Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny firmalag, m.m.

1974 · 357 sidor, varav 270 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 270 av 357 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:4, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny firmalag, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 4 år 1974 Prop. 1974: 4

Nr 4

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ny firmalag, m. m.; given den 14 december
1973.

Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredraganden hemställt.

CARL GUSTAF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till ny firmalagstiftning. Förslaget innebär
att 1887 års firmalag ersätts av tre lagar som behandlar firma, handelsregister
resp. prokura.

Den
nya firmalagen, som föreslås få allmän karaktär, anger grunderna för det
materiella skyddet för firma och annat näringskännetecken. Lagen upptar alla
bestämmelser som är gemensamma för firmor av olika slag och blir därigenom
tillämplig på firmor som förs in i bl. a. handelsregistren,
aktiebolagsregistret och registren över ekonomiska föreningar. Utöver de
materiella skyddsreglerna upptar den nya firmalagen gemensamma villkor för
registrering och överlåtelse av firma. Dessutom finns bestämmelser om förbud
mot användning av firma och annat näringskännetecken samt om hävande av
firmaregistrering, följderna av intrång i annans firmarätt och firmateckning.

Förslagen
tUl handelsregisterlag och prokuralag återger i sak till större delen gällande
bestämmelser. Möjlighet tUl registrering i handelsregister öppnas emellertid
för enskild näringsidkare även om han inte är bokföringsskyldig och därmed
registreringspliktig. Registrering i handelsregister skall också ske av
näringsidkande ideella föreningar och stiftelser. De handelsregister som f. n.
förs lokalt i vissa kommuner föreslås bli överflyttade tUl länsstyrelserna.
Dessa skall i fortsättningen föra handelsregistren länsvis i stället för
kommunvis.

Den
nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1974.

1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:4

1
Förslag till Firmalag

Härigenom
förordnas som följer.

Inledande
bestämmelser

1 §

Firma
är den benämning under vUken näringsidkare driver sin verksamhet. Drives del
av verksamheten under särskUd benämning, utgör denna bifirma. Vad i denna lag
sägs om firma gäller även bifirma.

Annat
kännetecken som näringsidkare jämte firma använder för sin verksamhet benämnes
sekundärt kännetecken.

Firma
och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken.

Rätt
till firma m. m.

2 §

Näringsidkare
förvärvar ensamrätt tUl firma genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt
till sekundärt kännetecken förvärvas genom in-arbetning.

Firma
registreras enligt bestämmelsema i denna lag och vad i annan författning kan
vara särskilt föreskrivet om registrering av visst slags firma.

Näringskännetecken
anses inarbetat, om det är allmänt känt bland dem till vUka näringsidkarens
verksamhet riktar sig.

3 §

Ensamrätt
till registrerad firma innebär att annan än innehavaren ej får använda ett med
firman förväxlingsbart näringskännetecken inom det område för vilket firman
registrerats, om det ej visas att innehavaren icke kan lida skada därav.

Ensamrätt till
näringskännetecken på grund av inarbetning innebär att annan än innehavaren ej
får använda ett med dennes kännetecken, förväxlingsbart näringskännetecken inom
det område där inarbetningeii består.

4 §

Näringsidkare
får utan registrering och oberoende av inarbetning använda sitt släktnamn som
näringskännetecken, om icke detta är ägnat att framkalla förväxling med annans
skyddade närings- eller varukän-netecken.

Inom område där
näringsidkare enligt vad i första stycket sägs använder sitt släktnamn som
näringskUnnetecken får annan ej använda, ett med namnet förväxlingsbart
näringskännetecken.

5 §

Inom
område där näringsidkare enligt 3 § åtnjuter skydd för näringskännetecken får
annan ej obehörigen använda näringskännetecken sorrt är förväxlingsbart med
näringsidkarens släktnamn eller skyddade varumärke.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 3

6 §

Kännetecken
anses förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av samma eller liknande
slag. Även i annat fall får dock förväxlingsbarhet åberopas till förmån för

1. kännetecken, som är synnerligen starkt inarbetat
och känt inom vida kretsar av allmänheten här i riket, om med hänsyn härtill
användningen av ett annat liknande kännetecken skulle innebära ett
otillbörligt utnyttjande av det förras goodwUl,

2. kännetecken, som är inarbetat, om med hänsyn tUl
verksamhetens särskUda art användningen av ett annat liknande kännetecken uppenbarligen
skulle minska det förras goodwill.

7 §

Vid tvist om rätt tiU
kännetecken som är förväxlingsbara har den företräde som kan åberopa tidigaste
rättsgrund, om ej annat följer av8§.

8 §

Har
näringskännetecken inarbetats, får rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt
till förväxlingsbart kännetecken, om innehavaren av den äldre rätten ej inom
rimlig tid inskridit mot användningen av det förstnämnda kännetecknet.

I
fall som avses i första stycket kan domstol på yrkande av part efter vad som
är skäligt föreskriva att något av kännetecknen eller båda får användas endast
på särskUt sätt, såsom med tillfogande av ortsangivelse eller med annat
förtydligande.

Registrering
av firma

9 §

Firma registreras endast
om den är ägnad att särskilja innehavarens verksamhet från andras.

Vid bedömande av om firma
har särskilj ningsförmåga skall hänsyn tagas till den tid och omfattning firman
varit i bruk. Består firma enbart av allmän benämning på verksamhetens art
eller på däri utbjuden vara eller tjänst eller utgöres den enbart av allmänt
brukat ortnamn eller annat sådant namn, skall firman i och för sig ej anses ha
särskilj-ningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening eller förkortning därav, skall vid bedömningen
bortses från denna.

Firma
som består enbart av bokstäver eller siffror, vUka icke kan uppfattas som
ord, registreras endast om firman är inarbetad.

10 §

Firma
registreras ej

1. om firman eller dess användning strider mot goda
seder eller allmän ordning,

2. om i firman utan tillstånd intagits sådan statlig
eller internationell benämning eller förkortning, som enligt lag eller annan
författning icke obehörigen får användas som firma, eller något som lätt kan
förväxlas därmed,

3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda
allmänheten,

4. om firman innehåller något som är ägnat att
uppfattas som an-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 4

nans
släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, såvida ej namnet uppenbarligen
avser någon sedan länge avliden person, eller är ägnat att uppfattas som
benämning på stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning,

5. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas
som titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk och titeln är
egenartad, eller om firman innehåller något som kränker annans upphovsrätt
till sådant verk,

6. om firman är förväxlingsbar med annan
näringsidkares släktnamn eller skyddade närings- eller varukännetecken,

7. om firman i aimat fall är förväxlingsbar med
närings- eller varukännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av
annan, samt ansökan gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sin firma
innan det andra kännetecknet togs i bruk.

Utan hinder av första
stycket 47 får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och
hinder ej föreligger enligt första stycket 13.

11 §

Firma får registreras på
två eller flera språk, under förutsättning att lydelserna överensstämmer tUl
sitt innehåll. Vad i denna lag sägs om firma skall äga tUlämpning på envar av
lydelserna.

12 §

Registrering
gäller från den dag då ansökan kom in till registrermgs-myndigheten.

Överlåtelse
av firma m. m.

13 §

Firma får överlåtas endast
i samband med överlåtelse av den näringsverksamhet i vilken firman användes.

Överlåtelse av
verksamheten omfattar även firman, om ej annat avtalats. Detta gäller dock ej
om firman innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags
verksamhet, bolagsmans släktnamn.

Ingår i dödsbo firma som
innehåller den avlidnes släktnamn, får boutredningsman ej överlåta firman utan
samtycke av dödsbodelägarna.

14 §

Firma
får ej tagas i mät. Försättes innehavaren i konkurs, ingår dock rätten tiU
firman i konkursboet, om ej firman innehåller gäldenärens eller, vid
handelsbolags konkurs, bolagsmans släktnamn. Firma som ej ingår i konkursbo får
likväl användas under den tid verksamheten fort-sättes för boets räkning.

Förbud
mot användning av näringskännetecken

15 §

Om näringskännetecken
eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är
vUseledande, kan domstol vid vite förbjuda innehavaren att använda
kännetecknet.

Sådant förbud får även
meddelas, om någon gör intrång i annans rätt tUl näringskännetecken
(firmaintrång).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 5

Talan
om förbud får föras av var och en som lider förfång av kännetecknet eller dess
användnhig. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av myndighet
som Konungen bestämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Talan
om utdömande av vite föres av den som ansökt om förbudet eller, om detta
meddelats enligt första stycket, av myndighet som Konungen bestämmer.

Hävande
av registrering

16 §

Har
firma registrerats i strid mot denna lag eller mot vad i annan författning är
föreskrivet om firma och förehgger alltjämt hinder mot registrering, kan
domstol häva registreringen, om ej rätten till firman ändå skall bestå enligt 8
§.

Registrering
får även hävas,

1. om innehavaren upphört att vara näringsidkare,

2. om firman förlorat sin särskUjmngsförmåga,

3. om firman blivit stridande mot goda seder eller
aUmän ordning,

4. om firman blivit vUseledande,

5. om firman ej varit i bruk under de senaste fem åren
och innehavaren icke visar skäl för sin underlåtenhet att använda firman.

Talan om hävande av
registrering får föras av var och en som lider förfång av registreringen. Talan
som ej grundas på 10 § första stycket 47 får föras även av myndighet som
Konungen bestämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

17 §

Sedan
dom om hävande av registrering vuimit laga kraft, skall firman avföras ur
registret. I domen kan dock förordnas, att firman får stå kvar i registret
under viss tid som skäligen behövs för att antaga ny firma och ansöka om dess
registrering.

Ansvar
oc/t ersättningsskyldighet m. m.

18 §

Den
som uppsåttigen gör firmaintrång dömes tUl böter eller fängelse i högst sex
månader.

Avser
intrånget firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall icke
dömas tUl straff för det intrång som skett före registreringsdagen.

Den
som överträtt vitesförbud som meddelats enligt 15 § andra stycket får ej dömas
till straff för intrång som omfattas av förbudet.

Allmänt åtal för brott som
avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet tUl åtal
och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

19 §

Den
som uppsåtligen eUer av oaktsamhet gör firmaintrång skall ersätta den skada
som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen
jämkas.

Avser
intrånget firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall
ersättning för det intrång som skett före registreringsdagen utgå endast om
intrånget gjorts uppsåtligen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 6

Rätt
till ersättning för skada preskriberas, om talan ej väckes inom fem år från det
skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock icke i något fall
tidigare än ett år från registreringsdagen.

20 §

Vid
överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 § första stycket kan
domstol efter vad som är skäligt förordna att näringskännetecken, som i strid
mot förbudet anbragts på skylt, vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling
eUer dylikt, skall utplånas eller ändras så att det ej längre strider mot goda
seder eller allmän ordning eller är vUseledande. Kan sådan åtgärd ej ske utan
att egendom på vUken kännetecknet anbragts förstöres eller ändras på visst
sätt, får förordnas därom.

Vid överträdelse av
vitesförbud som meddelats eiUigt 15 § andra stycket eller annars vid
firmaintrång kan domstol på yrkande av den som lidit intrånget efter vad som är
skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i
första stycket eller förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den
som lidit intrånget.

Om
vitesförbud överträtts eller om brott enligt 18 § skäligen kan antagas
föreligga, får egendom som avses i första eller andra stycket tagas i beslag i
avbidan på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tillämpliga delar
föreskrifterna om beslag i brottmål.

21 §

För
intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering får ej dömas
till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt 1820 § sedan
registreringen hävts genom dom som vunnit laga kraft.

22 §

Föres
talan om intrång i registrerad firma och gör den mot vilken talan föres
gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på hans yrkande förklara
målet vUande i avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligt
prövas. Ar talan härom icke väckt, skall domstolen i samband med
vUandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vUken sådan talan skall
väckas.

23 §

Talan
om faststäUelse, huruvida rätt tiU näringskännetecken består eller icke består
eUer om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, får av domstol
upptagas tiU prövning, såvida ovisshet råder om förhåUandet och denna medför
förfång för käranden.

Grundas rätt till firma
enbart på registrering och göres vid fastställel-setalan gäUande att
registreringen bör hävas, äger 22 § motsvarande tillämpning.

24 §

Finnes
ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om förbud mot användning
av näringskäimetecken, om hävande av firmaregistrering, om firmaintrång eUer
om faststäUelse enligt 23 §, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 7

25 §

Dom
eller slutligtbeslut i mål om förbud mot användning av firma, om hävande av
firmaregistrering, om firmaintrång eher om faststäUelse enligt 23 § skall genom
domstolens försorg i avskrift sändas till patént- och registreringsverket samt
tUl annan berörd registreringsmyndighet.

Firmateckning
m. m.

26 §

Firmateckning
sker genom tydlig angivelse av den fullständiga firman och underskrift med namn
av firmatecknare. Vid teckning av bifirma anges även firman för hela verksamheten.

Under
likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tUlägg som anger det ändrade
förhållandet.

Om
firmateckning gäller i övrigt vad i andra författningar är särskilt föreskrivet
för olika slag av firma.

27 §

Sveriges
riksbank. Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, rikets lands-hypoteksföreningar och
stadshypoteksföreningar samt annan inrättning eller sammanslutning för vUken
Kommgen fastställt firma har ensamrätt till denna som om firman blivit
registrerad enligt denna lag.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974.

2. Ansökan om registrering som gjorts före
ikraftträdandet avgöres enligt äldre lag, om ej sökanden begär att den nya
lagen tillämpas.

3. Den nya lagen äger tillämpning även på firma som
registrerats enligt äldre lag. I fråga om sådan firma gäller dock punkterna 4
och 6 nedan.

4. Registrering som skett före ikraftträdandet får
hävas enligt 16 § första stycket endast om förbud mot firmans användning kunnat
meddelas enligt äldre lag.

5. Ensamrätt som grundas på att näringskännetecken
tagits i bruk före den nya lagens ikraftträdande upphör vid utgången av juni
1976, om kännetecknet ej registrerats eller blivit inarbetat dessförinnan.
Detta gäller dock ej firma som består av innehavarens släktnamn eller firma för
försäkringsbolag som avses i 349 § d lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse.

6. Beträffande rätt tUl ersättnmg för firmaintrång som
har skett före den nya lagens ikraftträdande gäUer, förutom bestämmelsema i
förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända
borgenärer, att rätten är förlorad, om talan ej väckes före utgången av juni
1979 eller vid den senare tidpunkt som kan följa av 19 § tredje stycket andra
punkten nya lagen.

7. Bestämmelserna i 21 § nya lagen äger motsvarande
tUlämpning i fråga om intrång som har skett före ikraftträdandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 8

2
Förslag till Handelsregisterlag

Härigenom
förordnas som följer,

1 §

Handelsregister
föres hos länsstyrelsen.

Konungen kan förordna, att
handelsregister skall föras gemensamt för två eller flera län. Vad i denna lag
sägs om län gäller i sådant fall det område för vilket gemensamt
handelsregister föres.

2 §

I
handelsregister införes enskild näringsidkare och handelsbolag samt ideell
förening eller stiftelse som idkar näring.

Handelsbolag
skall söka registrering, innan bolaget börjar sin verksamhet. Detsantmia
gäller enskUd näringsidkare, ideell förening och stiftelse, om skyldighet att
föra handelsböcker följer med verksamheten.

Enkelt
bolag får införas i handelsregister i den ordning som före-skrives för
handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäller även i fråga om
sålunda registrerat enkelt bolag.

3 §

Enskild
näringsidkare och handelsbolag registreras hos länsstyrelsen i det län där
verksamheten skall drivas. Skall verksamheten drivas inom flera län, sker
registrering hos länsstyrelsen i det län där huvudkontoret skall inrättas.

Ideell förening och
stiftelse registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens eller
stiftelsens styrelse har sitt säte.

Utan hinder av vad som
sägs i första eller andra stycket får näringsidkaren registreras även i
handelsregister för annat län där verksamheten är avsedd att drivas.

4 §

Handelsregistret
skall innehålla följande uppgifter om:

Enskild
näringsidkare:

1. näringsidkarens fu:ma,

2. näringsidkarens fuUständiga namn, bostads- och
postadress samt telefon,

3. näringsverksamhetens art,

4. den ort där huvudkontoret är inrättat samt
kontorets postadress och telefon.

Handelsbolag:

1. bolagets firma,

2. näringsverksamhetens art,

3. den ort där huvudkontoret är inrättat samt
kontorets postadress och telefon.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 9

4. bolagsmännens fullständiga namn, bostads- och
postadresser samt telefon,

5. av vem och hur bolagets firma tecknas, när ej
firman får tecknas av varje bolagsman ensam,

6. om bolaget utgör kommanditbolag, vUken eller vilka
av bolagsmännen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans
utfästa insats.

Ideell
förening och stiftelse:

1. den firma under vilken föreningen eller stiftelsen
idkar näring,

2. föreningens eller stiftelsens namn, om det ej
sammanfaller med firman,

3. näringsverksamhetens art,

4. den ort där föreningens eller stiftelsens styrelse
har sitt säte samt föreningens eller stiftelsens postadress och telefon,

5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts,
deras fullständiga namn, bostads- och postadresser samt telefon,

6. av vem och hur föreningens eller stiftelsens namn
tecknas, om ej namnet tecknas av styrelsen ensam.

5 §

Näringsidkare registreras
under den firma under vilken han driver sin verksamhet. Firma registreras
enligt bestämmelserna i firmalagen (1974: 000) med iakttagande av vad som sägs
i 6 och 7 §§ nedan.

6 §

Handelsbolags
firma skall innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns,
ordet kommanditbolag. I bifirma får dock ej intagas något av orden handelsbolag
eller kommanditbolag.

7 §

Firma skall tydligt skilja
sig från annan i samma register förut införd firma, även om firmorna ej avser
verksamhet av samma eller liknande slag.

8 §

Har
näringsidkare som införts i handelsregister meddelat prokura, får prokuran
registreras under näringsidkarens firma. Prokura får dock ej registreras om den
innehåller annan begränsning eller annat förbehåll än som följer av 1 eller 2
§ prokuralagen (1974: 000).

För registrerad prokura
skall registret innehålla uppgift om proku-ristens fullständiga namn, bostads-
och postadress samt telefon.

Har prokuristen särskilt
bemyndigande att överlåta huvudmannens fasta egendom eller tomträtt eller att
söka inteckning eller upplåta rättighet i denna, skah registret även innehålla
uppgift härom. Detsamma gäller om prokuran meddelats som koUektivprokura.

9 §

Ansökan
om registrering av handelsbolag göres av samtliga bolagsmän.

Ansökan om registrering av
ideell förening eller stiftelse göres av styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 10

Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är
huvudmannen handelsbolag, göres ansökan av samtliga bolagsmän.

10 §

Ansökan om registrering av näringsidkare eller prokura
skall innehålla de uppgifter som Konungen bestämmer.

11 §

Har
sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner
registreringsmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till ansökan, skall
sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skaU
ansökan avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i
föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för
bifall till ansökan och har sökanden haft tUlfälle att yttra sig över hindret,
skall ansökan avslås, om anledning ej föreligger att ge sökanden nytt föreläggande.

12 §

Bifalles ansökan om registrering av näringsidkare eller
prokura, skall i 4 eller 8 § föreskrivna uppgifter införas i registret.

13 §

Upphör näringsidkare med sin verksamhet eller överlåtes
verksamheten eller sättes den under likvidation eller sker i annat fall
ändring i fråga om uppgift som registrerats, skall anmälan härom ofördröjligen
göras tUl varje länsstyrelse där registrering skett.

Anmälan göres och handlägges i den ordning som gäller för
ansökan om registrering, om ej annat följer av vad nedan i denna paragraf sägs
eller av vad Konungen bestämmer.

Har
enskild näringsidkare avlidit, är den som har vård om boet skyldig att göra
anmälan med anledning av dödsfallet. Har delägare i handelsbolag avlidit,
åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän. Om domstol utsett likvidator i
handelsbolag, är han anmälningsskyldig beträffande bolaget. Bolagsman som
lämnat bolaget har rätt att göra anmälan om sin avgång. Återkallelse av prokura
får anmälas av varje bolagsman som ej är utesluten från rätten att företräda
bolaget.

Omfattar överlåtelse av näringsverksamhet även firman,
skall anmälan om överlåtelsen göras av den nye innehavaren.

14 §

Beviljas registrering i anledning av anmälan enligt 13 §,
skall ändringen införas i registret.

15 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering
finns bestämmelser i firmalagen (1974: 000).

Menar
någon i annat fall att registrering i handelsregister länder honom till
förfång, får talan föras mot näringsidkaren om hävande av registreringen och om
skadestånd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 11

16 §

Om
avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering
vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974: 000).

Har
i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i
registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att
i annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall
registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom
domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Om
bolagsman genom dom skihs från rätten att teckna bolagets firma, skall uppgift
härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försättes
näringsidkare i konkurs, skall meddelande härom samtidigt med kungörelsen om
beslutet genom konkursdomarens försorg översändas för registrering. Har högre
rätt upphävt beslut om konkurs, skall registreringen på anmälan av
konkursdomaren avföras. När konkurs avslutats, skall konkursdomaren
ofördröjligen översända meddelande härom för registrering.

17 §

Har
registrerad näringsidkare ej under de tio senaste åren inkommit med någon
anmälan till registret och kan det antagas att han upphört med sin verksamhet,
skall registreringsmyndigheten på lämpligt sätt inhämta upplysning huruvida
verksamheten fortfarande utövas.

Föreligger
tillförlitliga upplysningar om att näringsidkare upphört med sin verksamhet och
ej ämnar återupptaga den, skall registreringsmyndigheten genast avföra
näringsidkaren ur registret. Om upplysning ej erhålles att verksamheten
fortfarande bedrives, skall myndigheten genom kungörelse som sägs i 18 § anmana
näringsidkaren att låta höra av sig inom sex månader från kungörelsens
utfärdande. Erhålles ej före fristens utgång upplysning att verksamheten
alltjämt bedrives, skall näringsidkaren avföras ur registret.

18 §

Registrering
eller avförande ur registret skall genom registreringsmyndighetens försorg
ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i tidning med allmän
spridning inom den ort där näringsverksamheten utövas eller är avsedd att
utövas. Vad nu sagts skall ej gälla, när registrering eller avförande sker
efter anmälan av konkursdomaren.

19 §

Registrering
eller avförande ur registret som kungjorts i ortstidning skall anses ha kommit
till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken
haft eller bort ha vetskap därom.

20 §

För
registrering skall erläggas avgift som Konungen fastställer.

21 §

Talan
mot registreringsmyndighetens beslut, varigenom ansökan om eller anmälan för
registrering avskrivits eller registrering vägrats, föres

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 12

hos
kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. I samma ordning
föres talan mot beslut enligt 17 §.

22
§

Den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift i ansökan eller anmälan tUl registreringsmyndigheten eller i handling
som fogas därvid dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.

Den
som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där sådan ansökan eller
anmälan avskrivits eller avslagits eller registrering hävts, försummar att göra
ny föreskriven ansökan eller anmälan, dömes till böter, högst femhundra kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2. Firma som registrerats enligt äldre lag får utan
hinder av vad i 6 § nya lagen sägs behållas oförändrad till utgången av juni
1984.

3. Firma som registrerats enligt äldre lag får utan
hinder av vad i 7 § nya lagen sägs behållas oförändrad. Om näringsidkare
därigenom kan blandas samman vid registrets förande, kan registreringsmyndigheten
i registret föra in en särskUjande ortsangivelse eller annat förtydligande.

3
Förslag till Prokuralag

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Har
näringsidkare som registrerats i handelsregister åt annan givit fullmakt, som
uttryckligen förklarats vara prokura (handelsfullmakt), eller har han på annat
sätt angivit någon som sin prokurist, får denne i allt som gäller huvudmannens
näringsverksamhet handla på hans vägnar och teckna hans firma. Prokuristen får
dock ej utan särskUt bemyndigande överlåta huvudmannens fasta egendom eller
tomträtt eller söka mteckning eller upplåta rättighet däri.

Skriftlig
prokura medför behörighet för prokuristen att företräda huvudmannen inför
domstolar och andra myndigheter.

Om
registrering av prokura finns bestämmelser i handelsregisterlagen (1974: 000).

2 §

Prokura
får meddelas flera personer på sådant sätt att den endast kan begagnas av dem
gemensamt (koUektivprokura).

Den
behörighet som enligt derma lag tillkommer prokurist kan icke med laga verkan
mot tredje man som är i god tro inskränkas tUl viss tid eller på annat sätt
begränsas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 13

4 §

Prokurist
bör teckna fimian med ett tillägg som anger prokuraupp-draget (per prokura, p.
p. eller annan förkortning av dessa ord). I övrigt gäller om firmateckning
bestämmelserna i firmalagen (1974: 000).

5 §

Prokurist
får ej överlåta prokuran på annan person.

6 §

Prokura
kan när som helst återkallas. Huvudmannens död medför ej att prokuran upphör
att gälla.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

4
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1837: 42 s. 1) angående handelsregister, firma och
prokura

Härigenom
förordnas att lagen (1887: 42 s. 1) angående handelsregister, firma och
prokura skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1974.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning tUl föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i firmalagen (1974: 000), handelsregisterlagen (1974: 000) eUer
prokuralagen (1974: 000), skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

5
Förslag till

Lag
om ändring i varumärkeslagen (1960: 644)

Härigenom
förordnas att 52 § vammärkeslagen (1960: 644)i skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1974.

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1931: 152) med vissa bestämmelser mot illojal
konkurrens dels att 9 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före
9 § skall utgå, dels att 11 § skall ha nedan angivna lydelse.

1
Senaste lydelse av 52 § 1963: 526. « Senaste lydelse av 9 § 1960: 731.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

11
¥

Berättigad ätt anställa
talan enligt denna lag är:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1) i de uti 3 och 5 §§ angivna fall den, vilkens
yrkeshemlighet eller förebild obehörigen använts eller röjts;

2) i de uti 6 och 7 §§ omförmäl-da fall varje
näringsidkare, som frambringar, tillverkar eller håller till salu varor eller
utför arbete av samma eller liknande art som de varor eller det arbete, som
skolat inköpas eller utföras, eller meddelar försäkring av samma slag som den
försäkring, vilken skolat tagas, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej
gämingen skett med dennes begivande, så ock, utom vad angår skadestånd, varje
sammanslutning för främjande av yrkesintressen, såframt näringsidkare, varom
nu nämnts, äro företrädda inom sammanslutningen och denna äger att kära inför
domstol; samt

3) i de uti 9 § avsedda fall den, vilkens inarbetade
kännetecken kan bliva föremål för förväxling.

Allmän
åklagare må ock väcka påstående om straff för brott, varom i denna lag
förmäles, i de uti 3, 5 och 9 §§ nämnda fall dock endast efter angivelse av
den, som, enligt vad under 1) eller 3) sägs, äger anställa talan i anledning av
sådant brott.

1) i de uti 3 och 5 §§ angivna fall den, vilkens
yrkeshemlighet eller förebild obehörigen använts eller röjts; samt

2) i de uti 6 och 7 §§ omför-mälda fall varje näringsidkare,
som frambringar, tUlverkar eller håller till salu varor eller utför arbete av
samma eller liknande art som de varor eller det arbete, som skolat inköpas
eller utföras, eller meddelar försäkring av samma slag som den försäkring,
vilken skolat tagas, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej gäriungen
skett med dennes begivande, så ock, utom vad angår skadestånd, varje
sammanslutning för främjande av yrkesintressen, såframt näringsidkare, varom
nu nämnts, äro företrädda inom sammanslutningen och denna äger att kära inför
domstol.

Allmän
åklagare må ock väcka påstående om straff för brott, varom i denna lag
förmäles, i de uti 3 och 5 §§ nämnda fall dock endast efter angivelse av den,
som, enligt vad under 1) sägs, äger anställa talan i anledning av sådant
brott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 jtUi 1974.

=
Senaste lydelse 1970:413.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1944: 705) om
aktiebolag dels att 6, 8, 11, 19 och 29 §§, 190 § 1 och 2 mom., 191 §, 192 § 1
och

2 mom. samt 193, 194, 195 § 2 och 4 mom., 200202 och 206
§§

skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall
införas en ny paragraf, 32 a §, av nedan angivna

lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §1

Stiftelseurkunden
skall innehålla överenskommelse om bildande av aktiebolag för idkande av
verksamhet under viss angiven firma enligt de bestämmelser som upptagas i
förslaget till bolagsordning. Föremålet för bolagets verksamhet skall angivas
till sin art.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Aktiebolags
firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall tydligt skilja sig från
andra förut i aktiebolagsregistret eller filialregistret införda, ännu
bestående firmor, så ock från oregistrerad firma, vilken upptagits i stiftelseurkund
som blivit av registreringsmyndigheten godkänd efter vad i 190 § 1 mom. sägs,
där ej godkännandet förfallit enligt 191 § eller bolaget registrerats under annan
firma än den i stiftelseurkunden upptagna.

Aktiebolags
firma skall innehålla ordet aktiebolag. Finnan skall tydligt skilja sig från
andra förut i aktiebolagsregistret eller fi-halregistret införda, ännu bestående
firmor, så ock från oregistrerad firma, vilken upptagits i stiftelseurkund som
blivit av registreringsmyndigheten godkänd efter vad i 190 § 1 mom. sägs, där
ej godkännandet förfallit enligt 191 § eller bolaget registrerats under annan
firma än den i stiftelseurkunden upptagna. För registrering av aktiebolags
firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974: 000).

Sedan
bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra stycket sägs om
firma gäller även bifirma. Ordet aktiebolag får dock ej intagas i bifirma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 § Bolagsordningen skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksamhet;

3. aktiekapitalet eller, där detta
skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre
belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

' Senaste lydelse 1955:384.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4. akties nominella belopp;

5. den ort inom riket, där bolagets styrelse skaU hava
sitt säte;

6. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för
dem skola finnas, antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för
styrelseledamots och revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och
styrelsesuppleant eller revisor och revisorssuppleant ej skola väljas å
bolagsstämma, huru de skola tillsättas;

7. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall
årligen hållas, samt vilka ärenden som skola förekomma å ordinarie stämma,
utöver dem vUka enligt 126 § skola förekomma å stämma som i 121 § sägs, eller,
där flera ordinarie stämmor skola hållas, å envar av dem;

8. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande, vilken
tid, i fråga om stämma som i 121 § sägs, skaU bestämmas tUl viss månad eller
två på varandra följande månader inom sex månader från nästföregående räkenskapsårs
utgång; samt

9. det sätt, varpå kallelse tiU bolagsstämma skall ske
och andra meddelanden bringas till aktieägamas kännedom, ävensom den tid före
stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Skall bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje
lydelse angivas i bolagsordningen.

Antalet
styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan sålunda bestämmas,
att lägsta och högsta antalet angives.

11 §

Stiftelsekungörelsen skall inne- Stiftelsekungörelsen skall inne

hålla de bestämmelser, som äro hålla de bestämmelser, som äro

intagna i stiftelseurkunden eiUigt 6 Intagna i stiftelseurkunden enligt 6

och 7 §§, i förslaget tUl bolagsord- och 7 §§, i förslaget tiU bolagsord

ning enligt 8 § första stycket 3 och ning enligt 8 § första stycket 3 och

4 samt 9 § 1 mom. och i teck- 4 och andra stycket samt 9 § 1

ningslistan enligt 10 § första styc- mom. och i tecknmgslistan enhgt

ket 14. Ur kungörelsen må dock 10 § första stycket 14. Ur kun-

uteslutas vad stiftelseurkunden in- görelsen må dock uteslutas vad

nehåUer om andra viUkor beträf- stiftelseurkunden innehåller om

fande tillskott eller övertagande andra villkor beträffande tUlskott

än antalet aktier eller annat veder- eller övertagande än antalet aktier

lag, som skall lämnas, och om eller annat vederlag, som skall läm-

grunden tUl gottgörelse eUer tiU nas, och om grunden till gottgö-

särskild förmån eller rättighet. relse eUer till särsldld förmån eller

rättighet.
.

Stiftelsekungörelsen
skall, där granskiung skett enligt 13 §, angiva detta, så ock, där avskrift av
de rörande bestämmelse som avses i 7 § upprättade handlingarna insänts tUl
registreringsmyndigheten enligt 13 §, innehålla uppgift därom.

19 §

Har
ej beslut om bolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom den i
teckningslistan föreskrivna tiden eller å stämma, tiU vilken frågan uppskjutits
enligt 23 §, vare aktieteckningen icke vidare bindande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Samma lag vare, där genom la-gakraftägande beslut frågan
om bolagets registrering enligt 191 § förklarats förfallen eller ansökan om
bolagets registrering blivit avslagen.

Föreslagen
lydelse

Samma lag vare, där genom la-gakraftägande beslut frågan
om bolagets registrering enligt 191 § förklarats förfallen eller ansökan om
bolagets registrering blivit avskriven eller avslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29 § Har
styrelsen, verkställande direktör eller arman ställföreträdare, som avses i
87 §, ingått avtal för orestrerat bolag, vare avtalet, där registrering
sker, gällande från registreringen, såvida icke den med vUken avtalet slöts
utövar den rätt att frånträda avtalet, som på grund av vad i andra stycket
stadgas må tillkomma honom.

Den med vilken avtalet slöts äge Den med vilket
avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kom- frånträda avtalet,
innan det kom-

mit eller
enligt vad i 204 § sägs skall anses hava kommit till hans kännedom, att bolaget
registrerats. Visste han att bolaget var oregi-Strerat, må han dock ej, med
mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om
registrering icke gjorts inom den i 32 § stadgade tiden eller då ansökan, som
gjorts inom denna tid, av registreringsmyndigheten avslagits.

mit eller
enligt vad i 204 § sägs skall anses hava kommit till hans kännedom, att bolaget
registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med
mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om
registrering icke gjorts inom den i 32 § stadgade tiden eller då ansökan, som
gjorts inom denna tid, av registreringsmyndigheten avskrivits eller avslagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frånträde skall anses hava ägt rum, när meddelande därom
inlämnats för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenhgt
sätt avsänts till ställföreträdare, som ingått avtalet, eUer tUl annan, som utsetts
att vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare. Den med
vilken avtalet slöts vare pliktig att, på förfrågan humvida han vill vidbliva
avtalet, inom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva
avtalet eller underlåter han att inom skälig tid giva besked, skall han vara
bunden av avtalet som om han vetat att bolaget var oregistrerat.

32 a §

Beslut om antagande av bifirma får anmälas för
registrering av styrelsen eller verkställande direktören. Har bifirma antagits
innan ansökan om bolagets registrering gjorts, kan anmälan upptagas i ansökningen.
Vid anmälan skall fogas två avskrifter av protokoll som bestyrker anmälningen.

2 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

190 §

1
mom. Har vid upprättandet av någon av stiftelsehandlingarna icke iakttagits
vad i denna lag är stadgat, eller finnes någon av dessa handlingar eljest
innehålla något, som strider mot denna lag eller arman lag eller författning,
eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydlig eller
vUseledsmde, eller hava föreskrifterna i 14 § icke iakttagits eller har
stadgad avgift ej erlagts, varde godkännande av nämnda handlingar för
registrering av bolaget vägrat.

1 mom. Har vid upprättadet av någon av
stiftelsehandlingarna icke iakttagits vad i denna lag är stadgat, eller finnes
någon av dessa handhngar eljest innehålla något, som strider mot denna lag
eller annan lag eller författning, eller vara till sin avfattning i något
viktigare hänseende otydlig eller vilseledande, eller hava föreskrifterna i 14
§ icke iakttagits eller har stadgad avgift ej erlagts, skola stiftarna
föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.
Föreläggandet skall tillställas stiftarombudet.

Underlåta stiftarna att efterkomma föreläggandet, skall
ansökningen om stiftelsehandlingarnas godkännande avskrivas. Underrättelse
om denna påföljd skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för
bifall till altsökningen och hava stiftarna haft tillfälle att yttra sig över
hindret, skall godkännande av stiftelsehandlingarna vägras, om anledning ej
föreligger att giva stiftarna nytt föreläggande.

Meddelas godkännande, skall registreringsmyndigheten
tillställa stiftarombudet det ena exemplaret av ansökningen och
stiftelsehandlingama med åtecknat bevis om godkännandet samt huvudskriften av
handlingar, som av stiftarna inlämnats rörande bestämmelse varom förmäles i 7
§.

2 mom. Godkännande av teckningslista eller kungörelse, som
upprättats sedan bolagsstämma fattat beslut om aktiekapitalets ökning, må ej
givas, innan ökningsbeslutet registrerats.

Har registrering av ökiungsbe- Har registrering av ökningsbe-

slutet
vägrats eUer har vid upprat- slutet vägrats eller har vid upprät-

tandet
av teckningslistan eller kungörelsen icke iakttagits vad i 52 § och 182 § 1
mom. sägs eller möter eljest hinder mot godkännande eller har stadgad avgift
ej erlagts, skall godkännande av nämnda handlingar vägras.

tandet av teckningslistan eller kungörelsen icke
iakttagits vad i 52 § och 182 § 1 mom. sägs eUer möter eljest hinder mot godkännande
eller har stadgad avgift ej erlagts, skall ansökan om godkännande av nämnda
handlingar av registreringsmyndigheten behandlas enligt föreskrifterna i 1 mom

' Senaste lydelse 1971: 591. ' Senaste lydelse 1973:303.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Meddelas godkännande, skola det ena exemplaret av
ansökningen samt huvudskriften av teckningslistan och kungörelsen med åtecknade
bevis om godkännandet återställas till bolaget.

Bestämmelserna i detta moment äga motsvarande tillämpning
när styrelsen beslutar om kapitalökning efter bemyndigande av bolagsstämman.

191 §*

Göres ej
ansökan om bolagets registrering inom den i 32 § stadgade tiden, skall
registreringsmyndigheten tUl stiftarombudet ofördröjligen avlåta skrivelse med
anmaning att framställa erinran till den det vederbör att vidtaga erforderliga
åtgärder för vinnande av registrering. Sökes ej registrering inom tre månader
från det skrivelsen avlåtits, skall myndigheten förklara frågan om bolagets
registrering förfallen.

Har frågan om bolagets registre- Har frågan om bolagets registre-

ring
förklarats förfallen eller an- ring förklarats förfallen eller an-

sökan om
registrering avskrivits eller avslagits, vare, sedan beslutet därom vunnit
laga kraft, godkännande, som meddelats enligt 190 § 1 mom., förfallet.

sökan
om registrering avslagils, vare, sedan beslutet därom vuimit laga kraft,
godkännande, som meddelats enligt 190 § 1 mom., förfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

192 §

1 mom.
Hava vid ansökan om registrering av aktiebolag eller i fråga om upprättande av
handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter,
som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om antagande
av bolagsordning eller om bildande av aktiebolag icke hava tillkommit i
föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på
gmnd av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall
registrering vägras. Vad de vid ansökningen fogade handlingarna innehålla må
dock ej, såvitt dessa handlingar godkänts av registreringsmyndigheten,
föranleda vägran av registrering, därest icke i fråga om bestämmelse som avses
i 7 §, med hänsyn till upplysningar vilka ej framgått av de handlingar som
förut prövats av myndigheten, väsentlig felaktighet finnes föreligga.

« Senaste lydelse 1971: 591.

1 mom.
Hava vid ansökan om registrering av aktiebolag eller i fråga om upprättande av
handling, som skaU fogas vid sådan ansökan, icke iakttagUs de föreskrifter,
som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om antagande
av bolagsordning eller om bildande av aktiebolag icke hava tillkonunit i
föreskriven ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på
grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall
sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter
sökanden att efterkomma föreläggandet, skall ansökningen avskrivas.
Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggandet.

Föreligger
även efter det yttrande avgivUs hinder för bifall till ansökningen och har sökanden
haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om
anledning ef föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1974:4

Nuvarande
lydelse

2
mom. Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om upprättande av handling,
som skaU fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som an-mäles för
registrering, icke hava tUlkommit i föreskriven ordning eller ej stå i
överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag
eller författning eller mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i
något viktigare hänseende otydligt eller vUseledande, skall registrering vägras.
Är annan grund till sådan klandertalan mot bolagsstänuno-beslut, som avses i
138 § 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller
bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke
rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för
anställande av klandertalan utgått utan att talan instämts.

Har
styrelsen enligt 63 § fattat beslut om aktiekapitalets öknmg, skall vad i 1
mom. andra punkten stadgas äga motsvarande tUlämpning, då registrering sökes
av bolagsstämmans beslut om godkännande av ökningsbeslutet.

20

Föreslagen
lydelse

Vad
de vid ansökningen fogade handlingarna innehålla må dock ej, såvitt dessa
handlingar godkänts av registreringsmyndigheten, föranleda vägran av
registrering, om icke fråga är om bolagets firma eller myndigheten, när det
gäller bestämmelse som avses i 7 §, med hänsyn till upplysningar som ej
framgått av de förut prövade handlingarna finner väsentlig felaktighet
föreligga.

2 mom. Hava vid anmälan
för registrering eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid
sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskUt
fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava
tUlkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med
före-skriftema i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller
mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende
otydligt eller vilseledande, skall vad i 1 mom. första, andra och tredje
styckena är föreskrivet om registreringsmyndighetens behandling av ansökan
äga motsvarande tiUämpning. Är annan grund till sådan klandertalan mot
bolagsstämmobeslut, som avses i 138 § 1 mom. andra stycket, än att vid
beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särsldld
röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering,
sedan tid för anställande av klandertalan utgått utan att talan instämts.

Har styrelsen enligt 63 §
fattat beslut om aktiekapitalels ökning, skall vad i 1 mom. fjärde stycket
stadgas äga motsvarande tillämpning, då registrering sökes av bolagsstämmans
beslut om godkännande av ökningsbeslutet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 21

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

193
§5 BevUjas aktiebolags registrering, late registreringsmyndigheten i registret
införa:

1. dagen för beslutet om bolagets bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksamhet, så ock, i den
mån med bolagets verksamhet ej åsyftas beredande av vinst åt aktieägarna,
verksamhetens syfte samt bestämmelserna om användandet av vinst å verksamheten
och av bolagets behållna tUlgångar vid dess upplösning;

4. det belopp vartill, jämlikt den av
styrelseledamöterna och verkställande direktör lämnade uppgiften,
aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna utan ändring av
bolagsordningen bestänunas tUl lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet;

5. akties nominella belopp;

6. det belopp som enligt förenämnda uppgift blivit
inbetalt å aktiekapitalet, samt, där aktiekapitalet ej till fullo inbetalats,
inom vilken tid återstående inbetalning skall fullgöras;

7. där aktiekapitalet icke blivit tUl fullo inbetalt,
sammanlagda nominella beloppet av de aktier som enhgt samma uppgift tUl fiUlo
inbetalats;

8. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

9. bolagels postadress;

10. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

11. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall
ske och andra meddelanden skola bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom
den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara
vidtagna;

12. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt
verkställande direktörs och vice verkställande direktörs så ock, där eljest
någon ensam eUer i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma,
dennes fullständiga namn och hemvist;

13. av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där
den ej tecknas av styrelsen; samt

14. där enligt denna lag eller bolagsordningen revisor
eller revisorssuppleant skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor,
uppgift om hans fullständiga namn och hemvist.

Upptager
ansökningen anmälan om antagande av bifirma, skall även denna införas i
registret och den del av verksamheten angivas för vilken bifirman skall användas.
Den ena av de enligt 32 a § ingivna avskrifterna av protokoll skall förses med
bevis om registreringen och återställas till bolaget.

Innehåller
bolagsordnmgen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles i 9 § 1 mom.
första, andra, tredje eller fjärde stycket eller 177 §, varde anmärkning om
bestämmelsen eller förbehåUet införd i registret. Beträffande bestämmelse som
avses i 9 § 1 mom. tredje stycket skall till-

»
Senaste lydelse 1973: 303.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 22

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

lika
angivas det belopp, till vilket aktier av olika slag utgivits och må kunna
utgivas. Är förbehållet sådant som i 177 § sägs, skall antalet bundna och
antalet fria aktier införas i registret jämlikt den av styrelseledamöterna och
verkställande direktör därom lämnade uppgiften.

Har
i stiftelseurkunden intagits bestämmelse som avses i 7 §, varde ock anmärkning
om sådan bestämmelse införd i registret.

Det
ena av de till registreringsmyndighelen ingivna exemplaren av den å
konstituerande stämman antagna bolagsordningen skall förses med bevis om
registreringen av bolaget och återställas till detta. De listor, vara aktieteckningen
ägt rum, skola ock återställas till bolaget.

Där
å konstituerande stämman ändring i bestämmelse som avses i 7 § beslutats, skall
den ena av de jämlikt 32 § femte stycket ingivna avskrifterna av
stiftelseurkunden återslällas till bolaget försedd med påskrift att den
företetts i ärendet om bolagets registrering.

194 §

Göres,
efter det aktiebolag re- Göres, efter det aktiebolag re-

gistrerats, anmälan
om förhål- gistrerats, anmälan för registrering lande, som enligt denna
lag skall enligt denna lag, skall, där regi-anmälas för registrering,
skall, där strering beviljas, vad sålunda an-registrering bevUjas, vad
sålunda malts anmärkas i registret, anmälts aiunärkas i registret. Avser
anmälan ändring av aktiebolags firma, skall ny, fullständig inskrivning
rörande bolaget göras i registret.

Sker
registrering på gmnd av anmälan i fall, då protokollsavskrift eller, jämlikt
65 § fjärde stycket, annan handling skall i två exemplar ingivas i ärendet,
skall det ena av dessa, försett med bevis om registreringen, återställas till
bolaget. Har i beslut om aktiekapitalets ökning intagits bestämmelse som i 50
§ första stycket omförmäles, skall tillika huvudskriften av berättelser och
yttrande ävensom av övriga handlingar, som ingivits enligt 51 §, förses med
påskrift att de företetts i ärendet.

Har
handling ingivits i såväl huvudskrift som avskrift, skall huvudskriften
återställas. Där registrering sker på gmnd av anmälan enligt 61 §, 62 § 1 mom.
eller 63 §, skola ock de listor, vara aktieteckiungen ägt mm, återställas.

195 §

2
mom. Har i fall, då beslut om 2 mom. Har i fall, då beslut om

ökning av aktiekapitalet innehål- ökning av aktiekapitalet innehål

ler bestämmelse om muiimiteck- ler bestämmelse om minimiteck-

ning, registreringsanmälan enligt ning, registreringsanmälan enligt

61 § icke gjorts inom föreskriven 61 § icke gjorts inom föreskriven

tid, skall registreringsmyndigheten tid, skall registreringsmyndigheten

tiU bolaget avlåta skrivelse med tUl bolaget avlåta skrivelse med

aimianing att inom en månad där- anmaning att inom en månad där

efter inkomma med sådan anmä- efter inkomma med sådan anmä-

Senaste lydelse 1971: 591.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

lan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom
lagakraftägande beslut registrering vägrats, skall myndigheten förklara
ökningsbeslutet förfallet. Sedan beslutet om förklarmgen vunnit laga kraft,
skall i registret antecknas, att på grand av förklaringen den tidigare
anteckningen om ökningsbeslutets registrering avföres ur registret.

Föreslagen
lydelse

lan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom
lagakraftägande beslut anmälan avskrivits eller registrering vägrats, skall
myndigheten förklara ökningsbeslutet förfallet. Sedan beslutet om
förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas, att på grund av
förklaringen den tidigare anteckningen om ökningsbeslutets registrering
avföres ur registret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4
mom.'' Har styrelsen enligt 63 § fattat beslut om aktiekapitalets ökning, må
registrering på grand av anmälan enligt 61 eller 62 § ej ske förrän
bolagsstämmans godkännande av ökningsbeslutet registrerats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
anmälan för registrering av bolagsstämmans godkännande icke gjorts inom sex
månader efter det registreringsmyndigheten godkänt ökningsbeslutet och de i 63
§ andra stycket omförmälda handlingarna, skall myndigheten till bolaget
avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan
anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom lagakraftägande beslut
registrering vägrats, skall myndigheten förklara frågan om aktiekapitalets
ökning förfallen.

Har
anmälan för registrering av bolagsstämmans godkännande icke gjorts inom sex
månader efter det registreringsmyndigheten godkänt ökningsbeslutet och de i 63
§ andra stycket omförmälda handlingarna, skall myndigheten till bolaget
avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan
anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom lagakraftägande beslut
anmälan avskrivits eller registrering vägrats, skall myndigheten förklara
frågan om aktiekapitalets ökning förfallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Företer
aktiebolags registrerade firma likhet med en i handelsregister,
föreningsregister, aktiebolagsregistret, filialregistret, försäkringsregistret,
bankregistret eller sparbanksregister tidigare införd firma, och lider
därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra
talan om förbud för aktiebolaget att efter viss tid använda förstnämnda firma
samt om skadestånd. Rätt till sådan talan mot aktiebolag äge ock annat
aktiebolog vars firma

Om
förbud mot användning av jirma och om hävande av firmaregistrering finns
bestämmelser i firmalagen (1974: 000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1971: 591. « Senaste lydelse 1955:384.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

senare registrerats, där tidigare godkännande av firman då
var gäUande enligt 6 §.

Menar någon eljest, att en i aktiebolagsregistret
verkställd inskrivning länder honom till förfång, må talan om registreringens
upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Föreslagen
lydelse

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket,
att en i aktiebolagsregistret verkställd inskrivning länder honom till förfång,
må talan om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i
registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är
ogUtigt, eller alt eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej
föreligger, skall på anmälan av part i registret antecknas, att på nämnda gmnd
den tidigare anteckningen avföres ur registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut
om avträdande av aktiebolags egendom till konkurs eller om inledande för
aktiebolag av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att
beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning
enligt vad i första stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle
ock vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

Vid anmälan enligt första stycket eller andra stycket
första punkten skall fogas avskrift av domen eller utslaget, så ock i fall,
som i första stycket sägs, laga-kraftbevis. I fall, som avses i

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande
av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:
000).

Har / anitat fall än som avses i första stycket genom
lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort
ske eher att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst
förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall i registret
antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur registret.
Sådan dom skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut
om avträdande av aktiebolags egendom till konkurs eller om inledande för
aktiebolag av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att
beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i registret
göras anteckning enligt vad i andra stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen
upphört, gälle ock vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att
konkurs inträffat.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra stycket andra punkten, skall vid anmälningen fogas
avskrift av protokoll eller annan handling, som visar att ackordsförhandlingen
upphört efter vad där sägs.

202 §9 Vad i aktiebolagsregistret införes, med undantag av
meddelande om konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, varom förmäles i
169 §, skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i
allmänna tidningarna.

Där i annat fall än i 201 § andra Där i annat fall än i 201 §

stycket
avses i registret antecknas, tredje stycket avses i registret an-

att tidigare anteckning avföres där- tecknas, att tidigare anteckning

ur, skall kungörelse därom äga avföres därur, skall kungörelse

rum efter vad ovan sägs. därom äga rum efter vad ovan

sägs.

Anmälningar och ansökningar med därvid fogade handlingar
skola, särsldlt för varje bolag, förvaras såsom bUagor till
aktiebolagsregistret.

206 §10

Mot beslut i tiUståndsärende, vara 3, 75 b, 77, 79, 88,
107, 147 eUer 149 § äger tUlämpning, föres talan hos Konungen genom besvär.

Talan mot
länsstyrelses beslut enligt denna lag i annat fall än enligt 75 b § föres hos
kammarrätten genom besvär.

Äro stiftarna missnöjda med be- Äro stiftarna missnöjda med be-

slut,
varigenom godkännande för slut, varigenom ansökan om god-

registrering vägrats enligt 190 § 1 kännande för registrering av skri

mom., eller är bolaget missnöjt vits eller sådant godkännande väg-

med beslut varigenom sådant god- råts enligt 190 § 1 mom., eller är

kännande vägrats enligt nämnda bolaget missnöjt med beslut om

paragraf 2 eller 3 mom., må, vid avskrivning eller beslut varigenom

talans förlust, sist inom två måna- godkännande vägrats enligt nämn

der från beslutets dag besvär där- da paragraf 2 eller 3 mom., må,

över anföras hos kammarrätten. vid talans förlust, sist mom två

Rätt tUl sådan talan tUlkomme månader från beslutets dag besvär

ock sökande, som är missnöjd däröver anföras hos kammarrät-

med beslut, varigenom registrering ten. Rätt tUl sådan talan tillkom-

vägrats enligt 192 §. me ock sökande, som är missnöjd

med beslut, varigenom ansökan eller anmälan avskrivits
eller registrering vägrats enligt 192 §.

Över beslut av registreringsmyndigheten enligt 173 a §
samt över beslut om sådan förklaring, som avses i 191 §, 195 § 2 och 4 mom.,
196 §,

» Senaste lydelse 1973: 397. " Senaste lydelse 1973:
303.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

197 § och 199 §, så ock över beslut om jämkning av
bolagsordning enligt 198 § 1 mom. må jämväl besvär anföras i den ordning, varom
i tredje stycket stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar

dels att 4, 6, 7 och 100 §§, 101 § 1 mom., 102 §, 103 § 1
mom., 104, 105 a och 110 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Ekonomisk förening registreras hos länsstyrelsen i det
län, där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Hos varje länsstyrelse skall föras föreningsregister för
inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola anmälas för
registrering eller vilkas intagande i registret eljest är föreskrivet.

Konungen kan förordna, att föreningsregister skall föras
gemensamt för två eller flera län. Vad i denna lag sägs om län gäller även
område fÖr vilket gemensamt föreningsregister föres.

6 § Föreningens stadgar skola angiva:

1.
föreningens
firma;

2.
ändamålet med
föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3.
den ort inom
riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4.
den insats med
vUken varje medlem skall deltaga i föreningen, hum insatsema skola göras samt
huruvida medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5.
där regelbundna
eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter tUl föreningen skola
förekomma, avgifternas belopp eUer de högsta belopp vartill de må bestämmas;

6.
antalet
styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal vartill de
skola uppgå samt, om för styrelseledamöter eller revisorer skola finnas
suppleanter, enahanda uppgift beträffande dem, tiden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag, så
ock, där styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annat än i
denna lag angivet sätt, huru tUlsättning skall ske;

7.
där fuUmäktige
skola finnas på sätt i 62 § sägs, deras befogenhet, huru de skola utses och
tiden för deras uppdrag;

8.
föreningens
räkenskapsår;

9.
det sätt, varpå
kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas tUl
medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, ävensom den tid före stämma, då
föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; saml

10. de gmnder, enligt vilka skaU förfogas över
uppkommen vinst, så

ock huru vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens be

hållna tillgångar.

Skall föreningens firma registreras på två eller flera
språk, skall varje lydelse angivas i stadgarna.

7 §

Föreningens firma skall innehålla orden
"ekonomisk" och "förening" eller förkortningen "ek.
för.".

I firman må ej ordet "bolag" eller eljest något,
som betecknar ett bolagsförhållande, intagas på sådant sätt att därav kan
föranledas det misstaget att firman innehaves av ett bolag.

Firman skall tydligt skilja sig Firman skall tydligt skilja sig

från andra hos länsstyrelsen fömt från andra hos
länsstyrelsen förut

registrerade ännu bestående för- registrerade ännu bestående för

eningsfirmor, eningsfirmor. För registrering av

förenings firma gäller i övrigt vad som föreskrives i
firmalagen (1974: 000).

Ej må någon annan än ekonomisk förening i sin firma
använda uttrycket ekonomisk förening eller förkortning därav.

Föreningens styrelse kan antaga bifirma. Vad i andra och
tredje styckena sägs om firma gäller även bifirma. Uttrycket ekonomisk förening
eller förkortning därav får ej intagas i bifirma.

9a §

Beslut om antagande av bifirma får anmälas för
registrering av styrelsen eller dess ordförande. Har bifirma antagits innan ansökan
om föreningens registrering gjorts, kan anmälan upptagas i ansökningen. Vid
anmälan skall fogas två avskrifter av protokoll som bestyrker anmälningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava vid
ansökan om eUer anmälan för registrering eller i fråga om upprättande av
handling, som skall fogas vid sådan ansökan eller anmälan, icke iakttagits de
föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall meddelade, eller prövas
föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava
tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller
i något viktigare hänseende hava otydlig eller vilseledande avfattning, skall
registrering vägras. Är annan gmnd tUl sådan klandertalan mot föreningsstämmobeslut,
som avses i 69 § 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller
stadgarna upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits,
vare det dock ej hinder mot registrering sedan tid för väckande av
klandertalan utgått utan alt talan anställts.

Registrering skall ock vägras, där för registrering
anmäles beslut om sådan ändring av stadgarna, att styrelsens säte skall flyttas
från ett län till ett annat, och länsstyrelsen i det senare länet på förfrågan
meddelar, att föreningens

> Senaste lydelse 1971: 603.

Hava vid ansökan om eller anmälan för registrering eller
i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan eller
anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt faU
meddelade, eUer prövas föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för
registrering, icke hava tUlkonmiit i föreskriven ordning eller ej stå i
överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag
eUer författning eller i något viktigare hänseende hava otydlig eller vilseledande
avfattning, skaU sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga
rättelse.

Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall
ansökningen eller anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall
intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder mot
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret,
skall registrering vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt
föreläggande.

Är annan gmnd till sådan klandertalan mot
föreningsstämmobeslut, som avses i 69 § 1 mom. andra stycket, än att vid
beslutet i denna lag eller stadgarna upptagna föreskrifter om särskild
röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det ej hinder mot registrering
sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan anstäUts.

Registrering skall vägras, där för registrering anmäles
beslut om sådan ändring av stadgarna, att styrelsens säte skall flyttas från
ett län till ett annat, och länsstyrelsen i det senare länet på förfrågan
meddelar, alt föreningens firma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

jämlikt stadgandet i 7 § tredje stycket utgör hinder för
föreningens upptagande i detta läns föreningsregister.

Nuvarande lydelse

firma jämlikt stadgandet i 7 § tredje stycket utgör hinder
för föreningens upptagande i detta läns föreningsregister.

Vägras registrering, skall länsstyrelsen ofördröjligen tUl
sökanden med posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skälen
därför.

101 § 1 mom. BevUjas förenings registrering, late
länsstyrelsen i registret införa:

1.
föreningens
firma;

2.
ändamålet med
föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3.
den ort, där
föreningens styrelse har sitt säte;

4.
föreningens
postadress;

5.
föreningens
räkenskapsår;

6. varje styrelseledamots och
styrelsesuppleants så ock, där eljest någon ensam eller gemensamt med annan är
bemyndigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn och hemvist;
samt

7. av vilka och huru föreningens firma
skall tecknas, där den ej tecknas allenast av styrelsen.

Upptager ansökningen anmälan om antagande av bifirma,
skall även denna införas i registret oc/t den del av verksamheten angivas för
vilken bifirman skall användas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

102 §2

Om
förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns
bestämmelser i firmalagen (1974: 000).

Företer förenings registrerade firma likhet med en i
handelsregister, föreningsregister, aktiebolagsregistret, filialregistret,
försäkringsregistret, sjukkasseregister, understödsföreningsregister, sambruksföreningsregistret,
bankregistret eller sparbanksregister tidigare införd firma, och lider därigenom
innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra talan om
förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om
skadestånd.

Menar
någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i registret
verkstäUd inskrivning länder honom till förfång, må talan om registreringens
hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Menar någon eljest, att en i registret verkställd
inskrivning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävande
samt om skadestånd föras vid domstol.

» Senaste lydelse 1955: 385.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

103

1 mom. Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i
registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej
föreligger, skall på anmälan av part i registret antecknas, att på nämnda gnmd
den tidigare anteckningen avföres ur registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut
om avträdande av förenings egendom till konkurs eller om inledande för
förening av ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att
beslutet ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning
enligt vad i första stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle
ock vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

Vid anmälan enligt första stycket eller andra stycket
första punkten skall fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i fall, som i
första stycket sägs, laga-kraftbevis. I fall, som avses i andra stycket andra
punkten, skall vid anmälningen fogas avskrift av protokoll eller annan
handling, som visar att ackordsförhandlingen upphört efter vad där sägs.

Föreslagen
lydelse

§

1 mom.
Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering
vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974: 000).

Har i
annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägande dom förklarats,
att en i registret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt eller att eljest visst förhållande, varom inslcriv-ning skett, ej
föreligger, skall i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare
anteckningen avföres ur registret. Sådan dom skall genom domstolens försorg i
avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Varder,
sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av förenings
egendom till konkurs eller om inledande för förening av ackordsförhandling utan
konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på
anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad i andra
stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle ock vad nu är sagt,
där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104 § Vad i registret införes, med undantag av meddelande
om konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 93 §, skall
genom länsstyrelsens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna
som ock i tidning utgiven i den stad där länsstyrelsen har sitt säte

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller, om flera tidningar där utgivas, i den av dessa där
allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

Där i annat fall än i 103 § 1 Där i annat fall än i 103 § 1

mom. andra stycket sägs i registret mom. tredje stycket sägs i registret

antecknas, att tidigare anteckning antecknas, att tidigare anteckning

avföres därur, skall kungörelse avföres därur, skall kungörelse

därom äga rum efter vad ovan därom äga rum efter vad ovan

stadgas. stadgas.

105 a §3 Mot beslut i tillståndsärende, vara 22, 29, 46
eller 76 § äger tiUämpning, föres talan hos Konungen genom besvär.

Den som icke åtnöjes med läns- Den som icke åtnöjes med läns-

styrelses beslut, varigenom regi- styrelses beslut,
varigenom an-

strering vägrats, må sist inom två sökan om eller anmälan för regi

månader från beslutets dag föra strering avskrivUs eller registrering

talan däremot hos kammarrätten vägrats, må sist inom två månader

genom besvär. I samma ordning från beslutets dag föra talan där-

föres talan mot beslut enligt 74 § emot hos kammarrätten genom

och mot beslut om sådan förkla- besvär. I samma ordning föres ta-

ring som avses i 103 § 2 mom. lan mot
beslut enhgt 74 § och mot

beslut om sådan förklaring som avses i 103 § 2 mom.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligl denna lag
föres hos kammarrätten genom besvär.

110 § Med dagsböter straffes

1. styrelseledamot, likvidator eller
annan, där han uppsåtligen eUer av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift i anmälan eller ansökan tUl länsstyrelsen eUer i handling
som fogas därvid eller i uppgift varom förmäles i 10 §, så ock styrelseledamot
eller likvidator, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar
oriktig eller vilseledande uppgift i handling, som hålles tUlgänglig för medlemmar
eller röstberättigade eller framlägges å föreningsstämma;

2. styrelseledamot, där han vid
upprättande av balansräkning, vinst-och förlusträkning eller förvaltningsberättelse,
som avses i 38 eller 81 §, uppsåtligen eller av vårdslöshet förfar i strid mot
bestämmelserna i 40 §, 41 § 2, 3 och 4 mom., 42 § första stycket eher 43 §;

3. likvidator, där han vid upprättande
av balansräkning, likvidations-räkning eller förvaltningsberättelse, varom
stadgas i 83, 86 eller 89 §, uppsåtligen eller av vårdslöshet förfar i strid
mot bestämmelser som avses i sagda lagrum;

4. revisor eller likvidationsrevisor,
där han i revisionsberättelse eller annan handling, som framlägges på föreningsstämma
eller annorledes hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade,
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift rörande föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet

Senaste lydelse 1971: 603.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen,
ändå att anledning därtill föreligger;

5.
styrelseledamot
eller likvidator, där han uppsåtligen eller av vårdslöshet i strid mot
bestämmelserna i 18 § låter verkställa utdelning eller utbetalning tUl medlem
eUer annan;

6.
revisor,
likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare som,
oaktat han insett eller bort inse att skada därav kunnat följa, yppar något av
vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom, utan att det med
nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag;

7.
den som bryter
mot vad i 7 § 7. den som bryter mot vad i 7 §
sista stycket är stadgat. fjärde stycket är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 218) om sambruksföreningar

Härmed förordnas att 6 och 56 §§ lagen (1948: 218) om
sambruksföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 § Sambruksförenings firma skall innehålla ordet
"sambruksförening".

I firman må ej ordet "bolag" el- I firman må ej ordet "bolag" el-

ler eljest något, som betecknar ett ler eljest någol, som
betecknar ett

bolagsförhållande, intagas. Firman bolagsförhållande, intagas. Firman

skall tydligt skUja sig från andra, skall tydligt skilja sig från andra,

förut registrerade, ännu bestående fömt registrerade, ännu bestående

sambruksföreningars firmor. sambruksföreningars firmor. För

registrering av sambruksförenings firma gäller i övrigt
vad som föreskrives i firmalagen (1974: OOQ).

Ej må annan än sambmksförening i sin firma eller eljest
vid beteckning av rörelsen använda ordet "sambruksförening" eller
"föreningsjordbruk".

56 §

Företer sambruksförenings i re- Om förbud mot användning av

gistret införda firma likhet med en firma och om
hävande av firmare-i handelsregister, föreningsregister gistrering finns
bestämmelser i fir-eller aktiebolagsregistret tidigare malagen (1974:
000). införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma
förfång, äge han hos domstol föra

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 33

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

talan
om förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om
skadestånd.

Menar
någon eljest, att en i re- Menar någon / annat fall än

gistret verkställd
inskrivning län- som avses i första stycket, att en i

der
honom till förfång, må talan registret verkställd inskrivning

om registreringens
upphävande länder honom till förfång, må ta-

samt om
skadestånd föras vid lan om registreringens hävande

domstol. samt om skadestånd föras vid

domstol.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

10
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

dels
att 6, 7, 16, 26, 170, 171, 178 och 188 §§, 288 § 4 mom., 304 § 1 och 2 mom.,
305307 §§, 308 § 2 mom. samt 312314 och 318 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, 29 a § och 191 a §, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
§1 Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande,
huruvida verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som ålerförsäkring;

3. beträffande direkt försäkring här i riket området
för sådan verksamhet;

4. aktiekapitalet eller, där detta skall kunna utan
ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet;

5. akties nominella belopp;

6. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall
hava sitt säte;

7. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för
dem skola finnas, antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för
styrelseledamots och revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och
styrelsesuppleant eller revisor och revisorssuppleant ej skola väljas å
bolagsstämma, hum de skola tUlsättas, ävensom i vilken omfattning revisorerna
skola vara auktoriserade revisorer eller godkända revisorer;

8. humvida mer än.en ordinarie bolagsstämma skall
årligen hållas,

>
Senaste lydelse 1973: 223. 3 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 34

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

samt
vilka ärenden som skola förekonmia å ordinarie stämma, utöver dem vUka enligt
118 § skola förekomma å stämma som i 113 § sägs, eller, där flera ordinarie
stämmor skola hållas, å envar av dem;

9. tiden
för ordinarie bolagsstämmas håUande, vUken tid, i fråga om

stämma som i 113 § sägs, skall bestämmas tUl viss period, icke översti

gande tre månader, inom sex månader från nästföregående räkenskaps

års utgång;

10. det sätt, varpå kaUelse tiU bolagsstämma skall ske
och andra meddelanden bringas tUl aktieägamas kännedom, ävensom den tid före
stämma, då föreskrivna kaUelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

11. de grunder, eiUigt vUka skall förfogas över
uppkommen vinst, med särskilt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad
mån avsättning skall ske till återbäringsfond; samt

12. beträffande annan försäkring än livförsäkring i vad
mån bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring.

Skall bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje
lydelse angivas i bolagsordningen.

Antalet
styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas, att
lägsta och högsta antalet angives.

7
§ Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet försäkringsaktiebolag.

Ny
firma skall tydligt skilja sig Ny firma skall tydligt skUja sig

från annat, fömt i laga ordning från annat, förut i laga ordning

registrerat, ännu bestående försäk- registrerat, ännu bestående försäk

ringsbolags firma, så ock från be- ringsbolags firma, så ock från be

nämning å utländsk försäkrings- nämning å utländsk försäkrings-

anstalt som är allmänt känd här i anstalt som är allmänt känd här i

riket. riket. För registrering av försäk-

ringsaktiebolags
firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974: 000).

Sedan
bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra stycket sägs om
firma gäller även bifirma. Ordet försäkringsaktiebolag får ej intagas i
bifirma.

16
§ Har ej beslut om bolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom den i
teckningslistan föreskrivna tiden eUer å stämma, tiU vilken frågan uppskjutits
enligt 20 §, vare aktieteckningen icke vidare bindande.

Samma
lag vare, där genom la- Samma lag vare, där genom lagakraftägande beslut
frågan Om gakraftägande beslut frågan om bolagets registrering
förklarats bolagets registrering förklarats.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 35

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

förfallen
eller ansökan om bola- förfaUen eller ansökan om bola

gets registrering blivit avslagen. gets registrering blivit avskriven

eller
avslagen.

26
§ Har styrelsen, verkställande direktören eller annan ställföreträdare, som
avses i 80 §, ingått avtal för oregistrerat bolag, vare avtalet, där registrering
sker, gäUande från registreringen, såvida icke den med vilken avtalet slöts
utövar den rätt att frånträda avtalet, som på grund av vad i andra stycket
stadgas må tillkomma honom.

Den
med vilken avtalet slöts äge Den med vilken avtalet slöts äge

frånträda avtalet, innan det kom- frånträda avtalet, innan det kom

mit eller enligt vad i 316 § sägs mit eller enligt vad i 316 § sägs

skall anses hava konunit tUl hans skall anses hava kommit tUl hans

kännedom, att bolaget registrerats, kännedom, att bolaget registrerats.

Visste han att bolaget var oregi- Visste han att bolaget var oregi

strerat, må han dock ej, med strerat, må han dock ej, med

mindre förbehåll träffats, från- mindre förbehåll träffats, frånträ-

träda avtalet i annat fall än då an- da avtalet i annat fall än då an

sökan om registrering icke gjorts sökan om registrering icke gjorts

inom den i 29 § stadgade tiden el- inom den i 29 § stadgade tiden

ler då ansökan, som gjorts inom eller då ansökan, som gjorts inom

denna tid, av försäkringsinspeklio- denna tid, av försäkringsinspek-

nen avslagits. tionen avskrivits eller avslagits.

Frånträde
skall anses hava ägt rum, när meddelande därom inlämnats för befordran med post
eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänts tiU
ställföreträdare, som ingått avtalet, eller till annan, som utsetts att vara
styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare. Den med vilken
avtalet slöts vare pliktig att, på förfrågan huravida han viU vidbliva avtalet,
inom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva avtalet
eller underlåter han att inom skälig tid giva besked, skall han vara bimden av
avtalet som om han vetat att bolaget var oregislrerat.

29 a
§

Beslut
om antagande av bifirma får anmälas för registrering av styrelsen eller
verkställande direktören. Har bifirma antagits innan ansökan om bolagets
registrering gjorts, kan anmälan upptagas i ansökningen. Vid anmälan skall fogas
två avskrifter av protokoll som bestyrker anmälningen.

170
§2

Bolagsordning
för ömsesidigt försäkringsbolag skall angiva: 1. bolagets firma;

»
Senaste lydelse 1973:223.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 36

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2. föremålet för bolagets verksamhet med särsldlt angivande, huruvida
verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäkring;

3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;

4. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;

5. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola finnas,
antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för styrelseledamots och
revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelsesuppleant eller
revisor och revisorssuppleant ej skola väljas å bolagsstämma, hum de skola
tillsättas, ävensom i vilken omfattning revisorerna skola vara auktoriserade
revisorer eller godkända revisorer;

6. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt
vilka ärenden som skola förekomma å ordinarie stämma, utöver dem vilka enligt
218 § skola förekomma å stämma som i 213 § sägs, eller, där flera ordinarie
stämmor skola hållas, å envar av dem;

7. tiden för ordinarie bolagsstänunas hållande, vilken tid, i fråga om
stämma som i 213 § sägs, skall bestämmas tUl viss period, icke överstigande
tre månader, inom sex månader från nästföregående räkenskapsårs utgång;

8. grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma
med särskilt angivande, humvida och i vilken mån delägarnas rösträtt skall
utövas genom utsedda delegerade och, där garantikapital förskjutes, rösträtt
skall tillkomma garant;

9. det sätt, varpå kallelse tUl bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eher röstberättigade, som icke äro delägare, ävensom den
tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

10. där ej för bolagets förbindelser häfta allenast
dess tillgångar, intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna äro
personligen ansvariga för bolagets förbindelser;

11. där bolaget är skyldigt att göra avsättning' till
reservfond, hum stor del av bolagets årsvinst, som minst skall avsättas lili
dylik fond, och tUl vilket belopp reservfonden skall uppgå för att avsättning
ej skall behöva äga rum;

12. de grunder, enligt vilka eljest skall förfogas över
uppkommen vinst, med särsldlt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad
mån avsättning skall ske lUl återbäringsfond;

13. antal och belopp av försäkringar, som skola vara
tecknade, innan bolaget må anses bildat;

14. beträffande annan försäkring än livförsäkring i vad
mån bolaget är skyldigt att teckna återförsälcring;

15. där verksamheten avser såväl direkt försäkring som
återförsäkring, regler för återförsäkringens begränsning i förhållande till
den direkta försäkringen;

ävensom,
där garantikapital förskjutes:

16. garantikapitalets belopp;

17. i vUken ordning garant skall inbetala tecknat
garantibelopp;

18. huruvida och i vilken ordning ränta skall erläggas
å garantikapitalet och vinst utdelas tUl garant, så ock i vUken ordning
garantikapitalet skaU återbetalas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 37

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Skall
bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje '
lydelse angivas i bolagsordningen.

Antalet
styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas, att
lägsta och högsta antalet angives.

Bolagsordrungen skall
jämväl innehålla bestähimelser ej mindre om den tid, ej överstigande sex
månader från det koncession beviljats, inom vilken konstituerande stämma skall
hållas, än även om grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å
sådan stämma och å särskild stämma enligt 183 §.

171
§ ömsesidigt försäkrmgsbolags firma skall innehålla orden ömsesidig samt
försäkring. I fråga om bolag, vars verksanUiet endast avser att meddela försäkring
av egendom inom ett län, skall firman angiva området för bolagets verksamhet
men må ordet ömsesidig utelämnas.

Ny
firma skaU tydligt skilja sig Ny firma skall tydligt skilja sig

från annat, fömt i laga ordning från annat, förut i laga ordning

registrerat, ännu bestående för- registrerat, ännu bestående försäk-

säkringsbolags firma, så ock från ringsbolags firma, så ock från be-

benämning å utländsk försäkrings- nämning å utländsk försäkrings

anstalt, som är allmänt känd här anstalt, som är allmänt känd här i

i riket. riket. För registrering av ömsesi-

digt försäkringsbolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen
(1974: 000).

Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra
stycket sägs om firma gäller även bifirma.

178
§ Har ej beslut om bolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom den i
bolagsordningen föreskrivna tiden eller å stämma, till vilken frågan
uppskjutits etUigt 182 §, vare teckning av försäkring eller av garantikapital,
där sådant skall förskjutas, icke vidare bindande.

Samma
lag vare, där genom la- Samma lag vare, där genom la-

gakraftägande beslut
frågan om gakraftägande beslut frågan om

bolagets registrering förklarats bolagets registrering förklarats

förfallen eller ansökan om bola- förfallen eller ansökan om bola

gets registrering blivit avslagen. gets registrering blivit avskriven

eller
avslagen.

188
§ Har styrelsen, verkställande direktören eller annan ställföreträdare, som
avses i 204 §, jämförd med 80 §, ingått avtal för oregistrerat bolag, vare
avtalet, där registrering sker, gällande från registreringen, såvida icke den
med vUken avtalet slöts utövar den rätt att frånträda avtalet, som på gmnd av
vad i andra stycket stadgas må tillkomma honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Den
med vUken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller enligt
vad i 316 § sägs skall anses hava kommit tUl hans kännedom, att bolaget
registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med
mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om
registrering icke gjorts inom den i 191 § stadgade tiden eller då ansökan, som
gjorts inom denna tid, av försäkringsinspektionen avslagits.

Föreslagen lydelse

Den
med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eUer enligt
vad i 316 § sägs skall anses hava kommit till hans käimedom, att bolaget
registrerats. Visste han att bolaget var oregi-stterat, må han dock ej, med
muidre förbehåU träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om
registrering icke gjorts inom den i 191 § stadgade tiden eller då ansökan, som
gjorts inom denna tid, av försäkringsinspektionen avskrivits eller avslagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frånträde
skall anses hava ägt mm, när meddelande därom inlämnats för befordran med post
eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänts till
ställföreträdare, som ingått avtalet, eUer tUl aiman, som utsetts att vara
styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare. Den med vilken
avtalet slöts vare pliktig att, på förfrågan humvida han vill vidbliva avtalet,
mom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva avtalet
eller underlåter han att inom skälig tid giva besked, skall han vara bunden av
avtalet som om han vetat att bolaget var oregistrerat.

191a
§

Beslut om antagande av bifirma får anmälas för registrering av
styrelsen eller verkställande direktören. Har bifirma antagits innan ansökan
om bolagets registrering gjorts, kan anmälan upptagas i ansökningen. Vid
anmälan skall fogas två avskrifter av protokoll som bestyrker anmälningen.

288 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 mom. Har, sedan
koncession för försäkringsbolag beviljats, icke inom föreskriven tid håUits
konstituerande stänama, ankomme på Konungen att efter anmälan av
försäkringsinspektionen förklara koncessionen förverkad. Lag samma vare, om
genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets registrering förklarats
förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit avslagen, så ock där

4 mom. Har, sedan
koncession för försäkringsbolag bevUjats, icke inom föreskriven tid hållits
konstituerande stämma, ankomme på Konungen att efter anmälan av
försäkringsinspektionen förklara koncessionen förverkad. Lag samma vare, om
genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets registrering förklarats
förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit avskriven eller
avslå-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

bolaget
icke börjat sin verksamhet inom tre månader från det bolaget registrerades.

Föreslagen lydelse

gen,
så ock där bolaget icke börjat sin verksamhet inom tre månader från det bolaget
registrerades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Hava vid ansökan
om registrering av försäkringsbolag eller i fråga om upprättande av handling,
som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskUt fall stadgade, eller prövas beslut om bildande av försäkringsbolag
icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av
bolaget eljest möta på gmnd av föreskrifterna i denna lag eller arman lag eller
författning, skall registrering vägras.

2
mom. Hava vid aimiälan för registrering eUer i fråga om upprättande av
handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter,
som finnas för varje särskilt fall stadgade, eUer prövas beslut, som anmäles
för registrering och för vars giltighet stadfästelse ej erfordras, icke hava
tUlkommit i föreskriven ordning eller ej slå i överensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller
mot bolagsordningen eller grunderna eUer vara till sin avfattiung i något
viktigare

'
Senaste lydelse 1961: 610.

1 mom. Hava vid
ansökan om

registrering av försäkringsbolag el

ler i fråga om upprättande av

handling, som skall fogas vid så

dan ansökan, icke iakttagits de

föreskrifter, som finnas för varje

särskilt fall stadgade, eller prövas

beslut om bildande av försäkrings

bolag icke hava tiUkommit i före

skriven ordiung eller hinder mot

registrering av bolaget eljest möta

på grund av föreskrifterna i denna

lag eller annan lag eller författ

ning, skall sökanden föreläggas att

inom viss tid avgiva yttrande eller

vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att
efter komma föreläggandet, skall ansökningen avskrivas. Underrättelse om
denna påföljd skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter det
yttrande avgivits hinder för bifall till ansökningen och har sökanden haft
tUlfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ef
föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.

2 mom. Hava vid
airniälan för

registrering eller i fråga om upp

rättande av handling, som skall

fogas vid sådan amnälan, icke

iakttagits de föreskrifter, som fin

nas för varje särskilt fall stadgade,

eller prövas beslut, som anmäles

för registrering och för vars giltig

het stadfästelse ej erfordras, icke

hava tUlkommit i föreskriven

ordning eller ej slå i överensstäm

melse med föreskrifterna i denna

lag eller eljest strida mot lag eUer

författning eller mot bolagsord

ningen eller gmndema eUer vara

tUl sin avfattning i något viktigare

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 40

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

hänseende
otydligt eller vilsele- hänseende otydligt eller vilsele

dande, skall registrering vägras. dande, skall vad i 1 mom. är före-

År annan grund tUl sådan klan- skrivet om försäkringsinspektio-

dertalan mot bolagsstämmobeslut, nens behandling av ansökan äga

som avses i 131 § 1 mom. andra motsvarande tillämpning.

stycket eller 229 § 1 mom. andra Är annan gmnd till sådan klan

stycket, än att vid beslutet i deima dertalan mot bolagsstämmobeslut,

lag eller bolagsordningen upptagna som avses i 131 § 1 mom. andra

föreskrifter om särskild röstplura- stycket eUer 229 § 1 mom. andra

litet icke rätteligen iakttagits, vare stycket, än att vid beslutet i denna

det dock ej hinder mot régistre- lag eller bolagsordningen upp

ring, sedan tid för väckande av tagna föreskrifter om särskUd

klandertalan utgått utan att talan röstpluralitet icke rätteligen iakt-

väckts. tagits, vare det ej hinder mot re-

gistrering,
sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan väckts.

305
§*

BevUjas
försäkringsaktiebolags registrering, late försäkringsinspektionen i registret
införa:

1. dagen för koncessionens beviljande och dagen för
beslutet om bolagets bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksamhet med särskUt angivande,
huruvida verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring;

4. beträffande direkt försäkring här i riket området
för sådan verksamhet;

5. det belopp vartUI, jämlikt den av
styrelseledamöterna och verkställande direktören lämnade uppgiften, aktiekapitalet
uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna utan ändring av bolagsordningen
bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

6. akties nominella belopp;

7. det belopp som enligt förenämnda uppgift blivit
inbetalt å aktiekapitalet, samt, där aktiekapitalet ej tiU fullo inbetalats,
inom vilken lid återstående inbetalning skall fullgöras;

8. där aktiekapitalet icke blivit tUl fullo inbetalt,
sammanlagda nominella beloppet av de aktier som enligt samma uppgift tUl fullo
inbetalats;

9. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

10. bolagets postadress;

11. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

12. det sätt, varpå kallelse tUl bolagsstämma skall ske
och andra meddelanden skola bringas tiU aktieägarnas kännedom, ävensom den tid
före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

13. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt
verkställande direktörens och vice verkställande direktörs så ock, där eljest
någon ensam eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

Senaste lydelse 1973: 223.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14.
av vilka och
hum bolagets firma skaU tecknas, där den ej lecknas av styrelsen; samt

15.
där enligt
denna lag eller bolagsordningen revisor eller revisorssuppleant skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor, uppgift om hans fullständiga namn
och hemvist.

Upptager ansökningen anmälan om antagande av bifirma,
skall även denna införas i registret och den del av verksamheten angivas för
vilken bifirman skall användas. Den ena av de enligt 29 a § ingivna
avskrifterna av protokoll skall förses med bevis om registreringen och
återställas till bolaget.

InnehåUer bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll,
varom förmäles i 10 § 1 mom., varde anmärkning om bestämmelsen eller förbehåUet
införd i registret. Beträffande bestämmelse som avses i 10 § 1 mom. tredje
stycket skall tillika angivas det belopp, till vUket aktier av olika slag
utgivits och må kunna utgivas.

Bolaget skall tiUstäUas bevis om registreringen, tecknat å
avskrift av koncessionen. De listor å vilka aktieteckningen ägt rum skola
återställas till bolaget.

306 §5 Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering,
late försäkringsinspektionen i registret införa:

1.
dagen för
koncessionens beviljande och dagen för beslutet om bolagets bUdande;

2.
bolagets firma;

3.
föremålet för
bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida verksamheten avser såväl
dhrekt försäkring som återförsäkring;

4.
beträffande
direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;

5.
beloppet av
garantikapital, där sådant förskjutes, samt hum stor del därav blivit inbetald;

6.
den ort inom
riket, där styrelsen har sitt säte;

7.
bolagets
postadress;

8.
tiden för
ordinarie bolagsstämmas hållande;

9.
huruvida och i
vilken mån delägare skall vara utesluten från rösträtt å bolagsstämma ined
särskilt angivande, huruvida och i vilken mån delägarnas rösträtt skall utövas
genom utsedda delegerade;

10.
humvida och i
vUken mån rösträtt å bolagsstämma tillkommer garant;

11.
det sätt, varpå
kallelse tiU bolagsstämma skall ske och andra meddelanden kungöras delägarna
eller röstberättigade, som icke äro delägare, ävensom den tid före stämma, då
föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

12.
där ej för
bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, intill

' Senaste lydelse 1973: 223.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 42

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

vUket
belopp och i vUken ordning delägarna äro personUgen ansvariga för bolagets
förbindelser;

13. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt
verkstäUande direktörens och vice verkställande direktörs så ock, dar eljest
någon ensam eller i förenhig med annan är bemyndigad att teckna bolagets
firma, dennes ftUlständiga namn och hemvist;

14. av vUka och hum bolagets firma skaU tecknas, där
den ej tecknas av styrelsen; samt

15. där enligt denna lag eller bolagsordnmgen revisor
eller revisorssuppleant skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor,
uppgift om hans fullständiga namn och hemvist.

Upptager
ansökningen anmälan om antagande av bifirma, skall även denna införas i
registret och den del av verksamheten angivas för vilken bifirman skall användas.
Den ena av de enligt 191 a § ingivna avskrifterna av protokoll skall förses med
bevis om registreringen och återställas till bolaget.

Innehåller
bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles i 174 §, varde
anmärkning om bestämmelsen eUer förbehållet införd i registret.

Bolaget
skaU tiUställas bevis om registreringen, tecknat å avskrift av koncessionen. De
Ustor å vilka teckning ay försäkringar ägt rum skola återställas tUl bolaget.

307 §

Göres,
efter det försäkringsbo- Göres, efter det försäkringsbolag
registrerats, anmälan om för- lag registrerats, anmälan för regihållande,
som enligt denna lag skall strering enligt denna lag, skall, där anmälas
för registrering, skall, där registrering beviljas, vad sålunda
registrering bevUjas, vad sålunda anmälts anmärkas i registtet. anmälts
anmärkas i registret. Avser anmälan ändring av försäkringsbolags firma,
skall ny, fullständig inskrivning rörande bolaget göras i registret.

Sker
registrering på gnmd av anmälan i faU, då protokoUsavskrift eller, jämlikt 60
§ fjärde stycket, annan handhng skall i två exemplar ingivas i ärendet, skall
det ena av dessa, försett med bevis om registreringen, återstäUas lUl bolaget.

Har
handling ingivits i såväl huvudskrift som avskrift, skall huvudskriften
återställas. Där registrering sker på gmnd av anmälan enhgt 56 §, 57 § 1 mom.
eUer 58 §, skola ock de listor å vUka aktieteckningen ägt rum återställas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

43

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 mom. Har i fall, då
beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse om minimitecknmg,
registreringsanmälan enligt 56 § icke gjorts inom föreskriven tid, skaU
försäkringsinspektionen tUl bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en
månad därefter inkomma med sådan aimiälan. Efterkommes ej anmaningen eller
har genom lagakraftägande beslut registrering vägrats, skaU inspektionen
förklara ökningsbeslutet förfallet samt därom ofördröjligen med posten
översända imderrättelse tiU bolaget. Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga
kraft, skall i registret antecknas, att på gmnd av förklarmgen den tidigare
anteckningen om ökningsbeslutets registrering avföres ur registret.

2 mom. Har i fall, då
beslut om ökning av aktiekapitalet innehåUer bestämmelse om minimiteckning,
registreringsanmälan enhgt 56 § icke gjorts inom föreskriven tid, skall
försäkringsinspektionen tUl bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en
månad därefter inkomma med sådan anmälan. Efterkommes ej anmaningen eller har
genom lagakraftägande beslut anmälan avskrivits eller registrering vägrats,
skall inspektionen förklara ökningsbeslutet förfallet samt därom
ofördröjligen med posten översända underrättelse till bolaget. Sedan beslutet
om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas, att på gmnd av
förklaringen den tidigare anteckningen om öknuigsbeslutets registrering avföres
ur registret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Företer
försäkringsbolags registrerade firma likhet med en i handelsregister,
föreningsregister, aktiebolagsregistret, bankregistret, sparbanksregister eller
försäkringsregistret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av
sistnämnda firma förfång, äge han hos domstol föra talan om förbud för bolaget
att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en
i försäkringsregistret verkstäUd inskrivning länder honom lUl förfång, må
talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Om förbud mot
användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns bestämmelser i
firmalagen (1974: 000).

Menar
någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i f
örsäkruigsregislret verkställd inskrivning länder honom tUl förfång, må talan
om registreringens hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1955:421.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej
bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest
visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av
part i registret antecknas, att på nämnda gmnd den tidigare anteckningen
avföres ur registret.

Varder,
sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av
försäkringsbolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej
bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad
i första stycket stadgas.

Vid
anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i
fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis.

Om
avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering
vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974: 000).

Har i annat fall än som
avses i första stycket genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret
gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt,
eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger,
skall i registret antecknas, att på nämnda gmnd den tidigare anteckningen
avföres ur registret. Sådan dom skall genom domstolens försorg i avskrift
sändas till försäkringsinspektionen.

Varder,
sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av
försäkringsbolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej
bort meddelas, skall på anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning
enligt vad i andra stycket stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

314
§T

Vad
i försäkringsregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs, varom
förmäles i 160 eller 255 §, skall genom försäkringsinspektionens försorg
ofördröjligen kimgöras i allmänna tidningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där i annat fall än i
313 § tredfe stycket avses i registret antecknas, att tidigare anteckning
avföres dämr, skall kungörelse därom äga nmi efter vad ovan sägs.

Där
i annat fall än i 313 § andra stycket avses i registret an-lecknas, att
tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad
ovan sägs.

Anmähiingar
och ansöknmgar med därvid fogade handlingar skola, särskUt för varje bolag,
förvaras såsom bilagor till försäkringsregistret.

'
Senaste lydelse 1973:391.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 45

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

318
§8

Talan
mot beslut i tUlståndsärende, vara 72, 81, 100, 142 eUer 237 § äger
tillämpning, och mot beslut, som av försäkringsinspektionen meddelas på grund
av tUlsynen över försäkringsbolag, föres hos Kommgen genom besvär.

Mot
försäkringsinspektionens beslut enligt 335 § må talan icke föras.

Den,
som icke åtnöjes med för- Den, som icke åtnöjes med för-

säkringsinspektionens
beslut, var- säkringsinspektionens beslut, var

igenom registrering vägrats, må igenom ansökan om eller anmälan

sist inom två månader från beslu- för registrering avskrivits eller re-

tets dag däröver anföra besvär hos gistrering vägrats, må sist inom

kammarrätten. I samma ordning två månader från beslutets dag

må besvär anföras över beslut om däröver anföra besvär hos kam-

sådan förklaring, som avses i marrätten. I samma ordning må

304 § 4 mom., 308 § 2 mom., besvär anföras över beslut om så-

309 § och 311 §. dan förklaring, som avses i 304 §

4 mom., 308 § 2 mom., 309
§ och

311
§.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

11
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1955: 183) om bankrörelse dels att 5, 6, 13 och 155
§§, 164 § 1 och 2 mom. samt 165, 166, 170

172
och 175 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny
paragraf, 22 a §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 §1 Bolagsordning
för bankaktiebolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. de rörelsegrenar bolaget må utöva;

3. aktiekapitalet eller, där detta skall kunna utan
ändring av bolagsordningen bestämmas tiU lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maxnnikapitalet;

4. detbelopp vara aktie skall lyda (nomineUa
beloppet);

5. den ort inom riket, där bolagets slyrelse skall
hava sitt säte;

6. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för
dem skola finnas, antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för
styrelseleda-

Senaste lydelse 1971: 595. » Senaste lydelse 1970: 666.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 46

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

möts
uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelsesuppleant ej skola väljas å
bolagsstämma, hum de skola tUlsättas;

7. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande och vUka
ärenden som skola förekomma å ordinarie stämma, utöver dem som omförmäles i 106
§; samt

8. det sätt, varpå kallelse tUl bolagsstämma skall ske
och andra meddelanden bringas tiU aktieägamas kännedom, ävensom den tid före
stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Skall bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje
lydelse angivas i bolagsordningen.

Antalet
styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas, att
lägsta och högsta antalet angives.

Bestämmelsema
i denna paragraf om styrelseledamot gälla ej ledamot som enligt 71 § utses av
Konungen.

6
§

Bankaktiebolags
firma skaU innehålla ordet bank.

Ny
firma skall tydligt skilja sig Ny firma skall tydligt skUja sig

från annan, fömt i laga ordning från annan, fömt i laga ordning

registrerad, ännu bestående banks registrerad, ännu bestående banks

firma, så ock från benämning å firma, så ock från benämning å

utländsk bankinrättning, som är utländsk bankinrättning, som är

aUmänt känd här i riket. allmänt känd här i riket. För re-

gistrering
av bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen
(1974: 000).

Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra
stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej intagas i bifirma.

13
§

Har
ej beslut om bankaktiebolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom
den i teckningslistan föreskrivna tiden eller å stämma, till vUken frågan
uppskjutits enligt 15 §, jämförd med 23 § 1 mom. tredje stycket lagen om
aktiebolag, är aktieteckningen icke vidare bindande.

Detsamma
skall gälla, där an- Detsamma skaU gälla, där an

sökan om bolagets registrering icke sökan om bolagets registrering

gjorts inom ett år efter det oktroj icke gjorts inom ett år efter det

IbevUjats eller genom lagakraft- oktroj beviljats eUer genom laga-

ägande beslut ansökan om bolagets kraftägande beslut ansökan om

registrering blivit avslagen. bolagets registrering blivit avskri

ven eller avslagen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4

Nuvarande
lydelse

47

Föreslagen
lydelse

22a
§

Beslut
om antagande av bifirma får anmälas för registrering av styrelsen eller
verkställande direktören. Har bifirma antagits innan ansökan om bolagets
registrering gjorts, kan anmälan upptagas i ansökningen. Vid anmälan skall fogas
två avskrifter av protokoll som bestyrker anmälningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har, sedan oktroj
beviljats för bankaktiebolag, icke inom föreskriven tid hålhts konstituerande
stämma, ankommer det på Konungen att efter anmälan av tUl-synsmyudigheten
förklara oktro-jen förverkad. Detsamma gäller, där ansökan om bolags registrering
icke göres inom ett år efter det oktroj bevUjats eller genom lagakraftägande
beslut ansökan om bolags registrering blivit avslagen.

Har, sedan oktroj bevUjats
för bankaktiebolag, icke inom föreskriven tid hållits konstituerande stämma,
ankommer det på Konungen att efter anmälan av tillsynsmyndigheten förklara
oktro-jen förverkad. Detsamma gäller, där ansökan om bolags registrering icke
göres inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägande
beslut ansökan om bolags registrering blivit avskriven eller avslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Hava vid ansökan
om registrering av bankaktiebolag eller i fråga om upprättande av handling,
som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om bUdande av bankbolag
icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av
bolaget eljest möta på gmnd av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller
författning, skall registrering vägras.

1 mom. Hava vid ansökan
om registrering av bankaktiebolag eller i fråga om upprättande av handling,
som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut om bildande av bankbolag
icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller hinder mot registrering av
bolaget eljest möta på gmnd av föreskrifterna i denna lag eUer annan lag eller
författning, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller
vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att
efterkomma föreläggandet, skall ansökningen avskrivas. Underrättelse om denna
påfölfd skall intagas i föreläggandet.

Föreligger
även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

2
mom. Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om upprättande
avhandling, som skaU fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter,
som finnas för varje särskUt faU stadgade, eller prövas beslut, som anmäles
för registrering och för vars gUtig-het Konungens stadfästelse ej erfordras,
icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller
mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende
otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan
klandertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 115 § 1 mom. andra stycket, än
att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om
särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, är det dock ej hinder mot
registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan
väckts.

