Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition med redovisning av programskedet i det fysiska riksplaneringen

222 sidor, varav 215 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 215 av 222 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:1, Regeringens proposition med redovisning av programskedet i det fysiska riksplaneringen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 1 år 1975/76 Prop. 1975/76:1

Nr 1

Regeringens proposition med redovisning av programskedet i
den fysiska riksplaneringen;

beslutad den 18 iuni 1975.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade protokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

« På regeringens vägnar

OLOF PALME

INGVAR CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en redogörelse för det
programarbete som enligt riksdagens beslut är 197 2 skulle ske i län och
kommuner för att ange hur de dä fastlagda riktlinjerna för hushållningen med
mark och vatten .skulle fullföljas i den kommunala planeringen och genom
åtgärder från länsstyrelserna och undra myndigheter. Berörda fackmyndigheters
synpunkter på de kommunala programmen m. m. redovisas liksom regeringens
ställningstagande till programmaterialet. Vidare anges det nu genomförda
programarbetets ställning i förhållande till andra verksamheter inom den
fysiska riksplaneringen. Dessutom redovisas de erfarenheter som har vunnits
under arbetet.

Riksdagen toresläs godkänna dels vissa principfrågor om
ansvarsfördelning m. m. i den fortsatta fysiska riksplaneringen, dels den
precisering som har skett beträffande vissa av de s. k. verksamhetsanknutna
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. I övrigt bereds riksdagen
tillfälle att yttra sig över den lämnade redovisningen.

/ Riksdagen 1975176 I saml. Nr 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

BOSTADSDEPARTEMENTET

Utdr;ig PROTOROLL

vid rege ri iigssa m mun t rade 1975-06-18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsraden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Bengtsson,
Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsiåtlet Carlsson

Proposition med redovisning av programskedet i den fysiska
riksplaneringen

1
Inledning l.l Bakgrund

Förarbeten tär en fysisk riksplanering påbörjades är 1967
i kommunikationsdepartementet i kontakt med företrädare för andra departement.
Arbetet fördes år 1969 över till det nybildade civildepartementet. En
rådgivande expertgrupp tillkallades. .'\r 1971 redovisades arbetet och förslag
till riktlinjer för en fortlöpande fysisk riksplanering i rapporten (SOU
1971:75) Hushållning med mark och vatten. Rapporten remissbehandlades och
yttranden avgavs av ett stort antal myndigheter, kommuner och organisationer.
Promemorian (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering, som byggde pä
förslag i rapporten, remissbehandlades samtidigt.

I
proposition 1972:111, bil. 2, lades fram förslag till riktlinjer för
hushållningen med mark och vatten och förslag till vissa lagändringar i
.samband med den fysiska riksplaneringen. Riksdageii antog i huvudsak förslagen
i propositionen (CU 1972:35, rskr 1972:348). Riksdagsbeslutet innebar bl. a. att
arbetet med att fullfölja riktlinjerna skulle indelas i ett programskede och
ett planeringsskede. Under programskedet skulle törslag till program för de
planeringsätgärder som föranleddes av den fysiska riksplaneringen utarbetas.
Beslutet innebar vidare att regeringen efter programskedets genomförande skulle
ta ställning till de under programskedet av kommuner och länsstyrelser
utarbetade förslagen till åtgärder för att säkerställa den fysiska
riksplaneringens intentioner. Det därefter föl.iande planeringsarbetet i länen
och kommunerna avsågs i huvudsak vara genomfört före den 1 juli 1976.

I proposition 1972:111, bil. 2 (s. 179) anfördes att det
borde övervägas om, efter programskedets genomförande, regeringens beslut och
viktigare delar av beslutsunderlaget borde ställas samman och publiceras.
Civilutskottet (CU 1972:35, s. 28) förordade att de aUmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 3

principer som riksdagen hade att yttra sig över på nytt
översiktligt skulle presenteras för riksdagen och relateras till den prövning som
hade skett hos regeringen. Därigenom skulle alla rimliga anspråk på
parlamentarisk förankring av det fortsatta arbetet samt information vara
tUlgodosedda. Vid frågans behandling i riksdagen (prot. nr 145/1972, s. 178)
förelåg enighet om att en sådan redovisning skulle ske.

Programarbetet har nu avslutats genom regeringens beslut
under tiden 20 februari till 24 april 1 975. Regeringens ställningstaganden
till programmaterialet har skett i gemensamma bostads-, försvars-,
kommunikations-, finans-, utbUdnings-, jordbruks, arbetsmarknads-, industri-
och kommunärenden. Jag har även inför den redogörelse som Jag nu lämnar
samrått särskilt med cheferna för de departement som berörs av den fysiska riksplaneringen.

1.2 Propositionens uppläggning och innehåll

Den sammanfattande redogörelse för piogramarbetet och dess
resultat soin jag lämnar först (avsnitten 2-9) inleder jag med en översikt över
huvudmomenten i arbetet (avsnitt 2). Därefter följer två avsnitt som ger en
allmän bild av verksamheten på kommunal nivå resp. länsnivå. 1 avsnitt 5
sammanfattas de synpunkter på frågor av allmän karaktär i anslutning till de
kommunala programmen som har framförts av länsstyrelserna och regionala
sektormyndigheter och vid remissbehandlingen av centrala verk m. m.

Uppläggningen av regeringens beslut redovisas i avsnitt 6.
En inom bostadsdepartementet upprättad promemoria, som har utgjort bilaga till
regeringens beslut för samtliga län, fogas som bilaga I till protokollet i
detta ärende. Ett komplett beslut för ett län bifogas på motsvarande sätt som
bilaga 2.

Behandlingen i programarbetet av de verksamheter som
berörs av den fysiska riksplaneringen redovisas i avsnitt 7. Där sammanfattas
för resp. verksamhet riktlinjer och underlagsmaterial vid programskedets inledning,
behandlingen i de kommunala programmen, länsstyrelsernas och övriga regionala
organs synpunkter, de centrala remissinstansernas synpunkter och regeringens
beslut. De områden som inom vissa sektorer efter programskedet har
utkristalliserats som speciellt intressanta i nationell skala återges pä karta
2 som separat biläggs protokollet i detta ärende.

I tillämpliga delar redovisas på motsvarande sätt i
avsnitt 8 hur de geografiska riktlinjerna har behandlats i programskedet. I
anslutning härtill återges i avsnitt 9 i stort sett fullständigt de egentliga
beslutsavsnitten i regeringens ställningstaganden län för län. Avgränsningen
av de områden som berörs av geografiska riktlinjer samt vissa områden som har
upi-'märksammats särskilt i regeringens beslut återges på karta 1, som också
biläggs protokollet i detta ärende.

Kartinformation som i stort sett motsvarar innehållet i de
nu nämnda

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 4

kartorna 1 och 2 har i anslutning till regeringens beslut
i mer detaljerad skala framställts av statens planverk i samråd lued övriga
särskilt berörda myndigheter och tillställts länsstyrelserna. En uppsättning av
dessa kartor torde få lämnas särskilt till riksdagens civilutskott.

1 några delavsnitt i avsnitt 7 och 8 redogör jag för vissa
utredningar, förslag och beslut som inte utgör en del av programarbetet, men
som har nära anknytning därtill.

Mina egna kommentarer till programarbetet lämnar jag i
avsnitten 10 och 11. För att sätta in programarbetet i sitt sammanhang ger jag
där först en översikt över vissa andra aktiviteter, aktuella beslut m. m, i
övrigt inom den fysiska riksplaneriiigen. 1 anslutning till den därefter
följande redovisningen av mina erfarenheter av programskedet och synpunkter på
de.ss resultat anger jag vissa frågor som bör underställas riksdagen för
godkännande. För en närmare redogörelse för uppläggningen av de sist nämnda
avsnitten hänvisar jag till avsnitt 10.1 resp. 11.1.

2 Allmänt om programarbetet

De riktlinjer för hushållningen med mark och vatten som
statsmakterna lade fast med anledning av prop. 1972:111 var av två slag. De
avsåg dels vissa verksamheters behandling i den fysiska planeringen, dels
behandlingen av vissa geografiska områden. De verksanihetsanknutna riktlinjerna
omfattade jordbruk, skogsbruk, fiske, renskötsel, friluftsliv,
fritidsbebyggelse, vetenskaplig naturvärd, kulturminnesvård, försvar, vissa
tekniska och vetenskapliga verksamheter samt resurskrävande och nijljö-störande
industri. De geografiska riktlinjerna avsåg i första hand kusterna. Öland och
Gotland, fjällen, huvudälvarn:is dalgångar, de större in.sjöarna samt vissa
ytterligare inlandsomräden. Riktlinjerna var mycket översiktliga och avsägs
bli närmare preciserade i det följande planeringsarbetet.

Kungl. Maj:t gav den 2 februari 1973 länsstyrelserna
uppdrag att inleda överläggningar med kommunerna om det bcliov av planering som
förelag med anledning av riksdagens beslut. I en promemoria upprättad inom
civildepaitenientet samma dag redogjordes för länsstyrelsernas uppgifter under
programskedet. Överläggningarna avsägs leda till att program upprättades för
koiumunernas planering och att de åtgärder redovisades som bedömdes nödvändiga
frän kommunernas och länsstyrelsernas sida för fullföljandet av den fysiska
riksplaneringens intentioner. Senast den 1 juli 1974 skulle resultatet av
överläggningarna samt länsstyrelsernas och de regionala sektormyndigheternas
yttranden över resultatet redovisas till Kungl. Maj:t.

Som utgångspunkter för programarbetet angavs, förutom de
fastställda riktlinjerna, vissa förslag i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning
med mark och vatten samt de inventeringar som utgjorde underlagsmaterialet för
rapp(7rten. De inventeringar som främst var aktuella var naturvärdsverkets
och riksantikvarJeäiuhetets redovisningar ;iv områden av intresse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 5

för friluflsljvel, den vetenskapliga och kulturella
naturvärden saml miljöer och slöiie områden av betydelse för
kulturminnesvården. Dessa redt>visningar var preliminära och delvis
behäflaile med osäkerhet på grund av atl invenleringsunderlagel i vissa delar
av landet var bristfälligt. Det framhölls att inventeringarna borde granskas av
kommunerna och länsstyrelserna, som i programarbetet hade tillfälle att föreslå
ändringar eller kompletteringar.

Planverket har haft Kungl. Maj:ts uppdrag att meddela
erforderliga tekniska anvisningar för genomförande och redovisning av
programarbetet. Verket gav i skrivelse den 15 juni 1973 till kommunstyrelser
och byggnadsnämnder förslag till stomme för de kommunala programmen. 1 samråd
med Svenska kommunförbundet utarbetade verket e.xempel på program till ledning
för kommunernas arbete.

Av landets 278 kommuner har 272 upprättat program.
Återstående koniinuner, nämligen Stockholms, Danderyds, Sundbybergs. Osby,
Perstorps och Hofors kommuner, framhåller att riksintressena där redan är
tillgodosedda och säkerställda eller att kommunen inte är berörd av tien
fysiska riksplanerjngen eller alt den är berörd i så liten grad atl ett program
inte behöver upprättas.

Länsstyrelserna har sammanställt och yttrat sig över
programmen. Länsstyrelserna har i regel inhämtat yttranden över programmen frän
regionala organ, bl. a. /andsantikvarierna, lantbruksnämnderna och
skugs-vårdsstyndscrna, samt frän intresseorganisationer och enskilda.

Länsstyrelsernas redovisningar av resultatet av
programarbetet, de konuuunala programmen och länsstyrelsernas yttranden över
dem, har därefter av bostadsdeparlementel den 2 Juli 1974 remitterats till
berörda centrala ni>ndigheter för yttrande senast den 1 oktober 1974. För
riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket och planverket gällde den 1 november
som sista dag för yttrande.

I skrivelse den 28 mars 1974 informerade slatssckreleraren
i bostadsdepartementet berörda myndigheter och organisationer om bl. a. den
planerade uppläggningen av de centrala myndigheternas remissbehandling. 1 en
ny statssekreterarskrivelse den 20 maj 1974 gavs forskningsinstitutioner,
intresseorganisationer m. fl. möjlighet atl före den 1 september 1974 i första
hand direkt till resp. ansvarig sektorsmyndighet avge synpunkter på
programarbetets resultat.

Yttranden
över programarbetet har inkommit från överbefälhavaren /ÖB),
civilförsvarsstyrelsen, statens järnvägar, vägverket, sjöfartsverket. Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Itijtfartsver-ket, riksantikvarieämbetet,
universitetskanslvrsämbetet (UK.Äj med bifogat yttrande av rekt.irsämhetet vid
Stockholms universitet, lantbruksstyrelsen med bifogat yttrande av Svenska
samcrnas riksförbund, skogsstyrelsen, naturvårdsverket, fiskeristyrelsen med
bifogade yttranden av fiskeriintcndcrna och Sveriges jritids.fiskares
riksförbund, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, planverket,
lantmäteriverket, industriverket, vattenfallsverket med Centrala drijt/edningen
(CDLj, Sveriges geologiska

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 6

undersökning (SGU), domänverket. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Svenska kommunförbundet och vissa regionala och lokala intresseorganisationer.

Kommunerna bereddes den 29 juli 1974 möjlighet att senast
den 1 december 1974 inkomma med kompletterande synpunkter med anledning av
länsstyrelsernas och de centrala myndigheternas yttranden. Yttranden har
inkommit från 126 kommuner.

Kungl. Maj;t gav den 28 Juni 1974 planverket uppdrag att i
samråd med övriga berörda ämbetsverk ställa samman det av länsstyrelserna
redovisade materialet tillsammans med remissyttrandena och inkomma med
sammanställningen senast den 1 november 1974. Samtidigt gavs åt
riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket uppdrag att sammanställa det
material som berörde dessa myndigheter saml tillställa planverket delta som
Luiderlag för verkets sammanställningsarbete. Resultatet av
samnian-stäUningsarbetet föreligger i form av planverkets rapport nr 30, 1974,
Den fysiska riksplaneringens programskede.

Pä grundval av det inlämnade programmaterialet,
myndigheters och organisationers yttranden samt kommunernas yttranden har
regeringen fatlat beslut län för län om fullföljandet av den fysiska
riksplaneringens intentioner. 1 en inom bostadsdepartementet den 20 februari
1975 upprättad promemoria anges förslag tili utgångspunkter (or det fortsatta
planeringsarbetet. 1 besluten har förslagen i promemorian stadfästs. Vidare har
uppdragits åt länsstyrelserna att biträda kommunerna i det förestående
planeringsarbetet samt att vidta de övriga åtgärder som erfordras i enlighet
med länsstyrelsernas yttranden över kommunernas program och mot bakgrund av vad
som har anförts i regeringens beslut ocb i bosladsdepartementels nyss nämjida
promemoria.

Regeringens beslut har fattats för Uppsala, Blekinge och
Östergötlands län den 20 februari 1975, för Stockholms och Kronobergs län den
27 februari 1975, för Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Västernorrlands
län den 13 mars 1975, för Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län den 20
mars 1975. för Södermanlands, Gotlands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs och
Värmlands län den 3 april 1975, för Jönköpings, Kalmar, Örebro och Gävleborgs
län den 17 april 1975 samt för Skaraborgs, Västmanlands och Kopparbergs län den
24 april 1975.

3 Allmänt om kommunernas arbete under programskedet och
om kommunernas program

De kommunala programmen har utarbetats av kommunernas
tjänstemän eller av särskilt anlitade konsvdter. 1 huvudsak har de riktlinjer
för programmens disposition som planverket har meddelat följts i tillämplig
utsträckning. Programmen har behandlats och antagits av kommunfullmäktige. Av
fullmäktigeprolokollcn framgår alt programmens antagande har föregåtls
av diskussioner av varierande omfattning i flertalet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 '

fullmäktigeförsamlingar. 1 elt femtiotal kommuner har en
eller flera reservationer avgivits mot fullmäktiges beslut om programmen.

Mänga kommuner har på eget initiativ informerat
alliuänheten om det pågående programarbetet genom att arrangera
informationsmöten och utställningar samt inbjudit komnuminnevänare och
organisationer alt yttra sig över programförslagen före ställningstagandet i
fullmäktige. Dessutom har i anslutning till programarbetet en
informationsverksamhet, "Samhällsplanering i samverkan", bedrivits
under ledning av kommunikations-, Jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads- och
kommundepartementen i samråd med planverket, nämnden för samhällsinformation
och Svenska kommunförbundet. Skilda typer av informations- och diskussionsmaterial
om pågående planeringsaktiviteter har distribuerats till samtliga partiers
kommunfullmäktigegrupper. Vidare erbjöds ett stort antal organisationer alt
rekvirera arbetsmaterial om riksplaneringens programskede. Vid programskedets
avslutande i kommunerna i april 1974 hade ett tusental lokala intressegrupper,
partiorganisationer och studiecirklar rekvirerat sådant material.

De flesta kommunala programmen innehåller främst en
redovisning av de områden och andra objekl som berörs av den fysiska
riksplaneringen och av vilka åtgärder man föreslär för atl säkerställa dessa. I
många fall innehåller de kommunala programmen även utförliga diskussioner och
motiveringar till enskilda ställningstaganden liksom principiella diskussioner
och synpunkter kring den fysiska riksplaneringen.

Kommunerna har i huvudsak godtagit utgångspunkterna för
den fysiska riksplaneringen. Några kommuner framhåller i programmen att
regionalpolitiska och lokala intressen måste komma i första hand eller i varie
fall ges stor tyngd vid avvägningar i situationer där riksintressen slår mot
andra intressen. Ytterligare några anger som utgångspunkt all kommunens
näringsliv måste främjas och ges tillfälle atl utvecklas. Delta innebär inte
alltid att lokala hänsyn måste gå före riksintressen. I några fall förekommer
det dock all man påpekar alt riksintressen inle får lägga för stora
restriktioner på en önskad utveckling av det lokala näringslivet.

.Åtskilliga kommuner redovisar kommunala målsättningar för
hushållningen med mark och vallen. Ofta består mälsällningen i atl man
redovisar vilka sektorer och intressen som skall beaktas i den kommunala
planeringen, eller alt man framhåller atl den fysiska rjksplanerjngens
intentioner skall beaktas och riksintressena tillgodoses. 1 vissa fall
redovisas en omfatlande dJskussJon om utgångspunkter och målsällningar
relaterade till den aktuella komniunejis problem och förutsättningar.

1 många
kommunala program hänvisas i fråga om kommunala målsällningar lill andra
dokument, 1. ex. planer, inventeringar och utredningar som redan är utförda.
Del är dä ofla fråga om lualerial S(un berör flera kommuner som regionplaner,
nalurvårdsplaner, speciella utvecklingsplaner för olika sektorer eller planer
för vissa oiuråden med speciella problem,

1 andra fall finns inte någon sammanfattad mälredovisning
för hela planeringsfällel ulan lie skilda målen redovisas för varje
objekl eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 8

verksamhet för sig i anslutning lill deras behandling i
programmet.

I de flesta programmen har kommunerna behandlat jord- och
skogsbruk, naturvård, rörligt friluftsliv och kulturminnesvärd. Också
fritidsbebyggelse och försvar har lagils upp i elt stort antal program. I etl
femtiotal program behandlas miljöstörande industri. Flygplatsfrågor behandlas
i ungefär lika många program. Lägen för kärnkraftverk, vattenkraftutbyggnad,
fiske och renskötsel har tagits upp i ett mindre antal program.

När det gäller naturvård, rörligt friluftsliv och
kulturminnesvård har kommunerna i övervägande utsträckning avstått från att
ställa upp allmänna målsättningar utan har i stället valt atl la ställning till
varje enskilt område. Beträffande de areella näringarna är förhållandet det
omvända. Här dominerar allmänna målformuleringar för hur man avser att hantera
de olika verksamheterna i det kommande planeringsskedet.

1 huvudsak har kommunerna accepterat de fastlagda
riktlinjerna och underlagsmaterialet i form av de av verken gjorda preliminära
avgränsningarna av riksinlressanta områden. Del centrala underlagsmaterialet
för programarbetet har till sin karaktär många gånger varit relativt grovt.
Detta gäller i synnerhet inom kulturminnesvården. 1 många fall har den
granskning som materialet blivit föremål för under programarbetet medfört att
områden givils nya avgränsningar. Kommunerna har i betydande omfattning även
föreslagit att ytterligare områden utöver de som lagils upp i
underlagsmaterialet skall behandlas i den fysiska riksplaneringen. Jag
återkommer till detta vid min redovisning av resp, verksamhet.

En övervägande majoritet av kommunerna har i programmen
diskuterat frågor om upprättande av kommunöversikt eller kommunomfattande
markdispositionsplan som ett led i den kommunala planeringen. Några kommuner
uppger att de redan har upprättat kommunöversikt. De allra flesta uppger sig ha
påbörjat eller ha för avsikt att inom de närmaste två åren upprätta
kommunöversikt och flera kommuner anger alt man avser att utarbeta
kommunomfattande markdispositionsplaner. Flertalet kommuner avser även
upprätta områdesplaner.

Av kommunernas program och av länsstyrelsernas yttranden
framgår att programarbetet har genomförts under tidspress och med begränsade
resurser. Detta gäller för såväl kommunerna som länsstyrelserna. Annan
verksamhet har fält stå tillbaka under programskedet.

Även det nu inledda planeringsskedet kommer enligt
programmaterialet att ställa stora krav på ekonomiska och personella resurser.
1 åtskilliga kommuner, främst de mindre, blir omfattningen av de ekonomiska
åtagandena för fysisk översiktsplanering större än tidigare. Vissa kommuner
anger i programmen att de inte är beredda lill de åtaganden som föranleds av
riksintressen utan anser all staten bör ta det ekonomiska ansvaret. Detta
gäller främst åtgärder inom områden för vetenskaplig och kulturell naturvård.
Enligt programmen avser drygt en fjärdedel av kommunerna att söka statliga
bidrag för översiktlig planering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 9

4
Allmänt om länsstyrelsernas och övriga länsmyndigheters arbete under
programskedet och om länsstyrelsernas redovisning

Länsstyrelserna har i regel inom planeringsavdelningen
inrättat särskilda arbetsgrupper för arbetet med den fysiska riksplaneringen.
I dessa arbetsgrupper har vanligen ingått företrädare för plan-, naturvärds-
och lantmälerienhelerna. I betydande utsträckning har också landsantikvarien
ingått i dessa grupper. I några län har i arbetsgruppen även ingått
representanter för andra enheter samt länsorgan som t. ex. vägförvaltning-eii,
lantbruksnämnden eller skogsvårdsslyrelsen. 1 regel har emellertid dessa organ
framfört sina synpunkter vid enstaka arbetsgruppssammanträden saml i form av
yttranden lill länsstyrelsen. Yttrandena har bifogats länsstyrelsernas
redovisning.

1 början av är 1973 inledde länsstyrelserna överläggningar
med kommunerna om deras roll i arbetet med den fysiska riksplaneringen. Härvid
medverkade även Svenska kommunförbundets länsavdelningar. Därefter höll
länsstyrelserna och kommunerna preliminära överläggningar om programarbetets
inriktning. Efter ytterligare överläggningar fram lill februari är 1974 förelåg
i de flesta kommuner färdiga programförslag. I mänga fall gavs länsstyrelserna
och andra regionala organ möjligheter atl yltra sig över programförslagen innan
de antogs av kommunfulljuäktige. Omkiing den 1 april 1974 översändes de
kommunala prograjiiförslagen till länsstyrelserna.

Länsstyrelserna har med bifogande av yttrande över
resultatet av programarbetet sammanställt programmaterialel för vidare
granskning på central nivå. 1 sanuiianslällningarna ingår tabeller över
föreslagna områden och säkerställandeåtgärder med angivande av länsstyrelsens
och andra regionala organs ställningstaganden och kommentarer. Förslagen har
också redovisats i kartform.

De
tekniska anvisningar för redovisningen av programarbetet som statens planverk
utarbetat har följts av flertalet länsstyrelser. Länsstyrelserna har tagit
ställning lill huruvida kommunernas program kan ligga lill grund för del
fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen och bedömt i vilken grad
programmen är ägnade atl tillgodose statsmakternas rikllinjer. Vidare har
länsstyrelserna redovisat frågeställningar som man särskilt önskat fästa
regeringens uppmärksamhet på.

5
Allmänna synpunkter på programarbetet

5.1
Länsstyrelsernas och de regionala sektorniyndighelernas allmänna synpunkter på
programmen

Länsstyrelserna gör genomgående ikm beilömningen all
programmen i stort är av sådan kvalitet att förutsättningarna är goda för att
riksplaneringens intentioner skall kunna genomföras. Del påpekas emel-

s. 10 Kontrollera mot PDF

lertid av en del länsstyrelser atl vissa program är väl
översiktliga och att andra blivit alltför delaljerade. Länsstyrelserna anser i
flertalet tall atl komitiuncr/ia har visat en positiv iiislållning till den
fysiska riksplaneringen och har liaft en hög ambitionsnivå under
prograiuarbetel.

Lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelsema och
tandsantikvarierna redovisar en positiv inställning till den ökade akljvilelen
inom den översiktliga planeringen som blivit följden av den fysiska
rJksplaneringen. Landsantikvarierna uttrycker som regel tillfredsställelse med den
behandling kulturminnesvårdens intressen har fåll under programarbelel medan
lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelsema i mänga fall anför all de intressen
som resp. myndighet företräder har fäll en ojämn och i vissa fall otillräcklig
behandling i programarbetet.

Hälften av länsstyrelserna förutser i sina yttranden
svårigheter att hålla tidsraiuen om inle resurserna ökas. I synnerhet inom
plan- och naturvårdsenhelerna bedömer man all arbetsbelastningen kommer atl bli
stor. Av programmen framgår att länsstyrelserna kommer att ha viktiga uppgifier
med inventeringar och utredningar och med samordning av planering över kommun-
och länsgränser. Inventerings-och ulredningsbe-liovel framstår som omfattande
särskilt när del gäller kulturminnesvården. Länsstyrelserna understryker all
belastningen kommer all bli stor även på vi.s,sa regionala seklororgan. Del
gäller främst landsantikvarierna, lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelsema.
Behov finns också alt anlita de militära myndigheterna och vägförvaltningarna.

Många lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser betonar
vikten av att samråd mellan komniunen och resp. regionala sektormyndigheler kom
mer till stånd på ett så tidigt stadium som möjligt. I flera yttranden framhålls
alt man gärna medverkar med underlagsmalerial och rådgivning.

5.2 De centrala remissinstansernas allmänna synpunkter

5.2.1 Inledning

Elertalel centrala remissinstanser har i stort sett inte
gåtl in på detaljfrågor i tle enskilda kommunernas program. En i flera
yttranden återkommande motivering för delta är alt programmen ofta är sä
allmänt hållna all det är svårt all ta ställning till förslag i enskilda
program. Man inskränker sig därf()r till generella och principiella synpunkter.
Sjöfartsverket, luftjartsverkct, n/isantikvancämbetet, fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket, planverket, vattenjallsverket och CDL samt SGU har mer än
övriga remissinstanser tagit ställning till de enskikla programmens innehåll.
Del hör här understrykas atl vissa myndigheleis regionala organ lämnat
delaljerade synpunkter pä programJnnehällel diiekl till länsstyrelserna. Detta
gäller främst lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelsema och landsantikvarierna.

I delta avsnitt las inle upp remissinstansernas synpunkter
pä enskilda program. Framställningen koncentreras till allmängiltiga och
principiella fräuor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 11

5.2.2 Allmänna omdömen

Naturvårdsverket, lantmäteriverket, vägverket och Svenska
kommunförbundet anför alt kommunerna har haft en hög ambitionsnivå vad
beträffar åtaganden i form av utrednings- och planeringsarbete. Liknande
åsikter framförs av riksantikvarieämbetet beträffande kulturminnesvården.

Planverket anser att förutsällningarna är goda för att
intentionerna i den fysiska riksplaneringen skall kunna fullföljas i huvudsak
inom ramen för en översiktlig kommunal planering, särskilt med tanke på atl
praktiskt taget alla kommuner avser all upprätta kommunöversikter och i mänga
fall även översiktliga markdispositionsplaner och områdesplaner. De åtaganden
som har gjorts i programmen anser verket i huvudsak vara väl anpassade till
planeringsproblemen.

Lantmäteriverket har funnit all programmaterialel visar en
nästan genomgående positiv inställning hos kommunerna till den fysiska
riksplaneringen och alt enigheten mellan länsstyrelser och kommuner har varit
påfallande stor. Verket anser atl programmen i huvudsak kan ligga till grund
för det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen.

5.2.3 Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun

Naturvårdsverket påpekar atl mänga kommuner har hävdat alt
kostnaderna för alt säkerslälla riksintressena i princip bör åvila staten och
att kommunerna inte rimligen kan ta på sig kostnader för åtgärder som i förslå
hand är atl betrakta som en hela landels angelägenhet. Del föreligger enligt
verket behov av att ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala
myndigheter närmare klarläggs under planeringsskedet. Verket konslalerar också
alt del i riktlinjerna lagts fasl all den nuvarande balansen mellan statligt
och kommunall inflytande t, v, i huvudsak skall behållas. Naturvårdsverket
anför vidare all det finns etl stort behov av gränsdragning mellan statliga och
kommunala insalser när del gäller vilken myndighet som skall svara för
säkerställande av områden för naturvärd och friluftsliv, olika myndigheters
planeringsansvar i fjällen samt hur ansvarsfördelningen bör utformas i områden
av intresse för både naturvärd och kullurminnesvärd.

Planverket understryker viklen av fortsatt samråd iriellan
länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelserna bör enligt planverket förse kommunerna
med underlagsmaterial för planeringen, diskutera lilläiupningen av centrala råd
och anvisningar samt tillsammans med kommunerna överväga behovet av
inlerimisliska förordnanden i avvaktan pä slulgilliga förordnanden eller
planer. Länsstyrelserna bör enligl planverkel också samordna planeringsarbetet
över kommun- och länsgränserna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 12

5.2.4 Resursfrågor

Remissinstanserna har ägnat frågan om resurser för
planeringsverksamheten stor uppmärksamhet. Genomgående pekar man på det stora
behovet av ytterligare medel för utrednings-och planeringsverksamhet pä
kommunal och regional nivå.

l'lanverkct har funnit alt åtskilliga kommuner har angett
atl programmen inle kan genomföras under liden fram lill den 1 Juli 1976 om
inte statliga bidiag ställs till förfogande. Planverkel anser att granskningen
av progranuuen starkt har påvisat behovet av ökade statsbidrag lill översiktlig
planering, I de fall prioriteringar måste göras i kommunernas planeringsförelag
anser planverkel all särskild prioritet bör ges ät planering inom de områden
som onilallas av de geografiska riktlinjerna. Verket påpekar att riktlinjer föi
bebyggelsen i kommunöversikt kan skydda områden av värde för exempelvis
jordbruk, friluftsliv, naturvård och kulturminnesvård i avvaktan pä fortsatt
planläggning eller förordnande enligt naturvårdslagen. Cienoni elt sådant
successivt säkerställande av riksintressen bljr resursfrågan enligt verket
mindre akut.

Enligt lantmäteriverket och LRF förekommer del inte sällan
att kommuner med små ekonomiska resurser har ett stort antal riksintressan-la
objekl. Enligt verket och LRF är det särskilt viktigt alt stödja dessa kommuner
ekonomiskt genom statsbidrag med tanke på de stora ekonomiska påfrestningar
som riksplaneringen medför. LRF framhåller all detta i hög grad motiveras
också av all del är fräga om nationella intressen och en planering som utförs
med direktiv frän staten. Även Svenska kum-munjörhundet understryker viklen av
att statsbidrag utgår för de kommunala planeringsinsatserna. En kraftig
höjning bör ske av anslaget för bidrag till kommunal översiktlig planering.

Lantmäteriverket understryker vikten av att
länsstyrelserna och övriga regionala myndigheter ges ökade resurser för
inventeringar och utredningar samt service- och sanuädsverksamliet. Planverket
anser alt särskilt länsstyrelsernas planenlieter är i behov av förstärkningar,
liera remissinstanser påpekar all del för vissa verksamheter föreligger elt
särskilt stort behov av resurser. Framförallt gäller detta inom kulturminnesvården,
vilket framhålls av riksantikvarieämbetet, planverket och Svenska
kommunjörhundet.

5.2.5 Hantering av bebyggelsefrågor

Lantmäteriverket framhåller all områden som är under
utredning och där rikllinjer för markanvändningen saknas ofla vållar svåra
problem vid byggnadslovsgivning saml vid fastighetsbildnings- och
anläggningsförrält-ningar. Del är därför enligt verket av vikt att program som
visar hur riksintressena skall säkerställas snarast utarbetas för dessa
områden. Lantmäteriverket anser vidare atl frågan om de kommunala programmens
status är oklar och all del kan komma att anses tveksamt om enbart
redovisningen i kommunala program ger elt tillräckligt underlag för att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 13

t. ex. hindra viss fastighetsbildning. Ett säkerställande
av riksintressena genom komnumala översiktsplaner kan vidare rymma vissa
problem, anser verket. Genom att sådana planer normall inle kommer atl
läslslällas erhålls inle tvingande bestämmelser med rättsverkan. Länsstyrelserna
kan endast samiädsvägen påverka planernas innehåll, och även om enighet i
princip råder kan skilda uppfattningar finnas i enskilda fall om huruvida t.
ex. viss bebyggelse är förenlig med den fysiska riksplaneringens intentioner.
Lantmäteriverket framhåller också atl det är myckel oklart vatl de olika
planerna innebår ifråga t)m redovisningssätt, samråd, behandlingsordning m, m.
Verket påpekar att en mångfald former av kommunala översiktsplaner också lätt
leder till osäkerhet vid fastighetsbildnings- och byggnadslovsärenden. Enhetlighet
beträffande kartor, redovisningssätt, samråd, behandlingsordning etc.
underlättar enligt verket handläggningen. Verket anser därför alt anvisningar i
dessa hänseenden bör rdfärdas sä snart som möjligt och alt länsstyrelserna
under planeringsarbetet bör verka för all största möjliga enhetlighet uppnäs.

Lantmäteriverket understryker vidare vikten av samråd
mellan prövande instans och länsstyrelse i de fall minsta oklarhet råder vid
prövning av ärenden om byggnadslov, fastighetsbildning eller inrättande av
genien-samhetsanläggning inom område av riksintresse. Verket understryker också
behovet av samrådsformel mellan berörda myndigheter som underlättar
ärendehandläggningen. Delta är enligl verket särskilt angeläget inom
kulturminnesvårdens intresseområden.

.''iven
planverket har ägnat bebyggelsefrågorna stor uppmärksamhet. Planverket anför
alt när del gäller plan- och byggnadslovsfrågor i områden med riksintressen men
utan översiktligt planunderlag bör, som också lantmäteriverket har berört, i
det samråd som fortlöpande sker mellan kommuner och länsstyrelser en avstämning
ske mellan uppfattningarna om aktuella bebyggelsefrägor. finner länsstyrelsen
all etl detaljplaneförslag inte motverkar riksintresset bör förslaget kunna
fastställas. Motverkas däremot riksintresset, bör fastställelse vägras eller
planförslaget uni.lerställas regeringens prövning, lör nybyggnad inom område
ulan faslslälld detaljplan och där lätbebyggelsesilualion råder anser
planverket alt en förulsällning för alt dispens skall medges bör vara atl
riksintresset inle motverkas. 1 annat fall bör dispens vägras. Vid prövning av
byggnadslov för glesbebyggelse inom riksintressanta områden, bör byggnadsnämnden
enligt planverkels mening meddela byggnadslov då företagel inte strider mol
riksintresset. I annat fall bör byggnadslov vägras.

Planverket föreslär alt kommunöversikter och olika typer
av översiktsplaner Irots alt de inte har karaktären av generalplan ändå
handläggs enligl reglerna för antagen generalplan. På så vis ges medborgarna
insyn i planeringen samtidigt som kommunernas ansvariga organ får la ställning
till dessa planeringsfrågor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 14

5.2.6 Kanfrägur

Lantmäteriverket understryker betydelsen av ett bra
kartmaterial för att nå ett gott planeringsresullat. Vid verket pågår bl, a,
framställning av en ny översiktskarta i skala 1 :250 000 med betydligt bättre
egenskaper än tlen provisoriska översiktskartan. Vidare beräknas säväl den
topografiska kartan i skala 1 :50 000 som tlen ekonomiska kartan i skala 1:10
000 vara färdigutgivna 1978, En ökad revidering och ajourhållning planeras av
framför allt den ekoiK)miska kartan. Verket betonar alt den topografiska eller
ekonomiska kartan ofta med fördel kan utnyttjas som underlag för översiktlig
planering. För de fall större skalor än 1:10 000 önskas, erinrar
lantmäteriverket om alt man i södra Sverige har börjat arbetet med en ekonomisk
karta i skala 1:5 000. vilken är lämpad för t. ex. översiktsplanering i
tätorter. Lantmäteriverket understryker betydelsen av att kartproduktionen för
den fysiska riksplaneringen inle minst av ekonomiska skäl sker efter enhetliga
normer. Stora vinster i kartframställningen kan enligt verket göras även genom
all man ulnylljar underlag och deloriginal från produktionen av de allmänna
kartorna.

5.2. 7 Verksamheten under planeringsskedet

Lantmäteriverket och vägverket framhåller att det är
väsenlligl all angelägenhelsgradera de insatser som skall göras under
planeringsskedet. Prioriteringen bör göras sä att insatserna sätts in först och
främst där riksintressen riskerar atl spolieras på grund av konkurrerande
intressen. Liknande synpunkter framförs av Svenska kommunförbundet som anser
att planeringsarbetet i första hand skall inriktas på områden med konflikter
mellan olika intressen. Lantmäteriverket anser alt länsslyrel-serna och övriga
regionala organ med hänsyn till koiumunernas begränsade resurser bör ha
ansvaret för huvuddelen av de utredningar och inventeringar som skall göras.

När tlet gäller meningsskiljakligheler mellan kommuner och
länsstyrelser anser planverket att tlessa i de flesta fall bör kunna
överbryggas genom överläggningar under planeringssketlel. Länsstyrelserna bör i
annat fall redovisa de oiuråden tlär oklarhet råder vid slutet av
planeringsskedet. Länsstyrelserna och kommunerna bör vidare enligt planverket
överväga behovet av planering inom de s, k, primära rekreationsområdena vilka
föreslagits i turistkommitténs betänkande (SOU 1973:52).' Vidare är det enligl
planverkel viktigt alt de samarbelsorgan för inlerkommunal planering som
förekommer biträder kommunema i planeringsarbetet och får tillfälle att yttra
sig över komiuunöversikter och markanvändningsplaner.

Flera remissinstanser tar upp frågan om lidplanen för
planeringsskedet. Planverket anser att del på grund av resursproblemen, behovet
av kompletterande utredningar saml den lid de nödvändiga samråden med sakägare

' So vidare avsnitt 7.5.6,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 15

och medborgare lar, inte är sannolikt atl alla planer
hinner färdigbehand-las i kommunerna före den 1 juli 1976, Verket föreslår
därför atl planeringsskedet för kommunernas del utsträcks till den 1 januari
1977, LRF framfor liknande synpunkter och framhåller särskilt behovet av
samråd, LRF anser all kommimerna dels i planeringsperiodens början skall
redovisa förutsättningarna för planeringen, dels arrangera utställning i den
omfattning bygglagulredningen har föreslagit (SOU 1974:21). LRF föreslår en
förlängning av planeringsskedet med etl år, dvs. för kommunernas del lill den
1 Juli 1977. Kommunförbundet anser all kraven på samråd med myndigheter m. m.
innebär all alla åtgärder inle kan genomföras under planeringsskedet. Enbart
för utställning, remisser och diskussioner med medborgare och sakägare samt
kommunens behandling erfordras minsl sex månader enligl förbuntlet. Även om
planeringsskedet förlängs till den 1 Januari 1977 måste enligl förbundet
prioriteringar göras för all lidplanen skall kunna hållas.

5.2.8 Lagstiftningsfrågor

i'ör atl underlätta genomförandet av riksplaneringen
föreslår planverket vissa lagändringar. Straffet för olovligt byggantle
föreslås skärpt. Möjligheterna bör vidare enligt planverkel förbättras för
kommunerna alt inkassera kostnader som de har hafl i samband med
detaljplanläggning. Likaså bör möjligheterna ökas att med hänsyn lill
kulturhistoriska intressen kräva viss utformning av nybebyggelse.
Lantbruksnämnden bör ges tillfälle alt granska förslag till generalplan inom
renskötselområden. Planverket föreslär dessutom obligatoriskt samråd
beträffande skogsavverkningar i områden som länsstyrelsen särskilt pekar iil.
Lantmäteriverket anser del angeläget all ytterligare informalJon om ändrad
lagstiftning beträffande genomförande- och säkcrställandeJnslrument förs ut
till kommunerna.

5.3 Kommunernas synpunkter beträffande länsstyrelsernas
och de centrala myndigheternas yttranden

Kommunerna har, som jag förut har nämnt, getts tillfälle
all framföra kompletterande synpunkter meil anledning av vad länsstyrelserna
och de centrala myndigheterna har anfört. Yttranden har inkommit från 126 komnumer,
1 många yttranden har behandlats endast länsstyrelsernas och inte de centrala
myndigheternas synpunkter,

I mer ån hälften av yttrandena vidhåller kommunerna
tidigare redovisade ståndpunkter och i en tredjedel accepteras länsstyrelsens
eller någon central remissmyndighels synpunkter. I etl fenUontal yttranden
förklarar kommunen atl inga skiljaktjgheter i uppfattning förelegat.

De vanligast förekommande frågorna i yttrandena gäller
säkerställande-former och områdesavgränsningar. En tredjedel av yttrandena
tar upp

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 16

säkerslällandefrägor. Kommuner och länsstyrelser är
exempelvis ofta inte överens om huruvida byggnads- eller
nalurvårdslagsliftningen är lämpligast atl utnyttja för atl säkerställa
områden av riksintresse för rörligt friluftsliv. Kommunerna har också
synpunkter på vilket slag av förordnande enligl naturvårdslagen som bör väljas
och vilken planeringsform som är läiupligast i en given situation. Vidare tas i
yttrandena upp frågor om lämpliga planeringsätgärder i områden som berörs av
geografiska riktlinjer.

Omkring en fjärdedel av yttrandena diskuterar
avgränsningar av områden som har behandlats i programarbetet. Bl. a. gäller det
avgränsningar av områden som avses bli säkerställda med hjälp av naturvårdslagen.

I flera yttranden behandlas frågan om olika områdens
status. 1 en del fall anser I, ex, kommunen i motsats till länsstyrelsen all
ett område skall betraktas som riksintressant och i andra fall är förhållandet
det omvända.

6 Allmänt om regeringens beslut

6.1 Inledning

Regeringen har under tiden den 20 februari-den 24 april
1975 i beslut län för län tagit ställning till programarbetets resultat. Till
varje beslut har fogats en inom bostadsdepartementet i samråd med övriga
berörda departement utarbetad promemoria daterad den 20 februari 1975 med
förslag till utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet. 1 besluten
anges att vad som anförs i promemorian skaU vara vägledande för det fortsatta
arbetet med att fullfölja den fysiska riksplaneringens intentioner.
Promemorian fogas i sin helhet som bilaga 1 lill protokollet i detta ärende.

6.2 Allmänna synpunkter i bostadsdepartementets promemoria

I promemorian tas upp vissa allmänna synpunkter pä
programarbetets utfall. Del konstateras att programarbetet och de remissyttranden
som lämnats över detta j väsentliga avseenden har klargjort utgångspunkterna
för det fortsatta planeringsarbetet i län och kommuner och att ambitionsnivån i
programarbetet har varit hög.

Beträffande ansvarsfördelningen i det fortsatta arbetet
bör det enligl promemorian som hittills vara berörda fackmyndigheters uppgift
alt för resp. verksamhetsgrenar ange vilka oiuråden i landet som har betytlclse
från rikssynpunkt. Naturvårdsverkets och riksantikvarieämbe-lels bedömningar i
detta hänseende bör meil beaktande av regeringens ställningstaganden utgöra ett
underlag för tlel fortsatta arbetet.

I promemorian framhålls alt de närmast förestående
åtgärderna i första hand bör syfta till alt inordna och beakta de behandlade
områdena i en utvidgad ö.versiktlig kommunal planering, där olika
markanvändningsin-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 17

tresscn prövas mot varandra. Planeringsarbetet bör
inriktas på att upprätta dels kommunöversikter, dels översiktliga
markanvändningsplaner i huvuddelen av de områden som berörs av de geografiska
riktlinjerna samt i de områden dar programarbetet har visat att uttalad
konflikt råder eller kan förutses mellan olika niarkanvändningsintressen.

Vidare framhålls att en förutsättning för att den fysiska
riksplaneringens intentioner i stor utsträckning skall kunna fullföljas genom
kommunal planering är att översiktliga planer för markanvändningen antas av
kommunfullmäktige och att möjligheter ges för statliga myndigheter alt bedöma
hur de kommunala planeringsålgärderna stämmer överens med riktlinjerna. Det
fortsalta planeringsarbetet bör bedrivas i sanuåd mellan kommuner och
länsstyrelser med deltagande av övriga berörda regionala myndigheler. Om
enighet inte nås om vilka åtgärder som bör vidtas bör regeringen uppmärksammas
pä detta om föreslagna åtgärder äventyrar inten.lionerna i den fysiska
riksplaneringen.

Enligt tidigare riktlinjer skall planeringsskedet i
huvudsak vara avslutat den 1 juli 1976. 1 promemorian konstateras att Svenska
kommunförbundet och planverket har framhållit att alla planeringsåtgärder inte
kan genomföras före detta datum och alt planeringsskedet bör förlängas till den
1 Januari 1977. Enligt promemorian torde ett fullständigt genomförande av de
åtgärder som föreslagits i programmen inte vara möjligt även under ett pä
tletta sätt förlängt planeringsskede. Insatserna under det nu aktuella skedet
får inriktas på de åtgärder som är mest angelägna. Del egentliga
planeringsarbetet bör i huvudsak kunna vara klart den 1 juli 1976 men viss lid
därefter bör avsättas för behandlingen inom kommunerna. Kring årsskiftet
1976/77 bör komnuuierna lämna en redovisning till liinsstyrelserna, vilka
däiefler i samarbete med övriga berörda länsmyndigheter bor redovisa resultatet
till berörda centrala myndigheter. Länsstyrelserna och de centrala
myndigheterna bör yttra sig till regeringen över resultatet av
planeringsarbetet. Beträffande vissa områden där särskilt komplicerade
förhållanden råder torde enligt promemorian frågan om särskild
redovisningsskyldighet direkt till regeringen få prövas i anslutning till
regeringens beslut för länen.

I promemorian i övrigt behandlas utfallet av programskedet
och förslag till utgångspunkter för det fortsatta arbetet när del gäller vissa
verksamheter. Till ett referat av dessa delar återkommer jag i avsnitt 7.

6.3 De länsvisa besluten

De länsvisa besluten innehåller inledningsvis en
redogörelse för utfallet av programarbetet i länet och en koncentrerad
sammanställning av de synpunkter som centrala och regionala instanser har
framfört beträffande de kommunala programmen. En mer utförlig sådan redogörelse
har därutöver tillställts kommunerna genom planverkets och länsstyrelsernas
försorg.

Regeringen konstaterar i besluten att prograrhmen för
fullföljande av

2 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr I

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 18

den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan
ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet. För vissa kommuner har
dock regeringen angett att de i vissa avseenden bör utveckla sina program i
syfte att tillgodose de fastlagda riktlinjerna.

I besluten ges vissa riktlinjer för de planeringsåtgärder
m. m. som kommuner och berörda myndigheter bör vidta. Vidare ges, där
regeringen har funnit det erforderhgt, preciseringar av de allmänna
utgångspunkterna för behandhngen av vissa verksamheter som redovisas i
bostadsdepartementets promemoria, bl. a. Jordbruk och skogsbruk. Till en
redogörelse för de geografiska riktlinjernas behandling återkommer Jag i
avsnitt 8.

1 besluten får länsstyrelserna uppdrag att biträda
kommunerna i det förestående planeringsarbetet samt vidta de övriga åtgärder
som erfordras i enlighet med länsstyrelsernas yttranden över kommunernas
program och mot bakgrund av vad som har anförts i besluten och i bostadsdepartementets
promemoria.

Regeringens ställningstaganden i besluten återges i sin
helhet i kap. 9. Ett fullständigt länsbeslut fogas som bilaga 2 till
protokollet i detta ärende.

7 Behandlingen av vissa verksainheter i programarbetet

7.1 Jordbruk

7.7.7 Riktlinjer och underlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna är det angeläget att
jordbruket ägnas stor uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen med hänsyn
till dess stora samhällsekonomiska betydelse hksom dess betydelse för miljön.
All möjlig hänsyn bör tas till denna närings intressen. Jordbrukets företrädare
bör få medverka i planeringsarbetet och samråd bör påbörjas så tidigt som
möjligt i det kommunala planeringsarbetet.

1
riktlinjerna understryks vidare att den snabba strukturomvandlingen inom
jordbruket bör ske med hänsynstagande till andra berörda intressen som
friluftsliv och fritidsbebyggelse. Vid konflikt mellan Jordbruksintressen och
tätortsutbyggnad bör högvärdig jordbmksmark inte tas i anspråk för
tätbebyggelseändamål om en från samhällsbyggandets synpunkt likvärdig lösning
kan åstadkommas på annan för Jordbruket mindre värdefull mark.

Som
vägledning för kommunernas programarbete fanns en översiktlig gradering av
åkermarkens ekonomiska avkastningsvärde. 1 flera län har lantbruksnämnderna
kompletterat detta material.

7.7.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Totalt ca 230 kommuner tar i sina program upp frågor med
anknytning tiO jordbruket. Behandlingen utmynnar i flertalet program i gene-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 19

rella uttalanden om att hänsyn skall tas till Jordbrukets
intressen i den fortsatta planeringen.

1
programmen tas åtskilliga konflikter mellan jordbrukets intressen och andra
samhällsintressen upp. Redovisningen i programmen är dock inte enhetlig. Endast
vissa kommuner avgränsar konfliktområden pä karta. Den dominerande typen av
konflikter rör förhållandet till tätorternas utbyggnad. Av de 63
konfliktområden som länsstyrelserna anger där jordbruket är berört kan 53
hänföras tUl denna konflikttyp. Flertalet av dessa konfliktområden finns i
Skåne och på Öslgötaslätten. Konflikter redovisas också med industri, försvar,
grustäktsverksamhet, fritidsbebyggelse, naturvård, kulturminnesvård och
flygplatser. Kommunerna längs norrlandskusten, i älvdalarna och i Bohuslän
framhåller jordbrukets betydelse för landskapsbUden och efterlyser i en del
fall statliga stödåtgärder för t. ex. små och medelstora jordbruksföretag som
är speciellt angelägna att ha kvar med tanke på landskapsmiljön.

Jordbrukets intressen avses i regel bli tUlgodosedda genom
riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i kommunöversikt. I tätortsområden med
omgivande jordbruksmark föreslås i en del fall områdesplanering (generalplan)
för att närmare reglera markanvändningen. Även kommunomfattande
markdispositionsplaner nämns i vissa program som lämpligt instrument för att
tillvarata jordbruksintressena.

Mänga kommuner uttrycker önskemål om att
lantbruksnämnderna skall utföra inventeringar för att precisera jordbrukets
intresseområden. Detta är särskilt framträdande i kommuner som kan behöva ta
jordbruksmark i anspråk för tätortsutbyggnad. I dessa kommuner önskar man ofta
få en fördjupad avkastningsgradering utförd kring tätorterna.

7.7. i Länsstyrelsernas och övriga regionala organs
yttranden

Lantbruksnämndernas medverkan i programarbetet har
varierat. I mänga län har nämnderna deltagit i länskonferenser och i
överläggningar med kommunerna. I vissa lan har emellertid lantbruksnämnderna
inte deltagit i programarbetet annat än genom att avge yttranden tUl länsstyrelsen
över kommunernas program. Samtliga lantbruksnämnder utom en liar lämnat
yttranden.

Länsstyrelserna och lantbruksnämnderna accepterar i
huvudsak kommunernas förslag till åtgärder för att tillgodose jordbrukets
intressen. De skilda uppfattningar som har förekommit mellan länsstyrelser och
kommuner rör främst behandlingen av vissa konfliktområden.

Lantbruksnämnderna anser i en del fall atl programmen är
för allmänna eller knapphändiga i sin utformning vad gäller jordbruket eller
att kommunerna borde tagit upp konfliktfrågorna till närmare behandling.
Nämnderna i flera län understryker att restriktivitet bör iakttas i fråga om
användning av jordbruksmark för andra ändamål än Jordbruk. Även många
länsstyrelser framhåller att det är viktigt att de areella näringarnas
intressen beaktas.

När det gäller konfUkter mellan jordbruk och
tätortsbebyggelse före-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 20

slår länsstyrelsen i Malmöhus län i samråd med
lantbruksnämnden att kommunalförbunden i länet tillsammans skall utarbeta ett
Jordbruksmarksprogram för att klargöra vilken åkermark som inte får tas i anspråk
för bebyggelse. Jordbruksmarksprogrammet avses ligga till grund för den
kommunvisa planeringen.

En speciell typ av konflikt, som nämns av flera
lantbruksnämnder, föreligger mellan bebyggelse och jordbruksområden med
specialiserad animalieproduklion. Bl. a. lantbruksnämnderna i Gävleborgs,
Kalmar och Värmlands län anser att bebyggelse i sådana fall inte bör
lokaliseras alltför nära jordbrukets anläggningar.

Några lantbruksnämnder diskuterar innebörden av begreppet
högvärdig Jordbruksmark som används i riktlinjerna. Olika synsätt redovisas i
fråga om vilka faktorer man ska väga in i en bedömning av Jordbruksmarkens
värde.

Frågan om att i fysisk planering säkerställa mark för
jordbruket tas upp av flera lantbruksnämnder. Lantbruksnämnden i Östergötlands län
anser att områden där Jordbruket skall prioriteras bör avgränsas och redovisas
i kommunöversikt. Lantbruksnämnden i Hallands län ifrågasätter om inte all
värdefuU åkermark i länet bör ges skydd genom generalplan. Lantbruksnämnden i
Kopparbergs län motsätter sig en planering där Jordbruksmarken blir ett
rcstområde sedan andra markanspråk har tillgodosetts. Enhgt nämnden bör
Jordbruket i stället ges någon form av intrångsskydd.

Jordbrukets betydelse för landskapsvården tas upp av flera
länsstyrelser. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att problemet att
vidmakthålla ett jordbruk där det är angeläget från natur- och
kulturminnesvärds-synpunkt är ett större problem än konflikten med
tätortsutbyggnad. Länsstyrelsen menar att det bör övervägas om statligt stöd
till Jordbruket kan utformas .så att bevarandeintressena gagnas.

Åtskilliga lantbruksnämnder har understrukit det angelägna
i att samråd sker mellan kommuner och lantbruksnämnder på ett tidigt stadium i
den kommunala planeringen, särskilt i konfliktoinråden.

Lantbruksnämnderna ställer sig i sina yttranden positiva
till att medverka i en fördjupad redovisning av jordbruksintressena. Lantbruksnämndens
insatser kan t. ex. innebära att en mer differentierad gradering av åkermarkens
produktionsförutsättningar görs, att företagsstrukturen redovisas liksom de
omgivningsrestriktioner som den tekniskt-ekono-miska utvecklingen inom näringen
i vissa fall beräknas kräva. Flera länsstyrelser understryker
åkermarksgraderingens betydelse som bedömningsunderlag i samband med olika
typer av planöverväganilen.

7,1.4 De centrala remissinstansernas yttranden

Allmänt

Lantbruksstyrelsen och lantmäteriverket konstaterar att
jordbrukets intressen genomgående behandlas i form av allmänna uttalanden.
Länt-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 21

bruksstyrelsen finner dock den allmänt uttalade viljan att
beakta Jordbrukets intressen som mycket positiv och bedömer att den tidigare
synen på åkermark som en enhetlig och praktiskt taget obegränsad resurs nu
klart har förändrats.

LRF finner
att programmen visar att den fysiska riksplaneringen har fått en ensidig
inriktning pä att säkerställa områden för naturvård och friluftsliv samt på
frågor rörande lokalisering av miljöstörande industri och att detta har
försvårat möjligheterna att hävda bl. a. Jordbruksintressen. Förbundet anser
dock att de flesta kommuner har en positiv syn på de areella näringarnas
betydelse. Denna syn har emellertid enligt LRF inte i tillräcklig utsträckning
kommit att konkretiseras i de föreslagna utrednings-och planeringsåtgärderna.

Flera
lantbruksnämnder anmärker på vissa program för att de inte alls eller endast
knapphändigt behandlat jordbruksfrågorna. Lantbruksstyrelsen framhåller med
anledning av detta vikten av att berörda kommuner som rymmer Jordbruksområden
av betydelse, tar upp dessa frågor i planeringsskedet.

När det gäller konflikter mellan jordbruket och andra
verksamheter, finner lantbruksstyrelsen att påfallande få områden med
konflikter har redovisats. Styrelsen anser att de mycket allmänt hållna
anvisningarna samt svårigheterna att på karta göra lämpliga
områdesavgränsningar har bidragit till detta. Liknande synpunkter framförs av
LRF, som föreslår att en komplettering av konfliktredovisningen bör krävas av
kommuner som inte har gjort någon sådan.

Jordbruksmarken från produktionssynpunkt

LRF understryker betydelsen av att Jordbruksmarken mer än
hittills beaktas av hushållningspolitiska skäl. Förbundet anser inte att man på
ett tillfredsställande sätt har gjort detta i den hittills bedrivna
planeringen. Säväl den internationella livsmedelssituationen som energikrisen
har visat behovet av en bättre hushållning med åkermarken anser förbundet. Ett
bätlre tillvaratagande av markens avkastningsförmåga måste utgöra en
huvudmålsättning för den fysiska riksplaneringen. Förbundet understryker också
att begreppet högvärdig jordbruksmark måste definieras utifrån de regionala
förhållandena.

Också
naturvårdsverket betonar betydelsen av att den högvärdiga jordbruksmarken
betraktas som en resurs att i första hand användas för Jord bruksändamål.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller jordbrukets betydelse för
försvarsplaneringen och önskar liksom naturvårdsverket att Jordbruket
uppmärksammas mer i planeringen än tidigare.

Jordbruket och bevarandeintressena

Naturvårdsverket konstaterar.att det sällan föreligger
konflikter mellan jordbrukets och naturvårdens intressen. LItdikningar av
vi.ssa myrar på Gotland nämns som exempel på allvarligare konflikter.
Övergången till

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 22

kreaturslösa jordbruk eller skogsplantering kan medföra
att de för frUuftsliv, landskapsbud och fauna värdefulla betesmarkerna
försvinner, varför det enligt verket är viktigt att belesdriften kan fortgå.
Verket pekar på atl försöksverksamheten med landskapsvårdande åtgärder i odlingsbygd
visat att öppethållandet av nedläggningshotad åker- och betesmark enklast och
billigast sker genom betesverksamhet. Liknande synpunkter framförs av
riksantikvarieämbetet. Ämbetet understryker att ett bibehållet jordbruk ofta är
en förutsättning för att miljöer och större områden av betydelse för
kulturminnesvården skall kunna bevaras. Såväl ämbetet som naturvårdsverket
önskar att statsbidrag i framtiden skall kunna utgå för öppethållande av
nedläggningshotad jordbruksmark.

Även lantmäteriverket anser att ett aktivt jordbruk är av
stor betydelse, bl. a. för att hålla en bygd levande, vilket i sin tur enligt
verket är en förutsättning för att många riksintressanta objekt för
friluftsliv, naturvård och kulturminnesvård skall kunna bibehålla sina värden.
Liknande synpunkter framförs av LRF.

LRF är starkt kritiskt till de enligt förbundet omfattande
förslagen till förordnanden enligt naturvårdslagen för att tillgodose
landskapsvårdens och friluftslivets intressen. Förbundet anser att sådana
förordnanden över jordbruksområden, vilkas kvaliteter beror på lantbrukarnas
odlingsverksamhet, upplevs som onödiga och som ett underkännande av den
nuvarande generationens verksamhet. Natur- och miljövård får enligt LRF inte
övergå i ett system för att på byråkratisk väg konservera dagens förhållanden.
Sammanfattningsvis anser förbundet att ambitionen att lagstiftningsvägen
reglera landskapsvård och friluftsliv i åtskilliga fall är starkt överdriven,
särskilt vad gäller storleken på de områden för vilka skyddsåtgärder har
föreslagits.

Konflikter med t ä t o r t s u t b y g g n a d

Lantbruksstyrelsen finner att jordbruksintressena i många
fall kan väntas få svårt att hävda sig där de kommunala utbyggnadsintressena är
starka. Den fortsatta planeringen bör emellertid enligt styrelsen kunna ge
underlag för den vidare behandlingen av Jordbrukets intressen. Lantmäteriverket
konstaterar att konflikterna mellan jordbruk och lätortsul-byggnad är
svårlösta. Riktlinjerna bör enligt verket preciseras på denna punkt. Andra
utbyggnadsalternativ än sådana som lar i anspråk högvärdig jordbruksmark bör
väljas om inte allvarliga olägenheter uppkommer.

Planverket framhåller att vid bedömningen av olika
utbyggnadsalternativ hänsyn bör tas till såväl det angelägna i att bevara den
högvärdiga jordbruksmarken som behovet av ändamålsenliga tätortsbildningar och
rekreationsområden.

Lantbruksstyrelsen och planverket påpekar att särskilda s.
k. skyddszoner kan behövas mellan främst animalieproducerande jordbruksanläggningar
och bebyggelse tiU följd av de mUJöstörningar som kan uppkomma.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 23

Jordbruket i den fortsalla planeringen

Lantmäteriverket framhåller betydelsen av att
markanvändningen läggs fast på lång sikt, dels för att hindra spekulation och
därmed värdestegring, dels på grund av de betydande investeringar som
jordbruket kräver och som fordrar garantier för framtida arealutveckling.

Lantbruksstyrelsen finner atl riktlinjer i
kommunöversikter, som föreslås av det övervägande antalet kommuner, är ett
lämpligt planeringsinstrument för att säkerställa Jordbrukets intressen.
Planverket delar denna uppfattning men tiUägger att för tätorter inom områden
med jordbruk av större betydelse bör en översiktlig markdispositionsplan
upprättas.

LRF anser att man i områden med exempelvis större
tätortsutbygg-nadsintressen i fastställd plan bör lägga fast vilka områden som
skall bevaras för jordbruksproduktion.

Riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen,
naturvårdsverket och planverket tillstyrker utarbetandet av det Jordbruksprogram
som länsstyrelsen i Malmöhus län har föreslagit i samråd med lantbruksnämnden.

Byggande i jordbruksområden

Lantmäteriverket och LRF betonar betydelsen av att viss ny
bebyggelse medges i anslutning till befinUig bebyggelse i jordbruksbygder. Denna
kompletteringsbebyggelse är värdefull genom att den förbättrar
serviceunderlaget, ger arbetstillfällen och därmed hindrar avflyttning. LRF
påpekar dock att de boende inom Jordbruksområden måste acceptera de
miljöstörningar som är förenade med normal jordbruksdrift.

7.1.5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian
konstateras att jordbrukets markanspräk i vissa avseenden behöver preciseras
under planeringsskedet. Det framhålls att jordbruksproduktionens framtida
omfattning utreds av 1972 ärs jordbruksutredning och att kommande
ställningstaganden i denna fräga blir avgörande för Jordbruksmarkens framtida
storlek. Tills vidare bör restriktivitet iakttas när del gäller att ta i
anspråk Jordbruksmark för andra ändamål.

Vidare konstateras i promemorian att gällande
jordbrukspolitiska mål bl. a. innebär att möjligheterna till
Jordbruksproduktion skall tillgodoses i olika delar av landet, varför begreppet
högvärdig Jordbruksmark bör definieras med utgångspunkt i de förhållanden som
råder i skilda landsdelar. Intresset av att skydda god jordbruksmark måste
samtidigt ofta bedömas inom större områden än enskilda kommuner. Lantbruksstyrelsen
har preliminärt redovisat primära intresseområden för jordbruket. I avvaktan
på ett mer preciserat underlagsmaterial bör gälla att kommuner som är berörda
av dessa primära intresseområden särskilt beaktar Jordbruksintressena som en av
utgångspunkterna för den plane-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 24

ring som skall genomföras. Även Jordbrukets värde från
exempelvis landskaps-, kulturminnes- och nalurvårdssynpunkt bör uppmärksammas.

För expansiva tätorter inom redovisade primära
intresseområden för Jordbruket bör översiktliga planer för markanvändningen som
beaktar Jordbruksintressen utarbetas som grund för överväganden om lämpliga
utbyggnadsriktningar. Enligt regeringens beslut bör.ett 100-tal av landets
kommuner utarbeta sådana planer.

1 promemorian framhålls också alt arbetet med att se över
befintliga översiktliga planer med avseende på Jordbruksintressen eller att i
förekommande fall upprätta sådana planer bör inledas snarast möjligt. Behovet
av att för vissa områden ompröva äldre detaljplaner och att ge värdefull
Jordbruksmark ett fastare skydd genom att upprätta och fastställa generalplan
bör härvid övervägas. Inom övriga primära intresseområden för Jordbruket bör
riktlinjer för bebyggelsen som beaktar jordbruksintressena tas in i
kommunöversikt.

Vid bedömningen av olika bebyggelsestrukturer måste enligt
promemorian hänsyn tas säväl till behovet av ändamålsenliga tätortsbildningar
som till Jordbrukets intressen och behovet av rekreationsområden. Avvägningar
av denna art förutsätter i vissa fall att markanspråken ställs mot varandra i
regional skala. Inom landets viktigare jordbruksbygder bör kommunerna samarbeta
med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte
att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. 1 dessa program bör
enligt promemorian i regional skala anges vilka områden som långsiktigt bör
kunna utnyttjas för jordbruksändamål och vilka restriktioner gentemot andra
markanvändningsintressen detta föranleder.

I regeringens beslut anges att för Skåne, Hallands
kustområde, södra Kalmarkusten och Öland, Västgötaslätten, Östgötaslätten,
Närkeslätten, Arosbygden, Upplands slättomräden och delar av Södermanland bör
upprättas sådana program. Berörda länsstyrelser ges uppdrag atl när
planeringsskedet avslutats lämna en särskild redogörelse för behandlingen av
jordbruksfrågorna. I Skåne får de tvä kommunalförbunden för regional planering
ett betydande ansvar förarbetet med Jordbruksmarksprogrammet. I Stockholms län
torde enligt regeringen landstinget kunna få viktiga uppgifter i utarbetande av
program för hushållning med Jordbruksmarken. Lantbruksstyrelsen och planverket
bör samräda med berörda länsstyrelser och efter hand lämna dessa erforderliga
anvisningar.

7.2 Skogsbmk

7.2.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

Skogsbruket bör enligt de fastlagda riktlinjerna ägnas
stor uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen. All möjlig hänsyn bör las
till denna närings intressen. Restriktioner för skogsbruket bör emellertid
kunna bestämmas med hänsyn bl. a. till behovet av goda rekreationsmiljöer och
till vetenskapliga intressen. Skogsbrukets företrädare bör fä medverka i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 25

planeringsarbetet på etl tidigt stadium.

1
riktlinjerna understryks behovet av planmässiga avvägningar i fråga om
skogsmarkens användning med avseende på bl. a. skogsbrukels, friluftslivets
och fritidsbebyggelsens utveckling. Gradering av skogsmarken och .samråd mellan
skogsbrukels företrädare och planerande myndigheter bör ge underlag för sädana
avvägningar.

Till grund för programarbetet fanns klassificeringar på
riks- och på länsnivå av skogsmarken i olika intresseområden, baserade pä bedömningar
av bl. a. markens produktionsförmåga och läge. Länsredovisningen är gjord i tre
klasser, där klass 1 innebär skogsmark i länet av störst intresse frän
skogsproduktionssynpunkt.

7.2.2 Behandlingen idet kommunala programarbetet

Totalt ca 210 kommuner tar upp skogsbruksfrågor.
Behandlingen utmynnar i flertalet program i generella uttalanden om att hänsyn
skall tas till skogsbrukets intressen i den fortsatta planeringen. I många
program understryks skogsbrukets betydelse för näringslivet och sysselsättningen.
Mänga kommuner föieslår också inskränkningar i skogsbruket för att tillgodose
friluftslivets och naturvärdens intressen, inte minst i närheten av tätorterna.

1 programmen tas upp ett flertal områden med konflikter
med skogsbruket som ena parten. Endast en del av konfliktområdena avgränsas pä
karta. Länsstyrelserna redovisar 19 sådana områden, varav 12 berör förhållandet
till naturvärd och friluftsliv. Konflikter redovisas också med
lälortsexpansion, fritidsbebyggelse och kulturminnesvård.

De restriktioner som kommunerna föreslär gentemot
skogsbruket för att tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen
innebär t. ex. begränsning av trakthyggesstorlek, begränsning av kemisk
iövbekämp-ning, gödsling och dikning samt förbud mot markberedning genom hyggesplöjning.
Föreslagna instrument för att genomföra dessa restriktioner är framförallt
naturreservat och skydd för landskapsbilden enligt naturvärdslagen.

I det övervägande antalet kommuner föresläs att
skogsbrukets intressen tillgodoses genom riktlinjer för bebyggelsen i
kommunöversikt. Som lämpligt regleringsinstrument föreslås i några kommuner
även kommunomfattande markdispositionsplaner.

Behovet av ytterligare graderingar av skogsmarken är
begränsat enligt programmen. Däremot uttrycker flera kommuner önskemål om utredningar
och undersökningar för att belysa hur skogsmarken skall skötas för att såväl
skogsbruk som friluftsliv och naturvård skall kunna bedrivas .samtidigt.

7.2.3 Lämistyreheruas och övriga regionala organs
yttranden

Skogsvärdsstyrelsernas medverkan i programarbetet har
varierat. I många län har skogsvårdsstyrelsen deltagit i länskonferenser och
överlägg-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 26

ningar med kommunerna. I vissa län har emellertid
styrelsen inte deltagit i programarbetet annat än genom atl avge yttrande till
länsstyrelsen över kommunernas program. Samtliga skogsvårdsstyrelser utom tre
har lämnat yttranden.

Länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna accepterar i
huvudsak kommunernas förslag till åtgärder för att tillgodose skogsbrukets
intressen. Flera skogsvärdsstyrelser uttrycker tillfredsställelse över kommunernas
positiva inställning till att de areella näringarnas intressen skall beaktas i
planeringen. Vissa skogsvårdsstyrelser anser dock att kommunerna behandlat
dessa intressen för knapphändigt och alltför allmänt.

Skogsvårdsstyrelsema
har i stor utsträckning behandlat konflikten mellan det rationellt bedrivna
skogsbruket.samt naturvården och friluftslivet och de därmed sammanhängande
förslagen till restriktioner för skogsbruket. Restriktionsförslagen är enligt
styrelserna i ett stort antal fall för långtgående både vad avser arealer och
innebörd. Följdverkningarna av de föreslagna åtgärderna för samhällsekonomin
och sysselsättningen diskuteras i åtskilliga yttranden. Kommunerna uppmanas att
avgränsa områden där akuta konflikter föreligger. För sädana begränsade områden
är skogsvårdsstyrelserna i allmänhet införstådda med att restriktioner kan
vara motiverade. 1 likhet med många kommuner efterlyser många
skogsvårdsstyrelser former för samutnyttjande av marken så att både skogsbruk,
naturvård och friluftsliv kan fortgå parallellt.

Flera
skogsvårdsstyrelser framhåller i sina yttranden att skogsbruk bedrivet i
rationella former går att förena med rörligt friluftsliv och naturvärd.
Skogsvårdsslyrelsen i Örebro län tär som exempel Kilsbergen, som är ett
populärt utflyktsmål, och påpekar att området blivit attraktivt pä grund av det
där bedrivna rationella skogsbruket med bl. a. ett vitt förgrenat
skogsbilvägnät. En del skogsvårdsstyrelser anser att kommunerna genom
särskilda överenskommelser med markägarna kan åstadkomma smidigare regleringar
av intressekonflikter än vad som är möjligt genom förordnanden enligt
naturvårdslagen.

Också flera länsstyrelser tar upp skogsbrukets förhållande
till andra samhällsintressen. Länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands län
understryker att del moderna skogsbruket kan skapa problem för t.ex.
friluftslivet, och att det är viktigt med centrala riktlinjer för hur
konflikterna skall lösas.

Skogsvårdsstyrelsen
i Älvshorgs län betonar att underlagsmaterialet beträffande skogsbruket inte
fär tolkas så att det endast är inom de för skogsbruket mest attraktiva
områdena som hänsyn till skogsbruket behöver tas. Skogsbrukets intressen bör
alllid beaktas, men speciellt i de mest attraktiva områdena. Från mänga
skogsvårdsstyrelser framhålls det angelägna i att företrädare för skogsbruket
under det kommande planeringsskedet fär medverka i planeringen och att samråd
sker på ett tidigt stadium.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 27

7.2.4 De centrala remissinstansernas yttranden Allmänt

Skogsstyrelsen konstaterar att kommunerna genomgående
uttalar att de avser att i planeringen ta största möjliga hänsyn till
skogsbrukets intressen. Programmen har emellertid en förhållandevis abstrakt
karaktär och saknar i stort sett preciseringar. Avgränsningar av berörda
arealer kan i de flesta fall inte avläsas och inte heller eventuella föreslagna
restriktioner. Styrelsen finner det därför svårt att samlat bedöma programförslagens
konsekvenser för skogsbruket. Även domänverket finner att det är svårt att göra
generella uttalanden på grund av dels programmens ojämnhet, dels den abstrakta
utformningen. Verket anser emellertid att skogsbrukets förutsättningar och
betydelse för samhället inte har beaktats av alla länsstyrelser och kommuner.

LRF anser att programmen visaratt de flesta kommuner haren
positiv syn på de areella näringarnas betydelse. Liksom skogsstyrelsen och
domänverket finner emellertid LRF att denna positiva syn inte konkretiseras i
tillräcklig utsträckning i de föreslagna utrednings- och planeringsåtgärderna.
Förbundet anser vidare ätt redovi.sningen av konflikter med andra verksamheter
är bristfällig och att en komplettering av konfliktredovisningen bör krävas av
kommuner som inte har gjort någon sådan.

