Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol
1974 · 85 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 66 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:144, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj ts proposition nr 144 år 1974 Prop. 1974.144
Nr 144
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring
i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol; given den 11 oktober 1974.
Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt,
CARL GUSTAF
LENNARTGEUER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att hovrätt skall ha särskild
sammansättning vid handläggning av mål som fullföljts från fastighetsdomstol, I
sådana mål skall som regel ingå en teknisk ledamot i stället för en av de
lagfarna ledamöterna. Undantag görs bl,a för mål om arrende och hyra. Tre
tjänster för teknisk ledamot i hovrätt föreslås inrättade. För sådan tjänst
föreslås samma kompetenskrav som redan gäller för teknisk ledamot i fastighetsdomstol,
dvs teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller
fastighetsvärdering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:144
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:246) om
fastighetsdomstol' de/s att nuvarande 13 och 14 §8 skall betecknas 17ochl8§§, de/satt
lagens rubrik samt I, 2och 17 88 skall ha nedan angivna lydelse, dels att
rubriken närmast före 9 S skall lyda "Förfarandet i fastighetsdomstol",
de/s att rubriken närmast före 13 8 skall sättas närmast före 17 8, dels att i
lagen skall införas fyra nya paragrafer, 13-1688, samt närmast före 13 och 15
88 nya rubriker av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om fastighetsdomstol Lag om domstolar i fastighetsmål
18
I varje län skall finnas en fastighetsdomstol. Konungen
kan dock föreskriva att annat område än län skall utgöra domkrets för
fastighetsdomstol eller att flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma
område. Den tingsrätt som Konungen bestämmei skall vara fastighetsdomstol.
Fastighetsdomstol upptager de Fastighetsdomstol upptager mål
mål och ärenden som anges i eller ärende enligt vad som
före
särskild lag eller författning. Om skrives i lag eller annan författning,
flera fastighetsdomstolar skall fin- Sådant mål eller ärende benämnes i
nas för samma område, bestämmer denna lag fastighetsmål. Om flera
Konungen hur skilda slag av mål fastighetsdomstolar skall finnas
och ärenden skall fördelas mellan för samma område, bestämmer
domstolarna. Konungen hur skilda slag av fas-
tighetsmål skall fördelas mellan domstolarna,
28
Om fastighetsdomstol och rätte- Om domstol i fastighetsmål
och gängen i mål eller ärende vid sådan rättegången i sådant mål gäller i till-domsto/gäller
itillämpliga delarvad lämpliga delar vad som är föreskri-
Lagen omtryckt 1971:534.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som är
föreskrivet om allmän dom- vet om allmän domstol, i den mån ej stol, i
den mån ej annat följer av annatföljer av denna lag eller annan
som är föreskrivet om allmän dom- vet om allmé
stol, i
den mån ej annat följer av annat följer
denna lag
eller annan författning. författning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hovrätts sammansättning
I3S
/ annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket
skall en teknisk ledamot ingå i hovrätten i stället för en lagfaren ledamot,
såvida icke hovrätten finner att medverkan av teknisk ledamot uppenbart ej är
behövlig. Om särskilda skäl föreligger, kan efter hovrättens bestämmande
rätten bestå av tre lagfarna och två tekniska ledamöter.
I mål som avses i3 § andra stycket får efter hovrättens
bestämmande en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot,
om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
14 §
Tekniskjledamot i hovrätt'skalljha teknisk utbildning och
erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Sådan ledamot utnämnes
eller förordnas av Konungen.
Förfarandet i hovrätt
15i
Bestämmelserna i 9§ äger motsvarande tillämpning ifråga
om fastighetsmål i hovrätt, dock att uppdrag som avses i paragrafen lämnas av
hovrätten.
168
Utredning, som teknisk ledamot i hovrätt verkställt
beträffande fråga a v teknisk beskaffenhet, får ej läggas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
till
grund för hovrättens dom eller beslut, utan att parterna först beretts tillfälle
att yttra sig över utredningen. Detta gäller dock ej, om utredningen i endast
oväsentlig mån avviker från vad som tidigare framkommit i målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fastighetsdomstol får för
sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan
allmän byggnad som ej är upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres
av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, ersattes de av
statsverket.
Domstol
i fastighetsmål får för sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i
allmän byggnad som ej är upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres
av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, ersattes de av statsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den dag Kungl, Maj:t bestämmer.
Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas i mål vari hovrätt före ikraftträdandet
påbörjat huvudförhandling eller föredragning för målets avgörande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:144
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 juni 1974.
Närvarande: Statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEUER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN,
GUSTAFSSON, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN,
Chefen för 'justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
hovrätts sammansättning i fastighetsmål m.m. och anför,
1 Inledning
Den reform av underrättsorganisationen som genomfördes
efter beslut vid 1969 års riksdag (prop, 1969:44, ILU 1969:38, rskr 1969:283)
innebar bl,a, att fastighetsdomstolar inrättades. Fastighetsdomstolarna verkade
under ett inledande skede i obetydligt antal och med mycket begränsade
uppgifter men byggdes år 1972 (prop, 1971:106, JuU 1971:13, rskr 1971:204) ut
till nuvarande antal och huvudsakliga kompetensområde (framför allt
fastighetsbildningsmål, expropriationsmål och miljöskyddsmål).
Fastighetsdomstolarna har inordnats i underrättsorganisationen på det viset att
vissa tingsrätter utsetts att vara fastighetsdomstol. Vid handläggningen av mål
som ankommer på fastighetsdomstol har tingsrätten en särskild sammansättning.
Bl,a, ingår i regel en teknisk ledamot i domstolen. Fullföljd i målen sker till
hovrätt enligt de allmänna reglerna i rättegångsbalken (RB),
Fastighetsdomstolsreformen innefattade inte något
ställningstagande till frågan hur hovrätt skall vara sammansatt vid prövning av
mål som fullföljs från fastighetsdomstol eller till förfarandet i övrigt när
högre instans prövar sådana mål. År 1972 tillkallades därför en sakkunnig' för
att utreda frågan om överinstans till fastighetsdomstol. Den sakkunnige avgav
år 1973 betänkandet (Ds Ju 1973:15) 'Överinstans till fastighetsdomstol'.
Betänkandet innehåller bl,a, förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om
fastighetsdomstol. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga I.
'Hovrättslagmannen Lennart Persson.
Prop.
1974:144 6
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, Göta hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för
Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, domstolsväsendets
organisationsnämnd (DON), statskontoret, statens avtalsverk, lantmäteristyrdsen,
vattenlagsutredningen, 1972 års domarutredning, hyresprocesskommittén.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare (Domareföreningen), Sveriges
advokatsamfund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Fastighetsrådens förening. Hyresgästernas
riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF)
och Svenska kommunförbundet.
2
Gällande ordning
2.1
Fastighetsdomstol
Reformen
av underrättsorganisationen, grundad i denna del på 1969 års principbeslut och
förut nämnda kompletterande beslut år 1971, innebar beträffande mål om
fastighetsbildning m.m. att de tidigare ägodelnings-rätterna ersattes av ett
antal fastighetsdomstolar med större domkretsar än ägoddningsrätterna. Som ett
riktmärke för omorganisationen uppställdes att domstolen skulle få en
kvalificerad sammansättning och att dess ledamöter, särskilt yrkesdomarna,
skulle få tillfälle att mera kontinuerligt ägna sig åt verksamheten i
domstolen. Länet ansågs i princip vara lämpligt domsområde för en
fastighetsdomstol. Genom denna koncentration ville man nå bl,a, den fördelen
att den regionala planläggningen rörande markanvändning skulle kunna ske efter
enhetliga principer inom hela länet. Detta ansågs vara av stor betydelse vid
bedömningen av fastighetsbildningsrättsliga spörsmål. Utöver
fastighetsbildningsmålen angavs i propositionen expropriationsmål som lämpade
för handläggning vid fastighetsdomstol framför allt med hänsyn till i dessa
mål ingående värderingsfrågor och mål enligt miljöskyddslagen (1969:387), 1
enlighet med dessa överväganden har fastighetsdomstolarna som vid sin tillkomst
år 1969 hade som enda uppgift att handlägga mål enligt miljöskyddslagen fr,o,m,
den 1 januari 1972 övertagit ägodelningsrätternas och expropriationsdomstolarnas
uppgifter samt tillagts vissa andra måltyper som rör fast egendom.
Bestämmelser om
fastighetsdomstol finns i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol (EDL, omtryckt
1971:534), Enligt 1 8 första stycket skall det finnas en fastighetsdomstol i
varje län, Kungl, Maj:t kan dock föreskriva att annat område än län skall
utgöra fastighetsdomstols domkrets eller att
Prop. 1974:144 7
flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område.
Fastighetsdomstol utgörs av tingsrätt, som i denna egenskap har särskild
sammansättning. Enligt kungörelsen (1971:549) om fastighetsdomstol (ändrad
senast 1973:390) skall 25 angivna tingsrätter i landet vara fastighetsdomstol
med de domsområden som anges i kungörelsen.
Fastighetsdomstols kompetens anges endast indirekt i FDL.
Fastighetsdomstol upptar enligt I 8 andra stycket de mål och ärenden som anges
i särskild lag eller författning. En förteckning över måltyper som förekommer
finns i bilaga 2.
Fastighetsdomstol är i allmänhet sammansatt av fem
ledamöter, nämligen en ordförande, som utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten,
ytterligare en lagfaren domare i tingsrätten ellerannan tingsrätt, en ledamot
med teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller
fastighetsvärdering samt två nämndemän som bör vara allmänt betrodda och väl
förtrogna med sin orts förhållanden. De tekniska ledamöterna kallas
fastighetsråd.
Vissa avsteg från den nu angivna huvudregeln om domstolens
sammansättning får göras. Om särskilda skäl föreligger kan efter ordförandens
bestämmande ytteriigare en teknisk ledamot ingå i domstolen, I mål eller ärende
angående arrende, hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet
skall domstolen bestå av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän. Teknisk
ledamot får dock efter ordförandens bestämmande ingå i domstolen i stället för
en av nämndemännen om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder
det,
I fråga om fastighetsdomstol och rättegången i mål eller
ärende vid sådan domstol gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om
allmän domstol, i den mån inte annat följer av FDL eller annan författning, FDL
innehåller vissa regler om förfarandet som avviker från reglerna i RB, Dessutom
finns i de olika speciallagarna vissa föreskrifter om förfarandet.
Beträffande förfarandet vid fastighetsdomstol föreskrivs i
9-12 88 FDL i huvudsak följande. Om det behövs för utredning i särskild fråga
kan ordföranden uppdra åt en eller flera ledamöter av domstolen att verkställa
undersökning på platsen, I motiven (prop, 1969:44 s, 258) förutsätts att det är
den tekniske ledamoten som anförtros att företa undersökning på marken.
Möjligheten till sådan undersökning är dock inte begränsad till tekniska frågor
utan även andra förhållanden än rent tekniska skall kunna beaktas, -
Huvudförhandling inför fastighetsdomstol skall i regel hållas vid syn på
stället. Om syn inte behövs, skall huvudförhandlingen hållas på plats som
bestäms med hänsyn främst till att minsta möjliga kostnad uppstår. Därvid skall
i första hand hänsyn tas till de kostnader som förhandlingen kommer att föra
med sig. Inte bara sakägarnas kostnader skall beaktas utan också det allmännas
utgifter för domstolens resa m,m. Kostnadsfrågan skall dock inte vara helt
utslagsgivande utan även andra faktorer kan tillmätas betydelse, - I
fastighetsdomstol tillämpas RB:s
Prop.
1974:144 8
regler om omröstning i domstol med endast lagfarna
ledamöter. Huvudregeln innebär att den mening som omfattas av mer än hälften
av rättens ledamöter skall gälla. Om någon mening erhållit hälften av rösterna
och ordförandens är bland dem gäller den meningen. Vid omröstning skall
ordföranden först säga sin mening, därefter den andre lagfarne ledamoten, så
den tekniska ledamoten och sist nämndemännen.
Vissa förfaranderegler i fastighetsbildningslagen
(1970:988, FBL, ändrad senast 1973:1157) och expropriationslagen (1972:719, ExL)
bör också nämnas. Till huvudförhandling i fastighetsbildningsmål kan enligt FBL
företrädare för eller tjänsteman vid myndighet vars verksamhet berörs av målet
t,ex, överlantmätaren när han inte företräder partsintresse kallas för att
lämna upplysningar. För samma ändamål kan också förrättningslantmätaren kallas.
Enligt FBL får fastighetsdomstolen avgöra fastighetsbildningsmål utan
huvudförhandling bl,a. om huvudförhandling kan antas sakna betydelse för
prövningen samt sakägare eller företrädare för allmänt intresse inte begärt
sådan förhandling, - I expropriationsmål har fastighetsdomstolen tillagts en
viktig processledande uppgift i fråga om vilken utredning som bör föras in i
målet. Domstolen skall sålunda under förberedelsen verka för att utredningen
får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets
beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se till att onödig
utredning inte förebringas i målet. Om det inte är uppenbart obehövligt skall
domstolen så snart det kan ske meddela särskilt beslut (utredningsbeslut) om
vilken utredning som bör förebringas, I expropriationsmål skall undersökning på
platsen vara regel, I ExL föreskrivs sålunda att undersökning enligt 9 8 FDL
skall verkställas om det inte måste antas att sådan undersökning saknar
betydelse, 1 expropriationskungörelsen (1972:727, ändrad 1973:591) föreskrivs
vidare att teknisk ledamot skall närvara vid muntlig förberedelse i expropriationsmål
om fastighetsdomstolen finner att det behövs,
1 korthet skall här också beröras underrättsorganisationen
i vattenmål. Den särskilda vattendomstolsorganisationen avskaffades den I
januari 1972 (prop, 1971:106, JuU 1971:13, rskr 1971:204), Vattenmål handläggs f,n.
av vattendomstol, som är tingsrätt i särskild sammansättning. Rätten består i
denna typ av mål som regel av fyra ledamöter, nämligen en ordförande som är
lagfaren domare i tingsrätten, en teknisk ledamot som skall ha teknisk
utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling, samt två nämndemän.
Ordföranden kan bestämma att ytterligare en teknisk ledamot skall ingå i
domstolen. Teknisk ledamot i vattendomstol benämns, liksom teknisk ledamot i
fastighetsdomstol, fastighetsråd. Sex tingsrätter är vattendomstolar.
Prop. 1974:144 9
2.2 Överprövning av fastighetsmål
Mål från fastighetsdomstol fullföljs till hovrätt. Vissa
inskränkningar i fullföljdsrätten föreligger dock beträffande hyres- och
arrendemål, t,ex, beträffande frågor om fastställande av arrende- och
hyresvillkor vid föriängning av avtal, Fullföljdsrätten är också begränsad i
fråga om fastställande av arrende vid förlängning av fiskearrende enligt lagen
(1957:390) om fiskearrenden och i fråga om fastställande av hyresvillkor och
meddelande av vissa tillstånd enligt bostadsrättslagen (1971:479), Talan får
inte heller föras mot fastighetsdomstols beslut vid besvär över arrende- eller
hyresnämnds avvisnings- eller avskrivningsbeslut samt mot beslut om vissa
ersättningar.
Mål som fullföljs från fastighetsdomstol handläggs av
hovrätten i den sammansättning som gäller för mål i allmänhet. Hovrätts
sammansättning i allmänhet regleras i 2 kap. 4 S RB och arbetsordningen
(1947:960) för rikets hovrätter (omtryckt 1972:389, ändrad senast 1974:471).
Reglerna innebär i huvudsak följande. Hovrätt är domför med fyra lagfarna
ledamöter. Högst fem sådana får deltaga. Varje mål tilldelas en av ledamöterna,
som leder beredandet av målet och därvid ensam får fatta vissa beslut om förberedande
åtgärder. De särskilda reglerna i vattenlagen om hovrätts sammansättning i
vattenmål (Svea hovrätt i egenskap av vattenöverdom-stol) behandlas i avsnitt
2,3.1.
I princip avgörs vädjade mål efter huvudförhandling, medan
besvärsmål avgörs efter föredragning. Som besvärsmål räknas bl.a.
fastighetsbildningsmål. Enligt 17 kap, 1 8 FBL förs sålunda talan i
fastighetsbildningsmål genom besvär.
Regler om huvudförhandling i vädjade tvistemål i allmänhet
finns i 50 kap, RB, Där anges bl,a, vissa undantag frän kravet pä
huvudförhandling. Sådan förhandling är inte nödvändig om vadetalan medgetts
eller hovrätten finner uppenbart, att vadetalan är ogrundad. Rör målet endast
pengar eller sådant som kan skattas i pengar och uppgår värdet av det varom
talan fullföljts uppenbarligen inte till det vid tidpunkten för underrättens
dom gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, får
målet avgöras utan huvudförhandling, om inte båda parterna begärt sådan
förhandling, I dispositivt mål och i mål i vilket endast är fråga om
rättstillämpningen får på båda parternas begäran målet avgöras utan
huvudförhandling, om hovrätten finner uppenbart att sådan inte behövs. Vidare
är huvudförhandling inte erforderlig för prövning som inte avser själva saken.
Även om det inte följer av RB:s bestämmelser, får enligt 5
kap. 29 8 ExL hovrätten avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling, om
sådan kan antas sakna betydelse och part inte begär huvudförhandling. Bestämmelsen
kan främst bli av betydelse för sådana expropriationsmål som grundas på
tekniska utredningar och annat skriftligt material och som därför är mindre
lämpade för muntlig framställning (prop. 1972:109 s. 258).
Handläggningen av fastighetsbildningsmålen i hovrätten
sker genom ett
Prop.
1974:144 10
skriftligt förfarande i överensstämmelse med reglerna om
besvärsmål i 52 kap. RB. Viss anpassning har dock gjorts till vad som gäller
beträffande rättegången vid fastighetsdomstol. De särbestämmelser som avses
framgår av 17 kap, 3 8 FBL, Särskild förhandling kan sålunda äga rum om det
behövs för att komplettera utredningen. Bevis genom syn på stället får tas upp
i hovrätten endast om synnerliga skäl föreligger.
Möjligheterna
att i hovrätt åberopa nya omständigheter eller bevis är begränsade. Part får
till stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis, som inte förebragts
tidigare, endast om han gör sannolikt, att han haft giltig utsäkt för sin
underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset vid underrätten eller om
det av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset
åberopas. Före den I juli 1971 gällde i detta hänseende något liberalare
regler. Dessa är fortfarande tillämpliga i mål som vid nämnda tidpunkt redan
var anhängiga vid underrätten.
Företas
muntlig förhandling i fastighetsbildningsmål i hovrätt skall sakägare kallas
till förhandlingen om hans närvaro inte uppenbarligen är utan betydelse för
hans rätt eller eljest för målets avgörande. Har talan fullföljts av
företrädare för allmänt intresse kallas även sådana klagande till
förhandlingen. Också länsstyrelsen eller i vissa fall byggnadsnämnden skall
kallas när sakägares besvär rör allmänt intresse. Utöver nu angivna
kallelseskyldighet har hovrätten möjlighet att till muntlig förhandling kalla
företrädare för eller tjänsteman vid myndighet vars verksamhet berörs i målet
att tillhandagå med upplysningar. Även förrättningslantmätaren kan kallas för
att stå till tjänst med upplysningar. Någon möjlighet att genom lantmätarens
närvaro tillföra domstolen sakkunskap i lantmäteritekniska frågor medger dock
inte lagen. Lantmätarens uppgift vid förhandlingen är inskränkt till att lämna
upplysningar om faktiska förhållanden som kommit fram vid
förrättningshandläggningen.
Mot
hovrätts avgörande får talan fullföljas till högsta domstolen (HD) enligt de
allmänna reglerna i RB. Som förutsättning för prövning i HD gäller således att
HD meddelat tillstånd därtill. Enligt 54 kap, 10 8 1 RB får prövningstillstånd
meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen. Bestämmelsen tar
sikte uteslutande på sådana fall då målet med hänsyn till det allmänna
intresset av omfattande och vägledande prejudikatbildning bör prövas av HD,
Vid sidan av prejudikatfallen kan prövningstillstånd enligt 54 kap, 10 8 2
meddelas när det finns synnerliga skäl, t,ex. att resning skulle kunna beviljas
om domen vunnit laga kraft eller att domen skulle kunna undanröjas på grund av
domvilla eller att målets utgång i hovrätten uppenbart berott på grovt
förbiseende eller grovt misstag.
Prop. 1974:144 11
2.3 Tekniska ledamöter i överinstans i vissa andra mål
2.3.1 Vattenmål
Andra instans i vattenmål är vattenöverdomstolen, som
utgörs av två avdelningar av Svea hovrätt i särskild sammansättning. Enligt
bestämmelser i vattenlagen (1918:523, VL) är vattenöverdomstolen domför med
fyra ledamöter, av vilka minst tre är lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte
delta. Det finns inga uttryckliga regler om i vilken utsträckning tekniker
skall medverka eller när två tekniker kan ingå i domstolen, utan det har
överlåtits åt domstolen själv att besluta om sammansättningen i varje särskilt
fall på grundval av de riktlinjer som dragits upp i lagens motiv. Teknisk
ledamot skall vara sakkunnig och erfaren i vattenfrågors tekniska behandling
och benämns vattenrättsråd. Gemensamt för avdelningarna finns två
vattenrättsråd, varav den ene har vattenbyggnadsteknisk sakkunskap och den
andre agrikulturteknisk. Sådan var också den första organisationen efter 1955
års reform (prop, 1955:127, 3LU 1955:16, rskr 1955:210) men under en
mellanperiod, när måhillströmningen till vattenöverdomstolen var särskilt stor,
fanns det en vattenbyggnadsteknisk och två agrikulturtekniska ingenjörer.
Vattenrättsråd skall inte delta i tilldelningen av mål
eller av remisser. Han skall vidare inte tjänstgöra som ordförande på
avdelning,
I den praktiska verksamheten tillämpas numera den
ordningen att målen så snart de har lottats på rotlar också fördelas mellan de
båda vattenrättsråden. Dessa kan därigenom från början följa och ansvara för
sina bestämda mål. De deltar ofta i måls förberedande till föredragning genom
att tillhandagå referenten med råd och upplysningar, klarläggande av tekniska
problem osv. Någon skarp gräns mellan vattenrättsrådens kompetensområden
upprätthålls inte. Utpräglat vattenbyggnadstekniska frågor anförtros dock åt
den vattenbyggnadstekniske ingenjören liksom torrläggnings- och
markvärderingsfrågor åt den agrikulturtekniske ingenjören. Bara i
undantagsfall deltar båda vattenrättsråden i måls avgörande. Förekommer sålunda
mål som berör bådas kompetensområde eller där den tekniska frågan är särskilt komplicerad
eller svårbedömd deltar båda vattenrättsråden. Ibland framlägger teknikerna sin
uppfattning i skriftliga promemorior som fogas till akten. Särskilt har detta
kommit att gälla frågor om tillåtlighetsberäkning vid vattenkraftutbyggnad och
om ersättning för vattenkraft. Undersökningar på platsen förekommer i viss
utsträckning. Ibland deltar därvid också den lagfarne ledamot som fått sig
målet tilldelat.
