Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, m.m.
1974 · 114 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 62 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:98, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1974 Prop. 1974:98
Nr 98
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till Förordning om ändring i förordningen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, m. m.; given den 5 april 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen Riredragande
departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G.E.
STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga' innehåll
I propositionen foreslås att de år 1970 beslutade
provisoriska reglerna om lättnader i kapitalbeskattningen för mindre och
medelstora foretag slopas och ersätts med nya värderingsregler i fråga om vissa
tillgångar nedlagda i företag. Förslaget innebär i princip att lager och
inventarier vid förmögenhets- och arvsbeskattningen flr tas upp till det värde
som kunnat godtas vid inkomstbeskattningen. Vidare föreslås att medel insatta
på skogskonto eller avsatta i s. k. eldsvåda- eller fartygsfonder för redovisas
med till hälften jämkade belopp. Skattepliktsgränserna vid
förmögenhetsbeskattningen föreslås uppräknade till 200 000 kr. för fysiska
personer och 15 000 kr. för vissa juridiska personer.
De för förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen
gemensamma kapi-taliseringstabellerna föreslås ersatta av förenklade tabeller,
konstruerade med utgångspunkt i mera aktuella prognoser beträffande
dödlighetsutvecklingen.
I syfte att hindra skatteflykt föreslås ett par
smärre justeringar av gåvobeskattningen.
Slutligen
föresläs att kungahusets skatte- och tullförmåner slopas.
De nya reglerna föreslås träda i kraft omedelbart
och skall i fråga om förmögenhetsskatten tillämpas första gången vid 1975 års
taxering. I fråga om kungahuset avses de nya arvsskattereglerna tillämpas
omedelbart under det att inkomst- och förmögenhetsskattereglerna tillämpas fr.
o. m. 1976 års taxering. Övriga skatte- och tullförmåner avskaffas fr. o. m.
den 1 januari 1975.
1 RiksduKcn 1974. I saml. Ni- W
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:98
1 Förslag till
Förordning
om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas i fråga om
förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
dels att den vid förordningen fogade tabellen IV skall
upphöra att gälla,
dels att 1, 2, 4 och 5 Si!, 6 S 1
mom., 9 och 10 i?S och 11 § 1 och 2 mom. samt punkterna 2 och 3 av
anvisningarna till 3 och 4 §ij skall ha nedan angivna lydelse,
dels att de vid förordningen fogade tabellerna I-III skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till staten skall årligen
erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förordning givna bestämmelser.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola
bestämmelserna i 3 och 4 i}!;, 64 !} 2 mom. och 65 S kommunalskattelagen äga
motsvarande till-lämpning. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen
eller i denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt,
skola likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar
lända till efterrättelse.
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna
i 3 och 4 Si?, 64 S 2 mom. och 65 ij kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande
tillämpning. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som närmast föregått
taxeringsåret. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna
förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade
bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt, skola
likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända
till efterrättelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydel.se 1973:1102.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 S Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den
skaltskyldiges nedan i 3 S 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde
överstiger ka-
opaginerad Kontrollera mot PDF
pitalvärdet
av hans skulder.
Skattepliktig förmögenhet beräknas
med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret och med
iakttagande av bestämmelserna i denna förordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
svarande
tillämpning.
Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det
värde, som rättigheten med hänsyn till viUkoren vid upplåtelsen och den tid,
som därför återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala
förhållanden.
Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i
jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörefse, skall värdesättas i
enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri
egendomen är nedlagd.
Värdesättning av tillgångar, som i 3 I mom. omförmälas.
skall ske med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med
iakttagande av har nedan meddelade bestämmelser.
Fastighet upptages till det taxeringsvärde, som vid
nämnda tidpunkt var Jor densamma gällande. Var sådant värde då ej åsalt eller
har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxeringsperioden
påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som
för taxeringsåret bliver densamma åsätt. Finnas sådana tillbehör till
fastigheten som avses i 2 kap. 3 S jordabalken, skola dessa upptagas särskilt.
Bestämmelserna \ (lärde stycket om värdesättning av lös egendom äga därvid
mot-
Fastighet upptages till taxeringsvärdet
vid beskattningsårets utgång. Var sådant värde då ej åsätt eller har under
beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxeringsperioden
påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som
för taxeringsåret bliver densamma åsätt. Finnas sådana tillbehör till fastigheten
som avses i 2 kap. 3 i jordabalken, skola dessa upptagas särskilt.
Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom äga därvid
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1973'.I102.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är
tillgång i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av
under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.
Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall
beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en
räntefot av fem procent utgör fordringens förhandenva-rande värde enligt vid
denna förordning fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp,
varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös ford-
Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall
beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som utgör
fordringens förhan-denvarande värde enligt vid denna förordning fogad tabell I.
Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös
fordran upptages icke.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ran upptages icke.
Värdepapper, som noteras å inländsk
eller utländsk börs, upptages till det noterade värdet, såframt antagas kan,
att detta motsvarar vad som må hava varit påräkneligt vid försäljning under
normala förhållanden.
Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående
ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten
motsvarat under beskattningsåret, och en räntefot av fem för hundra om året
enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II, /// och IV.
Rättighet, som icke är bestämd
att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet,
uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, såsom om den skolat utgå för
den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten
senast för helt år motsvarat.
Annan för evärdlig tid utgående
ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugo gånger det
belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.
Kapitalvärdet av på livstid eller
viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp,
rättigheten motsvarat under beskattningsåret, enligt de vid denna förordning
fogade tabellerna II och III.
Rättighet, som icke är bestämd att
utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas
med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades
livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år
motsvarat. Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv
sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes
rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnad.sålder. Fortfar däremot
rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter
den yngstes ålder. Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid
likvidation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas
till ett värde
Prop. 1974:98 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle
fallit på andelen därest föreningen trätt i likvidation.
Övrig lös egendom upptages till det
värde,som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala
förhållanden.
(Se vidare anvisningarna.)
5 S'
Vid förmögenhetsberäkningen skola
den skattskyldiges skulder upptagas till sitt kapitalvärde, sådant detta var
vid beskattnittgsårets utgång.
Skuld,som löper med räntaoch
ickeäralt hänföra till rörelse,skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan
tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta.
Angående beräkningen av
kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas
för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken
innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan
livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 S stadgas angående
beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller
annan rättighet äga motsvarande tillämpning.
Borgensförbindelse, för vilken be- Borgensförbindelse, för vilken be-
talningsskyldighet ännu ej inträtt, så talningsskyldighet
ännu ej inträtt, så
ock annan villkorlig skuld får ej av- ock annan villkorlig skuld får ej av
dragas vid beräkningen, liksom ej dragas vid beräkningen, liksom ej
heller vid beskattningsårets utgång heller vid beskattningsårets utgång
oreglerade hushållsskulder och där- oreglerade hushållsskulder och där
med jämförliga skulder. medjämförliga
skulder./Ivrf/o,!;/'?(?(/-
givesför värdet av sådan avsättning till garantifondför
vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen.
Under avdragsgilla skulder
inbegripas även oguldna skatter av nedan nämnda slag, nämligen dels debiterad
preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för året näst före det
taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt,
som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda år eller
under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, vara den skattskyldige
erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas
återbetalningspliktiga studiemedel enligt studiesiödslagen (1973:349).
(Se vidare anvisningarna.)
' Senaste lydelse 1973:1115.
Prop. 1974:98 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 S 1 mom." Skyldighet att
erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda
bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20
och 21 SS sägs:
a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta
vid beskattningsårets
utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här
i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig in
komstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i lOS 1 mom.
förordningen som statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:
för all den förmögenhet, de vid
beskattningsårels utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;
b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på
grund av med
lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av
för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänning-
ar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för del
ägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser,
samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för
inkomst:
för den förmögenhet, de vid
beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;
c) fysiska personer, vilka
icke voro här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här
i riket bosatta, samt utländska bolag:
för den förmögenhet, de vid
beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke
utgjorts av svenska aktier, dock att skattskyldighet föreligger för sådana
aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.
Medlem av konungahuset är
frikal-lad från utgörande av skatt för förmögenhet.
För skattskyldiga, om vilka i 18 S
förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i
samma paragraf meddelade föreskrifter.
Hypoteksföreningar och jordbrukets
kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.
Utländska livförsäkringsanstalter
äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i
riket bedriven försäkringsrörelse.
Allmänna pensionsfonden är
frikallad från skattskyldighet för förmögenhet.
' Senaste lydelse I973:.'507.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:98
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den
skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång.
Statlig förmögenhetsskatt skall
utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara
förmögenheten.
Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages,
utotn i fall som avses i tredje stycket här nedan, den' skatt-skyldiges
skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång.
Om förmögenhet i huvudsak är att
hänföra till förelag, tillämpas förordningen (1970:171) om beräkning i vissa
fäll av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag.
Beskattningsbar förmögenhet utföres
i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till
fullt hundratal kronor, bortfaller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt
bolag eller i lOS I mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmäld
familjestiftelse skall icke utgöra statlig förmögenhetsskatt, därest den
beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor.
Ej heller föreligger skatteplikt till statlig
förmögenhetsskatt för juridisk person som avses i 6 S 1 mom. b) denna
förordning, därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 5 000
kronor.
10
Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt
bolag eller i 10 § I mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra statlig förmögenhetsskatt,
därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 200 000 kronor.
Ej heller föreligger skatteplikt
till statlig förmögenhetsskatt för juridisk person som avses i 6 S I mom. b)
denna förordning, därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 15
000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
II
Nuvarande Ivdelse
1 mom.' Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt i 10 S 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:
' Senaste lydelse 1970:170. ' Senaste lydelse 1970:170. '
Senaste lydelse 1970:170.
Prop.
1974:98 8
när den beskattningsbara
förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: en procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 150 000 kronor;
när den
beskattningsbara förmögenheten överstiger
opaginerad Kontrollera mot PDF
250 000
men icke 400 000 kr. 400 000 " " 1 000 000 " I 000
000 kr.
/ 000 kr.
för 250 000 kr. och 1,5 % av återstoden;
3 250
" " 400 000 " " 2 % " " ;
15 250
" " 1000 000 -' " 2,5% - - .
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 m o m . Statlig förmögenhetsskatt
skall för juridisk person, som avses i 6 i; 1 mom. b) denna förordning, utgöra:
en och en halv promille av den del
av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor, dock lägst
en krona.
Föreslagen lydelse
I mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt 10 S I mom.
förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse
utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten
icke överstiger 250 000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara
förmögenheten, som överstiger 200 000 kronor;
när den
beskattningsbara förmögenheten överstiger
opaginerad Kontrollera mot PDF
250 000
men icke 400 000 kr. 400 000 " " I 000 000 " 1000 000
kr.
500 kr.
för 250 000 kr. och 1,5 % av återstoden;
2 750
" " 400 000 - 2 % " ;
14 750
" - 1000 000 " - 2,5% - -
.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 m o m . Statlig förmögenhetsskatt
skall för juridisk person, som avses i 6 S 1 mom. b) denna förordning, utgöra:
en och en halv promille av den del
av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 15 000 kronor, dock
lägst en krona.
Anvisningar till 3 och 4 §§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
2.° Såsom affärsbruk i rörelse får
anses gälla, att tillgångar, som äro avsedda till stadigvarande bruk i rörelsen,
upptagas till anskaffningsvärdet, därå årliga avskrivningar göras for
ut-rangering. slitning och annan värdeminskning. Emellertid förekommer
understundom, att avskrivningar å till-
Föreslagen lydelse
2. Vid beräkning av förmögenhet,
som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen Jordbruksfastighet och rörelse,
gäller följande.
Samtnanfaller icke räkenskapsåret med beskattningsåret,
får som värde av förmögenheten tagas upp värdet vid utgången av det
räkenskapsår som före
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1951:791.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
gångar till stadigvarande bruk i rörelse icke verkställas
eller göras i större omfattning än som varit av forhållandena påkallad.
Härtill skall hänsyn tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att
vederbörliga avskrivningar alhid beräknas men tillika hållas inom skäliga
belopp.
Lager av råämnen eller varor värderas
såsom helhet utan hänsyn lill på-räknelig vinst vid försäljning i detalj.
Den omständigheten, att vid inkomstberäkning
viss värdesättning varom ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall
anses bindande Jämväl för förtnögenhetsberäkningen.
Ifråga om värdesättning av tillgångar
inom Jordbruk med binäringar samt skogsbruk gäller, att djur sättas till sitt
värde i allmänna marknaden samt att vid värdesättning av övriga lagertillgångar
ävensom maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda tillgångar samma
föifarande följes, som ovan är för rörelse angivet.
3. Är fordran för sin tillkomst
gjord beroende av ett villkor, som är o v i s s t, antingen i den mening-
Föreslagen lydelse
den I mars taxeringsåret gått till ända närmast intill
utgången av beskattningsåret. Detta värde skall emellertid rättas rned belopp
som den skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för
egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår
räkenskapsåret före beskattningsåret, skall näntnda värde ökas med
insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång.
Utgår räkenskapsåret efter beskattningsåret, skall värdet minskas med
insättningar och ökas med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.
För inventarier, som äro avsedda för stadigvarande bruk i
förvärvskällan, liksom för lager upptages det värde som taxeringsåret kunnat
godtagas vid inkomsttaxeringen avseende förvärvskällan. Härigenom får dock
förmögenhetsvärdet av föiyärvskällan icke sättas lägre än sextio procent av
det värde som framkommer vid en värdering där inventarierna upptagits till anskaffningsvärdet
efter avdrag for skälig avskrivning eller utrangering och lagret värderats som
helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Hänsyn skall
därvid tagas till inkurans men icke till s. k. latent skatteskuld.
3. Medel, som inncstå på skogskonto,
upptagas till halva värdet. Av medel, som avsatts till investeringsfond för
förlorade inventarier eller lagertillgångar eller till fond som avser avyttrat
fartyg, får sotn skuld upptagas halva beloppet.
Är fordran för sin tillkomst gjord
beroende av ett villkor, som är ovisst, antingen i den meningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
en
att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda tilldragelsen kommer att
inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, a 11 tilldragelsen
skall inträffa, men ovisst när skall fordringen icke medräknas. Däremot har
den omständigheten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen
till betalning, betydelse endast för beräkningen av dess förhandenvarande
Föreslagen lydelse
att
det är osäkert, om den såsom villkor bestämda tilldragelsen kommer att
inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, a 11 tilldragelsen
skall inträffa, men ovisst när skall fordringen icke medräknas. Däremot har den
omständigheten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till
betalning, betydelse endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde (4
S).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft två veckor efter
den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om 6 S första gången vid 1976
års taxering och i övrigt vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller
såvitt avser 6 S vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1975
eller tidigare år och i övrigt vid 1974 års taxering och i fråga om
eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Tabell I
utvisande kapitalvärdet, efter en ränlefol av 5 procent,
av en efter förloppet av nedanstående antal år lill belaltning förfallen
fordran eller skuld å 100 kronor, därå ränta ej skall beräknas för liden före
forrallodagen.
oca -;
Föreslagen
lydelse
Tabell I
ulvisande kapitalvärdet av en efter förloppet av nedanstående
antal årlill betalning förfallen fordran eller skuld på 100 kronor, vtrpå ränta
ej skall beräknas för liden före förfallodagcn. Tiden avrundas nedåt till helt
antal år.
Antal är Kapitalvärde
51 52 53
54 55
56 57 58 59 60
31 32 33
34 35
c
1
2 3 4 5
6 7 8 9 10
o-? « -5
95,24 90,70 86,38 82,27 78,35
74,62 71,07 67,68 64,46 61,39
.t: Q, "a
u.-
26
28,12
27
26,78
28
25,51
29
24,29
30
23,14
22,04 20,99 19,99 19,04 18,13
8,31 7,91 7,53 7,17 6,83
6,51 6,20 5,90 5,62 5,35
c
76 77 78 79 80
81 82 83 84 85
-ti
«.i:
2,45 2,34 2,22 2,12 2,02
1,92 1,83 ,1,74 1,66 1,58
O 1
2 4 5 6 7 9 1013 1418 1924 2532 3346 47
100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 O
11 12 13 14 15
58,47 55,68 53,03 50,51 48,10
36
17,27
37
16,44
38
15,66
39
14,91
40
14,20
61 62 63 64 65
5,10 4,86 4,62 4,40 4,19
86 87 88 89 90
1,51 1,43 1,37 1,30 1,24
16
45,81
17
43,63
18
41,55
19
39,57
20
37,69
41
42 43 44 45
13,53 12,88 12,27 11,69 11,13
66 67 68 69 70
3,99 3,80 3,62 3,45 3,29
91 92 93 94 95
1,18 1,12 1,07 1,02 0,97
21 22 23 24 25
35,89 34,18 32,56 31,01 29,53
46 47 48 49 50
10,60
10,09
9,61
9,16
8,72
71 72 73 74 75
3,13 2,98 2,84 2,70 2,58
96 97 98 99 100
0,92 0,88 0,84 0,80 0,76
Nuvarande
lydelse
Tabell II
utvisande kapitalvärdet, efter en ränlefol av 5 procent,
av en under nedanstående antal år utgående, vid slutet av varje år till
betalning förfallen ränta (avkomst, förmån) ä 1 krona.
Föreslagen lydelse
Tabell
II
ulvisande kapitalvärdet av en under nedanstående antal år
utgående ränta (avkomst, förmån) på 1 krona. Tiden avrundas nedål till helt
antal år.
ta
i«
0C3
"a
OC5
io-
«3
Antal
år
Kapitalvärde
*«
'»g
"rt
'5.
"2
"rt
'ä-H
'rt
q, "2
'c
« -Si
'c
51
1
51
'c
51
-4 5 6 7 8
he
la del
sammanlagda ränieboloppel
1
0,95
26
14,38
51
18,34
76
19,51
5 6
2
1,86
27
14,64
52
18,42
77
19,53
9
7
3
2,72
28
14,90
53
18,49
78
19,56
1011
8
4
3,55
29
15,14
54
18,57
79
19,58
1213
9
5
4,33
30
15,37
55
18,63
80
19,60
1415 1617
10 11
6
5,08
31
15,59
56
18,70
81
19,62
1820
12
7
5,79
32
15,80
57
18,76
82
19,63
2123
13
8
6,46
33
16,00
58
18,82
83
19,65
24 26
14
9
7.11
34
16,19
59
18,88
84
19,67
2730
15
10
7,72
35
16,37
60
18,93
85
19,68
3135 3642
16
17
11
8,31
36
16,55
61
18,98
86
19,70
4353
18
12
8,86
37
16,71
62
19,03
87
19,71
5475
19
13
9,39
38
16,87
63
19,08
88
19,73
76
20
14
9,90 10,38
39 40
17,02
17,16
64 65
19,12
19,16
89 90
19,74 19,75
15
Skall ränta
börja
först
efler visst antal år. beräknas
16 17 18
10,84
11,27 11,69
41
42 43
17,29
17,42 17,55
66 67 68
19,20
19,24 19,28
91 92 93
19,76 19,78 19,79
kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna
tabell, varefter detta värde omräknas till aktuellt kapitalvärde med
användning av Tabell 1.
19
12,09
44
17,66
69
19,31
94
19,80
20
12,46
45
17,77
70
19,34
95
19,81
21
12,82
46
17,88
71
19,37
96
19,82
22
13,16
47
17,98
72
19,40
97
19,82
23
13,49
48
18,08
73
19,43
98
19,83
24
13,80
49
18,17
74
19,46
99
19,84
25
14,09
50
18,26
75
19,48
100
19,85
Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhållcs
kapitalvärdet genom alt öka närmast föregående lal med 1.
