Kungl. Maj:ts proposition angående utveckling av ett informationssystem för miljövården, m.m.
1974 · 81 sidor, varav 80 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 80 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:46, Kungl. Maj:ts proposition angående utveckling av ett informationssystem för miljövården, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts
proposition nr 46 år 1974 Prop. 1974:46
Nr 46
Kungl.
Maj:ts proposition angående utveckling av ett informationssystem lör
miljövården, m.m.; given den 22 februari 1974.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås all riksdagen godkänner riktlinjerna för utvecklingen
av ell informationssystem för miljövården. Syftet med detta informationssystem
är att med hjälp av bl. a. ADB-teknik ge myndigheler, organisationer och enskUda
tillgång till för reformarbetet på miljöområdet erforderliga dala rörande
såväl den yttre miljön som arbetsmiljön. Utvecklingsarbetet föreslås ledas av
en miljödatanämnd inom ramen för olika projekt som successivt utvärderas. För
budgetåret 1974/75 beräknas kostnaderna för detta arbete till 3,8 milj. kr.
I
propositionen läggs också fram förslag till viss omorganisation av statens
naturvårdsverk. Naturvårdsverkels anslag föreslås nästa budgetår öka med 3,6 mUj.
kr. till 29,6 milj. kr. Anslaget tUl miljövårdsforskning föreslås öka med drygt
3 milj. kr. till 23,6 milj. kr.
1
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 46
Prop.1974:
46
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet den 22 februari 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON,
LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ett
informationssystem för mUjövården, m. rn. och anför.
1 Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1969
tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet samma dag sakkunniga
med uppdrag all utreda frågan om informationen på miljövårdsområdet m.m. Genom
beslut av Kungl. Maj:l den 23 maj 1969 utvidgades de sakkunnigas uppdrag all
även avse utredning om kontrollen av miljöfarliga produkter m. m. Genom beslut
samma dag föreskrev departementschefen att utredningsarbetet skulle bedrivas på
två avdelningar, en för informationen på miljövårdsområdet m. m. (avdelning 1)
och en för kontrollen av miljöfarliga produkter m. m. (avdelning 2). De
sakkunniga antog benämningen miljökontrollutredningen.
Utredningens
avdelning 2 avlämnade i aprU 1972 belänkandet (SOU 1972: 31) Lag om hälso- och
miljöfarliga varor. De förslag som framlades i betänkandet låg tUl grund för
beslut av 1973 års riksdag om lag om hälso- och miljöfariiga varor, m.m. (prop.
1973: 17, JoU 1973: 19, rskr 1973: 145).
Utredningens avdelning P avlämnade i augusti 1973 betänkandet
(SOU 1973: 36 och 37) MUjövårdens informationssystem (Ml).
Efter
remiss har yttranden över betänkandet Miljövårdens informationssystem (MI) avgelts
av vattenöverdomstolen, centralnämnden för fastighetsdata, dalainspektionen,
socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statskontoret, statistiska
centralbyrån, riksrevisionsverket, naturhistoriska riksmuseet, universitetskanslersämbetet,
lanlbmksslyrel-
' Ledamoten av riksdagen, f.d. förvaltningschefen Sven
Ekström, tillika ordförande, forskningschefen Lennart Hannerz, överdirektören
Sven-Olof Hedengren, länsrådet Allan Johansson, farm. dr Rune Lönngren samt
avdelningscheferna Knut Medin oeh Fredrik Trotzig.
Prop. 1974: 46 3
sen,
skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
koncessionsnämnden för mUjöskydd, konsumentverket, statens planverk, statens
industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens råd för
vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK), direktionen för
karolinska sjukhuset, statens naturvetenskapliga forskningsråd, lantbmkshögskolan,
statens veterinärmedicinska anstalt, skogshögskolan, länsstyrelserna i
Stockholms, Kristianstads saml Göteborgs och Bohus län, offentlighets- och sekretesslagstiftningskom-mitlén,
arbelsmUjöulredningen, dalasamordningskommittén, miljöforsk-ningsulredningen,
dataindustriutredningen, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges
industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Kooperativa förbundet (KF) saml
AB Atomenergi.
Remissinstansema
har bifogat yttranden från olika myndigheter, organ och sammanslutningar.
Hämtöver
har yttranden inkommit från riksarkivet, statens råd för byggnadsforskning och
Sveriges grossistförbund.
Kungl.
Majrt har genom beslut den 8 september 1972 resp. den 29 juni 1973 uppdragit åt
miljökontrollutredningen alt under budgetåren 1972/73 och 1973/74 ansvara för
utvecklingsarbete avseende uppbyggnaden av ett mUjövårdens informationssystem.
Utvecklingsarbetet utförs av statskontoret och statistiska centralbyrån.
Med
stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 12 januari 1973 tillkallade dåvarande chefen
för jordbmksdepartementet vidare en sakkunnig* med uppdrag att se över statens
naturvårdsverks organisation.
Den
sakkunnige avlämnade den 15 oktober 1973 betänkandet (Ds lo 1973r 6)
Naturvårdsverkets organisation.
Yttranden
över sistnämnda belänkande har inkommit från statskontoret, naturvårdsverket,
kommittén för samordning av laboratorieresurser hos arbetarskyddsstyrelsen och
naturvårdsverket. Svenska naturskyddsföreningen saml Svenska
korporationsidrottsförbundet.
I
prop. 1974r 1 (bU. 11 s. 122 och 130) har Kungl. Majrt föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, tUl Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1974/75 beräkna ett förslagsanslag av 25 984 000 kr. och till MUjövårdsforskning
för budgetåret 1974/75 beräkna ett reservationsanslag av 20 560 000 kr. Jag
anhåller all nu få la upp dessa frågor.
Överdirektören
Paul Tammelin.
Prop. 1974: 46 4
2
Miljövårdens informationssystem
2.1
Miljökontrollutredningen
2.1.1
Behovet av och utgångspunkter för ett samlat informationssystem
Beträffande
befintiig verksamhet för insamling och bearbetning av miljöinformation
redovisar utredningen resultaten från en i direktiven föreskriven inventering
av den datainsamling som f. n. sker.
Inventeringen
visar att del nu förekommer en omfattande insamling och registrering i vårt
land av information om miljön och om faktorer som i olika avseenden kan påverka
miljöförhållandena. I verksamheten är engagerade elt stort antal centrala,
regionala och lokala myndigheler, forskningsorgan, laboratorier, förelag m. m.
På vatten- och luftvårds-områdena sker undersökningar av såväl emissioner som iramissioner.
Vidare insamlas och registreras viss information om sådana anläggningar som
kan förorsaka särskilda problem från miljösynpunkt. I ökande utsträckning
genomförs insamlingen och registreringen av information på vatten- och
luftvårdsområdena som ett led i den lagstadgade tUlsyns-verksamheten på dessa områden.
Härutöver insamlas och sammanställs information vid länsvisa nalurvårdsinvenleringar,
vid vegetalionskarle-ringar, fågeltaxeringar, jordartskarteringar,
skogstaxeringar m. m. Även beträffande varor och ämnen som kan vara skadliga
från hälso- och miljösynpunkt insamlas och registreras redan i dag åtskUlig
information av intresse vid uppbyggnaden av ell miljövårdens informationssystem.
I inte obetydlig utsträckning genomförs detta inom ramen för den produklkontrollerande
verksamhet som sker enligt olika författningar.
Beträffande
inventeringens riärmare innehåll kan hänvisas till SOU 1973r 36 s. 6291.
Insamlingsverksamheten
är emellertid, framhåller utredningen, i skilda avseenden behäftad med brister
vilka begränsar möjligheterna att mera generellt utnyttja informationen inom
ett landsomfattande informationssystem. Bristerna sammanhänger till stor del
med alt huvudmannaskapet för undersökningarna ligger hos ell stort antal organ.
Informalionsin-saralingen ingår i regel som ett led i verksamheten hos de enskUda
organen och har ej till syfte all ge underlag för en samordnad mUjökon-Iroll. HärtUl
kommer all en stor del av datainsamlingen, även sådan av rent mlinmässig
karaktär, bedrivs i form av forskningsverksamhet för vill skilda syften. Det
förhållandel att ett stort antal organ är engagerade i verksamheten innebär
också betydande risk för dubbelarbete.
Bristerna
i informationsinsamlingen och informationsbearbetningen sammanhänger enhgt
utredningen vidare med alt undersökningarna ofta är begränsade till mindre
geografiska regioner, t. ex. kommuner eller särskilda vattenområden.
Undersökningarna har ofta satts igång för att belysa någon frågeställning av
mera lokal betydelse. Till följd av proble-
Prop. 1974: 46 5
mets
lokala karaktär har behov ej funnits av samordning med andra liknande
undersökningar eller att infoga undersökningarna i ett större sammanhang. Ofta
har undersökningarna utförts med sinsemellan starkt varierande teknik och
innehåll. Undersökningar av exempelvis valten-och luftföroreningsförhållanden
har dessutom icke sällan saknat uppgifter om tillämpade mät- och
analysförfaranden.
De anförda bristerna i
fråga om den tekniska och innehållsmässiga samordningen innebär enligl
utredningen all en gmndläggande förutsättning saknas för alt resultaten skall
kunna få en mera generell användning inom ett miljövårdens informationssystem.
En tidsmässig samordning av verksamheten har inle skett. Undersökningarna har
i stor ulslräckning saknat önskvärd kontinuitet. Ej heller förfogar de centralt
och regionall ansvariga miljövårdsorganen över någon statistik av officiell
karaktär som kan ge en mera total bUd av miljösituationen eller av sådana förhållanden
i övrigt som är av intresse från miljökontrollsynpunkt. Vidare saknas mtiner
för tillhandahållande av relevant information till myndigheter och andra organ
som skulle behöva uppgifter av skilda slag för sina verksamheter. Delta medför
all den som för visst syfte önskar få tillgång till information har svårigheter
att klarlägga vUkel organ som förfogar över informationen i fråga. Materialels
tillgänglighet är också ofta av andra skäl försvårad.
Möjligheten alt utöva en
effektiv miljövård är, framhåller utredningen, beroende av inle bara att
information samlas in utan även att den sammanställs och finns tUlgänglig i en
form som är anpassad till användarnas behov. Utredningens genomgång av informalionskraven
på miljövårdsområdet har visat alt del på ohka håll i samhället finns omfattande
behov av information för olika användningsformer. Det har för utredningen
betonats alt det är angelägel att informationen är lätt-tillgänglig och att
relevanta sammanställningar av insamlade data kan lämnas ulan tidsutdräkt.
Dessutom har framhållits värdet av central tillgång till exempelvis olika
undersökningsrapporter och forskningsredogörelser. Om de informationsbehov på
miljövårdsområdet som nu föreligger eller kan förutses i någon mån skall kunna
tillgodoses, måste enligt utredningen ytterligare information insamlas,
bearbetas och sammanställas på ell systematiskt sätl. Vidare måste redan
insamlad information göras lättare tillgänglig.
Sammanfattningsvis
konstaterar utredningen alt den befintiiga mUjö-datainsaralingen särat
bearbetningen av insamlat material företer betydande brister och att organ som
är verksamma på miljövårdsområdet inte har tUlgång till miljödata i erforderlig
utsträckning. För att relevant information skall kunna erhållas bör ett samlat ADB-system
byggas upp för insamling, lagring och bearbetning av miljödala. Härigenom kan
en väsentlig del av den information tillhandahållas som fortsättningsvis kommer
att behövas och efterfrågas av mUjövårdsorganen. Elt dyhkt
Prop. 1974: 46 6
informationssystem
är så myckel mera anlaget som miljövårdsarbetet i Sverige kan antas successivt
öka i omfattning och betydelse. Utredningen föreslår all informationssystemet
benämns miljövårdens informationssystem (MI).
En
samordning av den svenska miljöinformationen bör enligt utredningen i så stor ulslräckning
som möjligt omfatta samtiiga led i informationshanteringen såsom insamling,
lagring, bearbetning, sammanställning, presentation osv. Informationssystemet
får således inte bli en databank i den bemärkelsen att del enbart utgör elt
fysiskt syslem för lagring av information. Den omständigheten all systemet
skall vara ADB-baserat behöver inte innebära att all information som omfattas
av systemet blir föremål för automatisk databehandling. Utredningen räknar
tvärtom med att inom systemels ram kan behöva finnas elt betydande utrymme för
manuell behandling.
Utredningen
anger som mål för. MI att det skall ge myndigheter och andra organ underlag för
en effektivare kontroll över mUjön och styrning av de faktorer som påverkar
eller kan påverka denna. Systemet . skall också ge näringslivet, allmänheten,
forskare och andra intressenter möjlighet lUl information om miljöförhållandena
och deras förändringar. Utredningen anser del vara en fördel att systemet ges
en målsättning som medger att ny information successivt kan införas i systemet
ulan all målsättningen behöver modifieras.
De myndigheler
och organ som samverkar vid kontrollen av nuljön behöver för sin medverkan
kunskap och information i olika avseenden. MI bör läggas upp så alt
informationen blir lätt tillgänglig och i princip kan utnyttjas av alla som
har behov av informationen. I praktiken blir del nödvändigt att ge prioritet åt
information av särskild betydelse i miljövårdsarbetet.
Utredningen
konstaterar att miljökontroll och mUjöstyrning utövas i huvudsak på gmndval av
författningsbestämmelser. Eftersom lagstiftningen på miljöområdet måsle ses
som ett uttryck för hur statsmakterna prioriterar insatser i miljöpolitiken är
del särskUt angelägel att MI ges en sådan utformning alt del kan underlätta och
effektivisera tiUämpningen av denna lagsliftning. Häri ligger inte bara alt
information av värde för den rent administrativa handläggningen tiUhandahålls
ulan också alt sådana data som härrör från den tillsyn och kontroll som inryms
i för-fallningslillämpningen las om hand, bearbetas och sammanställs.
Utöver
den på lagsliftning gmndade lUlsyns- och kontrollverksamheten förekommer viss
annan verksamhet som har karaktären av reguljär kontroU. Även aktiviteter av
detta slag bör enligt utredningen kurma underlättas och effektiviseras genom MI.
Ett
allt mer betydelsefullt inslag i miljövårdsarbetet utgör den planeringsverksamhet
som på olika vägar syftar till all uppnå och bibehålla kontroll över miljön och
styra de faktorer som inverkar på miljöförhål-
Prop. 1974: 46 7
landena.
MI bör enligt utredningen därför utformas även på sådant sätl att del bhr ett
effektivt hjälpmedel för planering såväl på central som på regional och lokal
nivå.
En
omfattande undersöknings- och utredningsverksamhet kan förväntas äga rum i
syfte all få ett allt säkrare underlag för alt vidta skilda mUjövårdande
åtgärder. Man bör därför räkna med all MI på olika sätt skall kunna stödja
också sådana aktiviteter, oavsett om de bedrivs på central, regional eller
lokal nivå.
En
effektiv miljövård är också beroende av en målinriktad forskningsverksamhet
och av de resultat som framkommer genom sådan verksamhet. För att forskningen
snabbi skall ge resultat av praktisk betydelse i miljövårdsarbetet är det
angelägel att denna verksamhet på allt sätt underlättas och effektiviseras.
Härvid bör enligl utredningen även MI kunna vara till god hjälp.
Del är vidare enligl
utredningen angeläget alt information från systemet kan utnyttjas inom
undervisning och för rådgivning. Möjligheterna att skapa och upprätthålla en
livsvänlig miljö torde i hög grad vara beroende av del gensvar samhäUets miljövårdsslrävanden
får hos den allmänhet som genom sitt beleende i stor ulslräckning formar
miljön och hos dem som inom offentlig förvaltning, näringsliv osv. kan påverka
miljösituationen. För attitydbildning på längre sikt spelar undervisning erfarenhetsmässigt
stor roll. MI bör här kunna få betydelse genom att medverka till att mUjöundervisningen
på skilda nivåer i samhället successivt kan baseras på ell allt bredare informalionsunderlag.
Rådgivningsverksamhet får enligt utredningen betydelse inte blott vid akuta
behov utan även på längre sikt. MI bör sålunda kunna ge underlag för
information till allmänheten i hälso- och miljöfrågor.
Utredningen framhåller alt
uppbyggandet av ell informationssystem för den svenska nuljövården också har en
internationell aspekt. Internationellt samordnade undersökningar planeras
redan i syfte att kontinuerligt följa förändringar i miljön. Del kan fömtses
att ytterligare sådan verksamhet kommer att initieras. Det är naturligt att den
svenska delen av dylika aktiviteter kommer all ske inom ramen för del planerade
informationssystemet. Enligl utredningens mening är det angelägel all systemet
utformas så att dämr kan erhållas uppgifter för den internationella
rapporteringen rörande miljösituationen och mUjöulvecklingen i Sverige.
Utredningen konstaterar
all det i utredningens direktiv helt allmänl angivna området för ell
informationssystem på miljövårdsområdet avser två stora delområden, nämligen
dels den s. k yttre miljön, dels hälso-och miljöfarliga varor.
Utredningen
har emellertid övervägt om inte också information beträffande vad som mbriceras
som den inre miljön bör innefattas i del principiella ämnesområdet för MI.
Enligt utredningen bör åtminstone
Prop. 1974: 46 8
viss
information om miljön på arbetsplatser inbegripas. Arbetsmiljöfrågorna i stort
är emellertid f. n. föremål för prövning inom arbetsmiljö-utredningen och det
delbetänkande som lagts fram av denna utredning har ej behandlat frågor som i della
sammanhang är av intresse. I vilken omfattning information från arbetsmiljön
principiellt bör ingå i MI får bh beroende bl. a. av arbetsmiljöutredningens
senare förslag. Vad . angår hälso- och miljöfarliga varor bör information ingå
i MI oavsett om de förekommer som riskmomenl i den inre miljön, i första hand
på arbetsplatserna, eller i den yttre miljön.
I
fråga om information om den yttre miljön konstaterar utredningen all en
vederlagen terminologi för beskrivning av hela del fäll som mUjövården i dag
omfattar och som den kan förutses komma att omfatta i framtiden saknas.
Utredningen fastslår emellertid att den använder begreppet naturvård för att
beteckna bl. a. aUmän naturvård med landskapsplanering, dvs. naturskydd,
fridlysning av djur, växter m. m., biologiska inventeringar av skilda slag
osv. Till naturvården räknas vidare hushållning med de förnyelsebara och de
icke förnyelsebara naturtillgångarna. Som naturvård betraktas slutligen också
sådan verksamhet som mera direkt syftar till att säkerställa en livsvänlig
miljö för människan och som avser åtgärder för att förhindra eller nedbringa
föroreningar av vallen, luft, mark och levande organismer, för all motverka buller-stömingar
och olägenheter från avfallshantering samt för att säkerställa möjligheter
till rekreation.
Informationssystemet
bör enligt utredningen principiellt omfatta dels naturvård i nu angiven
vidsträckt bemärkelse, dels frågor om kemiska varor som ligger under
lagstiftningskontroll. Genom denna bestämning kommer systemet alt täcka hela
det tillsynsområde som kan förutses gälla för naturvårdsverket vilket är det
organ som ålagts det centrala ansvaret för miljövårdsarbetet i landet och som
kan fömtsättas bh en av de större avnämarna av information från systemet.
Bestämningen medger vidare enligt utredningen att nya kategorier information av
betydelse för miljövårdsarbetet kan inordnas i systemet utan all någon ny avgränsning
av ämnesområdet behöver genomföras.
I
fråga om behoven av information anför utredningen att kontaktade organ som
regel ansett det vara angelägel att man får till stånd en samordnad
informationshantering på miljövårdsområdet och ell informationssystem som
medger elt effektivt och förenklat utnyttjande av den information som kan
behövas för skilda ändamål. På många håll har man förutsett att ett omfattande informalionsutnyltjande
skall komma att äga rum. Inle sällan har dock förelegal svårigheter för
tillfrågade organ att mera konkret ange kraven på elt informationssystem på
miljövårdsområdet. Svårigheterna torde enligt utredningen sammanhänga med alt
verksamheten på miljövårdsområdet ännu befinner sig i elt uppbyggnadsskede.
Prop. 1974: 46 9
Den
information som berörda myndigheter och organ ansett sig behöva i fråga om
kemiska varor är grunduppgifter om varorna och i dem ingående ämnen, referenser
till litteratur inom ämnesområdet, uppgifter om givna tillstånd med anknytning lUl
viss vara, visst ämne, visst företag eller uppgifter om högsta tillåtna dos och
rekommendationer vid användning. Dessutom kan krävas uppgifter om skador och
andra effekter som rapporterats, uppgifter om importerad, tillverkad eller
förbrukad mängd av olika varor, information om förbrukning av vara eller ämne
ingående i olika varor, uppgifter om hanteringsplatser för varorna, information
om lämpliga analysmetoder, destruktion m. m. Av betydelse är vidare att ha
kunskap om i vUken utsträckning transporter sker av olika slag av miljöfarliga
varor och vilka transportmedel som därvid blir utnyttjade.
Från
de i skyddet av den yttre miljön verksamma organen har framförts önskemål om
information om miljöpåverkande faktorer, miljösituationen och mUjöulvecklingen
saml om naturresurser och natur-resursutnyttjande jämte viss övrig information.
Utredningen
framhåller all det i dag finns i bruk ett flertal olika metoder för undersökningar
avseende vallen, luft, mark och levande organismer (biologiskt material) och
att del pågår utvecklingsarbete med sikte på alt få fram kompletterande och
förbättrade förfaranden. Detta är i och för sig en tUlfredsställande grund för
uppbyggnaden av ell effektivt fungerande informationssystem på
miljövårdsområdet. Emellertid finner utredningen alt utnyttjandet av ohka
befintliga metoder ofta ger resultat som inte är jämförbara och all elt
informationssystems effektivitet i hög grad skulle äventyras om del kom all
bygga på information som insamlats med dylika metoder. Problemen härvidlag sammanhänger
i första hand med att del ännu inle finns standardiserade metoder för
genomförande av undersökningsverksamheten på miljövårdsområdet.
Utredningen
framhåller viklen av att den information om föroreningshalter m. m. som skall
inordnas i MI erhålls genom undersökningar som bygger på standardiserade mättekniska
metoder. Bl. a. mot denna bakgrund är det enligt utredningen angeläget all
stöd lämnas ål sådant arbete som på del nationella och det internalionella
planet syftar till stadfästande av bestämda regler för
undersökningsverksamheten på miljövårdsområdet. Utredningen framhåller också
nödvändigheten av alt resurser ställs till förfogande för all bedriva en
regelbunden och tillräckligt omfattande interkalibreringsverksamhet i syfte
all avstämma de analysresultat som framkommer vid olika laboratorier i landet.
Behov
föreligger vidare av allmänna riktlinjer för den undersökningsverksamhet som
bedrivs och kommer all bedrivas på miljöområdet. Eftersom problemen vid
undersökningar av skilda miljöförhållanden ofta är en fråga om
undersökningsresultatens representativitet i
Prop. 1974: 46 10
tid
och rum bör utformandet av riktlinjer ske med särskilt beaktande av möjlighetema
att erhålla i statistisk mening generaliserbara resultat. I delta sammanhang
framhåller utredningen viklen av att de statistiska metodproblemen ägnas ökad
uppmärksamhet i den framlida undersökningsverksamheten på miljövårdsområdet.
Såvitt
utredningen har kunnat konstatera har inte på något håll i världen tagils i
drift eller planerats ett integrerat ADB-system av det slag som utredningen
haft alt utreda och som skulle omfatta hela miljövårdsområdet inkl. området
kemiska varor. Genomgången har emellertid visat att man påbörjat utvecklmgen
av delsystem som kan väntas delvis tillgodose de speciella krav som ställs
från miljö vårdshåll. Av särskilt intresse för uppbyggnaden av ett mUjövårdens
informationssystem är utvecklingen inom områdena generella dalabassyslem,
dokumentationssystem, minidatorer samt terminaler och dalaöverföring.
Enligl
utredningen är miljöinformation i sig knappast unik i jämförelse med annan
information. Mot bakgrund av della förhållande och utvecklingstendenserna på ADB-området
anser utredningen alt själva ADB-tekniken inte skall behöva bli någon
inskränkande faktor vid planeringen av MI, särskUl som datavolymerna kan antas
komma alt under en tämligen lång inledningsperiod vara av relativt blygsam omfattning
sett från ADB-synpunkt.
I
fråga om nyttan och fördelen för samhället av ett miljövårdens informationssystem
framhåller utredningen att verksamheten hos de myndigheler och andra organ som
är engagerade i miljövårdsarbetet alltfort befinner sig i ett
uppbyggnadsskede. Investeringar i databehandling på området kan mol denna
bakgrund inle på konventionellt sätt vägas mot direkta besparingar. Utredningen
menar att det över huvud tagel är förenat med utomordentliga svårigheter att
just vad avser miljövårdsområdet bedöma värdet i relation lUl kostnaderna av
alt inom ramen för ett informationssystem initiera och fortlöpande genomföra
datainsamling i syfte all få tillgång till viss information eller att inordna
och bearbeta viss befintlig information i ell sådant syslem. Utredningen
betraktar uppbyggnaden av systemet som en grund för ett effektivt och
rationellt ordnat informationsflöde på området, vilket i sin lur är en viktig
förutsättning för genomförandel av en effektiv miljökontroll och miljöstyrning.
Några lönsamhetskalkyler i vanlig mening kan enligl utredningen således inte
läggas till gmnd för beslut om vilken information som bör inordnas i och
behandlas inom elt informationssystem på miljövårdsområdet. I släUet får dessa
beslut i första hand grundas på översiktiiga bedömningar rörande den totala
effektivitetsökning i miljövårdsarbetet som kan bli resultatet av alt viss
information tas med i systemet. Annorlunda uttryckt bör prövningen gälla i vUken
utsträckning tillgången till viss information kan medverka tUl en säkrare
miljökontroll och miljöstyrning. Detta upp-
Prop. 1974:46 H
nås
om informationssystemet exempelvis kan ge myndigheter och andra organ
underlag för en bättre planering av sina resp. verksamheter, leda till en
förenklad handläggning av löpande ärenden eller medverka till en förbättrad
bevakning av fastställda villkor för t. ex. bedrivande av viss miljöfarlig
verksamhet eller hantering av hälso- och miljöfarliga varor. Liknande verkan
erhålls enligl utredningen om informationen får en sådan användning alt
samhällets kontroll i vid bemärkelse av människans påverkan på den yttre
miljön effektiviseras och underlättas eller om den ger ell fylligare
beslutsunderlag för fysisk planeringsverksamhet osv. Att information av olika
slag kan sambearbetas och göras tillgänglig för en vid krets användare bör
likaledes aUmänt sett leda till förbättringar i olika avseenden; Också värdet
av all man genom uppbyggnaden av ett samlat syslem kan undvika dubbelarbete i
fråga om datainsamling och databearbetning framhålls.
2.1.2
Innehållet i mUjövårdens informationssystem
Utredningen
anser att del inle ler sig realistiskt att i MI inordna samtlig information av
betydelse för miljövårdsarbetet. Utanför MI föreslås falla i huvudsak sådan
information som kan väntas få större betydelse för annat ändamål än för
kontroll av miljön liksom dokumentation bl. a. rörande olika ämnens effekter,
vilken redan i viss utsträckning ligger i intemationeUt tillgängliga databaser.
Såsom framgår av del följande anser emellertid utredningen all del är av vikt
all en samverkan kommer till stånd mellan olika informationssystem av betydelse
från miljökontrollsynpunkl.
I
det följande redovisas utredningens överväganden i fråga om såväl sådan
information och slatistikverksamhel som föreslås ingå resp. föreslås inte ingå
i MI.
Information
om miljöpåverkande faktorer
Information
från produklkontrollerande verksamhet. Informationsflödet hänförs i detta
avseende till någon av dessa tre grupper, nämligen hälso- och miljöfarliga
varor, läkemedel samt livsmedel.
Hanteringen av hälso- och
miljöfarliga varor regleras i lagen (1973 r 328) om hälso- och miljöfarliga
varor. Enligt en preliminär bedömning kan antalet varor som i slutet av 1970-talel
har genererat uppgifter till MI enligt denna lagstiftning beräknas tiU mellan
5 000 och 8 000, av vilka uppskattningsvis 2 0003 000 torde bli aktuella för registrering
eller annan tUlståndsprövning. Behovet av fortlöpande kännedom om omfattningen
av hanteringen av olika varor eller varugrupper kan leda till registrering av
mängduppgifter fÖr ett stort antal av de varor som berörs av lagen. Lagen
täcker kemiska varor i alla sammanhang alltså även i arbetslivet, i sistnämnda
hänseende med komplettering av de särskilda bestämmelserna i
arbetarskyddslagstiftningen.
