Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

1974 · 63 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:152, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj :ts proposition nr 152 år 1974 Prop. 1974:152

Nr 152

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förköpslagen
(1967:868); given den 4 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

CARL GUSTAF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Förköpslagen ger kommun förköpsrätt vid försäljning
av fastighet som behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning. I propositionen föreslås att kommun får förköpsrält även i fråga
ora fastighet som är i behov av upprustning.

F. n. gäller att förköp inte får ske om fastigheten
är mindre än 3.000 kvadratmeter och har ett taxeringsvärde, som är lägre än
200.000 kronor. Genom dennas, k. areal-och värderegel utesluts cirka 60 procent
av af färs-och hyresfastigheterna i landet från förköpsrätt. 1 propositionen
föreslås att areal- och värderegeln upphävs för att kommunernas
saneringsverksamhet skall underlättas. Förköpsrätt skall dock inte föreligga i
fråga om egnahemsbebyggelse inklusive fritidsbebyggelse under förutsättning
att köpet avser fastighet som är mindre än 3.000 kvadratmeter.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152

Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenora förordnas i fråga ora förköpslagen (1967:868)

delsatt 17 § skall upphöra att gälla,

delsatt
1, 3, 7, 9 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun har förköpsrält enligl denna lag vid försäljning
omfattande sådan fast egendom sora raed hänsyn till den fraratida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse eller därraed samraanhängande anordning. Förköpsrätt
föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom.

Vad i lagen sägs ora fast egendom
eller fastighet skall, om ej annal är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla
även lomlrält. Vad som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar
tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

Kommun har förköpsrätt enligt denna lag vid försäljning
omfattande sådan fast egendom sora raed hänsyn lill den fraratida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Kommun har
även förköpsrätt vid försäljning omfattande sådan fast egendom som behöver
rustas upp.

Förköpsrätt föreligger även vid
försäljning av tomträtt i sådan egendom som avses i första stycket. Vad i lagen
sägs ora fast egendom eller fastighet skall, om ej annal är föreskrivei, i
tillämpliga delar gälla även tomträtt. Vad sora sägs om lagfart skall, när
försäljning omfatlar tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av
tomträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förköpsrätt
får ej utövas, om /. den sålda fastigheten eller, när försäljning avser flera
fastigheter, varje fastighet har en ägovidd som understiger 3000 kvadratmeter
och ett värde som är lägre än 200000 kronor.

2.
staten är
säljare,

3.
staten eller
landstingskommun är köpare.

Förköpsrält
får ej utövas, ora /. försäljningen endast avser fastighet, som haren ägovidd
understigande 3000 kvadratmeter och är bebyggd med friliggande småhus eller
rad- eller kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för
fritidsändamål för högst två familjer,

2.
slalen är
säljare,

3.
slalen eller
landstingskoramun är köpare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1973:544. - Senaste lydelse 1973:544.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.
köparen är
säljarens make och 4. köparen äi säljarens make och ej
heller om köparen eller, när ej
heller om köparen eller, när ma-makar förvärvar gemensarat, ende- kar förvärvar gemensamt, endera ra av dem är
säljarens eller också, av dem är säljarens eller också, om
om denne är gift, hans makes av- denne är
gift, hans makes avkom-koiTiling, syskon eller syskons av- ling, syskon eller syskons av-komling, komling,

5.
försäljningen
sker på exekutiv 5. försäljningen sker pä exekutiv
auktion, auktion,

6.
försäljningen
avser endast an- 6. försäljningen avser endasl del
av fastighet samt köparen redan andel
av fastighet samt köparen re-äger annan andel i fastigheten och dan äger annan andel i fastigheten denna andel
förvärvals på annat sätt och denna andel förvärvats på annat
än genora gåva. sätt än genom gåva.

Första stycket 1 äger raotsvarande
tillämpning om försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida
förköpsrätt får utövas skall därvid bedömas som om köpet avsett den odelade
fastigheten. Sökes lagfart innan förköpsrält utövas, bedömes frågan
iställetmed hänsyn lill delen, om denna är utbruten, eller, när försäljningen
avser område av fastighet, fastighetsbUdningsbeslut meddelats.

Som värde gäller taxeringsvärdet på
fastigheten eller den taxeringsenhet, i vilken fastigheten ingår, året före
det år då försäljningen skedde. Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, gäller
i stället taxeringsvärdet året före det år då lagfart sökes eller, om särskilt
taxeringsvärde icke finns fördet året, det värde som lägges till grund för
bestämmandet av stämpelskatten.

Omfattar försäljningen tomträtt och
finns ej taxeringsvärde som nu sagts, bestämmes värdet tUl det belopp som
skulle ha lagts till grund för bestämmande av stämpelskatt vid en överlåtelse
som omfattat utom tomträtten även äganderätten till fastigheten.

Förköp i strid med bestämmelserna i denna paragraf är utan
verkan.

7§=' Förköpsrätien utövas genom att
kommun inom tid som anges i andra stycket underrättar säljare och köpare om
beslut att utöva förköpsrätt samt anmäler detta beslut till
inskrivningsmyndigheten med företeende av bevis om underrättelserna. Avser
beslutet fastighet inom annan kommuns område, gäller vad som sagts om
underrättelse till säljare och köpare också den

Senaste lydelse 1970:1021.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

andra
kommunen. Beslutet skall antecknas i faslighelsboken för varje fastighet som
ingår i försäljningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förköpsrätten skall utövas sist på den inskrivningsdag
sora infaller närmasl efter tre raånader från det lagfart söktes på köparens
förvärv eller, ora förvärvstillslånd fordras enligt jordförvärvslagen den 14
maj 1965 (nr 290) eller lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,
från del tillstånd söktes. Om säljaren eller köparen, med överläranande av
styrkt avskrift av köpehandlingen, innan lagfart eller tillstånd sökts, anmäler
försäljningen till den eller de kommuner där den fasta egendomen är belägen,
räknas tiden i stället från det kommunen mottog sådan anraälan. Var avskrift av
köpehandlingen ej bifogad ansökan eller anmälan, räknas tiden först från det
kommunen mottog sådan handling.

Förköpsrätien skall utövas sist på
den inskrivningsdag sora infaller närmast efter tre raånader från det lagfart
söktes på köparens förvärv eller om förvärvstillslånd fordras enligt
jordförvärvslagen (1965:290) eller lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m.m., från del tillstånd söktes. Om säljaren
eller köparen, med överlämnande av styrkt avskrift av köpehandlingen, innan
lagfart eller tillstånd sökts, anraäler försäljningen till den eller de kommuner
där den fasta egendoraen är belägen, räknas tiden i stället från det komraunen
mottog sådan anmälan. Var avskrift av köpehandlingen ej bifogad ansökan eller
anmälan, räknas tiden först från det kommunen raollog sådan handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utövas förköpsrätien ej inom föreskriven lid, är
förköpsrätten förlorad.

9§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun som utövat förköpsrält är
skyldig att söka tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider
förköpsrätien på sätt och inora tid sora anges i andra siycket. Frågan ora
tillstånd till förköp prövas av Konungen. Tillstånd skall vägras ora,

1.
egendora som
avses i I § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men ej är belägen inom
kommunens eget område eller inom kommunblock som anges 12 §,

2.
enligt 4 §
första styckel förköp ej får ske,

3.
det är obilligl
att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare eller
villkoren för eller oraständigheterna vid försäljningen.

Kommun som utövat förköpsrätt
ärskyldig att söka tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider
förköpsrätien på sätt och inom tid som anges i andra stycket. Frågan om
tillstånd till förköp prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras om,

1.
egendom som
avses i I § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men ej är belägen inom
kommunens eget oraråde eller inora koraraun-block sora anges i 2 §,

2.
enligt 4 §
första styckel förköp ej fårske,

3.
det är obilligt
a» förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare eller
villkoren för eller oraständigheterna vid försäljningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J Senaste lydelse 1970:1021.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Bestridande enligt första styckel
anmäles hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken sist på
den inskrivningsdag sora infaller närmast efter en månad från del
förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyndigheten skall ofördröjligen underrätta
kommunen om bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd till förköpet skall
ha inkommil till Konungen inom en månad från det bestridandet antecknades.
Sökes tillstånd ej i rätt tid, är förköpet utan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i
annan kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla att Konungen
prövar frågan om tillstånd lUl förköpet. Ansökan om sådan prövning skall ha
inkommit till Konungen inom en månad från det förköpsrätten utövades. Tillstånd
tiU förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas enligt 2 §.

Föreslagen
lydelse

Bestridande enligt första stycket

anmäles hos inskrivnings-

myndigheten
för anteckning i fastighetsboken sist på den inskrivningsdag som infaller
närmast efter en månad från del förköpsrätten utövades.
Inskrivningsmyndigheten skall ofördröjligen underrätta kommunen om
bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd lill förköpet skall ha inkommit
till regeringen inom en månad från det bestridandet antecknades. Sökes tillstånd
ej i rätt lid, är förköpet utan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätt i
fråga om egendom i annan koramun, äger den kommun där egendoraen är belägen
påkalla att regeringen prövar frågan om tillstånd tiU förköpet. Ansökan om sådan
prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det förköpsrätten
utövades. Tillstånd tiU förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas
enligt 2 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §5 Köp av fast egendom är för sin gUtighet beroende av
att förköp ej sker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har lagfart för köparen beviljats i strid med 20 kap. 7 §
10 jordabalken, är förköpsrätten förlorad. Har förköp skett, är det utan verkan.
Motsvarande gäller när förvärvstillstånd meddelats i strid med 2 § andra
stycket jordförvärvslagen (1965:290)elleristridmed5 § andra styckel lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rälten att förvärva fast egendom eller
gruva eller aktier i vissa bolag.

Har lagfart för köparen beviljats i strid raed 20 kap. 7 §
10 jordabalken, är förköpsrätten förlorad. Har förköp skett, är det utan verkan.
Motsvarande gäller när för-värvstiUstånd meddelats i strid raed 2 § andra
stycket jordförvärvslagen (1965:290) eller i strid med 5 § andra stycket lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätlen alt förvärva fast egendom m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När förköpet fullbordats, skall
köparen till kommunen överlämna de handlingar angående fastigheten som köparen
innehar och som är av betydelse för kommunen såsom ägare av fastigheten.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975.1 fråga om köp eller byte som skett före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser.

Senaste lydelse 1970:1021.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152

Utdrag ur protokollet över justitieärenden hållet inför
Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 4 oktober 1974.

Närvarande: Statsråden HOLMQVIST,
ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, ZACHRISSON,
LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Statsrådet Lidbom anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledaraöter fråga om ändringar i
förköpslagen (1967:868) och anför.

1 Inledning

Enligt förköpslagen (1967:868) (FL)
har kommun förköpsrält vid försäljning som omfattar sådan fast egendom som med
hänsyn till den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning. FL trädde i kraft den 1 januari 1968. Under hösten
1970 utfördes inora justitiedepartementet en undersökning rörande
erfarenheterna av den kommunala förköpslagstiftningen. Resultatet av denna
undersökning har sammanställts i en promeraoria (Ds Ju 1971:1). I saraband med
behandlingen av bosiadssaneringslagen (1973:531) uttalade sig riksdagen för en
översyn av FL (prop. 1973:22, CU 1973:18, rskr. 1973:207).

Inora justitiedepartementet har
upprättats en promemoria (Ds Ju 1974:6) om ändring i förköpslagen (1967:868).
Promemorians förslag till ändringar i FL torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

1974 års promemoria har
remissbehandlats. Yttranden har avgetts av

Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, domstolsväsendets organisations

nämnd (DON), lantbruksstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens planverk,

slatens lantmäteriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,

Göieborgs och Bohus samt Skaraborgs län, boendeutredningen,

Hyresgästernas riksförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Närings

livets byggnadsdelegalion. Svenska bankföreningen. Svenska

kommunförbundet, Stockholras, Malmö, Göteborgs, Örebro och Luleå

kommuner, Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

advokatsarafund, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges

jordbrukskasseförbund och Sveriges villaägareförbund. Göta
hovrätt har bifogat yttranden från sju tingsrätter inom hovrättens område.
Länsslyrelserna har bifogat yttranden från nio kommuner. Länsstyrelsen i
Malmöhus län har dessutom bifogat yttranden från lantbruksnämnden i länet och
Lantbrukarnas provinsförbund i Skåne.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152

2
Gällande rätt

FL trädde ikraft den I januari 1968 (SOU 1966:23
24, prop. 1967:90, 3LU 1967:54, rskr 1967:362). Närmare bestäramelser för
tiUämpningen av FL har meddelats i förköpskungörelsen (1967:873). Förfarandet
enligl FL har saraordnats med tillståndsprövningen enligt jordförvärvslagen
(1965:290) och lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m. (prop. 1967:121, 3LU 1967:54, rskr 1967:362, SFS 1967:870
och 871).

Enligt 1 § FL har kommun förköpsrätt vid
försäljning som omfattar sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida
utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom. Den
allmänna regeln om förköpsrättens tillämpningsområde innebär enligl 1967 års
proposition (prop. 1967:90 s. 77) att förköpsrätt i huvudsak föreligger i fråga
ora obebyggd eller glesbebyggd mark i anslutning till expanderande tätorter
samt beträffande saneringsområden och andra områden där behov att omdana
bebyggelsen gör sig gällande. Utanför förköpsrätten faller däremot sådan mark
beträffande vilken någon förändring av användningen inte kan förväntas (jfr 2
kap. 1 § tredje stycket expropriationslagen, 1972:719, i fråga om tätbebyggt
område).