Nuvarande lydelse
Tabell III
ulvisande kapitalvärdet, efler en räntefot av 5 procent,
av en livränta eller annan förmån, som vid slutet av varje år under en persons
av mankön livslid utgår med belopp eller lill värde av 1 krona.
vH
j
_
j
Cd
"rt
13
"3
in
*-
tt>
Ui
*- o
Lh
*- o
Ui
ti «
o
'1
4>
a
'E-o
o
'5.
"O
O
«l
)4-t
%
iift
iA->
0
15,76
30
15,76
60
9,85
90
1,85
1
17,24
31
15,65
61
9,56
91
1,72
2
17,52
32
15,53
62
9,27
92
1,59
3
17,60
33
15,41
63
8,96
93
1,48
4
17,63
34
15,27
64
8,67
94
1,35
5
17,62
35
15,13
65
8,36
95
1,25
6
17,60
36
14,99
66
8,05
96
1,17
7
17,56
37
14,84
67
7,73
97
1,12
8
17,51
38
14,69
68
7,43
98
1,03
9
17,45
39
14,53
69
7,11
99
0,90
10
17,38
40
14,36
70
6,80
100
0,81
11
17,31
41
14,20
71
6,48
101
0,69
12
17,23
42
14,02
72
6,17
102
0,55
13
17,14
43
13,85
73
5,86
103
0,40
14
17,05
44
13,66
74
5,55
104
0,23
15
16,95
45
13,47
75
5,25
16
16,86
46
13,27
76
4,95
17
16,77
47
13,07
77
4,66
18
16,69
48
12,86
78
4,38
19
16,62
49
12,64
79
4.11
20
16,55
50
12,41
80
3,85
21
16,49
51
12,18
81
3,60
22
16.43
52
11,95
82
3,35
23
16,37
53
11,71
83
3,12
24
16,30
54
11,46
84
2,89
25
16,22
55
11,21
85
2,69
26
16,14
56
10,96
86
2,50
27
16,05
57
10,69
87
2,32
28
15,96
58
10,41
88
2,14
29
15,86
59
10,13
89
1,98
Föreslagen lydelse
Tabell III
ulvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på 1
krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt till helt antal år.
Alder
Kapitalvärde
0 13
19
14 26
18
27
34
17
35
40
16
41
46
15
47
50
14
51
54
13
55
58
12
59
61
11
62
64
10
65
67
9
68
71
8
72
74
7
75
77
6
78
81
5
82
85
4
86
89
3
90
95
2
96103
1
104
0
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas
kapitalvärdet med 0,25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas del med
0,375. Utgår den vid början av varje år, ökas del med 1.
Prop.
1974:98 14
2 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1941:416) om
arvsskatt och
gåvoskatt
Härigenom förordnas i fråga om
förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
dels att 29 § och 55 i; 7 mom. samt
den vid förordningen fogade tabellen IV skall upphöra att gälla,
dels att 23, 39, 43 och 56 i?!;
samt de vid förordningen fogade tabellerna I-III skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att punkt 2 av
övergångsbestämmelserna till förordningen (1970:174) om ändring i förordningen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 § Vid uppskattning av lös
egendom iakttages:
A. Tomträtt eller vattenfallsrätt
uppskattas i den mån ej annat följer av
20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upp
låtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid
en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.
B. Aktie, obligation eller därmed
jämförlig värdehandling uppskattas, där
värdehandlingen noteras å inländsk eller utländsk börs, till det noterade
värdet eller, om detta icke motsvarar vad som varit påräkneligt vid försäljning
under normala förhållanden, till pris, som vid dylik försäljning kan påräknas.
Sådan värdehandling, som icke noteras å börs, uppskattas enligt sist angivna
grund.
C. Fordran uppskattas till sitt ka- C. Fordran uppskattas till sitt ka
pitalbelopp jämte upplupen ränta å pitalbelopp jämte upplupen ränta å
tid, som avses i 21 ij. Är fordringen tid, som avses i 21 5;. Är fordringen
ej förfallen och skall ränta därå ej ej förfallen och skall ränta därå ej
beräknas för tiden före förfallodagen, beräknas för tiden före förfallodagen,
uppskattas fordringen till belopp, uppskattas fordringen till belopp,
som efter en räntefot av fem procent som utgör dess värde vid nämnda
utgör dess värde vid nämnda tid en- tid enligt den vid denna förordning
ligt den vid denna förordning fogade fogade tabellen I.
tabellen I.
Osäker fordran uppskattas till
belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra
tillgång. Den omständigheten att gäl-denären är delägare i dödsboet föranleder
icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro
tillämpliga.
'Senaste lydelse 1964:310.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medel, som innestå på skogskonto,
upptagas till halva värdet. Av medel, som avsatts till invesiering.sfönd för
förlorade inventarier eller lagertillgångar eller till fond som avser
avyttrat fartyg, får som skuld upptagas halva beloppet. D. För evärdlig tid
utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det
belopp, vartill den senast för helt år uppgått.
Nyttjanderätt eller rätt till ränta. Nyttjanderätt eller rätt till
ränta,
avkomst
ellerannan förmån,som ut- avkomst ellerannan förmån,som ut-
år
motsvarar.
Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda,
att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes
rättighetens kapitalvärde efler den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot
rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet
efter den yngstes ålder.
går under
viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är
rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas
kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar och en
räntefot av fem procent enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II,
/// och IV. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet
sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde,
vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av
egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna
grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt. Kapitalvärdet av
rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av
obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, såsom
om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger
det värde, rättigheten för helt
går under
viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är
rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas
kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid
denna förordning fogade tabellerna U och III. Där rättighet, som belastar
viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra
fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där
rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan
bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas
skäligt. Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons
livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av
tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst
lill tio gånger del värde, rättigheten för helt år motsvarar.
Prop.
1974:98 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
E. Värdet av utländskt myntslag
beräknas efter den köpkurs på checkar,
utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens in
träde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas
efter denna grund, bestämmer Konungen eller den myndighet Konungen
förordnar, hur beräkningen skall ske.
F. Annan lös egendom än förut
nämnts uppskattas till vad den kan antagas
hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg
skedd försäljning.
Inventarier, .som äro avsedda för
stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse,
liksom lager upptagas till det värde som kunnat godtagas vid inkomstbe-räknitig
enligt kommunalskattelagen (1928:370). Härigenom får dock förmögenhetsvärdet
av förvärvskällan icke sättas lägre än sextio procent av det värde som
framkommer vid en värdering där inventarierna upptagits till
anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering och
lagret värderats som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning
i detalj. Hänsyn skall därvid tagas till inkurans men icke till s. k. latent
skatteskuld.
39 S'
Skattefrihet åtnjutes Skattefrihet åtnjutes
a) för gåva av möbler, husgeråd a) för gåva av möbler, husgeråd
och andra inre lösören, som äro av- och andra lösören, som äro avsedda
sedda för gåvotagarens eller hans fa- för gåvotagarens eller hans familjs
miljs personliga bruk; personliga bruk och vars värde för
samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger
10 000 kronor.
b)
för periodiskt
understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga
inkomst;
c)
för vad make
vid bodelning, som förrättats av annan anledning än makes död, erhållit utöver
honom enligt lag tillkommande andel i boet, i den mån värdet av vad maken
bekommit icke överstiger värdet av hans giftorättsgods
'Senitsie lydelse 1973:1117.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller,
om äldre giflermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av
honom i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts;
d) för annan än under a), b) och c) omförmäld gåva, i den
mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme
givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av
dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.
d)för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad
gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår
av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda
värdet av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
43S'
Vid beskattning av gåva skall i tillärnpliga delar lända
till efterrättelse, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6-9, 12, 19,
21 och 30
Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända
till efterrättelse, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6-9, 12,
19,21 och 30
opaginerad Kontrollera mot PDF
!
är stadgat
i 4 S 2 och 3 mom., 14, 20, 22-27 ij, 28 § med undantag av vad i andra och
Oärde styckena stadgas, ävensom 32 ij; och skall därvid den i 32 ij O
förekommande hänvisningen till 19 !; i stället gälla 41 i; samt 28 ij första
och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efler givaren.
är stadgat
i 4 i} 2 och 3 mom., 14, 20, 22 .fs''', 23 tf med undantag av F andra stycket,
24-21 jjvj, 28 !} med undantag av vad i andra och fjärde styckena stadgas,
ävensom 32 ij; och skall därvid den i 32 S O förekommande hänvisningen till 19
5; i stället gälla 41 S samt 28 S första och tredje styckena tillämpas som om
gåvan utgjorde arv efter givaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avlider den, som förvärvat egendom
genom arv, testamente eller gåva, inom ett år från det skattskyldighet inträtt,
efiergives skatten.
I fråga om den, som på livstid
bekommit egendom med sådan rätt, som avse.s i 8 t; andra stycket, eller på
livstid erhållit nyttjanderätt, rätt lill ränta, avkomst eller annan förmån,
sker vidare eftergift av skatt sålunda:
a) då anstånd med skattens
erläggande beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från
skattskyldighetens inträde, efiergives vad av skatten icke förfallit till
betalning vid dödstillfället; dock må ej i fall, då enligt an-ståndsbeslulet
skatten uppdelats på flera inbetalningar än tio, eftergift ske för större del
av skatten än som skulle hava eftergivits, därest antalet inbetalningar
utgjort tio;
'Senaste lydelse 1970:174. -Senaste lydelse
1970:174.
2 Riksda;cii 1974. I saml. Nr 9S
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
b) då anstånd med skattens
erläggande icke beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från
skattskyldighetens inträde, efiergives så stor del av skatten, som, därest
anstånd medgivits och skatten därvid uppdelats på sju lika inbetalningar, icke
skulle varit till betalning förfallen vid dödstillfället.
Fråga om eftergift av fastställd
skatt upptages efter därom skriftligen gjord framställning av den underrätt
eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.
/ fråga om eftetgifi i vissa fäll av arvsskatt for den som
erhållit rätt till företag eller del däri stadgas i 29 .
2. Även om skattskyldighet inträtt efter den 31 december
1970 tillämpas 28 S i dess lydelse enligt förordningen (1952:246)angående
ändrad lydelse av 28 och 38 S!? förordningen den 6 juni 1941 (nr416)om
arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller
testamenlslott, om arvlåtare eller testator avlidit före den 1 januari 1959,
dock ej när fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen
med i 8 vj första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den 1 januari
1959, dels egendom, som medletn av konungahuset förvärvat från annan medletn
därav, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid.
2. Även om skattskyldighet inträtt efter den 31 december
1970 tillämpas 28 ij i dess lydelse enligt förordningen (1952:246) angående
ändrad lydelse av 28 och 38 !;!; förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller
testamenlslott, om arvlåtare eller testatoravlidit före den I januari 1959,
dock ej när fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen
med i 8 S första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den 1 januari
1959, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad lid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft två
veckor efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande, om skattskyldighet inträtt dessförinnan.
Nuvarande
lydelse
Tabell I
.t;
.ti
O
51
a-a
c
C
utvisande kapitalvärdet, efler en räntefot av 5 procent,
av en efler förloppet av nedanstående antal . år till betalning förfallen
fordran eller skuld å 100 kronor, därå ränta ej skall beräknas för tiden före
förfallodagen.
c
1
95,24 26 28,12 51 8,31 76 2,45
2
90,70 27 26,78 52 7,91 77 2,34
3
86,38 28 25,51 53 7,53 78 2,22
4
82,27 29 24,29 54 7,17 79 2,12
5
78,35 30 23,14 55 6,83 80 2,02
6
74,62 31 22,04 56 6,51 81 1,92
7
71,07 32 20,99 57 6,20 82 1,83
8
67,68 33 19,99 58 5,90 83 1,74
9 64,46 34 19,04 59 5,62 84 1,66
10 61,39 35 18,13 60 5,35 85 1,58
Föreslagen lydelse
Tabell I
Ulvisande kapitalvärdet av en efler förloppet av nedanstående
antal årlill betalning förfallen fordran eller skuld på 100 kronor, varpå ränta
ej skall beräknas för tiden före förfallodagen. Tiden avrundas nedåt till helt
antal år.
Antal är Kapitalvärde
100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 O
O 1
2 4 56 19 1013 1418 1924 2532 3346 47
11
58,47 36 17,27 61 5,10 86 1,51
12
55,68 37 16,44 62 4,86 87 1,43
13
53,03 38 15,66 63 4,62 88 1,37
14
50,51 39 14,91 64 4,40 89 1,30
15
48,10 40 14,20 65 4,19 90 1,24
16
45,81 41 13,53 66 3,99 91 1,18
17
43,63 42 12,88 67 3,80 92 1,12
18
41,55 43 12,27 68 3,62 93 1,07
19
39,57 44 11,69 69 3,45 94 1,02
20 37,69 45 11,13 70 3,29 95 0,97
21 22 23 24 25
35,89 34,18 32,56 31,01 29,53
46 47 48 49 50
10,60
10,09
9,61
9,16
8,72
71 72 73 74 75
3,13 2,98 2,84 2,70 2,58
96 97 98 99 100
0,92 0,88 0,84 0,80 0,76
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Tabell II
utvisande kapitalvärdet, efler en räntefot av 5 procent,
av en under nedanstående antal år utgående, vid slutet av varje år lill
betalning förfallen ränta (avkomst, förmån) å 1 krona.
Föreslagen lydelse
Tabell II
utvisande kapitalvärdet av en under nedanstående antal år
utgående ränta (avkomst, förmån) på 1 krona. Tiden avrundas nedål lill helt
antal är.
Antal
år
u
t-
k
Um
c
ocd
oS
oca
cd
03
a
cd
o
4J
*-*
ii
4>
rt
'S-H
a
"5.?
rt
'o-"9
cfl
c-o
C
°i-S
'c
««
'c
"rt
'c
« «
ul-5
« >
i->
U->
1
0,95
26
14,38
51
18,34
76
19,51
2
1,86
27
14,64
52
18,42
77
19,53
3
2,72
28
14,90
53
18,49
78
19,56
4
3,55
29
15,14
54
18,57
79
19,58
5
4.33
30
15,37
55
18,63
80
19,60
6
5,08
31
15,59
56
18,70
81
19,62
7
5,79
32
15,80
57
18,76
82
19,63
8
6,46
33
16,00
58
18,82
83
19,65
9
7,11
34
16,19
59
18,88
84
19,67
10
7,72
35
16,37
60
18,93
85
19,68
11
8,31
36
16,55
61
18,98
86
19,70
12
8,86
37
16,71
62
19,03
87
19,71
13
9,39
38
16,87
63
19,08
88
19,73
14
9,90
39
17,02
64
19,12
89
19,74
15
10,38
40
17,16
65
19,16
90
19,75
16
10,84
41
17,29
66
19,20
91
19,76
17
11,27
42
17,42
67
19,24
92
19,78
18
11,69
43
17,55
68
19,28
93
19,79
19
12,09
44
17,66
69
19,31
94
19,80
20
12,46
45
17,77
70
19,34
95
19,81
21
12,82
46
17,88
71
19,37
96
19,82
22
13,16
47
17,98
72
19,40
97
19,82
23
13,49
48
18,08
73
19,43
98
19,83
24
13,80
49
18,17
74
19,46
99
19,84
25
14,09
50
18,26
75
19,48
100
19,85
Kapitalvärde
-4
hela det
sammanlagda
ränlebeloppet
5
4
6
5
7 8
6
9
7
1011
8
1213
9
1415
10
1617
11
1820
12
2123
13
2426
14
2730
15
3135
16
3642
17
4353
18
5475
19
76
20
Skall ränta börja först efter visst antal år. beräknas
kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna tabell, varefter detta
värde omräknas lill aktuellt kapitalvärde med användning av Tabell I.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhålles
kapitalvärdet genom att öka närmast föregående tal med 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Tabell III
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent,
av en livränta eller annan förmån, som vid slutet av varje år under en persons
av m a n k ö n livstid utgår med belopp eller till värde av 1 krona.
Föreslagen
lydelse
Tabell III
utvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på I krona
om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt lill helt antal år.
100 101
102 103 104
O 1
2 3 4
5 6 7 8 9
10 11 12 13 14
15 16 17 18 19
20 21
22 23 24
25 26 27 28 29
15,76 17,24 17,52 17,60 17,63
17,62 17,60 17,56 17,51 17,45
17,38 17,31 17,23 17,14 17,05
16,95 16,86 16,77 16,69 16,62
16,55 16,49 16,43 16,37 16,30
16,22 16,14 16,05 15,96 15,86
.ti w
30
15,76
31
15,65
32
15,53
33
15,41
34
15,27
35
15,13
36
14,99
37
14,84
38
14,69
39
14,53
40
14,36
41
14,20
42
14,02
43
13,85
44
13,66
45
13,47
46
13,27
47
13,07
48
12,86
49
12,64
50
12,41
51
12,18
52
11,95
53
11,71
54
11,46
55
11,21
56
10,96
57
10,69
58
10,41
59
10,13
60 61
62 63 64
65 66 67 68 69
70 71 72 73 74
75 76 77 78 79
80 81 82 83 84
85 86 87 88 89
cd
.t; u
9,85 9,56 9,27 8,96 8,67
8,36 8,05 7,73 7,43 7,11
6,80 6,48 6,17 5,86 5,55
5,25 4,95 4,66 4,38 4,11
3.85 3,60 3,35 3,12 2,89
2,69 2,50 2,32 2,14 1,98
a
.t: « a-S
~ cd
.
90 91 92
93 94
95 96 97 98
1.85 1.72 1.59 1,48 1,35
1,25 1,17 1,12 1,03
99 0,90
0,81 0,69 0.55 0,40 0,23
O 13 14 26 27 34 35 40 41 46
47 50 51 54 55 58 59 61 62 64 65 67 68 71 72 74 75 77 78 81 82 85
86 89 90 95 96103 104
19
18
17
16
15
14
13
12
11
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
O
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas
kapitalvärdet med 0,25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas del med
0,375. Ulgår den vid början av varje år. ökas del med 1..
Prop.
1974:98 22
3 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas att 54 5? kommunalskatielagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
54 §' Från skattskyldighet fri ka
Ilas:
a) svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan i denna paragraf sägs:
för utdelning på sådan aktie i
svenskt aktiebolag och sådan andel i svensk ekonomisk förening som icke
innehaves i kapitalplaceringssyfte;
b) medlem
av konungahuset: b) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag samt för
av staten anvisat anslag;
för
inkomst av kapital:
c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag:
för sådan inkomst, för vilken
avgift enligt förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan
avgifi skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma förordning;
d)ägare av sådan fastighet, varom förmäles 151 mom.:
för inkomst av fastigheten genom
dess begagnande för de i nämnda mom. avsedda ändamål;
e) i riket bosatt delägare i oskifi
dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till
honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt;
O understödsföreningar, som bedriva
såväl till livförsäkring hänförlig verksamhet som annan verksamhet:
för annan inkomst än inkomst av
fastighet, dock att skattskyldighet föreligger jämväl för förstnämnda inkomst
till den del inkomsten belöper på livförsäkringsverksamheten;
g) understödsföreningar, vilka
enligt sina stadgar ej äga meddela annan kapilalförsäkring än sådan som
omfattar kapitalunderslöd å högst I 000 kronor for medlem:
för all inkomst, som belöper på verksamhet, hänföriig till
livförsäkring;
h)här i riket bosalt fysisk person,
som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig
förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun
eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfiirtyg:
för inkomst av anställningen under förutsättning all anställningen
och
' Senaste lydelse 1970:915.
Prop. 1974:98 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vistelsen i ullandel varat minst ett år eller enligt
anställningsavtal eller på annan grund kan antagas komma alt vara minst ett år.
