Sök i Ratio Lex

med förslag till arbetsrättsreform m.m.

1 061 sidor, varav 881 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 881 av 1 061 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:105, med förslag till arbetsrättsreform m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 legeringens proposition

1975/76:105

med
förslag till arbetsrättsreform m. m.;

beslutad
den 18 mars 1976.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har
upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag för de
åtgärder och ändamål som föredragandena har hemställt om.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

INGEMUND
BENGTSSON KJELL-OLOF FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till
lagstiftning som skall öppna vägen för en demokratisering av arbetslivet genom
att ge de anstäUda rätt till medbestämmande i kraft av deras arbete.
Lagstiftningen syftar till att stödja strävandena till en social förnyelse av
arbetslivet. Den bygger på övertygelsen att demokratiska principer, samverkan
och gemensamt ansvar bör prägla förhållandena på arbetsplatsen.

De lagar som f. n. reglerar förhållandet mellan
arbetsmarknadens parter framför allt lagen (1928: 253) om kollektivavtal och
lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt föreslås bli ersatta av
en ny lag om medbestämmande i arbetslivet.

Lagförslaget bygger liksom gällande lagstiftning
på föreningsrättens och förhandlingsrättens grund. Arbetstagare och
arbetsgivare skall ha rätt att sluta sig samman i organisationer och genom
förhandlingar reglera sina förhållanden. Kollektivavtalet är liksom hittiUs
det främsta instrument för en sådan reglering.

Den mest betydande nyheten i lagförslaget är
regler, som skaU göra det möjligt för arbetstagarna att genom förhandUngar och
avtal vinna inflytande över arbetslednings- och företagsledningsfrågor. Den
regel som under en lång följd av år har präglat relationerna mellan arbetsmarknadens
parter att arbetsgivaren ensam äger att leda och fördela arbetet samt fritt
anställa och avskeda arbetare ersätts av en lagregel, som ger uttryck för att
kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt för de anstäUda. En annan
viktig nyhet är att de koUek-tivavtalsbärande fackliga organisationerna får
tolkningsföreträde vid

1
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 2

tvist
om arbetsskyldighet och tillämpningen av medbestämmanderättsavtal och att en
begränsning sker av arbetsgivarens tolkningsföreträde i lönetvister. Vidare
förbättras de fackliga organisationernas ställning i frågor, som inte har
reglerats i kollektivavtal, genom regler om förstärkt förhandlingsrätt och
förbättrad information.

Den förstärkta förhandlingsrätten består framför
allt i regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren. Denne
måste enligt förslaget förhandla med de fackliga organisationerna på eget
initiativ innan han fattar beslut om viktigare förändringar på arbetsplatsen,
t. ex. omläggning av driften, organisationsförändringar, överlåtelse av
företaget etc. Även viktigare förändringar av betydelse för enskUd
arbetstagare, t. ex. omplaceringar, berörs av den primära
förhandlingsskyldigheten. I andra frågor kan arbetsgivaren bli
förhandlingsskyldig om den fackliga organisationen begär förhandling. Den
föreslagna förhandlingsskyldigheten fullgörs i första hand gentemot den
berörda kollektivavtalsbundna lokala arbetstagarorganisationen. Uppnås inte
enighet om det beslut som arbetsgivaren avser att fatta, kan frågan tas upp på
central nivå med det berörda fackförbundet. Arbetsgivaren är enligt förslaget
skyldig att dröja med beslut eller med att verkställa den tilltänkta åtgärden
till dess förhandling har slutförts. I nödsituationer och därmed jämförliga
undantagsfall befrias arbetsgivaren från uppskovsskyldigheten, men
förhandlingsskyldigheten som sådan består.

Den primära förhandlingsrätten har i lagförslaget
förenats med regler om rätt till information. Arbetsgivaren föreslås bli
skyldig att underrätta berörda lokala kollektivavtalsbärande organisationer om
den ekonomiska och produktionsmässiga utvecklingen av sin verksamhet samt om
riktlinjerna för personalpolitiken. Organisationeirna föreslås också få rätt
att ta del av räkenskaper och andra handlingar i den omfattning som
organisationen behöver för att ta till vara medlemmarnas gemensamma intressen i
förhållandet till arbetsgivaren. Arbetsgivaren blir enligt förslaget också
skyldig att inom rimliga gränser biträda med sådant utredningsarbete som
behövs för nyss angivet ändamål. Skyddet för arbetsgivarens och enskilds
intressen-tUlgodoses genom regler om tystnadsplikt. Tystnadsplikten bestäms i
första hand genom förhandling mellan parterna på arbetsplatsen.

Den föreslagna lagens främsta syfte är emellertid
att främja kollektivavtal om medbestämmanderätt för de anställda.
Arbetstagarinflytan-det skall enligt förslaget kunna göras gällande i alla
frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, dvs. även
frågor om företagsledning etc. Arbetstagarorganisationen föreslås få rätt att
använda fackliga stridsåtgärder i den mån koUektivavtal om medbestämmanderätt
inte kommer tiU stånd, s. k. kvarlevände stridsrätf. Én förutsättning är dock
att kravet på medbestämmanderätt har förts fram i samband med förhandUngarna om
kollektivavtal om löner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 3

En viktig fråga i förhåUandet meUan parterna på
arbetsplatsen är. vems mening som skall gälla om det uppstår tvist om
tolkningen av regler som bestämmer partemas inbördes förhållanden. Detta s. k.
tolkningsföreträde, som f.n. anses i vid utsträckning tillkomma arbetsgiva-,
ren i kraft av rätten att leda och fördela arbetet, föreslås i fortsättningen
tUlkomma den koUektivavtalsbärande fackföreningen vid tvist om till-lämpningen
av medbestämmanderättsavtal och vid tvist om arbetsskyldighet.
Arbetstagarpartens tolkningsföreträde gäller dock inte om det skulle strida mot
lag eller i andra extraordinära fall. I lönetvister föreslås arbetsgivarens
tolkningsföreträde bli begränsat på det sättet att arbetstagarpartens
uppfattning om löneavtalets rätta innebörd slår igenom, om inte arbetsgivaren
omgående tar initiativet tUl förhandlingar och rättegång.

Lagregler föreslås som ger de
kollektivavtalsbärande fackliga organisationerna vetorätt mot entreprenader
etc., som kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal eUer
annars strider mot vad som är allmänt godtaget inom branschen.

Beträffande föreningsrätten, dvs. rätten att bilda
och tillhöra organisationer på arbetsmarknaden och att verka i sådana
organisationer, föreslås inte några mera väsentliga förändringar av gällande
rätt.

I fråga om den fredsplikt som följer med ingångna
kollektivavtal innebär lagförslaget att den s. k. 200-kronorsregeln, som
begränsar den enskilde arbetstagarens skadeståndsansvar vid olovlig konflikt,
behålls. Dessutom föreslås regler om skyldighet för arbetsgivaren och den berörda
lokala fackföreningen att ta upp överläggningar så snart en olovlig konflikt
har bmtit ut och att gemensamt verka för dess upphörande. Vid bedömande av
påföljd för deltagande i olovlig konflikt skall särskild hänsyn tas till de
omständigheter som har framkommit vid överläggningen och verkningarna av
denna. Beträffande politiska strejker och fackliga sympatiåtgärder med utländsk
bakgrund sker inga förändringar i lagstiftningen.

Lagförslaget innehåller slutligen en rad
bestämmelser av övervägande teknisk natur, t. ex. regler om tvisteförhandling
och rättegång. Vidare har skett en översyn av medlingsverksamheten i
arbetstvister.

Många av lagreglerna är dispositiva för att
arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal skall kunna anpassa den nya
lagstiftningen till de speciella förhållanden som råder inom olika branscher.
De gmndläg-gande reglerna om bl. a. förenings- och förhandUngsrätt är dock
tvingande.

Propositionen innehåller vidare förslag tUl en ny
lag om offentlig anställning. Förslaget ansluter tUl lagen om medbestämmande i
arbetslivet. Det innehåller bl. a. de särskilda ställningstaganden som för den
offentliga sektorns del har ansetts påkallade av hänsyn främst till den
politiska demokratin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 4

Den nya lagen om offentlig anställning föreslås
ersätta de tre viktigaste av de författningar, som kom tUl genom 1965 års
förhandlingsrättsreform, nämligen statstjänstemannalagen (1965: 274),
kommunal-tjänstemannalagen (1965: 275) och stadgan (1965: 602) om vissa tjänsteman
hos konununer m. fl. Den nya lagen har emellertid ett vidsträcktare
tillämpningsområde. Den är sålunda avsedd att i vissa delar gälla för hela den
offentUga sektorn. Det betyder att den skall omfatta olika slags anställningar
både hos staten och hos kommuner m. fl., däribland anställning som
kommunalarbetare.

Strävan
att demokratisera arbetsUvet inom den offentliga sektorn kommer genom förslaget
att vUa på samma rättsliga grund som inom samhället i övrigt. Medbestämmandelagen
avses gälla även de offentligt anställda.

Den
hittillsvarande lagkonstruktionen med ett särskUt förbud mot avtal i en del
frågor har helt frångåtts i den nya lagen om offentlig anställning.
Därigenom undgår man de problem som följer med de krav på en teoretiskt bestämd
gräns som ett avtalsförbud innebär.

Genom
reformen lämnas åtskilliga nya frågor över för reglering i koUektivavtal. Den
nya ordningen utgår från partemas gemensamma uppfattning om den politiska
demokratins suveränitet. Vidare utvidgas rätten att i egen sak eller som
sympatiåtgärd använda stridsåtgärder i arbetskonflikter. För statsanställda
m. fl. har en del andra frågor också ansetts kräva fortsatt lagreglering. Som
exempel kan nämnas frågor om tjänstetillsättning, bisysslor, anställnings
upphörande, turordningar, disciplinansvar, avskedande,
läkarundersökning m. m.

Propositionen
innehåller också förslag till följdändringar i ett stort antal lagar.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande:
statsministern och statsråden Bengtsson, Feldt

Proposition
med förslag till arbetsrättsreform m. m.

Statsministern
anför.

Reformarbetet under 70-talet har ställt människornas
vUlkor i arbetet i förgrunden. På bred front har åtgärder satts in för att
hävda arbetets värde och värdighet i vårt tekniskt och ekonomiskt högt utvecklade
industrisamhälle.

Industraliseringen
har inneburit väldiga materieUa framsteg. Förhållandena i industriländerna
präglas emellertid också av att en rad svårbemästrade problem följt i den
snabba tekniska och ekonomiska utvecklingens spår. Inom ramen för
marknadskrafterna gör sig en stark koncentrationsprocess gällande, varigenom
näringslivet utvecklas mot större och färre enheter och kapitaltUlgångarna
läggs i allt färre händer. Strukturomvandlingen i näringslivet innebär att
produktion och sysselsättning får en lokalisering som motverkar regional
balans. Med den industriella produktionen följer hårda påfrestningar på natur
och miljö. I själva produktionen, i arbetslivet, möter de anställda stegrade
krav och många upplever att deras arbetsmiljö innebär risk till hälsa och liv.
För att möta dessa problem, som är de ekonomiska framstegens baksida i industriländerna,
har reformarbetet i vårt land vidgats till nya områden och alltmer kommit att
gälla det ekonomiska livets förhållanden.

Sverige tillhör de länder som i sin utveckling
målmedvetet sökt förena ekonomiska och sociala framsteg. Hos oss har aldrig den
ekonomiska tillväxten betraktats som ett mål i sig. De stora löntagargrupperna
har ställt kravet att tillväxten måste ges ett socialt innehåll. Den väldiga
produktionsökning industrialiseringen möjliggjort har därför tagits i anspråk
för ett brett upplagt reformarbete. Produktionsresultatet har fördelats så att
välfärd och trygghet kommit de breda folklagren till del. Samhällsingripanden i
marknadsekonomin har skett för att hävda sys-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 6

sdsättningen,
för att motverka regional obalans och för att värna vår miljö. Utvecklingen i
vårt land präglas av konstruktiva samhällsinsatser för att ta till vara de
stora möjligheter till socialt framåtskridande som skapas i industrisamhället.
Den svenska utvecklingen har också präglats av uppfattningen att sociala
reformer och ekonomiska framsteg betingar varandra. Svensk industri
kännetecknas av hög teknisk nivå, förmåga till förnyelse och skicklig
företagsledning. Den välfärd och trygghet som människorna vunnit i
samhällsomdaningen har också haft en viktig produktiv innebörd därigenom att
den gjort det möjligt för den enskilde att godta den snabba föränderlighet som
är det modema produktionslivets främsta kännemärke. Den sociala tryggheten och
en utbyggd samhällsorganisation har varit viktiga för de enskilda människornas
välfärd och för styrkan i vår ekonomi. Av stor vikt har därvid varit att de
sociala ambitionerna inte sträckts längre än vad som i varje skede varit
ekonomiskt möjligt. En lugn och stabil samhäUsutveckling har ställt Sverige i
främsta ledet när det gäller såväl den enskildes välfärd och valmöjligheter
som industrins slagkraft och utveckling.

Vi har således goda erfarenheter av hur en
framgångsrik ekonomisk utveckling går att förena rried socialt framåtskridande
på demokratisk grund. Dessa erfarenheter lägger en viktig grund för våra
ansträngningar att komma till rätta med de problem som i dag framträder i den
industriella utvecklingen. Vi bör gå vidare på den väg som innebär att de
problem människorna upplever angrips i ett praktiskt, steg för steg genomfört
reformarbete. Det är på den vägen vi kan förena en fortsatt industriell
utveckling med de ökade krav människorna ställer. Uppfattningar av detta slag
har hos oss lagts tUl grund för en positiv framtidsdebatt. De dystra
framtidsbilder som dominerar debatten i många länder motsvaras i vårt land av
en stark vilja att värna och förnya uidustri-samhället. Den viljan är förenad
med en insikt om att detta endast kan åstadkommas genom att demokratins
verkningskrets vidgas. Skall vi lyckas förhindra att det tekniskt högt
utvecklade samhället blir okänsligt för sociala och mänskliga strävanden, måste
maktförhållandena omgestaltas så att alla ges ihöjlighet att i demokratisk
ordning öva inflytande på utvecklingen.

Vad som nu kommer att föreslås ingår i ett brett
upplagt reformarbete för att komma tUl rätta rried' industrisamhällets
grundläggande problem. Utmärkande är därvid att problemen angrips direkt i
produktionslivet och att reformarbetet riktas in på en förnyelse och demokratisering
av arbetslivet.

Löntagarna har geiiom sina organisationer ställt
sig i spetsen för dessa strävanden. Det är uttryck för deras bestämda vUja att
ta ett vidgat ansvar för vårt lands fortsatta utveckling som en framstående industrination.
Detta innebär en väldig styrka för framtiden. Det har också bidragit till att
ge reforméma en klar inriktning. Dessa tar sin ut-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 7

gångspunkt
i uppfattningen att arbetet är gmnden för aU välfärd och att folkets vilja till
arbete är nationens viktigaste tillgång. Reformerna bygger på uppfattningen att
arbetet är en social rättighet och en väg till självförverkligande och ett
meningsfullt liv. De präglas av insikten att arbetet ger människorna mycket av
deras identitet och självkänsla i det utvecklade industrisamhället.

Huvudtanken är att förnyelsen av arbetslivet skall
komma till stånd genom att de anställda ges rätt till medbestämmande över förhållandena
på arbetsplatserna. Den nya roll de anställda därigenom får i arbetslivet
kommer också till uttryck i nya och vidgade uppgifter för de fackliga
organisationerna. Dessa kommer som löntagarnas instrument för samverkan att
spela en stor och viktig roll i ett arbetsliv präglat av medbestämmande för de
anställda.

Den
svenska fackliga rörelsen föddes med industrialismen. Dess första årtionden
kännetecknades av kampen för rätten att existera, att organisera löntagarna,
att nå förhandlings- och strejkrätt. När dessa grundläggande rättigheter
vunnits, vidtog en period av inre konsolidering och uppbyggnad. Sedan årtionden
tillbaka är svensk fackföreningsrörelse en utomordentligt viktig del av vårt
samhälle. Arbetares och tjänstemäns fackliga organisationer har tillvunnit sig
allmän respekt och erkännande för sin styrka, sin stabilitet och sin vilja och
förmåga till brett ansvarstagande i sitt hävdande av löntagarnas intressen.
Internationellt framhålls svensk arbetsmarknad ofta som ett föredöme när det
gäller att på fredlig väg och utan samhällsekonomiska störningar lösa de
fackliga intressefrågorna.

Huvuduppgiften för de fackliga organisationerna är
att främja sina medlemmars ekonomiska intressen och anställningsvillkor i
allmänhet. Steg för steg har intressebevakningen vidgats från att huvudsakligen
gälla lönefrågor till att omfatta arbetets villkor i en vid mening
arbetsmiljön, anställningstryggheten, hälsofrågorna, arbetarskyddet etc.

På
flera av dessa områden har de fackliga organisationernas krav på inflytande
över sina medlemmars arbetsvillkor tillgodosetts. I mycket stor utsträckning
har det kunnat ske förhandlingsvägen, i andra fall har lagstiftning använts.
Men oberoende av vilken väg som valts har de uppnådda lösningarna haft stöd i
en utbredd uppfattning att de arbetande själva har rätt till medbestämmande
och medinflytande i frågor, som gäller deras hälsa, trygghet och framtid.

Den
reform som nu föreslås bygger på dessa gmndläggande värderingar av hur
arbetstagarnas villkor bör avgöras i vårt samhälle. Den har sin rot i
hundratusentals människors upplevelser av arbetslivets vardag, där fortfarande
många av för dem viktiga beslut fattas av arbetsgivaren utan att deras önskemål
och uppfattningar ges möjlighet att påverka besluten. De fackliga
organisationemas krav på en utbyggd företagsdemokrati är sålunda inte något
uttryck för organisationsrepre-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 8

sentanternas
vUja till makt för egen del. Vad de eftersträvar är delaktighet och engagemang
hos de arbetande människorna i de beslut som rör deras dagliga arbetsmiljö. I
det arbete som föregått det nu föreliggande reformförslaget har
organisationerna mycket klart redovisat denna uppfattning liksom sin insikt om
det ansvar löntagarna åtar sig som medverkande i beslutsfattandet på
arbetsplatserna.

Det principiellt viktigaste inslaget i strävandena
mot en utbyggd företagsdemokrati är att de fackliga organisationerna krävt
inflytande för sina medlemmar vid beslutsfattande på aUa nivåer i företagen. De
har hävdat att detta är nödvändigt inte bara för att de anställda skall kunna
påverka och ta ställning till beslut som gäller deras trygghet och framtid utan
också för att de skall få inflytande på de förhållanden, som berör den
enskilde arbetstagarens dagliga och nära villkor.

Statsmakterna
ställs därmed inför ett principiellt viktigt val när det gäller att medverka
till en fortsatt demokratisering av arbetslivet. En möjlighet är att i lag
reglera formerna och omfattningen för inflytandet. En annan möjlighet är att
utforma de grundläggande arbetsrättsliga lagarna så att de anställda får rätt
att genom förhandlingar och kollektivavtal söka sig fram tUl de former ooh den
omfattning för medbestämmande, som på varje särskilt område ter sig angeläget
och lämpligt.

Regeringen
har för sin del funnit övervägande skäl tala för att den senare Unjen väljes.
För det första ges därmed möjUghet att låta företagsdemokratin växa fram i den
takt och med den inriktning, som låter sig förenas med kravet på engagemang och
delaktighet i det företagsdemokratiska arbetet från de anställdas sida.
Löntagarorganisationerna har pekat på det stora behovet av utbUdning och
träning för sina medlemmar för de nya uppgifterna och det växande ansvaret. De
synes också vara beredda att ta den tid på sig som krävs för att en från både
företagets och de anställdas synpunkt fungerande företagsdemokrati skall kunna
utvecklas. För det andra ger avtalslinjen utrymme för den anpassning tUl
förhållandena på skilda delar av arbetsmarknaden, som kan vara nödvändig. Den
möjliggör också en fortlöpande anpassning av företagsdemokratins former och
innehåll tUl de förändringar, som med tiden kan ske i arbetsliv och näringsliv
i vårt land.

Den lagstiftning om medbestämmande i arbetslivet
som de ansvariga statsråden senare kommer att presentera följer avtalslinjen.
Tyngdpunkten i reformarbetet på arbetslivets område har sålunda förlagts till
den grundläggande arbetsrättsliga lagstiftningen. Såväl detta som uppfattningen
att inflytandefrågorna bör regleras i kollektivavtal har brett stöd i den
allmänna opinionen. Det har kommit till uttryck i den diskussion som förts
under de senaste åren och i den arbetsplatsremiss som genomfördes under år
1975.

De
principiellt nya inslagen i den lagstiftning som nu läggs fram

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 9

är
regler, som ger de fackliga organisationerna uttryckligt stöd för att få till
stånd kollektivavtal i medbestänmiandefrågor. Sådana avtal bör träffas, om
arbetstagarorganisationerna så begär. Organisationerna får möjlighet att vidta
stridsåtgärder för att få till stånd avtal om medbestämmande även om
kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor har ingåtts. Vidare
får löntagarorganisationerna tolkningsföreträde såväl när det gäller tvist om
arbetsskyldighet som vid tvist om rätta innebörden av medbestämmanderättsavtal.

De fackliga organisationernas
förhandlingspositioner förstärks även på de områden, som inte täcks av
kollektivavtal. På dessa områden blir arbetsgivaren skyldig att förhandla innan
beslut fattas eller åtgärd vidtas. Vid viktigare förändring av verksamheten
och vid viktigare förändring av arbets- eller anställningsvUlkor Införs s. k.
primär förhandlingsskyldighet varigenom arbetsgivaren blir skyldig att ta
initiativet till förhandling. Då arbetsgivaren är skyldig att förhandla
föreligger även skyldighet att dröja med beslut eller åtgärd till dess
förhandlingen har genomförts.

För att nå det inflytande som krävs för att effektivt
kunna ta tUl vara medlemmarnas intressen tillförsäkras de fackliga
organisationerna rätt till den information de behöver. Bland inflytandereglerna
kan i övrigt nämnas att arbetsgivaren blir primärt förhandlingsskyldig innan
han ingår avtal om entreprenad och att den centrala fackliga organisationen,
dvs. som regel fackförbundet, får en vetorätt mot sådana avtal om de innebär
risk för ett kringgående av lagar eller kollektivavtal.

Kravet på inflytande över arbetsförhållandena har
självfallet samma tyngd för alla anställda. Den lagstiftning om medbestämmande
i arbetslivet som kommer att föreslås omfattar därför hela arbetsmarknaden och
skall i största möjliga utsträckning tUlämpas också för de offentligt
anställda. Den måste emellertid anpassas efter de speciella förutsättningar
som följer av att den offentliga verksamheten är demokratiskt uppbyggd.

Den offentliga verksamheten utgår från medborgarnas
intressen sådana de kommer tUl uttryck genom beslut i politiskt demokratisk
ordning. Medan den private arbetsgivarens handlande styrs av marknadsförhållanden
bestäms den offentliga verksamheten av behovsavvägningar i organ som
medborgarna utser och kontrollerar. Alla röstberättigade alltså även de
offentligt anställda arbetstagarna kan med sin röst påverka beslut om den
offentliga verksamheten. Dét skulle strida mot vår demokratiska ordning att
låta de offentligt anställda avtalsvägeri få ett större inflytande än andra
medborgare över beslut om mål, inriktning och omfattning av myndigheters verksamhet.
Att genom kollektivavtal förändra de av politiska organ fattade besluten vore,
även om det skulle tjäna intressen hos större grupper anställda, inte ett bra
uttryck för demokrati. Medborgarna har rätt att ställa särskilda krav

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 10

på
den offentliga verksamheten. Alla medborgare skall behandlas lika och den
enskildes rättssäkerhet skall tryggas.

Det är av stort värde att kunna konstatera att det
råder enighet mellan parterna på den offentliga arbetsmarknaden om att de
anställdas särskilda intressen måste vika för det allmännas intresse att värna
om den poUtiska demokratin sådan denna har bestämts främst genom regeringsformen
och övriga grundlagar och genom kommunallagarna. Det står således oemotsagt att
frågor om den offentliga verksamhetens mål, inriktning och omfattning skall
avgöras genom beslut i offentligrättslig ordning av de politiskt ansvariga
organen eller på deras uppdrag av myndighet.

Det
system som infördes genom 1965 års förhandlingsrättsreform bygger på
förtroende för organisationernas vilja och förmåga att under an-, svar utöva
sin maktställning. Detta system har nu prövats i tio år. Den ordning för
medbestämmande inorn den offentliga sektorn som regeringen kommer att föreslå utgår
från parternas gemensamma uppfattning om den politiska demokratins suveränitet
och skall ses som ett uttryck för ett fortsatt förtroende men också ett ökat
ansvar för de etablerade fackliga organisationerna inom den offentliga
sektorn. I linje med detta ligger det särskilda huvudavtal som har träffats
mellan arbetsgi-var- och arbetstagarparterna på den offentliga sektorn och som
innehåller regler om hur man i fredliga former skall lösa tvister mellan parterna
i fråga om vad hänsynen till den politiska demokratin kan anses kräva.

I förhållande till nuvarande ordning innebär
regeringens förslag att åtskilliga nya frågor lämnas över för reglering i
kollektivavtal. Den nya lagen omfattar i motsats till de nuvarande
tjänstemannalagarna alla anställda på den offentliga sektorn, oberoende av om
de är tjänstemän eller inte.

I anslutning till medbestäitimandelagen.skapar
sålunda lagen om offentlig anställning ett nytt läge för avtalsparterna på det
offentliga området. Det blir nu deras sak att inom den politiska demokratins
ram i sina avtal bestämma vilket iimehåll som skall ges åt den offentliga anställningen.
Den positiva syn regeringen har på ett ökat inflytande för de anställda över
frågor som berör dem bör också prägla statens agerande som arbetsgivare.

Den reform som nu föreslås innebär otvivelaktigt
väsentliga förändringar i arbetslivets villkor och en förskjutning i den
traditionella fördelningen av makt och inflytande i arbetslivet till
löntagarnas förmån. Under remissbehandlingen av arbetsrättskommitténs förslag
och i den allmänna debatten har reformens grundläggande principer, som redan
nämnts, fått ett brett stöd. Men invändningar av olika slag har också
framförts. Bland annat har det från vissa håll yppats farhågor för att
arbetsrättsreformen kan leda till en byråkratisering av beslutsfattan-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 11

det
i företagen samt att i praktiken det ökade inflytandet kommer att vara
förbehållet endast ett fåtal fackliga förtroendemän.

