Sök i Ratio Lex

KungI. Maj:ts proposition med försIag till lag om ändring i utlänningslagen lagen (1954:193) och i lagen (1972:650) om rätt till ledighet

1974 · 62 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:31, KungI. Maj:ts proposition med försIag till lag om ändring i utlänningslagen lagen (1954:193) och i lagen (1972:650) om rätt till ledighet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 31 år 1974 Prop. 1974: 31

Nr 31

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1954:193) och i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande
i svenskundervisning för invandrare; given den 7 februari 1974.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet
över arbetsmarknadsärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

CARL GUSTAF

ANNA-GRETA
LEIJON

Propositionens
huvudsaldiga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (1954: 193) och lagen (1972:
650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för
invandrare.

EiUigl
förslaget till ändring i utlänningslagen får Kungl. Maj:t förordna att utiänning
inte får anställas för befattning på svenskt fartyg i utrikes fart utan tUlstånd.
Sådant tillstånd kallas anställningstiUstånd. Anställnrngstillstånd meddelas
och återkallas av arbetsmarknadsstyrelsen, som också blir tUlsynsmyndighet. AnslällningstUlstånd
får dessutom meddelas av sjömansförmedling som Kungl. Maj:l eller myndighet,
som Kungl. Maj:t utser, bestämmer och av svensk utlandsmyndighet, som ministern
för utrikes ärendena bestämmer. Arbetsgivare som anställer utlänning som inte
har föreskrivet tillstånd straffas med dagsböter.

Förslaget
till ändring i lagen om rätt tUl ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare innebär all lagens tillämpningsområde
utvidgas. Lagen föreslås gälla även sådana utiändska sjömän på svenskt fartyg
i utrikes fart som har anställningstillstånd eller är undantagna från
skyldighet all ha sådant tillstånd. Kravet på bosättning eller kyrkobokföring
här i riket för räll till ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning
skall inle gälla dessa utlänningar.

Lagändringarna
avses träda i kraft den 1 juli 1974.

1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31

1 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom förordnas i fråga om utlänningslagen (1954:
193),

dels all 3, 15 och 63 §§ samt rubriken närmast före 15 §
skall ha

nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 16 a §, av
nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Den kontroll över utlänningar. Den
kontroll över utlänningar,

som
erfordras för tillämpningen som erfordras för tillämpningen

av denna lag, skall utövas under av denna lag skall, om ej annat

ledning av en central utlännings- följer av tredje stycket, utövas un-

myndighet. Konungen förordnar, der ledning av en central utiän-

vilken myndighet som skall vara ningsmyndighet. Konungen för-

central utlänningsmyndighel. ordnar,
vilken myndighet som

skall vara
central ullärmingsmyn-

dighet.

I ärende som avses i denna lag äger den centrala ullänningsmyndig-heten
inhämta yttrande från en nämnd (utlänningsnämnden). Nämnden skall beslå av tre
ledamöter som, jämte en eller flera suppleanter för var och en av dem, utses av
Konungen för viss lid. En av ledamötema och suppleant för denne skall vara
eller hava varit innehavare av domarämbete.

7 fråga om utlänningar som avses i 15 § första stycket 2
utövas kontroll enligt första stycket under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetstillstånd Arbetstillstånd och anställnings-

tillstånd

15 §

Konungen äger förordna att ut- Konungen får förordna att ut-

länning
icke utan tillstånd (arbets- länning icke utan tillstånd får

tUlstånd) må här i riket innehava 1. innehava anställning här i ri-

anställning eller, i annan egenskap ket eller, i annan egenskap än han-

än handelsresande, utöva verk- delsresande, utöva verksamhet

samhet som föranledes av anställ- som föranledes av anställning

ning utomlands. utomlands (arbetstillstånd),

2. innehava anställning som avser befattning på svenskt
fartyg i utrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligl första stycket skall icke gälla
utlänning, som innehar bosältningstillstånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 a §

Anställningstillstånd meddelas för anställning som avser
befattning på visst fartyg eller vissa fartyg eller på fartyg som ägas av
visst rederi. Tillståndet får förbindas med de föreskrifter som behövas.
Tillstånd får återkallas, om särskUda skäl föreligga.

Anställningstillstånd meddelas och återkallas av
arbetsmarknadsstyrelsen. Tillstånd får dessutom meddelas

1. av sjömansförmedling som

Konungen eller myndighet, som

Konungen utser, bestämmer och

2. av svensk utlandsmyndighet

som ministern för utrikes ären

dena bestämmer.

63 §

Underlåter utlänning, som ulan Underlåter utlänning, som utan

erforderligt tUlstånd uppehåller erforderligt tillstånd uppehåller sig

sig i riket, i riket,

att göra ansökan om tUlstånd; alt göra ansökan om
tillstånd;

eller eUer

innehar utlänning sådan anställ" innehar utlänning sådan anställ

ning eller utövar han sådan verk- ning
eller utövar han sådan verk

samhet, för vilken arbetstUlstånd samhet,
för vilken arbelstUlstånd

fordras, ulan alt hava sådant tUl- fordras,
utan alt hava sådant till

stånd; eller stånd; eller

har någon utlänning i sin tjänst, har någon utlänning i sin tjänst,

ehuru denne icke, då så erfordras, ehuru denne icke, då så erfordras,

har arbetstillstånd, har arbetstillstånd eller anställ

ningstillstånd,

straffes med dagsböter. straffes med dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare;

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972: 650) om rätt lUl
ledig-hel och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare dels all 1
och 4 §§ skaU ha nedan angivna lydelse, dels att i övergångsbestämmelserna till
lagen skall införas en ny punkt, 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäUer här i landet Denna
lag gäller här i landet

bosalt utiändsk arbetstagare, som bosall utiändsk
arbetstagare, som

har arbetstUlstånd. Föreligger icke har arbetstillstånd. Föreligger icke

skyldighet för arbetstagaren att ha skyldighet för arbetstagaren att ha

arbetstillstånd eller är han befriad arbetstUlstånd eller är han befriad

från sådan skyldighet, gäller lagen från sådan skyldighet, gäUer lagen

om han är kyrkobokförd här i lan- om han är kyrkobokförd här i lan

det, det. Lagen gäller också utländsk

sjöman som, utan att vara bosatt eller kyrkobokförd här i
landet, är anställd på svenskt fartyg i utrikes fart och som har anställningstillstånd
eller är undantagen från skyldighet att ha sådant tillstånd.

Lagen gäller icke arbetstagare

1.
som har
svenska, danska eller norska språket till modersmål eller som eljest har sådana
kunskaper i någol av dessa språk all undervisning, som avses i denna lag, icke
kan anses erforderlig,

2.
som genomgått
undervisning som avses i denna lag eller sådan undervisning i svenska språket,
som meddelats i samband med arbetsmarknadsutbildning eller i
arbetsmarknadsstyrelsens mollagningsförlägg-ningar för flyktingar,

3.
som sysselsätts
i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller

4.
som är anställd
i arbetsgivarens hushåll.

4 §

Arbetsgivaren skall så snart del kan ske upplysa
nyanställd arbetstagare om hans rättigheter enligt denna lag. Arbetsgivaren
skall inom 60 dagar från anställningens början bereda arbetstagaren möjlighet lUl
ledighet för att påbörja undervisningen.

Har arbetstagaren påbörjat men icke avslutat
undervisningen under anställning hos tidigare arbetsgivare, har arbetstagaren i
ny anställning rätt lUl ledighet och lön enligl denna lag för alt fortsätta
undervisningen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31

Nuvarande lydelse

Har arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter enligt första
stycket, upphör hans övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot arbetslagaren,
om denne ej påbörjat undervisningen inom två år från del han tillträdde sin
första anställning här i landet.

Föreslagen lydelse

Har arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter enligl
första stycket, upphör hans övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot
arbetstagaren, om denne ej påbörjat undervisningen inom två år från del han
tillträdde sin första anstäUning här i landet eUer, som sjöman, på svenskt
fartyg i utrikes fart. Hänsyn skall dock icke tagas till sådan
sjömansanställning som tillträtts före den 1 fiUi 1974.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5. I stället för vad i punkterna 14 föreskrives gäller
beträffande sjöman, som avses i 1 §, följande bestämmelser.

a)
Är
sjöman anställd när denna lag träder i kraft räknas arbetsgivarens skylcUgheter-
enligt 4 § första stycket och tidsfristen i 4 § tredje stycket från ikraftträdandet.

b)
Anställes
sjöman på svenskt fartyg i utrikes fart efter det denna lag trätt i kraft och
har han före ikraftträdandet innehaft sådan anställning eller anställning här
i riket, räknas tidsfristen i 4 § tredje stycket från tillträdandet av första
anställningen efter ikraftträdandet.

c)
Har sjöman
under tiden den 1 januari 1973den 30 juni 1974 fått ledighet eller lön i
enlighet med denna lag får det antal timmar, som ledigheten eller lönen
avsett, avräknas från vad som i detta avseende åligger arbetsgivaren enligt
lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31

Utdrag
ur protokollet över arbetsmarknadsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 7 februari 1974.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, GEIJER, NORLING, LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN,
GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Statsrådet
Leijon anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ändring i utlänningslagen och i lagen om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare och anför.

1
Inledning

I
framstäUning liU Kungl. Maj:t den 28 oktober 1970 hemställde Svenska
sjöfolksförbundet, att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en utredning om
arbetstillstånd för utomnordiska sjömän vid anställning på svenskt fartyg i
utländsk hamn. Remissyttranden över framställningen inhämtades från
sjöfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och statens invandrarverk (SIV),
vilka tUlslyrkte framställningen, samt Sveriges redareförening, som avstyrkte
den. Till sitt remissyttrande fogade SIV avskrift av en till verket ställd
skrivelse från redareföreningen, i vUken föreningen hemställde om utökade
möjligheter att ulan arbetstillstånd anställa utländsk sjöman på svenskt fartyg
i svensk hamn. Enligt verkets remissyttrande var de frågor som hade väckts av
såväl sjöfolksförbundel som redareföreningen så komplicerade och omfattande alt
de borde utredas i särskild ordning.

I prop. 1971: 158 angående
vissa beslut fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970
vid dess femtiofemte sammankomst (åttonde sjöfartskonferensen) anmälde chefen
för kommunikationsdepartementet bl. a. en av Internationella
arbetsorganisationen (ILO) vid sjöfartskonferensen år 1970 antagen resolution
om minimi-grundlön för matroser. I propositionen (s. 2829) anförde departementschefen
att den i resolutionen behandlade frågan hade nära saraband med sjöfolksförbundels
förutnämnda begäran om utredning. Den fortsatta beredningen av sistnämnda
ärende borde enhgt departementschefen därför avvaktas. Vad departementschefen
sålunda anförde föranledde inte något uttalande från riksdagen (SoU 1971: 43, rskr
1971: 302).

Enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1972 uppdrog då-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 7

varande
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, åt en särskild sakkurmig
all, med beaktande av yad som hade anförts i prop. 1971: 158, utreda frågan om
arbetstillstånd för utomnordiska medborgare vid anställning på svenskt fartyg.

Den
sakkunnige, som för sitt arbete antog benämningen utredningen om arbelstUlstånd
för sjömän, avgav i juli 1973 belänkandet (Ds In 1973: 12) AnstäUningstillstånd
för utomnordiska medborgare vid anställning på svenskt fartyg. Belänkandet
innehåller förslag lUl ny lagstiftning. Lagförslaget torde få fogas till
protokollet som bilaga.

Efter
remiss har yttranden över belänkandet avgetts av sjöfartsverket, skolöverstyrelsen
(SÖ), AMS, som bifogat yttranden från länsarbetsnämndema i Stockholms,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, SIV, utredningen om
mönstring (K 1970: 44), invandrarutredningen (In 1969: 22), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges redareförening, Rederiföreningen för
mindre fartyg. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska sjöfolksförbundel,
Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet. Utrikesdepartementet
har överlämnat yttranden från generalkonsulalen i Antwerpen, Genua, Hamburg och
New York samt från ambassaden i London.

'
Byråchefen Ove Jönsson, AMS. Följande har som experter biträtt den sakkunnige:
avdelningschefen Ingemar K. N. Källberg, SIV, avdelningsdirektören Knut E. Tufvasson,
sjöfartsverket, förbundsordföranden Gunnar B. S. Karlsson, Svenska sjöfolksförbundel,
och sjökaptenen N. Douglas Forssblad, Sveriges, redareförening.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 8

2
Anställningstillstånd för utländska sjömän

2.1
Nuvarande förhåUanden och gäUande bestämmelser om arbetstillstånd

2.1.1
Arbetsmarknaden för sjömän

Ar
1967 fanns i Sverige 159 rederier anslutna till Sveriges redareförening. Dessa
rederier hade 543 fartyg på sammanlagt 4 329 500 bruttoton och 17 920 personer anstäUda
ombord. Under de följande åren minskade antalet rederier, fartyg och anställda
samtidigt som lon-nagel ökade. År 1973 fanns sålunda 138 rederier anslutna tUl
föreningen. De hade 385 fartyg på sammanlagt 5 242 300 bruttolön. Den totala
bemanningen uppgick liU 13 618 personer. Som jämförelse kan nämnas att det
totala antalet svenska fartyg på nunst 100 bruttoton var 696 år 1973. De i
handelssjöfart sysselsatta svenska fartygen uppgick till 801 år 1967 och 674 år
1971 med ett sammanlagt tonnage av ca 4 555 000 bratlolon resp. ca 4 895 000 braltolon.
Av dessa fartyg var 627 resp. 495 fartyg på sammaiUagt ca 4 476 000 bmtloton
resp. ca 4 815 000 bruttolön uthyrda tiU utiandet, msalta i fart mellan Sverige
och utiandet eller i fart mellan utländska hamnar.

Bemanningen
ombord på svenska fartyg och omfattningen av utländsk personal i den svenska
handelsflottan framgår av följande tabeller.

Tabell
1. Bemanning på de i handelssjöfart åren 19671972 använda fartygen om minst
100 ton brutto.

År

Befäl

Manskap

Summa

1967

5 459

13 765

19 224

1968

5 224

13 149

18 373

1969

Pi;

4 991

12 257

17 248

1970

4 395

12 210

16 605

1971

m.

4138

11490

15 628

1972

4 244

11345

15 589

Källa:
SCB

Tabell
2. Bemanning av utländska medborgare per den 30.10 åren 1967 1972, anställda
på svenska handelsfartyg om minst 300 ton brutto.

År

Nordiska

Andra

Summa

Andra uti. i

medborgare

utiänningar

antal

% av total bemanning

1967

2169

4 001

6170

22,6

1968

2 201

3 923

6 124

22,9

1969

2 105

3 666

5 771

23,0

1970

2 208

3 531

5 739

22,9

1971

2 000

2 904

4 904

20,9

1972

2 045

3 015

5 060

20,7

Källa: SCB

Källa:

Statistisk
årsbok 1973.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Av uppgifterna i det föregående och tabellerna framgår alt
utvecklingen har gått mol färre men större fartyg och att personalbehovet
samtidigt minskat. De utländska sjömännen svarar totalt för en relativt stor
andel av besättningarna på de svenska fartygen. Andelen utomnordiska sjömän
har varit i stort sett oförändrad, 2223 % åren 19671970, men den har därefter
minskat tiU något under 21 %.

I tabellerna 3 a)c) belyses arbetslöshetssituationen för
sjömän i Sverige och de s. k. centralhamnarna. Med centralhamn förstås enligt 1
§ kungörelsen (1950: 473) angående understöd till sjömän vid arbetslöshet i
utländsk hamn sådan utiändsk hamn i vilken enligl Konungens bestämmande arbetslöshetshjälp
och förskoll på understöd från svensk erkänd arbetslöshetskassa får utbetalas
till arbetslösa sjömän.

Tabell 3. Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa tUlhörande
sjöfolkets, fartygsbefälets och maskinbefälets arbetslöshetskassor. (Källa:
AMS)

a) 1971

År/månad

Arbetslöshetskassa

1971

Sjöfolkets

Fartygsbefälets

Maskinbefälets

Summa

Jan

302

47

20

369

Febr

318

47

22

387

Mars

299

49

16

364

Apr

194

41

13

248

Maj

134

22

6

162

Juni

89

14

6

109

Juli

134

11

7

152

Aug

259

12

15

286

Sept

371

25

14

410

Okt

459

31

18

508

Nov

486

42

30

558

Dec

389

25

19

433

b)
1972

År/månad

Arbetslöshetskassa

1972

Sjöfolkets

Fartygsbefälets

Maskinbefälets

Summa

Jan

463

37

25

525

Febr

456

36

25

517

Mars

374

40

14

428

Apr

246

33

23

302

Maj

138

21

13

172

Juni

113

14

15

142

Juli

141

13

3

157

Aug

188

10

12

210

Sept

320

13

10

343

Okt

438

36

25

499

Nov

509

25

30

509

Dec

358

24

39

421

> Enligt kungl. brev 1951-03-02,1955-03-25 och
1957-07-19 skall hamnarna i Antwerpen, New York, San Francisco, Rotterdam,
Marseille, Genua, Sydney, Melbourne och Rouen utgöra sådana centralhamnar som
avses i kungörelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 10

c)
1973

Är/månad Arbetslöshetskassa

1973 Sjöfolkets Fartygsbefälets
Maskinbefälets Summa

Jan

439

37

40

516

Febr

398

49

22

469

Mars

334

40

23

397

April

217

27

43

287

Maj

134

12

13

159

Juni

88

19

18

125

Juli

138

11

24

173

Aug

214

17

14

245

Sept

285

35

26

346

Okt

333

32

24

389

Nov

331

27

21

379

Dec

227

22

14

263

Tabell
4. Vid centralhamnarna anmälda arbetslösa (sammanlagda månadssiffror).

Centralhamn 1971 1972

Antwerpen

1594

1089

Genua

475

382

Marseille

12

9

Melbourne

51

40

New York

85

49

Rotterdam

252

179

Rouen

109

111

San
Francisco

38

19

Sydney

86

77

Summa

2 702

1955

Källa:
AMS

Av
tabellerna 3 a)c) framgår att arbetslösheten är starkt säsongbe-tonad och att
arbetslösheten bland sjömän har varit större under de senare åren.
Arbetslösheten i cenlralhamnarna har, som framgår av tabeU 4, däremot varit
mindre år 1972 än år 1971.

2.1.2
Bestämmelser om arbetstillstånd Utlänningslagen

Utiändskt
medborgare har inte någon ovUlkorlig rätt att resa in och vistas i Sverige
eller vinna sin utkomst här. Enligt svensk rätt kan utlänning, som inte är
önskvärd här, vägras rätt att resa in i landet eller, om han redan befinner sig
här, avlägsnas från landet. Reglerna om tUlstånd och avlägsnande är avsedda
att utgöra medel för både individuell och genereU utiänningskontroll. Den individueUa
konlroUen syftar tUl att skydda landet mot utiänningar som på grund av krimmalilet
eller asocialitet eller av liknade skäl inte är önskvärda här. Den generella utlänningskontrollen
lar i motsats tUl den individuella inle främst sikte på ett kvalitativt
bedömande av den enskilde utlänningen utan syftar huvudsakligen till alt
avväga och kontrollera tUlströmningen av utiänning-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 H

ar
till landet från sådana allmänna synpunkter som rådande arbetsmarknads,
försörjnings- och bostadsförhållanden.

De grundläggande
bestämmelserna om utlänningskonlroUen fuins i utlänningslagen (1954:193), UtiL,
och utiäimingskungörelsen (1969: 136), UtiK. Stalsmaktema har genom prop. 1968:
142 dragit upp allmänna riktlinjer för utlänningspoliliken, bl. a. för arbelstillslåndsgiv-ningen.
Vidare finns vissa andra bestämmelser som måste uppmärksammas vid meddelande
av arbelstUlstånd, t. ex. sjöbefälskungörelsen (1960: 487) som kräver svenskt
medborgarskap för behörighet att vara befälhavare på svenskt handelsfartyg
eller fiskefartyg.

I UtlL anges i stort sett
bara vilka medel som får användas för den genereUa kontrollen, nämligen visering
för rätt till inresa, uppehållstillstånd för rätt att vistas här, arbetstUlstånd
för rätt att ta arbets-atiställning och bosättningstUlstånd, som iimefattar
rätt att både vistas och arbeta i Sverige. Utiäiming som vistas här utan att ha
föreskrivet tillstånd kan förpassas ur landet. I vilken utsträckning elt eller
flera av dessa medel skall utnyttjas har överlämnats åt Kungl. Maj:t alt bestämma.
Regleringen har skett i UtiK.