Enligt 3 § första stycket första punkten FL får
förköpsrätt inte utövas om fastigheten har en ägovidd som understiger 3 000
kvadratmeter och dessutom ett värde som är lägre än 200 000 kronor. Som värde
gäller i allmänhet föregående års taxeringsvärde. För att fastigheten skall gå
fri från förköp måste båda förutsättningarna vara uppfyllda. Om en försäljning
omfattar flera fastigheter måste saratiiga fastigheter var och en för sig
uppfylla förutsättningarna för att försäljningen skall gå fri från förköp. Om
försäljning avser andel eller område av fastighet skall areal-och värderegeln i
allmänhet tillämpas som om köpet avsett den odelade fastigheten.

Syftet med areal- och värderegeln är att genom en
schablonregel utesluta sådana fastigheter som inte kommer i fråga för förköp på
grund av ändamålsbestämningen i 1 §. Genom arealregeln utesluts huvuddelen av
den bebyggda marken, eftersom den vanligen är uppdelad i fastigheter med mindre
areal än 3 000 kvadratmeter. Arealregeln har kompletterats med en värderegel så
att förköp skall kunna ske av fastigheter inom saneringsområden i
stadskärnorna. Sådana fastigheter har nämligen vanligen ett i förhållande till
arealen högt värde (prop. 1967:90 s. 78).

Något särskilt förfarande har inte anordnats för
den rättsliga prövningen av areal- och värderegelns innebörd. I praktiken
kommer prövningen att handhas av inskrivningsmyndigheten. Finner myndigheten
att regeln medför att förköpsrätt inte får utövas, torde lagfart komma att
meddelas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 8

Meddelas
lagfart för köparen är förköpsrätten enligl 12 § andra siycket FL förlorad.
Förköp i strid med areal- och värderegeln är enligt 3 § sista stycket FL utan
verkan. Tvist härom får prövas av allmän domstol, sora tvist om äganderätten
till fast egendora.

Förköpsrätien innebär enligt 5 § FL att kommunen
får förvärva den egendom som köpet avser från säljaren på de villkor som
avtalats mellan denne och köparen. Förköpsrätten utövas enligt 7 § FL genom att
komraun inom viss angiven tid underrättar säljare och köpare om beslut att
utöva förköpsrätt särat anmäler detta beslut till inskrivningsrayndigheten raed
företeende av bevis om underrättelserna. Enligt 9 § FL ar kommun skyldig atl
hos Kungl. Maj:t (bostadsdepartementet) söka tillstånd till förköpet, om
säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten. Tillstånd skall vägras bl. a.
om egendora som avses i 1 § FL inte ingår i försäljningen eller om det är
obilligl atl förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare
eller villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen.

Enligt 2 § andra stycket jordförvärvslagen
(1965:290) skall ansökan om förvärvstillstånd inte prövas innan det bhvit
slutiigt avgjort ora förköp skall äga rum. Detta gäller inte om det är
uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas (prop. 1969:23 s. 7).
Lantbruksnämnden kan alltså i vissa fall underlåta att höra kommunen. Avsikten
är att genom ett informellt saraarbete mellan kommunerna och lantbruksnämnderna
kommunernas befattning med förvärvsärendena skall kunna begränsas i stor
utsträckning och att de endast skall behöva ta ställning tUl sådana
markförsäljningar som kan vara av intresse från markpolitisk synpunkt.
Motsvarande bestämmelse finns i 5 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag). Ansökan
ora förvärvstUlstånd enligt sistnämnda lag skall ges in till länsstyrelsen.

3
Riksdagens begäran om översyn av FL m. m.

Saneringsutredningen föreslog i beiänkandena (SOU
1971:64 och 65) Sanering I och II
bl. a. atl areal- och värderegeln inte
skulle gälla inom av kommunen preciserat saneringsområde (se prop. 1973:22 s.
34 och 65-67).

I proposition med förslag till bostadssaneringslag
m. m. anförde föredragande statsrådet följande om detta förslag (prop. 1973:22
s. 99):

Denna areal- och värderegeln medför enligt
utredningen att ett stort antal fastigheter inom saneringsområden faller
utanför FL:s tillämpningsområde. Genom bearbetningar av material från 1970 års
fastighetstaxering har utredningen sålunda koramit fram tUI att 60 % av affärs-
och hyresfastigheterna i landet har ett taxeringsvärde som är lägre än 200 000
kr. För att ge kommunerna ökade möjligheter att förköpa fastigheter inom
saneringsområden föreslår utredningen att areal- och värderegeln inte skall
gälla inom sådant saneringsområde som redovisas i saneringsprogram som antagits
av kommunen. Förslaget har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Några
remissinstanser är dock kritiska och framhåller bl. a.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 9

att
fastställande av saneringsområde måste ske i andra och raer reglerade forraer
än vad ulredningen tänkt sig.

Den avgränsning av förköpsrätien sora ligger i
areal- och värderegeln och de konsekvenser den för med sig vid den prakiiska
tiUämpningen är frågor som rör omfattningen av förköpsrätten som sådan.
Avgränsningen har således betydelse utöver de fall som saneringsutredningen
åsyftar. En eventuell ändring av areal- och värderegeln bör därför ske vid en
prövning av hela förköpsinstitutet. F. n. finns inte underlag för en sådan
prövning. Efter samråd med statsrådet Lidbom förordar jag därför att
utredningens förslag i denna del inte genomförs.

Civilutskoltet
anförde följande (CU 1973:18 s. 5):

Enligl utskottets mening bör hjälpmedlen för en
aktiv kommunal markpolitik som hittills samordnas inbördes i lagstiftningen. De
bör även saraordnas med nya uttryck för samhällets mark- och bostadspolitiska
målsättningar. 1 fråga om den inbördes samordningen torde bl. a. böra beaktas
att de särskilda reglerna för expropriation inom tätbebyggt område utgör
undantagsregler i expropriationsfallen. Dessa regler bör inte inverka på
tiUämpningen av förköpslagen. En motsatt uppfattning skulle motverka strävanden
mot en vidgad saneringsverksamhet. Den skulle också svårligen kunna förenas
raed vad inrikesministern (prop. 1973:21 s. 83) anfört om viklen av att
kommunen förvärvar saneringsfastigheter i ökad omfattning. Även i fråga om
förköpslagen får kommunens obetingande företrädesrätt till mark som avses för
ny eller förändrad tätbebyggelse tas lill utgångspunkt för den fortsatta
prövningen. Med hänsyn till vikten av denna samordning och till att den torde
böra få klara uttryck i lagstiftningen är en översyn av förutsättningarna för
tUlämpning av främst förköpslagen befogad.

Kommer en sådan översyn till stånd bortfaller i
väsentliga delar även de skäl som anförts (prop. 1973:22 s. 99) mot att pröva
areal- och värdereglerna i förköpslagen utifrån saneringsutredningens förslag.

Riksdagen har sora sin mening givit Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört om översyn av FL m. m. (rskr 1973:207).

CivUutskottet anförde vid samma tillfälle följande
i fråga om förutsättningarna för markförvärvslån (CU 1973:19 s. 39).

I prop. 1973:21 (s. 84) anges att ändamålsreglerna
för markförvärvslånen har utformats efter mönster av förköpslagen, vilket
skulle innebära att markförvärvslån för kommunalt förvärv av fastighet som
skall saneras skulle kunna utgå endast om fastighetsindelningen eller
fastighetens omfattning ändras. För att öppna möjlighet till kreditstöd för
förvärv av även enstaka fastigheter som är i behov av förnyelseåtgärd föreslås
att i fråga om förvärv inom saneringsområden lån fär utgå för mark och bebyggda
fastigheter som skall utnyttjas för bostadsändamål. För bebyggda fastigheter
skall gälla att byggnaderna är i behov av sådan förnyelseåtgärd att statligt
bostadslån eller förbättringslån kan utgå för den planerade åtgärden.

Utskottet har i betänkandet CU 1973:18 förordat en
översyn av förköpslagen m. ra. Detta beslut har utgått bl. a. frän att
uttrycken för sarahällets markpolitiska vilja bör samordnas inbördes. I det
nämnda betänkandet lämnas en översiktlig redogörelse för vissa grundläggande
beslut i fråga om tillämpningsområdet för de lagstiftningsmässiga

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 10

hjälpmedlen i denna politik förköp och expropriation.

Statsmakternas beslut i fråga om
förköpslagens tillämpningsområde torde inle ha syftat tUl en så snäv
begränsning beträffande förvärv inom saneringsområden som den i propositionen
angivna. Utskottet har dock ingen erinran mot atl förutsättningarna för
markförvärvslån vidgas enligt förslaget i propositionen. Den föreslagna
särskilda prövningen för bebyggda fastigheter av saneringens omfattning och
aktualilelsbehovet torde dock kunna utgå ur förulsältningarna för atl vid behov
enligt Kungl. Maj:ts bedömande kunna beakias vid prioriteringar. Vidare bör
enligt utskottets mening en översyn av förutsättningarna för markförvärvslån
anknytas till den enligt ovan förordade översynen av de legala hjälpmedlens
tillämpningsområde. Ulgångspunklen bör där vara att de grundläggande uttrycken
för markpolitiska syften blir enhetliga och att inskränkningar med
budgetpolilisk bakgrund får uttryck i prioriterings-regler. Vad utskottet
sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:l till känna.

Riksdagen har beträffande ändringar
i grunderna för markförvärvslån godkänt vad i statsrådsprotokollet förordats
samt som sin mening givit Kungl. Maj:t till känna vad utskotlet anfört (rskr
1973:208). Med stöd av riksdagens beslut har utfärdats kungörelsen (1973:536)
om ändring i kungörelsen (1968:227) ora raarkförvärvslån till koraraun.

Saratidigt behandlades etl förslag
i raotion 1973:878 om atl riksdagen skulle begära sådana förslag att FL:s
regler blir tillämpliga även vid marköverföring i samband med
fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen. CivUutskottet anförde
följande (CU 1973:18 s. 5 6):

Förköpslagen syftar till atl ge
kommunerna möjlighet atl träda in som köpare enligl etl föreliggande avtal där
köpeskilling och andra villkor angetts. Förköpslagen har avsetts vara ett
alternativ till ett expropriationsförfarande, ett alternativ vars fördel ligger
i att det är väsentligt enklare att tillämpa. Fastighetsregleringen syftar till
alt skapa en lämpligare fastighetsindelning eller eljest uppnå en mer
ändamålsenlig markanvändning. För mark som genom överföring frångår faslighet skall
vederlag utgå i mark m. ra. eller genora ersättning i pengar efter en
likvidvärdering. Etl kommunalt anspråk på förköpsrätt utgår från atl marken
krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Markens sålunda
avsedda användning är en faktor atl beakta vid bedömningen av
fastighetsregleringens lämplighet.

Skulle förköpslagens regler i
enlighet med molionsförslagel bli tUlärapliga vid marköverföring i saraband med
fastighetsreglering lorde detta innebära alt förköpsrätien skulle avse de överförda
områdena med pris enligt likvidvärderingen. Därmed skulle dock i regel
förutsättningarna att nå förrättningens syfte brista om inte möjlighet öppnades
att lösa även de områden i övrigt som avsetts ingå i fasligheten. I fråga om
dessa områden ger förrättning emellertid inte några avtalsraässigt anknutna
köpevillkor i vilka koramunen kan träda in. Med hänsyn bl. a. därtill torde
motionärernas intresse böra tillgodoses på annat, med lagstiftningsprinciperna
förenligt sätt. Det ligger därvid närmast lill hands atl skapa förutsättningar
för atl koraraunens avsikter med raarken kan bli kända vid förrättningen även i
de fall där de inle fått uttryck i formella planer. De kan då tillsammans raed
övriga omständigheter läggas till grund för bedömningarna. Del bör därför
undersökas om della kan ske genom före-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 II

skrifter
om samråd. Vare sig förrättningen kommer till slånd eller inle kvarstår
möjligheten till expropriation enligt de nya och processuellt enklare reglerna
därom. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen i anledning av raotionen som
sin raening ge Kungl. Maj:t till känna.

Riksdagen har som sin mening givit Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört beträffande fastighetsreglering i anledning av
motionen 1973:878 (rskr 1973:207).

FL har i anledning av motioner behandlats av
riksdagen även under 1974 års vårsession (CU 1974:6).

4
Departementspromemorian

I promemorian konstateras efter en redogörelse för
ändamålsbestämningen i 1 § FL att förköpsrätt torde föreligga om byggnad på
fastigheten skall rivas eller om fasligheten i något avseende bör bringas i
överensstämmelse med kommunens intentioner i fråga om ett område. Däremot är
del enligt promemorian tveksamt om förköp kan ske för upprustning i fråga om
enstaka fastighet som inte skall få någon ändrad användning.

1 saraband med tillkomsten av bostadssaneringslagen
klarlades enligt promemorian att det fortfarande finns ett belydande
saneringsbehov, särskilt inom tätorterna och i flerfamiljshusbeståndet, och atl
del är en angelägen bostadspolitisk uppgift att främja en snabb avveckling av
nuvarande brister i det äldre bostadsbeståndet. Ansvaret för saneringsverksamheten
lades på kommunerna inom ramen för det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet.
Möjligheterna till förköp bör enligt promemorian vidgas till att omfatta
saneringsmogna fastigheter, till vars upprustning kan utgå statligt stöd. I
promemorian föreslås pågrund av det anförda atl förköp skall kunna ske av fast
egendora som enligt kommunens saneringsplanering bör bli föremål för
upprustning av icke ringa omfattning.

Enligt 2 kap. 7 § expropriationslagen finns om
tälbebyggelse-exproprialion inte får ske rätt tiU expropriation för att
försätta eller hålla fastighet i tUlfredsställande skick, när grov vanvård
föreligger eller kan befaras uppkomma (se prop. 1972:109 s. 208 211).
Expropriations-möjligheten kompletteras av de tvångsmöjligheter inklusive rätt
till inlösen som koramunen har enligl bostadssaneringslagen. Frågan huruvida det
finns anledning att utvidga möjligheten till expropriation i fråga om
bebyggelse som är omodern utan att grov vanvård föreligger eller kan befaras
kommer enligt promemorian att övervägas av den nyligen tillkallade utredningen
(Ju 1974:12) för översyn av lagstiftningen om tvångsförvaltning av
bostadsfastighel.

