Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med arbeten av guld, silver eller platina, m.m.
1974 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:43, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med arbeten av guld, silver eller platina, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1974 Prop. 1974: 43
Nr 43
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med arbeten av guld, silver
eller platina, m. m.; given den 1 mars 1974.
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden,
dels
föreslå riksdagen all bifalla del förslag om vars avlålande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,
dels
inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen förordat.
Under
konungens frånvaro:
BERTIL
RUNE
B. JOHANSSON
Propositionens
huvudsaldiga innebåll
Genom
propositionen läggs fram förslag till en ny lag om handel med arbeten av guld,
silver eUer platina. I enlighet med vad riksdagen uttalat år 1972 föreslås all
den nuvarande obligatoriska kontrollstämp-lingen bibehålls.
Lagen
avses bli tillämplig på yrkesmässig handel med arbeten av guld, silver eller
platina. Sådana arbeten skall liksom f. n. vara underkastade kontroll med
avseende på tillverkning, försäljning och import.
Den
föreslagna nya lagen har karaktären av en ramlag innehållande de grundläggande
bestämmelserna angående ädelmetallkontrollen. De detaljföreskrifter som behövs
avses bli meddelade i en tillämpningskungörelse.
En
betydande del av kontroUstämplingen sker f. n. utan att föremålen dessförinnan
har undersökts. I propositionen läggs fram förslag som syftar till en
effektivare kontroll av ädelmetallarbeten än den som nu sker.
Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.
1
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 43
Prop. 1974: 43 2
Förslag
till
Lag
om handel med arbeten av guld, silver eller platina
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Denna lag äger tillämpning på yrkesmässig handel med arbeten av
guld, silver eller platina som innehåller, när fråga är om arbete av
guld,
200 tusendelar eller mer fint guld,
silver,
400 tusendelar eller mer fint silver, och
platina,
400 tusendelar eUer mer fin platina, om guldet, silvret eller platinan ingår i
arbetet på annat sätt än enbart såsom plätering, förgyllning, försilvring eller
platinering.
Arbete
som avses i första stycket är underkastat kontroll enhgt denna lag med avseende
på tillverkning, försäljning och införsel hit till riket.
Lagen
gäller ej sådana arbeten som är avsedda uteslutande för medicinsk, vetenskaphg
eller industrieU användning eUer uppenbarhgen har antikvariskt värde.
2 §
Med ädelmetallarbele avses i denna lag arbete av guld, silver eller
platina som innehåller, om del är utfört av
guld,
750 tusendelar eller mer fint guld,
silver,
830 tusendelar eller mer fint silver,
platina,
950 tusendelar eller mer fin platina, med en tillåten avvikelse nedåt för guld
och platina av fem tusendelar samt för silver av åtta tusendelar.
3 §
Endast ädelmetallarbele får förses med stämplar enligt denna lag.
Annat arbete av guld, silver eller platina än sådant ädelmetallarbele
som
är försett med föreskrivna stämplar får icke saluhållas eller försäljas inom
riket eller införas till riket.
Ädelmetallarbete
eller arbete som icke till utseendet tydligt skiljer sig från sådant får icke
förses med stämpel eller annat märke som lätt kan förväxlas med stämpel enligt
denna lag.
4 §
Ansvarsslämplar för här i riket tUlverkat ädelmetallarbete är till-
verkarstämpel, årsbeteckning, finhallsslämpel och ortsmärke. Finns ej
tillräckligt utrymme på arbetet, får ortsmärke och årsbeteckning ute
lämnas. . :
Ansvarsstämpel
för ädelmetallarbete som införts lUl riket är finhalts-stämpel.
5
§ Tillverkarstämpel får innehåUa
endast bokstäver. Sådan stärhpei skall vara godkänd av och registrerad hos den
i 19 § angivna tUlsyns-myndigheten.
6
§ Årsbeteckning skall ange
tillverkningsåret och skall vara en av bokstäverna A, B, C, D, E, F, G, H, I,
K, L, M, N, O, P, Q, R, S, T, U, V, X, Y, Z med efterföljande
siffra eller siffror. Bokstäverna skall användas i följd, en för varje år,
varvid bokstaven A anger år 1759. Siffra eller siffror som fogas vid bokstaven
skall ange den omgång bokstavsserien är i användning sedan år 1759.
Prop.1974: 43 3
7 §
Finhaltsstämpel skaU ange finhallen.
Som finhaltsslämplar skall användas
för guldarbeten 18 K, 20 K
och 23 K, utmärkande en finhall av lägst 750, 840 respektive 975 lusendelar,
för
silverarbeten 830 och 925, utmärkande en finhalt av lägst 830 respektive 925
lusendelar, saml
för
platinaarbeten 950, utmärkande en finhall av lägst 950 tusendelar,
med
en tillåten avvikelse nedåt för guld och platina av fem lusendelar saml för
silver av åtta lusendelar.
I fråga om ädelmetaUarbele
som införes till riket får myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer medge att annan
finhaltsstämpel än sådan som anges i andra stycket användes.
8 §
Ortsmärke fastställes av den i 19 § angivna tUlsynsmyndighelen.
9 §
I ädelmetallarbete får förutom delar av guld, sUver eller platina
samt legeringar av dessa metaller ingå delar av annan metall eller annat
ämne under förutsättning att varje sådan del är lätt skönjbar och till
utseendet tydligt skiljer sig från ädelmelaUen.
På
metalldel som icke är ädelmetallarbete skall vara inslaget beteckningen
"METALL" eUer "MET" eller metallens benämning eUer kemiska
beteckning, om tillverkningstekniska skäl icke utgör hinder for detta.
10
§ Ansvarsstämplar skall på ädelmetallarbele
anbringas av tillverkaren eller genom importörens försorg. Som tillverkare
anses därvid även den som yrkesmässigt givit annan i uppdrag att utföra ädelmetallarbete
(legotillverkning).
11
§ Tillverkare skall tillse att
utfört ädehnetallarbele motsvarar åsatta ansvarsstämplar. Detsamma gäller
importör i fråga öm ädelmetallarbete som införts lUl riket.
Den
som saluhåller eUer säljer ädelmetallarbete skall tillse att föreskrivna
stämplar är åsatta arbetet.
12 §
Ädelmetallarbete som tillverkals i riket eller som införes hil och
vars vikt uppgår för guld- eller plalinaarbete till ett gram eller däröver
och för silverarbete till 15 gram eller däröver, skall kontrolleras av myn
dighet som Kungl. Maj:l bestämmer.
Motsvarar
ädelmetallhalten åsätt finhaltsstämpel och motsvarar arbetet i övrigt gällande
föreskrifter, skall myndigheten förse arbetet med kontrollstämpel.
När särskilda skäl
föreligger får Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
beträffande viss ort medge all ädelmetallarbete förses med konlrollslämpel
sedan prov för kontroll av ädelmetallhalten tagils och kontroll skett av att
arbetet i övrigt motsvarar gällande föreskrifter.
Konlrollslämpel
utgöres av tre kronor i Irepassformad sköld för inom riket tUlverkat arbete
och i oval sköld för hit infört arbete med ett efterföljande S för silverarbele
och P för plalinaarbete.
13 §
På begäran skall även annat ädelmelaUarbete än som avses i 12 §
kontrolleras och, om arbetet motsvarar gäUande föreskrifter, förses med
Prop. 1974: 43 4
konlrollslämpel.
Detsamma gäUer ädelmetallarbete som ej är föremål för yrkesmässig handel.
Sådant arbete behöver ej vara försett med annan ansvarsstämpel än finhallsslämpel.
14
§ Ädelmetallarbete, vars vikt
ej uppgår till vad som angives i 12 § första stycket, samt annat arbete av
guld, silver eller platina skall då det införes till riket kontrolleras i fråga
om finhalten.
15
§ Kontroll enligt 1214 §§ får
ske genom stickprov när sådan kontroll kan anses tillräcklig.
16
§ Ingår i arbete skUda ädelmetaller
skaU kontroUstämplingspliklen bedömas särskilt för varje sådan metall.
17
§ Kan kontrollslämpling ej ske
ulan att arbetet skadas, skall kontrollmyndigheten i stället utfärda bevis om
att arbetet uppfyller fordringarna för kontrollslämpling.
18
§ För undersökning enligt 1214
§§, kontrollstämpling eller kontrollbevis utgår kontrollavgift.
19
§ Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag utövas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Tillsynsmyndigheten
äger tillträde till lokal, där arbete av guld, sUver eller platina tillverkas,
säljes eller förvaras, och får därifrån medtaga sådant arbete för
undersökning.
Den
hos vilken tillsyn sker är skyldig all därvid lämna det biträde som behövs.
20 §
Den som yrkesmässigt inom riket tillverkar eller försäljer ädel
metallarbete eller till riket inför sådant arbete eller annat arbete av
guld, silver eUer platina skaU vara registrerad hos tillsynsmyndigheten.
För registrering utgår årlig registreringsavgift.
Föreligger
ej längre registreringsskyldighet enligt första stycket, skall den registrerade
senast två veckor efter det att registreringsskyldigheten upphört anmäla detta
hos tillsynsmyndigheten.
21
§ Kungl. Maj:l eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer fastställer avgifter enhgt denna lag.
22
§ Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer får medge undantag eller avvikelse från denna lag,
om del är påkallat med hänsyn tUl överenskommelse med främmande stat eller till
intemationeUt ekonomiskt samarbete eller om eljest särskilda skäl föreligger.
Medgivande
enligt första stycket får förenas med villkor.
23 §
Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet
1.
bryter mot 3, 7, 911 eUer 20 §§
eller mot villkor som meddelats med stöd av 22 §,
2.
använder lUlverkarstämpel, årsbeteckning
eller finhaltsstämpel som ej är utformad enligt föreskrifterna i 5, 6
respektive 7 §,
3.
använder tillverkarstämpel som
ej är godkänd och registrerad enligt 5 §,
4.
använder ortsmärke som ej är
fastställt enligt 8 §,
dömes
till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.
Prop. 1974: 43 5
Den
som uppsåtiigen eller av oaktsamhet underlåter alt fullgöra vad som åligger
honom enligl 19 § dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.
I
ringa fall dömes ej till ansvar.
24
§ Arbete av guld, silver eller
platina, som saluhålles i strid mol denna lag, eller värdet därav skall
förklaras förverkat, om del ej är uppenbart obUligt.
25
§ Arbete av guld, silver eller
platina får icke ulan tillstånd av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer tagas
om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket luUagen (1973: 670). I övrigt
gäller i fråga om rätlen att hanlera oförtuUat sådant arbete lagen (1973: 980)
om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor ra. m.
26
§ Närmare föreskrifter för
tillämpningen av denna lag meddelas av Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974. Genom lagen upphäves
1.
lagen (1971: 1082) om handel
med ädelmetallarbeten,
2.
förordningen (1956: 328) om
kontroll å ädelmetaUarbeten,
3.
ädelmetallstadgan (1956: 329),
4.
förordningen (1901: 20)
angående förbud mot anbringande av vissa stämplar eller märken å förgyllda och
försilvrade med flera arbeten av oädel metall m. m.
De
under 2 och 3 angivna författningarna gäller fortfarande i fråga om ädelmetallarbele,
som åsatts stämplar med stöd av någon av dessa författningar eller som före
denna lags ikraftträdande införts till riket eller inlämnats för kontrollslämpling.
I
fråga om skyldighet alt anbringa finhallsslämpel på ädelmetallarbete av silver
eller platina får äldre bestämmelser tUlämpas om arbetet införes till riket
eller inlämnas för kontrollslämpling före utgången av år 1974.
Prop.
1974: 43
Utdrag
av protokoUet över industriärenden, håUet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet den 1 mars 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för ulrikesärenden ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, HJELM-VALLÉN.
Chefen
för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förslag till lag om handel med
arbeten av guld, silver eller platina, m. m. och anför.
1
Inledning
Sedan
lång tid tillbaka är ädelmetaUarbeten, dvs. guld-, silver- och platinaarbelen
underkastade kontroU vid liUverkning, försäljning och import. Reglerna om den
statliga kontrollen av ädelmetallarbeten finns f. n. i förordningen (1956: 328)
om kontroll å ädelmetallarbeten och den i anslutning därtUl utfärdade ädelmetallstadgan
(1956: 329).
Den gällande förordningen
föreskriver att ädehnetallarbelen med vissa undantag skall underkastas
obligatorisk kontrollstämpling. Enligt beslut av 1971 års riksdag skulle bl. a.
den nämnda förordningen den 1 juli 1973 ersättas av en ny lag (1971: 1082) om
handel med ädelmetallarbeten. Enligt denna lag skulle kontrollstämpling ske på
begäran i varje särskih fall (prop. 1971: 165, NU 1971: 50, rskr 1971: 356).
Sedan
1972 års riksdag uttalat sig för ell bibehållande av den obligatoriska
kontrollen (mot. 1972: 1349, NU 1972: 57, rskr 1972: 305) har ikraftträdandet
av den år 1971 antagna lagen skjutils upp liU den 1 juli 1974 för att göra del
möjligt all närmare undersöka vilka lagstiftnings- och andra åtgärder som måsle
vidtas med anledning av riksdagens uttalande. Denna undersökning har ulförts av
en arbetsgrupp inom industridepartementet. Resultatet av arbetsgruppens arbete
har redovisats i promemorian (Ds I 1973: 3) ÄdelmetallkontroU, som innehåller
bl. a. förslag till ny lag om handel med ädelmetallarbeten. Förslaget torde få fogas
till statsrådsprotokollet i della ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden
över promemorian avgetts av Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen,
generaltullstyrelsen, riksantikvarieämbetet ocb
Prop. 1974: 43 7
statens historiska museum, kommerskollegium, patent- och
registreringsverket, näringsfrihelsombudsmannen, konsumentombudsmannen,
konsumentverket, statens provningsanstalt, fullmäktige i riksbanken,
guldsmedsbranschens leverantörförening, AB Guld-Fynd, svenska metallindustriarbetareförbundet,
svenska museiföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
grossistförbund och tjänstemännens centralorganisation (TCO). Vidare har
gemensamma yttranden över promemorian avgelts av guldsmedsmästarnas riksförbund
och Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund saml av Skånes och Stockholms handelskammare.
Yttranden i ärendet har dessutom inkommit från chefen för myntverket,
myntdirektör Benkt Ulvfot, och Sveriges urgrossisters förening.
2 Nuvarande ordning
Förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten innehåller
bestämmelser bl.a. om finhalt, ansvarsstämpling och konlrollslämphng, förfarandet
med underhaltiga arbeten, avgifter, tillsyn och ansvar.
Som ädelmetallarbeten anses enligt förordningen arbeten av
platina, guld och sUver om de består av en metallegering som innehåller beträffande
guldarbeten minst 200/1000 fint guld och beträffande plalina-och silverarbelen
minst 400/1000 fin sådan metaU. ÄdelmelaUerna skall ingå i arbetet på annat
sätt än enbart såsom plätering, platinering, förgyllning eller försilvring. Ädelmetallarbeten
är underkastade kontroll vid tillverkning, försäljning och import. Undantag
från bestämmelserna gäller bl. a. för ädelmetallarbeten som tillverkas för export,
utländska mynt och medaljer, arbeten som uppenbarligen har antikvariskt värde,
instrument och apparater för vetenskapliga eller industriella ändamål,
reservoarpennor, glasögonbågar m. fl. särskUt angivna varor. Statens
provningsanstalt kan föreskriva ytterligare undantag för föremål med ett ringa
ädelmetallvärde i förhållande till arbetets övriga värde.
I fråga om finhallen gäller att ädelmetallarbete inte får
tillverkas av metallegering med lägre finhalt än 950/1000 fin platina för
platinaarbete, 750/1000 fint guld (= 18 karat) för guldarbete och 830/1000
fint silver för silverarbete med én-tolerans för platina och guld av 5/1000 och
för silver av 8/1000. Oih ädelmelaUarbete inte har lägst den finhalt som
föreskrivs är- arbetet underhaltigt. Särskilda regler gäller för lödning på ädelmetallarbete
och vid förening av ädelmetaU med annan ädelmetaU eller annat ämne. Om ämnet
utgörs av anriän metall, skall beteckningen "Metall" eUer annan
beteckning finnas inslagen, såvida lillyerkningstekniska skäl inte gör detta
omöjligt.
Ädelmetallarbete som inte uppfyller de angivna
fordringarna får inte försäljas eUer importeras. Undantag har gjorts för
försäljning under
Prop.