Kungl. Maj:t äger enligl
15 § UtiL förordna att utlänning måste ha arbetstillstånd för alt få ha arbetsanställning
i Sverige, eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet här som
föranleds av anställning utomlands. Sådant förordnande gäller inte för
utlänning som har bosättningstillstånd. Kungl. Maj:t äger vidare föreskriva alt
utlänning, som ämnar anta arbetsanställning eller utöva verksamhet som fordrar arbetstUlstånd,
inte får resa in i landet förrän arbetstillstånd har meddelats (13 §). Arbetslillstånd
skall meddelas för viss lid och avse visst slag av arbete. Föreligger särskilda
skäl, kan arbetstillstånd återkallas (16 §).

Arbetstillstånd
meddelas och återkallas av den centrala utlänningsmyndigheten, statens
invandrarverk (SIV). I den omfattning Kungl. Maj:l bestämmer får arbetstiUstånd
beviljas, men inte vägras, av polismyndighet eller länsarbetsnämnd. Om dessa myndigheler
finner all ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall ärendet
underställas SIV.

.. o

Ar
fråga om arbetstillstånd av principiell betydelse eller av annan anledning av
större vikt, skall sammanslutning av arbetsgivare och arbetstagare inom
verksamhetsområdet beredas tillfälle att uttala sig vid frågans handläggning
(16 §). Beslut i ärende om arbetstillstånd kan inte överklagas (49 §).

Enligt 6 § UtiL får Kungl.
Maj:t vidare utfärda bestämmelser om anmälan av utiännings vistelse och arbetsanställning
här i landet.

Utiänning som utan
arbetstillstånd innehar anställning eller utövar verksamhet för vilken tillstånd
fordras eUer den som har sådan ut-liinning i sin tjänst kan straffas med
dagsböter (63 §). Enligt 64 § kan vidare den som inte gör anmälan enligt
författning utfärdad med stöd

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 12

av
lagen, eller i sådan anmälan eller i ansökningsärende enligt lagen eller med
stöd av lagen utfärdad författning mot bättre velande lämnar oriktig uppgift
straffas med dagsböter eller där omständigheterna är försvårande med fängelse i
högst sex månader.

Utlänningskungörelsen

I
4254 §§ UtiK har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter om arbetstillstånd.
Enligt 42 § UllK får utlänning i princip inle ha anställning i landet utan att
ha arbetstiUstånd. Arbetslillstånd krävs även för den som utövar verksamhet som
är föranledd av anställning utomlands om han inle är handelsresande eller ingår
som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik.
Vissa grupper utlänningar är enligt paragrafen helt eller delvis undantagna
från skyldigheten att ha arbetstiUstånd. Det gäller bl. a. den som har
bosättningstillstånd, som är medborgare i annat nordiskt land eller som är
gift med svensk medborgare.

Vidare
föreligger inte skyldighet att ha arbetstillstånd under en tid av tre månader
från inresan för bl. a. sjöman, som har tUlhört besättningen på hil ankommande
fartyg, i fråga om arbetsanställning på svenskt fartyg som är destinerat till utiändsk
hamn (43 § 1 b). SIV kan enligt

44
§ dessutom befria bl. a. den
som stadigvarande varit bosall här i landet under två år och dennes make samt
politisk flykting och utlänning med främlingspass från skyldighet all ha arbelstUlstånd.
Enligt

45
§ får polismyndighet i den
omfattning SIV efter samråd med AMS och rikspolisstyrelsen bestämmer befria utlänning
från skyldighet alt ha arbetstillstånd.

Utlänning
som ämnar ta anställning här i landet får inte resa in i landet förrän arbetslillstånd
har meddelats (46 §). Detta gäller emellertid inte den som är eller kan bli
befriad från skyldigheten all ha arbetstillstånd, den som ämnar förena sig med
familjemedlem som är stadigvarande bosatt i landet eller den som av annat
särskilt skäl bör tillåtas all resa in.

Befinner
sig utlänning utom landet, görs enligl 47 § UtiK ansökan om arbetstillstånd hos
SIV. Ansökningshandlingarna ges in till svensk beskickning eller svenskt
konsulat. Om utiänningen befinner sig i Sverige görs enligt sistnämnda
paragraf ansökan om tiUstånd hos polismyndigheten i den ort där han är bosatt
eller huvudsakligen vistas.

ArbetstiUstånd
meddelas och återkaUas av SIV. Verket skaU enligt 51 § UllK samråda med AMS i
ärende om arbetstiUstånd om ansökningen inte avslås. Vid tillståndsfrågor, som
är av principiell betydelse eller eljest av större vikt, lämnar styrelsen arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer inom det verksamhetsområde som tillståndet avser
tUlfäUe att uttala sig. AMS hör regelmässigt dessa organisationer i aUa
ärenden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 13

Polismyndighet
får enligl 48 § UllK meddela arbetstiUstånd i den omfattning SIV bestämmer
efter samråd med AMS och rikspolisstyrelsen. SIV har i enlighet härmed medgett polismyndighelema
rätt att förlänga gUtighetstiden för tUlstånd i högst tre år med undantag för
de fall där SIV förbehållit sig beslutanderätten. Medgivande har vidare lämnats
polismyndigheterna att under vissa fömtsättningar bevilja arbetstiUstånd för rederianställda
utländska sjömän som återinträder i tjänst i svensk hamn efter semester
och/eller vederlagsledighel eller sjukavmönstring (se Ds In 1973: 12 s. 17 och
43).

Arbetstillstånd meddelas
för viss lid men får enligt 53 § UtiK inle ges för lid utöver passets
giltighetstid eller för längre tid än utlänningen har tillstånd att uppehålla
sig här eller får uppehålla sig här utan tillstånd.

2.1.3
Tillämpningen av bestämmelserna

I
fråga om förutsättningarna för att ge eller vägra arbetstillstånd innehåller UllL
eller UllK inga bestämmelser. Vägledning får sökas i de av statsmakterna år
1968 antagna riktiinjema och i praxis. Enligl riktlinjerna kan den
organiserade invandringen ske antingen enskilt eller kollektivt. I valet mellan
enskUd invandring och kollekliv överföring av arbetskraft bör enligl riktlinjema
kollektiv överföring komma i fråga i första hand när det finns förutsättningar
härför. AMS bör därför enligt statsmakternas beslut kontinuerligt bedöma vilkel
behov av arbetskraft som behöver täckas genom invandring av utländsk
arbetskraft, och i samråd med arbetsgivarna och vederbörande fackliga organisationer
vidta åtgärder för kollekliv rekrytering i ullandel.

Vid
överföring av arbetskraft bör enligt riktlinjerna följande gälla:

1.
Hänsyn måste tas till tUlgången
på arbetskraft inom landet och till möjligheterna att bereda sysselsättning åt
bl. a. handikappade, äldre arbetskraft och hemarbetande kvinnor.

2.
Arbetstillstånd bör i princip
endast ges för anställning som beräknas vara minst ett år. Undanlag är
befogade dels generellt i fråga om s. k. montagearbelare, dels i särskilda
fall, t. ex. i fråga om utpräglade säsongarbetare.

3.
Utländska arbetstagare bör inte
tillåtas bli koncentrerade till utpräglade låglönebranscher eller branscher
med osäkra anställningsförhållanden och hög arbetslöshetsrisk.

4.
Mer omfattande rekrytering av
utländsk arbetskraft bör enligt riktlinjerna ske i sådana former alt emigrationsländerna
inte berövas kvalificerad arbetskraft som dé själva behöver.

5.
ArbetstUlstånd skall beviljas
endast om erbjudna löne- och andra anställningsförmåner överensstämmer med vad
som normalt utgår tUl svensk arbetskraft för motsvarande arbete.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 14

6.
Bostadsfrågan måste enligt riktlinjerna vara löst innan arbetstUlstånd kan
beviljas.

Enligl
anvisningar som AMS har utfärdat (se Ds In 1973: 12 s. 1920) skall
arbetsgivare, när fråga uppkommer om kollektiv överföring av arbetskraft,
anmäla sitt behov av arbetskraft tiU den lokala arbetsförmedlingen. Denna
skall undersöka möjlighetema att anvisa antingen svensk arbetskraft eUer
utländsk arbetskraft som redan befinner sig i landet. Detta gäller såväl
nordiska arbetstagare som andra utlänningar, som har tiUstånd att ulföra
arbetet. Om arbetsförmedlingens undersökningar visar, att lämplig arbetskraft
inte finns att tillgå inom landet, kan frågan om kollektiv överföring av utiändska
arbetstagare aktualiseras. I ansökan om kollekliv överföring skall
arbetsgivare lämna en mängd olika uppgifter, bl. a. arbetsställe, erforderliga
yrkeskvalifikationer, löne- och anställningsvillkor. Innan arbetsgivare ger in
ansökan om koHekliv överföring av utländsk arbetskraft tUl länsarbetsnämnd
skall han ha överläggnmgar i frågan med de representanter för den lokala
fackliga organisation som svarar för avtalsområdet. Berörda centrala arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer bereds tillfälle att yttra sig när ärendet
överlämnats tiU AMS. Sedan AMS lämnat tillstånd till överföring, skall berörda
utiänningar ansöka om arbetstUlstånd.

I
fråga om enskilds ansökan om arbetstillstånd gäller att ansökan från den som
befinner sig j utiandet och kan uppvisa erbjudande om anställning i Sverige ges
in till svensk beskickning eller svenskt konsulat. Ansökan överlämnas därifrån
tUl SIV för avgörande. Innan verket beslutar i fråga om enskUds ansökan om
arbetstillstånd remitteras ansökningshandlingen i regel lUl AMS för yttrande.

AMS
sänder över ansökningsärendel till vederbörande länsarbetsnämnd för utredning.
Vid utredningen skall enligl AMS' anvisningar beaktas de av statsmakterna
utfärdade allmänna riktlinjerna för överföring av arbetskraft. Nämndens
yttrande skall innefatta bl. a. ullålande från lokal facklig organisation. Om
de centrala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer som svarar för resp.
avtalsområden så önskar, bereder AMS dem tiUfäUe att yttra sig i ärendet.

Förslagångsansökan
om arbetslillstånd för utlänning som har rest in i landet utan tiUstånd inges tiU
polismyndighet på orten. Polismyndigheten skall vidarebefordra ärendet tiU
SIV.

2.1.4
Utländska förhållanden avseende arbetstillstånd för sjömän

Av
inhämtade uppgifter om lagstiftningen om arbetstillstånd för sjömän i Finland,
Norge, England, Frankrike, Västtyskland, Holland, Belgien och USA (se Ds In
1973:12 s. 6164) framgår all endast USA kräver arbetstUlstånd för utiännings påmönslring
i utländsk hamn. Enligt belgisk lag fordras att vederbörande är registrerad i
handelssjöfolkets pool. För påmönslring i del egna landels hamnar krävs arbetstill-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 15

stånd
i samtliga här nämnda länder utom i Holland, vars lagstiftning om
arbetstillstånd över huvud taget inte omfattar sjöfartens område.

2.1.5
Sjömansförmedlingen

Ar
1921 ratificerade Sverige den av ILO året innan antagna "Konventionen
ang. arbetsförmedling för sjömän", den s. k. Genua-konventionen. I denna
föreskrivs bl. a. att ett effektivt och mot behoven svarande syslem av
avgiftsfria arbelsförmedlingsanstalter för sjömän inrättas och upprätthålls.
Dessa arbetsförmedlmgar skall inrättas av staten eller av staten och arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationerna gemensamt.

Sedan
budgetåret 1969/70 är landet indelat i tre regioner för förmedling av sjömän
med Stockholm, Göteborg och Malmö som centralorter. En cenlralförmedling för
norrlandskusten har inrättats i Sundsvall. Sjömansförmedlingar finns vid
ytterligare 15 arbetsförmedlingskonlor. Det centrala sjömansregistrel är
placerat hos sjömansförmedlingen i Göteborg.

Sjömansförmedlingen
är en del av den offentliga arbetsförmedlingen. Regionkontoren i Siockholm,
Göteborg och Malmö har till uppgift bl. a. alt inom sma områden bevaka sjöarbelsmarknaden,
samordna förmed-lingsarbetel för all utjämna tUlgång och efterfrågan på
arbetskraft, ge information i förmedlingsfrågor, tiUse alt kontakten med cenlralhamnarna
utomlands upprätthålls och vidareutvecklas samt att medverka till en effektiv
samverkan i förmedhngsarbetet mellan regionerna. Det huvudsakliga ansvaret för förmedlmgen
av befäl tiU handelsflottan vUar på regionkontoren. Vid regionkonloren skall
finnas personal avdelad för förmedling och yrkesvägledning av nybörjare mom
sjömansyrket.

Verksamheten
vid sjömansförmedlingarna har under perioden 1961 1970 minskal betydligt i
omfattning. Sålunda har antalet lediga platser sjunkit från 42 395 år 1961 tUl
19 189 år 1970 och antalet tillsatta platser från 31 378 år 1961 tUl 16 460 år
1970. Även antalet på sjömansförmedlingarna anmälda arbetssökande sjömän har
minskat, dock inte i samma omfattnmg. Sålunda var år 1964 45 665 sökande
anmälda. Är 1971 hade delta antal sjunkit till 29 668.

Minskningen
av antalet lediganmälda platser är en följd av bl. a. nedgången av antalet
fartyg och den genom rationaliseringar minskade storleken på besättningarna.
Dessutom har antalet rederianställda ökat.

Antalet
på- och avmönslringar inom landet totalt sett har mmskat från 95 458 år 1962 tiU
59 173 år 1971. Hos vissa sjömansförmedling-ar har dock en stabilisering och i
något enstaka fall en ökning av antalet mönstringar skett, vUket tUl en del kan
tUlskrivas införandet av avlös-ningsbesällningar och den ökande färjtrafiken
mellan Sverige och övriga Europa.

Rekryteringen
av nybörjare till sjömansyrket går alltmer vid sidan av sjömansförmedlingen
beroende bl. a. på möjlighetema tiU s. k. lär-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 16

lingsanställning
en form av rederianställning. Antalet genom sjömansförmedlingarna placerade
nybörjare har mellan åren 1964 och 1971 sjunkU från 4 248 till 2 215.
Minskningen har varit särskUt markant senare år. Antalet arbetssökande
nybörjare sjönk samma period från 8 668 år 1964 tiU 6 103 år 1971.

I 3
§ kungörelsen (1950: 473) ang. understöd till sjömän vid arbetslöshet i
utländsk hamn föreskrivs att i centralhamn skall fmnas av ministern för utrikes
ärendena utsedda personer, dels för arbetsförmedling för sjömän, dels för utbetalning
av arbetslöshetshjälp och förskott enligt kungörelsen. Om arbetsförmedlarens
funktioner lämnas i kungörelsen vissa föreskrifter, vilka emellertid
huvudsakligen rör sjömans möjligheter att få understöd. Däremot anges inte hur
förmedlingsarbetet skall bedrivas.

Särskilda
anslag till förmedlingsverksamheten har inte beviljats och en uppdelning av arbelsförmedlingsfunktionerna
i formella, av understödsverksamheten betingade uppgifter och den egentliga
förmedlings-funktionen kommit att ske. Sålunda fullgörs förmedlingsfunklionen i
Antwerpen och Genua av Svenska sjöfolksförbundet, i New York och San Francisco
av Scandinavian Shipping Offices, i Rotterdam av den nederländska offentliga
arbetsförmedlingen. Kontaktverksamheten mellan centralhamnarna inbördes och
mellan dessa och arbetsförmedlingen i Sverige har inte haft den intensitet som
1946 års sjömanskommitté i sitt betänkande (SOU 1949: 51) om sjöfolks
arbetslöshet i utländsk hamn ansåg erforderlig. I fråga om de nordamerikanska hamnama
har del ansetts uteslutet, alt åtgärder från Sverige beträffande arbetsförmedlingsverksamheten
skall vara motiverade så länge en mera framträdande arbetslöshet inte är för
handen. Rapport om förmedlingsverksamheten en gång i månaden har ansetts
tillfyllest. Vad beträffar Antwerpen har överförande av arbetssökande till
Sverige inle förekommit i nämnvärd omfattning.

Kontakten
med sjömansförmedlingarna utomlands sköts numera av den tjänsteman på
regionkontoren som handhar befälsförmedlingen och sker både genom
telefonkontakt och utnyttjande av telex. Parallellt med kontakten över
regionkontoren sker en löpande rapportering från centralhamnarna till AMS' arbelsförmedlingsenhet
om antalet arbetssökande samt om antalet lediga och tUlsatta platser. Denna rapportering
sker månadsvis. Dessutom rapporterar i likhet med sjömansförmedlingarna i
Sverige centralhamnarna i Antwerpen, Rotterdam, Genua och New York varje
vecka per telex antalet anmälda arbetssökande av ohka kategorier till AMS.
Dessa uppgifter sammanställs med motsvarande uppgifter från de svenska
sjömansförmedlingarna tUl listor, som sedan sänds ut tiU intresserade redare, tUl
redarnas och de ombordanställdas organisationer saml sjömansförmedlingarna i
Sverige och vissa centralhamnar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 17

2.2
Utredningen

2.2.1
AUmänna utgångspunkter och behovet av lagstiftning

Utredningen
pekar inledningsvis på all del är en intemationeUt tUl-länipad princip att
endast elt lands egna medborgare har ovillkorlig rätt att vistas i landet och
få sin uikomst där. De olika ländernas utlänningslagstiftning fullföljer i
regel två olika syften. Det ena är alt hindra utlänning som inle är önskvärd
alt resa in i landet eller alt avlägsna sådan utlänning därifrån. Del andra
syftet är att reglera tillströmningen av utlänningar med hänsyn till sådana
förhållanden som tUlgången på arbete, bostäder o. d. och landets resurser i
fråga om bl. a. utbUdning. Medel för denna kontroll är framför allt tillstånd
av olika slag. Utredningen hänvisar vidare till de år 1968 antagna
riktlinjerna för den svenska ullännmgspoUtiken (prop. 1968:142, SU
1968:196, rskr 1968: 405). Enligl dessa riktlinjer måste åtgärder vidtas för
alt reglera invandringen av arbetskraft tUl Sverige. I annat fall kan
invandringen leda till resultat som slår i motsättning till de mål som
statsmakterna har fastställt för vår arbetsmarknadspolitik, nämligen att
åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning, och för
den ekonomiska politiken över huvud laget. Utredningen framhåller i detta
sammanhang att också sjömännen numera omfattas av lagstiftningen om
anställningsskydd (SFS 1973: 286).

En väsentlig del av de
svenska sjömännens arbetsmarknad avser enligl utredningen anställning på
svenska fartyg som uteslutande trafikerar utländska hamnar. För denna
arbetsmarknad måste, anser utredningen, så långt som möjligt gälla samma
arbetsmarknadspolitiska målsättning som för den svenska arbetsmarknaden i
övrigt. Det innebär att sjömän från de nordiska ländema och etablerade andra utiändska
sjömän inte får ställas utan arbete på gmnd av att annan utländsk arbetskraft
anställs på berörda svenska fartyg.

Under en lång period har
del enligl utredningen rått brist på behörigt befäl inom den svenska
handelsflottan. I fråga om tillgången på manskap har perioder av överskoti
växlat med perioder av brist på arbetskraft. Den brist som vid vissa tUlfällen
har förelegat kan i huvudsak tillskrivas yrkets speciella karaktär.
Utredningen stryker därför under vikten av att åtgärder vidtas som främjar
rekryteringen till sjömansyrket. Här avses framför allt åtgärder som innebär
att sjömäimen får fastare anställnmgsförhållanden. Förbättrad rekrytering av
arbetskraft fömtsätter enligt utrednmgen bl. a. all den nuvarande
bemannings-situationen med stort antal kortlidsseglare förändras så att
riskerna för arbetslöshet minskas för den fast anställda delen av yrkeskåren.

Utredningen
redovisar arbetslöshetsstatistik från åren 1971 och 1972.

1 anslutning
därtUl anför utredningen alt de möjligheter som f. n. fiims

för redare att anstäUa utländsk arbetskraft på de svenska fartyg som

2 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 31

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 18

huvudsakligen
trafikerar utländska hamnar bidrar tUl att öka arbetslös-hetsriskerna för de
nordiska arbetstagarna och för de utomnordiska arbetstagare som har etablerat
sig i den svenska handelsflottan.

Utredningen påpekar alt mönslringsförordningen
(1961: 87) innehåller bestämmelser som är avsedda all motverka dessa risker.
Enligt 19 § denna förordning skall således vid påmönslring inom landet på
svenskt fartyg tillses att besättningen består tUl minst två tredjedelar av
svenska medborgare eller medborgare i annat nordiskt land. Vid påmönslring utom
landet skall denna föreskrift tillämpas där så kan ske. Enligt utredningen har
dessa bestämmelser emellertid visat sig inte kunna effektivt motverka de
svårigheter som uppkommer på grund av påmönslring av utländsk, ej etablerad
arbetskraft.

