Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953:272), m.m.
1974 · 166 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 77 av 166 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:159, Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953:272), m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 159 år 1974 Prop. 1974:159
Nr 159
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen
(1953: 272), m. m.; given den 11 oktober 1974.
Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås nya regler för ränlor
enligt uppbördsförordningen m. fl. författningar. Den nuvarande räntan på
kvarstående skatt om 12 % föreslås ersatt med en fast avgift, som inle är
avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Avgiften skall vara 8 %, om den
kvarstående skatten överstiger 5 000 kr., och eljest 6 % av den kvarstående
skatten. Räntesatsen för ränta på överskjutande preliminär skatt m. fl. räntor
skall bestämmas årligen i december och anknytas till inlåningsräntan i bank. På
skatt som tillkommer på grund av höjd taxering skall enligt propositionen tas
ut ränla för en tid av högst två år. Ränte- och avgiftsbelopp under 50 kr.
skall varken påföras den skattskyldige eller tillgodoräknas honom. De
föreslagna beslämmelserna skall börja tillämpas successivt, den 1 januari 1975
samt den 1 januari och den 1 april 1976.
Propositionen avser också ändring av grunderna för
debitering av kommunalskatt vid efiertaxering och en bestämmelse som
effektiviserar uppbörd av preliminärskatt för anställda med enskild firma. För
fåmansbolag föreslås skyldighet alt i deklarationen lämna uppgift om delägare.
Dessa bestämmelser skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1975.
1
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 159
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:159
Författningsförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom förordnas i fråga om uppbördslagen (1953: 272)i
deh att 2 § 2 mom., 27 § 3 mom., 28 och 31 §§, 49 § 1, 2 och 4 mom., 59, 66 och
67 §§, 68 § 1 och 2 mom., 69 §, 70 § 2 mom., 75 §, 85 §
2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 3 § samt
anvisningama till
85 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels alt i lagen skall införas två
nya paragrafer, 32 och 64 §§, samt anvisningar lill 69 §, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse- Föreslagen lydelse
2 §
2 mom. I denna lag förslås med
slutlig skatt: skatt som påförts
vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund
av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beakias vid sådan
debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av
skatt enUgt 4 och 5 mom.;
preliminär skatt: 13 § omförmäld
skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt;
kvarstående skatt: skatt, som
återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutiig skatt;
tillkommande skatt: skatt som skall
erläggas på grund av efiertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen
av slutlig skatt avslutats;
kvarskatteavgift: avgift enligt 27
§ 3 mom.;
respitränta: ränta enligt 32 §;
anstånds ränt a: ränta enligt 49 §
4 mom.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1
mom.;
restitutionsränta: ränla enligt 69
§ 2 mom.;
skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;
särskild skattereduktion:
nedsättning av skatt enligt 5 mom.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått
taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars
månad ett år till och med februari månad nästföljande år;
1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen
omtryckt 1972: 75.
2 Med nuvarande lydelse av 2 § 2
mom., 27 § 3 mom., 49 § 4 mom., 59,
66 och 67 §§, 68 § 1 mom., 69 § 1 och 3 mom. samt 70 § 2 mom. avses i
prop. 1974: 132 föreslagen lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:159
Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe
gift skattskyldig: skattskyldig som
taxeras med tiUämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 §
1 mom. lagen (1947: 576) om statiig inkomstskatt;
ogift skattskyldig: annan
skattskyldig fysisk person än nyss sagts.
27
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den
preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en
tiondel av den slutliga skatten eller med minst femtusen kronor, skall den
skattskyldige till statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som
överstiger ettusen kronor; dock att det belopp vara ränta sålunda skall
beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutUga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift,
arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § lagen om allmän arbetsgivaravgift,
redareavgift, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen samt
annuilet, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom.
under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst
efter inkomståret.
Har slutlig eller kvarstående skatt
blivit påförd med oriktigt belopp genom fel vid debiteringen eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall kvarstående
skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt
första stycket.
Bestämmelsema i denna lag om
kvarstående och tiUkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande
tUlämpning beträffande ränta enligt deila moment.
3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, skaU den skattskyldige erlägga avgift (kvarskatteavgift) med åtta procent
av det överskjutande beloppet, om detta överstiger femtusen kronor, och i
annat fall med sex procent av samma belopp.
Avgiftsbelopp, som understiger
femtio kronor påföres ej. Vid beräkning av avgiften gäller vidare,
att i den slutliga skatten icke inräknas
avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen;
att i den preliminära skatten icke
inräknas sådan i 2 mom. under 3) avsedd preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret;
att det belopp, på vilket avgiften
skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Andras debitering eller tillgodoräkning av preliminär
skatt eller debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av kvarskatteavgift.
Avgiften bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen
gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om
kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande
tillärapning beträffande kvarskatteavgift.
Prop.
1974:159 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 §
Kvarstående skatt under tio Kvarstående skatt under tjugo-
kronor uttages icke. fem kronor uttages icke.
Kvarstående skatt förfaller till betalning:
under den första uppbördsterminen
under uppbördsåret näst efter taxeringsåret, om skatten uppgår till högst
tvåhundra kronor; samt
med lika belopp under vardera av de
båda första uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, om skatten överstiger
tvåhundra kronor, dock att belopp, som förfaller under den förra terminen,
avrundas till närmast lägre hela antal kronor, varvid återstoden förfaller
under den senare terminen.
31 §3
Uträkning av de särskilda skal- Uträkning av de särskilda skat
teposter som ingå i tUlkommande teposter som ingå i tillkommande
skatt samt debitering av sådan skatt samt debitering av sådan
skatt sker efter samma grunder, skatt sker efter samma grunder,
som gällt för debitering av mot- som gällt för debitering av mot
svarande slutiiga skatt. Vid debile- svarande slutliga skatt.
ring på grund av efiertaxering
iakttagas bestämmelserna i 63 §
kommunalskattelagen.
Sänkning av viss skatt vid änd- Sänkning av viss skatt vid änd
rad debitering avräknas mot höj- rad
debitering avräknas mot höj
ning av annan skatt till följd av ning
av annan skatt till följd av
ändringen. Tillkommande skatt ändringen.
TUlkommande skatt
under tio kronor uttages icke. under
tjugofem kronor uttages
icke.
Tillkommande skatt skall förfalla
till betalning under uppbördstermin eller två på varandra följande
uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer. Därvid skall skatten
fördelas efter samraa grunder som i 28 § sägs.
32 P På tillkommande skatt skall
skattskyldig erlägga ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio
kronor påföres ej. Ränta utgår för visst kalenderår efter den högre av de
räntesatser, som vid den årliga debiteringen det året gäller vid beräkning
av ö-skatteränta. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången
av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för
debiteringsåret.
Vid beräkning av respitränta
gäller,
3 Senaste lydelse 1973: 1119.
* Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 625.
Prop.
1974:159 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att i den tillkommande skatten icke
inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen- och ej heller
kvarskatteavgift, respUränta och anståndsränta;
att ränta utgår från och med den 1
april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta,
restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i
tillkommande skatt, skaU utgå från utgången av den månad, då beloppet
utbetalts;
att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skallen skall erläggas
under två uppbördsterminer, till och med den månad under vilken den första
uppbördsterminen infaUer, dock ej i något fall för längre tid än två år; samt
att ränta utgår i helt krontal,
varvid öretal bortfaller.
Andras debitering av tillkommande
skatt sker ny beräkning av ränla.
Bestämmelserna i denna lag om
tiUkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande respilränia.
49 §
1 ra o ra. Skattskyldig raå av 1
m o m. Skattskyldig må av
lokal skattemyndighet erhålla an- lokal skattemyndighet
erhålla an
stånd med inbetalning av skatt el- stånd med inbetalning av skatt,
ler ränta kvarskatteavgift eller ränta
1)
om
taxeringsintendenten anfört besvär över taxering med yrkande om ändring tUl den
skattskyldiges förmån: till belopp som betingas av taxeringsintendentens
yrkande,
2)
om den
skattskyldige anfört besvär över taxering och taxeringsintendenten, helt eller
delvis, tUlstyrkt besvären eller, om besvären avser taxeringsnämnds beslut,
tUlstyrkt ansökan om anstånd: till belopp som betingas av taxeringsintendentens
yttrande,
3)
om taxering
blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende: till belopp som betingas av förbiseendet,
4)
om den
skattskyldige taxerats på mer än en ort för samma inkomst, garantibelopp för
fastighet eller förmögenhet: till belopp, motsvarande ettdera av eller båda de
skattebelopp som påförts i anledning av taxeringen,
5)
(har upphört att
gälla),
5 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.
Prop.
1974: 159 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6)
om skatt
påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debitering:
till belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,
7)
om preliminär
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas
överstiga motsvarande slutliga skatt och bliva avkortad enligl 65 § samt den
skattskyldige icke erhållit jämkning inom den i 45 § 1 mom. sista stycket
angivna tiden: till så stor del av skatten som kan antagas bliva avkortad.
2 mom. Skattskyldig må av 2 m o m. Skattskyldig må av
länsstyrelsen erhålla anstånd med länsstyrelsen
erhålla anstånd med
inbetalning av skatt eller ränta inbetalning av skatt, kvarskatteav-
gift eller ränta
1)
om den
skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggandet av skatt, som påförts
i aiUcdning av den icke lagakraftvunna taxeringen, skulle för den skattskyldige
medföra betydande skadeverkningar eller eljest framstå såsom obilligt: tUl
belopp som betingas av den skattskyldiges yrkande i fråga om taxeringen,
2)
om ansökan
gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst eller angående
befrielse från eriäggande av skatt, som påförts avliden person eUer hans
dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med
anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller
besvären,
3)
om ansökan gjorts
angående 3) oin ansökan gjorts angående
befrielse enligt 85 § 2 mom. från befrielse enligt 85 § 2 mom. från eriäggande av ränta å kvarstående eriäggande av kvarskatteavgift elskatt eller om
besvär anförts över ler om besvär anförts över beslut i
beslut i anledning av sådan an- anledning
av sådan ansökan: till sökan: till belopp som betingas av belopp som betingas av ansökansökningen eller
besvären. ningen eller besvären.
Anstånd enligt första stycket vid
1) må medgivas endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet hos
länsstyrelsen om icke med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den
skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas, att det
belopp som avses med anståndet ändå kommer alt behörigen erläggas.
4 mom. Den som åtnjutit 4 m o m. Den som åtnjutit an-
anstånd med inbetalning av skatt stånd med inbetalning av skatt en-
enligt 2 mom. 1) skall erlägga ligt 2 mom. 1) skaU erlägga ränta
ränta efter fem procent för år för (a n s t å n d s r ä n t a) för den
den del av skatten som skall erläg- del av skallen som skall erläggas
gas sedan anståndet upphört. senast vid anståndstidens utgång.
Räntan utgår från utgången av Vid ränteberäkningen gälla i till-
det uppbördsår, då skatten skulle lämpliga delar bestämmelserna
i
ha erlagts om anstånd icke medgi- 32 § första stycket,
vits, till och med den dag då skal- Vid beräkning av anståndsränta
ten erlägges. Uppkommer öretal gäller,
vid ränteberäkningen, jämnas rän- att ränta utgår från utgången av
tan till närmast högre hela krön- den månad, då skatten skulle ha
tal. Ränta skall ej utgå, om rän- erlagts om anstånd icke medgivits,
tebeloppet skulle understiga fem till och med den månad, då an-
kronor. Bifalles den skattskyldiges ståndstiden gått till ända; samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
besvär, skall eriagd ränta återbetalas sedan taxeringen
vunnit laga kraft.
Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvarande tUlämpning beträffande ränta enligt detta
moment.
Föreslagen
lydelse
att ränta utgår i helt krontal,
varvid öretal bortfaller.
Bifalles den skattskyldiges besvär, skall eriagd ränta
återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.
Bestämmelserna i denna lag oin
tillkommande skatt äga motsvarande tUlämpning beträffande anståndsränta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
59 §
Det åligger utmätningsman att verkställa indrivning av skatt. Därvid
får utmätning och införsel äga rum enligt vad som sägs i 60 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna om indrivning av skatt äger motsvarande
tUlämpning på indrivning av reslavgift, tUläggsavgift eller ränta enligt denna
lag.
Bestämmelserna om indrivning av
skatt äga motsvarande tillämpning på indrivning av kvarskatteavgift,
reslavgift, tilläggsavgift eller ränta enligt denna lag.
64 P Staten tillkommande fordran,
som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, indrives i samma ordning
som skatt enligt denna lag, dock att införsel ej får äga rum vid indrivningen.
Reslavgift utgår enligt 58 § 1 mom. Under den tid, då sådan fordran är
föremål för indrivning genom utmätningsmans försorg, beräknas ej ränta, som på
grund av särskild föreskrift skall ulgå efter förfallodagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avskrivning av debiterad skatt eller ränta må äga rum:
Avskrivning av debiterad skatt,
kvarskatteavgift eller ränla må äga rum:
1)
då den
skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen ej kan uttagas
genom införsel enligt införsellagen, dock att avskrivning icke må ske för
fordran, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att betalning för
fordringen icke kunnat erhållas ur egendomen;
2)
då upplysning
icke kurmat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat
anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig;
3)
då skattskyldig
vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller konsulat eller
vederbörande utiändska myndighet vidtagits för beloppets utfående, utan att
detsamma influtit;
' Förutvarande 64 § upphävd genom 1966: 243.
Prop.
1974:159 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe
4)
då skattskyldig
vistas å utrikes ort och anmaning att betala skulden icke kan tillställas honom
genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet;
5)
då beloppet av
den skuld, för vUken tUl utiandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt
skattskyldig häftar, icke uppgår lill trehundra kronor och särskilda skäl för
åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga;
6)
då fordran icke
överstiger trehundra kronor och förutsättningar för övrigt föreligga för
avskrivning enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer; samt
7)
då fordran
preskriberats eller bortfallit på grund av ackord som antagits enligt 62 §
tredje stycket.
Avskrivning av preliminär skatt må
i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum
förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten
förfallit till betalning.
Avskrivning av kvarstående och
tillkommande skatt må i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av
ackord icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket
skatten förfallit till betalning.
Då arbetsgivaren jämlikt 75 § är
ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän
det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller
kan utfås av arbetsgivaren.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer äger föreskriva att avskrivning av skattefordran hos
furidisk person i särskilda fall får äga rum före de tidpunkter som angivits
i andra och tredje styckena.
67 §
Fråga om avkortning och av- Fråga om avkortning och av-
skrivning av skatt eller ränta prö- skrivning av
skatt, kvarskatteavgift
vas av länsstyrelsen. eller ränta prövas av
länsstyrelsen.
Avskrivning medför icke ändring i
betalningsskyldighet enligt denna lag.
68 §
1 mom. Överstiger eriagd 1 m o m. Överstiger eriagd
preliminär skatt motsvarande slut- preliminär skatt moisvarande slut
liga skatt eller har genora skal- liga skatt eller har genom skat
teavdrag enligt 40 § 2 mom. andra teavdrag enligt 40 § 2 mom. andra
stycket innehållits mer än som stycket innehållits mer än som
svarar mot den skattskyldige på- svarar mot den skattskyldige på
förd kvarstående skatt, skall läns- förd kvarstående skatt, skall läns
styrelsen i det län, där skatten de- styrelsen i det län, där skatten de
biterats, skyndsamt ombesörja att bilerals, skyndsarat ombesörja att
del överskjutande beloppet återbe- det överskjutande beloppet återbe
talas till den skattskyldige. Resti- talas till den skattskyldige. Åter-
tution skall dock icke ske av betalning av överskjutande preli-
överskjutande preliminär skatt un- minär skatt skaU dock ske endast
der tio kronor. om skatten tUlsammans med
Prop.
1974:159 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för
kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.
Sedan beslut, som avses i 45 § 2
mom., inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utbetala i beslutet
angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3
mom., i den mån beloppet inbetalats.
Finner regeringen sådan
återbetalning av skatt som i första siycket sägs böra verkställas av annan än
länsstyrelse, må regeringen därom förordna.
2 m o m. Har vid granskning hos
riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att anledning föreligger
lUl antagande att slutiig, kvarstående eller tillkommande skatt blivit någon
påförd obehörigen eller med för högt belopp eller att skattskyldig
tillgodoräknats överskjutande preliminär skatt med för lågt belopp, skall
vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa
den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, om förhållande
som nyss sagts finnes föreligga, återbetala vad som för mycket erlagts.
Finner länsstyrelsen eljest sådant
förhållande vara för handen, skall länsstyrelsen likaledes återbetala för
mycket eriagt belopp.
Den som eljest vinner nedsatt- Den som eljest vinner nedsätt-
ning i eller befrielse från honom ning i eller
befrielse från honom påförd slutiig, kvarstående eller påförd
slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas
tillkommande skatt eller berättigas återbekomma ytterligare över-
återbekomma ytterligare överskjutande preliminär skatt äger att
skjutande preliminär skatt äger att genom länsstyrelsen i det län, där
genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, återbekomma
debiteringen skett, återbekomma vad han eriagt för mycket. Belopp vad
han eriagt för mycket. under tio kronor återbetalas endast när fråga är om
rättelse av felaktighet i debitering eller avräkning.
Återbetalning enligl första tredje
styckena sker, såvitt avser överskjulande preliminär skatt och ö-skatteränta,
endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsvarande tillämpning av 1
mom. första siycket. Belopp under fem kronor återbetalas icke.
69 §
1 mom. Därest den prelimi- 1 m o m. Därest den prelimi
nära skatt, som enligt 27 § 2 mom. nära skatt, som enligt 27 § 2 mom.
skall gottskrivas skattskyldig vid skall gottskrivas skattskyldig vid
debitering av slutlig skatt, till den debitering av slutlig skatt, / vad
del densamma erlagts överstiger den erlagts överstiger den slutliga
den slutliga skatten, äger den skatten, äger den skattskyldige er-
skattskyldige erhålla ränta å den hålla ränta (ö-s katteränta)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen
kronor. Vid bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i
den preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april årel näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt
vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där
omförmäld preliminär skatt, samt som slutlig skatt icke räknas avgift som avses
i 116 a eller 116 c § taxeringslagen. Ränta utgår med sju procent för en beräknad
tid av ett år. På preliminär skatt enligt 27 § 2 mom. under 3), som erlagts
efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma
år, utgår dock räntan med endast tre och en halv procent. De belopp, vara ränta
sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal
som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.
Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor.
Har slutlig eller kvarstående skatt
genom fel vid debiteringen blivit påförd med oriktigt belopp eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall
slutlig eller kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, göres ny
beräkning av ränla enligt första stycket.
2 mom. Den som jämlikt 68 § 2 mom.
äger återbekomma för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent
för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre fiela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om
räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Ränta som nu sagts skall icke
heller utgå å
Föreslagen
lydelse
på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen äga
bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena moisvarande tilllämpning.
Ränta utgår för en beräknad tid av
tolv månader, dock att ränta på preliminär skatt enligt 27 § 2 mom. 3), som
erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30
april samnia år, utgår för en tid av sex månader. Räntebeloppen må tiUhopa icke
överstiga 100 000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer i
december året före taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga
debiteringen det följande året.
Bestämmelserna i denna lag om
tiUkommande skatt äga motsvarande tillämpning belräffande ö-skatleränta.
2 mom. På skatt, kvarskatteavgift,
respitränta och restitutionsränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid
utbetalning av skatt eller ränta, som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra
stycket, -utgår ränta (restitutionsränta). Vid råntcheräk-ningen gälla i
tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle
befriats från att erlägga eller å räntebelopp som påförts enligt stadgandet
127 § 3 mom. I faU varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå endasl å den del
av det för mycket er-lagda beloppet, som skall utbetalas tiU den skattskyldige.
Ränta enligt första stycket utgår,
förutom å det skattebelopp som skall återbetalas, även å det belopp som
beräknas enligt 1 mom. andra stycket.
Vid beräkning av restitutionsränta
gäller i övrigl,
att ränta utgår på belopp, som senast under
taxeringsåret erlagts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret
och på annat belopp från utgången av den månad, då det betalats;
Vid beräkning av ränta enligt detta
moment skall iakttagas:
alt ränta utgår för skatt som
preliminärt erlagls och för ränta etdigt 1 mom. andra stycket från utgången av
taxeringsåret samt för annan skatt, därest den erlagts under förra hälften av
ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande juli och, därest den erlagts
under senare hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande
januari;
att, därest skatt betalts före
uppbördstermin, då skatten förfallit till betalning, skatten anses som eriagd
under nämnda uppbördstermin;
att, därest skatten betalts i flera poster och
restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det
för raycket eriagda beloppet avräknas raot det eller de belopp som sist gnidits;
samt
alt ränta utgår till och med den
dag, då beloppet återbetalas.
Första, andra och tredje styckena
äga tillämpning även på återbetalning av skatt som innehållits med stöd av
68 § 4 mom. andra styckel.
att, därest skatten betalts i flera
poster och restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda
skattebeloppet, det för mycket eriagda beloppet avräknas mot det eller de
belopp som sist gnidits;
att ränta utgår till och med den
månad, då beloppet återbetalas; samt
att ränta utgår i helt krontal,
varvid öretal bortfaller.
Har beslut som föranlett restitutionsränta
ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre
belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige
pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i
denna lag om tiUkommande skatt äga motsvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
3 mo m. Har beslut, som föranlett
ränta enligt 1 mom. andra stycket eller 2 mom., ändrats på sådant sätt att ränta
icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han
sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt
äger därvid motsvarande tillämpning.
Föreslagen
lydelse
tillämpning beträffande restitutionsränta.
Om restitutionsränta i särskilt fall föreskrives i 75 §
femte stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av
verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen
utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att
skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta
blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse
underrättas härom. Länsslyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet,
som må finnas erforderlig. Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall
länsslyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkallat,
fastställa det belopp denne har att erlägga.
2 m o m. Har vid granskning hos
riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt,
kvarskatteavgift eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller
påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild
skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt
belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har
att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger
förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den
skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att
erlägga.
Finner lokal skattemyndighet efter
anmälan eller eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för
handen eller att moisvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den
skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp
denne har atl erlägga.
Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skall äga motsvarande tUlämpning beträffande belopp som
fastställs till betalning enligt första eller andra stycket.
Prop.
1974:159 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe
75 §
Underiåler arbetsgivare utan skälig
aidedning att vederbörligen fullgöra sin skyldighet att verkställa
skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget
skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Lokal
skattemyndighet som utfärdat eller haft att utfärda arbetstagarens debetsedel
beslutar om arbetsgivarens ansvarighet i nämnda fall.
Sedan beslut fattats enligt första
stycket må krav på eriäggande av skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren
som arbetslagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må
arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren underrättats
om sin skyldighet att erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos
arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.
Efterkommer arbetsgivaren icke
anmodan att erlägga beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i
fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.
Arbetsgivare eller arbetstagare,
som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är tUlika
skyldig att å beloppet erlägga reslavgift.
Därest arbetsgivare efter besvär Därest arbetsgivare efter besvär
över lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut
funnits icke vara ansvarig för ar- funnits icke vara ansvarig för ar
betstagares skatt, skall länsstyrel- betstagares skatt, skall länsstyrel
sen till arbetsgivaren återbetala sen till arbetsgivaren återbetala
skatt, som denne eriagt för arbets- skatt, som denne eriagt för arbets
tagaren, samt eriagd reslavgift och tagaren, samt eriagd reslavgift.
ränta efter fem procent för år. På skattebeloppet utgår restitu-
Häftar arbetsgivare för restförd tionsränta. Häftar arbetsgivare för
skatt eller arbetstagares skatt, för restförd skatt eller arbetstagares
vilken han funnits ansvarig, äger skatt, för vilken han funnits an-
han dock utfå endast vad som svarig, äger han dock utfå endast
överstiger det obetalda skattebe- vad som överstiger det obetalda
loppet och reslavgift. Förklaras skattebeloppet och reslavgift. /
arbetsgivare enligt senare med- fråga om ränteberäkningen gälla i
delat beslut helt eller delvis ansva- tillämpliga delar bestämmelserna i
rig för skatten, är han skyldig 69 § 2 mom.
återbetala uppburen ränta i vad
den avser skattebelopp för vilket
han befunnits ansvarig. Därvid
äger tredje stycket motsvarande
tillämpning.
Har arbetstagares skatt uttagits
hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas tUl arbetsgivaren,
nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.
85 §
2 m o m. Har skattskyldig en- 2 m o m.
Har skattskyldig på-
Ugt 27 § 3 mom. påförts ränta å förts kvarskatteavgift och
beror kvarstående skatt och beror den den kvarstående skatten av
förhål-kvarstående skallen av förhål- lande, varöver den skattskyldige lande,
varöver den skattskyldige icke kunnat råda, äger länsstyrel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydehe
icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län,
där räntan påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller
delvis gälda sådan ränta.
Har endera av äkta makar, vUka
taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, att gälda ränta å
kvarstående skatt och skulle, därest ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt,
sådan ränta icke hava påförts eller hava påförts med lägre belopp än som
skett, må länsstyrelse som i första stycket sägs efter ansökan meddela
befrielse, helt eller delvis, från eriäggande av räntan.
Ansökan, som i detta moment sägs,
skall hava inkommit tUl länsstyrelsen före utgången av året näst efter
taxeringsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
Föreslagen
lydelse
sen i det län, där avgiften påförts, efter ansökan besluta
att avgiften skall utgå med endast tre procent.
Ansökan, som i detta moment sägs,
skall hava inkommit till länsstyrelsen före utgången av året näst efter det då
avgiften påfördes.
(Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär
A-skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16
§ sägs icke avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden
eljest icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga
taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och
tiUfällig förvärvsverksamhet uppgår till högst en fjärdedel av den sammanlagda
uppskattade inkomsten, bör den skattskyldige erlägga preliminär A-skatt.
Eljest bör han påföras preliminär B-skatt. Har preliminär självdeklaration
avlämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest
vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör
erläg-
1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär
A-skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16
§ sägs icke avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden
eljest icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga
taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och
tillfällig föivärvsverksamhet uppgår tUl högst en fjärdedel av den sammanlagda
uppskattade inkomsten, bör den skattskyldige i regel erlägga preliminär
A-skatt. Eljest bör han påföras preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt skall
utgå även om den skattskyldige uppger sig driva rörelse, där det av utredning i
ärendet framgår att hans verksamhet bedrives under .fådana förhållanden
som mot-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
gas bedömas med motsvarande tillämpning av vad nyss
sagts, därvid hänsyn dock skall tagas till förhållandet mellan annan inkomst
än i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda
uppskattade inkomsten.
Föreslagen lydelse
svarar arbelsanställning. Har preliminär självdeklaration
avlämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest
vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör
erläggas bedömas med motsvarande tUl-lämpning av vad nyss sagts, därvid hänsyn
dock skall tagas tUl förhållandet mellan annan inkomst än i 3 § 2 mom. under 1
första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskattade inkomsten.
Av 3 § 2 mom. framgår, att
preliminär B-skatt må påföras i stället för preliminär A-skatt, därest
särskilda omständigheter, t. ex. speciella svårigheter att verkställa i 39 §
omförmäll skatteavdrag, föreligga. A andra sidan kuima omständighetema vara
sådana, att preliminär B-skatt visserligen framstår som den naturliga
skatteformen, men att preliminär A-skatt likväl bör erläggas, exempelvis därför
att den skattskyldige vid upprepade tillfällen tidigare år underlåtit att i
vederbörlig ordning inbetala debiterad preliminär skatt.
liU 69 § Räntesatserna enligt 69 §
1 mom. skall bestämmas med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande
årsränta som vid fastställelsen gäller vid inlåning i bank. Därvid uppkommen
räntesats som icke utgöres av hel eller halv procentenhet jämnas till närmaste
högre sådan procentenhet.
till 85 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke
skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den
skaltskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å
kvarstående skatt i en kommun, i annan kommun er-lagt för hög preliminär skatt.
Vidare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att
beskattningsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från
räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna
äro så-
Sora exempel på förhållande, varöver den skattskyldige
icke kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den
skattskyldiges preliminära skatt eller att skatt beräknats enligt för gift
skattskyldig gällande bestämmelser och den skattskyldige på grund därav och
med hänsyn till övriga förhållanden icke kunnat rätt uträkna den slutUga
skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringen bestämts med
frångående av den skattskyldiges deklaration. Därest taxeringsåtgärden avsett
rättelse av uppen-
Prop.
1974:159 16
Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse
dana att den skattskyldige bort bar felräkning eller
misskrivning
förstå att beskattningsnämnderna eller omständigheterna äro sådana
skulle komma att frångå deklara- att den skattskyldige uppenbarli-
tionen. gen bort förstå att deklarationen
skulle komma att frångås, skall
nedsättning av avgift medgivas en
dast om särskilda omständigheter
föreligga.
Riksskatteverket äger lämna an- Regeringen eller den myndighet
visningar i frågor rörande räntebe- regeringen bestämmer
äger lämna
frielse. anvisningar i frågor rörande av-
giftsbefrielse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
1.
Äldre lydelse
av 27 § 3 mom., 28 §, 31 § andra stycket, 49 § 1 och 2 mom., 68 § 1 och 2 mom.,
69 § 1 mom., 85 § 2 mom. och anvisningarna till 85 § gäller fortfarande i fråga
om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering samt på grund av
efiertaxering för år 1974 eller tidigare år. Anvisningarna tiU 69 § gäller icke
vid debitering av skatt på grund av taxering eUer efiertaxering för nämnda år.
2.
Äldre lydelse
av 31 § första stycket gäller fortfarande vid debitering av skatt på grund av
efiertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet.
3.
Äldre lydelse
av 49 § 4 mom., 69 § 2 mom. och 75 § samt 69 § 3 mom. gäller fortfarande vid
beräkning av ränta intill den 1 januari 1976. Ränta enligt 32 § beräknas icke
för tid före den 1 april 1976.
4.
Bestämmelserna
i 64 § tillämpas ej bettäffande fordran som överlämnats till indrivning före
ikraftträdandet av denna lag.
2 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1908:128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Härigenom förordnas i fråga om
förordningen (1908: 128) angående beviUningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter
dels att i 4 § 4 och 10 mom. orden
"Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att i 4 § 5, 14 och 15 mom.
samt i 6 § ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag" och
i 4 § 13 mom. orden "Kungl. Maj:ts befallnings-hävande" bytas ut mot
"länsstyrelsen",
dels att rubriken till förordningen
och 5 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
1 m o m.i I fråga om de efter 1 m o m. I fråga om avgift en-
denna förordning utgående bevill- Ugt denna lag skall, i den mån la-
ningsavgifter skall, i den mån för- gen icke innehåller särskilda be-
1 Senaste lydelse 1969: 791.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ordningen icke innehåller särskUda bestämmelser, i
tillämpliga delar gälla vad rörande debitering, uppbörd, redovisning,
restitution, avskrivning och avkortning, efterkrav samt ansvarighet för debitering,
uppbörd och redovisning är eller varder stadgat för kronans medel i allmänhet.
Har den, som är berättigad att
återfå eriagd bevillningsavgift enligt denna förordning, i stället att erlägga
skatt som avses i uppbördslagen, skola bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom.
sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning.
Samtidigt med inlevereringen av
kronan tillkommande andel av be-vUlningsavgrft enligt denna förordning skall
till vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav.
Vid redovisningen över uppbörden
av de efter denna förordning utgående bevillningsavgifter skola såsom
verifikationer bUäggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet
hållna föreställningar samt beträffande var och en av dem tiden och stället
för densamma, de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas
namn och nationaUtet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas
till redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess
inflytande och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för indrivning av
förfallen ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den
med redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits,
dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom.
andra stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna
deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tUlkom-
Föreslagen
lydelse
stämmelser, i tiUämpliga delar gälla vad som föreskrives
om skatt enligt uppbördslagen (1953: 272)." Erlägges icke
bevillningsavgift inom föreskriven tid, utgår reslavgift enligt 58 § 1 mom.
första stycket uppbördslagen.