Enligt promemorian har FL stor belydelse för
utövandet av en aktiv kommunal markpolitik. Samtidigt är tvångsmomentet i ett
förköp av

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 12

mindre betydelse än vid expropriation, eftersom förköp kan
ske först när ägaren beslutat sig för all sälja sin fastighet och han dessutom
är tillförsäkrad atl erhålla avtalat pris för fastigheten. Saneringsverksamheten
ulgör enligl promeraorian en viktig del i kommunernas mark- och bostadspolitik.
Det finns enligl promemorian etl belydande behov av uppprustning av det äldre
bostadsbeståndet. Det har visat sigatl areal- och värderegeln utesluter från
förköp raånga fasligheter som kommunerna är intresserade av att förvärva för
atl uppfylla sitt ansvar för saneringsverksamheten. Areal- och värderegeln
utgör enligt promemorian alltså etl större hinder för komraunerna än man hade
anledning alt antaga vid FL:s tillkomst. Regeln raedför å andra sidan en
lättnad för enskilda och myndigheter genom all ett slort antal fastigheter
undantas från förköp. Atl upphäva areal- och värderegeln medför viss belastning
för fastighets-omsättningen och administrativt merarbete framför allt för
inskrivnings-rayndigheterna. Dessa olägenheter är enligt promeraorian
emellertid inle av den karaktär att de kan uppväga den stora vinning som etl
upphävande av regeln skulle medföra för kommunernas saneringsverksamhet. I
promemorian föreslås på grund av det anförda att areal- och värderegeln upphävs
och att förköp alltså skall kunna ske utan hänsyn lill faslighetens ägovidd och
värde.

1 fråga om egnahemsbebyggelse kan
enligt proraemorian dock övervägas atl bibehålla vissa restriktioner i fråga om
förköp. Förköpet som sådant påverkar visserligen inte den enskilde säljaren,
eftersora han är tillförsäkrad den löseskilling han frivilligt avtalat med
köparen. Kommunernas iniresse av att förvärva enstaka egnahemsfastigheter torde
dock vara mycket ringa och ett undantag för egnahemsbebyggelse utgör enligt
promemorian därför inte något hinder för kommunernas markpolitik. Ett sådani
undanlag skuHe däremot underlätta överlåtelser av egnahemsfasligheter. Den
lämpligaste formen för ett sådant undantag torde enligt promemorian vara att
areal- och värderegeln ersätts av en bestämraelse atl förköp inte får ske om
försäljningen endast avser bebyggd fastighet sora innehafts av säljaren i
huvudsakligt syfte atl bereda bostad ål säljaren och honom närstående.
Forrauleringen är hämtad från den s. k. egnahemsgaranlien i 4 kap. 3 § tredje
stycket expropriationslagen och bör i FL ges motsvarande innebörd. Den kommer
alltså även att omfatta fritidsbebyggelse. En fastighet som är större än 3 000
kvadratraeter bör enligl promemorian dock inte omfattas av undanlaget, eftersom
etl förvärv av sådan fastighet ofta torde ske för exploatering. Det ankommer
enligt promemorian i första hand på inskrivningsmyndigheten att pröva om
undantagsregeln är tillämplig. Ledning torde i allmänhet kunna erhållas i de
bebyggelse- och lypkoder som finns i fastighetstaxeringslängden. Av
bebyggelsekoderna framgår om fastigheten är bebyggd eller inte samt i
förstnämnda faU om marken innehas med tomträtt. Av typkoderna svarar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 13

följande
fyra mot den föreslagna undantagsbestämmelsen: 13 (enfamiljsviUa), 14
(tvåfamiljsvilla), 15 (rad- eller kedjehus), 16 (fritidshus). Koderna framgår
inte av taxeringsbevis utan den som söker lagfart bör enligt promemorian genom
ändring i förköpskungörelsen (1967:873) åläggas att ge in utdrag av
taxeringslängden. Prövningen av om undantagsregeln är tillämplig kan enligt
promemorian i andra hand ske i tvist vid allmän domstol om bättre rätt till
fastigheten.

Enligt 2 kap. 1 § fjärde stycket expropriationslagen
får tätbebyggelse-expropriation ske till förmån för landstingskommun eller
kommunalförbund (prop. 1972:109 s. 195). Det kan enligt promemorian givetvis
övervägas att ge landstingskommun och kommunalförbund motsvarande rätt tUl
förköp. En sådan rätt skulle emellertid med hänsyn till FL:s konstruktion
medföra kompUkationer främst genom konkurrensen med markkommunen.
Landstingskommun och kommunalförbund får enligt promemorian därför anses vara
tUlgodosedda med möjligheten till expropriation.

Enligt jordförvärvslagen och 1916 års lag skall
ansökan om förvärvstiUstånd inte prövas innan det blivit slutiigt avgjort om
förköp skall äga rum. Detta gäller emeUertid inte om det är uppenbart att
förköpsrätt inte kommer att utövas. Om areal- och värderegeln tas bort, kan det
enligt promemorian givetvis övervägas att ta bort ifrågavarande undantag. Det
måste enligt promemorian emellertid även i fortsättningen anses lämpligt med
ett informellt saraarbete mellan kommunerna och lantbruksnämnden resp.
länsstyrelsen för att i uppenbara fall undgå det uppskov med avgörandet som en
remiss till kommunen skulle innebära. Möjligheten atl underlåta formell remiss
till kommunen bör enligt promeraorian alltså finnas kvar.

FL är inte tUläraplig vid marköverföring genom
fastighetsreglering. Som riksdagen uttalat (CU 1973:18, rskr 1973:207) finns
emellertid inte några avtalsmässigt anknutna villkor i vilka kommunen kan träda
in för förvärv av hela den utökade fastigheten. Däremot finns enligt
promemorian goda förutsättningar för att kommunens ev. avsikter med marken blir
kända vid fastighetsbildningsförrättningen, eftersom byggnadsnämnden alltid
underrättas enligt 4 kap. 15 och 20 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).
Dessutom föreligger alltid möjligheten tUl expropriation. Något förslag i fråga
om fastighetsreglering är enligt promemorian därför inte påkallat.

1 svaren på den enkät som justitiedepartementet
utfört (se Ds Ju 1971:1) och i den allmänna debatten har enligt promemorian
anförts olika långtgående förslag tiU utvidgning av FL. Sålunda har framställts
önskemål om nya förutsättningar för förköp. I vissa fall har man begärt att
även enstaka andra expropriationsgrunder än de som avser
tätbebyggelseexpropriation skulle grunda rätt till förköp. I andra fall har
framförts önskemål om att förköp generellt skulle fä ske i fall där
expropriation är möjlig. I motioner till riksdagen har framförts tanken atl

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 14

raan
skuUe korama ifrån kommunens bundenhet vid det mellan partern - avtalade priset
genom att medge raöjlighet till fri prövning av fastighetens värde i samband
med att kommunen utövade sin förköpsrätt.

Om man önskar väsentiigt utvidga kommunens
möjlighet till förköp, finns det enligl promemorian knappast anledning att stanna
vid atl göra de särskilda expropriationsändamålen till förutsättningar för
förköp. I så fall skulle det krävas en prövning i varje enskilt fall av om etl
bestämt expropriationsändamål föreligger eller ej. Ar raan beredd att
underkasta sig en sådan prövning beträffande alla fall då expropriationslagen
är tiUämplig är det enligt promemorian lika enkelt att begära expropriation. En
ändring i den riktning som nu diskuterats skulle därför enligl promeraorian få
verklig praktisk betydelse först om kommunen fick en generell förköpsrätt, dvs.
en rätt till förköp vid varje överlåtelse av fast egendom inom koramunen
oavsett ändaraålet med förköpet. Den år 1972 antagna nya expropriationslagen
bygger emellertid på en avvägning mellan olika intressen. Sålunda fraragår
exempelvis av 2 kap. 12 § första stycket atl expropriation inte får ske, om
ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annal sätt eller om ölägenheterna av
expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan
vinnas genora den. Även om det inte finns anledning att ta hänsyn till
motstående intressen i samma utsträckning vid förköp som vid expropriation,
eftersom den lidigare fastighetsägaren ändå är beredd att göra sig av med sin
fastighet, skulle dock i vissa fall kunna finnas anledning att göra en
avvägning mellan kommunens behov av fastigheten och köparens intresse att få
behålla den. En så omfattande utvidgning av förköpsrätten som nu diskuterats
väcker enligt promeraorian därför betänkligheter.

Om koramunen inte vill betala del mellan parterna
överenskomna priset, har koramunen så snart expropriationsgrund föreligger
möjlighet att begära expropriation och får om tillstånd till expropriation ges
en prövning av fastighetens värde vid fastighetsdomstol. Någon annan form för
prövning av fastighetens värde är inte gärna tänkbar, ora förköp såsom
föreslagits skulle kunna ske med möjlighet att få priset prövat. Det finns
enligt promeraorian inte anledning att ersätta FL:s enkla övertagandemöjligheter
i de fall där priset kan accepteras med etl sådant mer komplicerat förfarande
vid sidan av expropriationsraöjligheten.

Enligt proraemorian bör FL också i fortsättningen
bygga på den nuvarande grundvalen, näraligen att kommunen i vissa angelägna och
klart avgränsade fall skall ha möjlighet atl överta köp eller byte av fastighet
mot att kommunen erlägger det överenskomna vederlaget.

Det har under de år FL varit i tillämpning visat
sig att det finns möjligheter all kringgå FL eller att hindra förköp. Del torde
enligt promemorian dock inle vara möjligt atl genoraföra en
fastighetsförsäljning utan att koramunen får tillfälle att utöva sin
förköpsrätt, om inte rent bedrägliga metoder kommer till användning. Ett köp
betecknas exempelvis

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 15

som
gåva trots att vederlag förekommer. Olika lösningar kan givetvis tänkas för atl
göra FL mer effektiv. Sådana lösningar skulle enligt proraeraorian eraellertid
komplicera regelsystemet och göra handläggningen av förköpsärenden
besvärligare. Den slora fördelen med FL är just det enkla förfarandet och det
bör inte uppoffras. Om förköp i något fall hindras bör enligt promemorian
kommunerna i stället använda sig av expropriation för atl förvärva äganderätten
till fastigheten.

5
Remissyttrandena

Departementspromemorian har fått ett positivt
mottagande vid remissbehandlingen. De i promemorian föreslagna utvidgningarna
av den kommunala förköpsrätten tillstyrks eller läranas i huvudsak utan erinran
av det övervägande antalet av remissinstanserna. Några reraissinstanser framför
önskemål om ytterligare utveckling av de markpolitiska hjälpmedlen. De i
promemorian föreslagna ändringarna avstyrks av fem remissinstanser, nämligen
LRF, Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska bankföreningen, Sveriges
fastighetsägareförbund och Sveriges jordbrukskasseförbund.

Statens planverk finner de i promemorian föreslagna
ändringarna i FL väl ägnade att ligga till grund för lagstiftning och anser att
de kommer att innebära en förstärkning av kommunernas raöjligheter att
genomföra sina saneringsprogram. Planverket anser att övriga i promemorian
redovisade önskemål om utvidgning av förköpsrätten inte bör leda tUl några
ändringar i FL. Svenska kommunförbundet tiWstyrkeT de föreslagna ändringarna i
FL och anser atl de ur kommunal synpunkt är väl raotiverade och lämpligt
utformade. Förbundet ansluter sig tUI vad som i promemorian anförs om
kringgående av FL. Om förköp i något fall hindras bör kommunerna i stället
använda sig av expropriation för att förvärva äganderätten till fastigheten.
Tre ledamöter i förbundets styrelse anser sig inte kunna tillstyrka
promemorians förslag, som innebär ett ytterligare urgröpande av den enskilda
äganderätten till mark. De kommuner som har yttrat sig över promemorian anser
det genomgående angeläget att de föreslagna ändringarna genomförs.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar att förslaget är väl motiverat med
hänsyn till det kommunala ansvaret för markpolitik och bostadsförsörjning och
atl förslaget kan ses som ett inte oväsentligt komplement till de möjligheter
att förbättra bostadsbeståndets kvalitet som ges genom bostadssaneringslagen,
expropriationslagen och kommunens vidgade lånemöjligheter för förvärv av
saneringsfastigheter. Även övriga länsstyrelser som har yttrat sig över
promemorian tillstyrker de föreslagna ändringarna. I Stockholms län anser dock
två ledamöter i styrelsen att länsstyrelsen bort avstyrka förslaget och i
Malmöhus län anser en ledamot i styrelsen att förköp enligt förslaget inle bör
få ske när det är klarlagt att köparen själv vill och kan genomföra upprustning
av fastigheten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 16