1974: 43 8
hand
eller på auktion av ädelmetallarbeten som tagits i mät eller tillhör konkursbo
eller dödsbo ulan alt ha lUlverkals eller inköpts för boet. Del är vidare
tillåtet att till riket införa bl. a. lävlingspris och föremål som är avsedda
för eget eller närståendes personliga bruk. Om särskilda skäl föreligger, kan
statens provningsanslalt medge ytterligare undantag.
När
det gäUer stämpling av ädelmetallarbeten skiljer förordningen mellan
ansvarsstämplar, som tillverkaren skall anbringa, och kontrollstämplar, som
anbringas av statens provningsanstalt eller av särskUda kontroUstämplingsförrättare.
Inom riket tillverkade arbeten skall förses med ansvarsstämplar i form av
ortsmärke, tUlverkarens namnstämpel (tillverkarstämpel), årsbokstav och i fråga
om guldarbeten även finhaltsstämpel. Vid brist på utrymme får dock ortsmärke
och årsbokstav utelämnas. Importerat ädelmetallarbele får inte vara försett
med eller efter införseln förses med annan ansvarsstämpel än finhaltsstämpel.
I förordningen lämnas närmare föreskrifter om stämplarnas utseende. Ortsmärke
bestäms för varje särskUd lUlverkningsorl av prov-ningsanstallen. Tillverkarstämpel
skall vara godkänd av och registrerad hos provningsanslalten. Tillverkaren är
ansvarig för att utfört arbete iTiotsvarar åsatta ansvarsstämplar.
Konlrollslämpel
bestyrker att arbetet uppfyller fordringarna enligt förordningen. Sådan stämpel
skall anbringas på alla arbeten av ädelmetaU, både inom riket tillverkade och
hit importerade, med undantag för sådana arbeten av guld eller platina som
väger mindre än ett gram och arbeten av silver med en vikt under 15 gram.
Vidare undantas halvfabrikat och sådana ädelmetallarbeten, t. ex. för
personligt bruk importerade arbeten, som inte omfattas av bestämmelserna om finhalt.
På begäran kan även sådana föremål kontrollstämplas liksom föremål under
angivna viktgränser. Kontrollstämpeln består av tre kronor i hjärlformig (Irepassformad)
sköld för inhemska guldarbeten och i oval sköld för importerade arbeten. Platina-
och silverarbelen förses med samma stämpel, kompletterad med P resp. S.
Kontrollslämpling
utförs i Stockholm av statens provningsanstalt och på vissa andra orter f. n.
cirka 100 av särskilda kontroUstämplingsförrättare, som utses av provningsanslalten.
Vid inlämnande för kontrollstämpling skall arbetet vara försett med ansvarsslämplar
och företes till alla delar. Ädelmetallarbeten som kommer från utiandet till
tullmyndighet skall sändas till statens provningsanstalt på importörens
bekostnad för kontroll och eventuell stämphng. Utan stämpling skall provningsanslalten
kontrollera finhalten i bl. a. importerat halvfabrikat.
Arbeten
som kontrollstämplas av statens provningsanstalt skall före stämplingen
undersökas beträffande finhalt (proberas). Hos kontroU-stämplingsförrältarna
sker stämpling utan föregående probering. Innan stämpling äger rum tas
emellertid prov för probering, som sker i efter-
Prop. 1974: 43 9
hand hos statens provningsanslalt. Provtagning får ske som
stickprov på sätt provningsanstalten bestämmer. Om kontrollstämpling inte kan
ske ulan att föremålet skadas, skall i stället kontrollbevis utfärdas om all
arbetet uppfyller fordringarna för kontrollstämpling.
Konlrollslämpel
eller ansvarsstämpel som åsatts ädelmetallarbete får utplånas endast om det är
nödvändigt vid lagning eller omarbetning av arbetet eller när det skall
skrotas.
Ädelmetallarbete
som inle är försett med föreskriven konlrollslämpel eller ansvarsstämpel eller
som är försett med stämpel eller annat märke, som inte får åsättas arbetet, får
inte försäljas. Utförliga beslämmelser finns om hur del skall förfaras med
underhaltiga arbeten. Om ett till försäljning avsett ädelmetallarbele som
omfattas av förordningens bestämmelser befinns vara underhaltigt, skall del
slås sönder genom statens provningsanstalts försorg eller enligl dess
föreskrifter. Dessförinnan skall probering ske och tillverkaren eller
försäljaren underrättas om proberingens resultat. Regler ges också om ändring
av oriktig finhaltsstämpel och om förfarandet med importerade ädelmetallarbeten,
som inle uppfyller de för införsel föreskrivna fordringarna.
Kungl. Maj:t får medge undantag från förordningen bl. a. i
fråga om finhaller och stämpling om del påkallas med hänsyn till överenskommelse
med främmande stal eller till internalionellt ekonomiskt samarbete.
Bestämmelsen syftar till att göra del möjligt all från svensk sida della i del
pågående harmoniseringsarbele på ädelmetaUområdet, som bedrivs bl. a. inom
ramen för den europeiska frihandelssammanslutningen EFTA.
För konlrollslämphng och probering skall erläggas
kontrollavgift, fast avgift och konlrollstämplingsavgifl. En märkningsavgifl skall
erläggas för varje arbete på vilket anbringas plomb eller annat
identifieringsmärke. Enligt kungörelsen (1947: 813) angående avgifter för probering
av ädelmetaller m. m. utgår vidare dels särskild avgift för probering utan kontrollstämpling,
för bestämning av vikten fin metall och för om-smältning, dels fast avgift.
Den som vUl tUlverka ädelmetallarbeten för försäljning
eller sälja sådana arbeten som är underkastade kontroll enligl förordningen
skall göra anmälan till statens provningsanstalt innan han börjar rörelsen.
Till anmälan skall fogas vissa uppgifter. Ombud för statens provningsan-stall
äger tillträde till alla lokaler, där ädelmetallarbeten tUlverkas eller säljs,
och får ta med sig sådant arbete för undersökning. Förordningen stadgar straff
bl. a. för den som tillverkar och säljer ädelmetallarbete i strid mol
förordningens bestämmelser, förser ädelmetallarbete med oriktig stämpel,
överflyttar eller utplånar stämpel eller bryter mot vissa andra bestämmelser i
förordningen.
Kungl. Majrt eller den Kungl. Maj:t därtiU förordnar kan
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för tUlämpningen av
förordningen.
fl Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 43
Prop.
1974: 43 10
Sådana föreskrifter har meddelats av Kungl. Maj:t i den
förut nämnda ädelmetallstadgan. Den innehåller närmare föreskrifter bl. a. om
skyldighet för tillverkare av ädelmetallarbeten att föra arbetsbok, att varje
år lämna uppgift till statens provningsanslalt om beräknad tillverkning för
export och att föra förteckning över denna tillverkning. Arbetsbok och
förteckning skall varje år överlämnas till statens provningsanstalt för
granskning. I stadgan ges vidare detaljbestämmelser om ansvarsstämpling,
registrering och kontroll av ansvarsstämplar, förfarandet i samband med kontrollstämpling,
probering, redovisning av kontrollavgifter m. m.
TUl de angivna bestämmelserna om kontroll av ädelmetallarbeten
anknyter förordningen (1901:20) angående förbud mot anbringande av vissa
stämplar eller märken ä förgyllda och försilvrade med flera arbeten av oädel
metall m. m. Enligl denna förordning är del förbjudet att förse arbeten som i
sitt inre innehåller oädel metall med stämplar liknande de för ädelmetallarbeten
föreskrivna ansvars- och kontroll-stämplarna eller all utbjuda eller för
försäljning införa sådana arbeten med liknande stämplar till riket.
Som tidigare nämnts skall ädelmetallarbete, när del kommer
från utlandet till tullmyndighet, sändas till statens provningsanslalt för probering
och i förekommande fall stämpling. Förtullning av ädelmetallarbeten som får
importeras sker vid en särskild tullavdelning i provningsanstaltens lokaler.
Enligt anm. 5 till kap. 71 i tulltaxan (1971: 920) anses som legeringar av ädel
metall endast sådana legeringar som innehåller en eller flera ädla metaller
under förutsättning att halten av någon ädel metall uppgår till minst två
viktprocent. Tull utgår f. n. för alla ädelmetallarbeten utom för dem som
härrör från länder ingående i EFTA och från Storbritannien och Danmark.
3 Lagen (1971:1082) om handel med ädelmetallarbeten, m.
m.
Riksdagen förelades hösten 1971 förslag till en ny lag om
handel med ädelmetallarbeten (prop. 1971: 165). Förslaget omfattade den
yrkesmässiga handeln med ädelmetallarbeten och innebar i huvudsak följande.
Den statliga kontroUstämplingen bibehålls men skall inte
längre vara obligatorisk utan ske på begäran i varje särskilt fall. Den
obligatoriska ansvarsstämplingen för arbeten tillverkade inom landet bibehålls.
An-svarsstämplingen, som omfattar tillverkarstämpel, årsbokstav och finhaltsstämpel,
skall kontrolleras genom stickprovsundersökningar. Även importörer av ädelmetallarbeten
skall förse dessa med ansvarsslämplar. Begreppet ädelmelallvaror förbehålls
sådana varor som direkt är underkastade positiva lagbestämmelser. Med ädelmetallarbete
förstås sålunda föremål, som innehåller minst 750/1000 fint guld, 830/1000 fint
silver eller 950/1000 fin platina med en tolerans för guld och platina av fem
tusendelar samt för silver av åtta tusendelar. Från lagen undantas arbe-
Prop. 1974:43 11
len
som uteslutande är avsedda för medicinsk, vetenskaplig eller industriell
användning eller har antikvariskt värde. Hämtöver kan undantag från lagen
medges, om det är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat
eller till intemationeUt ekonomiskt samarbete eller om eljest särskUda skäl
föreligger.
Lagen föreslogs träda i
kraft den 1 juli 1973. Förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten, ädelmetallstadgan
och förordningen angående förbud mot anbringande av vissa stämplar eller märken
å förgyllda och försilvrade med flera arbeten av oädel metall m. m. skulle
samtidigt upphävas. Riksdagen antog lagförslaget med endast en smärre jämkning (NU
1971:50, rskr 1971:356).
I en motion (1972: 1349)
av herrar Nordgren m. fl. liU 1972 års riksdag föreslogs sådana ändringar i
den nya lagen att kontrollstämpling av ädelmetallarbeten även i fortsättningen
skulle vara obligatorisk. Motionärerna konstaterade all guldvaror är en
begärlig vara vid inbrott och alt polisens spaning efter häleriguld skulle
försvåras om den obligatoriska stämplingen försvann. Riksdagen följde
näringsutskottets förslag som innebar all riksdagen i anledning av motionen hos
Kungl. Maj:l skulle anhålla om förslag till sådan ändring i lagen om handel med
ädelmetallarbeten att kontrollstämpling av ädelmetallarbeten även framdeles skulle
vara obligatorisk (NU 1972: 57, rskr 1972: 305).
Genom
lagen (1973: 276) om ändring i lagen om handel med ädelmetallarbeten har
ikraftträdandet av den nya ädelmelallagstiftningen skjutits upp till den 1 juli
1974.
4
Branschens struktur
4.1
Tillverkningen inom landet
Det
finns för närvarande drygt 1 000 guldsmedsfirmor i landet, organiserade i tre
branschföreningar, nämligen Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund.
Guldsmedsmästarnas riksförbund och Guldsmedsbranschens leverantörförening. Dessutom
finns ell mindre antal guldsmeder som står utanför branschföreningarna.
De flesta
guldsmedsfirmorna har en myckel liten egen tillverkning. Större delen av lUlverkningen
utförs av elt fåtal stora firmor. Guldcen-Iralen ekonomisk förening, som på
riksbankens uppdrag svarar för försäljningen av obearbetat guld till
guldsmederna, levererar 25 % av guldel till 3 stora tillverkare, 25 % till 5
något mindre tillverkare och 25 % till ytterligare 8 tillverkare. Återstående
25 % försäljs lUl ett större antal guldsmeder med liten tillverkning.
Antalet inhemskt
tillverkade arbeten är f. n. drygt 3 milj. Den starka koncentrationen av
tillverkningen lUl ell fåtal tillverkare och orter framträder tydligt av
fördelningen av kontrollslämplingsinläklerna över lan-
Prop. 1974: 43 12
det.
Ar 1972 kom 8590 % av dessa intäkter från de åtta orter (Stockholm, Göteborg,
Malmö, Eskilstuna, Köping, Norrtälje, Falköping och Lidköping) som var och en
inlevererade mer än 50 000 kr. i kontroll-stämplingsavgifler. Medlas de tre
orter (Uppsala, Lindesberg och Vetlanda) som inlevererade mellan 10 000 och 50
000 kr. i sådana avgifter kan konstateras all dessa elva orter svarade för
9095 % av intäkterna.
Av
de nämnda elva orterna har EskUstuna, Lidköping och Lindesberg huvudsakligen
intäkter från silverslämpling och Siockholm, Malmö, Köping och Falköping
huvudsakligen intäkter från guldslämpling. I Göteborg, Norrtälje, Uppsala och
Vetlanda är fördelningen mera jämn. Norrtälje och Eskilstuna har dessutom en
förhållandevis stor stämpling av platina.
Under
den senaste femårsperioden har del märkts en tydlig tendens till alt en allt
större andel av de i Sverige tUlverkade ädelmetallarbetena kontrollslämplas
utanför Stockholm av kontroUstämplingsförrättare. Budgetåret 1967/68 var'denna
andel 54% och 1972/73 76%.
4.2
Importen av ädelmetallvaror
Kontrollen
av importerade arbeten av guld, silver och platina sker uteslutande vid
statens provningsanstalt i Stockholm. Omkring en tredjedel av importen går till
Stockholmsområdet. Importen sker genom ett tiotal stora och ett antal små
importörer. Antalet importerade arbeten uppgick budgetåret 1972/73 till 2,8
milj.
Kontrollen
avser endast den yrkesmässiga importen eftersom ädelmetallarbeten inköpta i utiandet
av privatpersoner och avsedda för personligt bruk inte omfattas av kravet på kontrollstämpling.
Sådana arbeten kan dock frivilligt lämnas till provningsanslalten för kontroll
och stämpling. Det har visat sig att andelen underhaltiga arbeten bland dessa
är stor.
Intäkterna
från kontrollstämpling av importerade ädelmetallarbeten uppgick budgetåret
1972/73 till 45 % av de totala intäkterna av kontrollverksamheten. Andelen
importerade arbeten har visat en stigande tendens. Budgetåret 1967/68 var
motsvarande intäkter 26 % av de totala.
5
Kontrollförfarandet
5.1
Organisationen av den nuvarande ädelmetallkontrollen
I
avsnitt 2 har lämnats en redogörelse för det statliga kontrollsystemets
uppbyggnad.
Konlrollslämpel anbringas
på ädelmelallarbetel för alt bestyrka att del motsvarar de i förordningen om
kontroll å ädelmetallarbeten upp-
Prop. 1974:43 13
ställda
fordringarna. KontroUstämplingen utförs, som tidigare nämnts, i Siockholm av provningsanslalten
och i övrigt på ell 100-tal andra orter i landet av särskilda konlrollstämplmgsförrätlare.
Stämpling hos en kontroUstämplingsförrättare medges endast för registrerade
tillverkare på orten och närliggande orter.
Kontrollslämplingsförrällare
utses av provningsanslalten efter hörande av länsstyrelsen i del län där
kontrollen skaU ulföras. Krav på kunskaper i probering eller i guldsmedsyrket
uppställs inle. Vid tUlsätlning-en får en kontrollslämplingsförrällare en
detaljerad instruktion för tillvägagångssätt vid kontroUförrätlning saml
redskap för provtagning och kontrollslämpling. Därefter håller provningsanslalten
kontakt med kon-trollstämplingsförrättaren per telefon och utför vid behov
inspektion på platsen. Som regel har till förrältare utsetts personer med
kommunal eller statlig anstäUning eller annan form av myndighelsanknylning.
Ersättningen till kontroUstämplingsförrättare
är reglerad i ädelmetallstadgan. Den baseras på konlrollslämplingens
omfattning och utgör för de flesta förrältare endast några hundratal kronor per
år. Totalt uppgår arvodena till kontroUstämplingsförrältarna tiU ca 125 000 kr.
per år.