Har den, som är berättigad att
återfå eriagd bevillningsavgift enligt denna lag, i stället att erlägga skatt
som avses i uppbördslagen, skola bestäramelserna i 68 § 3 och 4 mom. sistnämnda
lag äga motsvarande tillämpning.
Samlidigt med inlevereringen av
staten tillkommande andel av be-vUlningsavgift enligt denna lag skall till
vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav.
Vid redovisningen över uppbörden
av de efter denna lag utgående bevillningsavgifter skola såsom verifikationer
biläggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställ-nmgar
samt beträffande var och en av dem tiden och stället för densamma, de vid
föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och nationalitet
samt, i den mån avgiften erlagts eUer skall erläggas tUl redogöraren, i förra
fallet avgiftens belopp och tiden för dess iirflytande och i senare fallet de
åtgärder, som vidtagits för indrivning av förfallen ogulden avgift, än även
föreställning, tUl vars hållande under den med redovisningen avsedda tid tUlstånd
meddelats, men vilken icke givits, dels avskrifter av utfärdade
tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra stycket meddelade skriftiiga
beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande
kommuner tUlkom-
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Rubrikens lydelse enligt prop.
1974: 132. 2 Riksdagen 1974.1 saml Nr 159
Prop. 1974:159 18
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
mande
andelar av bevillningsav- mande andelar av bevillningsav
gifterna blivit till dem utbetalta. gifterna blivit till dem utbetalta.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Förekommer i lag eller annan författning ordet
"förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed
förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i
motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag
eller annan författning, skall vid sanuna tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya
lydelse.
3
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å
vissa
lotterivinster
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1928:
376) om särskild skatt å vissa lotterivinster
dels att i 3 § orden "Kungl. Maj:t" och i
4 § ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",
deh att i 3 a § ordet "kontroUstyrelsen"
skall bytas ut mot "riksskatteverket" och ordet
"förordning" mot "lag",
dels
att nuvarande 4 § skall betecknas 5 §,
dels att i förordningen skall införas en ny
paragraf, 4 §, av nedan angivna lydelse,
dels
att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om särskild skatt å vissa lotterivinster
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4 § Har skatt icke erlagts eller erlagts med lägre
belopp än som enligt riksskatteverkets beslut skall erläggas, skall verket
anmana an-ordnaren av lotteriet att omedelbart inbetala felande belopp,
överstiger inbetalt belopp vad som enligt beslutet skall erläggas, äger
anordnaren omedelbart återfå det överskjutande beloppet jämte ränta.
Bestämmelserna i 2729 §§ lagen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning om ränta och reslavgift äger motsvarande
tiUämpiung på skatt enligt denna lag.
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Den nya lydelsen av 4 § tUlämpas
icke i fråga om skattefordran, som överlämnats tUl indriviung före
ikraftttädandet av denna lag.
Prop. 1974:159 19
Förekommer i lag eller annan författning ordet
"förordning" eUer böjnmgsform av detta ord och avses därmed
förordningen om särskUd skatt å vissa lotterivinster skall detta vid
ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.
4
Fiirslag till
Lag
om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941:
416) om arvsskatt och gåvoskatt
deh att i 23, 27, 28, 31, 38 och 4749 §§, 55 § 1
mom., 5758 a, 62, 64, 71 och 73 §§ ordet "Konungen" och böjningsform
av detta ord skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
deh att i 1, 3, 23, 27, 31, 33 och 49 §§, 55 § 1
mom., 67, 69 och 7173 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mot
"lag",
dels att rubriken tiU förordningen samt 17, 52 och
53 §§, 55 § 2 och 3 mom. samt 61 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas två nya
paragrafer, 52 a och 61 a §§, av nedan angivna lydelse.
Lag
om arvsskatt och gåvoskatt
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
17 §1 För företeende av sådan handling rörande
delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifteshandling skall av
beskattningsmyndigheten medgivas anstånd med skattens faststäUande, såvitt
arvinge, universell testamentstagare, bouttedningsman eller testamentsexekutör
gör framställning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av
bouppteckning för inregistrering.
Anstånd skall bestämmas tUl högst fyra månader från
det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det
belopp, vartiU skatten uppgår vid lottemas beräkning eiUigt lag och testamente,
må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara
ingiven.
Anstånd som nu sagts skall icke föraideda uppskov
med bouppteck-nmgens registrering.
På framstälhung av delägare, boutredningsman eUer
testamentsexekutör i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i
riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 §, eUer
av arvskifte anstånd bevUjas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelsema
i första och andra styckena skola äga motsvarande tilllämpning.
StäUd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten
omedelbart överlämnas tUl länsstyrelsen. Mot bevis att sedermera påförd skatt
blivit gulden skaU säkerheten återställas tiU den, som nedsatt densamma. Därest
genom löftesmans död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och icke
efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas,
1
Senaste lydelse 1958: 562.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
skall
beskattningsmyndigheten förklara bevUjat anstånd icke vidare gälla.
Om skyldighet att, då anstånd med
skattens fastställande ägt rum, å skatten gälda ränta stadgas i 52 § 1 mom.
52 §
1 m o m.2 Skatt enligt denna
förordning skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom
sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den
enligt 64 § 1 mom. förordnade g.ransknings-myndigheten erhåUit meddelande om
att skattskyldig vitsordat anmärkning som framstäUts av denna myndighet.
Har jämlikt 17 § anstånd med
skattens fastställande ägt rum, skall beskattningsmyndigheten från dagen då
bouppteckning senast skolat vara ingiven eller, där skatten uttages efter
deklaration, från dagen då, om anstånd ej beviljats, deklarationen senast
skolat vara avlämnad till dagen för skattens fastställande påföra ränta å
skattebeloppet efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna
ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påfölfande året.
Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens
fastställande ränta utan uppdelning å de särskUda skattskyldiga. Vad av beräknad
ränta överskjuter helt krontal bortfaller.
1 m o m. Skatt enligt derma lag
skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor
efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 §
1 mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig
vitsordat aiunärkning som framställts av denna myndighet.
Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det bouppteckning eller deklaration, oavsett om anstånd
bevilfats, senast skolat vara ingiven, skäll ränta utgå från och med närmast
efterföljande månad till och med den månad då skatten fastställts av
beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres
vid skattens faststäUande ränta utan uppdelning på de särskUda skattskyldiga.
Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller
vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953:
272)?- Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ef. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skatten jämte ränta, där sådan
påförts, skall, då underrätt är beskattningsmyndighet, betalas tUl
länsstyrelsen i det län, dit underrätten bör, och eljest till den länsstyrelse, som är
beskattningsmyndighet.
Har beslut, som föranlett ränta,
ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått
med annat belopp om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, skall ny
beräkning av ränta göras och för mycket påförd eller uppburen ränta återbe-
2 Senaste lydelse 1964: 310.
3 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydehe
Föreslagen lydehe
talas. Belopp under fem kronor återbetalas icke.
Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i tilllämpliga delar gälla även
ränta.
2 m o m.* Vid eriäggande av arvsskatt, som jämlikt 54 §
skaU av dödsboet förskjutas, må efter tUlstånd av beskattiungsmyndigheten
intill ett belopp, motsvarande högst hälften av skatten, såsom betalningsmedel
gälla skuldebrev, tiU säkerhet för vUket, jämlikt gäUande bestämmelser angående
inteckning i fast egendom, tomträtt, vatlenfallsrätt, fartyg, jordbmksinventarier
eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tUlhörig egendom, eller ock
skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sålunda intecknat skuldebrev vare
gällande såsom betalningsmedel eller säkerhet endast i den mån detsamma
fastställts att gälla inom det värde, till vilket den intecknade egendomen
upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och därjämte endast
under fömtsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent,
som Konungen föreskriver.
Överstiger den arvsskatt, som skall
av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intiU skattens halva belopp,
å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tUlgångar, eller
skuldebrev, för vUket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla
såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.
A skuld, som avses i första och
tredje styckena, skall gäldas ränta efter den procent, som Konungen i
anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att
gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då beslut meddelats
om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga.
Sålunda intecknat skuldebrev vare
gällande såsom betalnmgsme-del eller säkerhet endast i den mån detsamma
faststäUts alt gälla inom det värde, tUl vilket den intecknade egendomen
upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och därjämte endast
under fömtsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent,
som regeringen föreskriver.
Överstiger den arvsskatt, som skall
av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intill skattens halva
belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar,
eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra
aktier, gälla såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter regeringen
meddelar.
A skuld, som avses i första och
tredje styckena, skall gäldas ränta. Räntan utgår från och med månaden efter
den då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu
är fråga till och med den månad då skulden betalats. I fråga om räntan gälla i
övrigt bestämmelserna i 1 mom.
52 a § Fastställer överrält skatt till högre belopp
än beskattningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar skattskyldig
anmärkning av
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Senaste lydelse 1964: 310.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydehe
den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten,
skall på sålunda tUlkommande skattebelopp utgå ränta.
Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller,
att ränta utgår från och med den
andra månaden efter den, då beskattningsmyndigheten meddelat beslut angående
skatten, dock att ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalat
skattebelopp, skall utgå från och med månaden efter den då skattebeloppet
återbetalades, samt
att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till betalning enligt 52 § 1 mom. första stycket,
dock icke för längre tid än två år.
I fråga om räntan gälla i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom. dock att räntan påföres av länsstyrelsen. Ränta
utgår även på ränta enligt 61 § som återbetalas. Vid beräkning av ränta för tid
som infaller efter utgången av det år då skatten fastställes tillämpas den
räntesats som gäller för det år då skatten fastställes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till
den länsstyrelse, som eiUigt 52 § 1 mom. ttedje stycket är uppbördsmyndighet,
snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som
sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten
jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att,
enligt vad Konungen närmare bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter,
som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tiUämpning,
när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats eller
skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av
5 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr
I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten tUl
den länsstyrelse, som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet,
snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller aiman handling, som
sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tUlhandahållits rätten
jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att,
enligt vad regeringen närmare bestämmer, tillstaUa länsstyrelsen de uppgifter,
som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skaU äga motsvarande tillämpning,
när överrätt fastställt skatt tUl högre belopp än fömt beräknats eller skattskyldig
vitsordat anmärkning som framställts av 1969: 386.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe
den enligt 64 § 1 mom. förord- den enligt 64 § 1
mom. förord
nade granskningsmyndigheten. nade
granskningsmyndigheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske
tUl postgirokonto hos länsstyrelsen. Inbetalningen sker kostnadsfritt. Skatten
skall anses vara eriagd den dag, då inbetalningskort eller försändelse innehållande
girokort inkommit till postanstalt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall
länsstyrelsen, ora ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, förordna
om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen gäller
för indrivning av restförd skatt. Avgift för indrivningen skall utgå enligt
grunder som av Konungen bestämmas.
Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall
länsstyrelsen, om ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, förordna
om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen
(1953:272) gäller för indrivning av restförd skatt. Därvid utgår reslavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handling, som enUgt första stycket
tUlställts länsstyrelsen och som ingivaren äger återfå, må länsstyrelsen icke
utlämna till denne förrän skatt, med vars eriäggande anstånd ej medgivits,
blivit eriagd. Innan handlingen utiämnas, skall den förses med anteckning om
beloppet av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas tUl den
skattskyldige sedan skatt, med vars eriäggande anstånd ej medgivits, blivit
eriagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
55 §
2 m o m.8 Första inbetalningen skall äga mm inom tid, som
angives i 52 § 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två
poster, minst till en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till
belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen
skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar
av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till
betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå tiU sinsemeUan lika belopp. A
skatt, med vars eriäggande anstånd ålnjutes, skaU gäldas ränta. efter den
procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer
varfe år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den
dag då anståndsbeslutet meddelats.
6 Senaste lydelse 1958: 562.
2 m o m. Första inbetalningen skaU äga mm inom tid, som
angives i 52 § 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två
poster, minst tUl en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst tUl
belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen
skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar
av de följande å motsvarande dag det år, vamn-der den förfaller tUl betalning;
och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan Uka belopp. A skatt, med
vars eriäggande anstånd ålnjutes, utgår ränta. Räntan utgår från och med
månaden efter den då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits till
och med den månad då anståndstiden gått till ända. I fråga om räntan gälla i
övrigt bestäm-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydehe
3 mom.'' Framställning om anstånd
skall skriftligen göras senast då skatteärendet upptages till avgörande.
BevUjas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyndigheten utsätter, tUl
denna avlämnas tUl Kungl. Maj:t och kronan utfärdad skuldförbindelse å det
belopp anståndet avser jämte ränta. Medgives anstånd, skaU därjämte inom samma
tid ställas nöjaktig säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för
skattskyldig med avseende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt
tUl ränta, avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra
stycket. Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet
förverkat.
Föreslagen
lydehe
melserna i 52 § 1 morn., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.
3 m o m. Framställning om anstånd
skall skriftligen göras senast då skatteärendet upptages tUl avgörande.
BevUjas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyndigheten utsätter, till
denna avlämnas till staten utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet
avser jämte ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas
nöjaktig säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig
med avseende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta,
avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra siycket.
Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
61 §
Äger på grund av bestämmelsema i 27 §, 33 § 3 mom.
eller 5659 §§ eller enligt överrätts beslut dödsbo eller skattskyldig
återfå eriagd skatt, skall i den ordning som är föreskriven i fråga om
restitution av skatt enligt uppbördslagen (1953: 272), skattebeloppet på
ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till grund för' återbetalningen
åberopat beslut, där det meddelats av underrätt eller länsstyrelse, ej
vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses
i 5758 a §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta.
Äger på grund av bestämmelserna i
27 §, 33 § 3 mom. eller 5659 §§ eller enligt övsrrälts beslut dödsbo eller
skattskyldig återfå eriagd skatt, skall i den ordning, som i fråga om restitution
av kronoutskylder är föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt
återbetalas ändå att till grund för återbetalningen åberopat beslut, där det
meddelats av underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller
skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å återbetalat
belopp erhålla ränta efter fem procent om året från och med den dag beloppet
efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat till den dag
detsamma återbekommes; dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess
trettio dagar förflutit efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket
beloppet skall återbe-kommas, och i varfe fall ej för längre tid än ett år från
det under-
t Senaste lydelse 1958: 562.
8 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.
Prop.
1974:159 25
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rätt eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens
fastställande.
I fall, som avses i 57 och 58 §§, I fall, som avses i 5758 a §§,
ankommer det på Konungen att ankommer det på
regeringen att förordna i vad mån ränta skall förordna i vad mån ränta
enligt utgå å skattebelopp, som återbeta- första stycket skall utgå å
skatte-las; dock må ränta ef beräknas ef- belopp, som återbetalas. ter
högre räntefot eller för längre tid än i första stycket är stadgat.
Har jämlikt 55 § anstånd medgivits
med eriäggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp, som
utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse återställas. Avser befrielse endast
del av oguldet skattebelopp, skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån
nedsättas.
61a § Ränta enligt 61 § första
stycket utgår från och med månaden efter den, då skattebeloppet efter meddelat
beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då
beloppet utbetalas. Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 § 2
mom., som återbetalas. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1
mom., dock att räntan beräknas av länsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Ränta enligt 52 § 1 mom. andra
stycket eller enligt 52 a § beräknas icke för tid före ikraftträdandet av denna
lag. Ränta enligt äldre lydelse av 52 § 1 mom. beräknas endast intill den 1
januari 1976 om anstånd med skattens fastställande enligt 17 § medgivits före
ikraftträdandet.
Äldre lydelse av 53 § tredje
stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till
indrivning före ikraftträdandet av denna lag.
Förekommer i lag eller annan
författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och
avses därmed förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall detta vid
ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.
5 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas att 28 § lagen
(1947; 576) om statiig inkomst-skatti skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe
28 §2 Medgives avräkning av
utiändsk skatt, skall länsstyrelsen förordna om avkortning eller, när
restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tUlkommande belopp.
1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.
2 Senaste lydelse 1966: 730.
Prop. 1974:159 26
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
På restituerat belopp utgår icke ränta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre
lydelse av 28 § gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta för tid före
ikraftträdandet.
6
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:
577) om statlig förmögenhetsskatt
deh att i 1921 och 23 §§ ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
deh att i 1, 2, 4, 10, 11, 1517, 19 och 20 §§ samt
i rubriken närmast före 20 § ordet "förordning" och böjningsform av
detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i
motsvarande form,
dels
att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om statlig förmögenhetsskatt
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Förekommer i lag eller annan författning ordet
"förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed
förordningen om statlig förmögenhetsskatt skall detta vid ikraftttädandet av
denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.
7
Förslag tiU
Lag
om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951:
763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
dels
att i 10 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels att i 1, 3, 6 och 10 §§ samt anvisningama tiU
1 § ordet "förordning" och böjningsform av detta ord skaU, om det
avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,
dels att mbriken till förordningen och 5 § skall ha
nedan angivna lydelse.
Lag
om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5 §1 Bifalles ansökan varom i 4 § sägs, skaU
länsstyrelsen meddela förordnande om avkortning eller, där restitution skall
ske, tillställa den skattskyldige honom tUlkommande belopp. Därvid tillämpas
bestämmelserna i 87 § uppbördslagen.
1
Lydelse enligt prop. 1974; 132. Jfr 1967:634.
Prop.
1974:159 27
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Vid restitution ulgår icke ränta enligt 69 § 2 mom.
uppbördslagen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Bestämmelsen i 5 § andra stycket gäller fortfarande
i fråga om restitutionsränta för tid före Ucraftträdandet.
Förekommer
i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform
av detta ord och avses därmed förordningen angående beräkning av statiig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall detta vid Ucraftlrädandet av denna
lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form. Äldre lydelse av
förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid
samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.
8
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för
fettvaror
som användas för framställning av fetlemulsion m. m.
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953:
397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av
fetlemulsion m.m.
deh
att i 2, 11 och 19 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen",
deh att i 1, 3, 8, 11, 16 och 19 §§ ordet
"förordning" och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna
förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,
dels att mbriken tUl förordningen samt 9 § skall ha
nedan angivna lydelse.
Lag
om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemul-
sion
m. m.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe
9 §
Överinseendet å kontrollen att Lagen (1959: 92) om förfaran-
avgift
behörigen erlägges handha- det vid viss konsumtionsbeskatt-
ves av riksskatteverket. ning gäller i tillämpliga delar i
fråga om avgift enligt
denna lag. Övermseendet å kontrollen att avgift behörigen erlägges handhaves
av riksskatteverket. TiUverkare är pliktig att för tUlsyn bereda
kontrolltjänsteman, närhelst denne det påfordrar, tillträde tiU samtliga för
tillverkarens rörelse använda lokaler, att meddela riksskatteverket eller
kontrolltjänsteman alla begärda upplysningar angående inköp och förbrukning i
rörelsen av fettvaror samt att ställa sig till efterrättelse de särskilda
föreskrifter, som riksskatteverket för erhåUande av en betryggande kontroU över
avgiftens behöriga eriäggande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med riksskatteverkets föreskrifter kan komma att lämna.
i Riibrikens
lydelse enligt denna proposition.
Prop. 1974:159 28
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
TUlverkare, som enligt lag är skyldig föra
handelsböcker, åligger därjämte att vid anfordran hålla dessa med tUlhörande
handlingar tillgängliga för kontrolltjänsteman.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Äldre lydelse av 9 § gäller fortfarande i fråga om
avgift som erlagts före ikraftträdandet av denna lag.
Förekommer i lag eller annan författning ordet
"förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed
förordningen angående avgift för fettvaror som användas för framställning av
fetlemulsion m. m. skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot
"lag" i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens mbrik, som
förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot
rubrikens nya lydelse.
9
Förslag tUl
Lag
om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt
Härigenom förordnas att 17 § 2 mom. samt 36 § 1 och
3 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
17 §
2
mom." Har skatt icke er- 2 mom. Har skatt icke erlagts
lagts
eller erlagts med för lågt be- eller erlagts med för lågt belopp,
lopp,
åligger det sjömansskatte- åligger det sjömansskattekontoret
kontoret
att snarast möjligt fram- att snarast möjligt framställa krav
ställa
krav (revisionskrav) (revisionskrav) på felande
på
felande belopp. Belopp under belopp. Belopp under tjugofem
tio
kronor utkräves dock icke. kronor utkräves dock icke.
Revisionskrav skall dock icke framställas
beträffande skattebelopp som fastställts till betalning genom beslut om
rättelse enligt 15 § 3 eller 4 mom.
36 §
1 m o m.ä Innebär beslut av sjö- 1 m o m. Innebär beslut av sjö-
mansskattenämnden
om jämkning mansskattenämnden om jämkning
eller rättelse att redare eller sjö- eller rättelse att redare eller sjö
man äger återfå eriagd skatt, skall man äger återfå eriagd skatt, skaU
återbetalning verkställas utan sär- återbetalning verkställas utan sär
skild ansökan. Belopp under tio skild ansökan. Belopp under tju-
kronor återbetalas dock icke. gofem kronor återbetalas dock
icke.
Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen
skall i den omfattning riksskatteverket bestämmer äga motsvarande tillämpning
vid restitution av sjömansskatt.
1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 156. Lagen
omtryckt 1970: 933.
2 Senaste lydelse 1971: 814.
3 Lydelse enligt prop. 1974:132.
opaginerad Kontrollera mot PDF
stiger
femtio kronor utbetalas ej. Vid beräkning av ränta skall iakttagas.
Nuvarande lydelse
3 mom. Sjöman eller redare som har rätt att återfå
för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år.
Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till
närmast högre hela krontal. Ränta utgår dock icke, om räntebeloppet understiger
tio kronor.
Föreslagen lydehe
3 m o m. Sjöman eller redare som har rätt att
återfå för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta (restitutionsränta) på
beloppet. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser
som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § 1 mom.
uppbördslagen (1953: 272)*. Räntebelopp som under-
opaginerad Kontrollera mot PDF
att ränta utgår från och med den 1 juli året efter
det år då skatten erlagts.
att ränta utgår tiU och med den månad, då beslut om
återbetalning meddelas.
att
ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den 1 mars
nästföljande år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från
och med månaden efter den då skatten erlagts,
att
ränta utgår tUl och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt
att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal
bortfaller.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eUer redare skyldig
återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelsema om revisionskrav
äga därvid motsvarande tUlämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre
lydelse av 36 § 3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta för tid före
ikraftträdandet av denna lag.
10
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
deh att i 2, 37 g och 46 §§ orden "Kungl.
Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",
deh att i 1, 2, 23, 37 g, 38, 46 och 49 §§ ordet
"förordning" skall bytas ut mot "lag" och i 50 § ordet
"riksräkenskapsverket" bytas ut mot "riksskatteverket",
dels att mbriken tUl förordningen samt 27 och 28 §§
skall ha nedan angivna lydelse.
*
Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lag
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
27 § Om den för viss beskattningsperiod av
beskattningsmyndigheten eller besvärsmyndighet fastställda skatten överstiger
vad som skolat utgöras enligt deklarationen eUer, då beslut förut meddelats i
saken, enligt det beslut, som närmast föregått, åligger det den skattskyldige
att inom tid, som beskattningsmyndigheten bestämmer, till denna erlägga det
felande beloppet. Vad nu sagts skall ock gälla, om genom beslut enligt 17 eller
20 § skatt fastställts, ehuru deklaration ej avgivits.
Skattskyldig
har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent om året, dock
minst tio kronor. Räntan skall, om deklaration ej avgivits inom föreskriven
tid eller den skattskyldige, utan att anstånd bevUjats, underlåtit att inom
sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräknas från den dag
deklaration senast bort avgivas. I annat f aU skall räntan beräknas från den
dag då skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten senast bort
inbetalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skaU räntebeloppet
jämnas tUl närmast högre hela krontal.
Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet
skattebelopp efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om
deklaration ej avgivits inom föreskriven tid eller den skattskyldige, utan
att anstånd bevUjats, underlåtit att inom sådan tid erlägga i deklaration
angivet belopp, beräknas från den dag deklaration senast bort avgivas. I
annat fall skall räntan beräknas från den dag då skattebeloppet enligt beslut
av beskattningsmyndigheten senast bort inbetalas. Ränta utgår till och med den
dag, då betalning sker, dock längst till och med den dag då ärendet överlämnas
till indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre hela krontal.
Beskattningsmyndigheten äger avstå från ränta, om
dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskUda skäl eljest föranleda
därtUl.
28
§
På
framställning av beskattningsmyndigheten skaU förfaUet skattebelopp jämte
ränta omedelbart uttagas genom utmätning.
På
framställning av beskattningsmyndigheten skall skatt eller ränta, som ej
erlagts inom den utsatta tiden, indrivas i den ordning som föreskrives i
uppbördslagen (1953: 272) om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår reslavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Äldre lydelse av 27 och 28 §§ gäller fortfarande i
fråga om skattefordran, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet
av denna lag.
1
Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.
Prop.
1974:159 31
Förekommer i lag eller annan
författning ordet "förordning" eller böjningsform av detla ord och
avses därmed förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall
detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i
motsvarande form.
11 Förslag till
Lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)
Härigenom förordnas i fråga om
stämpelskatteförordningen (1964: 308)2
deh att i 1, 6, 7, 31, 48, 49, 56
och 57 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen",
deh att i 2, 13, 21, 24, 41 b, 44,
45, 46, 49 och 5557 §§ ordet "förordning" skall, om det avser denna
förordning, bytas ut mot "lag",
deh att mbriken till förordningen
samt 37 § 2 mom. skaU ha nedan angivna lydelse.
Stämpelskattelag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §
2 mom. Har skattskyldig un- 2 mom. Har skattskyldig un
derlåtit att inbetala skatt inom derlåtit att inbetala skatt inom
föreskriven tid, skall reslavgift er- föreskriven tid, skall reslavgift er
läggas tUl den myndighet, som i läggas tUl den myndighet, som i
sådant fall skall uppbära skatten, sådant fall skall uppbära skatten.
Restavgiften skall utgå efter sex Restavgiften skall utgå efter fyra
öre för varje hel krona av den del öre för varje hel krona av den del
av skatten som icke erlagls i rätt av skatten som icke erlagts i rätt
tid, dock ej med mindre belopp än tid, dock ej med mindre belopp än
tio kronor. Restavgiften skall vid tio kronor. Öretal som uppkom-
öretal över femtio avrundas uppåt mer vid beräkning av reslavgift
och vid annat öretal avrundas jämnas till närmast högre hela
nedåt till helt krontal. krontal.
När dröjsmålet med betalningen är
obetydligt eller eljest särskUda skäl föranleda det, må befrielse från
skyldighet att erlägga reslavgift meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt,
som avses i 1 mom. första stycket, och av beskattningsmyndigheten beträffande
annan skatt.
Riksrevisionsverket äger, / den Riksskatteverket äger meddela
mån så påkallas, meddela sär- föreskrifter i fråga om befrielse
skilda föreskrifter i fråga om be- från skyldighet att erlägga restav-
frielse från skyldighet att erlägga gift.
reslavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Äldre lydelse av 37 § 2 mom. första
stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till
indrivning före ikraftträdandet av denna lag.
' Förordningen omtryckt 1971: 454.
Prop. 1974:159 32
Förekommer i lag eller annan författning ordet
"stämpelskatteförordning" eller böjningsform av detla ord skall
detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot
"stämpelskattelag" i motsvarande form. Vidare skall vid samma
tidpmUct ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord, som
förekommer i lag eller annan författning och avser stämpelskatteförordningen,
bytas ut mot "lag" i motsvarande form.
12
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering
på jordbrukets område
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967:
340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område
deh att i 1, 6, 11, 12, 17, 22, 2527, 32, 33 och
39 §§ ordet "Konungen" och böjningsform av detta ord skall bytas ut
mot "regeringen" i motsvarande form,
deh att i 2, 9, 14, 22, 28, 34, 38 och 39 §§ samt i
mbriken till förordningens bilaga ordet "förordning" och
böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot
"lag",
dels att rubriken till förordningen samt 23 och 24
§§ skall ha nedan angivna lydelse.
Lag
om prisreglering på jordbrukets område
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe
23 §1
Avgiftsskyldig skall erlägga
Avgiftsskyldig skall erlägga
ränta på oguldet avgiftsbelopp av- ränta på oguldet avgiftsbelopp av
seende avgift som uppbäres av seende avgift som uppbäres av
jordbruksnämnden efter sju pro- jordbmksnämnden efter sju pro
cent om året, dock minst tio kro- cent om året, dock minst tio kro
nor. Räntan skall beräknas från nor. Räntan skall beräknas från
den dag avgiftsbeloppet enligt be- den dag avgiftsbeloppet enligt be
slut av jordbruksnämnden senast slut av jordbruksnämnden senast
bort betalas. Uppkommer öretal bort betalas. Ränta utgår till och
vid beräkning av ränta, skall rän- med den dag då betalning sker,
tebeloppet jämnas till närmast dock längst till och med den dag
högre hela krontal. då fordringen överlämnas till in-
drivning.
Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas tUl
närmast högre hela krontal. Jordbmksnämnden äger avstå från ränta, ora
dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskUda skäl annars föranleder
tUl det.
24 §
På framställning av jordbraks- På framställning av jordbruks
nämnden skall förfallet avgiftsbe- nämnden skall avgift eller ränta,
lopp jämte ränta omedelbart ut- som ef erlagts inom den utsatta ti-
tagas genom utmätning. den, indrivas i den ordning som
1
Senaste lydelse 1973: 999.
Prop. 1974:159 33
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
föreskrives i uppbördslagen (1953:272) om indrivning av restförd
skatt. Därvid utgår reslavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Äldre lydelse av 23 och 24 §§ gäller fortfarande i
fråga om fordran på avgift eller ränta, som överlämnats till indrivning före
ikraftttädandet av denna lag.
Förekommer i lag eller annan författning ordet
"förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed
förordningen med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område
skall detta vid ikraftträdandet av deima lag bytas ut mot "lag" i motsvarande
form. Äldre lydelse av förordningens mbrik, som förekommer i lag eller annan
författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot mbrikens nya lydelse.
13
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 226) om
prisreglering på fiskets område
deh att i 1, 6, 11, 14, 17, 18, 23 och 24 §§ orden
"Kungl. Maj:t" och böjningsform av dessa ord skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
deh
att 15 § skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Avgiftsskyldig skall erlägga Avgiftsskyldig skall erlägga
ränta
på oguldet avgiftsbelopp av- ränta på oguldet avgiftsbelopp av
seende avgift som uppbäres av sta- seende avgift som uppbäres av sta
tens jordbmksnämnd efter sju tens jordbmksnämnd efter sju
procent om året, dock minst tio procent om året, dock minst tio
kronor. Räntan skall beräknas kronor. Räntan skall beräknas
från den dag avgiftsbeloppet enligt från den dag avgiftsbeloppet enligt
beslut av jordbmksnämnden se- beslut av jordbmksnämnden se
nast bort betalas. Uppkommer nast bort betalas. Ränta utgår till
öretal vid beräkning av ränta, och med den dag då betalning
skaU räntebeloppet jämnas till sker, dock längst till och med den
närmast högre hela krontal. dag då fordringen överlämnas till
indrivning.
Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas tUl
närmast högre hela krontal.
Jordbruksnämnden får avstå från ränta, om
dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskUda skäl annars föranleder
tUl det.
