Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående vissa pensionsfrågor, m.m

1974 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:87, Kungl. Maj:ts proposition angående vissa pensionsfrågor, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 87 år 1974 Prop. 1974: 87

Nr 87

Kungl.
Majrts proposition angående vissa pensionsfrågor, m. m.; given den 29 mars
1974.

Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag ora vars avlåtande till
riksdagen föredraganden heraställt.

CARL GUSTAF

BERTIL
LÖFBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa riktlinjer för pensionering av personal med
korttidsanställning vid statsunderstödda teater- och musikinstilutioner.

Förslag
läggs också fram ora pensionering av personal vid nordisk institution i
Sverige, Handikappinstitutet och Gällöfsta kurscentrura.

Förslag
läggs vidare frara om ersättning för personskada, viss annan särskUd ersättning
eller skadelivränta åt vissa personer. Dessutom föreslås ändrade grunder för
förtidspension i vissa fall.

Slutligen
föreslås visst ansvarsåtagande för staten vid viss arbets-marknadsutbildning
ra. m.

1
Riksdagen 1974.1 saml Nr 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet den 29 mars 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Statsrådet
Löfberg anmäler efter geraensara beredning med statsrådets övriga ledamöter
vissa pensionsfrågor, m. m., och anför.

I.
Pensionering av personal med korttidsanställning vid statsunderstödda teater-
och musikinstitutioner

Statsanställdas
förbund och Tjänstemännens centralorganisations stats-Ijänsteraannasektion har
vid överläggningar inom finansdepartementet tagit upp frågan ora viss reglering
av pensionsrätt för arbetstagare vid Svenska riksteatern, de statsunderstödda
teatrarna (i det följande kallade stadsteatrarna) i Stockholra, Göteborg, Malraö,
Helsingborg, Borås, Uppsala, Norrköping-Linköping och Norrbottens län särat de
statsunderstödda rausikinstitutionerna i Siockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Helsingborg och Gävle.

Anställnings-
och arbetsvillkoren för de anställda vid nämnda teatrar, utora Borås stadsteater,
regleras bl. a. enligt skilda kollektivavtal raellan, å ena sidan, Teatrarnas
riksförbund och, å andra sidan. Svenska teater-förbundet resp. Svenska
musikerförbundet.

Enligl
avtalet med Svenska teaterförbundet tillärapas anställningsformerna fast
anställning och extra anställning. För konstnärlig eller scenteknisk personal
ra. fl., vars tjänstgöring har direkt samband med föreställningsverksamheten,
innebär fast anställning i princip engagemang för spelar och extra anställning
engageraang för viss tid, pjäs, turné eUer föreställning. För annan personal
som omfattas av avtalet fortlöper fasl anställning tUls vidare raedan extra
anställning regleras genora individuella överenskoraraelser.

Avtalet
raed Svenska rausikerförbundet avser den teatertekniska personalen, alltså i
första hand scenarbetarna. Enligt det avtalet är arbetslagaren ordinarie ora
han antagits sora sådan eller fullgjort kontinuerlig tjänstgöring under elt år.
I annat fall är han extra anställd.

För
personalen vid Borås stadsteater och rausikinstitutionerna gäller i huvudsak samraa
anställnings- och arbetsvUlkor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 3

I det följande avses raed korttidsanställda sådan extra
anställd konstnärlig, scenleknisk eller viss annan personal, vars tjänstgöring
har direkt samband med föreställningsverksamheten.

Pensionsförhållandena för personalen vid här avsedda
teater- och rau-sikinstitutioner regleras enligt statliga pensionsbestämmelser.
Statens allmänna tjänslepensionsreglemente (1959r 287) SPR tillämpas alltså
på dessa i den omfattning och på de vUlkor sora följer av regle-raentet.

Varken för stadsteatrarna, utora Borås stadsteater och
Norrbottens länsteater, eller för rausikinstitutionerna finns det något
formellt hinder mot att få personal med korttidsanställning registrerad för pensionsrält
enligt SPR. Statens personalpensionsverk har dock hittills beslutat om sådan
registrering endast i raycket ringa omfattning.

Beträffande Svenska riksteatern beslöt 1969 års riksdag (prop.
1969r 79, SU 1969r 91, rskr 1969r 220) ora statiig pensionering för personalen.
I propositionen behandlades även frågan ora pensionering av korttidsanställda
arbetstagare vid de nu avsedda teater- och rausikinstitutionerna.

Statens personalpensionsverk hade uttalat att registrering
av korttidsanställd personal skulle ytterligare komplicera pensioneringens
administration, som redan för den fast anställda tealerpersonalen är förenad raed
särskilda problera. Därför hade pensionsverket inte ansett sig böra tillstyrka
att personal raed korttidsanställning vid riksteatern skulle orafattas av SPR.
Detsarama borde enligt pensionsverkets mening gälla korttidsanställda
arbetstagare vid andra teatrar och vid musikinstitutionerna. Föredragande
statsrådet fann del nödvändigt att närmare utreda denna fråga. I avvaktan härpå
förordades att korttidsanställda arbetstagare vid riksteatern t. v. skulle undantas
från reglementets tillämpning. Det förutsattes dock att korttidsanställning
skulle få beaktas i pensionshänseende om arbetstagaren senare fick statlig
pensionsrätt.

Den 2 oktober 1969 tillkallades en särskild utredningsman
för att utreda bl. a. frågan om riktlinjer för pensioneringen av personal med
korttidsanställning vid de statsunderstödda teater- och musikinstitutionerna.
Utredningsmannen överläranade den 30 noveraber 1972 en promemoria i frågan.

Av promeraorian fraragår alt korttidsanställning under
liden den 1 juli 1967den 31 deceraber 1970 varit vanligast hos Svenska riksteatern.
Där var antalet korttidsanställda då ungefär dubbelt så stort som antalet fast
anställda. Även övriga teatrar utnyttjade korttidsanställning i ganska stor
omfattning. Inora musikinslitulionerna förekom sådan anställning endast i
ringa orafattning.

Det finns enligt utredningsraannens raening skäl alt
överväga ora inle kortlidsanställning, som innehas vid pensioneringsperiodens
nedre gräns.

1 Direktören G. Lindenbaum

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 4

i
vissa fall bör kunna ge rätt till pension på sarama sätt som fast anställning.
Som förutsättning härför bör gälla att den sammanlagda anställningstiden
uppgår till rainst 1015 år.

Yttranden
över proraeraorian har avgivits av statens personalpensionsverk. Svenska koraraunförbundet.
Svenska riksteatern, teater- och musikrådet samt Teatrarnas riksförbund.

Inget
reraissorgan har haft något att erinra raot utredningsmannens förslag att de korttidsanställda
arbetstagarna skall få pension. Svenska kommunförbundet uttalar i denna fråga
alt det ibland förekommer korttidsanställningar vid stadsteatrarna under
sådana omständigheter att starka skälighetshänsyn kan tala för ålderspension.
Förbundet syftar därvid fraraför allt på sådana arbetstagare som har varit
anställda för spelar men sora på grand av sjunkande prestationsförraåga eller
sjunkande popularitet vid relativt hög ålder inte längre kan behålla spelårsan-ställning
utan får nöja sig raed korttidsanställningar.

Vid reraissbehandlingen
har inte heller fraraförls några erinringar raot utredningsraannens förslag att
det för pension åt korttidsanställd arbetstagare bör förutsättas en viss rainsta
anställningstid, förslagsvis 1015 år. Teatrarnas riksförbund finner det i
första hand vara angeläget för framtiden att korttidsanställda får räll till
pension för tid före 67 års ålder. Enligt förbundet bör också frilansengagerade
sora har varit anställda före ATP-reforraens genomförande få någon form av
rätt till korapletterande pensionering inora SPR-systeraet.