Prop. 1974: 46 12
I
sistnämnda fall kommer också frågor om tekniska arbetsprocesser,
föroreningshalter i luften m. m. in i bilden. En stor del av nuvarande information
inhämtas genom frivilligt uppgiftslämnande. Kraven på information om vissa
varors sammansättning, deras användning i arbetsprocesser, skadliga effekter m.
m. är emellertid i dag så höga att endast en del av de förfrågningar som görs
kan besvaras tillfredsställande.
Kontrollen
av läkemedel regleras i läkemedelsförordningen (1962r 701). I dag är drygt 2
600 preparat, s. k. farmacevtiska specialiteter, registrerade.
Kontrollen
av livsmedel regleras i livsmedelslagen (1971r 511). Verksamheten inriktas på
kontroll av varor, livsmedelsindustrier, importörer och försäljningsställen.
Antalet varutyper på marknaden kan antas komma att mol slutet av 1970-lalet
uppgå tiU mellan 5 000 och 10 000, medan antalet varor av viss typ och visst
fabrikat kan uppgå till 20 000.
Utredningen
framhåller all den väsentliga källan till kunskap om olika ämnens effekter är
den vetenskapliga litteraturen, vars snabba tillväxt och alltmer ökande svåröverskådlighel
är elt internationellt problem. I övrigt är del framtagna velandet och de
dokumenterade uppgiftema rörande gifter och andra hälso- och mUjöfarliga varor
i vårt land i dag spridda över ett stort antal myndigheter och andra organ vilkel
medför svårigheter alt bedöma och utnyttja dem. Då dessutom kraven från regionala
och lokala organ samt från allmänheten vad gäller uppgifter om varorna kan
förutses komma all öka starkt, torde automatiserad databehandling av
grunduppgifter om de varor som är föremål för kontroll från samhällets sida
vara nödvändig för att underlätta och effektivisera verksamheten.
Utredningen
föreslår alt i MI insamlas och registreras information om sådana varor som
blivit föremål för offentlig kontroll enligl lagstiftning beträffande hälso-
och miljöfarliga varor, läkemedel och livsmedel. Registreringen bör omfatta
uppgifter om i varorna ingående kemiska ämnen m. m. saml viss administrativ
information om varorna rörande bl. a. utförd handläggning såsom uppgifter om tillståndsgivning.
Vidare föreslår utredningen alt i MI registreras referenser till
forskningsrapporter och annat dylikt material som bedömts innehålla relevanta
uppgifter om effekter hos varorna. Frågan om statistik över import och
hantering av hälso- och miljöfarliga varor behandlas särskilt.
Information
från tillsynsverksamhet enligt miljöskyddslagen. Tillsynsverksamheten enligl
miljöskyddslagen (1969 r 387) befinner sig enligl utredningen ännu i ett
uppbyggnadsskede. Enligt beräkningar av naturvårdsverket bör i början av 1980-lalet
ca 5 000 industrier och andra anläggningar bli föremål för tillsyn och
kontroll från luflvårdssynpunkt enligl miljöskyddslagen, vartill kommer ca 15
000 tjockoljeeldade mindre anläggningar för lokaluppvärmning. Samtidigt torde
antalet kontrollerade vatlenförorenande industrier och avloppsreningsverk
uppgå till ca
Prop.
1974: 46 13
5 000 resp. ca 2 000. Enligt uppskattningar kommer
mätningar av luft-emissioner med automatiskt registrerande instrament att i
början av 1980-talet resultera i drygt 40 milj. råvärden per år. HärlUl kommer
ca 115 000 mäl- och analysvärden insamlade på konventionellt sätt. Beträffande
emissioner i vatten uppskattas det årliga dataflödet till ca 150 milj.
uppgifter om föroreningar och kringförhållanden. Drygt hälften av dessa
uppgifter beräknas komma all samlas in med kontinuerligt registrerande instmment.
Till detta kommer s. k. flödesmätningar som totalt beräknas uppgå tUl 3 milj.
uppgifter per år. Immissionsmälningarna i luft, inkl. sådana med kontinuerligt
registrerande instrument, torde resultera i ca 20 milj. mätvärden per år.
Genom de i kontrollprogram stadgade recipienlundersökningarna beräknas komma
alt insamlas drygt 4,5 milj. värden, de flesta med manuella metoder.
Utredningen föreslår, med hänsyn tUl det expanderande
informationsflödet och för all grunden till en rationellt ordnad behandhng av
informationen inom tillsynsverksamheten skall kunna skapas, all denna information
inordnas i MI. Härigenom kommer med tiden att byggas upp en fullständig
registrering av de anläggningar i landet där miljöfarlig verksamhet i
miljöskyddslagstiftningens mening bedrivs och underlag erhållas för en
effektivare styrning av denna verksamhet. Behandlingen inom MI föreslås
omfatta information om samtliga anläggningar som varit föremål för handläggning
enligl miljöskyddslagen eller motsvarande författningar samt om emissioner, immissioner
och andra effekter.
Information från tillsynsverksamhet enligt
hälsovårdsstadgan. Eftersom miljöskyddslagen generellt reglerar mUjöfarlig
verksamhet kommer det centrala informationsbehovet på della område all
tillgodoses genom de i föregående avsnitt föreslagna informationsmtinema.
Kontroll av vatten som tillhandahålls för konsumtionsändamål sker däremot enligl
hälsovårdsstadgan (1958r 663), enligl vilken vattenverken är skyldiga att ta
prover på utgående vatten och, i de fall anordning för rening av vattnet
finns, på råvatten. I landet finns enligl utredningen uppskattningsvis ca 2 000
allmänna vattenverk av det slag som avses i hälsovårdsstadgan. Antalet mätvärden
som insamlas uppskattas till omkring 150 000 per år.
Enligt utredningens mening bör en samlad lagring och
maskinell behandling av denna information kunna underlätta och effektivisera
kontrollverksamheten. Utredningen föreslår alt uppgifter om vattenverk och de
vid rå- och renvallenprovlagning erhållna mätvärdena registreras i Ml.
Information från tillsynsverksamhet enligt vattenlagen.
Utredningen framhåller att av de ca 20 000 mål som hittills avgjorts enligl
vallenlagen (1918r 523) utgör övervägande delen s. k. ansökningsmål. Dessa avser
huvudsakligen ansökningar om byggande i vallen och gäller fram-
Prop. 1974: 46 14
för
allt byggande av vattenkraftstationer och inrättande av företag för bortledning
av vatten för konsumtion eller industriell förbrukning. För upplysningar om de
beslut som meddelats rörande företag enligt vattenlagen är man i dag
huvudsakligen hänvisad tUl den vattenbok som förs vid domstol samt tUl domar och
akteri
Utredningen
föreslår att i MI registreras referenser till vallendomar. Registreringen bör
ge möjlighet för intressenterna att erhålla en relativt fullständig bild av de
faktorer som påverkar förhållandena i olika vattenområden.
Information
från tillsynsverksamhet enligt strålskyddslagen. För uppförande av
kärnkraftverk krävs tUlstånd såväl enligt atomenergilagen (1956r 306) som
enligt mUjöskyddslagen. De kontrollprogram som upprättas enligt den senare
lagen tar ej upp den del av anläggningens miljöfarliga verksamhet som
speciellt angår strålskyddsfrågor. Villkor och föreskrifter för strålskyddskonlrollen
utfärdas med stöd av strålskyddslagen (1958r 110). Enligt utredningen kommer
kontrollen enligl slrål-skyddslagen år 1974 att omfatta fyra anläggningar,
varför informationsflödet blir begränsat. Ar 1974 beräknas 400500
vallenanalyser ulföras, medan antalet analyser i luft beräknas uppgå till ca
200.
Utredningen
anser att det kan vara lämpligt alt i MI även registrera den information som
samlas in genom kontrollen enligt strålskyddslagen trots att nuvarande
dalaflöde ej i sig påkallar datamaskinen bearbetning. Motivet för ett
inordnande är all denna information kompletterar den information som kommer att
samlas in genom tillsynsverksamheten enligt miljöskyddslagen.
Statistik över import och
hantering av vissa hälso- och miljöfarliga varor. Utredningen framhåller att
lagen om hälso- och miljöfarliga varor för sin tillämpning kräver all berörda
myndigheter får tillgång till uppgifter som anger i vilka kvantiteter berörda
varor importeras, tUlverkas, försäljs, förbrukas (inkl. återanvänds) och förs ul
i den yttre miljön som avfall. Dylik statistik skulle också komma all få ell
mycket stort värde för kontrollen i stort av den yttre miljön. Enligl utredningens
bedömning är det önskvärt att statistiken får en sådan uppläggning alt man
fortlöpande kan följa varomas väg genom samhället och studera hur stor del som ålercirkulerar,
hur stor del som utnyttjas och under hur lång tidsperiod detta sker samt hur
stor del som försvinner i naturen på sådant sätt alt en återanvändning i
princip omöjliggörs. Den metod som därvid närmast står till buds är att basera
statistiken på de uppgifter om enskilda varor som myndighet med stöd av lagen
om hälso-och miljöfarliga varor kommer all samla in och förfoga över.
Utredningen
föreslår att en offentlig statistik över importen och hanteringen av hälso-
och miljöfarliga varor kommer till stånd inom ML VUken omfattning denna
statistik kan få blir i första hand beroende av rapporteringsskyldighetens
omfattning.
Prop. 1974: 46 15
Vad
gäller statistik över handelsgödselmedel anser dock utredningen med hänsyn lUl
alt denna statistik har ett stort intresse också för andra områden än
miljövården att den inte bör inordnas i MI. Utredningen hänvisar till den
statistik som f. n. förs av statens jordbruksnämnd.
Statistik
över anläggningar med miljöfarlig verksamhet. Miljökontroll och verksamhet för
fysisk planering fömtsätter enligt utredningen alt tillgång finns tUl samlade
uppgifter om hur de anläggningar vid vilka bedrivs s. k. miljöfarlig verksamhet
är fördelade antalsmässigt på olika branscher och på olika delar av landet. Det
är därför angelägel, framhåller utredningen, att en dylik statistik kommer
till stånd. Underlag för statistiken finns i det register över anläggningar som
byggs upp i anslutning till att inom MI samlas information från tillsyns- och
kontrollverksamheten enligt miljöskyddslagen.
Utredningen
anser med hänsyn tUl den föreslagna statistikens grundläggande betydelse för
de organ som är verksamma på miljökontroll-området all denna statistik skall
inordnas i MI.
Statistik
över emissioner från anläggningar med mUjöfarlig verksamhet. Av samma skäl som
utredningen anför för utarbetandet av en regelbunden statistik över mUjöfarliga
anläggningar behövs enligl utredningen en fortlöpande statistik över de
emissioner som härrör från sådana anläggningar. Underlag för redovisning av emissionema
bör kunna bli de uppgifter om utsläpp inkl. buUerstörningar från enskilda
anläggningar som kommer all registreras i MI i anslutning till liUsynen enligt
miljöskyddslagen.
Utredningen
förordar att emissionsslatistiken får en sådan uppläggning att den lämnar
information om den totala belastningen (de totala utsläppen) av olika
föroreningar i luft och vallen. För planering av miljövårdande insatser i
allmänhet och för prövning av ärenden enligl gällande miljöskyddslagsliftning
är del vidare av vikt alt uppgifter kan erhållas om hur de totala utsläppen av
en viss förorening fördelas på olika källor. Statistiken över emissioner bör
utarbetas som en del av MI och ges en sådan uppläggning att den speglar
förhållandena branschvis och för skilda kommuner och län samt för hela riket.
Statistik
över försäljningen av bensin, eldningsolja m. nt. Den av utredningen
föreslagna statistiken över emissioner avser redovisning för sådana fasta
anläggningar som avses i gäUande miljöskyddslagstifl-ning. Emissionsstatistiken
i stort bör emeUertid i princip omfatta även sådana föroreningsutsläpp som
härrör från motorfordonstrafik och från lokaluppvärmning genom eldning med
mineraloljor, kol och koks. Det är emellertid förenat med stora svårigheter att
få till stånd en redovisning innefattande även sådana emissioner. Information
i detta hänseende måste i stor ulslräckning baseras på uppskattningar gjorda
på basis av viss översiktlig statistik. Elt viktigt sådant statistikunderlag är
uppgifter om försålda kvantiteter av bensin och eldningsolja saml av andra
Prop. 1974: 46 16
från
emissionssynpunkt intressanta bränsleprodukter. Av betydelse är vidare att få
kännedom om hur dessa kvantiteter är fördelade på olika produktkvaUteter och på
olika geografiska regioner.
Utarbetandet
av en statistik över försäljningen av olika bränsleprodukter bör enligl
utredningen inte ske inom MI ulan i huvudsak inordnas i den offentiiga
energistatistiken.
Statistik
över uppmätta halter koloxid m. m. i avgaser från motorfordon. Vissa
möjligheter alt approximativt beräkna storleken av emissioner från motorfordon
ges också beträffande utsläppen av koloxid. Information härom kan erhållas
genom AB Svensk Bilprovnings undersökningar. I samband med den obligatoriska s.
k. typbesiklningen av motorfordon, vilken utförs av statens Irafiksäkerhelsverk,
görs vissa mätningar av utsläppta mängder koloxid och kolväten. Möjligheterna
att med ledning av den erhållna informationen uppskatta de totala emissionerna
från motorfordonsparken blir givetvis i viss utsträckning beroende av om sådan
statistik kommer alt finnas tillgänglig som löpande redovisar bl. a. fordonsbeståndels
storlek och geografiska fördelning saml förändringar i dessa avseenden. Utrednmgen
understryker mot denna bakgrund vikten av att en tillräckligt säker dylik
statistik bhr utarbetad.
Utredningen
konstaterar efter samråd med Svensk Bilprovning alt del inte finns anledning
att inordna framlagningen av denna statistik i rutinerna för verksamheten inom
MI.
Statistik
över kommunala vatten- och avloppsförhållanden. För olika ändamål finns behov
av en löpande statistik över de kommunala vatlen-och avloppsförhåUandena. Valtenförbmkningsuppgifter
behövs bl. a. inom den fysiska planeringen, vid vatlenbalansberäkningar,
byggnadsplanering, projektering av vallen- och avloppsanläggningar osv. Avloppsdata
åter behövs exempelvis vid generella bedömningar av vattenvårdspolitiska
åtgärder, handläggning av ärenden enligl miljöskyddslagstiftningen,
tillsynsverksamhet, emissionsinvenleringar för vallendrag och regioner, fysisk
planering och studier av kombinationseffekter i avloppsutsläpp.
Beträffande
de tekniska förutsättningarna för uppbyggnad av en kommunal vatten- och avloppsslatistik
konstaterar utredningen att det redan tas fram statistik som i viss mån
tillgodoser informationsbehoven på området. För en del av denna verksamhet
svarar naturvårdsverket, som samlar in uppgifter om avloppsförhållandena i
landets tätorter. För en annan del av statislikverksamhelen på området svarar
statistiska centralbyrån, som på uppdrag av Svenska vatten- och
avloppsverksföreningen insamlar och bearbetar uppgifter om vatten- och
avloppsförhållandena i rikets kommuner.
Utredningen
föreslår att en samordning av den nuvarande statistik-insamlingen kommer till
stånd. Utarbetandet av statistiken bör ske som en del av verksamheten inom MI.
Prop. 1974: 46 17
Information
om buller. Till utredningen har framförts önskemål om all kunna följa
utvecklingen av bullernivåer vid flygplatser, motorvägar, gator och liknande.
Delta skulle kräva en viss återkommande dalam-samling, varigenom mätvärden
skulle kunna sättas i relation till tidigare uppmätta värden eller till
gränsvärden för bullemivåer. Buller från fasta anläggningar är föremål för
kontroll enligt miljöskyddslagen. Uppgifter om buller från dyhka anläggningar
skall enligt utrednmgens förslag registreras i MI. I vilken utsträckning
information lämpad för lagring och bearbetning i MI kommer all alstras i den bullerbevakande
verksamheten i övrigt får enligt utredningens bedömning bli beroende bl. a. av
de beslut som fattas på gmndval av trafikbullemlredningens förslag.
Utredningen
anser det inte möjligt alt nu lägga fram konkreta förslag om inordnandet av en
mera omfattande information om buller i MI.
Information
om avfall och avfallsbehandling. Från olika håll har för utredningen
framhållits angelägenheten av att för såväl tillsynen och planeringen inom
avfallsområdet som kontrollen i stort av den yttre miljön kunna förfoga över
fortlöpande information rörande både anläggningar för avfallsbehandling och
själva avfallet. Önskad information i fråga om anläggningar för
avfallsbehandling bör enligl utredningen i huvudsak kunna erhållas från
tillsyns- och kontrollverksamheten enligt miljöskyddslagen. Vad däremot angår
själva avfallet, både från processer och vamanvändning, är den befintiiga
informationen i hög grad bristfällig. En av utredningen förelagen översiktlig
inventering av behoven av information inom avfallsområdet har emellertid gett
vid handen att del föreligger vissa svårigheter för närmast berörda organ att
åstadkomma erforderliga preciseringar.
Enligl
utredningen bör information om avfall göras tillgänglig i form av statistik
över bl. a. avfallsanläggningar, avfallsslag och avfallsmängder. Vissa delar
av underlaget för en dylik statistik kommer alt finnas tillgängliga inom MI
genom att en löpande registrering sker av sådana anläggningar som prövats enligl
miljöskyddslagen. Utredningen anser det emellertid angeläget all ytterligare
statistik rörande avfall, huvudsakligen från vamanvändning, blir utarbetad inom
MI och föreslår därför att en kompletterande redovisning i princip kommer till
stånd.
Information
om transport av hälso- och miljöfarliga varor. Fortlöpande uppgifter om
transport av vissa slag av hälso- och mUjöfarliga varor skulle enligl
utredningens uppfattning kunna få elt betydande värde från kontroUsynpunkt.
Genom en systematisk rapportering rörande transporter av närmare angivna
varugrupper skulle sålunda kunna erhållas information om varornas cirkulation
i landet och om de mUjörisker i olika avseenden som sammanhänger härmed. Från
miljöskyddssynpunkt är det av särskilt intresse att få upplysning om frekvensen
av transporter av farligt gods inom olika regioner och utefter olika Iransportslräckor.
2
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 46
Prop. 1974: 46 18
Utredningen
föreslår att förutsättningarna för en utvidgning av statistiska centralbyråns
statistik över varatransporter undersöks närmare. Någol skäl för att inordna
statistikverksamheten i MI finns enligt utredningen inte f. n.
Information
om miljösituationen och miljöutvecklingen
Information
från basdatanät för miljökontroll. Information om miljöförändringar kan enligl
utredningens uppfattning bäst erhållas genom undersöknhigar vid fasta
observationsstationer, vilka drivs kontinuerligt med utnyttjande av
standardiserade metoder, s. k. basdataundersökning-ar. Utredningen föreslår mot
denna bakgrund att inom ramen för verk-sarahelen i MI skaU utföras sådana
undersökningar avseende luft och nederbörd, ytvatten, grandvatlen samt mark och
vegetation. Hur dessa undersökningar enligt utredningens uppfattning bör vara
principiellt utformade redovisas särskilt i del följande (avsnitt 2.1.3).
Statistik
över immissioner m.m. Utredningen anser det vara av stort allmänl intresse att
få till stånd en fortiöpande kvantitativ redovisning av miljösituationen och mUjöulvecklingen
och föreslår därför all en offentlig statistik över immissioner m.m. skall
byggas upp inom MI. Det huvudsakliga underlaget för denna statistik förutsätts
bli de resultat som framkommer genom undersökningar inom del föreslagna
basdatanätet.
Information
om naturresurser och naturresursutnyttjande
Information
om beslut och planer beträffande marks och vattens utnyttjande. Utredningen
framhåller att det för flertalet offentiiga organ med uppgifter inom främst den
kulturella och ekonomiska naturvården skulle en samlad registrering av beslut
och planer som reglerar använd ningen av mark och vatten kunna bli av värde.
En viktig typ av information i delta sammanhang är uppgifter om restriktioner
av skilda slag för mark- och vatlenutnyltjandet. Utredningen anser att det är
till fördel om i centralnämndens för fastighetsdata plandatabas också kan
registreras uppgifter om restriktioner för markanvändning genom beslut enligt
naturvårdslagen. Detsamma gäller information om sådana restriktioner som har
sin grund i beslut enligt miljöskyddslagen, byggnadslagen, vattenlagen och
skogsvårdslagen saml uppgifter öm färdigställda men icke fastlagda region-,
och generalplaner osv. hksom uppgifter om exempelvis industrins saml jord- och
skogsbmkets planer.
Utredningen
anser att skäl inte finns att i MI la in uppgifter om här angivna beslut och
planer avseende utnyttjande av mark och vatten.
Information
om vattentillgångar och vattenutnyttjande. För en mängd olika ändamål såväl
inom den egentliga miljövården som inom den fysiska planeringen i stort behövs
enligt utredningen information om valten-tillgångama inom skilda regioner. I
första hand har berörda organ
Prop. 1974: 46 19
efterlyst
hiformalion om gmndvattenkvantiteter, medan data rörande tillgången på ytvatten
synes ha ell mera begränsat intresse.
Utredningen
anser att denna information bör tUlmätas stor vikt. Tillgänglig information på
området är emellertid i hög grad bristfällig och alt få till stånd en mera
fullständig redovisning torde medföra praktiska svårigheter.
I
fråga om användningen av vallentillgångar för olika ändamål saknas likaledes
samlad information. Vissa uppgifter har insamlats och sammanställts bl. a. inom
ramen för de s. k. länsinventeringarna. Utredningen förutsätter all referenser
lUl sådant material som nyss nämnts kommer att ingå i MI. När det sluthgen
gäller uttagen av vatten blir viss information tillgänglig genom den statistik
över kommunala vallen-och avloppsförhållanden som utredningen föreslår skall
bli utarbetad inom MI.
Statistik
över markanvändning. Önskemål om en förbättrad information om del faktiska
utnyttjandet av markresurserna har också framförts till utredningen. Bl. a.
har därvid framhållits behovet av all framdeles få tUlgång till en generell markanvändningsstalislik.
TUlräckligt omfattande statistiska uppgifter om markanvändningen i landet finns
inte f. n.
Utredningen
anser alt en ändamålsenligt upplagd statistik över.mark-utnyltjandel skulle
kunna få elt betydande värde också från miljökon-trollsynpunkt och förordar
därför alt en officiell sådan statistik kommer tUl stånd. Med hänsyn tUl att
statistiken kan väntas få sin huvudsakliga användnhig utanför mUjövårdsområdet
bör dock utarbetandet av statistiken inte ske inom MI. Angeläget är emellertid
att mUjöaspek-lerna beaktas vid stalistikuppläggningen.
Information
otr uttag m. m. av grus, sand, lera och torv. När del gäller nalurresursernci
grus, sand, lera och torv finns uttalade behov av en fortlöpande information
avseende tillgången på och uttagen av dessa. Befintlig information härom är i
hög grad bristfällig. Statistiska centralbyrån har mol denna bakgrund studerat
föratsättningama att få lUl stånd en systematisk statistikinsamling inom
området. Enligl utredningens mening bör en statistik över tUlgången på och
uttagen av grus, sand, lera och torv i viss utsträckning kunna byggas upp på gmndval
av den i MI lagrade informationen om miljöfarlig verksamhet. Statistikverksamheten
som sådan bör emellertid inte ingå i MI.
Information
om uttag m. m. av malmer och mineraler. TUl de icke förnyelsebara
naturresurserna hör bl. a. malmer och mineraler. Utvinningen av dessa medför
att möjligheterna att försörja landets industri med råvaror successivt minskar
varför det är angelägel alt utvinningens omfattning och art fortlöpande följs.
Utredningen anser del vara av vikt att sådan information kan relateras till
uppgifter om tillgången på berörda malmer och mineraler.
Prop. 1974: 46 20
Vissa
uppgifter bearbetas och sammanställs redan nu av statistiska centralbyrån och
redovisas i form av officiell statistik. Utredningen anser alt den nuvarande
verksamheten inte bör inordnas i MI.
Statistik över
skogsbestånd, skogstillväxt och skogsavverkning. Skogstillgångarnas stora
betydelse för landets ekonomi motiverar att man förfogar över säkra uppgifter
om bl. a. skogsbeståndet, skogslillväxten och skogsavverkningen. Behovet av all
ha tillgång till en dylik statistik har blivit mera aktuellt sedan särskUda
undersökningar gett vid handen att en fortsatt försurning av nederbörden
eventuellt skulle kunna medföra omfattande nationalekonomiska förluster i form
av minskad skogstillväxt. Den nuvarande skogsstatistiken i Sverige handhas
främst av skogsstyrelsen, statistiska centralbyrån, domänverket och skogshögskolan.
Enligt utredningen bör
skogsstatistiken inte lUl någon del inordnas i MI. Angelägel är dock alt
möjligheterna att successivt anpassa statistiken till kraven från miljöövervakningssynpunkl
fortlöpande beaktas av de för statistiken ansvariga organen.
Statistik över
fiskfångster. Från olika håll har för utredningen framhållits det värde en
kontinuerlig statistik över kvantiteter fångad fisk i kombination med uppgifter
om fiskeinsatser skulle ha såsom indikator på miljömässigt betingade
förändringar i de vatten där fiske bedrivs. Vidare har betonats alt en
detaljerad sådan statistik behövs om man skall få en säker uppfattning om uttagen
inom olika havsregioner av den resurs som fiskbeståndet utgör.
Utredningen framhåller att
tillgången till en fångstplatsorienterad statistik över kvantiteter fångad
fisk skulle innebära förbättrade möjligheter i olika avseenden all genomföra en
fortlöpande miljöövervakning och kontroll av nalurresursutnyltjandel. Mot denna
bakgrund understryker utredningen vikten av att en omläggning av den officiella
fiskestatistiken kommer tUl stånd. Utredningen finner dock inte anledning
föreslå att denna verksamhet inordnas i MI.
Statistik över nedlagt
vilt. Frågan om behovet av och förutsättningarna för uppbyggnad av en löpande villslatistik
ulvisande antalet vid jakt nedlagda vUlebråd har närmare granskals av
utredningen. Bl. a. har framhållits det värde en dylik statistik skulle kunna
få för bl. a. planeringen av olika vUtvårdsålgärder. Det har också betonats alt
statistiken skulle kunna fungera som indikator på mUjömässigt betingade förändringar
i viltbeståndet. Statistiken skulle enligt utredningen i detta avseende komma
alt tjäna samma syfte som den i föregående avsnitt behandlade fiskestatistiken.
Utredningen
anser alt behovet av en förbättrad viltstalislik är väl dokumenterat.
Utredningen betonar värdet av all en geografiskt differentierad allmän statistik
i princip kommer tUl stånd. Uppbyggnaden av en dylik statistik måste emellertid
föregås av en noggrant planerad för-
Prop.
1974: 46 21
söksverksamhet. Ell slutligt avgörande i frågan bör anstå
i avvaktan på resultaten från försöksverksamheten.
Viss övrig information
Information om forsknings- och undersökningsverksamhet m. m.
Erfarenheter bl. a. från en av utredningen utförd modellundersökning beträffande
några kommunblock i landet pekar på att antalet i statiig, kommunal och privat
regi bedrivna forsknings- och undersökningsprojekt på miljövårdsområdet för
landet som helhet uppgår till flera lusen. Merparten av dessa är av kortvarig
natur men icke sällan förekommer att projekt sträcker sig över perioder om tio
år eller längre. Samlad redovisning av verksamheten saknas men inom vissa
områden har vid några tillfällen sammanställts uppgifter om sådan verksamhet
som varit av forskningsinriktad natur. Någon fast rutin för aktualisering av
dessa sammanställningar finns dock inle.
Forsknings- och undersökningsprojekten inom
miljövårdsområdet är av starkt skiftande slag både vad avser innehåll och
genomförande. Särskilt med hänsyn till sistnämnda förhållande är det enligt
utredningen tveksamt om resultat i form av enskilda mätdata från den här
aktuella verksamheten bör inordnas i MI. Referenser i MI till forsknings- och
undersökningsprojekt bör dock kunna ge en överblick över verksamhet av intresse
från miljövårdssynpunkl.