Aktiebolag och ekonomiska
föreningar, vilka driva bank- eller annan penningrörelse eller
försäkringsrörelse, äga icke åtnjuta vid a)omförmäld skattefrihet. Dock äro
aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva bank-eller annan penningrörelse
eller sådan rörelse jämte annan verksamhet, frikallade från skallskyldighet
för utdelning å aktier och andelar, vilka innehavas som ett led i
organisationen av bolagens eller föreningarnas verksamhet till den del denna
avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom. Vidare äga aktiebolag, som äro skadeförsäkringsanstalter,
åtnjuta skattefrihet för utdelning å aktier och andelar, vilka innehavas som
ett led i organisationen av bolagens försäkringsrörelse.
Aktiebolag eller ekonomisk
förening, som driver byggnadsrörelse, tomtrörelse eller yrkesmässig handel med
fastigheter, åtnjuter icke skaltefrihet enligt första stycket a) för utdelning
på aktie eller andel som utgör lagertillgång i rörelsen.
Aktiebolag eller ekonomisk
förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper
eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag), åtnjuter icke skattefrihet
enligt första stycket a). Förvaltningsföretag är dock frikallat från skattskyldighet
för utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening i den mån
sammanlagda beloppet av den utdelning från sådana bolag och föreningar, som
förelaget uppburit under beskattningsåret, motsvaras av utdelning som företaget
beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmeniföretag, av
beslutad utdelning ökad med en tjärdedel.
Om aktierna i sådant svenskt
aktiebolag eller andelarna i sådan svensk ekonomisk förening, som icke är
förvaltningsföretag, till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt
innehavas direkt eller genom förmedling av juridisk person av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer och om bolaget eller föreningen icke
visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning till
delägarna, gäller frikallelse från skattskyldighet enligt första stycket vid
a)allenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar, vilka innehavas av
bolaget eller föreningen såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
Om särskilda skäl föreligga, kan
riksskatieverket medgiva dels att bolag eller ekonomisk förening, som icke är
förvaltningsföretag enligt Ijärde stycket men vars verksamhet till icke
oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös
egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag,
dels att förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern som ombesörjer
vissa gemensamma uppgifter
Prop. 1974:98 24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för koncernens räkning, icke skall i beskattningsavseende
behandlas som förvaltningsföretag. Mot beslut,som riksskatieverket meddelat i
sådant ärende, lar talan icke föras.
Förvärvar svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening aktie i sådant bolag eller andel i sådan förening
och är del icke uppenbart att det bolag eller den förening som gör förvärvet
därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till
förvärvarens rörelse eller kapitalförvaltning, åtnjutes icke skaltefrihet
enligt första stycket vid a) för utdelning å aktien-eller andelen av sådana
medel som vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget eller den utdelande
föreningen och som icke motsvara tillskjutet belopp eller inbetald insats.
Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara
tillskjutet belopp eller inbetald insats.
All personer, om vilka i 70 j
förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av
bestämmelserna i samma paragraf
(Se vidare
anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre
bestämmelser gäller vid 1975 års taxering och i fråga om efiertaxering för år
1975 eller tidigare år.
Prop.
1974:98 25
4 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt
Härigenom förordnas att 7 ;; förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 s'
Från skattskyldighet frikallas: Från
skattskyldighet frikallas:
a) medlem
av konungahuset: a) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag samt för
av staten anvisat anslag;
för inkomst av kapital:
b) i utlandet bosalt fysisk person och utländskt
bolag:
för inkomst, som avses i 54 !; första stycket c)
kommunalskatielagen;
c) .staten:
för all inkomst;
d)juridisk person som avses i 53 !;
1 mom. första stycket c) kommunalskatielagen:
för all inkomst;
e) understödsförening som enligt
sina stadgar icke får meddela annan kapitalförsäkring än sådan soni omfattar
kapitalunderstöd pä högst 1 000 kronor för medlem och annan juridisk person som
avses i 53 j I mom. första stycket d) kommunalskattelagen än
understödsförening:
för all inkomst;
Ojuridisk person som avses i 53 S 1
niom. första stycket e) kommunalskatielagen:
för sådan inkomst som ej härtlutil av rörel.se;
g) här ovan ej upptagen ägare av
sådan fastighet, som omlortnäles i 5 5; I mom. kommunalskattelagen:
för inkomst av fastigheten genom
dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål;
h)svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:
för utdelning från svenska
aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar i den omfaiining som i 54 S
kommunalskatielagen sägs;
i) här i riket bosalt delägare i
oskifi dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosalt:
för av dödsboet åtnjuten, till
honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt;
j) understödsföreningar, vilka
enligt sina stadgar äga meddela annan ka-pilallörsiikring än .sådan som
omfattar kapitalunderslöd å högst 1 000 kronor
Senaste lydelse 1973:506.
Prop.
1974:98 26
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
för
medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäkringsverksamhet:
för all inkomst, som belöper på annan än lill
livförsäkring hänförlig verksamhet;
k) här i riket bosalt fysisk person, som under
vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på
grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller
ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
för
inkomst, som avses i 54 i; första stycket h) kommunalskatielagen;
1)
allmänna pensionsfonden:
tor sådan inkomst som ej härfiutii av medel, som
förvaltas av Ijärde fondstyrelsen.
Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro,
efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt
ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest
vid tillämpning av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller
förening, som ovan i första stycket vid fjangives. Sådant beslut må, när
omständigheterna det föranleda, av riksskatieverket återkallas. Över beslut,
som riksskatieverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Att personer, om vilka i 18 S förmäles, äro
frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna
i samma paragraf
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975
och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser gäller
vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för är 1975 eller tidigare
år.
Prop.
1974:98 27
5 Förslag till
Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)
Härigenom förordnas alt 22 S 1 mom.
taxeringsförordningen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 S
1 mom.' Nedannämnda skallskyldiga
äro, där ej annat följer av stadgandet i 3 mom., skyldiga att utan anmaning
till ledning föregen taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:
l)aktiebolag och ekonomisk förening
ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt
ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers
ekonomiska intressen,
2)annan juridisk person, om dess
bruttointäkter av en eller fiera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått
till sammanlagt minst 100 kronor,
3) fysisk person, vilkens
bruttointäkter av en eller Rera förvärvskällor un
der beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna lid icke erlagt sjömansskatt, lill sam
manlagt minst 4 500 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,
4) fysisk eller juridisk person, vil- 4) fysisk eller juridisk person, vil
kens tillgångar av den art, som an- kens tillgångar av den art, som an-
gives i 3 S 1 mom. förordningen om gives i 3 !; 1 mom. förordningen
statlig förmögenhetsskatt, vid be- f/9"#7.o77j om statlig förmögenhels-
skattningsårets utgång hafi ett värde skall, vid beskattningsårets utgång
överstigande 150 000 kronor eller, haft ett värde överstigande 200 WO
såvitt angår sådan juridisk person kronor eller, såvitt angår sådan ju-
som avses i 6 S 1 mom. b) nämnda ridisk person som avses i 6 ;j 1 mom.
förordning, 5 000 kronor, samt b) nämnda förordning, 15 000 kro
nor, saml
5) fysisk eller juridisk
person, tor vilken garanlibelopp för faslighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.
Vid bedömandet av fysisk eller
juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)4) skall hänsyn
icke lagas lill sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller
juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskatielagen,
förordningen om statlig inkomstskatt eller förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
Hava makar, som ingått äktenskap
före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen
därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens
deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas och boets sammanlagda
inkomst och förmögenhet.
Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig
förmögenhelsskait
' Förordningen omtryckt 1971:399. 'Senaste lydelse
1972:764.
Prop.
1974:98 28
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
taxeras
för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid
deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid
tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare,
som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller
lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och
som på grund av sin tjänst varit bosalt utomlands, anses hava varit bosatt här
i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, därest
de varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under
beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade
konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit
svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn under 18 år och enskilda
tjänare, därest de boll hos honom och icke varit svenska medborgare, anses
däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava
varit här i riket bosatta.
I fråga om deklarationsskyldighet för oskifi dödsbo
efter skaltskyldig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som
skolat gälla för den avlidne.
Denna lag träder i krafi den I januari 1975 och
tillämpas första gången vid 1975 års taxering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Förslag till
Förordning
om ändring i vägtrafikskatteförordningen (1973:601)
Härigenom
förordnas att 6 S vägtrafikskatteförordningen (1973:601) skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Från skatteplikt
undantages /. fordon, som är inrättat uteslutande för brand väsendet,
2.
motorcykel, som är inrättad som invalidfordon och som är konstruerad för en
hastighet av högst 30 kilometer i timmen.
Från
skatteplikt undantages \. fordon, som äges av medlem av konungahuset.
2.
fordon, som är inrättat uteslutande
för brand väsendet,
3.
motorcykel, som är inrättad som
invalidfordon och som är konstruerad för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.
Konungen
får under förutsättning av ömsesidighet förordna om undanlag från skatteplikt
för fordon, som äges av den som är anställd vid främmande lands beskickning
eller konsulat i Sverige och som ej är svensk medborgare.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig
till tiden dessförinnan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag
till vissa
handikappade ägare av motorfordon
Härigenom förordnas att 1 S förordningen (1960:603) om
bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon' skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Ägare av bensindrivet motorfordon,
vilket enligt 6 S första stycket 3 väglrafikskatleförordningen (1973:601) är
undantaget från skatteplikt eller för vilket befrielse från
1
Föreslagen
lydelse
Ägare av bensindrivet motorfordon,
vilket enligt 6 i; första stycket 2 vägtrafikskatteförordningen (1973:601) är
undanlaget från skatteplikt eller för vilket befrielse från
opaginerad Kontrollera mot PDF
skatteplikt
är medgiven enligt 40 ij skatteplikt är medgiven enligt 40 i
nämnda
förordning, är berättigad till bidrag enligt denna förordning.
nämnda
förordning, är berättigad till bidrag enligt denna förordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i krafi den 1 januari 1975.
' Förordningen omtryckt 1973:886. Senaste lydelse av
förordningens rubrik 1973:1
Prop. 1974:98 31
8
Förslag till
Förordning
om upphävande av förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av
beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag
Härigenom förordnas att förordningen (1970:171) om
beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till
företag skall upphöra att gälla två veckor efter den dag, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Den upphävda förordningen skall alltjämt tillämpas vid
1974 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 Förslag till
Förordning om ändring i tullförordningen (1973:979)
Härigenom förordnas att 7 S och övergångsbestämmelserna
till tullförordningen (1973:979) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tullfrihet medges för vara som förtullas
för
1.
medlem
av konungahuset,
2.
främmande stats
beskickning eller konsulat, beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj
enligt lagen (1966:664) med vissa bestämmelserom immunitet och privilegier,
3.
internationell
organisation eller person som är knuten till sådan organisation om
organisationen eller sådan person är
upptagen i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och
privilegier eller i författning som meddelats med stöd av lagen och
berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som
gäller i förhållande till Sverige.
Tullfrihet medges for vara som
förtullas för
/. främmande stats beskickning eller konsulat,
beskicknings- eller konsulalsmedlem eller dennes familj enligt lagen
(1966:664) med vissa bestämmelserom immunitet och privilegier,
2. internationell organisation eller person som är knuten
till sådan organisation om organisationen eller sådan person är
upptagen i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och
privilegier eller i författning som meddelats med stöd av lagen och
berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som
gäller i förhållande till Sverige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974, utom
såvitt avser 7 ij / som träder i kraft samtidigt som 2 S lagen om ändring i
lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.
Denna förordning träder i krafi den
I januari 1974, utom såvitt avser 12som träder i krafi samtidigt som 2!; lagen
om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och
privilegier.
Om upphävande av vissa äldre författningar i samband med
ikrafiträ-dandet finns bestämmelser i lagen (1973:982) om upphävande av viss
tullagstifining.
Denna förordning träder i krafi den 1 januari 1975.
Prop. 1974:98 33
Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet den 5 april 1974.
Närvarande:
statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WAL-
LÉN.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändring i förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen och anför.
1
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni
1967 tillkallade jag sju sakkunniga med uppgift att se över reglerna om
förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen. Utredningen, som antagit namnet
kapitalskatteberedningen', avlämnade såsom en första etapp i sitt arbete
betänkandet (SOU 1969:54) Kapitalbeskattningen. Med utgångspunkt i betänkandet
reformerades i betydelsefulla delar den gällande kapitalbeskattningen genom
beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:71, BeU 1970:41, rskr 1970:231, SFS
1970:170-174). De ändringar som då skedde avsåg i första hand sådana frågor som
skattens fördelning och avvägning, indelningen i skatteklasser och andra för skattens
höjd väsentliga förhållanden. Den 11 juni 1971 avlämnade beredningen
slutbetänkandet (SOU 1971:46) Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. 1
betänkandet föreslås bl. a. att vid kapitalbeskattningen hänsyn skall tas till
s. k. latent skatteskuld, att permanenta regler införs för familjeföretagens
skattelättnader samt att arvsskattebestyren fiyttas från de allmänna
underrätterna till länsstyrelserna och besvärsprövningen överförs till
länsskatterätterna, kammarrätterna och regeringsrätten. Förslagen har övervägande
teknisk karaktär och ändrar inte de huvudlinjer för kapitalbeskattningen som
beslöts vid 1970 års riksdag.
Beredningens förslag är inte enhälliga. Ledamoten
Alemyr förordar i en reservation skärpt beskattning av kungahusets medlemmar samt
förmögenhetsbeskattning av värdefullt inre lösöre, såsom konstsamlingar, antikviteter
m, m.
"
Ledamöter generaldirektören Sten Walberg, tillika ordförande, riksdagsmannen
Stig Alemyr och f d. riksdagsmännen Erik Brandt, Herbert Hermansson, Holge Ottosson
och Eskil Tistad samt kanslirådet Hans Henrik Abelin.
3
Riksdagen 1974. I saml. Nr 98
Prop. 1974:98 34
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av kammarkollegiet, statskontoret, kammarrätten i Stockholm,
försäkringsinspekiionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatieverket (RSV),
Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, tingsrätterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs, Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län. Familjeföretagens förening,
Folksam, Föreningen Sveriges tingsrältsdomare. Handelskammaren i Göteborg,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund genom lantbrukets
skattedelegation, Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare. Svensk
industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen.
Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Svenska livförsäkringsbolags förening. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges
jordägareförbund, Sveriges köpmannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska fondhandlarefö-reningen och Stockholms
fondbörs. Gemensamt yttrande för SAF, Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare har
avgelts av näringslivets skattedelegation. Beträffande frågor rörande
försäkringsbeskattningen har delegationen åberopat gemensamt yttrande av
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska livförsäkringsbolags
förening. Göteborgs handelskammare har anslutit sig till det av Skånes
handelskammare avgivna yttrandet.
Utlåtande
i frågan har vidare inkommit från Sveriges frikyrkoråd.
I del följande kommer all las upp frågor som
sammanhänger med familjeföretagens kapitalbeskattning. Vidare kommer med
hänsyn till ett beslut av riksdagen år 1973 - frågan om kungahusets skatte- och
tull-förmåner all behandlas. Efter samråd med cheferna för justitie- och kommundepartementen
har jag beslutat alt inte la upp frågan om en omorganisation av
arvsbeskattningen i delta sammanhang. Inte heller de övriga spörsmål som
kapitalskatteberedningen berört kommer jag att la upp i detta sammanhang i
vidare mån än vad avser vissa åtgärder för att motverka skaliefiykt.
2
Den latenta skatteskulden
2.1
Nuvarande ordning m. m.
I skattehänseende skall inkomst av rörelse och
jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär bl.
a. alt hänsyn skall las till värdet av in- och utgående lager. Genom
lagervärderingen kan den skattskyldige påverka rörelsens resultat. Reglerna för
värdering av lager-
Prop.
1974:98 35
tillgångar
finns i 41 S kommunalskattelagen (1928:370) (KL). Enligt där angiven
huvudregel får lagertillgång vid beskattningsårets utgång tas upp till lägst
40% av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet, om detta är lägre än
anskaffningsvärdet, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Till huvudregeln
hör två supplementärregler, avsedda för speciella situationer.
Vidaregällerattjordbrukareslageravdjurregelmässigt skall redovisas med
utgångspunkt i värden som RSV fastställer.
Vid förmögenhetsbeskattningen gäller enligt
anvisningarna till 3 och 4 §§ förordningen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt (SF) att lager av råämnen eller varor skall värderas som
helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Den
värdesättning som kan ha godkänts vid inkomstberäkningen är enligt uttrycklig
föreskrift inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Normalt torde
värderingen ske med ledning av inköps- eller tillverkningskostnaderna.
I förordningen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt (AGF) saknas motsvarighet lill SF:s mer detaljerade föreskrifier
rörande värderingen av varulager i jordbruk och rörelse. Här gäller i stället
enligt 23 § F AGF att egendomen får uppskattas till vad den kan antagas ha
betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd
försäljning. I praktiken torde dock SF:s värderingsregler vara vägledande även
för arvs- och gåvoskattens vidkommande.
Även för i n v e n t a r i e r är
värderingsreglerna vid förmögenhetsberäkningen annoriunda utformade än vid
inkomstberäkningen. Följderna i ekonomiskt avseende är dock av mindre
betydelse än såvitt gäller lagertillgångar. Detta hänger samman med det
förhållandet att den skattemässigt tillåtna inventarieavskrivningen inte medger
något egentligt utrymme för konsolidering utan avses att motsvara ett på inventariets
varaktighetslid fördelat omkostnadsavdrag. Vid inkomsttaxeringen gäller
följande enligt 22 och 29 §§ KL med anvisningar. Kostnaden för anskaffande av
en anläggningstillgång i jordbruk och rörelse är vid taxeringen avdragsgill,
men endast om och i den mån tillgången minskar i värde genom slitage eller
annars förbrukas i rörelsen. Avdrag erhålls successivt i form av åriiga
värdeminskningsavdrag så avpassade att anskaffningskostnaden fördelas på det
antal år som svarar mot tillgångens ekonomiska livslängd. Om en
inventarietillgång normalt har kort varaktighetstid, högst tre år, medges
avdrag på en gång för hela anskaffningskostnaden.
Avdrag för värdeminskning får ske genom planenlig
eller räkenskapsenlig avskrivning. I jordbruk finns en ytterligare avskrivningsmetod,
s. k. restvärdeavskrivning.
Vid planenlig avskrivning medges avdrag för
värdeminskning med viss del av anskaffningskostnaden. Denna del beräknas med
hänsyn till tillgångens varaktighetstid. 1 allmänhet medges avdrag med 10% om
det inte är klart att lägre eller högre avdrag är motiverat. Till grund för
avskrivnings-yrkandet skall ligga en avskrivningsplan, som bifogas
självdeklarationen.
Prop.
1974:98 36
Medan planenlig avskrivning i regel inte behöver
överensstämma med den skattskyldiges räkenskaper, fordras sådan
överensstämmelse vid räkenskapsenlig avskrivning. Rätten att tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning är förbehållen rörelseidkare med ordnad bokföring
som avslutas medelst vinst-och förlustkonto. Vidare fordras tillstånd av
taxeringsmyndigheten eller, om besvär anförts, av skatterätt. Enligt
huvudregeln får vid räkenskapsenlig avskrivning avdrag åtnjutas med högst 30%
för år räknat på summan av bokfört värde av tillgångarna vid beskattningsårets
ingång och anskaffningsvärdet av sådana under beskattningsåret anskaffade
tillgångar som vid utgången av beskattningsåret fortfarande tillhör rörelsen.
