv begär att bliva förklarad omyndig eller samtycker
därtill.

8§

Omyndighetsförklaring skall av Omyndighetsförklaring skall av

rätten hävas, om den omyndige fin- rätten hävas, om skäl för omyndig-

nes vara i stånd att själv taga vård hetsförklaritg icke längre
föreligger,

om sina angelägenheter.

11 kap.

45

Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och
upphöre därför förmyndares befattning, om han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt 3 t) första stycket på
grund av att fader eller tnoder är underårig. gäller förordnandet till dess
fadern eller modern har uppnått myndig ålder.

5S

När förmyndare skall förordnas. När förmyndare skall förordnas,

skall därtill utses en rättrådig, erfa- skall därtill utses en rättrådig, erfa

ren och i övrigt lämplig man eller ren och i övrigt lämplig man eller

kvinna, helst någon som är med den kvinna.

omyndige besläktad eller hesvågrad

eller eljest står honom nära.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas,
såvida icke särskilda skäl tala däremot.

8§

Ej må någon undandraga sig att på grund av förordnande
vara förmyndare i andra än följande fall:

1.
om han
uppnått en ålder av sextio år:

2.
om han
på grund av sjukdom eller försvagat hälsotillstånd icke utan avsevärd olägenhet
kan utöva för-niynderskapet;

3.
om han
till följd av befattning i statens eller kommuns tjänst skulle av
förmynderskapet oskäligt betungas:

4.
om han
redan förut innehar två förmynderskap för andra än egna barn eller ett sådant
förmynderskap av vidlyftig beskaffenhet, därvid förmynderskap för flera
underåriga syskon räknas såsom ett;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

5.
om
han genom förmynderskapet skulle bliva nödsakad att eftersätta egna
angelägenheter av synnerlig vikt;

6.
om
han skall tillsammans med annan utöva förmynderskapet eller vårdnaden om den
omyndige skall tillkomma annan;

7.
om
han förpliktas att ställa säkerhet för den omyndiges egendom.

Utövas förmynderskapet för underårig av föräldrarna eller
en av dem, äge förmyndaren på begäran bliva entledigad från förmynderskapet
allenast om annan förordnas till medförmyndare eller han förpliktas att ställa
säkerhet för den omyndiges egendom.

Föreslagen
lydelse

Förmyndare äger på begäran bliva entledigad från förmynderskapet.
Vad nu sagts gäller dock ej, om förmynderskapet för underårig utövas av
föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl tala mot att förmyndaren
entledigas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 kap, I §

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, dk fader
eller moder avlider eller då dessförinnan egendom, som skall stå under förmyndarens
förvaltning, annorledes än genom upptagande av lån tillfaller den underårige
eller någon rättens åtgärd vidtages ifråga som rör förmynderskapet.

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

/, särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2.
den
underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat egendom, som
skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt värde överstiger ett
belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

3.
rätten
av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort, där den som
utövar förmynderskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen
föranledes av att fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit,
där denne senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn i äktenskap, som
utöva förmynderskapet gemensamt, skilda hemvist, skall inskrivningen ske där
fadern har hemvist eller, om den föranledes av fråga om moderns entledigande
från förmynderskapet, där hon har hemvist. Finnes ej domstol som efter vad ovan
stadgas är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms
tingsrätt.

Senaste lydelse 1971:870.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6§

Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap,
skall anteckning därom ske i förmynderskapsbok, som föres vid rätten.

Närmare
bestämmelser om för-mynderskapsbokens förande så ock om vissa åtgärder som
åligga rätten med avseende å förmyndarvården givas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

Finner rätten sedan förmynderskap inskrivits att grund
för inskrivning icke längre föreligger, kan rätten besluta att inskrivningen
skall upphöra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndaren
har, såvitt ej annat skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv
genom gåva eller testamente, att förvalta myndlingens förmögenhet och
företräda honom i angeliigenheter som röra denna.

Förmyndaren har att sörja för

myndlingens person .samf att förvalta myndlingens
förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra dennti.

Vad i första stycket sagts om förmyndarens befattning med
myndlingens förmögenhet gäller ej, om annat föreskrives i lag, och ej heller i
den mån fråga är om egendom som förvärvats genom gåva. testamente eller
förmånstagareför-ordnande angående försäkring och det som villkor för förvärvet
föreskrivits att egendomen skall stå under särskild förvaltning av annan än
förmyndaren,utan medbestämmanderätt för denne, samt det tillika angivits av
vem förvaltningen skall utövas. År sådan särskild förvaltning anordnad, skall
förvaltaren årligen till förmyndaren lämna redovisning över den förvaltade
egendomen.

I
fråga om vårdnaden om underårig finnas bestämmelser i 6 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det åligger förmyndaren för den som är förklarad omyndig
att sörja för myndlingens person, i den mån

3S

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

det med hänsyn till grunden för omyndighetsförklaringen
eller eljest finnes nödigt.

Med avseende å vårdnaden om underårig stadgas i 6 kap.

Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens
rätt och främja hans bästa.

4 §

Föreslagen lydelse

Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt
och främja hans bästa. Han skall därvid se till att myndlingens medel i skälig
omfattning användas till hans nytta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8S

Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvitt rörer
egendomen, handhava förmynderskapet gemensamt; dock må riitten förordna, att
tillgångarna skola för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller
att, med bibehållande i övrigt av gemensam förvaltning, vissa tillgångar
skola förvaltas av en förmyndare ensam. Den som skall ensam råda över vissa
tillgångar må ock ikläda den omyndige sådana förbindelser som falla inom
området för dessa tillgångars förvaltning.

Tillkommer
ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem, skall vårdnaden, om
flera förmyndare förordnas, utövas av den bland förmyndarna som rätten utser
därtill. Denne må, om det finnes lämpligt, av rätten befrias från
skyldigheten att deltaga i handha-vandet av den omyndiges övriga angelägenheter.
Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordne rätten en av dem
att hava den omsorg om myndlingens person, varom i J§ sägs.

Kunna, där
den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende, vari avgörandet
tillkommer dem, gälle den mening som överförmyndaren finner sig kunna biträda.
Ar fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens eller rättens samtycke erfordras,
må samtycke till åtgärden givas utan hinder av meningsskiljaktighet mellan
förmyndarna. Innan i dessa fall beslut meddelas, skall överförmyndaren eller
rätten bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig.

Tillkommer
ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem, skall vårdnaden, om
flera förmyndare förordnas, utövas av den bland förmyndarna som rätten utser
därtill. Denne må, om det finnes lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten
att deltaga i handhavan-det av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den
som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordne rätten en av dem att hava
den omsorg om myndlingens person, varom i / S sägs.

Kunna, där
den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende, vari avgörandet
tillkommer dem, gälle den mening som överförmyndaren finner sig kunna biträda.
Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens samtycke erfordras, må samtycke
till åtgärden givas utan hinder av meningsskiljaktighet mellan förmyndarna.
Innan i dessa fall beslut meddelas, skall överförmyndaren bereda medförmyndare
tillfälle att yttra sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndare,
som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo deltager i rättshandling vid
förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till rättshandlingen
inhämta överförmyndarens eller rättens samtycke, såframt sådant samtycke erfordras
för giltigheten av dylik rättshandling vid förvaltningen av omyndigs egendom.

Förmyndare,
som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo deltager i rättshandling vid
förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till rättshandlingen
inhämta överförmyndarens samtycke, såframt sådant samtycke erfordras för giltigheten
av dylik rättshandling vid förvaltningen av omyndigs egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är beroende
av utredningen, står förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller
försummelse, i ansvar efter vad i ärvdabalken stadgas.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inhämtas
ej överförmyndarens eller rättens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller6 §
bort ske, skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av
omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning.

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller 6 § bort ske, skall
vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs egendom äga
motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äger
omyndig del i dödsbo, skall förmyndaren, så snart ske kan efter det
bouppteckning inregistrerats hos rätten, ingiva avskrift av bouppteckningen
till överförmyndaren.

Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för
omyndig, vare förmyndaren pliktig att tillse, att bouppteckning förrättas så
snart ske kan, samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av
bouppteckningen till överförmyndaren.

Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för
omyndig, vare förmyndaren pliktig att tillse, att bouppteckning förrättas så
snart ske kan, samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av
bouppteckningen till överförmyndaren. Är bouppteckningen av vidlyftig
beskaffenhet, må avskrift lämnas endast i erforderliga delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är i fall, varom i första eller andra stycket sägs,
bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må avskrift av handlingen lämnas
allenast i erforderliga delar.

Senaste lydelse 1958:640.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndaren
äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta skäligt arvode.
Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet utgå årligen och må
ej, med mindre rätten annorlunda förordnar, överstiga för år räknat ett belopp
motsvarande fem för hundra av så stor del av boets inkomst som enligt
årsuppgift rörande boet belöper på den omyndige. Arvodet skall förskjutas av
boet.

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge
ej uppbära arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre rätten med hänsyn
till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.

Förmyndaren
äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta skäligt arvode.
Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet utgå årligen.
Arvodet bestämmes av överförmyndaren och skall förskjutas av boet.

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge
ej uppbära arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre överförmyndaren
med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant
ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller
inskrivits i statsskuldboken, eller utiåna medlen mot säkerhet av panträtt i
fast egendom eller ock i myndlingens namn insätta dem hos postsparbanken eller
sparbank eller för längre tid hos annan bank. Närmare bestämmelser om de
obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av den säkerhet, varemot
utlåning må ske, samt om de räkningar, å vilka insättning hos bank må äga rum,
meddelas av Konungen.

Med bank avses jämväl centralkassa för jordbrukskredit.

Den
omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant
ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller
inskrivits i statsskuldboken, eller utlåna medlen mot säkerhet av panträtt i
fast egendom eller ock i myndlingens namn insätta dem hos bank eller låta dem
kvarstå hos försäkringsbolag efter därom med bolaget träffad överenskommelse.
Närmare bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av
den säkerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkningar, å vilka medel må
insättas hos bank eller kvarstå hos försäkringsbolag, meddelas av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill
förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än i 4
§ avses, eller vill

Vill
förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än i 4
S avses, eller vill

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse 1970:1000,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

han använda dem till inköpavaktier eller därmed jämförliga
värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage han därtill överförmyndarenssamtycke.
Ej må sådant samtycke givas, med mindre särskilda skäl äro därtill.

i

Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra
sädana värdehandlingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger femtusen
kronor, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller
annan bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling, söke han
överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen
allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där
nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens
tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar
särskilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar
föreskrivits skall ej äga tillämpning med avseende ä bevis eller motbok rörande
tillgodohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som
utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna
hypoteksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som
Konungenbestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett
med förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd
obligation eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande
kapitalbelopp ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Föreslagen lydelse

han använda dem till inköp av aktier eller därmed
jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage han därtill
överförmyndarens samtycke.

Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra
sådana värdehandlingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger ett
belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos
riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling,
söke han överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen
allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där
nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under
överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs
värdehandlingar särskilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar
föreskrivits skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande
tillgodohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som
utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna
hypoteksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen
bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med
förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation
eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp
ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

= Senaste lydelse 1970:1000,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola,
såframt ej obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller
överförmyndaren medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken med
förbehåll, varom i andra stycket sägs.

Nuvarande lydelse

Obligationer, vilka utfärdats av staten eller Sveriges
allmänna hypo-teksbank eller annan inrättning, som Konungen bestämmer, skola,
såframt ej obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren
medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken eller hankens eller
inrättningens skuldbok med förbehåll, varom i andra stycket sägs.

Utövaren
förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid tillämpning av det i
första stycket givna stadgandet de omyndigas värdehandlingar sammanräknas.

Hava underåriga syskon gemensam förmyndare, skola vid
tillämpning av det i första stycket givna stadgandet syskonens värdehandlingar
sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av
förmyndaren, i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse
i detta kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta
värdehandlignar.

9§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omyndigs
medel, som innestå hos bank, må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd
efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som
innestått kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej heller
erforderligt, där medlen allenast skola genom bankens försorg överföras till
annan bank.

Omyndigs medel, som innestå hos bank eller enligt 4 §
kvarstå hos försäkringsbolag, må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd
efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som innestått
kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej heller erforderligt,
där medel som innestå hos bank allenast skola genom bankens försorg överföras
till annan bank eller där medel som kvarstå hos försäkringsbolag skola genom
bolagets försorg överföras till bank.

Medel, som böra hällas tillgängliga för ändamål, varom i 6
S sägs, må insättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd.

När skäl äro därtill, äger överförmyndaren förordna, att
förbehåll, varom i andra stycket sägs, ej skall gälla.

I2i!''

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller
äger omyndig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall
utgiva handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn
nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att
själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock
fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och

Senaste lydelse 1958:640,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning
enligt vad om betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt
stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äger
omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av
giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll enligt 8 kap.
ärvdabalken, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att,
såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag,
nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första
stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos
bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver
försäkringsrörelse,skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig,
och fråga ej är om pension eller livränta eller om försäkringsbelopp, som den
omyndige äger att själv förvalta. I andra fall äge överförmyndaren genom
meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna,
att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller
penningar på grund av giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll
enligt 8 kap. ärvdabalken, vare boutredningsman eller testamentsexekutör
pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i
första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel
hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse,
skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta, / fråga om
pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk förmån
gäller att inbetalning hos bank skall ske i den mån förmånen för kalenderår
överstiger ett belopp motsvarande två gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällt vid årets början.

I andra fall än som avses i andra stycket äge
överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller
penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar
hos bank enUgt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen
underrätta förmyndaren därom.

14
§'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan
överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga lån
eller ingå växelförbindelse. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om
åtgärden faller inom området för rörelse som av förmyndaren med
överförmyndarens samtycke drives

Utan
överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga
lån, ingå växelförbindelse eller låta återköpa livförsäkring. Vad sålunda är
stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse
som av förmyndaren med över-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1970:1000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke
vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statiigt lån som upptages för
att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning.

Föreslagen lydelse

förmyndarens samtycke drives för den omyndiges räkning.
Överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om sådant
statiigt lån som upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller
bosättning.

Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å
den omyndiges vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom
säkerhet för annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej givas,
med mindre särskilda skäl äro därtill.

Ej må
förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej fråga iir om
sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till myndlingens
villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överförmyndaren, av den
omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller andra den omyndige
närstående personer, då detta på grund av omständigheterna må anses
tillbörligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15
r

Förmyndaren
må ej utan överförmyndarens samtycke upplåta nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft i den omyndiges fasta egendom eller tomträtt. Utan
sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens behov
avverka skog eller upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss tid,
längst fem år.

Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke överlåta
eller låta inteckna den omyndiges fasta egendom eller tomträtt e/Zer upplåta
nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraf t'i sådanegendom:l}tan
sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens behov
avverka skog eller upplåta annan nyttjanderätt, om den av-

ser viss tid, längst fem år.

Före besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det
utan märklig omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt
sexton år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut iiga ej
tillämpning i fråga om servitut som bildas vid fastighetsbildningsförriittning.

Tillstånd att överlåta eller låta inteckna fast egendom
eller tomträtt gäller under sex månader från det tillståndet meddelades.
Erinran härom skall göras i beslutet.

16 S''

Vill förmyndaren överlåta eller låta inteckna den
omyndiges fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen
rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl äro
därtill.

Det åligger rätten att före hesluts

Senaste lydelse 1970:1000. Senaste lydelse 1970:1000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

fattande inhämta yttrande från överförmyndaren samt.
såframt det utan märklig omgång eller tidsutdräkt kan ske. bereda den omyndige,
om han fyllt sexton år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att
yttra sig.

Tillstånd, varom i första stycket sägs. gälle under sex
månader från det tillståndet meddelades. Erinran härom skall göras i rättens
beslut.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
förmyndaren i fall, då enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat
överförmyndarens eller rättens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar ingått
avtal utan sådant samtycke, må den, med vilken avtalet slöts, där ej annat
förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren söker godkännande
inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan avslagen av den
myndighet, av vilken den först skall prövas, äge den, med vilken avtalet
slöts, härefter frånträda avtalet, såframt ej annan överenskommelse träffats.

Har förmyndaren i fall, då enligt vad ovan i detta kapitel
är stadgat överförmyndarens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar
ingått avtal utan sådant samtycke, må den, med vilken avtalet slöts, där ej
annat förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren söker
godkännande inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan avslagen av
överförmyndaren, äge den, med vilken avtalet slöts, härefter frånträda
avtalet, såframt ej annan överenskommelse träffats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndaren
äge årligen uppbära arvode med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till
förvaltningens omfattning. Arvodet må icke. med mindre rätten annorlunda
förordnar, överstiga för år räknat ett belopp, motsvarande fem för hundra av
den omyndiges behållna inkomst enligt årsräkning eller sluträkning, med avdrag
likväl för avgift, som erlagts för vård av den omyndiges värdehandlingar efter
vad särskilt är stadgat. Avdraget må dock ej uppgå till mer än två för hundra
av inkomsten av nämnda värdehandlingar.

Förmyndaren
äge årligen uppbära skäligt arvode för förvaltningen av den omyndiges egendom
och arbetet med den personliga omvårdnaden om myndlingen. Arvodet bestämmes av
överförmyndaren med ledning av grunder som fastställas för varje
överförmyndardistrikt av vederbörande kommun.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndaren har även rätt till ersättning för de utgifter
som varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

skäligen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande.
Beslut härom fattas av överförmyndaren.

Arvode och ersättning för utgifter skola efter
överförmyndarens bestämmande utgå av den omyndiges medel i den mån hans
beräknade inkomst det år förmyndaruppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande
två gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällt
under årets sista månad eller, om ej särskilda skäl föranleda annat, i den mån
den omyndige har tillgångar till ett värde överstigande fyra gånger nämnda
basbelopp. I övrigt skola arvode och ersättning för utgifter utgivas av
kommunen.

Arvode,
varom nu är sagt, till-komme ej fader eller moder, som på grund av lag är
förmyndare, med mindre rätten med hänsyn till särskilda omständigheter
lämnar tillstånd därtill.

Arvode, varom nu är sagt, till-komme ej fader eller moder,
som pä grund av lag är förmyndare, med mindre överförmyndaren med hänsyn till
särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill. Sådan förmyndare har rätt
till ersättning för utgifter endast om dessa hänföra sig till förvaltningen av
den omyndiges egendom. Arvode och ersättning som nu nämnts skola utgå av den
omyndiges medel.

16 kap.

6ij

Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller
annan handling, enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har
andra tillgångar än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri frän
skyldighet att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösören
eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige.

Överförmyndaren
må i annat fall för visst år eller tills vidare befria förmyndare från att
avgiva räkning eller medgiva att sådan upprättas i förenklad form. där det med
hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller beskaffenhet finnes kunna ske utan
fara för den omyndige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 § "'

1
förteckning över omyndigs

I förteckning över omyndigs

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse 1970:1000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

där det lämpligen kan ske.

Förteckning och räkning skola innehålla fullständig
uppgift ä förmyndarens och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens
postadress.

Nuvarande lydelse

egendom så ock i årsräkning och sluträkning skola
tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda
tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige pantbrev som avser honom tillhörig
fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas. Äro medel insatta hos
bank, skall uppgift lämnas om den räkning, vara medlen innestå, I fråga om
värdepapper, som ej äro nedsatta hos banketter vad i 15 kap, stadgas, skall
nummer eller annan beteckning anmärkas. Finnas tillgångar som stå under den
omyndiges eller annans särskilda förvaltning, skall förmyndaren jämväl lämna
uppgift därom, så ock om dessa tillgångars värde, såframt det är honom kunnigt.
Skola i årsräkning eller sluträkning upptagas tillgångar eller skulder, för
vilkas fullständiga angivande erfordras utförlig uppräkning, må beträffande
den hänvisning göras till förut avgiven förteckning eller årsräkning, där det
lämpligen kan ske.

Föreslagen lydelse

egendom så ock i årsräkning och sluträkning skola
tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda
tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige pantbrev som avser honom tillhörig
fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas. Äro medel insatta hos
bank eller kvarstå medel hos försäkringsbolag, skall uppgift lämnas om den
räkning, vara medlen innestå, 1 fråga om värdepapper, som ej äro nedsatta hos
bank efter vad i 15 kap, stadgas, skall nummer eller annan beteckning anmärkas.
Finnas tillgångar som stå under den omyndiges eller annans särskilda
förvaltning, skall förmyndaren jämväl lämna uppgift därom, sä ock om dessa
tillgängars värde, såframt det lär honom kunnigt. Skola i årsräkning eller
sluträkning upptagas tillgångar eller skulder, för vilkas fullständiga
angivande erfordras utförlig uppräkning, må beträffande dem hänvisning göras
till förut avgiven förteckning eller årsräkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 kap, 1 §

Förmyndarens
förvaltning av den

omyndiges egendom skall med led

ning av ingiven förteckning samt

års- och sluträkningar granskas av

överförmyndaren. Vid gransk

ningen skall särskilt tillses, att

omyndigs tillgångar äro anbragta så

lunda, att erforderlig trygghet fin

nes för deras bestånd och skälig av

kastning erhålles, så ock att utgifter

na för den omyndige icke överstigit

vad med hänsyn till hans förmögen

hetsförhållanden och om

ständigheterna i övrigt må anses

skäligt.

Förmyndarens
förvaltning av den omyndiges egendom skall med ledning av ingiven förteckning
samt års- och sluträkningar granskas av överförmyndaren. Vid granskningen
skall särskilt tillses, att omyndigs tillgångar ha i skälig omfattning använts
till hans nytta och att tillgångarna i övrigtäro anbragta sålunda, att
erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skälig avkastning erhålles.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2S

Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom
utses därtill, genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de
betalningsbevis och andra handlingar som finnas förvarade till styrkande av
särskilda poster i räkenskaperna så ock hos förmyndaren förvarade värdehandlingar.
Dessa räkenskaper och handlingar skola av förmyndaren hällas tillgängliga ä tid
och ort som bestämmas av överförmyndaren.

Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen
utövas, vare överförmyndaren i det distrikt, där förmyndaren bor, pliktig att,
på anmodan av den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verkställa
den granskning som avses i första stycket.

Medför åtgärd, varom i första stycket sägs. särskilda
kostnader eller avsevärt besvär, äge rätten förordna, att särskild ersättning
skall gäldas av den omyndiges medel.

7i!

Överförmyndaren skall varje år, i enlighet med de närmare
bestämmelser som meddelas av Konimgen. till rätten överlämna uppgift rörande
tillsynen över förmyndares förvaltning under föregående år,

18 kap.

3§

Är någon för sjukdom, som kan Om någon på grund av sjukdom,

antagas vara övergående, ur stånd hämmad förståndsutveckling, för

an bevaka sin rätt eZ/er förvalta sin svagat hälsotillstånd eller liknande

egendom, skall rätten, där så förhållande behöverbistånd medan

erfordras, förordna god man affbe- bevaka sin rätt, förvalta sin egen-

vaka hans rätt eller förvalta egen- dom eller sörja för sin person, skall

domen; dock må sådant förord- rätten, där så erfordras, förordna

nande ej givas utan den sjukes sam- god man för honom. Förordnande

tycke, med mindre sjukdomen med- som nu nämnts må ej givas utan

för hinder mot samtyckes inhäm- samtycke från den för vilken god

tände. man skall utses, med mindre hans

tillstånd medför hinder mot inhämtande a v samtycke eller
eljest särskilda skäl föreligga.

5i}

Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i
övrigt lämplig man eller kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs
eller bortovarandes rätt i dödsbo, och har den avlidne nämnt, vem han önskar
till god man, varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

När omständigheterna sådant påkalla, må flera gode män
förordnas.

Vad i 11 kap. 4, 8, 9 och 10 §§ Vad i llkap.4,8,9 och 10
§§stad-2 Riksdagen 1974. I saml. Nr 142

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

stadgas otn hinder att vara förmyndare, skyldighet att
övertaga förmynderskap, förmyndares entledigande och skyldighet att anmäla
förmyndares död skall äga motsvarande tillämpning i fråga om god man eller
godmanskap.

7S

Föreslagen lydelse

gas om hinder att vara förmyndare, förmyndares
entledigande och skyldighet att anmäla förmyndares död skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om god man eller godmanskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Godmanskap varde genast inskrive nandet. Anteckning om
inskrivningen

Vad i 12 kap. 3 och 4 S§ stadgas om överflyttning av
tillsynen å förmynderskap och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare
det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godmanskap. Överflyttning av godmanskap som avses i 1
eller 2 § må ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynderskapet.

t hos den rätt som meddelat förordskall ske i
förmynderskapsboken.

Vad i 12 kap. 3 och 4 § S stadgas om överflyttning av
tillsynen å förmynderskap och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare
det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godmanskap. Överflyttning av godmanskap som avses i 1
eller 2 S må, om jämväl förmynderskapet är inskrivet, ej ske annat än i
samband med överflyttning av förmynderskapet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är behov
av god man ej längre för handen, skall han av rätten entledigas. Har god man
förordnats enligt 3 a eller 4 S 1-5, skall han entledigas, så snart den, för
vilken han förordnats, begär det.

Är behov
av god man ej längre för handen, skall han av rätten entledigas. Har god man
förordnats enligt 4 S 1-5, skall han entledigas, så snart den, för vilken han
förordnats, begär det.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dä god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom
ofördröjligen anmälas hos rätten.

11 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

God man
vare, såframt han ej äger uppbära årligt arvode, berättigad att efter
uppdragets slutförande erhålla skäligt arvode för uppdraget så ock ersättning
för sina kostnader.

God man
vare berättigad att efter uppdragets slutförande eller, om uppdraget varar
längre tid än ett år, årligen erhålla skäligt arvode för uppdraget så ock
ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets behöriga
fullgörande.

Beslut
om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren. Överförmyndaren
bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter skola utgå av
medel som tillkomma den för vilken den gode mannen har förordnats. Arvode och
ersättning som ej skola betalas enligt vad nu har sagts skola utgivas av
kommunen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 kap.

2§"

/
Stockholms stad skall i stället för överförmyndare finnas en stadens nämnd,
kallad överförmyndar-nämnden.

Kommun kan bestämma att det i stället (ör
över(örn\yt\diire skall ftn-nas en överförmyndarnämnd. Vad som annorstädes än i
detta kapitel är föreskrivet om överförmyndare skall äga motsvarande
tillämpning på sådan nämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3¥'

Två eller flera kommuner, som lyda under samma tingsrätt,
må, då val av överförmyndare förestår, efter förslag av rätten förena sig till
ett överförmyndardistrikt.

Kommun, som ingått i sådant överförmyndardistrikt, må ej
utträda förrän den tid, för vilken överförmyndaren blivit utsedd, gått till
ända.

4 §

Kan i stad eller annan kommun tillsynen icke utövas av en
överförmyndare ensam, må rätten på framställning av kommunen förordna, att
flera överförmyndare skola väljas. I sådant fall äge rätten indela kommunen i
distrikt, ett för varje överförmyndare, eller ock bestämma annan lämplig grund
för förmynderskapens fördelning mellan överförmyndarna.

5(i

Överförmyndare
väljes av kommunfullmäktige. För varje överförmyndare väljes en ersättare.

Ledamöter
och et sä t ta re i överförmyndarnämnd väljas av kommunfullmäktige till det
antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter får dock ej understiga tre.

Sker ej val av ersättare i överförmyndarnämnd
proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning i vilken ersättarna
skola inkallas till tjänstgöring.

Överförmyndare väljes / stada\ stadsfullmäktige eller, där
sådana ej finnas, av allmän rådstuga samt på landet av kommunalstämma ellerav
kommunalfullmäktige, om sådana finnas. Valet skall förrättas inom utgången av
oktober månad året före det, med vilket överförmyndarens tjänstgöringstid begynner.

" Senaste lydelse 1955:409. '- Senaste lydelse
1969:799.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Då val av överförmyndare förrättats, skall det genast
anmälas till rätten. Har val ej skett i behörig tid, skall rätten göra anmälan
därom hos länsstyrelsen, som tillser att valet hålles så snart ske kan.

Äro
flera kommuner förenade till ett distrikt för val av överförmyndare, och kunna
kommimerna icke enas i valet av överförmyndare, skall rätten till
överförmyndare utse den av de valde som finnes därtill lämpligast.

Föreslagen lydelse

Dä val av överförmyndare, ledamot av överförmyndarnämnd
eller ersättare förrättats, skall det genast anmälas till rätten. Har val ej
skett i behörig tid, skall rätten göra anmälan därom hos länsstyrelsen, som
tillser att valet hålles så snart ske kan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6§

T/7/ överförmyndare må i stad eller annan kommun
elleridistriktavflera kommuner väljas den som blivit därtill vald inom annan
kommun eller annat distrikt.

7 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överförmyndare
väljes för en tid av fyra år. Avgår överförmyndare, innan tiden för hans
uppdrag är ute, skall i hans ställe annan väljas att tjänstgöra under den tid
som återstår.

Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och
ersättare väljas för tre år, räknade från och med den I januari året efter
det, då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt rum.

Avgår
sådan ledamot i överförmyndarnämnd som har utsetts vid proportionellt val
under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den
ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen bör inträda. Den
ersättare som sålunda har inkallats tjänstgör under den tid som återstått för
den avgångne. Avgår överförmyndare, ersättare för överförmyndare eller
ledamot som ej har utsetts vid proportionellt val, anställes fyllnadsval för
den återstående delen av tjänstgöringstiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till
Överförmyndare sfca// väljas en i praktiska värv väl förfaren, myndig svensk
medborgare. Över-

Överförmyndare,
ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare skola vara myndiga och
kyrkobokförda

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1969:799.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

förmyndare kan ej den vara som är\ konkurstillstånd e//er
är förklarad omyndig.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara
överförmyndare inom domsagan, om ej Konungen för särskilt fall meddelat
tillstånd därtill.

Ej må
annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare än den som icke är bosatt inom
den kommun eller någon av de kommuner, för vilka valet förrättas, ämbets-eller
tjänsteman som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, derf som
efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom överförmyndare är i tur
att avgå från befattningen, den som uppnått sextio års ålder samt den som
eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av valmyndigheten.

Föreslagen lydelse

i kommunen och få ej vara i konkurstillstånd.

Lagfaren
tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare, ledamot i
överförmyndarnämnd eller ersättare inom domsagan, om ej regeringen för
särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må
annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
eller ersättare än den som under de tre senast förflutna åren fullgjort
sådant uppdrag, den som uppnått sextio års ålder eller den som eljest uppgiver
förhinder, vilket godkännes av kommunfullmäktige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överförmyndare kan när som helst av rätten entledigas, om
han finnes icke vara lämplig.

9§

Överförmyndare, ledamot i Överförmyndarnämnd eller
ersättare kan av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämplig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

För varje överförmyndare skall finnas en ersättare. Vad i
5-9 §§ stadgas om överförmyndare skall äga motsvarande tillämpning å ersättare
för honom.

Äro såväl överförmyndaren som ersättaren förhindrade att
uppehålla befattningen eller bestrida därtill hörande åliggande, äge rätten förordna
tillfällig vikarie.

Äro såväl överförmyndare som hans ersättare förhindrade
att fullgöra sitt uppdrag, äge rätten förordna tillfällig vikarie.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överförmyndaren
vare skyldig att föra bok angående de förmynderskap och-godmanskap som
inskrivits och stå under hans tillsyn. Över ärenden rörande förmynderskap,
vilka ej inskrivits, skall särskild förteckning föras.

ll §

Bland ledamöterna i överförmyndarnämnd utse kommunfullmäktige
en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för vilken de
blivit valda som ledamöter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att
inställa sig till sammanträde med överför-myndarnämnden, skall nämnden utse
annan ledamot att för tillfället föra ordet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan
hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 B nämnda lag
tiUämpning i samtliga ärenden hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd.

I2 §

Överförmyndaren äge uppbära arvode till belopp,
motsvarande ett för hundra av den omyndiges behållna årsinkomst, där denna
icke överstigit tvåhundra kronor, och eljest två för hundra därå v, dock äge
överförmyndaren icke av en omyndig i arvode uppbära mera än ettusen kronor för
år. Inkomsten skall beräknas enligt årsräkning eller sluträkning eller, såvitt
fråga är om omyndigs andel av inkomst från dödsbo, däri delägarna sammanleva i
oskiftat bo, enligt årsuppgift rörande boet. Arvodet skall av förmyndaren
inbetalas vid räkningens eller årsuppgiftens avgivande, och äge förmyndare ur
dödsbo, däri den omyndige har del, förskottsvis utbekomma det belopp som skall
utgå i arvode. Avlämnas gemensam årsuppgift för underåriga syskon, skall vid
beräkning av arvodets belopp hänsyn tagas till vad av boets inkomst belöper på
syskonen samfällt.

Skall ej räkning eller årsuppgift avgivas, äger rätten, om
särskilda skäl äro därtill, tillägga överförmyndaren skäligt arvode att gäldas
av den omyndiges medel.

Vad nu sagts med avseende å arvode för förmynderskap
skall äga motsvarande tillämpning ifråga om godmanskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stad
eller annan kommun äger, om det finnes lämpligt, lämna bidrag till arvode åt
överförmyndaren och till bestridande av de med hans verksamhet förenade
kostnaderna. Kommunen äger ock att i ordning, som av Konungen godkännes, bestrida
samtliga utgifter för dessa ändamål, och äger i sådant fall kommunen uppbära
belopp som avses i 12 §.

Vid
omröstning i överförmyndarnämnd i ärende enligt denna balk gälla i tillämpliga
delar bestämmelserna i lökap. rättegångsbalken. Om ledamot eller föredragande har
skiljaktig mening, skall denna antecknas i protokoll eller annan handling. .

Ifråga
om varje beslut av överförmyndare eller överförmyndarnämnd i ärende enligt
denna balk skall finnas handling av vilken framgår vem som har fattat beslutet,
vem som har varit föredragande samt beslutets dagoch

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

dess innehåll. Föreskrifterom i vilken utsträckning beslut
skall innehålla de skäl som bestämt utgången flnnas i 17 ii förvaltningslagen
(1971:290).

Protokoll
hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd i annat ärende än enligt denna
balk behöver ej upptaga annat än förteckning över dem som har deltagit i
handläggningen samt beslutet i varje ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 § '

Rätten
skall vaka överalt överförmyndaren fullgör sina åligganden. '
Överförmyndaren är med avseende å sin befattning underkastad äm-betsansvar.

Överförmyndarnämnd får, om kommunfullmäktige så besluta,
uppdraga åt ledamot, ersättare som har inkallats till tjänstgöring eller tjänsteman
hos kommunen att på nämndens vägnar besluta i ärende hos nämnden.
Framställning eller yttrande till kommunfullmäktige får dock ej beslutas
annorledes än av nämnden samfällt.

Finner
den som erhållit uppdrag som avses i första stycket, att samtycke, tillstånd
eller förordnande i visst fall ej bör meddelas, eller anser han frågan tveksam,
skall ärendet hänskjutas till nämnden. Beslut som har fattats på grund av
uppdrag som avses i första stycket behöver ej anmälas inför nämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 S

Närmare
bestämmelser om överförmyndarens verksamhet samt om förande av den bok och
den förteckning, varom i II S förmäles, meddelas av Konungen.

I
fråga om ersättning till överförmyndare, ledamot / överförmyndarnämnd och
ersättare äger vad som föreskrives i 28 § I och 2 mom. kommunallagen (1953:753)
om ersättiiing till kommunfullmäktig motsvarande tillämpning. I Stockholms
kommun tillämpas dock vad som föreskrives i 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen
(1957:50) för Stockholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 § '

Överförmyndarnämnden
i Stockholm skall bestå av tre ledamöter. Bestämmelserna i5 §, 7-10 §S och 14
§ andra stycket i detta kapitel skola i tillämpliga delar gälla ledamot av

Vad som föreskrives i kommunallagen (1953:753) om nämnd
som avses i 44 § andra stycket kommunallagen gäller, med de avvikelser som
följa av detta kapitel, i fråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1955:409. '" Senaste lydelse
1955:409.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

nämnden. I övrigt skall vad om överförmyndare stadgas äga
motsvarande tillämpning å nämnden: dock må frågor som ankomma på nämnden, i
den mån Konungen därom förordnar, å nämndens vägnar avgöras av någon dess
ledamot eller tjänsteman.

Staden äger uppbära arvode som avses i 12 §. Sådant arvode
må. då särskilda skal föranleda därtill, eftergivas av staden.

Föreslagen
lydelse

överförmyndarnämnd och i tillämpliga delar beträffande
överförmyndare. I Stockholms kommun tillämpas dock, med de avvikelser som nu
angivits, vad som föreskrives i kommunallagen (1957:50) för Stockholm om nämnd
som avses i 49 § andra stycket nämnda lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 §

Överförmyndare och öveiförmyn-darnämnd äro skyldiga att
föra bok angående de förmynderskap och godmanskap som inskrivits och stå under
deras tillsyn. Över ärenden rörande förmynderskap. vilka ej inskrivits. skall
särskild förteckning föras.

I8§

Rätten skall vaka överalt överförmyndare och
överförmyndarnämnd fullgöra sina åligganden enligt denna balk.

20
kap, 2§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är part
imålsomavses il § underårig, sinnessjuk eller sinnesslö, äge förmyndaren eller
god man, där sådan enligt 18 kap, skall förordnas, föra talan för honom.

Modern
varde i målet hörd, om det kan ske.

Är part
i mål som avses i 1 S underårig, äge förmyndaren eller god man, där sådan
enligt 18 kap, skall förordnas, föra talan för honom.

Modern
skall höras i målet, om det kan ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om omyndighetsförklaring må göras, förutom av den som avses med ansökningen,
jämväl av hans make och närmaste fränder så ock av överförmyndaren samt i fall,
varom i 10 kap. 2 S sägs, av förmyndaren. Sinnessjuk som är för vård intagen å
sinnessjukhus må ock förklaras omyndig på anmälan av den

Ansökiin
om omyndighetsförklaring må göras, förutom av den som avses med ansökningen,
jämviil av hans make och närmaste friinder så ock av överförmyndaren samt
ifall, varom i 10 kap. 2 § sägs, av förmyn-. dåren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

som. enligt bestämmelser vilka meddelas av Konungen, äger
att beträffande där intagen göra sådan anmälan.

Omyndighetsförklarings hävande må sökas av den omyndige
själv e//erhans förmyndare.

Föreslagen lydelse

Omyndighetsförklarings hävande må sökas av den omyndige
själv, hans förmyndare e//er överförmyndaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, om vars försättande i
omyndighet är fråga, eller har denne eljest medgivit, att omyndighetsförklaring
må meddelas, äge rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet
till avgörande.

Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, om
vars försättande i omyndighet är fråga, eller har denne eljest medgivit, att
omyndighetsförklaring må meddelas, iige rätten utan huvudförhandling
omedelbart företaga målet till avgörande. Vad nu sagts äge ock tillämpning, då
fråga är att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, såframt det må antagas
att hans hörande skulle vara utan gagn.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten
utfärda föreläggande för den, om vars försättande i omyndighet är fråga, att
svara i målet. Angående sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

Om den. vars försättande i omyndighet har satts i fråga,
uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av
att få del av ansökningen om omyndighetsförklaring, skall rätten förordna god
man varom i 18 kap. sägs att i målet företräda honom och bevaka hans rätt.
Ifråga om ersättning till sådan god man äga bestämmelserna i 19 § andra stycket
om ersättning till biträde motsvarande tillämpning.

18 S

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan av
den som försatts i omyndighet att bliva förklarad myndig må, om den finnes
uppenbart ogrundad, utan huvudförhandling omedelbart avslås. Har ansökan om
hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller tillstyrkts av förmyndaren, må
målet ock utan huvudförhandling omedelbart foretagas till

Ansökan av
den som försatts i omyndighet att bliva förklarad myndig må, om den finnes
uppenbart ogrundad, utan huvudförhandling omedelbart avslås. Har ansökan om
hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller tillstyrkts av såväl förmyndaren
som överförmyndaren, må målet ock utan huvudförhand-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

avgörande, såvida förmyndarens instiillelse ej finnes vara
behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten
utfärda föreläggande för förmyndaren att svara i målet. Angående sådant
föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

Föreslagen
lydelse

ling omedelbart företagas till avgörande, såvida
förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för
målets utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten
utfärda föreläggande för den som ansökningen avser, förmyndaren och överförmyndaren
an svara i målet, alltiden mån de ej gjort eller tillstyrkt ansökningen.
Angående sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig och föreligger ej fall som
avses i 17 § tredje stycket, förordne rätten biträde att bevaka hans rätt i
målet, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den som försatts
i omyndighet att förklaras åter myndig, skall ock rättegångsbiträde
förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Har ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig på
grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten,
förordne rätten biträde att bevaka hans rätt i målet, om han begär det eller
om det eljest med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt. Begär den som
på sådan grund farsans i omyndighet att förklaras åter myndig, må ock
rättegångsbiträde förordnas, om det finnes erforderligt.

Den som förordnats till rättegängsbiträde ätnjute av
allmiinna medel efter rättens prövning skiilig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på
statsverket, såframt ej motparten till den, för vilken rättegångsbiträde
förordnats, finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

21 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej må
någon förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten, ej heller den som på sådan grund försatts i
omyndighet förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd
blivit företett. Närmare bestämmelser om sådant intyg meddelas av Konungen.

Ej må
någon förklaras omyndig e//erden som försatts i omyndighet förklaras myndig,
med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd blivit företett. Närmare
bestämmelser om sådant intyg meddelas av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 197.1:120.

24 a S

I ärende om förordnande av förmyndare skall rätten bereda
överför-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

myndaren tillfälle att lämna förslag på person som är
lämplig för uppdraget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd
med avseende å förmynderskap må, såframt fråga ej arom ärende, varom i 9
kap.

Ansökan
om förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens
åtgärd med avseende å förmynderskap må, såframt fråga ej arom ärende, varom
19 kap.

2 a i)
eller i 29 stadgas, göras, 2 a S stadgas, göras, förutom av

förutom
av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om han fyllt sexton
år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig
skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig, må entledigas jämväl på
ansökan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Frågor som avses i denna
paragraf skall ock rätten, när anledning är därtill, upptaga utan att
särskild ansökan blivit gjord.

överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om
han fyllt sexton år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som
gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig, må entledigas
jämväl på ansökan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Frågor som avses
i denna paragraf skall ock rätten, när anledning iir därtill, upptaga utan att
särskild ansökan blivit gjord,

I ärende som avses i första stycket skall rätten, nar det
rör omyndig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig. om det
kan ske.

Mot rättens beslut i ärende, varom i första stycket sägs,
må talan fullföljas, förutom av den som beslutet särskilt rörer, av envar som
äger göra ansökan efter vad nyss är sagt.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid
vite fullgöra visst åliggande, må talan fullföljas allenast i samband med
klagan över rättens beslut om utdömande av vitet,

29 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överförmyndarens
eller rättens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egendom må sökas allenast
av förmyndaren. Mot överförmyndarens eller rättens beslut med avseende ä
sådant tillstånd så ock mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll, varom
i 15 kap. 9 § andra stycket sägs, ej skall gälla, må talan föras allenast av
förmyndaren samt, såframt ärendet angår omhändertagande av egendom, var-över
den omyndige äger råda, eller

Överförmyndarens
tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egendom må sökas allenast av förmyndaren.
Mot överförmyndarens beslut med avseende ä sådant tillstånd så ock mot
överförmyndarens förordnande, att förbehåll, varom i 15 kap. 9 S andra stycket
sägs, ej skall gälla, må talan föras allenast av förmyndaren samt, såframt
ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver den omyndige äger
råda, eller återkalldse av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seniiste lydelse I97.V802.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

äterkallelse av förmyndarens eller överförmyndarens
tillstånd för omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om han fyllt
sexton år.

Mot
överförmyndarens eller rättens beslut i fall, varom i 13 kap. 8 S tredje stycket
sägs, må talan ej föras.

Föreslagen lydelse

förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig
att driva näring, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i fall, varom i 13 kap. 8 S
tredje stycket sägs, må talan ej föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga om
förordnande eller entledigande av god man som avses i 18 kap. I eller 2 §
skall upptagas av den rätt, där förmynderskapet för den omyndige är inskrivet
eller skall inskrivas.

Fråga
om förordnande eller entledigande av god man som avses i 18 kap, 1 eller 2 §
skall upptagas av den rätt, där förmynderskapet för den omyndige är inskrivet
eller skall inskrivas. Skall förmynderskapet ej vara inskrivet, avgöres frågan
om behörig domstol med motsvarande tillämpning av 12 kap. I § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av
god man enligt 18 kap, 4 §, höre ärendet till den rätt, varunder boet lyder.
Skall göd man eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller ock enligt 3 § samma
kapitel, ankomme det på rätten i den ort, där den, för vilken god man
förordnas, har egendom eller eljest behov av god man yppat sig. Erfordras ny
god man eller uppstår fråga om entledigande av god man, upptages ärendet av
den rätt, där godmanskapet är inskrivet.

33 § '

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot
överförmyndarens beslut föres skriftligen hos rätten inom två veckor från den
dag klaganden erhöll del av beslutet.

Talan mot
överförmyndarens beslut / ärende enligt denna balk föres skriftligen hos
rätten inom två veckor från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut eller dom, som meddelas av överförmyndaren eller
rätten, skall lända till efterrättelse utan hinder av att talan däremot föres,
utom såvitt angår dom, som innefattar hävande av omyndighetsförklaring, eller
rättens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftat

Beslut
eller dom, som / mål eller ärende enligt denna balk meddelas av överförmyndaren
eller rätten, skall lända till efterrättelse utan hinder av att talan däremot
föres, utom såvitt angår dom, som innefattar hävande av omyndighetsförklaring,
eller rättens avgörande, varigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1955:409.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

avtal om
sammanlevnad i oskiftat bo häves eller förmyndare eller god man dömes till
utgivande av försuttet vite.

bo häves eller förordnande meddelas om gäldande av
särskild ersättning, på sätt i 17 kap. 2 S tredje stycket sägs, e//er
förmyndare eller god man dömes till utgivande av försuttet vite.

37 § '"

Vistas den. mot vilken talan enligt denna balk riktas, på
okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som sägs i 18 kap.
Detsamma gäller, om han vistas pä känd ort utom riket men stämningen eller
andra handlingar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa
ombud för sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen
skall samråda med part för vilken han förordnats i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man som avses i första
stycket skall gälla vad i 20 kap. 19 S stadgas angående ersättning åt
rättegångsbilräde.

Vad i
rättegångsbalken är stadgat om hämtning av part skall äga motsvarande
tillämpning ä den, som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i
mål eller ärende som avses i denna balk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då fråga
är om omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet ellerannan
rubbning av själsverksamheten, bör iakttagas att förordnande om skyldighet att
inställa sig personligen ej gives beträffande den som avses med ansökningen,
såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller
fara.

Då fråga
är om omyndighetsförklaring, bör iakttagas att förordnande om skyldighet att
inställa sig personligen ej gives beträffande den som avses med ansökningen,
såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller
fara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
fråga om mål eller
ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överförmyndare/örtalan,
skall vad i 20 § lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga
motsvarande tillämpning.

I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare,
barnavårdsnämnd eller överförmyndare äger föra talan, skall vad i 20 § lagen
om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller ej mål om underhåll till bam utom
äktenskap.

21 kap, 14 § Närmare bestämmelser för till-lämpningen av
detta kapitel meddelas av Konungen.

Senaste lydelse 1973:945. Senaste lydelse 1973:802.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 30

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976, såvitt gäller bestämmelserna i 19 kap,
2-11, 14 och 16-18 §§, och i övrigt den 1 januari 1975, Äldre bestämmelser i
fråga om arvode och annan ersättning till förmyndare, gode män och
överförmyndare gäller dock fortfarande, i den mån ersättningen avser tid före
den 1 januari 1975, Vidare skall uppgift enligt 17 kap, 7 § lämnas i fråga om
tillsyn över förvaltning som skett före nämnda tidpunkt.

Skall
någon som omyndigförklarats före den 1 januari 1975 åter förklaras myndig,
gäller bestämmelsen i 20 kap, 21 § om företeende av läkarintyg endast om grunden
för omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten.

Val
av överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd samt ersättare för dessa
skall med tillämpning a v denna lag äga rum första gången före utgången av år
1975, Valet skall avse tiden intill utgången av år 1976,

I
fråga om de överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd samt ersättare
för dessa som valts enligt äldre bestämmelser upphör löpande tjänstgöringstider
vid utgången av år 1975.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 31

2 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas i fråga om ärvdabalken

dels att 19 kap. 14 och 15 §§ samt 20 kap. 8 § skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 19 kap.
|,4 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

14!?

Till dödsboet hörande penning- Till
dödsboet hörande penning-

medel, som göras räntebärande ge- medel, som göras
räntebärande ge

nom insättning i bank, skola insättas nom insättning i bank, skola insättas

i boets namn. Dödsboets egendom i boets namn. Dödsboets egendom

må ej heller eljest sammanblandas må ej heller eljest sammanblandas

med vad boutredningsmannen eller med vad boutredningsmannen eller

annan tillhör. annan tillhör. Värdehandlingar sko-

la nedsättas i öppet förvar i bank. om det sammanlagda
värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utöver vad av 18 kap. 5 § föranledes må egendom ej
förskottsvis utgivas till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan,
vars rätt är beroende av utredningen.

l4aS

Före den I april varje år skall boutredningsmannen avge
redovisning för medelsförvaltningen under föregående kalenderår. I redovisningen
skola upptagas saldo vid årets början och slut samt in- och utbetalningar under
året. Ha medel innestått i bank eller annan inrättning skall vid redovisningen
fogas bevis om insättningar och uttag under året samt behållning vid årets
slut. När värdehandlingar nedsatts i bank skall vid redovisningen fogas bevis
av motsvarande innehåll.

Årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet.
Övriga delägare samt rätten skola samtidigt underrättas om vem som tillställts

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

redovisningen. Dödsbodelägare som icke har tillställts
redovisningen har rätt att på begäran hos boutredningsmannen erhålla ett
exemplar av den. Finnes omyndig delägare i boet skall ett exemplar tillställas
överförmyndaren.

Fullgör boutredningsman ej vad som åligger honom enligt
denna paragraf, kan rätten vid vite förelägga honom att fullgöra sin
skyldighet.

15 S

Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte
samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av
utredningen, skall boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och
avgiva redovisning för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna,
skall boutredningsmannen till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom. Samma
lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det
blivit slutfört efter vad nu är sagt", är han ock redovisningsskyldig.

När boutredningsman slutfört sitt uppdrag, må han på
begäran entledigas av rätten.

20
kap. 8V Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet jämte bestyrkt
avskrift för registrering ingivas till rätten i den ort där den döde skolat
svara i tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnes, till
Stockholms tingsrätt, Äro flera bouppteckningar, skola de ingivas samtidigt;
och skall tiden härför räknas från det den sista bouppteckningen upprättades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestyrkt
avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten. Är ej avskrift ingiven,
skall sådan tagas på boets bekostnad.

Bestyrkt
avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten.

Har omyndig del i boet eller finnes delägare, för vilken
god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt a vskrift ingivas för
varje ö ver-förmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap
eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må denna
avskrift omfatta endast erforderliga delar.

Äro ej erforderliga avskrifter ingivna, skola sådana
tagas på boets bekostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1969:800.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 33

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975, I fråga om boutredningsman som har
förordnats före den 1 januari 1972 är rätten ej skyldig att kontrollera att
redovisningsskyldighet enligt 19 kap, 14 a § fullgöres, såvida det ej påkallas
av dödsbodelägare eller, om omyndig har del i boet, av överförmyndaren.

3 Riksdagen 1974. t saml. Nr 142

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 34

3
Förslag till

Lag
om ändring i giflermålsbalken

Härigenom
förordnas att 15 kap. 3 § giflermålsbalken skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1974,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 35

4 Förslag till

Lag om avveckling av äldre godmanskap

Härigenom förordnas som följer.

IS Har god man förordnats antingen för bortovarande eller
okänd arvinge till någon som avlidit före den 1 januari 1929 eller för
bortovarande eller okänd tesiamentstagare efter någon som avlidit före den 1
januari 1931 och förvaltar den gode mannen penningmedel på grund av sådant
godmanskap, är han skyldig att inbetala medlen till kammarkollegiet. Därvid
skall bifogas av överförmyndaren godkänd sluträkning för godmanskapet.

Om överförmyndaren ej medger anstånd, skall skyldigheten
att inbetala medel fullgöras inom tre månader från det denna lag trätt i kraft.
När medlen har inbetalats skall gode mannen anses ha slutfört sitt uppdrag.

Kammarkollegiet skall underrätta överförmyndaren när
inbetalning har skett enligt första stycket,

2 § Den som vill göra anspråk på
medel som inbetalats eller bort inbetalas enligt 1 § skall senast inom två år
från det denna lag trätt i kraft genom ansökan framställa sina anspråk hos den
rätt där godmanskapet senast var inskrivet vid äventyr att han går förlustig
sin rätt,

3 § När den i 2 § nämnda tiden har
gått ut skall rätten för varje godmanskap som slutförts eller bort slutföras enligt
I § pröva huruvida någon som anmält anspråk på medlen är berättigad till dessa
eller de skall tillfalla allmänna arvsfonden.

Kammarkollegiet skall avge yttrande i ärende som avses i
första stycket. Rätten skall även höra överförmyndaren och den gode mannen.

Finner rätten att känd person, som icke anmält anspråk på
medlen enligt 2 §, är berättigad till medlen eller del av dem, skall denne, om
det kan ske, beredas tillfälle att inom viss tid framställa anspråk på dem.
Framställes anspråk inom den bestämda tiden, prövas det utan hinder av att den
i 2 § angivna tiden har gått till ända.

4 § I fråga om ärende enligt 3 §
gäller lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Den som har
framställt anspråk på förvaltade medel svarar dock själv för sina kostnader med
anledning härav. Ogillas anspråket, är han icke skyldig att ersätta staten för
dess kostnader. Om rättens domförhet gäller vad i 6 § nämnda lag är föreskrivet
om ärende som skall prövas enligt föräldrabalken.

5 § Överförmyndaren tillser att gode
män för vilka denna lag gäller får kännedom om vad de har att iakttaga enligt
lagen. Fullgör god man ej vad som åligger honom enligt 1 §, skall
överförmyndaren anmäla försummelsen hos rätten. Rätten kan genom vite tillhålla
den gode mannen att fullgöra sitt åliggande. Innan överförmyndaren gör anmälan
som nyss nämnts, skall han erinra gode mannen om hans skyldighet, om det
lämpligen kan ske.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 36

Denna hig träder i kr;ift den I januari 1975. Har god man
som ;ivses i 1 § före niimnda d;ig inbetalat förvaltade medel till
statskontoret eller kanimar-kollegiet för ;ivveckling av godmanskapet,
tillämpas denna lag i fråga om ärendets vidare behandling. Prövning enligt 3 §
skall dock ej äga rum i andra fall än när någon har anmält anspråk inom den i 2
§ angivna tiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar

Härigenom
förordnas att I, 3, 8, 13 och 15 § § lagen(1924:322)om vård av omyndigs
värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava för
omyndigs räkning värdehandlingar blivit hos riksbanken eller annan bank i
öppet förvar nedsatta efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, svare
banken för de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning i
enlighet med vad här nedan i 2-7 §§ stadgas. Ej må i vidare mån ;in där sägs
avtal träffas om befrielse frän de förpliktelser, som enligt nämnda lagrum
åvila banken: har så skett, vare avtalet utan verkan.

Finnas
eljest i öppet förvar hos bank omyndigs värdehandlingar, å vilka skall
tillämpas vad i lagen om förmynderskap är stadgat betriif-fande nedsatta
värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

Hava för
omyndigs räkning värdehandlingar blivit hos riksbanken eller annan bank i
öppet förvar nedsatta efter vad i föräldrabalken är stadgat, svare banken för
de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning i enlighet
med vad hiir nedan i 2 - 7 § § stadgas. Ej må i vidare män än där sägs avtal
träffas om befrielse från de förpliktelser, som enligt nämnda lagrum åvila
banken; har så skett, vare avtalet utan verkan.

Finnas
eljest i öppet förvar hos bank omyndigs värdehandlingar, ä vilka skall
tilliimpas vad i föräldra-balkeii är stadgat betriiffande nedsatta
värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalbelopp,
som av banken uppbäres å omyndigs värdehandling, skall i den omyndiges namn
insättas å sådan bankräkning, alt medlen kunna utan föregående uppsägning
uttagas, eller å annan bankräkning, som förmyndaren bestämmer. Insättning må ej
utan överförmyndarens medgivande ske å räkning, från vilken uttag må göras utan
hans tillstånd. Ränta och annan avkastning, som uppbäras av banken, skola,
såvitt ej annan be-

Kapitalbelopp,
som av banken uppbäres å omyndigs värdehandling, skall i den omyndiges namn
insättas å sådan bankräkning, att medlen kunna utan föregående uppsägning
uttagas, eller å annan bankräkning, som förmyndaren bestämmer. Insättning må ej
utan överförmyndarens medgivande ske å räkning, från vilken uttag må göras utan
hans tillstånd. Ränta och annan avkastning, som uppbäras av banken, skola,
såvitt ej annan be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1940:451. - Senaste lydelse 1940:451.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stämmelse givits av förmyndaren, i enahanda ordning
insättas å bankräkning, dock att därvid må göras förbehåll, varom i 8 kap. 9 §
andra stycket lagen om förmynderskap sägs.

Föreslagen
lydelse

stämmelse givits av förmyndaren, i enahanda ordning
insättas ä bankräkning, dock alt därvid må göras förbehåll, varom i /5kap, 9
*) andra stycket föräldrabalken sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föl den
vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, må
banken betinga sig en ärlig avgift, icke överstigande i fråga om inhemska
värdehandlingar två kronor och utländska värdehandlingar en krona för varje
påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Hava underåriga syskon
gemensam förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas. Närmare
bestämmelser om avgiftens beräkning må, såvitt angår andra banker än
riksbanken, meddelas av Konungen.

För den
vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, må
banken betinga sig en årlig avgift, icke överstigande i fråga om inhemska
värdehandlingar tre kronor och utländska värdehandlingar två kronor för varie
påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Hava underåriga syskon
gemensam förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens
särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken
efter särskilt avtal vidtagit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
fordran å avgift eller ersättning, varom / första stycket .sägs, äge banken
innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen.
Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den
omyndiges räkning uppburits av banken.

För
fordran å avgift eller ersättning, varom ovan sägs, äge banken innehålla vad
av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken äge ock för
sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges räkning uppburits
av banken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 §

Innestå hos bank omyndigs medel, som ej må uttagas utan
överförmyndarens tillstånd, skall vad i 9, II och 12 §§ stadgas angående ansökan om tillstånd till
uttagande av nedsatt värdehandling och om sådan ansökans prövning, så ock om
förmyndarens skyldighet att ingiva redogörelse för vidtagna åtgärder eller
anmälan, att tillslandet icke blivit använt, i tillämpliga delar gälla rörande
ansökan om tillstånd att uttaga medel, om sådan ansökans prövning och om
skyldighet för förmyndaren att ingiva redogiirel-se för medlens anv.Tndning
eller anmiilan, att tillståndet icke blivit använt. Då fråga är om uttagning av
medel tili bestridande av utgifter för den omyndiges underhäll eller för vården
av hans egendom, må tillsiåndet givas

Senaste lydelse 1963:153. Senaste lydelse 1940:451.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

tills vidare och avse visst sammanlagt belopp under
kalenderår. Tillståndet må ock avse, att medel, som innestå eller insiittas å
viss räkning, tills vidare må lyftas utan siirskilt medgivande av
överförmyndaren. I annat fall gälle ej överförmyndarens tillstånd för längre
tid än tre veckor från det tillståndet meddelades.

Kunna
insatta medel ej utan föregående uppsägning uttagas, skall tillstånd till
medlens uttagning medföra rätt till iippsiigning, och äge förmyndaren, sedan
uppsägning skett, utan nytt tillstånd lyfia medlen. I sådant fall skall tiden
för redogörelsens avgivande räknas från det dessa blivit för lyftning
tillgängliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skola
medlen enligt tillståndet användas för inköp av värdehandling eller utlånas,
må, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, medlen utlämnas allenast mot
det att banken mottager viirdehandling-en eller fordringsbeviset i öppet förvar
eller erhåller bevis, att nedsättning därav agt rum hos annan bank eller att
inskrivning, som avses i 8 kap. 8 § andra och tredje styckena lagen om
förmynderskap. skett med förbehåll, som där siigs. Skola medlen enligt
tillståndet användas till köp av fast egendom eller tomträtt, skall, där
överförmyndaren ej annorlunda förordnar, utbetalning av banken verkställas
direkt till säljaren, I övrigt äge överförmyndaren vid tillstånd till
uttagning av medel foga de villkor, som i varje fall finnas erforderliga,
åliggande det banken att noggrant iakttaga dessa villkor.

Skola
medlen enligt tillståndet användas för inköp av värdehandling eller utlånas,
må, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, medlen utlämnas allenast mot
det att banken mottager värdehandlingen eller fordringsbeviset i öppet förvar
eller erhåller bevis, att nedsättning därav ägt rum hos annan bank eller att
inskrivning, som avses i 15 kap, 8 § andra och tredje styckena föräldrabalken.
skett med förbehåll, som d;ir sägs. Skola medlen enligt tillståndet användas
till köp av fast egendom eller tomträtt, skall, där överförmyndaren ej annorlunda
förordnar, utbetalning av banken verkställas direkt till säljaren, 1 övrigt
äge överförmyndaren vid tillstånd till uttagning av medel foga de villkor, som
i varje fall finnas erforderliga, åliggande det banken att noggrant iakttaga
dessa villkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skola medel allenast överföras till annan bank, äligge den
bank, där medlen inncstå, att insätta dem hos den andra banken och att
ofördröjligen underrätta Överförmyndaren diironi. Vid insättningen må ej fogas
förbehåll om rätt för förmyndaren att uttaga medlen utan överförmyndarens
tillstånd.

15 § =

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård av
viirdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats efter vad i
/ / kap. 3 eller 4 §

Vad i
denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård av
värdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats efter vad i
/5kap. 3 eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1940:451.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av lagen om förmynderskap sladdas, 4 § föräldrabalken stadgas, så ock i

så ock i fråga om medel, som för fråga om
medel, som för hans räk-

hans räkning innestå hos bank och ning
inncstå hos bank och ej må

ej må uttagas utan överförmynda- uttagas utan
överförmyndarens till

rens tillstånd, stånd.

Denna lag träder i kraft den I januari 1975, Äldre
avgiftsbestämmelser i 8 § gäller dock fortfarande i fråga om sådan vård av
omyndigs värdehandlingar som har ägt rum före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Förslag till

Lag om lindring i lagen (1954:579) om nykterlietsvård

Härigenom
förordnas att 67 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

67 §

Finner
nykterhetsnämnd, att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, bör
förklaras omyndig eller att förmyndare i hans ställe eller jämte honom bör
förordnas för hans myndling, har niimnden att göra anmälan härom hos
överförmyndaren.

Finner
nykterhetsnämnd, att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, bör
förklaras omyndigel-ler att god man hör förordnas för honom eller att
förmyndare i hans ställe eller jämte honom bör förordnas för hans myndling,
har nämnden att göra anmälan härom till överförmyndaren.

Anmälan till överförmyndaren skall också göras, om nämnden
finner att någon icke längre bör vara omyndigförklarad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom
förordnas att 63 § lagen (1956:2)om socialhjälp skall hanedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finner
socialnämnd att hjiilptapa-re bör förklaras omyndig, har nämnden att göra
tinmälan härom hos överförmyndaren.

Finner
socialnämnd att hjiilptaga-re bör förklaras omyndig eller att god man bör
förordnas för honom. har nämnden att göra anmälan härom hos överförmyndaren.

Anmälan
till överförmyndaren skall också göras, om nämnden finner att någon icke
längre bör vara omyndigförklarad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1975.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 42

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4 oktober 1974.

Närvarande: statsråden HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, ZACHRISSON, LEUON, HJELM-WALLÉN.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i föräldrabalken, m.m., och
anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 30 december
1964 tillkallades åtta sakkunniga med uppdrag att företa en översyn av
för-mynderskapslagstiftningen. De sakkunniga' , som antog namnet
förmynderskapsutredningen, avlämnade i augusti 1970 sitt slutbetänkande (SOU
1970:67) Förmynderskap med förslag till lag om ändring i föräldrabalken (FB),
m,m. Efter remissbehandling har förslaget överarbetats inom
justitiedepartementet, 1 departementspromemorian (Ds Ju 1974:7) Förmynderskap
har därefter lagts fram förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen
m,m. De i promemorian upptagna lagförslagen torde fä fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen, kammarkollegiet,
statskontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms
och Västerbottens län, statens handikappråd, socialutredningen. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, överförmyndarnämnden i Stockholm, Malmö
kommunstyrelse, sociala centralnämnden i Göteborg, Sveriges domareförbund,
Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges överförmyndare. Svenska
bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Handikappförbundens
centralkommitté. Riksförbundet för social och mental hälsa och Riksförbundet
för rörelsehindrade barn och ungdomar.

' F.d. hovrättspresidenten Joel Laurin, ordförande,
dåvarande riksdagsledamöterna Astrid Bergegren och Einar Gustafsson, numera
kommunalrådet Gunnar Hejdeman. dåvarande riksdagsledamoten Per Hilding, advokaten
Magnus Lindahl, kanslichefen Tuve Lundgren samt numera generaldirektören Bo
Martinsson.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 43

2 Gällande rätt

Den
svenska förmynderskapslagstiftningen återfinns i 9-20 kap, FB,

Kapitlen innehåller bestämmelser om myndighetsåldern och om verkan av

underårigs omyndighet samt bestämmelser om villkoren för

omyndighetsförklaring och om verkan av sådan förklaring. Vidare ges

regler om förmyndare, bl,a, om förmyndares behörighet att företräda den

omyndige och om hans plikter när det gäller skötseln av förmynderskapet.

Lagstiftningen innefattar också bestämmelser om

överförmyndarinstitutionen och om kontroll av förmyndares
och överförmyndares verksamhet. Till förmynderskapslagstiftningen räknas även
bestämmelserna i 18 kap, FB om god man.

2.1 Myndighetsåldern och verkan av underårigs omyndighet

Efter nyligen företagna ändringar i FB (SFS 1974:236) är
myndighetsåldern fr,o,m, den 1 juh 1974 18 år.

Den som är under 18 år betecknas som underårig och är
enligt 9 kap, 1 § omyndig. Han har i princip inte rätt att själv råda över sin
egendom eller ingå förbindelser. Emellertid får han med stigande ålder
successivt större befogenheter i dessa avseenden. Som exempel kan nämnas
följande. Om den underårige har fyllt 16 år råder han själv över vad han förvärvar
genom eget arbete. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som
trätt i egendomens ställe. Förmyndaren kan dock ta hand om egendomen (9 kap, 3
§), På grund av villkor vid förvärv genom gåva eller testamente kan den
underårige ha rätt att själv sköta viss egendom. Också i dessa fall kan
förmyndaren emellertid ta hand om egendomen (9 kap, 4 §), Den underårige får i
princip inte sätta sig i skuld. Om han emellertid är över 16 år och med
vederbörligt tillstånd driver näring får han ingå alla rättshandlingar som
faller inom området för rörelsen, alltså även åta sig förbindelser (9 kap, 5
§),

Har omyndig ingått avtal utan vederbörligt samtycke från
förmyndaren kan motpart frånträda avtalet så länge detta inte har blivit
godkänt eller behörigen fullgjort. Om motparten kände till omyndigheten och
inte hade anledning anta att den omyndige ändå var behörig att sluta avtalet,
blir han dock bunden under den tid som behövs för att få avtalet godkänt (9
kap, 6 §), Om ett avtal som underårig har slutit utan erforderligt samtycke
inte blir gällande, skall vardera parten lämna tillbaka vad han har mottagit
eller ersätta dess värde. Den underige är emellertid i princip
ersättningsskyldig bara i den mån vad han har mottagit har använts till hans
skäliga underhåll eller i övrigt medfört nytta för honom (9 kap, 7 §),

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 44

2.2 Grunderna för omyndighetsförklaring och hävande av
sådan förklaring

Den som
har fyllt 18 år kan under vissa förutsättningar, som anges i 10 kap. 1 § FB,
förklaras omyndig av domstol. Det finns också möjlighet att förordna att
underårig skall förbli omyndig sedan han uppnätt myndighetsåldern (10 kap, 2
§), I 10 kap, 1 § FB har i fyra olika punkter angetts vilka omständigheter som
bör föranleda att en person förklaras omyndig. Enligt de tre första punkterna
skall den som fyllt 18 år förklaras omyndig (1) om han på grund av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är ur
stånd att vårda sig eller sin egendom, (2) om han genom slöseri eller annan
grov vanvärd av sin egendom eller eljest genom otillbörligt förfarande med
avseende på egendomen äventyrar sin eller sin familjs välfärd, eller (3) om han
är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och i följd därav icke kan vårda
sig eller sin egendom. Enligt punkt 4 skall omyndigförklaring av en person ske
om han på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet eller
annan orsak behöver annans bistånd i vården av sina angelägenheter och av sådan
anledning själv begär att bli förklarad omyndig eller samtycker därtill.