Föreslagen lydelse

ansökningen
och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering
vägras, om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.

2 mom. Hava vid anmälan
för registrering eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid
sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt
faU stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet
Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven
ordning eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller
eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller vara
till sin avfattning i något viktigare hänseende otydhgt eller vUseledande,
skall vad i 1 mom. är föreskrivet om registreringsmyndighetens behandling av
ansökan äga motsvarande tillämpning.

Är
annan grund tUl sådan klandertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 115 § 1
mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna
föreskrifter om särskUd röstpluralitet icke rättehgen iakttagits, är det ej
hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått
utan.att talan väckts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

165
§ BevUjas bankaktiebolag registrering, skall registreringsmyndigheten låta i
registret införa:

1. dagen för oktrojbeslutet och för beslutet om
bolagets bUdande;

2. bolagets firma;

3. de rörelsegrenar bolaget må utöva;

4. det belopp vartill, jämlikt den av styrelseledamöterna
lämnade uppgiften, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall
kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalel;

5. akties nominella belopp;

6. det belopp som enligt förenämnda uppgift blivit
inbetalt å aktieka-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 49

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

pitalet,
samt, där aktiekapitalet ej tiU fullo inbetalts, inom vUken tid återstående
inbetalnmg skall fullgöras;

7. där aktiekapitalet icke blivit tiU fullo inbetalt,
sammanlagda nomineUa beloppet av de aktier som enhgt samma uppgift till fullo
betalts;

8. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

9. bolagets postadress;

10. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

11. det sätt, varpå kallelse tiU bolagsstämma skall ske
och andra meddelanden skola bringas till aktieägamas kännedom, ävensom den lid
före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

12. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants så
ock, där eljest någon är bemyndigad att teckna bolagets firma, dennes
fullständiga namn och hemvist; samt

13. av vUka och hum bolagets firma skall tecknas, där
den ej tecknas av styrelsen.

Upptager
ansökningen anmälan om antagande av bifirma, skall även denna införas i
registret och den del av verksamheten angivas för vilken bifirman skall användas.
Den ena av de enligt 22 a § ingivna avskrifterna av protokoll skall förses med
bevis om registreringen och återställas till bolaget.

Innehåller
bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles i 8 § 1 mom.,
skall anmärkning om bestämmelsen eller förbehållet införas i registret.
Beträffande bestämmelse som avses i 8 § 1 mom. tredje stycket skall tillika
angivas det belopp, till vilket aktier av olika slag utgivits och må kunna
ulgivas.

/

166
§ Göres, efter det bankaktiebolag Göres, efter det bankaktiebolag registrerats,
anmälan om förhållan- registrerats, anmälan för registre-de, som enligt denna
lag skall an- ring enligt denna lag, skall, där malas för registrering, skall,
där registrering beviljas, vad sålunda registrering bevUjas, vad sålunda
anmälts anmärkas i registret, anmälts anmärkas i registret.

170
§

Företer bankaktiebolags regi- Om förbud mot användning av

strerade
firma likhet med en i firma och om hävande av firmare-handelsregister,
föreningsregister, gistrering finns bestämmelser i
fir-aktiebolagsregistret, försäkringsre- malagen (1974: 000). gistret eller
bankregistret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av
sistnämnda firma förfång, äger han hos domstol föra talan om förbud för
bolaget

A
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

att
efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en
i bankregistret verkställd inskrivning länder honom till förfång, må talan om
registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Föreslagen lydelse

Menar
någon ; annat fall än som avses i första stycket, att en i bankregistret
verkstäUd inskrivning länder honom tUl förfång, må talan om registrermgens hävande
samt om skadestånd föras vid domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivnuig ej
bort ske eUer att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst
förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av part
i registret antecknas, att på nämnda gmnd den tidigare anteckningen avföres ur
registret.

Har,
sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av
bankaktiebolags egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej
bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad
som stadgas i första stycket.

Vid
anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i fall,
som i första stycket sägs, lagakraftbevis.

Om avförande av firma
ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft,
finns bestämmelser i firmalagen (1974: 000).

Har genom
lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning ej bort
ske eller att beslut, som registrerats, är OgUtigt, eller att eljest visst
förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skail i registret antecknas,
att på nämnda grund den tidigare anteckningen avföres ur registret. Sådan dom
skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till
registreringsmyndigheten.

Har, sedan i registret
gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av bankaktiebolags egendom
till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas, skall på
anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad som stadgas
i andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

172
§ Vad i bankregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs varom
förmäles i 144 §, skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen
kimgöras i allmänna tidningarna.

Där
i annat fall än som avses i Där i annat fall än som avses i 171 § andra stycket
i registret an- 171 § tredje stycket i registret antecknas, att tidigare
anteckning tecknas, att tidigare anteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

avföres
dämr, skall kungörelse därom äga mm efter vad ovan sägs.

Föreslagen lydelse

avföres
dämr, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

175 §2 Talan mot
tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär,
men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda
förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som icke åtnöjes med
registreringsmyndighetens beslut, varigenom registrering vägrats, må sist inom
två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos kammarrätten. I samma
ordning må besvär anföras över beslut om sådan förklaring, som avses i 167 § 2
mom. och 168 §.

Den som icke åtnöjes med
registreringsmyndighetens beslut, varigenom ansökan om eller anmälan för
registrering avskrivits eller registrering vägrats, må sist inom två månader
från beslutets dag däröver anföra besvär hos kammarrätten. I samma ordning må
besvär anföras över beslut om sådan förklaring, som avses i 167 § 2 mom. och
168 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

12
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas
att 5 och 10 §§, 86 § 1 och 2 mom. samt 87 89 och 91 §§ lagen (1955: 416) om
sparbanker skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5
§

Sparbanks firma skall
innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet må ej annan
beteckning än sparbank användas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ny firma skall tydligt
skilja sig från annan, fömt i laga ordning registrerad, ännu bestående sparbanks
firma.

Ny firma skall tydligt
skilja sig från annan, fömt i laga ordning registrerad, ännu bestående sparbanks
firma. För registrering av sparbanks firma gäller i övrigt vad som föreskrives
i firmalagen (1974:000). I bifirma får ej intagas ordet sparbank.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10
§ Har styrelsen eller annan ställföreträdare, som avses i 41 §, ingått avtal
för oregistrerad sparbank, är avtalet, där registrering sker, gällande

'
Senaste lydelse 1971: 612.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

från registrerhigen,
såvida icke den med vilken avtalet slöts utövar den rätt att frånträda
avtalet, som på grund av vad i andra stycket stadgas må tUlkomma honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den med vUken avtalet
slöts äger frånträda avtalet, iiman det kommit eller enligt vad i 89 § sägs
skaU anses hava kommit tUl hans kännedom, att sparbanken registrerats. Visste
han, att sparbanken var oregistrerad, må han dock ej, med mindre förbehåll
träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke
gjorts inom föreskriven tid eller då ansökan, som gjorts inom denna tid,
avslagits av registreringsmyndigheten.

Den med vilken avtalet
slöts äger frånträda avtalet, innan det kommit eUer enligt vad i 89 § sägs
skall anses hava kommit tUl hans kännedom, att sparbanken registrerats. Visste
han, att sparbanken var oregistrerad, må han dock ej, med mindre förbehåll
träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om registrering icke
gjorts inom föreskriven tid eller då ansökan, som gjorts inom denna tid,
avskrivits eller avslagits av registreringsmyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frånträde
skall anses hava ägt rtmi, när meddelande därom inlämnats för befordran med
post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänts tiU
ställföreträdare, som ingått avtalet, eller tUl annan, som utsetts att vara
styrelseledamot eller firmatecknare. Den med vilken avtalet slöts är pUktig
att, på förfrågan humvida han vill vidbliva avtalet, inom skälig tid giva
besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva avtalet eller underlåter han
att inom skälig tid giva besked, skall han vara bunden av avtalet som om han
vetat, att sparbanken var oregistrerad.

Blir
enligt första stycket avtal bindande för sparbanken, må ansvarighet, varom
stadgas i 9 § tredje stycket, ej göras gällande, utom såvitt angår
förpliktelse som skolat fullgöras före sparbankens registrering. Ej heller må
på grund av sådan förpliktelse talan om ansvarighet som nyss sagts väckas,
sedan ett år förflutit från registreringen.

86 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Hava vid ansökan
om registrering av sparbank eller i fråga om upprättande av handling, som
skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
stadgade för varje särskUt fall, eller möter eljest hinder mot registrering av
sparbanken på grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning,
skall registrering vägras.

1 mom. Hava vid ansökan
om registrering av sparbank eller i fråga om upprättande av handhng, som skall
fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas stadgade
för varje särskilt fall, eller möter eljest hinder mot registrering av sparbanken
på gmnd av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall
sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att
efterkomma föreläggandet, skall ansökningen avskrivas. Underrättelse om denna
påföljd skall intagas i föreläggandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4

Nuvarande
lydelse

2
mom. Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om upprättande av
handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter,
som finnas stadgade för varje särskilt fall, eller prövas beslut, som anmäles
för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i
överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag
eller författning eller mot reglementet eller vara till sin avfattning i något
viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. ÄT
annan grand till sådan klandertalan mot beslut av huvudmännen, vUken avses i
62 § 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet ej rätteligen iakttagits i denna
lag eller reglementet upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet, skall
det dock icke utgöra hinder mot registrering, sedan tid för väckande av
klandertalan utgått ulan att talan väckts.

53

Föreslagen
lydelse

Föreligger
även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansökningen och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras,
om anledning ej föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.

2 mom. Hava vid anmälan
för registrering eller i fråga om upprättande av handling, som skall fogas vid
sådan amnälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas stadgade för varje
särskUt fall, eller prövas beslut, som anmäles för registrering, icke hava
tUlkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna
i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot
reglementet eller vara tUl sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt
eller vilseledande, skall vad i 1 mom. är föreskrivet om
registreringsmyndighetens behandling av ansökan äga motsvarande tillämpning.

Är
annan gnmd tiU sådan klandertalan mot beslut av huvudmännen, vUken avses i 62
§ 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet ej rätteligen iakttagits i denna
lag eller reglementet upptagna föreskrifter om särsldld röstpluralitet, skall
det icke utgöra hinder mot registrering, sedan tid för väckande av
klandertalan utgått utan att talan väckts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Företer sparbanks
registrerade firma likhet med en i sparbanksregistret eller i handelsregister,
föreningsregister, aktiebolagsregistret, försäkringsregistret eller bankregistret
tidigare införd firma och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma
förfång, äger han hos domstol föra talan om förbud för sparbanken att efter

'
Senaste lydelse 1962:234.

Om förbud mot
användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns bestämmelser i
firmalagen (1974: 000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

viss
tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en
i sparbanksregistret verkställd inskrivning länder honom tiU förfång, må
talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

Föreslagen lydelse

Menar
någon / annat fäll än som avses i första stycket, att en i sparbanksregistret
verkstäUd inskrivning länder honom tiU förfång, må talan om registreringens
hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
genom lagakraftägande dom förklarats, att en i sparbanksregistret gjord
inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är OgUtigt eller
att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skaU på
anmälan av part antecknas i registret, att på nämnda grund den tidigare
anteckningen avföres ur registret.

Har,
sedan i sparbanksregistret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av
sparbanks egendom tiU konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort
meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad som stadgas
i första stycket.

Om
avförande av firma ur sparbanksregistret, sedan dom om hävande av
firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:
000).

Har i annat fall än som
avses i första stycket genom lagakraftägande dom förklarats, att en i
sparbanksregistret gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som
registrerats, är ogUtigt eller att eljest visst förhåUande, varom inskrivning
skett, ej föreligger, skall antecknas i registret, att på nämnda grund den
tidigare anteckningen avföres ur registret. Sådan dom skall genom domstolens
försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Har, sedan i
sparbanksregistret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av sparbanks
egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej bort meddelas,
skall på anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad som
stadgas i andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i sparbanksregistret
införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom registreringsmyndighetens
försorg ofördröjhgen kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock i tidning,
som är allmänt spridd inom den berörda sparbankens verk-

«
Senaste lydelse 1962: 234. » Senaste lydelse 1973: 389.

Vad i sparbanksregistret
införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom registreringsmyndighetens
försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock i tid-nmg,
som är aUmänt spridd inom den berörda sparbankens verk-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 55

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

samhetsområde.
Där i annat fall samhelsområde. Där i annat faU

än
som avses i 88 § andra stycket än som avses i 88 § tredje stycket

antecknas
i registret, att tidigare antecknas i registret, att tidigare

anteckning avföres ur
detsamma, anteckning avföres ur detsamma,

skall
kimgörelse därom ske efter skall kungörelse därom ske efter

vad
nyss sagts. vad nyss sagts.

Det
som i enlighet med denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser
blivit infört eller antecknat i sparbanksregistret och kungjort i ortstidning
skall anses hava komnut till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna
framgår att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan
sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort bliva
infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot annan än
den, som visas hava ägt vetskap därom.

91
§4

Talan
mot tUlsynsmyndighetens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom
besvär, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen förordnar
aimorlunda.

Den
som icke åtnöjes med re- Den som icke åtnöjes med re

gistreringsmyndighetens beslut, gistreringsmyndighetens beslut,

varigenom registrering vägrats, varigenom ansökan om eller an-

må. sist inom två månader från be- mälan för registrering avskrivits

slutets dag anföra besvär däröver eller registrering vägrats, må sist

hos kammarrätten. I samma inom två månader från beslutets

ordiung må besvär anföras över dag anföra besvär däröver hos

beslut om sådan förklaring, som kammarrätten. I samma ordning

avses i 86 § 3 mom. må besvär anföras över beslut om

sådan förklaring, som
avses i 86 §

3
mom.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

13
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom
förordnas att 82 § lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

82 §1

Den som icke åtnöjes med tUl- Den som icke åtnöjes med tiU-

synsmyndighetens beslut, varige- synsmyndighetens
beslut, varige

nom registrering vägrats, må sist nom ansökan om eller anmälan

«
Senaste lydelse 1971: 613. Senaste lydelse 1971: 614.

opaginerad Kontrollera mot PDF

inom två månader från
beslutets dag föra talan däremot hos.kammarrätten genom besvär. I samma
ordning föres talan mot beslut om sådan förklaring som avses i 103 § 2 mom.
lagen om ekonomiska föreningar.

för
registrering avskrivits eller registrering vägrats, må sist inom två månader
från beslutets dag föra talan däremot hos kammarrätten genom besvär. I samma
ordning föres talan mot beslut om sådan förklaring som avses i 103 § 2 mom.
lagen om ekonomiska föreningar.

Talan
mot aimat beslut, som tillsynsmyndigheten meddelar med stöd av denna lag, föres
hos Konungen genom besvär, men beslutet går ändock i verkstäUighet, om icke
Konungen annorlunda förordnar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

14
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att
idka näring här i riket

Härigenom förordnas att
20, 22 och 28 §§ lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag
att idka näring här i riket skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

20

Det
utländska företagets verksamhet genom fihal här i riket skaU drivas under
firma, som innehåller företagets namn med till-lägg av ordet filial och som
tydligt anger företagets nationalitet. Firman skaU tydligt skilja sig från
andra bestående firmor som förut införts i aktiebolagsregistret eller register
som avses i 26 §.

Föreslagen lydelse

Det
utländska företagets verksamhet genom fUial här i riket skall drivas under
firma, som innehåUer företagets namn med till-lägg av ordet fiUal och som
tydligt anger företagets nationalitet. Firman skall tydligt skilja sig från
andra bestående firmor som förut införts i aktiebolagsregistret eller register
som avses i 26 §. För registrering av filials firma gäller i övrigt vad som
föreskrives i firmalagen (1974: 000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Firman
tecknas av verkställande direktören.

22
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har vid anmälan för
registrering icke iakttagits vad som föreskrivits om sådan anmälan, skall
registrering vägras. Detsamma gäller, om annat hinder mot registrering möter
på grund

Har vid anmälan för
registrering icke iakttagits vad som föreskrivits om sådan anmälan eller
möter annat hinder mot registrering på grund av föreskrift i denna lag eller
annan författning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

av
föreskrift i denna lag eller annan författning.

Vägras
registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen med posten sända
underrättelse om beslutet och skälen därför till det utländska företaget.

Föreslagen lydelse

skall
den som gjort anmälan föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller
vidtaga rättelse.

Underlåter den som
gjort anmälan att efterkomma föreläggandet, skall anmälan avskrivas. Underrättelse
om denna påföljd skall intagas i föreläggandet.

Föreligger även efter
det yttrande avgivits hinder mot registrering och har den som gjort anmälan
haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om
anledning ej föreligger att ge honom nytt föreläggande.

Avskrives anmälan eller
vägras registtering, skaU registreringsmyndigheten ofördröjligen med posten
sända underrättelse om beslutet och skälen därför tUl det utländska
företaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Företer firma, som registrerats
för filial, likhet med firma, som tidigare införts i handelsregister,
föreningsregister, aktiebolagsregistret eller filialregistret, och lider
därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, får han hos domstol föra
talan om förbud för det utländska företaget att efter viss tid använda
förstnämnda firma och om skadestånd.

Menar
någon eljest, att inskrivning, som gjorts i fihalregistret, länder honom tiU
förfång, får han hos domstol föra talan om registreringens upphävande och om
skadestånd.

Om förbud mot
användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns bestämmelser i
firmalagen (1974: 000).

Menar
någon i annat fall än som avses i första stycket, att inskrivning, som gjorts
i filialregistret, länder honom tUl förfång, får han hos domstol föra talan om
registreringens hävande och om skadestånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 58

15
Förslag till

Lag
om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)

Härigenom
förordnas att 45 och 67 §§ bostadsrättslagen (1971: 479) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

45
§

Bostadsrättsförenings
firma skall innehålla ordet bostadsrättsförening.

I
firman får ej ordet bolag eUer eljest något som betecknar ett bolagsförhållande
intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman
innehas av ett bolag.

Firman
skall tydligt skUja sig Firman skall tydUgt skilja sig

från andra hos länsstyrelsen fömt från andra hos länsstyrelsen förut

registrerade och ännu bestående registrerade och ännu bestående

föreningsfirmor. föreningsfirmor. För registrering

av förenings firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen
(1974: 000).

Annan
än bostadsrättsförening får ej i sin firma eUer annars vid beteckning av
rörelsen använda ordet bostadsrätt.

67 §1

Bestänmielsema i 99105 §§ Bestämmelserna i 99105 §§

lagen (1951: 308) om ekonomiska lagen (1951: 308) om ekonomiska

föreningar äger motsvarande till- föreningar äger motsvarande till-

lämpning i fråga om bostadsrätts- lämpning i fråga om bostadsrätts

förening. Härvid skall hänvis- förening. Härvid skall hänvis-

nuigen i 100 § andra stycket tiU lungen i 100 § femte stycket tUl

7 § tredje stycket avse 45 § tredje 7 § tredje stycket avse 45 § tredje

stycket denna lag. stycket denna lag.

Beträffande
ansökan om godkännande av ekonomisk plan skall bestämmelsema om anmälan för
registrering äga motsvarande tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

'
Senaste lydelse 1971: 605.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar

Härigenom förordnas
att 12 och 65 §§ lagen (1972: 262) om understödsföreningar skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

12
§

Understödsförenings
firma skaU innehåUa ettdera av orden "understödsförening" eller
"försäkringsförening". Meddelar förening uteslutande eller
huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället innehålla ordet
"sjukkassa".

I firman får ej ordet
"bolag" eller annat uttryck, som betecknar ett bolagsförhåUande, eUer
ordet "bank" intagas på sådant sätt att därav kan föratJedas det
misstaget att firman innehas av ett bolag eUer av en bank. Firman får ej heUer
hmehålla ordet "erkänd" eller såväl ordet "ömsesidig" som
ordet "försäkring".

opaginerad Kontrollera mot PDF

Firman skaU tydligt skUja
sig från annan förut registrerad, ännu bestående understödsförenings firma.

Firman skall tydligt
skilja sig från annan fömt registrerad, ännu bestående understödsförenings
firma. För registrering av understödsförenings firma gäller i övrigt vad som
föreskrives i firmalagen (1974: 000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 100 §
första och tredfe styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 mom. lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.
Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om
länsstyrelsen i stäUet skall avse försäkringsinspektionen. Vidare gäller att
registrering skall vägras, fömtom i fall som anges i 100 § första stycket, även
när förutsättningarna enligt 4 § denna lag för registrering ej är uppfyllda
och när medgivande eller godkännande som krävs enligt denna lag ej länmas.

Bestämmelserna i 100 §
första fjärde och sjätte styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 mom. lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning på
understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skaU iakttagas att vad
där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen. Vidare
gäller att registrerhig skall vägras, föratom i fall som anges i 100 § tredje
stycket, även när föratsätt-ningarna enhgt 4 § denna lag för registrering ej är
uppfyllda och när medgivande eUer godkännande som krävs enligt denna lag ej
lämnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom förordnas
att 25 och 29 §§ lagen (1973: 1150) om förvalt-nmg av samfälligheter skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

25
§

Samfällighetsförening
registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt
stadgarna har sitt säte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hos varje länsstyrelse
skall föras samfällighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enligt
denna lag eller annan författning skall anmälas för registrering eller annars
intagas i registret. I fråga om registrering i samfäl-lighetsregistret äger
99103 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tUlämpning.
Därvid skall 100 § första stycket andra punkten gäUa klandertalan som avses i
23 § första stycket och 53 § andra stycket denna lag samt hänvisningen i 100 §
andra stycket till 7 § tredje stycket avse 29 § första stycket andra punkten
denna lag.

Hos varje länsstyrelse
skall föras samfällighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enligt
denna lag eller annan författ-nuig skall anmälas för registrering eller annars
intagas i registret. I fråga om registrering i samfäl-lighetsregistret äger
99103 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.
Därvid skall 100 § fjärde stycket gälla klandertalan som avses i 23 § första
stycket och 53 § andra stycket denna lag samt hänvisningen i 100 § femte
stycket tUl 7 § tredje stycket avse 29 § första stycket andra punkten denna
lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närmare
bestämmelser om samfällighetsföreningsregistret och gifter för registrering
meddelas av Kungl. Maj:t.

om av-

opaginerad Kontrollera mot PDF

29
Samfällighetsförenings firma skall innehåUa ordet samfällighetsförening.
Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen registrerade
ännu bestående sam-fällighetsföreningsfirmor.

Samfällighetsförenings firma skall innehålla ordet samfällighetsförening.
Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen registrerade ännu
bestående sam-fällighetsföreningsfirmor. För registrering av samfällighetsförenings
firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974: 000).

Annan
än samfäUighetsförening får ej i sin firma använda ordet samfällighetsförening.
Den som bryter mot vad som nu sagts dömes till böter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 61

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 16 februari 1973.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODH-NOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ny firmalagstiftning m. m. och anför.

1
Inledning

Lagen
(1887: 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura innehåUer bl. a.
bestämmelser om enskUd näringsidkares och handelsbolags firma och om
registrering av sådana företagare. Bestämmelser om firma finns också i lagen
(1944: 705) om aktiebolag och i andra lagar som reglerar olika företagsformer.

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 juni 1949 tillkaUa-des sakkunniga för
att i nordiskt samarbete utreda frågan om revision av varumärkes- och
firmalagstiftningen och vad som hade samband där-med.i Sedermera utvidgades
utredningsuppdraget till att omfatta även en allmän översyn av lagstiftningen
mot illojal konkurrens. Sedan de sakkunniga hade avlänmat betänkande med
förslag till varumärkeslag (SOU 1958: 10) beslöts den 31 mars 1960 att
utredningsarbetet skuUe slutföras av två skUda kommittéer, den ena för revision
av firmalagstiftningen och den andra för revision av lagstiftningen mot Ulojal
konkurrens. Den förstnämnda kommittén, firmautredningen, som har bedrivit
utredningsarbetet i samarbete med motsvarande danska, finländska och norska
kommittéer, avgav den 25 maj 1967 betänkandet (SOU 1967: 35) Fhmaskydd.
Betänkandet innehåller bl. a. förslag tUl firmalag, lag om handelsregister och
lag om prokura, vUka är avsedda att ersätta den gällande lagen angående
handelsregister, firma och prokura. De nämnda lagförslagen torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

1
Direktiv se riksdagsberättelsen 1950 s. 50.

Betänkandet har undertecknats av professor emeritus Gösta Ebersfein, ombudsmannen
Gunnar Glimstedt, riksdagsmannen Gösta Jacobsson, advokaten Nils Köhler,
patenträttsrådet Claes Uggla och generaldirektören Ake v. Zweig-bergk.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 62

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Svea hovrätt,
riksförsäkringsverket, poststyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån,
bankinspektionen, försäkringsinspelrtionen, lantbmksstyrelsen,
kommerskoUegium, patent- och registreringsverket, näringsfrihetsrådet, statens
pris- och kartellnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsema i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands samt Norrbottens
län, aktiebolagsutredningen, bostadsrättskommittén, utredningen för översyn av
lagen om understödsföreningar. Svenska skeppshypotekskassan. Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan, Sveriges
advokatsamfund, Apotekarsocieteten, Jernkontoret, Kooperativa för-bimdet (KF),
Sveriges industriförbund. Svensk industriförening. Svenska företagares
riksförbund, Sveriges alhnänna exportförening, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges lantbruksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska patentombudsföreningen, Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Folkets husförenmgamas
riksorganisation. Svenska turistföreningen, Sveriges riksidrottsförbund och
Svenska industriens patentuigenjörers förening.

Riksåklagaren
har bifogat yttranden från vissa åklagarmyndigheter och från Föreningen
Sveriges statsåklagare. Kommerskollegium har bifogat yttrande från
Handelskamrarnas nämnd, vilket avgetts på uppdrag av landets handelskamrar. De
särskUt förordnade handelsregister-förarna i vissa städer har med några
undantag avgett yttranden som bifogats yttrandet från länsstyrelsen i resp.
län. Dessutom har länsstyrelsen i Södermanlands län bifogat yttrande från
Östergötlands och Södermanlands handelskammare och Mälardalens köpmannaförbund
samt länsstyrelsen i Örebro län yttrande från Örebro läns köpmannaförbund.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges hantverks- och industriorganisation
har anslutit sig tUl det av Sveriges industriförbund avgivna yttrandet.
Sveriges grossistförbund har åberopat det yttrande som avgetts av
Handelskamramas nämnd.

Vid
den fortsatta beredningen av ärendet i justitiedepartementet har överläggningar
ägt mm med företrädare för berörda ministerier i Danmark, Finland och Norges

Firmautredningens
betänkande innehåller även förslag till en särskild lag om skydd för ideell
förenings och stiftelses namn, vUken bl. a. innebär att skydd för namn, emblem
eller annat särskUt kännetecken skaU kunna erhåUas genom registrering hos
patentverket. Förslaget har remissbehandlats också i denna del och allmänt
fått ett gott mottagande. Vid samråd med chefen för handelsdepartementet har
det emeUertid fram-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:4 63

kommit,
att praktiska svårigheter f. n. föreligger i fråga om patentverkets möjligheter
att på ett tUlfredsställande sätt omhänderha den föreslagna registreringen,
vUken skulle ha visst samband med verkets registrering av aktiebolagsfirmor och
vammärken. Eftersom ideell förenings och stiftelses namn redan torde åtnjuta
visst skydd enligt rättspraxis, synes behovet av en namnskyddslag inte vara
alltför angeläget. På grund härav bör den ifrågasatta lagstiftningen kunna
anstå t. v.

Lagen
(1955:183) om bankrörelse och lagen (1956: 216) om jordbmkskasserörelsen
innehåller bl. a. vissa bestämmelser som tUlåter användning av ordet bank vid
beteckning av jordbrukskreditkassas rörelse men inte i sådan kassas firma.
Sveriges Jordbmkskasseförbund har hemställt om lagändringar så att kreditkassa
får rätt att även i sin firma använda ordet bank. Efter remiss har yttranden
över framställningen avgetts av bankinspektionen, fuUmäktige i Sveriges
riksbank. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Postbanken.

2
Gällande ordning

Firma
är det namn under vilket en näringsidkare driver sin rörelse. Bestämmelser om
firma finns i ett betydande antal lagar som reglerar ohka företagsformer. Lagen
om handelsregister, firma och prokura (firmalagen) behandlade ursprungligen
firma för enskild näringsidkare, handelsbolag, aktiebolag och "annat med
särsldld styrelse försett bolag". De regler som enbart rörde aktiebolags
och ekonomisk förenings firma flyttades emellertid år 1895 öVer till de då
tUlkomna aktiebolags- och föreningslagarna. Vissa allniänna bestämmelser i
firmalagen, exempelvis de som är uttryck för principen om sanning i firma,
fick dock inte någon motsvarighet i den nya lagstiftningen. Detta har medfört
viss tvekan i registreringspraxis, i vilken omfattning firmalagens allmänna
bestämmelser är analogt tUlämphga på aktiebolags- och förenhigsfir-mor.
Allteftersom lagstiftningen har reglerat olika företagsformer har därefter bestämmelser
om firma tagits upp i de nya lagarna. Bland de lagar som innehåller sådana
bestämmelser kan nämnas lagen om aktiebolag, lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar, bostadsrättslagen (1971:479), lagen (1972:262) om
understödsföreningar, lagen (1948: 218) om sambmksföreningar, lagen (1948: 433)
om försäkringsrörelse, lagen om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker,
lagen om jordbrukskasserörelsen, lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt
lagen (1968: 555) om rätt för uUänning och utländskt företag att idka näring
här i riket. I remiss tUl lagrådet den 8 december 1972 har lagts fram förslag
tUl lag om förvaltning av samfälligheter som bl. a. innehåller regler om
samfällighetsförenings firma.

För
registrering av näringsidkare och deras firmor har inrättats en rad olika
register. Beträffande enskUda näringsidkare sker re-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 64

gistreringen
i handelsregister, som förs för varje kommun av länsstyrelsen eUer särskild
registerförare. Länsstyrelsen för också föreningsregister över ekonomiska
föreningar med hela länet som registreringsenhet, övriga register är centrala
och omfattar hela landet. Hos patentverket förs aktiebolagsregistret, vUket
upptar aktiebolag som har bildats enligt aktiebolagslagen, och fihalregistret,
som omfattar filialer till uttändska företag som har fått tUlstånd att idka
näring här. I försäkringsregistret, som förs hos försäkringsinspektionen,
registreras försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag med undantag
för sockenbolag som enbart meddelar husdjursförsäkring. Bankinspektionen
svarar för bankregistret, sparbanksregistret och föreningsregistret för
jordbrukskasserörelsen. Dessa register upptar resp. bankaktiebolag, sparbanker
samt jordbrukets kreditkassor och deras riksorganisation. Understödsföreningsregister
förs hos arbetsmarknadsstyrelsen för sådana föreningar som uteslutande avser
att bereda understöd vid arbetslöshet och hos försäkringsinspektionen för
övriga föreningar. Hos lantbmksstyrelsen förs register över sambmksföreningar
och hos riksförsäkringsverket register över de allmänna försäkringskassorna.

Bestämmelser
om handelsregister finns i 1 kap. (17 §§) firmalagen. Registret förs i regel
hos länsstyrelsen. Kungl. Maj:t kan emeUertid förordna särskUd registerförare
för viss kommun. Sådant förordnande är f. n. aktuellt i drygt tjugotalet
kommuner. Lagen innehåUer bestämmelser om formen för anmälan, om beslut och
besvär över registreringsmyndighetens beslut. Om anmälan tas in i registret
skall enligt 4 § dess innehåll kungöras både i Post- och Inrikes Tidningar och
i ortstidning. En samling för hela landet av de i Post- och Inrikes Tidningar
kungjorda anmälningarna skall ges ut efter hand. Motsvarande bestämmelser
finns i övriga lagar där kungörelse är föreskriven. Samlingarna ges ut genom
patentverkets försorg (kungörelsen (1924: 504) om införande i allmänna
tidningarna av uppgifter ur aktiebolagsregistret m. fl. register samt om
utgivande av samlingar omfattande dessa uppgifter, ändrad 1955: 574).

Om
en i handelsregistret införd firma företer likhet med en i handelsregister,
föreningsregister, aktiebolagsregistret, försäkringsregistret, bankregistret
eller sparbanksregistret tidigare införd firma och innehavaren av sistnämnda
fhma därigenom lider förfång, kan enhgt 6 § firmalagen domstol på talan av
denne förbjuda innehavaren av förstnämnda firma att efter viss tid använda
firman och ålägga honom det skadestånd som prövas skähgt. Anser någon i annat
faU att en i handelsregistret verkställd inskrivning medför förfång för honom,
får talan om registreringens hävande och om skadestånd föras vid domstol.
Firmaintrång är inte straffbelagt i den gällande firmalagén.

På
gmndval av 6 § firmalagen och motsvarande bestämmelser i övriga lagar med
firmarättsligt innehåll, firmarättens s. k. förfångsstad-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 65

ganden,
har i domstolspraxis utbUdats regler om en materiell firmarätt. De gällande
bestämmelserna ger firmainnehavare med äldre rätt befogenhet att föra
förbudstalan, om han lider förfång genom registrering av en yngre firma.
Rätten tUl förbudstalan var ur-spmngligen endast ett korrektiv mot
registreringsbeslut som innebar att likalydande firmor, till förfång för
innehavare av äldre firma, införts i samma register. Talerätten utvidgades
sedermera så att firmainnehavare fick befogenhet att ingripa även mot obehörig
användning av förväxlingsbar firma som hade införts i annat register än det där
hans egen firma hade tagits in. Den i förfångsstadgandena medgivna förbudstalan
avser efter bokstaven bara förbud mot användning av registrerad firma och inte
det fall att annan använder förväxlingsbar firma utan att göra anspråk på
registrering. Det slutliga steget till en materiell firmarätt togs då
domstolarna även förbjöd användning av oregistrerat kännetecken när detta
innebar ett otillåtet utnyttjande av annans skyddade firma.

Denna
på förbudstalan gmndade firmarätt medför inte den vidsträckta befogenhet
lagstiftaren ursprungligen hade avsett att ge innehavare av registrerad firma.
Någon generell rätt till firma föreligger sålunda inte inom det område till
vilket registret hänför sig. En begränsning har skett i två avseenden med den
motiveringen att förfång i regel uppkommer först om risk för förväxling
föreligger i det särskilda fallet. Sådan risk har ansetts utesluten, då
företagarens verksamhet inte hänför sig till samma eller liknande bransch. Och
även om liknande firmor använts inom samma bransch har utrymme för förväxling
inte ansetts föreligga, när firmorna begagnats inom skilda geografiska områden.
En materieU firmarätt uppstår i princip genom att firma tas i bruk, och
registrering är inte nödvändig för att rätten skall föreligga. För flertalet
juridiska personer är dock registrering förutsättning för firmarätt, eftersom
de erhåller rättspersonlighet och blir självständiga bärare av firma först
genom registreringen. Detta är fallet med t. ex. aktiebolag och ekonomisk
förening. Handelsbolag däremot, som blir juridisk person redan genom
bolagsavtalet, har firmaskydd så snart firman har tagits i bmk.

Enligt
7 § firmalagen skall det som har bhvit infört i handelsregistret och kungjort
i ortstidning anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte framgår
av omständigheterna att denne varken haft eller bort ha kunskap därom. Innan
sådant kungörande har skett, kan det förhållande som blivit eller bort bh
anmält inte åberopas mot annan än den som visas ha haft vetskap därom.

Lagens
2 kap. (823 §§) innehåller enligt sin rubrik bestämmelser om firma. Reglernas
primära syfte är att hindra registrering av förväxlingsbara firmor. Genom
firmalagen och firmarättsliga bestämmelser i andra lagar har i första hand
tUlskapats den yttre ordning

5
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 66

inom
vilken den av lagstiftaren i stort sett oreglerade materiella firmarätten har
utvecklat sig.

Av 8 § firmalagen framgår
att den som driver rörelse med vilken är förenad bokföringsplikt enligt
bokföringslagen (1929: 117) är skyldig att anmäla sin firma till
handelsregistret. Bestämmelsen medför firmaplikt också för handelsbolag,
inbegripet kommanditbolag, eftersom handelsbolag enligt 1 § lagen (1895: 64 s.
1) om handelsbolag och enkla bolag är bolag för näring med vars utövande följer
bokföringsplikt. Enkelt bolag dvs. bolag som inte driver bokföringspliktig näring
kan införas i handelsregistret på begäran av bolagsmännen och likställs i så
fall med handelsbolag. Däremot har inte enskUd näringsidkare rätt att bli
registrerad om han inte är bokföringsskyldig.

Firmalagen
innehåller i 9 och 10 §§ utförliga bestämmelser om vad firma skall innehålla
och vad den inte får innehålla. Dessa bestämmelser är uttryck för principen
att firma skall vara sann. Enskild näringsidkares firma skall innehålla hans
tillnamn med eUer utan förnamn men får inte innehålla något som antyder att
firman innehas av ett bolag eller en förening. Firma för handelsbolag skall
innehålla alla bolagsmännens namn eller namnet på minst en av dem med ett
tillägg som antyder att det finns flera bolagsmän. I handelsbolags firma får
inte tas in namn på annan person än bolagsman. Finns kommanditdelägare skall
firman innehålla ordet "kommanditbolag". I annat fall får inte i
handelsregisterfirma tas in något som antyder begränsning av innehavarens
eller bolagsmans ansvar. I firma får inte heller obehörigen tas in annans namn
eller namnet på annans fasta egendom. Vidare får inte i firma anges företag som
inte står i förbindelse med innehavarens rörelse, och inte heller får firma
som anger visst slag av rörelse bibehållas oförändrad sedan en väsentlig förändring
av rörelsen har ägt rum. Firma skall tydhgt skilja sig från andra firmor som
förat har tagits in i handelsregistret för samma kommun och som ännu består.

I
1113 §§ finns bestämmelser om överlåtelse av firma. Huvudregeln, som bygger
på principen om sanning i firma, är att firma inte kan överlåtas. I samband med
överlåtelse av rörelse kan överlåtaren dock medge den nye ägaren att använda
firman med ett tillägg som anger att överlåtelse har ägt ram. Från den nämnda
huvudregeln finns en rad undantag. Sålunda får änka som fortsätter sm avlidne
mans rörelse och man som fortsätter hustruns före eller under äktenskapet
drivna rörelse begagna firman oförändrad. Samma rätt tillkommer dödsbodelägare
till avliden firmainnehavare under förutsättning att denne själv eller, om han
har avlidit utan att förordna annorlunda, samtliga dödsbodelägare har medgett
det. Inträder någon som delägare i enskUd näringsidkares eller handelsbolags
rörelse, får firman fortfarande begagnas oförändrad. Detsamma gäUer om delägare
utträder ur handelsbolag. Hans namn får dock inte stå kvar i firman annat än
om antingen

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 67

han
själv har medgett det eller han har avlidit utan att förordna på annat sätt och
samtliga delägare i hans dödsbo har lämnat sitt samtycke. Finns
kommanditdelägare, måste dock firman alltid innehålla ordet
"kommanditbolag".

Lagens
14 och 15 §§ innehåller vissa särskUda bestämmelser om sättet för
firmateckning. Närmare föreskrifter om anmälningar tiU handelsregistret när,
var och av vem de skall göras och vad de skall innehåUa upptas i 1622 §§ i
lagen. 23 § innehåller bestämmelser om straff för underlåtenhet att göra
anmälan och för oriktig anmälan.

3
kap. (2532 §§) i lagen innehåller bestämmelser om prokura. Härmed avses en
fullmakt som ger innehavaren behörighet att med visst undantag i allt som
hör till huvudmannens rörelse handla på dennes vägnar och teckna hans firma.

En
bestämmelse som kan tUlämpas på vissa fall av firmaintrång finns i 9 § lagen
(1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Enligt denna
bestämmelse medför det straff och skadeståndsskyldighet att i utövning av
näringsverksamhet använda namn, firma, varamärke, utstyrsel eller annat
kännetecken, som lätt kan förväxlas med fömt här i riket inarbetat kännetecken
för annans näringsverksamhet eller däri utbjudna varor eUer prestationer, om
det sker med uppsåt att framkalla sådan förväxling. Bestämmelsen är dock inte
tillämplig om det kännetecken med vilket förväxling kan äga rum är skyddat
enligt vammärkeslagen (1960: 644) eller koUektivmärkeslagen (1960: 645).

Firma
och varumärke har många anknytningspunkter. Varamärke skyddas genom
varumärkeslagen. Ensamrätt till varumärke förvärvas genom registrering eller
inarbetning. Dessutom får envar i näringsverksamhet använda sitt släktnamn
eller sin firma som kännetecken för sina varor, om det inte är ägnat att
framkalla förväxling med annans skyddade varukännetecken. Näringsidkare har
också skydd mot att annan obehörigen använder hans namn eller firma som vamkänne-tecken.
Ensamrätt tUl varumärke innebär att annan än innehavaren inte får använda ett
därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor. Kännetecken anses som regel
förväxlingsbara endast om de avser varor av samma eller liknande slag.
Registrering av varumärken sker i vara-märkesregistret, som förs för hela
landet av patentverket. Varamärke registreras i en eller flera klasser av
varor. Har varumärke registrerats i strid mot lagen kan registreringen hävas av
domstol. Är vammärke vUseledande, kan domstol förbjuda att det används.
Vammärkesin-trång kan medföra straffansvar, om det är uppsåtligt, och
skadeståndsskyldighet, om det har skett med uppsåt eller av oaktsamhet.

Enligt
namrUagen (1963:521) gäller ett särskilt skydd för släktnamn som är egenartat,
varmed förstås att det är ägnat att utmärka tillhörighet tUl viss släkt. Har
någon förvärvat egenartat släktnamn, får

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 68

enligt
huvudregeln namn som lätt kan förväxlas med det inte bäras av annan, såvida
inte denne kan åberopa rätt till namnet enligt namiUagen eller han eUer hans
släkt av ålder eller i övrigt enligt ortens sed har burit det som tillnamn. TUl
förfång för den som har förvärvat egenartat släktnamn får inte heller någon
obehörigen i näringsverksamhet använda firma, varamärke eller annat kännetecken
som lätt kan förväxlas med namnet.

Sverige är anslutet tiU
Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd. I dess
bestämmelse om firmaskydd, artikel 8, föreskrivs att firma, vare sig den ingår
i fabriks- eller handelsmärke eUer inte, utan villkor av anmälan eller
registrering skall åtnjuta skydd i samtliga unionsländer. Konventionen har
också bestämmelser om nationell behandling. I artikel 2 föreskrivs sålunda bl.
a. att de som tillhör ett unionsland i samtliga övriga unionsländer skall åtnjuta
de förmåner i fråga om skyddet av den industriella äganderätten som de
särsldlda lagstiftningama f. n. tillerkänner eller framdeles kommer att
tillerkänna landets egna medborgare, och detta utan intrång i de rättigheter
som särskilt tillförsäkras genom konventionen. Pariskonventionens materiella
bestämmelser är återgivna i prop. 1969: 168 s. 298.

Särskilda bestämmelser om
firmaskydd i överensstämmelse med Pariskonventionen har inte meddelats i
Sverige. I praxis har utländskt företags firma emellertid oberoende av
registrering skyddats, när det utländska företaget utsträckt sin verksamhet hit
eller vidtagit åtgärder i sådant syfte. Skydd enligt 9 § första stycket lagen
med vissa bestämmelser mot Ulojal konkurrens kan genom inarbetning förvärvas
även av utländskt företag. Det är nämligen utan betydelse för paragrafens
till-lämpning om den som har inarbetat kännetecken driver verksamhet här i
landet eller utomlands. Avgörande är endast att inarbetning föreligger här.
Utländska bolag och föreningar som har fått tillstånd att genom filial idka
näring här i landet skaU anmäla filialen till fUialregist-ret. Genom
registreringen där får firman för filialen motsvarande skydd som firma för
svenskt aktiebolag. Endast ett mindre antal utländska företag har utnyttjat
denna möjlighet. I stäUet sker etableringen i regel genom svenska dotterbolag.

3
Firmautredningens förslag

3.1
Huvuddragen av förslaget

Inledningsvis
diskuterar utredningen allmänt firmas betydelse i det moderna samhället. Härvid
framhålls att firmans funktion inom näringslivet bara i ringa grad skUjer sig
från varumärkets. På samma sätt som i fråga om varamärket har också firmans
betydelse stegrats i takt med den ekonomiska och industriella utvecklingen. När

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 69

gällande
firmalag kom tiU levde ännu mycket kvar av ett äldre samhälles ekonomiska
ordning och metoder inom såväl produktion som handel. Under sådana förhållanden
hade firma begränsad betydelse i konkurrensen mellan företagarna. Firmans
viktigaste uppgift i detta sammanhang blev att för allmänheten utpeka
näringsidkaren själv som rörelsens innehavare och på så sätt framhäva hans
yrkesskicklighet och vederhäftighet i förhållande tiU konkurrenterna. De sedan
slutet av 1800-talet fortgående förändringama i fråga om produktion och
varudistribution har medfört en motsvarande stegring av de kommersiella
kännetecknens betydelse, firmans såväl som vammärkets. Denna utveckling har på
senare tid påskyndats genom inrättandet av snabbköpsbutiker och ökad försäljning
genom varuhus och butikskedjor. Firman och varumärket har blivit oumbärliga
hjälpmedel vid den industriella massproduktion som har erövrat aUt större
områden. S. k. märkesvaror vilka tillverkas och salubjuds i enheter eUer
förpackningar avsedda för konsumenten har kommit att spela allt större roll.

Det är framför allt
varumärket som har haft och har betydelse för utvecklingen av
märkesvarasystemet under det att den traditionella firman, sammansatt av flera
beskrivande ord, har varit mindre användbar i den reklam som är ett nödvändigt
inslag i detta system. Men den skärpta konkurrensen har framtvingat ökad
användning av kortfattade firmor där ofta ett fantasiord dominerar. Sådana
firmor har i allt större utsträckning kommit att användas vid sidan av
vammärkena som hjälpmedel i reklamen även om deras betydelse inom handeln med
märkesvaror ännu är relativt begränsad. Firma används främst utanför
märkesvanUiandeln för att individualisera olika företag och deras produkter.
För den reklam som dagens konkurrens framtvingar är det nödvändigt att företag
och produkter kan effektivt individualiseras, särskiljas från andra företag
inom branschen och deras produkter. Detta sker genom såväl firman som
varumärket. För flertalet mindre och medelstora företag är firma det enda
individualiseringsmedlet. Utredningen anser att firmorna sålunda kommer att
liksom varumärkena utgöra ett nödvändigt led i den moderna ekonomins produktion
och distribution.

För
allmänheten, konsumenterna, ger firmorna ledning vid valet mellan olika
konkurrerande företag och deras produkter. Köparen kan med hjälp av firman nå
det speciella företag som han har anledning tro bäst kan tillgodose hans
särskilda behov. I firman finner han ett slags garanti för att varan eUer
tjänsten har de egenskaper eller den kvalitet han förbuider med ett visst
företags tillverkning eller erbjudande. Genom att firman på detta sätt kan
vägleda köparen till det inköp han från olika synpunkter anser mest förmånhgt
har den förmåga att stimulera en verksam konkurrens mellan olika näringsidkare.

Ett
lämpligt avpassat firmaskydd blir enligt utredningeii av stor eko-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 70

nomisk
och social betydelse, för näringsidkaren genom att det bevarar den goodwiU som
denne har upparbetat för sitt företag och för allmänheten genom att denna kan
utgå från att under firman verkligen tUlhandahålls det avsedda företagets varor
eUer tjänster. Firmaskyddet uppbärs sålunda hksom varumärkesskyddet både av
enskilda och allmänna intressen.

Utredningen
har övervägt huravida firmarätten eller någon yttring av denna i speciella fall
kunde tänkas komma i konflikt med gällande regler tUl motverkande av icke
önskvärda konkurrensbegränsningar. Utredningen har dock funnit det mindre
sannolikt att så skuUe bli fallet. I den mån firma sammanfaller med varumärke
är emellertid sådan konflikt tänkbar i motsvarande utsträckning som gäller
beträffande varumärke. Härvid torde också de grundsatser som för sådant fall
får anses gälla bli att tUlämpa även med avseende på firma.

Utredningen
framhåller slutligen, att firman har en viktig uppgift som
individualiseringsmedel även på det offentligrättsliga planet, något som
varumärket inte har på jämförligt sätt. Firman fyller där samma funktion som
det personliga namnet genom att den identifierar sin bärare i olika
sammanhang. Sin största betydelse får detta för juridiska personer, som i
princip inte har något annat namn än sin firma. Som part i rättegång, som
skattebetalare osv. identifieras sålunda den juridiska personen genom firman.
Motsvarande gäller emellertid även den enskilde näringsidkaren. Han
identifieras i sin näringsutövning genom firman, jämsides med att han som
medborgare framträder under sitt personliga namn. Detta får betydelse särskUt
då näringsidkaren utövar verksamhet som är föremål för någon form av offentlig
kontroll.

Utredningens
förslag innebär en ändrad disposition av firmalagstiftningen. Den gällande
firmalagen inrymde ursprungs ligen samtliga regler om firma. I lagen upptogs
främst föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i olika slag av firma men
även vissa bestämmelser av allmän natur. Genom 1895 års bolags- och föreningslagstiftning
överflyttades de specialregler som bara rörde aktiebolags och ekonomisk
förenings firma till aktiebolags- och föreningslagarna men några aUmänna regler
om firma infördes inte i dessa lagar. Då föreskrifter om firmas innehåll i
fortsättningen skulle meddelas för nytUlkomna subjekt förfor man på motsvarande
sätt och upptog endast de för dem avsedda speciella föreskrifterna i de resp. lagarna.
Enligt utredningens förslag sammanförs de regler som skall gälla alla firmor i
en enda lag, som således blir en allmän firmalag med uppgift att reglera
firmaskyddet för alla slag av näringsidkare, övriga bestämmelser om firma,
huvudsakligen formella registreringsföreskrifter, upptas i de ohka lagar som
innehåller regler om näringsidkarnas registrering.

Med
hänsyn tUl att firmas och varumärkes funktioner i stor ut-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 71

sträckning
har kommit att sammanfalla bör enligt utredningen rättsskyddet i princip vara
detsamma. Förslaget till firmalag har därför utarbetats i nära anslutning till
varumärkeslagen. Lagförslagets första avdelning upptar allmänna bestämmelser om
firma-begreppet, sättet för firmarättens uppkomst och rättens innehåll. Därefter
följer ett avsnitt med allmänna regler om registrering av firma. De följande
avsnitten handlar om överlåtelse av firma, förbud mot användning av
vilseledande firma, firmaregistrerings upphörande samt ansvar och
ersättningsskyldighet m. m. vid firmaintrång. Härefter följer ett avsnitt med
vissa specialbestämmelser och lagförslaget avslutas med ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser.

Firmalagens
karaktär av aUmän firmalag har i princip accepterats av de övriga nordiska
kommittéerna. Dessa har emellertid inte ansett sig i stånd att konsekvent
upprätthålla firmalagens allmänna natur. I lagförslag framlagda av dem har
sålunda upptagits vissa specialbestämmelser om firmas innehåll.

Utredningens
förslag till f i r m a 1 a g avser både registrerade och oregistrerade
kännetecken (2 och 3 §§). Firmaskydd skall kunna förvärvas inte bara, som f.
n., av bokföringsskyldiga näringsidkare (köpmän) utan av alla slag av
näringsidkare (1 § första stycket). Även statliga inrättningar och därmed
jämstäUda institutioner eller sammanslutningar tiUerkänns uttryckligen
firmaskydd genom förslaget (29 §).

Som
primär form för förvärv av firmarätt uppställs registrering (2 § första
stycket). Med skydd på grund av registrering likställs skydd genom inarbetiung
(2 § andra stycket). Men i praktiken blir registreringsskyddet i flera
avseenden fördelaktigare än inarbetningsskyddet, särskilt därför att den som
har registrerat sin firma redan genom registreringsbeviset kan styrka sin
rätt, medan den som åberopar inarbetning måste förebringa särskild utredning
om inarbetningen. För firma som är i bmk men varken registrerats eller
inarbetats föreslås ett begränsat skydd bestående i att annan än bmkaren inte
skall kunna för sin räkning registrera firman om han känner tUl att den redan
har tagits i bmk (11 § första stycket 6). I motsats till gällande rätt uppnås
sålunda enligt förslaget inte något firmaskydd i egentlig mening genom
ibrakta-gande. Undantag härifrån görs i fråga om firma som består av näringsidkarens
eget släktnamn. Släktnamn som firma skyddas liksom f. n. utan registrering
eller inarbetning (3 §). En nyhet i förslaget är att detta inte föreskriver
någon skyldighet för vare sig ensldld näringsidkare eller delägare i
handelsbolag att ta in släktnamn i firma.

En
utvidgning i förhållande till gäUande rätt är att aktiebolag och ekonomisk
förening får firmarätt tUl bifirma, dvs. särskilt namn under vilket bolaget
eller föreningen driver del eller gren av verksamheten (1 § andra stycket).
Bifirma får registreras. Firmaförkortning, slagord och andra s. k. sekundära
kännetecken kan vinna skydd genom inarbetning (2 § tredje stycket) men kan inte
registreras.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 72

SärskUjmngsförmåga
är enhgt förslaget ett aUmänt vUlkor för skydd. Firma skaU sålunda vara ägnad
att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet för att kunna
registreras (9 § första stycket). Firma som enbart består av allmän benänming
på verksamhetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst eller enbart utgörs
av ortnanm som används i den aUmänna samfärdseln eller annat sådant namn anses
inte i och för sig äga särskUjmngsförmåga men kan få det genom användning som
firma.

Rätten
tiU käimetecken innebär enligt förslaget att annan än innehavaren inte får
använda förväxlingsbart kännetecken som firma (4 § första stycket). För
registrerad firma skall skydd i första hand gälla inom hela det område för
vUket firman har registrerats. Endast om fhma-innehavaren inte lider någon
skada eller olägenhet därav kan skyddet begränsas till del av registreringsområdet
(4 § andra stycket). Liksom nu skall firmaskyddet i allmänhet bara gälla
firmans användning för verksamhet av samma eller liknande slag som den vUken
omfattas av registreringen eUer täcks av inarbetningen (5 §). Vid tvist om rätt
till kännetecken som är förväxlingsbara är det i princip tidigare rättsgrand
som avgör vem som skall ha företräde (6 §). Innehavaren av den äldre rätten kan
dock under vissa förutsättningar genom passivitet förlora rätten att inskrida
mot användning av förväxlingsbart kännetecken (7 §).

Enligt
förslaget får firma överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksamhet
(14 §).

Någon
genomgripande omläggning av systemet för registrering av firma föreslås inte.
Utredningen hänvisar tUl att firmaregistreringen inom överskådlig framtid kan
tänkas bh helt överflyttad till automatisk databehandling (ADB). Enligt
förslaget kommer sålunda firma att registreras i de register som redan är
inrättade för olika slag av firmasubjekt (8 §). Firma för enskUd näringsidkare
och handelsbolag skall registreras i handelsregister, firma för ekonomisk
förening i föreningsregister, firma för aktiebolag i aktiebolagsregistret osv.
Den nuvarande prövningen av ansökan om registrering av firma utvidgas (11 §).

Registrering
som har skett i strid mot lagen skaU kunna hävas (18 §). Fråga om hävande av
registrering skall kunna prövas bara av domstol. Det allmännas intresse i detta
sammanhang tillgodoses genom en bestämmelse om talerätt för myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer (19 §). Som hävningsgmnd har bl. a. upptagUs att firma
inte har varit i bruk under de två senaste åren. Detta innebär att innehavare
av registrerad firma för behållande av sin firmarätt är underkastad s. k.
användningstvång.

I
förslaget har upptagits ett flertal regler avsedda att skydda allmänheten mot
vilseledande genom firma. Firma får sålunda inte registreras om den är ägnad
att vilseleda allmänheten (10 §). Registrering av vilseledande firma skall
vidare kunna hävas av domstol (18 §), och dess-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 73

utom
skall domstol kunna meddela förbud mot användning av vUseledande firma vare
sig firman är registrerad eller inte (16 §).

Vid furmaintrång skaU
enligt förslaget tillämpas samma sanktionssystem som vid varumärkesintrång.
Uppsåtligt intrång skall kunna straffas (21 §) och vid mtrång av uppsåt eller
oaktsamhet skall ersättning kunna utgå tUl firmainnehavaren (22 §).

I förslaget tUl lag om
handelsregister har upptagits bestämmelser om handelsregister och registrering
i sådant register. Handelsregister skall inte längre föras kommunvis utan bara
ett handelsregister skall finnas för varje län. Nuvarande system med särskilda
registerförare i vissa kommuner avskaffas och länsstyrelsen blir ensam
registreringsmyndighet. I handelsregister skall kunna införas enskilda
näringsidkare och handelsbolag samt ideella föreningar och stiftelser som idkar
näring.

Enskilda näringsidkare som
är bokföringsskyldiga skall inte längre vara skyldiga att söka registrering i
handelsregister, utan sådan skyldighet skall endast åligga handelsbolag.
Förslaget innebär i övrigt att nuvarande föreskrifter om registrering i
handelsregister moderniseras och anpassas tUl den nya firmalagen.

I förslaget till ny lag om
prokura har sammanförts den gällande firmalagens materiella regler om prokura.
Reglerna har i viss utsträckning arbetats om i anslutning till de föreslagna
lagarna om firma och handelsregister.

3.2
Firmaregister och registreringsniyndlgheter

Den
splittring av företagsregistreringen som kännetecknar gällande rätt medför
enligt utredningen olägenheter i skilda hänseenden från firmarättslig synpunkt.
Den omöjliggör en direkt förhandsprövning av nya ansökningar i förhållande till
alla tidigare registrerade firmor. Genom att registreringen sker i så många
olika register blir det firmaskydd registreringen ger i somliga fall begränsat
till viss kommun eller visst län men omfattar i andra fall hela landet.
Splittringen leder på så sätt till att firmaskyddet i territoriellt hänseende
inte i önskvärd omfattning bhr avpassat efter det faktiska behovet.
Uppdelningen på olika myndigheter är också ägnad att motverka en enhetlig
rättstillämpning.

De berörda olägenheterna
skulle enklast avhjälpas om all registrering kunde sammanföras tiU en
myndighet. En central registrering av aUa landets företagare är redan på väg
att genomföras inom statistiska centralbyrån. Det primära syftet med det
centrala företagsregistret är att förbättra den statliga statistikens kvalitet
och registrets uppläggning och omfattning bestäms i huvudsak av detta syfte.
Utredningen anser, att registret i sin aktueUa form inte utgör någon grund för
en framtida reform av den företagsregistrering som nu

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 74

sker
i handelsregister, föreningsregister, aktiebolagsregistret och övriga
firmaregister. När det gäller att tUlgodose önskemålet att vid varje
firmaansökan kunna ta hänsyn tUl samthga tidigare registrerade firmor ligger
det enligt utredningen närmast att förlägga en central firmaregistrering tiU
patentverket som den mest betydelsefulla av de centrala firmaregistrerande
myndigheterna.

En
fuUständig centtahsering hos patentverket skulle visserligen möta betydande
praktiska svårigheter genom att registret skulle komma att omfatta mer än 500
000 företagare. En registrering av denna omfattning torde dock i och för sig
inte vara någon omöjlighet. Emellertid måste beaktas att registreringen skaU
tillgodose även andra syften än att bereda firmaskydd. I fråga om vissa slag av
firmasubjekt fordras för genomförande av dessa syften att registreringen
handhas av viss central myndighet medan de beträffande andra subjekt kan
fullföljas genom lokal registrering.

Den centrala registrering
som nu förekommer bör enligt utredningens mening bibehåUas hos den myndighet
där den nu är förlagd. De fördelar som skulle uppnås genom en sammanföring av
registreringen till patentverket är av mindre betydelse i jämförelse med den
rationalisering som har vunnits genom att registreringen av de under uppsikt
ställda subjekten anförtrotts resp. tiUsynsmyndigheter. Att den centrala
registreringen även ombesörjs av andra myndigheter än patentverket medför
olägenheter i firmarättsligt avseende huvudsakligen i fråga om försäkringsbolag
och bankaktiebolag. De firmor som registreras i understödsföreningsregistren,
sparbanksregistret, sambruksföreningsregistret och registret över allmänna
försäkringskassor är så uppbyggda att förväxling mellan dem och i andra
register intagna firmor praktiskt taget är utesluten. I firma för
försäkringsbolag och bankaktiebolag ingår emellertid ibland beståndsdelar,
särskilt fantasiord, som kan förekomma i andra slags firmor. TUl skydd för
dessa bolags firmor borde därför övriga registreringsmyndigheter ha kännedom
om bestående försäkringsbolag och bankaktiebolag. På det centrala planet kan
detta åstadkommas genom att patentverket får tillgång till förteckningar över
de bolag som har tagits in i försäkrings- och bankregistren. I de enstaka fall
då registrering söks av ny firma för försäkringsbolag eller bank kan
försäkringsinspektionen resp. bankinspektionen utan större omgång få uppgift om
förväxlingsbara firmor från patentverket.

Vad
därefter angår frågan om de lokala firmaregistren bör överföras tUl
patentverket påpekar utredningen, att särskilt den nuvarande
föreningsregistreringens ändamålsenlighet har ifrågasatts. De ekonomiska
föreningarna förvärvar i likhet med aktiebolagen rättspersonlighet först genom
registrering och till stöd för en central registrering kan liksom beträffande
aktiebolag åberopas att den medför större enheUighet i lagtillämpningen. Även
publicitetsprincipen kan anföras som skäl ehum

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 75

inte
med samma styrka som för aktiebolag, eftersom de ekonomiska föreningarna inte
generellt har ålagts skyldighet att sända in redovis-ningshandlhigar tUl
registreringsmyndighet. För en central registrering talar också från
firmarättslig synpunkt, fömtom behovet av ett säkrare underlag för
firmaregistreringen, det förhållandet att ett betydande antal stora föreningar
driver verksamhet i mer än ett län. De nu berörda skälen ansågs dock vid
tUlkomsten av 1951 års lag om ekonomiska föreningar inte ha sådan tyngd att de
motiverade en ändring av det gäUande registreringssystemet. Möjligheten tUl
nära kontakt mellan länsstyrelsema, å ena, samt föreningarna och allmänheten, å
andra sidan, bedömdes som så betydelsefull att den uppvägde de nackdelar som
kunde anses förbundna med att registreringsärendena inte handlades av central
myndighet. Enligt utredningen har erfarenheten visat att de ekonomiska
föreningarna i stor utsträckning inte iakttar de formkrav som gäller för
registrering. Felaktigheter i de ingivna handlingarna är sålunda vanliga och
brakar som regel rättas efter personlig kontakt mellan tjänsteman vid
länsstyrelsen och föreningsrepresentanten. I en enkät som vammärkes- och
firmautredningen gjorde år 1952 förordades med stor majoritet att
registreringen av de ekonomiska föreningarna skulle bibehållas hos
länsstyrelserna.

Som
skäl för en centralisering av föreningsregistreringen kan enligt utredningen
inte anföras att föreningsfirma i allmänhet bör åtnjuta skydd inom
vidsträcktare område än län. Antalet företagare med riksomfattande verksamhet
är relativt begränsat bland de ekonomiska föreningarna. Även andra synpunkter
än firmarättsliga talar för att nuvarande system för registrering av
ekonomiska föreningar inte bör ändras. De viktigare grupperna av föreningar
har visserligen sammanslutit sig till riksorganisationer som sköter de lokala
föreningarnas stadgeangelägenheter. Men de mindre föreningarna, som inte är
anslutna till sådana organisationer och som torde utgöra flertalet, bör
bibehållas vid den ofta utnyttjade möjligheten tUl kontakt med myndigheterna på
det personhga planet. Eftersom en centralisering av föreningsregistreringen
inte synes vara ett intresse vare sig för företagarna eller för allmänheten
förutsätts i förslaget att nuvarande registreringssystem blir oförändrat på
denna punkt.

I
fråga om återstående lokala firmaregister, dvs. handelsregistren, framstår
enligt utredningen en centralisering än mindre påkallad än beträffande
föreningsregistren. I svaren på 1952 års enkät avvisades tanken att centraUsera
handelsregistren nästan enhälligt medan en stor och representativ majoritet av
de tillfrågade förordade att handelsregistren skulle fullständigt sammanföras
till länsstyrelserna. Härtill ansluter sig utredningen. En centralisering är
obekväm för de registreringsskyldiga. Handelsregistren utnyttjas dessutom i
stor utsträckning av näringslivet som upplysningskäUa och

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 76

denna
viktiga uppgift kan knappast fullföljas utan omgång om de lokala registren
ersätts av ett centralt. Däremot talar flera skäl för att handelsregistren
fullständigt sammanförs till länsstyrelserna. Den gällande ordningen motsvarar
med nuvarande kommunikationsmöjligheter inte längre något praktiskt behov.
Genom uppdelningen försvåras för näringslivet att skaffa sig kännedom om
tidigare registrerade företag. En överflyttning behöver inte nämnvärt minska
möjligheterna tUl kontakt mellan myndigheter och allmänhet och väcker inte heller
betänkligheter från kostnadssynpunkt. På längre sikt torde man i stället kunna
räkna med en kostnadsminskning eftersom omläggningen medför en rationalisering
för det allmänna. Registren blir mera överskådliga och en-hetiighet i
registreringspraxis främjas. Överflyttningen skapar också ett bättre underlag
för firmaskyddet. Den sätter registreringsmyndigheten i stånd att granska varje
nyanmäld firma i förhållande till alla hos myndigheten tidigare godkända
firmor, vare sig de har registrerats för enskUda näringsidkare, handelsbolag
eller ekonomiska föreningar. Därigenom kan firmaskyddet i territoriellt
avseende utsträckas till hela länet. Kommunen är numera ett alltför begränsat
skyddsområde även för åt-skiUiga mindre företagares firmor, vUket sammanhänger
med de nya reklam- och distributionsmedlen.

Utredningen
föreslår sålunda, att registreringen i handelsregister helt sammanförs till
länsstyrelserna och att ett enda handelsregister anordnas för varje län.

I sina förslag tUl ny lag
om handelsregister (1 § andra stycket) resp. ull ändring i lagen om ekonomiska
föreningar (4 § tredje stycket) upptar utredningen bestämmelser som ger Kungl.
Maj:t möjlighet att förordna att handelsregister och föreningsregister skall
föras gemensamt för två eller flera län. Härmed avses att inom områden, där
näringsidkare kan väntas relativt ofta vilja registrera sin firma i två eller
flera län, göra det möjligt att sammanföra dessa och uppdra registreringen åt
en av de berörda länsstyrelserna. Utredningen nämner som exempel Stockholms-
och Göteborgsregionerna och anför att länsindelningen visserligen är föremål
för utredning men att det är osäkert när nackdelarna från registreringssynpunkt
av den nuvarande indelningen blir helt eliminerade.

Utredningen diskuterar
härefter frågan hur man skall kunna åstadkomma en förteckning för hela riket
av registrerade firmor så att patentverket och i andra hand övriga
registreringsmyndigheter vid sin nyhetsgranskning får tiUgång även
till hos annan myndighet registrerade firmor. Utredningen avvisar tanken att
använda det av statistiska centralbyrån förda centrala företagsregistret för
detta ändamål. Utredningen finner det inte heller möjligt att som
hjälpre-gister använda den nu utgivna samlingen av anmälningar tUl firmaregistren,
eftersom denna sedan år 1925 saknar årsregister och redan

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 77

genomgången
av en årgång är ett tidsödande företag. Utredningen ställer därför frågan om
behovet av att vid firmagranskningen kunna ta hänsyn till samtliga registrerade
firmor motiverar inrättande av ett särskUt samlings- eller hjälpregister. Vid
bedömningen av denna fråga måste beaktas att den nuvarande begränsade
firmagranskningen rätt väl har förmått fylla uppgiften att redan på det
administrativa planet förebygga framtida konflikter. Mål om firmaintrång har
sålunda varit relativt fåtaliga. Granskningsmaterialet får vidare större
omfattning enligt det föreslagna systemet än f. n., främst genom att
handelsregistren förs med länet som enhet. Utredningen anser därför att vinsten
av ett hjälpregister på grund av kostnaderna för dess upprättande och begagnande
skulle bli oviss. Vad som på ett avgörande sätt talar emot att nu inrätta ett
sådant register är emellertid framstegen på det registreringstekniska området.
Det är troligt att man i en snar framtid genom utnyttjande av ADB kan förse de
firmagranskande myndighetema med hjälpförteckningar över firmor för väsentligt
mindre kostnader än som skulle krävas i nuläget. Hela firmagranskningen kan
dessutom tänkas inom överskådlig framtid bli överflyttad till ADB. Under sådana
förhållanden anser utredningen inte att det finns anledning att nu låta upprätta
ett särskUt hjälpregister. Man bör avvakta erfarenheterna av lagens tillämpning
och tills utvecklingen framtvingar en mera omfattande firmagranskning nöja sig
med åtgärder som kan förbereda ett hjälpregister eller samlingsregister över
registrerade firmor. Ett sådant register bör omfatta firmor i
aktiebolagsregistret, försäkringsregistret, bankregistret, handelsregistren
och föreningsregistren. Åtgärder för uppläggning av samlingsregistret bör vid
lämplig tidpunkt vidtas av patentverket och utredningen anför vissa synpimkter
på vilka åtgärder som kan komma i fråga. Föreskrifterna om den nuvarande
samlingen av anmälningar till aktiebolagsregistret m. fl. företagsregister bör
enligt utredningen upphävas när samlingsregistret har trätt i funktion.
Utredningens förslag till firmalag upptar en bestämmelse (31 §) enligt vUken
Kungl. Maj:t kan förordna att en förteckning för hela riket över registrerade
firmor skall upprättas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Närmare föreskrifter
om denna förteckning samt dess utgivande och översändande tiU vissa myndigheter
skall meddelas av Kungl. Maj:t.

3.3
Firmaskyddets föremål

Utredningens
förslag innehåller i 1 § första stycket en bestämning av firmabegreppet. Med
firma skall förstås det namn under vilket näringsidkare driver sin verksamhet
och som han tecknar vid därvid förekommande underskrifter. Förslaget anknyter
till gällande firmalag men firmabegreppet har utvidgats därhän att varje
näringsidkare har firma oberoende av registreringsplikt.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 78

Utredningen
anser att registreringsskyldigheten,, som i första hand uppbärs av ett
offenthgt intresse, bör bestämmas på andra gmnder än firmarättsliga hänsyn. I
förslaget görs sålunda inte som i gällande firmalag någon skUlnad mehan
bokföringsskyldig och annan näringsidkare. Enligt utredningen bör i stället det
verkliga behovet av firmaskydd vara avgörande för rätten till firma, och
utvecklingen i det praktiska livet tyder på att ett sådant behov är utbrett
inom alla kategorier näringsidkare. De näringsidkare som anmäler sig till
registrering utan att vara skyldiga därtill har i allmänhet ett reellt intresse
att få sitt namn publicerat och skyddat. I svaren på den år 1952 utsända
enkäten förklarade sig huvuddelen av de svarande anse att möjhghet till
registrering av firma borde ges alla näringsidkare. Utredningen påpekar att
man vid tiUkomsten av bokföringslagen torde ha ansett det vara av värde att vid
tiUämpningen av de strängare regler för köpmän som gäller på vissa rättsområden
kunna räkna med att den i handelsregistret intagne näringsidkaren var att anse
som köpman. Utvecklingen har emellertid fört med sig att även inte bokföringspliktiga
näringsidkare i stor utsträckning faktiskt kommit att tas in i
handelsregistren och sambandet mellan firmasubjekt och köpman har därigenom
redan gått förlorat. Inte heller denna synpunkt är därför något hinder mot att
tillmötesgå näringslivets krav att alla slag av näringsidkare skall kunna vara
firmasubjekt.

Namn
på ideell förening och stiftelse faller enligt förslaget utanför området för
den föreslagna firmalagen, om namnet inte används i utövning av
näringsverksamhet. Utredningen har övervägt att utvidga firmabegreppet till att
omfatta namn på juridisk person över huvud taget men anser att vägande skäl
kan anföras mot att inordna nanm på inte näringsdrivande stiftelser och ideella
föreningar under fhrmalagens regelsystein. Lagens bestämmelser skulle då inte
kunna göras enhetliga och samtidigt måste de avsevärt kompliceras, vilket i sin
tur skulle försvåra samordning med varumärkeslagen.

När
firmas egenskap av näringsidkarens namn, hans speciella kännetecken, framhävs
ligger däri enligt utredningen att det skall vara fråga om något som äger
förmåga att individualisera, att särskilja. Redan vid bestämmandet av lagens
föremål har sålunda uppställts ett allmänt krav på särskUjmngsförmåga som
villkor för firmarätt.

En
nyhet i utredningens förslag är att detta inte föreskriver någon skyldighet för
vare sig enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag att ta in
släktnamn i firma. Redan nu kombineras släktnamnet i betydande omfattning med
en sakbeteckning, angivande verksamhetens art eller orten där den bedrivs,
eller en fantasibeteckning. Och det har i praktiken blivit ytterst vanligt att
enskilda näringsidkare, när beteckning av nämnda slag ingår i deras firma,
begagnar firman med uteslutande av personnamnet. Firman framträder på så sätt i
an-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 79

vändningen
inte som personfirma utan som realfirma. Sedan gällande firmalags
överlåtelseregler genombratits i praxis kan personnamnet i firma inte heller
uppfattas som en aktuell upplysning om innehavaren, utan kunskap härom måste
sökas i handelsregistret. Även praktiska skäl talar enligt utredningen mot att
bibehåUa tvånget att ta in släktnamn i firma. Personfirma av traditionell typ
är ofta alltför otymplig för reklamändamål, och ett stort antal släktnamn har
i och för sig så ringa särskUjningsförmåga att de ensamma eller som firmas
huvudord bara ger ett firmaskydd av begränsad räckvidd.

Liksom
gäUande rätt fömtsätter utredningens förslag att firma har ett faktiskt
underlag, även om ett sådant under någon kortare tid kan saknas. För firmaskydd
krävs sålunda i princip att firman används.

Enligt
förslaget kan näringsidkare vid bedrivande av en och samma rörelse inte ha mer
än en firma. Förslaget upprätthåller sålunda principen om firmas enhet. I
motsats till exempelvis aktiebolag som i princip har endast ett namn,
omfattande hela den verksamhet bolaget bedriver, kan dock enskild
näringsidkare ha flera företag och äga särskUd firma för varje sådan enhet.
Utredningen anser att man får överlämna åt sådan näringsidkare själv att
avgöra, om han önskar organisera sin näringsutövning i ett eUer flera företag
med en eller flera firmor.

Även
juridiska personer driver ofta en i olika enheter organiserad verksamhet.
Särskilt i sitt förhållande till kundkrets och vissa leverantörer kan den
juridiska personen då ha behov av olika namn för skUda enheter. Det särskilda
namn som kan behövas för sådan gren av verksamheten har man kallat bifirma.
Detta uttryck har tidigare begagnats i en mera vidsträckt bemärkelse såsom
avseende varje vid sidan av den egentliga firman använt namn på en
affärsrörelse eller gren av sådan rörelse. I förslaget används ordet bifirma
endast i betydelsen av särskilt namn för del av den juridiska personens
verksamhet. Från aUa de nordiska ländernas sida har vitsordats att behov av
bifirma föreligger vid fusioner och jämförliga sammanslagningar av företag, t.
ex. när ett aktiebolag förvärvar samtliga aktier i ett annat sådant bolag och
låter dess verksamhet uppgå i sin egen men önskar behålla dess firma som ett
hos en speciell kundkrets inarbetat kännetecken. Det har i viss utsträckning
förekommit att man sökt skydda firman genom att registrera denna för ett s. k.
namnskyddsbolag dvs. ett bolag utan egen verksamhet men med uppgift att bevara
firman åt moderbolaget. Man har dock varit tveksam om någon egentlig firmarätt
kunde erkännas i ett sådant fall. Ett annat exempel är att aktiebolag förvärvar
ensldld näringsidkares verksamhet med tUlhörande firma, som bolaget på gmnd av
dess renommé önskar ha kvar. För att bibehålla firmarätten har förvärvet
stundom skett genom ett nybildat dotterbolag, som övertagit den gamla firman
och i fortsättningen tjänat som namnskyddsbolag. Bifirma kan också få
betydelse inom storföretagen, när

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 80

vid
koncernbildning behov föreligger att driva särskilda verksamhetsgrenar under
skilda beteckningar. Förutom för aktiebolag finns enligt utredningen ett
påtagligt behov av bifirma även för ekonomisk förening. De stora
konsumtionsföreningarna driver numera en mångskiftande verksamhet. Det är
tydligt att sådana föreningar har behov av reklamdugliga namn för de ohka
företagsenheterna med samma skydd som den egenthga firman. Vid koncernbUdning
är förhållandena i stort sett analoga, vare sig kärnan i koncernen är ett
aktiebolag eller en ekonomisk förening.

Utredningen
föreslår av nu angivna skäl i 1 § andra stycket en bestämmelse att vad som
sägs i lagen om firma även skall gäUa särskilt namn under vilket aktiebolag
eUer ekonomisk förening driver del av verksamheten (bifirma). Utgångspunkten
för förslaget är att principen om firmas enhet är av så central betydelse att
avsteg därifrån inte bör gå längre än ett påvisbart behov kräver. I
överensstämmelse härmed har rätt till bifirma tillerkänts endast aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Genom att bifirma bara hänför sig till del av
verksamheten blir den begreppsligt skild från den egentiiga furman som avser
företaget i dess helhet. Bifirma är enligt förslaget föremål för firmaskydd i
samma utsträckning som huvudfirma, dvs. skydd kan vinnas bl. a. genom
registrering.

Utredningen
behandlar i förslaget också s. k. sekundära kännetecken, vilkas uppgift bara
är att inträda i en del ehum ibland en ganska stor del av firmas funktioner
som kännetecken för ett företag i dess helhet. Sekundärt är kännetecken som vid
sidan av finnan begagnas som beteckning på själva företaget eller någon gren av
det. Strängt taget har även bifirma naturen av sekundärt kännetecken men
utredningen anser att bifirma står firma så nära att den bör regleras för sig.
Närmast firma bland de sekundära kännetecknen står olika typer av
firmaförkortningar samt firmadominanter, dvs. särskilt framträdande ord i en
firma, t. ex. Mea för Militär Ekiperings Aktiebolaget (M.E.A.) och Gripen för
Fastighetsaktiebolaget Gripen i Norrköping. Men sekundärt kännetecken
framträder även i stor utsträckning som helt fristående i förhållande till
firma. I likhet med firma utgörs dessa beteckningar ofta av ord, t. ex. av
allmänheten eller de anställda bUdade särskilda namn på företag. Det finns
exempel både på att sådana namn används i så betydande utsträckning att de i
reklamavseende träder i stället för den egentliga firman och på att de bara begagnas
jämsides med denna. De sekundära beteckningarna framträder även som kännetecken
av utstyrselliknande eller akustisk art samt i form av slagord. Exempel
tUlhörande den förra gmppen är utstyrsel av affärshandlingar och affärsvagnar
samt särskild klädsel på personal, i den mån de kan anses utgöra kännetecken
för viss näringsverksamhet. Vad beträffar akustiska kännetecken nämns att t.
ex. djurläten

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 81

utomlands
har kommit i åtnjutande av rättsskydd. Utredningen föreslår att också
sekundära kännetecken för näringsverksamhet skall kunna bli föremål för
fkmaskydd men i motsats till bifirma inte genom registrering utan endast genom
inarbetning (2 § tredje stycket).

Som föremål för firmaskydd
upptar utredningen också näringsidkares släktnamn (3 §). Näringsidkare har
enligt förslaget visst skydd för sitt släktnamn som potentiell firma, även om
han inte använder namnet som firma. Förslaget har i den delen motsvarighet i
vammärkeslagen. Kravet på särskUjningsförmåga som vUlkor för fkma-skydd gäller
enhgt utredningens förslag också släktnamn som firma. Eftersom olika släktnamns
särprägel är skiftande måste emellertid skyddet bh av varierande räckvidd. En
furma med något av våra vanligaste sonnamn som huvudord kan ha ringa skydd i
ett större geografiskt sammanhang men kan, använd på en mmdre ort, fungera som
ett tiUfredsstäUande individuahseringsmedel. ÅtskUliga enskilda näringsidkare
med verksamhet som är begränsad tUl kommun, stadsdel eUer kvarter har knappast
behov av annat individualiseringsmedel än det som erbjuds genom den
traditionella personfirman.

Utredningen har övervägt
om man borde ge ett visst firmaskydd för varumärken, analogt med det som har
tiUerkänts släktnamn. Vammärkeslagen ger inte något skydd mot att ordmärke
obehörigen utnyttjas av atman enbart som namn på hans företag dvs. utan att samtidigt
användas som vammärke. Man har emellertid enligt utredningen inte kunnat påvisa
något praktiskt exempel då ett ordmärke begagnas som firma utan att också komma
tiU något slags användning som vamkännetecken. Detta beror på att varumärkes-
och firmaanvändning om man frånser firmateckning i stor utsträcknmg har
kommit att täcka varandra. Är ordmärket mera allmänt känt torde ordet ha
färgats därav i sådan grad att det för allmänheten framstår också som varumärke
när det används som firma. Konflikten sträcker sig alltså praktiskt sett
alltid utöver det renodlade firmaplanet, och i så fall får varamärkets
innehavare möjlighet att ingripa mot firmainnehavaren med stöd av
vammärkeslagen. Härtill kommer att märket i allmänhet görs till dominerande
beståndsdel i firman så snart det är särskUt angeläget för ett företag att
skydda ett varumärke även som firma. Utredningen har därför stannat för att
inte ta upp någon bestämmelse i firmalagen om materiellt firmaskydd för
vammärke. Däremot innehåller förslaget en bestämmelse som hindrar registrering
av firma som är förväxlingsbar med annan näringsidkares varumärke (11 § första
stycket 5).

I fråga om firmaskyddets
föremål skiljer sig övriga nordiska förslag från det svenska huvudsakhgen däri,
att det danska förslaget imder bifirma inbegriper också beteckningar som avser
en näringsidkares verksamhet i dess helhet, att kretsen av näringsidkare som
kan ha bifirma bestäms annorlunda i de danska och norska förslagen samt

6 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 82

att
enligt de danska, finska och norska förslagen sekundära kännetecken av
utstyrselUknande och akustisk art faller utanför firmaskyddet. I sistnämnda
fall torde i stäUet den generalklausul som finns i dessa länders lagstiftning
mot illojal konkurrens kunna bh tUlämplig.

3.4
Vilseledande firma

Utredningen
tar i sitt förslag efter förebUd från vammärkeslagen upp bestämmelser dels om
förbud mot registrering av firma som är ägnad att vUseleda allmänheten och om
hävande av sådan registrering, dels om möjhghet för domstol att meddela förbud
mot användning av vilseledande firma.

I
anslutning tUl förslaget om förbud mot registrering av vUseledande firma anför
utredningen, att firmans intagande i offentligt register lätt kan av
innehavaren uppfattas som ett tillstånd att använda firman och av allmänheten
som en garanti för att firman är korrekt. I likhet med det stora flertalet av
de vid 1952 års enkät tUlfrågade anser utredningen att en allmän regel om
registreringshinder för vUseledande firma bör uppstäUas. En sådan regel har väsentligt
större praktisk betydelse i firmarätten än i vanraiärkesrätten. I motsats till
vammärke anger firma ofta den företagsform under vilken verksamheten bedrivs,
verksamhetens art eller omfattning eller kvalifikationer hos innehavaren.
Ibland innehåller firma dessutom antydan om samhörighet med annat företag av
offentlig eller enskild natur. Fara föreligger alltid att fhrmas uppgifter i
dessa olika hänseenden kan bli vilseledande. Utredningen har med hänsyn härtill
tagit upp regeln om vilseledande firma i en särskild paragraf (10 §) och inte
som i vammärkeslagen endast som en av punkterna i en katalog över specieUa
registreringshinder.

I
utredningens förslag skiljs liksom i varumärkeslagen meUan vilseledande och
förväxling. Gränsdragningen beror på att olika intressen utsätts för risk att
kränkas. Vid vUseledande åsidosätts främst ett allmänt intresse. Allmänheten
löper fara att missledas i fråga om den prestation som ställs i utsikt och
förfarandet kan därför också te sig bedrägligt. Vid förväxling rör det sig om
misstag i fråga om verksamhetens identitet. Här är det främst innehavarens
privaträtt till firman som kränks. Vid vUseledande kommer enligt förslaget
andra sanktioner i fråga än vid förväxling. I förra fallet, där det särskUt
gäller allmänhetens intresse, kan företrädare för det aUmänna föra talan om
förbud mot firmans användning och, där registrering har skett, om hävande eller
ändring av registreringen. Rör det sig om förväxling och intrång i enskild
rätt är det i första hand målsäganden som har att avgöra om talan skall föras
och i detta fall blir reglema om straff, ersättningsskyldighet och annan
påföljd för firmaintrång tUlämpliga.

Bland
uppgifter i firma som kan vara ägnade att vilseleda nämner

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 83

utredningen
sådana som hänför sig till den associationsform under vilken verksamheten
bedrivs. För att förekomma vilseledande innehåller speciaUagama föreskrifter om
obUgatoriska beståndsdelar i firma och om förbud att i firma ta in beteckning
som utmärker annan associationsform. Dessa bestämmelser täcker emellertid bara
ett fåtal situationer och registreringshindret i förslaget utgör därför ett
viktigt komplement till speciallagamas föreskrifter om firmas innehåll.

Genom
föreskrifter i speciaUagama förbjuds vidare i vissa fall användning av firmor
som anger verksamhetens art på vUseledande sätt. Det kan vara fråga om förbud
för armat företag att i firma ta in något som utmärker verksamhet vUken bedrivs
under någon form av statlig kontroll eUer med stathgt bidrag. Exempel på
föreskrifter av detta slag är förbuden mot användning av firma som innehåller
ordet bank och firma som ger sken av att innehas av allmän försäkringskassa. I
den män firma är ägnad att vUseleda om verksamhetens art blir det av utredningen
föreslagna registreringshindret tUlämphgt. Frågan om risk för vilseledande
föreUgger i detta hänseende aktualiseras i regel vid registreringsmyndighetens
prövning endast när firmas innehåll strider mot de uppgifter om verksamhetens
art som har lämnats i ansökan om registrering eUer i bolagsordning. I andra
fall torde myndigheten normalt kunna utgå från att uppgift om verksamhetsarten
är riktig. Någon undersökning eller speciell prövning härav behöver alltså
inte förekomma.

Uppgifter
om verksamhetens omfattning är inte sällan tUltagna i överkant för att ge
denna sken av att ha en storlek som den i verkligheten inte äger. Detta kan
ske på olika sätt, bl. a. genom att i firma tas in ett geografiskt uttryck som
anger ett vidsträcktare verksamhetsområde än det faktiska. Utredningen anser
att användningen av sådana s. k. pretentiösa firmor har blivit så värdig att de
i stor utsträckning knappast ger allmänheten intryck av att verksamheten har
den omfattning som firmans ordalydelse anger. Några allmänna riktiinjer kan
inte uppställas för när pretentiös firma skall anses vUseledande. Registreringshindret
bör enligt utredningen i detta fall tillämpas med varsamhet. Registrering bör
vägras endast där det är uppenbart att firman måste komma att vilseleda
allmänheten. Härvid bör hänsyn i första hand tas tUl dess inverkan på folk i
allmänhet.

Som
exempel på att firma anger vissa kvalifikationer eller egenskaper hos ett
företag eUer dess innehavare anför utredningen att i firman tas in uppgift om
att företaget är ett specialföretag i branschen eller inom visst område av
denna. I firma kan även ingå en yrkestitel som anger högre UtbUdning eller
annan särskild kompetens, stundom kombinerad med uppgift om medlemskap i någon
organisation. Huruvida vilseledande föreligger i här anförda fall beror av om
de kvalifikationer eller egenskaper firman anger är representerade hos
företaget. Sådana frågor

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 84

kan
erUigt utredningen uppenbarligen endast i viss utsträckning bh aktueUa för
registreringsmyndigheterna. Så bör bli fallet där firma antyder särskild
kompetens på gmnd av högre utbildning eller auktorisation av myndighet eller
jämförlig inrättning. Innehåller firma t. ex. uppgift som apotekare,
civilingenjör, jurist, läkare, auktoriserad revisor e. d. skall registrering
vägras om inte i ärendet visas att firmainnehavaren eller annan som har
inflytande i företaget besitter denna kompetens.

Utredningen
anför vidare som exempel på vilseledande firma att den oriktigt ger sken av
samhörighet med stathgt företag. Motsvarande gäUer om firma som oriktigt
antyder santUiörighet med en betydelsefull organisation, t. ex.
Landsorganisationen (LO). Förekomsten av ordet riks i en firma kan i vissa fall
ge firman en officiell prägel. Även användningen av orden svensk, svenska eUer
Sverige kan ibland göra detta. När firma oriktigt antyder samhörighet med annat
enskUt företag eller med annan enskUd person sätts däremot i regel inte något
allmänt intresse i fara. I vissa fall kan dock ett sådant intresse trädas för
nära genom att kundkretsen vilseleds.

Om
förbudet mot vilseledande firma råder enighet mellan de nordiska förslagen. I
de andra ländernas förslag är bestämmelsen emellertid utformad hite som ett
registreringshinder utan som en allmän regel avseende även oregistrerad firma.

3.5
Förvärv av firmarätt

Enligt
utredningens förslag förvärvas ensamrätt till firma i första hand genom
registrering (2§ första stycket). Teoretiskt sett innebär det en betydelsefull
nyhet att finnarätt inte längre vinns genom i b r u k-tagande. Från praktisk synpunkt
är dock enligt utredningen ändringen inte så omfattande. För flertalet
juridiska personer, däribland aktiebolag och ekonomiska föreningar, för vilka
rättssubjektivitet och firmarätt är knutna till registreringen, medför den nya
ordningen ingen ändring. De inte bokföringspliktiga näringsidkama, som tidigare
kunnat förvärva firmarätt endast genom inarbetande, kommer genom möjligheten
till registrering av firma i ett gynnsammare läge än förat. I fråga om
bokföringspliktiga enskilda näringsidkare och handelsbolag kan ändringen ses
som en naturlig utveckling av den nuvarande ordningen, som innebär att de är
registreringspliktiga och att registrering är avsedd att föregå firmas
ibruktagande.

Hänsyn
till rättssäkerheten talar enligt utredningen för att firmarättens uppkomst
knyts till registreringen i stället för tUl ibmktagandet. När firmarätt
uppstår redan på grund av ibmktagande, blir rätten ofta okänd utanför en snäv
krets av näringsidkare, och det är en källa tUl otrygghet över hela
firmaområdet att senare tillkommen men välrenommerad firma riskerar att få vika
för en annan mer eller mindre obekant firma

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 85

som
tagits i bruk tidigare. Registrering är dessutom i jämförelse med ibraktagande
ett bättre medel för förvärv av rättsskydd genom de praktiska fördelar som
registreringen ger. Genom registreringen blir rätten preciserad tUl föremål,
omfattning och tidpunkt för ensamrättens uppkomst. Vid en konflikt kan
ensamrätten på enkelt sätt styrkas genom ett av myndigheten utfärdat registreringsbevis,
medan varje annan bevisning om ensamrätten blir överflödig. Det har dock inte
varit möjligt att förläna registreringen den betydelse som helst bör tillkomma
den i ett system där en sådan åtgärd skall vara i första hand rättsgrundande
och som den äger inom varumärkesrätten. För detta krävs nämligen
centralregistrering, vilket man f. n. av praktiska och ekonomiska skäl inte har
velat föreslå i fråga om firma. Detta innebär att registrering av
förväxlingsbara firmor i olika register inte helt kan förekommas. Utredningen
anför ytterligare att förslaget att registrering skall gmnda firmarätt skall
ses som ett led i en samordning av reglerna inom firma-rätten och
varumärkesrätten. Det är vidare en intemationell tendens att överge
förstebmkareprincipen tUl förmån för registreringsprincipen.

Enligt utredningens
förslag kan ensamrätt till firma utom genom registrering förvärvas även genom
inarbetning (2§ andra stycket). Utredningen anför att innehavare av inarbetat
kännetecken måste sägas ha ett naturligt anspråk på rättsskydd. Inarbetningen
innebär att kännetecknet har använts i sådan omfattning att det efter hand har
fått ett ekonomiskt värde, en goodwUl, som det framstår som en viktig rättslig
uppgift att skydda mot intrång. I överensstämmelse härmed har utredningen, i
analogi med motsvarande regler i varumärkeslagen, uppställt registrering och
inarbetning som i princip likvärdiga grunder för förvärv av firmarätt. Med
hänsyn tUl att en stor del av firmasubjekten enligt lag är skyldiga att registrera
firma och till att bmkaren av en oregistrerad firma löper risken att bli
utesluten från fortsatt begagnande av firman genom att annan registrerar eller
hinner inarbeta samma eller hknande firma finns enhgt utredningen knappast
någon anledning att befara att antalet firmaregistreringar kommer att minska om
inarbetan-deskydd ges ökad betydelse för oregistrerade kännetecken.

Att registrering i
praktiken bereder en förmånligare stäUning än inarbetning är enhgt utredningen
påtagligt. Om konfhkt uppstår behöver innehavare av registrerad firma inte föra
särskild bevisning om firmarättens tillvaro och föremål och i allmänhet inte
heller om skyddsområdets omfattning. Den som åberopar inarbetning måste
däremot visa att firmans begagnande har lett tUl inarbetning och i regel också
styrka tidpunkten härför samt omfattningen av det geografiska område där inarbetningen
består. Ensamrätt på grand av inarbetning är vidare för sitt bestånd beroende
av att firman genom olika åtgärder förblir så allmänt känd att den kan anses
inarbetad. För vidmakthållande av firmarätt genom registrering fordras
visserligen enligt förslaget viss användning av

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 86

firman
men i betydligt mindre omfattning än som fömtsatts för inarbetning.

Enligt utredningens
förslag skall firma anses inarbetad, om den här i landet är allmänt känd bland
dem tUl vUka verksamheten riktar sig (2 § fjärde stycket). Självständig
betydelse får inarbetning sålunda liksom nu endast när den föreligger i
Sverige. Kravet att firma skall vara allmänt känd iimebär dock inte att
inarbetande fordras över hela landet. Förslaget utesluter inte att samma firma
kan inarbetas för två skUda företag i olika delar av landet. Utredningen
uppställer inte något ovillkorligt krav på att den verksamhet firman avser skall
drivas i Sverige. En firma kan följaktiigen inarbetas här exempelvis genom att
användas i reklam för att förbereda verksamhet i Sverige. Även om finnan inte
begagnas på detta sätt kan den undantagsvis bli inarbetad här i landet. En
inarbetning är tänkbar som resultat av annonser i utländska, här spridda
tidskrifter eller av omnämnanden i facktidskrifter av olika slag. Kännetecknet
skall vara allmänt känt bland dem till vUka verksamheten riktar sig. Denna
krets, omsättningskretsen, består av den allmänhet som normalt kan beräknas
tillgodogöra sig företagets verksamhet samt av företrädare för den bransch
inom vilken företaget är verksamt. I den mån verksamheten endast är inriktad på
en del av denna krets, exempelvis ett distributionsled, kan det räcka med att
firman är aUmänt känd där. Begreppet allmänt känd innebär inte att firman
skall vara känd av alla inom omsättningskretsen och kan inte heller preciseras
så att den skall vara känd av ett visst antal av dem som tillhör derma krets.
Det måste emeUertid alltid fordras att en så avsevärd del av kretsen känner
tiU firman att denna redan till följd härav har fått ett påtagUgt
goodwillvärde. För skydd krävs att inarbetningen har fullbordats. De olika
åtgärder varigenom näringsidkaren försöker inarbeta firman medför sålunda inte
i och för sig skydd för denna, utan först sedan det åsyftade resultatet har
uppnåtts inträder inarbe-tandeskydd.