Enligt
min uppfattning har dessa och liknande farhågor inför arbetsrättsreformens
praktiska verkningar föga stöd i de erfarenheter, som hittills gjorts av
försöken med löntagarinflytande i företagen och av ett ökat fackligt engagemang
i företagsdemokratiska frågor. Icke desto mindre bör stora ansträngningar göras
för att de också i framtiden skall visa sig oberättigade.

När det gäller den befarade byråkratiseringen av
företagens beslutsfattande vill jag först erinra om den insikt om sitt
medansvar för att de demokratiska beslutsformerna blir både effektiva och
smidiga, som löntagarorganisationerna visat. Det har skett såväl i förarbetet
till arbetsrättsreformen som, enligt enstämmiga uppgifter även från arbetsgivarhåll,
i det praktiska agerandet i de fall och på de områden där sådana beslutsformer
redan trängt sig fram. Vidare borde valet av förhandlings- och avtalslinjen
vid arbetsrättsfrågans lösning säkerställa, att parterna finner lösningar som
minimerar risken för ett tungrott och omständligt beslutsförfarande. Även vid
tillämpningen av den primära förhandlingsskyldigheten och den fackliga
organisationens förhandlingsrätt är det enligt min mening ett gemensamt ansvar
för parterna att dessa regler tillämpas på ett-sådant sätt, att de möjliggör
den snabbhet och effektivitet i beslutsfattandet, som i dagens näringsliv i
många fall är nödvändigt för att bibehålla konkurrenskraft och
utyécklingsduglighet. Att detta ligger också i de anställdas intresse torde
vara en självklarhet, inte minst för de organisationer som har att bevaka deras
inkomst- och sysselsättningstrygghet.

Också i fråga om farhågorna för att
företagsdemokratin bara blir en angelägenhet för en professionell elit i de
fackliga organisationerna talar erfarenheten ett aimat språk.

Vi har redan en rad försök med mer demokratiska
beslutsformer, som bl. a. innefattar samråd mellan arbetsgivare och fackliga
organisationer och ibland också direkta former för inflytande över besluten.
Ofta har inflytandet vuxit fram i kraft av styrkan och slagkraften i det fackliga
arbetet. Det har kunnat konstateras att när arbetstagarna genom sina
organisationer får möjlighet att medverka till att lösa de problem som uppstår
på arbetsplatserna, då skapar det också en ökad aktivitet inom de fackliga
organisationerna. Ett vidgat inflytande och ansvar för de anställda torde
därför kunna öka medlemmarnas engagemang i den fackliga organisationens arbete
för att ta till vara gemensamma intressen.

Jag vill härvid peka på en annan konsekvens av en
utvidgad företagsdemokrati. Den skjuter fram frågor om en decentralisering av
besluten i företagen. Det lagförslag som kommer att läggas fram förutsätter att
centraliserade former för beslut och styrning ersätts med ett beslutsfat-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 12

tände,
som ligger närmare dem som är berörda av besluteri. Det innebär en stor
möjlighet att förnya den inre organisationen i många företag för att på så sätt
ta tUlvara förmågan till initiativ och viljan till ansvar hos alla anställda.
Däri ligger stora, i dag outnyttjade, resurser, vars effektiva tillvaratagande
är av största betydelse för folkhushållet.

Som
framgår av vad jag nu sagt innebär denna reform att en för vårt arbetsliv
nödvändig utveckling inleds som kommer att innebära genomgripande förändringar.
Det bör emellertid understrykas att det inte är fråga om att i ett slag
lagstifta fram nya former för beslutsfattande i företag och förvaltningar. Den
utformning som förslagen ges innebär att ett nytt system för de anställdas medbestämmande
gradvis kommer att växa fram. I lag kommer inte att ges föreskrifter om takten
och omfattningen av demokratiseringen utan det får ankomma på parterna att
genom förhandlingar och avtal bestämma härom. Därigenom bör det vara väl sörjt
för att demokratiska förhållanden i arbetslivet får växa fram i en fortlöpande
efter de skiftande praktiska förutsättningarna avpassad process. Att så kan
ske bör vara ett gemensamt intresse för såväl löntagarna, företag som
samhälle.

Det
förslag som nu läggs fram markerar inte slutpunkten i strävandena att
demokratisera arbetslivet. Flera frågor kvarstår ännu olösta. Det
utredningsarbete som behövs för att lösa dem har redan inletts. Vidare kommer
en kartläggning att ske av krav som rests om en förändring i företagsdemokratisk
riktning av aktiebolagslagen och annan associationsrättslig lagstiftning.
Syftet är att stämma av dessa krav mot den nu föreslagna lagstiftningen och att
förbereda ett ställningstagande till det fortsatta utredningsarbetet på detta
område.

De
reformer på arbetslivets område som hittills beslutats och den som nu är
aktuell bärs upp av principen att det är de som är verksamma i produktionen som
skall tillerkännas medbestämmande och ansvar i kraft av sitt arbete. Det är
genom en organiserad samverkan löntagarna kan åstadkomma den maktförskjutning i
företagen som krävs för att förnya arbetslivet. Lagstiftningen innebär endast
att väg röjes för demokratiseringen. Det är genom löntagarnas aktiva medverkan
som ett arbetsliv kan byggas upp präglat av samverkan och gemensamt
ansvarstagande, av trygghet, meningsfulla arbetsuppgifter och arbetsglädje.

Statsråden Bengtsson och Feldt föredrar de delar av
det samlade förslaget till arbetsrättsreforih som faller inom arbetsmarknads-
resp. finansdepartementets verksamhetsområde. Anförandena redovisas i
under-protokollen för resp. departement.

Statsministern
avslutar.

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd här
har anfört hemställer jag att regeringen i en gemensam proposition

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975/76:105 13

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag nu har anfört om arbetslivets demokratisering,

dels förelägger riksdagen vad övriga föredragande
har anfört för de åtgärder som de har hemstäUt om.

Regeringen ansluter sig tiU statsministerns och
övriga föredragandes överväganden och beslutar att genom proposition förelägga
riksdagen vad här har anförts för de åtgärder som föredragandena har hemställt
om.

Regeringen
föreskriver att de anföranden och förslag som har upptagits i arbetsmarknads-
och finansdepartementens underprotokoll skall bifogas propositionen som
bilagorna 1 och 2.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 197 » 750533

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1 till regeringens proposition nr 105 år 1975/76

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-12-11

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist,
Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson,
Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Bengtsson

Lagrådsremiss med förslag till lag om medbestämmande i
arbetslivet

1 Inledning

Frågan om arbetslivets
demokratisering har under senare år alltmer trätt i förgmnden. Som ett led i
det pågående reformarbetet på detta område uppdrog chefen för dåvarande
inrikesdepartementet i december 1971 åt särskilt tillkallade sakkunniga' att
göra en allmän översyn av de lagar som reglerar förhållandena mellan parterna
på arbetsmarknaden.

De sakkunniga, som antog namnet
arbetsrättskommittén, har i januari i år avlämnat betänkandet (SOU 1975:1)
Demokrati på arbetsplatsen.* Det i betänkandet intagna förslaget till lag om
förhandlingsrätt och kollektivavtal (FKL) bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över
betänkandet avgetts av justitiekanslem (JK), Svea hovrätt, kammarrätten i
Stockholm, styrelsen för internationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren
(ÖB), försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket
(RFV), poststyrelsen, televerket, sta-

' Landshövdingen Kurt Nordgren,
ordförande, statssekreteraren Ame Aldestam, direktören Lennart Bratt, docenten,
numera rådmannen Sten Edlund, riksdagsledamöterna Bernt Ekinge, Ame Fransson,
Stig Gustafsson, Lilly Hansson och Sven Lindberg, direktören Gunnar Lindström,
dåvarande förbundsordföranden Åke Nilsson samt riksdagsledamoten Gunnar
Oskarson.

' När betänkandet avgavs hade Åke
Nilsson ersatt Nordgren som ordförande och andre ordföranden i
Landsorganisationen i Sverige Lars Westerberg inträtt som ledamot i kommittén.

\-Riksda gen 1975/76. I saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 2

tens
järnvägar (SJ), statens vägverk, statskontoret, generaltullstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket, statens avtalsverk (SAV), statens
personalpensionsverk, statens personalnämnd (SPN), universitetskanslersämbetet
(UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), lantbmksstyrelsen, arbetsdomstolen (AD),
statens förlikningsmannaexpedition, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk (SIV), statens industriverk,
statens vattenfallsverk, domänverket, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs,
Gävleborgs och Västerbottens län, arbetsmiljöutredningen, utredningen om den
kommunala demokratin, delegationen för förvaltningsdemokrati, riksdagens
ombudsmannaexpedition (JO), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, Bankinstitutens arbetsgivareorganisation,
Sveriges redareförening. Tidningamas arbetsgivareförening. Kooperationens
förhandlingsorganisation (KFO), Sveriges kooperativa och allmännyttiga
bostadsföretags förhandlingsorganisation (KAB), Fastighetemas förhandlingsorganisation
(FFO), Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO), Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Svensk industriförening, Sveriges
köpmannaförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges arbetares
centralorganisation (SAC), ILO-kom-mittén, Sveriges personaladministrativa
förening (SPF), Sveriges domareförbund samt Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund.

Yttranden över betänkandet har överlämnats av
socialstyrelsen från centrala företagsnämnden vid styrelsen, av UKÄ bl. a. från
konsistoriet och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, juridiska
fakulteten vid Lunds universitet och en arbetsgmpp inom juridiska fakulteten
vid Stockholms universitet, av AMS från samtliga länsarbetsnämnder, av
länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms kommun och Stockholms läns
landsting, av SAF från Svenska byggnadsindustriförbundet samt av LO från Beklädnadsarbetarnas
förbund. Svenska bleck- och plåtslagareförbundet. Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska elektrikerförbundet. Svenska
fabriksarbetareförbundet, Fastighetsanställdas förbund, Försäk-ringsanställdas
förbund, Grafiska fackförbundet. Svenska gmvindustriar-betareförbundet, HandelsanstäUdas
förbund. Hotell- och restaurangan-ställdas förbund. Svenska
kommunalarbetareförbundet. Svenska lantarbetareförbundet, Svenska
livsmedelsarbetareförbundet, Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska
målareförbundet. Svenska pappersindustriarbetareförbundet, Svenska
sjöfolksförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet. Statsanställdas förbund
(SF), Svenska transportarbetareförbundet och Svenska
träindustriarbetareförbundet. LO har dessutom överlämnat en sammanfattning av
resultatet av en av organisationen och Sveriges socialdemokratiska
arbetareparti anordnad arbetsplatsremiss på gmndval av betänkandet. Mer än
125000 medlemmar i drygt 12500 gmp-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 3

per
har till LO redovisat sina synpunkter och erfarenheter.

Yttranden över betänkandet har dessutom inkommit
från försvarets materielverk. Svenska bleck- och plåtslagareförbundet, Svenska
transportarbetareförbundet, Sveriges arbetsledareförbund (SALF), Svenska
hamnarbetarförbundet. Svenska lokmannaförbundet. Svenska driftpersonalförbundet.
Svenska teaterförbundet. Arkitektförbundet, Sveriges sjuksköterskeelevers
förbund, Göteborgs- och Bohusläns krets av Sveriges för-skoUärares riksförbund.
Svenska företagares riksförbund och studentkåren i Växjö.

1 januari 1968 uppdrog chefen för dåvarande
inrikesdepartementet åt en särskilt tillkallad sakkunnig* att utreda frågan om
förhandlingsrätt för arbetstagarorganisation beträffande pensionerade
medlemmar. Den sakkunnige avlämnade i maj 1972 betänkandet (SOU 1972:33)
Förhandlingsrätt för pensionärer.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av Göta hovrätt, RFV, SAV, AD:s ordförande, länsstyrelserna i Jönköpings och
Älvsborgs län, statens personalpensionsverk. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
SAF, Sveriges redareförening. Bankinstitutens arbetsgivareorganisation,
Föreningen skogsbmkets arbetsgivare. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation. Handelns
arbetsgivareorganisation. Svenska teaterförbundet, KFO, LO. TCO, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR),
Enskilda företags tjänstepensionärer. Pensionäremas riksorganisaion.
Statspensionäremas riksförbund samt Svenska Personal-Pensionskassan (SPP).

1 mars 1973 uppdrog chefen för dåvarande
inrikesdepartementet åt en särskilt tillkallad sakkunnig' att i enlighet med
vad som uttalats i andra lagutskottets utlåtande 1969:70 (rskr 1969: 325)
undersöka under vUka förutsättningar och i vilken omfattning politisk
informationsverksamhet och propaganda förekommer på arbetsplatser. Den
sakkunnige avlämnade i april i år betänkandet (SOU 1975:27) Politisk propaganda
på arbetsplatser.

Sedan arbetsrättskommitténs uppdrag i december 1974
utvidgats till att omfatta även en utredning rörande information och utbildning
med anledning av kommitténs reformförslag samt rörande politisk verksamhet på
arbetsplatser har kommittén i november i år avlämnat utredningsrapporten (Ds A
1975:11) Information och utbUdning kring arbetsrättsreformen. PoU-tisk
verksamhet på arbetsplatserna.

Frågor som rör kringgående av bl. a. den
arbetsrättliga lagstiftningen genom anlitande av entreprenadavtal, uppdragsavtal
o. d. har behandlats i en interdepartementai arbetsgmpp under ledning av
statsrådet Lidbom.

F.d.
generaldirektören Ernst Bexelius. ' Docenten Tore Sigeman.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 4

Jag avser nu att ta upp de i det föregående nämnda
frågorna till behandling. De kompletterande bestämmelser som behövs för den
offentliga sek torn kommer senare att redovisas av statsrådet Feldt.

2
Allmän översikt

2,1
Huvuddragen i gällande lagstiftning ni. m.

Arbetsrättskommitléns uppdrag har varit att göra en
allmän översyn av den s. k. arbetsfredslagstiftningen och att inom den ramen
lägga fram förslag till lagstiftningsåtgärder i syfte att ge
löntagarorganisationerna det stöd som behövs för att få till stånd en
demokratisering av arbetslivet. Uppdraget omfattade enligt direktiven i princip
alla arbetstagare, även de offentligt anställda. Därmed innefattades i
kommitténs arbete även en översyn i det nyss angivna syftet av den särskilda
lagstiftningen för offentligt anstäUda tjänstemän.

TUl arbetsfredslagstiftningen har bmkat räknas
lagen (1928:253) om kollektivavtal (KAL; ändrad senast 1974:373), lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt (FFL; ändrad senast 1974:374),
lagen (1920:245) om medling i arbetstvister (MedIL; ändrad senast 1967: 118)
och den särskUda lagstiftningen om rättegången i tvister på arbetsrättens
område, dvs. tidigare lagen (1928:254) om arbetsdomstol och numera lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister (LRA; ändrad senast 1974:1092). Till
området kan också sägas höra vissa andra lagar och författningar med anknytning
till de här nämnda centrala lagarna, t. ex. kungörelsen (1920:898) med närmare
föreskrifter angående medling i arbetstvister (ändrad senast 1967: 121), lagen
(1920: 248) om särskilda skiljedomare i arbetstvister, kungörelsen (1920:899)
med närmare föreskrifter angående särskilda skiljedomare i arbetstvister och
kungörelsen (1950:163) angående rikets indelning i distrikt för medling i
arbetstvister.

Utanför arbetsfredslagstiftningens område och
därmed i princip också utanför kommitténs uppdrag, faller däremot åtskillig
annan lagstiftning på det arbetsrättsliga området. Som exempel på sådan
lagsttftning kan nämnas lagstiftning av betydelse för särskilda kategorier av
arbetstagare, såsom sjömanslagen (1973:282) och lagen (1970:943) om arbetstid
m. m. i husligt arbete, lagstiftningen om anstäUningsskydd, omfattande bl. a.
lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., lagen (1945:844) om förbud mot
uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller
havandeskap m. m. och lagen (1974: 12) om anstäUningsskydd och vidare den
allmänna skadeståndslagen med dess regler om arbetstagares skadeståndsansvar,
arbetstidslagstiftningen, lagstiftningen om semester och om olika lönefrågor,
arbetarskyddslagstiftningen, socialförsäkringslagstiftningen och
arbetmarknadslagstiftningen, etc. Inte heller har kommitténs uppdrag berört
viss lagstiftning utanför det arbetsrättsliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 5

området
av betydelse för utvecklingen av arbetstagarnas inflytande i arbetslivet, t.
ex. inom det associationsrättsliga fäUet med den allmänna bolagsrättsliga och
föreningsrättsliga lagstiftningen och den särskilda lagstiftningen om
representation för de anstäUda i vissa företags styrelser. Under tiden för
kommitténs utredningsarbete har slutligen tillkommit viss lagstiftning, lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, vUken har
nära beröring med området för kommitténs arbete men som av naturliga skäl inte
omfattats av lagstiftningsuppdraget. Även den nya lagstiftningen om rättegången
i arbetstvister har tillkommit efter kommitténs tillsättande och faller som
sådan utanför dess uppdrag.

KAL innehåller centrala regler om kollektivavtalet
och om dettas rättsverkningar. I 1 § i lagen definieras ett koUektivavtal som
ett skriftligt avtal mellan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare samt
fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare om villkor som skall
gälla för anställning av arbetstagare eller om förhåUandet i övrigt mellan
arbetsgivare öch arbetstagare. 1 2 § fastslås principen att kollektivavtal som
slutits av förening är bindande även för medlem i föreningen, medan det i 3 §
föreskrivs att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av samma koUektivavtal
inte ha rätt att träffa överenskommelse om avvikelse från koUek-tivavtalet om
detta inte tillåter sådan avvikelse. Regler om fredsplikt under koUektivavtals
giltighetsperiod finns i 4 § KAL innehåUer vidare regler om förfarandet vid
uppsägning av koUektivavtal (6 §) och om uppsägningsrätt för med- och motpart
till part som för egen del frigjort sig från avtalet genom utnyttjande av de
uppsägningsregler avtalet innehåUer (5 §). 1 7 § ges regler om rätt för part
att under vissa omständigheter utverka AD:s beslut om hävning av koUektivavtal
eller om befrielse från viss förpliktelse enligt kollektivavtal eller KAL när
motpart bmtit mot avtalet eller lagen. Regler om skadestånd vid brott mot
koUektivavtal eller KAL har tagits upp i 8 och 9 §§. 1 10 § föreskrivs
slutligen att tvister om tillämpning av KAL prövas av AD.

FFL innehåUer i sina centrala delar regler om skydd
för föreningsrätten och om den rätt och skyldighet som föreligger för parter på
arbetsmarknaden att förhandla med motpart. Med föreningsrätt menas enligt 3 §
första stycket i lagen rätten att tillhöra förening av arbetsgivare eller
arbetstagare, att utnyttja medlemskap i och att verka för förening eller för
bildandet av sådan. Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Detta innebär att det
är förbjudet för var och en på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan att vidta åtgärd
mot någon på andra sidan för att förmå denne att inte utnyttja sin föreningsrätt,
liksom att vidta åtgärd till skada för vederbörande för att denne utnyttjat sin
rätt (3 § andra och tredje styckena). Den som kränker någons föreningsrätt kan
åläggas att utge skadestånd och sker kränkningen genom rättshandling, t. ex.
uppsägning, eller genom avtalsbestämmelse kan rättshandlingen eller
avtalsbestämmelsen förklaras ogiltig (3 § fjärde stycket). Även förening kan
tillerkännas skadestånd. Förening är nämligen inte

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 6

skyldig att tåla sådan kränkning av någons föreningsrätt
som innebär intrång i föreningens verksamhet (3 § andra stycket). Med
förhandlingsrätt i FFL menas rätten att påkalla förhandling rörande reglering
av anstäU-ningsvillkoren liksom rörande förhåUandet i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetstagare (4 § första stycket). Förhandlingsrätt tillkommer
på ena sidan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare och på den andra
förening av arbetstagare vari de ifrågavarande arbetstagarna är medlemmar.
Förhandlingsrätt för part motsvaras av förhandlingsskyldighet för motparten.
Lagen innehåller vidare vissa regler om förfarandet vid förhandling, om rätt
till ledighet för deltagande i förhandling m. m. Däremot finns inte någon
lagstadgad sanktion mot vägran alt förhandla vid sidan av att part ges möjlighet
att vända sig tUl förlikningsman, som kan i sin tur utverka vitesföreläggande
och utdömande av vite hos AD. Även mål enligt FFL prövas av AD (29 §).

MedlL innehåUer regler om det
statliga förlikningsväsendet och om förlikningsmännens uppgifter bl. a. som
medlare i arbetstvister.

Vid sidan av lagstiftningen regleras rättsförhåUandena
mellan parterna på arbetsmarknaden i vid utsträckning i koUektivavtal. Av
särskild betydelse för frågan om arbetstagarnas inflytande i arbetslivet är
vissa centrala avtal på detta område. Såsom exempel kan nämnas avtal om
företagsnämnder som träffats för olika delar av arbetsmarknaden och som täcker
de något större företagen på praktiskt taget hela denna. På det för SAF samt LO
och TCO gemensamma området gäller dessa avtal, som innehåller regler om bland
annat information och samråd, i sin nuvarande utformning sedan 1966.
Företagsnämnderna har vid sidan av sina avtalade uppgifter fått vissa
uppgifter genom lagstiftning, t. ex. enligt lagen (1974: 325) om avsättning
till arbetsmiljöfond och lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i
planeringsfrågor. Även åtskilliga andra avtal av betydelse på området gäller
på arbetsmarknaden. Ett förhållandevis nytt exempel härpå är den
överenskommelse som i februari 1975 träffades mellan SAF samt LO och
Privattjänstemannakartellen (PTK) om ekonomikommitté och arbetslagar-konsulter
och som innehåUer regler, som är avsedda att i nya former bereda de anstäUda
insyn i företagens verksamhet. Vid sidan av de här avsedda centrala avtalen
förekommer i olika former en omfattande försöksverksamhet i syfte att utveckla
arbetstagamas inflytande i arbetslivet. En översikt återfinns i kommitténs
betänkande (SOU 1975: I s. 103 ff).

2.2 Kommittén

Kommittén har utarbetat ett förslag
till ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal som i en gemensam
lag samlar de olika ämnen som nu behandlas i KAL, FFL och MedlL. Den föreslagna
lagen om förhandlingsrätt och koUektivavtal (FKL), som är avsedd att gälla för
hela arbets-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet

marknaden,
inleds med vissa aUmänna bestämmelser, huvudsakligen vissa gmndläggande
begreppsbestämningar (1-5 §§), och upptar sedan i särskilda avsnitt regler om
föreningsrätt (6-10 §§), förhandlingsrätt vari inbegrips vissa regler om rätt
till information (11-19 §§), koUektivavtal (20-30 §§) fredsplikt (31-36 §§),
medling (37-44 §§), skadestånd (45-50 §§), tystnadsplikt (51 -53 §§) samt
tvisteförhandling och rättegång (54-59 §§).

För uppbyggnaden inom denna ram av lagregler med
särskilt syfte att vidga arbetstagarnas inflytande i arbetslivet har kommittén
angivit såsom utgångspunkt vissa centrala uttalanden i utredningsdirektiven.
Där sägs att medbestämmanderätt för arbetstagarna i företagen på olika nivåer
bör i första hand åstadkommas genom avtal och i former som inte förändrar de
fackliga organisationernas ställning som fria och oberoende organisationer.
Men, sägs det vidare, för att förhandlingar skall kunna leda till resultat
måste förhandlingsrätten byggas ut och koUektivavtalslagstiftningen ändras så
att arbetstagarna och deras organisationer får en med arbetsgivaren mer
Jämbördig stäUning. Den utbyggda förhandlingsrätten bör i princip vara så
vidsträckt att förhandlingar kan inledas i alla frågor pä olika beslutsnivåer
som det är angeläget för de anställda att få inflytande på. 1 direktiven anges
vidare en rad olika frågor av betydelse för kommitténs uppdrag och vilka bUdar
utgångspunkter för kommitténs utredningsarbete och förslag.

Kommittén har fäst särskUd vikt vid grundsatsen att
förhandlingar och koUektivavtal mellan parterna på arbetsmarknaden skall vara
det främsta medlet, såvitt gäUer den arbetsrättsliga delen av ämnesområdet, att
stärka och vidga demokratin i arbetslivet. Lagförslaget innehåUer inte heller
några detaljregler om inflytande för arbetstagarna på särskUda områden eller i
särskilda former. 1 stäUet har kommittén velat föreslå aUmänna regler på
förhandlingsrättens och koUektivavtalsrättens områden, vUka syftar tUl att göra
det möjligt för arbetstagarsidan att få tiU stånd en från inflytandesynpunkt
önskvärd koUektivavtalsreglering liksom att ge arbetstagarsidan i redan
träffade koUektivavtal en från samma synpunkt förstärkt stäUning.