Om det i fråga om en underårig person föreligger något
sådant förhållande som anges i 10 kap, I § kan rätten förklara att han skall
förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder.

Bestämmelserna om grunderna för omyndighetsförklaring har
oförändrade överförts till FB från 1924 års lag om förmynderskap. Vid
förarbetena till förmynderskapslagen uttalades att förlusten av rätten att
själv bestämma över sina ekonomiska angelägenheter i regel medför en stark
begränsning av möjligheten att genomföra egna initiativ och hävda egna åsikter
och att en omyndighetsförklaring därför inte borde komma till stånd i andra
fall än när detta var oundgängligen nödvändigt för att skydda vederbörande
själv eller honom närstående personer i förhållande till vilka han var
underhällsskyldig.

Jämlikt 20 kap, 21 § får ej någon förklaras omyndig pä
grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten
med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd blivit företett. Närmare
bestämmelser om sådant intyg har meddelats i kungörelsen (1968:160) om vissa
läkarintyg för omyndighets- och myndighetsförklaringar. Enligt kungörelsen
skall sådant intyg utfärdas av läkare som tjänstgjort minst tre år vid odelat
lasarett för psykiatrisk vård eller lasarettsklinik för sådan vård eller vid
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Sådant intyg skall vara avfattat
enligt formulär som fastställs av socialstyrelsen. Enligt detta skall i intyget
anges bl,a. huruvida vederbörandes hörande skulle vara utan gagn samt om den

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 45

undersöktes personliga inställelse inför domstol skulle
kunna medföra men eller fara för honom.

Med
slöseri i 10 kap, 1 § 2 förstås närmast onödiga utgifter för
konsumtionsändamål, såvida dessa utgifter står i uppenbart missförhållande till
slösarens ekonomiska ställning. Men även en grovt försumlig, vårdslös eller
lättsinnig förmögenhetsförvaltning eller fullständig likgiltighet för
ekonomiska angelägenheter kan föranleda omyndighetsförklaring.

Under
beteckningen hemfallen åt missbruk av rusgivande medel i punkt 3 faller inte
bara vad som i allmänhet inbegrips under dryckenskap eller missbruk av
alkoholhaltiga drycker utan även missbruk av narkotika, I uttrycket att
vederbörande skall vara hemfallen åt missbruk av rusgivande medel ligger krav
på ett mera stadigvarande missbruk.

Om en
omyndigförklarad finnes kunna själv ta hand om sina angelägenheter, skall
omyndighetsförklaringen hävas (10 kap, 8 §), Den som har förklarats omyndig på
grund som anges i 10 kap, 1 § I får inte förklaras myndig med mindre läkarintyg
blivit företett om hans sinnestillstånd.

Redan vid
förarbetena till förmynderskapslagen diskuterade lagberedningen frågan om i
svensk rätt borde införas s,k, kuratel. Lagberedningen hade härvid i särskild åtanke
dem som i och för sig kunde antas vara i stånd att sköta sina angelägenheter
men som behövde bistånd härmed. En omyndigförklaring i dessa fall kunde många
gånger te sig alltför ingripande. Lagberedningen pekade emellertid på de
svårigheter som kunde uppstå vid förvaltningsåtgärder om huvudmannen och
kuratorn var av olika mening. Vid anordnande av kuratel skulle man heller inte
undgå alla de olägenheter som är förknippade med omyndighetsförklaring som
t,ex, offentiiggörande. Kontroll över kuratorns förvaltning skulle också behöva
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller vid förmynderskap.
Tanken på kuratel avvisades därför.

2.3 Verkan av omyndighetsförklaring

I likhet
med vad som gäller för den som är underårig får den som förklarats omyndig inte
själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som
följer av lag eller av villkor vid förvärv genom gåva eller testamente (10 kap,
3 §),

Liksom
underårig som fylh 16 år får en omyndigförklarad själv sluta avtal om tjänst
eller annat arbete. Förmyndaren har emellertid möjlighet att upphäva sådant
avtal (10 kap, 4 §). Driver den omyndigförklarade rörelse har han samma rätt
att sluta avtal inom området för rörelsen som tillkommer underårig som fyllt 16
år (10 kap, 6 §),

Den som
förklarats omyndig får själv råda över sin arbetsinkomst, I den mån hänsynen
till hans välfärd kräver det kan förmyndaren emellertid ta

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 46

hand
om egendomen (10 kap, 5 §), Detta gäller också sådan egendom som den
omyndigförklarade på grund av villkor vid gåva eller testamente själv råder
över (10 kap. 6 §),

Om
den omyndigförklarade ingått avtal utan erforderligt samtycke gäller i fråga om
verkan av sådant avtal samma regler som för underårigs avtal i motsvarande fall
(10 kap, 7 §), I detta avseende hänvisas till avsnittet 2,1,

En
omyndighetsförklaring har verkningar också i andra avseenden än som anges i FB,
Bland de regler som inskränker den personliga handlingsfriheten kan nämnas
sådana som föreskriver förbud för omyndigförklarad att utöva visst yrke eller
inneha visst förtroendeuppdrag. Till de mest kännbara inskränkningarna torde
räknas förlusten av rösträtten.

2.4
Förfarandet i mål om omyndighets- och myndighetsförklaring

Reglerna om förfarandet
vid omyndighets- och myndighetsförklaring är intagna i 20 kap, FB, Enligt 16 §
kan ansökan om omyndighetsförklaring göras, förutom av den som avses med
ansökningen, endast av hans make och närmaste fränder, av överförmyndaren och,
beträffande underårig, av dennes förmyndare. Sinnessjuk som är för vård intagen
på sinnessjukhus får också förklaras omyndig på anmälan av den som, enligt
bestämmelser som meddelas av Kungl, Maj:t, har rätt att göra sådan anmälan.
Sådana bestämmelser finns emellertid inte meddelade f ,n.

Har
ansökan om omyndighetsförklaring gjorts, skall rätten enligt huvudregeln
utfärda föreläggande för den som avses med ansökningen att svara i målet.
Rätten får dock utan huvudförhandling företa målet till omedelbart avgörande,
om vederbörande själv begärt eller medgivit omyndighetsförklaring eller om
någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan rubbning av själsverksamheten och det kan antagas att hans hörande skulle
vara utan gagn (20 kap, 17 § första stycket). Vidare bör personlig inställelse inte
åläggas den som avses med ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men
eller fara för honom (20 kap, 37 § tredje stycket).

Har ansökan gjorts att
någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan rubbning av själsverksamheten, skall rätten förordna biträde att bevaka
hans rätt i målet, om han begär det eller om det annars anses lämpligt. Begär
den som försatts i omyndighet på sådan grund att förklaras myndig, kan också
rättegångsbiträde förordnas. Rättegångsbiträdet har rätt till ersättning av
allmänna medel (20 kap, 19 §),

Ansökan
om hävande av omyndighetsförklaring får göras endast av den omyndige själv
eller hans förmyndare (20 kap, 16 §), Ansökan från den omyndige får omedelbart
avslås utan huvudförhandling, om ansökningen finnes uppenbart ogrundad.
Har ansökan gjorts eller tillstyrkts av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 47

förmyndaren kan målet omedelbart företas till avgörande
utan huvudförhandling, om inte förmyndarens inställelse finnes vara behövlig
för målets utredning, I andra fall skall rätten utfärda föreläggande för
förmyndaren att svara i målet (20 kap, 18 §), Skyldighet att höra
överförmyndaren är inte föreskriven.

2.5 Förmyndare

Enligt FB skall varje omyndig ha förmyndare. Förmyndaren
måste själv vara myndig (11 kap, 4 §), För underårigt barn i äktenskap är
föräldrarna förmyndare. Om någon av dem är omyndig eller om ena föräldern dör
eller entledigas från förmynderskapet, är den andre ensam förmyndare. Om det i
samband med äktenskapsskillnad eller eljest förordnas att endast den ena
föräldern skall ha vårdnaden om barnet, blir han också barnets förmyndare (11
kap, 1 §),

För underårigt barn utom äktenskapet är modern förmyndare.
Om vårdnaden övergår på fadern, blir han barnets förmyndare (11 kap, 2 §),

Om det inte finns någon som är förmyndare enligt 1 eller 2
§ skall rätten förordna en särskild förmyndare för barnet (11 kap, 3 § första
stycket).

För den som förklaras omyndig skall också förmyndare
förordnas (II
kap, 3 § andra
stycket).

Till förmyndare skall förordnas en rättrådig, erfaren och
i övrigt lämplig man eller kvinna, helst någon som är släkt med den omyndige
eller som annars står honom nära. För underåriga syskon bör förordnas en
gemensam förmyndare, om inte särskilda skäl talar emot det (11 kap, 5 §),
Avgörande vikt fästs vid föräldrarnas önskan. Om de eller en av dem har uttalat
önskemål om vem som vid deras frånfälle skall utses till förmyndare för deras
underåriga barn, skall rätten förordna denne, om han inte anses olämplig (11
kap, 6 §),

När omständigheterna påkallar det kan flera förmyndare
förordnas för en och samma omyndiga person. Den legale förmyndaren kan vid sin
sida få en medförmyndare (11 kap, 7 §).

Att åta 5ig uppdrag som förmyndare är en medborgerlig
plikt. Som skäl för att undandra sig ett sådant uppdrag kan en person åberopa
endast vissa särskilt angivna omständigheter (11 kap, 8 § första stycket). Hit
hör bl,a, att personen i fråga har fyllt 60 år eller att han på grund av
sjukdom eller försvagat hälsotillstånd inte utan avsevärd olägenhet kan utöva
förmynderskapet. Legal förmyndare kan på begäran bli entledigad från
förmynderskapet endast om annan person förordnas till medförmyndare eller han
förpliktas att ställa säkerhet för den omyndiges egendom (11 kap, 8 § andra
stycket).

Förmyndarens verksamhet står under tillsyn av
överförmyndaren och rätten (11 kap, 11 §), Finnes förmyndaren inte längre vara
lämplig för uppdraget skall rätten entlediga honom från det (11 kap, 9 §),

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 48

2.6 Inskrivning av förmynderskap

12 kap, FB innehåller bestämmelser om inskrivning av
förmynderskap. Såvitt gäller underåriga utgår bestämmelserna från att det inte
behövs någon långtgående kontroll från det allmännas sida förrän den underårige
förvärvar egendom som måste förvaltas, I enlighet härmed föreskrivs i 12 kap, 1
§ första stycket att förmynderskap för underårig skall inskrivas, då fader
eller moder avlider. Härutöver skall inskrivning ske om egendom, som skall stå
under förmyndarens förvaltning, tillfaller den underårige annorledes än genom
upptagande av lån eller om någon rättens åtgärd vidtas i fråga som rör
förmynderskapet. Enligt huvudregeln 1 § andra stycket skal! inskrivning av
förmynderskap för underårig ske hos rätten i den ort där den som utövar
förmynderskapet har hemvist inom riket.

Förmynderskap för omyndigförklarad skall enligt 12 kap, 2
§ inskrivas vid den rätt där ansökningen om omyndighetsförklaring gjordes.

Om den rätt där förmynderskap är inskrivet finner att
tillsynen över förmynderskapet lämpligen bör överflyttas till annan rätt kan
beslut meddelas om överflyttning (12 kap, 3 §).

Rätten är
enligt en särskild föreskrift i 12 kap, 5 § skyldig att se till att
förmynderskap inskrivs och förmyndare förordnas, då det skall ske. Beslut om
inskrivning av förmynderskap skall antecknas i förmynderskapsbok, som förs vid
rätten (12 kap, 6 §). Närmare bestämmelser om förmynderskapsbokens förande
lämnas i kungörelsen (1952:303) med särskilda föreskrifter för domstolarna
rörande förmyndarvården (förmyndarvårdskungörelsen).

2.7 Förmyndarens plikter

Förmyndarens uppgift är att förvalta myndlingens
förmögenhet och att företräda myndlingen i angelägenheter som rör denna (13
kap, 1 §), I de fall då förmynderskapet avser en omyndigförklarad person ingår
det dessutom i förmyndarens uppgifter att sörja för myndlingens person, i den
mån detta är nödvändigt med hänsyn till grunden för omyndigförklaringen eller
av annat skäl (13 kap, 3 §), Har flera förmyndare förordnats, skall rätten
förordna en av dem att handha omsorgen om myndlingens person (13 kap, 8 § andra
stycket).

När det
gäller den personliga omsorgen om underåriga träder vårdnadsreglerna i 6 kap,
FB in. Enligt dessa åligger det barnets vårdnadshavare att sörja för barnets
person och att ge det en sorgfällig uppfostran, Vårdnadshavaren ska se till att
barnet får det uppehälle och den utbildning som är tillbörlig med hänsyn till
de ekonomiska förhållandena och barnets anlag (6 kap, 2 §), Vårdnadshavaren
skall också utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till
barnets

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 49

ålder och övriga omständigheter (6 kap, 3 §),

Vårdnaden fortfar till dess barnet nått myndig ålder eller
vid den tidigare tidpunkt då barnet ingår äktenskap (6 kap, 1 §),

Om rätten
beträffande en underårig har förklarat att han skall förbli omyndig jämväl
efter uppnådd myndighetsålder gäller inte längre bestämmelserna om vårdnad utan
i stället föreskriften i 13 kap, 3 § FB om att det åligger förmyndaren att
sörja för den omyndiges person.

När det
gäller förmyndarens förvahning av myndlingens egendom finns det åtskilliga
regler i FB. Förmyndarens rätt och skyldighet i detta avseende rör i princip
all den omyndiges egendom. Undantag gäller endast för sådan egendom som det
enligt lag ankommer på annan än förmyndaren att förvalta och egendom som
tillfallit den omyndige genom gåva eller testamente varvid det som villkor för
förvärvet har föreskrivits att egendomen skall vara undandragen förmyndarens
förvaltning (13 kap, 1 §), Särskild förvaltning pä grund av lag är främst sådan
som den omyndige själv har rätt att utöva, t,ex, enligt 9 kap. 3,4 och 5 §§ FB,

Förmyndarens
rätt att företräda myndlingen gäller naturligtvis inte i sådana fall där
förmyndaren har ett väsentligt eget intresse, I 13 kap, 2 § föreskrivs därför
att förmyndaren inte får företräda sin myndling när det är fråga om
rättshandling mellan myndlingen och förmyndaren eller hans make eller någon som
han företräder, I sådana fall får god man förordnas för myndlingen (se 18 kap,
2 §),

I sin utövning av förmynderskapet skall förmyndaren vårda
myndhngens rätt med nit och omsorg och främja hans bästa (13 kap, 4 §). Om
myndlingen är över 16 år bör förmyndaren inhämta hans mening i viktiga
angelägenheter (13 kap, 5 §), Eftersom förmynderskapet står under tillsyn av
överförmyndaren och rätten skall förmyndaren ge dessa de upplysningar som
begärs (13 kap, 6 §), Förmyndare kan förpliktas att ställa pant eller annan
säkerhet för den omyndiges egendom (13 kap, 7 §),

Har flera förmyndare förordnats skall de utöva
förmynderskapet gemensamt, såvitt rör förvaltningen av egendomen. Rätten kan
emellertid förordna om uppdelning av förvaltningen mellan dem. Om förmyndarna
inte kan ena sig i fråga, där de har gemensam förvaltning, skiljer
överförmyndaren mellan dem (13 kap, 8 §), Om underårig, för vilken inte någon
av föräldrarna är vårdnadshavare, eller omyndigförklarad har fler än en
förmyndare skall en av dessa utses att utöva vårdnaden resp, den personliga
omsorgen om omyndlingen.

Förmyndaren är skyldig att ersätta skada som han
uppsåtiigen eller av vårdslöshet tillskyndar den omyndige (13 kap, 9 §),

2.8 Vård av omyndigs rätt i oskiftat bo

Om omyndig är delägare i oskiftat bo åligger det
förmyndaren att vårda den omyndiges rätt i boet (14 kap, 1 §), Förmyndaren får
inte träffa avtal

4 Riksdagen 1974. I samL Nr 142.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 50

om sammanlevnad i oskiftat bo för den omyndiges räkning
utan överförmyndarens samtycke. Har ett sådant avtal träffats kan rätten i den
omyndiges intresse häva avtalet (14 kap, 3 §).

Om avtal om sammanlevnad i oskiftat bo inte träffas skall
förmyndaren se till att bodelning och skifte förrättas så snart detta är
möjligt (14 kap. 4 §). Om vid skifte eller bodelning egendomen fördelas på
annat sätt än enligt lottning, krävs överförmyndarens samtycke. Det är också
fallet, om förmyndaren vill överlåta myndlingens del i boet mot vederlag till
annan delägare (14 kap, 5 §),

Om boet inte har skiftats inom sex månader från det
bouppteckningen förrättades och om inte heller avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo har träffats, skall förmyndaren lämna redogörelse till överförmyndaren för
det hinder som mött för skifte. Sådan redogörelse skall därefter lämnas var
sjätte månad till dess skifte sker eller avtal träffas, om inte överförmyndaren
bestämmer annorlunda (14 kap, 9 § första stycket). Har avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo träffats skall förmyndaren före den 15 februari varje år avlämna
årsuppgift angående boet till överförmyndaren (14 kap, 9 § andra stycket).

Förmyndaren
har rätt till särskilt arvode för värd av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo.
Arvodet skall utgå med ett skäligt belopp. Har avtal träffats om sammanlevnad i
oskiftat bo skall arvode utgå årligen. Om rätten inte beslutar annat får det
per år räknat inte överstiga fem procent av den del av boets inkomst som faller
på den omyndige. Arvodet skall förskjutas av boet (14 kap, 11 § första
stycket). Förälder som är förmyndare på grund av lag har rätt till arvode
endast om rätten på grund av särskilda omständigheter lämnar tillstånd till det
(14 kap, 11 § andra stycket).

2.9 Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom

2.9.1 Allmänt

FB:s regler om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom
är intagna i 15 kap. och utgår från att förmyndaren ensam handhar
förvaltningen. Förmyndarens förvahningsrätt är emellertid begränsad såväl vad
gäller rätten att placera omyndigs penningmedel som rätten att företa vissa
rättshandlingar. Förmyndarens förvaltning står under kontroll av
överförmyndaren och rätten. För möjliggörande av en fortlöpande kontroll har
givits bestämmelser om förvaring av vissa av den omyndiges tillgångar. Tidigare
har nämnts att rätten genom reglerna om inskrivning av förmynderskap får
vetskap om sådana förmynderskap som skall stå under kontroll.

Utöver den fortlöpande kontrollen av förmyndarens
förvaltning ålägger

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 51

lagen förmyndaren redovisningsskyldighet inför
överförmyndaren av förvaltningen. Bestämmelser härom finns intagna i 16 kap,

2.9.2 Placering av omyndigs tillgångar

Enligt 15 kap, 1 § är förmyndaren pliktig att tillse att
den omyndiges tillgångar är anbringade så att erforderlig trygghet finns för
deras bestånd och skälig avkastning erhålls, 1 2 § föreskrivs att lösören, som
inte bör behållas till nytta för den omyndige, skall avyttras. Föremål, som har
särskilt värde för den omyndige eller hans familj, får dock behållas, såframt
inte föryttring är påkallad med hänsyn till den omyndiges
förmögenhetsförhållanden. Om aktier och andra värdepapper inte tryggt kan
behållas till den omyndiges fördel, bör förmyndaren försälja dem, när det lämpligen
kan ske (3 §), Om fordringar inte tryggt kan förbli utestående, bör förmyndaren
indriva dem så snart det kan ske.

De egentiiga bestämmelserna om placering av omyndigs medel
är intagna i 15 kap, 4 och 5 §§. 1 4 § föreskrivs att den omyndiges penningmedel
skall göras räntebärande. För sådant ändamål får förmyndaren inköpa
obligationer eller förvärva fordran, som inskrivs eller inskrivits i
statsskuldboken, eller utlåna medlen mot inteckning i fast egendom eller också
i myndlingens namn insätta dem hos postsparbanken eller sparbank eller för
längre tid hos annan bank. Närmare bestämmelser om de obligationer som får
inköpas, om beskaffenheten av den inteckningssäkerhet, varemot utlåning får
ske, samt om de räkningar, på vilka insättning hos bank får äga rum, meddelas
av Kungl, Maj:t, Sådana bestämmelser har meddelats i förordningen (1924:474)
med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs medel.

Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel
räntebärande på annat sätt än som avses i 15 kap, 4 §, eller vill han använda
dem till inköp av aktier eller därmed jämförliga värdepapper eller på annat
sätt göra dem fruktbärande, fordras överförmyndarens samtycke. Enligt 15 kap. 5
§ sista punkten får sådant samtycke inte ges utan särskilda skäl. Bör den omyndige
tillhöriga penningmedel hållas tillgängliga för bestridande av utgifter för
hans underhåll eller för vården av hans egendom, skall medlen enligt 15 kap, 6
§ i den mån det lämpligen kan ske insättas i den omyndiges namn hos bank på en
för ändamålet lämpad räkning,

2.9.3 Förvaring av omyndigs värdehandlingar och
penningmedel

Reglerna om placering av omyndigs tillgångar kompletteras
av bestämmelser om förvaring av omyndigs penningmedel och värdehandlingar.
Regler härom finns intagna dels i 15 kap, 7-12 §§ FB, dels i lagen (1924:322)
om vård av omyndigs värdehandlingar (VL),

I 15 kap, 7 § första stycket slås fast att förmyndaren har
skyldighet att

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 52

förvalta
myndlingens egendom såsom anförtrott gods. Sålunda föreskrivs att förmyndaren skall
förvara pengar eller värdepapper som han innehar för den omyndiges räkning så
att de inte blandas samman med pengar eller värdepapper, som tillhör
förmyndaren själv eller annars innehas av honom. Har den omyndige aktier eller
andra därmed jämförliga värdepapper, över vilka det enligt lag skall föras bok
eller förteckning, skall förmyndaren se till att den omyndige så snart det kan
ske upptas som ägare där (7 § andra stycket),

15
kap, 8 § innehåller grundläggande bestämmelser om förmyndarens befattning med
omyndigs värdehandlingar. Har den omyndige aktier, obligationer, pantbrev,
skuldebrev och andra sådana värdehandlingar till ett sammanlagt värde som
överstiger 5,000 kronor, åligger det förmyndaren att sätta ner handlingarna i
öppet förvar hos riksbanken eller annan bank i den omyndiges namn. Har
underåriga syskon gemensam förmyndare, skall vid beräkning av värdet syskonens
värdehandlingar sammanräknas (8 § fjärde stycket). Uttrycket andra sådana
värdehandlingar inbegriper exempelvis interimsbevis på aktier och andelsbevis i
ekonomiska föreningar samt i regel även sådana försäkringsbrev som avser
kapital- och livränteförsäkringar. Depositionsskyldigheten avser även
tillhörande ränte- och vinstutdelningskuponger. Utanför uttrycket 'andra sådana
värdehandlingar' faller checkar och växlar samt brand- och
inbrottsfÖrsäkringsbrev och skriftiiga kontrakt om köp, arrende, hyra o,s,v,,
även om dessa innefattar utfästelse om betalning.

Bevis
eller motbok rörande tillgodohavande på räkning hos bank är undantagna från
nedsättningsskyldighet (8 § andra stycket). Kontroll över sådana
tillgodohavanden sker enligt bestämmelserna i 15 kap, 9 §,
Nedsättningsskyldighet föreligger enligt andra stycket inte heller i fråga om
bevis som har utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges
allmänna hypoteksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning som Kungl,
Maj:t bestämmer, oberoende av värdet, om beviset har försetts med anteckning
att inskrivningen skett med förbehåll att inskriven obligation eller kapitalbelopp
av fordran, som avses med inskrivningen, inte får utlämnas utan
överförmyndarens tillstånd. Av denna bestämmelse framgår att inskrivning med
förbehåll som här sagts, ersätter nedsättning i bank.

Enligt 8 § tredje stycket
skall obligationer, som har utfärdats av staten eller Sveriges allmänna
hypoteksbank eller annan inrättning som Kungl, Maj:t bestämmer, alltid
inskrivas i statsskuldboken eller bankens eller inrättningens skuldbok med
sådant förbehåll som sägs i andra stycket. Undantag från inskrivningsskyldighet
föreligger dock om obligationerna är nedsatta i öppet förvar hos bank eller
överförmyndaren medger undantag från inskrivning.

Finns
omyndigs värdehandlingar, som skall förvaltas av förmyndaren, i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 53

öppet
förvar hos bank utan att ha nedsatts enligt bestämmelse i 15 kap,, skall
bestämmelserna i FB om nedsatta värdehandlingar tillämpas i fråga om dem (8 §
femte stycket). Denna föreskrift har sin betydelse framför allt vid
omyndighetsförklaring.

Nedsättning
har den verkan att förmyndaren måste ha överförmyndarens tillstånd för att ta
ut värdehandlingen (15 kap, 8 § första stycket).

Omyndigs
medel som står inne hos bank får inte tas ut utan tillstånd av överförmyndaren,
såvitt det inte gäller ränta som har stått inne kortare tid än ett år eller
medel som har satts in med förbehåll att de får tas ut utan tillstånd. Sådant
förbehåll kan göras, om det gäller medel som behövs för bestridande av utgifter
för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom. Överförmyndaren
kan förordna att sådant förbehåll inte skall gälla (15 kap, 9 §),

För
förvaring av nedsatt värdehandling ansvarar banken, som även i betydande
omfattning ombesörjer den löpande förvaltningen. Närmare bestämmelser om
bankens åligganden såvitt gäller skötseln av nedsatta värdehandlingar är
intagna i VL,

Jämlikt
1 § VL ansvarar banken för de nedsatta värdehandlingarnas förvaring och
förvaltning enligt de närmare bestämmelserna i 2-7 §§ VL, För sin vård av
värdehandlingarna får banken tillgodoräkna sig en årlig avgift som inte får
överstiga, när det gäller inhemska värdehandlingar två kronor och när det
gäller utländska värdehandlingar en krona för varje påbörjat tusental kronor av
handlingens värde (8 § VL),

Beträffande
utländska värdehandlingar är banken ansvarig endast för deras förvaring medan
bankens skyldigheter i fråga om inhemska värdehandlingar är mycket omfattande
och innebär att banken generellt sett är skyldig att vidta alla de åtgärder som
krävs för iakttagande av den omyndiges rätt i avseende på värdehandlingarna,
dock endast under förutsättning att erforderliga uppgifter kan anskaffas av
banken utan väsentiig omgång eller tidsutdräkt. Inom ramen för denna skyldighet
anses depositionen medföra rätt för banken att företräda den omyndige. Åtgärder
som banken vidtar inom området för sitt uppdrag blir således bindande såväl för
den omyndige som för tredje man utan att förmyndaren givit banken särskilt
bemyndigande.

Försummar
förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva obligation enligt 15 kap,
8 § FB, skall överförmyndaren anmäla försummelsen hos rätten. Innan anmälan
görs bör överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans
skyldighet, I anledning av sådan anmälan kan rätten genom vite tillhålla
förmyndaren att fullgöra sitt åliggande (15 kap. 11 §),

Utan
överförmyndarens tillstånd får förmyndaren inte överlåta eller pantsätta
omyndigs värdehandling medan den är nedsatt (15 kap, 10 §), Enligt samma
lagrum får betalning av kapitalbelopp på omyndigs

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 54

värdehandling, medan den är nedsatt, uppbäras endast av
banken,

1 15 kap, 12 § första stycket har öppnats möjlighet för
tredje man att nedsätta omyndig tillkommande värdehandlingar direkt hos bank.
Även förpliktelse att utge penningbelopp till omyndig kan fullgöras hos bank.
Enligt 12 § andra stycket är tredje man skyldig att i vissa särskilda fall
nedsätta värdehandling eller inbetala pengar hos bank. Den som nedsätter
värdehandling eller inbetalar pengar hos bank skall underrätta överförmyndaren
om det (15 kap, 12 § tredje stycket),

2.9.4 Inskränkningar i förmyndarens rätt att företa vissa
rättshandlingar

Trots att ansvaret för förvaltningen av den omyndiges
egendom i princip helt vilar på förmyndaren är denne dock skyldig att i vissa
frågor som ligger utanför den löpande förvahningen inhämta samtycke av
överförmyndaren eller rätten. Bestämmelser härom finns i 15 kap, 13-16 §§,

I 15 kap, 13 § regleras frågan om omyndigs rätt att driva
näring. Enligt lagrummet får förmyndaren inte låta den omyndige driva näring
med mindre denne fyllt sexton år. Utan överförmyndarens samtycke får inte
förmyndaren låta den omyndige idka handel eller annan näring som inte får
drivas utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan. Inte
heller får förmyndaren själv på den omyndiges vägnar driva sådan näring utan
samtycke från överförmyndaren. Förmyndaren får återkalla givet tillstånd att
driva näring om det anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges uppfostran
och välfärd. Har den omyndige fyllt aderton år fordras dock överförmyndarens
samtycke till återkallelsen.

Enligt 15 kap, 14 § första stycket får förmyndaren inte
utan samtycke av överförmyndaren ta upp lån eller ingå växelförbindelse för den
omyndiges räkning. Detta gäller dock inte om åtgärden faller inom området för
rörelse som förmyndaren med överförmyndarens samtycke driver för den omyndiges
räkning. Överförmyndarens samtycke erfordras inte heller i fråga om sådant
statligt lån som upptas för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller
bosättning.

Förmyndaren
får inte heller utan överförmyndarens samtycke ingå borgen på den omyndiges
vägnar eller ställa den omyndiges gods som säkerhet för annans förbindelse. För
samtycke krävs att särskilda skäl föreligger (14 § andra stycket).

Enligt 14 § tredje stycket får förmyndaren inte ge bort
den omyndige tillhörig egendom, om det inte är fråga om sedvanliga gåvor som
inte står i missförhållande till myndlingens villkor. Med överförmyndarens
samtycke får dock förmyndaren av den omyndiges inkomster ge understöd åt
anhöriga eller andra den omyndige närstående personer, då detta på grund av
omständigheterna kan anses tillböriigt (14 § tredje stycket),

I 15 och 16 §§ ges vissa bestämmelser som inskränker
förmyndarens

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 55

handlingsfrihet
i vad avser fast egendom. Förmyndaren får sålunda inte överlåta eller med
inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom utan rättens tillstånd.
Sådant tillstånd får ges endast om det föreligger viktiga skäl. Före frågans
avgörande skall rätten inhämta yttrande från överförmyndaren och, om det kan
ske utan märklig omgång eller tidsutdräkt, bereda den omyndige, om han fyllt
sexton år, samt hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig. Rättens
tillstånd gäller under sex månader från det tillståndet meddelades. Utan
överförmyndarens samtycke får förmyndaren inte upplåta nyttjanderätt eller
servitut m.m, i den omyndiges fasta egendom. Även i sådan fråga skall om
möjligt den omyndige, om han fyllt sexton år, samt hans make och närmaste
fränder beredas tillfälle att yttra sig.

2.10
Förmyndarens redovisningsskyldighet

I
avsnittet 2,8 har nämnts att förmyndare i viss omfattning är
redovisningsskyldig när det gäller förvaltning av omyndigs rätt i oskiftat bo.
Om förmyndares redovisningsskyldighet i övriga fall ges bestämmelser i 16 kap.

Förmyndaren
är skyldig att föra räkenskaper över sin förvaltning av den omyndiges egendom
så att han kan för varje år noggrant redovisa för den omyndiges tillgångar och
skulder samt för förvaltningens gäng (16 kap, 1 §), När egendom, som skall stå
under förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller underårig, skall
förmyndaren inom en månad därefter inge förteckning över egendomen till
överförmyndaren. Blir den som uppnått myndig ålder omyndigförklarad, skall
förmyndaren inom tre månader från det förmynderskapet inskrevs, till
överförmyndaren inge förteckning över den omyndiges egendom vid tiden för
omyndighetsförklaringen. Erhåller omyndig senare egendom som skall stå under
förmyndarens förvaltning, skall förteckning över denna egendom inges till
överförmyndaren inom en månad därefter (16 kap, 2 §), För att kontrollera att
bestämmelserna i 16 kap, 2 § efterlevs har i 7 § kungörelsen (1949:661) om
skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken
föreskrivits, att om rätten i samband med inregistrering av bouppteckning,
bevakning av testamente eller eljest erhållit kännedom om att egendom
tillfallit omyndig, rätten skall underrätta överförmyndaren eller, om
förmynderskapet är inskrivet eller skall inskrivas vid annan rätt,
förmynderskapsdomstolen. Saknar den omyndige tillgångar när förmynderskapet
skrivs in för honom, skall förmyndaren anmäla detta till överförmyndaren inom
tre månader från det inskrivningen ägde rum.

Före
den 15 februari varje år skall förmyndaren till överförmyndaren avge
årsräkning, som skall innefatta redogörelse för förvaltningen under föregående
år eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befattning. När
förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 56

ofördröjligen till överförmyndaren avge sluträkning, som
skall avse förvaltningen under det löpande året intill dess befattningen
upphörde, I årsräkning och sluträkning skall upptas tillgångar och skulder vid
början av den tid räkningen avser, en sammanställning av inkomster och utgifter
under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids utgång (16 kap, 5
§),

Har förmyndaren anmält att den omyndige saknar tillgångar
eller inte har andra tillgångar än lösören, som inte lämnar inkomst, är
förmyndaren fri från skyldighet att avge räkning intill dess genom föryttring
av sådana lösören eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfaller den
omyndige (16kap,6§),

Närmare bestämmelser om vad förteckning, årsräkning och
sluträkning skall innehålla och vilka handlingar som skall fogas till dessa
lämnas i 16 kap, 7 och 8 §§, Försummar förmyndaren att avge föreskrivna
redovisningshandlingar i rätt tid skall överförmyndaren anmäla försummelsen
hos rätten, som genom vite kan tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt
åliggande (14 kap, 10 § och 16 kap. 10 §),

Då förmyndarens befattning upphör, är förmyndaren skyldig
att till myndlingen, om han blivit myndig, eller, om förmynderskapet övergått
på annan, till denne ofördröjligen utge de tillgångar som förmyndaren har hand
om för myndlingens räkning (16 kap. 11 §),

2.11 God man

God man skall enligt 18 kap. 1 § förordnas att vårda
omyndigs angelägenheter när förmyndaren är ur stånd att utöva förmynderskapet,
t,ex. på grund av sjukdom eller resa eller då fråga uppkommit att entlediga
honom från uppdraget och rätten i avvaktan på slutligt beslut härom skilt honom
från utövningen av förmynderskapet enligt 20 kap. 27 §.

I avsnittet 2.7 har nämnts att förmyndaren naturligtvis
inte kan företräda den omyndige i sådana fall där förmyndaren har ett
väsentligt eget intresse (13 kap, 2 §), I sådana fall skall därför god man
förordnas för den omyndige. God man skall sålunda förordnas när fråga uppstår
om rättshandling eller rättegång mellan den omyndige, å ena sidan, och
förmyndaren, hans make eller annan som han företräder, å den andra sidan.
Detsamma gäller om förmyndaren eller hans make och den omyndige har del i
oskiftat dödsbo eller om i övrigt förmyndaren eller hans make kan ha ett
intresse som strider mot myndlingens (18 kap, 2 §),

God man kan även förordnas som bistånd åt personer som i
och för sig har rättslig handlingsförmåga men som trots det behöver en
ställföreträdare. Om en person är ur stånd att bevaka sin rätt eller att
förvalta sin egendom på grund av sjukdom, skall rätten förordna god man för
honom, om det anses erforderligt. Ett villkor är dock att sjukdomen kan antas
vara av övergående natur och att den sjuke, om inte sjukdomen lägger hinder i

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 57

vägen, samtycker till åtgärden (18 kap, 3 §),

God man
kan också i vissa fall enligt de närmare bestämmelserna i 18 kap, 4 § förordnas
för att bevaka arvinges eller testamentstagares rätt eller för att förvalta
deras egendom. Bestämmelserna härom innebär i huvudsak följande. Om vid
dödsfall till namnet känd arvinge är på okänd ort eller fjärran och därför inte
kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott däri, skall god man förordnas
för honom. God man skall vidare förordnas, om det vid dödsfall inte kan utrönas
huruvida den döde efterlämnat arvinge som före allmänna arvsfonden eller före
eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arvet, eller om det
visserligen finns kännedom om arvinge efter den döde men det saknas kunskap
såväl om arvingens namn som om hans vistelseort. En ytterligare förutsättning
är att den okändes rätt behöver bevakas och hans lott i boet förvaltas. God man
skall också förordnas om tesiamentstagare vistas på okänd eller fjärran ort
eller är okänd och hans rätt därför behöver bevakas liksom i andra fall, om det
behövs att bortovarandes rätt bevakas eller hans egendom förvaltas.

God man
skall enligt 18 kap, 4 § slutligen också vid behov förordnas för att bevaka
blivande ägares rätt till viss egendom och för att förvalta egendomen i sådana
fall då egendomen på grund av bestämmelse i testamente eller annan
rättshandling skall först i framtiden tillfalla någon med äganderätt.

Det bör här också nämnas att enligt vissa lagrum framför
allt i ärvdabalken rätten kan förordna att egendom skall ställas under förvaltning
av god man som avses i FB,

Till god man skall rätten förordna en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämpad man eller kvinna (18 kap, 5 §), Bestämmelserna i 11 kap, om
hinder att vara förmyndare, om skyldighet att åta sig uppdrag som förmyndare
och om förmyndares entledigande gäller också för god man, Godmanskapet skall i
likhet med förmynderskap inskrivas vid rätten (18 kap, 7 §) och står liksom
förmynderskap under tillsyn av överförmyndaren och rätten (18 kap, 6 §), I
fråga om gode mannens rättigheter och skyldigheter med avseende på
förvaltningen av honom anförtrodd egendom samt i fråga om hans
redovisningsskyldighet gäller huvudsakligen samma regler som för förmyndare (18
kap, 8 §),

God man entledigas av rätten när hans uppdrag är slutfört
eller över huvud taget om behov av godmanskapet inte längre är för handen (18
kap, 10§).

2.12 Ersättning åt förmyndare och gode män

Enligt 15 kap, 19 § FB har förmyndare rätt att årligen
uppbära arvode med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens omfattning.
Arvodet får emellertid inte, med mindre rätten förordnar annorlunda, överstiga
för år räknat ett belopp motsvarande fem procent av

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 58

den
omyndiges behållna inkomst enligt årsräkning eller sluträkning. Med behållen
inkomst avses nettoinkomst, dvs, intäkter med frånräknande av skuldräntor och
förvaltningskostnader. Har särskild avgift erlagts för vård av den omyndiges
värdehandlingar skall förmyndarens arvode minskas med avgiftens belopp, dock
högst två procent av inkomsten från värdehandlingarna. Rätt till
förmyndararvode tillkommer inte fader eller moder som på grund av lag är
förmyndare med mindre rätten med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar
tillstånd till det, I avsnitt 2,9,3 har redogjorts för banks rätt till ersättning
för värd av omyndigs värdehandlingar.

För
vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo utgår arvode enligt 14 kap, 11 §,
Bestämmelserna har redan behandlats i avsnittet 2,8.

Särskild
bestämmelse om rätt för förmyndaren att uppbära ersättning för sina kostnader i
anledning av förmynderskapet har inte ansetts erforderliga, I den mån
förmyndaren får vidkännas utgifter för sitt uppdrag torde dessa anses
likställda med övriga utgifter som förmyndaren gör för den omyndiges räkning.

Avser
gode mannens uppdrag förmögenhetsförvaltning, har han rätt till årligt arvode.
Pä grund av den allmänna hänvisningen i 18 kap, 8 § gäller beträffande sådant
arvode vad som redan har sagts om arvode åt förmyndare. Är god man inte
berättigad till årligt arvode har han enligt 18 kap, 11 § rätt att efter
uppdragets slutförande erhålla skäligt arvode samt ersättning för sina
kostnader.

Här
må även anmärkas bestämmelserna i 15 kap. 31 § giflermålsbalken (GB) resp, 20
kap, 37 § FB, Vistas den, mot vilken talan enligt GB resp. FB riktas, på okänd
ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som avses i 18 kap, FB,
Detsamma gäller i vissa fall om den mot vilken talan riktas vistas utomlands på
känd ort, I fråga om arvode och ersättning åt sådan god man skall gälla vad i
20 kap, 19 § FB föreskrivs om gottgörelse åt rättegångsbiträde, dvs. sådan
utgår efter rättens prövning av allmänna medel.

2.13
Överförmyndarorganisationen m.m.

Förmynderskap
står enligt 11 kap. 11 § FB under tillsyn av överförmyndaren och rätten.
Överförmyndarens uppgift är att utöva den fortlöpande kontrollen av förmyndares
förvaltning medan rätten ensam har rätt att inskrida mot förmyndare med
vitesföreläggande o.d, och i yttersta fall med entledigande.

Bestämmelserna
om utseende av överförmyndare, valbarhet m.m, återfinns i 19 kap, FB, I regel
skall en överförmyndare väljas för varje kommun. Två eller flera kommuner som
lyder under samma tingsrätt kan dock efter förslag av rätten förena sig till
ett överförmyndardistrikt. Om tillsynen inte kan utövas av en överförmyndare
ensam får rätten på

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 59

framställning av kommunen förordna att flera
överförmyndare skall väljas, I sådant fall kan rätten indela kommunen i
distrikt, ett för varje överförmyndare, eller bestämma annan lämplig grund för
förmynderskapens fördelning mellan överförmyndarna.

Val av överförmyndare avser en tid av fyra år och skall
förrättas av kommunens beslutande representation före utgången av oktober månad
året före det, med vilket överförmyndarens tjänstgöringstid börjar. Om
överförmyndaren avgår före valperiodens utgång skall annan väljas för den tid
som återstår. Till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl förfaren
svensk man eller kvinna. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan inte
vara överförmyndare. Överförmyndare som finns inte vara lämplig kan när som
helst entledigas av rätten. Med avseende på sin befattning är överförmyndaren
underkastad ämbetsansvar,

I Stockholms' kommun finns i stället för överförmyndare en
överförmyndarnämnd bestående av tre ledamöter. Bestämmelserna rörande utseende
av överförmyndare, valbarhet, allmänna kvalifikationer, entiedigande och
ämbetsansvar gäller i tillämpliga delar ledamot av nämnden, I övrigt äger vad
som föreskrivs om överförmyndare motsvarande tillämpning på nämnden.

Överförmyndarens uppgifter framgår av en mångfald
bestämmelser i framför allt FB men även i andra författningar. Närmare
föreskrifter om överförmyndarens verksamhet är sålunda meddelade i
överförmyndar-kungörelsen (1952:304),

För att göra det möjligt för överförmyndaren att
kontrollera förmyndarens förvaltning åligger det, som redan har nämnts,
förmyndaren att till överförmyndaren avge vissa handlingar. Bl,a, skall
förmyndaren varje år före den 15 februari till överförmyndaren avlämna
årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregående år. När
förmyndarens befattning upphör skall förmyndaren ofördröjligen till
överförmyndaren avge sluträkning, avseende förvaltningen under det löpande året
intill befattningens upphörande (16 kap, 5 §), Överförmyndaren kan medge
förlängning av den tid inom vilken förteckning, årsräkning eller sluträkning
skall inges (16 kap, 9 §). Överförmyndaren är skyldig att i vissa bestämda
avseenden granska de av förmyndaren ingivna handlingarna. Bestämmelser härom är
intagna i 17 kap, FB och i 4 § överförmyndarkungörelsen. Vid granskningen skall
särskilt tillses att omyndigs tillgångar är anbragta' så, att erforderlig
trygghet finns för deras bestånd och skälig avkastning erhålls, samt att
utgifterna för den omyndige inte överstigit vad som med hänsyn till hans
förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt (17
kap, loch5§§).

Försummar förmyndaren att i rätt tid ge in föreskrivna
handlingar skall överförmyndaren som regel erinra förmyndaren om hans skyldighet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 60

Inkommer trots erinran inte de begärda handlingarna skall
överförmyndaren anmäla försummelsen för rätten, som genom vite kan tillhålla
förmyndaren att fullgöra sitt åliggande (14 kap, 10 §, 15 kap, 11 § och 16 kap,
10 §), Överförmyndaren har vidare tillagts rätt att ansöka om förmyndares
förordnande eller entledigande (20 kap. 28 §) och rätt att begära att dödsbo,
vari omyndig har del, skall avträdas till förvaltning av boutredningsman (19
kap, 1 § ÄB),

Vad som föreskrivits i fråga om överförmyndares befattning
med förmyndare och förmynderskap äger motsvarande tillämpning med avseende på
god man och godmanskap (18 kap, 6, 8 och 9 §§ FB),

Utöver sin uppgift som tillsynsmyndighet beträffande
förmynderskap och godmanskap intar överförmyndaren, som framgår av avsnittet
2.4, en viktig ställning i frågor om omyndigförklaring. På överförmyndaren
ankommer slutligen administrativa och registrerande uppgifter. Varje år före
den 1 september skall överförmyndaren till rätten överlämna uppgift
(årsredogörelse) rörande tillsynen över förmyndares och gode mäns förvaltning
under föregående år (17 kap, 7 §), Överförmyndaren skall föra bok angående de
förmynderskap och godmanskap, som inskrivits hos rätten och som står under hans
tillsyn, samt förteckning över ärenden rörande ej inskrivna förmynderskap (19
kap, 11 §),

2.14 Överförmyndarens arvode

Arvode åt överförmyndare utgår med belopp motsvarande en
procent av den omyndiges behållna årsinkomst, där denna inte överstigit 200
kronor, och i andra fall två procent av den behållna årsinkomsten, dock av
varje omyndig högst 1,000 kronor för år. Den behållna årsinkomsten skall
beräknas enligt årsräkning eller sluträkning eller, såvitt fråga är om inkomst
från oskiftat dödsbo, enligt årsuppgift rörande boet. Förmyndaren skall betala
in arvodet vid räkningens eller årsuppgiftens avgivande. Skall räkning eller
årsuppgift inte avges, kan rätten, om särskilda skäl föreligger, tillerkänna
överförmyndaren skäligt arvode att gäldas av den omyndiges medel (19 kap, 12
§), Om det finnes lämpligt kan kommunen lämna bidrag till arvodet och till
bestridande av de kostnader som är förenade med överförmyndarens verksamhet.
Kommunen har även rätt att i ordning som godkänns av Kungl, Maj:t bestrida
samtliga utgifter för dessa ändamål och att, om så sker, uppbära de till
överförmyndaren utgående arvodena (19 kap, 13 §), De nu återgivna
bestämmelserna om arvode för tillsyn över förmynderskap äger motsvarande
tillämpning i fråga om godmanskap. Beträffande Stockholm gäller att kommunen
har rätt att uppbära överförmyndararvode. Sådant arvode kan emellertid, om
särskilda skäl föranleder därtill, efterges av kommunen (19 kap, 16 §),

Företar överförmyndaren kontroll av förmyndarens
räkenskaper och

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 61

ekonomiska
förvaltning och medför detta särskilda kostnader eller avsevärt besvär, kan
rätten förordna att särskild ersättning härför skall utgå ur den omyndiges
medel (17 kap. 2 §), 1 mål eller ärende däri överförmyndaren fört talan, kan
rätten vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyndaren
ersättning av allmänna medel för det arbete han har lagt ned på målets eller
ärendets utförande ävensom för nödiga utgifter. Rätten prövar även om
ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens motpart eller stanna på
statsverket (20 kap, 34 §),

2.15
Rättens uppgifter som förmynderskapsdomstol

De grundläggande
bestämmelserna om rättens skyldigheter som förmynderskapsdomstol finns i 11
kap. 11 § och 19 kap, 14 § första stycket FB, Närmare föreskrifter för
domstolarna rörande förmyndarvården är meddelade i förmyndarvårdskungörelsen
(1952:303). Med förmynderskapsdomstol (rätten) förstås den allmänna underrätt,
vid vilken förmynderskapet är inskrivet eller skall inskrivas,
Förmynderskapsdomstolens uppgifter omfattar såväl den omedelbara befattningen
med förmyndarvården som utövande av tillsyn över överförmyndarnas verksamhet, 1
det förra avseendet har rätten att tillse att förmynderskap blir inskrivet och
att förmyndare blir förordnad då så erfordras (12 kap. 5 §), Vid rätten skall
föras förmynderskapsbok över inskrivna förmynderskap (12 kap, 6 §), Rätten
entledigar förmyndare (11 kap, 9 §) och vidtar ensam andra åtgärder mot
förmyndaren, såsom föreläggande av vite i vissa fall (14 kap, 10 §, 15 kap, 11
§ samt 16 kap, 3 och 10 §§) och förordnande av ställande av säkerhet (13 kap, 7
§), Rätten träffar vidare avgörande i vissa arvodes- och ersättningsfrågor (14
kap, 11 §, 15 kap, 19 § och 17 kap. 2 §), 1 ett begränsat antal fall har rätten
att lämna tillstånd till rättshandlingar t,ex. när förmyndaren vill överlåta
eller låta inteckna omyndigs fasta egendom eller tomträtt (15 kap, 16 §),
Vidare tjänstgör rätten som besvärsinstans beträffande beslut som meddelas av
överförmyndaren (20 kap, 33 §),

Tillsynen över
överförmyndarnas verksamhet regleras närmare av föreskrifter meddelade i
förmyndarvårdskungörelsen. Enligt kungörelsen skall rätten bl,a, granska den av
överförmyndaren avgivna årsredogörelsen och dennes förteckning över ärenden,
rörande inte inskrivna förmynderskap ävensom med lämpliga tidsmellanrum den av
överförmyndaren förda förmynderskapsboken. När det befinns lämpligt skall
rätten också verkställa särskild inspektion för tillsyn att överförmyndaren väl
förvaltar sin befattning.

2.16
Kontroll över boutredningsmans förvaltning

Enligt
19 kap, ärvdabalken (ÄB) kan domstol på ansökan förordna, att

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 62

egendom i dödsbo skall avträdas till boutredningsman, samt
utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Ansökan kan göras av
dödsbodelägare, testamentsexekutör, borgenärer i vissa fall m,fl, (1 §), Val av
boutredningsman skall så träffas att uppdraget kan förväntas bli utfört med den
insikt som boets beskaffenhet kräver. Är testamentsexekutör utsedd, skall
förordnandet meddelas honom, om skäl inte är däremot (3 §), Vill
boutredningsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig orsak, skall han
entledigas av rätten. Finnes boutredningsman inte vara lämplig eller bör han av
annan särskild orsak skiljas från uppdraget skall han entledigas, då det begärs
av någon vars rätt är beroende av utredningen eller då förhållandet på annat
sätt blir känt (5 §), Boutredningsmannen har att, med iakttagande av lagens
bestämmelser, företa alla åtgärder som behövs för boets utredning, I vissa
viktigare frågor skall han inhämta delägarnas mening, om det lämpligen kan ske
(11 §), Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt har att tala
och svara i mål som rör boet (12 §),

1 fråga om förvaltningen och kontrollen är följande
bestämmelser i 19 kap ÄB av intresse.

Penningmedel
som hör till dödsboet skall, om de sätts in på bank, insättas i boets namn.
Dödsboets egendom får inte blandas samman med egendom som tillhör annan (14 §),
Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan äga
rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall
boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och avgiva redovisning för
sin förvaltning. Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall
boutredningsmannen till envar av dem utge honom tillkommande egendom. Har
boutredningsmannen frånträtt uppdraget innan bodelning eller skifte har gjorts,
är han också redovisningsskyldig (15 §),

När
dödsbodelägare begär det eller rätten annars finner det lämpligt, skall god man
förordnas att öva tillsyn över boutredningsmannens förvaltning, såvida inte
denne ställer säkerhet för ersättning som han kan finnas skyldig att utge. Gode
mannen får gå genom räkenskaper och andra handlingar och inventera egendomen.
Han skall, på föreläggande av rätten eller framställning av delägare, meddela
upplysningar om boet och dess förvaltning samt, om anledning till anmärkning
föreligger, göra anmälan hos rätten. Är god man inte utsedd, kan rätten
förelägga boutredningsmannen att avge redogörelse för sin förvaltning eller
förordna någon att granska förvaltningen och avge berättelse över den (17 §),

Boutredningsman ar pliktig att ersätta skada som han
uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon vars rätt är
beroende av utredningen (18 §),

De här återgivna bestämmelserna i 14, 15, 17 och 18 §§
gäller också för testamentsexekutör (20 §),

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 63

2.17 Avveckling av äldre godmanskap

2.17.1 Gällande rätt

Som framgått av redogörelsen i avsnittet 2,11 skall god
man enligt 18 kap, 4 § FB i vissa fall förordnas för bortovarande eller okänd
arvinge eller tesiamentstagare. Gode mannen entledigas av domstol, när hans
uppdrag är slutfört eller över huvud taget om behov av godmanskapet inte längre
är för handen (18 kap, 10 § FB), Sålunda upphör t.ex, i regel gode mannens
funktion, när arvsrätt preskriberats.

Nuvarande
bestämmelser om preskription av rätt att ta arv eller testamente tillkom genom
1928 års arvslag, som trädde i kraft den I januari 1929, och 1930 års
testamentslag, som trädde i kraft den I januari 1931, Bestämmelserna finns
numera i 16 kap, ÄB, Preskriptionstiden uppgår till fem år från dagen för
rättenskungörelseiPost-och Inrikes tidningar om att egendom genom arv eller
testamente tillfallit vederbörande (16 kap, 1-3 ÄB), Därutöver gäller en
yttersta preskriptionstid av tio år från dödsfallet eller, om arvinges eller
testamentstagares rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna (16 kap,
4 § ÄB), Tioårspreskription avser främst sådana fall, då kungörelse rätteligen
bort utfärdas men detta av någon anledning inte skett. Ger sig vederbörande
inte till känna inom preskriptionstiden har han gått förlustig sin rätt (16
kap, 7 § AB), Laga förfall kan inte åberopas. Arv som bortovarande eller okänd
arvinge gått förlustig tillfaller dem som skulle varit berättigade därtill, om
arvingen avlidit före arvlåtaren (16 kap, 8 § ÄB), Vem egendom skall tillfalla
sedan testamentstagares rätt gått förlorad beror i första hand på en tolkning
av testamentet,

2.17.2 Äldre rätt

Var, då dödsfallet inträffade, någon dödsbodelägare på
okänd ort eller sä fjärran att han inte kunde bevaka sin rätt, skulle enligt 11
kap, 4 § första stycket förmynderskapslagen god man förordnas att bevaka den
bortovarandes rätt och förvalta hans lott i boet. Arvingen måste inom viss i
lagen angiven tid göra rätten till arvet gällande, vid äventyr att han eljest
förlorade sin arvsrätt. För känd arvinge på okänd ort var preskriptionstiden
tio år efter det kungörelse om arvet tredje gången var införd i Post- och
Inrikes tidningar (15 kap, 5 § äldre ÄB), För känd arvinge, som var inrikes men
så fjärran boende, att han inte kunde ha kunskap om arvet eller som var på känd
ort utrikes, löpte en preskriptionstid av ett år från det arvingen av rätten
erhöll meddelande om arvfallet (15 kap, 4 § äldre ÄB), Arvinge ägde emellertid
rätt att visa laga förfall. Om kungörelse skulle ha utfärdats men detta inte
skett blev den

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 64

bortovarandes rätt inte föremål för preskription. Detsamma
var förhållandet i fråga om känd arvinge på känd ort, om han inte underrättats
om arvfallet av domaren jämlikt 15 kap. 4 § äldre ÄB,

Om det var
fråga om okänd arvinge, dvs, en arvinge om vars existens eller egenskap av
arvinge ovisshet rådde, skulle god man inte förordnas. Preskriptionstiden för
okänd arvinge var ett år efter arvfallet (15 kap, 6 § äldre ÄB), Bestämmelse om
kungörelse i detta fall fanns inte. Emellertid förekom ofta, att även i sådana
fall kungörelse utfärdades med anmaning till okända arvingar att infinna sig
och göra sina arvsanspråk gällande. En sådan kungörelse hade tydligen inte
någon preklusiv verkan. Av den avfattning 15 kap, 6 § äldre ÄB hade, framgick
klart, att däri reglerades förhållandet mellan okänd arvinge och kronan såsom
danaarvsberättigad. Emellertid gick rättsutvecklingen därhän, att lagrummmet
ansågs vara tillämpligt även för det fall att från början okänd arvinge
framställde anspråk mot från början kända arvingar som kommit i besittning av
arvet.

Uttrycklig
möjlighet att förordna god man för bortovarande eller okänd tesiamentstagare
infördes först i samband med testamentslagen. Det är något tveksamt om
dessförinnan sådana godmansförordnanden med laga verkan kunnat ske, I praxis
har emellertid sådana förordnanden givits. Enligt äldre lag var testamentstagares
rätt inte underkastad preskription. Arvingarna måste, så länge dödförklaring
inte hade skett, vara beredda på att testementstagaren när som helst, kanske en
avsevärd tid efter dödsfallet, gjorde sin rätt gällande. Även om själva de på
testamentet grundade anspråken inte var underkastade preskription, kunde
emellertid förlust av rätten till den testamenterade egendomen följa av
reglerna för den allmänna tioåriga fordringspreskriptionen i fråga om ej individualiserad
egendom.

Avsaknaden
i äldre rätt av en yttersta preskriptionstid för rätt att ta arv har medfört
att arvsrätten för känd arvinge på okänd ort inte preskriberades, när domstol
underlät utfärda kungörelse. Följaktiigen har godmanskapet inte heller kunnat
avvecklats, Samma förhållande gäller i princip för godmanskap för känd arvinge
på fjärran ort, när underrättelse om arvfallet inte tillställts arvingen.
Arvsrätten för okända arvingar är under alla förhållanden preskriberad. Även om
god man för sådana arvingar inte skulle förordnas enligt äldre lag finns dock
en del sådana godmanskap. Att dessa fortfarande kvarstår beror på att
vederbörande god man inte kunnat anträffa någon arvinge, till vilken han kunnat
redovisa medlen. En utredning härom kan, eftersom många år förflutit från
dödsfallet, vara förenad med avsevärda kostnader och ta lång tid i anspråk.

Problem vid avvecklingen av godmanskap för
tesiamentstagare är i princip desamma som för godmanskap för bortovarande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 65

2.17.3 Vissa sifferuppgifter m.m.

Förmynderskapsutredningen har från landets underrätter
införskaffat uppgifter om antalet kvarstående äldre godmanskap, där arvlåtaren
avlidit före den I januari 1929 eller testator avlidit före den I januari 1931.
och om storleken av de belopp som står under sådangodmansförvaltning. Avdet
erhållna siffermaterialet framgår att förordnanden av god man för okänd arvinge
inte kvarstår i större utsträckning. Kvarstående äldre godmanskap för
tesiamentstagare är ytterst få. Av naturliga skäl är det sällan som
tesiamentstagare är okänd eller vistas på okänd ort. Nära nittio procent av
godmanskapen avser förordnande för känd dödsbodelägare på okänd ort. Vidare
framgår, att något mindre än hälften av godmanskapen utvisar en behållning av
över 1.000 kronor. Av dessa har 122 stycken eller omkring tio procent av
samtliga en behållning överstigande 5.000 kronor. Även om flertalet godmanskap
har en behållning som understiger 1,000 kronor, är dock antalet godmanskap med
behållning mindre än 100 kronor fä (149 stycken eller drygt 10 procent av samtliga).

Det har i undantagsfall förekommit att vissa äldre
godmanskap för bortovarande eller okända arvingar avvecklats genom att medlen
redovisats av gode mannen till kammarkollegiet såsom förvaltare av allmänna
arvsfonden eller tidigare till statskontoret med rätt för eventuell arvinge
att i mån av befogenhet framställa arvsanspråk.

5 Riksdagen 1974. I samL Nr 142

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 66

3 Reformkrav

Mot gällande ordning har framförts kritik såväl genom
motioner i riksdagen som genom enskilda framställningar till
justitiedepartementet. Kritiken har främst riktat sig mot bestämmelserna om
överförmyndarinstitutionen och kontrollen över överförmyndarnas verksamhet,
reglerna om placering av omyndigs medel samt vad som föreskrivs om arvode åt
överförmyndare och förmyndare.

Beträffande överförmyndarinstitutionen mynnar kritiken ut
i krav på större överförmyndardistrikt, avskaffande av sättet att genom
kommunala val utse överförmyndare, ökad kompetens samt införande av jävsregler
för överförmyndare ävensom regler om skärpt kontroll av överförmyndarna,

I kritiken mot placeringsreglerna framhålls framför allt
att bestämmelserna i allför hög grad tar hänsyn till trygghetskravet.
Bestämmelsen att omyndigs medel inte utan särskilda skäl får placeras i mer
inflationssäkra tillgångar, såsom aktier o,d,, påstås medföra en i vissa fall
långtgående värdeförstöring. Det har framställts önskemål om att reglerna
utformas så, att den omyndige skyddas inte bara som enligt gällande regler vid
en lågkonjunktur med stigande penningvärde utan även vid en inflationsartad
högkonjuktur med fallande penningvärde.

Vad gäller bestämmelserna om arvode åt överförmyndare har
från flera håll framhållits det otidsenliga i nuvarande system, 1 stället för
nuvarande regler föreslås att ersättning åt överförmyndarna skall utgå av
allmänna medel.

De som kritiserar nuvarande regler om arvode åt förmyndare
anser det visserligen principiellt riktigt att omyndiga personer får vidkännas
kostnader för förmynderskapsförvaltningen men hävdar att ersättning i vissa
fall bör kunna utgå av allmänna medel. Särskilt har framhållits det stötande i
att folkpension, barnpension, livräntebelopp och underhällsbidrag skall behöva
minskas med förmyndararvoden. Arvodesfrågan påstås ha betydelse även när det
gäller att erhålla lämpliga förmyndare. En annan nackdel med nuvarande regler
är att ersättning inte kan utgå för den personliga omvårdnaden av myndlingen,

1 övrigt har ändring ifrågasatts beträffande åtskilliga
särskilda bestämmelser i FB, Sålunda har behov av ändring i reglerna om
inskrivning av förmynderskap påståtts föreligga. Inskrivningsreglerna har
ansetts medföra att förmyndarkontrollen ofta sätts in i fall där sådan är
obehövlig men uteblir när behov därav föreligger. Vidare har det ansetts
önskvärt att man i lag närmare anger förutsättningarna för att i testamente

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 67

eller
gåvobrev förordna att omyndigs egendom skall förvaltas av annan än förmyndaren.
Det har ifrågasatts om inte i den omyndiges intresse någon form av kontroll
från det allmännas sida bör införas beträffande sådan förvaltning.

Justitieombudsmannen
(JO) har i en skrivelse till Kungl, Maj:t den 12 mars 1973 påpekat att luckor
som skapar rättsosäkerhet föreligger i lagstiftningen beträffande dels under
vilka förutsättningar en myndig person skall kunna frånkännas
processbehörighet, dels på vilket sätt en person som frånkänts sin
processbehörighet skall kunna föra sin talan,

JO
anför att frågan om parts processbehörighet regleras i 11 kap, 1 § andra
stycket rättegångsbalken. Sedan det i första stycket slagits fast att envar kan
vara part i rättegång, föreskrivs i andra stycket att talan skall föras av den
som är partens ställföreträdare, om parten inte råder över det, varom tvistas,
eller tvisten rör rättshandling som parten inte får ingå. När det gäller fysisk
person, som är omyndig på grund av underårighet eller omyndighetsförklaring,
vållar föreskrifterna inga tillämpningssvårigheter. En sådan persons bristande
rättsliga handlingsförmåga kan lätt fastställas och det finns alltid en ställföreträdare
att tillgå som kan föra hans talan. Däremot är läget mera tveksamt när en part
visserligen är myndig men det på grund av hans sinnesbeskaffenhet kan
ifrågasättas om han är i stånd att ta värd om sig och sin egendom. Med
utgångspunkt i vad som sägs i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits
under inflytande av rubbad själsverksamhet, ligger det enligt JO:s uppfattning
nära till hands att betrakta parten såsom saknande rättslig handlingsförmåga
och därmed processbehörighet. Det kan emellertid också göras gällande att
förutsättningen för att en person skall kunna frånkännas processbehörighet
måste vara att han har en ställföreträdare som i så fall kan föra talan i hans
ställe. Så har emellertid lagrummet inte tolkats och tillämpats i praxis.
Högsta domstolen har sålunda i flera fall frånkänt myndiga personer utan
ställföreträdare processbehörighet. Talan som väckts av eller mot en sådan
person har i enlighet härmed avvisats.

Det
kan tyckas, anför JO, att den skildrade situationen inte skulle behöva
uppkomma. Reglerna i 10 kap, 1 § 1 FB borde innebära en garanti för att
omyndighetsförklaring och förordnande av förmyndare kom till stånd beträffande
envar för vilken det kunde komma på tal att ifrågasätta processbehörigheten på
grund av bristande rättskapacitet. Den rättspraxis som utbildat sig i fråga om
omyndighetsförklaring vederlägger emellertid det antagandet. Man måste därför
räkna med att det finns ett inte ringa antal människor i landet som är myndiga
och som ingen ansök-ningsberättigad anser sig böra begära omyndigförklarade men
som av domstol skulle förklaras sakna processbehörighet om de sökte väcka talan
eller någon sökte väcka talan mot dem.

Frågan
är då enligt JO om det går att praktiskt komma till rätta med saken inom ramen
för gällande civil- och processlagstiftning. En lösning

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 68

som
framträder är att parten förmås att anlita ombud. Denna lösning synes
emellertid JO mycket diskutabel. Det synes föga konsekvent att anse parten
kapabel att utfärda en rättegångsfullmakt om man samtidigt anser honom sakna
rättskapacitet i processuellt hänseende, I vart fall torde det endast i
begränsad utsträckning finnas möjlighet att göra den distinktion i fråga om
processuell rättskapacitet och rättskapacitet att utfärda fullmakt som denna
lösning förutsätter.

En
annan lösning som kan diskuteras är förordnande av god man för parten med stöd
av 18 kap, 3§ FB, Det kan rätten göra på eget initiativ. Förutsättningen för
sådant förordnande är emellertid att parten på grund av sjukdom, som kan antas
vara övergående, är ur stånd att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom och
partens samtycke skall i princip föreligga, JO framhåller därför att denna väg
inte heller kan vara framkomlig annat än i enstaka undantagsfall.

Det framstår som verkligt
betänkligt, anför JO, att det lagstiftningsvägen inte har sörjts för ett
klargörande av under vilka förutsättningar en myndig person skall kunna
frånkännas processbehörighet. Än mer otillfredsställande måste det anses vara
att lagstiftningen inte heller har anvisat någon ordning enligt vilken en
persons talan kan föras, då han funnits sakna behörighet att själv föra sin
talan. Som det nu är har han i praktiken ingen annan möjlighet att få sin talan
utförd än att begära sig omyndigförklarad för att på så sätt få en
ställföreträdare som kan föra hans talan. Det synes inte rimligt att så skall
behöva vara fallet, om omyndigförklaring inte ändå är påkallad av andra skäl.
Det förtjänar betonas att bristen på reglering skapar rättsosäkerhet inte bara
för den person vars rättskapacitet det gäller utan också för den som kan behöva
inleda process mot honom.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 69

4 Promemorian

4.1 Grunderna för omyndighetsförklaring och förordnande av
god man

Enligt promemorian framstår de nuvarande omyndighetsgrunderna
i viss utsträckning som föråldrade. Särskilt gäller detta de båda grunderna
slöseri och missbruk av rusgivande medel i 10 kap, 1 § andra och tredje
punkterna FB, Vad gäller de grunder som anges i 10 kap, 1 § första och fjärde
punkterna FB framstår inte sällan en omyndighetsförklaring i dessa fall som en
alltför sträng åtgärd i förhållande till det praktiska behovet. Med hänsyn till
de väsentliga inskränkningar i rådigheten över såväl ekonomiska som personliga
förhållanden som en omyndighetsförklaring medför bör en sådan förklaring enligt
promemorian komma till stånd bara när det finns ett verkligt behov av en så
genomgripande åtgärd. Det hjälpbehov som föreligger torde ofta kunna
tillgodoses utan att förmyndare förordnas.

Promemorian pekar i sammanhanget på kommunernas skyldighet
enligt socialhjälpslagen att skaffa sig kännedom om de enskildas behov av
omvårdnad och att verka för att detta blir tillgodosett. Det framhålls att
kommunerna under senare år har prövat olika lösningar för att bispringa ensamma
och isolerade personer.

Även när det gäller personer som vistas på vårdanstalter
av olika slag pågår enligt promemorian ett omfattande arbete i syfte att skapa
en bättre vårdmiljö.