5.2
Kontrollen av inhemsk tillverkning
Som
nämnts i avsnitt 2 sker kontrollen av inhemska arbeten på två sätl. Hos det
centrala ädelmetaUaboratoriel vid statens provningsanslalt i Siockholm sker
kontrollen av finhalten innan kontrollstämpling utförs, medan hos kontroUstämplingsförrältarna
i landsorlen kontrollstämpling sker utan föregående probering. I det senare
fallet tas dock prov ut av de stämplade ädelmetallarbetena, och dessa prov
skickas till provningsanstalten för probering.
Arbeten
som inlämnas tUl provnrngsanstalten kontrollvägs och vikten förs in i
tillverkarens arbetsbok, där arbetena skall vara förtecknade, eller på en
särskild blankett. Arbetena besiktigas sedan med avseende på ansvarsslämplar
och andra stämplar. Man kontrollerar också alt andra föreskrifter, t. ex.
beträffande oädla metaller i arbetet, är uppfyllda. Därefter proberas arbetena.
Arbeten som förekommer i mindre serier än fem proberas var för sig och i alla
sina delar, t. ex. kropp, botten, lock, handlag och pip på en tekanna. Arbeten
som förekommer i större serier än fem och som inte skiljer sig åt i fråga om-
färgnyans proberas stickprovsvis, dvs. en viss andel av arbetena proberas var
för sig och i alla sina delar. Konstateras då en för låg hall i någon del av
ett arbete proberas samtliga arbeten i serien.
Efter
proberingen kontrollslämplas arbetena eller förses med kon-Irollbevis, om kontrollstämpling
ej kan ske utan att de skadas. Arbeten som ej uppfyller gällande fordringar
slås sönder.
Prop. 1974: 43 14
Arbeten
som inlämnas till kontroUstämplingsförrättare behandlas på samma sätl som vid provningsanslalten
med den skillnaden, alt i stället för probering ullagnmg sker av prover ur
arbetena. Uttagningen sker genom skavning eller klippning. KontroUstämplingen
sker vanligen av tillverkaren under uppsikt av konlrollslämplingsförrättaren,
eftersom den sistnämnde i allmänhet saknar den hantverksskicklighet som behövs.
Uppbuma
avgifter och ullagna prov insänds till statens provningsanstalt i Stockholm,
där probering av proven sker. Upptäcks därvid underhalter anmodas tillverkaren
all sända in arbetet som provet är taget ifrån till provningsanslalten för
noggrannare kontroll. Har arbetet redan sålts måste det, åtminstone när del är
fråga om grövre fel, spåras och ersättas med ett fullgott. Får en tillverkare
upprepade gånger arbeten underkända hänvisas han dessutom till alt i
fortsättningen sända in sina arbeten tUl provningsanslalten för probering och stämpling.
Frekvensen underhaltiga prov är emellertid mycket liten, mindre än 0,01 %.
5.3 Kontrollen
av importvaror
Imporlförsändelser,
som innehåller eller kan antagas innehålla ädelmetallarbete eller halvfabrikat
av ädelmetaU, skall av tuUanslalt översändas tUl statens provningsanstalts
tullavdelning. Efter uppackning och tullbehandling sker probering och kontrollstämpling
på samma sätt som i fråga om inhemska arbeten.
Importerade
arbeten som ej uppfyller gällande fordrmgar skall återex-porleras. Undantag
härifrån kan göras t. ex. för halvfabrikat som skall bearbetas i Sverige och
sedan exporteras.
Fördröjningen
genom tullbehandling och kontroll uppgår i normala fall till omkring en vecka,
men kan under vissa perioder när antalet försändelser är stort, speciellt
inför julhelgen, uppgå lUl tre veckor.
5.4 KontroUstämpIingens
betydelse för polisens brottsförebyggande
verksamhet
Kontrollslämplingen
anses påverka omfattningen av två typer av brottslig verksamhet, nämligen
försäljning av ädelmetallarbeten tillverkade av legeringar med för låg finhall
eller av oädel metall, och handel med insmugglad eller stulen ädelmetaU, främst
guld.
Försäljningen
av ädelmetallarbeten med för låg finhalt har såvitt är känt en liten omfattning
i Sverige, troligen beroende på den obligatoriska kontroUstämplingen men också
på att vinsterna av denna hantering är så små att falsk kontrollstämpling
bedöms som alltför riskfylld.
Den
förut nämnda motionen till 1972 års riksdag föranleddes ej främst av farhågor
för en ökning av sistnänmda typ av brott. Avgörande var i StäUet det
förhållande att polisens möjligheter att avslöja och utreda
Prop. 1974: 43 15
handel
med stulet guld (häleriguld) skulle minska om den obligatoriska kontroUstämplingen
slopades. Möjlighetema alt kontrollera hur stor mängd guld som upparbetats till
guldsmedsvaror, skulle nämligen försvinna.
Före konlrollslämphngen
vägs varje arbete och vikten antecknas i tUlverkarens arbetsbok. Efter årets
slut skriver tillverkaren under arbetsboken och den skickas in till statens provningsanslalt
där den arkiveras. Kvartalsvis redovisar dessutom tillverkaren upparbetad mängd
guld till Guldcentralen ekonomisk förening. För all kontroUera att guldel verkligen
används till guldsmedsarbeten jämför Guldcentralen för varje guldsmed mängden
inköpt guld med den kvarlalsvisa redovisningen av upparbetad mängd guld. Är
mängden inköpt guld större lyder detta på att guldsmeden använt guld för andra
ändamål. Är den däremot mindre har guldsmeden inköpt guld från andra än
Guldcentralen. Mindre skillnader kan förklaras av skrotning av gamla arbeten,
inköp av auktionsgods etc. Större skillnader kan tyda på inköp av häleriguld.
För all undvika uppläckt
tvingas därför den guldsmed som köpt häleriguld alt åsätla detta falska
kontrollstämplar. Dessa falska stämplar gör det möjligt all avslöja varor
tillverkade av sådant guld. Denna möjlighet visade sig vara myckel värdefull
under de razzior efter häleriguld som gjordes av polisen under år 1971.
Sammanlagt beslagtogs ett 20-lal falska konlroUstämplar och ca 100 kg
guldvaror.
Rikspolisstyrelsen
framhöll i sill remissyttrande över motionen att starka skäl ur polisiär
synvinkel talade för ett bibehållande av den obligatoriska kontroUstämplingen
av guldvaror. Ett upphävande av denna skulle komma att medföra väsentliga
risker för ökad kriminalitet på delta område och allvarlig försämring av
polisens möjligheter att förhindra och avslöja sådana brott.
I en skrivelse till
industridepartementet den 3 september 1973 understryker rikspolisstyrelsen
synpunkterna i sitt tidigare remissyttrande. Styrelsen föreslår vissa
förbättringar i nuvarande kontrollsystem, bl. a. att kontrollslämplarna med
regelbundna intervaller bör få vissa detaljförändringar, att deras utseende
regelbundet bör kontrolleras, att tUlverkar-nas arbetsböcker bör förvaras hos kontrollstämphngsförrältaren
och alt tillverkarna åläggs alt föra journal över alla inköp och byten av guldarbeten,
halvfabrikat och obearbetat guld.
Därutöver föreslår
styrelsen vissa åtgärder för kontroll av handeln med guld. Dessa åtgärder berör
dock inle kontroUstämplingsverksam-heten.
Prop.
1974: 43 16
6 Departementspromemorian
6.1 Riktlinjer för en översyn
I promemorian anförs alt det huvudsakliga syftet med ädelmetallkontrollen
har varit att skapa en offentiig kvalilelsgaranti i fråga om ädel-melallarbetens
finhalt. Riksdagens beslut år 1972 grundades emellertid på pohsiära synpunkter.
Man befarade att en avveckling av den obligatoriska kontroUstämplingen skulle
komma att medföra en ökad kriminalitet på detta område. KontroUstämplingen
försvårar bl. a. handeln med guld som är åtkommet genom brott på så sätl alt en
jämförelse blir möjlig mellan å ena sidan legalt inköpt mängd guld och å andra
sidan guld som använts för tillverkning av guldarbeten. Om häleriguld används
för upparbetning kan kontrollstämpling inte ske utan risk för upptäckt. Falska
stämplar-som anbringas på sådana arbeten kan av en fackman skiljas från äkta.
Riksdagen har i sitt beslut år 1972, påpekas del i
promemorian, inte uttalat sig i frågan om den obligatoriska kontrollens
omfattning. 1971 års lag om handel med ädelmetallarbeten bygger på att varje
kontroll-stämplat föremål har proberats före stämplingen. En så omfattande
kontroll skulle enligt promemorian kräva en avsevärd förstärkning av provningsanslaltens
personella och tekniska resurser och medföra betydande kostnader. Dessa skulle
ytterst drabba konsumenterna. Tanken på ett obligatoriskt system som bygger på
att varje enskilt arbete proberas före kontroUstämplingen måste av dessa skäl
avvisas.
I promemorian framhålls i forisättningen att det nuvarande
systemet har kritiserats framför allt mol bakgrund av att den övervägande delen
av antalet inhemska arbeten, ca 75 %, kontrollslämplas utan att dessförinnan
ha undersökts. Kritiken får anses ha visst fog för sig såvitt avser kontrollen
av de arbeten som lämnas in till de särskilda kontroll-slämplingsförrättarna
ute i landet. Den kontroll som utförs i Stockholm av statens provningsanstalt måsle
däremot, sägs del i-promemorian, anses uppfylla de krav som rimligen kan
ställas på en fullgod ädeimetall-konlroll. Varje större arbete proberas före kontroUstämplingen.
Delsamma gäller arbeten som förekommer i mindre antal än fem. På arbeten som
förekommer i större serier sker provlagningen stickprovsvis. Vid urvalet
tillämpas statistiska metoder. Kontrollen torde kunna jämföras med en god
normal produklionskontroU i en tillverkande industri. Enligt promemorian tiUgodoser
den de krav som rimligen bör ställas i detta hänseende.
Vad gäller förhållandena i landsorten är läget enligl vad
som anförs i promemorian delvis elt annat. KontroUstämplingen sker där utan
föregående probering. Provlagningen och efterhandskontrollen torde emellertid
ha en betydande preventiv effekt. Risken för att underhaltiga ar-
Prop. 1974: 43 17
beten
kommer ut i marknaden är på grund av eflerhandskonlroUen i själva verket inle
särskilt stor. Andelen underhaltiga prov är mindre än 0,01 %. I promemorian
framhålls att de brottsliga förfaranden, som förekommer, inte möjliggörs genom
att proberingen sker i efterhand utan genom att vederbörande undandrar sig
kontroll. När underhall konstaterats i efterhand har det i allmänhet varit
möjligt alt spåra föremålet. Möjlighet finns också all man, när en tillverkare
beslagits med alt förfärdiga underhaltiga arbeten, övergår till alt konlrollslämpla
först när probering ägt rum. Delta innebär en kännbar påföljd för tillverkaren
eftersom hans möjlighet att snabbi få kontrollslämpling utförd upphör. När det
gaUer möjligheterna att kontrollera inköp och förbrukning av guld torde
förhållandena vara i stort sett likvärdiga i hela landet.
Enligl
vad som uttalas i promemorian är del emellertid angeläget all de påvisade
bristerna hos systemet så långt som möjligt avhjälps. Riktmärket bör härvid
vara att all ädelmetallkontroll skall ske enligt de principer som gäller för
statens provningsanstalts verksamhet i Stockholm. En centralisering av
verksamheten till en enhet torde dock inte vara möjlig att genomföra med tanke
på den tidsutdräkt och de kostnader som skulle uppkomma. Vid övervägande av i
vilken ulslräckning del bör finnas möjligheter att få probering och kontrollstämpling
utförd utanför Siockholm måsle beaktas all tillverknmg och handel med ädelmetallarbeten
är synnerligen ojämnt fördelad över landet. Omkring en fjärdedel av intäkterna
från kontroUstämplingen av föremål som lUlverkals i Sverige härrör från
Stockholm och drygt två tredjedelar från tio orter där större guldsmedsfirmor
ligger. Övriga 90 orter där kon-IroUslämphng förekommer svarar för återstoden,
dvs. mindre än 10 %. Det är av kostnadsskäl knappast möjligt aft anordna probering
på alla dessa orter. En avvägning måste ske mellan angelägenheten av en effektiv
kontroll, kraven på service från branschens och allmänhetens sida och
kostnaderna för verksamheten.
Mot
den nu skisserade bakgrunden föreslås i promemorian att ädelmetallkontrollen
anordnas enligt följande riktlinjer.
Organisationen
vid statens provningsanstalt i Stockholm bibehålls oförändrad. På ett antal
orter med större intäkter av kontrollstämpling ordnas proberingsfilialer med ulmstamg
för all kunna probera finhalten hos ädelmetallarbetena innan de
kontrollstämplas. Provtagningen sker enligl samma principer som i Stockholm. Ger
proberingen elt resultat som ej är entydigt, skall dock arbetet ifråga skickas
till provningsanstalten för noggrannare probering.
Systemet
med kontrollstämplingsförrätlare bibehålls enligl förslagel för de orter dar
intäkterna är för små för alt betala en proberingsfilial. Rätt att
kontrollstämpla hos kontroUstämplingsförrättare bör dock, som hittills,
tillkomma endast registrerade guldsmeder på orten. Den guldsmed som beslagils
med all tillverka underhaltiga arbeten föreslås för-
t2
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 43
Prop. 1974: 43 18
lora
denna rätt under viss tid. Hos kontroUstämplingsförrättare får endast sådana
arbeten stämplas, som inte utan avsevärd olägenhet kan skickas till
provningsanstalten eller en proberingsfilial för probering och stämpling.
Proberingsfilialer
bör, betonas det i promemorian, anordnas på så många orter att mindre än 10 %
av alla inhemska arbeten stämplas utan föregående probering. I enlighet med
förslag som rikspolisstyrelsen lagl fram bör, för att försvåra handeln med
häleriguld, tillverkarna av ädelmetallarbeten åläggas all föra en särskild
journal över del guld och de guldarbeten som inköps från annat håll än Guldcenlralen.
I samma syfte bör detaljändringar i kontrollstämpeln göras med jämna mellanrum.
Del bör ankomma på statens provningsanstalt att närmare reglera detta.
De grundläggande
bestämmelserna angående ädelmetallkontrollen enUgt promemorians förslag bör
las in i en särskild lag. Denna bör ha karaktären av en ramlagstiftning.
Erforderliga delaljföreskrifter bör ges i en tUlämpningskungörelse.
Arbetsgmppen
har utarbetat förslag till en ny lag om handel med ädelmetallarbeten. I sak
bygger den på 1956 års förordning. I enlighet med del nyss sagda har emellertid
åtskilliga detaljföreskrifter fått utgå. Lagen har ställts upp efter förebild
av 1971 års lag om handel med ädelmetallarbeten. Därifrån har även hämtats bestämmelsema
om en årlig avgift för tillverkare och importörer, om införandel av finhalts-stämplar
även för arbeten av silver eUer platina, saml om hur del skall förfaras med
underhaltiga ädelmetallarbeten.
Förslaget medger som
tidigare att kontrollen sker i form av stickprovskontroll. Denna stickprovskontroll
skall utformas enligt statistiska kvalitetskontrollprinciper, men innebär dock
en viss risk för att underhaltiga arbeten kontrollstämplas. Kontrollstämpeln
kommer därför i arbetsgruppens förslag inte att innebära någon absolut
garanti, utan snarare bestyrka att varan kontrollerats enligt de principer som tiUämpas
vid normal noggrann produktionskontroll. Det kan i sammanhanget erinras om att
Sverige i likhet med ett antal andra stater den 15 november 1972 undertecknat
en internationell konvention om kontroll och märkning av ädelmetallarbeten som
utarbetats inom ramen för EFTA. Enligt denna konvention godtas inga minusloleranser
från de i konventionen förutsedda finhalterna.
6.2
Fördelningen av kontrollen mellan Stoekbolm ocb andra orter i landet
Enligl
de i promemorian angivna riktlinjerna kommer huvuddelen av alla ädelmetallarbeten
att kontrolleras på tillverkningsorten. Detta motiveras främst av omtanken om
guldsmeder med liten tillverkning.
Prop.