2.3.2 Patentmål
Enligt patentlagen (1967:837) är Stockholms tingsrätt
exklusivt forum i patentmål i första instans. Rätten skall bestå av sex
ledamöter, av vilka tre är lagfarna och tre tekniskt sakkunniga. Fullföljs
målet och har tekniska ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, är
hovrätten (Svea hovrätt) domför med fyra lagfarna och två tekniskt sakkunniga
ledamöter. Högst
Prop. 1974:144 12
fem lagfarna och tre tekniska ledamöter får sitta i
hovrätten. De tekniska ledamöterna tillkallas för varje särskilt fall ur en på
förhand bestämd krets, Kungl, Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer
utser för en tid av tre år i sänder minst 25 personer att tjänstgöra i
tingsrätten och hovrätten. För varje särskilt mål utser rättens ordförande dem
som skall tjänstgöra, med hänsyn till den önskvärda tekniska sakkunskapen och
övriga förhållanden i målet.
Enligt av utredningsmannen inhämtad upplysning från
ordföranden på den hovrättsavdelning som handlägger patentmål är erfarenheterna
av de tekniska ledamöternas medverkan enbart positiva. De anses vara ett nödvändigt
komplement till domstolen. Vissa praktiska svårigheter föreligger dock,
särskilt i samband med teknikernas kallande till tjänstgöring i domstolen. De
är personer med höga kvalifikationer inom sina yrken och därmed strängt upptagna.
Ofta löses dessa problem genom att hovrätten anpassar sina tider efter
teknikerna. Svårigheterna begränsas dock genom att flera tekniker finns att
tillgå inom samma ämnesområde. Vidare är antalet patentmål som går till
huvudförhandling litet. De tekniskt sakkunniga ledamöterna deltar ej vid
målens förberedande till förhandling. Det vanliga förfarandet vid bestämmande
av dom i mål av inte alltför komplicerad teknisk natur är att rätten vid
överläggningen också diskuterar domsskrivningen, varefter utkast till dom
utarbetas av en av rättens lagfarna ledamöter. Vid en följande fortsatt
överläggning i teknikernas närvaro beslutas domen. I tekniskt mera svåra mål
anses det dock nödvändigt att domen utarbetas i närvaro av tekniker,
2.3.3 Särskilda ledamöter i kammarrätt
Kammarrätt är besvärsinstans i mål som avgjorts av
förvaltningsdomstol på länsplanet samt i mål som prövats av
förvaltningsmyndighet i vissa fall. Regler om kammarrätts sammansättning och domförhet
finns i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och i kammarrättsinstruktionen
(1971:1074), I kammarrätt finns kammarrättspresident, en eller flera
kammarrättslagmän samt kammarrättsråd. De skall vara lagfarna. Liksom hovrätt
är kammarrätt delad i avdelningar. Avdelning består av presidenten eller en
lagman som ordförande samt av minst två kammarrättsråd, av vilka en är vice
ordförande. Kammarrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får inte
samtidigt sitta i rätten.
Beträffande
mål om fastighetstaxering finns särskilda bestämmelser i taxeringsförordningen
(1956:623). Vid handläggning av sådant mål skall delta tre av kammarrättens
ledamöter samt två särskilda ledamöter, som skall vara i praktiska värv
förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållandena i allmänhet. Om
tre av kammarrättens ledamöter är ense om slutet, kan dock målet avgöras utan
hinder av en särskild ledamots utevaro. Det skall finnas en krets av särskilda
ledamöter med
Prop.
1974:144 13
sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Minst nio och
högst tjugo sådana ledamöter skall förordnas av Kungl, Maj:t för högst fem år i
sänder för varje kammarrätt. Av dessa skall minst tre ha sakkunskap beträffande
värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av
vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i
övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt.
Lagmannen
beslutar efter samråd med vice ordföranden om inkallande av de särskilda ledamöterna,
I vissa fall skall särskilda ledamöter inte delta i handläggningen, t,ex, när
målet rör rättsfrågor som ej kräver teknisk sakkunskap.
Fastighetstaxeringsmål
avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering handläggs i andra instans av en
särskild avdelning vid kammarrätten i Stockholm. Vid avdelningen tjänstgör en
lagman, tre kammarrättsråd, varav en är vice ordförande, och sex
kammarrättsassessorer. Antalet sakkunniga är f.n, 19. Av dessa tjänstgör tre
vid handläggning av mål rörande skogsfastighet, tre angående
vattenfallsfastighet, fem angående jordbruksfastighet och åtta angående annan
fastighet. Med hänsyn till att de sakkunniga oftast är framstående inom sina
ordinarie yrken och ofta upptagna måste planeringen av målens föredragning ske
i mycket god tid. Enligt inhämtade uppgifter måste de sakkunniga kallas till
tjänstgöring minst två å tre veckor i förväg. Genom att flera sakkunniga finns
inom samma målkategori kan dock arbetet planeras utan alltför stora svårigheter.
Den särskilde ledamoten deltar vid såväl bestämmande av domslut som formulering
av domskäl. Vanligtvis sker detta i direkt anslutning till föredragningen. Med
hänsyn till bl.a. de ersättningsbestämmelser som gäller för de särskilda
ledamöterna kan bara i undantagsfall beredandet av viss fråga överlämnas till
dem.
2.4 Pågående utredningsarbete
2.4.1 Hovrätterna och domarutbildningen
1972 års domarutredning utreder f,n, frågan om
hovrätternas organisation, domarutbildningen och domarkarriären. Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1974.
2.4.2 Vattenrättskipningen
Vattenlagsutredningen utreder bl.a, frågan om domstolar i
vattenmål. Mellan framför allt miljöskyddsmål och vissa typer av vattenmål
finns nära anknytning. Utredningens arbete, som skall resultera i ett förslag
till ny vattenlag, kan inte beräknas vara slutfört förrän tidigast under år
1976,
Prop.
1974:144 14
2,4.3 Hyresprocess
Hyresprocesskommittén, som tillsattes år 1973 för att
utreda frågan om överprövningen av hyresnämndernas avgöranden, har i
betänkandet (Ds Ju 1974:3) 'Bostadsdomstolen, överinstans till hyresnämnd'
föreslagit att de tvister som enligt nuvarande ordning förs från hyresnämnd
till allmän domstol skall överprövas av en ny myndighet, bostadsdomstolen. Förslaget,
som enligt kommittén bör genomföras den 1 januari 1975, innebär att vissa
måltyper försvinner från fastighetsdomstol och hovrätt. Förslaget bereds f,n, i
justitiedepartementet med sikte på att proposition skall kunna läggas fram i år
till riksdagens höstsession.
3 Utredningsmannens förslag
3.1 Frågan om teknisk ledamot i hovrätt
3.1.1 Grundläggande synpunkter
Inledningsvis diskuterar utredningsmannen om det finns
anledning att nu pröva frågan om att förstärka hovrätternas sammansättning med
teknisk sakkunskap i mål som fullföljts från fastighetsdomstol. Utredningsmannen
anser att frågan, som inte avgjordes genom fastighetsdomstolsreformen, numera
får anses ha kommit i ett sådant läge att ett ställningstagande är motiverat.
Främst pekas på erfarenheterna av fastighetsdomstolsreformen samt de tekniska
frågornas ökade vikt och överlantmätarens ändrade ställning enligt FBL,
Utredningsmannen
framhåller att erfarenheterna av fastighetsdomstolsreformen bedöms entydigt
positivt av ledamöter i fastighetsdomstolar och av myndigheter och
sammanslutningar utanför domstolsväsendet, som utredningsmannen haft
överläggningar med. Inordnandet av teknisk sakkunskap i fastighetsdomstolarna
har sålunda inneburit en förstärkning. Vid överläggningar som utredningsmannen
haft med de hovrättsledamöter som handlägger fastighetsmål har man i tre av
hovrätterna ställt sig genomgående positiv til! tanken på tekniska ledamöter i
hovrätt, 1 övriga hovrätter har meningarna varit delade. De ledamöter som har
en negativ inställning till frågan menar dock inte att hovrätterna inte skulle
ha behov av teknisk sakkunskap i fastighetsmålen. Tvärtom understryker de att
det tekniska inslaget i dessa mål särskilt i expropria-tionsmålen är
betydande.
För att söka mäta det tekniska inslaget i fastighetsmål i
hovrätterna redovisar utredriingsmannen i betänkandet (s, 55) visst statistiskt
material som visar i vilken utsträckning tekniker uppträder på partssidan eller
hörs
Prop. 1974:144 15
som sakkunniga eller som vittnen. Materialet bekräftar
enligt utredningsmannen den allmänna erfarenheten att det tekniska inslaget i
fastighetsmålen är stort även vid handläggningen i andra instans. Särskilt
gäller detta expropriationsmålen. Också i miljöskyddsmålen, som dock ännu är
ganska fåtaliga, är det tekniska inslaget framträdande, I fråga om fastighetsbildningsmålen
visar statistiken visserligen att endast ett mindre antal tekniska biträden och
sakkunniga vittnen uppträder i hovrätt. Emellertid är statistiken enligt
utredningsmannens mening knappast rättvisande på denna punkt. Också i
fastighetsbildningsmålen är det tekniska inslaget erfarenhetsmässigt stort, 1
denna måltyp kan dessutom förekomma både frågor om fastighetsteknik och frågor
om fastighetsvärdering. Det är också vanligt i alla typer av fastighetsmål att
nytt utredningsmaterial i den tekniska delen ges in i hovrätten. Med hänsyn
till de skärpta regler som nu gäller i fråga om åberopande av nytt material i
hovrätt torde man emellertid ha att räkna med en ändring härvidlag. Även de
nya bestämmelserna i ExL om utredningsbeslut kan antas komma att verka i samma
riktning.
Utredningsmannen
framhåller att hovrätten numera inte på samma sätt som tidigare kan
tillgodogöra sig överlantmätarens fackkunskaper. Genom den starkare betoningen
av allmänna intressen i fastighetsbildningsmål har FBL medfört att
överlantmätaren oftare företräder partsintresse i målen. Men även i andra fall
är hans ställning förändrad. Hovrätten kan visserligen kalla honom till
muntlig förhandling i målen men bara för att lämna upplysningar,
FBL har
vidare medfört vissa nya aspekter på teknikerfrågan i fastighetsbildningsmålen,
påpekar utredningsmannen, FBL är i väsentliga delar uppbyggd som en
ramlagstiftning med tämligen allmänt hållna grundläggande regler som
förutsätts skola fyllas ut med gällande plan- och markpolitiska grundsatser och
bedömningar. Särskilt gäller detta de allmänna fastighetsbildningsvillkoren i 3
kap. Lagstiftningens konstruktion medför att domstolarna får en större rättsskapande
funktion än tidigare. Det blir också nödvändigt för dem att fortlöpande följa
utvecklingen på det plan- och markpolitiska området. En uppgift av denna art
ligger väl till för tekniker som genom skolning och erfarenhet är inriktade på
sådana frågor,
I fråga om behovet att förstärka hovrätterna med teknisk
sakkunskap gör utredningsmannen i huvudsak följande överväganden.
Med hänsyn till omfattningen av tekniskt betonade frågor
också i hovrätt och till den växande betydelsen av dessa är det enligt
utredningsmannens mening nödvändigt att hovrätterna är minst lika väl rustade
beträffande teknisk sakkunskap som fastighetsdomstolarna. En i alla avseenden
kvalificerad sammansättning i hovrätterna måste vara ägnad att ge ökad
auktoritet åt avgörandena, 1971 års reform beträffande fullföljd av talan till
HD har dessutom medfört att hovrätterna kommer att döma som sista instans i
avsevärt större utsträckning än tidigare. Eftersom det i
Prop.
1974:144 16
huvudsak
bara är prejudikatfrågor o.d, som numera tas upp av HD torde man kunna räkna
med att hovrätterna praktiskt taget alltid har sista ordet i sådana, särskilt i
fastighetsbildningsmål vanliga frågor som gäller lämplighets- och skälighetsavvägningar
samt i värderingsfrågor.
Det
ligger nära till hands att dra paralleller med handläggningen av vattenmål och
patentmål i hovrätt. Erfarenheterna av tekniska ledamöters medverkan i dessa
mål är odelat positiva. Visserligen skall inte bortses från att både i
vattenmål och framför allt i patentmål inslaget av speciella tekniska problem
är stort. Speciella tekniska frågor förekommer emellertid även i
fastighetsmål. Och i vattenmål är det vanligt med värderings-och
ersättningsfrågor av samma typ som i fastighetsmålen. Medverkan av teknisk
ledamot i vattenöverdomstolen även i dessa fall anses vara av stort värde.
Erfarenheterna
från domstolar med tekniska ledamöter visar också att medverkan av tekniker kan
utgöra en stimulans för juristledamöterna och öka deras intresse och förståelse
för tekniska frågor. Det har t,o,m, gjorts gällande att det ibland under
förberedelsearbetet på ett mål kan inträffa att tekniska problem som är involverade
i någon fråga går domstolen förbi därför att den saknar den kunskap och
erfarenhet som krävs för att observera och rätt värdera problemen.
Det måste vidare antas att
förutsättningarna för en effektiv processledning från domstolens sida ökar om
domstolen förfogar över egen sakkunskap också i tekniskt betonade frågor. Även
förutsättningarna för att åstadkomma en enhetlig praxis i sådana frågor ökar.
Detta måste i sin tur vara ägnat att stärka allmänhetens förtroende för
hovrätternas avgöranden i förevarande typ av mål. Även i detta avseende kan
erfarenheterna från vattenrättskipningen åberopas. Genom medverkan av tekniker
bör man dessutom kunna göra vissa arbetsekonomiska vinster. En hel del
uppgifter i samband med måls förberedande och handläggning i övrigt torde
sålunda med fördel kunna anförtros åt den tekniske ledamoten. Bl,a, bör man i
viss utsträckning kunna undvika syneresor genom att teknisk ledamot företar undersökning
på platsen.
Eftersom starka skäl
sålunda talar för att teknisk ledamot bör delta i fastighetsmålens handläggning
i hovrätt förordar utredningsmannen att denna ordning införs.
Det anförda har enligt
utredningsmannen i första hand tillämpning på fastighetsbildnings-, expropriations-
och miljöskyddsmål. När det gäller hyres- och arrendemålen däremot är behovet
av medverkan av teknisk sakkunskap i domstolen inte alls lika framträdande.
Beträffande fastighetsdomstolarna har detta kommit till direkt uttryck i domförhetsreglerna
i FDL, Rätten består i denna typ av mål normalt av två juristdomare och tre nämndemän.
Möjlighet finns dock att vid behov låta en teknisk ledamot ingå i domstolen i
stället för en av nämndemännen. Vad man därvid tänkt på är t,ex, hyrestvister
angående affärslokaler, mål om tvångsförvaltning
Prop.
1974:144 17
av bostadsfastighet och s.k, bruksvärdesmål. Det är
emellertid att märka att dessa måltyper endast i begränsad utsträckning kan
fullföljas till hovrätt. Med hänsyn till vad som anförs i direktiven för hyresprocesskommittén
är det vidare möjligt att de allmänna domstolarnas befattning med hyresfrågor
kommer att minska,
3.1.2 Den tekniske ledamotens ställning
Utredningsmannen framhåller att det under
utredningsarbetet har framkommit två olika synsätt på frågan vilken ställning
en teknisk ledamot i hovrätt bör ha. Det ena alternativet är att se teknikern
som en i domstolen ingående expert på vissa typer av frågor, Hans funktion
skulle närmast vara att tillhandagå domstolen med sådan sakkunskap som
domstolen eljest skulle skaffa sig genom att förordna särskild sakkunnig enligt
RB:s regler. Ett konsekvent fullföljande av denna linje skulle vara att
domstolen efter bedömning från fall till fall tillkallar tekniker som har den
sakkunskap som lämpar sig för den aktuella frågan. Domstolen kan härigenom få
tillgång till den expertis som är adekvat i varje särskilt fall. Det andra
alternativet är att teknikern har ställning av en med de lagfarna ledamöterna
helt jämställd ledamot som deltar i målet i dess helhet och bedömer materialet
utifrån sin särskilda utbildning, kunskap och erfarenhet, Hans uppgift blir
närmast att tillföra domstolen en mera allround-betonad fackkunskap och
erfarenhet inom de ämnesområden som de aktuella måltyperna rör.
En väsentlig
utgångspunkt vid valet mellan dessa två alternativ är, framhåller
utredningsmannen, att det ofta inte är möjligt att skilja ut renodlat tekniska
frågor i den typ av mål som det här gäller. Rättsliga och tekniska problem är
vanligen inflätade i varandra. Av intresse är vidare hur man löst frågan om
teknikerns ställning i fastighetsdomstol och vattendomstol, I fastighetsdomstol
och i vattendomstol deltar den tekniske ledamoten i princip i samtliga mål,
Hans medverkan är inte heller begränsad till särskilda frågor, utan han deltar
som meddomare i hela målet, låt vara att hans huvudsakliga insats givetvis
faller på frågor av teknisk-ekonomisk natur, Samma sak gäller beträffande
teknisk ledamot i vattenöverdomstolen. Den ordning som gäller i de nu angivna
fallen har visat sig vara smidig och funktionsduglig, vilket är omvittnat från
flera håll inom och utom domstolsväsendet.
Utredningsmannen
erinrar om att förslag vid skilda tillfällen framförts om att tillföra
vattendomstolarna specialister av olika slag, t.ex, sakkunskap inom biologi
och ekologi eller i fråga om fiske och naturskydd. Sådana propåer har
emellertid alltid avvisats med motiveringen i huvudsak att till tekniska
ledamöter i vattendomstol bör utses personer som besitter en allmän för vattendomstolarnas
behov lämpad teknisk sakkunskap medan erforderliga experter får tillkallas
utifrån och inta ställning av sakkunniga.
Prop.
1974:144 18
Enligt utredningsmannens mening talar övervägande skäl för
det alternativet att domstolen genom teknikern skall tillföras en fond av
allmän teknisk-ekonomisk kunskap och erfarenhet som är lämpad för ifrågavarande
måltyper. Den tekniske ledamoten bör alltså ha ställning av meddomare som i
samarbete med de lagfarna ledamöterna medverkar i bedömning av materialet i
målet utifrån den fackkunskap och erfarenhet som han besitter, I den mån
hovrätten behöver särskild sakkunskap i någon fråga bör detta behov liksom hittills
tillgodoses genom att sakkunniga tillkallas enligt RB:s regler.
Även med
denna lösning kan man enligt utredningsmannen tänka sig antingen att teknikern
i princip alltid deltar i målens handläggning eller att han deltar bara i de
mål där hovrätten finner hans medverkan påkallad. För den förra lösningen kan
åberopas i huvudsak samma skäl som talar för att ge teknikern ställning som meddomare.
Vidare vinner man med denna lösning större fasthet och enhetlighet i
handläggningsformerna. Man får också överensstämmelse med den ordning som
gäller i fastighetsdomstolarna och inom vattenrättskipningen.
Utredningsmannen
förordar att den tekniske ledamoten i princip alltid skall delta i
fastighetsmålens handläggning i hovrätt. Ibland förekommer emellertid även i
dessa måltyper att talan fullföljs enbart i frågor av juridisk natur, t,ex, när
talan avser rättegångsfrågor, 1 sådana fall när det framstår som uppenbart
att teknisk sakkunskap är överflödig bör hovrätten kunna avgöra målet med
enbart lagfarna ledamöter, Hyres- och arrendemålen är också sällan av den art
att teknisk sakkunskap är påkallad vid bedömandet. Teknikerns deltagande i
hovrättsprocessen bör därför inte utformas som en ovillkorlig regel, Å andra
sidan bör möjlighet finnas att i undantagsfall, när målet innehåller ovanligt
många eller särskilt komplicerade tekniska problem, låta två tekniker medverka.
Motsvarande ordning gäller i vattenöverdomstolen.
Nära
samband med frågan om den tekniske ledamotens ställning har spörsmålet om det
bör inrättas fasta tjänster för tekniker eller om det tekniska inslaget bör
tillföras domstolen utifrån. Här ser utredningsmannen tre olika vägar att
välja mellan,
I, Ledamöter ur en bestämd krets
Detta system motsvarar det som förut gällde beträffande expropria-tionsdomstolarna.
En parallell finns i handläggningen av patentmål.
Systemet
förutsätter enligt utredningsmannen att den tekniske ledamoten hämtas ur en
krets av personer som är yrkesverksamma på områden där frågor av den art som
förekommer i fastighetsmål är dominerande. Man når den fördelen att domstolen
lättare kan hålla sig ä jour med den tekniska utvecklingen. Denna lösning ger
vidare möjlighet till större differentiering av den tekniska sakkunskapen och
är därför att föredra om man väljer det tidigare angivna alternativet att vid
behov
Prop. 1974:144 19
tillföra domstolen teknisk sakkunskap i särskilda frågor.
Vid alternativet att teknisk ledamot i princip alltid skall delta som meddomare
har systemet med en kader av tekniker bestämda nackdelar. En tekniker som inte
regelbundet deltar i målens handläggning får inte den förtrogenhet med och
erfarenhet av domstolsarbete som behövs för att hans insats skall kunna
utnyttjas till fullo. Ett nära samarbete mellan lagfarna och tekniska ledamöter
måste bli svårare att åstadkomma med denna lösning. Eftersom det måste
förutsättas att den personkrets, varur teknikern skall hämtas, på sitt
ordinarie arbetsfält har nära beröring med frågor som faller inom
fastighetsmålens område kan det lätt uppkomma jävs- och objektivitetsproblem i
hans ställning som domstolsledamot. Man måste också räkna med praktiska
svårigheter att i den omfattning och på de tider, som domstolen önskar, förfoga
över tekniker som är bundna i annan yrkesverksamhet. Det förhållandet att man
t,ex, i patentmålen synes kunna bemästra sådana problem säger inte så mycket,
eftersom dessa mål är så få,
2, Anlitande av fastighetsdomstolarnas tekniker
Utredningsmannen framhåller att detta alternativ kan ha vissa arbets-
mässiga fördelar, eftersom det bidrar till en jämn
sysselsättning för fastighetsdomstolarnas tekniker, men påpekar samtidigt att
arbetsläget i fastighetsdomstolarna f,n, inte synes vara sådant att det
föreligger någon överkapacitet på teknikersidan.
Jämfört med alternativ 1 har denna lösning den fördelen
att överrätten skulle få tillgång till tekniker som är väl förtrogna med
domstolsarbete och har vana att samarbeta med lagfarna ledamöter. Systemet har
emellertid påtagliga nackdelar. En ordning av detta slag skulle innebära något
principiellt nytt inom domstolsväsendet. Det förekommer inte att med en
domartjänst är förenad skyldighet att dessutom vara ledamot i högre rätt. Ett
sådant system kan i allmänhetens ögon lätt uppfattas som om gränsen mellan
instanserna suddas ut. Mot systemet talar dessutom praktiska skäl av samma slag
som anförts vid alternativ I,
3, Fasta teknikertjänster
En ordning med fasta teknikertjänster ger enligt
utredningsmannen bättre förutsättningar än de två andra alternativen för ett nära
samarbete mellan domstolens ledamöter och för utvecklande av smidiga arbetsrutiner.
