Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden
1974 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:155, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
JMajits proposition m- 155 år 1974 Prop. 1974:155
Nr 155
Kungl. Maj:ts proposition med förslag tUl lagändringar för
att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden; given den 18
oktober 1974.
Kungl. Maj:t vill härraed, under
åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden,
föreslå riksdagen att bifalla de törslag om vars avlåtande tiU riksdagen
föredraganden hemställt.
CARL GUSTAF
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås viss
följdlagstiftning tUl den nya regeringsformen (RF). Enligt 11 kap. 3 § RF
skall den sora berövats friheten av annan myndighet än domstol utan oskäligt dröjsmål
kunna få saken prövad av domstol eUer, i vissa fall, domstolsliknande nämnd. 1
en del lagar är detta krav f. n. inte uppfyllt. I propositionen föreslås därför
regler som innebär att domstolsprövning blir möjlig i dessa fall. Samtidigt
föreslås vissa andra mindre ändringar i de berörda lagarna.
1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 155
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:155
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till
Danmark, Finland,
Island eUer Norge för verkställighet av beslut om vård
eller behandling
Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling'
deh att 15 § skall upphöra att gäUa,
dels att i 5, 8, 10 och 12 §§ ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"länsrätt" i motsvarande form,
deh att 6 och 11 §§ samt lagens
ikraftträdandebestämmelse skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydehe Föreslagen lydehe
6f
När ärende handlägges av polis- När ärende handlägges av polis-
myndighet eller länsstyrelse, skall myndighet, skall
förhör hållas
förhör håUas med den som begäres med den som begäres utlämnad,
utlämnad, om hans hörande ej om hans hörande ej saknar bety-
saknar betydelse för utredningen. delse för utredningen. Handlägges
Underlåter den som begäres ut- ärendet av länsrätt, skall under
lämnad att efter kallelse instäUa samma förutsättning muntlig för-
sig tUl förhör, får han hämtas tUl handling hållas. Underlåter den
förhöret. som begäres utlämnad att
efter
kaUelse
inställa sig tiU förhör eller muntlig förhandling, får han hämtas till
förhöret eller förhandlingen. Beslut om utlämning får icke meddelas utan
att den sora begäres utlämnad underrättats ora det som tUlförts ärendet
genom annan än honom själv och fått tUlfäUe att yttra sig över det.
Har den som begäres utlämnad efter
kallelse inställt sig till förhör inför länsstyrelsen, får ersättning av
allmänna medel tillerkännas honom för kostnad för resa och uppehälle, i den
mån det finnes skäligt. Länsstyrelsen får bevilja förskott på ersättningen.
Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Konungen.
' Senaste lydelse av 12 § 1971:646. 2 Senaste lydelse
1973:132.
Prop. 1974:155 3
Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse
11 §
Talan mot polismyndighets be- Talan mot polismyndighets be-
slut
enhgt denna lag föres hos slut enligt denna lag föres hos
länsstyrelsen genom besvär. länsrätten
genom besvär.
Mot länsstyrelsens beslut föres
talan hos kammarrätten genom besvär.
Besvär över beslut om utlämning
enligt denna lag skall anföras inom en vecka från den dag då klaganden delgavs
beslutet. Talan raot beslut om reseförbud eller omhändertagande får föras utan
inskränkning tUl viss tid.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft i/ör/iå/-
januari
1971. lande tiU Danmark, Finland och
Norge den 1 januari 1971 samt i förhållande till Island
den dag regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975. Äldre bestämraelser gäller fortfarande i fråga ora talan mot
länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975.
3 Senaste lydelse 1971:646.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:155
2
Förslag till
Lag om ändring i lagen
(1974:352) om ändring i lagen (1971:52) om
skatterätt och länsrätt
Härigenom förordnas att 4§ lagen (1971:52) om
skatterätt och länsrätt i den lydelse paragrafen erhåUit genom lagen (1974:352)
om ändring i nyssnämnda lag skaU ha nedan angivna lydelse.