Statistik över sjukdomstillstånd m. m. Utredningen anför
att det är av största betydelse att fortlöpande information finns tillgänglig
om effekterna av den miljöpåverkan som befolkningen utsätts för. Utredningen
konstaterar dock alt del är förenat med utomordentliga svårigheter alt erhålla
information som på ell entydigt sätl beskriver sådana förhållanden. Därför kan inle
heller anvisas de former och del innehåll en informationsverksamhet på området
bör ha i framliden.
Undersökningar av sambandet mellan miljöpåverkan och
effekter på människan kräver en statistisk insats som innebär att information
samlas in och bearbetas beträffande ett stort antal individer. Utredningen
anser del vara väsentligt alt den av socialstyrelsen förda statistiken över sjukdomslUlslånd
i möjligaste mån kan utnyttjas för att indikera eventuellt samband mellan
miljöpåverkan och sjukdomslUlslånd hos människan. Vid sidan av
socialstyrelsens statistik över sjukdomstillstånd m. m. skulle enligt
utredningen den av statistiska centralbyrån förda statistiken över dödsorsaker
kunna få ell visst värde. Delsamma gäUer den statistik rörande sjuklighet som
förs av riksförsäkringsverket.
Utredningen anser att denna verksamhet inte bör inordnas i
MI.
Information om s. k. ovanUga fenomen. Utredningen
konstaterar all allmänheten ofta observerar händelser av typen kraftiga insektsangrepp,
plötslig fiskdöd, sjöfågelskador osv. En omedelbar vetenskap-
Prop. 1974: 46 22
lig
förklaring till fenomenen saknas ofta. I vissa fall kan de observerade
fenomenen vara utslag av inträffade föroreningar eller andra förändringar i mUjön
och kan utgöra tecken på mUjöslörning. Enligl utredningens uppfattning skulle
en registrering i MI av uppgifter om ovanliga fenomen och av sedermera
fastställda orsaker kunna bli av ett visst värde från kontrollsynpunkt.
Utredningen
anser att en registrering av uppgifter om ovanliga fenomen i princip skall
komma till stånd inom MI men räknar med alt frågan om verksamhetens innehåU och
form måsle övervägas ytterligare.
Information
om meteorologiska, klimatologiska, hydrologiska och oceanografiska
förhållanden. Utvärderingen av information om föroreningshaller i luft och
vatten kräver ofta tillgång tUl meteorologiska, klimatologiska, hydrologiska
och oceanografiska uppgifter. SMHI anordnar och övervakar dylika observationer
samt granskar, bearbetar och bevarar insamlat material.
Med
hänsyn till alt dubbellagrmg av information så långt möjligt skall undvikas
anser utredningen all den av SMHI insamlade informationen inte bör inordnas i MI.
Statistik
över mUjövårdens kostnader och resultat. För organ som är verksamma på
miljövårdsområdet är det enligt utredningen av intresse att fortlöpande kunna
följa vilka kostnader som är förenade med miljövårdsarbetet och vilka resultat
som miljövårdsinsatserna ger på kort och lång sikt.
Utredningen
föreslår alt inom MI byggs upp en allmän statistik som årligen redovisar dessa
förhållanden. En allmän statistik över miljövårdens kostnader bör enligt
utredningen pricipielll omfatta såväl statliga och kommunala som privata
utgifter för miljövårdsinsatser. Likaså bör statistiken över uppnådda resultat
i princip gälla både offentliga och privata miljövårdsåtgärder även om den
till en början måste begränsas tiU att i praktiken gäUa enbart de statiiga och
kommunala miljövårdsinsalserna.
2.7.3
Basdatanät för miljökontroll
Utredningen
anser all en väsentiig del av informationen om miljöför-ändrmgar bäst kan erhållas
genom undersökningar vid fasta observationsstationer vilka drivs kontinuerligt
med utnyttjande av standardiserade metoder, s. k. basdataundersökningar, i
syfte att beskriva den tidsmässiga variationen hos olika mätningar av intresse
från miljökontrollsynpunkl. Av särskild betydelse är därvid all de långlidsmässiga
förändringarna blir tUlfredsställande klarlagda. Vidare bör undersökningarna
läggas upp på sådant sätt att regionala variationer så långt möjligt blir
belysta. Syftet med verksamheten bör vara att klarlägga de allmänna
förändringarna inom regioner snarare än alt ange förändringarna av mera akut
natur i närheten av enskilda föroreningskällor. Sådana
Prop.
1974: 46 23
lokala
förändringar måsle enligl utredningens uppfattning bli föremål för särskilda
undersökningar i anslutning bl. a. till tillsynen enligt mUjöskyddslagstiftningen.
Parallellt med den undersökningsverksamhet som avser all beskriva förändringar
i naturen skall material insamlas som ger möjlighet att beräkna miljöns
successiva belastning med olika föroreningar bl. a. från kommuner och
industrier. En väsentlig uppgift för basdataundersökningama bör vara att
tillhandahålla underlag för belysning av samband mellan emissioner och immissioner.
Vid planering av användningen av mark- och vattenresurserna är man i hög grad
hänvisad till den kunskap och de erfarenheter som erhålls av verkningarna av
existerande miljöslörande aktiviteter, t. ex. föroreningsutsläpp.
Utredningen
konstaterar att en relativt omfattande datainsamling redan nu förekommer i
landet i syfte att belysa sådana förhållanden som ovan nämnts. Som exempel
härpå nämner utredningen den verksamhet som på vallenvårdsområdet utförs av
naturvårdsverkets limno-logiska undersökning, fiskeristyrelsen, SMHI och SGU.
På det atmosfärkemiska området bedriver intemationella meteorologiska
institutet i Siockholm undersökningar. Vidare genomför bl. a. lantbruksbögskolan
viss observalionsverksamhel på del markkemiska området.
På
den undersökningsverksamhet som skaU ge fortlöpande information om
miljöförändringar måste, framhåller utredningen, komma all ställas långt gående
krav i olika avseenden. Sålunda måsle innehållet i en dylik verksamhet noga
avpassas till karaktären av de förändringar som man önskar klarlägga. Kraven
innebär vidare att man skall eftersträva representativitet i
undersökningsverksamheten och att resultaten får en hög och känd tUlförlitiighet.
Med hänsyn till att undersökningarna skall spegla i första hand långlidsutvecklingen
är del vidare väsentligt alt verksamheten får en säkerställd kontinuitet.
Slutligen är del av vikt alt en innehållsmässig och teknisk-organisatorisk
samordning sker av verksamheten. Av särskild betydelse vid genomförandet av mUjö-undersökningar
är att kunna precisera vilken representativitet dessa har. Frågan gäller därvid
i första hand i vUken mån den erhållna informationen är representativ för
större geografiska områden än den plats där undersökningen skett men också
huruvida resultaten är representativa med hänsyn till de tidsmässiga
aspekterna.
Utredningen
har funnit att redan existerande undersökningsverksamhet av basdalakaraklär i
många avseenden uppfyller de krav som bör ställas på en fortiöpande
datainsamling för kontroll av miljöförändringar. Emellertid har utredningen
kommit till den uppfattningen att en översyn av verksamheten bör komma till
stånd om undersökningarna på ett fullt tillfredsställande sätt skall kunna
svara mot samhällets behov av kontinuerlig mUjöövervakning. Utrednmgen
understryker all bristerna i den nuvarande verksamheten på området väsentligen
sam-
Prop. 1974: 46 24
manhänger
med att resurserna för bedrivande av denna f. n. är otillräckliga och att
verksamheten, genom att den i huvudsak finansieras med forskningsmedel, saknar
en säkerställd kontinuitet.
Utredningen
har utarbetat elt principförslag i vad avser sådan datainsamling vid fasta
observationsstationer som enligl utredningens uppfattning behöver ske
framdeles för all samhället skall förfoga över någorlunda säkra uppgifter om mUjöulvecklingen.
Förslagel innebär att landsomfattande undersökningar av fysikaliska, kemiska
och biologiska förhåUanden i miljön skall bedrivas i ökad omfattning jämfört
med hittillsvarande verksamhet. Förslaget har uppdelats på fyra delprojekt,
nämligen undersökningar avseende förhållanden i luft och nederbörd, ytvatten,
grundvatten resp. mark och vegetation.
Utredningen
understryker att förslagel skall uppfattas som en principskiss, vilken i
första hand är avsedd att visa inriktningen och omfattningen av den för
framtiden behövliga verksamheten samt att ligga till grund för en kostnadsberäkning.
Sammantaget torde enligt utredningen krävas ett relativt omfattande
ytterligare utredningsarbete innan en detaljplan för verksamheten kan
fastställas. Den av utredningen föreslagna dalainsamlingen förutsätts kunna ske
i huvudsak rutinmässigt med tillämpning av vedertagen undersökningsmetodik.
Utvärderingen av resultaten kan emellertid inte på motsvarande sätt göras
enligt rutinmetoder ulan måsle enligt utredningens uppfattning bli en viktig
uppgift för forskningen på området. Utredningen understryker vikten av att
detaljplaneringen av föreslagen undersökningsverksamhet och genomförandet av
denna sker i nära samverkan med forskningsorganen och med speciellt beaktande
av dessa organs krav när det gäUer verksamhetens innehåll och utformning.
Förslagel
till undersökningsplan har begränsats till alt gälla landsomfattande
verksamhet. De regionala och lokala undersökningar som utförs och kommer att
utföras i stort antal omfattas sålunda inte av planen. Planen innefattar inte heUer
uppföljning av sådana fysiska förändringar i miljön som sammanhänger med att
naturresurser tagits i anspråk eller eljest utnyttjats.
I basdataundersökningama
behöver erfarenheterna från forskningsarbetet successivt utnyttjas. Det är
enligt utredningen nödvändigt även med en intensifiering av
forskningsinsatserna för alt dessa undersökningar efter hand skall kunna
modifieras och bli allt mer effektiva.
Utredningen
framhåller alt uppbyggnaden av basdatanätet måste ske parallellt med
utvärderingen av erhållet datamaterial och med genomförandet av särskilda
intensivundersökningar. Dessa senare blir väsentligen av forskningskaraktär
och bör mot denna bakgrund bekostas på annat sätl än genom anslag till
verksamheten med basdataundersökningar..
Enligl
utredningen kommer basdatanälet i viss mening aldrig alt få
Prop.
1974: 46 25
en defuiitiv utformning. Nya föroreningar kommer till vUket
ställer krav på elt ökande antal observationer medan andra förlorar i intresse.
Helt nya önskemål om miljöövervakningens syfte och omfattning kan medföra att
ytterligare undersökningsmoment måste införas i systemet.
Om basdatanälet genomförs kommer årligen att insamlas ett
mycket stort antal dala av skUda slag. Elt effektivt utnyttjande av uppgifterna
kräver bl. a. tillgång till goda bearbetningsmöjligheler. De enskilda
resultaten från den undersökningsverksamhet som kommer lUl stånd bör enligl utredningen
därför registreras i MI och där lagras på sådant sätt all bearbetningar av
materialet lätt kan genomföras.
2.1.4 Samordning med andra informationssystem och
internationell samverkan
Utredningen redovisar i sill betänkande hur utredningen
principiellt ser på frågan om en samordning med andra informationssystem och
internationell samverkan på miljöinformationsområdet.
För
utredningen framstår som angelägel samverkan mellan MI och den faslighetsdatabank
som f. n. byggs upp av centralnämnden för fastighetsdata bl. a. med tanke på
att en stor del av informationen i MI föreslås lägesbeslämmas med utnyttjande
av samma koordinal-melod som används i faslighetsdalabanken. Även i övrigt
betonar utredningen del stora värde som faslighetsdalabanken kan komma alt få
på mUjöinformationsområdet. Bl. a. bör denna kunna tjäna som bas för framtagning
av en offentlig statistik över skilda förhållanden av intresse från
miljösynpunkt. Med hänsyn till alt viss oklarhet råder om den närmare
utformningen av faslighetsdalabanken och till all uppbyggnaden under alla
förhållanden kommer all la lång lid i anspråk, har utredningen inte ansett det
meningsfullt alt lägga fram konkreta förslag om dylika sambearbetningar.
Framställningen av viss statistik av betydelse för
miljövårdsarbetet skall enligt utredningens förslag inordnas i MI och ske som
en del av verksamheten inom detta informationssystem. För denna statistik
gäller att den har sådan betydelse från hälso- och miljökontrollsynpunkl och
får sådan till miljöområdet koncentrerad användning all statistik-uppläggningen
väsentligen bör anpassas till kraven hos berörda niiljö-vårdsorgan. I andra
fall får statistik ay intresse från miljökontrollsynpunkl viktigare
användningar inom andra fält än miljöområdet och bör därför tas fram i annan
ordning än inom MI. Över utformningen av sådan statistik kommer det för MI
ansvariga organet alt sakna formellt inflytande. Del fömtsatts dock att
önskemålen från berörda miljövårds-organ om statistikens innehåll även i detta
fall så långt möjligt beaktas.
I SMHIrs verksamhet ingår att samla in och bearbeta
information som erhålls vid meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska
observationsstationer. När del gäller datainsamling har SMHI bedrivit försöks-
Prop. 1974: 46 26
verksamhet
med datorstyrd registrermg av observationer från automatiska stationer. Vid
uppbyggnaden av MI bör, framhåller utredningen, tillses att ratiner för
utnyttjande av den relevanta informationen i SMHIrs arkiv kommer till stånd.
Information
av dokumentarisk art för mUjövårdsarbele återfinns vanligen inom olika
etablerade ämnesområden såsom kemi, biologi, medicin och teknik. Sedan mitten
av 1960-lalet existerar inom flertalet ämnesområden utländska datorbaserade dokumenlationstjänster.
Då dessa marknadsförs även inom Sverige av de under senare år uppbyggda
svenska dokumenlationsljänstcenlralerna anser utredningen del inle motiverat
att föreslå särskilda insatser på dokumentationstjänst-området. Slutsatsen att
den svenska verksamheten på miljödokumenta-tionsområdel f. n. inte bör utvidgas
grundar sig delvis också på en bedömning av den framtida tekniska utvecklingen
på datakommunikationsområdet. Inom en inle alltför avlägsen framtid bör det
sålunda finnas möjlighet till direktkommunikation med utiändska datasys-lem,
varvid bl. a. syslem med information om biologiska effekter av kemiska ämnen
blir av speciellt intresse. Enligl utredningen bör MI ha en förmedlande funktion
när det gäller alt få tillgång till dokumentation av betydelse för
miljövårdsarbetet. Den som söker information inom elt visst ämnesområde bör hos
MI kunna få upplysning om i vUka databaser svenska eller utländska den
sökta informationen kan väntas bli funnen.
Utredningen
framhåller vidare alt undersökningsverksamhet, som bedrivs på del nationella
planet, kan väntas bli effektivare om den samordnas med liknande aktiviteter
utomlands och därmed inplaceras i elt större sammanhang. Svenska undersökningar
av haven kring Sverige, observationer av föroreningshalter i luft osv. får
således ett större värde om kringliggande länder också deltar i verksamheten.
Särskilt i fråga om de föreslagna basdataundersökningama bör del vara av betydelse
att en samordning sker med aktiviteter av liknande slag i grannländerna.
Vid
planeringen och uppbyggnaden av ett svenskt informationssystem på mUjövårdsområdet
bör enligt utredningen utformningen och omfattningen av liknande utländska
informationssystem vara av intresse. Uppmärksamhet bör bl. a. ägnas frågorna
om ell svenskt system bör tekniskt anpassas till något befintligt eller
planerat utländskt system, om MI bör förberedas för direkt informationsutbyte
med dylika system eller om de svenska organen med behov av viss miljöinformation
helt enkelt bör utnyttja den utländska informationen. Med hänsyn till att
utvecklingen i fråga om informationssystem på miljövårdsområdet går mycket
snabbt kan del enligl utredningen vara motiverat all dröja något med elt stäUningstagande
i saken.
Utredningen
framhåller att genomförande av rekommendationerna
Prop. 1974: 46 27
av
1972 års FN-konferens om den mänskliga miljön innebär en betydande intemationell
satsning bl. a. när del gäller insamling och utbyte av miljöinformation. Till
stor del skulle dessa insatser komma att ske inom ramen för helt nya, av
konferensen initierade aktiviteter. Man räknar emellertid också med en icke
obetydlig utvidgning av befintliga verksamheter hos bl. a. sådana
organisationer som WHO, UNESCO och lOC. Del internationella samarbetet på
miljöinformationsområdet torde komma att utvidgas avsevärt efter hand som den
av FN-konferensen initierade verksamheten blir genomförd. Vid bedömningen av
behoven och möjligheterna att anpassa uppläggningen av MI till dylika,
befintliga och planerade, aktiviteter har utredningen emellertid kommit till
den uppfattningen alt en sådan anpassning inle är möjlig i ett inledningsskede
för MI. Skälet härlUl är främst att det ännu råder oklarhet om de internationella
verksamheternas innehåll och inriktning på längre sikt och att man f. n. inle
kan precisera vilka krav på de nationella informationssystemen som blir
aktuella till följd av dessa aktiviteter. I en första etapp av utbyggnaden av MI
får därför systemet utformas enbart med hänsynslagande till de inhemska
organens behov av information. Ett uppskov med att ansluta det svenska
informationssystemet till verksamheter på det internalionella planet kan ej heller
vara tUl nackdel för redan pågående aktiviteter inom olika organisationer.
2.7.5
Formerna för genomförande av informationssystemet
Utredningens
förslag angående MIrs innehåll och omfattning kan enligt utredningen ses som
ett uttryck för hur elt informationssystem i princip bör utformas för alt tjäna
den enligt utredningen angivna målsättningen. Ett beslut om den definitiva
utformningen av systemet bör emellertid enligl utredningen fattas längre fram i
liden. I inledningsskedet bör verksamheten inom MI i huvudsak få formen av
försöksverksamhet. Bakgrunden tUl alt utredningen inle är beredd att redovisa
ett mera definitivt förslag är en allmän osäkerhet om bl. a. informationsbehovens
utveckling under de närmaste åren och om datavolymernas omfattning.
Osäkerheten i dessa avseenden gör det svårt all bedöma bl. a. hur den
maskinella databehandlingen skall organiseras och hur administrationen i stort
inom MI skall vara utformad för alt skäliga krav på systemets effektivitet
skall kunna tillgodoses. Elt annat skäl är att det råder oklarhet om vilken
roll de nationella miljöinformationssystemen kommer all få i del fortsatta
internationella samarbetet och hur de enskUda ländernas insatser på miljöinformationsområdet
skall kunna knytas samman.
Utredningen
menar därför att fördjupade utredningar måste genomföras på en rad områden
under det fortsalla utvecklingsarbetet inom MI. Av största betydelse är att de systemruliner
som läggs upp under
Prop. 1974: 46 28
försöksperioden
görs flexibla och utbyggbara så alt användarna av MI inom vida ramar skall
kunna påverka utformningen intill dess alt samhällets miljökontrollverksamhel
kommit in i fasta organisatoriska former.
Från
försöksverksamhet bör enligl utredningen dock undantas i första hand
publicering av den statistik som systemet kommer alt tillhandahålla.
För
att erhåUa en från planeringssynpunkl hanterlig och till omfattning och
inriktning flexibel organisation av utvecklingsarbetet och försöksverksamheten
inom MI föreslår utredningen alt arbetet organiseras i delprojekt. Härvid bör
den tidigare redovisade uppdelningen av informationsområdet i MI kunna följas.
Arbetet inom de enskilda delprojekten skall i flertalet fall leda fram till en
försöksverksamhet, vUken bör utvärderas efter en vid projektstarten fastställd
period. De olika delprojekten kan därmed tidsmässigt planeras så all ell jämnt resursutnyttjande
blir möjligt. Vidare kan erfarenheter från vissa projekt lUlgodogöras inom
projekt som ligger senare i tiden.
Utredningen
förutsätter all erfarenheterna under försöksverksamheten, som föreslås börja
budgetåret 1974/75, skall kunna successivt utvärderas. Utredningen anser alt
försöksverksamheten och utvärderingen av denna bör ske i sådan takt all en
samlad bedömning av hela försöksverksamheten skall kunna slutföras senast
under budgetåret 1978/ 79. Med en sådan tidsplan bör en fast organisation för
verksamheten kunna inrättas senast budgetåret 1980/81.
Enligt
utredningen kan arbetet med de föreslagna delprojekten indelas i en
utvecklingsfas och en driftfas. Den förra fasen indelas i förstudie, utredning
och s. k. implementering. Förstudien förutsätts komma alt bestå av elt problemorienterat
utredningsarbete syftande till att ge en bUd av problemområdet och möjliggöra
en avgränsning av delta. Sedan detta arbete avslutals inleds utredningen som
avses leda fram tUl ell syslemförslag. Detta förutsätts innehålla detaljerade uppgifter
om indata, utdata, registerorganisation, bearbetningar m. m. Härefter vidtar implemenleringen
som bl. a. omfattar utformning av rutiner, framtagning av
programförutsättningar, programmering samt program- och syslemtest t. o. m.
driftstart. Den senare fasen i det föreslagna projektarbetet, dvs. driflfasen,
omfattar den period under vilken försöksdrift bedrivs.
Utöver
de olika informationsområden som utredningen föreslår skall ingå i MI föreslår
utredningen även vissa andra projekt som skulle påbörjas under försöksperioden.
Dessa omfattar vissa samordnade uttag av information såväl inom som utom MI
samt vissa specialprojekt rörande information om forsknings- och
undersökningsverksamhet m. m.
Prop.
1974: 46 29
2.1.6
Administration m. m.
De
centrala administrativa funktionerna inom MI bör enligt utredningens mening
ankomma på en myndighet. Vid valet av organ borde det ligga nära till hands alt
beakta vilken myndighet som genom sin verksamhet kan förväntas få särskilt stor
användning av systemet. Av större vikt vid valet av huvudman är emellertid
enligt utredningens mening att myndigheten i fråga har arbetsuppgifter och
erfarenheter av betydelse för driften av MI. Härvid kan enligt utredningens
mening främst statistiska centralbyrån, naturvårdsverket, SMHI och
centralnämnden för fastighetsdata komraa i fråga.
Fördelen med all redan i försöksskedel
anförtro ansvaret för verksamheten till någon av de nämnda fyra myndigheterna
är enligl utredningen all verksamheten skulle kunna i vissa avseenden finna
sin form på ett säkrare sätt än som bhr fallet med ett inledande provisorium.
Härvid skulle också undvikas de övergångssvårigheter som måste uppkomma då en
provisorisk organisation överförs till en permanent. En permanent organisation
knuten till endera av de nämnda myndighetema medför enligt utredningen vidare
den fördelen att vissa administrativa basresurser skulle vara tiUgängliga.
Utredningen framhåller
emellertid att under försökstiden bör värdefulla erfarenheter kunna göras till
ledning för fortsatta organisatoriska överväganden. Enligl utredningens
uppfattning bör därför under försöksperioden ett särskilt, frislående organ
bli huvudman för MI. Utredningen förutsätter emellertid all definitiv ställning
tas till frågan om vilken myndighet som efter försöksverksamhetens
genomförande skall vara huvudman för MI så snart förutsättningar härför
föreligger.
Enligl utredningens
förslag kommer MI efter hand att omfatta ett stort antal sinsemellan vitt skUda
ämnesområden. Det kan därför enligt utredningen antas att krav i fråga om
systemets innehåll och användning kommer all ställas från avnämare
representerande skilda intressen. Frågor av denna art måste bli föremål för en
så allsidig prövning som möjligt. Utredningen föreslår all ell frislående
organ, kallat miljödatanämnden, inrättas för att vara huvudman för MI under
försöksverksamheten.
Såsom huvudman för MI blir
miljödatanämnden enligt utredningens förslag beslutande i principiella frågor
om systemets informationsinnehåll, innehåUet i och organisationen av viss
datainsamling som skall ge systemet dess avsedda innehåll, systemets tekniska
uppläggning, drift och användning samt former för tillhandahållandet av
information från systemet. Nämnden blir vidare ansvarig för kostnaderna för utvecklingen
och driften av MI. Utöver dessa till huvudmannaansvaret hörande frågor föreslås
miljödatanämnden få registeransvarel, som innefattar det praktiska arbetet med
alt bygga upp och genomföra själva systemet. Miljödatanämnden skaU således
även vara ansvarig för driften av systemet.
Prop. 1974: 46 30
Miljödatanämnden
kan emeUertid enligt utredningen av praktiska skäl inte fullgöra alla de
skiftande uppgifter som blir aktuella inom MI. Sålunda räknar utredningen med
att statskontoret skall biträda nämnden i utvecklingsarbetet och
försöksverksamheten. Vidare är del enligt utredningen naturligt att
naturvårdsverket anlitas såvitt gäller insamlingsverksamheten inom
basdatanätet och att statistiska centralbyrån tUldelas särskilda uppgifter
beträffande stalistikverksamheten.
Utredningens
förslag att miljödatanämnden skall ha huvudansvaret för försöksverksamheten
innebär att nämnden även för basdatanälet får ansvaret för den övergripande
planeringen och bedömningen. De olika delprogram inom vUka basdataundersökningama
skall genomföras bör enligt utredningen inordnas i ett av nämnden samordnat observationsprogram.
I utarbetandet av programmet bör delta bl. a. naturvårdsverket och, med hänsyn tUl
all dala även är avsedda att bilda underlag för en löpande statistikproduktion,
statistiska centralbyrån. Vid sin bedömning av de organisatoriska formerna för
basdatanätets utveckling och drift föreslår utredningen att verksamheten fördelas
mellan de organ som f. n. svarar för de olika typer av undersökningar som
skall genomföras inom basdatanälet. Denna fördelning innebär i huvudsak att
naturvårdsverket svarar för undersökningar avseende luft, ytvatten exkl. hydrologiska
undersökningar samt mark och vegetation, alt SGU svarar för grundvaltenundersökningar
saml att SMHI svarar för hydrologiska undersökningar. Enligt utredningen bör
det ankomma på naturvårdsverket, SGU och SMHI att före mUjödala-nämndens
slutliga behandling i samråd utarbeta förslag till detaljprogram för
undersökningsverksamhetens praktiska bedrivande.
Utredningen
framhåller alt för analys av insamlade prover fordras en relativt omfattande laboratorieorganisalion.
Behov föreligger inte endast av analyser ulan även av en fortlöpande utveckling
av analysmetoder och interkalibrering mellan olika laboratorier. De data som
insamlats, skall av de tre ansvariga myndigheterna överlämnas till miljödatanämn
den för att lagras och bearbetas. I lämplig form bör de i basdataunder sökningama
erhållna resultaten av miljödatanämnden tillhandahåUas-statistiska centralbyrån
för framställning av löpande statistik över immissioner m. m. Eftersom informationen
från basdatanälet skall ligga liU grund för bedömning av den aktuella
miljösituationen och mUjöulveck lingen och därav påkaUade miljövårdsåtgärder
bör utvärderingen av informationen ankorama på naturvårdsverket.
Vid
bedömningen av de behov av laboratorieresurser som basdatanälet medför har
utredningen utgått från alt laboratorieverksamheten i huvudsak skall förläggas
till naturvårdsverkels undersökningslaboratorium. När del gäller behovet av
laboratorieresurser under inledningsskedet har utredningen avstått från att
göra en närmare analys av hur
Prop. 1974:46 31
ett
integrerat laboratorium för basdatanätet och naturvårdsverkets övriga behov
skall organiseras utan inskränker sig till att lämna förslag tUl den
förstärkning som behövs för att utvecklingsarbetet med basdatanälet skall kunna
påbörjas. Enligt utredningen fordras vid laboratoriet personal för undersökningar
avseende luft, nederbörd, ytvatten, mark och vegetation samt för kemiska
analyser ävensom för sammanställning och bearbetning av dala. Dessutom fordras
personal för administrativa funktioner och servicefunktioner. Totalt uppgår
det beräknade behovet av personal till 67 personer, varav 37 handläggare.
När
del gäller stalistikverksamheten inom MI erinrar utredningen om all i
överensstämmelse med 1960 års riksdagsbeslut har den statliga statistikproduktionen
efter hand kommit att centraliseras till statistiska centralbyrån. Delta talar enligl
utredningen i och för sig för att centralbyrån skall svara för stalistikverksamheten
inom MI. Med hänsyn till att verksamheten inom MI under den tid varom har är
fråga har karaktären av försök bör emellertid miljödatanämnden såsom huvudman
för MI även ha ledningsansvaret för stalistikverksamheten.
