Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser den skattemässiga

1974 · 21 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:90, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser den skattemässiga

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 90 år 1974 Prop. 1974:90

Nr 90

Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928r370) såvitt avser den skattemässiga behandlingen
av vissa gruppsjukförsäkringar; given den 29 mars 1974.

Kungl. Majrt vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifaUa det
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i
Sverige har träffat överenskommelse om en ändring av allmänna
försäkringsvillkoren för den kollektivavtalsbundna gruppsjukförsäkringen (ÄGS).
I propositionen föreslås att förenklingen i den skattemässiga behandlingen av
arbetstagarnas förmån av fri ÄGS skall bibehållas.

1 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 90

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928r370)

Härigenom förordnas att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928r370)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 m o m.' Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats
till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade
kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom
riket stationerad personal vid utrikesförvaltnigen eller i svensk
biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;

å stal uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse
för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

ägande i följd härav skaltskyldig icke göra avdrag för
underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår
till täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om
motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse.
Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första
stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning, som
anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständighetema
det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket
meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Förmånen av fri sjukvård eller Förmånen av fri sjukvård eller

fri tandvård, så ock av fri gruppliv- fri tandvård, så ock
av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom försäkring upptages icke såsom
intäkt, oavsett om förmånen åt- intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund
av statlig eller på njutits på grund av statlig eller på grund av kommunal
eller enskild grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån
åtnjutits tjänst. Har sådan förmån åtnjutis på grund av enskild tjänst och på
grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånliga- utgått efter
väsentligt förmånligare re grunder än som gälla för befatt- grunder än som
gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall ningshavare i statens
tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom dock förmånen upptagas såsom intäkt
till den del den utgått efter intäkt till den del den utgått efter

' Senaste lydelse 1972:254.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90

Föreslagen
lydelse

förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare
gällande. Förmän av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej
såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke
överstiga av riksskatteverket för varje kalenderår fastställda belopp.

Nuvarande lydelse

förmånligare grunder än de för

nämnda befattningshavare gällan

de. Förmån av fri gruppsjukför

säkring enligt grunder som fast

ställts i kollektivavtal mellan ar

betsmarknadens huvudorganisatio

ner upptages ej såsom intäkt, om

den dagersättning som kan utgå

tiU arbetstagare i högsta sjukpen

ningklassen enligt lagen

(1962:381) om aUmän försäkring

uppgår till högst 10 kronor per

dag under tid då sjukpenning kan

utgå enligt lagen och till högst 13

kronor per dag under tid då för

tidspension kan utgå enligt samma

lag.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde,
som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd
att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit frän trycket i Svensk förfaltningssamhng
och tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller
vid 1 974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

1 * Riksdagen 1974. 1 saml Nr 90

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans
Majrt Konungen i statsrådet den 29 mars 1974.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WÄLLÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skattemässiga
behandlingen av kollektivavtalsbunden gruppsjukförsäkring och anför.

Inledning

Den 22 juni 1971 träffade Svenska arbetsgivareföreningen (SÄF)
och Landsorganisationen i Sverige (LO) överenskommelse om sjukförmåner för
anställda arbetstagare. För ändamålet utarbetades en försäkringslösning kallad
avtalsgruppsjukförsäkring (ÄGS). Försäkringen kompletterar sjukpenning och
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, ÄFL, och utgick
enligt det år 1971 träffade avtalet med högst 10 kr. per dag under tid dä
sjukpenning kunde utgå och högst 13 kr. per dag under tid då förtidspension
kunde utgå. Kostnaden för överenskommelsen, som erläggs av arbetsgivaren,
beräknades till 1,1 % av lönesumman för den kategori av arbetstagare som
omfattades av överenskommelsen. Försäkringen utformades så att den i
skatterättslig mening skulle behandlas som kapitalförsäkring. Efter
framställning av SAF och LO intogs bestämmelser i kommunalskattelagen (1928:370),
KL, av innebörd, att förmån av fri grupplivförsäkring enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer inte
skulle tas upp som skattepliktig intäkt om dagersättningen inte kunde överstiga
tidigare angivna belopp (prop. 1972:77, SkU 1972:27, rskr 1972:191, SFS 1972:254).

Med anledning av ändringen av den allmänna
sjukförsäkringen (prop. 1973:46, SfU 1973:21, rskr 1973:197, SFS 1973:465, prop.
1973:49, SkU 1973:30, rskr 1973:199, SFS 1973:434) träffade SAF och LO
överenskommelse om en anpassning av ÄGS gällande fr. o. m. den 1 januari 1974.
1 en till finansdepartementet den 9 november 1973 inkommen skrivelse hemställer
SAF och LO om sådan ändring av KL som är nödvändig för att förmånen av fri ÄGS
även efter ändringen får samma ställning som tidigare ur beskattningssynpunkt.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av
kammarrätten i Stockholm, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket,
länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs och Västmanlands län,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90 5

hvförsäkringsskattekommittén. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), Folksam
och Kooperationens pensionsanstalt.

Lantbrukarnas riksförbund hänvisar som sitt yttrande till
ett inom Lantbrukets skattedelegation upprättat utlåtande. SPP åberopar vad
Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i sitt yttrande.

GäUande ordning

Beskattning av försäkringstagare m. m.

1 beskattningshänseende indelas livförsäkring fr.o.m. år
1951 i pensionsförsäkring (P-försäkring) och kapitalförsäkring (K-försäkring).

Äv föreskrifterna i första punkten av anvisningarna till
31 § KL framgår vad som i skattehänseende är att anse som P-försäkring. Sådan
försäkring får inte avse andra försäkringsbelopp än

1.
ålderspension
som utgår högst så länge den försäkrade lever,

2.
invalidpension
som utgår högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt
arbetsförmåga,

3.
efterlevandepension,

4.
kapitalbelopp
som är förenat med ålders-, invalid- eller efterlevandepension och som utgår i
samband med att pensionen börjar utbetalas eller upphör eller försäkringen
upphör.