Utredningen hänvisar
vidare till all Svenska sjöfolksförbundet i sin framställning har påpekat att
befälhavare, även under tider med god tillgång på arbetskraft i Sverige och i
centralhamnarna, har påmönslrat utiändsk personal som har rekryterats utanför
den ordnade förmedlingsverksamheten. I sitt remissyttrande över
framställningen har AMS framhållit, att trots att åtgärder har vidtagits för
att arbetslösa sjömän, som tidigare har varit anställda inom den svenska
handelsflottan, i största möjliga utsträckning skall få tillgång till
arbetstillfällena, så har en icke ringa tillströmning av utländska nybörjare
ägt rum, även under tider då sjömän funnits arbetsanmälda vid
sjömansförmedlingarna. Sveriges redareförening har i remissyttrande över
framställningen å sin sida framhållit att rekryteringen av utländsk arbetskraft
inle, som Svenska sjöfolksförbundel har anfört, har skett i sådan omfattning
att skötsamt och yrkeskunnigt svenskt sjöfolk härigenom har fått sin möjlighet
till tryggad anställning i handelsflottan kraftigt beskuren.

Utredningen
har för att få ytterligare underlag för sina bedömningar gjort en
enkätundersökning bland rederier, anslutna till Sveriges redareförening. Av
undersökningen, som omfattar det övervägande antalet rederier med utrikes
sjöfart, framgår bl. a. alt vid årsskiftet 19721973 2 255 av 11 204 eller ca
20 % av de totala besättningarna utgjordes av icke-nordbor. Under perioden den
1 juliden 31 december 1972 ägde en betydande nyrekrytering av icke-nordiska utläimingar
mm, 1 371 personer, men enkäten ger dock inte någon upplysning om hur många av
dessa som skall hänföras till kategorin "nybörjare".

Utredningen konstaterar
att utländsk arbetskraft nyrekryleras i relativt stor omfattning även under
tider när nordisk och utländsk etablerad arbetskraft går arbetslös. Även om det
är av betydelse för handelssjöfarten alt en viss sådan nyrekrytering äger rum
motverkar en oreglerad nyrekrytering av utiändsk arbetskraft de strävanden som
har kommit lUl uttryck från såväl arbetsgivarnas som de ombordanställdas organisationer
att söka stabUisera sjömanskåren. Det motverkar även strävandena alt förbättra
medlemmarnas yrkesfömlsätlningar genom god yrkesutbUdning och lång yrkesvana.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 19

För
att kunna uppnå det arbetsmarknadspolitiska mål som statsmakterna har ställt
upp anser utredningen, alt de olägenheter som följer av en oreglerad
rekrytering så långt som möjligt bör undanröjas. Del kan ske genom alt man vid
nyrekrytering i regel först undersöker om lämplig svensk, nordisk eller
utländsk etablerad arbetstagare finns vid sjömansförmedling i Sverige eller i
centralhamn, innan icke etablerad utiändsk arbetskraft anställs. Bestämmelser
som garanterar en sådan ordning bör därför införas. Särskild uppmärksamhet
måste därvid ägnas ål den äldre arbetskraften.

En
utgångspunkt för reformer på sjöfartens område bör vara alt bestämmelser som
föreslås så långt som möjligt överensstämmer med dem som gäller för här i
landet anställd arbetskraft. Dessutom bör i princip svensk och utländsk
arbetskraft jämställas i fråga om anställningsvillkor.

Utredningen
konstaterar alt utvecklingen mot större fartyg och nya tekniska hjälpmedel inom
den svenska handelsflottan ställer ökade krav på UtbUdning och erfarenhet hos
de ombordanställda. Utredningen anför vidare att enligt Svenska sjöfolksförbundet
saknar de utländska mäklare som ibland anlitas möjlighet och intresse att
bedöma om den personal de skaffar är lämplig för anställning. Härigenom har
enligt förbundet svenska handelsflottan kommit all tillföras personal som
varit direkt olämplig för anställning på fartyget. Sveriges redareförening har
i sill remissyttrande över förbundets framställning framhållit att svensk
rederinäring inte har intresse av att anstäUa sjöfolk svenskt eller utländskt
som inte är skötsamt. Helst skall den som anställs också vara yrkeskunnig.
Utredningen pekar vidare på att 1964 års sjömanslags-kommitté i sitt betänkande
(SOU 1971: 6) Ny sjömanslag har framhållit att på de svenska fartygen i ulrikesfart
arbetar ett stort antal utlänningar, vUka har lång tid i svensk tjänst bakom
sig och utgör elt värdefullt tUlskott till den svenska arbetskraft som
sysselsätts lUl sjöss. Svårigheterna alt rekrytera dugligt sjöfolk har enligt
kommittén dock lett tiU att fartygsbesättningama fått ett inslag av utiänningar,
som avsett att ta endast tillfällig anställning och som många gånger bl. a. på
grund av språksvårigheter inle får naturlig samhörighet med arbetsmiljön på
svenska fartyg. Kommittén har understrukit betydelsen av all rekryteringen
till sjömansyrket förbättras, att besättningarna i högre grad än f. n. består
av sjöfolk med fastare anknytning till rederiet och att större vikt läggs vid
utbildningen för yrket.

Med
utgångspunkt i vad sålunda har upptagils framhåller utredningen att det är ett
gemensamt intresse för aUa berörda parter att i yrket kvalificerat sjöfolk
anställs på svenska fartyg. I den utsträckning svenska rederier anställer utiändsk
arbetskraft, som inle tidigare har tjänstgjort ombord på svenskt fartyg, utan
att först undersöka vUken arbetskraft som finns tUlgänglig hos den svenska
sjömansförmedlingen i Sverige och i cenlralhamnarna, är det enligt utredningen
risk för att redaren inte får

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 20

den
mest kvalificerade tiUgängliga arbetskraften. Utredningen anser därför alt
också nu angivna omständigheter talar för att det införs sådana bestämmelser
att vid tiUtänkt nyrekrytering av utiändsk arbetskraft i första hand prövas vUka
nordiska eller utomnordiska etablerade arbetstagare som finns tillgängliga för
anställning. Först sedan det har konstaterats alt lämplig arbetstagare inte
finns att tUlgå, bör redaren få anställa annan utländsk arbetskraft.

Enligt
utredningens uppfattning kan man inte uppnå angivna mål på annat sätt än genom
all införa tUlslåndsskyldighel för icke-nordbor, som anställs i utiändsk hamn.

Från
rederinäringens expert hos utredningen har framhåUits all införandet av en
lagstiftning på delta område onödigtvis komplicerar förhåUandena och att
antalet utlänningar, som anställs i den svenska handelsflottan och som inte är
etablerade, är så ringa att man inle behöver lagstifta härom.

2.2.2
Särskild lagstiftning om anställningstiUstånd

Svenska
sjöfolksförbundet hade i sin framställning varit inne på tanken att arbelstUlstånd
skulle införas i huvudsaklig överensstämmelse med utlänningslagstiftningens
bestämmelser. Enligt utredningens uppfattning bör de bestämmelser som införs på
detta område så långt som möjligt överensstämma med dem som gäller för utländsk
arbetskraft som lar anställning i Sverige. De bestämmelser som finns i
utlänningslagstiftningen avser emellertid all reglera invandringen till
Sverige och att möjliggöra kontroll över de utlänningar som finns här. De förhåUanden
som råder när en utlänning bestämmer sig för att söka arbelstUlstånd i Sverige
skiljer sig emellertid avsevärt från de förhållanden som föreligger när en
utlänning bestämmer sig för att i utländsk hamn mönstra på svenskt fartyg.
Invandringen tUl Sverige bestäms inte endast med hänsyn till
arbetsmarknadssituationen utan också till sådana faktorer som tUlgången på
bostäder och landels resurser i fråga om bl. a. UtbUdning av olika slag. Vissa
av dessa omständigheter kan inte påverka utlänningens möjligheter all få tUlstånd
all mönstra på svenskt fartyg. Bostadsfrågan utgör inle något problem i detta
sammanhang. Genom att utlänningslagstiftningen bl. a. ger kontrollmedel för
invandringen hit skulle många undantagsbestämmelser behöva införas om lagstiftningens
arbetstUlståndsskyldighet infördes på sjöfartens område. Som exempel nämner
utredningen den sammankoppling som föreligger mellan arbetstillstånd och uppehållslUlslånd.

Det
kan enligt utredningens mening inte komma i fråga att införa uppehållstillstånd
för sjömän. Den bedömning av utlänningens personliga förhållanden som enligt
utredningens mening bör äga rum kan i fråga om sjömän företas i samband med
handläggningen av ärende om tillstånd till anställning. Det är vidare önskvärt
med elt enklare och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:31 21

snabbare
handläggningssält med färre berörda instanser än vad fallet är i samband med
prövningen av arbetslUlslåndsärenden.

Av framför allt dessa skäl
anser utredningen all en särskild lag bör införas om skyldighet för utländsk
sjöman att ha tillstånd vid anställning ombord på svenskt fartyg i utländsk
hamn. TUlståndet bör, eftersom del på väsentliga punkter skiljer sig från del arbetslillstånd
som beviljas enligt utlänningslagstiftningen, få en annan benämning och förslagsvis
kallas anställningstillstånd. De bestämmelser som införs bör dock i så stor
utsträckning som möjligt överensstämma med utlänningslagstiftningens
bestämmelser om arbetstillstånd.

2.2.3
Utformningen av lagstiftningen Tillslåndsskyldighelens omfattning

Utredningen
anser alt utlänning i princip skall ha beviljats anställ-ningstUlstånd för att
få ta anstäUning på svenskt fartyg i utländsk hamn. I lagtexten (1 §) kommer
detta tUl uttryck genom föreskriften, all utländsk sjöman inte får utan anställningstiUstånd
inneha befattning på svenskt fartyg som trafikerar utländsk hamn.

Om
besättning eller del därav enlreprenadanslälls på fartyg bör detta enligt
utredningen inle medföra undanlag från skyldigheten för utiändsk sjöman alt ha anstäUningstUlstånd.

Utredningen
anför att, när i 1 § talas om utiändsk sjöman med befattning på svenskt
fartyg, ges åt begreppen samma innebörd som i sjömanslagen (1973: 282). Förslaget
tUl lag om anställningstiUstånd för utländska sjömän är sålunda tUlämpligt på
sjömän, som skall ulföra arbetsuppgifter ombord av annan än tiUfällig art,
dvs. det mlinmässiga arbetet för fartygets drift. Detta arbete utförs i de
flesta faU av personal, anställd av redaren, men i de fall redaren har
överlåtit del av farlygsdriften tUl entreprenör kommer också dennes
arbetstagare all omfattas av lagen. Den som skall utföra göromål av mera
tillfällig karaktär, t. ex. arbete som utförs av resereparatör, garantipersonal
eller rederi-inspektör, faUer däremot utanför lagens tUlämpning. Det kan
anmärkas att även sistnämnda arbetstagare i vissa faU är anställda hos redaren
men i andra fall hos annan arbetsgivare.

Villkor
för tillstånd

Enligt
de riktlinjer som statsmakterna har dragit upp för arbelsliU-slåndsgivningen
skall hänsyn tas tUl bl. a. tiUgången på arbetskraft inom landet. Möjligheterna
att bereda sysselsättnmg åt äldre arbetskraft måste ha prövats innan
arbetstillstånd beviljas för utländsk arbetskraft. Utredningen anser att samma
principer bör gälla i samband med beviljandet av anställningstiUstånd. Således
bör undersökas vilken arbetskraft

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 22

som
finns anmäld vid sjömansförmedlingarna i Sverige och i centralhamnarna.
Möjligheterna all bereda sysselsättning ål nordiska arbetstagare och utländska
etablerade arbetstagare måste i regel ha prövats innan anstäUningsliUstånd bevUjas.
Om lämplig arbetstagare inle kan anskaffas genom nämnda förmedlingsorgan, bör anslällningstillstånd
kunna meddelas.

Innan
anställningstillstånd beviljas bör emellertid tillslåndsmyndighe-ten pröva om
den utländske sjömannen uppfyller de krav på kvalifikationer, som bör ställas
på innehavaren av den befattning som skall tiU-sältas. I denna del bör AMS
efter samråd med sjöfartsverket och organisationerna för redare och ombordanställda
utfärda riktlinjer. Även omständigheter som hänför sig till utlänningens person
bör kunna påverka tUlståndsgivningen. Förhållanden som skulle ha medfört att
utlänningen avstängts från tjänstgöring på svenskt fartyg bör enligt utredningen
medföra att anslällnmgslUlstånd efter kontakt med organisationerna vägras.

Enligt
statsmakternas riktlinjer (prop. 1968:142) bör arbelstUlstånd bevUjas endast om
erbjudna löne- och andra anslällningsvUlkor överensstämmer med vad som normalt
gäller i fråga om svensk arbetskraft för motsvarande arbete. Utredningen anser
att de riktlinjer som har fastställts för arbetstillstånd i princip bör gälla
även i fråga om anställ-nuigslillslånd. För alt anställningstiUstånd skall
meddelas bör därför som krav kunna ställas att lönen för arbetet uppgår till
belopp som enligt kollektivavtal gäller i branschen.

Rederinäringens
expert hos utredningen har framhållit alt det enligl hans mening strider mol de
principer, som hittiUs har tUlämpats på arbetsmarknaden till sjöss, att
statsmakterna genom lagstiftning eller uttalanden betager arbelsmarknadsparterna
rätten att själva handlägga lönefrågor.

Undanlag
från li 11 s lån dssky 1 dighe t

Undanlag
från tillståndsskyldighet bör enligt utredningsförslaget gälla för medborgare i
Danmark, Finland, Island och Norge. Vidare undantas bl. a. utlänning som har bosättningstUlstånd
eller arbetstillstånd eller är befriad från skyldighet alt ha arbetstUlstånd. I
konsekvens härmed bör enligt utredningen också den som har anställningstiUstånd
eller som inte är skyldig att ha anställningstiUstånd på motsvarande sätt vara
befriad från skyldighet att ha arbetstiUstånd för anställning på svenskt fartyg
i svensk hamn. Härigenom tillgodoses på samma gång Sveriges redareförenings
önskemål att kunna påmönslra rederianställd etablerad utländsk arbetskraft i
svensk hamn efter semester o. d. En föreskrift av nyss angivet slag bör införas
i UtiK.

I
anslutning tUl nyssnämnda ändring i UtiK anför utredningen att enligt nuvarande
bestämmelse i 43 § 1 b UllK är sjöman, som tillhört

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 31 23

besättningen
på hit ankommande fartyg, under en lid av tre månader inte skyldig att ha
arbetstillstånd i fråga om arbetsansläUning på svenskt fartyg som är destinerat
till utländsk hamn. Enligt utredningen skulle det föreslagna systemet med anställningstiUstånd
i viss mån kunna urholkas om det fortfarande var möjligt för utiändsk sjöman
alt mönstra på svenskt fartyg här i landet med stöd av denna bestämmelse. Utredningen
föreslår därför alt bestämmelsen upphävs.

Utredningen föreslår
vidare att utomnordisk medborgare som är etablerad i svenska handelsflottan
bör vara undantagen från skyldighet alt ha anställningstiUstånd. Utredningen
anser alt den av Svenska sjöfolksförbundet i dess framställning förordade
bestämmelsen om tolv månaders anställning under de senaste 18 månaderna som gmnd
för tillståndsbefrielse kan utgöra en lämplig riktlinje för i vilka fall
utländsk sjöman skall anses vara etablerad. I ramtiden om 18 månader bör inle
inräknas väntetid, sjukdomslid eller yrkesskadelid. Med väntetid avses tid som
i 3 § sjömanslagen definieras som väntetid. Betald sjukdomslid under obmtet
personligt anställningsavtal bör enligt utredningen medräknas i tolvmånaderstiden.
Närmare tUlämpningsbestämmelser i detta avseende bör kunna utfärdas av AMS
efter samråd med sjöfartsverket.

Utöver
nämnda undanlag bör det enligt utredningen finnas en allmän möjlighet att
befria utlänning från skyldighet alt ha anställningstiUstånd.

Anslällningstillstånd bör
enligt 1 § tredje stycket i förslagel hile kunna meddelas utländsk sjöman som
befinner sig i Sverige (jfr 46 § UtiK). En förutsättning för att undantag enligl
12/18-månadersregeln från skyldigheten att ha anslällningstillstånd skall gälla
här i landet som undantag från skyldighet att ha arbelstUlstånd bör vara att
vederbörande har fått anställning före inresan hit. Dessutom bör i vissa särskUda
fall, som fastställs genom riktlinjer, befrielsen kunna gälla under en tid av
tre månader från inresan.

Tillståndsbeviljande
myndighet

Det
är enligt utredningen uppenbart att utlänningslagstiftningens bestämmelser
inte passar i samband med beviljandet av anslällningstillstånd. Eftersom arbelsmarknadspolitiska
förhållanden kommer all vara dominerande för tillståndsgivningen, bör AMS och
inte SIV vara besluts- och tUlsynsmyndighet i ärenden angående
anställningstillstånd. För all få snabbast möjliga beslutsordning behövs även
en viss decentralisering. Kungl. Maj:t bör kunna delegera beslutanderätten tiU
sjömansförmedling samt liU svensk beskickning i utiandet eller svenskt
konsulat. I första hand bör sjömansförmedlingen i Göteborg, som för det
centrala sjömansregistrel, kunna bevilja anslällnmgstUlstånd. Utredningen har
även övervägt alt lägga tillståndsgivning på flertalet svenska beskickningar
eller konsulat, efter utrikesministerns bestämmande, men

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 24

har
funnit alt de överväganden som bör göras vid tillståndsgivningen i regel inte
lämpar sig för denna ordning.

Decentraliseringen
av tUlståndsgivningen bör däremot, för alt erforderliga kontakter med den
aktuella arbetskraften skall kunna nås, begränsas tUl de hamnorter där
frekvensen av svenska fartyg är störst. De utiandsmyndigheter som finns på
dessa platser bör efter ministerns för utrikes ärendena bestämmande vara lillslåndsgivare.
De kan genom kontakter med förmedhngen på orten kontrollera om det finns etablerad
arbetskraft all tillgå och inhämta berörda organisationers syn på tillståndsfrågan.

Utlandsmyndighet
och sjömansförmedling bör få rätt alt bevUja tillstånd när arbelsmarknadsparterna
har tUlstyrkt. I övriga fall bör AMS besluta.

Organisationernas
medverkan i tiUståndsärenden

Vid
tUlståndsgivningen bör enligt utredningen organisationerna delta i huvudsaklig
överensstämmelse med de bestämmelser och anvisningar som gäUer vid prövning av
ansökan om arbetstillstånd här i landet. I fråga om anvisningar anser
utredningen att AMS efter samråd med berörda myndigheter och partsorganisationer
bör äga räll alt utfärda sådana så att de i tiUämpliga delar överensstämmer
med dem som har utfärdats för arbetslillslåndsgivningen.

Ansökan

Enligt
3 § i förslaget göres ansökan hos sjömansförmedling som AMS bestämmer eller hos
svensk utlandsmyndighet som ministern för utrikes ärendena bemyndigar ta emot
sådan ansökan.

Om
tillståndsansökan ges in vid annan förmedling än sjömansförmedlingen i
Göteborg bör ansökan genast per telex vidarebefordras till denna förmedling.
Dessa ärenden är i regel av brådskande natur.

I
fråga om mottagande av ansökan utomlands bör enligt utredningen ministern för
utrikes ärendena i betydande omfattning kunna bemyndiga utiandsmyndigheter
härtill. Härvid bör beaktas att behov föreligger av sådant bemyndigande även
till vissa myndigheter, som inte är behöriga att förrätta mönstring, exempelvis
i Schweiz och Österrike. Dessa myndigheters enda åtgärd blir att omgående
vidarebefordra ansökan tUl myndighet som har rätt att bevUja tUlstånd. Även i
dessa fall bör telex komma till användning.

Tillståndets
omfattning och giltighetstid

Arbetstillstånd
meddelas för viss tid, i regel inte för kortare tid än ett år. Undanlag görs i
fråga om t. ex. monlagearbete och säsongarbe-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 25

tare.
Tillståndet avser i allmänhet visst slag av arbete.

I
fråga om utiändsk sjöman som söker anställning på svenskt fartyg i utländsk
hamn är förhållandena, framhåller utredningen, andra än för utiänning som söker
arbete i Sverige. Med hänsyn till att anställning av utlänning i utiändsk hamn
inte kan jämställas med invandring till Sverige anser utredningen, att den
princip om tiUstånd för ett år som i regel gäUer inte bör Överföras tUl det nu
aktuella området. Eftersom anstäUningstUlstånd ges under vissa specieUa förhåUanden,
bör tillståndet kunna begränsas tUl att gälla för anstäUning på visst fartyg.