Den angivna hjälpverksamheten tar i första hand sikte på
vården av enskildas personliga angelägenheter. Enligt promemorian bör
emellertid de som deltar i hjälpverksamheten också kunna bistå enskilda i vissa
rättsliga angelägenheter av enklare natur, exempelvis mellanhavanden med
vårdmyndigheter. Hjälp bör också kunna lämnas när den enskilde kallas till en
bouppteckning eller ett arvskifte, när han delges ett betalningsföreläggande
eller när han behöver föra talan om socialförsäkringsförmån. Vid behov bör den
som bistår den enskilde kunna få formell fullmakt att uppträda som ombud.
Emellertid krävs det härvid att den enskildes psykiska tillstånd är sådant att
han kan ingå giltiga rättshandlingar.

I vissa fall kan den enskildes behov av hjälp i rättsliga
eller ekonomiska angelägenheter vara så omfattande att det inte är tillräckligt
med det bistånd som kan lämnas inom ramen för den angivna hjälpverksamheten.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 70

Även
i sådana situationer torde det emellertid enligt promemorian ofa vara möjligt
att bereda den enskilde erforderlig hjälp utan att han behöver förklaras
omyndig. Detta kan ske genom att man bygger ut godmans-institutet.

Även
om man förstärker samhällets kurativa verksamhet och vidgar förutsättningarna
för förordnande av god man är det dock enligt promemorian uppenbart att man
inte helt kan undvika omyndigförklaringar. Bl,a, finns det risk för att
personer som har nedsatt psykisk hälsa och som får bistånd genom förordnande av
god man själva ingår rättshandlingar i strid med de åtgärder som vidtas av den
gode mannen. Detta kan uppenbarligen vara till skada såväl för den sjuke själv
som för tredje man, I de flesta fall torde det emellertid enligt promemorian
finnas små risker för att den sjuke på det angivna sättet skall ingå
kolliderande rättshandlingar.

Det förda resonemanget
leder enligt promemorian fram till att man utan några praktiska olägenheter bör
kunna göra väsentliga inskränkningar i de nuvarande omyndighetsgrunderna. För
det första bör de grunder som anges i 10 kap, 1 § andra tredje punkterna helt
utmönstras. Vidare bör första punkten förses med den inskränkningen att
omyndigförklaring får ske endast om det inte är tillräckligt att god man
förordnas för den enskilde eller att han på annat mindre ingripande sätt får
bistånd i vården av sina angelägenheter. Vad slutiigen gäller fall som avses med
fjärde punkten, dvs, fall då den enskilde själv önskar bistånd i vården av
sina. angelägenheter, torde det, i den mån inte första punkten är tillämplig,
vara tillräckligt att god man förordnas. Även fjärde punkten bör därför enligt
promemorian upphävas,

I
samband med den förordade ändringen av 10 kap, 1 § första punkten FB bör enligt
promemorian även lagrummets terminologi moderniseras så att uttrycken
sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan rubbning av själsverksamheten ersätts
med orden psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet
av annat slag. Den föreslagna terminologin överensstämmer med de uttryckssätt
som numera förekommer inom vårdområdet (jfr lagen (1966:293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall och lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda).

I
överensstämmelse med det tidigare anförda föreslås i promemorian också att
bestämmelserna om förordnande av god man i 18 kap, 3 § FB ändras.
Förutsättningarna för förordnande av god man bör vidgas genom att man vid fall
av sjukdom slopar det nuvarande kravet på att sjukdomen skall vara av
övergående natur och genom att god man skall kunna förordnas inte bara vid
sjukdom utan också vid ålderdomssvaghet e,d. God man bör enligt promemorian kunna
förordnas såväl för att bevaka den enskildes rätt eller förvalta hans egendom
som för att sörja för hans person.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 71

Liksom
hittills bör huvudprincipen vara att god man får förordnas endast med den
enskildes samtycke. Vissa skäl talar enligt promemorian för att man dessutom
ställer upp en regel om att god man inte skall kunna förordnas, om det
föreligger risk för kolliderande rättshandlingar. Det torde dock bU mycket
svårt för domstolarna att bedöma om det i det särskilda fallet föreligger sådan
risk. Följden kan bli att domstolarna tillämpar en restriktiv praxis när det
gäller förordnande av god man. Därmed motverkas önskemålet att så långt möjligt
begränsa antalet omyndigförklaringar. Med hänsyn till det sagda bör enligt
promemorian det angivna villkoret inte tas upp i lagtexten.

Enligt
gällande lag efterges kravet på den sjukes samtycke till förordnande av god
man, om sjukdomen medför hinder mot inhämtande av sådant samtycke. Denna
undantagsregel bör enligt promemorian behållas. Med hänsyn till intresset av
att så långt möjligt låta godmansförordnanden ersätta omyndigförklaringar bör
det öppnas möjlighet att även i annat fall förordna god man, trots att den
enskilde inte har lämnat sitt samtycke. Det bör dock i sådant fall krävas att
särskilda skäl föreligger. Sådana särskilda skäl bör i första hand kunna
föreligga, om den enskilde är part i rättegång och hans psykiska tillstånd är
sådant att han inte själv kan föra sin talan. Det kan då inträffa att den
enskildes talan eller den talan som förs mot honom måste avvisas, om han inte
får en ställföreträdare.

När
det gäller den omdiskuterade frågan huruvida en omyndigförklaring alltid bör
föranleda förlust av rösträtten sägs i promemorian att det inte kan komma i
fråga att nu föreslå någon ändring i den princip som har kommit till uttryck i
den nyligen antagna nya regeringsformen och som innebär att
omyndighetsförklaring alltid medför förlust av rösträtten. Det påpekas
emellertid att, om möjligheterna till omyndigförklaring inskränks, rösträtten
kommer att gå förlorad endast i sådana fall där det får anses klart befogat,

I
promemorian framhålls att det redan enligt gällande rätt kan förekomma att en
person som i och för sig är myndig bedöms sakna förmåga att själv föra sin
talan vid domstol och med anledning därav frånkänns processbehörighet.
Uppenbarligen kommer den situationen att bli vanligare, om man inskränker
möjligheterna till omyndigförklaring. Något allmänt uttalande om under vilka
förutsättningar en myndig person skall kunna frånkännas processbehörighet torde
enligt promemorian inte kunna göras, utan domstolarna torde liksom hittills få
avgöra frågan från fall till fall med beaktande bl,a, av målets beskaffenhet.

Enligt
promemorian är det viktigaste i sammanhanget att det finns någon som kan föra
talan för den som frånkänns processbehörighet trots att han i och för sig är
myndig. Detta kan åstadkommas om man vidgar möjligheterna att förordna god man
för den som på grund av sjukdom e.d, inte själv kan bevaka sin rätt. Härigenom
torde enligt promemorian de

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 72

myndiga
personer som frånkänns processbehörighet så gott som alltid kunna få en
ställföreträdare som kan föra deras talan. Som tidigare nämnts bör det i
hithörande fall finnas möjlighet för domstolen att förordna god man, även om
den enskilde inte har gett sitt samtycke till åtgärden.

4.2
Förmyndare

1 promemorian diskuteras
om de kvalifikationskrav som enligt 11 kap. 5 § FB gäller för förmyndare bör
ändras. Enligt promemorian innebär givetvis kra-vet på att förmyndare skall
vara lämplig att han skall ha de kvalifikationer som fordras för att sköta det
förmynderskap som har anförtrotts honom. Kraven måste ställas olika beroende på
om förmynderskapet avser en vuxen person eller ett barn, om uppgiften kommer
att avse den personliga omvårdnaden om myndlingen eller skötseln av hans
ekonomiska angelägenheter, om den ekonomiska förvaltningen är omfattande osv.
Förhållandena kan således skifta väsentligt och det torde enligt promemorian
inte vara möjligt att mera utförligt än som redan har skett i lagtexten
formulera de krav som bör ställas.

När
det gäller bestämmelsen om att till förmyndare helst skall utses någon som står
den omyndige nära framhålls det i promemorian att domstolarna skulle få bättre
möjligheter att till förmyndare utse någon som kan antas hysa intresse för den
omyndige, om de inte behövde ta hänsyn till den angivna bestämmelsen, I
promemorian föreslås därför att bestämmelsen slopas.

En
omständighet som enligt promemorian bör beaktas vid förordnande av förmyndare
är att inte alltför många förmynderskap samlas hos en och samma person.
Givetvis kan man inte ställa upp någon bestämd gräns för hur många
förmynderskap en viss person skall kunna ha hand om. Det bör emellertid åligga
domstolarna att noga förvissa sig om att den som utses till förmyndare har
erforderlig tid att ägna sig åt sitt uppdrag.

I
promemorian diskuteras vidare om man bör behålla den nuvarande medborgerliga
skyldigheten att åta sig uppdrag som förmyndare (11 kap, 8 § FB), Det kan
enligt promemorian ifrågasättas om det är förenligt med den omyndiges bästa att
till förmyndare för honom utse någon som inte är villig att åta sig uppdraget
eller att såsom förmyndare behålla en person som önskar bli befriad från
uppgiften. Det torde i nuvarande läge knappast heller förekomma att någon mot
sin vilja förordnas till förmyndare eller tvingas behålla ett sådant uppdrag.
När det gäller tillgången på förmyndare torde därför ett upphävande av
bestämmelsen inte ha någon betydelse, I promemorian föreslås därför att
bestämmelsen i 11 kap, 8 § slopas. Detta gäller även såvitt bestämmelserna
avser legal förmyndare,

I
promemorian framhålls att det inte sällan föreligger svårigheter att få tag i
villiga och lämpliga förmyndare för omyndiga som lever i små

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 73

ekonomiska omständigheter eller som fordrar ett stort mått
av personlig omvårdnad. Den omyndiges medel förslår i dessa fall inte till ett
förmyndararvode som ger förmyndaren skälig ersättning för det arbete som han
lägger ner på förmynderskapet. Arbetet med den personliga omvårdnaden är
dessutom med nuvarande arvodesregler inte ersätt-ningsgillt. Skötseln av dessa
förmynderskap kan också vara så tidskrävande att det är svårt för en
förmyndare att sköta uppdraget vid sidan om sitt vanliga arbete.

För att
avhjälpa de svårigheter som sålunda föreligger i detta avseende föreslås i
promemorian, förutom ändrade arvodesregler som skall beröras närmare längre
fram, att domstolen i ärende om förordnande av förmyndare skall bereda
vederbörande kommun tillfälle att lämna förslag på person lämplig för
uppdraget. Med en sådan ordning åstadkommer man dessutom enligt promemorian att
kommunerna får inflytande över valet av förmyndare. Att kommunerna får ett
sådant inflytande är naturligt med hänsyn till att den särskilt förordnade
förmyndaren i övervägande antalet fall kan sägas fullgöra en kommunal uppgift i
sin omvårdnad om den omyndiges person.

Frågan i vilken ordning kommunerna skall lämna förslag på
förmyndare bör enligt promemorian inte närmare regleras i lag utan avgöras av
kommunerna själva. En lämplig utväg synes vara att kommunen lägger uppgiften på
överförmyndaren. Det framhålls att om sökanden i för-mynderskapsärendet
föreslagit någon som förmyndare, kommunen självfallet bör ta ställning till
dennes lämplighet. Kommunen bör också beakta det tidigare berörda önskemålet
att inte alltför många förmyndar-uppdrag samlas på en och samma person,

1 promemorian understryks att rätten inte bör vara bunden
av kommunens förslag utan har att utse den som rätten finner vara lämpligast
med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet.

Inte sällan förordnas särskild förmyndare för barn på den
grunden att barnets far eller mor själv är underårig. Enligt promemorian är det
angeläget att ett sådant förordnande upphör så snart föräldern uppnått myndig
ålder. Med tanke på dessa fall föreslås en särskild regel i 11 kap, 4 §FB,

4.3 Inskrivning av förmynderskap och godmanskap

1 promemorian betonas det angelägna i att tillsynsorganen
inriktar sin kontroll på sådana förmynderskap där en kontroll är särskilt
påkallad med hänsyn till den omyndiges egendomsförhållanden. Att ett
förmynderskap underkastas särskild kontroll bör liksom f.n. komma till uttryck
genom att förmynderskapet skrivs in hos förmynderskapsdomstolen. Vissa
ändringar bör emellertid göras i reglerna om inskrivning.

Vad gäller förmynderskap för underårig med legal
förmyndare bör

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 74

inskrivning
framför allt ske om den underårige förvärvar egendom av viss omfattning, under
förutsättning att egendomen skall stå under förmyndarens förvaltning och inte
utgör lån. Enligt promemorian är det önskvärt med en beloppsgräns som följer
förändringarna i penningvärdet och som därför t,ex, anknyter till basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring. Lämpligen bör gränsen sättas till ett belopp
motsvarande två gånger basbeloppet.

Inskrivning av
förmynderskap för underårig bör enligt promemorian i princip också ske, om
värdet av den egendom som den underårige förvärvar inte ensamt utan endast
tillsammans med värdet av egendom som han tidigare har förvärvat uppgår till
den fastställda beloppsgränsen. Den underåriges egendomsförhållanden kan även i
övrigt vara sådana att förmynderskapet för honom bör stå under kontroll, trots
att värdet av hans tillgångar inte når upp till beloppsgränsen. Inskrivning kan
också vara befogad i fall då förmynderskapsdomstolen har vidtagit någon åtgärd
beträffande förmynderskapet. Domstolen bör därför ha möjlighet att, vid sidan
av de fall då den underårige erhåller egendom till tidigare nämnt värde,
förordna om inskrivning när särskilda skäl föreligger.

Liksom f ,n, bör
inskrivning enligt promemorian alltid ske när det gäller förmynderskap för
underåriga med särskilt förordnad förmyndare. Även förmynderskap för
omyndigförklarade och godmanskap bör alltid skrivas in.

När det gäller
förmynderskap med legal förmyndare bör det enligt promemorian öppnas möjlighet
att förordna om att inskrivning skall upphöra, om förhållandena ändras så att
det inte längre finns grund för sådan åtgärd. Frågan huruvida inskrivning skall
upphöra bör kunna tas upp av domstolen såväl efter ansökan av förmyndaren eller
överförmyndaren som ex officio.

4.4.
Allmänt om förmyndares och god mans plikter

I promemorian betonas att
det får anses minst lika viktigt att förmyndaren sörjer för den omyndiges
person som att han sköter den ekonomiska förvaltningen av den omyndiges
egendom. Detta förhållande bör enligt promemorian komma till klart uttryck i
lagtexten. Det föreslås därför att bestämmelserna om förmyndarens skyldigheter
när det gäller vården om myndlingens person flyttas från sin nuvarande plats i
13 kap, 3 § till 1 § samma kapitel.

När det gäller god man
understryks i promemorian att även om orsaken till godmansförordnandet i första
hand har varit att den enskilde har behövt hjälp i rättsliga eller ekonomiska
angelägenheter, så bör den gode mannen alltid vara skyldig att dessutom sörja
för den enskildes person i den mån det är erforderligt.

Vill
man få garantier för att förmyndare och gode män verkligen till-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 75

godoser
den enskildes behov av personlig omvårdnad torde det enligt promemorian vara
nödvändigt att ge dem uttrycklig rätt till ersättning för det arbete som de
lägger ned i detta avseende. För promemorians förslag härom kommer att
redogöras i ett senare avsnitt.

4.5
Särskild förvaltning

FB innehåller f.n, inte
några bestämmelser om egendom under särskild förvaltning, dvs, egendom som
tillförts omyndiga genom testamente eller gåva med villkor att egendomen skall
stå under förvaltning av annan än förmyndaren, I promemorian föreslås att vissa
bestämmelser i ämnet förs in i 13 kap, 1 §, Förslaget innebär att, om det som
villkor vid omyndigs förvärv genom testamente eller gåva har föreskrivits att
egendomen skall stå under särskild förvaltning av annan än förmyndaren, utan
medbestämmanderätt för denne, och det samtidigt har angetts vem som skall utöva
förvaltningen, så gäller inte lagens bestämmelser om förmyndares förvaltning.
Enligt förslaget skall dock den särskilde förvaltaren årligen till förmyndaren
lämna redovisning över den förvaltade egendomen. Sådan redovisning skall
lämnas, även om testator resp, givare skulle ha föreskrivit motsatsen.

Enligt
promemorian bör självfallet såväl fysisk som juridisk person kunna komma i
fråga som särskild förvaltare,

Förmånstagareförordnande
angående försäkringsbelopp bör enligt promemorian likställas med förvärv genom
gåva eller testamente, när det gäller förutsättningarna för särskild
förvaltning.

4.6
Vård av omyndigs rätt i oskiftat bo

I
promemorian uttalas att det uppenbarligen är angeläget att överförmyndaren får
del av alla bouppteckningar som rör dödsbon där det finns omyndig delägare
eller delägare för vilken god man bör förordnas. För att skapa garantier för
att överförmyndaren verkligen får del av bouppteckningar i de här berörda
fallen bör det enligt promemorian åläggas rätten att sända avskrift av
bouppteckningen till överförmyndaren. För enkelhetens skull bör sådant
översändande ske i alla fall då det finns omyndig delägare e,d,, således
oberoende av om det finns behållning i boet eller om det i boet ingår fast
egendom eller rörelse. Med en sådan lösning finns det inte anledning att
behålla den nuvarande skyldigheten för förmyndaren att ge in bouppteckning till
överförmyndaren. Bestämmelserna härom bör därför upphävas.

Det
bör enligt promemorian ankomma på dödsboet att till rätten ge in bouppteckning
i så många exemplar som behövs för att rätten skall kunna fullgöra sin
skyldighet att sända avskrift till överförmyndaren. Det föreslås att en regel
om detta tas in i 20 kap, 8 § ärvdabalken.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 76

I promemorian diskuteras huvuvida det bör införas en
skyldighet för överförmyndaren att göra anmälan till inskrivningsmyndigheten i
fall då avtal har träffats om sammanlevnad i oskiftat bo och avtalet omfattar
fastighet. Tanken på en sådan anmälningsskyldighet avvisas emellertid.

4.7 Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom

4.7.1 Placering av omyndigs tillgångar

Enligt promemorian måste riktmärket för förmyndarens
förvaltning av den omyndiges tillgångar liksom hittills vara att bevara
egendomens värde och se till att skälig avkastning erhålls. Det betonas dock
att en sådan målsättning inte får lägga hinder i vägen för att den omyndiges
medel används till hans nytta.

Även om
alltså förmyndaren i första hand måste se till att den omyndige får
tillräckliga medel för sitt underhåll o,d,, kan det i många fall finnas
överskjutande medel att placera. Mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen
under senare år finns det enligt promemorian skäl att mjuka upp de nuvarande
restriktionerna när det gäller placering av de omyndigas medel på annat sätt än
i obligationer o,d. Detta bör ske så, att man visserligen behåller kravet på
tillstånd från överförmyndaren men slopar villkoret att särskilda skäl skall
föreligga. Det får enligt promemorian förutsättas att överförmyndaren i varje
särskilt fall gör en omsorgsfull bedömning av både de risker som den
ifrågasatta placeringen kan medföra och placeringens betydelse för den
omyndiges förmögenhetsställning. Bestämmelse om vissa fria placeringskvoter
anses därför inte behöva införas.

I övrigt
föreslås beträffande reglerna om placering av omyndigmedel vissa smärre
ändringar i 15 kap. FB, Ändringarna innebär bl,a, att överenskommelse om att
medel skall kvarstå hos försäkringsbolag jämställs med insättning i bank,

4.7.2 Förvaring av omyndigs värdehandlingar och
penningmedel

I promemorian framhålls att den legala minimigränsen 5.000
kr, när det gäller skyldigheten att sätta ned omyndigs värdehandlingar i öppet
förvar hos bank har varit oförändrad sedan år 1964, Mot bakgrund av den förändring
i penningvärdet som skett sedan dess kan det enligt promemorian övervägas om
inte gränsen nu bör höjas. Det framhålls att det knappast är motiverat att
föreskriva nedsättning av värdehandlingar till alltför ringa värde med hänsyn
till den omgång detta innebär för såväl förmyndare som banker och de kostnader
det medför för de omyndiga i form av förvaringsavgifter. För att underlätta en
smidig anpassning av belopps-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 77

gränsen
till förändringar i penningvärdet föresläs att gränsen sätt vid ett belopp som
motsvarar två gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Vidare föreslås att
bestämmelsen om sammanräkning av underåriga syskons värdehandlingar, när det
gäller att bedöma om nedsättning skall ske, skall utsträckas att gälla samtliga
fall då en förmyndare utövar förmynderskap för mer än en omyndig.

Vad gäller skyldigheten
att utan beloppsgräns nedsätta eller inskriva obligationer som har utfärdats av
svenska staten eller av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa eller Svenska bostadskreditkassan påpekas att en sådan
ovillkorlig nedsättning eller inskrivning knappast är motiverad när det gäller
räntebärande obligationer. I syfte att bespara såväl bankerna som förmyndarna
besvär och med tanke på den förvaringsavgift som den omyndige i förekommande
fall får utge, bör enligt promemorian tillämpningsområdet för bestämmelsen
inskränkas till svenska statens premieobligationer, I övrigt bör för de
obligationer som här avses gälla att nedsättning i bank eller inskrivning i
skuldbok krävs endast då värdet av obligationerna, enbart eller tillsammans med
värdet av de övriga värdehandlingar den omyndige kan ha, överstiger den
tidigare förordade beloppsgränsen av två basbelopp.

Den nuvarande skyldigheten
för tredje man att i vissa fall inbetala omyndig tillkommande medel direkt hos
bank gäller bl,a, försäkringsbelopp med undantag för pension och livränta, I
promemorian påpekas att pension, livränta och andra periodiska förmåner som
utgår i anledning av försäkring som regel inte är större än att de förbrukas
för vederbörandes försörjning. Förmånerna kan emellertid i vissa fall uppgå
till avsevärda belopp, I promemorian föreslås därför att nu angivna förmåner
som tillkommer omyndig skall inbetalas till bank, om beloppet för kalenderår
överstiger två basbelopp,

1 promemorian berörs också
den avgift som bank enligt lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar
(VL) har rätt att betinga sig för den vård av omyndigs värdehandlingar som
åligger banken. En höjning av avgiften är enligt promemorian uppenbarligen
motiverad. Det föreslås att det överlämnas åt regeringen att bestämma avgiftens
storlek såvitt gäller andra banker än riksbanken. Genom en sådan ordning undgår
man den omständliga proceduren med lagändring varje gång fråga uppkommer om
justering av avgiften.

4.7.3
Inskränkningar i förmyndarens rätt att företa vissa rättshandlingar

I
promemorian anförs att den nuvarande uppdelningen mellan rätten och
överförmyndaren när det gäller tillstånd till olika förvaltningsåtgärder som
förmyndaren vill vidta knappast är rationell. Prövningen av ifrågavarande
åtgärder bör enligt promemorian i sin helhet läggas på överförmyndarna.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 78

Inte minst efter den förstärkning av
överförmyndarorganisationen som föreslås i promemorian kommer överförmyndarna
att vara väl kvalificerade för att handha prövningen även av de ärenden som
f.n, åvilar rätten,

I detta
sammanhang föreslås också att man slopar kravet på att det måste föreligga
viktiga skäl för att tillstånd skall kunna ges till överlåtelse av och
inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt. Tillståndsmyndighetens
allmänna skyldighet att iaktta den omyndiges bästa torde enligt promemorian ge
tillräcklig garanti för att tillstånd meddelas endast då detta är väl
motiverat,

1 övrigt föreslås i detta sammanhang att med upptagande av
lån skall jämställas återköp av livförsäkring.

4.8 Förmyndarens redovisningsskyldighet

I
åtskilliga förmynderskap torde enligt promemorian den omyndiges tillgångar vara
så ringa att skyldigheten att avge års- och sluträkning med åtföljande
överförmyndarkontroll framstår som helt onödig och disproportionerlig med
hänsyn till det arbete som förorsakas såväl förmyndare som överförmyndare. I
fråga om nedsatta värdehandlingar får dessutom överförmyndaren direkt från
banken alla erforderliga uppgifter. Redan enligt gällande lag är förmyndaren
fri från redovisningsskyldighet, om den omyndige saknar tillgångar eller endast
har lösören som inte lämnar någon avkastning. Enligt promemorian bör det
emellertid vid sidan härav införas möjligheter för överförmyndarna att befria
förmyndare från redovisningsskyldighet, om det med hänsyn till tillgångarnas
ringa värde eller beskaffenhet kan ske utan fara för den omyndige. Under motsvarande
förutsättningar bör överförmyndaren kunna medge att räkning upprättas i
förenklad form. Genom dessa åtgärder får överförmyndarna större möjligheter att
koncentrera sin uppmärksamhet på sådana förmynderskap där en effektiv kontroll
framstår som nödvändig. Det påpekas emellertid att överförmyndarna i många fall
kommer att behöva få in årsräkning för att kunna bedöma arvodesfrågorna.

4.9 Ersättning åt förmyndare och gode män

I promemorian framhålls att flera nackdelar är förenade
med de nuvarande reglerna om arvode till förmyndare. Det förhållandet att
arvodet utgår ur den omyndiges medel får till följd att omyndiga i små
ekonomiska omständigheter betungas hårt. Arvodesreglernas konstruktion gör det
också svårt att rekrytera förmyndare i fall då den omyndiges inkomst är ringa.
Eftersom arbete med den personliga omvårdnaden inte berättigar till arvode,
blir följden lätt att sådant arbete försummas. Det är därför enligt promemorian
uppenbart att arvodesreg-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 79

lerna måste ändras. Av nya regler i ämnet bör krävas att
de så långt möjligt garanterar att även personer i små ekonomiska
omständigheter får kvalificerade förmyndare och att inte bara de omyndigas
behov av hjälp med egendomsförvaltning utan också behovet av bistånd i
personliga angelägenheter blir tillgodosett. Förmyndarna bör därför ha rätt
till arvode för båda formerna av arbete. Vidare måste samhället träda in och
betala arvodet i fall då den omyndiges inkomstförhällanden inte medger att
arvode av skälig omfattning utgår av hans egendom.

1 promemorian konstateras att tyngdpunkten i förmyndarens
uppgifter i många förmynderskap kommer att ligga på den personliga omvårdnaden
om den omyndige och inte på den ekonomiska förvaltningen av den omyndiges
egendom. Att ta vård om enskilda är en uppgift som enligt socialhjälpslagen
åvilar kommunerna. Det kan därför enligt promemorian hävdas att förmyndarna
fullgör en kommunal uppgift till den del deras uppdrag består i omsorg om den
omyndiges person. Uppenbarligen avlastas kommunens tjänstemän en del av sitt
arbete, när förmyndare förordnas för en kommunmedlem.

Med hänsyn till det sagda bör enligt promemorian
utgångspunkten för ersättningssystemets utformning vara att kommunerna skall
stå för förmyndararvodena, 1 de fall då den omyndige har en ej obetydlig
inkomst eller tillgångar som ej är ringa är det dock rimligt att
förmyndararvodet helt eller delvis utgår av den omyndiges medel, 1 sådana fall
kommer också förmyndarens uppgifter att till större del bestå i
förmögenhetsförvaltning, vilket gör det mindre motiverat att kommunen står för
arvodet.

Vid avgörandet av i vilka fall den omyndige bör betala
eller bidra till förmyndararvodet bör utgångspunkten vara att folkpension,
'förtidspension, änkepension och liknande alltid skall utgå ograverade, F,n.
utgår nämnda pensioner i allmänhet med ett belopp som motsvarar 90 % av
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Medräknas pensionstillskott
blir emellertid beloppet högre. Det är också att förvänta att pensionerna
kommer att höjas ej oväsentligt i framtiden. Med hänsyn härtill bör enligt
promemorian den aktuella inkomstgränsen sättas vid två basbelopp,
Förmyndararvodet bör alltså utgå av den omyndiges medel i den mån hans inkomst
överstiger nämnda summa. Det basbelopp som skall vara avgörande för bedömningen
bör vara det basbelopp som har gällt under den sista månaden som förvaltningen
avser.

Det får vidare enligt promemorian anses skäligt att
omyndiga med en ej ringa förmögenhet bidrar till förmyndararvodet, även om
förmögenheten ej lämnar en så stor avkastning att den tillsammans med den
omyndiges övriga inkomster överstiger två basbelopp. Enligt promemorian bör den
omyndiges förmögenhet tas i anspråk, i den mån den överstiger fyra basbelopp.
En regel härom bör dock kunna frångås, om särskilda skäl föreligger, t.ex. om
den omyndiges förmögenhet består av en fastighet som han själv bebor och som
inte lämnar någon avkastning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 80

Till
grund för prövningen i vad mån förmyndararvode skall utgå av den omyndiges
medel bör enligt promemorian läggas den omyndiges beräknade inkomst resp,
tillgångar under det år förvaltningen har avsett, dvs, den inkomst och de
tillgångar som framgår av förmyndarens årsräkning. Därvid bör nettoinkomsten
och nettotillgångarna vara avgörande, dvs. avdrag bör göras för utgifter för
inkomstens förvärvande och för skulder. Det bör åligga överförmyndaren att i
varje särskilt fall besluta i vad mån förmyndararvodet skall betalas av
kommunen eller utgå av den omyndiges medel,

I detta sammanhang påpekas
i promemorian att överförmyndarnas möjlighet att befria förmyndaren från
skyldighet att avge årsräkning kommer att begränsas av att det måste finnas
underlag för beslutet om hur förmyndararvodet skall betalas. Inte sällan torde
det dock vara uppenbart att den omyndiges inkomst och övriga tillgångar är så
ringa att förmyndararvodet skall betalas av kommunen. Överförmyndaren bör i
sådant fall kunna fatta beslut härom utan att ha tillgång till årsräkning.

När det sedan gäller frågan
om förmyndararvodets storlek framhålls i promemorian att de flesta
förmynderskap kommer att utgöras av sådana där förmyndararvodet kommer att
utges av kommunen och att det därför bör överlåtas åt kommunerna att bestämma
efter vilka grunder förmyndararvodet skall beräknas. Självfallet kan man räkna
med att kommunerna, särskilt med hänsyn till att arvodet skall avse också den
personliga omvårdnaden, inte sätter normalarvodet lägre än vad som motsvarar de
arvoden som nu i regel utgår, I promemorian diskuteras huruvida i lagtexten bör
ges anvisning på ett normalarvode motsvarande 7 % av basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring. Tanken härpå avvisas emellertid med motiveringen att i
lagen inte bör ges anvisning på ett visst belopp, eftersom det skulle kunna
motverka en höjning av arvodet,

I
det särskilda fallet bör det enligt promemorian ankomma på överförmyndaren att
fastställa arvodet enligt de av kommunen angivna grunderna,

I klarhetens intresse bör
det enligt promemorian införas en regel om att förmyndaren har rätt till
ersättning för de utgifter som han har för uppdraget, i den mån utgifterna har
varit skäligen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande. Ersättning för
utgifter bör betalas av kommunen resp, utgå av den omyndiges medel enligt samma
regler som har föreslagits beträffande arvode.

Vad gäller arvode till
legal förmyndare föreslås att legal förmyndares rätt till arvode även i
fortsättningen skall vara begränsad till sådana fall då särskilda
omständigheter föreligger, såsom då en mindre bemedlad fader eller moder får
sätta till en väsentlig del av sin tid för förvaltningen av den omyndiges
egendom. Arvode till legal förmyndare bör alltså enligt promemorian inte kunna
avse den personliga omvårdnaden. Inte heller bör arvode kunna utgå, om den
omyndiges tillgångar är av ringa omfattning. Med hänsyn härtill saknas det
enligt promemorian anledning att i fråga om

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 81

arvode till legal förmyndare föreskriva annat än att
arvode skall utgå av den omyndiges medel. Prövningen av legal förmyndares rätt
till arvode flyttas enligt förslaget frän domstolen till överförmyndaren.

Vad gäller
legal förmyndares utgifter för förmynderskapet bör dessa enligt
promemorieförslaget liksom hittills ersättas av den omyndiges medel i den mån
de hänför sig till den ekonomiska förvaltningen och varit påkallade för
uppdragets behöriga fullgörande.

När det
gäller vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo bör förmyndaren enligt
promemorian liksom hittills vara berättigad till skäligt arvode. Om
sammanlevnadsavtal har träffats, bör förmyndaren liksom f.n. ha rätt till
årligt arvode. Med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan förekomma får
det enligt promemorian anses olämpligt att reglera förmyndararvodet i lag.
Arvodet bör både när sammanlevnadsavtal har träffats och annars utgå med belopp
som överförmyndaren bestämmer.

F.n. gäller att arvode till förmyndare på grund av vård av
omyndigs rätt i dödsbo skall förskjutas av boet. Denna regel bör enligt
promemorian gälla även i fortsättningen.

När det
gäller godmanskap kan förhållandena enligt promemorian vara vitt skiftande.
Ibland förvaltar en god man i likhet med en förmyndare huvudmannens hela
egendomsmassa och sörjer dessutom för huvudmannens person. Så är många gånger
fallet när god man har förordnats enligt 18 kap, 1 eller 3 § FB, dvs, när
godmansförordnandet är föranlett av förmyndarens eller den enskildes sjukdom
eller motsvarande, I andra fall har den gode mannen endast i uppdrag att
förvalta viss begränsad egendom eller handha annan rättslig angelägenhet än
egendomsförvaltning. Så är oftast fallet då den gode mannen har förordnats
enligt något annat lagrum i 18 kap, FB, Med hänsyn härtill bör man enligt
promemorian avstå från att i lagen föra in någon bestämmelse om storleken av
godmansarvode, I stället bör föreskrivas att arvode i samtliga fall utgår med
belopp som överförmyndaren bestämmer. Utöver arvode bör den gode mannen liksom
f,n, vara berättigad till ersättning för de kostnader som han har haft för
uppdraget.

Frågan
huruvida arvode och ersättning till god man skall betalas av den enskilde eller
av kommunen bör enligt promemorian lämpligen avgöras av överförmyndaren i varje
särskilt fall för sig. Är det fråga om godmanskap enligt 18 kap, 1 eller 3 §
sägs det dock vara naturligt att överförmyndaren i viss utsträckning tillämpar
de regler som gäller i fråga om förmyndare.

4.10 Överförmyndarorganisationen m.m.

I
promemorian understryks att det även i fortsättningen finns behov av en
myndighet som utövar kontroll och tillsyn över förmynderskap och godmanskap.
Den viktigaste uppgiften för en sådan myndighet torde enligt promemorian liksom
hittills vara att se till att förmyndarna utövar sin

6 Riksdagen 1974. I saml. Nr 142

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 82

ekonomiska förvaltning på ett tillfredsställande sätt. Kontrollen
bör härvid inriktas på sådana förmynderskap där tillgångarna är av en viss
omfattning eller där kontroll annars är påkallad av speciella skäl. När
kontroll sätts in är det angeläget att den blir så effektiv som möjligt. Den
bör utövas av väl kvalificerad personal och så långt möjligt bedrivas på ett
enhetligt sätt inom olika delar av landet,

1
promemorian framhålls att intresset av att få till stånd en effektiv och
enhetlig förmyndarkontroll sannolikt skulle främjas, om man gör
överförmyndardistrikten större än f,n. En utväg som härvid ligger nära till
hands är att låta länen bilda överförmyndardistrikt och lägga, överförmyndarnas
funktioner på länsstyrelserna.

Det
framhålls emellertid att det organ som är överordnat förmyndare och gode män
inte bara bör ha en kontrollerande funktion. En viktig uppgift är också att
utöva kurativ verksamhet. Förmyndarnas och gode männens behov av råd och hjälp
i frågor som rör den enskildes person skulle enligt promemorian uppenbarligen
tillgodoses mindre väl i ett system där länsstyrelserna har övertagit
överförmyndarnas funktioner. Bl,a, skulle möjligheterna till personlig kontakt
i hög grad försvåras. Enligt promemorian är det från de nu angivna synpunkterna
i stället önskvärt att Överförmyndarfunktionerna utövas av förtroendevalda
personer med god kommunal förankring, I promemorian övervägs att låta
landstingen bli huvudmän för överförmyndarverksamheten. Tanken härpå avvisas
emellertid av det skälet att överförmyndardistrikten även med en sådan ordning
skulle bli så stora att möjligheterna till personlig kontakt skulle allvarligt
försvåras, jämfört med nuläget,

I
promemorian förordas därför att man behåller den nuvarande ordningen med
kommunalt valda överförmyndare. Det framhålls att kommunerna efter den senaste
kommunindelningsreformen i allmänhet torde ha fått sådan storlek att de kan
fungera tillfredsställande som överförmyndardistrikt. Den nuvarande möjligheten
för flera kommuner att förena sig till ett överförmyndardistrikt bör dock
behållas. Däremot slopas i promemorieförslaget den nuvarande möjligheten att
dela in kommun i flera överförmyndardistrikt. Förening av flera kommuner till
ett överförmyndardistrikt föreslås kunna ske utan medverkan av domstol,

I
promemorian föreslås vidare att det bör öppnas möjlighet för samtliga kommuner
att besluta att det i stället för överförmyndare skall finnas en
överförmyndarnämnd efter mönster av den överförmyndarnämnd som f,n, finns i
Stockholm, Mindre kommuner föreslås få möjlighet att gå samman om en gemensam
nämnd, Överförmyndarnämnd skall enligt förslaget bestå av minst tre ledamöter.

Överförmyndare
resp, ledamöter i överförmyndarnämnd skall enligt promemorian väljas av
kommunfullmäktige för tre år i sänder och valet skall äga rum före utgången av
december månad året före mandatperiodens början.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 83

Vad gäller överförmyndarnas kvalifikationer bör enligt
promemorian i lagen liksom hittills föreskrivas att de skall vara väl förfarna
i praktiska värv och myndiga svenska medborgare. Vidare bör föreskrivas att
överförmyndare inte får vara i konkurstillstånd eller förklarad omyndig.
Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt bör liksom hittills kunna väljas till
överförmyndare inom domsagan endast efter tillstånd av regeringen för varje
särskilt fall. På samma sätt som har föreslagits beträffande uppdrag som
förmyndare föreslås att den medborgerliga skyldigheten att åta sig
överförmyndaruppdrag tas bort. Det förutsätts att kommunerna även utan en sådan
bestämmelse kan finna personer som är lämpliga för uppdraget.

För att
överförmyndarkontrollen skall fungera effektivt är det enligt promemorian
angeläget att man till överförmyndaren resp, överförmyndarnämnden knyter ett
kansli med ekonomisk och revisionsteknisk expertis m,m, I de mindre
överförmyndardistrikten torde det dock enligt promemorian vara tillräckligt att
överförmyndaren får biträde med rutingöromål av kommunens kansli. På andra håll
kan det vara en lämplig lösning att låta en eller flera tjänstemän arbeta på
deltid som biträde till överförmyndaren. Det torde få ankomma på kommunerna
själva att bestämma hur kansliarbetet skall organiseras.

Vidare föreslås att vissa frågor som ankommer på
överförmyndarnämnd skall kunna avgöras av nämndledamot eller av tjänsteman hos
nämnden.

När det
sedan gäller frågan om ersättning till överförmyndare är det enligt promemorian
uppenbart att det nuvarande ersättningssystemet bör ändras,
Överförmyndarverksamheten bör ses som en kommunal angelägenhet och därför
bekostas av kommunerna. Det bör också ankomma på kommunerna att själva bestämma
storleken av arvodet åt överförmyndare resp, ledamot av överförmyndarnämnd.
Arvodet bör bestämmas så, att överförmyndarna får skälig ersättning såväl för
arbetet med den ekonomiska kontrollen som för den kurativa verksamheten. Det
framhålls särskilt i promemorian att det är angeläget att arvodet sätts så högt
att man kan få väl kvalificerade personer att åta sig uppdragen som
överförmyndare,

1
promemorian diskuteras om inte de omyndiga i viss utsträckning bör bidra till
kostnaden för överförmyndartillsynen, åtminstone när det är fråga om
förmynderskap med större tillgångar. Antalet sådana förmynderskap torde dock
enligt promemorian vara så ringa att tillsynsavgifterna skulle få mycket liten
praktisk betydelse för kommunerna. Med hänsyn härtill avvisas en ordning med
tillsynsavgift.

Enligt promemorian bör det liksom hittills åvila
förmynderskaps-domstolarna att vaka över att överförmyndarna fullgör sina
åligganden. Det föreslås emellertid att skyldigheten för överförmyndarna att ge
in årsredogörelse till domstolen skall upphöra. Domstolarnas kontroll bör i
stället utövas huvudsakligen genom inspektion hos överförmyndarna. Vid en sådan
inspektion kan såväl formell som materiell tillsyn äga rum.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 84

Lämpligen bör varje överförmyndardistrikt inspekteras en
gång varje år.

Som ett
led i överförmyndarkontrollen bör domstolarna enligt promemorian också
stickprovsvis granska de akter beträffande förmynderskap och godmanskap som
finns hos överförmyndarna. Skulle det vid granskningen uppkomma frågor av
komplicerad bokföringsteknisk art har domstolen, påpekas det, möjlighet att
anlita erforderlig sakkunskap.

4.11 Förfarandet i mål om omyndighets- och
myndighetsförklaring

I
promemorian framhålls det som principiellt betänkligt att man, som nu är fallet,
kan företa mål om omyndighetsförklaring till omedelbar huvudförhandling utan
att den som ansökningen avser har fått kännedom om den. Enligt promemorian är
det ett rättssäkerhetskrav att, om någon som avses med en ansökan om
omyndigförklaring inte själv kan eller bör höras i målet, god man förordnas att
företräda honom och bevaka hans rätt. En bestämmelse härom föreslås införd i
lagen. Dessutom föreslås att biträde förordnas i större utsträckning än f,n.
Principen bör enligt promemorian vara att rätten skall förordna biträde i alla
mål där inte god man har förordnats, såvida det inte finnes uppenbart att
biträde inte erfordras.

De
nuvarande reglerna om ersättning till biträde föreslås äga motsvarande
tillämpning när det gäller ersättning till god man. Detta innebär att den gode
mannen får rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen skall stanna på
statsverket, om inte motparten till den för vilken god man har förordnats
skäligen bör åläggas att ersätta statsverket kostnaden,

1
promemorian understryks det angelägna i att en person inte är omyndigförklarad
under längre tid än nödvändigt, 1 praktiken torde det dock förekommma
åtskilliga fall då en person förblir omyndigförklarad, trots att grund för
omyndigförklaring inte längre föreligger. För att komma till rätta med detta
problem föreslås att i FB förs in en bestämmelse om att överförmyndare har rätt
att ansöka om hävande av omyndigförklaring. Vidare föreslås att i
nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen tas in bestämmelser om skyldighet
för nykterhets- resp, socialnämnder att anmäla till överförmyndaren när någon
som är föremål för deras verksamhet inte längre bör vara omyndigförklarad. En
motsvarande bestämmelse om anmälningsskyldighet för överläkare och vårdchef
föreslås intagen i sjukvårdskungörelsen (1972:676) resp, stadgan (1968:146)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Eftersom
överförmyndaren är en viktig upplysningskälla i fråga om den omyndige och hans
förhållanden bör han vidare enligt promemorian höras över alla ansökningar om
hävande av omyndighetsförklaring, om han inte

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 85

själv är sökande i målet eller har tillstyrkt ansökningen.

4.12 Kostnadsfrågor

Storleken av de kostnader som kommer att belasta
kommunerna i anledning av de framlagda förslagen är enligt promemorian svår att
beräkna. Det erinras om att varje kommun avses få en viss frihet att själv
utforma överförmyndarorganisationen och bestämma förmyndar-arvodenas storlek.

Till ledning för kostnadsberäkningarna nämns emellertid
att kostnaderna för överförmyndarnämnden i Stockholm för år 1974 har beräknats
till ca 1,2 milj, kr. När det gäller förmyndararvodena hänvisas till
förmynderskapsutredningens beräkningar enligt vilka arvoden av allmänna medel
skulle komma att utgå med sammanlagt 4 milj, kr., räknat för hela landet. Det
påpekas dock dels att utredningens beräkningar avser 1970 års penningvärde,
dels att beräkningarna grundas på den förutsättningen att arvode utgår av
allmänna medel endast i de fall då den omyndiges inkomst understiger ett halvt
basbelopp.

Enligt
promemorian kan det övervägas att låta statsbidrag utgå till kommunerna för
deras kostnader för överförmyndarorganisationen och för arvoden och
ersättningar till förmyndare och gode män. Mot detta anförs emellertid dels att
ett system med statsbidrag nödvändiggör vissa detaljregleringar, som i övrigt
torde vara onödiga, dels att det är en allmän strävan från såväl statligt som
kommunalt håll att göra stödåtgärder till kommunerna mer generella och undvika
statsbidrag som särskilt skall täcka vissa kostnader. Härtill kommer att varje
enskild kommuns kostnader för förmyndarvården torde bli förhållandevis
begränsade. Med hänsyn härtill avvisas tanken på särskilda statsbidrag i detta
sammanhang.

4.13 Kontroll över boutredningsmans förvaltning

I
promemorian framhålls att ärvdabalken innehåller åtskilliga bestämmelser som
syftar till kontroll av boutredningsmans förvaltning men att
kontrollmöjligheterna i praktiken utnyttjas i relativt liten omfattning. För
att öka dödsbodelägarnas möjligheter till kontroll föreslås skyldighet för
boutredningsmannen att dels nedsätta dödsboets värdehandlingar i öppet förvar
hos bank, om sammanlagda värdet överstiger två gånger basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring, dels före den I april varje år avge redovisning för
medelsförvaltningen under föregående år. Redovisningen skall tillställas en av
dödsbodelägarna, och de övriga delägarna jämte den domstol som meddelat
boutredningsmanna-förordnandet skall underrättas härom. Finns omyndig i
dödsboet skall ett exemplar av redovisningen tillställas överförmyndaren. Om
boutredningsmannen underlåter att fullgöra vad som enligt förslaget

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 86

åligger honom, skall domstolen kunna meddela
vitesföreläggande.

Vidare
föreslås att det i lagen införs möjlighet för boutredningsman som slutfört sitt
uppdrag att på begäran bli entledigad från detta.

4.14 Skydd för omyndigs och dödsbodelägares medel genom
försäkring eller på annat sätt

I promemorian
påpekas att såväl förmyndare som gode män och boutredningsman är skyldiga att
ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar den omyndige,
huvudmannen eller boet. Denna skadeståndsskyldighet bör enligt promemorian
uppenbarligen behållas. Det kan, sägs det vidare, övervägas att förstärka
skyddet för de enskilda och för dödsbon genom ett system med försäkring e,d.
Emellertid påpekas att förluster på grund av förskingringar har förekommit i
mycket liten utsträckning inom ifrågavarande områden och att de
kontrollföreskrifter som finns eller som nu föreslås ytterligare torde
förebygga risken för förskingringar. På grund härav anses det inte finnas
tillräckliga skäl för att införa bestämmelser om skydd för omyndigs och
dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat liknande sätt.

4,15 Avveckling av äldre godmanskap

Enligt
promemorian är det önskvärt att det tillskapas en snabb och enkel form för
avveckling av alla gamla godmanskap för okända eller bortovarande arvingar
eller tesiamentstagare där arvlåtaren avlidit före den 1 januari 1929 eller
testator avlidit före den 1 januari 1931, Avvecklingen skall enligt
promemorieförslaget ske enligt en särskild lag varigenom gode männen åläggs att
leverera in medlen till statsverket. De gode männen skall därefter entledigas.
Eventuella rättsägare skall inom två år från lagens ikraftträdande kunna
framställa anspråk på medlen hos förmynderskapsdomstolen. Efter tväårstidens
utgång skall förmynderskapsdomstolen för varje särskilt fall pröva huvuvida
medlen skall tillfalla person som framställt anspråk på dem. Medel som inte
skall utges till enskild rättsägare skall tillfalla allmänna arvsfonden.

De gode
männens inbetalning av förvaltade medel skall enligt förslaget göras hos
kammarkollegiet i dess egenskap av förvaltare av allmänna arvsfonden.
Inbetalningen skall ske inom tre månader från lagens ikraftträdande. Denna
tidsfrist torde enligt promemorian i de flesta fall väl räcka till för att de
berörda gode männen skall hinna fullgöra sin skyldighet. Överförmyndaren skall
emellertid kunna medge gode mannen anstånd med inbetalningen. Det åligger
enligt förslaget överförmyndaren att informera de gode män som berörs av lagen
om vad de har att iaktta och att övervaka att de fullgör sin inbetalningsskyldighet.
Om god man trots påstötning från överförmyndaren underlåter att fullgöra vad
som åligger

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 87

honom
enh'gt Jagen skall överförmyndaren anmäla förhållandet för rätten. Rätten skall
i sin tur kunna förelägga den gode mannen vid vite att fullgöra sin skyldighet.

Samtidigt
med att gode mannen levererar in medlen till kammarkollegiet skall han inge en
av överförmyndaren godkänd sluträkning för sitt uppdrag. Kollegiet bör
underrätta överförmyndaren om inbetalningen. Denne bör i sin tur underrätta
förmynderskapsdomstolen härom så att gode mannen kan entledigas. Föreskrift i
sistnämnda båda hänseenden anses dock inte behöva ges i själva lagen.

Innan
förmynderskapsdomstolen avgör frågan om vem inlevererade medel skall tillfalla
skall yttrande inhämtas från kammarkollegiet samt från överförmyndaren och den
gode mannen. Rätten skall också i övrigt sörja för erforderlig utredning i
ärendet. Normalt torde det enligt promemorian dock vara tillräckligt att rätten
anskaffar uppgifter ur sådana protokoll och andra handlingar som tillhör det
ursprungliga godmansärendet. Med hänsyn till den ringa behållning som de här
aktuella godmanskapen vanligen har, får det enligt promemorian förutsättas att
den utredning som kammarkollegiet måste göra för att kunna avge yttrande i
ärendena blir tämligen summarisk.

Om
rätten vid prövningen av vem medlen skall tillfalla finner att känd person, som
inte har anmält anspråk inom tvåårstiden, är berättigad till medlen framför
person som anmält sådant anspråk eller framför allmänna arvsfonden, skall den
angivna personen beredas möjlighet att framställa anspråk. En förutsättning
härför är givetvis att vederbörande inte befinner sig på okänd ort. Domstolens
skyldighet att bereda känd person tillfälle att framställa anspråk begränsas
därför till fall där det kan ske. Framställer vederbörande anspråk pä medlen
inom den tid som domstolen har förelagt, skall anspråket prövas utan hinder av
att lagens tväårsfrist har gått ut.

Ärende enligt den
föreslagna lagen skall handläggas enligt bestämmelserna i lagen om
domstolsärenden. Den som anmält anspråk på förvaltade medel får emellertid
själv stå för sina kostnader i anledning härav. Ogillas anspråket, skall han
inte förpliktas att ersätta staten dess kostnader i ärendet. För rättens domförhet
skall enligt förslaget gälla samma regler som gäller vid prövning av tvistiga
ärenden enligt föräldrabalken. Rätten skall således bestå av lagfaren domare
och nämnd.

Har
äldre godmanskap vid lagens ikraftträdande redan avvecklats genom att gode
mannen har inlevererat de förvaltade medlen till allmänna arvsfonden med
förbehåll för eventuell arvinges rätt och har sådant godmanskap inte blivit
slutiigen avgjort genom att medlen utbetalats till rätt arvinge, skall enligt
promemorian den vidare avvecklingen av godmanskapet ske enligt bestämmelserna i
den föreslagna lagen. Anspråk på medlen skall sålunda framställas inom två år
från lagens ikraftträdande. Efter utgången av denna tidsfrist skall rätten
pröva huvuvida medlen slutgiltigt skall tillfalla allmänna arvsfonden eller den
som eventuellt framställt anspråk på dem.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142

4.16
Ikraftträdande

Enligt
promemorian är det angeläget att de föreslagna lagändringarna träder i kraft så
snart som möjligt. Särskilt gäller detta de nya reglerna om grunderna för
omyndigförklaring och om arvode till förmyndare och gode män. Dessa regler
liksom huvuddelen av övriga bestämmelser bör därför om möjligt träda i kraft
den 1 januari 1975,

Praktiska skäl torde
emellertid enligt promemorian hindra att bestämmelserna om
överförmyndarorganisationen sätts i kraft lika snart. Bl,a. måste kommunerna
ges tid att se över den nuvarande organisationen och välja nya överförmyndare
etc. Reglerna i hithörande delar föresläs därför träda i kraft den 1 januari
1976, Vid den tidpunkten bör enligt promemorian också uppdragen förfalla för de
överförmyndare och ledamöter av överförmyndarnämnd som har valts enligt äldre
bestämmelser.

Även
om bestämmelserna om den nya överförmyndarorganisationen träder i kraft först
den 1 januari 1976 bör dock enligt promemorian de nuvarande reglerna om
överförmyndares arvode upphöra att gälla redan vid utgången av år 1974, Fr,o,m,
den I januari 1975 bör alltså överförmyndarverksamheten helt bekostas av
kommunerna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 89

5 Remissyttrandena

5.1 Grunderna för omyndighetsförklaring och förordnande av
god man

Övervägande
antalet remissinstanser tillstyrker promemorieförslaget om att
omyndighetsgrunderna i 10 kap, I § andra-fjärde punkten FB utmönstras och att
möjligheterna att förordna god man enligt 18 kap, 3 § FB vidgas.

Av
uppgifter som Stockholms tingsrätt lämnar i sitt yttrande framgår att vid
tingsrätten meddelades något över I 000 domar på omyndighetsförklaring under
åren 1969-1973 samt att härvid tredje punkten i 10 kap, 1 § FB åberopades i
endast fyra fall och andra punkten samma paragraf inte i något fall,

Svea
hovrätt anmärker att man av promemorian kan få det intrycket att
omyndighetsförklaring avses skola bli ett sällan använt institut. Hovrätten
anser att omyndighetsförklaring alltid bör ske i de fall där den enskildes
psykiska tillstånd är sådant att han får antas varaktigt helt sakna rättslig
handlingsförmåga. Socialstyrelsen hälsar i och för sig med tillfredsställelse
att omyndighetsgrunderna inskränks men vill ändå peka på risken för att i
sådana fall där kriterierna psykisk sjukdom och hämmad förståndsutveckling
inte är tillämpbara en applicering av begreppet psykisk abnormitet av annat
slag tillgrips i inte avsedd utsträckning för att få en i och för sig måhända
nödvändig omyndighetsförklaring till stånd.

Några
remissinstanser är tveksamma inför förslaget om upphävande av andra-fjärde
punkterna i 10 kap, 1 § FB, Vad gäller andra och tredje punkterna menar
Stockholms överförmyndarnämnd och Föreningen Sveriges överförmyndare att en
omyndigförklaring i dessa fall svårligen torde kunna ersättas med ett
godmansförordnande. Vad gäller fjärde punkten bör denna enligt Stockholms
överförmyndarnämnd kunna utmönstras under förutsättning att god man enligt 18
kap, 3 § kan förordnas för den som på grund av oerfarenhet behöver annans
bistånd i vården av sina angelägenheter. Sociala centralnämnden i Göteborg
anser att grunden i tredje punkten bör behållas. Av samma uppfattning är
Svenska bankföreningen och Sveriges advokatsamfund som även motsätter sig att
andra och fjärde punkterna utmönstras. Enligt bankföreningens mening får
begränsningen av grunderna för omyndighetsförklaring inte drivas så långt att
starkt hjälpbehövande människor berövas ett rimligt rättsskydd.

Vad gäller de i promemorian anförda
integritetssynpunkterna anför

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 90

Svenska bankföreningen bl,a, att det med fog synes kunna
hävdas att inte någon av de begränsningar i den personliga friheten som en
omyndighetsförklaring medför kan såsom angrepp mot den personliga integriteten
jämföras med de förödande verkningarna för de närstående när en människa inom
de kategorier som avses i andra och tredje punkterna totalt raserar en familjs
ekonomi. Även om dessa ftJl är jämförelsevis få är detta dock inte något
bärande skäl att ta bort skyddet, framhåller bankföreningen,

1 fråga om
omyndighetsgrunden i 10 kap, 1 § fjärde punkten framhåller bankföreningen att
en person periodvis kan räka in i svaghetsperioder och, medveten om sin
situation, önska en omyndighetsförklaring, inte minst av rädsla för obehörig
påverkan från närstående eller andra. Det är enligt bankföreningen svårt att se
varför denna möjlighet inte skulle stå till buds. Detsamma kan gälla för en
människa som själv upplever att hennes själs-förmögenheter fortlöpande raseras
och önskar i tid vidta åtgärder mot obehöriga påverkningar. Att i dessa fall
medge omyndighetsförklaring på den enskildes egen begäran eller med hans
samtycke framstår såsom ett naturligt integritetsskydd, som i det särskilda
fallet med hänsyn till risken för kolliderande rättshandlingar ej uppnås enbart
genom en god man.

Även Svea
hovrätt är tveksam till utmönstringen av omyndighetsgrunden i fjärde punkten
och anser att rättsordningen bör erbjuda dem som medvetna om sin viljesvaghet
och om risken att bli utsatt för obehöriga påtryckningar inte längre önskar
behålla formell rättslig handlingsförmåga möjlighet att avstå från denna.

Riksförbundet
för rörelsehindrade barn och ungdomar anser att möjligheten till
omyndighetsförklaring över huvud taget bör upphävas. Då någon pä grund av
psykisk abnormitet är ur stånd att vårda sig själv finns det möjlighet för
samhället att ingripa enligt olika vårdlagar. Om någon på samma grund är ur
stånd att vårda sin egendom torde han erhålla tillräckligt skydd genom lagen
(1924:323)om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad
själsverksamhet. En omyndighetsförklaring tillgodoser enligt förbundet mest
tredje mans eller det allmännas intressen.

Den modernisering av terminologin i 10 kap, 1 § första
punkten som har föreslagits i promemorian har godtagits av övervägande antalet
remissinstanser.

Riksförbundet för social och mental hälsa berör frågan om
rättsverkningarna av en omyndighetsförklaring och framför som sin mening att
även omyndigförklarade bör ha allmän rösträtt. Förbundet önskar också att det
närmare undersöks hur de som förklarats omyndiga p,g,a, psykiska störningar
lever och förhåller sig till omvärlden. Det skulle då närmare kunna avgöras i
vilka avseenden dessa personer bör förklaras omyndiga.

Som nyss nämndes ställer sig övervägande antalet
remissinstanser positiva till promemorians förslag om ökade möjligheter att
förordna god man enligt 18 kap, 3 § RB. Sveriges advokatsamfund ställer sig
inte

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 91

främmande för att det i anslutning till
omyndighetsgrunderna införs en bestämmelse enligt vilken förordnande av god man
kan ske i stället för den mer ingripande omyndigförklaringen.

Svenska kommunförbundet ställer sig dock tveksamt till
förslaget. Visserligen bör omyndighetsförklaring med hänsyn till de vittgående
konsekvenserna för den enskilde enligt förbundet tillgripas endast när så
befinns ofrånkomligt, Å andra sidan torde förordnande av god man böra bli
aktuellt förutom vid samtycke av den berörde endast när behovet av
förordnandet bedöms vara temporärt. Denna utväg bör således enligt förbundet
inte väljas när vid exempelvis ålderdomssvaghet vederbörandes oförmåga att
sköta sina angelägenheter bedöms vara bestående och något samtycke ej heller
senare är att förvänta.

Några remissinstanser tar i sina yttranden upp risken för
kolliderande rättshandlingar. Enligt Svea hovrätt underskattar promemorian de
problem som kan uppstå härvidlag. Sveriges domareförbund anser risken för
kolliderande rättshandlingar påtaglig och finner det vara en betänklig brist i
förslaget att någon lösning inte anvisas för sådana situationer, där lagen om
verkan av avtal som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet inte är
tillämplig.

Enligt Svenska bankföreningen torde det mestadels inte
föreligga risk för att huvudmannen företar rättshandlingar, som kolliderar med
gode mannens. Bankföreningen anser det emellertid angeläget att risken härför
uppmärksammas både vid utformningen av reglerna och vid deras tillämpning, 18
kap, 3 § FB bör sålunda enligt bankföreningen kompletteras med en föreskrift
om att god man inte får förordnas, om det föreligger risk för kolliderande
rättshandlingar,

1 fråga om de villkor för erhållande av god man som
förslaget innehåller anser såväl 5vea hovrätt som Stockholms överförmyndarnämnd
och Föreningen Sveriges överförmyndare att god man skall kunna förordnas även
för den som på grund av oerfarenhet är i behov av bistånd i vården av sina
angelägenheter efter uppnådd myndighetsålder.

Statens
handikappråd. Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn anmärker att god man bör kunna förordnas även vid fall
av hämmad förståndsutveckling. Det är enligt dessa remissinstanser viktigt att
lagtextens formulering inte blir sådan att, man kan förledas tro att god man
inte kan förordnas för utvecklingsstörda eller att utvecklingsstörning är
jämförbar med sjukdom av något slag. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och
ungdomar är av motsvarande uppfattning och anser att ordet liknande med fördel
kan bytas ut mot orden allvarligt förståndshandikapp. Förbundet anser vidare
att kravet på att den sjuke etc, skall vara ur stånd att vårda sina
angelägenheter för att kunna få god man är för strängt och menar att det kunde
räcka med att han behöver annans bistånd härmed.

Enligt sociala centralnämnden i Göteborg bör god man kunna
förordnas

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 92

mot vederbörandes vilja när det är fråga om ungdomar,
vilka genom den nyligen genomförda sänkningen av myndighetetsåldern uppnått
myndig ålder, men som till följd av alkohol- eller narkotikaproblem eller
försenad utveckling och mognad är mindre väl skickade att ta vård om sig själva
eller sin egendom. Problemen kan bli särskilt påtagliga om den unge genom arv
eller på annat sätt förvärvat viss förmögenhet,

Spfialstyrelsen anser att det vore värdefullt om det,
utöver vad som har skett i promemorian, kunde anges i vilka situationer sådana
särskilda skäl skall kunna anses föreligga att god man kan förordnas mot
vederbörandes vilja. Socialstyrelsen anmärker härvid att vid psykisk abnormitet
godmansförordnande inte sällan torde vara att föredra framför omyndigförklaring,
även om inte samtycke kan erhållas från vederbörande. Enligt styrelsen
förefaller det dessutom inkonsekvent och i viss mån principiellt betänkligt att
i 18 kap. 10 § FB inte ha kvar möjligheten för den enskilde att på begäran
kunna få god man entledigad, om god man kan förordnas endast efter samtycke
från den enskilde,

Svea hovrätt berör i sitt remissyttrande den av JO år 1973
till Kungl, Maj:t gjorda framställningen rörande de problem som uppstår då
rättshandlingsförmåga formellt finns men klar processobehörighet föreligger.
Enligt hovrätten borde den av JO gjorda framställningen föranleda ett mera
ingående ställningstagande än det promemorian redovisar. Hovrätten påpekar
vidare att det inte är sällsynt att processobehörigheten uppenbaras först i
högre rätt och att det förefaller opraktiskt att såsom följer av 20 kap, 30 §
FB en lägre rätt skulle behöva anlitas för att förordna god man i ett sådant
fall, Stockholms tingsrätt anmärker att promemorian inte klargör under vilka
förutsättningar en myndig person får frånkännas processbehörighet och inte
heller innehåller förslag till regler för det formella förfarandet i sådana
fall. Visserligen kan domstolen vända sig till socialstyrelsen för yttrande.
Socialstyrelsen kan emellertid inte yttra sig i saken utan att ha tillgång till
utlåtande från läkare och det är enligt tingsrätten självfallet en ren
tillfällighet om ett användbart läkarutlåtande är tillgängligt. Enligt
tingsrättens erfarenhet kommer därför flera personer, som skulle visa sig sakna
processhabilitet om läkarundersökning kunde komma till stånd, att tillåtas
föra talan med yrkanden som är mer eller mindre befängda. Allmänt sett vållas
motparten i rättegångar av det slag som här avses betydande obehag och andra
personliga olägenheter likaväl som avsevärda kostnader, eftersom han ofta inte
kan få ut den ersättning för rättegångskostnader som tillerkänns honom.
Problemet är av stor praktisk betydelse för tingsrätten. Behandlingen av mål av
detta slag är vanligen mycket tidsödande. Samhället tillskyndas härigenom stora
direkta och indirekta kostnader. Det är därför enligt tingsrättens mening
nödvändigt att frågan nu görs till föremål för betydligt mera ingående
överväganden än som skett i promemorian. Problemets lösning bör enligt
tingsrätten under inga förhållanden ställas på framtiden.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 93

Svea hovrätt påpekar att den utvidgade möjligheten att i
stället för omyndighetsförklaring förordna god man synes böra föranleda en
omredigering av 15 kap, 3 § giftermålsbalken, varvid ordalagen i 20 kap, 2 § FB
torde kunna tjäna till ledning.

Avslutningsvis
anför hovrätten att i promemorian inte har övervägts rättsläget beträffande dem
som med tillämpning av nuvarande 10 kap. 1 § andra-fjärde punkterna FB har
förklarats omyndiga. Det kunde enligt hovrättens mening hävdas att dessa till
följd av den föreslagna ändringen i paragrafen utan vidare skulle bli myndiga.
Hovrätten avvisar emellertid en sådan lösning och anmärker att detta inte torde
vara avsett. Särskilt bland dem som förklarats omyndiga enligt paragrafens
fjärde punkt torde det finnas fall där rätteligen första punkten hade bort
tillämpas men sökanden av hänsyn till den sjuke eller för att inför omvärlden
dölja sjukdomen valt att åberopa den sjukes samtycke som grund för ansökningen
om omyndighetsförklaring. Hävandet av omyndighetsförklaringar som skett enligt
andra-fjärde punkterna bör därför enligt hovrättens mening ske med tillämpning
av 10 kap, 8 §, Överförmyndaren, som enligt den föreslagna 20 kap, 18 § skall
yttra sig över ansökningen om hävande av omyndighetsförklaringen, kan därvid
göra gällande att omyndigheten bör bestå under hänvisning till den omyndiges
sinnestillstånd. Rätten bör då kunna, sedan vederbörligt läkarintyg företetts,
förklara att den enskilde i fortsättningen skall vara omyndig enligt 10 kap, I
§ i dess nya lydelse. Regler om detta torde enligt hovrättens mening böra tas
in i övergångsbestämmelserna.

Förbundet för utvecklingsstörda barn framhåller att
medverkan av förmyndare i många fall krävs enligt lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och den i anslutning till lagen
utfärdade stadgan, I omsorgslagen bör sådana ändringar göras att god man kan få
samma befogenheter som förmyndare i sådana hänseenden.

Socialstyrelsen
anser med hänsyn framför allt till att myndighetsåldern numera är 18 år att i
barnavårdslagen borde finnas en motsvarighet till 67 § nykterhetsvårdslagen och
63 § socialhjälpslagen. Dessutom borde enligt styrelsen till diskussion tas upp
möjligheten för barnavårdsnämnd eller i förekommande fall styrelse för
ungdomsvårdsskola att förvalta pengar eller annan egendom för ungdomar över 18
år under den tid de är omhändertagna för samhällsvård. En sådan möjlighet
skulle i förekommande fall göra det lättare för nämnden eller styrelsen att
åstadkomma det skydd som den unge enligt barnavårdslagen är tillförsäkrad,

Stockholms
överförmyndarnämnd anmärker att skyldigheten för nykerhetsnämnd att till
överförmyndaren göra anmälan, om nämnden finner att någon som är hemfallen åt
alkoholmissbruk bör förklaras omyndig, bör anpassas till förslaget om
upphävande av 10 kap, 1 § tredje punkten FB, Nämnden anmärker också att den
skyldighet som vårdchef har enligt stadgan (1968:146) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda att till överförmyndare anmäla att behov av
förmyndare

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 94

föreligger för utvecklingsstörd bör utvidgas till att även
avse behov av god man.

5.2 Förmyndare

Statens
handikappråd och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn understryker vikten
av att för uppdraget väl kvalificerade förmyndare och gode män utses. Utöver de
grundkrav som föreslås i promemorian bör enligt handikapprådet kunskap om
samhällets sociala omvårdnad, ekonomisk kunskap m,m, krävas av alla förmyndare
och gode män. Dessutom måste de som arbetar med myndlingar som har psykiska
handikapp ha gedigna kunskaper om sådana handikapp och vad de för med sig.
Utbildning av förmyndare och gode män bör ske genom kommunernas försorg. Sådan
utbildning är särskilt nödvändig om man skall nå målsättningen att förmyndare
och gode män skall göra större insatser då det gäller myndlingarnas personliga
omvårdnad. Riksförbundet framför liknande synpunkter och framhåller särskilt
att det bör vara självklart att inte som förmyndare eller god man ifrågakommer
någon som kan tänkas stå i jävsförhållande till den person han förordnas för.
Sådant jävsförhållande kan föreligga t,ex, beträffande arbetsgivare och
fosterförälder eller annan bostadsupplåtare samt understundom beträffande
anhöriga.

Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om att den
företrädesrätt som anhöriga har, när det gäller att utse förmyndare, tas bort.
Sveriges domareförbund understryker dock att det många gånger är lämpligt att
anhöriga förordnas till förmyndare.

Sociala
centralnämnden i Göteborg anser när det gäller entledigande av förmyndare att
det kan finnas skäl att införa den regeln, att entledigande inte får ske med
mindre annan lämplig person kan förordnas som förmyndare i den avgåendes
ställe. När det gäller förmynderskap som utövas för underårig av föräldrarna
eller en av dem bör enligt nämndens uppfattning entledigande ej komma i fråga,
om den underåriges intresse därigenom skulle äventyras.

Remissinstanserna
godtar över lag förslaget om att domstolen i ärenden om förordnande av
förmyndare skall inhämta yttrande från kommunen, Stockholms tingsrätt
understryker angelägenheten av att domstolarna verkligen får bistånd från
kommunernas sida när det gäller anskaffandet av förmyndare. Bestämmelserna bör
enligt tingsrättens mening utformas så att det blir en skyldighet för kommunen
att alltid lämna förslag på lämplig och villig person, I annat fall skulle det
kunna övervägas att ålägga kommunerna att utse en eller flera personer med
skyldighet att åta sig förmynderskap.

Enligt Sveriges domareförbund bör en den omyndige
närstående person lämpligen utses till förmyndare. Med hänsyn härtill och
eftersom det ofta vid ansökan om omyndighetsförklaring lämnas förslag till
förmyndare bör

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 95

enligt förbundets mening domstol inhämta förslag på
förmyndare från kommunen endast i sådana fall då förslag på lämplig person inte
redan har lämnats i ärendet,

Malmö kommunstyrelse upplyser att Malmö tingsrätt redan nu
i ärenden om förordnande av förmyndare regelmässigt infordrar förslag från överförmyndaren.

Sociala centralnämnden i Göteborg anser för sin del att en
bättre lösning skulle vara att åliigga kommunerna att utse en eller flera
personer som skulle vara skyldiga att motta förordnanden som förmyndare.
Domstolarna skulle så småningom få god kännedom om dessa personer och goda
möjligheter att vid val av förmyndare utse någon som motsvarar de krav
förhållandena i det särskilda fallet motiverar, I vart fall bör förmyndare
förordnas utanför socialarbetarnas krets.

Föreningen
Sveriges överförmyndare framhåller att det i vissa fall förekommande systemet
med personer som åtar sig ett flertal förmynderskap inte alltid är av godo och
att det därför är viktigt att kommunerna verksamt bidrar med anskaffande av
lämpliga förmyndare. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn påpekar vikten av
att antalet uppdrag för en och samma förmyndare eller god man begränsas. Det
gör även Riksförbundet för social och mental hälsa som anser att det i lagen
bör anges en gräns för hur många uppdrag en och samma person får ha.

Socialstyrelsen anmärker att domstolarna ofta underlåter
att förordna förmyndare för barn vars vårdnadshavare själva är underåriga. Det
är styrelsens uppfattning att vad som nu gäller i praktiken bör komma till
uttryck i lagtexten. Att å ena sidan ha en regel som utgår från att en omyndig
alltid skall ha en förmyndare och å andra sidan konstatera att det inte alltid
spelar så stor roll att regeln inte tillämpas, är olyckligt. Förmyndare borde
enligt styrelsens mening behöva tillsättas endast då underårig saknar
vårdnadshavare eller då detta eljest erfordras för att tillvarata den omyndiges
rätt.

5.3 Inskrivning av förmynderskap

Stockholms överförmyndarnämnd. Föreningen Sveriges
överförmyndare och Svenska sparbanksföreningen ifrågasätter starkt om inte
gränsen för inskrivning av förmynderskap, två gånger basbeloppet, satts alltför
högt och anser att det vore lämpligare att sätta gränsen vid ett basbelopp.
Skulle likväl gränsen sättas vid två basbelopp, bör enligt överförmyndarnämnden
i de fall underåriga syskon har gemensam förmyndare värdet av de underårigas
egendom sammanräknas, Överförmyndarnämnden och överförmyndarföreningen anser
vidare att inskrivning alltid skall ske, när omyndig förvärvar fast egendom,

Stockholms överförmyndarnämnd erinrar om att
överförmyndaren alltid kommer att vara skyldig att bevaka den omyndiges
intressen när denne är

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 96

dödsbodelägare, eftersom god man skall förordnas när
förmyndaren eller hans make och den omyndige äger del i samma dödsbo.
Utfallande försäkringsbelopp enligt tjänstegrupplivförsäkring som till
flertalet underåriga utgår med 13,000 kronor insätts regelmässigt av
försäkringsgivaren på spärrad räkning för mottagaren, I en familj med flera
barn kan utfallande försäkringsbelopp uppgå till en avsevärd summa.
Överförmyndaren kommer med de föreslagna inskrivningsreglerna att få ta ansvar
för uttag från den spärrade räkningen utan att i efterhand kunna utöva kontroll
över hur medlen använts. Enligt Föreningen Sveriges överförmyndare har
erfarenheten visat att kontroll bör utövas över förbrukningen av
försäkringsbelopp som här nämnts,

Stockholms
överförmyndarnämnd påpekar att fastighet i bouppteckning upptas till
taxeringsvärdet, vilket i regel är avsevärt lägre än dagsvärdet. Fastigheten
kan även vara högt belånad, varigenom nettovärdet i bouppteckningen blir
väsentiigt reducerat i förhållande till saluvärdet. Den omyndiges schematiska
andel i dödsboet kan sålunda väl understiga ett eller två basbelopp, medan
värdet på andelen reellt är betydligt högre,

Överförmyndarnämnden framhåller vidare att föreskrifterna
i 16 kap, FB om att förmyndare skall anmäla till överförmyndaren när egendom
tillfaller omyndig inte alls fungerar i praktiken. Föreskrift för överförmyndare
att föra noteringar om förekomsten av egendom i förmynder-skapen och registrera
inkomna anmälningar om att egendom tillfallit omyndig bör därför inte införas.
Om emellertid anmälningar likväl inkommer till överförmyndaren bör denne
givetvis, liksom nu, vara skyldig att lämna rätten upplysning om när
inskrivning bör ske,

Sveriges domareförbund ifrågasätter starkt om inte i
samtliga fall då en underårigs förälder avlider förmynderskapet bör skrivas in
samtidigt med godmanskapet. Sedan gode mannen slutfört sitt uppdrag kan i förekommande
fall inskrivningen av förmynderskapet upphöra samtidigt med att gode mannen
entledigas.

5.4 Allmänt om förmyndares och god mans plikter

Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller
lämnar utan erinran förslaget om att starkare betona förmyndarens skyldighet
att sörja för den omyndiges person, Stockholms överförmyndarnämnd och
Föreningen Sveriges överförmyndare anser emellertid att en föreskrift om att i
förmyndarens uppgift även inrymmes vårdnadsplikt inte får skymma det faktum,
att den förordnade förmyndarens uppgift i första hand är att förvalta den
omyndiges egendom och företräda honom i angelägenheter som rör denna. I 13 kap,
1 § FB bör därför enligt dessa remissinstanser skyldigheten att förvalta
myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna
nämnas före skyldigheten att sörja för myndlingens person.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 97

Statens handikappråd. Handikapporganisationernas
centralkommitté och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn betonar att
förmyndarens förpliktelser inte bara gäller bevarandet av myndlingens
ekonomiska resurser utan att förmyndaren även har skyldighet att se till att
dessa kommer till en förnuftig användning. Överförmyndaren bör enligt remissinstanserna
ges skyldighet att ingripa, om det visar sig att en förmyndare eller en god man
inte rationellt utnyttjar de medel han är satt att förvalta för myndlingens
bästa. Om myndlingens tillgångar ökar genom att t,ex, pensionsinkomster inte
tas i anspråk, bör förmyndaren åläggas att redogöra för anledningen till detta.

Socialstyrelsen framhåller att förmyndares och god mans
uppgift att sörja för myndlingens resp, huvudmannens person i viss mån kan
sägas sammanfalla med kommunens skyldigheter att ge omvårdnad enligt 1 och 6 §§
socialhjälpslagen. Att överförmyndaren i ett sådant läge har kommunal
förankring och kännedom om social lagstiftning är värdefullt. Det finns dock
enligt styrelsen anledning förmoda att överförmyndarens kontroll över att
förmyndare och gode män ger erforderlig personlig omvårdnad inte kan vara lika
effektiv som kontrollen över den ekonomiska förvaltningen. Styrelsen
förutsätter därför att kommunernas individuella vårdansvar kvarstår även i
sådana fall där förmyndare eller god man har förordnats och att tillsynen av
socialnämndens verksamhet i vanlig ordning sker genom länsstyrelserna med
bistånd av socialvårdskonsulenterna.

Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar anser
att orden sörja för myndlingens person bör bytas ut mot t.ex, orden bistå
myndlingen i personliga angelägenheter.

5.5 Särskild förvaltning

Bärande skäl har enligt Svea hovrätt inte förebragts för
förslaget om skyldighet för förvaltaren att oberoende av föreskrift i gåvobrev
eller testamente lämna redovisning till förmyndaren,

Stockholms överförmyndarnämnd är tveksam om lämpligheten
av att förmånstagareförordnande angående försäkringsbelopp likställs med
förvärv genom gåva eller testamente, I vart fall bör enligt nämndens mening
förmånstagareförordnande vad gäller tjänstegrupplivförsäkring undantas.

5.6 Vård av omyndigs rätt i oskiftat bo

Stockholms överförmyndarnämnd anser att överförmyndaren
och inte som nu rätten bör pröva frågor om hävning av avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo.

7 riksdagen 1974. 1 saml. Nr 142

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 98

5.7 Förmyndarens fövaltning av den omyndiges egendom

5.7, / Placering av omyndigs tillgångar

Socialstyrelsen ifrågasätter om den lönsamhetsaspekt vad
gäller bevarande av den omyndiges lösören, som finns angiven i 15 kap, 2 §,
alltid är av godo. Den omyndige borde ha större inflytande över vilken egendom
som skall behållas, något som borde komma till uttryck i lagtexten, F,n.
saknas skyldighet för förmyndaren att obligatoriskt samråda med myndlingen i
frågor av detta slag. Om inte 15 kap, 2 § ändras bör dock förmyndare enligt
styrelsens mening åläggas skyldighet att samråda, i de fall detta alls
lämpligen kan ske.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund anmärker i anslutning till förslaget om ändrad
lydelse av 15 kap, 4 § att medel som kvarstår hos försäkringsbolag överförs
till förräntningskonto. På sådant konto innestår emellertid inte endast belopp
som enligt särskild överenskommelse skall kvarstå för förräntning i bolaget
utan även belopp som i avvaktan på att erforderlig utredning slutförts inte
kunnat utbetalas inom tre månader från dödsfallet. Utredningen kan t.ex, avse
fråga om tolkning av förmånstagareförordnande, anspråk på giftorätt, laglott
e,d. Vid slutlig utbetalning i fall av nu ifrågavarande slag gäller enhgt 15
kap, 12 § FB att betalning till bank med överförmyndarspärr kan underlåtas, om
den omyndige tillkommande belopp är ringa. Då det torde ligga i alla parters
intresse att denna möjlighet bibehålls, bör 15 kap, 4 och 9 §§ FB begränsas
till att avse sådana försäkringsbelopp som enligt överenskommelse med
försäkringsbolaget kvarstår hos bolaget. Försäkringsinspektionen framför
motsvarande uppfattning.

Vad gäller möjligheten att placera omyndigs medel i aktier
anser socialstyrelsen med hänsyn till bl.a, de risker som sådan placering
innebär att någon form av begränsning borde övervägas.

Bankinspektionen
vill inte avråda från den föreslagna ändringen i 15 kap, 5 § FB men framhåller
att en friare placering är förenad med faromoment och kommer att ställa stora
krav på förmyndarna. När det gäller placering i aktier erinrar inspektionen om
att sådan placering ingalunda är riskfri ens om man begränsar sig till aktier
på den ordinarie börslistan. Inte heller innebär aktier någon automatisk
värdesäkring, om man ser till aktiemarknaden som helhet. Såsom alternativa
möjligheter till placeringar av mera värdebeständig natur pekar inspektionen på
aktiefonder och placering i fast egendom. Väsentligt vid placering för omyndigs
räkning är enligt inspektionens uppfattning att det finns goda möjligheter att
vid behov avyttra tillgångarna. Det bör med andra ord finnas en marknad för
dem. Av det skälet reduceras möjligheten att placera i andra aktier än sådana
som är föremål för omsättning.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 99

Inspektionen framhåller vidareatt placeringsval i fråga om
aktier kräver särskilda insikter och att det därför ofta torde vara
erforderligt att anlita sakkunnig rådgivning i ärenden om aktieförvärv.

Svenska bankföreningen tillstyrker den föreslagna
ändringen i 15 kap, 5 § FB och anmärker att den nya regeln kommer att nära
ansluta sig till vad som redan i stor utsträckning gäller i praxis i fråga om
placering av omyndigas medel i börsregistrerade aktier och aktier noterade på
den s,k, fondhandlarlistan.

'.2 Förvaring av omyndigs värdehandlingar och penningmedel

Stockholms överförmyndarnämnd. Föreningen Sveriges
överförmyndare och Svenska sparbanksföreningen föreslår att gränsen för när omyndigs
värdehandling skall sättas ned i öppet förvar hos bank bestäms till ett
basbelopp, Överförmyndarnämnden anmärker i sammanhanget att det inte anges till
vilken tidpunkt basbeloppet skall hänföra sig. För vinnande av enkelhet och
klarhet föreslår nämnden därför att basbeloppet för januari det år depositionen
skall ske skall gälla.

Bankinspektionen har intet att erinra mot de föreslagna
ändringarna i 15 kap. 8, 9 och 12 §§ FB. Beträffande följdändringen i 15 kap, 9
§ ifrågasätter inspektionen dock om det inte bör vara möjligt att utan
överförmyndarens tillstånd genom försäkringsbolags försorg överföra hos bolaget
kvarstående medel till omyndigs räkning i bank. Svenska försäkringsbolags
riksförbund gör motsvarande påpekande.

Vad gäller 15 kap, 12 § FB anser försäkringsinspektionen
att formuleringen är något oklar men utgår från att lagrummet skall tolkas så,
att skyldighet inte skall föreligga för försäkringsbolag att på bank insätta
den del av en pension, livränta eller annan periodisk förmån som för kalenderår
inte överstiger två basbelopp. Svenska försäkringsbolags riksförbund anmärker
att förslaget i fråga om periodiskt utfallande försäkringsbelopp innebär att
två basbelopp skall utgöra gränsen för vad som årligen får utbetalas utan
överförmyndarspärr. Det lämnas emellertid öppet vilket basbelopp som skall
användas, om detta ändras under kalenderåret. Det skulle enligt förbundet i och
för sig ligga nära till hands att utgå från det basbelopp som gäller vid varje
utbetalningstillfälle. Ett annat sätt är att anknyta till basbeloppet vid
kalenderårets början och att vid varje terminsutbetalning se till att beloppet
inte överstiger motsvarande del av två sådana belopp. Förbundet menar att
sistnämnda lösning av praktiska skäl torde vara den enda som kan komma i fråga
inom försäkringsverksamheten.

5.7.

5.7.3 Inskränkningar i förmyndarens rätt att företa vissa
rättshandlingar Försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags
riksförbund

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 100

anmärker att det vid återköp av livförsäkring
begreppsmässigt är försäkringsbolaget som genom utgivande av försäkringens
uppsamlade tillgodohavande återköper försäkringsbrevet och därmed sin
förpliktelse enligt avtalet, Återköpsförbudet i 15 kap, 14 § FB bör därför
formuleras på så sätt att förmyndaren inte utan överförmyndarens samtycke får
låta återköpa livförsäkring alternativt påkalla återköp av försäkring.

5.8 Förmyndarens redovisningsskyldighet

Handikapporganisationernas centralkommitté och
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn understryker att redovisningarna till
överförmyndaren bör avse inte endast den ekonomiska förvaltningen utan även
omfattningen av det arbete som lagts ned på den personliga omvårdnaden och
intressebevakningen.

Riksförbundet för social och mental hälsa anmärker att frågan
om hur förmyndarens insats på det mera personliga området skall dokumenteras
och bedömas är speciellt viktig, om myndlingen själv skall stå för en väsentlig
del av arvodet. Förbundet kräver att förmyndaren skall åläggas att årligen
lämna myndlingen en redovisning för sitt uppdrag. En sådan redovisning skulle
nämligen enligt organisationen kunna stimulera myndlingen till en mer aktiv
inställning till den egna livssituationen.

5.9 Ersättning åt förmyndare och gode män

Stockholms tingsrätt anser att såväl arvodet som
ersättningen för utgifterna skall i sin helhet bekostas av det allmänna.
Promemorieförslaget kommer enligt tingsrätten att i de flesta fall också att
innebära att så blir fallet. Men förslaget kommer att medföra mindre lyckade
resultat när det gäller gränsfallen. Det borde därför enligt tingsrätten
övervägas att låta den omyndige ta del i kostnaderna för förmynderskapet enligt
ett system motsvarande det som gäller för rättshjälpslagens kostnadsbidrag.
Härigenom skulle uppnås en lämplig avvägning med hänsyn till bidrags-förmågan i
varje särskilt fall.

Även Handikappförbundens centralkommitté. Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och
ungdomar anser det helt felaktigt att låta den omyndige, eller den för vilken
god man förordnats, stå för arvode och kostnader helt eller delvis. De anser
att en sådan ordning strider helt mot det synsätt som alltmer trängt igenom och
som innebär att samhället skall kompensera den handikappade för de
merkostnader som själva handikappet förorsakar. Förmyndares och god mans
tjänster skall betraktas som handikappomsorger och vara kostnadsfria. Under
alla förhållanden är de gränser som promemorian vill sätta för skyldighet att
utge arvode och ersättning

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 101

till
förmyndaren alltför låga. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar
anser vidare att betalningsplikt för ersättningen till förmyndaren inte bör
åläggas den handikappade i andra fall än då sådan skyldighet skulle ha kunnat
åläggas honom för rättshjälp enligt rättshjälpslagen.

Även
statens handikappråd ifrågasätter om inte de gränser två basbelopp då det
gäller beräknad årsinkomst och fyra då det gäller förmögenhet som är satta
för huvudmannens skyldighet att utge arvode och ersättning är alltför låga.

Sociala
centralnämnden i Göteborg ser inte vården av den enskildes rättsliga
angelägenheter, vartill enligt nämndens uppfattning förmyndar-verksamheten hör,
som en i första hand kommunal uppgift. Nämnden anser i stället att uppgiften
mera naturligt kan hänföras till de rättsvårdande myndigheternas verksamhet,
för vilken staten har det primära ansvaret. Mot bakgrund härav bör staten ensam
påta sig ansvaret för kostnaderna i de fall arvode till förmyndare eller gode
män skall utgå av allmänna medel. Härigenom uppnås också den fördelen att
arvodena utgår efter samma grunder oavsett var i landet förmynderskapet utövas.

Även
socialstyrelsen anser principiellt att staten och inte kommunerna bör svara för
de arvoden och ersättningar till förmyndare och gode män som skall utges av det
allmänna. Styrelsen vill i sammanhanget fästa uppmärksamhet på de problem som
kan uppstå i de fall omyndigförklarad eller person för vilken god man utsetts
bor på ålderdomshem. Styrelsen anser det rimhgt att dessa inte kommer i sämre
ekonomisk ställning än andra pensionärer. Arvodet bör således debiteras den del
av deras inkomster som skulle användas för avgift för vården och inte belasta
det belopp de garanteras för egen del. Denna princip bör enligt styrelsens
mening komma till uttryck i författningstexten.

Några
remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget om att arvodet skall
bestämmas av överförmyndaren efter grunder som för varje överförmyndardistrikt
fastställs av vederbörande kommun eller kommuner, Stockholms överförmyndarnämnd
anser att förslaget bör omarbetas i denna del. Förslaget innebär enligt nämnden
risk för att olika överförmyndare kan komma att tillämpa helt skilda
betraktelsesätt vid bedömande av arvodets skälighet. Det föreslagna systemet
kan komma att medföra tvistigheter, diskussioner och överklaganden av överförmyndarnas
beslut i arvodesfrågor. För överförmyndarna kan detta komma att medföra en
avsevärd ökning av arbetsbördan, utan motsvarande fördel för de omyndiga.
Olägenheterna med promemorieförslaget kan enligt nämnden undvikas om i lag
föreskrivs en viss schablon för beräkning av förmyndares arvoden. Ett visst
minimiarvode, beräknat efter en viss procentsats på basbeloppet, bör alltid
utgå av allmänna medel. Om förmyndaren anser sig böra ha högre arvode, bör en
särskild, motiverad ansökan härom inges till överförmyndaren eller rätten.
Sådant extra

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 102

arvode bör utgå av myndlingens medel. Föreningen Sverigis
överförmyndare framför liknande synpunkter och efterlyser anvisningar om hur
överförmyndaren bör förfara när det finns skäl att tillerkänna förmyndaren
ersättning som överstiger normalarvodet.

Även Sveriges domareförbund motsätter sig förslaget att
kommunerna själva skall bestämma grunderna för beräkning av arvodena. Det finns
enligt förbundets mening inte några sakliga skäl som talar för att olika
arvodesregler skall gälla i kommunerna, men det är likväl att befara att
grunderna kan komma att växla mellan kommunerna och att stora variationer kan
uppkomma. Regler för ersättningsbeloppens storlek bör enligt förbundets mening
fastställas i lag.

Inte
heller Handikappförbundens centralkommitté eller Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn anser att det bör överlåtas till kommunernas fria
bedömning att avgöra hur stort arvode som skall utgå, Förmyndararvode bör
enligt dessa remissinstanser aldrig understiga 10 % av basbeloppet och i de
fall då uppdraget är särskilt svårt eller tidskrävande måste högre arvode kunna
utgå. För godmanskap kan det vara svårt att fastställa generella arvodesregler.
God man med uppgifter jämförbara med en förmyndares bör dock få arvode enligt
samma normer som tillämpas för förmyndare,

Stockholms tingsrätt, Stockholms överförmyndarnämnd och
Malmö kommunstyrelse framhåller angelägenheten av att grunderna för
förmyndararvodenas beräkning blir enhetliga för samtliga kommuner och utgår
från att Svenska kommunförbundet kommer att lämna sin medverkan härtill, Malmö
kommunstyrelse understryker att denna medverkan bör ske endast genom
rekommendationer till medlems-kommunerna. Sveriges advokatsamfund anser att
generellt gällande normer bör fastställas centralt till ledning för arvodets
bestämmande i det enskilda fallet.

Enligt Stockholms tingsrätt är det angeläget att arvodet
ges en sådan storlek att det blir möjligt att intressera lämpliga och kunniga
personer för förmyndaruppdrag.

Statens handikappråd. Handikappförbundens centralkommitté
och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn finner det angeläget att man
följer utvecklingen av förmyndares och gode mäns arvoden. Om det visar sig att
det blir alltför stör oenhetlighet kommunerna emellan eller att arvodena håller
sig på alltför låg nivå, bör man överväga att fastställa en lägsta gräns.

Föreningen Sveriges överförmyndare anser att de föreslagna
reglerna om arvode åt god man behöver förtydligas.

Enligt Stockholms överförmyndarnämnd och Föreningen
Sveriges överförmyndare kommer uttrycken beräknad inkomst och tillgångar i de
föreslagna bestämmelserna att välla tolkningssvårigheter. Det är enligt nämnden
önskvärt att i förarbetena anges huruvida tillgångarna, t,ex.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 103

aktier
och fastigheter, vid beräkningen skall upptas till nominella värden resp,
taxeringsvärden eller till kursvärden resp, försäljningsvärden,

Svea
hovrätt påpekar att avgiften till bank för vård av den omyndiges
värdehandlingar torde vara den omyndiges utgift, vilken således inte kan
ersättas av kommunen,

Stockholms
överförmyndarnämnd tar upp frågan om arvode under löpande förvaltningsår för
åtgärd som går utöver den sedvanliga ekonomiska förvaltningen, t,ex, en
fastighetsförsäljning. Om denna skett i början av ett år men förhandlingar
pågätt under stor del av det föregående året kan förmyndaren, om han önskar få
ett arvode utöver det sedvanliga, med nuvarande regler inte få ansökan härom
prövad av överförmyndaren och rätten förrän i samband med avgivande av
redovisningen året efter försäljningen. Enligt nämnden bör i den nya
lagstiftningen inrymmas möjlighet för överförmyndaren att under löpande
förvaltningsår godkänna ersättning för en sådan förvaltningsåtgärd.

5.10
Överförmyndarorganisationen m.m.

Några
remissinstanser anser att överförmyndarverksamheten huvudsakligen är av
rättsvårdande karaktär och att den därför bör stå under statiigt
huvudmannaskap. Till dessa hör Stockholms tingsrätt som ställer sig särskilt
tveksam till den starka betoningen av överförmyndarnas kurativa verksamhet.
Tvivel kan enligt tingsrättens mening inte råda om att en överförmyndares
viktigaste uppgift är att utöva tillsyn över förmyndarens ekonomiska förvaltning
av den omyndiges tillgångar. De nya beslutsfunktionerna som enligt förslaget
läggs på överförmyndarna förstärker ytterligare överförmyndarverksamhetens
rättsvårdande karaktär och gör det än mer befogat än förut att anse denna
verksamhet vara väl jämförbar med den rättsvårdande verksamheten vid de
allmänna underrätterna. Enligt tingsrättens förmenande faller det sig därför
naturligt att anse överförmyndarverksamheten som en statlig uppgift. Skulle
emellertid överförmyndarverksamheten även i fortsättningen anförtros kommunerna
krävs en vidgad medverkan från dessas sida för att nu föreliggande brister inte
skall bestå.

Sveriges
domareförbund anser att de möjligheter till ändringar i
överförmyndarorganisationen som föreslås i promemorian inte kan anses innefatta
garantier för att erforderlig förbättring av organisationen verkligen kommer
att genomföras. Förbundet finner det därför nödvändigt att det införs en
ordning med överförmyndardistrikt motsvarande tingsrätternas domkretsar och
med statliga tjänstemän som överförmyndare. Föreningen Sveriges överförmyndare
hyser motsvarande uppfattning men anser härutöver att överförmyndarna till sin
hjälp bör ha en förtroendevald nämnd,

Stockholms
överförmyndarnämnd finner inte att den föreslagna

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 104

organisationen för överförmyndarinstitutionen innebär
någon avsevärd förbättring av den nuvarande organisationen. Visserligen
ansluter sig nämnden till uppfattningen att överförmyndaren har att utöva också
en kurativ verksamhet. Överförmyndarens främsta uppgift är emellertid enligt
nämndens mening av rättsvårdande karaktär, I och för sig kan nämnden dock godta
att kommunerna alltjämt skall vara huvudmän för verksamheten.

Övervägande antalet remissinstanser delar dock
uppfattningen att i

överförmyndarverksamheten ingår också kurativa uppgifter och att en

kommunal förankring skapar de bästa förutsättningarna för att de kurativa

funktionerna kommer att utövas tillfredsställande. Förslaget om att alla

kommuner skall kunna inrätta överförmyndarnämnder har också över lag

hälsats med tillfredsställelse. Handikapporganisationernas

centralkommitté och Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn anser sålunda att överförmyndarfunktionen alltid bör utövas av en sådan
nämnd. Föreningen Sveriges överförmyndare finner det angeläget att
överförmyndarnämnder inrättas i så stor utsträckning som möjligt.

Stockholms överförmyndarnämnd anser att en avsevärd
förbättring av förslaget torde kunna åstadkommas genom en föreskrift att
kommunerna obligatoriskt, dock med viss dispensrätt, skall inrätta överförmyndarnämnder
med kansli och genom en avsevärd förlängning av överförmyndarnas
mandatperioder. Nämnden föreslår därför att överförmyndare och ledamöter av
överförmyndarnämnd väljs på sex år. Dessutom anser nämnden att det bör finnas
ett samband mellan kommunalvalen och valen av överförmyndare.

Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att
överförmyndarens verksamhet inte bara skall innefatta juridisk och ekonomisk
kontroll av förmyndarens verksamhet inom distriktet utan att den också bör ha
ett inslag av kurativ verksamhet. Varje kommun torde utan svårighet kunna
uppbåda lämpliga personer för överförmyndarverksamhet, t,ex, genom att utse en
advokat till överförmyndare och knyta en nämnd av personer med sakkunskap på
olika områden till överförmyndarverksamheten. Enligt länsstyrelsens mening bör
lagstiftaren med förtroende kunna överlåta åt varje kommun att inom vissa ramar
själv bestämma organisationen för kommunens överförmyndarverksamhet.

Riksförbundet för social och mental hälsa framför som ett
rättssäkerhetskrav att vid sidan öm överförmyndaren inrättas en nämnd, som kan
hjälpa de omyndiga att föra deras talan.

Stockholms överförmyndarnämnd anser att den
delegationsrätt som föreslås i 19 kap. 17 § FB bör utsträckas att avse även
ärenden enligt 15 kap. 13 och 15 §§ eftersom i överförmyndardistrikt där
överförmyndarnämnd ej inrättas, den enskilde överförmyndaren själv kommer att
fatta beslut i sådana ärenden. Det synes därför konsekvent att även ledamot av
överförmyndarnämnd tilläggs samma befogenhet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 105

1
frågan om vilka kompetenskrav som bör ställas på en överförmyndare framhåller
Stockholms överförmyndarnämnd an en överförmyndare måste ha inte bara ekonomisk
och social insikt utan även en god kännedom om en stor del av den
civilrättsliga och socialrättsliga lagstiftningen. Överförmyndaren skall också
kunna uppträda som part i mål angående omyndighetsförklaring samt avge
skrivelser och yttranden till rätten, ävensom vara beredd att muntligen och
skriftligen upplysa rådfrågande allmänhet om gällande rättsregler rörande en
viss fråga. Även i överförmyndarens rådgivande verksamhet ställs stora krav på
hans kunnande och omdöme. Han är skyldig vara tillgänglig för direkt kontakt
genom personligt besök, telefon eller korrespondens med såväl förmyndare,
omyndiga som bankers notariatavdelningar och övriga ombud. Nämnden anser dock
inte att det i lagen bör införas några kompetenskrav utöver dem som
promemorieförslaget innehåller.

Föreningen
Sveriges överförmyndare ifrågasätter om inte formella meriter inom det
ekonomiska, juridiska eller samhällsvetenskapliga området bör uppställas som
krav för behörighet. Möjligheter bör dock givetvis finnas till dispens.

Vad
gäller tidpunkten för val av överförmyndare kritiserar Föreningen Sveriges
överförmyndare förslaget om att sådant val skall ske före december månads
utgång. Enligt föreningens mening bör man hellre bibehålla den nu gällande
föreskriften att val skall ske före utgången av oktober. En ny överförmyndare
behöver ha någon tid till sitt förfogande för att sätta sig in i sin nya
syssla.

Några
remissinstanser berör frågan om hur tillsynen över överförmyndarverksamheten
skall utövas. Länsstyrelsen I Stockholms län menar att rättens tillsynsfunktion
och den därmed förenade inspektionsskyldigheten medför, särskilt där
överförmynderiet handhas av kommunala nämnder, en i viss mån främmande relation
mellan domstolar och kommunala organ. Det hade enligt länsstyrelsen måhända
funnits anledning att vid den förordade kommunaliseringen av överförmynderiet
överväga en mera genomgripande omgestaltning av lagstiftningen och
organisationen på området i den riktningen att i FB regleras de grundläggande
och klart domstolsmässiga frågorna om förmynderskap, omyndigförklaring och
hävande därav, under det att de förvaltnings-mässiga frågorna regleras i
speciallagstiftning av samma typ som exempelvis socialhjälps- och
barnavårdslagarna.

Enligt
Svea hovrätt kan vägande skäl anföras för att låta annan myndighet än
tingsrätt, som ju har att pröva uppkommande tvister och ansvarsfrågor i
anledning av förmynderskapet, utöva tillsynen över överförmyndarens
verksamhet. Länsstyrelse eller länsrätt kan härvidlag komma i fråga.

Även
statskontoret anser att det bör övervägas att lägga ansvaret för kontrollen
av överförmyndarnas verksamhet på länsstyrelserna.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 106

Kommunerna
uppvisar även efter de senaste ändringarna betydande skillnader i storlek och
befolkningsunderlag. För de mindre kommunerna torde det bli svårt att utveckla
en överförmyndarorganisation som kan uppfylla kraven pä teknisk kompetens,
kommunikation, information, kontroll och tillsyn samt även uppfylla kraven på
administrativ effektivitet. Genom att lägga ansvaret för kontrollen över överförmyndarna
på länsstyrelserna skulle man enligt statskontoret kunna ta till vara dels
fördelarna med den kommunala förankringen och dels ernå en enhetligare
tillämpning och bättre kontroll och tillsyn. Enligt statskontoret bör det även
övervägas om inte länsstyrelsen bör ha möjlighet att pröva samgående mellan
kommuner till en gemensam överförmyndarorganisation. Dessutom skulle
länsstyrelsen kunna beredas tillfälle att yttra sig beträffande den tekniska
kompetensen vid tillsättning av ny överförmyndare. För en organisatorisk
utformning av här redovisat slag talar dels att det inom länsstyrelserna redan
finns personal som har ekonomiska och revisionstekniska kunskaper och dels att
länsstyrelserna har stor erfarenhet av tillsynsverksamhet inom olika områden
och därför torde ha större möjligheter än domstolarna att utöva en effektiv
kontroll.

Länsstyrelsen i
Västerbottens län avstyrker bestämt att tingsrätterna behålls som
tillsynsorgan. Enligt länsstyrelsen är det ostridigt att tillsynen måste
förbättras och att en sådan förbättring kan ske genom att tillsynen flyttas
från de allmänna domstolarna till länsstyrelserna. För detta talar att en
länsstyrelses verksamhet spänner över ett mycket vidsträckt område och att
länsstyrelserna förfogar över personal med erforderliga ekonomiska och
juridiska kunskaper. Det ter sig enligt länsstyrelsens mening som ett slöseri
med högt utbildad arbetskraft att lägga inspektionsarbetet i sin helhet på
befattningshavare med kompetens motsvarande minst tingssekreterare.
Länsstyrelsen påpekar vidare att även om man flyttar tillsynsverksamheten till
länsstyrelserna, så måste inte alla domstolens beslut på området överlämnas
till tillsynsmyndigheten.

Svea
hovrätt anmärker att de föreslagna bestämmelserna om ersättning till
överförmyndare möjligen bör föranleda att regeln i 20 kap, 34 § första stycket
FB om ersättning för överförmyndares rättegångskostnad upphävs.

5.11
Förfarandet i mål om omyndighets- och myndighetsförklaring m.m.

Stockholms
tingsrätt avstyrker förslaget om att i mål om omyndighetsförklaring god man i
vissa fall skall förordnas för att föra talan för den vars försättande i
omyndighet målet gäller. Tingsrätten menar att den gode mannens uppgift blir
illusorisk inte bara i de svåraste sjukdomsfallen utan också i de många fall
där kommunikation med patienten visserligen är möjlig men där patienten helt
saknar sjukdomsinsikt. Tingsrätten anser därför att bestämmelserna bör utformas
så att huvudförhandling inte blir

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 107

nödvändig, om den som skall förklaras omyndig uppenbarligen
inte förstår vad saken gäller eller om han skulle lida allvarlig skada av att
få del av ansökan om omyndighetsförklaring. I dessa fall bör inte heller
biträde förordnas.

Även Svea hovrätt anser att bestämmelserna bör utformas
så, att huvudförhandling inte erfordras om den, vars försättande i omyndighet
har satts i fråga, uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle
lida allvarlig skada av att få del av ansökningen, Rättsäkerhetsintressena kan
i sådana fall liksom förut tillgodoses genom den kritiska prövning av
läkarintyget som f,n, sker vid domstolarna. Hovrätten anser vidare att
möjligheten att i vissa fall förordna god man och i andra fall biträde
förefaller onödigt komplicerad. Det bör vara tillräckligt att förordna
rättegångsbiträde, I lagen bör då tas i en bestämmelse att, om svaranden
uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida skada av att få del
av ansökningen, delgivning får ske med biträdet,

Sveriges domareförbund påpekar att hinder inte torde möta
mot att, om gode mannen medger ansökan, avgöra målet utan huvudförhandling,

I anslutning till 20 kap, 19 § FB ifrågasätter Stockholms
tingsrättorr\ inte biträde som förordnas enligt lagrummet borde tilläggas rätt
att, även utan ställning som ombud, vädja mot dom, varigenom den, för vilken
han förordnats, förklarats omyndig, I annat fall framstår möjligheten att få
domen prövad av högre rätt mången gång som skenbar. Inte sällan torde nämligen
den omyndigförklarade sakna kraft att överklaga eller utfärda fullmakt för biträdet.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anser att biträde
enligt 20 kap, 19 § FB alltid bör förordnas i sådana fall då god man enligt 17
§ samma kapitel inte är aktuell.

Sociala centralnämnden i Göteborg menar att förekomsten av
god man i och för sig inte bör utgöra hinder mot förordnande av biträde,
eftersom den gode mannen kan sakna juridisk sakkunskap. En utvidgning av
möjligheten att förordna offentligt biträde enligt rättshjälpslagen till att
omfatta mål om omyndighetsförklaring kunde även ha övervägts i detta
sammanhang.

Med tanke på den genomgripande betydelse som en
omyndigförklaring har för den enskilde individen och av hänsyn till
rättssäkerheten anser statens handikappråd att man ytterligare bör analysera
möjligheterna att införa ett system med regelbundet t, ex, vart fjärde år
återkommande omprövningar av domar på omyndighetsförklaring. Visar detta sig
vara praktiskt ogenomförbart bör som ett minimikrav överförmyndarens skyldighet
att göra en årlig genomgång i samarbete med medicinsk och social expertis
lagfästas.

Såväl
Handikappförbundens centralkommitté som Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn och Riksförbundet för social och mental hälsa anser att ett system med
regelbundet återkommande omprövningar av

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 108

domar rörande omyndighetsförklaring bör införas,

Överförmyndarnämnden i Stockholm ställer sig tveksam till
förslaget om att överförmyndaren årligen skall gå genom alla förmynderskap, som
inte avser underåriga, och efter samråd med medicinsk och social exptertis bilda
sig en uppfattning om huruvida ifrågavarande personer bör förbli
omyndigförklaradeellerförklarasåtermyndiga,.Åtminstone för Stockholms
överförmyndarnämnds del torde det vara praktiskt omöjligt att utan ökning av
antalet överförmyndare och en förstärkning av kansliet kunna genomföra en sådan
procedur, I Stockholm finns f, n. ca 2,000 omyndigförklarade. Även om man
skulle hinna med att i genomsnitt granska och diskutera tio förmynderskap per
dag skulle för genomgången åtgå 200 hela arbetsdagar.

Även Föreningen Sveriges överförmyndare är tveksam till
förslaget om en årlig genomgång av akterna för omyndigförklarade. Skall en
sådan genomgång över huvud taget vara möjlig krävs enligt föreningens mening
ingående direktiv om hur uppgiften skall lösas,

Stockholms överförmyndarnämnd har i princip intet att
invända mot förslaget att överförmyndare skall kunna ansöka om myndighetsförklaring.
Den praktiska betydelsen av förslaget torde dock enligt nämndens mening bli
ringa, utom för de fall då anmälan inkommer från myndighet att omhändertagen
omyndigförklarad person bör förklaras åter myndig. Större betydelse har
förslaget att överförmyndare bereds tillfälle att yttra sig över ansökan om
myndighetsförklaring.

Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar hävdar
att ansökan om hävande av omyndigförklaring bör få göras av samma krets som får
ansöka om omyndighetsförklaring. I den kretsen bör också socialnämnd ingå.

När det
gäller att stärka rättssäkerheten för den enskilde i mål om
omyndighetsförklaring betonar statens handikappråd nödvändigheten av att den
undersökning som verkställs inte görs endast från en ensidigt psykiatrisk
utgångspunkt. Den psykiatriska expertisen bör kompletteras med socialarbetare
inriktade på psykiska handikapp. Handikappförbundens centralkommitté och
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn ger uttryck för motsvarande
uppfattning.

Socialstyrelsen anför att som villkor för utfärdande av
läkarintyg i frågor om omyndighetsförklaring resp, hävande av sådan bör krävas
specialistkompetens i psykiatri, i rättspsykiatri eller i förekommande fall i
barn-och ungdomspsykiatri.

5.12 Kostnadsfrågor

Svenska kommunförbundet finner det svårt att närmare
överblicka de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av förslaget. Om
kostnaderna för nuvarande överförmyndarorganisation i Stockholm tas till

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 109

riktpunkt
kan det konstateras att de totala kommunala kostnaderna för
förmyndarverksamheten efter den föreslagna reformen skulle komma att uppgå till
minst 15 miljoner kronor. Sannolikt bör kostnaderna beräknas till högre belopp,
eftersom promemorian syftar till utökade insatser från
överförmyndarorganisationen. Styrelsen delar bedömningen att ett särskilt
statsbidrag för dessa kostnader inte lämpligen kan införas, men vill
ifrågasätta om det kan anses helt felaktigt att utta någon form av tillsynsavgifter
ur de inom förmynderskapen förvaltade medlen som ersättning för
överförmyndarorganisationens insatser,

Malmö
kommunstyrelse har i princip intet att erinra mot att överförmyndarverksamheten
och i viss utsträckning även förmyndarnas verksamhet skall finansieras av
allmänna medel. Kommunstyrelsen finner det också riktigt att finansieringen
primärt sker med kommunala medel. Härmed är emellertid inte sagt att kostnaden
helt eller slutiigt också skall stanna på kommunerna. Även om man enligt
kommunstyrelsen bör acceptera ett betydande inslag av social omsorg i
förmyndar- och överförmyndarverksamheten, torde det vara obestridligt att en
avsevärd del av arbetsuppgifterna är att hänföra till rättsvårdande verksamhet.
Kommunstyrelsen finner det därför vara en förutsättning för ett genomförande
av promemorians förslag i vad avser finansieringen av förmyndar- och
överförmyndarverksamheterna att kommunerna erhåller statsbidrag till sina
kostnader. Härvid synes ett bidrag med 70 % vara väl avvägt. Det förhållandet
att ett statsbidragssystem skulle nödvändiggöra vissa eljest onödiga
detaljregleringar och att kommunernas kostnader för förmyndarvården torde bli
förhållandevis begränsade finner kommunstyrelsen inte utgöra några acceptabla
skäl för ett avvisande av statsbidragstanken.

Sociala
centralnämnden i Göteborg har uppfattningen att staten primärt skall svara för
arvoden och ersättningar till förmyndare och gode män, när dessa skall utgå av
allmänna medel, samt att kostnaderna för överförmyndarverksamheten bör täckas
genom särskilda statsbidrag.

5.13
Kontroll över boutredningsmans förvaltning

Stockholms
överförmyndarnämnd ställer sig tveksam till förslaget att boutredningsman i
dödsbo med omyndig delägare skall avge redovisning över förvaltningen till
överförmyndaren. Enligt nämnden är det inte rimligt att begära att
överförmyndare skall ha den tid eller kompetens som krävs för att granska
förvaltningen av ett stort, invecklat dödsbo. Nämnden anser i stället att
överförmyndaren, som nu har möjlighet att begära att dödsbo avträds till
förvahning av boutredningsman, skall få samma möjlighet som dödsbodelägare att
hos rätten begära förordnande av god man för granskning av förvaltningen i de
fall överförmyndaren anser detta påkallat. Ersättning åt gode mannen bör utgå
av dödsboets medel,

1
fråga om redovisning av medel som innestått hos bank utgår Svenska

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 110

bankföreningen från att banks kontokurant utvisande
insättningar och uttag under året samt behållningen vid årets slut skall
betraktas såsom bevis i lagens mening om de nämnda förhållandena,

Svea
hovrätt anmärker att promemorian inte innehåller någon övergångsbestämmelse
avseende de boutredningsman som förordnats före ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna. Åliggandet för rätten att kontrollera att
redovisningsskyldigheten fullgörs torde alltid komma att avse även dessa äldre
boutredningsmannaförordnanden. Kontrollen förutsätter att rätten upprättar en
förteckning över meddelade förordnanden. Med hänsyn bl,a, till de omfattande
ändringar i den judicidla indelningen som ägt rum de senaste åren torde en
genomgång av äldre förordnanden vara synnerligen omständlig och arbetskrävande.
Hovrätten vill därför ifrågasätta om inte kontrollen av dessa bör göras
beroende av att dödsbodelägare eller annan, som enligt 19 kap, 1 § ÄB äger
påkalla boutredningsmannaförordnande, eller boutredningsmannen gör anmälan
därom till den rätt varunder boet lyder.

Även
Sveriges domareförbund berör de äldre förordnandena och erinrar om att
tingsrätterna f,n. inte regelmässigt för några förteckningar över meddelade
boutredningsmannaförordnanden och att det därför inte är möjligt att för
dödsbon, som avträtts till förvaltning före lagens ikraftträdande, utfärda
vitesförelägganden i händelse av boutredningsmans försumlighet.

Vad angår
den föreslagna skyldigheten för dödsbo att till rätten lämna in extra avskrift
av bouppteckningen i sådana fall då dödsbodelägare är omyndig vid äventyr att
avskriften tas på boets bekostnad framhåller Sveriges domareförbund att det kan
innebära ett inte oväsentligt merarbete för tingsrätten att avkräva ingivaren
avgiften för den extra kopian.

5.14 Skydd för omyndigs och dödsbodelägares medel genom
försäkring eller på annat sätt

Riksförbundet
för social och mental hälsa kritiserar att det i promemorian inte läggs fram
något förslag om försäkring till skydd för omyndigas och dödsbodelägares medel.

5.15 Avveckling av äldre godmanskap

Kammarkollegiet
upplyser inledningsvis att det alltjämt förekommer att äldre godmanskap
avvecklas genom att gode mannen levererar in medlen till kollegiet och att man
därför kan räkna med en betydande minskning av antalet vid tingsrätterna
kvarstående äldre godmanskap.

Kollegiet beklagar att i promemorieförslaget uppställts
krav på att godmansmedlen måste betalas in till kollegiet för att preskription
skall kunna inträda. Med hänsyn till den förr ofta bristfälliga redovisningen
av

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 IH

äldre
godmanskap har man nämligen enligt kollegiets erfarenhet att räkna med att det
finns risk att inte alla äldre godmanskap uppmärksammas. Enligt kollegiets
mening bör, utan avgörande i varje särskilt fall, såväl bortovarandes som andra
rättsägares rätt till medel som förvaltas på grund av äldre godmanskap preskiberas
vid tvåårstidens utgång, såvida inte anspråk på medlen framställts
dessförinnan. Något avgörande bör härvid inte fästas vid om godmanskapen
avlsutats genom att medlen inbetalats till

kollegiet
eller ej.

Kollegiet
kritiserar den föreslagna bestämmelsen om att rätten skall kunna bereda känd
person, som inte anmält anspråk inom lagens tvåårsfrist, tillfälle att
framställa anspråk inom viss tid därefter. Enligt kollegiets mening bör denna
bestämmelse utgå och ersättas av en särskild paragraf med bestämmelser om
avstående av arvsfondens rätt till medel som tillfallit fonden genom avveckling
av äldre godmanskap. Enligt denna paragraf bör reglerna om avstående i 5 §
lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden äga motsvarande tillämpning. Vidare bör
föreskrivas att medel kan avstås till förmån för bortovarande arvinges
skyldemän, om det får anses billigt. Härigenom skulle det enligt kollegiet bli
möjligt att avstå arvsfondens rätt till förmån för såväl arvlåtares som
arvinges utom-äktenskapliga arvingar,

Svea
hovrätt anser beträffande rättens domförhet att reglerna i ärendelagen om
prövning av tvistiga ärenden bör tillämpas endast i de fall där någon anmält
anspråk på förvaltade medel.

5.16
Ikraftträdande

Stockholms
överförmyndarnämnd menar att många skäl talar för att de nya bestämmelserna om
överförmyndares arvode skall gälla fr,o,m, den 1 januari 1975, Det vore
därjämte enligt nämndens mening önskvärt att föreskriften i 17 kap, 7 § om
ingivande till rätten av uppgift över tillsynen över förmyndares förvaltning
upphävdes med utgången av år 1974, Om man i övrigt ser till förslaget i dess
helhet och särskilt de delar därav som innebär att domstolens prövning i
vissa ärenden skall övergå till överförmyndaren förutsätter detta att en
förstärkt överförmyndarorganisation fungerar. Då denna emellertid inte kan
vara genomförd förrän tidigast den 1 januari 1976, föreslår nämnden att övriga
lagändringar skall gälla fr,o,m, den 1 januari 1976,

Malmö kommunstyrelse anser
att de nya bestämmelserna i FB med undantag av 19 kap. 2 8 och 1618 §§ bör
träda i kraft först den 1 juli 1975 med hänsyn till att förmyndarnas
redovisningar för förvaltningen under år 1974 i stor utsträckning kan beräknas
komma in till förmyndarna först efter den 15 februari 1975, i många fall inte
förrän i april nämnda år.

Föreningen
Sveriges överförmyndare anser det lämpligt att frågan om

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 112

arvodering
av överförmyndare gäller fr. o. m, den 1 januari 1975, I övrigt föreslår
föreningen att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1976,

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 113

6
Föredraganden

6.1
Allmänna synpunkter

Gällande
bestämmelser på förmynderskapsrättens område återfinns i 9-20 kap,
föräldrabalken (FB), De motsvarar i huvudsak 1924 års lag om förmynderskap,
även om en del betydelsefulla ändringar har gjorts under årens lopp. Bl, a, har
myndighetsåldern sänkts i två omgångar, nämligen från 21 till 20 år den 1 juli
1969 och frän 20 till 18 är den I juli 1974,

Trots
de vidtagna ändringarna har de ekonomiska och sociala omdaningarna under
senare tid medfört att förmynderskapslagstiftningen har blivit föråldrad i
åtskilliga hänseenden. Detta gäller främst grunderna för omyndighetsförklaring
samt förmynderskapsförvaltningen och kontrollen över den.

Omyndighetsförklaring
innebär alltid ett allvarligt ingrepp i en persons liv. Den omyndigförklarade
förlorar inte bara rätten att själv bestämma över sina ekonomiska
angelägenheter. En omyndigförklaring medför även långtgående verkningar på
områden som ligger utanför den ekonomiska rörelsefrihetens. Bi, a, är den
omyndigförklarade utesluten från rösträtt. Över huvud taget medför en
omyndighetsförklaring som regel en stark begränsning av möjligheten att ta egna
initiativ och hävda egna åsikter. Detta kan få allvarliga följder för den
omyndigförklarades psykiska tillstånd. När omyndigförklaring väl en gång har
skett kan det vara svårt att få den hävd.

Med
hänsyn till de ingripande verkningar som sålunda är förenade med en
omyndigförklaring finns det skäl att överväga om de nuvarande grunderna för en
sådan förklaring är lämpligt utformade. Gällande lagstiftning bygger på den
grundsynen att en omyndigförklaring i första hand skall ske, när en person av
viss anledning har bristande förmåga att sköta sina ekonomiska angelägenheter.
Det bör emellertid undersökas om man inte i större utsträckning kan bereda
hjälp åt dem som i och för sig är ur stånd att själva ha hand om sin ekonomi
utan att de för den skull behöver förklaras omyndiga.

Enligt
vår nuvarande lagstiftning är förmyndarens huvuduppgift att förvalta den
omyndiges egendom. Det föreskrivs visserligen i lagen att förmyndaren vid
behov också skall sörja för myndlingens person. Denna uppgift har dock kommit
att stå något i bakgrunden, särskilt som något arvode inte utgår för denna del
av förmynderskapet. Även på denna punkt finns det skäl att överväga en ändring
i nuvarande regler.

Förmynderskapslagstiftningen
innehåller detaljerade regler för den ekonomiska förvaltningen av
förmynderskapen. Det främsta målet för denna förvaltning är att skapa trygghet
för att myndlingens medel bevaras och att se till att skälig avkastning
erhålls, I det syftet finns utförliga regler om placering av omyndigs medel.
Dessa regler har emellertid kommit att

8
Riksdagen 1974. I saml. Nr 142

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 114

fungera mindre väl i tider med ett fluktuerande
penningvärde. Särskilt de restriktiva bestämmelserna om placering av omyndigs
tillgångar i aktier har i vissa fall hindrat en värdesäkring av omyndigmedel.
Det finns därför anledning att mjuka upp såväl dessa som andra bestämmelser som
rör den ekonomiska förvaltningen.

En annan
fråga som bör uppmärksammas är frågan om arvode till förmyndare. Nuvarande
regler innebär att förmyndarna har rätt till arvode med en viss procentuell
andel av den omyndiges behållna inkomst. Denna ordning har kritiserats vid
upprepade tillfällen. Bl, a, har situationen ansetts otillfredsställande i
sådana fall då den omyndige inte har några andra inkomster än folkpension,
livränta o.d. Det finns därför skäl att överväga om inte kostnaderna för
förmyndarförvaltningen bör helt eller delvis flyttas över på det allmänna. I
samband därmed bör förmyndararvodets storlek tas upp till diskussion.

Även när det gäller kontrollen över förmyndarnas
förvaltning har tiden blivit mogen att ta upp det nuvarande systemet till
omprövning. Det finns bl, a, skäl att överväga om den nuvarande
överförmyndarorganisationen skall bestå och om domstolarna skall utöva tillsyn
på samma sätt som hittills.

De nu berörda frågorna liksom andra problem som hänger
samman med förmynderskapslagstiftningen har behandlats av förmynderskapsutredningen.
Utredningen har redovisat huvuddelen av sina resultat i betänkandet (SOU
1970:67) Förmynderskap. Utredningens förslag har remiss-behandlats och därefter
överarbetats inom justitiedepartementet, I departementspromemorian (Ds Ju
1974:7) Förmynderskap har lagts fram förslag till ändringar i
förmynderskapslagstiftningen m, m.

Promemorieförslaget
innebär fÖr det första att grunderna för omyndighetsförklaring begränsas. En
person skall enligt förslaget kunna förklaras omyndig endast om han på grund av
psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat
slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det inte är tillräckligt
att god man förordnas för honom eller att han på annat mindre ingripande sätt
får bistånd i vården av sina angelägenheter. Samtidigt föreslås ökade
möjligheter att förordna god man för den som behöver bistånd i ekonomiska eller
rättsliga angelägenheter eller i vården om sin person.

De processudla reglerna om omyndighetsförklaring och
hävande av omyndighetsförklaring föreslås bli ändrade så att den enskildes
rättssäkerhet stärks och man får bättre garantier för att en
omyndighetsförklaring blir hävd när skäl för den inte längre föreligger.

När det
gäller förmyndarens uppgifter betonas i promemorian att han inte bara skall
syssla med ekonomisk förvaltning utan också sörja för den omyndiges person.
Reglerna om placering av den omyndiges medel föreslås bli ändrade så att
förmyndarna får större möjlighet att placera medlen i värdesäkra tillgångar.
Vidare föreslås vissa lättnader i förmyndarnas redovisningsskyldighet.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 115

Förmynderskap skall enligt förslaget alltjämt stå under
kontroll av överförmyndaren och rätten. Det nuvarande systemet med kommunalvalda
överförmyndare behålls. Kommunerna får dock möjlighet att i stället för
överförmyndare utse överförmyndarnämnder i enlighet med den ordning som nu
gäller i Stockholm, Reglerna om ersättning till överförmyndare ändras så att
verksamheten inte längre skall bekostas genom avgifter från de omyndiga utan i
stället betalas av kommunerna.

Även de nuvarande bestämmelserna om ersättning till
förmyndare ändras. Det slås fast att förmyndaren har rätt till arvode inte
bara för den ekonomiska förvaltningen utan också för vården av den omyndiges
person. Arvodet skall i varje särskilt fall bestämmas av överförmyndaren
enligt grunder som fastställs av kommunen. Arvodet skall utges av den omyndige
i den mån hans beräknade årsinkomst överstiger ett belopp motsvarande två
basbelopp eller, om ej särskilda omständigheter föranleder annat, han har
tillgångar till ett värde överstigande fyra basbelopp, 1 annat fall skall
förmyndararvodet betalas av kommunen.

God man föreslås bli berättigad till arvode med belopp som
överförmyndaren bestämmer. Överförmyndaren skall också avgöra i vad mån
arvodet skall utges av den för vilken den gode mannen har förordnats eller av
kommunen.

För att underlätta rekryteringen av förmyndare föreslås i
promemorian att kommunen när det gäller förordnande av förmyndare skall beredas
tillfälle att lämna förslag på person lämplig för uppdraget.

Promemorian innehåller slutligen förslag till ändringar i
ärvdabalken som syftar till en förstärkt kontroll över boutredningsmans förvaltning.
Det föreslås också en särskild lag om avveckling av äldre godmanskap.

Promemorieförslaget har under remissbehandlingen fått ett
övervägande gynnsamt mottagande. Bl, a, uttrycker flera remissinstanser tillfredsställelse
över att grunderna för omyndigförklaring inskränks och att godmansinstitutet
byggs ut. Också de föreslagna reglerna om ersättning till förmyndare och gode
män och till överförmyndare godtas i allmänhet, även om en del
detaljanmärkningar framförs.

För min del anser jag att promemorieförslaget i allt
väsentligt tillgodoser det starka reformbehov som finns på
förmynderskapsrättens område. Även om det på några punkter kan finnas skäl att
diskutera andra lösningar än som förs fram i promemorian, finner jag att
promemorieförslaget i allt väsentligt bör genomföras.

6.2 Grunderna för omyndighetsförklaring och förordnande
av god man

Enligt de ändringar i FB som nyligen har vidtagits och som
trädde i kraft den 1 juli 1974 är myndighetsåldern 18 år. Den som är under 18
år betecknas som underårig och är omyndig. Han har i princip inte rätt att
själv råda över sin egendom eller att ingå rättshandlingar. För de närmare
bestämmelserna härom har redogjorts i avsnittet 2.1.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 116

Den som har fyllt 18 år kan under vissa förutsättningar
som anges i 10 kap, I § FB förklaras omyndig av domstol. Om det i fråga om en
underårig person föreligger något sådant förhållande som anges i 10 kap, 1 § FB
kan domstol förklara att han skall förbli omyndig efter uppnådd myndighetsålder.

Enligt 10 kap. 1 § första - tredje punkterna FB kan
omyndighetsförklaring ske oberoende av vederbörandes samtycke om han (1) på
grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själs verksamheten
är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, (2) om han genom slöseri eller
annan grov vanvård av sin egendom eller på annat sätt genom otillbörligt förfarande
med avseende på egendomen äventyrar sin eller sin familjs välfärd, eller (3) om
han är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och till följd härav inte kan
vårda sig eller sin egendom. Dessutom kan en person omyndigförklaras enligt
fjärde punkten i samma paragraf om han själv begär det eller samtycker till det
och han på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet eller
av annan orsak behöver annans bistånd i vården av sina angelägenheter.

Omyndigförklaringen skall hävas av domstolen, om den
omyndige finnes vara i stånd att själv ta vård om sina angelägenheter.

Som närmare har redogjorts för i avsnittet 2,3 förlorar en
omyndigförklarad person inte bara rådigheten över sin egendom och rätten att
företa rättshandlingar, Hans personliga frihet blir också inskränkt i
väsentliga avseenden. Åtskilliga bestämmelser föreskriver förbud för omyndigförklarad
att utöva visst yrke eller inneha visst förtroendeuppdrag. En omyndigförklarad
får vidare inte gifta sig, adoptera eller adopteras utan förmyndarens samtycke.
När det gäller giftermål kan förmyndarens samtycke dock ersättas av rättens
tillstånd. En annan kännbar påföljd av en omyndigförklaringar förlusten a v
rösträtten. Bestämmelse härom finns i 3 kap, 2 § i den nya regeringsformen.

Tiden får nu anses vara inne för en radikal omprövning av
gällande omyndighetsgrunder. Det synsätt som präglat den nuvarande lagstiftningen
återgår på värderingar från 1800-talet, Det utmärks framför allt av önskemålet
att skydda den enskildes tillgångar för hans egna dispositioner. Detta var
förklarligt i en tid då det sociala trygghetssystemet ännu inte hade byggts
upp, I dag framstår emellertid omyndighetsgrunderna i viss utsträckning som
föråldrade. Särskilt gäller detta de båda grunderna slöseri och missbruk av
rusgivande medel i 10 kap, I § andra och tredje punkterna FB, Vad gäller de
grunder som anges i 10 kap, 1 § första och fjärde punkterna FB framstår inte
sällan en omyndighetsförklaring i dessa fall som en alltför ingripande åtgärd i
förhållande till det praktiska behovet. Med hänsyn till de väsentiiga
inskränkningar i rådigheten över såväl ekonomiska som personliga förhållanden
som en omyndighetsförklaring medför bör en sådan förklaring komma till stånd
bara när det föreligger verkligt behov av en så genomgripande åtgärd. Det
hjälpbehov som föreligger torde ofta kunna tillgodoses utan att förmyndare
förordnas.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 117

Tillvaratagandet av någons personliga intressen är en
uppgift som står samhällets socialvårdande uppgifter nära, I socialhjälpslagen
är det redan nu fastslaget att kommunerna har skyldighet att skaffa sig
kännedom om de enskildas behov av omvårdnad och att verka för att detta blir
tillgodosett. Socialstyrelsen har också meddelat råd och anvisningar om hur
denna socialvårdens uppsökande verksamhet bör bedrivas.

Kommuner
har under senare år prövat olika lösningar för att bispringa ensamma och
isolerade personer, I en del fall har kommunerna delats in i distrikt och
särskild kontaktman anställts för varje distrikt. Härigenom har skapats
möjligheter till större personkännedom. En del kommuner har försökt tillgodose
behovet av kontinuerlig kontakt genom att inrätta olika former av
telefonservice.

Den
utveckling på området som sålunda pågår måste hälsas med tillfredsställelse.
Frågan om en vidare utveckling av denna verksamhet kommer att prövas av
socialutredningen (S 1969:29), som enligt sina direktiv har att |e över
socialhjälpslagen.

Även när
det gäller personer som vistas på vårdanstalter av olika slag pågår ett
omfattande arbete i syfte att skapa en bättre vårdmiljö. Bl, a, har
landstingsförbundet satt i gång en fortbildningsverksamhet som skall ge alla
personalkategorier inom sjukvärden ökade kunskaper i praktiskt till-lämpad
patientpsykologi och som har till mål att förbättra relationerna mellan
personal och patienter och patienters anhöriga. Tidigare i år har chefen för
socialdepartementet tillsatt en utredning med uppgift att pröva bl, a, vilka
ytterligare åtgärder som kan vidtas för att underlätta kontakterna mellan de
för sjukvården ansvariga och patienterna.

Givetvis är det angeläget att de som vistas på vårdanstalt
inte bara har goda relationer till vårdpersonalen utan också att de har
möjlighet till kontakt med personer utanför anstalten. Även på denna punkt
torde en utbyggnad av kommunernas uppsökande verksamhet ha en viktig uppgift
att fylla.

Den hjälpverksamhet som nu har angetts bör uppenbarligen i
första hand ta sikte på vården av enskildas personliga angelägenheter. De som
deltar i hjälpverksamheten bör emellertid också kunna bistå enskilda i vissa
rättsliga angelägenheter av enklare natur, exempelvis mellanhavanden med
vårdmyndigheter. Hjälp bör också kunna lämnas när den enskilde kallas till en
bouppteckning eller ett arvsskifte, när han delges ett betalningsföreläggande
eller när han behöver föra talan om socialförsäkringsförmån. Vid behov bör den
som bistår den enskilde kunna få formell fullmakt att uppträda som ombud.
Emellertid krävs det härvid att den enskildes psykiska tillstånd är sådant att
han kan ingå giltiga rättshandlingar,

1 vissa fall kan den enskildes behov av hjälp i rättsliga
eller ekonomiska angelägenheter vara så omfattande att det inte är tillräckligt
med det bistånd som kan lämnas inom ramen för den nyss angivna hjälpverksam-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 118

heten. Den enskilde kan exempelvis ha sådana tillgångar
att det behövs un fortlöpande ekonomisk förvaltning. Det kan också vara fråga
om att vidta en rättslig åtgärd som kräver särskild sakkunskap. Oberoende av
den rättsliga åtgärdens natur kan förhållandena vara sådana att den enskilde på
grund av sin sinnesbeskaffenhet inte själv kan föra sin talan och inte heller
utfärda fullmakt för ombud.

Även om situationen är sådan som nu har angetts torde det
i många fall vara möjligt att bereda den enskilde erforderlig hjälp utan att
han behöver förklaras omyndig. Redan i dagens läge finns vissa möjligheter att
förordna god man för den som på grund av sjukdom inte själv kan förvalta sin
egendom eller bevaka sin rätt. En förutsättning är emellertid att sjukdomen är
av övergående natur. Vidare gäller som villkor att den sjuke har samtyckt till
åtgärden, om inte sjukdomen medför hinder för inhämtande av samtycke.

Om man vill att de enskilda i större utsträckning än f. n.
skall kunna få den hjälp som behövs utan att omyndigförklaring behöver
tillgripas ligger det nära till hands att bygga ut godmansinstitutet.
Förutsättningarna för förordnande av god man måste i så fall vidgas genom att
man slopar kravet på att sjukdomen skall vara av övergående natur. Vidare måste
god man kunna förordnas inte bara vid sjukdom utan också när hjälpbehovet orsakas
av ålderdomssvaghet eller annan liknande omständighet. God man bör kunna
förordnas såväl när det föreligger behov av hjälp i rättsliga eller ekonomiska
angelägenheter som när någon behöver bistånd i vården om sin person.

Även om
man i enlighet med det anförda bygger ut samhällets kurativa verksamhet och
vidgar förutsättningarna för förordnande av god man är det dock uppenbart att
man inte helt kan undvika omyndigförklaringar. Beaktas bör bl. a. att om man
alltid skulle låta den som har nedsatt psykisk hälsa behålla sin rättsliga
handlingsförmåga och i stället tillgodoser hans behov av bistånd genom
förordnande av god man e, d,, så finns det risk för att den sjuke själv ingår
rättshandlingar i strid med de åtgärder som vidtas av den gode mannen. Detta
kan uppenbarligen vara till skada såväl för den sjuke själv som för tredje man,

I de flesta fall torde det emellertid finnas små risker
för att den sjuke på det angivna sättet skall ingå kolliderande
rättshandlingar. Särskilt liten torde risken vara i de fall då den sjuke själv
är på det klara med sitt behov av hjälp, dvs, sådana fall som avses med 10 kap,
1 § fjärde punkten FB, Även i andra situationer, t, ex, när den sjuke är
föremål för fortlöpande vård, torde man.normalt kunna bortse från risken för
kolliderande rättshandlingar,

1
promemorian föreslås väsentliga inskränkningar i de gällande omyndighetsgrunderna
jämsides med en vidgning av möjligheterna att förordna god man. Av
omyndighetsgrunderna föreslås samtiiga upphävda utom den som inryms i 10 kap, 1
§ första punkten FB, Vad gäller denna punkt

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 119

föreslås
den inskränkningen att omyndighetsförklaring inte får ske om den enskilde kan
få erforderligt bistånd i vården av sina angelägenheter genom att god man
förordnas för honom eller på annat mindre ingripande sätt. Härutöver föreslås
en modernisering av terminologin på så sätt att uttrycken sinnessjukdom,
sinnesslöhet och annan rubbning av själsverksamheten byts ut mot orden psykisk
sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag.

Vad gäller bestämmelserna
i 18 kap, 3 § FB om förordnande av god man föreslås att god man inte bara som
hittills skall kunna förordnas vid övergående sjukdom utan också då någon på
grund av varaktig sjukdom, försvagat hälsotillstånd eller liknande är ur stånd
att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom. Vidare skall god man enligt
förslaget kunna förordnas för att sörja för någons person, I likhet med vad
som är fallet enligt gällande rätt fordras enligt förslaget i princip att den
för vilken gode mannen skall utses har samtyckt till förordnandet. Kravet på
samtycke skall dock kunna efterges i vissa situationer.

De
nu återgivna delarna av promemorieförslaget har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de allra flesta remissinstanserna. Från flera håll, bl, a, från
socialstyrelsen och från några handikapporganisationer, uttrycker man
tillfredställelse över att grunderna för omyndigförklaring inskränks och att
möjligheterna utvidgas att på annat sätt än genom omyndigförklaring bistå dem
som behöver hjälp i personliga eller ekonomiska angelägenheter.

Några remissinstanser
uttrycker dock tveksamhet inför de förslag som läggs fram i promemorian. Bl, a,
framhålls från några håll att det kan vara av värde att behålla de
omyndighetsgrunder som innefattas i 10 kap, 1 § andra - fjärde punkterna FB.