Första punkten av anvisningarna tiU 31 § KL innehåller
även ytterligare förutsättningar som skaU vara uppfyUda för att en försäkring
skall anses som P-försäkring. Äv anvisningspunkten framgår vidare att med K-försäkring
förstås annan hvförsäkring än P-försäkring. Till K-försäkring hänförs även mot
statens grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte
utgår på grund av försäkring.

1 fråga om P-försäkringar medges försäkringsägaren avdrag
för erlagda premier vid inkomsttaxeringen under det att utfallande belopp
beskattas som inkomst. Är sådan försäkring tagen i samband med tjänst, får
avdrag för erlagd premie göras i förvärvskällan tjänst (33 § 1 mom. KL). Har
arbetsgivaren betalat premien, får han dra av kostnaden som lönekostnad.
Arbetslagaren behöver i sådant fall inte skatta för någon förmån av fri
tjänstepensionsförsäkring (punkt 3 första stycket av anvisningarna till 32 §).
1 fråga om P-försäkring, som inte tagits i samband med tjänst, får avdrag för
premier göras av försäkringens ägare som allmänt avdrag [46 § 2 mom. första
stycket 2) och femte stycket]. Som viUkor för sådant avdrag gäller emellertid
att den skattskyldige varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret. Har
han varit bosatt här endast under en del av beskattningsåret, får avdrag göras
endast för vad som belöper på denna tid. Vidare får avdrag inte åtnjutas med
högre belopp än som svarar mot

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r90 6

skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från
den skattskyldiges förvärvskällor och övriga allmänna avdrag. Oavsett om P-försäkring
tagits i samband med tjänst eller ej beskattas utfaUande belopp som intäkt av
tjänst (32 § I mom.).

1 fråga om
K-försäkringen gäUer att avdrag i princip medges endast för vad som ryms inom
det av sociala skäl motiverade s. k. försäkringsavdraget [46 § 2 mom. första
stycket 3) och fjärde stycket], dvs. med högst 250 kr. för ogift och högst 500
kr. tiUsammans för makar. Belopp som utfaller på grund av sådan försäkring är å
andra sidan inte skattepliktig inkomst. Betalar arbetsgivare premie för K-försäkring
för den anstäUdes räkning, får arbetsgivaren tUlgodoföra sig avdrag för premien
som för lönekostnad. För den anställde innebär arbetsgivarens premiebetalning
en löneförmån, som i princip skall tas upp till beskattning som inkomst av
tjänst (punkt 3 första stycket anvisningarna till 32 §). Ä andra sidan är den anstäUde
- under förutsättning han äger försäkringen berättigad att inom ramen för
försäkringsavdraget tillgodoräkna sig avdrag för premiebeloppet. Vissa undantag
frän principen att löneförmåner av detta slag skall inkomstbeskattas gäller
emellertid enligt KL. En redogörelse för dessa undantag lämnas senare i detta
avsnitt.

KL
innehåller vidare bestämmelser angående beskattningen vid bl. a.
sjukförsäkring. OUka regler gäller härvid, beroende på om sådan försäkring
tagits i samband med tjänst eller ej. Har försäkringen tagits i samband med
tjänst föreligger avdragsrätt för premien (33 § 1 mom. KL) och beskattas
utfallande belopp (32 § 1 mom.). Sådan försäkring behandlas alltså som P-försäkring.
Av 46 § 2 mom. första stycket 3) och fjärde stycket framgår vidare att om sådan
försäkring inte tagits i samband med tjänst, avdrag får göras endast inom ramen
för försäkringsavdraget. Belopp som utfaller på sådan försäkring utgör enligt
19 § inte skattepliktig inkomst. Denna försäkring behandlas alltså som K-försäkring.

För att
sjukförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst erfordras att enligt
anställningsavtal skyldighet föreligger för arbetstagare att ha sådan
försäkring eller att, om sådan skyldighet inte föreligger, premierna för
försäkringen skall gäldas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren.
Dessutom fordras att anmälan om att försäkringen tagits i samband med tjänst
skall ha skett till försäkringsgivaren (punkt 1 fjortonde stycket av
anvisningarna tiU 31 § KL).

Betalar arbetsgivaren premie för sjukförsäkring, som inte
tagits i samband med tjänst, skall alltså arbetstagaren i princip ta upp förmån
av fri sjukförsäkring till beskattning. Som tidigare angetts finns dock
undantag från principen att löneförmånen skall inkomstbeskattas hos
arbetstagaren. Enligt 32 § 3 mom. tredje stycket KL skall nämligen förmån av
fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer inte upptas som intäkt, om den
dagersättning som kan utgå till arbetstagare i högsta sjukpenningklassen enligt
AFL uppgår tUl högst 10 kr. för dag under tid då sjukpenning kan utgå enligt ÄFL
och till högst 13 kr. per dag under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90 7

tid då förtidspension kan utgå enligt samma lag. Enhgt
lagrummet gäUer vidare att förmån av fri grupplivförsäkring i likhet med fri
sjukvård och fri tandvård - inte tas upp som intäkt. Detta gäller oavsett om
förmånen åtnjutits på grund av statlig, kommunal eller enskUd tjänst. Har
förmån av fri grupplivförsäkring, fri sjukvård eller fri tandvård åtnjutits på
grund av enskUd tjänst och utgått efter väsentligen förmånligare grunder än som
gäller befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som
intäkt tiU den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda
befattningshavare.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen om vad som är
att hänföra till P-försäkring och tUl K-försäkring framgår att
grupplivförsäkring utgör K-försäkring. Såvitt avser ÄGS betalas premierna för
försäkringen av arbetsgivaren. Någon anmälan till försäkringsanstalten om att
försäkringen tagits i samband med tjänst har emellertid inte gjorts. Med
hänsyn härtill behandlas ÄGS i skattehänseende som K-forsäkring. Av det
föregående framgår emellertid att den anställde inte skall beskattas för förmån
av bl. a. fri ÄGS.