En utgångspunkt för kommitténs förslag på detta
område är att i princip varje fråga som rör förhåUandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare skall kunna tas upp tUl förhandlingar och regleras i
koUektivavtal, det må sedan gäUa frågor som rör företagets produktion,
affärsledningen eller arbetsledningen eller något annat (11 och 20 §§ FKL).
Mot denna bakgmnd föreslår kommktén på förhandlingsrättens område nya regler
som syftar tUl att ålägga koUektivavtalsbunden arbetsgivare att förhandla med
sin lokala motpart i koHektivavtalet före beslut eller åtgärder i frågor på bl.
a. företagslednings- och arbetsledningsområdena. 1 viktigare fall skall
arbetsgivaren ha skyldighet att själv ta initiativ tUl förhandlingar, s. k.
primär förhandlingsskyldighet (13 § FKL), och i andra fall skall han förhandla
på begäran av arbetstagarparten med skyldighet i princip att skjuta upp beslut

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 8

eller
åtgärd till dess förhandlingen slutförts. Till dessa regler om förhandlingsskyldighet
för koUektivavtalsbunden arbetsgivare ansluter i kommitténs förslag en regel
om skyldighet för sådan arbetsgivare att fortlöpande håUa den lokala motparten
underrättad om den aUmänna produktionsmässiga och ekonomiska utvecklingen i
företaget liksom om de allmänna riktlinjerna för personalpolitiken (18§). Bland
förhandlingsrättsreglema i förslaget finns också en allmän regel om skyldighet
för förhandlande part att på begäran av motpart ge denne upplysningar och
material som parten förfogar över och som erfordras för en riktig bedömning av
förhandlingsfrågan (17§). På koUektivavtalsrättens område har kommittén stäUt
upp förslag tUl vissa gmndläggande regler i syfte att bana väg för
koUektivavtal om rätt till medbestämmande för arbetstagama (26 och 34 §§). När
sedvanliga kollektivavtal om löner m. m. sluts skall enligt 26 §, om det
påkallas av den avtalsslutande arbetstagarparten, i avtalet tas in regler om
inflytande för arbetstagarsidan i frågor beträffande arbetets ledning och
fördelning, ingående eller hävande av arbetsavtal och påföljder vid
avtalsbrott. Till skillnad från förhandlingsrättsreglema omfattar 26 § sålunda
inte frågor som ligger på området för företagsledningen. Till regeln i 26 § knyter
sig regler i 34 § om s. k. kvarlevände stridsrätt. Dessa har i huvudsak den
innebörden att fredsplikt inte skall gäUa under avtalsperioden för avtal om löner
och allmänna anstäUningsvUlkor i frågor av den art, som anges i 26 §, om
arbetstagarsidan har påkallat avtal om inflytande men någon uttrycklig
avtalslösning inte kommit till stånd. Ett viktigt syfte bakom de här senast
nämnda reglerna är att det skall vara möjligt för arbetstagarparten att själv
bestämma i vilken takt och omfattning anspråk skall stäUas på vidgning av
arbetstagarnas inflytande. Ett ytterligare förslag på koUektivavtalsrättens
område, vilket hör samman med de regler som syftar till att vidga arbetstagamas
inflytande, är en regel i 27 § FKL som är avsedd att begränsa det s.k. tolkningsföreträde
i arbetsskyldighetstvister som arbetsgivaren har enligt nu tUlämpad praxis hos
AD. Regeln innebär i princip att arbetsgivarsidan skall vara skyldig att ta
initiativ till lösning av tvister i frågor som hör till området för arbetets
ledning och fördelning genom förhandlingar och rättegång, med den verkan av
underlåtenhet att ta sådant initiativ att arbetstagarpartens mening i tvisten
blir gäUande.

Även utanför ramen av de regler som direkt syftar
till att vara en lösning av kommitténs huvuduppgift, att genom lag ge
löntagarorganisationerna stöd i deras strävanden att vidga
arbetslivsdemokratin, har kommittén föreslagit åtskilliga ändringar i och
tillägg till den nu gällande arbetsfredslagstiftningen. SärskUt förekommer
sådana förslag, delvis av djupgående betydelse, på fredspliktens och den
koUektivavtalsrättsliga skadeståndsrättens områden. I andra delar innebär
förslaget däremot i det väsentliga ett överförande av nu gällande regler tiU
den föreslagna nya lagen. Exempel härpå är föreningsrätten och reglema om
medling i arbetstvister.

Kommitténs
förslag är inte enhäUiga. Åtskilliga reservationer och sär-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 9

skilda
yttranden har avlåtits av olika ledamöter i kommittén. Bland dem kan särskilt
nämnas en gemensam reservation av de två företrädama för LO och TCO i
kommittén. Däri ansluter sig reservanterna till gmnd-satsen att lagstiftningen
i princip skall syfta tUl att vidga arbetstagarin-flytandet genom förhandlingar
och koUektivavtal men framställer krav på skärpningar av snart sagt alla
konmiittémajoritetens förslag tUl regler i detta syfte. Till de krav på sådana
skärpningar som framstäUs av re-servantema hör krav på utvidgning av den
primära förhandlingsskyldigheten och förstärkning även i övrigt av
förhandlingsrätten enligt 12 och 13 §§ FKL, bl. a. genom att arbetstagarna ges
rätt att förhandla även centralt i sådana fall som avses med paragraferna,
krav på utvidgning av till-lämpningsområdet för 26 och 34 §§ till att omfatta
även företagsledningsfrågor och krav på mera långtgående regler tUl
arbetstagarsidans förmän på området för det s. k. tolkningsföreträdet. Särskilt
på det senare området framstäUs liknande krav även av andra ledamöter i
kommittén.

1 det följande skall först översiktligt redovisas
vad remissinstansema haft att säga om den allmänna uppläggningen och
inriktningen av kommitténs förslag och om förslagets tekniska utformning m. m.
Därefter kommer förslagen att redovisas mera i detalj i särskilda avsnitt som
följer dispositionen av lagförslaget.

2.3
Remissyttrandena

Remissinstanserna stäUer sig i princip genomgående
positiva tiU gmnd-tanken i kommittéförslaget att de anstäUda skall ges ökade
möjligheter att påverka förhåUandena i arbetslivet. Uppfattningarna går däremot
isär när det gäUer hur långt arbetstagarnas inflytande skall sträcka sig och
hur lagstiftningen bör vara utformad för att bäst främja sina syften.

1 vissa remissyttranden utvecklas ingående
remissinstansemas gmndläggande syn på hithörande frågor.

LO anför att organisationens yttersta målsättning
är att förverkliga demokratins idéer om frigörelse. Jämlikhet och soUdaritet
inom alla delar av samhäUet. Av den första paragrafen i LO:s stadgar framgår
att organisationen skall verka för en samhäUsutveckling på gmndval av
politisk, social och ekonomisk demokrati. Den politiska demokratin,
medborgarrätten, fortsätter LO, är i dag självklar. Väsentliga delar av den
sociala demokratin har befästs. I den situationen framstår det som alltmer
orimligt att löntagarna inte effektivt kan påverka förhåUandena på sina
arbetsplatser, av vUka de är beroende för sin försörjning och sin framtid.
Demokratin är inte delbar. Även den ekonomiska demokratin måste förverkligas.
Rätten att påverka vUlkoren för det egna livetpch arbetet har ett egenvärde.
Men

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 'O

den
ekonomiska demokratin är också ett instmment för förändringar. Med ekonomisk
demokrati kan produktionen organiseras så att varje löntagare kan känna
trygghet till liv och hälsa och trygghet mot godtycklig behandling. Samtidigt
kan varje löntagare ges ökade möjligheter till egna initiativ och
personlighetsutveckling. Löntagarnas krav på makt har av arbetsgivarna i regel
bemötts med effektivitetsargument. 1 dag borde det, enligt LO:s mening, dock
stå klart för alla att ökad makt för löntagarna snarare är ett medel att höja
effektivitet och produktion. Ingen behärskar arbetet bättre än den som utför
det. Genom ett demokratiskt inflytande över produktionen skuUe hela den fond
av kunskap och erfarenhet, som finns hos löntagarkoUektivet, bättre kunna
utnyttjas. LO:s syn på arbetet innebär att arbetet är gmnden för all välfärd
och att kapitalet är resultatet av allas samlade arbetsinsatser. Det är alltså
arbetet som skall grundlägga rätten till medbestämmande utan att ytterligare
behöva legitimeras med äganderätt. Reformeringen av arbetsrätten måste syfta
till att stärka arbetets, löntagarnas StäUning på arbetsplatserna. Den skall
ge de fackliga organisationerna bättre möjligheter att i förhandlingar hävda
medlemmarnas intressen. Den skall också ge arbetstagarna reella möjligheter
att sluta avtal i frågor där arbetsgivaren tidigare, i kraft av §32, haft
ensam beslutanderätt. Organisationen hävdar vidare att kapital och arbete inte
får betraktas som Jämbördiga produktionsfaktorer utan att det mänskliga arbetet
måste sättas främst. Trots att reformeringen av arbetsrätten är ett viktigt
bidrag till den ekonomiska demokratin betonar LO vidare, att den bara utgör en
del av ett stort reformarbete. Förändringar av de arbetsrättsliga förhåUandena
och förändringar av inkomst- och ägarstmkturen måste ses som två kompletterande
instmment for förverkligande av ekonomisk demokrati. Det räcker inte, anför LO,
med att kunna påverka det som nära och omedelbart berör den egna
arbetssituationen. På längre sikt måste demokratiseringen också gälla makten
över produktionsapparaten.

LO framhåUer att den vidare målsättningen,
ekonomisk demokrati, inte kan uppnås med enbart fackliga medel.
ProduktionsförhåUandena bestämmer allas livsvillkor. Därför måste alla
människor ha rätt att som medborgare genom samhället, som löntagare genom de
fackliga organisationema och som konsumenter genom sina organisationer vara med
och bestämma över produktionens inriktning och omfattning. Varken behovet av en
övergripande planmässig hushåUning eller hänsynen till konsumentintressena kan
anses stå i strid med behovet av ökat fackligt inflytande inom ramen för en
reformerad arbetsrätt. Dessa tre vägar för demokratiskt inflytande skall
snarare ses som nödvändiga komplement till varandra. Det finns inte någon
anledning att tro, framhåller LO, att den fackliga rörelsen skuUe överge sitt
samhäUsansvar tUl förmån för en hänsynslös facklig intressepolitik, som skuUe
stå i strid med ett vidare samhäUsintresse.

Formerna för jöntagan'nflytande inom den offentliga
sektorn är enligt LO en fråga som kräver särskild uppmärksamhet. Speciellt
gäller det här

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 11

problemet
hur medbestämmanderätten skall utformas för att inte komma i konflikt med den
politiska demokratin. 1 princip måste avtalsfriheten vika för den politiska
demokratin. Men detta får inte betyda att inte i princip alla arbetsrättsliga
regler skall gälla över hela arbetsmarknaden. Endast frågan om myndighets
målsättning och inriktning bör undandras avtalsreglering. LO fäster
uppmärksamheten på att likartade avvägningar måste göras inom folkrörelser och
andra organisationer. Medlemmama måste där ha en självständig rätt att
faststäUa organisationens målsättning, inriktning och stadgar. Inom dessa ramar
bör däremot de anställda i organisationen ges samma rätt som övriga löntagare
till medbestämmande. Organisationerna, främst folkrörelserna, bör ha större
möjlighet just genom sin demokratiska förankring att ge medbestämmandet inom fastställda
ramar ett verkligt innehåU.

LO övergår härefter till att teckna hur debatten om
företagsdemokratin skjutit fart under senare delen av 1960-talet och vilka krav
som framställts inom organisationen på ett fackligt reformprogram. Det har i
dessa sammanhang betonats att inflytandet måste ge omedelbara och synliga
resultat i den enskildes vardag. Rätt till samråd är därför inte nog.
Programmet måste syfta till en vidsträckt medbestämmanderätt. Det måste vidare
bygga på de kunskaper och erfarenheter som arbetstagarna har. Men lagstiftningen
får inte utformas så att den låser utvecklingen mot demokrati i företagen
genom att på olika sätt begränsa området för det fackliga inflytandet.
Lagstiftningen måste göras så rymlig att den banar väg för en kontinuerlig
utveckling mot allt större löntagarinflytande. Formerna för inflytandet måste
vara sådana att var och en kan bli delaktig. En vidgning av den enskildes
frihet och självständighet är ett väsentligt mål. De inflytandeformer man
väljer måste emellertid också vara sådana att fackföreningsrörelsens fria och
oberoende stäUning garanteras. Detta bör ske genom att de traditionella
fackliga metoderna, kollektivavtal genom förhandlingar, sätts i centmm.

Demokratiseringen i arbetslivet måste, betonar LO,
bäras upp av de fackliga organisationema. En stark förankring av samhäUsarbetet
i folkrörelserna är inte något hot mot demokratin utan i stäUet en fördjupning
och en vidareutveckling. Att öppna nya möjligheter för de fackliga organisationerna
att effektivare hävda arbetarnas intressen gentemot arbetsgivarna måste därför
vara en bättre metod för medbestämmande än-att i detalj reglera inflytandet i
lag. De anstäUda skall själva genom sina organisationer kunna avgöra i vUken
takt, i vUka frågor och i vilka former man vUl ha medbestämmande. LO anser att
lagen måste vara utformad så att organisationema ges möjligheter att bestämma
detta från fall tUl fall.

TCO redovisar inledningsvis i sitt yttrande den
verksamhet som på senare år bedrivits inom organisationen för att öka de
anstäUdas och deras organisationers möjligheter tUl inflytande på
arbetsplatserna. I det arbetet har slagits fast att syftet med demokratisering
av arbetslivet är att vidga

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 12

den
enskilda människans möjligheter tUl inflytande i frågor som är väsentliga för
henne på arbetsplatsen. Detta medför krav på en utvidgning av det demokratiska
mönstret inom alla sektorer. Inflytandet över den ekonomiska utvecklingen har
därvid en väsentlig betydelse. För den anstäUde är frågan om att kunna utöva
inflytande på den egna arbetssituationen mest näraliggande och påtaglig. För
att kunna påverka beslutsprocessen måste de anstäUda få information om
företagets verksamhet men också ha möjlighet att påverka företaget som helhet.
Flertalet frågor är av den arten att de anstäUda direkt berörs av de beslut
som fattas. Det gäUer bl. a. i frågor om produktionens inriktning,
inskränkningar och utvidgningar i produktionen, ekonomiska frågor,
lokaliseringsfrågor, centralisering eller decentralisering. En avgörande
betydelse har företagets personalpolitik.

1 sammanhanget har enligt TCO också stor betydelse
tillmätts frågan om det inflytande ägare och anställda skall kunna utöva i
företaget. Det har sagts att ägare och anstäUda ingår som huvudintressenter i
företagets verksamhet. Hittills har inflytandet från ägarsidan genom dess
företrädare varit klart dominerande, särskilt vad gäller rätten att besluta om
verksamhetens inriktning samt att leda och fördela arbetet. Tiden har
emellertid kommit att mera allvarligt än hittills ta upp frågan om JämstäUdhet
mellan ägarin-tresset och de anställdas intresse. Arbetsgivarens nuvarande rätt
att ensam leda och fördela arbetet kan därför inte bestå obeskuren. En
demokratisering måste innebära en annan fördelning av inflytandet och andra
möjligheter för de enskilda anstäUda och gmpper av anställda, som nu står
utanför beslutsprocessen, att medverka i denna. Åtskilliga åtgärder blir här av
betydelse. En reformering av förhandlingsrätten måste upplösa det automatiska
samband mellan skilda frågeområden som ligger i att avtalen om löner och
allmänna anstäUningsvUlkor medför i praktiken total fredsplikt. Varje avtal
måste få sin egen giltighetstid och det skall vara en fråga för parterna att nå
överenskommelser om koppling av två eller flera avtal till varandra. Frågor som
inte reglerats i avtal måste förbli öppna i den meningen att de inte faller
under fredsplikt därest partema inte träffat överenskommelse härom.
Arbetsgivaren förlorar därvid möjligheten att under löpande avtalsperiod
ensidigt genomföra förändringar i arbetsorganisation och beträffande
arbetsformer.

Avgörande för en demokratisering blir, framhåUer
TCO vidare, de avtal som träffas rörande de anstäUdas insyn och inflytande. Ett
inflytandesystem måste ha former, i vilka de anstäUda direkt eller genom valda
representanter kan aktivt medverka. Förhandlingsrätten måste i princip omfatta
alla anstäUnings- och arbetsvillkor. Man kan inte dra gränser mellan olika
kategorier av frågor, redan därför att förberedelser, beslut och verkställighet
i skilda frågor berör samtidigt flera delar av verksamheten och påverkar de
anstäUda och deras uppgifter oavsett var i företaget de återfinns. Förändringar
på ett område får regelmässigt konsekvenser på ett eller flera andra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 13

SAF betonar att ett effektivt arbetande näringsliv
utgör fömtsättningen för ekonomiskt framåtskridande och därmed också för goda
arbetsvillkor. Det är också fömtsättningen för att företagsdemokratin skall
kunna bevaras och utvecklas. Den föreslagna arbetsrättsreformen måste ta
hänsyn tiU det gmndläggande effektivitetskravet och därvid tillgodose vissa
gmndsat-ser. Besluten i företagen måste fattas på ett sätt som befrämjar
effektiviteten. Härför krävs samspel mellan företagsledning, arbetsledning och
övriga anstäUda. Detta samspel kan inte ersättas av ensidiga vetorättsregler
eller externa fackförbundsbeslut. Den löpande produktionen måste kunna fortgå
oavsett att olika meningar i konkreta fall gör sig gäUande beträffande
angelägenheten av visst arbete eller beträffande tolkningen av viss avtalsbestämmelse.
Inflytanderegler till förmån för arbetstagarsidan måste förbindas med
motsvarande regler om ansvar. Kollektivavtalet bör som hittills vara ett
uttryck för en träffad överenskommelse och en därav följande fredsplikt. Av
särskild betydelse är också att den arbetsrättsliga lagstiftningen utformas så
att den kan tUlämpas vid de mindre företagen utan särskilda svårigheter.
Reglema måste vara enkla och göra det möjligt för dessa företag att bestå och
utvecklas.

Redan det lagförslag som kommiftémajoriteten stäUt
sig bakom innehåller enligt SAF punkter som knappast är förenliga med de här
angivna gmndläggande kraven. Den reservation som avgetts av löntagarrepresentanterna
strider helt mot dessa krav.

SAF säger sig av flera skäl ha en positiv syn på
medinflytande för arbetstagama. I första hand beror det på erfarenheten, att
inflytandet kan leda tUl bättre beslut genom att beslutsunderlaget blir bättre.
Medinflytandet kan även medföra ökad motivation då det gäller att förverkliga
besluten. Det är likaså SäF:s erfarenhet
att medinflytande i lämpliga former kan förbättra trivsel och
arbetstillfredsställelse. Även därigenom påverkas effektiviteten indirekt genom
att frånvaron och personalomsättningen minskar. Lika uppenbart är emellertid,
understryker SAF, att effektiviteten i företagen kan hämmas av
medinflytandeformer som innebär en trög beslutsprocess och som inte på ett
ändamålsenligt sätt är anpassad till förhåUandena på den enskilda
arbetsplatsen. En allvarlig brist i kommitténs förslag är, enligt SAF:s mening, att kommittén inte på
något sätt sökt att till det ökade inflytandet för den fackliga organisationen
knyta några däremot svarande skyldigheter. SAF anser att i det fall då den
lokala arbetstagarparten kan komma att i kraft av sin rätt till medinflytande
agera så att företagets intressen totalt sett skadas, måste såsom en
balanserande faktor finnas möjlighet att utkräva ansvar i form av skadestånd.
Det positiva i kommitténs förslag ligger, enligt SAF, i alt man vill slå vakt
om koUektivavtalet och på den gmnden utveckla de anstäUdas inflytande i
företagen. Det betänkliga är att man löper risken att på politisk väg få
faststäUt ett fackligt inflytande som kan äventyra de gmndläggande
fömtsättningarna för det svenska arbetsmarknadssystemet. SAF syftar då på
löntagarreservanternas förslag och

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 14

den
debatt som har utgått därifrån. Arbetet för ökat medinflytande och
medbestämmanderätt kan enligt SAF leda till betydelsefuUa vinster men också
till svåra förluster för den totala effektiviteten. Vilketdera som kommer att
bli fallet beror i hög grad på hur medinflytande- och medbestämmandefrågorna
behandlas av de medverkande parterna. Lagstiftningen anger inom vilka ramar de
har praktiska handlingsalternativ. Tenderar lagen att styra företagens
förhåUande i detalj blir valfriheten ringa. Innehåller den å andra sidan
dispositiva regler öppnas möjligheter till olika system och lösningar. Under
alla förhåUanden måste enligt SAF handlingsfriheten inom lagstiftningens ram
vara tillräcklig för att kravet på så stor effektivitet som möjligt skall kunna
tillgodoses. Lagar och koUektivavtal bör endast ge de vida ramama och
färdriktningarna. Ingrepp dämtöver centralt eller på förbundsplanet i det
enskilda företagets organisation och verksamhet riskerar, framhåUer SAF, att
skada denna nödvändiga individualitet.

De synpunkter som framförs av SAF får stöd av
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare,
Bankinstitutens arbetsgivareorganisation samt Tidningarnas
arbetsgivareförening.

SFO stöder förslagets allmänna syfte att genom
lagstiftningsåtgärder främja en fortsatt och helst påskyndad demokratisering av
arbetslivet. Inriktningen bör vara att i första hand åstadkomma ett verkligt
arbetstagarin-flytande på områden som berör den enskilde arbetstagaren nära och
dagligen. Enligt SFO:s mening skall därför lagar och på dem byggda avtal i
första hand kunna tillgodose krav som gmndas på förhåUandena vid respektive
företag. SFO framhåller att det är de anställda i företaget som med denna
utgångspunkt normalt representerar sakkunskap och erfarenhet på
arbetstagarsidan. Den aktuella lagstiftningen måste därför, anför SFO, vara en
ramlagstiftning som lämnar tillräckligt utrymme för företags-anpassade
lösningar av inflytandefrågorna. SFO påpekar att utvecklingen i riktning mot
ökad demokrati i företagen och ökat inflytande för de anstäUda f. n. sker
efter flera huvudlinjer. En utvecklingslinje är förstärkning av arbetstagarnas
inflytande genom utökad förhandlings- och avtalsrätt enligt det förevarande
förslaget. En annan linje representeras av den pågående försöksverksamheten med
arbetstagarledamöter i företagens styrelser och en tredje synes vara på väg
genom utredningsinitiativ beträffande s. k. löntagarfonder, som kan leda tUl
att de anstäUda erhåUer ökat inflytande på en mera traditionell väg via
ägarrollen. SFO anser att det i ett mera långsiktigt perspektiv synes nödvändigt
att principiellt ta stäUning till om någon av dessa utvecklingslinjer skall få
försteg. För dagen vill SFO endast peka på att den i och för sig
eftersträvansvärda involveringen av arbetstagarna och deras fackliga
organisationer i företagens ledningsfunktioner med säkerhet kommer att leda
till oklarhet beträffande parternas roller och ansvar i företaget. För att de
stora inbördes olikheterna mellan skilda företag skall kunna beaktas och ett
ökat individuellt inflytande tillgodoses är, enligt SFO:s mening, de centrala
fackliga organisationernas instäUning av avgörande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 15

betydelse.
SFO anser att det är väsentligt att de centrala organisationerna inte själva
tar hand om det ökade inflytandet utan att de i första hand stöder och
biträder den lokala fackliga verksamheten. SFO anför vidare att många av
organisationens medlemsföretag har pekat på de risker som ligger i att det,
med både företagsledningens och de fackliga organisationernas goda minne,
utvecklas en förhandlingselit som tar hand om de reella avgörandena, vilket
skuUe kunna leda till att i framtiden beslut som berör det dagliga arbetet
fattas vid förhandlingsbordet istäUet för på arbetsplatsen. Ett sätt att
förebygga detta kan enligt SFO vara att arbetstagarinfly-tandet integreras med
verksamheten i företagets reguljära arbetsorganisation. SFO:s erfarenheter
från det pågående utvecklingsarbetet inom organisationens område tyder på att
de bästa resultaten i företagsdemokratiskt hänseende kan nås genom
företagsanpassade system, där man bygger in arbetstagarinflytandet på
överenskomna punkter i företagets normala beslutsprocess. SFO menar att denna
metod att på ett naturligt sätt integrera arbetstagama och deras lokala
fackliga organisationer på olika nivåer i företagets ordinarie beslutssystem
innebär väsentliga fördelar både beträffande de anställdas möjligheter tiU
reellt inflytande och i fråga om företagets effektivitet. Liknande synpunkter
framförs a\ juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, som anser att det
från samhäUets synpunkt borde vara att föredra såsom medel för medinflytande
att de anställda gavs rätt att genom sina företrädare direkt delta i
beslutsprocessen i företagen på olika nivåer, medan det borde vara mindre
lämpligt, att inflytandet åstadkommes genom att arbetstagarsidan under
koUektivavtalets giltighetstid skall kunna hindra, försena eller försvåra
produktionen.

Svea hovrätt konstaterar att kommittén ytterst tydligen
syftar till att arbetstagarinflytandet skall utvecklas till deltagande i de
beslut som arbetsgivaren fattar i denna sin egenskap eller eljest såsom
företagare, varvid i det senare fallet tankes att beslutet indirekt kan påverka
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Särskilt den långtgående
syftningen väcker enligt hovrättens mening frågan om det verkligen är naturligt
att göra förhandlingsrätt och koUektivavtal till hörnstenar i förevarande
sammanhang. Liksom bakomliggande anstäUningsavtal utgår dessa företeelser med
tUl-hörande påtryckningsmedel från ett till relationen arbetsgivare/arbetstagare
begränsat förhåUande, där parterna i åtskilligt har motsatta intressen.
Hovrätten menar att arbetstagarorganisationen kan få en dubbelroU med negativ
inverkan på antingen företaget som sådant eller organisationens ställning som
organ för tillvaratagande av medlemmarnas intressen och med deras oinskränkta
förtroende. Under alla förhåUanden torde, enligt hovrätten, en materiell
lagstiftning utanför den kollektiva arbetsrättens område krävas, om mera
djupgående förändringar inom företagen skall komma till stånd.

Som allmän karakteristik av förslaget anför
juridiska fakulteten vid Lunds universitet, att det visserligen innehåller
viktiga nyheter men att

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga I Arbetsmarknadsdepartementet 16

mycket,
kanske alltför mycket, hämtats från de nuvarande lagama i nästan oförändrat
skick och att motiveringarna mot vissa aktualiserade nyordningar i hög grad
bygger på gamla välkända argument utan att någon egentlig rättspolitisk
diskussion och prövning av olika alternativ förekommer. Detta är kanske i och
för sig inte så förvånande med tanke på utredningsuppdragets stora omfattning
och den korta tid som kommittén har haft till sitt förfogande. Fakulteten anser
dock att förslaget öppnar vägen för avtalslösningar som på sikt kan medföra
genomgripande förändringar i rela-tionema mellan partema på arbetsmarknaden.
Kanske är förslaget, fortsätter fakulteten, som helhet en ganska välbetänkt
kompromiss.

Enligt
SPF:s mening utgör kommitténs förslag en nödvändig förutsättning för en
önskvärd utveckling av arbetslivets demokratisering. SPF anser att
lagförslaget ger parterna stora möjligheter att komma fram till lösningar som
är anpassade till de olika fömtsättningar och förhåUanden som råder på olika
arbetsplatser. Det är riktigt, anför RRV, att nu genom lagstiftning genomföra
reformer som syftar till att bereda de anstäUda möjligheter att genom avtal
uppnå vidgat inflytande i företags och myndigheters beslutsprocess.
Riksskatteverket tUlstyrker att en reform av arbetslivets demokratisering sker
i huvudsak på det sätt som kommittén har föreslagit. En ramlagsttftning, med
allmänna regler för ett gmndläggande inflytande från de anstäUda, kompletterad
med avtalsregler synes verket vara att föredra framför en arbetsrättslig
detaljreglering. Statens industriverk framhåller att det är betydelsefullt att
försöka frigöra idag outnyttjad kapacitet i form av initiativförmåga, kunskap,
verksamhetslust och ansvarskänsla hos de i produktionen verksamma människorna
genom ett väsentligt ökat löntagarinflytande. Poststyrelsen, domänverket och
AMS säger sig i huvudsak kunna biträda kommitténs förslag.

