Sök i Ratio Lex

Kung. Maj:ts proposition med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m.

1974 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:73, Kung. Maj:ts proposition med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 73 år 1974 Prop. 1974: 73

Nr 73

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m.; given
den 8 mars 1974.

Kungl.
Majrt vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

CARL GUSTAF

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till lag om bevarande av bokskog. Bokskogarna
har på senare år avverkats i snabb takt, och på de avverkade områdena
planleras i stor utsträckning i stället barrskog. Förslagel går ul på alt
skydda och bevara bokskogarna. Samhället får möjlighet att kontrollera
avverkningarna och hindra all bokskog omförs till barrskog. Enligl förslaget
får bokskog inte avverkas utan särskilt tillstånd. Inte heller får åtgärder
för ålerväxt av annat trädslag än bok vidtas i bokskog utan särskilt
tillstånd. Tillståndsfrågorna föreslås bli prövade av länsstyrelsen, som vid
prövningen skall beakta att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt
bevaras så långt möjligt.

Ersättning
tUl markägare föreslås utgå, om tillstånd lUl avverkning av avverkningsmogen
bokskog vägras och detta medför att rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras.
Vägras däremot tUlstånd att planlera annat trädslag än bok på bokskogsmark,
utgår ingen ersättning.

Vidare
föreslås i propositionen att ett statiigt bidrag införs till kostnader för
föryngring och vård av bokskog.

Avsikten
är således all genom en kombination av lagstiftningsåtgärder och ekonomiska
åtgärder skapa ell effektivt skydd för bokskogarna.

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73

1
Förslag till

Lag
om bevarande av bokskog

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Med bokskog förstås i denna lag trädbestånd vars virkesförråd

till minst sjuttio procent utgöres av bok och vars yta upptar minst ell

halvt hektar.

2 §
I bokskog får bokträd ej avverkas utan särskilt tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket fordras dock ej för röjning eller gaUring

som
är ändamålsenlig för skogens utveckling.

Ulan
hinder av första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan
eller för fiiretag vars lillåtiighet prövas i särskild ordning.

3
§ I bokskog eller, efter
avverkning av bokskog, på det avverkade området får åtgärd för ålerväxt av
annat trädslag än bok vidtagas endast efler särskilt tillstånd.

4
§ Fråga om tillstånd enligl
2 eUer 3 § prövas av länsstyrelsen.

Vid
prövningen skall iakttagas att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt
bevaras så långt möjligt.

5 §
Länsstyrelsen får förelägga den som söker tillstånd enligl 2 §

att lägga fram erforderlig avverkntrigsplan vid påföljd att hans lalan

annars ej upptages liU prövning.

I
samband med att tillstånd ges enligt 2 eller 3 § kan länsstyrelsen föreskriva
åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga ålerväxt av ett
tillfredsställande bokbestånd. Uppkommer olägenhet som ej förutsågs när tUlståndet
gavs, kan länsstyrelsen meddela föreskrift för att avhjälpa olägenheten.

Som
villkor för tillstånd enligt 2 eller 3 § kan krävas att säkerhet ställes för
fullgörandet av föreskrisna åtgärder. Visar sig sådan säkerhet OtiUräcklig,
kan länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare
säkerhet ställes;.

6 §
Vägras tillstånd till avverkning av icke utvecklingsbar bokskog

och föranleder della alt rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras,

är ägaren av fastigheten och innehavare av särskild rätt tUl fastigheten

berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras
i annat faU tUlstånd enligl denna lag, utgår ej ersättning. Med utvecklingsbar
skog avses skog som anses utvecklingsbar enligt skogsvårdslagen (1948r 237).

7
§ I fråga om ersättning enligt
6 § första stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om ersättning i
naturvårdslagen (1964 r 822).

8
§ Meddelas föreskrift om åtgärd
för att trygga ålerväxt enligl 5 § andra stycket, utgår bidrag av allmänna
medel till kostnaderna för ål-gärden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 3

9 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mol 2
eller 3 §

eller mol föreskrift som meddelats med stöd av 5 § andra stycket dömes

till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Har någon brutit mot 2 eller 3 § eller mot föreskrift
som med

delats enligl 5 § andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom

att vidtaga rättelse.

Efterkommes ej föreläggandet, får länsstyrelsen låta
vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

11 § Talan mot beslut av länsstyrelse enligt denna lag
föres hos Kungl.

Majrt genom besvär. Statens naturvårdsverk får föra lalan mol sådant

beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom förordnas att 25 § naturvårdslagen skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse- Föreslagen lydelse

25 §

Ägare av fastighet och innehavare av särskUd rätt till
fastighet äro berättigade till ersättning av kronan i den ulslräckning som
anges i 26, 28 och 30 §§. Att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i
fastigheten, är berättigad lUl ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om
inlösen av fastighet stadgas i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall
expropriationslagen (1972r 719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i
den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 §
expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum
under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

/ fråga om ersättning med anledning av att avverkning
eller återväxtåtgärd som avses i lagen (1974: ) om bevarande av bokskog
förbjudits eller att tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller
förenats med föreskrifter gäller bestämmelserna i nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Talan om ersättning med anledning av alt avverkning eller återväxtåtgärd
som avses i 25 § Iredje stycket förbjudits enligt 8 § prövas

1 Lagen omtryckt 1972r 779. - Senaste lydelse 1973 r 311.

It Riksdagen 1974.1 saml. Nr 73

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 4

enligl
äldre beslämmelser, om talan väckts före ikraftträdandet av denna lag. Talan
om ersättning med anledning av all tillstånd som avses i 19 § eller 26 § andra
stycket till avverkning eller åtgärd som nyss sagts vägrats eller förenats med
föreskrifter prövas enligt äldre beslämmelser, om ansökan om sådant tillstånd
kommit in till länsstyrelsen före den 10 november 1973.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73

Utdrag
av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet den 8 mars 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.

Chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efler gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning om bevarande
av bokskog, m. m. och anför.

1
Inledning

1964
års riksdag begärde utredning av frågan om lämpliga åtgärder för bokens
bevarande i önskvärd utsträckning i den svenska skogsflo-ran (mol. 1964r Ir
240, ABU 1964r 45, rskr 1964r 374). Med anledning härav uppdrog Kungl, Majrt
samma år ål skogsstyrelsen alt i samråd med dåvarande statens naturvårdsnämnd
utreda frågan. Skogsstyrelsen avlämnade i samråd med statens naturvårdsverk i
augusti 1971 betänkandet (SOU 1971 r 71) Bokskogens bevarande. Ämbetsverkens
utredning kallas i fortsättningen bokskogsutredningen.

Efter remiss har yttranden
över belänkandet avgetts av riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, universitetskanslersämbetet,
lantbruksstyrelsen, statens planverk, domänverket, stiftsnämnderna i Lunds och
Göteborgs stift, statens naturvetenskapliga forskningsråd, skogsvårdsstyrelserna
i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län, skogshögskolan,
statens råd för skogs- och jordbruksforskning, länsstyrelserna i Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län, nalurvårdskommitlén,
vetenskapsakademien, Inslilulel för skogsförbätlring, Skogs- och
lantbruksakademien. Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet.
Samverkande Träfac-

1
I ärendets slutliga handläggning deltog frän skogsstyrelsen generaldirektören Fredrik
Ebeling, förbundssekreteraren Albin Agebro, disponenten Anders Frän-dén,
skogsdirektören Folke von Heideken och hovrättslagmannen Arvid Ribbing samt
från naturvårdsverket generaldirektören Valfrid Paulsson och byråchefen Lars-Erik
Esping.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 6

ken,
Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Lanlbmkarnas
riksförbund, Skogssällskapel, Svenska naturskyddsföreningen, Skånes
naturskyddsförening. Svenska turistföreningen, Föreningen för dendrologi och
parkvård. Samfundet för hembygdsvård och Svenska jägareförbundet.

Universitetskanslersämbetet
har bifogat yttranden av universiteten i Lund, Stockholm och Umeå samt av
tekniska högskolan i Stockholm. Några länsstyrelser har bifogat yttranden av
kommuner.

Statens
naturvårdsverk har i skrivelse i november 1973 framhållit all frågan om
bokskogens b';varande nu är så överhängande alt särskilda åtgärder bör vidtas
skyndsamt. Naturvårdsverket har i skrivelsen lagt fram riktlinjer för
lagstiftning i frågan.

Efler
remiss har yttranden över skrivelsen avgetls av hovrätten över Skåne och
Blekinge, skogsstyrelsen, domänverket, länsstyrelserna i Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus och HaUands län, Lanlbmkarnas riksförbund, Svenska
naturskyddsföreningen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

2
Gällande bestämmelser m. m.

Med
stöd av naturvårdslagen (1964r 822, omtryckt 1972 r 779, ändrad senast 1973r
311) (NVL) kan samhället säkerstäUa och ål framliden bevara naturområden som
är vetens;kapligt eller kulturellt värdefulla eller som behövs för all
tillgodose behovet av mark för rekreation och friluftsliv.

I
syfte att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess
naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan Kungl. Majrt efter
medgivande av riksdagen besluta att kronan tUlhörig mark skall avsättas liU
nationalpark (4 §). Beslutet innebär alt kronan som markägare inte utan
riksdagens samtycke får utnyttja mark eller vallen inom nationalparken på elt
sätt som strider mol dess ändamål.

Område
som bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedom
om landets natur, sin skönhet eller märkliga beskaffenhet samt område som är
av väsentlig betydelse för allmänhetens frUuflsliv kan enligl 7 § av
länsstyrelsen förklaras som naturreservat. Della gäller oberoende av om marken
tillhör enskild eller kronan. Enligt 8 § skall i beslut om bildande av
naturreservat föreskrivas de inskränkningar i rätlen all förfoga över fastighet
som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på
föreskrifter enligt 8 § anges förutom förbud mot bl. a. bebyggelse och täktverksamhet
även förbud mot avverkning och plantering. Föreskrift enligt 8 § kan utformas
som ett förbud alt vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 7

Enligt 18 § gäller lUl skydd för landskapsbUden allmänl
tillstånds-tvång för täktverksamhet. Således får läkt av sten, grus, sand eller
lera för annat ändamål än markinnehavares husbehov inte ske utan tUlstånd av
länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan förelägga den som söker läkt-tillstånd att
lägga fram s. k. täktplan. I samband med tUlstånd kan länsstyrelsen meddela
föreskrifter för att begränsa eller motverka förelagels menliga inverkan på landskapsbUden.

Enligt 19 § kan länsstyrelsen meddela landskapsskyddsförordnande,
vilket innebär att länsstyrelsen lokalt förbehåller sig rätten att pröva om
vissa slag av arbelsförelag skall få ulföras eller ej. Om del finns anledning
anta all nybyggnad, upplag eller annat arbetsföretag av visst slag, som ej
omfattas av tillståndslvång enligl 18 §, skulle inom visst område komma att i
väsentlig mån skada landskapsbUden, kan länsstyrelsen således förordna att
företag av det slaget inle får ulföras inom området utan länsstyrelsens
tillstånd. TUl arbetsförelag som avses i 19 § kan hänföras förutom grävnings-
och andra förberedelsearbeten även avverkning och plantering av skog. I samband
med tillstånd kan länsstyrelsen meddela föreskrifter för all begränsa eller
motverka företagets menliga inverkan på landskapsbUden. 19 § är inte
tillämplig på bebyggelse inom område som ingår i fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan och inle heller på förelag vars tillåtlighet
prövas enligl vattenlagen (1918r 523) eller mUjöskyddslagen (1969r 387).