Skogsbruket frän produktionssynpunkt

Skogsstyrelsen och domänverket framhåller i sina
remissyttranden virkesproduktionens stora betydelse för samhällsekonomin.
Inskränkningar i skogsbruket kan enligt styrelsen och verket medföra allvarhga
problem för sysselsättningen. Det påpekas också att behovet av virke numera
överstiger tillgången, och att denna skillnad väntas öka avsevärt.
Skogsstyrelsen betonar att skogsmarkens bonitet har stor betydelse för
avkastningen. Högproduktiva granskogar i södra Sverige ger ett ekonomiskt
bidrag till samhället som är sju gånger större än motsvarande bidrag från
mycket svaga tallboniteter i samma del av landet.

Även LRF understryker skogsbrukels betydelse ur
hushållningspolitisk synvinkel och önskar att större hänsyn tas till markens
avkastningsförmåga.

Skogsbruket och bevarandeinlressena

Samtliga remissinstanser som har behandlat skogsbruket tar
upp förhåUandet lUl kulturminnesvården, naturvården och framförallt friluftslivet.

Skogsstyrelsen, domänverket och LRF anser atl ambitionerna
hos kommunerna att tillgodose främst friluftslivets intressen genom att föreslå
restriktioner mot skogsbruket är avsevärt högre än vad de verkliga behoven
motiverar, både vad avser föreslagna åtgärder och berörda områdens storlek. Som
exempel på föreslagna restriktioner nämns förbud

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 28

mot kalavverkningar, hyggesplöjning, kemisk lövbekämpning
och skogsgödsling. Skogsstyrelsen och domänverket anser att kommunerna inte
har den fackkunskap och kompetens som krävs för att bedöma vilka driftsformer
och restriktioner som är lämpliga. Styrelsen och verket framhåller emellertid
ad skogsbruket i många fall måste la hänsyn till naturvård, friluftsliv och
andra markanvändningsintressen. I synnerhet i tätortsnära skogsområden kan det
finnas skäl för mera omfattande restriktioner. Man anser dock atl motsättningen
mellan skogsbrukets och friluftslivets intressen totalt sett har överdrivits,
och atl skogsbruk och friluftsliv ofla är väl förenliga verksamheter.

Liknande
synpunkter framförs av naturvårdsverket som anför att i större delen av de
rekreationsskogar som behövs för tätortsbefolkningen såväl friluflsliv som
skogsbruk bör kunna försiggå under förutsättning att riktlinjer utarbetas för
skogsbrukets bedrivande. Åtgärder som enligt naturvårdsverket kan bli aktuella
är röjning av stigar efter avverkningar, styrning av friluftslivet lill partier
som inte berörs av pågående skog.s-bruksåtgärder m. m.

Skogsstyrelsen
och domänverket anser atl man i första hand bör försöka få lill ständ
frivilliga överenskommelser mellan kommun och markägare om anpassning av
skogsbruket för att tillgodose t. ex. friluftslivets behov. Domänverket uppger
att man i flera fall träffat sådana avtal. I mänga fall är de nödvändiga
anpassningarna sä begränsade att de bör kunna tålas ulan ersättning. Först om
frivilliga överenskommelser inte kan träffas bör enligl domänverket
förordnanden enligt naturvårdslagen tillgripas.

Naturvårdsverket och domänverket anför atl kostnaderna för
atl tillgodose friluftslivets behov kring lälorterna bör bestridas av
kommunerna och landstingen, eftersom det i hög grad är fråga om lokalt
nyttjande. Naturvärdslagen bör enligt naturvårdsverkets mening användas för att
reglera skogsbruket i områden med vetenskapliga naturvårdsintressen samt
friluftsintressen på riks- eller regionnivå.

Skogsbruket i den fortsatta planeringen

Skogsstyrelsen, planverket och domänverket framhåller
betydelsen av att samråden mellan kommuner och skogsvårdsstyrelser utvecklas
under planeringsskedet. Skogsstyrelsen föreslår obligatoriskt samråd. Flera
remissinstanser framhåller vikten av alt kontakt också las med skogsägarna och
deras organisationer. Riksantikvarieämbetet önskar fä till stånd ell ökat
samarbete med företrädare för andra sektorer, bl. a. skogsbruket.

Skogsstyrelsen ser med oro pä alt planeringsarbetet
påbörjats utan atl det finns några anvisningar för behandlingen av de skogliga
frågorna men är tveksam om vilken form dessa anvisningar bör ha. Planverkel är
enligt skogsstyrelsen en tänkbar utgivare av sådana anvisningar.

Planverket finner all planeringsarbetet för skogsbrukets
del i hög !;rad kommer atl koncentreras till konflikter med
friluftslivet, särsljili i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 29

lätorlernas närhet. Det är därför enligl verket angeläget
att ökad klarhet uppnås om förutsättningarna för all inom vissa områden bättre
anpassa skogsbrukets anspråk pä rationalisering och skölselälgärder till
friluftslivels behov.

LRF anser atl man i likhet med vad som föreslagits för
Jordbruket i fastställd generalplan bör reglera vilka områden som skall bevaras
för skogsbruk.

7.2.5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian
konstateras all knappheten på virkesråvara förden svenska skogsindustrin medför
alt det måste ställas större krav på hushållningen med landets skogsresurser.
Delta gäller både skogen och skogsmarken.

Vidare har enligt promemorian underlag för övergripande
bedömningar i fråga om skogsmarkens användning i framtiden saknats i stor
utsträckning, varför programarbetet vad gäller skogsbruket i den fysiska riksplaneringen
är ofullständigt och behöver kompletteras. I de fortsatta övervägandena måste
skogsbrukets betydelse för landet som helhet och för större regioner beaktas.
Det bör enligt promemorian ankomma på skogsvårdsstyrelsema att i samråd med
länsstyrelserna biträda kommunerna i deras bedömning av skogsbrukets
intressen.

Det
framhålls i promemorian atl skogsbrukets intressen mäste vägas mot bl. a.
naturvårds- och rekreationsintressen. Det påpekas också alt de ändringar i
skogsvårdslagen (1948:237) som trädde i kraft den I Januari 197 5 och som
innebär att det för skogsbruket införts en allmän aktsam-hetsregel och
anmälningsplikt rörande slutawerkningar, bör förbättra förutsättningarna för
samråd mellan företrädare för skogsbruket, länsstyrelserna och kommunerna.
Regeringen hänvisar i besluten län för län till de i promemorian angivna
allmänna ulgångspunkterna för skogsbrukets behandling och framhåller alt
skogsbruksfrågorna bör ägnas uppmärksamhet varvid friluftslivets, naturvärdens
och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas.

Flera
remissinstanser har anfört all rörligt friluftsliv och rationellt skogsbruk
oftast torde kunna kombineras, om rikllinjer för skogsbrukels bedrivande utarbetas
i samråd mellan berörda parter. Enligt promemorian bör länsstyrelserna inleda
överläggningar med skogsvårdsstyrelser och kommuner rörande bl. a. behovet av
säkerställandeåtgärder och föreskrifter om samrådsskyldighet enligt
naturvårdslagen inom skogsområden. Syftet med överläggningarna bör vara att
precisera inom vilka områden och i vilka avseenden särskilda krav på
skogsbruket är motiverade för att tillgodose andia intressen. Regeringen
framhåller i flera länsbeslut att friluftslivets, naturvårdens och
kulturminnesvärdens intressen ofta bör kunna beaktas utan att
virkesproduktionen begränsas.

Vissa
områden bör enligl regeringen betraktas som områden där naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen äger särskild tyngd, vilket bör beaktas vid behandlingen
av skogsbruksfrägorna inom dessa

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 30

områden. Det gäller bl. a. delar av Tiveden samt Halle-
och Hunneberg.

1 regeringens beslut för Kristianstads och Malmöhus län
framhålls att de studier, som i dessa län skall utföras rörande Jordbrukets
intressen i förhållande till tätorternas expansion, bör sättas i samband med
överväganden om den begränsade tillgången på mark för rörligt friluftsliv i
delar av Skåne. Jord- och skogsbruksfrågorna bör därför behandlas i ett
sammanhang och i regional skala vägas mot andra intressen.

7.3 Fiske

7.3.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten bör all möjlig hänsyn tas till de areella näringarna. Det är
angeläget alt det material som belyser fiskets förutsättningar och
konfliktrisker sett från fiskets synpunkt kompletteras och förfinas för alt bl.
a. skapa bätlre, kunskapsunderlag vid bedömningar av lokaliseringsplalser för
mUjöstö-rande industri.

Som underlag för programarbetet har funnits dels en
översiktlig redovisning av för yrkesfisket värdefulla vattenområden längs
landets kuster, dels en inventering av betydelsefulla fritidsfiskevatten.

7.3.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Fiskets intressen behandlas i relativt liten utsträckning
i de kommunala programmen. Totalt har ca 30 kommuner i sina program tagit upp
fiskefrågor.

Den mest utförliga behandlingen av fisket förekommer i
programmen för kommuner vid havskust. Främst kommuner med miljöstörande och
resurskrävande industri diskuterar denna industris inverkan på fisket. Vissa av
dessa kommuner påpekar att föroreningsriskerna vid lokalisering av sådan
industri bör beaktas inom större vattenområden än de som direkt ansluter till
den enskilda kommunens kustområde. Andra kommuner som redovisar liknande
synpunkter efterlyser centralt genomförda utredningar om avloppsanläggningars
och industriutsläpps inverkan på flskbeständet.

Konflikter mellan fiskets och försvarets intressen
behandlas i några program. Karlsborgs kommun redovisar t. ex. konflikter med
yrkesfisket vid skjutning ut över Vättern från de inom kommunen belägna
skjutfälten.

Flera
kommuner i Göteborgs och Bohus län anger att begränsningar i fråga om stränders
och vattenområdens användning för bl. a. fritidsändamål kan bli nödvändiga med
hänsyn lill yrkesfiskets intressen. Några kommuner påpekar att fisket genom t.
ex. sina sjöbodar ger positiva tillskott till bebyggelsemiljön.

Fritidsfisket
behandlas sporadiskt i programmen och ofta utan att särskilda konflikter eller
problem redovisas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 31

7.3.3 Länsstyrelsernas och övriga regionala organs
yttranden

Även på regional nivå behandlas fisket i liten omfattning.
Några lantbruksnämnder kommenterar fiskets behandling i programmen.
Fiske-riintendenterna har lämnat sina yttranden till fiskeristyrelsen som underlag
för styrelsens remissyttrande.

Lantbruksnämnden i Blekinge län uttalar farhågor för
negativa effekter på såväl yrkes- som fritidsfisket vid en lokalisering av
miljöstörande industri väster om Karlshamn. Långtgående reningsåtgärder krävs
enligt nämnden.

Länsstyrelsen liksom lantbruksnämnden i Västerbottens län
anser alt det är av stor vikt att yrkesfiskets intressen beaktas i planeringen,
främst fiskets behov av fasta anläggningar. Utvecklingen av mer omfattande och
koncentrerad fritidsbebyggelse kan enligt styrelsen och nämnden orsaka
konflikter med fiskets intressen. Att flsket måste beaktas i den fortsatta
planeringen understryks också av länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län
samt av lantbruksnämnderna i Hallands och Göteborgs och Bohus län.

7.3.4 De centrala remissinstansenias yttranden

Allmänt

Fiskeristyrelsen konstaterar i sitt yttrande att
riktlinjerna för yrkesfiskets behandling i stor utsträckning knutits till den
miljöstörande industrins effekter. Fiskets förhållande till den miljöstörande
industrin behandlas emellertid enligt styrelsens mening ytterst summariskt i
programmen. I merparten av landets kommuner är dock miljöstörande industri
inte aktuell. I dessa kommuner finner styrelsen att fisket oftast inte tas upp
alls. Styrelsen anser därför att konfliktriskerna i samband med t. ex.
täktverksamhet, kraftproduktion. Jordbruk, fritidsbebyggelse och rörligt
friluftsliv behandlas otillfredsställande i programarbetet.

Beträffande
fritidsfisket framhålls av såväl fiskeristyrelsen som Sveriges jritidsfiskares
riksförbund den stora omfattning som fritidsfisket har i dagens samhälle.
Mängden fångad fisk uppgår enligl styrelsen för frilids-fiskets del till
storleksordningen 30 tusen ton per år. Fiskeristyrelsen finner att det
underlagsmaterial som förelåg inom ramen för länsinventeringarna endast i
undantagsfall har kommit atl ligga till grund för programmen. Liknande
synpunkter framförs av Sveriges fritidsfiskares riksförbund, som anser att endast
ett fåtal kommuner behandlar frilids-fisket i tillräcklig omfattning.

Fiskeristyrelsen anser att orsaken lill fiskets
undanskymda plats i programarbetet är att etablerade kontaktvägar mellan t. ex.
centrala och regionala myndigheter till stor del helt har saknats. Av
undersökningar som styrelsen har gjort framgår att endast sporadiska kontakter
har förekommit. Detta har i sin tur medfört att det underlagsmaterial som har
förelegat inte har uppmärksammats.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 32

Fisket i den fortsatta planeringen

Fiskeristyrelsen härefter samråd med planverket utarbetat
ett program för olika slag av fiskeinventeringar, avseende säväl yrkes- som
fritidsfiske. Avsikten är alt programmet skall ge förutsättningar för en mera
tillfredsställande behandling av fisket i den fortsatta riksplaneringen. Genomförandet
av programmet sti5d'AJi\ Sveriges fritidsfiskares riksförbund, som understryker
vikten av en grundlig utredning om fiskets intressen i den fysiska
riksplaneringen. Under den fortsatta planeringen är det enligt fiskeristyrelsen
nödvändigt att fiskeriadministrationen medverkar på ett helt annat sätt än
hittills. Styrelsen föreslår ett obligatoriskt samrådsförfarande mellan främst
länsstyrelserna och de regionala fiskeriorganen.

Planverket anser det angeläget att inte minst
fritidsfisket ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen.

7.3.5 Regeringens beslut

I den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls
att fisket under planeringsskedet bör inordnas i planeringsarbetet på ett i förhållande
till andra verksamheter jämbördigt sätt. Det material som tidigare har
redovisats beträffande värdefulla fiskevatten bör, tillsammans med det material
som successivt kommer fram i det inventeringsarbete som nu har inletts av
fiskerikonsulenterna enligt anvisningar från fiskeristyrelsen, utgöra underl.g
för planeringsarbetet. Samråd i fråga om fiskets behandling i planeringen bör
enligt promemorian pä ett tidigt stadium komma till stånd mellan
länsstyrelserna, fiskeriadministrationen och kommunerna.

I regeringens beslut betonas för flera län att fiskets
intressen bör uppmärksammas vid planeringen för kustområden och älvdalar.
Vitlare bör flsket uppmärksammas vid planeringen för de större insjöarna, dvs.
för Vänern, Viittern, Mälaren, Hjälmaren och Siljan saml även för vissa mindre
sjöar och sjösystem.

Regeringen framhåller alt fiskets intressen bör redovisas
pä sådant sätt att riskerna för negativa återverkningar på fisket till följd av
lokalisering av miljöstörande industri kan beaktas i planeringen.

I beslutet för Gollands län säger regeringen att
länsstyrelsen bör utarbeta en plan som redovisar sädana områden utanför
Gotlands kuster .som av olika skäl bör undantas från eventuell läkt av .sand
och grus. Utgångspunkten för detta arbete skall vara atl inverkan av betydelse
på fiskets intressen eller i övrigt på den marina miljön skall undvikas.

7.4 Renskötsel

7.4.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna bör all möjlig hänsyn tas
till de areella. näringarna. Utvecklingen inom fjällområdet med bl. a. ökande
turism bör

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 33

styras i en sådan riktning att samiska intressen inte
skadas och helst på ett sådant sätt att samerna själva får del i utvecklingens
positiva sidor. Företrädare för rennäringen och den statliga administrationen
på området bör få medverka i planeringsarbetet redan på förberedelsestadiet.

Till grund för programarbetet fanns för vissa delar av
Västerbottens län planverkets provinvenleringar av rennäringens markanvändning.

7.4.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Totalt 20 kommuner, främst i Jämtlands och Västerbottens
län, behandlar i sina program renskötselfrågor. 1 den mån kommunerna uttrycker
målsättningar beträffande rennäringen är de relativt allmänt hållna. 1 regel
anges i programmen atl den kommunala planeringen skall inriktas så att den inte
försvårar en lämplig utveckling inom rennäringen.

De flesta kommuner som har behandlat rennäringsfrågor
diskuterar förekomsten av konflikter mellan rennäringen och andra intressen
såsom rörligt friluftsliv, fritidsbebyggelse, skogsbruk, vägbyggnad,
vattenkraftutbyggnad och gruvdrift. Kiruna kommun anser att rennäringens
anspråk bör jämställas med anspråk från andra samhällsintressen, varför det
enligt kommunen inte finns anledning att se rennäringen som någon särskild
restriktion för andra verksamheter. Akuta konfliktområden som berör rennäringen
redovisas av länsstyrelserna endast i ett par fall. För att lösa
intressekonflikterna förespråkar bl. a. Lycksele komtnun ett vidgat samråd
mellan samebyarnas talesmän och skogsbolagen. Jordbrukarnas organisationer
samt kommunerna.

I Storumans kommun pågår en försöksverksamhet som syftar
till att upprätta en kommunöversikt i vilken rennäringens markanspråk behandlas.
Sorsele och Storumans kommuner anser att de provinventeringar, som planverkel
genomförde är 1973 i några samebyar för att fastställa renskötselns
markanspräk, bör betraktas som en partsinlaga. Kompletterande uppgifter bör
enligt kommunerna inhämtas från andra myndigheter såsom lantbruksnämnden och
skogsvårdsstyrelsen. Flera kommuner anser att planeringsunderlaget för
fjällområdet kommer att förbättras i och med planverkets och naturvårdsverkets
inventeringsarbeten.

7.4.3 Länsstyrelsernas och övriga regionala organs
yttranden

Några länsstyrelser samt lantbruksnämnden i Västerbottens
län har i sina yttranden berört renskötseln.

Länsstyrelsen ; Västerbottens län påpekar att rennäringen
enligt underlagsmaterialet bör ses som en restriktion för andra verksamheter.
Samtidigt anser länsstyrelsen att ett differentierat näringsliv inom fjällområdet
i första hand kan åstadkommas genom att bygga ut turistverksamheten. Det är
enligt länsstyrelsen angeläget att följdverkningarna för renskötseln av
aktuella turistprojekt uppmärksammas.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län anser att det bör
framgå tydligare i de kommunala programmen att de områden av riksintresse för

3 Riksdagen 1975176 I saml. Nr 1

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 34

friluftslivet som har redovisats i fjällen i första hand
används för renskötsel. Nämnden framhåller vidare att även vinterbetesmarkerna
nedanför odlingsgränsen har stor betydelse för rennäringen. I det fortsatta
arbetet bör rennäringens frågor belysas ytterligare och renarnas
flyttningsleder markeras på karta. Nämnden ansluter sig till åsikten att
planverkets inventering av renskötselns markanspråk bör betraktas sotn en
partsinlaga, vilken måste kompletteras.

7.4.4 De centrala remissinstansernas yttranden Allmänt

Lantbruksstyrelsen konstaterar att rennäringen intar en
särställning eftersom renskötselutövarna enligt rennäringslagen har en
förstahandsrätt till utnyttjandet av bl. a. markerna ovan odlingsgränsen och
inom renbetesfjällen. Verksamheter som kan väntas beröra renskötseln är turism,
vattenkraftutbyggnad etc. Styrelsen konstaterar att renskötseln inte behandlas
i många program där sä borde vara fallet. De program som tar upp renskötseln
innehåller i regel endast allmänna uttalanden om näringens betydelse och att
näringen skall beaktas i den fortsatta planeringen.

Svenska
samernas riksförbund anser att programmaterialet är sådant all det saknas
möjUghet att närmare ta ställning till enskilda förslag i kommunernas program.
Förbundet är emellertid kritiskt till hur renskötseln har behandlats i vissa
faU, dels vad avser samråd med samerna, dels vad avser behandlingen av
renskölseln som näring. Den samrådsverksam-hel under programarbetet som
förbundet har hemställt om hos kommunerna och som också tas upp i riktlinjerna
för den fysiska riksplaneringen har i åtskilUga faU utebbvit. Endast i
Jämtlands län har enligt förbundet samebyarna tillsammans med riksförbundet
inbjudits till överläggningar med kommunerna. Förbundet anser att behandlingen
av rennäringen i Jämtlands- och Västerbottenskommunernas program i de flesta
fall är acceptabel och i flertalet fall hållen i en positiv anda. 1 Norrbottens
län har enligt förbundet ingen samrådsverksamhet förekommit. Beträffande
kommunernas program i detta län finner förbundet att dessa i flertalet fall är
mycket allmänt och vagt hållna. Förbundet finner det ytterst anmärkningsvärt
att länets lantbruksnämnd inte i sitt yttrande tagit upp rennäringen. Förbundet
anser sammanfattningsvis att de kommunala programmen måste överarbetas för att
rennäringens markanspråk skall tillgodoses.

Inventeringsbehov

Lantbruksstyrelsen föreslår att en översiktlig
betesinventering genomförs inom renskötselområdet som underlag för den
fortsatta riksplaneringen. Planverket tillstyrker en sådan inventering.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 35

Bebyggelsefrågor m. m.

Planverket anser alt vid prövning av ansökan om
byggnadslov inom renskötselområden hänsyn även skall tas till renskötseln.
Verket föreslår bl. a. att sameby skall betraktas som innehavare av särskild
rätt enligt byggnadslagstiftningen inom renskötselns åretruntmarker och utmed
renars flyttningsvägar inom övriga renskötselområden.

Riksantikvarieämbetet understryker betydelsen av etl
bevarande av kulturhistoriskt intressanta brukningsformer, t. ex. inom
renskötselns område. Detta bör tas upp inom ramen för den statUga verksamheten
landskap.svård i .odlingsbygd, en verksamhet som enligt ämbetet bör fortsätta.
Ämbetet har under år 1974 utfört vissa inventeringar av samekulturens
bevarandeintressen.

Renskötseln i den fortsatta planeringen

Lantbruksstyrelsen anser att rennäringen i det fortsatta
planeringsarbetet mäste beaktas i högre grad än hittills. Planverket
understryker vikten av att samråd sker mellan kommunerna och representanter för
rennäringen. Svenska samernas riksförbund ser det som nödvändigt att det centralt
utfärdas anvisningar om rennäringens behandling som vägledning för kommunernas
planering. Förbundet nämner i sitt yttrande som ett exempel arbetet med
kommunöversikten i Storumans kommun där man har försökt att arbeta in
rennäringens markanspråk. Med vissa korrigeringar bör denna kommunöversikt
enligt förbundet kunna tjäna som mall för andra kommuner.

7.4.5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls
att rennäringens rätt enligt rennäringslagen (1971:437) samt näringens
speciella krav i fråga om mark skaU beaktas i den fortsatta planeringen. Samråd
med berörda samebyar bör enhgt promemorian komma till stånd i ett tidigt skede
av planeringsarbetet.

Vidare konstateras i promemorian att planverket i sitt
yttrande föreslår vissa utgångspunkter för behandhngen av rennäringsintressena
i den fortsatta planeringen, och att planverket har inhämtat synpunkter från
lantbruksstyrelsen beträffande tolkning av de delar av
rennäringslag-stiflningen som rör markanvändning och fysisk planering. Dessa
synpunkter bör enligt promemorian tjäna till ledning för det fortsatta
planeringsarbetet.

Planverket genomför f. n. i samarbete med
lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksförbund en kartläggning av
renskötselns markanvändning och för renskötseln värdefulla marker som är
känsUga för störningar. Kartläggningen bör enhgt promemorian kunna ge underlag
för berörda kommuner i det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen framhåller i besluten för berörda län att vid
planeringen i

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 36

fjällområdena hänsyn skall tas till rennäringens intressen
i enUghet med de utgångspunkter som angetts i promemorian.

7.5 RörUgt friluftsliv

7.5.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna bordet långsiktiga
samhällsintresset att bevara en god miljö och ställa tillräckliga
rekreationsmöjligheter till de många människornas förfogande väga tungt i
förhållande till kortsiktiga och enskilda intressen. Det är angeläget att för
friluftslivet värdefulla områden skyddas och att se lill att inte kuster och
stränder undandras allmänt utnyttjande genom privat bebyggelse. Det är också
viktigt att tillräckliga arealer avsätts för t. ex. campingplatser och stugbyar
i attraktiva lägen, speciellt i närheten av storstäderna.

Som
underlag för programarbetet fanns statens naturvårdsverks redovisning Områden
för frUuftsUv och vetenskapligt kultureU naturvård (Förarbeten för fysisk
riksplanering, underlagsmaterial nr 19).'l redovisningen anges ca 160 områden
i landet vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. I prop. 1972:111
framhålls att redovisningen inte gör anspråk på fullständighet eller
slutgiltighet utan bör ses som en första sammanställning som efterhand skall
kompletteras genom medverkan från bl. a. länsstyrelser och kommuner.

Utöver vad som redovisas i det följande, äger i stor
utsträckning vad som sägs om vetenskaplig naturvård i avsnitt 7.6 gUtighet även
beträffande rörligt friluftsliv. 1 avsnittet om skogsbruk behandlas också vissa
friluftslivsfrågor.

7.5.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Totalt ca 240 kommuner behandlar i sina program frågor med
anknytning till det rörliga friluftslivet. Av de ca 160 områden som har
redovisats som riksintressanta i underlagsmaterialet föreslår kommunerna att
några få skall utgå helt och att ett tjugotal skall minskas i omfång.
Kommunerna föreslär vidare att ett sextiotal ytterligare områden bör betraktas
som riksintressanta samt alt drygt 30 av områdena i underlagsmaterialet skall
utvidgas.

1 flera
län har genomförts eller pågår större utredningar och planeringsföretag som
berör det rörliga friluftslivet. Som exempel kan nämnas Västernorriands län,
där länsstyrelsen, landstinget och berörda kommuner tillsammans studerat
förutsättningarna för att utveckla det rörliga friluftslivet inom det s. k.
Höga Kusten-området. 1 Östergötlands och Kalmar län har bildats en arbetsgrupp
med uppgift atl samordna planeringen för det obrutna kustområdet i dessa län.
De fem kommuner som berörs av Tivedenområdet har tUlsammans med länsstyrelserna
i Skaraborgs och Örebro län utrett områdets disposition med hänsyn bl. a. till
friluftslivets intressen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 37

1 programmen redovisas i åtskilUga fall konflikter mellan
friluftsUvets intressen och skogsbruk, liksom konflikter med t. ex. vägbyggnad,
tätbebyggelse, fritidsbebyggelse och militära skjutfält.

Flera kommuner, bl. a. i Blekinge län, diskuterar
turistkommitténs förslag till primära rekreationsområden (SOU 1973:52) och de
konsekvenser som dessa kan få för friluftslivet och den fysiska
riksplaneringen. (Se vidare avsnitt 7.5.6.)

Omkring 15 % av de områden som har angetts vara av
riksintresse för det rörliga friluftslivet är helt'eller till större delen
säkerställda genom förordnanden enligt naturvårdslagen. En betydande del av de
återstående områdena föreslås bli säkerställda genom kommunal
översiktsplanering, främst genom riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i
kommunöversikter.

7. .5.3 Länsstyrelsernas yttranden

Länsstyrelser och kommuner är i huvudsak överens
beträffande handläggningen av friluftslivsfrågorna i riksplaneringen.
Länsstyrelserna tillstyrker i stort kommunernas förslag till revideringar av
områden för det rörliga friluftslivet och tillstyrker att de flesta av de
ytterligare områden som kommunerna föreslår bör behandlas inom ramen för den
fysiska riksplaneringen.

Flera länsstyrelser, exempelvis länsstyrelserna i Hallands
och / Göteborgs och Bohus län, understryker att en utbyggnad eller översyn av
vägnätet behövs i områden som är attraktiva för det rörliga friluftslivet.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län an.ser att allmänhetens möjligheter att utnyttja
det enskilda vägnätet bör utredas vidare och leda till konkreta åtgärder.

7 5.4 De centrala remissinstansernas yttranden

Lantmäteriverket finner att områden av betydelse för det
rörliga friluftslivet som ligger nära tätorter och som normalt borde vara av
regionalt intresse, i vissa fall anges vara av riksintresse. Orsaken anger
verket bl. a. vara alt rekreationsintressena i sådana områden får stor
uppmärksamhet eftersom ett stort antal människor utnyttjar områdena. Verket
finner atl en sådan tolkning av riksintresse kan vara befogad.
Naturvård.sverket avser all i ett utvecklingsprojekt närmare belysa behovet av
rekreationsområden i tätortsområden.

Svenska
kommunförbundet anser det naturligt atl kommunerna tar på sig ansvaret för
planering och skötsel av de tätortsnära rekreationsområdena. Beträffande de s.
k. fjärrekreationsområdena av regionalt intresse eller riksintresse fordras
enligl förbundet statliga insalser.

Planverket rekommenderar att kommuner och länsstyrelser
samarbetar med landstingen. De senare kan enligt verket genom t. ex. markinköp
och iordningställande av friluftsområden spela en betydelsefull roll vid
genomförande av den fysiska riksplaneringen.

Såväl planverket som Svenska kommunförbundet
erinrar om att

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 38

turistkommitténs betänkande (SOU 1973:52) får betydelse
för frilufts-Uvet, speciellt i de föreslagna primära rekreationsområdena. (Se
vidare avsnitt 7.5.6.)

7.5.5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls
att det är angeläget att i planeringen finna former för en samlad behandling av
bl. a. rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård i syfte
att skapa bättre samordning av planerings- och säkerställandeåtgärder.

1 besluten för drygt hälften av länen pekar regeringen på
att i prop. 197 5:46 har lagts fram förslag till riktUnJer för planering och
samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut
med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet. (Se
vidare avsnitt 7.5.6.)

Särskilt vid behandlingen av områden för vilka geografiska
riktUnJer gäller och av vissa verksamheter, t. ex. skogsbruk och miljöstörande
industri, framhåller regeringen att planeringen skall ske med hänsyn tagen till
det rörliga friluftslivets intressen. Detta gäller bl. a. kustområdena och
områdena kring vissa sjöar.

Mot bakgrund av de nya förutsättningar för val av
säkerställandeform som ändringar i naturvårdslagen innebär finns det enligt den
nämnda promemorian anledning för kommuner och länsstyrelser att gemensamt se
över de i programmen föreslagna formerna för säkerställande.

Regeringen framhåller att den kust planering som har
pågått i södra Sverige bör kunna ge underlag för samordning av den kommunala
planeringen vad gäller naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen.

I besluten för Kristianstads och Malmöhus län uttalar
regeringen att studierna rörande Jordbrukets intressen i förhållande till
tätorternas expansion bör sättas i samband med bl. a. överväganden rörande den
begränsade tillgången inom delar av Skåne på mark för rörligt friluftsliv.
Vidare påpekas beträffande Kristianstads län skogsområdenas betydelse som
rekreationsområden för innevånarna i de tätbefolkade delarna av Skåne.

Regeringen understryker att behovet av rekreationsområden
för befolkningen i Storstockholmsområdet och Göteborgsområdet är betydande
och att de områden som i dessa regioner avses bli utnyttjade för friluftsliv m.
m. bör ges erforderligt skydd.

1 beslutet för Göteborgs och Bohus län betonas att det
obrutna kustområdet i norra Bohuslän enligt riktlinjerna genom skyddsåtgärder
och utvecklingsplanering bör disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för
fritidsändamål blir möjhgt.

Vidare konstateras att stora delar av fjällområdet i
Kopparbergs län har särskilt stor betydelse som rekreationsområden för
tälortsbefolkningen i Syd- och Mellansverige och alt det därför finns stort
behov av översiktliga och planmässiga överväganden som tillgodoser det rörliga
friluftslivets intressen i dessa områden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 39

Med tanke på Ölands och Gotlands värde från rekreations-
och lurislsynpunkt behövs enligl regeringens beslut samlade överväganden om
behovet av oUka former av övernaltningsmöjligheter i anslutning till områden av
värde för friluftsliv och rekreation. Det är angeläget att de åtgärder som
behövs för att tillgodose bevarandeintressen och för att utveckla friluftslivet
och turismen samordnas i Ölandskommunernas planering.

7.5.6 Primära rekreationsområden

I prop. 1975:46 föreslås riksdagen godkänna vissa
riktlinjer för planering och samordning av samhäUets insalser för rekreation
och turism. Förslaget grundar sig på turistkommitténs betänkande (SOU 1973:52)
och de däröver avlämnade remissyttrandena. Riktlinjerna innebär bl. a. att
samhällets insatser inriktas på att göra det möjligt för alla att utnyttja
områden och anläggningar för rekreation och turism. Vidare föreslås att 24
områden i landet betraktas som primära rekreationsområden. Dessa områden
redovisas på karta 1, som fogas till protokollet i detta ärende.

1 propositionen framhåller chefen för
Jordbruksdepartementet att den under de senaste decennierna starkt ökade
fritiden gör det nödvändigt att samhället pä olika områden ser till att
fritidssysselsättning erbjuds människorna. Rekreationspolitiken måste ges en
sådan inriktning att den möjliggör för alla att få den avkoppling och motion
som var och en har rätt att kräva. De naturliga förutsättningarna för ett
utbrett friluftsliv är goda i vårt land. De långa kusterna, de många skärgårds-
och insjöområdena samt fjällområdena ger utomordentliga möjligheter för olika
former av friluftsliv. I arbetet med den fysiska riksplaneringen är det rörliga
friluftslivets markanspråk en av de viktigaste faktorerna.

Från samhällets sida görs omfattande insatser när det
gäller utbyggnad av anläggningar för rekreation och turism. De statUga
insatserna har emellertid, framhålls det i propositionen, delvis skett utan
inbördes samordning vilket i vissa fall inneburit nackdelar frän
rekreationssynpunkt. 1 första hand i de regioner som har speciella
förutsättningar är det önskvärt att en mer samlad planering och samordning av
samhällets insatser för rekreation och turism kommer till stånd.

De 24
föreslagna primära rekreationsområdena berörs samtliga av planeringsarbetet
inom län och kommuner inom ramen för den fysiska riksplaneringen. 1 dessa
områden bör den framtida utbyggnaden för rekreation enligt propositionen ske
inom ramen för samordnade åtgärder. Vidare bör den fortsatta planeringen inom
dessa områden utgå från förutsättningen att en utveckling av rekrealionslivet
skall ske med hänsynslagande till de natur- och kulturvärden inom områdena som
finns dokumenterade i den fysiska riksplaneringen. Den preliminära avgränsningen
av de primära rekreationsområdena behöver ses över i det fortsatta
planeringsarbetet. Möjligheterna att samordna rekreationsintressena med bl. a.
naturvärdens och de areella näringarnas intressen bör ägnas särskild
uppmärksamhet. Kommunerna bör i det fortsatta plane-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 40

ringsarbetet studera avgränsningsfrågorna och bedöma
behovet av markreservationer m. m. för att möjliggöra en utveckling av
rekrealionslivet i dessa områden.

Chefen för Jordbruksdepartementet framhåller vidare i
propositionen att rekreationsområdena kring de tre storstäderna är aréalmässigl
begränsade i förhällande till den folkmängd som finns där. De kan därför inte
byggas ut som rekreationsområden för hela landet utan måste i första hand
utnyttjas för närrekreation. De kan således endast i vissa avseenden jämställas
med de primära rekreationsområdena.

För att erhålla en nödvändig bättre samverkan mellan de
myndigheter som handlägger rekreations- och turistfrågor föreslås att en
beredning inrättas för planering av områden och anläggningar för rekreation och
turism. 1 beredningen skall ingå företrädare för bl. a. naturvärdsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, planverket och kommunerna. Beredningen bör vara ett
rådgivande och samordnande organ med uppgift att följa planeringen av de
primära rekreationsområdena och andra områden av större betydelse för
rekreationslivet samt att bevaka att de anförda riktlinjerna följs.

Det bör enligt propositionen ankomma på den föreslagna
beredningen att lämna erforderliga rekommendationer för handläggningen av
frågor som rör de primära rekreationsområdena inom ramen för den fysiska
riksplaneringens planeringsskede. Redovisningarna och resultaten av verksamheten
under detta skede bör i sin tur ge underlag för beredningen när det gäller att
bedöma bl. a. vissa prioriteringsfrägor.

Riksdagen har i enlighet med hemställan frän
kulturutskottet (KrU 1975:14) uppskjutit behandlingen av propositionen och i
anledning därav väckta motioner till 1975/76 års riksmöte.

7.6 Vetenskaplig naturvård

7.6.7 Riktlinjer och underlagsmaterial

Naturvärdens intressen bör enligt de fastlagda
riktlinjerna tillmätas stor tyngd som restriktion vid planering av andra
verksamheters markanvändning, bl. a. därför atl de värden som naturvärden
representerar inte kan återskapas eller ersättas om de en gång förstörts. Vid
konflikter mellan naturvårdens krav på orörda områden och friluftslivets krav
på områden tillgängliga för allmänheten måste naturvårdens intressen ibland ges
prioritet och restriktioner läggas pä friluftslivet. 1 vissa fall kan också
restriktioner för de areella näringarna behövas med hänsyn till vetenskapliga
naturvårdsintressen. Enligt riktlinjerna är det angelägel alt värdefulla
naturområden snarast ges ett sådant skydd att deras naturvärden inte går
förlorade.

Som underlag för programarbetet fanns statens
naturvårdsverks redovisning Områden för friluftsliv och vetenskapligt
kulturell naturvärd (Förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr
19). 1 redovisningen anges drygt 600 områden i landet vara av riksintresse
för den

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 41

vetenskapliga naturvården. 1 prop. 1972:111 underströks
att denna redovisning skall ses som en anvisning om var naturvårdsintressena
bör tillmätas särskild vikt i den regionala och kommunala planeringen. 1
planeringen bör klarläggas vilka restriktioner som kan bli aktuella för andra
verksamheter. Ytterligare inventeringar och utredningar krävs i många områden
för att närmare klarlägga nalurvärdsintressena.

7.6.2 Behandlingen i del kommunala programarbetet

Totalt ca 260 kommuner behandlar i sina program frågor med
anknytning till den vetenskapliga naturvården.

Av de drygt 600 områden som naturvärdsverket har redovisat
som riksintressanta för den vetenskapliga naturvården, har kommunerna föreslagit
att etl fåtal skall utgå som riksintressanta och att ett sjuttiotal skall
minskas i omfång. Ä andra sidan föreslår kommunerna att ett sextiotal av
områdena i underlagsmaterialet skall utvidgas och att därutöver drygt 130 nya
områden skall betraktas som riksintressanta för den vetenskapliga naturvärden.

Åtskilliga kommuner pekar på behovet av kompletterande och
fördjupade naturinventeringar. Naturinventeringar baserade på fältiakttagelser
saknas för stora delar av landet. En konsekvens av inventeringsläget är att
kommunerna i vissa fall har svårt att avgränsa de riksintressanta områdena
eller är osäkra på vad som är att betrakta som riksintresse.

1 programmen redovisas etl relativt stort antal aktuella
konflikter mellan naturvårdens intressen och andra samhällsintressen såsom
skogsbruk, fritidsbebyggelse, försvar, vattenkjaftutbyggnad och miljöstörande
industri.

Omkring en
femtedel av de områden som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården
har tidigare helt eller delvis säkerställts genom 1. ex. förordnanden enligt
naturvårdslagen eller miljöskyddslagen. En avsevärd del av de återstående
områdena föreslås bli säkerställda inom ramen för kommunernas
översiktsplanering, främst genom riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i
kommunöversikter.

Vissa kommuner anger i programmen atl de inle är beredda
att göra ekonomiska åtaganden för att tillgodose den vetenskapliga naturvärdens
intressen utan anför alt detta bör vara en statlig uppgift. Så är fallet bl. a.
\ jlera kommuner i Malmöhus och Norrbottens län.

7.6.3 Länsstyrelsernas yttranden

Mer betydande meningsskiljaktigheter mellan länsstyrelser
och kommuner föreligger i regel inte. Länsstyrelserna accepterar i huvudsak
kommunernas förslag till begränsningar och utvidgningar av de riksinlressanta
områdena. Av de nya områden som föreslås av kommunerna tillstyrker
länsstyrelserna nästan samtliga.

Länsstyrelserna pekar liksom kommunerna pä behovet av
komplel-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 42

terande och fördjupade naturinventeringar. Flera
länsstyrelser framhåller dock att resurserna inte är tillräckliga för att
genomföra erforder7 liga inventeringar. Resurserna är enligl flera
länsstyrelser inte heller tillräckliga för de reservatsbildningar och andra
förordnanden enligt naturvärdslagen som krävs. Svårigheter att hälla tidsplanen
kan därför förutses.

Bland övriga frågor som tas upp i länsstyrelsernas
yttranden kan nämnas behovet av landskapsbildsskydd längs europavägarna samt behovet
av råd och anvisningar för naturinventering och naturvårdsplanering. Vidare
behandlas frågan hur Jordbrukets strukturomvandling skall samordnas med
naturvårdsplanering inom riksintressanta områden.

7.6.4 De centrala remissinstansernas yttranden Allmänt

Naturvårdsverket finner atl kommunerna har ulfört ett
ambitiöst arbete med programmen och att förståelsen för naturvården har ökats
avsevärt genom programarbetet. Verket nämner som exempel atl kommunerna endast
undanlagsvis har motsatt sig något av de drygt 600 områden av intresse för
vetenskaplig naturvärd som i underlagsmaterialet anges vara av riksintresse.
Tvärtom har kommunerna föreslagit ytterligare ca 130 sädana områden. Kommunerna
har emellertid enligt verket ofta haft svårt atl konkretisera sina program vad
avser naturvården och inte heller alltid anlagt den ekologiska syn som enligt
riktlinjerna skall prägla arbetet.

SGU anser
att de geovetenskapliga intressena i regel har tillgodosetts väl. SGU
understryker vikten av atl skydda de hydrogeologiska referens-områdena, vars
syfte är atl långsiktigt följa grundvattenförhällandena i mer opåverkade
områden.

Rektorsämbetet vid Stockholms universitet konstaterar att
det i programarbetet har funnits en lovvärd ambition att för framtiden bevara
områden av vetenskapligt intresse, men ämbetet anser alt materialet uppvisar
betydande ojämnheter. De vetenskapliga aspekterna har enligt rektorsämbetet
många gånger inte beaktats tillräckligt.

Säkerslällandefrägor

Etl stort antal kommuner föreslär i sina program atl
områden för vetenskaplig naturvård och rörligt friluftsliv skall säkerställas
med hjälp av byggnadslagstiftningen. Enligt naturvårdsverket är det
tillfredsställande att kommunerna försöker att fä en samlad bild av kommunens
mark- och vattenresurser genom de föreslagna kommunöversikterna och markanvändningsplanerna.
Verket anser emellertid inle att det är lämpligt att tillgodose angivna
riksintressen genom atl ange rikllinjer i kommunöversikt. Orsaken är bl. a,
alt behovet av tillsyn, värd och skydd inte går att tillfredsställa pä annat
sätt än med hjälp av naturvärdslagen. Reglering

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 43

av bebyggelse under en övergångsperiod lill dess
förordnande enligt naturvårdslagen skett kan dock enligt verket ske med hjälp
av kommunöversikt.

Naturvårdsverket understryker också vikten av all formerna
för all tillgodose de angivna intressena anpassas till del verkliga behovet och
inte blir beroende av vilken instans som förklarar sig villig att genomföra
erforderligt skydd. Del vikliga är enligt verket inte alt värna om alt
genomförandet sker i kommunal eller statlig regi utan atl värna om och vårda
naturen. Naturvårdsverket anser sammanfattningsvis att val av
säkerställandeform måste baseras på områdets karaktär och behovet av skydd och
värd. I stora drag innebär detta enligt verket att riksintressen och regionala
naturvårdsintressen tillgodoses med hjälp av naturvårdslagen och lokala
intressen genom byggnadslagstiftningen.

Även lantmäteriverket tar upp frågan om formerna för att
tillgodose naturvårdsintressena och anför alt, trots att kommunerna i stor
utsträckning föreslagit att byggnadslagstiftningen skall användas,
naturvårdslagen alltjämt kommer att tillämpas i betydande omfattning.
Lantmäteriverket anför vidare atl av samordningsskäl och för atl fä en likartad
behandling av ärenden inom områden som sträcker sig över kommun- och
län.sgränser förordnande enligt naturvårdslagen kan vara alt föredra framför
skydd i kommunala planer.

LRF finner att de olika former för säkerställande som
föreslagits aktualiserar behovet av bättre samordning mellan byggnads- och
naturvårdslagstiftning.

Svenska kommunförbundet påpekar att det stora antalet
områden som har angetts vara av riksintresse innebär risk för att de verkligt
angelägna områdenas skydd försämras. Förbundet anser att man med ledning av vilka
områden som har föreslagits bli säkerställda genom tillämpning av
naturvårdslagens bestämmelser kan utläsa vilka områden som har särskild
betydelse frän rikssynpunkt, medan de områden som föreslagits bli säkerställda
genom rikllinjer i kommunöversikt enligt förbundet snarast bör betraktas som
intressanta frän lokal och regional synpunkt. Förbundet anser att om
bygglagutredningens förslag om vidgad byggnadslovsplikt genomfors erhålls ell
tillräckligt skydd för de områden som enligt denna uppdelning inte är av
riksintresse. Kommunförbundet anser vidare, mot bakgrund av atl kommuner och
länsstyrelser i tre fjärdedelar av fallen föreslagit riktlinjer i
kommunöversikt för att säkerslälla riksintressena och att naturvårdsverket
inte ansett alt detta varit tillräckligt, all verkels ståndpunkt innebär ett
underkännande av kommunernas och länsstyrelsernas bedömningar och en misstro
mot kommunerna.

Samordningsfrågor

Riksantikvarieämbetet och planverket konstaterar att
områden av intresse för friluftsliv, naturvård och kulturminnesvård ofta
sammanfaller. Det är därför angelägel atl elt samarbete sker vad avser 1. ex.
inventeringar, säkerställande och värd. Liknande synpunkter framförs av naturvårdsverket.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 44

Inventeringsbehov

Naturvårdsverket har utarbetat råd och anvisningar för
översiktlig naturinventering och naturvårdsplanering.' Även om anvisningarna i
första hand riktar sig till länsstyrelserna, förmodar verket atl också kommunema
kan dra nytta av dem.

Lantmäteriverket finner att de höga ambitionerna i
programmen medför alt inventerings- och utredningsarbeten måste koncentreras
till sådana områden där hot mot bevarandeintressen eller konflikter mellan
olika intressen föreligger, dvs. lill områden med tätorlsexpansion,
miljö-störande industri etc. Mycket av inventerings- och utredningsarbetet bör
enligt verkets mening normalt utföras av länsstyrelserna eller andra regionala
organ eftersom kommunerna ofta saknar resurser för t. ex.
naturvärdsinventeringar.

Planverket uppger atl verket överlägger med
riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket beträffande redovisning av
inventeringar för bl. a. naturvård. Planverket anser atl länsstyrelserna bör
fä uppdrag atl aktualisera äldre redovisningar.

Resursfrågor

Naturvårdsverket understryker att ökade ekonomiska
resurser för köp och inlösen av mark, vård av områden m. m. är en förutsättning
för att föreslagna förordnanden enligt naturvårdslagen skall kunna komina lill
stånd. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Svenska kommunförbundet.

7.6.5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian
konstateras att kommuner, länsstyrelser och flera centrala verk i betydande
omfattning är eniga om den vetenskapliga naturvärdens behandling i det
fortsatta planeringsarbetet. Genom naturvärdsverkets ställningstaganden till de
redovisade programmen torde de frän rikssynpunkl mest angelägna
bevarandeintressena nu lill sina huvuddrag vara angivna. Verkets ställningstaganden
kan dock enligt promemorian inte betraktas som slutgiltiga, och det påpekas att
verket har betonat att inventeringsarbetel bör drivas vidare för alt ge
underlag för fortsatta ställningstaganden.

De områden som av naturvårdsverket nu angetts ha betydelse
från rikssynpunkt bör enligt promemorian behandlas inom ramen förarbetet med
att fullfölja riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och därvid inordnas
i den översiktliga kommunala planeringen. Naturvärdsverkets yttrande och
granskningspromemorior bör tjäna till vägledning vid planeringsarbetet. Det är
enligt promemorian angeläget alt under planeringsskedet tillgodose de mest
omedelbara skyddsbehoven i syfte att

' Översiktlig natiirinvenlering och
iiaturvärdsplanering. Publikation 1975:1 frän Statens naturvärdsverk.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 45

förebygga oönskade förändringar till följd av exploatering
eller utebliven vård.

Det är angeläget att i planeringsarbetet finna former för
en samlad behandling av bl. a. rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvärd och
kulturminnesvärd i syfte att skapa bättre samordning av planerings- och
säkerställandeåtgärder. Bevarandeintressenas samband med de areeUa näringarna
bör i detta sammanhang beaktas.

När det
gäller val av säkerställandeform framhålls i promemorian att ändringarna i
naturvårdslagen (1964:822) fr. o. m. den 1 Januari 1975 innebär delvis nya
förutsättningar bl. a. genom införandet av generellt strandskydd och
tillkomsten av elt nytt skyddsinslitut (naturvårdsområde). Kommunerna kan
genom delegering ges vidgade möjligheter att själva använda naturvårdslagen för
att tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen. Mot den bakgrunden
finns det enligt promemorian anledning för kommuner och länsstyrelser att
gemensamt se över de i programmen föreslagna formerna för säkerställande.

1 de länsvisa besluten hänvisar regeringen till de i nyss
nämnda promemoria angivna allmänna utgångspunkterna för den vetenskapliga
natui"vårdens behandling. Därutöver tas i besluten upp bl. a. följande
särskilda frågor.

Regeringen
konstaterar i beslutet för Gotlands län att förekomsterna av sand och grus
utanför bl. a. norra Gotlands kuster är föremål för ett ökat intresse för
exploatering samtidigt som områdena är betydelsefulla för fisket och för
Östersjöns bestånd av säl och sjöfågel. Länsstyrelsen i Gotlands län bör med
beaktande av pågående utredningsarbete utarbeta en plan som redovisar sådana
områden utanför Gotlands kuster som av oUka skäl bör undantas från eventuell
läkt av sand eller grus. Utgångspunkten skall härvid vara att inverkan av
betydelse på fiskets intressen eller i övrigt på den marina miljön skall
undvikas.

Regeringen
konstaterar att naturvårdens intressen är omfattande i Göteborgs och Bohus län
och att åtgärder i enlighet med vad som anförs i den allmänna promemorian bör
vidtas för att tillgodose bevarandeintressena inom de ramar som tillgängliga
resurser medger. Inom del obrutna kustområdet i norra Bohuslän bör
skyddsåtgärder och ulvecklingsplane-ring genomföras så alt bl. a. vetenskapliga
naturvärden skyddas.

Regeringen
uppdrar åt länsstyrelsen i Skaraborgs län alt med förtur behandla frågan om
avvägningar mellan bevarandeintressena och önskemål om brytning av kalk,
diabas och uran inom södra Billingen och med ledning av del material som kommer
fram beträffande dessa frågor skyndsamt göra en sammanställning med förslag till
åtgärder för atl säkerställa en rimlig avvägning mellan motstående intressen.

Beträffande
områden för vilka geografiska riktlinjer gäller, framhåller regeringen i
besluten för flera län att vid planeringen bör beaktas bl. a. naturvårdens
intressen. Detta gäller t. ex. kust- och skärgårdsområden, fjällområdena,
älvdalarna, områdena kring de större insjöarna och även i flera fall i områden
vid mindre sjöar och sjösystem. Även planeringen för olika verksamheter som t.
ex. skogsbruk, miljöstörande industri, kraft-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 46

verksulbyggnad och fritidsbebyggelse bör ske med
hänsyn tagen lill naturvårdens intressen.

7.7 Kuhurminnesvård

7. 7 7 Rikllinjer och underlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna bör kulturminnesvårdens
intressen tillmätas stor tyngd som restriktion vid planering av andra
verksamheters markanvändning, bl. a. därför att de representerar värden som
inte kan återskapas eller ersättas om de en gång förstörts. Kulturminnesvården
bör integreras mer än tidigare i den övriga samhällsplaneringen.

Som underlag för programarbetet fanns
riksantikvarieämbetets redovisning Miyöer och större områden av betydelse för
kulturminnesvården (Förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr
23). Redovisningen omfattar ca 850 miljöer av riksintresse, drygt 1 000
miljöer av regionalt intresse och ca 100 s. k. större områden av betydelse för
kulturminnesvården. 1 prop. 1972:1 I 1 betonas alt de angivna områdena i första
hand utgör anvisningar om var kulturminnesvårdens intressen bör tillmätas
särskild vikt i den regionala och lokala planeringen. Det anges att
kompletterande inventeringar och utredningar behöver genomföras i en del
områden.

7. 7.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Totalt ca 260 kommuner tar i sina program upp frågor med
anknytning lill kulturminnesvården. Kommunerna föreslår att ett mindre antal
av de kulturhistoriskt intres,santa miljöerna i underlagsmaterialet skall utgå
som riksintressen eller minskas i omfattning. A andra sidan föresläs att ytterligare
drygt 300 miljöer bör betraktas som riksintressanta för kulturminnesvården. En
stor del av dessa nya förslag utgörs av miljöer som i underlagsmaterialet
betecknas som länsintressen. 1 drygt 30 fall föreslås utvidgningar av miljöer
som finns redovisade i underlagsmaterialet.

Kommunerna
föreslår att några av de ca 100 större områdena av betydelse för
kulturminnesvården som redovisas i underlagsmaterialet skall utgä eller minskas
i omfång. Även utvidgningar av de större områdena föresläs. 1 programmen föresläs
också att etl femtonlal nya sädana områden betraktas som riksinlressanta för
kulturminnesvården.

Kommunerna
anmäler etl stort behov av medverkan från landsantikvarierna under
planeringsskedet. Omkring 2/3 av de kommuner som har upprättat program uppger
att de har för avsikt alt begära hjälp frän landsantikvarierna med i första
hand inventeringar och avgränsningar saml alt dessutom kontakta
landsantikvarierna för samråd och som remissinstans vid planeringsverksamhet
och byggnadslovsprövning. Störst är dessa behov i skogslänen.

För att säkerställa kulturminnesvärdens intressen föreslår
kommunerna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 47

för ungefär en tredjedel av områdena riktlinjer i
kommunöversikt. För ytterligare en tredjedel av områdena vill kommunerna göra
utredningar innan de bestämmer sig för säkerställandeform. För den resterande
tredjedelen av områdena föreslås områdesplan, detaljplan, förordnanden enligt
naturvårdslagen och åtgärder enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning.

7 7 3 Länsstyrelsernas och övriga regionala organs
yttranden

Landsantikvarierna har deltagit i länskonferenser och i
direkta överläggningar med kommunerna. Yttranden över programmen har avgetts
av landsantikvarierna i 1 8 län.

Länsstyrelserna och landsantikvarierna tillstyrker i huvudsak
kommunernas ändringsförslag beträffande områdenas status och avgränsningar.

Åtskilliga landsantikvarier och länsstyrelser anmäler
behov av omfattande inventeringar, inte minst byggnadsinventeringar. De
ekonomiska och personella resurserna för dessa invenleringsarbeten anses
allmänt vara otillräckliga. Landsantikvarierna anser i flera fall atl
kommunerna måste bidra till eller stå för kostnaderna, men att också staten
måste ge bidrag.

Flera landsantikvarier och länsstyrelser påpekar alt
lagskyddet för kulturminnesvården är otillräckligt, särskilt för
bebyggelsemiljöer och kulturlandskap. Länsstyrelserna i Södermanlands,
Västmanlands och Gävleborgs län liksom flera landsantikvarier konstaterar att
byggnads-minneslagen endast i begränsad omfattning tillgodoser behovet av skydd
för kulturminnesvärden och att denna lagstiftning inte kan tillämpas pä
kulturhistoriska miljöer. Några landsantikvarier efterlyser riktlinjer för hur
naturvårdslagen kan tillämpas för att tillgodose kulturminnesvårdens intressen.
Några länsstyrelser bl. a. länsstyrelserna i Kalmar och Södermanlands län -
fäster regeringens uppmärksamhet på behovet av anvisningar och klarlägganden
från centralt håll vad gäller hanteringen av kulturminnesvärdens
intresseområden i den kommunala planeringen.

Flera landsantikvarier och länsstyrelser anser att
ytterligare statliga medel behövs för upprustning och vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Statliga medel behövs enligt dessa myndigheter även för
landskapsvärd i odlingsbygder och vård av gravfält.

Behov av övergripande utredningar påpekas exempelvis av
landsantikvarien i Göteborgs och Bohus län. som anser det önskvärt med en
statlig utredning om möjligheterna att ge jordbruket förutsättningar att fylla
miljö- och landskapsvärdande uppgifter. Landsantikvarien i Kopparbergs län
menar att statliga insatser behövs för utvecklingsarbete rörande sambandet
kulturminnesvård - naturvärd rörligt friluftsliv.

7 7.4 De centrala remissinstansernas yttranden

Allmänt

Kommunernas ambitionsnivå när det gäller
kulturminnesvården betecknas av riksantikvarieämbetet som mycket
hög i de flesta fall.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 48

Kulturminnesvårdens intressen har enligt ämbetet i stor
utsträckning beaktats i programmen. Det är emellertid också uppenbart att
behoven av utredningar och inventeringar är mycket stora och att det blir svårt
atl slutföra sådana inom ramen för planeringsskedet.

Större områden av betydelse för
kulturmin-' nesvärden

Riksantikvarieämbetet anser att de i underlagsmaterialet
angivna större områdena av betydel.se för kulturminnesvården i princip skall
anses vara av riksintresse, men atl de bör uppfattas snarast som markeringar av
värdefulla kulturområden, vilka närmare bör utredas innan säkerställandeåtgärder
sker. För vissa områden är utredningsbehoven så stora att
säkerställandeätgärderna enligt ämbetets uppfattning inte kan slutföras under
planeringsskedet. Planverket understryker också utrednings- och
inventeringsbehovet i de större områdena. Redan i den ordinarie kommunala
planeringen och i arbetet med kommunöversikterna bör emellerfld enligt verket
de kulturhistoriska intressena beaktas.

Kulturhistoriskt värdefulla miljöer

Planverket anser det nödvändigt att inventeringar
genomförs i de kulturhistoriska miljöerna av riksintresse, särskilt i de fall
konflikter föreligger med andra intressen. Landsantikvarierna bör enligt verket
också närmare avgränsa'de kulturhistoriskt värdefulla miljöer som ligger inom
större områden av betydelse för kulturminnesvården.

Tätorts miljöer

Riksantikvarieämbetet finner att kulturminnesvårdens
intressen i tätorterna är mycket ojämnt redovisade i programmen. Detta beror
enligt ämbetet i första hand på att kulturminnesvårdens intressen i tätorterna
inle redovisades i underlagsmaterialet. Dessutom är dessa intressen
bristfälligt utredda. Ämbetet anser därför att en utredning av kulturminnesvärdens
intressen i tätorterna är en av de mest angelägna uppgifterna i den fortsatta
fysiska riksplaneringen. Tätorter som i sin helhet är av riksintresse för
kulturminnesvården bör enligt ämbetet bli föremål för planering redan under
planeringsskedet, medan miljöer som utgör delar av tätorter bör beaktas
särskilt i den kommunala planeringen. Planverket föreslår efter samråd med
riksantikvarieämbetet att de kulturhistoriska miljöerna i tätorterna ges hög
prioritet i den kommunala planeringen, men att inga redovisningskrav bör
föreligga för dessa under planeringsskedet.

Säkerställa ndefrågor

Riksantikvarieämbetet konstaterar att kommunerna som säkerstäl-landeåtgärd
ofta föreslår tillämpning av byggnadslagen eller naturvärds-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 49

lagen, alternativt särskilda riktlinjer i kommunöversikt.
1 ytterst få fall föreslås utnyttjande av byggnadsminneslagen eUer
fornminneslagen. Ämbetet konstaterar också att möjligheterna att säkerställa
miljöer och större områden av betydelse för kulturminnesvården med hjälp av
speciallagstiftningen är begränsade och att detta medfört stora svårigheter i
programarbetet. Ämbetet anser att man tills vidare i första hand bör använda
sig av byggnads- och naturvårdslagstiftningen för att tillgodose
kulturminnesvårdens intressen. Genom att de flesta kommuner avser att upprätta
kommunöversikter anser riksantikvarieämbetet att goda förutsättningar
föreligger för att erforderliga säkerställandeåtgärder vidtas.

Riksantikvarieämbetet har tOlsammans med planverket stäUl
samman och kommenterat bl. a. tillämpliga säkerställandemedel vid bevarande av
bebyggelse och kulturmUJöer.' Ämbetet understryker vikten av att kommunerna
under planeringsskedet samråder med landsantikvarierna.

Inventeringsbehov

Riksantikvarieämbetet konstaterar att inventeringsläget
för kulturminnesvården är bristfälligt. För stora delar av landet saknas
bebyggelseinventeringar och inventeringar i kulturlandskapet.

Riksantikvarieämbetet föreslår att de utredningar som
krävs för de redovisade miljöerna av riksintresse genomförs inom ramen för i
första hand arbetet med kommunöversikt. Utrednings- och planeringsarbetet under
planeringsskedet bör i första hand syfta till att avgränsa intresseområden och
precisera förslag till säkerställandeåtgärder. Det har enligt ämbetet ofta
varit förenat med svårigheter att avgöra om ett objekt skall anses vara av
riks- eller länsintresse. För att slutgiltigt göra ett urval av riksintressen
fordras enligt riksantikvarieämbetet först stora inventeringsinsatser och
kulturliistoriska analyser. Ämbetet anser att det är särskilt angeläget att
kulturminnesvårdens intresse beaktas i områden för vOka gäller geografiska
riktlinjer.

Resursfrågor

Riksantikvarieämbetet, planverket och Svenska
kommunförbundet betonar vikten av att tillräckliga personeUa och finansiella
resurser ställs till kulturminnesvårdens förfogande. Stora krav kommer att
ställas under planeringsskedet, i synnerhet på landsantikvarierna.

Lantmäteriverket bedömer att byggnadsnämnderna och
fastighetsbildningsmyndigheterna kommer att få behandla många ärenden som
berör områden av betydelse för bl. a. kulturminnesvården och att det därför är
mycket angeläget med förbättrade samrädsformer.

' Skrivelse till kommunstyrelser och byggnadsnämnder
i december 1974 från statens planverk och riksantikvarieämbetet.

4 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 50

7. 7.5 Regeringens beslut

I den tUl regeringens beslut fogade promemorian
konstateras atl det i betydande omfattning råder enighet om kulturminnesvårdens
behandling i det fortsatta planeringsarbetet. Genom riksantikvarieämbetets
ställningstaganden lUl de redovisade programmen torde de från rikssynpunkt mest
angelägna bevarandeinlressena nu till sina huvuddrag vara angivna även om
ämbetets ställningstaganden inte kan betraktas som slutgiltiga.
Riksantikvarieämbetet har i flera sammanhang betonat att inventeringsarbetet
bör drivas vidare för att ge underlag för fortsatta ställningstaganden,
särskilt beträffande de s. k. större områdena av intresse för
kulturminnesvården. Det bör enligt promemorian uppmärksammas att det regionala
statliga ansvaret för kulturminnesvården från den 1 juli 1976 kommer att föras
över tUl länsstyrelserna, varför del är angeläget att dessa redan i
planeringsarbetets inledningsskede tar aktiv del i de åtgärder som vidtas inom
kulturminnesvårdens områden.

De områden som av riksantikvarieämbetet nu angetts ha
betydelse från rikssynpunkt bör enligt promemorian behandlas inom ramen för
arbetet med att fullfölja riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och
därvid inordnas i den översiktliga kommunala planeringen. Riksantikvarieämbetets
yttrande och granskningspromemorior bör tjäna till vägledning vid
planeringsarbetet. Det är angeläget att under planeringsskedet tillgodose de
mest omedelbara skyddsbehoven i syfte att förebygga oönskade förändringar till
följd av exploatering eller utebliven vård.

Vidare är det enligt promemorian viktigt att finna former
för en samlad behandling av bl. a. rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård
och kulturminnesvård i syfte att skapa bättre samordning av planerings- och
säkerställandeåtgärder varvid även bevarandeintressenas samband med de areella
näringarna bör beaktas.

Mot bakgrund av ändringar i naturvärdslagen finns det
enligt promemorian anledning för kommuner och länsstyrelser att gemensamt se
över de i programmen föreslagna formerna för säkerstäUande.

I besluten län för län hänvisar regeringen tiU de allmänna
utgångspunkter för kulturminnesvårdens behandling som anges i den allmänna
promemorian. Dämtöver tas i besluten upp bl. a. följande särskilda frågor.

Regeringen framhåller att planeringsinsatserna för områden
som berörs av geografiska riktlinjer, såsom kustområden, älvdalar och områden
kring större sjöar bör ske med beaktande av bl. a. kulturminnesvårdens intressen.
Det samma gäller vid planeringen för verksamheter som skogsbruk, miljöstörande
industri och kraftverksutbyggnad.

Regeringen uppdrar åt länsstyrelsen i Skaraborgs län att
med förfur behandla frågan om avvägningar mellan bevarandeintressena och önskemål
om brytning av kalk, diabas och uran inom södra Billingen och med ledning av
det material som kommer fram beträffande dessa frågor skyndsamt göra en
sammanställning med förslag tiU åtgärder för att säkerställa en rimlig
avvägning mellan motstående intressen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 51

Regeringen framhåller i beslutet för Kopparbergs län att
det är angeläget att Jordbrukets rationalisering längs Dalälven och i
Siljans-bygden kan drivas vidare med beaktande av bl. a. kulturminnesvårdens
intressen. Dessa frågor bör studeras i det fortsatta planeringsarbetet i samråd
mellan företrädare för kommunerna, länsstyrelsen, lantbruksnämnden och landsantikvarien.

7.8 Fritidsbebyggelse

Z 8.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

De fastlagda riktlinjerna innebär att fritidsbebyggelsen
bör utvecklas i mer planmässiga former än tidigare. En planläggning av
fritidsbebyggelsen anses speciellt angelägen för kusterna och de större
insjöarnas strandområden. Det understryks att fortsatt bebyggelse bör
förläggas så att den inte inkräktar på stränder som är av värde för
friluftslivet. I områden där konkurrensen om marken är stor, är tätare former
av bebyggelse att föredra med hänsyn bl. a. lUl det rörUga frUuflsUvet, medan
spridd fritidsbebyggelse i form av enstaka bus eUer mindre husgrupper i andra
delar av landet fortfarande är en lämplig form av fritidsboende.

1 rapporten (SOU 1 971:75) Hushållning med mark och vatten
betecknas vissa sjörika områden i inlandet som utvecklingsområden för
fritidsbebyggelse, nämligen områden i Dalsland, Bergslagen, Södermanland,
Östergötland och norra Kalmar län samt småländska höglandet. I dessa områden
är en aktiv utvecklingsplanering för fritidsbebyggelse angelägen. 1 vissa andra
områden i inlandet - Ringsjöområdet i Skåne, Bolmenom-rådet, områden kring
tätorter vid Mälaren och Hjälmaren, kring Vänern, vid Vätterns stränder omkring
Motala och Jönköping samt vid Storsjön och Siljan - är utnyttjandet för
fritidsbebyggelse redan stort. Försiktighet bör därför iakttas beträffande
fortsatt markupplåtelse för fritidsbebyggelse inom dessa områden.

7.8.2 Behandlingen idet kommunala programarbetet

Totalt ca 160 kommuner tar upp frågor med anknytning till
fritidsbebyggelse. Ett stort antal kommuner som behandlar fritidsbebyggelsen
redovisar aktuella eller möjliga intressekonflikter. Den vanligaste typen av
konflikt både i inlandet och vid kusterna är den mellan fritidsbebyggelsen och
det rörliga friluftslivet eller naturvården. Även kulturminnesvården,
jordbruket, skogsbruket och renskötseln anses ibland ställa anspråk på marken
som kolhderar med fritidsbebyggelsens.

Kommunernas
mål för planeringsarbetet rörande fritidsbebyggelsen är skiftande och i
aUmänhet ganska vagt formulerade i programmen. ÄtskilUga kommuner har
emellertid ambitionen all styra fritidsbebyggelsens utveckhng. I
kustkommunernas och åtskUUga inlandskommuners uttalanden kan vidare spåras ett
växande intresse att dämpa fritidsbebyggelsens tillväxt i områden som är
attraktiva för det rörliga

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 52

friluftslivet. I inlandet diskuteras ofta
fritidsbebyggelsen i relation till landskapsvärd, samhällsservice, lokala
sysselsättningsproblem samt jordbrukets och skogsbrukets problem. Byggande av
fritidshus och även omvandling av äldre åretruntbebyggelse till fritidsbostäder
ses som ett sätt att hålla landskapet fritt från igenväxning och samtidigt
skapa bätlre underlag för samhällsservice samt att i viss män häva lokal
arbetslöshet.

Delrapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten
angivna utvecklingsområdena för fritidsbebyggelse uppmärksammas i varierande
omfattning. I Östergötlands län vidareutvecklar länsstyrelsen tillsammans med
berörda kommuner ett förslag lill planeringsprinciper för länets södra
sjödistrikt. 1 Dalsland-Nordmarken-området i Älvsborgs och Värmlands län
handhas ett liknande arbete av den s. k. DANO-kommittén, en inlerkommunal
organisation med företrädare för berörda kommuner och turistorganisationer som
arbetar i samråd med de berörda länsstyrelserna.

Som medel atl lösa de redovisade intressekonflikterna
föreslår kommunerna i regel någon form av översiktlig planmässig bedömning av
bebyggelseutvecklingen, vid behov följd av onirådesplanering, detaljplanering
eller utfärdande av förordnanden enligt naturvårdslagen. Den planmässiga
bedömningen avses ofla bli genomförd inom ramen för ett arbete med en
kommunöversikt. Större delen av havskusten skaU enligt programmen bh föremål
för översiktlig markanvändningsplanering.

7.8.3 Länsstyrelsernas yttranden

Länsstyrelserna är i huvudsak överens med kommunerna
beträffande fritidsbebyggelsens behandling. Skiljaktiga meningar förekommer
främst när det gäller vissa speciella områden. Som exempel kan nämnas Blekingekusten,
där länsstyrelsen motsätter sig en del av den av Karlskrona kommun föreslagna
fritidsbebyggelsen. Liknande skiljaktigheter i uppfattning mellan kommuner och
länsstyrelse redovisas för Hallandsåsen.

Några länsstyrelser vill fästa regeringens uppmärksamhet
på specieUa problem med anknytning till fritidsbebyggelsen. Länsstyrelsen i Jönköpings
län pekar på behovet av översiktlig planering kring sjön Bolmen med hänsyn till
fritidsbebyggelsens, friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen i området. Länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län
understryker betydelsen av planering i länens kust- och skärgårdsområden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län pekar särskilt på att det i
länet finns inle ianspråktagna byggnadsplaneområden i attraktiva kustlägen. 1
vissa fall är länsstyrelsen och berörd kommun överens om alt byggnadsrätter
inom inte genomförda byggnadsplaner bör upphävas. Länsstyrelsen vUl fästa
uppmärksamheten på att medel bör stäUas tUl förfogande för den inlrångsersätlning
som därvid kan uppkomma.

Länsstyrelsen
i Hallands län behandlar särskilt kustområdet Skummes-lövslrandMellbystrand,
vUket enligt länsstyrelsens mening kanske är landets hårdast exploaterade
fritidsbebyggelseomräde. Ett särskilt problem inom området är
fritidsbostädernas omvandling till åretrunt-

s. 53 Kontrollera mot PDF

prop. 1975/76:1 53

bostäder. Ett annat problem är att åtskUliga hus inte
liUkommit i laga ordning. Länsstyrelsen viU inte tillstyrka någon ny bebyggelse
i området förrän en sådan har stöd i en planering som beaktat riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Även kring Varberg och Kungsbacka framhåller
länsstyrelsen problem med en växande fritidsbebyggelse och en snabb omvandling
av fritidsbostäder tUl åretrunlbostäder.

7.8.4 De centrala remissinstansernas yttranden

Allmänt

Planverket konstaterar att fritidsbebyggelsen behandlats i
förhållandevis liten utsträckning i programarbetet. Domänverket har en
liknande uppfattning och finner att programmens vaga utformning inte medger
någon analys av behovet av mark för exploatering av fritidsbebyggelse.
Naturvårdsverket tillstyrker kommunernas förslag att reglera fritidsbebyggelsen
i kommunöversikter.

Avvägning mol andra intressen

Naturvårdsverket understryker att all bebyggelse bör
föregås av allsidiga naturinventeringar och planeras så att den inte påverkar
vetenskapligt värdefulla områden eller områden av stort värde för
friluftslivet. Inom riksintressanta områden för friluftslivet bör
strandområdena alltid hållas fria från nytillkommande fritidsbebyggelse.
Bebyggelsen bör här inriktas på uthyrningsverksamhet. Verket understryker
särskilt behovet av planering för att reglera fritidsbebyggelsens utveckling
längs kusterna, på Öland och Gotland, i de stora älvdalarna och vid de större
insjöarna.

Domänverket påpekar mot bakgrund av att friluftslivet i
regel prioriteras framför fritidsbebyggelsen, att det föreligger ett starkt
intresse från den enskilde att ha tillgång till egen eller flerårsförhyrd
fritidsbostad.

Lantmäteriverket och LRF betonar betydelsen av att
befintlig bebyggelse på landsbygden kan kompletteras med viss nybebyggelse, t.
ex. för fritidsändamål. Detta medverkar bl. a. till att förbättra
serviceunderlaget.

Fritidsbebyggelse i den fortsalta planeringe.n

Enligt planverket hämmas utvecklingen mot en ökad
planmässighet hos fritidsbebyggelsen av den ofta långt utdragna och därmed
kostsamma behandhngen hos planmyndigheterna. Verket anför att
detaljplanelägg-aing ger vissa fördelar Jämfört med enbart områdesplan även när
det gäller mer begränsad fritidsbebyggelse. Verket flnner dock att de högre
kostnaderna hos den detaljplanelagda fritidsbebyggelsen kan leda över efterfrågan
mot spridd bebyggelse eller medföra en alltför generös tolkning av
dispensreglerna. Verket anför att åtgärder bör vidtas för att sänka kostnaderna
genom t. ex. översyn av kraven på tekniska utredningar och grundkart ef
öreskrifter.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 54

Såväl naturvårdsverket som planverket tar upp frågan om
utsläckande av ej utnyttjade byggnadsrätter i detaljplaner belägna inom
riksintressanta områden. Naturvårdsverket konstaterar att det är mycket svårt
att upphäva sådana planer och att detta förhållande medför stora olägenheter i
de fall planerna strider mot riksintressena. Planverket efterlyser direktiv från
regeringen i denna fråga. Verket pekar också på problemet med de ofta stora
kapital som bundits i markförvärv och projekteringsarbeten grundade på
kommunala utfästelser i områden som nu betecknas som riksintressanta.