Lydehe
enligt lagen 1974:352 Föreslagen lydelse
4§
Vid
länsrätt handlägges mål en- Vid länsrätt handlägges mål en-
Ugt
barnavåvdslagen (1960.97), la- ligt barnavårdslagen (1960:97), la
gen (1954:579) om nykterhets- gen (1954:579) om nykterhets
vård, utiänningslagen (1954:193) vård, utlänningslagen (1954:193),
och smittskyddslagen (1968:231) smUtskyddslagen (1968:231) och
i den utsträckning som är före- lagen (1970:375) om utlämning
skrivet i dessa lagar samt mål f;7/ Danmark, Finland, Island eller
enligt 21 kap. föräldrabalken. Norge för verkställighet av beslut
om vård eller behandling
i den
utsträckning som är
föreskrivet i
dessa lagar samt mål
enligt 21 kap.
föräldrabalken.
Vid länsrätt handlägges
vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort
eller traktorkort, mål
om varning eller återkallelse och, såvitt gäller
utländskt körkort, mål om
varning eller vägran att godkänna körkortet,
allt
enligt vad därom är särskUt föreskrivet.
Denna
lag träder i kraft den I januari 1975.
Prop.
1974:155
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmaik,
Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.'
deh att 36 § skall upphöra att gälla,
deh att i 33 § ordet "Konungen" skall bytas ut
mot "regeringen",
deh att 19 och 27 §§ samt lagens
ikraftträdandebestämmelse skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydehe Föreslagen lydehe
19 f
Vad för den frigivne är bestämt Vad för den frigivne är bestämt
angående prövotid och övervak- angående prövotid och
övervak
ningstid i den stat där frigivningen ningstid i den stat där frigivningen
skett skall gälla såsom om frigiv- skett skaU gälla såsom om frigiv
ningen ägt rum här i riket. Före- ningen ägt rum här i riket. Före
skrifter angående den frigivnes skrifter angående den frigivnes
åligganden, som meddelats i an- åligganden, som meddelats i an
slutning till den vUlkorliga frigiv- slutning till den viUkorliga frigiv
ningen, skola, om ej övervaknings- ningen, skola, om ej övervaknings
nämnden förordnar annat, äga nämnden förordnar annat, äga
tUlämpning. I övrigt skall tUläm- tUlämpning. 1 övrigt skall, om ej
pas vad i svensk lag är stadgat om annat föreskrives nedan, tiUämpas
vUlkorlig frigivning; dock må prö- vad i svensk lag / allmänhet är
votiden ej förlängas. stadgat om villkoriig
frigivning;
dock må prövotiden ej förlängas.
Förklaras här i riket den
vUlkorligt medgivna friheten förverkad, skall verkstäUighet här ske av det vid
frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid.
Beslutas i Danmark, Finland, Island
eller Norge ändrade bestämmelser med avseende å den villkorliga frigivningen
eller förverkande av den villkoriigt medgivna friheten, skall beslutet äga
giltighet här i riket.
27 § '
Talan mot övervakningsnämnds Talan mot övervakningsnämnds
beslut om framställning enligt beslut
om framställning enligt
' Senaste lyddse av 33 § 1964:548.
2 Senasie lydelse 1964-548.
3 Senaste lydd.se 1964:548.
Nuvarande
lydehe
Föreslagen lydehe
15 §
första stycket föres genom besvär hos hovrätt. Besvärstiden räknas från den
dag den dömde erhöll del av beslutet. Över hovrättens beslut må klagan icke
föras.
15 § första stycket eller om förklaring som avses i 19
§ andra stycket föres genom besvär hos hovrätt. Detsamma gäller beträffande
talan mot övervakningsnämnds beslut med stöd av 19 § första stycket om
omhändertagande enligt 26 kap. 22 § brottsbalken. Besvärstiden räknas från
den dag den dömde erhöU del av beslutet. Över hovrättens beslut må
klagan icke föras. Åtnöjes vUlkoriigt frigiven icke med övervakningsnämnds
beslut om framstäUning enligt 22 §, äger han hos kriminalvårdsnämnden påkalla
prövning av beslutet. Talan må ej föras raot kriminalvårdsnämndens beslut.
Övervakningsnämnds beslut sora avses i denna paragraf
länder omedelbart till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1963.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963 och äger
tillämpning även i fråga om domar som meddelats dessförinnan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Prop. 1974:155
Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 oktober 1974.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON,
statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, NORLING,
LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON,
HJELM-WALLÉN.
Chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Geijer, anmäler efter gemensara beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa
frihetsberövanden och anför.
1 Inledning
Den nya regeringsforraen (RF) som
antogs slutligt av riksdagen under våren 1974 (prop. 1973:90, KU 1973:26, rskr
1973:265, KU 1974:8, rskr 1974:19) skall enligt övergångsbestämmelserna börja
tUlämpas den 1 januari 1975. Samlidigt skall den nya riksdagsordningen och
vissa följdändringar i successionsordningen och tryckfrihetsförordningen börja
tUl-lämpas. Genom beslut under våren 1974 har riksdagen vidare antagit förslag
till en ganska omfattande följdlagstiftning (prop. 1974:35, KU 1974:21, rskr
1974:160). Även dessa författningar skaU i princip börja tiUämpas den 1 januari
1975.
1 prop. 1974:35 framhöU jag att färdigställandet
av förslagen där var att se som en första etapp i arbetet på
följdförfattningar. Jag lämnade också en redogörelse för uppläggningen av
följdarbetet tiU grundlagsreformen och förutskickade i det saramanhanget att
ytterligare följdförfattningar skulle utarbetas i ett senare skede. En del av
dessa ytterligare följdförfattningar bör träda i kraft den 1 januari 1975.
Detta gäller den tjänstemannarättsliga lagstifiningen och vissa lagar som
innehåller regler om frihetsberövanden. Statsrådet Löfberg kommer inom kort att
ta upp frågan om ändringar på det förstnämnda området. För egen del vUl jag nu
la upp frågan om ändringar i viss lagstiftning som innehåUer regler om
frihetsberövanden. 1 fråga om det fortsatta följdarbetet får jag hänvisa till vad
jag har anfört i prop. 1974:35.
Detla lagstiftningsärende föranleds
av föreskriften i 11 kap. 3 § andra stycket RF. Del föreskrivs där beträffande
fall när annan myndighet än dorastol har berövat någon friheten raed anledning
av brott eller misstanke om brott att den som beslutet rör skall kunna få saken
prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Enligt bestämmelsen gäller detsamma
om svensk medborgare av annan anledning har blivit omhändertagen tvångsvis. Med
prövning av domstol likstäUs i sådant fall prövning av nämnd, om närandens
saramansättning är bestämd i lag och ordföranden
Prop.
1974:155 8
i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Med domstol eller nämnd åsyftas i
bestämmelsen endast svensk domstol eller nämnd. Detta är av betydelse i de fall
då svensk myndighet beslutar frihetsberövande som innebär eller är avsett att
säkerställa verkställighet av utländskt avgörande. I sådana fall kan alltså
grundlagskravet inte anses uppfyllt enbart av den anledningen att det
utländska avgörandet har meddelats av domstol.
Den straff-, process- och
förvaltningsrättsliga lagstiftningen i vårt land är i allmänhet utformad på
sådant sätt att den tUlgodoser RF:s krav på möjlighet till domstols- eller
nämndprövning av straffrättsliga och straffprocessuella frihetsberövanden samt
andra orahändertaganden som sker tvångsvis. I begränsad utsträckning har dock
de nya grundlagsbestämmelserna i ämnet medfört ett behov av lagändringar.
Efter förslag i prop. 1974:35 har ändringar gjorts i lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och smittskyddslagen (1968:231)
samt i anslutning därtiU i lagen (1971:52) ora skatterätt och länsrätt (se SFS
1974:352 och 581-583). De nämnda ändringarna avser faU där endast svenska
myndigheter har fattat beslut som rör frihetsberövandet. 1 detta ärende
behandlas frågor om ändring i vissa lagar som innehåller regler om verkstäUighet
av utländskt avgörande.