Utländsk
firma har enUgt rättspraxis ett vidsträckt skydd i Sverige utan registrering.
Det krävs inte mera än att det utiändska företaget har utsträckt sin verksamhet
eller vidtagit åtgärder för att utsträcka sin verksamhet hit. De skäl som kan
anföras för upphävande av regeln om ibmktagande som gmndläggande för
firmarättens uppkomst äger enligt utredningen endast delvis tillämplighet på
utländsk firma, eftersom en sådan om man frånser fUialfirma inte kan
erhålla registrering i Sverige. Utiändsk firma kommer därigenom i ett något
sämre läge, om firmarättens uppkomst anknyts tiU inarbetande i StäUet för
ibmktagande. Den hänsyn tiU rättssäkerheten som kan åberopas till stöd för den
föreslagna regleringen äger dock gUtighet även i fråga om utiändsk firma.
Eftersom utländsk firma inte heller bör erhålla bättre skydd än svensk firma,
har utredningen stannat vid att

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 87

skyddet
för utländsk firma görs beroende av inarbetning som har gjort firman känd i
Sverige. Åtgärder i syfte att utsträcka en verksamhet hit kommer sålunda i och
för sig inte att grunda skydd så länge de inte har fått tUl resultat att firman
har blivit inarbetad här. Den inarbetande-rätt förslaget ger torde enligt
utredningen motsvara de förpliktelser som Sverige har enligt art. 8 i
Pariskonventionen.

Utredningen
påpekar också att förslaget i vissa fall medför en utvidgning av utländsk
firmarätt i förhållande tUl gäUande ordning. Firma kan undantagsvis anses som
inarbetad i Sverige även om den utländske innehavaren inte har inträtt på den
svenska marknaden eller på annat sätt använt sin firma här. Den firmarätt som
kan förvärvas på detta sätt får i synnerhet betydelse för utomlands särsldlt
välkända firmor genom det skydd som förslaget lagfäster för s. k. Kodakfirmor.

Efter
förebUd av varumärkeslagen har uttedningen vidare bland firmalagens
bestämmelser om registreringshinder upptagit ett förbud mot att registrera
firma, om den är förväxlingsbar med firma, sekundärt kännetecken eller
vamkännetecken, som vid tiden för ansökningen används av annan, samt
ansökningen gjorts med vetskap härom och sökanden inte har använt sin firma
innan det andra kännetecknet togs i bmk (11 § första stycket 6). Att
kännetecknet används här i landet är inte nödvändigt för att denna regel skall
vara tillämplig. Kännetecken som endast utnyttjas utomlands skall också kunna
beaktas. För bestämmelsens tUlämpning fordras emellertid att ansökningen har
gjorts med vetskap om användningen, och detta krav torde i praktiken få till
följd att huvudsakligen sådant utomlands använt kännetecken blir skyddat som
har blivit mera allmänt känt där eller som på gmnd av särskilda omständigheter
måste anses ha kommit till sökandens kunskap. Genom det föreslagna
registreringshindret torde enligt utredningen de mest stötande angreppen mot
utomlands välkända firmor kunna förebyggas. På gmnd av svårigheten att i
registreringsärendet visa vetskap hos den sökande kan hindret på det
administrativa planet huvudsakligen komma till användning i uppenbara fall. I
övrigt torde bestämmelsen få sin egentliga betydelse i samband med talan inför
domstol om hävande av registrering.

Enligt
utredningens förslag kan endast firma och bifirma vinna skydd genom
registrering. Beträffande de s.k. sekundära kännetecknen anför utredningen att
de med hänsyn till den växlande mångfald som förekommer inte bör kunna
registreras utan att inar-betandeskydd som hittills bör vara tillräckligt. En
regel härom har tagits upp i 2 § tredje stycket. Ett effektivare skydd kan
vissa sekundära kännetecken, exempelvis flertalet firmadominanter och
firmaförkortningar, få genom registrering som ordmärken enligt
varumärkeslagen. På samma sätt som enligt gällande rätt kan dessutom enligt
förslaget firmadominant skyddas redan på gmnd av det förväxlingsskydd som
tillkommer firman i dess helhet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 88

Rätten
att använda släktnamn som firma förutsätter enligt utredningens förslag att
rätt till namnet består enligt reglerna i namnlagen. Går den bakomliggande
namnrätten förlorad, upphör även rätten att använda namnet som firma om inte
namnets egenskap av firma har blivit primär och släktnamnskaraktären trätt i
bakgranden. Något krav på registrering eller inarbetande av namnet uppställs
däremot inte. Det potentieUa firmaskydd som enhgt förslaget tUlkommer
näringsidkares släktnamn fömtsätter inte heller att namnet har tagits i anspråk
som firma.

Det
danska kommittéförslaget avviker i fråga om firmarättens uppkomst från övriga
nordiska förslag, som på denna punkt är i princip överensstämmande, därigenom
att det vid sidan av registrering låter även ibmktagande medföra firmarätt.
Detta gäller för såväl inländsk som utländsk firma.

3.6
Firmaskyddets innehåll

Enligt
4 § första stycket i förslaget till firmalag innebär rätt till sådant
kännetecken som skyddas i lagen att annan än iimehavaren inte får använda ett
därmed förväxlingsbart kännetecken som firma. Detta är den grandläggande regeln
om firmaskyddets innehåll. Regeln innefattar inte bara egentlig firma utan
också bifirma, sekundärt kännetecken och näringsidkares släktnamn. Genom ordet
kännetecken markeras att firmarättens föremål måste äga viss särskiljande
förmåga. Skyddet gäller emellertid för allt det som i det särskUda fallet visar
sig ägnat som kännetecken. Något som saknar ursprunglig särprägel kan sålunda
komma att åtnjuta skydd sedan det har blivit inarbetat som käimetecken för viss
näringsverksamhet. Liksom gäUande firmalag innebär också förslaget att en
formellt riktig registrering av firma inte ger innehavaren befogenhet att
under alla förhållanden använda firman. Föreskrifterna om prövningen vid
firmaregistrering skall visserligen så långt som möjligt tillgodose också
registrerhigssökandens intresse av att få en rätt som inte kan angripas på den
gmnd att den inkräktar på allmänna intressen eller andras privaträtter. Men den
bevakning av olika intressen som skall utföras i registreringsärendet måste i
praktiken många gånger bli ofullständig. Därför kan även användning av
registrerad firma utgöra intrång i annans rätt och medföra ansvar för
firmainnehavaren.

I
fråga om släktnamn föreslår utredningen i 3 § första stycket en uttrycklig
regel att envar får i näringsverksamhet använda sitt släktnamn som firma, om
det inte är ägnat att framkalla förväxling med annans skyddade kännetecken.
Genom förbehållet bibehålls den av hänsyn tUl andra bärare av samma namn
rådande begränsningen i rätten att använda eget släktnamn som firma.
Förbehållet får emellertid större betydelse än i gällande firmalag genom att
förslaget upphäver

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 89

skyldigheten
för enskild näringsidkare och handelsbolag att ta in släktnamn i firma. Vid
kollision mellan två firmor med samma släktnamn som huvudord finns därför
alltid möjlighet att förbjuda innehavaren av den yngre firman att använda
släktnamnet. Behov av sådant förbud kan inträda när firmorna på grund av
släktnamnets egenart eller starka inarbetning förblir förväxlingsbara trots
tillägg.

Firmaskyddet för
näringsidkares släktnamn innefattar enligt utredningens förslag också ett
skydd för namnet som potentiell firma. Detta innebär att näringsidkare, även om
han inte använder sitt släktnamn som firma, har skydd mot att annan obehörigen
använder namnet som sådant kännetecken (3 § andra stycket). Enhgt
vammärkeslagen har näringsidkares släktnamn motsvarande skydd som potentiellt
varakännetecken. De skäl som har anförts som motiv för regeln i varumärkeslagen,
nämligen att så snart bärare av släktnamn är näringsidkare hans namn ter sig
som potentiellt varakännetecken för vUket han bör vara berättigad till
varumärkesskydd, kan enligt utredningen överföras på firmaområdet och där
åberopas med än större fog än inom varumärkesrätten. Även efter namntvångets
upphävande kan firma i vilken personnamn ingår förväntas vara en gmndtyp av
firma. Stora grupper av näringsidkare begagnar inte heller särsldlt varamärke
utan litar i stället till firma som kännetecken för olika yttringar av
verksamheten. Det är sålunda i stor utsträckning via firma som släktnamn
utnyttjas som varukännetecken.

Det som enligt
utredningens förslag förbehåUs firmainnehavaren med ensamrätt är kännetecknets
användande som firma. Eftersom firma är näringsidkarens namn faller härunder
varje användning av firman i hans näringsverksamhet, vare sig det gäller att
individualisera honom själv, verksamheten som sådan eller någon yttring av den.
Utredningen uppehåller sig också vid det inbördes förhållandet mellan
firmaanvändning och varamärkesanvändning (betänkandet s. 177) och konstaterar
att i vissa fall både firmalagen och varumärkeslagen kan bli tillämpliga.

I fråga om firmaskyddets
geografiska omfattning föreslår utredningen, att rätten till registrerad firma
i första hand skaU gälla inom område för vilket firman har registrerats. Denna
bestämmelse kompletteras med ett tillägg varigenom firmainnehavarens rätt för
visst fall blir begränsad till del av registreringsområdet (4 § andra stycket).

Det område för vUket firma
registreras bör enligt utredningen såvitt möjligt avpassas efter de olika
firmasubjektens skyddsbehov. Skyddsbehovet har emellertid i aUmänhet inte
någon bestämd geografisk omfattning vid viss företagsform eller vid visst
slags verksamhet. Verksamhet som bedrivs av enskild näringsidkare och
handelsbolag sträcker sig dock i allmänhet inte utanför den ort där
näringsidkaren är bosatt eller domicilierad. Det rör sig här i stor
utsträckning om mindre före-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 90

tagare
och för flertalet av dessa torde firmaskydd, inom den egna kommunen vara
tillräckligt. Men även sådana företagare kan begagna firma inom ett relativt
omfattande område. Annonsering i en större lokaltidning medför exempelvis att
firman förs ut över en stor del av landet. Skyddsbehovet för en firma får
visserhgen mte utan vidare anses sträcka sig tiU de yttersta gränserna för
spridningsområdet för den tidning i vilken firmainnehavaren annonserar. Men
exemplet visar att också gränserna för ett mindre företags firmaanvändning ofta
är svåra att ange. Detta sammanhänger även med att firma inte bara riktar sig
framåt, mot kundkretsen, utan även bakåt, mot leverantörer, kreditgivare,
personalorganisationer och myndigheter. Moderna reklam- och distributionsmedel
och kringföringshandel begagnas dessutom av företag av olika storlek och
utvecklingen går mot större distributionsenheter. Enligt utredningen ger det
anförda vid handen att, samtidigt som man i fråga om lokalt registrerade
näringsidkare mte gärna kan tUl skyddsområde välja ett mindre administrativt
område än kommunen, denna å andra sidan i åtskilliga fall kommer att utgöra ett
alltför begränsat område. Enligt förslaget förutsätts därför länet bli
skyddsområde för denna kategori näringsidkare. I de fall där lokalt verksamma
näringsidkare utövar sin verksamhet utanför länsgräns och har behov av skydd
inom två eller flera län ger förslaget möjlighet tUl registrering hos alla
berörda länsstyrelser.

Ekonomiska
föreningar torde enligt utredningen i regel vara verksamma inom en ort eller
en korrunun. Föreningar med mera omfattande verksamhetsområden har
huvudsakligen registrerats hos överståt-hållarämbetet.

Beträffande
aktiebolag anför uttedningen att man länge har antagit att företag som drivs i
aktiebolagsform i regel är av den storlek att de idkar verksamhet inom hela
eller en stor del av landet. Efter hand har emellertid företag med rent lokal
verksamhet i allt större utsträckning börjat drivas som aktiebolag. Inom den
grupp av aktiebolag vars verksamhet bara avser del av landet återfinner man
verksamhetsområden av mycket varierande storlek. Företag med verksamhet utanför
länsgränsen torde dock förekomma i helt annan utsträckning än inom andra
grupper näringsidkare med lokal verksamhet. Med hänsyn till det betydande
antal handels- och industriföretag vilka som aktiebolag kan beräknas utöva
verksamhet i hela eller större delen av landet anser utredningen det mest
ändamålsenligt att låta hela landet vara skyddsområde för aktiebolag.

Utredningens
förslag innebär sålunda att två registreringsenheter primärt kommer att bilda
underlag för firmaskyddet: hela landet för centralt registrerad firma och
länet för lokalt registrerad. Dessa områden kan emellertid bli alltför
vidsträckta som skyddsområde för vissa kategorier firmahmehavare. Huvudregeln
om firmarättens giltighet inom

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 91

legistreringsområdet
skulle gå utöver behovet om den fick gälla utan undantag, och den bör därför
kompletteras med en regel, som där så erfordras anpassar skyddsområdet för
registrerad firma efter ett ringare skyddsbehov. En lösning skulle vara att
låta firmainnehavaren vid registreringen bestämma sitt skyddsområde efter det
individuella behovet. En sådan regel skulle emellertid knappast fylla sitt
syfte, eftersom flertalet näringsidkare med all sannolikhet skulle, oavsett
skyddsbehovet, välja största möjliga område dvs. hela registreringsområdet.
Dessutom skiUle man genom denna metod inte nå det åsyftade målet i de fall då
näringsidkare bedriver sin verksamhet inom ett mindre område än kommunen.
Registrering för del av kommun kan inte komma i fråga, eftersom
registreringsområdet i så fall skulle komma att sakna bestämda gränser. En
annan lösning som utredningen har diskuterat är att rätt tUl registrerad firma
endast skulle gälla inom den del av registreringsområdet där firman används.
En sådan regel skulle stå i Överensstämmelse med den i förslaget upptagna
principen att rättsskydd genom registtering förutsätter att firman kommer tiU
användning. Den skulle dock enligt uttedningen vara svår att tUlämpa.

Bestämmande
för avgränsningen av skyddsområdet bör enligt utredningen vara att
firmainnehavaren skall skyddas mot användning av förväxlingsbart kännetecken
inom registreringsområdet så långt som sådan användning är ägnad att tillfoga
honom ekonomisk olägenhet. Inom del av registreringsområdet där detta inte är
fallet har firmainnehavaren inte något intresse som är värt att skydda. I
överensstämmelse härmed föreslår utredningen att rätt till registrerad firma
skaU gälla inom område för vUket firman har registrerats, om det inte visas
att innehavaren inte kan lida skada eller åsamkas olägenhet genom att annan
inom området använder förväxlingsbart kännetecken. Bevisskyldighet för att
skada eller olägenhet inte uppkommer har härigenom lagts på firma-irmehavarens
motpart. Utredningen säger sig ha stannat vid denna utformning särskUt för att
nå överensstämmelse med de finska och norska förslagen. När part åläggs att
bevisa något negativt blir bevisbördan enligt sakens natur många gånger tung.
På grund av bevisbörderegeln kommer registrering att medföra att firmaskyddet i
allmänhet kan beräknas vara säkerställt inom hela registreringsområdet för den
som vid registreringen får antas ha behov av skydd där. I förhållande tUl innehavare
av företag med typiskt lokal verksanUiet bedriven inom kommun, del av kommun
eller mindre ort inom registreringsområdet, bör bevisbördan i regel inte bli
alltför betungande. Från vilket område dessa lokala företagare hämtar sina
kunder är ofta lätt att fastställa på gmnd av verksamhetens natur och
omfattning.

Beträffande
frågan tUl vilket geografiskt område det firmarättsliga skyddet för släktnamn
hänför sig skUjer utredningen mellan det potentiella skyddet och det skydd som
föreligger på grund av användning

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 92

oberoende
av registrering eller inarbetande. I det föna fallet fär släktnamn samma
skyddsområde som den firma eller de firmor namnbäraren faktiskt utnyttjar.
Används däremot släktnamnet självt som firma utan att vara registrerat eUer
inarbetat, hänför sig skyddet tUl det område där verksamhet under nanrnet
utövas.

I fråga om ensamrättens
omfattning vid inarbetning förordar utredningen att rätt tiU firma skall gäUa
inom område där inarbetningen består (4 § tredje stycket). En motsvarande
regel tillämpas redan i praxis. Inarbetandeskydd kan komma i fråga för både
oregistrerad och registrerad firma. När irmehavare av en registrerad firma
utsträcker sin verksamhet utanför registreringsområdet kan han sålunda få skydd
där genom inarbetning. Har firma inarbetats endast i viss del av landet kan
annan näringsidkare utan hinder därav använda en liknande firma inom aiman del
av landet. Firmorna kan i fortsättningen bestå vid sidan av varandra utan att
kollision uppkommer så länge de förblir lokahserade inom olika områden.
Kollision inträffar först om någon av firmainne-havama utsträcker sin
verksamhet tUl den andres område eller om båda utvidgar sin verksamhet till ett
område där ingen av dem fömt har varit verksam. I dessa situationer skall
konflikten lösas enligt de av utredningen föreslagna reglema om företräde
mellan kolliderande firmor.

Firmaskydd för kännetecken
innebär att annan än innehavaren inte får använda därmed förväxlingsbart
kännetecken som firma. Enligt utredningens förslag, som i sak överensstämmer
med gällande rätt, skall kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser
verksamhet av samma eller liknande slag (5 § första stycket). Förväxlingsbarhet
är sålunda en produkt av firmalikhet och branschlikhet.

Regeln att firmor kan
anses förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av samma eller liknande
slag skall tUlämpas även vid registrering av firma. Vid registrering av firmor
i samma register upprätthåUs dock denna regel inte helt. I samma register bör
enligt utredningen inte tas in identiska firmor, även om de avser olika slag av
verksamhet, eftersom detta kan medföra att företagen blandas samman vid
handhavandet av registret. Enligt förslaget skall därför ny firma oberoende av
innehavarens bransch skilja sig från andra förat i samma register införda
firmor. Denna ordningsföreskrift innebär små krav på olikhet mellan firmoma.

Utredningen anser sig inte
kunna ge några mekaniskt verkande schablonregler tUl ledning för prövningen av
fråga om likhet mellan firmor. Vid likhetsbedömning som sker hos
registreringsmyndighet och avser de traditionellt utformade, flerordiga firmoma
torde dock sådana regler i viss utsträckning kunna utbUdas och användas utan
olägenhet. Som allmän princip anförs att alla föreliggande omständigheter skall
beaktas vid prövningen. Som alltför lika skall anses firmor som, trots
olikheter i vissa delar, använda i sin helhet är svåra att skUja från varandra.
När en firmadominant efterbildas i en annan firma, kan firmorna vara

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 93

svårskiljbara
trots att de i övrigt är ohka. I praktisk användning har nämligen vissa
beståndsdelar i flerordiga firmor en tendens att falla bort eller träda i
bakgmnden. Detta är särskilt vanligt när firman, utöver de beskrivande
elementen, består av en fantasibeteckning eUer ett ovanligt släktnamn som är
användbart som dominant. Vid likhetsbedömning i sådana fall har i
hittillsvarande praxis förekommit avgöranden enligt vilka större likhet ansetts
kunna godtas inom firmarätten än inom varumärkesrätten. Enhgt utredningens
mening bör visserligen en mildare bedömning tUlämpas när det gäller
traditionellt sammansatta firmor som består av beståndsdelar utan framträdande
skyddsvärde eller av vanliga släktnamn till vilka firmainnehavarna var för sig
är berättigade. Vid prövningen huravida en särpräglad firmadominant företer
likhet med tidigare registrerade eller eljest skyddade ord bör man emellertid i
stort sett följa samma riktlinjer som tUlämpas inom varumärkesrätten, eftersom
firmas och varamärkes funktioner numera är så inflätade i varandra att det
ofta är svårt att i praktiken renodla den ena eller andra funktionen. När det
gäller likhetsbedömning som inte hänför sig till traditionellt sammansatta
firmor förutsätter förslaget sålunda en skärpning av nuvarande praxis.

I
fråga om firmalikhet anför utredningen vidare bl. a. (se även betänkandet s.
187), att när det rör sig om mindre företagare, som i sin verksamhet inte har
behov av mer än ett begränsat likhetsskydd, traditionella, flerordiga firmor
utan beståndsdelar med framträdande skyddsvärde i regel behöver skilja sig åt
endast i sin helhet. Det räcker om innehållet är varierat med hjälp av förnamn,
verksamhetsord, ortsbestämning e. d. Införandet av möjlighet att använda
realfirma kan dock ge anledning att skärpa kravet på olikhet mellan firmor som
innehåller samma släktnamn. I andra fall åter torde med hänsyn tUl
verksamhetens ändamål firmor bli tillräckligt åtskilda genom att varieras
obetydligt. Som hittills kan sålunda firmor för bostadsrättsföreningar och
fastighetsbolag i allmänhet skiljas åt sinsemellan genom en siffra som anger
kvarters-eller gatunummer.

Vad
angår branschlikhet som förutsättning för förväxlingsbarhet räknar förslaget
med ett elastiskt branschbegrepp varigenom man tar hänsyn till egenarten hos
varje särskild verksamhetsgren eller kombination av verksamhetsgrenar. Någon
klar branschavgränsning förekommer inte aUtid inom näringslivet. Vad som utgör
verksamhet inom viss bransch är underkastat växlingar bl. a. till följd av
rationaliseringar i fråga om produktion och försäljning. Försäljning genom
varuhus innebär t. ex. en omfattande sortimentsspridning varigenom branscher i
traditionell mening griper in i varandra. Vid firmaanmälan till
handelsregister anges f. n. ändamålet med verksamheten ofta vara något av de
olika slags rörelser som uppräknas i bokföringslagen, t. ex. handel,
reparationsverksamhet etc. En så allmänt utformad branschbeskrivning skulle ge
en allt-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 94

för
omfattande firmarätt och området för varje bransch bör vara betydligt snävare.
Å andra sidan kan en bransch genom hävd också omfatta andra slags varor eller
tjänster än firmainnehavaren för ögonblicket tillhandahåUer.

Utredningen
finner det tveksamt om firmarätt bör begränsas tUl visst distributionsled inom
en bransch. Någon allmän regel torde inte kunna uppställas, eftersom läget är
så växlande. Vid användning av liknande firmor inom ohka distributionsled kan
förväxlingsrisken vara ringa där verksamheten riktar sig tUl skilda kretsar,
exempelvis då en detaljhandlare inte säljer tUl andra än konsumenter och en
fabrikant eller grossist enbart tUl detaljhandlare. Ä andra sidan är det numera
vanhgt att en producent även riktar sig direkt till allmänheten genom egen
reklam eller egen försäljningsorganisation och förväxlingsrisk kan då lätt
uppkomma distributionsleden emellan. Branschen kan vidare vara i rörelse mot
ett nytt område och verksamheten därför utvidgas och förändras tUl att inrymma
även detta. Ensamrätten bör sålunda enligt utredningen omfatta inte bara
verksamhet som av ålder faller in under branschen utan även verksamhet som
ligger inom räckhåll för firmainnehavaren på gmnd av branschens naturliga
rörlighet. Ett pä detta sätt elastiskt branschbegrepp gynnar i skyddshänseende
särsldlt företag med samtidig verksamhet inom ett stort antal branscher,
exempelvis varuhusen. Detta torde vara en fördel även för allmänheten.
Utnyttjas ett sådant företags firma av annan för verksamhet som inte för
ögonblicket ligger inom företagets verksanahetsområde är detta nämligen ofta
ägnat att leda tUl förväxling.

Efter
förebUd av varumärkeslagen föreslår utredningen två undantag från huvudregeln
om branschlikhet. Det första undantaget ger uttryck för den s. k.
Kodakdoktrinen. Förväxlingsbarhet skall enligt förslaget kunna åberopas oberoende
av branschlikhet till förmån för kännetecken, som är synnerligen starkt
inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten här i landet, om med hänsyn
härtiU användningen av ett annat liknande kännetecken skulle innebära ett
otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill (5 § andra stycket a). Då ett
särskilt välkänt kännetecken utnyttjas av ett utomstående företag kan allmänheten
komma att vUseledas i fråga om detta företags bakgmnd eller ursprunget för
dess varor. Allmänheten hänför sålunda lätt det utomstående företaget eller
dess varor till den som genom inarbetningen har gjort kännetecknet välkänt,
eUer också kan allmänheten få föreställningen att det finns en viss
samhörighet mellan företagen. Skydd är i dessa fall motiverat såväl av hänsyn
till innehavarens goodwill som av hänsyn tUl konsumenterna. Är det välkända
kännetecknet mycket särpräglat kan även kännetecknets distinktivitet och
reklamvärde minskas. Fastän kravet på branschlikhet här släpps, är det dock
enhgt utredningen endast i sällsynta fall, i fråga om de mest inarbetade
firmorna, som

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 95

skyddet
bör anses gälla alla branscher. I regel torde det vara tillräckligt med en
utvidgning till mer eller mindre närliggande verksamhetsområden. Utvidgningen
bör gå så långt att sådan förväxling som förut berörts blir förebyggd.

I
det finska förslaget har upptagits ett "Kodakskydd" också för firmor
med särskilt stark särprägel, främst sådana som består av eller innehåUer ett
uppfunnet fantasiord utan egen språklig innebörd. Den svenska utredningen har
dock inte kunnat biträda tanken att införa ett nytt slags Kodakfirmor, för
vilka skydd oberoende av branschlikhet skulle gmndas enbart på firmans säregna
beskaffenhet.

Det
andra undantaget från huvudregeln om branschlikhet gäller firma vars renommé
på grund av arten av den verksamhet för vilken firman används kan sägas vara
särskilt ömtålig, t. ex. tillverkning eller försäljning av livsmedel,
njutnmgsmedel, parfymerivaror, skönhetsmedel osv. Enhgt förslaget skaU
förväxlingsbarhet oberoende av branschlikhet kunna åberopas tUl förmån för
inarbetat kännetecken när med hänsyn till den särskilda arten av den verksamhet
det gäUer användningen av ett annat liknande kännetecken uppenbarligen skuUe
förringa det förras goodwill (5 § andra stycket b).

I
fråga om företrädesrätten mellan kolliderande firmor föreslår utredningen som
huvudregel, att företräde skall ges åt den som kan åberopa tidigaste rättsgrund
(6 §). Denna regel, som motsvarar gällande rätt, blir tiUämplig när det föreligger
konkurrens mellan två eller flera bestående firmarätter, oavsett om de gmndas
på registrering eller inarbetning eller en bakomliggande släktnamnsrätt. När
två bärare av samma släktnanm använder namnet som firma bör företrädesrätten i
allmänhet tUlkomma den av dem som först har tagit namnet i bmk för sådant
ändamål. Firmarätt kan enligt förslaget vara begränsad till del av landet. Vid
kollision mellan lokalt inarbetade eller för samma område i skilda register
införda firmor beror företrädesrätten av firmans tidigare användning inom det
aktuella området.

Från huvudregeln om
tidsprioriteten som avgörande vid stridiga anspråk på finnarätt föreslår
utredningen ett undantag i form av en passivitetsverkan. Enhgt förslaget som
har förebild i vammärkeslagen får, om firma har inarbetats, rätt därtill
bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, när innehavaren
av den äldre rätten inte inom rimlig tid har inslaidit mot användningen av
firman (7 § första stycket). När äldre och yngre rätt till samma eller liknande
firma tillåts bestå och utövas sida vid sida finns visserhgen risk för att det
uppstår ett oriktigt mtryck av samhörighet meUan konkurrerande företag och att
allmänheten på så sätt vUseleds. Undantagsregeln kan också tänkas motverka
firmarättens syfte att bevara företagets goodwUl åt fhmainnehavaren. Ett visst
avsteg från prioritetsregeln är

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 96

emellertid
enhgt uttedningen påkaUat på gmnd av registteringssyste-mets utfomming, som kan
leda till att förväxlingsbara firmor registreras för samma område i olika
register, och av hänsyn tiU den rättsförlust som därigenom kan tUlfogas den
yngre rättens innehavare.

I
förslaget har inte som fömtsättning för inträde av passivitetsverkan
föreskrivits att innehavaren av den äldre rätten skall ha haft vetskap om
användningen av det yngre kännetecknet. Denne torde dock i allmänhet ha sådan
vetskap eftersom regeln bara gäller tUl förmån för inarbetat kännetecken, och
inskridande "inom rimlig tid" förutsätter i viss mån också sådan
kunskap. Att direkt kräva vetskap hos innehavaren av den äldre rätten torde
dock enligt utredningen inte vara förenligt med bestämmelsens syfte.

För
att så långt som möjhgt förebygga faran för förväxling vid användningen av
parallella firmor föreslår uttedningen att det efter vad som finnes skäligt får
föreskrivas, att något av käimetecknen eller båda får användas endast på
särsldlt sätt, såsom med tillfogande av en ortsangivelse eUer med annat
förtydligande (7 § andra stycket).

Utredningen
har övervägt att för särskilt fall införa viss begränsning i tidigare firmarätt
som avser endast en mindre del av landet. En sådan begränsning kunde enligt
utredningen anses påkaUad där armans firmarätt tUl förväxlingsbart kännetecken
har brett ut sig över hela eller större delen av landet utan att dock ha
prioritet inom det mindre området. I ett sådant läge blir det många gånger
svårt för det stöne företaget att utöva sm firmarätt utan att komma i konfhkt
med den som har lokal företrädesrätt. Härigenom kan bl. a. riksannonsering av
det större företagets firma tänkas bli försvårad eUer förhindrad. Ibland torde
situationen regleras av den föreslagna passivitetsregeln. Det större företaget
kan på grund av sin omfattande verksamhet förhållandevis snabbt förvärva sådan
goodwUl inom området att redan ganska kort tids underlåtenhet att ingripa
medför passivitetsverkan. Utredningen har inte funnit det möjUgt att uppstäUa
en praktiskt användbar regel för andra faU och anser inte heUer att större
komplikationer behöver befaras i praktiken. Firma har ju ända sedan den gäUande
firmalagens tillkomst varit skyddad framför aUt som ett lokalt kännetecken, och
detta har såvitt känt inte i någon nämnvärd omfattning framkaUat olägenheter
av nyss nämnt slag.

De
andra nordiska förslagen saknar motsvarighet tUl den regel om släktnamn som
potentieU firma som det svenska förslaget innehåUer. Däremot upptar de i annat
sammanhang en regel om att firma inte får innehålla något som är ägnat att
uppfattas som annans namn. De går sålimda längre än det svenska förslaget och
inbegriper under skyddet släktnamn över huvud taget, näringsidkares såväl som
andras.

I
fråga om skyddsområdets geografiska utformning är utgångspunk-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 97

terna
olika för de nordiska förslagen, beroende dels på att registreringssystemen
avviker sinsemellan, dels på att enligt det danska förslaget ibmktagande utgör
grund för förvärv av firmarätt vid sidan av registrering. Enligt det danska
förslaget registreras aktiebolag och försäkringsbolag centralt, medan övriga
firmor skall registreras i handelsregister som förs inom varje polisdistrikt.
Registrerad firma skyddas inom registreringsområdet och det ytterligare område
inom vilket den har tagits i bruk, medan oregistrerad firma skyddas inom det
område där den tagits i brak. Det finländska förslaget är i fråga om
skyddsområdets omfattning utformat på samma sätt som det svenska, men eftersom
alla firmor registreras centralt blir hela landet skyddsområde för registrerad
firma, om inte bevisbörderegeln leder till annat resultat. I Norge förs för
alla slag av näringsidkare gemensamt handelsregister särskUt för varje kommun.
Enligt det norska förslaget skall firmarätt gäUa inom det område där
innehavaren kan antas lida skada eller olägenhet av att annan använder
förväxlingsbar firma. För registrerad firma gäller rätten alltid inom
registreringsområdet, om det inte visas att innehavaren inte kan lida skada
eller olägenhet av att annan använder förväxlingsbar firma där.

Det
finländska förslaget upptar som nämnts dessutom i anslutning tUl Kodakregeln en
bestämmelse om att firma oavsett branschlikhet kan anses förväxlingsbar om den
är ovanhgt egenartad.

3.7
Registrerhig av firma

De
lagar som gäller för de olika firmasubjekten firmalagen, aktiebolagslagen,
lagen om ekonomiska föreningar m.fl. innehåller bl. a. föreskrifter om
obligatoriska beståndsdelar i firma. Ofta ges dessutom regler för att
förhindra att firmas innehåll blir vilseledande i visst avseende. Utredningen
föreslår att de särskilda föreskrifterna om obligatoriska beståndsdelar i ohka
slag av firma skaU stå kvar i speciallagarna. De bör inte ingå i en
författning som är avsedd att få karaktären av en aUmän firmalag med uppgift
att reglera firmaskyddet för alla slag av näringsidkare. Däremot har samtliga
registreringsföreskrifter av allmän natur sammanförts i förslaget till
firmalag. Detta innehåller som jag tidigare har nämnt även förbud mot
registrering av vUseledande firma (10 §), och utredningen föreslår att vissa
föreskrifter i speciallagarna som syftar tUl att förhindra att firma blir
vilseledande upphävs och ersätts med den allmänna regeln i firmalagen.
Flertalet av den gäUande firmalagens registreringsföreskrtfter får enligt
förslaget motsvarighet i en särskUd lag om handelsregister. Där regleras även
skyldigheten att registrera firma.

Enligt
utredningens förslag föratsatts för firmarätt liksom f. n. att firman äger
särskUjningsförmåga, distinktivitet. Någon ut-

7 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 98

trycklig
föreskrift härom anser utredningen inte behövlig i fråga om oregistrerade
kännetecken, eftersom dessa, frånsett näringsidkares släktnamn, skall åtnjuta
skydd först efter inarbetande och ett fullbordat ui-arbetande visar att
särskUjningsförmåga finns. En firma som begärs registrerad är däremot i
allmänhet ett i praktiken oprövat kännetecken, vilket motiverar en särskUd
regel om distinktivitet som vUlkor för registrering. En sådan regel har tagits
upp i 9 § i förslaget. Kravet på särskUjningsförmåga grundas på två skäl. För
det första kan en firma som saknar sådan förmåga i regel inte fylla funktionen
att individualisera innehavarens rörelse och skUja den från annan
näringsidkares verksamhet av samma eller liknande slag. Firman måste vara
ägnad att av allmänheten uppfattas som ett individualiseringsmedel för viss
verksamhet. För det andra bör verksamhetsord eller aUmän benämning på vara
eller tjänst inte genom firmalagen förbehållas en särskUd näringsidkare. Vid
prövningen av ansökan om registrering bör hänsyn alltid tas till båda de nu
angivna skälen.

Kravet
på distinktivitet är enligt utredningen mera framträdande i vammärkeslagen än i
rådande praxis på firmarättens område. Vid registrering av firma ställs f. n.
små krav på individualiseringsförmågan. Eftersom regelsystemen inom de båda
rättsområdena såvitt möjhgt bör samordnas har utredningen övervägt i vUken
utsträckning fordringarna på firmas distinktivitet bör skärpas. En lägre grad
av särskUjningsförmåga godtas vid registrering av firma därför att den
deskriptiva firman har tett sig naturlig för flertalet näringsidkare. Ett
vammärke får inte ange varans art, beskaffenhet m. m. Rent beskrivande eller
generiska ord är obrukbara som varumärke, men det kan vara ändamålsenligt att
firma är på visst sätt beskrivande. För allmänheten kan det nämligen vara
värdefullt att firman anger verksamhetens art eller talar om vilka varor eller
tjänster innehavaren tiUhandahåller. Rådande frihet att registrera firma med
skiftande grad av distinktivitet sammanhänger vidare med skyldigheten för
enskild näringsidkare att framträda under det egna släktnamnet och med olika
släktnamns varierande särskUjningsförmåga. Firmans naturliga sammansättning av
släktnamn och beskrivande ord är sålunda främsta orsaken till att krav på
längre gående särskUjningsförmåga inte har kunnat ställas upp som villkor för
firmaregistrering. Av praktiska skäl har det även varit nödvändigt att låta
registreringen omfatta firmor, där graden av distinktivitet varierar allt
efter det behov av skydd olika näringsidkare anser sig ha med hänsyn tUl arten
och omfattningen av sin verksamhet.

Man
kan urskilja vissa olika typer av firma som sinsemellan företer skiftande grad
av särskUjningsförmåga. Ett stort antal firmor består endast av personnamn,
ibland med tiUägg som anger företagsform. Andra firmor innehåller utom
beteckning för associationsform endast en uppgift om verksamheten. Vanligt är
vidare att firma som huvudbestånds-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 99

del
har en geografisk beteckning. En fjärde huvudgrupp utgör firmor bUdade av
utpräglade fantasiord som inte anger något om företagets innehavare, verksamhet
eUer lokalisering. Av de nämnda huvudtyperna förekommer även kombinationer av
olika slag.

Från
nuvarande praxis finns exempel på registrerade firmor som innehåller endast
ett verksamhetsord eUer endast en allmän benämning på vara eller tjänst, dvs.
ett ord som i och för sig saknar särskUjningsförmåga. Så stor frihet att
registrera deskriptiva firmor kan enligt utredningen inte medges när
registreringen blir rättsgrundande. Av hänsyn härtUl är firma enligt
utredningens förslag inte i och för sig registrer-bar om den består enbart av
aUmän benämning på verksamhetens art eller däri utbjuden vara eller tjänst
eller av ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller förvaltningen
eller annat sådant namn (9 § första stycket). Förslaget ger dock möjlighet tUl
registrering av firma som är bUdad av flera i och för sig inte särpräglade ord.
Ofta kan nämligen genom sammansättning av sådana ord särskUjningsförmåga för
firman som helhet uppstå som en kombinationseffekt. Den frihet som nu finns att
registrera deskriptiva firmor accepteras sålunda fastän med viktiga
begränsningar. Det praktiska behovet av firma med framträdande
särskUjningsförmåga varierar nämligen från fall till fall. En måttlig skärpning
av kravet på distinktivitet torde enligt utredningen vara önskemålet hos den
majoritet som vid enkäten år 1952 förordade vissa krav på särskUjningsförmåga
som vUlkor för registrering. Enligt förslaget skall näringsidkare i princip äga
frihet att inom en vid skala registrera en mer eller mindre distinktiv firma
allt efter verksamhetens art eller omfattning. Den som väljer en mindre
distinktiv firma får emellertid nöja sig med ett tämligen svagt firmaskydd.

Om
en näringsidkare som firma begagnar en allmän vambenämning kan denna efter hand
av allmänheten bli uppfattad och erkänd som näringsidkarens särskilda
kännetecken. När ett inte distinktivt ord på detta sätt kommer att framstå som
ett företags speciella kännetecken sägs ordet ha en sekundärbetydelse vid sidan
av sin ursprungliga innebörd. Erforderlig särskUjningsförmåga uppnås i sådana
fall främst genom ett omfattande bruk av firman. Förslaget anger inte hur
mycket en firma skall ha använts för att tUlräcklig distinktivitet skall anses
föreligga. Firman behöver inte alltid ha begagnats i den utsträckning att
fullbordad inarbetning uppnåtts. Som regel måste emellertid ett deskriptivt
ord vara inarbetat för att få en sekundärbetydelse.

Kravet
på särskUjningsförmåga som villkor för registrering gäller i princip också
släktnamn. Av hänsyn till andra bärare av samma namn bör emellertid enligt
utredningen ett släktnamn, oavsett dess individuali-seringsförmåga, i regel
inte ensamt registreras för en enstaka bärare av namnet. Registrering bör komma
i fråga endast när släktnamnet har blivit så starkt inarbetat att dess egenskap
av firma blivit primär och släktnamnskaraktären trätt i bakgrunden.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 lOO

Slagord kan inte registreras som varumärke. Något allmänt
förbud mot registrering av slagord som firma bör däremot enligt utredningens
mening inte ställas upp. Firma är ofta beskrivande och firmor med
slagsordsmässig karaktär bör därför i viss utsträckning kunna godtas.
Utpräglade slagord, dvs. satser, som avser att inpränta något hos allmänheten,
är emellertid inte lämpliga som firma och bör inte kunna registreras. Skydd
kan däremot erhåUas för inarbetade slagord.

Utredningen
föreslår vidare att firma som består enbart av bokstäver eller siffror skall få
registreras endast om firman har blivit inarbetad (9 § tredje stycket).
Innebörden av den föreslagna bestämmelsen är att bokstavs- och sifferfirma i
och för sig skall anses sakna särsldljningsförmåga. Endast om firmans
användning har lett tUl fuUbordad inarbetning blir den registrerbar. Här
fordras sålunda alltid ett större mått av användning för att bristande
särprägel skaU anses botad, vUket innebär att strängare krav uppställs än för
inte distinktiva ord. Utredningen anser att bokstäver och siffror i och för sig
är mindre önskvärda som firma. Trots det begränsade rättsskydd som sådana
firmor åtnjuter används de i anmärkningsvärd omfattning. Användning av
bokstavsfirma kan påvisas inom alla branscher och även inom andra områden av
samhället har förkortningar, kodbeteckningar o. d. fått stor popularitet.
Allmänheten ställs härigenom inför ett otal bokstavs- och sifferbeteckningar,
som det har blivit allt svårare att sldlja åt. Denna utveckling ger anledning
till en viss återhåUsamhet vid lagfästandet av firmarätt till bokstavs- eller
sifferfirma. Intresset för att begagna sådan firma bör på så sätt kunna dämpas.
För inarbetad bokstavs- och sifferfirma finns emellertid enligt utredningen ett
lika befogat anspråk på rättsskydd som för inarbetad firma av annat slag.

Utredningens
förslag upptar vidare i 11 § en katalog över de s.k. speciella
registreringshindren samt en bestämmelse om verkan av medgivande till
registrering i vissa fall. Paragrafen har utformats i nära anslutning till 14
§ varumärkeslagen, en anpassning som också förordats i svaren på 1952 års
enkät. Vissa olikheter i förhållande till varumärkeslagen beror på att figurer
o. d. som kan registreras som varumärke inte är registrerbara som firma. De
speciella registreringshindren i utredningens förslag riktar sig dels mot
firmor som innebär missbruk av officiella beteckningar m. m. eller strider mot
allmän ordning, dels mot firmor som gör intrång i annans känneteckensrätt,
såsom rätt till namn, firma eller varumärke, eller andra intressen av privaträttslig
särskilt upphovsrättslig karaktär. Förbuden mot registrering av firma som
är förväxlingsbar med annans tidigare skyddade kännetecken gäller i princip
oavsett om det äldre kännetecknet finns infört i register som förs av den
myndighet där ansökningen har gjorts eller i annat register eller är
oregistrerat. Registreringshinder som enbart skyddar ett mtresse av
privaträttslig karaktär kan undanröjas genom medgivande av den vars rätt är i
fråga.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 101

Utredningen
behandlar även frågan om registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet på
grand av de registreringsbestämmelser som föreslås. Som framgår av avsnittet om
firmaregister och registreringsmyndigheter räknar utredningen med att
firmaregistreringen även i framtiden kommer att vara uppdelad på ett flertal
myndigheter. Härigenom blir förutsättningarna för den granskning som kan ske
före firmas registrering delvis olika, beroende på om det är en central
myndighet som skaU verkställa registreringen eller denna skall äga mm hos lokal
myndighet.

De
föreslagna bestämmelserna om förutsättningar för registrering har tillkommit
för att tUlgodose tre grupper med sinsemellan något olika intressen.
Distinktivitetskravet kan sägas vara uppställt primärt i firmainnehavarens
eget intresse endast en distinktiv firma kan tillfredsstäUande fylla firmans
känneteckensfunktion. Vissa registreringshinder uppbärs av det allmännas
intresse av att firma inte är vilseledande och inte innebär missbmk av
officiella beteckningar m. m. eller strider mot allmän ordning. Övriga
registreringshinder avser att lämna skydd mot att firma gör intrång i annans
känneteckensrätt eller andra intressen av privaträttslig karaktär. Brister med
avseende på distinktivitetskravet faller i regel omedelbart i ögonen. Någon
speciell granskning eller undersökning blir därför inte erforderlig annat än i
undantagsfall. Detsamma torde i huvudsak gälla de hinder som är uppställda i
allmänt intresse.

Det
är först i fråga om de registreringshinder som lämnar skydd mot intrång i
annans känneteckensrätt som olikheten i registreringsmyndigheternas
förutsättningar kommer till synes. Den centrala myndigheten, patentverket, har
omedelbar tillgång till aktiebolagsregistret och vam-märkesregistret. Verket
handlägger även ärenden om godkännande av släktnamn och har tillgång till den
grundläggande förteckningen över släktnamn som bärs av personer i Sverige.
Däremot har verket inte någon överblick över de firmor som är registrerade i de
olika hos länsstyrelserna förda registren. De lokala myndigheterna har å andra
sidan tUlgång endast till de egna handels- och föreningsregistren. Enligt utredningens
mening bör lokal registreringsmyndighets granskning med hänsyn tiU förekomsten
av annans firma begränsas tUl genomgång av de register som myndigheten själv
har att föra. Ett ändrat läge inträder dock när det bhr möjligt att utge ett
årligt samlingsregister över i skilda firmaregister intagna firmor. Endast
patentverket har förutsättning att efterforska om i firma ingående ord är
annans registrerade vammärke. Verket har vidare särskUda förutsättningar att
undersöka om registreringshindret med hänsyn till annans släktnamn träds för
nära. Utredningen räknar också med att verket skall utföra särskUd granskning
i detta avseende. Även övriga firmaregistrerande myndigheter har möjlighet att
med hjälp av förteckningen (SOU 1965: 36) Sveriges släktnamn 1965 utföra viss
granskning beträffande släktnamnshindret.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 102

övriga
registteringshinder tiU skydd för inttessen av privaträttsUg karaktär torde
enligt utredningen inte böra föranleda någon särsldld efterforskning från
registreringsmyndighetemas sida. över huvud taget bör
registreringsbestämmelsema ses i sammanhang med utredningens förslag att
domstol kan förbjuda fortsatt användning av vUseledande firma resp. häva eller
ändra registtering av firma som har skett i strid mot lagen. Om hinder mot
registrering blir känt för myndigheten före registreringsärendets avgörande,
vare sig detta sker genom myndighetens gransknuig eller genom mera tillfälhg
kunskap hos myndigheten, eller dess uppmärksamhet fästs vid förhåUandet genom
invändning av företrädare för det skyddade intresset eUer av tredje man, har
myndigheten på grund av de föreslagna registreringsbestämmelsema möjlighet att
avslå ansökningen om registrering. Förslaget bryter med vad som har tett sig
som en brist i nu gällande ordning, nämligen att registreringsmyndigheten i
viss utsträckning har ansetts nödsakad att bevUja registtering av firma om
vUken den vet att den i efterhand kan angripas genom talan vid domstol.

Utredningens förslag
upptar också en regel om översättning av firma (12 §). Sådan översättning är i
allmänhet inte avsedd att begagnas i det egna landet utan skall användas i
firmans ställe inom annat språkområde. Av särskild betydelse blir översättning
för exportföretagen, som har ett påtagligt praktiskt behov av att kunna vända
sig tUl kundkretsen på dennas eget språk. Därvid inträder översättningen i aUa
firmans funktioner, översättning av firma utnyttjas sålunda inte i rättslivet
som ett sekundärt kännetecken, som används vid sidan av firma, utan begagnas
som självständig firma. I denna egenskap bör översättningen också skyddas om
den skall kunna fylla sin uppgift. Fastän skyddsbehovet är störst utomlands bör
utgångspunkten vara ett skydd i Sverige. Annars skuUe översättningen här kunna
utnyttjas som kännetecken för utomstående företag varigenom fara för förväxling
kunde inträda och användningen på utländska marknader motverkas. Utredningen
föreslår därför att översättning skall kunna registreras som parallellfirma.
Detta utgör ett mera skenbart än verkligt avsteg från principen om firmas
enhet. I realiteten rör det sig om samma firma ehum flerspråkigheten
framtvingar skilda uttrycksformer inom de olika ländema. Översättningen måste
hänföra sig tiU en tidigare eller samtidigt i registret införd firma. I
egenskap av parallellfirma skall översättningen behandlas som självständig
firma. Frågorna om särskUjningsförmåga, vUseledande och hkhet med annan firma
blir sålunda att bedöma enbart med hänsyn till översättningens lydelse.

Utredningens förslag
upptar också en bestämmelse om utgångspunkten för tidsprioritet på gmnd av
registreringen (13 §). Firmarätt skall enligt förslaget hksom nu uppkomma fr.
o. m. ansökningsdagen. Om ansökan bifaUs gäUer följaktiigen intrångsskydd
redan från

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 103

sbtnämnda
dag. Registreringsskyddet för firma är i princip inte tidsbegränsat och
registteringen behöver i motsats till en varumärkesregistrering inte heller
förnyas. Vid underlåten användning av firma kan registtering emeUertid förlora
sin gUtighet. HärtUl återkommer jag i anslutnuig till reglema om hävande av
registrering.

I
de övriga nordiska förslagen har man inte ansett sig i stånd att dra samma
konsekvens av firmalagens allmänna natur som den svenska utredningen. I Danmark
och Norge finns i motsats till hos oss endast ett fåtal föreskrifter om firma i
lagstiftnuig vid sidan av de gäUande firmalagama. Man har därför infört
specialbestämmelser om firmas innehåll i förslagen tUl firmalag i de fall då
särskUda föreskrifter saknas i annan lagstiftnuig. Det finska förslaget till
firmalag innehåller en fuUständig katalog över obligatoriska beståndsdelar i
olika slags firmor. Syftet härmed är att förslaget skaU ge en uttömmande
reglering av allt som rör firma.

De
bestämmelser i de danska och finska förslagen som korresponderar mot det
svenska kravet på särskUjningsförmåga som föratsättning för registrering resp.
de bestämmelser i de danska, finska och norska förslagen som konesponderar mot
registreringshindren i det svenska förslaget är inte utformade som
registreringsföreskrifter utan som allmänna regler och främst som materieUa
skyddsregler. TiU en del har de karaktären av firmarättsliga skyddsregler och i
övrigt av regler tiU skydd för andra rättigheter än firma. Från dansk sida
motiveras den föreslagna ordningen med att oregistrerade firmor, vUka enligt
det danska förslaget blir skyddade så snart de har tagits i bruk, spelar så
stor roll att hänsyn bör tas tUl dessa firmor på samma sätt som till de
registrerade. Den svenska utredningens ståndpunkt är att firmarättens
materiella innehåll har angivits fullständigt redan i de alhnänna bestämmelsema
och att det skulle innebära en från firmasynpunkt onödig upprepning att ta in
firmarättsliga skyddsregler i registreringsbestämmelsema. I den mån det är
fråga om att säkerställa andra rättigheter gentemot firmarätten har
bestämmelserna enligt utredningen sin plats i härom gällande lagstiftning. Den
svenska ståndpunkten är densamma som den vilken har legat till gmnd vid
utformningen av motsvarande registreringsföreskrifter i vammärkeslagen.

3.8
Överlåtelse av firma

Utredningen
anför att den gällande firmalagens överlåtelseregler ttots sitt restrUctiva
syfte i det praktiska rättslivet har gett upphov tiU en ordning som i stort
sett innebär att enskUd näringsidkares och handelsbolags firma kan övergå
oförändrad så snart firman tillmäts värde för rörelsens nye innehavare. Även
aktiebolagsfirma har kunnat överföras på ny innehavare. Denna utveckling har
avsevärt reducerat de vid fir-

s. 104 Kontrollera mot PDF

malagens
tillkomst befarade riskerna för vilseledande vid överlåtelse av firma.
Allmänheten synes numera vara väl införstådd med att personnamn som ingår i
firma inte är något pålitligt vittnesbörd om att namnets bärare medverkar i
företaget. Och kreditgivare och andra som inlåter sig på närmare förbmdelser
med företaget torde inte underlåta att anlita tUlförlitligare upplysningskällor
än firman, såsom firmaregistret och kreditupplysningsbyråer. En annan omständighet
som har bidragit tUl att minska faran för vUseledande vid överlåtelse av firma
är tendensen att övergå till att använda realfirma. En firma som inte genom
ett personnanm pekar på en viss innehavare är, när den överlåts oförändrad, i
vida mindre grad än en egentlig personfirma ägnad att verka vilseledande
angående företagets ägare. Utredningen föreslår med hänsyn tUl det anförda i 14
§ en allmän regel att firma får överlåtas i samband med överlåtelse av
näringsverksamhet. Bestämmelsen gäller alla former av överlåtelse och är avsedd
att bli tillämplig på alla slags firmor. Detta är en nyhet i förhållande tUl
nuvarande lagstiftning som inte känner annan överlåtelse av firma än den i
firmalagen reglerade, avseende enskild näringsidkare och handelsbolag.

Utredningen
har ställt sig frågan om den gällande firmalagens regel att firma får överlåtas
endast om rörelsen övergår samtidigt skall bibehållas eller om överlåtelse bör
medges oberoende av om den tidigare verksamheten fortsätts. Vammärkeslagen uppställer
inte något förbud mot överlåtelse av varumärke fristående från rörelsen utan
medger i princip fri överlåtelse av varumärkesrätt. Eftersom firma hänför sig
tUl verksamheten i dess helhet anser utredningen att frågan om rörelsens
samtidiga övergång kommer i ett något annat läge när det gäller firma än i
fråga om varumärke. Överlåtelse av varumärke fristående från rörelsen ter sig
naturlig därför att varumärke inte alltid av allmänheten förbinds med ett visst
bestämt företag utan kan framstå enbart som individualiseringsmedel för den
vara för vilken det används. Firma däremot förmedlar alltid associationer även
tUl ett bestämt företag och vid fkmaöverlåtelse är det därför som regel i båda
kontrahenternas mtresse att verksamheten fortsätts och att dess
förmögenhetsunderlag sålunda i största möjliga omfattning jämte fhman övergår
på den nye innehavaren. Normalt överlåts också firma tillsammans med
huvuddelen av de förmögenhetsrättigheter som bildar underlaget för rörelsen.
Förhållandena kan dock variera i hög grad. Frågan vad övergång av rörelse innebär
sätts emellertid knappast på sin spets annat än för det fall att näringsidkare,
samtidigt med att han lägger ned sin verksamhet, överlåter fuman och därmed
förbunden goodwUl åt ett håll men övriga tillgångar på andra personer, och
svaret på frågan om rörelsens samtidiga övergång blir sålunda beroende av hur
man ställer sig tiU detta fall.

Utredningen
framhåller att firma som uttrycksmedel för näringsidkarens verksamhet riktar
sig åt två olika håll, bakåt mot bl. a. leverantö-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 IO5

rerna
och framåt mot kunderna, främst konsumenterna. FörhåUandet tUl leverantörerna
påverkas inte i någon stöne utsträckning av att furman överlåts fristående
från rörelsens övriga tillgångar. Vad som här är det väsentliga är att
verksamheten under firman också i fortsättningen bedrivs inom den tidigare
branschen på vilken leverantörerna är inställda. Det är även inom denna
bransch som firman har anknytning till en viss bestämd kundkrets. För att
bevara och utnyttja det goodwillvärde som denna anknytning ger finns normalt
inte heller någon annan möjlighet än att fortsätta verksamheten inom samma
bransch. Förändras verksamheten vänder man sig tUl en kundkrets som inte har
något samband med firman i dess tidigare användning. Läget blir då detsamma som
när en ny firma antas och någon firmaöverlåtelse föreligger sålunda inte.
Används däremot firman inom samma bransch blir en överlåtelse möjlig genom att
den tidigare innehavaren upphör med sin verksamhet. Firman övergår då utan att
sambandet med leverantörer och kunder bryts. Detta innebär i själva verket att
en övergång av firman även innefattar möjlighet att fortsätta verksamheten och
att överlåtelse av furma och rörelse i ett sådant fall inte kan hållas isär utan
att överlåtelsen av firman inbegriper rörelsen. Utredningen anser därför att
lagstiftaren är berättigad att utgå från att verksamheten vid firmaöverlåtelse
övergår till så stor del som krävs för dess fortsättande. Utredningen finner
det då också naturligt att behålla den gällande firmalagens regel att
verksamhetens övergång är förutsättning för firmaöverlåtelse. I förslaget har
denna princip utformats så, att firma får överlåtas i samband med överlåtelse
av näringsverksamhet. Under uttrycket näringsverksamhet inbegrips såväl
verksamheten i dess helhet som del därav. Regeln gäller även bifirma och
sekundära kännetecken.

Frågan
om furma efter överlåtelse är ägnad att vUseleda i den nye innehavarens
verksamhet kan enligt utredningens förslag komma under bedömande både av
registreringsmyndighet och av domstol. Registrering kan sålunda vägras om
användning av den överlåtna firman kan befaras vUseleda aUmänheten, och domstol
kan förbjuda användning av firma som efter överlåtelse är vilseledande. Är
registrerad fhma vilseledande i den nye innehavarens verksamhet kan domstol
också häva själva registreringen.

Av
förslaget att rätten tiU firma i princip inte får överlåtas annat än tUlsammans
med den rörelse för vUken firman begagnas skulle enligt allmänna regler följa
att firman inte heller kan vara föremål för u t-mätning. Utredningen har dock
funnit det lämpligt att i den nya fhmalagen införa ett uttryckligt förbud mot
utmätning av furma (15 § första stycket).

Rätt
tUl varumärke får enligt varumärkeslagen inte utmätas men kan däremot ingå i
konkursbo och utan gäldenärens samtycke överlåtas av boet. Uttedningen anser
att när det gäller realfhrma hänsynen

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 106

till
gäldenären bör få stå tillbaka för borgenäremas intresse att ta firmarättens
förmögenhetsvärde i anspråk och firman bör fördenskull ingå i konkursboet.
Eftersom den i 27 § konkurslagen (1921: 225) upptagna bestämmelsen om vad som
räknas tiU konkursbo fömtsätter att sådan egendom är utmätningsbar, föreslår
uttedningen en särsldld regel av innehåll att, om firmainnehavarens egendom
avträds tiU konkurs, rätten tUl firman ingår i konkursboet. Från denna regel
görs undantag för firma som övervägande framträder som personbeteckning, dvs.
firma som innehåller firmainnehavarens eUer, i fråga om handelsbolag, bolagsmans
släktnanm. Konkursboet får dock använda firman under den tid verksamheten
fortsätts för konkursboets räkning (15 § andra stycket).

Av
de övriga nordiska förslagen innehåller de danska och norska regler om
överlåtelse av firma som motsvarar den svenska utredningens förslag. Enligt
den finska regeln som endast gäller vissa furma-subjekt får firma överlåtas
fritt.

3.9
Firmalagens sanktionssystem

Efter
mönster av motsvarande bestämmelser i varumärkeslagen föreslår utredningen ett
system av sanktioner mot överträdelser av de materiella reglema i firmalagen.
Om användning av viss firma är vUseledande, skaU domstol kunna på talan av
myndighet, organisation av näringsidkare eUer enskild person förbjuda att
firman används. Har registrering meddelats i sttid med lagens bestämmelser
eller har förhåUandena ändrats så att registrering inte längre skuUe kuima
ske, kan domstol föreskriva att registreringen skall hävas eller ändras.
Uppsåtligt intrång i armans rätt tUl firma är straffbelagt. Den som uppsåtiigen
eller av oaktsamhet har gjort sig skyldig till firmaintrång kan dömas att
betala skadestånd för den skada som har föranletts av intrånget. Både i samband
med utdömande av vite när förbud mot vilseledande firma har blivit överträtt och
på yrkande av den som har lidit firma-inträng kan domstolen förordna om vissa
säkerhetsåtgärder.

I
fråga om förbud mot användning av vilseledande firma föreslår utredningen att,
om firma efter överlåtelse är vUseledande i den nye innehavarens verksamhet,
domstol skaU kuima i den omfattning som fiimes påkallat förbjuda denne vid vite
att använda firman. Sådant förbud får också i annat fall meddelas, när firma
är vUseledande eller innehavare av firma eUer annan med hans medgivande
använder kännetecknet på sådant sätt att allmänheten vilseleds. Talan om
förbud får föras av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer och av envar som Uder
förfång av firmans användning samt av sammanslutnmg av berörda näringsidkare
(16 §).

Uttedningen
erinrar om att den har föreslagit en allmän regel om registreringshinder för
vUseledande firma. Registrering av firma som

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 107

är
vUseledande kan enligt förslaget hävas av domstol. Som skydd mot vilseledande
av allmänheten skulle emeUertid bestämmelserna bli iUu-soriska, om den som
blivit vägrad registrering av vUseledande furma eller fått en sådan
registtering upphävd skulle vara oförhindrad att därefter använda firman.
Registreringsbestämmelsema mot vUseledande behöver sålunda kompletteras med en
regel om förbud mot användning av vUseledande firma. I fråga om oregistrerade
kännetecken kan vilseledande förhindras endast genom bestämmelser om
användningen. En regel som förbjuder användning av vUseledande firma kommer att
när det gäUer de oregistrerade kännetecknen ge genereUt uttryck åt principen
om sanning i firma.

Förbud
kan avse både firma som i och för sig är vilseledande och firma som utan att så
är fallet blir vUseledande genom det sätt på vUket den används. Det senare kan
ske t. ex. genom att innehavaren vid användningen utelämnar eller döljer någon
firmabeståndsdel, varigenom återstoden av firman framhävs på ett vUseledande
sätt. Användningen behöver inte helt förbjudas, om genom ett begränsat förbud
kan förhindras att firman verkar vUseledande. Det kan t. ex. vara tiU-räckligt
att den som oriktigt använder beteckningen för viss associationsform i firman
förbjuds att begagna denna beteckning.

När
företag med firma som anger visst slag av verksamhet övergår tUl verksamhet av
annat slag blir firman i och för sig vilseledande. Men firman kan redan ha
blivit inarbetad för själva företaget så att verksamhetens art har ttätt i
bakgmnden. I dessa fall får firman inte någon vilseledande verkan eller också
upphör denna verkan relativt snabbt. Förbud kommer då inte i fråga.

Eftersom
förbudet mot vilseledande firma främst motiveras av ett allmänt intresse bör
enhgt utredningen talerätt i första hand tUlkomma företrädare för det allmänna.
Varje näringsidkare som lider förfång genom användning av vUseledande firma bör
emellertid också ha möjlighet tiU förbudstalan. I vissa fall kan flera
näringsidkare inom en bransch ha intresse av sådan talan. Hinder bör då inte
föreligga att sammanslutning av näringsidkare uppträder som kärande.

I
anslutning tiU förslaget om förbud mot vilseledande firma förordar utredningen
att domstol i samband med utdömande av vite skall kunna förordna att firma som
i strid mot förbud har anbragts på skylt, vara m. m. skaU utplånas eller ändras
så, att den inte längre är vilseledande. Om sådan åtgärd mte kan ske på annat
sätt får förordnas att egendom varpå firman anbragts skall förstöras eller
ändras (17 §).

Om
firma har registterats i strid mot firmalagen och skälet mot registrering
alltjämt förehgger, skaU enligt förslaget domstol få häva registreringen eller
föreskriva ändring av den, såvida inte rätt till firman ändå får bestå på grund
av den föreslagna regeln om verkan av firmainnehavarens passivitet. Hävande
eller ändring av re-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 108

gistrering
får också ske om iimehavaren inte längre är näringsidkare eller om firman har
förlorat sin särskUjningsförmåga eller blivit vUseledande eller om vissa andra
fömtsättningar för registrering inte längre föreligger samt om firman inte har
varit i bmk under de senaste två åren (18 §). Talan om hävande eller ändring
får föras av envar som lider förfång av registreringen samt i vissa fall när
allmänna intressen är berörda även av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer och
av sammanslutning av berörda näringsidkare (19 §).

Utredningen
erinrar om att det inte är möjligt att i samband med registreringen av firma
företa någon fullständig administrativ prövning av alla de villkor som måste
uppställas för en giltig firmarätt. Man får därför räkna med att firma
emellanåt blir registrerad fastän den inte uppfyller alla sådana villkor.
Oriktiga registreringar kan också komma till stånd av förbiseende. Ibland måste
osäkerhet förehgga om beviljad registrering i det särsldlda fallet är uttryck
för en riktig tUlämpning av lagen. Med hänsyn till dessa förhållanden är det
nödvändigt att möjlighet finns tUl prövning i efterhand av registrerings
gUtighet. Denna prövning bör enligt utredningen av rättssäkerhetshänsyn
förbehållas domstol. Om firma har registrerats i strid mot lagens föreskrifter
bör domstol liksom i motsvarande fall enligt vammärkeslagen kunna häva registreringen.
När ogiltighetsgrunden hänför sig endast till viss beståndsdel av firma bör det
emellertid vara möjligt att begränsa ogiltighetsförkla-ringen tUl denna
beståndsdel. Av praktiska skäl bör domstol i vissa fall, där firma skall
upphöra, kunna sätta ny firma i stället för den gamla.

Firmarättens
subjekt skall vara näringsidkare. När firmainnehavaren förlorar denna egenskap
utslocknar sålunda även hans rätt att ha firma och om firman är registrerad
bör fördenskull registreringen kunna hävas. Om registreringen fick hållas vid
kraft kunde detta utnyttjas till att kräva ersättning för rätt till
registrering av ny firma. Regeln bör inte tUlämpas vid ett mera tillfälligt
avbrott i verksamheten utan endast om firmainnehavaren stadigvarande har
upphört att vara näringsidkare.

Om i
firma ingår ord, varmed det efter hand har blivit vanligt att beteckna rörelse
eller verksamhet av viss art, kan det tänkas att detta ord förlorar sin
särskUjningsförmåga, dvs. bli degenererat. En sådan utveckling kan i praktiken
förekomma i fråga om nybildade fantasibeto-nade verksamhetsord, t.ex. av typen
snabbköp. Om firma enbart består av ett ord som har degenererat, kan detta vara
till hinder för andras rörelsefrihet och utredningen har därför ansett en
bestämmelse om de-generation av firma vara påkallad.

Firma
kan efter registreringen ha blivit vUseledande på grand av att företaget
överlåtits till ny innehavare eller till följd av väsentlig förändring i fråga
om arten av den verksamhet för vilken firman registrerats. I sådant faU kan
enligt utredningens förslag registrerhigen hävas eller ändras.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 109

Beträffande
förslaget om användningstvång, dvs. att registrering får hävas om firma inte
har varit i brak under de två senaste åren, anför utredningen att i svaren på
den år 1952 utsända enkäten med endast några undantag förordades att firmarätt
för sitt fortbestånd skulle vara beroende av att firman används. Enligt
utredningens mening är rättsskydd genom registrering inte befogat om firman
inte kommer till användning för sitt ändamål. Den utsträckning i vilken
särskilt handelsregistren till hinder för näringslivet belastas av firmor för
företag som har upphört eller aldrig igångsatts bekräftar detta. Ett användningstvång
kan bidra till att dessa s. k. döda firmor avlägsnas ur registren. Enligt
förslaget legaliseras liksom i varumärkeslagen en modifierad form av användningstvång.
Underlåtenhet att använda firman under viss tid får utgöra hävningsgmnd. Tiden
har bestämts till två år. Det finns enligt utred-tungen knappast något legitimt
behov av en längre tidsfrist, när firma registreras som förberedelse till en
blivande rörelse eller firmaanvändningen upphör vid rörelses nedläggande eller
omorganisation. Därför har inte heller föreslagits någon motsvarighet till
föreskriften i 25 § andra stycket varumärkeslagen att hävande inte sker om
varumärkesinnehavaren visar skäl för sin underlåtenhet att använda märket.
Denna bestämmelse infördes av riksdagen dels av hänsyn till behovet av s. k.
förrådsmärken, främst inom läkemedelsindustrin, och dels för att det skulle
bli klart att vammärkeslagen på denna punkt inte stod i strid med Pariskonventionen.

Påföljder
för firmaintrång är enligt utredningens förslag dels straff, dels skadestånd.
Om någon uppsåtligen gör intrång i rätt till kännetecken enhgt de allmänna
bestämmelserna i förslaget (firmaintrång), skall han straffas med böter eller
fängelse i högst sex månader. Brottet får åtalas av allmän åklagare endast om
målsägande anger det tUl åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat från
allmän synpunkt (21 §). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig
tUl firmaintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast
ringa oaktsamhet, får ersättningen jämkas därefter (22 §). Till de föreslagna
bestämmelserna anknyter vissa regler av processuell natur, bl. a. om
preskription av talan (24 §) och om säkerhetsåtgärder av liknande slag som de
utredningen föreslår i anslutning till bestämmelserna om förbud mot användning
av vilseledande firma (25 §).

Enligt
gällande rätt kan intrång i rätt till furma medföra straff endast när firman är
inarbetad, varvid 9 § lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens blir
tillämplig, eller när den används av annan som varukännetecken i strid med
vammärkeslagen. Vid firmaintrång bör emellertid enligt utredningen tUlämpas ett
enhetligt sanktionssystem. Straff bör inträda vid intrång vare sig firman är
registrerad eller endast inarbetad och vare sig den obehörigen används som
varukännetecken eller på annat sätt. Straffpåföljden bör i firmalagen liksom i
vammärkes-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 110

lagen
begränsas tUl uppsåthg gärning. Den föreslagna straffskalan
överensstämmer med den i vammärkeslagen föreskrivna.

Firmauitrång
är enligt förslaget angivelsebrott och målsägande kan själv väcka åtal endast
om han har angett brottet och åklagaren beslutat att åtal inte skall äga rum.
Målsäganden blir sålunda i ansvarsfrågan beroende av åklagarens
ställningstagande vilket enligt utredningens uppfattning inte torde medföra
större olägenheter, eftersom allmänt åtal i regel kommer i fråga endast i
grövre och mera uppenbara fall.

I
fråga om skadestånd anför utredrungen att vid uppsåtiigt firmaintrång i
överensstämmelse med allmänna skadeståndsrättsliga principer hela skadan bör
ersättas. Även skada som har vållats av oaktsamhet bör medföra
ersättningsskyldighet, och denna skyldighet bör i enlighet med gällande regler
for skadeståndsansvar inom immaterialrätten omfatta all skada. I praktiken kan
uppsåtiigt firmaintrång vara svårt att påvisa och för säkerstäUande av
firmainnehavarens rätt krävs därför främst en allmän regel att vid oaktsamt
intrång fullt skadestånd kan utkrävas. TUl förekommande av obilliga verkningar
bör dock enligt utredningen jämkningsmöjhgheter finnas vid intrång som har
skett av ringa oaktsamhet. Någon ersättningsskyldighet vid intrång som begås
utan uppsåt eller oaktsamhet föreslås inte.

Uppsåtiigt
intrång innebär normalt att den som har gjort sig skyldig tUl intrånget har
haft faktisk vetskap om den andra firman. Oaktsamhet föreligger om han med
iakttagande av vanlig uppmärksamhet bort äga kännedom om att en ensamrätt
fanns. Den som gör intrång i rätt till registrerad firma kan i regel inte
freda sig under hänvisning till bristande vetskap om firman. Det bör normalt
anses oaktsamt att ta firma i bmk utan att dessförinnan undersöka om den är
registrerad för annan. Någon allmän skyldighet att håUa reda på andras
oregistrerade kännetecken kan däremot inte uppställas. Kan inarbetning styrkas
i intrångsmålet torde dock invändning om bristande kännedom inte böra tUlmätas
större betydelse. Gränsen mellan intrång av oaktsamhet och ursäktligt intrång
kan vara svår att ange t. ex. när frågan huravida intrång föreligger är
beroende av så svårbedömda faktorer som graden av inarbetande eller av
förväxlingsbarhet. Om helt skadestånd alltid skulle utgå vid oaktsamhet kunde
domstolarna därför tUl förebyggande av obiUiga verkningar bli alltför benägna
att konstraera gränsfall som utesluter ersättningsskyldighet. En sådan
utveckling kunde undergräva firmarättens värde och domstolarna har därför
enligt förslaget fått möjlighet att jämka skadeståndet i fall av ringa
oaktsamhet.

Utredningen
påpekar att den skada som tillfogas firmainnehavaren vid firmaintrång kan bli
mera omfattande än om enbart vammärkesin-trång skulle föreligga, eftersom den
obehörige bmkaren angriper hela den goodwUl som för företaget förkroppsligas av
dess firma. Om intrånget ansågs enbart ha karaktären av varamärkesintrång
skulle detta kunna betyda att firmainnehavaren inte får hela sin skada ersatt.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 111

Utrednmgen
påpekar att inom firmarätten fastställelsetalan synes kunna bU aktuell dels
humvida rätt tUl firma består eller inte och dels humvida visst förfarande
utgör intrång i sådan rätt. Sistnämnda typ av faststäUelsetalan omfattas inte
av rättegångsbalkens bestämmelse om sådan talan. Det har ansetts behövligt att
i vammärkeslagen och nanmlagen ta upp en specialregel angående motsvarande fall
inom dessa lagars tUlämpningsområden och därvid har det ansetts praktiskt att,
även om den först angivna typen av talan kunde ske med stöd av rättegångsbalken,
omnämna båda typema. Utredningen anser att motsvarande gäller firma och
föreslår att talan om faststäUelse, humvida rätt tiU firma består eller inte
eller om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller inte, får tas upp
till prövning av domstol om ovisshet råder om förhållandet och denna länder
käranden till förfång (27 §). Bestämmelsen avser liksom motsvarande paragraf i
vammärkeslagen både positiv och negativ faststäUelsetalan och är tUlämplig i
fråga om alla slags kännetecken på firmarättens område, registrerade såväl som
oregistrerade.

De
övriga nordiska förslagen avviker i flera hänseenden från det svenska i fråga
om sanktionssystemet. Av principiellt intresse är främst att enligt de finska
och norska förslagen finns möjlighet att vid firmaintrång utverka domstols
förbud mot att intrånget fortsätts eller upprepas. Förbudstalan kan väckas vare
sig intrånget har skett i god tro eller inte. Svensk rätt medger som regel inte
att ett tUl förbud knutet vite föreläggs, när det förfarande mot vilket
förbudet skulle rikta sig är straffbelagt. I vammärkeslagen har det inte
ansetts befogat att göra avsteg från denna aUmänna regel. Med hänsyn härtUl har
utredningen inte kunnat ansluta sig till tanken att vid firmaintrång även
medge en ahmän rätt till förbudstalan. Om intrång har skett i god tro torde
enligt utredningen en fastställelsetalan i stort sett fylla samma funktion för
firmairmehavaren som en förbudstalan. EnskUd part har också möjlighet att föra
förbudstalan om firmors förväxlingsbarhet kan föranleda att även allmänheten
vilseleds.

Enligt
de övriga nordiska förslagen kan registrering av firma hävas av domstol under
hknande föratsättningar som enligt det svenska, med det undantaget att det
norska förslaget inte innehåller någon bestämmelse om att domstol kan häva
registrering på gmnd av att firman inte används. Enligt det norska förslaget
kan registerföraren avföra en registtering, om firman inte har tagits i bmk
inom två år efter registreringen eller om verksamheten har upphört. I
sistnämnda fall kan firmairmehavaren förbehålla sig att inom två år, i
undantagsfall fyra år, efter det att verksamheten har upphört få börja ny
verksamhet under samma firma. Regeln om användningstvång i det danska förslaget
bygger på andra tidsgränser. Ibruktagande av firma skall sålunda ske inom ett
år och användning av ibruktagen firma kan underlåtas under tre år.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 112

Enligt
svensk rätt kan straff endast drabba fysiska personer. I det danska förslaget
där straffet är maximerat till böter har emellertid intagits en särskild
bestämmelse enligt vilken även juridisk person kan åläggas bötesstraff. Det
finska förslaget begränsar liksom det danska straffsatsen till böter medan
frihetsstraff kan ådömas också enligt det norska förslaget. Enligt det danska
förslaget kan åtal väckas endast av målsägande medan de finska och norska
förslagen även medger allmänt åtal efter angivelse av målsäganden.

Uppsåtligt
eller av oaktsamhet begånget intrång medför även enligt de andra nordiska
förslagen skyldighet att ersätta skada som har uppkommit genom intrånget. I de
danska och norska förslagen ersätts även firmaintrång i god tro i den
utsträckning som finnes skäligt, dock inte utöver den vinning som intrånget har
medfört. Det finska förslaget innehåller en jämkningsregel liknande den
svenska för fall av intrång som har skett av ringa oaktsamhet. I dansk och
norsk lagstiftning är begreppet ringa oaktsamhet inte brukligt.

3.10
Handelsregister

Som
tidigare har nämnts lägger utredningen fram ett särskilt förslag till lag om
handelsregister. Sådant register skall i princip föras länsvis och länsstyrelsen
blir registreringsmyndighet. Här skall förslagets innebörd beträffande rätt
och skyldighet att söka registrering i handelsregister redovisas. Övriga
frågor som rör den föreslagna lagen kommer att behandlas i specialmotiveringen.

Enligt
gällande lag föreligger ett samband mellan rätten att införas i
handelsregister och skyldigheten att göra anmälan för registrering. Endast den
näringsidkare som är registreringsskyldig anses i princip kunna ha firma och
vara subjekt för firmarätt i egentlig mening. Kretsen av de
registreringsskyldiga näringsidkarna bestäms genom skyldigheten att föra
handelsböcker. Envar som vUl idka näringsverksamhet vilken medför sådan
skyldighet skall anmäla sin firma tUl handelsregistret. Från denna
anmälningsskyldighet undantar lagen dock åtskilliga grupper av näringsidkare,
som är upptagna i andra register. Kretsen av de till handelsregistret
anmälningsskyldiga begränsas därigenom till enskUda näringsidkare och
handelsbolag. Bland dessa kategorier görs undantag även för fartygsredare och
rederier. Vidare gäller att enkelt bolag efter ansökan av bolagsmännen kan
införas i handelsregister. Enkelt bolag är inte juridisk person och har ingen
firma. Genom registreringen övergår emellertid det enkla bolaget tiU att bli
handelsbolag och blur i denna egenskap underkastat firmalagens bestämmelser.
För det genom registrering tUl handelsbolag förvandlade enkla bolaget
föreligger alltid bokföringsskyldighet.

Utredningens
förslag tUl ny firmalag innebär att firmarätt skaU tUl-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 113

komma
inte bara den som är bokföringspliktig utan varje näringsidkare, dvs. envar som
yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. I fråga om förvärv av
firmarätt inför förslaget dessutom en betydelsefull nyhet genom att i princip
knyta uppkomsten av sådan rätt tUl registrering. Förslaget till ny firmalag
vidgar sålunda kretsen av firmasubjekt och ger samtidigt möjlighet tUl
frivillig registrering av firma, vilket bUr av betydelse framför allt för de
inte bokföringsskyldiga enskUda näringsidkarna. De nya reglerna omfattar även
stiftelser och ideeUa föreningar som driver näringsverksamhet. Som följd av den
vidgade möjligheten att registrera firma föreslås i lagen om handelsregister en
allmän bestämmelse om att i sådant register införs enskild näringsidkare och
handelsbolag samt stiftelse och ideell förening som idkar näring.

Som
fömt nänmts motsvaras rätten till firmaregistrering enligt gällande lag av en
skyldighet att göra anmälan till handelsregistret. Denna skyldighet är
straffsanktionerad. Den har ansetts motiverad av näringslivets och allmänhetens
krav på att få tUlgång tUl vissa upplysningar om köpmannen och hans verksamhet.
Utredningen framhåller att braket att registtera firma numera har trängt
igenom fullständigt bland de registreringspliktiga näringsidkama. Det är också
mycket vanligt att näringsidkare som inte är bokföringsskyldig anmäler sig för
registrering i handelsregister för att få sin firma publicerad och skyddad.
Denna utveckling innebär enligt utredningen en viss garanti för att
registrering i en från allmän synpunkt önskvärd omfattning kommer tiU stånd
även utan att registreringsplikt föreskrivs i lag. Genom att fumarätteiis
uppkomst enligt förslaget knyts tUl registrerhigen torde dessutom intresset
för registrering komma att öka avsevärt på grand av de fördelar i
skyddshänseende som registreringen ger. Utredningen påpekar vidare att det i
praktiken knappast går att effektivt kontrollera att registteringsskyldigheten
fullgörs. Särskilt gäller detta den stora gmppen av enskUda näringsidkare.
Utredningen har därför funnit att registreringsplikten i prmcip bör kunna
avskaffas. Undantag görs dock för handelsbolag. Lagen om handelsbolag och enkla
bolag torde nämligen fömtsätta att vissa uppgifter om handelsbolag finns tillgängliga
i offentligt register, bl. a. uppgifter om bolagsmans behörighet att företräda
bolaget, om vilken eller vilka av bolagsmännen som är kommanditdelägare och om
beloppet av varje kommanditdelägares utfästa insats. Vissa regler om enkla
bolag torde också ha som förutsättning att handelsbolag är mtaget i
handelsregister.

3.11
Följdlagstiftnmg m. m.

Den
gällande firmalagen innehåUer utom bestämmelser om firma och handelsregister
även regler om prokura. Prokura är som tidigare har antytts en alhnän handelsfullmakt
som ger den befullmäktigade,

8
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 114

prokuristen,
rätt att i allt vad som hör tiU fullmaktsgivarens rörelse handla på dennes
vägnar och teckna hans firma.

Utredningen
lägger fram förslag till en särskild lag om prokura. Förslaget ersätter de i
gällande firmalag upptagna materieUa reglema om prokura, vilka är av
avtalsrättslig natur. Föreskrifter om anmälan av prokura till handelsregister
upptas i förslaget till lag om handelsregister.

Utredningen
framhåller att bestämmelsema om prokura utgör ett komplement tiU de allmänna
fullmaktsreglerna i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område (avtalslagen). De allmänna reglerna är tiUämpliga
på registrerad prokura i den mån de inte strider mot de särskUda bestämmelserna
om prokura, Äi' prokura inte registrerad, gäller de allmänna reglerna i sin
helhet. De materiella föreskrifterna om prokura kan enligt utredningen inte
utan särsldld utredning överflyttas tUl avtalslagen. De bör därför sammanföras
i en särskUd lag, vUken får ses som ett provisorium i avvaktan på en revision
av avtalslagen. En viss omarbetning av reglerna har skett för att anpassa dem
till de föreslagna lagarna om firma och handelsregister.

Utredningen
föreslår att gällande firmalag upphävs genom en särskUd lag. I denna lag
föreskrivs också att hänvisning i annan lag eller författning tUl föreskrift i
den upphävda lagen, som ersätts genom bestämmelse i någon av de nya lagarna om
firma, handelsregister och prokura, i stället skaU anses gälla den nya
bestämmelsen.

I 52
§ varumärkeslagen finns en föreskrift om obehörig användning i vissa fall av
annans firma som vamkännetecken. Paragrafen har varit avsedd att gälla till
dess firmarätten blir tillfredsställande reglerad, och utredningen föreslår att
den upphävs i samband med att den nya firmalagen antas.

Utredningen
föreslår vidare, att 9 § lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens
samt därtiU hänförliga regler om talerätt i 11 § upphävs. Förstnämnda lagram
ger firma och andra för näringsverksamhet använda kännetecken visst skydd på
gmnd av inarbetning. Regeln är dock inte tillämphg om kännetecknet åtnjuter
skydd enligt vammärkeslagen eller koUektivmärkeslagen. Utredningens förslag
till firmalag innebär att det i lagen mot Ulojal konkurrens reglerade firmaskyddet
överförs tUl firmalagen och utvidgas till att motsvara vad som redan gäller i
fråga om vamkännetecken.

Utredningen
förordar vidare ändringar i ett antal författningar inom associationsrätten,
bl. a. i lagama om aktiebolag, ekonomiska föreningar, försäkrhigsrörelse,
bankrörelse och sparbanker. Till större delen är dessa ändringar betingade av
den nya firmalagens tillkomst. Ändringarna tar i stor utsträckning formen av
direkta hänvisningar till firmalagen. Detta gäller framför allt registrering av
firma, firmateckning,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 115

hävande
och ändring av registterad firma samt avförande av fhma ur register.

Åtskilliga
associationsrättsliga lagar innehåller föreskrifter om förbud mot användning i
firma av vissa beteckningar som kan vara vilseledande samt regler som
förbehåller vissa beteckningar för särskUda rättssubjekt. Enligt utredningen
bör föreskrifter av angivet slag tas bort, eftersom de ersätts av allmänna
regler om förbud mot vilseledande firma i förslaget tUl firmalag. Vidare
föreslås att särlagstiftningens bestämmelser om förväxlingsskydd ändras så att
de får karaktären av ordningsföreskrifter att firma skaU skilja sig från annan
i samma register förat införd firma, även om firmorna inte avser verksamhet av
samma eller liknande slag.

Särskilda regler föreslås
om bifirma för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Föreskrifter införs vidare
om att bolagsordning, stadgar etc. samt vederbörande register skall innehålla
uppgift om verksamhetens geografiska omfattning och om översättning av firma.

I
den associationsrättsliga speciallagstiftningen saknas uttryckliga bestämmelser
om handläggningen hos registreringsmyndigheten när ansökan eller anmälan är
ofullständig eller av annat skäl inte kan leda tUl registrering utan
komplettering. Utredningen föreslår att sådana bestämmelser införs.

Utredningen
föreslår slutligen vissa ändringar i fråga om besvärsväg för en del ärenden som
innefattar firmaprövning. Enhgt lagarna om varumärke, namn och patent är
patentverkets besvärsavdelning överinstans. När motsvarande ordning har
införts beträffande mönsterskydd, faller av de registreringsärenden som
handläggs i patentverket endast ärenden angående aktiebolags- och
filialregistren utanför besvärsavdelningens kompetens. Eftersom det är
önskvärt att alla inom patentverket handlagda ärenden får likartad behandling,
bör enligt utrednmgen besvärsavdelningen vara överinstans även i fråga om
ärenden som hör till aktiebolags- och fUialregistren.

Lagarna
om jämvägsaktiebolag (1911: 53 s. 1), försäkringsrörelse, bankrörelse,
sparbanker, jordbmkskasserörelsen och kreditaktiebolag (1963: 76) innehåller
bestämmelser om att bolagsordning, reglemente eller stadgar skall godkännas
eUer stadfästas antingen av Kungl. Maj:t i statsrådet eller av
tillsynsmyndighet, vars beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t i statsrådet.
Prövningen innefattar bl.a. en granskning av firman. Den administrativa
prövning som skall ske på grandval av den föreslagna firmalagens bestämmelser
innebär emellertid enligt utredningen en rättstillämpning av sådan art att
regeringsrätten bör vara sista instans. Utredningen föreslår därför att
nyssnämnda lagar ändras så, att firmafrågor undantas från den prövning som
skall göras av Kungl. Maj:t i statsrådet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 116

4
Sveriges Jordbrukskasseförbunds framstäUning

Enligt
1 § tredje stycket lagen om jordbrukskasserörelsen är jordbrakets
kreditkassor, dvs. jordbmkskassor och centralkassor för jord- brakskredit, samt
jordbrukskasserörelsens riksorganisation (Sveriges Jordbrukskasseförbund),
organiserade som ekonomiska föreningar och underkastade bestämmelserna i lagen
om ekonomiska föreningar, om annat inte anges i lagen om jordbmkskasserörelsen.

I
4 § lagen om jordbrukskasserörelsen finns bestämmelser om firma. Jordbmkskassas
firma skall innehålla ordet "jordbmkskassa" och centralkassas firma
skall innehålla uttrycket "centralkassa för jordbrukskredit". Firma
behöver inte innehålla orden "ekonomisk" och "förenhig"
eller förkortningen "ek. för.". Annan förening än sådan som avses i
lagen om jordbmkskasserörelsen får inte i sin firma eUer annars vid beteckning
av rörelsen använda ordet jordbmkskassa eller uttrycket centralkassa för
jordbmkskredit eller ordet jordbrukskreditkassa.

Enligt
2 § lagen om bankrörelse är det förbjudet för annan än riksbanken,
bankaktiebolag, postbanken, sparbank, Sveriges allmänna hypoteksbank och
Sveriges investeringsbank aktiebolag att i sin firma använda ordet bank.
Vidare anges i paragrafen att bara dessa företag samt jordbrukets kreditkassor
får i övrigt använda ordet bank vid be-tecknmg av affärsrörelse.

Möjligheten för jordbmkets
kreditkassor att använda ordet bank som beteckning på rörelsen tUlkom i samband
med 1968 års översyn av banklagstiftningen (prop. 1968: 143, BaU 1968: 60,
rskr 1968: 368). Jordbrukskasseförbundet begärde i det sammanhanget att också
kreditkassa skulle få rätt att använda ordet bank i sin firma eller i övrigt
vid beteckning av rörelsen. Chefen för finansdepartementet fann att den i
propositionen föreslagna samordningen av bankinstitutens rörelseregler gjorde
det angeläget att Icreditkassorna i likhet med övriga bankinstitut fick begagna
ordet bank som beteckning på rörelsen. Däremot ansåg han anledning inte finnas
att då medge kreditkassa att ta in ordet bank i sin firma. Om en ny
firmalagstiftning, grundad på firmautredningens förslag, gav anledning tUl det,
var departementschefen emeUertid beredd att pröva om denna fråga (prop. 1968:
143, s. 225).

Jordbrukskasseförbundet
har ånyo hemställt om att jordbmkets kreditkassor skall få rätt att använda
ordet bank i sina firmor. Förbundet har härvid erinrat om att det i
konkunenshänseende innebär betydande fördelar, såväl kostnads- som
marknadsmässigt, för ett företag att i sin firma och i övrigt utåt kunna
uppträda under en benämning som allmänheten omedelbart identifierar med en
viss form av verksamhet. Med en aldrig så omfattande upplysningsverksamhet kan
inte samma effekt uppnås som om verksamhetens art framgår redan av firman.

Förbundet
har framhåUit att förbundet har hos patentverket erhåUit

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 117

registrering
av två olika figurmärken. I dessa ingår den inom jordbrukskasserörelsen
lanserade benämningen "Föreningsbanken", i det ena fallet tUlsammans
med det lagfästa begreppet "Jordbrukskassan". Sammansättningen
Föreningsbanken Jordbrukskassan har därefter konsekvent använts i rörelsens
marknadsföring. Hos en betydande del av allmänheten uppfattas dessa båda
begrepp numera som identiska. Genom denna frekventa användning torde numera ha
uppnåtts den ensamrätt tUl benämningen "Föreningsbanken" som
registreringen i och för sig inte kan åstadkomma. Möjligheten att i
marknadsföringen använda beteckningen "Föreningsbanken" har
säkerhgen bidragit tUl ett ökat inflöde av kapital till kreditkassoma från
grapper utanför lantbruksnäringen. Inom jordbmkskasserörelsen har man
emellertid aUt starkare, i takt med rörelsens expansion, upplevt förbudet för
kreditkassoma att i sin firma använda ordet bank som ett avsevärt hinder i
marknadsföringssammanhang. Förutom de konkurrensbegränsande effektema av
förbudet utgör detta en praktisk olägenhet. Det är nämligen svårt att avgöra om
beteckningen föreningsbank i marknadssammanhang kan uppfattas som firmanamn
eUer som en beteckning på verksamheten. Någon vägledande praxis på detta område
synes inte finnas, vUket är ägnat att skapa viss rättsosäkerhet.

Framställningen behöver
enligt förbundets menmg bara leda tUl mindre ingrepp i gällande lagstiftning.
Förbundet ifrågasätter nämligen inte någon ändring av den i 4 § lagen om
jordbmkskasserörelsen stadgade skyldigheten för kreditkassor att i sina firmor
använda orden "jordbmkskassa" resp. "centtalkassa för
jordbrakskredit". De av förbundet önskade lagändringarna syftar endast tUl
att anpassa firmanamnet till såväl den bankverksamhet som faktiskt bedrivs som
den associationsform under vUken rörelsen utövas. För förbundet framstår det
som en inkonsekvens att kassoma, som driver bankrörelse och har rätt att göra
detta under beteckningen bank, inte också skall få ha ordet bank i sin firma.
Denna inkonsekvens spelade mindre praktisk roll när rörelsen drevs under
kassabeteckningen. Numera är den besvärande och otUlfredsstäUande från olika
synpunkter. Den föreslagna lagändringen skulle innebära möjlighet att
inregisttera en firma som exempelvis "Föreningsbanken i Göteborg
jordbmkskassa" eller "Föreningsbanken för Mellersta Sverige
centtalkassa för jordbmkskredit". Förbundet hemställer därför att 2 §
lagen om bankrörelse och 4 § lagen om jordbmkskasserörelsen ändras så att även
jordbmkets kreditkassor får rätt att i sina firmor använda ordet bank.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 118

5
Remissyttrandena

5.1
Huvuddragen av förslaget

Flera
remissinstanser understryker behovet av en modern lagstiftning på området. Svea
hovrätt anför att en ändamålsenlig utveckhng, särskUt i fråga om den s.k.
materieUa firmarätten, visserligen har kunnat äga rum i rättspraxis men att
firmaskyddet saknar närmare reglering i lag. Det gällande systemet med
uppdelning av firmaregistreringen på ett stort antal skUda register, centrala
och lokala, kan också betraktas som otillfredsställande. En allmän översyn och
modernisering av firmalagstiftningen har därför framstått som påkallad. Inte
minst sedan praktiskt taget hela immaterialrättslagstiftningen i övrigt numera
blivit genomarbetad finner hovrätten det önskvärt att även firma-rätten
underkastas en lagreform. Enligt KF är det i den marknadsföring som sker i det
moderna samhället nödvändigt att företag och produkter effektivt
individuahseras och kan särskiljas från andra företag inom branschen och deras
produkter. Detta sker genom såväl firman som va-ramärket. Förbundet instämmer i
utredningens uttalande att firman har förmåga att stimulera en verksam
konkurrens mellan företagen. Förbundet erinrar om att genomgripande
förändringar har skett i fråga om produktion och varadistribution sedan den
gäUande firmalagen började till-lämpas och framhåller att de kommersiella
kännetecknen, firman såväl som vammärket, därigenom har fått långt stöne
betydelse än de tidigare haft. De nuvarande lagreglerna har enligt förbundet i
stor utsträckning kommit att framstå som föråldrade och i behov av
komplettering. Industriförbundet framhåller att firma och vammärke har fått
allt större betydelse som individualiseringsmedel genom konsumenternas stigande
behov av vägledning i sitt val meUan konkurrerande företag och produkter.

Flera
remissinstanser konstaterar att utredningens förslag i stort sett innefattar en
kodifiering av den rättsbUdning på firmarättens område som har ägt rum i
rättspraxis. Apotekarsocieteten anför att detta knappast minskar behovet av en
lagfäst ordning på detta viktiga rättsområde, vars betydelse synes vara i
tilltagande.