Avskrivningsbeloppet jämkas om beskattningsåret omfattat längre eller kortare
tid än ett år. För vissa slag av tillgångar, exempelvis fast egendom, gäller
särskilda regler.
Enligt restvärdemetoden får avdrag åtnjutas med
högst 25% för år räknat på summan av bokfört värde av inventarierna vid
beskattningsårets ingång och anskaffningsvärdet av sådana under
beskattningsåret anskaffade tillgångar som finns kvar vid beskattningsårets
utgång. I motsats till vad som gäller vid räkenskapsenlig avskrivning får
restvärdemetoden tillämpas även av den jordbrukare som inte avslutar
räkenskaperna med vinst- och förlustkonto.
Vid förmögenhetsberäkningen gäller enligt 4 ij
fjärde stycket SF att lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i
jordbruk eller rörelse, värdesätts i enlighet med vederlaget affärsbruk inom det
slag av verksamhet i vilken egendomen är nedlagd. I anvisningarna till
lagrummet uttalas att som affärsbruk i rörelse får anses gälla att tillgångarna
tas upp till anskaffningsvärdet och att årliga avskrivningar görs för
utrangering, slitage och annan värdeminskning. Även här gäller den i samband
med lagervärderingen omnämnda regeln, att den värdesättning som kan ha godkänts
vid inkomstberäkningen inte är bindande för förmögenhetsberäkningen. Vid förmögenhetsredovisningen
torde en värdering baserad på en planenlig avskrivning vara mest i
överensstämmelse med lagstiftningens syfien. I praktiken godtas ofta de
bokförda värdena även vid förmögenhetsbeskattningen.
Vid arvs- och gåvobeskatlningen gäller samma
värderingsregler för inventarier som för lagertillgångar. Även här tillämpas
dock i stort sett den praxis som enligt det föregående utvecklats på
förmögenhetsbeskattningens område. För fast egendom är taxeringsvärdet
avgörande.
Genom att sätta in medel på skogskonto kan
skattskyldig fysisk person, oskiftat dödsbo eller familjestiftelse få
inkomstbeskattningen av intäkt av skogsbruk uppskjuten under högst tio år.
Bestämmelser härom är intagna i förordningen (1954:142) om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto. Avdrag medges vid insättningen och
beskattningen sker när medlen sedan tas i anspråk. På de innestående medlen
vilar därför en latent inkomstskatteskuld. Vid kapitalbeskattningen skall medel
som innestår på skogskonto redovisas till sitt fulla värde.
Reglerna
om värdering av lagertillgångar och inventarier kompletteras av
Prop.
1974:98 37
möjligheterna
att avsätta medel lill investeringsfonder för olika ändamål. Sådana fonder
skapas t. ex. i konjunkturutjämnande syfte eller för att underiätta
återanskaffning av tillgångar, som föriorats eller avyttrats. Avdrag för
avsättning till investeringsfonder medges enligt särskilda regler vid
inkomsttaxeringen fördel beskattningsår, under vilket avsättning skett. Då en
fond sedermera används, debiteras investeringsfondens konto och det konto, som
berörs av fondens ianspråktagande, krediteras med motsvarande belopp.
Tillgången nedskrivs alltså i skattehänseende med belopp som svarar mot vad som
tagils i anspråk av fonden. I princip är det inte fråga om någon skattelättnad
ulan endast om en förskjutning i tiden av en avdragsrätt. Om en
investeringsfond inte kommer att användas för sitt ändamål, skall de avsatta
medlen återföras till beskattning. Vid kapitalbeskattningen skall
investeringsfonder redovisas till sitt fulla värde. En närmare redogörelse för
de fonder som här avses och de regler som gäller för dem finns i betänkandet
(s. 108-110).
Vid värderingen av icke börsnoterade aktier beaktas
latent skatteskuld som belastar bolagsförmögenheten. Anvisningar i detta ämne
har utfärdals av RSV (meddelande från RSV 1972 nr 7). Där uttalas bl. a. att
värdesättningen av aktier i rörelsedrivande bolag, som inte är fämans-bolag,
bör grundas på det kapitaliserade värdet av avkastningen, det s. k.
avkastningsvärdet. För rörelsedrivande fåmansbolag kan däremot ett
ka-pitaliserat värde av den beslutade utdelningen som regel inte läggas till
grund för värdesättningen. I stället kan här användas ett på visst sätt
beräknat S. k. substansvärde. Vid fastställande av detta värde bör tillgångar
och skulder i huvudsak tas upp till det värde som aktieägaren haft att
redovisa vid förmögenhetsberäkningen, om tillgångarna och skulderna varit hans
personliga. Vissa modifikationer far dock göras med hänsyn lill formen för
egendomsförvaltningen. Skälig hänsyn får sålunda tas till dubbelbeskattningen
beträffande bolagsinkomster med därav följande ulskiftningsskat-teskuld för
bolaget. Subslansvärdeberäkningen bör vidare ske på grundval av den senast
tillgängliga balansräkningen för bolaget. Om del inte görs sannolikt alt
bolaget skall avvecklas, bör tillgångarna värderas med utgångspunkt i att
rörelsen skall bestå. Maskiner och inventarier bör inte tas upp högre än till
bokförda värden. Föreligger en mera avsevärd dold reserv, bör tillägg ske med
hälften av värdet av den dolda reserven, Varulager bör likaledes tas upp till
bokfört värde med tillägg för hälften av dold reserv. Av intresse är även att
vissa skulderskall reduceras vid substansberäkningen. Beträffande exempelvis
investeringsfonder och vissa pensionsavsällningar bör som skuld godkännas halva
avsättningen.
Prop.
1974:98 38
2.2
Kapitalskatteberedningen
2.2.1 Allmänna
synpunkter
Beredningen framhåller inledningsvis att det
förhållandet alt hänsyn till latent skatteskuld i princip inte tas vid
kapitalbeskattningen leder till betydande skattemässiga ojämnheter, som
ytterligare accentuerats genom den skärpning av progressionen som skett genom
1970 års skattereform.
Beredningen konstaterar att en reglering av alla de
situationer där en latent skatteskuld kan sägas förekomma inte är möjlig utan
att mycket invecklade regler skapas. Beredningen har bl. a. därför inriktat
sitt arbete på att försöka åstadkomma generella regler för sådana fall där
frågan är av större praktisk betydelse. Ett riktmärke har varit att söka nå
fram till enkla regler, som inte är endast neutrala i den meningen att
beskattningseffekten blir i stort sett densamma för olika näringsgrenar och
verksamhetsformer ulan också enhetliga i den meningen att de skall användas vid
såväl förmögenhets-som arvs- och gåvobeskattningen.
2.2.2 Huvudlinjer
för en teknisk lösning
Beredningen konstaterar att den latenta
skatteskulden som skatteproblem kan lösas på två principiellt olika sätt. Man
kan se denna typ av belastning antingen som en skatteskuld i egentlig mening
eller som en faktor vid värderingen av separata tillgångar.
Vad gäller det första alternativet framhåller
beredningen att den latenta skatteskulden skiljer sig markant från andra
skulder. Det är svårt att exakt beräkna storleken av latent skatteskuld. Den
utgör inte någon skuld i ci-vilrätlslig bemärkelse. Redan av dessa skäl finner
beredningen det tveksamt om latent skatteskuld bör inordnas bland de avdragsgilla
skulderna. Härtill kommer att latenta skatteskulder förekommer i skilda
sammanhang. Man kan tala om en latent skatteskuld för varje skattskyldig med
avseende på inkomstskatten tor det gångna årets inkomster. Här har
avdragsrätten emellertid knutits till skatternas debitering. Avdrag medges
således enbart för debiterade skatter.
Enligt beredningens mening kan både praktiska och
teoretiska skäl anföras mot att inordna latent skatteskuld bland avdragsgilla
skulder. Sådana invändningar kan göras även mot andra metoder att lösa frågan
genom en allmängiltig regel. Beredningen pekar särskilt på svårigheterna att
dra upp strikta och klara gränslinjer.
Önskemålet om en lösning av problemet torde
emellertid, fortsätter beredningen, inte i första hand gå ut på ett generellt
hänsynstagande till latenta skatteskulder. Huvudintresset torde i stället vara
att söka rätta till de fall där gällande regler leder till olikformig
behandling av de skattskyldiga. En skattemässigt sett särskilt olycklig
konsekvens av den gällande ordningen är att slutresultatet kan bli beroende av
den form vari den skattskyldige
Prop.
1974:98 39
driver
sin verksamhet. I förgrunden träder de fall där typiskt sett mer betydande
differenser råder mellan de värden som enligt nuvarande regler skall ligga till
grund för förmögenhetsberäkningen och de bokföringsvärden som kan godtas vid
inkomstberäkningen.
Mot bakgrund härav finner beredningen det naturligt
att behandla den latenta skatteskulden som en faktor alt beakta vid värderingen
av olika tillgångar. Beredningens förslag är också utformat enligt detta
alternativ.
I fråga om hur den latenta skatteskulden skall
beräknas anser beredningen det vara motiverat att arbeta med en schablon. Denna
metod har valts i de tidigare nämnda anvisningarna för värdering av icke
börsnoterade aktier. Enligt dessa anvisningar skall substansen minskas med
hälfien av dold reserv i varulager. En allmän schablonregel kan enligt
beredningen utformas på ungefär motsvarande sätt. Den vid aktievärderingen
tillämpade 50-procents-regeln ligger nära den skattesats som gäller för
aktiebolag vid inkomsttaxeringen. För fysiska personer kan en 50-procentsregel
enligt beredningen i vissa fall vara för gynnsam men i regel något för låg. En
bättre anpassning av avdraget kan fås exempelvis till marginalskatteprocenten
för den skattskyldige vid föregående års taxering. Full rättvisa skulle
emellertid inte uppnås med en sådan regel. När den dolda reserven tas fram
till beskattning kan nämligen marginalskatten vara en annan. Härtill kommer att
en lösning efter nu antydda linjer skulle bli invecklad.
Enligt beredningens mening bör som nämnts den
latenta skalleskulden sålunda beaktas vid värderingen. Avsikten är emellertid
inte att mäta den kommande inkomstskattens exakta storlek. Då man för
aktievärderings vidkommande knappast kan överge 50-procentsregeln, som nära
ansluter till bolagsskattens höjd, föreslår beredningen att denna regel skall
tillämpas och därvid gälla generellt även för fysiska personer.
Beredningens förslag innebär vidare att latent
skatteskuld skall beaktas endast i fråga om särskilt angivna tillgångar.
Härvidlag bildar varulager en naturlig utgångspunkt. Den föreslagna
50-procentsregeln innebär all lager vid förmögenhetsberäkningen skall redovisas
enligt följande. Ltgertillgång-arna tas upp lill anskaffningsvärdet efier
avdrag i förekommande fall för inkurans. Härifrån får sedan avräknas hälften av
skillnaden mellan delta värde och det värde som redovisats i räkenskaperna och
som godtagits vid inkomsttaxeringen. Resultatet blir därmed att endast hälfien
av den dolda reserven anses som skattepliktig tillgång vid
förmögenhelsberäkningen. På samma sätt bör enligt beredningen dold reserv få
beaktas i fråga om avsättningar lill lagerregleringskonto och till
lagerfonder.
Enligt beredningen är möjligheterna att bilda dolda
reserver störst beträffande sådana lagertillgångar där de allmänna
nedskrivningsreglerna gäller. Del finns emellertid en del tillgångar där rätten
till nedskrivningar inskränkt. Hit hör i första hand lager av fastigheter och
värdepapper. Vid kapiialbe-skaiiningen redovisas sådana tillgångar lill
förfatiningsmässigt bestämda värden, nämligen taxerings- resp. kursvärden.
Dolda reserver kan före-
Prop.
1974:98 40
komma
även i dessa fall, låt vara i betydligt mindre omfattning än när det gäller
sedvanliga lagertillgångar. I regel rör det sig här om företag drivna i
aktiebolagsform hos vilka latent skatteskuld redan i dag kan beaktas. Frågan
har emellertid praktisk betydelse i exempelvis byggnadsrörelse, som drivs som
enskild firma eller som handelsbolag. Beredningen anser därför att den för
varulager i egentlig mening föreslagna regeln bör gälla även för lager av
fastigheter och värdepapper.
På samma sätt skulle latent skatteskuld i
inventarier kunna behandlas, men beredningen finner detta opraktiskt. Den dolda
reserven i inventarier uppgår nämligen i de fiesta fall till obetydliga belopp.
Beredningen anser därför att den vid inkomsttaxeringen godtagna värdesättningen
av inventarierna, dvs. restvärdena efier avskrivning, bör kunna läggas till
grund även för förmögenhetsbeskattningen. I praktiken sägs detta redan gälla i
stor utsträckning. Det bör därför inte möta några betänkligheter att låta
detta gälla också då en mera betydande dold reserv finns. Reduceringen av
skatteintäkterna torde under alla förhållanden bli obetydlig och uppvägs av de
fördelar som erhålls genom större enkelhet.
Förslaget till beräkning av värde av inventarier
vid kapitalbeskattningen har utformats som ett alternativ att användas vid
sidan av gällande vär-deberäkningsregler för inventarier. Motsvarande
värdeberäkning föreslås skola gälla även för värdering av icke börsnoterade
aktier som inte utgör lagertillgång.
Beredningen betonar att förslagen rörande lager och
inventarier har ett inre samband och att de tillsammans med vad beredningen
föreslår beträffande familjeföretagen skall ses som ett försök att åstadkomma
en ändamålsenlig avviigning av beskattningen av tillgångar nedlagda i rörelse
eller jordbruk.
Beträffande fasligheter som utgör
anläggningstillgångar föreslår beredningen ingen ändring. Här skall
taxeringsvärdet således alltjämt vara avgörande vid kapitalbeskattningen och
inventarier, som ingår i det taxerade byggnadsvärdet, skall inte redovisas
särskilt.
Den föreslagna lösningen för latent skatteskuld i
varulager bör enligt utredningen tillämpas även på avsättningar till s. k.
eldsvåde-och fartygsfonder saml på skogskonloavsättningar. Sådana medel anses
således skola tas upp till halva beloppet vid kapitalbeskattningen.
Beträffande andra skattepliktiga tillgångar än de
nu nämnda, som framdeles kan komma att träffas av inkomstskatt, konstaterar
beredningen att den latenta skatteskulden inte kan behandlas på samma sätt som
lager och inventarier dvs. genom hänsynstagande vid värderingen.
Bestämmelserna skulle i sådant fall bli komplicerade. Vinsten skulle knappast
stå i proportion till nackdelarna. Enligt beredningens mening bör man gå fram
med försiktighet när det gäller att tillskapa nya regler på det här aktuella
området. Om man vill gå längre och vid kapitalbeskattningen generellt beakta
kommande inkomstbeskattning, måste man ompröva nuvarande ordning, enligt
vilken avdrag vid förmögenhelsberäkningen endast medges för debiterade
Prop. 1974:98 41
skatter.
Anknytningen av avdragsrätlen lill debiteringen uppbärs av tungt vägande skäl,
och en ändring framstår inte som önskvärd. Beredningen lägger av nu anförda
skäl inte fram någon generell lösning.
Beredningen
tar i sammanhanget upp kontantredovisande lantbrukares innehav av
omsättningsdjur. Vid försäljning av sådana djur skall likviden redovisas som
skattepliktig intäkt. Å andra sidan är anskaffningskostnaden avdragsgill. Någon
latent skatteskuld i tidigare angiven bemärkelse föreligger inte här, eftersom
dold reserv inte bildas. Läget blir därför detsamma som för en rörelseidkare
som inte gjort någon lagernedskrivning. Enligt beredningens mening finns
därför inte i dessa fall sådan latent skatteskuld som bör beaktas. Detsamma
gäller utestående fordringar m. m. i hithörande fall.
2.2.3
Frågor i satnband med realisationsvinstbeskattningen
Den utvidgade realisationsvinstbeskattningen har
aktualiserat frågan om hänsynstagande till kommande inkomstbeskattning vid
värdesättning av aktier och fastigheter. Vinst, som uppkommer vid avyttring av
dylika tillgångar, beskattas numera oavsett föngets art och tiden för
innehavet. Mot denna bakgrund tar beredningen upp frågan huruvida hänsyn till
latent skatteskuld på aktier och fastigheter bör tas vid kapitalbeskattningen.
Situationen är enligt beredningen likartad med den
som föreligger beträffande dold reserv i varulager. När varulagret realiseras,
bortgår omkring hälfien av den dolda reserven i inkomstskatt. På samma sätt
bortgår vid aktietbrsäljning i regel minst 5 % av försäljningssumman i
realisationsvinstskatt.
Beredningen föreslår att aktier vid
förmögenhetsberäkningen i princip skall tas upp till 95% av annars gällande
värde. Avdragsrätten knyts på så sätt an till 1 O-procentsregeln för
realisationsvinstbeskattningen.
I den praktiska tillämpningen kräver detta inte
någon omräkning av annars gällande värden. Beredningen föreslår nämligen alt
värdena pä börsnoterade aktier vid kapitalbeskattningen skall baseras på
medelvärdet under december månad före taxeringsåret resp. året för dödsfall
eller gåva. Dessa värden skall enligt förslaget fastställas av RSV, som därvid
skall räkna in den här föreslagna 5-procentiga reduktionen. RSV skall vidare
varje år ge ut listor med sålunda bestämda värden, som omedelbart skall kunna
tillämpas av skattskyldiga och myndigheter.
Reglerna för beskattning av realisationsvinst vid
avyttring av fastighet skiljer sig väsentligt från motsvarande regler vid
avyttring av aktier. Enligt beredningen synes del tveksamt i vad mån latent
skalleskuld i fastighet bör beaktas vid förmögenhetsberäkningen. Medan
värderingen av aktier vid förmögenhetsberäkningen baseras på kursvärdet, dvs. i
realiteten försäljningspriset, skall fast egendom tas upp till
taxeringsvärdet. Delta värde bestäms med viss säkerhetsmarginal och torde
därför i regel vara något lägre än del värde som kan uppnås vid försäljning.
Vidare bör uppmärksammas
Prop. 1974:98 42
att
del vid aktievärderingen är enkelt att knyta an avdragsrätlen till
10-procentsregeln. Det föreligger inte motsvarande möjligheter att enkelt fastställa
latent skatteskuld i fastighet. Vidare är normalt endast 75 % av vinsten
skattepliktig. Detta innebär enligt beredningen en tillfredsställande avvägning
även såvitt avser frågan om hänsynstagande till latent skatteskuld. Att se en
del av den eventuella skillnaden mellan taxeringsvärde och beräknat lägsta
ingångsvärde som en latent skatteskuld är att gå för långt. Något förslag om
beaktande av latent skatteskuld i detta sammanhang framläggs således inte.
2.2.4
Arvs- och gåvobeskatlningen
Även på arvs- och gåvobeskatlningens område
föreslår beredningen att latent skatteskuld skall beaktas vid värderingen av
vissa tillgångar. Värdet avses skola bestämmas med hänsyn lill belastningen av
framtida inkomstskatt. I enlighet härmed toreslås att latent skatteskuld skall
beaktas vid värdering i arvs- och gåvoskattesammanhang av lager och
inventarier med därtill knutna fonder samt av aktier och medel på skogskonto.
Förslaget i denna del ansluter lill lösningen på förmögenhetsskatleområdet och
innebär i korthet följande.
Varulager tas vid arvsbeskatlningen upp till sitt
verkliga värde med avdrag för inkurans och latent skatteskuld. Den latenta
skatteskulden beräknas även här till 50% av den dolda reserven.