1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. 3
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 159
Prop. 1974:159 34
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
På
framställning av jordbruks- På framställning av jordbruks-
nämnden
skall förfallet avgiftsbe- nämnden skall avgift eller ränta,
lopp jämte ränta omedelbart ut- som ej erlagts inom den utsatta
tagas genoin utmätning. tiden, indrivas i den ordning
som
föreskrives i uppbördslagen (1953:272) om indrivning av restförd skatt. Därvid
utgår rest-avgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre
lydelse av 15 § gäller fortfarande i fråga om fordran på avgift eller ränta,
sora överlämnats till indrivning före ikraftträdandet.
14
Förslag till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom
förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)
dels
att 63 § skall upphöra att gälla,
dels
att 32 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe
32 §
3 m o m.2 Såsom intäkt upptages icke vad som av
staten anvisats till bestridande av särskUda, med vissa tjänster eller uppdrag
förenade kostnader, såsom:
utlandstUlägg och därmed likställda förmåner för
utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet;
förvaltningskostnadsbidrag
och anslag tUl andra expenser;
å
stat uppförd häst- och båtlega;
till beställningshavare vid armén utgående
hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-
och traktamentsersättning;
kostnadsersättning för vård av person i enskilt
familjehem;
ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag
för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke
förslår tUl täckande av därmed avsedda utgifter.
Vad i första stycket sägs skall äga tUlämpning i
fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller
skogsvårdsstyrelse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtUl äro,
förklara att vad i första stycket sägs skall äga tiUämpning i fråga om
motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant
beslut må, när omständighetema det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över
beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke
föras.
1
Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. ~ Senaste lydelse 1974: 293.
Prop. 1974:159 35
Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock
av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen
åtnjutits på gmnd av statlig eller på gmnd av kommunal eller enskild tjänst.
Har sådan förmån åtnjutits på gmnd av enskUd tjänst och utgått efter väsentligt
förmånligare gmnder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall
dock förmånen upptagas såsom intäkt tUl den del den utgått efter förmånligare
gmnder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri
grappsjukförsäkring enligt grander som fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de
ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av
riksskatteverket för varje kalenderår fastställda belopp.
Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre
värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara
avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
. Den nya lydelsen av 32 § 3 mom. tillämpas första
gången vid 1976 års taxering.
Bestämmelserna i den upphävda 63 § tUlämpas
fortfarande vid debitering av skatt på grund av efiertaxering som beslutats i
första instans före ikraftträdandet av denna lag.
15
Förslag till
Lag
om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom förordnas att 25, 70 och 73 §§
taxeringslagen (1956: 623)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
25 §2 Allmän självdeklaration skall upptaga:
1) den skattskyldiges namn och postadress,
hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt
nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före
taxeringsåret ävensom beträffande utiänning nationalitet, beträffande utländsk
juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande
skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket
bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2) alla förvärvskällor, beträffande vilka
skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall
därvid i fråga om förvärvskälla, i vUken skattepliktig fastighet mgått,
särskUt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av
fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsätt, dess eljest
antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke
ingått i förvärvskäUan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått
däri endast till viss del,
1 Rubrikens
lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen omtryckt 1971: 399
2 Lydelse
enligt prop. 1974:132. Jfr 1972: 764.
Prop. 1974:159 36
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
hum
lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till
varje förvärvskäUa, dock att ersättning, som enligt bestämmelsema i 37 § 1
mom. l.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i
deklarationen såsom intäkt,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få
tillgodonjuta vid taxeringen,
5) den skattskyldiges tUlgångar och skulder vid slutet
av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt
belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6) beloppet av den preliminära skatt, som genom
skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom
7) garantibelopp, vilket skall 7)
garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig in- upptagas
såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i den- komst för
den skattskyldige i dennes hemortskommun. nes hemortskommun,
8) om deklarationen avser juridisk person, vari
aktierna eller andelarna ägas av fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse
ensam eller tillsammans med ett fåtal andra skattskyldiga, ägarens eller
ägarnas namn, personnummer och adress eller adresser.
AUmän självdeklaration skaU därjämte innehåUa de
uppgifter, som för särskUda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras
för beräkning av pensionsgmndande inkomst enUgt lagen om allmän försäkring.
Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av
beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att
taxera enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skaU vardera maken
uppgiva humvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9
§ 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tUlämpliga delar jämväl
gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket
kommunalskattelagen (1928: 370).
Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift,
skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och
förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tUlkommit honom. Åligger
skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då
skattskyldig skall taxeras for barns eUer annans förmögenhet, skall uppgift
länmas jämväl om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola
utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfaUa.
70 §
Om
besvär över skattskyldigs Om besvär över skattskyldigs
taxering skola prövas av
den mel- taxermg skola prövas av den mel-
lankommunala skatterätten,
skola, lankommunala skatterätten, skola,
efter det taxering åsatts
och längd- efter det taxering åsatts och längd-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
föring
skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige, hans
hemmavarande bam, som icke fyUt 20 år, ävensom, därest han varit gift vid ingången
av beskattningsåret och under detta år levt tUlsammans med make som taxerats,
motsvarande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas tUl riksskatteverket.
Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt i förekommande fall
utdrag av taxeringsnämndens protokoll.
Föreslagen lydelse
föring
skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige, hans
hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, ävensom, därest han varit gift vid ingången
av beskattningsåret och under detta år levt tUlsammans med make som taxerats,
motsvarande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas till riksskatteverket.
Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt i förekommande fall
utdrag av taxeringsnämndens protokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
73
§ Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos länsskatterätten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är
förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra tUl skilda län, skall
dock den mellan-kommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering av den
skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 20 år. Om den skattskyldige
varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt
tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär
jämväl rörande makens taxering
Är
förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län, skall
dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering av den
skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år. Om den
skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år
levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva
besvär jämväl rörande makens taxering
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes
besvär rörande fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras.
Besvär rörande taxering av aktiebolag, som
tUlsammans med annat sådant bolag utgör koncernbolag enligt 221 § lagen (1944:
705) om aktiebolag, prövas av den meUankommunala skatterätten, om bolagen
avlämnat eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och
tillämpas första gången vid 1975 års taxering.
Prop. 1974:159 38
Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 11 oktober 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändrade regler för råntor enligt uppbördsförordningen (1953: 272), m. m. och
anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 12
december 1969 och den 14 maj 1970 tiUkallade jag fem sakkunniga med uppdrag att
se över bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares uppgifts-och
uppbördsskyldighet, m. m. De sakkunniga, som antagit namnet Utredningen om
företagens uppgLftsplikt, redovisade i juni 1973 delbetänkandet (SOU 1973: 33)
Ränta och reslavgift på skatt m. m.
I betänkandet föreslås ändrade regler beträffande
reslavgift vid indrivning av skatter m. m. och likaså ändrade bestämmelser för
de räntor som utgår enligt bl. a. uppbördsförordningen (1953: 272) (UF). De
framlagda förslagen innebär ett i stort sett enhetligt system för reslavgift
och räntor på skatter och aUmänna avgifter. Utredningens förslag i fråga om
räntorna innebär bl. a. att i stället för den nuvarande kvarskatte-räntan
enligt UF skall utgå dels en vid inkomstbeskattningen avdragsgUl ränta och
dels en ej avdragsgUl avgift.
Kvarskatteräntan skall liksom de övriga räntorna
enligt förslaget kontinuerligt anpassas till det allraänna ränteläget.
Utrednmgen föreslår att ränta skaU utgå även på tillkommande skatt
(respitränta). De nya ränte-reglema föreslås tiUämpas fr. o. m. år 1975.
Restavgiftsbestämmelsema däremot anses kunna tiUämpas först sedan ADB tagits i
bruk inom exekutionsväsendet, vilket beräknas kunna ske tidigast år 1977.
Ledamoten Eklund har med instämmande av två
experter i utredningen reserverat sig mot förslaget bl. a. i vad avser
kvarskatteavgiften och respiträntan.
' Överdirektören Hans Jämbrink, ordförande,
direktören Erik Eklund, direktören Ove Kjellgren, avdelningsdirektören Per
Gunnar Linde och kammarrättsrådet Sverker Widmark.
Prop. 1974:159 39
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, försvarels
civilförvaltning, riksförsäkringsverket (RFV), sjöfartsverket, kammarkollegiet,
statskontoret, generaltullstyrelsen, bankinspektionen, riksrevisionsverket
(RRV), riksskatteverket (RSV), lantbmksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
lantmäteristyrelsen, riddarhusdirektionen, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Älvsborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och
Västerbottens län, mervärdeskatteutredningen, punktskatteutredningen,
ackordscentralen. Föreningen Sveriges fögderichefer. Föreningen Sveriges
kronofogdar. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas riksförbund (LRF),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening. Tjänstemannaföreningen vid
kronofogdemyndigheten och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Lantbmksstyrelsen har inhämtat yttrande från statens centrala
frökontrollanstalt. LRF hänvisar som sitt yttrande till ett inom Lantbmkets
skattedelegation upprättat utlåtande. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
bankföreningen och Sveriges industriförbund har som sina yttranden åberopat
vad Näringslivets skattedelegation uttalat angående betänkandets förslag. Även
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges redareförening har hänvisat tUl
detta uttalande. Några länsstyrelser har tUl sina yttranden fogat ytttanden
från allmänna ombud, lokala skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter inom
resp. län. Föreningen Sveriges kronofogdar har bifogat yttranden från
kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Som jag påpekat anser uttedningen själv att dess
förslag beträffande restavgifter inte kan börja tUlämpas förrän ADB har
genomförts inom exekutionsväsendet. Denna mening synes ovedersäglig. Eftersom
arbetet med att införa det ifrågavarande ADB-systemet torde ta ytterligare ett
par år i anspråk, bör ett övervägande av utredningens förslag beträffande
restavgifter tills vidare anstå. Utredningens förslag rörande ett delvis nytt
system för uppbörd av arbetsgivaravgifter har tidigare anmälts av chefen för
socialdepartementet.
Jag ämnar nu behandla utredningens förslag i vad
det avser räntor vid skattebetalning, dock endast i vissa delar. I vad
förslaget avser punktskatter och mervärdeskatt bör det i första hand övervägas
vid den tekniska översyn som f. n. utförs av punktskatteutredningen (Fi 1970:
57) resp. mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05). Dessa utredningar bör också
behandla räntor i fråga om prisregleringsavgifter på jordbmkets och fiskets
område, där förfarandena i tekniskt avseende
Prop. 1974:159 40
nära
anknyts till vad som gäUer för punktskatterna. Förslaget om ränlor inom
vägtrafikskattens område liksom för tull ämnar jag ta upp i elt senare
sammanhang.
Det finns däremot skäl att redan nu föreslå vissa
åtgärder som tar sikte på det framtida ADB-systemet inom exekutionsväsendet.
Jag avser i det följande föreslå bestämmelser om att ränta på det allmännas
fordringar inte skall beräknas under indrivningstiden, såsom f. n. är fallet
för vissa fordringar. I stäUet bör gälla att reslavgift skall utgå. Vidare
ämnar jag lägga fram förslag om gmnden för debitering av kommunalskatt vid
efiertaxering samt förslag rörande debitering av preliminär A-skatt i visst
fall och i fråga om vissa uppgifter i självdeklaration för s. k. fåmansbolag.
Nuvarande
ordning Räntor enligt UF
De räntor som utgår enligt UF är av fyra slag,
nämligen de som påförs vid avräkning mellan preliminär skatt och slutlig skatt
(ränta på överskjutande skatt, ö-skatteränta, och ränta på kvarstående skatt,
kvar-skatteränta), ränta på skattebelopp som återbetalas på grund av nedsättning
av taxering m. m. (restitutionsränta) och ränta vid anstånd med skattebetalning
(anståndsränta).
Bestämmelser om restitutionsränta infördes redan i
1945 års UF, medan kvarskatteränta och ö-skatteränta infördes år 1951 efter
förslag av 1945 års uppbördssakkunniga. Genom reglerna om kvarskatteränta avsågs
att stimulera de skattskyldiga tUl fyllnadsbetalning så alt kvarstående skatt
inte uppkommer eller i vart fall reduceras. De urspmngliga reglerna är i stort
sett oförändrade. De ändringar som skett har rört räntesatserna eUer de
särskUda spärreglerna som gäller för påföring av kvarskatteränta.
UF:s ränteregler behandlades av uppbördsutredningen
i dess betänkande (SOU 1965: 23) Uppbördsfrågor. Utredningen fann att då gällande
regler för beräkning av kvarskatteränta, ö-skatteränta och restitutionsränta
var svåröverskådliga och i vissa avseenden även oklara. Utredningen lade fram
förslag som ledde till lagstiftning år 1967. De nya bestämmelserna avsåg
beräkning av kvarskatteränta, ö-skatteränta och restitutionsränta vid rättelse
av fel i debitering eller tUlgodoräknande av preliminär skatt och vid
omdebitering på grund av taxeringsbeslut m. m. liksom även anståndsränta och
tidpunkterna för beräkning av restitutionsränta. Samtidigt infördes regler om
skyldighet för skattskyldig och arbetsgivare att i vissa fall återbetala
uppburen ränta.
Kvarskatteränta (27 § 3 mom. UF) utgår när
skattskyldigs slutiiga skatt överstiger den preliminära skatt som skall
gottskrivas honom med
Prop. 1974:159 41
minst
en tiondel av den slutliga skatten eller minst 5 000 kr. Räntan utgår med 12 %
på den del av det överskjutande beloppet (kvarstående skatten,
"kvarskatten") som överstiger 1 000 kr., avmndat till närmast lägre
hundratal kronor. Vid beräkning av räntan skall i den slutiiga skatten inte
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift,
arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift (skattetillägg och förseningsavgift)
enligt 116 a eUer 116 c § taxeringsförordningen (1956: 623) och inte heller
annuilet på avdikningslån. Vid beräkningen skaU vidare i den preliminära
skatten inte medräknas skatt som erlagts efter den 30 april året näst efter
inkomståret. Debiterad preliminär B-skatt, genom skatteavdrag innehållen
preliminär A-skatt och preliminär A-skatt, som faststäUts tiU betalning på
gmnd av underlätet skatteavdrag, räknas den skattskyldige tUl godo även om
skatten ej är betald när avräkningen mellan preliminär och slutlig skatt sker.
I samband med rättelse av fel som uppkommit vid
debiteringen av slutlig skatt eller vid krediteringen av preliminär skatt skall
ny beräkning av kvarskatteränta göras. Räntan skall därvid bestämmas tiU det
lägre eller högre belopp som betingas av rättelsen av debiteringen eller
krediteringen. Vid omdebitering på gmnd av beslut om ändrad taxering skall ny
beräkning av kvarskatteränta däremot ske endast när beslutet innebär en
nedsättning av taxeringen. De regler som gäller för omräkning av
kvarskatteränta i samband med taxeringsbeslut är tUlämpliga även i fråga om
beslut angående ändring av sjukförsäkringsavgift eller tilläggspensionsavgift.
Skattskyldig som har att betala kvarskatteränta kan
enligt 85 § 2 mom. UF efter ansökan hos länsstyrelsen helt eller delvis befrias
från räntan. Fömtsättningen härför är att den kvarstående skatten beror av
förhållande som den skattskyldige inte skäligen kunnat råda över. För make som
taxerats enligt de för gift skattskyldig gäUande bestänmielser-na finns vidare
möjlighet att hos länsstyrelsen begära att räntan nedsätts till det belopp
vartUI den skulle ha uppgått om ränteberäkningen gjorts gemensamt för makarna.
ö-skatteränta (69 § 1 mom. UF) utgår på den del av
den överskjutande preliminära skatten ("ö-skatten") som överstiger 1
000 kr. Därvid tas inte hänsyn till preliminär skatt som erlagts efter den 30
april året näst efter inkomståret. Innehållen preliminär skatt räknas dock
alltid den skattskyldige tUlgodo. Begränsningen gäller inte heller debiterad
preliminär B-skatt och faststäUd preliminär A-skatt av nyss nämnt slag, om
skattebeloppet erlagts i sådan tid att betalningen kan beaktas i samband med
debiteringen av den slutiiga skatten. Det belopp som ö-skatteränta beräknas på
avrundas tUl närmast lägre hundratal kronor. Räntan utgår med 7 % om ö-skatten
uppkommit genom betalning av prelimi-
Prop. 1974:159 42
när
skatt senast den 18 januari året näst efter inkomståret och med 3,5 % om
betalningen skett därefter men, i normalfallet, senast den 30 april samma år.
Högsta räntebelopp som kan utgå är 100 000 kr. Vid beräkning av ö-skatteränta
justeras den slutUga skatten endast på det sättet att skattetillägg och
förseningsavgift enligt 116 a resp. 116 c § taxeringsförordningen inte tas med
i den slutliga skatten vid ränteberäkningen. Vid ränteberäkningen skall till
den slutiiga skatten läggas tUlkommande skatt som den skattskyldige är
debiterad på gmnd av inkomsttaxeringen för det år vartill den preliminära skatten
hänför sig. I vissa faU inräknas i den slutiiga skatten också tUlkommande skatt
som ej påförts vid tiden för återbetalningen men kan förväntas bli påförd den
skattskyldige.
Reglerna om beräkning av ö-skatteränta vid rättelse
av fel och omdebitering på gmnd av taxeringsbeslut överensstämmer med vad som
gäller beträffande omräkning av kvarskatteränta. ö-skatteränta som den skattskyldige
erhåUit på grund av fel i själva debiteringen eUer skatteavräkningen är han
skyldig att återbetala (69 § 3 mom. UF). Beslut om höjning av taxering eller
sjukförsäkringsavgift etc. föranleder i princip inte omräkning av
ö-skatteränta. Länsskatterätts beslut om taxeringshöjning medför dock ny
beräkning av ö-skatteränta när vid tiden för återbetalning av ö-skatten tillkommande
skatt debiterats på grund av beslutet eller när preliminär skatt innehållits i
avvaktan på debitering av tillkommande skatt. Nedsätts debiteringen på gmnd av
lägre taxering sker alltid omräkning med avseende på ö-skatteränta. Den ränta
som skattskyldig sålunda erhåller är han skyldig att återbetala om taxeringen
sedermera höjs.
Restitutionsränta (69 § 2 mom. UF) utgår när
skattskyldig får tUlbaka skatt på gmnd av att slutlig, kvarstående eller
tUlkommande skatt nedsätts eller när skattskyldig räknas tiU godo ytterligare
ö-skatt samt när sådan ö-skatt, som innehållits i avvaktan på debitering av
tUlkommande skatt, betalas ut tUl den skattskyldige efter taxeringsårets
utgång. Räntan utgår efter 5 % och beräknas förutom på själva skattebeloppet även
på den ytterligare ö-skatteränta som den skattskyldige äger rätt till enligt
omdebitermgen. Uppkommer öretal vid ränteberäkningen skall räntcbe-loppet
jämnas tUl närmast högre hela krontal. Ränta utgår inte ora räntebeloppet
understiger 5 kr.
Restitutionsränta beräknas inte på belopp, som
dödsbo befrias från att erlägga för skattskyldigs räknmg, och inte heller på
kvarskatteränta som skall betalas tillbaka till skattskyldig. Om skattskyldig
fått sin taxering nedsatt men i stället skall betala skatt, som debiterats
eller bör debiteras på samma ort men i annan ordning eller på annan ort eller
för annat år, skall restitutionsränta beräknas endast på den del av överskjutande
skattebelopp, som inte tas i anspråk för betalning av denna skatt.
Prop. 1974:159 43
Restitutionsränta utgår t. o. m. dagen för
återbetalning. I övrigt gäller belräffande ränteberäkningen i huvudsak, att
restitutionsränta på skattebelopp, som erlagts preliminärt, och ö-skatteränta,
som uppkommit vid ny ränteberäkning, utgår från utgången av taxeringsåret, och
ränta på annan skatt fr. o. m. det första halvårsskiftet efter
skattebetalningen.
Liksom i fråga om ö-skatteränta kan skattskyldig
bli återbetalningsskyldig för restitutionsränta. Om det beslut som föranlett
ränta ändras på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle utgått
med lägre belopp om ändringsbeslutet kunnat beaktas från början, skall nämligen
den skattskyldige återbetala vad han uppburit för mycket i ränta
(69
§ 3 mom. UF).
Enligt 75 § femte stycket UF får arbetsgivare ränta
efter 5 % för år vid återbetalning av skattebelopp, som han eriagt för
arbetstagare, om han sedermera funnits inte vara ansvarig för skatten. Han är
skyldig att betala tillbaka för mycket uppburen ränta om han enligt senare
beslut förklaras ansvarig för skattebeloppet eller del därav.
Med anståndsränta avses den ränta som enUgt 49 § 4
mom. UF i visst fall skall erläggas av den som åtnjutit anstånd med inbetalning
av skatt. Enligt 49 § 2 mom. 1) kan skattskyldig, som anfört besvär över
taxering, under närmare angivna fömtsättningar av länsstyrelsen medges anstånd
med betalning av skatt i avvaktan på besvärens prövning. I den mån besvären
inte bifalls och den skattskyldige sålunda efter anståndstidens slut skall
betala skattebelopp, som omfattas av anståndet, beräknas ränta efter 5 % för
år på detta belopp. Räntan beräknas från utgången av det uppbördsår under
vUket skattebeloppet skuUe ha erlagts om anstånd inte meddelats t. o. m. den
dag betalning sker. öretal jämnas till närmast högre krontal. Räntebelopp
under 5 kr. tas inte ut. Om skattskyldigs taxeringsbesvär bifalls i högre
instans återbetalas räntan sedan taxeringen vunnit laga kraft.
Räntor
enligt vissa andra författningar
Enligt förordningen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt (AGF) påförs ränta när anstånd med fastställande av skatt eller med
betalning av skatt (52 § 1 mom. och 55 § 2 mom.) medges. Ränta utgår också när
betalning av arvsskatt sker genom att skuldebrev eller aktie godtas som
betalningsmedel (52 § 2 mom.).
Vid anstånd med faststäUande av skatt beräknas
ränta från dagen då bouppteckning senast skolat vara ingiven eller, om skatten
tas ut efter deklaration, från den dag deklaration rätteligen skuUe varit inlämnad.
Ränta utgår tiU dagen för skattens faststäUande. Ränta vid anstånd med skatts
eriäggande eller vid användande av skuldebrev eller aktie som betalningsmedel
räknas från dagen för myndighetens beslut om anstånd
Prop. 1974:159 44
resp.
befalningsgodkännande. I samtliga fall utgår ränta efter den procent som
Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i
december att gälla för det påföljande året.
AGF innehåUer även bestämmelse om
restitutionsränta. Dödsbo och skattskyldig äger sålunda enligt 61 § i allmänhet
erhåUa ränta på återbetalat belopp efter 5 % om året fr. o. m. den dag
beloppet inbetalats efter meddelat beslut om skattens faststäUande tUl den dag
beloppet återbetalas. Ränta utgår dock inte för längre tid än till dess 30
dagar förflutit efter att det beslut vunnit laga kraft enligt vUket beloppet
skaU återbetalas och i varje fall inte för längre tid än ett år från det underrätt
eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.
Enligt 36 § förordningen (1958:295) om sjömansskatt
(SjF) skall redare och sjöman erhålla ränta efter 5 % för år när skatt
återbetalas på grand av sjömansskattenämndens beslut om jämkning eller rättelse
av skatteavdrag. Ränta ulgår också vid återbetalning på grund av kammarrätts
eller regeringsrättens utslag. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen
jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebelopp under tio kr. utbetalas
inte.
Ränta beräknas fr. o. m. den 1 juli året efter det
år tmder vilket skatten erlagts t. o. m. den månad då beslut om återbetalning
meddelas. Om det beslut som legat tUl gmnd för ränteberäkningen ändras på sådant
sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp om ändringen
kunnat iakttas när räntan beräknades, är sjöman eller redare skyldig att betala
tillbaka för mycket erhållen ränta.
Enligt 3 § kungörelsen (1964: 805) om uppbörd och
redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster skall anordnare, som inte
erlägger skatt i rält tid, betala ränta enligt de grunder som anges i 27 §
förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FF).
Anordnare av lotteri kan även bli tillerkänd ränta. Så är fallet när inbetalt
belopp överstiger vad som skall erläggas i skatt enligt RSV:s beslut.
Restitutionsränta utgår då enligt 29 § FF, dvs. efter 5 % om året från
inbetalningsdagen.
I 61 § uppbördskungörelsen (1967: 626) (UK)
föreskrivs att avgifter och liknande medel, som får tas ut genom utmätning utan
föregående dom eller utslag, skall drivas in enligt föreskriftema om indrivning
av skatt i UF och UK samt att därvid utgår reslavgift enligt saimna grunder
som i UF, dock med högst 60 kr. Vissa av de författningar som avses i 61 § UK
innehåUer även bestämmelser om ränta. Exempel härpå är den ränta, som
lantmäteristyrelsen enligt 32 § lantmäteritaxan (1960: 332) kan påfordra när
belopp inte erläggs inom föreskriven tid eller när anstånd meddelas.
Prop. 1974:159 45
LItredningen
Inledning
Utredningens uppdrag har såvitt nu är i fråga
avsett möjligheten att skapa ett system, varigenom räntorna enhgt UF m. fl.
författningar på ett smidigt sätt kan anpassas till förändringarna i diskontot.
Beträffande ränta på kvarskatt har man haft att särskilt ta hänsyn tUl att den
bör vara ett medel för att effektivisera skatteuppbörden och överväga om därmed
är helt förenligt att räntan är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. I
förevarande hänseenden har utredningen haft att även i övrigt lägga fram de
förslag till förbättring av gällande ordning som utredningen har funnit
påkallade.
Utredningens förslag innebär ett i stort sett
enhetligt system för samtliga skatter och allmänna avgifter. Variationerna i
de föreslagna bestämmelserna för särskUda skatter eller avgifter hänför sig
tiU olikheter i skatte- eller avgiftssystemen som sådana.
Räntor
enligt UF
Kvarskatteräntan
Allmänt. Uttednmgen erinrar inledningsvis om att
uppbördssystemet i princip är utformat så att de skattskyldiga erlägger
inkomstskatt (preliminär skatt) i anslutning tUl inkomstförvärvet. Preliminär
skatt tas emeUertid ut enligt tämligen schablonmässiga regler och för ett gott
uppbördsresultat behövs därför oftast att de skattskyldiga själva tar initiativ
tUl en riktig avvägning av skatten. De skattskyldigas inttesse av att medverka
tUl att den preliminära skatten blir rätt avvägd är beroende bl. a. av vUka
konsekvenserna blir om den preliminära skatten är för låg i förhållande tiU den
slutiiga skatten.
Om den preluninära skatten är lägre än den slutliga
skatten uppkommer kvarskatt, som betalas först under halvåret efter
taxeringsåret. För den som har preliminär A-skatt tas kvarskatten ut genom
skatteavdrag, som regel under årets första fyra månader. Skattskyldig med
B-skatt skall själv betala in kvarskatten under uppbördsterminerna i mars och
maj efter taxeringsåret. Det uppskov med skattebetalning, som uppkommer genom
reglema för betalning av kvarskatt, innebär att de skattskyldiga har ett visst
intresse av att skjuta upp betalningen av preliminär skatt.
Kvarskatteräntan infördes som en påföljd för
utnyttjad skattekredit under cirka ett år. Enligt uttalandena vid
räntebestämmelsemas tUlkomst är denna tidsberäknmg gjord från utgångspunkten att
ränta skall drabba endast den som inte gjort fyllnadsbetalning av preliminär
skatt senast den 30 april efter inkomståret. Som skäl för denna begränsning av
den
Prop. 1974:159 46
beräknade
kredittiden anfördes att för många skattskyldiga förelåg svårigheter att under
inkomståret beräkna den inkomst på vUken slutlig skatt skall utgå. Alla borde
därför få möjlighet att göra fyllnadsbetalning senast den 30 april efter
inkomståret utan att behöva vidkännas ränta för tid dessförinnan.
Utredningen understryker att för en god
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt fömtsätts att de
skattskyldiga själva medverkar och tar initiativ tUl att den preliminära
skatten blir riktigt beräknad. En sådan medverkan kan uppenbarligen inte
påräknas i önskvärd utsträckning utan någon form av påtryckning. Det är därför
enligt utredningen nödvändigt att förena kvarskatt med en avgiftspåföljd, alldeles
oavsett det förhållandet att skattskyldig har en förmån genom uppskovet med
betalning av kvarskatt.
En avgift på kvarskatt skulle inte i första hand
framstå som ersättning för det uppskov skattskyldig får med betalning av
skatten. Genom avgiften skuUe i stället de skattskyldiga förmås att genom
frivUlig betalning så nära som möjUgt anpassa storleken av betald preliminär
skatt till den slutliga skatten. För att få denna verkan av påtryckningsmedel
bör avgiften utformas så att dess effekt blir oberoende av den skattskyldiges
avdragsrätt vid taxeringen. Den bör således ha ungefär samma karaktär som
restavgiften vid försummad skattebetalning. Den bör följaktligen inte få dras
av vid inkomsttaxeringen. Hänsyn bör helt naturligt tas tUl att skattskyldig
inte bör undgå ränta för den kredit som uppskovet med skattebetalningen medför.
Utredningen har övervägt två lösningar. Enligt den
ena (avgiftsalternativet) beräknas en ej avdragsgUl avgift som såvitt möjligt
är avvägd med beaktande av tidigare angivna räntesynpunkter. Den andra lösningen
innebär att en sådan avgift kombineras med en ren kreditavgift i form av ränta
(kombinationsaltemativet).
Utredningen påpekar att även den nuvarande
kvarskatteräntan är utformad för att fylla den dubbla funktionen av
påtryckningsmedel och kreditavgift. För att den också så långt möjligt skall
täcka dessa två funktioner har man satt räntesatsen högre än vad som är
motiverat av enbart kreditsynpunkter. Att påtryckningsmedlet utformats som
enbart ränta får ses mot bakgmnden av att man vid räntebestämmelsernas tiUkomst
lade huvudvikten vid att skattskyldig genom att erlägga för låg preliminär
skatt utnyttjar en möjlighet att få kredit.
Vid valet av alternativ har utredningen även
beaktat att den totala kvarskatten normalt uppgår till betydande belopp. Vid
1970, 1971 och 1972 års taxeringar var kvarskatten för fysiska personer resp.
ca 2,5, 3 och 1,9 mUjarder kr. och för aktiebolagen, som utgör den helt övervägande
delen av juridiska personer, resp. 225, 233 och 276 milj. kr. eller sammanlagt
resp. ca 2,7, 3,2 och 2,1 miljarder kr. Även ö-skatten var stor. Den uppgick
för de fysiska personerna till resp. ca 2,5, 2,7
Prop. 1974:159 47
och
4 mUjarder kr. och för aktiebolagen till 195, 268 och 301 milj. kr., dvs. till
sammanlagt ca 2,7, 3 och 4,3 mUjarder kr. Kvarskatt och ö-skatt vägde sålunda
ganska jämnt åren 1970 och 1971. Att den överskjutande skatten år 1972 uppgick
till så högt belopp hade sin grund i bl. a. de ändrade beskattningsreglerna
enligt 1970 års skattepaket och preliminärskattetabellernas avvägning. Enligt
utredningens raening kan man räkna med att totalbeloppen för kvarskatt och
ö-skatt skall väga tämligen jämnt sedan tabellerna numera justerats.
Utredningen framhåller att avgiften bör oberoende
av utfallet i fråga om ö-skatt utformas så att den kan stimulera de
skattskyldiga att inbetala tUlräckligt med preliminär skatt. Eftersom det från
bl. a. kreditpolitisk synpunkt är önskvärt att den preliminära och slutiiga
skatten så nära som möjligt stämmer överens får samtidigt tUlses att räntebestämmelserna
för ö-skatt inte direkt uppmuntrar tiU stor överbetalning av preliminär skatt.