Ersättningsbestämmelserna i NVL har nyhgen ändrats. Del
skedde utom såvitt avser bestämmelserna om ersättningsskyldighet för staten
vid vägrat tillstånd till täktverksamhet enligl 18 § med verkan från den 1
januari 1973 (prop. 1972r 111 bU. 2 och 3, CU 1972r 35, rskr 1972r 348, SFS 1972r
779). I fråga om naturreservat gäller enligt 26 § första stycket all ersättning
utgår för den skada som uppkommer, om föreskrifter enligt 8 eller 9 § medför
alt pågående markanvändning avsevärt försvåras eller alt mark tas i anspråk.
Innebär föreskrift enligt 8 § förbud alt vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens tUlstånd,
utgår ersättning med anledning av sådan föreskrift först sedan tillstånd
vägrats eller förenats med särskilda villkor (26 § andra stycket).
Bestämmelserna i 26 § hade före 1972 års lagändring motsvarighet i 25 §. Enligt
de äldre bestäminelserna skulle ersättning utgå, om föreskrifter enligt 8 eller
9 § medförde sådan inskränkning i rätten all bebygga mark all ägaren kunde
använda marken enbart på sätt som stod i uppenbart missförhållande tiU dess
tidigare värde eller om han eljest genom sådana föreskrifter tillskyndades
avsevärt men. I fråga om landskapsskyddsförordnanden enligt 19 § gäUer enligl
28 § följande ersättningsregel. Har tUlstånd som avses i 19 § vägrats eller
förenats med vUlkor och medför delta alt pågående markanvändning avsevärt
försvåras, är fastighetens ägare och innehavare av särskild rätt till
fastigheten berättigade till ersättning för den skada de lider. Före 1972 års
lagändring utgick i della fall

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.1974: 73 8

i
likhet med vad som gällde i fråga om ersättning i anledning av nalur-reservatsföreskrifter
ersättning, om marken efter förordnandet kunde användas enbart på sätt som stod
i uppenbart missförhållande lUl markens värde vid tiden för förordne.ndet. De
nya ersättningsreglerna i 26 och 28 §§ innebär till skUlnad från tidigare
regler att ersättning inle utgår för värden som beror enbart på förväntningar
om ändring i pågående markanvändning.

Innebörden av den nya
principen alt ersättning skall utgå endast om pågående markanvändning avsevärt
försvåras diskuterades närmare i proposUion 1972r 111 bU. 2 och 3 s. 334. I
pågående markanvändning inräknas vad fastighetsägaren enligt delaljplanebeslämmelser,
byggnadslov och tillstånd enligl NVL får använda marken till, under förutsättning
att ändringen i markens användning framstår som aktuell. I propositionen tas
också upp frågan huruvida åtgärder som kalavverkning eller plantering av
granskog där det växer bokskog skall anses utgöra ändring i pågående
markanvändning. Departementschefen anför bl. a. att det inle går alt lämna
något entydigt svar på frågor av denna art. Bedömningen måste ske från fall tUl
faU och med utgångspunkt i vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturlig
fortsättning av den pågående markanvändningen. Härvid är att beakta bl. a.
samhällets syn på lämpliga bruknings- och rationaUseringsmetoder sådan denna
kommer till ullryck i bl. a. den jord- och skogsbmkspolitiska lagstiftningen
eller på annat sätt. Om ett förfarande är genereUt tUlståndsplikligt, kan man
emellertid utgå från att det innebär ändring i pågående markanvändning och att
således, om förfarandet förbjuds med stöd av exempelvis NVL, ersättning inte
skall utgå till följd härav. Alt kalawerka eller alt planlera granskog där det
växer bokskog torde enligt departementschefen med detta synsätt, i vart faU
för det dåvarande, i allmänhet bli att betrakta som normala drUlts- eller
rationaliseringsmetoder, och hinder mot dem skaU i princip ersättas.

Bestämmelsema om statens ersiittningsskyldighet
vid vägrat tUlstånd till täktverksamhet enligt 18 § har upphävts med verkan
från den 1 juli 1973 (prop. 1973r 101, CU 1973r 21, rskr 1973r 219, SFS 1973r
311). Er-sällningsrätlens upphävande står enligl propositionen i
överensstämmelse med den i samband med 1972 års ändringar i NVL införda
principen alt ersättnmg inte skall utgå för värden som beror enbart på
förväntningar om ändring i pågående markanvändning.

3
Bokskogsutredningens förslag

Bokskogsutredningen
påpekar uiledningsvis att den svenska bokskogen är en nordlig utpost av den
europeiska sommargröna lövskogen. Boken nådde sin största utbrednmg omkring år
500 e. Kr. Dess naturUga nordgräns har därefter förskjutits mot söder och
sydväst tUl följd

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 9

av
granskogens expansion och människans åtgärder. Arealen rena bokskogar, dvs.
trädbestånd vars virkesförråd tUl minst 70 % utgörs av bok, uppgick i slutet av
1960-talet tiU ca 60 000 ha, varav ca 37 000 ha bestod huvudsakligen av skogar
med en ytvidd av minst 5 ha. Av bokskogsarealen är 56 % belägen i
Kristianstads län och 24 % i Malmöhus län.

Enligt riksskogstaxeringarna
minskade bokskogsärealen med ca 20 % eller ca 15 000 ha meUan åren 1945 och
1966. ErUigt en enkät som bokskogsutredningen utfört avverkades under åren
19571970 ca 12 000 ha bokskog. Av denna areal försågs endast 18 % med ny
bokskog. Enkäten omfattar också en bedömning för åren 19711980. Enligt denna
kommer ca 11 000 ha bokskog att avverkas under nänrnda tioårsperiod medan
enbart 9 % av arealen kommer att föryngras med bok. Utredningen framhåller att
med denna utveckling kommer det om några få decennier att finnas endast
relikter kvar av bokskog.

Anledningen till att
bokskogsarealen numera minskar är att bokskogsbruk bedöms vara avsevärt mindre
lönsamt än granskogsbruk. Enligl en särskild undersökning om bokens och
granens, volym- och värdeproduktion som skogshögskolan har utfört för
utredningens räkning är lönsamheten genomgående lägre för bok; på de bästa
markerna mycket lägre, särskUl om en låg kalkylräntefot tiUämpas. Utredningen
påpekar att avsättningsmöjligheterna har ökat för bokmassaved liksom för annan
lövmassaved samtidigt som priserna för lövmassaved kommit i paritet med tallmassaved.
Detta har emellertid inte varit tillräckligt för alt göra bok-skogsdriften
konkurrenskraftig.

Utredningens betänkande
innehåller en utförlig redogörelse för de skäl som enligt utredningen talar,
för all bokskogen bevaras (belänkandet s. 6068). Utredningen delar in skälen
i tre huvudgmpperr vetenskapliga och kulturhistoriska, sociala-rekreativa samt
skogliga. Från vetenskaplig synpunkt åberopas bl. a. att den svenska bokskogen och
dess flora är särpräglad genom del nordliga lägel inom bokens naturliga
utbredningsområde. Bokskogen är också en viktig biotop för vissa insekter,
fåglar och däggdjur. Kulturhistoriskt är boken nära förknippad med de
sydligaste landskapens utveckling. De sociala-rekreati- V a skälen
väger enligt utredningen särskilt tungt i de tätbefolkade områdena i södra
Sverige, där tillgången till rekreationsområden är liten. Della gäller framför
allt Malmöhus län. Som rekreationsmiljö är bokskogen mycket uppskattad av
allmänheten. Den erbjuder stora skönhels-värden och tål som regel intensivt
utnyttjande. Därtill kommer enhgt ulr redningen all det från skoglig synpunkt
vore oklokt alt låta ett trädslag med värdefullt virke och andra goda egenskapei-
utgå ur landets skogsproduktion.

Utredningen
framhåller sammanfattningsvis att den anser det vara ett riksintresse all inom
den egentiiga bokskogsregionen, dvs. i Skåne

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 10

och
en stor del av Blekinge och Halland, bevara bokskogen i sådan omfattning att
den även i framliden starkt präglar landskapet. Vid en prioritering bör
huvudparten av bokskogarna i Malmöhus län och stora delar av Kristianstads län
ha en särställning.

Beträffande
frågan i vilken omfattning bokskogen bör bevaras föreslår utredningen att som
mål uppställs ell säkerställande av minst 35 000 ha. Enligl vissa inventeringar
som utredningen låtit göra talar starka vetenskapliga motiv för bevarandet av
vissa särskUt angivna bokskogsområden med en sammanlagd areal av ca 4 600 ha.
Områdena finns redovisade i utredningens betänkande (s. 70 och 71). Dessa
områden bör enligt utredningen förvärvas eller avsällas som naturreservat. De
bör samtidigt kunna fungera som sociala reservat. Därutöver finns enligl
utredningen behov av mera renodlat sociala reservat inom närströvområden lUl
de tätbefolkade delarna i södra Sverige. Ansvaret för att sådana reservat
avsätts bör erUigl utredningen i första hand vila på kommunerna. Hur stora
områden som behövs kan enligt utredningen inle närmare preciseras. I fråga om
de statliga bokskogar som står under domänverkets förvaltning föreslår utredningen
all de bevaras i största möjliga ulslräckning. Åtminstone 60 % av dessa skogar
eller 2 600 ha bör säkerställas. Domänverket bör kompenseras för den belastning
på driftsresullatet som bevarandet av bokskogar under dess förvaltning innebär.
Huvuddelen av övriga bokskogar i allmän ägo bör garanteras för fortsatt
bokskogsdrift genom administrativa beslut. Detta gäller områden som ägs av
kyrkan, primär- och sekundärkommuner eller kommundominerade stiftelser.

Genom
nu nämnda åtgärder beräknar utredningen att ca 9 000 ha bokskog kan bevaras. I
fråga om återstoden av den enligt utredningen skyddsvärda bokskogsarealen, 26
000 ha som är i privat ägo, föreslår utredningeii att statiigt ekonomiskt stöd
skall utgå till föryngringsålgär-der och ungskogsvård för att stimulera markägarna
att bevara och förnya sina bokskogar. Bidrag föreslås utgå till kostnader för
maskinell markberedning, gräsrensning, hjälpplantering, en plantröjning och en
ungskogsröjning. Vid nyanläggning av bokbestånd föreslås bidrag kunna utgå
även till kostnader för plantering. I övrigt förutsätter utredningen att
naturliga föryngringsmetoder används. De föreslagna åtgärderna fördelar sig
över en period om 2030 år framåt i tiden, varefter bokbeståndet bedöms vara
säkrat. Bidrag bör enligt utredningen kunna utgå även till kostnader for plant-
och ungskogsröjning i bestånd som anlagts innan bidragsreglerna antas.
Kostnaderna för de nämnda åtgärderna har beräknats till 1 0001 200 kr. per ha
varav staten föreslås svara för 80 % och markägaren för 20 %. Om 600700 ha
årligen blir föremål för statliga stimulansåtgärder, kommer kostnaderna för
staten all uppgå till ca 550 000 kr. per år under den första femårsperioden
och tUl ca 650 000 kr. per år under den andra femårsperio-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:73 H

den.
Medlen föreslås anvisade över elt särskilt anslag. Mot bakgrund av kommunernas
intresse för alt salsa på bokskogsskölsel kan del enligt utredningen vara
befogat att bidrag utgår till dessa först sedan övriga markägare tUlgodosetts.
Utredningen föreslår all bidrag skall kunna utgå först sedan en enkel skogsvårdsplan
upprättats av skogsvårdsstyrelsen och markägaren slutit ell avtal med staten i
vilkel han garanterar bokskogsdrift för en tid av 30 år. Enligl utredningen bör
skogsstyrelsen svara för att anvisningar för bidragsgivning utarbetas, men
skogsvårdsstyrelserna bör svara för den direkta bidragsgivningen till
markägarna.