Även i övriga delar föreslår beredningen samma
regler som för förmögenhetsskatten. Aktier föreslås således vid arvs- eller
gåvobeskatlningen skola redovisas till 95% av fulla värdet. Skogskontomedel
samt avsättningar till s. k. eldsvåde- och fartygsfonder bör likaså vid arvs-
och gåvobeskatlningen få tas upp lill belopp motsvarande halva värdet.
2.3
Remissyttrandena
Beredningens förslag i fråga om den latenta
skatteskulden har fått ett i huvudsak positivt bemötande av remissinstanserna.
Från fiera håll har framförts önskemål om att den latenta skatteskulden skall
beaktas i större omfattning än vad beredningen föreslagit. Andra
remissinstanser anser emellertid all förslaget är för långtgående.
Förslaget avvisas av LO, som framhåller all
problemet med den latenta skatteskulden måste bedömas utifrån en helhetssyn på
den nuvarande beskattningen. Inkomstbeskattningen är utformad med beaktande av
gällande värderingsregler för t. ex. kapitalbeskattningen av varulager. Delta
innebär enligt LO all en ensidig ändring i enlighet med beredningens förslag
kommer att innebära skattelättnader. Efiersom beredningen inte redovisat något
material som kan ge en uppfattning om storleken eller fördelningen av dessa
skaitelindringar, finner LO det svårt att bedöma de praktiska konsekvenserna av
förslaget.
Prop.
1974:98 43
TCO anser att syfiet med förslaget att åstadkomma
större likformighet och rättvisa vid beskattningen är riktigt. Emellertid
känner TCO i övrigt tveksamhet inför förslaget. Stora svårigheter med
övervakning kan uppstå och bör närmare uppmärksammas. Vidare är det tveksamt om
den begränsade lösning som beredningen framlagt är tillfredsställande. I övrigt
erinras om att den latenta skatteskulden kan verka dämpande på aktiekurserna.
Härigenom kommer en del av denna skuld att bli beaktad. Relativt gynnsamma
värderingsregler för lager kan också sägas innebära att man redan delvis tagit
hänsyn lill denna belastning.
RSV beklagar all beredningen inte har tagit
lilirället i akt alt göra en djupare kartläggning av problemen på området. Även
om en sådan kartläggning sannolikt inte kunnat medföra en generell lösning av
problemen, hade den enligt RSV gett en uppfattning om problemens storlek och
därmed underlättal ställningstagandet. Från samma synpunkt skulle det varit av
värde med en utredning om de latenta skatteskuldernas effekter i förmögenhetshänseende
från såväl statsfinansiell som privatekonomisk synpunkt. I ett hänseende finner
dock RSV starka skäl tala till förmån för beredningens förslag. Det gäller
latent skatteskuld på skogskontomedel. Genom den tidsbegränsning som här
gäller för skatteuppskov är skatteskulden mer påtaglig än för andra tillgångar.
Efiersom latent skatteskuld sedan länge beaktats vid aktievärdering och
rättviseskäl talar för viss utsträckning av denna rättighet också lill
skattskyldiga med direktägda förelag, vill RSV inte motsätta sig beredningens
förslag.
Förslagets tekniska lösning - ett schablonmässigt
beaktande av den latenta skatteskulden vid värderingen av olika tillgångar -
biträds eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.
Lantbrukets skattedelegation anser dock alt den valda metoden inte är den i
praktisk tillämpning enklaste och inte heller leder till det materiellt
riktigaste resultatet. Delegationen förordar därför att den latenta
skatteskulden skall beaktas i form av en särskild skuldpost.
Den föreslagna 50-procenisregeln biträds av RSV.
Svenska sparbanksföreningen och Skånes handelskammare. Kammarrätten i
Stockholm finner visserligen alt beredningens förslag har starka skäl för sig
men framhåller all från rättvisesynpunkt är en reducering efier 60% all
föredra. Liknande synpunkter framförs av lan/brukets skattedclegation och
Svenska byggitadsenire-prenötföreningen. Näringslivels skattedelegation, SHIO
och Sveriges Jordägareförbund anser att vid värderingen 2/3 av den dolda
reserven bör få dras av som latent skatteskuld. Sveriges grossistförbund finner
att storleken på nämnda avdrag bör göras beroende av den skattskyldiges inkomst-läge.
Liknande synpunkter framförs av Svensk industriförening.
Beredningens förslag såvitt rör latent skalleskuld
på medel innestående på skogskonto eller avsatta i eldsvåde-eller fartygsfonder
har antingen biträtts eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.
Den
förordade lösningen rörande avdrag för latent skatteskuld vid vär-
Prop.
1974:98 44
dering
av varulager utsätts för viss kritik. Länsstyrelserna i Jönköpings och
Gävleborgs län, Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegation, Sveriges
advokatsamfund och Svenska sparbanksföreningen vänder sig mot vad beredningen
anför angående den latenta skatteskulden i varulager, tillhörigt lantbrukare
med kontantmässig redovisning. Till skillnad från beredningen hävdas att
kontantredovisande lantbrukare bör ha samma rätt som rörelseidkare att vid
kapitalbeskattningen få göra avdrag för latent skatteskuld i varulager av
spannmål, omsättningsdjur o. dyl. Flertalet av dessa remissinstanser förordar
också avdragsrätt för kontantredovisande lantbrukare i vad avser latent
skatteskuld i uteslående fordringar. Länsstyrelserna i Jönköpings ocii Kalmar
län riktar anmärkning mot beredningens förslag att beträffande fastighet, som
utgör lagertillgång, ge möjlighet till avdrag för latent skalleskuld. De båda
länsstyrelserna anser att liksom hittills taxeringsvärdet bör gälla vid
förmögenhetsbeskattningen, oavsett om fastighet är att hänföra lill lager-
eller anläggningstillgång.
Beredningens
förslag om avdrag för latent skatteskuld i inventarier biträds eller lämnas
utan erinran av de fiesta remissinstanserna. Länsstyrelsen i Göte-boigs och
Bohus län avstyrker dock förslaget i denna del. Länsstyrelsen finner del varken
rättvist eller lämpligt att låta valet av avskrivningsmetod och inte
tillgångens allmänna saluvärde bli avgörande för förmögenhetsvärdet.
I fiera remissyttranden framförs invändningar mot
den försiktighet varmed beredningen gått fram vid bestämmandet av
tillämpningsområdet. Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegaiion
och Skånes handelskammare framhåller alt i princip varje slag av latent
skatteskuld bör få beaktas, om den skattskyldige genom utredning styrker
skuldens existens.
Krav på hänsynstagande till latent skatteskuld i
ytterligare situationer framförs från fiera håll. Näringslivets
skalledelegation, lantbrukets skattedelegaiion, SHIO, Sveriges grossistförbund
och Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser sålunda att även icke
debiterade skatter bör vara avdragsgilla. Försäkringsinspekiionen anser att
frågan om beaktande av latent skatteskuld vid beräkning av arvs- eller
gåvoskatt avseende pensionsförsäkring bör bli föremål för ytteriigare
överväganden. Liknande synpunkter framförs av Sveriges advokatsamfund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund förordar att vid fastställande av det
kapitalvärde av pensionsförsäkring som skall ligga till grund för arvs- och
gåvobeskaltning avdrag bör medges med hälften av det ta-bellmässigl beräknade
värdet. Folksam uttalar samma uppfattning. Lantbrukets skattedelegation,
näringslivets skattedelegaiion och Svenska sparbanksföreningen hävdar att
hänsyn bör tas till den latenta inkomslskatteskuld som kan belasta fastighet
med särskilt åsalt exploateringsvärde.
Beredningens förslag att aktier vid kapitalbeskattningen
skall redovisas lill 95% av fulla värdet har mött invändningar. RSV znVov att
den latenta skatteskulden beträffande aktier är av annan karaktär än övriga av
beredningen behandlade former av latent skatteskuld. Verket anser att de skäl
beredningen anfört till stöd för den förordade lösningen inte motiverar någon
Prop.
1974:98 45
ändring
av gällande regler. Detsamma anser länsstyrelsen i Stockholms län, som finner
förslaget alltför välvilligt. Mot bakgrund av att hänsyn lill latent
skatteskuld bör tas endast i fall där skulden har större praktisk betydelse
ställer sig länsstyrelsen i Jönköpings län tveksam till den föreslagna reduceringen
av aktievärdena. Länsstyrelserna i Västmanlands och Gävleborgs län avstyrker
förslaget.
Den föreslagna reduceringsregeln tillstyrks av
lantbrukets skatiedelegation och Sveriges advokatsamfund. Samfundet liksom Göta
hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och kammarrätten i Stockholm riktar
anmärkning mot den av beredningen förordade tidpunkten för aktievärderingen och
anser inte att til Iräckliga skäl föreburits för att frångå nu gällande regler.
Även/?5(avstyrker förslaget såvitt rör tidpunkten för aktievärderingen och
anför att en ändring enligt beredningens linjer skulle kunna föranleda mer
eller mindre berättigade krav på genomsnitlsvärdering av andra tillgångar och
skulder. Svenska fondhaitdlareföreningen pekar på risken för lidsutdräkt vid
upprättande av värderingslistorna beträffande aktier. Föreningen anser att det
kan vara lämpligare att låta genomsnittsvärdet för november månad vara
normerande. Vidare påpekas att medelvärdet kan beräknas på olika sätt. I
enkelhetens intresse föreslås användande av aritmetiska medeltalet för högsta
och lägsta noteringen under perioden.
3 Familjeföretagens beskattning 3.1 Nuvarande ordning
Genom 1970 års reform av förmögenhets- och
arvsbeskattningen infördes provisoriska skattelättnader i fråga om kapital,
nedlagt i rörelse eller jordbruk. Syftet med dessa lättnader var i huvudsak att
de samtidigt beslutade skärpningarna av skatteskalorna inte skulle träffa
arbetande kapital i mindre eller medelstora s. k. familjeföretag.
I fråga om förmögenhetsbeskattningen finns de
provisoriska reglerna i förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av
beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag. Förordningen
tillämpas i fråga om rörelse, jordbruk och skogsbruk. Förvaltningsförelag är
således uteslutna. För andra företag gäller att förvaltning av fast egendom
eller värdepapper inte fSr förekomma i mer än obetydlig omfattning. Vidare
tillämpas förordningen endast på företag med ett förmögenhetsvärde, som inte
överstiger 2 milj. kr. Förmögenhetsvärdet är för aktiebolag deklaralionsvärdet
tor aktierna och för andra företag skillnaden mellan de tillgångar och skulder
som skall tas med i förmögenhelsberäkningen.
Ytteriigare begränsningar finns. Förordningens
bestämmelser tillämpas således inte i fråga om delägare, vars skattepliktiga
förmögenhet inte överstiger 500 000 kr. Företaget skall vidare vara ett s. k.
familjeföretag med begränsad delägarkrels. Det krävs att företagel skall -
direkt eller via juridisk person
Prop. 1974:98 46
-
till minst 75 % ägas av den skattskyldige ensam eller av honom i förening med
högst nio fysiska personer. Den skaltskyldige skall vidare ha sin väsentliga
försörjning av företaget. Denna fråga bedöms efter förhållandel mellan den
inkomst han hafi från företaget och den sammanlagda inkomst han haft av annat
slag. Vid sidan härav krävs också att företaget dominerar i
förmögenhetsavseende vid jämförelse med de övriga förmögenhetstillgång-ar som
den skattskyldige kan ha. Minst 75 %> av den skaltskyldiges totalförmögenhet
skall sålunda vara nedlagd i företaget. Detta medför att skat-leläiinader kan
medges upp till en beskattningsbar förmögenhet på ca 2,6 milj. kr. Samiaxeras
den skaltskyldige för förmögenhet med make eller hemmavarande barn under 20
år, sker jämförelsen med utgångspunkt i hela den gemensamt beskattade
förmögenheten. Äger den skaltskyldige fiera förelag, får den samlade
verksamheten från förmögenhetssynpunkt behandlas som ett förelag. Som
förutsällning gäller dock all del finns ett inre sammanhang mellan företagen.
Föreligger de nu nämnda förutsätlningarna,
reduceras beskattningsunderlaget med 25% av den förmögenhet som överstiger 500
000 kr. Den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet motsvaras alltså av
500 000 kr. ökat med 75 % av den återstående förmögenheten. På denna summa
utgår förmögenhetsskatt i vanlig ordning.
I fråga om arvsskatten finns regler av motsvarande
innehåll i 29 i; AGF. För skattelättnad gäller här all minst 75% av
behållningen i boet skall vara nedlagd i sådant familjeföretag som avses i den
nyssnämnda förordningen (SFS 1970:171). Vid arvsbeskattningen kan - till
skillnad mot vad som gäller i förmögenhetssammanhang - viss lättnad medges även
om företagets värde översiiger2 milj. kr. Den övre gränsen går här vid 2,5
milj. kr. I övrigt gällerati den avlidne skall ha uppfyllt förut.säiiningarna
för avdrag vid förmögenhetsbeskattningen enligt den nyss nämnda förordningen.
Förutsätlningarna beträffande skattskyldigs förmögenhet skall dock i fråga om
den avlidne bedömas med hänsyn till behållningen i dödsboet. Lindring i
arvsbeskatlningen tillkommer den som genom arv eller testamente erhåller rätt
- helt eller delvis - till företagel. Del förutsätts vidare ati arvingen eller
lesiamentstagaren har minst 75 % av sin förmögenhet investerad i företagel.
Lättnaden är utformad som en villkorad rätt till skalteefiergifi. I en första
omgång medges vid skatleläggning-en särskilt fÖr varje arvinge och
tesiamentstagare anstånd med eriäggande av viss del av skatten. Anståndet får
avse 10% av skatten, om förelagets värde inte överstiger 2 milj. kr., och 5%
av skatten, om företagets värde ligger mellan 2 och 2,5 milj. kr. Om
skattebeloppet understiger 1 000 kr., kan anstånd inte beviljas. Anståndet
upphör i princip fyra årefier beslutet. Visar den som fått anstånd att han
under anslåndstiden hafi sin förmögenhet nedlagd i företaget lill minst 75 %
och all någon arvinge eller tesiamentstagare under samma tid hafi sin
vä.sentliga försöoning av förelaget, efierges an-ståndsbeloppei jämte ränta.
Får beskatiningsmyndigheien före anståndstidens utgång kännedom om all någon
som erhållit anstånd inte uppfyller
Prop.
1974:98 47
förutsättningarna
härför, skall anståndet förklaras förverkat. I vissa fall kan anstånd eller eftergifi
medges, även om samtliga förulsäliningar inte är uppfyllda.
3.2
Kapitalskatteberedningen
De provisoriska lättnader i förmögenhets- och
arvsbeskattningen som infördes år 1970 var en principiell nyhet. Dessförinnan
var frågan om skattepliktiga tillgångars art utan betydelse för skallens
beräkning. En sådan princip gäller enligt beredningen också i andra länders
skattelagslifining. Ett undantag utgör dock den brittiska
kvarlåtenskapsbeskattningen, där lättnader kan medges för kapital nedlagt i
rörelse och jordbruk.
Enligt beredningen finns inte någon principiell
skillnad mellan arbetande och annat kapital, efiersom allt kapital - oavsett
placeringsformen - är att anse som arbetande. Denna princip har dessutom
praktiskt viktiga konsekvenser. Det framhålls att regler som ger olika
skatteresuliat beroende på placeringens art, kan inbjuda lill
skatlefiyktsdispositioner.
Å andra sidan kan skäl anföras för en särbehandling
av de små och medelstora familjeföretagen. Beredningens undersökningar visar
att sådana företag ofta arbetar under betydande svårigheter men också har
särskilda utvecklingsmöjligheter. Eftersom statsmakterna redan i och med 1970
års lag-stifining beslutat sig för särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen
av små och medelstora familjeföretag, har beredningen emellertid inte sett som
sin uppgift att ta ställning till om sådana lättnader skall finnas utan lill
hur de skall utformas. En förenkling och precisering av provisoriets
regelsystem har ansetts ge den bästa lösningen. Del har visat sig mycket svårt
att finna lätlillämpliga regler för arvsskatten. Denna skatt beräknas i regel
med utgångspunkt i en schematisk lottläggning, som inte säger något om den
slutgiltiga fördelningen av tillgångarna. Alt för familjeföretagens del göra
ingrepp i denna systematik är enligt beredningen uteslutet. Härtill kommer att
beredningen inhämtat att önskemålen om lättnader för familjeföretagen i första
hand är knutna till förmögenhetsskatten. Arvsskatten sägs visseriigen vara
kännbar men likväl endast innebära ett av de många ekonomiska problem som
uppstår vid ägarens frånfälle. Mot bakgrund av nu anförda synpunkter anser
beredningen att arvsskallen bör lämnas utanför vid en ändring av reglerna om
lättnader för familjeföretagen. Dessa lättnader föreslås således i
fortsättningen avse enbart förmögenhet.sskatten. De bör emellertid avvägas så
all det ekonomiska resultatet på längre sikt blir ungefär detsamma som de
lättnader som i provisoriet omfattar både förmögenhetsskatt och arvsskatt.
Regelsystemet bör enligt beredningen byggas upp med
utgångspunkt i företagsförmögenheien. Alla tillgångar och skulder som hör till
rörelsen eller jordbruket bör beaktas. Begreppet förelagsförmögenhel ger
emellertid ingen god vägledning när det gäller all avgöra om en tillgång eller
skuld skall beaktas eller inte. Tillgångens faktiska användning bör i stället
vara avgö-
Prop.
1974:98 48
rande.
Det är också svårt att ange riktlinjer för behandlingen av tillgångar, som visseriigen
kan sägas höra till företaget men som mer har karaktär av
förvaltningstillgångar. F. n. medges inte lättnader, om företagets förmögenhet
i mer än obetydlig omfattning nedlagts i verksamhet, som består i förvaltning
av annan fastighet än jordbruksfastighet eller av värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.
Den nu gällande huvudsaklighetsprincipen kan leda
till ojämna resultat. Små skillnader i inriktningen på i övrigt jämförbara
företag kan leda till att det ena far skattelättnad men inte det andra. Risken
för konstlade dispositioner för att få skattelättnad bör också beaktas. En
mjukare övergång bör därför eftersträvas. Beredningen föreslår således att i
företag med blandad verksamhet förmögenheten skall uppdelas i en
"rörelsedel" och en "för-valtningsdef. I enkelhetens intresse
bör uppdelningen göras med utgångspunkt i förhållandena på tillgångssidan.
Förslaget innebär att förvaltningsinslaget beaktas på så sätt alt
företagsförmögenheten skall nedsättas efter förhållandel mellan egentliga
företagslUtgångar och förvaltningstillgångar. För att inte onödiga
andelsberäkningar skall behöva göras föreslås vidare att full skattelättnad
skall medges, om värdet av förvaltningstillgångarna inte uppgår till 20% av
samtliga tillgångar. Om förvaltningstillgångarnas värde däremot överstiger 80%,
medges inte någon skattelättnad. Vid till-lämpning av denna regel på direktägda
företag avses hänsyn skola tas till endast sådana tillgångar som kan sägas höra
till företaget. Man skall alltså bortse från tillgångar som anskaffats för
delägares personliga bruk, liksom från övrig privatförmögenhet och därtill
hörande skulder. I handelsbolag och aktiebolag hör tillgångar av här avsett
slag ci vilrättsligt till bolagets förmögenhet och ingår därför i föreiagsförmögenheten.
De får då räknas som för-valtningslillgångar.