Beträffande avgiftsalternativet har utredningen
funnit att en avgift för att få önskvärd effekt skulle få bestämmas till
omkring 6 %. Utredningen erinrar dock om att skattskyldig, såsom
uppbördssystemet är konstmerat, har ett avsevärt uppskov med skattebetalningen
i den mån kvarskatt uppkommer. Det skuUe enligt utredningens mening innebära
ett aUtför stort avsteg från gäUande principer för vårt beskattningssystem att
utesluta just denna kredit från beräkning av ränta.
Utredningen framhåUer att kombinationsalternativet
medger beräkning av ränta såsom avgift för den skattskyldiges kredit. Vid
sidan härav bör beräknas en ej avdragsgUl avgift som i kombination med räntan
skall utgöra det påtryckningsmedel som är raotiverat och nödvändigt med hänsyn
tiU uppbördssystemets syfte och funktion. Altemalivet ger alltså möjlighet att
beakta synpunkter av det slag, som uttedningen redovisat, samtidigt som det
innebär införande av en avgift som blir oberoende av den skattskyldiges
möjligheter att i det särskilda fallet utnyttja en avdragsrätt.
Valet av alternativ bör enligt utredningen inte ses
enbart som en fråga om avgifts- och/eller ränteregler beträffande kvarskatt.
Kvarskatt är en rent uppbördsteknisk konstmktion, som anger endast vad den
skattskyldige har att betala enligt avräkningen vid debitering av slutlig skatt
för ett inkomstår. Genom ändringar på gmnd av taxeringsbeslut m. m. kan den
skattskyldige efter denna debitering bli berättigad att återfå eller bli
skyldig att betala ytterligare skatt för samma inkomstår som debiteringen
avsåg. Skatt som sålunda ytterligare skaU betalas erläggs som tillkommande
skatt. Kvarskatt och tillkommande skatt är med andra ord olika benämningar på
skatt som i efterhand skall betalas för visst inkomstår. SkiUnaden består i att
de båda "skatteslagen" påförs vid olika tidpunkter. Ett övervägande
av en kreditavgift i form av ränta på kvarskatt enligt kombinationsaltemativet
aktualiserar därför frågan om rän-
Prop. 1974:159 48
ta
på tillkommande skatt. Sådan ränta utgår f. n. inte. Utredningen föreslår
emellertid att så skall bli fallet. Det förslaget har, liksom kombinationsalternativet,
som utgångspunkt att skattskyldig bör vidkännas ränta som beräknas med hänsyn
tUl den tid för vUken kredit kan anses åtnjuten.
Kvarskatteräntan enligt kombinationsalternativet
vill utredningen sålunda se som en del av en respitränta, beräknad i
förhåUande till den tid som förflutit innan skatt skall betalas antingen som
kvarskatt eUer som tillkommande skatt.
Utredningen påpekar att kombinationsalternativet
kan synas något komplicerat eftersom det förutsätter beräkning av två poster,
avgift och ränta, som skall anges var för sig på debetsedlarna. Ifrågavarande
beräkningar sker emeUertid med hjälp av ADB och så är även faUet med överförandet
av beloppen på debetsedlama. Enligt utredningen behöver heller inte de
praktiska svårighetema bli alltför betydande.
SärskUt gentemot de skattskyldiga som har de högsta
inkomstema och vanligen också de största kvarskatterna får en kvarskatteavgift
en bättre effekt än vad enbart en ränta ger. Utredningen har närmare im-dersökt
kvarskattebeloppens fördelning mellan olika gmpper skattskyldiga och därvid
kunnat konstatera att de B-skatteskyldiga fysiska personerna har
förhållandevis flera högre kvarskatteposter än skattskyldiga med A-skatt. Detta
är än mer framträdande i fråga om de skattskyldiga juridiska personerna,
särskUt aktiebolagen.
Utredningen framhåller också att nuvarande
kvarskatteränta med all sannolikhet för de skattskyldiga framstår som en avgift
för åtnjuten kredit. Senaste höjning av procentsatsen (år 1970) torde inte i
någon högre grad ha medfört ändring i detta synsätt. Den viteskaraktär som kvarskatteräntan
avses ha, undanskyms mer eller mindre av själva konstmk-tionen. Härtill bidrar
givetvis även det förhållandet att skattskyldig ofta i det särskUda fallet har
skäl att bedöma räntan raed hänsyn tiU en kredittid som är inte oväsentligt
längre än ett år.
Kombinationsalternativet kommer för det helt
övervägande antalet av de skattskyldiga, som har kvarskatt, att leda till
enbart en ränta. Den ej avdragsgiUa avgiften skaU utgå endast om kvarskatten
uppgår tUl ett inte alltför obetydligt belopp.
Utredningens förslag. Utredningen har staimat för
korabinationsalter-nativet. Räntan skall därvid utgöra betalning för den kredit
skattskyldig erhåUer genom att inbetalning av preluninär skatt är för låg tmder
det att avgiften skall framstå som ett rent påtryckningsmedel av viteskaraktär.
Räntesatsen för den föreslagna kvarskatteräntan
anser utredningen böra avvägas med hänsyn tUl en kredittid av femton månader,
räknat från taxeringsårets början tiU den 1 aprU året näst efter taxeringsåret.
Liksom f. n. skall fyUnadsbetalning av preliminär skatt kunna göras
Prop. 1974:159 49
senast
den 30 aprU taxeringsåret. Anknytning tUl det aUmänna ränteläget erhålls genom
att RSV varje år i deceraber skall faststäUa nästföljande års kvarskatteränta
med utgångspunkt från högsta allmänt förekommande räntesats vid inlåning i
bankaktiebolag, postbanken, sparbank och centralkassa för jordbmkskredit. Med
nuvarande inlå-nmgsränta, 5,5 %, skulle kvarskatteräntan enligt förslaget bli 7
%. Eftersom kvarskatteräntan skall vara en ren kreditränta, föreslår utredningen
att den beräknas på hela den kvarstående skatten utan den begränsning som de
nuvarande 1 000-kronors-, tiondels- och 5 000-kronors-reglema innebär. Vid
ränteberäkningen skall däremot enligt förslaget, liksom f. n., i den slutiiga
skatten inte inbegripas skattetiUägg eller förseningsavgift. Ny beräkning av
kvarskatteränta skall göras när den skattskyldiges taxering ändras eller skatt
omdebiteras av annan anledmng. Vid höjning av taxeringen skall således den
ytterligare ränta beräknas som skulle ha utgått om taxeringshöjningen hade
kunnat beaktas vid debiteringen av slutiig skatt. En nedsättning av taxeringen
får på liknande sätt tiU följd att kvarskatteräntan reduceras eller helt
faller bort. Den ränteeffekt avgiften skall ge har av utredningen beräknats med
utgångspunkt från den 30 aprU under taxeringsåret, eftersora avgiftens
huvudsakliga syfte får anses vara att åstadkomma fyUnadsbetalning. Avgiften
skaU alltså i kombination med räntan ses mot en kredittid om ca ett år.
Efter avvägning av dessa synpunkter föreslår utredningen att avgiften bestäms
till 3 %. Vid avgiftsberäkningen skall gälla spärreglerna för den nuvarande
kvarskatteräntan. Detta iimebär att avgift skall utgå endast på den del av
kvarskatten som överstiger 1 000 kr. och f. ö. endast ora kvarskatten utgör
minst en tiondel av den slutiiga skatten eller minst 5 000 kr. De nuvarande
reglerna att vissa skatter och avgifter inte skall påverka kvarskatteräntan
föreslås gälla vid beräkning av avgiften. Nu gällande regler för omräkning av
kvarskatteränta skall tillämpas i fråga om den föreslagna avgiften. Ny
beräkning av avgift skall sålunda göras vid rättelse av debiterings- eller
avräkningsfel och när kvarstående skatt av annan anledning nedsätts.
Utredningen har behandlat de nuvarande reglerna om
befrielse från kvarskatteränta och framhåUer därvid, att eftersom den
föreslagna räntan är beräknad enligt rena kreditsynpunkter det får anses
saknas skäl att medge befrielse från den. För den kredit som den skattskyldige
erhållit bör nämligen imder aUa omständigheter beräknas skälig ränta.
Beträffande kvarskatteavgiften bör gälla samma
möjlighet tUl befrielse som finns i fråga om den nuvarande kvarskatteräntan.
Avgiften bör alltså kunna nedsättas när kvarskatten beror av förhåUande varöver
den skattskyldige inte kimnat råda.
I fråga om ränte- ooh avgiftsberäkning för makar
framhåUer utredningen att i det föreslagna systemet både kvarskatte- och
ö-skatteräntor-
4
Riksdagen 1974.1 saml Nr 159
Prop. 1974:159 50
na
är avvägda raed hänsyn enbart tiU kreditsynpunkter. Mot den bakgrunden
framstår det enligt utredningens mening inte som riktigt att behålla nuvarande
regler om gemensam ränteberäkning för makar.
Beträffande beräknmg av kvarskatteavgift för makar
framhåUs följande. En riktig avvägning av den preliminära skatten kan för
makars del ibland försvåras genom de speciella regler som gäller för makars
beskattning, t. ex. bestämmelsema om gemensam beräkning av skatt för vissa
inkomster, regler om s. k. skattereduktion och föreskriften att förvärvsavdrag
skall tUlkomma den make som har den lägsta A-inkomsten. Fr. o. m. den 1
januari 1971 skall emellertid makar i princip beskattas var för sig. Det helt
övervägande antalet skattskyldiga berörs därför inte av de problem att avväga
den preliminära skatten, som kan sammanhänga med reglerna om gemensam beräkning
av skatt för makar.
Utredningen föreslår därför inte någon specialregel
för makar vad gäller beräkning av kvarskatteavgift. Den föreslagna allmänna
regeln om befrielse från kvarskatteavgift bör enligt utredningen vara tiUfyUest
även för "makefallet".
Ö-skatteräntan
Utredningen erinrar om att tUlgodoföring av
ö-skatteräntan närmast har setts som en konsekvens av ränteplikten beträffande
kvarskatt. Reglerna för de båda räntorna var också från början lika, medan för
ö-skatteränta av de urspmngliga spärreglerna numera är kvar endast den att
ränta beräknas bara på den del av ö-skatten som överstiger 1 000 kr. Medan
kvarskatteräntan avser att stimulera tUl fyllnadsbetalning av preliminär skatt,
får ö-skatteräntan i princip ses som en gottgörelse tUl de skattskyldiga som
fullgjort sina inbetalningar under ordinarie uppbördsterminer och därigenom
fått ö-skatt.
För att inte intresset för fyllnadsbetalningar
skall minska bör emellertid enligt utredningens mening även i fortsättningen
tUlgodoräknas ränta inte endast på ö-skatt som uppkommit genom att preliminär
skatt erlagts under ordinarie uppbörd dvs. senast den 18 januari utan även
på skatt som inbetalts därefter men senast den 30 april under taxeringsåret.
Utredningen föreslår att kredittiden beräknas tUl ett
år eller med andra ord får avse hela taxeringsåret. Förslaget innebär att
ö-skatteränta beräknas för samma tid som enligt nu gällande bestämmelser. I
fråga om skatt som erlagts efter den 18 januari men senast den 30 aprU föreslås
en kredittid om sju månader.
Ö-skatteränta beräknas f. n. på den del av
ö-skatten som överstiger 1 000 kr. sedan avrundning skett tiU närmast lägre
hundratal kronor (69 § 1 mom. UF). Innan ränta beräknas skall den slutliga
skatten dock justeras på visst sätt. Med slutlig skatt skall sålunda likställas
tUlkom-
Prop. 1974:159 51
mande
skatt, som skaU betalas med ö-skatt som innehållits i avvaktan på debitering av
den tiUkommande skatten. På samma sätt som vid beräkning av kvarskatteränta
skall i slutlig skatt ej inräknas skattetUlägg och förseningsavgift.
En beräkning av räntorna på kvarskatt och ö-skatt
efter rena kreditsynpunkter bör enligt utredningen leda till att räntorna i
princip beräknas på ett och sainma imderlag. Inte heUer beräkningen av
ö-skatteränta bör därför begränsas av en 1 000-kronorsregel. I
överensstänunelse med vad som föreslagits angående räntan på kvarskatt bör
ö-skatteränta utgå på belopp om 100 kr. eller mer.
Bestämmelsen att viss tUlkommande skatt vid
ränteberäkningen skaU likställas med slutlig skatt kan enligt utredningen utgå
om det förslag för omräkning av räntan som den föreslår enligt det följande
genomförs.
Utredningen föreslår ingen ändring av nuvarande
regel som sätter en övre gräns för rätten till ö-skatteränta, dvs. bestämmelsen
i 69 § 1 mom. UF att räntebelopp inte får överstiga 100 000 kr. Däremot
föreslås att ny beräkning av ränta skall ske i ökad utsträckning.
Enligt utredningens förslag angående räntan på
kvarskatt skall denna ränta aUtid omräknas vid omdebitering. Denna regel
föreslås gälla också ö-skatteräntoma. Ny ränteberäkning bör sålunda göras även
när fråga är om taxeringshöjning o. d. Alla taxeringsbeslut m. ra. kommer därmed
att i räntehänseende få samma effekt oberoende av när de meddelas ooh
oberoende av om preliminär skatt innehåUits eller ej i avvaktan på debitering
av tUlkommande skatt.
Övriga
räntor enligt UF
Allmänt. Utredningens förslag angående räntorna på
kvarskatt och ö-skatt bygger på grandtanken att reglerna för räntorna skaU
utformas med hänsyn till allmänna kreditsynpunkter. Detta innebär att en anknytning
görs tUl det allmänna ränteläget och att större hänsyn än f. n. tas till
beräkning av räntetiden. Samraa utgångspunkt bör enligt uttedningen vara
avgörande även i fråga om övriga räntor enligt UF, dvs. restitutionsränta och
ränta i samband med anstånd. För dessa räntor föreslås en del ändringar
angående räntesats och tidpunkter för ränteberäkningen.
Restitutionsräntan. Beträffande restitutionsräntan
föreslår ulredningen endast smärre justeringar. Nuvarande bestämraelse att
restitutionsränta på preliminärt betald skatt skall beräknas från utgången av
taxeringsåret föreslås oförändrad. Däremot bör restitutionsränta i
fortsättningen inte beräknas på ö-skatteränta som utgår på gmnd av
omdebitering, något som beror på utformningen av de nya reglerna för
ö-skatteräntan. Vidare föreslås mer nyanserade beräkningsgmnder för
restitutionsränta. De nuvarande schablonartade bestämmelsema för räntetideraa
föreslås
Prop. 1974:159 52
ändrade
på så sätt, att ränta skaU beräknas från utgången av den månad tmder vilken
skattebeloppet erlagts och t. o. ra. den månad under vilken beloppet utbetalts.
Detta bör gälla även vid återbetalning av skattebelopp, sora arbetsgivare
eriagt för arbetstagares räkning men äger återfå enligt 75 § femte st. UF.
Utredningen föreslår att restitutionsränta skall
utgå även vid återbetalning av kvarskatteränta och kvarskatteavgift. Detsamma
föreslås gälla vid återbetalning av ränta som beräknats på tUlkommande skatt
enligt utredningens förslag (respittänta).
I fråga om räntorna på kvarskatt och ö-skatt gäller
både nu och enligt utredningens förslag att det belopp på vUket ränta beräknas
skall avmndas till närmast lägre hundratal kronor. Man anser det lämpligt att
denna bestämmelse får gäUa även restitutionsräntan och alltså ersätta nuvarande
5-kronorsregel. Om öretal uppkommer vid ränteberäkningen skall räntebeloppet
liksom nu jämnas tUl närmast högre hela krontal.
Vidare föreslås att den räntesats som RSV årUgen i
december skall faststäUa för ränta i fråga om överskjutande preliminär skatt,
som inbetalts senast den 18 januari under taxeringsåret, skall gälla även vid
beräkning av restitutionsränta för det följande året.
Respiträntan. Med tUlkommande skatt menas inte bara
skatt som tUlkommer för ett beskattningsår på grund av höjd taxering utan även
skatt för vilken betalningsskyldighet föreligger på gmnd av att slutiig eller
kvarstående skatt blivit för lågt debiterad genom fel vid skatteuträkningen
eller genom att preliminär skatt tillgodoräknats raed för högt belopp. Den
tillkommande skatten förfaller till betalning under en uppbördstermin eller
två uppbördsterminer som den lokala skattemyndigheten bestämmer.
Uttedningen framhåller att den föreslagna räntan på
kvarskatt är ränta, som beräknas för viss tid, nämligen fr. o. m.
taxeringsårets början tUl den 1 aprU nästföljande år. Räntan skall enligt
förslaget vara en avgift för den kredit skattskyldig har haft under denna tid
och räntesatsen avvägas med hänsyn härtUl. Befrielse från den föreslagna kvarskatteräntan
skall därför inte kunna medges.
Ny beräkmng av kvarskatteränta skall enligt
förslaget göras bl. a. när taxering höjs eller när av annan anledning skatt
skall erläggas utöver vad som påförts vid debiteringen av slutlig skatt.
Därigenom blir skattskyldig alltid debiterad den ränta, som skulle ha utgått
för den angivna tiden om ändringsbeslutet kunnat beaktas redan vid den urspmngliga
debiteringen. De föreslagna reglema om beräkning av ränta på kvarskatt kan
därför sägas medföra ränta på tillkommande skatt för den tid, kvarskatten
avser.
Inte endast reglerna om ränta på kvarskatt utan
även bestämmelsema ora ränta vid restitution anknyts enligt utredningens
förslag tUI rena kreditsynpunkter, ö-skatteräntan bUr en del av den
restitutionsränta som
Prop.
1974:159 53
skattskyldig
skaU tUlgodoräknas vid återbetalning av skatt. På sararaa sätt har man tänkt
sig räntan på kvarskatt som en del av en ränta som skattskyldig skaU erlägga
när han för ett beskattningsår har att betala skatt utöver tidigare eriagd.
Enligt utredningen bör debitering av ränta enligt
UF ses som en del av förordningens avräkningsförfarande mellan det aUmänna och
den skattskyldige som på liknande sätt sora gäller i fråga om vanliga
skuldförhållanden i princip kan anses slutreglerat först då ett definitivt
avgörande föreligger. Skattskyldig kan enligt utredningens mening inte anses ha
något berättigat krav på att just den avräkning, som görs vid debiteringen av
slutiig skatt, skall slutiigt bestämma skyldigheten att utge ränta.
Utredningen föreslår därför att en särskild ränta
respitränta skall beräknas på tiUkommande skatt för tid efter den 31 mars
under året näst efter taxeringsåret. På samma sätt sora i fråga ora
restitutionsräntan skall respitränta beräknas t. o. m. den uppbördsmånad under
vUken den tillkommande skatten förfaller tUl betalning. Om skatten skall
erläggas under flera uppbördsterminer bör ränta för enkelhetens skull utgå
endast t. o. m. den månad under vUken den första terminen infaller. I den mån
det belopp, som den tillkommande skatten avser, svarar mot skatt sora
rätteligen skulle ha debiterats som kvarskatt, kommer den skattskyldige därmed
att påföras ränta dels, på gmnd av om-räkningsregeln angående ränta på
kvarskatt, fr. o. m. taxeringsårets början till den 1 april nästföljande år,
dels fr. o. ra. nämnda 1 aprU t. o. m. den månad under vUken någon del av
skatten förfaUer till betalning.
En generell tidsgräns föreslås för räntan bl. a.
därför att taxeringsprocessen inte sällan drar långt ut på tiden, många gånger
på grund av förhållanden som den skattskyldige inte har förorsakat eller kunnat
påverka. Respitränta på tillkommande skatt skall enligt förslaget utgå för en
tid av högst två år. Det föreslås att respiträntan beräknas efter samma
räntesats som restitutionsränta.
Anståndsräntan. Reglema beträffande anståndsränta
föreslås ändrade på samma sätt som reglema för restitutionsräntan. Utredningen
anser sålunda att anståndsränta skaU beräknas från den månad då skatten bort
erläggas om anstånd inte m.eddelats t. o. m. den månad under vUken anståndet
upphört, och att räntesatsen anknyts tUl det aUmänna ränteläget på samma sätt
som restitutions- och respittäntoma. Det belopp som ränta beräknas på bör
avmndas tUl närmast lägre hundratal kronor. Om skattskyldigs taxeringsbesvär
senare bifalls skall eriagd ränta liksom nu är fallet återbetalas.
Prop. 1974:159 54
Räntor
enligt vissa andra författningar, m. m.
De ränteregler som utredningen föreslagit för UF:s
skatter har föreslagits så långt möjligt bli tUlämpliga på skatter och
avgifter enligt andra författningar. Bl. a. förordas generellt en anknytning
till ränteläget. Här skall tas upp endast de nu aktuella förslagen.
Såvitt gäUer AGF innebär utredningens förslag bl.
a., att restitutionsräntan enligt 61 § AGF bör tas ut från utgången av den
månad då beloppet efter meddelat beslut om skattens faststäUande blivit
inbetalt t. o. m. den månad under vilken återbetalning sker. Belopp vara ränta
beräknas bör vidare avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Utredningen föreslår också att respitränta bör utgå
på tUlkommande skattebelopp när överrätt fastställt skatt tiU högre belopp än
beskattningsmyndigheten beräknat eller när skattskyldig vitsordat anmärkning
av beskattningsmyndighet som förordnats enligt 64 § 1 mom. AGF. I vissa fall
skall ränta beräknas från utgången av andra månaden efter den då beslut
angående skatten meddelats av beskattningsmyndigheten t. o. m. den månad under
vilken skattebeloppet förfaller till betalning enligt 62 § 1 mom. första
stycket AGF. Respitränta skall dock utgå för högst två år. Om det beslut som
föranlett respitränta ändras bör gälla att för mycket eriagd ränta skall
återbetalas.
Beträffande restitutionsränta enligt SjF föreslås
att räntan anknyts till det allmänna ränteläget på samma sätt som
restitutionsräntan enligt UF och att det belopp på vUket ränta beräknas
avrundas tUl närmast lägre hundratal kronor. Ränta kommer därmed, i motsats
till vad nu är fallet, att utbetalas även om räntebeloppet inte uppgår till 10
kr. Vidare föreslås att reglema om räntetidens beräkning skall ändras.
Det föreslås slutligen att i 61 § UK skall införas
en regel av innebörd att ränta inte skall utgå för tid då reslavgift skall
beräknas.
Remissyttrandena
Allmänt
Utredningens allmänna överväganden och förslag i
stort har rönt ett ganska positivt mottagande. ÄtskUliga remissinstanser anser
dock att utredningens förslag beträffande kvarskatte- och ö-skatteräntorna är
onödigt komplicerade vad avser såväl de skattskyldiga som de berörda
myndigheterna. En enklare uppläggning anses önskvärd samtidigt som från flera
håll vitsordas behovet av förbättringar av de nuvarande räntereglerna på
skatteområdet.
Statskontoret instämmer i de principiella
resonemang som ligger bakom utredningens förslag. Detta gäller framför allt
utredningens uppfatt-
Prop. 1974:159 55
ning
att räntomas funktion är att dels förbättra uppbördsresultatet, dels vara en
kreditkostnad för gäldenären. Statskontoret är dock tveksamt inför den
praktiska tillämpningen av förslagen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
framhåller att de nuvarande räntorna enligt UF är så konstruerade, att de inte
alltid leder till åsyftat resultat, och att de inte heller är tUlräckligt
anpassade tUl det allmänna ränteläget. En omarbetning av räntebestämmdsema är
därför motiverad. Länsstyrelserna i Hallands och Örebro län finner
utrednuigens försök tUl samordning mellan olUca räntebestämmelser i UF och
andra författningar mycket värdefulla. Även enligt LRF är ett enhetligt system
för samtiiga räntor på ifrågavarande område eftersträvansvärt. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län påpekar, att den föreslagna samordningen av de olika
räntebestämmelserna i hög grad kommer att underlätta tillämpningen, men att
utredningen i övrigt inte synes ha strävat efter att uppnå några förenklingar
av gäUande beslämmelser.
Uiredningens föreslagna ordning med både ränta och
avgift på kvarskatt tUlstyrks i princip av hovrätten för övre Norrland, RSV,
försvarets civilförvaltning, bankinspekiionen och vissa länsstyrelser. LO
stöder principen att avdragsrätten för räntor på kvarstående skatt skall begränsas.
Kammarrätten i Göteborg framhåller att syftet med
förslagen främst vad avser kvarskatteräntan är att förstärka
preliminärskatte-funktionen genom att motverka de skattskyldigas benägenhet att
ådra sig kvarskatt. Förslagen berör emellertid inte frågan om att motverka
tendensen hos de skattskyldiga att erlägga preliminärskatten genom fyllnadsinbetalning
i StäUet för under de ordmarie uppbördsterminerna. Kammarrätten önskar därför
mot bakgmnd bl. a. av de förslag som statskontoret presenterat i eh promemoria
om debitering och jämkning av preliminär B-skatt att såväl reglerna om
kvarskatteränta som reglerna om fyllnadsinbetalning utformas med sikte på att
stimulera de skattskyldiga tUl att preliminärskattebetalningen under de
ordinarie uppbördsterminerna blir så riktiga som möjligt. Förhållandet tUl
statskontorets nyssnämnda förslag berörs även av andra myndigheter. Den lokala
skattemyndigheten i Stockholm anser att den särskUda kvarskatteavgiften inte
behövs om statskontorets förslag i promemorian genomförs. Myndighelen anser att
mera omfattande ändringar i bestämmelserna om räntor enligt UF bör anstå tiUs
ett nytt skattedebiteringssystem införs på grundval av de undersökningar som f.
n. pågår angående metoder för källbeskattning av extrainkomster och formerna
för avräkning mellan preliminär och slutlig skatt.
Prop. 1974:159 56
Räntomas
anknytning till det allmänna ränteläget
Utredningens förslag iimebär bl. a. att räntorna
skall justeras efter det aUmänna ränteläget. Meningarna härom går något isär
bland remissinstansema.
Förslaget godtas av flera myndigheter. Hit hör
generaltullstyrelsen, bankinspektionen, länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands
och Västerbottens län, advokatsamfundet, LO, LRF, Näringslivets
skattedelegation, SACO, Svenska sparbanksföreningen. Svenska företagares
riksförbund och Föreningen Sveriges fögderichefer.
Kammarrätten i Göteborg, sora förordat en renodlad
kvarskatteavgift, avstyrker utredningens förslag i denna del och anser att
övriga räntor enligt UF bör utgå efter fasta procentsatser. Enligt RRV är
förslaget om räntesatsemas anknytning tUl det allmänna ränteläget inte
tUlräckligt motiverat för att man skall frångå systemet med fasta räntesatser
för ö-skatteränta, restitutionsränta och anståndsränta. Även länsstyrelserna i
Stockholms samt Göteborgs och Bohus län riktar invändningar mot förslaget.
Statskontoret finner det besynnerligt att ränta på både en skattskyldigs
fordran och skuld beräknas efter samma räntesats. Det naturliga vore enligt
statskontoret att kvarskatteräntan beräknades efter den genomsnittliga
utlåningsräntan medan räntan på ö-skatt beräknades enligt utredningens förslag,
dvs. efter inlåningsräntan.
Kvarskatteränta
kvarskatteavgift]
Utredningens förslag kombinationsaltemativet
kritiseras av flertalet remissinstanser. Kritiken avser såväl idén att påföra
både ränta och avgift som beräkningsmetoderna för räntan och avgiften.
De remissmyndigheter som godtagit eller i vart fall
inte riktat några direkta invändningar mot kombinationsaltemativet har i regel
förordat vissa justeringar. Hovrätten för övre Norrland anser att ränta bör
utgå endast om kvarskatten uppgår tUl minst 500 kr. RSV, bankinspektionen och
Svenska sparbanksföreningen anser att en gräns bör sättas vid 1 000 kr.
Bankinspektionen framhåller även att de föreslagna spärrarna beträffande
kvarskatteavgiften, vilka är desamma som för den gäUande kvarskatteräntan, bör
justeras både med tanke på penningvärdets förändring och svårigheterna för de
skattskyldiga att exakt beräkna den slutliga skatten. Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser att ett utbyte av nuvarande kvarskatteränta mot enbart en avgift inte
är tUltalande främst av den anledningen, att svårigheter föreligger att träffa
ett avgörande om rätta storleken av avgiften, som dessutom inte följer
växlingama i ränteläget. Länsstyrelsen förordar kombinationsalternativet med
den ändringen att ränta inte skall påföras belopp understigande 1 000 kr. Som
skäl härför åberopas även att för 75 % av de skattskyldiga som har
Prop.
1974:159 57
kvarskatt
understiger beloppet 1 000 kr. Likartad uppfattning redovisar länsstyrelserna i
Södermanlands, Hallands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens
län.
Länsstyrehen i Stockholms län avstyrker förslaget
och anser att några mera omfattande ändringar beträffande räntoma i UF inte bör
genomföras. SkuUe trots detta föreslagna ändringar realiseras bör så inte ske
innan den s. k. RS-utredningen lagt fram sitt förslag. I stället bör lämpligen
nuvarande systera beträffande ränta behåUas med vissa smärre ändringar.
Tiondelsregeln ooh 5 000-kronorsgränsen kan slopas vid beräkning av
kvarskatteränta, varigenom bättre överensstämmelse med bestämmelserna om ränta
på ö-skatt uppnås. Ränta bör inte beräknas på belopp under 1 000 kr.
Länsstyrehen
i Göteborgs och Bohus län anser att kombinationsalternativet blir så komplicerat,
för såväl de skattskyldiga som från administrativ synpunkt, att det bör
avvisas. Ränta bör inte beräknas på hela kvarskatten. Länsstyrelsen hänvisar
här tUl svårigheterna för de skattskyldiga och för myndigheterna att göra
exakta skatteuträkningar. Länsstyrelsen i Skaraborgs län menar att varje
komplikation av skatte- och uppbördssystemet bör undvikas. Enligt länsstyrelsen
bör man välja mellan att behålla nuvarande kvarskatteränta eller ersätta den
med en avgift. Systematiska försök att erlägga för låg preliminär skatt bör man
stoppa på andra sätt. Länsstyrelsen ifrågasätter ora man inte skulle kunna utforma
ränta på sådant sätt, att den skulle utgå raed högre belopp om kvarskatten
översteg ett mera betydande belopp t. ex. 10 000 kr. och avstyrker bestämt
förslaget att ta ut ränta så fort kvarskatten överstiger 100 kr. Länsstyrelsen
ifrågasätter om inte tiondels- och 5 000-kronors-reglerna kan avskaffas. Även
länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att förslaget att ta ränta på belopp
överstigande 100 kr. inte är acceptabelt eftersom man inte kan begära att
skattskyldig skall kunna räkna ut sin skatt exakt. Länsstyrelsen påpekar att
uppdelningar på en ej avdragsgill avgiftsdel och en avdragsgill räntedel kan
komma att vålla praktiska svårigheter vid deklaration och taxering. Likartad
uppfattnuig redovisar flera andra myndigheter, inte minst vissa lokala
skattemyndigheter, som vidare framhåller att förslaget skulle medföra en
kraftig ökning av arbetsbelastningen för myndigheterna. Länsstyrelsen i
Värmlands län anser att nuvarande regler bör stå kvar. Ett slopande av
spärreglerna kan väntas medföra ökat arbete för de lokala skattemyndigheterna
med att räkna fram skatten för hjälpsökande allmänhet. Kostnaden härför torde
överstiga den vinst som kan bli fallet om spärreglerna slopas. Synpunkter
bettäffande den ökade arbetsbelastningen som skuUe bli följden om förslaget
genomfördes finns i åtskUliga remissyttranden, särskilt från länsstyrelsema, de
lokala skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Stark kritik mot
kombinationsaltemativet riktas från de instanser som
Prop. 1974:159 58
företräder
näringslivets intressen. Näringslivets skattedelegation avstyrker altemativet
och anser att det inte föreligger skäl att avskaffa nuvarande spärregler. SHIO
framhåller beträffande kvarskatteavgiften det orimliga i att bristema i det
nuvarande uppbördssystemet skall kunna ge till resultat att den skattskyldige
på grund av otillräckliga insikter i ett komplicerat system skall bestraffas
med en hög avgift, som dessutom inte är avdragsgUl i inkomstskattehänseende.