Utredningen
fömtsätter alt naturvårdslagens regler och de möjligheter till ersättningar
och bidrag som finns i samband med nalurvårdsför-ordnanden tillämpas på de mest
skyddsvärda områdena och all de nyss nämnda ekonomiska stödåtgärderna tillämpas
på övriga områden.

I
den mån osäkerhet råder humvida de ekonomiska stödåtgärderna är tillräckliga
för alt bromsa avveckling av bokskog bör det enligt utredningen finnas
möjligheter att kombinera della stöd med begränsade förordnanden om skydd för
landskapsbilden. Utredningen understryker alt ett nära samarbete mellan skogsvårdsorganisalionen,
naturvårds-myndigheterna och skogsägarna blir nödvändigt, om de föreslagna åtgärderna,
som i hög grad bygger på frivUliga åtaganden, skall leda till avsett resultat.

4
Naturvårdsverkets framställning

Naturvårdsverket
framhåller att frågan om bokskogens bevarande är så överhängande att särskilda
åtgärder bör vidtas med stor skyndsamhet. Sedan bokskogsutredningen gjorde sin
inventering har bokskogsarealen ytterligare minskal och länsstyrelserna i
Blekinge, Hallands, Kristianstads och Malmöhus län har ansett sig tvungna att
genom provisoriska landskapsskyddsförordnanden enligt 19 § NVL utöka den areal
som har skydd genom förordnanden enligt NVL. De områden som i november 1973
åtnjuter skydd enligt NVL uppgår till sammanlagt närmare 30 000 ha. De
provisoriska förordnandena har utfärdats för en tid av högst sex månader. Skydd
enligt NVL har sålunda i stort sett kommit alt ersätta de av
bokskogsutredningen förutsatta frivilliga stimulansåtgärderna. Naturvårdsverket
anser att detta förhållande får stor betydelse bl. a. för bedömningen av
storleken av anslaget Ersättningar vid bUdande av naturreservat m. m. som för
budgetåret 1973/74 uppgår till 9 milj. kr. (se prop. 1973r 1 bil. 11 p. H 5, JoU
1973r 1, rskr 1973r 86). Enligl 28 § NVL kan ersättning utgå vid avslag på
ansökan om dispens från landskapsskyddsförordnande "om pågående markanvändning
avsevärt försvåras". Ett tillfälligt landskapsskyddsförordnande med t. ex.
högst sex månaders gUtighet torde enligl naturvårdsverkets mening endast
undantagsvis kunna innebära sådant avsevärt försvårande av

2t
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 73

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 12

pågående
markanvändning som medför rätt till ersättning. Vid avslag på ansökan om
dispens från ett shilligt förordnande kan däremot ersättning komma i fråga.
Som exemjsd på ersättningsanspråk från ägare av bokskog nämner naturvårdsverket
att vid domstol yrkats ersättning med ca 8 400 kr. per ha för förbud att kalawerka
ca 6 ha bokskog. Enligl sakkunnigutlåtande från skogsstyrelsen bedöms
ersättningen i detta fall böra uppgå tUl 2 5003 300 kr. per ha. Mol denna
bakgrund anser naturvårdsverket del inle vara osannolikt alt skyddet för de ca
30 000 ha bokskog som numera cmfallas av förordnanden enligt NVL kan komma att
föranleda ersättningsskyldighet för staten med belopp som uppgår tUl sammanlagt
ca 100 milj. kr. Della belopp bör enligt naturvårdsverket ställas i relation
till del nyss nämnda anslaget Ersättningar vid bildande av naturreservat m. m.
Nämnda ersättningskrav skulle enligl naturvårdsverket komma alt aktualiseras
successivt under en relativt lång tidrymd.

Naturvårdsverket påpekar
all del från statsmakternas sida vid flera tUlfällen under senare år har understrukils
all naturtUlgångar inte får utnyttjas på sätt som strider mol; allmänna
intressen. Med denna utgångspunkt har genom beslut med anledning av
propositionen angående hushållning med mark och vallen (prop. 1972r 111 bil. 2
och 3, CU 1972r 35, rskr 1972r 348) införts ändringar i NVLrs ersättningsbestämmelser
som innebär all ersättning inle utgår då förväntningar om ändring i sättet att
använda mark irite har blivit infriade. Denna princip ligger till grund även
för de ändringar i naturvårdslagen (prop. 1973r 101, CU 1973r21, rskr 1973r
219) som innebär att ersäUningsrätten upphävts vid avslag på ansökan om läkttiUstånd.
Enligl naturvårdsverkets mening bör frågan om ersättning med anledning av
restriktioner som syftar tUl bevarande av bokskog lösas på samma sätt. De samhälleliga
intressena att bibehålla bokskog har på senare tid blivit allt starkare.
Naturvårdsverket erinrar om att behovet av skogsmark lämplig för rekreation
och friluftsliv nu aktualiseras i ökad utsträckning. Så sker i hög grad i de
tätbefolkade regionerna i Sydsverige, där bokskogen har sin största
utbredning. Härtill kommer att riskerna för bokskogens tillbakaträngande nu
blivit alltmer påtagliga. Mol bakgrund härav bör omföring av bokskog till
barrskog enligt naturvårdsverket inle betraktas som en normal rationaliseringsålgärd
i skogsbruket. Detta förhållande bör slås fast av statsmakterna. Om så sker
kan avslag på ansökningar om tillstånd till avverkning av bokskog och till
plantering av gran på bokskogsmark inle generellt anses innebära avsevärt
försvårande av pågående markanvändning. Ersättning till markägare med
anledning av bestämmelser från samhällets sida som syftar till all förhindra
alt bokskog omförs till barrskog bör således enligt naturvårdsverket i princip
inle kommia i fråga.

Naturvårdsverket
föreslår all en särskild lag införs om bevarande av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 13

bokskog.
Lagen bör innehålla elt grundläggande stadgande om all avverkning av bokskog inle
får ske utan länsstyrelsens tillstånd. Undanlag från denna princip bör gälla
beträffande röjningar och gallringar i be-slåndsvårdande syfte. Vidare bör
föreskrivas alt skogsodling med annat trädslag än bok inle får ske på mark som
vid utgången av år 1973 i huvudsak är bevuxen med bokskog. Beslut av
länsstyrelsen som innebär avslag eller tillstånd förenat med särskilda
föreskrifter bör inle medföra räll till ersättning för markägaren.

En
sådan reglering bör gäUa inte bara Blekmge, Hallands, Kristianstads och
Malmöhus län ulan också län med relativt ringa bokskogsareal. Ofta upplevs
behovet av skydd för bokskogen som myckel stort i trakter där sådan skog inle
är så vanlig, exempelvis inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Under tiden till dess en ny
lagstiftning med nyss angivna innebörd träder i kraft får skyddet för bokskogen
interimistiskt upprätthållas genom förordnanden enligl 19 § NVL.

Elt
generellt tillståndslvång för bokskogsavverkning enligl en särskild lag bör enligl
naturvårdsverket ulan särskUt tillägg i NVL inverka så på regleringen av
ersättningsfrågor enligl NVL alt ersättning inte kommer i fråga i de fall den
åtgärd varlUl tillstånd vägras enligt NVL är tillståndspliktig enligt den nya
lagen. För klarhetens skull bör detta förhållande dock slås fasl genom ell
tillägg lUl NVLrs ersättningsbestämmelser.

Vid
överväganden i ersättningsfrågan bör enligl naturvårdsverket särskilt
uppmärksammas all det endast undantagsvis är ett allmänt intresse all helt
förhindra avverkning av bokskog. Genom elt i huvudsak normalt bokskogsbruk bör
en stor del av de till bokskogen knutna allmänna intressena kunna tUlgodoses.
Slutavverkning av elt moget bestånd bör sålunda i allmänhet kunna medges under
villkor att så stor del av beståndet lämnas kvar alt självföryngring tryggas. TUlstånd
i sådant fall kan t. ex. utformas som ett medgivande att ulföra avverkning, om
minst ell visst antal härskande eller medhärskande bokar lämnas kvar jämnt
fördelade över området. Naturvårdsverket påpekar att det för att säkra en tUlfredsställande
föryngring dessutom kan behövas andra åtgärder och erinrar därvid om de förslag
om del allmännas medverkan till föryngringsåtgärder m. m. som
bokskogsutredningen lagl fram.

I
vissa fall kan starka nalurvårdsskäl, t. ex. vetenskapliga eller starka sociala
intressen motivera myckel långtgående föreskrifter. I dessa fall torde normalt,
på sätl som hittills skett för ca 500 ha bokskog, natur-reservalsförordnande få
meddelas, och ersättning bör därvid kunna utgå för de inskränkningar i
skogsbruket som går utöver vad som kan krävas enligt den föreslagna lagen om
bevarande av bokskog. I sådana fall torde, anser naturvårdsverket, staten
normalt vara beredd att inköpa marken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 14

Naturvårdsverket
framhåUer vidare alt riksdagens tidigare nämnda beslut om upphävande av rätten
till ersättning för vägrad glesbebyggelse och läkt av grus m. m. torde från markägarsynpunkt
utgöra avsevärt hårdare ingrepp än en bokskogslag enligt vilken markägaren får
fort-sälta med nu bedrivet bokskogsbruk. Elt sådant skogsbruk kan t. o. m.
bereda honom vissa fördelar, säiskill om man beaktar möjligheterna att utnyttja
fastigheten i dess helhet, och kan även visa sig vara ekonomiskt
konkurrenskraftigt vid jämförelse med granskogsbruket.

Frågan om
övergångsbestämmelsernas utformning har enligt naturvårdsverket stor
betydelse. Särskilt bör uppmärksammas behovet av en särskild regel för all
förebygga ansökningar i spekulationssyfte med anledning av verkets beslut alt
göra framställning till Kungl. Majrt i frågan, vilkel beslut offentiiggjordes
den 9 november 1973. Naturvårdsverket föreslår att i övergångsbestämmelserna lUl
den ändring i NVL som föreslagils las in en föreskrift om alt sådana
ansökningar om dispens från förordnanden enligt 19 § NVL till skydd för
bokskogen som kommit in till länsstyrelsen efter den 9 november 1973 inte kan
föranleda ersättning i händelse av avslag.

5
Remissyttrandena

5.1
Bokskogsutredningens förslag

Samtliga
remissinstanser ansluter sig tUl utredningens förslag all bokskogen bör
bevaras i sådan omfattning all den även i framliden kommer alt prägla det
sydsvenska landskapet.