Framtida permanenta skattelättnader kan enligt
beredningen i och för sig utformas med hjälp av enbart de nu redovisade båda
komponenterna, företagsförmögenhet resp, förvaltningsförmögenhet å ena sidan
och privatförmögenhet å andra sidan. Man måste då släppa provisoriets krav på
begränsad delägarkrels och delägarnas ekonomiska anknytning till företaget. I
betydelsefulla hänseenden skulle emellertid provisoriets målsättning då
frångås. Enligt beredningen utgör också den personliga anknytningen mellan
ägaren och företaget ett väsentligt inslag i systemet. Rekvisiten bör därför
bibehållas men utformas klarare och enklare. Beredningen redovisar här i
huvudsak följande överväganden.
Kravet på begränsad delägarkrels är lätt att
tillämpa och bör enligt beredningens mening stå kvar. Efter en genomgång av
provisoriets tillämpning har beredningen funnit alt kravet på att 75%. av
ägarens förmögenhet skall vara nedlagd i företaget vållar ölägenheter för såväl
myndigheter som skattskyldiga. Tillfälliga omständigheter-som mindre
förskjutningar mellan förelags- och privatförmögenheten - kan leda till att
skattelättnad förioras eller medges. Besparingar i form av privat förmögenhet
kan vara ett skydd för
Prop.
1974:98 49
förelaget
mot alltför stora likviditetspålYestningar, exempelvis i samband med ägarens
frånfälle. Sådana tillgångar har för övrigt ofta anknytning lill företagel
genom att tjäna som säkerhet för företagets skulder. Över huvud tagel saknar
gränsdragningen mellan företags- och privatförmögenhet betydelse såvitt gäller
förelag, som drivs som enskild firma. Mot bakgrund härav är det enligt
beredningen motiverat att kravet på all 75% av ägarens förmögenhet skall vara
placerad i förelaget bör underkastas förnyad prövning. Beredningens
undersökningar visar alt företagare som hafi sin väsentliga försörining av
torelaget, i allmänhet också har hafi huvudparten av sina tillgångar placerade
i företaget. Möjliga risker för missbruk kan torebyggas, dels genom alt
lättnaderna enbart får avse företagsförmögenheien och inte som i provisoriet
den totala förmögenheten, dels genom all kraven på väsentlig försörjning och
huvudsaklig verksamhet anges klarare i lorfattningstexlen. Av de skäl som nu
redovisats föreslår beredningen alt kravet på att 75% av ägarens förmögenhet
skall vara nedlagd i förelaget bör slopas.
Särskilda regler behövs enligt beredningen för
samlaxerade makar liksom för samtaxerade föräldrar och barn. Skattelättnader
enligt provisoriet kan vara beroende på hur en familjs tillgångar och inkomster
delats upp mellan familjemedlemmarna. Beredningen föreslår därför att
bedömningen skall ske med utgångspunkt i familjens sammanlagda
förelagsförmögenhet. Familjen skall vidare ha hafi sin väsentliga försörjning
av företagel. Någon av de samlaxerade skall ha varit huvudsakligt verksam i
förelaget. Om skallskyldig äger fiera företag, föreslås alt frågan om avdrag
prövas för förelagen gemensamt, utan krav på inre sammanhang mellan förelagen.
Beredningen har vidare funnit att provisoriet ger
upphov till tröskeleffekter, som bör undanröjas. Lättnaden bör dessutom vara
neutral i den meningen alt bara själva företagsförmögenheten skall beröras.
Skattelättnaden bör ges formen av ett visst avdrag från den skattepliktiga
förmögenheten.
Tröskeleffekterna förorsakas av de spärrar i
provisoriet som har lill syfie alt begränsa lättnaderna till små och medelstora
företag. Större företag liksom de allra minsta lämnas enligt gällande ordning
helt utanför. Begränsningen av lättnaden lill vissa företag kan enligt
beredningen uppnås genom all knyta an skaltelätlnaden till ett i författningen
angivet förmögenhetsskiki. Överstiger företagsförmögenheien skiktets nedre
gräns, medges en procentuell ned.sälining av den överskjutande delen intill
dess skiktels övre gräns uppnås. Del belopp med vilket nedsättning skall ske
avräknas därefter från den sammanlagda skattepliktiga förmögenheten.
Beredningen har härjämte övervägt behovet av en
avirappningsregel för förmögenheter som överstiger skiktets övre gräns. Med
hänsyn till kravet på alt den skaltskyldige skall ha sin väsentliga försörjning
av förelaget och till bestämmelsen i förordningen (1970:192) om begränsning av
skall i vissa fitll finner beredningen en sådan regel onödig. Av samma skäl
föreslås all provisoriets begränsning av lättnaderna lill företag med
förmögenheisvärde av högst 2 milj. kr. avskaffas.
4 Ri.ksdageii 1974. I saml. Nr 98
Prop. 1974:98 50
Skattelättnadernas storlek har
beredningen så långt möjligt sökt anpassa till provisoriet, dock med beaktande
av att gällande arvsskalielältnader bör inarbetas i lättnaderna på
förmögenhetsskattens område. I enlighet härmed föreslås att företiigsförmögenhel
överstigande 400 000 kr. nedsätts med 25 %, dock högst med 400 000 kr.
3.3 Remissyttrandena
1 fiera yttranden avgivna av
företrädare för näringslivet framförs synpunkter på kapitalbeskattningens
avvägning och betydelse för såväl samhällsekonomin som företagsamheten. Krav
framställs om slopande av dessa skatter eller om nedtrappning av skalteultagel
lill den nivå som gäller i länder nied vars företag vårt näringsliv har att
konkurrera.
Lantbrukets skattedelegaiion
hävdar, att arbetande kapital i lantbruk och rörelse inte kan bära de
skatteuttag som beslutats genom 1970 års kapitalskattereform och finner en
total översyn av kapitalbeskattningen motiverad. Liknande synpunkter och krav
på förnyad utredning framförs av Skånes handelskammare. Svenska företagares
riksförbund, SHIO och Sveriges Jordägareförbund. Näringslivels skattedelegaiion
anser att beskattningen bör vara generell. Förmögenhetstillgångar som nedlagts
i jordbruk eller rörelse tål emellertid inte en kapilalbeskailning så hård som
den nuvarande. Sänks inte skalteutiagel generellt, är del enligt delegationen
nödvändigt med särskilda regler för kapital nedlagt i fåmansföretag. Liknande
synpunkter anförs av Sveriges advokaisambund, som finner den enklaste och
rimligaste åtgärden vara alt slopa de år 1970 beslutade skalleskärpningarna för
de förmögenhetsskiki som berörs av provisoriet. Sänkt förmögenhelsskait i
skiktet 500 000-2 milj. kr. förordas också av Svenska
byggnadsentreprenörföreningen.
LO förordar alt statsmakterna lar
upp frågan om familjeföretagens kapitalbeskattning till förnyad prövning och
att därvid en ingående undersökning görs om kapitalbeskattningens effekt på de
mindre och medelstora företagen. LO beklagar all beredningen inte haft alt
förutsättningslöst pröva om provisoriet bör permanentas och anför vidare att
ett system av särregler enligt provisoriets typ eller enligt den av beredningen
förordade modellen är behäftad med nackdelar både från principiell och praktisk
synpunkt. LO anser att om ett slopande av särregleringen skulle medföra
negativa struktur-och näringspolitiska effekter, detta får motverkas med
selektiva näringspolitiska instrument. Detta är enligt LO:s bedömande inte
minst från fördelningssynpunkt att föredra framför en generell särbehandling
av föreslagen typ.
Förslaget om all lämna arvsskatten
utanför vid en permanenining av del nuvarande provisoriet föranleder erinringar
från fier remissinstanser. Kammarrätten i Stockholm finner det svårt att
betrakta arvsskallen som en årlig pålaga trots alt familjeföretagaren genom
avsättningar och försäkringar kan lindra de ekonomiska verkningar skallen
medför. Länsstyrelsen i Västmän-
Prop.
1974:98 51
lands län anser del inte klarlagt att förmögenhetsskatten
för de fiesta företagare framstår som den allvarligaste belastningen. Enligt
länsstyrelsens mening är det vid dödsfall som påfrestningarna blir som störst.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Gävleborgs län., som förordar
ytteriigare utredning innan ställning tas lill beredningens förslag. SHIO anser
alt arvsskatten utgör ett hot mot många familjeföretag och förordar utredning
rörande skatteproblem i samband med generationsväxlingar inom familjeföretag.
TCO anser också att separata regler bör övervägas för arvsskatteområdet.
Skånes handelskammare. Familjeföretagens förening och Svensk
indu-.s///A'''
Länsstyrelsen i Kopparbergs län,
lantbrukets skalledelegation och Svenska sparbanksföreningen delar däremot
beredningens uppfattning att lättnaderna bör koncentreras till
förmögenhetsskatten. En rad andra remissinstanser, däribland länsstyrelsen i
Kalmar län, näringslivets skattedelegaiion. Svenska företagares riksförbund och
Sveriges grossisiförbund, tillstyrker också förslaget, dock under förutsättning
att lättnaderna bibehålls på arvsskatteområdet under en övergångsperiod.
Beredningens förslag all anknyta
skattelättnaderna till företagsförmögenheien lämnas utan erinran av de fiesta
remissinstanser. Förslaget att ersätta provisoriets huvudsaklighetsprincip med
en uppdelningsmetod tillstyrks av lantbrukets skattedelegation, näringslivels
skatiedelegation. SHIO och Svenska sparbanksföreningen. De båda sistnämnda
remissinstanserna anser emellertid alt vid uppdelningen av förmögenhet i
förvaltningstillgångar och andra tillgångar hänsyn skall las även lill
skuldernas fördelning. Delegationen finner vidare all fördelningsprincipen även
bör gälla i fråga om privatförmögenhet vid sidan om företaget. Några
länsstyrelser och TaxeringsnämndsordJÖran-denas riksförbund ullalar farhågor
för att svårbedömbara gränsfall kan uppkomma, när del beträffande direktägda
företag eller jordbruk gäller att ta ställning till vad som är att hänföra lill
företagsförmögenhet eller förvalt-ningslillgång. Man efierlyser närmare
anvisningar i frågan och förutsätter alt tillämpningen underlättas genom
detaljerade formulär. Länsstyrelsen i Kalmar län befarar att den förordade
lösningen ger lättnader för färre företag än vad som avsetts.
Kravet på att endast företag med
begränsad delägarkrels skall komma i fråga för skallelällnader har lämnats ulan
erinran. Däremot har man kritiserat förslaget alt den skattskyldige skall ha
sin huvudsakliga sysselsättning inom företaget och därifrån få sin väsentliga
försörjning. Svenska byggnads-enrreprenöiföreningcn anser att en betydande del
av de tillämpningssvårig-heler man har anledning vänta skulle undgås om kraven
slopades. Närings-
Prop.
1974:98 52
livets
skattedelegaiion. Svenska företagares riksförbund och Svenska
grossistför-bundet föreslår att skattelättnaden i stället knyts lill
förutsättningen alt större delen av den skaltskyldiges förmögenhet skall vara
placerad i företaget. Ett fiertal remissinstanser-däribland lantbrukels
skatiedelegation. Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare och SHIO -
finner del å andra sidan positivt att beredningen inte tagit upp nämnda
förutsättning i regelsystemet. Anknytning mellan företaget och ägaren anser
bl. a. näringslivets skattedelegation, lantbrukets skattedelegation och Svenska
företagares riksförbund säkrad genom krav på antingen huvudsaklig sysselsättning
eller väsentlig försörjning. /?SK anser all kravet på huvudsaklig
sysselsättning kan komma alt motverka syftet med reglerna.
Vad gäller skattelättnadens omfattning biträds
förslaget eller lämnas det utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.
Lantbrukets skattedelegation och Skånes handelskammare anser dock att
maximinedsättningen bör bestämmas till 500 000 kr. i stället för till
föreslagna 400 000 kr. Sveriges jordägareförbund finner den föreslagna
lättnaden helt otillräcklig. SHIO anser, alt nedre gränsen för det
förmögenhetsskikt vari lättnad kan komma i fråga bör sänkas från 400 000 kr.
till gränsen för beskattning av personlig förmögenhet. Familjeföretagens
förening anser att lättnaden för de större familjeföretagen inte är tillräcklig.
Svenska föndhandlarejöreningen framhåller att dess medlemmar driver rörelse som
inte är att hänföra till förvaltningsverksamhet. Beredningens förslag bör
därför ändras så att även föreningens medlemmar omfattas av skattelättnaden.
4
Beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen 4.1 Nuvarande ordning
I 1 5; SF foreskrivs att förmögenhetsskatt skall
erläggas årligen till staten. Enligt samma lagrum skall vid taxeringen till
rörmögenheisskaii bestämmelserna i bl. a. 3 i; KL äga motsvarande tillämpning.
I 3 !; KL anges vad som förstås med laxeringsår och beskattningsår. Med
laxeringsår avses det kalenderår under vilket taxering verkställs i första
instans och med beskattningsår det kalenderår som närmast föregått
taxeringsåret eller, om räken-skap.sårel inte .sammanfaller med kalenderåret,
del räkenskapsår, .som gått till ända närmast före den 1 mars under
taxeringsåret. Ett räkenskapsår, som inte sammanfaller med kalenderår, kallas
brulel räkenskapsår. Beskattningsår och kalenderår sammanfaller således inte
alltid. Ett beskattningsår kan omfatta kortare eller längre lid än 12 månader.
Del får dock vara högst 18 månader. Brutet räkenskapsår får användas vid
redovisning av inkomst i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse.
Enligt 4 >; SF skall värdesättning av
tillgångarna ske med hänsyn lill förhållandena vid beskattningsårets utgång.
Motsvarande gäller enligt 5 >; för skulderna. Vanligtvis blir förhållandena
den 31 december avgörande. Enligt
Prop.
1974:98 53
avgörande
i praxis har värderingen av den förmögenhet som nedlagts i förvärvskälla med
brutet räkenskapsår fått ske med hänsyn till förhållandena vid räkenskapsårets
utgång.
4.2 Kapitalskatteberedningen
Beredningen har som huvudregel föreslagit att
förmögenhet skall redovisas med hänsyn till förhållandena den 31 december året
före taxeringsåret. Denna regel är avsedd att gälla för skattskyldiga som inte
tillämpar brulel räkenskapsår. Tillämpas brutet räkenskapsår i någon
förvärvskälla föreslås emellertid att förmögenheten tlr tas upp till sitt
värde bokslutsdagen. Denna rätt avses endast skola få utnyttjas av skattskyldig
som i huvudsak lämnar förmögenheten i förvärvskällan oförändrad från
bokslutsdagen till kalenderårets utgång. Om således förelagsförmögenheten i
annat än ringa mån ändrats före kalenderårets utgång genom insättning, uttag
eller på annat därmed jämförligt sätt, skall all förmögenhet beräknas per den
31 december.
4.3 Remissyttrandena
Beredningens förslag har tillstyrkts av bl. a.
kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Kalmar och Kopparbergs län.
Familjeföretagens förening och Svensk industriförening. Från fiera håll har
emellertid anmärkningar riktals mot förslaget. Länsstyrelserna i Göteborg och
Bohus län samt Gävleboigs län avstyrker den av beredningen föreslagna
lösningen. Kritiska synpunkter har framförts av RSV. länsstyrelserna i
Stockholms, Ålvsboigs, Östeigötlands, Jönköpings och Västmanlands län,
lantbrukets och näringslivets skaitedele-gationer, TCO och Svenska
byggnadsentreprenöiföreningen. Kritiken innehåller i huvudsak följande.
Möjligheten för skaltskyldig alt värdera förmögenheten i skilda förvärvskällor
vid olika tidpunkter medför risk för skal-tefiykt och ökar kontrollproblemen.
Från fiera håll förordas i stället en regel som innebär att all förmögenhet
värderas vid en och samma tidpunkt. Vidare påpekas all beredningens förslag
endast avser det fall att räkenskapsåret avslutas före kalenderårels utgång.
Det framhålls att man även bör beakta den möjligheten att bokslutsdagen
infaller efter kalenderårets utgång, dvs. under tiden den 1 januari-28 februari
taxeringsåret. Stor tveksamhet anmäls i frågan om innebörden av uttrycket
"annat än i ringa mån". Regeln föreslås från något håll ersatt med en
föreskrift om att den skattepliktiga förmögenheten skall justeras med hänsyn
till extraordinära insättningar i eller uttag ur den förvärvskälla som
redovisas med brutet räkenskapsår.
5 Kungahusets skatte- och tullförmåner 5.1 Nuvarande ordning
Enligt 6 S 1 mom. andra stycket SF är medlem av
kungahuset befriad från skyldighet att utge förmögenhetsskatt. Vidare gäller
enligt 54 v; b) KL
5 Rihsdaiicn 1974. I saml. Nr 98
Prop.
1974:98 54
att
medlem av kungahuset är frikallad frän skattskyldighet för av staten anvisat
anslag samt för inkomst av kapital. - I 6 i; 1. vägtrafikskatteförordningen
(1973:601) stadgas undanlag från skatteplikt för fordon som ägs av medlem av
kungahuset. Sistnämnda bestämmelse leder också till befrielse från skatt enligt
förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon. Enligt 6S
sistnämnda förordning gäller nämligen att om motorfordon, för vilket
omsättningsskatt utgått, funnits vara skattefritt enligt 6 §
väglrafikskatleförordningen, skall riksskatieverket efter ansökan förordna om
återbetalning av eriagd omsättningsskall. - Tullfrihet medges enligt 7 ij 1.
tullförordningen (1973:979) för vara som förtullats för medlem av kungahuset.
Tullfriheten medför enligt 1 j kungörelsen (1973:1015)om frihet från
införselavgift att inte heller skall eller annan avgift skall utgå för varan.
5.2
Kapitalskatteberedningen
Kapilalskalteberedningen erinrar om all kungahusets
skatteprivilegier har gammal hävd. De har i huvudsak motiverats av de avsevärda
inskränkningar som medlemmarna formellt och faktiskt ansetts skyldiga att
underkasta sig i fråga om möjligheterna lill inkomstgivande verksamhet. Frågan
om kapitalbeskattning för kungahusets medlemmar togs upp år 1947, då förmögenhetsbeskattningen
höjdes och en kvarlåtenskapsskatl infördes vid sidan av den då utgående
arvsskatten. Friheten från förmögenhetsskatt bibehölls. Dödsbon efter medlemmar
av kungahuset undantogs uttryckligen från kvarlåtenskapsskatl. När
kvarlålenskapsskatlen år 1958 avskaffades och inarbetades i arvsskatten
bestämdes all den arvs- och gåvoskatteskala som gällde enligt AGF i dess
lydelse av år 1941 skulle tillämpas på egendom, som medlem av kungahuset
förvärvar genom arv, testamente eller gåva från annan medlem därav.
Beredningens majoritet anser all en utvidgad
kapitalbeskattning för medlemmarna av kungahuset skulle inverka på kungahusets
möjligheter att fullgöra sina offentliga funktioner. Hänsyn måste också tas
till inskränkningarna i förvärvsmöjligheterna för kungahusets medlemmar. Det
rör sig här enligt beredningen inte i första hand om ett skatteproblem utan om
en fråga som hör hemma i andra och större sammanhang. Frågan sägs vidare ha
samband med statschefens ställning i statsrättsligl avseende. Enligt
beredningens majoritet bör man i detta sammanhang således inte göra någon
ändring i vad som gällt sedan 1947 års skattereform ulan i stället behålla
hittillsvarande övergångsbestämmelser beträffande arvs- och gåvoskatten. Likaså
bör nuvarande regler i förmögenhetsskatteförordningen stå oförändrade.
En ledamot, Alemyr, har på denna punkt anmält
avvikande mening. Han anser att kungahusets medlemmar skall erlägga
kapitalskatt och skatt på avkastning av kapital enligt de regler som gäller för
andra medborgare.
Prop.