Detta alternativ skapar också helt andra möjligheter för den tekniske ledamoten
att växa in i domstolsarbetet och att bli förtrogen med förhållandena inom
domsområdet. Vidare undviker man de jävsfrågor och praktiska svårigheter som är
förknippade med alternativ 1 och 2,
Visserligen låter det sig sägas att en tekniker som helt
ägnar sig åt domstolsarbete lättare avskärmas från den tekniska utvecklingen än
den som i sin dagliga gärning ägnar sig åt mera konstruktiv teknisk verksamhet.
Prop. 1974:144 20
Fastighetsdomstolarna har ännu fungerat för kort tid för
att man skall kunna bedöma om påståenden av denna art har något fog för sig.
Däremot talar erfarenheten från vattenrättskipningen för att det inte finns
någon grund för sådana farhågor. För att underlätta för domstolstekniker att
hålla sig ä jour med utvecklingen inom deras fackområden kan man driva en
frikostig efterutbildnings- och informationsverksamhet.
Med den tekniske ledamotens ställning såsom meddomare som
i princip deltar i alla mål låter sig den ordningen bäst förenas att man
inrättar fasta tjänster för ändamålet. Utredningsmannen förordar därför
alternativ 3.
3.1.3 Kompetenskrav
Den tekniske ledamoten skall enligt utredningsmannens
mening tillföra domstolen en allmän teknisk-ekonomisk fackkunskap och
erfarenhet inom de ämnesområden som fastighetsmålen omfattar. För att belysa de
krav som bör ställas på hans kompetens redogör utredningsmannen för vilka slag
av tekniskt betonade frågor som förekommer i fastighetsmål i hovrätt.
Beträffande fastighetsbildningsmålen nämns som exempel
frågor om sammanställning och tolkning av lantmäteriakter och kartmaterial,
frågor om fastighetsindelning, förefintligheten eller sträckningen av gränser,
vägar o,d, samt omfattningen av samfällda fisken. Det kan vidare vara fråga om
att tolka och tillämpa planföreskrifter, att företa lämplighetsavvägningar
mellan olika av plan- och fastighetsbildningsfrågor berörda intressen osv. De
nu berörda typerna av frågor är sådana som faller inom lantmätarnas fackområde.
Till samma kategori kan också räknas frågor ofta av höggradigt teknisk natur
som är vanliga i mål om enskilda vägar och andra gemensamma anläggningar, t.ex,
anslutningsvillkor, utförandet av anläggningen eller fördelningen av andelstal,
I fastighetsbildningsmålen förekommer också en annan typ av frågor, som för
övrigt genom FBL fått större betydelse än tidigare, nämligen sådana som avser
värdering, gradering och bestämmande av ersättningar. Det kan gälla värdering
av jordbruks- eller skogsfastigheter eller av tätbebyggelse, företagsskador,
grusförekomster o,d. Frågor av denna typ är också det dominerande inslaget i expropriationsmål.
De kan också förekomma i mål om inlösen eller ersättning enligt
miljöskyddslagen, I miljöskyddsmålen är dessutom mera speciellt tekniska frågor
vanliga, t,ex, angående avloppsförhållanden, luftföroreningar, buller och
sprängningsskador,
I ett och samma mål kan ofta förekomma både frågor som
förutsätter kunskap i fastighetsbildning och vad därmed sammanhänger och frågor
av värderingsteknisk art.
Utredningsmannen framhåller att i fråga om tjänsterna.för
teknisk ledamot i fastighetsdomstol, där samma typer av tekniskt betonade
frågor kan förekomma som i hovrätt, som kompetensområde har angetts antingen
erfarenhet av fastighetsbildning eller erfarenhet av fastighetsvärdering.
Prop. 1974:144 21
Det förekommer emellertid i några fall krav på erfarenhet
inom båda dessa ämnesområden. De tjänster som förutsätter sådan kombinerad
kompetens har genomgående besatts med överlantmätare. Någon svårighet att få
kvalificerad rekrytering till tjänsterna som teknisk ledamot i fastighetsdomstol
tycks inte ha förelegat. På grund av det förhållandevis ringa målantalet i
hovrätt kan det där bli fråga om endast ett fåtal tjänster. Det råder ännu
också viss osäkerhet om den framtida tillströmningen av fastighetsmål till
hovrätterna. För att de tekniska ledamöterna skall kunna utnyttjas på
rationellaste sätt anser utredningsmannen att det i varje fall beträffande
den första uppsättningen bör krävas dubbel kompetens, dvs, erfarenhet av
såväl fastighetsbildning som fastighetsvärdering,
3.1.4 Antalet tekniska ledamöter
För beräkning av det antal tekniska ledamöter som behöver
tillföras hovrättsorganisationen tillmäter utredningsmannen betydelse främst åt
måltillströmningen och målens svårighetsgrad från teknisk synpunkt.
På
grundval av statistiskt material konstaterar utredningsmannen att till hovrätt
fullföljts under åren 1963-1972 i genomsnitt 120 fastighetsbildningsmål och 80
expropriationsmål om året, vartill kan läggas några få miljöskyddsmål, och
under första kvartalet 1973 sammanlagt 57 fastighetsbildningsmål, expropriationsmål
och miljöskyddsmål i hela riket. Av de fastighetsbildningsmål som fullföljts
under år 1972 och första kvartalet 1973 har bara ett fåtal i första instans
handlagts enligt FBL, Det är alltså fortfarande fastighetsbildningsmål av äldre
typ som dominerar.
Den
framtida tillströmningen av fastighetsmål till hovrätterna är vansklig att
förutsäga. Man kan ännu inte säkert överblicka verkningarna av de genomgripande
reformerna inom fastighetsbildnings- och expro-priationslagstiftningen och i
fråga om domstolsorganisationen i första instans. Hållpunkter för bedömningen
har utredningsmannen tagit i antalet lantmäteriförrättningar före och efter den
I januari 1972 samt målsituationen i fastighetsdomstolarna, enkätsvar från
överlantmätarna och ett försök till prognos som gjorts vid utredningsmannens
överläggningar med vissa myndigheter och organisationer.
Utredningsmannen
bedömer på grundval av det nyss angivna materialet att det i fråga om
fastighetsbildningsmål finns fog för uppfattningen att såväl
förrättningsverksamheten som målutvecklingen vid fastighetsdomstolarna i varje
fall inte kommer att ligga på lägre nivå än före den 1 januari 1972, Han
konstaterar också att måltillströmningen till hovrätterna inte har minskat
totalt sett under år 1972 och första kvartalet 1973,
Utredningsmannen konstaterar vidare att det från många
håll gjorts gällande att, eftersom hovrätterna till skillnad från
underinstanserna icke förstärkts med teknisk sakkunskap, parter ibland avhåller
sig från att överklaga fastighetsdomstols avgöranden. Åtminstone är
detta fallet
Prop. 1974:144 22
beträffande frågor av mera teknisk art. Om sådana
påståenden är riktiga kan en förstärkning av hovrätterna med kvalificerad
teknisk sakkunskap antas föra med sig en ökad benägenhet att föra mål under
hovrätternas prövning. En mer vägande faktor är att vissa inslag i FBL:s
konstruktion kan vara ägnade att öka fullföljdsfrekvensen. Dit hör det i
förhållande till tidigare lagstiftning betydligt starkare inslaget av
tvångsförfarande, t,ex, de nya inlösenreglerna, samt den starkare markeringen
av allmänna intressen och systemet för bevakning av sådana intressen. Eftersom FBL
vidare i viktiga delar endast innehåller allmänna regler, som förutsätts skola
fyllas ut i praxis, kommer behov att föreligga att få prejudicerande avgöranden
i många principiella frågor.
Utredningsmannens slutsats är att man även för
hovrätternas del torde kunna anta att den framtida tillströmningen av
fastighetsbildningsmål kommer att bli av åtminstone samma storleksordning som
före FBL:s tillkomst.
När det
galler framtidsbedömningen i fråga om expropriationsmål framhåller
utredningsmannen att det på samma sätt som beträffande
fastighetsbildningsmålen råder en viss osäkerhet. Tillströmningen av expropriationsmål
är starkt fluktuerande, Expropriationsverksamheten är också konjunkturkänslig.
Vissa förhållanden talar dock för en ökad målfrekvens de närmaste åren, såsom
att många kommuner i mitten av 1960-talet genom köp skaffade sig markreserver
som nu på sina håll börjar ta slut och att man, särskilt i Stockholm, räknar
med att ett betydande antal mål rörande omprövning av tomträttsavgälder kommer
att aktualiseras inom en nära framtid. Vidare kan de nya ersättningsreglerna i ExL
medföra en ökad mål- och fullföljdsfrekvens för att få fram principavgöranden
och genomförandet av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen leda till en
ökning av måltillströmningen, 1 samma riktning kommer sannolikt också ledningsrättslagen
(1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149) att verka.
Att tvångsförfaranden enligt byggnadslagen (1947:385,
omtryckt 1972:775) eller ExL i viss utsträckning ersätts av fastighetsreglerande
åtgärder med stöd av FBL, t,ex, vid gatubreddningar o.d,, lär inte kunna få
någon mera betydande inverkan i fråga om frekvensen av expropriationsmål.
Utredningsmannens slutsats är att man för den närmaste
framtiden bör kunna räkna med en i varje fall tämligen oförändrad mängd expropriationsmål
totalt sett, både i fastighetsdomstolarna och i hovrätterna men att
måltillströmningen sannolikt kommer att relativt sett fördela sig mycket ojämnt
hovrätterna emellan,
I fråga om miljöskyddsmål konstaterar utredningsmannen att
antalet inkomna mål hittills är obetydligt men att det skulle förvåna om inte
denna målgrupp kommer att öka betydligt i framtiden. Ersättningsreglerna i
miljöskyddslagen, vilka i princip bygger på ett strikt ansvar för den som
Prop. 1974:144 23
orsakar skada genom miljöfarlig verksamhet, torde kunna
påstås vara ganska liberala. Av vissa uttalanden under utredningsarbetet att
döma råder emellertid ännu så länge en avvaktande inställning i väntan på vägledande
avgöranden i högre instans. Vidare kan konstateras att det i koncessions- och
dispensärenden ofta framställs anspråk på inlösen, skadeersättning eller åtgärd
för att motverka skador på enskilda fastigheter. Sådana anspråk kan naturligtvis
inte prövas i denna ordning, I besluten brukar därför i sådana fall tas in en
hänvisning till reglerna om talan vid fastighetsdomstol.
Utredningsmannen anser det omöjligt att ange något
målantal som utgångspunkt för de fortsatta övervägandena i detta betänkande.
Miljöskyddsmålen får i stället beaktas som en förhöjande faktor vid beräkningen
av arbetsunderlag, antal tjänster osv.
Utredningsmannen utgår från ungefär samma framtida
målfrekvens i hovrätterna som under den senaste tioårsperioden, i genomsnitt
således omkring 120 fastighetsbildningsmål och 80 expropriationsmål om året,
vartill kommer ett obestämt antal miljöskyddsmål, Hyres- och arrendemålen
förbigås i detta sammanhang, eftersom teknisk ledamot i princip icke skall delta
i handläggningen av sådana mål.
Utredningsmannen konstaterar att någon norm för hur många
mål som bör beräknas för en teknisk ledamot inte finns och att man är hänvisad
till en uppskattning med ledning av erfarenheter från fastighetsdomstolarna och
i någon mån vattendomstolarna och vattenöverdomstolen. Vilka grunder som
tillämpades när man fastställde antalet teknikertjänster i
fastighetsdomstolarna finns inte redovisat. Det kan dock antas att antalet i
första hand bestämdes med utgångspunkt i målmängden vid domstolarna. Antalet
under åren 1969-1971 i första instans avgjorda mål, i genomsnitt 725
fastighetsbildningsmål och 380 expropriationsmål om året, sammanlagt således
cirka 1.100 om året, fördelade på de 13 teknikertjänster som inrättades för
fastighetsmål blir räknat per tekniker 85-90 avgjorda mål. Antalet under år
1972 till fastighetsdomstol inkomna mål var ungefär 1,200, Fördelat på 13
teknikertjänster blir detta drygt 90 mål per tekniker. Att lägga antalet
avgjorda mål till grund skulle dock leda till helt missvisande siffror
eftersom det dröjde en avsevärd tid innan arbetet kom igång i full
utsträckning. En annan fråga är om man kan räkna med samma mått i överinstans.
Visserligen är målen bättre förberedda och tvistefrågorna mer renodlade när
målen når hovrätten än när de kommer in till underrätten, Å andra sidan är
frågor av kontroversiell eller prejudicerande art, vilka kräver mera tid och
arbete, förhållandevis mer frekventa i de mål som fullföljs till hovrätt.
Erfarenheten från vattenrättskipningen visar också att avverkningskapaciteten
per teknisk ledamot är lägre i överinstansen än i underinstansen.
Med reservation för att man här rör sig på osäker mark och
har svaga hållpunkter för en bedömning bör man enligt utredningsmannens mening
Prop. 1974:144 24
kunna utgå från att en teknisk ledamot i hovrätt kan
handlägga 60-70 mål om året. Om man sammanställer denna siffra med den tidigare
angivna siffran för det totala antalet fastighetsbildnings- och expropriationsmål,
omkring 200 om året, kommer man till att det behövs tre teknikertjänster.
Därvid har också beaktats, å ena sidan att teknisk ledamot inte skall delta i
samtliga mål och, å andra sidan, att miljöskyddsmål tillkommer utöver nyssnämnda
målantal. Dessa två faktorer kan anses åtminstone till en början uppväga
varandra. På sikt däremot vågar man förmoda att miljöskyddsmålen kommer att
väga allt tyngre,
I den mån arbetsläget i vattenöverdomstolen medger bör
enligt utredningsmannens mening också vattenrättsråd kunna utnyttjas som
teknisk ledamot i expropriationsmål och framför allt i miljöskyddsmål. De
fyller otvivelaktigt kravet på erfarenhet av fastighetsvärdering. Dessutom är
de förtrogna med vissa typer av speciella tekniska frågor som kan förekomma i
miljöskyddsmål.
Det kan nämnas att såsom närmare utvecklas i följande
avsnitt ett sammanförande av fastighetsmålen till en enda hovrätt skulle
innebära att omkring tre avdelningar helt ägnar sig åt dessa mål. Om man räknar
med sammanlagt tre tekniska ledamöter skulle alltså varje avdelning ha tillgång
till en egen tekniker, vilket synes vara en rimlig avvägning. Ett system som
innebär att varje teknisk ledamot tjänstgör i två eller på sin höjd tre
hovrätter kan emellertid inte antas innebära en sådan ökning av arbetsbelastningen
att det har någon nämnvärd betydelse för beräkningen av antalet tekniska
ledamöter.
Oavsett vilket alternativ man stannar för i
koncentrationsfrågan synes det i varje fall till dess man fått närmare erfarenhet
av det nya systemet vara tillräckligt att tillföra hovrättsorganisationen tre
tjänster för teknisk ledamot.
3.2 Frågan om koncentration av målen
3.2.1 Alternativa lösningar
Utredningen behandlar fyra olika alternativa lösningar.
Alternativ 1: nuvarande ordning: varje hovrätt handlägger fastighetsmål från
sitt domsområde Det beräknade målantalet uppgår till:
Måltyp
Hovrätt
Fastig-hets-bild-ningsmål
Expro-pria-tions-mål
Summa
Svea
33
28
61
Göta
14
6
20
Skåne oc
h
Blekinge
16
9
25
Västra S'
verige
28
14
42
Nedre
Norrland
16
8
24
Övre
Norrland
14
15
29
I fråga om frekvensen av förhandlingar och syner
framhåller utredningsmannen att bara en mindre del under tio procent av
fastighetsbildningsmålen avgörs efter muntlig förhandling eller syn medan i expropriationsmålen
däremot huvudförhandling med eller utan syn är regel. Beträffande
miljöskyddsmålen får man räkna med att huvudförhandling sällan kan underlåtas
och att även syn blir vanlig.
Huruvida någon ändring är att vänta i förhandlings- och
synefrekvensen i fastighetsbildnings- och expropriationsmål är svårt att bedöma.
Om hovrätterna tillförs tekniska ledamöter kan syneförrättningar i viss mån
komma att ersättas av undersökning som den tekniske ledamoten företar på
platsen. Vidare har fr.o.m. år 1973 möjligheterna att avgöra expropriationsmål
utan huvudförhandling vidgats. Ä andra sidan talar den klart positiva
värderingen av syneinstitutet som hovrätterna i allmänhet gett uttryck åt för
en fortsatt hög synefrekvens.
Utredningsmannen behandlar också frågan hur många lagfarna
ledamöter i varje hovrätt som helt skulle komma att ägna sig åt fastighetsmål
om dessa koncentrerades till bestämda rotlar. Man måste finna en norm för hur
många mål av denna typ, räknat per år, som kan vara lämplig mängd för en rotel
för att målavverkningen skall kunna ske i jämn takt utan att besvärande
balanser uppstår. Utredningsmannen har vid överläggningar med hovrätterna fått
rätt varierande uppgifter i detta avseende. Uppskattningarna ligger i
genomsnitt i storleksordningen 20-25 mål. Den enda hovrätt där fastighetsmål
varit koncentrerade till en avdelning är Svea hovrätt. Denna avdelning, med
fyra rotlar, behandlade under många är samtliga fastighetsbildningsmål, hälften
av expropriationsmålen samt vissa allmänna mål med fastighetsrättslig
anknytning. Erfarenheterna därifrån tyder på att 20 mål per rotel ligger något
för högt. Å andra sidan måste den omständigheten att en teknisk ledamot kommer
att ingå i domstolen utanför rotelinddningen innebära ett tillskott till
avverkningskapaciteten, helt bortsett från den effektivitetsvinst som kan
erhållas genom den fackkunskap som teknikern tillför hovrätten. Med hänsyn till
vad nu anförts synes det rimligt att räkna med 20-25 mål per rotel. Från denna
utgångspunkt och med beaktande av miljöskyddsmålen och t,v, även av hyresmålen,
vilka särskilt för Svea hovrätt är av betydelse, kommer man till följande
resultat.
Prop. 1974:144 26
Svea hovrätt: 3 1/2-4 rotlar
Göta hovrätt: I rotel
hovrätten över Skåne och Blekinge: 1 rotel (drygt)
hovrätten för Västra Sverige: 2-2 1/2 rotlar
hovrätten för Nedre Norrland: I rotel (drygt)
hovrätten för Övre Norrland: I 1/2 rotel
Endast Svea hovrätt har tillräckligt målunderlag för att
en hel avdelning skall kunna specialiseras på denna typ av mål. Även i hovrätten
för Västra Sverige kan fastighetsmålen komma att överväga om de sammanförs till
en avdelning. Endast Svea hovrätt torde kunna ge i stort sett full sysselsättning
åt en teknisk ledamot. Beträffande övriga hovrätter måste man tänka sig ett
system med 'ambulerande ' tekniker enligt fastighetsdomstolarnas modell.
Alternativ 2: målen sammanförs till tre hovrätter
Den lösning som här ligger närmast till hands är enligt
utredningsmannen att målen fördelas på följande sätt.
Svea hovrätt handlägger mål från sitt eget domsområde, Göfa
hovrätt eller hovrätten för Västra Sverige handlägger mål från sitt eget domsområde
samt från domsområdena för hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för
Västra Sverige resp. Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland eller hovrätten
för Övre Norrland handlägger mål från sitt eget domsområde och från domsområdet
för den andra norrlandshovrätten.
1 fråga om de båda varianterna i den andra gruppen talar
den geografiska belägenheten för Göta hovrätt och målantalet för hovrätten för
Västra Sverige. Beträffande den tredje gruppen ger varken målantalet eller
geografiskt läge något utslag för endera hovrätten. Däremot torde hovrätten för
Nedre Norrland, såsom den något mindre, vara mer sårbar för bortfall av mål.
Målantalet beräknas i detta alternativ till:
Måltyp
Hovrätt
Fastig-
Expro-
Summa
hets-
pria-
bild-
tions-
ningsmäl
mål
Svea
33
28
61
Göta/Västra
Sverige
58
29
87
Nedre
Norrland/
Övre
Norrland
30
23
53
Prop.
1974:144 27
Med utgångspunkt i ett målantal av 20-25 per rotel och år
och med beaktande av miljöskydds- och hyresmålen beräknar utredningsmannen
antalet rotlar till: Svea hovrätt 3 1/2-4, Göta hovrätt/hovrätten för Västra
Sverige 4-5 och hovrätten för Nedre Norrland/hovrätten för Övre Norrland 3,
Målantalet skulle alltså räcka till en hel avdelning i
Svea hovrätt och drygt en avdelning i Göta hovrätt/hovrätten för Västra
Sverige. Beträffande de tekniska ledamöterna blir resultatet att Svea hovrätt
och Göta hovrätt/hovrätten för Västra Sverige kan sysselsätta var sin tekniker
men att Göta hovrätt/hovrätten för Västra Sverige dessutom behöver tillskott
utifrån. Däremot kan den norrländska hovrätten knappast bereda en teknisk ledamot
full sysselsättning.
Utredningsmannen gör vidare en uppskattning av
kostnadsökningar (rese- och traktamentskostnader för domstolspersonalen) vid en
koncentration.
Kostnadsökningen per år för alternativ 2 uppskattas till
för Svea hovrätt O kronor, Göta hovrätt 26,000 kronor, hovrätten för Västra
Sverige 16,000 kronor, hovrätten för Nedre Norrland 10.000 kronor och hovrätten
för Övre Norrland 5,000 kronor.
Alternativ 3: målen sammanförs till två hovrätter
I detta alternativ finner utredningsmannen följande
fördelning vara lämpligast,
Göta hovrätt eller hovrätten för Västra Sverige handlägger
mål från sitt eget domsområde samt från domsområdena för hovrätten över Skåne
och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige resp, Göta hovrätt, Svea hovrätt
handlägger mål från sitt eget domsområde samt från domsområdena för de
norrländska hovrätterna.
Beträffande valet mellan Göta hovrätt och hovrätten för
Västra Sverige gäller detsamma som i alternativ 2,1 den andra gruppen är det
till en början klart att hovrätten för Övre Norrland inte bör komma i fråga på
grund av dess belägenhet inom det vidgade domsområdet. Visserligen kan också
mot Svea hovrätt göras samma invändning, Å andra sidan har Stockholm totalt
sett bättre kommunikationsmöjligheter inom det sammanlagda domsområdet än de
andra hovrättsorterna. Dessutom talar målantalet starkt för Svea hovrätt. En
annan omständighet som verkar i samma riktning är att såsom framgår av
nedanstående beräkningar hovrätten för Nedre Norrland, om målen koncentreras
dit, skulle få en ganska märklig slagsida, särskilt om vattenmål tillkommer.