LRF gör gäUande att den skattskyldige ofta skulle möta oöverstigliga
svårigheter att beräkna inte bara skatterna utan även andra pålagor så exakt,
att kvarskatt inte uppkommer. LRF anser att någon straffavgift inte bör komma
i fråga och vidare att nuvarande spärregler och underlag behåUs vid
räntepåföringen. Advokatsamfundet vill ha kvar nuvarande spärrar för påföring
av kvarskatteränta och avvisar kombinationsaltemativet. Samfundet anser att
det saknas fog för den kvarskatteavgift, som enligt utredningen har viteskaraktär
och framhåller att det här rör sig om ännu inte debiterade och därför inte tUl
betalning förfallna skatter. SACO och TCO avstyrker likaså förslaget.
Föreningen Sveriges fogderichefer framhåller, att förslaget innebär en
betydligt utökad arbetsbelastning för länsstyrelse och lokal skattemyndighet.
Antalet fall med ränteomräkningar mångdubblas och de olika räntesatsema kommer
att komplicera arbetet. Föreningen avstyrker därför bestämt utredningens
förslag och anser att nuvarande system bör behållas med den ändring av
räntesatsen som kan vara skälig med hänsyn till det allmänna ränteläget.
Några remissmyndigheter har förordat att nuvarande
kvarskatteränta ersätts med enbart en ej avdragsgiU avgift. Hit hör Svea
hovrätt, kammarrätten i Göteborg och RRV. Kammarrätten menar att en sådan avgift
är ett effektivare påtryckningsmedel än en avdragsgUl ränta, medan inga
avgörande fördelar kan uppnås med det föreslagna kombinationsalternativet som
synes onödigt komplicerat. Avgiften föreslås bli 6 % men bör av enkelhetsskäl
utgå bara på den del av kvarskatten som överstiger 1 000 kr. Kammarrätten
föreslår att även fyllnadsbetalning efter utgången av de ordinarie
uppbördsterminerna skall föranleda visst av-giftspåslag genom att inbetalt
belopp tUlgodoräknas endast med belopp som reducerats på visst sätt. Tiden för
fyllnadsbetalning kan då också förlängas, menar kammarrätten. Svea hovrätt
anser att ett avgiftssystem är enklare att hantera. Även hovrätten anger en
procentsats om 6 % för en sådan avgift. RRV framhåller att utredningens förslag
är logiskt uppbyggt. För den skattskyldige torde dock sannolikt avgift och
ränta sammantaget framstå som en påföljd för att preliminär skatt inte erlagts
i tUlräcklig omfattning. Uppdelningen på ränta och avgift är enligt RRV inte
erforderlig som motivering för denna påföljd. Tvärtom kan uppdelningen från den
skattskyldiges synpunkt försvåra förståeligheten av det syslem av
straffpåföljder, avgifter och räntor, som skall garantera att beskattningen
fungerar på tiUfredsstäUande sätt. RRV be-
Prop.
1974:159 59
tonar
att den nuvarande kvarskatteräntan har karaktären av påtryckningsmedel för att
preliminär skatt erläggs i tillräcklig omfattning. Med detta synsätt ligger det
nära till hands att ersätta kvarskatteräntan med en vid inkomsttaxeringen ej
avdragsgUl avgift.
Länsstyrelsen i Malmöhus län och LRF biträder inte
utredningens förslag att vid beräkningen av kvarskatteränta inte längre skaU
undantas vissa skatter och avgifter, t. ex. arbetsgivaravgift. Även
länsstyrelsen i Örebro län framför kritik i denna del.
Övriga
räntor enligt UF, m. m.
Förslaget om ö-skatteränta är liksom i fråga om
övriga räntor utformat med hänsyn till kreditsynpunkter. Utredningens förslag
i denna del har kritiserats främst i vad det avser att ränta skall beräknas
även på smärre belopp. Flertalet remissinstanser uttalar att ränta bör utgå endast
på belopp som överstiger 1 000 kr. Hit hör bl. a. kammarrätten i Göteborg, RSV,
flertalet länsstyrelser, advokatsamfundet, SHIO samt Svenska
sparbanksföreningen.
Beträffande restitutionsräntan föreslår utredningen
främst vissa ändringar beträffande tiden för ränteberäkningen och att räntan
anpassas efter det allmänna räntelägel. Räntan föreslås bli densamma som för
respiträntan. Mot utredningens förslag, som i regel läranats utan erinran har
endast detaljanmärkningar framförts. Kammarrätten i Göteborg anser att gällande
regler bör behållas och att räntan bör utgå efter en fast procentsats, 5 %.
Kammarrätten ser heller ingen anledning att komplicera räntedebiteringen genom
att överge den nuvarande ordningen att på annan skatt än sådan som erlagts
preliminärt restitutionsränta skall beräknas från utgången av det halvår under
vUket skatten betalts. RSV avstyrker att underlaget för beräkning av
restitutionsränta avrundas. Ränta bör dock inte beräknas på belopp som
understiger 100 kr. RSV anser alt räntan av praktiska skäl bör utgå även vid
befrielse av skatt för dödsbo. RRV, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs
och Bohus län förordar en fast procentsats. Förslaget tUlstyrks uttryckligen
av bl. a. LRF och Näringslivets skattedelegation.
Utredningens förslag att ränta för framtiden skall
beräknas även på tillkommande skatt respitränta har fått ett blandat
mottagande. Förslaget tillstyrks av kammarrätten i Göteborg och i allt
väsentligt av länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Värmlands och Västernorrlands län. Länsstyrelserna i Södermanlands och Västmanlands
län anser alt respitränta bör beräknas endast vid taxeringshöjningar och inte
vid omdebitering på grund av debiteringsfel m. m. Föreningen Sveriges
fögderichefer tillstyrker förslaget. RSV anser att det vid taxeringshöjning
inte finns något att erinra mot förslaget, men nämner vissa svårigheter som kan
uppkomma i samband med eftertaxe-
Prop.
1974:159 60
ring.
Enligt RSV:s raening finns inte skäl att vid beräkning av respitränta på
tUlkommande skatt betrakta skattetillägg annorlunda än annat sora ingår i
tUlkommande skatt. RSV anser vidare att föreslagen respit-och restitutionsränta
inte bör beräknas redan under år 1975 innan de nya bestämmelserna om ränta på
kvarskatt och ö-skatt kommit tUl användning. Länsstyrelsen i Stockholms län
tiUstyrker förslaget raed vissa modifikationer. En fast procentsats 9 % vid
nuvarande kvarskatteränta bör tUlämpas av praktiska skäl. Vidare bör ränta
på tillkommande skatt inte utgå på de första 1 000 kronorna såvida inte den
skattskyldige vid debiteringen av slutlig skatt fått en kvarskatt av sådan
storlek att han redan då tUlgodogjort sig ett avdrag intiU 1 000 kr. Möjlighet
bör även skapas att återta den ö-skatteränta som skattskyldig erhåUit och som
inte skulle ha blivit följden om hänsyn till den tillkommande skatten hade
kunnat tas redan vid debitering av slutlig skatt. Svea hovrätt anser det
tveksamt om respitränta bör införas. Länsstyrelsen i Alvsborgs län avstyrker
förslaget. Länsstyrelsen i Örebro län ställer sig synnerligen tveksam tUl
förslaget och pekar på åtskUliga praktiska svårigheter i samband med debitering
på olika orter liksom vid avräkning av spärrade belopp mot tUlkommande skatt.
Inte heller RRV tillstyrker förslaget, närmast med tanke på att räntereglerna
kan bli administrativt svårhanterliga. LRF, Näringslivets skattedelegation och
Svenska sparbanksföreningen avstyrker alla förslaget. Skattedelegationen
påpekar att ett avstående från respitränta inte kan anses medföra någon reell
orättvisa, då en skattskyldig inte gäma kan ta risken att av ränteskäl
spekulera i att få tUlkommande skatt i stället för kvarskatt. LRF framhåller
bl. a. att någon skattekredit i egentUg mening inte kan anses ha erhållits
innan dess skattskyldighet slutiigt fastställts.
Utredningens förslag rörande anståndsräntan har i
aUmänhet tillstyrkts eller lämnats ulan erinran.
Enligt utredningens förslag skall befrielse inte
kunna komma i fråga beträffande kvarskatteräntan utan endast beträffande
kvarskatteavgiften. Dessutom föreslås att den särskUda regeln om gemensam
ränteberäkning beträffande makar slopas.
Länsstyrelsen i Stockholms län godtar förslaget.
Flera remissinstanser anser att befrielsemöjligheterna bör vara generösare
utformade än utredningen föreslagit. Hovrätten för Övre Norrland godtar med
tvekan utredningens förslag att slopa särregeln för makar, men anser att vissa
justeringar i så faU bör vidtas i den allmänna befrielseregeln. Även
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig tveksam till denna del av
utredningsförslaget. RSV anser att en speciell befrielseregel för
kvarskatteavgiften är nödvändig beträffande makar, eftersora inslag av
sambeskattning fortfarande finns i skattesysteraet. Förslaget avstyrks av SHIO,
LRF och Svenska sparbanksföreningen. Bl. a. flera länsstyrelser anser att
befrielse bör kunna ske från såväl kvarskatteränta som den föreslagna
respittäntan.
Prop. 1974:159 61
Räntor
enligt vissa andra författningar
Förslaget ora ändringar i AGF har behandlats av
kammarkoUegiet samt av länsstyrelserna i Stockholras och Malmöhus län.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nuvarande ordnmg bör behåUas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har ingen erinran mot förslaget raen anser att
respitränta bör utgå även vid efterbeskatlning. Kammarkollegiet anser däremot
att den föreslagna respiträntan, såvitt avser såväl stämpelskatt som arvsskatt
och gåvoskatt, är otjänlig som raedel att effektivisera skatteuppbörden.
Kollegiet anser däremot att det föreligger behov av en på annat sätt utformad
respitränta i sådana fall där skattskyldig underlåter att i rätt tid inkomma
med beskattningshandling.
Mot de föreslagna ändringarna i SjF förklarar sig
sjöfartsverket inte ha någon erinran. RSV tillstyrker också förslaget dock inte
i vad det avser beräkning av räntetid vid restitution av sjömansskatt.
Förslaget i denna del skulle enligt verket kompUcera förfarandet.
Departementschefen
Allmänt
om ränta vid skatteuppbörden
I vårt skattesystem finns regler om att ränta skall
utgå när skatt erläggs efter en viss tidpunkt eller när skatt återbetalas till
skattskyldig. De gällande räntebestämmelsema är emeUertid inte utformade efter
något enhetiigt system. För åtskUliga skatter saknas bestämmelser om ränta såväl
vid försenad skattebetalning som vid återbetalning (restitution) av skatt.
Det har i en del sammanhang satts i fråga om de
räntebestämmelser som finns är utformade på ett lämpligt sätt med hänsyn till
det ändamål som de skall tillgodose. Särskilt intresse har därvid riktats mot
ränta på överskjutande preliminär skatt (ö-skatt) och kvarstående skatt (kvarskatt)
enligt uppbördsförordnmgen (1953: 272), UF. Vid avräkningen mellan preliminär
skatt och den skatt som påförs efter taxeringen (slutlig skatt) kan uppkomma
ett överskott tiU den skattskyldiges förmån, vilket skall återbetalas som
ö-skatt. Om den skattskyldige å andra sidan har betalt preliminärskatt med för
lågt belopp uppkommer kvarskatt, som i princip skall betalas vid
uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxermgsåret.
Både på ö-skatt och kvarskatt utgår ränta.
Ö-skatteränta utgår i princip med 7 % på ö-skatt som överstiger 1 000 kr. Har
ö-skatten uppkommit genom s. k. fyllnadsbetalning efter uppbördsterrainen i
januari året efter taxeringsåret raen senast den 30 april är räntan endast 3,5
%. Även kvarskatteränta beräknas på belopp som överstiger 1 000 kr., men för
skyldighet att utge sådan ränta gäller dessutora ytterligare spärr-
Prop. 1974:159 62
regler.
För att kvarskatteränta skall utgå fordras förutom att kvarskatten överstiger
1 000 kr. också att den utgör minst en tiondel av den slutiiga skatten eller
minst 5 000 kr. Enligt UF utgår anståndsränta vid vissa fall av anstånd med
skattebetalning och restitutionsränta vid återbetalning av skatt sedan
inkomsttaxering har sänkts eller debiteringsfel tiU skattskyldigs nackdel har
rättats. Dessa räntebelopp beräknas efter en fast procentsats om 5 %.
Utredningen (Fi 1970: 69) om företagens
uppgiftsplikt har haft i uppdrag bl. a. att se över räntebestämmelserna på
skatteområdet. I direktiven för utredningen framhölls i denna del, att räntoma
enligt UF har till huvudsakligt syfte att kompensera statsverket eller den
enskilde för ränteförluster i samband med uppbörden. Beträffande
kvarskatteräntan påpekades i direktiven att den dessutom borde vara ett medel
för att effektivisera skatteuppbörden. Utredningen borde överväga om det är
förenligt med detta syfte att kvarskatteräntan är avdragsgill vid taxeringen.
Vidare borde utredningen söka åstadkomma ett system genom vilket räntorna på
ett smidigt sätt kunde anpassas tUl diskontot. Möjligheten att införa
bestämmelse om att räntornas storlek skaU bestämmas i administrativ ordning i
anknytning till diskontot borde utredas.
Utredningen har gått igenom hela skatte- och
avgiftsområdet i fråga om räntor och redovisar i sitt betänkande (SOU 1973: 33)
Ränta och reslavgift på skatt m. m. förslag om räntebestämmelser som i största
utsträckning är likartade för hela området. Beträffande ränta enligt UF bygger
förslaget på principen att ränta skall utgå efter den 1 januari taxeringsåret,
i första hand som kvarskatteränta resp. ö-skatteränta. Vid höjning av skatten
på grund av taxeringsbeslut ra. ra. skaU erläggas respitränta, dock för en tid
av högst två år, och vid återbetalning av skatt liksom f. n. utges
restitutionsränta till den skattskyldige. När kvarskatt föreligger med större
belopp skall en särskild kvarskatteavgift om 3 % påföras enligt regler som f.
n. gäller för påföring av kvarskatteränta. Anståndsräntan föreslås anpassad
till principerna för systemet i övrigt. Räntesatsen för de olika räntoma skall
enligt förslaget fastställas varje år i december av RSV och motsvara den då
gäUande högsta inlåningsräntan i vissa kreditinrättningar.
Vid remissbehandlingen har man allmänt anslutit sig
till principen om ett räntesystem för skatte- och avgiftsområdet som så långt
möjligt är enhetligt. Några remissinstanser har emeUertid fört fram en mer allmän
kritik mot att kvarskatteränta resp. kvarskatteavgift skall utgå på ej
debiterad skatt. Denna principieUt betonade kritik avser också förslaget om
ränta på tiUkommande skatt, respiträntan. I dessa avseenden vUl jag mer allmänt
uttala följande.
Jag anser liksom uttedningen att räntesystemet på
skatte- och avgiftsområdet så långt det går bör vara enhetligt. Det finns inte
anlednmg att skattskyldiga enligt skUda författningar skall behandlas oUka i
fråga om
Prop. 1974:159 63
skyldighet
att erlägga eller få ränta på skatt. Skillnader i detta hänseende bör i
princip godtas endast om dessa kan särskUt motiveras, t. ex. av olikheter i de
administrativa förfarandena. Inom systemet bör de enskilda och det allmänna i
stort sett vara Uka berättigade tUl ränta när er-lagd skatt återbetalas resp.
skatt betalas senare än normalt. Den ränta som tiUkommer det allmänna när skatt
betalas senare än normalt bör ses som en ren kreditavgift, vUken också har
funktionen att utjämna situationen mellan sådana skattskyldiga, som har eriagt
skatt i vanlig tid, och sådana som av en eller annan anledning har kunnat skjuta
på skattebetalningen. Vårt uppbördssystem för preliminär skatt innebär i detta
avseende stora skillnader mellan löntagare, som normalt erlägger skatt genom
avdrag från lön (A-skatt), och övriga skattskyldiga som i viss utsträckning
själva förfogar över preliminärskattens storlek genom att de betalar B-skatt.
Den förmån dessa senare har skulle sannolikt utayttjas ännu mer om inte den
nuvarande kvarskatteräntan i viss utsträckning neutraliserade den förmån de
sålunda har. Av statistik som utredningen har redovisat framgår att
B-skattebetalare i mycket större utsträckning än A-skattebetalare påförs
kvarskatt och att de förra också svarar för de stora beloppen kvarskatt. Det
finns sålunda enligt min raening starka skäl för åtgärder som syftar tUl att
åstadkomma t. ex. friviUiga fyllnadsbetalningar. Det kan i sammanhanget vara
värt att påpeka utvecklingen inom civilrätten i fråga om ränta. En ny räntelag
förbereds inom justitiedepartementet på gmndval av ett betänkande (SOU 1974:
28), där det föreslås en dröjsmålsränta på fyra procentenheter över gällande
diskonto, dvs. i dagens läge 11 %.
Inledningsvis har påpekats att jag i detta
sammanhang skaU behandla endast vissa delar av utredningens förslag. I stort
kommer framställningen att avse endast räntor enligt UF, förordningen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) samt förordningen (1958: 295) om
sjömansskatt (SjF). De författningsförslag som utredningen har lagt fram i
fråga ora vad jag kommer att ta upp i det följande bör fogas tUl statsrådsprotokollet
som bilaga 16. Jag skall vidare gå in på vissa andra frågor beträffande
uppbörd m. m. som inte har samband med uttedningens förslag.
Räntor
enligt UF, m. m.
Kvarskatteräntan
kvarskatteavgiften
Den nuvarande kvarskatteräntan utgår raed 12 % på
den kvarstående skatt som överstiger 1 000 kr. Vid ränteberäkningen bortses
från vissa skatter och avgifter som ingår i den slutiiga skatten. Preliminär
skatt som erlagts efter den 30 april året efter inkomståret beaktas utom i
ett par faU inte heller i underlaget för ränteberäkningen. Vidare krävs för
att ränta skaU utgå att det belopp sora räntan skaU beräknas på
Prop.
1974:159 64
utgör
minst en tiondel av den justerade slutUga skatten eller minst 5 000 kr.
När införandet av kvarskatteräntan föreslogs av
1949 års uppbördssakkunniga (SOU 1950:7) motiverades detta med att särskUt de
B-skatteskyldiga kunde komma att få en avsevärd skattekredit genora att medvetet
underlåta att erlägga prelirainärskatt som svarade mot de verkliga inkomstema.
I den proposition (prop. 1951: 203), i vUken kvarskatteräntan föreslogs införd,
uttalade departementschefen att enighet rådde ora att årgärder borde vidtas för
att stimulera de skattskyldiga till att lämna sin medverkan tUl att ett gott
uppbördsresultat skulle uppnås.
Utredningen har föreslagit att kvarskatteränta
skall tas ut på kvarskatt som uppgår tUl minst 100 kr., således utan hänsyn
till beloppsgränser eUer spärregler av nuvarande modell. Räntan skall avse en
tid av femton raånader, nämligen den 1 januari taxeringsåretden 1 april året
efter taxeringsåret, då kvarskatten normalt betalas i mars och aprU. Den
föreslagna regeln är ett uttryck för det kredittänkande sora utredningen har
tUlärapat i fråga om räntorna. Kvarskatteavgift skall som framgått påföras
enligt de regler, som nu gäller för kvarskatteräntan, och utgå med en fast
procentsats om 3 %. Avgiften skall inte vara avdragsgill vid taxeringen, vUket
motiveras med att den därigenom får effekt som stimulans för fyllnadsbetalning
av skatt oavsett den skattskyldiges marginalskatt.
Dessa förslag från utredningens sida en
kombination av kvarskatteränta och kvarskatteavgift,
"kombinationsaltemativet" har kritiserats från remissinstansemas
sida från flera synpunkter. Även de som i princip godtagit förslaget anser att
en beloppsgräns bör gälla även vid påföring av kvarskatteränta. Som skäl
hänvisas bl. a. till att kvarskatten för ca 75 % av de skattskyldiga med
kvarskatt understiger 1 000 kr. Det betonas att räntepåföringen skulle medföra
avsevärt administrativt merarbete, och att kombinationsalternativet blir
alltför komplicerat och därför bör avvisas. Några remissinstanser föreslår i
stället att enbart kvarskatteavgift skall tas ut. Från ett par håll föreslås att
avgiften skaU beräknas efter 6 %.
För egen del kan jag ansluta mig till den åsikten,
att utredningens förslag visserligen är logiskt uppbyggt men att det å andra
sidan raåste medföra merarbete och komplikationer som synes bli alltför omfattande.
Kanske hälften av alla skattskyldiga skulle därigenom påföras kvarskatteränta,
oftast till helt obetydliga belopp, som sedan skall deklareras och via
taxeringsavier leda tUl specialgransknuig av självdeklarationerna. Systemet
bör därför förenklas. Jag anser att den effekt man här vill uppnå kan vinnas
genom regler om enbart en kvarskatteavgift som avvägs så, att den både
motverkar räntevinst vid underlåten fyllnadsbetalning och utgör en påtryckning
som stimulerar tiU fyllnadsbetalning. Ett sådant system tUlämpas t. ex. i
Danmark, där en avgift mot-
Prop. 1974:159 65
svarande
vår kvarskatteränta utgår med 8 % och inte är avdragsgUl. Utredningen har
behandlat detta altemativ och ansett att en kvarskatteavgift, om sådan inte
kombineras med ränta, bör utgå efter 6 %. Även ett par remissinstanser har
stannat för denna procentsats vid avgiftsalternativet.
I fråga om avgiftens storlek bör särskilt beaktas
de synpunkter som jag i det föregående har fört fram beträffande det olika
läget för B-skattebetalare och A-skattebetalare. De förra betalar
preliminärskatt enligt särskUd debitering medan de senare erlägger
preliminärskatt vid varje löneutbetahiing. B-skatten eriäggs med lika belopp
under sex upp-bördsterminer, således varannan månad med början i mars inkomståret.
Om kvarskatt uppkoraraer för en B-skattebetalare innebär detta alltså att han
normalt får kredit om ca 20 månader. B-skattebetalama har relativt sett de
flesta större kvarskattepostema. Det är givetvis angeläget att avgiften avvägs
så att den medför att särskUt sådana kvarskatteposter reduceras. Jag föreslår
därför att avgiften skall utgå med 8 % om kvarskatten överstiger 5 000 kr. I
andra faU bör avgiften påföras efter 6 %.
Utredningen har föreslagit att för räntan skall
gälla endast en beloppsgräns om 100 kr. därigenom att underlaget för
ränteberäkningen skall avrundas tUl lägre hundratal kronor medan för
kvarskatteavgiften skall gälla spärreglema för den nuvarande kvarskatteräntan.
Några remissinstanser har kritiserat att inga spärregler föreslagits för räntan
medan andra har föreslagit en enhetlig beloppsgräns om 1 000 kr. vid påföring
av kvarskatteavgift.
De nuvarande spärreglerna för kvarskatteränta
medför självfallet att de skattskyldiga inte har anledning att genom
fyllnadsbetalning reducera en kvarskatt som ligger under spärreglema, dvs.
understiger en tiondel av den slutliga skatten och inte heller uppgår tUl 5 000
kr. En beloppsgräns om 100 kr. anser jag dock vara för låg. Jag viU emeUertid
inte heller förorda en generell 1 000-kronorsgräns utan föreslår i stället den
regeln, att kvarskatteavgift skall erläggas endast om den uppgår tiU 50 kr.
eller mer. Med ett sådant system undgås debitering av obetydliga avgiftsbelopp
samtidigt sora en ej obetydlig frigräns kommer att gäUa vid avgiftspåföringen,
närmare bestämt 899 kr. vid en avgift om 6 %.
Som framgått av det föregående bortses vid
debitering av nuvarande kvarskatteränta från vissa skatter och avgifter som
inte påverkar debitering av preliminär B-skatt och självfallet inte kan tas ut
genom skatteavdrag som preliminär A-skatt. Utredningen har föreslagit att
dessa skatter och avgifter inte skall frånräknas när det gäller
ränteberäkningen men däremot tas bort vid påföringen av kvarskatteavgift.
För dessa skatter och avgifter gäUer att de med
vissa imdantag, som jag skall beröra i det följande, och om man bortser från
utskiftningsskatt, som påförs endast juridisk person, till sin storlek är
åtminstone
5
Riksdagen 1974.1 saml Nr 159
Prop. 1974:159 66
tUhiärmelsevis
kända för den som skall betala dem. Det bör därför inte vara särskUt svårt att
beräkna den imgefärliga storleken av dessa skatter och avgifter. Det bör f. ö.
påpekas att en och samme skattskyldig praktiskt taget aldrig debiteras alla
dessa skatter och avgifter samtidigt utan endast en eller annan av dem.
Beräkningen av en fyllnadsbetalning för att undgå kvarskatteavgift bör i dessa
fall inte vara svårare än att beräkna fyllnadsbetalning på grund av
exttainkomster för sainma ändamål. Frigränsen för den föreslagna
kvarskatteavgiften torde i de allra flesta fall vara större än de nu avsedda
skatterna och avgiftema. Jag föreslår därför att kvarskatteavgiften skall påföras
utan att dessa skatter och avgifter frånräknas. Undantag bör dock gälla för
skattetUlägg och förseningsavgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),
TF. Dessa avgifter debiteras nämligen först sedan tiden för fyllnadsbetalning
som påverkar avgiftspåf öringen har gått ut. Vad jag nu föreslagit medför att
underlaget för kvarskatteavgift och för ö-skatteränta beräknas enligt samma
principer, eftersom denna ränta redan f. n. påförs utan att man från slutlig
skatt räknar bort någonting annat än skattetUlägg och förseningsavgift. I vissa
hänseenden bör för kvarskatteavgiften gälla en del regler i övrigt som
utredningen föreslagit beträffande kvarskatteräntan. Avgiften bör sålimda
räknas om, såväl uppåt sora nedåt, vid ändrad taxering eller rättelse av
debitering. Jag ämnar i en specialmotivering ta upp detaljer i de
författningsförslag som utarbetats enligt de riktlinjer jag här angett.
F. n. kan skattskyldig helt eUer delvis befrias
från kvarskatteränta, om kvarskatten beror av förhåUande som den skattskyldige
inte skäligen kunnat råda över. Dessutom kan gift skattskyldig begära att
påförd kvarskatteränta nedsätts till det belopp som skulle ha påförts om ränteberäkningen
gjorts gemensamt för makarna.
Utredningen har ansett att befrielse från kvarskatteränta
inte bör förekomma i det föreslagna systemet. Däremot bör möjlighet tUl befrielse
helt eller delvis kunna medges beträffande kvarskatteavgiften. Någon särskUd
beräkningsgmnd för avgiften i makefallet föreslås inte. Enligt utredningens
mening är den allmänna befrielsemöjligheten tUlfyllest även för detta fall.
Flera remissinstanser anser emellertid att be-frielseregleraa bör utformas
generösare än utredningen föreslagit, och ett par av instansema förordar en
särregel för makar avseende beräkning av kvarskatteavgift.
Möjlighet att få nedsättning av avgiften bör enligt
min mening föreligga även i fortsättningen, men jag anser att villkoren härför
bör skärpas något. Nedsättning bör ske endast i det fall att rimliga skäl att
göra fyllnadsbetalning saknats eller svårigheter att beräkna dess storlek har
förelegat enUgt relativt objektiva gmnder. Om kvarskatteavgift påförts efter
höjning av taxeringen, som har avsett rättelse av en felräkning i deklarationen
eller ett uppenbart ogmndat yrkande, vars orimlighet den
Prop. 1974:159 67
skattskyldige
måste ha insett, bör normalt inte medges nedsättnmg av avgiften.
De nuvarande befrielsereglema tUlämpas något olika,
i praktiken på så sätt, att en och annan länsstyrelse oftast reducerar
kvarskatteräntan till skäligt belopp medan andra endast medger full befrielse.
En likformig tUlämpnmg bör emellertid eftersträvas. Med hånsyn härtUl och då
den kvarskatteavgift som jag föreslagit inkluderar räntesynpunkter bör enligt min
mening befrielse kunna avse endast viss del av avgiften. Reducering bör
generellt medföra att avgiften utgår med endast 3 %.
Jag har i ett tidigare sammanhang (prop. 1972:15 s.
48) uttalat att skälet för en särbehandling av makar vad avser beräkning av
kvarskatteränta avsevärt minskat i styrka eftersom inkomstbeskattningen numera
i allt väsentiigt är en individuell beskattning. Jag delar därför utredningens
uppfattning att en särregel för raakar vid avgiftsberäkningen inte längre är
motiverad.
ö-skatteräntan
Liksora kvarskatteräntan infördes också
ö-skatteräntan år 1951 på förslag av 1949 års uppbördssakkunniga. Med visst
imdantag räknas ränta endast på preliminär skatt som betalts senast den 30
april taxeringsåret. Underlaget för ränteberäkningen bestäms med bortseende
från skattetUlägg och förseningsavgift som kan ingå i den slutiiga skatten. I
vissa faU imäknas i den slutiiga skatten även debiterad tUlkoraraande skatt och
skatt som kan antas bli påförd. Ränta beräknas på ö-skatt sora överstiger 1 000
kr. och utgår raed 7 % om ö-skatten erlagts senast den 18 januari och med 3,5 %
om den erlagts den 19 januariden 30 april taxeringsåret. Ö-skatteränta utgår
med högst 100 000 kr.
Utredningens förslag ansluter sig i stort tUl
gäUande regler vad angår underlaget vid ränteberäkningen. Beträffande maximum
för ö-skatteräntan föreslås ingen ändring. Den nuvarande 1 000-kronorsgränsen
föreslås däreraot slopad, eftersora utredningen i fråga ora räntor utgår från
rena kreditsynpunkter. Utredningen föreslår att räntesatsen skall bestämmas
årligen och har därför haft anledning att ta upp frågan om räntetiden för
ö-skatteräntan. Utredningen anser att denna tidrymd skall anses vara tolv
månader för skattebelopp som erlagts senast den 18 januari under taxeringsåret
och sju månader i faU beloppet erlagts därefter men före den 30 april. I fråga
om omräkning av ö-skatteränta vid ändring i taxering m. m. föreslås samma
regler som beträffande kvarskatteräntan enligt utredningens förslag.
Flera remissmstanser har ansett att en frigräns om
1 000 kr. alltjämt bör gäUa vid räntepåföringen. Det åberopas framför aUt att
räntepåföringen eljest skulle bli alltför omfattande.
Även jag anser att ö-skatteränta inte skall utgå
när ö-skatten är obetydlig. En frigräns bör emellertid inte anges
beloppsmässigt utan, såsom
Prop. 1974:159 68
jag
föreslagit beträffande kvarskatteavgiften, åstadkommas på så sätt, att
räntebelopp sora understiger 50 kr, inte utbetalas. Beloppsgränsen blir då t.
ex. 799 kr. om räntan är 7 %. Ränta på preliminär skatt som erlagts under tiden
19 januari30 aprU taxeringsåret utgår f. n. med 3,5 %, dvs. med halva den
högre räntesatsen. Jag anser att denna ordning har goda skäl för sig och
föreslår därför att räntetiden vid tillämpning av den lägre räntesatsen skall
anses vara sex månader i stället för sju månader, som utredningen föreslagit.
Utredningen har föreslagit att räntorna enligt UF
skall bestämmas av RSV varje år i december och motsvara den högsta allmänt
förekommande räntesatsen vid inlåning i vissa angivna kreditanstalter.