Utredningen
föreslår därför att miljödatanämnden under försöksverksamheten även skall ha
hand om planeringsuppgifler av övergripande karaktär på statistikområdet men
att statistiska centralbyrån engageras i sådan detaljplanering av statistik
som inte har karaktär av s. k. driftstatistik. Centralbyrån skaU enligt
förslaget genomföra insamling, granskning, bearbetning m. m. av sådan
information som i första hand skall användas för slatislikframställning samt
ombesörja specialbearbetningar för statistiskt ändamål av sådant i MI lagrat
material som insamlats för administrativa syften. Vidare bör centralbyrån svara
för publicering av staiistikresultaten, utöva fortlöpande bevakning av frågor
som gäller miljöstatistikens innehåll, uppläggning och anpassning till
internationella rekommendationer samt svara för den intemationella
statistikrapporteringen.
Miljödatanämnden
bör enligt utredningen vara sammansatt på sådant sätt att den blir
representativ för de olika organ sora i första hand kommer att delta i
utvecklingen av MI eller kommer att utnyttja MI. Hit hör bl. a.
naturvårdsverket, statistiska centralbyrån, SMHI, SGU, socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens livsmedelsverk, konsumentverket,
statens planverk och statskontoret. Vidare bör enligt utredningen
länsstyrelserna, kommunerna, industrin och den målinriktade forskningen vara
representerade. Nämnden kan, framhåller utredningen, ha en bred sammansättning
med ledamöter representerande flertalet intressenter. Ett alternativ är att
antalet ledamöter i nämnden snävt begränsas och att till nämnden knyts ett
rådgivande expertorgan.
Utredningen
föreslår att till miljödatanämnden knyts ett kansli.
Erforderlig
datamaskinell bearbetning av information i MI torde en-
Prop. 1974: 46 32
ligt
utredningen under försöksverksamheten böra ske på servicebyrå, eftersom behovet
av datamaskinresurser inle är av den storleksordning eller struktur att det
motiverar egen maskineU utmstning. TUl kansliets funktioner hör pruicipiellt
även den statistiska verksamheten, vars omfattning hos miljödatanämnden dock
blir begränsad med hänsyn till att statistiska centralbyrån fömtsatts bli
ansvarig för större delen av denna verksamhet.
Ledamoten
Medin är skiljaktig i fråga om förslagel till administration.
Enligl
Medin medför den av utredningens majoritet föreslagna lösningen att MI inle
kan fylla uppgiften att utan onödigt dröjsmål ge de olika myndigheterna på mUjövårdsområdet
tillgång till ell rutinmässigt fungerande datasystem. Miljövårdsorganens behov
att utan onödigt dröjsmål bli försedda med relevant informationsunderlag torde,
enligl Medins uppfattning, komma att medföra stark press på systemet att redan
under försöksperioden rutinmässigt tillhandahåUa delar av informa-lionsunderlaget.
Genom all MI i reahteten kommer att las i praktiskt bruk redan under
försöksperioden framstår enligl Medin möjligheterna att genomföra en förutsällningslös
samlad bedömning omkring år 1980 av systemets totala innehåll och omfattning sora
närmast Ulusoriska. Enligt Medins uppfattning borde utredningen ha lagt fram
sådana förslag att statsmakterna på grundval därav kunnat i ett sammanhang avgöra
huvuddragen av systemets innehåll och tekniska utformning samt organisatoriska
placering.
För
de myndigheter som på olika sätt skulle beröras av verksamheten inom MI kan,
framhåller Medin vidare, en provisoriskt bedriven verksamhet antas inverka
hämmande. Sålunda kan riskeras att myndigheterna, så länge omfattningen av
deras fasta engagemang i MI inte är preciserad, anser sig förhindrade att ta
initiativ till förändringar som skulle medföra rationaliseringseffekter eller
eljest innebära fördelar. För stalistikverksamheten torde den provisoriska
organisationen inte innebära några fördelar. En provisorisk organisationsform
kan enligt Medin vidare komma att medföra betydande nackdelar från kostnadssynpunkt
jämfört med en permanent lösning. Nackdelar uppkommer vidare därigenom all de
administrativa informalionsmtinerna inom MI under hela försöksperioden avses
fungera vid sidan av redan existerande rutiner.
Ulredningsmajoritelens
förslag att en särskild miljödalanämnd skall utses och tilldelas ell övergripande
planerings- och samordningsansvar finner Medin i och för sig välgrundat. En
sådan nämnd bör därför finnas även inom en permanent organisation. Del synes
dock Medin tveksamt om nämnden bör tilläggas några mera omfattande
beslutsfunktioner. Verksamheten inom MI bör enligl Medins uppfattning förläggas
tiU en eller flera av de myndigheter som har beslutskompetens på de in-
Prop. 1974: 46 33
formalionsområden
som blir företrädda i MI. Medin anför i första hand statens naturvårdsverk men
även socialstyrelsen, statens livsmedelsverk, arbelarskyddsslyrelsen och
statistiska centralbyrån som huvudmyndighet för MI. I varje fall bör miljödatanämnden
organisatoriskt knytas till någon av dem. Dessutom bör enligl Medins
uppfattning övervägas om inle beslutsfunktionen i frågor som rör statistikens
innehåll och framställning i större utsträckning än vad utredningen föreslår
bör ankomma på statistiska centralbyrån. Medin anför all ett alternativ är alt
inrätta miljödatanämnden som en fristående myndighet med uppgift all permanent
omhänderha verksamheten inom MI. En sådan lösning skulle emellertid enligl Medins
uppfattning ha åtskiUiga av de nackdelar som är förknippade med en
provisoriskt inrättad myndighet.
2.1.7
Särskilda frågor
Utredningen
lar även upp flera särskUda frågor som hör samman med utvecklingen av MI, bl.
a. frågor ora sekretess och tUlhandahåUande av information.
Utredningen
framhåller att vid uppbyggnaden av elt informationssystem måste beaktas de
regler och den praxis som gäller för skydd av information mol obehörig åtkomst
och användning. Informationen måste således handhas på sådant sätt alt såväl
kraven på offentlighet och sekretess som kravel på teknisk säkerhet uppfylls.
Kretsen av dera som skall skyddas och de intressen som berörs är ofta orafältande,
varför upprättandet av ell sådant skydd som regel innefattar åtskilliga
problem av planeringsleknisk natur. För uppbyggnaden och driften av MI är del enligt
utredningen av vikt att frågorna om offentlighetsprincipens lill-lämpning på ADB-lagral
informationsmaterial och ora lUlgänglighelen av sådant material blir lösta. För
sådan information sora är sekretess belagd men genom ADB skall tillföras MI
måste garantier skapas mol obehörig åtkomst av informationen.
Beträffande
de uppgifter som direkt samlas in till MI i syfte att ge underlag för statistik
blir enligt utredningen bestämmelserna i sekretesslagen (1937r 249)
tillämpliga. Uppgifter som inom olika förvaltningsområden samlats in för andra
ändamål och som ställts till förfogande för MI får behandlas enligt de särskUda
regler som gäller för förvaltningsområdet i fråga. Härvid bör enligt
utredningen bl. a. beaktas att även sådana uppgifter om enskUda personer och
företag som ansetts offentliga kan innebära intrång i den enskildes
intressesfär då uppgifterna används i ett informationssystem med ADB-teknik.
Trots att delarna i informationen är offentliga, kan den i MI samlade informationen
nämligen uppfattas som en kränkning av enskilt intresse genom de möjligheter
som ADB-tekniken ger att få fram "kedjad" information.
Av
de till MI direkt insamlade uppgifterna kan en stor del komraa all
3
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 46
Prop. 1974: 46 34
avse
sådana som härstammar från del föreslagna basdatanätet. Varken dessa eller
andra uppgifter som avser immissionsförhållanden kan väntas erbjuda några
problem från sekretessynpunkt. Problem kan däremot väntas uppkomma i fråga om
rätten att få tillgång till annan myndighets handlmgar samt upptagningar för
automatisk databehandling (ADB-lagral material). Av del inom MI behandlade primärmateria-lel
kan stora delar, åtminstone i inledningsskedet, komma all utgöras av sådan hos
annan myndighet förvarad eller bearbetad information. I den mån denna
information avser identifierbara enskilda personer kan förväntas all
sekretessfrågan löses enligt dalalagen (1973r 289). Beträffande övrig hos
annan myndighet förvarad information, som där samlats in i tiUsyns- och
kontrollarbetet eller eljest i del administrativa arbetet, ankommer del i
första hand på denna myndighet att ta stäUning i sekretessfrågan. Under den
tid som sådan information förvaras hos register-ansvarigt organ inom MI är det
däremot detta organ som har alt pröva ett utlämnande.
Utredningen
förutsätter att sekretessfrågan vinner uppmärksamhet vid den av offentlighels-
och sekrelesslagsliflningskommillén fortsatta översynen av offentlighets- och
sekretesslagstiftningen.
Beträffande
formerna för tUlhandahåUande av information från MI framhåller utredningen att
en av förutsättningarna för att MI skall bli ett effektivt hjälpmedel för
användarna är att uppgifterna kan utnyttjas utan omfattande ytterligare
bearbetning. För all detta mål skall uppfyllas behöver MI förses med ett syslem
för redovisning som innefattar såväl direktrapporlering av information till
enskilda användare som publicering av en offentlig statistik över förhållanden
av allmänt intresse. Ett flertal olika sätt för presentation av data kan enligl
utredningen förutses komma till användning i elt sådant redovisningssystem.
Innehållet
i den direklrapporterade informationen kan enligt utredningen väntas bli av
starkt skiftande slag från enkla utskrifter av i systemet lagrade uppgifter om
anläggningar och produkter, mätdata, bibliografiska uppgifter osv. till
statistiska sammanställningar av i vissa fall mycket kvalificerad natur. Bl. a.
mot denna bakgrund behöver MI få ett flexibelt mediaoberoende uldalasyslera.
Utredningen
har föreslagit all inom ramen för verksamheten i MI skall utarbetas en löpande
statistik över skUda miljöförhållanden, vUken föraisätts få karaktär av
officiell redovisning. Utredningen föreslår all miljöstatistiken skall
redovisas i form av en årspublikation, vilken bör omfatta såväl statistik inom MI
som viss annan statistik. Från både användnings- och kostnadssynpunkt torde
det vara förenat med betydande fördelar att få en på detta sätt sammanhållen
redovisning av sådan statistik som har betydelse för miljövårdsarbetet. Kraven
i andra sammanhang på en samlad redovisning av statislikresullaten inom t.
ex. skogsstatistiken samt hälso- och sjukvårdsstatistiken har lett fram till
Prop. 1974: 46 35
beslut
alt utge särskilda årsredogörelser inom resp. statistikområden. Genom alt
sammanställa en motsvarande publikation för miljöstatistik-området kan del i
utredningens direktiv angivna kravel alt statistiken skall vara lättillgänglig
anses bli tillgodosett. Utredningen föreslår all den nya publikationen benämns Miljöstalistisk
årsbok och blir en del av redovisningen i serien Sveriges Officiella Statistik.
2.1.8
Kostnader och finansiering
De
kostnader som är förenade med ell miljövårdens informationssystem i full drift
torde enligl utredningen kunna beräknas först mol slutet av den föreslagna
försöksperioden i samband med övervägandena om den mera långsiktiga
utformningen av systemet. Kostnadsberäkningen kommer att kräva bl. a.
preciserade uppgifter beträffande de informationsområden som skall omfattas av MI,
uppkommande indalavolymer samt frekvensen informalionsultag från systemet. För
beräkningen behövs vidare slutligt utformade planer för dalamsamlingen (dalaleveransema)
till MI, för kvalitetskontroll av dalamaterialet samt för materialets
bearbetning.
Den
kostnadsuppskattning sora utredningen redovisar är uppdelad på följande fyra verksaraheler,
nämligen utvecklingsarbete och försöksdrift, basdataundersökningar, slatistikverksamhel
saml miljödatanämndens verksarahet. Uppskattningarna har utredningen ansett
böra begränsas till att avse budgetåren 1974/75 och 1975/76. SärskUt
beträffande uppgifterna för budgetåret 1975/76 betonar utredningen att
beräkningarna är i hög grad prelirainära och att det måsle ankomraa på mUjödatanämnden
och övriga berörda myndigheler all senare göra en ny samlad kosmads-bedömnuig.
Utredningens
preliminära beräkningar av kostnaderna under budgetåren 1974/75 och 1975/76
sammanfallas i följande sammanställning över framräknade totalkostnader
omfattande såväl driftkostnader som engångskostnader.
Verksamhet 1974/75 1975/76
Utvecklingsarbete
och
försöksdrift 3
500 000 '3110 000
Basdataundersökningar 5 900 000 5 600 000
Statistikverksamhet 810 000 1060
000
Miljödatanämndens
verksamhet 1
050 000 1 040 000
Summa 11260
000 ()
'
De totala kostnaderna har ej kunnat uppskattas av utredningen.
Den
av utredningen föreslagna verksamheten med basdataundersökningar kommer att i
viss utsträckning ersätta redan pågående av staten finansierad verksamhet av basdalakaraklär.
Denna finansiering sker i huvudsak från naturvårdsverkets anslag för
miljövårdsforskning. I sam-
Prop. 1974: 46 36
band
med att utredningens förslag genomförs torde detta anslag kunna avlastas
kostnader i storleksordningen 2 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1974/75.
Resursbehovet för verksamheten inom MI anges med hänsynstagande härtUl till
netto ca 9,3 milj. kr. för budgetåret 1974/75.
Frågan
om den på längre sikt lämpliga finansieringsformen för MI bör enligl
utredningen närmare behandlas i samband med att erfarenheterna från
försöksperioden slutligt utvärderas. Härvid bör bl. a. prövas frågan om att
genom avgifter få en partiell kostnadsläckning för verksamheten.
2.2
Remissyttrandena
2.2.7
Behovet av och utgångspunkter för ett samlat informationssystem En övervägande
majoritet av remissinstanserna betonar behovet av att kontinuerlig insamling
sker av de data som behövs för ett effektivt miljövårdsarbete samt framhåller
alt brister råder med nuvarande dalahantering. Flera remissinstanser vitsordar
också att ADB bör vara ett gott hjälpmedel. Emellertid uttalas också skilda
uppfattningar om behovet av ett enhetligt och samlat informationssystem på
miljövårdsområdet. Enligt arbetarskyddsstyrelsen skulle de avgörande fördelama
med MI vara att möjligheter skapas för en snabbare och mera rationell behandling
av information, all primär information hos en myndighet lätt blir tillgänglig
för en annan myndighet ulan risk för dubbelarbete saml alt en överblick över
förekomsten av olika biologiskt aktiva faktorer i flera olika miljöer
underlättas. Styrelsen finner emellertid inte från sitt verksamhetsområde alt
befintlig datainsamling samt bearbetningen av insamlat material företer
brister eller att de verksamma organen inte har tUlförts miljödata i
erforderlig omfattning. Styrelsen finner heller inte att det är en brist att
informationsinsamlingen ingår som ett led i verksamheten hos
tillsynsmyndigheter på miljövårdsområdet. Tvärtom, framhåller styrelsen, måsle
såväl insamling som utnyttjande av data styras av de behov varje enskild
myndighet har för att kunna lösa sina myndighetsuppgifter. Däremot är det
länkbart att med hänsyn till behov som är gemensamma för flera avnämare införa
vissa modifikationer i informationshanteringen.
Statens naturvårdsverk lar
upp behovet av ell informationssystem med utgångspunkt från
tillsynsverksamheten enligl miljöskyddslagen. Enligl naturvårdsverket skall
tillsynsverksamheten till stor del basera sig på rapportering av driftkonlrollresultal
från förelag och komrauner till länsstyrelsen. Denna rapportering kommer att
innebära en ansamling av stora dalamängder hos länsstyrelserna. ADB kan härvid
utgöra ett rationellt hjälpmedel för alt bespara framför allt länsstyrelserna
ett omfattande manuellt granskningsarbete. Vidare torde de centrala och regio-
Prop. 1974: 46 37
nala
miljövårdsmyndigheterna genom ell sådant system kunna erhålla bättre
beslutsunderlag för handläggning av enskilda ärenden. Enligl naturvårdsverket
torde ADB vara en förutsättning för upprättandet av statistik, diagram, kartor
och andra översikter av den stora dalamängd som systemet kommer all producera.
Koncessionsnämnden
för miljöskydd framhåller att behovet av den information sora föreslås ingå i MI
är myckel stort och sannolikt inte i längden kan tillgodoses på annat sätt än
genom automatisk databehandling. Samtidigt framhåller koncessionsnämnden all
del med hänsyn till de mycket skiftande förhållanden under vilka mätningar äger
ram och andra grunddata inhämtas är svårt att åstadkomma jämförbara och
därigenom rättvisande information. Även konsumentverket understryker behovet
av att del föreslagna informationssystemet byggs upp och att systemet i
möjligaste mån bör omfatta samtliga led i infomiations-hanteringen.
Enligt
statens planverk är del obestridligt att den stora mängden information inom
miljövården är svår att överblicka. För den fysiska planeringen innebär della
komplikationer i olika skeden av den lokala och regionala planeringsprocessen.
Verket ansluter sig därför i princip till utredningens bedömning av behovet av
samordning av aktuell statistikproduktion och dokumentär information från
register, laboratorier osv.
Skogshögskolan finner
behovet av elt informationssystem helt klarlagt. Otillräckliga kunskaper och
bristande information om miljöförhållanden innebär inte bara risker för stora
skador på raUjön ulan kan också leda lUl en olämplig inriktning av
miljövårdsarbetet. Huvuduppgiften för del föreslagna systemet bör vara alt ge
tidiga varningssignaler och indikationer om problem som måsle las upp till
noggrann analys genom intensiv datainsamling, experimentella undersökningar m. m.
Även Svenska naturskyddsföreningen konstaterar att samhällets behov av data
inom mUjövårdsområdet är stort. Della styrks enligl föreningen av del faktum
att ett stort antal organ på egen hand samlar in information för att kunna
fullgöra sina uppgifter. Även för allmänheten är det betydelsefullt att få del av
relevanta data om miljön. Informationsbehovet kan också väntas öka i takt med
att miljöfrågorna får en alltmera framskjuten plats och lar allt större
samhälleliga resurser i anspråk. Föreningen ser därför myckel positivt på
utredningens förslag alt skapa elt samlat informationssystem.
IVA anser all utredningen inle
tillräckligt studerat och redovisat myndigheternas behov av praktisk
information eller deras möjligheter all inom sill miljövårdsarbete ta emot och
utnyttja information från MI.
Sveriges industriförbund
konstaterar alt del kartläggningsarbele som utredningen låtit ulföra hos
presumtiva intressenter liU MI i första hand har inriktats på att inventera
informationsbehovet och att bygga upp ett
Prop.
1974: 46 38
informationssystem för myndigheter och forskningsorgan.
Det behov av utökad information som är redovisat bör enligt förbundets uppfattning
betecknas som en önskelista, där kostnadsaspekterna nästan helt försummats.
Trots i vissa fall negativa synpunkter .är de nu nämnda
remissinstanserna i princip positiva till utredningens förslag. En
principiellt positiv inställning redovisar också vattenöverdomstolen,
socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, SMHI, statskontoret, riksrevisionsverket,
universitetskanslersämbetet, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens
industriverk, SGU, SINFDOK, lantbrukshögskolan, statens veterinärmedicinska
anstalt, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus
län, arbetsmiljöutredningen. Landstingsförbundet, TCO, SACO och KF.
Några remissinstanser redovisar från utredningens mening
avvikande synpunkter på behovet av elt samlat informationssystem.
Centralnämnden för fastighetsdata instämmer i utredningens
uppfattning alt ett aktivi mUjövårdsarbele kräver tillgång till relevant information
om olika miljöförhållanden och all nuvarande syslem för dala-hanteringen i della
hänseende uppvisar brister. Näranden delar också utredningens mening att ADB
kan vara ell verksamt hjälpmedel när del gäller att systematisera insamlade
data samt att länka samman data och information från skilda områden. Emellertid
ifrågasätter nänmden starkt utredningens slutsals om behovet av ett samlat ADB-system
för .insamling, lagring och bearbetning av miljödata. Uppfattningen gmndas på
bl. a. del material som utredningen tagit fram vid den genomförda inventeringen
av nuvarande datainsamling och databearbetning. Ett informationssystem på
miljövårdsområdet bör i stället utformas genom åtgärder som i första hand
innebär grundläggande systematisering, samordning och komplettering. Med
systematisering avses i detta sammanhang ål-gärder som syftar tUl att
åstadkomma enhetlighet i fråga om undersökningsmetoder och teknik saml att
skapa likformighet i redovisningen i redan pågående verksamheter.
Statistiska centralbyrån framhåller alt begreppet miljö är
vidsträckt och att olika informalionsaktivileler på mUjöområdet därigenom blir
så olika till innehåll och utförande all det knappast är relevant att uppfatta
olika undersökningsakliviteter som ell enhetligt och samlat informationssystem.
Snarare torde MI, enligt centralbyråns mening, böra uppfattas som ett antal
självständiga projekt där i vissa fall påtagliga behov av samordning projekten
emellan föreligger. Samordningen bör inte begränsas tUl olika
undersökningsaktiviteter inom MI utan även omfatta andra informationssystem.
Datasamordningskommittén anser all MI inte nödvändigtvis i ADB-teknisk
bemärkelse kommer all utgöras av ett enda sammanhängande tekniskt syslem ulan
kan beslå av flera skilda system som sinsemellan är tekniskt oberoende.
Prop. 1974: 46 39
Lantbrukarnas
riksförbund anför att den grundläggande miljöinformationen i så stor ulslräckning
som möjligt bör insamlas genom automatiskt registrerande instrument, helst
kopplade till larmanordningar i de fall krhiska gränsvärden kan förekomma.
Denna gmndläggande insamling av miljödata bör vara tekniskt relativt enkel och
möjlig att ulföra med nu känd och tillämpad teknik.
Svenska kommunförbundet
anför alt kommunerna ofta har anledning konstalera att informationen om
miljövårdskrav och därav föranledda kostnader ej nått ut tUl aUmänheten och
betonar därför starkt det av utredningen påtalade behovet av en förbättrad
information inom miljövårdsområdet och åtgärder som kan underlätta spridning av
sådan information. Kravet på snara och omfattande insatser inora arbels-miljöområdet
har skapat behov av ett bättre besluts- och prioriteringsunderlag. Genom
bristfälliga kunskaper har en helhetssyn ej kunnat uppnås. En ökad information
inom railjövården skulle också ge allmänheten en mer nyanserad bild av dagens miljövårdssitualion
och de behöv sora måste fyllas för all skapa eller vidraaklhålla en god
livsmiljö. Förbundet ifrågasätter dock om della informationsbehov är av den
art och omfattning som utredningen velat göra gällande. Med hänsyn till att en
stor del av mUjöskyddslagstiftningen är så ny att erfarenhet av lillsyns-och konlroUfrågor
ännu ej kunnat utvärderas anser sig styrelsen ej kunna la ställning tUl behovet
av ett informationssystem inom miljövårdsområdet av typ som utredningen
skisserat. Härför krävs icke enbart försöksverksamhet ulan elt flertal
kompletterande utredningar och utvärderingar.
Skogsstyrelsen avstyrker
utredningens förslag med hänvisning dels till svårigheten att åstadkomma
enhetlig statistik inom de vill skilda ämnesområdena, dels till att en
funktionsduglig organisation torde bli både stor Och kostnadskrävande.
Utredningens
utgångspunkter för utformningen av ell samlat informationssystem och
omfattningen av informationssystemet diskuteras av flera remissinstanser.
Statistiska centralbyrån
finner utredningens bedömning beträffande MIrs omfattning riktig men
understryker del angelägna i att systemet läggs upp på elt sätt som möjliggör
alt nya ämnesområden längre fram kan anpassas till systemet i den mån della
visar sig behövligt. Däremot anser centralbyrån att utrednmgen i allt för hög
grad uppfattat systemet som en dalabas med individuella dala för administrativt
bruk och betraktat statistiken endast som en biprodukt. De statistiska
bearbetningarna bör enligl centralbyråns uppfattning ägnas betydande
uppmärksamhet vid utformningen av MI. Vidare anger centralbyrån den bristande jämförbarheten
mellan olika mätningar som en begränsning av möjligheterna att bygga upp ett
landsomfattande informationssystem. Ett meningsfullt syslera förutsätter alt
grundläggande problera på detta om-
Prop. 1974: 46 40
rade
blir lösta och all takten i utbyggnaden av systemet anpassas härtill.
Centralnämnden
för fastighetsdata betonar vikten av all MI byggs upp på elt sådant sätt alt de
organ som skall utnyttja informationen kan ställa preciserade krav på systemet
men framhåller också att man inom det breda område som utredningen behandlat
har alt vänta mycket stora variationer vad gäller sådana krav. Krav på
effektivitet, rationalitet, flexibilitet och generalilet har visat sig myckel
svåra alt syslemlekniskt tillgodose i elt sammanhang. All slutligt bygga upp elt
informationssystem för en verksamhet som förändras kontinuerligt synes nämnden
vara närmast omöjligt med nuvarande systemteorier och metoder för systemutveckling.
I praktiken bör sådana förhållanden tillgodoses genom etappvis utveckling.
Försöksverksamhet inom etapperna är betydelsefull. Det har nämligen visat sig
att det är främst vid försöksverksamhet som man får en tillräckligt djupgående
dialog med avnämarna och konkreta synpunkter på systemutformningen kommer
fram. Vad gäller användningsområden vill nämnden betona lämpligheten av att
prioritera författnings-tillämpningar. Dessa utgör i allmänhet administrativt
väl avgränsade verksamhetsfält.
Sveriges
industriförbund framhåller att en rimlig ambitionsnivå för MIrs del i
introduktionsstadiet bör vara alt systemet skall kunna lagra vissa regionala immissionsdata,
resultatet av basdataundersökningar saml dala om forskningsprojekt på
miljövårdsområdet. Förbundet förordar därför elt förenklat MI med en något
lägre ambitionsnivå än den utredningen föreslår. Elt argument härför är
utvecklingen på del internationella fältet. Det kan enligt förbundets
uppfattning inle vara rimligt att i Sverige bygga upp ett informationssystem
utan att ha klart för sig hur anslutningen till de stora intemationella
informationskällorna skall utformas.
Några
remissinstanser diskuterar MIrs utformning med utgångspunkt från regionala och
lokala behov.
Statens
planverk framhåller att ett grundläggande drag i svensk samhällsplanering är
all förverkligandet på central nivå av uppställda mål lUl stor del sker genom
kommunala beslut. Dessa beslut förutsätts ofta vara underbyggda av utredningar
och ställningstaganden på regional nivå. Länsstyrelsens samordningsansvar har
därvid stor betydelse. Denna decentralisering av beslutsfattandet utmärker även
miljövården. Enligt planverket måste samordnande insatser på informationssidan
inriktas på att förbättra beslutsunderlaget inte minst på lokal och regional
nivå. I del utrednings- och planeringsarbete som på många håll bedrivs i nära samråd
med berörda länsorgan ligger värdefulla erfarenheter samlade, som rätt
registrerade bör kunna användas mera allmänl vid ställningstaganden liU frågor
om den yttre miljön och fysisk planering. Planverket framhåller all
utredningen ej redovisar några överväganden som anknyter till den kommunala
sidan av informationsförsörjningen inora
Prop. 1974: 46 41
miljövården.
Utredningen har, framhåller verket, ägnat sin uppmärksamhet ål att pröva
formerna för samordning av den miljöorienterade information som är av intresse
främst för de statiiga ledningsorganen och för forskningen.
Länsstyrelsen i Stockholms
län anför att ADB-tekniken redan nu ger stora möjligheter till en regionalisering
av registrerade dala utan att göra avkall på riksålkomst av dessa. För en regionalisering
av MI talar enligt länsstyrelsen del faktum att många dala i MI har ett starkt
lokall intresse. Länsstyrelsernas, landstingens, komraunernas och näringslivels
behov av information från MI torde underlättas i ett regionalt syslem.
Datasamordningskommittén
framhåller att den avser att i annat sammanhang ta upp frågan ora
centralisering eller regionalisering när det gäller ADB inom den offentliga
sektorn men då ifrån mera generella utgångspunkter. Med anledning av nu
föreliggande förslag viU kommittén dock framhålla önskvärdheten av alt
fördelar och nackdelar med både centrala och regionala alternativ belyses i de
enskilda systemlösningarna i Ml. Detta gäller dels de olika ADB-syslemen inom MI,
dels olika funktioner i dessa som t. ex. insamling, lagring, bearbetning och åtkomst.