2 Motivering till framlagda lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling
Gällande rätt
Den som enligt beslut av myndighet
i Danmark, Finland, Island eller Norge skall vara omhändertagen för vård eller
behandling får efter framställning utlämnas för verkställighet av beslutet
enligt bestämmelserna i lagen (1970:375) om utlämning tUl Danmark, Finland,
Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Lagen
äger inte tillämpning på utlämning för brott (1 §). Av 3 § framgår att också
svenska medborgare under vissa förutsättningar kan utlämnas med stöd av denna
lag. Framställning om utlämning görs enligt 4 § i allmänhet hos
polismyndigheten i orten. Finner polismyndigheten att villkoren för utlämning
är uppfyllda och att utlämning inte bör vägras av annan anledning, får
polismyndigheten enligt 5 § meddela beslut om utläraning. Förordnar
polismyndigheten inte ora utläraning, skall handlingarna enligl sarama paragraf
skyndsamt sändas till länsstyrelsen som beslutar i ärendet. Förhör skall hållas
med den som begärs utlämnad, om hans hörande inte saknar belydelse för
utredningen. I 6 § finns bestämraelser ora ersättning för kostnader vid
inställelse till förhör inför länsstyrelse.
Prop.
1974:155 9
1 8 § finns bestämmelser om
tvångsmedel under handläggningen av utlämningsärende. Kan det skäligen befaras
att den som begärs utlämnad avviker eUer på annat sätt undandrar sig utlämning,
får den myndighet hos vilken ärendet är anhängigt meddela honom reseförbud
eller besluta att han skall omhändertas. Beslutar polismyndigheten enligt denna
bestämmelse att någon skall omhändertas, får beslutet avse omhändertagande
under högst tre dagar. Överlämnas utlämningsärendet till länsstyrelsens
handläggning, får polismyndigheten eller länsstyrelsen förordna om reseförbud
eller omhändertagande för tiden intUl dess länsstyrelsen har prövat ärendet.
Vid beviljande av utlämning kan förordnas att beslut om reseförbud eller
omhändertagande skall gälla för tiden intill dess verkställighet sker.
Föreligger inte längre skäl för rescförbud eller omhändertagande, skall beslutet
omedelbart hävas.
1 9 § ges föreskrifter som ger
möjlighet atl använda tvångsmedel innan framställning om utlämning har gjorts.
Är någon efterlyst här med anledning av beslut som kan föranleda utlämning
enligt den nu behandlade lagen, får sålunda under vissa förutsättningar
polismyndigheten i den ort där han uppehåller sig meddela honom reseförbud
eller besluta om hans orahändertagande. Den rayndighet som har begärt
efteriysningen skall ofördröjligen underrättas. Beslut om reseförbud eller omhänderiagande
enligt 9 § skall omedelbart hävas, när skäl för åtgärden inte längre föreligger
eller om framstäUning om utlämning inte har mottagits inom fem dagar från den
dag då åtgärden vidtogs. Sedan framställning inkommil, skall reseförbud eller
omhändertagande bestå bara om beslut därom meddelas enligt de i 8 § angivna
bestäramelserna.
Enligt 10 § skall beslut i fråga om
utlämning meddelas utan dröjsmål. Är den som begärs utiämnad omhändertagen
enligt 8 §, skall länsslyrelsen, om inte synnerligt hinder möter, meddela
beslut inom fem dagar från den dag då handlingarna inkom tUl länsstyrelsen
eller, om orahändertagandet skett därefter, inom samma tid från dagen för
omhändertagandet.
Enligt 11 § förs talan mot
polismyndighets beslut enligt lagen hos länsstyrelsen genom besvär. Mot
länsstyrelsens beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär.
Kungl. Maj:t förordnar enligt 15 §
om tiUämpning av lagen i förhållande till stat som anges i 1 §. Genom
kungörelsen (1970:709) om tillämpning av lagen (1970:375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling har Kungl. Maj:t förordnat att lagen skall äga tillämpning i
förhållande till Danmark, Finland och Norge från och med den 1 januari 1971.
Lagen har således ännu inte satts i tillämpning i förhållande tili Island.
Departementschefen
Har fråga uppkommit om utlämning av
någon med stöd av lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, kan denne
på olika
Prop.