De undersökningar som
ligger till gmnd för utredningens förslag kommenteras i regel inte närmare av
remissinstanserna. Lunds universitet gör dock gällande att bokskogens flora
och fauna behandlats alltför översiktligt.

EiUigt remissinstanserna
talar många olika skäl för att bokskogen bevaras. Natiirvårdskommittén och
flertalet remissinstanser understryker alt en mycket stor del av bokskogsarealen
bör bevaras av sociala och rekreativa skäl. Bl. a. universitetskanslersämbetet
bekräftar tyngden i de vetenskapliga motiven och påpekar att del för ett
flertal ämnesområden inom den biologisk-geografiska sektorn är av betydelse
att bokskogen som biotop bevaras. Läns:ityrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar
att de vetenskapliga motiven också gäUer de mindre bestånd som är belägna i
utkanten av bokens utbredningsområde. Riksantikvarieämbetet understryker de
starka kulturhistoriska motiven för att bevara bokskog. De skoghga motiven sora
utredningen åberopar har antingen inte kommenterats av remissinstanserna eller
också sagts böra betraktas som underordnade.

Vikten
av interkommunalt samarbete vid tUlskapande av sociala

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 15

reservat understryks av Svenska landstingsförbundet.
Samfundet för hembygdsvård anser all kommunernas och andra välbelägna bokskogar
i första hand bör avsättas som sociala reservat.

Många remissinstanser anser alt man bör försöka bevara
större areal bokskog än 35 000 ha som utredningen föreslagit. Enligt bl. a.
universitetskanslersämbetet, länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska naturskyddsföreningen
bör även små bestånd och bestånd med mindre än 70 % bok sparas.
Lantbruksstyrelsen m. fl. remissinstanser framhåller att sådana bokbestånd som
är belägna inom synhåll från samfärds-leder, tätorter och fritidsanläggningar
bör bevaras i första hand.

Sveriges industriförbund anser med hänsyn till bokskogens
dåliga lönsamhet att det är tillräckligt alt ca 20 000 ha bevaras, varvid vissa
områden i Skåne bör prioriteras.

Remissinstanserna har inget att invända mot all
administrativa beslut fattas för att säkra bokskog under domänverkels
förvaltning och övriga bokskogar i allmän ägo. Domänverket m. fl.
remissinstanser hävdar emellertid att samma beslämmelser skall gälla för
verkels bokskogsdrift som för övriga markägares.

Lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Blekinge, Kronobergs
och Göteborgs och Bohus län anser all förordnanden enligl naturvårdslagen bör
utnyttjas i större ulslräckning än vad utredningen föreslagit för alt för
framtiden säkerställa bokskogarna. Naturvårdskommittén anser att re-servalbildning
är den lämpligaste formen för all bevara bokskog.

Utredningens förslag att genom statiigt ekonomiskt bidrag
till skogsägarna främja bevarandet av bokskogarna tillstyrks i princip av alla
remissinstanser. Flera remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna
i Blekinge, Hallands och Kronobergs län, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska naturskyddsföreningen,
Föreningen för dendrologi och parkvård och Samfundet för hembygdsvård, anser
dock att del föreslagna bidraget om 80 % till enskUda skogsägare inte är tUlräckligt
för att uppnå avsett mål. Länsstyrelsen i Kristianstads län. Svenska
landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet m. fl. anser att kommunerna i
likhet med enskUda skogsägare bör få bidrag med 80 % av kostnaderna för förnyelseåtgärder.
Lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Blekinge län biträder förslagel att
stöd till kommunerna bör komma i andra hand. För att avverkningsmogen bokskog skah
kunna överhållas föreslår skogsvårdsstyrelserna i Blekinge och Hallands län all
särskild ersättning skall utgå. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår alt en
årlig arealpremie skall utgå så att de befintliga bokbestånden bevaras.

De anläggnings- och skölsdkoslnader som ligger lUl grund
för utredningens beräkning av medelsbehovet har kommenterats ingående av flera
remissinstanser. Skogsvårdsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus och Hallands län.
Skogs- och lantbruksakademien. Svenska naturskydds-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 16

föreningen m. fl. hävdar att den angivna kostnaden är
realistisk endast på gynnsamma marker och under gynnsamma förhållanden och att
den verkliga kostnaden varierar mellan 1 000 kr. per ha och 5 000 kr: per ha. I
konsekvens härmed måste det iirliga medelsbehovet räknas upp med 50100 % i
förhållande till utredningens förslag. Riksantikvarieärribetet anser att de bidragsberättigade
irtgärderna bör utökas med uppkvisl-ning och städning.

5.2 Naturvårdsverkets framställning

Det av naturvårdsverket framlagda förslaget till
lagstiftning till skydd för bokskogarna tillstyrks av hovrätten över Skåne och
Blekinge, skogsstyrelsen, domänverket, länsstyrelserna i Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt Svenska naturskyddsföreningen.
Flera av dessa remissinstanser föreslår all higstiftningsålgärderna kombineras
med statsbidrag till föryngring och vård av bokskog. Hovrätten över Skåne och
Blekinge samt länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län säger sig
tillstyrka förslaget endast under förutsättning att sådant statsbidrag utges.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund avstyrker naturvårdsverkels förslag till
lagstiftning.

Länsstyrelserna i Kristianstads och HaUands län m. fl.
remissinstanser betonar angelägenheten av all bokskogen ges ett effektivt skydd
genom lagstiftning. Sistnämnda länsstyrelse påpekar att det dessvärre är ställt
utom tvivel, all den svenska bokskogen är i farozonen. Risken för en allt
snabbare avveckling är stor inle minst i Hallands län, där yngre och
utvecklingsbar bokskog endast utgör en mindre del av den totala
bokskogsarealen.

Skogsstyrelsen påpekar att i jiimförelse med
bokskogsutredningens förslag om stödåtgärder till föryngrings- och skölselåtgärder
till de markägare som genom avtal förklarat sig villiga att fortsätta med bokskogsbruk
skulle en lagsliftning enligt naturvårdsverkets förslag givetvis ge en större
garanti för alt bokskog skulle bli bevarad i önskvärd omfattning och i önskade
lägen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller alt de
provisoriska förordnanden som meddelats enligt 19 § NVL till skydd för
bokskogen inle anvisar någon lämplig utväg citl skydda bokskogen. Ett
provisoriskt förordnande för att vinna lid för frågans övervägande kan väl vara
rimligt. Men för ett mera permanent förbud mot kalavverkning av bokskog, med
den generella räckvidd som ett sådant förbud måste ha, lämnar 19 § NVL
knappast utrymme. Delta stadgande synes närmast la sikte på lokalt begränsade
förhållanden. Det bör enligl hovrättens mening inte ankomma på varje länsstyrelse
för sig att besluta om ett generellt förbud att avverka bokskog. Frågan bör i ell
sammanhang över-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 17

vägas av regering och riksdag. Hovrätten anser att redan
dessa synpunkter utgör ett tiUräckligt skäl att tillstyrka naturvårdsverkets
förslag om bestämmelser i lag som direkt tar sikte på att bokskogen skall
bevaras.

Lantbrukarnas
riksförbund åberopar till stöd för sitt avstyrkande av naturvårdsverkets
förslag bl. a. följande. Bokskogsulredningens förslag som syftade till att
genom frivilliga överenskommelser med markägarna skapa garantier för att från
miljösynpunkt värdefull bokskog bevarades för framliden blev i allt väsentligt
positivt mottaget av berörda markägare. Riksförbundet är övertygat om att, om
detta förslag kom alt läggas till grund för lagstiftning, skulle de enligl
utredningen skyddsvärda bokskogsarealerna kunna bevaras till mycket måttliga
kostnader för samhället. Ett uttryck härför är det faktum att ett femtiotal av
Sydsveriges större bokskogsägare, representerande merparten av den skyddsvärda
arealen, i en skrivelse, som hösten 1973 tillställdes länsstyrelserna i
Malmöhus och Kristianstads län, deklarerat sin beredvillighet att utan
ersättningsanspråk för den förlust det innebär att avstå från granproduklion
träffa överenskommelse om bevarandet av bokskogarna. Tillsammans med övriga
ägarekategorier såsom domänverket, landsting, kommuner, stiftelser m. fl. torde
en areal av minst 25 000 ha härigenom kunna bevaras på friviUig väg.
Riksförbundet är berett att för sin del aktivt medverka tUl all sådana
överenskommelser kan träffas. På grund av del anförda avstyrker riksförbundet
på det bestämdaste lagstiftningsförslaget. Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund ullalar sammanfattningsvis alt föreslagen lagstiftning ej är
motiverad med hänsyn till markägarnas dokumenterade intresse all fortsätta med
bokskogsproduktion.

Domänverket
framhåller all ell absolut förbud mot omföring av bokskog tUl barrskog inte
skulle gagna någon part. Det finns betydande arealer skogsmark som är direkt
olämpliga för odling av bokskog men som trots detta är bevuxna med bok. På
dessa marker där boken av biologiska skäl är olämplig bör den ersättas med
andra trädslag i de fall inte starka naturvårdsskäl, vetenskaphga eller starkt
sociala intressen är för handen. Länsstyrelsen i Hallands län framför liknande
synpunkter. Även Sveriges skogsägareföreuingars riksförbund påpekar att hänsyn
måste tas till markens förmåga att producera bokskog, varvid särskilt bör
beaktas att del är förenat med utomordentiigt stora kostnader att skapa nya
bokskogar på de något sämre bokskogsmarkerna samtidigt som det är tveksamt om
man till rimlig kostnad kan åstadkomma ett naturskönt bokbestånd. Dessa sämre
marker är i allmänhet mycket lämpade för granproduktion.

I fråga om
utformningen av en lagsliftning om bevarande av bokskog anser Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund del vara helt onödigt all länsstyrelsen skall
ge tillstånd till de vanligen förekommande

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 18

avverkningarna. Länsstyrelsens tillstånd borde behöva
inhämtas bara vid önskemål om byte av trädslag, medan i övrigt samma
förhållanden borde råda som beträffande skycldsskogar enligt skogsvårdslagen.
Domänverket framhåller att lagen måste utformas så att den inom ramen för dess
syfte medger en rationell skogsvård och är administrativt lätthanterlig. Det
bör därför uppdras åt skogsstyrelsen alt utforma noggranna definitioner, t.
ex. på vad som är att räkna tiU bokskog, var gränsen går för beståndsvårdande
gallring och föryngringshuggning m. m. Vidare måste de åtgärder och resultat
som krävs av markägaren för att han skall anses ha uppfyllt återbeskogningspliklen
definieras.

Naturvårdsverkels förslag i fråga om ersättningsskyldighet
för staten vid vägrat tillstånd att omföra bokskog till barrskog får elt
övervägande positivt mottagande av remissinsta.nserna.