Statens
personalpensionsverk uttalar följande i frågan ora forraerna för
pensioneringen. Med hänsyn frärast till skiftningarna i anställningarnas antal
och varaktighet skulle en vanlig personalpensionering av kort-tidsanslälld
personal fömtsätta speciella och sinseraellan olika regler. Dessa skuUe inte
kunna hindra obilliga eller stötande resultat i vissa fall. Adrainistrationskostnaderna
skulle också enligt pensionsverket bli ojämförligt större för kortlidsanställningarna
än för de fasta anställningarna. Mot denna bakgrund förordar verket att frågan ora
pension åt korttidsanställda löses efter prövning av Kungl. Majrt i varje
särskilt faU.

I
fråga ora finansieringen av pensioneringen erinrar Svenska kommunförbundet om
att stadsteatrarna varje år har att till pensionsverket erlägga avgifter som är
beräknade efter ell visst avgiftsunderlag. I detta underlag ingår, enligt vad koraraunförbundet
föratsätter, inte löner tUl personal raed korttidsanställning. Eftersora utredningsraannens
förslag förutsätter en prövning i efterhand av pensionsrätlen anser förbundet
att lönerna till den korttidsanställda personalen inte heller i fortsätt-nmgen
bör ingå i avgiftsunderlaget. Inte heller Svenska riksteatern och Teatrarnas
riksförbund anser att de kortlidsanslälldas pensionering bör raedföra ökade
kostnader för de berörda huvudraännen.

Svenska
kommunförbundet tar upp frågan om de korttidsanställdas raöjligheter att få
räkna tjänstår för förfluten tid. Förbundet anser det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 5

inte godtagbart att den huvudraan, hos vUken den kortlidsanslällde
arbetstagaren är anstäUd vid pensioneringstillfället, raåste svara för tidigare
inte betalade pensionsavgifter genora att erlägga engångsavgift eller liknande.
Ett sådant systera skulle kunna leda till all huvudmännen inte vill anställa
äldre personer för korttidsanställning eftersora de inte vill riskera alt
debileras engångsavgift för dessa arbetstagares tidigare anställning. Härigenora
minskar ytterligare de redan nu få arbetstiUfäl-lena för äldre korttidsanställda.

Enligt statens personalpensionsverk skulle ell krav på
engångsavgifter medföra att en korttidsanställd, som ofta har raånga sporadiska
anställningar hos ett flertal huvudraan, kan få vidkännas bortfall av sararaanlagt
ganska lång anställningstid. Det ofta slurapmässiga förhållandet att den sista
anställningen före pensioneringen är "avgiftsanställning" eller
"avgiftsfri" anställning måste ge långt större utslag vid Ijänslårsberäk-ningen
för korttidsanställda än för fast anställda.

Det torde enligt pensionsverket vidare vara svårt att lösa
de korttids-anställdas pensionsfråga på ett tillfredsställande sätt så länge
vissa huvudmän inom området orafattas av anordningen raed pensionsavgifter.
Verket erinrar ora att raan i tidigare sararaanhang har föreslagit att avgifterna
slopas för dessa huvudraan saratidigt som statsbidragets storlek prövas ora.
Också Svenska kommunförbundet sätter i fråga ora del inte finns praktiska skäl
för att slopa avgifterna inora teaterområdet. Väsentliga adrainistrativa
fördelar skulle i så fall kunna uppnås. Den kostnadsökning sora raed en sådan
ordning skuUe åsamkas statsverket får beaktas när statsbidragen avvägs.

Föredraganden

Med korttidsanställda avses, som närants, här sådan extra
anställd konstnärlig, scenteknisk eller annan personal, vars tjänstgöring har
direkt samband med föreställningsverksamheten.

Under större delen av sin aktiva tid försörjer sig vissa teateranställda
genom korttidsanställningar vid olika teatrar. Skälen härtill kan variera. Det
kan vara fråga ora artister som vill ägna sig åt olika rollfack men också ora
arbetstagare som inte kan få fast anställning.

Enligt de nuvarande reglerna i SPR kan korttidsanställda
arbetstagare vid Svenska riksteatern, Borås stadsteater eller Norrbottens länsleater
inte i denna egenskap vara underkastade reglementet. För sådana arbetstagare
vid de andra stadsteatrarna och vid rausikinstitutionerna finns det visserligen
inle några forraella hinder mot statiig pensionering men arbetstagarna saknar
ändå ofta pensionsrätt eftersom de hittUls i regel inte har registrerats hos
statens personalpensionsverk.

Arbetstagare raed rätt till pensionsförraån får
tillgodoräkna tid för korttidsanställning sora tjänstår i pensionshänseende.
Innehav av korttidsanställning vid sådan teater, där arbetstagaren inte kan
vara underkastad

If Riksdagen 1974.1 saml. Nr 87

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 6

SPR i egenskap av kortlidsanställd, behöver alltså inte
medföra någon pensionsförlust om arbetstagaren är underkastad reglementet då
pensionsfall inträffar. I andra fall kan han bli utan rätt till
personalpensionsförmån trots alt han kanske har innehaft korttidsanställning
under huvuddelen av sin aktiva tid.

Administrationen av pensioneringen för den fast anställda
teaterpersonalen är, sora statens personalpensionsverk frarahållit, förenad
med särskilda problem m.ed hänsyn till löne- och anställningsförhåUandena. En aUraän
registrering av de korttidsanställda skulle leda till en ytterligare komplicering
av administrationen.

På anförda skäl kan jag ansluta mig till utredningsmannens
uppfattning att särskilda regler bör gälla vid pensionering av den korttidsanställda
personalen. Jag föreslår att Kungl. Majrt får, på sätt statens personalpensionsverk
förordat, besluta om pension åt korttidsanställda arbetstagare efter prövning i
varje särskilt fall. På motsvarande sätt bör även efterlevande till sådan
arbetstagare kunna tillerkännas pension.

Pensionsfrågan bör prövas i huvudsak enligt de allmänna
normer som gäller för Kungl. Majrts prövning av frågor om pension i särskild
ordning. En fömtsättning bör alltså vara att den sammanlagda anstäUnings-tiden
utgör minst tio år. Är del fråga om sjukpension bör under vissa förutsättningar
tid från avgången till pensioneringsperiodens övre gräns kunna likställas raed
tjänstgöringstid.

Vid bifall till raitl nu fraralagda förslag ora pension åt
personal med korttidsanställning bör, som pensionsverket föreslagit, innehavare
av sådan anställning vid här avsedda teater- och musikinstilutioner generellt undantas
från möjligheten att bli underkastad SPR.

Mitt förslag till ordnande av pensionering för den korttidsanställda
personalen förutsätter en prövning i efterhand. Jag anser mig därför inte böra
räkna med att huvudmannen för en stadsteater skall genom erläggande av avgifter
kontinuerligt bidra till fraratida pensionskostnader för personal sora är
korttidsanställd vid teatern. Lönen för sådan personal bör därför i
fortsättningen inte inräknas i avgiftsunderlaget. Jag räknar emellertid med all
det i efterhand skall lämnas vissa bidrag tUl statens kostnader för pension åt kortlidsanställd
arbetstagare. Det blir huvudmännen för berörda teatrar som får slå för den
kostnaden raen den kan komraa att i sista hand stanna på korarauner och/eller
landstingskommuner genom deras bidragsgivning. Det nu sagda gäller även bidrag
till kostnaderna för pension åt kortlidsanställd arbetstagare vid
musikinstitution. Överläggningar i dessa frågor har ägt rum raed företrädare
för Svenska koraraunförbundet och Landstingsförbundet.

Kostnaden för pension sora beviljas korltidsanställd
arbetstagare vid Svenska riksteatern bör bestridas helt av statsraedel. Detta
bör medföra att i statsbidraget till Svenska riksteatern inräknas ett
lönekostnadspålägg som även omfattar ett pensionsåtagande för den korttidsanställda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 7

personalen. Denna princip för beräkning av
lönekostnadspålägget bör tUlämpas först fr. o. ra. budgetåret 1975/76.