Mot detta vill jag för det
första invända att de grunder för omyndighetsförklaring som är upptagna i 10
kap, 1 § andra och tredje punkterna redan nu torde komma till användning i
ytterst begränsad omfattning. Detta framgår bl. a, av de uppgifter som
Stockholms tingsrätt har lämnat i sitt remissvar. Som jag tidigare antytt måste
det också anses vara en alltför långtgående åtgärd att
omyndigförklaraenpersonendastavdenanledningen att han är slösaktig. Det torde
normalt inte heller finnas anledning att omyndigförklara den som missbrukar
rusgivande medel. Det hjälpbehov som i sådant fall kan finnas torde, oavsett om
det gäller ekonomiskaeller personliga angelägenheter, i de flesta fall kunna
tillgodoses av samhället utan att omyndigförklaring behöver tillgripas. Påpekas
bör emellertid att vissa sjukdomstillstånd som hänger samman med missbruk av
alkohol eller narkotika kan hänföras under begreppet psykisk sjukdom, För dessa
fall kan alltså omyndighetsgrunden i 10 kap, 1 § första punkten bli
tillämplig. På grund av det sagda tillstyrker jag promemorians förslag att
omyndighetsgrunderna i 10 kap, I § andra och tredje punkterna FB skall
utmönstras.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 120

Om
man, som jag ämnar föreslå i det följande, vidgar möjligheterna att förordna
god man enligt 18 kap, 3 § FB, finns det enligt min mening inte heller skäl att
behålla omyndighetsgrunden i 10 kap, 1 § fjärde punkten FB, Några
remissinstanser uttalar tvekan på denna punkt och menar att det innebär
trygghet för den som känner krafterna svika att själv i tid kunna begära sig
omyndigförklarad och därmed skapa garantier för att han inte senare skall
åstadkomma skada för sig själv eller sina anhöriga genom att ingå obetänksamma
rättshandlingar. För min del anser jag att en sådan trygghet mycket väl kan
åstadkommas även om fjärde punkten slopas. Den angivna situationen är just ett
exempel på fall då god man bör kunna förordnas. Om den enskildes hälsotillstånd
senare skulle bli sådant att en omyndigförklaring är nödvändig, kan
överförmyndaren eller någon av den sjukes anhöriga ta initiativ till en sådan
åtgärd. Med hänsyn till det sagda anser jag att omyndighetsgrunden i 10 kap, l§
fjärde punkten FB utan nackdel kan upphävas.

Promemorians
förslag till ändrad terminologi i 10 kap, I § första punkten har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Den föreslagna terminologin
överensstämmer också med de uttryckssätt som numera förekommer inom vårdområdet
(jfr lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och
lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda).
Förslaget bör därför genomföras.

Även
i övrigt anser jag att den föreslagna utformningen av 10 kap. 1 § första
punkten FB bör godtas. Omyndigförklaring skall alltså kunna ske endast om någon
på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk
abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det
inte är tillräckligt att god man förordnas för den som ansökningen avser eller
att han på annat mindre ingripande sätt får bistånd i vården av sina
angelägenheter. Detta innebär att domstolen, sedan det har konstaterats att den
enskildes tillstånd är sådant som anges i lagrummet, i första hand skall pröva
om han inte kan få tillfredsställande personlig omvårdnad genom anhöriga, inom
ramen för kommunens sociala verksamhet eller på sjukvårdsinrättning e.d. Vidare
bör prövas om inte den enskildes rättsliga eller ekonomiska angelägenheter kan
bli tillfredsställande skötta på något av de angivna sätten eller genom t. ex,
banks notariatavdelning, advokat eller annan förtroendeman. Skulle den enskildes
behov av hjälp inte kunna tillgodoses på sådant sätt, ankommer det på domstolen
att pröva om det inte är tillräckligt att förordna god man. Som jag redan
tidigare har framhållit kan emellertid förhållandena ibland vara sådana att en
omyndigförklaring framstår som oundgänglig. Framför allt torde detta vara
fallet, om det finns en överhängande risk för att den sjuke ingår
rättshandlingar som kolliderar med dem som en god man skulle

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 121

komma att ingå och detta skulle medföra väsentlig skada
för den sjuke.

När det därefter gäller förutsättningarna för förordnande
av god man enligt 18 kap. 3 § FB har flertalet remissinstanser godtagit
promemorians förslag. Från några håll har man emellertid framfört önskemål om
att inte bara sjukdom, försvagat hälsotillstånd och liknande utan också hämmad
förståndsutveckling skall kunna föranleda godmansförordnande. Jag biträder
denna uppfattning. Däremot kan jag inte dela vissa remissinstansers åsikt att
även oerfarenhet bör kunna utgöra grund för förordnande av god man. Som dessa
remissinstanser har framhållit kan det visserligen inträffa att den som nyss
har fyllt 18 år och därmed blivit myndig kan behöva bistånd i ekonomiska eller
rättsliga angelägenheter. Problemet är emellertid inte begränsat till ungdomar.
Även äldre personer som i och för sig är fullt friska kan på grund av
oerfarenhet e,d, ha svårt för att ensamma bevaka sina intressen. Enligt min
mening skulle det emellertid föra alldeles för långt att för alla dessa fall
införa en möjlighet att förordna god man. Skulle någon på grund av oerfarenhet
eller liknande behöva hjälp i ekonomiska eller rättsliga angelägenheter står
andra möjligheter till buds. Jag vill bl, a, hänvisa till samhällets rättshjälp
och till det bistånd med ekonomisk förvaltning som lämnas av banker och
liknande. Med härisyn till det sagda avstyrker jag förslaget om att god man
skall kunna förordnas för den som på grund av oerfarenhet inte kan tillvarata
sina angelägenheter.

Under remissbehandlingen har kritik även förts fram mot
promemorians förslag om att god man skall kunna förordnas endast när någon är
"ur stånd" att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom osv. Det har
framhållits att möjligheterna att förordna god man härigenom blir alltför
begränsade och att det bör vara tillräckligt att någon "behöver
bistånd" med att bevaka sin rätt etc. Jag delar denna uppfattning och
förordar att lagrummet på denna punkt får den utformning som har föreslagits under
remissbehandlingen. Genom att det i lagrummet samtidigt sägs att domstolen
skall förordna god man endast när så erfordras får man garantier för att god
man inte utses i sådana situationer då den enskildes hjälpbehov kan bli tillfredsställande
uppfyllt på annat sätt.

Vad i
övrigt beträffar förutsättningarna för förordnande av god man är det givetvis
angeläget att så långt möjligt undvika att en god man och hans huvudman företar
kolliderande rättshandlingar. Huvudprincipen bör därför liksom enligt gällande
rätt vara att god man får förordnas endast med den enskildes samtycke. Som har
framhållits under remissbehandlingen talar vissa skäl för att man dessutom
ställer upp en regel om att god man inte skall kunna förordnas, om det
föreligger risk för kolliderande rättshandlingar. Enligt min mening torde det
dock bli mycket svårt för domstolarna att bedöma om det i det särskilda fallet
föreligger sådan risk. Följden av en sådan regel skulle kunna bli att
domstolarna tillämpade en restriktiv praxis när det gäller förordnande av god
man. Därmed skulle det

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 122

tidigare angivna önskemålet att så långt möjligt begränsa
antalet omyndigförklaringar motverkas. Med hänsyn härtill anser jag att det
diskuterade villkoret inte bör tas upp i lagtexten.

Enligt gällande lag efterges kravet på den sjukes samtycke
till förordnande av god man, om sjukdomen medför hinder mot inhämtande av
sådant samtycke. Denna undantagsregel bör enligt promemorian behållas. Med
hänsyn till intresset av att så långt möjligt låta godmansförordnanden ersätta
omyndigförklaringar bör det enligt promemorian öppnas möjlighet att även i
annat fall förordna god man, trots att den enskilde inte har lämnat sitt
samtycke. Det bör dock i sådant fall krävas att särskilda skäl föreligger.
Sådana särskilda skäl bör enligt promemorian i första hand kunna föreligga, om
den enskilde är part i rättegång och hans psykiska tillstånd är sådant att han
inte själv kan föra sin talan. Det kan då inträffa att den enskildes talan
eller den talan som förs mot honom måste avvisas, om han inte får en
ställföreträdare. Promemorieförslaget har i denna del lämnats utan erinran av
remissinstanserna och bör enligt min mening genomföras.

Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså att 18 kap, 3 § FB får det innehållet att om någon på
grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller
liknande förhållande behöver bistånd med att bevaka sin rätt, förvalta sin
egendom eller sörja för sin person, så skall rätten, där så erfordras, förordna
god man för honom. Vidare bör föreskrivas att godmansförordnande ej får ges
utan samtycke från den enskilde, såvida inte hans tillstånd medför hinder mot
inhämtande av samtycke eller det annars föreligger särskilda skäl.

Jag återkommer i ett följande avsnitt till den gode
mannens uppgifter. Jag vill emellertid här påpeka att, om huvudmannen sedan god
man har förordnats skulle företa rättshandlingar i strid med gode mannens
vilja, så kan dessa rättshandlingar i vissa fall bli ogiltiga enligt lagen om
verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. Är
inte denna lag tillämplig, torde rättshandlingarna i princip bli gällande.
Givetvis kan detta ibland medföra svårigheter. Skulle allvarliga brister uppstå
i samarbetet mellan huvudmannen och den gode mannen, kan en omyndigförklaring
bli aktuell.

Som jag tidigare har nämnt har en omyndigförklaring bl, a.
den effekten att rösträtten går förlorad, I promemorian diskuteras möjligheten
att fri-koppla rösträtten från frågan huruvida en person är omyndigförklarad
eller ej och i stället låta rösträtten bestämmas direkt med hänsyn till vederbörandes
sinnesbeskaffenhet, I promemorian avvisas emellertid denna tanke. Rösträtten
skall alhså enligt promemorieförslaget alltid gå förlorad vid
omyndigförklaring. Vad sålunda föreslagits har godtagits av praktiskt taget
alla remissinstanser. Från något håll anseriman det emellertid önskvärt att
den som omyndigförklaras har möjlighet att behålla sin rösträtt.

Frågan huruvida en omyndigförklaring bör föranleda förlust
av rösträt-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 123

ten
har behandlats i propositionen med förslag till ny regeringsform (prop, 1973:90
s, 163), Bl, a, diskuterades möjligheten att låta endast den som
omyndigförklaras enligt 10 kap, I § första punkten FB gå förlustig rösträtten. Vidare
behandlades alternativet att ställa upp ett fristående kriterium varigenom
personer med viss angiven sinnesbeskaffenhet skulle diskvalificeras från
rösträtt. Bägge alternativen avvisades emellertid, 1 stället förordades i
propositionen att nuvarande ordning skulle behållas. Det slutligt antagna
förslaget till regeringsform innebär också, som tidigare nämnts, att
omyndigförklaring alltid medför förlust av rösträtten, oavsett på vilken grund
omyndigförklaringen skett.

Det kan enligt min mening
inte komma i fråga att nu föreslå någon ändring i den princip som har kommit
till uttryck i den nyligen antagna nya regeringsformen. Den som
omyndigförklaras bör således även i fortsättningen alltid gå förlustig sin
rösträtt. Om man emellertid i enlighet med vad jag nyss föreslagit slopar de
nuvarande omyndighetsgrunderna i 10 kap. 1 § andra - fjärde punkterna FB och
samtidigt inskränker möjligheten till omyndigförklaring enligt 10 kap, I §
första punkten, blir resultatet att rösträtten kommer att gå förlorad endast i
sådana fall där det får anses klart befogat.

Redan enligt gällande rätt
kan det förekomma att en person som i och för sig är myndig bedöms sakna
förmåga att själv föra sin talan vid domstol och med anledning därav frånkänns
processbehörighet. Uppenbarligen kommer den situationen att bli vanligare, om
man i enlighet med det tidigare anförda inskränker möjligheterna till
omyndigförklaring. Denna fråga har, som tidigare nämnts, tagits upp av JO i en
skrivelse till Kungl, Maj:t, I skrivelsen begär JO bl, a. ett klargörande av
under vilka förutsättningar en myndig person skall kunna frånkännas
processbehörighet. I promemorian sägs emellertid att man inte kan göra något
allmänt uttalande på denna punkt utan att det liksom hittills får ankomma på
domstolarna att avgöra frågan från fall till fall med beaktande bl, a, av
målets beskaffenhet. För bedömningen av den enskildes sinnestillstånd kan det
enligt promemorian i vissa fall vara lämpligt att domstolen begär yttrande av
socialstyrelsen.

Under remissbehandlingen
har understrukits att det är av stor vikt från bl, a, rättssäkerhetssynpunkt
att det klargörs under vilka förutsättningar en myndig person får frånkännas
processbehörighet och att klara regler tillskapas för det formella förfarandet
i sådana fall. Enligt Stockholms tingsrätt är det ofta meningslöst att inhämta
yttrande från socialstyrelsen, eftersom styrelsen inte kan ta ställning utan
att ha tillgång till läkarutlåtande och det är en ren tillfällighet om sådant
utlåtande finns. Följden blir enligt tingsrätten att flera personer, som skulle
visa sig sakna processhabilitet om läkarundersökning kunde komma till stånd,
måste tillåtas föra talan med yrkanden som är mer eller mindre befängda. Detta
vållar såväl domstolen som motparterna betydande besvär och kostnader.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 124

Även
jag anser att det självfallet skulle vara en fördel om man kunde ställa upp
generella regler om när en person skall frånkännas processbehörighet och om
det formella förfarandet i sådana fall. Enligt min mening låter sig detta dock
inte göra. Som har framhållits i promemorian måste avgörandet träffas från fall
till fall, varvid bl, a, målets beskaffenhet måste beaktas. Uppenbarligen måste
domstolen normalt ha ett läkarutlåtande e, d, som underlag för sin bedömning. Även
yttrande från socialstyrelsen kan många gånger behöva inhämtas. Som tingsrätten
har påpekat är det emellertid ofta en tillfällighet om läkarutiåtande
föreligger eller kan inhämtas. Att å andra sidan låta domstolen få möjlighet
att tvångsvis föranstalta om läkarundersökning kan lika litet som när det
gäller omyndigförklaring komma i fråga.

De
angivna förhållandena leder till att personer många gånger måste tillåtas föra
talan, trots att det finns omständigheter som tyder på att de skulle frånkännas
processbehörighet, om läkarutlåtande hade kunnat anskaffas. Detta förhållande
måste dock enligt min mening accepteras, I undantagsfall torde emellertid
omständigheterna kunna vara så flagranta att en person kan frånkännas
processbehörighet även om läkarutredning e,d, inte föreligger.

Viktigast i detta
sammanhang anser jag vara att det finns någon som kan föra talan för den som
frånkänns processbehörighet trots att han i och för sig är myndig, 1
hittillsvarande domstolspraxis har det inträffat fall då myndiga parters talan
har avvisats på den grunden att de har saknat processbehörighet och inte haft
någon ställföreträdare som har kunnat föra deras talan, Pä motsvarande sätt har
domstolarna avvisat talan som har väckts mot personer som är myndiga men som
trots detta har bedömts sakna processbehörighet. De angivna förhållandena måste
anses klart otillfredsställande. Situationen har också påtalats av JO i den
nyss berörda skrivelsen. Problemet torde emellertid bh tillfredsställande löst,
om man i enlighet med vad som tidigare har föreslagits vidgar möjligheterna att
förordna god man för den som på grund av sjukdom e,d, inte själv kan bevaka sin
rätt. Härigenom torde de myndiga personer som frånkänns processbehörighet så
gott som alhid kunna få en ställföreträdare som kan föra deras talan. Som jag
tidigare har nämnt bör det i hithörande fall finnas möjlighet för domstolen att
på eget eller annans initiativ förordna god man, även om den enskilde inte har
gett sitt samtycke till åtgärden,

1
15 kap, 3§ giftermålsbalken och 20 kap, 2§ FB finns f,n, vissa bestämmelser om
behörigheten för den som är sinnessjuk eller sinnesslö att föra talan i
äktenskapsmål resp, mål om äktenskaplig börd. Dessa bestämmelser bör enligt min
mening utgå. Jag återkommer till bestämmelserna i specialmotiveringen,

I
det föregående har jag upprepade gånger framhållit det angelägna i att en
omyndigförklaring tillgrips endast när en så ingripande åtgärd verkligen är
nödvändig. Uppenbarligen är det lika viktigt att en omyndigförklaring

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 125

hävs
så snart det inte längre är erforderligt att den enskilde är omyndigförklarad.
Till denna fråga återkommer jag i ett senare avsnitt.

6.3
Förmyndare

För
underårigt barn i äktenskap är föräldrarna gemensamt förmyndare. Om en av
föräldrarna dör eller om någon av dem är underårig eller omyndigförklarad, är
den andre ensam barnets förmyndare. Detsamma gäller om en av föräldrarna har
befunnits olämplig som förmyndare och därför har entledigats från
förmynderskapet. Har vårdnaden om barnet tillagts endast den ene av föräldrarna
i samband med äktenskapsskillnad eller annars under äktenskapet är
vårdnadshavaren ensam barnets förmyndare. För barn utom äktenskap är den av
föräldrarna som har vårdnaden om det också barnets förmyndare. Kan inte någon
av föräldrarna vara förmyndare efter vad som här har sagts, skall domstolen
förordna särskild förmyndare för barnet. Även fÖr den som är omyndigförklarad
skall en särskild förmyndare förordnas.

Det
händer inte sällan att modern till ett utomäktenskapligt barn själv är
underårig. Trots att hon i ett sådant fall är vårdnadshavare för barnet är hon
på grund av sin underårighet obehörig att vara barnets förmyndare, 1 praktiken
underlåter man i sådana fall ofta att förordna särskild förmyndare för barnet,
I allmänhet torde detta inte innebära någon nackdel. Om emellertid särskild
förmyndare har förordnats på grund av faders eller moders underårighet är det
angeläget att förordnandet upphör så snart föräldern har uppnått myndig ålder.
Som har föreslagits i promemorian bör man ta in en särskild regel i 11 kap, 4 §
FB med tanke på dessa fall.

När
särskild förmyndare skall förordnas för en person som är underårig eller
omyndigförklarad skall domstolen enligt gällande rätt utse en erfaren,
rättrådig och i övrigt lämplig man eller kvinna. Helst skall det vara en person
som är släkt med den omyndige eller som är besvågrad med honom eller annars
står honom nära.

Kravet
på att förmyndaren skall vara lämplig innebär givetvis att han skall ha de
kvalifikationer som fordras för att sköta det förmynderskap som anförtros
honom. Kraven måste ställas olika beroende på om förmynderskapet avser en
vuxen person eller ett barn, om uppgiften i första hand kommer att avse den
personliga omvårdnaden om myndlingen eller skötseln av hans ekonomiska
angelägenheter, om den ekonomiska förvaltiiingen är omfattande osv.
Förhållandena kan således skifta väsentligt och det är därför enligt min mening
inte möjligt att, som föreslagits från något håll under remissbehandlingen,
mera utförligt än som redan har skett i lagtexten formulera de krav som bör
ställas. Påpekas bör emellertid att, om förmyndaren på ett tillfredsställande
sätt skall kunna sköta sina uppgifter när det gäller personlig omvårdnad, så
krävs det i många fall att han har god kännedom om den sociala
värdlagstiftningen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 126

När det gäller bestämmelsen om att till förmyndare helst
skall utses någon som står den omyndige nära påpekas i promemorian att
domstolarna skulle få bättre möjligheter att till förmyndare utse någon som kan
antas hysa intresse för den omyndige, om domstolarna inte behövde ta hänsyn
till den angivna bestämmelsen, 1 promemorian föreslås därför att bestämmelsen
slopas. Förslaget härom har godtagits av remissinstanserna.

Som har anförts i promemorian torde ett upphävande av den
aktuella släktskapsbestämmelsen ge domstolarna bättre möjligheter att beakta
den omyndiges intressen vid utseende av förmyndare. Även jag anser därför att
bestämmelsen bör upphävas. Att den slopas medför naturligtvis inte något hinder
för att man även i framtiden utser förmyndare inom den krets av personer som
omfattas av bestämmelsen. Tvärtom torde det många gånger vara lämpligt att utse
släktingar och liknande till förmyndare.

En annan sak som bör beaktas vid förordnande av förmyndare
är att inte allför många förmynderskap samlas hos en och samma person. På denna
punkt har riktats kritik mot nuvarande förhållanden. Uppenbarligen finns det
också en överhängande risk för att en förmyndare kommer att försumma sina
skyldigheter, om han har hand om ett stort antal förmynderskap. Särskilt stor
torde risken vara för att den personliga omvårdnaden skall försummas.

Uppenbarligen kan man inte ställa upp någon bestämd gräns
för hur många förmynderskap en viss person skall kunna ha hand om. Det bör
emellertid åligga domstolarna att noga förvissa sig om att den som utses till
förmyndare har erforderlig tid att ägna sig åt sitt uppdrag.

Att åta
sig uppdrag som förmyndare är enligt gällande regler en medborgerlig plikt.
Den som kommer i fråga för ett sådant uppdrag har inte rätt att i eget intresse
avböja detta eller att bli befriad från uppdraget utom i fall som anges i 11
kap, 8 § FB, En redogörelse för dessa fall har lämnats i avsnittet 2,5,
Förälder som enligt lag är förmyndare för sitt barn har enligt angivna lagrum
rätt att bli entledigad från förmynderskapet endast om han har förpliktats att
ställa säkerhet för den omyndiges egendom eller medförmyndare har förordnats.

Enligt promemorian kan det ifrågasättas om det är
förenligt med den omyndiges bästa att till förmyndare för honom utse någon som
inte är villig att åta sig uppdraget eller att såsom förmyndare behålla en
person som önskar bli befriad från uppgiften. Av dessa skäl torde också de
angivna bestämmelserna mycket sällan ha tillämpats.

Ett upphävande av bestämmelserna bör därför enligt
promemorian övervägas. En viktig fråga är därvid om efter ett eventuellt
upphävande kretsen av personer som är villiga och lämpliga att förordnas till
förmyndare kan förväntas bli tillräckligt stor för att fylla behovet. Som nyss
nämndes torde det emellertid i nuläget knappast förekomma att någon mot sin
vilja förordnas till förmyndare eller tvingas behålla ett sådant uppdrag. När
det gäller tillgången på förmyndare torde därför ett upphävande av

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 127

bestämmelsen
inte ha någon betydelse. Som strax skall beröras närmare har i promemorian
också lagts fram vissa förslag som syftar till att förbättra tillgången på
förmyndare. Med hänsyn till det sagda föreslås i promemorian att bestämmelserna
i 11 kap, 8 § slopas. Detta gäller även såvitt bestämmelserna avser legal
förmyndare. Det kan nämligen enligt promemorian inte anses vara förenligt med
barnets bästa att som förmyndare behålla en förälder som vill bli befriad från
uppgiften.

Det
nu återgivna promemorieförslaget har i allmänhet lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Från något håll har emellertid anförts att entledigande av
legal förmyndare ej bör komma i fråga, om det skulle äventyra den omyndiges
intressen.

För
min del anser jag det klart att bestämmelserna om skyldighet att åta sig
förmyndaruppdrag bör slopas. Detta bör också innebära att förordnad förmyndare
alltid skall ha rätt att bli entledigad på egen begäran. När det sedan gäller
legal förmyndare får det normalt anses oförenligt med barnets bästa att tvinga
en förälder som vill bli entledigad från förmyndaruppgiften att kvarstå. Även
en sådan förmyndare bör därför i princip ha rätt att bli entiedigad, om han
begär det, I undantagsfall kan det dock tänkas att barnets intressen bäst
främjas av att fadern eller modern stannar kvar som förmyndare. Med hänsyn till
det sagda förordar jag en regel om att legal förmyndare inte skall ha rätt till
entledigande på egen begäran, om särskilda skäl talar mot entledigandet.

Jag
vill inskjuta att även om en förmyndare har rätt att bli entledigad på egen
begäran, så kan givetvis entledigandet inte äga rum förrän en ny förmyndare
förordnas.

F,
n, föreligger inte sällan svårigheter att få tag i villiga och lämpliga
förmyndare för omyndiga som lever i små ekonomiska omständigheter eller som
fordrar ett stort mått av personlig omvårdnad. Den omyndiges medel förslår i
dessa fall inte till ett förmyndararvode som ger förmyndaren skälig ersättning
för det arbete som han lägger ner på förmynderskapet. Arbetet med den
personliga omvårdnaden är dessutom med nuvarande arvodesregler inte
ersättningsgillt. Dessa förmynderskap kan också vara så tidskrävande att det är
svårt för en förmyndare att sköta uppdraget vid sidan om sitt vanliga arbete.

Uppenbarligen är det
angeläget att domstolarna utan alltför stor omgång kan få tag på lämpliga
förmyndare. Inte minst viktigt är det att det finns tillgäng till kvalificerade
förmyndare i fall då den omyndige är i stort behov av personlig omvårdnad. Vill
man förbättra tillgången på lämpliga och villiga förmyndare torde det
effektivaste medlet vara att ändra de nuvarande arvodesreglerna. Denna fråga
skall behandlas närmare i ett följande avsnitt.

Även
ett utökat samarbete mellan domstolar och kommunala organ måste givetvis vara
av värde i detta sammanhang. Det är också berättigat att ge kommunerna
inflytande över personvalet vid förordnande av förmyndare

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 128

med hänsyn till att det i övervägande antalet
förmynderskap med särskilt förordnad förmyndare inte är förvaltningen av den
omyndiges egendom utan den personliga omvårdnaden om myndlingen som kan sägas
utgöra den väsentliga delen av förmyndarens uppdrag. Att tillvarata någons personliga
intressen är emellertid, som tidigare nämnts, också en kommunal uppgift. Det
åligger nämligen kommunen enligt socialhjälpslagen att se till att den som
vistas i kommunen får den omvårdnad som kan anses tillfredsställande med
hänsyn till hans behov och förhållandena i övrigt.

Det sagda
talar för att man genomför promemorians förslag om att domstolarna i ärenden om
förordnande av förmyndare alltid skall bereda kommun tillfälle att lämna
förslag på person som är lämplig för uppdraget, I lagen bör emellertid anges
vilket organ som skall yttra sig på kommunens vägnar, Jag ämnar i ett följande
avsnitt föreslå att den nuvarande kommunala överförmyndarorganisationen
behålls. Det är då också naturligt att det är överförmyndaren som bereds
tillfälle att yttra sig i ärenden om förordnande av förmyndare.

Med hänsyn
till det sagda föreslår jag att i lagen förs in en regel om hörande av
överförmyndare i angivna ärenden. Jag utgår från att överförmyndarna i behövlig
utsträckning kommer att utnyttja möjligheten att lämna domstolarna förslag på
lämpliga personer och att det därför inte, som har anförts från något håll
under remissbehandlingen, är erforderligt att komplettera bestämmelsen om
inhämtande av yttrande med en föreskrift om skyldighet att utse presumtiva
förmyndare.

När
överförmyndaren avger förslag till förmyndare, måste han givetvis beakta
förhållandena i det enskilda fallet. Ibland kan det vara lämpligt att föreslå
en av kommunens tjänstemän, särskilt någon som är sysselsatt inom
socialvårdssektorn, I andra fall kan det vara lämpligare att föreslå någon
enskild person till förmyndare. Har sökanden i förmynderskapsärendet föreslagit
någon som förmyndare bör överförmyndaren självfallet ta ställning till dennes
lämplighet. Oavsett om överförmyndaren föreslår en kommunal tjänsteman eller en
enskild person bör han beakta det tidigare berörda önskemålet att inte alltför
många förmynderskap kommer att samlas hos en och samma person. Genom att
överförmyndarna på det sätt som här har föreslagits engageras i valet av
förmyndare får de en god överblick över vilka personer som innehar förmyndaruppdrag
inom kommunen. Härigenom kan bl, a, förhindras att för många förmyndaruppdrag
samlas på en och samma person.

Självfallet
kommer överförmyndarens förslag att få stor betydelse, när rätten skall
förordna förmyndare. Särskilt gäller detta om förmyndarens uppdrag kan väntas
få sin tyngdpunkt i den personliga omvårdnaden om myndlingen. Rätten bör dock
inte vara bunden av förslaget utan har att utse den som rätten finner vara
lämpligast med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 129

6.4 Inskrivning av förmynderskap och godmanskap

Varje underårig står allt från sin födelse under
förmynderskap av sina föräldrar eller en av dem, om inte särskild förmyndare
har förordnats för honom. Gällande bestämmelser utgår emellertid från att det
inte behövs någon långtgående kontroll över förmynderskapet från det allmännas
sida förrän den underårige förvärvar egendom som måste förvaltas. Detta blir i
allmänhet fallet först om en av föräldrarna dör, I enlighet härmed föreskrivs
i FB att förmynderskap skall inskrivas, dvs, registreras hos rätten, när fader
eller moder avlider. Härutöver skall inskrivning ske om dessförinnan egendom
som skall stå under förmyndarens förvaltning på annat sätt än genom lån
tillfaller den underårige eller om någon rättens åtgärd vidtas i fråga som rör
förmynderskapet.

Inskrivning av förmynderskap skall också ske då någon som
uppnått myndig ålder förklaras omyndig. Vidare skall alla godmanskap skrivas
in.

Sedan ett förmynderskap väl har rättsenligt skrivits in,
kan beslut inte meddelas om att inskrivningen skall upphöra. Ett förmynderskap
för underårig som en gång har skrivits in förblir sålunda inskrivet tills den
underårige blir myndig. Avser förmynderskapet en omyndigförklarad person
förblir förmynderskapet inskrivet så länge vederbörande är omyndigförklarad.

I
promemorian föreslås vissa ändringar i de nuvarande bestämmelserna om
inskrivning. Det påpekas att egendom som tillfaller underårig vid ena
förälderns död eller annars ofta är så obetydlig att det inte är motiverat att
det allmänna griper in med förmyndarkontroll. Visserligen kan förmyndaren bli
befriad från att avge redovisning. Själva inskrivningsförfarandet medför dock
besvär för förmyndaren och tidsödande arbete för domstolen och överförmyndaren,
I promemorian föreslås därför att inskrivning av förmynderskap för underårig
skall ske endast om särskild förmyndare förordnas för den underårige eller han
på annat sätt än genom upptagande av lån erhåller egendom som skall stå under
förmyndarens förvaltning och som till sitt värde överstiger ett belopp
motsvarande två gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller
rätten av annan särskild anledning finner att förmynderskapet bör skrivas in.
Rätten får också enligt promemorieförslaget möjlighet att besluta att
inskrivning skall upphöra, om grund för inskrivning inte längre föreligger. När
det gäller förmynderskap för omyndigförklarade och godmanskap föreslås i
promemorian att inskrivning liksom f,n, alltid skall ske.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har i allmänhet
godtagits under remissbehandlingen. På några håll anser man dock att den före-

9 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 142

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 130

slagna
beloppsgränsen för det fall att den underårige förvärvar egendom är alltför hög.

För
min del vill jag först nämna att kontrollen över förmyndarnas verksamhet kommer
att behandlas närmare i ett följande avsnitt. Förslaget innebär bl, a, att den
nuvarande kommunala överförmyndarorganisationen liksom domstolarnas
tillsynsverksamhet behålls. Vissa åtgärder i syfte att effektivisera
förmyndarkontrollen kommer dock att föreslås.

Givetvis
är det angeläget att tillsynsorganen inriktar sin kontroll på sådana
förmynderskap där en kontroll är särskilt påkallad med hänsyn till den
omyndiges egendomsförhållanden. Att ett förmynderskap underkastas särskild
kontroll bör liksom f,n, komma till uttryck genom att förmynderskapet skrivs
in hos förmynderskapsdomstolen. Som framhållits i promemorian är det dock
befogat att göra vissa ändringar i reglerna om inskrivning.

Vad
gäller förmynderskap för underårig. med legal förmyndare bör inskrivning
framför allt ske om den underårige i samband med att någon av föräldrarna dör
eller vid annat tillfälle förvärvar egendom av viss omfattning, under
förutsättning att egendomen skall stå under förmyndarens förvaltning och inte
utgör lån. Önskvärt är att det fastställs en beloppsgräns som följer
förändringarna i penningvärdet. Det är därför lämpligt att, som har skett i
promemorieförslaget, anknyta till basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. Den föreslagna gränsen vid ett belopp motsvarande två gånger
basbeloppet utgör enligt min mening en lämplig avvägning. En regel bör alltså
införas om att inskrivning skal! ske, när den underårige har förvärvat egendom
som till sitt värde överstiger två gånger gällande basbelopp.

Den
nu förordade regeln om inskrivning bör tolkas så, att inskrivning skall ske
inte bara när den underårige vid ett och samma tillfälle förvärvar egendom till
ett värde överstigande två basbelopp utan också när den underårige erhåller
egendom som tillsammans med tidigare förvärvad och alltjämt innehavd egendom
överstiger beloppsgränsen.

Även
om. värdet av den underåriges tillgångar inte överstiger två basbelopp, kan
hans egendomsförhållanden ändå vara sådana att förmynderskapet för honom bör
stå under särskild kontroll. Som exempel härpå kan nämnas att den underårige
blir ägare till fast egendom. Inskrivning kan också vara befogad när någon av
den underåriges föräldrar har avlidit och den ekonomiska ställningen i dödsboet
inte låter sig klart överblicka, liksom i fall då förmynderskapsdomstolen har
vidtagit någon åtgärd beträffande förmynderskapet. En åtgärd som alltid bör
föranleda inskrivning är förordnande av särskild förmyndare för den underårige.

Med
hänsyn till det sagda bör det i enlighet med promemorieförslaget föreskrivas
att domstolen, vid sidan av de fall då den underårige har förvärvat egendom
till tidigare nämnt värde, skall förordna om inskrivning när särskild
förmyndare förordnas för den underårige eller när domstolen av annan särskild
anledning finner att inskrivning bör ske.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 131

De nu förordade reglerna om inskrivning av förmynderskap
för underåriga förutsätter att det hos domstolen eller överförmyndaren förs noteringar
Om förekomsten av egendom i förmynderskapen. Förmyndare har redan nu skyldighet
att göra anmälan till överförmyndaren när egendom tillfaller underårig. Som har
framhållits under remissbehandlingen torde visserligen förmyndarna i stor
utsträckning underlåta att göra sådan anmälan. De drabbas heller inte av någon
påföljd för sin underlåtenhet. Anmälningsskyldigheten bör likväl enligt min
mening behållas. Det är då också naturligt att överförmyndaren för register med
anledning av mottagna anmälningar. Det bör därefter åligga överförmyndaren att
anmäla till rätten när en underårig har förvärvat egendom till så stort värde
eller av sådan beskaffenhet att förutsättningar för inskrivning föreligger.

Som har föreslagits i promemorian bör domstolarna liksom
hittills vara skyldiga att alltid skriva in förmynderskap för omyndigförklarade
och godmanskap. Inskrivning är i de angivna fallen motiverad bl. a, med hänsyn
till de särskilt förordnade förmyndarnas och gode männens rätt till arvode.
Detta nödvändiggör, som närmare skall framgå av det följande, en viss kontroll
från tillsynsorganens sida.

För att överförmyndarna inte skall behöva syssla med
kontroll av redovisningar, om den omyndiges ekonomiska förhållanden inte
motiverar detta, bör i enlighet med promemorieförslaget skapas möjlighet till
lättnader i förmyndares och gode mäns redovisningsskyldighet. Sådana lättnader
bör, när det gäller förmyndare, kunna medges såväl legala som särskilt
förordnade förmyndare. Hithörande frågor kommer att behandlas närmare i ett
följande avsnitt.

När det gäller förmynderskap med legal förmyndare bör det
i enlighet med promemorieförslaget öppnas möjlighet att förordna om att inskrivning
skall upphöra, om förhållandena ändras så att det inte längre finns grund för
sådan åtgärd. Det förhållandet att den underåriges tillgångar sjunkit i värde
så att de inte längre når upp till den fastställda beloppsgränsen bör dock
inte ovillkorligen medföra att inskrivningen skall upphöra. Den underåriges
ekonomiska förhållanden kan nämligen i vissa fall vara sådana att särskild
kontroll behövs även fortsättningsvis. Frågan huruvida inskrivning skall
upphöra bör kunna tas upp av domstolen såväl efter ansökan av förmyndaren eller
överförmyndaren som ex officio.

6.5 Allmänt om förmyndares och god mans plikter

Den nuvarande förmynderskapslagstiftningen utmärks framför
allt av en önskan att skydda den omyndiges egendom. Detta kommer till uttryck i
bestämmelserna om förmyndarens plikter. I dessa bestämmelser betonas
förmyndarens uppgift som ekonomisk förvaltare av myndlingens förmögenhet. Det
ges också utförliga regler om hur förvaltningen skall utövas.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 132

Förmyndarens uppgift att sörja för myndlingens person
kommer i andra hand. För arbetet härmed har förmyndaren heller inte rätt till
arvode.

Även de nuvarande bestämmelserna om förordnande av god man
tar i huvudsak sikte på de enskildas behov av hjälp i ekonomiska angelägenheter.
F, n, saknas möjlighet att förordna god man med uppgift att sörja för den
enskildes person,

13 kap, FB innehåller allmänna bestämmelser om
förmyndarens plikter. Enligt I § i detta kapitel har förmyndaren till uppgift
att förvalta myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som
rör denna. Viss egendom faller dock inte under förmyndarens förvaltning. Det är
dels sådan egendom som myndlingen enligt lag själv förvaltar, t, ex, egen
arbetsinkomst, dels egendom som myndlingen fått genom gåva eller testamente
med villkor att egendomen skall stå under s, k, särskild förvaltning, dvs, att
den skall förvaltas av annan än förmyndaren,

I 13 kap,
3§ anges förmyndarens plikter när det gäller vården om myndlingens person. Där
föreskrivs att förmyndaren för en omyndigförklarad skall sörja för myndlingens
person i den mån det erfordras med hänsyn till grunden för
omyndighetsförklaringen eller av annan anledning. Vad gäller den personliga
omvårdnaden om underårig hänvisas till vårdnadsreglerna i 6 kap, FB,

Det råder
ingen tvekan om att de omyndiga i allmänhet har ett stort behov av personligt
stöd och intressebevakning. Det får också anses minst lika viktigt att
förmyndaren sörjer för den omyndiges person som att han sköter den ekonomiska
förvaltningen av den omyndiges egendom. Detta förhållande bör komma till klart
uttryck i lagtexten. Som har anförts i promemorian kan detta lämpligen ske
genom att bestämmelserna om förmyndarens skyldigheter när det gäller vården om
myndlingens person flyttas från sin nuvarande plats i 13 kap, 3 § till 1 § i
samma kapitel. Liksom övervägande antalet remissinstanser tillstyrker jag
alltså promemorieförslaget i denna del,

I
uppgiften att sörja för myndlingens person måste, som några remissinstanser
har understrukit, ingå att se till att myndlingens medel verkligen används till
hans nytta. På denna punkt torde förmyndarna inte sällan ha brustit, I stället
för att använda den omyndiges egendom till hans nytta har de sett som sin
uppgift att i största möjliga utsträckning bevara egendomen, något som många
gånger har kommit främst arvingarna till godo. Bidragande till detta har
emellertid säkerligen varit de nuvarande lagreglernas betoning av förmyndarens
uppgift som ekonomisk förvaltare.

Enligt min
mening bör förmyndarens skyldighet att se till att den omyndiges medel används
till hans nytta komma till klart uttryck i lagtexten. Detta kan lämpligen ske i
form av ett tillägg till 13 kap, 4 §, Det bör vidare ingå i överförmyndarens
tillsynsuppgift att kontrollera att den omyndiges tillgångar kommer till
användning på angivet sätt. Härtill återkommer jag i det följande.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 133

Vill
man få garantier för att förmyndarna verkligen tillgodoser de omyndigas behov
av personlig omvårdnad torde det vara nödvändigt att ge förmyndarna rätt till
ersättning för det arbete som de lägger ned i detta avseende. Frågan härom kommer
att behandlas i ett senare avsnitt,

I det föregående har jag
föreslagit vissa ändringar i reglerna om förordnande av god man. Ändringarna
innebär bl, a, att god man skall kunna förordnas inte bara för att bevaka den
enskildes rätt eller förvalta hans egendom utan också för att sörja för hans
person. Vidare skall god man kunna förordnas såväl vid sjukdom av övergående
natur som vid mer långvarig nedsättning i den enskildes hälsa.

Givetvis
bör en god man inte vara förordnad under längre tid än som behövs. De förordade
reglerna torde emellertid leda till att gode män i många fall kommer att
fungera under avsevärd tid och att deras uppgifter blir likartade dem som
åvilar en förmyndare. Det är i så fall av stor betydelse att den enskildes
behov av personlig omvårdnad blir tillgodosett. Även om alltså orsaken till
godmansförordnandet i första hand har varit att den enskilde har behövt hjälp i
rättsliga eller ekonomiska angelägenheter, bör den gode mannen alltid vara
skyldig att dessutom sörja för den enskildes person i den mån det är
erforderligt. Som närmare skall behandlas i det följande bör också gode män
liksom förmyndare ges uttrycklig rätt till arvode för det arbete som de lägger
ned i detta hänseende.

6.6
Särskild förvaltning

Det
förekommer inte sällan att egendom tillförs omyndiga genom testamente eller
gåva med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av annan än
förmyndaren, dvs, under s,k, särskild förvaltning. Anledningen till ett sådant
förordnande kan vara att testator resp, givare önskar att egendomen skall
förvaltas av någon som enligt hans mening är bättre skickad för uppdraget än
förmyndaren. Ett annat syfte kan vara att undandra förvaltningen det allmännas
kontroll och därmed alla de föreskrifter rörande förvaltningen av omyndigs
egendom som förmynderskapslagstiftningen innehåller. Ett villkor som endast
innebär att förvaltningen av egendomen inte skall vara underkastad kontroll av
överförmyndaren är dock inte gällande, eftersom all omyndigs egendom som
förvaltas av förmyndaren enligt lagen är underkastad sådan kontroll. För att s,
k. särskild förvaltning skall anses vara anordnad krävs därför att förmyndaren
har uteslutits från förvaltningen av egendomen och att denna i stället har
tillagts en annan person,

FB
innehåller inte några bestämmelser om egendom under särskild förvaltning, I
promemorian föreslås att bestämmelser härom införs i 13 kap, 1 §. Förslaget
innebär att om viss egendom har förvärvats genom

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 134

gåva,
testamente eller förmånstagarförordnande angående försäkring och det som
villkor för förvärvet har föreskrivits att egendomen skall stå under särskild
förvaltning av annan än förmyndaren, utan medbestämmanderätt för denne, och det
samtidigt har angetts vem som skall utöva förvaltningen, så omfattas inte
egendomen av lagens bestämmelser om förmyndares förvaltning. Enligt
promemorieförslaget skall dock den särskilde förvaltaren årligen till
förmyndaren lämna redovisning över den förvaltade egendomen.

Förslaget
har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget
samtliga remissinstanser.

Det
kan givetvis ifrågasättas om man över huvud taget bör behålla möjligheten att
förordna om särskild förvaltning, I princip får det anses vara i de omyndigas
intresse att all deras egendom är underkastad sådan kontroll från det allmännas
sida som förmynderskapslagstiftningen föreskriver, Å andra sidan kan en
testator eller en givare ibland ha ett berättigat intresse av att
förvaltningen av egendomen kommer att utövas av annan än förmyndaren. Det kan
heller inte uteslutas att ett borttagande av möjligheten att förordna om
särskild förvaltning får till följd att egendom i mindre utsträckning än
hittills kommer att testamenteras eller ges bort till omyndiga. Möjligheten att
anordna sådan förvaltning bör därför enligt min mening finnas kvar, I lagen bör
emellertid uttryckligen anges när sådan särskild förvaltning skall anses
föreligga. Den bestämmelse som har föreslagits i promemorian får härvid anses
lämplig. För att i de omyndigas intresse åstadkomma viss kontroll av den
särskilde förvaltarens skötsel av egendomen bör vidare i enlighet med
promemorieförslaget föreskrivas att förvaltaren skall årligen till förmyndaren
lämna redovisning över den förvaltade egendomen. Sådan redovisning bör lämnas, även
om testator resp. givare skulle ha föreskrivit motsatsen.

Självfallet
bör såväl fysisk som juridisk person, exempelvis bank, kunna komma i fråga som
särskild förvaltare.

6.7
Vård av omyndigs rätt i oskiftat bo

Förvaltningen
av ett dödsbo tillkommer delägare samfällt. Om någon av delägarna är omyndig,
åligger det förmyndaren att företräda honom vid förvaltningen av boet, I samma
omfattning som gäller i övrigt måste förmyndaren härvid inhämta myndighets
tillstånd till förvaltningsåtgärder, t, ex, inteckning i och försäljning av
fast egendom. Om den döde var gift omfattar dödsbodelägarnas samförvaltning i
princip endast den dödes enskilda egendom och giftorättsgods. 1 dödsboet ingår
däremot varken enskild egendom eller giftorättsgods som tillhör den efterlevande
maken. Fram till bodelningen förvaltar denne ensam såväl sin enskilda egendom
som sitt giftorättsgods. Ingår häri fast egendom kan denna inte lagfaras på

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 135

dödsboet,
förrän den efter en eventuell bodelning har tillagts den avlidne makens lott.
Detta förhållande kan i vissa fall utgöra en särskild anledning för förmyndaren
för en omyndig dödsbodelägare att påskynda boutred-ningen så att bodelning kan
ske och dödsbodelägarna får sin del av den efterlevande makens giftorättsgods.

Förmyndaren
är skyldig att ge in en avskrift av bouppteckningen till överförmyndaren så
snart den har registrerats hos rätten. Enligt promemorian fullgörs dock denna
skyldighet mycket bristfälligt, I promemorian föreslås därför att denna
skyldighet upphävs och att rätten i stället åläggs att inge avskrift av
bouppteckningen direkt till överförmyndaren i fall då omyndig har del i dödsbo
eller i boet finns delägare för vilken god man skall förordnas. Vad som sålunda
föreslagits har godtagits under remissbehandlingen.

Uppenbarligen
är det angeläget att överförmyndaren får del av alla bouppteckningar som rör
dödsbon där det finns omyndig delägare eller delägare för vilken god man bör
förordnas. Ett genomförande av promemorieförslaget skulle skapa garantier för
att överförmyndaren verkligen får del av bouppteckningar i de här berörda
fallen. Jag tillstyrker därför förslaget. Den berörda skyldigheten för
domstolarna att lämna avskrift av bouppteckning till överförmyndaren kan
lämpligen regleras genom en föreskrift i kungörelsen (1949:661) om skyldighet
för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken. Jag
ämnar senare anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

Som
föreslagits i promemorian bör domstolarnas skyldighet att lämna avskrift av
bouppteckning till överförmyndaren kompletteras av en skyldighet för dödsbo
att till rätten ge in avskrifter i erforderligt antal exemplar. Detta
föranleder ett tillägg i 20 kap. 8 § ÄB.

Redan
nu skall enligt 20 kap. 8 § ÄB varje bouppteckning som ges in till rätten
åtföljas av en bestyrkt avskrift som är avsedd att förvaras hos rätten. Inges
inte avskrift, skall sådan tas på boets bekostnad. Detsamma bör gälla för de
avskrifter som skall ges in för att vidarebefordras till vederbörande
överförmyndare.

Ibland förekommer det att
dödsbodelägarna träffar avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. Inte sällan
träffas sådana avtal, om dödsbodelägarna utgörs av en efterlevande make och
underåriga barn. Syftet med avtalet är då att behålla hemmet intakt. För
omyndig dödsbodelägares räkning fordras överförmyndarens samtycke till sådant
avtal. Avtalet kan hävas av domstol om det skulle visa sig att det äventyrar
den omyndiges bästa. Enligt min mening finns det inte anledning att, som
föreslagits av en remissinstans, flytta frågor om hävande av samlevnadsavtal
från rätten till överförmyndaren.

Bestämmelserna
om arvode för vård av omyndigs rätt i oskiftat bo avser jag att behandla
närmare i samband med övriga bestämmelser om arvode och ersättning åt
förmyndare och gode män.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 136

6.8
Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom

6.8.1
Placering av omyndigs tillgångar

Enligt
15 kap, FB är förmyndaren skyldig att se till att den omyndiges tillgångar är
placerade på ett sådant sätt att deras värde bevaras och att skälig avkastning
erhålls. Lösöre skall avyttras i den mån det inte är till nytta för den
omyndige eller har särskilt affektionsvärde för honom eller hans familj. Aktier
och andra värdepapper skall försäljas och utestående fordringar indrivas, om det
inte är förenligt med den omyndiges trygghet att de behålls eller förblir
utestående. Medel som bör hållas tillgängliga för att bestrida utgifterna för
den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom får sättas in på
vanlig bankräkning, I övrigt skall enligt 15 kap, 4 § den omyndiges medel göras
räntebärande genom att förmyndaren köper obligationer eller förvärvar fordran
som skrivs in eller skrivits in i statsskuldboken eller lånar ut medlen mot
säkerhet av inteckning i fast egendom eller sätter in dem på räkning hos bank.
Närmare bestämmelser om vilka obligationer som får köpas, vilken
inteckningssäkerhet som får godtas och' vilka bankräkningar som får anlitas ges
i förordningen (1924:474) med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs
medel. Vill förmyndaren placera den omyndiges tillgångar på annat sätt, t, ex,
i aktier, måste han inhämta överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd får
ges endast om särskilda skäl föreligger.

Ett
riktmärke för förmyndarens förvaltning av den omyndiges tillgångar måste
givetvis även i fortsättningen vara att bevara egendomens värde och att se till
att skälig avkastning erhålls. En sådan målsättning får dock inte lägga hinder
i vägen för att den omyndiges medel används till hans nytta. Jag har också i
ett tidigare avsnitt förordat att en särskild regel härom förs in i 13 kap. 4§
FB, Detta innebär beträffande en underårig person att hans tillgångar helt
eller delvis kan behöva användas för att skaffa honom en utbildning. För en
äldre omyndig person kan innehavet av vissa tillgångar innebära möjligheter
till en mer innehållsrik tillvaro. Dessa möjligheter bör beaktas av
förmyndaren. Vad särskilt gäller bestämmelsen om att den omyndiges lösören
skall avyttras är det klart att en sådan avyttring måste ske i samråd mellan
förmyndaren och myndlingen. Erinras bör i detta sammanhang om bestämmelsen i 13
kap. 5 §, enligt vilken det åligger förmyndaren att i angelägenheter av vikt
höra den omyndige, om han har fyllt sexton år, och hans make.

Även
om alltså förmyndaren i första hand måste se till att den omyndige får
tillräckliga medel för sitt underhåll och att tillgångarna i övrigt används
till hans nytta, kan det i många fall finnas överskjutande medel som bör
placeras på ett sådant sätt att de behåller sitt värde och ger skälig avkast-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 137

ning. Som framhålls i promemorian har otvivelaktigt
placering i t, ex, obligationer i en del fall medfört en värdeförsämring av
omyndigas tillgångar.

Enligt
promemorian finns det mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen under senare
år skäl att mjuka upp de nuvarande restriktionerna när det gäller placering av
omyndigs medel på annat sätt än i obligationer o,d. Detta bör enligt
promemorian ske så att man visserligen behåller kravet på tillstånd av
överförmyndaren men slopar villkoret att särskilda skäl skall föreligga. Det
får enligt promemorian förutsättas att överförmyndaren i varje särskilt fall
gör en omsorgsfull bedömning av både de risker som den ifrågasatta placeringen
kan medföra och placeringens betydelse för den omyndiges
förmögenhetsställning.

Promemorieförslaget har i denna del tillstyrkts av
övervägande antalet remissinstanser och bör enligt min mening genomföras,

I övrigt
bör i enlighet med promemorieförslaget göras vissa smärre ändringar i de regler
som gäller placering av omyndigs medel. Jag återkommer till dessa ändringar i
specialmotiveringen.

6.8.2 Förvaring av omyndigs värdehandlingar och
penningmedel

För sin myndlings egendom svarar förmyndaren såsom för
anförtrott gods. Har den omyndige aktier, obligationer, skuldebrev och andra
sådana värdehandlingar till ett sammanlagt värde av över 5000 kr,, åligger det
förmyndaren att sätta ned handlingarna i öppet förvar hos bank i den omyndiges
namn. Nedsatt värdehandling får inte tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
Om underåriga syskon har en gemensam förmyndare, skall frågan om nedsättning
avgöras med hänsyn till det sammanlagda värdet av deras värdehandlingar,

1 fråga om vissa obligationer gäller att de i stället för
att nedsättas i bank kan skrivas in i statsskuldboken resp, skuldboken hos den
inrättning som har utfärdat obligationen. Härvid krävs att inskrivningen har
skett med visst förbehåll beträffande överförmyndarens medverkan,

I
promemorian föreslås att den berörda värdegränsen för nedsättning i bank höjs
och sätts vid ett belopp som motsvarar två gånger basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser. På
några håll anser man dock att gränsen bör sättas vid ett basbelopp.

Den legala
minimigränsen 5000 kr, har varit oförändrad sedan år 1964, Mot bakgrund av den
förändring i penningvärdet som skett sedan dess talar mycket för att gränsen nu
bör höjas. Som har påpekats i promemorian är det knappast motiverat att
föreskriva nedsättning av värdehandlingar till alltför ringa värde med hänsyn
till den omgång detta innebär för såväl förmyndare som banker och de kostnader
det medför för de omyn-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 138

diga i form av förvaringsavgifter. Samtidigt finns det
skäl att anknyta värdegränsen till basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring för att få en fortlöpande anpassning till förändringar i
penningvärdet. Enligt min mening innebär det en lämplig avvägning att bestämma
värdegränsen till ett belopp motsvarande två gånger basbeloppet. Därigenom når
man också överensstämmelse med den gräns som jag har föreslagit för inskrivning
av förmynderskap. Jag ansluter mig alltså till promemorieförslaget i denna del,

I enlighet med promemorieförslaget, som i detta avseende
helt har godtagits av remissinstanserna, bör vidare bestämmelsen om sammanräkning
av underåriga syskons värdehandlingar, när det gäller att bedöma om nedsättning
skall ske, utsträckas att gälla samtliga fall då en förmyndare utövar
förmynderskap för mer än en omyndig.

Obligationer som har utfärdats av svenska staten eller av
Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller
Svenska bostadskreditkassan före sistnämnda kassas uppgående i
stadshypotekskassan måste i princip alltid sättas ned i öppet förvar hos bank
eller skrivas in i skuldbok, oberoende av beloppsgräns. Anledningen till att
nedsättning eller inskrivning alltid måste ske är främst att, när det är fråga
om premieobligationer, även ett innehav av begränsad omfattning kan medföra
utdelning av betydenhet i form av vinst. Om obligationen i ett sådant fall inte
är nedsatt i öppet förvar hos bank eller inskriven i skuldbok, kan det vara
omöjligt för överförmyndaren att kontrollera om vinst har utfallit eller ej.
Det kan i sådant fall finnas risk att förmyndaren utan överförmyndarens vetskap
lyfter vinsten.

Som har
påpekats i promemorian är den angivna bestämmelsen om ovillkorlig nedsättning
eller inskrivning knappast motiverad när det gäller räntebärande obligationer,
1 syfte att bespara såväl bankerna som förmyndarna besvär och med tanke på den
förvaringsavgift som den omyndige i förekommande fall får utge bör därför i
enlighet med promemorieförslaget tillämpningsområdet för bestämmelsen
inskränkas till svenska statens premieobligationer, 1 övrigt bör för de
obligationer som här avses gälla att nedsättning i bank eller inskrivning i
skuldbok krävs endast då värdet av obligationerna, enbart eller tillsammans med
värdet av de övriga värdehandlingar den omyndige kan ha, överstiger den
tidigare förordade beloppsgränsen av två basbelopp.

Bevis eller motbok rörande tillgodohavande hos bank är
undantagna från nedsättningsskyldighet. Omyndigs medel som står inne hos bank
får emellertid inte tas ut utan tillstånd av överförmyndaren, såvida det inte
gäller ränta som har stått inne kortare tid än ett år eller medel som har satts
in med förbehåll att de får tas ut utan tillstånd. I promemorian föreslås att

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 139

dessa
bestämmelser skall omfatta även omyndigs medel som står inne hos försäkringsbolag.
Förslaget har godtagits av remissinstanserna och bör genomföras. Som har
påpekats under remissbehandlingen bör tillståndskravet dock gälla bara sådana
medel som står kvar hos försäkringsbolaget efter särskild överenskommelse med
detta.

Tillstånd
av överförmyndare fordras inte för att bankmedel genom bankens försorg skall få
föras över till annan bank. Som har påpekats av en remissinstans bör detsamma
gälla när medel som står inne hos försäkringsbolag skall överföras genom
bolagets försorg till bank,

I
syfte att hindra att egendom av mera betydande värde som tillfaller omyndig och
som denne inte själv har rätt att förvalta skall passera genom förmyndarens
händer finns enligt nuvarande regler möjlighet för tredje man att nedsätta
omyndig tillkommande värdehandling eller inbetala denne tillkommande medel
direkt hos bank, I vissa fall är tredje man skyldig att iaktta detta
förfarande, om inte värdet är ringa eller överförmyndaren medger undantag.
Detta gäller bl, a, försäkringsbelopp med undantag för pension och livränta,

I promemorian påpekas att
pension, livränta och andra periodiska förmåner som utgår i anledning av
försäkring som regel inte är större än att de förbrukas för vederbörandes
försörjning. Förmånerna kan emellertid i vissa fall uppgå till avsevärda
belopp, I promemorian föreslås därför att nu angivna förmåner som tillkommer
omyndig skall inbetalas till bank, om beloppet för kalenderår överstiger två
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Den
sålunda föreslagna ändringen har godtagits av remissinstanserna och bör
genomföras. Regeln bör härvid vara att pension, livränta och annan på grund av
försäkring utgående förmån skall inbetalas hos bank i den mån förmånen för
kalenderår överstiger ett belopp motsvarande två gånger basbeloppet vid årets
början.

Handlingar som har satts
ned i öppet förvar hos bank skall under överförmyndarens tillsyn vårdas i
enlighet med bestämmelserna i lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar (VL). Banken har enligt VL rätt att betinga sig en årlig avgift
för den vård av omyndigs värdehandlingar som åligger banken. Avgiften får inte
överstiga, i fråga om inhemska värdehandlingar 2 kr, och beträffande utländska
värdehandlingar 1 kr, för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas
värde. Har underåriga .syskon gemensam förmyndare, skall syskonens värdehandlingar
sammanräknas.

Såväl
i promemorian som i flera remissyttranden har förordats en höjning av den
berörda avgiften, I skrivelse den 27 juli 1973 har bankföreningen anfört att
en kraftig höjning är motiverad med hänsyn till de ökade lönekostnaderna under
senare år.

Uppenbarligen
finns det skäl att höja den angivna avgiften, I promemorian föreslås att det
av praktiska skäl skall överlämnas åt regeringen att

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 140

bestämma
avgiftens storlek såvitt gäller andra banker än riksbanken. Enligt min mening
bör emellertid regler om högsta avgift även i fortsättningen finnas i lag. Jag
anser därvid att avgiften bör höjas till 3 resp, 2 kr, för varje påbörjat
tusental kronor av handlingarnas värde.

6.S.3
Inskränkningar i förmyndarens rätt att företa vissa rättshandlingar

Trots
att ansvaret för förvaltningen av den omyndiges egendom i princip helt vilar på
förmyndaren är denne skyldig att i vissa frågor som ligger utanför den löpande
förvahningen inhämta samtycke av överförmyndaren eller rätten. Sålunda fordras
f, n, tillstånd av rätten för överlåtelse av eller inteckning i fast egendom
eller tomträtt som tillhör omyndig. Förut har nämnts att nedsatt värdehandling
inte får lyftas utan överförmyndarens samtycke. Överförmyndarens tillstånd
krävs också i vissa andra fall, t, ex, som regel vid upptagande av lån för den
omyndiges räkning eller vid ingående av borgen på den omyndiges vägnar.

Som har anförts i
promemorian är den nuvarande uppdelningen mellan rätten och överförmyndaren när
det gäller tillstånd till olika förvaltningsåtgärder knappast rationell, I
enlighet med promemorieförslaget, vilket har lämnats utan erinran under
remissbehandlingen, bör prövningen av ifrågavarande åtgärder i sin helhet
läggas på överförmyndarna. Inte minst efter den förstärkning av
överförmyndarorganisationen som föreslås i det följande kommer överförmyndarna
att vara väl kvalificerade för att handha prövningen även av de ärenden som f,
n, åvilar rätten,

F, n, gäller att tillstånd
till överlåtelse av och inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt får
ges bara om viktiga skäl föreligger, I enlighet med promemorieförslaget bör
detta krav slopas. Tillståndsmyndighetens allmänna skyldighet att iaktta den omyndiges
bästa torde ge tillräcklig garanti för att tillstånd meddelas endast då detta
är väl motiverat,

I
övrigt har i promemorian i detta sammanhang föreslagits att med upptagande av
lån skall jämställas återköp av livförsäkring. Förslaget har tillstyrkts av
berörda remissinstanser och bör genomföras.

6.9
Förmyndarens redovisningsskyldighet

För
sin förvaltning av förmynderskapet är förmyndaren redovisningsskyldig inför
överförmyndaren. När egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning
första gången tillfaller underårig skall förmyndaren inom en månad ge in
förteckning över egendomen till överförmyndaren. Vid omyndigförklaring av någon
som uppnått myndig ålder skall förmyndaren inom tre månader från det
förmynderskapet skrevs in ge in förteckning över den omyndiges egendom till
överförmyndaren. Vidare skall

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 141

förmyndaren före den 15 februari varje år avge årsräkning
med redogörelse för förvaltningen under föregående år. När förmyndarens
befattning upphör, skall sluträkning avges. Förmyndaren är fri från skyldighet
att avge räkning, om den omyndige saknar tillgångar eller endast har lösören
som inte lämnar någon avkastning.

1
åtskilliga förmynderskap torde den omyndiges tillgångar vara så ringa att
skyldigheten att avge räkning framstår som helt onödig och disproportionerlig
med hänsyn till det arbete som förorsakas förmyndaren. Även överförmyndarna
orsakas många gånger onödigt kontrollarbete genom räkningarna, I fråga om
nedsatta värdehandlingar får dessutom överförmyndaren direkt från banken alla
erforderliga uppgifter. Som har föreslagits i promemorian bör förmyndaren
därför kunna bli fri från skyldighet att avge räkning även i annat fall än när
den omyndige saknar tillgångar eller endast har lösören som inte lämnar någon avkastning.
Frågan om befrielse bör i sådant fall prövas av överförmyndaren. En
förutsättning för befrielse bör vara att det med hänsyn till tillgångarnas
ringa värde eller beskaffenhet kan ske utan fara för den omyndige. Under
motsvarande förutsättning bör överförmyndaren kunna medge att räkning upprättas
i förenklad form. Genom dessa åtgärder får överförmyndarna större möjligheter
att koncentrera sin uppmärksamhet på sådana förmynderskap där en effektiv
kontroll framstår som nödvändig. Påpekas bör emellertid att överförmyndarna i
många fall kommer att behöva få in räkning för att kunna bedöma
arvodesfrågorna. Till detta spörsmål återkommer jag i ett senare avsnitt.

Jag har i det föregående vid upprepade tillfällen betonat
vikten av att förmyndaren sörjer för den omyndiges person, I ett kommande
avsnitt ämnar jag också föreslå att arbetet med den personliga omvårdnaden
skall berättiga förmyndaren till arvode. Självfallet är det angeläget att
överförmyndarna i sin tillsynsverksamhet inte bara kontrollerar förmyndarnas
ekonomiska förvaltning utan också förvissar sig om att förmyndarna lägger ned
erforderligt arbete på den personliga omvårdnaden. Enligt min mening skulle det
emellertid föra alltför långt att, som har föreslagits från ett par håll under
remissbehandlingen, ålägga förmyndarna att i årsräkningen alltid ta in en
redogörelse för det arbete som de har lagt ned på omsorgen om myndlingens
person.

Förmyndaren har inte någon skyldighet att fortiöpande
hålla myndlingen underrättad om förvaltningens gång. Under remissbehandlingen
har emellertid från något håll framförts önskemål om att förmyndaren skall
åläggas att lämna redovisning inte bara till överförmyndaren utan också till
myndlingen. Otvivelaktigt skulle en sådan redovisning av många omyndiga upplevas
som något positivt. Flertalet omyndiga torde dock inte ha vare sig intresse för
eller förmåga att ta del av en sådan redovisning. Det bör i sammanhanget
påpekas att omyndig som fyllt sexton år har rätt att hos överförmyndaren ta del
av alla handlingar som rör förmynderskapet. Sådan rätt tillkommer också den
omyndiges make och närmaste släktingar.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 142

Med
hänsyn till det sagda finner jag att man inte bör införa en särskild
bestämmelse om att förmyndaren årligen skall ge myndlingen redovisning för sin
verksamhet.

6.10
Ersättning åt förmyndare och gode män

Förmyndare
har rätt till arvode av myndlingens medel för det arbete som han lägger ner på
förvaltningen av dennes egendom. Däremot är han inte berättigad till ersättning
för arbetet med den personliga omvårdnaden om myndlingen. Arvodet utgår årligen
med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens omfattning. Om
inte rätten förordnar annorlunda utgår dock arvodet med högst ett belopp som
motsvarar 5% av myndlingens behållna inkomst enligt årsräkningen eller
sluträkningen. Arvodet skall minskas med det belopp som erlagts för vård av
omyndigs värdehandlingar enligt VL, dock med högst 2% av inkomsten av dessa
värdehandlingar.

Legal
förmyndare, dvs, förälder som är förmyndare för sitt underåriga barn, har inte
rätt till arvode, om inte domstol på grund av särskilda omständigheter medger
det,

FB
innehåller f,n, inte några bestämmelser om ersättning för utgifter som
förmyndaren har för uppdraget. Sådana utgifter anses dock likställda med de
övriga utgifter som förmyndaren gör för den omyndiges räkning. Förmyndaren har
alltså rätt att erhålla ersättning för utgifterna ur myndhngens medel.

För
vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo har förmyndaren rätt till skäligt
arvode. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet utgå årligen
och får inte, med mindre rätten bestämmer annorlunda, överstiga för år räknat
ett belopp som motsvarar 5 % av så stor del av boets inkomst som enligt
årsuppgift rörande boet belöper på den omyndige. Arvodet skall förskjutas av
dödsboet och får sedan vid arvskiftet avräknas på den omyndiges lott. Legal
förmyndare erhåller arvode för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo endast
om rätten på grund av särskilda omständigheter lämnar tillstånd till det.

Som har påpekats vid
åtskilliga tillfällen är flera nackdelar förenade med de nuvarande
arvodesreglerna. Det förhållandet att arvodet utgår ur den omyndiges medel får
till följd att omyndiga i små ekonomiska omständigheter betungas hårt. Arvodesreglernas
konstruktion gör det också svårt att rekrytera förmyndare i fall då den
omyndiges inkomst är ringa. Eftersom arbete med den personliga omvårdnaden inte
berättigar till arvode, blir följden lätt att sådant arbete försummas. Detta är
särskilt betänkligt med hänsyn till att, som tidigare har framhållits, omsorgen
om myndlingens person utgör en minst lika viktig del av förmyndaruppdragets
innehåll som förvaltningen av myndlingens egendom. Detta gäller inte minst i de
fall då särskild förmyndare har förordnats för underårig.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 143

Med hänsyn till det sagda är det uppenbart att
arvodesreglerna måste ändras. Av nya regler i ämnet bör krävas att de så långt
möjligt garanterar att även personer i små ekonomiska omständigheter får
kvalificerade förmyndare och att inte bara de omyndigas behov av hjälp med egendomsförvaltning
utan också behovet av bistånd i personliga angelägenheter blir tillgodosett.
Förmyndarna bör därför ha rätt till arvode för båda formerna av arbete. Vidare
måste samhället träda in och betala arvodet i sådan utsträckning att den
omyndige inte betungas oskäligt.

Promemorians förslag till ändrade arvodesregler innebär
att förmyndaren får rätt till ett årligt arvode för förvaltningen av den
omyndiges egendom och för arbetet med den personliga omvårdnaden om myndlingen.
Arvodet skall enligt förslaget bestämmas av överförmyndaren enligt grunder som
fastställs för varje överförmyndardistrikt av vederbörande kommun. Arvodet
skall utgå av den omyndiges medel endast i den mån hans beräknade inkomst det
år förmyndaruppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande två gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller, om inte särskilda skäl
föranleder annat, i den mån den omyndige har tillgångar till ett värde som
överstiger fyra gånger basbeloppet, I annat fall skall arvodet utges av
kommunen.

Förmyndaren föreslås därjämte få en lagfäst rätt till
ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets behöriga
fullgörande. Ersättningen för utgifter skall utges av kommunen resp, av den
omyndige enligt samma regler som föreslaghs för arvodet.

Remissinstanserna har över lag uttryckt sin
tillfredsställelse över att förmyndarna skall få rätt till arvode även för den
del av arbetet som avser den personliga omvårdnaden om myndlingen. För egen del
finner jag förslaget härom starkt berättigat. Jag tillstyrker alltså
promemorieförslaget i den delen. Även förslaget om rätt till ersättning för
utgifter bör genomföras.