1974:98 55
5.3
Remissyttrandena
Från två håll, LO och länsstyrelsen i Västmanlands
län, har anslutning skett till reservantens uppfattning. I övrigt har
beredningens ställningslagande i denna ej föranlett erinringar från
remissinstanserna.
6
Kapitaliseringstabellerna
6.1 Nuvarande
ordning
SF innehåller regler om värdering av tillgångar av
olika slag, bl. a. icke förfallna fordringar liksom ränta, avkomst eller förmån
som utgår för livstid eller viss tid. För beräkningar av värdet av tillgångar
av nu avsett slag finns fyra särskilda tabeller, fogade vid SF. Tabell I
utvisar kapitalvärdet av en efter förloppet av visst antal år till betalning
förfallen fordran eller skuld, vara ränta ej skall beräknas före förfallodagen.
Tabell II utvisar kapitalvärdet av en under visst antal år utgående ränta,
avkomst eller annan förmån. Slutligen utvisar tabellerna III och IV
kapitalvärdet av en livränta eller annan förmån som utgår under en mans resp.
kvinnas livslid. Tabellerna är uppgjorda efter en räntesats på 5%. Tabellerna
III och IV bygger på dödlig-helsantaganden för åren 1901-1910. Hänsyn tas även
till den eller de lidpunkter under året som beloppet faller ut. Samma tabeller
är fogade till AGF.
6.2 Kapitalskatteberedningen
Beredningen framhåller all tabellerna III och IV
utarbetats på grundval av statistiska antaganden om dödligheten i landet som
numera inte längre är giltiga. Vidare anförs om tabellerna i allmänhet att de
präglas av en alltför långt driven strävan efter rättvisa i detalj.
Till grund för tabellerna ligger en räntesats på
5%. Detta är enligt beredningen i nuvarande allmänna ränteläge till nackdel
för vissa skattskyldiga. Skäl kan således anföras för en höjning av
procentsatsen. A andra sidan skall tabellerna tillämpas under längre tid. Det
allmänna ränteläget kan komma att ändras. Full rättvisa kan uppnås endast genom
röriig procentsats. Detta är opraktiskt. Görs tabellerna enklare och mindre
detaljerade, förlorar frågan om procentsatsens höjd något i betydelse.
Beredningen har mot bakgrund av del anförda funnit del försvarligt alt behålla
den nuvarande procentsatsen.
För kapitalvärdet av livräntor föreslår utredningen
att man liksom hittills räknar med uppnådd ålder i hela år. I enkelhetens
intresse bör kapitali-seringsfaktorn vid beräkningen av värdet av livsvarig
livränta avrundas till helt lal och en enda dödlighetstabell användas. Därvid
föreslår beredningen all den av de svenska livförsäkringsbolagen nu tillämpade
dödlighetstabellen, M64 (för män), används. Denna tabell bygger på en prognos
beträffande dödligheisutvecklingen som visat sig stämma väl med verkligheten.
Skill-
Prop. 1974:98 56
nåden
i dödlighelsuiveckling mellan män och kvinnor har visat sig vara ganska ringa
och kan därför lämnas ulan beaktande. Någon korrektion med hänsyn till
lidpunkten under ett år för utbetalningen bör enligt beredningen inte heller
göras.
För livräntor föreslår beredningen alltså en
gemensam tabell III för män och kvinnor. Tabellerna I och II föreslås
förenklade och i tillämpliga delar uppbyggda efter samma teknik som
livränlelabellen. För ränta som ulgår under kortare tid än fem år föreslås
kapitalvärdet beräknas enligt tabell 1. Som exempel nämns en ränta om 10 000
kr. under fyra år. Kapitalvärdet blir 33 000 kr. (90% av 10 000 kr. för första
året + 80% av 10 000 kr. för återstående tre år, allt enligt tabell I).
Tabell I föreslås vidare komplettera tabell II för
beräkning av kapitalvärdet av sådana räntor som skall börja utgå först
framdeles. Skall exempelvis en årlig ränta på 10 000 kr. utgå under sju år med
början om fem år, blir värdet enligt tabell II lika med 60 000 kr., vilket
belopp på grund av uppskovet nedsätts enligt tabell I (70% av 60 000=42 000).
6.3
Remissyttrandena
Beredningens förslag i denna del har av fierlalet
remissinstanser lämnats utan erinran. En remissinstans, lantbrukets
skatiedelegation, avstyrker förslaget, som enligt delegationen skulle medföra
betydande ojämnheter vid tillämpningen. Försäkringsinspektionen och Folksam har
inget att erinra mot beredningens förslag men förordar att ytteriigare en
tabell konstrueras för temporära och/eller uppskjutna livräntor under
hänsynstagande också till dödligheten. Svenska försäkringsbolags riksförbund
framhåller all livförsäkringsbolagen f n. i del praktiska arbetet använder sig
av två tabeller, betecknade Illa och IVa, för temporära och/eller uppskjutna
livräntor. Tabellerna är häriedda ur grundmaterialet för tabellerna 111 och
IV. På samma sätt skulle en tabell Illa, baserad på en räntefot av 5 % och
dödlighetstabellen M64, kunna tas fram. Efiersom användningen av denna tabell
förutsätter försäkringsmatematisk sakkunskap och i vart fall är avsevärt mer
invecklad än tillämpningen av tabellerna I-III, torde kapitalvärdena liksom
hittills få tillhandahållas av försäkringsbolagen. Förbundet hemställerom ett
uttalande i propositionen rörande användningen av en på angivet sätt
konstruerad tabell Illa.
7 Departementschefen
7.1
Allmänna synpunkter
Förmögenhetsskatten saml arvs- och gåvoskatten är
kapitalskatter. Förmögenhetsskatten är årlig och beräknas i princip på den
skaltskyldiges nettoförmögenhet vid beskattningsårels utgång. Skyldigheten alt
erlägga arvs-
Prop.
1974:98 57
skatt
uppslår i och med förvärv av arvs- eller testamenlslott. Arvsskatten beräknas
på grundval av lottens värde vid förvärvstillfället, dvs. vanligen vid
arvlålarens resp. lestators död. Skyldighet att erlägga gåvoskatt uppkommer
vid gåva. Gåvoskatten beräknas på grundval av gåvans värde.
Skallskyldig för förmögenhetsskatt är i huvudsak
fysisk person, oskiftal dödsbo och familjestiftelse. Av juridiska personer är i
övrigt endast föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av
medlemskapet har del i förenings- eller samfundsförmögenheten,
häradsallmänningar och likartade samfälligheter samt andra stiftelser än
familjestiftelser skyldiga att erlägga förmögenhetsskall. En förutsättning för
att skattskyldighet skall föreligga tor sådana juridiska personer är emellertid
alt de är skyldiga att erlägga inkomstskatt. Skyldighet all eriägga arvsskatt
föreligger i princip för alla arvs- och tesiamentstagare. Vissa höggradigt
allmännyttiga sammanslutningar är emellertid helt frikallade från
skattskyldighet. Gåvoskat-lefriheten är mer vidsträckt. Här är allmännyttiga
sammanslutningar över huvud tagel skattefria.
Såväl förmögenhetsskatten som arvs- och gåvoskatten
är progressiv, dvs. skatteuttaget ökar med vissa intervaller allteftersom
skatteunderlagets värde ökar. Arvs- och gåvoskattens storlek är dessutom
beroende av vissa andra faktorer, bl. a. släktskapsförhållanden.
Genom lagstiftning år 1970 (prop. 1970:71, BeU
1970:41, rskr 1970:231, SFS 1970:170 174) infördes den nyheten pä
kapitalbeskattningens område att lormögenheler i mindre och medelstora
familjeföretag behandlades annorlunda än förmögenhet i allmänhet. De regler
som numera gäller för förmögenheler i mindre och medelstora familjeförelag har
redovisats i det föregående. De år 1970 införda reglerna var emellertid avsedda
endast som ell provisorium. Motivet för denna särbehandling var alt man i
avvaktan på kapilalskatieberedningens arbete inte ville låta sådan förmögenhet
som investerats i enskilda förelag och jordbruk och som kunde sägas
representera ett arbetande kapital i ägarens näringsverksamhet omfattas av den
skärpning av förmögenhets- och arvsskatten som i övrigt genomfördes.
Kapilalskalteberedningen har avslutat sitt arbete
med avlämnandet av belänkandet (SOU 1971:46) Teknisk översyn av
kapiialbeskaliningen. Utredningen har behandlat olika spörsmål, såsom den
latenta skatteskulden, familjeföretagens skaitelätlander, organisationsfrågor
rörande arvs- och gåvoskatten samt vissa frågor av speciell karaktär, bl. a.
frågan om beskattning av kungahusels medlemmar.
Inledningsvis har jag nämnt att jag i detta
sammanhang avser alt ta upp frågor som sammanhänger med familjeföretagens
problem i förevarande hänseende. Vidare har jag sagt alt jag med hänsyn till
ett beslut av riksdagen år 1973 finner lämpligt all lösa frågan om kungahusels
skatte- och lullförmåner. Övriga förslag i kapilalskatieberedningens belänkande
bör emellertid inte las upp nu i vidare mån än vad avser vissa åtgärder i syfte
all motverka skaliefiykl. Organisationsfrågorna rörande arvssktitlen kräver
ytterligare
Prop. 1974:98 58
överväganden.
Även frågan om familjestiftelsernas förmögenhetsrällsliga ställning behöver
ytteriigare övervägas med hänsyn lill remissutfallet i denna del. Frågan om
familjeföretagens kapitalbeskattning behöver emellertid inte fördröjas
ytterligare i avvaktan på dessa överväganden. Min avsikt är nu all ta upp de
olika spörsmål som här skall behandlas särskilt för sig.
7.2
Familjeföretagen och den latenta skatteskulden
Som jag nyss anfört var 1970 års provisoriska
regler för små och medelstora familjeföretag avsedda alt undanta dessa företags
arbetande kapital från de då beslutade skärpningarna av kapitalbeskattningen.
Provisoriet är i huvudsak utformat på följande sätt. Vid
förmögenhetsbeskattningen medges reduktion med 25% av värdet av den del av
förmögenheten som överstiger 500 000 kr. Reglerna gäller endast företag, som driver
rörelse, jordbruk eller skogsbruk och vars förmögenheisvärde inte överstiger 2
milj. kr. Företaget skall vidare, till minst 75% ägas av den skaltskyldige
ensam eller i förening med högst nio fysiska personer. Den skattskyldige skall
vara ekonomiskt beroende av företaget och bl. a. ha sin väsentliga försörjning
därav. Vidare skall minst 75% av den skattskyldiges totalförmögenhet vara
nedlagd i förelaget. Särskilda bestämmelser gäller tor skaltskyldig som driver
fiera företag eller som samtaxeras för förmögenhet med make eller hemmavarande
barn. Vid arvsbeskatlningen föreligger rätt till skatle-eftergift för arvinge
eller tesiamentstagare under förutsättningar som nära ansluter lill reglerna på
förmögenhetsbeskattningens område. Av behållningen efter den avlidne skall 75%
utgöras av sådant företag som omfattas av förmögenhetsskalteprovisoriet. Den
avlidne skall också i övrigt ha uppfyllt kraven enligt nyssnämnda regler. Dock
får företagets värde här uppgå till 2,5 milj. kr. Den som på grund av arv eller
testamente får rätt till företaget eller del däri kan få anstånd med viss del
av skallen på hans lott. För anstånd krävs emellertid all mottagarens andel av
förelaget inte understiger 75% av hans totalförmögenhet. Anståndet får avse
IO%i av skatten, om företagets värde inte överstiger 2 milj. kr. och 5 % av
skatten, om förelagels värde ligger mellan 2 och 2,5 milj. kr. Anståndet skall
dock alltid avse minst 1 000 kr. I princip upphör anståndet fyra år efter
beslutet. Visar den skaltskyldige att förutsättningarna för anstånd varit
uppfyllda under anståndstiden och att någon arvinge eller tesiamentstagare
under samma tid haft sin väsentliga försörjning av företaget, efterges
anståndsbeloppet jämte ränta.
Kapilalskalteberedningen
har föreslagit alt nuvarande provisorium permanentas med vissa ändringar.
Reglerna föreslås sålunda skola omfatta endast förmögenhetsskatten och avvägas
så att resultatet på längre sikt blir i huvudsak detsamma som med nuvarande
regler. Företagsförmögenheten föreslås skola uppdelas i en rörelsedel och en
förvaltningsdel. Därvid tillmäts endast förhållandena på lillgångssidan
betydelse. Full skatleläitnad medges.
Prop. 1974:98 59
om
förvaltningstillgångarna inte uppgår lill 20%. av samtliga tillgångar i
företaget. Överstiger å andra sidan värdet av förvaltningstillgångarna 80% av
samtliga tillgångar, avses inte skattelättnad kunna komma i fråga. Provisoriets
krav all företagets delägarkrels skall vara begränsad till högst tio fysiska
personer föreslås kvarstå oförändrad. Däremot bör ägarens anknytning till
företaget, som f n. bestäms bl. a, genom regeln alt 75% av hans förmögenhet
skall vara nedlagd i företaget, i stället regleras genom kravet utöver del
att han skall vara huvudsakligen verksam i företaget också skall få sin
väsentliga försörjning därav. Frågan om skattelättnad skall enligt
beredningens förslag bedömas med utgångspunkt i familjens sammanlagda
förelagsförmögenhel. Familjen skall ha hafi sin väsentliga försörjning av företaget.
Är familjemedlemmarna samtaxerade, skall någon av dem ha varit huvudsakligen
verksam i företaget. Det nuvarande kravet på inre sammanhang mellan olika
rörelsegrenar i det fall den skattskyldige driver fiera förelag föreslås
avskaffat. Skattelättnaden bör enligt beredningens förslag koncentreras till
företagsförmögenheten och knytas an lill ett närmare angivet förmögenhetsskiki.
Överstiger företagsförmögenheten 400 000 kr., föreslås ett avdrag med 25% av
överskjutande del, dock med högst 400 000 kr. Företaget kommer alltså alt ingå
i den sammanlagda skattepliktiga förmögenheten med ett lägre värde.
Kapilalskalteberedningen har däriämte prövat frågan
i vad mån hänsyn vid kapitalbeskattningen bör tas till framtida inkomstskatter,
dvs. s. k. latenta skalleskulder. Det föreslås att latent skatteskuld i
varulager beaktas på så sätt all endast hälfien av den dolda reserven skall
anses som skattepliktig tillgång. Det föreslås vidare att de värden på
inventarier som godtagits vid inkomstbeskattningen också skall få tillämpas i
kapitalskattesammanhang. I sistnämnda del knyter förslaget an till vad som i
princip redan tillämpas i praktiken. Medel som står inne på skogskonto, liksom
avsättningar till s. k. eldsvåde- och fartygsfonder, skall fÅ redovisas med
lill hälfien reducerade belopp. Med hänsyn lill reglerna om den eviga
tioprocentiga realisationsvinstbeskattningen av aktier föreslås dessutom alt
aktier vid kapitalbeskattningen skall få redovisas till 95 % av fulla värdet.
Remissutfallet i vad avser de här behandlade
avsnitten av kapilalskatieberedningens betänkande måste betecknas som
splittrat. Sammanfattningsvis kan sägas att man från näringslivshåll framfört
krav på lättnader i kapitalbeskattningen för familjeföretagen utöver vad
beredningen föreslagit. Remissorgan som företräder andra intressen har riktat
kritik mot beredningens förslag utifrån andra utgångspunkter. Därvid har bl. a.
framförts uppfattningen alt kapitalbeskattningen bör inordnas i ell större
skattemässigt sammanhang, vari företagsbeskattningen i sin helhet bör prövas.
För egen del vill jag framhålla följande.
Kapilalskalteberedningen har efter 1970 års lagstiftning inte hafi i uppgift
att göra någon genomgripande översyn av principerna för vår kapitalbeskattning.
Än mindre har det ålegat beredningen att se över företagsbeskattningen i dess
helhet. Å andra sidan
Prop.
1974:98 60
är
del både naturligt och riktigt att betrakta kapitalbeskattningen som en betydelsefull
del av den direkta beskattningen för såväl fysiska som juridiska personer.
Kapitalskatt betalas nämligen med beskattade medel, såvida inte t. o. m. det
beskattade kapitalet självt måste las i anspråk.
Enligt den princip som gällde före 1970 års
lagstiftning gjordes ingen skillnad mellan olika förmögenhetsslag såvitt avser
skatteuttaget, om man bortser från viss egendom, som var helt skattefri. I och
med 1970 års lagstiftning görs skillnad mellan arbetande kapital i vissa slag
av familjeföretag och annat kapital. En sådan skillnad är emellertid teoretiskt
sett knappast motiverad. Jag vill än en gång understryka att 1970 års
lagstiftning i här aktuella delar var avsedd som ett provisorium med det syftet
att undanta vissa kategorier av små och medelstora företag från
skatteskärpningar i avvaktan på kapitalskatteberedningens förslag.
Även om invändningar från principiell synpunkt kan
resas mot att göra skillnad mellan olika slag av förmögenhetstillgångar, finns
det andra skäl som talar för att en sådan skillnad upprätthålls. Som jag nyss
anförde betalas kapitalskatt med beskattade medel eller med det beskattade
kapitalet självt. Detta förhållande nödvändiggör en avvägning av kapitalskatten
mot inkomstskatten. Kapitalskatten ger i första hand upphov till
likviditelsproblem. En avvägning av nu antytt slag finns redan såvitt gäller
förhållandet mellan inkomst- och förmögenhetsskatten dels givetvis i
förmögenhetsskattens storlek,dels också i den s. k. 80/85-procenlsregeln. Även
provisoriet måste naturligtvis ses också mot.bakgrunden av de små och
medelstora familjeföretagens särskilda likviditetssituation.
Kapilalskatieberedningens förslag om permanenining
av 1970 års provisorium liksom dess förslag till värdering av
lagerinventarier, skogskontomedel m. m. fär effekt i första hand för de små
och medelstora familjeföretagen. Kravet på lättnad i vad avser dessa företags
likvidilelssituaiion kan därmed tillgodoses i stor utsträckning. Jag har
emellertid förståelse för de invändningar som framförts mot de föreslagna
åtgärderna. Man har påpekat att företagen inte klarar av
likviditetspåfrestningarna vid dödsfall då arvsskatten kan vålla extra
svårigheter vid sidan av andra ekonomiska problem.
Den form av företagsamhet som direkt eller indirekt
berörs av de här aktuella problemen är mycket utbredd i landet. Man har
beräknat att omkring 85% av samtliga rörelsedrivande aktiebolag är s. k.
fåmansbolag. Ca 25% av samtliga löneanställda arbetar i familjeföretag. Vidare
finns ungefär 140 000 jordbruk i landet. Även för jordbrukarnas del ger
kapitalskatterna upphov till likviditetsproblem av samma slag som för
familjeföretagen.
Det finns givetvis ett starkt samhällsintresse av
att skattereglerna i lämplig utsträckning ges ett sådant innehåll att
familjeföretagens möjligheter all leva vidare och utvecklas inte försvåras.
Kapitalskatterna kan inte sällan välla ekonomiska problem av sådan art att
dylika företag inte utan vidare
Prop. 1974:98 61
kan
drivas i samma form som tidigare ulan måste säljas lill t. ex. investmentbolag.
En sådan utveckling är självfallet inte önskvärd. Till bilden hör också alt
tryggheten för anställda i familjeföretag eller jordbruk inte heller bör
påverkas av likviditetsproblem som sammanhänger med företagels struktur och
egenskap av att vara familjeföretag.
En lösning på de här aktuella problemen kräver mer
omfattande åtgärder än vad kapilalskalteberedningen haft anledning att föreslå.