Enligt domänverket föranleder naturvårdsverkets förslag
att ersättning inte skall utgå vid vägrat tillstånd all överföra bokskogsmark
till granskogsproduktion ingen erinran från domänverkets sida. Härigenom ges
väsentligt ökade möjligheter all bevara från naturvårdssynpunkl värdefulla
områden. Förslaget överensstämmer också med synsättet beträffande ersättningar,
som framkommit i nyare författningar och förslag, nämligen alt ersättning inte
skall utgå för alt förväntningar om ändring i markens användningssätt inte blir
infriade utan endast då pågående markanvändning avsevärt försvåras. Innebär
förbud att bokskog som enligt skogsvårdslagen är avverkningsmogen ej över
huvud taget får avverkas, måsle detta betraktas som avsevärt intrång i pågående
markanvändning. Enligl verkets uppfattning bör då ersättning utgå. Om det anses
nödvändigt med mycket starka restriktioner i den normala bokskogsdriften, bör
ett sådant omr'åde föras över till naturreservat och eventuellt förvärvas av
staten. Liknande synpunkter framförs från andra remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge säger sig i detta
sammanhang inte vilja ta ställning till om ett förbud att avverka bokskog
enligt 19 § NVL medför räll till ersättning. Denna fråga är beroende av hur uttrycket
"pågående markanvändning" i 28 § NVL tolkas. De uttalanden härom som
gjorts av departementschefen i propositionen angående hushållning med mark och
vatten (prop. 1972r 111 bil. 2 s. 334) kan inte sägas vara otvetydiga. Någol
domstolsavgörande som hänför sig till förbud att slutavverka bokskog och
ersätta denna med granplantering torde inte finnas. Såsom allmän överräll lör
de delar av landet där frågan kan bli aktuell kan hovrätten komma all ställas
inför kravet att la ställning till dylika ersättningsfrågor i rättegång.
Hovrätten begränsar sig därför till alt konstatera alt de anspråk på ersättning
som kan komma att resas kan bli betydande. Hovrätten kan emellertid väl ansluta
sig till naturvårdsverkets principuppfaltning att ersättning av den typ som
anges i 28 § NVL inte bör utgå för vägrad slulavverkning av bokskog. Men hov-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 19

rätten anser alt ett lagsladgande om förbud att slutavverka
bokskog förutsätter alt stödåtgärder för bokskogen beslutas. Även
länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller all det råder stor oklarhet
beträffande tolkningen av nuvarande beslämmelser. Länsstyrelsen påpekar all
svårigheterna att förutse framtida prisrelalioner mellan bok och gran bidrar
ytterligare till osäkerheten om del förväntningsvärde vad gäller skUlnaden
mellan bok och gran, som nu uppges vara förhanden. Ett system med ersättningar
för minskat markvärde kan vidare innebära ölägenheter ur naturvårdssynpunkt.
Några garantier finns nämligen inte för att utbetalda ersättningsbelopp
utnyttjas så all skötseln av bokskogen gagnas. Enligt länsstyrelsens mening
bör i stället införas statliga bidrag för att stimulera markägarna till att
medverka tUl att bokskogarna vårdas och föryngras, vilket främjar naturvården
och gagnar allmänhetens tillgång tiU rekreation och friluftsliv. Åtgärder i
sådant syfte är förenade med stora kostnader. Länsstyrelsen tillstyrker således
att ersättningar i förevarande fall inte skall utgå dock under förutsättning
all markägarna får rätt till bidrag för aktiva åtgärder för bokskogens
bevarande.

Enligt
Lantbrukarnas riksförbund innebär byte av trädslag i princip inle någon ändring
i pågående markanvändning. Om en övergång från bokskogsproduklion till
granskogsproduktion sker, är del enbart fråga om ett alternativt val av
trädslag. Dessutom kan inle hävdas all granskog är ur aUmän miljösynpunkt
olämplig. Del sagda bör också jämföras med vad departementschefen anförde i
proposition 1972r 111 angående hushållning med mark och vallen, då han konstaterade,
att bl. a. plantering av granskog där det växer bokskog i vart fall vid tiden
för propositionen i allmänhet torde vara att betrakta som en normal drifts-och
rationaliseringsmetod och alt hinder däremot alltså i princip skulle ersättas.
Lantbrukarnas riksförbund hävdar att markägarna måste ha rätt till skälig
ersättning för intrång och ingrepp, som medför direkta ekonomiska förluster och
kostnader. Om samhället vill bevara en viss miljö, exempelvis som i det nu
aktuella fallet bokskog, är det rimligt att också samhäUet bär de speciella
kostnader som är förenade med detta. Kostnadsbelastningen kan eljest drabba
enskilda personer ytterst hårt och orättvist. Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund framför liknande synpunkter.

Enligl
skogsstyrelsen måsle frågan huruvida ett förbud mol omföring av bokskog till
granskog skall betraktas som ett avsevärt försvårande av den pågående
markanvändningen för skogsbruk bli beroende av hur stor del av den för skogsbmk
använda arealen som förbudet kan komma att omfatta. KvarhåUande av en mindre
andel bokskog torde av flera skäl inte behöva betraktas som någon större
belastning på ägarens ekonomi. För sådana brukningsenheter där bokskogsarealen
utgör en stor andel av den totala skogsmarksarealen kan en lösning med enbart
stimulansbidrag inte anses vara en tillräcklig kompensation för del intrång
som

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 20

vållas. Styrelsen vill därför förorda att i sådana fall
där förbudet mol omföring av bokskog till granskog gäller mer än förslagsvis 20
% av den totala skogsmarksarealen intrångsersätlning bör utgå för den överskjutande
arealen i de fall dispens för sökt avverkning inte erhålls. Skogsstyrelsen
anser också att som antydes i naturvårdsverkets förslag de inskränkningar i
skogsbruket som går utöver dem som i normalfallet skulle komma i fråga med stöd
av den särskUda bokskogslagen, bör ersättas i vanlig ordning. Del skulle t. ex.
kunna gälla ersättning för förluster på grund av alt beståndet inte får
avvecklas i den takt som är normal för att erhålla självföryngring.

Flertalet remissinstanser har förordat alt
lagstiftningsåtgärderna kombineras med ell statligt ekonomiskt stöd till
bokskogarna. Beträffande frågan vilka åtgärder som bör vara stödberättigade
hänvisar remissinstanserna tUl bokskogsutredningens förslag. Länsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län samt skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus
län föreslår all skogsvårdsstyrelserna skall få ge kostnadsfri rådgivning och stämpling
av bokskog. Flera remissinstanser föreslår att bidrag bör utgå även vid bokplanlering
på marker som tidigare varit bevuxna med barrskog. Domänverket hävdar all
verket bör kompenseras på i princip samma sätt som övriga markägare. Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser all bidragen för de föreslagna åtgärderna bör vara desamma
både på enskild och allmän mark.

Statsbidragets
storlek diskuteras av de flesta remissinstanserna. Länsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län samt skogsvårdsstyrelsen i Hallands
län anser att staten bör täcka hela kostnaden för föryngring och vård av
bokskog. Domänverket och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund föreslår
att extra bidrag bör kunna utgå då speciellt svåra föryngringsförhåtlanden
råder. Enligl länsstyrelsen i Malmöhus län bör full kostnadstäckning medges för
åtgärder på små, mindre bärkraftiga lantbruk och på lantbruk med en
förhållandevis stor bokskogsareal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår alt praktiska
åtgärder som rådgivning, markberedning, röjning och stämpling bör åvila skogsvårdsstyrelsen.
Enligt styrelsen bor dock vissa enskilda markägare och godsförvaltningar
tillåtas utföra sädana åtgärder utan skogsvårdsstyrelsens överinseende.

6 Departementschefen

6.1 Lagstiftning om bevarande av bokskog

Boken förekommer vUdväxande i södra och sydvästra Sverige.
Dess närmare utbredning framgår av karlbilagor till bokskogsulredningens
betänkande (SOU 1971r 71) Bokskogens bevarande. Nästan hälften

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:73 21

av
landels bokskogsareal finns i Kristianstads län och nästan en fjärdedel i
Malmöhus län. I Blekhige och Halland finns en åttondel i vartdera länet.
Övriga län har tillsammans cirka en Ijugondd av arealen.

Av
olika skäl, främst ekonomiska, har många skogsägare under senare år i allt
större omfattning börjat plantera granskog på mark där det tidigare vuxit bok.
Med anledning härav har frågan om bokskogens bevarande aktualiserats bl. a. i
riksdagen. Riksdagen har ullalat all del bör vara ell intresse för det allmänna
alt söka förhindra en utveckling som innebär att bokskogsbeslåndel kraftigt
minskar och i vissa trakter hotar alt helt försvinna. Enligt
bokskogsutredningen, som utrett hithörande frågor, omfattade bokskogarna, dvs.
sådana skogar vars virkesförråd till minst 70 % beslår av bok, i slutet av 1960-talel
omkring 60 000 ha. Därav utgjordes närmare 37 000 ha av skogar som upptog en yta
av minst 5 ha. Bokskogarna har enligl utredningen avverkats i snabb takt under
senare år. Mellan åren 1945 och 1966 minskade sålunda bokskogsarealen med
drygt 20 % eller med ca 15 000 ha. Därefter har minst 800 ha om året avverkats,
varav högst 15 % föryngrats med bok eller andra lövträd. Prognoser visar alt slutavverkningsarealerna
kommer att öka och att knappt 10 % av de avverkade områdena kommer att föryngras
med bokträd. Om inle denna utveckling kan brytas, kommer enligt utredningen
endast rester av bokskogarna att finnas kvar om några tiotal år. Den främsta
orsaken tiU all bokskogarna avvecklas i så stor omfattning är all lönsamheten
för bok är lägre än för gran. Trots att avsättningen av bokmassaved och
priserna på sådan ved de senaste åren har varit gynnsam kommer del enligt
bokskogsägarnas bedömning inte alt bli ekonomiskt lönsamt att ha bokskogarna
kvar.

De
skäl som talar för att bokskogarna bevaras är enligt utredningen flera. Från
vetenskaplig synpunkt åberopas bl. a. att den svenska bokskogens belägenhet
vid gränsen för bokens utbredning i Europa är mycket intressant.
Kulturhistoriskt är bokskogen nära förknippad med de sydligaste landskapens
utveckling. Som rekreationsmiljö är bokskogen oersättiig och myckel uppskattad
av allmänheten i de tätbefolkade delarna av södra Sverige, där tiUgången på
friluftsområden för rekreation är liten. Detta gäller särskUl Malmöhus län. DärlUl
kommer enligl utredningen att det vore oklokt att låta ett träd med värdefullt
virke utgå ur landets skogsproduktion. Utredningen anser del vara ett riksintresse
att inom den egentliga bokskogsregionen Skåne och stora delar av Blekinge och
Halland bevara bokskogen i sådan omfattning att den även i framtiden kommer
att prägla landskapet. Utredningen anser att man bör sätta som mål all
långsiktigt söka bevara minst 35 000 ha av bokskogsarealen. För att nå delta
mål föreslås att samhället vidtar olika åtgärder. 1 fråga om huvudparten av
den enligt utredningen skyddsvärda bokskogsarealen, som är privatägd, föreslår
utredningen statsbidrag på 80 % till föryngringsåtgärder och ungskogs-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 22

vård
för alt stimulera markägarna alt bevara och förnya sina bokskogar.
Statsbidragen bör handhas av skogsvårdsstyrelserna. För ändamålet bör inrättas
ett särskUl anslag, Bidrag till bokskogsdrifl, som till en början bör uppgå lUl
550 000 kr. om året. Vidare föreslår utredningen alt vissa särskilt angivna
bokskogar, omfattande ca 4 600 ha, vars bevarande motiveras av främst
vetenskapliga skäl, avsätts som naturreservat. Statens egna skogar och vissa
andra allmänna bokskogar, som omfattar drygt 4 000 ha, föreslås bli
säkerställda genom administrativa beslut.