Om
utredningens förslag i stort uttalar Handelskamrarnas nämnd att den materia
utredningen har haft att bearbeta är svår-tiUgänglig och svåröverblickbar men
att resultatet i väsentliga delar torde motsvara önskemålen inom det svenska
näringslivet. Advokatsamfundet anför som ett sammanfattande omdöme om
utredningens förslag att de fömtom att de fyller ett stort behov är
utformade på ett sätt som i stort sett måste anses motsvara vad en modern
lagstiftning pä området bör innehålla, även om samfundet i vissa hänseenden
har funnit skäl tUI anmärkningar. KF hälsar betänkandet med stor
tillfredsställelse. Förbundet delar utredningens uppfattnmg att skyddet för
firma uppbärs

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 119

av
både enskilda och allmänna intressen och att dessa intressen i allt väsentligt
väl harmonierar med varandra. Förbundet anser att utredningens förslag är väl
ägnat att läggas tUl gmnd för ny lagstiftning. Patentverket förklarar sig så
gott som genomgående kunna ansluta sig tiU de förslag som utredningen har lagt
fram. Pris- och kartellnämnden påpekar att den föreslagna firmalagstiftningen,
betraktad som instmment i varuidentifieringen, är av visst intresse för
konsumentupplysningen. Även om det är svårt att beräkna olika lagreglers effekt
i sammanhanget förefaller det nämnden som om den föreslagna nya ordningen
skulle kunna få gynnsamma verkningar från konsumentupplysningssynpunkt genom
förbättrad individualisering av företagare och deras produkter. Nämnden ställer
sig därför positiv tUl utredningens förslag. AUmänt positiva omdömen uttalas
också av bl.a. kommerskollegium, länsstyrelserna i Blekinge, Älvsborgs,
Örebro, Västmanlands och Västernorrlands län, bostadsrättskommittén,
Industriförbundet, Svensk industriförening. Köpmannaförbundet, Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd och Svenska industriens
patentingenjörers förening. I flera yttranden förklaras uttryckligen att
utredningens förslag i huvudsak lämnas utan erinran, ibland med hänvisning
till de synpunkter vederbörande remissinstans har att företräda. Hit hör svaren
från bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsverket, länsstyrelserna i
Stockholms, Jönköpings, Kalmar samt Göteborgs och Bohus län, många
handelsregisterförare. Exportföreningen, Lantbruksförbundet och SACO.

Utredningens
förslag till disposition av firmalagstiftningen föranleder synpunkter i en del
yttranden. Länstyrelsen i Södermanlands län finner förslaget ändamålsenligt
och praktiskt och anför att man synes kunna vinna behövlig lagteknisk
överskådlighet genom att ersätta lagen om handelsregister, firma och prokura
med tre särskUda lagar. Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelserna i
Östergötlands och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter
däremot om man bör spjälka upp innehållet i gällande firmalag på tre särskilda
författningar och framhåller att åtminstone för länsstyrelsernas del kan
föratses att reglerna för firma och för handelsregister ständigt kommer att
tUlämpas parallellt. Apotekarsocieteten ifrågasätter om man inte borde
överväga att sammanfoga hela materialet till en enda lag.

Beträffande
den föreslagna firmalagen understryker patentverket betydelsen av att denna
har fått karaktären av en allmän firmalag med uppgift att reglera firmaskyddet
för alla slag av näringsidkare. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i
Gävleborgs län och Lantbruksförbundet.

Några
remissinstanser uttalar sig allmänt om den anslutning till varumärkeslagen som
förslaget till firmalag har fått. Enligt riksåklagaren ter det sig med hänsyn
till det nära sambandet meUan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 12o

fkmarätt
och vammärkesrätt angeläget att regelsystemen på dessa båda rättsområden
samordnas, och uttedningens förslag tUl firmalag synes väl ägnat att läggas tUl
gmnd för lagstiftnuig. Patentombudsföreningen uttalar att betänkandet är
resultatet av ett synnerligen förtjänstfuUt arbete och pekar därvid särskilt på
den långtgående anpassning till varumärkesrätten som föreslås, en förändring
som föreningen livligt tUlstyrker. Svea hovrätt (majoriteten) däremot säger sig
visserligen inte vilja ifrågasätta att firma och vammärke i följd av bådas
karaktär av kännetecken har åtskUliga gemensamma drag och i praktiken också ett
visst gemensamt område där det kan vara svårt att skilja dem åt. Hovrätten
förklarar sig dock inte ha blivit helt övertygad om att det är ändamålsenhgt
att bygga upp en aUmän fhrmalag i så nära överensstämmelse med varumärkeslagen
som har skett i utredningens förslag. Den starka anknytning till
varumärkesrätten som präglar förslaget kan komma att undanskymma specieUa
förhåUanden beträffande olika slag av firma, exempelvis firma för
firmapUktiga företagare och för andra, och firma torde vidare, genereUt sett,
inte ha samma ekonomiska betydelse som varamärke. Vid det fortsatta
lagstiftningsarbetet bör därför enligt hovrättens mening ytterligare
uppmärksamhet ägnas åt firmas särsldlda funktioner och de särskUda intressen
som här gör sig gällande. Enligt Handelskamrarnas nämnd råder det inte delade
meningar om att firma och varumärke har många gemensamma funktioner och
egenskaper. Genom en enhetlig lagstiftning inom de olika immaterialrättsliga
områdena uppnås den fördelen att rättspraxis inom ett område kan bli vägledande
även inom ett annat. Härigenom kan en mer innehållsrik praxis och så småningom
fullständigare kartläggning av de olika rättsområdena åstadkommas än vad som
annars skulle ha blivit fallet. Den principieUa utgångspunkten att utforma
firmalagen efter mönster av vammärkeslagen bör emellertid enligt nämndens mening
hite få kännas så bindande att andra lösningar än sådana som förekommer i
varumärkeslagen förkastas huvudsakligen med hänvisning till önskemålet om
likhet. Vid lagstiftningens utformning måste även beaktas vad som skUjer firma
från varumärke i funktionellt hänseende. I utredningens betänkande konstateras
att firma som individualiseringsmedel har en viktig uppgift även på det
offentiigrättsUga planet. På skilda stäUen lämnas synpunkter även på andra
funktioner hos firma. Däremot saknas en sammanfattande redogörelse för och en
inträngande analys av dessa. En sådan analys skulle enligt nämnden ha gjort det
lättare att bedöma om praktiska ölägenheter kan komma att uppstå vid
tiUämpningen av förslaget. Med frågan om firmas ohka funktioner sammanhänger
dessutom frågan om vUka beteckningar och kännetecken i övrigt som av
funktionella skäl lämpligen bör regleras inom en firmalags ram. Liknande
synpunkter anförs av Industriförbundet.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 121

En
annan fråga där delade meningar råder bland remissinstanserna gäller resultatet
av det nordiska samarbetet (de danska, finländska och norska förslagen var dock
endast preliminära när remissvaren lämnades). Kommerskollegium anser det
betydelsefullt att lagförslagen i de olika länderna i väsentliga delar stämmer
överens. Handelskamrarnas nämnd finner det särsldlt tillfredsstäUande att man
har lyckats uppnå en betydande grad av enighet inom Norden men anför att
eventueUa möjligheter tiU ytterligare sammanjämkning av de nordiska förslagen
bör tiUvaratas. Liknande synpunkter framförs av Köpmannaförbundet. Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd finner det glädjande att det har visat
sig möjligt för de ohka nordiska kommittéerna att nå enighet om huvuddragen i
den nya lagstiftningens utformning, även om vissa, delvis betydelsefuUa,
olikheter föreligger mellan lagförslagen. Mera kritisk på denna punkt är Svea
hovrätt (majoriteten), som framhåUer att de fyra nordiska ländernas kommittéer
inte har lyckats nå enighet i aUa väsentliga hänseenden. Särskilt med tanke på
den genomgående stöne enighet man nått inom andra områden av immaterialrätten
beklagar hovrätten olikhetema på detta område. När det gäller firmaskyddet har
naturhgen de olika ländernas skUda utgångspunkter i fråga om
registreringssystemen och dessas framtida uppbyggnad våUat vissa svårigheter,
men i övrigt borde det inte ha varit omöjligt att uppnå en stöne enhetiighet än
som skett. Hovrätten pekar på att den grundläggande frågan om firmarättens uppkomst
inte har blivit enhetligt reglerad. Hovrätten understryker önskvärdheten av
att ansträngningar görs för att nå bättte nordisk överensstämmelse under det
fortsatta lagstiftningsarbetet.

5.2
Firmaregister och registreringsmyndigheter

Frågan
om firmaregister och registreringsmyndigheter har fått stort utrymme i många
remissyttranden. Även om utredningens förslag vinner övervägande anslutning
ifrågasätts från flera håll om inte tiden snart är mogen för en central
firmaregistrering, och några remissinstanser framför mera bestämda krav på
central registrering av ekonomiska föreningar eller förslag om att företagare
som så önskar skall kunna få registreras i ett landsomfattande handels- eller
föreningsregister. Å andra sidan avstyrker åtskUhga av de särskilt förordnade
handelsregisterförar-na förslaget att de särskUda handelsregistren skall
flyttas över tUl länsstyrelserna.

Allmänna
synpunkter i fråga om registrering av företagare framförs av statistiska
centralbyrån. Enligt centralbyrån måste vid en bedömning av frågan hur
företagsregistteringen i samhäUet skall vara anordnad hänsyn tas tiU att den
skaU fyUa flera syften än dem som avser firmaskyddet. De av uttedningen
beaktade ändamålen represente-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 122

rar
endast en mycket begränsad del av de behov av registrering av företag som
förehgger. Vissa av dessa behov har föranlett upprättande av särskUda register
och registteringsrutiner, såsom det av centralbyrån förda centrala
företagsregistret och den registrering av rörelseidkare och andra juridiska
personer som förekoinmer i samband med administration av inkomstskatt,
vamskatter och socialförsäkringsavgifter samt de register över företag som
finns hos postverket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och
arbetsmarknadsstyrelsen. Vissa av dessa registreringar bygger på aviseringar
från andra enligt fixerade mtiner. Inte desto mindre torde det f. n. förekomma
ett inte obetydligt dubbelarbete som delvis skulle kunna undvikas. Centralbyrån
finner det uppenbart att det med de avgränsade utgångspunkter som utredningen
har haft inte är möjligt att få underlag för en bedömning av hur företagsregistreringen
i samhället i stort bör läggas upp för att vara mest rationell. Det vore därför
enligt centralbyråns uppfattning olämpligt att ta stäUning tUl sådana frågor
enbart på grundval av utredningens betänkande.

Frågan
om en central firmaregistrering tas upp av flera remissinstanser. Statskontoret
biträder utredningens förslag att sammanföra handelsregistren till
länsstyrelserna och låta dessa i vart fall tUls vidare föra handels- och
föreningsregistren. Statistiska centralbyrån finner den föreslagna centraliseringen
av handelsregistren till länsstyrelserna i och för sig vara fördelaktig.
Centralbyrån vill inte motsätta sig denna åtgärd som en etapp i en
rationalisering av firmaregistreringen men framhåller samtidigt, att det inte
är uteslutet att det på något längre sikt kommer att visa sig mera rationellt
att centralisera större delen av arbetet, utan att för den skull de behov av
tillgång till lokal information som utredningen påtalar behöver eftersättas.
Industriförbundet instämmer i utredningens ståndpunkt att frågan om ett
obligatoriskt centralt registreringsförfarande får ställas på framtiden.

Några
remissinstanser understryker att frågan om övergång till central registrering
snarast bör undersökas eUer ifrågasätter om det inte är möjligt att ta ett
sådant steg redan nu. Handelskamrarnas nämnd anför att en splittring av
registreringarna på ett flertal register medför brister i granskningen av
ansökningar om firmaregistrering. Det kan därför synas önskvärt att all
firmaregistrering centraliseras. Detta kan ske oberoende av hur stort
skyddsområdet bör vara. Nämnden delar utredningens uppfattning att frågan om
ett centralt registreringsförfarande bör ägnas uppmärksamhet i framtiden. Den
bör tas upp tUl förnyad prövning så snart tekniska fömtsättningar föreligger
för en central registrering utan avkall på den service näringsidkama kan
fordra. Att lokala register åtminstone inte förs för mindre enheter än län
tillgodoser enligt nämnden ett allmänt önskemål från näringslivet.
Kommerskollegium hänvisar till vad Handelskamrarnas nämnd har anfört och
framhåller, att en central registrering torde vara en föratsättning för en
tillfreds-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 123

stäUande
granskning och att det synes angeläget att strävandena inriktas på att lösa de
tekniska problem som är förknippade med en övergång tiU ADB. Med den
avancerade teknik som numera har utvecklats borde detta enligt kommerskollegium
inte vara någon olöslig uppgift. Köpmannaförbundet hänvisar också till att
splittringen på flera olika register medför vissa brister i granskningen och
understryker att frågan om ett centralt registreringsförfarande bör ägnas
uppmärksamhet i framtiden.

Svea hovrätt (majoriteten)
uppehåUer sig i sitt ytttande utförligt vid frågan om centtal firmaregistrering
och anför därvid bl. a. att det är angeläget att registteringen koncentreras
till ett fåtal register. Enhgt hovrätten är tiden nu möjligen mogen att
sammanföra de lokalt förda handelsregistren och föreningsregistren med
aktiebolagsregistret tUl ett enda centralt register. De av utredningen anförda
motiven för att bibehålla registreringen av ekonomiska föreningar i de länsvis
förda för-enhigsregistren förefaller svagare än de skäl som talar för en
centralisering. Dessa skäl utgörs främst av att en stöne enhetlighet i lagtillämpningen
står att vinna -t- vilket är av
betydelse särskilt därför att de ekonomiska föreningarnas rättspersonlighet
konstitueras genom registreringen samt att ett betydande antal föreningar
sträcker sin verksamhet över mer än ett län. Hovrätten framhåller också att
registreringshindren enligt utredningens förslag blir mer omfattande och
preciserade, vilket kan komma att ställa större krav på granskningen samtidigt
som själva registreringen får större betydelse. Samhällets utveckling har lett
tUl att länsindelningen har blivit mindre lämpad som gmndval för registrering,
och en ny länsindelning kan knappast komma att tillgodose just behoven av
lämpliga regioner för ekonomiska föreningars firmaregistrering och verksamhet.
Hovrätten ifrågasätter om inte fördelarna med centralregistrering är så stora
att man nu bör söka sig över till ett sådant system. Därvid torde man möjligen
kunna tillgodose de lokala kontaktbehoven genom att med utnyttjande av modern
teknik låta smärre förmedlingsorgan för firmaregistreringssökande och
allmänheten fungera inom länsstyrelserna. Även när det gäller handelsregistren
ställer sig hovrätten tveksam inför utredningens förslag. De enskilda näringsidkarna
driver visserligen mestadels lokalt betonade verksamheter, men när det gäller
handelsbolagen ter sig begränsningen tUl länet inte alltid särskUt naturlig och
så torde än mindre vara fallet med de stiftelser och ideeUa föreningar vUka
enligt förslaget såsom näringsdrivande skall kunna få firma registrerad i
handelsregister. De synpunkter hovrätten har lagt fram i fråga om
föreningsregistren äger i viss utsträckning giltighet även bettäffande
handelsregistret. Hovrätten framhåller vidare att upprättandet och
handhavandet av ett centralregister kommer att väsentiigt underlättas genom den
modema ADB-tekniken. Även om tiden nu inte skulle anses mogen för en omläggning
i den antydda riktningen torde

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 124

det
inte dröja länge förrän aUa tekniska och admhiisttativa fömtsättningar härför
föreligger. Skulle det krävas viss tid för teknisk och administrativ utredning
rörande ett centralt firmaregister, synes enligt hovrätten firmarättsrevisionen
utan nämnvärd olägenhet kunna anstå i avvaktan på en sådan utredning. Även
länsstyrelsen i Norrbottens län anser med hänsyn tUl möjligheten att inom
relativt snar framtid kunna överflytta hela furmagranskningen till central ADB
att lagreformen med fördel kan anstå t. v.

Från
ett par håll reses mera bestämda krav på central registrering av ekonomiska
föreningar. Bostadsrättskommittén anför att ungefär hälften av landets alla
bostadsrättsföreningar, sammanlagt ca 7 000, tilUiör riksomfattande
organisationer eller företag som biträder föreningarna med angelägenheter av
det slag det här är fråga om. Av de ungefär 200 bostadsrättsföreningar som nu
årligen bUdas och registreras är det helt övervägande antalet anslutna till
något av de båda rikskooperativa bostadsföretagen HSB eller Svenska riksbyggen
eller har avtal med det inom hela landet verksamma AB Bostadsgaranti, som i här
berörda avseenden lämnar föreningarna ungefär samma biträde som nänrnda rikskooperativa
företag. Länsstyrelsernas praxis vid registrering av bostadsrättsföreningar
har varit oenhetlig. Eftersom enhetiiga normalstadgar används för det stora
flertalet bostadsrättsföreningar som inregistreras är det av största vikt att
tUlämpningen blir likartad. Bostadsrättskommittén kan inte biträda förslaget
att lokal registrering av bostadsrättsföreningar skall bibehållas utan föreslår
att central registrering av dessa föreningar anordnas snarast möjligt. Enligt
Lantbruksförbundet kommer utredningens förslag om firmas skyddsområde att leda
tUl att samtliga firmor i vart fall inom producentkooperationen registteras för
hela landet. Förslaget innebär en inte obetydlig diskriminering av de
kooperativa för-enmgarna gentemot aktiebolagen. Dessa får automatiskt genom sin
riksomfattande registrering skydd för hela landet, medan föreningarna med sin
länsbegränsade registrering skulle få sämre skydd. Lantbruksför-bundet framför
med bestämdhet önskemålet att de länsvis förda för-eningsregistten sammanslås
tUl ett enda register. Erfarenheterna talar med synnerligen övertygande tyngd
om den brist på rutin som befattningshavarna på föreningsregistren stundom
lägger i dagen. Man möter en vida mera utpräglad formalism hos
föreningsregistten än hos aktiebolagsregistret och det torde vara detta
förhållande som tUl stor del är den reeUa grunden tUl uttedningens uttalande
att de ekonomiska föreningarna i stor utsttäckning inte iakttar de
formföreskrifter som krävs för registrering.

Om
i en framtid aktiebolagsregistteringen mera genomgående överförs tUl maskineU
databehandling, förefaller enligt patentverket en central registrering även av
de ekonomiska föreningarna kunna iimebära betydande fördelar. Däremot finner
verket i likhet med utredningen

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 125

att
en centralisering av registreringen av enskUd näringsidkares och handelsbolags
firma framstår som mindre påkallad f. n.

Några remissmstanser
framför önskemål om möjlighet till frivUlig central registrering för
näringsidkare som anser sig ha behov därav. Näringsfrihetsrådet anför att
åtskUhga ekonomiska föreningar bl. a. vissa riksorganisationer för lokala
eller regionala föreningar på grand av verksamhetens omfattning eUer av annan
anledning har behov av skydd för sin firma i relativt många län och ibland i
hela landet. EiUigt rådet bör man närmare undersöka möjligheterna att införa
ett system varigenom för de antydda fallen tUlskapas något slags centralt
registreringsförfarande. Dessa föreningar skulle då inte behöva ansöka om
registrering på mer än ett ställe. Det sagda kan ibland gälla även i fråga om
firmor för vissa handelsbolag vilkas verksamhet sträcker sig över flera län
eller stora delar av landet. Enligt Handelskamrarnas nämnd föreligger för
vissa av de företag som drivs i sådan form som skall eller kan registreras
lokalt uppenbart behov av slcydd för hela landet. Detta gäller inte endast
handelsbolag och ekonomiska föreningar utan i vissa fall även enskilda
näringsidkare. Möjligheten för dessa att genom frivUlig central registrering få
ett skyddsområde omfattande hela landet borde utredas närmare. Nämnden anser en
sådan lösning vara bättre än att hänvisa företagen tUl registrering i mer än
ett lokalt register. Liknande synpunkter anförs av Industriförbundet och Köpmannaförbundet.
Sistnäiimda förbund framhåller att utredningens förslag att registrering skall
kunna ske i flera lokala register samtidigt skulle leda tUl ett mycket stort
antal registreringar.

Utredningens
förslag att bibehålla de centrala register som nu finns hos patentverket,
försäkringsinspektionen, bankinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen,
lantbmksstyrelsen och riksförsäkringsverket biträds av statskontoret. Svea
hovrätt (majoriteten) som ifrågasätter om inte handels- och
föreningsregistren bör sammanföras med aktiebolagsregistret tUl ett centralt
register anför att beträffande de övriga centralregistren olägenheterna med
den förekommande splittringen ter sig mindre påtagliga därför att dessa
register upptar speciella typer av firmasubjekt. Hovrätten ser emellertid med
tiUfredsstäUelse att utredningen förordar en ordning enligt vilken fortlöpande
firmainformationer lämnas från försäkringsregistret och bankregistret till
patentverket, där det enligt hovrätten är särskilt ändamålsenligt att en
firmacentral inrättas. Enligt patentverket kommer det först när den tUl
aktiebolagsregistret hörande alfabetiska förteckningen över samtiiga
aktiebolag har överförts tUl maskinell databehandling att visa sig i vad mån
det blir möjligt att effektivt tUlämpa den föreslagna firmalagens
registrerings-liinder. Likaså torde det då bli möjligt att tUlhandahåUa
firmaförteckningar tUl de lokala firmaregistren. Då kan enhgt patentverket
också övervägas om man inte kunde uppnå en centralisering av all firma-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 126

granskning
i landet, vilket verket anser kunde medföra betydande fördelar.

Länsstyrelserna
och de särskUda handelsregisterförarna i vissa städer uppehåller sig specieUt
vid utredningens förslag att h a n d e 1 s r e-gistren fullständigt
sammanförs till länsstyrelserna.

Förslaget
att handelsregister skall föras av länsstyrelsen med länet som
registreringsområde tillstyrks eller lämnas uttryckligen utan erinran av
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län,
handelsregisterförarna i Lidingö, Norrtälje, Katrineholm, Tranås, Nässjö,
Nybro, Alingsås, Falköping, Hagfors, Sala och Ludvika samt av Svenska
företagares riksförbund.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län delar utredningens uppfattning att en genomgripande
omläggning av systemet för firmaregistrering bör få anstå i avvaktan på en
eventuell överflyttning till ADB. Avskaffandet av särskilda registerförare
torde enligt länsstyrelsen gagna enhetiighet vid tUlämpningen av
registreringsbestämmelsema. Ytterligare skäl för en sådan reform är att
huvuddelen av registreringen i handelsregister redan nu ombesörjs av länsstyrelserna
som sålunda har stor erfarenhet av dessa frågor. Vid prövningen av ansökan om
registrering kan kontrolleras att innehåUet i föreningsregistret och i ett för
hela länet gällande handelsregister inte utgör hinder för registreringen.
Allmänheten kommer inte att behöva tveka om vem den skall vända sig till för
att skaffa sig upplysningar om en viss firma. Om de särskilda registerförarna
avskaffas ökar visserligen avståndet tUl registreringsmyndigheten för
invånarna i flera städer men med hänsyn till att personlig inställelse hos
registreringsmyndigheten inte är erforderlig och inte synes förekomma i
särskilt stor utsträckning anser länsstyrelsen inte att detta innebär några
stöne olägenheter. Slutligen torde även förutsättningen för införande av ett
centralt samlingsregister vara att länsstyrelsen ensam är
registreringsmyndighet i länet.

Handelsregisterföraren
i Nässjö har den erfarenheten att hilämnade anmälningar i stor utsträckning har
varit felaktiga, när inte vederbörande genom förfrågan i förväg har fått
upplysningar från expeditionen om hur man skall förfara vid registrering av
firma. En centralisering till länsstyrelsen bhr naturligtvis en nackdel för
allmänheten, eftersom kontakten med den lokala registreringsmyndigheten har
kunnat ske på ett smidigare sätt. Färdelama med en centralisering till
länsstyrelsen med hänsyn till den bättre kontrollen av firmaskydd överväger
dock dessa nackdelar. Handelsregisterföraren i Alingsås påpekar att den
nuvarande uppdelningen innebär vissa olägenheter för allmänheten, när det
gäller att skaffa sig kännedom om tidigare registrerade firmor m. m. Sålunda
torde relativt ofta utdrag ur handelsregistret för Alingsås beställas hos
länsstyrelsen. Även ansökningar om registrering som skall göras hos

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 127

handelsregisterföraren
i Alingsås insänds ibland tUl länsstyrelsen. A andra sidan förekommer det
mycket ofta att förfrågningar görs hos handelsregistret i Ahngsås beträffande
firmor som finns registrerade hos länsstyrelsen. Dessa olägenheter skulle helt
försvinna, om en centralisering tUl länsstyrelserna av registreringarna kom
tUl stånd.

Svenska
företagares riksförbund anför att dess medlemmar vid fler-faldiga tiUfällen har
påtalat olägenheten av att ett välrenommerat företags namn kan användas av en
konkurrent i en grannkommun.

Också
handelsregisterförama i Södertälje, Skänninge, Huskvarna, Eksjö och Sandviken,
som pekar på vissa negativa verkningar av reformen, lämnar förslaget utan
erinran.

Däremot
avstyrker handelsregisterförarna i Norrköping, Vadstena, Sölvesborg, Arvika,
Filipstad, Karlskoga och Boden förslaget att länsstyrelsen skall föra
handelsregister för hela länet. Också handelsregisterförarna i Flen,
Torshälla, Vetlanda, Borås och Ulricehamn lägger övervägande negativa synpunkter
på förslaget.

Enligt
handelsregisterföraren i Arvika har såvitt känt ordningen med särskilda
handelsregisterförare fungerat väl. För näringsidkare och allmänhet är det av
stort värde att registreringen kan ske hos myndighet på platsen, som kan ge råd
och hjälp i fråga om registreringsansökningar och upplysningar ur registret och
hos vilken snabb behandling kan påräknas. Handelsregisterföraren ifrågasätter
starkt utredningens ståndpunkt att den föreslagna överflyttningen inte behöver
nämnvärt försvåra kontaktmöjligheterna mellan myndigheterna och allmänheten och
inte heller väcker betänkligheter från kostnadssynpunkt. Handelsregisterföraren
i Torshälla anför att det för den enskilde medborgaren torde vara synnerligen
värdefullt om registerförare finns på platsen. Vid anmälningar o. d. tUI
handelsregistret får han inte endast råd och upplysningar utan även, om det
behövs, hjälp med uppsättande av handlingar m. m. Genom den ingående kännedom
som registerföraren i allmänhet besitter om de rent lokala förhåUandena kan han
också lämna en saklig och vederhäftig redogörelse för stadens näringsliv, inte
minst utsikter och ekonomiska möjligheter för den speciella bransch som den sökande
företräder. Registerföraren blir härigenom inte endast en formell registreringsmyndighet.
Handelsregisterföraren i Norrköping anför att, alldeles bortsett från att de
skäl som anfördes när den nuvarande ordningen med särskUda
handelsregisterförare infördes alltjämt torde ha oförminskad aktualitet,
bildandet av storkommuner medför vidsträcktare skyddsområden för de firmor som
registreras lokalt. Det skydd som kan erbjudas en näringsidkare inom
centralorternas myndighetsområden torde i övervägande antalet fall vara fullt
tillräckligt. Handelsregisterföraren i Sölvesborg finner det svårt att förstå
att utredningen kan å ena sidan avvisa tanken på central registrering med
hänsyn tUl att de registreringsskyldiga skulle vara bäst betjänta av en lokal
myndighet men

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 128

å
andra sidan föreslå att de lokala registteringsmyndigheterna i ett femtiotal
städer som i allmänhet ligger relativt långt från residensstad skall slopas.
Han påpekar också att de kommunala myndighetema i dessa städer för kort tid
sedan uttalat önskemål om att den lokala registreringen skuUe behållas.
Handelsregisterföraren i Boden anser att överflyttning av samtiiga
handelsregister till länsstyrelsema inte skulle innebära en kostnadsminskning,
så länge nuvarande befattningshavare innehar förordnande som
handelsregisterförare. Av de ännu kvarvarande ordinarie kommunalborgmästarna
har de flesta sådant förordnande och i övrigt vilar uppgiften på kanslichefer,
stadsombudsmän, stadssekreterare, stadskamrerare och andra kommunala
chefstjänstemän. Såvitt bekant har dessa inte någon extra ersättning som handelsregisterförare.
Eftersom det är städerna som svarar för kostnadema för de särskilda handelsregistren
innebär förslaget en överflyttning av kostnaderna tUl staten.

Vissa
remissinstanser som avstyrker överflyttning av de särskilda handelsregistren
till länsstyrelsema hänvisar också till de förslag som har lagts fram om ny
länsindelning. Även länsstyrelsen i Norrbottens län uppehåUer sig vid denna
fråga och vid frågan om en reform av länsstyrelserna. Praktiska skäl talar
enligt länsstyrelsen för att ikraftträdandet av firmautredningens förslag
lämpligen kan anstå till dess ställning har tagits till
länsindelningsutredningens förslag.

Utredningens
förslag att handelsregister och föreningsregister skall kunna föras gemensamt
för två eller flera län avstyrks av länsstyrelsen i Uppsala län, som anför att
allmänheten skulle få svårt att förstå att den i vissa ärendegrupper skulle
hänvisas tUl länsstyrelsen i annat län. Den service som f. n. lämnas vid
personliga besök på länsstyrelsens handels- och föreningsregister skulle
troligen försämras vid en sammanslagning över länsgränserna till följd av det
ökade avståndet till registreringsmyndigheten. Länsstyrelsen motsätter sig
bestämt en föreskrift som innebär att man skulle kunna bryta ut en del av dess
verksamhet och överföra den till ett annat län. Länsstyrelserna i Örebro och
Kopparbergs län anser däremot att den föreslagna bestämmelsen kan vara av
värde för vissa storstadsregioner även om det inte finns skäl att tillämpa den
för deras resp. län.

Utredningens
förslag att Kungl. Maj:t skall kunna förordna om upprättande av en förteckning
för hela riket över registrerade firmor tillstyrks av länsstyrelsen i
Gävleborgs län. Handelskamrarnas nämnd framhåller att en sådan förteckning
skulle vara av stort intresse för företag och organisationer som kommer i
beröring med frågor om firmaregistreringar och att det därför bör vara möjligt
för intresserade att prenumerera på förteckningen. Nämnden föreslår dessutom
att vägledande anvisningar med fortlöpande uppgifter om praxis upprättas centralt
och distribueras till de olika registerförande myndighetema.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 129

Statskontoret
säger sig ha för avsikt att utreda frågan om ett centralt samhngsregister över
alla registrerade firmor. Därvid torde bl. a. böra närmare klarläggas
möjligheterna tUl samordning med befintiiga centrala register över företag
samt förutsättningarna för ett enhetligt system för redovisning av
identitetsuppgifter om firmorna. I avvaktan på resultatet av denna utredning
bör något hos patentverket manuellt fört samlingsregister över registrerade
firmor inte upprättas. Statskontoret påpekar också att stora förseningar
vidlåder den nu utgivna samlingen av anmälningar till aktiebolagsregistret och
andra företagsregister och ifrågasätter om inte denna publikation, som f. n.
utkommer upp tUl sex månader efter kungörelsedatum och sålunda är inaktueU
redan vid utgivandet, omgående bör upphöra oavsett hur frågan om en framtida
central registrering kommer att lösas. Statistiska centralbyrån avstyrker
förslaget att ett centralt samlings- eller hjälpregister skall läggas upp hos
patentverket. Ett sådant register skulle sannolikt medföra en ytterligare
utökning av dubbelarbetet inom den offentliga företagsregistreringen. Innan
ställning tas i denna fråga måste möjligheterna att tillgodose firmaskyddets
behov av samlingsregister genom utvidgning och anpassning av det centrala
företagsregistret hos centralbyrån allvarligt prövas. Centralbyrån förklarar
sig beredd att åta sig ett utredningsuppdrag på detta område.

Enligt
patentverket bör när den till aktiebolagsregistret hörande alfabetiska
förteckningen har överförts till maskinell databehandling övervägas om man
inte kan centralisera all firmagranskning i hela landet. För den händelse detta
inte skulle bli aktuellt kan det av utredningen föreslagna samlingsregistret
eventuellt få betydelse. Inte förrän på detta senare stadium bör enligt verket
övervägas att upprätta ett sådant register.

5.3
Firmaskyddets föremål

I
anslutning till utredningens bestämning av firmabegreppet ifrågasätter
Lantbruksförbundet användningen av termen "firma" och anför att det
är en alldaglig erfarenhet att lekmän ytterligt sällan är medvetna om den
rättsliga innebörden av denna term. Man betraktar ordet som synonymt med
företag eller rörelse. Förbundet är därför inte främmande för att termen firma
trots sin hävd borde utmönstras och ersättas med annat uttryck, t. ex.
företagsnamn.

Förslaget
att varje näringsidkare skall kunna ha firma oberoende av registreringsplikt har
inte mött något motstånd vid remissbehandlingen. Förslaget tillstyrks eller
lämnas uttryckligen utan erinran av Svea hovrätt, pris- och kartellnämnden,
länsstyrelsen i Kopparbergs län, handelsregisterförarna i Arvika, Ludvika och
Boden, Apotekarsocieteten, Svenska företagares riksförbund och Köpmannaförbundet.

9
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 130

Lantbruksförbundet
anser att tiUräckliga skäl inte har anförts för en begränsning av den
firmarättsliga lagstiftningen till enbart näringsidkare. Förbundet anser också
att utredningens motiv aUtför ensidigt rör sig kring fysisk persons och
handelsbolags firma och att tiU följd därav det definitionsmässiga intresset
knyts alltför mycket tUl firmans karaktär av individualiseringsmedel.

Förslaget
att firmalagen inte skall föreskriva någon skyldighet för enskilda
näringsidkare eller handelsbolag att ta in släktnamn i firma tillstyrks av
pris- och kartellnämnden samt Apotekarsocieteten.

Behovet
av en reglering i fråga om bifirma vitsordas av patentverket. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län finner den av utredningen föreslagna anordningen med bifirma
lämplig i sådana fall där aktiebolag eller ekonomisk förening förvärvar enskUd
näringsidkares rörelse. Att intresse i sådana fall förekommer från förvärvarens
sida för att bevara den med rörelsen förenade firman har länsstyrelsen i sin
verksamhet vid flera tUlfäUen fått bestyrkt. Inte så sällan hör sig aktiebolag
eller ekonomisk förening för hos länsstyrelsen om möjligheterna att efter
överlåtelse få enskild persons firma registrerad på sig. Även
Lantbruksförbundet tillstyrker införandet av möjligheten tUl bifirma men anser
att "delfirma" skulle vara en korrektare benämning.

Flera
remissinstanser önskar vidsträcktare möjlighet att använda bifirma än utredningen
föreslår. Det är därvid två ohka begränsningar som kritiseras från skUda håll,
nämligen dels förslaget att endast aktiebolag och ekonomisk förening skall få
använda bifirma, dels förslaget att bifirma skall få avse endast del av
verksamheten.

I
förstnämnda hänseende kommer kritiken från Svea hovrätt (majoriteten),
bankinspektionen, Apotekarsocieteten och Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Hovrätten anför att det även i andra företagsformer än aktiebolag
och ekonomiska föreningar ibland torde kunna vara lämpligt att använda
bifirma. Bankinspektionen delar inte utredningens uppfattning att bankerna,
sparbankerna, jordbrukets kreditkassor och kreditaktiebolagen skulle sakna
behov av bifirma. Inspektionen påpekar att sparbanksrörelsen under senare år
har varit inbegripen i en livlig fusionsverksamhet som kan antas komma att
fortsätta i åtminstone lika snabb takt de närmaste åren. Denna verksamhet
skulle väsentiigt underlättas om möjlighet öppnades att firma för sparbank som
upphört genom fusion kunde leva vidare som bifirma. Önskemål härom har uttryckligen
framförts från sparbankernas sida. Även för jordbrukskasserörelsen och kanske
i ett par fall bland kreditaktiebolagen torde föreligga intresse av samma skäl
att få använda bifirma för del av verksamhet. I fråga om banker, sparbanker
och jordbmkets kreditkassor framhåller inspektionen vidare att deras rörelser
inom respektive lagstiftnings ram har undergått och i framtiden kan beräknas i
än högre

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 131

grad
undergå ökad diversifiering. Även mot bakgrund härav är det motiverat att ge
den aktuella kretsen av företag samma rätt till bifirma som aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Apotekarsocieteten förklarar att det i princip skulle
vara av stort inttesse för societeten att kunna registrera en bifirma av det
slag utredningen har föreslagit. Societeten hänvisar tUl att det danska
förslaget är mera vidsynt i förevarande hänseende. Svenska försäkringsbolags
riksförbund anför att försäkringsbolagen numera har möjlighet att med försäkringsinspektionens
tillstånd driva även annan rörelse än försäkringsrörelse. I främsta mmmet
ifråga-kommer sådan verksamhet som ger ökat utrymme åt ett rationellt utnyttjande
av försäkringsföretagens kapacitet och därigenom gagnar försäkringstagarna.
Detta utgör enligt riksförbundets mening skäl för att även försäkringsbolag
såväl ömsesidiga som aktiebolag ges rätt att anta bifirma.

Kommerskollegium,
Handelskamrarnas nämnd. Industriförbundet och Köpmannaförbundet förordar att
ett företag skall kunna registrera bifirma avseende företagets hela
verksamhet. Handelskamrarnas nämnd anför att det torde bli utomordentiigt svårt
att bestämma hur stor del av verksamheten som skall få hänföra sig till bifirma
och att någon regel om maximering av delens storlek inte rimhgen torde kunna
uppställas. Även andra än rent praktiska skäl talar för att inställningen tUl
bifirma kan behöva omprövas. Sålunda kan problem uppkomma när det gäller att
finna en i utiandet användbar benämning på företaget. Det är inte ovanligt att
huvudfirman inte kan översättas till ett främmande språk på sådant sätt att man
med rimhga krav på språklig adekvans kan tala om verklig översättning. En sådan
skulle t. ex. på grand av språkens egenart i praktiken bli oanvändbar som
kännetecken för företaget. I stället får man välja en annan benämning.
Rederiaktiebolaget Nord-stjeman är t. ex. utomlands känt som Johnson Line. För
att en sådan "fritt översatt firma" skall kunna skyddas genom
registrering måste den betraktas som bifirma. Det torde också förekomma att
aktiebolag inom landet inte sällan utan egen förskyllan av kunder och
leverantörer benämns med annat namn än firman. Rederiaktiebolaget Nordstjeman
är t. ex. också i Sverige känt som Johnsonlinjen. Från ren känneteckenssynpunkt
finns därför ett angeläget behov av att få registrera bifirma avseende hela
verksamheten. Utredningen har inte velat välja det danska förslaget att
bifirma får avse hela verksamheten av det skälet att bifirman i så fall skulle
komma att i det praktiska livet framträda som huvudfirma och företaget
därigenom erhålla två firmor av den senare naturen, vUket skulle kunna skapa
förvirring. Denna synpunkt tar närmast sikte på en annan funktion hos firma än
den rena känneteckensfunktionen. Enligt nämndens mening är behovet av
registreringsskydd för bifirma avseende hela verksamheten så stort att
förslaget bör ändras i här angiven riktning. Om utredningen väsentiigen ur
offentiigrättshg

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 132

synvinkel
ansett kravet på att företag alltid uppträder under sitt "rätta namn"
tUlräckligt beaktansvärt, borde detta ha föranlett överväganden i samband med
frågan hur firma skall tecknas. Industriförbundet anför liknande synpunkter som
Handelskamramas nämnd och framhåller bl. a. att ett faktiskt behov föreligger
av att i vissa fall använda bifirma för hela verksamheten och att juridiska
personer också gör det på både den svenska och den internationella marknaden.
Det är enligt förbundet välbekant att ett företags hela verksamhet av dess
leverantörer och kunder ofta benämns med andra namn än huvudfirman. Förbundet
finner det knappast rimligt eUer praktiskt att sådana namn av i huvudsak principieUa
skäl skuUe utestängas från det skydd som nu föreslås för bifir-mor.
Erfarenheten torde inte heller ge belägg för att någon risk för förvining i
verkligheten föreligger.

Utredningens
förslag om skydd genom inarbetning även för s e-kundära kännetecken tiUstyrks
av Svea hovrätt. Hovrätten påpekar att sådana kännetecken f. n. åtnjuter
speciellt skydd enligt 9 § lagen med vissa bestämmelser mot Ulojal konkurrens
och understryker vikten av att de blir omfattade av det nya skyddet, eftersom
nänrnda bestämmelse föreslås upphävd. En mera kritisk ståndpunkt intar
Handelskamrarnas nämnd, som anför att vissa av de sekundära kännetecknen,
såsom firmaförkortningar och firmadominanter, närmast framstår som varianter
av firman och att detta motiverar att regleringen av firma även omfattar dessa
kännetecken. Huruvida skydd skall ges för andra sekundära kännetecken än
förkortningar och dominanter måste enligt nämnden bedömas med hänsyn inte bara
till vederbörande näringsidkares behov eller intresse utan också till vikten
av en lämpligt avvägd konkurrens. Kännetecknen är av så växlande art och de
används i så skilda sammanhang och under så olikartade förhållanden att det
måste vara synnerligen svårt att generellt ange när en rörelseidkare bör vara
skyddad mot att andra begagnar sig av kännetecknet eller av kännetecken som
kan förväxlas med det. Om förslaget i denna del genomförs måste därför enligt
nämnden stora krav ställas på försiktig och omdömesgUl tiUämpning. Nämnden
anser också att dessa kännetecken är så självständiga att skyddet för dem, om
nu skydd skall föreligga, inte självklart bör lagtekniskt sammankopplas med
firmaskyddet. Nämnden ifrågasätter därför om bestämmelser om skydd för
sekundära kännetecken, i den mån dessa inte är en del av firma eUer härletts ur
denna, har sin plats i firmalagen. Åtminstone bör enligt nänmdens mening
övervägas om inte bestämmelserna bör tas in i ett separat avsnitt av lagen,
varigenom det väsentliga firman skulle skjutas i förgranden och en bättre
balans i lagstiftningen erhållas. Nämnden erinrar också om att nordisk enighet
inte har kunnat uppnås på denna punkt. Näringsfrihetsrådet anser att viss
försiktighet bör iakttas vid tillskapande av skydd för en del av de kännetecken
det här är fråga

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 I33

om.
Rådet utgår från att vederbörande myndigheter tUlämpar de föreslagna
skyddsreglerna på ett rimligt sätt, så att skyddet förbehålls fall där ett
klart behov föreUgger. Detta bör gäUa inte minst i fråga om sådana sekundära
beteckningar som inte framträder i form av ord utan är av annan art, som
utstyrselliknande kännetecken o.d.

Några
erinringar mot att näringsidkares släktnamn skall vara föremål för firmaskydd
framställes inte i remissyttrandena.

Lantbruksförbundet
ifrågasätter om inte regler om visst firmaskydd för varumärke borde ha
upptagits i förslaget. Utan en sådan reglering torde tvister uppkomma, där
huvudfrågan blir om ett ordmärke är använt som firma eller som vamkännetecken.
Man bör så långt möjligt undvika att sådana tvister kan uppstå. Patentombudsföreningen
kritiserar utredningens ståndpunkt att något praktiskt behov inte finns att
införa ett potentieUt firmaskydd för varumärken. Förslaget uppställer
generellt hinder mot registrering av en med annans varumärke förväxlingsbar
firma men lämnar möjligheten öppen för var och en att begagna sådan firma, om
han bara undviker att samtidigt använda firman som vammärke. Mot utredningens
motivuttalande att man inte har kunnat påvisa något praktiskt exempel då ett
ordmärke begagnas som firma utan att samtidigt komma tUl något slags användning
som varakännetecken anför föreningen, att det kan finnas agenturföretag som
endast marknadsför andra företags märkesvaror och i denna verksamhet utnyttjar
sin av ett ordmärke bestående firma enbart som namn på sitt företag. Det kan
mycket väl tänkas att ett agenturföretag som tidigare har fått en i och för
sig korrekt firmaregistrering senare utvidgar sitt vamsortiment till att
omfatta en vara, vUken en annan näringsidkare redan säljer under ett
vederbörligen registrerat, med agenturföretagets firma identiskt varumärke. Om
agenturföretaget underlåter att anmäla ändringen för registrering, kan
märkesinnehavaren inte åberopa någon potentiell firmarätt utan måste finna sig
i att agenturföretaget saluför en med hans vara konkurrerande vara under
uteslutande firmamässigt användande av en firma som är identisk med hans
registrerade varumärke. Föreningen ifrågasätter därför om inte ett potentiellt
firmaskydd för vammärken borde införas.

5.4
Vilseledande firma

Utredningens
förslag om förbud mot registrering av vilseledande firma tillstyrks av
patentverket, pris- och kartellnämnden samt handelsregisterförarna i Arvika
och Boden. Patentverket framhåUer att förslaget innebär en kodifiering av det
inom firmarätten gällande sanningskravet, som tidigare endast kommit tiU ett
mera kasuistiskt uttryck i lagtexten.

Från
några håll påpekas svårigheterna att redan i samband med re-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 134

gistreringsförfarandet
bedöma om en furma är vUseledande. Industriförbundet, som finner det lämpligt
att en allmän regel om registreringshinder för vUseledande firma tas in i
lagen, betonar att det ofta torde vara praktiskt taget omöjligt för en
registreringsmyndighet att redan på registreringsstadiet bedöma om firman är
vUseledande. Förbundet förutsätter mot bakgmnd härav att registteringspraxis i
detta hänseende blir liberal. Även om sanningsprincipen kan sägas ha stöne
praktisk betydelse i firmarätten än i varumärkesrätten, bör enligt förbundets
mening lagtexten utformas på samma sätt som i 14 § andra punkten vammärkeslagen,
där det föreskrivs förbud mot registrering av varumärke som
"uppenbarligen" är ägnat att vUseleda allmänheten. Bedömningen av om
en furma är vUseledande skall enligt förslaget företas av domstol om talan förs
om förbud mot användning av firman. Domstolen har på ett helt annat sätt än
registreringsmyndigheten möjlighet att göra en samlad och konkret bedömning av
faUet mot bakgrund av alla föreliggande praktiska omständigheter. Vid denna
prövning föreligger därför enhgt förbundets mening inte samma anledning till en
liberal bedömning som vid den administrativa prövningen, utan förbud bör
meddelas om en firma faktiskt visat sig vilseledande. Vad gäller s. k.
pretentiösa firmor anser förbundet att under nu nämnda förutsättning en viss
skärpning av praxis kan vara motiverad och har därför ingen erinran mot
förslaget på denna punkt. Liknande synpunkter anförs av Handelskamrarnas nämnd
och Svenska industriens patentingenförers förening.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anser att svårigheter kan väntas uppstå när det gäller att
skilja mellan vilseledande och förväxling som gmnd för ett avslagsbeslut på
registreringsansökan. Länsstyrelsen förordar därför att förbudet mot
vilseledande firma sätts in i den allmänna katalogen över registreringshinder.

5.5
Förvärv av firmarätt

Lantbruksförbundet
har inte något att erinra mot vad förslaget innehåller om fumarättens
uppkomst. Förslaget att registrering skall vara primär gmnd för firmarätt
tillstyrks av kommerskollegium. Handelskamrarnas nämnd, patentverket,
näringsfrihetsrådet, pris- och kartellnämnden och Industriförbundet. Att
inarbetning av firma medför firmaskydd föraiUeder i och för sig inte erinringar
annat än från handelsregisterförarna i Arvika och Boden, som anser det mest
ändamålsenligt att ensamrätt till firma vinns genom registrering och hänvisar
tUl att det då är lättare att använda handelsregistret som upplysnings-källa.
Däremot är meningarna delade i fråga om förhållandet mellan inarbetande och
ibruktagande, särskilt med hänsyn till skyddet för utländsk firma.

Patentverket
ansluter sig till utredningens förslag att registtering och

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 135

inarbetning
skall kunna grunda firmarätt och att själva ibmktagandet av firma i stort sett
förlorar relevans för firmarättens uppkomst. Patentverket framhåller att
härigenom uppnås önskvärd likformighet i behandUngen av de juridiska personer
som får rättspersonlighet först i och med registreringen samt övriga, t.ex.
handelsbolag, som blir juridisk person redan genom bolagsavtalet. Länsstyrelsen
i Gävleborgs län delar utredningens uppfattning att ensamrätt till firma bör
förvärvas inte genom ibmktagande utan först genom registrering. Enligt
länsstyrelsen möter man inte sällan den uppfattningen att registrering utgör
förutsättning för åstadkommande av firmaskydd redan enligt gällande
lagstiftning. Den försämring som i vissa fall uppkommer för utiändsk firma
genom förslaget finner länsstyrelsen inte vara av sådan omfattning att registreringsprincipen
bör genombrytas. De av utredningen anförda synpunkterna i fråga om skyddet för
utländsk firma genom inarbetning är enligt länsstyrelsen fullt tillräckliga
för att tillgodose sådan firmas behov av skydd.

En motsatt ståndpunkt
intas av Handelskamrarnas nämnd. Nänmden biträder visserligen i och för sig
utredningens uppfattning att så många företag som möjligt bör registrera sina
firmor och anför att från ren känneteckenssynpunkt samma skäl kan åberopas här
som i fråga om varumärken. Beträffande firma utgör vissa speciella funktioner
t. ex. på det offentligrättsliga planet ytterligare skäl för att så många
företag som möjligt bör firmaregistreras. Från dessa utgångspunkter kan det
vara av betydelse att den alternativa grunden för uppkomsten av firmaskydd inte
ter sig alltför lockande i förhållande till registrering. Ett visst krav på
inarbetning förenat med ett i ohka avseenden något bättre skydd för
registrerade firmor skulle alltså kunna ha fog för sig. En viss försämring för
lokalt registrerade och lokalt verksamma företag kan dock uppkomma genom
förslaget. Om ett företag expanderar utöver registreringsområdet skuUe
nämligen en skyddslös period kunna föreligga inom det nya området om företaget
inte har uppmärksammat behovet av en ytterligare registreringsåtgärd. Det
begränsade skydd för ibmktagen firma som enligt förslaget kan erhållas mot den
som i ond tro söker registrering av en förväxlingsbar fhma finner nämnden inte
tUlräckligt. Även om från nationell synpunkt övervägande skäl trots detta talar
för utredningens förslag, är den försämring som förslaget innebär i fråga om
skyddet för utländsk firma otUlfredsstäUande med hänsyn tUl den ökade
internationaliseringen av näringslivet. Nänmden sätter dessutom i fråga, om det
föreslagna inarbetningskravet är förenligt med Sveriges åtaganden enligt art.
8 i Pariskonventionen. Om så inte skulle vara fallet, kan risk föreligga att
inarbetningskravet i praxis får en liberalare tolknmg när det gäller utiändska
företag än när det gäller svenska. En sådan ordning är av såväl principiella
som praktiska skäl inte acceptabel. Nämnden delar också utredningens
uppfattning att utländsk firma inte bör

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 136

få
bättre skydd än svensk firma. Det torde därför mte heller vara möjligt att
ändra förslaget på det sättet att inarbetning skall krävas för svensk firma men
t. ex. endast ibmktagande eUer någon mellanform mellan inarbetning och
ibmktagande för utländsk firma. Till dess man med säkerhet vet att krav på
registrering och inarbetning är förenligt med Pariskonventionen bör därför
redan ibmktagande utgöra skyddsgrund i likhet med vad som föreslås för Danmark.
Några egentliga praktiska olägenheter av nu rådande ordning torde enligt
nämnden inte ha yppats. Liknande synpunkter på frågan om skydd för utländsk
firma anförs av Svea hovrätt (majoriteten), kommerskollegium,
näringsfrihetsrådet, pris- och kartellnämnden. Industriförbundet,
Patentombudsföreningen och Svenska industriens patentingenjörers förening.
Patentombudsföreningen förordar att ibmktagande skall kunna grunda firmarätt,
bl. a. för att svenska firmor i detta hänseende inte skall diskrimineras i
förhållande tUl utländska, samt att ibmktagandet görs likvärdigt med registrering.
Svenska industriens patentingenjörers förening uttrycker tvekan om de motiv
utredningen har anfört är tiUräckligt starka för att eliminera den genom
ibmktagandet hittUls uppkomna firmarätten, särskilt med hänsyn till art. 8 i
Pariskonventionen. Övriga nu nämnda remissinstanser hemställer att frågan
övervägs ytterligare, särskilt med avseende på utländska näringsidkares
firmaskydd. Oavsett om den av utredningen förordade ståndpunkten strider mot
art. 8 i Pariskonventionen eller inte varom meningarna kan vara delade är
det enligt Svea hovrätt diskutabelt dels om inte ståndpunkten möjligen strider
mot den allmänna konventionsförpliktelsen om s. k. nationell behandling, när nu
utiändska företagare som regel inte kan få firma registrerad här, dels
bortsett härifrån om ståndpunkten över huvud taget kan godtas med den
försämring av utländska företagares möjlighet till firmaskydd här som den
innebär i förhållande tUl nuvarande praxis. Enligt hovrättens bedömning synes
visserligen art. 8 i Pariskonventionen inte hindra vårt land från att kräva
inarbetning här för att utiändsk firma skall beredas ensamrätt, men en
fömtsättning för uppställande av ett sådant krav synes vara att utländska
företagare jämställs med svenska även så till vida att de får möjlighet till
firmaregistrering här. Frågan om skyddet för utiändsk firma bör enhgt
hovrättens mening inte lösas slutgiltigt förrän en närmare utredning om
utländsk och internationell rätt på området kan läggas till grund för
prövningen. Den internationella tendensen synes närmast gå i den riktningen,
att det inte skall krävas annat än ibruktagande för att firmarätt skall
erhållas av utländsk företagare (se t. ex. Nordiskt immateriellt rättsskydd
1967 s. 417). Hovrätten pekar på att man inte har lyckats uppnå nordisk enighet
om formerna för firmaskyddets uppkomst och anser att åtminstone frågan om förutsättningarna
för skydd beträffande utiändsk furma bör omprövas. Näringsfrihetsrådet och
pris- och kartellnämnden anser det bl. a. mot bak-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 137

grund
av de aktuella strävandena att skapa större internationeUa marknader önskvärt
att utländska företags verksamhet inte i onödan försvåras. De förordar att man
undersöker möjligheten att för sådana utländska företag som inte kan få sin
firma registrerad i Sverige tillskapa någon form av firmaskydd på ett tidigare
stadium än utredningen har fömtsatt i betänkandet. Enligt Industriförbundet
måste vid internationella jämförelser beaktas att enhgt svensk uppfattning
tämligen stränga krav uppställs för inarbetning, vilket inte alltid torde vara
fallet i andra länder. Den lösning som väljs bör under inga omständigheter
framstå som tvivelaktig med hänsyn till våra internationella förbindelser och
det bör beaktas att svenska företag har samma intressen utomlands som
utländska företag här i landet.

I
fråga om skyddet för sekundära kännetecken ifrågasätter kommerskollegium om
inte möjlighet till registrering borde finnas när det gäller sådana kännetecken
som firmaförkortningar och firma-dominanter. KommerskoUegium framhåller att det
i många fall kan vara ett berättigat intresse att redan i samband med
firmaregistrering säkerställa skydd för exempelvis en firmaförkortning som
från marknadsföringssynpunkt framstår som värdefullt komplement till en
deskriptiv firma. Samma ståndpunkt intar försäkringsinspektionen och Svenska
försäkringsbolags riksförbund, vilkas yrkande omfattar även koncernbeteckningar.
Eftersom koncernbildning och andra former av samarbete mellan bolag förekommer
i försäkringsbranschen är det enligt riksförbundet angeläget att rätt tUl
firmaskydd tillerkännes sådana samlande namn som t. ex. betecknar en hel
koncerns eller andra samarbets-gmppers verksamhet. Försäkringsinspektionen
pekar på att det inom försäkringsområdet förekommer vissa aUmänt kända
beteckningar för försäkringsbolag vilka f. n. inte kan registreras, t. ex. SPP
för Svenska Personal-Pensionskassan, Vegetebolagen för koncernbolagen Svenska
Veritas, Europeiska, Göta och Liv-Göta, AFA för Arbetsmarknadens
Försäkringsaktiebolag, Jordbmkets Försäkringsbolag för Skandmaviska Kreatur och
vissa med detta samverkande lokala kreatursförsäkringsbolag. Sådana namn bör
enligt inspektionens mening kunna få registreras. Skydd enbart genom
inarbetning finner inspektionen inte tillfredsställande.

Svea
hovrätt (majoriteten) anför att till de sekundära kännetecknen torde vara att
hänföra telegramadresser samt namn på periodiska skrifter och fartyg.
Skyddssystemet blir här en smula splittrat eftersom sådana beteckningar är
föremål för central registrering, delvis efter särskUd prövning, medan själva
ensamrätten görs beroende av inarbetning. Dessa förhållanden bör övervägas
under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 138

5.6
Firmaskyddets innehåll

Lantbruksförbundet
förklarar sig inte ha något att erinra mot den grundläggande regeln om
firmaskyddets innehåll att annan än firmainnehavare inte får använda ett med
firman förväxlingsbart kännetecken som firma.

Vad angår firmaskyddets
geografiska omfattning kritiserar Handelskamrarnas nämnd anknytningen till
registreringsområdet och anser att den bundenhet tUl företagsform som detta
medför i viss mån är otidsenlig. Beträffande vissa företag som drivs i sådan
form att de skall eller kan registreras lokalt föreligger uppenbart behov av
skydd för hela landet. Detta gäller inte bara handelsbolag och ekonomiska
föreningar utan i vissa fall även enskild näringsidkare. Möjligheten för dessa
att genom frivUlig central registrering få ett skyddsområde som omfattar hela
landet bör enhgt nämnden utredas närmare. Nämnden anför vidare att
företagsformen numera sällan ställs i relation till företagens storlek eUer
tUl verksamhetens geografiska utbredning. Aktiebolagsformen anlitas även i
sådana fall då verksamheten är starkt lokalt begränsad. Patentverkets praxis
synes ha varit anpassad härefter. Man har inte haft så stora pretentioner på
åtskillnad mellan firmor, för vilka någon konkret förväxlmgsrisk inte har
förelegat. Förslagets utformning kommer sannolikt att leda tUl att denna
praxis inte längre kan upprätthållas. Nämnden anser att
registreringsmyndigheten fortfarande borde ha möjlighet att vid sin
likhetsgranskning ta hänsyn tUl firmas geografiska användningsområde. Den
föreslagna regeln om undantag i vissa fall från principen att skydd för
registrerad firma gäUer inom hela registreringsområdet torde enligt nämnden
ställa aUtför stora krav på den som har bevisbördan. I praktiken kommer
bestämmelsen därför inte att medföra en riktig anpassning av skyddsområdet till
det faktiska behovet. Förslaget kan vidare komma att hindra företag med
geografiskt begränsad verksamhet att vid ombildning till aktiebolag överföra
sin redan ibraktagna firma till aktiebolagsregistret. I stället framtvingas en
registrering av en från känneteckenssynpunkt mindre användbar firma.
Resultatet torde i ett sådant faU bli att det nybildade bolaget ändå använder
sin tidigare firma som oregistrerad bifirma. Nämnden påpekar vidare att den
föreslagna regeln kan leda tiU ett inte önskvärt schackrande med medgivanden
tUl registrering av förväxlingsbar firma och att den därför bör ändras. Härvid
måste dock enligt nänmden också beaktas att expanderande företag med hela
landet som principieUt skyddsområde får det firmaskydd som de behöver. Ett
sådant företag, som t. ex. under ett utvecklingsskede inte har hunnit använda
firman inom en begränsad del av registreringsområdet, måste ändå kunna hindra
att annan använder f örväxhngsbart kännetecken där.

Även
Industriförbundet framhåller vikten av att behövlig rörelsefrihet

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 139

verkligen
ges åt irmehavare av registrerade firmor. Ett aktiebolag som exempelvis
planerar en riksomfattande verksamhet måste enligt förbundet rimligen, trots
att det inte har hunnit använda sin firma inom en del av registreringsområdet,
ändå i ett utvecklingsskede kunna hindra annan från att mom detta område börja
använda förväxlingsbart kännetecken. Köpmannaförbundet understryker å andra
sidan angelägenheten av att firman inte ges vidare skydd än vad som är
erforderligt med hänsyn till verksamhetens geografiska utsträckning.

Lantbruksförbundet
ifrågasätter den praktiska lämpligheten av den föreslagna bevisbörderegeln och
anför att det inte är möjligt att vid ett företags bildande och registrering
med någon större exakthet bestämma viUcen verksamhetens geografiska omfattning
kommer att bli. Följden av denna ovisshet torde enhgt förbundet bli att
samtliga firmor i vart fall inom producentkooperationen registreras för hela
landet. Förbundet anser att förslaget innebär en inte obetydlig diskriminering
av de kooperativa föreningarna gentemot aktiebolagen. Aktiebolagen får genom
sin riksomfattande registtering automatiskt skydd för hela landet medan däremot
föreningarna med sin länsbegränsade registrering skuUe få ett sämre skydd.
Förbundet tillägger att man också måste observera att de producentkooperativa
föreningarna rör sig med två områdesbegrepp. Man har dels tUlförselområdet, som
utgörs av det område där medlemmarna verkar och varifrån föreningen hämtar sina
produkter, och dels avsättningsområdet.

Bevisbörderegeln
kritiseras också av Svea hovrätt (majoriteten) och Patentombudsföreningen.
Hovrätten ifrågasätter om inte en uttryckhg bevisbörderegel av det slag som har
föreslagits kan visa sig olämphg i vissa fall och anser att det förtjänar
övervägas att låta regeln utgå ur lagen. Patentombudsföreningen finner
omkastningen av bevisbördan anmärkningsvärd och anser inte det förhållandet att
motsvarande regel föreslås i de finländska och norska textema vara tillräckligt
skäl för att införa regeln. Enligt riksåklagaren synes det motiverat att i
firmainnehavarens intresse hålla fast vid utredningens förslag i
civilrättsligt hänseende. Beträffande frågan om ansvar för firmauitrång är
konstmktionen däremot ägnad att inge starka betänkligheter. Riksåklagaren föreslår
därför att bevisregeln inte skall vara tillämphg i brottmål. Handelsregisterföraren
i Alingsås ifrågasätter om undantagsregeln verkligen är lämplig med hänsyn tUl
de risker för förväxling med i vissa fall ganska omfattande ekonomiska
konsekvenser som alltid kommer att finnas, om det inom samma
registreringsområde existerar två eUer flera företag med hkartade,
förväxlingsbara kännetecken.

Handelsregisterförarna
i Arvika och Boden anser att länen bhr alltför stora skyddsområden.

Näringsfrihetsrådet
förklarar sig kunna i stort sett godta utredningens förslag och synpunkter
beträffande frågoma om distinktivitet ocb

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 140

förväxlingsbarhet.
Rådet viU bl.a. understryka att det inte bara ligger i företagarens utan också
kan vara i konsumentemas intresse att garantier i rimlig utsträckning skapas
mot vUseledande firmabeteckningar. Rådet förutsätter emellertid att de nya
reglerna tillämpas på ett smidigt sätt så att kraven på distinktivitet och på
undvikande av förväxlingsbara firmor inte sträcks längre än nödvändigt.

Beträffande
likhetsgranskningen av firmor anför patentverket att verkets bolagsbyrå till
för endast några år sedan ställde mycket små krav på olikhet. Sålunda ansågs
exempelvis att om två bärare av samma släktnamn i firma hade kombinerat
släktnamnet med samma verksamhetsord, båda firmoma kunde tolereras vid sidan
av varandra, om i en av dem släktnamnet föregicks av ett förnamn eller en
initial. Undan för undan har emellertid antalet sådana aktiebolagsfirmor i
synnerhet sådana som varit sammansatta av de vanligaste i Sverige förekommande
släktnamnen jämte samma verksamhetsord ökat i besvärande grad. Verkets
tidigare praxis har visat sig leda till påtagliga risker för förväxlingar ute
i näringslivet och dess administrativa hantering av firmaregistreringen har
även besvärats av att tidigare praxis uppenbarligen inte tUlräckligt
tiUgodosett kravet på tydlig skillnad mellan firmorna. Detta är bakgrunden till
att verket på senare år har sett sig nödsakat att införa en mera rigorös
firmagranskning. En sådan skärpning kan inte genomföras utan att man också
ställer bestämda krav på firmans särskUjningsförmåga, distinktivitet.
Utredningens betänkande har redan nu ansetts kunna tjäna tUl god ledning för
verkets sålunda ändrade praxis. För godkännande av firma bestående av släktnamn
och verksamhets-ord krävs numera tiUägg av ett förnamn eller en initial. Verket
ansluter sig till vad som i betänkandet anförs om att införandet av realfirma ger
anledning att skärpa kravet på olikhet mellan firmor som innehåller samma
släktnamn. Det torde också finnas anledning att i fortsättningen ställa
strängare krav på olikhet mellan firmor, sammansatta av ord som betecknar samma
verksamhetsgren och snarlika släktnamn. Även i fråga om likhetsbedömningen av
fantasiord är en ytterligare skärpning av nuvarande praxis befogad.

Beträffande
frågan om branschUkhet anför Handelskamrarnas nämnd, att uppställandet av ett
likhetskrav beträffande verksamheten i huvudsak torde kunna ses som ett
lagfästande av nu gällande praxis. Nämnden anser att mycket talar för att detta
likhetskrav i princip bör gälla även i fortsättningen men finner det tveksamt
om kravet bör upprätthållas i avsedd utsträckning. Förslaget kan synas gmndat
på ett aUtför statiskt betraktelsesätt. I enlighet med nu rådande praxis skulle
en utvidgning av t. ex. ett aktiebolags verksamhet sådan den framgår av
bolagsordningen i princip innebära att ny firmaprövning skall äga rum.
Registrering skulle då kunna vägras med hänsyn tiU förväxlingsbarhet med annan
för samma verksamhet registrerad firma. Detta skulle framtvmga bUdan-

s. 141 Kontrollera mot PDF

SProp. 1974: 4 141

det
av särskilt dotterbolag för den nya verksamheten eller antagandet av ny firma
för hela verksamheten. Detta kan te sig oacceptabelt för åt-skilliga
företag och skulle snarare motverka än understödja önskvärda
innovations- och expansionssträvanden. Den nya verksamheten behöver ante
vara "likartad" med den tidigare för att den goodwUl som har skapats
kring firman skall kunna vara till gagn även för den nya verksam-lieten. Den
goodwiU som knyts till firman berör i allmänhet en vidare 3crets än vad som
gäller t. ex. ett vammärke. Detta förhållande liksom firmas speciella
funktioner kan medföra att den tidigare firmans ut-rnyttjande kan ge en god
start på det nya verksamhetsfältet. Expansiva rföretag skulle med utredningens
förslag nödgas låta inregistrera en så -vittomfattande verksamhetsbeskrivning
som möjligt, varigenom samma utveckling som rådde på varumärkesområdet innan
klassregistrering unfördes kan befaras. Enligt nämndens mening synes en sådan
ordning inte tUlfredsställande. Nämnden hänvisar också till de föreslagna bestämmelserna
om firmaregister som hindrar att identiska firmor oav-sett
verksamhetslikhet registreras i samma register. Näringslivet itorde enligt
nänmden ha intresse av att identiska firmor över huvud taget inte förekommer
vid sidan av varandra inom samma registre-jringsområde. Också mellan två inte
identiska firmor kan föreligga en tydlig likhet, även om de på grund av
verksamhetsskillnad inte skulle anses förväxlingsbara. En konkret
kollisionsrisk kan uppkomma, om företagen driver verksamhet inom samma
geografiska område. I detta jfaänseende föreligger en väsenthg skUlnad mellan
varumärke och firma. Vammärket följer en vara medan firman används mer
fristående och "tol. a. kan sägas utgöra en postadress i vidsträckt
bemärkelse. Nämnden .anser att dessa frågor bör övervägas vid utformningen av
regeln om förväxlingsbarhet i firmalagen, som eventuellt kan ersätta de
särskilda lordningsföreskrifterna i olika lagar.

I
viss motsättning härtill uttalar Industriförbundet att det delar utred-jningens
uppfattning att förväxlingsskyddet vid registrering skall vara av-liängigt av
branschlikhet. Förbundet understryker att de föreslagna
re-jgistreringsföreskrifterna inte genom en extensiv tillämpning får leda till
-att de materiella reglerna i förslaget till firmalag åsidosätts. Förbundet
franihåller också att prövningen vid registreringstiUfället av eventuell
förväxlingsbarhet som regel torde få göras med utgångspunkt i de i
bo-äagsordningen angivna ändamålen. Vid eventuell domstolsprövning med
anledning av intrångstalan måste hänsyn tas även till resp. företags faktiska
verksamhet.

Patentverket
finner det naturligt att den s. k. Kodakdoktrinen kodifieras i firmalagen,
eftersom det ofta är just i fråga om firmadominanter som denna blir aktuell.
Verket förklarar sig i likhet med ut-Tcdningen inte vilja förorda införande av
ett nytt slags Kodakfirmor för vilka skydd oberoende av branschlikhet skulle
grundas enbart på firmans säregna beskaffenhet.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 142

Beträffande
förslagets regel om passivitetsverkan påpekar Patentombudsföreningen, att
sådan skall kunna inträda utan att innehavaren av den äldre rätten ägt vetskap
om användningen av det yngre kännetecknet. Föreningen delar inte denna
uppfattning och anser, att vetskap måste direkt krävas om redan ibmktagandet
skall gmnda firmarätt.

5.7
Registrering av firma

I
remissvaren berörs bl. a. vissa för registreringsförfarandet gemensamma
frågor. Länsstyrelsen i Södermanlands län förklarar att den ansluter sig tiU
förslaget att ge registreringsmyndigheten möjhghet att vägra registrering, om
den sökta firman inte har utformats i överensstämmelse med den materiella
firmarättens regler eller om den inkräktar på allmänna intressen eller andra
privaträtter. Lantbruksförbundet tUlstyrker i huvudsak
registreringsbestämmelserna i förslaget tiU firmalag. Länsstyrelsen i
Norrbottens län delar utredningens uppfattning att en skärpning av gällande
bestämmelser för registtering av firma bör genomföras men finner det
regelsystem som bär upp förslaget i denna del ganska svårtUlgängligt.

Utredningens förslag till
huvudregel i fråga om furmas särskUjningsförmåga tUlstyrks av Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Länsstyrelsen i Gävleborgs län vill med stöd av
egna erfarenheter gäma vitsorda behovet av en skärpt författningsreglering i
fråga om registreringsmyndigheternas prövning av särskiljningsförmå-gan och
biträder utredningens förslag på denna punkt. Liknande synpunkter förs fram av
länsstyrelsen i Kopparbergs län, som anser att det kanske rentav måste beklagas
att närmare anslutning tUl varumärkeslagens regler inte har kunnat förordas. I
detta sammanhang kan också erinras om vad patentverket har anfört i anslutning
till frågan om när firmor skall anses förväxhngsbara. Verket har på senare år
sett sig nödsakat att införa en mera rigorös firmagranskning än tidigare. En
sådan skärpning kan inte genomföras utan att man också stäUer bestämda krav på
firmans särskUjningsförmåga och utredningens betänkande har redan nu ansetts
kunna tjäna tUl god ledning för verkets sålunda ändrade praxis.

Handelskamrarnas nämnd,
näringsfrihetsrådet, pris- och kartell-nämnden, Industriförbundet och
Köpmannaförbundet förordar försiktighet vid tUlämpning av
distinktivitetskravet. Handelskamrarnas nämnd anför att den föreslagna
bestämmelsen om särskUjningsförmåga kan komma att inskränka rörelseidkarnas
frihet att utforma sina firmor efter egen önskan även i fall där något
motstående skyddsinttesse inte föreligger. Nämnden vitsordar att det finns
motiv för kravet på särskUjningsförmåga. En viss näringsidkare bör inte genom
registrering kunna

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 143

få
ensamrätt till ord som ingår i den gemensamma språkskatten för vederbörande
bransch eller utgör en naturhg utveclding av språket och därför bör hållas fria
för användning av envar. Samtidigt måste emellertid beaktas att en
näringsidkare ofta har ett legitimt behov av att finna en beteckning som inte
endast skiljer honom från andra näringsidkare utan även avspeglar
verksamheten. Detta gäller i fråga om vammärken men i än högre grad
beträffande firma. Det är ingalunda ovanligt att ett nystartat företag först
väljer ett namn, som tydligt anger något om verksamheten. När företaget sedan
har blivit väletablerat sker en naturlig övergång från en deskriptiv firma tUl
fantasiordsfirma med starkare särprägel, ofta genom att en förkortning eller
bifirma inarbetas och därigenom slår ut huvudfirman. Rätten att registrera
firma med deskriptiva ord har därför en funktion att fylla. Nämnden anser att
vittgående möjligheter för myndigheterna att påverka utformningen av firmor är
särskilt betänkliga, när såsom här är fallet enhetiiga bedömningsgrunder
knappast kan skapas. Enligt nämndens mening är det därför nödvändigt att det i
motiven klart anges att distinkti-vitetsprövningen skall ske med iakttagande av
stor varsamhet. iVä-ringsfrihetsrådet fömtsätter att de nya reglema tillämpas på
ett smidigt sätt så att kraven på distinktivitet och på att firmor inte är
förväxlingsbara inte sträcks längre än nödvändigt. Skulle mot förmodan något
visst område ha blivit så blockerat av redan i anspråk tagna firmor att det
visar sig svårt att konstruera nya vettiga firma-benänmingar, synes detta
enligt rådet böra leda till att man på detta område sänker kravet på olikhet
mellan existerande och nytUlkomman-de firmor. Pris- och kartellnämnden
uttrycker hknande synpunkter. Industriförbundet vUl inte direkt motsätta sig
en viss skärpning av kravet på särskUjningsförmåga men anser att uttedningen
betydligt har överdrivit nackdelarna av nuvarande praxis. Tanken bakom
utredningens förslag synes vara att registrering av deskriptiva firmor kan
skapa en oberättigad monopolisering av i språket förekommande termer.
Förbundet framhåUer att registtering av en deskriptiv furma inte medför något
reellt "monopol" eftersom registreringen något förenklat bara
hindrar andra att använda samma firma men däremot inte att begagna ordet i
annat sammanhang eUer i kombination med klart särskUjande tiUägg. Förbundet
finner det angeläget att registreringsmyndigheterna anlägger ett praktiskt
synsätt och inte överdriver distinktivitetskraven. Köpmannaförbundet anför att
verksamhetens lokala begränsning bör vara ett beaktansvärt moment vid
bedömningen av firmas särskUjningsförmåga. Den som av olika skäl väljer en
mindre distinktiv firma, vUket enligt förbundet måste anses stå honom fritt,
får då räkna med att erhåUa ett tämligen svagt firmaskydd.

Patentverket ställer sig
något tveksamt till utredningens ståndpunkt att ett allmänt förbud mot
registrering av slagord som firma uite bör

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 144

uppställas.
Verket framhåller att ett sådant förbud gäller enligt den nya varumärkeslagen
och att en annan ståndpunkt på firmarättens område medför möjlighet att kringgå
vammärkeslagens förbud. Vissa skäl kan dock enligt verket tala för att man på
firmaområdet tiUämpar en något mindre rigorös praxis.

Med anledning av utredningens
förslag att firma som enbart består av bokstäver eller siffror får registreras
endast om firman har blivit inarbetad förklarar sig överåklagaren i Göteborgs
åklagardistrikt livligt instämma i att allmänheten inte skulle vara betjänt av
att få fler företag som uppträdde med nanm, bestående endast av bokstavs- och
sifferbeteckningar. Industriförbundet ifrågasätter emellertid om den föreslagna
bestämmelsen är förenlig med Pariskonventionen. Patentverket anför i detta
sammanhang att verket inte anser bestämmelsen utgöra hinder mot godkännande
också i fortsättningen av stiftelsehandlingar för aktiebolag med s. k.
seriefirma och registrering av bolag med sådan firma.

Handelsregisterförarna
i Arvika och Boden finner det praktiskt, att de speciella registreringshindren
fullständigt anges i en särskild bestämmelse.

Vad angår omfånget av
registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet anför länsstyrelsen i
Stockholms län att förslaget kommer att medföra en mer tidsödande granskning av
anmälningarna. De flesta av de specieUa registreringshindren kan inte
kontrolleras av registreringsmyndigheterna. Utredningen har också förutskickat
att firma emeUanåt blir registrerad trots att den inte uppfyller alla de
fömtsättningar som gäller för en giltig firmarätt. Eftersom domstol får
möjlighet att häva en felaktig registrering har länsstyrelsen emellertid inte
något att erinra mot att bestämmelserna genomförs. Enligt länsstyrelsens
mening är det lämpligt att det i lagen kommer till uttryck att
registreringsmyndigheternas utrednings- och prövningsplikt begränsas tiU
hinder som är kända för myndigheten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
delar utredningens uppfattning att lokal registreringsmyndighets granskning med
hänsyn till förekomsten av annan firma bör begränsas till genomgång av de
register som myndigheten själv har att föra. En granskning också med hänsyn
till firma som har tagits in i annat register och oskyddad firma ställer sig så
gott som omöjlig för länsstyrelsens del.

Länsstyrelsen i
Norrbottens län anser att utredningen i alltför hög grad har nedtonat de
svårigheter myndigheterna kan komma att ställas inför vid prövningen av frågan
om registreringshinder föreligger. I vart fall torde den av utredningen
uppställda målsättningen ställa helt nya krav på länsstyrelserna i fråga om
personella resurser för handläggningen av firmaärenden. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län anför beträffande förslaget att förväxlingsskyddet i princip
skall omfatta även firma

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 145

som
har tagits in i annat register än det i vilket registrering begärs, att någon
annan metod än att begränsa lokal registreringsmyndighets granskning tUl det
egna registret inte torde vara praktiskt genomförbar ens om ett landsomfattande
samlingsregister inrättas. Under sådana omständigheter är det risk för att den
föreslagna bestämmelsen kan bli mer eller mindre meningslös.

Patentverket framhåller
såvitt angår aktiebolagsregistreringen, att verket med nuvarande resurser inte
kan nämnvärt utvidga den granskning som görs i firmaärendena. Verket har under
senare år skärpt sin praxis på området och den prövning som ärendena bestås f.
n. synes i stora drag motsvara vad utredningen har räknat med, eftersom vissa
registteringshinder inte skall föranleda någon särsldld efterforskning från myndighetens
sida. Denna diskrepans mellan formella registreringshinder och myndighetens
granskningsskyldighet är ägnad att i inte alltför sällsynta fall skapa
tveksamhet, huravida en registrerad firma uppfyller firmalagens fordringar.
Varumärkeslagen uppvisar visserligen en lilcnande konstraktion som
utredningsförslaget, men beslut om ett varumärkes registrering träffas först
efter ett publiceringsförfarande som kan sägas komplettera pateritverkets egen
granskning. Samma ordning gäher i princip på patent- och namnrättens område
samt i fråga om mönsterskyddet. Den bristande överensstämmelsen mellan lagens
registreringshinder och myndighetens faktiska granskningsmöjligheter framstår
därför som mera iögonenfallande i utrednuigens förslag än på varamärkesområdet.

Patentombudsföreningen
finner det otiUfredsstäUande att länsstyrelsernas granskning av en
firmaregistreringsansökan inte skall utsträckas tUl vammärkesregistret då
ansökningen avser en realfirma av sådant slag att kollision med ett tidigare
registrerat vammärke skuUe kunna tänkas föreligga. Denna brist i granskningen
innebär att innehavaren av en registrerad realfirma under avsevärd tid efter
registreringen riskerar att tvingas ändra sin firma på gmnd av kollision med
en äldre varumärkesrätt. Föreningen uppger att det finns näringsidkare som,
sedan de på grund av en äldre märkesrätt inte har kunnat få önskad
varamär-kesregistrering, i stället sökt firmaregistrering i ett lokalt register
med varamärket i fråga som firmadominant i medvetande om att någon granskning
med hänsyn tUl registrerade varamärken inte förekommer och i syfte att trots
den hindrande äldre märkesrätten förvärva ett registreringsskydd och få en
motivering för att använda firmadominanten som varumärke. Föreningen förordar
en utredning om hur granskningen av alla firmaregistreringsansökningar skulle
kunna utsträckas till det centrala varumärkesregistret.

Förslaget
att firma skall kunna registreras i översättning tUlstyrks av Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Patentverket anför att stor försiktighet måste
iakttas vid registrering av firmor som är utfor-

10 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 146

made
på utländska språk, så att inte kollision sker med firma som består av svenska
ord vUka direkt motsvarar den översatta firmans beståndsdelar. Detta kommer
enligt verket att medföra visst behov av särskild granskning beträffande
översättningar.

I
fråga om utgångspunkten för tidsprioritet på grund av registrering anser
handelsregisterförarna i Arvika och Boden, att den relevanta tidpunkten bör
vara den dag då ansökningshandlingarna föreligger i fullständigt skick.

5.8
Överlåtelse av firma

Utredningens
förslag att firma får överlåtas i samband med överlåtelse av näringsverksamhet
tillstyrks av patentverket och länsstyrelsen i Gävleborgs län. Verket finner
det naturligt att behålla firmalagens regel att verksamhetens övergång är
fömtsättning för firmaöverlåtelse. Länsstyrelsen anser det befogat att lagfästa
den praxis som har utvecklat sig vid sidan av den nuvarande lagstiftningen i
fråga om oförändrad övergång av enskild näringsidkares firma till ny
innehavare. Apotekarsocieteten biträder förslaget att firma efter överlåtelse
skall kunna begagnas oförändrad. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför däremot
att, om utredningsförslaget godtas, bakom en tidigare registrerad firma efter
viss tids förlopp kan komma att dölja sig utom fysisk person snart, sagt varje
juridisk person utom aktie- och kommanditbolag, utan att detta på något sätt
skall behöva komma till uttryck i firman. Länsstyrelsen finner lagförslaget i
denna del felaktigt, inte minst mot bakgrund av den gång pä gång i betänkandet
åberopade principen om sanning i firma.

Rätt
till fri överlåtelse av firma förordas av kommerskollegium. Handelskamrarnas
nämnd och Industriförbundet. Handelskamrarnas nämnd anför, att den faktiska
utvecklingen i fråga om överlåtelse av firma motiverar att lagstiftningen
medger friare överlåtelse än enligt gällande rätt. Riskerna för vilseledande
genom avvikelse från den s. k. sannings-principen är numera små. En friare
överlåtelserätt ligger också i linje med förslaget att släktnamnstvånget skall
överges. Nämnden anför vidare att det ofta torde bli svårt att i praktiken
bedöma vad kravet på samtidig överlåtelse av näringsverksamhet i själva verket
innebär. Enligt uttedningen skulle lagstiftaren vara berättigad att utgå från
att verksamheten vid firmaöverlåtelse normalt övergår till så stor del som
krävs för dess fortsättande. Nämnden anser att detta inte alltid torde vara
fallet och att, oavsett hur det förhåller sig härmed, det dock synes tveksamt
om argumentet är tillräckligt bärande. Några vägande allmänna rättspolitiska
betänkligheter kan enligt nämndens mening inte anföras mot en fri
överlåtelserätt. På samma sätt som hittUls skett synes bestämmelsen kunna
kringgås genom av- och nyregistreringar. Be-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 147

hovet
av skydd mot vUseledande tiUgodoses i förslaget av bestämmelserna om prövnmg i
samband med registrering och om förbud mot användning av vilseledande firma. Nämnden
anser därför att det bör övervägas att som enligt det finska förslaget införa
fri överlåtelse av firma. Detsamma bör gäUa de vammärken närstående sekundära
kännetecknen. Nämnden hänvisar tUl att fri överlåtelserätt i princip gäller
enligt vammärkeslagen. Kommerskollegium delar nämndens uppfattning och även
Industriförbundet anför liknande synpunkter.

5.9
Firmalagens sankfionssystem

Inga
ermringar framförs i remissvaren mot förslaget om möjlighet för domstol att
meddela förbud mot användning av vilseledande firma. Som jag kommer att
redovisa i det följande framförs däremot vissa önskemål om att förbud mot
användning av firma skall kunna meddelas även vid firmaintrång.

Svea
hovrätt (majoriteten) ställer sig något tveksam tUl tanken att domstol skall kunna
föreskriva ändring av firmaregistrering. Enligt hovrättens mening kan skäl
åberopas för att domstol inte skall befatta sig med sådana åtgärder, som i
regel innebär att en ny firma uppkommer, utan bara med frågor om hävande av
registrering, däri innefattat partieUt hävande. Hovrätten ser det närmast som
en helt administrativ åtgärd att på begäran av den, vars firmaregistrering i
dom har förklarats hävd, registrera ny firma som registrerings-myndigheten kan
godta efter företagen granskning. Om domstol förordnar om hävande av en
firmaregistrering för ett firmapliktigt subjekt, bör firmainnehavaren samtidigt
föreläggas att inom viss av domstolen föreskriven tid anta och låta registtera
firma som godtas av registreringsmyndigheten.

Utredningens
förslag om användningstvång tiUstyrks av näringsfrihetsrådet och Svenska
företagares riksförbund. Det avstyrks däremot bestämt av Industriförbundet, som
anser att utredningen inte har visat att något verkhgt behov föreligger av
regler om användningstvång. Utredningen har enhgt förbundet överdrivit
nackdelarna med att registren innehåller firmor som inte längre används.
Variationsmöjligheterna är oändliga när det gäUer firma, varför någon risk för
en hämmande monopolisering knappast föreligger. SkuUe det likväl anses erforderligt
att få bort s.k; döda registreringar kan det ske på annat sätt än genom regler
om användningstvång. Även en mycket måttlig årsavgift för bestående
registreringar skulle sannolikt leda till att döda firmor snabbt kunde avföras.
Förbundet anser det också uppenbart att i vissa fall ett berättigat behov av
skydd föreligger även för firma som inte används. Detta gäUer t. ex. den som
har beslutat börja en ny rörelse, och skyddsbehovet föreligger under hela
förberedelsetiden från

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 148

det
planeringen påbörjas tiU dess verksamheten kommer igång. Förberedelsetiden kan
inte säUan vara fem år eller längre. Behov av skydd föreligger också för
tidigare använda firmor som till följd av fusion, omläggning av verksamheten
eller annan omorganisation tUls vidare inte är aktueUa men som kan komma till
användning vid en senare tidpunkt. Företagaren kan i sådana fall vilja gardera
sig för framtida behov t. ex. för egen räkning eller med tanke på eventueU
försäljning av den del av rörelsen tiU vUken den "avlagda" firman har
varit knuten. Alldeles bortsett från detta har en företagare enhgt förbundets
mening intresse av att hindra andra från att f. ö. utan någon som helst ersättningsskyldighet
annektera den goodwUl som en avlagd firma alltjämt kan representera. F.n.
försöker man i inte obetydlig utsträckning tillgodose skyddsbehovet genom att
hålla bolag som inte bedriver egentlig rörelse vid liv formellt genom att
sända in årsredovisningshandlingar till patentverket, ett förfarande som åsamkar
både företagen och verket besvär och kostnader. Förbundet förordar att reglerna
om användningstvång slopas och att man undersöker möjlighetema att skydda
"avlagda" firmor exempelvis genom ett enkelt registreringsförfarande,
eventuellt i ett särskUt register. Skulle regler om användningstvång komma att
bibehållas måste enligt förbundet den föreslagna tidsfristen utsträckas
avsevärt och bör inte sättas kortare än tio år. Handelskamrarnas nämnd anför
liknande kritiska synpunkter mot förslaget om användningstvång. Enligt nämnden
kan olika sätt att tiUgodose behovet av skydd för obrukade firmor tänkas. Ett
saft vore att avstå från användningstvång. Om detta inte anses möjligt
förordar nämnden att efter mönster från vammärkeslagen företag lämnas möjlighet
att visa särskUda skäl för sin underlåtenhet att använda firma eller för sin
önskan att behåUa registreringen. Om användnmgstvång införs bör tidsfristen
göras väsentligt längre än den föreslagna och under inga förhållanden kortare
än fem år.

Krav
på förlängning av tidsfristen och på undantag när näringsidkare kan visa
särskilda skäl för sin underlåtenhet att använda firman förs fram också av
vissa remissinstanser som i princip godtar ett användningstvång. En tidsfrist
på minst fem år förordas av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt som
alternativt föreslår att företagaren får möjlighet att efter anmälan förlänga
tidsfristen Köpmannaförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbtmd och
Svenska industriens patentingenjörers förening, som i andra hand förordar att
firma skall kunna förbli registrerad mot viss årlig avgift. Köpmannaförbundet
vill inte motsätta sig att ett användningstvång införs under förutsättning att
ett sådant inte motverkar företagens berättigade intresse av skydd för firmor,
som av olika skäl inte används. Förbundet anser att tidsfristen bör vara
väsentiigt längre än den föreslagna och i allt fall inte kortare än den i
varumärkeslagen föreslcrivna femårsfristen. Försäkringsbolagens riks-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 149

förbund
påpekar, att avtalstiderna inom vissa försäkringsgrenar är mycket långa. Många
försäkringsbrev med namn på bolag som numera har uppgått i andra bolag är
alltjämt i kraft. Inemot 150 bolag har successivt uppgått i andra bolag i
branschen. En tidsfrist om tre år ifrågasätts av Svea hovrätt (majoriteten) och
förordas åtminstone för aktiebolag av patentverket. Verket framhåUer att man
därigenom skuUe nå viss överensstämmelse med regeln i 144 § aktiebolagslagen
om tvångslikvidation på den gmnd att fastställd balansräkning inte har kommit
in tiU registreringsmyndigheten för något av de tre sista räkenskapsåren.

Att hävande av
firmaregistrering inte skall ske om firmainnehavaren visar skäl för sin
underlåtenhet att använda firman föreslås av Svea hovrätt (majoriteten).
Advokatsamfundet, Lantbruksförbundet och Patentombudsföreningen.
Advokatsamfundet anför att man kan tänka sig fall där det är ostridigt att en
firmainnehavare på grund av sjukdom eller olyckshändelse är ur stånd att
fortsätta att vara näringsidkare men där firman representerar en goodwill vars
värde firmainnehavaren inte omedelbart kan tUlgodogöra sig genom överlåtelse av
firman. Om en firmainnehavare som upphör att vara näringsidkare har skapat en
betydande goodwill för firman, kan man knappast förtänka honom om han inte vUl
utan vidare avstå från det ekonomiska värde som kan ligga i denna goodwUl utan
önskar t. v. bevara sin firmarätt för att vid lämpligt tillfäUe kunna få ut
ersättning genom att själv avregistrera firman samtidigt som annan bereds
tillfälle att få inregistrera en likadan firma. Samfundet påpekar vidare att
förslaget synes innebära exempelvis att aktiebolag, som i föreskriven ordning
har fuUgjort sin århga redovisningsskyldighet enligt aktiebolagslagen och även
avgivit självdeklaration men som under mer än två år inte bedrivit någon
rörelse och därför heller inte faktiskt begagnat firman i reklam,
affärshandlingar o. d., skulle kunna riskera en talan om att
firmaregistreringen skaU hävas eller ändras. Enligt samfundet kan man mycket
väl tänka sig fall där det förehgger legitimt behov för enskild
firmainnehavare att få behålla firmaregistreringen trots att firman inte har
varit i brak under de två senaste åren. Ännu oftare kan sådant behov föreligga
när firmainnehavaren är en juridisk person. Särskilt gäUer detta aktiebolag. I
många fall föreligger ett klart legitimt behov att få skydda en firma genom
ett namnbolag, något som också i praktiken förekommer i stor utsträckning. Samfundet
anser därför att förslaget bör ändras så, att beslut om hävande eller ändring
av firmaregistrering inte skall kunna meddelas, om firmainnehavaren kan visa
bärande skäl för sin underlåtenhet att använda firman under de två senaste
åren. Denna ändring är särskUt angelägen eftersom användningstvånget enligt de
föreslagna övergångsbestämmelserna skall gälla också för registreringar som
har skett före nya lagens ikraftträdande.

Utredningens
förslag om straff och skadestånd som påfölj-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 150

der
vid firmaintrång tillstyrks av handelsregisterföraren i Boden under hänvisning
tUl att motsvarande bestämmelser i den gällande firmalagen är i vissa avseenden
oklara. Överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt fumer inte skäl
tUl eriman mot de föreslagna straffbestämmelserna. Däremot ifrågasätter Svea
hovrätt (majoriteten) om det är påkaUat med straffsanktion mot firmaintrång.
Hovrätten framhåller att straff inte är föreskrivet i gällande rätt på
området, frånsett den särskilda regeln i 9 § lagen med vissa bestämmelser mot
Ulojal konkurrens, som dock kräver ett på visst sätt kvaUficerat uppsåt för
att straff skall kunna följa. Visserligen föreskrivs straffpåföljd för intrång
i andra ensamrätter på immaterialrättsområdet med undantag för rätten tiU
egenartat släktnamn enligt namnlagen. Ett firmaintrång ligger dock enligt
hovrättens mening längre bort från de egentliga förmögenhetsbrotten än ett
intrång i någon av dessa övriga straffskyddade ensamrätter. Hovrätten anser att
skadeståndspåföljden är den praktiskt viktiga sanktionen mot firmaintrång och
att frågan om behovet av straffsanktion bör, här liksom på
immaterialrättsområdet i övrigt, övervägas ytterligare.

Föreningen Sveriges
statsåklagare delar utredningens uppfattning att det;kriminaliserade området
bör begränsas till uppsåtliga gärningar bl. a. med hänsyn tUl att som följd
därav påföljdspraxis kan utbildas så att den blir verkligt meningsfylld i
brottshämmande syfte.

Riksåklagaren påpekar att
den föreslagna bevisregeln om firmas geografiska skyddsområde vid åtal för
firmaintrång skulle kunna leda till att den tilltalade blir fäUd, därför att
han inte förmår styrka att ett åtalat förfarande inte har trätt
firmainnehavarens rätt för när. Riksåklagaren anser att denna konstraktion är
ägnad att inge starka betänkligheter såvitt gäller ansvar och förordar att
bevisregeln inte skall äga tUlämpning i brottmål. Om dessa synpunkter vinner
gehör kommer emellertid firmaskyddet i det avsedda fallet inte att vara
straffsanktio-nerat och inte heller eftersom här förutsätts att skada inte har
kunnat visas tryggat genom rätt tUl ersättning. Riksåklagaren finner det
därför behövligt att här öppna möjlighet till förbudstalan på motsvarande sätt
som vid vUseledande firma.

Lantbruksförbundet
hemställer under hänvisning till de stora ekonomiska värden det här gäller
helt allmänt att möjlighet införs att utverka förbud mot fortsatt användning
vid firmaintrång. Förbundet hänvisar tUl att de övriga nordiska förslagen
medger förbud och tUl att utredningen om Ulojal konkurrens har föreslagit kombinationen
förbud/ straff. Förbundet tUlägger att samma behov av förbud förehgger beträffande
varumärke och att det därför torde vara lämpligt att samtidigt göra ändring i
vammärkeslagen.

Beträffande den av
utredningen föreslagna straffskalan anför två chefsåklagare i Stockholm och
handelsregisterföraren i Vetlanda att det

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 151

bör
vara tillräckligt med bötesstraff som sanktion. Föreningen Sveriges
statsåklagare anser däremot att frihetsberövande påföljd bör kunna till-lämpas
och inte bör betraktas som en undantagsföreteelse. Uppsåtligt intrång i annans
rätt till firma torde enligt föreningen inte sällan kunna betraktas som en
kvalificerad gärning med hänsyn tiU de ekonomiska vinster som gärningsmannen i
vart fall räknar med att få av brottet. Däremot kan det stundom bli svårt att
uppskatta storleken av den skada som vållas genom firmaintrång med påföljd att
skadeståndssanktionen inte blir tUlräckligt verksam. Antalet fall där
uppsåtligt firmaintrång verkligen kan styrkas blir sannolikt ganska litet i
förhållande tUl det verkliga antalet sådana intrång och det torde därför
vanligen bli behövligt med kännbar påföljd i de fall där fällande dom meddelas.
Riksåklagaren och överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt har inte något att
erinra mot den föreslagna straffskalan. De anser att, även om i de flesta fall
böter är tillräcklig sanktion, fall kan förekomma, exempelvis vid upprepad
brottslighet med kännbar ekonomisk skada för målsäganden, då en kraftigare
sanktion är påkallad.