Innebörden av ändringen av den allmänna sjukförsäkringen m.
m.

Under år 1973 genomfördes en omkonstruktion av
sjukpenningförsäkringen. 1 samband därmed höjdes ersättningsnivån för
sjukpenning från den allmänna försäkringen i anslutning tUl att
sjukpenningförmånerna gjordes skattepliktiga. De nya bestämmelserna trädde i
kraft den 1 januari 1974.

Reformen innebär bl. a. att tidigare system med
sjukpenningklasser avskaffades. 1 stället bestäms en sjukpenninggrundande
inkomst, som är beräknad direkt på den inkomst som sjukpenningen skall ersätta.
Sjukpenningen utgår numera per dag med belopp som svarar mot 1/365 av 90 % av
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Taket för den årsinkomst som
grundar rätt till sjukpenning har satts vid samma nivå som gäller för rätt tUl tUläggspension
enligt ÄFL, eller 7,5 gånger det basbelopp som gällde vid årets ingång (3 kap.
2 och 4 §§ AFL). För hemmamakar har sjukpenningen höjts från 6 kr. till 8 kr.
per dag (3 kap. 4 § AFL).

Intill utgången av år 1973 förelåg vid
inkomstbeskattningen inte skatteplikt för bl. a. ersättning som på grund av
sjukförsäkring enligt AFL tillfallit den försäkrade. Fr. o. m. den 1 januari
1974 gäller däremot att sjukpenning enligt ÄFL utgör skattepliktig inkomst, om
ersättningen grundas på en förvärvsinkomst av lägst 4 500 kr. (19 § KL).
Undantagna från skatteplikt är således sjukpenning från hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukförsäkringen enligt ÄFL.

Framställningen

1 framställningen erinras om att ÄGS ursprungligen
utformades som ett komplement till ÄFL i dess tidigare form och att
ersättningarna därvid knöt an till det då gällande sjukpenningklassystemet.
Ersättning-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90 8

arna ökade successivt upp tUl högsta sjukpenningklassen.
Detta kom att innebära att högsta beloppen från ÄGS för årslöner över 39 000
kr. blev 10 kr. per dag under sjukpenningtid och 390 kr. per månad (13 kr. per
dag) under förtidspensionstid.

Med
anledning av ändringen av den pUmänna sjukförsäkringen har SAF oeh LO träffat
överenskommelse om en ändring av allmänna försäkringsviUkoren för ÄGS fr. o. m.
den 1 januari 1974. Ändringarna i AGS-systemet innebär att ersättningsbeloppet
i samtliga inkomstlägen satts tUl 3 kr. per dag under sjukpenningtid. Under
förtidspensionstid erhåUer den försäkrade månadsersättning med belopp 'enligt
en tabell, som finns i förhandlingsprotokoUet. Ersättningen beräknas med
utgångspunkt i den sjukpenninggrundande inkomst som låg till grund för
sjukpenningens storlek vid insjuknandetillfället tiU den del inkomsten
förvärvats i anställning, som omfattas av försäkringsavtal om ÄGS. Vid
sjukpenninggrundande årsinkomst, som understiger 11000 kr., utgör
månadsersättningen 100 kr. Det högsta beloppet i tabellen uppgår till 715 kr.
per månad. Detta belopp är avsett alt utgå när den sjukpenninggrundande
årsinkomsten överstigit 63 000 kr. men understigit 64 000 kr. Ersättning kan
dock lämnas högst vid ett löneläge som svarar mot 7,5 gånger basbeloppet enligt
AFL. 1 framställningen påpekas att detta högsta löneläge vid tidpunkten för
framställningens avgivande utgjorde 59 250 kr., vilket motsvarar en
månadsersättning av 687 kr. Den i förhandlingsprotokollet intagna tabellen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Det högsta ersättningsbeloppet under förtidspensionstid
ligger betydligt högre än i den nu gällande ÄGS. Orsaken härtill uppges vara
att en jämn kompensationsnivä eftersträvats ända upp till 7,5 gånger basbeloppet.
Ändra orsaker som enligt framställningen påverkat beloppen under
förtidspensionstid är att den av statsmakterna tillåtna högsta kompensationsnivån
har höjts från 93 % till omkring 95 % samt att folkpensionsavgiften för
löntagare slopats fr. o. ni. den I januari 1974.

Kostnaden för den nya överenskommelsen beräknas även i
fortsättningen uppgå till 1,1 % av lönesumman för den kategori av arbetstagare
som omfattas av överenskommelsen. Enligt organisationerna innebär den nya
överenskommelsen således inte någon ändring av det totala åtagandet och således
inte heller av skatteeffekten.

SAF och LO hemställer om den ändring av
skattelagstiftningen som är nödvändig för att förmånen av AGS även efter
ändringen skall få samma ställning som tidigare frän beskattningssynpunkt.
Organisationerna anser det vidare önskvärt att man vid utformningen av
lagtexten tar hänsyn till att högsta ersättningsbeloppet skall kunna öka i takt
med stigande basbelopp. Lagtexten föreslås därför få i sak det innehållet att
förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt de grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer inte skall tas upp
som intäkt, om den ersättning som kan utgå till arbetstagare tillsammans med
andra förmåner som beror av anställning och ersättning enligt AFL inte ger en
högre ersättning för inkomstbortfallet än omkring 95 % efter skatt, beräknad på
den del av inkomsten som ligger inom ramen för 7,5

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90 9

gånger basbeloppet, eller om ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring
utges med högst 3 kr. per dag som enda förmån i anställningen till följd av
sjukdom utöver förmåner enligt AFL.