När det gäller frågan hur arvode och ersättning för utgifter
skall betalas välkomnar de flesta remissinstanserna förslaget om att arvode och
utgiftsersättning skall utgå av kommunala medel, när den omyndiges inkomst är
låg och han inte heller har tillgångar av betydenhet. Några remissinstanser
hävdar dock att förmyndarvården i sin helhet bör bekostas av det allmänna, I
varje fall anser man att inkomstgränsen bör sättas högre än vid två basbelopp.
Andra remissinstanser menar att det bör övervägas att låta den omyndige ta del
i kostnaderna för förmynderskapet enligt ett system motsvarande det som gäller
för rättshjälpens kostnadsbidrag.

Vid bestämmande av hur ersättningssystemet skall utformas
bör enligt min mening först beäktas att den ekonomiska förvaltningen torde vara
förhållandevis litet betungande i de allra flesta förmynderskap. Särskilt är
detta fallet om den omyndige inte har annan inkomst än folkpension e.d. Också i
de fall då den omyndige visserligen har tillgångar av viss omfattning men dessa
tillgångar är placerade hos bank som lämnar löpande redovisning

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 144

torde
förmyndarens förmögenhetsförvaltning bli föga tidskrävande, I de flesta
förmynderskap kommer tyngdpunkten i förmyndarens uppgifter i stället att ligga
på den personliga omvårdnaden om den omyndige. Som tidigare vid upprepade
tillfällen framhållits är det också minst lika viktigt att förmyndaren sörjer
för den omyndiges person som att han sköter hans ekonomiska angelägenheter.

Att
ta vård om enskilda är en uppgift som enligt socialhjälpslagen åvilar
kommunerna, I ett tidigare avsnitt har jag också redogjort för den verksamhet
som i detta avseende pågår eller är under utbyggnad. Det kan därför hävdas att
förmyndarna fullgör en kommunal uppgift till den del deras uppdrag består i
omsorg om den omyndiges person. Uppenbarligen avlastas kommunens tjänstemän en
del av sitt arbete, när förmyndare förordnas för en kommunmedlem.

Med
hänsyn till det sagda bör, som anförts i promemorian, utgångspunkten för
ersättningssystemets utformning vara att kommunerna skall stå för
förmyndararvodena, 1 inte ringa utsträckning torde detta också överensstämma
med vad som faktiskt sker i dagens läge, I de fall då exempelvis en
folkpensionär vistas på ålderdomshem eller åtnjuter vård eller försörjning mot
avgift som erläggs av kommunen har denna rätt att uppbära folkpensionen och
därav tillgodogöra sig sina kostnader för vården eller försörjningen. Om den
pensionsberättigade i sådant fall är omyndigförklarad förekommer det att
kommunen betalar ut förmyndararvode av de medel som kommunen på angivet sätt
har rätt att tillgodogöra sig.

Principen
om att kommunerna skall stå för förmyndararvodena kan emellertid enligt min
mening inte upprätthållas beträffande alla förmynderskap, I de fall då den
omyndige har en ej obetydlig inkomst eller tillgångar som ej är ringa är det
rimligt att förmyndararvodet helt eller delvis utgår av den omyndiges medel, I
sådana fall kommer också förmyndarens uppgifter att till större del bestå i
förmögenhetsförvaltning, vilket gör det mindre motiverat att kommunen står för
arvodet.

För
egen del anser jag att utgångspunkten för avgörandet av i vilka fall den
omyndige skall betala eller bidra till förmyndararvodet bör vara att
folkpension, förtidspension, änkepension och liknande alltid skall utgå
ograverade, F, n, utgår enligt lagen om allmän försäkring sådana pensioner som
nu har nämnts i allmänhet med ett belopp som motsvarar 90% av basbeloppet
enligt nämnda lag. Beloppet blir emellertid högre om man räknar med
pensionstillskotten. Pensionerna kan dessutom förväntas bli höjda i framtiden.
Förslag till förbättrade pensionsförmåner har redan lagts fram i prop, 1974:129
i samband med att den allmänna pensionsåldern föreslås bli sänkt.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att inkomstgränsen i enlighet med
promemorieförslaget bör sättas vid två basbelopp, Förmyndararvodet bör alltså
utgå av den omyndiges medel i den mån hans årsin-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 145

komst överstiger nämnda summa. Det basbelopp som skall
vara avgörande för bedömningen bör vara det basbelopp som har gällt under årets
sista månad.

Också i vissa andra fall kan det enligt min mening
övervägas att låta den omyndige stå för förmyndararvodet. Som har anförts i
promemorian får det anses skäligt att omyndiga med en ej ringa förmögenhet
bidrar till förmyndararvodet, även om förmögenheten ej lämnar en så stor avkastning
att den tillsammans med den omyndiges övriga inkomster överstiger två
basbelopp. Givetvis är det vanskligt att härvid fixera någon bestämd
beloppsgräns. Bl, a. måste hänsyn tas till det sätt på vilket tillgångarna är
placerade. Normalt får det dock anses rimligt att den omyndiges förmögenhet
tas i anspråk, i den mån den överstiger fyra basbelopp. Jag biträder därför
promemorieförslaget på denna punkt. Som har anförts i promemorian bör regeln
dock kunna frångås, om särskilda skäl föranleder det. Ett sådant skäl kan vara
att den omyndiges förmögenhet består av en fastighet som han själv bebor och
som inte lämnar någon avkastning, 1 sådant fall bör den omyndige inte till
följd av förmögenhetsinnehavet förpliktas att själv stå för förmyndararvodet.

Givetvis
är det angeläget att den nu berörda frågan i vad mån förmyndararvode skall
utgå av den omyndiges medel kan avgöras med utgångspunkt från den omyndiges
aktuella ekonomiska situation. Till grund för prövningen bör därför i enlighet
med promemorieförslaget läggas den omyndiges beräknade inkomst under det år
förvaltningen har avsett, dvs. den inkomst som framgår av förmyndarens års-
resp. sluträkning. På samma sätt bör man ta hänsyn till de tillgångar som
enligt förmyndarräk-ningen har funnits vid årets slut eller vid den tidpunkt då
förmynderskapet eljest avslutats.

Ett par remissinstanser har uttryckt farhågor för att det
i den praktiska tillämpningen kan uppkomma avsevärda svårigheter att tolka
uttrycken beräknad inkomst och tillgångar. Härtill vill jag först säga att det
uppenbarligen bör vara nettoinkomsten och nettotillgångarna som skall vara
avgörande. Vid beräkningen av inkomsten bör de allmänna principerna i
kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas. Från de bruttointäkter som kan
härröra från olika förvärvskällor bör alltså avdrag för utgifter göras enligt
vad som medges i kommunalskattelagen. På motsvarande sätt bör
förmögenhetstillgångar och skulder beräknas med ledning av förordningen (1947:577)
om statiig förmögenhetsskatt.

Om uppgifterna i förmyndarens räkning i enlighet med det
nyss sagda skall vara avgörande för frågan av vilka medel förmyndararvodet
skall utgå är det naturligt att låta frågan prövas av överförmyndaren, som är
den som i första hand granskar räkningen. Detta föreslås också i promemorian.
Förslaget har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Även jag ansluter mig till det. Det bör alltså åligga överförmyndaren att i
varje särskilt fall besluta i vad mån förmyndararvodet skall betalas av
kommunen eller utgå av den omyndiges medel,

10 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 142

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 146

I ett föregående avsnitt har föreslagits att
överförmyndarna i vissa fall skall kunna befria förmyndarna från skyldigheten
att avge räkning. Överförmyndarnas möjlighet att medge sådan befrielse
begränsas dock av att det måste finnas underlag för beslutet om hur
förmyndararvodet skall betalas. Inte sällan torde det dock vara uppenbart att
den omyndiges inkomst och övriga tillgångar är så ringa att förmyndararvodet
skall betalas av kommunen. Överförmyndaren bör i sådant fall kunna fatta beslut
härom utan att ha tillgång till räkning.

Vad sedan gäller frågan om förmyndararvodets storlek har
många remissinstanser godtagit promemorians förslag om att arvodet i varje
särskilt fall skall bestämmas av överförmyndaren enligt grunder som
vederbörande kommun eller kommuner bestämmer. Från flera håll framförs dock
betänkligheter motförslaget , Sålunda anser flera remissinstanseratt det finns
risk för stora variationer i förmyndararvodenas storlek mellan de olika kommunerna
och att det därför bör uppställas lagregler om hur stort arvode som skall utgå
med möjlighet för överförmyndaren att bestämma högre arvode. Man pekar också på
att svårigheter kommer att uppstå för överförmyndarna att i det enskilda fallet
bestämma arvodena och att det finns risk för tvistigheter och överklaganden av
överförmyndarnas beslut. Vissa remissinstanser understryker att kommunernas
praxis i arvodesfrågorna noggrant börföljasochatt en lägsta gräns för arvodena
bör fastställas i lag, om det visar sig bli alltför stor oenhetlighet
kommunerna emellan eller om arvodena hålls på en alltför låg nivå. Enligt ett
par remissinstanser bör förmyndararvodet aldrig få understiga 10% av
basbeloppet.

För min del vill jag först konstatera att det givetvis är
av värde om förmyndararvodena blir något så när lika inom olika
överförmyndardistrikt. Samtidigt är det uppenbart att de särskilda
förhållandena kan variera avsevärt mellan olika förmynderskap. Som jag tidigare
har framhållit torde visserligen den ekonomiska förvaltningen i de allra flesta
förmynderskap bli föga betungande, särskilt om den omyndige inte har annan
inkomst än folkpension e. d. Emellertid kan naturligtvis fall förekomma dä den
ekonomiska förvaltningen blir komplicerad och det därför är motiverat att
tillerkänna förmyndaren ett förhållandevis högt arvode. På samma sätt kan den
omyndiges behov av personlig omvårdnad vara i hög grad växlande, något som
också måste påverka förmyndararvodenas storlek.

På grund av det sagda är det enligt min mening ogörligt
att i lagen ställa upp en bestämd regel om förmyndararvodenas storlek, I
stället bör föreskrivas att arvodet i varje särskilt fall skall bestämmas av
överförmyndaren och att arvodet skall vara skäligt med hänsyn till det arbete
som har lagts ned på den ekonomiska förvaltningen och på den personliga
omvårdnaden om den enskilde.

Beaktas bör emellertid också att de nyss förordade
reglerna om hur förmyndararvode skall betalas torde komma att medföra att
kostnaderna i de flesta fall läggs på kommunerna. Det är uppenbart att
kommunerna då

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 147

också har ett berättigat intresse av att få inflytande
över hur arvodena bestäms. Detta inflytande bör enligt min mening komma till
uttryck genom att kommunerna fastställer grunder till ledning för
överförmyndarnas avgöranden. Det får därvid anses lämpligt att grunderna
innehåller anvisning på ett standardarvode, som alltså bör utgå i normalfallen.
Dessutom bör i grunderna ges vissa hållpunkter för när ett högre arvode skall
kunna utgå och vilken utredning som förmyndaren bör vara skyldig att förebringa
i olika fall, I det enskilda fallet bör dock överförmyndaren alltid i sista
hand kunna göra en egen skälighetsbedömning.

Givetvis finns det en viss risk för oenhetlighet, om varje
kommun bestämmer sina egna grunder och varje överförmyndare därefter får frihet
att, låt vara inom vissa gränser, bestämma förmyndararvodets storlek. Jag har
emellertid inhämtat att Svenska kommunförbundet är berett att utfärda
rekommendationer i ämnet och även i övrigt medverka till en samordning mellan
olika kommuner och överförmyndare. Detta torde avsevärt minska riskerna för att
kommunernas och överförmyndarnas praxis skall bli alltför växlande. Dessutom
kommer domstolarna att kunna ge vägledande avgöranden i fall då en
arvodesfråga överklagas.

För att
man skall få garantier för att inte förmyndararvodena blir alltför låga kan det
givetvis ifrågasättas att i lagen föra in en regel om minimiarvode. Ett
tänkbart minimiarvode, som också diskuteras i promemorian, skulle vara 7% av
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, I promemorian avvisas
emellertid tanken på en regel om minimiarvode. Även jag anser det olämpligt med
en sådan regel. Med hänsyn till att arvodet i fortsättningen skall avse även
den personliga omvårdnaden om den omyndige utgår jag från att kommunerna i sina
grunder inte sätter normalarvodet lägre än vad som motsvarar de arvoden som nu
i regel utgår, 1 många fall torde emellertid en ej oväsentlig höjning av
arvodet vara befogad. En regel om minimiarvode skulle emellertid kunna motverka
en sådan höjning.

Jag har tidigare förordat att förmyndaren skall få
uttrycklig rätt till ersättning för utgifter, i den mån utgifterna har varit
skäligen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande. Ersättning för utgifter
bör betalas av kommunen resp. utgå av den omyndiges medel enligt samma regler
som nyss har föreslagits beträffande arvode. Principen bör alltså vara att den
omyndiges medel tas i anspråk för betalning av arvode och ersättning för
utgifter endast i den mån det kan ske utan att hans inkomster minskas så att de
understiger två basbelopp. Ersättningen för utgifter bör i varje särskilt fall
bestämmas av överförmyndaren.

Enligt gällande rätt utgår arvode inte till legal
förmyndare med mindre rätten med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar
tillstånd därtill. Av förarbetena framgår att lagstiftaren med särskilda
omständigheter har avsett fall då en mindre bemedlad fader eller moder är
förmyndare för ett barn med en betydande förmögenhet, vars förvaltning tar i
anspråk en väsentlig del av förmyndarens tid. Även i fortsättningen bör legal
för-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 148

myndares rätt till arvode vara begränsad till sådana fall.
Arvode till legal förmyndare bör alltså inte kunna avse den personliga
omvårdnaden. Inte heller bör arvode kunna utgå, om den omyndiges tillgångar är
av ringa omfattning. Med hänsyn härtill saknas anledning att i fråga om arvode
till legal förmyndare föreskriva annat än att arvodet skall utgå av den omyndiges
medel. Den ändringen bör emellertid göras i förhållande till gällande rätt att
överförmyndaren i stället för domstol prövar frågan huruvida arvode skall utgå.

Vad gäller legal förmyndares utgifter för förmynderskapet
bör dessa liksom hittills ersättas av den omyndiges medel i den mån de hänför
sig till den ekonomiska förvaltningen och varit påkallade för uppdragets
behöriga fullgörande. Detta bör i och för sig gälla oavsett storleken av den
omyndiges inkomster. Frågan om ersättning för utgifter torde emellertid sakna
praktisk betydelse i alla de fall då den underårige saknar inkomster eller då
hans inkomster är obetydliga. Erinras bör i detta sammanhang om bestämmelserna
i 7 kap, FB, enligt vilka föräldrar är skyldiga att vidkännas kostnaden för
barns uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Detta innebär
att om en legal förmyndare tillgodogör sig en del av barnets tillgångar, så kan
hans egen underhållsskyldighet komma att öka i motsvarande mån.

När det gäller vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo bör
förmyndaren liksom hittills vara berättigad till skäligt arvode. Har
sammanlevnadsavtal träffats, bör han liksom f. n, ha rätt till årligt arvode.
Arvodet bör utgå med belopp som överförmyndaren bestämmer, såväl då
sammanlevnadsavtal har träffats som då så inte är fallet,

F, n, gäller att arvode till förmyndare på grund av vård
av omyndigs rätt i dödsbo skall förskjutas av boet. Denna regel bör gälla även
i fortsättningen.

Jag vill inskjuta att, om en förmyndare erhåller särskilt
arvode för vården av omyndigs rätt i dödsbo, detta många gånger måste påverka
storleken av det arvode som förmyndaren i övrigt har rätt till på grund av sin
ekonomiska förvaltning. Jag förutsätter att kommunerna beaktar denna
omständighet vid fastställandet av grunder för det allmänna förmyndararvodet.

När det gäller godmanskap som avser förvaltning av egendom
är den gode mannen berättigad till årligt arvode för uppdraget. Enligt gällande
rätt bestäms detta arvode på samma sätt som förmyndararvode, dvs, arvodet skall
utgå med ett belopp som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens
omfattning och får inte utan domstols beslut överstiga 5% av huvudmannens
behållna inkomst enligt års- eller sluträkning.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 149

Uppenbarligen bör även i fortsättningen den regeln gälla
att god man är berättigad till skäligt arvode för sitt uppdrag. Vidare bör det
liksom när det gäller förmyndararvoden ankomma på överförmyndaren att
fastställa god-mansarvodet i varje särskilt fall. Härvid torde han i många fall
kunna hämta ledning av de grunder som kommunen har fastställt beträffande
förmyndararvodena. Särskilt gäller detta om den gode mannen i likhet med en
förmyndare förvaltar huvudmannens hela egendomsmassa och dessutom sörjer för
huvudmannens person. Så är många gånger fallet när god man har förordnats
enligt 18 kap, 1 eller 3 § FB, dvs, när godmansförordnandet är föranlett av
förmyndarens eller den enskildes sjukdom eller motsvarande. Däremot torde, som
framhållits i promemorian, ett arvode till god man inte kunna beräknas efter
samma grunder som gäller för arvode till förmyndare i de fall där gode mannen
endast förvaltar viss begränsad egendom eller då godmansuppdraget avser annan
rättslig angelägenhet än egendomsförvaltning. Så är oftast fallet då den gode
mannen har förordnats enligt något annat lagrum i 18 kap. än 1 eller 3 §. Även
i de fall som avses med 18 kap. 1 eller 3 § kan förhållandena vara sådana att
den gode mannens arbete inte är jämförbart med en förmyndares.

Utöver arvode bör den gode mannen liksom en förmyndare
vara berättigad till ersättning för de utgifter som han har haft för
uppdraget, i den män de har varit skäligen påkallade för uppdragets behöriga
fullgörande.

Liksom när
det gäller förmyndare kan det i många fall vara skäligt att arvode och
ersättning till god man utgår av kommunala medel. Särskilt gäller detta när
gode mannen har uppgifter som motsvarar en förmyndares. Detta kan vara fallet
när god man har förordnats enligt 18 kap, 1 eller 3 § FB, Avser å andra sidan
godmanskapet endast förmögenhetsförvaltning eller utförande av viss
rättshandling är det mindre befogat att arvode och ersättning betalas av
kommunen. Vidare kan den enskildes inkomst eller förmögenhet vara sådan att
arvode och ersättning skäligen bör utgå av hans egna medel.

Frågan om
hur arvode och ersättning till god man skall betalas bör lämpligen avgöras av
överförmyndaren i varje särskilt fall för sig. Är det fråga om godmanskap
enligt 18 kap, 1 eller 3 § är det dock naturligt att överförmyndaren i viss
utsträckning tillämpar de regler som gäller i fråga om förmyndare. Det innebär
att arvode och ersättning för utgifter bör betalas av huvudmannen i den mån
hans beräknade inkomst överstiger två basbelopp eller han har tillgångar som
överstiger fyra basbelopp.

6.11 Överförmyndarorganisationen m. m.

Förmynderskap och godmanskap står enligt gällande rätt
under tillsyn av överförmyndaren och rätten, I princip finns en överförmyndare
i varje

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 150

kommun.
Överförmyndaren väljs av kommunfullmäktige för fyra åi i sänder. Flera kommuner
kan slå sig samman till ett överförmyndardistrikt och välja gemensam
överförmyndare. Kommun kan också efter förordnande av rätten välja flera
överförmyndare, I Stockholm finns i stället för överförmyndare en
överförmyndarnämnd, som består av tre ledamöter. Frågor som ankommer på
närrinden kan efter Kungl, Maj:ts förordnande avgöras av en av dess ledamöter
eller av tjänsteman hos nämnden. Överförmyndare erhåller ersättning för
uppdraget i form av årligt arvode som utgår med 1 % av den omyndiges behållna
inkomst, om denna inte överstiger 200 kronor, och i annat fall med 2 % av
inkomsten. Arvodet får dock inte överstiga 1000 kronor per år. Kommunen kan åta
sig att stå för kostnaden för överförmyndarverksamheten och har i så fall rätt
att uppbära överförmyndararvodet, Stockholms kommun, som uppbär detta arvode,
har tillagts rätt att efterskänka arvode, då särskilda skäl föreligger.

Rätten
skall vaka över att överförmyndarna fullgör sina skyldigheter. Det åligger
överförmyndarna att varje år lämna uppgift till rätten om tillsynen över
förmyndarnas förvaltning under föregående år.

Den
nuvarande överförmyndarorganisationen har i vissa avseenden fungerat mindre
väl. Inte sällan har överförmyndardistrikten varit alltför små för att locka
kvalificerad personal till uppdragen som överförmyndare. Det stora antalet
överförmyndardistrikt och distriktens skiftande storlek har också försvårat en
enhetlig tillämpning av bestämmelserna om kontroll och tillsyn. Förhållandena
torde emellertid ha förbättrats genom kommunindelningsreformen, som har lett
till en minskning av antalet kommuner och därmed också av antalet
överförmyndardistrikt. I många kommuner har dock överförmyndardistrikten förblivit
förhållandevis små genom att kommunen har delats upp i flera distrikt.

Även
nuvarande regler om inskrivning av förmynderskap och förmyndares
redovisningsskyldighet har inneburit vissa nackdelar. Reglerna har fått till
följd att överförmyndarna inte i tillräcklig omfattning har kunnat koncentrera
sin kontroll på sådana förmynderskap där en effektiv kontroll verkligen har
varit påkallad med hänsyn till den omyndiges förmögenhetsförhållanden. På
denna punkt torde dock förhållandena komma att förbättras, om man genomför de
nya regler om inskrivning av förmynderskap och om förmyndares
redovisningsskyldighet som har föreslagits i det föregående.

Den
nuvarande ordningen för ersättning åt överförmyndarna har också väsentliga
nackdelar. För det första innebär den att överförmyndarna i många fall får en
osäker och slumpartad ersättning för sitt arbete, något som givetvis
ytterligare försvårar möjligheten att rekrytera kvalificerade personer till
dessa poster. Vidare utgör överförmyndararvodet en kännbar belastning för
omyndiga i små inkomstlägen.

Även
den kontroll av överförmyndarnas verksamhet som utövas av rätten har vissa
brister. Kontrollen är i de flesta fall av rent formell natur.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 151

Vid
flertalet domstolar torde man inskränka sig till att göra en rutinmässig
genomgång av överförmyndarnas årsredogördser. Värdet av denna verksamhet kan
ifrågasättas.

Enligt min mening är det
klart att det även i fortsättningen finns behov av en myndighet som utövar
kontroll och tillsyn över förmynderskap och godmanskap. Innan man kan ta
ställning till hur en sådan myndighet skall organiseras måste man emellertid
klargöra närmare vilka uppgifter som skall åvila den. Den viktigaste uppgiften
torde liksom hittills vara att se till att förmyndarna utövar sin ekonomiska
förvaltning på ett tillfredsställande sätt. Som jag har framhållit i det
föregående bör denna kontroll inriktas på sådana förmynderskap där tillgångarna
är av en viss omfattning eller där kontroll annars är påkallad av speciella
skäl. Däremot bör en närmare kontroll i allmänhet kunna underlåtas när det
gäller förmynderskap med obetydliga tillgångar.

De
regler som jag har föreslagit i det föregående beträffande inskrivning av
förmynderskap och förmyndares redovisningsskyldighet torde, som nyss har
påpekats, främja önskemålet att kontroll bara skall utövas när den verkligen är
befogad. Givetvis är det emellertid också angeläget att kontrollen blir så
effektiv som möjligt i de fall då den sätts in. Kontrollen måste utövas av väl
kvalificerad personal, och den bör så långt möjligt bedrivas på ett enhetligt
sätt inom olika delar av landet.

Intresset
av att få till stånd en effektiv och enhetiig förmyndarkontroll skulle
sannolikt främjas, om man gör överförmyndardistrikten större än f, n. Det kan
härvid övervägas, som också görs i promemorian, att låta tingsrätternas
domkretsar bilda överförmyndardistrikt. Tanken härpå avvisas i promemorian men
har vunnit anslutning av några remissinstanser. En sådan reform skulle dock
innebära en förhållandevis ringa utvidgning av överförmyndardistrikten,
särskilt efter de senaste ändringarna i kommunindelningen, 1 varje fall kan
hävdas att man bör gå längre för att det skall vara motiverat att bryta upp den
nuvarande överförmyndarorganisationen och tillskapa en helt ny organisation.
Jag delar därför promemorians uppfattning att man inte bör låta tingsrätternas
domkretsar bilda överförmyndardistrikt.

En utväg som hgger nära
till hands, om man vill göra överförmyndardistrikten större, är att låta länen
bilda överförmyndardistrikt och lägga överförmyndarnas funktioner på
länsstyrelserna. För detta alternativ, som också övervägs i promemorian, talar
även att det inom länsstyrelserna finns personal som har erforderliga
ekonomiska och revisionstekniska kunskaper. Länsstyrelserna har vidare stor
erfarenhet av tillsynsverksamhet på olika områden.

Som framhålls i
promemorian bör emellertid det organ som är överordnat förmyndare och gode män
inte bara ha en kontrollerande funktion. En viktig uppgift är också att vägleda
förmyndare och gode män. Dessa kan t, ex, behöva bistånd i sina kontakter med
sociala myndigheter eller när det gäller att skaffa den enskilde en bostad.
Förmyndaren eller gode mannen

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 152

kan
också behöva ha någon att diskutera med när det gäller den enskildes utbildning
o. d, 1 första hand torde det vara de legala förmyndarna som på detta sätt är i
behov av råd och stöd. Jag vill i sammanhanget understryka att överförmyndarnas
kontroll inte bara bör avse den ekonomiska förvaltningen utan också innefatta
en tillsyn av att förmyndarna i erforderlig utsträckning sörjer för den
personliga omvårdnaden om myndlingen.

Förmyndarnas
och gode männens behov av råd och hjälp i frågor som rör den enskildes person
tillgodoses uppenbarligen mindre väl i ett system där länsstyrelserna har
övertagit överförmyndarnas funktioner. Bl, a, försvåras i hög grad
möjligheterna till personlig kontakt. Från de nu angivna synpunkterna är det i
stället önskvärt att överförmyndarfunktionerna utövas av förtroendevalda personer
med god kommunal förankring, 1 likhet med promemorian avvisar jag därför tanken
på länsstyrelserna som överförmyndare. Tanken härpå har inte heller vunnit
bifall hos någon remissinstans.

En
lösning som enligt promemorian skulle kunna diskuteras är att låta
landstingskommunerna bli huvudmän -för överförmyndarverksamheten. Efter modell
av det system som f, n, finns i Stockholm och som torde ha fungerat väl i
praktiken skulle varje landstingskommun resp, kommun som inte tillhör
landstingskommun kunna utse en särskild överförmyndarnämnd med uppgift att
svara för såväl den ekonomiska kontrollen som den kurativa verksamheten. Till
nämnden skulle, på samma sätt som f,n, är fallet i Stockholm, kunna knytas ett
kansli. Härigenom skulle behovet av ekonomisk och revisionsteknisk expertis m,
m, bli tillgodosett.

Otvivelaktigt
skulle förmyndarnas och gode männens behov av råd och hjälp bli bättre
tillgodosett om man införde ett system med landstingsvalda överförmyndarnämnder
än om man lät överförmyndarfunktionerna över-tas av länsstyrelserna, I båda
fallen skulle emellertid överförmyndardistrikten bli sä stora att
möjligheterna till personlig kontakt skulle allvarligt försvåras, jämfört med
nuläget. Även i övrigt är det tveksamt om ett system med landstingsvalda överförmyndarnämnder
innebär så stora fördelar jämfört med nuvarande ordning att det bör
genomföras.

På
de anförda skälen avvisas i promemorian tanken på landstingsvalda
överförmyndarnämnder. Under remissbehandlingen har inte någon röst höjts för
att sådana nämnder bör inrättas. Inte heller jag anser att man bör välja ett
sådant system.

Med
hänsyn till det sagda anser jag liksom flertalet remissinstanser att
övervägande skäl talar för att man behåller den nuvarande ordningen med
primärkommunalt valda överförmyndare. Genom ett sådant system torde man inte
bara få de bästa förutsättningarna för att överförmyndarnas rådgivande
funktioner utövas tillfredsställande. Även behovet av en effektiv kontroll av
förmyndarverksamheten torde kunna tillgodoses inom ramen för en kommunal
överförmyndarorganisation. Bl, a. torde kommunerna efter den senaste
kommunindelningsreformen i allmänhet ha fått sådan storlek att de kan fungera
tillfredsställande som överförmyndardistrikt.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 153

För att överförmyndardistrikten skall få en så lämplig
omfattning som möjligt bör man enligt promemorian behålla den nuvarande
möjligheten för flera kommuner att förena sig till ett överförmyndardistrikt.
Enligt min mening är det dock onödigt att ha kvar denna möjlighet. Ett sådant
samgående mellan flera kommuner har hittills knappast förekommit i praktiken,
och det torde också kunna medföra flera praktiska problem. På grund därav
förordar jag att möjligheten till samgående tas bort.

Vad därefter gäller den nuvarande möjligheten att dela in
kommun i flera överförmyndardistrikt föreslås i promemorian att möjligheten
slopas. Under remissbehandlingen har inte någon röst höjts för att möjligheten
skall finnas kvar. Även jag anser att det finns flera skäl som talar mot en
uppdelning av en kommun i flera överförmyndardistrikt, främst det tidigare
berörda intresset av en effektivt fungerande överförmyndarverksamhet. På grund
därav biträder jag promemorieförslaget.

Som tidigare nämnts har det system med överförmyndarnämnd
som f,n, finns i Stockholm visat sig fungera väl i praktiken, I promemorian
föreslås därför att samtliga kommuner som bildar överförmyndardistrikt skall få
möjlighet att besluta att det i stället för överförmyndare skall finnas en
överförmyndarnämnd. Överförmyndarnämnden skall enligt förslaget bestå av minst
tre ledamöter. Förslaget har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av flertalet remissinstanser.

Även jag anser att ett system med överförmyndarnämnd kan
innebära stora fördelar när det gäller att effektivt organisera
överförmyndarverksamheten i en kommun. Jag tillstyrker därför
promemorieförslaget, I sammanhanget bör påpekas att om man, som jag nyss
föreslog, slopar möjligheten att dela in en kommun i flera
överförmyndardistrikt, så blir följden att en kommun tvingas inrätta
överförmyndarnämnd, om överförmyndarverksamheten i kommunen är av den
omfattningen att den inte kan skötas av en överförmyndare ensam.

Liksom f, n, bör överförmyndare resp, ledamöter i
överförmyndarnämnd väljas av kommunfullmäktige. Enligt promemorian bör
emellertid reglerna om mandatperiod ändras, så att man når överensstämmelse med
vad som i allmänhet gäller beträffande liknande kommunala val. Förslaget härom
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av övervägande antalet remissinstanser.
En remissinstans förordar dock en mandatperiod på sex år.

För egen del bhräder jag promemorians uppfattning att
reglerna om mandatperiod för överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd
bör överensstämma med vad som i allmänhet gäller för jämförbara val som
ankommer på kommunfullmäktige. Det bör sålunda i lagen föreskrivas att
överförmyndare resp, ledamot i överförmyndarnämnd skall väljas för tre år i
sänder.

När det gäller överförmyndarnas kvalifikationer sägs i
gällande lag att de skall vara väl förfarna i praktiska värv och myndiga
svenska medbor-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 154

gare. Vidare föreskrivs att en överförmyndare inte får
vara i konkurstillstånd eller förklarad omyndig. Lagfaren tjänsteman vid
tingsrätt kan väljas till överförmyndare inom domsagan endast efter tillstånd
av regeringen för varje särskilt fall.

Promemorian innehåller inte något förslag till ändring i
reglerna om överförmyndares behörighet. Några remissinstanser har emellertid
pekat på de stora krav som måste ställas på en överförmyndare när det gäller
kunskaper i bl, a, ekonomiska och juridiska frågor och ansett att detta bör
komma till uttryck i lagtexten.

Det är givetvis angeläget att de som väljs till
överförmyndare resp, ledamöter i överförmyndarnämnd är väl kvalificerade för
sitt uppdrag. Önskvärt är att de inte bara har ekonomisk eller revisionsteknisk
erfarenhet utan också god kännedom om den sociala vårdlagstiftningen och om
familjerätten. Självklart måste de också ha erforderlig tid till sitt förfogande.
Jag anser emellertid inte att man i lagen bör ställa upp krav på formell
kompetens eller i övrigt säga något om överförmyndarnas kunskaper eller
erfarenhet inom olika områden. Inte heller bör man enligt min mening behålla
det nuvarande kravet på svenskt medborgarskap. Detta innebär att det i lagen
endast bör föreskrivas att överförmyndare resp, ledamot i överförmyndarnämnd
skall vara myndig och att han inte får vara i konkurstillstånd. 1 likhet med
vad som i allmänhet gäller för kommunala förtroendemän anser jag dock att det
bör krävas att överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd är bosatta i
kommunen. Vidare bör den nuvarande bestämmelsen om lagfaren tjänsteman vid
tingsrätt finnas kvar.

Även om överförmyndarna själva är väl kvalificerade är det
uppenbart att de i många fall behöver anlita ekonomisk eller juridisk expertis.
Vidare måste de få biträde med kontorsgöromål. Till överförmyndarnämnden i
Stockholm är redan nu knutet ett kansli med juridisk-ekonomisk expertis och med
kontorspersonal. Som anförts i promemorian är det angeläget att liknande
kanslier inrättas även på andra håll för att överförmyndarverksamheten skall
fungera effektivt, I de mindre överförmyndardistrikten torde det dock vara
tillräckligt att överförmyndarna får biträde med rutingöromål av kommunens
kansli. På andra håll kan det vara en lämplig lösning att låta en eller flera
tjänstemän arbeta på deltid som biträde till överförmyndare. Det torde få
ankomma på kommunerna själva att bestämma hur kansliarbetet skall organiseras,

F,n, gäller att överförmyndare endast under vissa
förutsättningar får avsäga sig sitt uppdrag, I promemorian föreslås att
bestämmelserna härom tas bort. Enligt min mening bör dock bestämmelserna
kvarstå med vissa jämkningar. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

1 fråga om överförmyndarnämnden i Stockholm gäller f.n.
att frågor som ankommer på nämnden kan efter Kungl. Maj:ts förordnande avgöras
av nämndledamot eller av tjänsteman hos nämnden. Sådant förordnande har
meddelats i brev (1956:531).Även inom andra överförmyndarnämnder

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 155

som kan komma att inrättas bör beslutanderätten kunna
delegeras till nämndledamot eller tjänsteman. Det bör ankomma på
kommunfullmäktige att närmare bestämma området för delegationen. I lagen bör
emellertid föreskrivas att om någon som har fått i uppdrag att ensam fatta
beslut finner att samtycke e.d, ej bör ges eller att frågan är tveksam, så
skall han hänskjuta ärendet till nämnden.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att det särskilt i
vidsträckta kommuner kan vara lämpligt att ledamöterna i en överförmyndarnämnd
delvis förlägger sin verksamhet till olika delar av kommunen och därmed främjar
möjligheterna till personlig kontakt med förmyndare och gode män. Tillämpas en
sådan ordning, måste det uppenbarligen vara av värde att nämndle-damötena i
viss omfattning också får möjlighet att fatta beslut på egen hand,

När det
sedan gäller frågan om ersättning till överförmyndare är det uppenbart att det
nuvarande ersättningssystemet bör ändras, 1 promemorian sägs att
överförmyndarverksamheten bör ses som en kommunal angelägenhet och att den
därför bör bekostas av kommunerna. Det föreslås också att kommunerna själva
skall få bestämma storleken av arvodet åt överförmyndare resp, ledamot av
överförmyndarnämnd. Vad som sålunda anförts har godtagits av övervägande
antalet remissinstanser, bl, a. Svenska kommunförbundet. Även jag ansluter mig
till promemorieförslaget i denna del. Arvodet till överförmyndare bör enligt
min mening bestämmas så, att överförmyndaren får skälig ersättning såväl för
arbetet med den ekonomiska kontrollen som för den rådgivande verksamheten. Det
är också angeläget att arvodet sätts så högt att man kan få väl kvalificerade
personer att åta sig uppdragen som överförmyndare,

I
promemorian övervägs om inte de omyndiga i viss utsträckning bör bidra till
kostnaden för överförmyndartillsynen. Åtminstone när det är fråga om
förmynderskap med större tillgångar skulle det enligt promemorian kunna finnas
skäl att ta ut en viss tillsynsavgift. Tanken härpå avvisas emellertid eftersom
antalet förmynderskap med större tillgångar beräknas vara så ringa att
tillsynsavgiften skulle få mycket liten praktisk betydelse för kommunerna.
Remissinstanserna godtar i allmänhet promemorians uppfattning och påfordrar således
inte en ordning med tillsynsavgift. Inte heller jag anser att en ordning med
tillsynsavgift bör införas.

Enligt promemorian bör det alltjämt åvila
förmynderskapsdomstolarna att vaka över att överförmyndarna fullgör sina
åligganden. Övervägande antalet remissinstanser godtar detta förslag. Några
remissinstanser är dock av avvikande mening och föreslår att tillsynen i
stället flyttas över till länsstyrelserna. Man hänvisar bl, a, till att det på
länsstyrelserna finns erforderlig ekonomisk och revisionsteknisk expertis och
att länsstyrelserna dessutom har erfarenhet av tillsynsverksamhet inom olika
områden.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 156

Jag
har redan tidigare framhållit att den kontroll av överförmyndarnas verksamhet
som domstolarna har utövat många gånger har varit bristfällig. Onekligen finns
det vissa omständigheter som talar för att man skulle få en bättre fungerande
tillsyn, om den flyttades till länsstyrelserna. Det kan också sägas att
domstolarnas tillsynsfunktion, särskilt när den riktar sig mot kommunala överförmyndarnämnder,
innebär en i viss mån främmande relation mellan domstolar och kommunala organ.
Enligt min mening bör man emellertid inte i detta lagstiftningsärende göra
någon ändring i fråga om vilken myndighet som skall handha överförmyndarkontrollen.
Det finns skäl att även på andra områden göra en översyn av de uppgifter som
åvilar domstolarna resp, länsstyrelserna och eventuellt flytta vissa uppgifter
mellan myndigheterna. Jag anser därför att överförmyndarkontrollen t, v, bör
ligga kvar hos domstolarna.

Det
finns emellertid skäl att i detta sammanhang göra vissa smärre förändringar i
sättet på vilket tillsynen skall utövas. Bl, a, kan det, som också har gjorts i
promemorian, ifrågasättas om man bör behålla den hittillsvarande skyldigheten
för överförmyndarna att ge in årsredogörelse till rätten. Den granskning av
årsredogörelserna som företas vid domstolarna är, som jag tidigare har
framhållit, närmast av formell natur och torde sakna större värde. Genom att
överförmyndarnas arvode inte längre skall beräknas på grundval av de omyndigas
inkomst bortfaller också en av anledningarna att ha kvar skyldigheten att ge in
årsredogörelse. På grund härav biträder jag promemorians förslag att
skyldigheten skall upphöra.

Som har anförts i
promemorian bör domstolarnas kontroll utövas huvudsakligen genom inspektion hos
överförmyndarna. Vid en sådan inspektion kan såväl formell som materiell
tillsyn äga rum. Lämpligen bör varje överförmyndardistrikt inspekteras en gång
varje år.

Som ett led i
överförmyndarkontrollen bör domstolarna också stickprovsvis granska de akter
beträffande förmynderskap och godmanskap som finns hos överförmyndarna. Skulle
det vid granskningen uppkomma frågor av komplicerad bokföringsteknisk art har
domstolen möjlighet att anlita erforderlig sakkunskap.

Närmare
bestämmelser om domstolarnas kontroll av överförmyndarverksamheten torde få
meddelas av regeringen.

6.12
Förfarandet i mål om omyndighets- och myndighetsförklaring

I
mål om omyndighetsförklaring gäller som huvudregel att båda parter skall höras,
Lagen medger dock vissa undantag från denna princip. Då fråga är om att någon
skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten och det kan antas att hans hörande skulle vara
utan gagn, kan målet företas till omedelbart

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 157

avgörande utan att den som ansökningen avser har fått
kännedom om den.

Som har
anförts i promemorian är det principiellt betänkligt att någon skall kunna
förklaras omyndig utan att dessförinnan ha hörts. De personer som det här
gäller har emellertid i många fall små möjligheter att själva ta till vara sin
rätt. Vissa personer kan ha svårt att förstå vad saken gäller, medan andra kan
tänkas lida skada av att få del av en ansökan om omyndigförklaring. Som har
framhållits i promemorian är det dock ett rättssäkerhetskrav att, om någon som
avses med en ansökan om omyndigförklaring inte själv kan eller bör höras i
målet, god man förordnas att företräda honom och bevaka hans rätt, 1
promemorian föreslås också att en bestämmelse härom införs i lagen. Förslaget
har godtagits av övervägande antalet remissinstanser. Även jag ansluter mig
till det.

Även om omständigheterna inte är sådana att god man bör
förordnas för den som avses med en ansökan om omyndighetsförklaring, är han
uppenbarligen i många fall i behov av rättegångsbiträde, F, n, finns också möjlighet
att förordna sådant biträde i mål om omyndighetsförklaring, I promemorian
föreslås emellertid att biträde skall förordnas i större utsträckning än f,n,,
nämligen i alla mål där god man inte har förordnats, såvida det inte finnes
uppenbart att biträde inte erfordras. Förslaget har i denna del tillstyrkts av
de allra flesta remissinstanserna och bör enhet min mening genomföras. Att, som
en remissinstans har förordat, föreskriva att biträde skall kunna förordnas
även i mål där god man har utsetts, anser jag inte erforderligt.

Även den som har försatts i omyndighet och som begär att
förklaras åter myndig har f, n, rätt att få hjälp av rättegångsbiträde, dock
endast om det finnes erforderligt. Enligt min mening bör på denna punkt samma
princip gälla som i mål om omyndighetsförklaring. Biträde bör således förordnas
i alla fall då det inte är uppenbart att biträde inte erfordras. En bestämmelse
härom bör införas i lagen.

Biträde som nu nämnts har inte ställning som ombud och kan
därför inte utan fullmakt vädja mot dom som meddelas i målet. Det får dock
förutsättas att biträdet, om han anser att talan mot domen bör föras,
medverkar till att den för vilken han har förordnats antingen själv vädjar mot
domen eller utfärdar fullmakt för biträdet att vädja. Jag anser det därför inte
erforderligt att, som ifrågasatts av en remissinstans, genom en särskild
bestämmelse föreskriva att biträde som här avses har rätt att föra talan mot
domen utan stöd av fullmakt.

De nuvarande reglerna om ersättning till biträde bör, som
har föreslagits i promemorian, äga motsvarande tillämpning när det gäller
ersättning till god man. Detta innebär att den gode mannen får rätt till skälig
ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utiägg som uppdraget
har krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, om inte motparten till den
för vilken god man har förordnats skäligen bör åläggas att ersätta statsverket
kostnaden.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 158

Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring får enligt
gällande rätt göras endast av den omyndige själv eller hans förmyndare. Det har
i skilda sammanhang anförts att denna bestämmelse medför att omyndighetsförklaringar
inte hävs i önskvärd omfattning. Det har gjorts gällande att de omyndiga själva
har otillräcklig kännedom om sina möjligheter i detta avseende och att de
dessutom ofta saknar den kraft som behövs för att ta initiativ till en ansökan
om hävning. Förmyndare å sin sida påstås inte alltid ha något egentiigt
intresse av att få en omyndighetsförklaring hävd. Det har därför föreslagits
bl, a, att man skall införa en ordning med återkommande omprövningar av domar
på omyndighetsförklaring.

Vid årets riksdag har i en motion (mot. 1974:646) väckts
tanken på en obligatorisk, periodiskt återkommande läkarundersökning av alla
omyndigförklarade. En sådan ordning skulle enligt motionen leda till att vissa
omyndigförklarade, som annars skulle förbli omyndiga, skulle få sin
omyndigförklaring upphävd,

1 remissyttrande över motionen (se LU 1974:14) anför
socialstyrelsen att det i princip finns beaktansvärda skäl för en årlig
obligatorisk läkarundersökning av omyndigförklarade. En medicinsk undersökning
måste dock kombineras med en social bedömning. Vidare befinner sig åtskilliga
omyndigförklarade i ett sådant tillstånd att man utan kontinueriigt återkommande
undersökningar kan konstatera att anledning till fortsatt omyndighet alltjämt
föreligger. Om man företar återkommande, mer noggranna undersökningar av sådana
fall finns det risk för negativa effekter på de aktuella tillstånden.
Socialstyrelsen föreslår att det skall åligga överförmyndarna att i samråd med
medicinsk och social expertis årligen bilda sig en uppfattning om vilka av de
omyndigförklarade som tveklöst kan lämnas utanför ett system med återkommande
undersökningar,

1 sitt betänkande med anledning av motionen (LU 1974: 14)
anför lagutskottet att när förutsättningar föreligger för hävande av
omyndigförklaring är det givetvis viktigt att detta konstateras så snart som
möjligt och att erforderliga åtgärder skyndsamt vidtas för att få till stånd en
myndighetsförklaring. Utskottet tar inte ställning i sak till motionsyrkandet
men säger sig utgå från att de synpunkter som framförts i motionen beaktas
under det pågående lagstiftningsarbetet i justitiedepartementet.

Självfallet är det angeläget att en person inte är
omyndigförklarad under längre tid än nödvändigt, 1 praktiken torde det
förekomma åtskilliga fall då en person förblir omyndigförklarad, trots att
grund för omyndighetsförklaring inte längre föreligger. Med den inskränkning
av omyndighetsgrunderna som har föreslagits i det föregående kan antalet
sådana fall förväntas växa under en övergångstid. För att komma till rätta med
detta problem kan man naturligtvis tänka sig att införa ett system med
periodiskt återkommande omprövningar av domar på omyndighetsförklaring.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 159

1
promemorian avvisas tanken på en ordning med regelbundet återkommande
omprövningar av domar på omyndighetsförklaring, eftersom ett sådant system
skulle vara svårt att genomföra praktiskt, I stället föreslås att
överförmyndarna årligen skall gå genom alla förmynderskap som inte avser
underåriga och efter samråd med medicinsk och social expertis bilda sig en
uppfattning om huruvida ifrågavarande personer bör förbli omyndiga. Finner
överförmyndaren att det inte längre föreligger skäl för omyndigförklaring,
skall han kunna ansöka om hävande av omyndigförklaringen.

Övervägande
antalet remissinstanser ansluter sig till promemorians förslag på denna punkt.
På något häll ställer man sig dock tveksam till förslaget med hänsyn till den
avsevärda ökning av överförmyndarnas arbetsbörda som det kommer att medföra.
Andra remissinstanser anser att man ytterligare bör undersöka möjligheterna att
införa ett system med regelbundet, t, ex, vart fjärde år, återkommande
omprövningar av domar på omyndighetsförklaring. Från något håll framförs också
tanken på att socialnämnd skall få rätt att ansöka om hävande av omyndigförklaring.

För
min del anser jag att det skulle föra alltför långt att ha ett system med
regelbundna omprövningar av alla domar på omyndigförklaring. Enligt min mening
innebär det en bättre ordning att, som föreslagits i promemorian, införa en
skyldighet för överförmyndaren att årligen granska alla förmynderskap som inte
avser underåriga och ge honom rätt att vid behov ansöka om hävande av
omyndigförklaringen. Jag förordar alltså att promemorieförslaget genomförs i
denna del. Att ge även socialnämnd rätt att ansöka om hävande av
omyndighetsförklaring anser jag inte behövligt.

Uppenbarligen
kommer den förordade skyldigheten för överförmyndaren att årligen granska
förmynderskapen att medföra åtskilligt arbete. Jag utgår emellertid från att
arbetet kan läggas upp så att det inte blir oskäligt betungande för
överförmyndaren.

Det
är givet att man skulle få ytterligare garantier för att omyndigförklarade
personer inte förblir omyndiga längre än nödvändigt om man, som har föreslagits
i den nyss berörda motionen, inför ett system med obligatoriska årliga
läkarundersökningar av alla omyndigförklarade. Som socialstyrelsen har påpekat
i sitt yttrande över motionen förekommer emellertid åtskilliga fall där man
utan ingående undersökningar kan konstatera att anledning till fortsatt
omyndighet alltjämt föreligger. Det finns också risk för att den
omyndigförklarade upplever det som en obehaglig belastning att vara underkastad
ett system med obligatoriska kontinuerliga läkarundersökningar. Är det fråga om
personer som vistas utanför anstalt kan det befaras att de inte hörsammar
kallelse till en obligatorisk läkarundersökning. Att i sådana fall använda
tvångsmedel för att säkerställa undersökningens genomförande kan det inte gärna
bli tal om.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 160

Med
hänsyn till det sagda bör enligt min mening tanken på obligatoriska
återkommande läkarundersökningar avvisas. Däremot är det angeläget att såväl
överförmyndare som personal inom sjukvård och socialvård söker få till stånd
sådana undersökningar, när det bedöms erforderligt. Det bör också åligga läkare
och socialvårdspersonal att göra anmälan till överförmyndaren när de får
kännedom om sådana fall där omyndigförklaring inte längre bör bestå. Redan nu
har de angivna personalgrupperna en motsvarande anmälningsskyldighet, om de
finner att någon som är föremål för deras verksamhet är i behov av
omyndigförklaring.

Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså att i FB förs in en bestämmelse om att överförmyndare har
rätt att ansöka om hävande av omyndigförklaring. Vidare bör i
nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen tas in bestämmelser om skyldighet
för nykterhets- resp, socialnämnder att anmäla till överförmyndaren när någon
som är föremål för deras verksamhet inte längre bör vara omyndigförklarad. En
motsvarande bestämmelse om anmälningsskyldighet för överläkare och vårdchef
bör tas in i sjukvårdskungörelsen (1972:676) resp, stadgan (1968:146) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

I
alla mål om hävande av omyndigförklaring där överförmyndaren inte själv står
som sökande och han inte heller har tillstyrkt ansökningen bör han höras över
den. Som har anförts i promemorian får överförmyndaren anses vara en viktig
upplysningskälla i fråga om den omyndige och hans förhållanden,

I
promemorian har föreslagits att man bland FB:s förfaranderegler skall la in en
allmän bestämmelse om skyldighet för överförmyndare att i ärende som rör
omyndig som fyllt 16 år bereda honom tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
Enligt min mening finns det dock inte behov av en sådan allmän regel. Redan nu
föreskrivs på åtskilliga ställen i FB att överförmyndaren inte får fatta beslut
om viss åtgärd förrän han har hört den omyndige, 1 vissa fall har föreskriften
utformats så, att den omyndige skall höras, om det kan ske utan märklig omgång
eller tidsutdräkt. En sådan skyldighet att höra den omyndige gäller exempelvis
om överförmyndaren vill vidta åtgärd beträffande den omyndiges fasta egendom,

1
den mån FB inte innehåller någon speciell regel om att den omyndige skall
höras, innan överförmyndaren fattar beslut, blir bestämmelserna i 15 §
förvaltningslagen (1971:290) tillämpliga. Dessa innebär att ärende inte får
avgöras utan att part har beretts tillfälle att yttra sig. Kommunikation får
dock underlåtas i vissa fall, t, ex, om åtgärden är uppenbart obehövlig eller
om ärendets avgörande inte kan uppskjutas.

Förvaltningslagens
regler blir tillämpliga bl, a, när överförmyndaren skall bestämma arvode eller
ersättning till förmyndare eller god man och när han skall avgöra om kommunen
eller den enskilde skall stå för kostnaden. Reglerna innebär i så fall att
överförmyndaren i allmänhet kan underlåta att höra den enskilde, om han avser
att fastställa ett arvode

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 161

som motsvarar vad som normalt brukar utgå och han dessutom
anser att arvodet bör betalas av kommunen. Däremot bör den enskilde normalt
beredas tillfälle att yttra sig, om ett särskilt högt arvode har ifrågasatts,
liksom dä överförmyndaren anser att den enskilde helt eller delvis bör stå för
kostnaden. Överförmyndaren bör dock kunna underlåta att höra den enskilde om
detta skulle vara uppenbart meningslöst med hänsyn till hans ålder, psykiska
tillstånd e, d.

6.13 Kostnadsfrågor

I det föregående har föreslagits dels att kommunerna skall
bekosta över

förmyndarverksamheten, dels att arvoden och ersättningar till förmyndare

och gode män till stor del skall utgå av kommunala medel. Storleken av de

kostnader som sålunda kommer att belasta kommunerna är svår att

beräkna. Det bör också erinras om att varje kommun enligt förslaget skall

få en viss frihet att själv utforma överförmyndarorganisationen och

bestämma grunder för förmyndararvodena.

Till ledning för kostnadsberäkningarna kan emellertid
nämnas att kostnaderna för överförmyndarnämnden i.Stockholm för år 1974 har
beräknats till ca 1,2 milj, kr. När det gäller förmyndararvodena har
förmynderskapsutredningen gjort vissa beräkningar som bl,a, utvisar att
arvoden av allmänna medel skulle komma att utgå med sammanlagt 4 milj, kr,,
räknat för hela landet. Härvid är dock att märka dels att utredningens
beräkningar avser 1970 års penningvärde, dels att beräkningarna grundas på den
förutsättningen att arvode utgår av allmänna medel endast i de fall då den
omyndiges inkomst understiger ett halvt basbelopp. De förslag som har lagts
fram i det föregående torde medföra att kommunernas sammanlagda kostnader för
förmyndararvoden blir högre,

I promemorian övervägs att låta statsbidrag utgå till
kommunerna för deras kostnader för överförmyndarorganisationen och för arvoden
och ersättningar till förmyndare och gode män. Enligt promemorian talar
emellertid mot detta att ett system med statsbidrag nödvändiggör vissa
detaljregleringar som i övrigt torde vara onödiga. Det framhålls också att det
är en allmän strävan från såväl statligt som kommunalt håll att göra
stödåtgärder till kommunerna mer generella och undvika statsbidrag som särskilt
skall täcka vissa kostnader. Härtill kommer att varje enskild kommuns kostnader
för förmyndarvården torde bli förhållandevis begränsade. Med hänsyn härtill
avvisas i promemorian tanken på särskilda statsbidrag i detta sammanhang.

Av de remissinstanser som har yttrat sig över denna del av
promemorieförslaget anser Malmö kommunstyrelse och sociala centralnämnden i
Göteborg att kostnaderna för överförmyndarverksamheten helt eller del-

I I Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 142

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 162

vis
bör täckas av särskilda statsbidrag. Svenska kommunförbundet delar emellertid
promemorians bedömning att man inte lämpligen bör införa något särskilt
statsbidrag vare sig för kostnaderna för överförmyndarverksamheten eller för
förmyndarvården i övrigt.

Även jag ansluter mig till
de synpunkter som har förts fram i promemorian och förordar således att något
särskilt statsbidrag inte införs i detta sammanhang.

6.14
Kontroll över boutredningsmans förvaltning

Dödsbo
förvaltas av dödsbodelägarna gemensamt. Enligt bestämmelserna i 19 kap,
ärvdabalken (ÄB) kan dock domstol förordna att dödsboets egendom skall avträdas
till förvaltning av boutredningsman samt utse någon att såsom boutredningsman
handha förvaltningen. Boutredningsmannen företräder dödsboet gentemot tredje
man. Han skall företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder. För
överlåtelse av fast egendom och tomträtt måste han dock i princip ha delägarnas
samtycke.

19 kap, ÄB innehåller
åtskilliga bestämmelser som syftar till kontroll av boutredningsmannens
förvaltning. Dessa innebär i huvudsak följande. Boutredningsmannen får inte
blanda samman boets egendom med egendom som tillhör annan. Så snart boet är
berett för delning skall boutredningsmannen avge redovisning för sin
förvaltning inför dödsbodelägarna, Frånträder han sitt uppdrag dessförinnan
skall han i samband härmed avge redovisning. På begäran av dödsbodelägare eller
om domstolen i annat fall anser det lämpligt kan domstolen förordna god man
att öva tillsyn över boutredningsmannens förvaltning. Boutredningsmannen är
skyldig att ersätta skada som han uppsåtiigen eller av vårdslöshet vållar
dödsboet eller någon vars rätt är beroende av utredningen,

I praktiken utnyttjas
kontrollmöjligheterna i relativt liten omfattning. Särskilt gäller detta
möjligheten att förordna god man. Dödsbodelägarna torde ofta dra sig för att
begära sådant förordnande och domstolen har sällan sådan insyn i förvaltningen
att den kan bedöma om det i det enskilda fallet finns behov att förordna god
man.

För att öka
dödsbodelägarnas möjligheter till kontroll föreslås i promemorian att
boutredningsmannen efter mönster av vad som gäller för advokats förvaltning av
klientmedel skall förpliktas att dels nedsätta dödsboets värdehandlingar i
öppet förvar hos bank, om sammanlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande
två gånger gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, dels före den
1 april varje år avge redovisning för medelsförvaltningen under föregående år.
Redovisningen skall tillställas minst en av dödsbodelägarna. De övriga
dödsbodelägarna samt den domstol som meddelat boutredningsmannaförordnandet
skall

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 163

underrättas härom. Finns omyndig delägare i dödsboet skall
ett exemplar av redovisningen tillställas överförmyndaren. Om
boutredningsmannen inte inom föreskriven tid fullgör vad som sålunda åligger
honom kan rätten vid vite förelägga honom att fullgöra sin
redovisningsskyldighet.

Promemorieförslaget
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av övervägande antalet
remissinstanser och bör enligt min mening genomföras, I lagen bör dessutom
föreskrivas att dödsbodelägare som inte har tillställts redovisning från
boutredningsmannen har rätt att på begäran hos denneifå ett exemplar av
redovisningen.

Det förhållandet att ett exemplar av redovisningen skall
tillställas överförmyndaren, om det finns en omyndig dödsbodelägare, medför
givetvis, som har påpekats under remissbehandlingen, att överförmyndaren blir
skyldig att ta del av redovisningen. Även om det kan vara tidsödande och i
övrigt innebära svårigheter för överförmyndaren att granska förvaltningen av
ett stort dödsbo, torde han i mänga fall ha bättre förutsättningar att
tillgodogöra sig innehållet i redovisningen än den omyndiges förmyndare eller
gode man.

En remissinstans har påpekat att det är en brist att
överförmyndaren i fall där någon av dödsbodelägarna är omyndig inte är behörig
att hos rätten begära förordnande av god man för granskning av boutredningsmannens
förvaltning. Mot detta vill jag invända att överförmyndaren givetvis är
oförhindrad att vända sig till rätten och framhålla behovet av att god man
förordnas. Detta gäller såväl när någon av dödsbodelägarna är omyndig som när
överförmyndaren företräder en person som har god man enligt 18 kap, FB, Rätten
har därefter möjlighet att, om den finner det lämpligt, utse god man enligt ÄB,
Enligt min mening tillgodoses de enskildas intressen tillräckligt genom denna
ordning. Jag är därför inte beredd att föreslå någon ändring i förevarande
bestämmelser om utseende av god man.

Skyldigheten att avge redovisning bör givetvis gälla även
de boutredningsman som har förordnats innan de nya reglerna träder i kraft, I
överensstämmelse härmed bör domstolarnas övervakning av att boutredningsmannen
fullgör sin redovisningsskyldighet i princip gälla också dessa äldre
boutredningsman. Detta kan dock, som har påpekats under remissbehandlingen,
komma att vålla domstolarna avsevärt arbete, eftersom de inte torde föra någon
särskild förteckning över meddelade boutredningsmannaförordnanden. Med hänsyn
härtill bör domstolarnas skyldighet att kontrollera redovisningsskyldigheten
begränsas till boutredningsman som har förordnats under de tre senaste åren
före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Därutöver bör domstolarna
kontrollera boutredningsmannens redovisningsskyldighet i sådana fall då det
har påkallats av dödsbodelägare eller, om omyndig har del i boet, av överförmyndaren.

Som har föreslagits i promemorian bör införas möjlighet
för boutredningsman som slutfört sitt uppdrag att bli entiedigad från detta.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 164

6.15
Skydd för omyndigs och dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat
sätt

Såväl
förmyndare som gode män och boutredningsman är skyldiga att ersätta skada som
de uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar den omyndige, huvudmannen eller
boet. Denna skadeståndsskyldighet bör uppenbarligen behållas. Det kan
emellertid övervägas att vid fall av förskingring förstärka skyddet för de enskilda
och för dödsbon genom ett system med försäkring e,d.

Olika alternativ skulle
kunna komma i fråga, om man vill åstadkomma ett ökat skydd i angivet hänseende.
Förluster på grund av förskingringar torde emellertid ha förekommit i mycket
liten utsträckning inom ifrågavarande områden, och de kontrollföreskrifter som
finns eller som nu föreslås torde ytterligare förebygga risken för
förskingringar. På grund härav anförs i promemorian att det inte finns
tillräckliga skäl för att införa bestämmelser om skydd för omyndigs och
dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat liknande sätt. Vad
sålunda anförts har praktiskt taget lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen. Inte heller jag anser att bestämmelser av det angivna
innehållet bör införas.

6.16
Avveckling av äldre godmanskap

Vid
dödsfall förekommer inte sällan att den döde efterlämnar arvingar som vistas på
okänd ort eller på en så avsides belägen ort att de svårligen kan nås med
meddelande om dödsfallet. Fall kan också förekomma då det inte går att utröna
om det finns arvingar som före allmänna arvsfonden eller annan känd arvinge är
berättigad till arv efter den döde. Även tesiamentstagare kan vara okänd eller
vistas på okänd ort. För att i sådant fall bevaka den okändes eller
bortovarandes rätt i boet och förvalta hans lott däri skall rätten förordna god
man för honom och låta kungöra arvfallet i Post- och Inrikes Tidningar med
anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från
kungörandet. Framställs inte anspråk på arvet inom femårsperioden preskriberas
arvsrätten vid fristens utgång. Försummar domstolen att utfärda kungörelse
gäller en yttersta preskriptionstid av tio år från dödsfallet. Då preskription
inträder upphör gode mannens uppdrag. Han blir i sådant fall skyldig att
redovisa arvsmedlen till den eller dem som de skulle ha tillfallit, om den
okände eller bortovarande hade avlidit före arvlåtaren.

För preskription av rätt
till arv gällde andra regler före den 1 januari 1929, Reglerna innebar i fråga
om känd arvinge på okänd ort att kungörelse om arvet skulle utfärdas.
Arvsrätten preskriberades tio år efter kungörandet, om arvingen inte
dessförinnan gjort sin rätt till arvet gällande. I fråga

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 165

om
känd arvinge på fjärran ort löpte en preskriptionstid på ett år från det
arvingen av domstolen underrättades om dödsfallet. Om domstolen underlät att
utfärda kungörelse eller underrätta arvingen om arvet inträdde över huvud taget
inte någon preskription. God man som i sådant fall förordnats att förvalta den
bortovarandes lott i dödsboet kunde inte få godmanskapet avvecklat. Detta har
medfört att flera godmanskap av hithörande slag fortfarande står kvar. Även om
preskriptionstiden efter kungörelse eller underrättelse gått till ända, kan
godmanskapet kvarstå på den grund att den gode mannen inte lyckats anträffa
någon till vilken han kan redovisa medlen,

I fråga om okänd arvinge
innebar tidigare regler att hans arvsrätt preskriberades ett år efter
dödsfallet. Trots att god man i detta fall inte skulle förordnas for den
okände, förekom likväl att så skedde. En del sådana godmanskap kvarstår
alltjämt av den anledningen att gode mannen inte kunnat anträffa någon arvinge
till vilken han kan redovisa medlen.

När
det gäller testamentstagares rätt fanns före den 1 januari 1931 inte några
bestämmelser om preskription. Inte heller fanns några regler om förordnande av
god man. Trots detta förekom i praxis att god man förordnades för okänd eller
bortovarande tesiamentstagare. Även sådana godmanskap kvarstår i viss utsträckning
fortfarande.

Det bör nämnas att det i
praxis har förekommit att äldre godmanskap har avvecklats genom att gode mannen
har redovisat medlen till allmänna arvsfonden, varvid eventuell arvinge
förbehållits rätt att i mån av befogenhet framställa arvsanspråk.

Enligt promemorian är det
önskvärt att det tillskapas en snabb och enkel form för avveckling av alla de
gamla godmanskap som det här är fråga om. Avvecklingen skall enligt
promemorieförslaget ske enligt en särskild lag, Lagen bör ålägga de gode männen
att leverera in medlen till kammarkollegiet, Godmansuppdraget skall härmed
vara fullgjort och de gode männen entledigas. Den som vill göra anspråk på
medlen skall sedan inom två år göra anspråk på medlen hos
förmynderskapsdomstolen. När denna tid utgått skall rätten för varje godmanskap
pröva om den som anmält anspråk är berättigad till medlen eller om dessa skall
tillfalla allmänna arvsfonden. Det åligger enligt förslaget rätten att sörja
för erforderlig utredning. Rätten skall härvid höra kammarkollegiet,
överförmyndaren och den gode mannen. Om rätten vid sin prövning av ärendet
skulle finna att någon som inte anmält anspråk pä medlen är berättigad till
dem, skall rätten bereda denne tillfälle att framställa anspråk, trots att den
bestämda tvåårsfristen redan förflutit.

Utredningens förslag har i
sina huvuddrag godtagits av samtliga remissinstanser.

Som framhållits i
promemorian är det angeläget att åstadkomma en avveckling av de kvarstående
äldre godmanskapen, I de flesta av dessa uppgår de förvaltade medlen till ett
så ringa belopp att de inte täcker kostnaderna för en undersökning av vem som
är närmast berättigad till

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 166

medlen.
Promemorieförslaget innebär en enkel och billig form f jr avveckling. En
lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslaget bör därför
genomföras,

1
enlighet med vad som föreslås i promemorian bör avvecklingen ske genom att de
gode männen betalar in medlen till kammarkollegiet och därefter entledigas.
Eventuella rättsägare bör inom två år från lagens ikraftträdande kunna
framställa anspråk på medlen hos förmynderskapsdomstolen. Efter tvåårstidens
utgång bör förmynderskapsdomstolen för varje särskilt fall pröva huruvida
medlen skall tillfalla person som framställt anspråk på dem. Medel som inte
skall utges till enskild rättsägare bör tillfalla allmänna arvsfonden.

Möjlighet
att framställa anspråk på medlen bör emellertid, som kammarkollegiet har
påpekat, inte vara beroende av att gode mannen verkligen har slutfört sitt
uppdrag genom att betala in medlen till kollegiet. Likaså bör domstolen,
oberoende av om medlen har inbetalats, kunna ta upp frågan om de skall
tillfalla person som har framställt anspråk på dem eller allmänna arvsfonden.

Som
anförts i promemorian bör de gode männens inbetalning av förvaltade medel
lämpligen ske inom tre månader från lagens ikraftträdande. Denna tidsfrist
torde i de flesta fall väl räcka till för att de berörda gode männen skall
hinna fullgöra sin skyldighet. Då det inte kan uteslutas att det i vissa fall kan
fordras längre tid för att utröna om ett visst godmanskap faller under lagen,
bör överförmyndaren kunna medge gode mannen anstånd med inbetalningen. Det bör
åligga överförmyndaren att informera de gode män som berörs av lagen om vad de
har att iaktta och att övervaka att de fullgör sin inbetalningsskyldighet. Om
god man trots påstötning från överförmyndaren underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt lagen bör överförmyndaren anmäla förhållandet för rätten.
Rätten bör i sin tur kunna förelägga den gode mannen vid vite att fullgöra sin
skyldighet, ° Samtidigt med att gode mannen levererar in medlen till
kammarkollegiet bör han inge en av överförmyndaren godkänd sluträkning för sitt
uppdrag. Kollegiet bör underrätta överförmyndaren om inbetalningen. Denne bör i
sin tur underrätta förmynderskapsdomstolen härom så att gode mannen kan
entiedigas.

Innan
förmynderskapsdomstolen avgör frågan om vem inlevererade medel skall tillfalla
bör yttrande inhämtas från kammarkollegiet samt från överförmyndaren och den
gode mannen. Givetvis bör rätten också i övrigt sörja för erforderlig utredning
i ärendet. Normalt bör det dock vara tillräckligt att rätten anskaffar
uppgifter ur sådana protokoll och andra handlingar som tillhör det ursprungliga
godmansärendet. Med hänsyn till den ringa behållning som de här aktuella
godmanskapen vanligen har, får det förutsättas att den utredning som
kammarkollegiet måste göra för att kunna avge yttrande i ärendena blir tämligen
summarisk.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 167

Om rätten vid prövningen av vem medlen skall tillfalla
finner att känd person, som inte har anmält anspråk inom tvåårstiden, är
berättigad till medlen jämte eller framför person som anmält sådant anspråk
eller framför allmänna arvsfonden, bör den angivne personen, som föreslagits i
promemorian, av rätten beredas möjlighet att framställa anspråk. En förutsättning
härför är givetvis att vederbörande inte befinner sig på okänd ort. Domstolens
skyldighet att bereda känd person tillfälle att framställa anspråk bör därför
begränsas till fall där det kan ske. Framställer vederbörande anspråk på
medlen inom den tid som domstolen har förelagt, bör anspråket prövas utan
hinder av att lagens tvåårsfrist har gått ut,

I enlighet med promemorieförslaget bör ärende enligt den
föreslagna lagen handläggas enligt bestämmelserna i lagen om domstolsärenden.
Dock bör den som anmält anspråk på förvaltade medel själv stå för sina
kostnader med anledning härav. Ogillas anspråket, bör han inte förpliktas att
ersätta staten dess kostnader i ärendet.