Utredningen
framhåller vidare att utvecklingen går mot alt sjömännen i allt större
utsträckning rederianställs. Mol denna bakgrund anser utredningen alt om den
utländske sjömannen rederianställs enligl för manskap gällande kollektivavtal
eller vad avser befäl efter personlig överenskommelse bör anslällningstillståndet
kunna meddelas för så lång lid som anställningen pågår.

Om
tillståndsmyndighet anser att tillståndet bör tidsbegränsas kan detta ske i
form av särskUda föreskrifter. Föreskrift bör även i undantagsfall kunna ges
som begränsar tUlståndets giltighet tiU viss resa.

Möjlighet
att återkaUa anstäUningstUlstånd bör enligt utredningen finnas, men användas
endast i undantagsfall. Denna möjlighet kan behövas i faU då arbetsmarknaden
undergår oförutsedda förändringar av genomgripande art eller andra hknande skäl
föreligger.

Befrielse
från tillståndsskyldighet

Utredningen
framhåller all tillämpningen av bestämmelserna om anstäUningstUlstånd inte får
bli så restriktiv all svenska fartyg tvingas alt av denna orsak ligga kvar i
hamn. Om brådskande fall inträffar bör enligt utredningen befrielse från
kravet på anställningstillstånd kunna ges omedelbart utan någon mera ingående
prövning. Hastigt uppkommande vakans på grund av olycksfall, sjukdom och
liknande hos besättningsman utgör exempel på fall då befrielse bör kunna ges.
Uppstår brådskan på grund av all redaren väntar med ansökan tills fartyget är
färdigt att avgå bör emellertid detta förhållande inle föranleda mindre noggrann
prövning av ärendet.

Dispens
som inle förutsätter någon prövning från arbetsmarknadssynpunkt bör enligt utredningens
förslag kunna lämnas i ett stort antal hamnar. När dispens har lämnats, bör
meddelande härom sändas tUl sjömansförmedlingen i Göteborg.

Bemyndigande
alt meddela temporär befrielse från tUlslåndsskyldighel bör enligt utredningen
ktmna ges i betydligt större utsträckning än bemyndigande alt ge tUlstånd. I
förstnämnda fall bör endast prövas om särskUda skäl föreligger för befrielse.
Klara anvisningar om vilka särskUda skäl som bör föranleda befrielse bör
utarbetas av tillslåndsmyn-digheten efter samråd med organisationema för redare
och ombordanställda.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 26

Befrielse
från tUIståndsskyldighet bör i regel avse resa till närmaste hamn. Om tiden för
denna resa jämte liden för närmaste hamnuppehåll är så kort att den varaktiga
anställningsfrågan inte kan beräknas bli löst inom denna tid, bör emellertid
befrielse från tUlstånd kunna meddelas för viss lid. Vid bestämmande av hur
lång denna lid längst bör vara har utredningen som riktpunkt övervägt den tid
om 14 dagar som gäller som tillslåndsfri lid för utländska montagearbelare i
Sverige. Under denna tid bör det regelmässigt vara möjhgt att lösa anslällningsfrågan.
I undantagsfall kan det emellertid vara erforderligt med dispens under längre
tid. Dispenstiden får enligt utredningen dock inte överstiga 30 dagar. Närmare
riktlinjer bör utfärdas av AMS efter samråd med arbetsmarknadsorganisationerna.
Om fartyget befinner sig tUl sjöss, när tiden för vilken tUlslåndsbefrielse har
givils löper ul, gäller befrielsen intill ankomsten till närmaste hamn. I de
fall det kan bli fråga om alt bevilja ytterligare dispens, bör det ankomma på
sjömansförmedlingen i Göteborg alt meddela den.

Om
utlänning som har fått dispens inte bevUjas tillstånd före dispenstidens
utgång, bör rederiet åläggas att betala hans återresa. Utlännings rätt att få
bli återsänd innefattar rätt lUl fri resa med underhåll i enlighet med de
bestämmelser som finns angivna i 29 § sjömanslagen.

Vissa
övriga frågor

Utredningen
anser att en straffbestämmelse, motsvarande den som finns i 63 § UtlK, fordras
för efterlevnaden av de bestämmelser som utredningen föreslår. Med hänsyn lUl
alt den utländske sjömannen kan tänkas sakna kännedom om lillståndsskyldigheten
och till att han oftast är omöjlig att nå för påföljd anser utredningen alt påföljdsbestämmelsen
bör begränsas till att avse den som anställer utlänning som enligl
bestämmelserna skall ha anslällningstillstånd. Det kan gälla antingen
befälhavaren eller arbetsgivaren.

Utredningen
förordar all i likhet med vad som gäller i viserings- och arbetstUlståndsärenden
besvärsrätt inte bör medges över beslut om anställningstiUstånd.

Utredningen
föreslår alt lagen skall träda i kraft den 1 januari 1974. Utredningen
framhåller att det torde finnas många utiändska sjömän ombord på svenska fartyg
som om de nya bestämmelserna skulle tillämpas på dem skulle behöva tUlstånd.
En smidig övergång till de nya bestämmelserna är önskvärd. Utredningen föreslår
därför all lagen icke skall gälla utlänning som vid lagens ikraftträdande
innehar befattning ombord på svenskt fartyg eller utlänning som vid denna tidpunkt
är rederianstäUd enligt för manskap gäUande kollektivavtal eller, vad avser
befäl, som har personligt anstäUningsavtal.

AMS
bör enligt utredningen dra upp riktlinjer för tillståndsgivningen. Detta bör i
de fall som inte redan har nämnts

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 27

ske
efter samråd med utrikesdepartementet, SIV, sjöfartsverket och organisationerna
för redare och ombordanstäUda.

Utredningen tar också upp
frågan om förhållandel mellan det föreslagna systemet med anstäUningstUlstånd
och den nuvarande t v å-tredjedelsrege 1 n i 19 § mön s t rings förordningen (19
6 1:87). Enligl denna bestämmelse skall vid påmönslring inom riket tillses,
att besältnuigen till minst tvåtredjedelar består av svenska eller andra
nordiska medborgare. Vid påmönslring utom riket skall nämnda föreskrift beaktas
där så kan ske. Utredningen anför all Sveriges redareförening i skrivelse den
2 mars 1971 till chefen för kommunikationsdepartementet har framhållit, att
bestämmelsen inle sällan hhid-rar såväl här i landet som i utiandet rederianställda
sjömän från att efter s. k. vederlagsledighel komma tillbaka till samma eller
annat av rederiels fartyg. Utredningen anser att del föreslagna systemet med anstäUningsliUstånd
ger möjligheter all ersätta Ivåtredjedelsregeln med ett betydligt smidigare
system. I de riktiinjer som bör utfärdas för tillståndsgivningen kan enligl
utredningen mera detaljerat anges vilken andel av totalbesätlningen som den
utländska arbetskraften bör kunna utgöra. Vid fastställandet av dessa
riktlinjer i fråga om besättningens sammansättning som även bör utfärdas för
arbetslillslåndsgivningen här i landet kan samma överväganden göras som
ligger bakom Ivåtredjedelsregeln. Sålunda bör t. ex. säkerhetsaspekten komma
med i bedömningen. Genom utredningens förslag i denna del tillgodoses de
fördelar som följer av Ivåtredjedelsregeln samtidigt som de av Sveriges redareförening
påtalade olägenheterna elimineras i den del de hänför sig tiU etablerad
utländsk arbetskraft som vill påmönstra i svensk eller utländsk hamn. För sådan
utlänning kommer nämligen inte att fordras anställningstiUstånd.

Kostnads- och anslagsfr å gor
m.m.

Utredningen
anför alt genomförandet av utredningens förslag för berörda myndigheters del
inte torde komma att innebära några ålägganden, som fordrar
personalförstärkningar eller medelstilldelning för andra, av förslagel
föranledda arbetsuppgifter. Ett undantag kan dock behöva göras i fråga om den
sjömansförmedling som skall svara för olika löpande uppdrag i samband med tillståndsgivning
och registrering. Utrednmgen utgår från alt om AMS, mot bakgrund av gjorda
bedömningar eller vunna erfarenheter, kommer all aktualisera några äskanden,
dessa positivt beaktas av statsmakterna.

2.3
Remissyttrandena

De
remissinstanser som har yttrat sig i frågan är med tre undantag positiva
till bestämmelser som reglerar utiändska medborgares

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 28

anställande
på svenska fartyg i utländsk hamn. De remissinstaner som är positiva till
förslaget ansluter sig i huvudsak till de grunder som utredningen har angett.
Sjöfartsverket och TCO finner del riktigt att denna del av arbetsmarknaden
bringas i bättre överensstämmelse med riktlinjema för utlänningspolitiken.
Sjöfartsverket påpekar att 19 § mönstringsförordningen inte har utgjort
tillräckligt underlag för att hindra att utomnordiska medborgare anställs i
större utsträckning än vad regeln urspmngligen torde ha syftat lUl. Orsaken
härtill torde enligl verket delvis vara att en allt större del av den svenska
handelsflottan har övergått till mer vidsträckt internationell trafik. Sedan
lång lid har också brislen på behörigt och kvalificerat befäl och manskap varit
myckel besvärande. Andelen utlänningar på svenska fartyg har därför merendels
varit stor. De påtalade förhållandena kommer sannolikt att bestå under den
närmaste tiden. Utländsk arbetskraft måste därför anlitas i viss omfattning av
den svenska handelsflottan. Sjöfartsverket har ingen invändning mot att därvid
tillämpas elt tiUståndsförfarande enligt de riktlinjer som utredningen har
föreslagit.

AMS
och Svenska sjöfolksförbundet stryker under att den föreslagna regleringen
leder tUl ökad anställningstrygghet. AMS, länsarbetsnämnden i Stockholms län
och Svenska maskinbefälsförbundet anser att nyrekryteringen i Sverige till
sjömansyrket främjas genom förslaget. De båda sistnämnda remissinstanserna och
Svenska sjöfolksförbundet anser all den förslagna regleringen bör leda lUl
minskad arbetslöshet bland nordiska sjömän och de utomnordiska arbetstagare som
har etablerat sig i den svenska handelsflottan. Sjöfartsverket och Svenska
maskinbefälsförbundet hävdar att regleringen underlättar kontrollen av yrkes-kvalifikationer
vilket är särskUt angeläget eftersom den tekniska utvecklingen inom sjöfarten
har medfört skärpta krav på de ombordanställdas utbildning och yrkeskunskaper.

Kritiska
till förslaget är Sveriges redareförening, SAF och Rederiföreningen för mindre
fartyg. Redareföreningen och SAF framhåller all svensk sjöfart inte kan
bedrivas i sin nuvarande omfattning om man inle har tillgång till utländsk
arbetskraft. De förhållanden under vilka svensk sjöfart arbetar huvudsakligen
fart mellan främmande länder gör det ofta omöjligt att uppfylla ett krav på
att arbetslillstånd skall föreligga, när icke-nordisk sjöman anställes. Del kan
inte vara rimligt, att vederbörande fartyg, som representerar mycket stora
värden, skall bli liggande i väntan på beslut om arbetstillstånd från
myndigheten i Sverige. Organisationerna delar därför helt den av
rederinäringens expert hos utredningen framförda uppfattningen "att
införandet av en lagstiftning på delta område onödigtvis komplicerar
förhållandena". Liknande synpunkter anförs av Rederiföreningen för mindre
fartyg.

Samtliga
remissinstanser som behandlar frågan tillstyrker förslaget att tUlståndsfrågan
regleras i en särskild lag betecknad lag om anställningstillstånd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 29

Utredningens
förslag tiU utformning av lagstiftningen om anställningstillstånd tillstyrks i
sin helhet av länsarbetsnämnderna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
utredningen om mönstring och invandrarutredningen. Sjöfartsverket, AMS,
länsarbetsnämnderna i Stockholms och Västernorrlands län, SIV, Svenska
sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska
maskinbefälsförbundet tUlstyrker förslagel men föreslår juslermgar på vissa
punkter. Om lagstiftning om anslällningstillstånd införs bör den på vissa
punkter avvika från förslagel anser SAF och Sveriges redareförening.

Vad utredningen har anfört
om hänsyn till tillgången av arbetskraft hos sjömansförmedlingarna i Sverige
och cenlralhamnarna vid prövningen av tillslåndsärendena har i allmänhet inte
föranlett några uttalanden från remissinstanserna. Från generalkonsulatet i
New York påpekas att det av förslaget inte framgår var "lämplig
arbetstagare" skaU befinna sig. Vidare frågas hur de svenskregistrerade bUfärjor
som går i reguljär trafik mellan utländska hamnar och som nästan uteslutande
har icke-nordiskt manskap skall behandlas. Som exempel anförs att meUan Portiand,
Maine (USA), och Yarmouth, Nova Scotia (Canada), går Lion Feryy AB tUlhöriga
m/s "Prince of Fundy" i daglig trafik. Manskapet utgörs nästan
uteslutande av kanadensiska medborgare som alla är bosatta i eller omkring Yarmouth.
Konsulatet frågar om anstäUningstUlstånd skall beviljas ny kanadensisk sjöman
om det i centralhamnen i New York finns lämplig skandinavisk arbetstagare att
tillgå.

Sjöfartsverket
och Svenska maskinbefälsförbundet betonar kravet på prövning av all sökanden
uppfyller fastställda kvalifikationskrav. Sjöfartsverket förutsätter att
verket bereds tUlfälle delta i fastställande av närmare riktiinjer för tillståndsgivningen.
Enligt Svenska maskinbefälsförbundet bör tUlslåndsmyndighelen rekommenderas
alt endast i undantagsfall utfärda anställnings tillstånd till personer, som
inte har kunskaper i svenska eller engelska.

Endast ett mindre antal av
remissinstanserna behandlar frågan om undantag från tillståndsskyldighet särskilt.
Någon inskränkning av undantagen jämfört med utredningsförslaget föreslås inte
utan i stället utvidgningar. Sjöfartsverket föreslår att undanlag görs också i
fråga om anställning på svenskt fartyg som är uthyrt lUl utlandet på bare boat
basis. AMS framhåller angående regeln i 1 § andra stycket 3)' i utredningens
förslag, alt kravet på 12/18-månaders tjänst måste kontrolleras vid varje anslällningslUlfälle.
Då anställningen upphör, upphör automatiskt anslällningstillståndet om inte
arbetstagaren tjänstgjort tolv av de senaste 18 månaderna på svenska fartyg.
Denna bestämmelse samt bestämmelsen om att arbetstagaren måste vara utomlands
för att lagen skall kunna tillämpas, är inskränkningar jämfört med vad som
gäller för sökande av arbetstiUstånd. Generalkonsulatet i Genua föreslår alt
den angivna 12/18-månadersregeln skall komplelte-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 30

ras
med bestämmelse all även den som vid registreringen som arbetssökande i cenlralhamn
i tolv av de senaste 18 månaderna haft befallning på svenskt fartyg skall vara
undantagen från tUIståndsskyldighet.

Länsarbetsnämnden
i Stockholms län, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet
pekar på att en utomnordisk sjöman kan ha kvalificerat sig tUl ersättnmg ur
arbetslöshetskassa men likväl inte är berättigad till anställning på svenskt
fartyg. Del betyder, framhåller Sveriges fartygsbefälsförening, att sjömannen
har betalat för en försäkring som han inte kan utnyttja. Länsarbetsnämnden
föreslår en ändring av lagtexten på så sätt att sjöman som är berättigad till
kassa-ersättning likställs med den som under de senaste 18 månadema har haft
befattning på svenskt fartyg under tolv månader. Sveriges fartygsbefälsförening
och Svenska maskinbefälsförbundet föreslår att frågan utreds resp. övervägs
ytterligare. Länsarbetsnämnden ifrågasätter också om inte bestämmelsen om
tjänstgöring på "svenskt fartyg" är allt för rigorös. Med tanke på
den gemensamma nordiska arbetsmarknaden borde tjänstgöring på nordiska fartyg
vara tillfyllest för kvalificering.

Förslaget
att AMS skall vara besluts- och tillsynsmyndighet och alt Kungl. Maj:t skaU
kunna delegera beslutanderätten till sjömansförmedling, i första hand
sjömansförmedlingen i Göteborg, samt till svensk utlandsmyndighet tillstyrks av
flertalet remissinstanser bl. a. av sjöfartsverket, AMS, SIV och
länsarbetsnämnden i Västernorrlands län. Länsarbetsnämnden betonar det lämpliga
i att sjömansförmedlingen i Göteborg får möjhghet att bevilja tUlstånd. Eftersom
Göteborg är säte för både Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundel,
kan en snabb handläggning av de mest förekommande ärendena åstadkommas.
Generalkonsulatet i Antwerpen anser att svenska utlandsmyndigheter på
hamnorter där frekvensen av svenska fartyg är störst bör, efter ministerns för
utrikes ärendena bestämmande, få bevilja tillstånd då arbelsmarknadsparterna
har tiUstyrkt. Enligl generalkonsulatet i New York bör delegeringen begränsas
till centralhamnar där förutom lönad myndighet antingen skandinavisk
sjömansförmedling eller annan sjömansförmedling med särskUd skandinavisk avdelning
finns.

Remissinstansema
har i allmänhet inga erinringar mol förslaget i fråga om arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas
medverkan i tillstånds ärenden. Sveriges fartygsbefälsförening anser alt den ytlrandemöjlighet
som har föreslagits för om-bordanstäUdas organisationer bör utvidgas till ett
absolut krav på alt organisationernas åsikter skall beaktas i frågan om anslällningstillstånd.

I
fråga om handläggningen av ansökningar om anställningstillstånd framhåller AMS
att anstäUningstUlstånd inte kan beviljas innan arbetstagare har tUlförsäkrats
viss anställning och all anställningsavtal inle kan bekräftas innan sådant tUlstånd
har beviljats.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 31

Dessa
omständigheter kommer att kräva mycket stor skyndsamhet vid handläggningen.

Remissinstansema
tar i allmänhet inle upp frågan om anställ-ningslillslåndets omfattning och giltighetstid.
Enligt Sveriges fartygsbefälsförenings mening bör det finnas en möjlighet att
pröva elt tillstånds giltighet eller forlbeslående med lämpliga in-lervaUer i
likhet med vad som tillämpas i fråga om arbetstillstånd. Om detta ej blir
fallet finns ingen enkel möjlighet tUl prövning, om en radikal förändrmg sker
på den svenska arbetsmarknaden.

Förslaget
att befrielse från tillståndsskyldighet skall kunna ges i särskilda fall har
tillstyrkts av flertalet remissinstanser. SAF och Sveriges redareförening
framhåller all effektivt utnyttjande av tonnaget fömtsätter, att hamnuppehållen
är relativt korta. I flertalet fall är det fråga om endast elt dygn eller delar
därav. Del kan under dessa korta hamnuppehåll vara omöjligt för befälhavaren
att komma i kontakt med den myndighet, som enhgt lagförslaget äger rätt medge
undanlag. Organisationerna anser del därför nödvändigt, att befälhavaren, om
han inle hinner få besked från svensk beskickning eller konsulat, får räll alt,
om särskUt skäl föreligger, anställa utlänning som inte har föreskrivet tUlstånd.
Svenska sjöfolksförbundet förklarar att i likhet med vad som gäller för
utländska montagearbetare här i landet en maximitid för dispens av 14 dagar
borde ha införts. Enär del inle helt kan uteslutas alt en kortare dispenstid än
14 dagar i vissa situationer kan tänkas medföra onödig olägenhet, motsätter
sig förbundet inte förslaget men föratsätter samtidigt all den längre dispensliden
inte kommer all missbmkas.

Sveriges
fartygsbefälsförening ifrågasätter, under hänvisning tUl vad föreningen har
anfört om arbetstillstånds gUtighet, om det är lämpligt med en ovillkorlig dispensgivning.

Svenska
maskinbefälsförbundet anser att de föreslagna bestämmelserna beträffande
befrielse från tUIståndsskyldighet bör tiUämpas med stor restriktivitet.

AMS,
SAF och Sveriges redareförening anser att förlängning av dispens skall kunna
medges.

Svenska
maskinbefälsförbundet och generalkonsulatet i Hamburg anser alt del behövs
utförliga anvisningar för tillämpningen av dispensbestämmelsen. Generalkonsulalet
påpekar alt det torde vara mycket svårt för en utiandsmyndighet, bl. a. av
tidsskäl, att avgöra om särskilda skäl för dispens föreUgger.