Förslaget
att firmaintrång skall i första hand vara underkastat allmänt åtal kritiseras
av Advokatsamfundet och KF. Om som utredningen har förutsett allmänt åtal i
regel kommer i fråga endast i grövre och mera uppenbara fall måste det enligt
Advokatsamfundet framstå som särsldlt meningslöst att målsägande i alla andra
fall skall behöva ange brottet tUl åtal och invänta åklagarens beslut att åtal
inte skall äga mm, innan han själv kan anhängiggöra åtal. Redan åtalsangivelsen
kan medföra onödigt besvär och onödiga kostnader, men väne är att målsäganden
tvingas vänta med sina egna åtgärder. Detta kan medföra rättsförluster för
honom. Samfundet är för sin del inte övertygat om lämpligheten av att
ifrågavarande brott ens i särskilda fall skall kunna bli föremål för allmänt
åtal, men om allmänt åtal över huvud taget skall komma i fråga bör målsäganden
ha rätt att välja mellan att ange brottet till åklagaren och att själv direkt
anhängiggöra åtal. Om målsäganden har väckt åtal, kan han när som helst,
exempelvis efter en uppgörelse med svaranden, återkalla sin talan, vilket
åklagare som har anhängig-gjort åtal inte lika lätt kan göra. Liknande
synpunkter anförs av KF, som anser att åtalsreglerna på immaterialrättens
område bör omprövas och hemställer att frågan blir föremål för fömyad utredning
och löses så, att målsäganden får självständig talerätt men också får möjlighet
att, om han så önskar, anmäla intrånget tUl åklagare för anställande av åtal.

Överåklagarna
i Stockholms och Malmö åklagardistrikt samt För-eningen Sveriges statsåklagare
tillstyrker förslaget att allmänt åtal skall väckas endast om åtal av särskUda
skäl finnes påkallat från allmän synpunkt. Enligt överåklagaren i Malmö
åklagardistrikt har firmaintrång en utpräglad karaktär av civilorätt, där den
förfördelades främsta

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 152

intresse
är att få skadestånd för intrånget och förebygga fortsatt intrång, medan
samhällets intresse av att den ansvarige straffas i regel inte gör sig särskUt
starkt gällande. Möjligheten att efter angivelse få motparten åtalad och
straffad användes beträffande varumärkesintrång före den 1 januari 1968 som ett
hot att framtvinga uppgörelse. Möjligheten för målsäganden att praktiskt taget
kostnadsfritt få sina intressen tillgodosedda stimulerade denne i hans försök
att få ut skadestånd av motparten. Begränsningen i åklagarens skyldighet att
åtala eventuella brott påkallas också av att den gränsdragning som föranleds av
den föreslagna bevisregeln om firmas geografiska skyddsområde i många fall kan
bli mycket svår. Advokatsamfundet anför däremot att om allmän åklagare får
åtalsrätt denna inte bör göras beroende av att åtalet av särskUda skäl finnes
påkallat från allmän synpunkt. Någon närmare förklaring tUl vad som menas med
denna juridiska konstruktion har inte getts i de sammanhang där den har
föreslagits och samfundet anser att den är olycklig, i varje fall när det
gäller angivelsebrott.

Svea
hovrätt (majoriteten) kritiserar utredningens uttalande att oaktsamhet normalt
bör anses föreligga om en näringsidkare tar en firma i bmk utan att
dessförinnan undersöka om den är registrerad för annan. Hovrätten anser att det
saknas anledning att se strängare på firmaintrång än vad det allmänt inom
civUrätten brukade oaktsamhetsrekvisitet medger. SjälvfaUet kan omständighetema
i de enskilda fallen skifta väsentligt. Exempelvis har man anledning att kräva
mer av ett större företag med särskild administrativ organisation än av
enskUda företagare med begränsad verksamhet. Hovrätten påpekar vidare att det
ibland kan vara svårt att vid förfrågan hos en registreringsmyndighet få klart
besked om en tillämnad firma kolliderar med annans registrerade firma.

5.10
Handelsregister

Vad
angår rätten att införas i handelsregister anför länsstyrelsen i Gävleborgs län
att den föreslagna utvidgningen av kretsen av firmasubjekt är sakligt motiverad
och att möjligheten tUl frivUlig registrering av firma tUlgodoser ett till
länsstyrelsen ofta framfört önskemål. Förslaget att en företagare skall ha
möjlighet att få namnet på sin verksamhet registrerat som firma även om han
inte är bokföringspliktig tillstyrks av Svea hovrätt, länsstyrelsen i Örebro
län och handelsregisterföraren i Eskilstuna. Förslaget att ideell förening
skall få registrera firma för näringsverksamhet tUlstyrks av länsstyrelsen i
Örebro län, handelsregisterföraren i Karlskoga, Apotekarsocieteten och Svenska
företagares riksförbund. Länsstyrelsen och Apotekarsocieteten nämner
uttryckligen också stiftelser som idkar näring. Svenska företagares riksförbund
framhåller att förslaget fyller ett behov för den allt stöne gmpp föreningar

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 153

av
olika slag som driver en mångskiftande verksamhet med ofta mycket stora
ekonomiska inslag.

Folkets
husföreningarnas riksorganisation anför att den i skrivelser till chefen för
justitiedepartementet har hemställt om sådan ändring i lagen om ekonomiska
föreningar, att folketshusföreningar skulle kunna vinna registrering enligt
denna lag. Riksorganisationen noterar med tacksamhet att utredningen genom
sitt förslag tUl lag om handelsregister har undanröjt de praktiska olägenheter
som föranlett framställningarna. Svenska turistföreningen finner att det kan
vara anledning att bereda möjlighet för ideell förening som idkar näring att få
sin firma registrerad.

Förslaget
att enskUd näringsidkare som är bokföringspliktig inte skall ha skyldighet att
göra anmälan till handelsregist-r e t tillstyrks eller lämnas uttryckligen utan
erinran av länsstyrelserna i Örebro och Gävleborgs län samt Svenska företagares
riksförbund. Erinringar framställs däremot av Svea hovrätt (majoriteten),
länsstyrelsen i Jönköpings län, handelsregisterförarna i Arvika och Boden samt
Apotekarsocieteten. Hovrätten ställer sig tveksam till förslaget. Såvitt
hovrätten kan finna föreligger det ett tämligen starkt allmänt intresse av att
bokföringsskyldiga näringsidkare skall vara i lag ålagda att låta registrera
firma för sin verksamhet. Frågan om att bibehålla registreringsplikten för
bokföringsskyldiga näringsidkare bör enligt hovrättens mening ägnas
uppmärksamhet under det fortsatta lagstiftningsarbetet, varvid samordning bör
ske med förslaget till lag om skyldighet att föra räkenskaper. Liknande
synpunkter anförs av Apotekarsocieteten, som finner det mindre konsekvent att
samtidigt skäipa räkenskapsskyldigheten för enskUda näringsidkare i allmänhet
och befria dem frän skyldigheten att registrera firma. Enligt länsstyrelsen i
Jönköpings län fyUer registreringen som utredningen har framhållit bl. a. ett
serviceändamål i det att den tUlgodoser näringslivets och allmänhetens krav på
att få tUlgång till vissa uppgifter om firmainnehavaren och hans verksamhet.
Utredningen synes emellertid inte ha berört registreringens stora betydelse som
underlag för dels statens priskontrollverksamhet och dels vamskattekontrollen.
Även om braket att registrera firma har trängt igenom fullständigt och även om
också framdeles behovet av firmaskydd kommer att utgöra ett starkt motiv för en
fortsatt aUmän registrering, finner länsstyrelsen starka skäl av nyss antydd
art tala för att bibehålla ett obhgatorium. Huruvida underlåtenhet att
registrera skall vara straffbelagd kan dock diskuteras.

Enligt
handelsregisterförarna i Arvika och Boden kommer åtskilliga näringsidkare att
underlåta registrering om registreringsplikt inte föreskrivs, med påföljd att
handelsregistren bhr ofullständiga. Inte heller Apotekarsocieteten är säker på
att registrering i en från allmän synpunkt önskvärd omfattning kommer tiU stånd
utan att registreringsplikt föreskrivs i lag.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 154

5.11
Följdlagstiftning m. m.

Svea
hovrätt, länsstyrelserna i Södermanlands, Skaraborgs och Värmlands län samt
handelsregisterföraren i Norrtälje anger uttryckligen, att de inte har något
att erinra mot utredningens förslag till lag om prokura.

Östergötlands
och Södermanlands handelskammare förordar att i varumärkeslagen införs
bestämmelser om firma som varukännetecken och om konsekvenserna av firmas
inarbetning i denna egenskap. I firmalagen bör i så fall tas in en anvisning om
att firmas funktion som kännetecken för varor eller prestationer regleras i vammärkeslagen.

Beträffande
utredningens förslag till ändringar i författningar inom associationsrätten
framhåller försäkringsinspektionen, att såvitt rör försäkringsbolagsområdet
några egentliga brister i fråga om firmabestämmelserna inte kan sägas ha gjort
sig gällande utan att dessa i stort sett synes fungera väl. Inspektionen
ifrågasätter därför om firmalagstiftningen vad avser försäkringsbolagsområdet
över huvud taget är i behov av några reformer. Om det från allmän firmarättslig
synpunkt är önskvärt för konsekvensens skull att inordna även försäkringsbolagen
under den tilltänkta firmalagstiftningen i den utsträckning som föreslås, vUl
inspektionen dock med vissa förbehåll inte motsätta sig den föreslagna
ordningen.

Med
anledning av utredningens förslag, att den nya firmalagen skall ersätta de
bestämmelser inom speciallagstiftningen som dels förbjuder användande av vissa
beteckningar som kan vara vUseledande, dels förbehåller vissa beteckningar för
särskilda rättssubjekt, förklarar sig bo-stadsrättskommittén inte ha något att
erinra mot att förbudet för annan än bostadsrättsförening att i sin firma eller
eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet "bostadsrätt" får
utgå ur lagen om bostadsrättsföreningar.

Utredningens
förslag att upphäva de bestämmelser varigenom användningen av orden bank,
sparbank, jordbrukskassa, centralkassa för jordbrakskredit och
jordbrakskreditkassa i firma eller eljest vid beteckningen av viss verksamhet
förbehålls banker, sparbanker resp. jordbmkets kreditkassor kritiseras av
bankinspektionen. Bankföreningen och Sparbanksföreningen. Bankföreningen anför,
att det skydd som bestämmelserna om vUseledande firma i förslaget till
firmalag kan ge mte blir likvärdigt med det som ges i 2 § banklagen. Det är
enligt föreningen långtifrån säkert att varje användning av ordet bank i firma
för någon, som står utanför den krets för vUken ordet nu förbehålls, skulle
betraktas som vUseledande. Föreningen påpekar vidare att förbud enligt den
föreslagna firmalagen inte kan meddelas mot användande av ordet bank i sådant
sammanhang att det inte framstår som beståndsdel

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 155

av
en firma. Sådana åtgärder kan inte heUer beivras som firmaintrång. Föreningen
anser att en uppluckring av skyddet skulle strida mot vad som åsyftades
vid de nu gällande bestämmelsemas tUlkomst. Poststyrelsen anför liknande
synpunkter såvitt angår orden bank och sparbank.

De
föreslagna ändringarna i speciallagstiftningens bestämmelser om
förväxlingsskydd föranleder patentverket att påpeka att det är viktigt
att gällande aktiebolagslags krav på tydlig åtskillnad mellan i
registret upptagna firmor kvarstår. Patentverket förordar därför att ordet
"tydligt" bibehålls i lagtexten och anför som ett viktigt skäl
härför de betydande förväxlingsrisker som föreligger. Svenska företagares
riksförbund framhåller att bl. a. i 6 § aktiebolagslagen bör fastslås att likartade
förväxlingsbara firmor inte skall få vara registrerade samtidigt i två eller
flera register.

Förslaget
att bolagsordning, stadgar och liknande samt aktueUt firmaregister skall ange
verksamhetens geografiska omfattning möter stark kritik från flera håll.
Advokatsamfundet, som bestämt avstyrker förslaget, anför bl. a. att man som
regel när ett aktiebolag bUdas uite kan överblicka den framtida geografiska
omfattningen av bolagets verksamhet. Om man införde den föreslagna
bestämmelsen torde stiftare av nya aktiebolag för att vara på den säkra sidan
som regel i bolagsordningen komma att ange att verksamheten skall drivas inom
Sverige och utiandet. Registreringsmyndigheten torde inte kunna vägra att
godta en sådan uppgift. Den föreslagna regeln skulle enligt samfundets mening
komma att medföra att en mycket stor mängd bolag i sina bolagsordningar hade
bestämmelser om verksamhetens geografiska omfattning, vUka var antingen alltför
vittomfattande eller alltför snäva. Advokatsamfundet påpekar vidare att man,
om förslaget godtogs, ändå inte inom överskådlig tid skulle uppnå att
majoriteten av aktiebolagen i sina bolagsordningar hade en uppgift om
verksamhetens geografiska omfattning. Förslaget ålägger nämligen inte bolag
som har registrerats innan den nya lagen ttätt i kraft att införa sådan uppgift
i sin bolagsordning, och samfundet säger sig ha svårt att tro att de redan
existerande bolagen i någon större utsttäckning skulle frivUligt ta på sig
besväret och kostnaden av en bolagsordningsändring som från bolagets synpunkt
ter sig onyttig och ändamålslös.

Liknande
synpunkter anförs av Svea hovrätt (majoriteten), Handelskamrarnas nämnd,
patentverket och Industriförbundet. Aktiebolagsutredningen anför att bolagen i
regel får antas önska, att det skydd för firma som kan erhållas genom
godkännande av stiftelseurkund eller registrering skall avse så stort område
som möjligt, dvs. hela riket. Begränsning av skyddsområdet genom inskränkning
i bolagsordningen av verksamhetens geografiska omfattning torde enligt
aktiebolagsutred-ningen komma till användning endast i sådana fall då hinder
för den önskade firmans registrering föreUgger genom tidigare registtering av

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 156

firma
med lokalt skyddsområde. Med hänsyn härtill finner aktiebolagsutredningen det
onödigt att för normalfallen obligatoriskt kräva bestämmelse i bolagsordningen
och registrering. Endast när en begränsning önskas behöver bestämmelse därom
införas i bolagsordningen och uppgift tas in i registret.

Lantbruksförbundet
motsätter sig att stadgar för ekonomiska föreningar skall behöva ange
verksamhetens geografiska omfattnuig. Enligt förbundet skulle en sådan
stadgeföreskrift innebära att en av affärsmässiga skäl betingad ändring av
verksamheten måste underkastas stadgeändringens formaliteter och registrering
innan den är fullt lagUg. Man torde t. o. m. kunna påstå att styrelsen inte
skulle få förändra verksamhetens geografiska omfattning innan stämman ändrat
stadgarna på denna punkt. Advokatsamfundet påpekar att vad samfundet har
anfört beträffande föreskrifter om aktiebolags geografiska verksamhetsområde i
någon mån också gäller för ekonomiska föreningar. Med hänsyn tUl att ekonomiska
föreningar enligt förslaget liksom hittills skall registreras i lokala
föreningsregister hos länsstyrelsema är det dock mer naturligt med en
bestämmelse om verksamhetens geografiska omfattning i fråga om dem än beträffande
aktiebolag, särsldlt som det är mindre vanligt att en ekonomisk förenings
verksamhet har annat än lokal karaktär.

Utredningen
för översyn av lagen om understödsföreningar motsätter sig att verksamhetens
geografiska omfattning skall anges i understödsförenings stadgar och
tUlsynsmyndighetens register. En sådan regel fyller knappast något behov men
kan vålla föreningar och tillsynsmyndigheter vissa till synes onödiga besvär.

Bankinspektionen
och Bankföreningen avstyrker förslaget att verksamhetens geografiska
omfattning skall anges i bolagsordning för bank och i bankregistret. Enligt
inspektionen framstår det med hänsyn tUl arten av bankemas verksamhet som
nödvändigt att firmaskydd ges för hela landet. Bankföreningen, vars yttrande i
denna del hänför sig också till motsvarande bestämmelser i andra lagförslag,
anser att en uppgift om verksamhetsområdet knappast kan få någon betydelse när
det gäller att bestämma firmaskyddets geografiska omfattning. Föreningen
framhåller att det finns starka skäl som talar mot att införa skyldighet att
lämna uppgift om verksamhetsområdet. Om en näringsidkare från början har angett
endast hemortskommunen som verksamhetsområde, kan det vara vanskligt att avgöra
vid vUken tidpunkt rörelsen har expanderat så långt att man kan tala om ett
överskridande av kommungränserna. Det synes enligt föreningen föga rimligt att
en felbedömning i det hänseendet skulle kunna få tUl följd att näringsidkaren
blev böt-fälld för underlåten registreringsanmälan. Kravet att uppgift om verksamhetsområdet
skaU tas in i bolagsordning eUer föreningsstadgar skulle vidare kunna medföra
att rättshandlingar som bolaget eller för-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 157

eningen
har företagit mot parter utanför det angivna verksamhetsområdet blev ogUtiga.

Utredningens
förslag om införande av uttryckliga bestämmelser angående handläggningen hos
registreringsmyndigheten, när ansökan eller anmälan är ofullständig eller av
annat skäl inte kan leda till registrering utan komplettering, godtas av
patentverket, som anför att de föreslagna möjlighetema för
registreringsmyndigheten att avskriva ansök-> ningar och anmälningar medför
praktiska fördelar för både sökanden -; och myndigheten.

r":.
Förslaget i fråga om besvärsväg tillstyrks av patentverket som härvid 7K,
hänvisar till sitt yttrande över förvaltningsdomstolskommitténs betän-,;;,,
kände (SOU 1966: 70) Förvaltningsrättskipning. Bostadsrättskommittén ."4,
påpekar att utredningens förslag leder till olikhet meUan aktiebolag och
,?:ekonomiska föreningar i fråga om möjligheterna att anföra besvär i
re-,;;Migistreringsärenden.

. i Med anledning av
utredningens påpekande, att frågan om försäkrings-; ./bolags firma kan komma
att prövas såväl av Kungl. Maj:t i statsrådet ;; ,;som av
regeringsrätten, framhåUer försäkringsinspektionen, att frågan jjiiom firma på
försälaingsbolagsområdet är av tämligen underordnad be-;* tydelse och att
risken för kompetenskonflikt mellan Kungl. Maj:t i *, statsrådet och
regeringsrätten helt torde hgga på det teoretiska planet. I praktiken har
såvitt inspektionen vet någon sådan konflikt aldrig före-, kommit.
Inspektionen finner därför de i detta hänseende föreslagna - .ändringarna i
lagen om försäkringsrörelse opåkallade. Försäkringsbola- gens
riksförbund tUlstyrker däremot förslaget och framhåller att bestämmelserna om
prövning av bolags firma är av sådan art att de bör . -tillämpas av
förvaltningsdomstol och inte av Kungl. Maj:t i statsrådet.

5.12
Jordbrukskreditkassas firma

,.
Jordbmkskasseförbundets förslag, att jordbrukets kreditkassor skall få rätt att
i sina firmor använda ordet bank, har inte mött någon erinran från fullmäktige
i riksbanken. Postbanken, Bankföreningen och Sparbanksföreningen.

Bankinspektionen
erinrar om att huvudsyftet med 1968 och 1969 års banklagsreformer var att förse
de olika typer av kreditinstitut som representeras av affärsbanker, Postbanken,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor med legala möjligheter till konkurrens
på likartade villkor inom hela verksamhetsområdet. Kreditkassorna medgavs i
enlighet därmed rätt att använda ordet bank i samband med sin rörelse men inte
i sin firma. Kreditkassorna har därefter utnyttjat sin rätt i betydande
omfattning, varvid sammansättningen "Föreningsbanken-Jord-bmkskassan"
lanserats i verksamheten. Jordbrukskasseförbundet har vidare erhållit
registrering hos patentverket av två olika figurmärken, i

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 158

vilka
benämningen "Föreningsbanken" ingår. Inspektionen vill inte motsätta
sig att kreditkassa nu också får rätt att i sin firma använda ordet bank men
anser att ytterligare ett steg bör tas. Jordbrukskasserörelsen bör sålunda även
förpliktas att i firma använda ordet föreningsbank. Härigenom skulle vinnas att
i firmasammanhang ordet bank förbehölls för bankaktiebolag, ordet sparbank för
sparbanker och ordet förenings-bank för jordbmkets kreditkassor. En sådan
ordning skulle skapa klara linjer från firmasynpunkt.

Jordbrukskasseförbundet
har i anslutning till bankinspektionens yttrande uttryckt tUlfredsställelse
med inspektionens förslag och påpekat att jordbrakets kreditkassor genom detta
också i lagligt hänseende får den exklusiva rätt till ordet föreningsbank som
de i praktiken redan torde ha erhållit genom den frekventa användningen av
ordet i marknadsföringssammanhang.

6
Föredraganden

6.1
Allmämia synpunkter

Med
firma avses den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet.
Om denne är en juridisk person såsom aktiebolag,, handelsbolag eller ekonomisk
förening utgör firman den juridiska personens namn. En fysisk person kan
begagna sitt eget namn som firma men har också möjlighet att använda en firma
av annat innehåll.

Firmans användningsområde
och funktion växlar mellan olika näringsidkare. I somliga fall tjänar firman
enbart som en benämning för näringsidkaren vid ingående av avtal, vid kontakter
med myndigheter och i andra privata och offentliga sammanhang. Detta gäller
ofta i fråga om sådana näringsidkare som bedriver en utpräglat lokal verksamhet
inom detaljhandel, hantverk eller liknande och inte är beroende av reklam för
att nå kontakt med sin kundkrets. Deras firmor har i allmänhet en
konventionell utformning och består av sådana element som personnanm, ortnamn
och verksamhetsbeteckning. Andra näringsidkare däremot, särskUt sådana som
bedriver en aktiv marknadsföring med bred inriktning, utnyttjar ofta firman som
ett kännetecken i stU med vammärket. Särskilt gäUer detta om firman i och för
sig har stark särprägel, t. ex. om den innehåUer ett fantasiord eller ett
ovanligt personnamn. I. fall av denna typ blir firman bärare av en tiU
näringsverksamheten knuten goodwill, för vilken innehavaren har anspråk på
rättsligt skydd. Mot bakgrund härav har också utbildats regler om en ensamrätt
till firma. Denna innebär att ingen annan än den som har rätt tUl firman, får
använda denna eller en därmed förväxlingsbar firma.

Regler
som skyddar mot förväxlingsbara firmor ligger inte bara i fir-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 159

mahavarnas
eget utan också i allmänhetens intresse. För den krets till vilken en företagare
vänder sig i sin verksamhet har firman betydelse därigenom att den identifierar
företaget och sålunda tjänar till ledning i valet mellan olika företag och
deras produkter. Firmans betydelse i detta hänseende har ökat starkt genom den
utveckling som har ägt rum inom produktion och varadistribution. Detta gäller
inte minst konsumtionsvaramarknaden. Denna präglas av ett ständigt ökande
vamutbud samtidigt som detaljhandelns möjligheter att ge personlig vägledning
åt konsumentema mmskar. Som följd härav får sådana på en större krets inriktade
marknadsföringsåtgärder som olika former av reklam stor betydelse. I denna typ
av marknadsföring spelar kännetecken som varumärke och firma en framträdande
roll.

Det
är från skilda synpunkter angeläget att vi har rättsregler om firma som är väl
anpassade till den moderna tidens krav. Vår nuvarande lagstiftning på området
härrör i sina huvuddrag från slutet av 1800-talet. Viktiga delar av gällande
rätt är inte kodifierade, och i många avseenden är rättsläget oklart. Även om
rådande ordning inte är förenad med några besvärande olägenheter är det
uppenbart att en modern lagstiftning på området behövs.

Under
det senaste decenniet har tiUkommit en serie nya lagar som reglerar de olika
immaterialrättsliga ensamrättema. Är 1960 genomfördes lagstiftning om
vammärken och kollektivmärken samt om upphovsrätt tUl litterära och
konstnärliga verk och om rätt tUl fotografisk bild. Sedermera har vi fått lagar
om rätt tUl namn, om patent, mönster och växtförädlanätt. Den enda rättighet av
hithörande typ som ännu inte har blivit föremål för ny lagstiftning är
firmarätten.

I
firmautredningens betänkande (SOU 1967: 35) Firmaskydd har lagts fram förslag
till en ny firmalag, som upptar grandläggande bestämmelser om firma för alla slag
av näringsidkare. Förslaget bygger i stor utsträckning på gällande rätt, men
på åtskilliga punkter föreslås nyheter av både principiell och praktisk
betydelse. Det har utformats i nära anslutning till varumärkeslagen.

Utredningens
förslag har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Det har
allmänt tillstyrkts i sina huvuddrag.

För
egen del anser jag mot bakgrund av det nu anförda att ny lagstiftning på
firmarättens område bör genomföras på gmndval av uttedningens förslag.

När
det gäller att utforma lagreglerna får en awägnuig göras mellan olika
intressen. Som jag redan tidigare har påpekat är det både från firmahavamas och
från allmänhetens synpunkt angeläget att motverka förväxlingsbara firmor. Ett
naturligt sätt att tUlgodose detta önskemål är att ge ensamrätten tUl firma
vidsträckt omfattning. Emellertid bör också beaktas att det bl. a. av
registreringstekniska skäl kan vara svårt att få kännedom om vUka firmor som
existerar. Det kan där-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 160

för
förekomma att näringsidkare i god tro tar i bruk och inarbetar en firma vUken
senare visar sig vara förväxlingsbar med annans redan skyddade firma.
Ensamrätten bör med hänsyn härtUl inte sträckas ut längre än vad som motiveras
av ett verkligt skyddsbehov. Ensamrätten innebär i och för sig en begränsning
av den fria konkurrensen och bör därför inte heUer ges sådan omfattning att den
får skadliga verkningar i detta hänseende.

Frågan
om ensamrättens konkurrensbegränsningseffekter diskuterades vid tillkomsten av
varumärkeslagen. Föredragande departementschefen medgav att systemet med
märkesvaror kunde leda tUl monopol-liknande situationer. Han slog emellertid
också fast att ingripande med stöd av lagen (1953: 603) om motverkande i vissa
fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet borde kunna ske i sådana fall
då innehavaren av en varumärkesrätt hade vidtagit en från konkurrensbegränsningssynpunkt
skadlig åtgärd, även om denne därvid helt hade handlat inom ramen för det skydd
som ensamrätten ger. Detsamma får anses gälla på firmarättens område. F. ö.
torde risken för monopoltendenser vara mindre när det gäller firma än i fråga
om varumärke.

Firmalagstiftningens
uppgift bör inte enbart vara att reglera ensamrätten till firma och lösa
konflikter mellan olika anspråk på sådan rätt. En viktig aspekt som jag redan
har berört är firmans uppgift att vägleda allmänheten, konsumenterna. För att
en firma skall rätt fylla denna uppgift krävs inte bara att den inte är
förväxlingsbar utan också att den inte är vilseledande. Firmalagstiftningen bör
därför vara utformad på sådant sätt att vilseledande firmor motverkas.

Som
jag nämnt har utredningen utformat förslaget tUl firmalag i nära anslutning
till varumärkeslagen. Några remissinstanser ger uttryck åt en viss tveksamhet
rörande lämpligheten härav. De pekar på att firman har även andra funktioner än
den känneteckensfunktion som är karakteristisk för varumärket. Detta är
obestridhgen riktigt och måste givetvis beaktas vid utformningen av
lagreglerna. Å ändra sidan är det av värde att reglerna om firma och varumärke
stämmer överens sinsemellan. Det kan ofta vara svårt att i ett konkret fall
avgöra om ett oregistrerat kännetecken syftar på själva verksamheten eller på
de i denna tUlhandahållna varorna och tjänsterna. Sådana problem ställs inte på
sin spets i den mån rättsverkningarna är desamma oavsett hur det förhåller sig
i detta hänseende. Vidare kan det vara till fördel om praxis på det ena
rättsområdet kan tjäna tiU ledning även inom det andra. Mot bakgrund av det nu
anförda anser jag i likhet med utredningen att man vid utformningen av
firmalagstiftningen bör sträva efter att anpassa den tiU varumärkeslagen, i den
mån inte skiljaktigheter i sak anses påkallade.

F.
n. regleras i samma lag frågor om handelsregister, firma och prokura. Regler om
firma finns dessutom i speciallagar som avser sär-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 161

skUda
slag av näringsidkare. Utredningen föreslår att bestämmelserna i nämnda tre
ämnen delas upp på tre skilda lagar. Firmalagen föreslås få karaktären av en
allmän lagstiftning som blir direkt tUlämplig på aUa slag av firmasubjekt, vare
sig de skall registreras i handelsregister eller inte. I lagen om
handelsregister tas utöver registreringbestämmelser upp bl. a. vissa
specialföreskrifter om firma för sådana näringsidkare som skall införas i
handelsregistret, medan motsvarande föreskrifter för andra typer av
näringsidkare, t. ex. aktiebolag och ekonomiska föreningar, ges i de lagar som
reglerar deras verksamhet. Den av utredningen förordade uppläggningen av
lagstiftningen, som i allmänhet har tUlstyrkts under remissbehandlingen, synes
mig lämplig. Den gällande firmalagen var en av de första lagar som tillkom i
nordiskt samarbete. Även vid den nu aktuella översynen har liksom vid
översynen av andra delar av immaterialrätten nordiskt samarbete ägt rum.
Firmautredningen har samarbetat med motsvarande utredningar i Danmark, Finland
och Norge, och under det fortsatta beredningsarbetet har överläggningar ägt
rum meUan företrädare för resp. ministerier i de olika länderna. I stort sett
har man härvid kommit fram tUl enhetliga lösningar. Vissa punkter, där
skUjaktigheter av betydelse föreligger, kommer att redovisas i det följande.

6.2
Firmaregister och registreringsmyndigheter

Utformningen
av en ny firmalagstiftning påverkas med nödvändighet av vUket
registteringssystem man har att arbeta med. Jag vill därför redan nu ta upp
frågan om firmaregister och registteringsmyndigheter.

Enligt
gällande rätt omhänderhas firmaregistrering av ett stort antal centrala,
regionala och lokala myndigheter. Utan jämförelse störst av de centrala
registren är aktiebolagsregistret, som förs av patentverket, men vid sidan
därav finns flera andra centrala register, t. ex. bankregistret,
sparbanksregistret och registret för jordbmkskasserörelsen, vUka förs av
bankinspektionen, samt försäkringsregistret, som förs av
försäkringsinspektionen. Registren för ekonomiska föreningar är regionala och
förs av länsstyrelserna, var och en för sitt län. Handelsregistren förs
kommunvis antingen av länsstyrelsen eller lokalt av särskild registerförare,
som Kungl. Maj:t har förordnat för viss stad. Sådant förordnande har tidigare
meddelats för ett femtiotal städer men kvarstår efter de senaste årens
kommunsammanslagningar bara på drygt tjugotalet orter.

Utredningen
föreslår inte annan ändring i gällande ordning än att handelsregistren skall
föras länsvis och de särskUda handelsregistren i vissa kommuner därvid flyttas
över tUl länsstyrelserna. Dessutom skall Kungl. Maj:t kunna förordna, att
handelsregister och föreningsregister skall föras gemensamt för två eller flera
län. Utredningen förordar

11
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 162

också
att förberedande åtgärder vidtas för att upprätta en förteckning för hela riket
över registrerade firmor.

Den nuvarande splittringen
av firmaregistreringen har klara nackdelar från firmarättslig synpunkt.
Sålunda kan inte alla tidigare registrerade firmor beaktas vid
förhandsgranskningen av en ny firma vilket medför risk för att kolhderande
firmor registreras. Vidare får vissa registers regionala karaktär tUl följd att
firmaskyddet inte alltid kan ges den geografiska omfattning som skulle vara
önskvärd. Även om nackdelarna med den nuvarande ordningen inte bör överdrivas
är det klart att en samordning av registren och en koncentration till ett
mindre antal myndigheter skulle vara av värde från firmarättslig synpunkt.

Utom firmaregistreringen
finns också annan registrering som berör företagare, t. ex. hos statistiska
centralbyrån samt hos andra myndigheter i samband med administration av
inkomstskatt, indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter. Det måste antas
att det på längre sikt blir nödvändigt att samordna företagsregistreringen i
landet. En sådan samordning fömtsätter sannolikt att ADB kommer till användning
samt att en enhetlig identitetsnumrering av juridiska personer införs. De
problem som är förknippade härmed ingår som delfrågor i de stora projekt som
rör samordningen av statliga ADB-baserade informationssystem.

Även firmaregistreringen
förefaller på sikt kunna effektiveras och rationaliseras med hjälp av ADB. En
sådan reform bör exempelvis kunna göra det möjligt att vidga firmas geografiska
skyddsområde och att förfina likhetsgranskningen vid prövningen av ansökningar
om registrering av firma. Uppenbart är emellertid att en omläggning medför
inte obetydliga problem av teknisk och organisatorisk art. I dag saknas
tillräckligt underlag för en bedömning av hur dessa problem bör lösas. Det är
vidare inte troligt att en isolerad reform innefattande övergång tUl ADB i
fråga om firmaregistreringen kan medföra så stora vinster i olika hänseenden
att de skulle motivera de otvivelaktigt betydande kostnader en sådan reform
skulle innebära. Däremot bör det finnas goda möjligheter att i någon form
integrera firmaregistreringen med annan statlig ADB-registrering av baskaraktär
som kan antas komma till stånd i en framtid.

Vad jag nu har anfört
leder till den slutsatsen att någon mera genomgripande reform av
firmaregistreringen inte bör genomföras nu. Ändringarna i registreringsbestämmelserna
bör i huvudsak begränsas till vad som behövs från firmaskyddssynpunkt. Det är
därvid av vikt att inte nu göra några ändringar som hindrar eller försvårar en
framtida rationalisering av registreringen av företag och juridiska personer
eller som medför arbete vilket måste göras om vid en sådan rationalisering,
såvida inte ändringarna trots detta är motiverade med hänsyn till det utbyte de
ger under mellantiden.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 163

Det
nu sagda får betydelse när det gäller frågor om utökad central
firmaregistrering. Sådana frågor har tagits upp från flera håll under
remissbehandlingen. I dagens läge är det framför allt föreningsregistren som
skulle kunna tänkas bli överflyttade frän länsstyrelsema tUl central
myndighet. Närmast kunde patentverket komma i fråga. Önskemål i den riktningen
har framförts av ett par remissinstanser. Från firmaskyddssynpunkt skulle en
sådan ändring otvivelaktigt vara av visst värde. Den skulle vidare vara till
fördel inte minst för alla de föreningar som tUlhör riksorganisationer och
biträds av dessa vid utformningen av stadgar etc. Den av utredningen som skäl
mot central registrering åberopade synpunkten, att det är av värde för de
mindre föreningarna att kunna ha kontakt med myndigheterna på det personliga
planet, synes mig däremot inte väga särskilt tungt med hänsyn till nutidens
kommunikationsmöjligheter. Trots att sålunda flera skäl talar för en övergång
till central registrering av ekonomiska föreningar anser jag det inte lämpligt
att nu vidta en så genomgripande och kostsam åtgärd. Det huvudsakliga motivet
härför är att företags-och firmaregistteringen i framtiden kan antas bli
föremål för en mera omfattande rationalisering, vars närmare innebörd det ännu
inte är möjligt att förutse. Mot bakgmnd av vad jag nu har sagt om föreningsregistren
är det uppenbart att någon omläggning av handelsregistren tUl ett register för
hela landet inte kan komma i fråga f. n.

Ett
annat uppslag som har förts fram vid remissbehandlingen är att det skapas
möjlighet till frivUlig centralregistrermg för näringsidkare som anser sig ha
behov av ett mer vidsträckt skydd än de annars skulle få. En sådan ordning
skulle emellertid innebära en ytterligare splittring av det manuella
registreringssystemet och försvåra en framtida större reform. Jag kan därför
inte tUlstyrka detta förslag.

Vad
beträffar frågan om centraliserad firmaregistrering kan ytterligare påpekas
följande. Det är inte säkert att en sådan reform bör genomföras på det sättet
att all registrering sker hos en och samma myndighet. Man kan också tänka sig
en ordning där vissa register i princip förblir regionala men samlas i en
gemensam dator, med vilken varje registreringsmyndighet kan kommunicera för
registerföring och erhållande av information. Även med ett sådant system
skulle man kunna undanröja de olägenheter som är förenade med den nuvarande uppdelningen
på olika register.

Utredningens
förslag att handelsregistren fullständigt sammanförs till länsstyrelserna
dvs. att de särskilda handelsregister som enligt Kungl. Maj:ts förordnande
förs i vissa kommuner flyttas över tiU länsstyrelserna och att handelsregistren
i fortsättningen förs för hela länet gemensamt och inte som nu kommunvis har
i aUmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen. Några handelsregisterförare har
dock motsatt sig förslaget och framhållit att det

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 164

för
näringsidkare och allmänhet är av stort värde att registreringen kan ske hos
myndighet på platsen. Dessa synpunkter kan emellertid inte tUlmätas särskilt
stor betydelse, när det är fråga om överflyttning till en myndighet i länets
residensstad. Även om överflyttningen och sammanförandet av handelsregistren
tUl länsvis förda register kommer att medföra ett visst merarbete för
länsstyrelsema, synes mig de rationaliseringsvinster som kan göras genom en
sådan åtgärd redan på kort sikt vara betydande. Vidare får de av utredningen
föreslagna firmaskydds-reglerna anses fömtsätta registreringsområden som inte
är mindre än länet. Jag förordar därför att utredningens förslag på denna punkt
genomförs.

Utredningen
föreslår att Kungl. Maj:t skall kunna förordna att handelsregister och
föreningsregister skall föras gemensamt för två eller flera län. Jag anser inte
att som en remissinstans befarar några olägenheter behöver följa av att en
sådan möjlighet införs. Åtminstone i avvaktan på resultatet av det
utredningsarbete rörande bl. a. frågan om lämpliga geografiska arbetsområden
för den decentraliserade statiiga förvaltningen som bedrivs av länsberedningen
(C 1970: 28) synes det lämpligt att Kungl. Maj:t har en sådan befogenhet som
uttedningen föreslår. F. n. torde den dock inte behöva tas i anspråk. Jag vUl
erinra om att sedan utredningen lade fram sitt förslag överståthållarämbetet i
Stockholm och länsstyrelsen i Stockholms län har slagits samman.

Beträffande
de nuvarande handelsregistten vUl jag ytterligare nämna följande. Registten
innehåller f. n. en stor mängd inaktuella uppgifter. En mycket stor del av de
registterade firmoma hänför sig tUl rörelser som sedan länge har upphört. En
översyn av registren och utrensning av felaktiga och föråldrade uppgifter är
därför i hög grad påkaUad. Åtgärder av detta slag behövs också som ett led i
förberedelserna för en eventuell framtida ADB-reform. Förberedelser för en
genomgång av registren har ägt rum, och för att underlätta utrensningen av
inaktuella registreringar genomfördes år 1972 en ändring i den gällande firmalagen,
varigenom det blev möjligt för registteruigsmyndigheten att på eget hiitiativ
avföra firma som inte längre används ur registret (prop. 1972: 88, SFS 1972:
223).

Utredningen
anser att förberedande åtgärder bör vidtas för att upprätta en förteckning för
hela riket över registrerade firmor. Detta förslag tillstyrks av ett par
remissinstanser, men både statskontoret, statistiska centralbyrån och
patentverket anser att något sådant register inte bör upprättas f. n. De anför
som skäl olika synpunkter beträffande den framtida företags- eller
firmaregistreringen i landet.

Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma om förteckningar av den typ det
här är fråga om skall finnas. I lag bör därför inte ges några föreskrifter i
ämnet. För min del anser jag det mindre väl-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 165

betänkt
att i avvaktan på en centraUsering av firmaregistreringen som säkerligen
måste komma i en eller annan form samla uppgifter och håUa dem aktuella i ett
konventionellt fört register. Det är inte troligt att ett så omfattande
material skulle kunna utnyttjas praktiskt vid firmagranskningen utan någon
form av ADB. Det kan redan av ekonomiska hänsyn inte komma i fråga att
upprätta ett provisoriskt system för det ändamålet. Enligt min mening torde
därför frågan om upprättande av ett hjälpregister av nu berörd typ lämpligen
böra anstå t. v. Den sam-iing av anmälningar tUl firmaregistren som
patentverket nu ger ut månadsvis fyller inte en praktisk funktion som står i
rimlig proportion tUl det arbete och de kostnader som är förenade med den.
Chefen för handelsdepartementet kommer senare idag att anmäla ett förslag om
att de lagregler, som föreskriver att denna samling skall finnas, upphävs från
den 1 juli 1973 och att samlingen sålunda slopas.

Med
det av mig förordade registreringssystemet kommer man t. v. inte att få
överblick över samtliga i landet registrerade firmor. Från praktisk synpunkt
mest betydelsefullt är i det hänseendet, att länsstyrelserna inte annat än
undantagsvis kommer att känna tUl vUka firmor som finns i aktiebolagsregisttet
och att patentverket inte kommer att veta vUka firmor som finns i handels- och
föreningsregistren. Inte heUer kommer länsstyrelse att ha tiUgång till
uppgifter ur handels- och föreningsregister i andra län. Detta mnebär i
praktiken att de av utredningen föreslagna principema för firmaskydd genom
registrering inte kan realiseras fullt ut. Registteringsgranskningen måste
nämligen bli ganska begränsad till sin omfattning, vUket i sin tur leder tiU
att koUiderande firmaregistteringar inte helt kan undvikas. Uppkommande
kollisionsfrågor får i efterhand lösas av domstolama. Detta överensstämmer med
gäUande system, och erfarenheten ger inte vid handen att det har medfört några
större olägenheter. Som framgår av vad jag fömt har anfört kommer frågan i ett
nytt läge, om i en framtid firmaregistreringen centtaliseras.

Den
föreslagna lagstiftningen torde inte göra det nödvändigt att bygga ut
registreringsmyndigheternas organisation, bortsett från mindre förstärkningar
vid vissa länsstyrelser.

6.3
Finnaskyddets föremål

Med
firma avses enligt utredningens förslag det namn under vilket näringsidkare
driver sm verksamhet och som han tecknar vid därvid förekommande underskrifter.
Mot denna definition av firmabegreppet har jag i och för sig inte något att
erinra. Under remiss-behandluigen har användningen av ordet "firma"
kritiserats under hänvisning tiU att lekmän säUan känner tiU den rättsliga
umebörden av denna term. Jag är medveten om att furma i det allmänna språkbmket

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 166

ofta
används som synonymt med företag. Jag är dock inte beredd att nu förorda någon
ändring av terminologin, som har mångårig hävd i alla de nordiska ländema och
inte torde medföra någon risk för missförstånd vid tillämpning av lagtexten.

Utredningens förslag
innebär i förhållande tUl gällande rätt den utvidgningen att näringsidkare
skall kunna ha firma oberoende av registreringsplikt. Även det nanm under vUket
en inte bokföringsskyldig enskild närmgsidkare driver sin rörelse skall alltså
anses som firma. I sak har ändringen inte någon stöne betydelse, eftersom
sådant namn i rättspraxis redan har fått ett med firmarätt likvärdigt skydd
enligt gmndema för 9 § första stycket lagen mot Ulojal konkurrens (NJA 1956 s.
664). HärtiU kommer att det i viss utsttäckning torde ha förekommit att
näringsidkare blivit registrerade i handelsregister, trots att restreringsplikt
saknats och därmed inte heller rätt till registrering förelegat. Den
föreslagna utvidgningen av firmabegreppet har tillstyrkts av de remissinstanser
som har ytttat sig i frågan och även jag biträder uttedningens förslag i detta
hänseende.

Firma kan enligt
uttedningens förslag innehas endast av näringsidkare, dvs. den som
yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Denna avgränsning synes mig
lämplig. Jag vUl alltså inte biträda det vid remissbehandlingen framförda
förslaget att firmaJagen skall omfatta också namn på ideell förening och
stiftelse, även om namnet inte används i näringsverksamhet.

När utredningen betecknar
firma som näringsidkares namn och använder den sammanfattande benämningen
"kännetecken" på vad som skyddas enligt den föreslagna lagen inlägger
den däri att det skaU vara fråga om något som har förmåga att individualisera,
att särskilja näringsidkarens verksamhet från andras. Detta krav på särskUjningsförmåga,
distinktivitet, är ett viktigt element i firmabegreppet. Frågan om firmas
särskUjningsförmåga ställs i allmänhet på sin spets i samband med ansökan om
registrering. Utredningens förslag upptar också särskUda regler om
särskUjiungsförmåga som fömtsättning för registtering. Jag återkommer till
frågan om den närmare innebörden härav i anslutning tUl de föreslagna
registreringsbestämmelsema.

Enligt
gällande rätt skall aUtid släktnamn ingå i firma för enskUd näringsidkare och
handelsbolag. Utredningen föreslår att denna regel slopas. Som skäl härför
anförs i huvudsak att personfirmor är otympliga och ofta har ringa
särskUjningsförmåga samt att det i praktiken är vanligt att firma som
innehåUer en beteckning vid sidan av personnamnet används med uteslutande av
detta. Vidare påpekas att personnamnet inte ger någon tUlförlitiig upplysning
om vem som är innehavare av firman eftersom denna kan ha övergått till ny
innehavare. Ut-rednmgsförslaget har inte mött några erinringar under
remissbehandlingen. Även jag bittäder förslaget. Detta iimebär att det inte
längre i

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 167

något
faU skaU föreligga skyldighet att ta in släktnamn i firma. Liksom hittills
skall emellertid sådant namn kunna ingå i firma och åtnjuta firmarättsligt
skydd. Förslaget innehåller särskUda regler om släktnanm som föremål för
firmaskydd. Jag återkommer längre fram tUl den närmare innebörden av dessa
regler.

Uttedningens förslag
iimebär att i princip inte mer än en firma skall få användas för samma rörelse.
Detta får olika konsekvenser för å ena sidan enskUda näringsidkare och å andra
sidan aktiebolag och andra juridiska personer som driver näring. En enskild
näringsidkare kan i princip driva flera rörelser och för varje rörelse använda
en särsldld firma. När det gäller flertalet juridiska personer sammanfaller
emellertid firman med den juridiska personens namn, och härav följer att denne
inte kan uppträda under olika firmor vid bedrivandet av olika slags verksamhet.
Med hänsyn tUl att det kan föreligga ett visst behov för juridiska personer
att använda särsldld firma för någon del av verksamheten föreslår uttedningen
speciella regler om s. k. bifirma. Härmed avses i förslaget särsldlt namn under
vUket aktiebolag eUer ekonomisk förening driver del av verksamheten. För sådan
bifirma skaU lagens regler om firma gäUa.

Remissinstansema
har aUmänt accepterat att regler om bifirma införs i lagen. Förslaget att
endast aktiebolag och ekonomisk förening skall få ha bifirma kritiseras
emellertid från flera håll. Bl. a. påpekas att banker, sparbanker,
jordbmkskassor och försäkringsbolag kan behöva en möjlighet att använda bifirma
för del av verksamheten, t. ex. efter en fusion, eUer för att beteckna en
fristående rörelsegren. Även mot förslaget att bifirma får avse endast del av
verksamheten har kritik riktats under hänvisning bl. a. tUl att någon
motsvarande begränsning inte finns i det danska kommittéförslaget. Från
näringslivshåll har sålunda förordats att bifirma skaU kunna avse ett företags
hela verksamhet. Härvid har bl. a. pekats på att näringsidkaren kan behöva
skydd för en beteckning som skall användas utomlands och som inte utgör en ren
översätming av den svenska firman. Vidare har framhållits att den regel som
utredningen föreslår skapar svårigheter när det gäller att avgöra hur stor del
av verksamheten som bifirman skall få hänföra sig till.

De
föreslagna reglema om bifirma innebär ett avsteg från principen om firmas
enhet. I likhet med utredningen anser jag att denna princip är värd stort
beaktande. Inte minst med tanke på den uppgift firman kan fyUa som väglednmg
för allmänheten vid val mellan olika varor och tjänster bör riktmärket vara att
ett företag identifieras med ett enda namn. Undantag från denna huvudregel bör
inte medges annat än då särskUda skäl föreligger. Jag har emellertid blivit
övertygad om att fumalagen bör ge viss möjhghet tUl skydd för bifirma.

Vad
gäller frågan om vUka närmgsidkare som skall få använda bifirma framgår av
remissyttrandena att behov av en sådan möjlighet

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 168

kan
förehgga inte bara hos aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också hos
andra juridiska personer. Kretsen av fumasubjekt som får registtera bifirma bör
därför vidgas att omfatta aUa slag av juridiska personer som idkar näring.
Bettäffande enskilda näringsidkare är behovet inte lika framttädande, eftersom
dessa kan driva flera rörelser under skilda firmor. Även för dem kan det
emeUertid stundom te sig praktiskt att använda bifirma. Jag har därför stannat
för att rätten att registrera bifirma bör vara densamma för alla firmahavare.

De
situationer då behov av bifirma enligt utredningen kan föreligga kännetecknas
av att företagaren har ett speciellt inttesse av att driva viss verksamhet
under särskild beteckning. Det kan t. ex. vara fråga om en i förhållande till
verksamheten i övrigt fristående rörelse eller om en verksamhet som tidigare
har drivits av en näringsidkare och vunnit viss goodwUl men nu har övertagits
av en annan näringsidkare. Jag instämmer med uttedningen i att det bör finnas
möjlighet att registtera bifhrma i sådana fall. Däremot är jag inte beredd att
gå så långt som till att allmänt acceptera att näringsidkare registrerar flera
benämningar för sin verksamhet i dess helhet. Detta skulle innebära att fältet
lämnades öppet för ett firmabruk som kan verka förviUande, och reglema skulle
kunna utnyttjas för rent otillbörliga förfaranden. Jag instämmer därför med
utredningen i att bifirma bör få avse endast del av företagets verksamhet. Jag
är visserligen medveten om att som också påpekats under remissbehandlingen
det uite är möjligt att närmare ange hur stor del av verksamheten bifirma högst
får hänföra sig tUl för att kurma registreras. Några nämnvärda praktiska olägenheter
torde dock inte föranledas härav.

En
speciell situation,,som har berörts vid remissbehandlingen, är att en
näringsidkare önskar begagna en särskild firma vid sina kontakter med utländska
marknader. Utredningsförslaget medger att firma registreras i översättning men
enligt remisskritiken tillgodoser inte denna regel behovet, eftersom det av
olika skäl ofta inte är möjligt att använda en direkt översättning av firman
tUl ett främmande språk. Jag har viss förståelse för denna synpunkt och anser
därför att det finns skäl att vid registrering av firma i översättning godta
även ganska fria översättningar. Däremot synes det mig mot bakgmnd av vad jag
nyss har anfört inte böra komma i fråga att acceptera att en och samma
verksamhet bedrivs under firmor på olika språk som betydelsemässigt helt
avviker frän varandra.

Vad
jag nu har sagt innebär inte att det skulle vara omöjligt att vinna skydd för
en beteckning vid sidan av firman som avser verksamheten i dess helhet utan
bara att sådant skydd inte skall kunna vinnas genom registrering. Däremot bör
beteckningar av detta slag kunna vinna skydd genom inarbetning enligt reglerna
för sekundära kännetecken, tUl vUka jag strax återkommer. När det gäller en
firma som används av ett

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 169

svenskt
företag i utiandet, utan att den utgör någon direkt översättning av den firma
som används här, följer vidare ett visst skydd av den av utredningen föreslagna
regeln att firma inte får registreras, om den är förväxUngsbar med kännetecken
som används av annan och ansökningen har gjorts med vetskap härom.

Som
framgår av vad jag redan har anfört sammanhänger frågan om bifirma nära med
frågan om skydd för sekundära kännetecken. Utredningen föreslår att
näringsidkare genom inarbetning skall kunna förvärva ensamrätt även till annat
för näringsverksamheten använt kännetecken än firma och bifirma. Hit hör dels
beteckningar som nära ansluter tUl firman, såsom firmaförkortningar och s. k.
firma-dominanter, dvs. dominerande led i firman, dels från firman fristående
beteckningar på företag eUer del därav, t. ex. biografnamn, dels ock
kännetecken av utstyrselliknande slag eller av akustisk art samt slagord. De
kännetecken det här gäller står mycket nära vamkännetecken. Skillnaden är att
de föna avser en näringsidkares verksamhet som sådan eller del av den, medan
varukännetecken avser tUlhandahållna Varor eller tjänster.

Det
synes mig inte kunna råda någon tvekan om att den som har fått en firma registrerad
också bör kurma genom inarbetning vinna firmaskydd för sådana tUl firman
anknytande beteckningar som förkortningar och firmadominanter i den mån dessa
inte är skyddade redan på gmnd av skyddet för firman i dess helhet. Även för de
andra slag av kännetecken som utredningen berör bör skydd kunna vinnas på motsvarande
sätt. Sådana kännetecken har f. n. visst skydd enligt 9 § lagen mot illojal
konkurrens under föratsättning att de är inarbetade. Denna lagbestämmelse bör
upphävas och ersättas av regler i den nya firmalagen, och det finns inte någon
anledning att i det sammanhanget begränsa kretsen av skyddade kännetecken. Med
hänsyn till svårigheten att i det konkreta fallet avgöra om ett kännetecken
avser verksamheten som sådan eller de där tillhandahåUna varoma och tjänsterna
talar dessutom starka praktiska hänsyn för att reglema om sekundära kännetecken
i firmalagen anpassas tUl vammärkeslagens regler om vamkännetecken. Detta
leder bl. a. till att bestämmelsema bör omfatta även käimetecken av utstyrselliknande
art. Någon risk för att de föreslagna reglema skuUe medföra från
konkunenssynpunkt betänkliga konsekvenser synes mig inte föreligga, om man
ställer upp stränga krav för att ett kännetecken skaU anses inarbetat. Med en
sådan tUlämpning kommer skyddet i praktiken endast att omfatta kännetecken som
är klart särpräglade. Självfallet kan ett firmaskydd för kännetecken av
utstyrseUiknande art i hkhet med vad som gäUer i fråga om vara-märkesskyddet
inte omfatta funktioneUa och tekniska beståndsdelar.

Mot
bakgrund av det nu anförda biträder jag utrednuigens förslag

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 170

beträffande
sekundära kännetecken. Regler härom bör tas upp i firmalagen. Firma och andra
kännetecken för näringsverksamhet synes mig kunna sammanfattande kaUas för
"näringskännetecken".

Utredningens
förslag ger inte skydd mot att någon obehörigen använder annans varumärke som
namn på sitt företag. Utredningen har inte ansett något praktiskt behov
föreligga av ett sådant förbud, eftersom det är svårt att tänka sig en
situation där inte märket också skuUe anses begagnat som vamkännetecken, i
vilket faU vammärkeslagens regler blir tiUämpliga. Däremot innebär
utredningsförslaget att firma inte får registteras om den är förväxlingsbar med
annans varumärke, som har registrerats efter tidigare ansökan, eller med
annans vamkännetecken, som eljest åtnjuter skydd då ansökan om registrering av
firman görs.

Utredningsförslaget
har kritiserats under remissbehandlingen och det har gjorts gällande att det
kan finnas faU då ett ordmärke kommer till användning enbart som firma. Med
hänsyn härtill anser jag att varamärke bör skyddas inte bara genom en
registreringsregel utan genom en materiellrättslig regel som förbjuder
användning av näringskäimetecken som är förväxlingsbart med annans skyddade
varamärke.

6.4
Vilseledande firma

Gällande
lag innehåller vissa föreskrifter som kan sägas ge uttryck åt principen att
firma till sitt innehåll skall överensstämma med sanningen. Någon aUmän
bestämmelse av denna innebörd finns däremot inte f. n. Utredningen föreslår att
sanningsprincipen uttryckligen lagfästs i firmalagen på motsvarande sätt som i
varumärkeslagen, dvs. genom regler som dels förbjuder registtering av
vilseledande firma, dels ger domstol möjlighet att förbjuda användning av
sådan firma. Uttedningens förslag på denna punkt har i huvudsak lämnats utan
erinran under re-missbehandlhigen.

För
egen del tUlmäter jag den angivna sanningsprincipen stor vikt. Som utredningen
framhåller har denna princip väsenthgt större praktisk betydelse i firmarätten
än i varamärkesrätten. Detta sammanhänger med att firman ofta innehåller
upplysningar om näringsidkaren och den verksamhet han bedriver. Oriktiga eller
missvisande sådana uppgifter kan vUseleda konsumenterna och skada andra
företagare i branschen. Som exempel kan nämnas firmor som oriktigt ger sken av
att företagaren besitter särskUda kvalifikationer eller av att företaget har
en viss officieU ställning eUer anknytning tiU ett stathgt företag, en
betydelsefuU organisation eUer liknande. Sådana firmor skulle kunna utnyttjas i
rent bedrägligt syfte, och det kan inte råda någon tvekan om vikten av att
vilseledande firmor motverkas. I första hand bör detta ske genom ett förbud mot
registtering av vUseledande firma.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 171

Från
vissa remissinstansers sida har anförts, att det kan vara svårt att i
registteringsärendet bedöma om en firma är vUseledande. Förslag har därför
framförts att registteringsförbudet endast skulle gäUa firmor som
"uppenbarligen" är ägnade att vUseleda allmänheten. Detta överensstämmer
med vad som gäller enligt varumärkeslagen. Jag vill ttots detta inte ansluta
mig tUl förslaget utan anser mig med hänsyn till vikten av att
sarmingsprincipen upprätthålls med kraft inom firmarätten böra förorda den av
utredningen föreslagna lydelsen. Jag är visserligen medveten om att
registteringsmyndighetens möjligheter att beakta ett förbud mot registrering av
vUseledande firma är begränsade. Motsvarande gäller flera andra föreslagna
registteringshinder. Ett förbud mot registering har emellertid ändå sitt värde,
eftersom det kan åberopas inte bara vid re-gistteringstillfället utan också
senare, som grand för talan om hävande av registrering.

Ett
förbud mot registrering kan i och för sig inte förhindra användning av
vUseledande firma. Det bör därför, som utredningen föreslår, kompletteras med
en regel som gör det möjligt att ingripa mot användning av sådan firma. Jag
återkommer längre fram till frågan om den närmare utformningen av en sådan
regel.

I detta sammanhang kan det
vara skäl att med några ord beröra förhållandet meUan de förordade
furmarättshga reglerna och bestämmelserna i lagen (1970: 412) om otillbörlig
marknadsföring. Enligt 1 § denna lag kan marknadsdomstolen, om näringsidkare
vid marknadsföring av vara eller tjänst företar reklamåtgärd eUer annan
handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är
otUlbörlig mot konsumenter eUer näringsidkare, meddela honom förbud att
fortsätta därmed eller att företa annan liknande handling. Vid tillkomsten av
marknadsföringslagen diskuterades förhåUandet meUan denna lag och vammärkeslagen
med avseende på frågor om vUseledande vamkännetecken (prop. 1970: 57 s. 89).
Föredragande departementschefen ansåg att man varken kunde undanta sådana
frågor från tUlämpningsområdet för marknadsföringslagen eller ur
varumärkeslagen utmönstra reglerna om vUseledande kännetecken. Användning vid
marknadsföring av ett vUseledande vara kännetecken kan alltså beivras med stöd
av båda lagarna. Motsvarande får anses bli fallet med vilseledande firma,
eftersom också firma och annat näringskännetecken kan användas som medel vid
marknadsföring.

6.5
Förvärv av firmarätt

Enligt
gäUande rätt förvärvas firmarätt i princip genom att fuman tas i bruk.
Utrednuigen föreslår att denna regel överges och att firmaskydd skall vinnas
först genom registrering eller inarbetning av firman. Detta överensstämmeir
med vad som gäUer be-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 172

träffande
varamärken. Förslaget motiveras bl. a. med rättssäkerhetssynpunkter. Om firmarätt
uppstår genom ibruktagande följer härav att sådan rätt kan föreligga utan att
vara känd annat än för en mycket begränsad krets. Detta kan leda tUl
oavsiktliga firmaintrång och få tUl följd att sedermera en välrenommerad firma
får vika för en relativt okänd firma som hade tagits i bruk tidigare.

Även
om utredningsförslaget är av stor principiell betydelse torde det i praktiken
inte iimebära någon större förändring i förhållande till gällande ordning,
eftersom de flesta näringsidkare redan nu är skyldiga att registrera sina
firmor. I fråga om utländsk firma är dock situationen i viss mån en annan.
Sådan firma har f. n. ett vidsträckt skydd utan registrering. Det krävs inte
mera än att den utländske företagaren har vidtagit åtgärder for att utsträcka
sin verksamhet hit. Med utredningens förslag blir det nödvändigt för den
utiändske företagaren att antingen registtera eller inarbeta sin firma här. För
att kunna få firman registrerad här måste den utländske företagaren bilda ett
svenskt dotterföretag eller inrätta en fUial i Sverige. Inarbetning kan
visserligen tänkas komma tUl stånd redan innan verksamhet har startats här, men
detta torde knappast vara möjligt för andra firmor än sådana som är mycket
välkända.

Den
kritik som har riktats mot utredningens förslag, bl. a. av företrädare för
näringslivet, har framför allt gällt konsekvenserna i fråga om skyddet för
utiändsk firma. Det har ifrågasatts om förslaget är förenligt med art. 8 i
Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd eller med den i
art. 2 uttryckta principen om s. k. nationell behandling av dem som tiUhör
andra konventionsstater. Härvid åberopas att utländska företagare som regel
inte kan få firma registrerad här. Även frånsett vårt lands
konventionsförpliktelser kritiseras förslaget därför att det innebär en
försämring av firmaskyddet för utländsk näringsidkare. Med hänsyn till
strävandena att skapa större internationella marknader anses det önskvärt att
utländska företagares verksamhet inte i onödan försvåras. Vidare framhålls att
svenska näringsidkare har samma intressen utomlands som utländska näringsidkare
här i landet.

I
art. 8 i Pariskonventionen föreskrivs att firma skall åtnjuta skydd i samtiiga
unionsländer utan vUlkor av anmälan eller registrering. Denna bestämmelse lämnar
utrymme för olika tolkningar och tUlämpas också olika i skUda länder. Det torde
enligt min mening knappast kunna göras gällande att det skulle strida mot art.
8 att Icräva inarbetning som vUlkor för att oregistrerad firma skall få skydd.
Vad gäller principen om nationell behandling föreskrivs i art. 2 att den som
tillhör ett unionsland skaU i samtliga övriga unionsländer åtnjuta de förmåner
i fråga om skyddet av den industriella äganderätten som de särskilda lagstiftningarna
tUlerkänner eller framdeles kommer att tUlerkänna landets egna medborgare. Som
jag nyss antydde är det i och för sig möjligt för

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 173

en
utiändsk företagare som idkar närmg här eller avser att göra detta att få sin
firma registrerad, antingen som firma för ett dotterbolag eller i
fihalregistret. Utländsk näringsidkare som inte skyddar sin firma genom
registrering kan vinna firmaskydd på samma sätt som en svensk näringsidkare
vUken använder en oregistrerad firma, dvs. genom inarbetning. Dessa regler får
enligt min mening anses tUlgodose konventionens föreskrift om nationell
behandling.

Jag finner sålunda att vi
inte är hindrade av konventionsförpliktelser att genomföra firmautredningens
förslag på denna punkt. De under remissbehandlmgen uttalade farhågorna för att
tveksamhet beträffande lagens förenlighet med Pariskonventionen skulle leda tUl
en uppluckring av kravet på inarbetning i fråga om utländska firmor synes mig
inte befogade. Det skuUe visserligen kunna ifrågasättas om man i en tid som
vår, då de intemationeUa förbindelserna växer sig allt starkare, bör införa
regler som försämrar möjligheterna för utländsk firma att vinna skydd här i
landet. De betänkligheter som från denna synpunkt kan anföras mot ett
frångående av ibmktagandeprincipen synes mig dock inte kunna tUlmätas någon
avgörande betydelse. Enligt min mening talar övervägande skäl för att
ibruktagande inte bör grunda fhma-rätt i framtiden, och jag ansluter mig därför
till utredningens förslag i denna fråga. Vid de nordiska
departementsöverläggningarna har man på finländskt och norskt håll intagit
samma ståndpunkt, medan man från dansk sida har förklarat sig ämna hålla fast
vid ibmktagandeprincipen.

Även enligt utredningens
förslag föreligger ett visst skydd för firma som har tagits i bruk men ännu inte
blivit registrerad eUer marbetad. Enligt förslaget skall nämligen en firma inte
få registreras om den är förväxlingsbar med firma som vid tiden för ansökningen
används av annan samt ansökningen har gjorts med vetskap härom och sökanden
inte har använt sin firma innan den andra firman togs i brak. Eftersom också
användning av firma utomlands bör kunna beaktas vid tUlämpningen torde denna
regel kunna motverka firmaanvändning som ter sig stötande gentemot utländsk
firmahavare. Den hindrar visserligen inte någon från att i ond tro ta i bruk en
utländsk firma som ännu inte är registrerad eller inarbetad här, men användaren
har inte rätt att få firman registrerad och kan inte heller hindra den
utländske firma-havaren från att själv registrera firman om han driver rörelse
här. Den föreslagna regeln synes mig lämplig, och jag förordar att den införs
i lagen. Regeln torde också kunna bidra till att lösa vissa svårigheter i
fråga om expanderande firmor, tiU vilka jag återkommer i det följande vid
behandlingen av reglerna om firmas geografiska skyddsområde.

Sammanfattningsvis
förordar jag alltså i hkhet med utrednuigen att firma skall vinna skydd genom
registrering eller inarbetnmg. I princip

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 174

är
dessa båda grunder för förvärv av firmarätt likvärdiga, men det ligger i
sakens natur att registtering i praktiken är förmånligare, bl. a. från
bevissynpunkt. Detta är i och för sig fördelaktigt, eftersom det från allmän
synpunkt är av intresse att firmor faktiskt blir registrerade. Jag instämmer
vidare i vad utredningen har anfört om innebörden av kravet på inarbetning. Som
fömtsättning för att firma skall anses inarbetad skall alltså gäUa att firman
är allmänt känd bland dem till vUka verksamheten riktar sig. Denna lårets kan
vara mer eUer mindre omfattande, och det är inte något som hindrar att
inarbetning begränsas till en viss del av landet, om företagets verksamhet
endast avser denna del. Inarbetnuigen skall ske i Sverige, men det är inte
nödvändigt att verksamheten också bedrivs här.

Sekundära
kännetecken skall enligt utredningsförslaget inte kunna registreras. De skall
alltså kunna vinna skydd endast genom inarbetning. Några remissinstanser har
framfört krav på att vissa slag av sekundära kännetecken, nämhgen
firmaförkortningar, firmadominanter och koncernbetecknuigar, skall kunna
skyddas genom registrering. Denna fråga har visst samband med frågan om
bifirma, som egentligen utgör ett särbehandlat sekundärt kännetecken. Sådan
firma skall liksom huvudfirman kunna registreras. Som jag fömt har anfört anser
jag emellertid att principen om firmas enhet bör leda till att en näringsidkare
inte skall få registrera bifurma för sin verksamhet i dess helhet. Av denna
ståndpunkt följer att en näringsidkare inte heller bör kunna registrera en
firmaförkortning eller firmadominant som beteckning för hela verksamheten. I
fråga om koncembeteckningar tUlkommer att dessa inte avser enbart ett utan
flera registrerade företag, vUket kan skapa förvirring. De nu nämnda
kännetecknen kan vinna skydd genom inarbetning. Firmadominanten skyddas
dessutom ofta som den väsentliga beståndsdelen i den registrerade firman. Detta
bör vara fullt tillräckligt. Ytterligare kan påpekas att vissa kännetecken av
här diskuterad art torde kunna vinna skydd genom registrering enligt varumärkeslagen.
Med hänsyn tUl det nu anförda ansluter jag mig till utredningens förslag i
fråga om förvärv av ensamrätt till sekundära kännetecken.

I
fråga om släktnamn som firma biträder jag utredningens förslag att sådant
liksom f. n. skaU kunna skyddas utan registrering eller inarbetning under
förutsättning att rätt tUl namnet föreligger enligt namnlagens regler. Till
frågan om skyddets innehåll återkommer jag i det följande. Det av mig förordade
firmaskyddet för v a r u m ä r-k e förutsätter givetvis att varumärket åtnjuter
skydd enligt varumärkeslagen.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 175

6.6
Finnaskyddets innehåll

Enligt
utredningsförslaget innebär den ensamrätt tUl firma som lagen ger att annan
inte får använda ett med firman förväxlingsbart kännetecken som firma.
Motsvarande skydd gäller för bifirma och sekundära kännetecken. Mot dessa
grundläggande regler om firmaskyddets innehåll har inte gjorts några
invändnmgar i sak under remissbehandlingen. Även jag biträder
utredningsförslaget i denna del. Jag återkommer tUl frågan om innebörden av
begreppet förväxlingsbarhet.

Den
föreslagna skyddsregeln gäller även näringsidkares släktnamn. Beträffande
användning av släktnamn som firma innehåller förslaget emellertid särskilda
regler. Den nuvarande ordningen, enligt vUken enskild näringsidkare och
handelsbolag är skyldiga att ta in släktnamn i firma, slopas. I stället
föreskrivs att var och en har rätt att använda sitt eget släktnamn som firma,
om det inte är ägnat att framkalla förväxling med annans skyddade kännetecken.
Inskränkningen innebär att det finns möjlighet att förbjuda innehavaren av ett
visst släktnamn att använda detta som firma, om annan bärare av namnet redan
har tagit det i bruk som firma. Uttrycket "ägnat att framkalla
förväxling" har annan innebörd än "förväxlingsbart". Sålunda
gäUer dels å ena sidan inte någon begränsning tUl viss bransch, dels å andra
sidan att skyddet inte är lika omfattande som det rena förväxlingskriteriet.
För att vara ägnat att framkalla förväxling med annat kännetecken, måste en
större sannolikhet föreligga att namnet ger en felaktig hänvisning i sin nya
användning. Firmaskyddet för släktnamn innefattar enligt utredningens förslag
också ett skydd för namnet som potentiell firma. Även om en näringsidkare inte
använder sitt släktnamn som firma har han sålunda skydd mot att annan
obehörigen använder namnet som sådant kännetecken. Regeln har motsvarighet i
varumärkeslagen. De nu berörda reglerna har godtagits av remissinstanserna och
även jag anser att de bör genomföras. Enligt vad jag tidigare har förordat bör
näringsidkare också ha skydd mot att hans skyddade varumärke obehörigen
används av annan som näringskännetecken.

En
fråga som vållar särskilda svårigheter är firmaskyddets geografiska omfattning.
Problemet sammanhänger dels med svårigheten att anpassa skyddsområdet efter det
faktiska behovet, dels med de komplikationer som följer av att vissa firmor
finns i centrala register för hela landet, medan andra firmor finns i register
som enhgt vad jag tidigare har förordat skall föras länsvis. Utredningen
föreslår som huvudregel att rätt till registrerad firma skall gälla inom område
för vilket firman har registrerats. Skyddet gäller dock inte om det visas att
innehavaren inte kan lida skada eller åsamkas olägenhet genom att annan inom
området använder förväxlingsbart kännetecken. En firma som används bara inom en
del av registreringsområdet hind-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 176

rar
alltså inte i och för sig att annan näringsidkare tar en förväxlingsbar firma i
bmk inom en annan del av området. Det fordras dock att han kan bevisa att
innehavaren av den äldre firman inte kan lida skada eller olägenhet härigenom.
Rätt till firma som gmndas på inarbetning skall enligt utredningens förslag
gäUa inom område där inarbetningen består. Utredningsförslaget har i denna del
utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Härvid har gjorts gällande
att. en regel som gör skyddsområdet för registrerad firma i princip beroende av
företagsformen inte är tidsenlig. Vissa företag som drivs i sådan form att de
skall registreras hos länsstyrelse anses ha uppenbart behov av skydd för hela
landet, och en frivUlig central registrering för dessa företag ifrågasätts. Den
föreslagna bevisregeln har kritiserats för att den ställer alltför stora krav
på den som har bevisbördan med påföljd att den inte leder till en riktig
anpassning av skyddsområdet tUl det faktiska behovet. Å andra sidan har också
framhållits att det är viktigt att expanderande företag får det firmaskydd de
behöver. Riksåklagaren har yppat betänkligheter mot bevisbörderegeln när det
gäller frågan om ansvar för firmaintrång.

Som
framgår av det jag har anfört om firmaregister och registreringsmyndigheter är
jag inte beredd att f. n. föreslå centralregistrering av furma i stöne
omfattning än hittills. Detta innebär att jag inte heller ansluter mig till
tanken på en frivillig sådan registrering. Jag räknar däremot med att
utveckUngen så småningom skall leda fram till någon form av centraliserad
firmaregistrering.

Av
det nu anförda följer att frågan om förhållandet meUan registreringsområde och
firmas skyddsområde får bedömas med utgångspunkt från att enskilda
näringsidkare, handelsbolag och ekonomiska föreningar t. v. kommer att vara
registrerade länsvis, medan aktiebolag och vissa andra gmpper av företag är
centralt registrerade och har hela landet som registreringsområde. En naturlig
utgångspunkt synes mig vara att firmaskyddet skall gälla inom hela
registreringsområdet. För den som har fått en firma registrerad måste detta
framstå som en rimlig ordning, och det är firmor inom detta område som registreringsmyndigheterna
har möjlighet att beakta vid prövnhigen av frågor om registrering av nya
firmor.

Med
tanke på att registreringsområdet för somliga företagsformer regelmässigt
kommer att vara regionalt begränsat kan ifrågasättas om inte firmaskyddet i
vissa fall borde sträckas utanför registreringsområdet. En sådan ordning torde
emeUertid i praktiken fömtsätta att det utvidgade skyddet bygger på
ibmktagande. Detta förefaller inte lämpligt av samma skäl som talar för att
ibmktagande inte bör godtas som primär grund för firmaskydd över huvud taget.
Däremot bör det ges vissa möjligheter för regionalt registrerade företag att få
registrering i mer än ett län. Utredningens förslag innebär att sådan möjlighet
före-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 177

ligger
beträffande företag som registreras i handelsregister, dvs. i hu-vudsak
handelsbolag och enskilda näringsidkare. Detta synes mig lämpligt. För
ekonomiska föreningar öppnas inte någon motsvarande möjlighet. Detta kan
måhända te sig mindre tillfredsställande. Eftersom registreringen i fråga om
ekonomiska föreningar fyller flera olika funktioner och bl. a. är grundvalen
för föreningens rättskapacitet skulle ett system med registrering i flera län
emellertid bli ganska komplicerat. När frågan om centraliserad
firmaregistrering får sin slutliga lösning kommer problemet att försvinna. Med
hänsyn härtill och till att behovet av ett system med registrering i flera län
inte torde vara mera framträdande än att en sådan lösning kan avvaktas, har
jag inte heller på denna punkt funnit skäl att förorda någon annan ordning än
kommittén anvisar. Jag vill alltså inte föreslå att registrerad firma skall
kunna vinna skydd utanför registreringsområdet annat än om den är registrerad eller
inarbetad där. Som jag har anfört i samband med behandlingen av frågan om
skyddet för utländsk firma bör dock firma som har tagits i bruk ha visst skydd
mot att annan i ond tro registrerar en förväxlingsbar firma.

Vad
härefter gäller frågan huruvida firmaskyddet inom registreringsområdet bör
begränsas synes det i och för sig rimligt att utgå från att de firmasubjekt som
har ett län som registreringsområde i regel också har behov av skydd inom hela
länet, även om undantagen givetvis är många. Den av utredningen föreslagna
regeln, som innebär en presum-tion för att skydd behövs inom hela
registreringsområdet men öppnar möjlighet till motbevisning, synes väl avvägd
för dessa fall. När det gäller aktiebolag kan det däremot ifrågasättas om det
är riktigt att uppställa en så stark presumtion för att de behöver skydd inom
hela landet. Det finns många aktiebolag som bara är lokalt verksamma och som
inte har behov av mer än ett ganska begränsat geografiskt skyddsområde. Den
stränga bevisregeln i utredningens förslag kan därför leda till att i
förhällandet mellan aktiebolag och regionalt registrerade näringsidkare en
senare registrerad firma får vika för en tidigare registrerad i flera fall än
som skulle vara motiverat av hänsyn till den äldre firmans verkliga behov av
skydd. A andra sidan måste också beaktas att många företag snabbt utvidgar sitt
intresseområde, exempelvis genom en till en vidsträckt krets riktad
marknadsföring. Även näringsidkare som i ett visst skede driver en rent lokal
verksamhet kan senare konuna att expandera till nya områden. Om då för
verksamheten har valts en företagsform som innebär registrering i ett register
avseende hela landet kan det te sig stötande om firmaskyddet inte skulle gälla
1 det nya området.

Det
är uppenbart att man inte samtidigt kan både låta i och för sig förväxlingsbara
furnior bestå vid sidan av varandra, när de används inom geografiskt skUda
områden, och ge näringsidkare som expanderar

12
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 178

möjlighet
att även inom det nya verksamhetsområdet använda sin gamla firma. En avvägning
måste ske. Jag har för min del kommit till att den regel som utredningen
föreslår och som ger den centralt registrerade firman ett starkt skydd
innefattar den lämpligaste avvägningen. 1 praktiken torde den leda till att
det mycket stora antal aktiebolag som har och även fortsättningsvis kan antas
ha en utpräglat lokal karaktär får ett lokalt begränsat firmaskydd, medan
sådana bolag som har expansionsmöjligheter också får ett ganska starkt skydd
utanför det område där de bedriver sin verksamhet. Jag är medveten om att en
sådan ordning gynnar aktiebolagen på andra företags bekostnad. Detta är
emellertid en följd av det registreringssystem vi f. n. har och som det enligt
vad jag tidigare har anfört inte bör komma i fråga att ändra nu. Jag håller för
troligt att de praktiska olägenheterna för andra näringsidkare än aktiebolag i
realiteten kommer att visa sig vara ganska begränsade. Jag återkommer vid
behandlingen av påföljdsreglerna tUl frågan om bevisbörderegelns tillämpning i
mål om ansvar för firmaintrång.

Utredningens
förslag att firmaskydd på grund av inarbetning skall gälla inom det område där
inarbetningen består har mte föranlett några erinrmgar under
remissbehandlingen. För egen del anser jag en sådan ordning naturlig och jag
ansluter mig därför även på denna punkt tUl utredningens förslag.

Frågan
om när firmor är förväxlingsbara skall enligt utredningens förslag bedömas med
hänsyn både till firmalikhet och till branschlikhet. Förväxlingsbarhet skall
nämligen i princip anses föreligga bara då firmoma avser verksamhet av samma
eller liknande slag. Av praktiska skäl görs dock det avsteget från denna
princip att helt identiska firmor inte får införas i samma register, eftersom
detta skulle kunna medföra risk för sammanblandning vid handhavandet av registren.
Denna ordningsföreskrift innebär dock inte mer än att firmorna måste i något,
om än obetydligt, avseende skilja sig från varandra.

Vad
först gäller frågan om firmalikhet kan jag i huvudsak ansluta mig till
utredningens synpunkter. Jag vill särskilt understryka, att det inte är möjligt
att uppställa några mekaniskt verkande schablonregler till ledning för
prövningen av frågor om firmalikhet. Bedömningen måste påverkas av firmans
konstmktion. En särpräglad firmadominant bör vare sig den utgörs av ett
fantasiord eller av ett egenartat släktnamn som regel åtnjuta ett långt
gående skydd, och förväxlingsbarhet bör anses föreligga även mellan firmor som
i sin helhet företer klara olikheter, om dominantema är likartade. Beträffande
sådana firmor bör man, som utredningen anför, tillämpa i stort sett samma
bedömningsnormer som vid likhetsgranskning inom varamärkesrätten. Detta torde
innebära en viss skärpning i förhållande till tidigare praxis. När det gäller
traditionellt sammansatta firmor, bestående exempelvis av ett föga särpräglat
släktnamn jämte ett vanligt förnamn, en initial

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 179

eller
en verksamhetsbeteckning, bör det däremot räcka med ganska små variationer för
att firmoma inte skall anses förväxlingsbara. Till frågan om
registreringsmyndighetemas likhetsgranskning återkommer jag i det följande.

Beträffande frågan om
branschlikhet gör sig i viss mån liknande synpunkter gällande som i fråga om
firmas geografiska skyddsområde. Även här måste en avvägning göras mellan
sinsemellan svårförenliga inttessen. Problem med expanderande firmor kan uppstå
även här, eftersom den som har inarbetat en firma inom ett visst
verksamhetsområde kan ha intresse av att ha ensamrätt till firman om han
startar verksamhet på ett nytt fält. Om vi hade central firmaregistrering
skulle det i och för sig vara en tänkbar lösning att göra likhetsgranskningen
av firmoma relativt sträng variationsmöjligheterna är ju i praktiken mycket
stora men å andra sidan ge registrerad firma vidsträckt eller möjligen
generellt skydd i fråga om arten av verksamhet. Med nuvarande registreringssystem,
som gör det omöjligt att förhindra att likartade firmor registreras i olika
register, synes en sådan ordning emellertid inte kunna komma i fråga. I detta
läge synes mig den av utredningen förordade lösningen lämplig. Frågan om
branschlikhet föreligger eller med andra ord om viss verksamhet är av samma
eller lilmande slag som viss annan verksamhet kan givetvis vara svårbedömd.
Bedömningen kan också skifta från tid till annan. Det synes mig med tanke på de
expanderande företagens behov motiverat att räkna med ett ganska vidsträckt
branschbegrepp så att firmaskyddet för en viss näringsidkare kommer att täcka
även sådan verksamhet som ligger inom ramen för en naturlig utveckling av
rörelsen.

Utredningens förslag
innehåller två undantag från kravet på bransch-likhet. Båda har motsvarighet
inom varumärkesrätten. Det ena ger uttryck åt den s. k. Kodakdoktrinen och
innebär ett skydd för sådana kännetecken som är synnerligen starkt inarbetade
och kända inom vida kretsar av allmänheten. Det andra undantaget gäller
kännetecken vilkas renommé på grand av verksamhetens art kan vara särskilt
sårbar och skyddar inarbetade sådana kännetecken mot att liknande kännetecken
används på sätt som kan förringa deras goodwUl. Dessa regler har inte föranlett
några erinringar under remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget i denna
del.

Att som utredningen
föreslår företrädesrätten mellan kolliderande firmor ges åt den som kan åberopa
den tidigaste rättsgrunden är naturligt och har inte föranlett några erinringar
under remissbehandlingen. Jag ansluter mig tUl utredningsförslaget på denna
punkt. Om två näringsidkare med förväxlingsbara firmor samtidigt skulle utvidga
sin verksamhet tiU ett nytt geografiskt område eller börja verksamhet av en ny
art, utan att den vidgade verksamheten kan anses omfattad av tidigare
förvärvat skydd för endera

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 180

näringsidkarens
firma, torde firmoma få bestå vid sidan av varandra tUl dess någondera har
vunnit skydd genom inarbetning.

Från
den föreslagna regeln om tidsprioritet ställer utredningen upp ett undantag i
form av en passivitetsregel. Om firma har inarbetats, skall rätt till firman få
bestå vid sidan av äldre rätt tiU förväxlingsbart kännetecken, under
fömtsättning att innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har
inskridit mot användningen av firman. För att i möjligaste mån förebygga risk
för förväxling mellan kännetecknen ges möjlighet att föreskriva att något av
kännetecknen eller båda får användas bara på visst sätt, exempelvis med tUlägg
av en ortsangivelse.

Jag
anser i likhet med utredningen att en regel om passivitetsverkan bör firmas.
Härigenom undviks i viss mån rättsförluster som annars skulle vara svåra att
undvika så länge vi inte har en riksomfattande firmaregisttering. Regeln kan
bli av särskUd betydelse för firmor vars verksamhet expanderar. Jag delar
utredningens uppfattning att ett stort företag som har utvidgat sin verksamhet
tUl ett område, där det finns ett lokalt företag med förväxlingsbar firma,
förhållandevis snabbt kan förvärva sådan goodwill inom området att
underlåtenhet att ingripa från det lokala företagets sida medför
passivitetsverkan. Jag räknar dock med att firmakollisioner av angiven art i
allmänhet skall kunna lösas genom godvUlig uppgörelse mellan de båda
näringsidkama.

Vid
remissbehandlingen har gjorts gällande att en fömtsättning för
passivitetsverkan bör vara att innehavaren av den äldre rätten har haft vetskap
om användningen av det yngre kännetecknet. För egen del anser jag inte att
någon oeftergivlig sådan regel bör uppställas, bl. a. med hänsyn tUl
bevissvårigheterna. I praktiken torde vetskap normalt föreligga, eftersom
passivitetsregeln fömtsätter att den senare firman är inarbetad.

6.7
Registrering av firma

F.
n. finns regler om firma i en rad olika författningar, som gäller för särskilda
slag av firmasubjekt, t. ex. aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska
föreningar. I dessa författningar ges föreskrifter om obligatoriska
beståndsdelar i firma och ofta dessutom regler som åsyftar att hindra att firma
blir vilseledande i visst hänseende. Som exempel på regler av detta slag kan
nämnas föreskrifter som förbjuder obehörig att vid beteckning av sin verksamhet
använda visst ord, t. ex. ordet bank. Utredningen föreslår att de särskilda
föreskrifterna om obligatoriska beståndsdelar i ohka slag av firma skall stå
kvar i specialförfattningarna. Däremot har samtiiga registreringsföreskrifter
av aUmän natur sammanförts i förslaget till firmalag. Detta innefattar som jag
förat har nämnt även en regel om förbud mot registrering av vUseledande firma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 18i

Med
hänsyn härtill anser utredningen att många av de bestämmelser i specialförfattningama
som syftar till att förhindra att firma blir vilseledande kan slopas såsom
överflödiga. Utredningens förslag till firmalag upptar vidare en katalog över
s. k. specieUa registreringshinder, vilka riktar sig dels mot firmor som
innebär missbruk av offentiiga benämningar m. m., dels mot firmor som gör
inträng i annans immateriella rättigheter. I övriga nordiska förslag motsvaras
till stor del både de allmänna registreringsföreskrifterna och katalogen över
speciella registreringshinder av materiellrättsliga regler om firmans
innehåll.

Jag
delar utredningens uppfattning att registreringsföreskrifter av allmän natur
bör tas upp i den allmänna firmalagen. Detta behöver emellertid inte med
nödvändighet leda tiU att de regler i specialförfattningarna som syftar till
att hindra användning av vilseledande firma måste upphävas. Dessa regler kan
ofta vara av praktiskt värde genom att de konkret ger uttryck åt vad som kan
sägas ligga i den allmänna principen att firma inte får vara vilseledande. För
egen del anser jag att reglema bör kunna stå kvar i den mån de har praktisk
betydelse.

De
av utredningen föreslagna speciella registreringshindren har med något
undantag motsvarighet i materiella regler om skydd för offentliga benämningar
och liknande eller för annans immateriella rättigheter. I hkhet med utredningen
anser jag med hänsyn härtill att firmalagens regler i nu aktuellt hänseende
bör utformas som föreskrifter om villkor för registrering. Detta överensstämmer
med motsvarande regler i varumärkeslagen men avviker som nyss nämnts från de
andra nordiska förslagen. Någon saklig skillnad av betydelse torde dock detta
knappast innebära. Jag återkommer i specialmotiveringen tUl det närmare
innehållet i de speciella registreringshindren.

Som jag redan har antytt
vid diskussionen av firmabegreppet är ett viktigt element i detta att firman
skall äga särskiljningsförmå-g a, distinktivitet. Härmed avses att den skall
vara utformad på sådant sätt att den lätt kan skiljas från andra firmor. Den
skall med andra ord ha en viss individuell särprägel som gör den ägnad att användas
som namn på ett företag. Begreppet särskUjningsförmåga bör skiljas från
begreppet förväxlingsbarhet. Det förra betecknar en egenskap hos firman, och
frågan om en firma har denna egenskap påverkas i princip inte av om det i det
konkreta fallet föreligger någon risk för förväxling med andra firmor.

Firmautredningen
föreslår en särsldld bestämmelse enligt vUken firma måste äga
särskUjningsförmåga för att kunna bli registrerad. Någon motsvarande regel
beträffande inarbetning anses inte behövlig, eftersom fullbordad inarbetning i
och för sig är ett bevis för att firman har särskUjningsförmåga.

Utredningsförslaget
har utformats så att det ger underlag för en mått-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 182

lig
skärpning av tidigare registreringspraxis. Som huvudregel föreslås att firman
skall vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet. I
princip accepteras deskriptiva, beskrivande, firmor. Från denna princip görs
dock vissa undantag. Firma som består enbart av en allmän benämning på
verksamhetens art eller på där utbjuden vara eller tjänst eller av ett ortnamn
skall inte i och för sig anses uppfylla kravet på distinktivitet. Firma som
består enbart av en bokstavs-eller sifferkombination får registreras endast om
den är inarbetad. Beträffande möjligheten att registrera slagord sägs inte
något uttryckligen i lagtexten. Utpräglade slagord i form av hela satser är
emellertid enligt utredningen inte lämpliga som firma och bör därför inte kunna
registreras.

Vid
remissbehandlingen har en viss skärpning av kravet på särskUjningsförmåga i
allmänhet accepterats. Från företrädare för näringslivet har dock framförts
önskemål om en försiktig tUlämpning av de föreslagna reglerna så att inte
kravet på distinktivitet överdrivs. Härvid har särskilt påpekats att framför
allt nystartade företag kan ha ett legitimt intresse av att kunna använda en
deskriptiv firma. Vad gäller regeln om förbud mot bokstavs- och sifferfirma har
ifrågasatts om den är förenlig med Pariskonventionen.

För egen del kan jag i
huvudsak ansluta mig till vad utrednmgen har föreslagit i fråga om kravet på
särskUjningsförmåga som villkor för registrering. Som utredningen påpekar
innebär förslaget en viss skärpning i förhållande till gällande rätt. Någon
mera markant förändring är det dock inte fråga om. Sålunda uppställs inte några
stränga krav på originalitet hos firman, och något hinder mot registrering av
rent deskriptiva firmor föreligger i princip inte. En viss minskning av
utrymmet för sådana firmor ligger dock i den föreslagna regeln att firma som
består uteslutande av ett verksamhetsord eller liknande eller ett ortnamn i och
för sig inte skall anses ha särprägel. Jag anser för min del denna föreskrift
lämplig. Det måste stå var och en fritt att använda ord av denna typ, och en
rörelseidkare bör inte genom firmaregistrering kunna skaffa sig ensamrätt att
använda dem som kännetecken för sin rörelse. Jag ansluter mig också till
förslaget att firma som består enbart av en bokstavs- eller sifferkombination
inte bör få registreras annat än om den är inarbetad. Jag delar nämligen
utredningens åsikt att användning av sådana firmor inte bör uppmuntras, och
jag kan inte se att den föreslagna regeln skulle kunna strida mot
Pariskonventionen. I övrigt bör frågan om en viss benämning är tjänlig som namn
på ett företag bedömas liberalt. Valet av namn på företaget bör rimligen vara
företagarens ensak, inom den ram som dras upp av hänsyn till allmänna
intressen och privata rättigheter. Härav följer bl. a. att även slagord i och
för sig bör kunna godtas som firma.

Utredningen
diskuterar i betänkandet frågan om hur långt regi-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 183

s
treringsmyndigheternas granskningskyldighet sträcker sig. Även i detta
hänseende kan jag instämma i vad utredningen anför. Vid prövningen av en
ansökan om registrering av firma bör registreringsmyndigheten givetvis i de
register myndigheten själv för kon-troUera att den nya firman inte skulle
innebära intrång i annans på registrering grundade rätt. Däremot är det
åtminstone f. n. inte praktiskt möjligt att utsträcka granskningen till
register som förs av andra myndigheter. Detta leder, som jag har påpekat vid
behandlingen av frågor om firmaregister och registreringsmyndigheter, till att
de föreslagna principerna för firmaskydd genom registrering inte kan
realiseras fullt ut. Kollisioner mellan registrerade kännetecken kan inte helt
undvikas. Sådana fall får lösas av domstolama i efterhand liksom fall där en
registrering strider mot en rätt som grundas på annat än registrering, exempelvis
inarbetning. Detta överensstämmer med gällande system, som inte torde ha
medfört några större olägenheter.

Man får sålunda godta, att
registreringsmyndigheterna normalt begränsar sin granskning till de av dem
förda registren, vUket bl. a. innebär att en länsstyrelse granskar varje
ansökan om registrering av firma med hjälp av sitt handelsregister och sitt
föreningsregister, medan patentverket granskar ansökningar mot
aktiebolagsregistret, fUialregistret, varumärkesregistret och
släktnamnsförteckningen. I den mån patentverket som central registermyndighet
från andra registerförare aviseras om hos dem gjorda registreringar är det
självfallet önskvärt att även dessa beaktas. Ytterligare förutsätts givetvis
att registreringsmyndigheterna tar hänsyn till kända förhållanden. En
remissinstans har som ett angeläget önskemål framhållit att granskningen av
firmaregistreringsansökningar alltid bör omfatta det centralt förda
varumärkesregistret. Jag anser emellertid inte att det finns tillräcklig
anledning att nu ta upp denna fråga till särskild behandling. Den får prövas i
samband med en framtida reform av firmaregistreringen.

Jag
har vid behandlingen av frågan om firmaskyddets föremål anfört att jag biträder
utredningens förslag att firma skall kunna registreras i översättning. Som jag
där har påpekat bör även ganska fria översättningar kunna godtas.

Enligt
utredningens förslag gäller firmaskydd på grund av registrering fr. o. m.
ansökningsdagen. Jag har inte något att erinra mot denna regel om
tidsprioritet, vilken allmänt har godtagits vid remissbehandlingen.

6.8
Överlåtelse av firma

Möjligheterna
att överlåta firma är enligt den gällande firmalagen begränsade på olika sätt.
Firma får endast överlåtas i samband med överlåtelse av själva rörelsen.
Vidare gäller, bortsett från vissa undantags-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 184

fall,
att firman efter överlåtelse skall förses med ett tUlägg som visar att
överlåtelse har ägt rum. Utredningens förslag innebär att det alltid skall vara
tillåtet att överlåta firma i samband med överlåtelse av näringsverksamhet.
Därvid fömtsatts att så stor del av verksamheten övergår att den kan
fortsättas. Enligt utredningen torde varken allmänheten eller de som har
närmare förbindelser med ett företag bli vUseledda av att en firma innehåller
t. ex. namn på en person som tidigare har varit men inte längre är innehavare
av firman eller delägare i företaget. En förklaring härtill är att det
principieUa förbudet mot överlåtelse av firma i oförändrat skick i praktiken
ofta kringgås.

Den
föreslagna utvidgningen av möjligheterna att överlåta firma har i stort sett
godtagits vid remissbehandlingen. Från vissa håll har dock riktats kritik mot
förslaget att verksamhetens övergång helt eller delvis skall vara en förutsättning
för firmaöverlåtelse. Härvid har gjorts gällande att överlåtelserätten bör vara
i huvudsak helt fri, i likhet med vad som gäller enligt varumärkeslagen.

För
egen del kan jag biträda förslaget att firma i princip skall kunna överlåtas i
oförändrat skick. Det torde för de flesta stå klart att ett företag kan byta
innehavare utan att firman ändras. Den praxis som har utvecklats visar f. ö.
att det är mycket svårt att upprätthålla ett förbud mot överlåtelse av firma i
samband med överlåtelse av näringsverksamheten, vUket i sin tur sammanhänger
med att det ofta är ett ekonomiskt intresse för den nye innehavaren att kunna
fortsätta rörelsen under oförändrad firma. Jag vill emellertid framhålla att
det givetvis inte får förekomma att en firma efter överlåtelse används så att
det är ägnat att vilseleda allmänheten. Riskerna härför torde dock vara ganska
ringa och ytterligare minska dels genom att det nuvarande tvånget att ta in
släktnamn i firma upphävs och dels genom en väntad ökad användning av realfirma.