När det gäller rättens domförhet har i promemorian
föreslagits att samma regler skall gälla som vid prövning av tvistiga ärenden
enligt föräldrabalken. Detta innebär att rätten vid sin slutliga handläggning
alltid skall bestå av lagfaren domare och nämnd, även i sådana fall då anspråk
på medlen inte har framställts. Enligt min mening är det emellertid onödigt att
låta rätten ha denna sammanställning annat än när ärendet är tvistigt, I alla
andra fall bör alltså handläggningen kunna företas av en lagfaren domare.

Inledningsvis
har nämnts att det i praxis förekommit att äldre godmanskap avvecklats genom
att gode mannen har betalat in de förvaltade medlen till allmänna arvsfonden
med förbehåll för eventuell arvinges rätt och att gode mannen sedan
entiedigats, I den mån dessa godmanskap vid den nya lagens ikraftträdande inte
har blivit slutiigen avgjorda genom att medlen utbetalats till rätt arvinge
bör, som har föreslagits i promemorian, den vidare avvecklingen av godmanskapet
ske enligt bestämmelserna i den föreslagna lagen. Anspråk på medlen skall
sålunda framställas inom två år från lagens ikraftträdande. Efter utgången av
denna tidsfrist skall rätten pröva vem medlen slutligt bör tillfalla. Har
anspråk inte framställts inom tvåårstiden, bör rätten dock inte verkställa
någon prövning. Det betyder att medlen i så fall slutligt tillfaller allmänna
arvsfonden vid tvåårstidens utgång.

Med anledning av vad kammarkollegiet har anfört under
remissbehandlingen vill jag påpeka att 5 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden
blir tillämplig på medel som tillfallit fonden enligt den nu föreslagna lagen.
Det innebär att medlen i enlighet med bestämmelserna i nämnda paragraf kan helt
eller delvis avstås till den avlidnes släkting eller annan som stått den
avlidne nära.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 168

6.17 Ikraftträdande m. m.

Det är angeläget att de föreslagna lagändringarna träder i
kraft så snart som möjligt. Särskilt gäller detta de nya reglerna om grunderna
för omyndigförklaring och om arvode till förmyndare och gode män. Dessa regler
liksom huvuddelen av övriga bestämmelser bör därför träda i kraft den 1 januari
1975, Äldre bestämmelser bör dock fortfarande gälla i fråga om arvode och annan
ersättning till förmyndare och gode män, i den mån ersättningen gäller arbete
som har utförts före den I januari 1975,

När det gäller överförmyndarorganisationen torde praktiska
skäl hindra att de nya bestämmelserna sätts i kraft så snart som den 1 januari
1975, Bl, a, måste kommunerna ges tid att se över den nuvarande organisationen
och vid behov välja nya överförmyndare etc. Lämpligen bör reglerna i hithörande
delar träda i kraft den 1 januari 1976, Vid den tidpunkten bör också löpande
tjänstgöringstider upphörafördeöverförmyndareoch ledamöter a v
överförmyndarnämnd samt ersättare för dem som har valts enligt äldre
bestämmelser.

Även om bestämmelserna om den nya
överförmyndarorganisationen träder i kraft först den 1 januari 1976 bör dock de
nuvarande reglerna om överförmyndares arvode upphöra att gälla redan vid
utgången av år 1974, Fr,o, m, den 1 januari 1975 bör alltså
överförmyndarverksamheten helt bekostas av kommunerna. Liksom när det gäller
arvode till förmyndare och gode män bör dock äldre bestämmelser alltjämt gälla
i fråga om överförmyndararvode för år 1974 och tidigare. Sådant arvode skall
alltså betalas av de omyndigas medel och utgå med så stort belopp som anges i
19 kap, 12 § FB. Vidare bör bestämmelsen i 17 kap, 7 § FB om uppgifts-lämnande
till rätten fortfarande gälla, såvitt avser förmyndarnas verksamhet under år
1974,

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1.
lagom ändring i
föräldrabalken,

2.
lag om ändring
i ärvdabalken,

3.
lag om ändring
i giftermålsbal ken,

4.
lag om
avveckling av äldre godmanskap,

5.
lag om
ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

6.
lag om ändring
i lagen (1954:579) om nykterhetsvård,

7.
lag om ändring
i lagen (1956:2) om socialhjälp.

De under 6 och 7 angivna lagförslagen har upprättats i
samråd med chefen för socialdepartementet.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 169

8 Specialmotivering

8.1
Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

9 kap.

5§

I
paragrafen har gjorts en redaktionell ändring med hänsyn till att de regler som
handlar om tillstånd till överlåtelse av eller inteckning i omyndigs fasta
egendom eller tomträtt har flyttats från 15 kap, 16 § till 15 kap, 15 §,

10
kap.

1
§

I
paragrafen anges uttömmande grunderna för omyndigförklaring av den som har
fyllt aderton år, I jämförelse med gällande rätt har grunderna inskränkts
väsentligt. När det gäller skälen för detta och den närmare innebörden av de
nya bestämmelserna får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet 6,2 i
den allmänna motiveringen.

Paragrafen
innebär bl, a, att en person inte får omyndigförklaras, om det är tillräckligt
att god man förordnas för honom. Bestämmelser om förordnande av god man i fall
som här avses finns i 18 kap, 3 § FB,

Även
om det vid en prövning enligt förevarande paragraf har ansetts att en person
inte behöver omyndigförklaras, kan naturligtvis förhållandena senare ändras så
att en omyndigförklaring blir aktuell, I avsnittet 6,2 har särskilt nämnts det
fallet att god man har förordnats och det senare visar sig att huvudmannen
ingår rättshandlingar i strid mot gode mannens vilja till skada för sig själv.
Fall kan naturligtvis också tänkas då den enskildes hjälpbehov av någon
anledning blir större än som till en början antogs.

Omyndigförklaring
kan liksom hittills meddelas endast av domstol. Frågan om vilka som är behöriga
att ansöka om omyndigförklaring regleras i 20 kap, 16 § första stycket. Om
krav på läkarintyg i mål om omyndigförklaring ges bestämmelser i 20 kap, 21 §,

8§

I
paragrafen föreskrivs att rätten skall häva omyndigförklaring, om det inte
längre finns skäl för den. Jag har i avsnittet 6.12 betonat det angelägna i att
en person inte är omyndigförklarad under längre tid än nödvändigt och lagt fram
vissa förslag som så långt möjligt skall garantera att omyndigförklaring hävs
i behövlig utsträckning. Bl, a, har överförmyndaren fått rätt att ansöka om
hävande vid sidan av den omyndige själv och förmyndaren. Bestämmelser härom
finns i 20 kap, 16 § andra stycket.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 170

Givetvis kan man tänka sig flera olika fall då en
omyndigförklaring bör hävas. Ett fall är då det befinns att den omyndige inte
längre lider av sådant psykiskt handikapp som anges i 10 kap, 1 §, Det kan
också tänkas att den omyndige visserligen alltjämt är sjuk men att han antingen
själv eller med hjälp av god man eller annan kan tillfredsställande vårda sina
angelägenheter.

11 kap.

4§

Paragrafens första stycke är oförändrat, I ett nytt andra
stycke har tagits in en regel om giltighetstiden för vissa
förmyndarförordnanden. Regeln har behandlats i avsnittet 6,3 i den allmänna
motiveringen,

5§

1 paragrafens första stycke föreskrivs att till förmyndare
skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Den
nuvarande regeln om företräde för den omyndiges anhöriga m. fl, har slopats.
Som jag har anfört i avsnittet 6,3 betyder detta inte att anhöriga och andra
närstående skulle vara uteslutna, när det gäller att utse förmyndare. Tvärtom
torde många gånger en släkting eller liknande vara lämpligast som förmyndare,
särskilt med hänsyn till angelägenheten att den omyndige får tillfredsställande
personlig omvårdnad.

Att rätten i ärende om förordnande av förmyndare skall
höra överförmyndaren framgår av 20 kap. 24 a S.

1 lagen har inte ställts upp någon gräns för hur många
förmynderskap en viss person skall kunna ha hand om. Som jag har framhållit i
den allmänna motiveringen bör det emellertid åligga domstolarna att noga
förvissa sig om att den som utses till förmyndare har erforderlig tid till sitt
förfogande.

Paragrafens andra styckeär oförändrat.

8§

I enlighet
med vad jag har förordat i avsnittet 6,3 har de nuvarande bestämmelserna i
första stycket om skyldighet att åta sig förmyndaruppdrag upphävts. I
paragrafen har i stället tagits in en bestämmelse om att förmyndare har rätt
att på egen begäran bli befriad från uppdraget, I fråga om legal förmyndare
sägs dock att han inte har rätt att bli entledigad, om särskilda skäl talar mot
detta,

12 kap.

1 § Paragrafens första stycke anger under vilka
omständigheter förmynder-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 171

skåp för underårig skall skrivas in vid rätten. Bestämmelserna
har behandlats i avsnittet 6,4 i den allmänna motiveringen.

Enligt första punkten skall inskrivning ske då särskild
förmyndare förordnas för den underårige. Bestämmelser om sådant förordnande
finns i 11 kap, 3 § första stycket.

Enligt andra punkten skall inskrivning ske då den
underårige på annat sätt än genom upptagande av lån har förvärvat egendom som
skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt värde överstiger ett
belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen om allmän
försäkring. Som nämnts i avsnittet 6,4 innebär regeln att inskrivning skall ske
inte bara när den underårige vid ett och samma tillfälle förvärvar egendom
överstigande två basbelopp utan också när han erhåller egendom som tillsammans
med tidigare förvärvad och alltjämt innehavd egendom överstiger den angivna
beloppsgränsen.

Den omständigheten att den underåriges egendom förbrukas
eller nedgår i värde medför inte att inskrivning ovillkorligen skall upphöra.
Rätten har dock enligt 12 kap, 7 § möjlighet att fatta beslut härom.

Enligt tredje punkten skall inskrivning ske då rätten utan
att det föreligger sådan omständighet som nämns i de båda föregående punkterna
ändå anser att förmynderskapet bör skrivas in och därmed komma under särskild
kontroll. Som exempel kan nämnas att den underårige blir ägare till fast
egendom utan att värdet av egendomen eller den underåriges del däri överstiger
två basbelopp eller att han blir ägare eller delägare i en rörelse, vars värde
med hänsyn till de skulder som vidlåder rörelsen inte överstiger
beloppsgränsen. Inskrivning kan också vara befogad när någon av den underåriges
föräldrar har avlidit och den ekonomiska ställningen i dödsboet inte låter sig
klart överblicka, liksom i fall då förmynderskapsdomstolen har vidtagit någon
åtgärd beträffande förmynderskapet.

Andra stycket, som handlar om vid vilken domstol
inskrivning skall ske, är oförändrat,

6§

Andra stycket, där det sägs att regeringen meddelar
närmare bestämmelser om förmynderskapsbok m,m, har upphävts som onödigt,

7§

Paragrafen, som är ny, ger rätten möjlighet att besluta
att skedd inskrivning skall upphöra, om grund för inskrivning inte längre
befinns föreligga, I praktiken torde i de flesta fall överförmyndaren eller
förmyndaren komma att fästa rättens uppmärksamhet vid att det inte längre
finns skäl att låta ett förmynderskap vara inskrivet. Rätten kan emellertid
också fatta sitt beslut ex officio. Det har inte meddelats någon föreskrift för
rätten att före besluts meddelande inhämta yttrande från överförmyndaren och
förmyndaren, I vissa fall kan det naturligtvis ändå vara lämpligt att så sker.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 172

13 kap.

I §

I första stycket föreskrivs att förmyndaren har att sörja
för myndlingens person samt att förvalta myndlingens förmögenhet och företräda
honom i angelägenheter som rör den. Bestämmelsen om förmyndarens åliggande att
sörja för myndlingens person har flyttats från 13 kap, 3 § för att bättre
markera att omsorgen om myndlingens person är en minst lika viktig uppgift för
förmyndaren som förvaltningen av myndlingens förmögenhet.

Närmare bestämmelser om hur arbetet med den omyndiges
personliga angelägenheter skall utföras har av naturliga skäl inte kunnat anges
i lagtexten. Frågan måste bli beroende av omständigheterna i det enskilda
fallet och även av anledningen till omyndigförklaringen. Erinras bör emellertid
om den nyinsatta bestämmelsen i 13 kap. 4 §, enligt vilken förmyndaren är
skyldig se till att den omyndiges medel i skälig omfattning används till hans
nytta. Jag vill också nämna att förmyndaren genom 15 kap, 19 § i dess nya
lydelse har fått uttrycklig rätt till arvode för arbetet med den personliga
omvårdnaden om myndlingen.

När det gäller den personliga omvårdnaden om underårig är
det i första hand vårdnadsreglerna i 6 kap, som blir tillämpliga. En erinran
härom har tagits in i tredje stycket av förevarande paragraf,

1 andra
stycket av förevarande paragraf görs vissa undantag från regeln i första
stycket om att förmyndaren förvaltar myndlingens förmögenhet och företräder
honom i angelägenheter som rör förmögenheten. Denna regel gäller sålunda inte,
om annat föreskrivs i lag. Förmyndaren har inte heller hand om egendom som
den omyndige har förvärvat med förbehåll om s, k, särskild förvaltning.

De frågor som gäller särskild förvaltning har behandlats i
avsnittet 5,6 i den allmänna motiveringen. Det bör observeras att den som
särskilt förvaltar viss egendom är skyldig att årligen lämna förmyndaren
redovisning över den förvaltade egendomen, oberoende av om testator resp,
givare skulle ha föreskrivit motsatsen,

3§

Den grundläggande bestämmelsen om förmyndares skyldighet
att sörja för den omyndiges person har i departementsförslaget tagits in i 13
kap, l§. Med anledning därav har förevarande paragraf upphävts,

4§

I paragrafen har lagts till en regel om att förmyndaren
skall se till att den omyndiges medel i skälig omfattning används till dennes
nytta. Regeln har berörts i avsnitten 6,5 och 6,8,1 i den allmänna
motiveringen.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 173

8§

Paragrafens första stycke är oförändrat,

I andra stycket har gjorts en mindre redaktionell ändring
förorsakad av att innehållet i nuvarande 3 § förts över till 1 §,

De nya reglerna om förmyndarförvaltningen innebär bl, a,
att prövningen av frågor om tillstånd för förmyndaren att vidta vissa förvaltningsåtgärder
i sin helhet ankommer på överförmyndaren, I anledning härav har en redaktionell
ändring vidtagits i tredje stycket.

14 kap.

2 och 7 §§

I paragrafen har gjorts smärre ändringar med anledning av
att prövningen av frågor om tillstånd till vissa förvaltningsåtgärder, som
enligt gällande rätt ankommer på rätten, överflyttas till överförmyndaren,

8§

Första stycket, som innehåller en bestämmelse om
skyldighet för förmyndaren att ge in avskrift av bouppteckning till
överförmyndaren, har upphävts, I enlighet med vad jag har anfört i avsnittet
6,7 bör det i stället ankomma på rätten att lämna avskrift av bouppteckning
direkt till överförmyndaren i fall då omyndig har del i dödsbo eller i boet
finns delägare för vilken god man skall förordnas, I 20 kap, 8 § ÄB har tagits
in en regel om skyldighet för dödsbo att till rätten ge in avskrifter av
bouppteckning i så många exemplar som behövs för att rätten skall kunna
fullgöra sitt åliggande.

Som följd av att första stycket upphävts har även tredje
stycket fån utgå, varjämte ett smärre tillägg har gjorts i andra stycket.

11 §

Liksom hittills innehåller första stycket bestämmelser om
att förmyndaren för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo har rätt till
skäligt arvode, att detta skall utgå årligen, om avtal har träffats om
samlevnad i oskiftat bo, samt att arvodet skall förskjutas av boet. Som en
nyhet föreskrivs att arvodets storlek skall bestämmas av överförmyndaren.
Hithörande frågor har behandlats i avsnittet 6.10 i den allmänna motiveringen.

Andra stycket rör frågan om rätt för fader eller moder,
som på grund av lag är förmyndare, att uppbära arvode för vård av omyndigs rätt
i oskiftat dödsbo. Bestämmelserna överensstämmer med gällande rätt frånsett att
överförmyndaren i stället för rätten har fått till uppgift att pröva huruvida
arvode skall utgå.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 174

15 kap.

4§

1 paragrafen har den ändringen gjorts att överenskommelse
om att medel skall kvarstå hos försäkringsbolag i placeringshänseende jämställs
med insättning hos bank. Sådana medel förvaltas av bolagen på särskilt
förräntningskonto,

1 övrigt
har i paragrafen gjorts några smärre ändringar med anledning av reformer på
banklagstiftningens område. Med bank avses i paragrafen bankaktiebolag enligt
lagen (1955:183) om bankrörelse, sparbank enligt lagen (1955:416) om
sparbanker och centralkassa för jordbrukskredit enligt lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelse. Efter samgåendet den I juli 1974 av postbanken och
Sveriges Kreditbank till Post-och Kreditbanken (PK-banken) har begreppet postsparbanken
upphört att gälla,

5§

I paragrafens andra punkt föreskrivs f, n, att
överförmyndaren får ge tillstånd till annan placering av omyndigs medel än som
anges i 4 § endast om det föreligger särskilda skäl, I enlighet med vad jag har
anfört i avsnittet 6,8,1 har bestämmelsen om särskilda skäl slopats för att
möjliggöra att omyndigmedel i större utsträckning placeras i annat än
obligationer o.d. Givetvis fordras det dock att överförmyndaren noga prövar de
risker som den begärda placeringen kan komma att medföra och dess betydelse för
den omyndiges ekonomi,

8§

I första stycket har den värdegräns som gäller för
skyldigheten att nedsätta omyndigs värdehandlingar i öppet förvar höjts från
5000 kr, till ett belopp motsvarande två gånger det gällande basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring. Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall man
enligt fjärde stycket räkna samman alla värdehandlingar som tillhör omyndiga
med en och samma förmyndare. Överstiger det sammanlagda värdet av
värdehandlingarna två basbelopp, skall alltså samtliga handlingar nedsättas i
öppet förvar. Hithörande frågor har behandlats i avsnittet 6,8,2 i den allmänna
motiveringen,

1 tredje stycket har gjorts den ändringen att den
hittillsvarande skyldigheten att oberoende av beloppsgräns sätta ned vissa
obligationer i öppet förvar hos bank eller skriva in dem i skuldbok begränsats
till att gälla endast svenska statens premieobligationer. För andra
obligationer gäller alltså enligt departementsförslaget att de måste nedsättas
i öppet förvar hos bank eller skrivas in i skuldbok endast om deras värde
ensamt eller tillsammans med värdet av de övriga värdehandlingar som den
omyndige kan inneha överstiger ett belopp motsvarande två gånger det gällande
basbeloppet.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 175

9§

I första stycket har den ändringen gjorts att medel som
enligt 4 § kvarstår hos försäkringsbolag jämställs med medel som innestår hos
bank. Sådana medel får sålunda inte tas ut utan överförmyndarens tillstånd. I
likhet med vad som gäller om bankmedel får medel som kvarstår hos
försäkringsbolag dock utan överförmyndarens samtycke genom bolagets försorg
överföras till omyndigs räkning i bank.

Andra och tredje styckena kvarstår oförändrade,

12 §

1 enlighet med vad som föreslagits i avsnittet 6,8.2 har
den i andra stycket föreskrivna skyldigheten för den som driver
försäkringsrörelse att i vissa fall för den omyndiges räkning inbetala
utfallande försäkringsbelopp hos bank utsträckts att gälla även pension,
livränta eller annan på grund av försäkring utgående förmån. Inbetalning hos
bank skall ske i den mån pensionen etc, för kalenderår överstiger ett belopp
motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Avgörande är härvid basbeloppet vid kalenderårets början, dvs.ibasbeloppet för
januari. Sker utbetalninga v pension os v. vid olika tillfällen under
kalenderåret, ankommer det på försäkringsbolaget att beakta huruvida den del av
årsbe-loppet som utbetalas överstiger motsvarande del av tvä gånger basbeloppet
vid årets början,

14 §

Förbudet i första stycket första punkten för förmyndaren
att utan samtycke av överförmyndaren ta upp lån eller ingå växelförbindelse
för den omyndiges räkning har i departementsförslaget utökats med ett krav på
att förmyndaren måste ha överförmyndarens samtycke, om han vill påkalla återköp
av livförsäkring.

Andra och tredje styckena har inte ändrats,

15 §

I avsnittet 6,8,3 har föreslagits att prövningen av frågor
om överlåtelse av och inteckning i omyndigs fasta egendom och tomträtt skall
flyttas från rätten till överförmyndaren. Med anledning därav har 16 § upphävts
och bestämmelser om krav på överförmyndarens samtycke till de nämnda åtgärderna
tagits in i första stycket av förevarande paragraf. Observeras bör att
departementsförslaget inte innehåller någon motsvarighet till den nuvarande
bestämmelsen om att tillstånd får ges bara när det finns viktiga skäl.

1 paragrafens fjärde stycke har tagits in en motsvarighet
till 16 § tredje stycket om att tillstånd till här avsedd åtgärd gäller under
sex månader från det tillståndet meddelades och att erinran om detta skall
göras i beslutet.

Paragrafens andra och tredje stycken är oförändrade. Av
andra stycket

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 176

följer att överförmyndaren innan han prövar fråga om
tillstånd till överlåtelse av eller inteckning i fast egendom eller tomträtt
skall bereda den omyndige, om han fyllt sexton år, samt hans make och närmaste
fränder tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan märklig omgång eller
tidsutdräkt,

16 §

Paragrafen har upphävts. Angående skälen för detta får jag
hänvisa till kommentaren till 15 §.

17 §

1 paragrafen har gjorts endast några smärre ändringar till
följd av att prövningen av frågor av tillstånd till olika förvaltningsåtgärder
flyttats från rätten till överförmyndaren.

19 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning till
förmyndare. Bestämmelserna har utförligt behandlats i avsnittet 6,10 i den
allmänna motiveringen.

Enligt första stycket har förmyndaren rätt att årligen
uppbära skäligt arvode för dels förvaltningen av den omyndiges egendom, dels
arbetet med den personliga omvårdnaden om myndlingen. Arvodet skall bestämmas
av överförmyndaren med ledning av grunder som skall fastställas för varje
överförmyndardistrikt av vederbörande kommun. Beträffande utformningen av
arvodesgrunderna får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet 6.10,

En uttrycklig föreskrift om att förmyndaren har rätt till
ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets
behöriga fullgörande har tagits in i andra stycket av förevarande paragraf.
Det är här fråga om utgifter som förmyndaren gör för att kunna fullgöra sin
uppgift, t, ex, utgifter för resor, telefon, porto osv. Utanför bestämmelsen
faller däremot direkta utiägg som förmyndaren gör för den omyndiges räkning, t,
ex, betalning av förvaringsavgift för värd av omyndigs värdehandling i bank.
Dessa kostnader bör uppenbarligen täckas genom den omyndiges medel,

Tredje stycket innehåller bestämmelser om vem som skall
betala förmyndararvode och ersättning för utgifter. Principen är att omyndig
vars årsinkomst inte överstiger två basbelopp och som inte heller har
tillgångar som överstiger fyra basbelopp skall vara befriad från
betalningsskyldighet, I det angivna fallet skall arvode och ersättning för
utgifter i stället betalas av kommunen.

Om den omyndige har en inkomst som överstiger två
basbelopp och hans tillgångar därjämte överstiger fyra basbelopp, bör
överstigande delar läggas samman vid bedömningen av hur mycket den omyndige
skall förpliktas betala. Jag vill emellertid påpeka att hänsyn ej skall tas
till överskjutande del av tillgångarna, om särskilda skäl föranleder att man
bör bortse från dem.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 177

Som har anförts i avsnittet 6.10 kan ett sådant skäl vara
att den omyndiges tillgångar huvudsakligen består av fastighet som han själv
bebor och som inte lämnar någon avkastning.

Avslutas förmynderskapet under löpande kalenderår får
bestämmelserna i tredje stycket tillämpas så, att man tar hänsyn till den
inkomst den omyndige har haft fram till förmynderskapets upphörande och till
hans tillgångar vid samma tidpunkt. Närdetgäller tillgångarna bör det avgörande
härvid vara huruvida de har överstigit fyra gånger basbeloppet under
förmynderskapets sista månad. Vad inkomsten beträffar bör jämförelsen avse så
stor del av två basbelopp som motsvarar inkomstperioden i förhållande till
hela året.

1 paragrafens fjärde stycke behandlas frågan om arvode och
ersättning till legal förmyndare. Regler i detta avseende är i gällande rätt
intagna i paragrafens andra stycke. Enligt de nya bestämmelserna har legal förmyndare
rätt till arvode bara om överförmyndaren med hänsyn till särskilda
omständigheter lämnar tillstånd till det. Ersättning för utgifter kan utgå
endast i den mån utgifterna hänför sig till förvaltningen av den omyndiges
egendom. På skäl som har anförts i avsnittet 6.10 skall arvode och ersättning
till legal förmyndare alltid utgå av den omyndiges medel och alltså inte
betalas av kommunen.

Som jag har anfört i avsnittet 6.12 följer det av 15 §
förvaltningslagen att överförmyndaren många gånger blir skyldig att höra den
omyndige innan han fattar beslut i en arvodes- eller ersättningsfråga.
Överförmyndaren torde dock i allmänhet kunna underlåta att höra den omyndige,
om han avser att fastställa ett arvode som motsvarar vad som normalt brukar
litgå och han dessutom anser att arvodet bör betalas av kommunen. Överförmyndaren
är inte heller skyldig att höra den omyndige, om det skulle vara uppenbart
meningslöst med hänsyn till dennes ålder, psykiska tillstånd e, d.

16 kap.

6 !)

Enligt första stycket, som är oförändrat, är förmyndaren
fri från skyldighet att avge års- och sluträkning, om myndlingen saknar
tillgångar eller inte har andra tillgångar än lösören som inte lämnar någon
inkomst. Genom ett nytt andra styc/ce får överförmyndaren möjlighet att i andra
fall för visst är eller tills vidare befria förmyndaren från att avge räkning
eller medge att räkning upprättas i förenklad form, allt under förutsättning
att det med hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller beskaffenhet kan ske
utan fara för den omyndige. Som exempel på fall där tillgångarnas beskaffenhet
kan motivera en uppmjukning av skyldigheten att avge räkning kan anföras fall
då tillgångarna visserligen är betydande men nedsatta i öppet förvar hos bank.
Banken lämnar då enligt 7 § lagen (1924:322) om

12 Ril

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 178

vård av omyndigs värdehandlingar erforderliga uppgifter om
tillgångarna direkt till överförmyndaren.

Som har berörts i avsnittet 6,10 kan det, trots att det i
ett visst fall föreligger förutsättningar för att befria förmyndaren från
skyldigheten att avge räkning, dock fordras att räkning avges för att
överförmyndaren skall kunna pröva frågorna om arvode och ersättning till
förmyndaren och den omyndiges skyldighet att stå kostnaden därför,

7§

1 första stycket har gjorts en smärre ändring föranledd av
att förmyndaren enligt 15 kap. 4 §harmöjlighetatt låta medel stå kvar hos
försäkringsbolag.

17 kap.

1 §

Som
tidigare nämnts har i 13 kap, 4 § tagits in en bestämmelse om att förmyndaren
skall se till att den omyndiges medel i skälig omfattning används till hans
nytta, I anslutning härtill har förevarande paragraf ändrats så att
överförmyndarens hittillsvarande skyldighet att se till att utgifterna för den
omyndige inte överstigit vad som kan anses skäligt ersatts av en skyldighet att
kontrollera att den omyndiges medel i skälig omfattning använts till hans
nytta,

2§

Paragrafens
tredje stycke, som rör frågan om kostnaden i visst fall för överförmyndarens
granskning av förmyndares räkenskaper m,m,, har upphävts som en följd av
förslaget om att kostnaden för överförmyndarverksamheten i sin helhet skall
bäras av kommunen,

7§

Paragrafen innehåller f, n, en föreskrift om skyldighet
för överförmyndaren att årligen till rätten lämna uppgift om tillsynen över
förmyndarnas förvaltning. Paragrafen upphävs i enlighet med vad jag har
föreslagit i avsnittet 6,11 i den allmänna motiveringen.

18 kap.

3§

Förutsättningarna för att förordna god man enligt
paragrafen har väsentligt vidgats i förhållande till gällande rätt. Rätten kan
således förordna god man för den som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling,
försvagat hälsotillstånd eller .liknande förhållande behöver

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 179

bistånd med att be vaka sin rätt, för valla sin egendom el
ler sörja för sin person. Det nuvarande kravet på att sjukdomen skall vara
övergående har slopats. När det gäller skälen för de nya bestämmelserna får jag
hänvisa till avsnittet 6.2 i den allmänna motiveringen.

God man skall inte förordnas, om den enskildes hjälpbehov
kan bli tillfredsställande uppfyllt på annat sätt. Detta framgår av
föreskriften om att rätten skall förordna god man där sä erfordras.

Liksom enligt gällande rätt fordras i princip samtycke av
den för vilken god man skall utses. Kravet på samtycke efterges dock, om det
föreligger hinder mot inhämtande av samtycket, t, ex, på grund av sjukdom. I
paragrafen har införts en möjlighet att, om särskilda skäl föreligger, även i
övrigt förordna god man utan samtycke. Denna möjlighet måste givetvis utnyttjas
restriktivt. Närmast är det avsett att möjligheten skall komma till användning
i sådana fall då käranden eller svaranden i en rättegång visserligen är myndig
men på grund av sin sinnesbeskaffenhet inte själv kan föra sin talan och inte
heller med giltig verkan utse ombud. God man kan då behöva utses för att man
skall slippa avvisa den enskildes talan eller den talan som förs mot honom. När
det i övrigt gäller frågor om processbehörighet hänvisar jag till vad jag har
anfört i avsnittet 6.2.

Bestämmelser om vem som har rätt att ta initiativ till
förordnande av god man finns i 20 kap. första stycket jämfört med 20 kap. 32 S.
Av bestämmelserna framgår bl.a. att rätten självmant kan ta upp frågan om
godmansförordnande.

Som jag har framhållit i avsnittet 6,5 torde de vidgade
möjligheterna att förordna god man leda till att gode män i många fall kommer
att fungera under lång tid och att deras uppgifter blir likartade dem som
åvilar en förmyndare. Det är i sådana fall av stor betydelse att den enskildes
behov av personlig omvårdnad blir tillgodosett. Även om den gode mannen således
har förordnats för att i första hand bistå den enskilde i en rättslig
angelägenhet, bör han vara skyldig att sörja för huvudmannens person i den mån
det kan anses erforderligt. Liksom förmyndaren är den gode mannen berättigad
till arvode också för den personliga omvårdnaden om huvudmannen. Bestämmelser
om arvode till god man finns i 18 kap, 11 § första stycket,

5§

Paragrafen har jämkats med hänsyn till att den allmänna
skyldigheten att åta sig uppdrag som förmyndare har avskaffats. Skyldighet att
motta uppdrag som god man har inte heller ansetts böra föreligga.

7§

Paragrafen har jämkats med hänsyn till att de nya reglerna
om inskrivning av förmynderskap kan medföra att god man är förordnad enligt I
eller 2 § utan att för den skull förmynderskapet behöver vara inskrivet.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 180

10 §

Paragrafens huvudregel är liksom f.n. att god man skall
entledigas av rätten, så snart det inte längre föreligger behov av god man.
Därutöver föreskrivs att god man som har förordnats enligt 4 § 1-5 skall
entledigas utan prövning i sak, om huvudmannen begär det. Den nuvarande regeln
om att även god man enligt 3 § skall entledigas så snart huvudmannen begär det
har emellertid tagits bort. Om man i enlighet med departementsförslaget vidgar
förutsättningarna för förordnande av god man enligt 3 §, kan förhållandena
ibland vara sådana att det skulle vara olämpligt, om gode mannen skulle
entledigas på huvudmannens blotta begäran utan någon prövning om det
fortfarande finns behov av god man.

11 §

I paragrafen regleras gode mannens rätt till arvode och
ersättning för utgifter. Jag får på denna punkt hänvisa till vad jag har anfört
i avsnittet 6.10 i den allmänna motiveringen. Jag vill understryka att den gode
mannen liksom en förmyndare alltid är berättigad till arvode för det arbete
som han lägger ner på den personliga omvårdnaden om den enskilde.

I likhet med vad som gäller om förmyndararvode och
ersättning för utgifter till förmyndare kan även arvode och ersättning till god
man utgå av kommunala medel. En bestämmelse härom har tagits in i paragrafens
andra stycke. Frågan om i vilka fall huvudmannen skall svara för de angivna
kostnaderna och när de skall betalas av kommunen har inte reglerats i lagen.
Det har i stället överlåtits åt överförmyndaren att självständigt fatta beslut
härom i varje fall för sig. Som jag har anfört i avsnittet 6,10 kan dock
lämpligen de regler som i detta hänseende gäller för arvode och ersättning till
förmyndare komma till användning i de fall där den gode mannens uppdrag är
jämförligt med en förmyndares. Detta kan många gånger vara förhållandet då den
gode mannen har förordnats enligt 18 kap. 1 eller 3 §. Det innebär att arvode
och ersättning i så fall skall betalas av huvudmannen i den mån hans beräknade
inkomst överstiger två basbelopp eller han har tillgångar som överstiger fyra
basbelopp.

19 kap.

2§

Enligt paragrafen kan kommun bestämma att det i stället
för överförmyndare skall finnas en överförmyndarnämnd. Vidare föreskrivs att
bestämmelserna om överförmyndare, frånsett bestämmelserna i 19 kap., skall äga
motsvarande tillämpning på överförmyndarnämnd.

I fråga om motiv m. m. till förslaget om inrättande av överförmyndarnämnder
får jag hänvisa till avsnittet 6.1 1 i den allmänna motiveringen.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 181

I 16 § föreskrivs att bestämmelserna i kommunallagen
(1953:753) och kommunallagen (1957:50) för Stockholm om s.k. kommunallagsreglerade
nämnder i princip skall gälla för överförmyndarnämnd. Med hänsyn bl .a. till
att överförmyndarnämnds uppgifter är av helt annan art än de uppgifter som
ankommer på kommunal nämnd i allmänhet har ett antal särskilda bestämmelser
för överförmyndarnämnd tagits in i 5 och 7-14 §§. I några fall har i dessa
paragrafer för tydlighetens skull också tagits in föreskrifter som har direkta
motsvarigheter i kommunallagen och kommunallagen för Stockholm.

3§

I enlighet med vad jag har föreslagit i avsnittet 6.11 har
förevarande paragraf, som handlar om förening av flera kommuner till ett överförmyndardistrikt,
upphävts,

4§

Paragrafen innehåller f.n, bestämmelser om uppdelning av
kommun i flera överförmyndardistrikt, I enlighet med vad jag har föreslagit i
avsnittet 6,11 har dessa bestämmelser upphävts,

5§

I paragrafen har samlats vissa bestämmelser om val av
överförmyndare m.m. Sålunda föreskrivs i första stycket att överförmyndare
väljs av kommunfullmäktige och att det för varje överförmyndare skall väljas en
ersättare. Regeln om ersättare motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 19 kap.
10 § första stycket första punkten.

I andra stycket föreskrivs att ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd
skall väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer samt
att antalet ledamöter måste vara minst tre.

Av 22 §
fjärde stycket kommunallagen, som enligt 16 § i detta kapitel är tillämpligt på
överförmyndarnämnd, följer att val av ledamöter och ersättare under vissa
förutsättningar skall ske proportionellt. Tredje stycket i förevarande paragraf
innehåller en bestämmelse för det fall att ersättare till ledamot i överförmyndarnämnd
inte har valts proportionellt.

Fjärde
stycket, som motsvarar nuvarande andra stycket, innehåller regler om anmälan
till rätten m.m, beträffande val av överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare.

Med anledning av att bestämmelserna i 3 § om förening av
flera kommuner till ett överförmyndardistrikt har upphävts innehåller
departementstör-slaget inte någon motsvarighet till nuvarande tredje stycket i
förevarande paragraf.

6§

Paragrafen har upphävts, delvis som en följd av att
möjligheten för flera kommuner att förena sig till ett överförmyndardistrikt
har tagits bort. Ett ytterligare skäl är att kommunerna efter kommunindelningsreformens
ge-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 182

nomförande inte torde ha behov att vid val av
överförmyndare m.m. gå utanför kommungränsen. Anledning hardärför inte ansetts
finnas att ifråga om dessa val göra avsteg frän det krav på kyrkobokföring i
kommunen som gäller vid val av andra kommunala förtroendemän.

7§

Den
nuvarande bestämmelsen om överförmyndares mandatperiod har ersatts av en ny
regel i första stycket om att överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och
ersättare skall väljas för tre år, räknat fr.o.m. den I januari året efter det,
då val i hela riket av kommunfullmäktige har skett. Bestämmelsen stämmer
överens med vad som enligt kommunallagen gällerom mandatperiod för
kommunstyrelsen. För kommunallagsreglerade nämnder finns i kommunallagen ingen
bestämmelse om mandatperiod. 1 Stockholm är mandatperioden för ledamot i sådan
nämnd ett år.

Andra stycket innehåller bestämmelser för det fall att
avgång sker under löpande mandatperiod.

8§

1 enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 6.11
föreskrivs i första stycket att överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare skall vara myndiga och kyrkobokförda i kommunen samt att de inte
får vara i konkurstillstånd. Av bestämmelserna följer bl.a. att om det under
löpande mandatperiod för överförmyndare etc. visar sigatt han inte längre
uppfyller de angivna kraven, så är han skyldig att genast frånträda sitt
uppdrag.

Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om lagfaren
tjänsteman vid tingsrätt har med vissa jämkningar behållits i
departementsförslaget.

Det kan anmärkas att bestämmelserna i första och andra
styckena uttömmande reglerar frågan om behörighet att vara överförmyndare m.m.
Sådan tjänsteman hos kommunen som enligt 45 § kommunallagen (jfr 7 och 32 § S)
inte är valbar till ledamot i kommunal nämnd kan således väljas till
överförmyndare etc.

I tredje stycket, som handlar om överförmyndares rätt att
avsäga sig sitt uppdrag, har gjorts några smärre ändringar. Enligt
departementsförslaget får överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller
ersättare avsäga sig sitt uppdrag endast om han under de tre senaste åren har
fullgjort sådant uppdrag, om han har fyllt sextio år eller om han annars uppger
hinder som godkänns av kommunfullmäktige.

9S

1 paragrafen föreskrivs liksom nu att överförmyndare kan
entledigas av rätten, om han befinns inte vara lämplig. Dessutom anges direkt
att detsamma gäller ledamot i överförmyndarnämnd samt ersättare för
överförmyndare eller ledamot.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 183

10 s

Paragrafen innehåller enligt departementsförslaget en
bestämmelse om förordnande av tillfällig vikarie för överförmyndare.
Bestämmelsen överensstämmer i sak med den nuvarande regeln i andra stycket.
Gällande bestämmelser om ersättare i första stycket har i departementsförslaget
fått sin motsvarighet i bl.a. 5 § .

11 §

Paragrafens nuvarande reglerom överförmyndarbok m.m. har
flyttats till 17 S. 1 förevarande paragraf har i stället tagits in bestämmelser
om ordförande och vice ordförande i överförmyndarnämnd. Bestämmelserna har
inte någon motsvarighet i de regler i kommunallagen som enligt 16 S skall gälla
för överförmyndarnämnd. 1 Stockholm är huvudregeln att kommunstyrelsen utser
borgarråd till ordförande i kommunal nämnd.

12 §

I enlighet med vad jag har föreslagit i avsnittet 6.11 har
de nuvarande bestämmelserna om överförmyndararvode i förevarande paragraf upphävts.
I stället häri 15 § tagits in en hänvisning till reglerna i kommunallagen och i
kommunallagen för Stockholm om ersättning till kommunfullmäktig. I förevarande
paragraf har tagits in en regel om att förvaltningslagens jävsbestämmelser är
tillämpliga i samtliga ärenden hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd och
alltså inte bara, något som följer direkt av förvaltningslagen, i ärende enligt
FB.

I3§

De nuvarande bestämmelserna om kommunala bidrag till
överförmyndare har upphävts som en följd av att kommunerna enligt
departementsförslaget helt och hållet skall bekosta överförmyndarverksamheten.

I departementsförslaget häri första stycketav förevarande
paragraf tagits in regler om omröstning i överförmyndarnämnd och om anteckning
av skiljaktig mening. Reglerna gäller endast i fråga om ärende enligt FB och
således inte när överförmyndarnämnd handlägger ett internt ärende, t.ex. ett
tjänstetillsättningsärende. Bakgrunden till reglerna är att det inte har
ansetts lämpligt att låta bestämmelserna i kommunallagen och kommunallagen för
Stockholm om förfarandet vid fattande av beslut gälla i ärende enligt FB, Dessa
bestämmelser innebär bl,a. att ledamot kan avstå från att rösta.

Andra stycAerinnehåller vissa bestämmelser om beslut i
ärende enligt FB, Bestämmelserna motsvarar 11 S första stycket allmänna
verksstadgan (1965:600),

I fråga om handläggningen av annat ärende än enligt FB
gäller i princip reglerna i kommunallagen ( bl.a, 38 och 39'§§> och i
kommunallagen för Stockholm. 1 tredje stycket av förevarande paragraf har
tagits in ett undantag från reglema om protokoll.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 184

14 S

Den nuvarande bestämmelsen i första stycket om rättens
tillsyn har flyttats till 18 §, medan regeln om ämbetsansvar i andra stycket
har upphävts som onödig. I förevarande paragraf har i stället tagits in regler
om delegation av beslutanderätten i ärende hos överförmyndarnämnd. Reglerna
har berörts i avsnittet 6.11 i den allmänna motiveringen. De avser både ärenden
enligt FB och andra ärenden. Med ersättare som har inkallats till tjänstgöring
avses inte ersättare som har inkallats efter avgången ledamot. Här avses i
stället det fallet att ersättaren tjänstgör under tid då ledamot är förhindrad
att fullgöra uppdraget eller till dess fyllnadsval har ägt rum efter avgången
ledamot.

Med hänsyn till att beslut i stor utsträckning torde komma
att fattas med stöd av delegation har avvikelse gjorts frän vad som gäller för
kommunala nämnder om anmälan av beslut vid nämndens nästa sammanträde.

15 §

Den nuvarande bestämmelsen om att regeringen meddelar
vissa föreskrifter om överförmyndarverksamheten m.m. har upphävts som onödig.
1 stället har i förevarande paragraf tagits in regler om att bestämmelserna i
28 § I och 2 mom. kommunallagen resp. 29 § I och 2 mom. kommunallagen för
Stockholm om ersättning till kommunfullmäktig äger motsvarande tillämpning i
fråga om ersättning till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och
ersättare. Bestämmelserna innebäratt kommunfullmäktige kan besluta om
traktamente och om skäligt arvode m.m.

16 S

I paragrafen föreskrivs, som förut nämnts, att
bestämmelserna i kommunallagen och kommunallagen för Stockholm om kommunalreglerade
nämnder skall - med de avvikelser som särskilt anges i 19 kap. FB - gälla för överförmyndarnämnd.
I tillämpliga delar skall dessa bestämmelser också gälla för överförmyndare.

Som exempel på bestämmelser i kommunallagen som kommer att
gälla för överförmyndarnämnd kan nämnas bestämmelserna i 13 S om tid för val m.m.,
17 S om yttranderätt för ordförande i kommunal nämnd vid sammanträde med
fullmäktige, 18 § om rätt för nämnd att väcka fråga i fullmäktige, 19 § om
nämnds deltagande i ärendeberedningen, 23 § om interpellation till ordförande i
kommunal nämnd, 36 S om inkallande av suppleant till tjänstgöring, 37 § om beslutförhet,
40 § om tillämpligheten av 7 S förvaltningslagen, 54 § om statförslag, 63 § om
revision och 76 S 2 mom. om besvär. Av dessa bestämmelser finns det
naturligtvis inget utrymme för tillämpning av 17. 23 och 37 SS på
överförmyndare. Däremot skall de angivna bestämmelserna i 13 och 36 SS
tillämpas liksom i princip bestämmelserna i 18, 19.40,54 och 63 SS samt 76 S 2
mom.

Särskilda bestämmelser om talan mot beslut av
överförmyndare och överförmyndarnämnd i ärende enligt FB finns i 20 kap. 33 och
35 SS FB.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 185

17 S

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 11 §, innehåller
bestämmelser om överförmyndarbok m.m.

18 S

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 14 S första stycket,
innehåller en regel om att rätten skall utöva tillsyn över överförmyndare och överförmyndarnämnder.
Det bör observeras att rättens tillsyn gäller endast åligganden enligt FB,
Dessa åligganden ligger till största delen utanför vad som skall granskas vid
den kommunala revisionen.

När det gäller frågan om hur rättens tillsyn närmare skall
utövas får jag hänvisa till avsnittet 6.11.

20 kap.

2§

1 första stycket har de bestämmelser utgått som handlar om
behörigheten för den som är sinnessjuk eller sinnesslö att föra talan i mål om
äktenskaplig börd. Detta innebär i sak ingen ändring i rättsläget. Utgångspunkten
är alltjämt att en person som är omyndigförklarad inte därmed ovillkorligen
måste förlora sin behörighet att föra talan i mål av angivet slag. Om han lider
av allvarlig psykisk sjukdom e, d, kan emellertid rätten enligt de allmänna
reglerna i rättegångsbalken frånkänna honom processbehörighet, I så fall förs
hans talan av förmyndaren eller, om en jävssituation föreligger, av god man
enligt 18 kap, 2 § FB, Om parten i och för sig är myndig men trots detta på
grund av sitt psykiska tillstånd inte bedöms själv kunna föra sin talan, kan
god man förordnas enligt 18 kap, 3 §FB,

16 §

I första stycket har upphävts bestämmelsen om att
sinnessjuk som är intagen på sjukhus i vissa fall kan förklaras omyndig på
anmälan. Bestämmelsen har sedan flera år tillbaka inte tillämpats,

I andra stycket har kretsen av dem som kan ansöka om
hävande av omyndigförklaring utökats, så att den vid sidan av den
omyndigförklarade själv och hans förmyndare omfattar även överförmyndaren.
Denna fråga har behandlats i avsnittet 6,12 i den allmänna motiveringen.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 186

17 §

Enligt paragrafens första stycke kan mål om
omyndigförklaring avgöras omedelbart på handlingarna, alltså utan
huvudförhandling, om den vars försättande i omyndighet målet gäller själv har
gjort ansökan om omyndigförklaring eller medgivit att han förklaras omyndig.
Häri överensstämmer paragrafen med gällande rätt. Däremot har den bestämmelsen
slopats enligt vilken målet kan avgöras utan huvudförhandling också då fråga är
om att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten och det kan antas att det skulle vara
utan gagn att höra vederbörande,

I alla mål där huvudförhandling skall ske skall rätten
utfärda föreläggande för den som avses med ansökningen om omyndigförklaring
att svara i målet. Om i sådant fall denne uppenbarligen inte förstår vad saken
gäller eller skulle lida allvarlig skada av att få del av ansökningen om
omyndigförklaring, skall rätten enligt tredje stycket förordna god man för
honom att företräda honom och bevaka hans rätt i målet. Ersättning till gode
mannen skall utgå av allmänna medel enligt bestämmelserna i 19 § andra stycket.
Ersättningen skall stanna på statsverket, såvida inte rätten finner att
motparten till den för vilken gode mannen har förordnats bör gottgöra statsverket
kostnaden.

Som har framhållits under remissbehandlingen bör målet
givetvis kunna företas till avgörande utan huvudförhandling, om god man har
förordnats och han har medgett ansökningen om omyndigförklaring. Påpekas bör
också att god man enligt förevarande lagrum skall förordnas oberoende av om den
enskilde tidigare har fått god man enligt 18 kap, 3 §,

18 §

I första stycket föreskrivs liksom f, n, att ansökan av
den som är förklarad omyndig att få omyndigförklaringen hävd får avslås
omedelbart utan huvudförhandling, om ansökningen befinns uppenbart ogrundad.
Dessutom får målet avgöras omedelbart, om ansökan om hävande har gjorts eller
tillstyrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, såvida inte rätten finner
att förmyndarens eller överförmyndarens inställelse behövs för målets
avgörande. Den sist återgivna regeln innebär att domstolen, om målet i ett
sådant fall avgörs utan huvudförhandling, måste bifalla ansökningen om hävning.

I andra fall än som avses i första stycket måste
huvudförhandling hållas i mål om hävande av omyndigförklaring. Enligt andra
stycket skall före huvudförhandlingen den som ansökningen avser samt
förmyndaren och överförmyndaren föreläggas att svara i målet, allt i den mån de
inte själva har ansökt om hävande eller tillstyrkt ansökningen.

19 S

I mål om omyndigförklaring och om hävande av sådan
förklaring har enligt gällande rätt den som ansökningen avser möjlighet att få
ett av rätten

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:142 187

förordnat rättegångsbiträde. Denna möjlighet har i
departementsförslaget vidgats. Enligt första stycket skall i mål om
omyndigförklaring biträde förordnas att bevaka vederbörandes rätt, om det inte
är uppenbart obehövligt och rätten inte redan enligt bestämmelserna i 17 S har
förordnat god man för vederbörande, I mål om hävande av omyndigförklaring skall
biträde likaledes förordnas, om det inte är uppenbart att biträde inte
erfordras. Om ansökningen om hävande befinns vara uppenbart ogrundad och därför
genast skall avslås bör givetvis biträde inte förordnas.

Biträde har rätt till ersättning av allmänna medel.
Reglerna härom i paragrafens andra stycke har inte ändrats.

21 §

1 paragrafen, som handlar om läkarintyg i mål om omyndig-
och myndighetsförklaring, har gjorts en ändring som följd av de ändrade
omyndighetsgrunderna i 10 kap. 1 S.

24 a S

Paragrafen, som är ny, föreskriver att rätten i ärende om
förordnande av förmyndare skall bereda överförmyndaren tillfälle att lämna
förslag på person som är lämplig för uppdraget. Hithörande frågor har berörts i
avsnittet 6.3 i den allmänna motiveringen.

28 §

I paragrafens första stycke har gjorts en smärre
följdändring. I ett nyinsatt andra stycke har tagits in en allmän bestämmelse
om att rätten i ärende som rör omyndig som har fyllt 16 år skall bereda den
omyndige tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

29 §

I paragrafen har gjorts ett par smärre ändringar med
anledning av att vissa frågor om tillstånd har flyttats från rätten till
överförmyndaren,

30 S

1 första
stycket, som reglerar frågan om vilken domstol som är behörig att ta upp fråga
om förordnande eller entledigande av god man enligt 18 kap. 1 eller 2 S, har
gjorts ett tillägg med anledning av de nya bestämmelserna om inskrivning av förmynderskap.

33 S

Paragrafen innehåller en bestämmelse om talan mot överförmyndares
beslut. Ett tillägg har gjorts för att klargöra att bestämmelsen gäller endast
i ärende enligt FB och alltså inte i ärenden om tjänstetillsättning eller liknande.
Mot beslut i sådana ärenden skall talan i stället föras genom kommunalbesvär.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 188

35 S

Upphävandet av 17 kap. 2 S tredje stycket har föranlett en
följdändring i förevarande paragraf. Vidare har ett tillägg gjorts för att
klargöra att paragrafen inte gäller i fråga om beslut av överförmyndare i
annat ärende än enligt FB.

37 S

Fjärde stycket har ändrats som följd av ändringarna i 10
kap. 1 §.

38 §

I enlighet med vad som har föreslagits av förmynderskapsutredningen
(se SOU 1970:67 s. 232) har paragrafens första stycke ändrats så. att 20 Slagen
om införande av nya rättegångsbalken blir tillämplig inte bara i mål eller
ärende där allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överförmyndare har uppträtt
som part utan även i mål eller ärende där de haft rätt att föra talan. Att 20 §
lagen om införande av nya rättegångsbalken är tillämplig innebär bl. a, att
domstolen skall lämna fullföljdshänvisning som i brottmål, dvs, vadeanmälan
skall ej föreskrivas.

21 kap.

14S

Paragrafen, som handlar om att regeringen meddelar
tillämpningsföreskrifter, har upphävts som onödig.

Övergångsbestämmelserna

I enlighet med vad jag har föreslagit i avsnittet 6.17
föreskrivs att huvuddelen av de nya bestämmelserna, däribland de nya reglerna
om ersättning till förmyndare, gode män och överförmyndare, skall träda i kraft
den 1 januari 1975. Äldre ersättningsbestämmelser skall dock fortfarande
gälla, i den mån ersättningen avser tid före den 1 januari 1975. Detta innebär,
såvitt gäller förmyndararvoden, att arvoden som hänför sig till år 1974 och som
skall bestämmas på grundval av de räkningar som ges in i början av år 1975,
skall utgå av de omyndigas medel och bestämmas enligt de hittillsvarande
bestämmelserna i 15 kap. 19 § första stycket. Arvodena skall alltså utgå med
skäligt belopp och får inte, med mindre rätten förordnar annorlunda, överstiga
5 % av den omyndiges behållna inkomst.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 189

När det gäller överförmyndararvoden innebär övergångsbestämmelserna
att arvodena för år 1974 liksom hittills skall betalas av de omyndigas medel
och bestämmas enligt 19 kap, 12 § FB,

De nya
bestämmelserna om grunder för omyndighetsförklaring i 10 kap, I § kommer
uppenbarligen att medföra att man beträffande åtskilliga personer som har
förklarats omyndiga enligt äldre bestämmelser måste ta upp frågan om de skall
förbli omyndiga. Särskilt gäller detta personer som har förklarats omyndiga
enligt 10 kap, 1 § 2-4. Ikraftträdandet av de nya bestämmelserna bör emellertid
inte föranleda att några personer utan vidare skall bli myndiga, utan hävande
av omyndighetsförklaring bör i varje särskilt fall ske med tillämpning av 10
kap, 8 §, Enligt en särskild övergångsregel gäller därvid bestämmelsen om
företeende av läkarintyg i 20 kap, 21 § endast om grunden för
omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten.

I mål om hävande av omyndighetsförklaring kan förmyndaren
eller överförmyndaren göra gällande att omyndigheten bör bestå under hänvisning
till den omyndiges sinnestillstånd och behov av hjälp. Detta gäller även i fall
då omyndigförklaring har skett enligt 10 kap, 1 § 2-4, Rätten kan då, sedan
vederbörligt läkarintyg företetts, förklara att den enskilde i fortsättningen
skall vara omyndig enligt de nya bestämmelserna i 10 kap, I §.

I enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 6.17 träder
de nya reglerna om överförmyndarorganisationen i kraft först den 1 januari
1976. Genom särskilda övergångsbestämmelser har föreskrivits att val enligt de
nya reglerna skall äga rum första gången före utgången av år 1975 och att valet
skall avse tiden intill utgången av år 1976, dvs. det är då val i hela riket av
kommunfullmäktige första gången sker efter ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna.

Genom en
särskild regel har slutligen föreskrivits att löpande tjänstgöringstider för
de överförmyndare m. fl, som har valts enligt äldre bestämmelser upphör vid
utgången av år 1975.

8.2 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

19 kap.

14 §

Paragrafen innehåller i gällande rätt vissa regler rörande
boutredningsmannens förvaltning av dödsboet tillhörig egendom. Sålunda
föreskrivs att penningmedel, som sätts in hos bank, skall insättas i boets namn
samt att

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 190

dödsboets egendom inte heller annars får blandas samman
med egendom som tillhör boutredningsmannen eller annan. Dessa bestämmelser har
i departementsförslaget kompletterats med en bestämmelse om att dödsboets
värdehandlingar skall sättas ned i öppet förvar hos bank, om deras sammanlagda
värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger det gällande basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring. De nedsatta värdehandlingarna får dock, i
likhet med penningmedel som satts in på bankräkning, disponeras av
boutredningsmannen för boets räkning.

Genom hänvisningen i 19 kap. 20 § blir den nya
bestämmelsen tillämplig också i fråga om testamentsexekutör,

14 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om en årlig
redovisningsskyldighet för boutredningsmannen. Reglerna har berörts i
avsnittet 6,14 i den allmänna motiveringen. Genom hänvisningen i 19 kap, 20 §
blir paragrafen tillämplig också i fråga om testamentsexekutörer.

Enligt första stycket i paragrafen åligger det
boutredningsmannen att före den 1 april varje år avge redovisning för
förvaltningen under föregående år. I redovisningen skall boutredningsmannen ta
upp saldot vid årets början och slut samt in- och utbetalningar som har skett
under året. Har medel under året stått inne hos bank eller annan inrättning,
skall bifogas bevis om insättningar och uttag under året och om behållningen
vid årets slut. Har värdehandlingar satts ned i öppet förvar hos bank, skall
motsvarande bevis rörande dem bifogas.

Årsredovisningen
skall enligt andra stycket tillställas minst en av delägarna i dödsboet.
Övriga dödsbodelägare skall samtidigt underrättas om till vem redovisningen
avgivits. Även rätten skall få underrättelse härom. Om någon av dödsbodelägarna
är omyndig, skall överförmyndaren få ett exemplar av redovisningen. Vidare har
varje dödsbodelägare som inte tillställts redovisningen rätt att på begäran hos
boutredningsmannen få ett exemplar av den.

Om boutredningsmannen underlåter att avge redovisning
eller i övrigt brister i vad som åligger honom enligt förevarande paragraf, kan
rätten enligt tredje stycket vid vite förelägga honom att fullgöra sin
skyldighet. Det ligger i sakens natur att rätten, innan vitesföreläggande
tillgrips, först skall försöka förmå boutredningsmannen att fullgöra sina
åligganden genom en enkel anmaning.

Paragrafens bestämmelser innebär att det i första hand
blir dödsbodelägarnas sak att materiellt granska boutredningsmannens
redovisning. Om de vid sin granskning skulle finna anledning därtill, har de
möjlighet att begära boutredningsmannens entledigande enligt 5 § andra stycket
eller förordnande av god man enligt 17 S första stycket.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 191

15 §

Paragrafen
innehåller f. n. föreskrifter om att boutredningsmannen, när uppdraget är
slutfört, dvs. då boet beretts för bodelning eller arvskifte och delning kan
äga rum, skall avge slutredovisning. Det har emellertid hittills inte funnits
någon bestämmelse om att boutredningsmannen skall entledigas, när uppdraget är
slutfört. I ett nytt fjärde stycke i paragrafen föreskrivs nu att
boutredningsmannen på egen begäran kan entledigas, sedan han har slutfört sitt
uppdrag.

Nämnas bör
att dödsbodelägarna enligt 6 S kan gemensamt begära att boet inte längre skall
förvaltas av boutredningsman. Sker sådan begäran, skall rätten normalt
entlediga boutredningsmannen. Vill boutredningsmannen själv frånträda
uppdraget innan det är slutfört, kan han enligt 5 § första stycket begära sitt
entledigande. Ansökan skall beviljas, om han visar att han har skälig orsak
till sin begäran.

20 kap.

8§

Enligt
förevarande paragraf har hittills gällt att bouppteckning som inges till rätten
skall vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Avskrift tas annars på boets
bekostnad. I enlighet med vad jag har föreslagit i avsnittet 6.7 föreskrivs i
ett nytt tredje stycke att om omyndig har del i dödsboet eller det i dödsboet
finns delägare för vilken god man skall förordnas, så skall bouppteckningen
vara åtföljd av ytterligare en bestyrkt avskrift för varje överförmyndare som
skall ha tillsyn över förmynderskapet eller godmanskapet. Om bouppteckningen
är av vidlyftig beskaffenhet, behöver sådan avskrift omfatta endast
erforderliga delar. Enligt fjärde stycket medför underlåtenhet att inge
avskrift att sådan tas på boets bekostnad.

Jag ämnar senare föreslå att man i kungörelsen (1949:661)
om skyldighet för domstol att lämna uppgift i mål och ärenden enligt föräldrabalken
tar in en föreskrift för domstol att vidarebefordra bouppteckningsavskrifter
till överförmyndaren.

Övergångsbestämmelserna

I fråga om övergångsbestämmelserna får jag hänvisa till
vad jag har anfört i avsnittet 6.14 i den allmänna motiveringen.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 192

8.3 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

Genom förslaget upphävs 15 kap, 3 § giftermålsbalken, som
handlar om behörigheten för den som är sinnessjuk eller sinnesslö att föra
talan i äktenskapsmål. När det gäller förslagets innebörd får jag hänvisa till
kommentaren till 20 kap, 2 § FB,

8.4 Förslaget till lag om avveckling av äldre godmanskap

I fråga om de allmänna motiven till lagen får jag hänvisa
till avsnittet 6.16.

I §

Enligt första stycket i paragrafen åläggs vissa gode män
som förvaltar penningmedel för bortovarande eller okänd arvinge eller tesiamentstagare
att inbetala medlen till kammarkollegiet. De gode män sorn avses är sådana som
har förordnats för bortovarande eller okänd arvinge till någon som har avlidit
före den I januari 1929 eller för okänd eller bortovarande tesiamentstagare
efter någon som har avlidit före den 1 januari 1931, I samband med
inbetalningen skall den gode mannen lämna en av överförmyndaren godkänd
sluträkning för godmanskapet.

Inbetalningen skall enligt andra stycket fullgöras inom
tre månader från lagens ikraftträdande, I och med att inbetalningen har skett
skall den gode mannen anses ha fullgjort sitt uppdrag,

I vissa fall kan det bli svårt att utröna om ett visst godmanskap
är av den arten att det faller inom lagens tillämplighetsområde. Gode mannen
kan för den skull behöva en längre frist för slutförande av sitt uppdrag än tre
månader. Med tanke på sådana fall har överförmyndaren tillagts befogenhet att
medge gode mannen anstånd med inbetalning av medlen till kammarkollegiet.

För att
överförmyndaren skall kunna övervaka att de gode män som avses med lagen
fullgör sin inbetalningsskyldighet har kammarkollegiet i tredje stycket ålagts
att underrätta överförmyndaren när inbetalning har skett enligt lagen. Enligt 3
§ överförmyndarkungörelsen (1952:304) åligger det överförmyndaren att hos
rätten anmäla att gode mannen har slutfört sitt uppdrag. Rätten skall därefter
entlediga gode mannen.

2§

I paragrafen föreskrivs att rättsägare som vill göra
anspråk på medel som har inbetalts eller bort inbetalas enligt 1 § skall
framställa sina anspråk

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 193

genom ansökan hos den rätt där godmanskapet senast var
inskrivet. Sådan ansökan måste göras inom två år från lagens ikraftträdande,
vid äventyr att vederbörande går förlustig sin rätt,

3§

När två år förflutit frän lagens ikraftträdande skall
rätten enligt första stycket för varje godmanskap som slutförts eller bort
slutföras enligt I § pröva om de inbetalade medlen eller de medel som bort
inbetalas skall tillfalla någon som anmält anspråk på dem enligt 2 § eller om
de skall tillfalla allmänna arvsfonden. Bestämmelsen innebär att rätten skall
gå genom varje godmansärende som slutförts eller bort slutföras enligt lagen,
oberoende av om någon anmält anspråk på medlen eller ej.

Enligt andra stycket skall rätten i varje ärende inhämta
yttrande från kammarkollegiet samt höra överförmyndaren och den gode mannen.
Det kan naturligtvis inte åligga kammarkollegiet att i varje ärende göra en
uttömmande undersökning av alla relevanta omständigheter, utan undersökningen
får begränsas till vad som kan anses rimligt med hänsyn till behållningen i det
aktuella godmanskapet. Ibland torde kammarkollegiet få nöja sig med att
konstatera att kännedom om rätt ägare till medlen inte kan vinnas utan
avsevärda kostnader och arbete. Det bör åligga rätten att ta del av innehållet
i överförmyndarens akt beträffande godmanskapet liksom att gå genom de
protokoll och andra handlingar som finns hos rätten och som rör ärendet.

Om rätten vid sin prövning av vem medlen skall tillfalla
kommer fram till att viss känd person, som inte anmält anspråk på medlen, är
berättigad till dem framför eller jämte person som anmält sina anspråk i rätt
tid eller framför allmänna arvsfonden, skall rätten enligt tredje stycket
bereda honom tillfälle att inom viss tid framställa anspråk på medlen. En förutsättning
är att vederbörande bor på känd adress eller domstolen utan alltför stora
anstalter kan ta reda på adressen. Framställer vederbörande anspråk på medlen
inom den förelagda tiden, får anspråken prövas även om den i 2 § angivna tvåårsfristen
då skulle ha gått till ända.

Om inte någon av dem som anmält anspråk på medlen befinns
vara berättigad till dem skall rätten förordna att medlen skall tillfalla allmänna
arvsfonden,

4§

1 paragrafen görs en hänvisning till lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden, när det gäller handläggningen av ärenden
enligt förevarande lag. Detta innebär bl. a. att reglerna om
rättegångskostnader i 18 kap. rättegångsbalken i princip blir tillämpliga.
Enligt en särskild bestämmelse i förevarande paragraf gäller dock i ärenden om
avveckling av godmanskap att den som har anmält anspråk på förvaltade medel
själv får svara för sina kostnader i ärendet. Vidare skall statens kostnader
stanna på statsverket, även om anspråket ogillas. 13 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr
142

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 194

Vad beträffar rättens domförhet görs i paragrafen en
hänvisning till de bestämmelser i 6 S lagen om handläggning av domstolsärenden
som rör handläggning av ärende som skall prövas enligt FB. Det innebär att
rätten normalt skall bestå av en lagfaren domare vid såväl den förberedande som
den slutliga handläggningen av ett ärende. Endast om ett ärende är tvistigt
skall rätten vid den slutliga handläggningen bestå av en lagfaren domare jämte
nämnd.

5§

Överförmyndaren har enligt denna paragraf ålagts informera
de gode män som avses med lagen om deras skyldighet att avge sluträkning och
inbetala de förvaltade medlen till kammarkollegiet. Överförmyndarna skall också
kontrollera att de gode männen fullgör vad som sålunda åligger dem. Detta
innebär för överförmyndarnas del att de måste gå igenom de godmanskap som står
under deras tillsyn och skilja ut dem som skall avvecklas enligt den nya lagen.

Underlåter god man att slutföra sitt uppdrag enligt 1 §
skall överförmyndaren erinra honom om hans skyldighet, om det lämpligen kan
ske. Fullgör den gode mannen trots detta inte sin skyldighet, skall överförmyndaren
anmäla försummelsen hos rätten. Rätten kan vid vite förelägga den gode mannen
att fullgöra sitt åliggande.

Övergångsbestämmelser

Det har hittills i viss omfattning förekommit att sådana godmanskap
som avses med den nya lagen har slutförts för gode männens del genom att dessa
betalat in de förvaltade medlen till kammarkollegiet eller tidigare till
statskontoret. Den nya lagen skall enligt en särskild övergångsbestämmelse
tillämpas även i fråga om dessa godmanskap. Det innebär att eventuella
rättsägare kan genom ansökan hos den rätt där godmanskapet senast var inskrivet
göra anspråk på medlen inom den i 2 § angivna tvåårsfristen. Har anspråk
framställts, skall rätten därefter verkställa prövning enligt 3 S. Prövning
skall dock inte äga rum, om ingen enskild rättsägare har framställt anspråk pä
medlen.

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1924:322) om
vård av omyndigs värdehandlingar

loch3 §§ Paragraferna har ändrats redaktionellt.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 195

88

Första stycket innehåller bestämmelser enligt vilka bank
som förvaltar omyndigs värdehandlingar enligt lagen har rätt att betinga sig en
årlig avgift härför. I enlighet med vad jag har förordat i avsnittet 6.8.2 har
nuvarande regler om högsta avgift ändrats så att banken i fråga om inhemska
värdehandlingar får ta ut 3 kr. och i fråga om utländska värdehandlingar 2 kr.
för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde.

I övrigt har i paragrafen gjorts en redaktionell ändring i
tredje stycket.

13 och 15 §§ I dessa paragrafer har endast redaktionella
ändringar gjorts.