Länsarbetsnämnden
i Västernorrlands län, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska
maskinbefälsförbundet anser att utredningen inte har redovisat avgörande skäl
för alt slopa den s.k. tvåtredjedelsregeln i 19 § mönstringsförordningen.
Förbundet anser att regeln bör bibehållas i avvaktan på de riktlinjer som
kommer alt utfar-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 32

das
för tUlståndsgivningen. Först därefter kan frågan eventuellt prövas. Med
anledning av utredningens uttalande om medelstilldelning vid elt genomförande
av utredningsförslaget anför AMS att handläggningen av frågor om anstäUningstUlstånd
kommer att medföra en väsentlig utökning av arbetsuppgiftema, främst vid
sjömansförmedlingen i Göteborg, varför enligt styrelsens uppfattning
personalförstärkning i fråga om både handläggande personal och kvalificerade
biträden är nödvändig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 31 33

3
Svenskundervisning för utländska sjömän

3.1
GäUande bestämmelser

Lagen
(1972: 650) om rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare galler utländska arbetstagare som är bosatta här i landet och
som har arbetstillstånd. Föreligger inte skyldig-hel att ha arbetstillstånd
eller är arbetstagaren befriad från sådan skyldighet, gäller lagen under
förutsättning att han är kyrkobokförd här i landet (1 § första stycket). Från
lagen undantas enligl 1 § andra stycket arbetstagare som har svenska, danska
eller norska språket till modersmål eller som eljest har sådana kunskaper i någol
av dessa språk att undervisning, som avses i lagen, inte kan anses erforderlig.
Vidare undantas den som genomgått undervisnmg som avses i lagen eller sådan undervisning
i svenska språket, som har meddelats i samband med arbetsmarknadsutbildning
eller i AMS' mottagningsförläggningar för flyktingar. Dessutom undantas
arbetstagare som sysselsätts i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig
natur, eller som är anställd i arbetsgivarens hushåll.

För utiändsk
arbetstagare som har tagit sin första anställning här i landet före den 1
januari 1973 gäller vissa avvikelser. Sålunda undantas från lagen sådan
arbetstagare om han under minst 240 lektionstimmar har deltagit i undervisning
i svenska språket med samhällsorientering och för deltagandet av arbetsgivaren
har fått ersättning som gmndar sig på avtal mellan arbetsgivaren och berörd
arbetstagarorganisation (punkt 3 a övergångsbestämmelserna). Vidare skall annan
sådan arbetstagares rätt till ledighet och lön omfatta 160 eUer 240 timmar
beroende på hans kunskaper i svenska språket. För arbetstagare, som har
åtnjutit undervisning som nyss har sagts under 80 men inte 240 lektionstimmar, omfattar
rätten endast 160 timmar. Behovet av undervisning skall, i övrigt prövas i den
ordning Konungen bestämmer (punkt 3 b övergångsbestämmelsema).

Bestämmelserna
i övrigt i lagen innebär i huvudsak följande. Arbetstagaren har, med de
undantag som fömt har nämnts, rätt tUl ledighet 240 timmar under ordinarie
arbetstid för att delta i sådan undervisning i svenska språket med samhällsorientering,
för vilken statsbidrag utgår (2 § första stycket). För deltidsanställd gäller
en jämkningsregel. Genom kollektivavtal mellan arbetsgivaren eller förening av
arbetsgivare och fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare får
rätten till ledighet enligl 2 § första stycket begränsas (2 § andra stycket).
Finns inle fackförening eller annan liknande förening får sådant avtal träffas
mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Tid under vilken arbetstagare har
ledigt för undervisning jämstäUs med arbetad lid (2 § tredje stycket). Arbetstagaren
har vidare rätt till lön för deltagande i undervisning.

3
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr31

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 34

Genom sådant avtal som avses i 2 § andra stycket kan
ledigheten begränsas så att arbetstagaren helt eller delvis kommer att delta i
undervisningen på annan tid än arbetstid. Detta medför emellertid inte någon
inskränkning i arbetstagarens rätt tUl lön för den tid han genomgår undervisningen.
Denna rätt är helt oberoende av när undervisningen sker och får genom
uttryckligt lagstadgande inle inskränkas genom avtal (5 §). Däremot får
överenskommelse träffas i fråga om hur lönen skall beräknas och när den skall
utbetalas.

Arbetsgivaren skall så snart det kan ske upplysa
arbetstagare om hans rättigheter enligl lagen och inom 60 dagar från
anställningens början bereda honom möjlighet till ledighet för att påbörja
undervisningen (4 § första stycket). Byter arbetstagaren anställning efter
påbörjad undervisning har den nye arbetsgivaren motsvarande skyldighet att ge
honom ledighet och lön för den fortsatta undervisningen (4 § andra stycket).
Var arbetstagaren anställd när lagen trädde i kraft räknades arbetsgivarens
skyldigheter enligt 4 § från ikraftträdandet.

Arbetsgivarens skyldigheter och arbetstagarens motsvarande
rättigheter gäller dock under begränsad tid. Har arbetsgivaren upplyst arbetstagaren
om hans rättigheter enligt lagen saml berett honom ledighet för att delta i
undervisning, upphör arbetsgivarens övriga skyldigheter enligl lagen om
arbetstagaren inte har påbörjat undervisning inom två år från det han
tillträdde sin första anställning här i landet (4 § Iredje stycket).

Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal enligl 2 §
andra stycket eller 5 §, får tillämpa avtalet även på sådan utiändsk
arbetstagare som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen på
arbetstagarsidan (6 §). Förklaring, varigenom arbetstagare frånsäger sig sin
rätt enligl lagen i annat avseende än i 2 § sägs, och uppsägning, som sker
enbart av det skälet att arbetslagaren begär eUer utnyttjar sin rätt enhgt
lagen, är ogiltig (6 a §).

Om arbetsgivare inte fullgör sina skyldigheter enligt
lagen kan han bli skadeståndsskyldig gentemot arbetstagaren. Vid bedömning av
uppkommen skada kan omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse
beaktas (7 §). Arbetstagaren måste dock underrätta arbetsgivaren om sina
anspråk inom fyra månader efter det skadan inträffade saml anhängiggöra sin lalan
senast två år efter skadans uppkomst (8 §).

Mål om lagens tillämpning skall, med undantag för
prövningen av arbetstagares undervisningsbehov, prövas av arbetsdomstolen, om
anställningsavtalet regleras av kollektivavtal, och i annat fall av allmän
domstol. Sådant mål kan också hänskjutas tiU avgörande av skiljemän (9§).

För arbetstagare som har börjat sin första anstäUning här
i landet före den 1 januari 1973 gäller, utöver vad fömt har nämnts, följande
avvikelser från lagen. Arbetsgivaren skall så snart ske kan och senast

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 35

inom 60 dagar från anställningens början underrätta
arbetstagaren om hans rätt enligt lagen samt före utgången av juni 1978 bereda
honom möjlighet till ledighet för att påbörja undervisning. Var arbetslagaren
anställd när lagen trädde i kraft skulle sådan underrättelse ha lämnats senast
den 30 september 1973 (punkt 3 d första stycket övergångsbestämmelserna).
Vidare får arbetsgivare eller förening av arbetsgivare och fackförening eller
annan liknande förening av arbetstagare träffa avtal om ledighetens
förläggning. Finns inte fackförening eller annan liknande förening av
arbetstagare får sådant avtal träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren
(punkt 3 d andra stycket övergångsbestämmelserna). Underlåter arbetstagaren
utan synnerliga skäl att utnyttja sin rätt till ledighet för undervisning under
tid varom sådant avtal enligl punkt 3 ti övergångsbestämmelserna har träffals,
är arbetsgivaren inte vidare skyldig att ge arbetstagaren sådan ledighet.

Har arbetstagare som nu är i fråga påbörjat men inle
avslutat undervisningen under anställning hos tidigare arbetsgivare, har han i
ny anställning rätt till ledighet och lön enligt lagen för att fortsätta undervisningen
(punkt 3 f övergångsbestämmelserna). Har arbetsgivaren fullgjort sin
underrättelseskyldighet och berett arbetstagaren möjlighet till ledighet före
utgången av juni 1978 upphör hans övriga skyldigheter enligt lagen gentemot
arbetstagaren, om denne inte har påbörjat undervisningen senast den 30 juni
1978.

För samtliga arbetstagare som omfattas av lagen gäller
dessutom att, om arbetsgivare under tiden den 1 januariden 30 juni 1973 har
gett arbetstagare ledighet eller lön i enlighet med lagen, det antal timmar som
ledigheten eller lönen har avsett får avräknas från vad som i detta avseende
åligger arbetsgivaren enligl lagen. Avräkning skall därvid aUtid ske från 240
timmar även om arbetstagarens rätt till ledighet och lön enligt 3 b
övergångsbestämmelserna omfattar endast 160 timmar, dock att arbetstagarens
rätt till ledighet och lön efter avräkning inte får överstiga 160 timmar.

Kungl. Maj:l har med stöd av 9 § tredje stycket meddelat
vissa lill-lämpningsföreskrifteri angående prövning och register för vissa
uppgifter som avses i lagen. Med stöd härav har SÖ utfärdat anvisningar.

3.2 Frågan om svenskundervisning för sjömän vid 1973 års
riksdag

I samband med behandlingen i riksdagen av prop. 1973: 43
med förslag till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande
i svenskundervisning för invandrare väcktes två motioner vari hemställdes, att
lagen även skulle omfatta utländska arbetstagare på svenska fartyg. I sitt av
riksdagen godkända betänkande (InU 1973: 15,

' Kungörelse (1973: 631) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 36

rskr
1973: 158) sade sig inrikesutskottel kunna instämma med motionärerna i att
skäl talade för all även utländska sjömän, oaktat de inte genom bosättning hade
anknytning till vårt land, fick möjligheter att delta i svenskundervisning.
Frågan var emellertid komplicerad och olika lösningar, bl. a. avtalsvägen, var
tänkbara. Utskottet som erinrade om att frågan inte hade behandlats i invandrarutredningens
betänkande om invandrarnas utbUdningssituation (SOU 1971: 51) eller i någon av berörda
propositioner (prop. 1972: 100 och prop. 1973: 43), sade sig inte ha
tillräckligt underlag för en slutiig bedömning av problemet. Utskottet
framhöll att frågan också hade anknytning till utredningen om arbelstUlstånd
för utländska sjömän. Delta utredningsarbete väntades bli slutfört inom kort.
Utskottet förutsatte all den av motionärerna aktualiserade frågan logs upp i
samband med beredningen i Kungl. Maj:ls kansli av det väntade
utredningsförslaget. Motionerna borde med hänsyn tUl del anförda inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

3.3
Utredningen

Utredningen
framhåller, att del från olika synpunkter hänsyn till arbetarskydds- och
säkerhetsaspekter saml önskvärdheten av all underlätta den fortlöpande
kollekliva samvaron ombord är angelägel att sjömännen bereds möjlighet till
förbättrade språkliga kommunikationer. Utiänning som mönstrar på svenskt
fartyg i svensk hamn skah i princip ha arbetstUlstånd. Är han dessutom bosatt i
landet kan han göra anspråk på förmåner enligt lagen. Utländsk sjöman som
mönstrar på i utiändsk hamn behöver däremot inte ha arbetstiUstånd och omfattas
därför inte av lagen.

Enligl
utredningens uppfattning bör lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande
i svenskundervisning även omfatta de sjömän som har beviljats anstäUningstillstånd
enligt de bestämmelser som utredningen har föreslagit. Även om frågan, såsom
har framhållits i inrikesutskottets betänkande, är komplicerad och dess
lösande kan komma att fordra speciella åtgärder beträffande sjömän med
anställning ombord på svenska fartyg i huvudsakligen utrikes sjöfart anser
utredningen att förutsättningar finns att uppnå konstruktiva och för
sjöfartsnäringen och berörda arbetstagargrupper ändamålsenliga lösningar.
Utredningen finner del därför vara angelägel, alt nuvarande lagstiftning om
svenskundervisning snarast kompletteras så att den också kommer att omfatta de
grupper av sjömän, för vUka lagen nu inte gäUer.

Rederinäringens
expert hos utredningen har uttryckt tvivel om möjligheterna all genomföra förslagel
och framhållit att bl. a. de långtgående praktiska konsekvenserna måste
beaktas. Därutöver har han betonat att svenskundervisningen för utländska
sjömän inle kan få den betydelse, som gällande lagstiftning avsett.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.1974: 31 37

3.4 Remissyttrandena

Endast ett mindre antal remissinstanser har yttrat sig i
denna fråga. Flertalet, SÖ, AMS, invandrarutredningen, Sveriges fartygsbefälsförening
och Svenska maskinhefälsförbundet ställer sig positiva till att utiändska
sjömän med anställningstillstånd får rätt till ledighet och lön vid deltagande
i svenskundervisning. SÖ påpekar att utredningen inte har avgetl någol konkret
förslag. Viss undervisning bedrivs f. n. ombord via studieförbunden i form av statsbidragsberättigade
studiecirklar. Huruvida studiecirkelformen är tillämpbar här kan SÖ f. n. inte
närmare bedöma. I studiecirkel bestående av sjöfolk ombord på fartyg får
deltagarantalet vid varje sammankomst vara minst tre, ledaren inräknad, då
förhållandena nödvändiggör detta. SÖ anser i likhet med utredningen att
undervisningen i svenska för sjömän med anställningstiUstånd fordrar speciella
åtgärder. En tänkbar lösning synes vara undervisning med utnyttjande av självinstruerande
studiemateriel och, om delta är teknisk möjligt, kompletterad med inlem TV.
Frågan om denna svenskundervisning bör dock enligl SÖ:s mening ytterligare
utredas och övervägas.

Sveriges fartygsbefälsförening ifrågasätter lämpligheten
av att språk-undervisningskravet skall begränsas till det svenska språket.
Eftersom det i större delen av sjöfarlsvärlden erkänns att det engelska språket
är "sjöfartens språk" bör man enligt föreningens åsikt överväga om
inte engelskundervisning kan ges som ett alternativ till undervisning i
svenska språket. SAF och Sveriges redareförening kommer under anförande av
liknande synpunkter fram till en närmast negativ håUning lUl förslaget. Organisationema
framhåller att i allmänhet kommer berörda sjömän inle att bosätta sig i Sverige
och inte heller tjänstgöra på svenska fartyg under längre tid. Om härtill
läggs, alt det många gånger kan vara fråga om sjömän, som på grund av sin
bosättningsort föredrar att tjänstgöra på fartyg i viss utländsk fart, så har
svenskundervisningen ingen uppgift att fylla. I samband med de diskussioner som
har förts beträffande bl. a. vidgad yrkesutbUdning för sjömän har från såväl
skolmyndigheternas som berörda organisationers sida framhållits önskemålet att
i kursplanen skall ingå engelska språket som ett obligatoriskt ämne.
Organisationerna erinrar om att avtalen mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas
organisationer är översatta till engelska. Den svenska sjölagen, sjömanslagen,
sjöarbetstidslagen, semesterlagen, befälskungörelsen och
mönstringsförordningen är av samma skäl översalta liU engelska och så blir
fallet även i fortsättningen. Organisationerna anser därför, att det bör räcka
om den utländske sjömannen har erforderliga kunskaper i engelska språket eller någol
av de nordiska språken.

Även generalkonsidatet i New York ifrågasätter om det inte
är mer ändamålsenligt med ordnad undervisning i engelska i stället för i
svenska.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 38

4
Föredraganden

4.1
Anställningstillstånd för utländska sjömän

4.1.1
Inledning

TUl
grund för den nuvarande utlänningslagstiftningen ligger principen att endast
svensk medborgare har en ovUlkorlig rätt att vistas här i landet och här få
sin utkomst. För att reglera tUlströmningen av utlänningar med hänsyn tUl
tillgången på arbete, bostäder, landets resurser i fråga om hälso- och
sjukvård, undervisning, social omvårdnad m. m. uppställs krav på tillstånd av
olika slag. Sålunda krävs arbetstillstånd för att utiänning skall få la
anställning här i landet. Utan en sådan form av reglering skulle invandringen
kunna leda till resultat som står i motsättning tUl målen för vår
arbetsmarknadspolitik, nämligen att skapa och upprätthåUa full, produktiv och
fritt vald sysselsättning (jfr prop. 1968: 142 s. 96, SU 1968: 196, rskr 1968:
405).

Bestämmelserna
om medlen för kontrollen av invandringen återfinns i utiänningslagen (1954:
193), UtlL, och utiänningskungörelsen (1969: 136), UtiK, som Kungl. Maj:t
utfärdat med stöd av lagen. Lagen anger endast all arbetstUlstånd får användas
som konlroUmedel. I övrigt överlämnas ål Kungl. Maj:t alt bestämma om
arbetstillstånd skaU krävas. Kungl. Maj:l har med stöd härav i UtiK förordnal
om krav på arbetstillstånd. I fråga om de materiella förutsättningarna för all
bevilja eller vägra arbetstillstånd innehåller varken UtlL eller UtlK några
föreskrifter. Ledning får sökas i de av statsmakterna år 1968 antagna
riktlinjerna för utlänningspolitiken och den praxis som har utvecklats med
utgångspunkt däri.

Bestämmelserna om
arbetstillstånd gäller i princip endast vid anställning här i landet.
Utlänning som vill vinna anställning ombord på svenskt fartyg i utländsk hamn
behöver inte ha arbetstillstånd. Det innebär dock inte att det helt fritt går
att anställa utlänning utomlands. Där så kan ske skall nämligen den i 19 §
mönstringsförordningen (1961: 87) givna föreskriften att besättningen till
minst två tredjedelar skall bestå av svenska eller andra nordiska medborgare
beaktas även vid påmönslring utom landet. I sjöbefälskungörelsen (1960: 487)
krävs vidare svenskt medborgarskap för behörighet att vara befälhavare på
svenskt handelsfartyg. Enligt särskilda föreskrifter av Kungl. Maj:t gäller
dessutom förbud för utländsk medborgare alt anställas som telegra-fisl på
svenskt fartyg. Dispens från förbudet får meddelas av sjöfartsverket.
Slutligen måste bemanningsföreskrifter, fastställda av sjöfartsverket med stöd
av bestämmelserna i 6 kap. lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg, iakttas
även vid anställning av utländsk arbetskraft i utiändsk hamn. Dessa föreskrifter
gäller besättningens sammansättning i fråga om antal och kvalifikationer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 39

Utvecklingen
inom den svenska handelsflottan under slutet av 1960-talel och början av
1970-talet kännetecknas i huvudsak av en övergång till större och tekniskt mer
avancerade fartyg. Antalet rederier och fartyg har samtidigt minskat. Vidare
har den svenska handelsflottans tjänster i allt högre grad tagits i anspråk för
mera vidsträckt internationell handel.

Genom
den ökade seglalionen på utländska hamnar med svenska fartyg men också genom
den vanligen förekommande anställningsformen för sjömän, farlygsansläUning,
har inslag av utiändsk arbetskraft ombord blivit vanligt. Del bör dock nämnas
alt den nya sjömanslagen (1973:282) som huvudsaklig ansläUningsform anger
rederianställning, vilket kan ses som ett uttryck för en utveckling mol fastare
anställningsförhållanden.

Under
sexårsperioden 19671972 har antalet utomnordiska sjömän på svenska fartyg om
minst 300 bruttolön hela tiden överstigit antalet utländska sjömän från de
nordiska länderna. De utomnordiska sjömännens andel av den totala bemanningen
har under perioden utgjort 22 23 % de fyra första åren. Under de två sista
åren har andelen minskal till något under 21 %.

Frågan om att reglera
rekryteringen av utomnordiska sjömän till svenska fartyg i utiändska hamnar
logs upp i en framstäUning den 28 oktober 1970 från Svenska sjöfolksförbundel
till Kungl. Maj:l. Förbundet hemställde om en utredning med uppdrag att
utarbeta sådan ändring i gällande lagstiftning all utomnordisk medborgare inte
ägde räll att utan arbetstillstånd ta anställning på svenskt fartyg i utländsk
hamn, om han tidigare inte hade varit anställd på sådant fartyg sammanlagt
minst ett år under de senaste 18 månaderna. Dittillsvarande ordning, som gav
svensk redare i motsats liU annan svensk arbetsgivare möjlighet att anställa utiändsk
arbetskraft efter eget gottfinnande och i många fall i strid mot arbelsmarknadspolitiska
intressen, borde enligl förbundets mening inte få bestå. Förbundet uppgav sig
verka för en reglerad rekrytering av utländsk arbetskraft till den svenska
handelsflottan, så att denna arbetskraft fick en tryggad anställning.