De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan
har godtagit förslaget. Några anser emeUertid att fasta procentsatser är att
föredra. En remissinstans menar att kvarskatteräntan borde anknytas tUl den
gällande utiåningsräntan.
För egen del vUl jag i princip förorda utredningens
förslag. Ändringama i diskontot kan med nuvarande ordning inte få genomslag i
fasta procentsatser på det sätt som är önskvärt särskUt beträffande ö-skatteräntan.
I fråga om de övriga räntorna har anknytning tUl ränteläget inte samma
betydelse men i varje fall talar rättvisesynpunkter för en sådan anknytning.
Ränta tUl det allmänna bör enligt min mening beräknas efter samma grand som
gäller för ränta till skattskyldig. Jag vUl eraellertid föreslå vissa
förenklingar i förhållande till utredningens förslag. Till att börja med kan
konstateras, att inlåningsräntorna är lika stora i alla bankinrättningar,
varför det måste vara tydligt nog att hänvisa tUl högsta allmänt förekommande
inlåningsränta i bankinstitut, dvs. inlåning på 12 månaders räloiing. För att
ändring i räntesatsen skall kunna undvikas vid smärre fluktuationer i
bankräntan, bör räntesatserna enligt UF alltid bestämmas till jämna tal eller
halv procentenhet, varvid avrundningen bör ske uppåt. Det bör föreskrivas att
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa dessa
räntesatser.
Restitutionsräntan
Bestämmelser om ränta vid återbetalning av eriagd
skatt infördes redan i 1945 års uppbördsförordning. Räntan utgår efter 5 % och
beräknas inte bara på själva skattebeloppet utan också på den ytterligare
ö-skatteränta som den skattskyldige får vid skattesänkning etc. Vissa begränsningsregler
gäller vid ränteberäkningen. Bl. a. utgår inte ränta på kvarskatteränta som
återbetalas och inte heller på skattebelopp som dödsbo har befriats från att
erlägga för den avlidnes räkning. Räntetiden beräknas schablonmässigt.
Enligt utredningens förslag skall restitutionsränta
inte beräknas på ö-skatteränta när sådan utgår på grund av omdebitering.
Däremot föreslås
Prop. 1974:159 69
att
ränta beräknas vid återbetalning av kvarskatteränta och kvarskatteavgift,
liksora vid återbetalning av den respittänta som utredningen föreslår, I fråga
om belopp, som inte erlagts som preliminär skatt, föreslås att räntetidens
början inte skall bestämmas enligt schablon utan beräknas från utgången av den
månad då skattebeloppet erlagts. Ränta bör utgå t. o. m. den månad då
återbetalning sker. Räntesatsen bör för varje år vara densamma för
kvarskatteräntan under samma år.
Flera remissinstanser anser att restitutionsräntan
bör oförändrat utgå efter en fast procentsats. Förslaget om varierande
räntesats anses komplicera ränteberäkningen. Det anses också att den nuvarande
schablonmässigt bestämda tidpunkten för räntetidens början bör bibehållas.
Utredningens förslag innebär i vissa hänseenden
förenklingar medan det i andra hänseenden komplicerar systeraet. Jag anser emellertid
att det på det hela taget skulle medföra förbättringar, bl. a. från rättvisesynpunkt.
Detta gäller förslaget i de punkter som kritiserats enligt vad nyss angetts.
Jag förordar alltså att förslaget genomförs med vissa smärre justeringar som
jag avser att behandla närmare i specialmotiveruigen. Bl. a. bör enligt min
mening restitutionsräntan utgå efter den högre av de räntesatser, som skall
gälla för ö-skatteräntan, och restitutionsränta inte utgå om beloppet skulle
understiga 50 kr.
Vid återbetalning äv eriagd skatt gäUer f. n. i
några fall att restitutionsränta inte beräknas. Ett faU avser återbetalning
enligt förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst, ett annat fall återbetalning av skatt som dödsbo befriats
från att erlägga och ett tredje faU återbetalning vid avräkning av utländsk
skatt.
Frågan om ränta på skatt sora återbetalts vid
tillärapning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst har behandlats av
bevillningsutskottet år 1967 (BeU 1967: 53). Utskottet fömtsatte därvid att
frågan om ändrade principer för ränteberäkning i fall då tiUämpningen av en speciell
författningsbestämmelse är beroende av särskild ansökan, skulle tas upp till
prövning av dåvarande centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU).
Riksdagen godkände utskottets betänkande. Nämnden har i en promemoria upprättad
i januari 1970 föreslagit att restitutionsränta skall utgå även i detta fall.
Justitieombudsman Ulf Lundvik har i skrivelse till finansministern berört denna
fråga, I sitt remissyttrande över utredningens betänkande uttalar RSV, att
restitutionsränta av praktiska skäl bör utgå även vid befrielse av skatt för
dödsbo.
Att restitutionsränta inte beräknas vid
återbetalning av skatt i nu nämnda fall sammanhänger med det förhållandet att
återbetalning är beroende av ansökan från den skattskyldiges sida. Det har
aUtså ansetts att skattskyldig inte skaU gottgöras med ränta när han i viss
utsträckning själv förfogar över tidpunkten för återbetalningen.
Dessa
skäl för de specieUa reglema får emellertid mindre tyngd om
Prop. 1974:159 70
rena
kreditsynpunkter läggs tiU gnmd för rätt tUl eller skyldighet att erlägga
ränta. Bl, a, av detta skäl föreslår jag den ändringen av gällande ordning att
ränta skall utgå vid återbetalning av skatt i detta fall. Mitt förslag innebär
ändring av 5 § förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst samt 69 § 2 mom, UF och 28 § förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt.
Respiträntan
Utredningen föreslår sora framgått att
bestäramelser skall införas i UF beträffande ränta på tUlkommande skatt, dvs,
skatt som skall betalas på grund av taxeringshöjnmg eUer efter rättelse av
debitering eller tUlgodoräknande av preliminär skatt. Räntan skall beräknas
enligt samma gmnder som restitutionsräntan och i princip börja löpa den 1 aprU
året efter taxeringsåret. Räntetiden dessförinnan anses konsumerad genom
påföring av kvarskatteränta. Emellertid föreslås en maximal räntetid om två år
för respiträntan, motiverat av att taxeringsprocessen ofta drar ut på tiden och
många gånger på gmnd av förhållanden sora den skattskyldige inte har kunnat
påverka. Förslaget har tiUstyrkts av de flesta remissinstanser.
Att respitränta skall utgå är en konsekvens av de
kreditsynpunkter sora utredningen har anlagt och som jag i princip har
godtagit. Det kan med skäl uppfattas som en brist i det nuvarande systemet att
det allmänna utger ränta vid återbetalning av skatt medan däremot de skattskyldiga
inte behöver kompensera den nackdel som drabbar det allmänna genom att
skattebetalningen senareläggs. Förslaget raedför också ökad rättvisa för de
skattskyldiga sinsemellan. Jag föreslår att utredningens förslag genomförs med
smärre modifieringar, motsvarande dem som jag föreslår beträffande
restitutionsräntan. En beloppsgräns om 50 kr, bör sålunda gälla.
Anståndsräntan
I samband med att utvidgad raöjlighet infördes år
1967 att erhåUa anstånd med skattebetalning vid besvär över taxering
bestämdes, att ränta skall utgå om den skattskyldige efter prövning av besvären
har att betala skatt som anståndet avser. Räntan utgår efter 5 %, Räntan
beräknas från utgången av det uppbördsår då beloppet skulle ha erlagts t, o. m,
den dag då betalning sker. Räntebelopp under 5 kr, behöver inte betalas.
Förslaget, som innebär att reglema för denna ränta
(anståndsränta) skall utformas i analogi med de föreslagna reglema för
respiträntan, har reraissinstansema i allmänhet tUlstyrkt eller lämnat utan
erinran. Även jag föreslår att bestämmelsema om anståndsräntan utformas enligt
samma principer som bör gäUa för respiträntan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:159 7j
Reslavgift
enligt uppbördskungörelsen, m. m.
Enligt 61 § uppbördskungörelsen (1967: 626), UK,
gäller att avgifter och liknande medel, som får tas ut genora utmätning utan
föregående dom, drivs in enligt föreskrifterna om indrivning av skatt i UF och
UK samt att därvid reslavgift skall utgå enligt UF, dock med högst 60 kr.
Bestämraelsen avser åtskUliga avgifter sora gmndas på taxor, såsom
lantmäteriavgifter och lantbruksnämndsavgifter men även studiemedelsavgifter
m. ra.
Utredningen har noterat att i vissa fall ränta
skall beräknas för en del av dessa avgifter vid bristande betalning, således
även sedan fordringen lämnats till utmätningsman för indrivning. Utredningen
anser emellertid att ränta inte skall beräknas sedan reslavgift påförts och
föreslår därför ändring i 61 § UK, Förslaget har inte mött någon invändning
från remissinstansema.
Jag föreslår att förslaget genomförs. Det
överensstämmer med vad jag i det följande kommer att föreslå beträffande andra
räntor som f, n. löper på skattefordringar även sedan de lämnats tiU
utmätningsman för indrivning. Mina förslag i detta avseende avser att medföra
förenkling av rutinen vid indrivning, vilket är särskilt angeläget med hänsyn
tUl den förestående ADB-reformen inora exekutionsväsendet.
Utredningen har även tagit upp en annan fråga som
avser bestämmelserna i 61 § UK. Dessa avser inte bara statens fordringar utan
vissa andra fordringslyper. Hit hör riddarhuskapitationsavgifter och premier
hos vissa försäkringsanstalter. Bestämmelse härom finns i 4 § kungörelsen
(1953:685) angående inbetalning av vissa avgifter som tidigare uppburits i
samband med den allmänna uppbörden. De förstnämnda avgifterna kan utmätas utan
föregående dom enligt 51 § mom. 1 riddarhusordningen. För att
försäkringspremier skall få tas ut utan beslut av domstol fordras medgivande
enligt kungörelsen (1886: 80 s, 11) angående uppbörd av avgifter till vissa på
ömsesidighet grandade försäkringsanstalter. I vilken utsttäckning 61 § UK
gäller för andra fordringar som kan tas ut genom utmätning utan föregående dom
är oklart. Paragrafen torde dock gälla några sådana, t. ex, flygplatsavgifter
enligt 6 kap. 13 § luftfartslagen (1957: 297).
Indrivning av riddarhuskapitationsavgifter har inte
förekommit under överskådlig tid. Indrivnmg av försäkringspremier i den ordning
sora gäller beträffande skatt är mycket sällsynt. Rättigheten därtill
tUlkommer numera sannolUct endast ett försäkringsbolag. Även i övrigt synes 61
§ UK endast sällan tUlämpas i fråga om fordringar av enskUd karaktär.
Utredningen föreslår att 61 § UK ändras så att Indrivning
enligt dess bestämmelser skall avse endast statens fordringar. Jag instämmer I
detta förslag. Det finns vidare inte skäl att vissa försäkringspremier i
fortsättningen skall kunna utmätas utan att dora föreligger på betalningsskyl-
Piop. 1974:159 72
digheten.
Förordningen (1886: 80 s. 11) bör därför upphävas. Detta kan ske genom beslut
av Kungl. Maj:t. Även ett par andra administrativa bestämmelser berörs av den
föreslagna ändringen.
Med hänsyn till den nya regeringsformen bör
bestämmelserna i 61 § UK överflyttas till UF och förslagsvis placeras i en ny
64 §,
Avdrag
för preliminär A-skatt i visst fall
Jag ämnar nu gå in på en fråga som inte har samband
med det föregående. Den avser vilken typ av preliminär skatt A-skatt eller
B-skatt som skall erläggas av skattskyldig som uppger sig driva rörelse trots
att hans arbetsförhåUanden är sådana att anställning i själva verket föreligger.
Enligt 3 § 2 mom. UF skall skattskyldig som har
inkomst av tjänst i allmänhet erlägga prelirainär A-skatt, som uppbärs genora
skatteavdrag vid löneutbetalning. Om den skattskyldige vid sidan av
tjänstemkomsten har en mer betydande inkomst kan den lokala skattemyndigheten
föreskriva att preliminär B-skatt skall erläggas i, stäUet för Ä-skatt, Preliminär
B-skatt utgår enligt särskild debitering och betalas in av den skattskyldige
själv.
I ökande utsträckning har under de senaste åren
förekommit att skattskyldiga begärt att få övergå till B-skatt med hänvisning
tUl att de driver rörelse. De åberopar som bevis för detta att de har
inregistrerad firma. Omständigheterna är emellertid ofta sådana, att den
skattskyldige kan anses anställd även om han t. ex. tillhandahåller material
och använder egna arbetsverktyg. Verksamhetslokal för rörelse, lager och dylika
förhållanden som anses konstituera en rörelse saknas ofta i sådana fall. Genom
att den skattskyldige debiteras B-skatt försvåras taxeringskontrollen.
Uppbörden av prelirainärskatt blir ofta otUlfredsställande i här avsedda faU.
Vad jag nu anfört motiverar att UF kompletteras med
en bestämmelse som ger de lokala skattemyndigheterna anledning att särskilt
noga granska vUlkoren för övergång från A-skattebetalning till debitering av
B-skatt för skattskyldiga som här avses. Beslämmelsen, som lämpligen bör få sin
plats i anvisningarna tUl 3 § UF, bör innehålla, att preluninär A-skatt skall
tas ut även om den skattskyldige uppger sig driva rörelse, om det av utredning
i ärendet framgår att hans verksamhet bedrivs under sådana förhållanden sora
motsvarar arbelsanställning.
Avskrivning
av skail i visst fall
I 66 § UF anges vUlkoren för avskrivning av skatt
enligt förordningen. BI. a. föreskrivs att vissa tidsfrister skall ha löpt ut
innan avskrivning får ske. Frånsett det fall att skattefordran bortfallit på
gmnd av ackord får preliminär skatt avskrivas först efter utgången av andra
uppbördsåret efter det då skatten förfallit till betalning, medan kvar-
Prop. 1974:159 73
stående
och tillkommande skatt får avskrivas först efter utgången av det uppbördsår då
skatten förfaUit tUl betalning.
I skrivelse tUl finansdepartementet den 3 september
1974 har RSV meddelat, att två länsstyrelser skriftiigen har medgett
kronofogdemyn-dighetema i länet rätt att tiUs vidare i vissa fall föreslå
restförda skatter och allmänna avgifter till avskrivning utan att iaktta de
nyss angivna tidsfristerna.
Länsstyrelsernas skrivelser är av samma innehåll
och avser de fall då aktiebolag upphört att existera på grund av konkurs eller
då tiUgångarna i aktiebolag som försatts i konkurs enligt vad utredning visar
med all sannolikhet inte kommer att räcka till utdelning på bevakade skatte-
och avgiftsfordringar. Det uttalas i skrivelserna att ora bevakad skatte- eller
avgiftspost skulle inflyta, sådan post skall åtemppdebiteras och redovisas i
föreskriven ordning.
Avskrivning på de grunder som anges i
länsstyrelsernas skrivelser saknar uttryckligt stöd i lag. RSV framhåller
emeUertid, att det allmänna syftet med avskrivning är att fordran inte skall
kvarstå i räkenskaperna när alla medel som kan anses verksamma för
indrivningen har visat sig resullatlösa och att länsstyrelsernas medgivande är
i linje härmed, RSV föreslår att en bestämmelse införs i 66 § UF om att RSV får
föreskriva att avskrivning i särskilda faU får äga rum före de tidpunkter som
anges i paragrafens andra och tredje stycken, dvs. tidpunkterna för
avskrivningar av preliminär resp. kvarstående och tillkommande skatt.
För egen del kan jag biträda RSV:s principieUa
uttalande i fråga om syftet med avskrivning, men vUl samtidigt hänvisa tUl att
bestämmelserna om tidsfristema självfallet införts som en garanti för att
avskrivning inte sker för tidigt, t. ex. på grand av en mer tillfällig svårighet
för den skattskyldige att betala sin skatt. I sådana fall som avses i
länsstyrelsernas skrivelser finns det väl oftast inte något rimligt skäl anta
att statens fodran skall kunna las ut. Avskrivning i sådana fall bör dock
förutsätta, att alla överväganden gjorts beträffande sådana åtgärder som kan
förbättra konkursboets ekonomiska situation, t. ex, i fråga om möjligheten tUl
återvinning eller att ställa styrelseledamöter till ekonomiskt ansvar för
brister i förvaltningen av bolaget.
Med denna reservation ansluter jag mig tUl RSV:s
förslag om ett tUl-lägg tUl 66 § UF. Fullmakten att utfärda föreskrifter bör
dock avse endast skattefordran hos juridisk person. Den bör ges regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer. Jag vUl framhålla att avskrivning av
skatt är en förvaltningsåtgärd, som inte medför att skattefordringen
bortfaller. Bestämmelse om avskrivning torde även enligt den nya regeringsformen
i och för sig kunna utfärdas av regeringen. Avskrivningsbestämmelserna har
emellertid av ålder haft sin plats i UF, där det också i 66 § redan finns en
fullmakt för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:! bestämmer att ge
föreskrifter om avskrivning i vissa fall.
Prop. 1974:159 74
Räntor
enligt AGF
I AGF finns bestämmelser ora ränta vid anstånd med
fastställande av skatt eller med betalning av skatt samt om ränta vid betalning
av arvsskatt med skuldebrev eller aktie. Även restitutionsränta utgår enligt
AGF i vissa fall.
Utredningen har föreslagit att räntebestämmelserna
i AGF skall så långt möjligt anpassas tUl de principer som förordats i fråga om
räntor enligt UF, Dessutom har föreslagits att respitränta bör utgå när
överrätt har fastställt skatt till högre belopp än beskattningsmyndigheten
beräknat och när skattskyldig godkänt anmärkning av granskningsmyndighet i
visst fall.
Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om
förslagen. En remissinstans anser att den föreslagna respiträntan är otjänlig
som medel att effektivisera uppbörden av arvsskatt och gåvoskatt, men att behov
föreligger av en respitränta när skattskyldig inte lämnar beskattnings-handling
i rätt tid. En annan remissinstans anser att respitränta bör utgå även vid
efterbeskattning.'
Respiträntans funktion skall inte i första hand
vara att effektivisera skatteuppbörden utan att kompensera det aUmänna för en
ränteförlust, som motsvaras av en räntevinst för den skattskyldige genom att
denne erlägger skatt vid en senare tidpunkt än normalt, Uttedningens förslag i
fråga om arvsskatt och gåvoskatt har utformats efter den principen. Förslaget
bör därför godtas med de modifikationer som jag ämnar föreslå i en
specialmotivering till ett inom finansdepartementet upprättat
författningsförslag.
Vid efterbeskattaing enligt AGF föreligger inte
generellt sett den situationen, att den skattskyldige har haft det kapital
till sitt förfogande som sedermera tas till beskattning. Att ta ut respitränta
i sådana fall kan inte anses helt skäligt. Liksom utredningen anser jag därför
att respitränta inte bör utgå vid efterbeskattning enUgt AGF. Däremot finner
jag att starka skäl anförts för en särskilt utformad ränta som syftar till att
minska benägenheten att aUtför länge dröja raed att lämna in beskattningshandling
och därigenom få anstånd med skattebetalningen. Ränta bör i sådana fall
beräknas sedan förslagsvis åtta månader förflutit från det handlingen borde ha
lämnats tUl beskattningsmyndtgheten. Räntan kommer då i regel att börja löpa
ett år efter det skattskyldigheten har inträtt. Denna ränta bör även avse
dröjsmål med ingivande av handling för efterbeskattning. Förslaget skall
närmare behandlas i en specialmotivering tUl upprättat författningsförslag.
Räntor
enligt SjF
I SjF finns bestämmelser om restitutionsränta vid
återbetalning av skatt i vissa fall. Minsta räntebelopp som återbetalas är 10
kr. Räntan
Prop. 1974:159 75
utgår
efter 5 % och beräknas för tiden fr. o. ra. den 1 juli året efter det år under
vilket skatten har erlagts t. o. m. den månad då beslut om återbetalning
meddelas.
Utredningen föreslår inte respitränta i fråga ora
sjömansskatt av det skälet, att det praktiskt taget inte förekoraraer att
sjöraansskatt påförs enligt beslut av kammarrätt eller regeringsrätten. Det
föreslås att den nuvarande restitutionsräntans storlek skall anknytas tUl det
allmänna ränteläget och i övrigt beräknas på samma sätt som räntorna enUgt UF.
Utgångspunkten för ränteberäkningen föreslås vara, för skatt som erlagts under
beskattningsåret den 1 juli nästföljande år samt för annan skatt den 1 juli som
inträffar närmast efter det att skatten har betalts.
Remissinstansema har godtagit förslaget. En
remissinstans avstyrker dock förslaget om tidpunkten för ränteberäkningens
början, då detta skulle medföra en omfattande registrering av
skatteinbetalningarna.
Även jag kan I princip godta förslaget. De nya
bestäraraelsema bör dock utformas i anslutning tUl vad jag föreslagit om ränta
enligt UF. Sålunda bör en beloppsgräns om 50 kr. gälla även för
restitutionsränta enligt SjF. För att den nya ordningen inte skall kräva ett
utökat arbete med registrering av inbetalningen bör gälla att räntan för skatt
som avser visst beskattningsår skall beräknas fr. o. m. den 1 mars året efter
beskattningsåret, om skatten erlagts dessförinnan. I andra fall bör räntan
beräknas fr. o. ra. månaden efter den då skatten har erlagts. Jag föreslår
också att minimibeloppet för revisionskrav och återbetalning av skatt höjs från
nuvarande 10 kr. till 25 kr. Förslagen medför ändring av 17 § 2 mom. samt 36 §
1 och 2 raom. SjF.
Räntor
enUgt vissa andra författningar
Bestämmelser om ränta i fråga om punktskatter finns
i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FF).
Som framgått avser jag inte att nu behandla utredningens förslag om ändringar
i FF. Denna förordning är emellertid inte tiUämplig på förordningen (1953:
397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av
fetlemulsion. Utredningen har föreslagit att sistnänmda förordning förs in
under tillämpningsorarådet för FF. Detta raedför att räntereglerna i FF skuUe
gälla i fråga om denna avgift. Förslaget, som inte har mött någon invändning,
bör genomföras. Sker det kan kungörelsen (1942: 531) med vissa bestämmelser
rörande uppbörd av accis eller skatt, som skall inbetalas tUl
kontrollstyrelsen, ra. ra. upphävas. I kungörelsen föreskrivs f, n, att viss
avgift skall ulgå vid indrivning av accis eller skatt.
Ränta enligt FF ra. fl, författningar utgår även
sedan fordran överläranats till utmätningsraan för indrivning. I likhet raed
vad jag föreslagit beträffande fordran enligt 61 § UK bör detta ändras så att
utmät-
Prop. 1974:159 76
ningsman
inte behöver beräkna sådan ränta. Jag föreslår också att bestämmelsema om
reslavgift i ett par författningar ändras så att de får samma innehåU som
motsvarande regler i UF. Förslaget medför ändring 1 27 och 28 §§ FF, 37 § 2
mom. stämpelskatteförordningen (1964: 308), 23 och 24 §§ förordningen (1967:
340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrakets område och 15 §
lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område.
Bestämmelser om ränta och indrivning av skatt
enligt förordningen (1928: 376) om särskUd skatt å vissa lotterivinster finns i
kungörelsen (1964: 805) om uppbörd och redovisning av särskUd skatt på vissa
lotterivinster. I fråga om ränta hänvisas i kungörelsen tUl räntebestämmelserna
i FF. Jag föreslår att hänvisning införs även tUl bestämmelserna I FF om
Indrivning och reslavgift. Med hänsyn tUl den nya regeringsformen bör
bestänunelserna i nämnda kungörelse flyttas tiU 1928 års förordning. Jag
föreslår också ändring I 13 § 1 mom, förordningen (1908: 128) angående
bevillningsavgifter för särskUda förmåner och rättigheter. Denna ändring
avser, fömtom en modernisering av lagtexten, att undanröja viss tveksamhet i
frågan huravida reslavgift skall tas ut vid indrivning av avgift enligt
förordningen.
Speciella
frågor
De ändrrågar sora jag har föreslagit avser med ett
undantag förordningar. Av den nya regeringsformen följer att sådana
författningar som dessa efter den 1 januari 1975 skall betecknas lag.
Beträffande vissa av dessa förordningar har omrubricering till lag tidigare
föreslagits (prop, 1974: 132 och 156). Rubrikerna till de övriga förordningarna
bör ändras i överensstämmelse härmed och ordet "förordning", där det
avser någon av dessa författningar, bytas ut mot "lag" och orden
"Kungl. Maj:t" mot "regeringen". Motsvarande ändringar har
föreslagits i de nämnda propositionerna. Av författningstekniska skäl bör
liknande ändringar företas beträffande förordningen (1947: 577) om statiig
förmögenhetsskatt, som i övrigt inte berörs av något ändringsförslag i detta
sammanhang.
Debitering
av kommunalskatt vid eftertaxering, m. m.
Efiertaxering skall enligt 114 § TF åsättas
skattskyldig som genom att lämna felaktiga uppgifter i sin självdeklaration
förorsakat att hans skatt blivit för låg. Skatt som skall betalas på grand av
eftertaxering tas ut som tiUkomraande skatt enligt UF. Debitering av skatt på
gmnd av eftertaxering skall enUgt 31 § UF ske efter samma gmnder som gällt för
debitering av motsvarande slutiiga skatt. Det erinras dock i paragrafen om
bestämmelsen i 63 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL, enligt
Prop. 1974:159 77
vilken
skattskyldig vid eftertaxering skall påföras allmän kommunalskatt efter den
utdebiteringsprocent, som fastställts för det år då eftertaxe-ringen sker,
alltså inte efter utdebiteringen för det år som eftertaxe-ringen avser.
Debitering av skatt på grand av eftertaxering
skUjer sig från omräkning av skatt vid höjning av taxering visst år endast
beträffande uträkning av den aUmänna kommunalskatten. Att debitering av
kommunalskatt vid eftertaxering sker enligt den utdebitering som gällde det år
då eftertaxerlngen beslutas har motiverats raed praktiska synpunkter.
För avräkningen av kommunalskatt mellan stat och
kommun finns bestämmelser i bl. a. 72 § kommunallagen (1953: 753). Vid denna
avräkning beaktas taxeringsändringar. Däreraot påverkas inte
skatteutjära-ningsbidrag, som enligt lagen (1973: 433) om
skatteutjämningsbidrag beräknas på gmndval av taxeringsnämnds beslut, av
senare ändringar i taxeringen eller av eftertaxeringar. Vid beräkningen av
bidrag enligt kungörelsen (1972:140) ora skattebortfallsbidrag bortses från de
ändringar av taxeringarna som har skett i högre instans. Således påverkas inte
heller detta bidrag av eftertaxeringar. Däremot skall bidrag enligt kungörelsen
(1962: 69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen
bestämmas med beaktande av taxeringsändringar.
RSV framhåller i en promeraoria den 4 mars 1974 att
praktiska skäl inte längre utgör motiv för att särbehandla allmän kommunalskatt
vid debitering av tillkommande skatt på grund av eftertaxering. En sådan
särbehandling medför att debiteringar på grund av eftertaxering inte kan ske
ADB-mässigt utan raåste göras manueUt även sedan maskmell omräkning Införts.
Det sägs i promemorian att inkomst för visst år från rättvisesynpunkt borde
beskattas på samma sätt oavsett om inkomsten taxeras på vanligt sätt eller
beskattas genom eftertaxering.
RSV föreslår att allmän kommunalskatt på grund av
eftertaxering skall uträknas efter den utdebiteringssats som fastställts för
det år efter-taxeringen avser, således för det år då taxeringen rätteligen
skulle ha verkställts I första instans. För kommunernas del innebär detta att
den skatt som till följd av eftertaxering skall tillgodoföras kommun, landstingskommun
och församling uträknas med ledning av antalet skattekronor och den
utdebitering som gällt vid debitering av slutiig skatt för det år
eftertaxerlngen avser. Däremot påverkas inte skatteutjämningsbidrag och
skattebortfallsbidrag av förslaget.
Jag delar RSV:s uppfattning och föreslår därför en
bestämmelse om att 63 § KL skall upphöra att gälla samt att 31 § UF ändras.
Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Den upphävda 63 § KL, liksom
den äldre lydelsen av 31 § UF, bör dock fortfarande tillämpas vid debitering
av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före
ikraftttädandet. Detta medför att reglerna fortfarande gäller i dessa fall även
om eftertaxerlngen ändras i högre instans.
Prop. 1974:159 78
Ersättning som kommun utger för vård av barn i
enskUt familjehem (fosterbamsersättning) utgör skattepliktig inkomst för
mottagaren. Ä andra sidan är kostnaderna för fosterbarnens mat, kläder, bostad
m. m. avdragsgUla vid inkomstberäkningen. För att underlätta avdragsberäkningen
har RSV meddelat anvisningar och faststäUt normalavdrag för kostnadema. Högre
avdrag än normalavdragen kan dock medges ora särskUda omständigheter
föreligger. Om ersättning utbetalts av kommunen för särskilda kostnader utgör
denna däremot inte skattepliktig inkomst. Avdrag för dessa kostnader får då
inte heller ske.
Fosterbarnsutredningen har i sitt betänkande (SOU
1974: 7) Barn och ungdomsvård föreslagit att fosterbarnsersättning skall delas upp
i en skattepliktig arvodesdel och en icke skattepliktig kostnadsersättnlngsdel.
En sådan ordning tUlämpas redan av flera kommuner. Härigenom skulle bl. a. den
fördelen vinnas att tidsödande processer med komplicerad bevisföring om
skäligheten i yrkade kostnadsavdrag kunde undvikas. Utredningen har föreslagit
att kostnadsersättningsdelen undantas från skatteplikt genom en föreskrift i
anvisningarna tUl 32 § KL.
RSV har avgett remissyttrande över förslaget och i
allt väsentiigt tillstyrkt det, I yttrandet påpekas att lagstiftning om
skattefrUiet i det avsedda faUet inte är nödvändig eftersom skattefrihet
föreligger redan enligt gällande rätt för särskUd kostnadsersättning som
anvisats av stat eller kommun, RSV vUl dock inte motsätta sig att man i tydlighetens
intresse inför en särskUd regel för ersättningar av dessa slag.
För egen del anser jag att praktiska skäl kan
anföras för utredningens förslag. Trots den schablonisering som skett av
kostnadsavdragen genom RSV:s anvisningar har skattetvister inte kunnat undvikas
på detta område. Jag anser det angeläget att ersättningar av detta slag
behandlas på smidigast möjliga sätt vid taxeringen. Såsom RSV har framhållit i
sitt ytttande bör emellertid skattefriheten inte begränsas tiU att avse endast
kostnadsersättningar som utgår för vård i enskUt familjehem i barnavårdslagens
mening. Även om denna grupp är den till antalet helt dominerande finns det
andra grupper för vilka en lösning motsvarande den av utredningen förordade är
påkallad. Som exempel kan nämnas ersättningar som utgår för personer som
placerats i enskUda familjehem med stöd av omsorgslagen (1960: 293), Från
beskattningssynpunkt är det viktigt att kostnadsersättningsdelen beräknas på
ett likformigt sätt. Liksom hittiUs bör Svenska kommunförbundet efter samråd
med RSV utfärda rekommendationer i detta avseende tUl kommunema. En självklar
förutsättning för att denna ordning för beskattningen skall fungera
tillfredsstäUande är att kommunema också iakttar de centralt utfärdade
rekommendationerna. Det är en uppgift för RSV att kontrollera att kommunerna,
när det gäller att bestänuna kostnadsersättningsandelen, följer de centtalt
utfärdade rekommendationema.
Jag
föreslår att en bestämmelse införs i 32 § 3 mom, KL av innehåll
Prop.