Planverket föreslår att vissa ändringar i
byggnadslagstiftningen genomförs. Olovligt byggande bör beivras effektivare,
kommunala kostnader för detaljplaneläggning bör lättare kunna tas ut av
markägarna och kommunernas möjligheter att ställa krav på bebyggelsens yttre
utformning i kulturhistoriskt intressanta områden bör ökas väsentligt.

7.8.5 Regeringens beslut

1 den lUl regeringens beslut fogade promemorian framhålls
alt restriktivitet bör tillämpas i fråga om ytterligare fritidsbebyggelse inom
områden som berörs av de geografiska riktlinjerna i avvaktan på översiktliga
markanvändningsplaner som beaktar den fysiska riksplaneringens riktlinjer.
Särskilt stor återhållsamhet bör iakttas vid de obrutna och högexploaterade
kusterna, på Öland och Gotland samt i fjällvärlden. Kommunerna bör vidare enUgt
promemorian under planeringsskedet förbättra sin planeringsberedskap inom
områden där fritidsbebyggelse bör kunna komma tiU stånd.

Bl.a. inom de områden i inlandet som i rapporten (SOU
1971:75) Hushållning med mark och vatten utpekas som särskilt lämpliga som utvecklingsområden
för fritidsbebyggelse, eller inom andra områden där en utveckling av
fritidsbebyggelsen pågår eller kan väntas, bör enligt promemorian överväganden
rörande fritidsbebyggelsen inordnas i den kommunala översiktliga planeringen
där så inte redan har skett. Inom vissa sådana områden omvandlas en väsentlig
del av det befintliga byggnadsbeståndet till fritidsbostäder eller till
permanentbostäder för boende som har sin huvudsakliga sysselsättning inom
närbelägna tätorter. Detta kan ha stort värde från bl. a.
landskapsvårdssynpunkt men kan också i betydande grad begränsa
handlingsfriheten när det gäller planläggningen av områdenas framtida
utnyttjande. I promemorian framhålls att det är angeläget att dessa
förhållanden uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet. När det gäller
planering för en mer omfattande utveckling av turist- och fritidsanläggningar
framhålls att denna bör ses mot bakgrund av statsmakternas ställningstaganden
med anledning av turistkommitténs förslag.

Regeringen hänvisar i de länsvisa besluten till de
allmänna utgångspunkter som anges i promemorian.

1 besluten för de län som innefattar högexploaterade
kustområden understryker regeringen att stor återhållsamhet bör iakttas med att
tillåta ny fritidsbebyggelse i dessa kustområden. Även inom de som övrig kust

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 55

betecknade områdena bör enligt regeringen återhållsamhet
gälla inom områden som har betydelse för friluftsliv och naturvård. Restriktivitet
bör vidare iakttas vid de större sjöarna.

Även beträffande Öland framhåller regeringen att stor
återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse i avvaktan på
att planer upprättas som beaktar riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.
Samma förhållande gäUer Gotlands kuster samt hela Fårö och Sudret. Med tanke
på öarnas värde från turistsynpunkt m. m. behövs enligt regeringen samlade
överväganden om dels den enskilt ägda fritidsbebyggelsens framtida utveckling
och omfattning, dels behovet av andra övernattningsmöjligheter i anslutning
till områden av värde för friluftsliv och rekreation.

Regeringen framhåller att återhållsamhet med att tiUåta
fritidsbebyggelse i kustområdena, skärgårdsområdena, vid de större sjöarna
samt pä Öland och vissa delar av Gotland ställer krav på hög planeringsberedskap
för sådan bebyggelse i andra områden.

7.9 Industri

7.9. / Riktlinjer och underlagsmaterial

De fastlagda riktlinjerna innebär att de obrutna kusterna
helt bör undantas från lokalisering av s. k. miljöstörande industri. Vid de
högexploaterade kusterna bör miljöstörande industri inte tillåtas annat än i
anslutning till redan befintlig industri. Industrilokalisering tUl- övriga
kustområden torde enUgt riktlinjerna på många stäUen kunna ske ulan större
konflikter med naturvårds- och rekreationsintressen. Vidare skaU möjligheterna
till inlandslokalisering aUtid beaktas.

Vid de högexploaterade kusterna bör mark för de i den
fysiska riksplaneringen aktuella typerna av industrier reserveras i Lysekil,
Stenungsund, Värö, Karlshamn, Norrköping, Nyköping-Oxelösund och Nynäshamn. I
Landskrona bör mark för djuphamnskrävande men ej miljöstörande industri
reserveras. När det gäller övrig kust bör i Norrland industriresurser
reserveras i anslutning till befintliga tätorter i syfte att behälla stor handlingsfrihet
för eventuella framtida lokaliseringar.

7.9.2 Beltandlingen i det kommunala programarbetet

' Kommunernas redovisningar av frågor rörande industri är
i många fall knapphändiga. Kommunerna är överlag positiva till fortsatta
industriutbyggnader, ibland dock med vissa reservationer. Flertalet av de
berörda kommunerna har redovisat avsikt att göra någon form av markreservationer.

1 södra
och mellersta Sverige har för samtliga utpekade lägen gjorts markreservalioner.
Längs Kalmarkusten, vUken betecknas som övrig kust, har inga markreservalioner
gjorts, men såväl Oskarshamns som Kalmar kommun avser att närmare utreda
industrifrågorna under planerings-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 56

skedet. Som planeringsform nämns framför allt
kommunöversikt och områdesplan. Även detaljplanering föreslås i flera fall.
Enligt programmen kommer vid sju primära eller regionala centra längs
Norrlandskusten att avsättas mark för det ifrågavarande slaget av industri.

Elt trettiotal kommuner i inlandet diskuterar
industrifrågorna, i aUmänna ordalag eller med specieU hänsyftning på de
induslrilyper som omfattas av den fysiska riksplaneringen. Åtskilliga av
kommunerna uttrycker önskemål om industrietableringar. De mest konkreta önskemålen
framförs av etl tiotal kommuner i Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län som
diskuterar möjligheter till lokalisering av specialstålverk eller oljebaserad
industri till Bergslagen. Även fiera kommuner i Skaraborgs och Älvsborgs län
har förklarat sig vUliga att medverka till en större industriutbyggnad.

TUlgång tUl djuphamn är av väsentlig betydelse för
lokalisering av vissa industrityper. DJuphamnsfrågor tas upp av kommunerna
Strömstad, Göteborg, Landskrona, Karlskrona, Oskarshamn, Luleå och Piteå.

Omkring
hälften av de kommuner som diskuterar industrifrågor tar upp konflikter eller
risker för konflikter mellan industri och andra intressen. Konflikterna rör
främst mUJöföroreningar och deras konsekvenser för bebyggelse, frUuftsliv och
areella näringar, främst fiske. Luftföroreningsproblem nämns i bL a. Göteborgs
och Slenungsunds kommuners program. Vattenföroreningsfrågor las upp av bl. a.
Slenungsunds kommun, av jlertalet kommuner vid Öresund samt av Norrköpings och
Luleå kommuner. En specieU konfliktsituation råder i områden där industri har
behov av råvarutäkt i omgivande landskap. Detta problem behandlas t. ex. av
kommuner i Västergötland och Gotlands kommun. 1 programmen poängteras att
råvarutillförseln tUl industrin måste säkerställas.

Flera kommuner uttrycker behov av olika slag av miyöundersökningar
som underlag för ställningstaganden lill induslrilokalisering. Som exempel kan
nämnas Lysekils kommun, som önskar specialutredningar om vatten- och
luftrecipienterna samt om konsekvenserna av stora varmvatlenutsläpp. Nynäshamns
kommun önskar en utredning om miljöpåverkande faktorers betydelse för
boendemiljö och från ekologisk synpunkt.

7 9.3 Länsstyrelsernas yttranden

Länsstyrelserna har i regel inget att invända mot
kommunernas sätt att behandla industrifrågorna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anser emellertid att flera av de viktigaste frågorna som är förknippade med
den miljöstörande industrin hittills inte har kunnat bemästras inom ramen för
den fysiska riksplaneringen. Delvis anses problemen hänga samman med
svårigheten att i kommunala program behandla frågor av regional karaktär. Ett
exempel härpå är enUgt länsstyrelsen alt problem i samband med
industrUokaliseringsärenden i länet i många faU har kunnat återföras tiU
frågor rörande den regionala spridningen av svavelutsläpp och den

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 57

därmed sammanhängande försurningen av sjöar, skogsmark och
åkerjord. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det angeläget att forskning
rörande dessa frågor prioriteras och forceras.

Länsstyrelserna
i Blekinge och Östergötlands län anser atl ytterligare undersökningar av
industrUokaliseringsfrågorna bör utföras. Länsstyrelsen i Östergötlands län
menar att berörda centrala myndigheter bör ställa resurser tiU förfogande för
medverkan i undersökningsarbetet. Även länsstyrelsen i Södermanlands län pekar
på behovet av undersökningar rörande naturresurserna vid tänkbara lägen för
industrietablering. Länsstyrelsen anser också att generalplanering bör ske för
kustområdet, speciellt Tunabergshalvön, för att det skall klargöras var industrilokalisering
kan ske.

Industrifrågorna
vid norrlandskusten kommenteras av samtliga berörda länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser all möjligheterna att lokalisera
miljöstörande industri till länet är goda. Vidare framhålls att effektivare
medel för att styra industrins lokalisering behövs i den fysiska
riksplaneringen t. ex. i form av ekonomiska stimulansåtgärder. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser att en utvärdering av tänkbara industrilägen bör ske
med hänsyn lill bl. a. regionalekonomiska konsekvenser, omgivningspåverkan,
samband mellan olika industrityper och industrins etableringskostnader.
Länsstyrelsen betonar också att en tidig precisering av lokaliseringsorter för
industri är viktig och motiveras av atl alltför väl tilltagna markreservationer
för miljöstörande industri leder till onödiga osäkerheter beträffande planeringen
för andra industrityper och även för fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen i
Västerbottens län konstaterar att något läge för miljöslörande industri inte utpekas
inom länet. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att frågan om lokalisering av
ytterligare miljöslörande industri bör bli föremål för närmare utredning.

Flera länsstyrelser har velat fästa regeringens
uppmärksamhet pä frågan om inlandslokalisering av det ifrågavarande slaget av
industri. Länsstyrelsen i Örebro län beklagar att frågan om lokalisering till
inlandet inte närmare har tagits upp i den fysiska riksplaneringens första
etapp. Förutsättningarna för industrietablering i inlandet bör enligt länsstyrelsen
studeras. Önskvärt är då att fler branscher och industrityper än de som
hittills har behandlats i den fysiska riksplaneringen innefattas i studierna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anger Otterbäckens
industriområde som ett område av stort intresse för näringslivet. Bland
industrityper som diskuterats för lokalisering till Otterbäcken nämner
länsstyrelsen ferrolegeringsverk, oljebaserad industri och kärnkraftverk.
Länsstyrelsen diskuterar också södra Billingen med dess många
intressekonflikter där bl. a. starka näringslivsinlressen i form av
uranbrylning. kalkbrytning och diabasbrytning förekommer. I övrigt nämner
länsstyrelsen i Skaraborgs län att elt trelänssamarbele förekommer inom ramen
för den s. k. Vänerutredningen. Syftet med utredningen är att studera
Vänerkusternas möjligheter att med hänsyn till naturvård och
rekreationsintressen ta

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 58

emot industri.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det är av stor
betydelse för utvecklingen och planeringen i länet att frågan om
inlandslokalisering av industri skyndsamt tas upp i det fortsatta arbetet med
den fysiska riksplaneringen. Vidare påpekas att flera kommuner i sina program
redovisar områden för lokaUsering av industri.

7.9.4 De centrala remissinstansernas yttranden Allmänt

Naturvårdsverket, industriverket och SGU finner att
programarbetet i Jämförelsevis Uten utsträckning berör industrifrågorna.
Fiskeristyrelsen anför att industrins förhåUande tUl fisket behandlas ytterst
summariskt.

Industriverket
konstaterar att industrifrågorna behandlas på varierande sätt i olika kommuner
och län. Även i län och kommuner med angivna lägen för industri har man
underlåtit att diskutera industrifrågorna. EnUgt industriverket fordras en
avsevärt mera detaljerad redovisning av de frågor som hänger samman med
industrin än vad som har blivit fallet. Det bör enligt verket framgå vilka
förutsättningar från miljösynpunkt som kommunerna anser föreligga för atl till
redovisade områden lokalisera de aktuella industrityperna. Verket betonar att
redovisningen i den fysiska riksplaneringen om möjligt bör utmynna i att mark
reserveras för den ifrågavarande industrin så att valmöjligheter mellan flera
orter föreligger. För varje ort bör eventuella lokaUserings-restriktioner
anges.

Sjöfartsverket anser att frågor om lokalisering av
industri behandlas påfallande ojämnt i programmen, bl. a. vad avser befintliga
och potentiella djuphamnslägen. Förslag att reservera mark eller förslag tiU
utredning och planering saknas i flera fall. Verket emotser rekommendationer
för lokaliseringsfrågornas behandUng, t. ex. i kommande förslag från den
statliga utredningen rörande mUJöproblem m. m. i vissa industriområden (UM1)(C
1972:1).

Vatten- och luftresursfrågorna är enligt SMHI bristfälligt
behandlade i programmen till följd av den enligt institutet ensidiga
inriktningen på markutnytflandeaspekler. För de i programmen föreslagna nya
lägena för lokalisering av miljöstörande industri saknas enligt SMHI i många
fall underlag för bedömning av naturförhållandena. Ett stort antal föreslagna
lägen återfinns eriligt institutet inom områden där vattenutbytet preliminärt
bedömts vara begränsat. Längs norrlandskusten begränsas recipientkapaciteten av
den långa perioden med istäcke. Institutet finner vidare att luftvårdsproblemen
i samband med industrilokaliseringar endast har diskuterats i begränsad
omfattning i programmen.

Planverket anser alt det i många fall råder oklarhet om de
av kommunerna föreslagna industrilägena verkligen kommer att bli aktuella för
etablering av den ifrågavarande industrin. Särskilt gäUer detta områden längs
norrlandskusten och i inlandet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 59

Lokaliseringssynpunkter

SMHI understryker att det meteorologiska, hydrologiska och
oceanografiska underlaget för lokalisering av miljöstörande industri är ojämnt
och i vissa delar synnerligen bristfäUigt. Den översikt över vattenomsättningsförhållandena
längs landets kuster som ingår i underlagsmaterialet för den fysiska
riksplaneringen grundas enligt institutet på mycket ofullständigt material som
det är nörvändigt att komplettera. Institutet bedömer vidare avsaknaden av en
redovisning av ventUationskUmatet i landet som en stor brist. SMHI arbetar för
närvarande med att ta fram en sådan redovisning. Institutet påpekar också att
kunskaperna om landets ytvattentillgångar är ofullständiga. TiU stor del är man
hänvisad tiU beräkningar av hydrologiska data i stäUet för mätningar.
Institutets verksamhet inom ramen för internationella hydrologiska dekaden
(IHD) syftar bl. a. liU att förbättra säkerheten i dessa beräkningar. Enligt
SMHI är kunskaper av nyss nämnda slag ofla nödvändiga för atl kunna bedöma
valtenförsörinings- och avloppsfrågornas lösning vid industrilokaliseringar.

SMHI betonar vidare att markanvändning och
vattenresursutnytljande i många fall slår i konfUkt med varandra genom att
markanvändningen påverkar avrinning, avdunstning och grundvatlenbildning.
Omfattningen av dessa konflikter kan emellertid ofta vara svåra atl förutse.

När del gäller lokalisering av industrier till befintliga
industriområden framhåller SMHI betydelsen av att man förvissar sig om att
utrymme verkligen finns för ytterligare emissioner i luft- och
vattenrecipienlerna. Institutet påpekar riskerna för konflikter t. ex. i form
av luftföroreningar mellan befintliga och nya industrier i redan etablerade
industriområden. Utrymmet för nya utsläpp måste enligt institutet klargöras så
atl lokaliseringar som leder till konflikter kan undvikas.

Sjöfartsverket anser alt bl. a. de transportmässiga och
miljömässiga fördelarna med sjötransporter ökar, och att det är väsentligt att
man tar hänsyn till detta vid de långsiktiga bedömningar av
transportutvecklingen som måste göras i samband med överväganden i
lokaliseringsfrågor. De typer av industrier som tas upp i den fysiska riksplaneringen
genererar normalt stora godstransporter, varför tillgången till djuphamn enligt
verket bör betraktas som en viktig naturlig förutsättning. Verket framhåller
att djuphamnar är en starkt begränsad resurs som bör reserveras för
lokaliseringar med krav på sådana lägen. Omvänt bör industri som inte har
sådana krav lokaliseras så- att etl framtida utnyttjande av djuphamnsresurserna
inle hindras.

Naturvårdsverket framhåller att den fortsatta tekniska
utvecklingen av processer och reningsmetoder kommer att medföra att utsläpp av
föroreningar blir en allt mindre styrande lokaliseringsfaktor. 1 och med att
reningstekniken förbättras måste också kraven på rening mer än hittiUs anpassas
till det aktuella lokaliseringsområdets känslighet för föroreningar.

När det gäller lokalisering av miljöstörande industrier
till kustområdena, anser naturvårdsverket att man i större utsträckning än
tidigare bör

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 60

uppmärksamma möjligheterna tUl förläggning på djupet inom
kustzonen. Verket anser alt detta ar möjligt för många industrier och att de
ändå kan utnyttja t. ex. hamnanläggningar eller kylvattentillgången vid själva
kusten. En sådan djuplokalisering kan enligt verket avlasta den egentliga
kusten till fördel för bl. a. det rörliga friluftslivet.

Civilförsvarsstyrelsen påpekar alt sådan industri som kan
bli mål för bekämpning inte bör lokaliseras nära tätbebyggda områden.
Industrier som kan ge sekundär verkan för omgivningen, t. ex. kemisk industri,
oljedepäer och raffinaderier bör antingen ges erforderligt skydd eller lokaliseras
så att befolkning inte berörs vid bekämpning.

Sjöfartsverket och naturvårdsverket anser att s a m 1 o k
a 1 i s e -ring av industrier i kombinat ger avsevärda fördelar. Som exempel
nämns bättre utnyttjande av de få lämpliga lägena för miljöstörande industri,
möjligheter att rationellt tillvarata samlokaliserade industriers biprodukter
och fördelar genom gemensamma reningsanläggningar. Som exempel på
industrityper med samlokaliseringsfördelar nämns den oljebas5fäcré industrin.

Naturvårdsverket
och överstyrelsen för ekonomiskt försvar ser positivt på inlandslokalisering av
den ifrågavarande typen av industri. SMHI påpekar dock att svårigheter kan
uppstå vid lösande av recipient-frågorna. Särskilt nämner institutet sådana
problem som kan uppstå i samband med lågvatlenföring under torrperioder. Enligt
institutet måste man vid inlandslokaliseringar också beakta atl
luftspridningsförhållan-dena är mindre kända i inlandet än vid kusterna.

Industrin i den fortsatta planeringen

Industriverket framhåller nödvändigheten av att samordning
sker med andra regionala utredningsakliviteter under det fortsatta arbetet med
den fysiska riksplaneringen. Verket anser t. ex. att datainsamlingen för
länsplaneringen bör kunna ge en bild av nuläge och expansionsmöjligheter för
den i den fysiska riksplaneringen aktuella industrin. Verket anser vidare atl
del fortsatta arbetet i kommuner som har angetts vara tänkbara för industri bör
inriktas så att det förutom att ge en nulägesbeskrivning också innefattar en
utvärdering av branschprognoserna i de industristudier som verket utför för
den fortsatta fysiska riksplaneringen. Verket är medvetet om att detta innebär
en avsevärd höjning av ambitionsnivån men anser att detta är nödvändigt om
industrifrågorna skall kunna behandlas på ett jämbördigt sätt med t. ex.
bevarandeintressena. Verket ger förslag tUl hur redovisningen kan ske.

Även
planverket bedömer att förutsättningarna för industrins behandUng bör utredas
ytterhgare. Verket föreslår att ett urval frågor studeras avseende befintlig
industri av ifrågavarande slag, milJöförhåUanden, transportförutsättningar m.
m. Ett sådant material bör kunna utnyttjas såväl av kommunerna under
planeringsskedet som i arbetet på central nivå under den fortsatta fysiska
riksplaneringen.

SMHI anser att kommunerna bör åläggas att ta fram
underlagsmaterial

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 61

för recipientbedömning innan planer för markanvändningen i
industriområden läggs fast. Institutet understryker nödvändigheten av atl
vatten-och luftresursfrågorna från böflan integreras i planeringsarbetet så att
konflikter mellan olika intressen undviks. Institutet önskar också som underiag
för kommunernas planering en .sammanställning av landets miljöslörande
industrianläggningar som bör samordnas med den emis-sionskartering som planeras
inom ramen för miljövårdens informationssystem.

Lantmäteriverket tar upp frågan om bebyggelse i och kring
områden som reserveras för bl. a. miljöstörande industri. Den ofta osäkra
tidpunkten för en lokalisering, de inte sällan många utbyggnadsalternativen
saml den tekniska utvecklingen är faktorer som enligl verket gör det svårt att
pröva bebyggelse- och fastighetsbUdningsärenden i sådana områden, som kanske
aldrig eller inte inom överskådlig tid kommer att användas för industriändamål.
Det är därför viktigt att vägledande rikthnjer för prövning av bebyggelse- och
fastighetsbildningsärenden anges och att behovet av markreservationer
fortlöpande följs upp.

Riksantikvarieämbetet framhåller betydelsen av att kulturminnesvårdens
intressen beaktas vid bedömningen av industrUokaliseringsfrågorna. Det
föreligger enUgt ämbetet ett särskilt behov av inventeringar av
kulturminnesvårdens intressen i områden där ifrågavarande slag av industri
aktualiseras.

Naturvårdsverket föreslår generalplanering för landets
hela kustzon. 1 denna planering bör enligt verket industrifrågorna särskilt
belysas. Naturvårdsverket önskar också att inlandslokalisering av industri tas
upp närmare i den fortsatta planeringen.

Behovet av en för hela riket samlad hamn- och farledsplan
är stort enligt planverket. Särskilt angeläget är det att behandla dessa frågor
i Bohuslän och för Vänern. Sjöfartsverket har efter samråd med planverket
reviderat tidigare redovisat material om hamnmöjligheler för fartyg med stort
djupgående.

Planverket framhåller att det i planeringsskedet är
viktigt att kommunerna i samråd med länsstyrelserna klargör förutsättningarna
för industri. För att reservera mark är det i många fall tillräckligt med
riktlinjer för bebyggelse i kommunöversikt så atl inle framlida industrietablering
försvåras. Där en högre planberedskap krävs, bör markreservationer göras för
industrier, kommunikationer, skyddszoner etc. I vissa faU kan fastställd
generalplan erfordras.

I Varbergs kommun bedrivs en planering kring
industriområdet vid Värö i vilken Svenska kommunförbundet medverkar. Förbundet
har för avsikt att med ledning av detta arbete delge andra kommuner erfarenheter
av hur industriområdesplaneringen kan infogas i den kommunala översiktsplaneringen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 62

7.9.5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls
att kunskaperna är ofullständiga om miljöförutsättningar och förutsättningar i
övrigt för lokalisering av särskUt resurskrävande och/eller mUjöstörande
industri, speciellt utefter norriandskusten och i inlandet. Det bedöms därför
vara för tidigt att nu närmare ta ställning till de förslag till nya lägen som
har förts fram i de kommunala programmen. Tills vidare bör enligt regeringens
beslut följande utgångspunkter gälla.

I anslutning tUl de i prop. 1972:111 angivna områdena där
mark bör reserveras för resurskrävande och/eller miljöstörande industri bör
handlingsberedskapen upprätthållas genom översiktlig markanvändningsplanering
i form av generalplanering. Länsstyrelserna bör biträda kommunerna i
planeringen och därvid i regional skala belysa förutsättningarna för och
konsekvenserna av eventuella industrietableringar.

Planeringen för kusten söder om Nyköping och för B r å v i
k e n bör enhgt regeringens beslut inriktas på att närmare klargöra
förutsättningarna för bl. a. lokalisering av resurskrävande och rmljöslörande
industri. Länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län skaU i
anslutning tiU sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en
särskild redogörelse tiU regeringen för planeringsläget för kustzonen söder om
Nyköping inklusive Bråviken.

Regeringen framhåller att enligt fastlagda riktlinjer
skall lokalisering till västkusten av den typ av industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen tillåtas bara om starka samhällsekonomiska skäl eller
mil jövårdsskäl talar för en sådan lokalisering. En utgångspunkt för den fortr
satta planeringen bör enligt regeringens beslut vara att områden vid västkusten
som ännu inte nämnvärt har påverkats av förorenande utsläpp skall kunna skyddas
frän sådan påverkan och att utsläppen till vatten och luft från industrier vid
västkusten inte bör öka.

Inom det obrutna kustområdet norr om Brofjor-d e n bör
enligt fastlagda riktUnJer etablering av mUjöstörande industri inte ske.
Området bör vidare enUgt riktlinjerna disponeras så att ett allsidigt
utnyttjande för fritidsändamål blir möjligt och så att bl. a. vetenskapUga
naturvärden skyddas. Riksdagen har uttalat att intresset av att bevara
djuphamnsmöjUgheterna i den norra delen av området bör kunna tillgodoses inom
ramen för dessa riktUnJer. Riksdagen har emellertid uttalat sig mot att
hamnmöjligheterna utnyttjas på så sätt att miljöslörande industri föriäggs tUl
området. Regeringen har vid sin prövning av ansökningar om etablering på
Hogdalsnäset för tUlverkning av oljeutvinningsplattformar funnit att de
fastlagda riktlinjerna medger att ett område på Hogdalsnäset, Kålviksområdet,
kan tas i anspråk för sådant ändamål.

Regeringens beslut med anledning av programarbetet innebär
att det enligt bestämmelserna i 10 a § BL för Hogdalsnäset i Strömstads kommun
skall finnas generalplan som tUlgodoser syftet att området disponeras så att
etl allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blu" möjligt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 63

Länsstyrelsen skall i anslutning tUl sin redovisning av
arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse tUl regeringen för
planeringen för Hogdalsnäset.

När det gäller de i programarbetet behandlade
lokaliseringsorterna utefter norrlandskusten bör utrednings- och
planeringsåtgärderna drivas vidare med sikte på att få fram ett successivt
förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden
beträffande möjligheterna atl till norrlandskusten lokalisera sådan industri
som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Kommunerna bör studera befintliga
och potentiella industriområdens utvecklingsmöjligheter och länsstyrelserna bör
ge kommunerna råd och vägledning i arbetet och verka för att utredningsinsatserna
koncentreras till de områden som från regional synpunkt förefaller mest lämpade
för aktuella industrityper. 1 den tUl regeringens beslut fogade promemorian
påpekas alt beträffande de i programmen föreslagna industrilägena kan i
kommunöversikt anges riktlinjer som innebär att sådana ändringar i
markanvändningen undviks som kan försvåra en eventuell framtida
industrietablering.

1 inlandet, främst i Mellansverige, har ett stort antal
kommuner angett områden lämpade för lokalisering eller vidareutveckling av
ifrågavarande slag av industri.

1 promemorian framhålls att fortsatta studier av
möjligheterna till lokaliseringar i inlandet av den typ av industri som
behandlas i den fysiska riksplaneringen bör kunna läggas upp på ett likartat
sätt som för norrlandskusten. Arbetet bör emellertid bedrivas med stöd i
studier och överväganden för större regioner än enskilda län. Mer omfattande
kommunala insalser i form av planering eller markreservationer bör kunna anstå
till dess fastare utgångspunkter för dessa studier har angetts. Regeringen
föreskriver i besluten för resp. län att länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands
och Kopparbergs län bör samråda i dessa frågor. Motsvarande gäller för länen
omkring Vänern. Regeringens beslut innebär här alt industrifrågorna bör ägnas
särskild uppmärksamhet med sikte på att få fram ett successivt förbättrat
material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande
möjligheterna att till Vänern lokalisera sådan mdustri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen.

Naturvårdsverket och planverket anser att frågan om
landets försörjning med kalk bör bli föremål för en övergripande utredning.'

7.10 Energiförsörjning

7.10.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna skall
kärnkraftutbyggnaden i avvaktan på resultaten av oUka utredningar begränsas tUl
Värö, Barsebäck, Simpevarp och Forsmark. Detta ställer krav på
markreservationer i dessa områden.

' Regeringen har den 18 juni 1975 uppdragit åt statens
industriverk att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m. m.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 64

Från kraftföretagens samarbetsorgan. Centrala
driftledningen (CDL), förelåg förslag om att kärnkraftverk före år 1990 skulle
byggas vid Brodalen i Lysekils kommun, vid Tunaberg i Nyköpings kommun och i Haninge
kommun. Ytterligare ett femtontal platser vid kusterna har av CDL angivits som
lämpliga lokaliseringsplatser för kärnkraftverk. En särskild utredning hade
inletts om möjligheterna att förlägga kärnkraftverk i inlandet.'

De fastlagda riktlinjerna omfattar vidare norra Sveriges
huvudälvar och deras källflöden. De outbyggda huvudälvarna i övre Norrland,
dvs. Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör enligt riktlinjerna
helt undantas från utbyggnad. Opåverkade källflöden till de övriga huvudälvarna,
dvs. Lule älv, Skellefte älv, Umeälven och Ängermanälven, bör vidare bevaras
outbyggda.

Frågan om vattenkraftutbyggnad i älvarna i södra Norrland
och norra Svealand, dvs. Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven
har varit föremål för en särskild utredning. För närvarande utreds på
motsvarande sätt frågan om vattenkraftutbyggnad inom hela norra Norrland, bl.
a. inklusive de s. k. skogsälvarna. Vindelälven, Pite älv och Torne älv är dock
undantagna från utredningsuppdraget.

7.70.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Totalt 20 kommuner diskuterar frågan om
kärnkraftverk i sina program.

1 flera utredningar som har betydelse för bedömning av
frågor rörande kärnkraftverk har slutfört eller fortsatt sitt arbete,
tinergiprognosutredningen har lämnat sitt slutbetänkande (SOU 1974:64) Energi
1985 2000. Närförläggningsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1974:56)
Närförläggning av kärnkraftverk belyst för- och nackdelar med lokalisering av
kärnkraftverk i närheten av tätorter. Utredningen om omhändertagande av
radioaktivt avfall (Aka-utredningen) har i en lägesrapport (Ds I 1974:6)
Kärnkraftens högaktiva avfall bl. a. redovisat olika metoder att hantera
högaktivt avfall.

Beslut i fråga om den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft
har fattats av riksdagen såväl år 1973 som 1975. Någon ändring i riktlinj,erna
för hushållningen med mark och vatten har därvid inte aktualiserats. Regerings
förslag angående energihushållning m. m. till 1975 ärs riksmöte och riksdagens
behandling därav (prop. 1975:30, NU 1975:30, CU 1975:28, rskr 1975:203) baseras
bl.a. på det ovan nämnda utredningsmaterialet och innebär att en samlad
utgångspunkt har erhållits för lokali.seringsfrägornas fortsatta handläggning.

Handläggningen av CDL:s förslag om ytterligare
kärnkraftverkslägen har - med undantag av att det i viss utsträckning har
beaktats i programarbetet - vilat i avvaktan pä riksdagens ovan nämnda
ställningstagande. Detsamma har gällt resultatet av utredningen om eventuella
kärnkraftverkslägen i inlandet, som har redovisats i rapporten
Inlandslokaliserade kärnkraftverk frän CDL:s lokaliseringsutskott i september
1974.

2 Utredningsarbetet har redovisats i betänkandet (SOU
1974:22) Vattenkraft och miljö. Detta betänkande har, tillsammans med
lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2 från utredningen om
vattenkraftutbyggnader i norra Norrland, utgjort underlag för regeringens
förslag om handläggningen av vattcn-kraftfrägorna under de närmaste åren i
energipropositionen (prop. 1975:30, bil 2) till 1975 ärs riksmöte. Riksdagen
har i maj 1975 tagit släUning till dessa förslag (CU 1975:28, rskr 1975:203).
Se vidare avsnitt 8.5.5.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 65

De fyra kommuner tUl vUka redan har lokaliserats
kärnkraftverk, kommenterar planeringsfrågor i anslutning till verken i sina
program. Samtliga dessa kommuner diskuterar i enlighet med planverkets
skrivelse den 1 november 1973 angående bebyggelsereglering kring kärnkraftverk
bebyggelserestriktioner inom 10 km från anläggningen i Barsebäck och inom 15 km
från de tre övriga anläggningarna. För områdena kring de befintliga
kärnkraftverken i Oskarshamns och Varbergs kommuner avser kommunerna att
upprätta omrädesplaner. Frågor knutna tUl kärnkraftverket i Barsebäck i
Kävlinge kommun skall studeras i en översiktlig markanvändningsplanering.
Östhammars kommun avser att studera frågor föranledda av kärnkraftverket i
Forsmark inom ramen för sitt kommun-översiktsarbete.

Ungefär hälften av de övriga kommuner som diskuterar
frågan om kärnkraftverk har enUgt CDL:s utredning tänkbara kärnkraftslägen. Resten
av dessa kommuner har inte omnämnts i CDL:s utredning men häri några faU
(Götene och Gullspångs kommuner) av kraftindustrin angetts som kommuner med
möJUga kärnkraftverkslägen.

Flertalet av de kommuner som tar upp frågan om
kärnkraftverk tar inte ställning tiU en evenlueU lokalisering av ett
kärnkraftverk tUl konimunen. Tanums kommun är emeUertid negativ tUl en sådan
lokalisering och Strömstads kommun föreslår att det ena av de av CDL
föreslagna lägena i kommunen vid Vässby förs ur diskussionen. Borlänge
kommun säger sig vara beredd att positivt medverka om kommunen skuUe bU aktueU
för lokalisering av olje- eller kärnkraftverk. Kommunerna Lysekil, Nyköping och
Haninge, där CDL:s högst prioriterade kärnkraftverkslägen finns, tar i
programmen inte stäUning tiU lokaliseringsfrågan.

Totalt ca
25 kommuner gör kommentarer angående vattenkraftutbyggnad. De flesta av dessa
kommuner tar inte stäUning för eller emot vattenkraftutbyggnad. Kommunerna vid
huvudälvarna i södra Norrland har i aUmänhet skjutit upp sina
ställningstaganden i utbyggnadsfrågor i avvaktan på resultaten av pågående
utredning. Flertalet av de kommuner som berörs av de outbyggda älvarna samt
övriga älvar i norra Norrland har inte tagit stäUning till frågan om
vattenkraftutbyggnad i samband med programarbetet.

7.10.3 'Länsstyrelsernas yttranden

Länsstyrelserna delar i huvudsak kommunernas uppfattningar
när det gäller behandlingen av frågor som hänger samman med kärnkraft.
Länsstyrelserna i Hallands och Malmöhus län kommenterar frågan om
bebyggelserestriktioner i anslutning till befintliga kraftstationer. Länsstyrelsen
i Hallands län anser att speciella restriktionszoner måste läggas fast kring
Ringhalsverket vid Värö. Därmed uppstår också frågor om hur bred
restriktionszonen bör vara, hur tätortsutbyggnaden i Varberg och Kungsbacka
påverkas, hur man skall kunna kontrollera omvandlingen av fritidsbostäder till
åretrunlbostäder samt hur Jordbruk, rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse
påverkas.

5 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 66

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar angående
Barsebäcksverket, att frågan om bebyggelserestriktioner ännu inte har kunnat
bli föremål för en med övriga riksintressen likvärdig behandling i
programarbetet. Länsstyrelsen kommer dock att verka för att strålskyddsfrågorna
beaktas i kommunernas översiktliga planering, och har vid slutbehandlingen av
programmen från Kävlinge och Lomma kommuner angett zonen inom 10 km från
kränkraftverket som ett planeringsområde.

/.länsstyrelsen i Södermanlands län anser att nian bör
studera konsekvenserna för luft, mark och vatten av en eventuell lokalisering
av ett kärnkraftverk till Tunabergskusten.

Några
betydande skiljaktigheter i uppfattning mellan kommimer och länsstyrelser föreligger
inte när det gäller vattenkraftfrågor-n a s behandUng i programarbetet.

1 flera av
de kommuner som behandlar vattenkraftutbyggnaden har kraftföretagen
utbyggnadsprojekt som vilar i avvaktan på resultaten av pågående utredning. En
stor del av älvdalarna ingår i kommunala planeringsområden. 1 vissa fall ligger
de aktuella utbyggnadsprojekten i områden som avses bli föremål för
förordnanden enligt naturvårdslagen. Länsstyrelsen i Värmlands län pekar på de
problem denna osäkerhet medför och anför att säkerställandet av riksintressena
inom Klarälvsdalen i hög grad är beroende av hur vissa utbyggnadsprojekl bedöms
vid en prövning av vattendomstolen och regeringen.

Även
länsstyrelsen i Jämtlands län betonar att inriktningen av planeringen i hög
grad är beroende av i vad mån fortsatt vattenkraftutbyggnad kommer att medges.
Länsstyrelsen finner anledning att uppmärksamma regeringen på att det är
angeläget atl centrala stäUningstaganden i utbyggnadsfrägorna snarast kommer
till stånd sä att en fastare grund för planeringsarbetet skapas.

7.10.4 De centrala remissinstansernas yttranden Allmänt

CDL, till vars yttrande statens vattenfallsverk ansluter
sig, finner beträffande k o n d e n s k r a f t p r o d u k t i o n e n att de
önskemål om lokalisering av kondenskraftverk som bl.a. lades fram i 1972 års
CDL-utredning Lokalisering av stora kuslförlagda värmekraftverk inte har
beaktats i programmen på ett likvärdigt sätt med bevarandeintressena. De
planerade kärnkraftariläggningarna i Brodalen, Tunaberg och Haninge har enligt
CDL i huvudsak inte beaktats i berörda kommuners program. Liknande synpunkter
framförs av sjöfartsverket, som konstaterar att de av CDL angivna lägena för
kraftproduktion bar behandlats påfallande ojämnt i programmen.

CDL
utvecklar i sitt yttrande ytterligare synpunkter på kraflförsöij-ningen. Man
framhåller bl. a. att det för en långsiktig fysisk planering inte är avgörande
om man förutsätter en något lägre eller högre energikon-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 67

sumtion. Detta innebär endast att en tilltänkt
kraftstation behöver tas i anspråk något senare eller tidigare. De i 1972 års
CDL-utredning föreslagna tre nya lägena för verk som skall tas i bruk under 1
980-talet förutsätter att de befintliga fyra lägena för kärnkraftverk utnyttjas
i full utsträckning. Tiden för tillståndsbehandling, projektering och uppförande
uppgår enligt CDL till omkring 10 år. CDL framhåller också att såväl ekonomiska
som miljömässiga hänsyn talar emot en utbyggnad av fossileldade kraftverk,
annat än möjligen för att täcka kortvariga belastningstoppar. CDL gör en
detaljerad genomgång av lägen för kärnkraftverk och behovet av
markreservationer.

Planverket konstaterar att för samtliga fyra befintliga
kärnkraftverkslägen bebyggelserestriktioner har diskuterats i enlighet med
verkets rekommendationer. Planverket framhåller att syftet med alt i planeringsarbetet
uppmärksamma zonen kring kärnkraftverken främst är att hålla
.säkerhetsmyndigheterna informerade om bebyggelseutvecklingen och alt undvika
mer omfattande tätortsbebyggelse inom denna zon.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är positiv till
inlandslokalisering av kärnkraftverk. SMHI understryker att erfarenheter saknas
av effekterna i inlandsvalten av de mycket stora kylvattenutsläpp som skulle
bli föUden av en sådan lokalisering. Det fordras därför enligt institutet
ingående utredningar om effekterna.

Civilförsvarsstyrelsen framhåUer att kärnkraftverk inte
bör lokaliseras nära tätbebyggelse eller alternativt ges erforderUgl skydd
eftersom de kan ge sekundär verkan vid miUtär bekämpning.

CDL
konstaterar att många berörda kommuner tar upp frågor om vattenkraftutbyggnad i
sina program. 1 de fall man i programmen tar konkret ställning i
utbyggnadsfrågor förespråkar man i vissa fall utbyggnad med hänvisning till
sysselsättningsaspekter och är i andra fall restriktiv med hänsyn till
bevarandeintressen. CDL framhåller med anledning av detta att en
vattenkraftutbyggnad inte nödvändigtvis behöver spoliera möjligheterna att
tillgodose andra riksintressen. CDL anser tvärtom att effekterna av en
utbyggnad kan bli positiva även frän miljösynpunkt.

Naturvårdsverket framhåller att planerad
vattenkraftutbyggnad berör mycket stora bevarandeintressen. Verket konstaterar
att kommuner och länsstyrelser i områden som berörs av utredningen rörande vattenkraftutbyggnader
i södra Norrland och norra Svealand intar en avvaktande hållning i väntan på
pågående utredning. Detta har enligt verket haft en negativ inverkan på
programarbetet, eftersom de frågor och problem som skulle aktuaUseras vid en
utbyggnad inte tas upp i någon större utsträckning. Naturvårdsverket finner
emeUertid att det, sedan utredningens betänkande har offentUggjorts, finns
underlag för en klar handUngslinJe för de älvavsnilt där utredningen uttalar
entydiga rekommendationer. Verket anser att de bedömningar av
bevarandeintressena som görs av utredningen medför att riksintressena bättre
kan preciseras och att därför viss översyn av tidigare redovisat
underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen bör ske.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 68

Naturvårdsverket anser vidare att kraflintressena hittUls
har prioriterats på bekostnad av naturvårds- och frUuftsintressen. Med hänsyn
tiU den ringa tillgången på älvsträckor med naturiigt strömmande vatten och
vattenfall och till den ringa kraftvinst som enligt verket finns att hämta, bör
i fortsättningen naturvårdens och friluftslivels intressen komma i första hand.
Verket pekar också på några faktorer i redan reglerade vattendrag som enligt
verket kan utgöra ett hot mot existerande naturvärden. Som exempel nämns
vattendomar vars regleringsgränser idag inte fullt utnyttjas, äldre vattendomar
som överhuvudtaget inte har utnyttjats samt det ökade behovet av vattenkraft
för toppkraftproduktion i samband med kärnkraftutbyggnad vilket medför ökade
krav på korttidsregleringar. Verket anser att det bör finnas möjlighet att
Justera äldre domstolsbeslut med hänsyn tUl alternativa nyttjandeaspekter, t.
ex. rekreation.

Naturvärdsverket
och CDL finner att k r a f t 1 e d n i n g s f r ä -gorna i stort sett förbises
i de kommunala programmen trots att kraftledningar kan medföra betydande
niarkanvändningskonflikter och negativa miljöeffekter. CDL understryker
sambandet mellan kraftledningsstråk och lokalisering av kraftverk. Länga
kraftledningar ökar energikostnaden för konsumenterna samtidigt som
miljöpåverkan och markintrång blir större.

Energiförsörjningen i den fortsatta planeringen

Planverket anser atl de kommuner som berörs av lägen för
kärnkraftverk enligt CDL:s utredning Lokalisering av stora kustförlagda
värmekraftverk och som bedömer en sådan lokalisering som tänkbar, bör bidra
till att bevara statsmakternas handlingsfrihet genom att inte genomföra
förändringar i markanvändningen i de aktuella områdena förrän den framtida
energipolitiken är fastlagd. CDL framhåller att betydligt större vikt än
hittills måste fästas vid nya lägen för kraftproducerande anläggningar.
Samtliga huvudlägen i nyss nämnda utredning bör beaktas i den kommunala
planeringen för alt upprätthålla handlingsfrihet för framtiden. CDL påpekar
vidare all de pågående utredningarna om undeflordsförläggning av kärnkraftverk
kan medföra att behov av nya förläggningsplatser uppstår.

När det
gäller vattenkraftutbyggnader anser planverket alt några beslut i avvaktan på
ställningstagandena till utredningarna om Norrlands och norra Svealands älvar
inte bör fattas om kraftutbyggnad i älvavsnitt som av naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet har angetts som riksintressen.

CDL understryker vikten av att kommunerna samråder med
berörda kraflintressen vid planering av älvdalar med utbyggbar vattenkraft.

Riksantikvarieämbetet har utfört en översiktlig studie av
kulturminnesvårdens intressen inom områden berörda av vattenkraftutbyggnad i
södra Norrland och ämbetet arbetar f. n. med en motsvarande utredning
beträffande norra Norrland. Ämbetet betonar viklen av att dessa nya utredningar
beaktas i planeringen av älvdalarna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 69

7.10.5 Regeringens beslut

I den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls
att nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät
inte bör anges förrän riksdagen tagit ställning till energipolitiken vid 1975
års riksmöte. Regeringen understryker detta i länsbesluten men framhåller all
planeringen i anslutning flll kärnkraftverken i Simpevarp, Forsmark, Barsebäck
och Ringlials bör drivas vidare i enlighet med vad kommunerna har föreslagit.
Vidare bör planverket och säkerhetsmyndig-heterna beredas tillfälle att följa
planeringsarbetet. Regeringen konstaterar all utbyggnaden av dessa
kärnkraftverk medför behov av kraftledningsgator och framhåller att
länsstyrelserna i berörda och angränsande län i samråd med berörda kommuner och
centrala myndigheter bör uppmärksamma denna fråga tidigt i planeringsskedet.

Planverkel bör enligt promemorian i samarbete med
säkerhetsmyndigheterna följa arbetet med den fysiska planeringen i områdena i
anslutning till de befintliga kärnkraftverken. Även'frågan om
kraftledningssträk bör härvid uppmärksammas. Verket bör ställa samman och
redovisa erfarenheterna av delta planeringsarbete.

1 promemorian påpekas atl ett betydande antal områden med
starka bevarandeintressen har redovisats utefter älvdalarna i norra Sverige.
Vid arbetet med att säkerställa dessa bevarandeintressen bör enligt promemorian
beaktas innebörden av statsmakternas ställningstaganden till energipolitiken
vid 1975 års riksmöte. Vidare bör det ytterligare material som kommer fram som
en följd av pågående utredningsarbete rörande vattenkraftutbyggnader i norra
Norrland successivt inordnas i underiags-materialet för planeringen längs
älvdalarna.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av
aktualiserade kraftverksutbyggnader bör enligt regeringsbesluten åtgärder för
att tUlgodose bevarandeintressena vidtas i sådan utsträckning atl dessa
intressen inte äventyras.

7.11 Kommunikationer

7.77.7 Riktlinjer och underlagsmaterial

Några särskilda riktlinjer för väg-, järnvägs- och
sjötransporternas behandling har inte förelegat. Riksdagen har emellertid
uttalat (CU 1973:11, rskr 1973:119) att frågan om en förbättrad planering av
flygplatsernas lokalisering borde behandlas inom ramen för den fysiska
riksplaneringens fullföljande. Mot bakgrund härav anmodade Kungl. Maj:t i
skrivelse den 11 maj 1973 länsstyrelserna att vid överläggningar med kommunerna
och vid redovisningar av de kommunala programmen belysa konsekvenserna för
kommunernas del av önskemål beträffande lokaliseringar av och markreservationer
för flygplatser. Därvid skulle även beaktas de bedömningar av flygplatsers
lokalisering och funktion som görs inom ramen för den regionala
trafikplaneringen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 70

7.77.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Vägfrågorna har behandlats i förhåUandevis liten
utsträckning i kommunernas program. 1 flera program behandlas dock behovet av
nya eUer förbättrade vägar med hänsyn till det rörliga friluftslivet. Några
kommuner i Hallands län understryker betydelsen av att väg E6 byggs ut tUl
planerad motorvägsstandard för att kustbygden skall bli tUlgänglig för rörligt
friluftsliv och turism. Flera kommuner i Göteborgs och Bohus län anser att en
omfattande upprustning av vägnätet bör ske och förordar ett utökat stöd till
den enskilda väghållningen för att de stora områden som avsatts för rekreation
skaU kunna utnyttjas. Äsele kommun anser det angeläget att Qällvägen mellan
Stoflola och Ankarvattnet kommer till stånd med tanke på dess stora betydelse
för det rörliga friluftslivet och därmed för den bofasta befolkningen.

Flertalet kommuner i Göteborgs och Bohus län accepterar
länsstyrelsens uppfattning att väg E6 är av riksintresse och anger de
erforderliga vägreservaten som utredningsområden.

Risk för konflikter mellan planerade vägar och
naturvårdsintressen redovisas i några fall, t. ex. vid Brösarps backar i
Simrishamns kommun.

Totalt ca 45 kommuner diskuterar flygplalsfrågor, främst
nylokalisering eller utbyggnad av flygplatser. I flertalet fall är behandlingen
relativt kortfattad.

Länsstyrelserna markerar i sin kartredovisning 18 lägen
för nylokalisering eller utbyggnad av flygplatser, av vilka 4 är alternativa.
Totalt berörs 17 kommuner av dessa 18 lägen. De berörda kommunerna är i
huvudsak positiva till en eventuell flygplatsetablering. Hälften av kommunerna
medverkar redan i utredningar om nya flygplatser. I Östergötlands län utreder
Linköpings och Norrköpings kommuner tUlsammans med landstinget frågan om en ny
större flygplats för länet. 1 Västerbottens län är Sorsele, Arjeplogs och
Norsjö kommuner engagerade i en gemensam utredning. I bl. a. Vänersborgs,
Skara, Örebro, Härjedalens, Arvidsjaurs och Kalix kommuner föreligger
utredningsmaterial beträffande nya flygplatser.

Flertalet kommuner diskuterar inte intressekonflikter vid
en eventuell flygplatsetablering. De kommuner som uppmärksammar bullerproblemen
anger att bebyggelserestriktioner är nödvändiga i anslutning till föreslagna
lägen för flygplatser.

Drygt hälften av de kommuner som berörs av de av
länsstyrelserna markerade flygplatslägena diskuterar behovet av
markreservationer för de tilltänkta flygplatserna. Flertalet av dessa kommuner
anger att de skall utarbeta kommunöversikter med rikthnjer för
bebyggelseutvecklingen i de tUllänkta områdena för flygplatser. Tre kommuner
diskuterar generalplan som regleringsform. Övriga kommuner anger allmänt atl
flygplatsfrågan skall behandlas i kommunens översiktliga planering.

Sjötransportfrågor behandlas i första hand av de kommuner
som berörs av mUjöstörande och resurskrävande industri. Den utförUgaste
behandUngen redovisas i Göteborgs och Bohus län, där länsstyrelsen
sammanställde ett underlagsmaterial för programarbetet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 71

7.11.3 Länsstyrelsernas och övriga regionala organs
yttranden

Vägförvaltningarna i 18 län har yttrat sig till
länsstyrelserna över kommunernas program. Förvaltningarna har i regel inga
större invändningar beträffande vägfrågornas behandling.

Vägjörvaltningarna
i Södermanlands och Göteborgs och Bohus län liksom länsstyrelsen i det senare
länet påpekar att vissa konflikter kan uppstå mellan planerade vägar och
områden av riksintresse från bevarandesynpunkt. Länsstyrelsen nämner
sträckningen av väg E6 som exempel. Vägförvaltningen i Värmlands län nämner som
exempel på en direkt konfliktsituation den tänkta sträckningen av väg El 8
genom den för kulturminnesvården intressanta Alsterdalen i Karlstads kommun.

Länsstyrelsen / Göteborgs och Bohus län delar kommunernas
uppfattning att en omfattande upprustning behövs av vägnätet i länet och
konstaterar också att flertalet kommuner behandlat väg E6 som ett riksintresse.

När det gäller flygplatser delar länsstyrelserna i allmänhet
kommunernas uppfattningar eller kommenterar inte frågan.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser sig för närvarande
inte kunna ta ställning till flygplatsfrågan i länet, då man anser att
lokaliseringen måste ansluta sig till övrig trafikplanering. Länsstyrelsen i
Norrbottens län vill utreda frågan om flygplatslokalisering i
Arjeplog-Arvidsjaursområdet i samråd med länsstyrelsen i Västerbottens län.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Malmöhus och
Västmanlands län anser att frågan om nylokahsering av flygplats för reguljärt
trafikflyg inte är aktuell.

7.11.4 De centrala remissinstansernas yttranden Allmänt

Enligt vägverkets mening är kommunernas program av olika
omfattning och noggrannhet när det gäller vägfrågor. 1 vissa kommunala program
är behandlingen mycket schematisk, medan t. ex. i Göteborgs och Bohus län
vägreservaten angetts vara av riksintresse. Vägverket konstaterar att det
föreligger direkta konflikter eller risker för konflikter mellan
bevarandeintressen och vägintressen. Som exempel nämns den planerade vägen
mellan Kiruna och Narvik samt omläggningen av väg E6 genom Bohuslän.

Luftfartsverket
anser att f 1 y g p 1 a t s f r å g o r n a fått en otillräcklig behandling i
kommunernas program. Verket konstaterar att det oftast inte framgår av vilken
banklass de planerade flygplatserna är eller vilket slag av flygtrafik som
avses. Vidare förekommer det enligt verket atl befintliga och redan planerade
flygplatser inte redovisas. 1 andra fall finner verket atl endast flygplatsens
negativa inverkan i form av buller tas upp. Verket anser sammanfattningsvis all
en fullständig bedömning av behovet av flygplatser inte kan göras på grundval
av programarbetet.

Planverket anför att de pågående utredningsarbetena kring
aviserade

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 72

flygplatslägen ofta låser den kommunala handlingsfriheten
beträffande bebyggelseutvecklingen.

Enligt sjöfartsverkets uppfattning ger programarbetet en
ojämn redovisning av befintliga och potentiella djuphamnslägen. 1 flertalet
fall saknas enligt verket förslag till utrednings- och planeringsåtgärder
eller åtgärder för att säkerställa djuphamnslägen.

Sjöfartsverket hävdar att sjötransporterna kommer att öka
av bl. a. transportekonomiska och miljömässiga skäl. Enligt verket finns och
planeras resurssparande systemlösningar för godstransporter med stora
utvecklingsmöjligheter.

Sjöfartsverket anför vidare att det föreligger starka och
aktuella intressen från de södra kuststaterna i Östersjön att möjliggöra trafik
med upp till 15 meters djupgående in i Östersjön. På sikt kan enligt verket
större djupgående än 1 5 meter aktualiseras men detta förutsätter mycket
omfattande fördjupningsätgärder. Förträngningarna till Bottenhavet och
Bottenviken är avgörande för sjötransporterna längs BottenhavsBottenvikskusten.
Sjöfartsverket utför sjömätningar i förträngningsområdena. Resultaten av dessa
mätningar ger bättre underlag för att bedöma sjötransportmöjligheterna längs
norrlandskusten.

Sjöfartsverket är medvetet om att skyddsintressena i
Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken är starka och att detta ställer stora
krav på sjösäkerheten. Sjöfartsverket anser att trafikseparering och
trafikkorridorer, en utvecklad lotsfunktion, positionsrapportering,
tillfredsställande sjömätningar ni. m. är förutsättningar för 1 5 meters djupgående.
Verkets principiella ståndpunkt är vidare att stora godsmängder per fartyg och
regelbundna transportflöden efter bestämda router minskar riskerna vid
sjötransporter.

Kommunikationernas förhållande till andra
verksamheter

Vägverket konstaterar att bestämmelser enligt
naturvårdslagen kommer att utfärdas i stor omfattning, vilket ofta innebär att
vägarbeten inom berörda områden inte får utföras utan länsstyrelsens tillständ.
Verket understryker vikten av att de bestämmelser som utfärdas i görligaste mån
utformas så att smärre Justerings- och förbättringsarbeten på vägarna kan
utföras utan särskilt tillstånd. Verket understryker betydelsen av nära
kontakter med vägförvaltningarna i ett tidigt skede då områdesbestämmelser är
under utarbetande. Praktiska rutiner för sådana samråd efterlyses av vägverket.
Liknande synpunkter anförs av SJ beträffande Järnvägar inom riksintressanta
områden.

Vägverket anför vidare att det i många fall anges i
programmen att allmänhetens möjligheter att utnyttja områden för friluftsliv är
begränsade på grund av dåliga vägförbindelser. Eftersom det rör sig om
riksintressanta områden har kommunerna enligt verket den uppfattningen att
staten skall sörja för vägförbindelser. Vägverket framhåller att

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 73

det inle finns medel för denna typ av vägar. Om vägverket
skall gå in med medel, måste andra enligl verket viktigare vägprojekt
senareläggas.

Kommunikationerna i det fortsatta planeringsarbetet

Det bör enligt vägverket övervägas att helt eller delvis
ge huvud-vägnätet status av riksintresse i del fortsalta planeringsarbetet. Det
föreligger risker för stora fördyringar om inle väginlressena tillgodoses.
Vägverket förutsätter att de synpunkter som framförts av vägförvaltningarna
under programarbetet beaktas under planeringen.

Luftfartsverket anser det vara av stor vikt att kommimerna
gör erforderliga markreservationer för både befintliga och planerade flygplatser
oavsett storlek. Såväl luftfartsverket som planverket anser det nödvändigt med
en landsomfattande bedömning av önskemål om nya flygplatser eller utbyggnad av
befintliga anläggningar.

Luftfartsverket anser att planverkets normer beträffande
buller kring civila flygplatser sannolikt ger indikation om mer buller än vad
som verkligen blir faUet. Detta medför enligt luftfartsverket att tilltänkta
flygplatser slås ut av förmenta bullerskäl och att bebyggelse onödigtvis
förhindras. Verket anser att man bör genomföra hullergränsbestämningar enligt
betänkandet (SOU 1961:25) Flygbuller som samhällsproblem. Verket ger i sitt
yttrande förslag till hur bullerskyddszoner i enligliet med betänkandet kan
fastläggas och föreslår att sådana zoner anges i den fysiska riksplaneringen.

Planverket
anser att det är angeläget att frågan om uppbyggnaden av landets
transportförsönning på läng sikt avseende kommunikationer, hamnar, flygplatser,
terminaler och tekniska system utreds på ett samlat sätt. Lujtjårtsverket anför
liknande synpunkter.

7.11.5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls
alt det i avvaktan på ställningstaganden till den nyligen avslutade regionala
trafikplaneringen är angeläget att undvika sådana låsningar av markanvändningen
som kan förhindra eller försvåra ett tillgodoseende av berättigade
Irafikintressen.

När det
gäller flygplatser bör enligt promemorian särskilt uppmärksammas angelägenheten
av att mark i anslutning till befintliga eller planerade flygplatser tas i
anspråk bara för sådana ändamål som medger all en rimlig handlingsfrihet för
flygverksamheten kan bibehållas.

Vid
beräkning och avgränsning av bullerskyddszoner kring flygplatser bör i avvaktan
på resultatet av trafikbullerutredningens arbete utgångspunkten vara de av
luftfartsverket angivna metoderna.

I de
länsvisa besluten hänvisar regeringen till den nämnda promemorian. Vissa
flygplatsfrågor som har behandlats i kommunernas program kommenteras i
besluten. 1 flera fall framhåller regeringen att frågorna bör

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 74

lösas i samråd mellan berörda kommuner och länsstyrelser
och att angelägenheten av att hushålla med högvärdig jordbruksmark bör beaktas.

Beträffande markreservationer i anslutning tUl befintliga
och potentiella djuphamnslägen framhålls i den till besluten fogade promemorian
att behovet av sådana under planeringsskedet bör övervägas i de kustområden som
inte betecknats som obrutna.

Beträffande
vägfrågor framhålls i regeringens beslut för Malmöhus län alt i det fortsatta
planeringsarbetet särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om reglering av
markanvändningen kring de vägreservat som lagts ut för anslutningarna lill en
Öresundsbro.

1 beslutet för Kristianstads län fastslås att planeringen
för en framlida sträckning av riksväg 10 vid Brösarp skall utgå från att en
sträckning som äventyrar naturvärdena vid Brösarps backar inte får komma till
stånd.

1 beslutet för Göteborgs och Bohus län framhålls att
länsstyrelsen under planeringsskedet i samråd med vägmyndigheterna och berörda
kommuner närmare bör studera konflikterna mellan bevarandeintressena och olika
alternativ för framtida sträckning av väg E6.

7.12 Försvar

7.12.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

De fastlagda riktlinjerna innebär att berörda
försvarsmyndigheter bör ges möjlighet att på ett tidigt stadium delta i den
fysiska riksplaneringen. De militära myndigheterna har getts i uppdrag av
Kungl. Maj:t att samråda med länsstyrelserna om lågflygningsområdenas
lokalisering och lågflygningsövningarnas tidsförläggning.

7.12.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Totalt ca I 30 kommuner diskuterar frågor med anknytning
till försvaret Det är främst lågflygningsverksamheten och de militära övnings-
och skjutfälten som uppmärksammas. Trots att fler kommuner behandlar
lågflygning än frågor om markanvändningen, synes även övnings- och
skjutfältsfrågorna utgöra en allvarlig konfliktanledning.

1 de
program som behandlar lågflygningsverksamheten uttalas att denna flygverksamhet
uppfattas som störande för de boende, det rörliga friluftslivet, djurlivet och
fågellivet. 1 några fall lägger lågflygningsstråken hinder i vägen för en planerad
tätortsutbyggnad. Några kommuner önskar att de statliga myndigheterna skall
utföra bullermätningar för att underiätta för kommunerna att avgränsa
bebyggelsefria zoner.

1 de
fall kommunerna behandlar militära skjutfältsområden är del ofta fräga om konflikter
med det rörliga friluftslivets, naturvårdens, kulturminnesvårdens,
fritidsbebyggelsens och fiskets intressen. 1 ett tiotal fall motsätter sig
kommunerna beslut om nya övningsområden eller vill begränsa eller lägga
ned befintliga områden. Vaggeryds kommun

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 75

accepterar inte den inskränkning i utnyttjandet av ett
värdefullt område för bl. a. rörligt friluftsliv som en aktualiserad utvidgning
av Skillingaryds skjutfält enligt kommunen innebär. På Gotland föreslås ett
nytt övningsfält för V 18 söder om Visby skjutfält. Enligt Gotlands kommun
skulle etl sådant fäll ta i anspråk betydelsefulla Jordbruksarealer. Kils
kommun framhåller beträffande Örnäs skjutfält, vilket föreslås bli utvidgat
till tio gånger sin nuvarande storlek, att en utökning av den omfattning som
föreslås inte kan godtas av kommunen. I Faluns kommun föreligger konflikt
mellan å ena sidan skjutfältsintressen och å andra sidan nalurvårds-och
friluftsintressen i området Lugnet-SJulsarvet.

Flera kommuner vill använda befintliga övningsområden som
rekreationsområden under perioder då de inte används för militära ändamål.
Kommunerna anser i flertalet fall att konflikter i anslutning till
övningsområdena bör kunna lösas genom samråd med de militära myndigheterna.
Många kommuner meddelar sin avsikt att bedriva kontinuerliga samråd med
militära myndigheter i samband med den kommunala översiktsplaneringen.

712.3 Länsstyrelsernas och övriga regionala organs
yttranden

1 flera län har försvarsområdesbefälhavarna yttrat sig
till länsstyrelsen över de kommunala programmen. Vissa intressekonflikter har
en sådan omfattning att länsstyrelserna särskilt fäster regeringens
uppmärksamhet på dem.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Norrbottens län anser att
lågflyg-ningsområdens lämpliga avgränsning och utformning bör bli föremål för
särskild uppmärksamhet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län rekommenderar samråd
mellan chefen för flygvapnet och berörda länsstyrelser och kommuner.
Länsstyrelsen i Norrbottens län efterlyser centrala anvisningar för hur
lågflygningsområdena skall kunna regleras i det fortsatta planeringsarbetet.

Försvarsområdesbejälhavåren i Göteborgs och Bohus samt
Hallands försvarsområden anser att det f. n. inte föreligger några betydande
konflikter mellan militära och andra intressen. Inte heller
försvarsomrä-deshefälhavaren i Stockholms försvarsområde har några allvarligare
erinringar mot programmen men framhåller det militära intresset av att vissa
områden som diskuteras i programmen även i fortsättningen kan utnyttjas för
militär verksamhet, t. ex. Utö skjutfält.

Länsstyrelserna
tar upp flera konfliktområden. Militär skjutning i Vätternområdet
framkallar farhågor för fiskets fortbestånd från berörda kommuner och
från fiskets organisationer, varför länsstyrelsen Skaraborgs län
anser att denna fråga behöver utredas närmare.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 76

7.12.4 De centrala remissinstansernas yttranden Allmänt

Överbejäthavaren (ÖB) konstaterar att försvarets intressen
huvudsakligen tas upp i programarbetet i de fall konflikter eller risker för
konflikter med andra intressen föreligger. I vissa program förekommer
uttalanden som enligt ÖB visar att det riksintresse som försvaret utgör anses
ha lägre dignitet än övriga riksintressen. ÖB påpekar att försvarets behov av
mark, vatten och luft måste planeras långsiktigt och bör ses i sammanhang med
annan långsiktig och översiktlig fysisk planering. ÖB föreslår därför atl
regeringen i sina beslut med anledning av programförslagen markerar att
försvarets intressen har samma tyngd .som övriga sektorintressen.

ÖB
konstaterar vidare att många intressemotsättningar har kunnat lösas genom att
försvarsmyndigheterna i stor utsträckning medverkat och hållits orienterade om
planeringsläget.

Lågflygning

ÖB anför att granskningen av programmen visar att
lågflygningsverksamheten framstår som den av försvarets aktiviteter som medför
störst omgivningspåverkan. ÖB anser dock inte att lägflygningen bör utgöra
någon restriktion för andra verksamheter dä den endast är en periodisk
störning. Som exempel på åtgärder som kan vidtas för att minska konflikterna
nämner ÖB att lågflygningsstråk har flyttats till glesare befolkade områden och
att flygtiden har ändrats. Genom samråd mellan chefen för flygvapnet och
länsstyrelserna utarbetas centrala riktlinjer för den lågflygningsverksamhet
som rutinmässigt ingår i flygutbildningen.

Planverket uppger all del vid överläggningar med
försvarsstaben kommit fram all samråd mellan militära myndigheter och
kommunerna om stråk och områden för lägflygning avses återkomma årligen. Verket
understryker viklen av atl kommunernas synpunkter så långt möjligt beaktas och
atl administrativa rutiner utvecklas för dessa samråd.

F ö r h å 1 1 a n d e t i 1 1 a n d r a v e r k s a m h
e t e r

ÖB tar upp de militära skyddsområdenas betydelse för
planeringen. Inom dessa områden råder restriktioner för bl. a. utlänningars och
utländska fartygs rätt atl uppehålla sig. Av den anledningen är skyddsområdena
enligt ÖB mindre lämpliga för fritidsbebyggelse och industrilokaliseringar som
medför utbyggnad av hamnar och farleder.

ÖB påpekar att mark som används av försvaret inte
automatiskt utesluter varje annan användning av marken. Övningsfält, skjutfält,
flygfält m. m. är enligl ÖB exempel på mark som idag utnyttjas också för andra
verksamheter. ÖB framhåller vidare alt försvarets markanvändning i fred har
bidragit till alt stora mark- och vattenområden bevarats i sitt ursprungliga
skick och att stora miljövården därigenom sparats.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 77

Försvaret i den fortsatta planeringen

ÖB framhåller att del är nödvändigt att planeringsarbetet
kan följas av regionala och lokala försvarsmyndigheter, speciellt därför alt de
anspråk som försvarets krigsorganisation ställer av sekretesskäl inte kan
redovisas på samma sätt som gjorts för fredsorganisationen. ÖB anför vidare att
det åligger länsstyrelserna att svara för att totalförsvarets intressen beaktas
vid lösandet av intressemotsättningar i den översiktliga kommunala planeringen.

Civilförsvarsslyrelsen
framhåller att lokalisering av militära anläggningar liksom även 1. ex. civila
flygplatser, bangårdar och större broar bör undvikas i närheten av
bostadsområden och annan för samhället viktig civil verksamhet.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att
samordningen mellan fysisk riksplanering, regionalpolitisk planering och
transportplanering är av stor försvarsekonomisk betydelse. All kraft bör enligt
överstyrelsen därför sättas in för att uppnå denna samordning. Styrelsen är
villig att medverka härtill.

Planverket
har inlett överiäggningar med försvarsstaben för att ajourföra redovisningen av
krigsmaktens markanvändning. En översyn av redovisningen av kritiska
bullergränsen för flyget vid flottiljerna och målområdena är också aktuell.

7.12.5 Regeringens beslut

Försvarets markbehov och omgivningskrav bör enligt den
till regeringens beslut fogade promemorian vägas in i planeringen på ett med
andra samhällsintressen Jämbördigt sätt. 1 flera fall torde enligt promemorian
sådana intressekonflikter mellan kommunernas anspråk och försvarsmaktens
nuvarande markinnehav och bedömda framtida behov som redovisats i programmen
kunna lösas genom samråd mellan kommuner, länsstyrelser och berörda militära
myndigheter. I andra fall är enligt promemorian intressekonflikterna mer svårbedömbara
och torde kunna värderas först sedan utredningar och förhandlingar har
genomförts i sedvanlig ordning.

1 promemorian konstateras att försvarets planering bedrivs
i riksskala och att ställningstaganden till ett övningsområde i en del av
landet kan få direkta effekter på motsvarande ställningstaganden i andra delar
av landet. Resultatet av försvarets fredsorganisationsutrednings (Fö 1968:20)
överväganden kan, tillsammans med de redovisningar av försvarets och andra
intressenters krav och önskemål som har kommit fram under programarbetet, komma
att underlätta en mera samlad bedömning av försvarsmaktens markbehov.

På
grundval av förda överläggningar mellan chefen för flygvapnet och
länsstyrelserna utarbetas för närvarande centrala riktlinjer för lågflygningsverksamhet.
1 fortsättningen avses samråd mellan försvarsmakten och länsstyrelserna rörande
stråk och områden för lågflygning återkom-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 78

ma årligen. Länsstyrelserna bör enligt promemorian inför
dessa samråd inhämta kommunernas synpunkter.

1 regeringens beslut för berörda län konstateras att det
av de kommunala programmen framgår alt konflikter föreligger i flera kommuner
mellan befinfliga skjutfält och andra militära anläggningar å ena sidan och bl.
a. natur- och kulturminnesvård, rörligt friluftsliv och Jordbruk å andra sidan,
och att även aktualiserade utvidgningar av skjutfält och övningsområden kommer
att innebära konflikter med andra intressen.

1 besluten tas vissa enskilda frågor upp. 1 Stockholms län
bör Haninge kommun i sin planering utgå frän att Utö skjutfält och marinens
basomräden skall bibehållas och Solna kommun beakta att Östra Frösunda tills
vidare skall användas av försvaret. Beträffande skjutfältet i Tönnersjö i
Hallands län framhåller regeringen att erforderlig mark bör reserveras så att
en framtida utvidgning av skjutfältet möjliggörs. Halmstads kommun bör i sin
planering utgå från statsmakternas tidigare beslut om att ett skjutfält skall
finnas vid Ringenäs. Med hänsyn till statsmakternas tidigare ställningstaganden
i fräga om upplåtelse av mark inom Villingsbergs skjutfält i Örebro län för det
rörliga friluftslivet bör Örebro kommun vid sin planering utgå från nuvarande
gränser för skjutfältet. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar bör
möjligheterna att komma fram till lösningar som tillgodoser olika intressen
prövas i samråd mellan berörda kommuner, länsstyrelser och mUitära myndigheter.

Regeringen framhåller att i övriga områden där konflikter
mellan mUitära och andra intressen påtalats - t. ex. i Vaggeryds kommun
beträffande Skillingaryds skjulfält, på Gotland beträffande det föreslagna nya
övningsfältet söder om Visby, i Karlskrona kommun beträffande skjulfältct vid
Torhamns udde, i Kils kommun beträffande skjutfället vid Örnäs, i Faluns kommun
beträffande området LugnetSjulsarvet och i Älvdalens kommun beträffande
Rivsjövasslan - respektive länsstyrelse under planeringsskedet bör samråda med
försvarets fastighetsnämnd, de militära myndigheterna och berörda kommuner i
syfte all åstadkomma rimliga avvägningar mellan civila och militära intressen.

8 Fullföljande av de geografiska riktlinjerna i
programarbetet

8.1 Inledning

1 prop. 1972:111, bil. 2 (s 162) anförs att de
områdesanknutna rikthnjerna utgår från de allmänna riktlinjerna för
hushållningen med mark och vallen och bara avser de delar av landet där
konkurrensen om de fysiska resurserna redan är eller inom en snar framtid kan
väntas bli särskilt framträdande och där överregionala aspekter har särskild
vikt.

De områdesanknutna riktlinjerna är av två slag. För del
första har avgränsats områden vilkas vetenskapliga och rekreativa
värden från

s. 79 Kontrollera mot PDF

prop. 1975/76:1 79

rikssynpunkt bedöms vara av sådan art atl större
miljöförändringar inte bör få komma till stånd. För det andra anges vissa riktlinjer
för lokalisering av den i den fysiska riksplaneringen behandlade industrin. Det
första slaget av riktlinjer angavs av chefen för civildepartementet som
grundläggande för hushållningen med våra naturresurser. De skall gälla som
långsikliga rikllinjer för nalurresurshushållningen och bör till sina huvuddrag
inte frångås utan att synnerliga skäl föreligger. Dessa riktlinjer gäller för
kusterna, Öland och Gotland, fjällvärlden, huvudälvarnas dalgångar och vissa
andra inlandsområden.

1 det
följande redovisas hur de geografiska riktlinjerna behandlats under
programarbetet fram till och med regeringens beslut. Vad Jag nyss anförde om de
områdesanknutna riktlinjernas karaktär innebär att ett flertal frågor som har
anknytning till områden som berörs av de geografiska riktlinjerna redan har
behandlats i anslutning till respektive verksamhet i avsnitt 7.

De
synpunkter från remissinstanserna som avser behandlingen av de geografiska
riktlinjerna generellt tas upp i anslutning till behandlingen av kusterna i
avsnitt 8.2.