Med
anledning av förbundets framställning tillkallades i mars 1972 en sakkunnig med
uppgift att utreda frågan om arbetstillstånd för utomnordiska medborgare vid
anställning på svenskt fartyg. Den sakkunnige, som för sitt arbete antog
benämningen utredningen om arbetstillstånd för sjömän, avgav den 17 juli 1973
betänkandet (Ds In 1973: 12) Anställningstillstånd för utomnordiska medborgare
vid anställning på svenskt fartyg.

4.1.2
Behovet av lagstiftning

I
sitt betänkande erinrar utredningen om att tillströmningen av utländsk
arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden enligt riktlinjema

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 40

för
den svenska utlänningspolitiken måste regleras för att målen för arbetsmarknadspolitiken
skall kunna nås. EiUigl utredningen avser en väsentlig del av de svenska
sjömännens arbetsmarknad anställning på svenska fartyg som uteslutande
trafikerar utländska hamnar. Utredningen anser att för denna arbetsmarknad bör
så långt möjligt gälla samma arbetsmarknadspolitiska målsättning som för den
svenska arbetsmarknaden i övrigt. Det innebär att nordiska sjömän och utomnordiska
sjömän som är etablerade i den svenska handelsflottan inte får ställas utan
arbete på grund av att annan utiändsk arbetskraft anställs på sådana svenska
fartyg.

Med
hänsyn till de olika uppfattningar om rekryteringen utomlands av utländsk
arbetskraft till svenska fartyg som hade kommit fram å ena sidan i Svenska
sjöfolksförbundets framställning och AMS' remissyttrande däröver samt å andra
sidan i Sveriges redareförenings yttrande över framställningen, har utredningen
gjort en enkätundersökning bland rederier, anslutna lUl redareföreningen. Med
ledning av bl. a. resultatet av undersökningen konstaterar utredningen att utomnordisk
arbetskraft nyrekryleras i relativt stor omfattning även under tider när
nordisk och utomnordisk etablerad arbetskraft går arbetslös.

Utredningen
anser alt nuvarande ordning enligt vUken redare fritt kan anställa utländsk
arbetskraft på de svenska fartyg som huvudsakligen trafikerar utländska hamnar
bidrar till att öka arbelslöshetsriskerna för de nordiska arbetslagarna och de utomnordiska
arbetstagare som har etablerat sig i den svenska handelsflottan.
Mönstringsförordningens bestämmelser har inte visat sig kunna effektivt
motverka de svårigheter som uppkommer på grund av påmönslring av utländsk, ej
etablerad arbetskraft. En oreglerad nyrekrytering av utländsk arbetskraft
motverkar också arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas strävanden att
stabilisera sjömanskåren och att förbättra kårens yrkesförutsättningar genom
god yrkesutbUdning och god yrkesvana.

Den
långvariga bristen på behörigt befäl inom handelsflottan och de återkommande
perioderna av överskoti resp. underskott på manskap påkallar enligl
utredningen dessutom åtgärder för att främja rekryteringen tUl sjömansyrket i
Sverige. Detta föratsätter i sin tur att den nuvarande bemanningssituationen
med stort antal kortlidsseglare förändras så att riskerna för arbetslöshet för
den fast anställda delen av yrkeskåren minskas.

Utredningen
konstaterar att utvecklingen inom handelsflottan mot större och tekniskt mer
avancerade fartyg ökar kraven på utbildning och yrkesvana hos de ombordanstäUda.
Enligt Svenska sjöfolksförbundet saknar de utiändska mäklare som ibland anlitas
möjlighet och intresse att bedöma om den personal de skaffar är lämplig för anstäUning.
Sveriges redareförening har framhållit att svensk rederinäring inte har intresse
av att anställa sjöfolk svenskt eller utländskt som inte är

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 41

skötsamt.
Helsl skall den som anställs också vara yrkeskunnig. Utredningen erinrar
vidare om all 1964 års sjömanslagskommitté i betänkandet (SOU 1971: 6) Ny
sjömanslag har framhåUit bl. a. att svårigheterna att rekrytera dugligt
sjöfolk har lett till att fartygsbesättningarna fått ett inslag av utlänningar,
som avsett att la endast tUlfällig anställning och som många gånger bl. a. på
grund av språksvårigheter inte får naturlig samhörighet med arbetsmiljön på
svenska fartyg. Enligl utredningens mening är del ett gemensamt intresse för
alla berörda parter att i yrket kvalificerad arbetskraft anställs på svenska
fartyg. I den mån svenska rederier anstäUer utländsk arbetskraft, som inte
tidigare har tjänstgjort på svenskt fartyg, ulan alt först undersöka vilken
arbetskraft som finns tillgänglig hos den svenska sjömansförmedlingen i Sverige
och i cenlralhamnarna,! är det enligl utredningen risk för att redaren inte får
den mest kvalificerade tillgängliga arbetskraften.

En
utgångspunkt för reformer på sjöfartens område bör enligt utredningen vara all
de bestämmelser som föreslås så långt söm möjligt överensstämmer med dem som
gäller för här i landet anställd arbetskraft. Dessutom bör i princip svensk och
utländsk arbetskraft jämställas i fråga om anställningsvillkor.

För
att kunna uppnå de arbelsmarknadspolitiska mål som statsmakterna har ställt
upp anser utredningen att de ölägenheter som följer av en oreglerad rekrytering
så långt som möjhgt bör undanröjas. Det kan ske genom att man vid nyrekrytering
i regel först undersöker om lämplig svensk, annan nordisk eller etablerad utomnordisk
arbetstagare finns anmäld vid sjömansförmedling i Sverige eller i centralhamn
innan icke etablerad utomnordisk arbetstagare anställs.

Enligl utredningens
uppfattning kan man inte nå de sålunda uppställda målen på annat sätt än genom
alt införa tUIståndsskyldighet för utomnordiska medborgare som anställs i
utländsk hamn. Sveriges redareförenings expert hos utredningen har anmält en
avvikande uppfattning i denna fråga. Han anser att införande av en
lagstiftning onödigtvis komplicerar förhållandena och att antalet utlänningar
som anställs i den svenska handelsflottan och som inte är etablerade är så
ringa att man inte behöver lagstifta därom. Vidare framhålls att det inte kan
vara rimligt att fartygen, vilka representerar mycket stora värden, skall bli
liggande i väntan på beslut om arbetstillstånd från myndighet i Sverige.

Av remissinstanserna har
praktiskt tagel alla utom de som företräder arbetsgivarintressena ställt sig
positiva till en lagstiftning Som innebär tillståndslvång för utomnordiska
medborgare vid anstäUning på svenska fartyg i utländsk hamn. De som är positiva
tUl förslaget instämmer genomgående i de motiv som utredningen har anfört till
stöd för sitt förslag. SAF och Sveriges redareförening delar däremot den av
rederinäringens expert hos utredningen framförda meningen.

'
Centralhamn se s. 9.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 42

För
egen del vill jag till en början erinra om att en huvudlinje i vår ullänningspolitik
är att kontrollera tillströmningen av utländsk arbetskraft till den svenska
arbetsmarknaden. Huvudsyftet med denna kontroll är att tUlgodose de
arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadkomma och bevara bl. a. full
sysselsättning för våra egna medborgare och för de utlänningar som har fått
invandra hit. Kontrollen syftar vidare tUl alt garantera att den vikliga
principen på den svenska arbetsmarknaden att utländsk arbetskraft skall
åtnjuta lika goda anställningsförmåner som svensk arbetskraft upprätthålls.
Eftersom vår arbetsmarknadspolitik omfattar i princip alla yrkesområden och
således även de grupper av yrken som finns inom utrikessjöfarten, framstår det
från principiell synpunkt som riktigt att också denna del av arbetsmarknaden
kontrolleras på motsvarande sätt.

En
omfattande nyrekrytering av utomnordisk arbetskraft till svenska fartyg har ägt
rum även under tider med god tiUgång på sjömän hos sjömansförmedlingarna i
Sverige och i cenlralhamnarna. Denna rekrytering har till stor del också skelt
ulan medverkan av de ordinarie förmedlingsorganen. Dessa förhållanden måste
självfallet öka arbetslöshetsriskerna för de svenska och de övriga nordiska
sjömännen liksom för de utomnordiska sjömän som har varit verksamma en lid inom
den svenska handelsflottan.

En
oreglerad nyrekrytering av utländsk arbetskraft och ett ökat inslag av korttidsseglande
utlänningar på svenska fartyg motverkar strävandena från både redare och anstäUda
alt söka stabilisera sjömanskåren genom god yrkesutbildning och yrkesvana. En
reglering inom delta område är också i linje med de mål som ligger till grund för
den nya sjömanslagen (1973: 282), nämligen att nå stabilare
anställningsförhållanden och ett bättre socialt grundskydd för sjömän saml ökad
säkerhet ombord. En tillståndsreglering möjliggör bättre kontroll utomlands av
att kraven på yrkeskvalifikationer upprätthålls, vilket har betydelse för
arbetarskyddet och säkerheten på fartygen.

Med
hänvisning till vad jag här har anfört förordar jag att en tillståndsreglering
av den art utredningen har föreslagit införs för den del av den svenska
arbetsmarknaden som del här är fråga om. Jag förordar att i utiänningslagstiftningen
införs sådana bestämmelser som gör del möjligt att även inom denna del av
arbetsmarknaden tillämpa de principer som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.
Bestämmelserna bör därvid utformas så alt tillståndsgivningen inle verkar
fördröjande på sjöfarten.

Flera
remissinstanser har vänt sig mot den av utredningen framförda uppfattningen att
Ivåtredjedelsregeln i 19 § mönstringsförordningen skall kunna ersättas med del
föreslagna systemet. Enligl min mening ökar en lillståndsreglering
möjligheterna att tillgodose de syften som ligger till grund för bestämmelsen.
Med hänsyn till att bestämmelsen är föremål för översyn anser jag emellertid
alt anledning saknas att i detta sammanhang la upp frågan om ändring av regeln.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 43

4.1.3
Utformningen av tillståndsregleringen

Utredningen
pekar på att flera av de element som ingår i tillståndsprövningen vid
invandring till Sverige inte behöver tas upp till bedömning vid påmönslring
utomlands av utlänning på svenskt fartyg, t. ex. tUlgången på bostäder,
resurser inom utbildning, sjuk- och hälsovård. På grund härav och med hänsyn
till att arbetstillståndsregleringen innefattar en alltför omständlig ordning
för sjöfartsnäringen föreslår utredningen en särskild tillståndsreglering. En
lag bör införas om skyldighet för utländsk sjöman att ha tillstånd vid
anställning på svenskt fartyg i utländsk hamn. Tillståndet bör få en särskild
benämning, anställningstillstånd.

I
fråga om utformningen av tillståndsregleringen har utredningen föreslagit i
huvudsak följande. Utländska sjömän skall i princip ha beviljats
anställningstillstånd för att få ta anställning på svenskt fartyg i utländsk
hamn. Det skaU vara fråga om anställning för befattning ombord. Sistnämnda
uttryck liksom begreppet sjöman har samma innebörd som i sjömanslagen. Lagen gäUer
därmed även för vissa av dem som entreprenadanställs för fartygsdriften på
svenskt fartyg. Den som skall utföra göromål av mera tillfällig karaktär, t.
ex. arbete som resemontör, garantimaskinist eller rederiinspektör, bör alltså
inte omfattas av lagen.

I
fråga om vUlkor för anställningstillstånd bör enligt utredningen så långt
möjligt samma principer tillämpas som gäller vid arbetstillståndsprövningen.
Sålunda bör undersökas vUken arbetskraft som finns anmäld vid sjömansförmedlingarna
i Sverige och i cenlralhamnarna. Vidare bör prövas om den utiändske sjömannen uppfyller
de kvalifikationer som bör ställas på innehavaren av den befattning som skall
tillsättas. Även omständigheter hänförliga till utiänningens person bör kunna
påverka tillståndsgivningen. Tillstånd bör kunna vägras om t. ex. förhållanden
föreligger som skulle ha medfört all utiänningen avstängts från tjänstgöring.
Dessutom bör krävas att lönen för del erbjudna arbetet uppgår till belopp som enligl
kollektivavtal gäller i branschen, dvs. belopp som överstiger dem som anges i
den i prop. 1971: 158 berörda ILO-resolutionen (nr XII) om minimigrundlön för
matroser.

Utredningen
har föreslagit tre undantag från tillståndslvång. För det första undantas
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, för det andra den som enligt
UtiL har bosättningstUlstånd eller gällande arbetstillstånd eller i annat än
de nämnda fallen är befriad från skyldighet att ha arbetstillstånd och för del
tredje den som under tolv av de senast förflutna 18 månaderna har haft
befattning på svenskt fartyg. Med tid för befattning jämställs väntetid som
avses i 3 § sjömanslagen och betald sjukdomstid under obrutet personligt
anställningsavtal.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:31 44

AnstäUningstUlstånd bör enligt förslaget inte kunna
meddelas utländsk sjöman som befinner sig i Sverige. Utredningen föreslår samtidigt
att nuvarande undantag enligt 43 § 1 b UtlK för sjömän som tillhört
besättningen på hil ankommande fartyg från skyldighet att ha arbetstillstånd
under tre månader för anställning på svenskt fartyg destinerat till utländsk
hamn upphävs. I stället bör den som har anställningstillstånd eller som inte
är skyldig att ha sådant tillstånd undantas från skyldighet att ha
arbetstillstånd för anställning på svenskt fartyg. Den som är undantagen från
skyldighet att ha anslällningstillstånd enligt 12/18-mänadersregeln blir genom
nyssnämnda regel också undantagen från skyldighet att ha arbetstillstånd. Som
förutsättning härför skall dock gälla all anställningen i fråga har erhållits
före inresan. Dessutom bör i vissa särskilda fall, som fastställs genom
tillämpningsföreskrifter, detta undantag från skyldigheten att ha arbetstiUstånd
kunna gälla under en tid av tre månader från inresan.

Utredningen föreslår att AMS skall vara besluts- och tUlsynsmyndighet.
Kungl. Maj:l får delegera beslutanderätten i tiUståndsärenden till
sjömansförmedling eller svensk utlandsmyndighet. Organisationerna för redarna
och de ombordanställda skall få tillfälle alt yttra sig innan tillståndsärende
avgörs. Sjömansförmedling och utiandsmyndighet bör få bevilja tillstånd när
organisationerna har tillstyrkt. I övriga fall bör AMS besluta. Ansökan om anstäUningstillstånd
görs hos sjömansförmedling som AMS bestämmer eller hos utlandsmyndighet som
ministern för utrikes ärendena bemyndigar all ta emot ansökan.

Enligt utredningsförslaget bör anslällningstillstånd kunna
bevUjas för anställning på visst fartyg eller, om fråga är om rederianställning
enligl kollektivavtal eller motsvarande avtal för befäl, för anställning hos
visst rederi. AMS bör ha möjlighet att återkalla anstäUningstUlstånd, men denna
möjlighet bör utnyttjas endast i undantagsfall.

Utredningen föreslår att utlänning efter ansökan skall
kunna befrias från skyldighet att ha anställningstillstånd om särskilda skäl
föreligger. Befrielse skall kunna ges omedelbart utan någon mera ingående prövning.
Som exempel på särskiU skäl för befrielse anges hastigt uppkommen vakans t.
ex. på grund av olycksfall. Befrielse från tUIståndsskyldighet bör enligl
utredningen gälla resa till närmaste hamn. Beräknas frågan om varaktig
anställning inte hinna lösas under denna lid, bör befrielse ges för viss tid,
högst 30 dagar. Löper giltighetstiden för befrielse ut till sjöss, gäller
befrielsen fram till ankomsten till närmaste hamn. Har den som har befriats
från tillståndsskyldighet inte fåll anställningstiUstånd före utgången av den
lid för vilken befrielsen gäller, skall han enligl utredningsförslaget ha rätt
att efter avslutad resa efter eget val och på rederiets bekostnad återvända
till påmönstringshamnen eller resa till närmare belägen hamn.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 45

Den
eller de som bär ansvaret för att någon som inte hår erforderligt anstäUningstUlstånd
arbetar ombord kan enligl utredningsförslaget straffas med dagsböter. Det kan
gälla antingen befälhavaren eller arbetsgivaren. I likhet med vad som gäller
viserings- och arbetstUlståndsärenden bör besvärsrätt över beslut om
anställningstillstånd inte medges.

De remissinstanser som har
behandlat frågan är i huvudsak positiva tUl utredningens förslag till
utformning av tillståndsregleringen. De instämmer således i uppfattningen att
ett särskilt system med anställningstiUstånd bör införas och framstäUer inte
några erinringar mol att en särskild lag om anställningstillstånd stiftas. På
några punkter föreslår remissinstanser avvikelser från utredningsförslaget.
Sålunda anser Svenska maskinbefälsförbundet att anstäUningstiUstånd endast i
undantagsfall bör beviljas personer som inte har kunskaper i svenska eller
engelska. Sjöfartsverket förordar att utländsk sjöman som har anställning på
fartyg som är uthyrt på s. k. bare boat basis skall undantas från tiUslånds-skyldighet.
Detsamma bör enligl länsarbetsnämnden i Stockholms län gälla för den som
kvalificerat sig till ersättning ur svensk arbetslöshetskassa för sjömän.
Nämnden anser vidare att tjänstgöring på nordiska fartyg bör jämställas med
tjänstgöring på svenska fartyg i fråga om 12/18-månadersregeln.
Generalkonsulatet i Genua föreslår att lidpunkten för registrering som
arbetssökande i centralhamn skall vara utgångspunkt för beräkning om 12/18-månaderskravel
är uppfyllt. Generalkonsulatet i Antwerpen föreslår att ministern för utrikes
ärendena skall utse beslutsmyndigheter i utiandet. Sveriges fartygsbefälsförening
vill införa krav på att de ombordanställdas organisationers åsikter skall
beaktas i tillståndsärendena. I fråga om befrielse från tillståndsskyldighet
föreslår arbetsgivar- och redarorganisationema att befälhavare, om han inle
hinner få besked om dispens innan fartyget skaU avgå, skall ha rätt att anstäUa
utlänning som inte har erforderligt tiUstånd. De ombordanställdas
organisationer uttalar sig för en restriktiv tillämpning av reglerna om
befrielse från tillståndsskyldighet.

De
tUlståndsbestämmelser som reglerar invandringen hil till landet kan enligt min
mening inte tillämpas i den situation som nu är aktuell. GäUande
utlänningslagstiftning innehåller en rad kontrollmedel, av vilka
arbetstillståndet är elt. Vid prövningen av arbetstillslåndsfrågan skall ett
antal faktorer beaktas vid sidan av de rent arbetsmarknadspolitiska, t. ex.
tillgången på bostäder och landels resurser i fråga om utbildning av olika
slag. Vidare är arbetstillstånd sammankopplat med t. ex. uppehållstillstånd
och de särskilda kontrollmedel som finns i övrigt. I likhet med utredningen
förordar jag därför att en särskild tillståndsreglering införs för anställning
på svenska fartyg i utrikes fart. Som utredningen har föreslagit bör denna form
av tillstånd kallas anställningstillstånd.

Utredningen
har som förut har nämnts föreslagit alt bestämmelserna

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 46

skall
tas upp i en särskild lag. Motivet för denna lösning är främst att de nya
bestämmelserna bör hållas skilda från gällande regler om arbetstillstånd. Enligl
min mening talar emeUertid övervägande principiella och praktiska skäl för att
man väljer samma teknik som kommit till användning när det gäller
arbetstillstånd. Jag förordar alltså alt tillstånds-regleringen utformas så att
Kungl. Maj:t genom en bestämmelse i UtiL bemyndigas att förordna att utiänning inle
utan särskilt tUlstånd, anställningstillstånd, får ha anställning som avser
befattning på svenskt fartyg i utrikes fart. Denna bestämmelse bör tas in i
första stycket av 15 § UtiL. Samtidigt bör detta slycke redigeras om.

På
motsvarande sätt som har skett i fråga om arbetstillstånd bör i UtiL tas in
bestämmelser om anställningstiUslånds omfattning och giltighet, om beslutsmyndighel
i tillståndsärenden och om tillsynsmyndighet för verksamheten.

I
likhet med utredningen förordar jag att anställningstillstånd skall meddelas
för anställning som avser befattning på visst fartyg eller på fartyg som ägs av
visst rederi. Med sistnämnda anställningsform menas rederianställning enligt
kollektivavtal för manskap eller, vad gäller befäl, motsvarande anställning enligl
personligt avtal. Om särskilda omständigheter påkallar det bör, även om
rederianställning inte förekommer, anställningstillstånd kunna ges för
anställning på mer än ett fartyg, t. ex. när en sjöman har att tjänstgöra på
olika fartyg i färjtrafik.