Några
remissinstanser framför som jag redan nämnt önskemål om ytterligare utveckUng
av de markpoliiiska hjälpmedlen. Stockholms kommun, som tillstyrker att
de föreslagna ändringarna i FL genomförs snarast, framhåller betydelsen
av att de markpolitiska hjälpmedlen ytterligare utvecklas. Den
orafattande spekulationen med saneringsfastigheter i Stockholm försvårar
allvarligt ansträngningarna att förnya de äldre bostadsområdena på villkor som
är rimliga för hyresgästerna. Under år 1973 beslöt komraunfullmäktige
att utnyttja förköpsrätten för samraanlagt nitton fastigheter, varav 18 i
innerstaden. Kommunen kan endast förvärva fasligheter med hjälp av FL när en
frivillig överenskommelse ora köp har träffats mellan två fristående parter
och dessutom gäller atl kommunens övertagande skall ske på oförändrade villkor.
Som FL är konstruerad har den enligt kommunen begränsad betydelse som
markpolitiski instrument, t. ex. när det gäller att dämpa prisutvecklingen.
Saratidigt innebär lagens garantier för säljarens ställning att det inte kan
anföras några bärande skäl för en snäv tUlämpning av FL. Vid beslutande av
kommunstyrelsens remissyttrande anmäldes reservationer dels för ett avstyrkande
av promemorieförslaget dels för ett yttrande som inte innehåller önskemål om
ytterligare utveckling av de markpoliiiska hjälpmedlen. Luleå kommun anser att
kommunen bör kunna få köpeskillingens skälighet prövad, förslagsvis av
fastighetsdomstol. En regel ora prövning av köpeskillingen skulle sannolikt
vara starkt förebyggande i fråga om bulvanköp och liknande. Även
prisnivån i stort skulle påverkas. Hyresgästernas riksförbund, som
anser att de i promemorian föreslagna ändringarna bör genomföras snarast,
hemställer om ändring av FL, så atl överlåtelsepriset vid förköp kommer
atl bestämmas enligt samma principer sora gäUer vid tätbebyggelse- och
värdestegringsexpropriation. Med denna princip som grund bör komraunerna få
raöjlighet att förhandla med säljaren om priset. Om inte överenskommelse kan
träffas, måste en domstolsprövning ske. Förbundet förordar vidare en fortsatt
utredning om vilka ytterligare ändringar i FL som bör vidtas för att förbättra
förköpet som markpolitiski medel. Vid denna utredning måste enligt förbundets
mening det förhållandet att förköp kan ske först när markägaren
dokumenterat sin vilja att frånträda äganderätten väga mycket tungt i
intresseavvägningen. Boendeutredningen ansluter sig till vad som i
promemorian anförs om prisprövning vid förköp men erinrar om behovet av
information tiU kommunerna om den nya expropriationslagen och om
bostadssaneringslagen. Utredningen, som tillstyrker de i promemorian föreslagna
ändringarna i FL, anser att kommunen bör ges förköpsrält i samtliga fall där
kommunen förklarar sig ha behov av fastigheten för ny eller förändrad
tätbebyggelse inom ett inte alltför kort tidsperspektiv förslagsvis tjugo år.
Med hänsyn tUl undantaget för egnahemsbebyggelse kommer endast 5 10 % av det
totala antalet fastighetsköp att kunna bli föremål för förköp med den av
utredningen förordade ändamålsbe-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 17

stämningen.
Verkningsfulla medel i den kommunala markpolitiken behöver därför inte innebära
allvarliga olägenheter för fastighetsomsättningen och
inskrivningsmyndigheterna. Obillighetsregeln i 9 § FL är enligt utredningen en
tiUräcklig garanti för en rimlig avvägning mellan kommunens och köparens
intressen. En ledamot i boendeutredningen anser att FL bör upphävas. Nacka
kommun (majoriteten i kommunstyrelsen) anser att förköp bör kunna ske även om
kommunens syfte enbart är att förhindra att en flerfamiljsfastighet används som
spekulationsobjekt. En sådan vidgning av förköpsrätten kan enligt kommunen
bryta en spekulationskedja. För att redan nu stoppa spekulation fordras
emellertid prisingrepp enligt en ny FL eller annan lagstiftning. Som jag redan
nämnt är det fem remissinstanser som avstyrker de i promemorian föreslagna
ändringarna i FL. Näringslivets byggnadsdelegation anser att förslaget att
vidga FL till att omfatta också upprustning av äldre fastighetsbestånd inte är
ägnat att främja saneringsverksamheten. Tvärtom skulle en sådan intervention
från kommunernas sida ofta störa pågående sanerings verksamhet. En vidsträckt
detaljkontroll av sanerings- och bostadsmarknaden kan bli följden. En sådan
utveckling medför enligt delegationen risker för en irrationell utformning av
saneringsinsatserna. Bostäderna kan komma att utformas på ett sätt som inte
motsvarar konsumenternas efterfrågan. Tillräckliga rättsliga hjälpmedel för
saneringsverksamheten står enligt delegationen att få inom ramen för
bostadssaneringslagen och lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. FL
bör inle få ett tillämpningsområde som i en väsentlig fråga skiljer sig från
reglerna i expropriationslagen. - Den föreslagna ändringen i FL innebär enligt
delegationen att en kommunal förvärvskontroll utvecklas över mycket stora
delar av fastighetsmarknaden i äldre bebyggelse. I praktiken kan exempelvis all
bebyggelse i det centrala Stockholm, som inte moderniserats , komma att
omfattas av 'kommunens saneringsplanering' i den föreslagna lagstiftningens
mening. Förvärven med direkt eller indirekt stöd av FL kan alltså komma att bli
mycket omfattande och utnyttjas för en kommunalisering av det äldre fastighetsbeståndet.
Delegationen anser det på sin plats att varna för en sådan utveckling innan
välgrundad dokumentation föreligger om de kommunala företagens verkliga
kostnadsnivå och effektivitet på bostadsmarknaden. Detta är särskilt angeläget,
om de kommunala företagen skall tUIdelas en prisbildande roll i
saneringsverksamheten. Delegationen betonar också att styrningen av
bostadsutformning och därmed av bostadsval i det äldre bostadsbeståndet kan bli
mycket stor genom en omfattande kommunalisering av fastighetsbeståndet. Denna
styrning kan genom villkorsgivning tänkas bli utsträckt till stora delar av
fastighetsbeståndet. Som villkor för att underlåta förköp kan kommunen
exempelvis kräva att olika kommunala anspråk uppfylls också i fastigheter som
tillåts vara kvar i enskild ägo. Kommunen kan på så sätt inta en dirigerande
roll på

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 18

fastighets-
och bostadsmarknaden. Villkor kan mycket väl tänkas koraraa atl utvecklas att
gäUa ändrad lägenhetsindelning, utformning av saneringsåtgärder, val av
hyresgäster, hyressättning ra. m. I realiteten kan kommunen komma att
bestäraraa byggherre- och förvaltarfunktioner, som normalt tUlkommer företag
och fastighetsägare. En sådan utveckling kan enligt delegationen inte vara
önskvärd. - Genom förköp övertar kommunen enbart de gynnsammaste
fastighetsaffärerna, som kunnat ge en relativt billig nivå på ingångsvärdena
vid frivUlig sanering. Härigenom får den övriga delen av marknaden nöja sig med
sämre och relativt sett dyrare ingångsvärden. Den inte kommunala
saneringssektorn blir på så sätt prismässigt missgynnad, vilket enligt
delegationen kan försämra saneringstaklen och därmed utbudet av moderniserade
lägenheter på bostadsmarknaden. - Eventuella ändringar i FL för att göra denna
tillämplig i upprustningssyfte måste enligt delegationens uppfattning begränsas
till att gälla klart påvisbara brister i enskild fastighetsförvaltning, som
kan avhjälpas utan hinder av offentliga regleringar. Förfarandet skulle i så
fall syfta till att initiera förhandlingar om upprustning till lägsia
godtagbara standard. Ett förköpsanspråk som grundades pä detla kriteriura
skulle i så fall kunna förklaras vilande i avvaktan på förhandlingar ora
upprustning inför hyresnämnd. Hyresnämnd skulle härvid kunna få förklara
förköpet fullbordat, ora det var uppenbart atl en upprustning till lägsta
godtagbara standard inte kunde komma tiU stånd på frivillighetens väg. I övriga
fall skuHe däremot förköpsärendet få avskrivas, när åtagande om erforderlig
upprustning lämnats.

Det av Näringslivets byggnadsdelegation avgivna
yttrandet åberopas även av Svenska bankföreningen och Sveriges
fastighetsägareförbund. Fastighetsägareförbundet tillägger för egen del att de
fastigheter som genom förevarande förslag skulle komma att dras in i kretsen av
presumtiva förköpsobjekt närmast är de som inte berörs av planer på ändrad
markanvändning eller omdaning av den befintliga bebyggelsen. Det är alltså
fråga om fasligheter, vilkas värden endast i raindre mån kan tänkas vara
påverkade av en ny plan. När det gäller sådana fastigheter kan
förköpsinstilulet enligt fastighetsägareförbundet inte väntas få någon verklig
betydelse som värdestegringsbroms. Överhuvudtaget synes man i fråga om saneringsfastigheter
inte ha kunnat motivera önskade förköp med påvisade tendenser till eller risker
för markvärdestegring eller enskild spekulationsvinst i följd av beslutad
planändring. Enligt 1973 års riktlinjer för saneringsverksamheien skall
enskilda fastighetsägare få möjlighet och hjälp till atl i ökad omfattning
deltaga i saneringen. De fastigheter som den nu föreslagna utvidgningen av
förköpsrätten tar sikte på är just sådana saneringsobjekt sora med fördel kan
hanteras av enskilda intressenter. När del däremot gäller fastigheter sora
berörs av en omfattande omdaningsplan kan det vara rationellt atl saneringen
sker i komraunal regi. I sådana situationer är det eraellertid redan enligl
gällande lydelse av 1 § FL raöjligt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 19

för
kommunen att utöva förköpsrält. Enligl fastighetsägareförbundets mening är det
i fråga om fastigheter som kan saneras enskilt särskill angelägel atl
tillvarata, underlätta och stimulera de enskilda saneringsintressenternas
engagemang. Det torde inte kunna motbevisas att praktiskl taget alla de som nu
köper saneringsmogna fastigheter är beredda att svara för den sanering sora
erfordras och köparnas förmåga atl genomföra den avsedda saneringen kan sällan
ifrågasättas . Genom den föreslagna lagändringen skulle kommunerna animeras
att satsa resurser på förvärv av saneringsfastigheter som ändå skulle upprustas
inom kort.

Sveriges jordbrukskasseförbund, sora också
avstyrker promemorieförslaget, finner att övervägande skäl talar för atl en
utvidgad förköpsrätt får en prissänkande effekt, bl. a. beroende på en
minskning av antalet köpare, som kan ifrågakomma för vissa objekt. Eftersom
förslaget kan få konsekvenser innebärande risk för opåräknade förluster för
enskilda och kreditgivare, kan förbundet ur de intressen förbundet företräder
inte ansluta sig till förslaget. Enligt förbundets mening bör det närmare
övervägas om FL verkligen har någon funktion alt fylla inom ramen för den
markpoliiiska lagstiftning som kommit till sedan är 1967. Enligt förbundet ger
den övriga markpolitiska lagstiftningen tillräckliga instrument för att
tillgodose det allmännas intresse. Förköp förekommer dessutom i mycket blygsam
utsträckning. Även LRF avstyrker promemorieförslaget och åberopar de
olägenheter för säljare och köpare som förköpsrätten medför. De föreslagna
ändringarna i FL kan enligt LRF inte anses varaltillfredställandemotiveradepålf
öreliggande material. Frågor som följderna för byggnadsproduktionens utformning
och hyresgästernas valmöjUgheter vid en kommunalisering av en stor del av
bostadsbeståndet, kommunal vUlkorsgivning och detaljkontroll med stöd av FL,
inverkan på fastighetspriserna etc. berörs inte i promemorian. LRF finner det
angeläget att en effektiv sanering kommer till stånd men vill erinra om att
1973 års riktiinjer för saneringsverksamheten förutsätter en samverkan mellan
kommuner och enskilda. En genereU kommunal förköpsrätt avseende det äldre
bostadsbeståndet skulle enligt LRF ofta omotiverat ingripa i pågående saneringsverksamhet.
Detta är knappast påkallat annat än då den enskUda fastighetsförvaltningen
uppvisar mera påtagliga brister. - LRF understryker att obillighetsregeln i 9 §
FL blir allt viktigare ju mer FL:s tUlämpningsområde utvidgas. LRF vUl i
anslutning härtill siarkt betona att FL inte vare sig i nuvarande eller i en
ändrad utformning får tillämpas så att den hindrar aktiva etablerade
lantbrukare att rationalisera sina företag genom tUlskottsförvärv (se prop.
1967.90 s. 141). Eftersom redan ett överklagande medför betydande olägenheter
för köpare och säljare, är det enligt LRF vidare angeläget att komraunerna
själva beaktar att de inte överskrider sina befogenheter i fråga om
förköpsrätt.