Remissyttrandena

Det övervägande antalet remissinstanser tiUstyrker bifall
till framställningen. Flera instanser är emellertid tveksamma i vad avser
frågan om AGS bör behandlas som K-försäkring. 1 ett par remissyttranden
framförs önskemålet att den skattefria förmånen skall avse försäkringar som ger
ersättningar motsvarande 95 % av inkomstbortfallet även vid ett högre löneläge
än 7,5 basbelopp.

KF,
Folksam och Kooperationens pensionsanstalt, som tillstyrker bifall till framstäUningen,
åberopar sina remissyttranden över den framställning som SAF och LO gjorde med
anledning av den ursprangligen träffade överenskommelsen om AGS. Enligt
remissinstanserna gäller fortfarande de skäl som då framfördes för bifall till
framställningen, nämligen de betydande administrativa problem skattskyldighet
för förmånen av fri AGS skulle medföra. Då dessutom en betydande del av
förmånerna skulle rymmas inom ramen för det allmänna försäkringsavdraget,
skulle skatteeffekten bli begränsad om de beskattades. Kooperationens pensionsanstalt
upplyser vidare att inom konsumentkooperationen en uppgörelse träffats mellan
Kooperationens Förhandlingsorganisation och LO om sjukförmåner för
arbetstagare (AGSK) som motsvarar SAFLO överenskommelsen den 22 juni 1971.

Riksskatteverket,
som inte vill motsätta sig den av organisationerna föreslagna lösningen av
beskattningsfrågan, påpekar att kostnaden för ÄGS alltjämt skall motsvara 1,1 %
av lönesumman men att en förskjutning sker inom ÄGS på så sätt att
sjukförsäkringsdelen minskar och pensionsdelen ökar. Genom ersättningsbeloppets
storlek kan skattefri ersättning överstigande 8 000 kr. för år utgå. Vidare
framhåller verket att den av vårriksdagen 1973 beslutade reformen med beskattad
sjukpenning m. m. bl. a. avsåg att genom den allmänna självdeklarationen få en
bättre bild av den skattskyldiges inkomstförhållanden. Detta uppnås inte, om
belopp av den storleksordning varom här är fråga inte beskattas. Konsekvensen
blir att t. ex. bostadstillägg och avdrag för nedsatt skatteförmåga kan komma
att medges skattskyldig, som rätteligen inte skulle ha dessa förmåner med
hänsyn till sina verkliga inkomster, heter det vidare i verkets remissyttrande.

Skattefrihet för ÄGS slår enligt riksskatteverket inte i
överensstämmelse med beskattningens allmänna princip, dvs. den s. k. skatteförmåge-principen.
Den som åtnjuter förmån av AGS borde enligt verket rätteligen beskattas för
förmånens värde motsvarande försäkringspremiens storlek. Den inkonsekvens
skattefriheten innebär kommer man ifrån, om förmånens, värde beskattas. Detta
skulle dock medföra administrativa svårigheter.

ÄGS är utformad som kapitalförsäkring, och för sådan
försäkring

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974 r90 10

gäUer allmänl att utfallande ersättning inte beskattas och
att försäkringspremien inte är avdragsgill utöver vad som ryms inom
försäkringsavdraget på 250 resp. 500 kr. Enhgt dessa principer skulle
arbetstagarna beskattas för förmän av försäkringen motsvarande värdet av
försäkringspremien men vara berättigade tUl allmänt avdrag med samma belopp i
den mån det ryms inom försäkringsavdraget på 250 resp. 500 kr. Vid införandet
av ÄGS tiUstyrkte riksskatteverket den föreslagna beskattningsordningen med
hänsyn tiU den betydande förenkling i tUlämpningen som den föreslagna ordningen
skulle innebära heter det fortsättningsvis i remissyttrandet. Verket vill dock
påpeka att förenkling också skulle kunna uppnås, om pensionsdelen inom AGS
hänförts tiU pensionsförsäkring. Vid sådant förhåUande hade den skattepliktiga
förmånen av AGS kvittats mot avdragsrätten för premien, och några
komplikationer vid taxeringen inte uppkommit.

Liknande synpunkter framför flera andra remissinstanser.
Länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands län uttalar sig båda för att månadsersätlningarna
vid förtidspension bör bli föremål för beskattning. Länsstyrelsen i Stockholms
län anser att sedan AGS-avtalet numera ändrats skäl föreligger att ompröva gäUande
skattefrihet. Den träffade överenskommelsen innebär uppenbarligen att under
sjukdomstid utgående AGS-belopp fortfarande kommer att bli förhållandevis små.
Detta till trots synes emellertid enligt länsstyrelsens mening denna
ersättningsform böra behandlas på likartat sätt som sjukförsäkringsförmänerna i
övrigt. Länsstyrelsen förordar därför -- inte minst av rättviseskäl och med
beaktande av intresset av enkelhet och likformighet vid taxeringen att
ifrågavarande förmåner nu blir föremål för beskattning.

Riksförsäkringsverket tillstyrker framställningen. Enligt
verkets åsikt har frågan huruvida premierna för AGS skall tas upp till
beskattning för den anstäUde inte samband med frågan om beskattningen av
utgående förmåner utan är närmast en fråga som har samband med konstruktionen
av avdragsrätten för försäkringspremier. 1 en vid verkets yttrande fogad
avvikande mening har emellertid bl. a. generaldirektören Äström och
överdirektören Järnbrink pekat på att AGS skulle kunna ge ca 8 000 kr om året
skattefritt ovanpå folkpension och ATP med ca 38 000 kr. per år och uttalat att
försäkringens förtidspensioneringsdel borde betraktas som P-försäkring.

Försäkringsinspektionen riktar ingen invändning mot
framställningen men anser P-försäkringsmodellen vara en riktigare lösning.