Utredningen
räknar med att lalurvårdslagens (NVLrs) regler och möjligheterna till
ersättningar och bidrag från anslagen till naturvård skall användas för de mest
skyddsvärda områdena och att de av utredningen föreslagna statsbidragen normalt
förbehåUs övriga skyddsvärda områden. Utredningen understrjker alt ett nära
samarbete mellan skogsvårdsorganisationen, nalurvårdsmyndighelerna och
skogsägarna blir nödvändigt, om de föreslagna åtgärderna, som i hög grad bygger
på frivilliga åtaganden, skall leda till avsett resultat.

Vid
lidpunkten för utredningens arbete beräknades all ca 6 000 ha bokskog hade
något skydd enligl NVL, därav ca 400 ha i form av naturreservat och ca 5 600
ha i form av skydd för landskapsbilden enligt 19 § NVL.

Naturvårdsverket,
som i november 1973 gjort en särskild framställning i fråga om bokskogens
bevarande, framhåller all läget blivit så allvarligt efter del att
bokskogsutredningen avlämnat sitt belänkande att särskilda åtgärder bör vidtas
med stor skyndsamhet. Bokskogsarealen har nämhgen minskat ytterligare, och
länsstyrelserna i södra Sverige har sett sig nödsakade att tiUs vidare värna om
bokskogarna genom provisoriska landskapsskyddsförordnanden enligt 19 § NVL. De
områden som åtnjuter skydd enligt NVL uppgår därigenom till sammanlagt
närmare 30 000 ha. Naturvårdsverket påpekar att skydd enligt NVL således har
kommit alt i stort sett ersätta de av bokskogsutredningen förutsatta frivilliga
stimulansåtgärderna.

Naturvårdsverket
föreslår all cn särskUd lag införs om bevarande av bokskog. Lagen bör innehålla
ett grundläggande stadgande om att avverkning av bokskog inte får ske utan
länsstyrelsens tillstånd. Undantag från denna princip föreslås gäUa
beträffande röjningar och gallringar i beslåndsvårdande syfte. >/idare bör
föreskrivas all skogsodling med annat trädslag än bok inle får ske på mark där
bokskog växte vid utgången av år 1973. Enligt naturvårdsverket bör särskilt
uppmärksammas alt del endast i undantagsfall är ett allmänt intresse att
hindra avverkning av bokskog, om den bedrivs så att återväxten tryggas. De till
bokskogen knutna nalurvårdsintressena kan till stor del tillgodoses vid normalt
bokskogsbruk.

Remissinstanserna
vitsordar öv

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 23

vara
bokskogarna. Från många håll understryks alt myckel starka skäl talar härför.
Det åberopas bl. a. alt skogarna representerar stora vetenskapliga och
kulturhistoriska värden och dessutom är av stor betydelse för friluftslivet.
Vidare framhålls att dessa skogar i många trakter är ett omistligt inslag i landskapsbUden.

De flesta
remissinstanserna delar naturvårdsverkels uppfattning alt del inle är
tillräckligt att som bokskogsulredningen har föreslagit försöka skydda
bokskogarna genom frivilliga överenskommelser med markägarna. Dessa
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran naturvårdsverkets förslag
alt en särskild lagstiftning för bevarandet av bokskog införs ulan dröjsmål.
Vissa remissinstanser föreslår samtidigt att lagstiftningsåtgärderna
kompletteras med ekonomiskt stöd till föryngringsåtgärder och ungskogsskötsel
i huvudsaklig överensstämmelse med bokskogsulredningens förslag. Andra
remissinstanser tillstyrker naturvårdsverkets förslag på villkor alt sådant
ekonomiskt stöd utgår. Från skogsägarhåll hävdas alt bokskogens fortbestånd
lämpligen tryggas genom positiva samförståndslösningar och all särskilda
lagstiftningsåtgärder är omotiverade.

Enligl min mening är del
angelägel från allmän synpunkt all åtgärder vidtas för att skydda de bokskogar
som finns kvar i vårt land. Bokskogarna omfattar numera förhållandevis liten
areal men utgör fortfarande ell särpräglat inslag i landskapsbilden i de
sydligaste länen och representerar stora sociala, kulturhistoriska och
vetenskapliga värden. Bokskogarna är uppskattade av allmänheten som friluftsområden
och för rekreation. De erbjuder stora skönhetsvärden. Om skogarna försvann,
skulle del innebära en utarmning av landskapet och få negativa konsekvenser för
växt- och djurlivet. All bevara bokskogen är således elt välgrundat krav från naturvårdssynpunkt.

Jag delar
naturvårdsverkets uppfattning att särskilda lagstiftningsåtgärder behövs till
skydd för bokskogen och att della behov är trängande. Risken för en snabb
avveckling av bokskogarna är överhängande, vilket bl. a. bekräftas av att
länsstyrelserna i de sydligaste länen för stora arealer bokskog har meddelat
temporära förordnanden om avverkningsförbud enligt NVL i avvaktan på en mera
varaktig lösning av problemet. Att införa en särskild lagstiftning om bevarande
av bokskog torde vara den bästa utvägen all få utvecklingen under kontroll och
skapa garantier för en från naturvårdssynpunkt lämplig hushållning med landets
återstående bokskogar. Härigenom åstadkoms ell permanent och generellt skydd
som ersätter del interimistiska, till vissa områden begränsade skydd som f. n.
gäller enligl NVL. I likhet med de flesta remissinstanserna anser jag det
således inte vara tUlräckligt att som bokskogsutredningen och vissa
remissinstanser förordat genom ekonomiska stimulansåtgärder främja bevarandet
av bokskog. Frivilliga åtaganden innebär knappast några långsiktiga garantier
för alt skogarna kommer att finnas kvar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 24

Innan
jag går in på lagstiftningens närmare utformning vill jag framhålla att jag
delar bokskogsulredningens uppfattning att den allmänna målsättningen bör vara
all bevara, ett levande bokskogsbruk. Avsikten med den tilltänkta
lagstiftningen iir således inte att tillgodose som bokskogsulredningen uttryckt
det "museala" synpunkter. Den särskilda lagen skall sålunda inte
hindra att bokskogsmark brukas i enlighet med skogsvårdslagens beslämmelser om
rationell skogsvård. Huvudsyftet med lagen är alt så långt möjligt bevara
bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt. Ell absolut förbud mot omföring
av bokskog till barrskog skulle föra alltför långt. Som bl. a. domänverket
påpekat finns del skogsmark som är mindre lämplig för odling av bokskog men som
trots det är bevuxen med bok. Vid prövningen av frågan om en sådan bokskog bör
bevaras från naturvårdssynpunkl bör bl. a. beaktas, huruvida biologiska skäl
talar för att en omföring till annan skog bör medges. Bokskogsutredningen har
salt som mål alt minst 35 000 ha bokskog bevaras. Jag är inte beredd att
närmare precisera någon ytvidd. Del får ankomma på länsstyrelserna, som avses
få i uppgift att la hand om lagens tillämpning, all på grundval av en
inventering av bokskogarna la ställning till vilka skogar som är skyddsvärda
och vilka som ulan olägenhet från naturvårdssynpunkt kan omföras till annan
skog. Del är angeläget att en sådan inventering kommer till stånd ulan
dröjsmål.

Vad beträffar
lagstiftningens utformning kan jag i likhet med de flesta remissinstanserna i
huvudsak ansluta mig till naturvårdsverkets förslag. Som grundläggande
föreskrifter bör införas förbud mol all ulan särskilt tillstånd avverka bokträd
i bokskog och mol all i bokskog eller, efter avverkning av bokskog, på del
avverkade området vidta åtgärder för ålerväxt av annat trädslag. Fråga om
sådant tUlstånd bör lämpligen prövas av länsstyrelserna. Undanlag från
skyldigheten att söka tillstånd till sådan avverkning bör gälla bl. a. för
röjningar och galtringar i skogsvårdande syfte. Om bokskogama skall kunna
behållas i önskvärd omfattning, krävs som en första åtgärd att från naturvårdssynpunkl
olämpliga avverkningar förhindras. Detta är angeläget inte minst med hänsyn
till de speciella svårigheter som föreligger vid föryngring av bok. All tillståndslvång
av samma skäl måste krävas för skogsodling med annat trädslag är uppenbart. Som
bl. a. domänverket framhållit bör det uppdras ål skogsstyrelsen att ulfcirma
noggranna anvisningar för var gränsen går för beslåndsvårdande gallring och föryngringshuggning
m. m.

I
överensstämmelse med bokskogsulredningens definition bor med bokskog förslås
trädbestånd vars virkesförråd till minst 70 % utgörs av bok. Del bör också
krävas att trädbeståndet inle är alltför litet till sin omfattning, förslagsvis
minst ett halvt hektar. Mindre bokbestånd än ell halvt hektar omfattas inte av
de tidigare nämnda interimistiska

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:73 25

förordnanden
till skydd för bokskogar som vissa länsstyrelser har meddelat.

Vad
sedan gäller frågan om eventuell ersättningsskyldighet för staten vid vägrat
tillstånd alt omföra bokskog till barrskog enligl den nu föreslagna lagen bör
man skilja mellan å ena sidan de fall då tillstånd vägras till avverkning som
står i överensstämmelse med rationellt bokskogsbruk och å andra sidan de faU
då tiUstånd att ersätta bokskog med annan skog vägras. I sistnämnda fall bör enligl
naturvårdsverket någon ersättning inle utgå för den förlust det kan innebära
för en markägare all behöva avstå från t. ex. granproduktion på bokskogsmark.
Som skäl åberopas bl. a. att ersättningsskyldighet för staten för sådant fall inle
skulle stå i överensstämmelse med den numera i naturvårdslagstiftningen införda
principen all ersättning inte skall utgå för värden som enbart beror på
förväntningar om ändring i pågående markanvändning. Vidare åberopar
naturvårdsverket att regler om ersättningsskyldighet för staten vid vägrat
tillstånd all anlägga barrskog på bokskogsmark enligt naturvårdsverkels
beräkningar kan komma att medföra ersättningar med sammanlagt mycket höga
belopp.

Beträffande
frågan om ersättning vid vägrat tUlstånd all avverka bokskog i samband med
bokskogsbruk framhåller naturvårdsverket att del från naturvårdssynpunkt endast
undanlagsvis kan finnas skäl att vägra avverkning av avverkningsmogen bokskog. Slulavverkning
av mogna bestånd kan i allmänhet medges under förutsättning att avverkningen
sker i överensstämmelse med normall bokskogsbruk, dvs. på så sätl att så stor dd
av beståndet lämnas kvar som kan behövas för alt trygga en självföryngring.
Några krav på ersättning för restriktioner i själva avverkningen blir därför
knappast aktuella. I vissa fall kan emellertid starka naturvårdsskäl motivera
mycket långtgående föreskrifter. I sådana fall bör enligt naturvårdsverket
såsom hittills skett för ca 500 ha bokskog naturreservatsförordnande meddelas,
och ersättning bör härvid kunna utgå för de inskränkningar i skogsbruket som
går utöver vad som kan krävas vid normalt bokskogsbruk.