1974:159 79
att
kostnadsersättning för vård av person i enskUt familjehem utgör ej
skatteplUttig intäkt. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1975 och
tiUämpas första gången vid 1976 års taxering.
Enligt 4 § femte stycket TF skall taxeringsnämnd I
särskUt taxeringsdistrikt verkställa taxermg av andra skattskyldiga än fysiska
personer, dödsbon och famUjestiftelser, och tUl sådant taxeringsdistrikt skall
där så kan ske hänföras även fysisk person, dödsbo eUer familjestiftelse som
ensam eller tUlsammans med ett fåtal andra skattskyldiga äger aktiema i
aktiebolag eller andelarna i ekonomisk föremng. Bestämmelsen har fått sin
nuvarande utformning efter förslag i prop. 1972:145, där det (s, 23) framhölls
att det från kontrollsynpunkt är av väsentiig betydelse att fåmansbolag och
deras ägares taxering handläggs i ett sammanhang.
Det har emellertid i det praktiska
taxeringsarbetet, särskUt i storstads-reglonema, ofta visat sig svårt eller
omöjligt att få kännedom om vUka som äger fåmansbolag eller andelama I
ekonomisk förening med ett fåtal andelsägare. Det har uttalats behov av en
föreskrift om skyldighet att I deklaration för sådan juridisk person sora här
avses ange naran, personnummer och adress på delägare.
Det framförda önskemålet syftar tUl bättre
möjlighet att genoraföra den kontroll vid taxeringsarbetet som motiverade
utformningen av 4 § TF, Jag föreslår därför att i 25 § TF införs en bestämmelse
om skyldighet för juridisk person, vari aktiema eller andelama ägs av endast en
skattskyldig eller ett fåtal skattskyldiga, att i sin självdeklaration lämna de
nämnda uppgiftema. Vidare föreslår jag att 70 och 73 §§ TF ändras med hänsyn
tiU att myndighetsåldern har sänkts från 20 tiU 18 år. Bestämmelserna bör
tUlärapas fr. o. m. 1975 års taxering.
Specialmotivering
UF
2 § 2 mom. SärskUda beteckningar har införts för
avgift på kvar stående skatt och de olika räntorna för att lagtexten skaU
kunna förenklas,
27 § 3 mom. Tredje stycket innebär bl, a. att
kvarskatteavgiften, i motsats till vad som gäller för den nuvarande
kvarskatteräntan, skaU räknas upp vid höjning av debitering, vare sig höjningen
beror på taxering, ändrad preluninärskatt eller rättelse av debitering. Regeln
raedför bl. a. att kvarskatteavgift skall påföras vid kvarskatt på grund av
taxeringshöjning oberoende av ora det är taxeringsnämnden eller högre instans
som har frångått uppgifterna I skaltskyldigs deklaration. Bestäraraelsema I
det sista stycket tar sikte bl. a, på uppbörd av kvarskatt och tillkonunande
skatt men avser även beloppsgränsema för betalnmgsskyldighet för sådan skatt
(28 och 31 §§). Beslut om taxe-
Prop. 1974:159 80
ring
eller enbart debitering kan nämligen innebära endast att påförd
kvarskatteavgift höjs med belopp som understiger 25 kr., vUket alltså inte
skall tas ut. Beloppsgränsen 50 kr. för kvarskatteavgift gäller självfallet
inte vid höjning eller sänkning om en kvarskatteavgift om minst 50 kr. ligger
"i botten".
28 § Kvarskatteavgift ingår i kvarskatten och
kommer alltså att ha betydelse vid tillämpningen av första stycket. Genom att
fyllnadsbetalning efter den 30 april taxeringsåret inte beaktas vid beräkning
av kvarskatteavgift, kan sådan avgift korama att påföras trots att kvarskatt
inte har uppkommit.
31 § I tUlkommande skatt kan ingå både
kvarskatteavgift och respitränta, vUket har betydelse för beloppsgränsen i
andra stycket.
32 § En särskUd regel om tiUämplig räntesats har
upptagits i första stycket. Regeln avser det fall att tUlkommande skatt som
debiteras ett kalenderår skall erläggas först följande kalenderår. Generellt
gäller här att det löpande kalenderårets högsta ö-skatteränta skall gäUa även
för den räntetid som infaller efter årsskiftet. Det skulle nämligen inte vara
praktiskt att för denna korta tidrymd tUlämpa en ny räntesats, vars
förhandenvaro vid tidpunkten för debiteringen i så fall raåste utrönas.
RSV har anmärkt att det saknas egentiig anledning
att ta undan skattetiUägg och förseningsavgift vid beräkning av respitränta. Tanken
är givetvis den att den skattskyldige haft kredit även beträffande dessa avgifter
när de påförs sora tiUkommande skatt. Avgifternas speciella karaktär får
emellertid anses motivera att respitränta inte beräknas.
Respitränta skall inte beräknas på kvarskatteavgift
som höjs genora ändrad taxering. Regeln är en konsekvens av att ränta inte
beräknas på ränta, t, ex, beräknas inte restitutionsränta på ö-skatteränta som
utgår när taxering sänks. Att respitränta inte skall debiteras på anståndsränta
i fall som avses I 49 § 4 mom, är närmast självklart. De föreskrivna undantagen
avser också betalningskrav på grund av rättelse av debitering enligt 70 § 2
mom. Sådana krav skall enligt en ny bestämmelse medföra debitering av
tUlkommande skatt. De kan åtminstone teoretiskt sett avse endast rättelse av
påförd kvarskatteavgift eller anståndsränta. Att göra skiUnad mellan olika
fall vid debitering av kvarskatteavgift och anståndsränta skulle vara
opraktiskt, varför undantagen fått generell karaktär. I konsekvens med det
förda resonemanget skall respitränta inte heller tas ut i det fall att
omdebitering enbart avser för lågt debiterad respitränta. Däremot skall
respitränta tas ut vid återkrav av ö-skatteränta och restitutionsränta.
I motsats till vad utredningen föreslagit skall
avmndning tUl jämnt hundratal kronor inte ske vid ränteberäkningen, främst med
hänsyn tiU att skattskyldig skulle kunna gå helt miste ora restitutionsränta
enbart därför att han betalt skatten i sraärre poster. GenereUt skall därför sådan
avrundning inte ske vid beräkning av annan ränta än ö-skatteränta.
Prop. 1974:159 81
Regeln
att öretal som uppkommer vid ränteberäkningen skall falla bort motsvarar vad
som i de flesta fall gäller ora öretal vid debitering enligt UF.
64 § Sedan fordringsärendet återgått till
beskattnmgsmyndigheten utan att fordringen betalts, får givetvis vid ny
anhållan ora indrivning beräknas ränta för den tid då fordringen tidigare varit
föremål för indrivning.
68 § 1 mom. På grund av att skattetillägg och
förseningsavgift inte ingår i underlaget för beräkning av kvarskatteavgift kan
en och samma debitering innefatta både ö-skatteränta och sådan kvarskatt som
avser endast t. ex. skattetUlägg. Kvarskatteavgift kan föreligga trots att
ö-skatt uppkommit vid avräkningen (jfr motiveringen tUl 28 §). I andra punkten
föreskrivs därför att kvarstående skatt och kvarskatteavgift skall dras vid
beräkning av minsta belopp för återbetalning.
68 § 2 mom. Enligt tredje stycket gäller f. n.
att belopp under 10 kr.
återbetalas endast när fråga är om rättelse av felaktighet I debitermg el
ler avräkning. Bestämraelsen har raedfört att grunden för oradebitering
måste särskilt noteras, vUket innebär administrativt merarbete i det nu
varande systeraet. I stäUet har nu en regel om 5 kr. som minsta belopp
för återbetalning vid alla omdebiteringar tagits in i det nya fjärde styc
ket. Detta stycke innehåller också en regel av Innebörd att återbetalning
av ö-skatt på grund av omdebitering skall göras endast om återbetalning
hade skett om den årliga debiteruigen hade varit riktig. Detta innebär
att ö-skatt under 25 kr, i vissa fall inte återbetalas vid oradebitering.
69 § 1 mom. Överskjutande prelirainär skatt skall
anses i första
hand motsvara den preliminärskatt som betalts senast, vUket torde
stämraa överens raed hittills tUlämpad praxis.
69 § 2 mom. Det nya systemet för beräkning av räntor
innebär att restitutionsränta i princip skall beräknas på all ränta och avgift
som skattskyldig eriagt men skall återfå, Restitutionsränta skall aUtså beräknas
också på kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta som betalas tillbaka.
Sådan ränta skall också utgå på skatt, som återbetalas på grund av dödsbobefrielse.
Den nu gäUande regeln att ränta utgår vid återbetalning av skatt och
ö-skatteränta som innehåUits finns oförändrad kvar i momentets första stycke.
Däremot utgår inte restitutionsränta på ö-skatteränta och inte heller på
restitutionsränta, som i ett eller annat sällsynt fall kan återbetalas till den
skattskyldige,
70 § 2 mom. Det nya tredje stycket iimebär bl, a., att
kvarskatteavgift och respitränta kan utgå på belopp sora avses i detta moment.
Att respitränta inte utgår på kvarskatteavgift, anståndsränta och respitränta
framgår av 32 § andra stycket,
85
§ 2 mom. För nedsatt kvarskatteavgift gäller inte beloppsgränsen 50 kr, vid
påföring av avgift. Övergångsbestämmelserna. Första punkten innebär i huvudsak
att de
6
Riksdagen 1974.1 saml Nr 159
Prop. 1974:159 82
nya
bestämmelserna om kvarskatteavgift och ö-skatteränta, minsta belopp för krav
på kvarskatt, tUlkommande skatt och återbetalning av ö-skatt tillämpas första
gången vid debitering av skatt på grund av 1975 års taxering.
Enligt tredje punkten gäUer de nya bestämmelsema om
anståndsränta och restitutionsränta först med ingången av år 1976 och tUlämpas
då inte retroaktivt. För tiden dessförinnan sker ränteberäkningen enligt de nu
gällande räntebestämmelserna. Respitränta räknas först fr, o, ra. den 1 april
1976,
AGF
52 § 1 mom. I detta moment finns bestämmelser om
den ränta som kan sägas ha karaktär av anståndsränta. Däratöver finns regler,
som skall tillämpas även vid beräkning av andra räntor enligt AGF,
F.n, regleras i momentet den ränta som skall utgå
när anstånd med skattens fastställande meddelats enligt 17 §. Sådana
anståndsfall är sällsynta. De nuvarande reglerna härom, liksora den särskUda
hänvisningen i 17 §, har utgått. De nya bestämraelserna om anståndsränta har
utformats så att de även täcker sådana fall. Förslaget innebär att ränta skall
utgå i samtliga fall där skatten inte kunnat fastställas av beskattningsmyndigheten
inom viss tid efter det att skattskyldighet inttätt. Den föreslagna räntan kan
även ses som en form av förseningsavgift genom att den också träffar sådana
fall där beskattningshandling inte lämnas i rätt tid med därav följande
fördröjning med skattens fastställande.
Enligt de nya räntereglerna skall ränta utgå sedan
åtta månader förflutit efter det att bouppteckning eller deklaration skolat
vara ingiven. Ränta skall utgå även för tid som omfattas av anstånd raed boupptecknings
förrättande eller ingivande av deklaration. För arvsskattens vidkommande
Innebär detta att ränta i allmänhet börjar löpa ett år efter det
skattskyldighet inträtt. Bouppteckning skall nämligen inges inom fyra månader
efter dödsfallet. I och för sig skulle skäl kunna anföras för att
tidigarelägga utgångspunkten för ränteberäkningen. Emellertid skulle en
alltför kort tillmätt tid i detta sammanhang kunna leda tiU stundom omotiverade
räntekrav, beroende på de skiftande förhållanden som kan föreligga mellan
olika dödsbon med därav följande svårigheter att få det civilrättsliga
underlaget för arvsskatten fastställt. A andra sidan är någon tidsbegränsning
framåt inte föreskriven utan räntan skall utgå till dess skatten fastställts
av beskattningsmyndigheten. På motsvarande sätt bör ränta utgå om gåvoskatt
inte fastställts inom åtta månader efter det deklaration skolat vara ingiven.
Andra stycket innehåller även de närmare reglema
för ränteberäkningen. Dessa regler är tUlämpliga på alla räntor enligt AGF oin
inte annat angetts. Enligt 69 § 1 mom, UF fastställs i december raånad räntesatsen
för det därpå följande året. Beloppsgränsen gäller givetvis inte när 50 kronors
ränta ligger "i botten".
Prop. 1974:159 83
Av generell räckvidd är likaså det nyinförda fjärde
stycket. Enligt detta skall genomgående omräkning av ränta ske om det beslut
som ligger till grand för ränteberäkningen ändras. För mycket påförd eller
uppburen ränta om mer än 5 kr. skall återbetalas. Bestämmelsen avser såväl det
fall alt det nya beslutet är tiU fördel för den skattskyldige som när det är
till nackdel för honom. Föreskrifterna om att bestämmelserna om skatt i AGF
skall tUlämpas på ränta innebär att förordningens regler om betalningssätt,
reslavgift, ränteberäkning m. m. skall tUlämpas.
52 a § I paragrafen regleras den s. k. respiträntan,
aUtså den ränta
som skall utgå när överrätt fastställer skatten till högre belopp än be
skattningsmyndigheten har gjort liksom när skattskyldig har godkänt an
märkning från beskattningsmyndigheten. Ränta skall påföras av länssty
relsen, vilket medför att nuvarande bestämmelser i 8 § tiUämpnings-
kungörelsen (1958: 563) får ändras.
I vissa fall kan det tänkas att den räntesats som
skall gälla enligt huvudregeln inte är känd för länsstyrelsen när räntan skall
beräknas. Så kan bli fallet om ett skattebelopp fastställts till betalning
genom beslut i slutet av november. Ränta skall i sådant fall påföras även för
januari månad. I sådant läge får den räntesats som gäller för det år då skatten
fastställs användas. Bestämmelse härom finns i paragrafens sista stycke.
53 § Reglerna ora reslavgift har anpassats till vad
som gäller enligt
UF. Enligt 58 § 1 mora. första stycket UF utgår reslavgift beräknad ef
ter fyra öre för varje hel krona av skatten, dock minst tio kronor. Re
geln medför att 14 § i tillämpningskungörelsen skall upphävas.
61 § F. n. ankommer det på Konungen att förordna,
om restitutionsränta skall utgå i fall som avses i 57 och 58 §§ AGF. I praxis
har detta, som kammarkollegiet påpekat, ansetts gälla även i 58 a § förekommande
fall. Paragrafen har ändrats så att den överensstämmer med praxis.
61 a § I paragrafen regleras närmare beräkning av
restitutionsränta. TUl skillnad från vad som nu gäller skall ränta i princip
beräknas intill dess skattebeloppet återbetalas.
Såsom påpekats inledningsvis skall genomgående
omräkning av ränta ske om det beslut som legat till grund för ränteberäkningen
ändras (52 § 1 mom. fjärde stycket). På eriagd anståndsränta och respUränta som
återbetalas till skattskyldig eller dödsbo utgår restitutionsränta och på motsatt
sätt kan respitränta bli aktuell om tidigare uppburen restitutionsränta skall
återbetalas till staten.
Övergångsbestämmelserna. De nya reglerna ttäder i
kraft den 1 januari 1975. De båda nya räntorna enligt 52 § 1 mom. andra
stycket och 52 a § skall dock inte beräknas för tid före ikraftträdandet. Om
anstånd med skattens fastställande enligt 17 § medgivits före ikraftträdandet
skaU dock intill den 1 januari 1976 ränta i dessa fall beräknas enligt de äldre
reglerna i 52 § 1 mom.
Prop. 1974:159 84
Hemställan
Jag hemställer att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl
1. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),
2. lag ora ändring i förordnmgen (1908: 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förraåner och rättigheter,
3. lag ora ändring i förordningen (1928: 376) om
särskild skatt å vissa lotterivinster,
4. lag om ändring i förordningen (1941: 416) om
arvsskatt och gåvoskatt,
5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statiig
inkomstskatt,
6. lag om ändring i förordningen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt,
7. lag ora ändring i förordningen (1951: 763) angående
beräkning av statlig Inkomstskatt för ackumulerad inkomst,
8. lag om ändrmg i förordnmgen (1953: 397) angående
avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion ra, ra.,
9. lag ora ändring i lagen (1958: 295) ora
sjömansskatt,
10, lag ora ändring i förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsurationsbeskattning,
11, lag om ändring i stärapelskatteförordningen (1964:
308),
12, lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa
bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,
13, lag om ändring i lagen (1974: 226) ora
prisreglering på fiskets område,
14, lag om ändring i komraunalskattelagen (1928: 370),
15, lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
Litredningens (Fi 1970: 69) förslag til!
Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)
Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953:
272)
dels att 27 § 3 mom., 49 § 4 mom.,
51 §, 58 § 1 mom., 59 §, 68 § 1 mom., 69 §, 70 § 2 mom., 75 §, 76 §, 77 a §, 85
§ 2 mom. och anvisningarna till 85 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall
införas en ny paragraf, 32 §, av nedan angivna lydelse,
dels att tUl 27 § skall fogas två nya moment, 4 och 5
mom., samt anvisningar av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 mom. Överstiger skattskyldigs slutUga skatt den
preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en
tiondel av den slutliga skatten eller med minst femtusen kronor, skall den
skattskyldige tiU statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en beräknad
tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen
kronor; dock att det belopp vara ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas
till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp
ränta skall ulgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgifl, avgift som avses i 116
a eller 116 c § taxeringsförordningen santt annuiteter, ej heller skaU i den
preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.
Har slutlig eller kvarstående
3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den
preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, skall den skattskyldige
erlägga ränta, för en beräknad tid av femton månader, å det överskjutande
beloppet, avrundat till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om
och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke
Inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxerlngsför-ordningen, ej
heller skall i den preliminära skatten Inräknas sådan i 2 mom. under 3)
omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 aprU året näst efter inkomståret.
Räntan skall utgå efter räntesats som riksskatteverket fastställer i december
året före taxeringsåret. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till
närmast högre hela krontal.
Ändras debitering eller tillgodoräkning
av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av
ränta. Räntan bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om
beräkningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förordningen omttyckt 1972: 75.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
skatt blivit påförd med oriktigt belopp genom fel vid
debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp
eller skall kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning
av ränta göras enligt första stycket.
Bestämmelserna i denna förordning
om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande
tillämpning beträffande ränta enligt detta moment.
Föreslagen
lydelse
gjorts vid den årliga debiteringen av moisvarande slutliga
skatt.
4 m o m. Utgör det överskjutande
beloppet enligt 3 mom. minst en tiondel av den slutliga skatten eller minst
femtusen kronor, skall den skattskyldige erlägga avgift med tre procent å den
del av beloppet, som efter avrundning till närmast lägre hundratal kronor
överstiger ettusen kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp avgift
skall utgå, skall den slutliga och preliminära skatten beräknas enligt 3 mom.;
i den slutliga skatten skall dock ej inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § förordningen om allmän
arbetsgivaravgift, redareavgift eller annuiteter.
Sker rättelse av fel som uppkommit
vid debitering av slutlig eller kvarstående skatt eller vid tillgodoräkning av
preliminär skatt eller nedsättes kvarstående skatt av annan anledning, göres ny
beräkning av avgift enligt första stycket. Avgiften bestämmes därvid till
belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen
av motsvarande slutliga skatt.
5 mom. Bestämmelserna i denna
förordning om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives,
motsvarande
Prop.
1974:159 87
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tiUämpning beträffande ränta och avgift enligt denna
paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
32 P På tiUkommande skatt
skall skattskyldig erlägga ränta. Vid beräkning av räntan skall iakttagas:
att ränta utgår från och med den 1
april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta å tillkommande skatt,
avseende belopp som restituerats enligt 68 § 2 mom., skall utgå från utgången
av den tnånad, då beloppet restiiuerats;
alt ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall erläggas
under flera uppbördsterminer, till och med den månad utider vilken den första
uppbördsterminen infaller, dock ej i något fall för längre tid än två år; samt
att i den tillkommande skatten icke
skall inräknas avgift som avser 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen och
ej heller ränta enligt 27 § 3 mom.
Ränta enligt första stycket utgår
för visst kalenderår efter den årsränta som året före kalenderåret legat till
grund vid bestämmande av räntesatsen enligt 27 § 3 mom. Belopp, vara ränta
skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.
Ändras debitering av tillkommande
skatt sker ny beräkning av ränta.
Bestämmelserna i denna förordning
om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt
denna paragraf.
2 Fömtvarande 32 § upphävd genom 1967: 625.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydehe
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 mom. Den som åtnjutit anstånd
med inbetalning av skatt enligt 2 mora. 1) skall erlägga ränta efter fem
procent för år för den del av skatten som skall erläggas sedan anståndet
upphört.
Räntan utgår från ulgången av det
uppbördsår, då. skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, tUl och
med den dag då skatten erlägges. Uppkommer öretal vid ränteberäkningen, jämnas
räntan till närmast högre hela krontal. Ränta skall ej utgå, om räntebeloppet
skulle understiga fem kronor. Bifalles den skattskyldiges besvär, skall eriagd
ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.
4 m o m. Den som åtnjutit anstånd
med inbetalning av skatt enligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta för den del av
skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång.
Räntan ulgår från utgången av den
månad, då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, till och med den
månad, då anståndstiden gått lill ända och beräknas enligt bestämmelserna i
32 § andra stycket.
Bifalles den skattskyldiges besvär,
skall eriagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelsema i denna förordnuig om
tUlkommande skatt äga motsvarande tUlämpning belräffande ränta enligt detta
moment.
51 §
Sedem anstånd meddelats, mä den av
anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller
må reslavgift varom i 58 § sägs uttagas för skatten.
Är skattskyldig berättigad utfå för mycket eriagd skatt, må denna tagas
i anspråk för gäldande av restförd skatt, som med anståndet avses.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till
fullo guldits, skall den skattskyldige erlägga reslavgift å den del av skatten,
som då återstod ogulden.
Har anståndstiden gått till ända ulan att skatten till
fullo guldits, skall den skattskyldige erlägga grundavgift enligt 58 § 1 mom.
första stycket å den del av skatten, som då återstod ogulden. TUläggsavgift
enligt 58 § 1 mom. andra stycket utgår från den 15 i andra månaden efter den då
anståndstiden gick till ända.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 ra o m. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt
skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53 eller
54 § eUer 56 § 3 mom. sägs, skall reslavgift utgå, beräknad efter fyra öre för
varje hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre
än tio
1 m o m. Har skattskyldig eller arbetsgivare som
verkställt skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i
53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. sägs, utgår reslavgift (grundavgift) med tre
öre för varje hel krona av ej eriagt belopp, dock med minst tio kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning skall
jämnas till närmast högre hela krontal.
Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall ulöver
reslavgift erlägga tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader
utöver den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten
rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller ock
fastställes till betalning av den lokala skattemyndigheten. Tilläggsavgift
skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varfe hel krona av
den del av skatten, som icke erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona.
Bestämmelserna i denna förordning om reslavgift tillämpas även i fråga om
tilläggsavgift.
Föreslagen lydehe
Reslavgift (tilläggsav-
gift) utgår om skattebelopp, som avses i första siycket,
ej inbetalas senast den 15 i andra månaden efter den då beloppet skolat
erläggas enligt 53 § eller 56 § 3 mom. eller efter den dä arbetsgivare ålagts
ansvarighet för beloppet genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller
skatterätt. Avgiften utgår med två öre för varje hel krona av obetalt belopp
och beräknas för varje påbörjad period om två månader, räknat från nyss angiven
tidpunkt, dock för högst nio sådana perioder. Tilläggsavgift utgår dock icke
för skattskyldig som inbetalar skatten inom tid som länsstyrelsen angivit i
betalningspåminnelse.
Vad i första och andra styckena sägs skall i fall, som avses i 56 § 3
mom, andra stycket, gäUa endast om där angiven inbetalning icke verkställts
senast under den uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den
månad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller
inbetalning från arbetsgivare som avses i 53 § 1 mora. tredje stycket, senast
den 18 i den månad under vilken nämnda uppbördstermin infaller.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Reslavgift utgår även i fall då arbetsgivare icke
behörigen lämnat uppgift om irmehållen skatt enligt 55 § eller 56 § 3 eller 4
mom. Avgiften utgår raed två öre för varje hel krona av skattebelopp, för
vilket uppgift sålunda icke lämnats, dock ej med mindre än tio kronor. Öretal
som uppkommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela
krontal. I fall som avses i 56 § 3 mom. fjärde stycket utgår nu avsedda
reslavgift endast om uppgiftsskyldigheten icke fuUgjorts senast under den
uppbördstermin som avses i tredje stycket ovan.
Reslavgift (kontrollav-
gift)
utgår i fall då arbetsgivare icke behörigen lämnat uppgift om innehållen skatt
enligt 55 § eller 56 § 3 eller 4 mom. Avgiften utgår med två öre för varje hel
krona av skattebelopp, för vilket uppgift sålunda icke lämnats, dock ej med
mindre än tio kronor. I fall som avses i 56 § 3 mom. fjärde stycket utgår nu
avsedda reslavgift endast om uppgiftsskyldigheten icke fuUgjorts senast under
den uppbörds-terraln som avses i tredje stycket ovan.
Öretal som uppkommer vid beräkning
av reslavgift jämnas till närmast högre hela krontal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
59
§
Det
åligger utmätningsman att verkställa indrivning av skatt. Därvid får utmätaing
och införsel äga rum enligt yad som sägs i 60 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna
om indrivning av skatt äger motsvarande tiUämpning på Indrivning av
reslavgift, tilläggsavgift eller ränta enligt denna förordning.
Bestämmelserna
om indrivning av skatt äga motsvarande tillämpning på indrivning av reslavgift
eller ränta enligt denna förordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom. Överstiger eriagd preliminär skatt motsvarande slutliga
skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket
innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående
skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skatten debiterats, skyndsamt
ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas tUl den skattskyldige.
Restitution skall dock icke ske av överskjutande preliminär skatt under tio
kronor.
1 m o m. Överstiger eriagd prelirainär skatt
motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom.
andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd
kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skatten debiterats,
skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas tUl den
skattskyldige. Restitution av överskjutande preliminär skatt under tio kronor
skall dock ske endast om ränta utgår enligt 69 § 1 mom.
Sedan beslut, sora avses i 45 § 2 mom., inkommit
till länsstyrelsen, skaU länsstyrelsen utbetala i beslutet angivet belopp.
Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån
beloppet inbetalats.
Finner
Kungl, Maj:t sådan återbetalning av skatt som i första stycket sägs böra
verkställas av annan än länsstyrelse, må Kungl, Maj:t därom förordna.
69 §3
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 raora, skall gottskrivas
skattskyldig vid debitering av slutUg skatt, till den del densararaa erlagts
överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhåUa ränta å den del
av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor. Vid bedömandet av
om och med vUket belopp ränta skall utgå, skall i den preUminära skatten icke
inräknas sådan i 27 § 2 raom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst
3
Senaste lydelse 1973: 69,
1
mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas
skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma erlagts
överstiger den slutiiga skatten, äger den skattskyldige erhåUa ränta å det
överskjutande beloppet. Vid bedömandet av om och med vUket belopp ränta skall
utgå, skall i den preliminära skatten Icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under
3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 aprU året näst
efter Inkomståret; vidare skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
efter inkomståret: vidare skall med slutlig skatt
likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom. andra stycket
sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld preliminär skalt, samt
som slutlig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a eller 116 c §
taxeringsförordningen. Ränta utgår med sju procent för en beräknad tid av ett
år. På preU-minär skatt enligt 27 § 2 mom. under 3), som erlagts efter den 18
januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår
dock räntan med endast tre och en halv procent. De belopp, vara ränta sålunda
skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.
Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor.
Har slutlig eller kvarstående skalt
genom fel vid debileringen blivit påförd med oriktigt belopp eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall
slutlig eller kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, göres ny
beräkning av ränta enligt första stycket.
2 m o m. Den som jämlikt 68 § 2
mom. äger återbekomma för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta därå efter
fem proceni för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skäll
räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränla skall dock ej utgå,
om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Ränta som nu sagts skall icke
heller utgå å belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle befriats
från att erlägga eller å ränlebe-lopp som påförts enligt stadgandet
Föreslagen
lydehe
som slutiig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a
eller 116 c § taxeringsförordningen. Ränta utgår, för en beräknad tid av tolv
månader, efter den årsränta som året före taxeringsåret legat till grund vid
bestätnmande av räntesatsen etdigt 27 § 3 mom. På preliminär skatt enligt 27
§ 2 raom. under 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter
Inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår dock räntan för en tid av
sju månader. Riksskatteverket fastställer med lillämpning av anvisningarna till
27 § den räntesats sotn skall gälla i sistnämnda fall. De belopp, vara ränta
sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor, öretal
som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närraast högre hela krontal.
Räntebeloppen raå tUlho-pa icke överstiga 100 000 kronor.
Ändras debitering eller
tillgodo-räkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt sker ny
beräkning av ränta. Räntan bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått
om berähtingen gjorts vid den årliga debiteringen av moisvarande slutliga
skatt. Bestämmelserna i denna förordning om tillkommande skatt äga motsvarande
tiUämpning beträffande ränta enligt delta stycke.
2 ra o ra. Den sora jämlikt 68 § 2
mom, äger återbekomma för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta på beloppet.
Ränla utgår för visst kalenderår efter den årsränta som året före kalenderåret
legat till grund vid bestämmande av räntesatsen enligt 27 § 3 mom. Belopp,
vara ränla skall beräknas, avrundas till närmasl lägre hundratal kronor. Öretal
som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.
Ränta skall icke utgå å belopp som dödsbo i anledning av skatt-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
skyldigs frånfälle befriats från att eriägga.
Nuvarande lydelse
127 § 3 mom. I fall varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta
utgå endast å den del av det för mycket er-lagda beloppet, som skall utbetalas
lill den skattskyldige.
Ränta enligt första siycket ulgår,
förutom å det skattebelopp som skall återbetalas, även å det belopp som
beräknas enligt 1 mom. andra stycket.
Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall
iakttagas:
att ränta utgår för skatt som preUminärt erlagts från
utgången av taxeringsåret och för annan skatt från utgången av den månad, då
den erlagts;
Vid beräkning av ränta enligt detta
moment skall iakttagas:
att ränta utgår för skatt som
preliminärt erlagts och för ränta enligt 1 mom. andra styckel från utgången av
taxeringsåret samt för annan skatt, därest den erlagts under förra hälften av
ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande juli, och däresl den erlagts
under senare hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande
januari;
att, därest skatt betalts före
uppbördslermin, då skatten förfallit till betalning, skatten anses som eriagd
under nämnda uppbördstermin;
att, därest skatten betalts i flera
poster och restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda
skattebeloppet, det för mycket eriagda beloppet avräknas mot det eller de
belopp som sist guldits; samt
att ränla utgår tUl och med den att ränta utgår tUl och med den
dag, då beloppet återbetalas. månad, då beloppet återbetalas.
Första och andra styckena äga
tUlämpning även på återbetalning av skatt eller ränta som innehållits med
stöd av 68 § 4 mom. andra stycket.
Har beslut som föranlett ränta
enligt detta moment ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått
eUer utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid
ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda
uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna förordning om tUlkommande skatt
öga därvid motsvarande tUlämpning.
Första, andra och tredje styckena
äga tillämpning även på åberbetalning av skatt som innehållits med stöd av 68
§ 4 mom. andra styckel.
3 mo m. Har beslut, som föranlett
ränta enligt 1 mom. andra stycket eller 2 mom., ändrats på sådant sätt att
ränta icke skulle ha utgått etier utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han
sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna I denna förordning ora
tillkommande skatt äger därvid motsvarande tUlämpning.