Kammarrätten i Stockholm anser att även om vissa praktiska
skäl kan tala för bifall tUl framstäUningen, den i vart fall inte bör bifallas
i vidare mån än i vad den avser den överenskomna dagersättningen om tre kronor.
Med hänsyn lUl de väsenthga ändringarna i AGS-avtalet finner kammarrätten en
omprövning av skattereglerna motiverad. Kammarrätten anser att övervägande skäl
talar för att de motiv, som legat till grund för beskattning av
sjukpenningförmånerna, bör föranleda beskattning även av AGS-förmåner. Eftersom
sjukpenning enligt AFL beskattas, bör enhgt kammarrätten AGS-försäkringen i sin
helhet bedömas som pensionsför-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974
r90 11

säkring. Premierna blir då avdragsgilla utan begränsning.
Då bortfaller dels problemet att redovisa premierna som inkomst, dels den
orättvisa som skulle ligga i möjligheten för AGS-förmånstagare att i högre grad
än andra skattskyldiga utnyttja schablonavdraget för försäkringspremier. Enligt
kammarrätten är det därför inle ändamålsenligt att frågan huruvida avtalsgruppsjukförsäkring
skall anses som K-försäkring eller P-försäkring skall vara beroende av om
anmälan gjorts till försäkringsgivaren eller ej.

Även andra
remissinstanser tar upp frågan om betydelsen av anmälan hos
försäkringsanstalten för avgörandet om försäkring skall anses ha tagits i
samband med tjänst eller inte. Bl. a. livförsäkringsskattekommittén, som
inledningsvis anför att principieUa skäl talar för att inte medge den begärda
skattefriheten för förmån av fri ÄGS-premie, framhåller att praktiska skäl
emellertid talar mot att beskatta förmånen. Om AGS-försäkringen utformats som P-försäkring
skulle dessa praktiska problem inte uppkomma. Ä andra sidan blir konsekvensen
den att utgående pensioner och sjukpenningförmåner beskattas. En sådan ordning
synes kommittén överensstämma med försäkringens karaktär av tjänsleförmån.
Nuvarande bestämmelser i KL medger emellertid att ÄGS inte skall anses ha
tagits i samband med tjänst. Kommittén påpekar att det ligger inom ramen för
kommitténs arbete att undersöka om denna regel bör ändras eUer kompletteras.
Med hänsyn till att kommittén ännu inte är beredd att ta ställning till frågan
om sambandet mellan försäkringsförmåner och tjänsteförhållandena och eftersom arbetsgivarens
premie är oförändrad i förhållande tUl lönesumman viU kommittén emellertid inte
motsätta sig skattefrihet i enlighet med SAFrs och LOrs gemensamma
framställning.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund förklarar sig inte ha något att erinra mot att
framställningen bifalles bl. a. med hänsyn tUl att livförsäkringsskattekommittén
enligt sitt yttrande i detta ärende kommer att uppmärksamma frågan om
beskattning av dessa tjänsteförmåner. Enligt riksförbundet borde AGS ha
utformats som P-försäkring. Vid remissbehandlingen av den tidigare
framställningen från SAF-LO ville riksförbundet och flera andra remissinstanser
inte motsätta sig att AGS behandlades som K-försäkring som ett provisorium i
avvaktan på sjukpenningförsäkringens ställning i skattehänseende. 1 och med att
sjukpenningen utgör skattepliktig inkomst stärks emellertid i och för sig
önskemålet om en konsekvent behandling av tjänsteförmåner. Förbundet påpekar
vidare att den åberopade förenklingsaspekten inte kan anses utgöra tillräckligt
skäl för den begärda skattefriheten. En arbetstagare skulle enligt förbundet t.
ex. såsom intäkt kunna påföras ett mot lönen proportionellt belopp utgörande
värdet av försäkringsförmånen. Eftersom ÄGS nu utformats som K-försäkring, bör
enligt riksförbundet de begärda skatteförmånerna av rättviseskäl även komma
andra inkomst-tagarkategorier än LO-medlemmar tillgodo. I framställningen har
visserligen förutsatts att andra kollektivavtalsbundna löntagargrupper skulle
kunna behandlas på likartat sätt. Riksförbundet vill emellertid för sin del
hävda att om en skattelättnad skall göras permanent på detta område, densamma
borde få generell karaktär och gälla alla kategorier skattskyldiga. Det är
under hänvisning till dessa synpunkter och med särskilt

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974
r90 12

beaktande av angelägenheten att AGS i sin nya utformning
kommer till stånd och då som tidigare angetts livförsäkringsskattekommittén
kommer att uppmärksamma frågan om beskattning av dylik tjänsteförmån
riksförbundet inte har något att erinra mot bifall till framställningen.

TCO har för sin del inget att erinra mot förslagen i
framställningen. Från rent principiell synpunkt är dock TCO tveksam till att
skattebefrielse skaU kunna utgå på delar av ersättning vid sjukdom. TCO finner
dock att om sådan skattebefrielse införs i skattelagstiftningen, befrielse
rimligen skall gälla även på belopp över 7,5 gånger basbeloppet under
förutsättning att den totala ersättningen inte ger högre ersättning för
inkomstbortfallet än 95 % efter skatt. Även SACO, som i princip tillstyrker
framställningen, delar uppfattningen att skattefriheten inte bör begränsas inom
ramen för 7,5 gånger basbeloppet. Framställningen tar enbart sikte på ett
visst, speciellt avtal, nämligen den nya ÄGS. Bestämmelserna bör i stället
utformas så, att de täcker avtalets skallerältsligt relevanta grunder.
Begränsningen i ÄGS till 7,5 gånger basbeloppet har enligt SACO ingen sådan
skatterättslig relevans. Den höjning av utgående förmåner, som ett AGS-system
utan begränsning liU 7,5 gånger basbeloppet skulle ge i förhållande till LOSAFrs
AGS, är försumbar liksom också den kostnadsökning som ett borttagande av
begränsningen skulle åsamka arbetsgivaren. 1 varje fall är det föreslagna taket
vid 7,5 gånger basbeloppet så lågt satt, att en väsentlig höjning av det inte
kan inge några skatterättsliga betänkligheter i förhållande till vad själva
principlösningen skattefrihet över huvud taget kan ge upphov till. SACO
föreslår således att skattefriheten utsträcks till förmåner grundade på
bortfall även utanför ramen för 7,5 gånger basbeloppet.