Ett
anslällningstillstånd bör såsom utredningen har föreslagit kunna förbindas med
föreskrifter. Möjlighet bör även finnas alt återkalla ett tillstånd, om
särskilda skäl föreligger. Det bör dock ske endast i undantagsfall, såsom när
utlänning genom att lämna oriktig eller vilseledande uppgift eller att förtiga
uppgift föranlett alt tillstånd beviljats. När anställningstillstånd
återkallas bör återkallelsebeslutel utformas så att av-mönstring kan ske i
lämplig hamn.

Anställningstillstånd
bör meddelas och kunna återkallas av AMS som också bör vara tillsynsmyndighet
för verksamheten. Beslutanderätt i tillståndsärenden bör kunna delegeras till
sjömansförmedling och svensk utiandsmyndighet. Delegering tiU sjömansförmedling
bör beslutas av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer,
medan delegering till svensk utiandsmyndighet bör beslutas av ministern för utrikes
ärendena.

Bestämmelserna
om anstäUningslillstånds omfattning och giltighet, om återkallelse av tillstånd
och om beslutsmyndighel bör tas in i UtiL i en ny paragraf, 16 a §.
Bestämmelsen om tillsynsmyndighet medför att ändringar bör göras i 3 §.

Arbetsgivare
som anställer utlänning på svenskt fartyg trots att denne inte har föreskrivet anstäUningstiUstånd
bör kunna straffas med dagsböter. Bestämmelse härom bör tas in i 63 § UtlL.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 47

Av
49 § UtlL följer bl. a. att beslut i ärende om arbetstillstånd inte fär
överklagas. Enligl min mening bör besvärsrätl inte heller införas i fråga om
beslut i ärende om anstäUningstUlstånd.

Utöver
vad jag här har förordat bör inte några bestämmelser om anställningstillstånd
införas i UtlL. Del får alltså ankomma på Kungl. Maj:l att bestämma om den
angivna fullmakten skaU utnyttjas och att utforma de närmare bestämmelser som
behövs om fullmakten tas i anspråk. Genomförs de ändringar i UtiL som jag här
har förordat, avser jag att föreslå Kungl. Maj:l att förordna om tillsfåndsskyldighet
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget och att utfärda de närmare
bestämmelser som behövs.

De
här föreslagna ändringama i UllL bör träda i kraft den 1 juli 1974.

För
riksdagens kännedom vill jag slutligen redogöra för hur de närmare
bestämmelserna om anslällningstillstånd enligt min mening bör utformas i sina
huvuddrag. Huvudregeln bör vara all utländsk sjöman inte får anställas på
svenskt fartyg i utiändsk hamn utan att han har sådant tiUstånd. I
författningstexten bör regeln utformas i nära överensstämmelse med
utredningens förslag. Sålunda bör föreskrivas att utlänning inte får ha
anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart ulan alt han
har anställningstiUstånd och att sådant tillstånd inte får beviljas deri som
befinner sig här i landet, om inte särskilda skäl föreligger. För anställning
av utiändsk sjöman på svenskt fartyg här i landet skall som hittills i princip
fordras arbetstillstånd. Från skyldighet att ha anställningstillstånd bör undantas
den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, den som har bosättningstillstånd
eller arbetstillstånd som omfattar sjömansyrket eller som enligl 42 § andra
stycket UtlK är undantagen från skyldighet all ha arbetstillstånd eller som
med stöd av 44 eller 45 § samma kungörelse har befriats från skyldighet att ha
sådant tillstånd. Vidare bör den undantas som är etablerad i den svenska
handelsflottan enhgt den av utredningen föreslagna 12/18-månadersregeln.
Slutligen bör också undantas den som uppfyller vissa närmare angivna krav för
all få ersättning ur svensk arbetslöshels-kassa för sjömän. Vid tillämpning av 12/18-månadersregeln
bör med tid för befattning jämställas väntetid enligl 3 § sjömanslagen, tid för
semester, sjukledighet och annan s. k. vederlagsledighet under pågående anställning.
Tjänstgöring på annat nordiskt fartyg än svenskt bör inte tillgodoräknas vid
regelns tillämpning.

Tidpunkten
för ansökan om tiUstånd skall vara avgörande för bedömningen om sjömannen
uppfyller kravel enligt 12/18-månadersregeln. Är situationen den att sjöman
vid detta tillfälle inle uppfyller kravel men att han gjorde del när han
anmälde sig som arbetssökande, bör detta kunna beaktas vid tiUståndsgivningen. Någol
genereUt undantag från tUIståndsskyldighet för utländska sjömän på fartyg som
hyrts ut på bare boat basis bör inte föreskrivas eftersom en sådan regel skulle

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 48

kunna
leda till försök att kringgå bestämmelserna. I stället bör som närmare anges i
del följande en särskild dispensmöjlighel öppnas.

Som förut har nämnts bör
anställningstillstånd inte kunna beviljas den som befinner sig här i landet, om
inte särskilda skäl föreligger. För denne skall liksom hittills arbetstillstånd
krävas. Den som har fått anställningstillstånd eller är undantagen från
skyldighet att ha sådant tillstånd bör dock undantas från skyldighet att ha
arbetstillstånd. Bestämmelse härom får tas in i UtiK. I samband härmed bör som
utredningen har föreslagit nuvarande bestämmelse i 43 § 1 b) UtlK upphävas. Genom
de nu angivna undantagen från skyldighet alt ha arbetstUlstånd kan den som
under pågående fartygsanställning eller rederianställning åtnjutit semester,
vederlagsledighet eller sjukledighet återinträda i tjänst även när fartyget
befinner sig här i landet.

Beträffande
gränsdragningen mellan anställningstillstånd och arbetslillstånd vill jag, i
anslutning till vad jag nyss har sagt om all anstäUningstillstånd som regel
inte bör beviljas utlänning som befinner sig här i landet, anföra följande. Utiändsk
sjöman som vill bosätta sig här i landet skall liksom annan utiänning i princip
ha arbetstillstånd även om han fortsätter inom sjömansyrket. AnställningstiUstånd
bör däremot kunna komma i fråga för utländsk sjöman som inte önskar få en
fastare anknytning lUl Sverige. Sålunda bör t. ex. för sådan sjöman, om han har
anställningstiUstånd men anställningen upphör i svensk hamn, anslällningstillstånd
kunna komma i fråga om han vill här la anställning på svenskt fartyg destinerat
tUl utländsk hamn. ArbetstUlstånd bör alltså vägras i sådana fall. Detsamma bör
gälla t. ex. om sjömannen vid inresan var anställd på utiändskt fartyg.

Ansökan om
anställningstillstånd bör göras hos sjömansförmedling som AMS bestämmer eller
hos svensk utlandsmyndighet som av ministern för utrikes ärendena bemyndigas
ta emot ansökan. Innan tillståndsärende avgörs skall berörda organisationer
för redarna och de ombords-anställda beredas tillfälle all yttra sig.
Sjömansförmedling och svensk utiandsmyndighet som har utsetts till beslutsmyndighel
får besluta i ärenden där organisationerna tillstyrkt. I övriga fall beslutar
AMS. Beslutsmyndigheten skall beakta aUa omständigheter som kommer fram och
har betydelse i ärendena. Vad som anförs från de ombordanställdas organisationer
skall vägas samman med beslutsunderlaget i övrigt. Del ligger i sakens natur
att vad partsorganisationerna anför får tiUmälas särskUd vikt vid prövningen.

Har fartyg helt eller
delvis lejts ul tiU utlandet genom avtal om uthyrning antingen av hela
fartygsdriften på bare boat basis eller av del av fartygets drift, bör Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer kunna medge alt bestämmelserna
om anstäUningstUlstånd inte skall gälla i fråga om anstäUning på sådant fartyg
eller sådan del av fartyg. Sådan dispens bör ges om särskilda skäl föreligger.
Den

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 31 49

bör begränsas till viss tid. Bestämmelser om dispens av nu
angivet slag överensstämmer med dem som återfinns i 59 § sjömanslagen. Ett skäl
för dispens kan vara att dispens har getts enligl nyssnämnda lagrum. Vid
prövning av en dispensansökan bör kunna beaktas alt sådan fartygsdrift med
utländska arbetstagare som här avses har pågått under längre tid innan
bestämmelserna om anställningstiUstånd infördes. Dispens bör även kunna komma i
fråga när det gäller lokall betingad trafik och att del därför är naturligt att
arbetskraften hämtas från närliggande trakt och inte från en avlägsen cenlralhamn
eller från Sverige.

Närmare
föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna får meddelas av AMS efter
samråd med myndigheter som berörs av tillståndsregleringen, främst
utrikesdepartementet, sjöfartsverket och SIV, samt med redarnas och de ombordanstäUdas
organisationer. En riktiinje för tillämpningen bör vara att bestämmelserna
skall tillämpas så att effektiviteten inom sjöfartsnäringen inle äventyras.
Del är således angeläget att fartyg inte tvingas bli liggande i väntan på
beslut om anställningstillstånd. I fråga om riktlinjer i övrigt för
tillståndsprövningen bör i huvudsak galla vad utredningen har förordat. Sålunda
bör först undersökas vilken nordisk och etablerad utomnordisk arbetskraft som
finns anmäld vid sjömansförmedlingarna i Sverige och hos sjömansförmedlarna i
centralhamnarna. Även tiUgången på nyssnämnd arbetskraft i mönslringshamnen bör
beaktas. I första hand bör situationen på arbetsmarknaden för sjömän vara
avgörande för frågan om anslällningstillstånd skaU ges. Givelvis bör även
praktiska hänsyn las vid prövningen av tillståndsärendena, såsom avståndet
mellan mönstringshamnen och den plats dar nordisk eUer etablerade utomnordiska
arbetssökande befinner sig m. m. Någol krav på att sjömannen skaU ha kunskaper
i svenska eller engelska bör inle uppställas. I del följande (4.2) förordas i
stället att utländska sjömän på svenska fartyg i utrikes fart skall omfattas
av lagen (1972: 650) om rätt lUl ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare.

I enlighet med utredningsförslaget bör möjlighet finnas
för svensk utiandsmyndighet, som därtiU bemyndigats av ministern för utrikes
ärendena, att befria utomnordisk sjöman från skyldighet att ha
anställnings-tillstånd, om särskilda skäl föreligger. Befrielse får lämnas för
högst 30 dagar eller, om fartyget inte kommer tUl lastnings- eller
lossningshamn under denna tid, tUl nästa hamn. Som vUlkor för befrielse skall
gälla alt arbetsgivaren utfäst sig att, om arbetstagaren inte väljer att stanna
i avmönstringshamnen, bekosta sjömannens återresa tiU påmönstringshamnen eUer,
om sjöman så önskar, resa tiU närmare belägen hamn, när gUtighetstiden för
befrielsen utgått ulan att tillståndsfrågan har lösts. Visar det sig att frågan
om anstäUningstUlstånd inte hinner lösas innan fartyget skall avgå, bör
befrielse kunna meddelas omedelbart för tiden intill dess tillslåndsärendel har
avgjorts e. d. Med anledning av

4 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 31

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 31 50

arbetsgivar-
och redarorganisationernas förslag om rätt för befälhavare att, när besked från
beslutsmyndighel om befrielse från tillståndsskyldighet inle hinner nå
fartyget före dess avgång, anställa utlänning som inte har föreskrivet tUlstånd
vill jag anföra följande. Någon rätt för befälhavare att låta utiänning tUlträda
befattning ombord i sådana faU bör inte skrivas in i kungörelsen. I stäUet bör
som nyss har sagts befrielse från tillståndsskyldighet sökas innan fartyget
avgår. I brådskande fall bör sådan befrielse kunna ges i efterhand om särskUda
skäl föreligger. En förutsättning härför bör i princip vara att vakansen har
anmälts till beslutsmyndigheten omedelbart när den har uppkommit. Om t. ex.
vakans uppkommer nar ett fartyg befinner sig i eller i närheten av sin
lastnings- eller lossningshamn och där inte finns svensk utiandsmyndighet
eller sådan myndighet inte kan nås innan fartyget avgår saml minimibemanningsföreskrifterna
inte kan uppfyllas om inte tillgänglig kvalificerad utomnordisk sjöman
anställs i denna hamn, bör befrielse från tUIståndsskyldighet kunna ges även i
efterhand.

Genomförs
de ändringar i UtiL som jag har förordat i det föregående, avser jag att
föreslå Kungl. Maj:t att låta också de av mig förordade bestämmelserna om
anställningstillstånd träda i kraft den 1 juli 1974. I enlighet med vad
utredningen har föreslagit bör de nya bestämmelserna dock inte tillämpas
beträffande anställning som utiänning har på svenskt fartyg eller hos svenskt
rederi när bestämmelserna träder i kraft.

4.1.4
Anslagsfrågor

Utredningen
anser att lagstiftningen, om den genomförs, inte medför sådana ålägganden för
berörda myndigheter som påkallar personalförstärkningar eller ökad
medelstilldelning för andra av förslaget föranledda arbetsuppgifter. Undantag
härifrån gäller den sjömansförmedling som skall svara för olika löpande
uppdrag i samband med tillståndsgivningen och för registrering. AMS har anfört
att handläggningen av frågor om anställningstillstånd kommer att medföra en väsentlig
utökning av arbetsuppgifterna vid främst sjömansförmedlingen i Göteborg. Enligt
styrelsen är en personalförstärkning i fråga om både handläggare och
kvalificerade biträden nödvändig.

För
egen del anser jag att det omedelbara personalbehovet inom arbetsmarknadsverket
knappast kan väntas bh större än att del kan tUlgodoses inom ramen för de
omfattande personalförstärkningar som Kungl. Maj:l nyligen har föreslagit
riksdagen för budgetåret 1974/75 (prop. 1974: 1 bil. 13 s. 75), då de nya
reglerna avses börja tiUämpas. Härefter uppkommande behov får prövas i vanlig
ordning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 51

4.2
Svenskundervisning för utländska sjömän

Riksdagen
antog år 1972 lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare (prop. 1972: 100, InU 1972: 27, rskr 1972:
292). Enligt riksdagsbeslutet omfattade lagen endast de utiändska arbetstagare
som hade börjat sin första anställning här i landet efter utgången av år 1972.
Under våren 1973, innan lagen hade trätt i kraft, utvidgades emellertid lagens
tillämpningsområde till att omfatta även de utländska arbetstagare som hade
börjat sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973 (prop. 1973:
43, InU 1973: 15, rskr 1973: 158). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1973.

Vid behandlingen i
riksdagen av prop. 1973: 43 väcktes två motioner (1973: 1645, 1646) i vilka
föreslogs att lagen skuUe utvidgas till att gälla även utiändska sjömän på
svenska fartyg. Inrikesutskottel instämde i att skäl talade för att även utiändska
sjömän, fastän de inte genom bosättning har anknytning till värt land, fick
möjligheter att delta i svenskundervisning. Frågan var emellertid komplicerad
och olika lösningar kunde tänkas. Utskottet, som ansåg sig inte ha tillräckligt
underlag för en slutiig bedömning, utgick från att frågan skulle tas upp i
samband med beredningen hos Kungl. Maj:l av det väntade förslaget från den då
pågående utredningen om arbetstiUstånd för utländska sjömän. Med denna
motivering lämnade riksdagen på utskottets förslag motionerna utan åtgärd.

Utredningen
har med hänvisning lUl utskottets uttalande berört frågan om de utiändska
sjömännens rätt tUl ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning.
Utredningen har därvid funnit angeläget att nuvarande lagstiftning snarast
kompletteras så att den också kommer att omfatta de grupper av sjömän, som
enligt utredningens förslag skall ha anställningstillstånd.

Genom
1972 års lag tiUerkänns utländsk arbetstagare rätt tiU ledighet från ordinarie
arbetstid i 240 timmar för att delta i svenskundervisning. Lagen ger honom
vidare rätt till lön från arbetsgivaren för den tid han deltar i undervisningen,
oavsett om denna bedrivs under arbetstid eller ej.

För
arbetstagare som börjat sin första anställning här i landet före den 1 januari
1973 gäller vissa särregler. Hans rätt lUl ledighet och lön omfattar 160 eller
240 limmar, beroende på hans kunskaper i svenska språket. Har han under minst
240 lektionstimmar deltagit i undervisning i svenska språket med samhällsorientering
och för deltagandet fått ersättning av arbetsgivaren, grundad på avtal mellan
arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation, är han helt undantagen från
lagens förmåner. Har han åtnjutit sådan undervisning under 80 men inte 240
lektionstimmar begränsas hans rätt enligt lagen till alt omfatta endast 160
limmar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 52

För
att vara berättigad till lagens förmåner fordras alt arbetstagaren är bosall
här i landet och har arbetstillstånd. Är han undantagen från skyldighet att ha
arbetstillstånd eller har han befriats från sådan skyldighet omfattas han av
lagen om han är kyrkobokförd här.

Lagen
omfattar inte alla utländska arbetstagare. Sålunda undantas arbetstagare som
har svenska, danska eller norska som modersmål eller som eljest har sådana
kunskaper i dessa språk alt undervisning inte kan anses erforderlig. Vidare undantas
den som genomgått undervisning som avses i lagen eller sådan undervisning i
svenska språket som har meddelats i samband med arbetsmarknadsutbildning eller
i AMS' mollagningsförläggningar för flyktingar. Arbetstagare, som sysselsätts
i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller som är anställd
i arbetsgivarens hushåU omfattas inte heller av lagen.

Lagstiftningen innebär i
övrigt huvudsakligen följande. Arbetstagaren har rätt till ledighet från
arbetet för att delta i svenskundervisningen i den omfattning vartill han är
berättigad. Frågan om arbetstagarens behov av undervisning skall prövas i den
ordning Kungl. Maj:l bestämmer. Arbetstagaren har vidare rätt att av
arbetsgivaren få lön för den lid han deltar i undervisningen. Rätten till
ledighet får begränsas genom kollektivavtal eller, om fackförening eller annan
liknande förening av arbetstagare inle finns, genom avtal mellan arbetsgivaren
och arbetstagaren. Däremot får rätten liU lön inte inskränkas. Arbetsgivaren
skall så snart del kan ske efter anställningens början upplysa arbetstagaren
om hans rättigheter enligt lagen samt inom 60 dagar från anställningens början
bereda honom möjlighet till ledighet för att påbörja undervisningen. Byter
arbetstagaren anställning efter påbörjad undervisning har den nye arbetsgivaren
motsvarande skyldighet att ge honom ledighet och lön för den fortsatta
undervisningen. Har arbetsgivaren upplyst arbetstagaren om hans rättigheter
enligt lagen och berett honom möjlighet till ledighet för all delta i
undervisning, upphör arbetsgivarens övriga skyldigheter enligt lagen om inte
arbetstagaren påbörjat undervisning inom två år från det han tillträdde sin
första anställning här i landet. Arbetsgivare som inle fullgör sina
skyldigheter enligl lagen skall ersätta arbetslagaren för uppkommen skada.
Omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse kan därvid beaktas.
Arbetstagaren måste dock underrätta arbetsgivaren om sina anspråk inom fyra
månader efter det skadan inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två år
efter skadans uppkomst. Förklaring, varigenom arbetstagare frånsäger sig sin räll
enligt lagen i annat avseende än som är särskilt tillåtet samt uppsägning, som
sker enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller utnyttjar sin rätt enligl
lagen, är ogiltig. Mål om lagens tillämpning skall, med undantag för prövningen
av arbetstagares kunskaper i svenska språket prövas av arbetsdomstolen, om anställningsavtalet
regleras av kollektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål kan
också hänskjutas till skiljemän.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 31 53

I
fråga om arbetstagare, som har börjat sin första anställning här i landet före
den 1 januari 1973, gäller vidare följande avvikelser från vad som nyss har
sagts. Arbetsgivaren skall senast inom 60 dagar från anställningens början
underrätta arbetstagaren om hans rätt enligl lagen samt före utgången av juni
1978 bereda honom möjlighet lUl ledighet för att påbörja undervisning. På samma
sätt som gäller i fråga om begränsning av ledighet för undervisning kan
motsvarande avtal träffas om förläggning av ledigheten. Underlåter
arbetstagaren utan synnerliga skäl att utnyttja sin rätt tiU ledighet enligl
sådant avtal upphör arbetsgivarens skyldighet all ge arbetstagaren sådan
ledighet. Har arbetsgivare fullgjort dessa skyldigheter upphör hans övriga
skyldigheter enligl lagen gentemot arbetstagaren om denne inte har påbörjat
undervisningen senast den 30 juni 1978.

Slutiigen ges beträffande aUa
arbetstagare möjligheter att vid bestämmande av omfattningen av rätten till
ledighet och lön beakta viss undervisning, som arbetstagaren fått genom
arbetsgivaren före lagens ikraftträdande.