Arbetsmiljöutredningen
anför att förslaget ligger väl i linje med utredningens allmänna synsätt på
partemas medverkan vid utformningen av arbetsmiljön. Utredningen menar att det
genom förslaget skapas ökade förutsättningar för förhandling och avtalsreglering
på detta område, som ligger särskilt väl till för medinflytande från de
anställdas sida. SACO/SR uttalar aH organisationen har en positiv gmndsyn på
strävandena att demokratisera arbetslivet och man hälsar med stor
tillfredsstäUelse de förslag till lagändringar som skall göra det möjligt att
fortsätta dessa strävanden.

LO
och TCO understryker med skärpa att kommitténs förslag i viktiga delar inte kan
läggas till grand för det fortsatta lagstiftningsarbetet. För att garantera
arbetstagarna verklig makt på alla nivåer inom företaget anser organisationema
att löntagarreservanternas förslag måste tas som utgångspunkt. 1 vissa fall
vUl de gå längre än reservantema. TCO betonar att avgörande för en
demokratisering av arbetslivet blir de avtal som träffas rörande de anstäUdas
insyn och inflytande. Ett inflytandesystem måste enligt TCO:s mening ha former,
i vUka de anställda direkt eller genom valda representanter aktivt kan
medverka.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 17

Svenska kommunförbundet anser att
kommittén inte har med tillräcklig konsekvens fullföljt syftet att förändra
nuvarande av obalans präglade maktstmktur. Förbundet menar att en bearbetning
av förslaget är erforderlig för att den avsedda nydaningen på arbetsrättens
område ska bringas i samklang med en tiU nutid och framtid anpassad syn på
människornas rätt till inflytande över sina arbetsförhåUanden.

Varken kommittéförslaget eller
löntagarreservationen leder enligt 5ÄC.S mening fram till ett samhäUe med
ekonomisk och industriell demokrati. Svenska hamnarbetarförbundet finner
innehållet i kommitténs förslag vara ett befästande av arbetsgivarnas makt.
Förbundet ser förslaget som ett slag riktat mot svensk fackföreningsrörelse.
Förbundet förkastar såväl kommitténs förslag som löntagarreservationen.

SFO anser att lagstiftningsarbetet
bör gmndas på majoritetsförslaget och avstyrker därför i princip
löntagarreservationen. Bakgmnden till SFO:s inställning är att redan
majoritetsförslaget anses innebära betydande förändringar och därför leder
till stora påfrestningar för arbetsmarknadens parter. SFO anser att
reservationen i och för sig innehåller flera påpekanden och synpunkter som har
visst fog för sig, men generellt gäller att den är så allmänt formulerad att
det inte finns möjligheter att gmnda väsentliga och långtgående
arbetsrättsliga reformer enbart på detta underlag. Reservationen med sin långa
rad av önskemål beträffande ytterligare åtgärder för att öka
arbetstagarinflytandet synes, enligt SFO:s mening, mera ha karaktären av
utredningsdirektiv för fortsatt behandling än av konkreta förslag avsedda att
ligga till gmnd för seriöst lagstiftningsarbete. Liknande synpunkter framförs
av Landstingsförbundet och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.

Från flera håU efterlyses ett
klarläggande av de praktiska konsekvenserna av kommitténs förslag.

KFO och KAB menar att det är en
allvarlig brist att kommittén inte behandlar de ekonomiska och administrativa
verkningar, som den föreslagna förhandlingsrätten kan komma att medföra. KFO
påpekar också att vissa delar av förslaget kommer att medföra en alltför
störande påverkan av produktionen och produktiviteten, vilket på sikt torde
medföra svårigheter även för arbetstagarorganisationema att friktionsfritt
utöva det i förslaget angivna inflytandet. Enligt SFO:s mening saknas i alltför
hög grad analys och bedömning av förslagets praktiska följdverkningar.

Poststyrelsen framhåUer att ett
genomförande av kommitténs förslag kan få effekter som inte närmare har berörts
i motivuttalandena. Så finns t. ex. risk för ett ökat personalbehov med därav
betingade ökade administrationskostnader. Poststyrelsen hävdar att för de
affärsdrivande verken, och i synnerhet för postverket med sin geografiskt
utbredda organisation, kan speciella lösningar behöva tillgripas. AMS påpekar
att åtgärder som vidtas i arbetslöshetsbekämpande syfte i regel är av temporär
art. Beredskapsarbetenas och arkivarbetenas speciella karaktär framgår också
av

2-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 18

del
faktum att de inte omfattas av lagen om anstäUningsskydd. Styrelsen finner det
nödvändigt att omfattningen, påbörjandet och avvecklingen av
sysselsätlningsfrämjande åtgärder också i fortsättningen skall anpassas tUl de
behov som uppkommer genom förändringar på arbetsmarknaden.

SAF påpekar alt restriktioner på företagens val av
organisationsform i Sverige inte påverkar företag i utlandet som svenska
företag har att konkurrera med. SAF framhåUer att en positiv samhäUsutveckling
i hög grad beror av att svenska företag kan hävda sig i konkurrens med utländska
i fråga om nyskapande, initiativkraft och frihet för ledningen att utnyttja
föreliggande internationella affärsmöjligheter. SAF konstaterar vidare att
kommittén inte närmare har behandlat lagstiftningens effekter på viljan tUl
nyföretagande och viljan att nyinvestera i befintliga företag. SAF betonar att
samhäUet varken kan eller vill ersätta skickliga företagsledare med en
ineffektiv företagsbyråkrati. Reglerna får inte, anför SAF, frambringa ett
system som åstadkommer att dugande yngre människor föredrar andra karriärer
framför alt söka sig till företagen. SAF menar att denna synpunkt ökar i
betydelse allteftersom Jämlikheten bl. a. i inkomsthänseende ökar.

Av
stor betydelse för den reella effekten av kommitténs förslag är, enligt SFO,
huruvida det går att upprätthålla en klar distinktion mellan arbetsledningsfrågor
och företagsledningsfrågor. SFO framhåUer att en slutlig lagstiftning som
baseras på denna åtskillnad kommer att föranleda tolkningssvårigheter. Ett
önskemål från SFO är därför att lagstiftaren i motiven ytterligare utvecklar
hur gränsen är avsedd att dras i tvistiga fall. SFO konstaterar att kommitténs
förslag bygger på samordnade förhandlingar, vilket innebär att de fackliga
organisationema fömtsätts vara beredda att sinsemellan lösa uppkommande
problem. SFO påpekar att om organisationerna förblir oeniga i någon fråga
saknas i kommittéförslaget anvisning på en konfliktlösningsmekanism.
Arbetsgivaren saknar enligt förslaget varje möjlighet att medverka, bl. a. på
grand av att han inte har rätt att ta initiativ till avtalsreglering av
inflytandefrågor. Enligt SFO:s mening kan det bli mycket svårt för
företagsledningen att avgöra vilken organisation som skall ha rätt att
förhandla, utöva tolkningsföreträde, kräva information etc. i de fall
organisationema inte är eniga. SFO noterar vidare att kommittén inte föreslagit
några metoder att komma tillrätta med organisationer eller grupper som inte
svarar mot de krav som den föreslagna lagsttftningen ställer. Enligt
lagförslaget skuUe de lokala fackliga organisationema få en omfattande
förfoganderätt över viktiga områden. Kommittén har därvid, anför SFO, utgått
från att organisationerna har en sådan vilja och förmåga till samarbete med
sina motparter på arbetsgivarsidan, att resultatet blir effektivt fungerande
företag. SFO menar att i de flesta fall är väl detta också möjligt. SFO
framhåUer dock att det finns en påtaglig risk för att den kommande
lagstiftningen kan komma att missbmkas för syften, som inte är uteslutande
fackliga och som är ägnade att störa verksamheten och åstadkomma
beslutsförlamning i företagen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet '9

Det sistnämnda förhållandet uppmärksammas också av
Svenska kommunförbundet som hävdar att en gmndläggande fömtsättning för en lagstiftning
om medinflytande är att partema på arbetsmarknaden utövar sitt inflytande på
ett ansvarsfullt sätt. Erfarenheterna av den hittillsvarande utvecklingen inom
vårt land ger enligt förbundet all anledning att betrakta detta som en
realistisk fömtsättning. Förbundet anser emeUertid att det är erforderligt att
i lagstiftningen skapa skydd mot risken för det mindre sannolika handlandet,
där endera parten låter sitt agerande helt styras av kortsiktigt bevakande av
egna intressen. Enligt förbundet är det viktigt att observera, att båda parter
har rätt att kräva att sådana skyddsmekanismer skapas.

Ärbelsledarnas
situation uppmärksammas särskilt av TCO och SALF. TCO framhåller att
arbetsledarnas arbete självfallet påverkas när arbetets ledning och fördelning
hänförs till det förhandlingsbara området. TCO säger sig emellertid föredra
att inte behandla dessa frågor i sitt yttrande, eftersom organisationen inte
är övertygad om alt de lämpar sig att lösas genom lagstiftning. Det är enligt
TCO:s mening möjligt att dessa frågor bättre löses genom
kollektivavtalsreglering. Erfarenheterna av den nya arbetarskyddslagen och
skyddsombudsverksamheten visar, anför SALF, att den enskilde arbetstagaren har
fåll en bättre möjlighet att på den egna arbetsplatsen påverka sin egen
arbetssituation i arbetsmiljöfrågor. SALF har övervägt möjligtheterna att ge
den enskilde arbetstagaren ett ökat inflytande på övriga frågor, som berör
honom nära och dagligen, och därvid funnit att systemet med skyddsombud kan
användas som modell. SALF betonar att detta inte får innebära att den lokala
fackliga organisationen förlorar sin möjlighet dels att utöva inflytande på
övergripande frågor, dels att ge hjälp i och handlägga de frågor som berör de
enskilda arbetstagama nära och dagligen. Ett sådant system i lagstiftningen,
menar SALF, kan utformas enligt följande principer. Arbetstagarorganisation som
är eller brukar vara bunden av kollektivavtal skall vid arbelsstäUe som
regelbundet sysselsätter minst fem arbetstagare ges möjlighet att utse
inflytandeombud i tillräckligt antal, med uppgift att gentemot arbetsgivarens
representant på ar-belssläUet företräda den gmpp som han representerar. Tanken
härmed är att det skall utses ett inflytandeombud för varje arbetsledarområde,
eftersom arbetsledaren för arbetsgivarens räkning handlägger de flesta frågor
som berör den enskilde arbetstagaren nära och dagligen. Inflytandeombudets
uppgift blir alt vara mottagare av arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet
och informationsskyldighet. Inflytandeombudet skall vidare ha rätt att ta upp
förhandlingar med den arbetsledare som normalt handlägger de frågor som berör
den gmpp arbetstagare inflytandeombudet representerar. Om inflytandeombudet så
begär, skall vederbörande arbetsledare avvakta med beslut eller åtgärd som
berör de arbetstagare som inflytandeombudet representerar. Inflytandeombudet
skall vidare äga rätt att hänskjuta frågor till den lokala fackliga
organisationen. Avsikten med

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 20

denna regel är att en fråga med principiell betydelse för
flera än den grupp inflytandeombudet representerar bör kunna hänskjutas till
klubben eller motsvarande. Den lokala fackliga organisationen skall också äga
rätt att ta upp fråga till prövning utan att detta påkallas av
inflytandeombudet. Genom systemet med inflytandeombud anser SALF att det
skapas möjlighet för de anstäUda att få det inflytande, som har anvisats i
direktiven till kommittén, på de frågor som berör dem nära och dagligen. Dessa
frågor kommer i så fall inte att handläggas och avgöras långt ifrån och över
huvudet på dem som berörs. SALF understryker att detta system inte på något
sätt utesluter att det lagstadgade inflytandet i företagen kommer alt behöva
kompletteras genom koUektivavtal för att i de medelstora och stora företagen
kunna garantera inflytandet för större grupper av arbetstagare i de frågor som
varken är av övergripande natur eller omfattas av systemet med inflytandeombud.

Svenska sjöfolksförbundet framhåUer att det inte kan
bortses ifrån att förhåUandena till sjöss i särskilda fall kan kräva helt annan
reglering av relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare än vad som kan
anses lämpligt och ändamålsenligt i land. Dessa av naturliga skäl förefintliga
olikheter bör. enligt förbundets mening, enklast kunna utjämnas genom att
lagstiftningen till visa del görs dispositiv. Sjöfolksförbundet påpekar vidare
att det är myckel vanligt att fartyg övergår i utländsk ägo. Genom ägarskiftet
kommer i sådana fall arbetsförhållandena att lyda under utländsk lag. Sådant
ägarebyte medför vittgående konsekvenser för sjömännens sociala StäUning och
enligt förbundets uppfattning bör de ombordanställda därför få ett vidsträckt
inflytande över fartygsförsäljningar.

Grafiska fackförbundet stäUer sig
frågan om de anstäUdas demokratiska och arbetsrättsliga intressen är
tillgodosedda när data införs i företagen. Förbundet menar att det med tanke på
den alltmer ökade användningen av datatekniken inom industrin är nödvändigt att
införa regler som ger de anställda ett klart inflytande vid avgörande
behandling av olika projekts genomförande.

Många remissinstanser, främst sådana som företräder
arbetsgivarsidan, menar alt kommitténs förslag inte är lämpligt för de små och
medelstora företagen. De mindre företagens konkurtensförmåga och effektivitet
har i hög grad, anför Svensk industriförening, sin gmnd i flexibilitet och
snabb anpassningsförmåga. Enligt föreningens mening skulle denna styrka tUl
stor del förloras om den byråkratiska och regelomgärdade samarbetsform, som
kommittén föreslår, skuUe införas. Föreningen anser att det är nödvändigt med
en radikal omarbetning av förslaget med inriktning på anpassning till de
mindre företagen. KAB förespråkar en lösning som innebär att vissa regler i den
föreslagna lagen görs dispositiva medan andra remissinstanser föreslår att
lagen inte skall bli tillämplig på företag med mindre än ett visst antal
anstäUda. De små företagens problem berörs även av bl. a. SAF, SHIO. Sveriges
köpmannaförbund, FFO. Svenska företagares riks-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 21

förbund,
SPF och statens industriverk.

En viktig och solidarisk målsättning för samhället
och fackföreningsrörelsen är, enligt HandelsanstäUdas förhund, att
utvecklingen av arbetslivets demokratisering blir likartad i stora och små
företag. Förbundet understryker att problemen med fackligt arbete vid små
företag måste utredas och lösas inom en snar framtid. Andra remissinstanser
som tar upp problemen för den fackliga verksamheten vid de mindre företagen är
Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska lantarbetareförbundet och Fastighetsanställdas
förbund.

Ett flertal remissinstanser framhåUer att det finns
risk för motsättningar mellan arbetstagarens intresse av inflytande och andra
intressenters anspråk på att få fastställa inriktning och målsättningar i
vissa verksamheter, även utanför den offenfliga sektorn. Frågan berörs av bl.
a. kammarrätten i Stockholm, länsstyrelsen i Älvsborgs län, KFO, SFO, KAB, LO
och SACO/SR. Exempel på områden där sådana intressekoUisioner kan uppstå är
kooperationen, folkrörelseföretagen, massmediaområdet och samhäUs-ägda företag
som drivs i aktiebolagsform.

Med anledning av risken för koUision mellan de egna
medlemmarnas intressen och den föreslagna förhandlingsrätten och rätlen till
inflytande, anser KFO att det är av yttersta vikt att för
konsumentkooperationens del i ett huvudavtal fastslå gränserna mellan
arbetslednings- och företagsledningsfrågor.

Enligt SFO:s mening äger synpunktema i reservanten
Aldestams yttrande angående bibehållande av nu gällande avtalsförbud för den
offentliga sektorn giltighet även för vissa statsägda bolag. Som exempel på
sådana bolag nämner SFO Statsföretag AB, ÄBAB, AB Vin & Spritcentralen samt
AB Tipstjänst.

1 några remissyttranden berörs kommittéförslagets
förhållande till annan lagstiftning.

De arbetsrättsliga förändringama kräver, enligt
LO:s mening, en översyn av lagstiftningen inom andra områden, bl. a.
aktiebolagslagen och lagen om facklig förtroendemans stäUning på
arbetsplatsen. LO hävdar att medbestämmanderätt för de anstäUda måste
garanteras även vid försäljning av företag eller större aktieandelar.

TCO påpekar att konsekvensändringar torde krävas,
fömtom i den associationsrättsliga lagstiftningen, i kommunallagarna,
sjömanslagen och sekretesslagen. Organisationen fömtsätter att detta anpassningsarbete
genomförs med största skyndsamhet så att den av kommittén föreslagna lagen så
långt som möjligt kan tUlämpas fuUt ut från den 1 Januari 1977. Skulle denna
anpassning inte vara helt avslutad vid nämnda tidpunkt menar TCO att detta
förhåUande inte får åberopas som skäl för att även uppskjuta ikraftträdandet av
den nu aktuella lagen. TCO understryker särskilt vikten av att en översyn av
gällande aktiebolagslag företas i samband med reformeringen av
arbetsrättslagstiftningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 22

En\\g\. juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet hade det i högsta grad varit önskvärt att tilltänkta
arbetsrättsliga och associationsrättsliga reformer på företagelsdemokratins
område hade samordnats och genomförts samtidigt. Liknande synpunkter framförs
av juridiska fakulteten vid Lunds universitet och Svensk industriförening.

Statens industriverk påpekar att
det utgör ett problem att skilda inflytandelagar kompletterar varandra men att
gränserna i vissa fall kan uppfattas som oklara. Enligt verket torde således
kommitténs förslag göra frågan om slyrelserepresentation förhandlingsbar för de
anställda inom samtliga företag, medan den nuvarande styrelserepresentationslagstiftningen
stipulerar att representation i styrelsen utgör en rättighet för de anstäUda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 anställda. Verket framhåller
alt delsamma gäUer den rätt till information som överenskommelsen om ekonomikommitté
och arbetstagarkonsulter ger de anstäUda i förelag med företagsnämnd.

TCO efterlyser ett klargörande av begreppet lokal
organisation, speciellt när det gäller det statliga området. Den kommande lagen
och motivskrivningarna får enligt TCO inte hindra de fackliga organisationerna
från att bi-behåUa sina nuvarande organisationsformer eller försvåra eller
omöjliggöra för förbunden att i framtiden ändra sin organisationsuppbyggnad på
sätt de själva finner lämpligt. TCO anser vidare att begreppen huvudorganisation
och centralorganisation närmare borde ha behandlats av kommittén inte minst
beroende på att många lagar hänvisar tUl huvudorganisationsbegreppet i FFL.
Enligt TCO:s mening bör FFL:s bestämmelser om huvudorganisation bibehållas i
en ny lagsttftning. Även AD anser att frågan om huvudorganisationsbegreppet bör
få sin lösning i förevarande sammanhang. Som utgångspunkt för fastställandet
av vilka organisationer på arbetstagarsidan som skall ha rätt att göra avsteg
från annars tvingande lag genom kollektivavtal bör, enligt AD, väljas dels de
uttalanden som gjordes i lagrådet i 1970 års proposition med förslag till
arbetstidslagstiftning, dels vad som har anförts i ämnet i prop. 1973: 129 och
1974: 88. Del kan enligt AD övervägas att som huvudsakligt kännetecken på
organisationen utnyttja det förhållandet att organisationen brukar sluta
koUektivavtal av riksavtalskaraktär för sina medlemmar.

Vissa remissinstanser uppehåller
sig vid den tekniska utformningen av kommitténs lagförslag.

Genom kapitelrubriker och
förhåUandevis korta paragrafer har den föreslagna lagen, enligt/?7?V.-5
mening, blivit tämligen överskådlig och förefaller i så måtto mer lättillämpad
än de författningar som idag gäUer på området. RRV noterar att kommittén i
sitt förslag sökt använda ett modernare och lättillgängligare språk än det på
vilket gällande arbetsfredslagstiftning är avfattad. Här anser dock verket att
ytterligare förbättringar torde kunna åstadkommas.

Synpunkter av mer kritisk natur framförs av Svea hovrätt, juridiska
fa-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 23

kulteten vid Lunds universitet, LO, TCO och SAF.

Med hänsyn till den stora och inte
genomgående arbetsrättsligt skolade krets som berörs av den föreslagna lagen
och till de reglerade frågornas art är det, enligt Svea hovrätt, av särskild
vikt att redan lagtexten ger klarläggande besked om vad som skall gäUa.
Hovrätten menar att motivuttalanden som är svårförenliga med eller långsökta i
förhåUande till lagtexten inte är tillfyllest som reglering. 1 fall av allmänt
håUen lagtext på punkter där gemensamma värderingar saknas, måste enligt
hovrättens uppfattning entydiga motivuttalanden föreligga. Dessa synpunkter
är, fortsätter hovrätten, närmast föranledda av vad kommittén anfört i
anslutning till bestämmelsema om fredsplikt, utvidgad förhandlingsrätt och
primär förhandlingsskyldighet, skälig ursäkt vid olovlig stridsåtgärd samt
rörande storleken av det skadestånd arbetstagare kan åläggas alt utge för
deltagande i olovlig stridsåtgärd.

Från formell synpunkt finns det, anför juridiska
fakulteten vid Lunds universitet, en del att säga om lagtextens utformning. När
sakliga ändringar inte åsyftats har den ofta ålderdomligt och osmidigt
formulerade lagtexten i de lagar som nu föreslås upphävda fått ingå
oförändrade i den nya lagen. Även den nya lagen, fortsätter fakulteten, är på
sina håll tungt och otympligt formulerad. Frågan är enligt fakultetens mening
om inte en språklig översyn av hela lagtexten med sikte på enklare och klarare
språk vore på sin plats. Det rör sig Ju denna gång om en lag som bör kunna
läsas och förstås långt utanför Juristers och andra fackkunnigas krets.

LO menar att det snåriga och onödigt
tillkrånglade språket i kommitténs betänkande inte uppfyller ens de mest
elementära krav på begriplighet. 1 den kommande propositionen måste därför,
anför LO, språket avsevärt förenklas. Liknande synpunkter framförs av TCO.

SAF anför att den Juridiska analysen
av naturliga skäl präglar även de överväganden varpå betänkandet såsom
lagförslag bygger. 1 det avseendet säger sig SAF emellertid inte kunna frigöra
sig från intrycket att den formella Juridiken i vissa hänseenden har drivits
väl långt. Begrepp och distinktioner som teoretiskt är svåra att uppfatta har
enligt SÄF:s mening lagts till gmnd för tillämpningsregler som knappast kan
iakttas i det praktiska livet.

Eftersom den föreslagna
lagstiftningens tyngdpunkt ligger i arbetstagarnas rätt till medbestämmande,
anser LO och TCO, i likhet med löntagarre-servanterna, att lagen bör kallas
"lag om medbestämmande".

SFO anser att en realistisk
bedömning ger till resultat att det blir mycket svårt att hinna genomföra
kommitténs förslag på ett tillfredsstäUande sätt fram till årsskiftet 1976/77.
Om man önskar bibehåUa den 1 Januari 1977 som datum för ikraftträdande, kan,
anför SFO, ett alternativ vara att sänka ambitionsnivån i detta refofmsteg för
att vid senare tidpunkt återkomma med ytterligare åtgärder. Ett successivt
genomförande av arbetsrättsreformen förespråkas av Sveriges köpmannaförbund
och KFO.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsiparknadsdepartemenlet 24

Från arbetstagarorganisationemas sida framhålls att
lagen inte får fördröjas och att den måste träda i kraft som planerat.

Fömtom de i andra avsnitt redovisade kraven på
utredning av skilda frågor framför remissinstansema en del ytterligare förslag
till frågor som de anser böra utredas vidare.

Med tanke på den snabba stmkturomvandling inom
svenskt näringsliv, som bl. a. innebär alt fler och fler företag kommer att
ingå i olika typer av koncernförhållanden, menar 5fF att det är viktigt att
förhållandena i dessa avseenden blir föremål för en fördjupad utredning. Vad
beträffar sådana fall där ett utländskt bolag är moderbolag anser SPF det
rimligt att avvakta de utredningar som arbetar på detta område.

LO, TCO, SACO/SR ochjuridiska fakulteten vid
Uppsala universitet tar upp frågan om fackföreningsfunktionärers rätt att
besöka arbetsplatser.

LO anser det vara anmärkningsvärt att
arbetsrättskommittén, trots att det ingått i kommitténs uppdrag, inte har
behandlat tillträdesrätten. LO framhåller att många av LO:s förbund kräver
lagstiftning som ger fackUga funktionärer rätt till tillträde till
arbetsplatsen. LO menar att denna fråga måste lösas i anslutning till det
fortsatta lagstiftningsarbetet. Frågan måste enligt LO:s uppfattning lösas så
att både anstäUda lokala och centrala fackliga företrädare och valda fackliga
företrädare får en ovillkorlig tillträdesrätt till inte bara den egna
arbetsplatsen. TCO anför liknande synpunkter och uttalar vidare att många
förbund inom TCO är organiserade på ett sådant sätt att lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen inte kan tillämpas på dem i samma
utsträckning som inom övriga förbund. Det är därför såväl ett rättvisekrav som
en nödvändig fömtsättning för dessa förbund, att frågan om de fackliga
förtroendemännens stäUning får en snabb, total och slutgiltig lösning. Även TCO
fömtsätter att detta sker i förevarande sammanhang eller åtminstone genom
tilläggsdirektiv till kommittén. Ett annat förhållande som tas upp av LO är
att varken de fackliga organisationema eller samhäUet utan arbetsgivarens
samtycke kan komma in på arbetsplatserna för att genomföra forskningsprojekt.
Som exempel nämner LO den verksamhet som bedrivs av kommittén för försöksverksamhet
med vuxenutbildning och forskning som bedrivs med anslag från arbetsmiljöfonden.
LO säger sig utgå från att frågorna om betalning och finansiering löses i
linje med föredragande statsrådets uttalande i prop. 1974:88.