Jag vill också anmäla att jag ämnar överväga möjligheterna
att finna en ändrad teknisk lösning för berörda huvudmäns medverkan vid finansieringen
av pensionsförmånerna för de anställda vid stadsteatrarna och rausikinstitutionerna.

Kungl. Majrt bör inhärata riksdagens bemyndigande att
ändra SPR med anslutande föreskrifter och besluta om pension åt personal med
korttidsanställning enligt vad jag här har förordat.

II. Pensionering av viss personal m. m.
.4. Personal vid nordisk institution i Sverige

Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige har den 31
januari 1974 träffat överenskommelse om de anställdas rättsställning vid
nordiska institutioner. Med överenskommelsen åsyftas bl. a. att få enhetiiga anställnings-
och arbetsvillkor för de anstäUda.

Överenskommelsen skall gälla vid de institutioner och i
den utsträckning inom dessa sora Nordiska rainisterrådet beslutar om. Efter ratificering
träder överenskommelsen i kraft vid den tidpunkt ministerrådet bestämmer.

Överenskommelsen har för Sveriges del föregåtts av
överläggningar med representanter för StatsanstäUdas förbund.
Statstjänstemännens riksförbund SR, Sveriges akademikers centralorganisation
och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion.
Organisationerna har tillstyrkt överenskoramelsen.

I pensionshänseende gäller följande enligt artikel 5 i
överenskommelsen. Varje tjänstgöringsland förbinder sig att ta in anställda
vid nordiska institutioner som raedleraraar i sin statliga pensionsordning på sarama
villkor som gäller för motsvarande statliga tjänster i landet såvida inte annat
fastställts genom avtal med den anställde.

Avtal, som ingåtts eller kommer att ingås mellan de nordiska
länderna om samordning av rättigheter intjänade i statliga pensionsordningar, skail
enligt samma artikel även gälla för de anställda vid nordiska institutioner
vilka har pensionsrättigheter i de nordiska länder som har tillträtt
överenskommelsen. Danmark, Finland, Norge och Sverige har ingått sådant avtal
den 18 december 1973 (prop. 1967r 122, SU 1967r 93, rskr 1967r 208r jfr
kungörelserna 1973r 962, 963 och 1974r 6).

Föredraganden

I anslutning till den nu lämnade redogörelsen föreslår jag
att SPR får tillämpas på personal vid nordisk institution i Sverige i de fall
då Nordiska ministerrådet beslutar alt överenskommelsen mellan de nor-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 8

diska
länderna om de anställdas rättsställning vid nordiska institutioner skall tUlämpas
vid institutionen.

Anslutningen
av anställningar tUl SPR bör i princip ske på vUlkor alt de anmäls till och
registreras hos statens personalpensionsverk.

Kostnaderna
för pensioneringen bör för institution som avses här tas ut genora ett
lönekostnadspålägg sora överförs till inkomsttiteln Pensionsmedel ra. m. Under
sådana förhållanden bör avgifter till pensionsverket inte utgå.

Anslutningen
till SPR bör gälla tidigast fr. o. ra. den 1 juli 1974. Det bör ankoraraa på Kungl.
Majrt att besluta ora tUlgodoräkning i pensionshänseende av tid för
anställning vid här avsedd nordisk institution före den 1 juli 1974 och om
villkoren härför.

Vissa
ändringar i SPR behövs för att genomföra vad jag nu har förordat. Kungl. Majrt
bör inhämta riksdagens berayndigande att göra dessa ändringar.

B.
Personal vid Handikappinstitutet

Handikappinstitutet
inrättades den 1 juli 1968. Enligt avtal drivs institutet geraensarat av staten
och Svenska centralkomraittén för re-habUitering (SVCR).

Institutets
verksamhet regleras i stadgar som fastställts av Kungl. Majrt. Institutet har
till ändamål att främja, samordna och medverka i utprövning saml utvecklings-
och forskningsarbete inom området för tekniska hjälpraedel för olika grupper av
handikappade. Institutet verkar också som informationsorgan på
hjälpmedelsområdet och bistår sjukvårdshuvudmännen, som svarar för den lokala
organisationen av hjälpraedelsverksamhelen. Vidare har institutet att utarbeta
riktlinjer för individuell anpassning av bosläder för olika grapper av
handikappade.

Institutets
verksarahet finansieras för statens och SVCRrs del genom bidrag på grundval av
en inkomststat sora Kungl. Majrt fastställer årligen. För innevarande budgetår
är statens bidrag 4 960 000 kr. och SVCRrs bidrag 100 000 kr. Institutet har
vidare inkomster från uppdragsverksamhet. Dessa inkomster skall inte påverka
institutels utgifts-stat som också fastställs av Kungl. Majrt.

Institutet
leds av en styrelse raed nio ledamöter. Av dera tillsätter Kungl. Majrt
ordföranden och ytterligare sex ledamöter. Övriga två ledamöter utses av SVCR.
Chef för institutet är en direktör. Institutets verksamhet är uppdelad på tre
avdelningar. Styrelsen anställer den personal sora behövs.

Institutets
fast anställda personal åtnjuter pensions- och tjänstegrupp-llvskydd på grund
av försäkring hos Svenska Personal-Pensionskassan (SPP).

Antalet
anställda vid institutet är f. n. orakring 80. För dera gäller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 9

sararaa avlöningsvillkor som för statstjänstemän. Således
tillämpas grunderna i Allmänt avlöningsavtal för statiiga och vissa andra
tjänstemän (AST).

Handikappinstitutet har i skrivelse den 27 juni 1972 hemstäUt
alt institutets personal skall anslutas tiU SPR.

Statens personalpensionsverk anför följande i yttrande den
5 september 1972. Med hänsyn till institutets organisatoriska och finansiella
relationer till staten finns det inte några invändningar mot alt institutets
personal ansluts till den statliga personalpensioneringen. Som vUlkor för en
sådan anslutning bör gälla alt den berörda personalens lön och övriga
anställningsvillkor regleras materiellt enligt reguljära statliga grunder.
Vidare bör anslutningen göras beroende av särskild registreringsanmälan till
pensionsverket.

Föredraganden

Handikappinstitutets verksamhet finansieras till helt
övervägande del med statsbidrag och har också i övrigt komrait alt frarastå sora
en statiig angelägenhet. Jag förordar därför att SPR får tUlärapas på
anställningarna vid institutet. Härvid bör dock bara de anställningar som är
förenade med avlönings- och anställningsvillkor enligt statliga grunder komraa
i fråga.

Anställningarna bör anslutas till SPR fr. o. ra. den 1
juli 1974 på villkor att deras innehavare anraäls till och registreras hos
pensionsverket.

Kungl. Majrt bör besluta om tillgodoräkning av tid för
anställning vid institutet eller SVCR före nämnda dag och om villkoren härför,
i den mån sådan tillgodoräkning inte följer av gällande regler för samordning
av statlig ijänstepensionsrätt med pensionsrätt på grund av icke-statlig
tjänstepensionering.

Staten bör i princip inte raedverka till att personal vid
institutet får pensionsvillkor enligt icke-statliga grunder. Del kan dock
finnas skäl att under särskilda förutsättningar medge undantag för arbetstagare
som nu omfattas av sådana grunder.

Kostnaderna för pensioneringen bör tas ut genora ett
lönekostnadspålägg som överförs till inkomsttiteln Pensionsmedel ra. ra.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genoraföra
den föreslagna anslutningen av institutets personal tiU SPR. Kungl. Majrt bör inhärata
riksdagens bemyndigande alt göra denna ändring och raeddela de föreskrifter i
övrigt som kan behövas.

C. Personal vid Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum

Enligl beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970r 56, SU 1970r
109, rskr 1970r 275) inrättades fr. o. m. år 1971 Gällöfsta gård som en
kursgård

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 10

för kurs- och konferensverksamhet företrädesvis inom
försvarets personalvård och för ändaraål som hänger samraan härraed.
Förvaltningen och tUlsynen är anförtrodd åt Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum. Kungl.
Majrt fastställde stadgar för stiftelsen den 30 oktober 1970 och meddelade i
anslutning därtill aUmänna anvisningar för kurs- och konferensverksamheten.