1974:155 10
stadier av utlämningsfrågans behandling bli omhändertagen
tvångsvis om det skäligen kan befaras atl han avviker eUer på annat sätt
undandrar sig utlämning. Sådant beslut meddelas i allmänhet av annan myndighet
än domstol. 1 regel torde det vara den lokala polismyndigheten som beslutar att
vederbörande skall omhändertas, men i en del faU kan det vara länsstyrelsen som
fattar ell sådani beslut. Lagen är tillämplig inte bara på utlänningar utan
också under vissa förutsättningar på svenska medborgare. Såvitt gäller
utländsk medborgare ställer RF inget krav på möjlighet tiU domstols- eller
nämndprövning eftersom lagen inte reglerar frihetsberövande med anledning av
brott. Ett sådant krav gäller eraellertid ora den som begärs ulläranad är
svensk medborgare.
När länsstyrelse fattar beslut kan
fullföljd ske direkt hos kammarrrätt. I fråga ora sådant beslut är alltså
kravet enligt RF att svensk medborgare utan oskäligt dröjsraål skall kunna få
ett orahändertagande som sker tvångsvis prövat av domstol eller jämförlig nämnd
tUlgodosett. Vad beträffar poUsmyndighetens beslut om omhändertagande sker
fullföljden hos länsstyrelsen och först sedan länsstyrelsen har fattat sitt
beslut är det möjligt att besvärsvägen dra frågan under kammarrätts prövning.
Visserligen innehåUer lagen bestämmelser som skall säkerställa en så snabb
behandling som möjligt av ärende där frihetsberövande kan komma i fråga, men
det är inte uteslutet att en person kan ha varit omhändertagen två veckor eUer
längre tid innan frågan om hans frihetsberövande blir prövad av kammarrätt. Man
kan alltså inte bortse från risken att lagen om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling någon gång kan komma i konflikt med RF. En lagändring är aUtså
nödvändig.
Grundlagskravet på möjlighet till
domstols- eller nämndprövning bör lämpligen tUlgodoses genom att länsstyrelsens
befattning med klagomål över omhändertagande överförs på länsrätten. Det finns
emellertid skäl att i sammanhanget göra en mer genomgripande ändring i
systemet. Det synes sålunda lämpligt alt lägga över alla länsstyrelsens
beslutsfunktioner enligt 1970 års lag på länsrätten. Denna ordning synes ägnad
att ge en förbättrad rättssäkerhet vid handläggningen.
För att den ändrade
kompetensfördelningen skall komma lill slånd bör i 5, 6, 8, 10, 11 och 12 §§
ordet "länsstyrelse" bytas ut mot "länsrätt". I övrigt bör
en del mindre ändringar göras i lagtexten. När i 6 § fråga är ora länsrätts
handläggning av ärende bör i överensstämmelse med terminologin i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) uttrycket "muntlig förhandling"
användas i stället för "förhör". Paragrafens tredje stycke, som
handlar om parts rätt till ersättning för inställelse till förhör inför
länsstyrelse, bör utgå eftersom 15 | förvaltningsprocesslagen innehåller en
motsvarande regel om ersättning för inställelse till muntlig förhandling vid
länsrätt.
I fråga om 11 § andra stycket kan
anmärkas att någon bestämmelse om överklagande av länsrätts beslut inte behövs
i sammanhanget. 1 33 § förvaltningsprocesslagen är nämligen föreskrivet att
talan mot länsrätts beslut förs genom besvär hos kammarrätt. Bestämmelsen i 11
§ andra
Prop. 1974:155 11
slyckel kan aUtså upphävas. I samband med regleringen av
ikraftträdandet av den nya ordningen bör föreskrivas alt äldre beslämmelser
fortfarande gäller i fråga om lalan mot länsstyrelses beslut som har meddelats
före den 1 januari 1975.
Lagen om utiämning tUl Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling blev inte automatiskt tiUämplig i och med att den trädde i kraft den
1 januari 1971. Det föreskrivs nämligen i 15 § all Kungl. Maj:t förordnar om
tiUämpning av denna lag i förhållande till stat som anges i lagen. Den 20
noveraber 1970 förordnade Kungl. Maj:t att lagen skaU äga tUlärapning i
förhåUande tiU Danmark, Finland och Norge från och raed den dag den träder i
kraft. Något motsvarande förordnande har inte meddelats i förhållande till
Island. Detta sammanhänger med att Island för sin del ännu inte har genomfört
en raotsvarande lagstiftning.