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:579) om
nykterhetsvård

67 §

Nuvarande föreskrift i första stycket om åliggande för
nykterhetsnämnd att till överförmyndaren anmäla när någon som är hemfallen åt
alkoholmissbruk bör förklaras omyndig har kompletterats med en bestämmelse om
att anmälan till överförmyndaren också skall göras när god man bör förordnas
för sådan person. Denna komplettering är en följd av att den särskilda
omyndighetsgrunden alkoholmissbruk har slopats och att förutsättningarna för
att förordna god man har vidgats. I fråga om dessa ändringar hänvisas till
avsnittet 6.2 i den allmänna motiveringen och till kommentaren till 10 kap. 1 §
och 18 kap. 3 § FB.

I ett nytt andra stycke har nämnden ålagts skyldighet att
göra anmälan till överförmyndare så snart nämnden finner att någon inte längre
bör vara förklarad omyndig. Som har anförts i avsnittet 6.12 är det angeläget
ätten omyndighetsförklaring hävs så snart skäl för den inte längre föreligger.
Därför har också överförmyndaren i 20 kap. 16 S andra stycket tillagts
behörighet att ansöka om hävande av omyndighetsförklaring. För att sådana
ansökningar skall komma till stånd i behövlig utsträckning är det angeläget
att överförmyndaren håller sig underrättad om tillståndet hos dem som är
omyndigförklarade och vars förmynderskap står under hans tillsyn. Den
anmälningsskyldighet som har ålagts nykterhetsnämnden i förevarande lagrum är
avsedd att underiätta överförmyndarens uppgift härvidlag.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:2) om
socialhjälp

Den i första stycket intagna föreskriften om skyldighet
för socialnämnd att hos överförmyndaren anmäla när hjälptagare bör förklaras
omyndig har kompletterats med en bestämmelse om att anmälan till överförmyn-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 196

dåren skall ske också då socialhjälptagare befinns vara i
behov av god man.

Andra stycket är nytt. Det innehåller en bestämmelse om
att nämnden skall göra anmälan till överförmyndaren, om den finner att någon
som är omyndigförklarad inte längre bör vara det.

Beträffande den närmare motiveringen för ändringarna i
paragrafen hänvisas till kommentaren till 67 S lagen om nykterhets vård.

9 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl,
Maj :t föreslår riksdagen

att antaga förslagen till

1,
lagom ändring i
föräldrabalken,

2,
lag om ändring
i ärvdabalken,

3,
lag om ändring
i giftermålsbalken,

4,
lag om
avveckling av äldre godmanskap,

5,
lag om ändring
i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

6,
lag om ändring
i lagen (1954:579) om nykterhetsvård,

7,
lag om ändring
i lagen (1956:2) om socialhjälp.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

1) Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Bilaga
Promemorieförslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken

delsan 11 kap,8§, 13 kap, 3 S, 15 kap, 16 §, 17 kap,7 Ssamt
19kap,4och 13 S § skall upphöra att gälla,

de/satt 9kap, 5 S, 10 kap. 1 och 8 S S, 11 kap. 4och 5 § §,
12 kap. 1 §, 13 kap. loch8S§,l4kap.2,7,8ochll§S,l5kap,4,5,8,9,12, 14,15, l7ochl9SS,
16kap. 6 S, 17 kap. 2S,l8kap. 3,5,7, lOoch 11 §§, 19kap. 2,3,58, l2och 16 SS
samt 20 kap. 1619, 21, 28, 29 och 37 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i balken skall införas fem nya paragrafer, 12 kap. 7 §, 19 kap. 17 och 18 §
S samt 20 kap. 24 a och 29 a S §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

9 kap.

5§

Nuvarande
lydelse

Idkar underårig,
som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15 kap. 13 S sägs, äge han
ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området för rörelsen. Vad nu är
stadgat gälle dock ej i fråga om rättshand-lingsom avses i 15 kap. 15 eller 16.

Idkar underårig,
som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15 kap. 13 S sägs, äge han
ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området för rörelsen. Vad nu är
stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling som avses i 15 kap, 15 §,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som fyllt aderton år skall av rätten förklaras
omyndig: /. om han på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom;

2.
om han
genom slöseriellerannan grov vanvård av sin egendom eller eljest genom
otillbörligt förfarande med avseende å egendomen äventyrar sin eller sin
familjs välfärd;

3.
om han
är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och i följd därav icke kan vårda
sig eller sin egendom ,- eller

4.
om han
på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet eller annan
orsak behöver

Den som
fyllt aderton år skall av rätten förklaras omyndig, om han på grund av psykisk
sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slagär
ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det icke är tillräckligt att god
man förordnas för honom eller att han på annat mindre ingripande sätt får
bistånd i vården av sina angelägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1974:236.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 198

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annans bistånd i vården av sina angelägenheter och av
sådan anledning själv begär att bliva förklarad omyndig eller samtycker
därtill.

8§

Omyndighetsförklaring skall av Omyndighetsförklaring skall av

rätten hävas, om den omyndige fin- rätten hävas, om skäl för omyndig-

nes vara i stånd att själv taga vård hetsförklaring icke längre
föreligger,

om sina angelägenheter.

II kap.

4S

Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre
därför förmyndares befattning, om han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt 3 § första stycket på
grund av att fader eller moder är underårig, gäller förordnandet till dess fadern
eller modern har uppnått myndig ålder.

5S

När förmyndare skall förordnas. När förmyndare skall förordnas,

skall därtill utses en rättrådig, erfa- skall därtill utses en rättrådig, erfa

ren och i övrigt lämplig man eller ren och i övrigt lämplig man eller

kvinna, helst någon som är med den kvinna.

omyndige besläktad eller besvågrad

eller eljest står honom nära.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas,
såvida icke särskilda skäl tala däremot.

Ej må någon undandraga sig att på grund av förordriande
vara förmyndare i andra än följande fåll:

1.
om han
uppnått en ålder av se.xtio år;

2.
om han
på grund av sjukdom eller försvagat hälsotillstånd icke utan avsevärd olägenhet
kan utöva förmynderskapet;

3.
om han
till följd av befattning i statens eller kommuns tjänst skulle av förmynderskapet
oskäligt betungas;

4.
om han,
redan förut innehar två förmynderskap för andra än egna barn eller ett sådant förmynderskap
av vidlyftig beskaffenhet, därvid

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 199

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmynderskap för flera underåriga syskon räknas såsom
ett;

5.
om han
genom förmynderskapet skulle bliva nödsakad att eftersätta egna angelägenheter
av synnerlig vikt;

6.
om han
skall tillsammans med annan utöva förmynderskapet eller vårdnaden om den
omyndige skall tillkomma annan;

7.
om han
förpliktas att ställa säkerhet för den omyndiges egendom.

Utövas förmynderskapet för underårig av föräldrarna eller
en av dem, äge förmyndaren på begäran bliva entledigad från förmynderskapet
allenast om annan förordnas till medförmyndare eller han förpliktas att ställa
säkerhet för den omyndiges

egendom.

* 12 kap,

IS-

Förmynderskap för underårig Förmynderskap för underårig

skall inskrivas, dä fader eller moder skall inskrivas, då

avlider eller då dessförinnan egen- 1. särskild förmyndare förordnas

dom, som skall stå under förmynda- för den underårige,

rens förvaltning, annorledes ange- 2. den underårige annorledes än ge

nom upptagande av lån tillfaller den nom upptagande av lån erhåller

underårige eller någon rättens åt- egendom, som skall stå under för

gärd vidtages i fråga som rör för- myndarens förvaltning och som till

mynderskapet. sitt värde överstiger ett belopp
mot-

svarande två gånger det vid förvärvstillfället gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning finner inskrivning
böra ske.

Inskrivning skall ske hos rätten i den ort, där den som
utövar förmynderskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes
av att fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne
senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn i äktenskap, som utöva förmynderskapet
gemensamt, skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadern har hemvist eller,
om den föranledes av fråga om moderns entledigande från förmynderskapet, där
hon har hemvist. Finnes ej domstol som efter vad ovan stadgas är behörig att
verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms tingsrätt.

Senaste lydelse 1971:870.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

7S

Finner rätten sedan förmynderskap inskrivits att grimd
för inskrivning icke längre föreligger, kan rätten besluta att inskrivningen
skall upphöra.

13
kap. 1§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndaren
har, såvitt ej annat skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv
genom gåva eller testamente, att förvalta myndlingens förmögenhet och
företräda honom i angelägenheter som röra denna.

Förmyndaren har att sörja för myndlingens person samt att
förvalla myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra
denna.

Vad i första stycket sagts om förmyndarens befattning med
myndlingens förmögenhet gäller dock ej, om annat föreskrives i lag och ej
heller i den mån fråga är om egendom som förvärvats genom gåva, testamente
eller förmånstagareförordnande angående försäkring och det som villkor för
förvärvet föreskrivits att egendomen skall stå under särskild förvaltning av
annan än förmyndaren utan medbestämmanderätt för denne samt det tillika
angivits av vem förvaltningen skall utövas. Är sådan särskild förvaltning
anordnad, skall förvaltaren årligen till förmyndaren lämna redovisning över
den förvaltade egendomen.

I fråga om vårdnaden om underårig stadgas i 6 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3S

Det åligger förmyndaren för den som är förklarad omyndig
att sörja för myndlingens person, i den mån det med hänsyn till grunden för
omyndighetsförklaringen eller eljest finnes nödigt.

Med avseende å vårdnaden om underårig stadgas i 6 kap.

S

Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvitt rörer
egendomen, handhava förmynderskapet gemensamt; dock må rätten förordna, att
tillgångar-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

na
skola för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller att, med
bibehållande i övrigt av gemensam förvaltning, vissa tillgångar skola förvaltas
av en förmyndare ensam. Den som skallensam råda över vissa tillgångar må ock
ikläda den omyndige sådana förbindelser som falla inom området för dessa
tillgångars förvaltning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillkommer
ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem, skall vårdnaden, om
flera förmyndare förordnas, utövas av den bland förmyndarna som rätten utser
därtill. Denne må, om det finnes lämpligt, av rätten befrias frän skyldigheten
att deltaga i handha-vandet av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den
som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordne rätten en av dem att hava
den omsorg om myndlingens person, varom i 3 S sägs.

Kunna, där
den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende, vari avgörandet
tillkommer dem, gälle den mening som överförmyndaren finner sig kunna biträda.
Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens eller rättens samtycke erfordras,
må samtycke till åtgärden givas utan hinder av meningsskiljaktighet mellan
förmyndarna. Innan i dessa fall beslut meddelas, skall överförmyndaren eller
rätten bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig.

Tillkommer
ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem, skall vårdnaden, om flera
förmyndare förordnas, utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill.
Denne må, om det finnes lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten att
deltaga i handhavan-det av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den som är
förklarad omyndig flera förmyndare, förordne rätten en av dem att hava den
omsorg om myndlingens person, varom i / S sägs.

Kunna, där
den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende, vari avgörandet
tillkommer dem, gälle den mening som överförmyndaren finner sig kunna biträda.
Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens samtycke erfordras, må samtycke
till åtgärden givas utan hinder av meningsskiljaktighet mellan förmyndarna.
Innan i dessa fall beslut meddelas, skall överförmyndaren bereda medförmyndare
tillfälle att yttra sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndare, som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo
deltager i rättshandling vid förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig
att till rättshandlingen inhämta överförmyndarens eller rättens samtycke,
såframt sådant samtycke erfordras för giltigheten av dylik rättshandling vid
förvaltningen av omyndigs egendom.

Förmyndare,
som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo deltager i rättshandling vid
förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till rättshandlingen
inhämta överförmyndarens samtycke, såframt sådant samtycke erfordras för giltigheten
av dylik rättshandling vid förvaltningen av omyndigs egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1958:640.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot
borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är beroende av utredningen, står
förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försummelse, i ansvar
efter vad i ärvdabalken stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inhämtas
ej överförmyndarens eller rättens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5elIer6Sbort
ske, skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs
egendom äga motsvarande tillämpning.

Inhämtas
ej överförmyndarens samtycke, dä detta enligt 2,3, 5 eller 6 S bort ske, skall
vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs egendom äga
motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äger omyndig del i dödsbo, skall förmyndaren, så snart ske
kan efter det bouppteckning inregistrerats hos rätten, ingiva avskrift av bouppteckningen
till överförmyndaren.

Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för
omyndig, vare förmyndaren pliktig att tillse, att bouppteckning förrättas så
snart ske kan, samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av
bouppteckningen till överförmyndaren.

Är i fall, varom i första stycket

sägs, bouppteckningen av vidlyftig

beskaffenhet, må avskrift av hand

lingen lämnas allenast i erforderliga »

delar.

Il §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndaren
äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta skäligt arvode.
Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet utgå årligen och må
ej, med mindre rätten annorlunda förordnar, överstiga för år räknat ett belopp
motsvarande fem för hundra av så stor del av boets inkomst som enligt årsuppgift
rörande boet belöper på den omyndige. Arvodet skall förskjutas av boet.

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge
ej uppbära arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre rätten med hänsyn
till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.

Förmyndaren
äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta arvode med belopp som
överförmyndaren bestämmer. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo,
skall arvodet utgå årligen. Arvodet skall förskjutas av boet.

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge
ej uppbära arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre överförmyndaren
med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den omyndiges
penningmedel skola göras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant ändamål
inköpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller inskrivits i
statsskuldboken, eller utlåna medlen mot säkerhet av panträtt i fast egendom
eller ock i myndlingens namn insätta dem hos posf-sparbanken eller sparbank
eller för längre tid hos annan bank. Närmare bestämmelser om de obligationer
som må inköpas, om beskaffenheten av den säkerhet, varemot utlåning må ske,
samt om de räkningar, å vilka insättning hos bank må äga rum, meddelas av
Konungen.

Med bank avses jämväl centralkassa för jordbrukskredit.

Den
omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant
ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller inskrivits
i statsskuldboken, eller utlåna medlen mot säkerhet av panträtt i fast egendom
eller ock i myndlingens namn insätta dem hos bank eller låta dem kvarstå hos
försäkringsbolag. Närmare bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om
beskaffenheten av den säkerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkningar, å
vilka insättning hos bank eller kvarstående hos försäkringsbolag må äga rum,
meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill
förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än i 4 S
avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller därmed jämförliga
värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage han därtill överförmyndarens
samtycke. Ej må sådant samtycke givas, med mindre särskilda skäl äro därtill.

Vill
förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än i 4 S
avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller därmed jämförliga
värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage han därtill överförmyndarens
samtycke.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Aktier,
obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola,
såframt sammanlagda värdet överstiger femtusen kronor, i den omyndiges namn
nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren
uttaga nedsatt värdehandling, söke han överförmyndarens tillstånd. Sådant
tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen allenast skall ge-

Aktier,
obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola,
såframt sammanlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger det
gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den
omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill
förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling, söke han

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1970:1000. Senaste lydelse 1970:1000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nom bankens försorg överföras till annan bank för att där
nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens
tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar
särskilt stadgas.

Föreslagen
lydelse

överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej,
där värdehandlingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan
bank för att där nedsättas i öppet försvar. De nedsatta värdehandlingarna
skola under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård
av omyndigs värdehandlingar särskilt stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad
sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits skall ej äga
tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgodohavande å
räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som utfärdats om inskrivning
i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks skuldbok eller skuldbok
hos annan inrättning, som Konungen bestämmer, såframt å beviset finnes
antecknat, att inskrivningen skett med förbehåll att kapitalbelopp å inskriven
fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven obligation eller å
sådan obligation belöpande kapitalbelopp ej må lyftas utan överförmyndarens
tillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Obligationer,
vilka utfärdats av staten eller Sveriges alltnänna hypoteksbank eller annan
inrättning, som Konungen bestämmer, skola, såframt ej obligationerna äro
nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren medgiver undantag,
inskrivas i statsskuldboken eller bankens eller inrättningens skuldbok med
förbehåll, varom i andra stycket sägs.

Hava underåriga syskon gemensam förmyndare, skola vid
tillämpning av det i första stycket givna stadgandet syskonens värdehandlingar
sammanräknas.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola,
såframt ej obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller
överförmyndaren medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll,
varom i andra stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga,
skola vid tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värdehandlingar
sammanräknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av
förmyndaren, i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse
i detta kapitel, skall ä dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta värdehandlignar.

9S

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omyndigs
medel, som innestå hos bank, må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd
efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som innestått
kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej heller erforderligt,
där medlen allenast skola genom ban-

Omyndigs
medel, som innestå hos bank e//er försäkringsbolag, må ej uttagas utan
överförmyndarens tillstånd efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts
gäller ej ränta, som innestått kortare tid an ett år. Överförmyndarens
tillstånd vare ej heller erforderligt, där medel som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

kens försorg överföras till annan bank.

Föreslagen
lydelse

innestå hos bank allenast skola genom bankens försorg
överföras till annan bank.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6
S sägs, må insättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd.

När skäl äro därtill, äger överförmyndaren förordna, att
förbehåll, varom i andra stycket sägs, ej skall gälla.

12 §«

Förvärvar
omyndig värdehandling som avses i 8 S, eller äger omyndig eljest att av annan
utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen fullgöra sin
förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta handlingen i öppet förvar
hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv förvalta handlingen.
Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos bank, ändå att den
ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola medlen av banken insättas för den
omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres å nedsatt
värdehandling, är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äger
omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av giftorätt,
arv eller testamente eller såsom underhåll enligt 8 kap. ärvdabalken, vare
boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt ej värdet är ringa
eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu
sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där
någon, som här i riket driver försäkringsrörelse,skall utgiva
försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om pension eller
livränta eller om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta,
I andra fall äge överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva
värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning
skall ske hos bank.

Äger
omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av giftorätt,
arv eller testamente eller såsom underhåll enligt 8 kap, ärvdabalken, vare
boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt ej värdet är
ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu
sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där
någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva
försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om pension,
livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk förmån till
belopp som för kalenderår ej överstiger två basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att
själv förvalta, I andra fall äger överförmyndaren genom meddelande till den
som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller
inbetalning skall ske hos bank.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1958:640.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar
hos bank enligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen
underrätta förmyndaren därom.

14 §'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan
överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga
lån eller ingå växelförbindelse. Vad sålunda är stadgat äge dock ej
tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse som av förmyndaren
med överförmyndarens samtycke drives för den omyndiges räkning. Överförmyndarens
samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statiigt lån som
upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning.

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den
omyndiges vägnar upptaga lån, ingå växelförbindelse eller återköpa livförsäkring.
Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom
området för rörelse som av förmyndaren med över-

förmyndarens
samtycke drives för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke vare ej
heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda
omyndig hjälp till utbildning eller bosättning. Förmyndaren äge ej heller utan
överförmyndarens samtycke å den omyndiges vägnar ingå borgen eller ställa den
omyndiges gods såsom säkerhet för annans förbindelse. Till sådan rättshandling
må samtycke ej givas, med mindre särskilda skäl äro därtill.

Ej må
förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej fråga är om
sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till myndlingens
villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överförmyndaren, av den
omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller andra den omyndige
närstående personer, då detta på grund av omständigheterna må anses
tillbörligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 S"

Förmyndaren
må ej utan överförmyndarens samtycke upplåta nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft i den omyndiges fasta egendom eller tomträtt. Utan
sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens behov
avverka skog eller upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss tid,
längst fem år.

Förmyndaren
må ej utan överförmyndarens samtycke överlåta den omyndiges fasta
egendom eller tomträtt eller erhålla inteckning eller upplåta nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk kraft i sådan egendom. Utan sådant samtycke
äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens behov avverka skog
eller upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss tid, längst fem år. Före
besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det utan märklig omgång eller tidsutdräkt
kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt sexton år, ävensom hans make och
närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Senaste lydelse 1970:1000. Senaste lydelse 1970:1000.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 207

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej
tillämpning i fråga om servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Tillstånd att överlåta eller erhålla inteckning i fast
egendom eller tomträtt gäller under sex månader från det tillståndet
meddelades. Erinran härom skall göras i beslutet.

16 §"

Vill förmyndaren överlåta eller låta inteckna den
omyndiges fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller
inteckningen rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre
viktiga skäl äro därtill.

Det åligger rätten att före besluts fattande inhämta
yttrande från överförmyndaren samt, såframt det utan märklig omgång eller tidsutdräkt
kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt sexton år, ävensom hans make och närmaste
fränder tillfälle att yttra sig.

Tillstånd, varom i första stycket sägs, gälle under sex
månader från det tillståndet meddelades. Erinran härom skall göras i rättens
beslut.

17 S

Har förmyndaren i fall, då enligt Har förmyndaren i fall, då enligt

vad ovan i detta kapitel är stadgat vad ovan i detta kapitel är stadgat

överförmyndarens
eller rättens överförmyndarens samtycke bort

samtycke
bort inhämtas, å den inhämtas, å den omyndiges vägnar

omyndiges vägnar ingått avtal utan ingått avtal utan sådant samtycke,

sådant samtycke, må den, med vil- å den, med vilken avtalet slöts,

ken avtalet slöts, där ej annat förbe- där ej annat förbehåll gjorts, icke

håll
gjorts, icke frånträda avtalet, frånträda
avtalet, såframt förmyn-

såframt förmyndaren söker god- jaren söker godkännande inom en

kännande inom en månad från det månad från det avtalet slöts. Varder

avtalet
slöts. Varder ansökan avslå- ansökan avslagen av överförmynda-

gex\ av
den myndighet, av vilken den en, äge den,
med vilken avtalet

/örstsfca//prövas,
äge den, med vil- jjöts, härefter frånträda
avtalet,

ken
avtalet slöts, härefter frånträda såframt
ej annan överenskommelse

avtalet, såframt ej annan överens- träffats,

kommelse träffats.

Senaste lydelse 1970:1000,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmyndaren
äge årligen uppbära arvode med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till
förvaltningens omfattning. Arvodet må icke, med mindre rätten annorlunda
förordnar, överstiga för år räknat ett belopp, motsvarande fem för hundra av
den omyndiges behållna inkomst enligt årsräkning eller sluträkning, med avdrag
likväl för avgift, som erlagts för vård av den omyndiges värdehandlingar efter
vad särskilt är stadgat. Avdraget må dock ej uppgå till mer än två för hundra
av inkomsten av nämnda värdehandlingar.

Förmyndaren
äge årligen uppbära arvode för förvaltningen av den omyndiges egendom och
arbetet med den personliga omvårdnaden om myndligen. Arvodet bestämmes av
överförmyndaren enligt grunder som fastställes för varje överförmyndardistrikt
av vederbörande kommun eller kommuner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arvode, varom nu är sagt, till-komme ej fader eller moder,
som på grund av lag är förmyndare, med mindre rätten med hänsyn till särskilda
omständigheter lämnar tillstånd därtill.

Förmyndaren har även rätt till ersättning för de utgifter
som varit skäligen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande.

Arvodet
och ersättningen för utgifter skola efter överförmyndarens bestämmande utgå av
den omyndiges medel i den mån hans beräknade inkomst det år förmyndaruppdraget
avser överstiger ett belopp motsvarande två gånger det i första stycket nämnda
basbeloppet eller, om ej särskilda skäl föranleda annat, iden mån den omyndige
har tillgångar till ett värde överstigande fyra gånger basbeloppet. I övrigt
skola arvode och ersättning för utgifter utgivas av kommunen.

Arvode, varom nu är sagt, till-komme ej fader eller moder,
som på grund av lag är förmyndare, med mindre överförmyndaren med hänsyn till
särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill. Sådan förmyndare har rätt
till ersättning för utgifter endast om dessa hänföra sig till förvaltningen av
den omyndiges egendom. Arvode och ersättning som nu nämnts skola utgå av den
omyndiges medel.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 209

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16 kap,

6§

Har
förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan handling, enligt
vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andra tillgångar än
lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från skyldighet att avgiva
räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösören eller eljest tillgångar
av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige.

Överförmyndaren
må ock i annat faliför visst år eller tills vidare befria förmyndare från att
avgiva räkning eller medgiva att sådan upprättas i förenklad form, där det med
hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller beskaffenhet finnes kunna ske utan
fara för den omyndige.

17 kap,

2S

Överförmyndaren
äge själv eller genom någon, som av honom utses därtill, genomgå de av
förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de betalningsbevis och andra handlingar
som finnas förvarade till styrkande av särskilda poster i räkenskaperna så ock
hos förmyndaren förvarade värdehandlingar. Dessa räkenskaper och handlingar
skola av förmyndaren hållas tillgängliga å tid och ort som bestämmas av
överförmyndaren.

Är
förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare
överförmyndaren i det distrikt, där förmyndaren bor, pliktig att, på anmodan
av den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verkställa den
granskning som avses i första stycket.

Medför
åtgärd, varom i första stycket sägs, särskilda kostnader eller avsevärt
besvär, äge rätten förordna, att särskild ersättning skall gäldas av den
omyndiges medel.

7 §

Överförmyndaren
skall varje år, i enlighet med de närmare bestämmelser som meddelas av
Konungen, till rätten överlämna uppgift rörande tillsynen över förmyndares
förvaltning under föregående åf-

18
kap,

3S

Är
någon för sjukdom, som kan Är någon på grund av sjukdom,

antagas
vara övergående, ur stånd försvagat hälsotillstånd eller liknatt bevaka
sin rätt e//er förvalta sin ande ur stånd att bevaka sin rätt,

14 Riksdagen 1974. I saml. Nr 142

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

egendom, skall rätten, där så erfordras, förordna god man
att bevaka hans rätt eller förvalta egendomen; dock må sådant förordnande ej
givas utan den sjukes samtycke, med mindre sjukdomen medför hinder mot
samtyckes inhämtande.

Föreslagen lydelse

förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall
rätten, där så erfordras, förordna god man för honom. Förordnande som nu
nämnts må ej givas utan samtycke från den för vilken god man skall utses med
mindre det är hinder mot inhämtande av samtycke eller eljest särskilda skäl
föreligga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i
övrigt lämplig man eller kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs
eller bortovarandes rätt i dödsbo, och har den avlidne nämnt, vem han önskar
till god man, varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

När
omständigheterna sådant påkalla, må flera gode män förordnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 11
kap, 4, 8, 9 och 10 §§ stadgas om hinder att vara förmyndare, skyldighet att
övertaga förmynderskap, förmyndarens entiedigande och skyldighet att anmäla
förmyndares död skall äga motsvarande tillämpning i fråga om god man eller godmanskap.

Vad i 11
kap. 4, 9 och 10 S § stadgas om hinder att vara förmyndare, förmyndares
entledigande och skyldighet att anmäla förmyndares död skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om god man eller godmanskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7S

Godmanskap
varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat förordnandet. Anteckning om
inskrivningen skall ske i förmynderskapsboken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 12
kap, 3 och 4 § § stadgas om överflyttning av tillsynen å förmynderskap och om
rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det tillkommer att utöva
tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godmanskap.
Överflyttning av godmanskap som avses i 1 eller 2 § må ej ske annat än i
samband med överflyttning av förmynderskapet.

Vad i 12
kap, 3 och 4 §§ stadgas om överflyttning av tillsynen å förmynderskap och om
rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det tillkommer att utöva
tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godmanskap.
Överflyttning av godmanskap som avses i 1 eller 2 § må, om jämväl förmynderskapet
är inskrivet, ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynderskapet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är behov
av god man ej längre för handen, skall han av rätten entledigas. Har god man
förordnats enligt 3 § eller 4 S 1-5, skall han entledigas, så snart den, för
vilken han förordnats, begär det.

Är behov
av god man ej längre för handen, skall han av rätten entledigas. Har god man
förordnats enligt 4 S 1-5, skall han entledigas, så snart den, för vilken han
förordnats, begär det.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 211

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Då god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom ofördröjligen
anmälas hos rätten,

IlS

God man vare, såframt han ej God man vare berättigad att
efter äger uppbära årligt arvode, berätti- uppdragets slutförande eller, om gad
att efter uppdragets slutförande uppdraget varar längre tid än ett år, erhålla
skäligt arvode för uppdraget årligen erhålla arvode för uppdraget så ock
ersättning för sina kostnader, med belopp som överförmyndaren

bestämmer så ock ersättning för sina kostnader.

Överförmyndaren bestämmer i vad mån arvode och ersättning
för kostnader skola utgå av medel som tillkommer den för vilken den gode mannen
förordnats. Arvode och ersättning som ej skola betalas enligt vad nu sagts
skola utgivas av kommunen.

19 kap,

2S' °

/ Stockholms stad skall i stället Kommun kan bestämma att det i

för överförmyndare finnas en sta- stället för överförmyndare s/ca//fin-

dens nämnd, kallad överförmyndar- nas en överförmyndarnämnd.

nämnden.

3 § "

Två eller flera kommuner, som Två eller flera kommuner, som

lyda under samma tingsrätt, må, då lyda under samma tingsrätt, må, då

val av överförmyndare förestår, ef- val av överförmyndare förestår,

ter förslag av rättenförer\as\gn]\en förena sig till ett överförmyndar-

överförmyndardistrikt. distrikt.

Kommun, som ingått i sådant överförmyndardistrikt, må ej
utträda förrän den tid, för vilken överförmyndaren blivit utsedd, gått till
ända,

4S

Kan i stad eller annan kommun tillsynen icke utövas av en
överförmyndare ensam, må rätten på framställning av kommunen förordna, att
flera överförmyndare skola väljas. I sådant fall äger rätten indela kommunen i
distrikt, ett för varje överförmyndare, eller ock bestämma annan lämplig grund
för förmyn-

'« Senaste lydelse 1955:409. " Senaste lydelse
1969:799.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

derskapens fördelning mellan överförmyndarna.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överförmyndare
väljes av kommunfullmäktige. Valet skall förrättas inom utgången av
december månad året före det, med vilket överförmyndarens tjänstgöringstid
begynner.

Överförmyndare väljes / stad av stadsfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, av allmän rådstuga samt på landet av kommunalstämma ellerav
kommunalfullmäktige, om sådana finnas. Valet skall förrättas inom utgången av
oktober månad året före det, med vilket överförmyndarens tjänstgöringstid
begynner.

Då val av överförmyndare förrättats, skall det genast
anmälas till rätten. Har val ej skett i behörig tid, skall rätten göra anmälan
därom hos länsstyrelsen, som tillser att valet hålles så snart ske kan.

Äro flera kommuner förenade till ett distrikt för val av
överförmyndare, och kunna kommunema icke enas i valet av överförmyndare, skall
rätten till överförmyndare utse den av de valde som finnes därtill lämpligast.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till överförmyndare må i stad eller annan kommun eller i
distrikt av flera kommuner väljas den som blivit därtill vald inom annan
kommun eller annat distrikt.

6§

Till överförmyndare må i kommun eller i distrikt av flera
kommuner väljas den som blivit därtill vald inom annan kommun eller annat
distrikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överförmyndare
väljes för en tid av fyra år. Avgår överförmyndare, innan tiden för hans
uppdrag är ute, skall i hans ställe annan väljas att tjänstgöra under den tid
som återstår.

Överförmyndare
väljes för en tid av rreår, räknade från och med den I januari året näst efter
det, då allmänna val av kommunfullmäktige ägt rum. Avgår överförmyndare, innan
tiden för hans uppdrag är ute, skall i hans ställe annan väljas att tjänstgöra
under den tid som återstår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8§'-

Till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl
förfaren, myndig svensk medborgare. Överförmyndare kan ej den vara som är i
konkurstillstånd eller är förklarad omyndig.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara
överförmyndare inom domsagan, om ej Konungen för särskilt fall meddelat
tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare än
den som icke är bosatt inom den kommun

Senaste lydelse 1969:799.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

eller någon av de kommuner, för vilka valet förrättas, ämbets-
eller tjänsteman som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, den
som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom överförmyndare är i
tur att avgå från befattningen, den som uppnått sextio års ålder samt den som
eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av valmyndigheten.

12 §

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna
i 28 § I och 2 mom. kommunallagen (1953:753) om ersättning till kommunfullmäktig
äga motsvarande tillämpning ifråga om överförmyndare.

Överförmyndaren äge uppbära arvode till belopp,
motsvarande ett för hundra av den omyndiges behållna årsinkomst, där denna
icke överstigit .tvåhundra kronor, och eljest två för hundra därav, dock äge
överförmyndaren icke av en omyndig i arvode uppbära mera än ettusen kronor för
år. Inkomsten skall beräknas enligt årsräkning eller sluträkning eller,
såvitt fråga är om omyndigs andel av inkomst från dödsbo, däri delägarna
sammanleva i oskiftat bo, enligt årsuppgift rörande boet. Arvodet skall av förmyndaren
inbetalas vid räkningens eller årsuppgiftens avgivande, och äge förmyndare ur
dödsbo, däri den omyndige har del, förskottsvis utbekomma det belopp som skall
utgå i arvode. Avlämnas gemensam årsuppgift för underåriga syskon, skall vid
beräkning av arvodets belopp hänsyn tagas till vad av boets inkomst belöper på
syskonen samfällt.

Skall ej räkning eller årsuppgift avgivas, äger rätten, om
särskilda skäl äro därtill, tillägga överförmyndaren skäligt arvode att gäldas
av den omyndiges medel.

Vad nu sagts med avseende å arvode för förmynderskap
skall äga motsvarande tillämpning ifråga om godmanskap.

I3S

Stad eller annan kommun äger, om det finnes lämpligt,
lämna bidrag till arvode åt överförmyndaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

och till bestridande av de med hans verksamhet förenade
kostnaderna. Kommunen äger ock att i ordning, som av Konungen godkännes, bestrida
samthga utgifter för dessa ändamål, och äger i sådant fall korn-mimen uppbära
belopp som avses i

12 §.

16 §"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överförmyndarnämnden i Stockholm skall bestå av tre
ledamöter. Bestämmelserna i 5 S, 7- 10 S § och 14 S andra stycket i detta
kapitel skola i tillämpliga delar gälla ledamot av nämnden. I övrigt skall vad
om överförmyndare stadgas äga motsvarande tillämpning å nämnden; dock må
frågor som ankomma på nämnden, i den mån Konungen därom förordnar, å nämndens
vägnar avgöras av någon dess ledamot eller tjänsteman.

Staden
äger uppbära arvode som avses i 12 §. Sådant arvode må, då särskilda skäl
föranleda därtill, eftergivas av staden.

Överförmyndarnämnd
skall bestå av minst tre ledamöter. Bestämmelserna i 5 §,7-10 SS, 12 § och 14
§ andra stycket i detta kapitel skola i tillämpliga delar gälla ledamot av överförmyndarnämnd.
I övrigt skall vad om överförmyndare stadgas äga motsvarande tillämpning å överförmyndarnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1955:409.

I7 §

Överförmyndarnämnd äger, där så prövas lämpligt, uppdraga
åt ledamot eller åt tjänsteman vid nämndens kansli att på nämndens vägnar
meddela samtycke, tillstånd eller förordnande som avses i 14 kap. 3 § första
stycket, 5 och 6 §§ samt i 15 kap. 5, 8, 9, 10, 12 och 14 § §.

Finner den som erhållit uppdrag som avses i första
stycket, att samtycke, tillstånd eller förordnande i visst fall ej bör
meddelas, eller anser han frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till
nämnden.

IS'

I fråga om omröstning till beslut i ärende, som överförmyndarnämnd
handlägger i sin egenskap av över-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

förmyndare, gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i
16 kap. rättegångsbalken. Skiljaktig mening skall redovisas i protokoll. 20
kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om omyndighetsförklaring må göras, förutom av den som avses med ansökningen,
jämväl av hans make och närmaste fränder så ock av överförmyndaren samt i fall,
varom i 10 kap. 2 § sägs, av förmyndaren. Sinnessjuk som är för vård intagen å
sinnessjukhus må ock förklaras omyndig på anmälan av den som, enligt
bestämmelser vilka meddelas av Konungen, äger att beträffande där intagen göra
sådan anmälan.

Omyndighetsförklarings hävande må sökas av den omyndige
själv e//erhans förmyndare.

Ansökan om
omyndighetsförklaring må göras, förutom av den som avses med ansökningen,
jämväl av hans make och närmaste fränder så ock av överförmyndaren samt i fall,
varom i 10 kap, 2 S sägs, av förmyndaren.

Omyndighetsförklarings hävande må sökas av den omyndige
själv, hans förmyndare eller överförmyndaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, om vars försättande i
omyndighet är fråga, eller har denne eljest medgivit, att
omyndighetsförklaring må meddelas, äge rätten utan huvudförhandling
omedelbart företaga målet till avgörande.

Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, om
vars försättande i omyndighet är fråga, eller har denne eljest medgivit, att
omyndighetsförklaring må meddelas, äge rätten utan huvudförhandling
omedelbart företaga målet till avgörande. Vad nu sagts äge ock tillämpning, då
fråga är att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten, såframt det må antagas att hans
hörande skulle vara utan gagn.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten
utfärda föreläggande för den, om vars försättande i omyndighet är fråga, att
svara i målet. Angående sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

Om den, vars försättande i omyndighet har satts i fråga,
uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av
att få del av ansökningen om omyndighetsförklaring, skall rätten förordna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

god man varom i 18 kap. sägs att i målet företräda honom
och bevaka hans rätt. I fråga om arvode och ersättning till sådan god man äga
bestämmelserna i 19 § om ersättning till biträde motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan av den som försatts i omyndighet att bliva
förklarad myndig må, om den finnes uppenbart ogrundad, utan huvudförhandling
omedelbart avslås. Har ansökan om hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller
tillstyrkts av förmyndaren, må målet ock utan huvudförhandling omedelbart
företagas till avgörande, såvida förmyndarens inställelse ej finnes vara
behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten
utfärda föreläggande för förmyndaren att svara i målet. Angående sådant
föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

Ansökan av
den som försatts i omyndighet att bliva förklarad myndig må, om den finnes
uppenbart ogrundad, utan huvudförhandling omedelbart avslås. Har ansökan om
hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller tillstyrkts av såvä/förmyndaren
som överförmyndaren, må målet ock utan huvudförhandling omedelbart företagas
till avgörande, såvida förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes
vara behövlig för målets utredning,

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten
utfärda föreläggande för den som ansökningen avser, förmyndaren och överförmyndaren
i den mån dessa ej gjort eller tillstyrkt ansökningen att svara i målet.
Angående sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten, förordne rätten biträde att bevaka
hans rätt i målet, om han begär det eller om det eljest med hänsyn till
omständigheterna finnes lämpligt. Begär den som på sådan grund försatts i
omyndighet att förklaras åter myndig, må ock rättegångsbiträde förordnas, om
det finnes erforderligt.

Har
ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig och föreligger ej fall som
avses i 17 § tredje stycket, förordne rätten biträde att bevaka hans rätt i
målet, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den som försatts
i omyndighet att förklaras åter myndig, må ock rättegångsbiträde förordnas, om
det finnes erforderligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1973:120.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som förordnats till rättegångsbiträde åtnjute av
allmänna medel efter rättens prövning skälig ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket,
såframt ej motparten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes
böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden,

21 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej må
någon förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten, ej heller den som på sådan grund försatts i
omyndighet förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd
blivit företett. Närmare bestämmelser om sådant intyg meddelas av Konungen,

Ej må
någon förklaras omyndig e//erden som försatts i omyndighet förklaras myndig,
med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd blivit företett. Närmare
bestämmelser om sådant intyg meddelas av Konungen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 a §

/ ärende om förordnande av förmyndare skall rätten bereda
kommunen tillfälle att lämna förslag på person lämplig för uppdraget.

28 §'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om
förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd med
avseende å förmynderskap må, såframt fråga ej är om ärende, varom i 9 kap, 2 a
§ eller i 29 § stadgas, göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av
den omyndige själv, om han fyllt sexton år, så ock av hans make och närmaste fränder.
Förmyndare, som gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig,
må entledigas jämväl på ansökan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd.
Frågor som avses i denna paragraf skall ock rätten, när anledning är därtill,
upptaga utan att särskild ansökan blivit gjord.

Ansökan om
förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd med
avseende å förmynderskap må, såframt fråga ej är om ärende, varom i 9 kap, 2 a
§ stadgas, göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige
själv, om han fyllt sexton år, så ock av hans make och närmaste fränder.
Förmyndare, som gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig,
må entledigas jämväl på ansökan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd.
Frågor som avses i denna paragraf skall ock rätten, när anledning är därtill,
upptaga utan att särskild ansökan blivit gjord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1973:802,

15 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 142

I
ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som fyllt
sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 218

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Mot
rättens beslut i ärende, varom i första stycket sägs, må talan fullföljas,
förutom av den som beslutet särskilt rörer, av envar som äger göra ansökan
efter vad nyss är sagt.

Mot
beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst
åliggande, må talan fullföljas allenast i samband med klagan över rättens
beslut om utdömande av vitet,

29 §

Överförmyndarens
eller rättens Överförmyndarens tillstånd till

tillstånd till åtgärd beträffande åtgärd beträffande omyndigs

omyndigs egendom må sökas alle- egendom må sökas allenast av för-

nast av förmyndaren. Mot överför- myndaren. Mot överförmyndarens

myndarens eller rättens beslut med beslut med avseende å sådant till

avseende å sådant tillstånd så ock stånd så ock mot överförmyndarens

mot överförmyndarens förordnan- förordnande, att förbehåll, varom i

de, att förbehåll, varom i 15 kap, 9 § 15 kap, 9 § andra stycket sägs, ej

andra stycket sägs, ej skall gälla, skall gälla, må talan föras allenast av

må talan föras allenast av förmyn- förmyndaren samt, såframt ärendet

dåren samt, såframt ärendet angår angår omhändertagande av egen-

omhändertagande av egendom, var- dom, varöver den omyndige äger

över den omyndige äger råda, eller råda, eller återkalldse av

återkalldse av förmyndarens eller förmyndarens eller överförmynda-

överförmyndarens tillstånd för rens tillstånd för omyndig att driva

omyndig att driva näring, av den näring, av den omyndige själv, om

omyndige själv, om han fyllt sexton han fyllt sexton år,

år.

Mot
överförmyndarens eller rät- Mot överförmyndarens beslut i

tens beslut i fall, varom i 13 kap, 8 § fall, varom i 13 kap, 8 § tredje styck

tredje stycket sägs, må talan ej et sägs, må talan ej föras,

föras,

29 a §

Innan överförmyndare prövar ärende som rör omyndig som fyllt sexton
år, skall överförmyndaren bereda den omyndige tillfälle att yttra sig, om det
kan ske.

37 S'"

Vistas
den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i
saken bevakas av god man som sägs i 18 kap. Detsamma gäller, om han vistas på
känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kunna
delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl
föreligga att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken
han förordnats i den mån det kan ske,

1
fråga om ersättning till god man som avses i första stycket skall gälla vad i
20 kap, 19 § stadgas angående ersättning åt rättegångsbiträde.

Vad
i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av part skall äga motsvarande
tillämpning å den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i
mål eller ärende som avses i denna balk.

.Senaste
lydelse 1973:945.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Då
fråga är om omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet ellerannan
rubbning av själsverksamheten, bör iakttagas att förordnande om skyldighet att
inställa sig personligen ej gives beträffande den som avses med ansökningen,
såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller
fara.

Föreslagen lydelse

Då
fråga är om omyndighetsförklaring, bör iakttagas att förordnande om
skyldighet att inställa sig personligen ej gives beträffande den som avses med
ansökningen, såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra
men eller fara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976, såvitt gäller bestämmelserna i 19 kap,
2-8 och 16 -18 § §, och i övrigt den 1 januari 1975,

Skall
någon som omyndigförklarats före ikraftträdandet åter förklaras myndig, gäller
bestämmelsen i 20 kap, 21 § om företeende av läkarintyg endast om grunden för
omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten.

Val
av överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd samt ersättare för dessa
skall med tillämpning av denna lag äga rum första gången före utgången av år
1975, Valet skall avse tiden intill utgången av det år, då allmänna val av
kommunfullmäktige första gången sker efter lagens ikraftträdande,

I
fråga om de överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd samt ersättare
för dessa som valts enligt äldre bestämmelser förfaller uppdragen vid utgången
av år 1975.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 220

2) Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas i fråga om ärvdabalken

dels att 19 kap, 14 och 15 §§ samt 20 kap, 8 § skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 19 kap, 14
a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

14 §

Till dödsboet hörande penning- Till
dödsboet hörande penning-

medel, som göras räntebärande ge- medel, som göras
räntebärande ge

nom insättning i bank, skola insättas nom insättning i bank, skola insättas

i boets namn. Dödsboets egendom i boets namn. Dödsboets egendom

må ej heller eljest sammanblandas må ej heller eljest sammanblandas

med vad boutredningsmannen eller med vad boutredningsmannen eller

annan tillhör, annan tillhör. Värdehandlingar sko-

la nedsättas i öppet förvar i bank, om det sammanlagda
värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger det gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utöver vad av 18 kap, 5 § föranledes må egendom ej
förskottsvis utgivas till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan,
vars rätt är beroende av utredningen,

I4a§

Före den I april varje år skall boutredningsmannen avge
redovisning för medelsförvaltningen under föregående år. I redovisningen skola
upptagas saldo vid årets början och slut samt in- och utbetalningar under
året. Ha medel innestått i bank ellerannan inrättning skall vid redovisningen
fogas bevis om insättningar och uttag under året samt behållning vid årets
slut. När värdehandlingar nedsatts i bank skall vid redovisningen fogas bevis
av motsvarande innehåll.

Årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet.
Övriga delägare samt rätten skola samtidigt underrättas om vem som tillställts

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 221

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

redovisningen. Finnes omyndig delägare i boet skall ett
exemplar tillställas överförmyndaren.

Fullgör boutredningsman ej vad som åligger honom enligt
denna paragraf, skall rätten vid vite förelägga honom att fullgöra sin
skyldighet.

I5§

Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte
samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av
utredningen, skall boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och
avgiva redovisning för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna,
skall boutredningsmannen till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom,
Samma lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det
blivit slutfört efter vad nu är sagt, är han ock redovisningsskyldig.

När boutredningsman slutfört sitt uppdrag, må han på
begäran entledigas av rätten.

20 kap. 8§' Bouppteckning skall inom en månad efter
upprättandet jämte bestyrkt avskrift för registrering ingivas till rätten i den
ort där den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol
ej sålunda finnes, till Stockholms tingsrätt. Äro flera bouppteckningar, skola
de ingivas samtidigt; och skall tiden härför räknas från det den sista
bouppteckningen upprättades.

Bestyrkt avskrift av bouppteck- Bestyrkt avskrift
av bouppteckningen skall förvaras hos rätten. Är ningen skall förvaras hos
rätten. ef avskrift ingiven, skall sådan tagas

på boets bekostnad. . , , ,

Har
omyndig del i boet eller finnes

delägare, för vilken god man skall förordnas, skall
ytterligare en bestyrkt a vskrift ingivas för varje ö ver-förmyndare som skall
ha tillsyn över sådant förmynderskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av
vidlyftig beskaffenhet, må denna avskrift omfatta endast erforderliga delar.

Äro ej erforderliga avskrifter ingivna, skola sådana
tagas på boets bekostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975,

' Senaste lydelse 1969:800,

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 222

3) Förslag till

Lag om avveckling av äldre godmanskap

Härigenom förordnas som följer,

1 § Har god man förordnats antingen för bortovarande eller
okänd arvinge

till någon som avlidit före den 1 januari 1929 eller för bortovarande eller

okänd tesiamentstagare efter någon som avlidit före den I januari 1931 och

förvaltar den gode mannen penningmedel på grund av sådant godmanskap,

är han skyldig att inbetala medlen till kammarkollegiet. Därvid skall bifogas

av överförmyndaren godkänd sluträkning för godmanskapet.

Om överförmyndaren ej medger anstånd, skall skyldigheten
att inbetala medel fullgöras inom tre månader från det denna lag trätt i kraft.
Sedan skyldigheten fullgjorts skall gode mannen anses ha slutfört sitt uppdrag.

2
§ Den som vill
göra anspåk på medel som inbetalats enligt I § skall senast inom två år från
det denna lag trätt i kraft genom ansökan framställa sina anspråk hos den rätt
där godmanskapet senast var inskrivet vid äventyr att han går förlustig sin
rätt.

3 § Sedan den i 2 § nämnda tiden gått
till ända skall rätten för varje godmanskap som slutförts enligt bestämmelserna
i 1 § pröva huruvida någon som anmält anspråk på medlen är berättigad till
dessa eller de skall tillfalla allmänna arvsfonden.

Kammarkollegiet skall avge yttrande i ärendet. Rätten
skall även höra överförmyndaren och den gode mannen.

Finner rätten att känd person, som icke anmält anspråk på
medlen enligt 2 S, är berättigad till dem, skall denne, om det kan ske, beredas
tillfälle att inom viss tid framställa yrkande därom, Framställes sådant
yrkande inom den bestämda tiden, prövas det utan hinder av att den i 2 §
angivna tiden har gått till ända,

4
§ I fråga om
ärende enligt 3 S äger lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
motsvarande tillämpning. Den som har anmält anspråk på förvaltade medel svarar
dock själv för sina kostnader i anledning härav. Ogillas anspråket, är han icke
skyldig att ersätta staten för dess kostnader. Om rättens domförhet gäller vad
i 6 S nämnda lag är föreskrivet om ärende som är tvistigt och som skall prövas
enligt föräldrabalken,

5 § Överförmyndaren tillser att gode
män för vilka denna lag gäller får kännedom om vad de har att iakttaga enligt
lagen. Fullgör god man ej vad som åligger honom enligt I S, skall
överförmyndaren anmäla försummelsen hos rätten. Rätten kan genom vite tillhålla
den gode mannen att fullgöra sitt åliggande. Innan överförmyndaren gör anmälan
som nyss nämnts, skall han erinra gode mannen om hans skyldighet, om det
lämpligen kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975, Har god man
som avses i 1 § före nämnda dag inbetalat förvaltade medel till statskontoret
eller kammarkollegiet för avveckling av godmanskapet, tillämpas denna lag i
fråga om ärendets vidare behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4) Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar

Härigenom
förordnas att I, 3,8, 13 och 15 § Slagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava för
omyndigs räkning värdehandlingar blivit hos riksbanken eller annan bank i
öppet förvar nedsatta efter vad i lagen om förmynderskap år stadgat, svare
banken för de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning i
enlighet med vad här nedan i 2-7 §§ stadgas. Ej må i vidare mån än där sägs
avtal träffas om befrielse från de förpliktelser, som enligt nämnda lagrum
åvila banken; har så skett, vare avtalet utan verkan.

Finnas
eljest i öppet försvar hos bank omyndigs värdehandlingar, å vilka skall
tillämpas vad i lagen om förmynderskap är stadgat beträffande nedsatta
värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

Hava för
omyndigs räkning värdehandlingar blivit hos riksbanken eller annan bank i
öppet fÖTvar nedsatta efter vad i föräldrabalken är stadgat, svare banken för
de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning i enlighet
med vad här nedan i 2 - 7 § § stadgas, Ej må i vidare mån än där sägs avtal
träffas om befrielse från de förpliktelser, som enligt nämnda lagrum åvila
banken; har så skett, vare avtalet utan verkan.

Finnas eljest i öppet försvar hos bank omyndigs
värdehandlingar, å vilka skall tillämpas vad i föräldrabalken är stadgat
beträffande nedsatta värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs
motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalbelopp,
som av banken uppbäres å omyndigs värdehandling, skall i den omyndiges namn
insättas å sådan bankräkning, att medlen kunna utan föregående uppsägning
uttagas, eller å annan bankräkning, som förmyndaren bestämmer. Insättning må ej
utan överförmyndarens medgivande ske å räkning, från vilken uttag må göras utan
hans tillstånd. Ränta och annan avkastning, som uppbäras av banken, skola,
såvitt ej annan be-

Kapitalbdopp,
som av banken uppbäres å omyndigs värdehandling, skall i den omyndiges namn
insättas å sådan bankräkning, att medlen kunna utan föregående uppsägning
uttagas, eller å annan bankräkning, som förmyndaren bestämmer. Insättning må ej
utan överförmyndarens medgivande ske å räkning, från vilken uttag må göras utan
hans tillstånd. Ränta och annan avkastning, som uppbäras av banken, skola,
såvitt ej annan be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1940:451. Senaste lydelse 1940:451.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

stämmelse givits av förmyndaren, i enahanda ordning
insättas å bankräkning, dock att därvid må göras förbehåll, varom i 8 kap, 9 §
andra stycket lagen om förmynderskap sägs.

Föreslagen
lydelse

stämmelse givits av förmyndaren, i enahanda ordning
insättas å bankräkning, dock att därvid må göras förbehåll, varom i /5kap, 9 §
andra stycket föräldrabalken sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För den
vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, må
banken betinga sig en årlig avgift, icke överstigande i fråga om inhemska
värdehandlingar två kronor och utländska värdehandlingaren krona för varje
påbörjat tusental kronor av handungarnas värde. Hava underåriga syskon gemensam
förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas. Närmare
bestämmelser om avgiftens beräkning må, såvitt angår andra banker än
riksbanken, meddelas av Konungen.

För den
vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, må
banken betinga sig en årlig avgift. Bestämmelser om avgiftens beräkning
meddelas, såvitt angår andra banker än riksbanken, av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens
särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken
efter särskilt avtal vidtagit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
fordran å avgift eller ersättning, varom / första stycket sägs, äge banken
innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen.
Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den
omyndiges räkning uppburits av banken.

För
fordran å avgift eller ersättning, varom ovan sägs, äge banken innehålla vad
av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken äge ock för
sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges räkning uppburits
av banken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

nr

Innestå hos bank omyndigs medel, som ej må uttagas utan
överförmyndarens tillstånd, skall vad i 9, 11 och 12 §§ stadgas angående
ansökan om tillstånd till uttagande av nedsatt värdehandling och om sådan
ansökans prövning, så ock om förmyndarens skyldighet att ingiva redogörelse för
vidtagna åtgärder eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt, i
tillämpliga delar gälla rörande ansökan om tillstånd att uttaga medel, om
sådan ansökans prövning och om skyldighet för förmyndaren att ingiva redogörelse
för medlens användning eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt. Då
fråga är om uttagning av medel till bestridande av utgifter för den omyndiges
underhåll eller för vården av hans egendom, må tillståndet givas

Senaste lydelse 1963:153, Senaste lydelse 1940:451.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

tills vidare och avse visst sammanlagt belopp under
kalenderår. Tillståndet må ock avse, att medel, som innestå eller insättas å
viss räkning, tills vidare må lyftas utan särskilt medgivande av
överförmyndaren, I annat fall gälle ej överförmyndarens tillstånd för längre
tid än tre veckor från det tillståndet meddelades.

Kunna
insatta medel ej utan föregående uppsägning uttagas, skall tillstånd till
medlens uttagning medföra rätt till uppsägning, och äge förmyndaren, sedan
uppsägning skett, utan nytt tillstånd lyfta medlen, I sådant fall skall tiden
för redogörelsens avgivande räknas från det dessa blivit för lyftning
tillgängliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skola
medlen enligt tillståndet användas för inköp av värdehandling eller utlånas,
må, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, medlen utlämnas allenast mot
det att banken mottager värdehandlingen eller fordringsbeviset i öppet förvar
eller erhåller bevis, att nedsättning därav ägt rum hos annan bank eller att
inskrivning, som avses i 8 kap, 8 S andra och tredje styckena lagen om förmynderskap,
skett med förbehåll, som där sägs. Skola medlen enligt tillståndet användas
till köp av fast egendom eller tomträtt, skall, där överförmyndaren ej annorlunda
förordnar, utbetalning av banken verkställas direkt till säljaren, I övrigt äge
överförmyndaren vid tillstånd till uttagning av medel foga de villkor, som i
varje fall finnas erforderliga, åliggande det banken att noggrant iakttaga
dessa villkor.

Skola
medlen enligt tillståndet användas för inköp av värdehandling eller utlånas,
må, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, medlen utlämnas allenast mot
det att banken mottager värdehandlingen eller fordringsbeviset i öppet förvar
eller erhåller bevis, att nedsättning därav ägt rum hos annan bank eller att
inskrivning, som avses i 15 kap, 8 S andra och tredje styckena föräldrabalken,
skett med förbehåll, som där sägs. Skola medlen enligt tillståndet användas
till köp av fast egendom eller tomträtt, skall, där överförmyndaren ej annorlunda
förordnar, utbetalning av banken verkställas direkt till säljaren, I övrigt äge
överförmyndaren vid tillstånd till uttagning av medel foga de villkor, som i
varje fall finnas erforderliga, åliggande det banken att noggrant iakttaga
dessa villkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skola medel allenast överföras till annan bank, äligge den
bank, där medlen innestå, att insätta dem hos den andra banken och att ofördröjligen
underrätta överförmyndaren därom. Vid insättningen må ej fogas förbehåll om
rätt för förmyndaren att uttaga medlen utan överförmyndarens tillstånd.

15 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård av
värdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats efter vad i
//kap, 3 eller 4§

Vad i
denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård av
värdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats efter vad i
18kap. 3 eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1940:451.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

a
v lagen om form ynderskap stadgas, så ock i fråga om medel, som för hans
räkning innestå hos bank och ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.

Föreslagen
lydelse

4
§ föräldrabalken stadgas, så ock i fråga om medel, som för hans räkning innestå
hos bank och ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975,

opaginerad Kontrollera mot PDF

5)
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas
att 67 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

67 S

Finner nykterhetsnämnd,
att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, bör förklaras omyndig eller
att förmyndare i hans ställe eller jämte honom bör förordnas för hans
myndling, har nämnden att göra anmälan härom hos överförmyndaren.

Finner
nykterhetsnämnd, att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, bör
förklaras omyndig eller att god man bör förordnas för honom eller att
förmyndare i hans ställe eller jämte honom bör förordnas för hans myndling,
har nämnden att göra anmälan härom till överförmyndaren.

Anmälan
till överförmyndaren skall också göras, om nämnden beträffande
omyndigförklarad som är hemfallen åt alkoholmissbruk finner att han icke längre
bör vara omyndigförklarad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975,

6)
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom förordnas
att 63 § lagen (1956:2) om socialhjälp skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finner socialnämnd att hjälptagare
bör förklaras omyndig, har nämnden att göra anmälan härom hos överförmyndaren.

Finner socialnämnd att hjälptagare
bör förklaras omyndig eller att god man bör förordnas för honom, har nämnden
att göra anmälan härom hos överförmyndaren.

Anmälan till
överförmyndaren skall också göras, om nämnden beträffande omyndigförklarad hjälptagare
finner att han icke längre bör vara omyndigförklarad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 228

Innehåll

Proposition....................................................................... ....... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. ....... 1

Lagförslag........................................................................ ....... 3

1
Förslag till
lag om ändring i föräldrabalken.................. ....... 3

2
Förslag till
lag om ändring i ärvdabalken..................... ..... 31

3
Förslag till
lag om ändring i giftermålsbalken............... ..... 34

4
Förslag till
lag om avveckling av äldre godmanskap.... ..... 35

5
Förslag till
lag om ändring i lagen (1924:322)

om vård av omyndigs värdehandlingar........................ ..... 37

6
Förslag till
lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård,,,, 41

7
Förslagtilllagomändringilagen(1956:2)omsocialhjälp... ..... 41

Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 4
oktober

1974

1
Inledning...................................................................... 42

2
Gällanderätt................................................................. ..... 43

2.1
Myndighetsåldern
och verkan av underårigs omyndighet 43

2.2
Grunderna för
omyndighetsförklaring och hävande av

sådan förklaring................................................... ..... 44

2.3
Verkan av
omyndighetsförklaring......................... 45

2.4
Förfarande i
mål om omyndighets- och myndighetsförklaring 46

2.5
Förmyndare.......................................................... 47

2.6
Inskrivning av förmynderskap.............................. ..... 48

2.7
Förmyndarens
plikter............................................ 48

2.8
Vård av
omyndigs rätt i oskiftat bo....................... 49

2.9
Förmyndarens förvaltningav
den omyndiges egendom 50

2.9.1
Allmänt........................................................ 50

2.9.2
Placering av
omyndigs tillgångar................. 51

2.9.3
Förvaring av
omyndigs värdehandlingar och penningmedel 51

2.9.4
Inskränkningar
i förmyndarens rätt att företa vissa rättshandlingar 54

2.10
Förmyndarensredovisningsskyldighet................... 55

2.11
God man............................................................... 56

2.12
Ersättning åt
förmyndare och gode män............... 57

2.13
Överförmyndarorganisationen
m.m....................... 58

2.14
Överförmyndarens
arvode.................................... 60

2.15
Rättens
uppgifter som förmynderskapsdomstol.... 61

2.16
Kontroll över
boutredningsmans förvaltning......... 61

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 229

2,17 Avvecklingav äldre godmanskap.......................... 63

2.17.1
Gällanderätt................................................ .... 63

2.17.2
Äldre rätt.............................. :..................... 63

2.17.3
Vissa
sifferuppgifter m,m............................. 65

3
Reformkrav.................................................................. 66

4
Promemorian............................................................... .... 69

4.1 Grunderna för omyndighetsförklaring och förordnande
av

god man............................................................... .... 69

4.2
Förmyndare.......................................................... .... 72

4.3
Inskrivning av förmynderskap
och godmanskap... .... 73

4.4
Allmänt om
förmyndares och god mans plikter..... 74

4.5
Särskild
förvaltning............................................... .... 75

4.6
Vård av
omyndigs rätt i oskiftat bo....................... 75

4.7
Förmyndarens
förvaltning av den omyndiges egendom 76

4.7.1
Placering av
omyndigs tillgångar................. 76

4.7.2
Förvaring av
omyndigs värdehandlingar och penningmedel 76

4.7.3
Inskränkningar
i förmyndarens rätt att företa vissa rättshandlingar 77

4.8
Förmyndarensredovisningsskyldighet.................. .... 78

4.9
Ersättning åt
förmyndare och gode män.............. .... 78

4.10
Överförmyndarorganisationen
m,m...................... .... 81

4.11
Förfarandet i
mål om omyndighets- och myndighetsförklaring 84

4.12
Kostnadsfrågor..................................................... .... 85

4.13
Kontroll över
boutredningsmans förvaltning......... .... 85

4.14
Skydd för
omyndigs och dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat sätt 86

4.15
Avveckling av
äldre godmanskap.......................... .... 86

4.16
Ikraftträdande...................................................... .... 88

5 Remissyttrandena....................................................... .... 89

5.1 Grunderna för omyndighetsförklaring och förordnande
av

god man............................................................... .... 89

5.2
Förmyndare.......................................................... .... 94

5.3
Inskrivning av förmynderskap............................... 95

5.4
Allmänt om
förmyndares och god mans plikter..... .... 96

5.5
Särskild
förvaltning............................................... .... 97

5.6
Vård av
omyndigs rätt i oskiftat bo....................... 97

5.7
Förmyndarens
förvaltning av den omyndiges egendom 98

5,7,1 Placering av omyndigs tillgångar.............. 98

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:142 230

5.7.2
Förvaring av
omyndigs värdehandlingar och penningmedel 99

5.7.3
Inskränkningar
i förmyndarens rätt att företa vissa rättshandlingar 99

5.8
Förmyndarensredovisningsskyldighet................... ... 100

5.9
Ersättning åt
förmyndare och gode män.............. ... 100

5.10
Överförmyndarorganisationen
m, m..................... ... 103

5.11
Förfarandet i
mål om omyndighets- och myndighetsförklaring m, m 106

5.12
Kostnadsfrågor..................................................... ... 108

5.13
Kontroll över
boutredningsmans förvaltning......... ... 109

5.14
Skydd för
omyndigs och dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat sätt 110

5.15
Avveckling av
äldre godmanskap.......................... ... 110

5.16
Ikraftträdande...................................................... ... Ill

6 Föredraganden........................................................... ... 113

6.1
Allmänna
synpunkter............................................ ... 113

6.2
Grunderna för
omyndighetsförklaring och förordnande av

god man............................................................... ... 115

6.3
Förmyndare.......................................................... ... 125

6.4
Inskrivning av förmynderskap
och godmanskap... 129

6.5
Allmänt om
förmyndares och god mans plikter...... 131

6.6
Särskild
förvaltning........................................ ... ... 133

6.7
Vård av
omyndigs rätt i oskiftat bo....................... 134

6.8
Förmyndarens
förvaltning av den omyndiges egendom 136

6.8.1
Placering av
omyndigs tillgångar................. 136

6.8.2
Förvaring av
omyndigs värdehandlingar och penningmedel 137

6.8.3
Inskränkningar
i förmyndarens rätt att företa vissa rättshandlingar 140

6.9 Förmyndarens redovisningsskyldighet.................. 140

6.10
Ersättning åt
förmyndare och gode män.............. 142

6.11
Överförmyndarorganisationen
m, m..................... 149

6.12
Förfarandet i
mål om omyndighets- och myndighetsförklaring 156

6.13
Kostnadsfrågor..................................................... 161

6.14
Kontroll över
boutredningsmans förvaltning......... 162

6.15
Skydd för
omyndigs och dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat sätt 164

6.16
Avveckling av
äldre godmanskap.......................... 164

6.17
Ikraftträdande m.m............................................... .. 168

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:142 231

7
Upprättade
lagförslag................................................. .. 168

8
Specialmotivering........................................................ .. 169

8.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken....... .. 169

8.2
Förslaget till
lag om ändring i ärvdabalken........... .. 189

8.3
Förslaget till
lag om ändring i giftermålsbalken.... .. 192

8.4
Förslaget till
lag om avveckling av äldre godmanskap 192

8.5
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar 194

8.6
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård 195

8.7
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1956:2)om socialhjälp.,, 195

9 Hemställan................................................................... 196

Bilaga Promemorieförslaget........................................... 197

opaginerad Kontrollera mot PDF

Datoriserad Fotosättning LiberTryck
Stockholm 1974

Doktrin (5)

  1. Therése Fridström Montoya, HD om godmansförutsättningar — ett steg fram, två tillbaka och ett snedsteg, SvJT 2022 s. 735, på s. 742, 743 · Fritt tillgänglig
  2. Therése Fridström Montoya, Moa Kindström Dahlin, Förvaltarskap som skydd mot beslut fattade under förälskelse? En analys av NJA 2018 s. 350*, SvJT 2019 s. 354, på s. 365, 366 · Fritt tillgänglig
  3. Therése Fridström, Ett litet steg för HD, ett stort språng för personrätten, SvJT 2016 s. 523, på s. 525 · Fritt tillgänglig
  4. Ekonomiska övergrepp mot åldringar, SvJT 1980 s. 638, på s. 640 · Fritt tillgänglig
  5. Olle Höglund, Svensk rättspraxis Familjerätt 1971 — 1975, SvJT 1978 s. 12, på s. 47 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

167 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (74)

74 kopplingar i 40 dokument.

  1. SOU 2025:121 Bodelning och betänketid - en effektivare process s. 334 om s. 162 i texten
  2. Prop. 2025/26:92 Ett ställföreträdarskap att lita på s. 47 i texten
  3. SOU 2021:36 Gode män och förvaltare - en översyn s. 268 om s. 117 · s. 346 om s. 154 · s. 359 · s. 577 i texten
  4. Skr. 2017/18:128 Riksrevisionens rapport om tillsynen av ställföreträdare och överförmyndare s. 23 · s. 60 i texten
  5. SOU 2013:27 Vissa frågor om gode män och förvaltare s. 57 om s. 148 · s. 89 om s. 126 · s. 134 om s. 148 · s. 141 · och 3 till i texten

Visa alla 40

Rättsfall (21)

21 kopplingar i 13 dokument.

  1. RH 2021:9 om s. 146 · om s. 147 · om s. 148 ur registret · i texten
  2. RH 2016:12 om s. 149 ur registret
  3. RH 2011:61 om s. 145 ur registret
  4. RH 2010:87 om s. 148 ur registret
  5. NJA 2021 s. 547 »(I) Den gode mannen och äktenskapsskillnaden resp. (II) Förvaltaren och äktenskapsskillnaden« om s. 185 i texten

Visa alla 13

Myndighetsavgöranden (2)

2 kopplingar.

  1. JO 2013-12-13 dnr 6541-2012 i texten
  2. JO 2013-02-13 dnr 1811-2012 i texten

Doktrin (70)

70 kopplingar i 12 dokument.

  1. Montoya, Leva som andra genom ställföreträdare, 2015 s. 140 om s. 116 · s. 256 om s. 122 · s. 258 om s. 71 · s. 274 om s. 116 · och 44 till i texten
  2. JT 2013/14 s. 459 s. 460 · s. 468 om s. 179 · s. 469 om s. 118 · s. 472 om s. 179 · och 1 till i texten · dokumentnivå
  3. JT 2018/19 s. 893 s. 893 · s. 896 om s. 121 · s. 901 om s. 131 i texten · dokumentnivå
  4. SvJT 2022 s. 735 Therése Fridström Montoya, HD om godmansförutsättningar — ett steg fram, två tillbaka och ett snedsteg s. 742 · s. 743 i texten
  5. SvJT 2019 s. 354 Therése Fridström Montoya, Moa Kindström Dahlin, Förvaltarskap som skydd mot beslut fattade under förälskelse? En analys av NJA 2018 s. 350* s. 365 · s. 366 i texten

Visa alla 12