Stiftelsen förvaltas av en styrelse, som utses av Kungl. Majrt.
Styrelsen har f. n. 15 ledamöter med personliga suppleanter. Den är sammansatt
av företrädare för främst myndigheter och organisationer med anknytning till
försvaret.

Stiftelsen får fortlöpande statsanslag för administration
och egen kurs-och konferensverksamhet. Kostnaderna för driften av kursgården
täcks av inkomsterna från verksamheten. Kursgården har staten överlåtit tUl
stiftelsen utan ersättning.

Stiftelsens personal uppgår till ett ljugotal personer, av
vilka flertalet sysselsätts med driften av kursgården. Övriga tjänstgör inom
administrationen eller den egna kurs- och konferensverksamheten. För
personalen gäller i huvudsak samma avlöningsbeslämraelser sora för statens
arbetstagare.

Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum har i skrivelse den 8
augusti 1972 hemställt om pensionsrätt enligt SPR för sin personal.

Statens personalpensionsverk, som avgivit yttrande den 8
mars 1973, uttalar alt stiftelsens personal bör raed hänsyn till verksamhetens
nära samband raed den statliga personalvården anslutas till SPR-pensione-ringen
och där hänföras till den avgiftsfria sektorn.

Föredraganden

Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum utnyttjas i första hand
för utbildning inom den statliga personaladministrationen. I likhet med statens
personalpensionsverk förordar jag därför att SPR får tillämpas på anställningarna
hos stiftelsen.

Anställningarna bör anslutas fr. o. ra. den 1 juli 1974 på
villkor att deras innehavare anraäls till och registreras hos pensionsverket. Kungl.
Majrt bör besluta om tillgodoräkning av tid för anställning hos stiftelsen före
nämnda dag och om villkoren härför.

Kostnaderna för pensioneringen bör las ut genom ett lönekostnadspålägg
som överförs till inkomsttiteln Pensionsraedel ra. ra.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för all genomföra
den föreslagna anslutningen av stiftelsens personal till SPR. Kungl. Majrt bör
inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:87 11

D. Personal vid Institutet för svensk språkvård

Nämnden för svensk språkvård grundades år 1944. I nämnden,
som är en självständig icke-statlig institution, ingår ett tjugotal s. k.
stiftare, som representerar skilda myndigheter, institutioner och
organisationer. Nämndens huvudsakliga verksamhet bedrivs numera vid Institutet
för svensk språkvård.

Tjänsterna
vid institutet är förenade med pensionsrätt enligt SPR (prop. 1971r87, InU 1971r
16, rskr 1971r 179). Härvid gäller bl.a. att institutet skall betala avgifter
till statens personalpensionsverk.

I prop. 1974r
28 föreslås att verksamheten vid nämnden och institutet i fortsättningen skall
bedrivas under namnet Svenska språknämnden. Personalen som nu beslår av en
föreståndare, en forskningsassistent och ett deltidsanställt skrivbiträde
föreslås utökad med två forskningsassistenter och ett deltidsanställt
skrivbiträde. Vidare föreslås att tjänsterna som foreståndare och
forskningsassistenter vid den ombUdade näranden blir statligt reglerade och att
statsbidrag ställs till förfogande för lönekostnader för dessa tjänstemän.
Någon motsvarande reglering avses inte för biträdestjänsterna.

Föredraganden

Den föreslagna nämnden bör inte erlägga avgifter till
statens personalpensionsverk för de tjänster som då blir statiigt reglerade. I
stäUet bör kostnaden för pensioneringen tas ul genom ett lönekostnadspålägg som
överförs till inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. Avgifter bör däremot betalas
för biträdestjänsterna om de anmäls till och registreras hos pensionsverket.

Kungl. Majrt
bör meddela beslut ora tillgodoräkning av tid för anställning vid Institutet
för svensk språkvård före den 1 juli 1974 vad beträffar föreståndare och
forskningsassistenter och ora viUkoren härför.

Viss
ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra den föreslagna regleringen.
Kungl. Majrt bör inhämta riksdagens bemyndigande alt göra denna ändring.

E. Präst inom svensk kyrklig verksamhet i Schweiz

En svensk präst kallades i september 1961 till Schweiz för
att leda den kyrkliga verksamheten bland svenskarna där.

Prästens verksamhetsområde har numera vidgats. Under några
besöksperioder om året tjänstgör han således också i Italien. Verksamheten
leds av ett för ändamålet inrättat regionalråd under tillsyn av domkapitlet i
Uppsala.

Till en
början finansierades verksamheten helt på frivillig väg men fr. o. ra. den 1
juli 1968 utgår enligt beslut av 1968 års riksdag (prop.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 12

1968r 22, 3 LU 1968r 28, rskr 1968r 112) bidrag ur
kyrkofonden tUl kostnaderna för avlönande av prästen. Bidraget utgick under de
tre första åren raed 34 000 kr. om året men höjdes sedan med 4 000 kr. för att
möjliggöra prästtjänstens anslutning till försäkringen för allmän
tilläggspensionering.

Enligt de vUlkor som gäUer för bidraget ur kyrkofonden
skall de svenska församlingarna i Schweiz lämna så stort tillskott tUl prästens
lön att denna svarar mot lönen i löneklass A 24, orlsgrupp 5.

Domkapitlet i Uppsala har i skrivelse den 28 mars 1973
väckt frågan om alt ansluta prästtjänsten till SPR. Enligt domkapitiets
uppfattning bör tjänsten funktionsmässigt järaställas raed såväl tjänst för
utlandskyrkoherde sora tjänst för sjömanspräst. Vid detta förhållande kan domkapitlet
inte finna det rimligt att tjänstens innehavare saknar statlig pensionsrält.

Statens personalpensionsverk erinrar i yttrande den 20 juni
1973 ora alt 1959 års SPA-utredning i betänkande år 1962 uttalade alt anslutningen
till den statiiga pensioneringen av personal inora kyrkoväsendel, för vilken inle
gällde statliga avlöningsbesläraraelser, skulle begränsas till redan
anslutningsbara anstäUningar i avvaktan på resultatet av utredningen ora
förhållandet raellan stat och kyrka. SPA-utredningens förslag underställdes
riksdagen genora prop. 1963 r 92 om nya grunder för den statliga
personalpensioneringen av vissa icke-statiiga grupper ra. m. I propositionen
gjordes inte några invändningar raot utredningens principiella synpunkter på orafallningen
av den statliga personalpensioneringen inora kyrkoväsendets område. Riksdagen
lämnade propositionens förslag utan erinran (SU 1963r 82, rskr 1963r 197). '
Pensionsverket anser sig inte ha underlag för alt bedöma ora det nu finns skäl
att intaga en annan ståndpunkt i den nu väckta anslutningsfrågan än den förut
redovisade. Verket erinrar vidare ora SPA-utredningens uttalande att nyanslutningsärenden
bör beredas i den ordning som brukar tillärapas beträffande statsbidragsfrågor.

Föredraganden

Enligt rain raening är anställningen sora präst bland
svenskar i Schweiz funktionsmässigt nära jämförbar med anställning som
sjömanspräst eUer utiandskyrkoherde. De båda sist näranda anställningarna är
omfattade av SPR.

Det är förutsatt alt den sora innehar anställningen sora
präst bland svenskar i Schweiz också skall vara präst i svenska kyrkan. Han kommer,
ora pensionsfrågan inle löses, vid övergång från pensionsberälti-gande tjänst tiU
anställningen som präst i Schweiz att förlora sin pensionsrätt. Även ora han raedges
ledighet från sin tjänst försäraras normalt hans pensionssituation.