Regeringen har i besluten län för län angett fem
geografiskt avgränsade områden för vilka ges speciella riktlinjer om
planeringsinsatser och planeringens inriktning under planeringsskedet med
hänsyn till områdenas stora betydelse för landet som helhet från mark- och
resurssynpunkl och föreliggande intressekonflikter. De krav på planering och
redovisning som ställs för dessa områden - Bråviken och dess mynningsområde
samt kustområdet norr därom upp till Nyköping, Vänerområdel, Hogdalsnäset i
Strömstads kommun, Sydbillingenomrädet i Västergötland och landskapet Skåne -
redovisas i avsnitten 8,2.4 och 8.6.4.

Pä karta 1, sorn fogas till protokollet i detta ärende,
ges en kartmässig översikt över bl. a. de områden i landet som berörs av de
geografiskt orienterade riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

8.2 Kusterna

5.2.7 Riktlinjer

Landets havskust indelas i riktlinjerna i tre kategorier
-- s. k, obrutna kuster, högexploaterade kuster samt övriga kuster.

De obrutna kusterna bör helt undantas från lokalisering av
resurskrävande och miljöslörande industri. De bör vidare disponeras så alt ett
allsidigt utnyttjande för fritidsändamål blir möjjigt och så atl bl. a.
vetenskapliga naturvärden skyddas. Återhållsamhet bör iakttas med att tillåta
lokalisering av enskild fritidsbebyggelse.

Vid de
högexploaterade kusterna bör etablering av resurskrävande och miljöstörande
industri inte tillåtas annat än i anslutning lill områden där sådan industri
redan förekommer. Mark för dessa typer av industri bör vid de högexploaterade
kusterna reserveras i anslutning till Lysekil, Stenungsund, Värö, Karlshamn.
Norrköping, Nyköping-Oxelösund och

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 80

Nynäshamn. 1 dessa områden bör också kompletterande
recipientunder-sökningar utföras. Lokalisering lill de utpekade orterna på
västkusten skall tillåtas bara om starka samhällsekonomiska skäl eller
miljövårdsskäl talar för en sådan lokalisering. Tillgängligheten lill
attraktiva strandområden bör ökas och tillräckliga arealer reserveras för
anordningar för turism och friluftsliv. Fritidsbebyggelse bör inte fä inkräkta
pä mark som har stort värde för friluflsliv.

Industrilokalisering till övriga kustområden sammanfaller
med strävandena till regional balans i den industriella utvecklingen och torde
på många ställen kunna ske ulan större konflikter med naturvårds- och
rekrealionsinlressen. Längs Kalmarkusten saknas emellertid vissa av de
efterfrågade nalurförulsättningarna i sanriband med industrilokalisering och
när del gäller norra Svealands- och norrlandskusten erfordras bl. a.
samhällsekonomiska bedömningar för ett närmare urval av lämpliga
lokaliseringsplalser. Längs dessa kuster är det angeläget atl skydda de
relativt fåtaliga områden som har särskilt stora naturvärden.

8.2.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Kommunerna har i stor utsträckning beaktat de
områdesanknutna riktlinjerna och föreslår för de berörda områdena planläggning
i form av översiktliga planer för markanvändningen eller kommunöversikter.

För kustområdena föreslås i de flesta fall översiktliga
markdispositionsplaner och omrädesplaner. 1 flera län har påbörjats
utredningar och planeringsprojekl som spänner över flera kommuner. 1
Norrbottens län bedriver länsstyrelsen en utredningsverksamhet för bl. a.
kustområdet. Skärgårdsområdena uppmärksammas speciellt i vissa län. 1
Stockholms län har en särskild skärgårdsutredning arbetat fram olika förslag
till åtgärder. 1 Västernorrlands län har det obrutna kustområdet Ångermanlands
brantkust och tillhörande skärgård behandlats i den s. k. Höga
Kusten-utredningen. För del obrutna kustområdet i Östergötlands och Kalmar län
arbetar en speciell skärgårdsutredning med att ta fram bl. a. inventerings- och
utredningsmaterial som grund för berörda kommuners planering. Initiativ lill
samordning av planeringsinsatserna har också tagits av kommunerna som berörs av
det obrutna kustområdet i norra Bohuslän samt av kommunerna i Blekinge. Som
framgår av avsnitt

7.9.2
beaktar
kommunerna i huvudsak riktlinjerna beträffande resurskrävande och
miljöstörande industri längs kusterna och har i flertalet fall för avsikt alt
göra erforderliga markreservationer.

8.2.2
Remissyttrandena

Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelserna är i stor utsträckning överens med
kommunerna beträffande behandlingen av de områden för vilka geografiska
riktlinjer gäller och godtar i stort föreslagna planerings- och
säkerställandeåtgärder.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 81

Skiljaktigheter i uppfattning förekommer dock på flera
håll rörande behandlingen av kustområdena. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
delar inte Örnsköldsviks kommuns uppfattning om avgränsningen av det obrutna
kustområdet. Länsstyrelsen i Södermanlands län pekar på brister i programmet
för Nyköpings kommun avseende kustområdet mellan Oxelösund och Nynäshamn.
Länsstyrelsen i Hallands län kan inte tillstyrka den av Kungsbacka kommun
föreslagna avgränsningen av kustzonen och inte heller de föreslagna formerna
för planering av kustområdena i Laholms, Varbergs och Kungsbacka kommuner.

Som framgår av avsnitt 7.9.3 har länsstyrelserna i regel
inget att invända mot kommunernas sätt att behandla den resurskrävande och
miljöstörande industrin längs kusterna.

De centrala remissinstanserna

Riksantikvarieämbetet anser att kulturminnesvårdens
intressen särskilt bör beaktas i områden med geografiska riktlinjer. Det är
därför enligt ämbetet angeläget att uppmärksamma behovet av utredningar och
inventeringar för precisering av kulturminnesvårdens intressen inom dessa
områden. Avgränsningar av särskilda planeringsområden och val av planeringsform
bör ske så att kulturminnesvårdsintressena tillgodoses. 1 de flesta fall är
utrednings- och inventeringsbehoven enligt ämbetet stora.

Planverket fäster särskild vikt vid behandlingen av
områden med geografiska riktlinjer under planeringsskedet. Verket har noterat
att det i områden som berörs av geografiska riktlinjer är mycket vanligt att
områden av betydelse för rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård och
kulturminnesvård sammanfaller. En samordning av planerings- och
säkerställandeätgärderna är enligl verket angelägen.

Riksantikvarieämbetet konstaterar att tillfredsställande
inventeringsmaterial beträffande kulturminnesvården saknas för stora delar av
kusterna, särskilt för de obrutna kusterna.

Naturvårdsverket framhåller att trycket mot kusterna från
industri och fritidsbebyggelse är starkt samtidigt som bevarandeintressena är
stora. Verket konstaterar att flertalet kommuner avser att upprätta kommunöversikter
eller områdesplaner i de fall inte utredningsåtgärder har föreslagits. Mot
bakgrund av att verket anser att problemen i stora drag är likartade längs
landets hela kust föreslår verket att samtliga kustområden behandlas som
planeringsområden som bör bli föremål för generalplanering. Naturvårdsverket
anser vidare att generalplanerna för de mest exploateringshotade kustdelarna
bör fastställas och att de partier som behöver vård, skydd och tillsyn för att
naturvärdena skall bli bevarade beläggs med förordnanden enligt
naturvårdslagen. Industrifrågorna bör enligt verket särskilt belysas i planeringen
för kusterna. Verket föreslår att möjligheterna att lokalisera industrin på
djupet, innanför kusten, uppmärksammas i större utsträckning. På så vis
avlastas själva kustbandet som då enligt verket kan användas för rörligt
friluftsliv. Beträffande fritidsbebyggelsen pekar naturvårdsverket på behovet
av planering samt

6 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 82

en inriktning mot byggande av stugor för uthyrning.
Strandskyddsområdena bör hållas helt fria från ytterligare enskild bebyggelse.

Som framgår av avsnitt 7.9.4 anser flera verk att frågor
beträffande resurskrävande och miljöstörande industri berörs i jämförelsevis
liten utsträckning i programarbetet.

Planverket anser att riktlinjerna för kustområdena
genomgående har beaktats av kommunerna. Lämpliga planeringsområden behöver dock
i många fall avgränsas. Det är särskilt angeläget att kommunerna vid de obrutna
och högexploaterade kusterna redovisar sina ställningstaganden så att en bild
av avsedd markanvändning erhålls. Verket anser också att statsmakterna bör
precisera innebörden i riktlinjerna för den obrutna kusten i norra Bohuslän.
Det är vidare enligt planverket oklart om de föreslagna industrilägena längs
norrlandskusten verkligen kommer att bli föremål för etablering.

Beträffande fritidsbebyggelsen längs kusterna, särskilt
vid de obrutna och högexploaterade kusterna, har planverket liknande synpunkter
som naturvårdsverket och anför att det med tanke på friluftslivet är angeläget
att vara återhållsam med att tillåta ny bebyggelse i avvaktan på att
översiktliga planer upprättats som beaktar de fastlagda riktlinjerna.

Yttranden från kommuner med anledning av länsstyrelsernas
och de centrala verkens yttranden

Flera kommuner har yttrat sig med anledning av
länsstyrelsernas och de centrala verkens synpunkter beträffande behandlingen av
områden som berörs av geografiska riktlinjer. Kommunerna uppehåller sig främst
vid de punkter där länsstyrelserna inte har anslutit sig till kommunernas
åsikter och förslag. Så har exempelvis inkommit yttranden från berörda kommuner
beträffande avgränsningen av Höga Kusten-området och planeringen av kusten
mellan Oxelösund och Nynäshamn. Laholms kommun har yttrat sig med anledning av
länsstyrelsens uppfattning att kustzonen bör generalplaneras och anför att detta
är omotiverat.

8.2.4 Regeringens beslut

Regeringen understryker i besluten län för län behovet av
särskilda planeringsinsatser i de områden för vilka de geografiska riktlinjerna
gäller. Behovet av samordning mellan kommunernas och även länsstyrelsernas planeringsinsatser
i syfte att uppnå en enhetlig planering för större områden betonas. 1 besluten
sägs att inom de obrutna och högexploaterade kustområdena berörda kommuner bör
utföra en översiktlig planering och redovisa sina ställningstaganden på ett
sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. I dessa kustområden
bör stor hänsyn tas bl. a. tUl det rörliga friluftslivets och naturvårdens
intressen och stor återhållsamhet iakttas med att tillåta ny
fritidsbebyggelse.

Även för övriga kustområden i landet bör enligl
regeringens beslut en

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 83

översiktlig kommunal planering genomföras bl. a. som
underlag för fortsatta bedömningar i fråga om behovet av särskilda
markanvändnings-reglerande åtgärder i kustzonerna för att bl. a. skydda
kustområden som är värdefulla för friluftsliv och naturvård. I de riktlinjer
som ges för planeringen av kusterna inbegrips också samtliga skärgårdsområden.
Fiskets intressen bör allmänt uppmärksammas vid planeringen i kustområdena.
Ett tiotal kommuner i landet bör utveckla sina program i syfte att tillgodose
de krav på översiktliga planöverväganden i kustområdena som anges i
regeringsbesluten.

Regeringens beslut beträffande behandlingen av den
resurskrävande och miljöstörande industrin i kustområdena har redovisats i
avsnitt 7.9.5.

Regeringen uttalar att den finner de former
planeringsarbetet fått för de obrutna kustområdena i Västernorrlands samt
Östergötlands och norra Kalmar län vara tillfredsställande.

I Göteborgs och Bohiis läns kustområden bör planeringen
huvudsakligen bedrivas i generalplaneringens form och kompletteras med de
förordnanden enligt naturvårdslagen m. m. som erfordras för att tillgodose de
i den fysiska riksplaneringen behandlade bevarandeintressena. Lysekils,
Sotenäs, Tanums och Strömstads kommuner bör enligt regeringens beslut samordna
sin planering för det obrutna kustområdet norr om Broflorden. Strömstads kommun
skall för Hogdalsnäset upprätta generalplan i enlighet med bestämmelserna i 10
a § BL (se vidare avsnitt 7.9.5).

1 Hallands län bör särskild vikt tillmätas planeringen för
Laholmsbuk-lens kustområde och för Onsala-Säröområdet. I samband med planeringen
för Öresundskusten bör kommunerna samarbeta med länsstyrelsen i syfte att
belysa och analysera föroreningssituationen i området och härvid även, i
överensstämmelse med vad som anförs i prop. 1972:111, studera möjligheterna att
reservera mark för industri inom befinthga tätorter.

Beträffande
Bråvikenområdet och kusten norr därom till Nyköping konstaterar regeringen att
flera konflikter mellan olika intressen föreligger. Behovet är stort av ett
samlat studium som klarlägger de olika intressenas anspråk och bl. a. närmare
klargör förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och miljöstörande
industri inom detta område. Överläggningar mellan representanter för berörda
länsstyrelser, kommuner och centrala verk bör inledas tidigt under
planeringsskedet i syfte att dra upp riktlinjer för en samordnad
planeringsinsats för området. Som har framgått i avsnitt 7.9.5 skall berörda
länsstyrelser till regeringen särskilt redovisa planeringsläget för nyss nämnda
kustområde när planeringsskedet avslutats.

Regeringen framhåller att kustområdet i Södermanlands län
mellan Nynäshamn och Oxelösund har stort värde för friluftsliv och naturvård.
Bevarandeintressena och de vetenskapliga forskningsintressena inom detta
kustavsnitt bör särskilt uppmärksammas i en översiktlig kommunal planering
varvid även frågan om inom vilka områden markanvändningen bör regleras genom
tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser bör övervägas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 84

8.3 Öland och Gofland

8.3.1 Riktlinjer

1 prop. 1972:111 framhålls att behovet av planering
framstår som särskilt angeläget för Öland och Gotland. Planeringen bör inriktas
på att möta den ökande turismens anspråk samtidigt som öarnas speciella
karaktär bevaras och en alltför kraftig förändring eller skadligt slitage
förhindras. Öarna rymmer både vetenskapliga, kulturella och rekreativa värden
och det är här i särskilt hög grad angeläget att åtgärder för skydd och
utveckling samordnas.

8.3.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

För Öland föreslår kommunerna en kommunomfattande
markdispositionsplan för hela ön samt områdesplaner för vissa delar.
Ölandskommunerna hävdar alt lokala näringslivsintressen i allmänhet skall
prioriteras i förhållande till riksintressena i fall där konflikter föreligger
eller kan väntas. På Gotland pågår arbete med att upprätta en kommunomfattande
markdispositionsplan samt en kommunöversikt. Intresset kommer därvid att koncentreras
till kustområdena och vissa andra delar av ön.

8.3.3 Remissyttrandena

Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelsen i Kalmar län understryker att omfattningen
av riksintressen och behovet av planeringsinsatser är mycket stort på Öland.
Länsstyrelsen anser att den av kommunerna föreslagna planeringsformen i stort
sett är lämplig. Det slutliga resultatet av planarbetet bör enligt
länsstyrelsen vara att en antagen generalplan täcker hela Ölands yta.
Länsstyrelsen konstaterar att den kommunala planering som föranleds av den
fysiska riksplaneringen bl. a. syftar till att väga riksintressen mot lokala
intressen. Inom områden med svagt näringsliv, till vilka Öland måste hänföras,
måste enligt länsstyrelsen det lokala näringslivets intressen tillmätas
betydande vikt. Länsstyrelsen och även landsantikvarien i Kalmar län anser
emellertid att det inte är rimligt att, på det sätt som Borgholms och
Mörbylånga kommuner har gjort i sina program, som en generell målsättning för
planeringen slå fast att näringslivets intressen skall prioriteras oberoende av
vilken tyngd andra intressen har.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att det i Gotlands
kommuns program i vissa avseenden saknas en redovisning av kommunens ambitioner
att säkerställa angivna riksintressen. Länsstyrelsen framhåller emellertid att
det fortlöpande samrådet inom ramen för regionplanearbetet ger anledning alt
anta att riksintressena kommer att beaktas av kommunen. Länsstyrelsen
tillstyrker med vissa undantag de föreslagna planeringsåtgärderna för
Gotlandskusten. Länsstyrelsen framhåller att försiktighet bör iakttas vid
byggnadslovsgivning på Fårö och Sudret i avvaktan på att områdesplaner antas
och naturvårdsförordnanden utfärdas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 85

De centrala remissinstanserna

Enligt riksantikvarieämbetet saknas för Öland och Gotland
liksom för det obrutna kustområdet ett tillfredsställande inventeringsmaterial
beträffande kulturminnesvården.

Naturvårdsverket
ägnar i sitt yttrande särskild uppmärksamhet åt Öland och Gotland. Verket pekar
på atl riksintressena på Öland enligt programmen i huvudsak avses behandlas
genom kommunal planering. Härvid avses en regionplan tjäna som underlag för
kommunomfattande markdispositionsplaner och kommunöversikter. I de senare avses
riksintressena avgränsas närmare. Naturvårdsverket finner i programmen att
kommunerna därvid anser att hänsyn skall tas tiU näringslivet och all lokala
näringslivsintressen är tungt vägande och måste prioriteras i förhållande till
riksintressen. Naturvårdsverket anser inte att de föreslagna utgångspunkterna
för avvägningen mellan lokala intressen och riksintressen överensstämmer med
riktlinjernas intentioner. Verket hävdar vidare att förordnanden enligt
naturvårdslagen, med nuvarande lagstiftning, är det enda sättet att för
flertalet riksintressanta bevarandeområden ordna tillfredsställande vård och
tillsyn.

Naturvårdsverket anser vad gäller Gotland att det är
synnerligen tillfredsställande att arbetet med naturvårdsinventeringar på ön
har framskridit så långt att länsstyrelsen har påbörjat utarbetandet av en
naturvårdsplan. Naturvårdsverket ifrågasätter samtidigt om den kommunala
naturvårdsplan som kommunen avser att upprätta och som skall bygga på en
prövning av nalurvårdsintressen i förhållande till andra intressen, är
tillfyllest för att riksintressena skall bli beaktade. Enligt verkets mening är
en naturvårdsplan ett handlingsprogram för skydd och vård av värdefulla
naturområden. Motstående intressen skall brytas mot varandra på ett senare
stadium av planeringen. Verket behandlar också kalkbrytningen på ön som ger
upphov till konflikter gentemot naturvården och föreslär att
industridepartementets utredning om den långsiktiga hushållningen med
mineralresurserna ges i uppdrag att studera dessa motsättningar.

Fritidsbebyggelsen bör enligt naturvårdsverket bli föremål
för planering såväl på Öland som på Gotland. Verket anser sammanfattningsvis
att planeringen på öarna bör bedrivas så att deras speciella karaktär bevaras.

Planverket
anser att det är särskilt angeläget att kommunerna på Öland och Gotland
redovisar sina ställningstaganden så att en bild av avsedd markanvändning
erhålls. När det gäller fritidsbebyggelsen anför planverket att återhållsamhet
med att tillåta ny bebyggelse bör iakttas i avvaktan på att översiktliga planer
upprättats som beaktar de fastlagda riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen.

8.3.4 R egeringens beslu t

Regeringen framhåller i beslutet för Kalmar län att
kommunerna på Öland bör redovisa sina ställningstaganden på ett
sätt som ger en

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 86

översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela ön.
Stor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse i
avvaktan på att planer upprättats som beaktar riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen.

1 beslutet för Gotlands län framhålls att Gotland i de av
statsmakterna fastlagda riktlinjerna har angetts som ett område där behovet av
planering är särskilt stort mot bakgrund av öns speciella karaktär och de många
delvis oförenliga anspråk på markens användning som riktas mot ön.
Planeringsbehovet är specieUt framträdande för kusten samt för Fårö i norr och
Sudret i söder. Kommunen bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som
ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Gotland. Stor
återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny bebyggelse utefter kusten, på
Fårö och på Sudret i avvaktan på planer som beaktar riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen. Återhållsamhet med att tillåta ny bebyggelse i
kustområdena ställer krav på hög planeringsberedskap för fritidsbebyggelse i
de inre delarna av Gotland.

Med tanke på Ölands och Gotlands värde från rekreations-
och turistsynpunkt m. m. behövs samlade överväganden om dels den enskilt ägda
fritidsbebyggelsens framtida utveckling och omfattning, dels behovet av andra
övernattningsmöjligheter i anslutning till områden av värde för friluftsliv och
rekreation.

På Öland är det angeläget att de åtgärder som behövs för
att tillgodose bevarandeintressen och för att utveckla friluftslivet och turismen
samordnas i kommunernas planering. Regeringen erinrar också om de förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism som under våren 1975 förelades riksdagen (prop. 1975:46). Riksdagens
beslut med anledning av propositionen skall beaktas i det fortsatta
planeringsarbetet (Jfr avsnitt 7.5.6).

I beslutet för Gotland konstateras att ön har viktiga
naturresurser mot vilka riktas önskemål om exploatering. Både kommunen och
länsstyrelsen har föreslagit att konflikterna mellan bevarandeintressena och
kalkbrytningen bör utredas särskilt. Naturvårdsverket och planverket anser att
frågan om landets försöflning med kalk bör bli föremål för en övergripande
utredning.'

Med anledning av att Gotlands kommun har uttalat att man i
den fortsatta planeringen avser att reservera ett antal lägen för lokalisering
av tung, hamnberoende industri framhålls i beslutet att något område för
resurskrävande och miljöslörande industri inte har angetts på Gotland i de av
statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Under
planeringsarbetet bör frågan om behovet av markreservationer för olika typer av
industri preciseras. Behovet av handlingsberedskap för det fall att
oljeprospekteringen på och vid Gotland leder till mer omfattande verksamhet kan
för närvarande inte närmare bedömas. Länsstyrelsen och

1 Regeringen har den 18 juni 1975 uppdragit åt statens
industriverk att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m. m.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 87

kommunen bör emellertid beakta vad naturvårdsverket
anfört om det angelägna i att denna fråga uppmärksammas i den fortsatta
planeringen.

8.4 Fjällvärlden

8.4.1 Riktlinjer

1 prop. 1972:111 framhålls att de väglösa
vildmarksområdena i fjällvärlden, som tills vidare är preliminärt avgränsade
(jfr avsnitt 8.4.5), bör undantas från all tyngre exploatering som t. ex.
vägbyggnad och vattenkraftutbyggnad och i förekommande fall även från
skogsbruk.

1 vildmarkskärnorna, dvs. de större områden som nu inte är
utrustade med leder och övernattningsanordningar för turism, bör ytterligare
övernattningsstugor för turism inte uppföras. Behovet av planering av
fjällvärlden understryks.

8.4.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Behandlingen av fjällregionen i programmen utmärks av en
avvaktande hållning beroende på planverkets och naturvårdsverkets pågående
flällut-redning. Kommunerna accepterar i huvudsak en restriktiv hållning till
éxploateringsverksamhet i fjällområdet.

8.4.3 Remissyttrandena

Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser atl del krävs
betydande planeringsåtgärder för att lösa motsättningarna mellan intressen för
vetenskaplig naturvård, rörligt friluftsliv, skogsbruk, renskötsel, fritidsbebyggelse,
permanent bosättning och gruvindustri inom fjällområdena. Länsstyrelsen anser
inte att berörda kommuner i länet har tillräckliga resurser att genomföra de
åtgärder som föreslås i programmen inom angivna tidsramar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser atl det inte är
meningsfullt att försöka göra en särskild avgränsning av flällområdet.
Länsstyrelsen försöker i stället göra en avgränsning av planeringsområden mot
bakgrund av innebörden i de verksamhetsanknutna riktlinjerna. Länsstyrelsen
anser att hela fjällkedjan bör planeras med inriktning på att områdena är av
riksintresse för det rörliga friluftslivet. Länsstyrelsen understryker att det
är angeläget att utgångspunkter för planeringen för fjällvärlden snarast anges.
Avgränsningen av samernas intressen gentemot andra verksamheter har enligt
länsstyrelsen visat sig erbjuda problem. Speciella problem har förelegat under
programarbetet vad gäller lämpliga avgränsningar och åtgärder för områden inom
Häflcdalens kommun.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att målet att de
stora rekreationsområdena i flällregionen skall kunna hållas tillgängliga för
en större allmänhet innebär att bofast befolkning måste finnas inom området.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 88

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att styrelsen med
anledning av planverkets och naturvårdsverkets uppdrag rörande planeringen av
de väglösa vildmarksomrädena och vildmarkskärnorna har utarbetat förslag till
avgränsning av väglösa vildmarksområden och förslag till restriktioner för
dessa områden.

LKAB framhåller vikten av atl inte lägga så omfattande
restriktioner på användningen av mark och vatten all undersökningar och
utnyttjande av malmförekomster i Norrbottens län onödigt försvåras.
Fiskeriinten-denten i övre norra distriktet framhåller att det är viktigt atl
fiskets intressen beaktas i det fortsatta planeringsarbetet i
vildmarksområdena.

De centrala remissinstanserna

Fjällområdet är enligt riksantikvarieämbetet till
övervägande del obearbetat för kulturminnesvården. Bl. a. krävs omfattande
inventeringar av samekulturens bevarandeintressen. Ett metodförsök beträffande
kulturhistorisk inventering i flällområden har utförts under år 1974. Efter
utvärdering bör enligt ämbetet inventeringsfrägan för fjällområdet prövas
ingående.

Naturvårdsverket konstaterar att utrednings-och
planeringsverksamheten i fjällregionen är intensiv. Naturvårdsverket och
planverket har ett gemensamt uppdrag från regeringen att närmare avgränsa de
väglösa vildmarksområdena i flällvärlden. Länsstyrelsen i Norrbottens län utför
en översiktlig inventering av länets fjällområden. Naturvårdsverket anser det
angeläget att en gräns dras mellan kommunernas planeringsområden och de
centrala ämbetsverkens. I samband därmed framhåller verket att kommunernas
primära planeringsintresse torde vara knutet til! tätorter och vägar, vilket
talar för en kommunal planering i anslutning till dessa, medan naturvårdsverket
och planverket i samråd med berörda kommuner bör handha planeringen i övrig
fjällterräng.

Planverket föreslår att den kommunala planeringen främst
bör inriktas mot områdena utanför de s. k.' vildmarksområdena och
fjällregionens nationalparker och naturreservat. Verket framhåller också vikten
av att avvägningar mellan exploateringsföretag och bevarandeintressen görs
under planeringsskedet, bl. a. vid Torneträsk, vid Graddisvägen och vid
flällvärldens turistorter. Beträffande fritidsbebyggelse i fjällområdet anser
planverket att man bör iaktta återhållsamhet med att tillåta ny bebyggelse i
avvaktan på att översiktliga planer upprättats som beaktar de fastlagda
riktlinjerna.

SGU anser att det är väsentligt att vissa geovetenskapligt
intressanta områden, t. ex. Oldflällen och Hotagsfjällen i Jämtlands län,
särskilt beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet beträffande flällområdet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 89

8.4.4 Regeringens beslut

Regeringen framhåller i besluten för Kopparbergs,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att det är angeläget att
översiktliga, planmässiga överväganden om markanvändningen i fjällvärlden
kommer till stånd. Berörda kommimer och länsstyrelser bör under planeringsskedet
samarbeta i dessa frågor och i samarbete med planverket och naturvårdsverket
precisera redovisade intresseområden, klarlägga riskerna för konflikter mellan
olika intressen samt närmare ange inom vilka områden en fortsatt kommunal
planering bör komma till stånd och var markanvändningen i huvudsak bör regleras
genom tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser. Regeringen framhåller
vidare att enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen skall vissa
områden i flällvärlden undantas från tyngre exploatering och skogsbruk.
Planverket och naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat förslag
till närmare avgränsning av dessa områden. Förslagen har nyligen redovisats
till berörda kommuner och länsstyrelser. Sedan förslagen setts över skall
verken lämna slutliga förslag till avgränsning till regeringen.

1 avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den
närmare avgränsningen av de områden som bör undantas frän tyngre exploatering
och skogsbruk bör planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och
anläggningar m. m. undvikas inom de områden som redovisas i planverkets och
naturvårdsverkets preliminära avgränsningsförslag.

För stora delar av fjällområdet i Kopparbergs län gäller
särskilt att områdena har stor betydelse som rekreationsområden för
tätortsbefolkningen i Syd- och Mellansverige. Det finns därför stort behov av
översiktliga och planmässiga överväganden som tillgodoser del rörliga
friluftslivets intressen. Härvid bör den enskilda fritidsbebyggelsens
utveckling sättas i relation till behovet av andra övernattningsmöjligheter i
anslutning till områden av värde för friluftsliv och rekreation. Malungs och
Älvdalens kommuner bör vidareutveckla sina program när det gäller planeringen
för kommunernas fjällområden.

Regeringen uttalar att programarbetet i Häfledalens kommun
har varit förenat med svårigheter. Kommunens program behöver utvecklas vidare.
Länsstyrelsen i Jämtlands län skall i samarbete med övriga berörda regionala
länsmyndigheter samråda med kommunen i syfte att utreda de problem som
föreligger enligt myndigheternas yttranden över kommunens program.

1 beslutet för Norrbottens län erinrar regeringen särskilt
om vad som anförs i den till regeringens beslut fogade promemorian om att
rennäringens intressen bör beaktas i planeringen och att samråd med berörda
samebyar bör komma till stånd i ett tidigt skede av planeringsarbetet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 90

8.4.5 Naturvärdsverkets och planverkets utredning angående
vildmarks-områdena i fiällvärlden m. m.

1 prop. 1 972:1 1 1 framhålls att flällvärlden har stor
betydelse såväl för friluftslivet som för den vetenskapliga naturvården. Mot
denna bakgrund understryks behovet av planering i fjällregionen. Vidare anges
att det är en utomordentligt viktig uppgift att skydda våra sista vildmarker
från exploatering.

Enligt statsmakternas beslut undantogs ett antal s. k.
väglösa vildmarksområden i fjällen från tyngre exploatering som t. ex.
vägbyggnad och vattenkraftutbyggnad. Avgränsningen av dessa områden som grundades
på förslag i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten
betraktades emellertid som preliminär. Naturvårdsverket och planverket fick den
2 februari 1973 uppdrag att se över de väglösa vildmarksomrädenas gränser och
inkomma med förslag till regeringen beträffande en mera definitiv avgränsning.

Avgränsningsförslagen från de två verken skulle lämnas
efter samråd och efter hörande av berörda länsstyrelser och kommuner. Förslagen
skulle vidare utarbetas inom ramen för vissa till verken tidigare lämnade
uppdrag. Naturvårdsverket har bl. a. uppdrag att utreda flällområdenas
planmässiga användning inom ramen för modern naturvård. Verket skall bl. a.
föreslå sådana former för flällregionens utnyttjande att t. ex. turism och
friluftsliv bereds utrymme utan att naturvärdena påverkas mera menligt.
Planverket bedriver ett översiktligt utredningsarbete rörande planeringsfrågor
i flällvärlden med sikte på att få fram underlagsmaterial för den kommunala
översiktliga planeringen och för att utfärda vissa planeringsanvisningar.

Naturvårdsverkets
och planverkets arbete med dessa frågor bedrivs inom ramen för ett gemensamt
fjällprojekt som har delats upp på flera delstudier. Naturvårdsverket behandlar
bedömningsgrunder för lokalisering av områden och anläggningar för turism och
friluftsliv, naturvetenskapligt dataunderlag samt översyn av behovet av
naturvårdsbestämmelser. Planverket tar upp renskötselns markanvändning samt
frågor om vägdragning, flygplatslokalisering och fritidsbebyggelse.

Vad gäller avgränsningen av väglösa vildmarksområden har
verken överlagt med berörda länsstyrelser om lämpliga kriterier för avgränsningen
och behov av ytterligare bestämmelser för områdena. Länsstyrelserna har
därefter ställt samman underlag och upprättat förslag till avgränsning med
ledning av verkens anvisningar. Naturvårdsverket och planverket har bearbetat
länsstyrelsernas redovisningar och upprättat ett för verken gemensamt
preliminärt förslag, som under våren 1975 har remitterats till berörda
länsstyrelser och kommuner för granskning. Med ledning av remissvaren skall
ytterligare bearbetning ske inom de båda verken, varefter slutlig redovisning
beräknas ske till regeringen hösten 1 975.

De väglösa vildmarksområdena enligt verkens
avgränsningsförslag våren 1975 har tagits in i redovisningen av geografiska
riktlinjer för hushållningen med mark och vatten m. m. i karta 1 som bifogas
protokollet i detta ärende.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 91

8.5 Älvdalarna'

8.5.1 Riktlinjer

Vissa huvudälvar och källflöden i norra Sverige är ännu
opåverkade av vattenkraftutbyggnad. När det gäller de övre norrlandsälvarna
(Anger-manälven-Torne älv) bör opåverkade huvudälvar och källflöden bevaras
outbyggda. Beträffande de nedre huvudälvarna (Klarälven-Indalsälven) med
biflöden har frågan om avvägningen mellan fortsatt utbyggnad resp. bevarande
varit föremål för särskild utredning. En motsvarande utredning för de norra
älvarna pågår f. n.

Älvdalarna förändras inte bara genom
vattenkraftutbyggnader utan också av att kulturlandskapet upphör att brukas och
fritidsbebyggelse kommer till. Älvdalarna rymmer ofta både vetenskapliga,
kulturella och rekreativa värden. För att säkra dessa värden är det angeläget
att en översiktlig planering kommer till stånd som omfattar huvudälvarnas
dalgångar.

8.5.2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Behandlingen av planeringsfrågorna i anslutning till
huvudälvarnas dalgångar präglas av en avvaktande hållning i väntan på att
pågående utredningsverksamhet blir klar. Kommunerna tar inte i samma utsträckning
som beträffande t. ex. kusterna ställning till planerings- och
säkerställandefrågorna.

8.5.3 Remissyttrandeim

Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelserna anser genomgående att älvdalsområdena bör
bli föremål för planering i enlighet med vad som gäller för områden som berörs
av de geografiska riktlinjerna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att utredningen om
vattenkraftutbyggnader i de södra huvudälvarna har medfört att berörda
kommuner har intagit en avvaktande hållning, vilket varit till nackdel för
programarbetet.

Länsstyrelsen i Värmlands län konstaterar att
säkerställandet av bevarandeintressena i Klarälven i hög grad är beroende av
frågan om vattenkraftutbyggnaden. Vissa utbyggnader i den norra delen skulle
medföra så stora ingrepp, att länsstyrelsen ifrågasätter om området i så fall
kan betraktas som riksintressant för friluftslivet.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län pekar särskilt på planeringsproblemen längs Västerdalälvens
dalgång där intressen för exploatering, tätortsexpansion och kraftutbyggnad
står mot varandra. Länsstyrelsen framhåller att omfattande planeringsåtgärder
krävs för detta område. Länsstyrelsen

' Se även avsnitt 7.10 Lnergiförsörjning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 92

påpekar att det inte är möjligt atl ta ställning till
bevarandefrågorna innan beslut har fattats rörande eventuella kraftutbyggnader.
Västerdaläl-vcn är dock enligt länsstyrelsen av riksintresse för det rörliga
friluftslivet oberoende av vilka beslut som fattas beträffande
vattenkraftutbyggnad.

De centrala remissinstanserna

Riksantikvarieämbetet framhåller att kompletterande
utredningar behöver utföras för att precisera kulturminnesvårdens intressen i
älvdalarna. De kompletteringar av underlagsmaterialet för den fysiska
riksplancring-en som skett i anslutning till utredningen om
vattenkraftutbyggnad i de södra norrlandsälvarna bör enligt ämbetet beaktas i
den fortsatta planeringen. Naturvårdsverket anför att planeringsinsatserna för
de stora älvdalarna bör prioriteras.

Planverket finner att flertalet kommuner i de aktuella
älvdalarna föreslår planeringsåtgärder i enlighet med riktlinjerna. De kommuner
som inte gör detta bör enligt verket vidareutveckla sina program i syfte att
tillgodose riktlinjerna. Planverket påpekar att det vid planeringen för
älvdalarna i många fall fordras samordning över kommun- och länsgränser.

8.5.4 Regeringens heslut

Regeringen understryker i besluten för berörda län att en
översiktlig planering bör utföras för huvudälvarnas dalgångar enligt de
fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Planeringsarbetet för dessa dalgångar bör leda fram till
att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett sätt som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning. Naturvården, friluftslivet och
kulturminnesvården har starka intressen som bör tillgodoses i denna planering.
Även fiskets intressen bör beaktas i samband med planeringsarbetet för
älvdalarna.

Regeringen pekar i besluten ut drygt 20 kommuner som bör
utveckla sina program i syfte att tillgodose riktlinjerna för älvdalarna.

8.5.5 Beslut angående vattenkraftfrägorna vid 1975 års
riksmöte m. m.

Beträffande huvudälvarna i södra Norrland och norra
Svealand Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven och deras
biflöden, inleddes i samband med riksdagsbeslutet 1972 ett utredningsarbete
för att belysa dels förutsättningarna för ytterligare utbyggnad och dels
önskemålen om bevarande. Utredningsarbetet har i maj 1974 redovisats i
belänkandet (SOU 1974:22) Vattenkrafl och miljö. Där presenteras en analys av
förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnad av älvarna
inom området samt förslag till rangordning av eventuella utbyggnader.

För att få ett bedömningsunderlag likvärdigt med vad som
har tagits

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 93

fram för södra Norrland och norra Svealand tillkallades
den 31 maj 1974 en särskild sakkunnig för att utreda frågor om fortsatt
vattenkraftutbyggnad i vattendragen norr om Indalsälven, dock med undanlag av
Torne älv, Pite älv och Vindelälven. Utredningsmannen presenterade i oktober
1974 lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkrafl och miljö 2. Denna tillställdes
bl. a. de remissinstanser som hade alt yttra sig över betänkandet om
vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand.

Innehållet i betänkandet, lägesrapporten och
remissyttrandena däröver har redovisats för riksdagen i regeringens proposition
om energihushållningen m. m. (prop. 1975:30).

I propositionen framhålls att vattenkraftfrågorna inom den
fysiska riksplaneringen bör handläggas så att sammanhängande älvsträckor av
stort bevarandevärde bör undantas från utbyggnader genom angivande av
riktlinjer, medan övriga projekt bör vara öppna för prövning enligt
vattenlagen.

I avvaktan på mera detaljerat undeiiagsmuterial från
pågående utredningsarbete och inför ett förnyat samlat ställningstagande till
energifrågorna 1978 föreslås en utbyggnadsnivå år 1985 motsvarande 66 TWh/år.
En sådan nivå bedöms möjlig att uppnå med förhållandevis små skadeverkningar, i
första hand genom om-, till- och nybyggnader i redan utbyggda älvar.

I propositionen anges föUande älvsträckor inom södra
Norrland och norra Svealand, där full handlingsfrihet bör bibehållas inför en
senare, samlad prövning och där t. v. inga slutliga beslut om utbyggnad sålunda
bör fattas.

Övre Klarälven (Strängsforsen och Klarabro) Övre och
mellersta Västerdalälven (Hälla-Äppelbo) Nedre Västerdalälven (Kvarnholsforsen
och Fänforsen) Nedre Dalälven (Tyttbo och Gysinge) Härjedalsliu.snan (Broforscn
och Linsellborren) Mellanljusnan (Kasteln-Edängc) Mellersta Ljungan (Havern och
Kölsillre) 1 Indalsälven:

Åreälven

Hosjö och Damman

Övre Härkan (Uien-Rengen och Toskströmmen)

Nedre Hårkan utom Högfors

Ammerän

Riksdagen har vid sin behandling av propositionen (CU
1975:28, rskr 1975:203) anfört att en ny samlad prövning av handläggningen av
vattenkraftfrågorna även för tiden fram till år 1985 bör ske så snart som
möjligt efter det att utredningsarbetet beträffande norra Norrlands vattendrag
slutförts och remissbehandlats. Riksdagen har vidare till de projekt som t. v.
bör undantas från slutliga beslut fogat följande projekt, vilket innebär dels
alla i klass 2 dels två projekt i klass 1 enligt graderingen i betänkandet
Vattenkraft och miljö.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 94

1 Klarälven Värsjö,

i Daläven Djurforsen,

i Ljusnan Hamreskans,
Häfleåsjöns och Vemåns reglering

i Ljungan Sölvbacka,
Viforsen (klass 1),

i Indalsälven Mattmar, Grånboforsen (klass 1),
Långforsen, Litsnäset,

Åbervattnets, Kingarnas och Häggsjöns reglering
samt

Högfors.

De enligt propositionen och riksdagsbeslutet gällande
riktlinjerna för handläggningen av vattenkraftfrågorna imder de närmaste åren
har innefattats i redovisningen på karta 1 som bifogas protokollet i detta
ärende.

8.6 Vissa inlandsområden m. m.

5.6.7 Riktlinjer

I prop. 1972:111 pekas på vikten av att de fortsatta
riksplanestudierna kommer att omfatta också inlandet. I avvaktan på sådana
fortsatta studier är det emellertid angeläget att en översiktlig planering
kommer till stånd inom för friluftsliv och fritidsbebyggelse särskilt
attraktiva områden, t. ex. vid de större insjöarna ocb i sjörika skogsområden
samt i känsliga kulturlandskap.

8.6.2 Beliandlingen i det kommunala programarbetet

Kommunerna föreslår i flertalet fall särskilda
planeringsåtgärder för sädana inlandsomräden som anges i prop. 1972:111. 1
allmänhet avser kommunerna att upprätta översiktliga planer för
markanvändningen. 1 många fall har kommunerna för områden som berör flera
kommuner inlett Samarbete eller föreslagit att sådant samarbete skall komma
till stånd.

8.6.3 Remissyttrandena

Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelserna ställer sig i allmänhet bakom de förslag
som kommunerna har angett beträffande olika inlandsområden. Länsstyrelserna
uttalar ofta att de har vidtagit eller är beredda att vidta åtgärder för att
samordna kommunernas planering för sådana områden. Länsstyrelsen i Värmlands
län avser att ta initiativ till samordning inom åtta större områden i länet,
bl. a. Vänerskärgården och Frykenområdet. Länsstyrelsen i Örebro län påpekar
att inlerkommunal planering pågår under medverkan från länsstyrelsen inom de
tre större områdena av riksintresse för friluftslivet i länet, nämligen
Malingsbo-Kloten, Kilsbergen och Tiveden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län konstaterar att det råder
enighet mellan

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 95

de fyra berörda kommunerna kring Storsjön om behovet av en
samordnad planeringsinsats. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att
riksintressena inom Siljansbygden bör ges en likartad behandling av alla
berörda kommuner och att en samordning av kommunernas planeringsinsatser
därför är nödvändig. Länsstyrelsen i Kronobergs län anger att det för
Åsnen-Mienomrädet, Möckelnområdet och Bolmenområdet kommer att utföras
interkommunala markanvändningsutredningar som länsstyrelsen delvis medverkar
i.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller Vätterns
särställning när det gäller friluftslivets, fritidsbebyggelsens och den
vetenskapliga och kulturella naturvårdens intressen. Samordning skall enligt
länsstyrelsen ske med Östergötlands län under planeringsskedet. Länsstyrelsen i
Östergötlands län påpekar att behovet av skydd för Vätterns stränder avses
utredas sä att hänsynstagande kan ske på ett enhetligt sätt i de berörda
kommunernas arbete med kommunöversikt. Länsstyrelsen vidareutvecklar också
förslag tUl planeringsprinciper för det södra sjödistriklet i länet. Mälar- och
Hjälmareområdena kommer enligt länsstyrelsen i Södermanlands län att ägnas
särskild uppmärksamhet i planeringshänseende med anledning av den fysiska
riksplaneringen. Länsstyrelsen framhåller också att Båvenområdet genom samarbete
mellan berörda kommuner och länsstyrelsen är föremål för särskild utredning som
skall leda fram till bl. a. en generalplan för området.

De centrala remissinstanserna

Riksantikvarieämbetet påpekar att det kring de större
insjöarna finns betydande kulturhistoriska lämningar eftersom det är fråga om
gammal kulturbygd. Behovet av utredningar och inventeringar är enligt ämbetet
mycket stort.

Naturvårdsverket anför att planeringsinsatserna för de
större insjöom-rädena bör prioriteras.

Planverket anser att de geografiska riktlinjerna bör gälla
för planering vid de större insjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,
Storsjön och Siljan. Verket anser att kommunerna kring Mälaren, Hjälmaren och
Storsjön har beaktat riktlinjerna, men att vissa kommuner vid de övriga nämnda
sjöarna bör bearbeta sina program i enlighet med riktlinjerna. Planverket anser
vidare att de av kommuner och länsstyrelser föreslagna planeringsföretagen för
vissa andra sjöområden, t. ex. Dellensjöarna, Fryksdalen, Dalslands kanals
sjösystem, Båven, Sömmen, Bolmen, Åsnen-Mien och Ivösjön är särskilt viktiga
och i flertalet fall fordrar inlerkommunal samverkan.

8.6.4 Regeriitgens beslut

Regeringen slår i besluten län för län fast att en
samordnad planering är angelägen för samtliga större insjöområden i landet. En
sådan planering bör för kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunerna
när

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 96

planeringsskedet avslutats kan redovisa sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. 1 stort sett motsvarande planeringskrav ställs också för ett
femtonlal andra sjöområden i landet och för ytterligare ett tiotal områden, t.
ex. åsarna och det södra backlandskapet i Skåne, Tivedenområdet och
Malingsbo-Klotenom-rådet.

Regeringen ställer särskilda krav på samordnad planering
för ytterligare tre områden utöver de tvä kustområden som har behandlats
tidigare (se avsnitt 8.2.4). Beträffande Vänern och dess kustområden bör
överläggningar inledas tidigt under planeringsskedet i syfte att dra upp
riktlinjer för en samordnad planeringsinsats mellan länsstyrelserna i de tre
Vänerlänen, berörda kommuner och de samarbetsorgan m. fl. som redan bedriver
viss övergripande utredningsverksamhet för Vänern. Industrifrågorna bör ägnas
uppmärksamhet med sikte på att få fram ett successivt förbättrat material för
statsmakternas forisatta överväganden beträffande möjligheterna att tili Vänern
lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Härvid
skall bevarandeintressena samt miljövårdens och fiskets intressen beaktas.
Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet och bistå kommuner och
länsstyrelser med underlagsmaterial och synpunkter.

Regeringen understryker i beslutet för Skaraborgs län
behovet av samlade överväganden beträffande den framtida markanvändningen m. m.
inom södra B i 1 1 i n g e n. Det framhålls att ett stort antal intressen
riktar anspråk mot området och dess naturresurser. Betydande
utredningsverksamhet pågår inom området och nya kunskaper kommer fram efter
hand men det är enligt regeringsbeslutet ännu för tidigt att ange närmare
utgångspunkter för hur området skall utnyttjas i framtiden. Länsstyrelsen får
uppdrag att, genom att följa och samordna pågående studier och planeringsarbete
och med utnyttjande av nytt material som kommer fram och med stöd i egna
studier, göra en samlad utvärdering av de anspråk som riktas mot området och
ange förslag till fortsatta åtgärder och lämpliga former för att reglera
markens användning.

Berörda
centrala myndigheler skall beredas tillfälle att följa arbetet rörande södra
Billingen och så långt möjligt biträda länsstyrelsen i dess arbete.
Länsstyrelsen skall också bedöma om det redan under planeringsskedet finns
anledning att uppmärksamma regeringen på vad som sker i området. Planeringsarbetet
bör för kommunernas del ges en sådan inriktning att en översiktlig bild av
avsedd markanvändning erhålls för de delar av området där förutsättningar för
planeringen redan nu kan preciseras i rimlig utsträckning och att hela södra
Billingen på sikt skall kunna omfattas av samordnade, översiktliga kommunala
markanvändningsplaner i form av generalplaner, kompletterade med erforderliga
förordnanden enligt naturvårdslagen.

1 besluten för Skåneregionen slås fast att många av kommunernas
översiktliga planer för tätortsutveckling m. m. behöver ses över, främst
beroende pä konflikter om att utnyttja Jordbruksmark. Som stöd för en sådan
översyn fordras ofta överväganden i regional skala. Även skogsbruksfrågorna är
av särskilt intresse i Skåne inte minst med tanke på

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 97

skogsområdenas betydelse som rekreationsområden för
innevånarna i de tätbefolkade delarna. Det föreligger mot denna bakgrund behov
av regionala överväganden om markanvändningen och samarbete mellan kommunerna
och över länsgränsen.

För samtliga kommuner i Malmöhus län och för flertalet i
Kristianstads län skall gälla vad som anförs i den till regeringens beslut
fogade promemorian om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med
bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för
hushållning med jordbruksmarken. Härvid bör jordbrukets intressen ges en vidare
avgränsning än under programarbetet och bedömas med utgångspunkt i de principer
som har tillämpats av lantbruksstyrelsen vid redovisningen av för jordbruket
primära intresseområden. Studierna rörande jordbrukets intressen i förhållande
till tätorternas expansion bör också sättas i samband med bl. a. överväganden
rörande den begränsade flllgången på mark för rörligt friluftsliv i delar av Skåne.
Jord- och skogsfrågorna bör därför behandlas i ett sammanhang och i regional
skala vägas mot andra intressen. Utgångspunkten bör vara att arbetet med detta
program skall ge ett för hela Skåne gemensamt underlag för alt långsiktigt
tUlgodose Jordbruks-, skogsbruks- och frUuftsintressen med beaktande av
möjligheterna att åstadkomma ändamålsenliga tätorter. De samlade överväganden
som därvid görs bör bUda utgångspunkt för de enskilda kommunernas planering.
Behovet av att skydda bl. a. jordbrukets intressen genom fastställd
generalplan torde få övervägas i samband härmed.

För de nu nämnda tre områdena gäller vidare enligt
regeringens beslut ' att berörda länsstyrelser skall lämna en i förekommande
faU gemensam redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för resp. område
i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet.

9 Regeringens beslut län för län

9.1 Inledning

En aUmän redogörelse för regeringens beslut med anledning
av kommunernas program har lämnats i avsnitt 6. För varje län har meddelats ett
särskilt beslut. Till besluten har fogats den tidigare omnämnda inom
bostadsdepartementet i samråd med övriga berörda departement upprättade
allmänna promemorian daterad den 20 februari 1975 med förslag till
utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet. Denna promemoria som
återges som bilaga 1, benämnes i det följande den allmänna promemorian.
Besluten för resp. län innehåller dels en sammanfattning av bl. a.
länsstyrelsens, de regionala sektormyndigheternas och de centrala remissinstansernas
yttranden, dels regeringens ställningstagande till programarbetet. Ett
fullständigt länsbeslut återges som bilaga 2.

1 det följande återges i sin helhet den del av besluten
som omfattar

7Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 98 Kontrollera mot PDF

regeringens ställningstaganden till programarbetet
län för län. Vissa avsnitt som är gemensamma för samtliga beslut har dock
uteslutits.

9.2 Stockholms län

Regeringen finner att de inom Stockholms län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

De planeringsinsatser som fordras för att tillgodose
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen har ett nära samband med den
regionplanering som i Stockholms län bedrivs i landstingets regi. Många av de
utrednings-och samordningsuppgifter m. m. som i andra län naturligt faller
under länsstyrelsens ansvar bör i Stockholms län kunna handhas av landstinget.
Förutsättningar bör därför finnas för att det samarbete kring
kommun-övergripande frågor som har inletts mellan länsstyrelsen och landstinget
kan utvecklas vidare i det fortsatta arbetet.

Den reglering av markanvändningen som erfordras för att
tillgodose riktlinjer i den fysiska riksplaneringen kan emellertid inte ske
inom regionplaneringens ram. Samtliga kommuner i länet bör i det fortsatta
arbetet ta ställning till frågor rörande markanvändning och reglering av
bebyggelse i en kommunomfattande planering som inledningsvis kan få formen av
kommunöversikter, i vilka anges riktlinjer för bebyggelseutveckling och
behovet av fortsatt planläggning.

Kustzonen och skärgården i Stockholms län har i de av
statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde.
Inom sådant område bör berörda kommuner, med beaktande av de synpunkter som
planverket och naturvårdsverket har framfört, redovisa sina ställningstaganden
i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i
kustzonen. Norrtälje, Värmdö och Vaxholms kommuner bör, som planverket anfört,
utveckla sina program i detta avseende. Den avgränsning av kustzonen som
redovisas av planverket bör härvid beaktas. Enligt fastlagda riktlinjer för
högexploaterade kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med att tillåta
ny fritidsbebyggelse.

De krav som ställs på planeringen av Mälarens stränder bör
i huvudsak motsvara vad som ovan angetts för kustområdet.

Kommunerna vid kusten och Mälaren bör beakta de synpunkter
som har framförts från fiskeruntendenterna i Österhavets distrikt och övre
södra distriktet om att fiskets intressen bör uppmärksammas vid planeringen.

Enligt fastlagda riktlinjer bör mark reserveras i
anslutning till Nynäshamn för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. 1 enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2. i den allmänna
promemorian bör de av kommunerna föreslagna planeringsåtgärderna mot bakgrund
av studier som närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av
miljöstörande och resurskrävande industri - inriktas på att tillgodose detta
syfte. Regeringen prövar för närvarande dels en ansökan om

s. 99 Kontrollera mot PDF

utbyggnad av det befintliga oljeraffinaderiet i Nynäshamn,
dels en ansökan om att lokalisera ett oljeeldat kraftverk dit.'

Återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i
kustområdet, skärgården och vid Mälaren ställer krav på hög planeringsberedskap
för sådan bebyggelse i vissa andra delar av länet. De överväganden som tidigare
har gjorts inom ramen för regionplaneringen bör kunna fläna som vägledning för
berörda kommuners planeringsåtgärder i detta avseende.

Behovet av rekreationsområden för befolkningen i
Storstockholmsområdet är betydande. Inom kvarvarande, centralt belägna
naturområden ställs anspråk på att utnyttja mark för bl. a. bebyggelse, kommunikationsleder
och täktverksamhet. Den samhälleliga avvägningen mellan motstående intressen
bör för sådana områden ske i en kommunal planering och mot bakgrund av de
överväganden som görs inom ramen för regionplaneringen. De områden som härvid
avses bli utnyttjade för frUuftsliv m. m. bör ges erforderiigt skydd. Detta kan
ske dels genom tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser, dels i form av
fastställd generalplan, kompletterad med de förordnanden enligt naturvårdslagen
som behövs för att möjliggöra mer långtgående åtgärder till förmån för
rekreation och friluftsliv eller för att flUgodose behovet av vård av naturen
eller föreskrifter för allmänhetens uppträdande. I avvaktan på en sådan fastare
reglering bör interimistiska förordnanden enligt naturvårdslagen övervägas.
Under planeringsarbetet bör länsstyrelsen och landstinget samråda med berörda
kommuner om behoven av åtgärder för att skydda viktiga naturområden.

Länet innefattar betydande områden av primärt intresse för
jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att
översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör
utarbetas inom expansiva tätortsregioner, berör främst Sigtuna, Vallentuna,
Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Ekerö, Söderläfle, Botkyrka, Haninge, Vaxholms
och Nynäshamns kommuner. Vidare skall för dessa kommuner och för Norrtälje
kommun gälla vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra
och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program
för hushållning med jordbruksmarken. Landstinget torde kunna få viktiga
uppgifter i detta arbete. Länsstyrelsen skall svara för erforderiig samordning
med motsvarande arbete i Uppsala län.

Utbyggnaden av kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn
medför behov av kraftledningsgator som kan komma atl beröra Stockholms län.
Länsstyrelsen bör i samråd med de kommuner som kan komma atl beröras samt med
landstinget, vattenfallsverket och planverket uppmärksamma denna fråga tidigt
i planeringsskedet.

Flygplatsfrågorna i länet har varit föremål för
särskUd utredning.

' Regeringen har i beslut den 12 juni 1975 meddelat att
den sökta lokaUseringen av oljeeldat kraftverk till Nynäshamn inte får komma
tiU stånd.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Behovet av markreservation för ytterligare
flygplats utöver Arlanda kvarstår.

Vissa konflikter föreligger mellan kommunala och militära
intressen i länet, bl. a. i Haninge och Solna kommuner. Haninge kommun bör vid
sin planering utgå från att Utö skjutfält och marinens basområden skall
bibehållas. Solna kommun bör beakta att Östra Frösunda tills vidare skall
användas av försvaret. Möjligheterna att med utgångspunkt i dessa
förutsättningar komma fram till lösningar som tillgodoser olika intressen bör
prövas i samråd mellan berörda kommuner, länsstyrelsen och berörda mUitära
myndigheter under planeringsskedet.

9.3 Uppsala län

Regeringen finner atl de inom Uppsala län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för del fortsatta planeringsarbetet.

Kustzonen söder om Öregrund har i de av statsmakterna
fasflagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde. Inom sådant
område bör berörda kommuner, med beaktande av de synpunkter som planverket och
naturvårdsverket har framfört, redovisa sina ställningstaganden i en planering
som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Enligt
fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor
återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse.

Som anförts i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör
riktlinjer för den fortsatta planeringen vid lägen för kraftverk inte anges nu.
Planeringen i anslutning till kärnkraftverket i Forsmark i Östhammars kommun
bör emellertid kunna drivas vidare i enlighet med vad kommunen föreslagit.
Planverket och säkerhetsmyndigheterna bör beredas tillfälle all följa
planeringsarbetet. Utbyggnaden av Forsmarksverket medför behov av
kraflledningsgator. Länsstyrelsen bör i samråd med berörda kommuner samt
vattenfallsverkel och planverket uppmärksamma denna fråga tidigt i
planeringsskedet.

Östhammars kommun har föreslagit ett område för industri i
Hargs-hamn. Miljöslörande industri skall enligl de av riksdagen år 1972
fastlagda riktlinjerna inte komma i fråga inom delta område. Regeringen finner
inte anledning att aktualisera omprövning av nämnda riktlinjer.

För planeringen av Mälarens stränder bör i huvudsak sädana
krav ställas som motsvarar vad som ovan har angetts för kustzonen söder om
Öregrund. Häbo och Enköpings kommuner bör under planeringsskedet samordna
föreslagna planeringsinsatser och därvid eftersträva att tillämpa likvärdiga
planformer.

Berörda kommuner bör beakta de synpunkter som har
framförts av fiskeriinlendenterna i Österhavels distrikt och övre södra
distriktet om att fiskets intressen bör uppmärksammas vid planeringen utefter
kusten och vid Mälaren.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Enligt statsmakternas riktlinjer bör en översiktlig
planering genomföras för huvudälvarnas dalgångar. Kommunerna vid Dalälven bör
samordna sin planering även med berörda kommuner i Västmanlands och Gävleborgs
län.

Länet innefattar betydande områden av primärt intresse för
jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att
översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör
utarbetas inom expansiva tälortsregioner berör i Uppsala län främst Uppsala och
Enköpings kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör
samarbeta med varandra och samräda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i
syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken gälla för dessa
kommuner samt även för Häbo, Tierps och Östhammars kommuner. Länsstyrelsen
skall i delta arbete svara för erforderlig samordning med moisvarande arbete i
Stockholms och Västmanlands län. Länsstyrelsen skall vidare i anslutning till
sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse
för behandlingen av dessa frågor.

Mot bakgrund av vad som sägs i avsnitt 3.3.2 i den
allmänna promemorian om utgångspunkter för skogsbrukets behandling, bör överläggningar
inledas tidigt under planeringsskedet mellan Uppsala kommun, länsstyrelsen och
skogsvårdsslyrelsen beträffande vissa av kommunen föreslagna förordnanden enligt
19 § NVL.

Viss oklarhet synes råda beträffande vissa av försvarets
intresseområden i Älvkarleby kommun. Kommunen bör uppmärksamma de synpunkter
som har framförts av försvarsområdesbefälhavaren. Föreligger konflikter bör
frågorna prövas i samråd mellan berörda kommuner, länsstyrelsen och militära
myndigheter.

9.4 Södermanlands län

Regeringen finner att de inom Södermanlands län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Kustzonen och skärgården i Södermanlands län har i de av
statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen angetts
som högexploaterat kustområde. Inom sådant område bör berörda kommuner redovisa
sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. Härvid bör de synpunkter som planverket och naturvårdsverket
har framfört beträffande planeringens inriktning och omfattning beaktas.

Regeringen understryker behovet av ett samlat studium av
dels länets kust söder om Nyköping, dels Bråviken och dess mynningsområde.
Flera konflikter mellan olika intressen föreligger inom detta område. Planeringen
av delta kustområde bör i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den
allmänna promemorian bl. a. inriktas på att allsidigt klargöra

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 102

förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och
miljöstörande industri i anslutning till de platser som har angetts i
riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. I syfte att dra upp riktlinjer
för en sådan samlad planeringsinsats bör tidigt under planeringsskedet
överläggningar inledas mellan representanter för berörda länsstyrelser,
kommuner och centrala verk. Länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands
län skall i anslutning tUl sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet
lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsläget för kustzonen
söder om Nyköping inklusive Bråviken.

För de industriområden som har aktualiserats för mUjöstörande
industri i anslutning till Nyköpings och Oxelösunds tätorter bör planeringen
bedrivas i generalplaneringens form. Bevarandeinlressena och fiskets intressen
skall härvid beaktas. Nyköpings och Oxelösunds kommuner bör samarbeta i denna
fråga ocb utnyttja material från de övergripande studier rörande kustzonen
söder om Nyköping som har angetts ovan.

Kusten
mellan Nynäshamn och Oxelösund har stort värde för friluftsliv och naturvård.
Bevarandeintressena och den vetenskapliga forskningens intressen inom detta
kustavsnitt bör särskilt uppmärksammas i en översiktlig kommunal planering
varvid även frågan om inom vUka områden markanvändningen bör regleras genom
tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser bör övervägas. Nyköpings kommun
bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av
avsedd markanvändning i kustzonen.

Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade
kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med alt tillåta ny
fritidsbebyggelse.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet.

Planeringen för Mälarens stränder bör i huvudsak bedrivas
på ett motsvarande sätt och med den huvudsakliga inriktning som har angetts
ovan för kustområdet mellan Nynäshamn och Oxelösund. För området vid Hjälmaren
bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra
förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande
till det rörliga friluftslivels, naturvårdens, kulturminnesvårdens m. fl.
intressen. Kommunerna bör samråda med varandra och även med berörda kommuner i
Örebro och Västmanlands län.

För Båvenområdet pågår f. n. utredningsarbete. Under
planeringsskedet bör samarbetet i planeringsfrågorna mellan kommunerna drivas
vidare med deltagande från länsstyrelsens och andra berörda regionala och
centrala myndigheters sida. Det är angeläget att hittills utfört
utredningsarbete snarast leder fram till ställningstaganden som beaktar den
vetenskapliga naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen. De

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 103

överväganden som härvid görs bör ligga till grund för
kommunernas fortsatta planering inom Båvenområdet.

Återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i
kustområdet, skärgården, vid Mälaren samt vid Hjälmaren och Båven ställer krav
på hög planeringsberedskap för sådan bebyggelse i vissa andra delar av länet.
Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian rörande omvandling
av befintligt äldre byggnadsbestånd bör härvid beaktas.

Södermanlands län innefattar områden av primärt intresse
för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om
att översiktliga planer som beaktar jordbrukets intressen bör utarbetas inom
expansiva tätortsregioner, berör i Södermanlands län främst Eskilstuna,
Nyköpings och Strängnäs kommuner.

Länels skogsbruk
har stor betydelse för skogsindustrin i andra län. När det gäller skogsbrukets
behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den
allmänna promemorian.

Utbyggnaden av kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn
medför behov av kraftledningsgator som kan komma atl beröra Södermanlands län.
Länsstyrelsen bör i samråd med de kommuner som kan komma att beröras saml med
berörda centrala myndigheter uppmärksamma denna fråga tidigt i
planeringsskedet.

9.5 Östergötlands län

Regeringen finner att de inom Östergötlands län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Bråvikenområdet
och kusten norr därom har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts
som högexploaterat kustområde, medan kusten söder om Bråviken betecknats som
obrutet kustområde. Inom sädana områden bör berörda kommuner, med beaktande av
de synpunkter som planverket och naturvårdsverket framfört, redovisa sina
ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning i kustzonen. Regeringen finner de former planeringsarbetet fått
för det obrutna kustområdet inom länet och norra Kalmar län vara
tillfredsställande.

Regeringen vill understryka behovet av ett samlat studium
av Bråviken och dess mynningsområde samt kuststräckan norr därom upp till
Nyköping. Flera konflikter mellan olika intressen föreligger inom området. De
synpunkter som framförts av bl. a. planverket, naturvårdsverket,
fiskeristyrelsen, försvarsområdesbefälhavaren och skogsvårdsstyrelsen bör
beaktas. Planeringen bör i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den
allmänna promemorian bl. a. inriktas på att allsidigt klargöra
förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och mUjöstörande industri
i anslutning till de platser som angetts i riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen. Överläggningar bör inledas tidigt under

s. 104 Kontrollera mot PDF

planeringsskedet mellan representanter för berörda
kommuner, länsstyrelser och centrala verk. Länsstyrelserna i Södermanlands och
Östergötlands län skall i anslutning tiU sina redovisningar av arbetet under
planeringsskedet lämna en särskild redogörelse tUl regeringen för planeringsläget
för Bråviken och kustzonen norr därom.

Det är av vikt att planeringen vid Vättern ges en samlad
behandling i del fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra
överläggningar med bl. a. berörda kommuner, Vätterns vattenvårdskommitté och
berörda försvarsmyndigheter i detta syfte. Inom Östergötlands län bör Motala
och Ödeshögs kommuner utveckla sina program för planeringen vid Vättern.

Östgötaslätten utgör etl av de största och för
jordbruksproduktion bäst lämpade områdena i landet. Vad som anförs i avsnitt
3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för
markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva
tälortsregioner berör i Östergötlands län främst Linköpings, Mjölby, Motala,
Norrköpings och Söderköpings kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att
kommunema bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och
lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken
gälla för dessa kommuner samt även för Boxholms, Finspångs, Kinda,
Valdemarsviks, Åtvidabergs och Ödeshögs kommuner. Länsstyrelsen skall i
anslutning lill sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en
särskild redogörelse för behandlingen av dessa frågor.

Vad gäller frågan om lokalisering av en ny regional
flygplats hänvisas till vad som sägs i den allmänna promemorian, avsnitt 3.9.2.
Regeringen har för avsikt att förelägga 1975 års riksmöte förslag rörande
Bråvalla flygflottilj.'

Utbyggnaden av kärnkraftverket i Oskarshamn medför behov
av kraftledningsgalor som kan komma att beröra Östergötlands län. Länsstyrelsen
bör i samråd med de kommuner som kan komma atl beröras samt vattenfallsverket
och planverket uppmärksamma denna fråga tidigt i planeringsskedet.

Länsstyrelsen har påpekat vissa problem rörande
bevarandefrågor i Yxningenområdet. Frågorna bör närmare utredas under
planeringsskedet av länsstyrelsen i samråd med statens naturvårdsverk.

9.6 Jönköpings län

Regeringen finner att de inom Jönköpings län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga liU grund för det fortsalta planeringsarbetet.

Det är av vikt alt planeringen vid Vättern ges en samlad
behandling i det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra
överiäggningar med bl. a. berörda kommuner, Vätterns vatlenvårdskommilté
och

1 Prop. 1975:75.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 105

berörda militära myndigheter i detta syfte.
Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sådan inriktning att
kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Vätternområdet. Härvid bör
även fiskets intressen beaktas. 1 avvaktan på att planer har upprättats som
beaktar de allmänna riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för behandlingen
av bl. a. friluftslivets och fritidsbebyggelsens intressen bör man vara restriktiv
i fråga om att tillåta ny fritidsbebyggelse i området.

Även för områdena kring Bolmen, Fegen och Sömmen bör
berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra
förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i områdena under hänsynstagande
till det rörliga friluftslivets, turismens, naturvärdens m. fl. intressen. 1
planeringsarbetet bör riskerna för konflikter med flsket uppmärksammas.
Planeringsinsatserna för dessa områden bör samordnas även med berörda kommuner
i Östergötlands, Kronobergs, Hallands och Älvsborgs län.

Jönköpings län innefattar områden av primärt intresse för
jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att
översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbrukets intressen bör
utarbetas inom expansiva tälortsregioner, berör i Jönköpings län främst
Jönköpings, Eksjö, Tranås, Vetlanda och Värnamo kommuner.

Länets skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra
län. När det gäller behandlingen av skogsbruket i planeringen hänvisas till vad
som anförs i avsnitt 3.3.2. i den allmänna promemorian.

I fråga om Smålands Ta berg erinrar regeringen om att
statens naturvårdsverk har regeringens uppdrag att följa frågan om skydd av
bergets naturvärden.

De militära myndigheterna har anmält behov av att utvidga
det beflntliga skjutfältet i anslutning till Skillingaryd i Vaggeryds kommun. En
sådan utvidgning skulle komma att beröra bl. a. naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen. Länsstyrelsen bör under planeringsskedet samråda
med försvarets fastighetsnämnd, de militära myndigheterna och kommunen i syfte
att åstadkomma en rimlig avvägning mellan de civila och militära intressena när
det gäller ianspråktagande av mark för en eventuell utvidgning av skjutfältet i
Skillingaryd.

9.7 Kronobergs län

Regeringen finner att de inom Kronobergs län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Den interkommunala planering som har påbörjats för
ÅsnenMien-områdel och Mörrunisån, Möckelnområdet samt Bolmenområdet ligger

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 106

väl i linje med riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen. Under planeringsskedet bör samarbetet i planeringsfrågorna
mellan kommunerna drivas vidare med dellagande från länsstyrelsens och andra
berörda regionala myndigheters sida. För Åsnen -Mienområdet och Mörrumsån samt
för Möckelnområdet bör formerna för att tillgodose bevarandeintressena närmare
utredas under planeringsskedet. De överväganden som härvid görs bör ligga till
grund för kommunernas fortsatta planering inom dessa områden.

För
Åsnen-Mienområdet och Mörrumsån råder viss oklarhet beträffande
vattenregleringsfrågorna. Efter bemyndigande av Kungl. MaJ:l tillsatte chefen
för jordbruksdepartementet i mars 1974 en arbetsgrupp med uppgift att bl. a.
utarbeta program för erforderiiga undersökningar beträffande Åsnen samt att
utreda förutsättningarna att ändra regleringen i Åsnens vattensystem. 1
arbetsgruppen ingår representanter för jordbruksdepartementet,
naturvårdsverket, länsstyrelsen och berörda kommuner. För att klaflägga de
olika parternas ståndpunkter och höra deras åsikter om hur en permanent
Jämkning av lappningsplanen skulle kunna utformas har arbetsgruppen tagit upp
överläggningar med de berörda parterna. Det material som tas fram kommer
tillsammans med resultaten från etl flertal andra undersökningar som
arbetsgruppen genomför att under år 1975 ställas till kammarkollegiets
förfogande. Kammarkollegiet har därefter att bedöma om utsikter till en
jämkning av regleringsföreskrifterna i gällande vattendom föreligger och om en
ny ansökan skall inlämnas till vattendomstolen.

För Bolmenområdet bör berörda kommuner redovisa sina
ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för
bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande till del röriiga
friluftslivets, naturvårdens m. fl. intressen.

Frilidsbebyggelsefrågorna bör tas upp till behandling i
samband med kommunernas arbete med kommunöversikter. Vad som anförs i avsnitt
3.7.2 i den allmänna promemorian rörande omvandling av befintligt äldre
byggnadsbestånd bör härvid beaktas.

Om de planer på utbyggnad av massaindustrin i Timsfors och
Slrömsnäsbruk som har tagits upp i programmaterialet aktualiseras ankommer det
på länsstyrelsen att bedöma om det finns skäl att uppmärksamma regeringen härpå
mol bakgrund av bestämmelserna i 136 a § BL. 1 övrigt hänvisas till vad som
anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian.

9.8 Kalmar län

Regeringen finner att de inom Kalmar län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 107

Länets kust och skärgård norr om Simpevarp har i de av
statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen betecknats
som obrutet kustområde. Inom sådant område bör berörda kommuner redovisa sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. Härvid bör de synpunkter som planverket och naturvårdsverket
har framfört beträffande planeringens omfattning och inriktning beaktas.
Regeringen finner atl de former planeringsarbetet har fått för del obrutna
kustområdet är tillfredsställande.

Kommunerna
bör även för länets övriga kustområden redovisa sina ställningstaganden på ett
sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Återhållsamhet bör
iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse i kustområden som har betydelse
för friluftsliv och naturvård.

Kustkommunerna
har som regel behandlat frågor om lokalisering av resurskrävande och
miljöstörande industri. Mönsterås kommun bör emellertid komplettera sitt
program i detta avseende. Under planeringsskedet bör utrednings- och
planeringsålgärderna beträffande sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen drivas vidare i samarbete mellan kommunerna vid kusten och
länsstyrelsen. Härvid bör även fiskets intressen redovisas på ett sådant sätt
alt riskerna för negativa återverkningar på fisket till följd av
industrietableringar kan beaktas i planeringen.

Öland har i
de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som ett område där behovet
av planering är särskilt stort mot bakgrund av öns speciella karaktär och de
många anspråk på markens användning som riktas mot ön. Kommunerna på Öland bör
redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av
avsedd markanvändning för hela ön. 1 enlighet med vad som anförs i avsnitt 2.2
i den allmänna promemorian bör under planeringsskedet åtgärder för att
tillgodose bl. a. naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen vidtas inom de
ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger. Stor återhållsamhet bör
iakttas med alt tillåta ny fritidsbebyggelse i avvaktan på att planer
upprättats som beaktar riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Med tanke
på Ölands värde från rekreations- och turistsynpunkt behövs samlade
överväganden om behovet av olika former av övernattningsmöjligheter i
anslutning till områden av värde för friluflsliv och rekreation. Det är
angelägel att de åtgärder som behövs för att tillgodose bevarandeintressen och
för att utveckla friluftslivet och turismen samordnas i kommunernas planering.

Regeringen
erinrar om de förslag till riktlinjer för planering och samordning av
samhällets insatser för rekreation och turism som nyligen har förelagts
riksdagen (prop. 1975:46). Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall
beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen
erinrar vidare om vad som anförs i avsnitt 2.1 i den allmänna promemorian om
att såväl olika slag av översiktliga markanvändningsplaner som s. k.
kommunöversikter bör handläggas i enlighet med de regler som anvisas i
byggnadsstadgan för generalplan.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 108

Återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i
kustområdet och på Öland ställer krav på hög planeringsberedskap,för sådan
bebyggelse i andra delar av länet. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den
allmänna promemorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestånd
bör beaktas i detta sammanhang. När det gäller fritidsbebyggelsens behandling
i planeringen bör samråd ske med länsstyrelser och kommuner i angränsande län.
Västerviks och Vimmerby kommuner bör härvid uppmärksamma den planering som har
påbörjats för det s. k. södra sjödistriktet i Östergötlands län.