Vad
jag hittills har anfört har tagit sikte på det fallet att firma övergår tiU ny
innehavare tiUsammans med själva rörelsen. Bedömningen blir i viss mån en annan
om firman skulle överlåtas utan sådant samband. Då synes risken för att
allmänheten vUseleds vara betydligt mera påtaglig. Det är naturligt att anta
att en firma som begagnas oförändrad kännetecknar en fortsättning i någon form
av den tidigare verksamheten, låt vara att den har övergått till annan
innehavare. Det är kontinuiteten i själva verksamheten som gör att allmänheten
vid en överlåtelse till ny innehavare har anledning att tiUs vidare fortsätta
att köpa de varor eller utnyttja de tjänster som tUlhandahåUs i verksamheten.
Den nye innehavaren har också ett legitimt inttesse av att genom fortsatt
användning av firman kunna markera att det är fråga om en fortsättning av den
tidigare innehavarens verksamhet. Däremot synes det mig med hänsyn tUl risken
för vUseledande inte böra vara tiUåtet att överlåta firma för användning i en
helt ny verksamhet. Innehavarens intresse av att kunna

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 185

utnyttja
det ekonomiska värde som firman kan representera bör här få stå tillbaka för
det allmänna intresset av att firma inte är vilseledande.

Utredningen
föreslår, att rätt till firma inte skall kunna utmätas men att rätten trots
detta skall ingå i f irmahavarens konkursbo, om firman inte innehåller
gäldenärens eUer, i fråga om handelsbolags konkurs, bolagsmans släktnamn.
Förslaget i denna del har inte mött några erinringar under remissbehandhngen
och jag ansluter mig till det.

6.9
Firmalagens sanktionssystem

Utredningens
förslag till system av sanktioner mot överträdelser av reglerna i firmalagen
har mönster i varumärkeslagen. Enligt förslaget skall domstol kunna meddela
förbud mot användning av vilseledande firma. Vidare skall domstol kunna häva
eller ändra registrermg av firma, om denna har skett i strid med de föreslagna
registreringsbestämmelserna eller om förhållandena har ändrats så att
registrering inte längre skulle kunna ske, exempelvis om firman har blivit
vilseledande eller förlorat sin särskiljningsfömiåga. Registrermg skall också
kunna hävas om firman inte har varit i bmk under de två senaste åren, vilket
innebär att innehavaren är underkastad ett visst användningstvång. Den som
uppsåtligen gör sig skyldig till intrång i annans rätt till kännetecken enligt
firmalagen (firmaintrång) kan enligt förslaget straffas med böter eller
fängelse i högst sex månader och dömas att betala skadestånd för den skada som
föranletts av intrånget. Även firmaintrång som sker av oaktsamhet kan
föranleda skadeståndsskyldighet. Förbud mot fortsatt användning av firman kan
däremot inte meddelas vid firmaintrång, i motsats tUl vad som gäller enligt de
andra nordiska förslagen.

Förslaget
att domstol skall kunna meddela förbud mot användning av vilseledande firma
har inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen. För egen del
anser jag en sådan regel välmotiverad. Den kompletterar den tidigare
föreslagna regeln om förbud mot registrering av vUseledande firma och skapar
möjligheter att upprätthålla kravet på sanning i firma även när det gäller
oregistrerade firmor. Samma skäl som talar för en förbudsregel beträffande
vUseledande firma kan åberopas i fråga om firma som strider mot goda seder
eller allmän ordning. Jag föreslår därför att förbudsmöjligheten utsträcks att
omfatta även dessa fall. Reglerna bör vara tiUämpliga inte bara på firma i
egentiig mening utan också på andra slag av näringskännetecken. Ett par
remissinstanser har ifrågasatt om förbud mot fortsatt användning av firma skall
kunna meddelas vid firmaintrång. Jag återkommer tUl denna fråga i samband med
behandlingen av påföljderna för firmaintrång.

Förbudstalan
skall enligt förslaget få väckas av myndighet som

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 186

Kungl.
Maj:t bestämmer och dessutom av var och en som lider förfång av firmans
användning samt av sammanslutning av berörda näringsidkare. Denna ordning
överensstämmer med vad som gäller enligt varumärkeslagen. Förslaget synes mig
lämpligt. Den myndighet som har talerätt enligt varumärkeslagen är enligt
kungörelsen (1960: 648) med tillämpningsbestämmelser till varumärkeslagen och
koUektivmärkeslagen allmän åklagare. Med hänsyn till det nära sakliga samband
som råder mellan å ena sidan frågor om förbud mot användning av vilseledande
varumärke och vilseledande firma samt å andra sidan frågor om ingripande mot
otillbörlig marknadsföring kan det finnas skäl att ge konsumentombudsmannen
talerätt i frågor av förstnämnda slag. Denna fråga får prövas i annat
sammanhang.

Jag
ansluter mig vidare till utredningens förslag att domstol skall kunna häva
registrering av firma som har registrerats i strid mot lagen eller beträffande
vilken det inte längre föreligger sådana förhållanden som krävs för registrering.
Hävningsmöjligheten framstår här som ett naturligt komplement till de
föreslagna registreringsbestämmelserna.

Utredningens
förslag innebär att domstolen i stället för att häva registreringen skall
kunna föreskriva ändring i den. Förslaget har i denna del kritiserats av Svea
hovrätt, som ifrågasatt om domstol bör befatta sig med frågor om ändring av
registrering. Jag delar hovrättens betänkhgheter på denna punkt. Det kan
knappast ses som en naturlig uppgift för domstol att besluta i frågan hur en firma
skall utformas. Härtill kommer att det aUtid, även om domstolen inhämtar
yttrande av registreringsmyndigheten, kommer att finnas en risk för att den
firma som domstolen fastställer sedermera visar sig vara förväxlingsbar med
kännetecken som har företräde på grund av registrering i annat register eller
på grund av inarbetning. Registreringen skulle då få hävas eller ändras på
nytt. Även om domens rättskraft inte utgör hinder häremot det är ju den
felaktiga registrermgen, inte den tidigare domen som hävs eher ändras är det
enhgt min mening inte tillfredsställande att sådana situationer kan uppkomma.
Jag anser därför att domstol endast skall kunna häva en registrering men inte
ändra den. Om registrering hävs bör domstolen ha möjlighet att medge att firman
får stå kvar i registret under en viss övergångstid.

Från
ändring av registrering bör skiljas föreskrift att firma får användas bara på
visst sätt. Enligt utredningsförslaget skall sådana föreskrifter kunna
meddelas när förväxlingsbara firmor får bestå vid sidan av varandra på grund av
den tidigare i samband med reglerna om firmaskyddets innehåU behandlade
passivhetsregeln. Mot detta förslag har jag för min del inte något att invända.

Förslaget
om användningstvång, dvs. att firmaregistreruig skall kunna hävas om firman
inte har varit i bruk under de senaste två

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 187

åren,
har mött åtskUlig kritik under remissbehandlingen. Från företrädare för
näringslivet har gjorts gällande att det ofta kan finnas behov av att skydda
firmor som inte används under längre tid än förslaget medger. Härvid har bl. a.
anförts att det för ett nystartat företag ofta krävs mer än två års
förberedelsearbete innan verksamheten kan komma i gång samt att ett företag
som lägger ner sin verksamhet kan ha intresse av att tills vidare behålla
firman för eventuella framtida behov. Mot bakgmnd härav har föreslagits att
regeln om användningstvång helt slopas eller att den på olika sätt uppmjukas.

För
egen del anser jag att den talrika förekomsten av s. k. döda firmor särskilt i
handelsregistren innebär klara olägenheter. Visserligen är det teoretiskt
riktigt att möjligheterna att variera firma är mycket stora. För den som
startar ett företag ligger det emellertid i allmänhet nära till hands att välja
en firma av deskriptiv karaktär. Detta kan lätt förhindras av att en annan
liknande firma redan har registrerats. En firma med begränsat geografiskt
skyddsområde kan vidare göra det omöjligt för ett expanderande företag att
använda sin firma inom samma område. Det hinder som den äldre firman innebär
kan visserligen undanröjas genom medgivande från innehavaren av denna firma.
Det synes mig dock knappast befogat att den som avser att driva rörelse under
viss firma skall vara beroende av medgivande från innehavaren av en firma som
sedan avsevärd tid tillbaka inte används och kanske över huvud taget aldrig har
tagits i bruk. Jag anser därför i hkhet med utredningen att en regel om
användningstvång bör finnas. Att som har föreslagits under remissbehandlingen
ersätta denna regel med en skyldighet att betala årsavgift för bestående
registreringar synes mig inte lämpligt. En sådan reglering skulle medföra en
administrativ belastning för registreringsmyndigheterna och inte vara väl
förenlig med det allmänna intresset av att bestående firmor är registrerade.

Däremot
ger remisskritiken anledning att ifrågasätta, om inte den av uttedningen
föreslagna regeln om användningstvång har fått alltför sträng utformning. I
motsvarande bestämmelse i varumärkeslagen förutsätts för hävande av registrering
att märket inte har varit i bruk under de senaste fem åren. Vidare får
varumärkesregistrering inte hävas om innehavaren visar skäl för sin
underlåtenhet att använda märket. Dessa regler synes mig innebära en lämplig
avvägning även för firmarättens del, och jag förordar därför att firmalagens
bestämmelser på denna punkt utformas i överensstämmelse med varumärkeslagens
motsvarande regler. De övriga nordiska länderna har i sina lagförslag
motsvarighet till regeln om användningstvång, även om tidsfristerna varierar.

Talan
om hävande av registrering får enligt utredningsförslaget föras av den som
lider förfång av registreringen. I fall då talan grundas på annat än intrång i
privattättsliga intressen tillkommer talerätt också

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 188

myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer samt sammanslutning av berörda näringsidkare. Jag
ansluter mig tUl förslaget i denna del.

Vad
gäller påföljdema vid firmaintrång innebär utredningens förslag att uppsåtiigt
intrång kan föranleda straffansvar och att skadestånd kan utdömas vid intrång
som sker av uppsåt eller oaktsamhet. Detta överensstämmer med vad som gäller
enligt vammärkeslagen. Under remissbehandlingen har ifrågasatts om det är
påkallat med straffsanktion vid firmaintrång, och vidare har från vissa håll
höjts röster för att det införs en möjlighet tUl förbud vid vite mot fortsatt
användning av firman. Regler av sådan innebörd finns i de andra nordiska
förslagen.

En
f ö r b u d s r e g e 1 ter sig onekligen i många fall lämpligare än en
straffsanktion. Från effektivitetssynpunkt har förbudsregeln den uppenbara
fördelen att förbudet kan förenas med ett vite som är tUlräckligt högt för att
avhålla från överträdelser även i sammanhang där starka ekonomiska intressen
gör sig gällande och därför risken för att dömas till ett måttligt bötesstraff
skulle kunna kalkyleras in som en godtagbar driftskostnad. En annan fördel med
en förbudsregel är att den kan tillämpas oberoende av om inttånget beror på
uppsåt eller oaktsamhet. Vidare kan framhållas att den som begår ett
firmaintrång mycket ofta torde vara en juridisk person. Ett förbud kan då
riktas direkt mot den juridiska personen medan straffansvar kan utkrävas endast
från fysiska personer. Mot bakgmnd av det nu anförda anser jag starka skäl tala
för införande av en förbudssanktion vid firmaintrång. Mot en sådan regel kan
givetvis anföras att den saknar motsvarighet vid intrång i
immaterialrättigheter av andra slag. Förhållandena vid firmaintrång skiljer
sig emellertid i viss mån från dem som föreligger vid intrång i exempelvis
patent eller varumärke. Med hänsyn till det splittrade registreringssystemet
och svårigheten över huvud taget att konstatera om risk för firmakollision
föreligger måste faran för ouppsåt-ligt intrång vara stöne när det gäller firma
än vid sådana rättigheter som registreras centralt. Enligt min mening kan
hänsynen tUl den reglering som gäller på andra närliggande rättsområden inte
betraktas som något avgörande hinder mot att regler om vitesförbud införs vid
firmaintrång, och jag förordar att sådana regler tas upp i firmalagen. Om
erfarenheterna av dessa regler blir goda kan det i en framtid finnas skäl att
överväga en motsvarande ordning inom andra områden av immaterialrätten.

Vad
jag hittills har anfört om valet mellan vitesförbud och straff innebär inte att
jag anser den förstnämnda påföljden lämpligast i alla situationer. Det kan
tänkas fall av uppsåtligt firmaintrång som innebär ett så allvarligt
inkräktande i vmningssyfte på annans intressen att ett förbud mot upprepande
ter sig som en otillräcklig påföljd. Även om en förbudssanktion införs fmns det
därför ett visst behov av en möjlig-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 189

het
att omedelbart uigripa mot ett skett intrång genom åtal och straff. Ett särskUt
motiv för en sådan regel är att det i det enskilda faUet kan vara svårt att dra
gränsen meUan firmaintrång och varamärkesintrång, och att därför enhetliga
straffregler kan vara lämpliga. HärtiU kommer att straffsanktion finns enligt
de andra nordiska förslagen. Svensk rätt har emeUertid länge intagit den
ståndpunkten att det inte bör vara möjligt att ingripa med straff och
vitesförbud mot samma förfarande. Vid tillkomsten av varumärkeslagen ansåg
sålunda föredragande departementschefen att det inte fanns anlednmg att i
Sverige hiföra den flerstädes i utländsk lagstiftning förekommande möjligheten
att meddela vitesförbud mot ett förfarande som var straffbelagt. Ett avsteg
från den nu antydda principen har emellertid nyligen gjorts i lagen om otUlbörlig
marknadsföring. Enligt denna lag får vitesförbud meddelas även för straffbelagd
gärning. Den som har överttätt vitesförbud får dock inte dömas tUl ansvar för
gärning som omfattas av förbudet. För min del kan jag inte se något avgörande
hinder mot att man öppnar möjlighet till val mellan vitesförbud och straff vid
firmaintrång, under förutsättning att reglema utformas så att dubbla påföljder
undviks. Detta kan uppnås genom föreskrifter av innebörd dels att förelagt vite
inte får utdömas om straff har ådömts för gärningen, dels att straff inte får
åläggas för gärning som redan har föranlett utdömande av vite.

Jag
föreslår alltså i likhet med utredningen att uppsåtligt firmaintrång skall vara
straffbelagt. Straffsatsen bör vara böter eller fängelse i högst sex månader.
Riksåklagaren har i sitt remissyttrande berört sambandet mellan den föreslagna
straffbestämmelsen och regeln att firmaskydd skall gälla inom firmas
registreringsområde, om det inte visas att firma-havaren inte kan lida skada
eller åsamkas olägenhet genom att annan inom samma område använder
förväxlingsbart kännetecken. Enligt hans mening inger det starka betänkligheter
att göra denna bevisregel tillämplig i mål om ansvar. För min del kan jag inte
dela detta synsätt. Bevisregeln hänför sig till bestämningen av firmas
geografiska skyddsområde och ger uttryck åt att detta i princip sammanfaller
med registreringsområdet. För att ansvar skall kunna ådömas krävs bevisning om
att den som har gjort sig skyldig tUl intrånget har haft uppsåt med avseende på
det förhållandet att firman var registrerad för annan inom det område där
intrånget ägde rum. Att lägga på den tiUtalade att själv åberopa och styrka
omständighet som visar att firmahavaren ändå inte hade kunnat lida skada,
behöver enligt min mening inte ge anledning till betänkligheter.

Enligt
utredningens förslag är firmaintrång underkastat allmänt åtal. Åtal förutsätter
dock dels att brottet anges av målsäganden, dels att åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt. Under remissbehandlingen har kritik riktats mot
de föreslagna åtalsreglema, varvid det gjorts

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 190

gällande
att målsäganden bör få rätt att själv väcka åtal utan att först ha vänt sig tiU
åklagaren. Liknande kritik har anförts under förarbetena tUl den nyligen
antagna mönsterskyddslagstiftningen men inte hindrat att åtalsregeln i
mönsterskyddslagen fått en utformnmg som överensstämmer med det nu aktuella
förslaget. Detta har motsvarighet också i patentiagen, vammärkeslagen och
växtförädlarrättslagen. Jag anser inte att det finns skäl att nu göra någon
allmän omprövning av åtalsreglema inom immaterialrätten utan förordar att
firmalagen på denna punkt utfonnas efter mönster av de nyssnämnda lagarna. Den
kritik mot åtalsregeln som tar sikte på att denna har fått en utformning som
inte tUlräckligt smidigt tUlgodoser den skadelidandes inttessen mister för
övrigt mycket av sin tyngd genom den av mig föreslagna förbudsregeln. Talan om
såväl föreläggande av förbud som utdömande av vite bör nämligen enligt mm
mening få föras av målsäganden.

Utredningen
föreslår att domstol i samband med utdömande av vite för överträdelse av förbud
mot användning av vUseledande firma samt vid firmaintrång skall kunna förordna
om vissa säkerhetsåtgärder, innebärande att firma som har anbragts på skyltar,
varor, handlingar etc. skall utplånas eller ändras. Förordnandet kan också
innebära att sådan egendom skall förstöras eller mot lösen utlämnas till den
som har lidit intrånget. Jag ansluter mig i princip tUl utredningens förslag i
denna del.

I
likhet med utredningen förordar jag att i lagen tas upp regler om skyldighet
att utge skadestånd vid firmaintrång. Reglerna bör utformas efter mönster av
annan immaterialrättslig lagstiftning. Detta innebär att skadeståndsskyldighet
bör inträda bara om intrång skett uppsåtiigen eller av oaktsamhet. Svea
hovrätt har kritiserat ett uttalande av utredningen, att det normalt bör anses
föreligga oaktsamhet om näringsidkare tar firma i bruk utan att dessförinnan
ha undersökt om firman är registrerad för annan. För egen del anser jag det
naturligt att förutsätta en viss undersökningsplikt för den som ämnar ta en
firma i bruk. Vid bedömningen av hur omfattande undersökning som skall krävas
måste man emellertid ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. En
enskild näringsidkare torde t. ex. knappast kunna anses oaktsam, om han
begränsar undersökningen tUl handelsregistret i det län där han avser att driva
verksamhet. Bara om han har anledning anta att den firma han avser att använda
kan kollidera med ett aktiebolags firma bör det krävas att han utsträcker sina
undersökningar tiU aktiebolagsregistret. Om emellertid registeringssystemet
framdeles ändras så att näringsidkare lättare får möjlighet att skaffa sig
kännedom om vUka firmor som är skyddade, kan undersökningsplikten behöva
skärpas.

Sammanfattningsvis
innebär det av mig förordade systemet av påföljder vid firmaintrång följande.
Om intrånget sker uppsåtiigen kan målsäganden antingen själv väcka talan vid
domstol med begäran om

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 191

vitesförbud
mot fortsatt användning och eventuellt skadestånd eller också anmäla intrånget
tUl åtal. Har förbud redan meddelats, står valet mellan talan om utdömande av
vitet eller åtal för firmaintrång. Sedan antingen vite eller straff utdömts
kan den andra av dessa båda påföljder inte längre komma i fråga för gärningen.
Däremot kan det givetvis bli aktuellt att förelägga nytt vite för att hindra
fortsatt intrång. Yrkande härom kan framställas i mål om utdömande av vite
eller i mål om ådömande av straff. I detta sammanhang kan också föras talan om
skadestånd. Vid firmaintrång som begås av oaktsamhet eller utan vare sig
uppsåt eller oaktsamhet får den skadelidande nöja sig med att hos domstol
ansöka om vitesförbud mot fortsatt intrång samt, vid oaktsamt intrång, även om
skadestånd. De sålunda förordade reglerna synes mig innefatta ett smidigt och
effektivt system och erbjuda goda möjligheter tUl anpassning efter de
varierande behoven av ingripande vid firmaintrång.

Mot
utredningens förslag om fastställelsetalan vid firmaintrång har jag inte något
att erinra utan biträder förslaget, vars innebörd jag återkommer tiU i
specialmotiveringen.

Vid
översynen av förvaltningsprocessen framhöll föredragande departementschefen
(prop. 1971:30 s. 81) angående frågan om särskUda fullfölj dsregler i vissa
mål, att det för några enstaka målgrupper fanns skäl att avvika från principen
att alla mål som fullföljs skaU prövas av en allmän förvaltningsdomstol. En
sådan grupp utgjorde de mål om patent och vammärken m. m., i vilka besvär över
patentverkets beslut anförs hos verkets besvärsavdelning och därifrån till
regeringsrätten. Denna ordning skulle behållas tills vidare, eftersom målen
var av speciell natur och prövningen hos patentverkets besvärsavdelning företedde
domstolsmässiga drag. Den av patentverket väckta frågan om särskilda
fullföljdsregler i aktiebolagsärenden och ärenden om anteckning i
filialregister borde enligt departementschefen övervägas i samband med
ställningstagandet till firmautredningens betänkande.

Besvär
över patentverkets beslut i ärenden angående registrering i aktiebolagsregistret
och i filialregistret förs f. n. hos kammarrätt. Till den del sådana beslut
avser immaterialrättsliga frågor skulle en viss paral-lellitet nås med
handläggning enligt bl. a. lagarna om patent och varumärken, om
besvärsavdelningen fick pröva även frågor om bolags firma. Någon enhetiighet på
firmaområdet skulle emellertid inte uppnås, eftersom firmaregistrering vid t.
ex. länsstyrelse överprövas hos kammanätt. Härtill kommer att patentverkets
prövning i andra registreringsärenden enligt aktiebolagslagen och lagen (1968:
555) om rätt för utiänning och utiändskt företag att idka näring här i riket
inte gärna kan anses vara av så speciell natur att överprövningen av det skälet
bör förbehåUas besvärsavdelningen. På grand härav har jag inte funnit
anledning att nu föreslå någon ändring i gällande fullföljdsregler.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 192

6.10
Handelsregister

Som
jag tidigare har nämnt anser jag i likhet med utredningen att den nu gällande
lagen om handelsregister, furma och prokura bör ersättas av tre nya lagar,
nämligen firmalag, handelsregisterlag och prokuralag. Utredningens förslag
till lag om handelsregister upptar föreskrifter av huvudsakligen administrativ
och teknisk natur, motsvarande de registreringsbestämmelser som finns i den
gällande firmalagen. Jag har tidigare behandlat frågan var handelsregister
skall föras. Jag vill nu ta upp frågorna vilka som bör kunna registreras i
handelsregister och i vad mån skyldighet bör föreligga att göra anmälan till sådant
register för registrering. Till övriga frågor som rör den föreslagna lagen om
handelsregister återkommer jag i specialmotiveringen.

Enligt
den gäUande firmalagen sammanfaller rätten att införas i handelsregister med
skyldigheten att göra anmälan för registrering. Detta innebär såvitt gäller
enskilda näringsidkare att i princip endast de som driver näring med vars
utövande är förenad skyldighet att föra handelsböcker har rätt att bli införda
i handelsregistret. Om, såsom jag förordar, skydd för firma skall vinneis i
första hand genom registrering, är det uppenbart att en så snäv begränsning i
fråga om rätten att införas i handelsregister inte är godtagbar.
Firmautredningen föreslår att varje enskild näringsidkare skall kunna bli
införd i handels-register och sålunda ha möjlighet att få sin firma skyddad
genom registrering. Med näringsidkare avses den som yrkesmässigt driver verksamhet
av ekonomisk natur. Förslaget har under remissbehandlingen fått enbart positivt
mottagande. Även jag anser att enskild näringsidkare alltid bör ha rätt att
bli införd i handelsregister.

Förutom
enskilda näringsidkare skall enligt utredningens förslag i handelsregister
kunna införas dels handelsbolag och enkla bolag vUka genom registreringen
blir att anse som handelsbolag dels ideella föreningar och stiftelser som
idkar näring. Även detta förslag har godtagits under remissbehandlingen.

För
egen del finner jag utredningens förslag lämpligt. Jag vill i detta sammanhang
påpeka att det inte skall vara något som hindrar att ideell förening eller
stiftelse driver näringsverksamhet under särskild firma, som avviker från
föreningens eller stiftelsens namn. Ideell förenings eller stiftelses namn och
firma under vUken föreningen eller stiftelsen driver näring kan alltså utgöra
olika skyddsobjekt och bör därför i princip hållas i sär.

Utredningens
förslag innebär uppmjukning av den nu gällande skyldigheten att göra anmälan
till handelsregistret. Enligt förslaget skall bara handelsbolag vara
registreringsskyldiga, medan registreringsplikten för ensldld näringsidkare
som är skyldig att föra

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 193

handelsböcker
föreslås upphävd. Som motiv för förslaget i denna del anför utredningen bl. a.,
att näringsidkamas intresse för registrering torde komma att öka på grund av de
fördelar som registreringen ger i fråga om firmaskyddet samt att det dessutom
knappast går att kontrollera att registreringsskyldigheten fullgörs.

Utredningens
förslag har på denna punkt väckt delade meningar bland remissinstanserna. Medan
några tillstyrker förslaget, utsätts det från andra håll för kritik. Härvid
hänvisas till att det föreligger ett betydande allmänt intresse av att
registrering också i fortsättningen sker av de näringsidkare det här är fråga
om och att det är tveksamt om registrering i önskad omfattning kommer till
stånd utan regler om registreringsplikt.

För
egen del vill jag understryka, att inte bara näringslivet och allmänheten har
intresse från informationssynpunkt av att näringsidkare i största möjliga
utsträckning låter registrera sina företag, utan att en något så när
fullständig företagsregistrering är av stor betydelse också från
offentligrättsliga synpunkter. Det är tillräckligt att här peka på områden som
beskattning, socialförsäkring och priskontroll. Visserligen finns redan olika
statliga register för särskilda ändamål, men det är av värde om sådan
registrering kan bygga på en grundläggande identitetsregistrering av de
subjekt som driver företag av olika slag. Det synes mig hite möjligt att göra
några bestämda förutsägelser om i vilken utsttäckning registrerhig kommer att
ske för den händelse enskilda näringsidkare inte längre blir skyldiga att
anmäla sig för registrering. Jag anser därför övervägande skäl tala för att en
viss registreringsskyldighet bör kvarstå. Även om det kan vara svårt att
kontrollera att den efterlevs, torde man kunna räkna med att det stora
flertalet näringsidkare kommer att ställa sig till efterrättelse vad som i lag
föreskrivs om re-gistrermgsskyldighet.

Registreringsplikten
är f. n. knuten till skyldigheten att föra handelsböcker. Denna skyldighet
regleras i bokföringslagen (1929: 117). I betänkandet (SOU 1967: 49) Förslag
till lag om skyldighet att föra räkenskaper, m. m. har lagts fram förslag till
ny bokföringslagstiftning. Förslaget innebär en väsentlig utvidgning av
kretsen av bokföringsskyldiga näringsidkare. Betänkandet har utsatts för en del
kritik vid remissbehandlingen och frågan ses nu över av 1971 års utredning (Ju
1971: 2) om bokföringslagstiftningen.

Mycket
talar enligt min mening för att bokföringsskyldighet och skyldighet att
registrera firma bör åligga samma krets av enskilda näringsidkare. Det är dock
inte möjligt att ta slutlig ställning till denna fråga förrän frågan om
bokföringsskyldighetens omfattning får sin slutliga lösning. I nuvarande
situation finns emellertid inte någon anledning att upplösa sambandet mellan
bokföringsskyldighet och re-

13
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 194

gistreringsskyldighet.
När en ny bokföringslag kommer till stånd får på nytt bedömas, oiti sambandet
kan bevaras eller om en särskild avgränsning bör göras i fråga om skyldigheten
att göra anmälan tiU handelsregistret.

Jag
föreslår därför att skyldighet att söka registrering i handelsregister skall
åligga enskUd näringsidkare som är skyldig att föra handelsböcker. Till frågan
om undantag för vissa näringsgrenar återkommer jag i specialmotiveringen.

De
skäl som enligt det anförda talar för att enskilda näringsidkare åläggs
registreringsskyldighet kan i lika mån åberopas i fråga om näringsidkande
ideeUa förenmgar och stUtelser. Jag förordar därför att ideella förenmgar och
stiftelser, som driver bokförmgspliktig näring, skall vara skyldiga att söka
registrering i handelsregistret.

6.11
Följdlagstiftnmg m. m.

Sedan
gällande bestämmelser om fuma och handelsregister har fått sina motsvarigheter
i förslagen till ny firmalag och handelsregisterlag, återstår av gällande
firmalag bortsett från Ucraftträdande- och övergångsbestämmelser bara
vissa materiella regler om prokura. Med prokura avses en särskild form av
fullmakt som ger prokuristen rätt att i aUt som hör tUl fullmaktsgivarens
rörelse företräda denne och teckna hans firma. Reglerna om prokura kan alltså
ses som ett komplement tiU de alhnänna fullmaktsreglema i avtalslagen. Skäl kan
därför synas tala för att reglerna överförs tiU denna lag. Detta bör emeUertid
inte ske utan särsldld utredning. Jag förordar därför att de materieUa reglerna
om prokura, såsom utrednmgen har föreslagit, efter en språklig överarbetning
sammanförs i en fristående prokuralag.

Som
utredningen har anfört bör regeln i52§ varumärkeslagen om obehörig användning
av annans firma som varukännetecken upphävas i samband med genomförandet av den
nya firmalagstiftningen. De regler om skydd för inarbetade kännetecken som
finns i 9 § lagen mot illojal konkurrens avser numera endast sådana kännetecken
som får skydd genom den föreslagna firmalagen. Reglerna blir därför
överflödiga och bör upphävas i samband med att denna lag genomförs.

Uttedningens
förslag till följdändringar i den associationsrättsliga speciaUagstiftningen
kan jag i stora delar biträda. Detta gäller i första hand flertalet av de
hänvisningar tUl fumalagen som utredningen föreslår i denna lagstiftning. I
fråga om registrering av firma samt hävande och avförande av registrerad firma
bör med hänsyn till spörsmålens centtala betydelse direkta hänvisningar ges i
speciallagarna. Detsamma bör gälla med avseende på den nya firmalagens
föreskrifter om förbud mot användning av firma. I ö-vrigt blu den alhnänna
firmala-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 195

gens
bestämmelser tillämpliga vid sidan av speciaUagarnas föreskrifter utan
särskilda hänvisningar. Detta gäUer t. ex. reglerna om firmateckning.

I
speciallagstiftningen finns flerstädes föreskrifter om att vissa beteckningar
som kan vara vilseledande inte får användas fritt och att vissa beteckningar är
förbehållna särskilda rättssubjekt. Uttedningen förordar att dessa
föreskrifter upphävs, eftersom den nya firmalagens allmänna regler anses
tUlfyllest för att hindra användning av vUseledande kännetecken. Flera
remissinstanser kritiserar förslaget i dessa delar. Inte heller jag anser att
de nu berörda bestämmelserna bör utmönstras ur lagstiftningen. Även om det i
princip kan vara tillräckligt att den allmänna firmalagen förbjuder användning
av vilseledande näringskännetecken, anser jag nämligen att det är en fördel att
på de olika associationsrättsliga områdena få preciserat vUka beteckningar som
typiskt sett är vilseledande och därför inte får brukas utan auktorisation.

Införandet
i firmalagen av en allmän regel om förbud mot förväxlingsbara firmor kan
enligt min mening inte anses påkaUa ändring i de bestämmelser i
speciallagstiftningen som anger att i samma register införda firmor skall
tydligt skUja sig från varandra. Motivet för dessa regler är att registrering i
samma register av identiskt lika firmor kan medföra förväxlingsrisk vid
handhavandet av registret. Även om förhållandevis små skUlnader mellan
firmorna är tilhäckliga för att hindra sammanblandning får inte varje obetydlig
skillnad denna verkan. Med hänsyn härtill bör alltjämt föreskrivas att firmorna
skall tydligt skUja sig åt.

Som
jag har anfört vid behandlingen av frågan om firmaskyddets föremål anser jag
till skUlnad från utredningen att i princip varje näringsidkare och alltså
inte bara aktiebolag och ekonomiska föreningar bör ha möjlighet att använda och
förvärva skydd för bifirma. I fall där frågan om bifirma kan antas ha praktisk
betydelse bör i speciallagstiftningen för berört rättssubjekt tas m särskUda
föreskrifter om sättet för bifirmas antagande och förutsättningarna för dess
registrering. I övriga fall torde de allmänna reglema i firmalagen vara
tillfyllest.

Enligt
utredningens förslag skall uppgift om verksamhetens geografiska omfattning
intas i bolagsordning, stadgar o. 1. samt införas i det för varje rättssubjekt
aktuella registret. Förslaget har i denna del mött stark kritik i
remissyttrandena. Även jag ställer mig kritisk till förslaget på denna punkt.
Det är svårt att vid registreringstUlfället bedöma vilken omfattning
verksamheten kan komma att få. Troligen skulle näringsidkarna för säkerhets
skull ange ett så vidsträckt geografiskt område som möjligt. Mera preciserade
uppgifter skulle f. ö. ofta snabbt förlora sin aktualitet på grund av
skiftningar i de faktiska förhållandena, och det är inte realistiskt att räkna
med att uppgifterna genom ändringar i bolagsordning etc. skulle fortiöpande
anpassas efter utvecklingen. Från

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 196

firmasynpunkt
synes det inte erforderligt att kräva uppgift om verksamhetens omfattning i
andra fall än då en begränsning av skyddsområdet är en fömtsättning för att
firman med hänsyn till förekomsten av andra skyddade kännetecken skall kunna
registreras. Jag föreslår därför inte några regler om skyldighet att ange
geografiskt verksamhetsområde i bolagsordning etc.

Enligt
mitt förslag skall firma få registreras parallellt på två eller flera språk om
lydelserna överensstämmer till sUt innehåll. De olika lydelserna bör då vara
angivna i bolagsordning eller liknande. Eftersom varje lydelse blir att
betrakta som firma är några sänegler i övrigt inte behövliga för firma som är
avfattad på olika språk.

Utredningens
förslag att i speciallagstiftningen införa bestämmelser om
registreringsmyndighetens handläggning när ansökan eller anmälan måste
kompletteras har godtagits vid remissbehandlingen. Även jag bittäder förslaget
i denna del.

Vissa
speciallagar innebär att firmaprövningen formellt tUlkommer Kungl. Maj:t i
statsrådet i samband med prövning av fråga om godkännande av bolagsordning och
liknande. Utredningen förordar att dessa regler ändras så att firmafrågor
undantas från Kungl. Maj:ts prövning, eftersom den slutliga administrativa
prövningen i princip bör ankomma på förvaltningsdomstol. Jag anser i likhet med
en remissinstans att dessa lagändringar är överflödiga. Någon risk för
kompetenskonflikt meUan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten synes
inte föreligga i praktiken. Kungl. Maj:t har givetvis vid sin prövning att
beakta de regler om firma som finns i firmalagen och annan tUlämplig
lagstiftning. HärtUl kommer att prövningen skall föregås av en prövning hos
registreringsmyndigheten, och det synes praktiskt sett uteslutet att
registreringsmyndigheten efter Kungl. Maj:ts godkännande av bolagsordning etc.
skulle ha anledning att vägra registrering av furman. Vare sig firmaprövningen
har skett hos Kungl. Maj:t i statsrådet eller vid förvaltningsdomstol kan f. ö.
frågan om firmans lagenlighet komma under allmän domstols prövning.

6.12
Jordbrukskreditkassas firma

Användningen
av ordet bank i firma är förbehållen riksbanken, bankaktiebolag, Postbanken,
sparbank, hypoteksbanken och investeringsbanken. Vidare gäller att endast
dessa företag samt jordbrukets kredhkassor, dvs. jordbmkskassor och
centralkassor för jordbrakskredit, har rätt att i övrigt vid beteckning av
affärsrörelse begagna ordet bank. Möjligheten för jordbmkets kreditkassor att
använda ordet bank tUlkom genom lagändringar år 1968. Dessa var föranledda av
en hemställan av Sveriges Jordbrukskasseförbund om rätt för jordbrukskassa och
centralkassa för jordbmkskredit att begagna ordet bank såväl i firma som i
övrigt vid

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 197

beteckning
av rörelsen. I prop. 1968: 143 uttalade chefen för finansdepartementet att han
inte då fann anledning att medge kreditkassa att ta in ordet bank i sin firma
men att han var beredd att pröva om frågan för det faU en ny firmalagstiftning,
grundad på firmautredningens förslag, gav anledning till det (s. 226).

Jordbrukskasseförbundet
har nu återkommit med en framställning om rätt för jordbrakets kreditkassor att
använda ordet bank i sina firmor. Framställningen har lämnats utan erinran vid
remissbehandhngen, men bankinspektionen har föreslagit att kreditkassoma
uttryckligen förpliktas att i firman ta in ordet föreningsbank. Detta ord
ingår redan i för jordbrukskasserörelsen registrerade figurmärken. En
obhgatorisk användning av ordet föreningsbank skulle enligt inspektionen skapa
klara linjer från firmasynpunkt i fråga om de olika typema av bankinstitut.
Jordbmkskasseförbundet har anslutit sig till inspektionens förslag.

När kreditkassorna år 1968
fick rätt att använda ordet bank vid beteckning av rörelsen var huvudmotivet
att den då föreslagna och senare genomförda samordningen av bankinstitutens
rörelseregler gjorde det angeläget att kreditkassa fick beteckna sin rörelse
på motsvarande sätt som övriga bankinstitut. Samordningen av bankinstitutens
rörelseregler kan även anföras som skäl för att kreditkassa bör medges rätt att
använda ordet bank i sin firma. Centralkassa för jordbmkskredit får anses
driva bankrörelse enligt lagens definition. Detta gäller i viss mån även
jordbmkskassa, i vart faU om man betraktar sådan kassa som fUial tUl
centralkassan vUket synes befogat. Efter det att benämningen bank har blivit
tUlåten vid beteckning av kassomas verksamhet är det förståeligt om, som
förbundet gjort gällande, det ibland kan vara svårt att avgöra humvida det i
marknadsföringen använda ordet förenuigsbank skall uppfattas som firma eller
som en beteckning på verksamheten som sådan. Efter samråd med chefen för
finansdepartementet har jag kommit till den uppfattningen att det inte längre
bör finnas några betänkligheter mot att medge kreditkassa att även i sin firma
använda ordet bank. Jag ansluter mig också tUl bankinspektionens förslag att
kreditkassa skall ha inte bara rätt utan även skyldighet att ta in ordet
föreningsbank i firman.

I
överensstämmelse med det nu anförda föreslår jag att jordbmkskassas eller
centralkassas firma skall innehålla fömtom de f. n. obligatoriska orden
"jordbrukskassa" resp. "centralkassa för jordbrakskredit"
även ordet "föreningsbank". Vidare bör slås fast att annan än kreditkassa
inte får använda ordet föreningsbank i firma eller vid beteckning av rörelsen.
Med anledning härav bör ändringar ske i 4 § lagen om jordbmkskasserörelsen och
2 § lagen om bankrörelse.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 198

7
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. firmalag,

2. handelsregisterlag,

3. prokuralag,

4. lag om upphävande av lagen (1887: 42 s. 1) angående
handels-register, firma och prokura,

5. lag om ändring i varumärkeslagen (1960: 644),

6. lag om ändring i lagen (1931: 152) med vissa
bestämmelser mot iUojal konkurrens,

7. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

8. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar,

9. lag om ändring i lagen (1948: 218) om
sambruksföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,

11. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

12. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

13. lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbmkskasserörelsen,

14. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

15. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479),

16. lag om ändring i lagen (1972: 262) om
understödsföreningar.

I
fråga om förslagen har samråd ägt rum under 9 med chefen för
jordbraksdepartementet, under 1013 och 16 med chefen för finansdepartementet
samt under 14 med chefen för handelsdepartementet.

Förslagen
torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Rörande
de enskilda bestämmelsema i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

8
Specialmotivering

8.1
Förslaget till firmalag

Dispositionen
av lagförslaget skiljer sig från gällande firmalag. Detta beror framför aUt på
att avsikten nu har varit att skapa en allmän firmalag som inte skaU uppta
bestämmelser om handelsregister och prokura. Däremot finns likheter med övrig
modern immaterialrättslig lagstiftning, särskilt varumärkeslagen. Långtgående
överensstämmelse förehgger även i sakligt hänseende med de utkast till
firmalagar som har utarbetats i övriga nordiska länder. Formellt finns dock
skillnader beroende bl. a. på att de andra nordiska ländemas texter i motsats
tUl den svenska inte upptar särskilda registreringsföreskrifter vid sidan av

Av
bilaga 2 återges här bara lagförslagen under 1 och 2. Övriga lagförslag är i
huvudsak likalydande med motsvarande, vid propositionen fogade förslag.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 199

de
materiella reglerna. Skillnaderna i övrigt kan huvudsakligen härledas till
olikheter i varje lands lagstiftningsteknik och registreringssystem.

Det
föreliggande förslaget överensstämmer tiU största delen nära i sak med
uttedningens förslag. Detta har överarbetats i redaktioneUt hänseende, bl. a.
i syfte att tilhnötesgå vid remissbehandlingen framförda önskemål om en
lättUlgängligare lagtext. Vad utredningen har anfört rörande den närmare
irmebörden av dess förslag är i stora delar tillämpligt även på
departementsförslaget. Eftersom många av de där upptagna bestämmelsema har
förebilder i varumärkeslagen kan också dennas förarbeten tjäna till ledning
vid tolkningen av de nu föreslagna reglerna.

Departementsförslaget
går längre än övriga nordiska förslag i fråga om uppdelning i avsnitt.
Avsnittsrubrikerna täcker självfallet inte hela paragrafinnehället men
underlättar överblicken av lagtexten.

Avsnittet
Inledande bestämmelser innehåller begreppsdefmitioner. I avsnittet Rätt tUl
firma m. m. anges de grundläggande skyddsreglerna inom den allmänna, materiella
firmarätten. Här behandlas sålunda bl. a. hur firmarätt förvärvas, vad
firmarätten innebär och inom vUket område den gäller. Vidare ges vissa regler
rörande konflikt mellan olika kännetecken. Avsnittet Registrering av firma tar
upp de bestämmelser om registrering som är tiUämpliga på alla slags firmor.
Under mbriken Överlåtelse av firma m. m. ges regler om frivillig överlåtelse
och om hur firma behandlas vid utmätning och konkurs. Avsnittet Förbud mot användning
av näringskännetecken anger fömtsättningama för vitesförbud av domstol mot
användning av visst näringskännetecken. I avsnittet Hävande av registrering
anges de omständigheter under vilka domstol kan häva firmaregistrering och när
registreringen skall avföras ur registtet. Avsnittet Ansvar och
ersättningsskyldighet m. m. innehåller bestämmelser om straff och skadestånd
vid firmaintrång samt om säkerhetsåtgärder vid sådant intrång och vid
överträdelse av vitesförbud. Vidare har där upptagits vissa processuella
bestämmelser. Under mbriken Firmateckning m. m. regleras hur firma skall
tecknas i allmänhet och i några särsldlda fall. Här upptas också bestämmelser
om att firmarätt utan registrering tillkommer vissa offentligrättsliga subjekt
och vissa i lag reglerade sammanslutningar av tvångskaraktär.

Inledande
bestämmelser

1 §

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 1 § i utredningens förslag och innehåller definitioner på
kännetecken som används i näringsverksamhet.

Förslaget
innebär som framgår av den allmänna motiveringen en formell utvidgning av
firmabegreppet. Även den benämning under vilken en inte bokföringsskyldig
enskild näringsidkare driver sui verksamhet skall sålunda anses som firma.
Detta kommer till uttryck i första styc-

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 200

ket,
enligt vilket firma generellt definieras som den benämning under vilken
näringsidkare driver sin verksamhet.

Med
näringsidkare avses liksom i varumärkeslagen den som yrkesmässigt driver
verksamhet av ekonomisk art. Det krävs inte att verksamheten drivs i
vinstsyfte. Även om syftet är att främja t. ex. ett välgörande eller annat
ideellt ändamål kan utövaren vara att anse som näringsidkare. Detta är fallet
med ideell förening eller stiftelse som fullföljer sitt syfte medelst näringsverksamhet.
Till näringsidkare räknas även fria yrkesutövare som advokater, arkitekter,
fotografer, författare m. fl. Verksamhetens omfattning har inte någon betydelse
för rätten till firma. Även den som driver verksamhet inom exempelvis ett
hantverksyrke som bisyssla hänförs tUl näringsidkare enligt förslaget.
Näringsutövningen behöver inte heller vara av mera stadigvarande art. Också
när aktiviteten bedrivs bara under kortare tid kan näringsverksamhet föreligga
i förslagets mening.

Fömtom
fysiska personer kan i princip alla juridiska personer idka näring. Hit hör i
första hand sådana subjekt som har bildats för ändamålet, exempelvis
handelsbolag, aktiebolag och ekonomiska föreningar, men även t. ex. dödsbon.
Med juridisk person jämställs vissa offentligrättsliga sammanslutningar som
idkar näring. Dessa firmasubjekt behandlas närmare i anslutning till 27 §.
Staten och kommun kan också vara att betrakta som närmgsidkare om de driver
verksamhet av ekonomisk art.

Firma
är "den benämning" under vilken verksamheten drivs. Uttryckssättet
framhäver den grundläggande regeln om firmas enhet. En näringsidkare får
sålunda i princip inte använda mer än en firma i samma verksamhet. Om
näringsidkaren driver skilda verksamheter kan han använda en särskild firma för
varje verksamhet. Detta gäller dock inte juridisk person vars firma
sammanfaller med namnet. Om den juridiska personen behöver särsldld firma för
del av sin verksamhet, kan detta behov tillgodoses genom användning av bifirma.

Departementsförslaget
använder ordet "benämning" och inte "namn" vid
firmadefinitionen. Detta innebär inte någon saklig skillnad. Ett visst krav på
individualiseringsförmåga skall anses ligga även i den förstnämnda termen.
Namnbegreppet bör dock vara reserverat för kännetecken som primärt har till
funktion att individualisera rättssubjekt genom en enhetsbeteckning.

Utredningsförslaget
har som ett led i firmadefinitionen efter mönster av gällande rätt upptagit att
firma är det namn vilket näringsidkare tecknar vid förekommande underskrifter i
sin verksamhet. Genom hänvisningen tUl firmas användning vid underskrift
avgränsas firman från andra i verksamheten brakade kännetecken. För min del har
jag emellertid inte ansett att denna bestämning ger definitionen något ytterligare
innehåll i sak. Redan av den föreslagna huvudregelns formulering

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 201

framgår
som jag nyss nämnde att det bara kan finnas en firma för en viss verksamhet.
Att denna firma skall användas vid underskrifter är en ordningsregel och inte
ett led i definitionen. Med hänsyn härtill har denna regel fått utgå här.
Regler om firmateckning finns i 26 §.

Närmgsidkare får för del
av sin verksamhet begagna särsldld benämning, bifirma. Av skäl som har
redovisats i den allmänna motiveringen ges alla näringsidkare möjlighet
därtill, inte bara aktiebolag och ekonomisk förening.

Bifirma får med hänsyn
till principen om firmas enhet aldrig avse hela verksamheten. Den bör inte
heller brukas för så stor del av verksamheten att den framstår som en
parallell tiU huvudfirman. Som exempel på fall där det kan finnas anledning
att använda bifirma kan nämnas att en näringsidkare övertar verksamhet, som
under viss firma har drivits av annan, eller startar en ny verksamhetsgren,
som utifrån sett saknar samband med resten av verksamheten eUer som i övrigt,
t. ex. genom sin lokalisering, framstår som helt självständig.

Från
bifirma särhålls dels huvudfirman i utiändsk språkdräkt, som närmare behandlas
vid 11 §, dels förkortning av hu-vudfirma, vartill jag strax återkommer.

När
bifirma används vid firmateckning, bör dess underordnade karaktär tydligt
framgå genom att även firman för hela verksamheten anges. Föreskrift härom har
upptagits i 26 §.

Vid sidan av angivna
begränsningar skall i ö-vrigt det som sägs om firma i departementsförslaget
gälla även bifirma.

Enligt andra stycket kan
jämte firma användas annat kännetecken för näringsverksamheten vilket benämns
sekundärt käimetecken. Sådant kännetecken har en mer begränsad uppgift. Det kan
bara bära upp någon eller några av firmas funktioner. Exempel på sekundära
kännetecken utgör främst firmaförkortningar och firmadominanter. Dessa gmpper
av kännetecken kan med fördel utnyttjas vid marknadsföring i olika former.
Andra exempel är särskilda benämningar på verksamhetsställen o. d. samt
slagord. Sekundära kännetecken kan också vara av utstyrsel-betonad karaktär
eller av akustisk art. Speciellt utförande på anställdas klädsel eller på
utmstning som används i verksamheten kan t. ex. komma att förknippas så nära
med viss verksamhet att ett utstyrselliknande kännetecken bör anses föreligga.
Som exempel på akustiska kännetecken som kan tänkas omfattade av rättsskydd
nämner utredningen djurläten. I övriga nordiska länder faller
utstyrselbetonade och akustiska kännetecken utanför firmaskyddet.

Firma, bifirma och
sekundära kännetecken av nu berörd typ bildar från känneteckenssynpunkt en
särskUd grupp som i analogi med termen vamkännetecken enligt tredje stycket
sammanfattas under benämningen näringskännetecken.

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 202

Rätt
till firma m. m.

2
§

I
denna paragraf, som motsvarar 2 § i utredningens förslag, behandlas de olika
sätt på vUka ensamrätt till näringskännetecken kan förvärvas.

Enligt
första stycket kan ensamrätt tUl firma, och därmed även tUl bifirma, vinnas
genom registrering eller inarbetnuig. Hinder föreligger inte mot att grunda
ensamrätt på både registrering och inarbetning. Däremot kan inte som enhgt
gäUande rätt ensamrätt uppstå genom firmas blotta antagande och användande.

Förvärvsgrundema
registrering och inarbetning är formellt likvärdiga men registrering ger i
praktiken ett starkare skydd än inarbetnmg. För firmahavaren medför nämligen
registrering att han i regel inte behöver föra särskild bevisning om
firmarättens bestånd, föremål och utsträckning i rummet.

Sekundära
näringskännetecken kan inte registreras. I fråga om dem utgör alltså
inarbetning den enda skyddsgmnden. Vissa sekundära kännetecken torde dock
kunna registreras som varumärken, och vidare kan en firmadominant ofta vara
skyddad redan genom det skydd som tillkommer själva firman.

Andra
stycket hänvisar tUl de regler som gäller i fråga om registrering av firma. Den
föreslagna firmalagen innehåller i 912 §§ registreringsbestämmelser av
generell karaktär. Dessa regler kompletteras med speciella föreskrifter om
registrering av firma för olika slags rättssubjekt i den associationsrättsliga
lagstiftningen, t. ex. aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar,
samt i den föreslagna handelsregisterlagen.

I
tredje stycket preciseras innebörden av begreppet inarbetning. Näringskännetecken
anses inarbetat om det är allmänt känt bland dem till vilka näringsidkarens
verksamhet riktar sig. Denna personkrets, "omsättningskretsen",
utgörs dels av den allmänhet som normalt kan beräknas tiUgodogöra sig näringsidkarens
verksamhet, dels av företrädarna för den bransch inom vilken näringsidkaren är
verksam. Omsättningskretsens storlek beror i hög grad på verksamhetens
inriktning. Denna kan vara mer eller mindre specialiserad och mer eller mindre
lokalt begränsad. Det är inte nödvändigt att var och en som tUlhör omsättningskretsen
känner till kännetecknet för att detta skall anses vara allmänt känt. Det kan
inte heller anges en viss procentuell andel som skall ha vetskap om
kännetecknet. Vid bedömningen får i stället hänsyn tas till alla föreliggande
omständigheter. Det måste emellertid förutsättas att en så pass stor del av
omsättningskretsen känner till kännetecknet att detta i anledning därav har
fått en särskild goodwUl.

Utan
uttrycklig föreskrift får det anses klart att kännetecknet skall ha inarbetats
i Sverige. Kännetecknet behöver för den skull inte vara känt över hela landet.
Det är inte i och för sig nödvändigt att verksamheten

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 203

bedrivs
i Sverige eller ens att kännetecknet används i någon på Sverige inriktad
marknadsföring eUer liknande. Undantagsvis kan inarbetning ske även i andra
fall, t. ex. genom att kännetecknet används vid annonsering i utländsk press
som är spridd i Sverige.

Inarbetning kan ske av
varje slag av näringskännetecken. För att ge skydd måste inarbetningen ha
fullbordats, dvs. den måste ha pågått under den längre eUer kortare tid som
krävs för att kännetecknet skall ha blivit allmänt känt. Innan inarbetningen är
fullbordad åtnjuter kännetecknet i princip inte något rättsskydd. Under vissa
villkor kan dock en ibruktagen men ännu inte inarbetad firma utgöra
registreringshinder enligt 10 § första stycket 7. Inarbetning kan förstärka
eller komplettera det primärskydd som på gmnd av registrering tillkommer firma
eller bifirma t. ex. genom att utsträcka skyddet utanför registreringsområdet.
Om firma har särskUt dålig individualiseringsförmåga kan inarbetning t. o. m.
utgöra ett villkor för registrering, vilket framgår av 9 § tredje stycket.

3
§

Paragrafen,
som har sin motsvarighet i 4 § utredningens förslag, behandlar firmarättens
närmare innebörd och omfattning.

I första stycket redovisas
innebörden av den ensamrätt som förvärvas genom registrering. Bestämmelsen
innebär att annan än rättshavaren är förhindrad att använda näringskännetecken
som är förväxlingsbart med registrerat kännetecken. Paragrafen reglerar den
rätt till registrerad firma och bifirma som tillkommer innehavaren i
förhållande tiU arman. Möjlighetema att använda visst kännetecken kan dessutom
vara begränsade med hänsyn till att användningen kan förbjudas enligt 15 §
första stycket, om allmänna intressen skulle kräva det. För firma som är skyddad
genom registrering gäller vidare att skyddet kan upphöra, om registreringen
hävs enligt 16 §.

Förbudet att använda
registrerat kärmetecken tar sikte på användning som näringskännetecken.
Beträffande användning som vamkännetecken blir likartade bestämmelser i
varumärkeslagen tillämpliga. Eftersom ett kännetecken stundom kan beteckna både
en näringsidkare och hans produkter, dvs. ha såväl firma- som
vammärkesfunktioner, kan lagreglerna om firma och varumärke bli tillämpUga
samtidigt.

Användningsförbudet
gäller kännetecken som är förväxlingsbart med registrerat kännetecken. Enligt 6
§ kommer förväxlmgsbarhet i regel i fråga bara om kännetecknen används i samma
eller liknande verksamhet. Dessutom gäller förbudet bara inom det i varje fall
tillämpliga skyddsområdet.

Den
som trots förbudet använder förväxlingsbart näringskännetecken gör sig skyldig
till firmaintrång, vilket kan medföra ansvar och/eller ersättningsskyldighet
enligt 18 resp. 19 §. Påföljd för firmaintrång kom-

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 204

mer
givetvis inte i fråga annat än om användningen är obehörig. Om firmahavaren
har lämnat samtycke till användning av förväxlingsbart kännetecken kan han
alltså inte påtala saken. Däremot är det möjligt att användningen i sådant
fall kan förbjudas med stöd av 15 § första stycket, exempelvis därför att den
är vilseledande.

I
fråga om registrerad firma är huvudregeln att skyddsområdet sammanfaller med
registreringsområdel. Ensamrätten gäller nämligen inom område för vilket firman
registrerats. Detta innebär att skyddsområdets storlek varierar aUtefter arten
av näringsidkare. För dem som registreras i handelsregister, huvudsakligen
enskUda näringsidkare och handelsbolag, utgör i pruicip länet skyddsområde.
Detsamma gäller ekonomiska föreningar. Aktiebolag registreras, i likhet med
exempelvis banker och försäkringsbolag, centralt och får därigenom hela landet
till skyddsområde.

Det
skyddsområde som gäller enligt huvudregeln kan inskränkas om det inte
föreligger behov av skydd inom ett så vidsträckt område. Regeln härom är
konstmerad som en presumtionsregel. Skyddsbehovet anses omfatta hela
registreringsområdel, om det inte visas att firmahavaren inte kan lida skada
genom att annan använder förväxlingsbart kännetecken inom området.
Bevisskyldigheten för att firmahavaren inte kan tUlfogas skada åvUar aUtså den
som vill använda konkurrerande kännetecken. Skada anses föreligga så snart
någon ekonomisk olägenhet uppstår, även om den är av övergående natur. I
praktiken torde den föreslagna bevisbörderegeln utgöra ett starkt avhållande
moment när det gäller att anta och använda kännetecken som är skyddat för annan
genom registrering. Å andra sidan undviks genom den föreslagna regeln att
firman för exempelvis ett aktiebolag som bedriver rent lokal verksamhet utan
några expansionstendenser blir ett absolut hinder mot registrering av en
förväxlingsbar firma för ett företag med lokal verksamhet i en annan del av
landet. Vad som menas med förväxlingsbarhet framgår av 6 §. Enligl denna
paragraf förutsätts i regel att kännetecknen avser samma bransch.

Ensamrätt
till inarbetat näringskännetecken innebär enligt andra stycket att annan än innehavaren
är förhindrad att använda näringskänne-lecken som är förväxlingsbart med
inarbetat kännetecken. Vad som nyss anförts om innebörden av ensamrätten till
registrerad firma har i huvudsak sin motsvarighet även i fråga om inarbetat
näringskännetecken.

Inarbetat
kännetecken åtnjuter skydd inom det område där inarbetningen består, vUket i
praktiken innebär att skyddet vidmakthålls genom att kännetecknet används.
Inarbetning kan föreligga i fråga om både registrerade och oregistterade
kännetecken. Om den som innehar en registrerad firma utvidgar sin verksamhet
utanför registreringsområdet kan han genom inarbetning förvärva skydd för
firman i det utvidgade

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 205

verksamhetsområdet.
Hinder föreligger inte att olika näringsidkare inarbetar förväxlingsbara
kännetecken i skilda delar av landet. Om koUision inttäffar mellan sådana
kännetecken på grund av att någon av näringsidkama eller båda utvidgar sin
verksamhet, får konflikten lösas med hjälp av reglema i 7 och 8 §§.

4
§

Denna
paragraf, som har sin motsvarighet i 3 § första stycket och 4 § första stycket
utredningens förslag, reglerar näringsidkares rätt att använda sitt släktnamn
som kännetecken för verksamheten.

Varje näringsidkare har
enligt första stycket i princip rätt att använda sitt släktnamn som
näringskännetecken. Det förutsätts här\'id att rätt till namnet består enhgt
reglerna i namnlagen. Går denna rätt förlorad, upphör även känneteckensrätten,
om den inte skyddas på annan grund, dvs. genom registrering eller inarbetning.
Så länge den bakomliggande namnrätten är intakt behöver innehavaren emellertid
varken registrera eller inarbeta kännetecken som består av släktnamn för att
åtnjuta skydd, utan skydd föreligger så snart namnet används som näringskännetecken.

Rätten att braka släktnamn
som näringskännetecken utgör inte en ensamrätt. Även annan bärare av samma
släktnamn har i princip möjlighet att utnyttja nananel i sin verksamhet. Som
allmänt förbehåll för användningen föreskrivs dock att släktnamnet inte får
vara ägnat att fram-kaUa förväxling med annans skyddade kännetecken.
Förbehållet gäller i första hand lUl förmån för skyddat närmgskännetecken, vare
sig detta består av ett i deima egenskap redan ibraktaget släktnamn eller av annat
kännetecken som registterats eller inarbetats. Men dessutom omfattar
förbehållet varukännetecken som på motsvarande sätt åtnjuter skydd enhgt
varumärkeslagen. Uttrycket "ägnat att framkalla förväxling" innebär
inte någon begränsning till viss bransch, vilket är innebörden av ordet
"förväxlingsbart" i andra stycket. Däremot torde det få krävas en
stöne grad av olikhet för att inte förväxlingsbarhet skall anses föreligga än
vad som förutsätts för att namnet inte skall anses ägnal att framkalla
förväxling.

Använder
näringsidkare sitt släktnanan som näringskännetecken är enhgt andra stycket
annan förhindrad att använda näringskännetecken som är förväxlingsbart med
narrmet.

Vad
som i anslutning till 3 § första stycket anförts om användningsförbud och
överträdelse därav har sin motsvarighet i fråga om släktnamn med
fumaanvändning. En geografisk begränsnmg av släktnamnsskyddet hgger i att det
inle kan åberopas utanför det område inom vilket verksamhet bedrivs under
namnet. Däremot kan det föreligga ett utsträckt potentieUt skydd, vilket
framgår av 5 §.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 206

5 §

Paragrafen,
som motsvarar 3 § andra stycket utredningsförslaget, anger att firmarätten i
vidsträckt mening omfattar även potentiell rätt för firmahavare att använda
sitt släktnamn och skyddade vammärke som näringskännetecken.

Näringsidkare
får i två avseenden ett potentiellt skydd för kännetecken som han faktiskt
inte använder som närmgskännetecken. Skyddet gäller inom det skyddsområde som
är hänförligt till närmgskännetecken för vUket han åtnjuter skydd. Inom detta
område får sålunda annan i princip inte använda näringskännetecken som är
förväxlingsbart med näringsidkarens släktnamn eller skyddade vammärke. Om en
enskild näringsidkare driver verksamhet under en inregistterad firma som inte
in- nehåller hans släktnamn får alltså trots detta annan i princip inte använda
detta namn som kännetecken för en verksamhet i samma bransch inom det område
där firmaskyddet gäller. Förbudet avser bara sådan användning som är att anse
som obehörig. Detta iimebär exempelvis att i nyssnämnda faU släktnamnet får
användas av den som själv har rätt till namnet enhgt namnlagen.

6 §

Denna
paragraf, som motsvarar 5 § i utredningens förslag, anger när kännetecken skaU
anses förväxlingsbara.

Förväxlingsbarhet
kan enligt första stycket normalt föreligga bara om kännetecknen avser
verksamhet av samma eller hknande slag. I uttrycket förväxlingsbar ligger att
det skall vara fråga om en mer eller mindre långtgående likhet mellan
kännetecknen. Likheten i förening med verksamhetens art bUdar utgångspunkt för
prövning av förväxlingsbarheten. I paragrafens andra slycke anges två
undantagsfall, i vUka förväxlingsbarhet kan åberopas utan att verksamheten är
av liknande slag. Även i ett tredje fall blir likheten i praktiken ensam
avgörande. Av registreringstekniska skäl kan nämligen registrering av
identiskt lika kännetecken i samma register mte tillåtas. Föreskrifter som
skall förhindra sådan registrering finns i de författningar som behandlar de
särskilda firmasubjekten eller deras registrering.

Frågan
om likhet förehgger meUan två kännetecken skall bedömas på grundval av alla
förekommande omständigheter. Om kännetecknen, bortsett från allmänna
verksamhetsbenämningar eUer kalegoribeteck-ningar, utgörs av enstaka ord kan de
kollidera genom ordlikhet i skilda former. Främst uppstår konflikt om orden är
helt identiska, men även likhet i fråga om utseendet på orddel, uttalet av ord
eller ords betydelse kan fyUa rekvisitet. Motsvarande gäller vid sådan
överensstämmelse meUan kännetecken som vart för sig består av flera ord.
Jämförelsen bör i sådana fall i princip inriktas på om kännetecknen använda i
sin helhet är svåra att skUJa ål. Man måste emellertid ta hänsyn till att vissa

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 207

beståndsdelar
i flerordiga firmor ofta tenderar att falla bort i den praktiska användningen.
Detta sammanhänger bl. a. med att firmor ofta innehåller ord som genom sin
innebörd eller särprägel är mera framträdande än de övriga och därför får
karaktären av firmadominanler. Om en sådan firmadominant utnyttjas i annan
firma kan firmalikhet tänkas föreligga trots att firmoma i övrigt tydligt
skiljer sig åt. Typiska exempel på firmadominanter utgör särpräglade
fantasiord och egenartade släktnamn. Även ord utan egentlig originalitet kan
emellertid genom inarbetning komma att förvärva sådan särprägel att användning
av samma ord i annan firma konstituerar förväxlingsbarhet. Som utredningen
framhåller bör likhetsbedömningen, om den avser ett särpräglat kännetecken,
vara förhållandevis strikt hksom inom varumärkesrätten. Är kännetecken däremot
sammansatt av ord utan större särprägel eller består det av vanliga förnamn och
släktnamn bör en mUdare bedömning tillämpas. I sådana fall bör det alltså vara
tiUräckligt med ganska obetydliga variationer.

För att kännetecken skall
anses förväxlingsbara skall de i regel avse samma eller likartad verksamhet.
Det skall med andra ord föreligga branschlikhet. Branschbegreppen inom
näringslivet kan inte alltid ges ett entydigt innehåU och växlar från tid tUl
annan. Som jag har antytt i den aUmänna motiveringen får bransch därför inte
fattas så snävt att tillräcklig hänsyn inte tas till expanderande företags
naturliga utvecklingsbehov. Ä andra sidan får bransch inte definieras så
allmänt att verksamhetens inriktning bara anges som t. ex. "handel"
eller "reparationsverksamhet". Som uttedningen har förordat bör
branschbegreppet vara elastiskt. Det får överlänmas åt rättspraxis alt närmare
bestämma vilken verksamhetsgren eller kombination av verksamhetsgrenar som från
firmasynpunkt bör rymmas i en viss bransch. Från senare rättstill-lämpning kan
anföras exemplet att hoteUrörelse och restaurangrörelse har ansetts utgöra så
likartade verksamheter att kravet på branschlikhet därigenom var uppfyllt.

I
andra stycket anges ett par fall då förväxlingsbarhet kan åberopas utan att det
föreligger branschlikhet. Reglema har förebUder i varamärkesrätten. De är
utformade på ett sätt som markerar att de är avsedda att tUlämpas restriktivt.

Punkt
1 ger uttryck för den s. k. Kodakdoktrinen och avser kärmetecken som är
synnerligen starkt inarbetade och dessutom kända inom vida kretsar av
allmänheten. En föratsättning för att ett kännetecken skaU kunna nå sådan
ställning torde vara att det besitter en hög grad av särprägel och används i
en typ av verksamhet som riktar sig till den stora allmänheten eller av annat
skäl viimer stor uppmärksamhet. Dessa kännetecken har fått ett utvidgat skydd
för den goodwill som har uppkommit genom inarbetningen. Sålunda skall
förväxlingsbarhet kunna anses föreligga i förhållande tUl ett kännetecken av
detta slag oavsett bransch-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 208

tUlhörighet,
om med hänsyn tUl den starka inarbetningen användningen av ett annat liknande
kännetecken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras
goodwill. Det vidgade skyddet behöver inte omfatta alla verksamheter av annat
slag än firmahavarens. I regel torde det räcka om skyddet utsträcks tUl
verksamhetsområden som är jämförelsevis näraliggande. Bara för de allra mest
inarbetade och särpräglade kännetecknen finns det anledning att ge ett skydd
som omfattar alla branscher. Undantagsregeln gäller redan om det konkurrerande
kännetecknets användande objektivt sett framstår som ett otillbörligt utnyttjande
av det skyddade kännetecknets renommé. Något avsiktligt sådant utnyttjande
behöver alltså inte föreligga.

Undantag
från huvudregeln om branschlikhet som förutsättning för förväxlingsbarhet
gäller vidare enligt punkt 2 i fråga om kännetecken som är inarbetat, om med
hänsyn till verksamhetens särskilda art användningen av ett annat liknande
kännetecken uppenbarligen skulle minska det förras goodwill. Regeln tar sikte
särsldlt på kännetecken som kan anses specieUt ömtåliga från goodwillsynpunkt,
exempelvis sådana som avser verksamhet för tillverkning eller försäljning av livsmedel,
njutningsmedel eller hygieniska artiklar. Om ett kännetecken för sådan
verksamhet sammanblandas med näringskännetecken som begagnas vid marknadsföring
av t. ex. råttgift, kloakrör eller laxermedel kan dess renommé bli allvarligt
skadat. Föratsättning för tUlämpning av regeln är givetvis att de konkurrerande
kännetecknen i hög grad stämmer överens. Restriktiviteten i tillämpningen
betonas dessutom genom kravel på att det inarbetade kännetecknets goodwUl
uppenbarligen skulle förringas, om den konkunerande användningen tilläts.

7
§

Paragrafen,
som motsvarar 6 § i utredningsförslaget, upptar en materiell regel om
företräde vid tvist om rätt till förväxlingsbara kännetecken.

Den
föreslagna regeln innebär i överensstämmelse med gällande rätt att företräde
tUlkommer den som kan åberopa tidigaste rättsgmnd. Om man bortser från
släktnamn som näringskännetecken, gmndas firmarätten på registrering eller
inarbetning. Tidigaste registrering eller fullbordade inarbetning ger således
rätt till företräde vid konflikt mellan förväxlingsbara kännetecken. Av 12 §
framgår att rätt på grund av registrering gäUer från dagen när ansökan kom in
till registreringsmyndigheten. Rätt på grand av inarbetning föreligger från
den tidpunkt då inarbetningen fullbordats.

Näringsidkare
har enligt 5 § skydd mot att hans nanm obehörigen används som
näringskännetecken, även om han inte själv utnyttjar namnet på detta sätt. För
att detta skydd skaU förehgga krävs att näringsidkaren åtnjuter skydd för annat
näringskännetecken. Tidsprioriteten torde få

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 209

räknas
från det detta skydd uppstod eller från den senare tidpunkt då namnet
förvärvades.

Ensamrätt
till näringskännetecken kan vara begränsad till visst geografiskt område. Vid
kollision mellan kännetecken i sådana faU får företrädesfrågan bedömas med
hänsyn till när ensamrätten uppkom i det aktuella området.

Den som har rätt till
företräde kan kräva att innehavare av yngre rätt inte begagnar kännetecknet,
även om den yngre rätten bygger på gUtig registrering, fullbordad inarbetning
eller bestående rätt tUl släktnamn. Rätten tiU företräde kan göras gällande vid
domstol i samband med talan enligt 15 § om förbud mot användning av
näringskännetecken, enligt 16 § om hävande av registrering eUer enligt 18
eller 19 § om firmaintrång.

8
§

Denna
paragraf, som motsvarar 7 § i utredningens förslag, upptar en passivitetsregel
som utgör ett undantag från bestämmelserna om företräde samt en regel om
föreskrifter beträffande användningen av kolliderande kännetecken.

Rätt till inarbetat
näringskännetecken får enligt första stycket bestå parallellt med äldre rätt
tUl förväxlingsbart kännetecken, om den äldre rättens innehavare har förhållit
sig passiv och inte inom rimlig tid inskridit mot användningen av det yngre
kännetecknet. Regeln förutsätter att det yngre kännetecknet har blivit
inarbetat. Däremot saknar det betydelse för passivitetsregiens tUlämpning om
kännetecknet också har blivit registrerat för innehavaren av den yngre rätten.
Utan betydelse är även om den äldre rätten grundas på registrering, inarbetning
eller släkt-namnsinnehav. Avgörande blir om passiviteten har medfört att den
yngre rätten kunnat inarbetas och därigenom fått en mera betydande goodwUl.

Någon bestämd tidsgräns,
inom vilken ett ingripande måste ske till undvikande av passivitetsverkan, kan
inte generellt anges. Vid bedömande av hur Ihng tid som bör anses rimlig får
hänsyn tas till omständigheterna i varje särskUt fall och bägge parters
intressen beaktas. En relativt kort tids underlåtenhet att ingripa bör kunna
leda tUl passivitetsverkan exempelvis om det yngre kännetecknet har använts i
stor omfattning och inom hela riket så att den äldre rättens innehavare ganska
säkert måste ha blivit medveten därom. Vid avvägningen får bedömas om den äldre
rättshavaren objektivt sett haft möjlighet alt ingripa. Någon särskUd regel
föreslås inte för det fallet att innehavaren av den yngre rätten varit i ond
tro under inarbetningen. Mera graverande former av Ulo-jalt handlingssätt bör
det emellertid vara möjligt att ta hänsyn till vid bedömningen av frågan om vad
som är rimlig tid.

Den
äldre rättens innehavare kan inskrida mot den konkunerande

14
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 210

användningen
på olika sätt. Till en början kan avgivande av skriftliga eller munthga
invändningar hos konkurrenten liksom hänvändelser till denne med begäran om
förhandlingar vara tillfyllest. Medför dessa åtgärder inte resultat, måste
emellertid andra medel tillgripas inom rimlig tid för att passivitetsverkan inte
skall uppstå. Härvid kommer närmast förbudstalan eller intrångstalan vid
domstol i fråga. Skulle det yngre kännetecknet vara registrerat, kan även
väckas talan om hävande av registreringen. Att sådan talan inte får bifallas
om passivitetsverkan har inträtt framgår av 16 § första stycket.

Om prövningen i en
konfliktsituation ger till resultat att ett yngre inarbetat kännetecken får
bestå vid sidan av en äldre känneteckensrätt, ger andra stycket möjlighet att
vidta åtgärder för att motverka risk för förväxling mellan kännetecknen. På
yrkande av någondera parten kan domstol sålunda meddela föreskrifter om
användningen av det ena eller båda kännetecknen. Föreskrift skall meddelas bara
om det är skäligt. En skälighetsprövning skall ske även när det gäller att
bestämma föreskriftens innehåll. Föreskriften bör inle sträcka sig längre än
att den omedelbara risken för förväxling undanröjs. Den skall avse
kännetecknets användning och innebär inte någon ändring av själva
kännetecknet. Den kan bestå exempelvis i ett åläggande att använda en
fullständig firma i stället för en förkortad version. Den kan också innebära
att firman får användas bara tUlsammans med geografisk benämning eller med
förtydligande angivelse beträffande person eller verksamhet.

Registrering
av firma

9 §

Paragrafen,
som motsvarar 9 § i utredningsförslaget, behandlar det gmndläggande kravet på
särskUjningsförmåga som villkor för att firma skall kunna registreras.

Legaldefinitionen i 1 §
antyder att firma skall individualisera näringsidkares verksamhet. Det innebär
att firman skall kunna uppfattas som benämning på en särsldld verksamhet och
att den skall vara ägnad att markera en åtskillnad från verksamhet av samma
eller liknande slag som bedrivs av annan näringsidkare. Har firman denna
egenskap, upp-fyUer den kravet på särskUjningsförmåga (distinktivitet).

I första stycket av
förevarande paragraf har detta krav kommit till direkt uttryck som ett villkor
för registrering. Där föreskrivs, att firma registreras endast om den är ägnad
att särskilja innehavarens verksamhet från andras. Villkoret tillgodoser i
första hand firmahavarens eget intresse. Utan särskUjningsförmåga är firman
nämligen inte ägnad att fyUa sin funktion som kännetecken för näringsidkarens
verksamhet.

Till
ledning för bedömande av särskiljningsförmågan anges i andra stycket att hänsyn
skall tas lili den tid och omfattning fuman varit i

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 211

bruk
eller med andra ord till den faktiska användning som har föregått ansökan om
registrering. Har firma som består av ord med förhållandevis liten
originalitet utnyttjats under längre lid eller i större omfattning, kan detta
ge anledning anta att fimian har tUlräcklig särskUjningsförmåga för att kunna
fungera som kännetecken. Det sagda innebär inte alt användningen måste ha skett
i sådan omfattning att finnan är att betrakta som inarbetad. Ju mindre
särpräglad firman är i och för sig desto större krav måste emellertid ställas
på den faktiska användningen. Det måste krävas stark bevisning för att ett ord
som är allmänt brukat och har deskriptiv karaktär skall kunna anses ha blivit
så utmärkande för firmahavarens verksamhet att det har fått en
sekundärbelydelse som kännetecken för denna verksamhet vid sidan av sin
urspmngliga innebörd. I sådana fall torde inarbetning i regel behöva
föreligga.

Kravet på
särskUjningsförmåga motiveras inte bara av hänsyn till näringsidkarens
intresse av att firman skall kunna fungera som kännetecken. Del grundas också
på att vissa slag av ord inte bör få förbehållas en viss näringsidkare. Hit hör
dels allmänna benämningar på verksamhetens art eller däri utbjudna varor och
tjänster, dels allmänt brakade ortnamn o. 1. I paragrafen föreskrivs därför att
firma som enbart består av något uttryck av nu nämnt slag i och för sig inte
skall anses ha särskUjningsförmåga. Som exempel på verksamhetsord av åsyftad
typ kan nämnas "livsmedelshandel", "tvättinrättning" och
"resebyrå" samt på allmänna benämningar på vara eller tjänst
"margarin", "kontorsmaskiner" och
"skönhetsvård". TUl ortnamn räknas tUl en början benämning på
samhälle, jämvägs- eller poststation och namn på stöne ad-ministtativt område
som kommun eller län. Med ortnamn bör vidare jämställas namn på gata, stadsdel
och offentlig plats. I samtliga nu angivna fall kan firma uppnå
särskUjningsförmåga på olika sätt. Det kan ske t. ex. genom borttagande eUer
tillägg av bokstäver som förändrar ordets karaktär och gör det distinktivt. En
annan väg är att genom sammansättning av ord eller orddelar åstadkomma
kombinationer som ger firman erforderlig särskUjningsförmåga. Kombinationer av
flera ord av här berört slag omfattas inte av den särskilda bestämmelsen. En
sammansättning av t. ex. ett ortnamn och ett verksamhetsord kan alltså anses
uppfylla kravet på särskUjningsförmåga. Har firma beståndsdel som enbart anger
associationsformen såsom aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening
eller förkortning därav, skall man vid bedömningen bortse från denna
beteckning, eftersom den aldrig kan bidra till att ge firman tillräcklig
distinktivitet.

Enligt tredje stycket
gäller ett särskilt villkor för s. k. bokstavs- eller sifferfirma, dvs. firma
som består enbart av bokstäver eller siffror, vilka inte kan uppfattas som ord.
Sådan firma registreras bara om firmans användning har lett till fullbordad
inarbetning. Här stäUs således strängare villkor än för icke distinktiva ord.
Detta beror på att rena samman-

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 212

ställningar
av bokstäver eller siffror oftast är svåra att särskUja och därför lätt kan
förväxlas med andra liknande sammanställningar. Har eu sådan firma blivit
inarbetad, har den emellertid visat sin genomslagskraft och hinder föreligger
då inte mot registrering. Regeln tar uttryckligen sikte bara på firmor som
består antingen av bokstäver eller av siffror. Den torde emellertid kunna
tUlämpas analogiskt även på en firma som består av en kombination av bokstäver
och siffror.

10
§

I
paragrafen, som motsvarar 10 och 11 §§ i utredningens förslag, uppräknas de
hinder av mera speciellt slag som gäller mot registrering av firma. Vidare anges
verkan av medgivande till registrering i vissa fall. Paragrafen har utformats i
nära anslutning till motsvarande hinderkataloger i varumärkeslagen och
mönsterskyddslagen.

Registreringshindren
delas enhgt första stycket upp i sju punkter av vilka de tre första
huvudsakhgen betingas av allmänna hänsyn medan de följande bereder skydd för
olika privata intressen.

I
punkt 1 förbjuds registrering, om firman eller dess användning strider mot
goda seder eller allmän ordning. Med goda seder avses sedligheten och med
aUmän ordning åsyftas sådana förhållanden som behandlas i 16 kap. brottsbalken
under rubriken Om brott mot alhnän ordning.

Registreringsförbudet
i punkt 2 gäller firma i vilken utan tillstånd intagits sådan statiig eUer
intemationell benämning av offentligrättslig natur som enligt lag eller annan
författning inte obehörigen får användas som firma. Förbudet omfattar även
förkortning av sådan benämning och verbaluttryck som lätt kan förväxlas med
skyddad benämning. Hindret avser i första hand benämningar som omfattas av
lagen (1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.
Firma får sålunda inte utan tUlstånd rymma något som syftar på svenska staten
och därigenom ger kännetecknet en officiell karaktär eller på Förenta Nationerna
eller vissa mellanstatliga organisationer. Till beteckningar som syftar på
svenska staten torde få räknas sammansättningsledet "stats-" samt
adjektivet kunghg och ofta även uttrycket "riks-". Bestämmelsen blir
vidare tillämphg på sådana benämningar på internationella
sjukvårdsorganisationer som avses i lagen (1953: 771) om skydd för vissa
intemationella sjukvårdsbeteckningar. Det är framför allt "Röda
korset", "Röda halvmånen" och hknande benämningar som åtnjuter
skydd.

Regeln
om officiella benämningar kan betraktas som ett särfall av den allmänna regel
som har kommit till uttryck i punkt 3, där det föreskrivs ett generellt
registreringsförbud för firma som i annat fall är ägnad att vilseleda
allmänheten. Som exempel härpå kan nämnas firma som innehåller felaktig
uppgift om den associationsform i vUken verksamheten

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 213

bedrivs.
I speciallagstiftningen för skilda firmasubjekt finns på flera håll
föreskrifter om obligatoriska beståndsdelar i firma och förbud mot intagande
av benämning som utmärker annan associationsform. För fall där sådana
föreskrifter saknas avses den generella bestämmelsen mot vilseledande utgöra
ett komplement.

Vilseledande kan också
aktualiseras genom sättet att ange verksamhetens art. SkuUe det vid prövningen
av ansökan om registrering visa sig att firmainnehållet strider mot uppgift om
verksamhetens art som lämnas i ansökan eller därvid fogad handling, kan
registreringsmyndigheten vägra bifall med hänvisning tiU förevarande
bestämmelse. Svårare att bedöma blir sådana fall då verksamhetens omfattning
överdrivs i firman. Sådana s. k. pretentiösa firmor är inte ovanliga och måste
tolereras i viss utsträckning, bl. a. av det skälet att en planerad expansion
av verksamheten ofta kan komma att leda tUl att firmans innehåll bhr berättigat.
Föreligger emellertid en uppenbar risk för att firman kan komma att vUseleda
allmänheten, skall registrering vägras. Firma kan vidare vara vUseledande genom
att den anger vissa kvalifikationer eller särskild kompetens hos sin innehavare.
En föratsättning är givetvis att denna uppgift saknar faktisk grund.
Registrering av firma med sådant innehåll bör sålunda vägras, om sökanden inte
kan visa att firmainnehållet är sakligt grundat.

Att firma inte får ha
beståndsdel som ger den officiell prägel har framhåUits vid behandlingen av
punkt 2. Med stöd av regeln mot vilseledande firma kan vidare registrering
vägras om firman oriktigt ger sken av samhörighet med statligt företag eller
kommunal eller annan offentligrättslig institution eller med främmande stat. På
motsvarande sätt bör bedömas firmor som antyder samhörighet med t. ex. en
betydelsefull intemationell eller allmänt känd svensk organisation.

Enligt punkt 4 får firma
inte registreras om den innehåller något som är ägnat att uppfattas som annans
släktnamn, konstnärsnamn eUer likartat namn. Med likartat namn avses t. ex.
pseudonymer, signaturer och sådana särskUda namn som brukas i
idrottssammanhang. När det föreskrivs att firman skall vara ägnad att
uppfattas som annans namn ligger häri att skyddet med avseende på likheten inte
sträcker sig lika långt som ett förväxlingsskydd. Registreringshindret gäller
inte om namnet uppenbarligen rör någon som avhdit för länge sedan. Av hänsyn
till nu levande bärare av samma namn eller den avlidnes efterlevande bör dock
denna undantagsbestämmelse tillämpas med försiktighet.

Registreringsförbud gäller
även benämning som är ägnad att uppfattas som namn på stiftelse, ideell
förening eller liknande sammanslutning. Exempel på sistnämnda slag av
sammanslutningar utgör säUskapsorden eller klubb som inte uppfyller kraven pä
en ideell förening. Registreringsförbudet utgör inte hinder för ideell
förening eller stiftelse som

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 214

främjar
sitt ändamål genom näringsverksamhet att för egen del registrera namnet som
firma. För sådan firma erhålles förväxlingsskydd enligt punkt 6.

Punkt
5 förbjuder registrering av firma vars innehåll är ägnat att uppfattas som
titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk. En förutsätlnuig är
att titeln är egenartad. Den skall ha sådan särprägel att den uppfattas som
benämning på ett visst verk. En titel som bara anger det ämne verket behandlar
har inte tillräcklig egenart för att åtnjuta skydd. Vid sidan av titelskyddet
förbjuds även registrerhig av furma som innehåUer något som kränker annans
upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk. Denna regel ger ett visst
skydd bl. a. för särskilt skapade namn på personer, orter m. m. i litterära
verk, under fömtsättning att namnet besitter sådan originahtet att det i och
för sig är upphovsrättsligt skyddat.

I
punkt 6 föreskrivs att registrering inte får ske av firma som är förväxlingsbar
med annan näringsidkares släktnamn eller skyddade närings- eller
varukännetecken. Registreringshindret utgör den centrala bestämmelsen för
undvikande av konflikt mellan kännetecken som tillhör olika näringsidkare. Som
anmärkts vid punkt 4 kan namn på ideell förening eller stiftelse förekomma som
firma, om sammanslutningen driver näring som ett led i den ideella verksamheten.

Registreringsförbudet
innebär ett förväxlingsskydd. Som framgår av 6 § anses kännetecken i allmänhet
förväxlingsbara endast om det föreligger branschlikhet. Vid tillämpningen
måste dessutom beaktas vilket geografiskt skyddsområde som gäller för skyddat
kännetecken.

Skyddet
för näringsidkares släktnamn går längre än det skydd som enligt punkt 4 gäller
för släktnamn i allmänhet. Förevarande hinder avser sålunda inte bara fall då
firmans innehåll kan uppfattas som någouo namn utan även fall då likheten med
namnet inte är så stor men ändå tUlräcklig för att det skall kunna anses
föreligga risk för förväxling. Skyddet gäUer bara i förhållande till
näringsidkare som driver verksamhet inom område som täcks av ansökningen om
firmaregistrering och i samma bransch som sökanden. Skyddet är emellertid
oberoende av om näringsidkaren faktiskt använder släktnamnet som kännetecken.
Detta sammanhänger med den i 5 § reglerade potentiella firmarätten. Om
släktnamnet används som firma gäller skyddet från den dag då det togs i bmk på
detta sätt. I annat fall gäller skyddet från det näringsidkaren förvärvade
skydd för annat näringskännetecken.

Hindret
mot registrering avser vidare samtliga närings- eller varakännetecken som är
skyddade genom registrering eller inarbetning. Skydd ges därmed även vissa
offentligrättsliga benämningar som enligt 27 § är att hkställa med registrerade
fhrmor. Innebörden av ordet varakännetecken och hur skydd uppkommer för sådant
kännetecken framgår av 13 §§ varumärkeslagen.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 215

Registrering
av firma gäller enligt 12 § från den dag ansökan kom in till
registreringsmyndigheten. Om myndigheten samtidigt har att pröva ansökningar om
registrering av firmor som är förväxlingsbara sinsemellan bör därför den först
inkomna ansökningen prövas först varefter, om den leder tUl bifall, den senare
ansökningen skall avslås med stöd av punkt 6. Detta leder i praktiken till att
ansökningar om registrering som regel bör prövas i den ordning de inkommer tUl
registreringsmyndigheten och att man inte bör awika från denna ordning utan
att undersöka om det finns risk för förväxling med äldre ansökningar.
Observeras bör emellertid att tidpunkten för registreringsansökan inte alltid
blir avgörande för företrädesrätten. Skulle den firma som är föremål för
senare ansökan redan vara inarbetad, får denna givetvis företräde. Inarbetat
kännetecken kommer i åtnjutande av förväxlingsskyddet om inarbetningen är
fullbordad, när förväxlingsbart kännetecken begärs registrerat.

Registreringshindrets
räckvidd blir olika beroende på om registrering begärs i regionalt eller
centralt register. Vid registrering i t. ex. handelsregister utgör firma som
har intagits i register för annat län eller oregistrerad firma, som har
inarbetats inom annat område än det för vilket registrering söks, inte
registreringshinder men kan utgöra en faktor av betydelse för sökanden vid
bedömande av den sökta registreringens allmänna lämplighet. Firma som har
intagits i centralt register såsom aktiebolagsregistret utgör däremot i
princip alltid hinder vid registrermg i regionalt register. Undantag i
sistnämnda hänseende kan dock föreligga om presumtionen för det geografiska
skyddsområdet motbevisas. Begärs registtering i aktiebolagsregistret utgör i
princip regional registrering eller inarbetning registreringshinder. Om
verksamhetsområdet för det bolag som begärs registrerat genom bolagsordningen
är begränsat till viss del av landet, torde registrering emellertid kunna
medges utan hinder av en för annan del av landet registrerad fhma. I sådant
fall synes inte heller en tidigare i aktiebolagsregistret införd
förväxlingsbar firma behöva utgöra registteringshinder, under förutsättning att
det visas att innehavaren av denna firma inte kan lida skada genom att den
senare registre-ringsansöknuigen bifalls.

Som
jag har påpekat i den allmänna motivermgen kan av praktiska skäl
registreringsmyndighetemas granskning inte omfatta andra register än dem de
själva för. Skulle myndigheten ha kännedom om en registrering i ett annat
register bör den emellertid ta hänsyn till den vid sin prövning. Däremot bör
myndigheten inte självmant pröva om den äldre rättens innehavare kan ha genom
passivitet enligt 8 § förlorat sin möjlighet att åberopa denna mot det
konkurrerande kännetecknet.

Regeln
i punkt 7 tar sikte på att ge ett visst registreringsskydd för närings- och
vamkännetecken som inte är skyddat enligt de materiella reglema i förslaget
eller i vammärkeslagen. Billighetsskäl talar för att en ny firma inte tiUåts
bli registrerad, om innehavaren har vetskap om att

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 216

annan
använder samma firma utan att ha fått materiellt skydd för denna. I
förevarande punkt föreskrivs därför att registrering skall vägras om firma är
förväxlingsbar med närings- eller varukännetecken som vid tiden för ansökningen
används av annan, under förutsättning dels att sökanden kände tUl det andra
kännetecknet, dels att han inte själv har börjat använda sin firma innan det
andra kännetecknet togs i bmk. För att kunna utgöra registreringshinder måste
det andra käimetecknet ha tagits i bmk. Det skall således ha kommit till
användning exempelvis vid marknadsföring eUer i affärshandlingar. Användningen
måste alltjämt bestå. Detta kan vara fallet även om ett kort avbrott i
utnyttjandet har ägt rum. Användningen behöver inte ha skett i Sverige. Kravet
på sökandens vetskap om kännetecknets användning torde dock medföra att ett
utomlands använt kännetecken blir skyddat bara i undantagsfall, såsom då det
är allmänt känt eller på gmnd av särsldlda omständigheter måste antas ha kommit
tUl sökandens kännedom. I praktiken torde det bh svårt att visa ond tro hos
sökanden annat än i uppenbara fall. Ett sådant kan vara för handen t. ex. när
det först ibmktagna kännetecknet nästan är inarbetat men inarbetningen inte kan
anses helt fullbordad. Registreringshindret torde relativt sällan vara känt för
registreringsmyndighelen när ansökan prövas. Sin största betydelse torde
därför föreskriften få i efterhand, när talan om hävande av registrering förs
enhgt 16 § första stycket.

Enligt
andra stycket får registrering ske utan hinder av vad som föreskrivs i
punktema 47, om vederbörande rättshavare lämnat sitt medgivande. Medgivande
ges dock rättsverkan bara om det inte förehgger hinder mot registrering enligt
punktema 13. Härvid kan särskilt förbudet mot registtering av vUseledande
firma bli aktuellt. Ett medgivande tUl registrering kan dessutom bli utan
verkan på grund av de registreringstekniska hinder som förbjuder registrering
av identiskt lika firmor i samma register. Vid bedömade av faran för
vilseledande får övervägas om det finns risk för att kännetecknen blir använda
inom samma geografiska område. När vilseledande på sådana grunder ligger nära
till hands, måste för registrering krävas att kännetecknen förses med
förtydligande. Släktnamn bör utan hinder av förbudet mot vUseledande kunna tas
in i firma med samtycke av namnbäraren, om denne har särskUd anknytning tUl
företaget, exempelvis som tidigare ägare eller som uppfinnare lUl någon
produkt som marknadsförs av företaget. Medgivandet kan dock få begränsad
betydelse med hänsyn till andra bärare av samma namn. Ingen har nämligen rätt
att disponera över annans namnrätt. Stundom kan emeUertid ett förtydligande, t.
ex. genom utsätt-nade av förnamn eller titel som klart utvisar vem som åsyftas,
undanröja det hinder som ligger i hänsynen till andra bärare av samma släktnamn.
Också i andra fall kan givetvis ett medgivande i praktiken få be-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 217

gränsad
betydelse därför att en registrering skulle innebära intrång även i annans rätt
än den som har lämnat medgivandet.

11 §

Paragrafen,
som motsvarar 12 § i utredningsförslaget, behandlar registrering av samma
firma på olika språk.

Firma
får registreras på två eller flera språk, under förutsättning att varje
språkversion till sitt innehåll stämmer överens med övriga versioner. Varje
lydelse utgör bara ett särskilt språkligt uttryck för en och samma firma.
Härigenom upprätthåUs principen om firmas enhet. Varje version kan begagnas som
självständig firma parallellt med versioner i annan språkdräkt.

Liksom
hittUls kan firma givetvis registreras i en enda lydelse, avfattad på ett
utländsk språk, eller i en lydelse i vUken ord på olika språk sammanförs.
Förekommer två eller flera lydelser, är inte någon av dem att anse som originalfirma
och de övriga som översättningar av denna, utan full likställighet råder mellan
alla språkvarianter. Överensstämmelsen behöver inte vara så stor att ordagrann
motsvarighet föreligger. En sådan kan vara oläglig med hänsyn till språkbruket
i skUda länder. För registrering måste däremot krävas att den reella innebörden
i de olika versionerna är densamma. Till det yttre fordras av praktiska skäl
att firman utskrivs med bokstäver som tillhör det svenska alfabetet. Arabiska,
grekiska eller ryska skrivtecken t. ex. kan inte godtas.

Vad
som föreskrivs om firma skall enligt paragrafen äga tillämpning på var och en
av de olika lydelserna. Varje version måste alltså uppfylla samtliga de
allmänna och speciella krav som normalt ställs för registrering av firma,
vilket innebär att den måste underkastas en prö-vning som omfattar bl. a.
frågorna om särskUjningsförmåga, vUseledande och risk för konflikt med de
privata intressen som uppräknas i 10 §. Ett särskUt problem i detta sammanhang
är behandlingen av de i speciaUagstiftningen föreskrivna obligatoriska
beståndsdelarna i firma. Ett aktiebolags firma skall alltid innehålla ordet
aktiebolag. Om det finns en i sak likvärdig översättning av detta ord på det
främmande språket bör det i prmcip vara möjligt att använda denna beteckning,
men i annat fall får det svenska ordet begagnas. Åtminstone en version av
firman bör alltid innehåUa det svenska ordet. Vidare måste beaktas att
användningen av en utländsk beteckning för associationsformen kan vara ägnad
att vilseleda rörande företagets nationalitet.

12 §

I
paragrafen, som motsvarar 13 § i utredningens förslag, anges tidpunkten för
registreringsskyddets inträde.

Rätt
på grund av registrering uppkommer från ansökningsdagen. Om ansökan bifalls,
får sökanden således skydd mot intrång från denna dag.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 218

Vid
handläggningen av registreringsansökan förekommer inte sällan att firmans
avfattning justeras i ett eller annat hänseende för att tUlgodose
registreringskraven. När registrering slutligen sker får den trots detta gälla
från ansökningsdagen, om de gjorda ändringarna är så oväsentliga att
helhetsintrycket av firman inte påverkas. SkuUe ändringarna däremot i sak
innebära att ansökan har kommit alt avse en helt ny firma bör registteringen
gälla från den dag sökanden justerade sin ansökan.

Skyddet
för registrerad firma är i princip inte tidsbegränsat och någon förnyelse
behövs därför inle. Av 16 § andra stycket framgår emellertid att underlåten
användning av registrerad firma kan utgöra grund för hävande av registreringen.

Överlåtelse
av firma tn. m. 13 §

Paragrafen,
som motsvarar 14 § i utredningsförslaget, innehåller en allmän regel om
överlåtelse av firma och vissa presumtionsbestämmelser rörande firmarätten vid
överlåtelse av den verksamhet för vilken firman används. Dessutom ges en
särbestämmelse om överlåtelse av firmarätt som ingår i dödsbo.