Dataindustriutredningen
anser sig ej kunna klart utläsa principema för den tekniska utformningen av MI.
Särskilt gäller della frågorna om centralisering och regionalisering.
Utredningen anser alt MI bör utvecklas i samarbete mellan berörda organ saml
landels högskolor och dataindustri.
Miljökonlrollutredningens
avgränsning av det principiella ämnesområdet för MI las upp av flera
remissinstanser mot bakgrund av behoven av information från arbelsmiljösynpunkt.
LO konstaterar att
utredningen koncentrerat sig på den yttre miljön och fastslår alt del är
angelägel alt man redan från början av uppbyggandet av MI inbegriper arbetsmUjön
och dess behov av datainsamling. Om man först i ett senare skede tar med
arbetsmiljön komraer fömtsättningarna att vara begränsade genom svårigheter
att i ett redan uppbyggt system tUlgodose arbetsmiljöns behov. TCO redovisar i
huvudsak samma uppfattning när del gäller ärbetsmiljöfrågorna.
Svenska
arbetsgivareföreningen anför att problemen med insamling, bearbetning och
utnyttjande av information är betydligt mer komplicerade och svårlösta på arbetsmiljöområdel
än inora den yttre miljön. Dessa omständigheter måste enligt föreningens mening
beaktas vid utformningen av MI. Föreningen beklagar utredningens konstaterande
att omfattningen av arbetsmiljöinformationen i MI bör göras beroende av arbetsmUjöulredningens
arbete.
Arbetarskyddsstyrelsen
betonar att det av utredningen föreslagna ära-nesområdel hälso- och
miljöfarliga varor innebär att betydande delar
Prop. 1974: 46 42
av
styrelsens och yrkesinspektionens verksamhet berörs. Området för den tillsyn
som utövas enligt arbetarskyddslagen beträffande kemiska faktorer i
arbetsmiljön går ej att särskilja från lillsynsområdet enligt lagen om hälso-
och miljöfarliga varor. I båda fallen är målet för verksamheten alt undvika
all människor skadas. I ell längre tidsperspektiv kan det enligl styrelsens
mening övervägas att även innefatta andra faktorer på arbetsmiljöns område i MI.
I första hand torde härvid fysikaliska miljöfaktorer komma i fråga. Förutom
att sådana faktorer i sig kan medföra hälsorisker, förekommer del att de
förstärker effekten av kemiska ämnen. Motsvarande synpunkter anför
arbetsmiljöutredningen.
Konsumentverket
framhåller att arbetsmiljöfrågor som rör de enskilda hushållen och deras
förhållanden bör ha sin givna plats i MI oavsett vad som beslutas angående
arbetsmiljön i övrigt med utgångspunkt från förslag som komraer från
arbetsmiljöutredningen. KF tillstyrker däremot förslagel att a-wakta arbetsmUjöulredningens
belänkande och förutsätter all denna utredning beaktar frågan om samordning
och bearbetning av information och data från arbetsmiljöområdel.
Några
remissinstanser anser all restriktivitet skall iakttas vid beslut om vilken
information som skall ingå i MI. Vatteitöverdomstolen betonar, med anledning
av svårigheten för tillfrågade organ att konkret ange kraven på ett informationssystem
på miljövårdsområdet, behovet av restriktivitet i synnerhet som några
lönsamhetskalkyler i vanlig mening inte kan läggas till grund för besluten.
Koncessionsnämnden för mUjöskydd framhåller all det bl. a. av kostnadsskäl är
angeläget all ej andra data än sådana som är av verklig betydelse för avnämarna
tas in i systemet.
Statistiska
centralbyrån delar utredningens uppfattning att lönsamhetskalkyler i vanlig
mening ej kan läggas till grund för beslut om vilken information som skall ingå
i MI. Eftersom ett rationeUt ordnat informationsflöde är en förutsättning för
en effektiv miljökontroll anser centralbyrån att informationskostnaderna bör
ses som en delpost i de totala kostnaderna för miljövårdande insatser.
Centralbyrån framhåller vidare att information från MI kan komma att användas
av andra organ än de som är direkt engagerade i miljöövervakningen. Då all
användning inle kan tillmätas samma angelägenhetsgrad måsle prioriteringar
göras. Centralbyrån menar att en prioriteringsprincip som utgår från förmågan
att betala för inforraalionen är tveksam. Angelägenheten av önskad information
bör i stället vara avgörande.
2.2.2
Innehållet i mUjövårdens. informationssystem
Utredningens
förslag till innehåll i MI las upp av remissinstansema från olika
utgångspunkter. Mera principiella synpunkter på utredningens uppdelning på och
val av delprojekt anläggs i huvudsak endast av statistiska centralbyrån och
Sveriges industriförbund.
Prop.
1974: 46 43
Statistiska
centralbyrån tar upp innehållet i MI sett ur statistisk synvinkel.
Centralbyrån ansluter sig inte till utredningens synsätt på statistiken såsom
det redovisats utan vUl framhålla att statistisk verksamhet regelmässigt även
omfattar insamling av primärdata, lagring av information m. m. Av förslagen
framgår, frarahåller centralbyrån, alt utredningen som statistik främst räknar
de resultat som skall tas fram i avsikt att publiceras inom ramen för den
löpande officieUa statistiken. Utan att del närmare anges av utredningen,
finner centralbyrån det troligt att stora delar av den övriga infomiationen som
kommer att utvinnas ur systemet får formen av numeriska sammanställningar som
i många fall är att karaktärisera som statistik. Centralbyrån framhåller att en
allt större del av statistiken utgörs av specialbearbelningar för särskilda
ändamål saml alt traditionell labellredovisning mer och mer ersätts av
statistisk redovisning i form av kartor, diagram och annan grafisk framställning.
Vidare kan förutses alt en ökande del av statistikredovisningen kommer att ske
på bildskärmar genom datoranslutna terminaler. Av flera skäl är del angelägel
alt uttag av statistisk information oavsett presenlalionsform samordnas samt
alt relevant statistisk metodik lUl-lämpas vid bearbetningarna. Utan en hög
grad av saraordning är risken påtaglig för att informationens användbarhet
onödigtvis begränsas.
Sveriges industriförbund frarahåller
att MIrs huvuduppgift bör vara all bli en länk i ell globalt
övervakningssystem, där man samtidigt har möjlighet att följa den
internationella utvecklingen på miljövårdsområdet. Självklart skall även
svenska forskningsresultat ingå i MI. Merparten av nya rön kommer dock från
utlandet. Förbundet finner det därför inte motiverat all ge MI en sådan
omfattning som föreslås i betänkandet utan föreslår att följande projekt skall
ingå, nämligen information från produklkontrollerande verksarahet, statistik
över anläggningar med miljöfarlig verksamhet, information från basdatanät för miljökontroU,
statistik över immissioner m. m., information om vattentillgångar och vallen-utnyttjande,
information om forsknings- och undersökningsverksamhet saml statistik över
miljövårdens kostnader och resultat.
Statens naturvårdsverk
anför att de projekt som är av särskilt stort intresse för verket är
information om tillsynsverksamhet enligt miljöskyddslagen, information från ell
basdatanät för mUjökontroll, information om hälso- och miljöfarliga varor och
läkemedel samt information om forsknings- och undersökningsverksamhet. Enligt
verkets mening kan systemet sedermera även omfatta information från tillsyn
enligt hälsovårdsstadgan, vallenlagen och slrålskytidslägen. Detta arbete bör
dock inle påbörjas förrän försöksverksamheten med tillsynsverksamheten enligt miljöskyddslagen
avslutats och utvärderats.
Projektet
information från produklkontrollerande verksamhet tillstyrks av de
remissinstanser som uttalar sig i frågan, i vissa fall med kompletterande
synpunkter.
Prop. 1974: 46 44
Arbetarskyddsstyrelsen
finner det inte vara möjligt att utesluta vissa kemiska miljöfaktorer under
hänvisning lUl all de är av speciell arbetarskyddskaraktär. MI får en från arbelsmiljösynpunkt
begränsad betydelse såväl vad gäller produklkonlroll sora arbetarskydd om inte hela
den kemiska arbetsmiljön ingår. Del bör därför enligt styrelsen övervägas om
inte även fodermedel samt brandfarliga och explosiva varor bör omfattas av MI,
eftersom dessa är av intresse från arbetarskydds-synpunkt. Motsvarande
synpunkter anför arbetsmiljöutredningen. LO anför att genom den ökade
användningen av kemiska ämnen i arbetslivet kommer yrkesinspektionen alt behöva
information från MI i sitt tillsynsarbete. På samma sätt kan skyddsombud och
fackliga organisationer behöva ha tillgång till uppgifter från MI för alt
kunna bedöma faror i produktionen och effektivt driva ett förebyggande
arbetarskydd. Likartade behov har enligl LO även förelagshälsovårdens experter.
Konsumentverket
understryker behovet av information rörande hälso-och miljöfarliga varor.
Socialstyrelsen anser att uppgifter från styrelsens register över läkemedel bör
överföras till MI. Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller att den
information om kemiska varor som föreslås ingå i MI inte f. n. kan ersätta den
information som sjukhuset erhåller och bearbetar vid giflinformalionscentralen
saml yrkesmedicinska och yrkesdermatologiska avdelningarna. Information från MI
kan däremot bli ett värdefullt komplement. Den hos sjukhuset registrerade informationen
kan ställas tUl MIrs förfogande.
Svenska
naturskyddsföreningen anser utredningens förslag till registrering av kemiska
ämnen otillräckligt. Enligt föreningens mening bör i princip information om
alla ämnen och produkter som används i Sverige ingå.
Några
remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och SACO,
betonar viklen från räddningstjänstsynpunkt av information om kemiska varor.
Sveriges grossistförbund betonar behovet av information ora transport av
kemiska varor.
Beträffande
projektet information från lillsynsverksarahel enligt miljöskyddslagen pekar
Svenska kommunförbundet på behovet av kompletterande utredningar innan
projektet kommer till utförande. Sveriges industriförbund anser att nämnda
projekt ej bör genomföras. Förbundet anser alt kostnaderna för tillsyns- och
kontrollverksamheten enligl railjö-skyddslagen bör las upp till analys av
utredningen om kostnaderna för miljövården. Vidare anser förbundet att
projektet bl. a. från sekretesssynpunkt bör utredas ytterligare.
I
fråga om projektet information från tillsynsverksamhet enligt hälsovårdsstadgan
anser Svenska kommunförbundet att utredningen ej framlagt material som talar
för behov av åtgärder för att underlätta eller effektivisera
kontrollverksamheten vid de kommunala vattenverken.
Beträffande
projektet information från tillsynsverksamhet enligt vat-
Prop.
1974: 46 45
tenlagen
anför vattenöverdomstolen att datainsamlhigen, om den skall omfatta annat än
uppgifter ur vallenboken, kan komraa att bli så vidlyftig och kostnadskrävande
att projektet inle kan anses ekonoraiskl försvarbart. A andra sidan framhåller
domstolen alt vattenbokens innehåll är begränsat och att uppgifterna bör
kombineras med ytterligare information. Domstolen anser i likhet med
utredningen att projektet bör vidare utredas.
Projektet
information om forsknings- och undersökningsverksamhet m. ra. tillstyrks utöver
dem som tidigare nämnts av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, SINFDOK och statens
veterinärmedicinska anstalt. Miljöforskningsutredningen betonar betydelsen av
en väl fungerande rutinmässig registrering och rapportering när del gäller
forskningsverksamheten i Sverige inom miljövårdsorarådel och tillstyrker
därför alt ifrågavarande projekt vidareutvecklas.
SMHI
framhåller all utredningen vid sin behandling av behovet av information om
vattentillgångar och vatlenulnytljande i aUtför begränsad omfattning penetrerat
de för miljövården vikliga frågorna om vallen-kvantiteter och vattenvägar o. d.
Enligt SMHI bör all information rörande vattenkvantiteter m. ra. sammanföras
till en särskild frislående valtenkvanlilelsbank. Frågan härom bör, föreslår SMHI,
bli föremål för särskild utredning.
De
olika statistikprojekl som utredningen behandlar kommenteras av statistiska
centralbyrån. Centralbyrån lar även upp vissa andra projekt. Centralbyrån
tillstyrker flertalet av de av utredningen föreslagna projekten utom projekten
statistik över nedlagt vill och information om s. k. ovanliga fenomen. I
sistnämnda hänseende anför även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tveksamhet.
Statens
naturvårdsverk anför all verket inte kan bedöma det samlade behovet av
statistik utan ser statistikproduktion närmast som en viktig vidareutveckling
av informationssystemet. Innan en fortlöpande statistikproduktion påbörjas bör
därför en noggrann analys göras av avnämarnas statistikbehov. Verket tUlstyrker
fortsatt utvecklingsarbete rörande statistik över nedlagt vUt och statistik
över miljövårdens kostnader och resultat. Statistik över kommunala vatten- och
avloppsförhållanden bör i avvaktan på utvecklingen av projektet information
från tillsynsverksamhet enligt mUjöskyddslagen inle byggas upp. Sistnämnda stalistikprojekl
avstyrks även av Svenska kommunförbundet. Statskontoret förordar i likhet med
naturvårdsverket att insamlade uppgifter från lillsynsverk-sarahelen enligt
miljöskyddslagen utnyttjas för framtagning av ifrågavarande statistik.
Några
remissinstanser berör frågan om sjukdomsslatistikens betydelse.
Arbetarskyddsstyrelsen
anför all de statistiska uppgifter om sjukdomstillstånd m. m. som f. n. fmns
på ett flertal håll ofta inle är tiUfredsställande från
arbetarskyddssynpunkt. Behovet av en förbättrad
Prop. 1974: 46 46
yrkesskade-
och sjukdomsstatistik är därför stort. Styrelsen finner del angeläget att viss
statistik och vissa register som förs av socialstyrelsen utformas så att de kan
utnyttjas för att studera samband meUan påverkan från arbetsmiljön och
sjukdomar eller skador. I vad mån sådan statistik bör ingå i MI går enligl arbelarskyddsslyrelsen
ej all överblicka ulan närmare utredning. Socialstyrelsen anför liknande synpunkter.
Lantbruksstyrelsen
vill fästa uppmärksamheten på den statistik över husdjurssjukdomar som ligger
inom styTclsens ansvarsområde. Styrelsen framhåller all denna kan ha elt ännu
större värde än humanstatistiken i detta sammanhang. Även SACO betonar vikten
av statistik över husdjurssjukdomar.
Mot
utredningens förslag alt information om markanvändning och naturresurser m. m.
inte skall ingå i MI är Svenska naturskyddsföreningen starkt kritisk.
Föreningen framhåller att i många avseenden är den miljöpåverkan som åstadkoms
genom mänsklig aktivitet i form av jord- och skogsbruk, täktverksamhet,
bebyggelse osv. minst lika allvarlig som den påverkan som människan förorsakar
indirekt genom föroreningar. Information härom är enligl föreningen angelägen
och bör ingå i MI eller finnas lätt åtkomlig i andra databanker i sådan form
att den kan användas separat eller tillsammans med andra data från MI. Även
skogshögskolan betonar all en allsidig information om de areella näringarnas produktionsförhåUanden
är ett viktigt inslag i beslutsunderlaget för miljövård.
2.2.3
Basdatanät för miljökontroll
Utredningens
förslag om elt basdatanäl för miljökontroll tillstyrks i princip av i huvudsak
samtliga remissinstanser som yttrar sig över förslaget. Från flera håll
understryks emellertid behovet av fortsatt utredning av den närmare
utformningen av elt sådant basdatanät. Vidare betonas vikten av all
utvecklingen av basdatanälet sker i nära samråd med forskningen.
Statens
naturvårdsverk anför att för en fortlöpande registrering av förhållandena i den
yttre miljön, framför allt m.ed hänsyn till storskaliga effekter och långlidsaspekter,
fordras landsomfattande basdataundersökningar. Verket tiUstyrker sålunda
utredningens förslag tiU basdala-nät. Verket framhåUer all förslagel endast är
ett principförslag, som förutsätter ett omfattande utveckhngsarbete innan ett slutiigt
förslag till basdatanäl föreligger. Som utredningen påpekar är enligl verket
underlaget för ett basdatanäl avseende mark och vegetation f. n. bristfäUigt.
Enligt verkets mening är det angeläget att verksamheten i delta avseende
inriktas på all utveckla bättre möjligheter till ett ralin-förfarande för uppgiftsinsaraling
avseende mark, vegetation och fauna. Uppgiftsflödet från basdatanälet föratser
verket få stor betydelse för
Prop. 1974: 46 47
ell
fortsatt översiktligt utrednings- och planeringsarbete på vattenvårdens
område. Enligt verkets mening bör basdatanälet även i della avseende betraktas
som ett minimialternativ. Vissa moment synes emellertid f. n. inle böra
införas som rutinobservalioner i a-waktan på ytterligare utredning. Ett
omfattande arbete pågår nämligen hos verket och länsstyrelserna för alt
utarbeta sammanhållna recipienlprogram för större vallenområden som kan
användas i tillsynsverksamheten. En samordnad recipienlkonlroU torde enligt
verket vara av betydelse för uppläggningen av basdatanälet, då man härigenom
erhåller större resurser och därmed även möjlighet till tätare kontroll av
strategiskt utvalda punkter. Utredningen har emellertid, framhåller verket,
inte berört denna verksamhet och möjligheten all utnyttja dala för både
tillsyn och basdatanäl. Vad gäller bulleremissioner konstaterar verket att
utredningen föreslår alt data härom inte skall ingå i basdatanätet med hänsyn
till svårigheten att registrera dessa. I avvaktan på en utvecklad mälmelodik på
della område bör dock enligl verket även en registrering av befintlig bullrande
industri kunna ge värdefull information från omgivnings-hygienisk synpunkt.
Sammanfattningsvis anser naturvårdsverket att uppgifter från basdatanälet bör
kunna utnyttjas vid handläggning av railjö-skyddsärenden och understryker
vikten av all raalerialet ger underlag till bedöraningar av sambandet mellan
emissioner och immissioner saml vilka förändringar i den yttre miljön som bör tUlskrivas
genomförda mUjövårdsåtgärder.
SMHI
frarahåller alt vid planeringen av basdatanälet bör en samordning med
existerande observationsnät eftersträvas. Därvid påpekas att SMHIrs stalionsnät
för meteorologiska och hydrologiska observationer i stor utsträckning är
avsedda att spegla de naturliga förhållandena. Värdet av samordning gäller även
de olika näten inom basdataundersökningama. Samordningen kan därvid främst väntas
innebära ell gemensamt utnyttjande av observatörer och därmed ett
förbilligande av bas-dataobservationerna. SMHI betonar behovet av fortlöpande
utvärdering, förutom de mer specialinriktade forskningsinsatser som dessutom är
nödvändiga. Av grundläggande betydelse vid tolkningen av basdata är ett klarläggande
av den inverkan som variationer i meteorologiska, klimatologiska, hydrologiska
och oceanografiska förhållanden utövar. För att säkra fuUständighet och
kontinuitet i denna typ av utvärdering bör sådan verksamhet integreras i basdataundersökningama.
SGU
konstaterar att hos SGU efter hand samlats erfarenhet såväl av etablering och
drift av ett basdatanäl för grundvatten som av bearbetning och utvärdering av
framtagna data. SGU betonar att hydrogeologisk expertis bör anlitas för arbetet
med insamling och utvärdering av data om grundvatten. Vid SGU finns redan ett
system för automatisk lagring och bearbetning av grundvattendata. Detta syslera
torde kunna utnyttjas efter en eventuell påbyggnad. Enligl SGU kan del
övervägas om inte
Prop.
1974: 46 48
en
dalabank för grundvattenkvalilet och -kvantitet bör förläggas lUl SGU men
utformad så all snabba utbyten kan göras med MI. Beträffande basdataundersökningama
för grundvatten och ytvatten tillstyrker SGU i huvudsak den skisserade
utformningen. Beträffande markundersökningarna ifrågasätter SGU i vad mån
dessa kan ge relevanta och representativa data från geologisk och geokemisk
synpunkt.
Statens
råd för byggnadsforskning är i princip positivt till förslagel om ett
basdatanät. Rådet ifrågasätter dock om basdataundersökningar rörande grandvatlen
bör ingå med hänsyn till dessas betydelse även utanför miljövårdsområdet. Om grundvaltenundersökningar
avseende föroreningseffekter skall ingå i basdatanälet, bör även ingå de
tätorts-undersökningar som f. n. finansieras av rådet, eftersom hela verksamheten
bör ses som en enhet.
Statistiska centralbyrån
anför alt innan basdatanälet kan byggas ut och kontinuerliga mätningar påbörjas
måste en rad organisatoriska, mättekniska och statistiska problem lösas. De
statistiska probleraen sammanhänger väsentligen med svårigheter all få full
representativitet i resultaten från undersökningarna. Centralbyrån finner del
från statistiska utgångspunkter tillfredsställande all representativa
mätningar bedöms kunna genomföras beträffande mark. Även om mätvärdena från vatten-
och luftundersökningar ej kan göras i strikt mening representativa framhåller
centralbyrån emellertid att en statistik som beskriver tUlstånd och
förändringar likväl skulle kunna vara av betydande värde. På sikt bör strävan
vara att alla undersökningar skall kunna genomföras som representativa
undersökningar. Även i övrigt betonas all ell genomförande av basdataundersökningama
möter flera statistiska metodproblem.
Skogshögskolan tar upp
basdatanätet mot bakgrund av erfarenheterna från riksskogstaxeringen. Vid
utformningen av basdataundersökningama beträffande mark och vegetation bör
övervägas att knyta dessa till riksskogstaxeringen med utgångspunkt från det
förslag om s. k. permanenta pro-vytor som föreslagils bli införda i
laxeringen. Härigenom skulle samarbete uppnås och dubbelarbete undvikas. Även
Svenska naturskyddsföreningen lar upp behovet av fasta provylor för att tillgodose
behovet av jämförbara dala från olika tidpunkter. I några andra remissvar
framhålls alt utredningen underskattat behovet av undersökningar i mark och
vegetation.
IVA
anser att förslaget om ett basdatanät behöver diskuteras ytterligare ur
teknisk och ekonomisk synvinkel innan förslagel genomförs.
Vattenöverdomstolen
understryker att i del fortsatta utredningsarbetet rörande basdatanälet bör
uppmärksammas också de kortsiktiga variationerna hos de faktorer som skall
mätas. Först när delta klarlagts kan man med tillräcklig säkerhet bedöma
inriktningen och omfattningen av den framlida verksamheten.
Prop. 1974:46 49
2.2.4
Samordning med andra informationssystem och internationell samverkan
Flera
remissinstanser ullalar att MI bör utformas så att det kan samordnas med andra
informationssystem eUer i vart fall byggs upp så att samordning såväl nationellt
som internationellt kan åstadkommas.
Centralnämnden
för fastighetsdata inför att den nya faslighetsdalabanken kan utnyttjas för
samband med MI när det gäller anläggningar eller observationsplatser.
SMHI
föreslår alt av utredningen föreslagna samordnade uttag ur SMHIrs register och MI
utvidgas och vidareulreds.
Statens
livsmedelsverk pekar på förberedelserna för global kartläggning av substanser
i livsmedel av toxikologisk betydelse.
Statistiska
centralbyrån delar utredningens principiella uppfattning om behovet av
samordning på det nationella planet men understryker alt svårighelema i
praktiken kan visa sig bli mycket stora beroende bl. a. på att ändringar i
befintliga system kan bli kostnadskrävande. Beträffande statistiksamordningen
framhåller centralbyrån alt någon fuUständig karlläggning av
konsumentönskemålen ej ännu har skett, varför inle nu kan anges vUka
anpassningar av statistiken inom MI som kan bli aktuella. När det gäller
samverkan med mtemationella informationssystem erinrar centralbyrån om att den
redan nu deltar i internationellt samarbete på miljöstalistikområdel.
Som
tidigare redovisats betonar Sveriges industriförbund att MIrs huvuduppgift bör
vara all bli en länk i elt globall övervakningssystem.
AB
Atomenergi och statens råd för byggnadsforskning frarahåller betydelsen av
samordning mellan olika dokumentationscentraler.
2.2.5
Formerna för genomförande av informationssystemet
Remissinstanserna
delar i allmänhet utredningens uppfattning att verksamheten inledningsvis bör
ske i försöksform. Närmare synpunkter på denna fråga redovisas av några
remissinstanser.
Centralnämnden
för fastighetsdata anser alt MI kan betraktas som flera sinsemellan oberoende
system, vilka skulle kunna byggas upp Och utvecklas var för sig. Den tänkta
försöksverksamheten för delsystemen till slutet av 1970-lalet skulle då bli
obehövlig och de mest angelägna systemen skulle inte bli föremål för en allt
för lång försöksperiod.
Statistiska
centralbyrån, som finner all uppbyggnaden av MI bör ske i form av
försöksverksamhet och utvecklingsarbete, anser det tveksamt om MI kan byggas
upp i den snabba takt utredningen anger. Enligt centralbyrån fordras åtskilligt
arbete, delvis av forskningskaraktär, för bl. a. metodutveckling. Även
samordningsfrågor av olika slag torde bli tidskrävande.
Datasamordningskommittén
anser all del varit fördelaktigt om utredningen redan nu kunnat redovisa hu-vuddragen
i den tekniska ulform-
4
Riksdagen 1974.1 saml Nr 46
Prop. 1974: 46 50
nmgen
av del eller de ADB-system som kommer att ingå i framtiden. Av nuvarande
förslag går det inle alt utläsa vad MI slutligen kommer att innebära i ADB-tekniskt
hänseende. Kommittén är dock medveten om svårigheten och osäkerheten när det
gäller alt redovisa huvuddragen i den framtida tekniska utformnmgen av MI med
hänsyn till dess avsedda omfattning och inriktning samt till de komplicerade
informationssamband som råder på miljövårdsområdet. Kommittén anser därför att
den föreslagna principiella uppläggningen av arbetet med MI bör kunna
accepteras. Vidare anför kommittén bl. a. alt del torde vara möjligt att redan
under försöksperioden successivt falla formella beslut om MIrs innehåll och
tekniska utformning främst i samband med utvärderingen av och
ställningstaganden till de enskUda delarna i MI. Den av utredningen föreslagna
samlade bedömningen av hela försöksverksamheten i slutet av 1970-talet torde
då i mindre ulslräckning komma alt avse MIrs innehåll och tekniska utformning
ulan torde i stället främst komma all gälla de organisatoriska frågorna.
Statskontoret
framhåller att tidplanen för uppbyggnaden av MI kan behöva revideras. Det bör
vara en första angelägen uppgift för miljödatanämnden alt göra prioriteringar
avseende uppbyggnaden av de i MI ingående delprojekten och de planerade slatislikrutinerna
samt på grundval därav upprätta en samlad tidplan över den verksamhet nämnden
har att leda och samordna. Statskontoret framhåller vidare att budgetåret
1980/81 närmast bör betraktas som riktmärke för den tidpunkt då en fastare
organisation för samordning och drift av MI bör komma lUl stånd.
2.2.6
Administration m. m.
Utredningens
förslag till administration för MI sphllrar remissinstansema. Majoriteten av
dessa tUlstyrker dock eller lämnar ulan erinran utredningens förslag att en
fristående mUjödalanämnd inrättas. Uttryckligt positiva är vattenöverdomstolen,
socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, SMHI, statskontoret, universitetskanslersämbetet,
fiskeristyrelsen, konsumentverket, arbetsmiljöutredningen, Landstingsförbundet,
Sveriges industriförbund, TCO och KF.
Vattenöverdomstolen
anför all mUjödalanämndens kompetensområde måste klart anges. I fråga om
huvudmannaansvaret kan del vara en lämplig lösning alt nämnden är beslutande i
principiella frågor om systemets informationsinnehåll, varmed domstolen förslår
de olika typer av information som skall lagras i MI och formerna för tillhandahållandet
av denna information. En nödvändig konsekvens av detta torde emellertid bli all
huvudintressenterna knappast utan väsentliga begränsningar kan ges formella
och reella möjligheter till inflytande över systemet. A andra sidan bör de uppgiftslämnande
myndighetema ensamma bära ansvaret för den information som de lämnar lUl MI.
Vem
Prop.