Kalmar län
innefattar betydande områden av primärt intresse för jordbruket. Vad som
anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer
för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom
expansiva tätortsregioner berör i Kalmar län främst Kalmar, Mönsterås,
Borgholms och Mörbylånga kommuner. Vidare skall för dessa kommuner och för
Nybro och Torsås kommuner gälla vad som anförs i nämnda promemoria om att
kommunerna bör samarbeta ined varandra och samräda med bl. a. länsstyrelsen och
lantbruksnämnden i syfte att utarbeta program för hushållning med
jordbruksmarken. 1 anslutning till arbetet med att upprätta ett sådant program
bör länsstyrelsen och berörda kommuner i samarbete, med beaktande även av
naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen, ange
utgångspunkter för en samordnad fördelning av mark för bostadsbyggande och
näringslivets utveckling vid kusten och på Öland. De studier som utförts eller
pågår inom södra Kalmar läns region-planeförbund och Ölands l

Som anförs i avsnitt 3.8.2. i den allmänna promemorian bör
nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät
inte anges nu. Planeringen i anslutning till kärnkraftverket i Simpevarp i
Oskarshamns kommun bör emellertid drivas vidare i enlighet med vad kommunen har
föreslagit. Planverket och säkerhetsmyndigheterna bör beredas tillfälle att
följa planeringsarbetet. Utbyggnaden av Oskarshamnsverket medför behov av
kraftledningsgalor. Länsstyrelsen bör i samråd med berörda kommuner och
centrala myndigheter uppmärksamma denna fråga under planeringsskedet.

Några kommuner har framhållit att det är angeläget att
problemen rörande vattenrening och översvämningar i Emån löses. Regeringen
erinrar om att chefen för jordbruksdepartementet efter bemyndigande av Kungl.
MaJ:t har tillkallat en särskild sakkunnig med uppgift att undersöka
möjligheterna att minska riskerna för översvämningar i Emån. I dessa
bedömningar skall också hänsyn tas till naturvårdens intressen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 109

9.9 Gotlands län

Regeringen flnner att det av Gotlands kommun upprättade
programmet för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Gotland
har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som ett område där
behovet av planering är särskilt stort mot bakgrund av öns speciella karaktär
och de många delvis oförenliga anspråk på markens användning som riktas mot ön.
Planeringsbehovet är speciellt framträdande för kusten samt för Fårö i norr
och Sudret i söder. Kommunen bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt
som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Gotland. I
enlighet med vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna promemorian bör
samtidigt åtgärder för att tillgodose bl. a. naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen vidtas inom de ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger.
Stor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny bebyggelse utefter kusten,
på Fårö och pä Sudre.t i avvaktan pä planer som beaktar riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen. Återhållsamhet med att tillåta ny bebyggelse i
kustområdena ställer krav på hög planeringsberedskap för fritidsbebyggelse i
de inre delarna av Gotland. Med tanke på Gotlands värde från turistsynpunkt m.
m. behövs samlade överväganden om dels den enskilt ägda fritidsbebyggelsens
framtida utveckling och omfattning, dels behovet av andra
övernattningsmöjligheter i anslutning till områden av värde för friluftsliv och
rekreation. Regeringen erinrar i anslutning härtill om de förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism som nyligen har förelagts riksdagen (prop. 1975:46). Riksdagens
beslut med anledning av propositionen skall beaktas i det fortsatta
planeringsarbetet.

Gotland
har viktiga naturresurser mot vilka riktas önskemål om exploatering. För
närvarande prövar regeringen i särskild ordning en planerad utvidgning av
cementindustrin i Slite. Både kommunen och länsstyrelsen har föreslagit att
konflikterna mellan bevarandeintressena och kalkbrytningen bör utredas
särskilt. Naturvårdsverket och planverket anser att frågan om landets
försörjning med kalk bör bli föremål för en övergripande utredning. Dessa
förslag övervägs för närvarande inom berörda departement.'

Förekomsterna
under vatten av sand och grus utanför bl. a. norra Gotlands kuster är föremål
för ett ökat intresse för exploatering. De berörda områdena är betydelsefulla
för flsket och för Östersjöns bestånd av säl och sjöfågel. Statens industriverk
har uppdrag att utreda vissa frågor rörande utvinning av sand och grus,
särskilt från havsområden, och skall därvid särskilt beakta verkningarna på den
marina miljön på kortare

' Regeringen har i beslut den 18 juni 1975 uppdragit åt
statens industriverk att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m.
m.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 110

och längre sikt. Länsstyrelsen i Gotlands län bör med
beaktande av det pågående utredningsarbetet utarbeta en plan som redovisar
sådana områden utanför Gotlands kuster som av olika skäl bör undantas från
eventuell läkt av .sand eller grus. Utgångspunkten skall härvid vara att
inverkan av betydelse på fiskets intressen eller i övrigt på den marina miyön
skall undvikas.

Gotlands kommun har uttalat att man i den fortsatta
planeringen avser att reservera ett antal lägen för lokalisering av tung,
hamnberoende industri. Något område för resurskrävande och miljöstörande
industri på Gotland har inte angetts i de av statsmakterna fastlagda
riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Under planeringsarbetet bör
frågan om behovet av markreservationer för olika typer av industri preciseras.
Behovet av handlingsberedskap för det fall att oljeprospekteringen på och vid
Gotland leder till mer omfattande verksamhet kan för närvarande inte närmare
bedömas. Länsstyrelsen och kommunen bör emellertid beakta vad naturvårdsverket
anfört om det angelägna i att denna fråga uppmärksammas i den fortsatta
planeringen.

Gotland innefattar betydande omi"åden av primärt
intresse för jordbruket. Vissa av dessa områden är av intresse för bl. a.
bebyggelseexpansion och för militär användning. Detaljerad inventering av
Jordbruksmarken bör genomföras i första hand inom sådana områden som kan bli
föremål för konflikter om markanvändningen. Jordbrukets och skogsbrukets
intressen bör behandlas inom ramen för den fortsatta planeringen i enlighet med
vad som anförs i avsnitten 3.2.2 och 3.3.2 i den allmänna promemorian.

Gotlands
myrar har varit föremål för utdikning under en lång tid till förmån för
jordbruket. Utdikningarna innebär att vetenskapliga naturvårdsintressen till
viss del går förlorade. Vidare får utdikningarna konsekvenser för grundvattnet
på ön. För närvarande är det svårt att överblicka dessa konsekvenser. Mot
bakgrund av vattensituationen på Gotland kan de emellertid innebära svårigheter
på längre sikt. Planer föreligger på viss ytterligare utdikning av Träskmyr som
i länets myrinventering har utpekats som det från naturvårdssynpunkt förnämsta
myrområdet. Denna fråga prövas för närvarande i särskild ordning. Frågan om
fortsatta utdikningar av Gotlands myrar bör utredas vidare. Länsstyrelsen skall
under planeringsskedet ställa samman det utredningsmaterial som redan finns
för olika myrområden samt komplettera detta material med de ytterligare
utredningar som bedöms erforderliga för att kunna göra långsiktiga avvägningar
mellan jordbrukets intressen å ena sidan och naturvårdens och vattenvårdens å
den andra. Länsstyrelsen bör härvid samråda med berörda centrala verk.
Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet under
planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av denna fråga.

Konflikter
föreligger söder om Visby vid Martille mellan främst Jordbruksintressen och
behov av ett nytt övningsfält för Gotlands regemente. Förslag till ett sådant
fält utreds för närvarande på regering-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 IH

ens uppdrag av försvarets fastighetsnämnd. Länsstyrelsen
bör under planeringsskedet samråda med fastighetsnämnden, kommunen och berörda
militära myndigheter i syfte att åstadkomma en rimlig avvägning mellan de
civila och militära intressena i fråga om mark för regementets övningar.

9.10 Blekinge län

Regeringen finner att de inom Blekinge län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Hela länets kust väster om Torhamns udde har i de av
statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde.
Inom sådant område bör berörda kommuner, med beaktande av de synpunkter som
planverket och naturvårdsverket har framfört, redovisa sina ställningstaganden
i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i
kustzonen. Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustområden bör man
iaktta stor återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse. Vidare bör vid
planeringen i tätorternas närhet i kustområdet beaktas vad som anförts i
avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för
markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas som grund för
överväganden om lämpliga utbyggnadsriktningar.

Enligt fastlagda riktlinjer bör mark reserveras i
anslutning till Karlshamn för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna
promemorian bör de av kommunen föreslagna planeringsåtgärderna - mot bakgrund
av studier som närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av
miljö-störande och resurskrävande industri inriktas på att tillgodose detta
syfte. Härvid bör, som länsstyrelsen har anfört, riskerna för negativa
återverkningar på fisket samt friluftslivets intressen beaktas.

Vad länsstyrelsen, lantbruksnämnden och luftfartsverket
anfört beträffande föreslagen flygplats i Karlskrona kommun bör uppmärksammas.

Möjligheterna att begränsa de konflikter Kariskrona kommun
påtalat i anslutning till skjutfältet vid Torhamns udde bör prövas i samråd
mellan kommunen, länsstyrelsen och militära myndigheter.

9.11 Kristianstads län

Regeringen finner att de inom Kristianstads län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Många av kommunernas översiktliga planer för
tätortsutveckling m. m. behöver ses över, främst beroende på konflikter om att
utnyttja jordbruksmarken. Som stöd för en sådan översyn fordras ofta övervägan-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 112

den i regional skala. Även skogsbruksfrågorna är av
särskilt intresse i Kristianstads län inte minst med tanke pä skogsområdenas
betydelse som rekreationsområden för innevånarna i de tätbefolkade delarna av
Skåne. Det föreligger mot denna bakgrund behov av regionala överväganden om
markanvändningen och samarbete mellan kommunerna och över länsgränsen med
Malmöhus län. Den interkommunala planering som pågår för Söderåsen är frän
denna synpunkt betydelsefull. Under planeringsskedet bör samarbetet i
planeringsfrågorna mellan kommunerna drivas vidare med deltagande från
länsstyrelsens och andra regionala myndigheters sida. Härvid bör övervägas
behovet av interkommunalt samarbete också beträffande Linderödsåsen, Brösarps
backar. Hallandsåsen och Ivösjöområdet.

Hela kustzonen i Kristianstads län har i de av
statsmakterna fasflagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde.
Inom sådant område bör berörda kommuner beakta de synpunkter som planverket och
naturvårdsverket har framfört och redovisa sina ställningstaganden på ett sätt
som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Enligt
fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor
återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse. Den kustplanering som har
pågått för södra Sverige bör kunna ge underlag för samordning av den kommunala
planeringen vad gäller naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen. Den
avgränsning av kustzonen som redovisas av planverket bör beaktas. Vidare bör
fiskets intressen uppmärksammas i högre grad än vad som har skett under
programarbetet.

Kristianstads
län innefattar betydande områden av primärt intresse för Jordbruket. Vad som
anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer
för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom
expansiva tätortsregioner berör Bromölla, Bästads, Hässleholms, Klippans,
Kristianstads, Simrishamns, Åstorps och Ängelholms kommuner. Vidare skall för
dessa kommuner och för Tomelilla och Östra Göinge kommuner gälla vad som där
anförs om alt kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a.
länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning
med jordbruksmarken. Härvid bör jordbrukets intressen ges en vidare avgränsning
än under programarbetet och bedömas med utgångspunkt i de principer som har
tillämpats av lantbruksstyrelsen vid redovisningen av för jordbruket primära intresseområden.
Studierna rörande jordbrukets intressen i förhållande till tätorternas
expansion bör också sättas i samband med bl. a. överväganden rörande den
begränsade tillgången på mark för rörligt friluftsliv i delar av Skåne. Jord-
och skogsfrågorna bör därför behandlas i ett sammanhang och i regional skala
vägas mot andra intressen. Utgångspunkten bör vara att arbetet med detta
program skall ge ett för hela Skåne gemensamt underlag för att långsiktigt
tillgodose jordbruks-, skogsbruks- och friluftsintressen med beaktande av
möjligheterna att åstadkomma ändamålsenliga tätortsbildningar. De samlade
överväganden som därvid görs bör bilda utgångspunkt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 113

för de enskilda kommunernas planering. Behovet av att
skydda bl. a. Jordbrukets intressen genom fastställd generalplan torde få
övervägas i samband härmed.

Det markhushållningsprogram som har angetts ovan bör
utarbetas skyndsamt. Med tanke på skogsbrukets betydelse i länet bör skogsvårdsstyrelsen
medverka aktivt i programarbetet. Länsstyrelsen bör under arbetets gång samråda
med länsstyrelsen i Malmöhus län. De båda länsstyrelserna skall i anslutning
till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en gemensam
redogörelse till regeringen för behandlingen av de.ssa frågor.

Stora delar av Hallandsåsen är av väsentlig betydelse för
naturvård, rörligt friluftsliv samt jord- och skogsbruk. Samtidigt är åsen
utsatt för exploateringsönskemål främst för fritidsbebyggelse. Båstads och
Ängelholms kommuner bör i samarbete se över befintliga dispositionsplaner för
området och därvid samråda med länsstyrelsen, lantbruksnämnden och
skogsvårdsstyrelsen. 1 avvaktan på en sådan översyn bör rnan iaktta stor
återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse.

Vad gäller framtida sträckning av riksväg 10 vid Brösarp
skall planeringen utgå från att en sträckning som äventyrar naturvärdena vid
Brösarps backar inte får komma till stånd.

Länsstyrelsen bör under planeringsskedet ta initiativ till
överläggningar med företrädare för försvaret beträffande de av Tomelilla kommun
påtalade konflikterna mellan å ena sidan naturvårds- och friluftslivsintressen
och ä andra sidan verksamheten vid skjutplatsen för tunga artilleri-pjäser i
Brösarp.

9.12 Malmöhus län

Regeringen finner att de inom Malmöhus län upprättade
programmen för fullföUande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Konflikter om markanvändningen förekommer i stora delar av
Malmöhus län. Samtliga kommuner i länet bör i det fortsatta arbetet ta
ställning till frågor rörande markanvändning och reglering av bebyggelse i en
kommunomfattande planering som inledningsvis kan få formen av kommunöversikter,
i vilka anges riktlinjer för bebyggelseutvecklingen och behovet av fortsatt
planläggning.

Många av
kommunernas översiktliga planer för tätortsutveckling m. m. behöver ses över,
främst beroende på konflikter om att utnytfla jordbruksmark. Som stöd för en
sådan översyn fordras ofta överväganden i regional skala. Den planering som
behöver ske för att tillgodose riktlinjer i den fysiska riksplaneringen har
därigenom ett nära samband med det samarbete i planeringsfrågor som bedrivs
mellan kommunerna i länet, bl. a. inom de två kommunalförbunden. Den
interkommunala planering som pågår för Söderåsen och Romeleåsen och de
initiativ till liknande samarbete som enligt programmaterialel skall tas för
planering-

S Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 H'*

en av det sydväslskånska sjö- och skogslandskapet är från
denna Synpunkt betydelsefulla. Under planeringsarbetet bör samarbetet mellan
kommunerna drivas vidare med deltagande från länsstyrelsens och andra berörda
regionala myndigheters sida. Härvid bör övervägas om interkommunalt samarbete
bör komma till stånd också beträffande det s. k. södra backlandskapet och
Linderödsåsen.

Hela kustzonen i Malmöhus län har i de av statsmakterna
fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde. Inom sådant
område bör berörda kommuner beakta de synpunkter som planverkel och naturvårdsverket
har framfört och redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Enligt fastlagda
riklinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet
med att tillåta ny fritidsbebyggelse. Den kustplanqring som har pågått för
södra Sverige bör kunna ge underlag för samordning av den kommunala planeringen
vad gäller naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen. Den
avgränsning av kustzonen som redovisas av planverket bör beaktas. Fiskets
intressen hör uppmärksammas vid planeringen i kustområdet. 1 samband med
planeringen för Öresundskusten bör kommunerna samarbeta med länsstyrelsen i
syfte att belysa och analysera föroreningssiluationen i området och härvid
även, i överensstämmelse med vad som anförs i prop. 1972:111, studera
möjligheterna att reservera mark för industri inom beflntliga tätorter.

Som har anförts i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian
bör nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät
inte anges nu. Planeringen i anslutning till kärnkraftverket i Barsebäck i
Kävlinge kommun bör emellertid drivas vidare. Planverkel och säkerhetsmyndigheterna
bör beredas tillfälle att följa planeringsarbetet. Utbyggnaden av
Barsebäcksverket medför behov av kraftledningsgator. Länsstyrelsen hör i
samråd med berörda kommuner och centrala myndigheler uppmärksamma denna fråga
under planeringsskedet.

De för jordbruksproduktion bäst lämpade områdena i landet
finns inom Malmöhus län. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian
om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar Jordbruksintressena
bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör samtliga kommuner i länet.
Vidare skall för Malmöhus län gälla vad som där anförs om att kommunerna bör
samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i
syfte att utarbeta program för hushållning med Jordbruksmarken. Det förslag
till uppläggning av arbetet som länsstyrelsen har redovisat och som innebär att
de tvä kornmunalförbunden får ett betydande ansvar för detta arbete bör tas
till utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Härvid bör Jordbrukets intressen
ges en vidare avgränsning" än under programarbetet och bedömas med
utgångspunkt i de principer som har tillämpats av lantbruksstyrelsen vid
redovisningen av för jordbruket primära intresseområden. Studierna rörande
jordbrukets intressen i förhällande till tätorternas expansion bör också sättas
i samband med bl. a. överväganden rörande den begränsade

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 115

tillgången inom länet på mark för rörligt friluftsliv.
Jord- och skogsfrågorna bör därför behandlas i elt sammanhang och i regional
skala vägas mot andra intressen. Samråd bör härvid ske också med
skogsvårdsstyrelsen. Utgångspunkten bör vara att arbetet med detta program
skall ge ett för hela Skåne gemensamt underiag för att långsiktigt tillgodose
jordbruks-, skogsbruks- och friluftsintressen med beaktande av möjligheterna
att åstadkomma ändamålsenliga tätortsbildningar. De samlade överväganden som
därvid görs bör bilda utgångspunkt för de enskilda kommunernas planering.
Behovet av att skydda bl. a. Jordbrukets intressen genom fastställd generalplan
torde få övervägas i samband härmed.

Det markhushållningsprogram som har angetts ovan bör
utarbetas skyndsamt. Länsstyrelsen bör under arbetets gång samråda med länsstyrelsen
i Kristianstads län. De båda länsstyrelserna skall i anslutning till sina
redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en gemensam redogörelse
till regeringen för behandlingen av dessa frågor.

I det fortsatta planeringsarbetet bör särskild
uppmärksamhet ägnas frågan om reglering av markanvändningen kring de
vägreservat som har lagts ut för anslutningarna till en Öresundsbro. De objekt
och områden av betydelse från rikssynpunkt som har redovisats på båda sidor om
vägreservaten bör behandlas under planeringsskedet.

Landskrona kommun har i sitt program föreslagit att ett
nytt flygfält skall anläggas norr om Härslöv i kommunen. Flygplatsfrågorna i
länet bör övervägas ytterligare och utredas i ett regionalt sammanhang.
Flygplatsfrågorna bör bedömas bl. a. mot bakgrund av angelägenheten av att
hushålla med den högvärdiga jordbruksmarken.

9.13 HaUandslän

Regeringen finner alt de inom Hallands län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Hela länets kust har i de av statsmakterna fastlagda
riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde. De olika anspråk som finns
beträffande utnyttjandet av marken i länets kustområden medför behov av en
planering i enhetliga former för hela kusten. Planeringsarbetet bör leda fram
till att kommunerna redovisar sina ställningstaganden på ett sätt som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. De synpunkter som har
förts fram av länsstyrelsen beträffande formerna för planeringen och den
avgränsning av kustzonen som redovisas av planverket bör härvid beaktas.
Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor
återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen bör följa
kommunernas planeringsarbete och verka för att erforderiig samordning kommer
till stånd. Den kustplanering som har pågått för södra Sverige bör kunna ge underlag
för en sådan samordning när det gäller naturvårdens och det
rörliga

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 116

friluftslivets intressen. SärskUd vikt bör tUlniätas
planeringen för La-holmsbruktens kustområde och för Onsala-Säröområdet.
Beträffande Onsala-Säröområdet bör också klarläggas vilka restriktioner som kan
påkallas i närheten av Råöobservatoriet. Även flskets intressen bör
uppmärksammas i planeringen av kustzonen. Regeringen kommer inom kort alt lägga
fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets
insatser för rekreation och turism.' Riktlinjerna skall, under förutsättning
att riksdagen bifaller förslaget, beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda riktlinjer bör mark reserveras i
anslutning flll Värö för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. I enUghet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna
promemorian bör de av Varbergs kommun föreslagna planeringsåtgärderna mot
bakgrund av studier som närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av
ytterligare miljöslörande och resurskrävande industri - inriktas på atl tillgodose
detta syfte. Det samarbete som har inletts mellan berörda parter rörande
planeringsfrågorna i området bör fullföljas.

Som
anförts i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör nya rUctlinjer
beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät inte anges nu.
Planeringen i anslutning flll kärnkraftverket i Ringhals i Varbergs kommun bör
emellerfld drivas vidare i enlighet med vad konimunen föreslagit. Planverket
och säkerhetsmyndigheterna bör beredas tillfälle att följa planeringsarbetet.
Utbyggnaden av Ringhalsverket medför behov av kraftledningsgator. Länsstyrelsen
bör i samråd med berörda kommuner och centrala myndigheter uppmärksamma denna fräga
under planeringsskedet.

För områdena kring Bolmen, Lygnern och Fegen bör påbörjad
planering leda fram till översiktliga planer för markanvändningen, vilka
klargör förutsättningarna för eventuell bebyggelseutveckling i områdena under
hänsynstagande till det rörliga friluftslivets, naturvårdens m. fl. intressen.

Betydande
delar av Hallands län är av primärt intresse för jordbruket. Vad som anförs i
avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiklUga planer för
markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva
tätortsregioner berör i Hallands län Laholms, Halmstads, Falkenbergs, Varbergs
och Kungsbacka kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör
samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i
syfte att utarbeta program för hushållningen med jordbruksmarken gälla för
dessa kommuner. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av
arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen
av dessa frågor.

Betydande områden i Hallands län berörs av försvarets
verksamhet. Vad beträffar skjutfältet i Tönnersjö bör erforderlig mark
reserveras så att en framflda utvidgning av skjutfältet för I 16:s räkning
möjliggörs. Halmstads kommun bör i sin planering utgå från statsmakternas
tidigare

' Prop. 1975:46.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 117

beslut om att ett skjutfält skall finnas vid Ringenäs. Den
arbetsgrupp som har bildats i länet med representanter för kommuner, landsting,
länsstyrelse och lokala mUitära förband bör med utgångspunkt i dessa
förutsättningar under planeringsskedet pröva möjligheterna att komma fram till
lösningar som tillgodoser olika intressen.

9.14 Göteborgs och Bohus län

Regeringen finner att de inom Göteborgs och Bohus län
upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens
intentioner i huvudsak kan ligga till grund för del fortsatta
planeringsarbetet.

Kusten i
Göteborgs och Bohus län söder om Brofjorden har i de av statsmakterna fastlagda
riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde, medan kusten norr om
Brofjorden tiU norska gränsen har betecknats som obrutet kustområde. Inom båda
dessa slag av områden, i vilka också inräknas skärgården, bör berörda kommuner
utföra en översiktlig planering och redovisa sina ställningstaganden på etl
sätt som ger en översiktlig bUd av avsedd markanvändning. Härvid bör de
synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört beträffande
planeringens omfattning och inriktning beaktas. Planeringen för länets
kustområden bör huvudsakligen bedrivas i generalplaneringens form och
kompletteras med de förordnanden enligt naturvårdslagen m. m. som erfordras för
att tillgodose de i den fysiska riksplaneringen behandlade bevarandeintressena.
Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade och obrutna kustområden bör man
iaktta stor återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i kustbandet.
Lysekils kommun bör beakta vad länsstyrelsen anfört beträffande
bebyggelseutveckUngen på Skaftö. 1 det fortsatta arbetet bör vidare beaktas vad
fiskerikonsulenten har anfört om att fiskets intressen bör ägnas uppmärksamhet
i det fortsatta planeringsarbetet och att behovet av skydd för vissa strand-
och vattenområden härvid bör uppmärksammas. Lysekils, Sotenäs, Tanums och
Strömstads kommuner bör samordna sin planering för kustområdet norr om
Broflorden. Orusts, Tjörns och Uddevalla kommuner bör utveckla sina program i
syfte att tillgodose riksdagens riktlinjer för planeringen längs de
högexploaterade kusterna. Länsstyrelsen bör följa kommunernas planeringsarbete
och verka för att erforderlig samordning kommer till stånd.

Enligt
fastlagda rikflinjer skall lokalisering tUl västkusten av den typ av industri
som behandlas i den fysiska riksplaneringen tUlåtas bara om starka
samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för en sådan lokalisering.
Mark bör enligt riktlinjerna reserveras i Lysekil och Stenungsund för en
fortsalt industriulbyggnad. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den
allmänna promemorian bör de nämnda kommunemas planering inriktas på att
tUlgodose riktlinjerna om markreservationer, mot bakgrund av studier som
närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av ytteriigare
miljöstörande och resurskrävande

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 118

industri. Utgångspunkten bör härvid vara att områden vid
västkusten som ännu inte nämnvärt har påverkats av förorenande utsläpp skall
kunna skyddas från sådan påverkan och att utsläppen till vatten och luft från
industrier vid västkusten inte bör öka. Självfallet bör kommunerna vid sin planering
kunna beakta att tekniken för rening av utsläpp till luft och vatten kan komma
att förbättras.

Beträffande lägen för nya kraftverk hänvisas till vad som
anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att riktlinjer beträffande
markreservationer för kraftverk inte bör anges nu.

Inom det
obrutna kustområdet norr om Brofjorden bör enligt fastlagda riktlinjer
etablering av det slag av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen
inte ske. Området bör vidare enligt riktlinjerna genom skyddsåtgärder och
ulvecklingsplanering disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för
fritidsändamål blir möjligt och så att bl. a. vetenskapliga naturvärden
skyddas. Riksdagen har uttalat att intresset av att bevara
djuphamnsmöjligheterna i området vid Hogdalsnäset i Strömstads kommun bör
kunna tillgodoses inom ramen för dessa riktlinjer. Riksdagen har emellertid
uttalat sig mot att hamnmöjligheterna utnyttjas på så sätt att miljöstörande
mdustri föriäggs till området. Regeringen har vid sin prövning av ansökningar
om etablering på Hogdalsnäset för tillverkning av oljeutvinningsplattformar
funnit att de fastlagda riktlinjerna medger att ett område på Hogdalsnäset,
Kålviksområdet, kan tas i anspråk för sådant ändamål. Om behov uppstår av ökat
utrymme för tillverkning av oljeutvinningsplattformar i området avser
regeringen alt underställa riksdagen frågan om Kålviksområdet kan avgränsas så
att även Sundsvik innefattas.

Strömstads kommun har i sitt program redovisat etl
betydande område på Hogdalsnäset som kommunen efter närmare studier avser att
planlägga för industriändamål.

Planeringen för Hogdalsnäset bör, liksom planeringen för
övriga delar av det obrutna kustområdet i norra Bohuslän, utgä från att området
skall disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blir
möjligt.

Regeringen
beslutar enligt bestämmelserna i 10 a § BL att det för Hogdalsnäset i
Strömstads kommun skall finnas generalplan som tillgodoser detta syfte.
Generalplanen skall omfatta näset väster om den planeringskorridor för ny
sträckning av väg E 6 vilken i kommunens program har redovisats med
beteckningen U,. Planen skall bygga på förutsättningen att tillverkning av
oljeutvinningsplattformar kommer att ske i Kålviksområdet under viss fld, att
återställningsåtgärder skall kunna vidtas inom detta område när tillverkningen
har upphört, att inget nytt område för djuphamnskrävande verksamhet får tas i
anspråk så länge verksamheten vid Kålvik pågår och alt området vid Lunneviken
skall reserveras för naturvård och fritidsändamål. Vidare skall de särskilda
riktlinjer för verksamheten vid Kålvik som regeringen har föreskrivit tas till
utgångspunkt för planeringen. 1 samband med planeringsarbetet skall

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 119

länsstyrelsen samråda med kommunen om lämpliga former för
alt reglera verksamheten vid Kålvik och om behovet av förordnanden enligt
naturvårdslagen m. m. för att tillgodose hl. a. friluftslivets, naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin
redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse
till regeringen för planeringen för Hogdalsnäset.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet.

I enlighet med överenskommelser som har träffats inom
ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyle i
konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör länsstyrelsen och Strömstads
kommun under planeringsskedet samråda med berörda fylkesmyndig-heter och
kommuner i Norge.

Sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och
Vänerområdel motiverar att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samråder med
länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län.

Konflikt föreligger i Uddevalla kommun mellan
vetenskapliga naturvärdsintressen och kommunens planer på att anlägga en hamn
i Sundsområdet. Frågan prövas för närvarande av regeringen i särskild ordning.

Kommunerna utefter Göta älvs dalgång bör redovisa sina
ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning i hela dalgången. I detta syfte bör berörda kommuner i
planeringsarbetet samarbeta med varandra och med berörda kommuner i Älvsborgs
län.

Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen är
omfattande i länet. 1 enlighet med vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna
promemorian bör åtgärder vidtas för att tillgodose bevarandeintressena inom de
ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger. Speciella problem föreligger
beträffande kulturminnesvården. Under planeringsskedet bör därför
kulturminnesvården ägnas uppmärksamhet i kommunernas planeringsarbete.
Länsstyrelsen och landsantikvarien bör så långt möjligt biträda kommunerna i
detta arbete. De synpunkter som riksantikvarieämbetet har framfört beträffande
det angelägna i atl åtgärder vidtas för att tillgodose kulturminnesvårdens
intressen inom områden som berörs av de geografiska riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen bör härvid beaktas.

Regeringen anser det angeläget att behovet av särskilda
åtgärder för att tillgodose olika naturvårdsintressen vid Gullmaren ytterligare
utreds under planeringsskedet. Frågan om formerna för ett sådant utredningsarbete
övervägs för närvarande inom berörda departement.'

Behovet av rekreationsområden för tätortsbefolkningen i
Göteborgs-

' Regeringen har i beslut den 18 juni 1975 uppdragit ät
statens naturvårdsverk att utreda behovet av och formerna för skydd av
Gullmarens marina mäjö.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 120

regionen är betydande. Områden i närheten av Göteborg som
är lämpade för rekreation och rörligt friluftsliv och som enligt överväganden i
regional och kommunal planering skall användas huvudsakligen för detta ändamål
bör ges erforderligt skydd. Detta kan ske dels genom tillämpning av
naturvärdslagens bestämmelser, dels i form av fastställd generalplan
kompletterad med de förordnanden enligt naturvårdslagen som behövs för att
möjliggöra mer långtgående åtgärder till förmån för rekreation och frUuftsliv
eller för att tillgodose behovet av vård av naturen eller föreskrifter för
allmänhetens uppträdande.

Göteborgs
och Bohus län innefattar områden av primärt intresse för jordbruket. Vad som
anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer
för markanvändningen som beaktar Jordbruksintressena bör utarbetas inom
expansiva tätortsregioner, berör i Göteborgs och Bohus län främst Göteborgs,
Mölndals, Uddevalla, Kungälvs, Munkedals, Slenungsunds, Orust och Tjörns
kommuner.

Länsstyrelsen bör under planeringsskedet i samråd med
vägmyndigheterna och berörda kommuner närmare studera konflikterna mellan
bevarandeintressena och olika alternativ för framtida sträckning av väg E6.

9.15 Älvsborgs län

Regeringen flnner att de inom Älvsborgs län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering
för Vänern och dess kustområden. Samfliga berörda kommuner i Älvsborgs län bör
utveckla sina program beträffande planeringen för Vänern. 1 syfte att dra upp
riktlinjer för denna samordnande planeringsinsats bör tidigt under
planeringsskedet överläggningar inledas mellan länsstyrelserna i Älvsborgs,
Skaraborgs och Värmlands län, berörda kommuner och de samarbetsorgan som redan
bedriver viss övergripande utredningsverksamhet för Vänern. Planeringsarbetet
bör för kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa
sina ställningstaganden på etl sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning för hela Vänerområdel.

Vid' planeringen för Vänerområdel bör induslrifrågorna
ägnas särskild uppmärksamhet med sikte på att få fram ett successivt förbättrat
material lill ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande
möjligheterna att till Vänern lokalisera sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen. Härvid skall bevarandeintressena samt miljövårdens och
fiskets intressen särskilt beaktas.

Sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och
Vänerområdel motiverar att de tre länsstyrelserna under arbetets gång samråder
också med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för
Vänern och bistå kommuner och länsstyrelser med underlagsmaterial och
synpunkter.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 121

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands och Skaraborgs län
skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet
lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för Vänern
och dess kustområden.

För
områdena kring Dalslands kanals sjösystem samt sjöarna Fegen och Lygnern bör
berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra
förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i områdena under hänsynstagande
till det rörliga friluftslivets, turismens, naturvårdens m.fl. intressen. 1
planeringsarbetet bör riskerna för konflikter med flsket uppmärksammas.
Planeringsinsatserna för dessa områden bör samordnas även med berörda kommuner
i Värmlands, Jönköpings och Hallands län.

1 enlighet med de överenskommelser som har träffats inom
ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyte i
konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör berörda kommuner och
länsstyrelser under planeringsarbetet samråda med berörda kommuner och
fylkesmyndigheter i Norge.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet.

Kommunerna utefter Göta älvs dalgång bör redovisa sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning i hela dalgången. 1 detta syfte bör kommunerna i Älvsborgs län
samarbeta med varandra och med berörda kommuner i Göteborgs och Bohus län i
planeringsarbete. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian rörande
omvandling av befintligt äldre byggnadsbestånd bör beaktas.

Fritidsbebyggelsefrågorna bör tas upp till behandling i
kommunernas planeringsarbete Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna
promemorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbe-stånd bör beaktas.

Behovet av rekreationsområden för tätortsbefolkningen i
Göteborgsregionen är betydande. Områden i närheten av Göteborg som är lämpade
för rekreation och rörligt friluftsliv och som enligt överväganden i regional
och kommunal planering skall användas huvudsakligen för detta ändamål bör ges
erforderligt skydd. Detta kan ske dels genom tillämpning av naturvårdslagens
bestämmelser, dels i form av fastställd generalplan kompletterad med de
förordnanden enligt naturvärdslagen som behövs för alt möjliggöra mer
långtgående åtgärder flll förmån för rekreation och friluftsliv eller för att
tillgodose behovet av vård av naturen eller föreskrifter för allmänhetens
uppträdande.

Älvsborgs län innefattar områden av primärt intresse för
Jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att
översUctliga planer som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom
expansiva tätortsregioner, berör i Älvsborgs län främst Ale, Lilla Edets,

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 122

Trollhättans och Vänersborgs kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. I
planeringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets,
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör
ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas. Halle-och Hunneberg bör
betraktas som områden inom vilka naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen
äger särskild tyngd.

Brytning av kvarts och kvartsit har sedan 1900-talets
böflan ägt rum inom den s. k. Dalformationen i Dalsland. Området utgör en del
av Dalslands kanals sjösystem som i prop. 1975:46 har angetts som primärt rekreationsområde.
Dalformationen bedöms dessutom ha stort värde för den vetenskapliga
naturvården. De för naturvården mest värdefulla delarna av området bör bevaras.
Frågan om skydd för en del av Dalformationen är för närvarande föremål för
prövning i särskild ordning.

9.16 Skaraborgs län

Regeringen finner all de inom Skaraborgs län upprättade
programmen för fullföUande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga lill grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering
för Vänern och dess kustområden. I syfte att dra upp riktlinjer för denna
samordnande planeringsinsats bör överläggningar inledas tidigt under
planeringsskedet mellan länsstyrelserna i Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands
län, berörda kommuner och de samarbetsorgan m. fl. som redan bedriver viss
övergripande utredningsverksamhet för Vänern. Planeringsarbetet bör för
kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning för hela Vänerområdel. Inom Skaraborgs län bör härvid särskild
vikt tillmätas planeringen för de större öarna och skärgårdsområdena.

Vid planeringen för Vänerområdel bör industrifrågorna
ägnas uppmärksamhet med sikte på att få fram ett successivt förbättrat
material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande
möjligheterna atl till Vänern lokalisera sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen. Härvid skall bevarandeintressena samt miljövårdens och
fiskets intressen beaktas.

Sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och
Vänerområdel motiverar atl de tre länsstyrelserna under arbetets gång samråder
också med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för
Vänern och bistå kommuner och länsstyrelser med underlagsmaterial och
synpunkter.

Länsstyrelserna i Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län
skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet
lämna

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 123

en särskild redogörelse till regeringen för
planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden.

Det är av
vikt att även planeringen för Vättern ges en samlad behandling i det fortsatta
arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra överläggningar med bl. a.
berörda kommuner, Vätterns vallenvårds-kommitté och berörda militära
myndigheter i detta syfte. Planeringsarbetet bör för kommunernas del på samma
sätt som beträffande Vänern ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa
sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning för hela Vätternområdet. Härvid bör fiskets intressen beaktas. 1
avvaktan på att planer upprättats som beaktar de allmänna riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen för behandlingen av bl. a. friluftslivets och
fritidsbebyggelsens intressen bör man vara restriktiv i fråga om att tillåta
ny fritidsbebyggelse i området.

Del planeringsarbete som pågår för Tivedenområdet och
.sjöarna Unden och Velen bör drivas vidare och fördjupas i samråd mellan i
första hand berörda länsstyrelser och kommuner. Fiskels intressen bör härvid
beaktas.

Regeringen
har i prop. 1975:46 lagt fram förslag lill riktlinjer för planering och
samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens.beslut
med anledning av förslaget skall beaktas i del fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen
understryker behovet av samlade överväganden beträffande den framtida
markanvändningen m. m. inom södra Billingen. Ett stort antal intressen riktar
anspråk mot området och dess naturresurser. För närvarande pågår betydande
utredningsverksamhet inom området och nya kunskaper kommer fram efter hand. Det
är för tidigt all nu ange närmare utgångspunkter för områdets framtida
utnytflande. Länsstyrelsen skall under planeringsskedet följa de studier och
det planeringsarbete som pågår för området och så långt möjligt samordna de
olika arbetsinsatserna. Länsstyrelsen skall vidare med utnytflande av det
material som kommer fram och med stöd i egna studier och i kommunernas
fortsatta planeringsarbete göra en samlad utvärdering av de anspråk som riktas
mot området och ange förslag till fortsatta åtgärder och lämpliga former för
att reglera markens användning. Härvid skall länsstyrelsen med förtur behandla
frågan om avvägningar mellan bevarandeintressena och önskemål om brytning av
kalk, diabas och uran och med ledning av det material som kommer fram
beträffande dessa frågor skyndsamt göra en sammanställning med förslag till
åtgärder för atl säkerställa en rimlig avvägning mellan motstående intressen.
Berörda centrala myndigheter bör beredas tillfälle att följa arbetet och så
långt möjligt biträda länsstyrelsen i dess arbete.' Det ankommer på
länsstyrelsen att bedöma om det redan under planeringsskedet finns anledning att
uppmärksamma regeringen på vad som sker i södra Billingenområdel.

' Regeringen har i beslut den 18 juni 1975 uppdragit åt
statens industriverk alt utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m.
m.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 124

Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sådan
inriktning att en översiktlig bild av avsedd markanvändning erhålls för de
delar av området där förutsättningarna för planeringen redan nu kan preciseras
i rimlig utsträckning och att hela området på sikt skall kunna omfattas av
samordnade översiktliga kommunala markanvändningsplaner i form av
generalplaner, kompletterade med erforderliga förordnanden enligt naturvårdslagen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län skall i anslutning till sin
redovisning av arbetet under planeringsskedet till regeringen lämna en särskild
redogörelse för planeringsarbetet för södra Billingen med förslag till
utgångspunkter för den forisatta planeringen för området.

Skaraborgs län innefattar betydande områden av primärt
intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna
promemorian om alt översiktliga planer för markanvändningen som beaktar
jordbruksintressena bör utarbetas för expansiva tätortsregioner, berör i
Skaraborgs län främst Falköpings, Götene, Lidköpings, Mariestads, Skara, Skövde
och Tibro kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör
samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrel.sen och
lantbruksnämnden i syfte att utarbeta program för hushållningen med
Jordbruksmarken gälla för dessa kommuner samt även för Grästorps, Tidaholms,
Töreboda och Vara kommuner. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin
redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för
behandlingen av dessa frågor.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets
skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra län. I planeringen bör
skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofla kunna ske
utan atl virkesproduktionen begränsas. Vissa delar av Tiveden och området kring
sjön Unden sanU Hunneberg bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen äger särskild tyngd. Närmare samråd beträffande
behovet av och formerna för skydd inom dessa områden bör ske under
planeringsskedet mellan berörda länsstyrelser och kommuner, naturvårdsverket
samt företrädare för skogsbruket.

Frågan om en eventuell flygplats i Viglimdaområdet i Skara
kommun har tagits upp i programmaterialet. Behovet av markreservation för en
flygplats i länet bör övervägas ytterligare och bedömas bl. a. mot bakgrund av
möjligheterna att utnytfla befintliga och andra planerade flygfält inom och
utom länet samt angelägenheten av att hushålla med den högvärdiga
jordbruksmarken.

9.17 Värmlands län

Regeringen finner att de inom Värmlands län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 125

kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering
för Vänern och dess kustområden. 1 syfte att dra upp riktlinjer för denna
samordnande planeringsinsats bör överläggningar inledas tidigt under
planeringsskedet mellan länsstyrelserna i Värmlands, Älvsborgs och Skaraborgs
län, berörda kommuner och de samarbetsorgan som redan bedriver viss
övergripande utredningsverksamhet för Vänern. Planeringsarbetet bör för
kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning för hela Vänerområdel. Inom Värmlands län bör härvid särskild
vikt tillmätas planeringen för norra Vänerns kust-och skärgårdsområde.

Vid planeringen för Vänerområdel bör industrifrågorna
ägnas särskild uppmärksamhet med sikte på att få fram ett successivt förbättrat
material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande
möjligheterna att till Vänern lokalisera sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen. Härvid skall bevarandeintressena samt miljövårdens och
fiskets intressen särskilt beaktas.

Sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och
Vänerområdel motiverar att de tre länsstyrelserna under arbetets gäng samråder
också med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för
Vänern och bistå kommuner och länsstyrelser med underiagsmaterial och
synpunkter.

Länsstyrelserna i Värmlands, Älvsborgs och Skaraborgs län
skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet
länina en särskild redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för Vänern
och dess kustområden.

För områdena kring Fryksdalens och Dalslands kanals
sjösystem bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som
ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra
förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i områdena under hänsynstagande
till det rörliga friluftslivets, turismens, naturvårdens m. fl. intressen. 1
planeringsarbetet bör riskerna för konflikter med fisket uppmärksammas.
Planeringen för Dalslands kanals sjösystem bör samordnas mellan berörda
kommuner i Värmlands och Älvsborgs län.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet.

De militära myndigheterna har anmält önskemål om att
utvidga det befintliga skjutfältet vid Örnäs i Kils kommun. En sådan utvidgning
skulle komma att beröra delar av Fryksdalen. Länsstyrelsen bör under
planeringsskedet samråda med de militära myndigheterna och berörda kommuner i
syfte att åstadkomma en sammanjämkning av de civila och mUitära intressena när
det gäller ianspråktagande av mark för en eventuell utvidgning av skjutfältet
vid Örnäs.

Enligl fastlagda riktlinjer bör en översiktlig
planering utföras för

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 126

Klarälvens dalgång. Eorshaga, Hammarö, Kartstads och
Munkfors kommuner bör utveckla sina program i syfte att tillgodose dessa
riktlinjer. Planeringsarbetet för Klarälvens dalgång bör leda fram till alt
berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett sätt som ger en
översiktlig bild av avsedd markanvändning. De synpunkter som har framförts av
planverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet beträffande planeringens
omfattning och inriktning bör härvid beaktas. Beträffande behandlingen av de
områden som berörs av aktualiserade kraftverksutbyggnader hänvisas till vad som
anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. 1 avvaktan på
ställningstaganden i utbyggnadsfrågor bör åtgärder för att tillgodose
bevarandeintressena vidtas i en sådan utsträckning att dessa intressen inte
äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med planeringsarbetet
för älvdalen. Kommunerna längs Klarälven bör samordna sin planering.

I enlighet med de överenskommelser som har träffats inom
ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyte i
konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör länsstyrelsen och berörda
kommuner under planeringsarbetet samråda med berörda fylkesmyndigheter och
kommuner i Norge.

Frilidsbebyggelsefrågorna bör tas upp till behandling i
kommunernas planeringsarbete. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian
rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestånd bör härvid beaktas.

Vid planeringen i områden nära tätorterna vid Vänerkusten,
i Klarälvsdalen och längs Frykensjöarna bör jordbruksintressena ägnas särskilt
uppmärksamhet. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att
översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör
utarbetas för expansiva tätortsregioner berör i Värmlands län främst Forshaga,
Karlstads. Kils, Kristinehamns och Gruins kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. I
planeringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets,
naturvårdens och kulturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör
ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

Under planeringsskedet bör länsstyrelsen samråda med
vägförvaltningen och Karistads kommun beträffande den konflikt som föreligger
mellan vägintresset och kulturminnesvårdens intressen i Alsterdalen i Karistads
kommun. Härvid bör övervägas vilka alternativ för den framtida sträckningen av
väg E 18 som bör hållas öppna.

I Torsby kommun bedrivs viss industriell verksamhet (s. k.
sprängfog-ning) som enligt länsstyrelsen närmast är att betrakta .som
miljöstörande industri i fråga om omgivningspåverkan. Om en utvidgning eller
permanentning av verksamheten aktualiseras har länsstyrelsen enligt gällande
föreskrifter att bedöma om det flnns skäl att uppmärksamma regeringen på delta.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 127

9.18 Örebro län

Regeringen finner att de inom Örebro län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga lill grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Det är av vikt att planeringen vid Vättern ges en samlad
behandling i det fortsalta arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra
överiäggningar med bl. a. berörda kommuner, Vätterns vattenvårdskommitté och
berörda militära myndigheter i detta syfte. Planeringsarbetet bör för
kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunema kan redovisa sina
ställningstaganden på elt sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning för hela Vätternområdet. Härvid bör fiskets intressen beaktas. 1
avvaktan på att planer upprättats som beaktar de allmänna riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen för behandlingen av bl, a. friluftslivets och
fritidsbebyggelsens intressen bör man vara restriktiv i fräga om atl tillåta ny
fritidsbebyggelse i området.

Även för området kring Hjälmaren bör berörda kommuner
redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av
avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för
bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande till det rörliga friluftslivets,
naturvårdens, kulturminnesvårdens m. fl. intressen. I planeringsarbetet bör
riskerna för konflikter med fiskets intressen uppmärksammas. Kommunerna bör
samräda med varandra och även med berörda kommuner i Södermanlands och
Västmanlands län beträffande planeringen för Hjälmareområdet.

Det planeringsarbete som pågår för Tivedenområdet och sjön
Unden samt för Malingsbo Klotenområdet bör drivas vidare och fördjupas i
samråd mellan i första hand berörda länsstyrelser och kommuner. Fiskets intressen
bör härvid beaktas. Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
rikflinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i del
fortsalta planeringsarbetet.

Det föreligger önskemål om att vidga det område som är
tillgängligt för rörligt friluflsliv i Kilsbergen över marker som ingår i
Villingsbergs skjutfält. Med hänsyn till statsmakternas tidigare
ställningstaganden i fråga om upplåtelse av mark inom skjutfället för det
rörliga friluftslivet bör Örebro kommun vid sin planering utgä från nuvarande
gränser för skjutfället. Möjligheterna lill ett ökat utnytflande av mark inom
skjuifältel för det rörliga friluftslivet bör prövas i samråd mellan kommunen,
länsstyrelsen och berörda militära myndigheter under planeringsskedet.

Frilidsbebyggelsefrågorna bör tas upp till behandling j
kommunernas planeringsarbete. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian
rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestånd bör härvid beaktas.

Beträffande frågor rörande lokalisering eller
vidareutveckling av sådan

s. 128 Kontrollera mot PDF

industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen
hänvisas till vad som sägs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att
fortsalta studier av möjligheterna till inlandslokalisering bör kunna läggas
upp på ett likartat sätt som motsvarande studier för norrlandskusten och att
elt sådant arbete bör bedrivas med stöd i studier och överväganden för större
regioner än enskilda län. Länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Kopparbergs
län bör samråda i dessa frågor.

Örebro län innefattar betydande områden av primärt
intresse för Jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna
promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar
Jordbruksintressena bör utarbetas för expan.siva tätortsregioner berör i
Örebro län främst Örebro, Kumla, Hallsbergs och Askersunds kommuner. Vidare
skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda
med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för
hushållningen med Jordbruksmarken gälla för Örebro, Kumla, Hallsbergs och
Lindesbergs kommuner. Länsstyrelsen skall i detta arbete svara för erforderlig
samordning med motsvarande arbete i Västmanlands län. Länsstyrelsen skall
vidare i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet
lämna en särskild redogörelse för behandlingen av dessa frågor.

När del gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets
skogsbruk har betydelse för skogsindustrin i andra län. 1 planeringen bör
skogshruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske
utan att virkesproduktionen begränsas. Vissa delar av Tiveden saml området
kring sjön Unden bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och
kulturminnesvärdens intressen äger särskild tyngd. Samråd beträffande behovet
av och formerna för skydd inom dessa områden bör ske under planeringsskedet
mellan berörda länsstyrelser och kommuner, naturvårdsverket samt företrädare
för skogsbruket.

Örebro kommun har angett en stor del av de områden som
bedömts vara av riksintresse för naturvård, kulturminnesvård och rörligt
friluftsliv som utredningsområden. Regeringen hänvisar med anledni.ng härav
till vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna promemorian att de fortsatta
planeringsåtgärderna bör preciseras i områden som i programmen har angetts som
utredningsområden samt vad som där anförs om att åtgärder för alt tillgodose
bl. a. naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen bör vidtas under
planeringsskedet inom de ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger.

9.19 Västmanlands län

Regeringen finner att de inom Västmanlands län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 129

För områdena vid Mälaren bör berörda kommuner redovisa
sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. Stor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny
fritidsbebyggelse inom dessa områden. De synpunkter som framförts beträffande
planeringens omfattning och inriktning av planverket, naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet bör uppmärksammas under planeringsarbetet.

Även för området kring Hjälmaren bör berörda kommuner
redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av
avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för
bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande till det röriiga friluftslivets,
naturvärdens, kulturminnesvårdens m. fl, intressen. Samråd bör ske med berörda
kommuner i Södermanlands och Örebro län.

Enligt fastlagda riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen bör en översiktlig planering utföras för huvudälvarnas
dalgångar. Planeringsarbetet för Dalälvens dalgång bör bedrivas på motsvarande
sätt som angetts ovan för Mälarområdet. De synpunkter som har framförts av
planverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet beträffande planeringens
omfattning och inriktning bör uppmärksammas. Kommunerna vid Dalälven bör
samordna sin planering inbördes och med berörda kommuner i Uppsala,
Kopparbergs och Gävleborgs län.

1 planeringsarbetet för områdena vid Mälaren, Hjälmaren,
Dalälven och Malingsbo-Kloten bör fiskets intressen beaktas.

Planeringsarbetet för Malingsbo-Klotenområdet bör drivas
vidare och fördjupas i samråd mellan i första hand berörda länsstyrelser och
kommuner. Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till riktlinjer för
planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism.
Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta
planeringsarbetet.

Återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse vid
Mälaren och Hjälmaren ställer krav på hög planeringsberedskap för sådan
bebyggelse inom andra delar av länet. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den
allmänna promemorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestånd bör
härvid beaktas.

Beträffande frågor rörande lokalisering eller
vidareutveckling av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen
hänvisas till vad som sägs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att
fortsätta studier av möjligheterna till inlandslokaUsering bör kunna läggas upp
på ett likartat sätt som motsvarande studier för norrlandskusten och att elt
sådant arbete bör bedrivas med stöd i studier och överväganden för större regioner
än enskilda län. Länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län
bör samråda i dessa frågor.

Västmanlands län innefattar betydande områden av primärt
intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian
om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena
bör utarbetas för expansiva tätortsregioner,

9 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr !

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 130

berör i Västmanlands län främst Arboga, Hallstahammars,
Kungsörs, Köpings, Sala och Västerås kommuner. För dessa kommuner och för Heby
kommun skall också gälla vad som i promemorian anförs om att kommunerna bör
samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i
syfte att utarbeta program för hushållningen med jordbruksmarken. Länsstyrelsen
skall i detta arbete svara för erforderlig samordning med motsvarande arbete i
Uppsala och Örebro län. Länsstyrelsen skall vidare i anslutning till sin
redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för
behandlingen av dessa frågor.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets
skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra län. 1 planeringen bör
skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske
utan att virkesproduktionen begränsas.

9.20 Kopparbergs län

Regeringen finner att de inom Kopparbergs län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet. Flera av
programmen behöver emellertid utvecklas vidare och konkretiseras främst när det
gäller planeringsinsatser inom de områden i länet som berörs av de geografiska
riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Det är angeläget att samtliga kommuner i länet under
planeringsskedet genomför kommunomfattande överväganden och redovisar sina
ställningstaganden i kommunöversikter i vilka anges riktlinjer för bebyggelseutvecklingen
och behovet av fortsatt planläggning. Regeringen hänvisar till vad som anförs i
avsnitt 2 i den allmänna promemorian om ansvarsfördelningen i det fortsatta
planeringsarbetet och om inriktningen m. m. av detta arbete.

Enligt de
av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall
vissa områden i flällvärlden undantas från tyngre exploatering, t. ex.
vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i förekommande fall också från
skog.sbruk. Planverket och naturvårdsverket har på regeringens uppdrag
utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa områden.
Avgränsningsförslagen har nyligen redovisats till berörda kommuner och
länsstyrelser för synpunkter. Sedan förslagen setts över. skall verken lämna
slutliga förslag till avgränsning lill regeringen.

Många olika anspråk ställs pä utnytflandet av
flällområdena. Det är angeläget att översiktliga, planmässiga överväganden om
markanvändningen i flällvärlden kommer till stånd. Kommuner och länsstyrelser
bör under planeringsskedet samarbeta i dessa frågor och i samarbete med
planverket och naturvårdsverket precisera redovisade intresseområden, klarlägga
riskerna för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 131

inom vilka områden en fortsatt kommunal planering bör
komma till stånd och var markanvändningen huvudsakligen bör regleras genom
tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser. Härvid bör rennäringens intressen
beaktas i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.5.2 i den allmänna
promemorian.

1 avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den
närmare avgränsningen av de områden som bör undantas från tyngre exploatering
och skogsbruk bör planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och
anläggningar m. m. undvikas inom de områden som redovisas i planverkets och
naturvårdsverkets preliminära avgränsningsförslag.

För stora delar av flällområdet i Kopparbergs län gäller
särskilt att områdena har stor betydelse som rekreationsområden för
tätortsbefolkningen i Syd- och Mellansverige. Det finns därför stort behov av
översiktliga och planmässiga överväganden som tillgodoser det rörliga
friluftslivets intressen. Härvid bör den enskilda fritidsbebyggelsens
utveckling sättas i relation till behovet av andra övernattningsmöjligheter i
anslutning tUl områden av värde för frUuftsUv och rekreation. Malungs och
Älvdalens kommuner bör vidareutveckla sina program när det gäller planeringen
för kommunernas flällområden.

1 enlighet med de överenskommelser som har träffats inom
ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyte i
konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör berörda kommuner och
länsstyrelser under planeringsarbetet samråda med berörda kommuner och
fylkesmyndigheter i Norge.

Enligt fastlagda riktlinjer bör en översiktlig planering
utföras för huvudälvarnas dalgångar. Avesta, Säters, Borlänge, Gagnefs,
Vansbro, Malungs, Mora och Älvdalens kommuner bör utveckla sina program i syfte
atl tillgodose dessa riktlinjer. Planeringsarbetet för Österdalälvens,
Västerdalälvens ocb Dalälvens dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner
redovisar sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av
avsedd markanvändning. De synpunkter som har framfört.s av planverket,
naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet beträffande planeringens omfattning
och inriktning bör härvid uppmärksammas.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av
aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt
3.6.2 i den allmänna promemorian. I avvaktan på ställningstaganden i utbyggnadsfrågan
bör åtgärder vidtas för att tillgodose bevarandeintressena i sådan utsträckning
att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i
samband med planeringsarbetet för älvdalarna. Kommunerna vid Dalälven bör
samordna sin planering även med berörda kommuner i Västmanlands och Gävleborgs
län.

En översiktlig planering för områdena kring Siljan och
Orsasjön och för den s. k. Siljansringen är angelägen. Planeringsarbetet bör
liksom beträffande älvdalarna leda fram till att berörda kommuner redovisar
sina ställningstaganden på etl sätt som ger en översiktlig bUd av
avsedd

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 132

markanvändning. Det är av vikt att Mora, Orsa, Rättviks
och Leksands kommuner inleder samarbete för att få till stånd en samordnad planering
för dessa områden. Samråd bör härvid ske med länsstyrelsen, lantbruksnämnden,
landsantikvarien och andra berörda regionala myndigheter. De regionala
myndigheterna bör biträda kommunerna med underlagsmaterial för planeringen.
Även fiskets intressen bör härvid beaktas. Man bör iaktta återhållsamhet i
fråga om att tillåla ny fritidsbebyggelse i områdena i avvaktan på att planer
upprättats som beaktar bl. a. naturvårdens, kulturminnesvårdens och
friluftslivets intressen.

Planeringsarbetet för Malingsbo-Klolenområdet bör drivas
vidare och fördjupas i samråd mellan i första hand berörda länsstyrelser och
kommuner. Fiskets intressen bör härvid beaktas.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
rikllinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i del
fortsatta planeringsarbetet.

Återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse bl. a,
i Siljansområ-del och i flällområdena ställer krav på hög planeringsberedskap
för sådan bebyggelse inom andra delar av länet. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2
i den allmänna promemorian rörande omvandling av befintligt äldre
byggnadsbestånd bör härvid beaktas.

Beträffande frågor rörande lokalisering eller
vidareutveckling av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen
hänvisas till vad som sägs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att
fortsatta studier av möjligheterna till inlandslokalisering bör kunna läggas
upp på ett likartat sätt som motsvarande studier för norrlandskusten och att
ett sådant arbete bör bedrivas med stöd i studier och överväganden för större
regioner än enskilda län. Länsstyrelserna i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands
län bör samråda i dessa frågor.

Kopparbergs
län innefattar områden av primärt intresse för Jordbruket. Vad som anförs i
avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om all översiktliga planer för
markanvändningen som beaktar Jordbruksintressena bör utarbetas för expansiva
tälortsregioner, berör i Kopparbergs län främst Avesta, Faluns och Borlänge
kommuner. Även inom andra områden i länet, främst längs Dalälven och i
Siljansbygden, bör jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet i
planeringsarbetet. Det är härvid angeläget att jordbrukets rationalisering kan
drivas vidare med beaktande av naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.
Dessa frågor bör studeras i det fortsatta planeringsarbetet i samråd mellan
företrädare för kommunerna, länsstyrelsen, lantbruksnämnden och landsantikvarien.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets
skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra län. 1 planeringen bör
skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvår-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 133

dens och kulturminnesvårdens intressen skall härvid
beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

Länsstyrelsen bör under planeringsskedet ta initiativ till
överläggningar med de militära myndigheterna beträffande konflikterna mellan å
ena sidan naturvärdens och det rörliga friluft.slivets intressen och å andra
sidan militära intressen inom områdena Lugnet-Sjulsarvet i Faluns kommun och
Rivsjövasslan i Älvdalens kommun.

9.21 Gävleborgs län

Regeringen finner att de inom Gävleborgs län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för del fortsatta planeringsarbetet.

För länets kustområden bör en översiktlig kommunal
planering genomföras som underiag för fortsatta bedömningar i fråga om behovet
av särskilda markanvändningsreglerande åtgärder i kustzonen för att bl. a.
skydda kustområden som är värdefulla för friluftsliv och naturvård. Fiskels
intressen bör beaktas vid planeringen för kusten.

Gävle, Söderhamns och Hudiksvalls kommuner har behandlat
frågan om lokalisering av miljöstörande industri. 1 enlighet med vad som anförs
i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör utrednings- och planeringsåtgärderna
i detta hänseende drivas vidare i samarbete mellan kommunerna och
länsstyrelsen.

Enligt fastlagda riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen bör en översiktlig planering utföras för huvudälvarnas
dalgångar. Ljusdals och Söderhamns kommuner bör utveckla sina program i syfte
att tillgodose dessa riktlinjer. Planeringsarbetet för Ljusnans och Dalälvens
dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. De synpunkter som har frainförts av planverket,
naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet beträffande planeringens omfattning
och inriktning bör härvid beaktas. Kommunerna vid de nämnda älvarna bör
samordna sin planering inbördes och med berörda kommuner i Uppsala, Västmanlands,
Kopparbergs och Jämtlands län.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av
aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt
3.6.2 i den allmänna promemorian. 1 avvaktan på ställningstaganden i
utbyggnadsfrågor bör åtgärder för alt tillgodose bevarandeintressena vidtas i
sådan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets
intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet.

För området kring Dellensjöarna bör under planeringsskedet
formerna för att tillgodose bevarandeinlressena närmare utredas i samråd mellan

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 134

Hudiksvalls kommun, länsstyrelsen och övriga berörda
regionala myndigheter. De överväganden som härvid görs bör ligga till grund
för kommunens fortsatta planering för området.

De av Ljusdals kommun föreslagna formerna för planeringen
av Orsa Finnmark har ifrågasatts av länsstyrelsen och planverket. Frågan bör
övervägas vidare i samråd mellan länsstyrelsen och kommunen. Regeringen
erinrar om att det rent principiellt inte föreligger några hinder att utnytfla
generalplaneinstitutet också för mycket översiktlig planering.

Gavleborgs län innefattar områden av primärt intresse för
jordbruket. Vid planeringen för områden nära tätorterna, vid kusten och i
älvdalarna bör jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet. Vad som anförs
i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för
markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva
tätortsregioner, berör i Gävleborgs län främst BoUnäs, Gävle, Hudiksvalls,
Sandvikens och Söderhamns kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas flll vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsinarken. I planeringen
bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. FrUuftslivels, naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna
ske utan att virkesproduktionen begränsas.

9.22 Västemorrlands län

Regeringen finner att de inom Västernorrlands län
upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens
intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta
planeringsarbetet.

Kustområdet mellan Ångermanälven och Köpmanholmen har i de
av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som obrutet kustområde. De
områden som har angetts som obrutna, och som helt bör undantas från
lokalisering av miljöstörande industri, bör inte utvidgas med områden som
inrymmer sådan industri. Hela skärgårdsområdet med innanföriig-gande kust (Höga
Kusten) utgör emellertid en enhet som bör bli föremål för en sammanhållen
planering. Inom detta område bör kommunerna redovisa sina ställningstaganden på
ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Härvid bör de
synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört beträffande
planeringens omfattning och inriktning beaktas. Regeringen finner att de former
planeringsarbetet fått för Höga Kustenområdet är tillfredsställande.
Länsstyrelsen bör göra en utvärdering av hittills utfört utredningsarbete och
ställa de resultat som därvid kommer fram till de berörda kommunernas
förfogande som underlag för en samordning av deras fortsatta planeringsarbete.

I det fortsatta arbetet bör även beaktas behovet av en
samordning mellan planeringen för att säkerställa miljövärdena i
Höga-Kusten-omrädet och föreslagen planering för utveckling av industri i
Härnösands-och Kramforsområdet samt Köpmanholmen i Örnsköldsviks kommun.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 135

Härnösands, Kramfors och Örnsköldsviks kommuner bör
samarbeta med varandra och med länsstyrelsen i dessa frågor.

För länets övriga kustområden bör en översiktlig kommunal
planering genomföras som underlag för fortsatta bedömningar om behovet av
särskilda markanvändningsreglerande åtgärder i kustzonen.

Samtliga kustkommuner i länet har behandlat frågan om
lokalisering av miyöstörande industri. 1 enlighet med vad som anförs i avsnitt
3.8.2 i den allmänna promemorian bör utrednings- och planeringsåtgärderna i
detta hänseende drivas vidare i samarbete mellan kommunerna och länsstyrelsen.
Härvid bör även fisket redovisas på ett sådant sätt att riskerna för negativa
återverkningar på fisket till föUd av industrietableringar kan beaktas i
planeringen.

Enligt fastlagda riktlinjer bör en översiktlig planering
utföras för huvudälvarnas dalgångar. Ange kommun bör utveckla sitt program i
detta hänseende. Planeringsarbetet längs Ängermanälvens, Indalsälvens och
Ljungans dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. Den avgiänsning av planeringsområden längs älvdalarna som
redovisas av planverket bör härvid beaktas. Kommunerna vid de nämnda älvarna
bör samordna sin planering även med berörda kommuner i Jämtlands och
Västerbottens län. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med
planeringsarbetet för älvdalarna. Beträffande behandlingen av de områden som
berörs av aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i
avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. I avvaktan på ställningstaganden i
utbyggnadsfrågan bör åtgärder vidtas i en sådan utsträckning att
bevarandeintressena inte äventyras.

Västernorrlands län innefattar områden av primärt intresse
för jordbruket. Vid planeringen i områden nära tätorterna vid kusten och i
älvdalarna bör Jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet i enlighet med
vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga
planer för markanvändningen som beaktar Jordbruksintressena bör utarbetas som
grund för överväganden om lämpliga utbyggnadsriktningar.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. I planeringen
bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivels, naturvärdens
och kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna
ske utan att virkesproduktionen begränsas.

9.23 Jämflands län

Regeringen finner atl de inom Jämtlands län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga lill grund för det fortsatta planeringsarbetet.
Programarbetet i Häfledalens kommun har emellertid varit förenat
med svårigheter.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 136

Kommunens program behöver utvecklas vidare.

Enligt de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen skall vissa områden i fjällvärlden undantas från tyngre
exploatering, t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i förekommande
fall också från skogsbruk. Planverket och naturvärdsverket härpå regeringens
uppdrag utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa områden. Förslagen
har nyligen redovisats till berörda kommuner och länsstyrelser. Sedan förslagen
setts över, skall verken lämna slutliga förslag flll avgränsning till
regeringen.

Många
olika anspråk ställs på utnytflandet av fjällområdena. Det är angeläget att
översiktliga, planmässiga överväganden om markanvändningen i flällvärlden
kommer till stånd. Kommuner och länsstyrelser bör under planeringsskedet
samarbeta i dessa frågor och i samarbete med planverket och naturvårdsverket
precisera redovisade intresseområden, klarlägga riskerna för konflikter mellan
olika intressen samt närmare ange inom vilka områden en fortsatt kommunal
planering bör komma till stånd och var markanvändningen huvudsakligen bör
regleras genom tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser. Härvid bör
rennäringens intressen beaktas i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.5.2 i
den allmänna promemorian. 1 avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till
den närmare avgränsningen av de områden som bör undantas från tyngre
exploatering och skogsbruk, bör planläggning som innefattar utveckling av
bebyggelse och anläggningar m. m. undvikas inom de områden som redovisas i
planverkets och naturvårdsverkets preliminära avgränsningsförslag. I enlighet
med de överenskommelser som har träffals inom ramen för det nordiska
regionaipolitiska samarbetet om informationsutbyte i konkreta planeringsfrågor
i gränsområdena bör berörda kommuner och länsstyrelser under planeringsarbetet
samråda med berörda kommuner och fylkesmyndigheter i Norge.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag lill
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i del
fortsatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda
riktlinjer bör en översiktlig planering ulföras för huvudälvarnas dalgångar.
Planeringsarbetet för Indalsälvens, Ljungans och Ljusnans dalgångar bör leda
fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett sätt
som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. De synpunkter som
planverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet har framfört beträffande
planeringens omfattning och inriktning bor härvid beaktas.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av
aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt
3.6.2 i den allmänna promemorian. 1 avvaktan på ställningstaganden i
utbyggnadsfrågan bör åtgärder för att tillgodose bevarandeintressena vidtas i
sådan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets
intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 137

Kommunerna vid de nämnda älvarna bör samordna sin
planering även med berörda kommuner i Gävleborgs och Västernorrlands län.

En översiktlig planering för Storsjöbygden är angelägen.
De initiativ som tagits för att samordna planeringen för Storsjöns stränder bör
fullföljas i det fortsatta arbetet. Samråd bör härvid ske med länsstyrelsen,
lantbruksnämnden och andra berörda regionala myndigheter. Planeringsarbetet
bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på
ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning.

Jordbrukets intressen bör särskilt beaktas vid planeringen
för Stor.sjö-bygden. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian
om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar Jordbruksintressena
bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör i Jämtlands län främst
Östersunds och Krokoms kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav mäste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. 1
planeringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets,
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör
ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas. Vidare bör beaktas att
länets skogsbruk har stor betydelse för skogsindustri i andra län.

Länsstyrelsen skall i samarbete med övriga berörda
regionala myndigheter samråda med Härjedalens kommun i syfte alt utreda de
problem som föreligger enligt myndigheternas yttranden över kommunens program.
Det är anj-eläget alt de i den fysiska riksplaneringen behandlade
intresseområdena ges elt tillfredsställande skydd och att kommunen i enlighet
med vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna promemorian behandlar dessa
områden i en översiktlig kommunal planering.

9.24 Västerbottens län

Regeringen finner att de inom Västerbottens län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga flll grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen skall vissa områden i flällväriden undantas från tyngre
exploatering, t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i förekommande
fall också från skogsbruk. Planverket och naturvårdsverket har på regeringens
uppdrag utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa områden.
Avgränsningsförslagen har nyligen redovisats till berörda kommuner och
länsstyrelser. Sedan förslagen setts över, skall verken lämna slutliga förslag
till avgränsning till regeringen.

Mänga olika anspråk ställs på utnytflandet av flällområdena.
Det är angeläget alt översiktliga, planmässiga överväganden om
markanvänd-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 138

ningen i flällvärlden kommer till stånd. Kommuner och
länsstyrelser bör under planeringsskedet samarbeta i dessa frågor och i
samarbete med planverket och naturvårdsverket precisera redovisade
intresseområden, klariägga riskerna för konflikter mellan olika intressen samt
närmare ange inom vilka områden en fortsatt kommunal planering bör komma till
stånd och var markanvändningen huvudsakligen bör regleras genom tillämpning av
naturvårdslagens bestämmelser. Härvid bör rennäringens intressen beaktas i
enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.5.2 i den allmänna promemorian. 1
avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den närmare avgränsningen av
de områden som bör undantas från tyngre exploatering och skogsbruk bör
planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar m. m.
undvikas inom de områden som redovisas i planverkets och naturvärdsverkets
preliminära avgränsningsförslag. 1 enlighet med de överenskommelser som har
träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om
informationsutbyte i konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör berörda
kommuner och länsstyrelser under planeringsarbetet samråda med berörda kommuner
och fylkesmyndigheter i Norge.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till
rikllinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda riktlinjer bör en översiktlig planering
utföras för huvudälvarnas dalgångar. Skellefteå, Vindelns, Vännäs och Umeå kommuner
bör utveckla sina program i syfte att tillgodose dessa riktlinjer.
Planeringsarbetet för Byskeälvens, Skellefteälvens, Vindelälvens, Umeäl-vens
och Ångermanälvens dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar
sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. De synpunkter som framförts av planverket, naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet beträffande planeringens omfattning och inriktning bör
härvid beaktas.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av
aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt
3.6.2 i den allmänna promemorian. 1 avvaktan på ställningstaganden i
utbyggnadsfrågan bör åtgärder för att tUlgodose bevarandeintressena vidtas i
sådan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskels
intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna. Kommunerna
vid de nämnda älvarna bör samordna sin planering även med berörda kommuner i
Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län.

För länets kustområden bör en översiktlig kommunal
planering genomföras som underiag för fortsatta bedömningar i fråga om behovet
av särskilda markanvändingsreglerande åtgärder i kustzonen. Liksom för
älvdalarna bör fiskets intressen beaktas vid planeringen för kusten.

Kustkommunerna i länet har inte närmare behandlat frägor
om lokalisering av miljöstörande industri i sina program. 1 enlighet med vad

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 139

som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör
under planeringsskedet utrednings- och planeringsåtgärder avseende lokalisering
av miljöstörande industri vidtas i samarbete mellan kommunerna vid kusten och
länsstyrelsen.

Västerbottens
län innefattar områden av primärt intresse för Jordbruket. Vid planeringen för
områden nära tätorterna vid kusten och i älvdalarna bör jordbruksintressena
ägnas särskild uppmärksamhet. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna
promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar
jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör i
Västerbottens län främst Skellefteå och Umeå kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att
större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. I
planeringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets,
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör
ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

Behov av markreservation för flygplats har aktualiserats i
bl. a. Sorsele kommun. Vid överväganden i denna fråga bör samråd ske med
länsstyrelsen och angränsande kommuner i Norrbottens län.

9.25 Norrbottens län

Regeringen finner att de inom Norrbottens län upprättade
programmen för fullföUande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall enligt
statsmakternas beslut till stor del fullföljas inom ramen för en kommunal
planering. Det är angeläget atl samtliga kommuner under planeringsskedet
genomför kommunomfattande bedömningar beträffande behandlingen av riksintressena
och redovisar sina ställningstaganden och förslag till säkerställandeåtgärder
i t. ex. kommunöversikter i vilka anges behovet av fortsatt planläggning och
riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i de delar av kommunerna diir sädana kan
anses erforderliga. Bl. a. Arvidsjaurs och Pajala kommuners program behöver
vidareutvecklas i detta avseende. Regeringen erinrar vidare om att vad som
anförs i avsnitt 3.5.2 i den allmänna promemorian om att rennäringens intressen
bör beaktas i planeringen och att samråd med berörda samebyar bör komma till
stånd i ett tidigt skede av planeringsarbetet.