I första stycket ges en
generell regel för frivillig överlåtelse av firma. Firma får överlåtas endast i
samband med överlåtelse av den näringsverksamhet i vUken den används,
överlåtelse av rörelse för fortsatt drift under oförändrad firma kan alltså
alltid ske, oavsett vilket rättssubjekt som innehar firman och oavsett dennas
innehåll. En överlåtelse kan emeUertid medföra att firman blir vUseledande, t.
ex. därför att den är nära knuten till innehavarens person. I så fall kan dess
fortsatta användning i oförändrat skick komma i konflikt med reglerna mot
vilseledande firma.

Överlåtelse skall i
princip omfatta hela firman. Alla väsentliga beståndsdelar i denna skall ingå
i det som överlåts. Om betydande ändringar sker i firman blir det fråga om en
ny firma, vilkel får betydelse exempelvis i prioritetshänseende. Mindre
väsentliga ändringar bör däremot tUlåtas. Om ett handelsbolag ombildas tiU ett
aktiebolag, som skall fortsätta rörelsen, måste i firman ingående beteckning
för associationsformen bytas. En sådan ändring hindrar inte att reglerna om
överlåtelse anses tUlämpliga.

Överlåtelse av firma
förutsätter att verksamheten samtidigt övergår. Detta behöver inte med
nödvändighet gälla verksamheten i dess helhet, men övergången måste avse så
stor del av verksamheten att denna kan fortsätta i den nye innehavarens hand.
Denna regel gäUer i princip såväl firma som bifirma. Överlåtelse av bifirma
förutsätter alltså samtidig övergång av den del av verksamheten där bifirman
används.

Sekundärt
kännetecken omfattas inte uttryckligen av paragrafen. Sådant kännetecken
uppbär bara begränsade firmafunktioner och bör

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 219

därför
i viss omfattning kunna, i likhet med vamkännetecken, överlåtas fristående från
näringsverksamheten, om inte vilseledande av allmänheten kan befaras.

Frågan
om det föreligger risk för vUseledande efter överlåtelse av firma får prövas av
registreringsmyndigheten, om den nye innehavaren begär registrering. Frågan kan
också komma under domstols prövning med anlednhig av yrkande om förbud mot
användning av firma eller om hävande av registrering.

Överlåtelse
av näringsidkares verksamhet innefattar enligt andra stycket även firmarätten,
om annat inte avtalats. En allmän presumtion gäller alltså för att firman
följer rörelsen vid en överlåtelse av denna. Detta torde i flertalet fall
stämma överens med partemas önskan. Emellertid görs undantag från
presumtionsregeln i vissa fall när personfirma föreUgger. Innehåller firman
överlåtarens släktnamn, krävs uttryckligt medgivande från denne som
förutsättning för att firman skall åtfölja verksamheten. Utgörs överlåtaren av
handelsbolag, blir vad nu sagts tillämp-Ugt på släktnanm som innehas av bolagsman.
Om finnan innehåller annat personnamn gäUer inte undantaget. Presumtionsregeln
är tUlämplig även på bifirma och bör analogivis kunna åberopas också
beträffande sekundärt käimetecken.

Tredje
stycket innehåller en särregel för det fall att rätt till firma ingår i
dödsbo. Regeln utgår från att firma vid firmahavares död i princip utgör en
förmögenhetstiUgång i dödsboet, som dödsbodelägarna förfogar över. SkuUe boet
vara avträtt till förvaltnhig av bouttedningsman får denne i kraft av sitt
uppdrag normalt överlåta firmarätten utan att begära dödsbodelägares samtycke.
Innehåller firman den avlidnes släktnamn, måste dock enhgt förevarande
bestämmelse sådant samtycke inhämtas.

Av
allmänna rättsregler följer att ny firmahavare efter överlåtelse av firman
inträder i alla rättigheter rörande denna som tUlkom överlåtaren. Vid beräkning
av rätten till företräde äger sålunda förvärvaren tillgodoräkna sig den
förettädesrätt som tillkom överlåtaren. Däremot kan givetvis ny innehavare
inte på överlåtelsen grunda bättre rätt än den som tUlkom överlåtaren.

14
§

I
paragrafen, som motsvarar 15 § i utredningens förslag, behandlas firmarättens
ställning i samband med utmätning och konkurs hos firmahavaren.

Enhgt
13 § första stycket får furma inte överlåtas annat än tillsammans med
näringsverksamheten. Härav får anses följa att firman inte heUer kan vara
föremål för utmätnmg. Det har ansetts lämpligt att ta in en uttrycklig
bestämmelse härom i denna paragraf.

Egendom
som är utmätningsfri ingår i princip inte i ägarens kon-

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 220

kursbo
(27 § första stycket konkurslagen). I förevarande paragraf föreskrivs
emellertid ett undantag från denna huvudregel. Rätt tUl firma skall sålunda,
trots att den inte får utmätas, ingå i innehavarens konkursbo. Denna regel
motiveras av hänsyn till borgenäremas intresse av att kunna utnyttja
firmarättens förmögenhetsvärde. Regeln gäUer dock inte firma som innehåller
gäldenärens eller, om konkursen avser handelsbolag, bolagsmans släktnamn. När
det gäller sådan firma har avgörande vikt tUknätls gäldenärens eller
bolagsmannens personliga intresse av att kimna fortsätta att driva
näringsverksamhet under firma som innehåller hans släktnanm. Personfirma får
dock användas av konkursförvaltningen under den lid verksamheten fortsattes
för boets räkning.

Förbud
mot användning av näringskännetecken

15 §

Paragrafen,
som motsvarar 16 § i utredningens förslag, reglerar möjligheten att vid
domstol utverka förbud vid vite mot användning av näringskännetecken som
strider mot allmänna eller enskUda intressen.

Enligt
första stycket kan domstol vid vite förbjuda känneteckensha-vare att använda
kännetecknet om detta eller dess användning strider mot goda seder eller allmän
ordning eller är vilseledande. Dessa allmänna förbudsgrunder motsvarar
registteringshindren enligt 10 § första stycket 13. Förbudsmöjligheten
beträffande kännetecken som är vUseledande ger uttryck för huvudprincipen om
sanning i firma. Förbud kan avse kännetecken som är vUseledande i och för sig
eller som blir vilseledande genom det sätt på vilket det används. Det
sistnämnda kan vara faUet exempelvis om innehavaren vid användningen utelämnar
eUer döljer någon beståndsdel av sin firma. Förbud mot användning bör inte gå
längre än som fordras för att tUlgodose skyddsintresset. Domstolen skall
således alltid överväga om inte de negativa effektema av känneteckensanvändningen
kan i tillräcklig grad begränsas genom ett partiellt förbud, som tar sikte
exempelvis på användning i viss form eller i visst sammanhang. Därvid måste dock
alltid tillses att vad som lämnas utanför förbudet inte i sin tur ger upphov
tUl nya konflikter.

Förbud
mot användning av näringskännetecken kan enligt andra stycket även meddelas,
när någon gör sig skyldig till firmaintrång. Jag har i den allmänna motiveringen
(avsnitt 6.9) närmare utvecklat skälen för denna regel, vUken avviker både från
utredningsförslaget och från varumärkeslagen. Med firmaintrång avses intrång i
rätt till närmgskännetecken dvs. firma, bifirma och sekundärt kännetecken.
Även intrång i den i 5 § behandlade potentiella rätten att använda släktnamn
och varumärke som näringskännetecken är att bedöma som firmaintrång.
Vitesförbud kan komma i fråga så snart intrång objektivt sett har ägt rum, även
om den som har gjort intrånget var omedveten om detta och handlade fullt
ursäktligt. Ett vitesföreläggande kan också meddelas i samband med att

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 221

ett
tidigare förelagt vite utdöms eller att straff för uppsåtligt firmaintrång
ådöms enligt 18 §. Vite som har förelagts vid förbud mot fortsatt firmainttång
får enligt särskUd föreskrift inte utdömas om det intrång varigenom förbudet
överträtts redan har föranlett straffpåföljd. Utdömande av vitet i en sådan
situation skulle framstå som en dubbelbe-sttaffning.

Förbud
enligt paragrafen kan riktas mot känneteckenshavare vare sig denne är fysisk
eller juridisk person. Det kan dessutom gälla den som med känneteckenshavarens
medgivande utnyttjar kännetecknet i sin verksamhet, t. ex. en agent.

Förbudsbestämmelserna är
tUlämpliga på både registrerade och oregistterade kännetecken. Om ett
registrerat kännetecken är av sådan beskaffenhet att dess användning helt och
håUet bör förbjudas, synes dock den naturliga åtgärden vara att ingripa med ett
beslut om hävande av registreringen, vUket vid behov kan förenas med ett
vitesförbud mot fortsatt användning.

Förbud skaU alltid
kombineras med vitesföreläggande. Vitet bestäms av domstolen till belopp som
med hänsyn tUl känneteckenshavarens ekonomiska förhållanden och omständighetema
i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Något vitesmaximimi är
ej föreskrivet.

Behörig att föra talan om
förbud är enligt tredje stycket den som lider förfång av kännetecknet eller
dess användning. Uttrycket förfång har en vidsträckt innebörd. Talan som grundas
på att firmaanvändningen gör inttång i ett enskilt intresse får föras av den
som företräder detta intresse. Någon påvisbar ekonomisk skada behöver inte
föreligga. Strider firmaanvändningen mot ett allmänt intresse tillkommer
talerätten var och en som för egen del kan anses ha intresse av att den
otUlåtna firmaanvändningen upphör, t. ex. annan näringsidkare i samma bransch.
I sådant fall får talan föras även av sammanslutning som företräder berörda
näringsidkare, dvs. normalt näringsidkare inom den aktueUa branschen, samt av
myndighet som Kungl. Maj:t utser. På talan som förs av myndighet blir reglerna
i 20 § lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken tillämpliga.
Detta innebär att balkens bestämmelser angående allmänt åtal får motsvarande
tUlämpning i fråga om rättegångskostnad och ordningen för målets fullföljd.
Förs lalan av enskild person eller branschsammanslutning skall målet handläggas
som indispositi-vt tvistemål, vUket får betydelse för bl. a. reglerna om
påföljd för utevaro och om återkallande av talan.

Överträds vitesförbud, får
enligt fjärde stycket talan om vitets utdömande föras av den som har ansökt om
förbudet. När förbudet har meddelats enligt första stycket, dvs. på gnmd av
aUmänna hänsyn, får talan också föras av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Mål om utdömande av vite skall enligt 18 § lagen om införande av nya rättegångsbalken
handläggas som brottmål.

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 222

Hävande
av registrering

16 §

I
paragrafen, som motsvarar 18 och 19 §§ i utredningens förslag, upptas regler
om hävande av registrering.

Firmaregistrering
skall ibland kunna hävas av domstol och firman avföras ur registret. I första
stycket behandlas det fall att firman har registterats trots att det vid
registteringstUlfället förelåg hinder mot registtering. Detta kan ha berott på
förbiseende från registreringsmyndighetens sida, men orsaken kan också ligga i
det spUttrade registreringssystemet som gör det omöjligt att helt undvika
kolliderande registreringar. I dessa fall kan domstol häva registteringen. Det
gäller dock endast om hindret mot registtering alltjämt består. Om, för att ta
ett exempel, firman när den registterades var vUseledande, kan registteringen
inte hävas sedan firman har blivit inarbetad på sådant sätt att risk för vUseledande
inte längre föreligger.

Hävande
kan grundas inte bara på att firman sttider mot registre-ringsföreskriftema i
den föreslagna firmalagen utem också på annan brist av materiell natur som
förelegat vid regislreringstillfället och alltjämt föreligger, t. ex. att
firmahavaren inte är näringsidkare. Även åsidosättande av andra
författningsföreskrifter, t. ex. regler om obligatoriska beståndsdelar i
firma, kan utgöra skäl för hävande. Eftersom registreringen inte skall hävas
sedan hindret är undanröjt, kan firmahavaren ibland avvärja ett beslut om
hävande genom att ändra firman. Domstolen kan däremot inte meddela någon
föreskrift om sådan ändring. Registtering får inte hävas på grund av att
hinder förelegat av hänsyn tUl annans firmarätt, om den andre genom passivitet
enligt 8 § förlorat sin rätt att göra hindret gällande.

Enligt
andra stycket kan domstol häva registtering på gmnd av omständighet som har
mträffat efter registteringstUlfäUet. TUl en början föreskrivs, att
registrering får hävas, om firmahavaren inte längre är näringsidkare.
Bestämmelsen blir inte tiUämplig vid bara ett tUlfäUigt avbrott i
näringsverksamheten utan det krävs att firmahavaren definitivt har upphört att
vara näringsidkare och därför inte längre har något legi-tunt behov av
firmaskydd. Vid bedömningen bör det i princip vara läget vid tidpunkten för
domstolens avgörande som läggs till grund.

Hävande
kan vidare ske, om firma förlorat sin särskUjningsförmåga. Denna hävningsgrund
möjliggör att ett ursprungligen särpräglat uttryck, vilket sedermera genom s.
k. degeneration har övergått att bli en allmänt brukad benämning, exempelvis
för verksamhet av visst slag, inte längre förbehåUs viss näringsidkare med
ensamrätt. Frågor om särskUjningsförmåga och om vad som utgör en allmän
benämning skall avgöras på objektiva gmnder.

Registrering
får vidare hävas, om firman har blivit stridande mot goda seder eUer allmän
ordning eller om den har blivit vilseledande.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 223

Hävningsanledningama
motsvarar registreringshindren i 10 § första stycket 13. Som exempel på att
firma har blivit vUseledande kan nämnas att firma som anger viss art av
verksamhet har kommit att sakna täckning på grand av att verksamhetens
inriktning har ändrats eller att firma som innehåller innehavarens nanm har
övergått till ny innehavare. Det bör dock uppmärksammas att firma, som i och
för sig är vilseledande, kan ha använts eller inarbetats, så att vUseledande i
praktiken inte behöver befaras.

Registrering kan slutligen
också hävas om firman inte längre används för sitt ändamål. Föratsättningama är
att firman inte har varit i bruk under de senaste fem åren och att innehavaren
inte kan visa skäl för sin underlåtenhet att braka firman. För att firman skall
anses ha varit i bruk krävs att den faktiskt har begagnats vid verksamhetens
bedrivande t. ex. i reklam, affärshandlingar o. d. När del är oklart om en
firma är i brak torde problemet ofta vara om verksamheten över hu-vud taget
alltjämt utövas. Är näringsidkaren juridisk person kan innehållet i redovisningshandlingarna
tjäna till upplysning i detta hänseende. Enbart den omständigheten att
årsredovisning upprättas för exempelvis ett aktiebolag är dock inte
tillräcklig för att aktiebolagets firma skall anses vara i brak, utan härför
krävs att bolaget också faktiskt driver verksamhet under firman.

Har en firma inte
utnyttjats under de senaste fem åren, kan innehavaren ändå avvärja hävande
genom att påvisa att han har haft goda skäl för sin underlåtenhet att använda
firman. Det kan t. ex. förhålla sig så att firman i god tid har registrerats
som förberedelse för en planerad verksamhet som alltjämt befinner sig på
förberedelsestadiet, eller verksamheten kan ha avbrutits för en omorganisation
efter vars genomförande verksamheten skall fortsätta. Däremot bör s. k.
spärregistrering, som inte har skett i syfte att verksamhet skall bedrivas
under firman utan bara för att hindra att annan tar en likartad firma i bruk,
inte godtas.

Talan om hävande av
registrering får enligt tredje stycket föras av var och en som lider förfång av
registreringen. Begreppet förfång har här liksom i 15 § en vidsträckt innebörd.
Talan som grundas på annat än hänsyn till enskilt intresse får föras även av
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer samt av sammanslutning av berörda näringsidkare.
Processuellt blir vad som anförts vid 15 § tredje stycket tillämpligt även
beträffande talan om hävande av registrering.

17
§

Paragrafen,
som motsvarar 20 § i utredningens förslag, avser registterad firmas avförande
ur registret efter dom om hävande.

I
de särsldlda författningar som iimehåller regler om olika slags firmor finns
bestämmelser om registrering av anmälningar om rörelses

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 224

upphörande
och om juridisk persons upplösning. En sådan anmälan föranleder i regel att
firman skaU avföras ur registret. En motsvarande föreskrift ges i förevarande
paragraf för det fall alt registrering har hävts av domstol. Sedan domen vunnit
laga kraft skall sålunda firman avföras ur registret. Från praktisk
registerföringssynpunkt är det viktigt att firmor som ej längre är aktuella
avförs ur registret. Först därigenom blir det möjUgt för annan att registrera
benämnhig som kolliderar med den furma det är fråga om.

Om
ett företag skall fortsätta sin verksamhet efter en dom om hävande av
firmaregistrering kan det behöva anta en ny firma. Framför allt gäller detta i
fråga om juridiska personer, såsom aktiebolag och ekonomiska föreningar, för
vilka firman sammanfaller med nanrnet. För att anta ny firma och få denna
registterad fordras emellertid viss tid. Dels kan ett visst rådrum för själva
utformningen av firman vara rimligt, dels krävs ofta beslut i särsldld form om
ändring av bolagsordning, för-eningsstadgar e. d. Med hänsyn härtill föreskrivs
i paragrafen att domstol i samband med dom om hävande av registtering kan
förordna att firman får stå kvar i registret under den tid som skäligen behövs
för att anta ny firma och ansöka om dess registrering. Är firmahavaren skyldig
alt ha firma registrerad, fömtsatts registreringsmyndigheten övervaka att ny firma
blir registrerad.

Ansvar
och ersättningsskyldighet m. m. 18 §

I
paragrafen, som motsvarar 21 § och 23 § första punkten i utredningens förslag,
behandlas straffansvar vid firmaintrång.

Den
som gör intrång i annans rätt till näringskännetecken gör sig objektivt sett
skyldig tUl firmaintrång. Firmaintrång är enligt första stycket straffbart, om
det sker uppsåtligen. Uppsåtet skall täcka alla objektiva brottsfömtsättningar.
Normalt krävs att gärningsmannen haft vetskap om det kränkta kännetecknet och
om att rätten till detta tillkom annan. Han skall dessutom ha haft kunskap om
de omständigheter som gör att de båda kännetecknen kan förväxlas med varandra.
I överensstämmelse med allmänna straffrättsliga regler skall som uppsåt även
räknas s. k. eventuellt uppsåt. Ansvar kan alltså utkrävas även om den
misstänkte inte klart vetat vad firmahavarens rätt innebar, såvida det av
omständigheterna framgår att full visshet därom inte skulle ha avhållit honom
från intrånget. Straffsanktionen bör komma i fråga framför allt när
firmaintrång innebär ett allvarligt inkräktande på annans intresse i
vinningssyfte. I fall där frågan huruvida intrång föreligger är beroende av
svårbedömda faktorer såsom graden av inarbetning eller av förväxlingsbarhet
ligger det närmare till hands att utnyttja förbuds-sanktion än straff.

Påföljden
utgör dagsböter eUer fängelse i högst sex månader, vilket

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 225

överensstämmer
med ansvarsbestämmelserna i varumärkeslagen. Vid lagföring för firmaintrång kan
brottskonkunens föreligga mellan firmalagens ansvarsregel och vissa
förmögenhetsbrott. Firmainttång kan sålunda tänkas konkunera med t. ex.
bedrägeri eller oredUgt förfarande enligt 9 kap. 1 resp. 8 § brottsbalken. I
sådant fall skall gemensam påföljd ådömas för brotten. I fråga om delaktighet
i firmauitrång blir de allmänna reglema om fleras medverkan tUl brott
tUlämpliga.

Av
12 § följer att firmahavare åtnjuter intrångsskydd redan från den dag då
ansökan kom in till registreringsmyndigheten. Annan än firmahavaren får därför
inte använda firman under tiden mellan ansökans ingivande och registreringen.
Firmaskyddets värde skulle i annat fall kunna minska avsevärt, eftersom
firmaprövningen stundom, t. ex. vid överklagande, kan dra ut på liden. Det har
emellertid inte ansetts befogat att straffsanktionera ett firmainttång som
äger mm innan en i veder-börhg ordnmg prövad registrering föreligger. I andra
stycket föreskrivs därför att straff inte får ådömas för intrång som har skett
före registreringsdagen, om firman är skyddad enbart på grund av registrering.
Om firman vid tiden för intrånget åtnjuter skydd på annan grand, exempelvis
till följd av inarbetning, kan däremot straff åläggas oberoende av att
registrering ännu inte har skett.

För
att inte dubbla sanktioner skall kunna drabba den som har gjort sig skyldig
till firmaintrång har i tredfe stycket upptagits en bestämmelse om att straff
inte får åläggas för intrång som redan har föranlett utdömande av förelagt
vite.

I
överensstämmelse med vammärkeslagens ansvarsregler föreskrivs i fjärde stycket
alt allmänt åtal får väckas bara om målsäganden har angett brottet till åtal
och åtal av särskUda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Målsäganden själv
får väcka åtal bara om han har angett brottet till åtal och åklagaren beslutat
att inte åtala.

19
§

I
paragrafen, som motsvarar 22 §, 23 § andra punkten och 24 § i utredningens
förslag, ges regler om skadestånd på grund av firmaintrång.

Enligt
första stycket är den som har gjort firmaintrång skyldig att ersätta skada som
föranletts av intrånget, om detta har skett uppsåtiigen eUer av oaktsamhet.
Föreligger endast ringa oaktsamhet kan dock ersättningen jämkas.
Ersättningsskyldighet föreligger inte vid intrång som begås utan vare sig
uppsåt eller oaktsamhet. Detsamma gäller enhgt vara-märkeslagen.

Uppsåt
fömtsätter faktisk vetskap om alt annan har bättre rätt till kännetecken.
Oaktsamhet kan vara för handen om den som begått intrång inte iakttagit vanhg
uppmärksamhet och tiU följd därav varit okunnig om att det fanns en skyddad rätt.
Registreringsbestämmelsema för firma presumerar att firma har blivit allmänt
känd, när registrering-

15 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 226

en
kungjorts (se exempelvis 19 § förslaget tUl handelsregisterlag). Presumtionen
är inte ovillkorlig, men den leder tUl att den som har begått intrång inte kan
freda sig mot skadeståndskrav genom att hänvisa till faktisk ovetskap utan
måste påvisa sådana särskilda omständigheter som föranleder att hans ovetskap
är ursäktlig. I princip får den som ämnar ta en firma i bruk anses skyldig att
förvissa sig om att denna inte koUiderar med firma som har registrerats för
annan näringsidkare. När det är fråga om intrång i rätt lili oregistrerat
kännetecken blir bevisläget ett annat. Någon allmän skyldighet föreligger inte
att håUa reda på sådana kännetecken. Här måste alltså visas att det förehgger
oaktsamhet i det konkreta fallet.

Får
enligt 8 § yngre rätt till inarbetat kännelecken bestå vid sidan av äldre rätt
till förväxlingsbart kännetecken, bör ersättning för firmauitrång under
inarbetningstiden hite komma i fråga.

Ersättningen
skall ge målsäganden gottgörelse för den ekonomiska skada han lidit.
Målsäganden skall ersättas med fullt belopp. Ersättningen skall alltså inte
begränsas tUl den vinst som har uppkommit för den som begått inttånget utan i
regel även avse den goodwUl som kän-neteckenshavaren har gått miste om,
exempelvis genom att kännetecknets distinktivitet försämrats. Det torde ofta
visa sig svårt att bevisa storleken av inträffad skada. 1 sådant fall får
skadan uppskattas till skäligt belopp med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
Som fömt nämnts kan ersättningen jämkas, när oaktsamheten är ringa. I
undantagsfall bör en sådan jämkning kunna gå så långt att skadeståndet helt
bortfaUer.

I
paragrafens andra stycke ges en regel för den situation som beskrivs i 18 §
andra stycket, nämligen att intrång i firma som skyddas enbart på grund av
registrering har skett efter ansökan om registrering men före
registreringsdagen. Av billighetsskäl föreskrivs att skadeståndsskyldighet i
sådana fall föreligger bara om intrånget har skett uppsåtligen. Skadestånd för
oaktsamt intrång ifrågakommer alltså bara för handlingar som har företagits
efter registreringen. Huvudregeln blir dock givetvis tillämplig om firma
tidigare har fått skydd genom fullbordad inarbetning. Eftersom del är en
förutsättning för bifaU tUl skadeståndsanspråk för intrång under
ansökningstiden att ansökan leder tUl registrering kan sådant anspråk inte
prövas fönän beslut i registreringsfrågan har meddelats.

Enligt
tredje stycket preskriberas rätt tUl skadestånd, om talan därom inte väcks inom
fem år från skadans uppkomst. Fordran som har preskriberats enligt denna
paragraf torde inte kunna utnyttjas för kvittning.

I
fråga om intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering gäller
enligt en särsldld föreskrift att preskription aldrig inträder tidigare än ett
år från registreringsdagen. Föreskriften har tillkommit för att ge skäligt
rådrum för väckande av talan för intrång under ansökningstiden när
registreringsprövningen har dragit ut på tiden.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 227

20
§

Paragrafen,
som motsvarar 17 och 25 §§ i utredningsförslaget, avser säkerhetsåtgärder till
förekommande av fortsatt överträdelse av fuma-bestämmelserna.

Överträds
vitesförbud, som har meddelats enligt 15 § första stycket är det inte säkert
att hotet om nytt vitesförbud är tillräckligt för att för hindra fortsatt
känneteckensanvändning av det slag som förbudet avsåg. Till förhindrande av
sådan användning kan därför domstol enligt första stycket förordna om vissa
säkerhetsåtgärder. Dessa mnebär i första hand att kännetecken som i strid mot
förbudet har anbragts på skylt, vara, förpacknmg, reklam tryck, affärshandling
eller hknande skall utplånas eller ändras så att det mte längre strider mot
det alhnänna intresse som har föranlett förbudet. Om sådan åtgärd inte kan ske
utan alt egendom där kännetecknet är anbragt skadas, kan domstolen i stället
förordna att egendomen skäll förstöras eller ändras på visst sätt.

Förordnande
om säkerhetsåtgärder skall meddelas efter vad som är skäligt. Vid
skälighetsbedömningen får beaktas inte bara sådant som risken för fortsatt
tredska hos den som har överttätt vitesförbudet utan också exempelvis hur stora
kostnader åtgärderna påkallar och hur starkt intresset av skydd mot framtida
missbruk är. Åtgärderna skall i princip inte sträcka sig längre än behövligt.

Säkerhetsåtgärd
kan riktas inte bara mot den som har gjort sig skyldig tUl överträdelsen utan
även mot annan som innehar egendom på vilken kännetecknet är anbragt, om detta
krävs för att förhindra användning i strid mot skyddsvärda allmänna intressen.
I enlighet med den princip som har kommit till uttryck i reglerna om
förverkande i 36 kap. 4 § brottsbalken torde dock ingripande inte kunna ske mot
tredje man som är i god tro.

Säkerhetsåtgärd
kan enligt andra stycket komma i fråga även vid överträdelse av vitesförbud som
har meddelats enligt 15 § andra stycket för att hindra fortsatt firmaintrång.
Detsamma gäller när sådant intrång har skett utan föregående vitesförbud. Även
i de fall som avses i detta stycke gäller som allmän princip att åtgärd inte
skaU vidtas annat än om det är skäligt. I stället för sådant ingripande som
föreskrivs i första stycket kan beslutas att egendomen skall mot lösen
utlämnas till målsäganden. Denna regel motiveras av att egendom som
innehavaren av kännetecknet kan ha användning för inte onödigtvis bör
förstöras. Lösenbeloppet bör inte bestämmas så att den som gjort intrånget gör
någon eko-nonusk vinst, utan det bör vara tillräckligt att han får ersättnmg
för sina kostnader för egendomen.

Åtgärd
som avses i andra stycket torde i princip kunna riktas även mot tredje man som
i god tro har kommit i besittning av egendom. Med hänsyn tUl den allmänna
skälighetsbedömning som skall ske synes dock en sådan åtgärd kunna komma i
fråga endast i sällsynta undantagsfaU.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 228

Om
innehavaren av egendomen avser att själv behåUa eUer förbmka den är regelns
tillämpning utesluten redan av det skälet att något fortsatt intrång inte
behöver befaras.

Rätt
att föra talan om säkerhetsåtgärd enhgt första stycket får anses tUlkomma den
som är behörig att ansöka om utdömande av det enligt 15 § första stycket
förelagda vitet. Eftersom åtgärden i dessa fall har karaktär av förverkande,
kan domstolen också i mål om utdömande av vitet på eget initiativ ta upp
frågan om sådan åtgärd. Fråga om säkerhetsåtgärd vid firmaintrång kan däremot
prövas endast på yrkande av den som lidit intrånget. Yrkande kan väckas
exempelvis i mål om utdömande av vitet eller om ansvar för firmaintrång men
kan också tas upp i särsldld rättegång. Framställs yrkandet i brottmål torde
reglerna om prövning av enskUt anspråk i sådant mål bli tillämpliga.

Genomförandet
av bestämda säkerhetsåtgärder kan orsaka inte obetydliga kostnader. Den som
överttätt vitesförbud eller som begått firmainttång svarar utan
särskild föreskrift för dessa kostnader. Han kan inte heller få ersättning för
att egendom minskar i värde på grund av åtgärdemas genomförande.

Tredje
stycket innehåUer en föreskrift om att egendom som kan komma att bli föremål
för förordnande om säkerhetsåtgärd får tas i beslag i avbidan därpå.
Föreskriften gäller bara om vitesförbud har överträtts eller straffbart
firmaintrång kan antas föreligga. I andra fall, dvs. då det är fråga om
firmaintrång som inte föranleder straffansvar, finns i stället möjlighet att
säkra genomförandel av säkerhetsåtgärder genom ett under rättegången meddelat
förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Går
förordnande om säkerhetsåtgärd ut på att egendom mot lösen skall överlämnas
till målsäganden, verkställs det på samma sätt som då någon har blivit ålagd
att utge lös egendom till annan, dvs. i regel genom utmätningsman. SkaU
egendom ändras eller förstöras kan domstolen vid vite ålägga den som
förordnandet riktas mot att själv föranstalta om åtgärden. Stundom kan
åläggandet i stället meddelas vid äventyr alt målsäganden själv får påkalla
utmätningsmans bistånd för att genomföra åtgärden. Det kan också direkt
föreskrivas att utmätningsman på begäran skall vidta åtgärden. Denna ordning
torde ofta vara lämplig när egendomen är tagen i beslag. Har domstolen mte
meddelat föreskrift om verkställigheten, får överexekutor enligt allmänna
regler förordna därom.

21
§

Paragrafen,
som motsvarar 26 § första stycket i uttedningsförslaget, avser bortfall av
följderna för intrång, när registrermg hävs.

I
överensstämmelse med gäUande rätt skall registrering i princip ha rättsverkan
tiU dess den av domstol förklaras ogUtig. Intrångstalan som

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 229

avgjorts
dessförinnan påverkas därför inte av att registreringen hävs. Däremot
föreskrivs att straff, skadestånd eller säkerhetsåtgärd inte får utdömas för
intrång i rätt till firma som skyddas enbart på grand av, registrering efter
det att registreringen har hävls genom lagakraftvunnen dom. Regeln gäller
oavsett vem som har begått intrånget och oavsett när detta skedde. I 22 §
upptas en processuell regel som möjhggör för den mot vilken intrångstalan förs
att få målet vilandeförklarat i awaktan på prövning av frågan om registreringens
hävande.

22 §

Paragrafen,
som motsvarar 26 § andra stycket i utredningsförslaget, innehåller regler om
vilandeförklaring av mål om intrång i registrerad firma i avbidan på särskild
prövning av frågan om registreringens hävande.

Om
svaranden i mål om intrång i registrerad firma gör gällande att registreringen
skall anses ogiltig, kan detta påslående inte prövas som en invändning i
intrångsmålet. Frågan om registreringens gUtighet får i stället prövas i
särsldlt mål. Detta system har den fördelen att en domstolsprövning av denna
fråga alltid leder till ett rättskraftigt avgörande och att man undviker att
olika domstolar kommer tUl sinsemellan oförenliga avgöranden i sådana frågor.
Vidare får firmahavaren ett starkare rättsskydd, eftersom obehörigt bruk av
hans registrerade kännetecken alltid blir att bettakta som firmauitrång så
länge inte registreringen har hävts genom särskUd dom. En annan fördel är att
en registrering som efter rättslig prövning befinns vara materiellt ogrundad
alltid kommer att avföras ur registret.

Eftersom
den som påslås ha gjort sig skyldig till intrång i rätt till registrerad firma
bör ha möjlighet att få frågan om registreringens gUtighet prövad innan
intrångsmålet avgörs föreskrivs i denna paragraf att domstolen på hans yrkande
skall förklara detta mål vilande i avvaktan på att frågan om registreringens
hävande blir slutligt prövad. Om intrångsmålet förs som tvistemål, bör talan
om hävande kunna väckas genom genkäromål enligt 14 kap. 3 § rättegångsbalken.
Förs däremot intrångsmålet som brottmål, vilket kan vara faUet bara vid
uppsåtligt intrång, måste hävningstalan föras i särskilt mål. Gemensam
handläggning är härvid inte möjlig. För att inte vilandeförklaring skall få
till följd att avgörandet i intrångsprocessen uppehålls i onödan föreskrivs att
domstolen, om talan angående registreringens hävande ännu inte är väckt, skall
förelägga svaranden viss tid inom vilken han har att väcka sådan talan.

23 §

Denna
paragraf, som motsvarar 27 § i utredningens förslag, upptar bestämmelser om
fastställelsetalan.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 230

Fastställelsetalan
kan enligt första stycket äga rum, om ovisshet råder huruvida rätt till
näringskännetecken består eller inte består och om ovissheten länder käranden
till förfång. Motsvarande gäller när ovisshet föreligger i fråga om visst
förfarande utgör intrång i rätt tiU näringskännetecken eUer inte. Regeln, som
avser alla såväl registrerade som oregistrerade näringskännetecken, omfattar
både positiv och negativ faststäUelsetalan.

Positiv
fastställelsetalan kan bli aktueU, när firmahavare vill ha fastslaget om och i
vilken utsträckning han är skyddad gentemot kännetecken, som annan använder
eller ämnar ta i bruk. Grundar firmahavare sin rätt bara på inarbetning, kan
han ha intresse av att få fastställt att det föreligger en giltig firmarätt,
dvs. normalt att han har ensamrätt till firman. Är denna registrerad kan
fastställelsetalan anhängiggöras för att få klarlagt om kännetecken, som
används av annan, är förväxlingsbart med kärandens eller inte. Denna fråga kan
alternativt prövas i mål om förbud mot användning av näringskännetecken och om
firmainttång.

Negaliv
fastställelsetalan kan gå ut på att annan inte har rätt till visst
näringskännetecken eller att dennes ratt inte hindrar käranden att använda ett
liknande kännetecken. Talan kan även syfta till att få fastslaget, att
kärandens firma inte är förväxlingsbar med svarandens. Talan kan vidare avse
att svaranden på grund av bestämmelsen om passivitet i 8 § inte längre har rätt
att göra invändning mot kärandens bruk av näringskännetecken.

Avser
fastställelsetalan firmarätt som grundar sig bara på registrering och görs
därvid gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen enligt andra
stycket på yrkande av firmahavarens motpart förklara målet vilande i avbidan
på att frågan om registreringens hävande slutligt prövas.

24
§

Paragrafen,
som inte har någon motsvarighet i utredningens förslag, innehåUer en
bestämmelse om fomm i vissa mål.

TiUämpningen
av rättegångsbalkens forumregler möter svårigheter, när det gäller rättegång
mot innehavare eUer bmkare av kännetecken som inte har känt hemvist i Sverige.
I många sådana fall torde det i praktiken inte finnas något tillämpligt fomm
här. Med anledning härav har i denna paragraf, efter förebUd av 43 §
mönsterskyddslagen, tagits upp en regel om att talan om förbud mot användning
av näringskännetecken, om hävande av firmaregistrering, om firmaintrång eller
om faststäUelse enligt 23 § skall väckas vid Stockholms tingsrätt, när behörig
domstol inte finns enligt rättegångsbalken.

Om
firmahavare har väckt intrångstalan som tvistemål kan talan om hävande av
registteringen väckas genom genkäromål vid samma domstol enligt 10 kap. 14 §
andra stycket rättegångsbalken.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 231

25 §

I
paragrafen, som motsvarar 28 § andra stycket i utredningens förslag, ges
föreskrift om skyldighet för domstol att översända dom eller slutiigt beslut i
vissa firmamål till patentverket och annan berörd registreringsmyndighet.

Det
är ett allmänt intresse att registreringsmyndigheterna håller registren
aktuella så att dessa utvisar t. ex. vilka inskränkningar som gäller för rätten
att använda registrerat kännetecken och så att de inte upptar registreringar
som är hävda. Domstol är därför skyldig att översända domar och slutiiga beslut
i mål om förbud mot användning av firma, om hävande av firmaregistrering, om
firmaintrång och om faststäUelse enligt 23 § till vederbörande
registreringsmyndighet.

Patentverket
bör i sin egenskap av central registreringsmyndighet ha möjlighet att följa
domstolarnas praxis på firmarättens område. Till verket skall därför även
översändas domar som gäller oregistrerade kännetecken och registreringar som
har skett i andra register än dem som verket för.

Firmateckning
m. m.

26 §

Paragrafen,
som motsvarar 30 § i utredningsförslaget, innehåUer vissa föreskrifter om
firmaleckning.

GenereUa
regler om hur firma bör tecknas har tidigare inte funnits. Däremot upptar den
associationsrättsliga lagstiftningen i flera fall bestämmelser i ämnet. Som exempel
kan nämnas 94 § aktiebolagslagen och 35 § lagen om ekonomiska föreningar.

Det
är från flera synpunkter av värde om firma lecknas på sådant sätt att det klart
framgår att det är fråga om firmateckning. Det är vidare önskvärt att
firmateckning sker enligt enhetliga principer så alt tvekan inte behöver uppstå
om firman i det ena eller andra fallet är rätt tecknad.

I första stycket har
därför tagits in en allmän anvisnmg om hur firma skall tecknas. Där föreskrivs
att firmateckning sker genom tydlig angivelse av den fullständiga firman och
underskrift av firmatecknare. Eftersom delar av en firma kan återfinnas i andra
firmor är det viktigt att firman skrivs ut i sin helhet så att förväxling
utesluts. Firmateckning blir inte komplett om den inte är försedd med minst en
egenhändig namnteckning. Om bifirma används skall också huvudfirman anges.

De
nu angivna bestämmelsema har karaktären av ordningsföreskrifter. Det är alltså
inte något viUkor för att firmateckningen skall vara bindande att de har
iakttagits. Härför krävs däremot att firman har tecknats av den som är behörig
därtill antingen direkt genom sin stäUning, exempelvis som innehavare av
firman eller som styrelse för aktie-

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 232

bolag
vars firma det är fråga om, eller på grund av särskilt i vederbörlig ordning
givet bemyndigande.

Speciallagarna
rörande olika firmasubjekt innehåller särsldlda regler om firmateckning under
likvidation. Dessa kompletteras av en allmän förskrift i andra stycket om att
firma under likvidation eller konkurs skall tecknas med tillägg som utvisar det
ändrade förhållandet.

Vid
sidan av reglerna i denna paragraf skall särbestämmelser i andra författningar
om sättet för firmateckning aUtjämt gäUa. En erinran härom har upptagits i
paragrafens tredje stycke. Exempel på en särbestämmelse återfinns i 4 §
förslaget till prokuralag.

27
§

I
paragrafen, som motsvarar 29 § i utredningens förslag, behandlas firmarätten
för vissa näringsdrivande offentligrättsliga institutioner m.fl.

Vissa
näringsdrivande statliga inrättningar och med dem jämstäUda institutioner eller
sammanslutningar bildas enligt särskilda författningar som även reglerar deras
verksamhet. De vinner rättskapacitet utan någon särskUd registrering. Firman
fastställs i den särskUda författningen eller genom beslut av Kungl. Maj:t i
samband med att inrättningens eller sammanslutningens organisation fastställs.
Enligt förevarande paragraf får mnehavare av sådan fhma ensamrätt tiU firman
som om denna hade blivit registrerad enligt firmalagen. Detta innebär bl. a.
att firman utgör hinder mot registrering av förväxlingsbar firma. Regeln är
tilllämplig på vissa uppräknade statiiga institutioner samt i övrigt på annan
inrättning eller sammanslutning för vilken Kungl. Maj:t har fastställt firma.
Som ytterligare exempel på rättssubjekt av denna typ har utredningen anfört
hushållningssällskap, som driver näringsverksamhet, samt Jernkontoret.

Firmaskydd
utan registrering tillkommer enligt andra punkten i paragrafen även
samfällighet eller annan sammanslutning som på föreskrivet sätt har gjort
anmälan om styrelseval eller fått faststäUelse på reglemente eller stadgar och
som driver sin verksamhet under särskild benämning. De associationer som
åsyftas här vinner rättskapacitet utan särskild registtering. Framför allt rör
det sig om olika slag av tvångs-samfälligheter, vUka bildas enligt regler i
väg-, vatten- eller ägofreds-lagstiftningen. I regel skall anmälan om
styrelseval göras hos länsstyrelsen, som också har att fastställa reglemente
eller stadgar.

I
samtiiga nu berörda fall får förutsättas att den prövning som sker i anslutning
till faststäUelse eller anmälan även omfattar en kontroll av att firmans
innehåU är förenligt med grunderna i firmalagen. Tidsprioriteten torde i
enlighet med gmndema för 12 § få räknas från fastställel-sebeslutet eller från
den tidigare tidpunkt då anmälan eller ansökan ägde rum.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 233

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Den
nya firmalagen föreslås enligt punkt 1 träda i kraft den 1 januari 1974. De nya
lagama om handelsregister och prokura bör träda i kraft samtidigt. I samband
härmed kan den gällande firmalagen upphävas i sin helhet. Detta föreslås ske
genom en särskild lag. Firmalagen torde inte kräva några andra
tUlämpningsföreskrifter än vad som föranleds av bestämmelsema i 15 och 16 §§ om
talerätt för myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Utredningens
förslag uppställer i vissa avseenden sttängare vUlkor för registrering av firma
än den gäUande firmalagen. Trots detta föreslår utredningen att ansökan som
har kommit in men ännu inte avgjorts när den nya lagen träder i kraft alltid
skall prövas enligt de nya reglerna. Som motiv för den valda lösningen anförs
bl. a. att den är ägnad att ge sökanden ett bättre skydd för framtiden. Den
föreslagna ordningen avviker från vad som gäller enligt vammärkeslagens
övergångsbestämmelser. Där ges sökanden i motsvarande situation frihet att
själv avgöra om prö-vningen skall ske enligt gammal eller ny lag. Enligt min
mening innebär detta en lämplig lösning. I punkt 2 föreskrivs därför, att
ansökan om registrering som har gjorts före ikraftträdandet skall prövas enligt
äldre lag, om sökanden inte begär att den nya lagen skall tUlämpas.

Firmaregistrering
som skett enligt äldre lag bör inte upphävas på den grund att firman inte uppfyller
de nya registreringsföratsättningar som införs genom den nya lagen. I Övrigt
medför förslaget inte sådana ändringar för registrerade firmor att
betänkligheter av principiella skäl möter mot att tillämpa den nya lagen på
firmor som registrerats före ikraftträdandet. I huvudsak består dock äldre
finnarätt oförändrad. Men dess innehåll blu- mera preciserat. Firmahavaren får
dessutom bättre möjligheter att tillvarata sin rätt. En föreskrift av antydd
innebörd har upptagits i punkt 3. Awikelser från denna huvudregel tas upp i
punktema 4 och 6.

I
fråga om inarbetade kännetecken krävs inte någon bestämmelse motsvarande punkt
3. Inarbetat kännetecken faller utan vidare in under den nya lagen, när denna
har trätt i kraft.

I punkt 4 görs ett
undantag från huvudregeln i punkt 3 att den nya lagen skall äga tUlämpning även
på firma som har registrerats enligt äldre lag. Regeln iimebär att sådan
registrering får hävas enligt 16 § första stycket endast om förbud mot firmans
användning hade kunnat meddelas enligt äldre lag. Det krävs med andra ord att
registreringen står i strid med både den gamla och den nya lagen. Föreligger
hävningsgrund enligt 16 § andra stycket nya lagen, möter däremot inte hinder
att häva registreringen med stöd av denna bestämmelse.

Den
nya lagen innebär att firmaskydd inte längre skall inträda när firma tas i bruk
utan först genom registrering eller inarbetning. Det är emellertid inte rimligt
att den förettädesrätt som kan vara förbunden

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 234

med
firmas ibruktagande enligt äldre lag omedelbart avskäres nar den nya lagen
träder i kraft. Firmahavaren bör under en övergångstid ha möjlighet att
förvärva skydd enligt den nya lagen med bibehållen företrädesrätt.

I punkt 5 föreskrivs
därför i enlighet med utredningens förslag att ensamrätt som grundas på att
näringskännetecken har tagits i bmk före ikraftträdandet skall upphöra när två
år har förflutit från denna tidpunkt, om inte kännetecknet dessförinnan har
blivit registrerat eller inarbetat. Denna regel gäller dock inte firma som
består av mnehavarens släktnamn, eftersom sådan firma även enligt den nya lagen
är skyddad oberoende av registrering. Regeln skall uite heller gälla vissa
försäkringsbolag, nämligen s. k. sockenbolag som enbart meddelar husdjursförsäkring.
Sådana bolag är undantagna från lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse. De
skall alltså inte registreras enligt denna lag. Däremot skall de anmälas till
försäkringsinspektionen. Denna anmälan torde medföra att bolaget" får
rättspersonlighet och kan vara innehavare av firma. I likhet med utredningen
anser jag alt dessa bolag, vilka snabbt minskar i antal, även i fortsättningen
bör kunna grunda firmaskydd på ibruktagande.

Preskriptionsbestämmelserna
i 19 § tredje stycket nya lagen innebär att talan om ersättning för firmaintrång
skall väckas inom fem år från det skadan uppkom. För registrerad firma
utsträcks tiden så, att preskription inte i något fall kan inträda tidigare än
ett år från registreringsdagen. Eftersom f. n. den allmänna
tioårspreskriptionen gäller beträffande ersättning för firmaintrång skuUe de
nya reglerna, om de gjordes omedelbart tillämpliga på intrång som har skelt
före nya lagens ikraftträdande, i vissa fall leda tiU att rätten till
ersättning bortföll redan i och med ikraftträdandet. En sådan ordning är inte
godtagbar. I punkt 6 har därför upptagits särskilda regler om preskription av
rätt till ersättning för firmauitrång som har skett före ikraftträdandet.
Reglerna innebär att de allmänna bestämmelsema om tioårspreskription skall
gälla beträffande sådan ersättning men att ersättningsrätten under alla
förhållanden preskriberas fem år efter lagens ikraftträdande eller vid den
senare tidpunkt då ett år förflutit från registreringen.

Enligt
punkt 7 i övergångsbestämmelsema är reglerna i 21 § nya lagen om att påföljd
inte får ådömas för firmaintrång, sedan registreringen hävts, tUlämpliga även
om intrånget har skett före ikraftträdandet.

8.2
Förslaget till handelsregistcrlag

1 §

I
denna paragraf, som motsvarar 1 § i utredningens förslag och ersätter 1 § i
lagen angående handelsregister, firma och prokura (FmL), anges vilken
myndighet som för handelsregister.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 235

Handelsregister
skall enligt /öwra stycket i princip föras hos länsstyrelsen i varje län. Den
nuvarande möjligheten för Kungl. Maj:t att förordna särskild registerförare
för viss kommun har slopats. Register hos länsstyrelse skall omfatta hela länet
och inte längre föras kommunvis. Befintligt handelsregister hos särskilt
förordnad registerförare övertas av länsstyrelsen.

Näringsidkare
kan skydda sin firma i flera län genom registrering hos berörda länsstyrelser
enligt bestämmelserna i 3 § tredje stycket. Om behovet av dubbelregistrering
på grund av den administrativa indelningen kan väntas bli förhållandevis stort
bör emellertid av praktiska skäl en sammanföring av registreringen kunna ske
över länsgräns. I enlighet härmed ges i andra stycket Kungl. Maj:t möjhghet att
förordna, att handelsregister skaU föras gemensamt för två eller flera län.
Sådant förordnande innebär att registreringen i handelsregistret uppdras åt en
av dc berörda länsstyrelserna. En bestämmelse av motsvarande innebörd föreslås
även införd i 4 § lagen om ekonomiska föreningar för att överensstämmelse
skall råda vid förandet av handels- och föreningsregistren. Har förordnande
meddelats om gemensamt register, gäller registrering hela registreringsområdet
och inte bara visst län inom detta.

Närmare
föreskrifter om handelsregisters inrättande och förande bör som hittills
meddelas i en särskild tillämpningskungörelse.

2
§

Paragrafen,
som motsvarar 2 § uttedningsförslaget och ersätter 8 § första, tredje och
fjärde styckena FmL, innehåller bestämmelser om vUka näringsidkare som
registreras i handelsregister och om skyldighet för vissa av dem att söka sådan
registrering.

Registrering
kan enligt första stycket ske av enskUd näringsidkare, av handelsbolag, vartill
även räknas kommanditbolag, samt av ideell förening eller stiftelse som idkar
näring. De nämnda grupperna näringsidkare erhåller vid registreringen
firmaskydd enligt bestämmelserna i den föreslagna firmalagen. Näringsidkaren
utgör registerobjekt i handelsregistret, som förutom firma även skall uppta
åtskilliga andra uppgifter av allmänt intresse rörande denne.

Som
har framhållits i den allmänna motiveringen bör sambandet mellan
bokföringsskyldighet och registreringsskyldighet f. n. bibehållas. I andra
stycket föreskrivs därför registreringsplikt dels för handelsbolag, som alllid
är bokföringsskyldigt, dels för enskild näringsidkare, ideell förenmg och
stiftelse, om de är bokföringsskyldiga. Bestämmelser om bokföringsplikt finns i
bokföringslagen (1929: 117).

I
gällande rätt undantas bl. a. fartygsredare och rederier från föreskriven
anmälningsskyldighet till handelsregistret. Rederirörelse medför i princip
bokföringsskyldighet. Undantag gäller dock för den som idkar sådan rörelse
endast med eget, av honom själv fört fartyg. Enligl min

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 236

mening
finns det inte anledning att behandla rederirörelse armorlunda i
registreringshänseende än annan näringsverksamhet. Om bokföringspliktig sådan
rörelse utövas av ensldld näringsidkare eller av ideell förening eller
stiftelse, bör sålunda anmälan till handelsregistret ske. Någon motsvarighet
till undantagsregeln i gällande lag har därför inte tagits upp i förslaget.

I
tredje stycket anges att enkelt bolag får registreras på samma sätt som
handelsbolag. Bestämmelsen återgår på en regel i 45 § andra stycket lagen
(1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag, som föreskriver att enkelt
bolag efter ansökan av bolagsmännen får införas i handelsregistret, varefter
bolaget skall anses som handelsbolag. I överensstämmelse härmed anges i
förevarande lagrum att vad som sägs i handelsregisterlagen om handelsbolag
skall gälla även i fråga om enkelt bolag som har registrerats.

3 §

I
denna paragraf, som motsvarar 9 § utredningens förslag och 16 § första och
andra styckena FmL, anges var registtering skall ske.

I
första stycket föreskrivs att enskild näringsidkare och handelsbolag
registreras hos länsstyrelsen i det län där näringsidkaren ämnar driva sin
verksamhet. Om verksamheten kommer att utövas inom flera län, blur det
länsstyrelsen i det län där näringsidkaren skall ha sitt huvudkontor som utgör
registreringsmyndighet.

Näringsidkande
ideell förening eller stiftelse skall enligt andra stycket registreras hos
länsstyrelsen i det län där föreningens eller stiftelsens styrelse enligt
stadgarna har sitt säte. Bestämmelsen har sin förebild i 4 § första stycket
lagen om ekonomiska föreningar.

Har
Kungl. Maj:t enligt 1 § andra stycket förordnat om gemensamt handelsregister,
sker registrering hos den länsstyrelse där registret förs.

Näringsidkare
kan enligt tredje stycket utvidga skyddet för sin registrerade firma genom att
även registrera sig i handelsregister för det eller de ytterligare län där
verksamheten är avsedd att drivas. Det är inte någon nödvändig förutsättning
för sådan registrering att näringsidkaren har fast driftsslälle inom länet.

4 §

Paragrafen,
som närmast motsvarar 1013 §§ jämförda med 17 § första stycket
utredningsförslaget samt 17 och 18 §§ FmL, anger vilka uppgifter som skall tas
in i handelsregister för olika slags näringsidkare.

Gemensamt
för alla kategorierna är att uppgift om firman och om näringsverksamhetens art
alltid skall tas in i registret. Firman har en central funktion vid
registreringen eftersom näringsidkaren skall registreras under den firma under
vilken verksamheten drivs. Föreskrifter härom samt om registreringen av firma i
övrigt ges i 57 §§.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 237

Regeln
att näringsverksamhetens art skall anges innebär en viss skärpning gentemot
gällande regler, som bara föreskriver att rörelsens allmänna beskaffenhet
skall uppges. Artangivelsen gör det emellertid lättare att definiera den eller
de branscher inom vilka verksamheten skall utövas. Detta har betydelse för
firmaskyddels omfattning, vUket framgår av 6 § första stycket förslaget tiU
firmalag. Vid prövning av föreslagen firma utgör branschtUlhörigheten en viktig
omständighet när det gäller att bedöma om regislreringshinder förehgger med
hänsyn tUl äldre känneteckensrätter.

Registret föreslås inte
obligatoriskt rymma uppgift om verksamhetens geografiska omfattning. En
redovisning därav skulle i många fall snart förlora aktualitet på grund av
skiftningar i de faktiska förhållandena. Verksamheten anses därför i princip
hänförlig till hela registreringsområdet, om den inte uttryckligen är
begränsad till del av detta. En sådan begränsning kan ibland vara en
förutsättning för att viss firma skaU få registreras.

För alla slags
näringsidkare som registreras i handelsregister gäller att beträffande fysiska
personer registret skall innehålla uppgift om, förutom fullständigt namn, både
bostads- och postadress, där de skiljer sig åt, samt telefon. Härigenom blur
det möjligt för myndigheter och enskilda att från registret inhämta upplysning
om hur förbindelse enklast kan nås med näringsidkaren i fråga.

Beträffande såväl enskild
näringsidkare som handelsbolag registreras den ort där huvudkontoret är
inrättat samt kontorets postadress och telefon. Om huvudkontoret är beläget i
annat län än det där registrering begärs bör registreringsmyndigheten med
hänsyn till reglerna i 3 § förvissa sig om att registrering har skett även i
detta län.

Handelsbolags firma får
enligt 16 § lagen om handelsbolag och enkla bolag i princip tecknas av varje
bolagsman för sig. Bolagsmännen kan dock komma överens om avvikelser från denna
regel. I sådant fall skall registret innehålla uppgift om av vem och hur firman
skall tecknas. Om bolaget är kommanditbolag skall registreras vilka delägare
som står begränsat ansvar, dvs. är kommanditdelägare, och hur stor den utfästa
insatsen är för varje sådan delägare.

För ideell förening och
stiftelse registreras namnet, om detta inte sammanfaller med firman, postadress
och telefon, den ort där styrelsen har sitt säte, samt uppgifter om
styrelseledamöterna och eventuella suppleanter. Om inte föreningens eUer
stiftelsens namn tecknas av styrelsen ensam registreras också av vem och hur
namnet skall tecknas.

5
§

Paragrafen,
som motsvarar 5 § utredningsförslaget, anger allmänt hur näringsidkaren och
hans firma skall registreras.

Näringsidkaren
registteras under den firma som utgör benänming på

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 238

verksamheten.
Firman blir därigenom även i fortsättningen huvudrefe-rens vid sökning i
handelsregistret. Det kan vara lämpligt att vid sidan härav lägga upp ett
alfabetiskt sökregister över näringsidkarna, något som redan nu förekommer.

Vid
registrering av firma skaU i första hand den föreslagna firmalagens
bestämmelser iakttas. Dessutom skall beaktas de i 6 och 7 §§ handelsregisterlagen
för handelsregister särskilt angivna registreringsfömt-sättningarna.

Närmare
föreskrifter om registerhanteringen i övrigt får ges i tillämpningskungörelse.

6 §

I
denna paragraf, som motsvarar 6 § utredningens förslag och delvis ersätter 9 §
FmL, ges föreskrifter om innehållet i handelsbolags firma.

Enligt
FmL skall enskild näringsidkares firma innehålla hans namn och i handelsbolags
firma skall ingå antingen namnen på samtliga bolagsmän eller minst en
bolagsmans namn jämte tillägg som antyder att flera bolagsmän finns. Som har
anförts i den allmänna motiveringen har det inte ansetts påkallat att behålla
dessa regler.

Enligt utredningens
förslag skall handelsbolags firma vara utformad så att det framgår att
delägarna är flera. Syftet med denna regel är att det av firman skall framgå
att den innehas av ett handelsbolag. Detta syfte tillgodoses bättre genom
departementsförslaget, där det i analogi med vad som gäller för exempelvis
aktiebolag föreskrivs att handelsbolags firma skall innehålla ordet
handelsbolag. Om kommanditdelägare finns skall firman i stället innehålla
ordet kommanditbolag. Det senare gäller redan enligt FmL liksom enligt
utredningsförslaget.

De nu angivna
föreskrifterna om innehåUet i handelsbolags och kommanditbolags firma ger
uttryck för principen om sanning i firma. För tredje man är det av värde att
det av firman framgår att flera personer är ansvariga mot honom och att
näringsidkaren är registrerad i handelsregistret, från vUket andra
upplysningar kan hämtas. För att bolagsbeteckningen skall tjäna sitt syfte
måste emellertid tillses att den inte brakas i andra fall än när ett
bolagsförhållande verkligen existerar. Detta förutsätter att firman ändras, när
vad som föreskrivs om handelsbolag i 1 § lagen om handelsbolag och enkla bolag
inte längre är uppfyllt. I sådant fall skall alltså ordet handelsbolag eller
kommanditbolag efter anmälan från firmahavaren avlägsnas ur firman. Enligt 9 §
andra stycket förslaget till firmalag påverkar beteckningar av detta slag inte
firmans särskUjningsförmåga. Vad som återstår av firman åtnjuter alltjämt registreringsskydd.

Förslaget
till firmalag ger i princip varje näringsidkare möjlighet att använda och förvärva
skydd för bifirma som särskild benämning på del

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 239

av
verksamheten. Om bifirma tilläts innehålla orden handelsbolag eller
kommanditbolag skulle den bli vUseledande, eftersom den då skulle antyda att
verksamheten drevs av ett självständigt företag. För att hindra detta ges i
förevarande paragrafs andra punkt en uttrycklig regel som föreskriver att
berörda beteckningar inte får intas i bifirma.

För att möjliggöra en mjuk
övergång beträffande skyldigheten att ta in beteckning för bolagsformen i redan
registrerad firma eller att därifrån avlägsna sådan beteckning föreslås i
övergångsbestämmelserna att registrerad firma skall få behållas oförändrad i
högst tio år från den nya lagens ikraftträdande. Från registteringsmyndighetens
sida kan initiativ tiU firmaändring lämpligen tas i samband med myndighetens
kontroll enligt 17 § i förslaget.

I
9 § och 10 § första stycket FmL finns föreskrifter om att firma inte får
innehåUa vissa närmare angivna uppgifter som typiskt sett är ägnade att ge en felaktig
uppfattning om vem näringsidkaren är. Med hänsyn till det i 10 § förslaget till
firmalag upptagna allmänna förbudet mot registrering av firma som är ägnad att
vilseleda allmänheten har någon motsvarighet till dessa föreskrifter inte
upptagits i förslaget till handelsregisterlag.

7
§

Paragrafen,
som motsvarar 7 § utredningsförslaget och 10 § andra stycket FmL, anger att
firma alltid skall skilja sig frän tidigare i registret införd firma.

Bestämmelsen utgör en
regislerteknisk ordningsföreskrift. Den föreskriver att firma tydligt skall
skilja sig från annan i samma handelsregister införd firma även om firmoma
inte används inom samma bransch eller närstående branscher. Förväxlingsbarhet
enligt 6 § första stycket förslaget till firmalag behöver således inte vara för
handen. Motivet för regeln är att registrering i samma register av identiskt
lika firmor kan medföra att näringsidkarna förväxlas vid registerföringen. Ett
visst mått av firmaolikhet måste föreligga för att registrering skall kunna
tillåtas. Även om förhållandevis små skillnader mellan firmoma är tUlräckliga
för att hindra sammanblandning, får inte varje obetydlig olikhet denna verkan.
Med hänsyn härtill ställs liksom i gällande rätt upp det kravet att firmorna
skall tydligt skilja sig från varandra.

Enligt
övergångsbestämmelserna får firma som registrerats enligt FmL utan hinder av
denna paragraf behållas oförändrad. Kan detta leda till att firmahavare blandas
samman vid registrets förande, får emellertid registreringsmyndigheten till
undvikande härav i registret föra in en särskiljande ortsangivelse eller annat
förtydligande. Detta blir emellertid inte att betrakta som en beståndsdel av
den registrerade firman.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 240

8 §

I
denna paragraf, som motsvarar 3 och 8 §§ utredningens förslag samt 31 § första
stycket FmL, upptas föreskrifter om registrering av prokura.

Enligt
första stycket får prokura upptas i handelsregister, om näringsidkare som
meddelat prokuran själv är registrerad där. Prokuran kan självfallet
registreras samtidigt som registrering sker av näringsidkaren.

Prokuran
skall registreras under den firma som den gäller. Även vid denna registrering
blir således firman den naturhga referensen. Som vUlkor för registrering av
prokura gäller att denna inte innehåller begränsning eller förbehåll utöver
vad som följer av 1 eller 2 § förslaget till prokuralag. Prokura behöver
således inte omfatta bemyndigande för prokuristen att förfoga över huvudmannens
fasta egendom eller tomträtt, och något hinder mot registrering föreligger
inte om prokuran meddelats i form av koUektivprokura.

När
prokura registrerats, skall enligt andra stycket i registret intas prokuristens
fullständiga namn saml adressuppgifter på sätt som angetts vid4§.

I
tredje stycket föreskrivs att registret skaU utvisa om prokuristen har fått
särskUt bemyndigande att företa vissa rättshandlingar med huvudmannen
tillhörig fast egendom eller tomträtt. Likaledes skall registreras om prokuran
utgör koUektivprokura, dvs. avser flera personer med förbehåll att den bara
får begagnas av dem gemensamt.

9 §

Paragrafen,
som motsvarar 4 § utredningsförslaget, innehåller bestämmelser om vem som
skall göra ansökan om registrering.

Ansökan
om registrering av handelsbolag skall enligt första stycket göras av samtliga
bolagsmän. Bestämmelsen, som har viss motsvarighet i 8 § andra stycket och 16 §
tredje stycket FmL, medför att samtliga bolagsmän är ansvariga för att
föreskriven registreringsskyldighet iakttas. Från praktisk synpunkt innebär
regeln att varje bolagsman skall underteckna ansökningshandlingen och därmed
bestyrka vUka som är bolagsmän och vad som är särskUt bestämt om
firmateckning.

Av
2 § Iredje stycket följer att regeln i första stycket gäller även vid ansökan
om registrering av enkelt bolag.

I
andra stycket anges att registrering av ideell förening eller stiftelse sker
efter ansökan av styrelsen. Ansökningshandhngen skaU sålunda undertecknas av
det antal styrelseledamöter som krävs för beslutförhet. Ef-lersom det i
tillämpningskungörelse torde komma att föreskrivas att firmatecknares
namnteckning skall finnas tillgänglig hos registreringsmyndigheten synes det
emellertid vara praktiskt att samtliga styrelseledamöter och
styrelsesuppleanter undertecknar registreringsansökan.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 241

Prokura
registreras enligt tredje stycket på ansökan av huvudmannen. Bestämmelsen har
en motsvarighet i 31 § första stycket FmL. Om huvudmannen är handelsbolag,
skall ansökan om prokuras registrering göras av samtliga bolagsmän.
Föreskriften överensstämmer med 18 § första stycket lagen om handelsbolag och
enkla bolag, där det föreskrivs att prokura får meddelas bara av samtliga
bolagsmän i förening.

Någon
särskild regel rörande ansökan om registrering av enskUd näringsidkare har
inte ansetts behövlig. Det ligger i sakens natur att sådan ansökan skall göras
av näringsidkaren själv.

10 §

I
denna paragraf, som närmast motsvarar 1115 §§ utredningens förslag, föreskrivs
att ansökan om registrering av näringsidkare eller prokura skall innehålla de
uppgifter som Kungl. Maj:t bestämmer.

Vilka
uppgifter som skall lämnas i ansökningshandlmgen framgår till stor del av 4 och
8 §§, som anger vad handelsregistret i olika fall skall innehålla. Utöver dessa
uppgifter kan emeUertid ansökan om registrering behöva innehålla upplysningar
av mindre permanent karaktär eller mera speciell natur. Exempel på det senare
utgör personnummer och identitetsnummer för juridisk person. Kungl. Maj:t torde
också kunna meddela föreskrifter om vilka handlingar som skall företes till
styrkande av att förutsättningar för registrering föreligger.

11 §

Paragrafen,
som motsvarar 16 § utredningsförslaget och ersätter 3 § första och andra
styckena FmL, ger regler om behandlingen av registreringsansökan.

1
FmL ges inte några närmare föreskrifter om hur registreringsmyndigheten skall
handlägga ansökan eller anmälan som inte kan bifallas omedelbart på grund av
brist i formellt eller materiellt hänseende. Utredningen föreslår alt
sökanden, när hinder mot bifall konstaterats, skall föreläggas att mom viss tid
yttra sig eller vidta rättelse. Om sökanden inte efterkommer föreläggandet
skall ansökan eller anmälan avskrivas utan vidare prövning i sak.

Vid
remissbehandlingen har länsstyrelsen i Gävleborgs län ansett att det föreslagna
förfarandet inte är godtagbart från allmän administtativ synpunkt. Det kan
enligt länsstyrelsen inte förutsättas att underlåtenhet att fullfölja
registreringsansökan efter komplettermgsföreläggande mne-fattar en tyst
återkallelse av ansökan. Sökanden bör i stället föreläggas att fullfölja ansökan
vid äventyr att ärendet annars avgörs i befintiigt skick. Om då avslagsbeslut
meddelas har sökanden möjlighet att efter komplettermg av ansökan och fullföljd
tiU högre instans behålla den förtursrätt till firma som han till äventyrs har
vunnit genom sin ansökan. Detta kan vara motiverat om sökanden har haft
godtagbart skäl för SUI underlåtenhet att efterkomma föreläggandet.

16
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 242

Många
ansökningar och anmälningar som ges in till handelsregistren är ofullständiga
eller i annat hänseende bristfälliga. Vid det oreglerade
kompletteringsförfarande som f. n. sker under hand är det vanligt att sökanden
inte vidare låter sig avhöra eller över huvud taget inte kan nås. Med hänsyn
härtill kan jag dela utredningens uppfattning, att anordningen med avskrivning
bör visa sig praktisk för både sökanden och registreringsmyndigheten.
Avskrivning kan ju i allmänhet ske efter elt enkelt konstaterande av att något
svar på föreläggandet inte har inkommit. Då det bör kunna krävas av sökanden i
ett registreringsärende, om han vill bevara sin rätt till företräde, att han i
varje fall låter sig avhöra inom den i föreläggandet angivna tiden, torde
utredningens förslag innebära en riktig avvägning mellan de olika rättsliga
intressena. Paragrafen har av nu angivna skäl utformats i överensstämmelse med
utredningens förslag.

Om sökanden inte har
iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller om annat hinder föreligger
för bifall till denna skall registreringsmyndigheten enligt första stycket
förelägga sökanden att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse. Regeln
hindrar givetvis inte att registreringsmyndighelen, såsom f. n. ofta sker,
försöker avhjälpa brister i ansökningen genom underhandskontakt med sökanden.

Om
sökanden inte efterkommer föreläggandet skall enligt andra stycket ansökningen
avskrivas. Någon ytterligare prövning i sak behöver alltså inte äga rum.
Underrättelse om detta skall intas i föreläggandet.

Efterkommer sökanden
föreläggandet, upptas ansökningen till fortsatt prövning i sak. Om hinder för
bifall alltjämt föreligger skall ansökningen enligt tredje stycket avslås
såvida sökanden har haft tillfälle att yttra sig över hindret.
Registreringsmyndigheten har också möjlighet att ge nytt föreläggande, om den
bedömer att ansökningen skall kunna bifallas efter ytterligare
kompletteringar.

Eftersom beslut att vägra
registrering enligt vad som har anförts i prop. 1971: 30 (s. 612) vid ändring i
lagen om aktiebolag inte aUtid kan anses utgöra sådan myndighetsutövning mot
enskild som avses i 3 § första stycket förvaltningslagen (1971: 290) blir
bestämmelserna i 17 och 18 §§ sistnämnda lag om motivering av beslut och om
meddelande tUl part om innehållet i beslut inte med säkerhet tUlämpliga i
sådant fall. I fjärde stycket har därför tagits in föreskrifter om att
registreringsmyndigheten genast skriftligen skall underrätta sökanden om
ansökan avskrivs eller avslås samt att underrättelsen skall uppta beslutet och
skälen för detta.

Talan
mot registreringsmyndighetens beslut förs enligt 21 § genom besvär.

Om
ansvar för den som försummar att göra ny ansökan, när registte-ringsplikt
föreligger, finns bestämmelser i 22 § andra stycket.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 243

12 §

I
denna paragraf, som motsvarar 17 § uttedningens förslag, anges att myndigheten
vid bifall till ansökan om registrering av näringsidkare eller prokura skall i
handelsregistret införa de uppgifter som anges i 4 resp. 8 §.

13 §

Denna
paragraf, som motsvarar 18 och 19 §§ utredningsförslaget, ger föreskrifter om
ändringsanmälan och om vem som skall göra sådan anmälan. Paragrafen ersätter
bestämmelser i 21 § 13 mom., 22 § andra punkten samt 32 § FmL.

Bestämmelserna
i första stycket innebär att anmälan ofördröjligen skall göras så snart ändring
har inträffat i fråga om registrerad uppgift. Föreskriften tar sikte på varje
ändring i registrerade uppgifter. Som exempel nämns särskilt att verksamheten
upphör, överlåts eller sätts under likvidation. Till skUlnad från gällande lag
omfattar anmälningsskyldigheten även adressändringar.

Utredningsförslaget
innehåUer liksom gällande lag en föreskrift om anmälan av namn- och
adressuppgifter när domstol har utsett likvidator i handelsbolag. Bestämmelse
härom torde emellertid kunna meddelas i tUlämpningskungörelse.

Enligt
huvudregeln i andra stycket skall ändringsanmälan göras i samma ordning som
gäller för ansökan om registrering. Föreskrifterna i 9 § blir således
tillämpliga. A-wikelse sker bara om annat sägs i förevarande paragraf eller
följer av vad Kungl. Maj:t förordnar.

Om
enskild näringsidkare avlider, övergår hans rörelse och firma på hans dödsbo
som i princip är skyldigt att göra anmälan om förvärvet. Av praktiska skäl har
emellertid skyldigheten att göra anmälan med anledning av dödsfallet genom
föreskrift i tredje stycket särskUt ålagts den som har vård om boet. När
delägare i handelsbolag har avlidit åligger anmälningsskyldigheten övriga
bolagsmän.

Har
handelsbolag trätt i likvidation och likvidator blivit utsedd av domstol, är
enligt särskild föreskrift denne i fortsättningen anmälningsskyldig
beträffande bolaget.

Enligt
gällande lag skaU anmälan om bolagsmans utträde ur handelsbolag göras av
återstående bolagsmän. Eftersom den avgångne bolagsmannen kan ha intresse av
att rätta förhåUandet blir känt bör han själv vara behörig att anmäla sitt
utträde. En föreskrift härom ges också i tredje stycket. I samma stycke
föreskrivs i anslutning tiU regeln om återkallelse av prokura i 18 § lagen om
handelsbolag och enkla bolag att varje bolagsman som inte är utesluten från
rätten att företräda bolaget får anmäla sådan återkallelse.

Överlåts
näringsverksamhet skall enligt fjärde stycket anmälan därom göras av den nye
innehavaren.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 244

Som
framgår av andra stycket förutsätts att Kungl. Maj:t skall kunna meddela
ytterligare föreskrifter om ordningen för ändringsanmälan. Som exempel på
frågor som lämpligen kan regleras i denna form kan nämnas anmälningar rörande
adressändring för bolagsman, styrelseledamot m. fl.

Meddelanden
om konkurs och om ändring i registrerat förhållande genom domstols beslut
behandlas i 16 §.

Om
ansvar för underlåten anmälan finns bestämmelser i 22 § andra stycket.

14 §

I
denna paragraf, som motsvarar 20 § första stycket utredningens förslag, anges
att införing i registret skall ske om ändringsanmälan gjorts enligt
föreskriftema i 13 §.

15 §

Denna
paragraf, som motsvarar 26 § utredningsförslaget, behandlar hävande av
registrering i handelsregistret.

Första
stycket innehåller en hänvisning tUl den föreslagna firmalagens bestämmelser om
förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistreruig.
Bestämmelsema i fråga finns upptagna i 15 och 16 §§ firmalagsförslaget.

Om
registrering i handelsregister som inte gäller firma är till förfång för någon
får denne enligt andra stycket föra talan mot näringsidkaren vid domstol med
yrkande om hävande av registreringen och om skadestånd. Motsvarighet tUl denna
föreskrift finns i 6 § andra stycket FmL.

16 §

Denna
paragraf, som motsvarar 21 § utredningsförslaget och har motsvarighet i 21 § 4
och 5 mom. FmL, behandlar vissa registreringsåtgärder på grund av domstols och
konkursdomares beslut.

Om
firmas avförande ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering har
vunnit laga kraft, finns bestämmelser i 17 § förslaget tUl firmalag. I första
stycket görs en hänvisning därtill.

1
andra stycket anges att registrering, som angår annat förhållande än firma och
som av domstol förklarats ogUtig, skall avföras ur registret sedan domen har
vunnit laga kraft. Grunden för ogiltighetsförklaringen kan vara att införing i
registtet inte bort ske eller att beslut som registterats är ogiltigt eller
att i annat fall visst förhållande som registterats inte föreligger. Det åhgger
domstol att i mål om ogUtighetsförklaring översända avskrift av domen till
registreringsmyndigheten.

Enligt
16 § första stycket lagen om handelsbolag och enkla bolag skaU domstols beslut
om bolagsmans skiljande från rätten att företräda bolaget gå i verkställighet
utan hinder av förd klagan. Uppgift om dom av

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 245

sådan
innebörd bör därför registreras utan att domen har vunnit laga kraft. En
föreskrift härom upptas i tredje stycket. Den avskrift av domen som domstolen
enligt föregående stycke skall översända tUl registreringsmyndigheten bör i
sådant fall expedieras omedelbart.

Enligt
fjärde stycket skall konkursdomaren för registrering översända meddelande om
att näringsidkare försatts i konkurs. Meddelandet skall översändas samtidigt
med alt kungörelse om konkursen utfärdas. Om överrätt har upphävt beslut om
avträdande av näringsidkares egendom till konkurs skall registreringen på
anmälan av konkursdomaren avföras ur registret. Konkursdomaren skall vidare för
registrering genast översända meddelande om att konkurs har avslutats.

Föreskriftema
om meddelanden och registrering rörande konkurs äger enligt ackordskungörelsen
(1970: 858) motsvarande tUlämpning på förhandling om offentligt ackord.

17
§

I
denna paragraf, som motsvarar 22 § utredningens förslag och 21 a § FmL, ges
föreskrifter om avförande ur registret av näringsidkare som upphört med sin
verksamhet.

Enligt
13 § första stycket är näringsidkare skyldig att anmäla om han upphör med sin
verksamhet. För fall då denna anmälningsskyldighet försummas finns behov av en
effektiv möjlighet för registreringsmyndigheten att ur registret avföra
näringsidkare som inte längre driver någon verksamhet. Genom en sådan ordning
undviks att registret belastas med inaktuella uppgifter och att s. k. döda
firmor hindrar registrering av ny firma. När registrerad näringsidkare under de
tio senaste åren inte har gjort någon anmälan tUl registret och det kan antas
att han har upphört med sin verksamhet skall registreringsmyndigheten enligt
första stycket på lämpligt sätt inhämta upplysning om verksamheten fortfarande
utövas. Vid undersökningen kan registreringsmyndigheten efter eget bedömande
välja mellan att inhämta upplysningar skriftligen eller muntligen.

Om
undersökningen på ett tillförlitiigt sätt klarlägger att näringsidkaren har
upphört med sin verksamhet och att avbrottet inte är av tUlfällig natur, kan
registreringsmyndigheten enligt andra stycket genast besluta att verksamheten
skall anses ha upphört och avföra näringsidkaren ur registret.

Om det inte vid
undersökningen framkommer att verksamheten alltjämt pågår men förhållandena
inte heller är sådana alt andra stycket kan tillämpas, skall
registreringsmyndigheten enligt tredje stycket genom kungörelse anmana
näringsidkaren att låta höra av sig inom en sexmå-nadersfrist. Kungörelse skall
ske på sätt som föreskrivs i 18 §. Har myndigheten före fristens utgång inle
fått klarhet om att verksamheten alltjämt bedrivs, skall denna anses ha
upphört och näringsidkaren avföras ur registret.

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 246

Talan
mot registreringsmyndighetens beslut om avförande förs enligt bestämmelserna i
21 §.

18 §

Denna
paragraf, som motsvarar 23 § uttedningsförslaget och 4 § första stycket FmL,
anger att registrering eller a-vförande ur handelsregistret skall kungöras.

Enligt gällande lag
åligger det registreringsmyndigheten att ofördröjligen kungöra innehållet av
firmaanmälan och andra vidtagna registreringsåtgärder. Kungörande skaU ske
dels i Post- och InrUces Tidningar, dels i ortstidning. Enligt 7 § FmL skall
det som har blivit infört i handelsregistret och kungjort i ortstidning anses
ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständighetema framgår att
han varken haft eller bort ha kunskap därom. Kungörelseförfarandet får härigenom
avgörande betydelse när det gäUer rättsverkningarna av en registrering i
förhåUande till ttedje man.

Reglema
om offentiiggörande genom kungörelse är f. n. föremål för en allmän översyn på
grundval av informationsutredningens betänkande (SOU 1969: 7)
Kungörelseannonsering. Innan resultatet av denna översyn föreligger bör några
principiella ändringar i nuvarande kungörelseförfarande för handelsregisttets
del inte komma i fråga. I denna paragraf föreskrivs därför att registrering
eller avförande ur handelsregistret ofördröjligen skall kungöras genom
registreringsmyndighetens försorg i Post- och Inrikes Tidningar och i tidning
med allmän spridning inom den ort där näringsverksamheten utövas eller är
avsedd att utövas.

Eftersom beslut om konkurs
eller förhandling om offentligt ackord kungörs genom konkursdomarens försorg
behöver registreringsåtgärd som sker till följd av anmälan från konkursdomaren
inle kungöras av registreringsmyndigheten. En bestämmelse härom har intagits i
paragrafens sista punkt.

19 §

Denna
paragraf, som motsvarar 24 § första stycket utredningsförslaget och 7 § första
stycket FmL, innehåller en presumtionsregel om verkan av registreringsåtgärds
kungörande.

Regeln
innebär att registrering eller avförande ur handelsregistret efter kimgörelsen
presumeras vara allmänt känd. För tredje man medför det att han anses vara
skyldig att skaffa sig kunskap om det aktuella registerinnehållet.

Utredningens
förslag upptar en bestämmelse om att förhållande, som blivit eller bort bli
infört i registret, före kungörandet inte med laga verkan kan åberopas mot
annan än den som visas ha ägt vetskap därom. Motsvarande föreskrift finns i 7 §
andra stycket FmL. Bestämmelsen ger uttryck för en allmän rättsprincip och det
har inte ansetts behövligt att ta upp den i lagen.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 247

20 §

I
denna paragraf, som har motsvarigheter i 27 § utredningsförslaget och 5 § FmL,
ges Kungl. Maj:t fullmakt att fastställa avgifterna för registrering.

Registreringsavgifterna
bör som utredningen har angett i princip bygga på kostnadstäckning. Detta
innebär dock inte att varje särskild åtgärd skall beläggas med avgift som täcker
kostnadema för den åtgärden. Intresset av att få ett så tUlförlitligt register
som möjligt kan tala för en differentiering av avgiftema och eventuellt för
fullständig avgiftsfrihet i fråga om vissa slag av registreringar, exempelvis
avförande av firma som inte längre används samt adressändringar.

21 §

Denna
paragraf, som har sin motsvarighet i 25 § utredningsförslaget och 3 § andra
stycket FmL, behandlar talan mot registreringsmyndighetens beslut.

Talan
mot registreringsmyndighetens beslut enligt lagen skaU föras genom besvär hos
kammanätten. Besvärsliden är två månader räknat från beslutets dag. Talerätt
tillkommer enligt 11 § förvaltningslagen (1971: 290) den som beslutet angår, om
det har gått honom emot.

22 §

I
denna paragraf, som har motsvarighet i 28 § utredningsförslaget och i 23 § FmL,
anges vissa straffsanktioner.

Enligt
första stycket skall den som lämnar oriktig eller vUseledande uppgift i
registreringsärende ådömas dagsböter, om gärningen har skett uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet. Straffbestämmelsen är tUlämplig bara om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken.

Till
böter, högst 500 kr., döms enligt andra stycket den som försummar föreskriven
ansökan eller anmälan. Detsamma gäller när försummelsen avser ny ansökan eller
anmälan som skall göras efter det att tidigare ansökan eller anmälan har
avskrivits eller avslagits eller sedan föreskriven registrering hävts. Valet
av påföljd innebär att utebliven ändringsanmälan enligt 13 § kan beivras
medelst ordningsbot.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Enligt
övergångsbestämmelserna får som anförts vid 6 § äldre handelsbolagsfirmor
behållas oförändrade under en övergångstid av tio år. En successiv anpassning
till den nya lagens föreskrift om att ordet handelsbolag skall ingå i firman
är emellertid lämplig från både allmän och enskUd synpunkt. Även övriga
kompletteringar av registerinnehållet som föranleds av den nya lagen får ske
successivt.

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 248

Firma
som har registrerats enligt FmL får vidare enligt övergångsbestämmelsema
behållas oförändrad trots att den inte som föreskrivs i 7 § tydligt skiljer sig
från annan i samma register tidigare införd firma. Sådana situationer kan
uppstå som följd av att de kommunvis förda registren sammanförs till
länsregisler. Om näringsidkare kan blandas samman vid registerföringen har
registreringsmyndigheten möjlighet att i registret införa en särskiljande
ortsangivelse eller annat förtydligande. Detta kommer dock inte formellt att
ingå som del i firman.

8.3
Förslaget till prokuralag

1 §

I
denna paragraf, som motsvarar 1 § i utredningens förslag och ersätter 25 §
FmL, anges den behörighet som prokurist har i förhållande till tredje man.

Om
näringsidkare som är registrerad i handelsregister åt någon har lämnat
fullmakt, vilken uttryckhgen betecknats som prokura, eller om han på annat sätt
har angett någon som sin prokurist, får enligt första stycket denne i allt som
gäller näringsidkarens verksamhet företräda honom och teckna hans firma.
Speciellt bemyndigande måste dock intas i prokuran eller meddelas i särskild
ordning, om prokuristen skall få överlåta näringsidkarens fasta egendom eller
tomträtt eller söka inteckning eller upplåta rättighet däri.

Enligt
andra stycket krävs att prokuran är skriftlig för att prokuristen skall vara
behörig att företräda näringsidkaren inför domstol och andra myndigheter.
Prokuristen har härvid självfallet möjlighet att föra huvudmannens talan genom
ombud samt att ingå förlikning.

I
tredje stycket ges en hänvisning till bestämmelsema om registtering av prokura
i den föreslagna handelsregisterlagen. Enligt 8 § första stycket nämnda lag
får prokura inte registreras om den innehåller annan begränsning eller annat
förbehåll än som följer av 1 eller 2 § prokuralagen. Ytterligare föreskrifter
som gäller registrering av prokura ges i 8 § andra och tredje styckena saml 9,
10 och 12 §§ förslaget till handelsregisterlag.

2 §

Paragrafen,
som helt motsvarar 2 § utredningsförslaget och 26 § FmL, anger att prokura får
meddelas flera personer samfällt så att den bara kan användas gemensamt
(koUektivprokura). Uppgift om att prokura är koUektivprokura skall inläs i
handelregistret enligt föreskrift i 8 § tredje stycket förslaget tiU
handelsregisterlag.

3 §

Paragrafen,
som motsvarar 3 § utredningsförslaget och 27 § FmL, föreskriver att
prokuristens behörighet som den anges i lagen inte på nå-

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 249

got
sätt kan begränsas mot godtroende tredje man. Jag har föredragit att behålla
ordet behörighet, som finns i gällande lag, och inte som utredningen föreslår
byta ut det mot befogenhet. Paragrafen får nämligen anses syfta på den av
lagen uppdragna ramen för prokuristens rätt att företa rättshandlingar med för
huvudmannen bindande verkan i förhållande till godtroende ttedje man.

4 §

Paragrafen,
som har sin motsvarighet i 4 § utredningsförslaget och 28 § FmL, ger en
rekommendation om hur prokurist bör teckna huvudmannens firma. Vid
firmateckningen bör prokuran komma till synes genom användning av tUlägget per
prokura eller förkortning därav. I paragrafens andra punkt ges en särskild
hänvisning till bestämmelserna om firmateckning i allmänhet i 26 § förslaget
tUl firmalag.

5 och
6 §§

Paragraferna,
som motsvarar 5 och 6 §§ i utredningsförslaget samt 29 och 30 §§ FmL, anger att
prokura inte får av prokuristen överlåtas på annan person resp. att prokura när
som helst kan återkallas. Återkallelse av registrerad prokura skall anmälas tUl
handelsregistret enligt 13 § förslaget till handelsregisterlag. Sedan
återkallelse har registrerats och registreringen kungjorts skall återkaUelsen
enligt 19 § samma förslag anses ha kommit till tredje mans kännedom. Av 27 §
första stycket avtalslagen framgår att den som har meddelat prokuran inte
därefter är skyldig att på annat sätt återkaUa fullmakten.

8.4
Förslaget till lag om ändring i lagen om aktiebolag

16
andra stycket aktiebolagslagen ges föreskrifter om aktiebolags firma. Sådan
firma skall innehålla ordet aktiebolag och den skall vidare tydligt skilja sig
från bl. a. andra fömt i aktiebolagsregistret eller filialregistret införda,
ännu bestående firmor. I överensstämmelse med vad som anförts i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 6.11) behålls föreskrifterna i andra stycket samt tas i
detta in en ny tredje punkt som innehåller en direkt hänvisning till
firmalagen beträffande vad som i övrigt gäller för registreringsprövningen.

För aktiebolag kan det
antas vara av praktisk betydelse att kunna ha bifirma. Med hänsyn härtill har i
6 § tillagts ett nytt tredje stycke som anger att, sedan bolaget bildats,
styrelsen kan anta bifirma. Föreskrif-lerna i andra stycket om firma görs
tUlämpliga på bifirma med undantag för att ordet aktiebolag inte får tas in i
bifirma. En bifirma som innehåller ordet aktiebolag blir vilseledande eftersom
den oriktigt ger sken av att ett självständigt förelag drivs under benämningen.
I övrigt följer bifirma firmalagens regler om registrering av firma. Om anmälan
för registrering av bifirma och om införing av bifirma i aktiebolagsregistret
finns bestämmelser i 32 a § resp. 193 § andra stycket.

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 250

Enligt
5 § första stycket skaU bolagsordningen ange bl. a. bolagets firma. I 11 §
firmalagsförslaget anges att firma får registreras på två eller flera språk,
under förutsättning att lydelsema överensstämmer till sitt innehåll. I ett nytt
andra stycke i nämnda paragraf i aktiebolagslagen görs förtydligandet att, om
aktiebolags firma skall registreras på mer än ett språk, varje lydelse skall
anges i bolagsordningen.

111
§ första stycket föreskrivs genom en hänvisning till 6 § att stiftelsekungörelsen
skall innehålla bl. a. den i stiftelseurkunden angivna firma under vilken
bolagets verksamhet skall drivas. Skall bolagets firma registreras på två
eller flera språk, bör kungörelsen även innehålla uppgift om varje lydelse av
firman. En föreskrift härom upptas i förevarande paragraf genom en hänvisning
tUl bestämmelsen om förslaget till bolagsordning i 8 § andra stycket.

Enligt
19 § andra stycket är aktieteckning inte längre bindande, när frågan om
bolagets registrering enligt 191 § förklarats förfallen eller ansökan om
bolagels registrering avslagits. Om någon möjlighet inte längre finns att
bolaget kan registreras, medför det således att aktieteckningens bindande
verkan upphör. Enligt förevarande förslag är registrering även utesluten när
registreringsansökan avskrivits. Bestämmelsen i 19 § andra stycket har därför
ändrats så, att aktieteckningens bindande verkan upphör även i detta fall.

I
29 andra stycket finns bestämmelser om rätt att frånträda avtal som någon
träffat med ställföreträdare för aktiebolag innan bolaget blivit registrerat.
Den som slutit avtal med vetskap om att bolaget var oregistrerat får frånträda
avtalet, om ansökan om registrering blivit avslagen. Enligt förslaget skall
samma rätt finnas när ansökan avskrivits av registreringsmyndigheten.

I
förslaget har upptagits en ny paragraf, 32 a §, som anger vem som skall anmäla
registrering av bifirma och hur anmälan tillgår. Enligt första punkten får
bifirma anmälas av styrelsen eller verkställande direktören. Anmälan om
bifirma kan enligt andra punkten göras redan i samband med ansökan om bolagets
registrering. Enklast sker det genom att anmälan upptas i registreringsansökan
som enligt 32 § första stycket görs gemensamt av styrelsen och verkställande
direktör. I tredje punkten föreskrivs att vid anmälan skaU fogas två avskrifter
av det styrelseprotokoll som redovisar beslutet om antagande av bifirma.
Enligt föreskrift i 193 § andra stycket i förslaget förses den ena avskriften
med bevis om registreringen och återställs till bolaget.

Stiftelsehandlingama
skall enligt 14 § första stycket inges till registreringsmyndigheten för
godkännande för registrering av bolaget. Föreligger något av vissa i 190 § 7
mom. uppräknade hinder, skall godkännande av stiftelsehandlingarna vägras.
Lagen ger inte någon uttrycklig föreskrift om alt stiftarna skall få tillfälle
att komplettera ansökan som är ofullständig eUer i övrigt bristfällig. I likhet
med vad som gäller enligt

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 251

11
§ förslaget till handelsregisterlag vid handläggning av ärende om registrering
i handelsregister bör förfarandet i samband med registrering av aktiebolags
firma regleras genom uttryckliga bestämmelser om handläggningen, när ansökan
på grund av sina brister inle kan bifallas utan komplettering. Om stiftarna
inte iakttagit vad som är föreskrivet för godkännande, skall
registreringsmyndigheten således enligt första stycket förelägga dem att inom
viss tid yttra sig eller vidta rättelse. Föreläggandet skall tUlställas
stiftarombudet. Regeln hindrar inte att registreringsmyndigheten försöker
avhjälpa brister i ansökningen genom underhandskontakt. Om föreläggandet inte
efterkommes skall ansökningen enligt andra stycket avskrivas. Någon ytterligare
prövning i sak behöver alltså inte äga mm. Undenättelse om detta skall intas i
föreläggandet. Har föreläggandet däremot efterkommits, upptas ansökningen till
fortsatt prövning i sak. Om hinder för bifall alltjämt föreligger, kan
registreringsmyndigheten ge nytt föreläggande, om ansökningen förefaller att
kunna bifallas efter ytterligare kompletteringar. I annat fall skall
ansökningen enligt tredje stycket avslås. Talan mot avskrivnings- eller
avslagsbeslut förs genom besvär enligt 206 § tredje stycket. Förslagets fjärde
stycke motsvarar helt andra stycket i nuvarande lydelse.

Sedan
bolagsstämma fattat beslut om ökning av aktiekapitalet, skall godkännande av
teckningslistan och av kungörelsen om ökningsbeslutet enligt 53 § sökas hos
registreringsmyndigheten. I 190 § 2 mom. andra stycket föreskrivs att sådan
ansökan skall, om den inte genast kan bifallas, handläggas på samma sätt som
ansökan enligt 1 mom.

Enligt
191 § andra stycket förfaller godkännande av stiftelsehandlingarna om frågan
om bolagets registrering förklaras förfallen eller ansökan om registrering
avslås. Godkännandet bör även förfalla när registreringsansökan har
avskrivits. Bestämmelsen har ändrats i överensstämmelse härmed.

I
192 § 1 och 2 mom. finns bestämmelser om behandlingen av ansökan om
aktiebolags registrering resp. av anmälan för registrering av vissa
förhållanden rörande aktiebolag. Enligt förslaget har ändring gjorts så, att
föreskrifterna om handläggning av ansökan och anmälan överensstämmer med dem
som har föreslagits i 190 § 1 mom. rörande ansökan om godkännande av
stiftelsehandlingar. I 192 § 1 mom. föreskrivs vidare att registrering av
aktiebolag med ett undantag inle får vägras på grund av innehållet i de tUl
ansökningen fogade handlingarna, såvitt dessa redan godkänts av
registreringsmyndigheten. Från denna huvudregel bör undantag göras även i
fråga om firma så att känneteckenskollisioner i möjlig mån undviks. Elt
tillägg av denna innebörd har upptagits i sistnämnda moments fjärde stycke. I
192 § 2 mom. har ett par mindre jämkningar av redaktionell art gjorts i första
stycket andra punkten och i andra stycket.

Enligt
193 § skall registteringsmyndigheten i aktiebolagsregistret in-

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 252

föra
vissa uppgifter om registrerat bolag. I förslagets andra stycke ges en särskUd
föreskrift om att i registret även skaU införas antagen bifirma och den del av
verksamheten för vilken bifirman skall användas. Dessutom finns en bestämmelse
om alt en av de protokollsavskrifter som enligt 32 a § skall ges in vid anmälan
om bifirma skall förses med bevis om registreringen och återställas till
bolaget.

Enligt
194 § första stycket skall i registret bara göras anmärkning om förhållande som
måste anmälas på grund av föreskrift i lagen. Eftersom registreringen av
bifirma är frivillig föreskriver förslaget i första punkten att innehållet i
varje anmälan, som görs enligt aktiebolagslagen efter bolagets registrering,
skall anmärkas i registret, om registrering beviljas. Den i andra punkten
gällande lag upptagna regeln om ny fullständig inskrivning efter anmälan av
firmaändring har uteslutits såsom varande en rent administrativ föreskrift.

I
överensstämmelse med vad som har anförts i den aUmänna motiveringen upptar
förslaget i 200 § första stycket särskilda hänvisningar tUl den föreslagna
firmalagens regler om förbud mot användning av firma (15 §) och om hävande av
firmaregistrering (16 §). Som följd av ändringen i första stycket har ett par
redaktionella jämkningar gjorts i andra stycket.