Hovrätten skulle nämligen då sannolikt få fler rotlar för specialmål än för
allmänna mål. Av dessa skäl har här antagits att målen i den andra gruppen
sammanförs till Svea hovrätt.
Målantalet beräknas till
Prop.
1974:144
28
Hovrätt
Faslig-hets-bild-ningsmål
Mältyp
Expro-
prla-
tions-
mål
Summa
Göta/Västra
Svea
Sverige
58 61
29
53
87 114
Antalet rotlar blir följande.
Göta hovrätt/hovrätten för Västra Sverige: 4-5 Svea
hovrätt: 6'/o-7
I Göta hovrätt/hovrätten för Västra Sverige skulle man
liksom i alternativ 2 få drygt en avdelning. För Svea hovrätt ger målantalet
minst I I /2 avdelning. I fråga om de tekniska ledamöterna blir resultatet att
Göta hovrätt/hovrätten för Västra Sverige kan sysselsätta en tekniker helt och
dessutom behöver visst tillskott utifrån, Svea hovrätt får full sysselsättning
för en teknisk ledamot och sysselsätter i huvudsak ytteriigare en sådan
ledamot.
Ökade rese- och traktamentskostnader per år beräknas till
för Göta hovrätt 26,000 kronor, hovrätten för Västra Sverige 16,000 kronor och
Svea hovrätt 15,000 kronor.
Alternativ 4: målen sammanförs till en hovrätt
Målantal, geografisk belägenhet och kommunikationsmöjligheterna
talar för att målen sammanförs till Svea hovrätt. Ytterligare ett starkt skäl
härför är att varje annan lösning skulle innebära att den hovrätt som målen
koncentreras till skulle få ett oproportionerligt stort inslag av specialavdelningar,
särskilt om man också räknar med vattenmålen. Sålunda skulle t,ex, hovrätten
för Nedre Norrland komma att bestå av minst dubbelt så många specialavdelningar
som allmänna avdelningar och Göta hovrätt av minst lika många
specialavdelningar som allmänna avdelningar.
Målantalet beräknas bli 201, varav fastighetsbildningsmål
121 och expropriationsmål 80,
I detta alternativ räknar utredningsmannen med 10-12 rotlar,
vilket innebär att tre avdelningar kan komma att sysselsättas helt med fastighetsmål.
Om man även räknar med vattenmål kan ytterligare en eller två avdelningar
tillkomma. Alternativet innebär också att tre tekniker för fastighetsmål
sysselsätts inom hovrätten,
I detta alternativ beräknar utredningsmannen
kostnadsökningen till 57,000 kronor. För fullständighetens skull har också
kostnadsökningen för följande alternativa lösningar beräknats: Göta hovrätt
62,000 kronor, hovrätten för Västra Sverige 57.000 kronor och hovrätten för
Nedre Norrland 82.000 kronor.
Prop. 1974:144 29
J.2,2 Vattenrättskipningen
Utredningsmannen berör också det reformarbete som pågår
beträffande vattenrättskipningen med motiveringen att vattenmålen beroende på
hur man närmare utformar prövningsförfarandet i fråga om vattenrätlsliga
företag kan komma att utgöra en så betydande del av vissa fastighetsdomstolars
arbetsbelastning att också instansordningens utformning kan påverkas därav.
Vattendomstolarnas inordnande i tingsrättsorganisationen
den 1 januari 1972 är första etappen i en reform som syftar till att tillståndsgivningen
beträffande vattenrättsliga företag skall överföras på administrativ myndighet
och de dömande funktionerna i skadefrågor o.d. på fastighetsdomstolar.
Reformarbetet ingår i den genomgripande revision av vattenlagen som är
vattenlagsutredningens uppgift,
1 direktiven för vattenlagsutredningen uttalas att
tillståndsprövningen bör ske i administrativ ordning efter mönster av
miljöskyddslagen. Utredningen skall som främsta alternativ överväga
lämpligheten av att förlägga dels tillståndsprövningen av större, mera
principiella eller riksviktiga frågor till en central instans, dels övrig
prövning till länsstyrelserna eller vissa av dessa. Beträffande
ersättningsfrågorna uttalas att avgörandet bör ankomma pä fastighetsdomstolarna
eller eventuellt koncentreras till ett fåtal av dessa eftersom det
föreligger ett nära samband mellan värderingsfrågorna i vissa typer av
fastighetsbildningsmål, expropriationsmål och vattenmål,
1 vattenmål har domstolarna i stor utsträckning att
besluta om åtgärder av olika slag i skadeförebyggande syfte eller som
alternativ till ersättning i pengar. Som exempel kan nämnas föreskrifter om
utformningen av anläggningar och byggnadsanordningar, om vattenhushållningen
vid kraftverks- och regleringsdammar, om åtgärder för att tillgodose fiske,
naturvård, renskötsel och andra allmänna intressen samt om åtgärder och
anordningar för att motverka skador på enskilda fastigheter. Prövningen av
sådana frågor utgör ofta ett betydande inslag i vattenmålens behandling, många
gånger av samma dimension som de rena ersättningsfrågorna.
Vattenlagsutredningen har ännu inte tagit ställning till
frågan om prövningssystemets slutliga utformning. Det kan dröja ännu ett par
år innan ett förslag i den delen läggs fram. Av arten och omfattningen av de
frågor som förekommer i vattenmål framgår att det finns tämligen vida ramar för
utformningen av ett slutligt prövningssystem. Om man tänker sig den lösningen
att administrativ myndighet prövar inte bara grundläggande tillåtlighets- och
lokaliseringsfrågor utan också frågor om åtgärder av skilda slag och att endast
renodlade ersättningsfrågor ankommer på domstol blir arbetsbelastningen för
domstolarna väsentligt annorlunda än om man skulle följa det alternativet att
endast tillåtlighets- och lokaliseringsfrågor avgörs i administrativ ordning
och att prövningen i övrigt ligger
Prop.
1974:144 30
hos domstol. Den sistnämnda lösningen skulle, om man ser
till domstolarnas arbetsbelastning, inte i någon avgörande mån skilja sig från
nuvarande system. Också lösningar som ligger mellan de två ovan skisserade
alternativen kan tänkas.
Det är ovisst i vilken omfattning fastighetsdomstolar i
framtiden kommer att sysselsättas med vattenrättsliga frågor. En av de i och
för sig tänkbara lösningarna kan innebära att vissa fastighetsdomstolar får
hand om frågor om ersättningar, skadeförebyggande åtgärder o.d, i så vid
omfattning att dessa frågor blir ett dominerande inslag i deras verksamhet. Om
vattenmålen vid ett sådant alternativ skulle komma att fullföljas till de olika
hovrätterna kan det för dessa utom Svea hovrätt bli fråga om ett ganska
betydande arbetstillskott, kanske framför allt för de norrländska hovrätterna.
Å andra sidan kommer då säkerligen också den synpunkten att framföras vilket
från flera håll redan skett under förevarande utredningsarbete att det inte
är rationellt att ändra på ett beprövat system och att man därför bör behålla
en för hela landet gemensam överinstans. Om man däremot begränsar
vattenrättskipningen i första instans till rena ersättningsfrågor förlorar
argumenten för en koncentration till en enda överinstans i tyngd. Även vid
detta alternativ skulle en fördelning av vattenmålen på hovrätterna medföra en
inte obetydlig breddning av målunderlaget för flera av dem. Från de synpunkter
som utredningsmannen behandlar får detta särskild betydelse om vattenlagens
ersättningsregler, på sätt vattenlagsutredningen föreslagit (SOU 1972:14),
omarbetas så att de kommer att nära överensstämma med regelsystemet inom
fastighetsrätten i övrigt,
3.2.3 Sammanfattande synpunkter
Utredningsmannen konstaterar först att de kostnadsökningar
som uppkommer vid en koncentration av fastighetsmålen är så begränsade att de
inte kan ha någon avgörande betydelse för valet av lösning.
Mot den nuvarande ordningen (alternativ I) kan anföras att antalet
fastighetsmål i de flesta hovrätterna blir för litet för att mer än några
enstaka ledamöter förutom teknikerna skall kunna förvärva en verklig
sakkunskap på detta rättsområde.
Till förmån för alternativ 1 talar å andra sidan den
större lokala anknytning som följer av att domsområdena är mindre än vid de
andra alternativen. Det är därvidlag inte så mycket allmänhetens möjligheter
till kontakt med domstolens kansli som är av intresse, eftersom det sällan
förekommer några personliga besök på kanslierna. En viktigare sida är att
domstolsledamöterna lättare kan lära känna förhållandena inom ett mindre domsområde.
Genom att behålla målen på samtliga hovrätter undgår man
vidare en uppdelning av hovrätterna i två grupper, den ena med en fullständig
Prop. 1974:144 31
målsammansättning och den andra med en mera begränsad.
Visserligen kan det sägas att man, trots uttalade farhågor inte minst från
domarhåll för att man skulle få en klassificering i 'A- och B-domstolar',
accepterat denna ordning för tingsrättsorganisationen genom att sammanföra
fastighetsmålen till vissa av tingsrätterna. Men frågan är allvarligare för
hovrätternas del på grund av att de enligt gällande ordning har ett ansvar för
domarutbildningen. I det avseendet bör hovrätterna vara likvärdiga. Från
utbildningssynpunkt är f.ö. fastighetsmålen av större värde än deras
förhållandevis begränsade antal låter förmoda. Denna måltyp är vanligen av hög
civilrättslig kvalitet och ger ofta kontakt med samhällsfrågor av både
ekonomisk och mera allmän natur. Kunskap på detta rättsområde är ofta också av
värde vid handläggningen av andra mål av familjerättslig eller allmänt
civilrättslig natur. Det är även viss risk för att ett bortfall av
fastighetsmålen från vissa hovrätter kan komma att påverka deras rekryteringsmöjligheter
i ogynnsam riktning.
Hovrätterna är vidare administrativa chefsmyndigheter för
tingsrätterna inom sina domsområden. I den egenskapen skall de bl.a.
tillhandahålla tingsrätterna fiskaler och annan mera tillfällig domarhjälp. När
det är fråga om att tillhandagå tingsrätter med domare för handläggning av
fastighetsmål kan det vara en fördel att hovrätten har tillgång till personal
som där sysslat med denna måltyp.
De skäl som sålunda kan anföras för det nuvarande systemet
måste, påpekar utredningsmannen, naturligtvis vika om starka samhällsintressen
talar för en annan lösning. Här märks främst intresset av enhetlighet i
rättstillämpningen och av största möjliga sakkunskap i de frågor som skall
handläggas. Stor sakkunskap och förtrogenhet med rättsområdet är i sin tur
ägnade att leda till snabbhet i avgörandena.
Kravet på enhetlighet gör sig starkt gällande till följd
av den viktiga rättsskapande funktion som domstolarna tillagts i FBL. Även den
omdaning av ersättningsreglerna som nyligen skett inom expropriationsrätten
leder till ett ökat behov av vägledande avgöranden i praxis.
Ju större vikt man lägger vid de nu angivna faktorerna enhetiighet
och sakkunskap desto starkare är skälen för en koncentration av målen. De
fördelar man i detta avseende eftersträvar når man fullt ut om man för samman
målen till en enda hovrätt, Mdlanalternativen med en koncentration till två
eller tre hovrätter framstår från denna synpunkt som något av en halvmesyr.
Svagheten med en-hovrättsalternativet är att
domstolsledamöterna får långa och tidsödande resor för förhandlingar och
syneförrättningar. De olägenheter som är förknippade härmed bör dock inte
överdrivas. Erfarenheterna från vattenöverdomstolen visar att det med dagens
kommunikationsmedel inte behöver innebära några större olägenheter att ha hela
landet som domsområde. Ett kanske ännu bättre jämförelseobjekt är
koncessionsnämnden för miljöskydd som har en betydligt högre rese-
Prop.
1974:144 32
frekvens. Några svårigheter att organisera resandet på ett
rationellt sätt synes inte föreligga. En väsentlig förutsättning för att
resorna skall bli så litet betungande och tidskrävande som möjligt är
naturligtvis att domstolen ligger i en ort med goda kommunikationer av alla
slag med landets olika delar.
Enligt utredningsmannen blir de tidigare nämnda
nackdelarna med en koncentration av målen nämligen en klassindelning av
hovrätterna med negativa följder för utbildning, rekrytering osv, mer
iögonenfallande vid två-hovrätts- och tre-hovrättsalternativen än vid
en-hovrättsalternativet. Vid valet mellan de olika koncentrationsalternativen
anser utredningsmannen att en-hovrättsalternativet är att föredra.
Vad sedan gäller valet mellan detta alternativ och
nuvarande ordning framhåller utredningsmannen följande.
Vid
överläggningar med myndigheter och organisationer som har anknytning till
fastighetsmålen har inte framkommit belägg för att det skulle föreligga någon
besvärande oenhetlighet i hovrätternas avgöranden. Att tekniska ledamöter blir
gemensamma för två eller flera hovrätter är i sin mån ägnat att medföra större
enhetlighet. Även det lilla antalet tekniska ledamöter verkar i samma riktning,
eftersom det bör vara lätt för teknikerna att hålla kontakt inbördes och
överlägga om uppkommande problem.
En alltför långt driven specialisering rimmar illa med de
tankegångar som ligger bakom de senare årens reformarbete pä domstolsområdet.
Vad som framför allt är av intresse är de principiella överväganden som ligger
till grund för tillskapandet av fastighetsdomstolarna. Visserligen var som
tidigare nämnts ett primärt syfte att få till stånd större domsenheter som
skulle ge möjlighet till ökad specialisering. Men mot detta balanserades
utbildnings- och rekryteringssynpunkter. Genom domstolarnas anknytning till tingsrättsorganisationen
ansågs det finnas goda förutsättningar för att ett stort antal domare skulle få
erfarenhet av fastighetsdomstolstjänstgöring.
Också inom ramen för nuvarande ordning kan viss
specialisering åstadkommas genom att målen förs samman till bestämda rotlar,
så långt detta är lämpligt med hänsyn till utbildningskrav o,d. En alltför
långt driven koncentration i de mindre hovrätterna kan rubba det system som
tillämpas för fördelningen av övriga mål. En koncentration till någon enstaka
rotel kan också göra organisationen sårbar vid sjukdomsfall, längre ledighet o,d.
Det kan knappast ges någon för samtliga hovrätter enhetlig regel för hur en
önskvärd specialisering skall åstadkommas.
Från synpunkterna större sakkunskap och erfarenhet hos
domstolen är vidare tillskottet av tekniska ledamöter som helt ägnar sig åt
fastighetsmålen av väsentlig betydelse också inom ramen för nu gällande
ordning,
I fråga om målunderlaget, som i vissa hovrätter
kan bli mycket
Prop. 1974:144 33
begränsat, kan läget bli ett annat om vattenrättsliga
frågor i framtiden kommer att handläggas av fastighetsdomstolar och fullföljas
i samma ordning som fastighetsmålen. En icke obetydlig breddning av målunderlaget
särskilt i de norrländska hovrätterna torde då kunna påräknas.
Sammanfattningsvis anser utredningsmannen att de skäl som
talar för en koncentration av målen till en hovrätt inte har en sådan tyngd i
förhållande till de skäl som anförts till stöd för nuvarande ordning att denna
bör överges, I varje fall bör någon ändring inte vidtas så länge det är oklart
hur prövningssystemet i vattenmål kommer att utformas. Utredningsmannen
förordar alltså att fastighetsmålen även i fortsättningen åtminstone till dess
ett nytt prövningssystem på det vattenrättsliga området har genomförts
fördelas på samtliga hovrätter,
3.3 Tekniska ledamöters inordnande i
hovrättsorganisationen
Beträffande fastighetsdomstolarnas tekniska ledamöter
gäller den ordningen att varje tjänst är knuten till viss tingsrätt, där den
tekniske ledamoten företrädesvis skall tjänstgöra, och att med tjänsten är
förenad skyldighet att i första hand tjänstgöra i viss eller vissa andra
tingsrätter. Dessutom kan efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall
teknisk ledamot förordnas att tjänstgöra även i tingsrätt utanför de nu nämnda.
Enligt utredningsmannens mening är det lämpligt att i
princip motsvarande system får gälla i fråga om de tekniska ledamöterna i
hovrättsorganisationen. Varje teknisk ledamot bör sålunda vara stationerad vid
en bestämd hovrätt, till vilken han hör i administrativt avseende. Han deltar
alltså i förekommande fall i plenum i denna hovrätt, som vidare beslutar om
semester och annan ledighet för honom, svarar för löne- och personalredovisning
osv.
Tjänsterna bör vara gemensamma för hovrätterna. Varje
teknisk ledamot bör alltså i princip vara skyldig tjänstgöra i samtliga
hovrätter. I praktiken torde det normalt bara bli fråga om tjänstgöring i en
eller ett par hovrätter utöver 'stationerings'-hovrätten. Med hänsyn till
geografisk belägenhet och målantal faller det sig sålunda naturligt att en
tekniker i första hand betjänar de tre södra hovrätterna, en tekniker i första
hand Svea hovrätt och en tekniker i första hand de två norrlandshovrätterna.
Erfarenheten får sedan visa i vilken utsträckning de tekniska ledamöterna måste
tas i anspråk utanför denna gruppindelning. Redan nu kan med ledning av
målsiffrorna förutses att de tre södra hovrätterna behöver tillskott utifrån
och att norrlandshovrätterna knappast kan ge en teknisk ledamot full
sysselsättning. Med hänsyn till dessa förhållanden och för att samtidigt kunna
möta svårigheter vid semestrar och andra ledigheter, jävssituationer,
tillfälliga arbetstoppar o.d, synes det, såsom nämnts, lämpligast att
tjänstgöringsskyldigheten får gälla samtliga hovrätter.
Det förhållandet att en och samma tekniker skall betjäna
mer än en
Prop. 1974:144 34
hovrätt medför att någon form av fördelning måste görs av
hans tjänstgöring. Motsvarande problem föreligger beträffande fastighetsdomstolarna.
Några större svårigheter att samordna tjänstgöringen vid olika
fastighetsdomstolar synes inte föreligga. Det vanligaste förfaringssättet är
att fördelningen av tjänstgöringen bestäms för en längre tidsperiod vid
sammanträde med berörda ordförande och den tekniske ledamoten,
I princip
samma förfarande torde vara lämpligt vid fördelning av teknisk ledamots
tjänstgöring mellan flera hovrätter. För hovrätternas del kan emellertid de
praktiska svårigheterna antas vara större genom att handlingarna i målen efter
föredragning eller huvudförhandling vanligen cirkulerar mellan ledamöterna och
att flera överläggningar kan förekomma innan målet avgörs. Sådana
komplikationer bör dock kunna bemästras genom att föredragningar och
förhandlingar koncentreras till bestämda tidsperioder och riktlinjer för den
tekniske ledamotens tjänstgöring dras upp för längre tid framåt, t,ex, genom
överläggningar mellan hovrättspresidenterna, ordförandena på de avdelningar
som handlägger fastighetsmål och de tekniska ledamöterna. Det torde kunna
överlämnas åt hovrätterna själva att finna de lämpliga formerna för att lösa
sådana praktiska fördelningsproblem.
Vad gäller
teknisk ledamots inplacering i rätten i den dömande verksamheten en fråga som
har betydelse särskilt vid tillämpning av omröstningsreglerna bör samma
principer gälla som för lagfarna ledamöter.
3.4 Domförhets- och handläggningsfrågor
3.4.1 Domförhet
Frågan om ändrade domförhetsregler för hovrätt, såväl vad
gäller antalet juristdomare som huruvida nämnd bör delta, utreds f,n, av
domarutredningen, I väntan på resultatet av dess arbete finns enligt
utredningsmannens uppfattning ingen anledning att för fastighetsmålens del nu
överväga annan ändring än att en av juristledamöterna byts ut mot en teknisk
ledamot, I undantagsfall bör två tekniska ledamöter kunna ingå i
sammansättningen. Även då bör antalet juristdomare vara tre, I mål, som
handläggs utan medverkan av tekniker, bör i regel rätten bestå av fyra
juristdomare enligt de allmänna domförhetsreglerna.
3.4.2 Teknisk ledamots medverkan i handläggningen
Den tekniske ledamotens grundläggande uppgifter i
hovrättsarbetet är enligt utredningsmannens synsätt att bidra till målens
avgörande utifrån sin särskilda sakkunskap och erfarenhet och att lämna
hovrättens övriga
Prop. 1974:144 35
ledamöter
upplysningar i tekniska frågor. Utredningsmannen anser det inte vara möjligt
att i detalj reglera hans tjänstgöring. En jämförelse med arbetssättet vid
fastighetsdomstolarna och vattenöverdomstolen kan dock ge viss ledning. Det är
sålunda lämpligt att teknikern får möjlighet att följa målet redan från det
målet kommer in till hovrätten. Den normala gången bör vara att ett inkommet
mål först granskas av referenten som därefter lämnar över det till teknikern.
Vid dennes genomgång beaktas särskilt de tekniska frågorna, såsom om brister
föreligger i utredningen eller om handlingarna behöver kompletteras med t,ex,
yttrande från sakkunnig myndighet. Behovet av undersökning på platsen bör också
beaktas på detta stadium. Även i övrigt bör frågan om utredningens omfattning uppmärksammas
av teknikern. Efter denna genomgång bör samråd äga rum med i första hand
referenten om eventuella åtgärder och om målets fortsatta behandling,
I
förberedelsearbetet på målen ingår också beredandet till föredragning eller till
huvudförhandling, 1 samband härmed bör teknikern lämna föredraganden erforderlig
hjälp i tekniska frågor vid inläsningen av målet. Förekommer det särskilt
omfattande eller invecklade tekniska frågor eller utredningar kan det vara
lämpligt att teknikern föredrar målet i den delen. I såväl föredragnings- som
huvudförhandlingsmål kan det ofta vara lämpligt, särskilt i mera invecklade och
svårtillgängliga frågor, att den tekniske ledamoten upprättar promemorior o.d, till
hjälp för de övriga ledamöterna.
För
utredningen i fastighetsmål, främst kanske expropriations- och miljöskyddsmål,
kan det i vissa fall vara lämpligt att hovrättens tekniker ensam eller
tillsammans med någon av de lagfarna ledamöterna, t,ex, referenten ges
möjlighet att verkställa undersökning på platsen. Bestämmelser i detta avseende
finns f.n. för fastighetsdomstolarna. Utredningsmannen föreslår att motsvarande
regler föreskrivs beträffande hovrätt.
Beträffande
rättegången i vattenöverdomstolen finns en särskild bestämmelse, 11 kap, 106 a
8 VL, som avser att förebygga att nytt tekniskt material, som kommer fram genom
den tekniske ledamotens arbete, kommer som en överraskning för parterna i vattenöverdomstolens
dom. Bestämmelsen innebär att utredning av teknisk ledamot inte får läggas till
grund för domstolens avgörande utan att parterna beretts tillfälle att yttra sig
över utredningen. Parterna behöver dock inte höras, om utredningen i bara
oväsentlig mån avviker från vad tidigare framkommit i målet.