Mot bakgmnd av dessa förhållanden förordar jag all anstäUningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 13

som präst bland svenskar i Schweiz ansluts tUl SPR.
Anslutningen bör ske fr. o. ra. den 1 juli 1974 på villkor att regionalrådet
anmäler anställningen till statens personalpensionsverk och att den
registreras där. Särskilda avgifter till pensionsverket bör utgå.

Det bör ankomraa på Kungl. Majrt att meddela de
bestämmelser om pensionslön som kan erfordras.

Vissa ändringar i SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl.
Majrt bör inhärata riksdagens berayndigande all göra dessa ändringar.

III. Ändrade grunder för förtidspension i vissa fall

Enligt avtal (ALS 197173) raellan statens avtalsverk
särat StatsanstäUdas förbund och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion
(TCO-S) skulle pensionsåldern för elt stort antal militära och civilraUilära
tjänster höjas från 50 eller 55 år till 60 år fr. o. ra. den 1 januari 1972.
Arbetstagare som sålunda fått höjd pensionsålder skulle under vissa
förutsättningar äga eller kunna raedges avgå från sin tjänst raed ålderspension
vid den lidpunkt då den tidigare pensionsåldem skulle ha inträtt. Kungl. Majrt
har den 10 deceraber 1971 utfärdat bestämmelser därora.

Enligl 11 § 1 raora. andra stycket SPR kan Kungl. Majrt på
vissa vUlkor förklara arbetstagare berättigad till förtidspension. Ett av
villkoren är att högst fera år återstår till pensioneringsperiodens nedre gräns
resp. pensionsåldern. För de nyss näranda railitära eller civilraUilära arbetstagare,
sora kan avgå i förtid raed ålderspension, bestäms angivna lid av fem år i
förhållande liU den nya högre pensionsåldern.

Statstjänstemannens riksförbund SR och TCO-S har heraställt
att sådana här avsedda arbetstagare som får avgå i förtid med ålderspension
skall kunna få fråga om förtidspension prövad som om den tidigare pensionsåldern
fortfarande gällde.

Överläggningar i frågan har ägt rum mellan statens
avtalsverk och organisationerna. Avtalsverket har förklarat sig inle ha något
alt erinra raot att organisationernas önskemål tillgodoses.

Föredraganden

Jag vUl inle motsätta raig bifall till
personalorganisationernas fraraslällning. Ifrågavarande railitära eller
civilmilitära tjänstemän, sora har rätt att avgå i förtid med ålderspension,
bör alltså kunna medges förtidspension under i övrigt stadgade villkor som ora
den tidigare lägre pensionsåldern fortfarande gällde.

Kungl. Majrt bör inhämta riksdagens bemyndigande att
besluta om detta.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 14

IV. Pension åt vissa arbetstagare vid lörenaile fabriksverken

Under åren 19641971 har ett fyrtiotal deltidsanjtällda
arbetstagare vid förenade fabriksverkens tvätteri i Alingsås fullgjort arbete i
en omfattning sora var avsedd att svara raot halvtid. Arbetet har utförts i
förmiddags- eller eftermiddagsskift och förlagts till tjänstgöringstider som
gällt för den heltidsanställda personalen. Härigenom har liden för efter-raiddagsskiftet
koramit att obetydligt understiga halvtid och därför inte blivit
pensionsgrundande.

Kravel i SPR på minst halvtid sora förutsättning för
reglementets till-lämpning uppfylldes först den 1 januari 1972 genom en viss
omläggning av arbetstiderna.

Elsa
Johansson och Rosa Persson, båda födda år 1910, tillhörde den förut nämnda
kategori deltidsanställda arbetstagare vid tvätteriet i Alingsås som under åren
19641971 tjänstgjorde i efterraiddagsskift. De hade uppnått
pensioneringsperiodens nedre gräns före den 1 januari 1972 och kunde därför
inte bli underkastade SPR. När de inemot två år senare avgick ur tjänst hade de
inte författningsenlig rätt till pension.

Föredraganden

De deltidsanställda vid förenade fabriksverkens tvätteri i
Alingsås, sora tjänstgjort i eftermiddagsskift under åren 19641971, har liksom
arbetsgivaren uppfattat sina anställningar som pensionsgrundande. Om deras
arbetstid hade ökat med ca två procent, skulle den ha uppgått till halvtid.
Under sådana förhållanden synes det rimligt att dessa deltidsanställningar i
pensionshänseende behandlas som om de hade varit förenade med pensionsrätt
även under de år som avses här.

Av de skäl som här nämnts har Kungl. Majrt på mitt förslag
genom beslut den 12 juli 1973 tillerkänt Elsa Johansson och Rosa Persson pensioner
i särskild ordning.

Kungl. Majrts beslut om pensioner åt Elsa Johansson och
Rosa Persson bör bringas till riksdagens kännedom. Vidare bör Kungl. Majrt inhämta
riksdagens bemyndigande alt besluta ora pension i det fåtal liknande fall sora
fraradeles är att påräkna.

V. Särskild ersättning åt f. d. kontoristen Inga Ohlin

F. d. kontoristen vid postverket Inga Ohlin, som är född
den 28 december 1913, blev sjuk i januari 1964 och var sedan sjukledig nästan
hela tiden till utgången av februari 1966. Då avgick hon ur tjänst med rätt
till hel sjukpension enligt SPR.

Ohlin hade under tiden för sin sjukledighet rätt till
sjukpenning enligt lagen (1962r 381) om allmän försäkring men uppbar ingen
sådan er-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 15

sättning, eftersom regeln om arbetsgivarinträde var
tillämplig. Hennes rätt till sjukpenning upphörde i och med att hon
pensionerades. Förlusten av denna rätt berodde på att varken postverket eller
hon själv efter pensionsavgången vidare tillställde den allmänna
försäkringskassan läkarintyg om hennes fortsatta arbetsoförmåga.

Först i
början av år 1971 ansökte Ohlin om rätt till förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring. Genom beslut den 14 september samma år tillerkände kassan
henne sådan pension att utgå fr. o. m. den 1 december 1970. Enligt gällande
regler för samordning av statlig pension med allmän pension avräknades
förtidspensionen helt på sjukpensionen. Ökningen av hennes pensionsinkomst
begränsades därför till den s. k. "särskilda förhöjningen", elt
tilläggsbelopp till sjukpension som för december 1970 utgjorde 166 kr. i
månaden.

Ohlin har
i skrivelse den 19 mars 1973 gjort ansökning i syfte att få uppbära motsvarande
förhöjning även för tiden den 1 juli 1966den 30 november 1970.

Statens
personal pensionsverk uppger i promemoria den 12 april 1973 att pensionsverket
fr. o. ra. den 1 juli 1966 tillämpar följande rutiner vid handläggning av
sjukpensionsärenden. När frågan om sjukpension kommer upp, brakar
pensionsverket undersöka huruvida frågan om allmän förtidspension har prövats
av vederbörande försäkringskassa och, om detta inte skett, hemställa hos kassan
om sådan prövning. De affärsdrivande verken tillämpar själva dessa rutiner för
sin personal.

Redan när rutinerna infördes, ansåg pensionsverket alt
frågan om allmän förtidspension i äldre sjukpensionsfall inte kunde tas upp av
administrativa skäl. Denna fråga brukar tas upp endast i samband med omprövning
av sjukpension i anslutning till föreskrifterna i 11 § 3 mom. SPR.

Pensionsverket
har inte utverkat försäkringskassans prövning av frågan om rätt för Ohlin att
åtnjuta allraän förtidspension, eftersom hennes sjukpension kom till genom
beslut före den 1 juli 1966. Del har också saknats anledning för verket att
ompröva hennes rätt till sjukpension.