Vid
remissbehandlingen har naturvårdsverkets förslag i ersättningsfrågan fåll elt
övervägande positivt mottagande. Förslagel tillstyrks av hovrätten över Skåne
och Blekinge, domänverket och de länsstyrelser som har avgivit yttrande. Vissa
av dessa remissinstanser tillstyrker dock endast under förutsättning all
statligt stöd lämnas till aktiva åtgärder för bokskogens bevarande. Bl. a.
framhålls att förslagel alt ersättning inle skall utgå vid vägrat tillstånd att
överföra bokskogsmark till granskogs-produktion innebär alt samhället ges
väsentligt ökade möjligheter att bevara från naturvårdssynpunkl värdefulla
områden.

Vidare
påpekas all förslagel överensstämmer med del synsätt beträffande ersättningar
som nyare författningar på naturvårdsområdet ger uttryck för, nämligen alt
ersättning inte skall utgå för att förvänt-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 26

ningar
om ändring i markens användningssätt inte blir infriade utan endast då pågående
markanvändning avsevärt försvåras. A andra sidan sägs alt om elt förbud innebär
ati: bokskog som enligt skogsvårdslagen är avverkningsmogen ej över huvud taget
får avverkas delta måste betraktas som avsevärt intrång i pågående
markanvändning. I sådant fall bör ersättning utgå.

Förslaget i
ersättningsfrågan avstyrks av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund. Bl. a. hävdas all om samhället vill bevara
en viss miljö, exempelvis som i del nu aktuella fallet bokskog, del är rimligt
att samhället bär de speciella kostnader som är förenade med delta. Koslnadsbdaslningen
kan annars drabba enskilda personer ytterst hårt och orättvist.

I likhet med de flesta
remissinstanserna kan jag i huvudsak ansluta mig till naturvårdsverkels förslag
i ersättningsfrågorna.

I samband med 1972 och
1973 års ändringar i naturvårdslagen har som nämnts införts nya grunder för
ersättningsregleringen på naturvårdsområdel som innebär å ena sidan all
ersättning inte skall utgå för värden som beror enbart på förväntningar om
ändring i pågående markanvändning och å andra sidan all ersättning skall utgå
om pågående markanvändning avsevärt försvåras genom föreskrifter eller beslut enligl
NVL. Olika meningar har framförts i frågan huruvida vid dagens förhållanden omföring
av bokskog till barrskog skall anses utgöra ändring i pågående markanvändning.
Bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge anser att frågan är tveksam.

Enligt min mening måste
begreppet pågående märkanvändning tolkas i ljuset av de särskilda förhållanden
som nu aktualiserats på della område. Del är nödvändigt att samhället får
väsentligt ökade möjligheter att bevara från naturvårdssynpunkt omistlig
bokskogsmark. Förslaget att införa tillståndsplikt för omföring av bokskog
till barrskog bärs upp av den tanken. I linje härmed bör då också gälla alt
staten inle skall bli ersättningsskyldig i de fall då tillstånd till
granskogsproduktion på bokskogsmark vägras. Naturvårdsverkets beräkningar ger
vid handen att enbart skyddet av de värdefullaste bokskogarna annars skulle
leda lUl myckel höga ersättningskrav. Att det numera inte stämmer med allmän
rättsuppfattning att cn markägare skall kunna göra anspråk på ersättning av
samhället för att han inle får använda sin egendom på ett sätt som skulle vara till
skada för andra människor och samhället i dess helhet har slagUs fasl senast
vid statsmakternas ställningstagande våren 1973 att ersättning inte skall utgå
enligt NVL vid vägrat tUlstånd till täktverksamhet (prop. 1973r 101 s. 26). Jag
ansluter mig till förslagel i naturvårdsverkels framställning och föreslår alt
någon rätt till ersättning inle skall föreligga för del fall en skogsägare
vägras all omföra bokskog till barrskog.

Härmed är emellertid ersällningiifrågorna
inle uttömmande behandlade. Det går inle alt bortse från att det f. n.
företagsekonomiskt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 27

sett inte är lika lönsamt att producera bokskog som
barrskog. Vidare måsle beaktas all skydd av bokskogen med enbart lagsliftning
inte medför någon garanti för att en tillfredsställande föryngring erhålls vid
avvecklingen av de bestånd som är avverkningsmogna. Normala föryngringsåtgärder
i bokskog är förhållandevis dyra. Utan några åtgärder för all åstadkomma ell
aktivt föryngringsarbete torde risken vara stor att bokskogsåterväxten blir
både kvantitativt och kvalitativt dålig. Med hänsyn härtill bör som jag strax
skall återkomma till visst statligt ekonomiskt stöd utgå till föryngring och
vård av bokskog. Jag delar alltså den uppfattning som framförts av flera
remissinstanser all det är rimligt all samhället får bära ell ekonomiskt ansvar
för all bokskogen blir bevarad och att delta ansvar får formen av stimulansåtgärder.
Sådana åtgärder torde i många fall även för markägarna vara mera ändamålsenliga
än engångsersättningar och ge dem en kompensation för eventuella förluster i
fråga om markvärde.

Som jag tidigare antytt kommer ersättningsfrågan i ett
annat läge då tillstånd till avverkning i samband med bokskogsbruk vägras än då
iHlståndsvägran avser omföring av bokskog till annan skog. Som framhållits
finns det från naturvårdssynpunkl endast i undantagsfall skäl att vägra
avverkning av mogna bestånd. Vägras emellertid avverkning som står i
överensstämmelse med rationellt bokskogsbruk bör detta betraktas som elt
intrång i pågående markanvändning och ersättning bör kunna komma i fråga.
Ersättning bör emellertid utgå endast om tiUstånd vägras till avverkning av icke
utvecklingsbar bokskog och della medför att rationeUt bokskogsbruk avsevärt
försvåras. I överensstämmelse med vad som gäller enligl naturvårdslagens
ersättningsbestämmelser bör alltså krävas alt del är fråga om elt någorlunda
kvalificerat intrång. Envar måste vara beredd att underkasta sig visst intrång
av hänsyn till allmänna intressen.

Någon remissinstans tar upp frågan om samordningen mellan
den nya lagstiftningen och NVL. Tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om
bevarande av bokskog kommer i vissa avseenden alt sammanfalla med NVL. Det gäUer
bl. a. sådana fall då område som är bevuxet med bokskog förklaras som
naturreservat och del är aktuellt att meddela indispensabell avverkningsförbud
eller ge föreskrifter för skötseln av bokskogen för alt trygga ändamålet med
reservatet. Någon anledning att med hänsyn lUl den nya lagstiftningen sälta NVLrs
regler om naturreservat ur spel såviti gäller bokskog finns inte. Att i
fortsättningen tillämpa NVLrs regler om landskapsskyddsförordnanden i fråga om
avverkning eller andra åtgärder i bokskogsbruket synes knappast bli aktuellt.
För den händelse särskilda föreskrifter för bokskog ges med stöd av NVL bör
givelvis samma ersättningsbestämmelser gälla som enligl den nu föreslagna lagen
om bevarande av bokskog. En erinran härom har tagits in i 25 § Iredje stycket NVL.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 28

I
fråga om övergångsbestämmelser med anledning av att särskilda ersättningsregler
såvitt avser bl. a. avverkning av bokskog införs i den nu föreslagna lagen om
bevarande av bokskog föreslår naturvårdsverket en bestämmelse i syfte att
förebygga ansökningar i spekulationssyfte som följd av att naturvårdsverkets
beslut om framställning i frågan offentliggjordes den 9 november 1973. Sålunda
föreslås en beslämmelse av innebörd all sådana ansökningar om dispens från
förordnande enligl 19 § NVL tiU skydd för bokskogen som kommit in till
länsstyrelsen efter den 9 november 1973 inte kan föranleda ersättning i
händelse av avslag.

I
likhet med de remissinstanser- som yttrat sig i frågan kan jag ansluta mig
till förslaget. Jag föreslår alltså att talan om ersättning till följd av att tUlstånd
som avses i 19 § eller 26 § andra stycket NVL till avverkning av bokskog vägrats
eller förenats med föreskrifter prövas enligl äldre bestämmelser, om anscikan
om sådant tillstånd kommit in till länsstyrelsen före den 10 november 1973.

6.2
Statsbidrag till föryngring och vård av bokskog

För
all få tiU stånd en vacker bokskog fordras inte bara lång lid utan också
skicklighet och ell omfattande arbete. Bokskogens föryngring är förenad med
tekniska och biologiska problem. De direkta kostnaderna för föryngring och
viss ungskogsvård av bokskog har av bokskogsutredningen beräknats till mellan
1 000 och 1 200 kr. per ha. Flera remissinstanser anser all utredningen
beräknat dessa kostnader för lågt eller all de i varje fall gäller endast för
marker som kan betecknas som utpräglat goda bokskogsmarker. Enhgt dessa
remissinstanser kan kostnaderna för de nämnda åtgärderna uppgå till mellan 1
000 och 5 000 kr. per ha. De högsta kostnaderna avser fall då självföryngring
är omöjlig eller då särskUda åtgärder måsle vidtas för att skydda föryngringen
för yttre påverkan, t. ex. för växtätande djur som rådjur eller hare. Som jag
framhållit i föregående avsnitt är det rimligt att samhäUet bär ett visst
ekonomiskt ansvar för att bokskogen blir bevarad. Jag föreslår därför att
statliga bidrag skall kunna utgå till kostnaderna för föryngring och vård av
bokskog.

Som nyss nämnts krävs för
att få till stånd en vacker bokskog sär-, skilda kunskaper. Sådana finns bl. a.
hos personal vid skogsvårdsstyrelser och domänverket saml hos förvaltare av
skog som tUlhör vissa större enskilda markägare. All motsvarande kunskaper
skall kunna förvärvas av alla bokskogsägare kan inte begäras. För att
tillgodose ändamålet med del av mig föreslagna skyddet för bokskogen föreslår
jag därför att skogsvårdsstyrelsen i de fall det bedöms nödvändigt skall kunna
ge kostnadsfri rådgivning om skötseln och utföra kostnadsfri stämpling i
samband med röjning, gallring och föryngringshuggning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 29

När det gäller åtgärder för alt skapa en
tillfredsställande föryngring av bokskog som t. ex. markberedning, slängsling,
plantering av skärm eller i vissa faU plantering av bokträd föreslår jag att
bidrag skall utgå med högst 40 % av de av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnadema
för åtgärderna. I kostnaderna för plantering räknar jag därvid in även kostnaderna
för plantor.

Flera
remissinstanser har föreslagit alt bidrag skaU kunna utgå även lUl kostnaderna
för plantering av bokskog på lämpliga marker, som tidigare varit bevuxna med
barrskog eller varit jordbruksmark. Enligl min mening är det angeläget alt
sådana åtgärder kommer att omfattas av det bidragssystem som jag nu förordat.
Bidrag bör därvid utgå med högst 40 % av de av skogsvårdsstyrelsen beräknade
kostnaderna för fullständiga återväxtåtgärder.