Även
om utrymmet för självständiga initiativ från den tekniske ledamotens sida är
större i vattenmål, där det förekommer tillåtlighetsfrågor med starkt inslag av
officialprövning, kan det också i fastighetsmål förekomma frågor där den
tekniske ledamoten kan komma med nya synpunkter och förslag till
problemlösningar som förut inte varit på tal. Så kan vara fallet beträffande
tillämpningen av de allmänna fastighetsbildnings-
Prop.
1974:144 36
villkoren i FBL, val av värderingsmetod osv. Med hänsyn
härtill anser utredningsmannen det lämpligt att för fastighetsmålens del ha en
regel motsvarande 11 kap, 106 a 8 VL,
3.5 Kostnader för teknikertjänster i hovrätt
Den föreslagna nya hovrättsorganisationen innebär
kostnader för tre tjänster för teknisk ledamot. Kostnaderna avser löner (inkl,
sedvanligt pålägg) samt resor och traktamenten, Rese- och traktamentskostnaderna
avser dels resor för deltagande i syneförrättningar, undersökning o,d,, dels
resor som de tekniker vilka skall tjänstgöra i mer än en hovrätt måste företa
mellan kansliorterna för de hovrätter som de betjänar.
Utan att därmed ta ställning till frågan om lönesättningen
har utredningsmannen till grund för beräkningarna lagt lönen för teknisk
ledamot i vattenöverdomstolen och beräknat kostnaderna till följande belopp:
lönekostnader (inkl, löneförstärkning och lönekostnadspålägg) 340,000 kr, och
reseersättningar 25,000 kr.
Eftersom teknisk ledamot ersätter en lagfaren ledamot i
hovrättens sammansättning är nu angivna kostnader inte nettobelopp. Hur stor
reduktion som bör göras är svårt att beräkna. Besparingen uppgår inte till hela
kostnaden för motsvarande antal lagfarna ledamöter, eftersom antalet rotlar
inte påverkas och endast lagfarna ledamöter förutsätts inneha rotel. En
reduktion med uppskattningsvis en tredjedel förefaller utredningsmannen
rimlig. Nettokostnaden blir då totalt omkring 250,000 kr,
3.6 Genomförandet
Utredningsmannen föreslår att reformen genomförs den 1
juli 1974 men att den nuvarande domförhetsregeln skall tillämpas också därefter
i mål vari hovrätt före ikraftträdandet påbörjat huvudförhandling eller föredragning
för målets avgörande.
4 Remissyttrandena
4.1 Allmänna synpunkter
Det helt övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
förslagets huvuddrag eller lämnar dem utan erinran. Hovrätten för Övre Norrland
menar att utredningens överväganden präglas av sakkunskap och verklighetssinne.
Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att förslaget är byggt på grundlig
utredning som klarlägger behovet av den föreslagna reformen. Hovrätten för
Nedre Norrland och lantmäteristyrelsen hälsar förslaget med tillfredsställelse
och framhåller att det fyller en påtaglig
Prop.
1974:144 37
brist.
Statskontoret tillstyrker förslaget under förutsättning att dess synpunkter på
faktorer som kan motivera inrättande av tjänster beaktas.
Viss
kritik mot förslagets huvudlinjer framförs dock från domarhåll. Hovrätten för
Västra Sverige (majoriteten) och tre ledamöter av Svea hovrätt avstyrker
förslaget om tekniska ledamöter i hovrätt. Nio ledamöter av Göta /lovrötf
förordar att målen koncentreras till tre hovrätter,
4.2
Frågan om teknisk ledamot i hovrätt
Utredningsmannens
förslag tillstyrks av Svea hovrätt (majoriteten), Göta hovrätt, hovrätten över
Skåne och Blekinge, en ledamot av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för
Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, DON, lantmäteristyrelsen,
vattenlagsutredningen, domareföreningen, advokatsamfundet, TCO, SACO,
Fastighetsrådens förening och LRF. Samtliga konstaterar att behov av tekniker
finns i överinstans, Svea hovrätt framhåller att det nuvarande systemet för att
tillföra domstolen teknisk-ekonomisk sakkunskap i fastighetsdomstol,
vattendomstol och vattenöverdomstol, till vilket förslaget ansluter, visat sig
fungera väl. Att, efter förordnande för varje särskilt mål, som ledamöter
anlita tekniker med skilda specialiteter skulle visserligen kunna tillföra
hovrätten ett större mätt av kunskap och erfarenhet av speciell betydelse för
det särskilda målet. Särskild utredning av detta slag kan emellertid åstadkommas
genom yttranden från berörda myndigheter eller andra sakkunniga. Med denna
utformning av organisationen skulle också teknikernas medverkan bli av mindre
värde för rättskipningen som helhet, eftersom de inte skulle vara kontinuerligt
tillgängliga i domstolsarbetet. Härtill kommer åtskilliga praktiska svårigheter
för sådana utomstående teknikers tjänstgöring i domstol. Hovrätten för Nedre
Norrland understryker att också hovrätt, liksom fastighetsdomstol, i stor
utsträckning ställs inför uppgiften att vid sakprövning av målet själv ta
ställning till spörsmål av teknisk eller ekonomisk art och att behovet av
teknisk sakkunskap torde göra sig lika starkt gällande som i första instansens
domstolar. Hovrätten anser att behovet av sakkunskap inom domstolen inte pä
ett fullgott sätt kan tillgodoses genom domstolens möjligheter att inhämta sakkunnigutlåtanden
eller hälla förhör med sakkunnig. Det torde ofta nog te sig svårt för hovrätt
att i avsaknad av egen sakkunskap göra en självständig bedömning av dylika
frågor. Detta är särskilt framträdande då flera sakkunnigas utlåtanden står mot
varandra. Hovrätten för Övre Norrland framhåller att förslaget inte innebär mer
än att man genom en tekniker, som ingår i domstolen, tillför denna vissa, i de
flesta fastighetsmål sannolikt fullt tillräckliga tekniska insikter och
erfarenheter och därmed säkerställer en viss teknisk kvalitet på domstolens
avgöranden. Enligt hovrättens mening är detta en väsentlig vinning, särskilt i expropriationsmål
och miljöskyddsmål. Vattenlagsutredningen förklarar att det inte
Prop. 1974:144 38
synes kunna komma ifråga att framdeles avstå från tekniska
ledamöters medverkan i överinstansen vid prövning av vattenmål, att utredningen
för sin del finner det naturligt att det system som nu tillämpas i vattenmål
införs beträffande de ofta tekniskt komplicerade fastighetsmålen och att
förslaget underlättar en framtida integration av de judicidla prövningssystemen.
Statskontoret anser en bedömning av om det finns ett behov
av tekniker och om detta behov i sä fall bäst tillgodoses genom fast anställda
tekniska ledamöter vid hovrätten ligga utanför statskontorets kompetensområde.
Med hänvisning bl,a, till de enbart positiva erfarenheterna från motsvarande
tjänster för teknisk ledamot vid fastighetsdomstolarna, vattendomstolarna och vattenöverdomstolen
kan dock den föreslagna lösningen enligt statskontoret anses väl motiverad.
Fastighetsrådens
förening anser det nödvändigt att hovrätterna blir minst lika väl rustade
beträffande teknisk sakkunskap som fastighetsdomstolarna. Systemet med fasta
tjänster har enligt föreningens uppfattning väsentliga fördelar främst därför
att det underlättar ett kontinuerligt samarbete mellan lagfarna och tekniska
ledamöter. Alternativet att anlita fastighetsdomstolarnas tekniker innebär att
dessa måste utökas. Man skulle i detta alternativ närmast kunna tala om en för
hovrätterna och fastighetsdomstolarna gemensam kader av fastighetsråd. Arbetsorganisatoriska
hänsyn skulle dock säkerligen medföra att vissa fastighetsråd regelmässigt kom
att tjänstgöra i hovrätt. Föreningen anser därför alternativet med fasta
teknikertjänster i hovrätt vara klart överlägset.
Lantmäteristyrelsen
understryker liksom Göta hovrättt behovet av att åtgärder vidtas som
underlättar för domstolstekniker att hålla sig å jour med utvecklingen inom
deras fackområden, exempelvis plan- och markpolitik samt fastighetsteknik och
fastighetsekonomi. Lantmäteristyrelsen är för sin del beredd att medverka till
att styrelsens kurs- och informationsverksamhet skall kunna nyttiggöras av
domstolsteknikerna.
Kritik mot
förslaget kommer bl.a. från hovrätten för Västra Sverige (majoriteten). Enligt
hovrättens mening är behovet av teknisk sakkunskap i hovrätt inte särskilt
påtagligt, eftersom huvuddelen av underlaget för avgörandet behandlats och
systematiserats i första instans, där teknisk expertis deltagit i arbetet och i
avgörandet. Inrättandet av fastighetsdomstolarna är i sig inte något starkt
skäl att reformera sammansättningen i fastighetsmål. Om teknikerbehovet i de
mål, som kommer under hovrättens prövning har hovrätten i huvudsak följande
åsikt. Hovrätten kan inte finna några starka tekniska inslag i fastighetsbildningsmålen,
I expropriationsmål är det tekniska inslaget större än i
fastighetsbildningsmål. Vad som i detta sammanhang kan kallas tekniska spörsmål
begränsar sig dock inte till spörsmål om fastighetsvärdering. Inte sällan
förekommer företagsekonomiska problem och det kan exempelvis vara
åtskilligt
Prop. 1974:144 39
svårare att beräkna ersättning för flyttning av en
verkstadsrörelse än att beräkna ett markvärde, I fråga om miljöskyddsmålen är
erfarenheten obetydlig. I många av dem kan det troligen komma att ligga vikt
vid tekniska frågor men för hovrätten synes det också uppenbart att de tekniska
spörsmålen kan bli av mycket skiftande slag. Det finns enligt hovrättens mening
knappast anledning anta att behovet av teknisk sakkunskap i sådana mål skulle
kunna anses i huvudsak tillgodosett genom att en ledamot har särskild insikt i
fastighetsbildning och fastighetsvärdering. Tvärtom finner hovrätten det
troligt att behovet av teknisk sakkunskap inte sällan kommer att avse helt
andra ämnesområden. De praktiska möjligheterna att tillgodogöra sig
överlantmätarens sakkunskap har enligt hovrättens mening inte egentligen
minskat med FBL:s införande. Möjligheten att kalla överlantmätaren till
domstolens syneförrättning har på inget sätt bortfallit. Enligt hovrättens
erfarenhet har ibland de mellan domstolen, överlantmätaren och sakägarna i
samband med synen förda informella resonemangen lett till riktlinjer för en ny
och ur alla synvinklar acceptabel förrättning. Kvar står också möjligheten att
inhämta yttrande från överlantmätaren (23 8 lantmäteriinstruktionen). I
fastighetsbildningsmål torde det vara regel att överlantmätaren avger eget
yttrande. Att länsstyrelse numera har besvärsrätt i fastighetsbildningsmål och
överlantmätaren därför ur formell synpunkt nu kan stå som knuten till en part
innebär, anser hovrätten, i praktiken ingen ändring i hans ställning jämfört
med tidigare. Följandet av de plan- och markpolitiska intentionerna sker i
första hand genom tillämpning av författningsbestämmelser, i andra hand genom lantmäteriväsendets
och planmyndigheternas praktiska tillämpning av lagstiftningens principer, som
i det enskilda fallet redovisas i överlantmätarens yttrande. Det förefaller
inte hovrätten som om en tekniker utan praktisk anknytning till lantmäteri
eller planarbete skulle kunna bidraga med något väsentligt härutöver.
Utredningsmannens parallell med patent-och vattenmål är enligt hovrättens
mening föga träffande. De tekniska frågorna i sådana mål torde ha en helt annan
ställning än i fastighetsmål (jfr vattendomstols avgöranden om t,ex, utformning
av tekniska anläggningar och om vattenhushållningen i dammar).
Till denna bedömning av behovet av teknisk sakkunskap i
fastighetsmål ansluter sig i huvuddrag tre ledamöter av Svea hovrätt som
därtill fogar att enligt deras mening omprövning av tomträttsavgäld, en måltyp
som kan väntas få stor omfattning, föga påkallar medverkan av tekniker när
hovrätten skall bestämma avgäldens storlek. Målen i vattenöverdomstolen skiljer
sig vidare enligt ledamöternas uppfattning i väsentliga hänseenden från
fastighetsmål. Fastighetsdomstolar och FBL har verkat så kort tid att det
enligt ledamöternas mening ännu inte är möjligt att bedöma omfattningen och
karaktären av de mål som kan förväntas få större vikt i hovrätterna, 1 fråga
om expropriationsmålen kan det möjligen hävdas att tekniker har funnits där i
första instans sedan år 1949, Erfarenheterna från
prop.
1974:144 40
expropriationsdomstolarna torde dock, menar ledamöterna,
inte enbart ha varit positiva. Ledamöterna anser det ytterst tveksamt om
fördelarna med tekniker som ledamot i hovrätt i fastighetsmålen är tillräckligt
starka för att motivera lagstiftning härom. Detta ger dem ytterligare anledning
att beakta de praktiska svårigheter som kan väntas följa av en sådan ändring,
särskilt om man som enligt förslaget skall kunna undvara teknisk ledamot endast
om hans medverkan uppenbarligen inte är nödvändig. Några som helst övertygande
skäl för att frågan om teknikers medverkan bör lösas mycket snabbt har enligt
ledamöternas uppfattning inte förebragts. De anser det därför vara naturligt
att vänta med ett slutiigt ställningstagande till dess frågan om vattenmålens
behandling i andra instans skall lösas.
Utredningsmannens förslag när det gäller sättet att
tillföra hovrätt teknisk sakkunskap avstyrks av hovrätten för Västra Sverige
(majoriteten). Inom majoriteten förfäktas tre olika meningar, nämligen att hovrätt
skall kunna vid behov till sin ordinarie sammansättning adjungera teknisk
ledamot hämtad ur en av Kungl, Maj:t utsedd krets av kvalificerade tekniker och
ekonomer, att hovrätt skall kunna vid behov tillföra erforderlig teknisk
sakkunskap som sakkunnigbevisning och att i hovrätt skall, i utsträckning i
stort sett enligt förslaget, kunna ingå teknisk ledamot som hämtas ur en krets
utsedd av Kungl, Maj:t, Sitt ställningstagande stöder hovrätten på förutom
den tidigare refererade bedömningen av behovet angelägenheten att till
hovrätt kunna knyta den sakkunskap som i det särskilda fallet är mest lämplig.
De ledamöter som förordar alternativet sakkunnigbevisning åberopar dessutom
rättssäkerhetsskäl och anser att tillräckliga skäl inte föreligger att frångå
grundprincipen om enhetligt sammansatta domstolar,
4.2.3 Kompetenskrav
Remissinstanserna godtar genomgående de föreslagna kompetenskraven.
Domareföreningen
och Fastighetsägareförbundet förordar dock, mot bakgrunden av hittillsvarande
erfarenheter i fastighetsdomstolarna, att den dubbla kompetensen (både
fastighetsbildning och fastighetsvärdering) blir lagfäst.
Fastighetsrådens förening och Advokatsamfundet berör båda
det förhållandet att det ofta förekommer en specialisering på antingen fastighetsbildning
eller fastighetsvärdering. Samfundet tar detta till intäkt för att det är
viktigt att antalet fastighetsråd blir tillräckligt för att båda områdena skall
bli väl företrädda av experter. Föreningen bedömer det möjligt att främst inom lantmätarkåren
få en kvalificerad rekrytering till tjänsterna.
Att den föreslagna kompetensen inte tar sikte på alla
typer av tekniska frågor, t,ex. inte täcker miljöskyddsområdet, understryks av Siea
hovrätt, Göta hovrätt och hovrätten för Västra Sverige. Svea hovrätt anser att
Prop. 1974:144 41
sådan erfarenhet finns hos vattenrättsråden och förordar
att en överkapacitet hos dessa skall kunna tas i anspråk för hovrätts
handläggning av miljöskyddsmål och också vissa expropriationsmål, där likartade
frågor kan uppkomma, samt att möjlighet skapas att använda vattenrättsråd också
vid förfall för fastighetsråd eller som förstärkning av fastighetsrådskadern,
Göta hovrätt anser vattenrättsråden inte besitta erforderlig erfarenhet för
hela miljöskyddsområdet (t,ex, luftförorening och buller) och ifrågasätter om
inte möjlighet bör öppnas att i vissa fastighetsmål i stället för teknisk
ledamot särskilt förordna annan tekniker med speciell kompetens på det aktuella
området,
4.2.4 Antalet tekniska ledamöter
Utredningsmannens beräkningar och slutsatser godtas så
gott som undantagslöst av remissinstansema, dock med konstaterande att varje
beräkning av den framtida måltillströmningen är osäker. Också statskontoret
tillstyrker förslaget.
Enligt
statskontorets mening är det väsentligt att antalet tjänster blir något mindre
än vad som behövs för att täcka det faktiska behovet, eftersom en eventuell
överkapacitet av tekniska ledamöter inte kan utnyttjas för annat ändamål inom
hovrätten. Det måste därför även i fortsättningen finnas en möjlighet för
hovrätten att förutom de tekniska ledamöterna även utnyttja extra inkallad
teknisk expertis för att klara toppar i arbetsbelastningen för de ordinarie
teknikerna. Genom teknikertjänsterna kommer behandlingen av fastighetsmål i
hovrätten att effektiviseras. Behovet av att anlita utomstående teknisk
expertis kommer att minska kraftigt genom inrättandet av fasta
teknikertjänster. Besparingen härigenom kan dock inte förväntas motsvara
kostnaderna för de tre teknikertjänsterna. Inrättandet av dessa tjänster kan
därför inte motiveras från rationaliseringssynpunkt utan måste, för att göras
nu, kunna motiveras av andra faktorer. Utan att ta ställning till sådana av
utredningen behandlade faktorer bedömer statskontoret att praktisk erfarenhet
av tekniska ledamöters deltagande i fastighetsmål i hovrätten måste vara av
stort värde för de pågående utredningarna om hovrättsorganisationens utformning.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge förutsätter att ytterligare teknikertjänster omgående
kommer att inrättas om utredningsmannens beräkningar av teknikerbehovet visar
sig alltför snävt tilltagna.
Advokatsamfundet
och Fastighetsrådens förening ifrågasätter om inte det föreslagna antalet tre
är för litet. Samfundet befarar att ett så litet antal kan leda till
svårigheter att få målen handlagda i tid. Föreningen finner beräkningen 60-70
mål/år alltför optimistisk med hänsyn bl.a. till att teknisk ledamot förutsätts
betjäna flera hovrätter och anser att antalet bör vara minst fyra. Föreningen
finner det vara naturligt att man vid osäkerhet
Prop.
1974:144 42
om behovets storlek vill vara försiktig vid den första utbyggnaden
men anser att en fördel med att redan från början inrätta fyra tjänster skulle
vara att man vid tillsättningen kan begränsa en eller ett par tjänster till i
huvudsak fastighetsbildnings- eller fastighetsvärderingsfrågor och därmed locka
sökande med mycket stort kunnande inom ena området men mera begränsat i det
andra.
Att det
föreslagna antalet är för stort anser å andra sidan hovrätten för Västra
Sverige. Enligt hovrättens mening är den i utredningen beräknade årskapaciteten
60-70 mål för liten för att motivera en tjänst. Hovrätten gör en jämförelse med
rotelinnehavare i hovrätten som årligen deltar i cirka 250 avgöranden, - En
möjlig lösning är att begränsa den fast anställde teknikerns medverkan till de
mest komplicerade målen och ge hovrätterna större frihet att avgöra om de
behöver tekniker eller ej, I sådant fall borde det kunna vara till fyllest med
en tekniker,
4.3 Frågan om koncentration av målen
Förslaget tillstyrks av alla remissinstanser utom en
minoritet av Göta hovrätt. Från de tillstyrkande instansernas uttalanden kan
nämnas följande. Hovrätten över Skåne och Blekinge vill än kraftigare än utredningsmannen
understryka fördelarna med att målen fördelas på alla hovrätter. Hovrätten för
Västra Sverige understryker den utarmning och försämring av utbildningen som
en koncentration skulle betyda för hovrätt som miste fastighetsmålen, vilka
innehåller central juridik. Hovrätten för Nedre Norrland trycker på förutom
domarutbildningen och domarnas kompetens också de praktiska svårigheterna vid
handläggning i en enda hovrätt av mål för hela landet. Hovrätten för Övre
Norrland fäster vikt vid sambandet mellan fastighetsmålen och andra mål som rör
likartad materia, t.ex. mål om bodelning där fast egendom ingår i boet och mål
av allmänt civilrättslig natur, exempelvis mål om skadestånd när fastighet
skadats genom sprängning eller eldsvåda, och påpekar att det vid avgörandet av
sådana mål är av stort värde att domarna har erfarenhet av fastighetsmål.
Flera remissinstanser anser att frågan bör omprövas när
det blir aktuellt att pröva frågan om handläggning i överinstans av vattenmål
och hyresmål, t.ex. Göta hovrätt (majoriteten), statskontoret och vattenlagsutredningen.
Fastighetsrådens förening, som uttalar sig i samma riktning, antyder att en
koncentration till tre hovrätter skulle kunna vara motiverad med hänsyn till
det av utredningsmannen beräknade målantalet motsvarande cirka elva rotlar. LRF
anser att en enda överdomstol skulle medföra uppenbara fördelar.
Göta hovrätt (majoriteten), som menar att fastighetsmålen
bör såsom hittills fördelas på samtliga hovrätter i vart fall till dess frågan
om handläggningen av vattenmål och hyresmål avgjorts, gör också ett hypotetiskt
ställningstagande utan att avvakta utredningsarbetet i fråga om
Prop.
1974:144 43
vatten- och hyresmålen och finner övervägande skäl tala
för en fördelning av målen på alla hovrätterna. I andra hand förordar hovrätten
för detta fall en koncentration till tre hovrätter.
Nio ledamöter av Göta hovrätt avstyrker förslaget och
förordar en koncentration redan nu till tre hovrätter. En sådan lösning skulle
enligt dessa ledamöters mening medföra att de domare som handlägger fastighetsmål
huvudsakligen ägnade sig åt detta område och skulle också innebära att
utbildnings- och rekryteringssynpunkterna tillgodosågs i rimlig omfattning. För
denna lösning talar också enligt ledamöternas mening starka organisatoriska
skäl eftersom de hovrätter som handlägger fastighetsmål med en sådan lösning i
princip kunde disponera över en egen tekniker. De praktiska svårigheter som
uppstår när hovrätterna skall dela på tekniker har enligt deras mening inte
beaktats tillräckligt av utredningsmannen. De anser att den på goda grunder
föreslagna ordningen att teknikern deltar i alla stadier av handläggningen i
praktiken inte torde kunna genomföras om inte varje hovrätt har tillgång till
egen tekniker. För en lösning enligt alternativ 2 talar också behovet av en
allmän organisatorisk förstärkning av mindre hovrätter.