Enligt de
av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall
vissa områden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering, t. ex.
vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i förekommande fall också från
skogsbruk. Planverket och naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat
förslag till närmare avgränsning av dessa områden. Avgränsningsförslagen har
nyligen redovisats tUl berörda kommuner och länsstyrelser. Sedan förslagen
setts över skall verken lämna slutliga förslag till avgränsning flll
regeringen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 140

Många olika anspråk ställs på utnytflandet av
flällområdena. Det är angeläget att översiktliga, planmässiga överväganden om
markanvändningen i flällvärlden kommer till ständ. Kommuner och länsstyrelser
bör under planeringsskedet samarbeta i dessa frågor och i samarbete med
planverket och naturvärdsverket precisera redovisade intresseområden, klarlägga
riskerna för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange inom vilka
områden en fortsatt kommunal planering bör komma till stånd och var
markanvändningen huvudsakligen bör regleras genom tillämpning av
naturvårdslagens bestämmelser. 1 avvaktan på statsmakternas ställningstaganden
till den närmare avgränsningen av de områden som bör undantas från tyngre
exploatering och skogsbruk bör planläggning som innefattar utveckling av
bebyggelse och anläggningar m. m. undvikas inom de områden som redovisas i
planverkets och naturvårdsverkets preliminära avgränsningsförslag.

Regeringen
har i prop. 1975:46 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och
samordning av .samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut
med anledning av förslaget skall beaktas i det forisatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda riktlinjer bör översiktlig planering
utföras för huvudälvarnas dalgångar. Planeringsarbetet för Muonioälvens,
Torneälvens, Kalixälvens, Luleälvens, Piteälvens, Byskeälvens och
Skellefteälvens dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar
sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning. Arvidsjaurs, Gällivare, Jokkmokks, Bodens, Luleå och Pajala
kommuner bör utveckla sina program i syfte att tillgodose dessa rikllinjer. De
synpunkter som planverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet har
framfört beträffande planeringens omfattning och inriktning bör härvid beaktas.

Beträffande
behandlingen av de områden sorn berörs av aktualiserade vattenkraftutbyggnader
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. I
avvaktan på ställningstaganden i utbyggnadsfrågan bör åtgärder för atl
tillgodose bevarandeintressena vidtas i sådan utsträckning alt dessa intressen
inle äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med
planeringsarbetet för älvdalarna. Kommunerna vid de nämnda älvarna bör samordna
sin planering även med berörda kommuner i Västerbottens län.

1 enlighet med de överenskommelser som har träffats inom
ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyte i
konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör berörda kommuner och
länsstyrelser under planeringsarbetet även samråda med berörda kommuner samt
fylkes- och länsmyndigheter i Norge och Finland. Frågan om de i Torne älv
belägna s. k. suveränitetsholmarnas rättsliga status är föremål för en särskild
utredning som beräknas vara avslutad före utgången av år 1975.

Länets
kustområde bör under planeringsskedet bli föremål för översiktlig kommunal
planering. Kommunerna bör redovisa sina ställnings-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 141

laganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning i kustzonen och skärgärden. Nalurvärdsintressena i
skärgårdsområdet bör särskilt uppmärksammas. Återhållsamhet bör iakttas med
all tillåta ny fritidsbebyggelse i kustområden som har betydelse för
friluftsliv och naturvård.

Kustkommunerna
har som regel behandlat frågor om lokalisering av miljöstörande industri. 1
enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör
under planeringsskedet utrednings- och planeringsåtgärderna i detta hänseende
drivas vidare i samarbete mellan kommunerna vid kusten och länsstyrelsen.
Härvid bör även flskets intressen redovisas på ett sådant sätt att riskerna för
negativa återverkningar på fisket till följd av industrietableringar kan
beaktas i planeringen. För de industriområden som har redovisats i programmen
för Luleå och Piteå kommuner bör planeringen bedrivas i generalplaneringens
form. Naturvårdens och friluftslivets intressen skall härvid beaktas.

Norrbottens län innefattar områden av primärt intresse för
jordbruket. Vid planeringen för områden nära tätorterna vid kusten och i
älvdalarna bör Jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet. Vad som anförs
i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för
markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva
tätortsregioner, berör i Norrbottens län främst Luleå. Bodens, Piteå och
Älvsbyns kommuner. Det är angeläget alt gemensamma utgångspunkter för
jordbruksmarkens behandling kan anges för nämnda kommuner som underlag för den
fortsalta planeringen.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om alt
större krav mäste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. 1
planeringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets,
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör
ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

Regeringen erinrar om att frågor rörande markreservationer
m. m. för flygplatser enligt riksdagens beslut skall behandlas i den fysiska
riksplaneringen (CU 1973:111, rskr 1973:119). Behov av sådana markreservationer
har aktualiserats av bl. a. Afleplogs och Arvidsjaurs kommuner. Frågan har
samband med lokaliseringen av fredsförband till Arvidsjaur. Vid fortsatta
överväganden i frågan bör samråd ske även med länsstyrelsen och berörda
kommuner i Västerbottens län.

Beträffande frågan om den militära lågflygningens inverkan
på annan markanvändning erinrar regeringen om vad som anförs i avsnitt 3.10.2 i
den allmänna promemorian om att länsstyrelserna bör inhämta kommunernas
synpunkter inför de samråd i frågan som skall ske mellan försvarsmakten och
länsstyrelserna.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 142

F Ö REDRAGANDEN

10 Inledning

10.1 Bakgrund tih redovisningen av programarbetet.
Riksdagens behandUng

Statsmakternas beslut om den fysiska riksplaneringen
(prop. 1972: 111, CU 1972:35, rskr 1972:348) innebar bl.a. att rikthnjerna för
hushållning med mark och vatten i stor utsträckning skulle fullföljas och
vidareutvecklas genom kommunal planering. Detta förutsattes ske i två steg.
Först skulle på grundval av överläggningar mellan länsstyrelser och kommuner
program utarbetas för hur riktlinjerna skuUe fullföljas i den regionala och
lokala planeringen. Därefter skulle, sedan regeringen hade tagit ställning till
programmen, planeringsarbetet inledas. De två etapperna i arbetet har
betecknats som program- resp. planeringsskedena.

1
anslutning till riksdagsbeslutet år 1972 förelåg, somjag har redogjort för i
avsnitt 1.1, enighet om att regeringen, sedan programskedet hade genomförts, skuUe
lämna en redogörelse för programarbetet och resultatet därav till riksdagen.
Programarbetet har nu avslutats genom regeringens ställningstaganden tUl programmaterialel
undertiden 20 februari-24 april 1975. Jag har i det föregående lämnat en
utförlig redogörelse för programarbetet och dess resultat och därmed också angett
förutsättningarna för verksamheten under planeringsskedet.

Inga nya förslag skall nu föreläggas riksdagen. Jag avser
att i det följande sammanfatta och kommentera materialet samt redovisa sådana
erfarenheter från programarbetet som kan ha betydelse för den fortsatta fysiska
riksplaneringen. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad eivilutskottet
anförde (CU 1972:35, s. 28) om att redovisningen skulle avse en ny Översiktlig
presentation av de allmänna principer söm riksdagen hade att yttra sig över
relaterade tUl regeringens slutliga prövning av programförslagen. Den breda
redovisningen i det föregående av programarbetet torde, utöver det grundläggande
syftet att ge riksdagen en orientering, även i övrigt ha ett värde som
sammanfattning av materialet från programskedet och som utgångspunkt för
fortsatt verksamhet inom eller i anknytning till den fysiska riksplaneringen.
Av vad jag tar upp i det följande torde riksdagens godkännande böra inhämtas
vad gäller dels vissa frågor om ansvarsfördelning och handläggning som Jag
behandlar i avsnitt 1 1.5, dels den precisering av vissa av de verksamhetsanknutna
riktlinjerna för planeringen som programarbetet och regeringens
ställningstagande därtill har inneburit och som Jag tar upp i avsnitt 11.6. 1
övrigt bör riksdagen ges tillfälle att yttra sig med anledning av min
redovisning.

s. 143 Kontrollera mot PDF

prop. 1975/76:1 143

10.2 Programarbetet i relation till andra delar av den
fysiska riksplaneringen

Innan jag går in på mina kommentarer lill programarbetet
finns det anledning att ge en översikt över dess relationer till andra
verksamheter inom eller med nära anknytning till den fysiska riksplaneringen.

Redan i proposition 1972:111 angavs (s. 176) att arbetet
med den fysiska riksplaneringen kunde delas upp i två huvudgrupper:

A. Uppgifter som måste genomföras för att fullfölja det
som förordats

angående bl. a. markreservationer för friluftsliv och vissa vetenskapUga

intressen, reservationer för industri och särskild planering i vissa

områden.

B. Uppgifter som hänger samman med en fortsatt fysisk
riksplanering

inom ramen för en mera integrerad samhäUsplanering.

Hur arbetet hittills har bedrivits när det gäller gruppen B,
den långsiktiga utvecklingen av fortsatt inventerings-, utrednings- och planeringsverksamhet,
ger jag en sammanfattande redogörelse för i avsnitt 10.3.

När det
gäller uppgifter inom gruppen A, fullföljandet på mera kort sikt av de
fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, står givetvis det
nu genomförda programskedet resp. det inledda planeringsskedet i centrum. En
central roll i detta sammanhang spelar också den särskilda prövning enligt 136
a § i byggnadslagen (BL) (1 947 :35) som skall föregå lokalisering av
industrier som har särskild betydelse för hushållningen med mark och vatten.
En redogörelse för erfarenheterna från handläggningen av dessa frågor lämnar
Jag i avsnitt 11.6.4.

1 samband med riksdagsbeslutet år 1972 inleddes visst
utredningsarbete i syfte att precisera och komplettera de då fastlagda
riktlinjerna. Naturvårdsverket och planverket fick uppdrag att efter utredning
och efter samråd med berörda kommuner och länsstyrelser lämna förslag till
närmare avgränsning av vissa väglösa områden i flällväriden. Jag har redogjort
för detta uppdrag och för arbetsläget i avsnitt 8.4.5.

Det utredningsarbete beträffande vattenkraftutbyggnader
som också inleddes i samband med riksdagsbeslutet år 1972 har slutförts, men
nya kompletterande utredningar har visat sig nödvändiga beträffande norra
Norrland. På grundval av hittills redovisat utredningsresultat har de år 1972
fastlagda riktlinjerna kunnat kompletteras med riktlinjer för handläggning av
vattenkraftfrågorna för i första hand de närmaste åren. För dessa frågor har
Jag redogjort närmare i avsnitt 8.5.5.

Nära anknytning till den fysiska riksplaneringen har
förslaget i proposiflon 1975:46 att inom ramen för turist-och
rekreationspolitiken särskilt utpeka 24 primära rekreationsområden. En
redogörelse för detta förslag har jag lämnat i avsnitt 7.5.6.

Resultat av utredningsarbete samt innehåll i förslag och
beslut somjag nu har berört har beaktats vid upprättandet av den till
protokollet i detta ärende fogade karta 1. Denna karta ger, med de
reservationer som anförs

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 144

i karttexlen, en översiktlig bild i riksskala av nu
gällande geografiska riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.

10.3 Fortsatt fysisk riksplanering

1 enlighet med riksdagens beslut har inom
bostadsdepartementet inletts förberedelser för att vidareutveckla den fysiska
riksplaneringen. 1 en promemoria (Ds B 1974:6) Fortsatt fysisk riksplanering
har i december 1974 redovisats förslag till kompletterande och fördjupade
inventeringar m. m. inom ramen för en långsiktig utveckling av den fysiska
riksplaneringen.

Syftet med promemorian är dels atl ge en allmän
redogörelse för hur olika framtida arbetsuppgifter i anslutning till den
fysiska riksplaneringen kan komma att beröra olika myndigheter, organisationer
osv., dels atl ge underlag för en diskussion om och tillfälle att lämna
synpunkter på uppläggningen av det fortsatta arbetet. Någon fixerad tidpunkt
anges inte för en ny samlad redovisning i form av t. ex. en rapport motsvarande
betänkandet (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten. Bestämmande för
tidsplaneringen för den fortsatta verksamheten måste enligt promemorian bl. a.
bli sambandet med annan statlig planering och den kommunala planeringen samt
informationsbehovet i olika skeden. En ny samlad redovisning förutsätts
emellertid äga rum under senare delen av 1970-talet.

1 promemorian redovisas den fysiska riksplaneringens roll
i samhällsplaneringen som helhet. Bl, a. betonas att planeringsfrågor med nära
anknytning till andra planeringsformer som t. ex. regional ulvecklingsplanering
och regional trafikplanering bör angripas gemensamt. Inlandslokalisering av
sådant slag av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen är liksom rikllinjer
för industrilokalisering till norrlandskusten exempel på sådana frågor. Det är
också viktigt att uppmärksamma samspelet mellan de olika nivåerna i
planeringen, nationell, regional och kommunal nivå.

1 promemorian görs en genomgång av behovet av
inventeringar, utredningar, m. m. inom de ämnesområden som är av särskilt
intresse för den fysiska riksplaneringen. Del gäller främst naturresurserna och
naturmiljön, olika bevarandeintressen, de areella näringarna, särskilt resurskrävande
industri och vissa andra resursanspråk från t. ex. försvaret,
transportväsendet, fritidsbebyggelsen samt vissa vetenskapliga oph tekniska
verksamheter.

Berörda myndigheter och organisationer samt kommunerna har
getts möjlighet att inkomma med synpunkter på vad som anförs i promemorian.
Ärendet bereds f. n. inom bostadsdepartementet. Jag skall därför inte nu ta
ställning till vad som behandlas i promemorian. Jag vill emellertid peka på att
flera av de arbetsuppgifter som tas upp i promemorian redan har satts igång.
Regeringen har således uppdragit åt naturvårdsverket att översiktligt kartlägga
landets vattentillgångar och de anspråk som riktas mot dessa. Nära
anknytning tUl detta arbete har det arbete som

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 145

fiskeristyrelsen har initierat när det gäller att kartlägga
fiskets omfattning och intresseområden. Når det gäller Jordbruket torde det
fortsatta arbetet under planeringsskedet i län och kommuner, i enlighet med vad
Jag senare kommer att redovisa i avsnitt 1 1.6.2, komma att i betydande
utsträckning tillgodose det behov av förbättrat underlagsmaterial som redovisas
i promemorian. Industrins lokaliseringsförutsättningar och olika industriers
inverkan på miljön studeras på regeringens uppdrag av industriverket i
samarbete med berörda branschorganisationer. 1 anslutning härtill gör
förmedlingscentralen för framtidsstudier vid Ingenjörsvetenskapsakademien en
metodstudie beträffande alternativa förutsättningar för lokalisering av
ifrågavarande slag av industri.

Den översyn av det långsiktiga behovet av lokaUseringsplatser
för kraftproduktion som sker i samband med de nämnda industristudierna ser Jag
som särskilt angelägen. Klarare och delvis nya utgångspunkter för lokalisering
av kraftverk föreligger nu som en föfld av dels statsmakternas beslut angående
energipolitiken, dels nya lokaliseringsönskemål p. g. a. ökat intresse för t.
ex. utnyttjande av överskottsvärme samt bergrumsförläggning.

Utan att föregripa de ställningstaganden som bearbetningen
av inkomna synpunkter på promemorian kan föranleda vill Jag understryka vikten
av att man, som har framhållits där, strävar efter samordning mellan fysisk
riksplanering och i första hand regionalpolitisk planering och regional
trafikplanering. Denna samordning bör la sikte på såväl innehållet i
planeringen som på uppläggningen i tiden m. m. Frågan om hur anpassningen på
bästa sätt skall ske mellan statlig och kommunal planering är också enligt min
mening central i sammanhanget. Jag vill vidare peka på att vissa frågor med
anknytning till forskningen som aktualiserades i förarbetena för propositionen
år 1972 bearbetas vidare av den expertgrupp för forskning om fysisk planering
och bebyggelse som har knutits till bostadsdepartementet.

Jag vill slutligen också peka pä atl studier som torde
komma att bli av stort intresse som underlag för fortsatta överväganden i den
fysiska riksplaneringen utförs genom det sekretariat för framtidsstudier som
har inrättats vid statsrådsberedningen. Det gäller långsikflgt orienterade
studier av Sveriges internationella villkor, av resurs- och råvarufrågorna, av
energifrågorna (i samarbete med energipolitiska delegationen) samt av
arbetslivet i framtiden.

11 Programarbetets genomförande och resultat

11.1 Allmänna synpunkter

Som har framgått av min tidigare redogörelse uppdrog Kungl.
Maj:t i februari år 1973 åt länsstyrelserna att föra överiäggningar med kommunerna
om upprättande av program för de åtgärder som behöver vidtas för att de av
riksdagen i december år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten skall kunna fullföUas. Fullmäktige i

10 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 146

272 kommuner har antagit program för sådana åtgärder. De
kommunala programmen har ställts samman av länsstyrelserna och har tillsammans
med länsstyrelsernas yttranden och egna förslag till åtgärder redovisats till Kungl.
MaJ:t. Berörda centrala verk har yttrat sig över det samlade materialet. Även
forskningsinstitutioner och organisationer har beretts tillfälle att yttra sig.
Kommunerna har getts tillfälle att yttra sig över länsstyrelsernas och de
centrala verkens ställningstaganden till programmen.

De Sex kommuner' som inte har redovisat några program
bedömer själva att de antingen redan har genomfört de åtgärder som bör vidtas
inom ramen för en fysisk riksplanering eller att de endast i begränsad
utsträckning eller inte alls är berörda av den fysiska riksplaneringen. Dessa
kommuner är i huvudsak beredda att vidta de åtgärder som föranleds av den
fysiska riksplaneringen men har inte bedömt åtgärderna vara av sådan karaktär
att de behöver redovisas i ett särskilt program.

Till regeringens beslut om programmen för resp. län har
fogals en promemoria, vilken som bil. 1 fogas till protokollet i delta ärende.
1 denna promemoria konstateras att programarbetet i län och kommuner har
inneburit en precisering av de av statsmakterna angivna riktlinjerna för
hushållningen med mark och vatten och en vidareutveckling av det
underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen som har redovisats av
centrala myndigheter. Genom kommunernas ställningstaganden i samband med
programarbetet har den fysiska riksplaneringen förankrats på lokal nivå.

Det konstateras vidare i nämnda promemoria att de
kommunala programmen och länsstyrelsernas yttranden innehåller
ställningstaganden till åtgärder som berör en stor del av landet. Kommunerna
har i betydande omfattning föreslagit att områden utöver dem som har tagits upp
i det av centrala myndigheter utarbetade underlagsmaterialet skall behandlas i
samband med den fysiska riksplaneringen. 1 regel har kommunerna för avsikt att
inordna de föreslagna åtgärderna i en översiktlig kommunal planering.

För egen
del vill jag i anslutning härtill uttala min uppskattning av det sätt på vilket
programarbetet har genomförts såväl inom kommunerna, länsstyrelserna och övriga
regionala organ som hos de centrala myndigheterna. Det intresse som olika
organisationer m. m. har visat för arbetet har också varit av stort värde.
Arbetet har genom uppgiftens storlek och de ambitioner som berörda parter har
visat blivit både kvantitativt och kvalitativt krävande men har enligt min
uppfattning genomförts på ett förtjänstfullt sätt. Det är uppenbart att de
resultat som har uppnåtts är frukten av ett stort engagemang hos de
medverkande. Inte minst på grund härav har programarbetet - tillsammans med bl.
a. de andra verksamheter inom eller i anknytning till den fysiska
riksplaneringen som jag nyss berörde - bidragit till en ökad medvetenhet när
det gäller hushållningen med våra mark- och vattenresurser.

Danderyd, Stockholm, Sundbyberg, Perstorp, Osby och Hofors.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 147

Vid behandlingen år 1972 av frågan om uppföUningen av
planerings-riktlinjerna anförde civilutskottet (CU 1972:35, s. 26), att det
särskilda planeringsbehov som direkt föranleds av den fysiska riksplaneringen
torde vara av relativt begränsad omfattning. Det förutsattes att detta direkta
planeringsbehov inte skulle röra alla kommuner och i regel inte heller de
berörda kommunernas hela yta. Mot denna bakgrund framstår de kommunala programmen
som omfattande både till antal och innehåll. Vidgningen av de kommunala
planeringsinsatser som har anknytning till den fysiska riksplaneringen har
flera orsaker. Bl. a. har konkretiseringen av de verksamhetsanknutna
riktlinjerna och behandlingen under programskedet av underiagsmaterialet inom
bl. a. naturvårdens och kulturminnesvårdens områden haft stor betydelse
härvidlag. Andra bidragande faktorer har varit kommunernas ambitioner som jag
nyss nämnde samt den generella tendensen till ökat behov av och intresse för
översiktlig kommunal planering. Bl. a. vad jag nu har berört leder fram till
behov av preciseringar i fråga om vissa begrepp och om ansvarsfördelningen i
den fortsatta fysiska riksplaneringen. Jag återkommer till dessa frågor i
avsnitt 1 1.5.

Ett förhållande som man bör hålla i minnet när man
studerar enskilda kommunala program eller gör sammanställningar och analyser av
dem är att de återspeglar situationen tidigt under år 1974 innan de redovisades
till länsstyrelserna. Motsvarande kommentar gäller givetvis i tillämpliga delar
vad som därefter genom remisser o. d. har tillförts programmaterialet. 1 många
fall har programmen vidareutvecklats eller planeringen i vissa delar inletts
enligt programmen. När det t. ex. föreskrivs i regeringens beslut att ett
program skall utvecklas i ett visst avseende bör det därför givetvis inte
tolkas bokstavligt utan som en kompletterande anvisning för arbetet under
planeringsskedet.

Jag går nu närmast över till mera konkreta synpunkter på
programarbetet i stort. Jag tar därvid först upp programarbetets betydelse bl.
a. för utvecklingen av den kommunala översiktliga planeringen. Därefter
behandlas programmaterialet som underlag för den fortsatta fysiska
riksplaneringen och frågor i anslutning till. det nu pågående planeringsskedet.
Jag går därefter in på de nyss antydda frågorna om ansvarsfördelning m. m.
inom den fysiska riksplaneringen. Jag tar sedan mera ingående upp vissa frågor
i anslutning till och erfarenheter av behandlingen av olika verksamheter resp.
de geografiska riktlinjerna under programskedet. Slutligen behandlar jag
erfarenheterna beträffande tillgängliga genomförandeinstrument och ger i
anslutning därtill en orientering om det pågående arbetet med en revision av
byggnadslagstiftningen.

11.2 Programarbetets betydelse bl.a. för den översödliga
kommunala planeringen

1 anslutning till remissbehandlingen av rapporten (SOU
1971:75) Hushållning med mark och vatten uttalades farhågor för att
fullföljandet av den fysiska riksplaneringen skulle medföra att kommunernas
planering

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 148

skulle minska i betydelse. Dåvarande chefen för
civildepartementet förklarade vid sin anmälan av proposition 1972:1 11 (bil.
2, s. 100) sig inte dela denna uppfattning och trodde inle heller att intresset
för kommunal översiktlig planering skulle reduceras om riktlinjerna för
planeringsarbetet fullföljdes. Kommunerna borde enligt hans mening genom
riksplaneringen få fastare utgångspunkter för sin planering, och de skulle
också få möjligheter att delta i en fortlöpande avvägning mellan riksintressen
och lokala intressen och därmed få möjlighet att påverka avvägningarna inom den
fysiska riksplaneringen.

Erfarenheterna
visar nu att en av de mest betydelsefulla effektema av programarbetet är att
det har bidragit till en påtaglig aktivering av kommunernas översiktliga
planering. En utveckling av den kommunala översiktsplaneringen har också
motiverats av det krav på planmässig bedömning av all bebyggelse som ställdes
upp i samband med beslutet om den fysiska riksplaneringen år 1972. Utvecklingen
har underlättats av att många kommuner har påbörjat arbete med en ny typ av
översiktliga bedömningar, kommunöversikter enligt en modell som statens
planverk har arbetat fram. Dessa tar i första hand sikte på utformning av
riktlinjer för bebyggelseutvecklingen inom olika områden i en kommun och pä
bedömning av behovet av fortsatt planläggning.

För många
kommuner torde programmen utgöra den första mer samlade penetreringen av olika
markanvändningsfrågor över de nybildade kommunernas hela yta. 1 programmen har
nästan samtliga kommuner angett att de avser att upprätta kommunöversikt eller
i en del fall kommunomfattande markdispositionsplan. Drygt 180 kommuner anger
att de också avser att upprätta områdesplaner för vissa områden som i betydande
utsträckning berörs av den fysiska riksplaneringen eller inom vilka
planeringsproblemen är särskilt framträdande. Om dessa intentioner genomförs
kommer den övervägande delen av landets kommuner att ha ett gott grepp om sin
översiktliga planering när planeringsskedet är genomfört. Detta bör också
innebära goda förutsättningar för en smidig övergång till ett nytt plansystem,
som enhgt vad Jag har sagt vid min anmälan av de bostadspolitiska frågorna vid
1974 års riksdag (prop. 1974:1 50, s. 387-391), bl. a. bör innebära att den
översiktliga planeringens ställning förstärks. Jag återkommer tUl dessa frågor
i avsnitt 11.8.

Många av
de frågor som aktualiseras i den fysiska riksplaneringen berör flera kommuner.
Detta återspeglas i att programskedet har inneburit vidgade kontakter mellan
kommuner och ökat interkommunalt samarbete samt samarbete över länsgränser i
planeringsfrågor. Som exempel på detta kan nämnas samarbete mellan kommunerna i
alla de tre s. k. obrutna kustområdena, mellan kommunerna vid Blekingekusten,
vid Vänerns norra kust, vid Storsjön i Jämtland och vid sjöarna Båven och Bolmen,
längs nedre Dalälven och vid Söderåsen och Romeleåsen. Angelägenheten av sådant
samarbete har i flera fall betonats i regeringens beslut. Stöd till planering
som berör flera kommuner har också i relativt stor omfattning utgått från
anslaget Bidrag till översiktlig planering m. m. Jag vill i detta sammanhang
också erinra om att regeringen i sina beslut i

s. 149 Kontrollera mot PDF

prop. 1975/76:1 149

förekommande fall har understrukit atl samråd bör ske över
riksgränser-na i enlighet med de överenskommelser som har träffats inom ramen
för det nordiska regionaipolitiska samarbetet.

Det nu genomförda programarbetet har inneburit ett i flera
avseenden omfatlande och intensivt, ömsesidigt informationsutbyte mellan kommunerna
och stafliga organ på olika nivåer. Denna process, som till stor del kommer att
fortsätta under planeringsskedet, innebär att kommunerna har fått ett ökat
kunskapsunderlag för sin planering och ökad kännedom om de bedömningar som görs
t. ex. av de statliga fackorganen. På motsvarande sätt har givelvis de statliga
myndigheterna fått ökad kunskap om kommunernas uppfattning i en mängd
resurs-och markanvändningsfrågor. Detta innebär att ökad klarhet har vunnits
när det gäller inom vilka områden avvägningar mellan statliga och kommunala
intressen behöver göras i planeringen. Behovet av statligt inflytande bör kunna
preciseras ytterligare under planeringsskedet på grundval av ett efter hand
förbättrat inventeringsmaterial och fortsatta diskussioner kring frågor där
oenighet hittills har rått eller kring förslag som inte har hunnit bli färdigbehandlade
under programskedet.

En annan för den kommunala planeringen positiv effekt av
det hittUls genomförda arbetet med den fysiska riksplaneringen är den
aktivering när det gäller planeringsfrågor som programskedet har inneburit inom
flera statliga sektormyndigheter såväl på central som regional nivå. Denna
aktivering har medfört att inventeringar, utredningar m. m. har genomförts
eller avses komma till stånd under planeringsskedet.

Detta ökade intresse hos olika sektormyndigheter att
arbeta fram bättre underlag för den fysiska planeringen och bedömningar i
riksskala för resp. verksamheter bör på sikt innebära att underlaget för
kommunernas planering förbättras. Sålunda skulle även för vissa andra
verksamheter som behandlas i den fysiska riksplaneringen kunna byggas upp ett
underlagsmaterial moisvarande det som i programarbetet har fimnits främst för
naturvården, det rörliga friluftslivet och kulturminnesvården.

11.3 Programmaterialet som underlag för verksamheten under
planeringsskedet

1 den promemoria som fogades till regeringens beslut
angående de kommunala programmen konstateras i en sammanfattande bedömning att
programarbetet och de remissyttranden som har lämnats över detta i väsentliga
avseenden har klargjort utgångspunkterna för det fortsatta planeringsarbetet i
län och kommuner. Det är en genomgående bedömning i de enskilda länsbesluten
att de upprättade programmen i huvudsak kan tigga till grund för fullföljandet
av den fysiska riksplaneringens intentioner.

Del flnns enligt min mening anledning att understryka
denna huvudslutsats i regeringens beslut, då det finns en risk att den undanskyms
av den relativt omfattande behandlingen av vissa sakfrågor i
regeringsbesluten. Vad som sägs i dessa konkreta sakfrågor utgör i

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 150

huvudsak kompletterande anvisningar för dels hur
riksplaneringens intentioner skall fullföljas, dels hur likformighet i arbetet
skall uppnås mellan olika delar av landet.

För ett 40-tal kommuner har i regeringens beslut angetts
att kommunernas program behöver utvecklas vidare. Det är huvudsakligen fråga om
områden som berörs av de geografiska riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen, dvs. kustområdena, fjällvärlden, älvdalarna och vissa
sjöområden. Kommunerna har i allmänhet föreslagit översiktliga
planeringsåtgärder inom dessa områden. Vissa kommuner har inte föreslagit
planeringsinsatser som fullt ut beaktar de geografiska riktlinjerna.
Regeringen har i sina beslut uppmanat ifrågavarande kommuner att utveckla sina
program i detta syfte. Flertalet fall rör behovet av översiktliga
planöverväganden längs de större älvarnas dalgångar. För en närmare redovisning
av vilka kommuner som berörs av regeringens beslut i dessa hänseenden samt
motiven härför får Jag hänvisa till min tidigare redovisning i avsnitten 8 och
9.

Omkring 25
kommuner uttalar i sina program att lokala intressen måste väga tungt i
förhållande till riksintressen och att de förra, i de fall motsättningar kan
anses föreligga, bör prioriteras i så stor omfattning som möjligt. Ofta ligger
bakom dessa uttalanden befarade konflikter mellan å ena sidan olika
bevarandeintressen och å den andra kommunens intresse av tätorts- eller
industriutbyggnad, täktverksamhet m. fl. verksamheter som syftar till att
trygga kommunens näringslivsutveckling.

Jag finner det mot bakgrund av sysselsättningsfrågornas
betydelse naturligt att kommuner som berörs av omfattande bevarandeintressen
känner behov av att betona att det fortsatta planeringsarbetet måste bereda
utrymme också för näringslivets utveckling. I planeringen mäste en vägning ske
mellan å ena sidan olika bevarandeintressen och å andra sidan regionalpolitiska
intressen och näringslivsintressen. Härvid skall såväl den lokala befolkningens
intressen som riksintressen beaktas. Lokala intressen bör emellertid inte få en
sådan inverkan på planeringen att de övergripande riktlinjer för utvecklingen
som anges i bl. a. den fysiska riksplaneringen äventyras. Det ankommer i första
hand på länsstyrelserna atl mol bakgrund av gällande övergripande riktlinjer
bevaka att en avstämning sker mellan de statliga intressena inom olika
samhällsområden och att dessa beaktas i kommunernas planering.

Jag vUl sammanfattningsvis framhålla att det material som
har utarbetats i samband med programarbetet utgör ett gott underlag för
fortsatta åtgärder för att fullfölja de fastlagda riktlinjerna för hushållningen
med våra mark- och vattenresurser. Programarbetet har lett till en avsevärd
konkretisering av riktlinjerna och till att en betydande enighet har nåtts
mellan myndigheter på oUka planeringsnivåer om hur det fortsatta arbetet bör
inriktas. Jag kommer i det följande alt närmare redogöra för hur Jag ser på
uppläggningen av detta arbete under planeringsskedet.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 151

11.4 Arbetet med att fullfölja programmen under
planeringsskedet

11.4.1 Allmänt

Huvuduppgifterna under planeringsskedet blir enligt min
mening att ytterligare i den kommunala planeringen förankra de frågor som
hittills har behandlats i den fysiska riksplaneringen och att se till att
särskilda insatser görs t. ex. för att säkerställa bevarandeintressen inom
vissa områden. Det finns anledning att stryka under det som sägs i den till
regeringens beslut fogade promemorian (se bil 1) om att det material som har
redovisats av kommuner och länsstyrelser utgör förslag tUl program för
fortsatta åtgärder. Regeringen har i besluten län för län och i den till
besluten fogade promemorian mot bakgrund av de fastlagda riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen så entydigt som möjligt angett vilka utgångspunkter som
skall gälla för det fortsatta arbetet. Det ligger i sakens natur att regeringen
inte i detalj har kunnat ta ställning till frågor om avgränsning av områden och
åtgärder för att säkerställa de riksintressen som finns inom alla de områden
som har behandlats i programmen. 1 regel kan man först när planeringen har
drivits längre i de enskilda fallen bedöma hur de i programmen föreslagna
åtgärderna tillgodoser den fysiska riksplaneringens intentioner. Jag
förutsätter att kommuner och länsstyrelser i allt väsentligt kan uppnå enighet
i dessa frågor. Finner länsstyrelsen under planeringsskedet att den fysiska
riksplaneringens syften äventyras eller att åtgärderna kommer i konflikt med
andra övergripande mål kan det bli aktuellt att uppmärksamma regeringen på
frågan. Jag vUl i detta sammanhang understryka betydelsen av att länsstyrelserna
och övriga myndigheter tillämpar ett översiktligt synsätt så att de
övergripande syften som den fysiska riksplaneringen skall tillgodose inte
kommer att skymmas av mängden enskilda frågor.

Mol
bakgrund av dels den höga ambitionsnivå som redovisas i programmaterialet, dels
det faktum att åtskilligt av programarbetet berör frågeställningar som anknyter
till mera lokala planeringsfrågor är det inte realistiskt att ställa krav på
att alla de åtgärder som föreslås i programmen skall kunna genomföras under den
relativt korta lid som står till förfogande under planeringsskedet. Arbetet
under planeringsskedet bör därför inriktas på de åtgärder som bedöms vara mest
angelägna att vidta. 1 den till regeringens beslut fogade promemorian anges att
åtgärderna i första hand bör syfta lill att inordna och beakta de behandlade
intresseområdena i en utvidgad översiktlig kommunal planering där olika
markanvändningsintressen vägs mol varandra. Planeringsarbetet bör härvid
huvudsakligen inriktas på att upprätta dels kommunöversikter i vilka de frågor
behandlas som berörs av den fysiska riksplaneringen, dels översiktliga planer
för markanvändningen i huvuddelen av de områden som berörs av de fastlagda
geografiska riktlinjerna samt i de områden där övervägandena under programarbetet
har visat att uttalad konflikt råder eller kan förutses mellan olika
markanvändningsintressen.

Genomförandet av de åtgärder som har föreslagits i
programmen för att varaktigt skydda, vårda eller utveckla
enskilda områden måste

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 15.2

naturligtvis anpassas efter tillgängliga ekonomiska
resurser. Jag vill emellertid betona det angelägna i alt man under
planeringsskedet tillgodoser de omedelbara skyddsbehoven i syfte att förebygga
oönskade förändringar till föUd av exploatering och bristande vård.

11.4.2 Arbetsfördelningm. m.

Arbetet pä alla nivåer under programskedet har enligt rnin
mening verksamt bidragit till att skapa en grund för ett fortsatt
förtroendefullt samarbete mellan statliga och kommunala organ i planeringsfrågor.
Som Jag fldigare har nämnt har samrådet mellan länsstyrelser och kommuner varit
omfattande och, att döma av resultatet av programarbetet, framgångsrikt.
Självfallet kvarstår vissa skiljaktiga uppfattningar i konkreta frågor men
resultatet av programarbetet visar att det råder en betydande enighet i
uppfattningen om vilka frågor som bör prioriteras inom den fysiska
riksplaneringen och på vilket sätt detta bör ske.

En förutsättning för att den fysiska riksplaneringens
intentioner i stor utsträckning skall kunna fullföljas genom kommunal planering
är, som har framhållits i regeringens beslut med anledning av programarbetet,
att den kommunala planeringen ges tillräcklig stadga genom att översiktliga
planer för markanvändningen antas av kommunfullmäktige och i vissa fall
fastställs i generalplanens form samt att möjligheter ges för statliga
myndigheter att bedöma hur de kommunala planeringsåtgärderna stämmer överens
med riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Såväl olika slag av översiktliga
planer för markanvändningen som s. k. kommunöversikter bör därför som
planverket har rekommenderat handläggas enligt de regler som i byggnadsstadgan
(1959:612) anvisas för antagen generalplan. Härigenom förbättras också
möjligheterna för statliga myndigheteratt la nödvändig hänsyn till kommunala
intressen.

Även om tyngdpunkten i arbetet under planeringsskedet
kommer att ligga på kommunerna, skall självfallet arbetet liksom hittills
bedrivas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser med deltagande av övriga
berörda regionala myndigheter. De regionala myndigheterna bör samverka med
berörda centrala myndigheter och hålla dessa underrättade om planeringsarbetet
i den mån det bedöms erforderligt. Det ankommer pä myndigheterna att verka för
att de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna och de genom regeringens beslut
angivna utgångspunkterna för planeringsarbetet följs. Myndigheterna bör också
bidra till att information och underlagsmaterial av betydelse för planeringen i
görligaste mån ställs till kommunernas förfogande.

Länsstyrelserna spelar i planeringsfrågor en viktig roll
som sambandslänk mellan statliga organ och kommunerna. Jag vill understryka
det angelägna i att länsstyrelserna i det fortsatta arbetet särskUt uppmärksammar
behovet av samordning av de olika regionala myndigheternas medverkan under
planeringsskedet. Samordning av planeringsarbetet över kommun- och länsgräner
kommer självfallet att aktualiseras i stor utsträckning också under det
fortsatta arbetet. Det ankommer vidare på

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 153

länsstyrelserna att vägleda kommunerna när det gäller
användningen av nya och för flertalet kommuner oprövade planformer som t. ex. kommunöversikt
och när det gäller tillämpningen av l.ex. de nya reglerna i naturvårdslagen.

/ /. 4.3 Tidsplan för och redovisning av planeringsarbetet

1 proposition 1972:1 I 1 anges att den tid som behövs för
att genomföra den i programmen föreslagna planeringen torde komma att variera
högst väsentligt. Som riktpunkt anges i propositionen att planeringen, i varje
fall för de delar av landet där planeringsbehovet är stort, i huvudsak bör vara
genomförd före den 1 juli 1976. Som framgår av min tidigare redogörelse i
avsnitt 5.2.7 har flera remissinstanser lämnat synpunkter angående
möjligheterna att genomföra de i programmaterialet föreslagna åtgärderna till
denna tidpunkt. Planverkel och Svenska kommunförbundet har föreslagit att tiden
för planeringsarbetet förlängs till den 1 januari 1977.

Med den inriktning av arbetet under planeringsskedet somjag
tidigare har angett bör det egentliga planeringsarbetet enligt min mening i
huvudsak kimna vara klart den Ijuli 1976. Efter denna tidpunkt bör emellertid
utrymme ges för informationsverksamhet, formell behandling m. m. inom
kommunerna. 1 den promemoria som har fogats till regeringens beslut län för län
anges med hänsyn härtill atl kommunerna bör ges tid till årsskiftet 1976/77
innan en redovisning för de åtgärder som har vidtagits skall lämnas till
länsstyrelserna. Denna uppläggning torde enligt min mening ligga inom ramen för
vad riksdagen tidigare har beslutat beträffande tidsplanen för
planeringsskedet. När det gäller den mer preciserade tidsplanen för och
innehållet i kommunernas och länsstyrelsernas redovisningar av arbetet under
planeringsskedet torde närmare anvisningar få meddelas senare. Därvid får
övervägas sambanden med bl. a. den fortsatta regionalpolitiska planeringen. Jag
vill emellertid redan nu ange vissa huvuddrag i redovisningsarbetet.

Kommunernas redovisningar till länsstyrelserna torde i
stor utsträckning komma alt utgöras av del planmalerial som har utarbetats
under planeringsskedet, i första hand de kommunöversikter som det övervägande
flertalet kommuner uppgell sig ha för avsikt att upprätta. Det bör ankomma på
länsstyrelserna alt efter hörande av berörda regionala myndigheter utvärdera
detta material med avseende på hur dels olika sektorintressen dels olika geograflska
områden av betydelse i den fysiska riksplaneringen har behandlats under pianeringskedet.
Länsstyrelsernas utvärderingar bör ställas samman och tillsammans med
länsstyrelsernas egna yttranden redovisas till berörda centrala verk.

Länsstyrelsernas redovisningar bör även innehålla
yttranden flll regeringen angående dels de frågor för vilka regeringen i sina
beslut län för län har angett att de skall redovisas direkt till regeringen,
dels övriga frågor sorn länsstyrelserna finner anledning att fästa regeringens
uppmärksamhet på. De centrala myndigheterna bör yttra sig till regeringen över
resultatet

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 154

av arbetet under planeringsskedet.

Den
uppläggning av redovisningsarbetet som Jag nu har angett innebär atl materialet
delas upp och mera direkt riktas mot de olika myndigheter inom vilka olika
frågor och problem kan behandlas. Erfarenheterna under programskedet visar, som
jag närmare kommer att utveckla i avsnitt 11.5, att en sådan uppdelning är
önskvärd. Det är emellertid enligt min mening också önskvärt atl en samlad bild
av vad som har förevarit under planeringsskedet kan presenteras. Jag avser
senare att föreslå regeringen att i anslutning tUl de övriga uppdrag som kan
behöva meddelas med anledning av planeringsarbetet uppdra åt planverket att
göra en sådan samlad, översiktlig redovisning.

11.4.4 Informationsfrågor

1 syfte att bygga under för debatt och bred medborgerlig
medverkan i den fysiska riksplaneringen har i olika skeden av planeringen
särskilda informationsåtgärder vidtagits. Under programarbetet har kommunerna
och länsstyrelserna i sitt arbete med att sprida information kring den pågående
planeringen kunnat stödja sig på en centralt initierad informationsverksamhet
som spände över både den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska
planeringen och den regionala trafikplaneringen. Informationsverksamheten har
letts av en ledningsgrupp med företrädare för arbetsmarknads-, bostads-,
kommunikations-, jordbruks- och kommundepartementen, planverket, Svenska
kommunförbundet och nämnden för samhällsinformation. Inom ramen för denna
informationsverksamhet utarbetades ett underlagsmaterial för diskussioner kring
den fysiska riksplaneringens programskede som distribuerades till kommunerna i
slutet av januari år 1974. Bl. a. erhöll samtliga partiers kommunfullmäktigegrupper
materialet. Vidare erbjöds elt stort antal organisationer alt rekvirera ett
arbetshäfte om den fysiska riksplaneringens programskede. Elt fylligare
bakgrundsmaterial om den regionalpolitiska planeringen, den fysiska
riksplaneringen och den regionala traflkplaneringen sammanställdes i bokform
(Samhällsplanering i Sverige) och distribuerades till kommuner och
organisationer. Under hösten år 1974 slutligen, har ett utställningsmaterial
erbjudits kommunema. Det centralt framtagna utställningsmaterialet har haft
formen av basmaterial, avsett att kompletteras av länsstyrelser och kommuner.
Till länsstyrelserna knöts samtidigt särskilda konsulenter med uppgift att ge
kommunerna vägledning, råd och hjälp i samband med utslällningsarbetel.

En utvärdering av informationsverksamheten pågår f. n.
inom statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Vissa
resultat har publicerats i institutionens rapportserie. Utvärderingen beräknas
bli slutförd under hösten år 1975.

Strax
innan den fysiska riksplaneringens programskede avslutades i kommunerna den 1
april 1974 hade ett drygt tusental lokala intressegrupper, partiorganisationer
och studiecirklar rekvirerat de erbjudna arbetshäftena. De partipolitiska
organisationerna svarade för ungefär

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 155

hälften av rekvisitionerna. Flera organisationer
framställde eget diskus-sionsmalerial. Kommunernas medverkan i ulslällningsverksamhelen
har varit omfattande. Närmare 270 kommuner har anordnat en eller flera
utställningar. Antalet medborgare som har besökt en utställning beräknas lill
ca 390 000.

Jag är medveten om att kritik kan riktas mol bl. a.
lidsplanen för den nu genomförda informationsverksamheten. De resultat som
hittills har kommit fram från utvärderingen .talar emellertid för atl
materialet har fått en god spridning och att det verksamt har bidragit till all
i varje fall de grupper i samhället som redan har visat intresse för
planeringsfrågor nu står bättre rustade för att medverka i arbetet under
planeringsskedet och att ytterligare ett relaflvt stort antal personer och
grupper kommer att engagera sig i det fortsatta planeringsarbetet. Jag vill
också erinra om att en stor del av det f.'amtagna materialet har utformats så
alt del skall kunna komma till användning också under planeringsskedet. I syfte
all skapa en grund för fortsatt informalionsverksamUet och medborgerlig
medverkan i planeringsarbetet avser jag alt låta trycka de till protokollet i
detta ärende fogade kartorna 1 och 2 i en större upplaga för distribution lill
de myndigheler och organisationer som kan ha intresse av arbetet under
planeringsskedet.

11.5 Vissa principfrågor om riksintressen, riktlinjer m. m.

Som har framgått av del föregående har de myndigheter som
företräder olika sektorintressen i förarbetena för den fysiska riksplaneringen
svarat för redovisningar av de anspråk av betydelse från rikssynpunkt som
resp. sektor ställer på landets mark- och vattentillgångar. De sålunda
dokumenterade anspråken har kommit atl betecknas som riksintressen eller
karakteriserats som riksintressanta från den aktuella sektorns synpunkt.
Redovisningar av detta slag har genomförts främst för den vetenskapliga
naturvården, det rörliga friluftslivet och kulturminnesvården. Statsmakterna
har inte tagit ställning lill enskildheter i de redovisningar som har lämnats
av berörda myndigheler. Mol bakgrund bl. a. av dessa redovisningar har regering
och riksdag angett vissa utgångspunkter för planeringen av särskilda oraxAåtn,
geografiska riktlinjer, samt lämnat anvisningar för hur olika sektorintressen
bör behandlas i planeringen, verksamhetsanknutna riktlinjer.

Redovisningarna av markanspråk m. in. inom olika sektorer
ingick i underlagsmaterialet för kommunernas och länsstyrelsernas programarbete.
Inte minsl genom kommunernas ingående behandling av de i redovisningarna
dokumenterade riksintressanta områdena har dessa kommit att spela en
framskjuten roll i alla led i programarbetet. Detta har, som Jag förut har
nämnt, inneburit att en förhållandevis stor del av landets yla har kommit atl
beröras av programarbetet. Som Svenska kommunförbundet har framhållit i sitt
yttrande över programarbetet finns det därför anledning atl nu, mot bakgrund av
regeringens beslut, i viss utsträckning precisera vilken status olika
moment i den fysiska

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 156

riksplaneringen skall ha och klarlägga hur man skall se på
olika ställningstaganden inom dess ram. Jag övergår nu till att ange min syn på
dessa frågor. Riksdagens godkännande bör enligt min mening inhämtas beträffande
de principer som jag därvid anger.

Med utgångspunkt i de erfarenheter som nu har vunnits bör
som grundläggande princip för den fortsatta fysiska riksplaneringen gälla att
de samlade nationella intressena kommer lill uttryck och fullföljs inom ett
system med tre olika ansvarsnivåer. Två av dessa nivåer representeras av de
redan tidigare angivna inslagen i planeringssystemet, nämligen dels riktlinjer
som fastställs av riksdagen, dels dokumentation och bevakning av
riksintressanta områden sett från enskilda samhällssektorers synpunkt.

Härtill bör komma en tredje, mellanliggande ansvarsnivå
som avser geografiska områden där förhållandena är så komplicerade, t. ex. på
grund av flera konkurrerande intressen, att de särskilt bör uppmärksammas av
regeringen. Konkreta exempel på sådana områden redovisar Jag i avsnitt 11.7.
Mot bakgrund av vad som kommer fram vid närmare utredning och planering inom
dessa områden får regeringen överväga behovet av atl föreskriva närmare
utgångspunkter för planeringen, t. ex. genom tillämpning av 10 a § BL, eller
att föreslå riksdagen all lägga fast kompletterande riktlinjer.

Inom ramen för den nu angivna tredelningen bör det vara
två av huvudmomenten nämligen dels formulering och fullföljande av statsmakternas
riktlinjer, dels handläggning av frågor angående de särskilt komplicerade
områdena som utgör kärnan i den fysiska riksplaneringen i den meningen atl de
faller mera direkt under regeringens ansvar och ofta förutsätter statsmakternas
ställningstaganden. Dokumentation av vad som vid ett givet tillfälle gäller för
de delar av landet som därvid berörs bör kunna betraktas som en fysisk riksplan
i den mening som har antytts såväl i proposition 1972:111 (s. 179) som i
civilutskottets betänkande (CU 1972:35, s. 27). En i dag gällande sådan
sammanfattande dokumentation redovisas på karta 1, som fogas till protokollet
i detta ärende.

Nu gällande rikllinjer för utnyttjandet av mark- och
vattenresurserna inom vissa geografiska områden har fastställts av 1972 års
riksdag. Avgränsningen av berörda områden har preciserats under programarbetet
och framgår mera i detaU på de redovisningskarlor som statens planverk har
upprättat i anslutning lill regeringens beslut och som för kännedom överlämnas
separat till riksdagens civilutskotl (jfr avsnitt 1.2). Riktlinjerna preciseras
efter hand också genom fortsatt utredningsarbete som t. ex. i fråga om flällregionen.
De kan vidare kompletteras genom statsmakternas successiva beslut, vilket i
den nu aktuella redovisningen illustreras av atl den innefattar dels
resultatet av ställningstaganden vid 1975 års riksdag till frågor om utnytflande
av vattenkraften, dels av regeringen framlagt förslag angående planering och
samordning av samhällets insatser för rekreation och turism.

Innebörden av begreppet riktlinje i detta sammanhang har i
viss utsträckning upplevts som oklar. Det finns därför anledning att stryka
under att begreppet riktlinje är avsett att markera att de intentioner som

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 157

kommer till uttryck på central nivå i regel behöver
preciseras i den regionala och kommunala planeringen så som nu har skett i
programarbetet. Del antyder alltså inte någon vaghet i intentionernas syfte.
Enligt min mening bör särskilt de geografiska riktlinjerna gälla som klara
anvisningar för hur de berörda områdena skall utnyttjas. Delta synsätt har
också präglat regeringens handlande vid tillämpningen av de fastlagda
riktlinjerna.

Det bör
också uppmärksammas att riktlinjerna för de verksamheter som behandlas i den
fysiska riksplaneringen, när de kommer till tUlämpning i program- och
planeringsarbetet, självfallet får en allt fastare geografisk anknytning. Som
exempel på detta hänvisar jag till den precisering som skett genom regeringens
beslut beträffande riktlinjerna för planering av Jordbruksmarkens användning,
som Jag redogjort för i avsnitt 7.1 och som Jag kommenterar ytterligare i
avsnitt 11.6.2.

Det finns i detta sammanhang vidare anledning att
understryka den karaktär av långsiktighet som bör prägla riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen. Jag vill här erinra om vad som sägs i den i avsnitt
10.3 nämnda departementspromemorian (Ds B 1974:6) om fortsatt fysisk
riksplanering. Det framhålls där att överväganden om nya eller kompletterande
riktlinjer inte innebär att någon grundläggande förändring i de år 1972
fastlagda riktlinjerna förutses. Det ligger, sägs det vidare i promemorian, i
den fysiska riksplaneringens karaktär att bindningar till förmån för t. ex.
bevarande- och rekreationsintressen måste vara långsiktiga. 1 de delar av
landet som har genomarbetats relativt väl under det hittillsvarande arbetet
torde inte några stora förändringar komma att ske av de fastlagda riktlinjerna.
Resultat i form av nya eller preciserade geografiska riktlinjer av de närmaste
årens arbete kan mot denna bakgrund enligt promemorian komma alt innefatta t.
ex.:

-
preciseringar,
korrigeringar och kompletteringar som följd av erfarenheterna från
fullföljandet av den första etappen av fysisk riksplanering och av i samband
därmed inlett utredningsarbete, exempelvis naturvårdsverkets och planverkets
undersökning om avgränsning av bevarandeområden i flällvärlden;

-
kompletterande
eller nya rikllinjer till följd av atl nya ämnesområden t. ex. vattenfrågorna
- tas upp till mera ingående behandling i det fortsatta arbetet;

- eventuella ytterligare riktlinjer föranledda av
studier av inlandet och

norrlandskusten.

Beträffande de områden som under den närmaste tiden bör
särskilt uppmärksammas av regeringen inom ramen för den fortsatta fysiska
riksplaneringen har i de enskilda besluten angående programarbetet föreskrivits
särskild redovisningsskyldighet för länsstyrelserna direkt till regeringen. I
flera av dessa fall torde del, som Jag nyss nämnde, kunna bli aktuellt att,
sedan de komplicerade förhållandena inom dessa områden har klarlagts ytterligare,
formulera förslag till nya eller kompletterande geografiska riktlinjer.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 158

Det tredje av de huvudmoment inom den fysiska
riksplaneringen som jag nyss avgränsade, nämligen dokumentation och bevakning
av riksintressanta områden sett från enskilda samhällssektorers synpunkt, bör
ha sin huvudsakliga centrala förankring på verksnivå. Som har framgått redan av
regeringens ställningstaganden till programmaterialel (se bil. 1, avsnitt 2.1)
bör det som hittills vara berörda centrala fackmyndigheters uppgift att för
resp. verksamhetsgrenar ange vilka områden i landet som har betydelse från
rikssynpunkt och alt centralt svara för bevakning av hur dessa intressen
beaktas i planeringen på regional och lokal nivå. Statsmakterna kan självfallet
lämna anvisningar flll myndigheterna i dessa frågor men bör inte heller
framgent la någon förhandsställning till enskUdheter i myndigheternas
redovisningar och åtgärder. Om ansvarig myndighet finner att pågående
utveckling eller föreslagna åtgärder inom ifrågavarande områden äventyrar
intentionerna i den fysiska riksplaneringen bör emellertid regeringen
uppmärksammas pä detta.

Avgränsningen av de områden som ansvariga centrala
myndigheter vid programskedels avslutning har bedömt vara av riksintresse
framgår av karta 2, som fogas till protokollet i detta ärende. Där tas upp de
verksamheter som hittills har hunnil bli relativt väl bearbetade, nämligen den
vetenskapliga naturvården, del rörliga friluftslivet och kulturminnesvården.
Även Jordbrukets primära intresseområden redovisas pä kartan. Mera detaljerat
redovisas dessa områden på de översiktskartor som planverket har upprättat och
som överlämnas separat till eivilutskottet. Ansvariga fackmyndigheter har i
programarbetet framhållit all de redovisningar som kan göras nu måste ses som
preliminära. Vissa av de redovisade objekten och områdena har på grund av alt
de har aktualiserats i etl sent skede inte heller hunnit löpa igenom del
upprepade informationsutbyte som har ägt rum under programarbelel. Detta arbete
får som jag förut har sagt fortsätta under planeringsskedet, då också enighet
bör kunna nås i de flesta fall där olika uppfattning ännu råder om hur vissa
områden skall behandlas i planeringen.

Inventeringar och klassificeringar av det slag som det nu
är fråga om måste naturligtvis anpassas successivt till nya kunskaper och
värderingar. Enligt min mening bör emellertid den dokumentation som nu
föreligger om vilka delar av landet som är av särskilt intresse i nationell skala
när det gäller bevarandeintressena vetenskaplig naturvård, rörligt friluftsliv
och kulturminnesvård, liksom i huvudlinjerna när det gäller Jordbruk, kunna
utgöra en värdefull grund för det fortsatta arbetet. Det nu föreliggande
materialet får stor betydelse både när det gäller all sälla in
planeringsfrågorna i olika landsdelar i sitt rikssammanhang och när det gäller atl
i riksskala väga de nu aktuella intressena mot andra anspråk. Det bör vara en
strävan i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen att få fram en
liknande dokumentation även för vissa andra samhällssektorer.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 159

11.6 Behandlingen av vissa verksamheter

11.6.1 Allmänt

Jag har tidigare i avsnitt 7 redogjort för de riktlinjer
som enligt statsmakternas beslut år 1972 gäller för behandlingen av olika
verksamheter och hur dessa har följts upp i programarbetet och i regeringens
beslut med anledning av detta. Särskilt när det gäller behandlingen av
jordbrukets intressen i den fortsatta planeringen har det funnits anledning att
i samband med regeringens beslut precisera riktlinjerna. Jag kommer därför att
närmare redovisa min syn på denna fråga. Även när det gäller skogsmarkens
behandling i planeringen, studier av förutsättningarna för lokalisering av
industri till norrlandskusten och till inlandet, flygplatsernas behandling i
planeringen och försvarets behov av mark för Övnings- och skjutfält finner jag
det befogat att här lämna en närmare redogörelse. 1 anslutning till de nämnda
industrifrågorna lämnar jag en allmän redogörelse för mina erfarenheter av
handläggningen av industri-lokaliseringsärenden enligt 136 a § byggnadslagen
(BL).

Jag får i övrigt hänvisa till min redogörelse i avsnitt 7
och till vad jag tidigare, bl.a. i avsnitten 11.4 och 11.5, har anfört om de s.k.
riksinlressanta områdenas behandling vilket berör främst det rörliga
friluftslivet, naturvården och kulturminnesvården. Jag vill också påpeka att
vissa närmare anvisningar beträffande de olika verksamheternas behandling torde
komma alt få ges i samband med atl regeringen lämnar uppdrag åt myndighetema om
bl. a. redovisning av resultatet av arbetet under planeringsskedet.

11.6.2 Jordbruk

Som jag har redogjort för tidigare i avsnitt 7.1 har
Jordbruksfrågorna behandlats i ett stort antal kommunala program. Lantbruksnämnderna
har överlag ställt sig positiva till alt medverka lill att utföra de
redovisningar av jordbruksintressena som flera kommuner har efterlyst. De
centrala myndigheterna har understrukit att jordbruksfrågorna behöver
konkretiseras i det fortsatta planeringsarbetet.

Jag vill för egen del framhålla att behandlingen av
Jordbruksfrågorna i kommunernas planering självfallet bör tillgodose de krav på
att hushälla med naturresurserna som riksdagens beslut år 1972 om hushållning
med mark och vatten gav uttryck för. Dessa krav innebär bl. a. att vid
överväganden i planeringen om bebyggelseutvecklingen inte endast markens läge
och dess lämplighet för bebyggelse skall beaktas utan också markens egenskaper
och dess lämplighet för andra ändamål än bebyggelse.

Hittillsvarande erfarenheter visar att det oftast inte är
möjligt att göra bedömningar av det slag som jag nu har nämnt i ett sent skede
i planeringen. Det är vid översiktliga studier på ett tidigt stadium i
planeringen som sådana överväganden får sin verkliga betydelse. I den
promemoria som har fogats till regeringens beslut län för län anges alt

s. 160 Kontrollera mot PDF

översiktliga planer för markanvändningen som beaktar
jordbrukets intressen bör utarbetas för expansiva tätorter som ligger inom de
områden som av lantbruksstyrelsen har angetts som primära intresseområden för
jordbruket. Regeringen har i sina beslut län för län angett ett drygt hundratal
kommuner där krav ställs på översiktliga planer för tälorlsulvecklingen. De
kommuner som berörs återges på kartan i fig. 1.

Inom landets viktigare sammanhängande jordbruksbygder är
det inte tillräckligt att betrakta frågan om hushållning med jordbruksmarken
med utgångspunkt i förhållandena i anslutning till enskilda tätorter och i
enskilda kommuner. Detta är särskilt uppenbart i de skånska jordbruksbygderna,
men även i andra slättbygder i landet finns behov av mer övergripande
överväganden. 1 nyss nämnda promemoria anges att kommunerna i landets viktigare
jordbruksbygder bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse
och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med
jordbruksmarken. 1 dessa program bör i regional skala anges vilka områden som
långsiktigt bör kunna utnyttjas för Jordbruksändamål och vilka restriktioner
gentemot andra niarkanvändningsintressen som detta föranleder. 1 regeringens
beslut har angetts alt sådana program bör utarbetas för Skåne, Hallands
kustområde, södra Kalmarkusten och Öland, Västgötaslätten, Öslgötaslätten,
Närkeslätten, Arosbygden, Upplands slättområden och delar av Södermanland.
Dessa områden redovisas på kartan i Jig. 1. Berörda län.sstyrelser har getts
uppdrag att i anslutning till sin redovisning av resultatet av arbetet under
planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av
jordbruksfrågorna. Med hänsyn lill de särskilda förhållanden som råder i Skåne
skall länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län lämna en gemensam
redogörelse till regeringen.

Regeringen har i besluten även pekat på vissa andra större
områden i landet där jordbruksfrågorna bör ägnas särskild uppmärksamhet, t. ex.
vid norra Vänerns kust, i Slorsjöbygden och vid Blekingekusten. Inom de övriga
områden som lantbruksstyrelsen har angett vara av primärt intresse för
Jordbruket och som inte sårskilt har behandlats i regeringens beslut skall
enligt den lill besluten fogade promemorian sådana riktlinjer för bebyggelsen
som beaktar Jordbruksintressena anges i kommunöversikt.

Genom att jordbruksfrågorna under planeringsskedet
hanteras på det sålt som jag nu har redogjort för torde ett bättre
bedömningsunderlag för jordbruksmarkens behandling i planeringen komma att
byggas upp. Det material som kommer fram bör enligt min mening kunna tjäna till
ledning för fortsatta överväganden på alla planeringsnivåer. Genom den angivna
ordningen torde också det önskemål tillgodoses som bl. a. lantmäteriverket har
gett uttryck för om långsiktiga utgångspunkter för markanvändningen för att
dels motverka spekulation och markvärdestegring, dels ge förutsättningar för
de investeringar som behövs för ett fortsatt rationellt Jordbruk.

Jag vill understryka att Jordbrukets intressen inte alltid
kan ges företräde framför andra intressen. Självfallet måste en avvägning ske i
förhållande till andra intressen och mål för samhällsutvecklingen. Det kan

s. 161 Kontrollera mot PDF

Figur 1 Områden där jordbruksfrågorna bör ägnas särskild
uppmärksamhet

Lnligt fastlagda riktlinjer för hushållningen med mark
och vatten är det angeläget att de areella näringarna ägnas stor uppmärksamhet
i planeringen.

Kartan visar vilka kommuner som i första hand bör utarbeta
översiktliga planer för markanvändningen inom områden där jordbruksintres.sena
kommer eller kan väntas komma i konflikt med tätorternas expansion. Kommunen
markeras genom en punkt för centralorten, men konOik-ter kan givetvis behöva
uppmärksammas även för andra orter i kommunen.

Kartan visar också de områden där kommunerna i samråd med
varandra och med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd bör utarbeta program
för hushållningen med jordbruksmarken, .som i regional skala bör ange vilka
områden som långsiktigt bör kunna utnyttjas förjordbruksända-niäl, och vilka
restriktioner gentemot andra markanvändningsintresscn detta föranleder.

Kommuner med expansiva tätorter, där översiktliga planer
bör upprättas som tillgodoser jordbrukets intressen H Områden där regionala
program för jordbruksmarken bör upprättas

11 Riksdagen 1975176 1 saml. Nr 1

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 162

t.
ex. gälla rekreations- och nalurvårdsintressen. Men det kan också gälla regionalpohtiska
strävanden att påverka lälortsulveckUngen i en viss region bl. a. i syfte atl
få en sådan lokalisering av bostäder och arbetsplatser att invånarna kan
erbjudas goda lokala arbetsmarknader. Det bör enligt min mening finnas goda
förutsättningar att genom en omsorgsfuU och framsynt planering i större
utsträckning än tidigare jämka samman de olika intressena och åstadkomma
lösningar som i rimlig utsträckning tiUgodoser olika önskemål. Inte minst när
det gäller planeringen av främst småhusområden och industriområden torde förutsättningarna
vara goda att utveckla bebyggelsemönster som begränsar arealkraven samfldigt
som en förbättrad fysisk och social miljö kan uppnås. Ett fortsatt utveckUngsarbete
på detta område ser jag som en angelägen uppgift.

Jordbruket
kan naturligtvis inte heller bedrivas helt utan restriktioner inom de områden
som i den fortsatta planeringen reserveras för jordbruksändamål. Lantbrukarnas
riksförbund har i sill remissyttrande anfört atl många av de förordnanden enligl
naturvårdslagen som har föreslagits under programarbetet upplevs som onödiga
och som ett underkännande av den nuvarande lantbrukargeneralionens verksamhet.
Jag vUl erinra om atl jordbruket liksom andra näringar har genomgått och
genomgår betydande förändringar. Restriktioner gentemot jordbrukets
markanvändning ocli driftsformer måste enligt min mening kunna bestämmas för
att tiUgodose fritidsintressen, nalurvårdsintressen och kuhurminnesvårdens
intressen. Att sådana restriktioner kommer lill stånd i behövlig omfattning ser
jag som en förutsättning för att en på längre sikt motiverad markanvändning och
miljöutveckling skall främjas.

11.6.3
Skogsbruk

Motsvarande
krav på hushållning med produktiva resurser som. gäUer för jordbruksmarken bör gäUa
även skogsmarken. De beräkningar av virkesbehov och virkestillgång på längre
sikt som har redovisats av 1973 års skogsutredning i betänkandet (Ds Jo 1975:1)
Virkesbehov och virkestUlgång pekar på behovet av alt på ell bättre sätt än
tidigare hushåUa också med skogsmarken.

Skogsbrukets
behandhng "i kommunernas program präglas av samma översiktlighet som behandhngen
av jordbruket. Flera remissinstanser har strukit under skogsbrukets stora
betydelse för samhäUsekonomin. I den promemoria sorn har fogats till
regeringens beslut anförs att skogsbrukets betydelse för landet som helhet och
för större regioner måste beaktas i de fortsatta övervägandena. Vidare anförs
alt det bör ankomma på skogsvårdsstyrelsema att i samråd med länsstyrelserna, enligl
riktlinjer som utarbetas av skogsstyrelsen, biträda kommunerna i deras
bedömning av skogsbrukets intressen.

Jag
viU för egen del framhåUa det angelägna i att skogsbruksfrågorna ges en i
princip motsvarande behandling i planeringen som jag nyss har redovisat när det
gäUer jordbruket. Jag utgår från atl den redovisning av

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 163

skogsbrukets intresseområden som tidigare har gjorts av
skogsstyrelsen kommer att beaktas i den fortsatta planeringen. Denna redovisning
är emellertid mycket översiktlig, varför ytteriigare preciseringar i regional
skala av skogsbrukets intressen torde behövas. Det är härvid väsentligt att,
som har angetts i regeringens beslut beträffande berörda län, beakta den
betydelse som länets skogsbruk har för skogsindustri i andra län. I detta
sammanhang vill jag nämna att 1973 års skogsutredning i sitt fortsatta arbete
gör sådana bearbetningar av de hittills redovisade beräkningarna som kommer
att ge ett värdefullt underlag för den fortsatta planeringen.

Flera
remissinstanser har anfört kritiska synpunkter på de omfattande restriktioner
mot skogsbruket som har föreslagits i kommunernas program. Planeringen för
skogsområden måste dock ske med beaktande av att också naturvärdens,
friluftslivets m. fl. intressen skall tillgodoses. De ändringar i
skogsvårdslagen (1948:237) och naturvårdslagen (1964: 822) som trädde i kraft
den 1 januari 1975 resp. träder i kraft den 1 juli 1975 syftar bl. a. till att
förbättra möjligheterna att göra avvägningar mellan skogsbrukets, naturvårdens
och friluftslivets intressen. Jag vill understryka att de inskränkningar för
skogsbruket som behövs för att tillgodose naturvårdens och friluftslivets
intressen i det övervägande antalet fall torde ha liten inverkan på skogsbrukels
avkastning. Sådana inskränkningar har oftast inte större betydelse från
ekonomisk synpunkt än att de kan tålas av skogsbruket ulan krav på ersättning.
Några negativa effekter på sysselsättningen inom skogsnäringen torde heller
inte behöva befaras. Jag bedömer således alt de farhågor beträffande inverkan
på skogsbruket av de i kommunernas program föreslagna åtgärderna som har kommit
till uttryck i bl. a. skogsstyrelsens och domänverkets yttranden är överdrivna,
om rikllinjer för skogsbrukets bedrivande utarbetas i samråd mellan berörda
parter.

11.6.4 Industri Programarbetet

Jag har tidigare i avsnitt 7.9 redovisat vad som har
kommit fram under programarbetet och vid renikssbehandlingen när del gäller
industrifrågorna i den fysiska riksplaneringen. Jag skall här först lämna
några kommentarer som gäller den berörda industrins behandling längs norrlandskusten
och i inlandet och går därefter över lill en allmän redogörelse för mina
erfarenheter av handläggningen av induslrilokaliseringsärenden enligt 136 a §
BL.

I de av
riksdagen år 1972 fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten
anges inte några platser längs norriandskusten och i inlandet där mark särskilt
bör reserveras för de) slag av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.
Enligt proposition 1972:111 bör dessa frågor bli föremål för studier i den
fortsatta fysiska riksplaneringen. Flertalet kommuner längs norrlandskusten som
redan har s. k. miljöstö-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 164

rande industri har i sina program behandlat frågan om
fortsatt industrilokalisering. 1 flertalet fall anges områden som enligt
kommunernas upf)-fattning är lämpade för industrilokalisering.

Ett trettiotal kommuner i inlandet har tagit upp frågan om
lokalisering av industri. Mer konkreta förslag i detta hänseende förs fram av
bl. a. kommuner vid Vänern och i Bergslagsområdet.

Berörda länsstyrelser har liksom flera remissinstanser
understrukit behovet av fortsatta studier och överväganden beträffande
möjligheterna att till norrlandskusten resp. inlandet lokalisera sådan typ av
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Jag vill för egen del instämma i att det är en angelägen
uppgift att i det fortsalta riksplanearbetet närmare klargöra utgångspunkterna
för industrins behandling vid norrlandskusten och i inlandet. Det är av stor
betydelse både för kommunernas och länsstyrelsernas fortsatta planeringsarbete
och för handläggningen av lokaliseringsärenden enligt 136 a § BL att mer
preciserade utgångspunkter i detta hänseende kan anges. Det material som har
kommit fram under programarbetet och som kommer att bearbetas vidare under
planeringsskedet torde i viss utsträckning kunna fläna som underlag för att
ange sädana utgångspunkter. Det är emellertid uppenbart att kompletterande studier
behöver utföras på central och regional nivå.

I den
promemoria som har fogats till regeringens beslut län för län anges att de
fortsatta utrednings- och planeringsåtgärderna för tänkbara lokaliseringsorter
längs norrlandskusten bör drivas vidare med sikte på att få fram ett successivt
förbättrat material lUl ledning för statsmakternas fortsatta överväganden
beträffande möjligheterna all till norrlandskusten lokalisera sådan industri
som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Länsstyrelserna skall biträda
kommunerna i arbetet och med stöd i analyser av miljöförhållanden,
regionalpolitiska förutsättningar, trans-portförutsällningar m. m. verka för
att utredningsinsatserna koncentreras till de områden som från regional
synpunkt förefaller mest lämpade för ifrågavarande slag av industri.

När det gäller inlandet anges i nämnda promemoria alt det
fortsatta arbetet bör kunna läggas upp på ett likartat sätt som för
norrlandskusten men att studier och överväganden som omfattar större regioner
än enskilda län behövs som stöd för arbetet. 1 regeringens beslut län för län
har angetts att länsstyrelserna i Vänerlänen, dvs. länsstyrelserna i Älvsborgs,
Skaraborgs och Värmlands län, samt länsstyrelserna i Bergslagslänen, dvs.
länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län, bör samråda med
varandra i fråga om behandUngen i det fortsatta arbetet av frägor rörande
lokalisering av industri.

I samarbete med jordbruksdepartementet har inom
bostadsdepartementet påbörjats ett arbete med att ställa samman sådant
material som belyser förutsättningarna från miljö- och nalurresurssynpunkter
alt lokalisera ifrågavarande industrityper till olika delar av landet med
särskild tonvikt pä norrlandskusten och inlandet. Samarbete kommer också atl
inledas med bl. a. arbetsmarknads- och kommunikationsdepartementen

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 165

för att ställa samman ell moisvarande material beträffande
regionalpolitiska frågor och transporlfrågor. Vidare kommer de aktuella
industri-typernas krav på lokaliseringsförutsätlningar alt belysas genom de
studier som genomförs av industriverket som elt led i den fortsatta fysiska rik.s-planeringen
och som jag tidigare har redogjort för i avsnitt 10.3. Avsikten är alt det
arbete som bedrivs centralt i dessa frågor skall ske samordnat med motsvarande
arbete som bedrivs inom länsstyrelserna i Norrlands kustlän, Vänerlänen och
Bergslagslänen som elt led i den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Flertalet av de platser som i programmaterialet anges som
tänkbara för del ifrågavarande slaget av industri har redan sådan industri. En
betydande del av dessa industrigrenars utbyggnad torde även i framliden komma
alt ske genom utbyggnader i anslutning till befintliga anläggningar. I många
fall är miljöproblemen vid redan existerande anläggningar betydande. Del är
därför angeläget atl som ell led i de forlsalla studierna belysa befintliga
miljöförhållanden och mol denna bakgrund bedöma förutsällningarna för
ytterligare industriulbyggnad. Självfallet bör härvid beaktas möjligheterna alt
genom förbättrad process- och reningsteknik komma till rätta med existerande
miljöproblem. Resultatet av de studier som jag nu har redogjort för bör,
tillsammans med förslag lill slutsatser och överväganden, ställas samman och
publiceras inom ramen för arbetet med den fortsalta fysiska riksplaneringen som
etl underlag för statsmakternas fortsatta överväganden om riktlinjer för
hushållningen med mark och vatten.

P r ö v n i n g e n 1 i g t 1 3 6 a § BL

Jag går nu över till att redogöra för handläggningen av industrilokalise-ringsärenden
enligt 136 a § BL och för mina erfarenheter i samband därmed.