Den i promemorian föreslagna nya
ändamålsbestämningen i 1 § FL diskuteras i flera yttranden. Bostadsstyrelsen
anmärker på att samord-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 20

ningen
med exempelvis kungörelsen (1968:227) om markförvärvslån till komrauner och
bostadssaneringslagen inte har behandlats utförligare i promemorian. Begreppet
kommunens saneringsplanering klargörs inte i promemorian men torde syfta på
kommunala bostadsbyggnads- och bostadssaneringsprogram. Det framgår inte om
sådan fast egendora som är i behov av upprustning och inle är avsedd för
bostadsändamål skall anses undantagen från lagens tillämpningsområde.
Bostadssaneringsprograra upprättas inte av alla kommuner och vidare är
bosladsbyggnadsprogrammen beträffande behov av saneringsåtgärder
ofullständiga. Med beaktande härav finner bostadsstyrelsen det
olämpligt att använda uttrycket kommunens saneringsplanering. Styrelsen
föreslår att i lagtexten i stället införs uttrycket kommunens planering som har
en vidare innebörd. Av förarbetena till lagen bör framgå vUka krav som skall
kunna stäUas på denna planering. Kraven bör därvid inte sättas högre än att de
motsvaras av vad som nu gäller i samband med förköp. Innebörden av det
föreslagna uttrycket upprustning av icke ringa omfattning bör i
förarbetena förtydligas så att upprustningens omfattning bedöms från behovs-
och funktionssynpunkt och inte från kostnadssynpunkt. Förslaget att definiera
upprustning av icke ringa omfattning som sådan upprustning för vilken kan utgå
statligt stöd anser styrelsen vara raindre lämpligt. Av vikt är att lagen blir
tUläraplig på fastigheter som bör bli föremål för gårdssanering. Vid
utformningen av lagen bör därför klargöras att sådana fastigheter i fortsättningen
omfattas av förköpslagens tillämpningsområde. Enligt
lantmäteriverket bör innebörden av begreppet kommunens saneringsplanering
belysas under det fortsatta lagstiftningsarbetet. 1 och för sig är det enligt
verkets raening ingenting som hindrar att begreppet tUläggs en ganska allmän
innebörd och att det alltså inte ställs krav på en till form och innehåll mera
specifik planering. En vidgad förköpsrätt till saneringsfastigheter bör
enligt lantmäteriverket bedömas positivt också från gårds-saneringssynpunkt.
Avsedd upprustning av gårdsutrymmen bör tas i beaktande vid bedömande av om
upprustning skall anses vara av 'icke ringa omfattning'. Boendeutredningen
anser att hänvisningen till möjligheten av statiigt stöd bör utgå, eftersom
frågan härom knappast kan utredas vid fÖrköpstillfäUet. Den varierande
redovisningen i saneringsprogrammen gör enligt ulredningen att en formaliserad
anknytning till dessa program är olämplig. Vidare bör i komraande lagförslag
undanröjas aU tveksamhet om att förköpsrätten inle endast knyter an till
preciserade upprustningsbehov utan föreligger även vid avsedd totalsanering.
Det är enligt utredningen i detta sammanhang angeläget att precisera området
för den kommunala kompetensen. Kommunen bör alltså i samtliga fall genom
frivilligt köp kunna förvärva fastigheter som kan förköpas. Stockholms kommuns
juridiska avdelning framhåller att den oklarhet som synes föreligga om kommuns
rätt att utöva förköp för att upprusta en fastighet nu bör kunna skingras.
Emellertid är den föreslagna lagtexten inte helt tydlig.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 21

Helst
bör i lagtexten men vart fall i motiven klart anges vilka krav som skall
uppfyllas för att en fastighet skall anses omfattad av kommunens
saneringsplanering. Enligl en 1974 gjord inventering finns det i Stockholms
innerstad närmare 950 omoderna och knappt 1.100 halvmoderna fastigheter, vilka
alltså enligt den statliga och komraunala planeringen skall bli förmål för
sanering. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att del måste klargöras vilka
krav som måste uppfyUas för att en fastighet skall anses omfattad av kommunens
saneringsplanering. Länsslyrelsen ställer sig tveksam till behovet av ett
vUlkor om statligt stöd, som för övrigt inte fraragår av lagtexten. Även Örebro
kommun menar alt det klart måste uttalas hur detaljerad saneringsplaneringen
skall vara för att kommunen skall få utöva förköp. Malmö kommun anser att det
såväl ur lagteknisk synpunkt sora raed hänsyn lill den praktiska tillämpningen
är olämpligt att göra avsteg från den nu gällande principen om ett allmänt
hållet krav för utövande av förköp. Saneringsavsnittet i ett kommunalt bostadsbyggnadsprogram
måste hållas flexibelt. Det är därför mindre lämpligt som grund för förköpsrält
beträffande uppmslningsfasligheter. Göta hovrätt föreslår att förutsättningen
för att utöva förköp för saneringsändamål liksom vid förköp för
lätbebyggelseändamål anges på etl mer objektivt sätt, nämligen att fråga är
om sådan fast egendom, på vilken finns byggnad som är i behov av upprustning av
inle ringa omfattning. Svenska riksbyggen framhåller att det i fråga om
upprustning bör vara tillräckligt att fastigheten i fråga ingår i det kommunala
sanerings-prograraraet. Krav på viss omfattning av de ålgärder som är aktuella
bör alltså inte uppställas. Det kan finnas fastigheter som var för sig skall
göras till föremål för upprustningsåtgärder av ringa omfattning medan det ändå
för hela områdets del kan vara värdefullt att kommunen genom förköp kan
förvärva samtliga fastigheter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anmärker att
uttrycket kommunens saneringsplanering är alltför opreciserat för att användas
som avgränsning för förköpsrätten. Den föreslagna avgränsningen bör
kompletteras med regler som medger medborgarna insyn och givetvis med regler om
antagande av kommunen. Sveriges fastighetsägareförbund, sora avstyrker hela
förslaget, finner det oklart vilken planering som skall användas som kriterium
i avvaktan på fastiagda bostadssaneringsprogram.

Med hänsyn till de kulturhistoriska och
miljömässiga värden som kan vara förknippade raed den äldre bebyggelsen anser
planverket att ytterligare en ändamålsbestämning bör anges i I § FL av innebörd
att kommun även har förköpsrätt för bevarande av kulturhistoriskt eller
miljömässigt värdefull bebyggelse. Boendeutredningen anser att det klart bör
anges att förköpsrätt föreligger för upprustning av kulturhistoriskt
intressanta byggnader och miljöer. Enligt Malmö kommun bör det övervägas om
inle fastigheter som är av kulturhistoriskt intresse bör omfattas av förköpsrätt,
även om upprustning för bostadsändamål i någon mera

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 22

betydande
orafattning inte är aktuell.

Saneringsutredningen föreslog i SOU 1971:64 och 65
att areal- och värderegeln i FL inte skulle gälla inora av kommunen preciserat
saneringsområde. Lantmäteriverket, Jönköpings tingsrätt saml Möre och Ölands
tingsrätt framhäller att delta förslag är ett möjligt alternativ till den i
promemorian föreslagna lösningen. Lantbrukarnas provinsförbund i Skåne
tillstyrker i promemorian föreslagen utvidgning av förköpsrätten under
förutsättning att komraunen åläggs att i kommunplan precisera inom vilka
områden kommunen är intresserad av att utnyttja sin förköpsrält. Koramunen
skall inte behöva underrättas om förvärv inora övriga områden. Helsingborgs
kommun framhåller att de i promemorian föreslagna ändringama är till fördel för
koraraunema raen ifrågasätter om inte FL bör ersättas med någon förra av
herabudsskyldighet vid försäljning inom i förväg fastställda områden. Luleå
kommun anser att det erfordras en total förköpsrält när det gäller sanering av
cenlrumoraråden där centruraplaneringsprogram föreligger, dvs. där skulle alla
hinder enligt 3 § FL för förköp upphöra att gälla. Koraraunen för frara tanken
att fastighetsdorastol skulle kunna fastställa vad sora avses raed en
centrumzon.

I fråga ora areal- och värderegeln framhåller
Örebro kommun att man kan få en utvidgad tillämpning av FL även genom en
förändring av det värde som utgör värdegräns. Genom att låta det högsta värdet
av köpeskillingen och taxeringsvärdet vara avgörande skulle kommunernas
förköpsmöjligheter utökas väsentligt. Med ett sådant alternativ skulle man även
få den fördelen att samma regler skulle gälla vid bestämmande av stämpelskatt
och vid förköp. Sveriges fastighetsägareförbund, som avstyrker hela förslaget,
framhåller alt värdegränsen i realiteten kommer atl sänkas genom att
fastighetstaxeringsvärdena kommer att justeras upp åtminstone tjugo procent vid
1975 års allraänna fastighetstaxering. Ett betydande antal av de affärs- och
hyresfastigheter som med 1970 års taxeringsvärden ännu är uteslutna från
förköp, kommer uppenbarligen atl hamna ovanför gränsen. Därmed försvagas enligt
förbundei ytterligare det i promemorian åberopade skälet för att upphäva areal-
och värderegeln.

Flertalet remissinstanser tillstyrker etl undantag
för egnahemsbebyggelse. Viss kritik framförs dock. Bostadsstyrelsen anser atl
undantaget begränsar förköpsrätten på ett olärapligt sätt, eftersom ett stort
antal fastigheter i s. k. förnyelse- och förtätningsområden skulle falla
utanför. Enligt en utredning på länsstyrelsen i Stockholras län har cirka 75
procent av fritidshusfastigheterna inora förnyelseoraråden i
Stockholras-regionen en tomtstorlek understigande 3 000 kvadratmeter.
Förhållandena torde vara likartade på andra håll i landet. Eftersom det är
angeläget att en aktiv kommunal markpolitik kan bedrivas även inora dylika
områden, anser bostadsstyrelsen att frågan om ett egnahemsundantag med en arealregel
behöver utredas ytterligare. Nynäshamns kommun framhåller att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 23

slopandet
av areal- och värderegeln visserligen kan underlätta för många kommuner alt
driva en aktiv saneringspolitik men atl i en tätort som Nynäshamn dessa
möjligheter blir kraftigt beskurna på grund av att normalstora
enfamiljsfastigheter undantas. Ortens centrala partier upptas näraligen till
betydande del av enfamiljsfastigheter med arealer under 3 000 kvadratmeter.
Lidköpings kommun framför motsvarande synpunkter men anser att
egnahemsundantaget ändå är motiverat med hänsyn dels till att det minskar
antalet förköpsärenden dels till att kommunen under alla omständigheter har
möjlighet att expropriera. Svenska riksbyggen framhåller att säljaren, när
förköp kan komma i fråga, frivilligt har gjort upp om försäljning och anser att
det inte behövs särskilda spärregler för att skydda hans intressen. En
spärregel bör därför begränsas till de fall då en säljaren närstående person
förvärvar fastigheten som bostad. ObiUighetsregeln i 9 § FL ger dessutom ett
allmänt skydd för parternas intressen. Hyresgästernas riksförbund anser att
frågan ora undantag för de raindre egnahemmen bör övervägas i det fortsatta
utredningsarbete som förbundet förordar. Det kan finnas situationer där
möjligheten tUI förköp även av sådana fastigheter skulle vara till stor nytta
för koramunen. Göteborgs kommun tillstyrker promemorieförslagel i dess helhet.
1 fråga om egnahemsundantaget framför emellertid en minoritet i kommunfullmäktige
(39 mot 41) kritik mot promemorieförslaget och förordar att kommunen får
möjlighet att underrätta inskrivningsmyndigheten om att visst villaområde eller
viss stadsdel med villabebyggelse bör omfattas av förköpsrätten raed hänsyn
till planerad ändrad markanvändning.

Några remissinstanser vUl ha ett i olika avseenden
vidsträcktare undantag än som föreslagits i promemorian. Sveriges
villaägareförbund, som hälsar det i promeraorian föreslagna undantaget med
tillfredsställelse, är tveksamt inför bibehållandet av arealgränsen 3 000
kvadratmeter i fråga om fritidshus. Hos förbundets medlemskader finns
åtskilliga fritidshusfastigheter med en större areal raen beträffande vilka
försäljning sker uteslutande av andra skäl än exploatering. LRF, som avstyrker hela
förslaget, framhåller att avstyckningar från jordbruksfastigheter som sålts och
där säljaren kvarbor på avstyckningen ofta av praktiska skäl fått en större
areal än 3 000 kvadratmeter. Dessa fastighetsägare bör enligt LRF skyddas mot
förköp antingen genom att arealgränsen höjs avsevärt eller genom att man inför
etl undantag som gäller oavsett ägovidd för sådana bebyggda avstyckningar eller
raotsvarande från jordbruksfastigheter som innehafts i huvudsakligt syfte att
bereda bostad åt säljaren och honom närstående. Lantmäteriverket frarahåller
atl den i proraemorian föreslagna undantagsregeln inte omfattar obebyggda
fastigheter. Enligt verket är det inle ulan vidare klart atl del för
tillgodoseende av saneringsverksamheten är behövligt att i den utsträckning som
föreslås föra in obebyggda fastigheter under FL:s prövningsförfarande. Om man
tUl det i promeraorian anförda motivet lägger intresset av att underlätta
kommunernas förvärv av

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 24

mark för plangenomförande erhålls en bredare grundval för
förslagen. Emellertid blir olägenheterna för de enskUda av uppkommande
väntetider kanske mest påtagliga när del gäller obebyggda fastigheter, eftersom
köparen i dessa fall ofta står i begrepp att bygga. En tänkbar lösning är
enligt lantmäteriverket atl begränsa den föreslagna utvidgningen av lagens
tillämplighet på det sättet att obebyggda fastigheter avsedda för
småhusbebyggelse faller uianför. Till de enligt proraemorian undantagna
lypkoderna 13 16 (bebyggda fastigheter) skulle alltså fogas typkoderna 11 och
12 (tomt avsedd för permanent bostad resp. fritidsändamål). Även Göta hovrätt,
Stockholms tingsrätt och bankföreningen föreslår att egnahemsundantagel
utvidgas atl omfatta obebyggd mark. Bankföreningen anser atl det ur
markpolitisk synpunkt knappast bör möta något hinder atl låta
undantagsbestämmelsen omfatta även obebyggd tomt med mindre areal än 3 000
kvadratmeter när tomlen enligt gällande plan får användas endast för
egnahemsbebyggelse.

Frågan om förköp av obebyggda
tomter tas upp också av länsstyrelsen i Skaraborgs län, som tillstyrker
promemorieförslaget. Enligl förslaget skulle samtliga obebyggda tomter inom
delaljplanelagda exploateringsområden kunna förköpas. Vid exploatering ingås
regelmässigt exploateringsavtal mellan kommun och exploatör och det måste
enligt länsstyrelsen antas atl förköpsrätt endasl sällan skulle komma att
utövas i dylika fall. Samma antagande gäller vissa andra fall exempelvis
försäljning av tomt för vilken dispens medgivits för nybyggnad utanför
detaljplan. Enligl länsstyrelsen kan det dock tänkas fall då förköpsrätt,utan
den begränsning som areal- och värderegeln utgör, kan vara av värde även inom
obebyggda detaljplaneområden, såsom då fastställd plan inte genomförts inom rimlig
tid och planen därför hunnit bli föråldrad och inaktuell. Enligt länsstyrelsens
mening borde de skäl som kan föreligga för slopande av areal- och värderegeln
beträffande mark utanför saneringsområden ha blivit bättre belysta.