4.4 Tekniska ledamöters inordnande i
hovrättsorganisationen
Samtliga remissinstanser ställer sig i huvudsak positiva
till förslaget. Åtskilliga remissinstanser förutser dock praktiska svårigheter
vid anordnandet av de teknikers tjänstgöring som skall vara fördelad mellan
flera hovrätter.
4.5 Domförhets- och handläggningsfrågor
4.5.1 Domförhet
När det gäller måttet av teknisk ledamots deltagande anser
Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, sex ledamöter av
hovrätten för Västra Sverige samt hovrätten för Övre Norrland att förslaget
innebär ett alltför kategoriskt krav på teknisk ledamots deltagande. Det
föreslås att ordet 'uppenbarligen' får utgå eller att det öppnas möjlighet för
ordföranden att förordna om handläggning utan tekniker, om målets beskaffenhet
eller annat särskilt skäl föranleder detta. En ledamot av hovrätten för Västra
Sverige anser att teknisk ledamots medverkan bör vara obligatorisk i alla
fastighetsmål (med bortseende från rättegångsfrågor och frågor av formell
natur). Det kan enligt hans mening inte vara lämpligt att hovrätten från fall
till fall bestämmer om teknisk ledamot skall medverka eller ej. Olika praxis
kan komma att utbildas i detta hänseende och synpunkter kommer säkert inte att
saknas från parter och ombud.
Prop. 1974:144 44
Hyresprocesskommittén påpekar att reglerna om handläggning
av fastighetsmål bör utformas med utgångspunkt bl.a, i att fastighetsdomstol
och hovrätt kan få komma att pröva även ärenden enligt bostadssaneringslagen
(1973:531). Kommittén förordar att sådana ärenden i sammansättningshänseende
jämställs med hyresmål.
Rättens sammansättning vid prövning av frågan huruvida en
eller flera tekniska ledamöter skall delta i avgörandet berörs av Svea hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige. Svea
hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge anser att lagförslaget på denna
punkt kan ge anledning till tvekan om på vilket sätt rättens sammansättning skall
bestämmas, Svea hovrätt anser att beslutet bör ankomma på ordföranden.
Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att i andra reglerade situationer
men ej i den här aktuella föreskrivs att ordföranden prövar frågan.
Motsättningsvis skulle väl följa att prövningen i detta fall ankommer på
vederbörande avdelning. Enligt hovrättens mening bör ordföranden i en kollegial
domstol inte ha en sådan bestämmanderätt som föreslagits i paragrafen.
Prövning av frågan om rättens sammansättning bör ankomma på rätten i den
sammansättning rätten har dä frågan företages. Också hovrätten för Västra
Sverige förordar uttrycklig föreskrift om vem det skall tillkomma att avgöra
om teknisk ledamot är behövlig eller ej. Beslut i saken bör ankomma på
vederbörande hovrättsavdelning. Detsamma bör gälla beslut om att inkalla
teknisk ledamot i arrende- och hyresmål,
4.5.2 Teknisk ledamots medverkan i handläggningen
Den föreslagna regeln om undersökning på marken har
föranlett några uttalanden. Hovrätten för Västra Sverige anser det olämpligt
att en undersökning på platsen, som skall läggas till grund för hovrättens
avgörande, utförs av den tekniske ledamoten ensam eller tillsammans med
referenten. Det skulle dels medföra en stark överbetoning av den tekniske
ledamoten, dels bryta mot den grundläggande principen att samtliga domare i
målet skall ha tagit lika del av det som skall läggas till grund för
avgörandet. Skall hovrätten själv informera sig om förhållandena på platsen,
bör det ske vid syn där samtliga dömande ledamöter är närvarande. Också
hovrätten övet Skåne och Blekinge, som dock inte vill motsätta sig förslaget i
denna del, är tveksam till att institutet undersökning på platsen införs i
hovrättsprocessen och ser detta som en genombrytning av omedelbarhetsprincipen.
Hovrätten förutsätter att det nya institutet kommer att tillämpas med
försiktighet och att förslaget kombineras med en uppmjukning av bestämmelserna
om syn i fastighetsmål i hovrätt. Advokatsamfundet konstaterar att en
motsvarande bestämmelse redan finns för fastighetsdomstolarna men anser att
även en lagfaren ledamot av domstolen, förslagsvis den ledamot som tilldelats
målet, som regel bör delta vid
Prop. 1974:144 45
undersökningen,
eftersom tekniska frågor och värderingsspörsmål i målen måste bedömas inom en
juridisk ram.
Förslagets reglering av
delgivning av utredning berörs i några remissyttranden. Hovrätten över Skåne
och Blekinge anser att den föreslagna bestämmelsen inte behövs eftersom denna
ordning skall iakttagas enligt allmänna processudla grundsatser. Hovrätten
påpekar också att motsvarande bestämmelse inte har ansetts behövlig för
fastighetsdomstolarnas del, 1 anslutning till denna fråga påpekar hovrätten
vidare att här avsedd utredning synes böra verkställas, inte som uttalats i
betänkandet 'i anslutning till överläggning till dom eller beslut' utan utom
i rena undantagsfall på ett betydligt tidigare stadium av handläggningen.
Domareföreningen förordar att förslaget i denna del görs tillämpligt också för
fastighetsdomstol. Advokatsamfundet invänder mot förslaget att domstolen av
rättssäkerhetsskäl inte bör ges möjlighet att till grund för dom eller beslut
lägga sådant material som parterna inte haft tillfälle att yttra sig över,
4.6 Genomförandet
Hovrätten
för Övre Norrland har två anmärkningar att framställa beträffande de föreslagna
övergångsbestämmelserna. Reformen har föreslagits skola träda i kraft den 1
juli 1974, Enligt hovrättens mening är det ägnat att förebygga misstag och
osäkerhet, att nya bestämmelser träder i kraft vid årsskifte, Naturligen kan
särskilda skäl föranleda ikraftträdande vid annan tidpunkt, men sådana skäl har
inte förebragts i förevarande fall, - För att undvika att handläggning måste
göras om bör äldre bestämmelser gälla, även om blott syn eller muntligt förhör
hållits innan lagen trätt i kraft. Den enklaste och klaraste regeln synes
emellertid vara, att alla mål som kommit in till hovrätt före lagens
ikraftträdande skall handläggas enligt äldre lag,
4.7 Övriga
synpunkter
Några
remissinstanser har framfört synpunkter på utformningen av utredningsmannens
lagförslag.
Med konstaterande att RB:s
bestämmelser är tillämpliga, om annat inte särskilt föreskrivs, förordar Svea
hovrätt, Göta hovrätt och hovrätten för Nedre Norrland att bestämmelserna i 13
8 utformas så att man, inom ramen för domförhetsreglerna i RB, endast reglerar
domstolens sammansättning. Enligt Svea hovrätts mening bör dock denna lösning
föranleda ett tillägg i 2 kap, RB, motsvarande bestämmelsen i 1 kap, 8 § samma
balk, Hyresprocesskommittén anser att 1 8 tredje och fjärde styckena i
förslaget kan utgå som obehövliga.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge, som anser att de föreslagna
Prop. 1974:144 46
bestämmelserna
i 13 8 är alltför restriktiva och onödigt detaljerade, ifrågasätter om inte det
avsedda syftet, att främja enhetiighet i rättstillämpningen och
handläggningsformerna mellan de olika hovrätterna, kan vinnas genom ett
motivuttalande.
På
redigeringen av 13 8 anför några hovrätter vissa ytterligare synpunkter.
Domareföreningen
redovisar betänkligheter inför beteckningen fastighetsmål, som föreningen
anser vara alltför vidsträckt.
5
Departementschefen
5.1
Hovrätts sammansättning i fastighetsmål
5,
/, / Reformbehovet
1
samband med 1969 års underrättsreform ägnades rättskipningen i fastighetsrättsliga
mål särskild uppmärksamhet. Främst motiverades detta av att den nya
fastighetsbildningslagen (1970:988, FBL) stod inför sin tillkomst. Det gällde
att skapa lämpliga domstolar för fastighetsbildningsmål. Frågan löstes på det
viset att fastighetsdomstolar inrättades för handläggningen av sådana mål i
första instans. Dessa domstolar gjordes inte fristående utan knöts till den
allmänna underrättsorganisationen genom att vissa tingsrätter utsågs att pröva
målen. 1 princip finns en fastighetsdomstol för varje län. Genom
koncentrationen av målen till ett begränsat antal domstolar önskade man uppnå
att domarna i ökad utsträckning kunde ägna sig åt denna typ av mål och förvärva
större sakkunskap än vad som förut i regel varit möjligt. För att ytterligare förstärka
fastighetsdomstolarna tillfördes domstolen teknisk sakkunskap i den formen att
ledamot med sådan sakkunskap blev fast knuten till domstolen.
Fastighetsdomstolarnas
kompetens är inte inskränkt till fastighetsbildningsmål. Redan vid
domstolarnas tillkomst fanns också expropriationsmål och miljöskyddsmål i
blickfältet. Under det inledande skedet fram till år 1972 var miljöskyddsmålen
dock fastighetsdomstolarnas enda uppgift. Efter hand har domstolarnas kompetens
vidgats till att omfatta ett stort antal typer av mål med fastighetsrättslig
anknytning. Även ärenden som har samband med sådana mål prövas av
fastighetsdomstolarna.
Fastighetsdomstolsreformen
föranledde inte någon ändring i fråga om hovrätts handläggning av mål och
ärenden som fullföljs från fastighetsdomstol (i det följande benämnda
fastighetsmål). Fastighetsmålen prövas av hovrätt i den sammansättning som
gäller för tvistemål i allmänhet, dvs. av minst fyra lagfarna ledamöter.
Behovet av teknisk sakkunskap rörande
Prop.
1974:144 47
t.ex,
fastighetsbildning och fastighetsvärdering får tillgodoses enligt rättegångsbalkens
(RB) allmänna regler om sakkunnigbevisning. Varje hovrätt prövar mål som
fullföljs från fastighetsdomstol inom hovrättens ordinära domsområde.
De
skäl som ligger bakom förstärkningen av den första instansen i fastighetsmål
gör sig gällande också i fråga om hovrätts överprövning av underrätternas
avgöranden i sådana mål. År 1972 tillkallades en utredningsman för att närmare
undersöka frågan. Utredningsmannen avlämnade följande år betänkandet (Ds Ju
1973:15) Överinstans till fastighetsdomstol, I betänkandet föreslås att hovrätt
vid sin handläggning av fastighetsmål skall ha tillgång till teknisk sakkunskap
och att teknikern i hovrätt liksom i fastighetsdomstol skall ha ställning
som ledamot i domstolen med fast tjänst. Med undantag för bl,a, hyresmål
föreslås hovrätt normalt skola bestå av tre lagfarna ledamöter och en teknisk
ledamot i fastighetsmål.
Enligt
utredningsmannens mening talar främst omfattningen och den växande betydelsen
av tekniskt betonade frågor för att hovrätt bör vara lika väl rustad i fråga om
teknisk sakkunskap som underrätt. Även hovrätternas mer utpräglade ställning
som sista instans i många av dessa mål efter år 1971, då skärpta regler om
fullföljd till högsta domstolen infördes, pekar i samma riktning. Ett
ytterligare skäl för en reform är enligt utredningsmannen överlantmätarens
genom FBL mer markerade partsställning, vilken medfört att domstolen inte
längre som enligt äldre lagstiftning kan tillgodogöra sig dennes kunskaper i
målen. De positiva erfarenheterna av tekniska ledamöter i andra typer av mål
och i olika instanser visar också att medverkan av tekniker bl,a, kan utgöra en
stimulans för juristledamöterna och öka deras förståelse och intresse för
tekniska frågor.
Utredningsmannens
förslag har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande. Såväl de
domstolar som andra myndigheter och organisationer som hörts tillstyrker i
allmänhet förslaget. Majoriteten i hovrätten för Västra Sverige och tre
ledamöter av Svea hovrätt är dock kritiska. Från dessa håll ifrågasätts behovet
av en reform och förs fram förslag om att teknisk sakkunskap skall tillföras
hovrätt i fastighetsmål på annat sätt än det som utredningsmannen anvisar.
Minoriteten i Svea hovrätt menar vidare att ställning till frågan bör tas först
när vattenlagsutredningens förslag rörande vattenrättskipningens organisation
har lagts fram.
För
egen del vill jag först erinra om att fastighetsmålen ofta rör frågor av stor
betydelse för såväl samhället som den enskilde. Vid fastighetsdomstolsreformen
har av bl,a, detta skäl lagts särskild vikt vid att de underrätter som skall
handlägga sådana mål har en mycket kvalificerad sammansättning (prop, 1969:44 s,
208 och 211-213), Detta krav har inte ansetts uppfyllt om inte i domstolen
ingår en ledamot med speciell sakkunskap på området. Ledamotens uppgift har
därvid inte avsetts vara att
Prop.
1974:144 48
fungera
som expert i vissa speciella frågor av betydelse för målets utgång utan att med
sin sakkunskap medverka till en riktig bedömning av det material som har kommit
fram i målet och till en lämplig utformning av domstolens avgörande.
De
principiella skäl som enligt vad nu nämnts ligger bakom förstärkningen av
underrätternas ställning i fastighetsmål har otvivelaktigt giltighet också för
hovrätt som överinstans i sådana mål. En liknande ordning har också tidigare
införts beträffande hovrätt som fullföljdsinstans i vissa andra typer av mål,
nämligen vattenmål och patentmål. Erfarenheterna från den speciella
sammansättningen av hovrätt i sådana mål är goda. Detsamma gäller
fastighetsdomstolarna i deras förstärkta sammansättning. Redan med hänsyn till
det nu anförda finns enligt min mening starka motiv för att pröva en
motsvarande ordning för hovrätt som överinstans i fastighetsmål.
När
det gäller att ta ställning till behovet av en sådan reform bör naturligen
också vissa andra omständigheter beaktas, I fråga om fastighetsmålens
behandling i högre instans kan visserligen sägas att målen där är bättre
utredda och tvistefrågorna mer klarlagda än vid handläggning i underrätt.
Emellertid gäller också att mål som förs till högre instans typiskt sett är mer
komplicerade och i högre grad av principiell betydelse. De tekniska frågor som
kommer till bedömande i hovrätt är därför inte lättare att handskas med för de
lagfarna domarna än motsvarande frågor i underrätt. Jag ansluter mig därför
till utredningsmannens uppfattning att det är nödvändigt att hovrätterna är
minst lika väl rustade som underrätterna beträffande teknisk sakkunskap i
fastighetsmål. Detta gäller så mycket mer som hovrätterna genom den för några
år sedan vidtagna skärpningen av reglerna om vidare fullföljd i praktiken fått
en mera markerad ställning som slutinstans i många mål.
Genom
införande av teknisk sakkunskap i hovrätt torde man på sikt kunna räkna med
vissa arbetsekonomiska vinster. Ett fortlöpande samarbete mellan lagfarna
ledamöter och tekniker kan medföra ett ömsesidigt berikande av ledamöternas
kunskaper på deras specialområden. Ett sådant samarbete är också ägnat att
effektivisera domstolens processledning. Att en tekniker kommer in i
handläggningen på ett tidigt stadium bör kunna medföra att frågor som har ett
dominerande tekniskt inslag snabbare klarläggs.
De
kritiska synpunkter på utredningsmannens bedömning av tekniska frågors
omfattning och beskaffenhet i hovrätt som förts fram vid remissbehandlingen
rör enligt min mening i realiteten mera grundvalen för fastighetsdomstolsreformen
än den nu aktuella frågan om målens behandling i andra instans. Som jag redan
nämnt, äger de principiella motiven för förstärkningen av
fastighetsdomstolarnas sammansättning samma styrka beträffande fullföljdsinstansen.
Någon säker prognos rörande tillströmningen av fastighetsmål till hovrätterna
kan visserligen av olika skäl inte
Prop.
1974:144 49
göras.
Man torde här vara hänvisad till en förhållandevis grov uppskattning. Detta
förhållande kan dock inte tas till intäkt för att man nu skulle underiåta att
genomföra en från allmänna utgångspunkter väl motiverad reformering av hovrätts
sammansättning i fastighetsmål. Jag vill dessutom erinra om att en ny tekniskt
betonad uppgift lagts på domstolarna genom institutet utredningsbeslut som
införts genom expropriationslagen (1972:719, ExL), Det torde också förekomma
att ny teknisk utredning förs in i målet av parterna under handläggningen i
hovrätt.
Jag
anser det följaktligen angeläget att hovrätt på sätt utredningsmannen
föreslagit förstärks med en teknisk ledamot vid handläggningen av fastighetsmål.
En sådan ordning strider inte mot den grundläggande processudla grundsatsen
att alU material som läggs till grund för domstolens bedömning av målet skal.öppet
redovisas för parterna. Dessa bör givetvis ges tillgång till och tillfälle att
yttra sig över sådant material som kan komma ut av teknikerns medverkan i
domstolens arbete.
Det
är uppenbart att teknisk ledamot som är fast knuten till domstol och har hela
sin verksamhet förlagd dit inte kan förväntas täcka hela det tekniska kunskapsområde
som kan aktualiseras i fastighetsmål. Som jag redan tidigare klargjort skall
emellertid denne inte heller fylla en så specialiserad funktion. För teknisk
ledamots ställning som medarbetare i domstolen med uppgift att stå för
grundläggande tekniska insikter är det föreslagna systemet med fasta tjänster
inrättade i hovrätterna väl förenligt. Ett system där ledamöter utses efter
det enskilda målets beskaffenhet ur en krets som sammantaget täcker ett brett
och mångfacetterat kunskapsfält har klara förtjänster men fyller en annan
funktion än den avsedda. När behov uppkommer av en mera specifik teknisk
kunskap än den som teknisk ledamot enligt förslaget kan förväntas
tillhandahålla, bör detta behov tillgodoses på annat sätt. Viss erforderlig
sakkunskap, särskilt i miljöskyddsmålen, torde kunna erhållas i den mån
vattenrättsråd kan tjänstgöra som teknisk ledamot i fastighetsmål. I övrigt får
erforderlig specialistkunskap tillföras målet genom sakkunnigbevisning enligt RB:s
regler.
En
särskild fråga är om den tekniska förstärkningen av hovrätt i mål som överklagas
från fastighetsdomstol bör anstå i avvaktan på att ökad klarhet nås om
fastighetsdomstolarnas framtida befattning med vattenfrågor. Vattenrättskipningens
framtid övervägs f.n. av vattenlagsutredningen, I dess direktiv uttalas bl,a,
att det ter sig naturligt att ersättningsfrågor i vattenmål läggs på
fastighetsdomstol, eftersom det föreligger nära samband mellan
värderingsfrågorna i vissa typer av fastighetsbildningsmål, expropriationsmål
och vattenmål. Som uttalats i samband med ett nyligen framlagt förslag till
ändring i vattenlagen (prop. 1974:83 s. 141, 152) kan man räkna med att
ersättningsfrågorna i vattenmål också i fortsättningen skall avgöras av domstol
och att domstolarna, om i en ny vattenlag endast ersättningsfrågorna kommer att
ligga kvar hos dem.
Prop.
1974:144 50
måste ha möjlighet att föreskriva skadeförebyggande
åtgärder. Enligt min mening kan den kvarstående ovissheten om vilka ytterligare
uppgifter i vattenmål som i en framtid kan komma att bli tillförda de dömande
instanserna i fastighetsmål inte tillmätas någon avgörande betydelse när det
gäller att skapa en kvalificerad sammansättning av hovrätt i dessa mål. Enligt
vattenlagsutredningens uppfattning underlättar utredningsmannens förslag också
en framtida integration av de judicidla prövningssystemen i olika typer av mål.
Frågan om vattenmålens behandling i andra instans får prövas när resultatet av
vattenlagsutredningens arbete föreligger.
Mot bakgrund av det nu anförda ansluter jag mig till
utredningsmannens förslag att ledamot med särskild teknisk sakkunskap skall
ingå i hovrätt vid prövning av fastighetsmål och att särskilda tjänster
inrättas för sådana ledamöter.
5.1.2 Kompetenskrav
Som lagfäst kompetenskrav föreslår utredningsmannen det
som gäller för teknisk ledamot i fastighetsdomstol, dvs, teknisk utbildning och
erfarenhet i fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Utredningsmannen
framhåller samtidigt som angeläget att man åtminstone i inledningsskedet om
möjligt besätter tjänsterna med personer som besitter erfarenhet av båda
slagen.
Remissinstanserna tillstyrker så gott som enhälligt den
föreslagna lösningen, åtskdliga med kommentaren att det vanligaste torde vara
specialisering på antingen fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Ett
par remissinstanser förordar dock att man lagfäster den dubbla kompetensen som
behörighetskrav.
Med hänsyn bl,a. till att antalet tjänster för tekniska
ledamöter i hovrätt blir mycket litet kan i och för sig anföras skäl för att
tjänsterna bör besättas med personer som har dubbel kompetens. Också jag anser
det angeläget att man söker rekrytera personer med sådan bred kunskap.
Emellertid kan ett lagfäst krav på dubbel kompetens komma att hindra att till
domstolarna knyts personer med mycket höga kvalifikationer vilka i huvudsak är
begränsade till ettdera området. Detta kan vara olämpligt. Jag förordar därför
att kompetenskravet får den av utredningsmannen föreslagna utformningen,
5.1.3 Antalet tekniska ledamöter
Utredningsmannen föreslår att tre tjänster för teknisk
ledamot i hovrätt inrättas. Förslaget grundas på att antalet mål vari teknisk
ledamot skall medverka kan beräknas uppgå till ca 200 årligen. Utredningsmannen
bedömer att avverkningskapaciteten per teknisk ledamot med hänsyn till målens
svårighetsgrad torde vara något lägre än i underrätt, där teknisk
Prop.
1974:144 51
ledamot
beräknas delta i handläggningen av omkring 90 mål per år.
Förslaget
godtas så gott som undantagslöst av remissinstanserna. Hovrätten för Västra
Sverige anser dock antalet tjänster vara för högt. Fastighetsrådens förening
hävdar å andra sidan att antalet bör bestämmas till fyra,
I
likhet med utredningsmannen finner jag det angeläget understryka att något helt
hållfast underlag för beräkning av erforderligt antal tjänster f ,n, inte står
att uppbringa. Man är i stor utsträckning hänvisad till uppskattningar. Tills
vidare bör man enligt min mening kunna godta utredningsmannens förslag i denna
del.