1974: 43 19
Få dessa ej möjlighet tUl en snabb kontrollstämpling
kommer deras konkurrensförmåga alt drastiskt minska jämfört med kolleger på
orter med denna möjlighet. Detta skulle enligt promemorian leda tiU en ytterligare
förstärkning av koncentrationstendenserna inom branschen.
De föreslagna proberingsfilialerna bör enligt förslaget få
ånalyslabo-ratorier med utrustning för att utföra probering av finhalten genom
strykprov. Beslut om inrättande av sådana filialer överlåts på statens
provningsanstalt, som bör överlägga med företrädare för guldsmedsbranschen i
frågan. Riktlinjer för besluten bör som nämnts vara att kontroUstämplingen på
orten har tillräcklig omfattning och att högst 10 % av alla inhemska arbeten
får stämplas utan föregående probering. Besluten bör kontinuerligt omprövas
med hänsyn till förändringar i kon-trollstämplingens omfattning.
Inrättas analyslaboratorier i Göteborg, Malmö, Eskilstuna,
Köping, Norrtälje, Falköping och Lidköping kommer dessa att tUlsammans med
Stockholmslaboratoriet svara för 8590 % av all kontrollstämpling av svenska ädelmetallarbeten.
Laboratorier i Uppsala, Lindesberg och Vetlanda tar hand om ytterligare ca 5 %.
Ger analyslaboratoriernas strykprov ett tveksamt resultat,
skall enligt promemorian arbetet ifråga eller prov ur delta skickas in till
provningsanstalten för noggrannare analys innan arbetet kontrollslämplas.
KontroUstämplingen av importerade ädelmetallarbeten har
hittills skett enbart i Stockholm. Arbetsgruppen föreslår inte någon ändring av
detta förhållande så länge provningsanslaltens huvuddel är belägen i Stockholm.
6.3 Omlokaliseringen av statens provningsanstalt tUl Borås
Enligt riksdagens beslut våren 1971 (prop. 1971:29, InU
1971:15, rskr 1971: 196) skall huvuddelen av statens provningsanslalt omlokaliseras
till Borås år 1976. Planeringsarbetet för denna omlokahsering har påbörjats. I
Stockholm skall kvarlämnas endast vissa delar av anstaltens uppdragsverksamhet.
I promemorian framhålls att detta för ädelmetallkontrollens
del innebär att det centrala laboratoriet för kontroll av ädelmetaU flyttas
till Borås. Det tekniska ansvaret och det centrala administrativa ansvaret för
all kontrollstämpling i landet fortsätter att vila på del centrala laboratoriet.
Analysen av prov som sänds in från konlrollstämplingsför-rätlarna sker också
där och flyttas alltså till Borås. I Stockholm kvar-stannar en ädelmetallgmpp
som skall svara för Stockholmsregionens kontrollstämpling.
Provningsanslalten har den 14 juni 1973 upprättat ett
förslag till ny organisation för verket efter omlokaliseringen 1976. Enligt förslagel,
som f. n. prövas av statsmakterna, flyttas sexton tjänster vid det centrala
Prop. 1974: 43 20
laboratoriet för ädelmetallkontroll tiU Borås. Sex
tjänster blir kvar i Stockholm och avses för den lokala kontrollverksamheten.
6.4 KontroUen av importerade ädelmetallvaror
I promemorian framhålls, att den svenska ädelmetallimporten
är förhållandevis omfattande och säsongmässigl når sin största omfattning månadema
före jul. Allt importgods kontroUeras och förtullas f.n. i Stockholm och för
alt underlätta arbetet har tullverket inrättat en särskild loUavdelning i
anslutning tUl laboratoriet för ädelmetallkontroll. Under budgetåret 1972/73
kontrollerade provningsanslalten 2,8 milj. importerade guld- och silverarbelen.
Enligt promemorians förslag bör kontrollen av importerade ädelmelallvaror
fram liU mkten av år 1976 kunna bedrivas på ungefär samma sätt som nu. Ny luUagsliftning
trädde i kraft den 1 januari 1974, men får inte några större konsekvenser för ädelmetallimporten.
Medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen (1973: 670) om hemlagning bör enligt
promemorian ej lämnas för ädelmetallarbeten.
Omlokaliseringen av provningsanslaltens huvuddel får,
framhålls del i promemorian, som konsekvens att importen av ädelmetallvaror i
framtiden kommer att gå över Borås. Godset kan nå provningsanslalten bl. a.
via Göteborgs hamn eller den nya storflygplatsen i Härryda. För att kontrollen
av imporlgodsel skall bh effektiv fordras tillgång tiU goda
laboratorieresurser. Om kostnaderna för konlroUorganisationen skall kunna hållas
på en rimlig nivå kan därför importkontroUen inte bedrivas på mer än en ort i
riket.
Enligt promemorian bör de hittillsvarande väntetiderna vid
kontroll och förtullning förkortas. Extra personal bör därför utbUdas i Boråsområdet.
Denna personal skall kunna las i anspråk under perioder med stor
arbetsbelastning.
6.5 Personalfrågor
Några väsenthga förändringar på personalsidan förutsätts
ej i promemorian. En viss ökning av arbetsinsatsen kan dock förutses på de orter
i landet som får särskilda analyslaboralorier. Vid dessa laboratorier skall man
i fortsättningen probera ädelmetallarbetena före kontrollslämplingen i stället
för att la prov för vidare befordran till provningsanslalten i Stockholm. KontroUstämplingsförrättarna
på dessa orter måste få utbildning för att kunna utföra proberingen.
I
promemorian förutses inga väsentliga förändringar ske i arbetsvoly- men
vid provningsanstaltens centrala laboratorium. Närmare erfarenheter för all
bedöma verkningarna av omläggningen av kontrollsystemet bör föreligga kring
årsskiftet 19741975.
Prop. 1974: 43 21
6.6 Utbildningsfrågor
I
promemorian franUiålls att förslaget fömtsätter all personalen får ytterligare
utbildning. Detta gäller främst kontroUslämplingsförrällama på de orter som får
analyslaboratorier. Dessa måste få utbUdning bl. a. i probering genom
strykprov. För övriga kontroUstämplingsförrättare och för personalen vid del
centrala laboratoriet torde en informations-dag vara tillräcklig för all
informera om de nya bestämmelserna.
I promemorian uppskattas
preliminärt kostnaderna för alt genomföra ett utbildningsprogram under perioden
den 1 januari 1974den 31 december 1975 tUl 88 000 kr.
6.7 Lokal-
och utmstningsfrågor
I
promemorian upplyses alt provningsanslalten undersöker behovet av särskilda
lokaler för de föreslagna analyslaboralorierna i tio orter utanför
Stockholmsområdet. Enligt provningsanstaltens uppfattning kommer del inte att
krävas särskUl omfattande utrymme för verksamheten vid dessa laboratorier men
frågan är inle helt utredd f. n. Nyanskaffning av utrustning till analyslaboralorierna
beräknas kosta ca 33 000 kr.
6.8 Finansieringsfrågor
ocb taxesättning
Utgifterna
för provningsanstaltens verksamhet med justering och ädelmetallkontroll
bestrids f. n. över ett särskilt förslagsanslag över riksstaten. Inkomstema
redovisas på driftbudgeten under uppbörd i statens verksamhet.
Med hänsyn tUl att
ikraftträdandet av lagen om handel med ädelmetallarbeten flyttats fram till
den 1 juli 1974 och tUl redovisningstekniska svårigheter har provningsanslalten
hemställt all verksamheten även budgetåret 1974/75 skall finansieras över étl
särskilt förslagsanslag.
Enligt promemorian kommer
man kring årsskiftet 19741975 att ha vunnit tillräckliga erfarenheter av den
nya lagstiftningen för all kunna ta ställning till förslag till en eventuellt
ändrad anslagskonslmktion.
Gällande föreskrifter för
disposition av anslaget Statens provningsanstalt: Justering och ädelmetallkontroll
ger möjlighet alt använda anvisade medel för bl. a. lokalkostnader, instrument
och diverse materia-lier. I promemorian föreslås alt erforderliga
utbildningskostnader får belasta anslaget efter en närmare prövning av beloppens
storlek.
Promemorian bygger på
förutsättningen all samtliga kostnader för den offentliga ädelmetallkontrollen
skall läckas genom avgifter på utförda arbeten. Intill 1973 har vissa
förluster på ädelmelaUkontrollen täckts genom bidrag över statsbudgeten. Det
erinras dock om att verk-
Prop. 1974: 43 22
samheten
tidigare lämnade elt visst överskoti till statsverket. Den 1 januari 1973
genomfördes en höjning av taxan, som sannolikt medför att intäkterna från ädelmetallkontrollen
åter överstiger kostnadema.
Taxan
för ädelmetallkontrollen fastställs f. n. av Kungl. Maj:t. Enligt promemorian
bör provningsanslalten själv, i likhet med vad som gäller inom anstaltens
övriga verksamhetsområde, i samråd med riksrevisionsverket fastställa taxan.
I
samband med en ändring i organisationen bör, framhålls det i promemorian,
gällande taxa ses över. Detta bör ske i samråd med inte bara
riksrevisionsverket utan även företrädare för guldsmedsbranschen. Provningsanslalten
har redan ett kontinuerligt informellt samråd med branschen i frågor av
gemensamt intresse. Detta samråd bör vidmakthållas och utökas. Vid
utformningen av både taxan och organisationen av ädelmetallkontrollen torde
samrådet vara av stort värde.
I
promemorian framhålls att de utbildningskostnader av engångskaraktär som
uppkommer vid elt genomförande av promemorians förslag inte bör finansieras genoin
avgifter. Till en del torde de kunna skrivas av på tidigare överskott från ädelmetallkontrollen,
och resten torde kunna betalas under förslagsvis en femårsperiod.
7
Remissyttrandena
Departementspromemorian
har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Principen
att ädelmetallkontrollen skall vara obligatorisk och motsvara en god normal
produktionskontroll har godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser.
Svenska
museiföreningen framhåller att om förslaget i departementspromemorian antas så
bibehålls ett stämplingssystem som brukals i Ivåhundraljugo år och har en fasl
förankrad internationell goodwUl, märkbar såväl när det gäller modern som äldre
svensk silvertillverkning. Även AB Guld-Fynd finner det vara viktigt att
bibehålla den obligatoriska ädelmetallkontrollen, inte bara från
konsumentsynpunkt ulan även från social synpunkt, eftersom kontrollen försvårar
handeln med stulet guld, som är ett begärligt betalningsmedel för narkotika och
liknande droger.
Guldsmedsbranschens
leverantörförening, Skånes handelskammare och Stockholms handelskammare har
dock framhållit att en obligatorisk kontroll endast kan motiveras av dess
betydelse för polisens brottsförebyggande och brottsupptäckande verksamhet.
Myntdirektören Ulvfot finner i sill yttrande att omsättningen av ädelmetallvarorna
inte på något sätt kan motivera en speciell konsumentskyddslagstiftning vid
sidan om den allmänna lagstiftning som under senare år vuxit fram samt att den
från polisiär synpunkt önskade kontrollen över giildhan-deln inte kan motivera
en obligatorisk kontroll av silvervaror. Om man
Prop. 1974: 43 23
avskaffar silverstämplingen skulle ädelmetallkontrollens arbetsvolym
drastiskt minskas, vilket enligt honom är eftersträvansvärt.
Klart
tillstyrkande yttranden föreligger från Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen,
generaltullstyrelsen, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum,
kommerskollegium, patent- och registreringsverket, konsumentombudsmannen,
konsumentverket, statens provningsanstalt, fullmäktige i riksbanken, svenska metaUindustriarbetareförbundet
och TCO.
Riktlinjerna
för organisationen av ädelmetallkontrollen tillstyrks, förutom av de nyss
nämnda myndigheterna och organisationerna, även av giildsmedsinästarnas
riksförbund, AB Guld-Fynd, svenska museiföreningen och Sveriges jiivelerare-
och guldsmedsjörbund.
Enligl
konsumentombudsmannen synes det kontrollsystem soin föreslås i promemorian
uppfylla de krav som bör ställas. Konsumentverket finner det vara värdefuUt att
tillförlitligheten hos denna form av hävdvunnen kontrollmärkning stärks genom
en utbyggnad av kontrollen, och fullmäktige i riksbanken framhåller att del
föreslagna kontrollsystemet ger väsentliga fördelar också när del gäller
kontrollen av guldförbrukningen. Svenska museiföreningen ser utlokaliseringen
av proberingen till orter utanför Stockholm som en väsentiig fördel, och påpekar
att systemet med kontroUstämplingsförrättare och efterhandskon-Iroll
ursprungligen berott på 1700-lalels dåliga kommunikationer. Förslaget om inrättandet
av proberingsfilialer i landsorten kritiseras dock av näringsfrihetsombudsmannen,
som inte finner skälen för den föreslagna utbyggnaden av kontrollen särskilt
starka. Skulle åtgärden medföra betydande merkostnader med åtföljande
fördyring av varupriset bör förslaget i detta avseende inte genomföras.
Guldsmedsbranschens leverantörförening, Skånes handelskammare, Stockholms
handelskammare och myntdirektören Ulvfot kritiserar å sin sida förslaget att
en viss del av ädelmetallarbetena som hittills får kontrollstämplas utan
föregående probering hos kontroUstämplingsförrättare i landsorten. De anser att
den obligatoriska kontrollen av ädelmetallarbeten bör ske på ett sätt som ger
största möjliga garanti för att de stämplade varorna håller den ädelmetallhall
som fordras, vilket kräver att all eller så gott som all kontrollstämpling sker
först efter att varorna proberats.
Göta
hovrätt och konsumentombudsmannen påpekar att den föreslagna lagtexten bör
kompletteras för att ge utrymme för den efterhandskontroll som avses skola
bedrivas genom kontroUslämplingsför-rättarna.
Utöver den
föreslagna kontrollen av guldförbrukningen hos guldsmederna tar
rikspolisstyrelsen, fullmäktige i riksbanken och TCO upp frågan om kontrollen
av handeln med guld vid de s. k. affinerierna, som legerar och renar guld och
andra ädelmetaller. Dessa remissinstanser förordar en reglering av denna
handel i syfte att ytterligare försvåra avyttrandet av häleriguld.
Prop.
1974: 43 24
Guldsmedsbranschens leverantörförening, AB Guld-Fynd,
Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare och Sveriges grossistförbund
motsätter sig förslaget all kontrollen av importerade ädelmetallvaror, i
samband med statens provningsanstalts utlokalisering år 1976, tUlsammans med
anstaltens huvuddel flyttas från Siockholm till Borås. En sådan flyttning
medför enligl leveranlörföreningen en avsevärd ökning av transportkostnaderna
och försvårar kontakten mellan provningsanstalten och importörerna.
Grossistförbundet och Sveriges allmänna exportförening uttalar sin
tillfredsställelse över att möjlighet till undantag med hänsyn till
internationella avtal finns och all någol krav på imporlmärkning inte
aktualiserats. Kommerskollegium anser också det vara ändamålsenhgt all sådana
undanlag får göras, men dessa bör då närmast komma i fråga när det gäller att
godta den probering och kontroll som utförts i elt annat land. Undanlag från
lagens grundläggande beslämmelser, som t. ex. krav på lägsta finhaller, bör
inte medges. Kollegiet förklarar sig vidare dela uppfattningen att
hittillsvarande väntetider vid kontroll och förtullning bör förkortas, så alt
importen ej åsamkas onödiga hinder.
Undanlag från den nya lagen om handel med ädelmetallarbeten
har föreslagils för arbeten som innehåller mindre än 20 % guld eller 40 %
silver eller platina. Statens provningsanstalt påpekar alt de förhåUanden som
ursprungligen föranledde införandel av dessa gränser inte längre är för handen
och anser att överensstämmelse med de nedre gränser som gäller vid tuUlaxering,
nämligen 2 % ädel metall, torde vara lämplig. Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, Sveriges grossistförbund, Sveriges urgrossisters förening
och myntdirektören Ulvfot föreslår att i lagen nuvarande undantag bibehålls
för bl. a. urboetter, glasögonbågar, mynt och medaljer.
GeneraUullstyrelsen påpekar att del i likhet med vad som
nu gäller bör införas en föreskrift i lagen med innebörden all hemlagning
enligt 3 § tullagen (1973: 670) av arbeten av guld, silver eller platina inte
får ske utan tillsynsmyndighetens tiUstånd. Vidare bör en hänvisning ske till
lagen (1973: 980) om transport, förvaring och förstöring av införsel-reglerade
varor m. m.