I fråga ora den lagtekniska
utformningen av egnahemsundantaget framförs viss kritik. Lantmäteriverket anser
att egnahemsundantagel för att underlätta tillämpningen bör utformas på
grundval av typ-kodsättningen, vilket innebär att undantaget för bebyggda egnahem
skall avse fastigheter med typkoderna 13 16. Motsvarande önskeraål framförs
av flera tingsrätter, DON, Svenska bankföreningen och Sveriges
jordbrukskasseförbund. Stockholms tingsrätt framhåller att enligt förarbetena
till expropriationslagen egnahemsgarantin inte skall gälla när syftet med
faslighelsinnehavet är att bereda ägaren inkomster genom uthyrning eller när
fastigheten har förvärvats av någon enbart för vidareförsäljning. I dessa
hänseenden kommer alltså att fordras utredning i lagfartsärendet utöver
typkoderna. Emellertid är enligt tingsrätten grunderna för egnahemsgarantin i
expropriationslagen inte identiska med de motiv som ligger bakom en
undantagsregel i FL. Från förköpssynpunkt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 25

saknar enligl tingsrättens mening säljarens huvudsakliga
avsikt med fastighetsinnehavet betydelse. Utanför tillämpningsorarådet komraer
enligt promeraorieförslaget vidare att faUa alla förstagångsförsäljningar inora
exploateringsområden av mark med ny egnahemsbebyggelse samt i princip alla
transportköp och försäljningar från juridiska personer. Göta hovrätt förordar
att egnahemsundantaget anknyts till definitionen för en-och
tvåfamiljsfastigheter i 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Frågan om hur det i promeraorian
föreslagna egnahemsundanlaget skall tillämpas vid överlåtelse av del av
fastighet las upp av några remissinstanser. DON ifrågasätter om det inte med
hänsyn till arealgränsen behövs en motsvarighet till nu gällande 3 § andra
stycket FL. Detta lagrum avser försäljning av del av fastighet. Frågan om
förköpsrält får utövas skall i sådant fall bedömas som ora köpet hade avsett
den odelade fastigheten. Söks lagfart innan förköpsrält utövas bedöras frågan i
stället med hänsyn tUl delen, om den är utbruten, eller när försäljning avser
område av faslighet, fastighetsbUdningsbeslut meddelats. DON anför följande
exempel. A, som äger en fastighet på 10 000 kvadratmeter med en sommarstuga,
säljer till B ett område om 2 500 kvadratmeter omfattande den plats där
somraarstugan är belägen. DON frarahåller vidare atl det inte bör öppnas
möjlighet att undgå förköp genom successiva överlåtelser av fastighetsandelar.
Stockholms tingsrätt anser att egnahemsundanlaget i allmänhet bör gälla köp av
områden som antingen ensamma eller efter sammanläggning med annan fastighet är
avsedda att bilda egnahemsfastighet samt köp av andelar i egnahemsfastigheter.
I fråga om andelsköp bör uttryckligen föreskrivas att förköpsfrågan skall
bedömas som om köpel avsett den odelade fastigheten.

Enligt promemorian framgår
typkoderna inte av taxeringsbevis utan den som söker lagfart bör genom ändring
i förköpskungörelsen åläggas att ge in utdrag av taxeringslängden. Enligt
lantmäteriverket bör det övervägas om inte inskrivningsmyndigheten kan åläggas
att själv ta frara behövliga uppgifter. Detta kan ske genom att myndighelen
erhåller ett exemplar av fastighetstaxeringslängden. Beträffande nybildade
uppgifter finns uppgift om typkod på de avier som sänds från fastighetsregistermyndigheten
till inskrivningsmyndigheten. Norrköpings tingsrätt förordar atl inskrivningsmyndigheten
får en kopia av fastighetstaxeringslängden. DON anser att uppgiften om typkod
bör godtas även om den avser förhållandet närmast före det år då lagfart söks,
eftersom man inte gärna kan belasta förfarandet med två intyg från
skattemyndigheten, ett avseende föregående år (för stämpelskatleberäkningen)
och ett avseende det aktuella året (för prövning enligt FL). Det bör enligt DON
övervägas om inte taxeringsbevis alltid skall kompletteras med uppgift om
typkod. Frågan om vilken utredning sökanden skall förebringa i
inskrivningsärenden är ofullständigt reglerad i författningar. DON föreslår
därför en bestämraelse med generell räckvidd

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 26

i
kungörelsen (1971:784) med tillärapningsföreskrifter för inskrivningsväsendet
enligt jordabalken. Svenska bankföreningen anser att det vore värdefullt ora
taxeringsbevisen innehöll typkod med förklaring av kodens innebörd. Även
länsstyrelsen i Malmöhus län anser att uppgift om typkod bör införas i
taxeringsbevisen.

Ingen remissinstans har yttrat sig över vad som i
promemorian anförs om ev. förköpsrält för landstingskommun och kommunalförbund,
om samordningen med jordförvärvslagen och 1916 års lag samt ora
fastighetsreglering.

1 fråga om möjligheterna att kringgå FL eller att
hindra förköp framhåller Stockholms kommuns juridiska avdelning att det är väl
känt atl det finns många raöjligheter atl undvika en tUlärapning av lagen. Det
är då naturligt att man utreder dessa möjligheter och undersöker vilka
lösningar som är tänkbara innan raan, som sker i promemorian, avfärdar tanken
härpå. En särskild utredning bör ulföras om denna fråga. Länsstyrelsen i
Stockholms län framhåller att möjligheterna att förhindra kringgående av FL bör
studeras närmare.

Remissinstanserna tar upp vissa frågor sora inte
har berörts i promeraorian. Örebro kommun ifrågasätter om inte förköpsrätten
bör utökas att även gälla sådana försäljningar där stat eller landstingskommun
är part (se 3 § första stycket andra och tredje punkterna FL). Luleå kommun
framför moisvarande önskemål och ifrågasätter även undantaget för försäljning
vid exekutiv auktion (femte punkten). Sveriges villaägareförbund ifrågasätter
om inte undantaget för försäljning mellan äkta makar (fjärde punkten) bör
utvidgas att gälla även för faktiskt samboende. Stockholms tingsrätt framhåller
vidare att det inte finns något undantag för transportköp eller för köp av
andel som svarar mot en lägenhet i en fastighet. I dessa och liknande fall då
det är uppenbart atl förköpsrätt inle koramer alt utövas, bör
inskrivningsrayndigheten på sararaa sätt som nu gäller för lantbruksnämnd och
länsstyrelse kunna underlåta att formellt höra kommunen. Tingsrätten föreslår
etl tillägg i 20 kap. 7 § punkt 10 jordabalken av innehåll att lagfartsansökan
inte skall förklaras vilande när det är uppenbari att förköpsrält inte koraraer
att utövas. Genom underhandskontakt raed behörig representant för kommunen
skulle inskrivningsmyndigheten utan tidsutdräkt kunna få veta om koramunen
avser att utöva sin förköpsrätt. Beslut varigenom kommunen uttryckligen avvisat
hembud skulle också, i motsats till vad som gäller nu, kunna beaktas i ett
lagfartsärende. Bostadsstyrelsen framför motsvarande tankegångar. En kommun
skulle exerapelvis kunna besluta att inora vissa områden tills vidare inte
utnyttja sin rätt att utöva förköp. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
förordar, med 3 kap. 1 § expropriationslagen som förebild, att möjlighet
tillskapas för regeringen atl till länsslyrelserna delegera beslutanderätten i
förköpsärenden av mindre vikt. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle
handläggningstiden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 27

för ärenden ora tillstånd till förköp vidare kunna
nedbringas avsevärt om på centralt håll utformades blanketter på vilka
remissinstansen hade atl lämna kortfattade uppgifter i de avseenden som bedöms
vara relevanta för regeringens tillståndsprövning. Svenska bankföreningen
frarahåller atl en pantförskrivning av köparen inle blir gällande mot kommunen
om denna utnyttjar sin förköpsrätt. Koraraunen är inte skyldig att till den
kreditgivande banken betala någon del av köpeskUlingen, fastän banken har
raedverkal till atl säljaren har fått betalt. Bankföreningen föreslår en
bestämmelse i FL av innebörd att komraunen skall ha att till kreditgivaren
belala så stor del av köpeskillingen som motsvarar till kreditgivaren pantsatta
pantbrev och blivande pantbrev. Enligl 15 § FL, anses kommunen ha fullgjort
föreskriven underrättelseskyldighet genom att avlämna rekommenderat brev.
Bankföreningen anser att bestämmelsen bör ändras sä atl mottagandet av brevet
eller forraell delgivning skall vara utgångspunkt för tidräkningen. Enligl
Malmö kommun förekomraer det att parterna i samband med överlåtelse av en
fastighet avtalar ora särskUda villkor som kommunen endast med svårighet kan
uppfylla. Ett aktuellt exempel från Malmö är avtal om att en tUl säljaren
knuten arkitektfirma skall anlitas vid upprustning av fastigheten. De
möjligheter till jämkning av avtalade villkor som ges i 5 § FL är enligt
kommunens mening otiUräckliga. Svenska riksbyggen framför motsvarande
synpunkter och anser att sådana sidoavtal inte skall beaktas vid förköp.
Sveriges advokatsamfund föreslår en ändring av 13 § FL så atl köparen får rätt
till ersättning av kommunen inte endast som nu för nödvändiga kostnader utan
även för nyttiga kostnader. Efiersom det är fråga om ett tvångsförvärv, skulle
det enligt samfundets mening för övrigt stå i bättre överensstämmelse med
rimliga krav på rättssäkerhet om köparen berättigades tiU ersättning för
skäliga kostnader i samband med köpet. Stockholms kommuns juridiska avdelning
anser att det bör övervägas atl förlänga den tid inom vilken förköpsrätt skall
utövas enligt 7 § FL från tre till fyra månader, eftersom det har visat sig
vara svårt att hinna behandla ärendena inom tre månader särskilt under
somraartid.

6 Föredraganden

Den grundläggande principen för
markpolitiken måste vara atl det är samhället som ytterst bestämmer över
markanvändningen. Detta är nödvändigt för att utvecklingen skaU kunna styras
mot de sociala, mUjö-politiska och andra mål som samhället ställer upp. Ett
erforderligt samhällsinfiytande över markanvändningen kan bara åstadkommas
genom att kommunerna för en aktiv markpolitik. Förköpsrätten är ett av
instrumenten för den kommunala markpolitiken. Förköpsrätien enligt förköpslagen
(1967:868) (FL) innebär att kommunen får förvärva den egendom som köpet avser
från säljaren på de villkor sora avtalats mellan

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 28

denne
och köparen. Från expropriation skiljer sig förköpet genom att förvärvet alltid
sker först när ägaren är beredd att avhända sig egendomen och till etl pris som
säljare och köpare kommii överens om.

Den principiella utgångspunkten raåste enligl rain
mening vara den att förköpsrätt skall kunna utövas närhelst det behövs för atl
en kommun skall kunna genomföra sina markpolitiska intentioner. Nuvarande
förköpslagstiftning går förhållandevis långt därvidlag. Enligt FL har koramun
förköpsrätt vid försäljning som omfattar sådan fast egendom som med hänsyn till
den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed samraanhängande
anordning. Enligt uttalande av föredragande statsrådet vid FL:s tillkomst
(prop. 1967:90 s. 77) innebär detta atl förköpsrält i huvudsak föreligger i
fråga om obebyggd eller glesbebyggd mark i anslutning tiU expanderande tätorter
samt belräffande sanerings-områden och andra områden där behov atl omdana
bebyggelsen gör sig gäUande. Begreppei med tätbebyggelse sammanhängande
anordning avser främst trafikleder och allmänna platser men även t. ex. mark
för fritidsändamål under förutsättning att marken är ägnad att tillgodose
läl-ortsbornas behov av utrymme för fritid och rekreation.

Gällande regler om förköpsrätt för
lätbebyggelseändamål ger alltså kommunerna vidsträckta möjligheter tUl förköp.
När det gäller befintiig bebyggelse är det emellertid i vissa avseenden oklart
i vilken utsträckning kommun kan ulnyttja förköpsrätten. Enligl uttalanden
under förarbetena liU FL faUer nämligen uianför förköpsrätten sådan mark
beträffande vilken någon förändring av användningen inte kan förväntas. Av
detta uttalande skulle kunna dras den slutsatsen att förköpsrält inte
föreligger när det är fråga om enstaka fastigheter som behöver saneras.

I samband med tUlkomsten av bostadssaneringslagen
klarlades att det fortfarande finns ett betydande saneringsbehov, särskUt inora
tätorterna och i flerfamiljshusbeståndet. Den totala stocken av halvraoderna
öch omoderna lägenheter kan i dag beräknas omfatta inemot 550 000 lägenheter,
varav drygt 250 000 lägenheter i flerfamiljshus. Det är, som chefen för bostadsdepartementet
närmare utvecklar i prop. 1974:150, angeläget att det från kvalitetssynpunkt
bristfäUiga bostadsbeståndet förbättras i någorlunda snabb lakt.

Ansvaret för saneringsverksamheten ligger på
kommunen inom ramen för det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet. Självfallet
måsle kommunerna kunna förfoga över de instrument som behövs för att saneringsverksamheten
skall kunna fullgöras. Kommunerna bör därför kunna använda sig av
förköpslagstiftningen inte bara när det är fråga om saneringar som innebär
bebyggelseomdaning utan också när det gäller upprustning av en enstaka
fastighet. Jag föreslår därför atl i 1 § FL tas in en ny ändamålsbesläraning av
innehåll att kommunen har förköpsrält vid försäljning som omfattar fast
egendom som behöver rustas upp.