Utredningen påpekar i sitt
belänkande all utiänning som mönstrar på ett svenskt fartyg i svensk hamn i
princip skall ha arbetstillstånd. Är han dessutom bosatt i landet kan han göra
anspråk på förmåner enligt lagen. Utländsk sjöman som mönstrar på sådant fartyg
i utländsk hamn behöver däremot inte ha arbetstillstånd och omfattas inle av
lagen.

Från olika synpunkter
hänsyn till arbetarskyddet och säkerheten samt önskvärdheten av all underlätta
den fortiöpande kollekliva samvaron ombord är del enligl utredningen
angelägel att sjömännen bereds möjligheter till förbättrade språkliga
kommunikationer. Lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning föreslås därför även omfatta de sjömän, som enligl vad
utredningen har föreslagit bevUjas anslällningstillstånd. Även om frågan är
komplicerad och dess lösande kan komma att påfordra speciella åtgärder
beträffande sjömän med anställning ombord på svenska fartyg i huvudsakligen
utrikes sjöfart anser utredningen att förutsättningar finns alt uppnå konstruktiva
och för sjöfartsnäringen och berörda arbetslagargmpper ändamålsenliga
lösningar. Nuvarande lagstiftning om svenskundervisning föreslås därför
kompletterad på så sätt, att den kommer att omfatta också nämnda grupper av
sjömän.

Rederinäringens
expert inom utredningen har uttryckt tvivel om möjligheterna all genomföra förslagel
och framhållit all bl. a. de långtgående praktiska konsekvenserna måste
beaktas. Därutöver har han anfört att svenskundervisningen för utländska sjömän
inle kan få den betydelse, som gällande lagstiftning avsett.

Av
de remissinstanser som har behandlat frågan är flertalet positiva till
förslaget. SÖ påpekar dock att utredningen inte har lagt fram något

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 54

konkret
förslag om hur undervisningen skall bedrivas. Några remissinstanser
ifrågasätter om inte undervisning i engelska språket kan ges som alternativ tUl
eller i stället för svenskundervisning. Liknande synpunkter ligger bakom den
närmast negativa hållning som SAF och Sveriges redareförening intar.

Som
förut har nämnts utgörs en inte obetydlig del av del totala antalet anställda
på svenska fartyg av utländska medborgare. Enligt tillgängliga uppgifter fanns
under 1972 ca 5 000 utiändska sjömän på fartyg om minst 300 bruttoton. Av dessa
sjömän var drygt 3 000 eller nära 21 % av del totala antalet anställda på dessa
fartyg utomnordiska medborgare. En av utredningen gjord enkät per den 1
januari 1973 ulvisar i stort samma andelstal utomnordiska sjömän hos de till
Sveriges redareförening anslutna rederierna. Bland de nordiska sjömännen finns
de som uteslutande är finsktalande.

Anledningarna till den
relativt stora andelen utländska sjömän på svenska fartyg har jag tidigare
berört. Det är givet att kunskaper i svenska språket särskilt hos utomnordiska
sjömän i allmänhet är ringa eller obefintliga. Språksvårigheterna kan skapa
problem ombord och kan komma att inverka menligt på arbetet. Bristande
kunskaper i språket kan vara ägnade att medföra allvarliga svårigheter
särskilt i fråga om arbetarskyddet och säkerheten ombord. Men också den
allmänna trivseln för de olika sjömännen, möjligheterna att exempelvis delta i
samvaro på fritiden, kan påverkas negativt av språksvårigheterna.

Såsom utredningen har
anfört talar angivna skäl för att de utländska sjömännen på svenska fartyg ges
möjlighet till undervisning i svenska språket. En förbättring av de språkliga
kommunikationerna ombord kan också sägas ligga i linje med strävandena att
förbättra arbetsmiljön för både de utländska och de svenska sjömännen. Jag är
dock medveten om att betydelsen av rätten tiU undervisning i svenska språket
kan variera inom olika delar av den svenska utrikessjöfarten. Medan den på
vissa håll kan få ett påtagligt värde kan den på andra håll te sig mindre meningsfuU.
Jag viU emellertid i det sammanhanget erinra om att utländska sjömän, som
arbetar inom svensk sjöfart, är enligl gällande lagstiftning i princip
berättigade till ledighet cch lön vid deltagande i svenskundervisning om de är
bosatta här i landet och har arbetstillstånd eller, om de är undantagna eUer
befriade från den tiUståndsskyldigheten, är kyrkobokförda här i landet. Att
erbjuda likartade möjligheter ål även övriga utländska sjömän, som i allt
väsentligt kan betecknas som ganska fast knutna till den svenska utrikessjöfarten,
kan därför också motiveras från rättvisesynpunkt.

Som anförts i olika
remissyttranden skulle en undervisning i engelska språket, som är
"sjöfartens språk", också ha betydelse i detta sammanhang. Med
hänsyn till att del är fråga om svenska fartyg med i regel dominerande andel
av svenskar och svensktalande bland besättning-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 55

arna,
anser jag dock all den undervisning som bör komma i fråga bör avse det svenska
språket.

Frågan om
svenskundervisning för utländska sjömän kan som inrikesutskottel påpekat lösas
på olika vägar. Utskottet har antytt möjligheten att lösa frågan avtalsvägen.
Till, utredningens förfogande har funnits experter från redarnas och de ombordanställdas
största organisationer. En lösning avtalsvägen skulle mot bakgrund därav ha
kunnat initieras eller förordas inom utredningen. Någol underlag för en sådan
lösning synes med hänsyn till utredningens ställningstagande uppenbarligen inte
föreligga. I likhet med utredningen anser jag därför att frågan bör lösas genom
lagstiftning.

Utredningen
har inte utformat någol konkret förslag. Den anser emellertid att den nuvarande
lagen om svenskundervisning bör utvidgas till att omfatta de sjömän som i
enlighet med de föreslagna bestämmelserna beviljas anställningstiUstånd.
Samtidigt har utredningen anfört att frågan är komplicerad och alt dess lösande
kan komma att kräva speciella åtgärder beträffande sjömän på svenska fartyg i
huvudsakligen utrikes sjöfart.

Genom lagen om rätt tUl
ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare erbjuds
som nämnts de i Sverige bosatta utländska arbetstagarna att, under arbetstid
och med bibehållen lön eller på fritid och med lön för undervisningstiden,
deltaga i undervisning i svenska språket med samhällsorientering. Enligt min
mening bör, som utredningen förordat, lagen utvidgas till att omfatta även de
utländska sjömän, som arbetar inom den svenska utrikessjöfarten. Detta föranleder
tillägg till och ändringar i några paragrafer.

I
1 § första stycket anges vUka utiänningar som omfattas av lagen. Detta lagrum
bör kompletteras med en bestämmelse, varigenom även utländsk sjöman som är
anställd på svenskt fartyg i utrikes fart och som har anställningstillstånd eller
är undantagen från skyldigheten att ha sådant tUlstånd förs in under lagens
tillämpningsområde. Begreppet "sjöman" och "utrikes fart"
ges i lagen samma innebörd som i sjömanslagen (1973: 282). I den mån inget
annat sägs medför utvidgningen också att begreppet arbetstagare omfattar även
sjöman som avses i 1 §.

I
2 § behandlas arbetstagarens rätt tUl ledighet under ordinarie arbetstid för
att deltaga i undervisningen och i 3 § finns bestämmelser om arbetstagarens
rätt till lön. En utvidgning av lagens tillämpningsområde till att avse
utländska sjömän kräver ingen ändring i dessa paragrafer. Det kan emellertid
påpekas att kollektivavtal som enligt lagen kan träffas i vissa frågor endast
avser avtal som träffats mellan arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare
och svensk fackförening eller annan liknande svensk förening av arbetstagare.

Arbetsgivarens
upplysningsplikt och skyldighet att inom viss tid bereda arbetstagaren ledighet
för att delta i undervisningen regleras i 4 §.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 31 56

I Iredje
stycket av denna paragraf föreskrivs alt om arbetsgivare fullgjort sina
skyldigheter i dessa hänseenden så upphör hans övriga lagenliga skyldigheter
gentemot arbetstagaren om denne inte påbörjat undervisningen inom två år från
det han tillträdde sin första anställning här i landet. Utvidgas lagens
tillämpningsområde till att omfatta utländsk sjöman anställd på svenskt fartyg
i utrikes fart, bör del tillägget göras i paragrafen att tvåårsperioden i
förekommande fall räknas från första anställningen som sjöman på svenskt fartyg
i utrikes fart. Detta tUlägg medför dock en komplikation, som jag berör senare.

Som
framgått av del föregående ställs vissa inskränkande särregler upp i lagens övergångsbestämmelser
för de arbetstagare, som börjat sin första anstäUning här i landet före den 1
januari 1973. Att göra dessa särregler tillämpliga även på sjömän, som avses i
1 §, medför såväl tekniska som praktiska svårigheter. Det enklaste sättet att
komma ifrån dessa problem är att låta enbart lagens huvudregler bli tillämpliga
på sjömännen, oavsett när de börjat sin första anställning på svenskt fartyg i
utrikes fart. En sådan ordning ger visserligen sjömännen en mer gynnad
ställning än andra arbetstagare. Det bör emellertid hållas i minnet att
särreglerna gäUer ett mycket stort antal arbetstagare i prop. 1973: 43
uppskattat till ca 75 000 personer. För sjömännens vidkommande kan det endast
röra sig om ett relativt ringa antal. Mot bakgrund härav och då varje annan
lösning skulle bli avsevärt komplicerad förordar jag att lagens huvudregler
görs tUlämpliga på alla sjömän på svenska fartyg i utrikes fart, oavsett när de
börjat sin anställning.

Även
om sjömännen undantas från nämnda särregler behövs vissa bestämmelser av
övergångskaraktär. Härom kan sägas följande.

Som
tidigare nämnts åläggs arbetsgivaren enligt 4 § första stycket att så snart del
kan ske upplysa nyanställd arbetstagare om hans rättigheter enligt lagen och
att innan 60 dagar från anställningens början bereda arbetslagaren möjlighet
all påbörja undervisningen. Är sjöman anställd när lagen träder i kraft bör
föreskrivas att arbetsgivarnas skyldigheter skall räknas från ikraftträdandet.

I
4 § tredje stycket föreskrivs att, om arbetsgivare fullgjort sina skyldigheter
enligt första stycket men arbetslagaren inte påbörjat undervisningen inom två
år från det han tillträdde sin första anställning här i landet, så upphör
arbetsgivarens övriga skyldigheter enligt lagen mol arbetstagaren. Jag har nu
föreslagit att anställning som sjöman på svenskt fartyg i utrikes fart skall
jämställas med anställning här i landet. Om sjöman haft anstäUning här i landet
eller till sjöss innan förevarande lagändring trätt i kraft men är han inte
anställd på svenskt fartyg i utrikes fart vid själva ikraftträdandet utan
tillträder sådan anställning först därefter, kan emellertid nämnda tvåårsperiod
komma all löpa ut innan han fått praktisk möjlighet att utnyttja sina lagenliga
rättigheter. Därför behövs en regel enligl vilken tvåårsperioden under angivna
förhållanden räknas från första anställningen efter lagens ikraftträdande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 31 57

Den
föreslagna ändringen i 4 § tredje stycket medför emellertid också för de
arbetstagare, som f. n. omfattas av lagen, att tvåårsperioden kan komma att
räknas med utgångspunkt från en anställning som sjöman, någol som i dag inle
gäller. Härigenom kan utvidgningen leda tUl försämring för de arbetstagare som
haft sjömansanställning innan utvidgningen av lagen trätt i kraft. För att
undvika detta bör i nämnda lagrum göras det tillägget alt sjömansanställning
före ikraftträdandet av nu föreslagna bestämmelser inte skall beaktas.

För
sjömännens del bör slutligen övergångsvis införas en avräknings-regel liknande
den i punkt 4 avseende tiden den 1 januari 1973den 30 juni 1974. Härigenom ges
möjlighet att avräkna den lagenliga undervisning, som sjöman kan ha åtnjutit
vid anställning inom landet under denna period.

Nu
angivna övergångsbestämmelser för sjömän kan fogas till gällande övergångsbestämmelser
som en särskild punkt, 5.

En
utvidgning av lagen om rätt tUl ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare i enlighet med vad jag nu har förordat kan
således göras utan större ändringar i själva lagen. Ett tillägg till 1 och 4 §§
samt vissa tUlägg i övergångsbestämmelsema är tillräckliga.

Som
tidigare nämnts har rederinäringens expert inom utredningen ställt sig
tvivlande till de praktiska möjligheterna att genomföra förslagel. Delta
tvivel kan emellertid knappast gälla möjligheterna att bedriva själva
undervisningen. Redan i dag förekommer i inte ringa omfattning kursverksamhet
i olika ämnen på den svenska handelsflottans fartyg. Svårigheter att få lärare
och kursmaterial torde i de flesta fall inte föreligga. Möjligheterna att
bedriva undervisning i svenska språket måste därför bedömas som goda.

Vad
gäller möjligheterna att på fartyg tUlämpa lagens bestämmelser i övrigt vill
jag framhålla följande. För att en lagstiftning som den förevarande skall
kunna fungera praktiskt fordras ett aktivt samarbete mellan parterna, dvs. meUan
arbetsgivaren, arbetstagaren och dennes fackorganisation. I fråga om bl. a.
själva undervisningen gäller samarbetet också studieförbunden.

Att
ett sådant samarbete förutsatts för tillämpningen av den nu gällande
lagstiftningen framgår klart av propositionerna 1972: 100 och 1973: 43.
Möjligheterna enligt lagen att träffa avtal i fråga om förläggning av
undervisningstid m. m. är också uttryck för behovet av samverkan vid tUlämpning
av en lagstiftning som omöjligen kan göras likformigt tillämplig över hela
arbetsmarknaden. I dessa hänseenden torde sjöfarten knappast ha ett
besvärligare läge än andra näringsgrenar. Genom Kungl. Maj:ts bemyndigande har
närmare föreskrifter för prövning av kunskaper i svenska m. m. utfärdats av
SÖ. Föreskrifterna har utarbetats i nära samråd med parisorganisationerna och
berörda myn-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:31 58

digheter,
varvid i allt väsentligt enighet uppnåtts om föreskrifternas utformning. En
utvidgning av lagen till att omfatta utländska sjömän gör det nödvändigt att på
motsvarande sätt se över gällande föreskrifter samt, om så behövs, utfärda
kompletterande föreskrifter för lagens till-lämpning inom sjöfarten.

5
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer .jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i
utlänningslagen (1954: 193),

2.
lag om ändring i lagen (1972:
650) om rätt liU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för
invandrare.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen alt tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 31 59

Bilaga (Utredningens lagförslag)

Förslag
till

Lag
om anställningstillstånd för utländska sjömän

1 §
Utländsk sjöman får icke utan anställningstillstånd inneha befatt

ning på svenskt fartyg som trafikerar utiändsk hamn.

Första
stycket gäller icke

1)
medborgare i Danmark, Finland,
Island eller Norge,

2)
den som enligt utlänningslagen
(1954: 193) har bosältningstillstånd eller gällande arbetstillstånd eller i
annat fall än under 1) nämnts är befriad från skyldighet att ha
arbetstillstånd,

3)
den som under tolv av de senast
förflutna aderton månaderna haft befattning på svenskt fartyg; med tid för
befattning jämställes väntetid och viss sjukdomstid.

Befrielse
från skyldighet att ha anstäUningstUlstånd enligt andra stycket 3) gäller icke utiändsk
sjöman, som befinner sig här i landet om icke särskilda skäl för befrielse
föreligger.

2 §
Anställningstillstånd meddelas och återkaUas av arbetsmarknads

styrelsen. I den omfattning Konungen bestämmer får anstäUningstill

stånd meddelas av sjömansförmedling eller av svensk beskickning eller

svenskt konsulat.

AnstäUningstUlstånd
får icke bevUjas utländsk sjöman som befinner sig här i landet.

Vid
handläggning av fråga om anställningstillstånd skall berörda organisationer av
redare och ombordanställda beredas tillfälle att yttra

3
§ Ansökan om
anställningstillstånd göres hos sjömansförmedling som arbetsmarknadsstyrelsen
bestämmer eller hos svensk beskickning eller svenskt konsulat som ministern för
utrikes ärendena bemyndigat mottaga sådan ansökan.

4
§ Anställningstillstånd skall
meddelas för anställning på visst fartyg, men får, om utlänningen rederianställts
enligt kollektivavtal, meddelas för den tid anställningen fortgår hos rederiet.
Tillståndet får förbindas med de föreskrifter som finnas erforderliga. Om
särskilda skäl föreligger får anställningstillstånd återkallas.

5
§ Från skyldighet att ha anslällningstillstånd
får svensk beskickning eller svenskt konsulat, som därtill bemyndigats av
ministern för utrikes ärendena, befria utiänning om särskUda skäl föreligger.
Som särskilt skäl anses att utlänningen avser att tillträda befallning på
fartyg, där vakans hastigt uppkommit bland besättningen och befaltnhigen icke skäligen
kan tillsättas med sjöman, som har anstäUningstillstånd, eller som eljest är
undantagen från tiUståndsskyldighet enligl denna las.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 31 60

Befrielse
från tillståndsskyldighet enligt första stycket får lämnas för resa till närmaste
hamn eller för viss tid icke överstigande 30 dagar. Om befrielse meddelats
skall beskickning eller konsulat omedelbart härom underrätta sjömansförmedling
som arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

Utlänning som erhållit
befrielse från tillståndsskyldighet enligt första stycket och som icke före
dispenstidens utgång på egen begäran erhållit anställningstillstånd, är
berättigad all efter avslutad resa efter eget val på rederiels bekostnad
återvända till påmönslringshamn eller närmare belägen hamn.

6
§ Finnes på fartyg utiänning,
som enligt denna lag skall ha anslällningstillstånd, men som saknar sådant tUlstånd,
dömes den som är ansvarig för att anställningen kommit till stånd till böter.

7
§ Närmare föreskrifter för tUlämpningen
av denna lag får meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med berörda
myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974. Lagen gäUer dock icke för utlänning som
den 1 januari 1974 innehar befattning ombord på svenskt fartyg eller för
utlänning som vid denna tidpunkt är rederianställd enligl för manskap gäUande
kollektivavtal eller vad avser befäl efter personlig överenskommelse.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 31 61

Innehåll

Sid.

Propositionen
.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåU ...................... .... 1

Lagförslag ...................................................... 2

Utdrag
av statsrådsprotokollet den 7 februari 1974..... .... 6

1
Inledning ....................................................... 6

2
AnstäUningstillstånd för
utländska sjömän .............. 8

2.1............................................................. Nuvarande
förhållanden och gäUande bestämmelser om ar

betstillstånd ............................................. .... 8

2.1.1
Arbetsmarknaden för sjömän .................... .... 8

2.1.2
Bestämmelser om arbetstiUstånd .............. .. 10

2.1.3
Tillämpningen av
bestämmelserna ............ .. 13

2.1.4
Utländska förhållanden
avseende arbetstiUstånd för sjömän 14

2.1.5
Sjömansförmedlingen .......................... .. 15

2.2 Utredningen
.............................................. .. 17

2.2.1
Allmänna utgångspunkter och
behovet av lagstiftning 17

2.2.2
Särskild lagstiftning om anslällningstillstånd.. .. 20

2.2.3
Utformningen av lagstiftningen
................ .. 21

2.3 Remissyttrandena
................................... 27

3 Svenskundervisning för
utländska sjömän .............. .. 33

3.1
GäUande bestämmelser .............................. .. 33

3.2
Frågan om svenskundervisning
för sjömän vid 1973 års riksdag 35

3.3
Utredningen ............................................... 36

3.4
Remissyttrandena ..................................... .. 37

4 Föredraganden ............................................. .. 38

4.1 Anställningslillslånd
för utomnordiska sjömän ..... .. 38

4.1.1
Inledning .......................................... .. 38

4.1.2
Behovet av lagstiftning............................ .. 39

4.1.3
Utformningen av tUlståndsregleringen
...... 43

4.1.4
Anslagsfrågor ........................................ 50

4.2 Svenskundervisning
för utländska sjömän ........ .. 51

5 Hemställan .................................................... .. 58

Bilaga:
Utredningens lagförslag ........................... 59

MARCUSBOKTR, STOCKHOLM 1974 730679

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar i 7 dokument.

  1. SOU 2025:74 Ny reglering för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten s. 856 i texten
  2. Prop. 1992/93:128 om vissa sjöfartspolitiska åtgiirder s. 13 om s. 42 i texten
  3. Prop. 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m. om s. 42 i texten
  4. Prop. 1983/84:1 om mönstring av sjömän s. 48 i texten
  5. Bet. 1975/76:InU41 Med anledning av propositionen 1975/76:177 om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare jämte… s. 10 i texten

Visa alla 7