Guldsmedsmästarnas riksförbund och Sveriges fuvelerare-
och guld-sinedsförbund föreslår en detaljreglering av vilka delar av ett ädelmetallarbete
som skall få utföras av oädel metall, i enlighet med bestämmelserna i
EFTA-konventionen. Statens provningsanstalt anser all sådana regler hör hemma i
kungörelse och tUlämpningsföreskrifter, efterjiom de för att anpassas till
verkliga behovet måste göras mycket detaljerade. Anstalten betonar att
ändamålet med reglerna måsle vara konsumentens skydd parat med minsta möjliga
begränsning av tillverkarens frihet vid utformningen av ädelmelallarbetel.
Guldsmedsbranschens leverantörförening och Sveriges
grossistförbund
Prop. 1974: 43 25
vänder sig mot att de nu gällande nedre viktgränserna för
obligatorisk kontrollstämpling, ell gram för guld- eller platinaarbeten och 15
gram för silverarbelen, bibehålls. I stället föreslår organisationerna alt gränserna
sätts vid 2 gram för guld- eller platinaarbelen och vid 6 gram för silverarbelen
saml att möjligheten all frivilligt kontrollstämpla arbeten med lägre vikt las
bort. Leveranlörföreningen motiverar detta med all kostnaderna för kontroll och
slämplLng av arbeten med lägre vikt än dessa gränser anger blir för stora, att
en sådan stämpling saknar allmänt och fiskall intresse saml alt tidsutdräkten
för den blir oacceptabel.
Leverantörföreningen
för också fram vissa förslag angående avgifterna för ädelmetallkontrollen.
Kontrollavgiften bör enligt föreningen utgå enbart efter varans vikt och inle
som nu basera sig på antalet kontrollerade arbeten, deras vikt, lidåtgång vid
upp- och inpackning, m. m. Vidare bör den årliga registreringsavgiften inte
minst av polisiära skäl sättas så hög att den förhindrar en tillfällig
registrering av tillverkare eller importörer. Slutligen förklarar sig
föreningen helst se alt Kungl. Maj:t även i fortsättningen fastställer kontrollavgiftema.
Av annan mening är statens provningsanstalt, som fömtsätter att anstalten
själv, i samråd med riks-revisionsverket, får fastställa taxor och årlig
registreringsavgift på samma sätt som gäller för anstaltens övriga
uppdragsverksamhet. Provningsanstalten anser dessutom, till skUlnad mot
departementspromemorians förslag, att en del av anstaltens lUlsynsuppgifter liU
följd av den nya Jagen är att betrakta som myndighetsuppgifter, som inte bör
finansieras via avgifter på kontrollverksamheten.
Göta hovrätt och konsumentombudsmannen påpekar all
eftersom den föreslagna lagen utgör en ramförfattning lagtexten bör kompletteras
med ett stadgande om alt Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:l
bestämmer skall meddela de tillämpningsföreskrifter tUl lagen som är
erforderliga.
Guldsmedsmästarnas riksförbund och Sveriges juvelerare-
och guldsmedsförbund föreslår att ikraftträdandet av lagen i vad gäller stämplingen
av silver och platina skjuts upp till den 1 januari 1975, eftersom finhaltsstämplar
måste tillverkas för dessa metaller och slämpeltillverk-ningen vanligen sker
vid årsskiftet. Statens provningsanstalt framhåller att det fullständiga
genomförandet av den föreslagna organisationen med proberingsfilialer inle kan
ske förrän i slutet av år 1975, med hänsyn till behovet all först utbilda
personal till dessa filialer.
8 Departementschefen
Ädelmetallarbeten, dvs. arbeten av guld, silver eller
platina och vissa legeringar därav, är med vissa begränsade undanlag sedan lång
lid tillbaka underkastade statiig kontroll vid tillverkning, yrkesmässig försäljning
och import. I princip gäller vissa minimikrav i fråga om ädel-
Prop. 1974: 43 26
metallarbetens finhalt för att de skall få säljas
yrkesmässigt i riket eller införas hil. De gällande reglerna för den statiiga
kontrollen finns främst i 1956 års förordning (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten
och den i anslutning därtill utfärdade ädelmetallstadgan (1956: 329).
Hösten 1971 antog riksdagen en ny lag (1971: 1082) om
handel med ädelmetallarbeten. Lagen innebär att den obligatoriska kontroUstämplingen
ersätts med en statlig kontrollslärhpling som sker på begäran i varje särskilt
fall. Varje föremål skall regelmässigt undersökas beträffande sin halt av ädelmetaU
(proberas) före kontrollslämplingen. Lagen avsågs träda i kraft den 1 juli
1973. Sedan 1972 års riksdag uttalat sig för att den obligatoriska kontrollslämplingen
skulle bibehållas har statsmakterna beslutat att uppskjuta ikraftträdandet
till den 1 juli innevarande år (SFS 1973: 276) för att man skulle kunna
undersöka vilka åtgärder som måste vidtas med anledning av delta uttalande av
riksdagen.
En arbetsgrupp inom industridepartementet har företagit
den nämnda undersökningen. Resultatet har redovisats i en promemoria (Ds 1
1973: 3) Ädelmetallkontroll med förslag till ändringar i kontrollsystemet. Promemorian
har remissbehandlats.
Det huvudsakliga syftet med ädelmetallkontrollen har från
början varit att skapa en offentlig kvalitetsgaranti i fråga om ädelmelallarbe-lens
finhalt. Den obligatoriska kontrollslämplingen försvårar emellertid också den
illegala handeln med guld därigenom att en jämförelse blir möjlig mellan å ena
sidan legalt inköpt mängd guld och å andra sidan guld som använts för tUlverkning
av guldarbeten. Om häleriguld används för upparbetning kan kontrollslämpling
inte ske utan risk för upptäckt. Falska stämplar som anbringas på sådana
arbeten kan av en fackman skiljas från äkta.
Förslagen i promemorian utgår från att den obligatoriska kontrollslämplingen
såsom riksdagen uttalat skall bibehållas. Remissinstanserna har så gott som
undantagslöst anslutit sig tUl att obligatoriet bör bestå. De som tidigare
varit tveksamma tiU en obligatorisk ädelmetallkontroll har nu godtagit en sådan
med hänvisning till dess betydelse för polisens verksamhet för att förhindra
och avslöja brott på detta område. Endast en remissinstans ställer sig
fortfarande avvisande till obligatoriet.
Jag delar uppfattningen att kontrollslämplingen även i
fortsättningen bör vara obhgatorisk. En sådan kontroll är värdefull från
konsumentsynpunkt under förutsättning att den anordnas på ett
tillfredsställande sätt. Detta innebär bl. a. att ädelmetallarbetena endast
undantagsvis bör få kontrollstämplas utan att probering först har skett. Vid
remissbehandlingen har också de myndigheter som har att ta till vara
konsumenternas intressen uttalat sig för att kontroUstämplingen anordnas på
delta sätt. Avgörande för riksdagens ställningstagande synes ha varit den betydelse
kontroUstämplingen har för polisens brottsförebyggande och hrottsavslöjande
verksamhet. Även jag anser all ell slopande av den
Prop.
1974: 43 27
obligatoriska
kontrollslämplingen skulle medföra risk för en ökad kriminalitet på detta
område.
Kontrollen
bör liksom hittills omfatta arbeten av guld, silver och platina av viss finhalt.
Nuvarande viktgränser, ett gram för guld och platina samt 15 gram för silver,
bör bibehållas.
Utformningen
av del nuvarande kontrollsystemet har kritiserats främst därför att en
betydande del av arbetena stämplas utan all dessförinnan ha proberats. Kontroll
sker i stället i efterhand på grundval av ett vid stämplingslUlfället tagel
prov. I promemorian uttalas att kritiken är i viss utsträckning berättigad. Del
kan, franihålls det i promemorian, inte anses tillfredsställande all ca 75 % av
antalet inhemska arbeten kontrollstämplas utan föregående probering, även om efterhandskontroUer
visat all andelen underhaltiga prov är ringa. Enhgt promemorian är det emellertid
inte rimhgt all utsträcka ädelmetallkontrollen så långt att varje enskilt
arbete undersöks före kontroUstämplingen. En sä omfattande kontroll skulle
kräva en avsevärd förstärkning av både de personella och tekniska resurserna
vid kontroUmyndighelen, statens provningsanstalt, och medföra betydande
kostnader. Dessa skuUe ytterst drabba konsumentema. I stäUet förordas en vidgad
användning av det kontrollsystem som tillämpas av provningsanstalten i
Stockholm. Där proberas, till skillnad mot i landsorten, varje större arbete
före kontroUstämplingen. Detsamma gäller arbeten som förekommer i mindre antal
än fem. När det gäller arbeten som förekommer i större serier sker provlagningen
stickprovsvis. Vid urvalet tillämpas statistiska metoder. Kontrollen torde
kunna jämföras med en god normal produklionskontroU i en tillverkande industri
och ger ett tillfredsställande skydd för konsumenterna.
I
promemorian föreslås alt ädelmetallkontrollen anordnas enligt följande riktiinjer.
Organisationen i Stockholm behålls oförändrad. På ell antal orter där kontrollslämplingen
har stor omfattning ordnas proberingsfilialer med utrustning för att probera
finhallen hos ädelmetallarbetena innan de kontrollstämplas. Provtagningen sker
enligt samma principer som i Stockholm. Ger proberingen ett resultat som inte
är entydigt skall dock arbetet ifråga skickas till provningsanstalten i Stockholm
för noggrannare probering. Proberingsfilialer bör anordnas på så många orter
att endast omkring 10 % av alla inhemska arbeten stämplas utan föregående probering.
Systemet med kontrollstämplingsförrätlare behålls för de orter där verksamheten
har för liten omfattning för att motivera en proberingsfilial. Endast
guldsmeder som registrerats hos tillsynsmyndigheten bör få kontrollstämpling
utförd hos kontrollstämp-lingsförrältaren på den orten. Hos denne får för
övrigt endast sådana arbeten stämplas, som ej utan avsevärd olägenhet kan
skickas till provningsanstalten eller en proberingsfilial för probering och stämpling.
1
departementspromemorian erinras om att Sverige i likhet med ett
Prop. 1974: 43 28
antal
andra länder undertecknat en intemationell konvention om kontroll och märkning
av ädelmetallarbeten inom ramen för den europeiska frihandelssammanslutningen
EFTA. De stämplar som åsälls enligl denna konvention kommer att innebära en
garanti för ädelmelallarbete-nas finhall i den bemärkelsen alt konventionen
inte tillåter några minustoleranser i fråga om finhaller. Den s. k.
EFTA-stämpeln blir friviUig.
I
syfte att försvåra handeln med häleriguld föreslås i promemorian vidare vissa
ytterligare förbättringar i konlroUsystemet. Bl. a. bör tillverkare av ädelmetallarbeten
åläggas alt föra journal över alla inköp och byten av guldarbeten, halvfabrikat
och obearbetat guld.
Den
svenska ädelmetallimporten är förhåUandevis omfattande och når säsongmässigt
sin största omfattning månaderna före jul. AUt importgods kontrolleras och
förtullas f. n. i Stockholm. I promemorian erinras om alt huvuddelen av statens
provningsanslalt enligl riksdagens beslut våren 1971 skall flyttas till Borås
år 1976. Omlokahseringen får som konsekvens att importen av ädelmetallvaror i
framliden kommer att gå över Borås. För alt kontrollen av importgodset skall
bli effektiv fordras tillgång till ändamålsenliga laboratorieresurser. Sådana
resurser kommer att etableras för provningsanslalten i Borås. Om kostnaderna
för konlroUorganisationen skall kunna hållas på en rimlig nivå är del enligt promemorian
nödvändigt att koncentrera importkontroUen till en ort.
I
departementspromemorian föreslås slutligen alt de grundläggande bestämmelserna
angående ädelmetallkontrollen tas in i en särskild lag. Denna bör ha karaktären
av en ramlagstiftning. De delaljföreskrifter som behövs bör ges i en tUlämpningskungörelse.
Promemorian innehåller förslag till en ny lag om handel med ädelmetallarbeten.
Lagförslaget
bygger i sak på den tidigare nämnda förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten.
Delaljföreskrifter har dock i enlighet med del nyss sagda utmönstrats. I
tillämpliga delar har den nya lagen om handel med ädelmetallarbeten varit förebUd.
Förslagen
i departementspromemorian har fått ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Detta gäller såväl den föreslagna lagen om handel med ädelmetallarbeten
som organisationen av kontrollen. Den kritik som har förts fram gäller i allt
väsentligt detaljer.
Jag
anser i likhet med remissinstanserna all lagförslaget är väl ägnal att läggas
till gmnd för lagstiftning. Den nya lagen bör träda i kraft den 1 juli 1974.
Jag
finner även all den föreslagna organisationen av ädelmetallkontrollen är ändamålsenhg.
Genom inrättandet av proberingsfilialer kommer huvuddelen av alla ädelmetallarbeten
all kunna proberas före kontrollslämplingen, vilket innebär en förbättring av tiUförlitiighelen
hos ädelmetallkontrollen. Samtidigt bevaras möjligheten för guldsmeder på ell
flertal mindre orter alt snabbt få sina arbeten stämplade genom att
Prop. 1974: 43 29
systemet
med kontrollslämplingsförrältare bibehålls på dessa orter. Denna möjlighet är
av väsentiig betydelse för många guldsmeder. Huvudregeln bör dock vara att stämpling
sker efter probering vid en proberingsfilial eller hos statens provningsanstalts
centrallaboratorium.
Del
bör ankomma på Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer alt
fastställa på vUka orter kontrollstämpling får ske utan föregående probering.
Riktmärket bör därvid vara all endast omkring 10 % av alla ädelmetallarbeten
får omfattas av ett sådant undanlag. Innan den nya organisationen hunnit
byggas ul får man dock räkna med att andelen kan bli betydligt större.
För
att ytterligare försvåra handeln med häleriguld föreslås i departementspromemorian
bl. a. att guldsmederna skall åläggas att föra journal över alla inköp och
byten av guld och guldvaror. Bestämmelser härom torde ha sin plats i tillämpningsföreskrifter.
Några remissinstanser har föreslagit att denna kontroll skall utsträckas till
de s. k. affinerierna. Kontrollen av affinerierna är visserligen angelägen
från polisiär synpunkt, men bör enligt min mening inte regleras i samband med kontrollslämplingen
av ädelmelallvaror. Enligl vad jag erfarit övervägs f. n. inom
handelsdepartementet en översyn av skrothandelsförordningen (1949: 723). I det
sammanhanget kan del bli aktuellt att ta upp också denna fråga.
Några
remissinstanser har motsatt sig att kontrollen av importerade ädelmetallvaror
flyttas från Siockholm till Borås år 1976. Jag anser att denna fråga bör ses i
samband med omlokaliseringen av statens provningsanstalts verksamhet dit. De
skäl som framförts mot promemorians förslag i denna del har enligl min mening inle
den tyngden att de motiverar ett avsteg från principen all huvuddelen av
verksamheten flyttas tUl Borås.
I enlighet med
departementspromemorians förslag bör kontrollavgifter och
registreringsavgifter fastställas av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl.
Maj:l bestämmer. Avgifterna skall sättas så att fuU kostnadstäckning uppnås.
9
Upprättat lagförslag
I
enlighet med del anförda har inom industridepartementet upprättals förslag
till lag om handel med arbeten av guld, sUver eller platina.
Genomförandet
av den nya konlrollorganisalionen kommer att under budgetåret 1974/75 medföra
vissa ökade utgifter, bl. a. för utbildning av personal. Vid min beräkning av
medelsbehovet för statens provningsanslalt nästa budgetår har jag tagit hänsyn
lUl dessa utgifter (prop. 1974: 1 bU. 15 s. 135).
Prop.
1974: 43 30
10
Specialmotivering
I
jämförelse med departementspromemorians förslag har i det inom industridepartementet
upprättade förslaget företagits vissa ändringar av redaktionell art. Sålunda
har den föreslagna lagens rubrik fått en annan lydelse som bättre anger lagens
tillämpningsområde. Därjämte har vad som förslås med arbete av guld, silver eller
platina tagits upp i den föreslagna lagens 1 § och tUl bestämmelserna om s. k.
frivillig kontrollstämpling förts reglerna om kontrollstämpling av ädelmetallarbete
som inle är föremål för yrkesmässig handel. Sist nämnda bestämmelser återfinns
i 13 §.