Det ligger nära till hands att vända uppmärksamheten främst mot den
omständighet som utgör själva orsaken till likviditetsproblemel nämligen de
större svårigheterna för ägare av familjeföietag i förhållande lill ägare av
annat kapital att omsätta ägarandelar eller få fram kapital för att finansiera
kapilalskatlerna. Denna omständighet motiverar ett hänsynstagande vid
värderingen. I fråga om rörelsetillgångarna finns del således anledning att gå
längre än beredningens förslag, som beträffande lager tar hänsyn endast till
den latenta skatteskulden. I stället bör man skapa en värderingsregel för
företagsför-mögenheter av innehåll att inventarier och lager i jordbruk och
rörelse .skall fö upptas till det lägsta värde som kan godtas vid
inkomstredovisningen. Lättnaden kan motiveras med samma skäl som föranlett
riksdagen att medge konsolideringsmöjligheler i inkomstskallehänseende. Denna
lättnad, som jag således nu föreslår, kommer att i praktiken gynna endast
sådana förelag vars ägarandelar inte omsätts på kapitalmarknaden. För börsbolag
liksom sådana företag i övrigt vilkas ägarandelar säljs på kapitalmarknaden
blir den dolda reserven beaktad genom marknadsprissättningen. Aktier i sådant
företag kommer inte all sjunka i värde lill följd av de här föreslagna ändrade
värderingsreglerna.
Den dolda reserven finns huvudsakligen i varulager
och tillgångar som är jämställda med varulager i skattehänseende, t. ex.
kreatursbesättningar i jordbruk. I förelag där lager saknas blir lättnaderna
mindre påtagliga.
De här föreslagna ändringarna i värderingsreglerna
bör tillämpas vid bestämmande av förmögenhetsskatt och arvsskatt. Det
nuvarande provisoriet omfattar inte gåvoskatten. Jag finner inte påkallat all
låta gåvoskatten omfattas av de nya värderingsreglerna.
Sammanfattningsvis
innebär mitt förslag i princip alt vid beräkning av förmögenhetsskatt och
arvsskatt inventarier och lager i jordbruk och rörelse skall få värderas till
det värde som kunnat användas vid den skattemässiga inkomslredovisningen. Några
kvalificerande regler i övrigt av den typ som f n. förekommer i provisoriet
synes mig inte påkallade. En begränsning till personer som arbetar i företaget
eller jordbruket är inte ändamålsenlig och låter sig f ö. svårligen genomföras
med den lösning som jag här har vall. Så länge tillgångarna är bundna i
företaget eller jordbruket är nämligen likvidilelssitualionen med avseende på
dessa tillgångar inte bättre tor den som inte arbetar i företaget eller
jordbruket än för den som gör del. Frågan om ett utlösande av
"passiva" delägare skapar nämligen
Prop. 1974:98 62
samma
slag av likviditelsproblem för övriga delägare som kapitalskatterna gör, så
snart andelarna inte kan omsättas på öppna marknaden. De här föreslagna
lättnaderna vid kapitalbeskattningen bör enligt min mening beaktas vid
utformningen av de skatteregler som skall gälla när företaget eller del därav
avyttras. Frågan om sådana skärpningar av skattereglerna bör emellertid inte
prövas i detta sammanhang utan när bl. a. realisationsvinsl-skattekommiltén
lagt fram sitt förslag.
Som jag nyss framhållit blir effekterna av mitt
förslag olika beroende på hur tillgångarna fördelar sig i företaget.
Lättnaderna blir mest påtagliga i de fall den huvudsakliga delen av
tillgångarna utgörs av varulager. I syfte alt utjämna dessa skillnader, som
inte helt kan motiveras av olika behov av lättnader i olika kategorier av
företag, behövs en spärregel. Denna regel bör konstrueras så att företagels
förmögenheisvärde i vart fall skall tas upp till lägst 60% av det värde som
skulle ha följt, om de nuvarande värderingsreglerna i förordningen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt (SF) och förordningen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt (AGF) tillämpas. Vid denna jämförelse skall någon hänsyn till s, k.
latent skatteskuld inte tas. Spärregeln blir sålunda vanligen inte tillämplig i
annat fall än när lagret uppgår till mer än två tredjedelar av den totala
företagsförmögenheien. Det ankommer på riksskatieverket att meddela nya
anvisningar för värdering av icke börsnoterade aktier. Som jag tidigare nämnt
avses det här framlagda förslaget inte skola tillämpas vid gåvoskatten,
Kapilalskatieberedningens förslag i fråga om
värdering av skogskontomedel samt avsättningar till eldsvåde- och
fartygsfonder har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag ansluter mig
till dessa förslag. Jag förordar också i enlighet med beredningens förslag att
vid förmögenhetsbeskattningen hänsyn las till s. k. garanliavsätiningar. Enligt
AGF kan redan enligt gällande rätt sådana avsättningar beaktas.
Kapitalskatteberedningen har vidare lagt fram
förslag i fråga om värdering av aktier med hänsyn lill den
realisalionsvinstskalt som kan antas belasta aktiens värde. Det föreslås att
aktier vid kapitalbeskattningen las upp till 95% av fulla värdet. Förslaget har
mött erinringar från skilda håll. Redan i samband med införandet av reglerna om
aklievinstbeskatlning diskuterades frågan om beaktande av framtida inkomstskatt
vid förmögenhetsberäkningen. Jag uttalade därvid att sådant hänsynstagande var
uteslutet. De av beredningen anförda skälen för förslaget i denna del har inte
sådan tyngd att de föranleder mig att nu ändra uppfattning.
I samband med de frågor som jag nu diskuterat vill
jag beröra ett spörsmål som kan uppkomma vid värdering av aktier i förelag där
kapilaltillskotl gjorts av Företagskapital AB. Detta företag, som till hälften
ägs av staten och lill hälften av bankinstitulen, har lill ändamål alt genom
bl. a. förvärv av minoriletsposler av aktier, andelar i ekonomiska föreningar
och liknande rättigheter medverka vid finansieringen av mindre och medelstora
Prop.
1974:98 63
näringsföretag
här i landet. Värderingen för taxeringsändamål av aktier av det slag varom här
är fråga kommer att i princip grunda sig på de värderingsregler som jag nu
föreslagit. Förekommer emellertid en marknads-mässig prissättning, är del
sannolikt att taxeringsmyndigheterna använder denna som grund för värderingen.
Del bör uppmärksammas att den prissättning som Företagskapital AB gör vid sina
aktieförvärv inte bör anses som marknadsmässig på grund av de särskilda
omständigheter under vilka denna prissättning görs.
7,3
Beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen
Värderingen av den skattepliktiga förmögenheten i
fråga om såväl tillgångar som skulder skall ske med hänsyn till förhållandena
vid beskattningsårels utgång, I fierlalet fall sammanfaller beskattningsåret
med kalenderåret, Rörelseidkare och jordbrukare kan emellertid ha s, k, brutet
räkenskapsår, vilket innebär att räkenskapsåret inte sammanfaller med kalenderåret.
Om så är fallet föreligger ingen klar regel om hur förmögenhetsredovisningen
skall ske. Enligt avgörande i praxis har värderingen av den förmögenhet som
nedlagts i förvärvskällan fått ske med utgångspunkt i förhållandena vid
räkenskapsårets utgång.
Kapilalskalteberedningen har ansett att som
huvudregel bör föreskrivas all skattepliktig förmögenhet skall las upp lill
värdet vid utgången av kalenderåret före taxeringsåret. Är förmögenhet nedlagd
i förvärvskälla, där annat räkenskapsår än kalenderår tillämpas, föreslås den
beräkningen få ske med ledning av förhållandena vid räkenskapsårets utgång. Har
förmögenheten annat än i ringa mån ändrats före kalenderårels utgång genom
insättning, uttag eller på annat därmed jämförligt sätt, skall emellertid huvudregeln
gälla, dvs. beräkning ske efter förhållandena vid kalenderårets utgång.
Remissinstanserna har redovisat olika uppfattningar
i detta ämne. A ena sidan har man uttryckt tillfredsställelse över en regel som
skapar klarhet i frågan. A andra sidan har framhållits att två olika
beräkningsiidpunkter för en och samma skaltskyldig skapar kontrollproblem och
möjlighet till skatiefiykl.
Enligt min mening är det lämpligt all tidpunkten
för värdering av skattepliktig förmögenhet entydigt fastslås i författningen.
Av lätt insedda skäl bör denna fråga inte stå öppen. Skulle ett beslut om
tidpunkt för värdering av förmögenhet ändras i anledning av besvär över
beslutet, kan detta leda lill myckel besvärliga konsekvenser när del gäller alt
rekonstruera del faktiska lägel. Som framhållits vid remissbehandlingen innebär
möjligheten att använda olika lidpunkter för värdering av olika delar av en
skatlskyldigs totala förmögenhet risker för skaliefiykt och delta leder lill
särskilda kontrollproblem. Med hänsyn lill reglerna om sambeskailning av
makars och barns förmögenheler är del komplicerat alt frångå den generella
tidpunkt
Prop. 1974:98 64
som
f n. gäller för värdering av förmögenheten, dvs. kalenderårels utgång. Jag
föreslår således all beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen alltid
skall vara kalenderåret närmast före taxeringsåret.
Mitt
ståndpunklstagande innebär inte all förmögenhet som nedlagts i förvärvskälla
där annat räkenskapsår än kalenderår tillämpas skall behöva värderas om, dvs.
alt bokslut skall behöva upprättas även per den 31 december. Man kan
anvisningsvis föreskriva all det ordinarie bokslutels värden får tillämpas
under förutsättning att hänsyn tas till insättningar i eller uttag från
förvärvskällan som inte påverkar resultatet och sker i tidsperioden mellan
bokslutsdagen och kalenderårets utgång eller i det fall räkenskapsåret ulgår
efler kalenderåret men före den 1 mars taxeringsåret mellan kalenderårels
utgång och bokslutsdagen. I del första fallet måste man göra justering framåt
för insättningar och uttag som skett efter bokslutsdagen fram lill
kalenderårels utgång, i det andra däremot bakåt, dvs. för insättningar och
uttag som skett efter kalenderårets utgång men före bokslutsdagen. Någon
bedömning av huruvida den bokförda förmögenheten ändrats i ringa mån eller inte
skall således inte behöva göras. Omdisponering i lidsperioden mellan bokslutet
och den 31 december av förmögenheten i förvärvskällan, dvs. kapitalrörelser som
s. a. s. stannar i förvärvskällan, skall däremot inte behöva beaktas vid den
förmögenheisredovisning som sker per den 31 december.
7.4
Kungahusets skatte- och tullförmåner
Kungahusets medlemmar åtnjuter sedan gammall skatte-
och lullprivi-legier. Skattskyldighet föreligger således inte för anslag sotn
staten anvisat eller för inkomst av kapital. Inte heller föreligger skyldighet
att erlägga förmögenhetsskatt. Vidare åtnjuter kungahusels medlemmar
tullfrihet. Delta innebär även all iunklskatier och andra avgifter som annars
tas ut vid införsel inte behöver betalas för varor som de för in i landet.
Kungahusets medlemmar behöver inte heller betala fordonsskatt eller bilaccis. I
fråga om arvs- och gåvoskatt gäller en lindrigare skatteskala för kungahusels
medlemmar. Detta sammanhänger med alt de tidigare varit helt befriade från den
numera avskaffade kvarlålenskapsskatlen.
Kapilalskalteberedningen har prövat frågan om
kungahusels privilegier i vad avser kapitalbeskattningen. Beredningens
majoritet har funnit att man inte bör ändra nuvarande ordning. En ledamot har
anmält skiljaktig mening och anfört all samma regler bör gälla för kungahusets
medlemmar som för andra medborgare i nu avsett hänseende.
Remissinstanserna har i allmänhet godtagit
kapilalskatieberedningens ståndpunkt. Ett par instanser ansluter sig till
reservantens mening.
Frågan om kungahusels skalle- och tullfrihet har
nyligen behandlats av riksdagen med anledning av motionen 1973:888, vari
framfördes ett utredningsyrkande med syfte all åstadkomma jämställdhet i
förevarande hänseende mellan kungahusets medlemmar och övriga medborgare.
Skatleut-
Prop. 1974:98 65
skottet, som avstyrkte utredningsyrkandel, förutsatte i
sill belänkande SkU 1973:51 att frågan skulle prövas i samband med övervägandet
av kapital-skalteberedningens här diskuterade belänkande. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag.
För egen del anser jag alt skalle-
och lullförmånerna för kungahusets medlemmar nu bör avskaffas. Frågan om de
ekonomiska förutsättningarna för kungahusels möjligheter att fylla sina
stalsrältsliga funktioner bör lämpligen prövas i samband med övervägandel av
det statliga anslaget till hovhållningen. Av praktiska skäl bör delta anslag
inte beskattas. Vid bestämmande av anslagels storlek bör prövas i vad mån
kompensation bör lämnas för den ekonomiska försämring för kungahusets medlemmar
som blir följden av att skatte- och tullförmånerna avskaffas. Det är f n. inte
möjligt all med exakthet uttala sig om effekterna i detta hänseende av milt
förslag. Redan nu kan emellertid påpekas att syftet med förslaget alt avskaffa
kungahusels skalle- och lullförmåner inte är att åstadkomma slandardförsämring
i fråga om de villkor varunder medlemmarna har alt fullgöra sina offentliga
uppgifter.
7.5 Kapitaliseringstabellerna
För beräkning av värdet av icke
förfallna fordringar, räntor, avkomst-förmåner och livräntor har till SF och
AGF fogats fyra tabeller. Tabellerna är uppgjorda efter en räntesats på 5%i.
Livräntelabellerna olika för män och kvinnor bygger på dödlighelsanlaganden
från början av seklet. Kapilalskalteberedningen har föreslagit en gemensam livräntelabell
för män och kvinnor, som bygger på en modern prognos beträffande
dödlighels-utvecklingen. Vidare präglas de föreslagna tabellerna av en enklare
och mindre detaljerad uppbyggnad. För egen del anser jag i likhet med remissorganen
inom försäkringsbranschen att man på detta område kan arbeta med någol grövre
schabloner än vad man hittills gjort. Än viktigare är emellertid att tabellerna
moderniseras med aktuella dödlighelsanlaganden. Jag förordar därför att nu
gällande kapilaliseringslabeller ersätts med de av beredningen föreslagna. I
enkelhetens intresse föreslår jag emellertid all särskilt kapitalvärde enligt
tabell II inte skall beräknas för förmån som utgår under kortare lid än fem år.
Den av beredningen föreslagna hänvisningen i tabell 11 lill tabell 1 kan därför
utgå. Liksom hittills skett i den praktiska tillämpningen bör vid sidan om de
i förf\tltningen intagna tabellerna särskild beräkning kunna göras för
uppskjutna och/eller tidsbegränsade livräntor.
7.6 Övriga frågor
Genom 1970 års lagstiftning
ändrades förmögenhetsbeskattningens skattepliktsgränser och skattesatser.
Fysisk person, oskiftal dödsbo, utländskt bolag och familjestiftelse skall
enligt gällande regler inte erlägga förmö-
Prop. 1974:98 66
genhetsskatt
om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 150000 kr. Skattesatsen i
lägsta skiktet - 150000-250000 kr. - utgör 1 %. Anledning saknas att i detta
sammanhang ta upp frågan om förmögenhetsskattens avvägning och fördelning. En
uppräkning av skattepliktsgränsen anser jag dock motiverad bl. a. med hänsyn
till utvecklingen av penningvärdet och den förväntade höjningen av
taxeringsvärdena vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Jag föreslår därför
en höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen till 200 000
kr. Samtidigt bör skatteplikisgränsen för vissa juridiska personer, som inte
ändrats sedan år 1947, höjas från 5 000 till 15 000 kr.
Enligt
39 S a) AGF föreligger skaltefrihet för gåva av möbler, husgeråd och andra inre
lösören, som är avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk.
Kapitalskatteberedningen föreslog i delbetänkandet (SOU 1969:54)
Kapitalbeskattningen att skattefriheten för gåvor av inre lösören skulle
begränsas lill ett värde av 10 000 kr. till samme mottagare under ett och samma
kalenderår. Samtidigt föreslogs alt skattefriheten skulle utsträckas till att
omfatta även gåvor av yttre lösöre. I prop. 1970:71 (s. 125) uttalade jag
under hänvisning bl. a. lill konlrollsvårigheter av skilda slag att någon
ändring av nämnda gåvoskatlebestämmelser för tillfället inte var påkallad.
Sedan dess har saken kommit i ett annat läge genom avgörande i högsta instans.
I detta avgörande medgav högsta domstolen skattefrihet för gåva mellan makar av
möbler, husgeråd och andra inre lösören, sammanlagt värderade till omkring 23
000 kr. Jag föreslår att skattefriheten för gåvor av lösöre begränsas till
gåvor som är av mera privat och personlig än ekonomisk natur. I enlighet med
vad beredningen tidigare föreslagit och kammarkollegiet nu förordat anser jag
en beloppsmässig precisering lämplig. Möjligheterna till skattefria gåvor bör
vara desamma för alla. Anledning saknas enligt min mening alt göra skillnad på
yttre och inre lösören. Jag föreslår sålunda skattefrihet för gåvor av lösöre
till samme mottagare avsett för dennes personliga bruk om värdet av gåvorna
uppgår till högst 10 000 kr. per kalenderår. Överstiger gåvan detta värde
inträder således skatteplikt för hela gåvan.
Jag vill i detta sammanhang även la upp en fråga
som berör den generella gåvoskattefriheien enligt 39 § d) AGF. Gåvotagare
åtnjuter enligt nämnda lagrum frihet från skatt för gåvor av samme givare om
del sammanlagda värdet av gåvorna inte överstiger 2 000 kr., räknat per kalenderår.
Bestämmelsen syftar lill att från skatteplikt undanta smärre gåvor av
personlig karaktär. För au hindra skaiteftykl bör regeln utformas så alt
skattefriheten omfattar endast fullbordade gåvor. Härigenom kommer bl. a.
benefika s. k. barnreverser att helt falla utanför det skattefria området.
Jag föreslår att de nya reglerna i SF och AGF skall
träda i krafi omedelbart. I fråga om kungahuset föreslår jag att de nya
arvsskattereglerna tillämpas omedelbart under del att inkomst-och
förmögenhetsskatlereglerna tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering. Övriga
skalle- och lullförmåner bör avskaffas fr. o. m. den 1 januari 1975.
Prop. 1974:98 67
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
1.
förordning om ändring i
förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
2.
förordning om ändring i förordningen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
4.
förordning om ändring i
förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
5.
lag om ändring i
taxeringsförordningen (1956:623),
6.
förordning om ändring i
väglrafikskatleförordningen (1973:601),
7.
förordning om ändring i
förordningen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
8.
förordning om upphävande av
förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar
förmögenhet som är att hänföra till företag,
9.
förordning om ändring i
tullförordningen (1973:979),
Med
bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåias proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gvllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
33 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (33)
33 kopplingar i 21 dokument.
- SOU 2021:74 Ett modernt belöningssystem, de allmänna flaggdagarna och redovisningen av anslaget till hovet s. 272 om s. 64 · s. 272 om s. 65 · s. 324 om s. 64 i texten
- Prop. 2003/04:17 Lättnader i 3:12-reglerna och i arvs- och gåvoskattereglerna vid generationsskiften i företag, m.m. s. 15 i texten
- Bet. 1983/84:SkU32 om aktiebeskattningen m.m. s. 7 i texten
- Prop. 1980/81:193 om vissa ändringar i kapitalbeskattningen s. 13 i texten
- Prop. 1980/81:154 med förslag angående ändrade arbetsfonner i högsta domstolen, m.m. s. 32 om s. 34 i texten