SACO/SR anser att frågan om fackliga förtroendemän
och andra funktionärers tUlträde till arbetsplatsen bör utredas i syfte att
säkerstäUa fritt tillträde för förtroendemän och funktionärer.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
betonar att den företagsdemokratiska reformen bör bygga på att föreningarna
skall ha goda möjligheter att inhämta upplysningar om rådande förhåUanden på
de enskilda arbetsplatserna. Ett naturligt led i reformen synes enligt
fakulteten vara att sådan besöksrätt nu lagfästs. Fakulteten anser att
besöksrätten bör be-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 25

gränsas
till att avse ändamål som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
och vidare att det synes rimligt att varje fackförening som har medlemmar
anstäUda på arbetsplatsen tillerkänns besöksrätt i skälig utsträckning.

Betydelsen av utbildning och information i samband
med den nya arbetsrättsliga lagstiftningen betonas av en rad remissinstanser.
Finansieringen av denna verksamhet måste enligt flera remissinstansers
uppfattning bäras av produktionen.

TCO noterar med tUlfredsställelse att kommittén
genom tilläggsdirektiv har fått i uppdrag att framlägga förslag till riktlinjer
för informations- och utbildningsinsatser från samhällets sida i anslutning
till att den nya lagen träder i kraft. TCO framhåUer att den kommande lagen
medför ett mycket stort behov av allmän information samt av utbUdning av
framförallt de fackliga förtroendemän, som skall tillämpa lagen. Liknande
synpunkter framförs av LO, SACO/SR samt länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens
län.

LO framhåller att det, med hänsyn till att reformen
kommer att få stor betydelse för både företagen och samhäUet samt till att
företagsdemokratin måste ses som en integrerad del av företagets verksamhet, är
naturligt att produktionen får bära kostnadema för utbildnings- och
informationsverksamheten. Samma uppfattning har TCO och SACO/SR.

SALF framhåUer att förbundet har mycket goda
erfarenheter från den gemensamma utbildningen av skyddsombud och arbetsledare.
Förbundet anser därför att arbetsledare och fackliga förtroendemän,, i enlighet
med vad som gäller i arbetsmiljöfrågor, bör ges erforderlig utbUdning. Utbildningen
bör så långt som det är möjligt bedrivas gemensamt, då detta ger möjlighet att
diskutera bl. a. olika samarbetsfrågor på arbetsplatsen. SALF menar vidare att
samfliga arbetsledare utöver denna utbildning bör få särskild
arbetsledamtbildning till följd av den nya lagsttftningen och inflytandeavtalen.
Denna särskilda arbetsledareutbildning bör enligt förbundets mening anordnas
och bekostas av företagen.

SACO/SR understryker att de genomgripande
förändringarna stäUer krav på problemlösningsinriktad beteendevetenskaplig
forskning och utvärderande forskning. Organisationen framhåller vikten av att
forskningen på dessa områden ges omfattande resurser och stark förankring i de
fackliga organisationema.

Statens invandrarverk betonar att staten måste, i
samarbete med de fackliga organisationerna och invandrarorganisationerna
utforma en lättfattlig information om innebörden av den nya lagstiftningen
också på invandrarspråk.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 26

3
Föreningsrätt 3.1 Gällande rätt

Med termen föreningsrätt avses i FFL rätten att
tillhöra och utnyttja medlemskap i arbetsgivare- och arbetstagareförening utan
att bli utsatt för påtryckningar eller annan obehörig inblandning av motpart i
anstäUnings-förhållandet. Det är med andra ord fråga om det privaträttsliga
(civUrättsli-ga) begreppet föreningsrätt i förhåUandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Såsom föreningsrättsliga problem betecknas ibland också problem
som rör förhåUandet mellan föreningar, ekonomiska eller ideella, och deras
medlemmar eller som rör verkan gentemot utomstående av rättshandlingar som
företas på föreningens vägnar. Sådana problem är i princip inte av
arbetsrättslig natur och regleras inte i FFl. Inte heller reglerar den lagen
föreningsrätten (föreningsfriheten) i den mån därmed menas den allmänna
medborgerliga rätten att utan hinder eller inblandning av offentlig myndighet
sammansluta sig tUl föreningar och att i sådana verka för gemensamma syften.

Enligt 2 § första stycket FFL är en förening av
arbetstagare i lagens mening en förening som består av arbetstagare och enligt
stadgarna har till uppgift att ta tillvara arbetstagarnas intressen rörande
anställningsvillkor och förhåUandet i övrigt till arbetsgivaren. En förening av
arbetsgivare är enligt 2 § andra stycket en motsvarande sammanslutning på
arbetsgivarsidan.

1 3 § första stycket FFL anges närmare vad som
menas med termen föreningsrätt i lagen. Där sägs att föreningsrätt är rätten
för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra sådan förening, som anges i 2 §
i lagen, att utnyttja medlemskap i sådan förening och att verka för förening
eller för bildandet av sådan. Föreningsrätten skall enligt 3 § andra stycket
lämnas okränkt. 1 3 § tredje stycket beskrivs vad som skall anses vara en
kränkning av föreningsrätten. Sammanfattningsvis kan en sådan kränkning sägas
bestå i en åtgärd, som vidtas på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan mot någon
på andra sidan i ett anstäUningsförhåUande för att förmå denne att inte utnyttja
sin föreningsrätt eller för att skada honom för att han har utnyttjat sin rätt.
Föreningarna som sådana skyddas av lagen endast indirekt på så sätt, att de
enligt 3 § andra stycket inte är skyldiga att tåla sådan kränkning av enskUd
arbetsgivares eller arbetstagares föreningsrätt som innebär intrång i
föreningens verksamhet. Skyddet för föreningsrätten kan inte sättas åt sidan
genom avtal. Kränkning av föreningsrätten och intrång i förenings verksamhet
kan föranleda skadeståndsansvar enligt närmare regler i lagen (20-25 §§). Sker
föreningsrättskränkning genom att avtal sägs upp eller genom annan sådan
rättshandling eller genom bestämmelse i avtal, är vidare rättshandlingen eller
bestämmelsen ogiltig (3 § Qärde stycket). Talan om föreningsrättskränkning
föres hos AD och prövas enligt lagen LRA (29 §).

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 27

I 3 § femte stycket FFL stadgas
särskilt att lagens bestämmelser om skydd för föreningsrätten inte hindrar
föreskrifter i avtal att arbetsledare inte fär vara medlem i förening, somayser
tillvaratagande av honom underställd personals intressen gentemot
arbetsgivaren. Detta betyder med andra ord att s. k.
arbetsledareklausuler-tillåts. Lagens bestämmelser om kränkning av
föreningsrätten är inte tillämpliga på åtgärder som gmndas på sådan föreskrift
i avtal. Med arbetsledare menas enligt en avslutande bestämmelse i stycket den
som är anstäUd att såsom arbetsgivarens stäUföre-trädare leda, fördela och
kontrollera arbete, vilket utföres av honom underställd personal och i vilket
han inte annat än tillfäUigtvis själv deltar.

3.2 Kommittén

1 arbetsrättskommitténs direktiv
berörs inte närmare föreningsrätten. Kommitténs utredningsuppdrag har
emellertid omfattat en allmän översyn av hela det område, som bmkar sägas höra
till arbetsfredslagstiftningen, och av vilket föreningsrätten är en viktig del.
Mot den bakgrunden har kommittén granskat även den föreningsrättsliga delen av
FFL och inventerat de problem som finns på det området. Därvid har kommittén
tagit upp dels vissa grundläggande frågor som alla kan sägas beröra
omfattningen av det lagstadgade skyddet för föreningsrätten, dels vissa problem
av mindre allmän räckvidd som under senare år har aktualiserats i rättspraxis
eller i andra sammanhang. Bortses från Justeringar av närmast teknisk och redaktionell
art föreslår kommittén ändringar i den nu gällande lagstiftningen endast på en
punkt: kommittén menar att bestämmelserna i 3 § femte stycket FFL om
tillåtligheten av arbetsledareklausuler kan strykas utan att för den skuU
möjligheterna från föreningsrättslig synpunkt att träffa avtal med sådana
klausuler inskränks.

Vill man översiktligt beskriva
omfattningen av det i FFL stadgade skyddet för föreningsrätten kan sägas att
enbart den s. k. positiva föreningsrätten är skyddad av lagen men däremot inte
den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att stå utanför förening, att skyddet
i princip fömtsätter ett anstäUningsförhåUande (här bortses från s. k.
beroende uppdragstagare) eller med andra ord att lagen inte ger något skydd åt
arbetssökande och i princip inte heller åt fömtvarande arbetstagare och att
förening inte har något "självständigt" skydd enligt lagen utan
enbart skyddas mot intrång i verksamheten genom kränkning av enskildas
föreningsrätt. På alla dessa punkter har alltsedan sekelskiftet, då
lagstiftning på föreningsrättens område först sattes i fråga, stått diskussion
om hur långt det lagstadgade föreningsrättsskyddet bör sträcka sig. Förslag
har tid efter annan och även på senare tid framställts om utvidgningar av
skyddet för föreningsrätten.

Kommitténs betänkande innehåller en
redogörelse för hur dessa frågor har behandlats i tidigare
lagstiftningssammanhang och för de förslag som

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 28

framförts
på området (SOU 1975: 1 s. 213ff). Mot bakgmnd därav diskuterar kommittén
önskvärdheten av ifrågasatta utvidgningar och möjligheterna från rättsliga och
andra synpunkter att genomföra dem. Resultaten av denna diskussion är i
huvudsak följande.

Som nyss nämnts bereder FFL, såvitt gäUer
arbetstagarsidan, i princip skydd enbart för redan anställda arbetstagares
anspråk på att få tillhöra facklig organisation och utnyttja medlemskap i denna
(den positiva föreningsrätten). Anställda arbetstagare kan emellertid numera,
när det gäUer själva anställningstryggheten, sägas ha fått ett motsvarande
skydd även för rätten att utan inblandning från arbetsgivarsidan stå utanför
förening: den omständigheten att arbetstagare är oorganiserad anses nämligen
inte vara saklig grand för uppsägning eller avskedande enligt lagen om anstäUningsskydd
eller för att vägra företrädesrätt till ny anstäUning enligt samma lag, vare
sig arbetsgivaren är bunden av s. k. organisationsklau-sul eller inte. Mot
andra åtgärder från arbetsgivarens sida i syfte att påverka arbetstagare att
organisera sig finns däremot i princip inte något rättsligt skydd. Och
arbetssökande har med undantag för vissa speciella situationer inte något
skydd gentemot den arbetsgivare, hos vilken de söker arbete, vare sig för
rätten att utan inblandning vara fackligt organiserad eller för rätten att stå
utanför förening. Häri torde numera ligga den i praktiken väsentligaste
begränsningen av det lagstadgade föreningsrättsskyddet.

1 sin analys av hithörande frågor framhåUer
kommittén att en arbetsgivares vägran att anstäUa arbetssökande på gmnd av att
denne är fackligt organiserad, tillhör viss facklig organisation (i stäUet för
en annan) eller är och vill vara oorganiserad visserligen kan bero enbart på
arbetsgivarens egen instäUning. I regel är skälet till arbetsgivarens handlande
emellertid att söka i att han har i förhåUande till viss organisation på
arbetstagarsidan bundit sig för att inta en viss attityd till de anstäUdas
organisationsförhållanden. Frågan om tUlåtligheten och de rättsliga
verkningarna av organisationsklausuler är med andra ord en betydelsefuU
aspekt, kanske den praktiskt viktigaste, både av problemet om rättsligt skydd
för den negativa föreningsrätten och av frågan om skydd för arbetssökandes
föreningsrätt.

Kommittén konstaterar att frågan humvida
lagstiftningen bör innefatta skydd även för den negativa föreningsrätten i
princip är en fristående värderingsfråga. Enbart därav att lagen skyddar den
positiva föreningsrätten behöver inte av logiska eller rättsliga skäl följa,
att även den negativa rätten skall skyddas. Den positiva föreningsrätten
uppfattas i aUmänhet som en förutsättning för en rättsligt skyddad
förhandlingsrätt och skälen till stadganden i lag till dess skydd är att hämta
i detta samband. De skäl som skuUe kunna åberopas till stöd för ett skydd i lag
för den negativa föreningsrätten är principiellt av annan innebörd. Ytterst
skuUe det här vara fråga om den allmänna värderingen, att skydd bör ges åt den
enskildes "ekonomiska självbestämmanderätt" i förhållandet till
andra, organisationer och enskilda.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 29

Utan att närmare gå in på de här aktuella
värderingsfrågorna slår kommittén fast, att ett skydd för den negativa
föreningsrätten i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare i och för
sig skulle kunna komma till uttryck i FFL genom alt den där beskrivna
föreningsrätten angavs omfatta inte bara rätt att tillhöra förening utan även
rätt att inte tillhöra förening. Kommittén finner emellertid att en rad
omständigheter sammantagna utgör avgörande skäl för att inte i det här
aktuella lagstiftningssammanhangel lägga fram förslag till lagreglering av den
negativa föreningsrätten. Till dessa omständigheter hör enligt kommittén till
en början att frågan om skydd mot organisationstvång har betydelse även utanför
arbetsmarknadens förhåUanden och att det därför kan hävdas, att den bör
övervägas i ett större sammanhang. Även om man håller sig inom ramen för
arbetsmarknadens förhåUanden är vidare att märka, att problemen inte enbart
eller ens i första hand berör förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Tvärtom är det främst frågor om förhåUandet mellan organisationer och enskilda
på vardera sidan som är de i sammanhanget betydelsefulla. Skall lagstiftning
övervägas, talar därför enligt kommitténs mening flera skäl för att detta sker
med beaktande av sidor av saken som ligger utanför kommitténs
utredningsuppdrag. Men kommittén finner dessutom att vissa särskilda skäl
talar emot en begränsad reform, vilken enbart skuUe gäUa förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Dessa skäl berör både reformens faktiska
betydelse, främst att den skulle få praktisk effekt enbart tillsammans med en
utvidgning av föreningsrättsskyddet till att omfatta även arbetssökande, och
den rättsliga sidan av problemet. På den senare punkten utvecklar kommittén
särskilt hur ett rättsligt skydd för den negativa föreningsrätten efter i
princip samma regler som hittills utbildats till skydd för den positiva skuUe
komma att innebära en knappast önskvärd utveckling i riktning mot rättslig
skyldighet för arbetsgivarna att i allahänseenden och oberoende av
organisationstillhörighet behandla alla arbetstagare lika. Häri skuUe, betonar
kommittén, ligga verkningar för det fackliga organisationsväsendet som manar
till försiktighet.

I viss mån liknande överväganden ligger bakom alt
kommittén avstår från att lägga fram förslag om skydd för arbetssökandes
föreningsrätt. Ett effektivt skydd på detta område skuUe nämligen, framhåUer
kommittén, inte kunna upprätthållas utan att arbetsgivarna i princip ålades att
i varje fall av konkurrens om anstäUning styrka, att alla sökandes meriter
värderats på ett helt objektivt sätt. Ytterst skuUe resultatet bli att man
tvangs införa obligatorisk arbetsförmedling eller något liknande system. Olika
i och för sig tänkbara lösningar av mindre långtgående art skuUe bli av mindre
värde med hänsyn till uppenbara möjligheter till kringgående och givna bevisningssvårigheter.

Kommittén granskar i detta sammanhang särskilt
problemen kring olika slag av organisationsklausuler och kommer, efter att ha
redovisat resultatet av vissa undersökningar i frågan, till slutsatsen att det
numera är en klar

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 30

minoritet av arbetstagarna på arbetsmarknaden i dess
helhet som omfattas av koUektivavtal med sådana klausuler (vid årsskiftet
1973-1974 totalt omkring 15 % av medlemmarna i vissa LO-förbund representerande
skilda branscher och med omkring 550000 medlemmar). Kommittén anför vissa
rättsliga skäl, i princip desamma som vid diskussionen av frågan om en allmän
regel till skydd för den negativa föreningsrätten, mot ett förbud i lag mot
organisationsklausuler. När kommittén härefter förklarar sig inte vilja lägga
fram förslag till lagstiftning på området tillägger den, att den beaktar det
allmänna betraktelsesätt som synes prägla arbetsmarknadens parter, nämligen att
frågan om organisationstillhörighet bör i princip få fritt avgöras av den
enskilde. 1 anslutning härtill uttalar kommittén vidare som sin bestämda mening
att facklig anslutning principiellt bör ske frivilligt och bero av den
enskildes bestämmanderätt; avsaknad av lagstadgat förbud får inte medföra
missbruk av den avtalsfrihet som råder på området. Kommittén konstaterar
slutligen att parterna numera i aUmänhet undviker att ta med
organisationsklausuler i koUektivavtal och tillägger att frågan om lagstiftning
bör tas upp på nytt om framdeles menliga effekter av rådande avtalsfrihet
skuUe uppträda.

I sin behandling av den lagstadgade föreningsrättens
omfattning tar kommittén avslutningsvis upp frågan om ett direkt och
självständigt skydd för föreningars anspråk på att ostört få bedriva sin
verksamhet. Kommittén konstaterar att denna fråga hänger samman med frågan om
skydd för arbetssökandes föreningsrätt, eftersom systematisk vägran av arbetsgivare
att anstäUa facklig organisations medlemmar brukat betecknas såsom det för
svenska förhållanden enda praktiskt betydelsefuUa fallet av intrång i förenings
verksamhet utan att enskildas föreningsrätt kränks. Detta samband visar enligt
kommittén att en allmän regel om skydd för förenings verksamhet skulle
föranleda i princip samma invändningar som ett lagstadgat skydd för
arbetssökandes föreningsrätt. Även vid sidan härav skuUe emellertid en
utvidgning av den föreningsrättsliga lagstiftningen till att omfatta ett
självständigt skydd för föreningars verksamhet medföra svårigheter, främst när
det gäUer gränsdragningen t. ex. till områdena för den allmänna
yttrandefriheten och för rätten att vidta fackliga stridsåtgärder till stöd för
en ståndpunkt i en materiell tvistefråga. Mot denna bakgrand förklarar sig
kommittén även på detta område vilja avstå från att föreslå en utvidgning av
gällande föreningsrättslagsliftning.

Ledamoten Ekinge förklarar, att det
enligt hans förmenande borde ha varit en naturlig uppgift för kommittén alt
bygga ut föreningsrättsskyddet till ett fullt lagligt föreningsrättsskydd för
arbetssökande. Ledamoten Oskarson yttrar att han godtar kommitténs uppfattning,
att avgörande skäl talar för att inte i förevarande lagstiftningssammanhang
lägga fram förslag till reglering av den negativa föreningsrätten, men att han
samtidigt vill framhåUa att han finner denna fråga vara av mycket stor
principiell betydelse för den enskilde individen, varför den negativa föreningsrätten
i hela

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 31

dess
vidd snarast bör göras till föremål för utredning med inriktning på
lagstiftning på området.

Som redan nämnts har kommittén på föreningsrättens
område också tagit upp några ytterligare problem som visserligen knappast kan
sägas ha samma allmänna räckvidd som de här senast behandlade men som dock har
beröring med betydelsefulla aspekter på det lagstadgade föreningsrättsskyddet.
Hit hör frågan huruvida principema för föreningsrättsskyddet kan under några
fömtsättningar föranleda skyldighet att träffa kollektivavtal och frågan om
föreningsrättsskyddet under öppen facklig konflikt. På dessa områden redovisas
gäUande rätt och erinras om problemens beröring med andra områden av det
arbetsrättsliga fältet. Såvitt gäUer den senare frågan hänvisas särskilt till
de förslag som läggs fram av kommittén rörande systemet av påföljder för
deltagande i olovliga stridsåtgärder. Vidare diskuterar kommittén det s. k.
mätningsmonopolet inom byggnadsindustrin och redogör för den debatt som förts
beträffande AD:s praxis på den punkten. Kommitténs överväganden utmynnar i
omdömet att domstolens praxis, som bygger på kriteriet teknisk mätning, inte
kan sägas vara oriklig från rättslig utgångspunkt. Kommittén avvisar tanken på
lagstiftning i syfte att komma till rätta med vissa olägenheter med nuvarande
system som kritiker av detta ansett sig kunna påvisa. En lagstiftning med inriktning
enbart på problemen kring mätningsmonopolet skuUe enligt kommittén te sig svår
att passa in i det föreningsrättsliga systemet och en mera allmänt utformad
regel skuUe möta i princip samma invändningar som bl. a. tanken på lagstiftning
mot organisationsklausuler.

1 ett särskilt avsnitt om s. k.
arbetsledarklausuler redogör kommittén översiktligt för bakgmnden till 3 §
femte stycket FFL och för den faktiska förekomsten av sådana klausuler liksom
för de fåtaliga avgöranden rörande tillämpningen av lagens stadganden på
området, som fällts av AD. Vidare redovisar kommittén hur frågan om behovet av
regler på området bedömdes vid tillkomsten av 1965 års tjänstemannalagstiftning
för den offentliga sektorn; med hänsyn till förhållandena inom den sektorn och
till möjligheterna att falla tillbaka på allmänna Jävsregler ansågs
återhåUsam-het böra iakttas från statens och kommunernas sida när fråga uppkom
om tillämpning av undantagsregeln i 3 § femte stycket FFL på andra arbetstagare
än dem för vilka regeln ostridigt gäUde, dvs. verkmästare och förmän i
industriell och liknande drift, och anledning ansågs inte föreligga att med
sikte på de offentligt anställda tjänstemännen genom lagstiftning förtydliga
FFL:s regler i ämnet. Kommittén har mot denna bakgmnd också tagit upp frågan om
avskaffande av 3 § femte stycket i det nu aktuella lagstiftningssammanhanget.
Efter en analys av de rättsliga effekterna av en sådan åtgärd, vilken bygger
bl. a. på tanken alt det finns vissa konfliktsituationer i vilka enligt sakens
natur anspråk inte kan resas på föreningsrättsskydd enligt FFL eller med andra
ord där åberopande av föreningsrätten skuUe framstå som ett missbmk av denna,
kommer kommittén till resultatet att

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 32

något
behov av en sådan undantagsregel som i 3 § femte stycket FFL inte finns.
Kommittén föreslår därför att undantagsregeln upphävs. Mot detta förslag
reserverar sig ledamöterna Bratt och Lindström med motiveringen att ett
bibehåUande av undantagsregeln svårligen kan innebära några olägenheter, under
det att ett avskaffande innebär att man ersätter ett i huvudsak klart
rättsläge, som ej medfört några olägenheter, med ett oklart rättsläge vars
följder är svåra att överblicka.

De
förpliktelser som åvilar Sverige på förenings- och förhandlingsrättens område
till följd av åtaganden i skilda internationella sammanhang granskas av
kommittén i ett avsnitt som berör både föreningsrättens och förhandlingsrättens
områden. Det är främst ILO-konventionerna nr 87 angående föreningsfrihet och
skydd för organisationsrätten och nr 98 angående tillämpningen av principerna
för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, som här
tilldrar sig intresse. Men även vissa andra ILO-instmment granskas liksom
Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, den av Europarådet utarbetade
europeiska sociala stadgan den 18 oktober 1961 och 1966 års bada
FN-konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter resp. om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Kommittén finner efter denna
granskning att dess förslag till lagstiftning på förenings- och
förhandlingsrättens område inte i något hänseende strider mot de ifrågavarande
intemationella överenskommelserna. Förslaget innebär liksom gäUande rätt alt
alla föreningar, som uppfyUer de relativt blygsamma krav i fråga om stadgar och
styrelse som ställs upp av vår rättsordning för att en sammanslutning skall
kunna betraktas som en facklig organisation med rättspersonlighet, haren
grandläggande rätt till förhandlingar med vederbörande motpart och tillerkänns
rättslig behörighet att träffa kollektivavtal liksom rätt att med tillgängliga
fackliga medel förmå motsidan att träffa sådant avtal. Dessa gmndläggande
fömtsättningar för organiserad facklig verksamhet är desamma för alla. Och
skyddet i förhåUande till motpart för rätten att efter fritt val ansluta sig
till och verka i föreningar på arbetsmarknaden är också detsamma för alla. Den
begränsning av vissa lagstadgade rättigheter enligt kommitténs förslag (12, 13
och 18 §§ i lagförslaget) till att tillkomma enbart föreningar, som står i
kollektivavtalsförhåUande till vederbörande motpart, berör enligt kommitténs
uppfattning inte det område (närmast rätten till koUektiva förhandlingar), som
åsyftas i ifrågavarande intemationella konventioner, och innefattar därför inte
heller något avsteg från Sveriges här aktuella intemationella förpliktelser.
Kommitténs förslag på dessa punkter innebär inte något ingrepp i den
gmndläggande rättsliga likstäUigheten på förenings-och förhandlingsrättens
område och försämrar inte i någon mån någon facklig organisations
hittillsvarande möjligheter att företräda sina medlemmar i fackliga frågor. 1
sammanhanget framhåUer kommittén slutligen att en motsvarande begränsning gäUer
enligt flera andra lagar och att detta in-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet
33

te ansetts stå i strid mot Sveriges internationella
åtaganden på förenings-och förhandlingsrättens område.

3.3 Remissyttrandena

Kommitténs analyser och förslag på
föreningsrätten,5iiömråde har lämnats utan särskUda kommentarer av de flesta
remissinstanserna. Några har dock tagit upp de olika aspekter på omfattningen
av föreningsrättsskyddet som har diskuterats av kommittén. I några fall har
också kommitténs förslag om strykning av 3 § femte stycket FFL blivit föremål
för tillstyrkande eller invändningar.

SAF vill behåUa en uttrycklig regel
i lagen om möjlighet till visst undantag för arbetsledare. Några
omständigheter som visar att man utan olägenhet skulle kunna undvara
ifrågavarande regel föreligger enligt SÄF:s mening inte, såvitt gäUer den
privata arbetsmarknaden. Kommitténs förmodan, att vederbörande arbetstagare i
samband med befordran till arbetsledare automatiskt lämnar LO-organisationen
och övergår till arbetsledareförbundet, delas inte av SAF. SAF anser att det
finns risk för påtryckningar som går ut på att förhindra
organisationsförändring och att arbetareförbunden i framtiden kanske inte
längre skuUe se sig ha anledning att frivilligt acceptera en övergång till
arbetsledareförbundet.

Bland dem som tUlstyrker
utredningens förslag på denna punkt kan nämnas SPF, domänverket, KFO, Svenska
transportarbetareförbundet, TCO och SACO/SR. Under fömtsättning att
arbetstagareorganisationema själva löser eventuella gränsdragningsproblem anser
KAB att frågan om slopande av lagens regler saknar betydelse inom KAB:s
avtalsområden.

TCO understryker vikten av de
uttalanden som kommittén gjort beträffande de s. k. frikretsreglema. Enligt
TCO torde dessa uttalanden medföra att motiven för att bibehålla frikretsen har
förlorat i styrka. FFO sätter däremot i fråga om inte anstäUda med
företagsledande funktioner borde undantas från tillämpningen av lagens
bestämmelser.