Departementschefen

Pensionsförsäkringar (P-försäkringar) och
kapitalförsäkringar (K-för-säkringar) behandlas olika i skattehänseende.
Premier för P-försäkringar är avdragsgilla och utfallande belopp
skattepliktiga. För K-försäkringar är förhållandet i princip det motsatta.
Avdrag för premiekostnader för K-försäkringar medges dock inom ramen för det s.
k. försäkringsavdraget, som är högst 250 kr. för ogift och högst 500 kr.
tillsammans för makar.

Sjukförsäkring, som tecknats i samband med tjänst eller är
invalidpensionsförsäkring, behandlas i skattehänseende som P-försäkring. Andra
former av sjukförsäkring behandlas som K-försäkring.

Företagare, som betalar försäkringspremie till förmån för
anställd, har rätt att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för premien som för
omkostnad i rörelsen. Avser premien P-försäkring, behöver den anställde inte ta
upp belopp som motsvarar premien till beskattning. Denna ordning har tillkommit
av praktiska skäl. Den anställde har nämligen i princip rätt till avdrag för
premien med ett belopp, som i stort sett motsvarar förmånens värde. Är
försäkringen däremot en K-försäkring, skall premien beskattas hos den
anställde. Han får sedan göra avdrag för belopp

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974
r90 13

motsvarande premien i den mån del ryms inom ramen för
försäkringsavdraget. Enligt en särskild bestämmelse i kommunalskattelagen (1928:370),
KL, är dock förmån av fri gruppsjukförsäkring och av fri grupplivförsäkring i
viss utsträckning undantagen från beskattning. Så är fallet beträffande fri
gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer (AGS) om den dagersättning som kan utgå
till arbetstagare i högsta sjukpenningklassen enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, AFL, uppgår till högst 10 kr. per dag under tid då
sjukpenning utgår enligt lagen och till högst 13 kr. per dag under tid då
förtidspension kan utgå enligt samma lag. Förmån av fri grupplivförsäkring
beskattas inte, om den åtnjutits på grund av statlig eller kommunal tjänst och
inte heller på grund av enskild tjänst under förutsättning att den är jämförbar
med motsvarande statliga förmåner. Har förmånen åtnjutits på grund av enskild
tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för
statsanställd, tas förmånen upp till beskattning till den del den utgått efter
dessa förmånligare grunder.

Skattefriheten
för förmån av viss fri grupplivförsäkring infördes år 1963 (prop. 1963:120, BeU
1963:43, rskr 1963:294, SFS 1963:265) och motiverades främst av
förenklingsskäl. Den dittillsvarande ordningen framstod som onödigt komplicerad
och formell, särskilt sedan tjänstegrupplivförsäkringen utvidgats till att
omfatta större delen av löntagarna. Motsvarande skattefrihet för förmåner av
fri gruppsjukförsäkring tillkom år 1972 (prop. 1972:77, SkU 1972:27, rskr 1972:191,
SFS 1972:254). Även då anfördes förenklingsskäl. 1 prop. 1972:77 (s. 24)
framhölls emellertid att de förutsättningar som varit bestämmande för sådan
tilläggsanordning till socialförsäkringen som AGS representerar kunde antas bli
förändrade om man skuUe gå över till ett system med beskattade
sjukpenningförmåner. Lösningen att AGS behandlades på samma sätt som K-försäkring
och att arbetstagarna inte skulle beskattas för någon förmån av fri försäkring
ansågs kunna accepteras såsom ett provisorium, som borde kunna omprövas för den
händelse en omläggning av förmånernas beskattning skulle aktualiseras.

Den urspmngliga
överenskommelsen om AGS för anställda arbetstagare träffades mellan SAF och LO
den 22 juni 1971. AGS utformades som ett komplement till ÄFL i dess då gällande
lydelse. Överenskommelsen innebar att vid långvarig arbetsoförmåga på grund av
sjukdom eller olycksfall kompensation skulle utgå ungefär upp till 93 % av
arbetsinkomsten efter skatt. Hel dagersättning för anställd i högsta sjukpenningklass
skulle utgöra 10 kr. under sjukpenningtid och 13 kr. under förtidspensionstid.
Kostnaden skulle uppgå till 1,1 % av lönesumman för den kategori av
arbetstagare som omfattas av överenskommelsen. Någon anmälan till
försäkringsanstalten om att försäkringen tagits i samband med tjänst har inte
skett. Som följd härav behandlas försäkringen i skattehänseende som K-försäkring,
dvs. utfallande belopp beskattas inte hos mottagaren. De enskilda arbetstagarna
är på grund av nyssnämnda bestämmelser i KL befriade från skyldighet att
redovisa förmånen av

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90 14

arbetsgivarens premiebetalning som intäkt.

Genoni beslut av statsmakterna år 1973 konstruerades
sjukpenningförsäkringen om. Kompensationsnivån inom sjukförsäkringen höjdes
till 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och den övre gränsen för
sjukpenninggrundande inkomst till ett belopp motsvarande 7,5 basbelopp. 1
samband härmed gjordes sjukpenningen skattepliktig (prop. 1972r49, SkU 1973:30,
rskr 1973:199, SFS 1973:434).