Stockholms
läns allmänna försäkringskassa anför i promemoria den 13 juni 1973 att
försäkringskassa utan ansökan får pröva fråga om förtidspension eller
sjukbidrag endast när statligt eller kommunalt personalpensionsorgan begär del
eller när den försäkrade i annat fall åtnjuter sjukpenning eller ersättning för
sjukhusvård. Eftersom del inte påkallades någon prövning av Ohlins rätt till
förtidspension och någol nytt läkarintyg inte sändes till kassan vid hennes
pensionsavgång, kunde kassan inte då pröva frågan.

Föredraganden

Inga Ohlin avgick ur tjänst med rätt till hel sjukpension
enligt SPR den 28 februari 1966. Hon ansökte inle hos vederbörande försäkrings-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 16

kassa
om förtidspension enligt lagen om allmän försäkring i anslutning tUl
pensionsavgången. Inte heller påkallade anställningsmyndigheten någon prövning
av hennes rätt till sådan pension.

I
början av år 1971 sände Ohlin elt läkarintyg till försäkringskassan. På
grundval av delta intyg lilierkändes hon hel förtidspension fr. o. ra. den 1
december 1970. Efter vad jag har inhämtat skulle hon sannohkt ha fått börja
uppbära den pensionen redan fr. o. ra. den 1 mars 1966, om frågan prövats redan
när hon lämnade sin anställning.

Enligt
reglema om samordning av statiig sjukpension med allmän förtidspension medför inle
tUlkomsten av sådan förtidspension någon inkomstökning när sjukpensionen är
hel. Della var anledningen till att varken Ohlin själv eller
anställningsmyndigheten tog upp frågan om förtidspension när hon avgick.

Fr.
o. m. den 1 juli 1966 fick emeUertid sjukpensionär rätt till förhöjd sjukpension
om förtidspension eller sjukbidrag utgick samtidigt med sjukpensionen. I och
med att Ohlin började uppbära förtidspension den 1 december 1970 fick också hon
rätt till denna förhöjning.

Ohlin
har nu begärt att särskild förhöjning skall utges till henne även för tiden den
1 juli 1966den 30 november 1970.

Med
hänsyn till omständigheterna finner jag det motiverat att Ohlin kompenseras för
de särskUda förhöjningar av sjukpensionen som hon har gått miste om genom att
förtidspensionen började utgå först några år efter hennes avgång ur tjänst.
Summan av förhöjningarna utgör avrundat 8 000 kr. Jag förordar alt Ohlin tiUerkänns
särskild ersättning raed denna summa.

Kungl.
Majrt bör inhämta riksdagens bemyndigande alt besluta om den föreslagna
ersättningen.

VI. Skadelivränta
åt vissa personer A. F. d. ingenjören Sven Sjögren

I
prop. 1972r 82 framlades förslag om skadelivränta åt f. d. ingenjören Sven
Sjögren som blivit svårt skadad efter intravenös injektion av kontrastmedel i
samband med röntgenundersökning.

Enhgt
förslaget skulle sådan livränta utgå med 1 517 kr. i månaden fr. o. ra. den 1
januari 1972 t. o. ra. den 30 juni 1974. Delta belopp skulle inte påverkas av
ändringar av beloppsersättningar som Sjögren uppbär från socialförsäkringen ra.
m. Livräntan skulle vara värdesäkrad enligt grunderna i kungörelsen (1971 r 14)
ora tillägg till vissa statiiga skade-livränlor, ra. m.

1972
års riksdag beslöt (InU 1972r 13, rskr 1972r 223) enligt förslaget i
propositionen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:87 17

Kungl. Majrt uppdrog genora beslut den 7 deceraber 1973 åt
riksförsäkringsverket att utreda frågan ora fortsatt skadelivränta åt Sjögren.

I skrivelse den 20 februari 1974 har riksförsäkringsverket
inkorarait raed begärd utredning. Försvarets skaderegleringsnämnd har den 7
mars samma år avgett yttrande i anledning av utredningen.

Föredraganden

Jag räknar med alt förslag ora slutlig reglering av
Sjögrens skadelivränla skall kunna föreläggas 1975 års riksdag.

I avvaktan härpå bör Sjögren under ytterligare ett års lid
få uppbära skadelivränta enligt de grunder som har bestämts av 1972 års
riksdag. Livräntans belopp bör alltså även efler utgången av juni 1974 vara 1
517 kr. i raånaden. Härtill kommer indextillägg enhgt grunderna i kungörelsen
(197Ir 14) om tillägg till vissa statliga skadelivräntor, m. m. Detta raedför
en höjning av livräntebeloppet raed f. n. 166 kr. 87 öre i raånaden.

B. F. d. niodellsnickaren Hjalmar Wallenström

F. d. modellsnickaren Hjalmar Wallenström, som är född den
16 januari 1907, ådrog sig år 1924 en ryggskada efter ett fall från några
meters höjd. Han var enligt läkarintyg från år 1943 sedan flera år invalidiserad
på grund av sviter av skadan.

I syfte att närmare kartlägga skadans omfattning genomgick
Wallenström senare under sistnämnda år en röntgenundersökning på ett statligt
sjukhus. Undersökningen inleddes raed en injektion i ryggmärgskanalen av ett
kontrastmedel. Detta kunde senare inte helt avlägsnas. Till följd härav har Wallenström
fått livsvariga besvär, som enligt skilda läkares uppfattning är svårt
invalidiserande.

Wallenström har trots sina besvär kunnat förvärvsarbeta på
heltid. Han var anställd hos AB Skoglund & Olsson i Gävle från 1920 till
den 10 november 1967 då företaget lades ner. Några dagar senare fick han ett av
arbetsmarknadsstyrelsen anvisat arbete med lägre lön vid skogsmuseet Silvanum.
Han slutade där den 16 januari 1974 då han fyllde 67 år.

Enligt särskilda beslut av Kungl. Majrt den 4 september
1970 och den 29 oktober 1971 har Wallenström fått ut ersättning i anledning av
sina besvär för tid fr. o. ra. den 13 noveraber 1967 t. o. m. den 30 juni 1971.
Ersättningen utgick under det första halvåret 1971 med 451 kr. i raånaden.

På grund av anställningen vid skogsrauseel fick Wallenströra
räll till ålderspension enligt STP-planen. Han nådde nedre gränsen för pensionsuttag
den 1 augusti 1973 och fick redan fr. o. m. den dagen rätt att uppbära
ålderspension med ett belopp sora utgjorde 1 020 kr. i raåna-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 18

den för liden t. o. m. december 1973. Dessa pensionsbelopp
utbetalades först i januari 1974. För tid fr. o. m. sistnämnda månad utgick
ingen pension utan han fick i stället ett engångsbelopp av 2 712 kr.

Wallenström åtnjuter fr. o. ra. januari 1974 folkpension
och allmän tilläggspension med f. n. 6 993 kr. resp. 7 013 kr. om året. Vidare
uppbär han yrkesskadelivränta med f. n. 396 kr. om året på gmnd av ett
olycksfall i arbetet år 1927.

Wallenströra har i skrivelse den 10 oktober 1973 anhåUit
om skadelivränta och ersättning för framlida men.

Yttranden i ärendet har avgivits av riksförsäkringsverket
den 8 februari 1974 och av försvarets skaderegleringsnämnd den 25 i samma
månad.

Riksförsäkringsverket erinrar ora att verket i skrivelse tiil
statskontoret den 2 april 1971 yttrat sig om den invaliditetsgrad som skulle hc
ifrågakommit för Wallenström, om yrkesskada hade förelegat. Verket anslöt sig
därvid till ett läkarutlåtande om 100-procentig invaliditet. Bedömningen
hänförde sig till hans tiUständ fr. o. ra. år 1970.

Riksförsäkringsverket framhåller att om verket haft att
utge yrkesskadeersättning till Wallenström på grund av hans ifrågavarande invaliditet,
skulle ersättningen ha bestämts som livsvarig livränta. På grundval av
föreliggande utredning om hans tillstånd och arbetssituation på senare år
skulle invalidiletsgraden ha beräknats till 66 2/3 procent.