Genom proposition 1972:1 I I och riksdagens slällningslagande
Ull denna lades fast vissa rikllinjer av betydelse för bedömning av
lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.
Genom riktlinjerna avgränsas bl. a. sådana områden vilkas vetenskapliga värden
eller värden för rekreationsändamål är av sådan art all ifrågavarantle slag av
industri inle bör få förläggas dit. Riktlinjerna anger också sådana områden
längs kusterna i södra och mellersta Sverige där lokalisering av industri av
ifrågavarande slag kan tillåtas. Vidai-e innebär riktlinjerna all lokaUsering
till västkusten får ske bara om starka samhällsekonomiska skäl eller miUövårdsskäl
talar för en lokalisering dit.

För alt förbättra möjligheterna atl med hänsyn till de
fastlagda riktlinjerna bedöma enskilda lokaliseringars lillållighet infördes
också en ny prövningsordning genom elt tillägg (136a §) till BL, Bestämmelsen
innebär alt regeringen skall pröva etableringar av industriell eller liknande verksamhet
där valet av plals är av väsentlig betydelse för hushållningen med landels
samlade mark- och vattentillgångar. Riksdagen har genom beslut med anledning av
regeringens proposiflon angående energihushåll-mng m, m. (prop. 1975:30 bil. 2.
CU 1975:28, rskr 1975:203) utvidgat

12 Riksdagen 1975/76 / saml. Nr /

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 166

tillämpningsområdet för 136 a § BL till all fr.o.m. den 1
juli 1975 omfatta även induslriell eller liknande verksamhet, som är av
väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Tillståndsprövningen skall
vidare avse inte bara valet av plats för verksamheten utan också tillkomsten av
verksamheten som sådan.

Vilka slag av verksamheter som skall prövas av regeringen
anges fram till den Ijuli 1975 i kungörelsen (1972:781) om
lokaliseringsprövning beträffande induslriell verksamhet enligl 1 36 a § BL m.m.
Den I juli 197 5 förs dessa bestämmelser in i 136 a § BL. Vissa uppräknade
verksamheter skall enligt bestämmelserna regelmässigt prövas av regeringen när
del är fråga om nyanläggning. Vidare kan regeringen i visst fall besluta om all
pröva utvidgning av sådan verksamhet. Regeringen kan också i visst fall besluta
om att pröva nyanläggning eller utvidgning av annan verksamhet som är av
väsentlig betydelse för hushållningen med landels samlade mark- och
vattentillgångar eller, fr.o.m. den 1 juli 1975, för liusUållningen med energi.

Enligl proposition 1972:1 1 1 skall vid regeringens
tillståndsprövning lokaliseringsfrågan bedömas allsidigt. Härvid skall kravet
på hushållning med landets naturresurser vägas samman med bi. a. regionaipolitiska
och näringspolitiska mål. För alt regeringen skall ha ell tillräckligt underlag
för en sådan bedömning kompletteras den information som sökanden skall
tillhandahålla vanligen med material, som genom remiss infordras frän ett stort
antal (20-30) myndigheler och organisationer. Till de myndigheter som normalt
anmodas all yttra sig i tillslåndsärendena hör socialstyrelsen, vägverket,
riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket, koncessionsnämnden för miljöskydd,
arbetsmarknadsstyrelsen, planverket, industriverket och länsstyrelsen.
Beroende pä ärendets karaktär inhämtas yttranden också från andra berörda
myndigheter. Från den ifrågavarande kommunen inhämtas yttrande obligatoriskt
eftersom regeringen inte fär lämna tillstånd till en etablering utan atl konimunen
har tillstyrkt. Till de organisationer som regelmässigt bereds tillfälle alt
yttra sig hör Landsorganisationen, berörda fackförbund, Kooperativa Förbundet,
Sveriges industriförbund och Svenska naturskyddsföreningen.

Remissbehandlingen är uppbyggd i etl trestegsförfarande.
Centrala myndigheler och organisationer ges den kortaste remisstiden.
Ifrågavarande länsstyrelse och kommun ges något längre remisstid för atl de
skall ha möjlighet atl vid sina ställningstaganden i en lokaliseringsfråga
kunna beakta yttrandena från bl. a. olika seklorsmyndigheter. Normalt avger
därefter koncessionsnämnden sitt yttrande. Enligl propositionen är syftet med
koncessionsnämndens medverkan att nämnden skall ge en allsidig belysning av
miljöskyddsaspekterna. Del kan ske bl. a. genom att nämnden håller sammanträde
med berörda parter på den aktuella lokaliseringsplatsen. Nämnden kan vidare
företa besiktning saml föranstalta om utredningar.

Regeringens beredning av lokaliseringsfrågorna sker
gemensamt i berörda departement, vanligen bosladsdeparlementet. kommunikalions-departementel,
jordbruksdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 167

och industridepartementet.

Sedan bestämmelsema i 136 a § BL trädde i kraft den 1
januari 1973 har lokaliseringstillstånd sökts i 55 fall (se//g. 2). Av
ansökningarna har 32 avsett om- eller tillbyggnader av befintliga anläggningar.
1 28 fall har ansökningarna gällt lokalisering till västkusten. Huvuddelen av
ansökningarna har avsett massaindustri (1 2), tillverkning av oljeutvinningsplattformar
(10), petrokemisk industri (7) och oljeraffinaderier (7). Regeringen har
lämnat tillstånd lill lokalisering helt eller delvis i 16 fall, varav 9 lill
västkusten. Två ansökningar om lokaliseringslillslånd har lämnats utan bifall.
I ett av dessa fall har kommunen avstyrkt atl lillslånd lämnas.

Hittillsvarande erfarenheter visar enligt min mening att
de geograflska riktlinjerna anvisar tillräckliga lokaliseringsmöjligheter vid
södra Sveriges kuster för det ifrågavarande slaget av industri. Som jag
tidigare har redogjort för kommer förutsättningarna för lokalisering vid
norrlandskusten och i inlandet alt studeras närmare i del fortsatta arbetet
med den fysiska riksplaneringen.

Till regeringens lillslåndsbeslut i ärenden enligt 136 a §
BL knyts normalt vissa villkor. Regelmässigt anges i besluten den tidpunkt då
verksamheten skall ha satts i gång. Delta sker för atl naturresurser som inle
har tagits i anspråk efter viss tid skall kunna användas för andra etableringsönskemål
som uppkommer. Regeringen har också möjlighet att föreskriva miUöskyddsvillkor,
villkor för tillgodoseende av allmänna intressen och, fr. o. m. den 1 Juli
1975, villkor rörande energianvändning. 1 proposition 1 972:1 I I anförs att en
tillåten verksamhets art och omfattning kan bestämmas närmare med hänsyn till
de försiktighelsmält som skall iakttas från miUöskyddssynpunkl. Vidare anförs atl
del i likhet med vad som gäller enligt vattenlagen (1918:523) (4 kap., 18 §, flärde
stycket) bör kunna föreskrivas villkor för att tillgodose allmänna intressen.
En bestämmelse härom, motsvarande den i vattenlagen flnns införd i 136 a § BL.
Med stöd av denna kan regeringen som villkor för tillstånd t. ex. föreskriva atl
sökanden skall betala penningbelopp eller vidta åtgärder för all tillgodose
allmänna intressen som annars inle skulle kunna kompenseras eller vidta
åtgärder av skadeförebyggande karaktär.

I samband med projekt där anläggningsarbetena är mycket
omfattande har det i besluten förutsatts att bl. a. rekryterings-och
arbetsmiljöfrågor löses genom avtal mellan sökanden och arbetslagarnas
organisationer. Vidare har det förutsatts atl en rekryteringsplan upprättas i
samarbete med länsarbetsnämnderna.

Som
underlag för en utvärdering av tillämpningen av 1 36 a § BL inhämtades under
hösten 1974 synpunkter pä den inom bostadsdepartcmenlel upprättade promemorian ''Lokaliseringsprövning
enligl 136 a § byggnadslagen" från de myndigheler som vanligen anmodas
att yltra sig i dessa ärenden. Vid tillkomsten av 136 a § BL förutsattes alt
det skulle vara möjligt alt diskutera alternativa förläggningsplatser för en
sökt verksamhet. 1 flera yttranden påpekas atl det har varit svårt att
genomföra en sådan diskussion på grundval av del underlagsmaterial som

opaginerad Kontrollera mot PDF

figur 2. Lokaliseringsprövning enligt Ki6a § BL,

Ijiligt riktlinjorna utpekade philser B Lokaliseringsplals
för s. k. miljöslörande industri Plats rned befintligt kärnkraftverk

1'rövning av O Nylokali.sering

S Nylukalisoring, allcrnativt önskemål a Utbyggnad C* Utbyggnad,
allcrnativt önskemål

(Ln ansökan avseende lagring av olja har av sekretsskäl inte
markerats på kartan)

M

Massa/pappersindustri

R

Rafrinaderi

P

Petrokemisk
industri

A

Annan
kemisk industri

0

Oljcutvinningsplattfoniiar

s

Sl å l- och ferrolegeringsverk,verkstads

industri

K

Kraftverk

C

Cementindustri

H tlaiiin/lagvingav
kol/olja U Ulvimiini; av uran m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.¥

M3 ""ic;'Stockholm

NYN Ä SHAMN

opaginerad Kontrollera mot PDF

;

R

S OWI

nyk ö ping/oxel ö sund

M NORRK Ö PING

opaginerad Kontrollera mot PDF

H3 J'

4
,

l' -| K o I SIMPEVARP

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 169

i allmänhet har förelegat. 1 de hittills behandlade
ärendena har remissinstanserna också bara i undantagsfall fört sådana alternalivdiskus-sioner.
I likhet med naturvårdsverket anser Jag all möjlighetema att göra översiktliga
bedömningar av olika lokaliseringsalternativ bör vara avsevärt större när
ytterligare material föreligger i den fortlöpande fysiska riksplaneringen och
genom länsstyrelsernas översiktliga naturinventeringar och naturvårdsplaner.
Inte minst kommer, enligt min bedömning, planeringsarbetet i kommunerna atl ge
båttre kunskaper om de fysiska och miljömässiga förutsällningarna i olika delar
av landet för olika typer av industri.

Flera remissinstanser framhåller i sina yttranden över
promemorian också önskvärdheten av alt sådana undersökningar kommer till stånd
som har föreslagits i rapporten (Ds B 1974:2) Förslag till principprogram för
undersökningar av naturförhållanden vid vissa industrilägen. Rapporten har remissbehandlats.
Flertalet remissinstanser som har yttrat sig över rapporten understryker
behovet av vidgad kunskap om naturförhållandena vid beslut i industrilokaliseringsfrågor
och är positiva till de i rappörten lämnade förslagen. Rapporten och
remissyttrandena bereds f. n. inom bostadsdepartementet.

Utöver bättre kunskaper om de fysiska och miljömässiga
förutsättningarna för industrietableringar på olika platser i landet behövs
för diskussion av lokaliseringsalternativ även bedömningar av de företags- och
samhällsekonomiska samt regionalpolitiska förutsättningarna för och
konsekvenserna av atl bedriva en viss verksamhet på olika platser.
Länsplaneringens material mäste här spela en central roll. Vidare bör
branschstudier av den typ som industriverket gör, bl. a. inom ramen för den fortsalta
fysiska riksplaneringen, kunna tjäna som underlag för sådana bedömningar.-

Jag vill i del här sammanhanget peka på möjligheterna för
regeringen all göra samlade bedömningar i sådana fall då flera ansökningar
samtidigt föreligger om utbyggnader av likartade verksamheter. Sådana samlade
bedömningar har möjliggjorts beträffande ansökningar om tillständ lill rafflnaderier,
petrokemisk industri, massainduslri, verksamhet för tillverkning av oUeulvinningsplattformar
och utbyggnad av hamnar för bl. a. kol och oUa. 1 de fall regeringen flnner alt
inle samtliga ansökningar om utbyggnader av likartad verksamhet kan tillstyrkas
innebär en sådan samlad bedömning i sig en form av allernalivprövning.

Regeringen kan naturiigtvis också innan ett
ställningstagande sker, om så bedöms nödvändigt, i särskild ordning låta utreda
lokaliseringsförul-sältningarna närmare. Önskemål om sådana utredningar kan bl,
a. föras fram i samband med remissbehandlingen av etl ärende. För att
komplettera underlagsmaterialet för regeringens bedömning av sökta utbyggnader
av raffinaderikapaciteten i landet har sålunda pelroinduslri-Lilredningen (I
1972:04) getts tilläggsdirektiv att med förtur utreda frågan om framflda
raffinaderiutbyggnaders lokalisering. Länsstyrelsen i Ciöleborgs och Bohus län
har på regeringens anmodan närmare utrett förutsättningama för lokalisering vid
Kålvik av tillverkning av oljeutvin-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 170

ningsplallformar. Vidare har regeringen denna dag
uppdragit åt industriverket atl utreda vissa frågor angående utvinning av
kalkslen m. m. i syfte all få fram ett underlag för bedömning av bl. a.
aktualiserad utbyggnad av cementindustrin.

I anslutning lill elt av de sökta tillstånden som avsåg
västkusten anmodades sökanden att kartlägga förutsättningama för förläggning
till ostkusten. Utredningen visade på en avsevärd merkostnad för
ostkust-alternativet. Liknande utredningar av alternativa förläggningar bör begäras
även framdeles då man bedömer atl det finns regionaipolitiska eller andra skäl
som talar för en alternativ förläggning.

1 samband med att regeringen i oktober 1973 lämnade
tillstånd till vissa utbyggnader av massa-och pappersindustri meddelade
regeringen att ytterligare ställningstaganden lill ansökningar om utbyggnader
av råvaru-krävande sådan industri tills vidare skulle anstå, bl. a. i avvaktan
på bätlre underlag för att bedöma vilka långsiktiga konsekvenser en ytterligare
ökning av virkesförbrukningen skulle få för skogsnäringen. F. n. föreligger åtta
ansökningar enligt 136 a § BL om utbyggnader av massaindustrier. Bl. a. mot
bakgrund av 1973 års skogsutrednings betänkande (Ds Jo 1975:1) Virkesbeliov och
virkestillgång överväger regeringen möjligheterna till och formerna för att ge
tillstånd till sökta utbyggnader inom massaindustrin. 1 det här sammanhanget
vill jag peka på att utbyggnader av sådan skogsindustri på vilken 136 a § BL inle
är tillämplig kan ske ulan någon samhällelig prövning av råvarufrågan.
Regeringen torde mol denna bakgrund och mot bakgrund av yttrandena över
skogsutredningens betänkande få anledning att närmare överväga behovet av
särskilda åtgärder i detta avseende.

Flera ansökningar enligt 136 a § BL har avsett
tillverkning av oUeutvinningsplattformar i djupvatlenläge vid Hogdalsnäset norr
om Strömstad. Hogdalsnäset ligger i del s. k. obrutna kustområdet i norra BoUuslän.
Som Jag närmare kommer att redovisa i avsnitt 11.7 har regeringen vid sin
bedömning funnit att tillverkning av plattformar i djupvatlenläge kan få ske
inom ett område vid Hogdalsnäset och atl Kålviksområdet kan accepteras för
sådant ändamål. Mot denna bakgrund har regeringen lämnat etl tidsbegränsat
tillstånd till etablering vid Kålvik för tillverkning av oljeutvinningsplattformar
i ett djupvatlenläge. Tillståndet är förenat med en rad villkor bl. a. i syfte
atl möjliggöra ell från allmän synpunkt rationellt utnyttjande av området och
för alt förebygga eller avhjälpa miljöstörningar. För alt onödiga ingrepp i
miljön skall undvikas har regeringen gjort den bedömningen att övriga
ansökningar om etablering vid Hogdalsnäset för tillverkning av oljeutvinningsplattformar
bör vila i avvaktan på atl sökandena kan göra konkreta plattforms-beslällningar
sannolika.

Några myndigheler som har yttrat sig över promemorian
'"Lokaliseringsprövning enligt 136a§ byggnadslagen" tar upp frågan
om bätlre samordning av prövningsförfarandel enligl 136a§ BL med annan
prövning, främst enligt vattenlagen. Delegationen för atomenergifrågor (numera
kärnkraftinspektionen) och strålskyddsinslitutet har i särskild

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 171

skrivelse anfört att det finns behov av samordning av
handläggningen av ärenden enligt alomenergilagen (1956:306) och 136 a § BL. 1
skrivelsen ifrågasätts också om inte den direkta kontakten med ortsbefolkningen
skulle kunna samordnas och förbättras.

Beträffande
frågan om bätlre samordning av olika prövningsförfaranden framhölls i
proposition 1972:1 1 1 att den nya prövningsordningen enligt 136 a § BL, i
avvaktan på att ställning kan tas till frågan om en fullständig integration av
prövningssystemet, skall tillgodose det mest framträdande
samordningsintresset, nämligen mellan BL och miljöskyddslagen (1969:387).
Enligt min mening bör frågan om en vidare samordning av del nuvarande prövningssyslemel
på nytt övervägas i samband med den översyn av BL som pågår i
bostadsdepartementet och mot bakgrund av eventuella förslag i denna fråga från
vattenlagsutredningen (Ju 1969:58).

Frågan om bätlre information till allmänheten i samband
med tillståndsprövningen behandlas också av utredningen (C 1972:1) rörande
miljöproblem m. rn. i vissa industriområden (UMl) i dess första betänkande (SOU
1975:44) Etablering av miljöslörande industri. Utredningen lämnar bl. a.
förslag till vissa ändringar av tillståndsprövningen enligt 136 a § .BL. Enligt
UMl bör beslutsprocesserna vidgas och ge möjlighet att som grund för beslut
väga in en vid kunskap om den ifrågavarande etableringen och dess konsekvenser
för samhällsbyggandet.

Fn huvudpunkt i förslaget flll , nytt prövningsförfarande
är alt kommunen samtidigt med företagets ansökningshandlingar till regeringen
skall lämna in ett underlagsmaterial som belyser de koinmunala konsekvenserna
av den sökta industrietableringen. Enligt UMl bör ett förändrat tillständsförfarande
även ge möjligheter flll vidgad och fördjupad information om innebörden av en
viss industrietablering. UMl föreslår i detta syfte all del samlade
beslutsunderlaget skall föras ut till offenflig debatt i konimunen innan
kommunfullmäktige lar slutlig ställning till lokaliseringsansökan. UMLs
betänkande remissbehandlas f. n.

Jag går nu över lill att mol bakgrund av hittillsvarande
erfarenheter utveckla några principiella synpunkter pä tillämpningen av 136 a §
BL.

När man
bedömer vilka industriella eller liknande etableringar som är av intresse med
avseende på riktlinjerna för hushållning med mark och vatten och således skall
prövas enligt 136 a § BL är särskilt två förhållanden av betydelse. Det ena är
de mer betydande miljöstörningar som kan orsakas av en etablering. Del andra är
en verksamhets anspråk på naturresurser som del råder särskild knapphet på och
som är föremål för konkurrerande anspråk. Vilka etableringar som medför sådana
miljöstörningar alt de kan betecknas som miUöstörande verksamhet i den
betydelse som avses i de av riksdagen fastställda riktlinjerna beror på både
verksamhetens och den omgivande miljöns egenskaper. 1 detta sammanhang måste
beaktas såväl uppkommande föroreningseffekter som sådana mer betydande naluringrepp
som kan bli följden av en viss etablering i ell visst område. Pä samma sätt kan
en art av verksamhet allmänt sett ha liten betydelse för hushållningen med
landets mark och

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 172

valtenlillgångar men i visst fall vara av betydande sådant
intresse på grund av verksamhetens lokalisering eller utformning eller med
hänsyn lill de lokaliseringsallernativ som finns. Om del råder tveksamhet om en
viss etablering är förenlig med riktlinjerna anser jag att lokaliseringsfrågan
bör prövas enligt I 36 a § BL.

Särskild uppmärksamhet är enligt min mening motiverad
beträffande lokaliseringsönskemål som riktas mot de enligl riktlinjerna
avgränsade s. k. obrutna kusterna där etablering av miUöstörande industri Uell
bör undvikas. Hittills har alla sådana etableringsplaner prövats som har
bedömts kunna negativt påverka de obrutna kusternas särskilda värden för
naturvård, kulturminnesvård och rekreation.

1 de områden där enligt riktlinjerna mark bör reserveras för
den behandlade typen av industri har flertalet aktualiserade nyetableringar och
utbyggnader tagits upp lill prövning enligt 136 a § BL. Prövning i dessa fall
har främst föranlelts av angelägenheten att hushålla med de speciella resurser
som har motiverat markreservationen i fråga.

När del gäller frågan var miljöstörande industri kan
tillåtas och var nyetablering av sådan industri inte får ske ger riktlinjerna enligl
min mening klara besked för de delar av landet som de geografiska riktlinjerna
omfattar. De avvägningsfrågor som aktualiseras när det gäller lokaliseringar
som i och för sig är möjliga enligl de geografiska riktlinjerna rör främst om
en viss etablering efter en sammanvägd bedömning av olika aspekter bör tillåtas
i en viss del av landet och hur omfattande induslrielablering-arna bör få bli
på en viss ort samt om den aktuella etableringen bör få ta i anspråk de
speciella resurser som finns i området.

För lokaliseringsfrågor
som aktualiseras i de områden där lokalisering av miljöstörande industri inte
får ske enligl de geografiska riktlinjema är den avgörande frågan vad som menas
med begreppet miljöslörande industri. Atl entydigt definiera detta begrepp är inle
möjligt. Som jag tidigare Uar sagt måste frågan Uuruvida en viss industrietablering
är miljöslörande eller inle bedömas med Uänsyn inte bara lill den ifrågavarande
industrins egenskaper utan också mot bakgrund av egenskaperna hos miljön i det
tilltänkta etableringsornrådel.

Vad gäller prövning av lokaliseringsönskemål i områden som
inte omfattas av de geografiska riktlinjerna blir huvudfrågan om andra
motstående intressen är av sådan angelägenhelsgrad atl de bör prioriteras.

Självfallet fäster regeringen vid sill ställningstagande i
tillståndsfrågan slor vikt vid de sakkunniga myndigheternas tolkning av de av
riksdagen fastlagda riktlinjema av betydelse för industrins lokalisering.
Naturligtvis kan den situationen uppkomma atl myndigheternas bedömningar inte
ger ett entydigt besked orn en viss etablering överensstämmer med riktlinjerna.
Hur regeringen bedömer tillståndsfrågan i etl sådant fall är det naturligtvis
omöjligt atl ge elt generellt svar på. Jag vill i del här sammanhanget bara
erinra om uttalandet i proposition 1972:1 1 I atl väsentliga avsteg från
riktlinjerna inte bör kunna göras utan riksdagens hörande.

Bestämmelsen i 1 36 a § BL tillkom med bl.a. den
motiveringen att möjlighet skulle ges att för vissa typer av etableringar i det
enskilda fallet

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 173

ta ställning till lämpligheten av en lokalisering med
hänsyn till alla de synpunkter som måste beaktas. Jag är medveten om att del
inte alltid i dessa mycket svåra avvägningsfrågor går att komma fram till
odiskutabla ställningstaganden lill vilken plats som är mest lämplig för en
viss industrietablering. Enligt min uppfattning har de hittillsvarande erfarenheterna
dock visat att tillkomsten av den nya handläggningsordningen innebär väsentligt
förbättrade förutsättningar att göra övergripande bedömningar av de mest
komplicerade lokaliseringsfrågorna.

11.6.5 Flygplatser

Med anledning av ett riksdagsuttalande (CU 1973:11, rskr
1973:119) anmodade Kungl. MaJ:t i maj år 1973 länsstyrelserna att vid
överläggningarna med kommunerna och vid redovisningar av de kommunala programmen
belysa konsekvenserna av önskemål beträffande lokalisering av och
markreservationer för flygplatser.

Behandlingen i programarbetet av flygplatsfrågorna är
förhållandevis ojämn. Luftfartsverket har i sitt remissyttrande uttalat att en
fullständig bedömning av behovet av markreservationer för flygplatser inte kan
göras på grundval av programarbetet. Verket har liksom planverket understrukit
vikten av att en landsomfattande plan upprättas för utbyggnaden av
flygplatsnätet.

Frågan om behovet av flygplatser behandlas i första hand
inom ramen för den regionala trafikplaneringen. En utvärdering av
länsstyrelsernas förslag flll regionala trafikplaner pågår f. n. inom
kommunikationsdepartementet. 1 anslutning härtill sker även överväganden
rörande det framtida flygplatsnätets utformning och därmed sammanhängande frägor.
Avsikten är att lämna en redovisning till riksdagen under våren 1976. Genom det
material som har kommit fram under den fysiska riksplaneringens programskede
kan behovet av markreservationer och riskerna för konflikter med andra
markanvändningsintressen översiktligt bedömas. När utvärderingen av de
regionala trafikplanerna har slutförts finns det möjlighet att närmare bedöma
hur flygplatsfrågorna bör behandlas i den fortsatta fysiska riksplaneringen.

1 den till
regeringens beslut för varje län fogade promemorian anges att det, i avvaktan
på de slutliga ställningstagandena till den regionala trafikplaneringen, är
angeläget att mark i anslutning till såväl befinthga som planerade flygplatser
inte tas i anspråk för sådant ändamål att en rimlig handlingsfrihet för
flygverksamheten förhindras eller försvåras. Vidare anges att, i avvaktan på
resultatet av trafikbullerulredningens arbete, utgångspunkterna för beräkning
och avgränsning av bullerskyddszoner kring flygplatser bör vara de som anges i
luftfartsverkets yttrande över de kommunala programmen.

Den
utvärdering av de regionala trafikplanerna som f. n. pågår torde när det gäller
flygplatser i första hand komma att beröra större anläggningar för den interregionala
och regionala trafikförsörjningen. Även mindre flygplatser kan emellertid ha
väsentlig betydelse från miljö-

13 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 174

och markanvändningssynpunkter. Tillkomsten och
utnyttjandet av en ny flygplats förutsätter godkännande av luftfartsverket.
Luftfartsverkets prövning sker i första hand från flygoperativa utgångspunkter
men innefattar även en bedömning från allmän lämplighetssynpunkt. Under senare
år har vid denna bedömning flygplatsens inverkan på omgivningen allt mer
uppmärksammats.

Det är emellertid uppenbart att flygplatser ställer sådana
krav på mark och medför sådan omgivningspåverkan att en ingående
lämplighetsprövning kan ske endast mot bakgrund av ett utredningsmaterial där
konsekvenserna för andra markanvändningsintressen har klarlagts. Flygplatser
bör därför inte kunna komma till stånd utan stöd i en översiktlig planering. I
sammanhanget kan även erinras, att flygplatser utgör anläggningar av sådant
slag att de medför en tätbebyggelsesituation i BL:s mening och att således krav
bör ställas på detaljplan för flygplatser och deras närmaste omgivningar. Vid
sin fastställelseprövning av detaljplaner för flygplatser kan länsstyrelserna
underställa dessa regeringens prövning, t. ex. i de fall den tilltänkta
anläggningen står i strid med intentionerna i den fysiska rikspianeringen eller
om påverkan på andra intressen kan bedömas bli av sådan betydelse att
tveksamhet råder om den tilltänkta anläggningen kan accepteras.

En behandUng av flygplatsfrågorna i planeringen i enlighet
med vad Jag nu har angett tillgodoser enligt min mening behovet av en allmän
lämplighetsprövning av föreslagna nya flygplatser.

Jag finner
det synnerligen angeläget att bullerfrågorna ägnas ingående uppmärksamhet
främst i anslutning till den översiktliga planeringen och i samband med
statliga myndigheters prövning av planer. Bullerfrågorna är svårbedömda och
bullerproblemen vid mindre flygplatser kan lätt underskattas. Det är därför av
stor betydelse att såväl kommuner som länsstyrelser vid planeringen för
flygplatser tar till vara de kunskaper och erfarenheter som har samlats hos
centrala myndigheter, bl. a. luftfartsverket och planverket, i dessa frågor.
Jag vill också erinra om att bullerfrågorna kan prövas enligt miljöskyddslagen
på det sätt som f. n. sker beträffande Landvetters flygplats utanför Göteborg.

11.6.6 Försvar

När det gäller försvaret ägnades i proposition 1972:1 1 1
uppmärksamheten huvudsakligen åt de bullerstörningar som orsakas av övningsflygning
på låg höjd (prop. 1972:111, bil. 2, s. 151) Kungl. MaJ:t har gett de militära
myndigheterna uppdrag att samråda med länsstyrelserna om lågflygningsområdenas
lokalisering och lågflygningsövningarnas tidsförläggning. Dessa överläggningar
avses återkomma årligen. Huvuddelen av de problem med anknytning till den
militära lågflygningen som redovisas i kommunernas program torde kunna lösas
inom ramen för dessa samråd.

Flera kommuner och länsstyrelser har tagit upp frågan om
försvarets behov av mark för övningsområden och skjutfält och pekat på de
olägenheter för andra niarkanvändningsintressen som försvarets verksam-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 175

het medför. De konflikter som tas upp gäller såväl
befintliga områden vilka disponeras av försvaret som tilltänkta utvidgningar av
dessa eller önskemål om helt nya övningsområden. De diskuterade markanspråken
för försvarsändamål har i varierande utsträckning bhvit föremål för närmare
utredning eller behandUng i försvarets fastighetsnämnd. Det har inte varit
möjligt att i anslutning till regeringens beslut län för län ta ställning till
de redovisade markanvändningskonflikterna. Fortsatta överläggningar mellan
berörda myndigheter får utvisa i vilken utsträckning motstående intressen kan
Jämkas samman. Först sedan de aktuella frågorna blivit föremål för utredningar
och förhandlingar i sedvanlig ordning torde underlag finnas för
ställningstaganden i regering och riksdag.

Jag finner emellertid att starka skäl talar för att
försvarets anspråk på markanvändningen bör belysas ytterligare och att en
samlad utvärdering av anspråken som också innefattar ett längre tidsperspektiv
bör komma till stånd. Försvarets fredsorganisation är f. n. under utredning av
försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20). När utredningens förslag
föreligger torde också försvarets markbehov på längre sikt närmare kunna
överblickas,

11.7 De geografiska rikthnjerna m. m.

De av riksdagen fastlagda geografiskt orienterade
riktlinjerna har, som jag närmare har redovisat i avsnitt 8, i stor
utsträckning följts upp under programarbetet. 1 allmänhet har för de berörda
områdena föreslagits en fortsatt översiktlig planläggning, i vilken skall
beaktas de gällande riktlinjerna.

När det gäller huvudälvarnas dalgångar samt fjällområdena
har programarbetet präglats av en viss osäkerhet som har sin grund i att
frågor rörande avgränsning av väglösa områden i fjällvärlden och fortsatt
vattenkraftutbyggnad f. n. är under utredning. Jag har tidigare i avsnitten
8.4.5 och 8.5.5 redogjort för dessa frågor. Flera kommuner har avstått från att
föreslå planeringsåtgärder i avvaktan på resultatet av dessa utredningar. Jag
har också i avsnitt 11.6.4 redogjort för industrilokaliseringsfrågor och får
hänvisa till vad Jag har anfört där.

Främst
planverket och naturvårdsverket har i sina remissyttranden lämnat utförliga
synpunkter beträffande behandlingen i programarbetet av områden med geografiska
riktlinjer. Planverket har på karta närmare avgränsat vilka områden som
omfattas av sådana riktlinjer och angett vilka kommuners program som mot
bakgrund av dessa behöver utvecklas vidare. Planverkets kartredovisning har med
vissa kompletteringar som Jag tidigare har nämnt tagits in på karta 1.

Uppföljningen av den fysiska riksplaneringens intentioner
inom områden som omfattas av geografiska riktlinjer hör enligt min mening till
de angelägnaste arbetsuppgifterna under planeringsskedet. Det är tillfredsställande
att kunna konstatera att de av statsmakterna fastlagda rikt-Unjerna för
markanvändningen inom de aktuella områdena har mött

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 176

positivt gensvar i kommunernas program. Ett uttryck för
detta är de uttalanden som har gjorts i programmen när det gäller att hävda
naturvårdens och friluftslivets intressen i värdefulla kustområden och i
fjällvärlden. Jag finner det också glädjande att kommunerna och länsstyrelserna
i så slor utsträckning som har skett har tagit initiativ till att samordna sina
planeringsinsatser för större områden. Detta gäller bl. a. de s. k. obrutna kustområdena
och flera sjöområden i inlandet. Det är angeläget att dessa initiativ följs upp
i det fortsatta arbetet. Jag avser att i anslutning till prövningen av
fördelningen av statliga bidrag till översiktlig planering för budgetåret
1975/76 överväga i vilken utsträckning för flera kommuner samordnade
planeringsföretag särskilt bör prioriteras.

Samtidigt som jag således kan uttrycka tillfredsställelse
i stort med behandlingen i programarbetet av områden som omfattas av
geografiska riktlinjer måste jag konstalera att det föreligger skillnader
mellan olika delar av landet när det gäller de föreslagna åtgärderna. Del är
också tydligt att bristen på en enhetlig terminologi beträffande olika former
av fysiska planer har bidragit till att en viss oklarhet har uppstått när det
gäller att tolka innebörden av de åtgärder som har föreslagits i kommunernas
program. Jag återkommer i avsnitt 1 1.8.1 till denna fråga.

Regeringen
har i sina beslut län för län angett vilka kommuner som i olika avseenden bör
utveckla sina program för att tillgodose de geografiska riktlinjerna och för
att en större enhetlighet i behandlingen av olika områden skall kunna uppnås. 1
den promemoria som har fogals till regeringens beslut anges att den avgränsning
som planverket har gjort av områden som omfattas av geografiska riktlinjer bör
tjäna som utgångspunkt för det fortsatta arbetet. En huvudlinje i regeringens
ställningstaganden till de föreslagna åtgärderna har varit att de berörda
områdena under planeringsskedet bör bli föremål för en planering som ger en
översiktlig bild av den avsedda markanvändningen. Härigenom bör en konkret
genomgång och utvärdering av tilltänkta förändringar av markanvändningen inom
dessa områden bli möjlig på grundval av redovisningen av arbetet under planeringsskedet.

Vid granskningen av programmaterialel har vissa områden
med speciella problem kunnat urskiljas. Det gäller Hogdalsnäset i norra
Bohuslän, Skåneregionen, Bråvikenområdet och kusten norr därom till Nyköping,
Vänernområdet samt södra Billingen. Regeringen har i sina beslut län för län angett
att berörda länsstyrelser bör lämna en redogörelse för behandlingen av dessa
områden under planeringsskedet direkt till regeringen (Jfr avsnitt 11.5). Jag
skall i del följande lämna några kommentarer beträffande de berörda områdena.

Hogdalsnäset
i Strömstads kommun ligger i ett av de tre kustområden som i de fasflagda
riktlinjerna har angetts som obrutna kustområden och där enligt riktlinjerna
ingen miljöstörande industri bör komma till stånd. De obrutna kustområdena bör
vidare enUgt riktlinjerna genom skyddsåtgärder och utvecklingsplanering
disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för fritidsändamål bUr möjligt och
så att bl. a. vetenskapliga naturvärden skyddas.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 177

Vid Hogdalsnäset finns goda djuphamnsmöjligheter.
Riksdagen har vid sin behandling av proposition 1 972:1 11 uttalat att
intresset av att bevara djuphamnsmöjligheterna i området vid Hogdalsnäset bör
kunna tillgodoses inom ramen för de ovan angivna rikthnjerna. Riksdagen har
uttalat sig mot att hamnniöjligheterna utnyttjas på sä sätt att miljöstörande
industri förläggs till området.

Jag tolkar
riksdagens uttalande i denna fråga så att det får anses vara ett
samhällsintresse att de områden i norra Bohuslän som har särskilda djuphamnsförutsättningar
disponeras på ett sådant sätt att ett ianspråktagande av dessa resurser inte
hindras genom olämpliga niarkdispositio-ner. Vidare tolkar jag riksdagens
uttalande så att de aktuella områdena inte får utnytflas på ett sådant sätt att
det uppstår miljöstörningar av etl sådant slag och av en sådan omfattning som
de i den fysiska riksplaneringen behandlade industrityperna vanligen medför.
Det är emellertid svårt att tänka sig någon typ av verksamhet med krav på extrema
djupförhållanden som inte ger upphov tUl någon form av påverkan på miljön och
landskapsbilden. Jag har därför funnit att en viss sådan påverkan får accepteras.

Mot denna bakgrund har regeringen vid sin prövning av
ansökningarna om etableringar på Hogdalsnäset för tillverkning av oljeutvinningsplattformar
funnit att de fasflagda riktlinjerna medger att ett område på Hogdalsnäset, Kålviksområdet,
kan tas i anspråk för sådant ändamål. Om del visar sig nödvändigt för att
undvika att riktlinjerna för hushållningen med mark ocU vatten leder till att
ett företag kan komma i en faktisk monopolställning och för att begränsa de
bestående miljöingreppen kominer regeringen att underställa riksdagen frågan om
Kålviksområdet kan avgränsas så att även Sundsvik strax söder om Kålvik
innefattas.

Strömstads kommun har i sitt program redovisat ett
betydande område på Hogdalsnäset som kommunen avser alt studera närmare med
avseende på en framlida användning för industriändamål. 1 detta område
innefattas även den för bl. a. naturvården värdefulla Lunneviken söder om
Sundsvik. De av kommunen föreslagna planeringsåtgärderna inom området synes
inriktade på en industrialisering av en omfattning som enligt min mening inte
är förenlig med de riktlinjer som riksdagen tidigare har lagt fast. Det har vid
regeringens prövning av ansökningarna om etablering för flllverkning av oljeutvinningsplattformar
varit en huvudlinje att samla verksamheten på ett sådant sätt att minsta
möjliga intrång sker. Om verksamheten får stor omfattning och sprids över
större områden, kan den medföra sådana konsekvenser för naturmiljön och
friluftslivet att den fysiska riksplaneringens intentioner för obrutna
kustområden omintetgörs. Samma förhållande gäller självfallet om lokalisering
av annan verksamhet av motsvarande typ och omfattning aktualiseras i området.
För industri utan krav på särskilda hamndjup torde utrymme kunna erbjudas inom
andra områden i kommunen med bättre anknytning till tätort.

Vidare bör nämnas att stränderna vid Hogdalsnäset är
mycket branta.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 178

De fåtaliga dalgångar vid vUka man någorlunda bekvämt kan
nå vattnet har därför stor betydelse för möjligheterna att utveckla
friluftslivet i området. Det vore därför olyckUgt om dessa i större omfattning
skulle komma att tas i anspråk för industriändamål.

Mot den
bakgrund som jag nu har tecknat har regeringen funnit det nödvändigt att ange relaflvt
detaljerade utgångspunkter för den fortsatta planeringen för Hogdalsnäset.
Regeringen har därför i sitt ställningstagande beträffande programarbetet i
Göteborgs och Bohus län, med tillämpning av 10 a § BL, föreskrivit att det
skall finnas en generalplan för Hogdalsnäset som garanterar att området
disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål bUr möjligt.
Planen skall bygga på förutsättningen att tillverkning av oUeutvinningsplattformar
kommer att ske i Kålviksområdet under viss tid, att återställningsåtgärder
skall kunna vidtas inom detta område när tillverkningen har upphört, att inget
nytt område för djuphamnskrävande verksamhet får tas i anspråk så länge
verksamheten i Kålviksområdet pågår och att området vid Lunneviken skall
reserveras för naturvård och fritidsändamål.

När det
gäller Skåneregionen har Jag redan tidigare i avsnitt 11.6 redogjort för att
regeringen i sina beslut för Malmöhus och Kristianstads län har ställt krav på
att ett markhushållningsprogram för hela regionen upprättas i samarbete mellan
kommunerna, länsstyrelserna och övriga berörda regionala myndigheter och att de
båda berörda länsstyrelserna skall lämna en gemensam redogörelse till
regeringen i denna fråga. Jag anser att ett sådant markhushållningsprogram som
ger en bild av den fortsatta tätortsutvecklingens konsekvenser för Jordbruket,
bör bli av stor betydelse för fortsatta överväganden i planeringen. Det är
nämligen enligt min mening uppenbart att om meningsfulla alternativ för den
långsiktiga markanvändningen skall kunna belysas så måste ett grundmaterial
finnas som gör det möjligt att se utvecklingen i hela Skåneregionen i ett
sammanhang.

Flera
konflikter mellan olika intressen föreligger i Bråvikenområdet och kusten norr
därom till Nyköping. Stora delar av området är av betydelse för naturvården och
friluftslivet. Enligt de år 1972 fastlagda riktlinjerna skall mark för
miljöstörande industri reserveras i Norrköping och i Nyköping-Oxelösund.
Utsläpp av föroreningar inom området kommer i konflikt med bevarandeintressena
samt med fisket och jord-och skogsbruket. Det är därför angeläget att ett samlat
studium av hela kustområdet kommer till stånd som underlag för fortsatta
överväganden beträffande områdets framtida utnyttjande. Likartade förhållanden
råder i Vänerområdel.

Södra Billingen torde vara det område i landet där flest
riksintressen står i konflikt med varandra. Naturvårdens, kulturminnesvårdens
och friluftslivets intressen står här mot önskemål att bryta uran, kalk och
diabas samt att utnytfla området som skjutfält. Området berörs vidare av ett
reservat för en ny motorväg, och tankar har förts fram på att anlägga ett
pumpkraftverk i området. Det är mot denna bakgrund naturligt att regeringen
ägnar detta område särskUd uppmärksamhet i det fortsatta

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 179

arbetet. Med anledning av den aktualitet som täktfrågorna
vid södra Billingen har, anges i regeringens ställningstagande beträffande
programarbetet i Skaraborgs län att länsstyrelsen med förtur skall beUandla
frågan om avvägningar mellan bevarandeintressena och önskemål om brytning av
kalk, diabas och uran och med ledning av det material som kommer fram skyndsamt
göra en sammanställning med förslag till åtgärder för alt säkerställa en rimlig
avvägning mellan motstående intressen.

Sammanfattningsvis
kan jag konstatera att det enligt min mening finns goda förutsättningar för att
såväl de områden som omfattas av de år 1972 fastlagda geografiska riktlinjerna
som de områden där det under programarbetet har framgått att särskilda problem
föreligger får en tillfredsställande behandling i det fortsatta arbetet under
planeringsskedet.

11.8 Lagstiftningsfrågor

11.8.1 Erfarenheter under programarbetet beträffande
genomförandemedel m. rn.

Under programarbetet har behovet av lagregler och andra
medel för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner fått konkret
belysning. Kommuner och länsstyrelser har i sina överväganden om lämpliga
åtgärder självfallet haft att utgå från gällande lagstiftning. 1 åtskilliga
fall redovisas emellertid såväl i programmaterialet som i de centrala myndigheternas
remissvar synpunkter på behovet av förbättrade genomförandemedel av olika
slag. Jag har tidigare, bl. a. i avsnitt 5.2.8, redogjort för de synpunkter som
har kommit fram i detta hänseende.

Jag skall
här först något beröra frågan om de ändringar i naturvårdslagen och
skogsvårdslagen som har trätt i kraft den I Januari 1975 eller träder i kraft
den 1 juli 1975, dvs. efter det att programarbetet avslutades i kommuner och
län. De genomförda ändringarna i naturvårdslagen av betydelse för arbetet med
den fysiska riksplaneringen innebär i huvudsak att elt generellt strandskyddsförordnande
har införts, att tidigare landskapsbildsskydd har ersatts med ett nytt mer
allsidigt institut benämnt naturvårdsområde och att beslutsrätten i
naturvårdsfrågor i ökad utsträckning kan delegeras till kommunerna. 1
skogsvårdslagen har införts bl. a. en allmän aktsamhelsregel samt
anmälningsplikt före slutavverkningar.

Genom
dessa lagändringar torde det enligt min mening bli möjligt att nå enighet
mellan kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter i många av de frägor där
delade meningar har rått under programarbetet beträffande vilka åtgärder som
lämpligen bör vidtas. Jag syftar t. ex. på de fall där kommuner har ansett att
av länsstyrelsen föreslaget naturvärdsförordnande är en alltför långtgående
skyddsåtgärd och på de fall där kommunerna har föreslagit omfattande
förordnanden om landskapsbildsskydd för att förebygga från bl. a.
friluftslivssynpunkt olämpliga åtgärder inom skogsbruket. 1 båda dessa fall
torde de angivna lagändringar-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 180

na kunna erbjuda alternativ som kan vara godtagbara för
alla berörda parter.

När det gäller föreslagna planeringsåtgärder tyder
programmaterialet på att nu gällande byggnadslagstiftning genom den praxis som
har utvecklats och genom de anvisningar som planverket har utfärdat kan
tillämpas på ett sätt som väl tillgodoser de aktuella planeringsbehoven.
Särskilt den form av översikt över förhållandena när det gäller bebyggelseutveckling
och reglering av markanvändningen som har fått benämningen kommunöversikt har
fått stor genomslagskraft i kommunerna.

Samtidigt
är det uppenbart att, som jag tidigare har nämnt, vissa problem har orsakats av
den oklarhet i begreppshänseende som råder genom den mängd benämningar på olika
former av planer som tillämpas i den praktiska planeringen och som inte återflnns
i BL. 1 vissa fall har diskussion uppstått om planeringen skall bedrivas i form
av generalplanering eller i friare former. Problemet har sin upprinnelse i det
förhällandet att medan BL (förutom regionplan) endast anger en form av
översiktlig kommunal markanvändningsplan, nämligen generalplan, det i den
praktiska planeringsverksamheten flnns behov av att göra skillnad mellan mycket
översiktliga markanvändningsplaner för hela kommuner (s. k. kommunomfattande markdispositionsplaner)
och översiktliga planer för mer begränsade områden (s. k. områdesplaner). Då BL:s
regler beträffande generalplan, som påpekas i bl. a. proposition 1972:1 I 1,
kan ges en förhållandevis fri tolkning torde båda dessa typer av planer i
formellt hänseende kunna rymmas inom begreppet generalplan. Planverket har
utfärdat rekommendationer om att alla olika slag av översiktliga planer bör
antas av kommunfullmäktige och handläggas i enlighet med de regler som anvisas
i byggnadsstadgan för anlagen generalplan. Härigenom torde planernas benämning
sakna praktisk betydelse.

Jag finner mot denna bakgrund att den relativa oklarhet
som f. n. råder på detta område inte i någon större utsträckning behöver
innebära något hinder mot ett ändamålsenligt genomförande av den fysiska
riksplaneringens intentioner. Både denna fråga och vissa särskilda problem som
har påpekats under programarbetet - del gäller bl. a. påföljder vid olovligt
byggande, möjligheterna atl utsläcka äldre byggnadsrätter, möjligheterna att
tillgodose kulturminnesvårdens intressen i planeringen och möjligheterna att
påverka bebyggelsens utformning och färgsättning i känsliga miljöer ~ har
emellertid nära anknytning till det arbete som bedrivs inom
bostadsdepartementet med en översyn av planlagstiftningen. Även om detta
arbete, som jag strax kommer att redogöra för, bedrivs med sikte på att
behandla vissa frågor med förtur, står det redan nu klart att arbetet i stort
under planeringsskedet kommer att få genomföras inom ramen för nu gällande
planlagstiftning.

11.8.2 Översyn av planlagstiftningen

Bygglagutredningen avlämnade i mars 1974 betänkandet (SOU
1974:21) Markanvändning och byggande. 1 betänkandet redovisas princi-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 181

piella utgångspunkter för en framtida lagstiftning rörande
markanvändning och byggande samt förslag till nytt syslem för planläggning.
Belänkandet har remissbehandlats.

Ursprungligen
avsågs att förslag flll principer för en framtida lagstiftning på grundval av
bygglagutredningens betänkande skulle föreläggas riksdagen hösten 1974. Som
framgår av min anmälan av proposition 1974:150 (s. 4 och 391) visade det sig
emellertid att betänkandet, med hänsyn till utfallet av remissbehandlingen, då
inte kunde läggas lill grund för statsmakternas ställningstagande utan att det
bl. a. med ledning av remissyttrandena först måste arbetas över och
kompletteras. Detta arbete pågår f. n. inom bostadsdepartementet. Tyngdpunkten
i arbetet ligger på utarbetandet av etl nytt plansystem. Förslag härtill avses
bli publicerat i en departementspromemoria, vilken om möjligt kommer att sändas
ut på remiss hösten 1976. Vidare skall, med stöd av regeringens bemyndigande
den 15 maj 1975, en särskilt förordnad sakkunnig, biträdd av experter, utreda
vissa frågor om kommuns möjlighet att ta ut avgifter för allmänna
investeringar. Även resultatet av detta arbete kommer alt remissbehandlas.

Frågor om genomförandeansvar och kostnadsfördelning
avseende vägar m. m. behandlas även av 1969 års vägutredning (K 1970:35) som
våren 1974 avlämnat principbetänkandet (Ds K 1974:7) Kommunal och enskild
väghållning. Utredningsförslaget har remissbehandlats och bearbetas f. n. av vägutredningen.

Med hänsyn
till det arbete som återstår är det uppenbart att en genomgripande reform av
byggnadslagstiftningen kommer att la avsevärd ytterligare tid i anspråk. Inte
minst genom remissbehandlingen har emellertid framkommit att det är angelägel atl
man så snart som möjligt försöker komma till rätta med vissa bristfälligheter
som nuvarande byggnadslagstiftning anses vara behäftad med. Inom departementet
övervägs nu vilka ändringar i lagstiftningen som kan vara så angelägna att en
mer genomgripande reform inle lämpligen bör avvaktas. Hit hör t. ex. de problem
som hänger samman med möjligheterna alt komma till rätta med byggnadsverksamhet
som bedrivs utan föregående byggnadslov. En departementspromemoria (Ds B
1975:3) med förslag lill förbättrade medel för samhället i delta hänseende har
nyligen publicerats och sänts ut på remiss. Även andra förslag till delreformer
kommer att övervägas.

12 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade
principerna för handläggning av riktlinjema för hushållning med mark och
vatten,

2. godkänna den precisering av de
verksamhetsanknutna riktlinjerna för planeringen som' regeringens beslut med
anledning av kommunernas program m. m. har inneburit,

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 182

dels bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över min
redovisning i övrigt.

13 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 183

Bilaga 1

BOSTADSDEPARTEMENTET PM

1975-02-20

Fullföljande av riktlinjer för den fysiska riksplaneringen

Föreliggande promemoria har upprättats inom
bostadsdepartementet i samråd med övriga berörda departement. Promemorian har
utarbetats i samband med förberedelserna för regeringens beslut med anledning
av kommunala program för fullföljande av riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen. 1 avsnitt 1 ges en kortfattad orientering om programarbetets
utfall och remissinstansernas synpunkter på detta. 1 avsnitt 2 lämnas förslag
till allmänna utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbete såvitt avser
ansvarsfördelning, arbetets inriktning, tidsplan och redovisning. 1 avsnitt 3
redovisas sektorsvis hur olika verksamheter behandlats i programarbetet samt de
allmänna synpunkter remissinstanserna framfört beträffande verksamheternas
behandling. Vidare lämnas i detta avsnitt förslag flll utgångspunkter för de
berörda verksamheternas behandling i det fortsatta planeringsarbetet.

1 anslutning till att regeringen tar ställning län förlän
till resultatet av programarbetet torde komma att anges huruvida de i denna
promemoria under avsnitten 2 och 3 redovisade förslagen till utgångspunkter för
planeringsarbetet skall gälla.

FullföUandet av de av riksdagen fastlagda geografiska
riktlinjerna berörs bara i begränsad omfattning i denna promemoria. Det
förutsätts att dessa frågor kommer att behandlas närmare i regeringens beslut
angående respektive län.

Den redovisning som lämnas i det föUande är mycket
kortfattad. En fylligare redovisning av vad som förevarit i samband med
programarbetet återfinns i statens planverks rapport nr 30 1974, Den fysiska
riksplaneringens programskede. Vidare bör nämnas att regeringen avser att
förelägga 1975 års riksmöte en redogörelse för programarbetet och regeringens
ställningstaganden i anslutning härtill.

1 Allmänt om programarbetets utfall

Kungl. Maj:t uppdrog i februari 1973 ål länsstyrelserna
att föra överläggningar med kommunerna om upprättande av program för de
åtgärder som behöver vidtas för att de av riksdagen i december är 1972 beslutade
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten skall kunna fullföUas.
Fullmäktige i 272 kommuner har antagit program för sädana åtgärder. De
kommunala programmen har ställts samman av länsstyrelserna och tillsammans med
länsstyrelsernas yttranden och egna åtgärdsför-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 184

slag redovisats lill Kungl. MaJ:t. Berörda centrala verk
har yttrat sig över det samlade materialet. Även forskningsinstitutioner och
organisationer har beretts tillfälle att yttra sig. Kommunerna har getts
tillfälle att yttra sig över länsstyrelsernas och de centrala verkens
ställningstaganden till programmen. Skrivelser från sammanslutningar och
enskilda med synpunkter pä den fysiska riksplaneringens fullföljande har
successivt inkommit till bostadsdepartementet.

Programarbetet i län och kommuner har inneburit en
precisering av de av statsmakterna angivna riktlinjerna för hushållningen med
mark och vatten och en vidareutveckling av det underlagsmaterial för den
fysiska riksplaneringen som har redovisats av centrala myndigheter. Genom
kommunernas ställningstaganden i samband med programarbetet har den fysiska
riksplaneringen förankrats på lokal nivå.

De kommunala programmen och länsstyrelsernas yttranden
innehåller ställningstaganden till åtgärder som berör en stor del av landet.
Kommunerna har i betydande omfattning föreslagit att områden utöver de som
tagits upp i det av centrala myndigheter utarbetade underlagsmaterialet skall
behandlas i samband med den fysiska riksplaneringen. 1 regel har kommunerna för
avsikt att inordna de föreslagna åtgärderna i en översiktlig kommunal
planering.

De
åtgärder som har föreslagits är av olika karaktär. För vissa områden har preciserade
utgångspunkter för det fortsatta arbetet kunnat anges. I andra fall är ätgärdsförslagen
mycket allmänt formulerade. 1 stor utsträckning är kommuner och länsstyrelser
eniga om hur det fortsatta arbetet bör bedrivas. 1 flertalet fall där skiljaktiga
uppfattningar har redovisats synes skiUaktigheterna vara av sådan art att de
kan undanröjas efter fortsatt samråd mellan kommun och länsstyrelse. Nyligen
genomförda ändringar i bl. a. naturvårdslagen har vidare gett delvis nya
förutsättningar för att genomföra ätgärdsförslagen.

Tyngdpunkten i övervägandena under programskedet har legat
på behandlingen av bevarandeinlressen inom friluftslivets, den vetenskapliga
naturvärdens och kulturminnesvärdens områden. De centrala myndigheter som
företräder dessa intressen uttrycker i sina remissyttranden tillfredsställelse
med resultatet av programarbetet. Flertalet andra myndigheter redovisar en
positiv inställning till den ökade aktivitet inom den översiktliga planeringens
område som de kommunala programmen ger uttryck för. Några 'av dessa myndigheter
påpekar emellertid all de intressen som respektive myndighet företräder har
fält en ojämn och i vissa fall otillräcklig behandling i programarbetet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att programarbetet och
de remissyttranden som har lämnats över detta i väsentliga avseenden har
klargjort utgångspunkterna för det fortsalta planeringsarbetet i län och kommuner.
Ambitionsnivån i programarbetet har varit hög. Ett stort antal län.sstyrelser,
flera centrala myndigheter saml Svenska kommunförbundet har uttalat atl alla de
i programmen föreslagna åtgärderna inte torde kunna genomföras före den 1 juli
1976.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 185

2 Förslag till allmänna utgångspunkter för
planeringsarbetet 2.1 Ansvarsfördelning i det fortsatta planeringsarbetet

De myndigheter som företräder olika sektorintressen har i
förarbetena för den fysiska riksplaneringen svarat för redovisningar av de
anspråk av betydelse från rikssynpunkt som respektive sektor ställer på landets
mark- och vattentillgångar. Mot bakgrund av dessa redovisningar har regering
och riksdag angett vissa utgångspunkter för planeringen av särskilda områden
(geografiska riktlinjer) samt lämnat anvisningar för hur olika sektorintressen
bör behandlas i planeringen (verksamhetsanknutna riktlinjer) (prop. 1972:111, CU
1972:35, rskr 1 972:348). Statsmakterna har inte tagit ställning till
enskildheter i de redovisningar som har lämnats av berörda myndigheler.

Det bör som hittills vara berörda centrala fackmyndigheters
uppgift att för respektive verksamhetsgrenar ange vilka områden i landet som
har betydelse från rikssynpunkt. De bedömningar i detta hänseende som
naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet har gjort i sina remissyttranden
bör, med beaktande av regeringens ställningstaganden och de synpunkter som
redovisas i avsnitt 3 i det föUande, utgöra ett underlag för det fortsatta
arbetet med att fullfölja riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Det material som har redovisats av kommuner och
länsstyrelser utgör förslag till program för fortsatta åtgärder. I regel finns
möjligheter att i de enskilda fallen bedöma i vilken mån föreslagna åtgärder
tillgodoser den fysiska riksplaneringens intentioner först när planeringen har
drivits längre. Det förutsätts att kommuner och länsstyrelser i allt väsentligt
kan nå enighet i dessa frågor. Åtgärderna får naturligtvis anpassas till de
krav på rättsverkningar eller på skötsel och vård som är befogade i det
enskilda fallet liksom till gällande ekonomiska förutsättningar. 1 anslutning
härtill erinras om vad som anförs i prop. 1972:111 om att den fysiska
riksplaneringens intentioner i slor utsträckning skall fullföljas genom
kommunal planering. En förutsättning härför är att den kommunala planeringen
ges tillräcklig stadga genom att översiktliga planer för markanvändningen antas
av kommunfullmäktige och i vissa fall fastställs i generalplanens form samt atl
möjligheter ges för statliga myndigheter att bedöma hur de kommunala planeringsålgärderna
stämmer överens med riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Härvid
erinras om de rekommendationer planverket har utfärdat med innebörd alt säväl
olika slag av översiktliga markanvändningsplaner som s. k. kommunöversikter bör
handläggas i enlighet med de regler som anvisas i byggnadsstadgan (BS) för
generalplan. 1 anslutning till den översiktliga kommunala planeringen bör också
behovet av särskilda åtgärder för atl säkerställa bl. a. naturvårdsintressen
och kulturminnesvårdsintressen bedömas. Härvid bör beaktas vad naturvårdsverket
har anfört om att en tillämpning av naturvårdslagen i många fall är det
lämpligaste och i vissa fall det enda sättet att tillgodose
riksplaneintentionerna.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Det fortsatta planeringsarbetet bör bedrivas i samråd
mellan kommuner och länsstyrelser med deltagande av övriga berörda regionala
myndigheter. Länsstyrelserna bör samordna de statliga myndigheternas medverkan
i planeringsarbetet. De regionala myndigheterna bör samverka med berörda
centrala myndigheter och hålla dessa underättade om planeringsarbetet i den mån
det bedöms erforderligt. Det ankommer på myndigheterna att verka för att de av
statsmakterna fastlagda riktlinjerna och de genom regeringens
ställningstaganden till programarbetet angivna utgångspunkterna för arbetet föUs.
Myndigheterna bör vidare bidra till alt information och underlagsmaterial av
betydelse för planeringen i görlig mån ställs till kommunernas förfogande.

Om enighet inte kan nås mellan länsstyrelse och kommun om
vilka åtgärder som bör vidtas eller om delade meningar uppslår i fråga som
uppkommer under planeringsarbetet bör regeringen uppmärksammas härpå om
länsstyrelsen eller central myndighet finner atl föreslagna åtgärder äventyrar
intentionerna i den fysiska riksplaneringen eller annan övergripande
samhällsplanering. Vad planverket har anfört i sitt yttrande beträffande
handläggning av ärenden som berör den fysiska riksplaneringen bör i övrigt
tjäna som vägledning i det fortsatta arbetet.

2.2 Tidsplan för och inriktning av planeringsarbetet .

Många remissinstanser har lämnat synpunkter på det
fortsatta planeringsarbetets uppläggning. Planverket har föreslagit att det i prop.
1972:111 angivna planeringsskedet förlängs med ett halvt år till den 1 januari
1977. Svenska kommunförbundet har framhållit som angeläget att i första hand kommunöversikter
samt områdesplaner för områden där konflikt råder mellan olika
markanvändningsintressen upprättas under planeringsskedet, medan övriga
planeringsinsatser enligt förbundets åsikt utan större olägenheter torde kunna
anstå till efter den 1 Januari 1977.

Ett fullständigt genomförande av de åtgärder som föreslås
i programmen torde inte vara möjligt under det i prop. 1972:111 angivna
planeringsskedet även om detta skulle komma alt förlängas i viss utsträckning.
1 propositionen har också förutsatts att alla önskvärda åtgärder inte kan
vidtas före den 1 juli 1976. Den fysiska riksplaneringens intentioner får
tillgodoses i ett fortlöpande arbete där insatserna under det nu aktuella
skedet får inriktas på de åtgärder som för närvarande bedöms vara mest
angelägna att vidta. Vissa utgångspunkter härför anges i det följande. Vidare
bör, som Svenska kommunförbundet anfört, tidsplanen för det fortsatta arbetet
ge utrymme för information och medboigarmedverkan samt för erforderliga beslut.
Även om det egentliga planeringsarbetet i huvudsak bör kunna vara klart den 1
juli 1976 bör säledes därefter viss tid avsättas för behandlingen inom
kommunerna.

Kommunerna bör kring årsskiftet 1976/77 lämna en
redovisning till länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör därefter i samarbete med
övriga berörda länsmyndigheter översiktligt redovisa resultatet av planerings-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 187

arbetet till berörda centrala myndigheter. Beträffande
vissa områden där särskilt komplicerade förhållanden råder torde frågan om
särskild redovisningsskyldighet direkt till regeringen få prövas i anslutning tUl
regeringens beslut angående respektive län. Planverket bör göra en samlad
redovisning av resultaten av arbetet under planeringsskedet. Länsstyrelserna
och berörda centrala myndigheler bör yttra sig till regeringen över i vilken
mån vidtagna åtgärder tillgodoser den fysiska riksplaneringens intentioner samt
ange de frågor som påkallar regeringens uppmärksamhet. Berörda kommuner bör
ges tillfälle att ta del av myndigheternas yttranden och inkomma till
regeringen med därav föranledda synpunkter.

Närmare anvisningar för redovisningarnas innehåll och
uppläggning torde få meddelas senare. Planverket bör utfärda tekniska
anvisningar för redovisningsarbetet. Regeringen torde senare fä ge berörda
myndigheter de uppdrag som föranleds av vad som anförts ovan.

De närmast förestående åtgärderna bör, i enlighet med vad
som anges i prop. 1972:11 1, i första hand syfta till att inordna och beakta de
i den fysiska riksplaneringen behandlade intresseområdena i en utvidgad
översiktlig kommunal planering där olika markanvändningsintressen vägs mot
varandra. Planeringsarbetet bör huvudsakligen inriktas på att upprätta dels
kommunöversikter, i vilka behandlas de frågor som berörs av den fysiska
riksplaneringen, dels översiktliga planer för markanvändningen i huvuddelen av
de områden som berörs av de av statsmakterna fastlagda geograflska riktlinjerna
samt i de områden där övervägandena under programarbetet visat att uttalad
konflikt råder eller kan förutses mellan olika markanvändningsintressen. Härvid
bör beaktas vad lantmäteriverket anfört om att de fortsatta åtgärderna bör
preciseras i områden som i programmen har angetts som utredningsområden. Vad
planverket anfört i sitt remissyttrande beträffande inriktningen av planeringen
i områden som omfattas av geografiska riktlinjer bör fläna som utgångspunkt för
det fortsatta arbetet om inte regeringens ställningstaganden till
programarbetet föranleder annat. Planverket bör på ett kartmaterial som
tillställs länsstyrelserna närmare precisera sina stälN ningstaganden
beträffande avgränsningen av de områden som berörs av geograflska riktlinjer,
med beaktande av de ändringar regeringens stäUningstaganden kan komma att
föranleda.

Åtgärder som föreslagits i programmen för att varaktigt
skydda, vårda eller utveckla enskilda områden bör samtidigt vidtas inom de
ramar som tUlgängliga ekonomiska resurser medger. Ett fullständigt genomförande
av dessa åtgärder får emellertid ses i ett längre tidsperspektiv. Det ankommer
på länsstyrelserna och kommunerna att i samråd och med ledning av de
anvisningar som berörda centrala myndigheter kan komma att lämna, vidta de
åtgärder som nu bedöms mest angelägna samt att upprätta handlingsprogram för
fortsatta åtgärder.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 188

3 Behandlingen av vissa verksamheter

3.1 Inledning

Remissinstanserna har fört fram en rad synpunkter
beträffande behandlingen under programskedet av berörda verksamheter. Dessa
synpunkter behandlas här i den utsträckning de har direkt betydelse för koinnnmernas
och länsstyrelsernas insatser i det förestående planeringsarbetet eller är
nödvändiga för förståelsen av de förslag till utgångspunkter för
planeringsarbetet som redovisas i det följande.

3.2 Jordbruk

3.2.1 Programmen och remissyttrandena

Flertalet kommuner har uppmärksammat Jordbrukets intressen
i programarbetet. Remissinstanserna konstaterar alt detta till största delen
skett i form av generella uttalanden om att hänsyn skall tas flll
jordbruksintressena i den fortsatta planeringen. Lantbruksstyrelsen, lantmäteriverket,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Lantbrukarnas riksförbund anför att
näringens anspråk behöver preciseras i det fortsatta arbetet. Flera remissmyndigheter
uttalar att stor restriktivitet bör iakttas med att ta värdefull jordbruksmark
i anspråk för tätbebyggelseändamål. Lantbruksstyrelsen uttrycker farhågor för
att möjligheterna att hävda jordbruksintressena i mänga fall kan väntas bli
otillräckliga med hänsyn till de starka konflikter mellan jordbruk och
tätortsexpansion som redan nu föreligger i vissa områden. Sambanden mellan
Jordbrukets intressen och naturvärdens och kulturminnesvårdens intressen samt
behovet att samordna dessa påtalas av bl. a. naturvärdsverket och
riksantikvarieämbetet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller
jordbrukets betydelse för planeringen av del ekonomiska försvaret.
Lantmäteriverket understryker att det frän jordbrukssynpunkt är av vikt att
markanvändningen långsiktigt kan slås fast bl. a. med hänsyn till risken för
markspekulation och värdestegring pä mark, behovet av investeringar i
byggnader, anläggningar etc.

3.2.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Jordbrukets markanspräk behöver i vissa avseenden
preciseras under planeringsskedet.

Ällmänt kan konstateras att den snabba minskning av
åkerarealen som skett under 1960-talet och böflan av 1970-talet nu i stort sett
har upphört. Jordbruksproduktionens framtida omfattning utreds av 1972 års
jordbruksutredning. Kommande ställningstaganden i denna fråga blir avgörande
för jordbruksmarkens framtida omfattning. Tills vidare bör restriktivitet
iakttas när det gäller att ta i anspråk jordbruksmark för andra ändamål.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Gällande jordbrukspolitiska mål innebär bl. a. atl
möjligheterna för jordbruksproduktion skall flllgodoses i olika delar av
landet. Detta medför atl begreppet högvärdig jordbruksmark bör definieras med
utgångspunkt i de förhållanden som råder i skUda landsdelar. Intresset av att
skydda god jordbrukstnark måste samtidigt ofta bedömas inom större områden än
enskilda kommuner. Lantbruksstyrelsen har gett anvisningar till
lantbruksnämnderna för redovisning av jordbrukels intressen i kommunal
översiktlig planering. Lanlbruksslyrelsen har vidare i samband med granskningen
av de kommunala programmen på karta preliminärt redovisat primära
intresseområden för jordbruket (separatkarta 2 tiU statens planverks rapport nr
30, 1974).' I avvaktan på ett mer preciserat underlagsmalerial bör gälla att
kommunerna inom dessa primära intresseområden särskilt beaktar
jordbruksintressena som en av utgångspunkterna för den planering som skall
genomföras. Vad bl. a. naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet har påpekat om
att jordbruket vid sidan av sitt ekonomiska värde kan ha betydande värde från
exempelvis landskaps-, kullurminnes- och naturvårdssynpunkt bör också
uppmärksammas.

Det är förenat med betydande svårigheter att bedöma frågor
rörande avvägningen mellan jordbruksintressen och andra markanspråk i ett sent
skede i planeringsprocessen, t. ex. i samband med fastställelseprövningen av detaUplaner.
Ett tillfredsställande underlag för bedömning av jordbruksintressena saknas
härvid ofta. För expansiva tätorter inom redovisade primära intresseområden
för jordbruket bör översiktliga planer för markanvändningen som beaktar
jordbruksintressen utarbetas som grund för överväganden om lämpliga
utbyggnadsriktningar. Arbetet med att se över befintliga översiktliga planer med
avseende på jordbruksintressen eller atl i förekommande fall upprätta sådana
planer bör inledas snarast möjligt. Behovet av att för vissa områden ompröva
äldre detaljplaner och att ge värdefull jordbruksmark ett fastare skydd genom
att upprätta och fastställa generalplan bör härvid övervägas. Inom övriga
primära intresseområden för jordbruket bör rikflinjer för bebyggelsen som
beaktar jordbruksintressena tas in i kommunöversikt.

Vid bedömningen av olika bebyggelsestrukturer måste hänsyn
tas såväl till behovet av ändamålsenliga tätortsbildningar som till jordbrukets
intressen och .behovet av rekreationsområden. Avvägningar av denna art
förutsätter i vissa faU att markanspräken ställs mot varandra i regional skala.
Inom landets viktigare Jordbruksbygder bör kommunerna samarbeta med varandra
och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta
program för hushållning med Jordbruksmarken. I dessa bör i regional skala
anges vilka områden som långsiktigt bör kunna utnyttjas för jordbruksändamål
och vUka restriktioner gentemot andra markanvändningsintressen detta
föranleder. I regeringens stäUnings-tagande till programarbetet i respektive
län torde få meddelas inom vUka områden sädana program bör utarbetas. Berörda
länsstyrelser bör ha ansvar att redovisa resultatet av arbetet med dessa
frågor. Lantbrukssly-

' Se även bifogade karta 2. 14 Riksdagen 1975/76 1 saml.
Nr 1

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 190

relsen och planverket bör samråda med berörda
länsstyrelser och efter hand lämna dessa erforderliga anvisningar.

1 avvaktan på att det planeringsarbete som angetts ovan
ger utslag i kommunernas arbete med detaljplaner m. m. får enskilda planfrågor
bedömas med utgångspunkt i de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet
och mot bakgrund av det material som successivt kommer fram.

3.3 Skogsbruk

3.3.1 Programmen och remissyttrandena

Många kommuner har i sina program strukit under
skogsbrukets betydelse för näringslivet. Flera remissinstanser uttalar att
kommunerna samtidigt har haft en hög ambitionsnivå när det gällt att avgränsa
områden av intresse för naturvård och rörligt friluftsliv inom skogsområden.
Bl. a. skogsstyrelsen och domänverket anför att de arealer som har föreslagits
som riksintressanta för främst det rörliga frUuftslivet är tilltagna i överkant
och inte motsvarar reella framtida behov. Skogsbrukets företrädare anser
därför all kommunernas program innebär restriktioner för ett rationellt
bedrivet skogsbruk som inte är försvarliga bl. a. med tanke på de samhällsekonomiska
konsekvenser en minskning av virkesproduktionen skulle föra med sig. Flera
remissinstanser anser att det rörliga frUuftslivets intressen i de flesta fall
bör kunna vara förenliga med etl fortsatt ekonomiskt skogsbruk.
Naturvårdsverket och lantmäteriverket anför atl detta förutsätter att en
omsorgsfull planering kommer lill stånd.

3.3.2 Förslag till utgångspunkter jör planeringsarbetet

Uppgifter som inom kort publiceras av 1973 års
skogsutredning i betänkandet Virkesbehov och virkestillgång (Ds Jo 1975:1)
kommer att bekräfta de antaganden som gjorts den senaste tiden om svårigheterna
att i framtiden försörja den svenska skogsindustrin med råvara. Knappheten på
virkesråvara medför att det måste ställas större krav på hushållningen med
landets skogsresurser. Detta gäller både skogen och skogsmarken.

Underiag
för övergripande bedömningar i fråga om skogsmarkens användning i framtiden har
i stor utsträckning saknats. Programarbetet vad gäller skogsbruket i den
fysiska riksplaneringen är därför ofullständigt och behöver kompletteras. I de
fortsatta övervägandena måste skogsbrukets betydelse för landet som helhet och
för större regioner beaktas. Det bör ankomma på skogsvårdsstyrelserna att i
samråd med länsstyrelserna, enligt riktlinjer som utarbetas av skogsstyrelsen,
biträda kommunerna i deras bedömning av skogsbrukets intressen.

Skogsbrukets
intressen måste vägas mot bl. a. naturvårds- och rekreationsintressen. De
ändringar i skogsvårdslagen som trädde i kraft den 1 januari 1975 och som
innebär att det för skogsbruket införts en allmän aktsamhelsregel och
anmälningsplikt rörande slutavverkningar bör förbättra förutsättningarna för
samråd mellan företrädare för skogsbruket,

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 191

länsstyrelserna och kommunerna. Nya anvisningar om skogsvårdslagens
tillämpning utfärdas av skogsstyrelsen under våren 1 975.

Som flera remissinstanser har anfört torde röriigt frUuftsliv
och rationellt skogsbruk oftast kunna kombineras, om riktlinjer för skogsbrukets
bedrivande utarbetas i samråd mellan berörda parter. Länsstyrelserna bör inleda
överläggningar med skogsvårdsstyrelser och kommuner rörande bl. a. behov av säkerstäUandeåtgärder
och föreskrifter om samrådsskyldighet enligt NVL inom skogsområden. Syftet med
överläggningarna bör vara att precisera inom vUka områden och i vUka avseenden
särskilda krav på skogsbruket är motiverade för att tUlgodose andra intressen.
Härvid kan det även finnas anledning att ta upp frågan om eventuella behov av
restriktioner för fritidsbebyggelsens utveckling för att tillgodose skogsbrukets
intressen.