Bemyndigandet i 15 § är inte
förenligt med 8 kap. 10 § i nya RF. Grundlagsföreskriften medger nämligen inte
att regeringen på det oraråde som nu är aktuellt i fråga om en lag som har
trätt i kraft bestämmer att lagen skall börja eller upphöra att tillämpas.
Enligt punkten 6 i övergång.sbe-stämmelscrna till RF får visserligen
bemyndigande, som har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt,
utnyttjas även efter ingången av år 1975 tills riksdagen bestämmer annorlunda.
När emellertid nu andra ändringar görs i lagen bör samtidigt 15 § upphävas.
Skulle på grund av ändrade förhållanden behov uppstå att sätta lagen ur
tillämpning i förhållande till de berörda staterna eller någon av dem, torde
riksdagen kunna fatta beslut härom tillräckligt snabbt.
RF förbjuder inte atl
bestämmelserna om en lags ikraftträdande får det innehållet att lagen helt
eller delvis träder i kraft den dag regeringen bestämmer. För atl, efter
upphävandet av 15 §, göra det möjligt att i enkel form låta lagen börja gälla
vid läraplig tidpunkt i förhållande till Island föreslår jag att lagens ikraftträdandebestämmelse
ges del ändrade innehållet att lagen träder i kraft i förhållande till Danmark,
Finland och Norge den 1 januari 1971 samt i förhållände till Island den dag
regeringen bestämmer.
2.2 Förslag till lag om ändring i
lagen (1974:352) om ändring i lagen (1971:52) ora skatterätt och länsrätt
1 4§ lagen (1971:52) om skatterätt
och länsrätt anges länsrätts kompetensområde. Vid behandlingen av det
föregående lagförslaget har jag förordat att länsrätt skall bli behörig att
pröva vissa frågor som f. n. prövas av länsstyrelse. Med anledning härav bör i
uppräkningen av lagar i första styckel av 4 § lagen om skatterätt och länsrätt
tas med lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge
för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Genom lagen (1974:352)
om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt har 4 § fått ändrad lydelse.
Ändringslagen träder i denna del i kraft den 1 januari
Prop.
1974:155 12
1975. Den ändring som nu föreslås bör därför få formen av
en ändring i nyssnämnda ändringslag.
2.3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.
Gällande rätt
Dom som har meddelats i Danmark,
Finland, Island eller Norge och varigenom någon har dömts till frihetsstraff
kan på vissa vUlkor verkstäUas här i landet. Regler om detta finns i lagen
(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m., den s. k. nordiska verkställighetslagen. Lagen
förutsätter att framställning görs av vederbörande myndighel i det land där
domen har meddelats (5 och 24 §§). Bifalls framställning om verkstäUighet,
skall i beslutet det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid
(6 §). Framställning om verkställighet här prövas av kriminalvårdsstyrelsen (25
§), vars beslut kan överklagas hos kamraarrätt (26 §).
Har någon i Danmark, Finland,
Island eller Norge blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, kan
på begäran övervakning anordnas här i landet (10 §). Vad som är bestämt om
prövotid och övervakningstid i den stal där domen meddelats gäller såsom om
domen getts här. 1 övrigt skall i stort sett de svenska reglerna om
skyddstillsyn äga motsvarande tiUämpning. Förordnande om behandling enligl 28
kap. 3 § brottsbalken får dock inte meddelas (12 §).
Om någon, som dömts vUlkorligt i
annat nordiskt land, här i riket befinns skyldig tUl annat brott som har
begåtts under prövotiden eller före dess början kan rätten, även om övervakning
med anledning av den tidigare domen inte har anordnats här, undanröja den
ådömda påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd (14 §).
Också i fråga om personer, som har
frigivits villkorligt efter att i Danmark, Finland, Island eller Norge ha
avtjänat frihetsstraff av sådant slag som anges i lagen, kan på begäran
övervakning anordnas här i landet (17§). Vad som är bestämt för den frigivne om
prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla
såsom om frigivningen hade ägt rum här i riket. I övrigt skall i stort sett
tillämpas vad som i svensk lag är föreskrivet om villkorlig frigivning.