Juridiska fakulteten vid Lunds
universitet påpekar att uppgifter i betänkandet utvisar att en inte helt
obetydlig del av arbetsmarknaden berörs av organisationsklausuler i
koUektivavtal samt att arbetsmarknadens parter i princip är negativt instäUda
till sådana klausuler. Enligt fakulteten ligger det nära till hands att införa
förbud mot sådana klausuler. Andra remissinstanser som förespråkar förbud mot
organisationsklausuler är KFO, KAB, SACO/SR och SAC. Sveriges domareförbund
anser att frågan om den negativa föreningsrätten snarast bör bli föremål för
reglering.

Svenska transportarbetareförhundet,
SACO/SR och arbetsgruppen inom juridiska fakuheten vid Stockholms universitet
uttalar sig positivt angående föreningsrättsligt skydd för arbetssökande.
Svenska transportarbetareförbundet och arbetsgmppen anser vidare att det vore
önskvärt med

i-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 105. Bilaga I

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 34

ett
självständigt föreningsrättsligt skydd för organisationer. De båda instanserna
vill emellertid se denna fråga i samband med en allmän lagstiftning mot
diskriminering i arbetslivet och föreslår att lagen om anställningsskydd
utvidgas med skydd mot andra diskriminerande åtgärder än uppsägningar och
avskedanden.

LO
föreslår att bevisbördan i föreningsrättsmål helt läggs på arbetsgivaren.
Enligt LO:s uppfattning förekommer föreningsrättskränkningar i större
omfattning än vad som avspeglas i AD:s domar. Det avfört största problemet för
arbetstagarsidan är att styrka att en av arbetsgivaren vidtagen åtgärd utgör en
kränkning av föreningsrätten. Motsvarande bevisregel bör enligt LO:s mening
även införas i mål som rör brott mot 4 § lagen om facklig förtroendemans
stäUning på arbetsplatsen. TCO framför liknande synpunkter. Svenska
transportarbetareförbundet påpekar att det i likhet med vad utredningen
framhåUer finns anledning att stäUa frågan om inte begreppet "objektivt
godtagbart skäl" i föreningsrättslig bemärkelse skaU ha samma innebörd som
termen "saklig gmnd" enligt lagen om anstäUningsskydd. Även om
förbundet är av uppfattningen att det föreningsrättsliga skyddet bör stärkas,
förefaller det klart att ett sådant samband mellan FFL och lagen om
anställningsskydd kan få olyckliga konsekvenser. Förbundet menar att AD med nuvarande
regler har svårigheter att lösa problem som hänger samman med förhåUandet
mellan FFL och anstäUningsskydds-lagen. Regeln om den delade bevisbördan
fungerar som en regel om exklusivt bevis. Om bevisbördan övergått på
arbetsgivaren, anses han inte ha fuUgjort vad som ankommer på honom med mindre
han presenterar ett objektivt godtagbart skäl. Däremot gäUer att vid prövning
av i vad mån fackföreningen visat sannolika skäl för att arbetsgivaren haft
föreningsrätts-kränkande motiv varje bevis godtas om annan än
föreningsrättskränkande avsikt från arbetsgivarens sida. Här kan således
processen avgöras genom att arbetsgivaren styrker att han haft ett
"subjektivt godtagbart" skäl. För att undvika otillfredsstäUande
konsekvenser av den strängare innebörden av begreppet "objektivt
godtagbart skäl", som regeln om saklig grand medför, måste AD använda sig
av denna utväg. Förbundet menar att en sådan ordning är onödigt tillkrånglad
och vill stäUa frågan om inte ett system med omvänd bevisbörda vore mer tillfredsstäUande.
I föreningsrättsmål skuUe arbetsgivaren gå fri om han kan visa att han
verkligen har haft ett annat skäl för sin åtgärd. Däremot skuUe han inte gå
fri från ansvar enligt lagen om anstäUningsskydd med mindre hans motiv varit
sakligt. Enligt sistnämnda lag gäUer här omvänd bevisbörda.

SAC konstaterar att föreningsrättskränkningar kan
inträffa som är föranledda av att organisationer på samma sida är oense och
därför agitatoriskt bekämpar varandra. Därför bör enligt SAC en horisontellt
verkande föreningsrätt ge sig tillkänna, inte enbart den vertikala ordningen
som nu är gäUande.

Några
remissinstanser berör frågan om rätt att teckna koUektivavtal och

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 35

minoritetsorganisationernas stäUning.

SAC hävdar sålunda att förhandlingsrätten måste
kompletteras med en rätt att teckna avtal om parterna i övrigt är överens om
det förhandlingen gäUer och om den ena parten begär att avtal skall tecknas.
SAC anser vidare att en översyn måste göras av föreningsrätten, av
arbetarskyddslagen vad gäller val av skyddsombud, av lagen om facklig
förtroendemans stäUning på arbetsplatsen och av företagsnämndsavtalen, så att
fackliga mino-ritelsorganisalioner inte ständigt skjuts åt sidan i sammanhang
där dessa organisationer har behov av att företräda sina medlemmar och försvara
deras intressen. Liknande åsikter framförs av Svenska lokmannaförbundet och
Svenska driftpersonalförbundet. De båda sistnämnda förbunden hänvisar dessutom
till Sveriges förpliktelser enligt Europarådskonventionen och enligt Europeiska
sociala stadgan.

Inte heWer SACO/SR finner sig kunna acceptera att seriöst
arbetande organisationer utestängs från väsentliga delar av det förhandlings-
och informationssystem som skall bygga på den nya lagsttftningen genom att
arbetsgivaren vägrar att acceptera dem som avtalsparter. Kammarrätten i Stockholm
föreslår att föreningar som under viss tid har haft en fast organisation och
som har ett icke obetydligt antal medlemmar på arbetsplatsen i princip bör
tillerkännas samma rätt att förhandla om medinflytandefrågor som de
"etablerade" organisationerna. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet
och arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholms universitet för fram
tanken på en rätt för organisation alt ansluta sig som part till ett redan
bestående koUektivavtal, dvs. någon form av hängavtal. Arbetsgmppen menar att
den avtalsslutande parten då bör bli beroende av de ur-sprangliga parternas
tolkning av koUektivavtalet. 1 förhåUande till nuvarande rätt skuUe en sådan
lagändring innebära den skillnaden att minoritetsorganisationerna fick
möjlighet att kräva skadestånd för egen del när de för talan inför AD gmndad på
att arbetsgivaren kränkt medlems rättigheter enligt kollektivavtalet.

ILO-kommittén har Jämfört arbetsrättskommitténs förslag
med bestämmelserna i vissa av intemationella arbetsorganisationen (ILO)
antagna instrament som har samband med kommitténs förslag. Det gäUer främst
konventionen nr 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
och konventionen nr 98 angående tillämpningen av principema för organisationsrätten
och den koUektiva förhandlingsrätten. Förslaget berör delvis också konventionen
nr 135 om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att
underiätta deras verksamhet samt rekommendationen nr 143 i samma ämne.
ILO-kommittén finner den redogörelse som kommittén lämnar för konventionerna
nr 87 och 98 riktig. Mot bakgmnd av de uttalanden som gjorts av framför allt
lLO:s expertkommitté för tUlämpning av konventioner och rekommendationer, som
redovisas i betänkandet, och Jämförelser i övrigt mellan bestämmelsema i berörda
konventioner och kommitténs förslag, finner ILO-kommittén, utifrån

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 36

de
synpunkter den har att beakta, inte anledning till erinran mot kommitténs
förslag till lag om förhandlingsrätt och koUektivavtal.

4
Förhandlingsrätt 4.1 Gällande rätt

Allmänna regler i lag om förhandlingsrätt och
förhandlingsskyldighet på arbetsmarknaden finns i 4-7 §§ lagen FFL. I 4 §
första stycket beskrivs inledningsvis den i lagen stadgade förhandlingsrätten
som en rätt att påkalla förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren
ävensom rörande förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Innebörden härav anses vara att förhandlingsrätt enligt lagen föreligger både
i s. k. intressetvister, när part vill förhandla om avtal i en fråga som inte
är reglerad i avtal mellan partema och i rättstvister, dvs. när syftet med
förhandlingen är att behandla ett mellanhavande mellan parterna som i sista
hand kan avgöras på rättslig väg. Förhandlingsrätten tillkommer på ena sidan
arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare, vari han är medlem, och på andra
sidan förening av arbetstagare, vari de ifrågavarande arbetstagama är medlemmar.
Enligt 4 § andra stycket medför förhandlingsrätt för en part skyldighet för
andra parten att träda i förhandling. Skyldigheten innebär åliggande att själv
eller genom ombud inställa sig vid förhandlingssammanträde och att, där så
erfordras, med angivande av skäl framlägga förslag till lösning av fråga varom
förhandling påkallats. 1 5 § finns vissa gmndläggande regler om hur
förhandling påkallas och hur sammanträde för förhandling bestäms och vidare om
att protokoU skall föras när endera parten begär det. Enligt andra stycket i 5
§ är stadgandena i paragrafen på det sättet dispositiva att avvikelse får
föreskrivas i koUektivavtal. Övriga bestämmelser om förhandlingsrätt anses
vara tvingande utan att detta har uttryckligen angivits i lagen. Lagen
innehåller vidare i 7 § en bestämmelse enligt vilken arbetsgivare inte får
vägra arbetstagare skälig ledighet för deltagande i förhandling om fråga, vari
han är utsedd att vara representant för sin förening. Vägran att uppfyUa den i
lagen stadgade förhandlingsskyldigheten kan inte föranleda skadeståndsskyldighet
och är inte heller underkastad någon annan direkt rättslig sanktion. Den
förhandlingsberättigade parten kan emellertid vända sig till förlikningsman
och utverka att denne kallar motparten till förhandlingar enligt MedlL. Härom
har tagits in en erinran i 6 § FFL. Förlikningsmannen kan anmäla försummelse
att fullgöra förhandlingsskyldighet till AD, som kan förelägga och utdöma vite
(6 § andra stycket MedlL).

Lagens
stadganden är såsom framgår av denna redogörelse enkla och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga I Arbetsmarknadsdepartementet 37

myckel
översiktliga. De innefattar bara de mest gmndläggande bestämmelserna om ämnet
för förhandlingar enligt lagen, om partsstäUningen i sådana förhandlingar och
om vad som krävs för att part skall anses ha fuUgjort sin
förhandlingsskyldighet. Däratöver finns i princip inte mera än vissa allmänt
hållna anvisningar om ordningen för förhandlingar. Ett mera detaljerat mönster
av regler rörande bl. a. påkallande, genomförande och avslutande av
förhandlingar har utbildats i takt med utvecklingen av för-handlingsväsendel på
arbetsmarknaden - i synnerhet genom att preciserade regler tagits in i
kollektivavtalens förhandlingsordningar. Dessa innehåUer bl. a. regler om
förhandlingsframställnings form och innehåU, frister för utsättande av
förhandlingssammanträde och för kallelse till förhandling, fömtsättningar av
skilda slag för att förhandlingsparts skyldighet att förhandla skall anses
fullgjord och förhandling kunna betraktas såsom avslutad, etc. Regler av denna
art är förbundna med skilda slag av rättsverkningar utav stor betydelse för
förhandlingsförfarandet, såsom t. ex. preskription av rätten att påkalla
förhandling, rätt för part att gå vidare i avtalad instansordning för
förhandlingarna och ytterst att väcka talan hos AD, rätt att utkräva skadestånd
för förhandlingsvägran. AD:s praxis på förhandlingsrättens område gäUer i hög
grad tolkning och tillämpning av avtalade regler om förhandlingar. På många
punkter har sådana avgöranden av domstolen dock betydelse även för
tillämpningen av FFL.

Reglerna i FFL innehåller inte något om skyldighet
för part att förse motparten med underlag för förhandlingarna eller eljest att
tillhandahåUa information. Sådana regler saknas i allmänhet också i de avtalade
förhandlingsordningarna. Däremot innehåUer de s. k. samarbetsavtal - främst avtal
om förelagsnämnder - som nu täcker huvuddelen av de medelstora och stora
företagen åtskilliga regler härom. Genom överenskommelse våren 1975 mellan SAF
samt LO och PTK om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter har vidare
utvecklats nya former för information och för arbetstagamas insyn i företagen.

Vid sidan av de allmänna lagreglerna om
förhandlingsrätt upptar den nyare arbetsrättsliga lagstiftningen ibland regler
om en överläggningsrätt för den lokala fackliga arbetstagarorganisationen innan
beslut får genomföras i vissa angivna situationer, t. ex. vid planerade
uppsägningar, permitte-ringar och nyanställningar enligt 29 och 32 §§ LAS, vid
ifrågasatta förändringar av fackliga förtroendemäns arbetsförhåUanden eller
anstäUningsvUlkor enligt 5 § lagen om facklig förtroendemans stäUning på
arbetsplatsen och vid uppskjutande av studieledigheter enligt 4 § lagen (1974:981)
om arbetstagares rätt till ledighet för utbUdning. Vid uppsägningar och avskedanden
har också den berörde arbetstagaren en motsvarande överläggningsrätt innan den
planerade åtgärden får genomföras. Rätten till överläggning är
skadeståndssanktionerad.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 38 4.2 Kommittén

Kommittén tar först upp frågan om
förhandlingsrättens omfattning och konstaterar att denna fråga gäUer dels vilka
ämnen som kan komma i fråga för förhandlingar mellan arbetsgivare och
arbetstagare, dels verkan på den förhandlingsrätt som må tillkomma
arbetstagarsidan av att arbetsgivaren genom tyst eller uttryckligt avtal
tillförsäkrats bestämmanderätten på det aktuella området. För gällande rätts
del sammanfaller det förstnämnda av dessa spörsmål med frågan om tolkningen av
uttrycket "reglering av anställningsvillkoren ävensom rörande förhåUandet
i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare" i 4 § första stycket FFL.
Det senare spörsmålet rör den från synpunkten av arbetstagamas inflytande över
sina arbetsförhållanden mest centrala aspekten på innebörden av den
lagstadgade förhandlingsrätten, eller med andra ord humvida förhandlingsrätt
tillkommer arbetstagarsidan som en gmndläggande form för inflytande på området
för arbetsgivarens befogenheter att utöva företagsledningen och att leda och
fördela arbetet.

Frågan om vidden av ämnesområdet för förhandlingar
enligt FFL är i princip densamma som frågan i vUka ämnen koUektivavtal kan
enligt 1 § KAL träffas med giltig verkan, och kommittén hänvisar därför på den
punkten till sin behandling av denna senare fråga. Därvid föratskickar
kommittén dock att dess eget förslag på denna punkt innebär att den
grandläggande förhandlingsrätten skall, liksom de rättsliga möjlighetema att
reglera förhåUanden mellan arbetsgivare och arbetstagare i koUektivavtal, ha
en mycket vidsträckt tillämpning.

I frågan huruvida den nu gäUande lagen ger
arbetstagarsidan rätt att förhandla på området för arbetsgivarens befogenhet
att besluta om företagsledningen och om arbetets ledning och fördelning
konstaterar kommittén, att del är en utbredd uppfattning på arbetsmarknaden att
någon sådan rätt inte följer av lagen men att det rent rättsliga underlaget för
tolkningen av FFL på denna punkt är osäkert. Förarbetena ger, anser kommittén,
närmast intrycket att frågan om den fackliga förhandlingen såsom ett medel att
bereda arbetstagarna ett vidgat inflytande på områden, där arbetsgivaren om
annat inte avtalats har bestämmanderätten, i det väsentliga har upplevts såsom
liggande vid sidan av vad som främst åsyftades med lagstiftningen. AD:s praxis
ger inte heller någon säker vägledning. Uteslutet är inte att den lagfästa
förhandlingsrätten skulle kunna anses inrymma en rätt för arbetstagarsidan att
vid förhandlingar med arbetsgivaren åtminstone få anlägga synpunkter och
framföra klagomål eller krav i anledning av redan fattade eller förestående
beslut. Enligt kommittén finns skäl både för och emot en sådan tolkning av
FFL:s regler om förhandlingsrätten. Om det emellertid är tänkbart att en rätt
av denna innebörd ligger i den lagstadgade förhandlingsrätten synes det enligt
kommittén däremot ganska klart, att lagen inte grandar någon skyldighet för
arbetsgivaren att uppskjuta be-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 39

slut
som han enligt avtal äger ensidigt fatta eller uppskjuta verkställighet av
sådana beslut. 1 den meningen torde med andra ord saknas en rättsligt
garanterad möjlighet för arbetstagarna att genom fackliga förhandlingar inverka
på avgörandet av frågor, som hör till områdena för företagsledningen och
ledningen och fördelningen av arbetet.

Med dessa anmärkningar lämnar kommittén frågan om
innebörden av gäUande rätt på den här aktuella punkten och övergår till att
redovisa sina förslag till nya regler i lag om förhandlingsrätt såsom ett
grandläggande medel att vidga arbetstagarnas inflytande.

Kommittén
anger som sin huvuduppgift på förhandlingsrättens område att på gmndval av den
nu gäUande lagens regler om förhandlingsrätt och förhandlingsskyldighet i
intresse- och rättstvister utforma nya regler, som otvetydigt ger
arbetstagarsidan rätt att förhandla i frågor över vilka arbetsgivaren har
beslutanderätt enligt avtal. En huvudtanke bakom kommitténs lagförslag är att
mera utvecklade former av inflytande för arbetstagarna, dvs. mer eller mindre
långtgående rätt att delta i beslutsprocessen hos arbetsgivaren, skall
tillförsäkras dem genom koUektivavtal. Lagförslaget innehåUer regler (främst
26 och 34 §§) vilka är avsedda att ge stöd åt arbetstagarnas anspråk på sådana
koUektivavtal. I den utsträckning beslutanderätten emellertid fortfarande
tillätes ligga kvar hos arbetsgivaren skall arbetstagama genom lagstiftningen
om förhandlingsrätt tillerkännas i varje fall den grandläggande form av
inflytande, som ligger i rätten att förhandla innan beslut fattas eller åtgärd
verkställes av arbetsgivaren. Det från arbetstagarnas synpunkt väsentliga
momentet i en sådan lagstadgad förhandlingsrätt är enligt kommitténs synsätt
att arbetsgivaren åläggs, under skadeståndsansvar, att avvakta med beslut
eller åtgärd till dess förhandlingen genomförts.

Arbetsgivarens skyldighet att uppskjuta beslut och
åtgärder i avvaktan på förhandlingar kan enligt kommittén konstraeras antingen
så att arbetsgivaren åläggs att själv ta initiativet tUl förhandlingar med
arbetstagarsidan innan han fattar sitt beslut eller vidtar ifrågavarande
åtgärd, s. k. primär förhandlingsskyldighet, eller så att arbetsgivaren åläggs
uppskovsskyldighet under fömtsättning att arbetstagarsidan begär
förhandlingar. Vid valet mellan dessa båda former bör enligt kommittén hänsyn
tas till båda sidors intresse av att lagen inte föreskriver en alltför tungrodd
och osmidig ordning, enligt vilken förhandlingar måste föregå varje enskilt
beslut eller åtgärd i företagslednings- eller arbetsledningsfrågor oberoende
av dess betydelse för arbetstagarsidan. Primär förhandlingsskyldighet bör med
hänsyn härtill förbehåUas sådana frågor, i vilka det finns skäl att generellt
utgå från att arbetstagarnas fackliga organisation alltid vill förhandla. 1
frågor av mindre allmän betydelse bör det enligt kommittén vara tillräckligt
att fastslå en rätt för arbetstagarsidan att förhandla och en skyldighet för
arbetsgivaren att avvakta med beslut och åtgärder till efter slutförandet av
förhandling på begäran av motparten. Det fömtsätts i förslaget på denna

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 40

punkt
att närmare regler för utövandet av arbetstagarsidans förhandlingsrätt och
arbetsgivarens uppskovsskyldighet skall utformas i koUektivavtal och att
därigenom skaU skapas praktiskt verkande ordningar, som ger arbetstagarsidan
alla de möjligheter att öva inflytande i förhandlingens form som kan av den
sidan betraktas som önskvärda.

Mot den här angivna bakgmnden föreslår kommittén
följande regler om förhandlingsrätt och förhandlingsskyldighet, upptagna i
11-13 §§ av den föreslagna lagen om förhandlingsrätt och koUektivavtal (FKL).

Enligt 11 §, som i sina huvuddrag motsvarar de
centrala stadgandena i 4 § FFL, skall förening på endera arbetsgivar- eller
arbetstagarsidan äga rätt att påkalla förhandUng med förening på motsidan
rörande villkor varom koUektivavtal kan träffas eller eljest rörande förhåUande
som avses med den föreslagna lagen. Sådan rätt skall tillkomma förening av
arbetstagare även i förhållande till arbetsgivare, hos vilken medlem i
föreningen är eller varit arbetstagare, liksom arbetsgivare i förhållande till
sådan förening. Rätt för part att påkalla förhandling medför enligt en sista
punkt i paragrafen skyldighet för motparten att träda i förhandling.

I 12 och 13 §§ av förslaget anges vUken
förhandlingsskyldighet som skall åvila arbetsgivare i fråga som han enligt
avtal äger att slutligen bestämma över. Innebörden av paragraferna är att
arbetsgivaren skall, om han är bunden av koUektivavtal, vara skyldig att i
varje sådan fråga förhandla med sin av frågan berörda lokala motpart i
koUektivavtalet. Arbetsgivaren skall vidare i princip vara skyldig att avvakta
med beslut eller åtgärd till dess den lokala förhandlingen hunnit genomföras. I
frågor av mera allmän betydelse har arbetsgivarens förhandlings- och
uppskovsskyldighet kon-straerats som en regel om primär förhandlingsskyldighet:
enligt 13 § skall den koUektivavtalsbundne arbetsgivaren träda i förhandling
innan beslut fattas eller eljest åtgärd vidtas som rör av avtalet bunden
arbetstagare och som innebär omläggning, nedläggning eller inskränkning av
driften eller överlåtelse eller upplåtelse av företaget eller som eljest medför
viktigare förändring av drifts- eller arbetsförhåUandena eller av
anställningsförhållandena i övrigt. I frågor som enbart berör individuella
fall eUer som eljest är av mindre ingripande betydelse för
arbetstagarkoUektivet i dess helhet skall det i stäUet vara arbetstagarsidans
sak att ta initiativet tUl förhandling. Enligt 12 § skall koUektivavtalsbunden
arbetsgivare vara skyldig att när det påkallas förhandla med lokal motpart i
varje fråga, som rör förhållandet mellan arbetsgivaren och hos honom anställd
arbetstagare vilken är medlem i den avtalsslutande föreningen på
arbetstagarsidan, även om frågan rör förhåUande varöver arbetsgivaren enligt
koUektivavtal äger att bestämma. Och arbetsgivaren åläggs vidare skyldighet
att avvakta med beslut eller annan åtgärd tUl dess förhandlingen slutförts, om
sådant uppskov skäligen kan krävas av honom.

Vad gäller ämnesområdet för förhandlingar enligt de
föreslagna reglema har detta angivits i 11 § genom uttrycket "rörande
villkor varom koUektiv-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 41

avtal
kan träffas eUer eljest rörande förhåUande som avses med denna lag".
Enligt kommitténs motivtexter är syftet med detta sätt att bestämma
tillämpningsområdet för lagens regler att markera, att förhandlingsrätten skall
vara så vidsträckt att inga frågor som det är angeläget för arbetstagarna att
få inflytande över skall bli uteslutna. När fråga är om ett mellan parterna
oreglerat förhåUande kommer området för förhandlingsrätten enligt kommitténs
förslag att sammanfalla med det område, inom vUket uppgörelse mellan parterna
kan ges koUektivavtalets form. Liksom enligt gäUande rätt skall förhandlingar
enligt den föreslagna lagen dock även kunna utmynna i enskilt avtal mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Vidare omfattas liksom enligt 4 § FFL
förhandlingar i rättstvister av den föreslagna lagens regler, vare sig tvisten
rör tolkning eller tillämpning av enskilt eller koUektivt avtal eller den rör
tillämpning av lag som har betydelse för förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare.

Liksom enligt gällande rätt bygger kommitténs
förslag på anknytningen till ett avtalsförhåUande mellan arbetsgivare och
arbetstagare. En utveckling har dock skett i förslaget så till vida som även
ett föratvarande anstäUningsförhåUande i princip är tillräckligt för
förhandlingsrätt. Däremot avvisar kommittén tanken att införa lagstadgad
förhandlingsrätt för arbetssökande. Skälet härtill är i huvudsak att behovet
av en sådan utvidgning av förhandlingsrätten inte anses motsvara de därav
följande komplikationerna, främst när det gäller att finna en principiellt och
praktiskt någorlunda invändningsfri avgränsning av den förhandlingsskyldighet
som skulle genom utvidgningen åläggas arbetsgivarna.

Kommittén behandlar i sina motiv ingående
avgränsningen av den förhandlingsrätt för arbetstagarsidan i företags- och
arbetsledningsfrågor, som föreskrivits i 12 och 13 §§ av lagförslaget.

Vad gäUer anknytningen av förhandlingsrätten till
koUektivavtalsför-hållanden förklarar kommittén inledningsvis, att avsteg inte
bör göras från gäUande rätts princip att de gmndläggande rättsliga
betingelserna för facklig verksamhet - förhandlingsrätt och skydd för
föreningsrätten, behörighet att träffa kollektivavtal och rätt inom de ramar
som dras upp i lagstiftningen att gå till facklig strid - skall vara desamma
för alla sammanslutningar på arbetsmarknaden oavsett målsättning och storlek.
Något sådant avsteg görs emellertid enligt kommitténs åsikt inte när man
förbehåUer kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer rätten att genom
förhandling ingripa i beslutsprocessen hos arbetsgivaren; med regler om sådan
rätt har man lämnat det hittills vedertagna området för fackliga förhandlingar
och det kan då i princip, uttalar kommittén, inte finnas något hinder att, i
den utsträckning som ter sig nödvändig eller lämplig, även genom rättsliga begränsningar
ta hänsyn till det ömsesidiga intresset av att ingreppet inte får till effekt
att arbetsgivarens verksamhet hindras eller väsentligt försvåras. Genom
anknytningen till koUektivavtalsförhåUanden bevaras likstäUigheten så till
vida som alla arbetstagarsammanslutningar har från rättsliga syn-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 42

punkter
samma möjligheter att tillvinna sig den ifrågavarande rätten gentemot
arbetsgivaren, ytterst genom att med fackliga maktmedel förmå honom att träffa
kollektivavtal.