I
delta förslag har vidare införts dels en bestämmelse om undantag från regeln
all kontrollstämpling skall föregås av probering (12 § tredje stycket), dels
två nya paragrafer, 25 och 26 §§. De jämkningar som härutöver företagils
framgår i huvudsak under resp. paragraf.
1
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Som jag
tidigare anfört omfattar 1971 års lag om handel med ädehnetallarbelen endast
sådan handel med guld, silver eller platina som sker yrkesmässigt. Den nu
föreslagna lagen har samma tillämpningsområde. Med handel avses såsom framgår
av 3 § andra stycket handel inom riket.
Uttrycket yrkesmässig
handel innefattar inte bara den som idkar rörelse med vilken följer
bokföringsskyldighet utan varje rättssubjekt som bedriver handel i sådan
omfattning alt den kan betecknas som yrkesmässig. Av della följer att också tUlfällig
handel faller inom lagens tillämpningsområde. Däremot avses inte enskUd
underhandsförsäljning av personligt lösöre, försäljning av föremål av guld,
silver eller platina, som ingår i dödsbo eller konkursbo, eller
tvångsförsäljning av exempelvis utmätt gods.
I
paragrafen anges också vad som är att förslå med arbete av guld, silver eller
platina. Bestämmande för om ett visst arbete är ett arbete av guld, silver
eller platina eller ett ädelmetallarbete är finhallen av den eller de i
föremålet ingående metallen eller metallerna. Arbeten, vilka visserligen irmehåUer
guld, silver eller platina men vilkas finhall inte uppgår till de i paragrafen
angivna metallvärdena, omfattas icke av lagstiftningen.
I
enlighet med vad som redan nu gäller skall guldel, silvret eUer platinan ingå
i arbetet och inle enbart utgöra plätering, förgyllning, försilvring eller platinering.
Dessa beslämmelser äger självfallet tillämplighet också i fråga om ädelmetallarbeten.
De värden som anges i
paragrafen är samma som de som f. n. gäller. Internationellt arbete pågår för
alt åstadkomma enhetiiga normer på
Prop. 1974: 43 31
detta område. För egen del anser jag att strävandena mot
en harmonisering i princip bör stödjas. Arbetet har emellertid ännu inte lett
till sådana resultat att en internationell standardisering kommit till stånd.
I avvaktan härpå har jag inle ansett skäl föreligga all ändra de nu gällande
värdena. Några väsentliga olägenheter av att behålla gällande värden synes inte
finnas.
De angivna värdena anger den nedre gränsen för vad som
betecknas som arbeten av guld, silver eller platina. Värdena är absoluta minimi-värden.
Enligl gäUande bestämmelser är guld-, silver- och
platinaarbeten underkastade kontroll med avseende på tillverkning, försäljning
och import. Arbeten som tUlverkas för export är undantagna. I den nu föreslagna
lagen görs inte någon ändring i dessa delar. Eftersom lagen är tillämplig
endast på handel inom riket, är exporthandeln undantagen från lagens
tillämpningsområde. En uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts vara
erforderlig.
Från lagens tillämpningsområde görs i Iredje stycket, i
överensstämmelse med föreskriften i 1 § andra stycket lagen om handel med ädelmetallarbeten,
undanlag för sådana arbeten som uteslutande är avsedda för medicinsk,
vetenskaplig eller industriell användning. Det behov av kontroll, som eljest
föreligger i fråga om arbeten av guld, silver eller platina, får beträffande
arbeten avsedda för dessa ändamål i detta sammanhang anses vara ringa eller t.
o. m. helt saknas. Motsvarande gäller, liksom enligt nuvarande ordning,
beträffande föremål som uppenbarligen har antikvariskt värde. Frågan om när elt
föremål har antikvariskt värde får bedömas i varje särskUl fall med ledning av
allmänt gällande normer.
I 3 och 4 §§ förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten
görs en lång rad undantag från förordningens bestämmelser. Vissa av dessa täcks
av paragrafens tredje stycke. Enligl 22 § kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:l bestämmer vidare medge undantag eller avvikelse från lagen om särskUda
skäl föreligger. Härigenom öppnas möjlighet att undanta också de övriga föremål
som avses i 3 och 4 §§ förordningen. Även i övrigt skapas fömtsättningar för en
smidig anpassning av lagens tillämpningsområde.
2 §
I denna paragraf anges vad som är alt förslå med ädelmetallarbele.
Som framgår under 1 § är finhalten av den eller de i ett arbete ingående
metallen eller metallerna bestämmande för om arbetet är ett ädelmetallarbete
eller inle. Såsom där också sägs skall guldet, silvret eller platinan ingå i
arbetet och inte endast utgöra plätering, förgyllning, försilvring eller platinering.
I fråga om ädelmetallarbeten medges en avvikelse från minimihalten.
Prop.
1974: 43 32
Denna
är, i överensstämmelse med vad som hittUls gällt beträffande ädelmetallarbeten
som tillverkats i landet, bestämd till 5/1000 för guld och platina och tUl
8/1000 för silver. Bibehållandet av en sådan lUlåten avvikelse nedåt motiveras
av alt en felmarginal bör finnas vid mätningen eftersom mätmelodema kan vara
behäftade med en viss otill-förlitlighel samt av att slopandet av tUlåtna
toleranser i fråga om finhalten skuUe kunna framtvinga en överlegering och
fördyring av ädelmetallarbetena.
För bedömningen av om ell
arbete är ett ädelmetallarbele förutsätts att det är komplett till alla sina
metalliska delar samt all del i övrigt motsvarar gällande tekniska
föreskrifter.
3 §
Den
slämpelskyldighet som stadgas i förslaget omfattar ädelmetallarbeten. För all
ett arbete skall åsättas kontrollstämpel fordras alt del är försett med
föreskrivna ansvarsslämplar. Syftet med den offentliga kontrollen skulle inle
uppnås om arbeten som inte är ädelmetaUarbeten får förses med stämplar liknande
dem i denna lag föreskrivna. Ett arbete skulle härigenom kunna ges sken av att
vara ädelmetallarbete. Det är därför nödvändigt all införa ell uttryckligt
förbud mol att förse andra arbeten än ädelmetallarbeten med stämplar enligl
lagen. Elt sådant förbud har upptagits i paragrafens första stycke.
I paragrafens andra stycke
slås fast alt handel här i riket får ske endast med ädelmetallarbeten och
endast under fömtsättning all arbetena är åsatta föreskrivna stämplar. Detta
innebär att annat arbete än i vederbörlig ordning stämplat ädelmetallarbete
inte får saluhållas eller försäljas inom landet. Ej heUer får sådant arbete
importeras för att säljas här.
Endast ädelmetaUarbeten,
dvs. arbeten med vissa föreskrivna minimi-halter, får sålunda vara föremål för
handel inom riket eller importeras. Däremot inbegrips inte tillverkning av
arbete vars finhalt understiger de för ädelmetallarbeten angivna minimihallerna.
Hinder föreligger således inte mot all sådant arbete tillverkas för export.
Del får emellertid inle säljas eller utbjudas till försäljning inom landet.
En tillverkare av sådant
arbete som skall exporteras har möjlighet all importera guld, silver eller
platina med lägre halt än som är lUlåtiig efter medgivande av Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Medgivande kan lämnas med stöd av
22 §.
Med all annat arbete än
sådant ädelmelaUarbete som är försett med föreskrivna stämplar inte får säljas
eller importeras avses inte att förbjuda handel med ädelmetallarbete om detta
är försett också med annan än i lagen föreskriven stämpel. På importerat
arbete kan förekomma all den utländske lUlverkaren låtit stämpla in sitt namn
eller annan
Prop.
1974: 43 33
tillverkarbeteckning.
En dylik stämpel bör kunna godtagas under förutsättning att den inte lätt kan
förväxlas med någon i den nu föreslagna lagen angiven stämpel.
För att bereda de
föreskrivna stämplarna skydd föreskrivs i paragrafens tredje stycke förbud mol
att förse ädelmetallarbete med stämpel eller annat märke som lätt kan förväxlas
med stämplar enligt den föreslagna lagen. Förväxlingsrisk kan uppstå vad
gäller såväl stämpelns typ, t. ex. relief stämpel, som dess utformning,
exempelvis tre kronor. Om ett ädelmetalliknande arbete förses med stämpel eller
annat märke som lätt kan förväxlas med någon föreskriven stämpel får stämpeln
eller märket genom arbetets utseende sken av att vara äkta. Förbudet mot alt
anbringa förväxlingsbar stämpel eller annat förväxlingsbart märke har därför
utsträckts alt gälla också arbete som inte till utseendet tydligt skiljer sig
från ädelmetallarbete.
Den
som bryter mot föreskrifterna i denna paragraf straffas enligt
23 §, om gärningen inle faller under brottsbalkens beslämmelser. Om
ett arbete som inte är ädelmetallarbete förses med stämplar eller märke
eller på annat sätl ges sken av att vara ädelmetallarbete torde gärningen
regelmässigt vara att bedöma enligt brottsbalken. '.
4 §
1
denna paragraf ges föreskrifter om ansvarsstämplar.
I
departementspromemorians förslag betecknades ortsmärke inte som ansvarsslämpel
och någol behov av att bibehålla det ansågs inte föreligga. Vid
remissbehandlingen av förslagel har från guldsmedsmäslarnas riksförbund,
Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund samt svenska museiföreningen påpekats
att det bör vara värdefullt för tillsynsmyndigheten, guldsmedsbranschens
utövare och polisen om ortsmärket kan bibehållas som obligatoriskt eftersom
dess förekomst förenklar identifieringen av ädelmetallarbeten. Vidare anförs
all andra länder vilkas reglering på förevarande område saknar föreskrifter om ortsmärke
har svårigheter att identifiera guldsmedsarbeten framför allt som initialkombinationer
i tillverkningsstämplar med säkerhet måste komma åter.
De
skäl som sålunda åberopats för att bibehålla ortsmärke som ansvarsstämpel
finner jag bärande. Ortsmärke har därför, i överensstämmelse med vad som f. n.
gäller, i förslaget behållits som en ansvarsslämpel.
Ansvarsstämplarna
är för inom landet tillverkat ädelmetallarbete tillverkarstämpel, årsbeteckning,
finhaltsstämpel samt ortsmärke. Stämplarna är obligatoriska. Det innebär att
ansvarsstämplar måste vara åsatta ett ädelmetallarbele för att detta skall bli kontroUstämplal
och för att det skall få säljas inom landet. I fråga om ädelmetallarbete som
importerats krävs att del åsatts finhaltsstämpel.
Prop. 1974: 43 34
5 §
Enligt 17
§ förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten skall tillverkarstämpel vara
godkänd av och registrerad hos tillsynsmyndigheten. Stämpeln får endast
innehålla bokstäver eller ord och inte vara så utformad att den med lätthet kan
förväxlas med annan hos tillsynsmyndigheten registrerad och i bmk varande tillverkarstämpel.
Stämpeln får inte ange annan än den som ansvarar för det tillverkade arbetet.
Bestämmelserna i denna paragraf innebär inte någon ändring i vad som hitiUls gäUt.
En fråga
som i detta sammanhang övervägts är om en tillverkarstämpel som avförts ur liUsynsmyndighetens
register omedelbart eller efter viss tid får registreras för annan lUlverkare.
I begreppet tillverkarstämpel ligger all stämpeln skall vara särskiljande. Del
torde vara i såväl den enskilde tillverkarens som tillsynsmyndighetens intresse
att en tillverkarstämpel bibehåller sin särskiljande förmåga även efter
av-registrering. Något häremot stridande intresse synes inte finnas. Med tiden
kan dock svårigheter uppstå att finna en bokstavskombination som inle kan
förväxlas med en tidigare använd. Under sådana omständigheter anser jag att en
ur registret avförd stämpel bör kunna registreras för en annan tillverkare.
Härvid bör beaktas att tillverkarstämpelns särskiljande förmåga ökar i
kombination med ortsmärke. Det får ankomma på tillsynsmyndigheten att i
samband med ansökan om registrering göra de bedömanden som fordras.
6 §
Den
gällande årsbokstavsserien består av bokstav jämte efterföljande siffra. Med år
1974, som betecknas Z 9, utlöper serien. Utvägen att låta årtal betecknas av
bokstav jämte två siffror angavs i departementspromemorian ha vissa nackdelar.
Dels skulle årsbeteckningen komma att utgöras av tre tecken, dels skulle del
uppstå risk för förväxling med lillverkarslämplar. Med hänsyn härtill föreslogs
i promemorian att omgångssiffran fr. o. m. år 1975 skulle sältas före
bokstaven varigenom en ny serie med endast två tecken kunde tUlämpas i ca 200
år. Förslagel om elt nytt system för årsbeteckning har under remissbehandlingen
mött kritik. Det framhålls att det nuvarande systemet är väl inarbetat i
konsumentledet och att en stämpel med tre tecken inte utgör något hinder från
teknisk synpunkt. Det sättes också i fråga om förväxlingsrisk med tiUverkarstämpeln
kan uppstå. Vidare anges att det i promemorian föreslagna systemet kan vålla
missförstånd eftersom silver- och guldarbeten från 1783 till 1800-talets mitt
ofta har siffran stämplad framför bokstaven och modernt silver ofta efterbildar
föremål i äldre stil.
För min egen del anser jag att det nuvarande systemet bör
behållas.
Prop.
1974: 43 35
Delta
kan på elt enkelt sätl ske genom att till bokstaven fogas två siffror. Ett
sådant förfarande möter enligl guldsmedsbranschens utövare inte någol hinder
från teknisk synpunkt. Någon nämnvärd risk för att beteckningen skall förväxlas
med tiUverkarstämpeln synes ej heller behöva uppstå. Paragrafen har utformats
i överensstämmelse med vad jag nu anfört. Termen årsbokslav har bytts ul mot årsbeteckning.
7 §
Paragrafen
innehåller beslämmelser om finhaltsstämpeln. I överensstämmelse med gällande
ordning skall finhalten anges i tusendelar och i fråga om guldarbeten uttryckas
i karat. Någon ändring har inte heller förelagils beträffande lägsta finhalter.
I fråga om guld anges sålunda tre finhaller, nämligen 750/1000, 840/1000 och
975/1000. För silver medges två halter, 830/1000 och 925/1000. För platina blir
950/1000 enda lill-låtna halt. De angivna finhaltema är minhnihalter. Av skäl
som tagits upp under 2 § medges en viss avvikelse nedåt av dessa halter.
Den
som uppsåtligen eller av vårdslöshet stämplar ett ädelmetallarbete med finhaltsstämpel
som inle svarar mol arbetets finhalt kan straffas enligt 23 §, om gärningen
inte faller under brottsbalkens bestämmelser.
På
importerad vara kan ibland förekomma finhaltsstämpel vars användning inte är tUlålen
enligl den föreslagna lagens bestämmelser såsom 750 i StäUet för 18 K för guld
och 835 i stäUel för 830 för sUver. Om en sådan finhaltsstämpel inte kan
misstolkas, bör förekomsten av stämpeln inte föranleda att ytterligare finhaltsstämpel
åsatts arbetet. I paragrafens sista stycke har därför föreskrivits att en
sålunda avvikande finhaltsstämpel får användas efter särskilt medgivande.
Medgivande bör lämnas av myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer.
8 §
I
paragrafen anges att ortsmärke fastställs av tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen
har sin förebild i 16 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten.
Användande av ortsmärke som inte blivit fastställt kan medföra straff enligt 23
§, om gärningen inle är belagd med straff i brottsbalken.
9 §
1
departementspromemorians förslag gavs bestämmelser om stämpling av s. k.
sammansatta arbeten. Dessa bestämmelser har under remissbehandlingen blivit
föremål för kritik. Kritiken går ul på all bestämmelserna synes svårtolkade
och kunna medföra risk för missbruk. Statens provningsanstalt anför att regler
för sammansättningen måste för att anpassas till verkliga behovet göras mer
detaljerade och att platsen för sådana regler därför inte bör vara i en
ramlagstiftning utan i en
Prop.
1974: 43 36
kungörelse med tUlämpningsföreskrifter. Ändamålet med
reglerna måsle enligt provningsanstalten vara konsumentens skydd parat med
minsta möjliga begränsning av tillverkarens frihet vid utformningen av ädelmetallarbete.