Prövotiden får dock inte föriängas. Förklaras här i landet den villkoriigt
medgivna friheten förverkad, skall verkställighet här ske av det vid
frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid (19
§). Beslut om förverkande meddelas av övervakningsnämnd och kan överklagas till
kriminalvårdsnämnden. Mot kriminalvårdsnämndens beslut får talan inte föras (26
kap. 19 § samt 37 kap. 7 och 11 §§ BrB).
Om någon, som har frigivits villkorligt efter att i annal
nordiskt land
Prop.
1974:155 13
ha avtjänat frihetsstraff som anges i lagen, här i landet
befinns skyldig tiU annat brott som han begått under prövotiden kan rätten,
även om övervakning med anledning av den vUlkorliga frigivningen inte anordnats
här, med tillämpning av vad som i svensk lag är stadgat om vUlkorlig frigivning
förklara den vUlkorligt medgivna friheten förverkad. Verkställighet skaU då
här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat. tUl fängelse
på lika lång tid (21 §).
Det ankommer på Kungl. Maj:t att
förordna om tillämpning av lagen i förhållande till de andra nordiska länderna.
Lagen får därvid göras tillämplig också i fråga om domar sora raeddelats
dessförinnan (36 § första stycket). Genoin kungörelsen (1963:571) angående
tillämpningav lagen den 22 maj 1963 (nr 193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkstäUighet av straff m. m. har Kungl. Maj.t
förordnar att lagen skall från och med den 1 januari 1964 äga tiUämpning i
förhållande tiU samtliga nämnda stater. Samtidigt har Kungl. Maj t föreskrivit
att lagen får tiUämpas också i fråga om domar som meddelats före den 1 januari
1964. I övrigt meddelar Kungl. Maj:t de närmare föreskrifier som erfordras för
tUlämpningen av lagen (36 § andra stycket). Lagen trädde i kraft den 1 juli
1963.
Departementschefen
Enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m. kan verkställighet ske här i landet av bl. a. frihetsstraff som
har bestämts av domstol i annat nordiskt land. Vidare kan övervakning anordnas
här för den som i annat nordiskt land antingen har blivit viUkorligt dömd eller
har frigivits villkorligt efter att ha avtjänat frihetsstraff. Lagen ger
möjlighet för svensk myndighet att i sådana fall ingripa mol den dömde i
huvudsak enligt samma regler som gäller i fråga om personer som har dömts i
Sverige. Olika fall av frihetsberövanden kan alltså komma i fråga. Lagen är
tillämplig på både utlänningar och svenska medborgare. Eftersom lagen ger
regler om frihetsberövanden med anledning av brott är grundlagskravet enligl
11 kap. 3 § andra stycket RF av intresse vare sig den dömde är utlänning eller
svensk medborgare.
Beträffande flertalet fall är
grundlagskravet uppfyllt genom att beslut fattas av domstol eller åtminstone
kan överklagas till domstol. På en punkt synes dock lagens föreskrifter inte
motsvara grundlagens krav. På begäran kan övervakning anordnas här i landet när
fråga är om någon som villkorligt frigivits efter avtjänande i annat nordiskt
land av frihetsstraff som anges i 17 § nordiska verkställighetslagen. Därvid
gäller till stor del vad som i svensk lag är bestämt om villkorlig, frigivning.
Om den villkoriigt frigivne åsidosätter sina åligganden, kan övervakningsnämnd
under vissa förutsättningar förklara den villkorligt medgivna friheten
förverkad. Förklaras den villkorligt medgivna friheten förverkad, skaU enligt
19 § andra stycket nordiska verkställighetslagen verkställighet här ske av del
vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på
Prop.
1974:155 14
lika lång tid. Om vederbörande är missnöjd med
övervakningsnämndens beslut, kan han enligt 37 kap. 7 § brottsbalken påkalla
prövning av beslutet hos kriminalvårdsnämnden. Mot kriminalvårdsnärandens
beslut kan talan inte föras.