3.4 Fiske

3.4.1 Programmen och remissinstanserna

Fiskets intressen har behandlats i relativt liten
utsträckning i de kommunala programmen. Fiskeristyrelsen konstaterar att fiskeriadmini-strationens
insatser i samband med den fysiska riksplaneringen inte har gett avsedda
effekter i programarbetet. Styrelsen betonar betydelsen av att all planering
som rör fisket utgår från en samlad bedömning av såväl yrkesfiskets som
fritidsfiskets intressen och understryker att det är fiskets sammantagna behov
som bör vägas mot konkurrerande anspråk på naturresurser. Fiskeristyrelsen har
i samråd med planverket redovisat program för hur fiskets intressen bör
redovisas i den fortsatta planeringen. Av programmet framgår att
lantbruksnämndernas fiskerikonsulen-ter i en första etapp skall genomföra
inventeringar som belyser yrkesfiskels omfattning och betydelse i landets sölvatten-
och saltvattenområden. För fritidsfiskets del skall det material som tidigare
tagits fram som underlag i förarbetena för den fysiska riksplaneringen justeras
och ajourföras. Det nu nämnda materialet skall vara fiskeristyrelsen till hända
senast den 1 maj 1975. 1 en andra etapp skall göras bedömningar för att
kartlägga sötvattnens och kustvattnens potentiella förutsättningar för ett
yrkesmässigt fiske samt motsvarande kartläggningar för fritidsfiskets del.

3.4.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Fisket bör under planeringsskedet inordnas i
planeringsarbetet på ett i förhållande till andra verksamheter jämbördigt sätt.
Det material som fldigare har redovisats beträffande värdefulla fiskevatten
bör, tillsammans med det material som successivt kommer fram i det
inventeringsarbete som nu har inletts av fiskerikonsulenterna enligl anvisningar
från flskeristyrelsen, utgöra underiag för planeringsarbetet. Samråd i fråga om
fiskets behandling i planeringen bör på ett tidigt stadium komma tUl stånd
mellan länsstyrelserna, fiskeriadministrationen och kommunerna.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 192

3.5 Renskötsel

3.5.1 Programmen och remissinstanserna

Lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksförbund
påpekar att rennäringens markanspråk i flera berörda kommuner har fått en
knapphändig behandling i programmen och understryker att rennäringens intressen
bättre bör beaktas i det fortsatta planeringsarbetet. Lantbruks-.styrelsen och
planverket tUlstyrker atl den översiktliga betesinventeringen inom renskötselområdet
som föreslagits i rapporten (Ds Jo 1974:2) Kalhyggen kommer till stånd.

3.5.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Rennäringens rätt enligt rennäringslagen och näringens
speciella krav i fråga om mark skall beaktas i den fortsatta planeringen.
Samråd med berörda samebyar bör komma till stånd i ett tidigt skede av planeringsarbetet.

Planverket
föreslär i sitt yttrande vissa utgångspunkter för behandhngen av
rennäringsintressena i den fortsatta planeringen. Planverket har inhämtat
synpunkter från lantbruksstyrelsen beträffande tolkning av de delar av
rennäringslagstiftningen som rör markanvändning och fysisk planering
(Lantbruksstyrelsens PM 1974-04-18, 360 H 72/74). De synpunkter som framförs i
dessa handlingar bör tjäna till ledning för det fortsatta planeringsarbetet.

Planverket genomför f. n. i samarbete med lantbruksstyrelsen
och Svenska samernas riksförbund en kartläggning av renskötselns markanvändning
och för renskötseln värdefulla marker som är känsliga för störningar.
Kartläggningen som avses bli tillgänglig under våren 1975 bör kunna ge underlag
för berörda kommuner i det fortsatta planeringsarbetet. Översiktliga
betesinventeringar inom renskötselområdet kan därefter bli nödvändiga som
komplement till kartläggningen.

3.6 Rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård och
kulturminnesvård

3.6.1 Programmen och remissinstanserna

Flertalet remissinstanser uttrycker tillfredsställelse med
den behandling i programmen som bevarandeintressena fått i olika delar av
landet. Naturvårdsverket anför att programarbetet torde ha inneburit att
förståelsen för naturvården och för behovet av ökad planering för att skydda
och bevara naturresurserna har fördjupats och breddats i hög grad.
Riksantikvarieämbetet konstaterar alt programarbetet för kultur-minnnesvårdens
del har inneburit att dess intressen i högre grad än tidigare kommit att
beaktas i den översiktliga planeringen och anför att detta för framtiden bör
kunna innebära att den befintliga kulturmiljön tillvaratas i ökad
utsträckning. Båda verken konstaterar att de i

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 193

underlagsmaterialet utpekade områdena av riksintresse i
regel har lagils upp till behandling i programmen och att därutöver relativt
omfattande tillägg föreslagits.

Riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket understryker
behovet av fortsatta inventeringar och anför alt den nu redovisade
sammanfattande bilden av områden av riksintresse från bevarandesynpunkt inte
får betraktas som slutgiUig. Fortsatt inventeringsarbete torde komma alt påvisa
behov av viss översyn av redovisningen. Riksantikvarieämbetet understryker atl
kulturminnesvårdens, naturvårdens och frUuftslivets intressen till slor del
sammanfaller och alt det därför krävs ett samarbete för bevarandeplaneringen i kulturiandskapet.
Liknande synpunkter framförs av naturvårdsverket och planverkel.

Riksantikvarieämbetet anser att del finns behov av nya
medel för säkerställande av kulturminnesvårdens intressen och anför alt dessa
intressen till slor del får tillgodoses genom den kommunala planeringen och
tills vidare med utnytflande av byggnads- och naturvårdslagarna.
Naturvårdsverket anför att man vid val av säkerställandeform måste utgå frän en
bedömning av vilka bestämmelser som erfordras för alt del aktuella områdets
karaktär skall kunna skyddas och vårdas samt utvecklas i önskvärd riktning.
Naturvårdsverket understryker all planeringen längs kusterna genomgående bör
bedrivas i form av generalplanering.

3.6.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Kommuner, länsstyrelser och flera centrala verk är i
betydande omfattning eniga om bevarandeintressenas behandling i det fortsalta
planeringsarbetet. Genoni riksantikvarieämbetets och naturvårdsverkets
ställningstaganden till de redovisade programmen torde de från rikssynpunkt
mest angelägna bevarandeintressena nu tUl sina huvuddrag vara angivna. Verkens
ställningstaganden kan dock inte betraktas som slutgiltiga. Verken har i flera
sammanhang betonat att inventeringsarbetel bör drivas vidare för alt ge
underlag för fortsatta ställningstaganden. Särskilt de s. k. större områdena av
intresse för kulturminnesvården måste bli föremål för fortsatta inventeringar
och preciseringar. Det bör uppmärksammas att det regionala statliga ansvaret
för kulturminnesvården från den 1 Juli 1976 kommer alt föras över lill
länsstyrelserna. Det är därför angeläget att länsstyrelserna redan i
planeringsarbetets inledningsskede tar aktiv del i de åtgärder som vidtas inom
kulturminnesvärdens område.

Av kommuner och länsstyrelser redovisade nya förslag till
områden av intresse från rikssynpunkt har tillstyrkts av naturvårdsverket
endast om en naturinventering av området har förelegat. Riksantikvarieämbetet
har flllämpat en liknande princip. Detta innebär att frågor om att klassiflcera
ytteriigare områden som intressanta från rikssynpunkt får prövas av verken
i den takt erforderligt bedömningsunderiag kommer fram.

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 194

Naturvårdsverket har i några fall föreslagit ytterligare
områden som kommuner och länsstyrelser inte har haft möjlighet att ta ställning
till i samband med programarbetet. Länsstyrelserna och kommunerna bör redovisa
sina synpunkter beträffande dessa områden till naturvårdsverket. I avvaktan på
att verket tagit del av dessa synpunkter får verkets redovisning beträffande de
aktuella områdena betraktas som preliminär. I avvaktan på verkets slutliga
ställningstaganden bör sådana områden i planeringen behandlas så att
bevarandeintressena inte skadas. Några kommuner har i yttranden till
bostadsdepartementet tagit ställning till de redovisade nya områdena eller i
övrigt lämnat synpunkter med anledning av naturvårdsverkets och
riksantikvarieämbetets ställningstaganden. De synpunkter kommunerna härvid har
redovisat har delgetts verken.

De områden
som av riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket nu angetts ha betydelse från
rikssynpunkt bör behandlas inom ramen för arbetet med att fullfölja
riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. En redovisning på karta i skala 1:250
000 av de aktuella områdena bör tillställas länsstyrelserna genom statens
planverks försorg. Områdena bör inordnas i den översiktliga kommunala
planeringen och i övrigt behandlas på sätt som angetts ovan i avsnitt 2.2. Det
förutsätts vidare att det fortsalta arbetet kommer att inriktas på att
fullfölja de överenskommelser som träffats mellan kommuner och länsstyrelser
under programarbetet beträffande behandlingen av olika bevarandeområden.
Riksantikvarieämbetets och naturvårdsverkets yttranden och
granskningspromemorior bör därvid fläna till vägledning. Det är angeläget att
under planeringsskedet tillgodose de mest omedelbara skyddsbehoven i syfte att
förebygga oönskade förändringar till föUd av exploatering eller utebliven vård.

När det gäller de större områdena av betydelse för
kulturminnesvården bör planerings- och säkerställandeåtgärderna inriktas mot i
första hand de områden som redovisas på ovan nämnda kartmaterial. Övriga delar
av de större områdena bör aktualiseras allteftersom ytterligare utredningsmaterial
kan färdigställas.

Åtgärder för att skydda värdefulla natur- och
kulturmiljöer bör under planeringsskedet inordnas i en planering som beaktar
skilda markanspråk. Det är angeläget att därvid finna former för en samlad
behandling av bl. a. rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård och
kulturminnesvård i syfte att skapa bätlre samordning av planerings- och säkerställandeåtgärder.
Bevarandeintressenas samband med de areella näringarna bör i detta sammanhang
beaktas.

När det
gäller val av säkerställandeform innebär ändringarna i naturvårdslagen fr.o.m.
den 1 Januari 1975 delvis nya förutsättningar bl. a. genom införandet av
generellt strandskydd och tillkomsten av ett nytt skyddsinstitut
(naturvårdsområde). Vidare kan kommunerna genom delegering ges vidgade
möjligheter att själva använda naturvårdslagen för alt tillgodose naturvårdens
och frUuftslivets intressen. Mot den bakgrunden finns det anledning för
kommuner och länsstyrelser att gemensamt se

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 195

över de i programmen föreslagna formerna för
säkerställande. Planverket, lantmäteriverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet
utarbetar för närvarande i samråd en exempelsamling till vägledning vid tUlämpningen
av olika säkerställandeformer.

Ett betydande antal områden med starka bevarandeintressen
har redovisats utefter älvdalarna i norra Sverige. Arbetet med att säkerställa
bevarandeintressena i anslutning lill älvarna bör fortsätta under planeringsskedet.
Härvid bör beaktas innebörden av statsmakternas ställningstaganden till
energipolitiken vid 1975 års riksmöte. Det ytterligare material som kommer fram
som en följd av pågående utredningsarbete rörande vattenkraftutbyggnader i
norra Norrland bör successivt inordnas i underlagsmaterialet för planeringen
längs älvdalarna.

3.7 Fritidsbebyggelse

3.7.1 Programmen och remissyttrandena

Fritidsbebyggelsefrågorna har som regel inle behandlats
mera ingående i kommunernas program. Av programmen och länsstyrelsernas redovisningar
framgår emellertid att starka fritidsbebyggelseintressen förekommer i områden
av stort värde för rörligt friluftsliv. Planverket och naturvårdsverket
understryker betydelsen av att fritidsbebyggelsen behandlas ingående under
planeringsskedet. Naturvårdsverket anger vissa principer för
fritidsbebyggelsens fortsalla behandling och planverket efterlyser vissa
delreformer i byggnadslagstiftningen, rörande bl. a. olovligt byggande och
hänsynstagande till kulturhistoriskt intressanta miljöer, i syfte att skapa
bättre förutsättningar för planmässiga överväganden rörande lokaliseringen av
fritidsbebyggelse.

3.7.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Inom områden med geografiska riktlinjer enligt planverkets
redovisning (separatkarta 1 till planverkets rapport nr 30, 1974)' bör restriktivitet
tillämpas i fråga om ytterligare fritidsbebyggelse i avvaktan på översiktliga
markanvändningsplaner som beaktar den fysiska riksplaneringens riktlinjer.
Särskilt stor återhållsamhet bör iakttas vid de obrutna och högexploaterade
kusterna, på Öland och Gotland samt i fjällvärlden. Kommunerna bör vidare under
planeringsskedet förbättra sin planeringsberedskap inom områden där
fritidsbebyggelse bör kunna komma till stånd.

Bl.a. inom de områden i inlandet som i rapporten (SOU
1971:75). Hushållning med mark och vatten utpekas som särskilt lämpliga som
utvecklingsområden för fritidsbebyggelse, eller inom andra områden där en
utveckling av fritidsbebyggelsen pågår eller kan väntas, bör överväganden
rörande fritidsbebyggelsen inordnas i den kommunala översiktliga planeringen
där så inte redan har skett. Inom vissa sådana områden

' Se även bifogade karta 1.

s. 196 Kontrollera mot PDF

omvandlas en väsentlig del av det befintliga
byggnadsbeståndet tiU fritidsbostäder eller till permanentbostäder för boende
som har sin huvudsakliga sysselsättning inom närbelägna tätorter. Denna
omvandling kan ha stort värde från bl. a. landskapsvårdssynpunkl men kan också
i betydande grad begränsa handlingsfriheten när det gäller planläggningen av
områdenas framtida utnytflande. Det är angeläget att dessa förhållanden
uppmärksammas i det fortsalta planeringsarbetet. När det gäller planering för
en mer omfattande utveckling av turist- och fritidsanläggningar bör denna ses mol
bakgrund av statsmakternas kommmande ställningstaganden med anledning av lurislkommitténs
förslag.'

De synpunkter som har förts fram beträffande behovet av
ändringar i byggnadslagen tas upp i samband med pågående överväganden med
anledning av bygglagulredningens belänkande och remissbehandlingen av detta.

3.8 Resurskrävande och miljöstörande industri

3.8.1 Programmen och remissinstanserna

Många kommuner har i sina program tagit upp frågan rörande
möjligheterna all tUl kommunen lokalisera resurskrävande och/eller mUjöstörande
industri. I de områden där enligl fastlagda riktlinjer mark bör reserveras för
sådan industri har enligl programmen hithörande frågor i allmänhet avsetls få
en relativt inträngande behandling. Miljöundersökningar efterlyses i flera
fall. Flera remissinstanser, bl. a. naturvårdsverket, industriverket och
Sveriges geologiska undersökning, påtalar atl problem i samband med mUjöstörande
industri endast i mindre omfattning har blivit behandlade i programmen.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut anför att del ofla helt
saknas underlag för en bedömning av naturförhållandena för de lägen som
föreslagits för mUjöstörande industri. Planverket uttalar all det i många fall,
speciellt längs norrlandskusten och i inlandet, rådet ovisshet om i vilken
utsträckning de av kommunerna föreslagna industrilägena kommer att bli aktuella
för etablering av mUjöstörande industri. Verket anser därför i likhet med
industriverket atl den miljöslörande industrins behandling i den fysiska
riksplaneringen bör utredas närmare. Naturvårdsverket uttalar att möjligheterna
lUl alt i större utsträckning än tidigare lokalisera industrin på djupet inom
kustzonen för att avlasta den egentliga kusten särskilt bör uppmärksammas och
påtalar vidare de ökade möjligheterna tUl inlandslokalisering som en följd av
bl. a. den process- och reningstekniska UtveckUngen.

Vad gäller frågan om lokalisering av kärnkraftverk bedömer
Centrala driftledningen (CDL) och vattenfallsverket att framförda
lokaliserings-önskemål inte har fått en med bevarandeintressena jämbördig
behandling i programmen. CDL anser att i princip samtliga s. k. huvudlägen i CDL:s
rapport från år 1972 bör beaktas i planeringsarbetet så att möjligheter till
framtida utbyggnad hålls öppna.

1 Prop. 1975:46.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 197

3.8.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Kunskaperna om miUöförutsättningar och förutsättningar i
övrigt för lokalisering av resurskrävande och/eller mUjöstörande industri är
ofullständiga, speciellt utefter norrlandskusten och i inlandet. Det bedöms
därför vara för tidigt att nu närmare la ställning tiU de förslag till nya
lägen som har förts fram i de kommunala programmen. Tills vidare bör följande
allmänna utgångspunkter gälla.

I
anslutning till de i prop. 1972:111 angivna områdena där mark bör reserveras
för resurskrävande och/eller miljöslörande industri bör handlingsberedskapen
upprätthållas genom översiktlig markanvändningsplanering i form av
generalplanering. Behovet av atl i vissa fall söka fastställelse av generalplan
bör övervägas. Länsstyrelserna bör biträda kommunerna i planeringen och därvid
i regional skala belysa förutsättningarna för och konsekvenserna av eventuella industrietableringar.
Länsstyrelserna bör i anslutning till sin redovisning av resultaten av
planeringsarbetet lämna en särskUd redogörelse för behandlingen av de i
riktlinjerna angivna industriområdena.

Frågan om
uppläggning av och ansvar för miljöundersökningar vid vissa industrilägen har
studerats av en särskUd arbetsgrupp som har redovisat sina förslag i en
departementspromemoria, (Ds B 1974:2). Förslag flll principprogram för undersökningar
av naturförhållanden vid vissa industrilägen. Promemorian har remissbehandlats.
Frågan bereds f. n. inom bostadsdepartementet. Vissa hithörande frågor studeras
också av utredningen rörande miljöproblem m.m. i vissa industriområden (UMl).
Utredningen beräknas lämna elt delbetänkande under år 1 975.'

När det
gäller de i programarbetet behandlade lokaliseringsorterna utefter
norrlandskusten bör utrednings- och planeringsåtgärderna drivas vidare med
sikte på att få fram ett successivt förbättrat material till ledning för
statsmakternas fortsatta överväganden beträffande möjligheterna att till
norrlandskusten lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. Kommunerna bör studera befintliga och potentiella
industriområdens utvecklingsmöjligheter och härvid belysa uppkommande
konflikter med andra intressen. Länsstyrelserna bör mot bakgrund av analyser av
miljöförhållanden, regionalpolitiska förutsättningar, transportförutsättningar
m. m. ge kommunerna råd och vägledning i arbetet och verka för att
utredningsinsatserna koncentreras till de områden som från regional synpunkt
förefaller mest lämpade för aktuella industrityper. Länsstyrelserna och
kommunerna bör i dessa frågor kunna utnytfla material från det arbete som bedrivs
centralt inom ramen för bl. a. den fysiska riksplaneringen och den
regionalpolitiska planeringen.

För att
handlingsfrihet tills vidare skall bevaras beträffande de i programmen
föreslagna industrilägena kan i kommunöversikt anges riktlinjer som innebär att
sådana ändringar i markanvändningen undviks

' Utredningen överlämnade i maj 1975 betänkandet (SOU
1975:44) Ktablering av miljöstörande industri.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 198

som kan försvära en framtida industrietablering.

I inlandet har ett stort antal kommuner angett områden
lämpade för lokalisering eller vidareutveckling av resurskrävande och/eller miljöslörande
industri. Främst i Mellansverige har ett stort antal sådana områden angetts.
Fortsatta studier av möjligheterna till lokaliseringar i inlandet av den typ av
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör kunna läggas upp på etl
likartat sätt som för norriandskusten. Arbetet bör emellertid bedrivas med stöd
i studier och överväganden för större regioner än enskilda län. Mer omfattande
kommunala insatser i form av planering eller markreservationer bör kunna anstå
till dess fastare utgångspunkter för dessa studier har angetts.

Energifrågorna kommer att behandlas av riksdagen vid 1975
års riksmöte, Nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och
ledningsnät bör därför inte anges nu.

Planverket har i samråd med säkerhetsmyndigheterna utarbetet
riktlinjer för reglering av bebyggelse kring kärnkraftanläggningar. Planverket
bör i samarbete med säkerhetsmyndigheterna följa arbetet med den fysiska
planeringen i anslutning till de befintliga kärnkraftverken. Verket bör ställa
samman och redovisa erfarenheterna av detta planeringsarbete.

I planeringsarbetet bör även frågan om kraftledningsstråk
uppmärksammas. Planverket, industriverket och vattenfallsverket bedriver visst
utvecklingsarbete i denna fråga.

3.9 Kommunikationer

3.9.1 Programmen och remissinstanserna

Vissa remissinstanser pekar på det angelägna i att behovet
av markreservationer för kommunikationsändamål uppmärksammas under
planeringsskedet. Berörda myndigheter framhåller vikten av att de bereds flilfälle
att delta i planeringsarbetet på ett tidigt stadium. Luftfartsverket anför att
någon fullständig bedömning av behovet av flygplatser inte kan göras på grundval
av programmaterialet och understryker liksom planverket vikten av att en
landsomfattande plan upprättas för utbyggnaden av flygplatsnätet.

Luftfartsverket framhåller att en bedömning av behovet av
flygplatser måste grundas på ett samtidigt studium i samarbete mellan berörda
myndigheter och behovet av andra lokala, regionala och interregionala
trafikmedel. Verket framhåller också att bullerskyddszoner kring flygplatserna
i avvaktan på resultatet av trafikbullerutredningens arbete bör grundas på prognoser
över den väntade trafiken och på bullergränsbe-stämningar enligt den definition
som sedan ett antal år tillämpas av verket.

Statens vägverk pekar på att vägfrågorna fått en
varierande behandling under programskedet. Verket anför att översiktliga
planer, t. ex. kommunöversikter, bör utarbetas innan formella säkerställandeåtgärder
vidtas

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 199

för att man därigenom skall få en grund för att närmare
överväga avgränsningsfrågor och pröva i vad mån olika anspråk kan tillgodoses inom
samma område.

Sjöfartsverket
förutsätter att kända potentiella djuphamnslägen säkerställs under
planeringsskedet inom ramen-för den förutsedda planeringen av kustzonen.

3.9.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Den regionala trafikplaneringen har nyligen avslutats i
länen. Slutliga förslag lill trafikplaner har av länsstyrelserna redovisats tUl
kommunikationsdepartementet. Materialet ställs för närvarande samman och
utvärderas inom kommunikationsdepartementet med sikte på en redovisning av
förslag till ställningstaganden. I avvaktan på dessa ställningstaganden är del
angeläget atl undvika sådana låsningar av markanvändningen som kan förhindra
eller försvåra ett tillgodoseende av berättigade trafikintressen. 1 avvaktan på
kommande ställningstaganden bör befintliga trafikplaner utgöra ulgångspunkt för
kommunernas planering avseende behovet av markreservationer för konimunikationsändamål.

När det gäller flygplatser bör särskilt uppmärksammas
angelägenheten av att mark i anslutning till befintliga eller planerade
flygplatser tas i anspråk bara för sådana ändamål som medger att en rimlig
handlingsfrihet för flygverksamheten kan bibehållas.

Vid beräkning och avgränsning av bullerskyddszoner kring
flygplatser bör i avvaktan på resultatet av trafikbuUerutredningens arbete
utgångspunkten vara de av luftfartsverket angivna metoderna.

Behovet av markreservalioner i anslutning lill befintliga
och potentiella djuphamnslägen bör under planeringsskedet övervägas i de
kustområden som inte betecknas som obrutna.

3.10 Försvar

3.10.1 Programmen och remissinstanserna

1 de kommunala programmen redovisas i flera fall
konflikter mellan försvaret och andra intressen. Överbefälhavaren konstaterar
att försvarsmaktens markintressen inte har varit föremål för mer ingående
redovisning annat än i sådana fall där försvarsintressen är eller bedöms komma
i konflikt med andra intressen av rikskaraktär. I programmen redovisas endast
försvarels användning av mark, vatten och luft för fredsorganisa-flonens behov.
ÖB menar alt granskningen av programmen har gett vid handen att många kommuner
ställer anspråk på försvarets mark. Samfldigt noteras att mark som används av
försvaret inte automatiskt utesluter vafle annan användning. ÖB konstaterar att
lägflygningen har framstått som den försvarsaktivitet som medför störst
påverkan på omgivningen men betonar att denna aktivitet bör betraktas som en
periodisk störning som inte skall ses som ett hinder för bebyggelse m. m.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 200

och som är anpassbar såväl i rum som till tid. ÖB och
civilförsvarsstyrelsen understryker vikten av samråd med försvarets regionala
och lokala myndigheter i planeringsarbetet.

3.10.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Försvarets markbehov och omgivningskrav bör vägas in i
planeringen pä elt med andra samhällsintressen jämbördigt sätt. I många
kommunala program redovisas intressekonflikter mellan kommunernas anspråk och
försvarsmaktens nuvarande markinnehav och bedömda framlida markbehov. I flera
fall torde intressekonflikterna kunna lösas genom samråd mellan kommuner,
länsstyrelser och berörda mUitära myndigheter. Detta kan bl. a. ske genom atl
möjligheterna alt samordna försvarels markanvändning med annan användning, t.
ex. för rörligt friluftsliv, beaktas. I andra fall är intressekonflikterna mer
svårbedömbara och torde kunna värderas först sedan utredningar och
förhandlingar har genomförts i sedvanlig ordning.

Försvarets
planering bedrivs i riksskala. Ställningstaganden till ett övningsområde i en
del av landet kan få direkta effekter på moisvarande ställningstaganden i andra
delar av landet. Vissa frågor som kan påverka markbehovet för det mUitära
försvaret övervägs för närvarande av försvarets fredsorganisationsutredning (FFU).
Klarläggandel av dessa frågor kan, lillsamnians med de redovisningar av
försvarets och andra intressenters krav och önskemål som har kommit fram under
programarbetet, komma att underlätta en mera samlad bedömning av försvarsmaktens
markbehov.

Pä
grundval av förda överläggningar mellan chefen för flygvapnet och
länsstyrelserna utarbetas för närvarande centrala riktlinjer för lågflygningsverksamhet.
I fortsättningen avses samråd mellan försvarsmakten och länsstyrelserna rörande
stråk och områden för lägflygning återkomma årligen. Länsstyrelserna bör inför
dessa samråd inhämta kommunernas synpunkter.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 201

Bilaga 2 Avskrift BOSTADSDEPARTEMENTET BESLUT

1975-04-24

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Fack

542 01 MARIESTAD

Program för fullföljande av riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen i Skaraborgs län

Genom beslut hösten 1972 lade statsmakterna fasl vissa rikllinjer
för den fysiska riksplaneringen (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972: 348). Riktlinjema
skulle enligt riksdagens beslut fullföljas i en fortsatt planering som i
väsentliga delar avsägs bli utförd av kommunema.

Genom besliit den 2 februari 1973 uppdrog Kungl. Maj:t åt
länsstyrelserna att, i enlighet med en samma dag inom civildepartementet
upprättad PM, föra överläggningar med kommunerna om upprättande av program för
de åtgärder som föranleds av den fysiska riksplaneringen. 1 nämnda PM angavs
att länsstyrelserna skulle ställa samman och redovisa kommunernas program,
förslag till åtgärder från länsstyrelsens sida samt yttranden över resultaten
av programarbetet lill Kungl. MaJ:t senast den 1 juli 1974.

Samtliga 16 kommuner i Skaraborgs län har upprättat
kommunala åtgärdsprogram. Programmen har antagits av kommunfullmäktige, i 1'alköpings
kommun den 25 mars 1974, i Grästorps kommun den 28 mars 1974, i Gullspångs
kommun den 28 mars 1974, i Götene kommun den 25 mars 1974, i Habo kommun den 26
mars 1974, i Hjo kommun den 28 mars 1974, i Karisborgs kommun den 21 februari
och den 21 mars 1974, i Lidköpings kommun den 25 mars 1974, i Marieslads kommun
den 19 mars 1974, i Mullsjö kommun den 27 mars 1974, i Skara kommun den 25 mars
1974, i Skövde kommun den 18 februari 1974, i Tibro kommun den 25 februari
1974, i Tidaholms kommun den 25 februari 1974, i Töreboda kommun den 25 mars
1974 och i Vara kommun den 18 mars 1974.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län har ställt samman och redovisat kommunernas program och
förslag lill åtgärder från länsstyrelsens sida samt i yttranden den 28 Juni
1974 redovisat sina synpunkter med anledning av programarbetet. Till
länsstyrelsens redovisning har fogats yttranden från
försvarsområdesbefälhavaren i Skövde försvarsområde, vägförvaltningen,
landsantikvarien, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen samt skrivelser
från domänverket. Vätterns flskareförbund gemensamt med Vätterns allmänna
fiskareförbund saml från näringslivskommittén i Skaraborgs län. Vidare har
länsstyrelsen bifogat en skrivelse

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 202

av den 8 oktober 1973 från Skaraborgs läns
fiskevårdsförbund till konimunslyrelserna i länels kommuner, en promemoria från
växtbiolo-giska institutionen vid Uppsala universitet, en promemoria utarbetad
av länsstyrelsernas planeringsavdelningar i Skaraborgs och Värmlands län
beträffande Vänerutredningen, Vallekommitléns förslag lill naturvårds-åtgärder
i Valle (1 972) saml Tivedskommilléns slutrapport (1 974).

Länsstyrelsernas redovisningar av resultatet av
programarbetet har remitterats till berörda myndigheter. Vidare har
forskningsinstitutioner och organisationer beretts tillfälle alt inkomma med
synpunkter. Yttranden har inkommit från överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen, statens Järnvägar, statens vägverk, sjöfartsverket,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), luftfartsverket,
riksantikvarieämbetet, universitetskanslersämbetet (UKÄ) med bifogat yttrande
av rektorsämbetet vid Stockholms universitet, lantbruksstyrelsen med bifogat
yttrande av Svenska samernas riksförbund, skogsstyrelsen, flskeristyrelsen med
bifogade yttranden av fiskeriintendenterna och av Sveriges fritidsfiskares
riksförbund, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
statens planverk, statens lantmäteriverk, statens industriverk, statens
vattenfallsverk och centrala driflledningen (CDL), Sveriges geologiska
undersökning (SGU), domänverket. Lantbrukarnas riksförbund samt Svenska
kommunförbundet.

Kommunerna har getts flilfälle att inkomma med
kompletterande synpunkter föranledda av länsstyrelsernas och de centrala
myndigheternas yttranden. Med anledning härav har i Skaraborgs län yttranden avgetls
av Falköpings, Götene,-Lidköpings, Mariestads, Mullsjö, Skara och Skövde
kommuner.

Av de kommunala programmen framgår att kommunerna i
Skaraborgs län i stort har godtagit utgångspunkterna för den fysiska
riksplaneringen. Samtliga kommuner har påbörjat eller har för avsikt att
påbörja arbete med alt upprätta översiktliga planer för markanvändningen eller s.
k. kommunöversikter i vilka anges riktlinjer för bebyggelseutvecklingen och
behovet av fortsatt planläggning. Den fysiska riksplaneringens intentioner
avses bli tillgodosedda inom ramen för denna planering. Kommunerna har i
allmänhet som mål alt utrednings- och planeringsarbetet skall vara avslutat
under våren 1976. Länsstyrelsen framhåller atl alla kommuner har förklarat att
de före den 1 Juli 1976 avser utarbeta s. k. kommunöversikter.

Länsstyrelsen understryker att kommunöversikter i första
hand avser reglering av bebyggelse. Behovet av att reglera markanvändningen
även i andra avseenden kommer enligt styrelsen att klariäggas i samband med
kommunernas fortsatta arbete med de i programmen angivna s. k.
utredningsområdena. Detta arbete kommer enligl länsstyrelsen ibland att leda lill
förslag om reglering enligt naturvårdslagen eller 86 § byggnadslagen.
Länsstyrelsen uttalar all den i sådana fall är beredd att så långt möjligt
bistå kommunerna i arbetet med att säkerställa de i den fysiska riksplaneringen
behandlade intressena.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 203

Länsstyrelsen konslalerar att kommunerna i vissa fall har angett
all det utredningsarbete som behöver genomföras bör utföras av landsantikvarien,
lantbruksnämnden eller skogsvårdsstyrelsen. Dessa myndigheler har enligl
länsstyrelsen förklarat sitt intresse för atl medverka i del fortsatta planeringsarbetet.
Styrelsen konstaterar också atl omfattande insatser kommer alt krävas från
länsstyrelsens sida i form av samråd och samordning över kommungränser i
samband med kommunal markanvändningsplanering och upprättande av
kommunöversikter m. m. Särskilt bedömer länsstyrelsen all dess medverkan är
angelägen vid planeringen av södra Billingen. Otterbäcken, Kållandsöområdet,
Falbygden och Hökens-åsområdet samt området omkring sjön Östen.

Lantbruksnämnden framhåller all de områden där Jordbrukels
intressen kan komma i konflikt med andra riksintressen är begränsade. Däremot kan
enligl nämnden konflikter förväntas mellan Jordbruk och tätortsexpansion samt
mellan Jordbruk och nya vägsträckningar i flera kommuner, t. ex. i Falköpings. Götene,
Lidköpings och Skara kommuner. Lantbruksnämnden uttalar att nämnden år beredd atl
i samarbete med berörda kommuner medverka till en noggrannare karlläggning av
jordbrukels intressen i konfliktområden.

Skogsvårdsstyrelsen anser atl del är tillfredsställande
att de flesta kommuner i sina program tagit Uänsyn till skogsbrukets markbehov.
Styrelsen betonar vikten av atl tillräcklig hänsyn tas till skogsbrukels krav ocU
förutsättningar i områden där flera intressen konkurrerar om markutnylljandet.
Allt för stränga restriktioner mot skogsbruket kan enligt styrelsen lokalt leda
lill virkesbrist med produktionsbegränsningar och minskad sysselsättning som
följd inom såväl skogsbruket som industrin. Skogsvårdsstyrelsen uttalar dock
förståelse för all det inom vissa begränsade områden, speciellt i anslutning lill
tätorterna, kan vara nödvändigt att införa restriktioner mot skogsbruket enligt
t.ex. 19 § naturvårdslagen. Skogsvårdsslyrelsen framhåller att styrelsen kan
medverka i det konkreta planläggningsarbetet inom områden där restriktioner mol
skogsbruket införs.

Domänverket anser alt det inom länet flnns områden av
intresse för rörligt friluftsliv för vilka onödigt restriktiva åtgärder
gentemot skogsbruket föreslagits. Exempel på sådana områden är enligl verket
Hunneberg och Tiveden där de föreslagna åtgärderna skulle skapa en konflikt
som enligl verkels uppfattning inte behöver komma till stånd vid mindre
restriktiva åtgärder.

Näringslivskommittén i Skaraborgs län påpekar all det flnns
områden i länet där näringslivets intressen kolliderar med andra intressen. Det
är enligt kommittén av stor vikt all Jord- och skogsbrukets möjligheter alt
bedrivas rationellt bibehålls. Näringslivskommittén understryker de areella
näringarnas betydelse för kulturlandskapets utseende.

Frågor rörande fiskets intressen har endast behandlats i
ett par kommuners program. Fiskeriintendenten i övre södra distriktet påpekar
att fisket är av intresse i många områden som behandlas i den fysiska

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 204

riksplaneringen och nämner som exempel förutom Vänern och
Vättern bl. a. Östen- och Valleområdet, Hornborgaområdet, Ymsenområdet samt
Stråken- och Hökensåsområdena.

Naturvårdsverket
konstaterar att för tre flärdedelar av länets yta finns en naturinvenlering som
är baserad på fältiakttagelser. Verket anger att 6 av 43 angivna områden av
riksintresse för naturvård helt eller till större delen är säkerställda genom
naturvårdsförordnanden. För 18 områden saknas skydd. Verket konstaterar vidare
att kommunerna föreslår 13 nya objekt av intresse för den vetenskapliga
naturvården och 3 för friluftslivet. Verket tillstyrker med några få undantag
de förslag som kommunerna fört fram.

Länsstyrelsen
bedömer att stora krav kommer att ställas på styrelsen under planeringsskedet.
En viss omprioritering av arbetsuppgifterna kan enligt styrelsen bli nödvändig
av resursskäl. Ett fortsatt utredningsarbete är enligt länsstyrelsen mest
angeläget för Hornborgasjön, Hunneberg, Östen och Vättern. I fråga om
genomförandet av förordnanden enligt naturvårdslagen bedömer länsstyrelsen det
som angeläget att åtgärder snarast vidtas för Kinnekulleonirådet och delar av
Tiveden. Naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning.

Länsstyrelsen uttalar att styrelsen är beredd alt meddela
ytterligare interimistiska naturvårdsförordnanden om behov därav skulle
uppkomma under planeringsskedet.

Länsstyrelsen
framhåller att den tillsammans med länsstyrelsen i Älvsborgs län och i
samarbete med berörda kommuner och markägare påböflat en utredning beträffande
Hunneberg. Länsstyrelsen påpekar alt en konfliktsituation kan uppkomma mellan
bevarandeintresset och läkt av diabas pä nordöstra delen av berget.

Länsstyrelsen pekar särskilt på Tivedenområdet som sedan
år 1969 varit föremål för en särskild utredning i samverkan mellan de fem
berörda kommunerna och berörda länsstyrelser (Tivedskommittén). Länsstyrelsen
framhåller att området i betänkandet (SOU 1973:52) Turism och rekreation i
Sverige föreslagits som primärt rekreationsområde. Tivedskommilléns
slutrapport förväntas enligt länsstyrelsen ge ell gott underlag för kommunernas
fortsatta planeringsarbete.

Planverket
noterar att del i vissa län råder enighet mellan kommuner och länsstyrelse om
att en översiktlig planering bör utföras även för vissa mindre sjöoniråden.
Verket fäster särskilt avseende vid vissa av dessa planeringsförslag. 1
Skaraborgs lån gäller detta .sjön Unden.

Landsantikvarien
framhåller att kommunerna i stort sett har vksat positivt intresse för de av
riksantikvarieämbetet i underlagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen
föreslagna objekten och områdena av intresse för kulturminnesvården.
Landsantikvarien har under programskedet korrigerat och ibland utökat i underiagsmaterialet
angivna objekl och områden. Flera kommuner uppger enligt landsantikvarien att
det finns behov av inventeringar för att närmare klargöra kulturminnesvårdens
intressen i länet. Hittills har enligt antikvarien endast Hjo kommun avsatt

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 205

medel för sädana inventeringar. För alt säkerställa
kulturminnesvårdens intressen föreslår kommunerna riktlinjer i kommunöversikt,
tillämpning av 86 § byggnadslagen och förordnanden enligt naturvårdslagen. Karisborgs
och Skara kommuner anger enligt antikvarien inte hur man har tänkt sig atl
säkerställa riksobjeklen.

Riksantikvarieämbetet konstaterar att det finns en fornminnesinventering
för hela länet. Kommuntäckande byggnadsinventeringar saknas däremot enligl
ämbetet. Riksantikvarieämbetet konstaterar vidare att samtliga i underiagsmaterialet
redovisade objekt och områden har behandlats i kommunernas program. Kommunerna
har föreslagit att ett relativt stort antal ytterligare områden anges vara av
riksintresse för kulturminnesvården. Riksantikvarieämbetet konstaterar att
kommunerna har föreslagit flera olika typer av åtgärder för att säkerställa
kulturminnesvårdens intressen, t. ex. förordnanden enligt byggnadslagen och
naturvårdslagen, riktlinjer i kommunöversikt och fortsatta utredningar. Säkerställandefrågorna
bör enligt ämbetet studeras närmare under planeringsskedet.

Ämbetet anser att kulturminnesvårdens intressen i områden
som berörs av de geografiska riktlinjerna särskilt bör beaktas. Det är därför
enligt ämbetet angeläget att behovet av utredningar och inventeringar för att
precisera kulturminnesvårdens intressen inom dessa områden uppmärksammas under
planeringsskedet samt att avgränsningar av särskilda planeringsområden och val
av planeringsform sker så att kulturminnes-vårdsinlressena tillgodoses.

Länsstyrelsen påpekar att Göta kanal i underlagsmaterialet
har angetts vara av riksintresse för rörligt friluftsliv såväl i Skaraborgs som
i Östergötlands län. 1 Östergötland har kanalen dessutom av riksantikvarieämbetet
bedömts vara av riksintresse för kulturminnesvården. Detta bör enligt
länsstyrelsen gälla även i Skaraborgs län. Styrelsen framhåller att landsantikvarien
starkt har understrukit detta i sitt yttrande över programarbetet. Karlsborgs
och Mariestads kommuner har enligt länsstyrelsen i sina program ansett att
Göta kanal är av riksintresse för kulturminnesvården och Töreboda kommun har
föreslagit att landsantikvarien utreder frågan. Riksantikvarieämbetet
tillstyrker atl Göta kanal och de kulturhistoriskt intressanta miljöerna i
anslutning till kanalen anges vara av riksintresse i avvaktan på en närmare
utvärdering av kanalomrädet.

Länsstyrelsen framhåller beträffande Vänern att syftet med
det samarbete mellan länsstyrelserna i de tre Väneriänen som pågår i den s. k. Vänerutredningen
är att studera Vänerkusternas kapacitet på sikt för näringslivsutvecklingen med
särskild hänsyn till naturvård och rekreationsintressen. Utredningens arbete
bör enligt länsstyrelsen kunna ha stort intresse för den fortsatta fysiska
riksplaneringen.

Lidköpings kommun understryker i sitt program att det är
viktigt att fortsatta utredningar och planering för Vänern kommer till stånd
genom centrala och regionala insatser så att hänsyn kan tas tUl bl. a. fisket
och

15 Riksdagen 1975/76 1 saml. Nr 1

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 206

andra väsentliga samhällsintressen. Kommunen uttrycker
förhoppning om att bl. a. den s. k. Vänervaltenkommillén som arbetar på uppdrag
av naturvårdsverket snart kommer alt redovisa värdefulla arbetsresultat vad
avser vattnets framtida kvalitet.

Länsstyrelsen anser beträffande Mariestads kommuns program
att utöver Brommö-Kalvöarna även norra delen av Torso och Fågelö bör betecknas
som riksinlressenta för det rörliga friluftslivet. Naturvårdsverket
tillstyrker länsstyrelsens förslag. Kommunen anför i yttrande att den beslutat
avstyrka länsstyrelsens förslag om utökning av området av riksintresse för friluftslivet
med norra delen av Torso och Fågelö.

Länsstyrelsen anger att Otterbäckens industriområde vid
Vänern i Gullspångs kommun är av stort intresse för näringslivet. Området har
av Kemikontoret angetts som elt länkbart område för ett nytt ferrolegeringsverk.
Petroinduslriutredningen har enligt länsstyrelsen diskuterat området för
eventuell raffinaderilokalisering och CDL har nämnt området som möjligt för
lokalisering av ett kärnkraftverk. Lokalisering flll området av ett skogskombinat
har enligt länsstyrelsen också diskuterats. Länsstyrelsen bedömer att dessa
lokaliseringar ligger ganska långt fram i liden. Mer aktuell är enligl
länsstyrelsen frågan om lokalisering av en träterminal till området.
Länsstyrelsen påpekar att del föreligger akuta problem att Uantera stora
mängder schaktmassor i området. Vägförvaltningen framhåller beträffande
framtida sträckning av riksväg 64 förbi Gullspång att en relativt bred
terrängkorridor bör reserveras vid planeringen av Otterbäckens industriområde.
Förvaltningen anser att reservatet bör säkerställas genom fastställd
generalplan.

Länsstyrelsen påpekar att Forshemsområdet vid Vänern i Götene
kommun har utpekats som ett huvudalternativ för eventuell lokalisering av elt
kärnkraftverk lill Vänern. Kommunen har i sitt program reserverat området för
detta ändamål men framhåller i yttrande all kommunen för närvarande inte är
beredd all stödja tanken på etl kärnkraftverk vid Vänern och anser alt denna
fråga skall avskrivas.

Fiskeriintendenten i övre södra distriktet framhåller all
lokalisering av miUöstörande industri till Vänern leder till direkt konflikt
med flske-intressel. Kommuner som gränsar lill Vänern måste enligl fiskeriintendenten
beakta de konfliktrisker för fisket som föreligger i strandområdena med bl. a.
jordbruk, friluftsliv, fritidsbebyggelse och täktverksamhet.

SMHI påpekar alt raffinaderilokalisering till det
diskuterade Väner-läget ger en belastning av luftrecipienten som slår i direkt
konflikt med bl. a. fritidsintressen.

Planverket anser atl vad som sägs i riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen om att en översiktlig planering bör ske för större
insjöar bör gälla för Vänern. Planverket anser all kommunerna i Skaraborgs län
har beaktat dessa riktlinjer. Verket framhåller allmänt beträffande
behandlingen av industrifrågorna i programmen att det är angeläget att de
kommunala planeringsålgärderna inriktas på all i samråd med länsstyrel-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 207

sen och berörda centrala organ närmare klargöra förutsättningarna
för lokalisering av miljöstörande industri. 1 många fall torde del enligt
verket tills vidare vara tillfyllest att formulera riktlinjer i kommunöversikt
som innebär att nuvarande markanvändning bibehålls och att förändringar som kan
försvära en industrietablering undviks. Verket anser att omfattningen av
särskilda planeringsåtgärder för miljöstörande industri i inlandet bör
bestämmas med beaktande av att statsmakterna inte har tagit ställning till
lämpliga lägen i inlandet för denna typ av industri. Planverket anför vidare
att det finns ett stort behov av en hamn- och fariedsplan för hela landet, där
bl. a. förhållandena i Bohuslän och Vänerområdel uppmärksammas.

Länsstyrelsen framhåller att Karlsborgs och Hjo kommuner i
sina program har ulliyckt farhågor för fiskets fortbestånd i Vättern med hänsyn
till den militära skjutverksamheten. Vätterns fiskareförbund och Vätterns
allmänna flskareförbund framhåller att hänsyn bör tas till yrkesfisket i det
fortsatta planeringsarbetet. Förbunden anför att den föreslagna utvidgningen av
skjutfältet Hammarnäset i Karisborgs kommun utgör ett nytt hot mot
yrkesfisket. Försvaret bör enligt förbunden kunna bedriva skjutövningar på
andra platser, där skador och olägenheter blir mindre. Förbunden hänvisar till
att försvarets fiskeskyddsutredning (SOU 1963:31) förutsatte att riskområdena
för skjutningar i Vättern inte skulle ökas. Förbunden föreslår att lekgrundet
Hojen restaureras och att övriga fiskelekplatser blir helt fria från militär
verksamhet samt att skjutning med spränggranater och bomber över Vättern
förbjuds. Vidare föreslår förbunden att Sidön och dess vattenområde vid Kräk
helt friläggs från övningar och att de sedan någon tid pågående undervattensspräng-ningarna
utanför Hammarnäset stoppas. Fiskeriintendenten i nedre södra distriktet
påpekar att fisket i Vättern inte närmare har behandlats av Habo och Hjo
kommuner.

Länsstyrelsen anser att frågorna om skjutverksamheten vid
Vättern särskilt bör utredas och alt de olika samhällsintressena för bevarande,
näringsliv och försvar bör vägas mot varandra. Länsstyrelserna pekar vidare på Karisborgs
kommuns uttalande angående den kritiska bullergränsen för störningar från flygfloltiUen
i Karlsborg. Länsstyrelsen uttalar att den delar kommunens uppfattning om att
en samlad utredning om bullerstörningar från såväl flygets som arméns
skjutningar bör komma til! stånd, varvid även riskområdenas avgränsning med
hänsyn till yrkesfiske och friluftsliv bör beaktas.

Planverket anser att kommunerna kring Vätterns stränder
bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av
avsedd markanvändning för hela Vätternområdet. Naturvårdsverket anser att
planeringen för bl. a. de större insjöarna, t. ex. Vänern och Vättern, bör prioriteras.
Riksantikvarieämbetet framhåller att det kring de större insjöarna finns
betydande kulturhistoriska lämningar från olika tider eftersom det här är fråga
om gammal kulturbygd. Behovet av utredningar och inventeringar som klariägger
de kulturhistoriska intressena är enligl

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 208

ämbetet mycket stort för dessa områden.

Länsstyrelsen pekar särskilt på problem i södra Billingenområdel,
där enligt länsstyrelsen de mest påtagliga intressekonflikterna i länet föreligger.
Bevarandeintressen i området i form av områden av riksintresse för naturvård, röriigt
friluftsliv och kulturminnesvård ställs enligl länsstyrelsen mot starka
näringslivsintressen som AB Atomenergis intresse av uranbrylning i alunskifferlagrel
(Ranstadsverken) och den kalkbrytning som Euroc önskar påböfla i Rådene.
Länsstyrelsen påpekar också all en ansökan om täkttillstånd för diabasbrytning
inom området nyligen har behandlats av länsstyrelsen. Styrelsen framhåller
vidare att det på längre sikt finns intresse av att eventuellt anlägga ett pumpkraflverk
som skulle utnyttja Ranstadsverkens gruvgångar som vattenreservoar. Större
delen av området har enligt länsstyrelsen av de militära myndigheterna angetts
som huvudalternativ för ett större skjutfält. Området berörs också av ett vägreservat
för en ny nord-sydlig motorväg.

Vägförvaltningen anser att dess medverkan är nödvändig i
planeringsarbetet för södra Billingen. Arbetet bör enligt vägförvaltningen
resultera i en fastställd generalplan för området. Försvarsområdesbefälhavaren
i Skövde försvarsområde framhåller att planerna på en utvidgning av skjutfället
på södra Billingen kommer att utredas ytterligare. Försvarsområdesbefälhavaren
anser atl goda förutsättningar flnns för att undanröja de farhågor för
konflikter och störningar som bl. a. kommit till uttryck i berörda kommuners
program. Näringslivskommittén i Skaraborgs län framhåller att det är
väsentligt att samråd äger rum även med näringslivet i planeringsarbetet för
södra Billingen.

De berörda kommunerna i området, Skövde, Falköping och
Skara kommuner, framhåller i sina program att behovet är stort av omfattande
utredningar beträffande södra BiUingen under medverkan av samtliga berörda
parter. Länsstyrelsen framhåller i sitt yttrande alt ell interkommunalt
planeringssamarbete har påböflats. Detta arbete leds av en kommunal
ledningsgrupp bestående av ansvariga kommunalpolitiker. Till sitt förfogande
har denna ledningsgrupp en arbetsgrupp bestående av chefstjänstemän från de
berörda kommunerna. Länsstyrelsen avser att samordna de regionala statliga
organens medverkan i arbetet och har i detta syfte bildat en särskild
projektgrupp med representanter för berörda regionala statliga organ.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) anser att brytning
av uranskiffer och kalksten vid södra Billingen i och för sig inte behöver
medföra sådana effekter, att områdets allmänna karaktär ändras utanför dagbrotts-
och industriområdena och dessas närmaste omgivningar. SGU anser inte att det
finns anledning att betrakta den södra Billingenplatån som förstörd om
brytningen kommer till stånd eller att enbart med denna motivering acceptera
att andra omfattande företag med utbredda skadeeffekter, t. ex. skjutfält och
pumpkraftverk, kommer lill stånd.

Naturvårdsverket delar län.sstyrelsens uppfattning att
södra Billingen är det område inom länet där de mest påtagliga
intressekonflikterna finns.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Verket föreslår att den av industridepartementet tillsatta
utredningen rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurserna ges i
uppdrag att belysa avvägningen mellan de olika intressena i området.

Planverket konstaterar att frågor om potentiella malm- och
mineraltillgångar bara i några få fall har behandlats i programarbetet. Verket
anser att ett problem som är särskilt uttalat på Billingen är konflikterna
mellan kalkbrytning och bl, a. naturvårdsintressen. Frågan om fortsatt kalkbrytning
bör enligt verket utredas. Verket anser att utbyggnad av cementindustri bör
prövas enligt 136 a § byggnadslagen, varvid aktuella täktom-råden bör
redovisas.

Skövde kommun påpekar i yttrande att en utredning
beträffande markanvändningskonflikterna på södra Billingen skall genomföras i
samråd med berörda centrala myndigheter i syfte att utarbeta generalplan för
området. Kommunen anför att generalplanearbetet för södra Billingen kommer att
klargöra kommunens inställning till kalkstensbrytning och cementindustri i
förhållande till övriga markanvändningsintressen.

Vägförvaltningen framhåller att den vägplanering som
bedrivs inom vägverket normalt omfattar vägföretag vilka antas kunna
förverkligas inom ca 15 års tidsrymd. Endast i undantagsfall söker man enligt vägförvaltningen
att klariägga mer långsiktiga förändringar i vägbehoven. En utredning av mer
långsiktigt slag har dock enligt vägförvaltningen utförts i Skaraborgs län, den
s. k. Vägnätsplan R. Vägförvaltningen framhåller att det är angeläget att en
avvägning sker mellan de olika intressena i de fall konflikter kan väntas
mellan vägintressen och andra intressen. 1 vilken form och när delta skall ske
bör enligt vägförvaltningen avgöras från fall till fall beroende på bl. a.
problemens art och vägsträckningens aktualitet.

Skara kommun framhåller i sitt program att det i regional
planering har föreslagits att en flygplats för länet anläggs vid Viglunda. Det
föreslagna området gränsar enligt kommunen till ett område av intresse för
naturvården och flygplatsen skulle ta i anspråk mycket god Jordbruksmark.
Kommunen uppger sig vilja verka för ett positivt slällningslagande lill
flygplatsen från landstingets, kommunernas samt andra berörda myndigheters
sida.

Skara kommim anser vidare att BJärsjöområdet bör planeras
så att det befintliga skjutfället och dess risk- och störningsområden inte hämmar
utvecklingsmöjligheterna för Värnhems tätort och LJungstorpsområdel eller
inkräktar på det rörliga friluftslivets intressen.

Länsstyrelsen tar upp frågan om områden som utsätts för
störningar av militär flygverksamhet i form av bullerområden vid flygbaser och
skjutplatser samt lågflygningsområden. Den redovisning av dessa frågor som flnns
i underiagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen har enligt länsstyrelsen
vid kontakter med militära instanser visat sig inaktuell. Länsstyrelsen
föreslär att samråd sker mellan chefen för flygvapnet och berö-rda län och
kommuner i dessa frågor.

Försvarsområdesbefälhavaren anser att det av programmen
framgår att

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 210

några allvariiga konfliktanledningar inte föreligger
mellan kommunala och militära intressen. Försvarsområdesbefälhavaren noterar
dock att flygbullerfrågan är av avsevärt intresse för några kommuner.
Försvarsområdesbefälhavaren förutsätter att denna fråga blir föremål för
fortsatt utredning.

Regeringen finner att de inom Skaraborgs län upprättade
programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i
huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

1 bifogade promemoria, daterad den 20 februari 1975, som
har upprättats inom bostadsdepartementet i samråd med övriga berörda
departement, anges förslag flll utgångspunkter för planeringsarbetet. Vid sidan
av vad som anges nedan skall tillämpliga delar av vad som anförs i nämnda
promemoria vara vägledande för det fortsatta arbetet med att fullfölja den
fysiska riksplaneringens intentioner i Skaraborgs län.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering
för Vänern och dess kustområden. I syfte att dra upp riktlinjer för denna
samordnande planeringsinsats bör överiäggningar inledas tidigt under
planeringsskedet mellan länsstyrelserna i Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands
län, berörda kommuner och de samarbetsorgan m. fl. som redan bedriver viss
övergripande utredningsverksamhet för Vänern. Planeringsarbetet bör för
kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunema kan redovisa sina
ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig btld av avsedd
markanvändning för hela Vänerområdel. Inom Skaraborgs län bör härvid särskild
vikt tillmätas planeringen för de större öarna och skärgårdsområdena.

Vid planeringen för Vänerområdel bör induslrifrågorna
ägnas uppmärksamhet med sikte på att få fram ett successivt förbättrat
material till ledning för statsmakternas fortsalta överväganden beträffande
möjligheterna att till Vänern lokalisera sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen. Härvid skall bevarandeintressena samt miUövår-dens och
fiskets intressen beaktas.

Sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och Vänerområdel
motiverar att de tre länsstyrelserna under arbetets gång samråder också med
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för
Vänern och bistå kommuner och länsstyrelser med underlagsmaterial och
synpunkter.

Länsstyrelserna i Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län
skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet
lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för Vänern
och dess kustområden.

Det är av vikt att även planeringen för
Vättern ges en samlad

behandling i det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i
berörda län bör föra överläggningar med bl. a. berörda kommuner, Vätterns
vattenvårdskommitté och berörda militära myndigheter i delta syfte.
Planeringsarbetet bör för kommunernas del på samma sätt som beträffande Vänern
ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden på

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 211

ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd
markanvändning för hela Vätternområdet. Härvid bör fiskets intressen beaktas. 1
avvaktan på att planer upprättats som beaktar de allmänna riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen för behandlingen av ,bl. a, friluftslivels och
fritidsbebyggelsens intressen bör man vara restriktiv i fråga om att tillåta
ny fritidsbebyggelse i området.

Det
planeringsarbete som pågår för Tivedenområdet och sjöarna Unden och Velen bör
drivas vidare och fördjupas i samråd mellan i första hand berörda länsstyrelser
och kommuner. Fiskels intressen bör härvid beaktas.

Regeringen
har i prop. 1975:46 lagt fram förslag flll riktlinjer för planering och
samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut
med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsalta planeringsarbetet.

Regeringen
understryker behovet av samlade överväganden beträffande den framtida
markanvändningen m. m. inom södra Billingen. Ett stort antal intressen riktar
anspråk mot området och dess naturresurser. För närvarande pågår betydande
utredningsverksamhet inom området och nya kunskaper kommer fram efter hand. Det
är för tidigt att nu ange närmare utgångspunkter för områdets framtida
utnyttjande. Länsstyrelsen skall under planeringsskedet följa de studier och
del planeringsarbete som pågår för området och så långt möjligt samordna de
olika arbetsinsatserna. Länsstyrelsen skall vidare med utnyttjande av det
material som kommer fram och med stöd i egna studier och i kommunernas
fortsatta planeringsarbete göra en samlad utvärdering av de anspråk som riktas
mot området och ange förslag lill fortsatta åtgärder och lämpliga former för
att reglera markens användning. Härvid skall länsstyrelsen med förtur behandla
frågan om avvägningar mellan bevarandeinlressena och önskemål om brytning av
kalk, diabas och uran och med ledning av del material som kommer fram
beträffande dessa frågor skyndsamt göra en sammanställning med förslag till
åtgärder för atl säkerställa en rimlig avvägning mellan motstående intressen.
Berörda centrala myndigheler bör beredas tillfälle att föfla arbetet och så
långt möjligt biträda länsstyrelsen i dess arbete.' Det ankommer på
länsstyrelsen all bedöma om del redan under planeringsskedet finns anledning atl
uppmärksamma regeringen på vad som sker i södra Billingenområdel.
Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sådan inriktning atl en
översiktlig bild av avsedd markanvändning erhålls för de delar av området där
förutsättningarna för planeringen redan nu kan preciseras i rimlig utsträckning
och atl hela området på sikt skall kunna omfattas av samordnade översiktliga
kommunala markanvändningsplaner i form av generalplaner, kompletterade med
erforderliga förordnanden enligt naturvårdslagen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län skall i anslutning till sin
redovisning av

' Regeringen har i beslut den 18 juni 1975 uppdragit åt
statens industriverk att utreda vissa frägor angående utvinning av kalksten m. m.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 212

arbetet under planeringsskedet till regeringen lämna en
särskild redogörelse för planeringsarbetet för södra Billingen med förslag
till utgångspunkter för den fortsatta planeringen för området.

Skaraborgs län innefattar betydande områden av primärt
intresse för Jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i ovan nämnda
promemoria om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar Jordbruksintressena
bör utarbetas för expansiva tätortsregioner, berör i Skaraborgs län främst
Falköpings, Götene, Lidköpings, Mariestads, Skara, Skövde och Tibro kommuner.
Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta ined varandra
och samråda med bl. a. länsstyrelsen och lantbruksnämnden i syfte att utarbeta
program för hushållningen med jordbruksmarken gälla för dessa kommuner samt
även för Grästorps, Tidaholms, Töreboda och Vara kommuner. Länsstyrelsen skall
i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskUd
redogörelse för behandlingen av dessa frågor.

När det
gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i
avsnitt 3.3.2 i ovan nämnda promemoria om att större krav måste ställas på
hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets skogsbruk har betydelse för
skogsindustri i andra län. 1 planeringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad
uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen
skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen
begränsas. Vissa delar av Tiveden och området kring sjön Unden samt Hunneberg
bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen äger särskild tyngd. Närmare samråd beträffande behovet av och
formerna för skydd inom dessa områden bör ske under planeringsskedet mellan
berörda länsstyrelser och kommuner, naturvärdsverket samt företrädare för
skogsbruket.

Frågan om en eventuell flygplats i Viglundaområdel i Skara
kommun har tagits upp i programmaterialet. Behovet av markreservation för en
flygplats i länet bör övervägas ytteriigare och bedömas bl. a. mot bakgrund av möjlighetema
att utnytfla befintliga och andra planerade flygfält inom och utom länet samt
angelägenheten av att hushålla med den högvärdiga jordbruksmarken.

Regeringen uppdrar åt länsstyrelsen i Skaraborgs län att
biträda länets kommuner i det förestående planeringsarbetet samt att vidta de
övriga åtgärder som erfordras i enlighet med länsstyrelsens yttrande över
kommunemas program och mot bakgrund av vad som har anförts ovan och i
bostadsdepartementets promemoria av den 20 februari 1 975.

Länsstyrelsen skall som underlag för det fortsatta arbetet
tillställa kommunerna en redogörelse för de synpunkter som har framförts på
kommunemas program. En preliminär sådan redovisning kommer att ställas tUl
länsstyrelsens förfogande genom planverkets försorg.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt Söderström

s. 213 Kontrollera mot PDF

prop.
1975/76:1 213

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 Juni
1975

sid,

1. Inledning ............................................................. 2

1.1
Bakgrund .................................................. 2

1.2
Propositionens
uppläggning och innehåll ... ...... 3

2.
Allmänt om
programarbetet ........... :.................... ...... 4

3.
Allmänt om
kommunernas arbete under programskedet och

om kommunernas program..................................... ...... 6

4.
Allmänt om
länsstyrelsernas och övriga länsmyndigheters arbete under programskedet och om
länsstyrelsernas redovisning ............................... ...... 9

5.
Allmänna
synpunkter på programarbetet .......... ...... 9

5.1
Länsstyrelsernas
och de regionala sektormyndigheternas allmänna synpunkter på programmen ...... 9

5.2
De centrala
remissinstansernas allmänna synpunkter lo

5.2.1
Inledning ........................................... .... 10

5.2.2
Allmänna
omdömen ......................... .... 11

5.2.3
Ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun 11

5.2.4
Resursfrågor........................................ .... 12

5.2.5
Hantering av
bebyggelsefrågor ......... 12

5.2.6
Kartfrågor ......................................... 14

5.2.7
Verksamheten
under planeringsskedet 14

5.2.8
Lagstiftningsfrågor
.......................... 15

5.3 Kommunernas synpunkter beträffande länsstyrelser

nas och de centrala myndigheternas yttranden .... 15

6. Allmänt om regeringens beslut ........................... 16

6.1
Inledning .................................................. .... 16

6.2
Allmänna
synpunkter i bostadsdepartementets promemoria 16

6.3
De länsvisa
besluten ................................ .... 17

7. Behandlingen av vissa verksamheter i
programarbetet .... 18

7.1 Jordbruk........................................................ 18

7.1.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial....... . . 18

7.1.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 18

7.1.3
Länsstyrelsernas
och övriga regionala organs yttranden 19

7.1.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 20

7.1.5
Regeringens
beslut.............................. .... 23

7.2 Skogsbruk .................................................. .... 24

7.2.1 Riktlinjer och underlagsmaterial........ .... 24

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 214

7.2.2
Behandlingen i
det kommunala programarbe- sid. tet 25

7.2.3
Länsstyrelsernas
och övriga regionala organs yttranden 25

7.2.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 27

7.2.5
Regeringens
beslut.............................. 29

7.3 Fiske .......................................................... 30

7.3.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... 30

7.3.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 30

7.3.3
Länsstyrelsernas
och. övriga regionala organs yttranden 31

7.3.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 31

7.3.5
Regeringens
beslut.............................. .... 32

7.4 Renskötsel.................................................... .... 32

7.4.1
Rikflinjer och
underlagsmaterial........... .... 32

7.4.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 33

7.4.3
Länsstyrelsernas
och övriga regionala organs yttranden 33

7.4.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 34

7.4.5
Regeringens
beslut.............................. .... 35

7.5 Röriigt frUuftsUv . ..................................... 36

7.5.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... 36

7.5.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet . 36

7.5.3
Länsstyrelsernas
yttranden ............ .... 37

7.5.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 37

7.5.5
Regeringens
beslut ........................... .... 38

7.5.6
Primära
rekreationsområden ........... .... 39

7.6 Vetenskaplig naturvård ............................ 40

7.6.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... 40

7.6.2
BehandUngen i
det kommunala programarbetet 41

7.6.3
Länsstyrelsernas
yttranden ............. .... 41

7.6.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 42

7.6.5
Regeringens
beslut.............................. .... 44

7.7 Kulturminnesvård.......................................... .... 46

7.7.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... .... 46

7.7.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 46

7.7.3
Länsstyrelsernas
och övriga regionala organs yttranden 47

7.7.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 47

7.7.5
Regeringens
beslut.............................. 50

7.8 Fritidsbebyggelse ...................................... 51

7.8.1 Riktlinjer och underlagsmaterial........ 51

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 215

7.8.2
BehandUngen i
det kommunala programarbe- sid. tet 31

7.8.3
Länsstyrelsernas
yttranden ............. 52

7.8.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 53

7.8.5
Regeringens
beslut.............................. .... 54

7.9 Industri .................................................... .... 55

7.9.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... .... 55

7.9.2
BehandUngen i
det kommunala programarbetet . . : 55

7.9.3
Länsstyrelsernas
yttranden ............. .... 56

7.9.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 58

7.9.5
Regeringens
beslut.............................. .... 62

7.10 Energiförsörjning ....................................... 63

7.10.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... 63

7.10.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 64

7.10.3
Länsstyrelsernas
yttranden................. .... 65

7.10.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 66

7.10.5
Regeringens
beslut.............................. .... 69

7.11 Kommunikationer ...................................... .... 69

7.11.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... .... 69

7.11.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 70

7.11.3
Länsstyrelsernas
och övriga regionala organs yttranden 71

7.11.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 71

7.11.5
Regeringens
beslut.............................. 73

7.12 Försvar.......................................................... .... 74

7.12.1
Riktlinjer och
underlagsmaterial........... .... 74

7.12.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet , .. 74

7.12.3
Länsstyrelsernas
och övriga regionala organs yttranden 75

7.12.4
De centrala
remissinstansernas yttranden ... 76

7.12.5............................................................ Regeringens
beslut 77

8. FullföUande av de geografiska riktlinjerna i
programarbetet 78

8.1
Inledning .................................................. ... 78

8.2
Kusterna ..................................................... 79

8.2.1
Rikthnjer............................................... 79

8.2.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 80

8.2.3
Remissyttrandena
............................ 80

8.2.4
Regeringens
beslut.............................. .... 82

8.3 Öland och Gotland ..................................... .... 84

8.3.1
Riktlinjer.............................................
. 84

8.3.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 84

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 216

sid.

8.3.3
Remissyttrandena
............................ ..... 84

8.3.4
Regeringens
beslut.............................. ..... 85

8.4 Fjällväriden ................................................. ..... 87

8.4.1
Riktlinjer............................................... 87

8.4.2
BehandUngen i
det kommunala programarbetet 87

8.4.3
Remissyttrandena
............................ ..... 87

8.4.4
Regeringens
beslut.............................. 89

8.4.5
Naturvårdsverkets
ocU planverkets utredning angående vildmarksområdena i fjällvärlden

m. m. 90

8.5 Älvdalarna..................................................... 91

8.5.1
Riktlinjer............................................... 91

8.5.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 91

8.5.3
Remissyttrandena
............................ 91

8.5.4
Regeringens
beslut.............................. 92

8.5.5
Beslut angående
vattenkraftfrågorna vid 1975

års riksmöte m. m................................ 92

8.6 Vissa inlandsområden m. m........................... 94

8.6.1
Riktlinjer............................................... ..... 94

8.6.2
Behandlingen i
det kommunala programarbetet 94

8.6.3
Remissyttrandena
............................ ..... 94

8.6.4 Regeringens beslut.............................. ..... 95

9.
Regeringens beslut län för län .......................... ..... 97

9.1
Inledning .................................................. ..... 97

9.2
Stockholms
län .......................................... .... 98

9.3
Uppsala län.................................................... 100

9.4
Södermanlands
län .................................... .. 101

9.5
Östergötlands
län ...................................... .. 103

9.6
Jönköpings
län ......................................... .. 104

9.7
Kronobergs län.............................................. .. 105

9.8
Kalmar län ................................................. .. 106

9.9
Gotlands
län ............................................. .. 109

9.10
Blekinge län................................................... 111

9.1 1 Kristianstads län ..................................... .. 111

9.12 Malmöhus län.............................................. 113

9.1 3 Hallands län............................................... .. 115

9.14
Göteborgs och
Bohus län .......................... 117

9.15
Älvsborgs län
.............................................. 120

9.16
Skaraborgs
län .......................................... 122

9.17
Värmlands
län ............................................ 124

9.IS Örebro län.................................................... .. 127

9.19
Västmanlands
län ...................................... 128

9.20
Kopparbergs
län ......................................... 130

9.21
Gävleborgs
län .......................................... 133

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:1 217

sid.

9.22
Västernorriands
län .................................... 134

9.23
Jämtlands län................................................. 135

9.24
Västerbottens
län.......................................... 137

9.25
Norrbottens
län ......................................... 139

Föredraganden

10. Inledning ............................................................. 142

10.1
Bakgrund till
redovisningen av programarbetet. Riksdagens behandling ]42

10.2
Programarbetet
i relation lill andra delar av den fysiska riksplaneringen 143

10.3
Fortsatt fysisk
riksplanering ...................... 144

11. Programarbetets genomförande och resultat .... 145

11.1 Allmänna synpunkter ................................. .. 145

11.2
Programarbetets
betydelse bl.a. för den översiktliga kommunala planeringen 147

11.3
Programmaterialet
som underlag för verksamheten under planeringsskedet 149

1 1.4 Arbetet med att fullfölja programmen under plane

ringsskedet .............................................. 151

11.4.1 AUmänt.............................................. .. 151

1 1.4.2 Arbetsfördelning m. m. ...................... 152

11.4.3 Tidsplan för och redovisning av planeringsarbe

tet ............................................................. 153

1 l.'4.4 Informationsfrågor ........................ .. 154

1 1.5 Vissa principfrågor om riksintressen, riktlinjer
m. m. 155

11.6 BeUandlingen av vissa verksamheter ..... 159

11.6.1
Allmänt................................................. .. 159

11.6.2
Jordbruk ............................................ .. 159

11.6.3
Skogsbruk ........................................ .. 162

11.6.4
Industri ............................................. 163

11.6.5
Flygplatser........................................... 173

1 1.6.6 Försvar .......................................... 174

I 1.7 De geografiska riktlinjerna m. m................ .. 175

1 1.8 Lagstiftningsfrågor ................................ .. 179

1 1.8.1 Erfarenheter under programarbetet beträffan

de genomförandemedel m. m.............. 179

1 1.8.2 Översyn av planlagstiftningen ..... .. 180

12.
Hemställan ......................................................... .. 181

13.
Beslut ................................................................ .. 182

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:1 218

Bilagor sid.

Bilaga 1 Allmän PM 1975-02-20 i anslutning till
regeringens beslut

om fullföljande av rikflinjer för den fysiska
riksplaneringen 183

Innehåll

1
Allmänt om
programarbetets utfall ....................... 183

2
Förslag till
allmänna utgångspunkter för planeringsarbetet .. 185

2.1
Ansvarsfördelning
i det fortsatta planeringsarbetet .... 185

2.2
Tidsplan för
och redovisning av planeringsarbetet 186

3 BehandUngen av vissa verksamheter ................... 188

3.1
Inledning ......................................................... .. 188

3.2
Jordbruk ......................................................... .. 188

3.3
Skogsbruk ...................................................... .. 190

3.4
Fiske................................................................... .. 191

3.5
Renskötsel ...................................................... 192

3.6
Rörligt
friluftsliv, vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård 192

3.7
Fritidsbebyggelse............................................... .. 195

3.8
Resurskrävande
och miljöstörande industri .... .. 196

3.9
Kommunikationer
............................................ 198

3.10
Försvar ........................................................... 199

Bilaga 2 Regeringens beslut angående Skaraborgs län 201

Karta 1 Områden som berörs av geografiska riktlinjer m. m.

InriHåll

a)
Nausmalparker
....

b)
Av stiiHmakterna
fastlagda geografiska riktlinjer enligj/9en avgränsningvm programarbetet m. m.
lett fram till

c)
Områden för >qlka
regeringen i besluten om progfammen för den fysiska rikspRhqeringen har
föreskrivit särs)»fla redovisningsskyldighet av planeringtgärderna

d)......................... Av regeringen i prop. P95:46 föresla
primära rekreations

områden ..........

Karta 2 Områden av riksintresÄör vissa verksamheter

Innehåll

a)
Områden av riksiuKesse
för den vetenskapligåiaturvården

b)
Områden av rUtntresse
för det rörliga friluftslii?&.

c)
Kulturhistpfiska
miljöer av riksintresse

d) Större,,«llTiråden av betydelse för kulturminnesvården

e) Prurfara intresseområden för jordbruket,
prioritetsklass 1 och 2

Doktrin (1)

  1. Eivind Torp, Riksintresset rennäring - vem representerar det och vem företräder intresset?, FT 2000 nr 5–6 s. 167, på s. 170 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

64 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (59)

59 kopplingar i 44 dokument.

  1. Ds 2023:28 Samhället mot skolattacker s. 40 om s. 4 · s. 178 i texten
  2. SOU 2015:99 Planering och beslut för hållbar utveckling s. 85 om s. 4 · s. 86 om s. 16 · s. 541 · s. 559 om s. 18 i texten
  3. Prop. 1985/86:90 om följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m. m. i texten
  4. Prop. 1985/86:3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. s. 75 i texten
  5. Bet. 1983/84:BoU2 om fysisk riksplanering m.m. s. 2 i texten

Visa alla 44

Doktrin (5)

5 kopplingar i 3 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 50 om s. 118 · s. 640 i texten
  2. Cervin, Planering genom fastighetsbildning, 1983 s. 238 · s. 240 i texten
  3. FT 2000 s. 167 Eivind Torp, Riksintresset rennäring - vem representerar det och vem företräder intresset? s. 170 i texten