För att erhåUa
en bokskog av tillfredsställande kvalitet fordras i regel ungskogsröjning och
gallring i flera omgångar. Ungskogsröjningarna ger inget gagnvirke och är
dessutom mycket kostsamma. Jag föreslår därför att bidrag lUl sådana åtgärder
skall utgå med högst 40 % av de av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnaderna.
Eventuell stämpling i samband med röjning bör som jag tidigare föreslagit vara
kostnadsfri såvida den utförs av skogsvårdsstyrelsen. Bidrag bör utgå även
till ungskogsröjning i områden där föryngringsåtgärder redan nu är vidtagna.

Gemensamma förutsättningar för alt bidrag skall utgå bör
vara dels att länsstyrelsen funnit det angeläget att området skall vara bevuxet
med bok, dels alt skogsvårdsstyrelsen bedömt att åtgärderna kan resultera i en
tillfredsställande bokskog. Vidare bör för varje fastighet av länsstyrelsen
och skogsvårdsstyrelsen gemensamt upprättas en plan för skötseln av bokskogen
på fastigheten. Kostnaderna för denna plan bör bestridas helt av allmänna medd.
Slutiigen bör som villkor för att bidrag skall utgå uppställas att fortsatt
bokskogsbruk sker under en tid av 50 år. Bidragsgivningen bör administreras av skogsvårdsstyrelsema.

Statens
kostnader för de av mig föreslagna bidragen till vård och föryngring av bokskog
beräknar jag för budgetåret 1974/75 till 500 000 kr. Jag förordar att i riksstaten
för budgetåret 1974/75 förs upp elt reservationsanslag av 500 000 kr., benämnt
Vissa kostnader för vård och föryngring av bokskog m. m. Av praktiska skäl bör
emellertid hela kostnaden för verksamheten bestridas från anslaget Vård av nalur-vårdsområden
m. m. Detta anslag kommer härigenom att belastas med ett högre bdopp än vad som
beräknats i riksstatsförslaget. Del av mig nu förordade anslaget kommer sålunda
all fungera som s. k. täcknings-anslag för riksstaten. Från anslaget bör,
förutom kostnader för skogsvårdsstyrelsemas rådgivning m. m., bestridas
kostnaderna för bidrag till markägare.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 30

7
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag tUl

1.
lag om bevarande av bokskog och

2.
lag om ändring i
naturvårdslagen (1964r 822).

8
Specialmotivering

8.1
Förslaget till lag om bevarande av bokskog

1 §

1 paragrafen
definieras begreppet bokskog som trädbestånd vars vir

kesförråd till minst 70 % utgörs av bok och som dessutom upptar en

yla av minst ell halvt hektar. Bokskogsulredningen har vid sina över

väganden i princip endast tagit stäUning till den rena bokskogen och

definierat denna som trädbestånd där virkesförrådet till minst 70 %

består av bok. Del kan nämnas alt en viss inblandning av andra träd

slag i bokskog kan behövas bl. a. för föryngringen av bokbestånd. En

skärm av annat trädslag behöver ibland anläggas för all resultatet skall

bli tillfredsställande. Därvid används vanligen lärk, gran eller al.

Genom
kravel på alt ell bokbestånd skaU uppta en yla av minst 0,5 hektar utesluts de
minsta bestånden från lagens tillämpning. Detta står i överensstämmelse med den
praxis som tillämpats av vissa länsstyrelser vid meddelande av interimistiska
förordnanden enligl 19 § NVL till skydd för bokbestånd.

Med
bok avses inle avenbok.

2 och
3 §§

Paragraferna
innehåller de för skyddet av bokskogen grundläggande bestämmelserna som innebär
att i de bokskogar som avses i lagen bokträd inte får avverkas eller åtgärder
för ålerväxt av andra trädslag än bok vidtas ulan särskilt tillstånd (2 §
första stycket och 3 §). 2 § första stycket har utformats så att det klart
framgår att del endast är avverkningen av bokträd som är tillståndspliktig. I
blandskog får alltså andra träd i princip fällas utan vidare.

2 §
andra och Iredje styckena innehåller vissa undantag från kravet

på tillståndslvång för avverkning. Sålunda fordras inle tillstånd för röj

ning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Skogs

vårdslagstiftningen och anvisningarna till denna lagstiftning avses ligga

till grund för bedömningen av frågan huruvida trädfällning är all anse

som röjning eller gallring liksom av ändamålsenligheten av dessa åtgär

der.

Enligt
Iredje stycket hindrar inle bestämmelsen i 2 § första stycket

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:73 31

alt
bokskogsmark används i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller för
företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning, t. ex. enligl
väglagen (1971r 948) dier miljöskyddslagen (1969r 387).

4 §

Frågor
om tillstånd enligl 2 eller 3 § prövas av länsstyrelsen, som därvid skall
iaktta att bokskog som är värdefull från naturvårdssynpunkl bevaras så långt
som möjligt.

5 §

Paragrafen
har motsvarighet i 18 § andra stycket NVL.

Liksom den som enligl NVL
söker tillstånd tiU täktverksamhet kan avkrävas s. k. täktplan som tillåter en
samlad bedömning från naturvårdssynpunkl av den mest lämpliga exploateringen
av en fyndighet kan den som söker tillstånd enligl första stycket att avverka
bokträd åläggas att förete en plan, som bl. a. anger avverkningarnas och skogs-vårdsarbetels
fördelning i lid och rum. Del bör också finnas möjlighet alt kräva en gemensam
plan för avverkningar som berör flera fastigheter. Skogsvårdsstyrelserna står
i vissa fall till tjänst med hjälp tUl upprättandet av sådana planer.

Enligl
andra stycket kan tillstånd tUl avverkning eller återväxtåtgärder förenas med
sådana villkor som behövs för alt förebygga ölägenheter från naturvårdssynpunkl
och trygga en tillfredsstäUande ålerväxt. I stycket finns också bestämmelser
för del fall åtgärder som medgivits ger upphov till oförutsedda ölägenheter.

All säkra en tUlfredsställande
föryngring av bokskog kan på vissa marker vara förenat med svårigheter. Den
normala föryngringsmetoden för bok är att i samband med ollonår ulföra en föryngringshuggning
i det ca 100-åriga beståndet. Härvid las ungefär hälften av virkesförrådet ut.
Före avverkningen sker ofta en markberedning i beståndet. Efler 1015 år
avverkas sedan skärmställningen. Hjälpkulturer måste som nämnts ibland
tillgripas för att resultatet skall bli tillfredsställande. I syfte att trygga
återväxten bör när tUlstånd till avverkning medges detta lämpligen förenas med
föreskrifter anpassade till normala föryngringsmetoder.

Efler
förebild i 18 § andra stycket Iredje och fjärde punkterna NVL las i Iredje
stycket in bestämmelser om befogenhet för länsstyrelsen att dels kräva säkerhet
för fullgörandet av åtgärder som föreskrivits enligl andra stycket, dels kräva
komplettering av sådan säkerhet.

6 och
7 §§

Paragraferna
innehåller ersättningsregler.

Av skäl som framgår av den
allmänna motiveringen bör ersättning utges av staten för det fall all vägran av
tUlstånd till avverkning av icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 73 32

utvecklingsbar
bokskog medför att rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras. Vägras i andra
fall tillstånd enligt lagen, utgår däremot ingen ersättning. Del innebär bl. a.
alt ersättning inle utgår för vägrat tillstånd all plantera gran på
bokskogsmark eller att kalawerka bokskogen på ett område där viss del av
beståndet behöver lämnas kvar för att trygga en självföryngring eller att vidta
sådan avverkning av utvecklingsbar bokskog som inte är gallring eller röjning.

Skog
är att anse som utvecklingsbar, så länge det under förutsättning av lämplig
skötsel måsle antagas bli mera lönande alt låta skogen slå kvar än alt
omedelbart avverka den (6 § skogsvårdslagen (1948 r 237)).

Ersättningsberättigade
är ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till faslighet.

I
de fall ersättning kan komma i fråga gäller i tillämpliga delar ersättningsbestämmelserna
i NVL (7 §). De bestämmelser i NVL som kan bli tiUämpliga är 25 § andi-a
stycket, 31 § andra stycket, 32 §, 33 § första stycket och 3436 §§.

8 §

I
paragrafen har lagils in en erinran om all statsbidrag utgår till kostnader för
sådana föryngringsåtgärder som länsstyrelsen kan ha föreskrivit i samband med tUlstånd
till avverkning. Närmare beslämmelser härom meddelas av Kungl. Majrt.

9 §

I
paragrafen, som innehåller ansvarsbestämmelser, har upptagUs samma strafflatiluder
som enligt naturvårdslagen.

10 §

Paragrafen
innehåller bl. a. vilesbestämmelser som syftar till att möjliggöra en effektiv
kontroll övei- efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna.

11 §

Besvärsbestämmelsen
i paragrafen har motsvarighet i naturvårdslagen, där naturvårdsverket på
motsvarande sätt har besvärsrätl.

8.2
Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Som
anförts i den allmänna motiveringen bör i 25 § NVL las in en erinran om alt i
fråga om ersättning med anledning av alt avverkning eller återväxtåtgärd som
avses i 2 eller 3 § lagen om bevarande av bokskog förbjudils eller att
tillstånd till sådan åtgärd vägrats eller förenats med föreskrifter gäUer
bestämmelserna i sistnämnda lag.

Som
också anförts i den allmänna motiveringen behövs i övergångs-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 73 33

bestämmelserna
en regel om alt talan om ersättning med anledning av all tillstånd som avses i
19 § eller 26 § andra stycket NVL till avverkning eller återväxtåtgärd som
avses i lagen om bevarande av bokskog vägrats eller förenats med föreskrifter
prövas enligl äldre beslämmelser, om ansökan om sådant tillstånd inkommit till
länsstyrelsen före den 10 november 1973. I faU då avverkning av bokskog
förbjudits genom indispensabel reservalsföreskrifl enligl 8 § NVL har
markägaren ej haft möjlighet all i spekulativt syfte påverka lidpunkten för del
ersättningsgrundande beslutet. För della fall saknas enligl min mening
anledning alt frångå vanligen tillämpade principer för ikraftträdande av ny lagstiftning.

9
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag all Kungl. Majrt föreslår riksdagen
all

1.
antaga lag om bevarande av
bokskog,

2.
antaga lag om ändring i
naturvårdslagen (1964r 822),

3.
godkänna de gmnder för särskUt
stöd tUl bevarande av bokskog som jag förordat i det föregående,

4.
tUl Vissa kostnader för vård
och föryngring av bokskog m. m. för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlålas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokoUetr Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974 7401 68

Doktrin (1)

  1. Einar Herlitz, Tillämpningen av naturvårdslagen, FT 1976 nr 1 s. 1 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 8 dokument.

  1. SOU 2024:91 Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk s. 423 i texten
  2. Bet. 1983/84:JoU23 med förslag till ädellövskogslag, m.m. (prop. 1983/84:94) s. 4 i texten
  3. Prop. 1983/84:94 med förslag till ädellövskogslag, m.m. s. 6 i texten
  4. Bet. 1982/83:JoU1 om bokskogsodling s. 1 i texten
  5. Rskr. 1974:240 i texten

Visa alla 8

Doktrin (4)

4 kopplingar i 2 dokument.

  1. Westerlund, Naturvård och pågående markanvändning, 1980 s. 210 om s. 20 · s. 210 om s. 24 · s. 210 om s. 30 i texten
  2. FT 1976 s. 1 Einar Herlitz, Tillämpningen av naturvårdslagen s. 1 i texten