1974: 46 51
som
skall förfoga över informationen i MI och vem som skall pröva frågor om
utlämnande av information lär få avgöras från fall till fall.
Flera
remissinstanser biträder emellertid den av ulredningsledamo-ten Medin anförda
reservationen.
Statistiska
centralbyrån anför att flertalet av de projekt som föreslås ingå i MI redan är
innehållsmässigt knutna till någon myndighet. Centralbyrån ifrågasätter om
föreliggande samordningsfrågor är av den karaktären att ett nytt organ behöver
skapas som i vissa avseenden är överordnat de olika myndighetema. EiUigt
centralbyråns uppfattning bör i stället i första hand övervägas att låta
huvudmannaansvaret för de olika verksamheterna ligga kvar hos resp. myndighet.
Centralbyrån tiUstyrker att en särskild miljödatanämnd tiUsätts som ett rådgivande
samarbetsorgan. Nämndens främsta uppgift blir att fortlöpande ta ställning tUl
behov av samordning mellan de olika delprojekten. Den bör ej bli beslutande på
områden där statistiska centralbyrån eUer de administrativa myndighetema tiUdelats
beslutskompetens. Ansvaret för utvecklingsarbete m. m. kan med fördel
förläggas till resp. myndighet. Med hänsyn till att naturvårdsverket är den
centrala förvaltningsmyndigheten på mUjövårdsområdet finner centralbyrån det
naturligt alt i första hand pröva om miljödatanämnden kan knytas till della
verk. Oavsett om nämnden tilldelas mer viltgående beslutsformer är det
centralbyråns bestämda uppfattning all verksamheten redan från början bör ges
en fast organisatorisk form. När det gäller statistikverksamheten anser
centralbyrån att utredningen inte anfört några skäl för förslaget att under en
försöksperiod tillämpa andra regler för styrningen av statistik inom ramen för MI
än de som gäller för andra områden av centralbyråns verksamhet. Centralbyrån
anser att den från början bör få det fuUa ansvaret för den statistiska verksamheten.
Även
riksrevisionsverket ifrågasätter utredningens organisationsförslag och pekar
på möjligheten att lägga ansvaret för MI på naturvårdsverket tiU vUket en
rådgivande nämnd skulle kunna knytas.
Andra
remissinstanser som i huvudsak delar den av ledamoten Medin framförda
uppfattningen är statens veterinärmedicinska anstalt, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län saml SACO. Statens planverk och statens
naturvetenskapliga forskningsråd anser alt naturvårdsverket bör bli huvudman
för MI under försöksverksamheten.
Lantbruksstyrelsen
anser att ansvaret för utvecklingsarbetet inom varje projekt utvecklas direkt
av den myndighet inom vars ansvarsområde della faller. Statskontoret bör även
med denna uppläggning i mån av behov kunna biträda de berörda myndighetema med
systemutveckling och andra dalatekniska frågor. I övrigt redovisar styrelsen
samma uppfattning i organisationsfrågan som statistiska centralbyrån.
Svenska
naturskyddsföreningen ifrågasätter om det är ändamålsen-
Prop. 1974: 46 52
ligt
att skapa ett särskilt organ för MI. Lika stor effektivitet bör enligt
föreningen kimna viimas om huvudansvaret ges åt endera statistiska centralbyrån
eUer naturvårdsverket.
Lantbrukarnas
riksförbund anser att uppbyggnaden av MI skall handhas av statistiska
centralbyrån. MUjödatanämnden bör enligt förbundet ha rådgivande funktioner.
Statens
naturvårdsverk anför alt utrednuigens förslag torde innebära vissa
gränsdragningsproblem. Innan slutiig ställning tas i organisationsfrågan anser
naturvårdsverket alt denna bör närmare analyseras. Enligl verkets mening fiims
starka skäl som talar för att man i avvaktan på en sådan analys låter de olika
projekten ledas av särskUt tUlsatta projektgrupper som lämpligen knyts direkt
till de närmast berörda inlressemyn-digheterna. Härigenom skulle även större
enhetlighet uppnås mellan organisationen för utvecklingsarbetet med basdatanälet
och övriga delprojekt i MI. Med hänsyn tUl det stora antalet projekt och
intressenter anser naturvårdsverket dock att samråd och erforderlig samordning
inte är möjlig att uppnå på enbart informell väg. Verket tUlstyrker därför att
en mUjödatanämnd inrättas för detta ändamål. Denna bör ha en rådgivande
funktion och knytas tUl en redan verksam myndighet. Då en betydande del av samordnmgsarbetet
torde komma att avse systerharbete synes det mest ändamålserUigt att nämnden
knyts tiU en myndighet med sakkunskap på detta område.
Beträffande
sin egen medverkan i MI anför statskontoret att den bör begränsas lUl biträde
vid förstudie och sådan systemutredning som krävs för ett slutiigt
ställningstagande tUl de detaljkrav som skall gälla för systemet. Det
utrednings- och utvecklingsarbete syftande till uppbyggnaden av MI som
statskontoret utfört är hittills fört tUl sådan nivå i stort endast vad avser
delprojektet information från tillsynsverksamhet enligt mUjöskyddslagen.
Statskontoret är därför berett alt genom tjänstiedighet ställa personal tUl mUjödalanämndens
förfogande tUl dess övrig syslem-utredning nått här angiven nivå. Emellertid är
stalskoiitorel berett alt medverka även i andra samverkansformer med nämnden än
de nu angivna.
I
fråga om organisationen för drift av basdatanälet lämnas utredningens förslag
utan erinran av SMHI och SGU. SGU anser dock att SGU bör handha utvärderingen
inom sill kompetensområde. Statens naturvårdsverk ansluter sig därför till
utredningens förslag att ansvaret för insamling och kontroll av basdata
fördelas på naturvårdsverket, SGU och SMHI samt att ansvaret för slutlig
bearbetning och utvärdering ankommer på verket. Med hänsyn till all verket
sålunda åläggs elt reellt huvudansvar för basdatanätet ifrågasätter verket om
inte även det formella ansvaret bör åläggas verket. Det synes mera ändamålsenligt
att låta den myndighet som har huvudansvaret för miljövårds-forskningen även
svara för samordningen av basdatanätet. Däremot
Prop. 1974: 46 53
synes
det lämpligt att annan huvudman svarar för den mera datatekniska delen av
samordningsarbetet.
Utredningens förslag om
laboratorieresurser för basdatanälet avstyrks av praktiskt taget samtiiga
remissinstanser som uttalar sig i frågan. Skälen härför är flera. Bl. a.
framhålls vikten av alt befintliga resurser vid bl. a. universitet och
högskolor utnyttjas. Vidare anförs att verksamheten inte bör centraliseras på
sätt utredningen föreslagit. Några remissinstanser anser att frågan bör
utredas vidare. Statens naturvårdsverk anför dock att den föreslagna
laboratorieorganisationen synes tämligen väl motsvara verkets behov för basdataundersökningama.
Verket har dock inte haft möjlighet att i detalj gå in på
laboratorieorganisationen. Verket anser det dock oundgängligen nödvändigt att
de föreslagna förstärkningarna kommer tiU stånd om utvecklingsarbetet med basdataundersökningar
skaU kunna påbörjas enligt utredningens förslag. Som utredningen påpekar utgör
basdatanätet dock endast en del av laboratoriets verksamhet. Det torde därför
få ankomma på verket att organisera verksamheten på mest ändamålseiUiga sätt.
Verket påtalar dessutom behovet av regionala laboratorieresurser.
2.2.7
Särskilda frågor
Flera
remissinstanser tar upp de sekretessfrågor som hör samman med MI.
Datainspektionen fiimer
att MI föreslås innefatta bl. a. personuppgifter i olika sammanhang avseende
kontaktmän, författare av dokumentation, projektiedare, tiUståndshavare m. fl.
Dessa uppgifters förekomst medför att MI blur att bedöma som personregister i
datalagens mening eftersom utredningen fömtsätter att systemet skall föras med
hjälp av ADB. Med hänsyn till MIrs ändamål synes uppgiftema om de nämnda
personerna komma att begränsas tUl i huvudsak namn, adress,
företagsanknytning, tillståndsbeslut, litteraturhänvisningar o. d. Sådana
uppgifter torde i regel inte iimebära risk för intrång i dessa personers
personliga integritet. EmeUertid är inte bara uppgiftemas art avgörande för
frågan om intrång i personlig integritet kan befaras. Exempelvis har
gallringsregler och fullsländighelen hos indata betydelse härvidlag. I den mån
informationsutbyte med utländska organ avser personuppgift som från MI utlämnas
för ADB utomlands fordras särskilt medgivande härtUl av inspektionen. Enligt
dalalagen skall före beslut om inrättande av sådant personregister som avses i
lagen, även såvitt avser en försöksverksamhet, yttrande inhämtas från
inspektionen. Utredningens betänkande innefattar enligt inspektionen icke
erforderliga konkretiseringar avseende systemels innehåll, användning och
samordning med andra ADB-system för att inspektionen skall kunna ta stäUning i
angivet hänseende. Dalainspektionen utgår från att ett konkret systemförslag
utarbetas innan sådant yttrande som avses
Prop. 1974: 46 54
i
2 § andra stycket datalagen begärs för inrättande och förande av
personregister.
Offentlighets-
och sekretesslagstiftningskommittén konstaterar all informationen på en rad
sakområden i MI måsle vara personrelaterad i sådan grad att systemet blir tillståndsplikligl
enligt dalalagen. Kommittén utgår från att vid datainspektionens granskning
informationen om MIrs innehåll, användning och samordning med andra system måsle
bli långt mera detaljerad och konkret. I vilken utsträckning statislikuppgifter
skall få användas inom MI bör enligt kommitténs mening uttryckhgen regleras
och även delges uppgiftslämnama i samband med statistikuppgiftemas inhämtande.
Eftersom de framlagda förslagen väsenlUgen avser utveckling och
försöksverksamhet är det, framhåller kommittén, ej möjhgt att nu ange
konsekvenserna härav för sekretessbestämmelsernas utformning. Kommittén anför
att om information förvaras hos registeransvarigt organ inom MI torde detta i
regel hinebära alt informationen finns tillgänglig både hos detta organ och
annan myndighet. Vardera instansen är då, framhåUer kommittén, skyldig alt på
begäran pröva fråga om utiämnande med därav följande risk för dubbelarbete och
motstridiga beslut.
Koncessionsnämnden
för miljöskydd framhåUer angelägenheten av att de med sekretesskyddet
sammanhängande frågorna får en lösning som inle försvårar för de beslutande
myndigheterna all få tillgång till erforderhg information även om den i samband
med uppgiftslämnan-det betecknas som hemlig.
Statistiska
centralbyrån anför att benägenheten hos skilda myndigheter att låta MI ta del
av sekretessbelagt material liksom samarbetet med MI över hu-vud tagel torde i
stor utsträckning bli beroende av hur frågan beträffande ansvarsfördelning och
samråd kommer att lösas.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför alt i motsats till flertalet andra centrala
datorsystem synes i detta fall i huvudsak industriföretags krav på sekretess
bli berörda och uite frågan om ingrepp i den personliga friheten.
Konfliktsituationer kan väntas föreligga beträffande datorregistrering av mUjöfarlig
verksamhet, hälso- och miljö-farhga varor samt läkemedel. Länsstyrelsens
hittillsvarande erfarenheter talar för att sekretesskydd krävs endast för
detaljer i produktionsprocesser. Som princip finner länsstyrelsen att sekretessbelagt
material ej nödvändigtvis bör införas i dalabehandlingen, eftersom några
bindande garantier för begränsad åtkomst av sådant material ej torde kunna
lämnas.
Även
Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund och Lant-brukarnas
riksförbund betonar sekretessfrågomas vikt.
I
fråga om formema för tUlhandahåUande av information konstaterar centralnämnden
för fastighetsdata att utredningen behandlar kraven på s. k. utdata mycket
knapphändigt. Exempel på frågor som är
Prop. 1974: 46 55
viktiga
för utdata och som därför borde ha behandlats ulförhgare är indatas periodicitet
och aktualitet samt inverkan av att ohka data har olika mätnoggrannhet. Först
sedan kraven i frågor om kvalitet och liknande på utdata fasflagls kan man
avgöra vilka bearbetningar och sammanställningar som ter sig meningsfuUa att
göra.
Statistiska
centralbyrån tUlstyrker att en åriig publUsation med samlad redovisning av mUjöstatistiken
utges. Centralbyrån fmner del emellertid naturligt att huvuddelen av
statistiken fortiöpande publiceras i bl. a. serien Statistiska meddelanden.
2.2.8
Kostnader och finansiering
Centralnämnden
för fastighetsdata anför alt om MI byggs upp som ell integrerat system kommer
det alt medföra mycket stora utvecklingskostnader. Det kommer också med stor
säkerhet alt medföra all kostnaderna för mUjödalanämndens verksamhet måste öka
betydligt eftersom samordnings- och planeringskostnaderna ofta underskattas
vid uppbyggandet av, stora integrerade informationssystem. Vidare pekas på all
kostnaderna för datafångst inte finns redovisade. Dessa kan enligt centralnämnden
bh myckel stora för ett så komplext system som MI.
Mot
bakgrund av att miljödatanämnden enligl utredningens förslag skall ha ansvaret
för utvecklingsarbetet och driften av MI anser statskontoret att nämnden även
bör ha kostnadsansvaret för dessa verksamheter. Genom en samlad finansiering
hos miljödatanämnden ökar nämndens möjligheter till prioriteringar samtidigt
som de medverkande myndigheternas handlingsfrihet på andra områden inte
begränsas.
Statistiska
centralbyrån finner alt en större del av kostnaderna för MI än vad utredningen angett
torde komma att falla på statistisk verksamhet. SärskUt gäller delta basdataundersökningama.
De förslag centralbyrån framfört beträffande organisation och ansvarsfördelning
kan medföra en helt annan fördelning av kostnaderna på olika myndigheler.
Beträffande finansieringen av MI instämmer centralbyrån i utredningens
uppfattning att kostnaderna bör täckas av statsmedel.
Koncessionsnämnden
för mUjöskydd anför alt de största kostnaderna för konlrollförfarandel
sannolikt inte torde falla på själva informationssystemet ulan på uppgiftslämnama,
dvs. kommunerna och industrin. Del understryker enligt koncessionsnämnden alt
endast verkligt betydelsefulla uppgifter bör insamlas och tUlföras MI. Svenska
kommunförbundet konstaterar att kostnaderna för kommuner och näringsliv ej har
beräknats. Ej heller har någon uppskattnmg av kostnaderna för hela MI gjorts.
Eftersom kommunerna som ansvariga för myndighetsfunktioner på hälso- och mUjövårdsområdet
samt huvudmän för anläggningar som betecknas som mUjöfarliga kommer att drabbas
av betydande kostnader om MI genomförs, betonar förbundet kravel på en grundlig
kostnads-
Prop. 1974:46 56
analys.
SärskUt angeläget är enligt förbundet att bedöma värdet av alternativa system,
baserade på enklare mtiner och med kontrolldata och annan information lagrade
i lokala eller regionala närarkiv.
Sveriges
industriförbund anför alt det begränsade MI som förbundet föreslår kommer att
kräva avsevärt mindre kostnader än utredningens förslag. Förbundet har inte
haft möjlighet alt i detalj studera de olika kostnadsuppgiftemas tUlförlitiighet.
Från utrednuigens sida borde man därför på något sätt hä försökt redovisa den
samhällsekonomiska nyttan av de föreslagna investeringama. Redan med hänsyn
till utvecklingen i utlandet vad gäUer mUjödatabanker anser förbundet att man
bör kunna inskränka MI;s ambitionsnivå.
Några
remissinstanser, däribland statens naturvårdsverk, anser att man på sikt bör
undersöka möjlighetema att genom avgifter få viss kostnadstäckning för MI.
3
Naturvårdsverkets organisation 3.1 Utredningsmannen
Statens
naturvårdsverk inrättades den 1 juli 1967 genom en sammanslagning av statens
vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå,
statens luftvårdsnämnd samt statens naturvårds-nämnd tiU en central myndighet
för hela miljövårdsområdet. Till verket överfördes också de arbetsuppgifter
statens frUuftsnämnd haft.
Sedan
sin tUlkomst har naturvårdsverket successivt ålagts nya uppgifter. Så har
skett bl. a. i samband med ikraftträdandet av miljöskyddslagen, kommunala
renhållningslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Vidare har åt
verket uppdragits bl. a. all leda forsknings- och undersökningsverksamheten på mUjövårdsområdet,
alt handlägga frågor om statsbidrag tUl miljövårdande åtgärder inom industrin
samt att handlägga frågor om stöd tUl idrottsanläggningar m. m.
Arbetsvolymens
och arbetsområdets tUlväxt har åtföljts av ökat personalantal och vissa
organisatoriska förändringar. Personalantalet har ökat från 133 den 1 juli 1967
tUl 413 den 1 juli 1973. Antalet organisationsenheter direkt underställda
verkschefen har ökat från sex till tio. Dessa tio är administrativa byrån,
naturvårdsbyrån, vallenvårds-byrån, luftvårdsbyrån, produklkontroUbyrån,
enheten för renhållnings-och avfallsfrågor, planeringssekretariatet,
forskningssekretariatet, undersökningslaboratoriet och omgivningshygieniska
avdelningen. Den sistnämnda enheten är tUls vidare provisoriskt knuten tiU
verket.
Utredningsmannens
förslag syftar tiU en anpassning av naturvårdsverkets organisation tUl den
starka öknmg av verkets arbetsområde, arbetsvolym och personal som sålunda ägt
mm. Den föreslagna organisationsramen är avsedd att kunna bestå i hu-vudsak
oförändrad också efter ytterhgare ökning av verkets resurser. Enligt förslaget
skall verket
Prop. 1974: 46 57
under
en styrelse och en verksledning bestående av en generaldirektör och en souschef
organiseras på fyra huvudenheter, nämligen en administrativ, en för naturvård,
en teknisk samt en för forskning och undersökning. Dessutom ingår i den
föreslagna organisationen elt planeringssekretariat direkt imderställt
verksledningen. Inom verket skall också liksom i den nuvarande organisationen
finnas en forskningsnämnd och en delegation för markfrågor. HärtUl kommer den
till verket knutna produktkontrollnämnden.
Förslagel
innebär vissa förändringar när del gäller styrelsen saml de olika rådgivande
och i några fall beslutande organ som f. n. hör till verket. Den nuvarande
styrelsen har åtta ledamöter fömtom ordföranden som är verkels
generaldirektör. Två av dessa ledamöter ingår i styrelsen endast vid behandling
av ärenden om anläggningsstöd tUl idrotten. Utrednuigsmannén föreslår att detta
särarrangemang beträffande styrelsens sammansättning skall upphöra och all
styrelsen skall bestå av nio ledamöter vid behandlingen av alla slag av
ärenden.
I
naturvårdsverkets nuvarande organisation ingår elt naturvårdsråd, elt
vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd, en delegation för markfrågor och en
delegation för anläggningsstöd tUl idrotten samt en forskningsnämnd. TiU
verket är vidare produktkontrollnänmden knuten. Naturvårdsrådet,
vattenvårdsrådet och luftvårdsrådet har till uppgift att följa utvecklingen
inom sina resp. ämnesområden och bistå verket med råd. Utredningsmannen
ifrågasätter om inte behandling av ett ärende både i ett råd och i
verksstyrelsen innebär elt visst mått av dubbelarbete. I förslagel till ny
organisation för verket har därför de tre råden utgått.
Delegationen
för anläggningsstöd till idrotten har tUl uppgift att handlägga ärenden om statiigt
stöd till idrottsanläggningar och till utvecklingsarbete i fråga om sådana
anläggningar. Delegationen fungerar enligt utredningsmannen i stort sett som en
separat slyrelse vid handläggningen av dessa ärenden. En sådan särbehandling
kan enligt utredningsmannen knappast motiveras med all dessa ärenden
väsentligt skUjer sig från övriga ärenden. Delegationen för anläggnmgsslöd till
idrotten föreslås därför utgå ur naturvårdsverkets organisation.
Vad
gäller förslaget om inrättande av en souschefsljänst anför utredningsmannen
alt sådana tjänster inom statsförvaltningen förekommer vid ämbetsverk med
mycket stor personal. Undanlagsvis kan emellertid verksledningsarbetet vara för
myckel för en person också när personal-antalet inle är särskilt stort. I fråga
om naturvårdsverket är enligl utredningsmannen della fallet på grand av flera
samverkande omständigheter. Verkels arbetsområde är vidsträckt och
utvecklingen på arbetsområdet går snabbi. Dessutom måste förhållandevis många
ärenden avgöras på verksledningsnivå. På gmnd av verkels arbetsområde har
vidare den externa kontaktverksamheten blivit omfattande, inte minst på det
internationella området.
Prop. 1974: 46 58
Organisationsförslaget
upptar direkt under verksledningen fyra hu-vudenheter och ett
planeringssekretariat. Planeringssekretariatet avses enligl förslaget endast
komma all syssla med planeringsuppgifter. Enligt utredningsmannen kommer liksom
hittills även i framliden med all sannolikhet betydande resurser all ställas
till naturvårdsverkets förfogande. En rullande långtidsplanering av hur
resurserna skall användas är därför en angelägen uppgift för verksledningen. I
planeringen bör ingå målprecisering för varje delaklivilel inom verkets
arbetsområde. Vidare bör långtidsplaneringen innefatta prioriteringar i fråga
om ordningsföljd, medels- och personaltilldelning m.m.
I
den administrativa huvudenheten ingår enligt förslagel en allmän enhet, en
juridisk enhet, en personalenhel, en kameralenhet, en enhet för vissa intemationella
frågor samt en informationsenhet. Dessutom föreslås produklkontroUbyrån ingå i
huvudenheten. Della motiveras av att de uppgifter som ålagts naturvårdsverket i
fråga om produktkonlrollen är dels att ombesörja de renodlat administrativa uppgiftema,
dels att svara för viss tillsyn över efterlevnaden av lagen om hälso- och miljöfarliga
varor. Verksamheten som centralt tUlsynsorgan innefattar en rad
samordningsuppgifter av organisatorisk och administrativ natur.
Enligt
utredningsförslaget kommer vissa arbetsuppgifter, bl. a. in-fornialionsverksaraheten,
som inom den nuvarande organisationen handläggs av planeringssekretariatet att
i den nya organisationen hänföras till den administrativa huvudenheten.
Information till massmedia är dock ofta en direkt angelägenhet för
verksledningen. Detta talar för alt informationsenheten ingår i verkels
organisation såsom ell stabsorgan för verksledningen. Enligl utredningsmannen
bör det altemativ som verksledningen finner mest lämpligl väljas.
Den
nuvarande naturvårdsbyrån omfattar fem enheter, en för naturvårdsområden, en
för landskapsvård, en för jakt och viltvård, en för idrott och frUuflsliv samt
en särskild enhet för utrednings- och planeringsarbete. Sistnämnda enhets
huvuduppgift är att svara för långsiktiga utredningar om landets mark- och
vattentillgångar i första hand för att tillgodose behov i samband med den
fysiska riksplaneringen. Utredningsmannen framhåller alt arbetsuppgifter av
utrednings- eller projektkaraktär, som spänner över två eller flera enheters
verksamhetsfält, bör anförtros åt särskilda för ändamålet bildade
arbetsgrupper. Enhgt förslaget bör därför personalen vid naturvårdsbyråns
nuvarande utredningsenhet fördelas på dels olika arbetsgrupper, dels en
underenhet för löpande ärenden gällande planerings- och lokaliseringsfrågor.
Huvudenheten
för naturvård föreslås beslå av två enheter, en natur-resursenhel samt en
landskaps- och friluftsenhet. Nalurresursenhelen föreslås omfatta två
underenheter, en för planerings- och lokaliseringsfrågor saml en för
säkerställande av naturvårds- och landskapsvårdsobjekt. Landskaps- och friluftsenheten
föreslås omfatta tre underenheter,
Prop.
1974:46 59
en
för skötseln av naturvårds- och landskapsvårdsobjekl saml för landskapsutformning,
en för idrott och friluftsliv saml en för jakt och viltvård.
Den tekniska huvudenheten
föreslås bestå av fyra tekniska enheter, en enhet för renhållnings- och
avfallsfrågor samt en enhet för prövning av ärenden enligt miljöskyddslagen. De
fyra tekiuska enheterna ersätter de nuvarande vatten- och luftvårdsbyråerna.
Utredningsmannen framhåller att de organisationsenheter som övertogs från väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen och statens luftvårdsnämnd när naturvårdsverket inrättades
kom att ingå som från varandra frislående enheter inom verket i form av en vallenvårdsbyrå
och en luftvårdsbyrå. Till vattenvårds-byrån fördes dessutom en del av statens valleninspeklions
personal. Alt ha skilda orgaiusationsenheler för vattenvård och luftvård var
enligt utredningsmannen säkerligen lämpligl i ett initialskede. Utredningsmannen
anser del emellertid inle rationellt alt behålla denna organisation.
Föroreningsfrågorna inom en industri är ofta inle begränsade till ettdera av
luft- eller vallenvårdsområdena. Det har visat sig vid verkets handläggning av
ärenden enligt miljöskyddslagen alt ärendena inle sällan rör både vattenvård
och luftvård. Därför föreslås all vallenvårdsbyrån och luflvårdsbyrån ombildas
till fyra tekniska enheter för frågor om föroreningsproblem inom olika
branscher.
Den nuvarande enheten för
renhållnings- och avfallsfrågor föreslås också ingå i den tekniska huvudenheten.
Att fördela dess arbetsuppgifter på de fyra branschindelade tekniska enhelema
anser utredningsmannen inle lämpligt. I den nuvarande organisationen ingår i
administrativa byrån en enhet för prövnmg av ärenden enligl miljöskyddslagen.
Denna enhet bör enligl förslaget i stället ingå i den tekniska huvudenheten.
I utredningsmannens
uppdrag har inte ingått all föreslå en förändrad organisation av verkets
laboratorieverksamhet. Frågan om en samordning av laboratorieresurser för
naturvårdsverket och arbelarskyddsslyrelsen utreds f. n. av en särskild
kommitté. Vid sin översyn har utredningsmannen därför inle ägnal uppmärksamhet
ål organisationsfrågor rörande laboratorieverksamheten som sådan.
Utredningsmannen framhåller emellertid alt en stark koordinering av
naturvårdsverkets insatser på forsknings- och undersökningsområdet bör
eftersträvas oberoende av hur laboratoriefrågan löses i detalj. För alt en
organisationsform som befrämjar delta syfte skall åstadkommas, föreslår
utredningsmannen därför alt undersökningslaboraloriel, omgivningshygieniska
avdelningen och forskningssekretariatet skall inordnas såsom särskilda enheter
i en huvudenhet för forskning och undersökning. Till denna huvudenhet bör även
föras verkels bibliotek.
Utredningsmannen
framhåller all översynen begränsats till att gälla naturvärdsverkets organisationsstmktur
i stort, medan en fullständig genomgång av personalorganisationen inle hunnits
med. Förslagel till
Prop. 1974:46 60
ny
organisation innefattar dock elt visst tillskott av tjänster. Dämtöver har vid
översynen uppmärksammals behov av personalförstärkning i fråga om några av
verkets arbetsuppgifter.
Den
föreslagna förstärkningen av verksledningen medför som redan nämnts inrättande
av en souschefstjänst. För det ombUdade planeringssekretariatet föreslås tre
nya tjänster. Vid administrativa huvudenheten tiUkommer en tjänst som chef. Den
nuvarande byråchefstjänslen vid administrativa byrån kan därvid utgå. Behovet
av juridisk service åt verkets fackenheter har ökat. Den juridiska enheten bör
därför förstärkas med en ny tjänst. Vid den administrativa huvudenheten behövs
också en tjänst för rationahseringsverksamhet och en tjänst för intemationeUa
frågor.
Vid
huvudenheten for naturvård föreslås en tjänst som chef och en tjänst som
biträdande chef för huvudenheten samt en tjänst som chef för vardera
naturresursenheten och landskaps- och friluftsenheten. Byråchefstjänslen vid
den nuvarande naturvårdsbyrån utgår. Vid naturresursenheten föreslås vidare
tre nya tjänster avsedda att möjliggöra en intensifiering av den inom
länsstyrelserna pågående verksamheten med avgränsning av naturvårdsobjekt m. m.