5.2
Frågan om koncentration av målen
1
enlighet med sina direktiv har utredningsmannen övervägt möjligheterna att
sammanföra fastighetsmålen till endast vissa hovrätter. Efter en ingående
analys av flera alternativa lösningar kommer han till den slutsatsen att av
olika koncentrationsgrader den hårdaste, dvs, att målen förs samman till en
enda hovrätt, är att föredra. Vid valet mellan detta alternativ och nuvarande
ordning förordar han emellertid att man även i fortsättningen fördelar målen på
alla hovrätterna, åtminstone till dess ett nytt prövningssystem på det
vattenrättsliga området genomförts. Genom en sådan lösning undgår man enligt
utredningsmannen en uppdelning av hovrätterna i två grupper, den ena med
fullständig måluppsättning och den andra med en mera begränsad. Han anser sig
inte ha funnit belägg för någon besvärande oenhetlighet i hovrätternas
avgöranden. När det gäller koncentrationens betydelse för att skapa
förutsättningar för ökad sakkunskap hos domstolen är det framför allt av vikt
att den enskilda hovrätten bereds ett tillräckligt målunderlag, I vissa av
hovrätterna kan målunderlaget visserligen beräknas bli ganska begränsat.
Emellertid kan detta komma att breddas i icke obetydlig män genom att
vattenrättsliga frågor förs till fastighetsdomstol. Ovissheten om hur den
framtida vattenrättskipningen kommer att utformas är enligt utredningsmannen
ett starkt skäl för att nu inte göra ingrepp i den bestående ordningen.
Förslaget
i denna del har mottagits positivt under remissbehandlingen. En minoritet inom
Göta hovrätt avstyrker dock förslaget och föreslår att målen koncentreras till
tre hovrätter. En del instanser menar att frågan bör omprövas när en reformering
av vattenrättskipningen blir aktuell.
Vid
bedömningen av frågan om en koncentration av fastighetsmålen i överinstans kan
först konstateras att det primära syftet med den reform som föreslås av
utredningsmannen självfallet måste vara detsamma som fastighetsdomstolsreformens,
nämligen att skapa ökade förutsättningar för enhetlighet i avgörandena och för
god sakkunskap och erfarenhet hos domstolens ledamöter. I och för sig gagnas
detta syfte maximalt genom att målen förenas hos en enda domstol. Uppenbart är
dock att nu liksom vid
Prop. 1974:144 52
fastighetsdomstolsreformen
också måste tas hänsyn till de allmänna strävandena att förse den enskilde
domaren med ett brett och omväxlande arbetsfält och en allsidig erfarenhet.
Dessa strävanden är inte utan vidare förenliga med en koncentration av målen.
Detsamma gäller behörig hänsyn till hovrätternas ställning när det gäller
domarutbildning och rekrytering.
Om
fastighetsmålen liksom nu fördelas på alla hovrätter är målunderlaget i vissa
hovrätter otvivelaktigt i minsta laget för att bereda domstolens domare den
rutin och erfarenhet av sådana mål som i och för sig kunde anses önskvärd. 1
fråga om målunderlaget är också att märka att enligt hyresprocesskommitténs
nyligen avlämnade betänkande (Ds Ju 1974:3) Bostadsdomstolen, överinstans till
hyresnämnd, mål som f.n, förs till allmän domstol från hyresnämnd i stället
skall överprövas av en särskild domstol, bostadsdomstolen. Dessa måltyper är
emellertid i fastighetsdomstol och enligt utredningsmannens förslag också i
hovrätt som regel undantagna från tekniska ledamöters verksamhetsområde och
förekommer dessutom i alla hovrätter utom Svea endast i relativt obetydlig utsträckning.
Större
betydelse för arbetsbördan har i detta sammanhang vattenmålen. Man kan räkna
med att de vattenrättsliga frågor som efter en planerad reform av
vattenrättskipningen kommer att åvila domstol skall läggas på fastighetsdomstol.
Som jag redan anfört får frågan om vattenmålens behandling i andra instans
prövas när resultatet av vattenlagsutredningens arbete föreligger. En av flera
tänkbara lösningar är emellertid att man i samband med en reform av
vattenrättskipningen kommer fram till att vattenmål lämpligast bör fördelas på
flera, kanske alla, hovrätter. Det nu anförda talar enligt min mening för att
man inte nu bör göra någon ändring i fråga om fördelningen mellan hovrätterna
av mål som överklagas från fastighetsdomstol,
Också
med det i vissa hovrätter förhållandevis blygsamma målantalet är det möjligt
att åstadkomma viss specialisering genom att målen inom varje hovrätt samlas till
en eller ett fåtal rotlar. Härigenom bereds åtminstone några lagfarna ledamöter
tillfälle att förvärva rutin och erfarenhet av fastighetsmålen. Den väsentiiga
förstärkningen av hovrätts sakkunskap i dessa mål åstadkoms ju f ,ö, genom
införandet av teknisk ledamot.
Det
skall inte förnekas att det låga antalet tekniska ledamöter, tre tjänster,
applicerat på mål som är utspridda på sex hovrätter kan innebära vissa
organisatoriska och praktiska olägenheter. En väsentlig uppgift för teknisk
ledamot är som jag förut sagt att ta del i handläggningen redan på ett tidigt
stadium, helst redan när målet kommer in till domstolen, och under målets
handläggning fortlöpande medverka och vara kunskapskälla för de lagfarna
ledamöterna. Det kan erbjuda vissa svårigheter att ordna handläggningen efter
dessa riktiinjer i hovrätt som inte har en tekniker stationerad på
hovrättsorten. Emellertid är jag övertygad om att man genom planering och
samverkan inom och mellan berörda hovrätter skall
Prop.
1974:144 53
kunna finna en godtagbar form för arbetets uppläggning.
Jag vill erinra om att motsvarande problem finns i fastighetsdomstolsorganisationen
och där har kunnat lösas på ett tillfredsställande sätt.
Att såsom föreslagits vid remissbehandlingen koncentrera
målen till tre hovrätter kan i viss mån minska de problem som sist har berörts.
Detta förhållande kan dock inte tillmätas någon avgörande betydelse med hänsyn
till de principiella invändningar som talar mot att göra någon ändring i
nuvarande ordning.
Jag förordar därför att fastighetsmålen som nu fördelas på
alla hovrätterna. Frågan torde böra omprövas när klarhet vunnits om bl,a,
vattenrättskipningens framtida organisation,
5.3 Tekniska ledamöters inordnande i
hovrättsorganisationen
Utredningsmannen föreslår att de tre tjänsterna för
teknisk ledamot skall vara gemensamma för alla hovrätterna men att varje
teknisk ledamot stationeras vid en bestämd hovrätt och hör till denna i
administrativt avseende. Med hänsyn till målantal och geografisk belägenhet
faller det sig enligt utredningsmannens mening naturligt att en tekniker i
första hand betjänar de tre södra hovrätterna, en tekniker i första hand Svea
hovrätt och en tekniker i första hand de två norrlandshovrätterna. Utredningsmannen
anser det lämpligt att markera denna indelning på så sätt att det för varje
tjänst anges vilken eller vilka hovrätter tjänstgöringsskyldigheten
företrädesvis avser.
Förslaget har inte mött någon principiell erinran vid
remissbehandlingen.
Också enligt min mening bör tjänsterna som
utredningsmannen föreslagit inrättas gemensamt för samtliga hovrätter.
Tjänsterna bör vara ordinarie. För varje teknisk ledamot bör bestämmas vid
vilken hovrätt denne skall vara stationerad och vid vilken eller vilka
hovrätter han i första hand skall tjänstgöra. Det bör ankomma på Kungl, Maj:t
eller myndighet som Kungl, Maj:t utser att besluta härom liksom att meddela de
administrativa föreskrifter i övrigt som behövs för de tekniska ledamöternas
tjänstgöring.
5.4 Domförhets- och handläggningsfrågor
5.4.1 Domförhet
Enligt utredningsmannens förslag skall hovrätt som regel
bestå av tre lagfarna och en teknisk ledamot i fastighetsmål. Rätten skall
kunna förstärkas med ytterligare en teknisk ledamot om särskilda skäl
föreligger, I två fall skall rätten å andra sidan vara domför med endast
lagfarna
Prop.
1974:144 54
ledamöter.
Det ena är att målet gäller hyra, arrende, bostadsrätt eller tvångsförvaltning
av bostadsfastighet. Också i sådant mål skall dock teknisk ledamot kunna delta
i stället för en av de lagfarna ledamöterna, om målets beskaffenhet eller annat
särskilt skäl föranleder det. Det andra fallet är att medverkan av teknisk
ledamot i annat fall uppenbarligen inte är behövlig. Enligt förslaget beslutar
rättens ordförande om förstärkning till två tekniker och om teknikers
tjänstgöring i mål om hyra e,d.
Remissinstanserna godtar i
allmänhet förslaget. Undantagsregeln om handläggning av andra mål än sådana som
rör hyra e,d, utan medverkan av tekniker kritiseras dock från hovrättshåll. Man
anser att förslaget i denna del innebär ett alltför kategoriskt krav på
medverkan av tekniker och förordar att ordet 'uppenbarligen' får utgå eller att
möjlighet öppnas att förordna om handläggning utan teknisk ledamot, om målets
beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Några remissinstanser
diskuterar också i vilken sammansättning rätten skall pröva om medverkan av tekniker
behövs. Hovrätten för Västra Sverige förordar att beslutet skall ankomma på
hovrättsavdelning och att samma skall gälla beslut om att tillkalla teknisk
ledamot i hyresmål.
För egen del anser jag att
de av utredningsmannen föreslagna domförhetsreglerna har fått en i stort sett
ändamålsenlig utformning. Bortsett från undantagsregeln beträffande andra mål
än hyresmål o.d. har bestämmelserna direkta motsvarigheter i lagen (1969:246)
om fastighetsdomstol. Vad gäller den åsyftade undantagsregeln bör först slås
fast att det normala givetvis bör vara att teknisk ledamot deltar i
handläggningen. Såsom framhålls av utredningsmannen finns det emellertid frågor
där teknikerns medverkan inte är motiverad. Jag syftar främst på rent processudla
frågor, t,ex, avvisning. Också sådana undantagsfall då huvudsaken har klart
juridisk karaktär utan teknisk färgning hör till bilden. Ett rationellt
utnyttjande av teknisk ledamots kapacitet kräver en möjlighet till handläggning
utan tekniker. Undantagsbestämmelsen bör utformas så att tvekan om förekomsten
av tekniska frågor leder till att tekniker skall delta. Detta synes också vara
den avsedda innebörden i utredningsmannens förslag. Jag ansluter mig därför
till detta.
Prövningen
av domförhetsfrågor bör göras av hovrätten enligt vanliga sammansättningsregler.
Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen,
Hyresprocesskommittén
har i sitt remissyttrande föreslagit att domförhetsregeln för hyresmål görs
tillämplig också på vissa mål enligt bostadssaneringslagen (1973:531), där
fullföljd sker från hyresnämnd direkt till Svea hovrätt.
Härtill vill jag först
anmärka att kommittén i sitt efter remissyttrandet avlämnade betänkande (Ds Ju
1974:3) Bostadsdomstolen, överinstans till hyresnämnd, har föreslagit bl,a, att
i sådana ärenden enligt bostadssaneringslagen, där talan nu skall fullföljas
från hyresnämnd till Svea
Prop.
1974:144 55
hovrätt,
fullföljd i stället skall ske till den av kommittén föreslagna bostadsdomstolen.
Vid genomförandet skall enligt förslaget mål som dä är anhängiga i hovrätten
föras över till bostadsdomstolen.
Proposition
i anledning av hyresprocesskommitténs förslag planeras bli förelagd riksdagen i
år med sikte på genomförande av en reform under år 1975, Om kommittéförslaget
godtas, kommer därigenom hovrätts befattning med den typ av bostadssaneringsmål,
som kommittén berört i sitt remissyttrande, att upphöra. Med hänsyn härtill
finner jag inte anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om hovrätts
sammansättning i sådana mål,
5.4.2
Teknisk ledamots medverkan i handläggningen
Om
det behövs för utredning i särskild fråga vid fastighetsdomstol kan det uppdras
åt en eller flera ledamöter att verkställa undersökning på platsen. Parterna
skall underrättas om tiden för undersökningen, om den inte sker bara som
förberedande åtgärd för syn på stället. Utredningsmannen förordar att
möjlighet införs också för tekniker i hovrätt att ensam eller tillsammans med
annan ledamot, företrädesvis referenten, företa sådan undersökning som nu
sagts. Efter förebild i 11 kap, 106 a 8 vattenlagen föreslår utredningsmannen
även en bestämmelse varigenom parterna tillförsäkras rätt att yttra sig över
utredning som teknisk ledamot verkställt i målet. Bestämmelsen är avsedd att
gälla all sådan utredning som inte bara i oväsentlig mån avviker från vad som
tidigare kommit fram i målet.
De
föreslagna bestämmelserna har i allmänhet lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Två hovrätter uttalar dock viss tvekan beträffande användningen i hovrätt av
det föreslagna systemet med särskild undersökning på platsen och anser det
stridande mot omedelbarhetsprincipen. Vad gäller den senare bestämmelsen anförs
från ett häll att den också bör göras tillämplig för fastighetsdomstol. Från
advokatsamfundet invänds att bestämmelsen medger undantag från grundprincipen
att parterna skall ha tillfälle att yttra sig över allt material som läggs till
grund för rättens avgörande.
För
egen del ser jag den föreslagna bestämmelsen om undersökning på platsen främst
som ett medel för domstolen att i vissa mål fullt ut tillgodogöra sig
teknikerns särskilda kunskaper. Mot den praktiska tillämpningen av den
motsvarande bestämmelse, som gällt för fastighetsdomstolarnas vidkommande
alltsedan dessa domstolars tillkomst, har inga erinringar framförts. Jag anser
att bestämmelsen är väl motiverad också för förfarandet i hovrätt. Med den syn
jag nu redovisat på bestämmelsens syfte följer också att klara fördelar
merendels torde ligga i att, som utredningsmannen förordat, lagfarna ledamöter
deltar i undersökningen. Omedelbarhetsintresset tillgodoses genom föreskriften
att parterna skall beredas tillfälle att närvara vid undersökningen.
Prop. 1974:144 56
Möjligheten
till undersökning bör enligt min mening inte vara begränsad till mål där syn på
stället blir aktuell. Jag anser därför inte påkallat att i detta sammanhang
såsom förordats av en hovrätt vidga hovrätternas möjligheter att företa syn
enligt FBL,
De
efter mönster av vattenlagen utformade reglerna om parts rätt att yttra sig
över resultatet av utredning som teknisk ledamot verkställt får betraktas som
en naturlig konsekvens av bestämmelserna om undersökning på platsen. Jag
ansluter mig till förslaget i denna del. Jag anser inte att det finns anledning
att nu ta upp frågan om införande av motsvarande lagbestämmelser för handläggningen
i första instans.
5.5
Genomförandet
Utredningsmannen
föreslår att reformen genomförs den 1 juli 1974 med den övergångsanordningen
att äldre bestämmelser skall tillämpas i mål vari hovrätt före ikraftträdandet
börjat huvudförhandling eller föredragning för målets avgörande.
Hovrätten
för Övre Norrland redovisar principiella invändningar mot ikraftträdande vid
annan tidpunkt än årsskifte samt förordar att de nya reglerna blir tillämpliga
endast på mål som kommer in till hovrätt efter ikraftträdandet.
Enligt
min mening talar starka skäl för att behovet av teknisk sakkunskap i hovrätt i
fastighetsmål tillgodoses snarast möjligt. Jag förordar att det lämnas åt Kungl.
Maj:t att besluta om tidpunkt för ikraftträdandet så snart de frågor som hänger
samman med inrättande och tillsättande av teknikertjänsterna blivit lösta,
I
fråga om de mål som vid ikraftträdandet är anhängiga vid hovrätt är det enligt
min mening ändamålsenligt med en övergångsbestämmelse av den innebörd
utredningsmannen föreslagit.
6
Upprättat lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol.
Förslaget
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
7
Specialmotivering
Rubrik
Lagen
bör innehålla endast sådana regler om domstolar och rättegång på
Prop.
1974:144 57
detta
område som avviker från eller fyller ut reglerna i RB och andra författningar, t.ex,
FBL. I enlighet med detta betraktelsesätt, som förordats även av flera
remissinstanser, har rubriken, som hittills tagit sikte endast på
underrättsregler, ändrats till att innefatta också regler för högre rätt,
I
överensstämmelse härmed har också en mellanrubrik ändrats och två nya sådana
lagts till,
1 §
Av
lagtekniska och praktiska skäl har införts en samlingsbeteckning för mål och
ärenden som fastighetsdomstol skall upptaga. Som samlingsbeteckning används
termen fastighetsmål. Att det, som någon remissinstans påpekat, finns andra
typer av mål som rör fastighetsförhållanden än sådana som faller inom
bestämningen i denna paragraf är enligt min mening inte ägnat att medföra några
praktiska olägenheter.
Fastighetsdomstol
är tingsrätt i särskild sammansättning. Detta innebär bl,a, att
instansordningen från fastighetsdomstol, om annat inte följer av särskild
författning, följer reglerna i RB, Det har därför inte ansetts nödvändigt att
i denna lag ange högre instans,
2S
Den
i 1 8 införda termen fastighetsmål har förts in också här. Hänvisningen i
denna paragraf har därigenom gjorts tillämplig också för högre instans.
13
8
Här
anges de särskilda regler om hovrätts sammansättning i vissa fastighetsmål, som
innebär avvikelse från grundregleringen i RB.
Avgörandet
i sammansättningsfrågor enligt första stycket andra punkten, andra stycket och
tredje stycket ankommer på hovrätten. När hovrätten företar mål till
huvudförhandling eller föredragning bör hovrätten pröva sin domförhet.
Praktiska skäl torde i många fall tala för att denna prövning sker redan på ett
tidigare stadium, under målets beredande, 1 avdelningsordförandes ledning av
arbetet på avdelningen får självfallet anses ingå att beakta uppkommande frågor
om domförhet och tillse att de vid lämplig tidpunkt kommer under prövning.
Särskilda
skäl att låta två tekniker medverka torde i allmänhet få anses föreligga t.ex,
när målet innehåller ovanligt många eller ovanligt svårbedömda tekniska
problem.
Handläggning
av annat fastighetsmål än hyresmål e,d, utan medverkan av teknisk ledamot skall
kunna förekomma när teknisk ledamots medverkan uppenbarligen inte behövs. Det
kan gälla rent processudla frågor, t.ex, avvisning. Emellanåt torde också kunna
förekomma materiella avgöranden av uteslutande juridisk art, t.ex. vissa
frågor om rätte-
Prop. 1974:144 58
gångskostnad, eller undantagsvis någon materiell
fastighetsrättslig fråga. För handläggning utan tekniska ledamöter förutsätts dock
att alla frågor som är uppe till bedömande vid tillfället faller inom
undantagsregeln. Handläggs samtidigt processuell eller eljest uteslutande
juridisk fråga och fråga som inte uppenbarligen saknar tekniskt inslag skall
den tekniske ledamoten delta i handläggningen av alla frågorna.
Har mål som avses i 3 8 andra stycket (hyresmål e,d,) i
fastighetsdomstol handlagts med teknisk ledamot i rätten, torde i regel skäl
föreligga att förordna om medverkan av teknisk ledamot också i hovrätten.
Att, som föreslagits av en remissinstans, göra ett tillägg
till 2 kap, RB motsvarande bestämmelsen i 1 kap, 8 8 samma balk har inte
ansetts påkallat av den särskilda sammansättningen enligt patentlagen
(1967:837) och är enligt min mening inte heller påkallat nu,
14 8
I denna paragraf anges kvalifikationskraven för tjänst som
teknisk ledamot i hovrätt. Motsvarande regel för teknisk ledamot i fastighetsdomstol
finns i 3 8 tredje stycket.
Sådan ytterligare reglering av tjänstetillsättning som kan
behövas får meddelas i administrativ ordning,
15§
Enligt 9 8 kan ordföranden i fastighetsdomstol uppdra åt
en eller flera ledamöter att verkställa undersökning på platsen, om det behövs
för utredning av särskild fråga. Är sådan undersökning inte bara en förberedande
åtgärd för syn på stället, skall parterna underrättas om tiden för
undersökningen, I denna paragraf öppnas möjlighet till motsvarande undersökning
under hovrättsprocessen. Det torde falla sig naturligt att lämna uppdraget till
den tekniske ledamoten. Vanligen torde det också vara lämpligt att därjämte en
lagfaren ledamot deltar, företrädesvis den ledamot som tilldelats målet.
16 8
Teknisk ledamot kan komma att tillföra domstolen andra
synpunkter och uppgifter än vad parterna lagt fram. För att undvika att
parterna får del av sådant material först genom rättens avgörande har här,
efter förebild i 11 kap. 106 a § vattenlagen, införts skyldighet för domstolen
att ge parterna tillfälle att yttra sig över teknisk ledamots utredning, som är
av beskaffenhet att kunna läggas till grund för avgörandet och som i mer än
oväsentlig mån avviker från förut framlagt material,
17 8
Den rätt att för sina sammanträden förfoga över lokaler i
vissa allmänna byggnader som i denna paragraf, förut betecknad 13 8, hittills
tillförsäkrats
Prop.
1974:144 59
fastighetsdomstol
har ansetts böra tillförsäkras också högre instans. Detta har skett genom att
ordet fastighetsdomstol utbytts mot domstol i fastighetsmål.
Sedan
staten numera svarar för lokalhållningen också för de allmänna underrätterna
torde bestämmelsen sakna nämnvärd praktisk betydelse för tillträde till
domstolsbyggnader. I enlighet härmed har ordet domstolsbyggnad som exempel på
allmän byggnad utgått.
8
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande över lagförslaget inhämtJts genom utdrag av
protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen,
Ur protokollet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga I Utredningsmannens förslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:246 om
fastighetsdomstol'
dels att lagens rubrik skall ha nedan angivna lydelse,
dels att 1 och 2 88 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 9 8 skall lyda
"Bestämmelser om förfarandet i fastighetsdomstol",
de/s att nuvarande 13 och 14 88 skall betecknas 17 och 18
SS,
dels att rubriken närmast före 13 8 skall sättas närmast
före 17 S,
dels
att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 13-16 SS, samt närmast före 13
och 15 88 nya rubriker av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Lagen om fastighetsdomstol
Inledande bestämmelser
Föreslagen
lydelse
Lagen om domstolar och rättegång i fastighetsmål
opaginerad Kontrollera mot PDF
IS
I
varje län skall finnas en fastighetsdomstol. Konungen kan dock föreskriva att
annat område än län skall utgöra domkrets för fastighetsdomstol eller att flera
fastighetsdomstolar skall finnas för samma område. Den rtingsrätt som Konungen
bestämmer skall vara fastighetsdomstol.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fastighetsdomstol
upptager de mål och ärenden som anges i särskild lag eller författning. Om
flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område, bestämmer Konungen
hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna.
Fastighetsdomstol
upptager de mål och ärenden som anges i särskild lag eller författning (fastighetsmål).Om
flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område, bestämmer Konungen
hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna.
Överdomstol i fastighetsmål är hovrätt i den
sammansättning nedan sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Lagen omtryckt 1971:534.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
Som sista domstol i fastighetsmål dömer högsta domstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
fastighetsdomstol och rättegången i mål eller ärende vid sådan domstol gäller
i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol, i den mån ej
annat följer av denna lag eller annan författning.