Jag delar
den av provningsanstalten framförda meningen all detaljföreskrifter bör ges i
en kungörelse. De bestämmelser som krävs för s. k. sammansatta arbeten behöver
enligt min mening ges en tämligen detaljerad utformning. Bestämmelserna bör
därför meddelas i till-lämpningsföreskrifter till den nu föreslagna lagen.
Enligt min mening är det dock motiverat att i den föreslagna lagen ta in en
allmän bestämmelse om utformning av kombinationer av olika ädelmetaller och
kombination av ädelmetaU med annan metall eller annat ämne. En sådan allmän beslämmelse
las upp i paragrafens första stycke. Av del förbud mol saluhållande,
försäljning och import av arbeten som inte håller lägst de för ädelmetallarbeten
föreskrivna finhalterna följer att annat arbete av guld, silver eller platina
än ädelmetallarbete inte får användas i sammansatta arbeten.
Förekommer på ett ädelmetallarbete någon del som inle är
utförd av guld, silver eller platina såsom fästnål eller dylikt skall denna del
enligt 7 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten stämplas med
beteckningen "METALL" eller "MET", om tillverkningslekniska
skäl inte hindrar detta. Också metallens benämning eller kemiska beteckning får
användas. Motsvarande bestämmelser har tagits upp i paragrafens andra stycke.
Den som bryter mol skyldigheten all åsatta metaUslämpel
straffas enligl 23 §, om gärningen inte faUer under brottsbalkens bestämmelser.
10 §
Liksom enligt gällande ordning skall ansvarsslämplar på ädelmetallarbeten
som tillverkats här i riket anbringas genom tillverkarens försorg. I fråga om
importvaror bör det åvila importören att förse eller låta förse sina varor med finhaltsstämpel.
Importören bör få låta lUlverkaren anbringa finhaltsstämpeln.
Enligl vad
som f. n. gäller får tillverkarstämpel inle ange annan än den som tillverkat
arbetet. Förbud råder sålunda mol s. k. fullmakls-slämpling. Före 1956 års
förordning kunde som tillverkarstämpel användas antingen tillverkarens eller
försäljarens namnstämpel. För användande av försäljarens namnstämpel fordrades
emellertid försäljarens bemyndigande. Enligl min mening bör det nuvarande
förbudet inle upprätthållas. Ett skäl som talar för denna ståndpunkt är alt
den som svarar för ett föremåls formgivning också bör få sälta sitt namn på
arbetet, även om det framställts av en legolUlverkare. Ett annat skäl är all
del i praktiken är ogörligt att kontrollera ett förbud mot fullmaktsslämpling.
Underlåtenhet
att åsätla ansvarsstämplar kan medföra straff enhgt 23 §.
Prop. 1974: 43 37
11 §
I paragrafens första stycke stadgas att ansvaret för att
ett arbete motsvarar åsatta stämplar åvilar tillverkaren. Ett motsvarande
ansvar har lagts på importör. Dennes ansvar begränsas dock till arbetets finhall.
Vad gäller återförsäljare av ädelmetallarbete är dennes ansvar
enligt andra stycket begränsat såtillvida all han endast har att se till att arbetet
är försett med föreskrivna stämplar. Han kan inte göras ansvarig för oriktiga
stämplar på elt arbete. Har han emeUertid känt till rätta förhållandet eller
medverkat vid anbringandet av stämplarna kan självfallet fråga om ansvar
enligt brottsbalkens bestämmelser för exempelvis bedrägeri uppkomma.
Underlåtenhet att kontrollera att ett ädelmetallarbete har föreskrivna
stämplar kan emellertid alltid medföra ansvar enligl 23 § och leda till alt
arbetet förklaras förverkat.
12 §
Denna paragraf .innehåller bestämmelser om kontrollstämpling.
Som framgår av den allmänna motiveringen är denna stämpling obligatorisk.
Skyldigheten att låta kontrollstämpla arbete som tillverkats
i landet eller som importeras hit omfattar ädelmetallarbete. Vad som avses med
sådant arbete anges i 2 §.
Det skulle emellertid föra aUlför långt att låta kontrollstämplingsplik-ten
omfatta samtliga ädelmetallarbeten. För att tillgodose syftet med den offentiiga
kontrollen, nämligen att utöva tUlsyn över handeln med ädelmetallarbeten, är
det tillfyllest om kontroUstämplingspliklen omfattar arbeten med visst ädelmetallinnehåll.
Skyldigheten att kontrollstämpla ädelmetaUarbeten kan därför begränsas tUl
arbeten över viss vikt. De i 21 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten
angivna lägsta viktgränserna har bibehållits i förslaget.
Kontrollstämplingsplikl föreligger sålunda för ädelmetallarbete
som tUlverkats i landet eller importeras hit och som väger ett gram eller
däröver om det är arbete av guld eUer platina och 15 gram eller däröver om det
är arbete av silver.
Kontrollstämpeln innebär att ett arbete genomgått
föreskriven kontroll bl. a. med avseende på finhalten. Kontrollen av arbetets finhalt
sker genom probering, som i princip skall föregå stämpelns åsältande. Det
förutsätts härvid att arbetet är komplett tUl alla sina metalliska delar, har åsatta
ansvarsstämplar och motsvarar de föreskrifter som i övrigt kan gälla. Om ädelmetallhalten
motsvarar den åsatta finhaltsstämpeln och hinder inte heller eljest finnes
möta skall arbetet förses med kontrollstämpel. Som framgår under 15 § får
kontrollen ske genom stickprov när sådan kontroll kan anses betryggande. Del
får ankomma på provningsanslalten alt utfärda närmare föreskrifter härom.
Probering och kontrollslämpling utförs av-myndighet som Kungl.
Prop.
1974: 43 38
Maj:l
bestämmer. F.n. har statens provningsanslalt hand om ädelmetallkontrollen. Kontrollslämpling
får liksom hittills ulföras av särskilda kontrollstämplingsförrätlare ute
i landet.
Som framgått av den aUmänna
motiveringen måste det även i fortsättningen i viss utsträckning medges att kontrollstämpling
sker utan all probering ägt rum dessförinnan. Ett sådant förfaringssätt bör
emellertid få tillämpas bara beträffande registrerade guldsmeder på mindre
orter där underlag för proberingsverksamhet saknas. Även där bör viss restriktivitet
iakttas. Är ärendet inte på något sätt brådskande bör prov tas och sändas in tUl
provningsanslalten och utlåtande därifrån avvaktas innan kontrollslämpling
sker. Skulle någon guldsmed missbmka förtroendet bör han inle längre få ha möjligheten
kvar att få kontrollstämpling utförd utan att probering skett.
I
paragrafens Iredje slycke har tagits upp en bestämmelse om undantag från
regeln alt probering skall föregå kontrollslämpling. Bestämmelsen gör det möjligt
att i vissa fall förse ädelmelaUarbete med konlrollslämpel före probering. Del
krävs dock att prov för kontroll av ädelmetallhalten dessförinnan tagits.
Medgivande att använda detta förfaringssätt bör lämnas av Kungl. Majrt eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer och avse viss ort. För medgivande fordras
all särskilda skäl föreligger.
Om ett arbete inle håller
lägst den tillåtna finhalten eller lägst den finhalt som anges i finhaltsstämpeln
eUer om det av annan anledning inte kan godkännas för kontrollstämpling blir
följden alt arbetet inte får saluhållas eller försäljas. Är fråga om arbete som
kommer till landet får det inle inforas. Beslämmelser härom ges i 3 § andra
stycket. Ett sålunda underkänt arbete skall om det tillverkats i landet
återlämnas till den som lämnat in det för kontrollstämpling. Kan rättelse ske
exempelvis genom alt arbetet åsatts rättvisande finhaltsstämpel möter inte
hinder mot att arbetet på nytt ges in för konlrollslämphng. I fråga om
importarbete bör det återsändas om rättelse inle kan ske.
KonlroUslämpelns utfomming
är densamma som enligl 24 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten.
Bestämmelser härom lämnas i paragrafens fjärde stycke.
Den
som saluhåller eller försäljer eller till riket inför ädelmetallarbete som
inte i vederbörlig ordning blivit kontroUstämplal kan straffas enligt 23 §, om
gämingen inte faller under brottsbalkens bestämmelser. Därjämte kan arbetet
förklaras förverkat enligt 24 §.
13
§
Paragrafen
behandlar s. k. frivillig kontrollstämpling och kontrollstämpling av ädelmetallarbete
som inte är föremål för yrkesmässig handel. I paragrafen föreskrivs att ädelmetallarbete
som inte omfattas av kontroUslämplingsplikten enligt 12 § skaU kontrolleras och
kontroll-
Prop.
1974: 43 39
stämplas
om det begärs. Bestämmelsen tar sikte på sådana arbeten som tillverkats inom
landet och vilkas vikt understiger de i 12 § angivna viktgränserna. I fråga om
importerade ädelmetallarbeten, vilkas vikt inte uppgår till vad som anges i 12 §,
kontrolleras dessa när de införs till riket. På begäran skall sådana arbeten
också förses med kontroll-stämpel om fordringarna för konlrollslämphng är uppfyUda.
I
paragrafen ges möjlighet också för personer som inte yrkesmässigt handlar med
arbeten av guld, sUver eller platina, t. ex. amalörtill-verkare, att på begäran
få ädelmetallarbete kontroUstämplal om förutsättningarna för konlroUslämpling,
främst i fråga om finhall, är uppfyllda. För kontrollstämpling behöver arbetet
inte vara försett med annan ansvarsstämpel är finhallsslämpel.
En
förutsättning for kontrollstämpling är att denna föregås av en tUlfredsställande
probering. Därav följer att om prov inle kan tas i erforderlig omfattning ulan
att arbetet skadas, kontrollstämpling inte bör ske. Elt uttryckligt stadgande
om detta har inte ansetts vara behövligt.
14 §
I 12
§ lämnas bestämmelser om de ädelmetallarbeten som är underkastade kontrollstämplingsplikl.
För att den offentliga tillsynen över ädelmetallhandeln skall vara effektiv
krävs att kontroll sker också av import av arbeten ay guld, sUver eller
platina. Enligt 3 § får annat arbete av guld, silver eller platina än sådant ädelmetallarbete
som är försett med vederbörliga stämplar inle införas till riket. Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan dock enligt 22 § medge att sådan
import får ske.
De arbeten som enligt
paragrafen skall kontrolleras när de införs till riket är ädelmetallarbeten i
den mån sådana arbeten inte är underkastade konlrollslämplingsplikt, dvs.
vilkas vikt ej uppgår lUl de i 12 § angivna viktgränserna, samt annat arbete av
guld, sUver eller platina som importeras med vederbörligt tillstånd. Vad som
förstås med sist nämnda arbeten anges i 1 §.
TUl
skillnad mol kontrollstämphngsplikten avser kontrollen enligt denna paragraf
endast undersökning. Stämpling sker ej.
15 §
I
princip skall probering ske av varje föremål som kontrolleras. Liksom enligt
gällande räll bör det emellertid vara möjligt alt företa kontroll genom
stickprov. En förutsättning för delta är dock att kontrollen kan anses tiUfredsställande.
Delta får anses vara faUel om kontroll sker enligt de principer som tillämpas
vid normal noggrann produklionskontroU. Del bör kunna överlämnas ål liUsynsmyndigheten
alt fastställa när kontroll får ske genom stickprov.
Prop.
1974: 43 40
16 §
I denna paragraf ges en bestämmelse om kontrollslämpling
när olika ädelmetaller ingår i ett arbete. Bestämmelsen har sin förebild i 22 §
förordningen om kontroll å ädelmetaUarbeten. Stämplingsplikten skall bedömas
särskilt för varje ädelmetaU. Härvid är bestämmelserna i 12 § tiUämphga.
17 §
Om det kan antas att ett ädelmetallarbele skadas genom åsältande
av kontrollstämpel skall stämpling inte ske. I ett sådant fall skall kontrollmyndigheten
i stället utfärda konlrollbevis. Av detta skall framgå att arbetet uppfyller de
krav som ställs upp för kontrollslämpling.
18 §
För den offentliga kontrollen skall utgå avgift. Denna
skall, såsom av den allmänna motiveringen framgår, täcka de kostnader som
uppkommer för probering, kontrollstämpling och utfärdande av kontrollbevis.
19 §
Det ankommer enligt denna paragraf på Kungl. Maj:t att
bestämma vilken myndighet som bör anförtros tUlsynen över efterlevnaden av den
nu föreslagna lagen. F. n. utövas lillsynsuppgifterna av statens provningsanslalt.
Om tillsynen skall kunna göras effektiv bör personalen hos
liUsynsmyndigheten ha fritt tillträde till lokal där ädelmetallarbete eUer
arbete av guld, silver eller platina tillverkas, säljes eller förvaras. Liksom
enligt gällande ordning bör en beslämmelse härom tas in i lagen. Den har fått
sin plats i paragrafens andra stycke. Tillsynsmyndigheten bör ha rätt att få
biträde av den hos vilken tUlsyn sker.
Om den som är skyldig att lämna liUsynsmyndigheten
behövligt biträde underlåter att göra detta, kan han straffas enligt 23 §, om inle
gärningen är straffbelagd i brottsbalken.
20 §
En förutsättning för all tillsynen skall bli effektiv är
att lUlsynsmyn-digheten har kännedom om vilka som tUlverkar, importerar och
säljer ädelmetaUarbeten och, med vederbörligt tUlstånd, andra arbeten av guld,
silver eller platina. I denna paragraf har därför dessa näringsidkare ålagts
skyldighet all registrera sig hos tillsynsmyndigheten. Skyldigheten all vara
registrerad forlvarar så länge yrkesmässig handel bedrivs. Närmare
föreskrifter om de uppgifter som bör lämnas och om formerna för registreringen
bör utfärdas av tUlsynsmyndighelen.
Registrering skall ske när skyldighet därtill uppkommer
och den upphör efter anmälan om att sådan skyldighet inle längre föreligger.
An-
Prop. 1974: 43 41
mälan skall göras hos tillsynsmyndigheten inom två veckor
från regi-streringsskyldighelens upphörande.
Under
remissbehandlingen av departementspromemorian har av guldsmedsmästarnas
riksförbund saml Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund föreslagils att
stämplar från avregistrerad rörelse bör tillställas tillsynsmyndigheten i
samband med avregislreringen för all minska risken för all stämplarna utnyttjas
otillbörligt. Tillverkning eller innehav av stämpel är emellertid inte olillåtiigt
enligt den föreslagna lagen. Denna tar i stället sikte på stämplarnas
användning. Först när en oriktigt utformad eller ej registrerad stämpel åsatts
ett arbete och detta bjuds ut till försäljning kan straff följa. I detta
sammanhang bör också beaktas all stämplama är enskUd egendom. Det synes inte
kunna fordras all dessa tillställs tillsynsmyndigheten i samband med avregistrering,
åtminstone inle utan att ersättning lämnas för dessas värde. Av de skäl som
jag nu anfört har jag inte ansett mig kunna biträda det under remissbehandlingen
framförda förslagel.
För
registreringen skall utgå registreringsavgift. Denna bör erläggas när
registrering första gången sker efter del all regislreringsskyldighel uppkommit
och därefter utgå årligen så länge regislreringsskyldighel föreligger.
Avgiftens storlek bör bestämmas så att den täcker kostnaderna för
registreringen och den löpande tillsynsverksamheten.
Underlåtenhet
att fullgöra regislreringsskyldighel och att anmäla regislreringsskyldighetens
upphörande kan medföra straff enligt 23 §.
21 §
Denna paragraf anger all Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer fastställer storleken av kontroll- och registreringsav-giflerna.
22 §
Paragrafen är motiverad av det internalionella samarbetet
på handelns område och av behovet alt kunna medge undantag från den föreslagna
lagen om särskilda skäl föranleder det. Bestämmelsen har sin förebild i 4 a §
förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten. I förtydligande syfte har i
paragrafen tillagts ordet avvikelse.
Frågan om ädelmetallkontrollen
har såsom framgår av den allmänna motiveringen tagits upp i olika
internationella sammanhang bl. a. inom EFTA och del nordiska ekonomiska
samarbetet. Probering och stämpling av ädelmetallarbeten tillhör också frågor
som uppmärksammals inom de europeiska gemenskaperna, EG.
Enligt den
nu gällande förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten kan undanlag från
förordningen medges av Kungl. Maj:t. Också i den nya lagen bör finnas en
dispensbestämmelse, bl. a. för att möjliggöra sådana undantag från lagen, som
kan sammanhänga med önske-
Prop.