Vid tekniska huvudenheten föreslås en tjänst som chef för huvudenheten samt
chefstjänster vid var och en av de fyra tekiuska enheterna. Byråchefstjänsterna
vid de nuvarande vattenvårds- och luftvårdsbyråerna utgår. Vid huvudenheten
för forskning och undersökning föreslås slutligen en tjänst som chef för
huvudenheten och två tiU biblioteket anknutna tjänster. Sammanlagt innebär
förslaget elt nettotUlskott av 19 tjänster.
3.2
Yttrandena
Utredningsmannens
bedömning att den nuvarande byråorganisationen bör ersättas av en ny
organisation med ett mindre antal huvudenheter delas av statskontoret och
naturvårdsverket. Naturvårdsverket anför alt verkets administration och
organisation inle har utvecklats i samma takt som verkels arbetsområde. De
brister som därigenom uppstått har inneburit lednings-, samordnings- och
effektivitetsproblem. Del organisalionsförslag som framlagts finner verket väl
ägnat att genomföras med vissa mindre modifieringar. Verket ifrågasätter bl.
a. nödvändigheten av att utöka styrelsen med två ledamöter då man befarar att
styrelsearbetet härigenom kompliceras.
Förslaget
alt de tUl den nuvarande organisationen hörande naturvårds-, vallenvårds- och luflvårdsråden
samt delegationen för aiUägg-nhigsslöd lUl idrotten skall utgå biträds av
naturvårdsverket och statskontoret. Svenska korporationsidrottsförbundet
avstyrker dock förslagel om slopande av delegationen för anläggningsstöd lUl
idrotten. Enligt förbundet är det angeläget alt föreningslivet är representerat
i delega-
Prop. 1974:46 61
tionen
och därigenom kan påverka besluten. Svenska naturskyddsföreningen anser att
förslaget om slopande av natur-, vatten- och luflvårdsråden är beklagligt.
Vad gäller uppgiftema för
planeringssekretariatet förklarar statskontoret alt det är önskvärt alt
naturvårdsverket effektiviserar sin långtidsplanering. En sådan insats bör
bygga på en bred medverkan från verkels olika enheter. Naturvårdsverket
framhåller alt sekretariatet redan från början bör dimensioneras så att del
blir ett slagkraftigt hjälporgan för verksledningen. De föreslagna tre
tjänsterna är enligl verket ett minimum. Beträffande den administrativa
huvudenheten delar verket utredningsmannens uppfattning i fråga om vilka
funktioner som skall inordnas i huvudenheten. Vad gäller
informationsverksamheten förklarar verket att den långsiktiga informationen
naturligt hör till den administrativa huvudenheten. Frågan om pressljänstfunklionen
bör placeras som ell stabsorgan direkt under verksledningen eller sora en
underenhet inom informationsenheten saknar enligl verket praktisk betydelse.
Den
föreslagna indelningen av den administrativa hu-vudenhelen bör enligl
naturvårdsverket modifieras så att antalet enheter direkt underställda
huvudenhetens chef blir färre än de föreslagna sju. Verket anser att en
ändamålsenlig organisation av den administrativa huvudenheten kan uppnås om
den allmänna enheten, kameralenhelen och personalenheten sammanförs till en
kanslienhet, direkt underställd huvudenhetens chef. Den administrativa
huvudenheten bör således enligt verkets mening bestå av en kanslienhel, en
juridisk enhet, en enhet för vissa internationella frågor och en inforraalionsenhet,
varjämte produklkontroUbyrån i administrativt hänseende ingår i huvudenheten.
När det gäller den
föreslagna huvudenheten för naturvård berör naturvårdsverket utredningsmannens
förslag om alt upplösa enheten för utrednings- och planeringsarbete. Verket
framhåller att inrättandet av enheten innebär en koncentration och
rationalisering av tidigare spritt utredningsarbete. Verket motsätter sig
därför bestämt all utredningsenheten slås sönder på del sätt utredningsmannen
föreslår. Hu-vudenhelen bör enligl verket benämnas huvudenheten för
naturresurser och tills vidare indelas i tre enheter, nämligen en för planering
och utredning, en för naturvård samt en för frUufts- och idrottsfrågor.
Utredningsmannens
synpunkter i fråga om den tekniska huvudenheten delas av naturvårdsverket som
ansluter sig till det framlagda förslaget. Även statskontoret tUlstyrker
förslaget men anser alt enheten bör benämnas huvudenheten för miljöskydd.
När det gäller den
föreslagna huvudenheten för forskning och undersökning anser naturvårdsverket
att så länge den omgivningshygieniska avdelningens anknytning till verket är
provisorisk bör avdelningen inta en gentemot verkets fasta organisation
frislående ställning direkt under verksledningen. Vad gäller huvudenheten i
övrigt delar verket utred-
Prop.
1974: 46 62
ningsmannens
uppfattaing all en stark koordinering av verkets insatser på forsknings- och
undersökningsområdet bör eftersträvas oavsett hur samordningen av
forskningsinsatserna inom miljövårdsområdet på längre sikt organiseras. Enligl
verkets mening saknas anledning all uppskjuta ställningstagandet rörande denna
huvudenhet av del skälet alt utredningar pågår rörande organisationen av
laboratorieverksamheten och samordningen av forskningsverksamheten på mUjövårdsområdet.
Också statskontoret tUlstyrker förslaget men framhåller att det bör betrakias
som en provisorisk lösning. Kommittén för samordning av laboratorieresurser hos
arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket avstyrker däremot förslaget i a-waktan
på resultatet av kommitténs eget arbete.
4
Departementschefen
4.1
MUjövårdens informationssystem
Reformarbetet
på mUjöområdet har imder den senaste tioårsperioden varit intensivt. De
åtgärder som på skUda områden satts in har haft till syfte att stoppa fortsalt mUjöförstörelse
och så långt möjligt återställa redan förstörd mUjö.
Lagstiftningen
är det viktigaste av de medel som använts för att nå fram till del uppställda
målet. En rad nya lagar har antagits. De administrativa resurserna har
förstärkts såväl centralt statens naturvårdsverk och koncessionsnämnden för
miljöskydd som regionalt och lokall. Forskningen har byggts ut kraftigt.
Staten har i betydande utsträcknmg genom särskilt ekonomiskt stöd stimulerat
kommuner och näringsliv till investeringar på mUjöområdet. Riktlinjer för
hushållningen med mark och vatten har fastlagts i en första etapp som nu
fullföljs i län och kommuner. Planeringsarbetet går samtidigt vidare. Del
internationella samarbetet har kraftigt förstärkts och utvidgats. Sverige ingår
som en av medlemmarna i FN:s mUjöstyrelse.
På
arbetsmiljöområdet har en ny lagstiftning genomförts och de administrativa
organen fått stora personella förstärkningar.
En
av de gmndläggande fömtsättningarna för en aktiv miljöpolitik är kännedom om
händelseförlopp och tillstånd i mUjön. För att missförhållanden skall kunna
undanröjas måsle orsakema tUl dessa vara kända. De miljöförbättrande åtgärder
som måste vidtas förutsätter att avvägningar görs om var åtgärderna behövs
bäst. För alt effekterna av sådana åtgärder skall bli kända och kurma
utvärderas måste resultaten av dem redovisas.
Allt
detta fordrar tillgång till aktuell och tUlförlitiig information om miljön som
kan tjäna som underlag tUl ställningstaganden. Frågan om
Prop.
1974:46 63
hur
informationshanteringen på mUjövårdsområdet bör organiseras har utretts av
miljökontrollutredningen. Utredningens förslag redovisas i betänkandet (SOU
1973; 36 och 37) Miljövårdens informationssystem (MI).
Utredningen
har inventerat den verksamhet som nu förekommer för insamling och bearbetning
av miljöinformation. Inventeringen visar att denna information insamlas på
många håU för olika syften och under ledning av skUda hu-vudmän. Detta innebär
betydande risker för dubbelarbete. Utredningen anser också att skilda
geografiska betingelser, starkt varierande teknik och innehåll hos olika
undersökningar samt bristande dokumentation om tiUämpade förfaranden leder till
att resultatet av arbetet inte får någon generell,användning i mUjövårdsarbe-tet.
Utredningen pekar också på frånvaron av statistik av officiell karaktär och av
rutiner för tiUhandahåUande av information tUl myndigheler och andra berörda.
Enligt utredningen bör erforderlig information kunna erhållas genom uppbyggnad
av ett samlat ADB-system för insamling, lagring och bearbetning av miljödata.
En samordning av den svenska miljövårdsinformalionen bör enligl utredningen i
största möjliga ulslräckning omfatta samtliga led i informationshanteringen.
Remissinstansema
är ense med utredningen om behovet av en kontinuerlig insamling av dala och
anser att ADB bör vara ett gott hjälpmedel för informationshanteringen.
Majoriteten av remissinstanserna ställer sig också positiv tUl utredningens
förslag. Några remissinstanser anser att insatserna i stället bör inriktas på
att skapa enhetiighet i fråga om undersökningsmetoder och teknik saml
likformighet i redovisningen av redan pågående verksamheter. Endast en remissmstans
avstyrker helt utredningens förslag.
Som
jag redan framhållit behövs information som underlag för ett aktivt och
effektivt mUjövårdsarbele. Det är enligt min mening viktigt att åtgärder vidtas
för att man skall kunna dra nytta av del ökade flöde av mUjödala som blir
följden av en intensifierad mUjövårdsverksam-hel. För att mUjöulvecklingen
skall kunna följas är del också av stor betydelse att del finns tillgång tUl en
löpande miljöstatislik. Jag är därför i likhet med remissinstansema positiv
till grundtanken i utredningsförslaget. Ell informationssystem för miljövården
utformat i huvudsak i enlighet med utredningens förslag bör verksamt bidra
till att effektivisera miljövårdsarbetet. Den av utredningen föreslagna
benämningen miljövårdens informationssystem (MI) bör godtas.
MI
bör enligt utredningen uppfylla vissa preciserade krav, nämligen dels medverka tUl
hög effektivitet i det av myndigheter och andra organ bedrivna hälso- och
miljövårdsarbetet, dels medge en rationell hantering av informationen på mUjövårdsområdet.
Med utgångspunkt i dessa krav skall MI kunna ge myndigheter och andra organ
underlag
Prop. 1974: 46 64
för
en effektivare kontroU över mUjön och styrning av de faktorer som påverkar
eller kan påverka denna. MI skall också ge forskarna, allmänheten och andra intressegmpper
möjlighet tUl information om mUjö-förhållandena och deras förändringar. MI bör
enligt utredningen byggas upp så att den mUjöinformation prioriteras som är
mest angelägen för att underlätta och effektivisera förfatlningslUlämpning och
annan kontrollverksamhet, planering på såväl central som regional och lokal nivå,
undersöknings- och utredningsverksamhet, forskning samt undervisning och
rådgivning. Samtidigt betonas den internationella anknytningen. Utredningen
föreslår att MI skall omfatta information dels om den yttre mUjön, dels om hälso-
och miljöfarliga varor. Enligl utredningen bör också information rörande arbetsmUjön
inbegripas i MI. Detta bör dock enligt utredningen, med undanlag av information
om hälso- och miljöfarliga varor i arbetslivet, anslå-liU dess arbetsmiljöutredningen
slutfört sitt arbete. Vidare framhåller utredningen behovet av alt
standardiserade undersökningsmetoder utarbetas för den information som skall
lagras i MI. Vidare betonar utredningen viklen av alt man får tUlgång tUl i
statistisk mening generaliserbara resultat.
Reraissinslanserna
framhåller vikten av att MI läggs upp på elt sådant sätt att nya ämnesområden
efter hand kan passas in i systemet. Samtidigt betonas att systemet bör byggas
upp kontinuerligt i nära samarbete med dem som kan förväntas använda sig av MI.
Några remissinstanser anför att de regionala och lokala organens behov måste
tillgodoses främst med hänsyn tUl betydelsen från planeringssynpunkl av tiUgång
tUl miljödata. Vissa remissinstanser, däribland LO, anser att information om
arbetsmiljön måste ingå i MI redan från början. Några remissinstanser anser att
restriktivitet bör iakttas vid beslut om vilken information som skall ingå.
Jag
delar utredningens uppfattning att MI bör utvecklas successivt i nära kontakt
med avnämama. Självfallet skall MI inle vara ett hjälpmedel endast för
centrala organ utan även för lokala och regionala instanser samt
intressegrupper av skUda slag. I fråga om avgränsningen av ämnesområdet kan jag
i stort ansluta mig till utredningens förslag. Jag delar dock de synpunkter om
behovet av information om arbetsmUjön som framförts av bl. a. LO. Information
av betydelse från arbelsmiljösynpunkt utöver information om hälso- och mUjöfarliga
varor bör således ingå i MI. Jag föreslår därför att det bör ankomma på del för
utvecklingen av MI ansvariga organet att överväga den närmare omfattningen av arbetsmUjöinformation
i MI.
Jag
vill också understryka viklen av alt de mät- eller analysdala som las fram blir
jämförbara i den mening att de kan användas för alt göra generella bedömningar
om miljösituationen och mUjöulvecklingen. I dag bedrivs ett nationellt och intemationeUt
arbete för att standardisera olika mät- och analysmetoder. För utvecklingen av MI
får detta standardise-
Prop. 1974: 46 65
ringsarbete
särskUd betydelse. De erfarenheter som i detta hänseende kommer att göras under
utvecklingsarbetet bör därför kontinuerligt beaktas.
Utredningen redovisar, mot
bakgmnd av de olika behov av miljöinformation den funnit föreligga, sitt
förslag tUl innehåll i MI indelat i fyra huvudområden, nämligen information om
miljöpåverkande faktorer, miljösituationen och mUjöulvecklmgen, naturresurser
och nalurresursulnyttjande samt viss övrig information. Varje huvudgrapp
indelar utredningen i olika delprojekt. Inom huvudområdet för information om miljöpåverkande
faktorer föreslås ingå information från produklkontrollerande verksamhet, dvs.
om hälso- och mUjöfarliga varor, läkemedel och livsmedel. Vidare föreslås ingå
information från tillsynsverksamheten enligl miljöskyddslagen,
hälsovårdsstadgan, vattenlagen och strålskyddslagen, information om buller samt
om avfall och avfallsbehandling. Inom della huvudområde föreslår utredningen
också viss statistik, nämligen över import och hantering av vissa hälso- och
miljöfarliga varor, anläggningar med mUjöfarlig verksamhet, emissioner från sådana
anläggningar samt kommunala vallen- och avloppsförhållanden. Inom huvudområdet
information om miljösituationen och miljöutvecklingen föreslås ingå
information från ett basdatanät för miljökontroll samt statistik över iramissioner.
När det gäller huvudområdet information om naturresurser och nalurresursulnyttjande
föreslår utredningen att endast statistik över nedlagt vUt skall ingå. Inom
huvudområdet viss övrig information föreslår utredningen skall ingå information
om forsknings- och undersökningsverksamhet m. m. samt statistik över mUjövårdens
kostnader och resultat.
Flertalet remissinstanser
lämnar utredningens förslag i denna del ulan erinran. En del remissinstanser
framför dock synpunkter på omfattningen och urvalet av den information
utredningen föreslår skall ingå. Sålunda anför bl. a. Sveriges industriförbund
att antalet projekt bör begränsas, medan Svenska naturskyddsföreningen anser
att information om samtliga kemiska varor som hanteras i landet bör ingå. Naturvårdsverket
anser att informationsområdena bör utvidgas successivt.
Jag vUl understryka vikten
av att MI utvecklas så alt det kan ge behövligt underlag för miljöpolitiska
åtgärder av skUda slag. Därför bör information från vilt skUda områden kunna
hanteras. Självfallet bör dubbelarbete undvikas. För den skull bör information
som finns tillgänglig i tillfredsslällande form inom andra informationssystem
eller eljest inle hanleras inom MI. Däremot bör MI innehålla uppgifter om och
var information av betydelse från miljösynpunkt som inte primärt ingår i MI
finns tillgänglig. Endast på så sätt kan MI bli en central hiforma-lionskälla
för hela miljöområdet.
I fråga om utredningens
förslag till innehåll anser jag att den systematiska indelningen i fyra
huvudområden som utredningen redovisar
5
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 46 '
Prop. 1974: 46 66
är
ändamålsenlig. I fråga om urvalet av information och statistikprojekl som redan
från början bör ingå i MI kan jag i huvudsak biträda utredningens förslag. Jag
har redan tidigare framhållit viklen av att information av betydelse för
arbetsmiljön ingår i MI. Utredningen föreslår att hanteringen av information
om naturresurser och deras utnyttjande i huvudsak inte bör ske inom MI. I
delta hänseende delar jag den uppfattning som vissa remissinstanser ger uttryck
för, nämligen all information om de areella näringarna och om hushållningen med
naturresurserna i princip bör vara en del av MIrs innehåll. Jag vUl i delta
sammanhang åter understryka att MI bör utvecklas successivt under anpassning tiU
aktuella krav. Därför bör nu endast den huvudsakliga inriktningen anges. Del
bör sedan ankomma på det organ som får huvudansvaret för utvecklingsarbetet att
lämna förslag till del närmare innehållet i MI inom ramen för de riktlinjer
som dras upp av statsmakterna. Vid min behandling av anslagsfrågorna kommer jag
all närmare beröra vUka projekt som inledningsvis bör utvecklas. Jag vUl i detta
sammanhang erinra om att utredningen under föregående och innevarande budgetår
ansvarat för utvecklingsarbete rörande projekten information från produklkontrollerande
verksamhet, information från tillsynsverksamhet enligl miljöskyddslagen och
information om forsknings- och undersökningsverksamhet. Dessutom har bedrivits
visst miljö-stalisliskl utvecklingsarbete.
Utredningen
anser att en väsentiig del av informationen om miljöförändringar bäst kan
erhållas genom undersökningar vid fasta observationsstationer med utnyttjande
av standardiserade metoder, s. k. b a s-dalaundersökningar. Utredningen
föreslår därför all ett landsomfattande basdatanäl för miljökontroll läggs upp
för studium av de långsikliga variationerna i miljön. Härigenom kan den
successiva belastningen med föroreningar i miljön följas. Härför behövs enligl
utredningen en innehållsmässig och teknisk-organisatorisk samordning av
existerande verksamhet för insamling av basdala. Utredningens förslag innebär
att basdatanälet skall innefatta undersökningar av fysikaliska, kemiska och
biologiska förhållanden i miljön i större omfattning än de undersökningar av basdalakaraklär
som f. n. bedrivs. Utredningen föreslår att undersökningarna skall bedrivas
inom fyra delprojekt, vilka omfattar undersökningar av förhållandena i luft
och nederbörd, ytvatten, grundvatten resp. mark och vegetation. Förslagel bör enligl
utredningen uppfattas som en principskiss, vilken i första hand är avsedd all
visa inriktningen och omfattningen av verksamheten. Utredningen anför vidare
all planeringen och utvärderingen av undersökningarna inom basdatanälet bör
ske i nära samråd med olika forskningsorgan. De dala som insamlas inom basdatanälet
föreslår utredningen skall registreras och lagras i MI. Härigenom skall
statistiska och andra bearbetningar av materialet kunna genomföras.
Remissinstanserna
är i stort sett positiva till förslaget om ett lands-
Prop.
1974: 46 67
omfattande
basdatanäl. Samtidigt betonas förslägels karaktär av ett principförslag, som
förutsätter fortsatt utredning. Samordning av redan pågående undersökningar av basdalakaraklär
anses vara angelägen. När det gäller innehållet i basdataundersökningama
framhåller några remissinstanser att utredningen underskattat behovet av
undersökningar i mark och vegetation.
Jag
anser i likhet med remissinstanserna att en samordnad insamling av basdata
skulle vara av stor betydelse för möjligheterna att mäta och följa de
långsikliga förändringarna i miljön. Jag vill också peka på att undersökningar
av basdalakaraklär redan i dag bedrivs i olika förvaltningsmyndigheters,
forskningsorgans och enskilda forskares regi. En samordning av verksamheten
saknas dock f. n. Detta leder bl. a. till dubbelarbete och svårigheter att få
kunskap om tillgängliga data. Likaså föreligger svårigheter alt få lUl stånd en
löpande statistik över miljösituationen och mUjöulvecklingen. Vad jag nu
anfört talar för att en teknisk-organisatorisk samordning sker av
undersökningar av basdalakaraklär. Insamling av basdala bör såsom utredningen
föreslår i princip ske beträffande luft och nederbörd, ytvatten, grundvatten
samt mark och vegetation. Jag är emeUertid inle beredd att utan vidare
utredning ta ställning tUl hur insamlingen av basdata närmare bör utformas. En
utredning med syfte att mera konkret ange de praktiska och ekonomiska förutsättningarna
för verksamheten bör därför ulföras som ett led i utvecklingen av MI.
Utredningen
tar även upp frågor om samordning med andra informationssystem och internationell
samverkan på mU-jöinformalionsorarådet. Enligt utredningen är del av stor
betydelse att sådant informationsutbyte kommer lUl stånd.
Remissinstanserna
delar utredningens bedömning och understryker betydelsen av att samordning kan
ske såväl nationellt som internationellt.
Redan
i del föregående har jag deklarerat min principiella uppfattning att
samordning med andra informationssystem är en viktig förutsättning för en
rationell hantering av information av betydelse på miljövårdsområdet. Della
gäller i första hand sådan information som finns lagrad i landet. En viktig
uppgift vid den fortsalla utvecklingen av MI blir således alt närmare utreda de
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en sådan samordning. Formerna
för saraverkan mellan olika dokumentationscentraler bör utredas närmare. När
del gäller samverkan med utiändska informationssystem bör en av
utgångspunkterna vara alt information som är tillgänglig i dessa syslem skall
utnyttjas. Jag vill här peka på de rekommendationer rörande miljöinformation
som antogs vid 1972 års FN-konferens om den mänskliga miljön. Dessa rekommendationer
berör bl.a. informationsutbyte av olika slag, enhetliga undersökningsmetoder,
samordning av mätningar av föroreningar, inrättande av mätstationer,
utarbetande av statistik över produktion och användning av farliga ämnen saml
uppläggning av en internationell
Prop.
1974:46 68
dalabank
för miljöinformation. När det gäller formerna för det internalionella utbytet
av information blir Sverige givetvis beroende av hur samarbetet generellt
framskrider. Det är därför angeläget att Sverige aktivt deltar i det intemationella
samarbetet på detta område inom ramen för FNrs miljöstyrelses och andra organs
verksamhet. Samarbetet kan komma att kräva svensk anpassning tUl intemationella
normer.
Utredningen
föreslår att verksamheten inom MI inledningsvis skall bedrivas som
försöksverksamhet. Som skäl för denna uppfattning anför utredningen viss
osäkerhet om hur den närmare utformningen och utvecklingen av MI bör ske. Under
försöksperioden bör därför enligt utredningen fördjupade utredningar göras.
Arbetet bör bedrivas i form av delprojekt, som successivt utvärderas.
Utredningen föreslår att försöksverksamheten påbörjas budgetåret 1974/75 och
pågår tUl år 1979, då en samlad bedömning bör kunna göras.
Remissinstansema
delar i allmänhet utredningens uppfattning alt verksamheten bör bedrivas i
form av försöksverksamhet. Däremot råder vissa delade meningar om
försöksverksamhetens inriktning.
Enligt
min mening bör MI ses som en sammanfattande beteckning för projeklvis
insamling, lagring och bearbetning av mUjödala, sora antingen las fram från
pågående verksamheter eller genom initiering av särskilda projekt, vars
genomförande kräver teknisk, organisatorisk och ekonomisk samordning för att ge
en så god överblick som möjligt över den tillgängliga miljöinformationen.
Syftet med MI är, som jag tidigare framhållit, all successivt bygga upp en
central för den information på mUjöområdet som myndigheter och andra behöver
för sitt arbete. Jag vill understryka alt verksamheten således bör ses som ell
kontinuerligt utvecklingsarbete. Det är därför viktigt att avnämarna ges
möjlighet all klart ange sina behov av information och även påverka de olika
projektens utveckling. Vidare bör frågor om regislerorganisa-lion och övriga ADB-rutiner
noga utredas. SärskUd uppmärksamhet bör ägnas frågan om vilken information som
efter hand bör ingå i MI. I samband härmed måste också klarläggas de
samordningsfrågor som föreligger rörande såväl den nationella som den
internationella infor-malionshantermgen. Jag är inte nu beredd att ange någon
tidpunkt då MI i full utsträckning kan uppfylla de krav som jag i det tidigare
ställt på elt informationssystem för miljövården. Däremot bör en kontinuerlig
utvärdering kunna ske av de olika projekten.
Utredningen
tar vidare upp organisatoriska frågor och föreslår alt MI under
försöksverksamheten skaU administreras av elt frislående organ, kallat mUjödatanämnden.
Enligt utredningen bör vid försöksperiodens slut ställning tas tUl hur
organisationen perraanenl bör utformas. De myndigheter som enligt utredningen
då kan komma i fråga som huvudman är naturvårdsverket, statistiska
centralbyrån, SMHI och centralnämnden för fastighetsdata.
Prop. 1974: 46 69
Enligl
utredningens förslag skall under försöksverksamheten miljödatanämnden ansvara
för såväl de principiella frågor som hör samman med utformningen av MI som
driften av MI. I huvudmannaskapet skall ingå också ansvaret för basdatanälet
och stalislikverksamhelen. Utredningen föreslår att statskontoret skall
biträda miljödatanäranden med den tekniska utformningen av MI. Vidare skall
statistiska centralbyrån medverka med del praktiska arbetet med stalistikverksamheten.
Miljödatanämnden bör enligt utredningen vara sammansatt så att de olika organ
som i första hand kommer att della i utvecklingen av eller utnyttja MI blir
representerade. Nämnden föreslås få ett kansli liU sitt förfogande.
I
reservation föreslår en ledamot i utredningen att ställning redan
från början bör tas för en permanent organisation. Enligt denne bör en
myndighet inom de informationsområden som skaU ingå i Ml utses liU
huvudman. Som exempel på lämplig huvudman nämns naturvårdsver
ket, socialstyrelsen, livsmedelsverket, arbetarskyddsstyrelsen och statis
tiska centralbyrån. Enligl reservanten bör en rådgivande miljödatanämnd
knytas till en av dessa myndigheler..
Majoriteten
av remissinstanserna biträder eller lämnar ulan erinran utredningens förslag
att en fristående miljödalanämnd bhr ansvarig för utvecklingen av MI. En del
remissinstanser biträder emellertid reservantens förslag. Några anser all
ansvaret för utvecklingen av de ohka projekten bör förläggas till av resp.
projekt närmast berörd myndighet.
Som
framgått av vad jag anfört tidigare är del många frågor som återstår all lösa
innan MI kan uppfylla de krav som enligl vad jag tidigare anfört bör ställas på
ell informationssystem för miljövården, Jag delar därför utredningens
uppfattning all det slutiiga ställningstagandet till administrationen av MI
bör anslå tills vidare.
Enligt
min mening bör en miljödatanämnd tUlsättas med uppgift att ansvara för
utvecklingen av MI. Jag har tidigare redovisat formerna för della
utvecklingsarbete. I delta sammanhang vill jag understryka att även
statistikfrågorna bör ingå i nämndens ansvarsområde. Emellertid bör
statistiska centralbyrån ges ell väsentiigt inflytande på stalistikverksamheten.
Centralbyrån bör svara för själva statistikproduklionen och publiceringen av
statistik.
Statskontoret
bör bistå miljödatanämnden på samma sätt sorn del bistått miljökonlroUutredningen.
Miljödatanämnden
bör också svara för del fortsatta utredningsarbetet beträffande insamling av
basdata. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samarbete med berörda myndigheler.
När det gäller basdataundersökningama har flera remissinstanser betonat det
nära sambandet med forskningen inom miljövårdsområdet. Den verksamhet av basdalakaraklär
som f. n. bedrivs sker bl. a. inom ramen för olika forskningsorgans arbete.
För utvärdering av de resultat som kommer fram vid dessa un-
6
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 46
Prop. 1974: 46 70
dersökningar
behövs också i framliden betydande forskningsinsatser. Del är därför nödvändigt
att del fortsatta utredningsarbetet rörande basdataundersökningama sker i nära
samarbete också med de organ som medverkar i forskningsarbetet på
miljövårdsområdet.
I miljödatanämnden bör
ingå företrädare för de olika intressen som berörs i samband med utvecklingen
av MI. Inle minst viktigt är att, förutom statliga myndigheter, kommunerna och
forskningen, också arbetsmarknadens organ blir representerade i nämnden.