Försvarets skaderegleringsnämnd anser alt Wallenström, om
han vore skadeståndsberättigad, borde tillerkännas livränta med 6 000 kr. om
året för liden juli 1971januari 1974 och med 3 000 kr. ora året för hans
därefter återstående livstid. Livräntan bör för tid efter sistnämnda månad vara
värdesäkrad som om den fastställts år 1974.

Föredraganden

Wallenström har tiil följd av en injektion av
kontrastmedel åsamkats allvarliga besvär när han år 1943 undersöktes på ett
statligt sjukhus.

Staten är inle skyldig att utge skadestånd till Wallenström.
Kungl. Majrt har dock av billighetsskäl för tiden den 13 november 1967 den 30
juni 1971 tillerkänt honom gottgörelse för de svåra personliga lidanden och
besvär som för hans del blivit en följd av injektionen. Mol denna bakgrund
finner jag det rimligt att han får åtnjuta fortsatt gottgörelse. Den bör utgå
i förra av livsvarig skadelivränta.

Med hänsyn till Wallenströms tillstånd och arbetssituation
på senare år finner jag de av skaderegleringsnämnden föreslagna
livräntebeloppen 6 000 resp. 3 000 kr. om året innebära en skälig gottgörelse.
Eftersom han hade rätt alt uppbära ålderspension enligl STP-planen fr. o. ra.
den 1 augusti 1973, bör livräntan utgå raed det lägre beloppet redan fr. o. ra.
den dagen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 19

Jag föreslär alltså att livränta utges till Wallenström
med ett engångsbelopp av 12 500 kr. för tiden den 1 juli 1971den 31 juli 1973
och med 3 000 kr. om året för hans därefter återstående livstid. Vid beräkning
av tillägg enligt kungörelsen (1971 r 14) om tillägg till vissa statliga skadelivräntor,
m. m. bör livräntan anses fastställd år 1973. Fr. o. m. den 1 januari 1974
utlöses härvid ett indextillägg enligl kungörelsen, vilket medför höjning av
livräntebeloppet med 330 kr. om året.

Kungl. Majrt bör inhämta riksdagens bemyndigande att
besluta cm skadelivränla åt Wallenström enligt vad jag här har förordat.

VII. Ersättning för kroppsskada vid otjcksfall under
arbete inom statsövertagen verksamhet i vissa fal!

Statens avlalsverk saml Statsanställdas förbund (SF),
Statstjänstemannens riksförbund SR, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S)
har den 14 december 1972 träffat avtal om bl. a. ersättning inom avtalsverkets
förhandlingsområde för personskada vid sådant olycksfall i arbetet som
inträffat efter utgången av år 1972. Genora beslut den 15 december 1972 har Kungl.
Majrt uppdragit åt trygghets-näranden all pröva frågor ora sådan ersättning.

I 11 § fördelningsavtal den 29 maj 1973 (FAT-73) har
avtalsverket samt SF och TCO-S kommit överens om att ersättning skall kunna utgå
även för skada som arbetstagare har åsamkats genom olycksfall i arbete före
utgången av år 1972. Kungl. Majrt har den 30 augusti 1973 uppdragit åt trygghelsnämnden
att pröva också dessa ersättningsfrågor och utfärdat närmare föreskrifter om
denna prövning. Därvid har rätten till ersättning begränsats till skada i eller
på grund av anställningar med statligt reglerade förmåner.

I gemensam skrivelse den 12 december 1973 har SF och TCO-S
hemställt om uppdrag för trygghetsnämnden att pröva även frågor om ersättning i
äldre skadefall sora inträffat inom verksamhetsområden som övertagits av staten
sedan skadan inträffat. De verksamhetsområden som avses är de enskilda
järnvägarna, vägväsendet och polisväsendet.

Föredraganden

Gemensamt för de här aktuella skadefallen är att skadan
inträffat i eller på grund av anställning i verksamhet som övertagits av staten
men under tiden före förstatligandet.

Jag finner det rikligt att ersättning för sveda och värk
samt lyte och men skall efter särskild prövning kunna tillerkännas även de
personer som det nu är fräga om. Ersättningen bör fastställas enligt grunderna
för beslutet den 30 augusti 1973. En föratsättning för att ersättning

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 20

skall
utgå bör vara alt den skadade övergått till statlig anställning i samband med
verksamhetens förstatligande och fortfarande innehade sådan anställning den 31
deceraber 1973 eller avgått med pension dessförinnan.

Kostnaderna
för avsedda ersättningar bör bestridas beträffande förutvarande
järnvägsanställd av statens järnvägars driftraedel och i övrigt från inkorasllileln
Pensionsmedel m. ra.

Kungl.
Majrt bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om ersättning vid
kroppsskada i vissa fall i huvudsak enligt vad jag här har förordat.

VIII.
Ansvarsåtagande för staten vid viss arbetsmarknadsutbildning m. m.

Inom
ramen för arbetsmarknadspolitiken anordnas genom skolöverstyrelsen vidareutbUdning
och omskolning av personer sora är eller riskerar att bli arbetslösa. Genora
arbetsmarknadsstyrelsen anordnas omskolningskurser avsedda främst för äldre
personer. Vidare lämnar statens arbetsklinik personer sora är arbetshindrade
och från sysselsättningssynpunkt svårbedörada tUlfälle till arbetsvård i förra
av arbetsprövning.

Det
förekommer i betydande utsträckning att åtgärder av den art som här nämnts förlägges
till privata företag och andra arbetsplatser för alt eleverna skall få
yrkespraktik eller arbetsprövning i en reell arbetsmiljö. Ca 5 000 elever sora
genoragår arbetsmarknadsutbildning och ca 2 000 som bedömts som särskilt svårplacerade
med hänsyn till handikapp eller levnadsålder erhåller således århgen viss
utbildning eller prövning på arbetsplatser.

Arbetsmarknadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen har i skrivelser den 8 maj 1972 resp. den 17 januari 1973
tagit upp frågan om ökat ansvar för statsverket vid skada på person eller
egendom vid arbetsmarknadsutbUdning hos icke-statlig arbetsgivare. Statens arbetsklinik
har i skrivelse den 30 augusti 1972 tagit upp motsvarande fråga avseende arbetsprövning
hos sådan arbetsgivare.

De
nämnda myndigheterna erinrar om att i skadeståndslagen (1972 r 207) har
arbetsgivarnas principalansvar vidgats till att orafatta alla arbetstagare och
inte sora tidigare bara en begränsad kategori i särskUt ansvarsfull ställning.
Som arbetstagare räknas härvid även de som under UtbUdning vid skola eller
under vård på anstalt utanför skola utför arbete sora till sin art liknar
sådant som vanligen utförs av arbetstagare. Ett förelag bär alltså
principalansvar för skada som t. ex. deltagare i arbetsmarknadsutbildning
orsakar då han som ett led i utbUdningen tjänstgör hos företaget.

Skolöverstyrelsen
erinrar om att koraraunerna i allraänhet har an-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 87 21

svarsförsäkring
för sådan elev vid gmndskola eller gyranasieskola sora vistas på arbetsplats
utanför skolan sora ett led i pågående utbildning. Försäkringen omfattar skada
som drabbar arbetsgivare, arbetstagare, annan elev eller utomstående. Efter vad
skolöverstyrelsen vidare anför är svenska arbetsgivareföreningen intresserad av
alt staten på samma sätt som koraraunerna övertar ansvaret för skador orsakade
av elev under utbildning. Ora ansvaret inle övertas kan det enligl skolöverstyrelsens
uppfattning bli svårt att placera vissa av eleverna för utbildning vid privata
företag. Statens ansvar behöver dock inte vara identiskt med kommunemas, eftersora
bl. a. vissa elever är eftersökta av företagen.

Även
arbetsmarknadsstyrelsen och statens arbetsklinik uttrycker farhågor för att de
icke-statliga arbetsgivarnas ökade skadeansvar skall rainska deras intresse att
ta eraot personer för arbetsraarknadsulbildning eller arbetsprövning.