1974: 43 42
mål från svensk sida att della i det pågående
internationella harmoniseringsarbetet på ädelmetaUområdet. Undantag kan även
komma i fråga exempelvis beträffande föremål, vUka från kontroUsynpunkt är utan
betydelse, och beträffande import av guld, silver eller platina med lägre halt
än som är lUlåtiig. Bestämniélsen om dipens bör vara förenad med ett
medgivande för Kungl. Maj:t att delegera sin beslutanderätt till underlydande
myndighet.
Både frågan om omfattningen av en ev. sådan delegation och
frågan om den närmare utsträckning, i vilken dispensrätlen kan komma alt
utnyttjas, är svåra att bedöma på nuvarande stadium. Det går inte att förutse
de olika omständigheter som kan föranleda undantag. Den i lagen inskrivna
möjligheten all ge dispens bör därför inte vara begränsad till viss eller
vissa beslämmelser. Det skaU dock strykas under att dispens ej bör få medges
från den föreslagna lagens grundläggande stadganden såsom bestämmelserna om vad
som förstås med ädelmetallarbeten. Om i sådant avseende krävs anpassning av stadgandena
exempelvis till intemationell överenskommelse bör della ske genom lagändring.
Första stycket i paragrafen har utformats med beaktande av
vad nu sagts. Det heter sålunda att Kungl. Majrt eUer myndighet som Kungl. Maj:l
bestämmer får medge undantag eller avvikelse från denna lag, om det är påkallat
med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller liU internationellt
ekonomiskt samarbete eller om eljest särskilda skäl föreligger.
Hur förordnanden om undantag skall utformas får avgöras
efter omständigheterna i det enskUda fallet.
Del har ansetts lämpligl alt uttryckUgen ange alt undanlag
får förbindas med särskilda föreskrifter. Den som bryter mot sådan föreskrift
kan ådraga sig straff enligt 23 §.
23 §
I denna paragraf ges regler om straff. Straffansvar
inträder vid uppsåtligt brott mol lagens bestämmelser. Också överträdelser söm
skett av oaktsamhet medför ansvar.
Straffansvar enligt den föreslagna lagen kan komma i fråga
i de fall som angivits i paragrafen genom hänvisning till tillämpligt lagrum.
Erinran om att straff kan följa har i specialmotiveringen intagits under varje
sådant angivet lagrum.
Syftet med en överträdelse av lagens regler kan vara att
bedra en annan person. I sådant fall blir självfallet brottsbalkens bestäminelser
om bedrägeri tillämpliga. Straffbestämmelserna i förevarande stadgande är
alltså endast subsidiärt tiUämpliga. En föreskrift härom har tagits upp i
paragrafen.
Påföljden bör i normalfallet vara böter. Är brottet alt
anse som grovt
Prop. 1974: 43 43
kan fängelse i högst sex månader utdömas. Om brottet skall
anses som grovt eller inte får bedömas med hänsyn till gärningens art och omfattning.
Ett upprepat åsidosättande av lagreglerna torde regelmässigt böra medföra att
brottet bedöms såsom grovt.
Den som underlåter alt lämna tillsynsmyndighet biträde
enligt 19 § kan i vissa fall straffas enligl brottsbalkens bestämmelser. Det
brott som närmast kommer i fråga är hindrande av förrättning enligl 17 kap. 13
§ andra stycket brottsbalken. Påföljden för della brott är böter. Eftersom
straffbestämmelserna i den föreslagna lagen är subsidiärt tillämpliga i
förhållande till brottsbalkens stadganden bör påföljden för underlåtenhet
enligt 19 § vara böter.
24 §
Enligt gällande ordning skall s. k. underhaltiga arbeten
som är avsedda för försäljning, oberoende av om förhållandel kan medföra ansvar,
slås sönder genom provningsanstaltens försorg. Skrotet överlämnas härefter till
ägaren. I fråga om importerade varor skall dessa i första hand på importörens
bekostnad åtemtföras genom provningsanslaltens försorg. Har importvaror tagits
i beslag och förklarats förverkade skall de regelmässigt slås sönder och
smältas ner iiman tullverket får sälja dem.
De gällande bestämmelserna om sönderslagning av"
underhaltiga arbeten synes inte böra bibehållas. I denna paragraf har i
stället, efter mönster av 1971 års lag om handel med ädelmetallarbeten, tagits
upp en generell bestämmelse om förverkande av arbete av guld, silver eller
platina som saluhållits i strid mol lagens bestämmelser. Finns arbetet ej i
behåll skall i stället värdet förverkas. Med hänsyn till att fall kan förekomma
då förverkande kan le sig stötande för del allmänna rättsmedvetandet, har i
paragrafen intagits en bestämmelse om att förverkande skall helt eller delvis
kunna efterges.
Förverkandebestämmelsen avser endast arbete av guld,
silver eller platina. Detta är av betydelse när fråga är om t. ex. elt föremål
som består av olika material. Förverkande kan i sådant fall ske endast av den
eller de delar som består av guld, silver eller platina.
25 §
I paragrafen ges bestämmelser om hantering av importerade
arbeten. Bestämmelserna har förebild i 9 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten.
Den nya tullagens regler om hemlagning bör få tillämpas efter medgivande av
tillsynsmyndigheten.
26 §
Enligl denna paragraf kan Kungl. Maj:l delegera tUl
myndighet att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen.
Prop. 1974: 43 44
övergångsbestämmelser
Lagen
bör träda i kraft den 1 juli 1974.
Genom
lagen upphävs bl. a. förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetaUarbeten
och den därtill hörande ädelmetallstadgan (1956: 329). Författningarna bör emeUertid
aUtjämt vara tiUämpliga på ädelmetallarbeten som stämplats enligt gällande
ordning. Likaså får de till-lämpas på arbeten som inlämnats för kontrollstämpling
innan den nya lagen trätt i kraft.
Enligt
nu gällande bestämmelser föreligger ej skyldighet att förse ädelmetallarbeten
av silver eller platina med finhaltsstämpel. Några remissinstanser har med
hänsyn tiU alt stämpelset för år 1974 redan lUlverkals föreslagit att den
nuvarande ordningen får fortsätta till utgången av år 1974. Förslaget har tUlgodosetts
genom särskild övergångsbestämmelse.
11
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majrt dels föreslår riksdagen
att antaga inom industridepartementet upprättat förslag till lag om handel med
arbeten av guld, silver eller platina,
dels
bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över de av mig förordade riktlinjerna
för ädelmetallkontrollen.
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att tiU riksdagen
skall avlålas proposition av den lydelse bilaga till della protokoll utvisar.
Vid
protokollet: Eva Dybeck
45
BUaga
Departementspromemorians förslag
Lag
om handel med ädelmetallarbeten
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Denna lag äger tUlämpning på yrkesmässig handel med arbeten
av guld, sUver eller platina. Sådant arbete är underkastat kontroll enligt
denna lag med avseende på tUlverkning, försäljning och import.
Kontrollslämpling
enligl 12 och 13 §§ får ske även av arbete som ej är föremål för yrkesmässig
handel.
Lagen
gäller ej sådana arbeten som uteslutande är avsedda för medicinsk, vetenskaplig
eller industriell användning eller har antikvariskt värde.
2 §
Med arbete av guld, silver eller platina förslås arbete som inne
håller, om det är utfört av
guld,
200 tusendelar fint guld eller däröver, silver, 400 tusendelar fint silver
eller däröver, samt platina, 400 tusendelar fin platina eller däröver, om
guldet, silvret eller platinan ingår i arbetet på annat sätt än enbart såsom plätering,
förgyllning, försUvring eller platinering.
3 §
Med ädelmetallarbete förslås arbete av guld, silver eller platina
som innehåller, om det är utfört av
guld,
750 tusendelar fint guld eller däröver, silver, 830 tusendelar fint silver
eller däröver, platina, 950 lusendelar fin platina eller däröver, med en tillåten
avvikelse nedåt för guld och platina av fem tusendelar samt för sUver av åtta
lusendelar.
4 §
Endast ädelmetallarbele får förses med stämplar enligt denna lag.
Annat arbete av guld, silver eller platina än sådant ädelmetallarbete
som
är försett med föreskrivna stämplar får icke saluhållas eller försäljas inom
riket eller införas till riket. Om undanlag härifrån stadgas i 22 §.
På
ädelmetallarbele eller arbete som liknar sådant får icke förekomma stämpel
eller annat märke som lätt kan förväxlas med stämpel enligl denna lag.
5 §
Ansvarsstämplar för här i riket tillverkat ädelmetallarbete är till
verkarstämpel, årsbeteckning samt finhaltsstämpel. Finnes ej tillräck
ligt utrymme på arbetet, får årsbeteckning utelämnas.
Ansvarsstämpel
för ädelmetallarbele som införts till riket är finhaltsstämpel.
46
6
§ TUlverkarstämpel får
innehålla endast bokstäver. Sådan stämpel skall vara godkänd av och registrerad
hos den i 19 § angivna tillsynsmyndigheten.
7
§ Årsbeteckning skall ange lillverkningsårel
och skall vara en av bokstäverna A, B, C, D, E, F, G, H, I, K, L, M, N, O, P,
Q, R, S, T, U, V, X, Y, Z, föregången av siffra. Beteckningen 2 A skall
ange år 1975. Bokstäverna skall användas i följd, en för varje år. För varje ny
omgång bokstavsserien är i användning skall närmast högre siffra begagnas.
8 §
Finhallsslämpel skall ange finhallen.
Som finhallsslämpel skall användas
för
guldarbelen 18 K, 20 K och 23 K, utmärkande en finhalt av lägst 750, 840
respektive 975 tusendelar,
för silverarbelen
830 och 925, utmärkande en finhalt av lägst 830 respektive 925 lusendelar, samt
för
platinaarbeten 950, utmärkande en finhalt av lägst 950 tusendelar,
med
en tillålen avvikelse nedåt för guld. och platina av fem tusendelar saml för
silver av åtta lusendelar.
I
fråga om ädelmetallarbete som införes till riket får myndighet som Kungl. Majrt
bestämmer medgiva att annan finhallsslämpel användes.
9 §
Åsätt finhaltsstämpel gäller för arbetet i dess helhet.
Beslår
arbetet av olika metaller, varav någon del ädelmetaU, eller av skilda delar,
som ej fogals ihop genom lödning eller nilning, gäller finhaltsstämpeln för
den del vara stämpeln anbringats.
På
metalldel som icke är ädelmetallarbete skall vara inslaget beteckningen
"Metall" eller "Mel" eller metallens benämning eller
kemiska beteckning om tillverkningslekniska skäl icke utgör hinder för detta.
10 §
Ansvarsstämplar skall på ädelmetallarbete anbringas av lUlver
karen eller importören.
Såsom
tillverkare anses även den som yrkesmässigt givit annan i uppdrag att utföra ädelmetallarbete
(legotillverkning).
11 §
Tillverkare skall tillse alt utfört ädelmetallarbete motsvarar
åsatta ansvarsslämplar. Detsamma gäller importör i fråga om ädel
metallarbete som införts till riket.
Den
som saluhåller eller säljer ädelmetallarbete skall tiUsC alt föreskrivna
stämplar är åsatta arbetet.
12 §
Ädelmetallarbele som tillverkats i riket eller hit införes och vars
vikt uppgår för guld- eller plalinaarbete tUl ett gram eller däröver och
för silverarbele lUl 15 gram eller däröver, skall kontrolleras av myn
dighet som Kungl. Majrt bestämmer.
Motsvarar
ädelmetallhalten åsätt finhallsslämpel och motsvarar arbetet i övrigt gällande
föreskrifter, skall myndigheten förse arbetet med konlrollslämpel.
Bestämmelserna i 9 § äger därvid motsvarande tillämpning.
Kontrollstämpel
utgöres av tre kronor i Irepassformad sköld för inom riket tillverkat arbete
och i oval sköld för hit infört arbete med ett efterföljande S beträffande silverarbele
och P beträffande platinaarbete.
13 §
Även annat ädelmetallarbete än som avses i 12 § första stycket
skäll på begäran kontrolleras och förses med stämpel.
47
14
§ Ädelmetallarbete, vars vikt
ej uppgår lUl vad som angives i 12 § första stycket, samt annat, arbete av
guld, silver eller platina skall då del införes till riket kontrolleras i fråga
om finhalten.
15
§ Kontroll enhgt 1214 §§ får
ske genom stickprov när sådan kontroll kan anses tillförlitlig.
16
§ Ingår i arbete skUda ädelmetaller
skall kontrollstämplingspliklen bedömas särskUt för varje ädelmetaU.
17
§ Kan kontrollstämpling ej ske
ulan all arbetet skadas, får kontrollmyndigheten i stället utfärda bevis om
att arbetet uppfyller fordringarna för kontrollslämpling.
18
§ För undersökning enhgt 1214 §§,
kontrollstämpling eller kontrollbevis utgår kontrollavgift. -
19
§ Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag utövas av myndighet som Kungl. Majrt bestämmer.
Tillsynsmyndigheten
äger tillträde till lokal, där arbete av guld, silver eller platina tillverkas,
säljes eller förvaras, och får därifrån medtaga sådant arbete för undersökning.
20 §
Den som yrkesmässigt inom riket tUlverkar eUer försäljer ädel
metallarbele eller till riket inför ädelmetallarbele eller annat arbete
av guld, silver eller platina skall vara registrerad hos tillsynsmyndig
heten. För registrering utgår årlig registreringsavgift.
Förehgger
ej längre regislreringsskyldighel enligt första stycket, skall den registrerade
senast två veckor efter del alt regislreringsskyldigheten upphört anmäla delta
hos tillsynsmyndigheten.
21
§ Kungl. Majrt eller myndighet
som Kungl. Majrt bestämmer fastställer avgifter enligt denna lag.
22
§ Kungl. Majrt eller myndighet
som Kungl. Majrt bestämmer får medge undantag från denna lag, om det är
påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till internationellt
ekonomiskt samarbete eller om eljest särskilda skäl föreligger.
Medgivande
enligl första stycket får förenas med villkor.
23 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.
bryter mot 4 eUer 8 §§, 9 §
tredje stycket, 10, 11 eUer 20 §§ eller mot villkor som meddelats med stöd av
22 § andra stycket,
2.
använder tillverkarstämpel, årsbeteckning
eller finhaltsstämpel som ej är utformad enligt föreskriftema i 6, 7 respektive
8 §§,
3.
använder tillverkarstämpel som
ej är godkänd och registrerad enligt 6 §,
4.
underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligl 19 § andra stycket,
dömes
lUl böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gämingen är belagd med
straff i brottsbalken. I ringa fall dömes ej till ansvar.
48
24
§ Arbete av guld, silver eller platina, som saluhålles i strid mol denna lag,
eller värdet därav skall förklaras förverkat, om del ej är uppenbart obilligt.
Denna
lag träder i kraft den
Genom
lagen upphäves
1.
lagen (1971r 1082) om handel
med ädelmetallarbeten,
2.
förordningen (1956r 328) om
kontroll å ädelmetallarbeten,
3.
ädelmetallstadgan (1956r 329),
4.
förordningen (1901 r 20)
angående förbud mot anbringande av vissa stämplar eller märken å förgyllda och
försilvrade med flera arbeten av oädel metall m. m.
De
under 2 och 3 angivna författningarna gäller fortfarande i fråga om ädelmetallarbeten,
som åsatts stämplar med stöd av någon av dessa författningar eller som före
denna lags ikraftträdande införts tUl riket eller inlämnats för kontrollstämpling.
Ortsmärke,
som enligl 16 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten bestämls före
denna lags ikraftträdande, får även i fortsättningen åsättas ädelmetallarbete.
I
fråga om årsbeteckning för år 1974 gäller äldre bestämmelser.
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974 740038
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 5 dokument.
- SOU 2026:14 Ädelmetallutredningen s. 164 i texten
- Prop. 1986/87:8 om handel med ädelmetallarbeten och om bestämning av volym och vikt s. 35 om s. 30 i texten
- Prop. 1975:3 Regeringens skrivelse till riksdagen med redogörelse för behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens skrivelser s. 42 i texten
- Rskr. 1974:153 i texten
- Bet. 1974:NU20 Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:43 med förslag tili lag om handel med arbeten av guld, silver eller platina, m. m. jämte motion s. 1 · s. 4 · s. 5 i texten