Den
föreslagna förköpsrätten för kommunen bygger på att komraunen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 29

har
ansvar för saneringsverksamheten och att kommunen skall upprätta
bostadssaneringsprogram. I etl ärende ora tillstånd till förköp bör därför inte
ske någon avvägning mellan kommunens och den enskUde fastighetsägarens
möjligheter att genomföra upprustningen. Det bör vara tillräckligt att
upprustningsbehov föreligger och att kommunen gör gällande sin förköpsrätt.
Däremot kan kommunen givetvis vid sitt avgörande av frågan om förköp skall
utövas eller inte bl. a. ta hänsyn till om erforderlig upprustning kan
garanteras utan ingripande av kommunen. Det torde ligga i sakens natur att
förköpsrätt inle kan anses föreligga om det visserligen finns ett visst behov
av upprustning men detta är obetydligt både från kvalitativ och kvantitativ
synpunkt. Någon särskUd regel härom synes knappast erforderlig. Efter ändring
av det slag som här föreslås torde det i vart fall för framtiden inte behöva
råda någon tvekan om att förköp kan ske när det föreligger behov av upprustning
av t. ex. gårdsutrymmen eller rivning av befintlig undermålig bebyggelse på en
enstaka fastighet.

Del avgörande bör alltså vara ora del föreligger
behov av upprustning. Huruvida statligt stöd kan utgå för upprustning bör
däremot inte ha någon betydelse. 1 första hand bör självfallet förköpsrält
utövas när det är fråga om bostadsfastigheter. Det finns emellertid inte någon
anledning att begränsa lagstiftningen till sådana fastigheter. Förköpsrätt bör
sålunda kunna komma i fråga även beträffande fastigheter som används för annat
ändamål än bostadsändamål och som är i behov av upprustning.

Redan den gällande rätlen till förköp för
tätbebyggelseändamål är synnerligen vidsträckt. Med de av mig föreslagna
ändringarna i FL komraer komraunerna att kunna göra gällande förköpsrält i
prakliskt tagel alla de situationer då ett köp framstår som önskvärt från
raark- och bostadspolitisk synpunkt. Därmed uppnås det av riksdagen uppstäUda
målet att förköpslagen skall bygga på kommunens obetingade företrädesrätt till
mark som avses för ny eller förändrad tätbebyggelse. Det är svårt att finna
praktiska exempel på fall som skulle ligga inom den kommunala kompetensen raen
likväl inte täckas av de föreslagna bestämmelserna om förköp. När del
exempelvis gäller kulturhistoriskt intressant bebyggelse torde kommunens
intresse av att kunna förvärva den så gott som alltid vara betingad av atl det
föreUgger ett upprustningsbehov. Förköp kan i så fall ske enligt mitt förslag.
Under sädana omständigheter finns det inte någon anledning att ändra lagtexten
därhän att, sora ifrågasatts, i lagen anges att kommunen har en rätt till
förköp vid varje överlåtelse av fast egendom.

Förköpsrätten innebär, såsom detta institut är
utformat, att kommunen inträder i köpeavtalet i köparens ställe. Kommunen blir
alltså skyldig att erlägga det pris som avtalats meUan de ursprungliga
parterna. Detta pris kan naturligtvis i det särskilda fallet te sig alltför
högt. Kommunen har då möjlighet att begära expropriation. Om tillstånd till
expropriation ges, sker en prövning av fastighetens värde vid fastighetsdomstol
i enlighet med

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 30

expropriationslagens bestämraelser. Dessa bestämmelser är,
främst genom den s.k. presumtionsregeln, konstruerade så att komraunerna vid
expropriation för tätbebyggelseändamål inte skall behöva ersätta värden som har
samband med förväntningar om ändring av markanvändningen. SkuUe motsvarande
regler införas i FL, skulle det förhållandevis enkla förfarandet enligt FL
avsevärt kompliceras. Man skulle då förmodligen tvingas konstruera
bestäramelser sora i praktiken innebär att förköpsförfarandet glider över i
etl expropriationsförfarande. Jag tror inte att raan har så mycket att vinna på
en sådan ordning. I åtskilliga fall överstiger del avtalade priset inte det
värde som skaU ersättas vid expropria-tionsförfärandet. Och för de situationer
där det avtalade priset är högre står som nyss nämndes alltid
expropriationsraöjligheten öppen. Saraspelel mellan FL och
expropriationslagstifiningen raåste förutsättas fungera så att
expropriationslagstiftningens regler bidrar till att hålla nere prisnivån på
fastighetsraarknaden. Indirekt kan expropriationslagstifiningen alltså
åtminstone på sikt komma att påverka de priser som får betalas i förköpsfallén.
Jag finner inte anledning att föreslå några ändringar i nuvarande regler om att
kommunen vid förköp inträder i köpeavtalet i köparens ställe.

I vissa situationer får enligl FL
förköpsrätt inte utövas. Den viktigaste av dessa begränsningar följer av den s.
k. areal- och värderegeln. Denna innebär att förköpsrält inte får utövas om
fastigheten har en ägovidd son understiger 3 000 kvadratmeter och dessutom ett
värde som är lägre än 200 000 kronor. Som värde gäller i allmänhet föregående
års taxeringsvärde.

Huvuddelen av den bebyggda marken
är uppdelad i fastigheter med mindre areal än 3 000 kvadratraeter. Värderegeln
raöjliggör i vissa fall förköp av fastigheter med mindre areal inom
saneringsområden i stadskärnorna. Sådana fastigheter har nämligen vanligen elt
i förhållande till arealen högt värde. Saneringsutredningen har emellerlid vid
bearbetning av 1970 års fastighetstaxering erhållit följande uppgifler (SOU
1971:64 s. 149). Genom värdegränsen utesluts ca 60 % av affärs- och
hyresfastigheterna i landet frän förköpsrält. I kommuner med mer än 50 000
invånare, frånsett kommunerna i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och
Malmö-Lund-området, utesluts ca 65 % av affärs- och hyresfastigheterna.

Areal- och värderegeln medför
alltså att många fastigheter som kommunerna är intresserade av atl förvärva för
att uppfylla sill ansvar för saneringsverksamheten faller utanför
förköpsrätten. Detta är inle förenligt med den av raig i det föregående angivna
principiella uppfattningen att kommunerna skall kunna driva en aktiv mark- och
bostadspolitik och förvärva den mark som behövs härför. Den från samhäUets
synpunkt så betydelsefulla saneringsverksaraheten skulle underlättas om areal-
och värderegeln upphävs. Etl upphävande av areal- och värderegeln skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 31

visserligen
medföra en viss belastning för fastighetsomsältningen och elt visst
adminislrativt merarbete fraraför allt för inskrivningsmyndigheten. Dessa
olägenheter är enligt min raening emellertid långtifrån av den karaktären all
de kan motväga den stora vinning som ett upphävande av regeln skulle medföra
främst för komraunemas saneringsverksamhet. Jag föreslår därför att areal- och
värderegeln upphävs så atl förköp i princip skall kunna ske utan hänsyn till
den berörda fastighetens ägovidd och värde.

I
fråga om egnahemsbebyggelse kan det dock enligt rain mening övervägas atl
bibehålla vissa restriktioner i fråga om förköp. Kommunernas intresse av att
förvärva enstaka egnahemsfastigheter lorde i allmänhel vara ringa. Behöver
kommunen förvärva elt sammanhängande egnahemsområde för att omdana bebyggelsen
är förköpslagen ett opraktiskt instruraent. Kommunen kan i sådant fall överväga
frivilliga köp eller expropriation. Ett undantag för typisk egnahemsbebyggelse
skulle därför inte utgöra något hinder för kommunernas markpolilik. En fördel
med att uppställa ett sådant undanlag skulle vara att man därmed underlättar
överlåtelser av egnahemsfastigheter. Köparen av en sådan fastighet skulle
nämligen inte behöva avvakta besked från kommunen huruvida denna önskar utöva
förköpsrätt. Den belastning på inskrivningsmyndigheten som
förköpslagstiftningen otvivelaktigt innebär skulle inte, heller bli så
besvärande, om egnahemsbebyggelse undantas från förköpsrätten. Övervägande
skäl talar därför enligt rain mening för att överlåtelser av typiska egnahem
undantas från förköp. Undantaget bör ges en så enkel och klar utformning att inskrivningsmyndigheten
inte skall behöva tveka om huruvida undantagsregeln är tUlämplig eller inte.
Undantagsregeln måste med andra ord utformas så att det blir möjligt för
inskrivningsmyndigheten att direkt utläsa av de handlingar som inges i ett
lagfartsärende huruvida regeln är tillämplig eller ej.

För att detla syfte skall kunna uppnås bör
undanlagsregeln anslutas till de typkoder som finns i
fastighetstaxeringslängden. Av typkoderna svarar följande fyra mot syftet med
egnahemsundantaget: 13 (enfamiljsviUa), 14 (tvåfamiljsvilla), 15 (rad- eller
kedjehus) och 16 (fritidshus). Jag föreslår alltså att nuvarande areal- och
värderegel ersätts med ett undantag för egnahemsbebyggelse som svarar mot
typkoderna 13 16. Undantagsbestämmelsen för egnahemsbebyggelse bör dock
enligt min mening endast gälla ifråga om fastigheter som har mindre ägovidd än
3 000 kvadratmeter. Är det fråga om en större fastighet än så kan nämligen ofta
kommunen tänkas ha intresse av att förvärva fastigheten i fråga för
exploatering.

Med den utformning som egnahemsregeln sålunda
föreslås få kommer förvärv av obebyggd mark att omfattas av förköpsrätt, även
om marken i fråga är avsedd för egnahemsbebyggelse. 1 och för sig kan vissa
skäl anföras för att även sådan mark borde undantas från FL. Svårigheter
uppkommer emellertid när det gäUer att avgränsa regeln sä att den endast

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 32

kommer
att träffa sådan obebyggd mark som enligt kommunens planering är avsedd för
egnahemsbebyggelse. Jag viU i detta sammanhang också peka på atl FL innehåller
en bestämmelse (4 § andra stycket) som innebär all, om kommun har förklarat sig
avstå från att utöva förköpsrätt i fråga om en tillämnad försäljning inom dess
område, förköp inte heller får ske med anledning av försäljningen. Detta
betyder att en exploatör av ett område för egnahemsbebyggelse har raöjlighet
atl i samband med exploateringen få klarlagt att komraunen inte ämnar utöva
förköpsrätt. Köpare av egnahemstomter kan i sådant fall få lagfart utan atl
lagfartsärendet behöver fördröjas av alt koramunen skall lämna besked huruvida
den vill utöva förköpsrätt. Lagfartsansökan får nämligen bifallas om sökanden
företer bevis om atl komraunen avstått från förköp enligt 4 § andra siycket. I
enlighet med det anförda har jag stannat för all undantagsregeln för
egnahemsbebyggelse inte bör utsträckas att gälla även obebyggd mark.

Om försäljning avser andel eller område av en
faslighet gäller f. n. enligt 3 § andra stycket FL att areal- och värderegeln
skall äga motsvarande lillämpning. Huvudregeln är att frågan huruvida
förköpsrätt får utövas därvid skall bedömas som ora köpet avsett den odelade
fastigheten. Under vissa förutsättningar skall frågan i stället bedömas med
hänsyn tiU delfastigheten. Eftersora även det nu föreslagna egnahemsundantaget
innehåller en arealbegränsning är det nödvändigt att reglera frågan om
tillämpning av egnahemsundantaget vid försäljning av del av fastighet. Enligt
rain mening kan de nuvarande bestämmelserna tillämpas även i förhållande till
det föreslagna egnahemsundantaget. 3 § andra stycket FL bör alltså bibehållas
utan ändring. Detta innebär att om en fastighet omfattas av egnahemsundantaget
så kommer även delar av denna fastighet atl omfattas av undanlaget oavsett om
delen är bebyggd. Det betyder vidare att om en fastighet inte omfattas av
egnahemsundantaget, så kommer inte heller delar av den fastigheten atl gå fria
från förköp. Som exempel kan näranas det fallet att en person, som äger en
fastighet på 10 000 kvadratmeter med en sommarstuga, säljer ett område på 2 000
kvadratmeter omfattande den plats där sommarstugan är belägen. Förköpsrält
kommer atl föreligga i fråga om en sådan försäljning. Jag vill vidare peka på
att det enligl mitt förslag inte är möjligt atl kringgå syftet med
egnahemsundantaget genom successiva andelsöverlåtelser. Om lagfart söks innan
förköpsrätt utövas, gäller både vid andels- och vid arealöverlåtelse att frågan
ora förköp kan korama all bedömas med hänsyn till delfastigheten. Så blir
fallet när delen är utbruten eller vid arealupplåtelse när
fastighetsbildningsbeslut har meddelats. Ora i del nyss angivna exeraplet
beslut om avstyckning har meddelats för området med sommarstugan föreligger
alltså inte förköpsrält. Att bestämmelserna fåll denna utformning skall ses mot
bakgrund av att komraunen har raöjlighet att genom byggnadsnämnden påverka
själva fastighetsbildningen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:152 33

Om en försäljning omfattar flera
fasligheter måste komraunen enligt gällande lag utöva förköpsrätt beträffande
alla fastigheterna eller också hell avstå från att utöva förköpsrält. I fråga
om areal-och värderegeln gäUer vidare att samtliga fastigheter var och en för
sig måste uppfylla förutsättningarna för att försäljningen skall gå fri från
förköp. Motsvarande bör gälla i fråga om egnahemsundanlaget. Detta kan
åskådliggöras med ett exempel. En köpare söker lagfart för en egnahemsfastighet
som i och för sig omfattas av undantaget men försäljningen avser även fast
egendom av annat slag. I detta fall skall inskrivningsmyndigheten endast
meddela vilande lagfart för egnahemsfastigheten och bereda komraunen tiUfälle
att utöva förköpsrält i fråga om hela försäljningen.

Som jag förut anförde kommer
uppgifterna i fastighetstaxeringslängden om lypkod att få avgörande betydelse i
frågan om egnahemsundantaget är tillämpligt eller inte. Jag kommer att i annat
sammanhang för Kungl. Maj:t anmäla frågan om erforderliga
författningsbestämmelser om uppgiftsskyldighet för den som söker lagfart. Jag
vill emellertid redan nu klargöra atl jag anser att inskrivningsmyndigheten
skall bedöma frågan om egnahemsundantaget med ledning av typkod från
föregående år, om inte den lagfartssökande förebringar särskild utredning
exempelvis om att fastigheten bebyggts.