1 de fall då enligt brottsbalken
övervakningsnämnd beslutar om förverkande av villkorligt medgiven frihet för
någon som av svensk domstol dönUs till fängelse är grundlagskravet på
domstolsprövning uppfyllt genom att det nya frihetsberövandet utgör en fortsatt
verkställighet av det frihetsstraff som dorastolen har utdörat. Om däremot en
utländsk dom ligger i botten, är grundlagens krav inte uppfyllt. Då utgör det
förnyade frihetsberövandet inte en verkställighet av ett beslut av domstol i
den bemärkelse som detta begrepp har i 11 kap. 3 § andra stycket RF, dvs. att
det skall vara fråga om svensk domstol. Därför måste en möjlighet för sådana
faU till domstolsprövning av det nya frihetsberövandet öppnas. Enklast synes
detta kunna ske på det sättet att i 27 § första stycket nordiska verkställighetslagen
anges att talan mot övervak-ningsnärands beslut som avses i 19 § andra stycket
förs genom besvär hos hovrätt. Jag vill i sammanhanget erinra om att hovrätt
enligt brottsbalken har att pröva besvär i vTssa liknande ärenden (jfr 37 kap.
8 § brottsbalken).
Uppkommer fråga om att förklara
villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta vissa andra åtgärder
beträffande den som är vUlkorligt frigiven, kan med söd av 26 kap. 22 §
brottsbalken övervakningsnämnd besluta om tUlfälligt omhändertagande av den
vUlkorligt frigivne. Fullföljd mot ett sådant beslut sker hos
kriminalvårdsnäranden. Mot bakgrund av vad jag nyss har förordat belräffande
fullföljd mot beslut om förverkande synes det mest ändamålsenligt att även
fullföljd mot beslut om åtgärd enligt 26 kap. 22 § brottsbalken i de fall där
nordiska verkställighetslagen är tiUämplig förs i hovrätt. Även denna ordning
bör genomföras genom en ändring i 27 § första stycket nordiska verkställighetslagen.
Införs den föreslagna nya
besvärsbestämmelsen i 27 § bör hänvisningen i 19 § första stycket nordiska
verkställighetslagen tUl vad som i svensk lag är stadgat om vUlkorlig
frigivning bli föremål för viss jämkning.
Nordiska verkstäUighetslagens
konstruktion att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om lagens
tillämpning i förhållande tUl de nordiska staterna överensstämmer inte med 8
kap. RF. På motsvarande sätt som jag förordat beträffande lagen (1970.375) om
utlämning tiU Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut
ora vård eller behandling föreslår jag att bestämmelsen i fråga skall upphävas.
Föreskriften att Kungl. Maj.t får göra lagen tiUämplig också i fråga om domar
som meddelats innan lagen satts i tUlämpning bör i saramanhanget utgå. I
stället bör nordiska verkställighetslagens ikraftträdandebestäramel-se utbyggas
så att den får innehållet att lagen träder i kraft den 1 juli 1963 och äger
tUlämpning också i fråga om domar som meddelats dessförinnan.
Föreskriften i 36 § andra stycket att Kungl. Maj:t i
övrigt meddelar de
Prop. 1974:155 15
närmare
föreskrifter som erfordras för tillämpningen av lagen är överflödig på grund av
8 kap. 13 § RF och bör därför utgå. I lagen bör vidare den ändringen göras att
i 33 § ordet "Konungen" byts ut mot "regeringen".
3 Hemställan
I enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
lag om ändring i lagen
(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eUer behandling,
2.
lag om ändring i lagen
(1974:352) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt,
3.
lag om ändring i lagen
(1963:193) om saraarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. ra.
Av
de angivna förslagen har det som upptagits under 2 upprättats i samråd med
chefen för kommundepartementet. Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att antaga förslagen.
Med
bifaU tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill detta protokoll utvisar.
Ur
protokoUet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Got*bO'9
OHi « ttrvck » rl AB, SiC
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Prop. 2025/26:144 Nordisk verkställighet i brottmål s. 139 om s. 13 i texten
- Ds 2025:12 Nordisk verkställighet i brottmål s. 207 om s. 13 i texten
- Prop. 1975:8 Regeringens proposition om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning s. 35 i texten
- Rskr. 1974:365 i texten
- Bet. 1974:JuU41 Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:155 med förslag till lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- Falk, Straffrätt och territorium, 1976 s. 324 i texten