Om domstol
i fastighetsmål och rättegången i mål eller ärende vid sådan domstol gäller i
tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol, i den mån ej annat
följer av denna lag eller annan författning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hovrätts sammansättning
138
Vid handläggning av fastighetsmål är hovrätt domför med
tre lagfarna ledamöter och en teknisk ledamot. Om särskilda skäl föreligger
kan efter ordförandens bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i
rätten. Flera än fem får ej sitta i rätten.
Hovrätt är domför med endast lagfarna ledamöter enligt vad
i rättegångsbalken föreskrives i mål eller ärende som avses i 3 § andra
stycket samt i mål eller ärende i övrigt där medverkan av teknisk ledamot uppenbarligen
icke är behövlig.
I mål eller ärende som avses i 3 § andra stycket får efter
ordförandens bestämmande teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en
lagfaren ledamot, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder
det.
14 8
Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet
av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Sådan ledamot utnämnes eller
förordnas av Konungen.
Prop. 1974:144 62
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelser
om förfarandet i hovrätt
158
Bestämmelserna i 9§ äger motsvarande tillämpning ifråga om fastighetsmål
i hovrätt, dock att beslutet skall fattas av hovrätten.
168
Utredning, som teknisk ledamot verkställt beträffande fråga av teknisk
beskaffenhet, får ej läggas till grund för hovrättens dom eller beslut, utan
att parterna först beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta
gäller ej om utredningen i endast oväsentlig mån avviker från vad tidigare
framkommit i målet.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974,
Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas i mål vari hovrätt före ikraftträdandet
påbörjat huvudförhandling eller föredragning för målets avgörande.
Prop.
1974:144 63
Bilaga 2
Måltyper vid fastighetsdomstol'
A Fastighetsbildningsmål m.m.
Mål som avses i
1, fastighetsbildningslagen (1970:988;
omtryckt 1971:1035) 15 kap, (fastighetsbildningsmål)
2, lagen (1971:1037) om äganderättsutredning
och legalisering 27 8 (talan mot förrättningsbeslut)
3, lagen (1921:378) om ströängars
indragande till kronan 34 8 (besvär mot utiåtande)
4, lagen (1925:334) om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen)
11 8 (talan mot förrättningsbeslut)
Anm. Gäller t,o,m, år 1976,
5, lagen (1933:269) om ägofred
31 och 46 88 (klandertalan mot förrättning om
stängselskyldighet eller betesreglering)
36 och 37 88 (granskning och registrering av
förening om stängselskyldig
het eller betesreglering)
43 § (talan mot debiteringslängd)
45 § (talan mot sammanträdesbeslut)
49 8 (klander över syn om försummat stängselunderhåll)
6, lagen (1939:608) om enskilda vägar
37 8 (talan mot förrättningsbeslut)
86 8 (ersättning för markupplåtelse eller annat intrång)
105 8 (ersättning enligt 102, 103 eller 104 S)
7, lagen (1945:119) om stängselskyldighet för
järnväg m,m,
4 8 (skyldighet att hålla stängsel)
5 8 sista stycket (ersättning)
8, anläggningslagen (1973:1149)
30 8 (talan mot förrättningsbeslut)
'Sammanställningen gör ej anspråk på att vara uttömmande.
Prop. 1974:144 64
9.
lagen (1973:1150) om förvaltningav samfälligheter
7 och 15 88 (klander m.m,
i fråga om ddägarförvaltning)
20, 23, 46, 53 och 54 88
(klander m,m, i fråga om föreningsförvaltning)
B
Expropriationsmål m.m.
Mål
som avses i
1, expropriationslagen
(1972:719)
3 kap,
3 8 (ersättning för fortsatt nyttjande av fastighet)
5 kap, 2-4 88 (expropriationsmål)
7 kap, 5 8 (förordnande om
förskott)
7 kap, 6 8 (ersättning för
skada vid undersökningsarbete)
2, lagen (1886:46 s, 1) angående stenkolsfyndigheter m.m, 14 8 1 och 3
mom, (inlösen)
3, lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
1
a 8 tredje stycket (fråga om expropriation enligt 1 a 8 andra stycket) 5 b §
(tvist i fråga om ändring, flyttning m,m. av elektrisk ledning)
4, vattenlagen
(1918:523)
4 kap, 10-12 88
(lösningsrätt till strömfall m,m,)
14
kap, 5 8 1 mom, (ersättning för skada vid undersökningsarbete)
5, lagen (1942:350) om fornminnen 17 8 (ersättning eller kostnad)
6, byggnadslagen (1947:385; omtryckt 1972:775)
23,
53, 65, 69, 71, 75, 85, 117 och 137 88 (frågor om ersättning, inlösen, deltagande
i kostnader)
7, lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m,m, 3 och
4 88 (inlösen)
8, civilförsvarslagen (1960:74)
73
S (ersättning i vissa fall för ianspråktagen egendom eller vidtagen åtgärd)
Lagen
föreslås upphävd den 1 januari 1975 i lagrådsremiss med förslag till lag om vissa
mineralfyndigheter.
Prop. 1974:144 65
9. lagen (1960:690) om byggnadsminnen
10 8 (ersättning)
11 8 (ersättning för förlust å
fordran)
10. naturvårdslagen (1964:822; omtryckt 1972:779)
33 8 (ersättning eller inlösen)
34 S (ersättning för förlust å
fordran)
35 8 (återbetalning av ersättning)
Ersättning enligt 6 8 lagen om bevarande av bokskog, se prop.
1974:73
11. jordförvärvslagen (1965:290)
11 8 (inlösen av egendom vid vägrat
förvärvstillstånd)
12. jordhävdslagen (1969:698)
5 8 (inlösen av egendom efter föreläggande om återställande
av hävd)
13. jordabalken (omtryckt 1971:1209)
13 kap. 23 8 (omprövning eller jämkning av tomträttsavgäld)
14. lagen (1970:955) om införande av nya jordabalken
(omtryckt
1971:1210)
4 8 (lösningsrätt till ofri tomt i stad)
Anm, Gäller t.o,m, 1988 enligt SFS 1973:897,
15. rennäringslagen (1971:437)
29 8 (upphävande av och ersättning för renskötselrätt)
16. lagen (1972:114) med anledning av konventionen
den 9 februari 1972
mellan Sverige och Norge om renbetning
5 8 (ersättning för skada)
17. väglagen (1971:948)
66 8
(ersättning enligt 55, 58, 61, 63 eller 64 8 eller inlösen enligt 56, 59 eller
62 8)
68 8 sista
stycket (ersättning för förlust å fordran)
70 S (talan av kommun om ersättning i visst fall för vägmark)
18. bostadssaneringslagen (1973:531) 17
8 (inlösen)
19. gruvlagen (1974:342)
10 kap. 7 8 (inlösen av rätt till utmål)
12 kap. 1 8 (talan mot förrättningsbeslut)
Prop,
1974:144 66
C Hyres- och arrendemål m.m.
Mål som avses i
1, jordabalken (omtryckt 1971:1209)
8 kap. 32
8 (arrendetvist, som ej enligt 30 8 ankommer på arrendenämnd, klandertalan mot
arrendenämnds beslut samt ärende ang. utseende av synemän m.m. enligt 9 kap, 24
8)
Anm. Fullföljdsrätten är begränsad enligt 8 kap, 33 8
12 kap, 71 8 (hyrestvist, som ej enligt 69 8 ankommer på
hyresnämnd och ej heller rör kollektivavtal, samt klandertalan mot hyresnämnds
beslut, om tvisten ej rör kollektivavtal)
Anm. Fullföljdsrätten är begränsad enligt 12 kap, 72 8
2, lagen (1970:998) om arrendenämnder och
hyresnämnder
22 S andra stycket (besvär bl,a, mot avvisnings- och
avskrivningsbeslut samt mot beslut om vissa ersättningar enligt 20 8)
Anm. Talan får ej fullföljas
27 8 (talan om utdömande av vite)
3, lagen (1957:390) om fiskearrenden
17 S
(tvist om fiskearrende som ej ankommer på arrendenämnds prövning samt
klandertalan mot arrendenämnds beslut i fråga om förlängning av arrendeavtal
eller fastställande av villkoren för sådan förlängning)
Anm. Fullföljdsrätten är begränsad enligt 18 8
4, lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet (omtryckt
1971:544)
11 8 (klander av förvaltning)
17 S (besvär mot hyresnämnds beslut)
5, bostadsrättslagen (1971:479)
76 8 (klandertalan mot hyresnämnds
beslut i fråga om hyresvillkor enligt 7 S sista stycket och i fråga om vägrat
inträde enligt 52 8 samt besvär mot hyresnämnds beslut i fråga om godkännande
av beslut på föreningsstämma enligt 60 8 första stycket 1)
77 8 (bostadsrättstvist som ej ankommer
på hyresnämnd)
Prop. 1974:144 67
Anm.
Fullföljdsrätten är begränsad enligt 78 §
6,
bostadssaneringslagen (1973:531)
21 8 (besvär mot
hyresnämnds beslut som ej skall föras direkt hos Svea
hovrätt)
D
Miljöskyddsmål
Mål
som avses i
miljöskyddslagen
(1969:387; omtryckt 1972:782)
33 8 (inlösen)
34 § (ersättning eller annat enskilt anspråk)
35 § andra stycket sista punkten (ersättning för förlust ä fordran) 51 §
andra stycket (ersättning för skada vid undersökningsarbete)
Prop.
1974:144 68
Bilaga 3
Det
remitterade förslaget
Förslag
till
Lagom
ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:246) om
fastighetsdomstol' de/s att nuvarande 13och 14 88 skall betecknas 17 och 1888, dc/s
att lagens rubrik samt 1, 2 och 17 §8 skall hanedan angivna lydelse, dels att
rubriken närmast före 9 8 skall lyda "Förfarandet i fastighetsdomstol",
dels att rubriken närmast före 13 8 skall sättas närmast före 17 8, dels att i
lagen skall införas fyra nya paragrafer, 13-16 88, samt närmast före 13 och 15
88 nya rubriker av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om fastighetsdomstol Lag om domstolar i fastighetsmål
15
1 varje län skall finnas en fastighetsdomstol. Konungen
kan dock föreskriva att annat område än län skall utgöra domkrets för
fastighetsdomstol eller att flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma
område. Den tingsrätt som Konungen bestämmer skall vara fastighetsdomstol.
Fastighetsdomstol upptager de Fastighetsdomstol upptager de
mål och ärenden som anges i sär- mål och
ärenden som anges i sär
skild lag eller författning. Om flera skild
lag eller författning. Sådant
fastighetsdomstolar skall finnas för mål
eller ärende benämnes i denna
samma område, bestämmer Ko- lag
fastighetsmål. Om flera fastig-
nungen hur skilda slag av mål och hetsdomstolar
skall finnas för sam
ärenden skall fördelas mellan dom- ma
område, bestämmer Konungen
stolarna, hur skilda slag av/asf/g/iersmå/skall
fördelas mellan domstolarna.
28
Om fastighetsdomstol och rätte- Om domstol i fastighetsmål
och gången i mål eller ärende vid sådan rättegången i sådant mål gäller i till-domsfo/gäller
i tillämpliga delar vad lämpliga delar vad som är föreskri-
Lagen omtryckt 1971:534.
Prop.
1974:144 69
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som är föreskrivet om allmän dom- vetom allmän domstol, i
den mån ej
stol, i den mån ej annat följer av annat följer av denna lag eller annan
denna lag eller annan författning, författning.
Hovrätts sammansättning
13 8
Vid handläggning av annat fastighetsmål än sådant som
avses i 3§ andra stycket är hovrätt domför med tre lagfarna ledamöter och en
teknisk ledamot. Om särskilda skäl föreligger kan efter hovrättens bestämmande
ytterligare en teknisk ledamot ingå i rätten.
Bestämmelserna i första stycket gäller dock ej när
hovrätten finner att medverkan av teknisk ledamot uppenbarligen icke är
behövlig.
I mål som avses i3§ andra stycket får efter hovrättens
bestämmande teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot, om
målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
14 §
Teknisk ledamot i hovrätt skall ha teknisk utbildning och
erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Sådan ledamot utnämnes
eller förordnas av Konungen.
Förfarandet i hovrätt
15 S
Bestämmelserna i 9§ äger motsvarande tillämpning ifråga
om fastighetsmål i hovrätt, dock att uppdraget lämnas av hovrätten.
168
Utredning, som teknisk ledamot i hovrätt verkställt
beträffande fråga a v teknisk beskaffenhet, får ej läggas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
till
grund för hovrättens dom eller beslut, utan att parterna först beretts
tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta gäller dock ej, om utredningen
i endast oväsentlig mån avviker från vad som tidigare framkommit i målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fastighetsdomstol får för
sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan
allmän byggnad som ej är upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres
av gudstjänstio-kal. Uppkommer särskilda kostnader, ersattes de av
statsverket.
Domstol i fastighetsmål
får för sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i allmän byggnad som
ej är upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.
Uppkommer särskilda kostnader, ersattes de av statsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den dag Kungl, Maj:t bestämmer.
Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas i mål vari hovrätt före ikraftträdandet
påbörjat huvudförhandling eller föredragning för målets avgörande.
Prop. 1974:144 71
Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 24 september
1974.
Närvarande: justitierådet BERGSTEN, regeringsrådet LIDBECK,
justitierådet HÖGLUND, justitierådet BRUNDIN.
Enligt lagrådet den 10 september 1974 tillhandakommet
utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 28 juni 1974, har Kungl, Maj:t förordnat att lagrådets yttrande
skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1969:246)
om fastighetsdomstol.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, har inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Karin Bredberg-Olsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Det remitterade förslaget innehåller nya regler om
hovrätts sammansättning i sådana mål som här benämns fastighetsmål. De nya
reglerna, som infogats som ett särskilt avsnitt i lagen om fastighetsdomstol,
har föranlett vissa smärre ändringar i lagens nuvarande bestämmelser.
Benämningen fastighetsmål har införts i / § genom
infogande av en ny andra punkt i paragrafens andra stycke. Lagrådet vill i
anslutning därtill förorda viss jämkning av första punkten i samma stycke. Den
föreskriver nu, att fastighetsdomstol upptar de mål och ärenden som anges i
särskild lag eller författning. Uttrycket 'särskild lag eller författning'
leder tanken närmast till en viss lag eller författning, som reglerar just
frågan, vilka mål Och ärenden som skall upptas av fastighetsdomstol. Sådan lag
eller författning finns emellertid inte, utan uttrycket syftar på de
bestämmelser Om fastighetsdomstols prövning av mål och ärenden som numera finns
införda i ett flertal lagar och författningar i allmänna fastighetsrättsliga
ämnen, såsom jordabalken, fastighetsbildningslagen, expropriationslagen,
byggnadslagen, väglagen osv. Den oegentlighet som med hänsyn härtill vidlåder
uttrycket kan undvikas genom att punkten får lyda exempelvis sä, att
fastighetsdomstol upptar mål eller ärende enligt vad som föreskrivs i lag eller
författning. Genom att ersätta pluralformen 'mål och ärenden' med singularformen
'mål eller ärende ' vinner man samtidigt bättre korrespondens med den nya
andra punkten.
Vad angår 13 § i förslaget torde det vara avsett, att de
allmänna domförhetsreglerna för hovrätt i 2 kap. 4 8 rättegångsbalken skall
gälla i fastighetsmål såtillvida, att hovrätten är domför med fyra ledamöter
men att flera än fem ej får sitta i rätten. Innebörden av nämnda paragraf i
förslaget torde således vara, att minst tre lagfarna ledamöter alltid skall
ingå i rätten samt att antalet lagfarna ledamöter kan vara tre eller fyra när
endast en teknisk ledamot deltar men måste stanna vid tre när två tekniska
ledamöter ingår. Denna innebörd synes böra komma till klarare uttryck i
Prop.
1974:144 72
lagtexten. Samtidigt torde en redaktionell jämkning vara
att förorda i fråga om första och andra styckena. Förslagsvis kan åt 13 8
första stycket ges den lydelsen, att det först upptar bestämmelsen, att i annat
fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket en teknisk ledamot skall ingå i
hovrätten i stället för en lagfaren ledamot, såvida icke hovrätten finner att
medverkan av teknisk ledamot uppenbart ej är behövlig, och att därtill fogas
föreskriften att, om särskilda skäl föreligger, rätten kan efter hovrättens
bestämmande bestå av tre lagfarna och två tekniska ledamöter. Med en sådan
lydelse av första stycket blir andra stycket överflödigt och kan utgå.
Enligt andra punkten i 14 § i förslaget utnämns eller
förordnas teknisk ledamot i hovrätt av Konungen. Detsamma gäller redan nu
enligt 5 8 i fråga om teknisk ledamot i fastighetsdomstol, dock att sådan
ledamot även kan utses av myndighet som Konungen bestämmer. Innebörden av 14 8
i förslaget liksom av den gällande bestämmelsen i 5 8 får anses vara att
ordinarie tjänst som teknisk ledamot tillsätts antingen med fullmakt eller med
förordnande för bestämd tid eller tills vidare. Varken i föreliggande remiss
eller i förarbetena till 5 8 anges skälen till att dessa ordinarie
domartjänster får tillsättas med förordnande. Det må anmärkas att vid
tillkomsten av lagen om fastighetsdomstol departementschefen särskilt
underströk, att en fast anställning för den tekniske ledamoten i fastighetsdomstol
skapade de bästa garantierna för en fullt självständig och oberoende ställning
i förhållande till parterna och de myndigheter som för talan inför domstol (prop.
1969:44 s. 212, NJA II 1969 s. 469). Enligt lagrådets mening saknas anledning
att göra avsteg från grundsatsen att ordinarie domartjänst tillsätts med
fullmakt, jfr 7 S statstjänstemannalagen (1965:274) och 11 kap. 5 5 nya
regeringsformen. Lagrådet förordar att 14 S andra punkten får lyda, att teknisk
ledamot utnämns av Konungen, och att 5 8 såvitt den avser teknisk ledamot ges
motsvarande avfattning. Vidare ifrågasätter lagrådet om inte 11 S andra stycket
statstjänstemannalagen bör kompletteras med bestämmelse om skyldighet för
teknisk ledamot i hovrätt att tjänstgöra i annan hovrätt.
1 övergångsbestämmelserna i förslaget föreskrivs att de
nuvarande bestämmelserna om hovrätts sammansättning fortfarande skall tillämpas
i mål vari hovrätten före ikraftträdandet påbörjat huvudförhandling eller
föredragning för målets avgörande. Det får anses vara förutsatt att hänsyn
härvid skall tas endast till huvudförhandling eller föredragning som leder till
avgörande av målet. Frågan har betydelse bl.a. för det fall att ett mål, vari
hovrätten före ikraftträdandet påbörjat huvudförhandling eller föredragning,
sedermera återförvisas till hovrätten. Om den förnyade handläggningen efter
återförvisning påbörjas efter ikraftträdandet, bör de nya reglerna om
hovrättens sammansättning tillämpas. (Jfr uttalande av lagrådet i prop.
1971:106 s. 159, NJA II 1971 s. 378).
Ur protokollet: Ingrid Hellström
Prop. 1974:144 73
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 oktober 1974.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN,
GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om
fastighetsdomstol.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Som lagrådet har anfört bör i 1 och 13 SS göras vissa
justeringar för att förtydliga paragrafernas innebörd i de hänseenden som
berörs i lagrådets yttrande. Jag biträder lagrådets förslag härvidlag.
Vad lagrådet har uttalat i fråga om tillsättning av tjänst
för teknisk ledamot i hovrätt i anslutning till 14 8 ger mig anledning
framhålla följande. Som jag har nämnt i remissprotokollet (s. 53) är avsikten
att de tre tjänster som beräknas skall vara ordinarie. Detta ligger i linje med
strävandena att domstolar i den utsträckning som är organisatoriskt möjlig
skall utrustas med ordinarie domare (jfr prop. 1973:90 s. 382). Det utesluter
emellertid inte att också domartjänster som inte är ordinarie kan komma att
behövas, t. ex. för att möta ett mera tillfälligt behov av förstärkning. Den av
mig föreslagna lagtexten ger utrymme för ett sådant arrangemang. I sammanhanget
bör också påpekas att 14 Sandra punkten liksom motsvarande bestämmelse i 5 S
i fråga om teknisk ledamot i fastighetsdomstol och i 11 kap. 3 S vattenlagen i
fråga om teknisk ledamot i vattendomstol närmast är att se som en
kompetensregel för tillsättning av tjänst. Jag kan med hänsyn till det anförda
inte ansluta mig till lagrådets förslag i förevarande del.
Som har påpekats i remissprotokollet bör tjänsterna för
teknisk ledamot i hovrätt inrättas gemensamt för alla hovrätter. Motsvarande gäller
redan nu beträffande tjänster för teknisk ledamot i fastighetsdomstol och
vattendomstol. Innehavare av teknikertjänst i hovrätt kommer vid tillämpning av
11 8 statstjänstemannalagen att vara att anse som tillhörande samtliga
hovrätter. Någon tjänstgöring vid annan domstol än hovrätt är inte avsedd. Det
av lagrådet ifrågasatta tillägget till II S statstjänstemannalagen är därför enligt min
mening inte behövligt.
Kungl. Maj:t har den 4 oktober 1974 beslutat förelägga
riksdagen förslag till lag om bostadsdomstol, m.m. (prop. 1974:151). Förslaget
innebär bl.a. att vissa frågor enligt lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet med verkan fr.o.m. den I juli 1975 förs bort från
fastighetsdomstols
Prop.
1974:144 74
prövning. Om förslaget genomförs, kommer det som sägs om
mål eller ärende angående tvångsförvaltning av bostadsfastighet i 3 S
fastighetsdomstolslagen till vilken 13 S idet remitterade förslaget hänvisar
att åsyfta endast klander enligt 11 S tvångsförvaltningslagen. Jag anser inte
att någon ändring i fastighetsdomstolslagen är påkallad med anledning härav.
Utöver de ändringar jag förordat i det föregående bör
vissa redaktionella ändringar göras i det remitterade lagförslaget
Tjänster för teknisk ledamot i tingsrätt och för
vattenrättsråd i hovrätt är f. n. placerade i lönegrad F 25. Härtill kommer
viss avlöningsförstärkning. Enligt min uppfattning bör motsvarande lönegrad och
avlöningsförstärkning gälla för tjänsterna som teknisk ledamot i hovrätt.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
1.
att antaga det
av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om
fastighetsdomstol, med vidtagna ändringar,
2.
att bemyndiga Kungl.
Maj:t att inrätta de ordinarie tjänster för teknisk ledamot i hovrätterna som
jag förordat i det föregående.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar.
- SOU 2009:10 Miljöprocessen s. 382 i texten
- Bet. 1984/85:LU28 om vissa åldersgränser s. 2 i texten
- Prop. 1982/83:26 med förslag till följdlagstiftning till den nya vattenlagen s. 143 i texten
- Rskr. 1974:333 i texten
- Bet. 1974:LU36 Lagutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:151 med förslag till lag om bostadsdomstol, m. m. jämte motioner s. 35 i texten