Alla
de tre myndigheterna har hemställt att staten i de fall sora avses här skall ikläda
sig ansvar för skador orsakade av elever. Skolöverstyrelsen räknar härvid raed
att åtagandet skall ske genora ensidiga utfästelser eller örasesidiga avtal sora
styrelsen tecknar i den utsträckning ora-ständighetema motiverar.

Föredraganden

Genora
de nya skadeståndsreglerna har arbetsgivaren ålagts elt vidgat ansvar för
skada sora hans anställda vållar i tjänsten. I förhållande iHl vad sora gällde
tidigare har detta ansvar (det s. k. principalansvaret) utsträckts till att orafatta
alla arbetstagare och inte bara dera sora tillhör drifts- eller
arbetsledningen eller har en ansvarsfull ställning i övrigt. Sora arbetstagare
räknas härvid också den sora under utbUdning vid skola eller under vård på
anstalt utför arbete som till sin art liknar sådant som vanligen utförs av
arbetstagare.

Arbetsgivare
sora tar eraot elev i skola eller kurs för provanställning eller annan
utbildning blir alltså nuraera på grund av skadeståndslagen ansvarig för skador
sora eleven vållar arbetsgivaren eller annan person. Koraraunerna och
landstingskommunerna har gentemot arbetsgivare, som tar emot elev i grundskola
eller gymnasieskola m. fl. för pryoverk-sarahel, elevpraktik ra. ra., i princip
tagit på sig ansvaret för sådana skador.

I
betydande utsträckning tar icke-statiig arbetsgivare eraot deltagare i
omskolnings- och andra arbetsraarknadsutbildningskurser för provanställning
eller annan verksarahet som utgör ett led i utbildningen. Farhågor har
uttalals att arbetsgivarnas ökade principalansvar skulle minska deras
villighet alt på della sätt raedverka vid omskolning eller annan utbildning av
dem sora är eller löper risk alt bli arbetslösa. Detta skulle kunna få särskUt
allvarliga följder för arbetet raed att ge handikappade personer möjligheter
att delta i arbetslivet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 22

Arbetsmarknadsutbildningen
och arbetsvärden är hjälpmedel sora är betydelsefulla för arbetsraarknadspolitiken.
Staten bör därför genteraot icke-statlig arbetsgivare ta på sig elt ansvar vid
skada på person eller egendom vid arbetsmarknadsutbUdning eller arbetsprövning.

Statens
åtagande bör avse sådan elev i arbetsmarknadsutbildning som har
utbildningsbidrag eller elev vid statens arbetsklinik och i princip gälla under
tid då eleven som ett led i pågående utbildning eller arbetsprövning vistas på
arbetsplats i den öppna raarknaden.

Ersättning
bör, oavsett vållande, utgå för person- eller sakskada sora eleven har orsakat
arbetsgivaren eller någon sora är anställd hos denne. Delsamma bör gälla
förmögenhetsskada i saraband raed brott. Ersättning bör också utgå vid skada
som eleven vållat annan elev eller utomstående. Ersättningen bör kunna jämkas,
t. ex. ora arbetsgivaren eller någon sora är anställd hos honora har varit
vållande till skadan. Vid sakskada bör ersättningen också kunna järakas, om det
är skäligt raed beaktande av föreliggande försäkringsförhållanden.

Komraunernas
och landstingskoraraunernas ansvar för skador sora avses här har begränsats
till belopp sora f. n. utgör 2 000 000 kr. vid personskada och 100 000 kr. vid
sakskada. Jag räknar med en motsvarande begränsning av de här avsedda
ersättningarna som kan koraraa att utgå av statsraedel.

Kungl.
Majrt bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om statens ansvar för
skada vid arbetsmarknadsutbildning eller arbetsprövning hos icke-statlig
arbetsgivare i huvudsaklig överensstämraelse raed vad jag här har föreslagit.
Ersättningar sora kan komraa att utgå bör bestridas från förslagsanslaget
Arbetsmarknadsservice.

IX. Ikraftträdande
m. m.

Vad
jag förordat i det föregående bör träda i kraft den 1 juli 1974, om jag ej angett
annat. Kungl. Majrt bör få utfärda de övergångsbe-stäraraelser som kan behövas.

X. Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Majrt föreslår riksdagen alt berayndiga Kungl. Majrt att

1.
vidtaga ändringar i statens allraänna
tjänslepensionsreglemente (1959r 287) med anslutande föreskrifter och besluta ora
pension åt personal med korttidsanställning vid statsunderstödda teater- och musikinstilutioner
enligt vad jag har förordat under I och II,

2.
reglera pensionsförhållandena
för viss personal vid nordisk institu-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 23

tion
i Sverige, Handikappinstitutet, Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum och Institutet
för svensk språkvård särat för anställningen sora präst inora svensk kyrklig verksarahet
i Schweiz enligt vad jag har förordat under II,

3.
pröva fråga ora förtidspension
i vissa fall enligt vad jag har förordat under III,

4.
besluta ora pension åt vissa
arbetstagare vid förenade fabriksverken enligt vad jag har förordat under IV,

5.
besluta ora särskild ersättning
åt f. d. kontoristen Inga Ohlin enhgt vad jag har förordat under V,

6.
besluta om skadelivränta åt f. d.
ingenjören Sven Sjögren och f. d. modellsnickaren Hjalmar Wallenströra enligt
vad jag har förordat under VI,

7.
besluta ora ersättning för
kroppsskada i vissa fall i huvudsak enligt vad jag har förordat under VII,

8.
besluta ora ansvarsåtagande för
staten vid viss arbetsraarknadsulbildning ra. ra. enligt vad jag har förordat
under Vill,

9.
raeddela de övergångsbestäramelser
sora kan behövas enligt vad jag har förordat under IX.

Jag hemställer vidare att Kungl.
Majrt beslutar ge riksdagen till känna vad jag anfört om pension ål f. d. städerskorna
Elsa Johansson och Rosa Persson.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instäraraande av statsrådets övriga ledaraöter
heraställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokoUetr Agneta Heide

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 87 24

Innehållsförteckning

I.
Pensionering av personal raed
korttidsanställning vid stats-underslödda teater- och musikinstUutioner ................................................................. .... 2

II.
Pensionering av viss personal
ra. ra.

A. Personal
vid nordisk institution i Sverige ........ .... 7

B. Personal
vid Handikappinstitutet................... .... 8

C. Personal
vid Stiftelsen Gällöfsta kurscentmra 9

D. Personal
vid Institutet för svensk språkvård... .. 11

E. Präst
inora svensk kyrklig verksarahet i Schweiz 11

III.
Ändrade grunder för
förtidspension i vissa fall .... 13

IV.
Pension åt vissa arbetstagare
vid förenade fabriksverken . . 14

V.
Särskild ersättning åt f. d.
kontoristen Inga Ohlin .. 14

VI.
Skadelivränla åt vissa personer

A. F.
d. ingenjören Sven Sjögren ..................... .. 16

B. F.
d. modellsnickaren Hjalmar Wallenströra .... .. 17

VIL
Ersättning för kroppsskada vid olycksfall under arbete inora

statsövertagen
verksamhet i vissa fall .......... .. 19

VIII.
Ansvarsåtagande för staten vid
viss arbetsmarknadsutbUdning m. ra 20

IX.
Ikraftträdande ra. ra..................................... 22

X.
Heraställan ............................................. 22

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 7401 9 »

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar.

  1. Prop. 1989/90:7 om försöksverksamhet med samhällstjänst s. 32 i texten
  2. Prop. 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning s. 73 i texten
  3. Bet. 1975/76:UbU26 Med anledning av propositionen 1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m. jämte motioner s. 27 i texten
  4. Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
  5. Rskr. 1974:245 i texten

Visa alla 10

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Lindblom, Konsumentmål, 1985 s. 145 i texten · dokumentnivå