Enligt
201 § första stycket skall, sedan dom om hävande av firmaregistrering vunnit
laga kraft, firman avföras ur registret enligt bestämmelserna i firmalagen (17
§). Dessa innebär att i domen kan förordnas att firman får stå kvar i registret
under viss tid som beräknas åtgå för antagande och registtering av ny firma. I
andra stycket har förutom att en redaktionell jämkning gjorts upptagits en
föreskrift om att domstol i mål som rör annat registrerat förhållande än firma
är skyldig att underrätta registreringsmyndigheten medelst avskrift av domen.
För mäl om firma finns motsvarande regel i 25 § förslagel tiU firmalag. I
tredje stycket åläggs konkursdomaren uttryckligen anmälningsskyldighet, om
överrätt upphävt beslut om avträdande av aktiebolags egendom till konkurs eller
om inledande för aktiebolag av ackordsförhandling utan konkurs (förhandling om
offentligt ackord). I registret antecknas därvid att den tidigare anteckningen
om konkurs- eller ackordsbeslutet avförs. Detsamma gäller när
ackordsförhandling upphört, om den inte förfallit på grund av konkurs.
Paragrafens förutvarande tredje stycke har utgått sedan det blivit överflödigt
genom ändringarna i de nya andra och tredje styckena.

I
202 § andra stycket ges en föreskrift om kungörande av vissa registreringsåtgärder.
En redaktionell jämkning har vidtagits med hänsyn tUl ändringarna i 201 §.

I
206 § tredje stycket har vidtagits de ändringar som är påkallade med anledning
av avskrivningsmöjlighetens införande i 190 och 192 §§.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 253

8.5
Förslaget till lag om ändring 1 lagen om ekonomiska föreningar

I 1
§ förslaget tUl handelsregisterlag ges Kungl. Maj:t möjlighet att förordna att
handelsregister skall föras gemensamt för två eller flera län, varvid
registreringen uppdras åt en av de berörda länsstyrelsema. Eftersom överensstämmelse
bör råda vid förandet av handels- och föreningsregistren, har i 4 §
föreningslagen förts in ett nytt tredje stycke som anger att även
föreningsregister enligt Kungl. Maj:ts bestämmande kan föras gemensamt för två
eUer flera län. Har förordnande meddelats om gemensamt register, gäller
registrering hela registreringsområdet och inte bara visst län inom detta.

Övriga
ändringar i föreningslagen liksom flertalet ändringar i återstående
följdlagstiftning har sina direkta motsvarigheter i de ändringar som har
föreslagits beträffande aktiebolagslagen. I det följande görs därför
hänvisningar tUl avsnitt 8.4, när vad som anförts om ändringarna i
aktiebolagslagen i tillämpliga delar gäller även förevarande lag.

I
6 § andra stycket, som motsvarar 8 § andra stycket aktiebolagslagen,
föreskrivs beträffande förenings firma, som skall registreras på två eller
flera språk, att varje lydelse skall anges i stadgarna.

Enligt 7 § tredje stycket,
som motsvarar 6 § andra stycket aktiebolagslagen, är firmalagens
registreringsföreskrifter tillämpliga på förenings firma. I femte stycket har
upptagits regler om bifirma som motsvarar 6 § tredje stycket aktiebolagslagen.

I 9
a , som motsvarar 32 a § aktiebolagslagen, ges föreskrifter om registrering av
bifirma.

I 100 § första, andra
och tredje styckena, som har motsvarighet i 192 § 1 och 2 mom.
aktiebolagslagen, har införts uttryckliga bestämmelser om handläggningen av
registreringsärende samt avskrivningsmöjlighet när föreläggande om
komplettering ej efterkommits. Som en följd därav har ändring gjorts även i 105
a §.

Enligt 101 § andra
stycket, som motsvarar 193 § andra stycket aktiebolagslagen, skall bifirma som
registreras införas i föreningsregistret med uppgift om för vilken del av
verksamheten bifirman skall användas.

I
102 §, som motsvarar 200 § aktiebolagslagen, hänvisas till firmalagens regler
om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

I
103 §, som motsvarar 201 § aktiebolagslagen, ger första stycket en hänvisning
till firmalagens regler om avförande av firma ur register. Andra och tredje
styckena har ändrats i överensstämmelse med motsvarande stycken i
aktiebolagslagen, varjämte fjärde stycket har fått utgå. Ändringen i 104 §
andra stycket är uteslutande av redaktionell art.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 254

8.6 Förslaget
till lag om ändring i lagen om sambruksförenuigar

Enligt
6 § andra stycket, som motsvarar 6 § andra stycket aktiebolagslagen, är
registreringsföreskrifterna i den nya firmalagen tUlämpliga på
sambruksförenings firma. SärskUda regler om bifirma har inte upptagits,
eftersom det praktiska behovet därav torde vara litet.

I 56
§, som motsvarar 200 § aktiebolagslagen, hänvisas till firmalagens regler om
förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

8.7 Förslaget
till lag om ändring i lagen om försäkringsrörelse

I 6
§ andra stycket och 170 § andra stycket, som motsvarar 8 § andra stycket
aktiebolagslagen, anges beträffande firma för försäkringsaktiebolag resp.
ömsesidigt försäkringsbolag, som skall registreras på två eller flera språk,
att varje lydelse skall anges i bolagsordningen.

Enligt
7 § andra stycket och 171 § andra stycket, som har motsvarighet i 6 § andra
stycket aktiebolagslagen, är firmalagens regislreringsfö-reskrifter tillämpliga
på försäkringsbolags firma. I vardera paragrafens tredje stycke har upptagits
regler om bifirma som motsvarar 6 § tredje stycket aktiebolagslagen.

I
304 § 1 och 2 mom., som har motsvarighet i 192 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen,
har införts uttryckliga bestämmelser om handläggningen av registreringsärende
samt avskrivningsmöjlighet när föreläggande om komplettering ej efterkommits.
Som följd härav har ändringar gjorts även i 16, 26, 178, 188, 288, 308 och 318
§§.

1
29 a § och 191 a §, som motsvarar 32 a § aktiebolagslagen, ges föreskrifter om
registrering av bifirma för försäkringsaktiebolag resp. ömsesidigt
försäkringsbolag.

Enligt
305 § andra stycket och 306 § andra stycket, som motsvarar 193 § andra stycket
aktiebolagslagen, skall bifirma som registreras för försäkringsaktiebolag resp.
ömsesidigt försäkringsbolag införas i försäkringsregistret med uppgift om för
vilken del av verksamheten bifirman skall användas.

Enligt
307 § första stycket, som motsvarar 194 § första stycket aktiebolagslagen,
skall innehåUet i varje anmälan för registrering enligt försäkringsrörelselagen
anmärkas i registret, om registrering beviljas.

I
312 §, som motsvarar 200 § aktiebolagslagen, hänvisas till firmalagens regler
om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

I
313 §, som motsvarar 201 § aktiebolagslagen, ger första stycket en hänvisning
till firmalagens regler om avförande av firma ur register. Andra och tredje
styckena har ändrats i överensstämmelse med motsvarande stycken i
aktiebolagslagen, varjämte fjärde stycket har fått utgå.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 255

I
314 §, som motsvarar 202 § aktiebolagslagen, är ändringen i andra stycket
uteslutande av redaktionell art.

8.8
Förslaget till lag om ändring i lagen om bankrörelse

Enhgt
2 § första stycket jämställs jordbmkets kreditkassor helt med andra uppräknade
bankinstitut i fråga om rätten att använda ordet bank i sin firma eUer annars
vid beteckning av affärsrörelse. Styckets andra punkt föreslås utgå.

I 5
§ andra stycket, som motsvarar 8 § andra stycket aktiebolagslagen, anges
beträffande bankaktiebolags firma, som skall registreras på två eller flera
språk, att varje lydelse skall anges i bolagsordningen.

Enligt
6 § andra stycket, som har motsvarighet i 6 § andra stycket aktiebolagslagen,
är firmalagens registreringsföreskrifter tillämpliga på bankaktiebolags firma.
I paragrafens tredje stycke har upptagits regler om bifirma som motsvarar 6 §
tredje stycket aktiebolagslagen.

I
164 § 1 och 2 mom., som har motsvarighet i 192 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen,
har införts uttryckliga bestämmelser om handläggningen av registreringsärende
samt avskrivningsmöjlighet när föreläggande om komplettering ej efterkommits.
Som följd härav har ändringar gjorts även i 13, 155 och 175 §§.

I 22
a §, som motsvarar 32 a § aktiebolagslagen, ges föreskrifter om registtering av
bifirma.

Enligt
165 § andra stycket, som motsvarar 193 § andra stycket aktiebolagslagen, skall
bifirma som registreras för bankaktiebolag införas i bankregistret med uppgift
om för vilken del av verksamheten bifirman skall användas.

Enligt
166 §, som motsvarar 194 § första stycket aktiebolagslagen, skall innehållet i
varje anmälan för registrering enligt bankrörelselagen anmärkas i registret, om
registrering bevUjas.

I
170 §, som motsvarar 200 § aktiebolagslagen, hänvisas till firmalagens regler
om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

1171
§, som motsvarar 201 § aktiebolagslagen, hänvisar första stycket till
firmalagens regler om avförande av firma ur register. Andra och tredje styckena
har ändrats i överensstämmelse med motsvarande stycken i aktiebolagslagen,
varjämte fjärde stycket har fått utgå. Ändringen i 172 § andra stycket är
uteslutande av redaktionell art.

8.9
Förslaget till lag om ändring i lagen om sparbanker

Enligt
5 § andra stycket, som har motsvarighet i 6 § andra stycket ak tiebolagslagen,
är firmalagens registreringsföreskrifter tillämpliga på. sparbanks firma. I
stycket har även upptagits ett förbud mot att ordet

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 256

sparbank
används i sparbanks bifirma vilket skulle kunna verka vilseledande. För
bifirma gäUer i övrigt firmalagens regler om sådan firma.

I
86 § 1 och 2 mom., som har motsvarighet i 192 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen,
har införts uttryckliga bestämmelser om handläggningen av registreringsärende
samt avskrivningsmöjlighet när föreläggande om komplettering ej efterkommits.
Som följd härav har ändringar gjorts även i 10 och 91 §§.

I 87
§, som motsvarar 200 § aktiebolagslagen, hänvisas till firmalagens regler om
förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

I 88
§, som motsvarar 201 § aktiebolagslagen, hänvisar första stycket till
firmalagens regler om avförande av firma ur register. Andra och iredje styckena
har ändrats i överensstämmelse med motsvarande stycken i aktiebolagslagen.

I 89
§, som motsvarar 202 § aktiebolagslagen, är ändringen i första stycket
uteslutande av redaktionell art.

8.10 Förslaget
till lag om ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen

I
4 § första stycket föreskrivs att jordbmkskassas eller centralkassas firma
skall jämte de obligatoriska uttrycken "jordbmkskassa" resp.
"centralkassa för jordbrukskredit" innehåUa ordet
"föreningsbank".

Enligt
andra stycket får inte annan än kreditkassa använda ordet föreningsbank i sin
firma eller annars vid beteckning av rörelsen.

De i
100 § lagen om ekonomiska föreningar införda bestämmelserna om handläggning av
registreringsärende samt om avskrivningsmöjlighet, när föreläggande om
komplettering ej efterkommits, bhr på grund av föreskriften i 1 § tredje stycket
lagen om jordbmkskasserörelsen tUlämpliga även i fråga om jordbrukets
kreditkassor och deras riksorganisation. Ändring har därför gjorts i 52 så att
hänsyn tas tUl beslut om avskrivning.

8.11 Förslaget
till lag om ändring i lagen om rätt för utlänniog och

utländskt företag att idka näring här i riket

Enligt
20 § första stycket, som har motsvarighet i 6 § andra stycket aktiebolagslagen,
är fhmalagens, registreringsbestämmelser tiUämpliga på filials firma. Detsamma
gäller utan särsldld föreskrift fumalagens allmänna regler om bifirma.

I
22 första, andra och tredje styckena, som har motsvarighet i 192 § 1 och 2
mom. aktiebolagslagen, har införts uttryckliga bestämmelser om handläggningen
av registreringsärende samt avskrivningsmöjlighet när föreläggande om
komplettering ej efterkommits. I fjärde stycket har ta-

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 257

gits
in föreskrift om att registreringsmyndigheten skall underrätta det utländska
företaget även när anmälan avskrivs.

I
28 §, som motsvarar 200 § aktiebolagslagen, hänvisas till firmalagens regler
om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

8.12 Förslaget
till lag om ändring i bostadsrättslagen

Enligt
45 § tredje stycket, som har motsvarighet i 6 § andra stycket aktiebolagslagen,
är firmalagens registreringsföreskrifter tillämpliga på bostadsrättsförenings
firma. Detsamma gäller utan särskild föreskrift firmalagens aUmänna regler om
bifirma, vilket i regel torde sakna praktisk betydelse.

Som
en följd av ändringarna i 100 § lagen om ekonomiska föreningar har vidtagits en
redaktionell ändring i 67 § första stycket.

8.13 Förslaget
til! lag om ändring i lagen om understödsföreningar

ErUigt
12 § tredje stycket, som har motsvarighet i 6 § andra stycket aktiebolagslagen,
är firmalagens registreringsföreskrifter tillämpliga på understödsförenings
firma. Detsamma gäller utan särskild föreskrift firmalagens allmänna regler om
bifirma.

Som
följd av ändringarna i 100 § lagen om ekonomiska föreningar har vidtagits en
redaktionell ändring i 65 §.

9
Hemställan

Jag
hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen till

1. firmalag,

2. handelsregisterlag,

3. prokuralag,

4. lag om upphävande av lagen (1887: 42 s. 1) angående
handelsregister, firma och prokura,

5. lag om ändring i varumärkeslagen (1960: 644),

6. lag om ändring i lagen (1931: 152) med vissa
bestämmelser mot illojal konkurrens,

7. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

8. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar,

9. lag om ändring i lagen (1948: 218) om
sambmksföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,

11. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

12. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

17
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 258

13. lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen,

14. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för
utiänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

15. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479),

16. lag om ändring i lagen (1972: 262) om
understödsföreningar inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 259

Bilaga
1 Firmautredningens förslag

1
Förslag till Firmalag

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1 §

Med firma förstås i denna
lag det namn varunder näringsidkare driver sin verksamhet och som han vid
därvid förekommande underskrifter tecknar.

Vad som sägs om firma
skaU även gäUa särskilt namn under vilket aktiebolag eller ekonomisk förening
driver del av verksamheten (bifirma).

2 §

Ensamrätt
till firma vinnes genom att firman registreras enligt vad därom i denna lag
föreskrives och eljest för olika slag av firma särskilt stadgas.

Har firma blivit inarbetad
äger innehavaren ensamrätt även utan registrering.

Genom inarbetning
förvärvas ensamrätt jämväl tUl annat för näringsverksamhet använt kännetecken.
Vad i denna lag sägs om inarbetad firma skall äga motsvarande tUlämpning på
kännetecken som nu sagts.

Firma
anses inarbetad, om den här i riket är allmänt känd bland dem till vilka
verksamheten riktar sig.

3 §

Envar må i
näringsverksamhet använda sitt släktnamn som firma, där det ej är ägnat att
framkalla förväxling med annans skyddade kännetecken.

Näringsidkare har ock
skydd enligt denna lag mot att hans släktnamn, även om han icke använder det
som firma, av annan obehörigen användes som sådant kännetecken.

4 §

Rätt
till kännetecken enligt 13 §§ innebär, att annan än innehavaren icke må
använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken såsom firma.

Rätt till registrerad
firma gäller inom område för vUket firman registrerats, med mindre det visas
att innehavaren icke kan lida skada eller åsamkas olägenhet genom att annan
inom området använder förväxlingsbart kännetecken.

På
gmnd av inarbetning gäller rätt tUl firma inom område där inarbetningen
består.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 260

5 §

Kännetecken
anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avse verksamhet av samma
eller liknande slag. Dock må även eljest förväxlingsbarhet kunna åberopas:

a) tiU förmån för kännetecken, som är synnerligen
starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten här i riket, såframt
med hänsyn härtUl användningen av ett annat liknande kännetecken skulle innebära
ett otUlbörligt utnyttjande av det förras goodwill; eller

b) tUl förmån för kännetecken, som är inarbetat, där
med hänsyn tUl den särsldlda arten av den verksamhet, om vUken är fråga, användningen
av ett annat liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det förras
goodwill.

6 §

Vid
avgörande av tvist om rätt till kännetecken, vUka äro förväxlingsbara, skall
företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer
av vad nedan i 7 § sägs.

7 §

Har
firma inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt till förväxhngsbart
kännetecken, såframt innehavaren av den äldre rätten icke inom rimlig tid
inskridit mot användningen av firman.

I fall som avses i första
stycket må efter vad som finnes skäligt föreskrivas, att något av kännetecknen
eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av en
ortsangivelse eller med annat förtydligande.

Om
registrering av firma

8 §

Om register där olika slag
av firma registreras är särskilt stadgat. För registrering av firma skall, utom
vad sålunda är för olika fall föreskrivet, gälla vad nedan i 913 §§ sägs.

9 §

Firma som registreras
skall vara ägnad att uppfattas som beteckning för en bestämd verksamhet. Detta
villkor skall icke i och för sig anses vara uppfyllt om firma enbart består av
allmän benämning på verksamhetens art eUer däri utbjuden vara eller tjänst
eller enbart utgöres av ortnamn som brukas i den allmänna samfärdseln eller
förvaltningen eller annat dylikt namn.

Vid bedömande av om firma
uppfyller villkoret i första stycket skall hänsyn tagas tUl alla föreliggande
omständigheter och särskUt tUl den tid och omfattning firman varit i brak. Vid
bedömningen skall bortses från beståndsdel som utgöres av sådan beteckning som
aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening eller förkortning därav.

Firma
som enbart består av bokstäver eller siffror må registreras endast om firman
blivit inarbetad.

10 §

Firma
må ej registreras om den är ägnad att vUseleda allmänheten.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 261

11 §

Firma
må ej registreras:

1. om i firman utan tillstånd intagits sådan statlig
eller internationell beteckning, som enligt lag eUer författning icke må
obehörigen brukas som firma, eller ock något som lätt kan förväxlas därmed;

2. om firman eljest strider mot lag eller författning
eller allmän ordnmg eller är ägnad att väcka förargelse;

3. om firman innehåller eller består av något, som är
ägnat att uppfattas såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn,
där namnet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avliden, eller ock
såsom beteckning för stiftelse, ideell förening eller därmed jämförlig
sammanslutning;

4. om firman innehåller något, som är ägnat att
uppfattas såsom titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där
titeln är egenartad, eller ock såsom särskilt skapat namn i sådant verk, där namnet
är allmänt känt;

5. om firman är förväxlingsbar med annan
näringsidkares namn, med annans firma eller varumärke, som registrerats efter
tidigare ansökan, eller med annans firma eller varukännetecken, som eljest
åtnjuter skydd då ansökan om registrering göres; eller

6. om firman i annat fall än som avses i punkt 5 ovan
är förväxlingsbar med firma, varakännetecken eller i 2 § tredje stycket avsett
kännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt ansökningen
gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sin firma innan det andra
kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 3,
4, 5 och 6 må registrering ske, om den vars rätt är i fråga medgiver det och
hinder enligt första stycket eller enligt 10 § eljest ej möter.

12 §

Firma
må registreras i översättning. Vad som stadgas om firma skall äga tillämpning
även på översättningen.

13 §

Registrering
gäller från dagen för ansökningens ingivande.

Om
överlåtelse IA §

Firma må överlåtas i
samband med överlåtelse av näringsverksamhet.

Överlåtelse av
verksamheten innefattar rätt till firman, där ej annat avtalats. Innehåller
firman överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags verksamhet,
delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning.

Avträdes dödsbo, vari
ingår rätt till firma som innehåller den avlidnes släktnamn, till förvaltning
av boutredningsman må denne icke överlåta firman utan samtycke av
dödsbodelägarna.

15 §

Rätt
till firma må ej tagas i mät.

Avträdes firmainnehavarens
egendom till konkurs, ingår dock rätten till firman i konkursboet. Innehåller
firman gäldenärens eller, vid han-

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 262

delsbolags
konkurs, delägares släktnamn skall vad nu sagts icke äga tillämpning; dock må
konkursboet använda firman under den tid verksamheten fortsattes för konkursboets
räkning.

Om
förbud mot användning av vilseledande firma

16 §

Om
firma efter överlåtelse är vilseledande i den nye innehavarens verksamhet, äger
domstol i den omfattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att
använda firman.

Sådant
förbud må ock eljest meddelas, där firma är vilseledande eller innehavare av
firma eher annan med hans medgivande använder kännetecknet på sådant sätt, att
allmänheten vUseledes.

Talan
enligt denna paragraf må föras av myndighet som Konungen bestämmer, så ock av
envar som lider förfång av firmans användning ävensom av sammanslutning av
berörda näringsidkare.

17 §

I
samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt
förordna, att firma som i strid mot förbud enligt 16 § anbragts på skylt, vara,
förpackning, reklamtryck, affärshandling eUer dylikt skall utplånas eUer så
ändras, att den icke längre är vUseledande. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes,
må förordnas, att egendom vara firman anbragts skall förstöras eller på visst
sätt ändras.

Egendom
som avses i första stycket må i avbidan på förordnande som där sägs tagas i
beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga
motsvarande tUlämpning.

Om
registrerings upphörande tn. m.

18 §

Om
firma registrerats i strid mot denna lag och skälet mot registrering alltjämt
föreligger, må i den ordning nedan stadgas registreringen hävas eller ändring
av registreringen föreskrivas, där ej enligt 7 § rätt till firman likväl må
bestå.

Registrering
må ock hävas eller ändring därav föreskrivas, om innehavaren ej längre är
näringsidkare eller om firman förlorat sin särskUjningsförmåga eller blivit
vUseledande, stridande mot aUmän ordning eller ägnad att väcka förargelse, så
ock om firman icke varit i bmk under de två senaste åren.

19 §

Om
hävande och om ändring av registrering må envar som lider förfång av
registreringen föra talan vid domstol mot firmainnehavaren. Talan som gmndas
på stadgande i 9 eller 10 §, 11 § 1 och 2 eller 18 § andra stycket, må ock
föras av myndighet som Konungen bestämmer ävensom av sammanslutning av berörda
näringsidkare.

20 §

Sedan
dom om registrerings hävande vunnit laga kraft skall firman avföras ur
registret. Domstolen må dock i samband med registreringens hävande förordna att
med firmans avförande ur registret skall anstå under tid som kan åtgå för
antagande och registrering av ny firma.

Sedan
dom om ändring av registrering vunnit laga kraft skall den nya eller ändrade
firman införas i registret.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 263

Ansvar
och ersättningsskyldighet m. m.

21 §

Gör
någon intrång i rätt till kännetecken enligt 47 §§ (firmaintrång), och sker
det uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

Brottet
må åtalas av alhnän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och
åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

22 §

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till firmaintrång skall
ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsamhet, må
ersättningen därefter jämkas.

23 §

Grundas
talan om firmaintrång på registrering, skall såvitt angår tid före
registreringsdagen 21 § icke äga tillämpning. För tid som nu sagts skall icke
heller 22 § äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen.

24 §

Talan
om ersättning enligt 22 § må endast avse skada under de fem senaste åren innan
talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom tid som nu sagts, skall
rätten till ersättning vara förlorad.

Utan hinder av vad i
första stycket sägs må, där anspråk grundas på registrering, talan föras om
intrång som skett före registreringsdagen, om talan väckes inom ett år från
nämnda dag.

25 §

På
yrkande av den som lidit firmaintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt
förordna, att firma som obehörigen anbragts på skylt, vara, förpackning,
reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att
missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas,
att egendom vara firman anbragts skall förstöras eller på visst sätt ändras. I
sådant fall äger rätten ock, på yrkande, förordna, att egendomen skall mot
lösen utlämnas till den som lidit intrånget.

Här avsedd egendom må, där
brott som avses i 21 § skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid
skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillärapning.

26 §

Har
registrering av firma hävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft, må
ej enligt 2125 §§ dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd.

Föres talan om intrång i
rätten till registrerad firma och gör den mot vilken talan föres gällande att
registteringen är ogUtig, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i
avbidan på att frågan om hävande eller ändring av registreringen slutligen
avgöres. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med
vUandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vUken sådan talan skall
väckas.

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 264

27 §

Talan
om faststäUelse, huruvida rätt till firma består eller icke består eller om
visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, må av domstol upptagas
tUl prövning, där ovisshet råder om förhållandet och denna länder käranden tiU
förfång.

28 §

Innan
beslut om ändring av registrermg enligt 7 eller 18 § meddelas, skall domstolen
inhämta yttrande av registreringsmyndigheten huruvida hinder möter mot
registrering av den nya eller ändrade firman.

Dom
i mål om firmaintrång eller i mål, som avses i 16, 19 eller 27 §, skall genom
domstolens försorg i avskrift sändas till patent- och registreringsverket.
Angår målet firma som registrerats av annan myndighet än patent- och
registreringsverket skall avskrift av domen jämväl översändas till sådan
myndighet.

Särskilda
bestämmelser

29 §

Sveriges
riksbank, Postbanken, Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges allmänna
hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska
bostadskreditkassan samt rikets landshypoteksföreningar,
stadshypoteksföreningar och bostadskreditföreningar ävensom annan inrättning
eller sammanslutning för vUken Konungen fastställt firma äger ensamrätt till
denna som om firman blivit registrerad enligt denna lag.

SamfäUighet
eller annan sammanslutning som enligt vad därom är särskilt stadgat gjort
anmälan om styrelseval eller erhållit faststäUelse på reglemente eller stadgar
äger jämväl ensamrätt till sin firma efter vad i första stycket sägs.

30 §

Vid
underskrift med firma skall firmatecknare underskriva sitt namn. Då bifirma
användes såsom underskrift, bör aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens
firma tiUfogas. Firma bör utskrivas i sin helhet och anbringas med stämpel,
skrivmaskin eller på liknande sätt.

Under
likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg, som angiver det
ändrade förhållandet.

Om
firmateckning gäller i övrigt vad därom är särskUt stadgat.

31 §

Konungen
äger förordna att en förteckning för hela riket över registrerade firmor skall
upprättas av myndighet som Konungen bestämmer. Närmare föreskrifter om denna
förteckning och dess utgivande och översändande tiU vissa myndigheter meddelas
jämväl av Konungen.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

32 §

Denna
lag ttäder i kraft den 1 januari 1969; dock må dessförinnan bestämmelser
meddelas av Konungen enligt vad i 31 § är stadgat.

33 §

Genom
denna lag upphäves 52 § varumärkeslagen den 2 december 1960 (nr 644).

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 265

34 §

Den
nya lagen skall i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas äga tillämpning
jämväl på firma som registrerats före lagens ikraftträdande.

Har
ansökan om registrering gjorts före nya lagens ikraftträdande men icke
dessförinnan avgjorts genom laga kraft ägande beslut, skall ansökningen
behandlas och avgöras enligt den nya lagen.

35 §

Ensamrätt
på grund av ibruktagande före nya lagens ikraftträdande upphör, om firma icke
registrerats eller blivit inarbetad inom två år därefter. Vad nu sagts äger
icke tillämpning på firma som består av innehavarens släktnamn eller firma för
försäkringsbolag som avses i 349 § d) lagen den 17 juni 1948 om
försäkringsrörelse.

36 §

Registrering
som meddelats enligt äldre lag må hävas eller ändras enligt 18 § första
stycket nya lagen endast såframt jämväl förbud jämlikt äldre lag kunnat
utfärdas mot firmans användande.

37 §

Beträffande
ersättning för firmaintrång som ägt rum innan lagen trätt i kraft skall gälla,
utom vad som finnes stadgat om tioårig preskription, att talan är förlorad om
den ej väckes senast år 1973.

Vad
i 26 § föreskrives skall äga motsvarande tiUämpning med avseende å intrång som
nu sagts.

2
Förslag till

Lag
om handelsregister

Härigenom
förordnas som följer.

1
§

Handelsregister
föres hos länsstyrelsen.

Konungen äger förordna,
att handelsregister skall föras gemensamt för två eller flera län.

Vad i denna lag sägs om
län äger motsvarande tillämpning i fråga om område för vilket föres gemensamt
handelsregister.

I
handelsregister införas enskUd näringsidkare och handelsbolag samt stiftelse
och ideell förening som idka näring.

Handelsbolag
skall söka registrering innan bolaget börjar sin verksamhet.

Enkelt
bolag må införas i handelsregister i den ordning som stadgas för handelsbolag
och är sedan att anse som handelsbolag.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:4 266

3 §

Har prokura meddelats av näringsidkare som blivit
registrerad enligt denna lag må prokuran införas i handelsregister vari
huvudmannen intagits.

4 §

Ansökan om registrering av handelsbolag skall göras av
samtliga bolagsmän.

Ansökan om registrering av stiftelse och ideell förening
skall göras av styrelsen.

Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är
huvudmannen handelsbolag skall ansökan göras av samtliga bolagsmän.

5 §

Näringsidkare intages i handelsregister under den firma
varunder han ämnar driva sin verksamhet. För registrering av firman skall, utom
vad därom i firmalagen är stadgat, gälla vad nedan i 6 och 7 §§ sägs.

6 §

Handelsbolags firma skaU utvisa, att delägarna äro flera.
Finnes kommanditdelägare, skall firman innehålla ordet kommanditbolag.

7 §

Firma skall skilja sig från annan i samma register förut
införd firma även om firmorna icke avse verksamhet av samma eller liknande
slag.

8 §

Prokura som skall intagas i handelsregister må icke
innehålla annan begränsning eller annat förbehåll än som medgivits i 1 eller 2
§ lagen om prokura.

9 §

Ansökan om registrering av enskild näringsidkare och
handelsbolag skall göras hos länsstyrelsen i det län, där verksamheten skall
drivas eller, om verksamheten skall drivas inom flera län, hos länsstyrelsen i
det län, där huvudkontor skall inrättas.

Ansökan om registrering av stiftelse och ideell förening
skall göras hos länsstyrelsen i det län, där stiftelsens eller föreningens
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Utan hinder av vad i första och andra styckena sägs må
näringsidkaren söka registrering även i handelsregister för annat län, där
verksamheten är avsedd att drivas.

10 §

EnskUd näringsidkares ansökan skall innehålla uppgift om

1)
näringsidkarens
firma,

2)
näringsidkarens
fullständiga namn och hemvist,

3)
näringsverksamhetens
art och geografiska omfattning, samt

4)
den ort, där
huvudkontor skall inrättas, ävensom kontorets postadress.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 267

11 §

Handelsbolags
ansökan skall innehålla uppgift om

1) bolagets firma,

2) näringsverksamhetens art och geografiska
omfattning,

3) den ort, där huvudkontor skall inrättas och
kontorets postadress,

4) bolagsmännens fullständiga namn och hemvist, samt

5) av vem och huru bolagets firma skall tecknas, där
ej denna befogenhet skall utövas av varje bolagsman för sig.

Ansökan av kommanditbolag
skall dessutom innehålla uppgift om. vilken eller vilka av bolagsmännen som äro
kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats.

12 §

Stiftelses
ansökan skall innehålla uppgift om

1) den firma under vilken stiftelsen skall idka
näring,

2) stiftelsens eget namn, om det ej sammanfaller med
firman,

3) näringsverksamhetens art och geografiska
omfattning,

4) den ort, där stiftelsens styrelse har sitt säte,

5) stiftelsens postadress samt styrelseledamöternas
och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn och hemvist, ävensom

6) av vem och huru stiftelsens eget namn tecknas, där
ej denna befogenhet tillkommer styrelsen ensam.

13 §

Ideell
förenings ansökan skall innehålla uppgift om

1) den firma under vilken föreningen skall idka
näring,

2) föreningens eget namn, om det ej sammanfaller med
firman,

3) näringsverksamhetens art och geografiska
omfattning,

4) den ort, där föreningens styrelse har sitt säte,

5) föreningens postadress samt styrelseledamöternas
och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn och hemvist, ävensom

6) av vem och huru föreningens eget namn tecknas, där
ej denna befogenhet tillkommer styrelsen ensam.

14 §

Ansökan om registrering av
prokura skall innehålla uppgift om den firma för vilken prokuran skall gälla
och om prokuristens fullständiga namn och hemvist.

15 §

Har ej firmatecknare på
ansökan om registrering skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid
ansökningen fogas särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt
av vittnen. Sådan bilaga fordras ej om firmdtecknaren på annat sätt hos
registreringsmyndigheten styrker sin namnteckning.

16 §

Har
sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner
registreringsmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till ansökningen,
skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga
rättelse.

Underlåter
sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande el-

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 268

ler
vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist skall ansökningen avskrivas. Underrättelse
därom skall intagas i föreläggandet.

Föreligger
även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansökningen och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skaU ansökningen avslås, om
anledning ej förekommer att giva sökanden nytt föreläggande.

17 §

Har
ansökan om näringsidkares registrering bifallits, skola firman och övriga i
1013 §§ föreskrivna uppgifter införas i registret.

Bifalles
ansökan om registrering av prokura, skola prokuran och de i

14 § angivna uppgifterna
om prokuristen införas i registret under den

firma för vilken prokuran skall gälla.

18 §

Upphör
näringsidkaren med sin verksamhet eller överlåtes verksamheten eller sättes
den under likvidation eller sker eljest ändring i förhållande som
registrerats, skall anmälan härom ofördröjligen göras. Har rätten utsett
likvidator i handelsbolag, skall dennes namn och hemvist anmälas.

Anmäles
bemyndigande att teckna näringsidkarens firma skall vad i

15 § finnes föreskrivet
äga motsvarande tiUämpning.

19 §

Anmälan
enligt 18 § skaU, i den mån ej annat följer av vad nedan i denna paragraf är
stadgat, göras i den ordning som föreskrives för ansökan om registrering.

Har
ensldld näringsidkare avlidit åhgger anmälningsskyldigheten för dödsfallet den
som har vård om boet.

Om bolagsman
avlidit, åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän. Har rätten utsett
likvidator i bolaget, åligger skyldigheten honom. Bolagsman som avgått ur
bolaget har rätt att göra anmälan om avgången. Återkallelse av prokura må
anmälas av varje bolagsman, som ej är utesluten från rätten att företräda
bolaget.

Sker
beträffande stiftelse eller ideell förening ändring i styrelsens sammansättning
eller i fråga om rätten att teckna stiftelsens eller föreningens eget namn
eller ändras styrelseledamöters eller styrelsesuppleanters hemvist eller
stiftelsens eller föreningens postadress skall styrelsens ordförande göra
anmälan därom. I fall som nu sagts har den som beröres av anmälningen rätt att
göra anmälan.

Överlåtes
näringsverksamhet skall anmälan därom göras av den nye innehavaren. Vid
anmälningen skall dennes rätt till firman styrkas.

20 §

Göres
efter det näringsidkare registrerats anmälan för registrering enligt denna lag,
skall där registrering bevUjas vad sålunda anmälts anmärkas i registret.

Inträder
någon som delägare i enskUd näringsidkares verksamhet eller utträder delägare
ur handelsbolag eller har enskild näringsidkare avlidit och fortsattes
verksamheten av hans dödsbodelägare, må anmälan härom, utan hinder av vad i 6 §
är stadgat, införas under den i registret

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 269

för
verksamheten registrerade firman. Skall bolagsman i fall som nu sagts vara
kommanditdelägare, gäller dock vad i 6 § är föreskrivet om kommanditbolags
firma.

21 §

Om
avförande av firma ur registret och om ändring av registrering, sedan dom om
hävande eller ändring av firmaregistrering vunnit laga kraft, är stadgat i
firmalagen.

Har
i annat fall än som avses i första stycket genom lagakraftägande dom
förklarats, att en i registret gjort inskrivning ej bort ske eller att beslut
som registrerats är ogiltigt eller att eljest visst förhållande varom
inskrivnuig skett ej föreligger, skall i registret antecknas, att på nämnda
grund den tidigare anteckningen avföres ur registret. Om bolagsman genom dom
skUts från rätten att teckna bolagets firma skall anteckning ske ändå att domen
ej vunnit laga kraft. Dom i fall som här avses skall i avskrift tillställas
registreringsmyndigheten genom domstolens försorg.

Rörande
beslut om avträdande av näringsidkarens egendom tUl konkurs eller om inledande
för näringsidkaren av ackordsförhandling utan konkurs skall meddelande
samtidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens försorg översändas
för registrering. Då konkurs avslutats åligger det konkursdomaren att för
registrering ofördröjligen översända meddelande därom.

Har,
sedan i registret gjorts anteckning om beslut som avses i tredje stycket första
punkten, av överrätt förklarats att beslutet ej bort meddelas, skall på
anmälan av konkursdomaren i registret göras anteckning enligt vad i andra
stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört gäller även vad nu är sagt,
om den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

22 §

Har
i handelsregister införd näringsidkare icke under de tio sista åren inkommit
med någon anmälan tUl registret och föreligger anledning till antagande att han
upphört med sin näringsverksamhet, skaU registteringsmyndigheten genom
skrivelse tUl denne eller på annat lämpligt sätt förhöra sig, huruvida
verksamheten fortfarande utövas. Vinnes ej upplysning att verksamheten
fortgår, skall myndigheten genom kungörelse i allmänna tidningarna och tidning
med allmän spridning inom den ort, där huvudkontor skall finnas eller, om
näringsidkaren är stiftelse eller ideell förening, där styrelsen skall hava sitt
säte, anmana näringsidkaren att inom viss tid låta sig avhöra. Om ej före
fristens utlopp upplysning erhålles att verksamheten alltjämt utövas, skall den
anses som upphörd och näringsidkaren avföras ur registret.

Föreligga
tillförlitiiga upplysningar därom att näringsidkaren upphört med sin
näringsverksamhet och icke ämnar återupptaga denna, må registreringsmyndigheten
utan att iakttaga föreskrifterna i första stycket andra punkten genast
förklara att verksamheten skall anses upphörd och avföra näringsidkaren ur
registret.

23 §

Vad
i registret införes, med undantag av meddelande om konkurs eller
ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 21 § tredje stycket, skall
genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 270

kungöras
i allmänna tidningarna och i tidning med allmän spridning inom den ort där
näringsverksamheten utövas eller är avsedd att utövas. Där i annat fall än i 21
§ fjärde stycket sägs i registret antecknas, att tidigare anteckning avföres
därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.

24 §

Det
som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat i handelsregister
och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit till tredje mans kännedom,
där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap
därom.

Innan
sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort bliva
infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot annan än
den som visas hava ägt vetskap därom.

25 §

Talan
mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt denna lag må föras av
sökanden om det gått honom emot. Talan föres genom besvär hos Konungen inom två
månader från beslutets dag.

26 §

Om
talan om hävande eller ändring av firmaregistrering är stadgat i firmalagen.

Menar
någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i handelsregister
verkställd registrering länder honom till förfång, må talan om registreringens
hävande samt om skadestånd föras vid domstol.

27 §

Närmare
bestämmelser rörande ansökan om registrering, om kungörande i
registreringsärende samt om handelsregister och dess förande ävensom övriga
föreskrifter, som må finnas erforderliga för lagens till-lämpning, meddelas av
Konungen.

Ansökan
och anmälan skall vara åtföljd av avgift till belopp, som Konungen föreskriver.

28 §

Den
som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där sådan ansökan eller
anmälan avskrivits eller avslagits eller föreskriven registrering av firma
hävts, försummar att göra ny ansökan eller anmälan, dömes till böter.

Till
böter dömes även den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig
eller vilseledande uppgift i ansökan eller anmälan till
registreringsmyndigheten eller i handling, som fogas därvid.

Vad
i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning på: 1. stiftelser, vilka
enligt vad därom är särsldlt stadgat skola intagas i aktiebolagsregistret,
försäkringsregistret eller bankregistret; samt

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 271

2.
föreningar, vilka äga bestå såsom registrerade föreningar enligt 4 § 1 mom. lagen
den 1 juni 1951 (nr 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska
föreningar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Finna
som registrerats enligt lagen den 13 juli 1887 (nr 42) angående
handelsregister, firma och prokura må utan hinder av vad i 7 § nya lagen sägs
bibehållas oförändrad. Om näringsidkare kunna förblandas vid registrets
handhavande äger registreringsmyndigheten dock att i registret inom parentes
tUlägga en särskiljande ortsbestämning.

3
Förslag till Lag om prokura

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Har
näringsidkare som blivit införd i handelsregister åt annan givit fullmakt, som
uttryckligen förklarats vara prokura, eller har han på annat sätt angivit
någon såsom sin prokurist, äger denne att i allt vad som hör till huvudmannens
näringsverksamhet handla på hans vägnar och teckna hans firma; dock må
prokuristen ej utan särskilt bemyndigande överlåta eller inteckna huvudmannens
fasta egendom.

Skriftlig
prokura medför behörighet för prokuristen att företräda huvudmannen inför
domstolar och andra myndigheter.

Om
registrering av prokuran är stadgat i lagen om handelsregister.

2 §

Prokura
må meddelas flera personer på sådant sätt att den endast kan begagnas av dem
gemensamt (koUektivprokura).

3 §

Den
befogenhet som enligt denna lag tUlkommer prokurist kan icke med laga verkan
mot tredje man som är i god tro inskränkas till viss tid eller på annat sätt
begränsas.

4 §

Prokurist
bör teckna firman med ett tillägg som angiver prokuraupp-draget (per prokura,
p. p. eller annan förkortning av dessa ord). Om hur firmateckningen i övrigt
skall ske är stadgat i firmalagen.

5

Prokurist
må icke överlåta prokuran på annan person.

6 §

Prokura
kan när som helst återkallas. Huvudmannens död medför ej att prokuran upphör
att gälla.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 272

Bilaga
2 De remitterade förslagen'

1
Förslag till Firmalag

Härigenom
förordnas som följer.

Inledande
bestämmelser

1 §

Firma är den benämning
under vilken näringsidkare driver sin verksamhet. Drives del av verksamheten
under särskild benämning, utgör denna bifirma. Vad i denna lag sägs om firma
gäller även bifirma.

Annat
kännetecken som näringsidkare jämte firma använder för sin verksamhet benämnes
sekundärt kännetecken.

Firma
och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken.

Rätt
till firma m. m.

2 §

Näringsidkare
förvärvar ensamrätt till firma genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt
till sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Firma registreras enligt
bestämmelserna i denna lag och vad i annan författning kan vara särskilt
föreskrivet om registrering av visst slags firma.

Näringskännetecken anses
inarbetat, om det är allmänt känt bland dem till vUka näringsidkarens
verksamhet riktar sig.

3 §

Ensamrätt till registrerad
firma innebär, att annan än innehavaren ej får använda ett med firman
förväxlingsbart näringskännetecken inom det område för vilket firman
registrerats, om det ej visas att innehavaren icke kan lida skada därav.

Ensamrätt tUl
näringskännetecken på grund av inarbetning innebär, att annan än innehavaren ej
får använda ett med dennes kännetecken förväxlingsbart näringskännetecken inom
det område där inarbetningen består.

4 §

Näringsidkare
får utan registrering och oberoende av inarbetning använda sitt släktnamn som
näringskännetecken, om icke detta är ägnat att framkalla förväxling med annans
skyddade närings- eller varukännetecken.

Inom område där
näringsidkare enligt vad i första stycket sägs använder sitt släktnamn som
näringskännetecken får annan ej använda ett med namnet förväxlingsbart
näringskännetecken.

'
Jfr fotnot s. 198.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 273

5 §

Inom område där näringsidkare enligt 3 § åtnjuter skydd
för näringskännetecken får annan ej obehörigen använda näringskännetecken som
är förväxlingsbart med näringsidkarens släktnamn eller skyddade varumärke.

6 §

Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser
verksamhet av samma eller liknande slag.

Även i annat fall får dock förväxlingsbarhet åberopas till
förmån för

1.
kännetecken,
som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten
här i riket, om med hänsyn härtill användningen av ett annat liknande
kännetecken skulle innebära ett otUlbörligt utnyttjande av det förras goodwUl,

2.
kännetecken,
som är inarbetat, om med hänsyn till verksamhetens särskilda art användningen
av ett annat liknande kännetecken uppenbarligen skulle minska det förras
goodwill.

7 §

Vid tvist om rätt tUl kännetecken som är förväxlingsbara
har den företräde som kan åberopa tidigaste rättsgrand, om ej annat följer av 8
§.

8 §

Har näringskännetecken inarbetats, får rätt därtill bestå
vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, om innehavaren av den
äldre rätten ej inom rimlig tid inskridit mot användningen av det förstnämnda
kännetecknet.

I fall som avses i första stycket kan domstol på yrkande
av part efter vad som är skäligt föreskriva, att något av kännetecknen eller
båda får användas endast på särskUt sätt, såsom med tillfogande av ortsangivelse
eller med annat förtydligande.

Registrering av firma

9 §

Firma registreras endast om den är ägnad att särskUja
innehavarens verksamhet från andras.

Vid bedömande av om firma har särskUjningsförmåga skall
hänsyn tagas till den tid och omfattning firman varit i bruk. Består firma enbart
av allmän benämning på verksamhetens art eller på däri utbjuden vara eller
tjänst eller utgöres den enbart av aUmänt brukat ortnamn eller annat dylikt
namn, skall firman i och för sig ej anses ha särskUjningsförmåga. Ingår i
firma sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening
eller förkortning därav, skall vid bedömningen bortses från denna.

Firma som består enbart av bokstäver eller siffror, vilka
icke kan uppfattas som ord, registreras endast om firman är inarbetad.

10 §

Firma registreras ej

1. om firman eller dess användning strider mot goda seder
eller allmän ordning,

18 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 4

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 274

2. om i firman utan tillstånd intagits sådan statlig
eller internationell benämning eUer förkortning, som enligt lag eller annan
författning icke obehörigen får användas som firma, eller något som lätt kan
förväxlas därmed,

3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda
allmänheten,

4. om firman iimehåller något som är ägnat att
uppfattas som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, såvida ej
namnet uppenbarligen avser någon sedan länge avliden person, eUer är ägnat att
uppfattas som benämning på stiftelse, ideell förening eller liknande
sammanslutning,

5. om firman innehåller något som är ägnat att
uppfattas som titel på annans slcyddade litterära eller konstnärliga verk och
titeln är egenartad, eller om firman innehåller något som kränker annans
upphovsrätt till sådant verk,

6. om firman ar förväxlingsbar med annan
näringsidkares släktnamn eller skyddade närings- eller varukännetecken,

7. om firman i annat faU är förväxlingsbar med
närings- eller varukännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av
annan, samt ansökan gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sin firma
innan det andra kännetecknet togs i bruk.

Utan
hinder av bestämmelserna i första stycket 47 får registrering ske, om den vars
rätt är i fråga medger det och hinder ej förehgger enligt första stycket 13.

11 §

Firma
får registreras på två eller flera språk, under fömtsättnhig att lydelserna överensstämmer
tUl sitt innehåll. Vad i denna lag sägs om firma skall äga tillämpning på envar
av lydelserna.

12 §

Registrering
gäller från den dag då ansökan kom in till registreringsmyndigheten.

Överlåtelse
av firma m. tn.

13 §

Firma
får överlåtas endast i samband med överlåtelse av den näringsverksamhet i
vilken firman användes.

Överlåtelse
av verksamheten omfattar även firman, om ej annat avtalats. Detta gäller dock
ej om firman innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av handelsbolags
verksamhet, bolagsmans släktnamn.

Ingår
i dödsbo firma som innehåller den avlidnes släktnamn, får boutredningsman ej
överlåta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.

14 §

Firma
får ej tagas i mät. Försättes innehavaren i konkurs, ingår dock rätten tUl
firman i konkursboet, om ej firman innehåller gäldenärens eUer, vid
handelsbolags konkurs, bolagsmans släktnamn. Firma som ej ingår i konkursbo får
likväl användas under den tid verksamheten fort-sättes för boets räkning.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 275

Förbud mot användning av näringskännetecken 15 §

Om näringskännetecken eller dess användning strider mot
goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, kan domstol vid vite
förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.

Sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i
annans rätt tUl näringskännetecken (firmaintrång). Härvid förelagt vite får
dock ej utdömas, om för samma intrång dömts till straff enligt 18 §.

Talan om förbud får föras av var och en som lider förfång
av kännetecknet eller dess användning. Talan om förbud enligt första stycket
får föras även av myndighet som Konungen bestämmer och av sammanslutning av
berörda näringsidkare.

Talan om utdömande av vite föres av den som ansökt om
förbudet eller, om detta meddelats enligt första stycket, av myndighet som Konungen
bestämmer.

Hävande av registrering

16 §

Har firma registrerats i strid mot denna lag eUer mot vad
i annan författning är föreskrivet om firma och föreligger alltjämt hinder mot
registrering, kan domstol häva registreringen, om ej rätten till firman ändå
skall bestå enligt 8 §.

Registrering får även hävas,

1.
om innehavaren
upphört att vara näringsidkare,

2.
om firman
förlorat sin särskUjningsförmåga,

3.
om firman
blivit stridande mot goda seder eller allmän ordning,

4.
om firman
blivit vilseledande,

5.
om firman ej
varit i bruk under de senaste fem åren och innehavaren icke visar skal för sin
underlåtenhet att använda firman.

Talan om hävande av registrering får föras av var och en
som lider förfång av registreringen. Talan som ej grundas på 10 § första stycket
47 får föras även av myndighet som Konungen bestämmer och av sammanslutning av
berörda näringsidkare.

17 §

Sedan dom om hävande av registrering vunnit laga kraft,
skall firman avföras ur registret. I domen kan dock förordnas, att firman får
stå kvar i registret under viss tid som skäligen behövs för att antaga ny firma
och ansöka om dess registrering.

Ansvar ocli ersättningsskyldighet m. in

18 §

Den som uppsåtligen gör firmaintrång dömes till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Avser intrånget firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall icke dömas tUl straff för det intrång som skett före
registreringsdagen.

Efter utdömande av vite som förelagts enligt 15 § andra
stycket får ej dömas till straff för det intrång som avsågs med vitesförbudet.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 276

Allmänt
åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

19 §

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall ersätta den skada
som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen
jämkas.

Avser
intrånget firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall
ersättning för det intrång som skett före registreringsdagen utgå endast om
intrånget gjorts uppsåthgen.

Rätt
till ersättning för skada preskriberas, om talan ej väckes inom fem år från det
skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är
skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock icke i något fall
tidigare än ett år från registreringsdagen.

20 §

Vid
överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 § första stycket kan
domstol efter vad som är skäligt förordna, att näringskännetecken, som i strid
mot förbudet anbragts på skylt, vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling
eller dylikt, skall utplånas eller ändras så att det ej längre strider mot goda
seder eller allmän ordning eller är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske utan
att egendom på vilken kännetecknet anbragts förstöres eller ändras på visst
sätt, får förordnas därom.

Vid
överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 § andra stycket eller
annars vid firmaintrång kan domstol på yrkande av den som lidit intrånget efter
vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta om åtgärd som
anges i första stycket eUer förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas
till den som lidit intrånget.

Om
vitesförbud överträtts eller om brott enligt 18 § skäUgen kan antagas
föreligga, får egendom som avses i första eller andra stycket tagas i beslag i
avbidan på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tillämpliga delar
föreskrifterna om beslag i brottmål.

21 §

För
intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering får ej dömas
till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt 1820 §§ sedan
registreringen hävts genom dom som vunnit laga kraft.

Föres
talan om intrång i registrerad firma och gör den mot vilken lalan föres
gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på hans yrkande förklara
målet vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande sluthgt
prövas. Är talan härom icke väckt, skall domstolen i samband med
vUandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall
väckas.

23 §

Talan
om faststäUelse, huruvida rätt till näringskännetecken består eller icke består
eller om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, får av domstol
upptagas tUl prövning, såvida ovisshet råder om

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 277

förhållandet
och denna medför förfång för käranden.

Grundas
rätt till firma enbart på registrering och göres vid fastställelsetalan
gällande att registreringen bör hävas, äger 22 § motsvarande tillämpning.

24 §

Finnes
ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om förbud mot användning
av näringskännetecken, om hävande av firmaregistrering, om firmaintrång eller
om faststäUelse enhgt 23 §, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

25 §

Dom
eller slutligt beslut i mål om förbud mot användning av firma, om hävande av
firmaregistrering, om firmaintrång eller om faststäUelse enligt 23 § skall
genom domstolens försorg i avskrift sändas till patent-och registreringsverket
samt till annan berörd registreringsmyndighet.

Firniateckning
m. m.

26 §

Firmateckning
sker genom tydlig angivelse av den fullständiga firman och underskrift med namn
av firmatecknare. Vid teckning av bifirma anges även firman för hela
verksamheten.

Under
likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg som' anger det
ändrade förhållandet.

Om firmateckning gäller i
övrigt vad i andra författningar är särskUt föreskrivet för olika slag av
firma.

27 §

Sveriges
riksbank, Postbanken, Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, rikets
landshypoteksföreningar och stadshypoteksföreningar samt annan inrättning
eller sammanslutning för vilken Konungen fastställt firma har ensamrätt till
denna som om firman blivit registrerad enligt denna lag. Motsvarande gäller
samfällighet eller annan sammanslutning som på föreskrivet sätt gjort anmälan
om styrelseval eller erhållit faststäUelse på reglemente eller stadgar, om
verksamheten drives under särskUd benämning.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Ansökan om registrering som gjorts före
ikraftträdandet prövas enligt äldre lag, om ej sökanden begär att den nya lagen
tillämpas.

3. Den nya lagen äger tillämpning även på firma som
registrerats enligt äldre lag. I fråga om sådan firma gäller dock punkterna 4
och 6 nedan.

4. Registrering som skett före ikraftträdandet får
hävas enligt 16 § första stycket endast om förbud mot firmans användning kunnat
meddelas enligt äldre lag.

5. Ensamrätt som grundas på att näringskännetecken
tagits i bruk före den nya lagens ikraftträdande upphör vid utgången av år
1975, om kännetecknet ej registrerats eller blivit inarbetat dessförinnan.
Detta gäller dock ej firma som består av innehavarens släktnamn eller firma

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 278

för
försäkringsbolag som avses i 349 § d) lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse.

6. Beträffande rätt till ersättning för firmaintrång
som har skett före den nya lagens ikraftträdande gäller, förutom bestämmelserna
i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å
okända borgenärer, att rätten är förlorad, om talan ej väckes före utgången av
år 1978 eller vid den senare tidpunkt som kan följa av 19 § tredje stycket
andra punkten nya lagen.

7. Bestämmelserna i 21 § nya lagen äger motsvarande tUlämpning
i fråga om intrång som har skett före ikraftträdandet.

2
Förslag till Handelsregisterlag

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Handelsregister
föres hos länsstyrelsen.

Konungen
kan förordna, att handelsregister skall föras gemensamt för två eller flera
län. Vad i denna lag sägs om län gäller i sådant fall det område för vilket
gemensamt handelsregister föres.

2 §

I
handelsregister införes enskild näringsidkare och handelsbolag samt ideell
förening eller stiftelse som idkar näring.

Handelsbolag
skall söka registrering, innan bolaget börjar sin verksamhet. Detsamma gäller enskUd
näringsidkare, ideell förening och stiftelse, om skyldighet att föra
handelsböcker följer med verksamheten.

Enkelt
bolag får införas i handelsregister i den ordning som föreskrives för
handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäUer även i fråga om
sålunda registrerat enkelt bolag.

3 §

Enskild
näringsidkare och handelsbolag registreras hos länsstyrelsen i det län där
verksamheten skall drivas. Skall verksamheten drivas inom flera län, sker
registrering hos länsstyrelsen i det län där huvudkontoret skall inrättas.

Ideell
förening och stiftelse registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens
eller stiftelsens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Utan
hinder av vad som sägs i första eller andra stycket får näringsidkaren
registreras även i handelsregister för annat län där verksamheten är avsedd
att drivas.

4 §

Handelsregistret
skall innehålla följande uppgifter om:

Enskild
näringsidkare:

1. näringsidkarens firma,

2. näringsidkarens fullständiga namn, bostads- och postadress
samt telefon.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 279

3. näringsverksamhetens art,

4. den ort där huvudkontoret är inrättat samt
kontorets postadress och telefon.

Handelsbolag:

1. bolagets firma,

2. näringsverksamhetens art,

3. den ort där huvudkontoret är inrättat samt
kontorets postadress och telefon,

4. bolagsmännens fullständiga namn, bostads- och
postadresser saml telefon,

5. av vem och hur bolagets firma tecknas, när ej
firman får tecknas av varje bolagsman ensam,

6. om bolaget utgör kommanditbolag, vUken eller vilka
av bolagsmännen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans
utfästa insats.

Ideell
förening och stiftelse:

1. den firma under vilken föreningen eller stiftelsen
idkar näring,

2. föreningens eller stiftelsens namn, öm det ej
sammanfaller med firman,

3. näringsverksamhetens art,

4. den ort där föreningens eller stiftelsens styrelse
har sitt säte samt föreningens eller stiftelsens postadress och telefon,

5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts,
deras fullständiga namn, bostads- och postadresser samt telefon,

6. av vem och hur föreningens eller stiftelsens namn
tecknas, om ej namnet tecknas av styrelsen ensam.

5 §

Näringsidkare
registreras under den firma under vilken han driver sin verksamhet. Firma
registreras enligt bestämmelserna i firmalagen (1973: 000) med iakttagande av
vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

Handelsbolags
firma skall innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finnes,
ordet kommanditbolag. I bifirma får dock ej intagas något av orden handelsbolag
eller kommanditbolag.

7 §

Firma
skall tydligt skUja sig från annan i samma register förut införd firma, även om
firmoma ej avser verksamhet av samma eller liknande slag.

Har
näringsidkare som införts i handelsregister meddelat prokura, får prokuran
registreras under näringsidkarens firma. Prokura får dock ej registreras om den
innehåller annan begränsning eller annat förbehåU än som medges enligt 1 eller
2 § prokuralagen (1973: 000).

För
registterad prokura skall registret innehåUa uppgift om prokuristens
fullständiga namn, bostads- och postadress samt telefon.

Har
prokuristen särskilt bemyndigande att överlåta huvudmannens

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 280

fasta
egendom eller tomträtt eller att söka inteckning eller upplåta rättighet i
denna, skall registret även innehålla uppgift härom. Detsamma gäller om prokuran
meddelats som koUektivprokura.

9 §

Ansökan
om registrering av handelsbolag göres av samtliga bolagsmän.

Ansökan
om registrering av ideell förening eller stiftelse göres av styrelsen.

Prokura
registreras på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen handelsbolag, göres
ansökan av samtiiga bolagsmän.

10 §

Ansökan
om registtering av näringsidkare eUer prokura skall innehålla de uppgifter som
Konungen bestämmer.

11 §

Har
sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner
registreringsmyndigheten annat hinder föreligga för bifall tUl ansökan, skall
sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter
sökanden att efterkomma föreläggandet, skall ansökan avskrivas. Underrättelse
om denna påföljd skall intagas, i föreläggandet.

Föreligger
även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansökan och har
sökanden haft tUlfälle att yttra sig över hindret, skall ansökan avslås, om
anledning ej föreligger att ge sökanden njtt föreläggande.

Avskrives
eUer avslås ansökan, skall registreringsmyndigheten genast skriftligen undenätta
sökanden om beslutet och skälen därför.

12 §

Bifalles
ansökan om registrering av näringsidkare eller prokura, skall i 4 eller 8 §
föreskrivna uppgifter införas i registret.

13 §

Upphör
näringsidkare med sin verksamhet eller överlåtes verksamheten eller sättes den
under likvidation eller sker i annat fall ändring i fråga om uppgift som
registrerats, skall anmälan härom ofördröjligen göras.

Anmälan
skall göras i den ordning som gäller för ansökan om registrering, om ej annat
följer av vad nedan i denna paragraf sägs eller av vad Konungen bestämmer.

Har
ensldld näringsidkare avlidit, är den som har vård om boet skyldig att göra
anmälan med anlednhig av dödsfallet. Har delägare i handelsbolag avlidit,
åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän. Om domstol utsett likvidator i
handelsbolag, är han anmälningsskyldig beträffande bolaget. Bolagsman som
lämnat bolaget har rätt att göra anmälan om sin avgång. Återkallelse av prokura
får anmälas av varje bolagsman som ej är utesluten från rätten att företräda
bolaget.

Överlåtes
näringsverksamhet, skall anmälan om överlåtelsen göras av den nye innehavaren.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 281

14 §

Har anmälan gjorts enligt 13 §, skall ändringen införas i
registret.

15 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering
finns bestämmelser i firmalagen (1973: 000).

Menar
någon i annat fall att registrering i handelsregister länder honom till
förfång, får talan föras mot näringsidkaren om hävande av registreringen och om
skadestånd.

16 §

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande
av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1973:
000).

Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft
förklarats, att införing i registret ej bort ske eller att beslut som
registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhållande som
registrerats ej föreligger, skall registreringen avföras ur registret. Dom i
mål som här avses skall genom domstolens försorg i avslaift sändas till
registreringsmyndigheten.

Om
bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall
uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försättes
näringsidkare i konkurs, skall meddelande härom samtidigt med kungörelsen om
beslutet genom konkursdomarens försorg översändas för registrering. Har högre
rätt upphävt beslut om konkurs, skall registreringen på anmälan av
konkursdomaren avföras. När konkurs avslutats, skall konkursdomaren ofördröjligen
översända meddelande härom för registrering.

17 §

Har registrerad näringsidkare ej under de tio senaste åren
inkommit med någon anmälan till registret och kan det antagas att han upphört
med sin verksamhet, skall registreringsmyndigheten på lämpligt sätt inhämta
upplysning huruvida verksamheten fortfarande utövas.

Föreligger
tillförlitliga upplysningar om att näringsidkare upphört med sin verksamhet och
ej ämnar återupptaga den, kan registreringsmyndigheten genast förklara att
verksamheten skall anses ha upphört och avföra näringsidkaren ur registret. Om
upplysning ej erhålles att verksamheten fortfarande bedrives, skall myndigheten
genom kungörelse som sägs i 18 § anmana näringsidkaren att låta höra av sig
inom sex månader från kungörelsens utfärdande. Erhålles ej före fristens utgång
upplysning att verksamheten alltjämt bedrives, skall verksamheten anses ha
upphört och näringsidkaren avföras ur registret.

18 §

Registrering eller avförande ur registret skall genom
registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar och i tidning med allmän spridning inom den ort där näringsverksamheten
utövas eller är avsedd att utövas. Vad nu sagts skall ej gälla, när registrering
eller avförande sker efter anmälan av konkursdomaren.

19 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 4

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 282

19 §

Registrering
eller avförande ur registret som kungjorts enligt 18 § skall anses ha kommit
till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken
haft eller bort ha vetskap därom.

20 §

För
registrering skall erläggas avgift som Konungen fastställer.

21 §

Talan
mot registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag föres genom besvär hos
kammarrätt inom två månader från beslutets dag.

22 §

Den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift i ansökan eller anmälan till regislreringsmyndig-heten eller i handluig
som fogas därvid dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.

Den
som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där sådan ansökan eller
anmälan avskrivits eller avslagits eller föreskriven registrering hävts,
försummar att göra ny ansökan eller anmälan, dömes tiU böter, högst femhundra
kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Firma som registrerats enligt äldre lag får utan hinder av vad i 6 §
nya lagen sägs behållas oförändrad till utgången av år 1983.

3. Firma
som registrerats enligt äldre lag får utan hinder av vad

i 7 § nya lagen sägs behållas oförändrad. Om näringsidkare däri

genom kan blandas samman vid registrets förande, kan registrerings

myndigheten i registret föra in en särskiljande ortsangivelse eller annat

förtydligande.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 283

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 22 november 1973.

Närvarande:
justitierådet CONRADI, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet PAULSSON, justitierådet
FREDLUND.

Enligt
lagrådet den 22 mars 1973 tUlhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 februari 1973, har Kungl.
Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skall inhämtas över upprättade förslag
till

1. firmalag,

2. handelsregisterlag,

3. prokuralag,

4. lag om upphävande av lagen (1887: 42 s. 1) angående
handelsregister, firma och prokura,

5. lag om ändring i varumärkeslagen (1960: 644),

6. lag om ändring i lagen (1931: 152) med vissa
bestämmelser mot illojal konkurrens,

7. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

8. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar,

9. lag om ändring i lagen (1948: 218) om
sambruksföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,

11. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

12. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

13. lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen,

14. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utiänning
och utländskt företag att idka näring här i riket,

15. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479),

16. lag
om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar.

Förslagen, som finns bUagda detta protokoll, har den 22 oktober15

november
1973 inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bo Olof Melin.

Lagrådet
yttrar.

Förslaget
till firmalag

15 §

Enligt
andra stycket av förevarande paragraf kan domstol vid vite förbjuda användning
av näringskännetecken vid firmaintrång. Vidare

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 284

gäller
enligt 18 § att uppsåtligt firmaintrång är belagt med straff, böter eller
fängelse i högst sex månader.

För
att dubbla sanktioner för samma intrång skaU undvikas innehåller de nämnda
paragraferna vissa spärregler. Sålunda stadgas i andra stycket andra punkten av
förevarande paragraf att vite, som förelagts vid meddelande av förbud, inte får
utdömas, om för samma intrång dömts till straff enligt 18 §. I sistnämnda
paragrafs tredje stycke föreskrivs i sin tur, att efter utdömande av vite som
förelagts enligt 15 § andra stycket ej får dömas till straff för det intrång
som avsågs med vitesförbudet.

Firmautredningens
förslag upptog straffsanktion vid firmaintrång men däremot inte någon
förbudsregel. I motiveringen för det föreslagna systemet med två
sanktionsformer hänvisar föredragande statsrådet bl. a. till att enligt den för
några år sedan antagna lagen om otillbörlig marknadsföring vitesförbud får
meddelas även för straffbelagd gärning. Emellertid avviker de nyss angivna
spärreglerna i firmalagförslaget från det mönster som upptagits i lagen om
otillbörlig marknadsföring i syfte att undvika dubbla sanktioner för samma
gärning. Enligt sistnämnda lag gäller nämligen att den som överträtt
vitesförbud inte dömes till ansvar jämlikt lagen för gärning som omfattas av
förbudet. I enlighet med departementschefens uttalande i propositionen (1970:
57 s. 96) ges alltså, då vitesförbud meddelats, vid överträdelse vitet
företräde.

Den
i marknadsföringslagen valda regleringen innebär sålunda att om vederbörande
myndighet meddelat ett vitesförbud och detta därefter överträdes genom gärning,
som även är straffbar enligt lagen, endast den möjligheten står till buds att
fullfölja viteslinjen genom yrkande om vitets utdömande. Denna lösning synes
naturlig och står väl i överensstämmelse med hittills tillämpade principer om
användning av vite och straff som altemativa tvångsmedel. Det synes däremot
föga tilltalande att, såsom förslaget till firmalag medger, en näringsidkare,
sedan han utverkat ett vitesförbud av domstol, skall ha möjlighet att vid
överträdelse av förbudet frånträda viteslinjen och i stället efter angivelse
till åtal få den som gjort intrånget dömd tUl straff. Domstolens beslut om
vitesförbud kan i en sådan situation te sig missledande för den mot vilken
förbudet riktats och för allmänheten. Firmalagens system synes främst vara
förestavat av effektivitetshänsyn. Emellertid torde någon risk knappast
föreligga att marknadsföringslagens lösning skulle visa sig mindre smidig och
effektiv. Anledning saknas därför att nu frångå den princip som upptagits i
sistnämnda lag.

Det
förordas sålunda att det remitterade lagförslaget jämkas i överensstämmelse
med det anförda. I förevarande paragraf bör andra stycket andra punkten utgå.
Därjämte bör 18 § tredje stycket ändras att förslagsvis lyda: "Den som
överträtt vitesförbud som meddelats enhgt 15 § andra stycket får ej dömas till
straff för intrång som omfattas av förbudet."

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 285

Mål om utdömande av vite som förelagts med stöd av
bestämmelserna i förevarande paragraf och mål mellan samma parter om meddelande
av nytt vitesförbud enligt dessa bestämmelser kan antagas ibland komma att anhängiggöras
samtidigt vid samma domstol. Jämlikt 18 § lagen om införande av nya
rättegångsbalken skall målet om utdömande av vitet handläggas såsom brottmål.
Målet om nytt vitesförbud, som ej kan anses hänförligt till mål om enskilt
anspråk i anledning av brott, skall däremot handläggas som tvistemål. Målen kan
på grund härav inte handläggas i en rättegång utan att särskUd bestämmelse
härom meddelas. Att införa en speciell kumulationsregel för de fåtaliga fall
som här är ifråga synes emellertid knappast påkallat. Några nämnvärda
olägenheter av att frågan om utdömande av vUe och frågan om nytt vitesförbud
behandlas i skilda förfaranden torde ej vara att befara.

16 §

I fråga om aktiebolag, ekonomisk förening eller annan
dylik juridisk person innebär hävandet av registreringen ej att den juridiska
personen därigenom förlorar sin rättssubjektivitet. Bolaget eller föreningen består
alltjämt såsom aktiebolag respektive ekonomisk förening men saknar i
fortsättningen firma, under vilken verksamheten kan bedrivas. I allmänhet
ligger det i bolagets eller föreningens eget intresse att så snart som möjligt
få annan firma registrerad. Det är dock inte säkert att så alltid kommer att
ske. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om ej i aktiebolagslagen och andra
berörda lagar borde upptas föreskritt om tvångslikvidation för det fall att
anmälan om ny firma ej görs sedan viss tid förflutit efter det att den gamla
firman avförts ur registret. Spörsmålet bör i vart faU övervägas under arbetet
med aktiebolagslagstiftningens reformering.

18 §

I fråga om tredje stycket av förevarande paragraf hänvisas
till vad som anförts och förordats vid 15 §.

27 §

Enligt första punkten av förevarande paragraf har vissa statiiga
inrättningar och med dem jämställda institutioner och sammanslutningar
ensamrätt tUl sitt namn som om registrering skett enligt firmalagen.
Motsvarande skall enligt andra punkten gälla samfällighet eller annan
sammanslutning som på föreskrivet sätt gjort anmälan om styrelseval eller erhåUit
faststäUelse på reglemente eller stadgar. Enligt remissprotokollet åsyftas här
framför allt olika slag av tvångssamfällig-heter bildade enligt vissa lagar.
Emellertid är den bestämning av associationerna som ges i andra punkten ägnad
att leda till missförstånd om vad som avses. Med hänsyn härtill och då något
egentligt praktiskt

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 286

behov
av bestämmelsen knappast torde föreligga, bör den lämpligen kunna utgå.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna

Det
erinras om att tidpunkten för ikraftträdandet av förevarande lagförslag liksom
vissa andra tidpunkter i övergångsbestämmelserna måste ändras. Motsvarande
gäller i fråga om övriga remitterade lagförslag.

Förslaget
till handelsregisterlag

11
och 13 §§

Syftet
med det föreslagna fjärde stycket i 11 § är, enligt vad som framgår av vad
föredragande statsrådet anfört, att den där föreskrivna
underrättelseskyldigheten skall gäUa även i fall, då registreringsmyndighetens
beslut inte utgör sådan myndighetsutövning mot enskild, som avses i 3 § första
stycket förvaltningslagen, och alltså bestämmelserna i 17 och 18 §§ samma lag
om motivering av beslut och om meddelande till part om innehållet i beslut inte
är tillämpliga.

Beträffande
de ansökningar, som avses i 11 §, torde registreringsmyndighetens beslut
emellertid alltid komma att innebära utövning av sådan befogenhet mot enskild,
som avses i 3 § första stycket förvaltningslagen. På grund härav får
bestämmelserna i 17 och 18 §§ samma lag förutsättas bli tillämpliga på samtiiga
beslut enligt 11 §. Fjärde stycket bör därför utgå.

Däremot
torde de anmälningsärenden, som avses i 13 §, inte alltid vara av den karaktär
att registreringsmyndigheten i dem utövar sådan befogenhet mot enskUd, som
anges i 3 § första stycket förvaltning.slagen. En regel, motsvarande innehållet
i 11 § fjärde stycket av förevarande lagförslag, torde dock kunna undvaras för
sådana fall.

Av
motiven tUl 11 § framgår, att föreskrifterna i nämnda paragraf om
registreringsmyndighetens behandling av ansökan avses skola till-lämpas även på
anmälningar enligt 13 §. Detta förhållande har emeUertid inte kommit till
klart uttryck i den föreslagna lagtexten. Lagrådet föreslår därför att 13 §
kompletteras i detta hänseende, förslagsvis genom att i andra stycket anges att
anmälan göres och handlägges i den ordning som gäller för ansökan om
registrering etc.

Vidare
må här hänvisas till vad lagrådet under 19 § anför beträffande 13 § första
stycket.

Om
näringsverksamhet överlåtes utan att firman medföljer, saknas anledning att
ålägga den nye näringsidkaren skyldigheten att göra anmälan om själva
överlåtelsen till handelsregistret. Sista stycket av 13 § bör därför jämkas
att lyda: "Omfattar överlåtelse av näringsverksamhet även firman, skall
anmälan om överlåtelsen göras av den nye innehavaren."

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 287

Det
må emellertid anmärkas att den nye innehavaren av näringsverksamheten ofta är
skyldig att göra anmälan till registret enligt 2 §.

14 §

Anteckning
i registret får förutsättas skola ske endast om registrering beviljas. Detta
bör komma till uttryck i lagtexten. Paragrafen föreslås därför få följande
lydelse: "BevUjas registrering i anledning av anmälan enligt 13 §, skall
ändringen införas i registret."

19
§

I
förevarande paragraf upptas en regel av innebörd att registrering eller
avförande ur handelsregistret som kungjorts enligt 18 § skaU anses ha kommit
till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår, att han varken
haft eller bort ha vetskap därom. För tUlämpning av denna regel, som har sin
motsvarighet i 7 § första stycket Fml, är bl. a. av betydelse hur det
registreringssystem tiU vUket regeln anknyter är utformat. Enligt förslaget
skall i princip varje länsstyrelse föra handelsregister för sitt län.
Näringsidkare, som avses i nu ifrågavarande lagförslag, kan enligt 3 § bli
registrerad i mer än ett län. Med detta registreringssystem kan det inträffa,
att handelsregister för olika län innehåller sinsemellan motstridiga uppgifter
om ett och samma förhållande. Ett handelsbolag har t. ex. vidtagit en ändring
i rätten att teckna bolagets firma eller återkallat meddelad prokura men ändringen
eller återkaUelsen har på grund av försummad anmälan från bolagets sida eller
av annan orsak endast bhvit införd i handelsregistret för något av de län, där
bolaget är registrerat. Det får antagas ofta förhålla sig så, att tredje man,
som avser att ingå avtal med ett i förslaget avsett företag, inte känner till
om företaget är registrerat i mer än ett län. Rimhgen kan inte fordras, att
tredje man skall vända sig till samtliga myndigheter som för handelsregister
för att skaffa sig uppgift om vad som må finnas antecknat i handelsregister
beträffande företaget i fråga. Fastmera får normalt anses tUlräckligt, att
tredje man inhämtar dylik uppgift från handelsregistret i något län där
företaget är registrerat. Vanligtvis ligger det närmast till hands, att tredje
man härvid vänder sig till handelsregistret i det län, där företagets
registrering enligt 3 § är obligatorisk. Har tredje man i handelsregistret för
ett län inhämtat uppgift om vad registret beträffande visst förhållande
innehåller, kräver hänsyn till omsättningens trygghet att i handelsregister för
annat län förekommande registrering av ändring i samma förhållande i regel inte
tillmätes betydelse mot honom, med mindre han visas ha ägt vetskap om
ändringen. I dylika faU får vid tUlämpning av den före.slagna regeln
omständigheterna i allmänhet anses vara sådana, att tredje man ej bort äga
kännedom om ändringen.

För
att så långt möjligt söka förebygga, att handelsregister i olika

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 288

län
kommer att innehåUa skiljaktiga uppgifter om ett och samma förhållande, synes
det lämpligt att i 13 § första stycket uttryckligen ange, att anmälan som där
avses skall göras tiU varje länsstyrelse där registrering skett.

21
§

Förslaget
måste anses innebära att talan mot registreringsmyndighetens beslut får föras
hos kammarrätten inte bara nar registrering vägrats eller ansökan om
registrering avskrivits utan också när registrering beviljats. I sistnämnda faU
torde enligt allmänna regler var och en som lider förfång av registreringen
vara taleberättigad. I andra lagar har emellertid rätten att föra besvärstalan
mot registreringsmyndighetens beslut i motsvarande fall i huvudsak bestämts
så, att talan får föras endast om registrering vägrats. Se exempelvis 206 §
tredje stycket aktiebolagslagen och 105 a § andra stycket lagen om ekonomiska
föreningar. Genom en sådan utformning av talerätten undvikes att någon, som
äger rätt att föra talan vid allmän domstol om hävande av registrering, först
för talan i samma hänseende vid förvaltningsdomstol, vUket kan medföra att
förvaltningsdomstol och allmän domstol kommer till motsatta resultat. Något
skäl synes inte föreligga att välja annan lösning i handelsregisterlagen än i
de andra här nämnda lagarna.

Med
hänsyn till det anförda föreslås att ifrågavarande bestämmelse ges följande
lydelse: "Talan mot registreringsmyndighetens beslut, varigenom ansökan
om eller anmälan för registrering avskrivits eller registrering vägrats, föres
hos kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. I samma
ordning föres talan mot beslut enligt 17 §."

Förslaget
till prokuralag

6 §

Enligt
utredningens förslag skulle anmälan om återkallelse av en i handelsregistret
införd prokura kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i tidning inom orten
(se 23 § i utredningens förslag till lag om handelsregister), och skulle återkaUelsen
i princip anses ha kommit till tredje mans kännedom, när den hade kungjorts i
ortstidningen (24 § samma förslag). Sistnämnda bestämmelse anknöt tUl vad som
gäller enligt 27 § första stycket andra punkten avtalslagen.

Enligt
det remitterade förslaget skall däremot prokuraåterkallelsen anses ha i princip
kommit tUl tredje mans kännedom först sedan kungörelse skett i både
ortstidning och posttidningen (se 18 och 19 §§ förslaget tiU
handelsregisterlag). Härav föranledd ändring bör då ske i 27 § första stycket
andra punkten avtalslagen. I samband därmed bör hänvisningen i styckets första
punkt ändras tUl att avse 13 och 19 §§ handelsregisteriagen (1974: 000).

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 289

Förslaget
till lag om ändring i lagen om aktiebolag

Utöver
de ändringar i aktiebolagslagen som föreslagits i remissprotokollet synes i
195 § 2 och 4 mom. ändring böra vidtagas av motsvarande innebörd som i
remissprotokollet föreslagits beträffande 308 § 2 mom. lagen om
försäkringsrörelse.

Vidare
erinras om att av de i remissförslaget upptagna paragraferna följande ändrats
efter det remissen till lagrådet beslöts nämligen 190 och 206 §§ genom SFS
1973: 303, 193 § genom SFS 1973: 222 och 303 samt 202 § genom SFS 1973: 397.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

Enligt
110 § 7 straffas den som bryter mot vad i "7 § sista stycket" är
stadgat. Enligt förevarande lagförslag lägges till 7 §, efter det gamla sista
stycket, ytterligare ett stycke. Den angivna hänvisningen i 110 § 7 bör därför
ändras till "7 § fjärde stycket".

Förslaget
till lag om ändring i lagen om försäkringsrörelse

Det
erinras om att av de i förslaget upptagna paragraferna följande ändrats efter
det remissen till lagrådet beslöts nämligen 6, 170, 305 och 306 §§ genom SFS
1973: 223 samt 314 § genom SFS 1973: 391.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om bankrörelse

2 §

Det
erinras om att de föreslagna ändringarna av förevarande paragraf tagits upp
särskilt i ett lagförslag, som förelagts riksdagen i pro-posUionen 1973: 198.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om sparbanker

Det
erinras om att av de i förslaget upptagna paragraferna 89 §, efter det remissen
till lagrådet beslöts, ändrats genom SFS 1973: 389.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen

4
§

Det
erinras om att de föreslagna ändringarna av förevarande paragraf tagits upp
särskilt i ett lagförslag, som förelagts riksdagen i propositionen 1973: 198.

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 290

Övriga
lagförslag m. m.

Förslagen
lämnas utan anmärkning.

Här
må erinras om att, sedan förevarande förslag tiil firmalagstiftning m.m.
remitterades till lagrådet, Kungl. Maj:t i proposition (1973: 160) till
riksdagen framlagt förslag till lag om förvaltning av samfälligheter. Denna
torde komma att träda i kraft tidigare än firmalagstiftningen.

I
29 § första stycket lagförslaget om samfälligheter finns bestämmelser om samfällighetsförenings
firma. Liksom skett i fråga om motsvarande föreskrifter i annan associatiönsrättslig
lagstiftning bör dessa bestämmelser i anslutning tiU den nya firmalagens
ikraftträdande kompletteras med en hänvisning tUl firmalagen.

Lagrådet får härjämte
erinra om ett uttalande av föredragande statsrådet i nyssnämnda proposition (s.
603) att de i 25 § lagen om förvaltning av samfälligheter gjorda särskilda
hänvisningarna tiU 100 § första och andra styckena lagen om ekonomiska
föreningar torde böra ändras i samband med firmalagstiftningens ikraftträdande.
Att för den korta tiden mellan samfällighets- och firmalagstiftningarnas
ikraftträdande ändra 102 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar och
motsvarande bestämmelser i annan associationsrättslig lagstiftning vilka
ändå i sin nuvarande form skall försvinna i samband med firmalagstiftningens
ikraftträdande på det sättet att bland de där uppräknade registren medtas
även samfällighetsföreningsregister kan ej anses erforderligt.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 291

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 14 december 1973.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON.

Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslag till

1. firmalag,

2. handelsregisterlag,

3. prokuralag,

4. lag om upphävande av lagen (1887: 42 s. 1) angående
handelsregister, firma och prokura,

5. lag om ändring i varumärkeslagen (1960: 644),

6. lag om ändring i lagen (1931: 152) med vissa
bestämmelser mot iUojal konkurrens,

7. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

8. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar,

9. lag om ändring i lagen (1948: 218) om
sambruksföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,

11. lag om ändrmg i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

12. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

13. lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen,

14. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

15. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479),

16. lag
om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget
till firmalag

Lagrådet
diskuterar det föreslagna systemet med två sanktionsformer vid firmaintrång
och tar därvid särskilt upp spärreglerna i 15 och 18 §§ till undvikande av
dubbla sanktioner för samma intrång. Enligt lagrådets uppfattning saknas
anledning att frångå det system som valts i lagen om otUlbörlig marknadsföring.
Detta innebär att om vitesförbud

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 292

överträtts
genom gärning, som även är straffbar enligt lagen, bara den möjhgheten står
öppen att fullfölja viteslinjen medelst yrkande om vitets utdömande. Med anledning
härav förordar lagrådet att andra punkten i 15 § andra stycket får utgå och att
18 § tredje stycket ges ändrad lydelse.

För
egen del har jag förståelse för lagrådets synpunkt att firmaintrång som sker i
strid med vitesförbud alltid bör följas enbart av vitets utdömande och inte av
straff. Härtill kommer att det, i varje fall teoretiskt, kan uppkomma en processuell
konflikt, om det vid domstol samtidigt yrkas utdömande av förelagt vite och
straff för samma intrång. Jag ansluter mig därför till lagrådets
ändringsförslag.

Lagrådet
påpekar vidare att mål om utdömande av vite och mål mellan samma parter om
meddelande av nytt vitesförbud inte kan handläggas i en och samma rättegång
utan att en särskild kumulationsregel införs. Enligt lagrådets mening är det
dock knappast påkallat att införa en sådan regel. Jag delar lagrådets
uppfattning på denna punkt.

Vad
lagrådet anför vid 16 § ger mig i och för sig inte anledning till någon
erinran. Jag vill dock framhålla att den fråga som lagrådet tar upp knappast
torde medföra några svårigheter i praktiken. Frågan får övervägas under den
fortsatta översynen av aktiebolagslagen.

Vid 27 § anför lagrådet
att den bestämning av vissa sammanslutningar som ges i andra punkten är ägnad
att leda till missförstånd om vad som avses. Av denna anledning och då
bestämmelsen inte anses fylla något egentligt praktiskt behov föreslås att den
utgår. Jag godtar detta förslag.

Som
lagrådet påpekar måste tidpunkten för ikraftträdandet av såväl förslaget till
firmalag som övriga lagförslag ändras. Jag förordar att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 juli 1974. Detta föranleder vissa
ändringar i lagförslagens övergångsbestämmelser.

Förslaget
till handelsregisterlag

Jag
kan i allt väsentligt biträda de förslag till ändrad utformning av 11,13,14 och
21 §§ som lagrådet för fram. Vad lagrådet i övrigt anför till belysande av
olika bestämmelser i förslaget ger mig inte heller anledning tUl några
erinringar. Däremot bör en ändring göras i 19 §. Jag återkommer tUl detta i
kommentarerna tiU förslaget till prokuralag.

Förslaget
till prokuralag

Lagrådet
anför vid 6 § att det följer av förslaget tUl handelsregisterlag att återkaUelse
av prokura i princip skaU anses ha kommit till tred-

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 4 293

je
mans kännedom först sedan kungörelse skett i både ortstidning och Post- och
Inrikes Tidningar. Denna regel, som innebär ändring gentemot gäUande rätt, bör
enligt lagrådets mening föranleda viss följdändring i 27 § första stycket
avtalslagen.

Enligt
FmL är det tillräckligt att en återkallelse kungörs i ortstidning för att den
skall anses ha kommit till tredje mans kännedom. Bestämmelserna i 27 § första
stycket andra punkten avtalslagen överensstämmer härmed. F. n. pågår inom
justitiedepartementet en översyn av kungörelseförfarandet inom bl. a.
associationsrätten. I avvaktan på resultatet av denna översyn anser jag att
inte bara det nuvarande kungörelseförfarandet utan också regeln om
verkningarna av att en registreringsåtgärd kungörs bör behållas i sak oförändrade.
I överensstämmelse härmed bör 19 § i det remitterade förslaget till
handelsregisterlag ändras så, att det i princip blir tillräckligt att
registrering eller avförande ur register kungörs i ortstidning för att
åtgärden skall anses ha kommit till tredje mans kännedom. Denna ändring medför
i sin tur att 27 § avtalslagen kan lämnas oförändrad. Hänvisningen i 27 §
första punkten samma lag till vissa bestämmelser i FmL kommer på grund av
övergångsbestämmelsen tUl lagen om upphävande av FmL att i fortsättningen avse
13 och 19 §§ handelsregisterlagen.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om aktiebolag

Lagrådet
påpekar att utöver de ändringar i aktiebolagslagen som föreslagits i
remissprotokollet synes i 195 § 2 och 4 mom. ändring böra vidtas av motsvarande
innebörd som föreslagits beträffande 308 § 2 mom. lagen om försäkringsrörelse.
Jag delar lagrådets uppfattning.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

Lagrådet
påpekar att bestämmelsen i 110 § 7 som hänvisar tUl 7 § bör ändras som följd av
ändringama i sistnämnda paragraf. Jag delar lagrådets uppfattning.

Övriga
lagförslag m. m.

Det
i prop. 1973: 160 framlagda förslaget till lag om förvaltnhig av samfälligheter
har numera antagUs av riksdagen (CU 1973: 33, rskr 1973: 389, SFS 1973: 1150).
Lagen träder i kraft den 1 juli 1974. Som lagrådet har framhållit bör, på samma
sätt som har skett i fråga om motsvarande föreskrifter i annan
associationsrättslig lagstiftning, 29 § första stycket lagen om förvaltning av samfälligheter
kompletteras med en hänvisning till firmalagen. Härjämte bör som jag redan i prop.
1973:

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:4 294

160
(s. 603) har förutskickat vissa redaktionella jämkningar vidtas i 25 § andra
stycket lagen om föivaltning av samfälligheter som följd av ändringarna i 100 §
lagen om ekonomiska föreningar.

Vad
lagrådet i övrigt anför om de olika förslagen ger mig inte anledning tUl någon
erinran. Jag vill påpeka att de förslag tUl ändringar i lagen om bankrörelse
och lagen om jordbrukskasserörelsen som förelagts riksdagen i prop. 1973: 198
numera har antagits (NU 1973: 68, rskr 1973: 370, SFS 1973: 1095 och 1096).

Utöver
vad jag har anfört i det föregående bör vissa redaktioneha jämkningar vidtas i
några av de remitterade förslagen.

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga

dels
förslagen till

1. firmalag,

2. handelsregisterlag,

3. prokuralag,

4. lag om upphävande av lagen (1887: 42 s. 1) angående
handelsregister, firma och prokura,

5. lag om ändring i varumärkeslagen (1960: 644),

6. lag om ändring i lagen (1931: 152) med vissa
bestämmelser mot Ulojal konkurrens,

7. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

S.
lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, 9. lag om ändring
i lagen (1948: 218) om sambruksföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,

11. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

12. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

13. lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen,

14. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

15. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479),

16. lag om ändring i lagen (1972: 262) om
understödsföreningar,

dels
inom justitiedepartementet upprättat förslag till

17. lag
om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfällig

heter.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokoUet: Britta Gyllensten

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 295

Innehåll

Propositionen
.................................................. ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... ... 1

Lagförslag
...................................................... ... 2

1. firmalag....................................................... ... 2

2. handelsregisterlag......................................... ... 8

3. prokuralag................................................... .. 12

4. lag om upphävande av lagen (1887: 42 s. 1) angående
handelsregister, firma och prokura 13

5. lag om ändring i varumärkeslagen (1960: 644).... .. 13

6. lag om ändring i lagen (1931: 152) med vissa
bestämmelser mot illojal konkurrens 13

7. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag .. 15

8. lagom ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar 26

9. lag om ändring i lagen (1948: 218) om sambmksföreningar 32

10. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkrmgsrörelse
.. 33

11. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse 45

12. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker 51

13. lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbmkskasserörelsen 55

14. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket................................................................. 56

15. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479).. 58

16. lag om ändring i lagen (1972: 262) om
understödsföreningar 59

17. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning
av samfälligheter 60

Utdrag av
statsrådsprotokollet över justitieärenden den 16 februari

1973 .............................................................. .. 61

1 Inledning..................................................... .. 61

2 Gällande ordning........................................... .. 63

3 Firmautredningens förslag ............................ .. 68

3.1 Huvuddragen av förslaget......................... 68

3.2 Firmaregister och registreringsmyndigheter... 73

3.3 Firmaskyddets föremål ........................... .. 77

3.4 Vilseledande firma ................................... .. 82

3.5 Förvärv av firmarätt ............................... .. 84

3.6 Firmaskyddets irmehåll ............................ .. 88

3.7 Registrering av firma................................ 97

3.8 Överlåtelse av firma ............................... 103

3.9 Firmalagens sanktionssystem..................... 106

3.10 Handelsregister ................................... 112

3.11 Följdlagstiftning m. m............................... 113

4 Sveriges Jordbrukskasseförbunds framställning.... 116

5 Remissyttrandena.......................................... 118

5.1 Huvuddragen av förslaget......................... 118

5.2 Firmaregister och registreringsmyndigheter... 121

5.3 Firmaskyddets föremål ............................ 129

5.4 Vilseledande firma .................................. 133

5.5 Förvärv av firmarätt................................ 134

5.6 Firmaskyddets innehåll............................. 138

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 4 296

5.7 Registrering av firma................................ 142

5.8 överlåtelse av firma ............................... 146

5.9 Firmalagens sanktionssystem..................... 147

5.10 Handelsregister ................................... 152

5.11 Följdlagstiftning m. m............................... 154

5.12 Jordbrukskreditkassas firma .................... 157

6 Föredraganden
........................................... 158

6.1 Allmänna synpunkter................................ 158

6.2 Firmaregister och registreringsmyndigheter... 161

6.3 Firmaskyddets föremål ............................ 165

6.4 Vilseledande firma ................................... 170

6.5 Förvärv av firmarätt ................................ 171

6.6 Firmaskyddets innehåU ........................... 175

6.7 Registrering av firma................................ 180

6.8 Överlåtelse av firma ................................ 183

6.9 Firmalagens sanktionssystem..................... 185

6.10 Handelsregister .................................. 192

6.11 Följdlagstiftning m. m.............................. 194

6.12 Jordbmkskreditkassas firma ...................... 196

7 Upprättade lagförslag .................................. 198

8 Specialmotivering.......................................... 198

8.1 Förslaget tiU firmalag............................... 198

8.2 Förslaget till handelsregisterlag.................. 234

8.3 Förslaget tUl prokuralag............................ 248

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om aktiebolag 249

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska
föreningar 253

8.6 Förslaget tUl lag om ändring i lagen om sambruksföreningar
254

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om
försäkringsrörelse 254

8.8 Förslaget tUl lag om ändring i lagen om bankrörelse
.. 255

8.9 Förslaget tUl lag om ändring i lagen om sparbanker .
. 255

8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om
jordbrukskasserörelsen 256

8.11 Förslaget tUl lag om ändring i lagen om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket 256

8.12 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen 257

8.13 Förslaget tiU lag om ändring i lagen om
understödsföreningar 257

9
Hemställan ................................................. 257

Bilaga
1 Firmautredningens förslag ................... 259

1 Förslag tUl firmalag .............................. 259

2 Förslag till lag om handelsregister ........... 265

3 Förslag tUl lag om prokura..................... 271

Bilaga
2 De remitterade förslagen ......................... 2T2

1 Förslag tiU firmalag .............................. 272

2 Förslag tUl handelsregisterlag ................ 278

Utdrag av lagrådets protokoU
den 22 november 1973 . 283

Utdrag av
statsrådsprotokollet över justitieärenden den 14 decem

ber 1973 .......................................................... 291

Innehåll
......................................................... 295

MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1974 710167

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

176 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (109)

109 kopplingar i 42 dokument.

  1. SOU 2025:23 Ersättningsregler med brottsoffret i fokus s. 176 om s. 219 i texten
  2. Prop. 2017/18:267 Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn s. 272 · s. 273 om s. 199 · s. 273 om s. 202 · s. 274 om s. 204 · och 22 till i texten
  3. SOU 2016:79 En känneteckensrättslig reform s. 206 om s. 165 · s. 320 om s. 129 · s. 341 om s. 213 · s. 366 · och 1 till i texten
  4. Prop. 2015/16:180 En ny lag om personnamn s. 109 om s. 214 i texten
  5. SOU 2010:90 En ny lag om ekonomiska föreningar, del 1 s. 356 om s. 200 i texten

Visa alla 42

Rättsfall (18)

18 kopplingar i 11 dokument.

  1. RÅ 2006 ref. 75 om s. 222 · om s. 228 ur registret · i texten
  2. NJA 2021 s. 919 »Efternamnshindret« om s. 170 · om s. 211 · om s. 212 · om s. 213 i texten
  3. PMÖD 2020:19 om s. 109 · om s. 223 i texten
  4. NJA 2018 s. 883 »Marknadsföringsvitet« om s. 221 i texten
  5. PMÖD 2018:13 om s. 221 i texten

Visa alla 11

Myndighetsavgöranden (1)

1 koppling.

  1. JK 2007-08-20 dnr 1776-06-40 i texten

Doktrin (48)

48 kopplingar i 20 dokument.

  1. Bernitz, Otillbörlig konkurrens mellan näringsidkare, 1993 s. 98 om s. 188 · s. 134 om s. 169 · s. 135 om s. 188 · s. 136 om s. 171 · och 6 till i texten
  2. Olsson, Näringsdrivande stiftelser, 1996 s. 159 · s. 164 om s. 78 · s. 197 om s. 200 · s. 199 om s. 78 · och 2 till i texten
  3. Nordell, Varumärkesrättens skyddsobjekt, 2004 s. 49 om s. 111 · s. 198 om s. 211 · s. 214 om s. 98 · s. 592 i texten
  4. Westberg, Domstols officialprövning, 1988 s. 414 om s. 220 · s. 443 om s. 220 · s. 714 om s. 283 · s. 1016 i texten
  5. Maunsbach, Svensk domstols behörighet vid gränsöverskridande varumärkestvister, 2005 s. 76 · s. 77 om s. 122 · s. 384 i texten

Visa alla 20