FL är inte tUlämplig vid
marköverföring genom fastighetsreglering. Som riksdagen uttalat (CU 1973:18,
rskr 1973:207) finns emellertid inte några avtalsmässigt anknutna villkor i
vilka kommunen kan träda in för förvärv av hela den utökade fastigheten. Detta
gör att särskilda svårigheter möter när det gäller frågan om förköpsrätt bör
kunna ifrågakomma vid marköverföring. Goda förutsättningar finns dessutom för
att kommunens eventuella avsikter med marken blir kända vid fastighetsbildningsförrättningen.
Byggnadsnämnden måste nämligen alltid underrättas om förrättningen (se 4 kap.
15 och 20 §§ fastighetsbildningslagen). HärtUl kommer att kommunen alltid har
möjlighet att tillgripa expropriation. Jag anser därför att del inte är nödvändigt
med några ändrade regler som tar sikte på marköverföring genom
fastighetsreglering.

Det har under de år FL varit i
tillämpning visat sig att det finns möjligheter att kringgå FL eller att
förhindra förköp. Det torde dock knappast vara möjligt att genomföra en
fastighetsförsäljning utan att kommunen får tillfälle att utöva sin
förköpsrätt, om inte rent bedrägliga metoder kommer till användning. Ett köp
betecknas exempelvis som gåva trots att vederlag förekommer. Olika lösningar
kan tänkas för att göra FL mer effektiv. Sådana lösningar skulle emellertid
komplicera regelsystemet och göra handläggningen av förköpsärenden
besvärligare. Den stora fördelen med FL är enligt min mening just det enkla
förfarandet och det bör inte uppoffras. Om förköp i något fall hindras genom
åtgärder av nu antytt slag anser jag att kommunerna i stället bör använda sig
av expropriation för att förvärva äganderätten tUI fastigheten.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 34

Jag finner inte heller i övrigl skäl föreligga att
föreslå några ändringar i FL utöver vad jag redan har angivit. Frågan om
räntebestämmelserna i 13 § FL komraer jag att ta upp på grundval av
köplagsutredningens betänkande (SOU 1974:28) Räntelag. Frågan ora utvidgning av
möjligheterna att expropriera till att gälla bebyggelse som är omodern utan
att grov vanvård föreligger eller kan befaras behandlas av utredningen (Ju
1974:12) för översyn av lagstiftningen om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet.

Avslutningsvis viU jag i detta sammanhang erinra om
att de markpolitiska hjälpmedlen förstärks avsevärt genom det vUlkor om att
mark för bebyggelse med statliga län skall upplåtas av kommunen som föreslås i
prop. 1974:150.

1 enlighet raed vad jag nu har anfört har inora
justitiedeparteraentet upprättats förslag tUl lag ora ändring i FL. 1 1 §
första stycket anges den nya ändaraålsbestämningen om förköp för
saneringsändamål. Av redaktionella skäl tas bestämmelserna om tomträtt utan
ändring upp i 1 § andra stycket. Areal- och värderegeln i 3 § första stycket
punkt 1 tas bort och ersätts av ett undantag för egnahemsbebyggelse. Som en
följd av slopandet av areal- och värderegeln kan 3 § tredje och fjärde styckena
upphävas. Däremot bibehålls 3 § andra stycket som knyter an tUI arealgränsen i
egnahemsundantaget. I 7 och 12 §§ ändras rubriken för 1916 års lag i enlighet
med dess lydelse enligt SFS 1973:307 och i 9 § byts ordet 'Konungen' ut raot
'regeringen'. Även i 17 § förekoramer ordet 'Konungen'. Paragrafen är
eraellertid obehövlig och kan upphävas (se prop. 1973:160 s. 560 och 599).

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1975. 1 fråga om köp eller byte som skett före ikraftträdandet skall äldre
bestämmelser gälla.

7
Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

alt
antaga förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967:868).

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga Promemorieförslaget

Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom förordnas i frågaom förköpslagen (1967:868)

dels all 17 § skall upphöra att gälla,

de/satt 1,
3, 7,9 och 12 §§ skall hanedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Komraun har förköpsrätt enligt denna lag vid försäljning
omfattande sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Förköpsrätt
föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom.

Vad i lagen sägs om fast egendora
eller fastighet skall, om ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla
även tomträtt. Vad som sägs ora lagfart skall, när försäljning omfattar
toraträtl, i stället avse inskrivning av förvärv av toraträtl.

Kommun har förköpsrält enligt denna lag vid försäljning
omfattande sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse eller därraed sammanhängande anordning. Kommun har
även förköpsrätt vid försäljning omfattande sådan fast egendom som enligt kommunens
saneringsplanering bör bli föremål för upprustning av icke ringa omfattning.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i
sådan egendom som avses i första stycket. Vad i lagen sägs om fast egendom
eller fastighet skall, om ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla
även toraträtl. Vad sora sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar
tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av toraträtl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förköpsrätt får ej utövas, om

1.
den
sålda fastigheten eller, när försäljningen avser flera fastigheter, varje
fastighet har en ägovidd som understiger 3000 kvadratmeter och ett värde som är
lägre än 200000 kronor,

2.
staten är säljare,

3.
staten eller
landslingskoraraun är köpare.

Förköpsrätt får ej utövas, om /. försäljningen endast
avser bebyggd fastighet som innehafts i huvudsakligt syfte att bereda bostad
åt säljaren och honom närstående och fastigheten har en ägovidd som understiger
3 000 kvadratmeter,

2.
staten är
säljare,

3.
staten eller
landstingskommun är köpare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1973:544. - Senaste lydelse 1973:544.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

4.
köparen är
säljarens make och ej heller ora köparen eller, när makar förvärvar gemensamt,
endera av dem är säljarens eller också, om denne är gift, hans makes
av-koraling, syskon eller syskons av-koraling,

5.
försäljning
sker på exekutiv auktion,

6.
försäljningen
avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger annan andel i
fasligheten och denna andel förvärvals på annat sätt än genora gåva.

Första stycket I äger motsvarande
tillämpning om försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida
förköpsrätt får utövas skall därvid bedömas som om köpet avsett den odelade
fastigheten. Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället
med hänsyn till delen, om denna är utbruten, eller, när försäljningen avser
område av fastighet, fastighetsbildningsbeslut meddelats.

Som värde gäller taxeringsvärdet på
fastigheten eller den taxeringsenhet, i vilken fastigheten ingår, året före
det år då försäljningen skedde. Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, gäller
i stäUet taxeringsvärdet året före det år då lagfart sökes eller, om särskilt
taxeringsvärde icke finns för det året, det värde som lägges till grund för
bestämmandet av stämpelskatten.

Omfattar försäljningen tomträtt och
finns ej taxeringsvärde som nu sagts, bestämmes värdet till det belopp som
skuUe ha lagts tiU grund för bestämmande av stämpelskatt vid en överlåtelse som
omfattat utom tomträtten även äganderätten till fastigheten.

Föreslagen
lydelse

4.
köparen är
säljarens raake och ej heller ora köparen eller, när makar förvärvar
gemensamt, endera av dem är säljarens eller också, om denne är gift, hans makes
av-komling, syskon eller syskons av-koraling,

5.
försäljningen
sker på exekutiv auktion,

6.
försäljningen
avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger annan andel i
fastigheten och denna andel förvärvats på annal sätt än genora gåva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förköp i strid med bestämmelserna i denna paragraf är utan
verkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

Förköpsrätien utövas genom att kommun inom tid som anges i
andra stycket underrättar säljare och köpare om beslut att utöva förköpsrätt
samt anmäler detta beslut till inskrivningsrayndigheten med företeende av bevis
om underrättelserna. Avser beslutet fastighet inom annan kommuns område,
gäller vad som sagts om underrättelse till säljare och köpare också den andra
kommunen. Beslutet skall antecknas i fastighetsboken för varje fastighet som
ingår i försäljningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förköpsrätien skall utövas sist på den inskrivningsdag som
infaller närmasl efter tre månader från det lagfart söktes på köparens förvärv
eller, om förvärvstillstånd fordras enligt jordförvärvslagen den 14 maj 1965
(nr 290) eller lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, från det
tUlstånd söktes. Om säljaren eller köparen, med överlämnande av styrkt avskrift
av köpehandlingen, innan lagfart eller tUlstånd sökts, anmäler försäljningen
till den eller de kommuner där den fasta egendomen är belägen, räknas tiden i
stället från det kommunen mottog sådan anmälan. Var avskrift av köpehandlingen
ej bifogad ansökan eller anmälan, räknas tiden först från det kommunen mottog
sådan handling.

Förköpsrätien skall utövas sist på
den inskrivningsdag som infaller närmast efter tre månader från det lagfart
söktes på köparens förvärv eller om förvärvstiUstånd fordras enligt
jordförvärvslagen (1965:290) eUer lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m., från det tUlstånd söktes. Om säljaren
eller köparen, med överlämnande av styrkt avskrift av köpehandlingen, innan
lagfart eller tiUstånd sökts, anmäler försäljningen till den eller de kommuner
där den fasta egendomen är belägen, räknas tiden i stället från det kommunen
mottog sådan anmälan. Var avskrift av köpehandlingen ej bifogad ansökan eller
anmälan, räknas tiden först från det kommunen mottog sådan handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utövas förköpsrätten ej inom föreskriven tid, är
förköpsrätten förlorad.

9§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig atl söka
tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på
sätt och inom tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd tUI förköp prövas
av Konungen. Tillstånd skall vägras om,

1. egendom som avses i 1 § ej ingår i försäljningen eller
ingår däri raen ej är belägen inom kommunens egel område eller inora kommunblock
som anges i 2 §,

Kommun som utövat förköpsrält är skyldig att söka
tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på
sätt och inom tid som anges i andra styckel. Frägan om tillstånd till förköp
prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras om,

1. egendom som avses i 1 § ej ingår
i försäljningen eller ingår däri men ej är belägen inom kommunens eget område
eller inom kommunblock som anges i 2 §,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1970:1021. Senaste lydelse 1970:1021.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

2.
enligt 4 §
första styckel förköp ej får ske,

3.
del är obilligt
atl förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare eller
villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen.

Bestridande enligl första stycket

anmäles hos inskrivnings-

myndigheten för anteckning i fastighetsboken sist på den
inskrivningsdag som infaller närmast efter en månad från det förköpsrätten utövades.
Inskrivningsmyndigheten skaU ofördröjligen underrätta kommunen om
bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd till förköpet skall ha inkomrait
till Konungen inom en raånad från det bestridandet antecknades. Sökes tillstånd
ej i rätt tid, är förköpet utan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätt i
fråga om egendom i annan kommun, äger den kommun där egendomen är belägen
påkalla att Konungen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan
prövning skall ha inkommit till Konungen inom en månad från det förköpsrätten
utövades. Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas
enligt 2 §.

Föreslagen
lydelse

2.
enligt 4 §
första styckel förköp ej fårske,

3.
del är obilligl
att förköp sker med hänsyn tUl förhållandet mellan säljare och köpare eller
villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen.

Bestridande enligt första stycket

anraäles hos inskrivnings-

rayndigheten för anteckning i fastighetsboken sist på den
inskrivningsdag som infaller närmasl efter en månad från del förköpsrätten
utövades. Inskrivningsmyndigheten skall ofördröjligen underrätta kommunen om
bestridandet. Koraraunens ansökan om tillstånd till förköpet skall ha
inkomrait till regeringen inora en månad från det bestridandet antecknades.
Sökes tillstånd ej i rätl tid, är förköpet ulan verkan.

När en kommun utövar förköpsrält i
fråga om egendom i annan kommun, äger den kommun där egendomen är belägen
påkalla atl regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan
prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det förköpsrätien
utövades. Tillstånd tiU förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas
enligl 2 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §5 Köp av fast egendom är för sin
giltighet beroende av atl förköp ej sker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har lagfart för köparen beviljats i strid med 20 kap. 7 §
10 jordabalken, är förköpsrätien förlorad. Har förköp skell, är det utan verkan.
Motsvarande gäller när förvärvstillstånd meddelats i strid med 2 § andra stycket
jordförvärvslagen (1965:290) eller i strid med 5 § andra stycket lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom eller
gruva eller aktier i vissa bolag.

Har lagfart för köparen beviljats i strid med 20 kap. 7 §
10 jordabalken, är förköpsrätien förlorad. Har förköp skett, är del utan verkan.
Motsvarande gäller när förvärvstillstånd meddelats i strid med 2 § andra
stycket jordförvärvslagen (1965:290)elleristridmed5 § andra siycket lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m. rn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1970:1021.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:152 39

När förköpet fullbordats, skall köparen till
komraunen överlämna de handlingar angående fastigheten som köparen innehar och
som är av betydelse för kommunen såsom ägare av fastigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.1 fråga
om köp eller byte som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Doktrin (1)

  1. Ann-Brith Edlund, Gudrun Nor Borg, Kommunernas användande av förköpslagen, SvJT 1981 s. 681, på s. 699, 702 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

47 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (43)

43 kopplingar i 24 dokument.

  1. SOU 2024:38 Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner s. 121 · s. 455 i texten
  2. Dir. 2022:48 En ny förköpslag i texten
  3. SOU 2018:67 Ett snabbare bostadsbyggande s. 109 i texten
  4. Prop. 2009/10:82 Upphävande av förköpslagen s. 11 i texten
  5. Bet. 1991/92:JuU2 Rattfylleri i texten

Visa alla 24

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RH 2002:46 om s. 33 ur registret

Doktrin (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. SvJT 1981 s. 681 Ann-Brith Edlund, Gudrun Nor Borg, Kommunernas användande av förköpslagen s. 699 · s. 702 i texten
  2. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 101 om s. 33 i texten