Med anledning av ändringen av den allmänna
sjukförsäkringen och slopandet av skyldigheten för löntagare att erlägga
folkpensionsavgift (prop. 1973:144, SfU 1973:28, rskr 1973:339, SFS 1973:908)
träffade SÄF och LO överenskommelse om en anpassning av AGS. Anpassningen gäUer
från ingången av år 1974. Överenskommelsen innebär en omfördelning av
ersättningarna mellan sjukpenningtid och förtidspensionstid. Ersättningen i
samtliga inkomstlägen är bestämd till 3 kr. per dag under sjukpenningtid. Under
förtidspensionstid erhåller den försäkrade månadsersättning med belopp enligt
en tabell, som finns intagen i förhandlingsprotokollet. Ersättningen beräknas
med utgångspunkt i den sjukpenninggrundande inkomst som låg till grund för
sjukpenningens storlek vid insjuknandetillfället till den del inkomsten
förvärvats i anställningar som omfattas av försäkringsavtal om AGS. Tabellen är
fogad som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende. Kostnaden för den
nya överenskommelsen beräknas även i fortsättningen uppgå till 1,1 % av den
totala lönesumman för arbetstagare som omfattas av överenskommelsen. Den nya
överenskommelsen innebär således inte någon ändring av totala åtagandet.

SÄF och LO
har begärt att förmånen av fri ÄGS även efter den nya överenskommelsen skall få
samma ställning i skattehänseende som hittills. Flertalet remissinstanser har
tillstyrkt framställningen. Åtskilliga instanser anser dock att AGS bör
behandlas som P-försäkring.

För egen del vill jag framhålla följande.

I prop. 1973:46 (s. 104) uttalade chefen för
socialdepartementet att den obligatoriska sjukförsäkringen borde vara den grund
för medborgarnas skydd under sjukdom, efter vilken kompletterande hjälpför-måner
borde anpassas, samtidigt som den försäkrade inte genom sjukförmånerna borde få
en bättre ekonomi än dä han är frisk. Av samhällsekonomiska skäl får det anses
motiverat med viss självrisk för det sammanlagda försäkringsskyddet vid
sjukdom. Denna självrisk borde inte sättas högre än som är nödvändigt och i
första hand ta sikte på de mer kortvariga sjukdomsfallen. Eftersom
sjukpenningen från den allmänna försäkringen i dess nya utformning skulle ge så
hög kompensationsnivå som 90 %, kunde inte nägon anledning föreligga att
kompletterande sjukersättning skulle utgå vid korttidssjukdom. Kompletterande
ersättningar borde endast medges efter en karenstid av minst 30 dagar. En
riktpunkt för kompensationsnivån i dessa fall borde vara att kompletteringsförmåner
och sjukpenning inte tillsammans ger högre ersättning för inkomstbortfallet än
omkring 95 %, varvid, om kompletteringsförmånerna är skattefria, hänsyn
givetvis måste tas tUl detta. Chefen för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974 r90 15

socialdepartementet, som förutsatte att de förordade
riktlinjerna skulle beaktas av arbetsmarknadens parter vid införande av nya
sjukförmåner, påpekade att även med dessa begränsningar skuUe det komma att
finnas utrymme att träffa avtal om kompletterande anordningar av den typ som t.
ex. AGS-försäkringen representerar.

Såväl sjukpenning som förtidspension är att betrakta som
ersättning för arbetsinkomst som går förlorad genom sjukdom eller invaliditet.
Arbetsinkomst är skattepliktig inkomst. En principiellt riktig linje är således
i likhet med vad som också på sistone skett i fråga om sjukpenningen - att
betrakta utfallande belopp som skattepliktig inkomst.

1 prop. 1973r49 (s. 52) uttalade jag att bl. a. praktiska
skäl talade för att den nuvarande skattefriheten skulle behållas för AGS-förmåner
och ersättning som faller ut på grund av AGS. Genom att den maximala
kompensationsnivån för försäkring i princip avses ligga vid 95 % av
inkomstbortfallet, skulle AGS-belopp som utgår under sjukpenningtid komma att
bli förhållandevis små. Jag fann därför inte anledning att då lägga fram
förslag om ändrade skatteregler i detta hänseende. 1 den mån justeringar av de
nuvarande bestämmelserna borde ske som en följd av eventuella ändringar i AGS-avtalet
skulle detta tas upp i annat sammanhang.

Den nya överenskommelsen mellan SAF och LO innebär som
framgått av det föregående en väsentlig omfördelning av ersättningarna mellan
sjukpenningtid och förtidspensionstid i gruppsjukförsäkringen. Enligt
nuvarande regler är skattefriheten för förmån av fri avtalsgruppsjukförsäkring
knuten till vissa högsta ersättningar vid sjukdom och förtidspension. Genom
omfördelningen överstiger ersättningarna vid förtidspensioner de i KL angivna
ersättningsbeloppen. En omprövning av AGS-förmånens behandling i
beskattningshänseende är därför påkallad.

Såväl den nu aktuella gruppsjukförsäkringen som
tjänstegrupplivförsäkringen bygger var för sig ut det sociala
trygghetssystemet på ett angeläget sätt. Detta samband mellan de båda
försäkringsformerna kan enligt min mening alltjämt motivera en hkartad
behandling i skattehänseende av förmånerna av fria sädana försäkringar. Ätt
den nya överenskommelsen mellan SÄF och LO innebär en väsentlig omfördelning
av ersättningarna i ÄGS mellan sjukpenningtid och förtidspensionstid utgör i
sig ingen anledning att frångå tidigare ställningstagande i frågan. Härför
talar bl. a. den omständigheten att kostnaden för gruppsjukförsäkringen
alltjämt skall uppgå till 1,1 % av lönesumman. En beskattning av premie för fri
AGS hos arbetstagarna skulle f. ö. ofta bli rent formell, eftersom hela eller
en stor del av premien i ett stort antal fall kan förutsättas rymmas inom
försäkringsavdraget.