Kommittén tillägger emellertid att de övervägande
praktiska skäl, som talar för att förhandlingsrätten enligt 12 och 13 §§
förbehåUs arbetstagarorganisationer med koUektivavtal, inte nödvändiggör en så
sträng gränsdragning att andra arbetstagarsammanslutningar skuUe vara helt
avskurna från rätt att i förhandlingens form anlägga synpunkter på frågor som
faller under arbetsgivarens bestämmanderätt. Den allmänna förhandlingsrätten
enligt 11 § skall enligt kommittén anses grunda en skyldighet för arbetsgivaren
åtminstone att på begäran samtala om enskilda beslut med företrädare för
minoritelsorganisation till vilken av beslutet berörd arbetstagare hör, låt
vara att denna skyldighet inte är förenad med något åliggande att uppskjuta
beslutet i avvaktan på förhandlingens genomförande.

Anknytningen
av den här ifrågavarande förhandlingsrätten till etablerade
koUektivavtalsförhåUanden motiveras enligt kommittén även av syftet att bygga
vidare på redan utvecklat samarbete mellan arbetsgivarna och de
arbetstagarorganisationer, med vilka de regelmässigt har koUektivavtal.
Kommittén ser ett värde i anknytningen till de redan existerande kontakterna
på det lokala planet mellan arbetsgivaren och vederbörande arbetstagarorganisationers
lokala sammanslutningar, vare sig partema väljer att genom avtal skapa
särskilda former för förhandlingarna i hithörande frågor eller de avstår
därifrån. Enligt kommittén talar även intresset av samordning med andra former
för arbetstagarinflytande i företagen, t. ex. med stöd av lagstiftningen om
styrelserepresentation för de anstäUda eller av avtal om företagsnämnder, för
att förhandlingar enligt 12 och 13 §§ förläggs till det lokala planet.
Förhandlingar enligt 12 och 13 §§ skall enligt kommittén ses som ett led i det
företagsdemokratiska systemet i det enskilda företaget. Som framgått är de
föreslagna förhandlingsrättsreglema också utformade på detta sätt. Skyldighet
för arbetsgivare att förhandla även på central nivå i sådana frågor som avses
med 12 och 13 §§, och till äventyrs att uppskjuta beslut eller åtgärd till dess
sådan central förhandling slutförts, är enligt kommitténs förslag beroende av
om avtal kan träffas därom.

De
regler om skyldighet för arbetsgivaren att avvakta med beslut och åtgärder,
för vilka här redogjorts, är tillämpliga enbart i förhandlingar med stöd av 12
och 13 §§ FKL. Såvitt gäller förhandlingar i rätlstvister enligt den föreslagna
11 § saknas enligt kommitténs uppfattning behov av en motsvarande uttrycklig
regel, eftersom i sådana fall samma resultat uppnås genom att arbetsgivaren bär
skadeståndsansvar för att beslut inte fattas i strid mot kollektivavtal eller
lag och för att oriktigt beslut inte fattas när tvist råder om innebörden av
avtal. Och vid förhandlingarj intressetvister uppkommer enligt sakens natur
inte någon självständig fråga om behov av uppskov.

Gällande
lagstiftning om förhandlingsrätt innehåller inte några regler om

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 43

skyldighet
för part att i förhandlingar förete material, som utgör underiag för partens
eget stäUningstagande i förhandlingen, eller eljest några regler om bevisningen
vid tvisteförhandlingar. Inte heller finns några stadganden om rätt för
arbetstagarsidan till information om företagens förhållanden eller till insyn
i övrigt i arbetsgivarens verksamhet. Regler av den arten finns däremot i
kollektivavtal, främst i de s. k. företagsnämndsavtalen vilka föreskriver
skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahåUa information i produktionsfrågor,
ekonomiska frågor och personalfrågor. Genom den förat nämnda, under våren 1975,
efter det att kommittén avlämnat sitt huvudbetänkande, träffade
överenskommelsen mellan SAF samt LO och PTK om ekonomikommitté och
arbetstagarkonsulter har delvis nya former valts för strävandena att vidga arbetstagarnas
insyn i företagen. Enligt överenskommelsen skall i de därav omfattade
förelagen en särskilt inrättad s. k. ekonomikommitté eller en i särskild
ordning utsedd ekonomisk konsult för arbetstagarna få i princip fullständig
tillgång till skriftlig och muntlig information av betydelse för att bedöma
företagets ekonomiska ställning och ,utveckling.

Kommittén har funnit att reglema om lagstadgad
förhandlingsrätt bör kompletteras med vissa grandläggande bestämmelser om rätt
till information. I kommitténs förslag ingår därför dels en regel om
skyldighet för förhandlande part att på motparts begäran låta denne ta del av
och, om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, eller denne överlämna
bestyrkt avskrift av sådana handlingar och uppgifter varöver parten förfogar
och vilka erfordras för en riktig bedömning av den fråga förhandlingen avser
(17 §), dels ett stadgande om skyldighet för koUektivavtalsbunden arbetsgivare
att fortlöpande håUa motpart, gentemot vilken han är förhandlingsskyldig
enligt 12 och 13 §§, underrättad om den produktionsmässiga och ekonomiska
utvecklingen i företaget liksom om riktlinjerna för företagets personalpolitik
(18 §).

Med hänsyn till att vid tiden för slutförandet av
kommitténs uppdrag förhandlingar pågick mellan de centrala parterna på
arbetsmarknaden i frågan om rätt att utse s. k. arbetstagarkonsulter i
företagen, sedan förslag till särskild lagstiftning i det ämnet utarbetats
inom industridepartementet, har kommittén förklarat sig för sin del vilja avstå
från att gå in på den frågan.

Kommittén har ansett att den utvidgning av
förhandlingsskyldigheten och av parts skyldighet att ställa material till
motparts förfogande som innefattas i lagförslaget kräver att part i mycket
angelägna undantagsfall ges rätt till befrielse från honom eljest åliggande
skyldigheter. Mot denna bakgrand har kommittén föreslagit en bestämmelse (19
§) av innehåU att vad som sägs i 13 §, om primär förhandlingsskyldighet samt i
17 och 18 §§ om rätt till information inte skall gäUa om parts fullgörande av
där stadgad skyldighet skulle för honom eller annan medföra påtaglig risk för
skada. Denna regel, som enligt vad kommittén betonar skall tillämpas mycket restriktivt,
hänger nära samman med regler i den föreslagna lagen om tyst-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 44

nadsplikt. Dessa regler (51 och 52 §§) har fått den
utformningen att part, som på gmnd av 13, 17 eller 18 §§ skall lämna motpart
besked om enskilt företags eller sammanslutnings affärs- eller
driftsförhåUanden, skall äga göra skriftligt förbehåll om tystnadsplikt i fråga
om beskedet. Göres sådant förbehåU är parten enligt förslaget inte skyldig att
lämna beskedet till andra än sådana representanter för motparten vilka denne på
förhand tUl skäligt antal utsett att ta emot beskedet. Sådan representant har
tystnadsplikt, vilken sanktionerats med hötes- och skadeståndsansvar. KontroU
över att rätten att göra förbehåU om tystnadsplikt inte utnyttjas på obehörigt
sätt föreslås kunna uppnås genom rätt alt föra talan om hävande av tystnadsplikten,
när skada inte kan anses följa av att det besked förbehåUet avser yppas eller
nyttjas.

Bland de av kommittén föreslagna reglema om
förhandlingsrätt ingår även vissa, delvis från FFL överförda, regler om
innebörden av förhandlingsskyldighet enligt lagen och om ordningen för
påkallande och genomförande av förhandlingar m. m. Nya är vissa regler i
förslaget om tidsfrister för inledande av förhandlingar (15 §), vilka har till
syfte att motverka de ibland avsevärda dröjsmål på den punkten som nu
förekommer i praktiken, liksom vissa regler om rätt för
arbetstagarrepresentanter i förhandlingar till ombbade anstäUningsförmåner vid
deltagande i förhandlingar (16§).

De av kommittén föreslagna reglema om förhandlingsrätt och
rätt till information är i den meningen tvingande att part inte kan genom
avtal förbinda sig att på förhand avstå från rättigheten som lagen ger.
Dispositiva är enligt förslaget bara reglema om vissa frister för inledande av
förhandlingar i 15 § andra stycket FKL.

Till skillnad från vad som är fallet i gäUande rätt har de
skyldigheter, som föreslagits av kommittén i hithörande avsnitt av FKL, enligt
förslaget förenats med skadeståndssanktion.

Ledamötema Edlund, Gustafsson och Westerberg anför på en
rad punkter annan mening när det gäller kommitténs förslag på
förhandlingsrättens område. De framhåUer till en början att den
förhandlingsrätt för arbetstagarsidan i frågor inom området för arbetsgivarens
bestämmanderätt, som kommittén föreslagit, bör vara en fuUi utbildad
förhandlingsrätt av samma innebörd och med samma status som fackliga
förhandlingar i allmänhet; den nya förhandlingsrätten får inte utformas på
sådant sätt att den i realiteten inte är något annat eller mera än sådan rätt
till samråd eller överläggningar som nu förekommer med stöd i avtal eller, på
vissa områden, i särskild lagstiftning. Vidare betonar de att alla former av
förhandlingar, vare sig de rör intresse- eller rättstvister eller de utgör
sådana förhandlingar inom arbetsgivarens bestämmandeområde som avses med
kommitténs reformförslag, bör vara gmndade på enhetligt konstraerade regler i
lag. Detta innebär att lagen inte bör innehålla någon begränsning av
förhandlingsrätten till att omfatta enbart förhandlingar i förhåUandet mellan
arbetsgi-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 45

varna och deras lokala motparter. Vidare bör regler om
skyldighet för arbetsgivaren att uppskjuta beslut och åtgärder i avvaktan på
slutförandet av förhandlingar gälla generellt och oavsett arten av den
ifrågavarande förhandlingen, dvs. även om arbetstagarparten vill föra upp
förhandlingen på central nivå. Vad beträffar anståndsskyldigheten för
arbetsgivaren bör enligt dessa ledamöter huvudregeln vara att det skall
tillkomma arbetstagarparten att avgöra om arbetsgivaren skall låta anstå med
beslut eller inte. Den primära förhandlingsskyldigheten bör vidare ges ett mera
vidsträckt tillämpningsområde an enligt den föreslagna 13 § FKL och avse även
vissa frågor av individuell natur. Slufligen kan enligt reservantemas mening
komma i fråga alt på särskilda punkter bygga ut reglema om förhandlingsrätt
och förhandlingsskyldighet med regler om en på ett eller annat sätt konstraerad
vetorätt för arbetstagarparten.

Reservanterna Edlund, Gustafsson
och Westerberg behandlar också frågan om förhandlingsrätt för pensionerade
arbetstagare och understryker det önskvärda i att lagstiftningsarbetet på den
punkten snarast förs till ett slut enligt de linjer som drogs upp i ett år 1972
framlagt utredningsförslag (SOU 1972:33) Förhandlingsrätt för pensionärer.

Även på området för
informationsskyldigheten och rätten till insyn anför Edlund, Gustafsson och
Westerberg på en rad punkter en annan mening än kommitténs majoritet.
Principiellt bör enligt deras uppfattning gälla alt de anställda skall ha rätt
till all den insyn i företagel och arbetsförhållandena som de finner sig ha
behov av. För att informationen skall kunna användas på bästa sätt måste den
också kunna föras vidare inom arbetstagarnas organisation. Arbetsgivaren skall
inte ha rätt att efter eget gottfinnande avgöra i vad mån information skall
lämnas. Skulle företagets berättigade intresse kräva viss begränsning av
informationen, bör den fackliga organisationen likväl genom utsedda
företrädare håUas underrättad. Del bör vara parternas sak att i koUektivavtal
fastställa närmare regler på området. Kan därvid inte nås enighet bör
arbetstagarorganisationens bedömning gäUa. Mera konkret innebär dessa
ledamöters ståndpunkt alt lagen bör innehåUa en principregel om rätt för
arbetstagarna till obegränsad information om förelaget och dess verksamhet,
medan närmare regler om utövandet av denna rätt och om eventuella
inskränkningar i rätten till vidareförande av information bör göras till
föremål för förhandlingar och koUektivavtal. Vidare föreslås att den i 17 § FKL
stadgade skyldigheten att lämna ut handlingar och uppgifter inte skall vara
begränsad till att gäUa enbart i samband med förhandlingar, liksom att
skyldigheten skall för arbetsgivarpartens del byggas ut till att även omfatta
åliggande att medverka till gemensam komplettering av utredningsmaterial.
Undantagsregeln i 19 § FKL bör enligt dessa ledamöters mening vidare helt utgå
ur lagen och reglema om tystnadsplikt i princip ersättas med koUektivavtal i
samma ämne. Bötespå-följd för brott mot tystnadsplikt bör i vaije fall inte
komma i fråga. Slutligen anser de tre ledamöterna att vissa frågor bör
underkastas ytterligare

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 46

utredning,
främst problemen kring bevisskyldighet i tvisteförhandlingar, frågan om förhandingsrätt
och fackliga rättigheter i övrigt för pensionärer och frågan om fackliga
förtroendemäns tUlträde till arbetsplatserna förfuU-görande av sina uppdrag.

Även andra av kommitténs ledamöter tar i
reservationer eller särskilda yttranden upp frågor med anknytning till
förhandlingsrätten. Ledamötema Hansson och Lindberg berör särskilt frågan om
effektiviteten av förhandlingsrätt såsom medel att skapa ett grundläggande
inflytande för arbetstagarna i frågor, som ligger inom ramen för
arbetsgivarens bestämmanderätt, och tar i anslutning därtill upp ett flertal
problem som hänger samman med de lokala fackliga organisationemas resurser att
förhandla effektivt. De pekar vidare särskilt på svårigheterna att skapa
fömtsättningar för ett effektivt fackligt arbete på små arbetsplatser och
föreslår att därmed förknippade problem blir föremål för utredning i särskild
ordning. Såvitt gäUer rätten till information och insyn i arbetsgivarens
verksamhet betonar de särskilt fördelarna med den lösning som ligger i rätt för
arbetstagarna att utse ekonomiska konsulter, s. k. arbetstagarkonsulter.
Ledamoten Ekinge utvecklar i ett särskilt yttrande det samband som föreligger
mellan utvidgning av förhandlingsrätten Jämte andra därmed sammanhängande
arbetsrättsliga reformer, å ena sidan, och ändringar i företagsdemokratiskt
syfte av sådan lagstiftning som den associationsrättsliga och den
kommunalrättsliga. Ledamöterna Bratt och Lindström, slufligen, föreslår i
fråga om tystnadspliktsreglerna dels den skärpningen av bestämmelsen om
utseende av mottagare av förtrolig information att dessa skall, om annat inte
bestämts i sådant partssammansatt organ som åsyftas i 26 § andra stycket FKL,
utses i samråd med arbetsgivaren till ett antal av högst två, dels att ett
uttalande görs om att den naturliga påföljden för den som bryter mot honom
åvilande tystnadsplikt bör vara att han av sina huvudmän entledigas från sitt
uppdrag och ersätts med någon annan.

4.3.
Remissyttrandena

4.3.1.
Allmänt om förhandlingsrätten

Kommitténs förslag och uttalanden om den
lagstadgade förhandlingsrätten i allmänhet har fått ett i huvudsak positivt
mottagande. Remissinstanser som företräder arbetsgivaresidan efterlyser dock
på några punkter en tydligare avgränsning av skyldigheten att förhandla och föreslår
regler som förhindrar missbruk av förhandlingsrätten. Några remissinstanser
menar tvärtom att den allmänna lagstadgade förhandlingsrätten bör utvidgas i
några avseenden.

TCO finner det positivt att kommittén på ett så
klart sätt fastslagit att förhandlingsrätten gäUer i alla frågor som rör
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Organisationen tillstyrker
också kommitténs förslag

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 47

att
förhandlingsskyldigheten skall vara förenad med skadeståndsansvar. Även LO
uttalar sig positivt om förslaget på dessa punkter. Arbetsmiljöutredningen
finner det vara av betydelse från utredningens utgångspunkter att det blir
klariagt att arbetsgivaren är förhandlingsskyldig beträffande arbetsmiljöfrågorna
i hela deras vidd och att skyldigheten gäller även i förhållande till icke
avtalsbundna organisationer liksom beträffande frågor som har betydelse endast
för enskild arbetstagare. Även SAC hälsar med tillfredsställelse att kommittén
särskilt har uttalat att förhandlingsrätten gäUer i frågor som berör t. ex. en
enskild medlem i en minoritetsorganisation som inte har eget koUektivavtal på
en arbetsplats.

SAF säger sig inte ha anledning till erinran från
lagteknisk synpunkt mot kommitténs förslag till utformning av de allmänna
reglema om förhandlingsrätt i 11 § FKL. Föreningens uppfattning är dock att
det bör finnas gränser för förhandlingsrätten. Sålunda bör inte
förhandlingsrätten kunna åberopas när syftet är att ändra på en redan avtalad
kollektivavtalsreglering. Enligt SÄF:s uppfattning föreligger inte några
sakliga skäl för förhandlingsrätt när syftet är detta. SAF förklarar att det
är angeläget att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet blir fastslaget att
det skall finnas en begränsning i förhandlingsrätten på denna punkt och att
denna begränsning skall äga tillämpning även på frågor som är negativt
reglerade i kollektivavtal. Beträffande rättstvister är det SAF:s uppfattning
att förhandlingsrätt inte rimligtvis bör föreligga om inte part som vill
påkalla förhandlingar själv gör gällande att det sakligt sett föreligger en
tvist. 1 den mån det rör sig om lagföreskrifter eller av myndighet utfärdade
anvisningar som arbetsgivaren är skyldig att iaktta kan det enligt SAF
givetvis inte heller vara berättigat att arbetstagarsidan med åberopande av
förhandlingsrätt söker ändra tillämpningen av föreskrifterna. Slutligen
efteriyser SAF bättre vägledning i fråga om gränserna mellan den allmänna
förhandlingsrätten enligt 11 § FKL och reglema i 12 och 13 §§ FKL om utvidgad
förhandlingsrätt.

KFO anser att regler bör tillskapas för att
förhindra missbruk av förhandlingsrätten. I preventivt syfte bör
skadeståndsansvar lämpligen föreskrivas för organisation som gör sig skyldig
till missbrak. KFO påpekar att de föreslagna reglema ålägger
arbetstagarorganisationerna ett stort ansvar för att förhandlingsverksamheten
inte får sådana proportioner att den menligt inkräktar på den övriga
verksamheten. I den mån man inte kommer att leva upp till detta ansvar kan
enligt KFO de föreslagna reglema komma att medföra betydande skadeverkningar.
KFO hyser ingen oro för att de föreslagna reglema skall komma att missbmkas av
de etablerade organisationerna, men anser att det inte kan uteslutas att en
organisation av olika anledningar kan finna den utvidgade förhandlingsrätten
vara ett hjälpmedel i strävan att vinna medlemmar från andra organisationer.
KFO framhåUer vidare att avsaknaden av allmän lagstiftning om ideella
föreningar och oklarheten beträffande fömtsättningarna för att förening skall
anses ha rättskapacitet kan komma att våUa arbetsgivarna bekymmer vid
ställnings-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 48

tagande
till förhandlingsframställningar från icke etablerad organisation. Enligt KFO:s
mening torde den utvidgade förhandlingsrätt som tillerkän-nes föreningar enligt
förslaget kunna medföra ett ökat intresse för fraktionsbildningar och
därigenom göra förhandlingsarbetet orimligt betungande. Det förhåUandet att
förslaget, liksom flera av de under senare år tillskapade lagarna på
arbetsrättens område, erbjuder förening att med rättsverkan gentemot medlem
och motpart företa rättshandlingar i flera olika sammanhang kräver enligt KFO
all man i lag faststäUer de formella fömtsättningarna för att fackliga
organisationer skall vinna rättskapacitet. KFO sätter vidare i fråga om
förhandlingsrätten bör vara obegränsad för föreningar med ett fåtal medlemmar
på en arbetsplats. KFO efterlyser slutligen också regler för lösande av
gränslinjetvister mellan arbetstagarorganisationer.

Kommitténs
förslag att arbetslagareförening skall ha förhandlingsrätt även i förhåUande
till arbetsgivare hos vilken medlem i föreningen tidigare har varit ansläUd
lämnas ulan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. LO påpekar alt
kommitténs förslag på denna punkt innebär att de frågor som behandlas i
betänkandet (SOU 1972:33) Förhandlingsrätt för pensionärer delvis fått sin
lösning. LO framhåller emellertid vikten av att också övriga frågor i detta
sammanhang snarast lagregleras i enlighet med vad som föreslagits i
betänkandet. TCO anser det glädjande att kommittén föreslår att
arbetstagarorganisationerna skall ha förhandlingsrätt och rätt att sluta
kollektivavtal om förmåner som hänför sig till förutvarande anstäUning. TCO
pekar dock pä att förhandlingsrätten enligt förslaget tillkommer endast den
arbetstagarorganisation till vilken medlemmarna vid förhandlingstillfället är
anslutna och att det ofta händer att en arbetstagare övergår från ett
avtalsområde till ett annat. Om arbetstagaren då byter organisation skall
enligt förslaget förhandling med den tidigare arbetsgivaren föras av
arbetstagarens nya organisation. Detta innebär att en organisation riskerar att
tvingas förhandla inom ett avtalsområde som är helt främmande för den. TCO
anser att ett sådant system inte är ändamålsenligt utan föreslår, att
förhandlingsrätt också skall tillkomma förening av arbetstagare vari
ifrågavarande arbetstagare har varit medlem. TCO framhåller dessutom att
parterna måste vara berättigade att vidta stridsåtgärder för att förhandlingsrätten
skall vara meningsfull.

Förhandlingsrätten
enligt 11 § i kommitténs förslag gäller endast för det fall att den fackliga
organisationen har medlemmar anstäUda hos arbetsgivaren. Svenska
transportarbetareförbundet finner denna begränsning föga motiverad och anser att
del är synnerligen otillfredsställande att lagen inte ger skyldighet för
arbetsgivare alt träda i förhandling för slutande av kollektivavtal även när
han inte har anställda medlemmar i föreningen. Förbundet understryker att en
sådan skyldighet att träda i förhandling skuUe innebära en fördel för
oorganiserade arbetsgivare. Genom förhandlingen skulle de ges information om
arbetets villkor och om försäkringsvillkor

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 49

m.
m. Förbundet förordar därför att även fackförening utan medlemmar vid ett
företag skall ges rätt till förhandling med företaget. Förbundet anför vidare
att det vid företag utan anstäUda är väsentligt att kollektivavtal finns som
genast träder i tillämpning när en person anställs. Särskilt inom åkeribranschen
finns ett stort antal sådana företag, som förbundet inte har någon möjlighet
att kontinuerligt bevaka. LO, som instämmer i vad Svenska
transportarbetareförbundet anför i denna fråga, förklarar all rätten att teckna
avtal med en arbetsgivare inte får göras beroende av om arbetsgivaren har
personal anställd i sin verksamhet. Arbetsgruppen inom juridiska fakidteten vid
Stockholms universitet framför liknande synpunkter och framhåUer dessutom att
om arbetssökande ges föreningsrätt bör de också ha förhandlingsrätt.

Enligt Hotell- och restauranganställdas förbund bör
den fackliga organisationen ha rätt till koUektivavtal på arbetsplatser där
den har eller normalt brukar ha medlemmar. Arbetsgivaren bör enligt förbundet
automatiskt bli bunden av kollektivavtal två veckor efter att sådant avtal
begärts, om han inte dessförinnan förhandlat med arbetstagarsidan. Svenska
målareförbundet är mot bakgmnden av erfarenheter från sitt verksamhetsområde
inne på liknande tankegångar och menar att arbetsgivare bör vara av lagen
förhindrade att söka undgå koUektivavtal med primär arbetstagarorganisation
genom att sluta avtal med annan organisation på arbetstagarsidan.

4.3.2.
Förhandlingsrätt enligt 12 och 13 §§ FKL

Bland remissinstanserna råder i huvudsak enighet om
att lagen bör innehåUa regler om förhandlingsrätt i de fall som åsyftas med 12
och 13 §§ FKL. Meningarna om reglernas närmare innehåll och utformning är däremot
olika. Flertalet av de remissinstanser som företräder arbetsgivarin-tressen
säger sig i stort sett kunna acceptera kommitténs förslag, medan
arbetstagarorganisationerna i allmänhet ansluter sig till de lösningar som
föreslås av LO;s och TCO:s representanter i kommittén. Mest omstridda är
frågorna om skyldighet för arbetsgivaren att avvakta med beslut och åtgärder
till dess han förhandlat med motpart på arbetstagarsidan, omfattningen av den
s. k. primära förhandlingsskyldigheten och kommitténs förslag att
arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt 12 och 13 §§ FKL skall gälla
enbart i förhåUande till lokal sammanslutning av arbetstagare.

Flera remissinstanser noterar att kommitténs
förslag om primär förhandlingsskyldighet i huvudsak ansluter till gäUande
bestämmelser i företagsnämndsavtalen. Svenska kommunförbundet påpekar sålunda
att den förhandlingsskyldighet som föreskrivs i 13 § FKL redan i dag i stort
sett iakttas, eftersom i aUmänhet samråd sker och hänsyn tas till de anstäUdas
synpunkter innan någon väsentlig förändring sker av deras
anstäUningsförhål-landen. Kommunförbundet finner det för egen del självklart
att de anstäUdas synpunkter bör utgöra del av beslutsunderlaget vid viktigare
förändringar rörande deras arbetsförhållanden.

-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga I

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 50

SAF betonar att arbetsgivarens
skyldigheter förändras enligt kommitténs förslag till att avse förhandling
medan det enligt företagsnämndsavtalen enbart rör sig om skyldighet att
informera och samråda. En utvidgning ligger också däri att lagförslaget är
tillämpligt på alla företag medan företagsnämndsavtalen enbart gäUer de större.
Vid många företag har man numera, framhåller SAF, lyckats bygga upp ett gott
och harmoniskt samarbete. Från företagens sida befarar man att detta samarbete
kommer att påverkas ofördelaktigt av den förskjutning av inflytandet till de
fackliga organisationerna som den föreslagna reformen innebär. SAF säger sig
för sin del inte kunna acceptera en längre gående innebörd av den utvidgade förhandlingsrätten
än den som kommitténs majoritet stäUt sig bakom. Svea hovrätt anser att det
allmänt sett framstår som i hög grad berättigat att de anstäUda genom sina organisationer
beredes tillfäUe till överläggning med arbetsgivaren innan denne vidtar
tilltänkta åtgärder som innebär genomgripande förändringar. Detta gäller
enligt hovrätten oberoende av förekomsten av kollektivavtal. Ätt generellt
föreskriva förandlingsskyldighet med principiell uppskovsskyldighet när
arbetsgivaren enligt avtal har rätt att slutligt bestämma ter sig däremot
enligt hovrättens uppfattning mindre följdriktigt. En sådan reglering kan vid
ett flitigt utnyttjande från arbetstagarorganisationens sida innebära
betydande risk för praktiska olägenheter, exempelvis en ineffektivitet vid
verksamhetens bedrivande som normalt inte anses försvarbar, och ökade
motsättningar mellan partema, allt till ömsesidig nackdel, samtidigt som den
inte hindrar arbetsgivaren från att i sina beslut underiåta att la önskvärd
hänsyn till arbetstagaresidan.