Del
ankommer på Kungl. Majrt all bestämma om miljödatanämndens sammansättning och
arbetsformer.
Jag vUl understryka att erfarenhetema
av utvecklingsarbetet får utvisa hur de framlida organisatoriska formerna för MI
bör gestallas. De organisatoriska frågorna bör därför följas kontinuerligt i
syfte alt uppnå en funktionell och rationell utveckling av MI.
Jag vill i delta
sammanhang också ta upp utredningens förslag alt
ell laboratorium för basdataundersökningama organiseras hos natur
vårdsverket. Utredningens förslag avstyrks av samtliga remissinstanser
som ullalar sig i frågan utom naturvårdsverket. För egen del är jag
med hänsyn till det närmare utredningsarbete som krävs rörande dessa
undersökningar inle beredd att förorda att förslaget genomförs. Jag vill
beträffande naturvårdsverkels laboratorium. avvakta de förslag som
kommer att avges dels av den komrailté som utreder frågan om sam
ordning av laboratorier hos arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket,
dels av miljöforskningsutredningen. Båda utredningai-na väntas avge
sina förslag senare i år.
Bland de andra frågor som
har samband med utvecklingen av MI tar utredningen upp två av särskild
betydelse. Den ena gäller sekretessskyddet, den andra gäller formerna för
tillhandahållande av information.
I fråga om sekretesskyddet
lägger utredningen inle fram några förslag ulan inskränker sig till all
konstatera all garantier måsle skapas mot obehörig åtkomst och användning av
information.
Remissinstanserna betonar
allmänt sekretesskyddets betydelse. Samtidigt framhålls bl. a. dock att
utredningens betänkande inte är så konkret utformat i detaljerna att närmare
ställning kan tas.
Jag vill för egen del
också behandla sekretessfrågorna mera allmänl. Även om MI ej blir lUl alla
delar ADB-baserat tar jag här upp dem endast från ADB-synpunkt.
Enligt ett av årets
riksdag antaget förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen (prop. 1973r
33, KU 1973r 19 och 1974r 2, rskr 1973r 131 och 1974r 10) skall i huvudsak
samma regler som enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen f. n. gäller om
handlingar så långt möjligt tillämpas också på tekniska upptagningar. Delta
innebär att de regler om all-
Prop.
1974: 46 71
manna
handlingars offentlighet och inskränkningar häri som finns inskrivna i
tryckfrihetsförordningen resp. sekretesslagen skall gälla för ADB-lagrad
information i t. ex. MI. Prövningen av fråga om viss information är offentlig
och kan lämnas ut till utomstående följer således i stort samma regler vare sig
informationen förekommer i ADB-upp-lagning eller i handling i traditionell
bemärkelse. MI innebär således inte något speciellt problem från principiell
synpunkt. Däremot kan praktiska problem uppkomma.
Frågan i vad mån
myndigheter skall kunna få tillgång till varandras handlingar är oreglerad i
lagen (1937r 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
den s. k. sekretesslagen. Enligt min mening får emeUertid den praxis som utbUdats
tUls vidare iHlämpas även när det gäller förevarande utvecklingsarbete. Vid
prövning av myndighels begäran att få ta del av viss hemlig ADB-lagrad uppgift måsle
således en avvägning göras mellan å ena sidan myndighetens behov av uppgiften
och å andra sidan t. ex. berörd uppgiftslämnares berättigade intresse av
sekretess.
Under
del fortsatta arbetet med all utveckla rutiner för MI bör emellertid
sekretessfrågorna beaktas noga i syfte all säkerställa dels tillgång till
uppgifter som disponeras av olika myndigheler, dels del sekretess-skydd som bör
tillförsäkras insamlade uppgifter. Miljödatanämnden bör liU Kungl. Majrt komma
in med de förslag liU bestämmelser som kan behövas särskilt mot bakgrund av den
uppgiflsskyldighel som framdeles kan bli föreskriven.
Vad
angår frågan om inlegritetsskydd för ADB-lagrade uppgifter rörande enskild
person gäUer bestämmelserna i datalagen (1973r 289). Bestämmelserna innebär
att tillstånd fordras av dalainspektionen i den mån inte Kungl. Majrt eller
riksdagen beslutar om inrättande av visst register. Bestämmelserna är
tillämpliga också på försöksverksamhet eller liknande verksamhet.
Datainspektionen anför i sitt remissyttrande att MI enligt inspektionens
bedömande inle torde komma att innehålla uppgifter av betydelse för enskild
persons integritet. A andra sidan innehåller enligt inspektionen utredningens
betänkande inte sådan utredning som behövs för att inspektionen skall kunna
avge det yttrande som enligt datalagen skall föregå beslut av Kungl. Majrt eUer
riksdagen om inrättande av ADB-lagrade personregister. För egen del kan jag
instämma i vad datainspektionen anfört. Från iniegritetssynpunkl torde MI
knappast innebära något problem. Det är emellertid angelägel alt
miljödatanämnden fortlöpande samråder med dalainspektionen. Beslut om
inrättande av personregister inom MI bör fattas av Kungl. Majrt.
Som
former för tillhandahållande avinformation föreslår utredningen såväl
direktrapportering av information tUl enskU-
Prop. 1974: 46 72
da
användare som publicering av offentlig statistik. Bl. a. föreslår utredningen
att en särskUd publikation, kallad Miljöstalistisk årsbok, skall utges i serien
Sveriges Officiella Statistik.
För
all verksamheten inom MI skall bh meningsfull fordras ell om-fallande arbete
från miljödatanämndens sida för all utveckla lämpliga former för alt tUlhandahålla
information till dé enskilda användarna. Användarnas behov bör därför vara
utgångspunkten för i vilka former informationen skall presenteras.,Information
kan behöva läranas såväl enligt standardiserade rutiner som i form av
specialbearbetningar. Hur dessa närraare skall utformas blir i hög grad
beroende av bl. a. den tekniska utformningen av de olika projekten. Samtidigt
är det enligt min mening också angelägel undei-stryka att bearbelningsrutinerna
bör utformas på ett ekonomiskt försvarbart sätt. En annan uppgift för miljödatanämnden
i detta sammanhang blir all utreda frågan om kostnaderna för tillhandahållande
av information.
Såsom
jag anfört i det föregående är en löpande stalislikproduklion på
miljövårdsområdet elt betydelsefullt hjälpmedel för att man kontinuerligt
skall kunna följa miljöförhållandena. Del är därför angelägel att statistiken
presenteras i form av officiell redovisning i likhet med annan för samhället
viktig statistik. Utredningens förslag om en årlig publikation, kallad Miljöstalistisk
årsbok, finner jag välmotiverat. Även om publikationen inledningsvis kan antas
få ett tämligen begränsat innehåll bör förberedelser för densammas utgivande
påbörjas redan under nästa budgetår. Del praktiska arbete som hänger samman med
utgivningen bör handhas av statistiska centralbyrån.
Till
de anslagsfrågor som hör samman med utvecklingen av MI återkommer jag i det
följande.
4.2
Naturvårdsverkets organisation
Sedan
naturvårdsverket inrättades den 1 juli 1967 har de statiiga insatserna på
miljövårdsområdet ökat kraftigt. De senaste årens utveckling kännetecknas som
jag tidigare anfört av omfattande åtgärder på lagstiflningssidan, höjda
statsbidrag till kommuner och industrier för miljövårdsinvesleringar saml en
ökad satsning på bl. a. forskning och information. Som en följd härav har också
naturvårdsverkets arbetsuppgifter och personal ökat avsevärt. Mot denna
bakgrund har naturvårdsverkets organisation setts över av en särskild
utredningsman, vars förslag redovisas i belänkandet (Ds Jo 1973 r 6) Naturvårdsverkets
organisation.
Utredningsmannens
förslag till ny organisation för naturvårdsverket innebär en minskning av del
antal enheter som är direkt underställda verksledningen. Enligl förslaget skall
verket bestå av fyra huvudenhe-
Prop. 1974: 46 73
ter,
en administrativ, en för naturvård, en teknisk och en för forskning och
undersökning. Vidare föreslås att ett planeringssekretariat direkt underställs
verksledningen.
Statskontoret och naturvårdsverket
har i huvudsak tillstyrkt förslagel. För egen del anser jag också alt
utredningsmannens förslag med vissa modifieringar kan ligga till grund för en
ny organisation för naturvårdsverket. Enhgt min uppfattning bör i verkets
organisation tills vidare finnas tre huvudenheter. Dessa bör benämnas
administrativa avdelningen, nalurresursavdelningen och tekniska avdelningen.
Dessutom bör det finnas ett planeringssekretariat som är direkt underställt
verksledningen.
Utredningsmannens förslag
att inordna forskningssekretariatet, undersökningslaboraloriel och
omgivningshygieniska avdelningen i en huvudenhet för forskning och
undersökning kan jag f.n. inte biträda. Jag delar visserligen uppfattningen alt
en ökad samordning av verkets forsknings- och undersökningsarbete bör
eftersträvas. Pågående utredningsarbete bör emellertid avvaktas innan slutlig
ställning tas i denna organisationsfråga. De nyss näranda enheterna bör därför
inte nu beröras av organisatoriska förändringar.
Inom den administrativa
avdelningen bör finnas en kanslienhel för allmänna administrativa frågor,
personalfrågor och kameralfrågor saml en juridisk enhet. Till avdelningen bör
vidare såsom utredningsmannen föreslagit föras över de enheter för information
och internationella frågor som ingår i del nuvarande planeringssekretariatet.
Det bör ankomma på verket all la ställning till frågan om presstjänstfunktionen
skall placeras inom informationsenheten eller direkt under verksledningen. I
den administrativa avdelningen bör dessutom produklkontroUbyrån ingå.
Nalurresursavdelningen bör
bestå av en naturvårdsenhel för frågor om säkerställande och vård av
naturvårdsområden ra. m. samt en fri-lidsenhel för frågor om idrott,
friluftsliv, jakt och viltvård samt planering och iordningställande av för
rekreationsändamål avsatta områden. Del utrednings- och planeringsarbete på
miljövårdsområdet som bedrivs inom verket är till betydande del av övergripande
art och berör samtliga verkels enheter. Denna verksamhet utförs f. n. till stor
del av en enhet inom nuvarande nalurvårdsbyrån. Jag anser alt starka skäl talar
för alt den övergripande utrednings- och planeringsverksamheten knyts fastare
till verksledningen och inordnas i det verksledningen direkt underställda
planeringssekretariatet.
Inom den tekniska
avdelningen bör frågor om kommunala vatlen-vårdsproblem samt om
föroreningsproblem inom olika industribranscher fördelas på tre tekniska
enheter. I avdelningen bör vidare ingå den enhet för prövning av ärenden enligl
miljöskyddslagen som f. n. ingår i administrativa byrån. Vidare bör den
nuvarande enheten för renhållnings-
Prop. 1974: 46 74
och
avfallsfrågor tUls vidare ingå i den tekniska avdelningen som en särskild
enhet. Motsvarande bör efter verkets bedömande kunna gälla även för annan enhet
vars uppgifter f. n. inte naturligt kan inordnas i någon av de tre tekniska
enheterna.
Utredningsmannen
föreslår att verkets naturvårds-, vattenvårds- och luftvårdsråd samt delegation
för anläggningsstöd till idrotten skall avskaffas. Flera av de organisationer
som finns företrädda i nämnda organ har emellertid betonat värdet av de
kontakter sorn genom arbetet i råden och delegationen förekommer mellan verket
och berörda intressegrupper. Jag delar denna uppfattning. Nämnda råd och
delegation bör därför i oförändrad form finnas kvar i verkets organisation.
Del
organisalionsförslag utredhingsrriannen avgétt innebär också vissa
förändringar när del gäller naturvårdsverkets styrelse. Det ankommer på Kungl. Majrt
att besluta om styrelsens storlek och sammansättning. Jag vill
emellertid framhålla all jag delar utredningsmannens uppfattning att den
nuvarande ordningen där några styrelseledamöter endast deltar i behandlingen av
vissa slag av ärenden bör upphöra.
Till
frågan om de tjänsteförändringar som följer av förslagel till omorganisation
återkommer jag i samband med alt jag lar upp anslagsfrågorna.
5
Hemställan
Under
åberopande av del anförda hemställer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen
alt
1.
godkänna de riktlinjer för
utveckling av ett informationssystem för miljövården som jag angett i det
föregående,
2.
godkänna de riktlinjer för
statens naturvårdsverks organisation som jag förordat i det föregående,
3.
bemyndiga Kungl. Majrt alt
vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för all
genomföra förslagel till organisation för statens naturvårdsverk.
Prop. 1974: 46 75
6
Anslagsfrågor för budgetåret 1974/75
A
3. Kommittéer m. in.
1972/73
Utgift 12 426 556 Reservation 763 638
1973/74
Anslag 4 800 000
1974/75
Förslag 8 700 000
Jag
har tidigare redogjort för mina förslag rörande utvecklingen av mUjövårdens
informationssystem (MI). Jag avser alt nu ta upp de anslagsfrågor som följer
härav. Härvid bör nämnas all för del av statskontoret och statistiska
centralbyrån under miljökonlrollutredningens ledning bedrivna
utvecklingsarbetet disponeras under innevarande budgetår samraanlagt 2 355 000
kr. under de båda ärabelsverkens anslag.
För budgetåret 1974/75
behövs i första hand medel för fortsatt arbete med de projekt som påbörjats
under miljökonlrollutredningens ledning, nämligen information från produklkontroUerande
verksamhet, information från lillsynsverksarahet enligt miljöskyddslagen samt
information om forsknings- och undersökningsverksamhet. För slatistikverksarahelen
behövs medel främst för sådana projekt som är avhängiga av pågående arbete saml
för allmänt utvecklingsarbete rörande miljöstatistikens innehåll och avgränsning.
HärtUl kommer medel för miljödatanämndens egen verksamhet. Totalt beräknar jag
ett medelsbehov av 3,8 milj. kr. under budgetåret.
Det ankomraer på Kungl. Majrt
att utfärda de närmare föreskrifter som behövs i fråga om indelning i projekt
och fördelningen av medel mellan projekten.
Med hänsyn liU att
verksamheten i huvudsak avser utvecklingsarbete bör medlen anvisas under nionde
huvudtitelns kommittéanslag. I årets statsverksproposilion (prop. 1974r 1 bU.
11 s. 14) har KuUgl. Majrt föreslagit riksdagen att lUl detta anslag anvisa
ett belopp av 4,9 milj. kr. Kungl. Majrt bör återkalla delta förslag och
föreslå riksdagen all anvisa ell belopp av 8,7 milj. kr.
Under åberopande av del
anförda hemställer jag att Kungl. Majrt, med återkallande av förslagel i prop. 1974r
1 bil. 11 punkten A 3, föreslår riksdagen
alt
till Kommittéer m. m. för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ell
reservationsanslag av 8 700 000 kr.
H
1. Statens naturvårdsverk
1972/73
Utgift 22 066 812
1973/74
Anslag 25 984 000 1974/75 Förslag 29 638 000
Prop. 1974: 46
76
1973/74
Beräknad
än
dring
1974/75
Statens
na-
Departe-
turvärdsverk
mentschefen
Personal
Handläggande
personal
189
+ 26
-f 10
Övrig
personal
131
+
9
320
+ 35
+ 10
Anslag
Utgifter
Lönekostnader
20
851000
-f 6 262 000
-1-2 168 000
Sjukvård
31000
-1- 22 000
+ 15 000
Reseersättningar
831 000
+ 327 000
-f 137 000
Därav utrikes resor
(66 000)
(-1-
59 000) (-L 5 000)
Resor
som ersätts av uppdragsgivare
6 000
Lokalkostnader
1 935 000
-t-l 069000
+ 1 164 000
Expenser
2 215 000
-t- 495 000
-t- 162 000
Därav engångsutgifter
(132 000)
(-f
182 000) (- 102 000)
Vidareutbildning
85 000
-f 19 000
-f- 8 000
Uppdragsverksamhet
30 000
Särskilda
undersökningar
10 000
25
994 000
-fS 194 000
-f 3 654 000
Inkomster
Ersättning
för särskilda
undersökningar
10 000
Nettoutgift
25
984 000
-f8 194 000
-f3 654 000
Statens
naturvårdsverk
1.
Pris- och löneomräkning 812 000
kr., varav 499 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg. HärtUl kommer 1 175 000
kr. i ökade fasta kostnader för lokaler m. m. för den nuvarande
organisationen.
2.
O-alternativet innebär en
minskning av anslaget med 1 002 000 kr. Inom detta alternativ räknar verket med
att behöva lägga ned bilavgas-laboratoriet saml minska orafallningen av
utrednings- och utvecklingsarbetet inom verket bl. a. genom indragning av ca
16 tjänster.
3.
För verket gemensamma
funktioner inom administrativa byrån behöver byggas ut. Vid allmänna sektionen
behövs en telefonist och en expeditionsvakt, vid juridiska sektionen en
byrådirektör, vid kameral-seklionen en byrådirektör och ett kvalificerat
biträde saml vid personal-sektionen en byrådirektör och en byråassislenl (-j-
492 000 kr.).
4.
Inom naturvårdsbyrån behövs en
amanuens och ell kvalificerat biträde för uppgifter som berör byrån i dess
helhet. Sektionen för naturvårdsområden behöver en förste byräsekreterare och
sektionen för jakt och viltvård en byrådirektör. En byrådirektör behövs också
vid sektionen för idrott och friluftsliv, varvid en tjänst som byråassislenl
kan dras in. (-f 339 000 kr.)
5.
Inom vattenvårdsbyrån behövs en
amanuens för arbetsuppgifter som berör byrån i dess helhet. Industri- och koramunalsektionerna
bör
Prop. 1974: 46 77
få
var sin avdelningsdirektör. Industrisektionen behöver dessutom också en
byrådirektör och en assistent och kommunälseklionen två byrådirektörer, en
förste byråingenjör och en assistent. (-]- 769 000 kr.)
6.
Bullerfrågorna kräver allt
större insatser. För nästa budgetår behövs vid luflvårdsbyråns buUerseklion en
avdelningsdirektör, en byrådirektör och elt kvalificerat biträde. Vidare
behöver luflvårdsbyråns industriseklion ett kvalificerat biträde. (-1- 316 000
kr.)
7.
Den 1 juli 1973 inrättades en produktkonlroUbyrå
vid verket genom överföring av förutvarande giftnämndens kansli. För att bibehålla
viss extra personal vid byrån behövs 484 000 kr.
8.
Vid den av verket inrättade
enheten för renhållnings- och avfallsfrågor behövs en byrådirektör och en
förste byråingenjör (-|- 172 000 kr.).
9.
För att i begränsad omfattning
i verkets regi fortsätta den verksamhet som bedrivits av rikskommitlén Håll
Sverige Rent behöver planeringssekretariatet en förste byråsekreterare och en
amanuens. Sekretariatet behöver dämlöver en amanuens för bl. a. statistik- och
utredningsuppgifter. (H- 227 000 kr.)
10.
Vid undersökningslaboraloriel
behövs en byrådirektör vid be-redningsseklionen och en forskningsassistent vid
mikrobiologiska sektionen (+ 194 000 kr.).
11.
Vid omgivningshygieniska
avdelningen bör en professur och en laboratorsljänsl inrättas vid den
medicinska sektionen. Samtidigt kan en tjänst som biträdande
avdelningsföreståndare och en laboralorie-läkarljänsl dras in. Vid sarama
sektion behövs också två laboratorieingenjörer och en assistent. En
halvtidstjänst som expeditionsvakt behöver bytas ul mot en heltidstjänst. (+
272 000 kr.)
12.
För arvoden saml ersättningar
för konsult- och andra uppdrag m. m. behövs ett väsentligt ökat medelsutrymme
för att kunna fullfölja ålagda uppdrag och genomföra pågående utrednings- och
utvecklingsprojekt i övrigt på olika områden främst fysisk riksplanering,
landskapsvård, luftvård, renhållnings- och avfallsfrågor, produklkonlroll samt
uppföljning av miljövårdslekniska åtgärder inom industrin (-1- 2 817 000 kr.).
13.
För planering av vissa
beredskapsarbeten på naturvårdsområdel behövs 334 000 kr.
Departementschefen
Jag
har tidigare redovisat mina förslag i fråga om naturvårdsverkets organisation.
Jag återkommer nu till de personal- och anslagsfrågor som bör tas upp i della
sammanhang.
Med anledning av den
föreslagna nya organisationen bör inrättas fyra extra ordinarie tjänster för
chef för avdelning, varav en som chef för planeringssekretariatet. Samtidigt
bör de nuvarande fyra byråchefs-
Prop. 1974: 46 78
tjänsterna
vid administrativa byrån, nalurvårdsbyrån, vattenvårdsbyrån och luftvårdsbyrån
kunna utgå ur organisationen.
Vidare
räknar jag medel för två extra ordinarie tjänster för chef för kanslienheten
resp. juridiska enheten inom administrativa avdelningen. Samtidigt bör en
tjänst som avdelningsdirektör kunna utgå ur organisationen. Jag räknar också
medel för två extra ordinarie tjänster för chef för naturvårdsenhelen resp.
fritidsenheten inom naturresursavdelningen samt för tre extra ordinarie
tjänster för chef för var och en av de tre föreslagna tekniska enheterna inom
tekniska avdelningen. Därvid bör del nuvarande förordnandet att bestrida göromål
som ankommer på byråchef för att bereda ärenden bl. a. rörande
miljöskyddslagen upphöra.
Beträffande
avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk
det förhahdlingsuppdrag som behövs.
På
grund av det anförda och med hänvisning till sammanställningen beräknar jag
anslaget till 29 638 000 kr. Jag har därvid också räknat medel för fyra nya
handläggare, varav en på kanslienhelen, en på juridiska enheten och en på
planeringssekretariatet saml en för informationsfrågor. Jag har dessutom
räknat medel bl. a. för bibehållande av viss extra personal vid produklkontroUbyrån
saml för handläggning av frågor angående transport av farligt gods.
Under
åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Majrt föreslår riksdagen att
1.
bemyndiga Kungl. Majrt att vid
statens naturvårdsverk inrätta fyra extra ordinarie tjänster för chef för
avdelning,
2.
till Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1974/75 under nionde huvudlUeln anvisa ell förslagsanslag av 29 638
000 kr.
H
8. Miljövårdsforskning
1972/73
Utgift 17113 910 Reservation 3 690 391
1973/74
Anslag 20 560 000 1974/75 Förslag 23 645 000
Från
anslaget bestrids utgifter för företrädesvis målinriktad miljövårdsforskning.
Till denna forskning hör bl. a. vatten-, luft- och annan naturvårdsforskning,
bullerforskning, vUtforskning samt forskning om miljögifler. Forskningen leds
av statens naturvårdsverk som har en särskild forskningsnämnd för denna
uppgift.
Statens
naturvårdsverk
Verksamheten
under budgetåret 1972/73 har karaktäriserats av intensivt utrednings- och
planeringsarbete för att forskningen skall kunna
Prop. 1974: 46 79
inriktas
mot mål av betydelse för den praktiska miljövården, av ökad internationell
samverkan särskilt när det gäller havsförorenings- och luftföroreningsproblem
samt av ökade ansträngningar att få till stånd en saraordning av den mUjöforskning
som stöds av forskningsnämnden och den som får bidrag från andra forskningsstödjande
organ. Avsevärda satsningar har bl. a. gjorts inom avfallsområdet samt när det
gäller melodfrågor för fysiskt planeringsarbete.
Större
delen av de undersökningar forskningsnämnden föreslår för budgetåret 1974/75
utgör uppföljning av redan pågående arbeten; Det är angeläget alt dessa projekt
inle avbryts eller inskränks, då detta i många fall skulle innebära att
investerade medel mte kan utnyttjas tiU fullo.
För
undersökningar rörande de biologiska effektema av biocider och andra s. k. mUjögifler
erfordras 5,4 milj. kr., varav 4 420 000 kr. för pågående undersökningar och
980 000 kr. för planerade undersökningar. På vallenvårdsområdet bedrivs
undersökningsverksamhet i såväl marin miljö som sötvattensmiljö. Medelsbehovet
för forskning i marin miljö beräknas i fråga om pågående projekt till 2 450 000
kr. och för nya projekt till 1 milj. kr. eller sammanlagt 3 450 000 kr.
Forskning rörande sötvalten bedrivs i betydande omfattning inom ramen för naturvårdsverkets
limnologiska undersökningar (NLU). Medelsbehovet på detta område beräknas till
5 030 000 kr., varav för påbörjade projekt 4,3 milj. kr. och för nya projekt
730 000 kr. Inom området avloppsrenings- och slamfrågor behövs 1,9 milj. kr.
för uppföljning av pågående projekt och 850 000 kr. för nya projekt eUer
sammanlagt 2 750 000 kr. På luftvårds- och buUerområdet uppgår de beräknade
kostnaderna för uppföljnmg av redan pågående projekt tUl 1 765 000 kr. och för
nya projekt till 1 050 000 kr. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår således
till 2 815 000 kr. Medelsbehovet för undersökningar inom naturvårdsområdet
beräknas tiU 3 340 000 kr., varav 2,8 milj. kr. för uppföljning av pågående
projekt och 540 000 kr. för nya projekt.
Det
är av största vikt att vunnen information kan vidarebefordras till dem som har
att tiUämpa den. För ändamålet behövs 225 000 kr. För konferenser, forskaratbyle
och studieresor erfordras 115 000 kr. För stipendieverksamheten beräknas 440
000 kr. och för Grimsö forsk-ningsstalion 264 000 kr. Medelsbehovet för
undersökningsfartyg beräknas till 2 080 000 kr. under nästa budgetår. För en
kontaktman i utlandet behövs 65 000 kr. och för översiktliga sammanstäUningar
av vetandet inom speciella problemområden m. m. 75 000 kr. För förvaltningskostnader
behövs 1 776 000 kr.
Sammanlagt
föreslås anslaget öka med 7 140 000 kr. till 27,7 milj. kr. för budgetåret
1974/75,
Prop.
1974: 46 80
Departementschefen
Anslaget
bör för nästa budgetåi: höjas med 3 085 ÖOO kr. till 23 645 000 kr.
lag hemstäUer all Kungl. Majrt föreslår riksdagen
alt
till MUjövårdsforskning för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ell
reservationsanslag av 23 645 000 kr.
Med
bifall lUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen alt till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll ulvisar.
Ur
protokollet r BrUta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974: 46
Innehåll
1
Inledning ...................................................... .... 2
2
Miljövårdens
informationssystem ......................... .... 4
2.1 Miljökontrollutredningen
4
2.1.1
Behovet av och utgångspunkter
för ett samlat informationssystem 4
2.1.2
Innehållet i miljövårdens
informationssystem 11
2.1.3
Basdatanäl för miljökontroll................. ;.... 22
2.1.4
Samordning med andra
informationssystem och internationell samverkan 25
2.1.5
Formerna för genomförande av
informationssystemet 27
2.1.6
Administration m. m................................ .. 29
2.1.7
Särskilda frågor ..................................... .. 33
2.1.8
Kostnader och finansiering ..................... .. 35
2.2 Remissyttrandena 36
2.2.1
Behovet av och utgångspunkter
för ett samlat informationssystem 36
2.2.2
Innehållet i miljövårdens
informationssystem .. 42
2.2.3
Basdatanäl för miljökontroll....................... .. 46
2.2.4
Samordning med andra
informationssystem och internationell samverkan 49
2.2.5
Formerna för genomförande av
informationssystemet 49
2.2.6
Administration m. m................................ .. 50
2.2.7
SärskUda frågor .................................... .. 53
2.2.8
Kostnader och finansiering ...................... .. 55
3 Naturvårdsverkets
organisation ........................... .. 56
3.1
Utredningsmannen ..................................... 56
3.2
Yttrandena.................................................. .. 60
4 Departementschefen ...................................... .. 62
4.1
Miljövårdens
informationssystem .................. 62
4.2
Naturvårdsverkets organisation
...................... 72
5
Hemställan ................................................... .. 74
6
Anslagsfrågor för budgetåret
1974/75 .................. .. 75
MAf.CUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 TiOOll
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
31 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (31)
31 kopplingar i 24 dokument.
- Bet. 1981/82:JoU21 om statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:100 bilaga 13) s. 1 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
- Prop. 1981/82:48 om upprättande av en toxikologisk informationsservice, m.m. s. 2 · s. 16 · s. 17 · s. 21 i texten
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
- Bet. 1977/78:JoU27 Med anledning av motioner om hälso- och miljöfarliga varor s. 9 i texten