Den nya överenskommelsen mellan SÄF och LO innebär vidare
att ersättningen vid såväl sjukdom som vid förtidspension tUlsammans med andra
förmåner på grund av anställning och ersättning enligt ÄFL i stort ligger inom
ramen för kompensationsnivån 95 % av inkomstbortfallet efter skatt beräknad på
den del av inkomsten som högst uppgår till 7,5

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90 16

basbelopp. Enligt min mening bör skattefriheten för förmån
av fri avtalsgruppsjukförsäkring begränsas till att avse arbetstagare, som
berörs av överenskommelsen och motsvarande kategorier. Har för någon grupp av
anställda avtalats om gruppsjukförsäkring, som innefattar högre ersättningar än
som kan utgå enligt den numera mellan SAF och LÖ träffade överenskommelsen, bör
förmånerna av fri sådan försäkring i sin helhet tas upp som skattepliktig
inkomst. Jag vill också i detta sammanhang understryka nödvändigheten av att de
avtalade ersättningarna på grund av försäkringen granskas vid förändring av
skattebelastningen såväl på den statliga som den kommunala sidan. Den
situationen får givetvis inte uppkomma att kompletteringsförmåner och
ersättning enligt AFL tillsammans ger en högre kompensationsnivå än 95 %.
Enligt min mening bör det ankomma på försäkringsinspektionen att övervaka att
så inte kan bli fallet.

Vid
sjukpenningtid kommer enligt överenskommelsen högsta ersättning att utgöra 3
kr. för dag. Månadsersättning under förtidspensionstid har gjorts beroende av
den vid insjuknandetillfället pensionsgrundande inkomsten med anledning av
anställningar som omfattas av försäkringsavtal om AGS. Enligt
förhandlingsprotokollet är högsta månadsersättningen 715 kr. Sådan ersättning
skall utgå vid en sjukpenninggrundande årsinkomst av mellan 63 000 och 64 000
kr. Vid höjning av basbeloppet kan högsta sjukpenninggrundande årsinkomst komma
att överstiga 64 000 kr. Överenskommelse om högre månadsersättning än 715 kr.
kan då komma att träffas. Att som nu knyta skattefriheten för den fria förmånen
till viss högsta ersättning under förtidspensionstid är därför inte möjligt.
Organisationernas förslag att sätta gränsen till en högsta ersättning, som
tillsammans med andra förmåner som beror av anställning och ersättning enligt AFL
inte får överstiga 95 % av inkomstbortfallet efter skatt på inkomst inom 7,5
basbelopp, är en godtagbar princip. En regel med sådan innebörd torde
emellertid vara svårtUlämpad för taxeringsmyndigheterna. Enligt min mening bör
det få ankomma på riksskatteverket att efter samråd med försäkringsinspektionen
och arbetsmarknadens huvudorganisationer för varje år fastställa de högsta
ersättningar som får utgå på försäkringar av typen AGS utan att skattskyldighet
inträder. Jag föreslår därför att förmån av fri gruppsjukförsäkring skall vara
skattefri för arbetstagaren, om den utgår enligt kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer under förutsättning att ersättningen på
grund av försäkringen kan utgå med högst de belopp riksskatteverket fastställt
för beskattningsåret.

Flera
remissinstanser anser att ersättningsbeloppen på grund av nu aktuell
gruppsjukförsäkring borde bli föremål för beskattning. Härvid pekas bl. a. på
att ett sådant förfarande skulle ligga i linje med vad som legat bakom den
numera genomförda förändringen beträffande sjukpenningen. Jag anser emellertid
att man i fråga om AGS kan godta ett avsteg från principen att utgående
ersättningar med anledning av anställning skall bli föremål för beskattning.
Såvitt avser sjukpenningtid kommer ersättning att utgå med förhållandevis små
belopp och vid förtidspen-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974 r90 17

sionstid kommer, som jag tidigare anfört,
kompensationsnivån 95 % av inkomstbortfallet efter skatt upp till en inkomst
motsvarande 7,5 basbelopp alltid att vara en yttersta gräns. Denna begränsning
jämte kompletteringsförmånens speciella natur utgör enligt min mening motiv för
att utfallande belopp undantas från beskattning.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Majrt föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen (I928r370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Agneta Heide

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90

Bilaga

Mänadsersättning
till försäkrad under förtidspensionstid med utgångspunkt i den
sjukpenninggrundande inkomst som läg till grund för sjukpenningens storiek vid insjuknandetillfället.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjukpenninggrundande

årsinkomst
(tkr.)

uppgår

men ej

till

till

11

11

12

12

13

13

14

14

15

15

16

16

17

17

18

18

19

19

20

20

21

21

22

22

23

23

24

24

25

25

26

26

27

27

28

28

29

29

30

30

31

31

32

32

33

33

34

34

35

35

36

36

37

37

38

38

39

39

40

40

41

41

42

42

43

43

44

44

45

45

46

46

47

47

48

48

49

49

50

50

51

51

52

52

53

Månadsersättning
(kr.)

100 128 154 178 205 228 249 270 292 314 333 346 361 380
394 405 413 417 418 420 423 424 425 428 434 439 445 447 451 458 463 466 478 495
499 506 519 534 549 563 578 595 608

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r90 19

Månadsersättning
(kr.)

625 638 652
663 674 681 687 693 700 708 715

Sjukpenninggrundande

årsinkomst
(tkr.)

uppgår

men ej

till

till

53

54

54

55

55

56

56

57

57

58

58

59

59

60

60

61

61

62

62

63

63

64

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB 74
7142 S Stockholm 1974

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

17 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. s. 68 i texten
  2. Prop. 1989/90:110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning i texten
  3. Bet. 1975:SkU19 Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:58 om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar s. 3 i texten
  4. Prop. 1975:58 Regeringens proposition om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar s. 4 · s. 5 om s. 16 i texten
  5. Rskr. 1974:200 i texten

Visa alla 7

Doktrin (7)

7 kopplingar i 2 dokument.

  1. Saldeen, Fastställande av faderskap, 1980 s. 83 · s. 89 · s. 117 · s. 267 · och 1 till i texten
  2. Westberg, Domstols officialprövning, 1988 s. 429 · s. 1016 i texten · dokumentnivå