Prop. 1974:159 93
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
70
§
2 ra o m. Har vid granskning hos riksskatteverket
av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen
utesluten från debitering eUer påförd tUl för ringa belopp eller att
skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt
belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härora. Länsstyrelsen har
att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger
förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige
när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.
Finner lokal skattemyndighet efter anraälan eller
eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för handen eller
att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige
eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att
eriägga.
Belopp som faslställes enligt detla moment skall
erläggas som tillkommande skatt.
75
§
Underlåter arbetsgivare utan skälig anledning att
vederbörligen fuUgöra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag, är han jämte
arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till
belopp som svarar raot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skattemyndighet
som utfärdat eUer haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om arbetsgivarens
ansvarighet I nämnda fall.
Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav
på eriäggande av skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren som
arbetstagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren
krävas endast ora det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin
skyldighet att erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos arbetstagaren i
samma ordnmg som gäller för restförd skatt.
Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga
beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning
av skatt, dock att införsel ej må beviljas.
Arbetsgivare
eller arbetstagare. Arbetsgivare eller arbetstagare,
som
har att erlägga mot underlätet som har att erlägga mot underlätet
skatteavdrag svarande belopp, är skatteavdrag svarande belopp, är
tillika skyldig att å beloppet er- tillUca skyldig att å beloppet er
lägga reslavgift. lägga reslavgift enligt 58 § 1 mom.
Tilläggsavgift
ulgår därvid från
den 15 i andra månaden efter den
då beslut om arbetsgivarens eller
arbetstagarens ansvarighet med
delades.
Därest arbetsgivare efter besvär Därest arbetsgivare efter besvär
över
lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut funnits icke
vara ansvarig för ar- funnits icke vara ansvarig för arbetstagares skatt,
skall länsstyrel- betstagares skatt, skall länsstyrel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
sen
till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne eriagt för arbetstagaren,
samt eriagd reslavgift och ränta efter fem procent för år. Häftar
arbetsgivare för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken han
funnits ansvarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda
skattebeloppet och reslavgift. Förklaras arbetsgivare enligt senare meddelat
beslut helt eller delvis ansvarig för skatten, är han skyldig återbetala
uppburen ränta i vad den avser skattebelopp för vUket han befunnits ansvarig.
Därvid äger tredje stycket motsvarande tiUämpning.
Föreslagen lydelse
sen
tUl arbetsgivaren återbetala skatt, som denne eriagt för arbetstagaren, samt
eriagd reslavgift. Ränta på återbetalat skattebelopp utgår för visst kalenderår
efter den årsränta, som året före kalenderåret legat till grund vid bestämmande
av räntesatsen enligt 27 § 3 mom., och beräknas från utgången av den månad då
skatten erlagts till och med den månad då återbetalning sker. Häftar arbetsgivare
för restförd skalt eller arbetstagares skatt, för vilken han funnits ansvarig,
äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och
rest-avgift. Förklaras arbetsgivare enligt senare meddelat beslut helt eller
delvis ansvarig för skatten, är han skyldig återbetala uppburen ränta i vad den
avser skattebelopp för vilket han befunnits ansvarig. Därvid äger tredje stycket
motsvarande tillämpning.
Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare,
skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande
anmärkas å indrivningskvittot.
76 §
Arbetsgivare, som betalat skatt för arbetstagare jämlikt 75 §, äger söka
skattebeloppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att tUl
vederbörande utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava
överlämnats till arbetsgivaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen
styrka, att han eriagt skatten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga
beloppet 1 samma ordning som stadgats i fråga om Indrivning av skatt, dock att
införsel ej må beviljas. Därvid är arbetstagaren skyldig alt å beloppet
erlägga reslavgift.
Ila Har den som företräder arbetsgivare, som är
juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtiigen eller av grov
oaktsamhet underlåtit alt betala det innehållna beloppet i tid och ordning som
i 77 § sägs, är han jämte arbetsgiva-
Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga
beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, dock att
införsel ej må beviljas.
§
Har den som företräder arbetsgivare, som är
juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtiigen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som
i 77 § sägs, är han jämte arbetsgiva
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
ren
betalningsskyldig för skattebeloppet jämte reslavgift. Betalningsskyldigheten
må jämkas eller eftergivas när särskilda skäl föreligga.
Föreslagen lydelse
ren
belalningsskyldig för skattebeloppet jämte den reslavgift (grundavgift och
tilläggsavgift) som belöper på det belopp för vilket betalningsskyldighet
ålägges. Tilläggsavgift utgår dock icke för tid efter det att talan om åläggande
av betalningsskyldighet prövats i första instans. Betalningsskyldigheten må
jämkas eller eftergivas när särskilda skäl föreligga.
Talan om åläggande av betalnmgsskyldighet enligt
första stycket föres vid allmän dorastol.
Yrkande
ora åläggande av betalningsskyldighet som nu sagts må icke framställas och ej
heller åtgärder för indrivning vidtagas sedan arbetsgivarens ansvarighet för
skattebeloppet bortfallit på grand av beslämmelserna i 71 §. Utan hmder härav
må dom, varigenom sådan betalningsskyldighet ålagts, verkställas inom en tid
av två år från utgången av det uppbördsår då domen vunnit laga kraft. Hos den
sora blivit ålagd betalningsskyldighet må indrivning ske i samma ordning som
gäller för restförd skatt.
Den
som eriagt skattebelopp eller reslavgift på grand av betalningsskyldighet
enligt första stycket äger söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid gälla i
tUlämpliga delar bestämmelsema i 76 § om uttagande av skatt som arbetsgivare
betalat för arbetstagare.
85 «
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom. Har skattskyldig enligt 27 § 5 mom. påförts
ränta å kvarstående skatt och beror den kvarstående skatten av förhållande,
varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det
län, där räntan påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt
eller delvis gälda sådan ränta.
Har
endera av äkta makar, vilka taxerats enligt för gift gällande bestämmelser,
att gälda ränta å kvarstående skatt och skulle, därest ränteberäkningen gjorts
för makarna gemensamt, sådan ränta icke hava påförts eller hava påförts med
lägre belopp än som skett, må länsstyrelse som i första stycket sägs efter
ansökan meddela befrielse, helt eller delvis, från eriäggande av ränta.
2
m o m. Har skattskyldig påförts avgift å kvarstående skatt enligt 27 § 4 mom.
och beror den kvarstående skatten av förhållande, varöver den skattskyldige
icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där avgiften påförts,
efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan
avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava
inkommit tUl länsstyrelsen före ulgången av året näst efter taxeringsåret.
(Se
vidare anvisningama.)
Föreslagen lydelse
Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava
inkommit tiU länsstyrelsen före utgången av året näst efter det då avgifien
påfördes.
(Se
vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anvisningar
/j7/27 Räntesats enligt 27 § 3 mom. skall bestämmas till
det tal som efter avrundning till hel fjärdedels procent närmast motsvarar femton
tolftedelar av högsta allmänt förekommande räntesats som vid fastställelsen
gäller vid inlåning i bankaktiebolag, postbanken, sparbank och centralkassa
för jordbrukskredit. Beräkningen skall ske med höjning av andra decimalsiff-
till 85 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som
exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må
nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära
skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående skatt i en kommun,
i annan kommun er-lagt för hög preliminär skatt. Vidare må nämnas det fall,
att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd frångått den
skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning må dock i dylikt
fall icke medgivas, därest omständigheterna äro sådana att den skattskyldige
bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma att frångå deklarationen.
Som
exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må
nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära
skatt eller att skattskyldig, som påförts avgift å kvarstående skatt i en
kommun, i annan kommun er-lagt för hög preliminär skatt. Vidare må nämnas det
fall, att skall beräknats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser
och att den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhållanden
icke kuimal rätl uträkna den slutliga skatten eller att den kvarstående skatten
beror på att taxeringsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse
från avgift må dock i sistnämnda fall icke medgivas därest omständigheterna
äro sådana att den skattskyldige bort förstå att taxeringsnämnden skulle komma
att frångå deklarationen.
Prop. 1974:159 97
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Riksskatteverket äger lämna an- Riksskatteverket
äger lärana an
visningar i frågor rörande räntebe- visningar i frågor rörande avgifts-
frielse. befrielse.
Denna
lag ttäder i kraft den
7 Riksdagen 1974.1 saml Nr 159
Prop. 1974:159 98
Bilaga
2
Utredningens
(Fl 1970:69) förslag fill
Fiirordning
om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som
användas för framställning av fettemulsion m. m.
Härigenora förordnas, att 9 § förordningen (1953:
397) angående avgift för fettvaror sora användas för framställning av
fettemulsion m. ra. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Överinseendet å kontrollen att Förordningen (1959:92) om
avgift
behörigen erlägges handha- förfarandei vid viss konsumtions-
ves av kontrollstyrelsen. beskattning gäller i tillämpliga
delar
i fråga om avgift enligt denna förordning. Överinseendet å kontrollen att
avgift behörigen erlägges handhaves av kontrollstyrelsen.
TiUverkare är pliktig att för tUlsyn bereda
kontrolltjänsteman, närhelst denne det påfordrar, tillttäde tUl samtUga för
tUlverkarens rörelse använda lokaler, att meddela kontrollstyrelsen eller
kontrolltjänsteman alla begärda upplysningar angående inköp och förbrukning i
rörelsen av fettvaror samt att stäUa sig tUl efterrättelse de särskilda
föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll
över avgiftens behöriga eriäggande meddelar, ävensom de anvisningar, sora kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.
TiUverkare, sora enUgt lag är skyldig föra
handelsböcker, åligger därjämte att vid anfordran hålla dessa med tUlhörande
handlingar tUlgängUga för kontrolltjänsteman.
Denna
förordning träder i kraft den
Prop.
1974:159 99
Bilaga
3
Utredningens
(Fi 1970: 69) förslag tiU
Förordning
om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt ocb gåvoskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen
(1941:416) ora arvsskatt och gåvoskatt
dels att 52 och 53 §§, 55 § 2 mom, samt 61 § skall
ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas tre nya
paragrafer, 52 a, 52 b och 61 a §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
52 §1 1 ra o ra. Skatt enligt denna förordning
skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inora sex veckor
efter det att beslut om skattens faststäUande meddelats eller den enligt 64 § 1
mom. förordnade granskningsrayndigheten erhåUit meddelande ora att skattskyldig
vitsordat anmärkning sora framställts av denna myndighet.
Har
jämlikt 17 § anstånd med Har jämlikt 17 § anstånd med
skattens fastställande ägt rum, skattens faststäUande ägt rum,
skall beskattningsmyndigheten skall beskattningsmyndigheten
från dagen då bouppteckning se- från dagen då bouppteckning se
nast skolat vara ingiven eller, där nast skolat vara ingiven eller, där
skatten uttages efter deklaration, skatten uttages efter deklaration,
från dagen då, om anstånd ej be- från dagen då, ora anstånd ej
viljats, deklarationen senast skolat beviljats,
deklarationen senast
vara avläranad till dagen för skat- skolat vara avlämnad till da-
tens fastställande påföra ränta å gen för skattens fastställande på-
skattebeloppet efter den procent, föra ränta å skattebeloppet. Rän-
som Konungen i anslutning lill det lan utgår för visst kalenderår ef-
allmänna ränteläget fastställer ter den årsränta som i december
varje år i december att gälla för månad nästföregående år legat till
del påföljande året. Skall jämlikt grund vid bestämmande av ränte-
54 § skatten förskjutas av döds- satsen enligl 27 § 3 mom. upp
höet, påföres vid skattens faststäl- bördsförordningen
(1953: 272).
lande ränta utan uppdelning å de Skall järalikt 54 § skatten förskju-
särskilda skattskyldiga. Vad av be- tas av dödsboet, påföres vid skat-
räknad ränta överskfuler helt tens fastställande ränta utan upp-
krontal bortfaller. delning å de särskUda skattskyl
diga. Örelal som uppkommer vid
ränteberäkningen jämnas till när
mast högre hela krontal.
Skatten järate ränta, där sådan påförts, skaU, då
underrätt är beskatt-ningsrayndighet, betalas tiU länsstyrelsen i det län, dit
underrätten hör, och eljest tiU den länsstyrelse, sora är
beskattningsrayndighet.
1
Senaste lydelse 1964: 310.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydehe
Föreslagen lydehe
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mora. Vid eriäggande av arvsskatt, sora jämlikt
54 § skall av dödsboet förskjutas, må efter tillstånd av
beskattningsmyndigheten intill ett belopp, raotsvarande högst hälften av
skatten, såsom betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vUket,
jämlikt gällande bestämmelser angående inteckning i fast egendom, tomträtt,
vatlenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier eller förlagsegendom, inteckning
meddelats i boet tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av
sådant skuldebrev.
Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom
betalningsmedel eller säkerhet endast i den mån detsamraa fastställts att gäUa
inom det värde, tUl vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående
arvsskattens fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att
inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som Ko-mmgen föreskriver.
överstiger
den arvsskatt, som skaU av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte,
intiU skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland
dödsboets tUlgångar, eller skuldebrev, för vilket länmas säkerhet i
börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i enlighet med de
föreskrifter Konungen meddelar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ä
skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter den
procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer
varje år i decem ber att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den
dag då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu
är fråga.
A
skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter
räntesats enligt 1 mom. Räntan räknas från den dag då beslut meddelats om att
skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga, öretal som uppkommer
vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
52 a § Fastställer överrätt skatt till högre belopp
än beskattningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar skattskyldig
anmärkning, av den enligl 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten, skall
på sålunda tillkommande skattebelopp utgå ränta efter den årsränta som avses i
52 § 1 mom. Belopp, vara ränta skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre
hela krontal.
Vid beräkning av ränta enligt första stycket skall
iakttagas:
att ränla utgår från utgången av andra månaden
efter den, då beskattningsmyndigheten meddelade beslut angående skatten, dock
att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:159 lOi
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ränta på skatt, som motsvarar lidigare återbetalat
skattebelopp, skall ulgå från utgången av den månad, då skattebeloppet
återbetalades; samt
att ränta utgår lill och med den
månad, då skatten förfaller lill betalning enligt 52 § 1 mom. första stycket,
dock icke för längre tid än två år.
Bestäimnelserna i denna förordning
om skatt skola i tillämpliga delar gälla ränta enligl denna paragraf.
52 b § Har beslut, som föranlett
ränla enligt 52 a §, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått
eller skulle ha utgått med lägre belopp om ändringsbeslutet beaktats vid
ränteberäkningen, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta
åte-rbetalas.
53 §2
I fall, där underrätt fastställt
skatt, skall rätten till den länsstyrelse, som enligt 52 § 1 mom. tredje
stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända tUl rätten ingiven
bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eUer
bouppteckning, som tUlhandahållits rätten järalikt tredje stycket sistaämnda
paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enUgt vad Konungen närmare
bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter, sora fordras för uppbörd av
skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tUlämpning, när överrätt fastställt
skatt till högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig vitsordat
anmärkning som framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket skaU ske tUl postgirokonto hos länsstyrelsen. Inbetalningen
sker kostnadsfritt. Skatten skall anses vara eriagd den dag, då
inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort inkommit tUl
postanstalt.
Har skatt icke erlagts inom Har skatt icke erlagts inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen, föreskriven tid, skall länsstyrelsen,
om ej annat följer av vad i 6 § om ej annat följer av vad I 6 §
sista stycket stadgas, förordna om sista stycket stadgas, förordna om
uttagande av felande belopp i den uttagande av felande belopp och
ordning, sora enligt uppbördsför- reslavgift i den ordning, som
ordningen gäUer för indrivning enligt uppbördsförordningen
av restförd skatt. Avgifi för in- (1953:272) gäller för indrivning
drivningen skall ulgå enligt av restförd skatt. Därvid äga be-
Senaste lydelse 1969: 386.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydehe
grunder
som av Konungen be-
Föreslagen lydelse
stämmelsema om reslavgift i
stämmas. nämnda förordning motsvarande
lillämpning.
Handlmg, som enligt första stycket tillställts
länsstyrelsen och som ingivaren äger återfå, må länsstyrelsen icke utiämna tUl
denne förrän skatt, med vars eriäggande anstånd ej medgivits, blivit eriagd.
Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Handling
som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars
eriäggande anstånd ej medgivits, blivit eriagd. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.
55 §3
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 mom.,
och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en fjärdedel
av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande
skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall
verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de
följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och
skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. A skatt, raed
vars eriäggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent, som
Konungen i anslutning till del allmänna ränteläget fastställer varje år i
december alt gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag, då
anståndsbeslutet meddelats.
2
mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 mom.,
och skall uppgå, om skatten uppdelas I endast två poster, minst tUl en fjärdedel
av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande
skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall
verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de
följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller tUl betalning; och
skola dessa inbetalningar uppgå tUl sinsemellan lika belopp. A skatt, med vars
eriäggande anstånd åtnjutes, utgår ränta efter den årsränta som avses i 52 § 1
mom. Räntan räknas från den dag, då anståndsbeslutet meddelats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Äger
på grand av bestämmelsema i 27 §, 33 § 3 mom. eller 5659 §§ eller enligt
överrätts beslut dödsbo eller skattskyldig återfå eriagd skatt, skall i den
ordnmg, som i fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven,
skattebeloppet på ansökan kostaadsfritt återbetalas ändå att tiU grund för
återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av
3
Senaste lydelse 1958: 562.
Äger
på grund av bestämmelserna i 27 §, 33 § 3 mom. eller 5659 §§ eller enligt
överrätts beslut dödsbo eller skattskyldig återfå eriagd skatt, skall i den
ordning, som i fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven,
skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till gmnd för
återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft.
Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å
återbetalat belopp erhålla ränta efter fem procent om året från och med den
dag beloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat
till den dag detsamma återbekommes; dock må ränta ej utgå för längre tid än
till dess trettio dagar förflutit efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt
vilkel beloppet skall återbe-kommas, och i varje fall ej för längre tid än elt
år från det underrätt eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens
fastställande.
I faU, sora avses i 57 och 58 §§,
ankoraraer det på Konungen att förordna I vad mån ränta skall utgå å
skattebelopp, som åberbeta-las; dock må ränta ej beräknas efter högre räntefot
eller för längre tid än I första stycket är stadgat.
Föreslagen
lydelse
underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft.
Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å
återbetalat belopp erhålla ränta efter den årsränta som avses i 52 § 1 mom.
Belopp, vara ränla skall beräknas, avrundas HU närmast lägre hundratal kronor.
Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela
krontal.
I fall, sora avses i 57 och 58 §§,
ankommer det på Konungen att förordna i vad mån ränta skall utgå å
skattebelopp, som återbetalas; dock må ränta ej beräknas efter högre räntefot
än i första stycket är stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har jämlikt 55 § anstånd medgivits
med eriäggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp, som
utestår oguldet, avlänmad skuldförbindelse återställas. Avser befrielse endast
del av oguldet skattebelopp, skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån
nedsättas.
61a § Ränta enligt 61 § första
siycket ulgår från utgången av den månad, då skattebeloppet efter meddelat
beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då
beloppet utbetalas.
Har beslut, som föranlett ränla
enligt 61 § första stycket, ändrats på sådant sätt alt ränla icke skulle ha
utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats
vid ränteberäkningen, skall för mycket uppburen ränla återbetalas. Beslämmelserna
i denna förordning om skalt skola därvid gälla i tillämpliga delar.
Denna förordning träder I kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
4
Utredningens
(Fi 1970: 69) förslag till
Förordning
om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
Härigenom
förordnas, att 14 § 2 mom., 17 a §, 21 § och 36 § 3 mom. förordningen (1958:
295) om sjömansskatfi skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
m o m. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall reslavgift
(griindavgi/t och tilläggsavgift) utgå beräknad enligt 58 § 1 mom.
uppbördsförordningen (1953:272). Tilläggsavgift ulgår dock från den 15 i
tredje månaden eller, i fråga om skatt för redovisningsperioden novemberdecember,
den 15 i andra månaden efter utgången av den tidpunkt, då skatten rätteligen
skolat erläggas.
2 ra o ra.2 Inbetalas sjömansskatt senare än i 1
mom. sägs, skall reslavgift och tilläggsavgift utgå beräknade enligt bestämmelserna
i 58 § 1 mom, första, andra och tredje styckena uppbördsförordningen.
Tilläggsavgiften bestämmes därvid i förhållande till det anlal lidrymder av
sex månader, utöver den första, som påbörjats efter utgången av den lidpunkt,
då skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av
sjömansskatlenämnden fastställes till betalning eller, i fall som avses i 17 a
§ andra styckel, kravet överlämnas till indrivning.
Redovisas icke sjömansskatt i behörig ordning,
utgår reslavgift beräknad enligt 58 § 1 mom. fjärde stycket
uppbördsförordningen.
17
a §
Bestrides riktigheten av revisionskrav eller
inbetalas icke det belopp kravet avser skaU det understäUas
sjömansskattenämnden. Fiimer nämnden kravet lagligen grundat, skall den
fastställa beloppet till betalning.
Avser
kravet skatt som redaren avdragit men icke inbetalat och har redaren icke besttitt
kravets riktighet, skall kravet icke underställas sjö-raansskattenäranden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Redare
eller sjöraan, som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande
belopp, är skyldig att på beloppet erlägga reslavgift enligt 14 § 2 mom.
Redare
eller sjöman, som har att eriägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp,
är skyldig att på beloppet erlägga reslavgift (grundavgift och tilläggsavgift)
enligt 58 § 1 mom. uppbörds-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förordningen
omtryckt 1970: 933,
2 Senaste
lydelse 1971: 814,
Prop. 1974:159 105
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
förordningen (1953:272). Till-läggsavgifl utgår dock från den 15 i
andra månaden efter den då beloppet fastställdes lill belalning.
21 § 1 ra o m. Det åligger sjömansskattenämnden att
1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vUka
de anställda skola eriägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt
vilken sjömansskatt skall beräknas,
2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar
skola uppskattas vid beräkning av sjömansskatt,
3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av
skatteavdrag,
4) pröva ärenden angående revisionskrav,
5) meddela beslut i andra frågor rörande eriäggande
och beräknande av sjömansskatt,
6) fastställa de belopp, med vUka ersäitning skall
utgå till kommun, landstingskommun och allmän försäkringskassa,
7) lämna anvisningar i frågor angående eriäggande och
uppbörd av sjömansskatt,
8) med tUlämpning av bestäm- 8) med
tillämpning av bestämmelser som riksskatteverket utfar- melser
som riksskatteverket utfärdar meddela befrielse från skyl- dar
m.eddela befrielse från skyldighet att erlägga reslavgift eller dighet
att erlägga reslavgift enligt tilläggsavgift enligt denna förord- denna
förordning,
ning,
36 §
3 mom. Sjöman eller redare 3 ra o m. Sjöraan eller redare
som
har rätt att återfå för mycket som har rätt att återfå för mycket
eriagd skatt skall erhålla ränta, eriagd skatt skaU erhåUa ränta på
därå efter fem procent för år. beloppet. Räntan utgår för visst
Uppkommer öretal vid beräkning kalenderår efter den årsränta som
av sådan ränla, skall räntebelop- i december månad nästföregående
pel jämnas tUl närmast högre hela år legal till grund vid bestäm-
krontal. Ränta utgår dock icke, mande av räntesatsen enligt 27 § 3
om räntebeloppet understiger tio mom. uppbördsförordningen
kronor. (1953:272). Belopp, vara ränta
skall
beräknas, avrundas lill närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer
vid ränteberäkningen jämnas till närraast högre hela krontal.
Vid
beräkning av ränta skall iakttagas,
att ränta utgår från och med att ränta utgår för
skatt, som
den 1 juli året efter det år skatten erlagts under beskattningsåret,
erlagts, från och med den 1 juli nästföl-
jande år saml för annan skatt, om den erlagts under förra hälften av
eu kalenderår, från och med den
Prop. 1974:159 106
Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse
1 därpå fölfande juli och, om den erlagts under senare hälften av ell
kalenderår, från och med den 1 därpå fölfande januari,
att ränta utgår tUl och raed den månad, då beslut
om återbetalning meddelas.
Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig
återbetala vad han sålunda uppburit för mycket, Bestäramelserna om
revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning.
Denna
förordning träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 5
Utredningens (Fi 1970: 69) förslag till
Kungörelse om ändring i kungörelsen (1964: 805) om uppbörd
och redovisning av särskild skatt på vissa lotterivinster
Härigenom förordnas i fråga om
kungörelsen (1964: 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt på vissa
lotterivinster
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i kungörelsen skall införas två nya paragrafer, 3
a och 3 b §§, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har skatt icke erlagts eller erlagls med lägre belopp än
som enligt konlrolhtyrelsens beslut skall erläggas, skall styrelsen anmana
anordnaren av lotteriet att omedelbart inbetala felande belopp. Överstiger
inbetalt belopp vad som enligl beslutet skall erläggas, äger anordnaren
omedelbart återfå det överskfutande beloppet jämte ränta.
Eflerkommes ef anmaning enligt första slyckel, skall
förfallet skattebelopp jämte ränta på framställning av kontroUstyrelsen
omedelbart uttagas genom utmätning.
Ränta utgår enligt de grunder som
anges i 27 och 29 §§ förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning.
Erlägges icke skatt, för vilken
anmälan ingivits eller som fastställts enligt 2 § andra stycket, inom den för
anmälans avgivande bestämda liden utgår reslavgift (grundavgift).
Grundavgift ulgår även när skatt i
annat fall än som avses i första stycket icke erlägges inom tid som bestämts av
riksskatteverket.
På obetalt skattebelopp som avses i första och andra
styckena utgår även reslavgift (tilläggsavgift) för varje påbörjad period av
två månader, räknat i fråga om skattebelopp enligt första stycket från den 15
i andra månaden efter den, då tiden för anmälans avgivande gick till ända, och
i fråga om skattebelopp enligt andra stycket från den 15 i andra månaden efter
den då beloppet skolat erläggas enligt riksskatteverkets beslut.
Grundavgift ulgår med tre öre för
varfe hel krona av ej eriagt belopp, dock med minst tio kronor. Tilläggsavgift
utgår med två öre för varje hel krona av ej eriagt belopp och påföres för
högst nio perioder, beräknade enligl iredje stycket. Öretal som uppkommer
Prop.
1974:159 108
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid beräkning av reslavgift jämnas till närmast högre hela
krontal.
Bestämmelserna i 58 § 2 mom.
uppbördsförordningen (1953: 272) om befrielse från reslavgift äga motsvarande
tillämpning i fråga om skatt enligt denna kungörelse.
3a § I fall som avses i 3 § andra
stycket utgår ränta enligt de grunder som anges i 27 och 27 a §§ förordningen
(1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Överstiger inbetald skatt vad som
skall erläggas äger anordnaren omedelbart återfå det överskjutande beloppet
jämte ränta enligt de grunder som anges i 29 och 29 a §§ nämnda förordning.
3b § På framställning av riksskatteverket
skall förfallet skattebelopp jämte reslavgift omedelbart uttagas genom
utmätning.
Denna kungörelse träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
6
Utredningens
(Fi 1970: 69) förslag till
Kungörelse
om ändring i uppbördskungörelsen (1967: 626)
Härigenom
förordnas, att 61 § uppbördskimgörelsen (1967: 626) skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgifier och liknande medel, som får uttagas genom
utmätning utan föregående dom eller utslag, indrives enligl föreskrifier om indrivning
av skatt i uppbördsförordningen och denna kungörelse. I mål om indrivning av
sådana medel utgår reslavgift enligl samma grunder som i uppbördsförordningen,
dock med högsl sextio kronor.
Fraraställning ora indrivnmg göres hos
kronofogdemyndigheten i den ort där den betalnlngsskyl-dlge har sitt hemvist
eller medlen eljest kan uttagas. Influtna medel redovisas om möjligt dagligen
över postgiro till den som begärt indrivningen. Indrivningsuppdraget
slutredovisas snarast möjligt. Har ärendet redovisats med hindersbevis,
åligger del kronofogdemyndigheten att vidtaga förnyad åtgärd för indrivning av
medel endast om det göres sannolikt att de kan utlagas till någon del.
Staten tillkommande fordran på avgift eller
liknande medel, som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, indrives i
samma ordning som skall enligt uppbördsförordningen (1953: 272). Därvid ulgår
reslavgift (grundavgift och tilläggsavgift) enligt 58 § 1 mom. förordningen.
Tilläggsavgift utgår från den 15 i andra månaden efter den då fordringen
överlämnades till indrivning. För tid efter överlämnandet utgår ej ränta, som
kan vara särskUt föreskriven.
Framställning om indrivning göres hos
kronofogdemyndigheten i den ort där den betalningsskyldige har sitt hemvist
eller medlen eljest kan uttagas. Influtna medel redovisas ora möjligt dagligen
över postgiro till den som begärt indrivnmgen. Indrivningsuppdraget
slutredovisas snarast möjligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
kungörelse träder i kraft den
Prop. 1974:159 110
Innehåll
Propositionen
................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... 1
Författningsförslag
............................................. .... 2
Utdrag
av statsrådsprotokollet .............................. .. 38
Inledning
.......................................................... .. 38
Nuvarande
ordning................................................ 40
Räntor
enligt UF................................................ 40
Räntor
enligt vissa andra författningar................... 43
Utredningen......................................................... 45
Inledning
....................................................... .. 45
Räntor
enligt UF .............................................. 45
Kvarskatteräntan............................................ .. 45
Ö-skatteräntan
.............................................. 50
Övriga
räntor enhgt UF..................................... 51
Räntor
enligt vissa andra författningar, m. ra........... 54
Remissyttrandena................................................. 54
Allmänt
....................................................... .. 54
Räntomas
anknytning tUl det aUmänna ränteläget.... 56
Kvarskatteränta
kvarskatteavgift...................... .. 56
Övriga
räntor enligt UF, m, m............................... .. 59
Räntor
enligt vissa andra författningar................... 61
Departementschefen
......................................... 61
Allmänt
om ränta vid skatteuppbörden .................. 61
Räntor
enligt UF, ra. m........................................ 63
Kvarskatteräntan
kvarskatteavgiften ............. 63
Ö-skatteräntan
.............................................. 67
Restitutionsräntan
....................................... 68
Respiträntan
.............................................. 70
Anståndsräntan
.......................................... .. 70
Reslavgift
erdigt uppbördskungörelsen, m. ra........ 71
Avdrag
för preliminär A-skatt i visst fall............... .. 72
Avskrivning
av skatt i visst fall........................... .. 72
Räntor
enligt AGF............................................... .. 74
Räntor
enligt SjF ............................................ 74
Räntor
enligt vissa andra författningar ................... 75
Speciella
frågor ............................................... 76
Debiteruig
av kommunalskatt vid eftertaxering, m. m 76
Specialmotivering
.......................................... ... 79
UF................................................................ . 79
AGF
............................................................. . 82
Hemställan
....................................................... 84
BUagor
............................................................. 85
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM! »74 740545
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
40 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (36)
36 kopplingar i 26 dokument.
- Prop. 2001/02:25 En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter s. 169 i texten
- Prop. 2000/01:21 Ansvaret för inregistrering av bouppteckningar och för arvsbeskattning, m.m. s. 65 om s. 74 i texten
- SOU 2000:76 Hyresgästinflytande vid ombyggnad s. 84 i texten · dokumentnivå
- Prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler s. 120 i texten
- Prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m. m. s. 349 om s. 63 · s. 350 om s. 70 i texten
Rättsfall (4)
4 kopplingar.
- RÅ 1996 ref. 41 om s. 66 i texten
- NJA 1987 s. 549 om s. 64 i texten
- NJA 1986 s. 655 om s. 77 i texten
- NJA 1986 s. 570 om s. 83 i texten