LO säger sig konstatera med djup besvikelse att stadgandet
om primär förhandlingsskyldighet har fått en så snäv avfattning alt det inte
går längre än samrådsskyldigheten i gäUande företagsnämndsavtal. Dessa regler
är prövade under många års förelagsnämndsarbete och framstår enligt LO:s mening
som klart otillräckliga. LO anser det vara utomordentligt viktigt att även
sådana förändringar som kan vara mycket betydelsefuUa för enskilda arbetstagare
omfattas av arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet. LO framhåller att
den fortgående tekniska utvecklingen medför problem för arbetstagarna, både som
koUektiv och som enskilda individer. LO erinrar också om att flera av de nya
lagarna på arbetsrättens område ger rätt till förhandlingar före beslut även
vid rent individuella förändringar. LO kräver en regel, som innebär alt det
skall åvila arbetsgivaren att initiera förhandlingar i alla frågor där han
önskar vidta förändringar, utom då annan lag eller avtal föreskriver annat. TCO
framför liknande synpunkter och begär också att arbetsgivarna skall åläggas
primär förhandlingsskyldighet inför alla förändringar som de önskar företa.

Även SACO/SR anser alt den primära
förhandlingsskyldigheten bör utvidgas till att gäUa också vid ingripande
ändring i arbetsvillkoren för enskild arbetstagare, t. ex. långvarig
förflyttning eller väsentligt och under längre tid ändrade arbetsuppgifter. I
dessa fall bör enligt SACO/SR under-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 51

rättelsen
lämnas både till den kollektivavtalsslutande organisationen och till den
berörde individen, så att denne får tillfäUe att begära biträde av sin egen
organisation, om denna inte har slutit koUektivavtal med arbetsgivaren.
Påkallar en sådan koUeklivavtalslös organisation överiäggningar i den aktuella
frågan, vilket är möjligt enligt förslagets 11 §, bör arbetsgivaren liksom
enligt 12 § vara skyldig att avvakta med verkställighet av beslutet, om sådant
uppskov skäligen kan krävas av honom. Statens industriverk anför att material
som verket samlat in tyder på att betydelsefulla beslut i företagen ofta fattas
utan att företagsnämnden i förväg har behandlat frågorna. Detta belyser enligt
industriverket nämndinstitutionens begränsningar och behovet av att en primär
förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren i centrala frågor tillskapas. Svenska
teaterförbundet anser att den utvidgade förhandlingsrätten skall vara en
uttalad förhandlingsrätt och inte en samråds- eller överläggningsrätt samt att
den skall omfatta även individuella fall. Arkitektförbundet föreslår att icke
koUektivavtalsbunden arbetsgivare skall åläggas förhandlingsskyldighet av samma
innebörd och omfattning som den som gäller för koUektivavtalsbunden
arbetsgivare. Samma åsikt framförs av Svenska hamnarbetarförbundet.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att den nya
förhandlingsrätten i praktiken inte torde tillföra arbetstagarsidan något mer
än en vagt utformad rätt till samråd, eftersom den inte innebär skyldighet för
arbetsgivaren all medverka till något direkt resultat av förhandlingarna. Ett
liknande synsätt kommer till uttryck i åtskilliga andra yttranden.
Arbetsmiljöutredningen framhåUer att de lokala förhandlingsmöjlighelerna har
självständig betydelse i förhållande till den möjlighet alt framtvinga
medinflytande i arbetsmiljöfrågor som 26 § i den föreslagna lagen erbjuder,
bl. a. därigenom att förhandlingsskyldigheten också omfattar frågor som faller
utanför arbetets ledning och fördelning. Så kan exempelvis vara fallet då
beslut om själva produktionsinriktningen medför konsekvenser för arbetsmiljön.
Arbetsmiljöutredningen framhåller vidare att starka skäl talar för att förhandlingar
enligt reglerna om den utvidgade förhandlingsrätten bör samordnas med
verksamheten inom skyddskommittéerna.

FFO framhåller att praktiskt taget varje förändring
av drifts-, arbets- eller anställningsförhållandena kan sägas beröra hela
arbetsstyrkan på få-mansarbetsplatserna. FFO ifrågasätter därför om inte den
primära förhandlingsskyldigheten bör förbehållas frågor och situationer, som
berör en större krets av arbetstagare. Möjlighet att avtala bort åtminstone
delar av den primära förhandlingsskyldigheten är nödvändig för de små
arbetsplatserna. SPF ifrågasätter nödvändigheten av alt inrymma individuella
omplaceringsfrågor under den primära förhandlingsskyldigheten, eftersom dessa
frågor kommer att falla under 26 § i förslaget och dessas handläggning alltså
omfattas av en reell förhandlingsskyldighet.

Om de nya reglema om bl. a. informationsplikt och
primär förhandlingsskyldighet inte alltför lätt skall kunna kringgås är det
enligt TCO.s uppfäll-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 52

ning nödvändigt att arbetsgivare som bryter mot dessa
regler ådöms kraftigt tUltagna skadestånd. Arbetsgivarnas
skadeståndsskyldighet måste vara så kännbar att de inte frestas att kalkylera
med utgifter för skadestånd i sitt budgetarbete. En möjlighet vore enligt TCO
att tillämpa ett system motsvarande det som finns i lagen om vissa
anstäUningsfrämJande åtgärder. Liknande synpunkter framförs av LO.

En fråga som har tilldragit sig
särskilt stor uppmärksamhet vid remissbehandlingen är huruvida
förhandlingsrätten enligt 12 och 13 §§ FKL skall begränsas till lokala
förhandlingar eller om förhandlingarna skall kunna föras upp på central nivå.
Kommitténs förslag på denna punkt har utsatts för stark kritik från
arbetstagarsidan.

LO anför att den normala
förhandlingsordningen inom LO-området innefattar både lokala och centrala
förhandlingar. Samma förhandlingsordning bör gälla i detta sammanhang. Samma
uppfattning framförs i de flesta yttrandena från LO:s förbund. TCO framhåUer
att det medbestämmande, som den nya lagstiftningen har till uppgift att skapa
förutsättningar för, i största utsträckning skall utövas av de lokala
arbetstagarorganisationerna. Enligt TCO:s mening finns det emellertid ingen
anledning att anta att de koUektivavtalsslutande parterna skulle vilja frångå
det väl inarbetade förhandlingsmönster som i dag gäller enligt flertalet
koUektivavtal. Det finns, förklarar TCO, inget rimligt skäl för lagstiftaren att
nu försöka påverka ett system som under årtionden har fungerat utan aUvarliga
störningar. Enligt TCO:s mening bör lagen endast tillförsäkra partema på
arbetsmarknaden rätt alt förhandla men överlåta på respektive organisation att
självständigt eller genom koUektivavtal avgöra hur och av vem
förhandlingsrätten skall utövas. Arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid
Stockholms universitet anser det vara en naturlig målsättning att
handläggningen av inflytandefrågor skall följa det ordinära förhandlingssystemet
med lokala och centrala förhandlingar. Förhandlingsrätt enligt lag bör således
tillkomma avtalsslutande förbund. Det bör dock tillses att förhandlingar på
det centrala planet inte får föranleda uppskov med åtgärder som är brådskande.
Svenska hamnarbetarförbundet kräver att förhandlingarna skall vara verkliga förhandlingar
direkt med den lokala fackliga organisationen och anser att de skall få föras
till central nivå endast om den lokala fackliga organisationen begär det.
Svenska kommunförbundet anser att frågan när lokala resp. centrala
förhandlingar bör föras med fördel kan överlämnas till arbetsmarknadens parter
att avgöra. Förbundet föreslår därför att förhandlingsrätten inte i lag
begränsas till lokala förhandlingar.

Motsatt ståndpunkt hävdas främst av
remissinstanser som företräder arbetsgivarsidan. SAF hävdar att den lösning
som förespråkats av löntagarrepresentanterna i kommittén innebär en ordning
som i normalfallen leder till skada för företaget och de anställda och att
förbundspartema i normalfallet saknar kompetens att bedöma förevarande frågor.
Förstaget är enligt SAF:s åsikt dessutom oförenligt med ekonomiska realiteter.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 53

SPF anser att frågor som omfattar företagsledning
och myndighetsutövning inte bör föras in i den traditionella
förhandlingsordningen med de risker för byråkratisering och beslutsföriamning
detta skuUe medföra. Framförallt motsätter sig SPF kravet på att dessa frågor
skall kunna föras vidare till centrala förhandlingar. En sådan ordning skulle
innebära att företagsledningsfrågor kunde lyftas ur det enskilda företagel och
lösas i centrala förhandlingar. SPF anser det mest angeläget att
arbetstagarparten får ett lagstiflningsstöd på den lokala nivån, där den
enskilde individen har störst möjlighet att göra sitt inflytande gäUande.
Kommitténs förslag i detta avseende anser SPF innebära en önskvärd skärpning
av arbetsgivarens samrådsskyldighet i företagsledningsfrågor.
Uppskovsskyldigheten med beslut och åtgärder kommer enligt SPF att tvinga fram
en reell underhandssamverkan, vilket bör ge en bättre förankring av besluten
och skärpa kraven på företagens planering. SACO/SR anser att syftet med den
föreslagna reformen bör vara att skapa medinflytande för de anställda genom
alt stärka de lokala fackliga organisationernas förhandlingsrättsliga stäUning.
Utifrån den utgångspunkten är det enligt SACO/SR:s mening naturligt att
begränsa förhandlingsrätten, sådan den garanteras genom lagstiftning, till det
lokala planet. KFO erinrar om att förhandlingarna torde avse frågor som hänger
intimt samman med förhåUandena på arbetsplatsen och att det därför inte kan
anses föreligga skäl att utvidga förhandlingsverksamheten. KFO pekar också på
att övergripande planeringsfrågor i förelag av koncerntyp regelmässigt
handläggs centralt. Det är därför av värde att sådana frågor kan upptagas av
samrådsorgan, som befinner sig på koncernnivå. SFO anser att kravet på att
förhandlingar skall kunna föras till central nivå är helt oacceptabelt.
Särskilt när det gäUer förhandlingsfrågor av företagsledningskaraktär, som kan
vara av helt avgörande betydelse för förelagets verksamhet, framstår det
enligt SFO som orimligt att de skall hänskjutas till avgörande genom
förhandlingar mellan centrala organisationer utan naturlig förankring i
företaget. Instanser utanför företaget skuUe därigenom få rätt och möjlighet
att disponera över företagets resurser. Risk skulle föreligga för sådan fördröjning
av beslutsförloppet att allvarliga effektivitetsförluster kunde bli följden.
Man skuUe kunna komma att fatta beslut på central förhandlingsnivå avseende
företags interna driftförhållanden som mynnar ut i för alla parter
otillfredsställande kompromisslösningar. Enligt SFO är det nödvändigt att
konstraera en annan lösning på problemet att ge den lokala förhandlingsrätten
ett starkare värde. En utväg kan vara att förstärka arbetstagarinflytandet i
företagens styrelser och låta styrelsen vara slutligt avgörande instans i de
frågor som inte kan lösas genom förhandlingar mellan de lokala parterna i
företaget. Enligt SFO:s åsikt bör det vara av största vikt såväl för företaget
som för de anställda att konfliktslösningen i berörda frågor sker inom företagets
egen beslutsapparat. Sveriges redareförening, som säger sig inte kunna
acceptera en utvidgning av förhandlingsskyldigheten till att omfatta även
centrala förhandlingar, pekar på de

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 54

speciella förhållanden som råder inom rederinäringen.
Rederierna har sina arbetsplatser spridda över hela världen och möjlighet till
kontakt under de stundom långa sjöresorna är begränsad. Det är enligt
föreningen nödvändigt att lokal förhandling inte anses avslutad förrän
rederiet konstaterat så vara fallet. Del kan inte heller vara riktigt att de
anstäUda på varje failyg bildar en lokal sammanslutning av arbetstagare.
Samrådsfunklionen måste centraliseras och utövas i land. Föreningen anser
angeläget att en särbestämmelse för sjöfarten införs i lagtexten.

Meningarna bryter sig även i frågan om arbetsgivarens
skyldighet att avvakta med beslut eller åtgärder till dess förhandlingar enligt
12 eller 13 § FKL slutförts. Löntagarorganisationerna bland remissinstanserna
kräver i allmänhet en mera långtgående uppskovsskyldighet än den av kommittén
föreslagna. Flera remissinstanser stöder löntagarreservanterna på denna punkt.

LO anser att arbetsgivaren bör åläggas att skjuta upp
beslut intill dess förhandlingarna mellan parterna har slutförts. Det innebär
att även centrala förhandlingar skall omfattas av anståndsskyldigheten.
Skyldigheten bör enligt LO:s mening dessutom gälla förhandlingar såväl enligt
12 och 13 §§ som enligt 11 § i kommitténs förslag. Vid förhandlingar enligt 11
§ bör dock anståndsskyldigheten begränsas till sädan arbetsgivare, som är eller
brukar vara bunden av koUektivavtal med den arbetstagarparl som förhandlar.
Svenska skogsarbetareförbundet framhåller alt det bör skapas regler som förmår
arbetsgivaren att skyndsamt ta upp frågor till lokala förhandlingar. Förbundet
påpekar också att det fordras alt såväl den lokala som den centrala
organisationen har resurser att snabbt kunna gå in i förhandlingar. Förbundet
pekar på att problem härvidlag kan uppstå för organisationer som har många små
företag eller spridda arbetsplatser inom sitt verksamhetsområde. Svenska
transportarbetareförbundet anser att den nya lagstiftningen bör utformas på ett
sätt som ger en verklig förhandlingsrätt. Därför bör vissa sanktioner ges åt
arbetstagarsidan. Sådana kan enligt förbundet utformas på många sätt. En möjlig
lösning är att ge arbetstagarsidan rätt att kräva att arbetsgivaren låter
anslå med genomförandet av sin åtgärd under viss tid efter förhandlingarnas
avslutande, varefter åtgärden får genomföras först efter ännu ett
förhandlingssammanträde på den nivå där den tidigare förhandlingen avslutades.
SkuUe emellertid lagstiftaren finna att förhandlingsrätten bör få karaktären av
samrådsrätt, anser förbundet alt lagstiftningen bör genom angivande av
tidsfrister garantera att tillräcklig lid avsätts för samrådsförfarandet.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet anser att det måste klargöras att arbetsgivaren
har att visa saklig grund för avsteg från anståndsskyldigheten. Förbundet
anser dessutom att anståndsskyldigheten skall vara tilllämplig på alla frågor,
som inte uttryckligen reglerats i kollektivavtal eller som arbetsgivaren i
sådant avtal har tillförsäkrats beslutanderätten i. Förbundet framhåUer vidare
att det bör åvila arbetsgivaren att visa att saklig

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 55

grand
har förelegat för åsidosättande av den primära förhandlingsskyldigheten.

SACO/SR ansluter sig till bedömningen, att
arbetsgivaren på eget ansvar skall avgöra humvida det finns grand för uppskov
med beslut eller åtgärd tills förhandling är avslutad. Organisationen betonar
dock, att obefogad vägran att avvakta med beslut skall medföra kännbart
skadestånd.

Regler som leder till att beslut eller åtgärder
uppskjuts måste enligt SAF:s mening utformas med största försiktighet för att
behovet av effektivitet inom företaget skall kunna tillgodoses. SAF anser att
en uppskovsskyldighet som omfattar även centrala förhandlingar innebär stora
risker för kompromissartade och föga rationella lösningar i exempelvis produktionsledningsfrågor.
Löntagarreservanternas förslag om en kraftigt utvidgad förhandlingsrätt med
uppskovs- och vetoregler som samtidigt sträcker sig till det centrala planet
visar enligt SAF:s mening att de inte förstått förhandlingssystemets egentliga
innebörd. Synsättet underkänner omdömet och viljan att nå fram till riktiga
lösningar hos dem som är verksamma på arbetsplatserna. Den kompetens och de
kunskaper som kan förbättra beslutsprocessen finns inom förelagen och inte i
de centrala organisationerna. En ursprunglig avsikt att reformera arbetsrätten
för alt skapa ökad lik-stäUighet mellan parterna har enligt SÄF:s uppfattning
av reservanterna omformats till något som skuUe kunna liknas vid fackligt
envälde på det arbetsrättsliga området. Även domänverket uttalar oro för alt
nödvändiga beslut fördröjs genom förhandlingar. Verket anser vidare att
ansvarsfrågan på arbetstagarsidan bör utredas. Om lokal förhandling inte leder
till en uppgörelse, bör frågan kunna föras till central förhandling endast om
den kan anses ha betydelse utanför den lokala arbetsplatsen. Uppskovsskyldigheten
bör dock avse endast lokala förhandlingar.

Svea hovrätt, domänverket, Svenska kommunförbundet
och SAF anser alt innebörden av uttrycket "skäligen kan krävas" i 12
§ FKL bör preciseras. Enligt SAF:s mening ger den föreslagna lagtexten inte
tillräcklig vägledning för bedömningarna i de enskilda fall som kan uppkomma.
Svea hovrätt anser att uttrycket kan ge arbetsgivaren en felaktig förestäUning
om rätten att motsätta sig uppskov. Enligt motiven framgår att detta får ske
endast i rena undantagsfall. Lagen kan emellertid enligt hovrätten tolkas så
att en intresseavvägning från mera allmänna utgångspunkter skall göras.

Svenska transportarbetareförbundet anser att den
tidpunkt intill vilken arbetsgivaren har att låta anstå med beslut är
otillfredsställande definierad. 1 lagförslaget anges tidpunkten vara
förhandlingarnas slutförande. Det finns emellertid ingen antydan om när
slutförandet skall anses ha skett, mer än vad som ligger i ett fullgörande av
förhandlingsskyldigheten från arbetsgivarens sida. Enligt förbundet förefaller
det klart att arbetsgivaren kan avbryta förhandlingarna på ett relativt tidigt
stadium. Möjligen kan del antas att förhandlingarna inte skall anses avslutade
så länge som arbetsta-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 56

garsidan begär ytterligare information. Det kan emellertid
förmodas att denna möjlighet inte är tänkt att utnyttjas som sanktion och
arbetstagarsidan kan således inte dra ut på förhandlingarna särskUt länge.

Från flera håll pekas särskilt på
de problem som den föreslagna lagstiftningen kan medföra för småföretagen.
Statens industriverk anser att det med hänsyn till de små och medelstora
företagens speciella problem är värdefullt att lagen inte ges en detaljerad
utformning och framhåller att det är väsentligt att dessa företag bereds
tillfäUe till flexibla inflytandeformer. Beklädnadsarbetarnas förbund framhåUer
att det är viktigt att de små företagen kommer med och fångas in av
lagstiftningen. Det kan bli nödvändigt att vederbörande avdelning får träda in
och bli något slags ställföreträdan-. de verkstadsklubb för småföretagen.

Så länge förhandlingsskyldigheten
kan fullgöras gentemot de fackliga representanterna inom förelaget synes enligt
SAF:s uppfattning ifrågavarande bestämmelser i och för sig vara möjliga att
tillämpa även för småföretag. SAF framhåUer dock att det i småföretagen är det
vanliga att ägarens personliga ekonomi och personliga förhållanden är integrerade
i företaget. Ägaren deltar i stor utsträckning i företagets verksamhet på
samma sätt som de anställda. Det råder ett nära och personligt förhållande
mellan honom och de anställda. För ägaren måste det framstå såsom någonting
närmast absurt att han skuUe vara underkastad primär förhandlingsskyldighet i
sina företagsledningsfrågor gentemot någon storavdelning. Det kan med visshet
sägas, tillägger SAF, att en sådan ordning inte heller skulle fungera i
praktiken. Enligt föreningens uppfattning är det nödvändigt att i lagens regler
om primär förhandlingsskyldighet gör undantag för de typiska småföretagen.
SHIO framför liknande synpunkter och framhåller dessutom att de små och
medelstora företagen vanligen saknar personal med utbildning och erfarenhet av
den typ av överläggningar som ryms inom den utvidgade förhandlingsrätten. En
lagstiftning enligt förslaget kan därför förväntas medföra stora praktiska
problem. Svensk industriförening anser att direktkontakten mellan anstäUda och
företagsledning kommer att försvinna om förslaget genomförs. För de fackliga
ombudsmännen kan det uppstå besvärliga situationer, eftersom dessa får inblick
i åtskilliga konkurrerande företags hemligheter. Samarbetet kan komma att i
hög grad försvåras. En tänkbar lösning på detta problem vore enligt föreningen
att i första hand låta de anstäUdas rätt tUl inflytande realiseras genom
representation även i de små företagens styrelser. Därigenom skulle de
anställda få ett bättre medinflytande och problemen med olika organs kompetens
och sammansättning elimineras. I de fall företaget inte drivs i aktiebolagsform
och styrelse följaktligen saknas kunde någon form av förtroenderåd eller
samrådsgmpp, vari ett visst antal anstäUda skulle ingå, anförtros motsvarande
uppgifter. Svenska företagares riksförbund anser att en överföring av
förhandlingar och medinflytande till fackföreningsfunktionärer utanför det
enskilda företaget måste verka negativt på såväl företagarens som hans

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 57

medarbetares
känsla av självständighet och möjlighet att påverka företagets skötsel.
Sveriges köpmannaförbund säger sig föratsätta att kontaktmän eller motsvarande
vid små företag kommer att Jämställas med lokal sammanslutning av arbetsgivare.

SAV ifrågasätter med tanke på den offentliga
sektorns förhållanden om inte möjlighet bör öppnas för avtalsparterna att
överenskomma att förhandling på arbetstagarsidan skall föras inte av lokal
sammanslutning utan i stället av huvudorganisation.

Även en rad frågor av mindre allmän betydelse i
samband med förslaget till 12 och 13 §§ FKL har tilldragit sig
remissinstansernas intresse.

Flera remissinstanser framför erinringar mot att
uttrycket förhandlingar används i 12 och 13 §§ och menar att det vore bättre
att tala om samråd eller överläggningar. Bland dem som berör denna fråga kan
nämnas poststyrelsen, försvarets civilförvaltning. Svenska kommunförbundet och
SPF.

Med tanke på den snabba strakturomvandlingen inom
svenskt näringsliv, som bl. a. innebär att allt fler företag kommer att ingå i
olika typer av koncernförhållanden, menar PF att det är viktigt att
förhåUandena i dessa avseenden blir föremål för en fördjupad utredning. Även
SFO tar upp denna fråga och frågar sig hur stora möjligheter som skall ges de
anstäUda i moderbolag att påverka dotterbolag.

LO och TCO anser att bestämmelserna i 12 och 13 §§
bör vara dispositiva, så att parterna på ett smidigt sätt kan lösa de praktiska
problem som kan uppstå vid tillämpningen.

Landstingsförbundet anför att landstingen i
aUmänhet står i koUektivav-talsförhållande till ett tjugofemtal
arbetstagarorganisationer och att flera av dessa representerar endast några få
anstäUda. Förbundet framhåller att obegränsad skyldighet att förhandla med en
mångfald minoritetsorganisationer skuUe innebära en avsevärd belastning på
förhandlingsorganisationen.

LO påpekar att tvekan kan uppstå om vad som skall
gälla när flera arbetstagarorganisationer på en arbetsplats intar olika
ståndpunkter i förhandlingar med arbetsgivaren. 1 frågor som berör flera
organisationer bör enligt LO den uppfattning gäUa som företräds av den
organisation eller de organisationer som har flest medlemmar pä arbetsplatsen. I
frågor som berör enbart en arbetstagarkategori bör den koUektivavtalsbundna
organisationens mening gäUa. För varje koUektivavtalsområde bör arbetsplatsbegreppets
tillämpning i detta sammanhang närmare preciseras av de avtalsslutande
organisationerna.

Tidningarnas arbetsgivareförening ifrågasätter om
kommittén i sitt förslag beaktat tryckfrihetsförordningens regler beträffande
rätten att utge tryckt skrift, rätten att utse ansvarig utgivare och reglerna
beträffande dennes ställning.

SPF framhåller vikten av att den personliga
integriteten skyddas. Uppgifter av personlig natur om en enskild anställd kan
nå en vidare krets än

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 58

den anstäUde själv önskar. Det bör därför ges möjlighet
för den anställde alt först ta stäUning till om viss information får delges den
fackliga organisationen. Detsamma kan enligt SPF i vissa fall komma att gäUa
för en facklig organisation gentemot en annan och även i sådana fall bör
möjlighet ges för den fackliga organisationen att skydda sin integritet.

LO och TCO påpekar att den primära
förhandlingsskyldigheten bör gälla i förhållande till den eller de
arbetstagarorganisationer som är eller bmkar vara bundna av kollektivavtal och
således gälla även under avtalslösl tillstånd.

Svenska transportarbetareförbundet
framhåller att kommittén baserar sin uppfattning om innebörden av 12 och 13 §§
FKL på tanken att bestämmanderätten är förbehållen arbetsgivaren så länge som
inte koUektivavtal har träffats om medinflytande. Förbundet menar att kommittén
därmed bygger på doktrinen om s. k. dolda klausuler. Den doktrinen bör enligt
förbundet utmönstras.

Även arbetsgruppen inom juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet konstaterar att kommitténs förslag
bygger på att det är arbetsgivaren ensam som fattar del formella beslutet.
Arbetsgruppen anför att målet likväl är att nå något slag av överenskommelse,
eller vad man skuUe kunna kalla ett sambeslut. Enligt arbetsgruppen kan man
ställa sig frågan vad som kan vara den rättsliga effekten t. ex. av ett
medgivande av arbetsgivaren att inte som avsett lägga ned en avdelning och
flytta produktionen till annan ort. Det är inte säkert att sambeslutet
uppfyller de krav som ställs på ett koUektivavtal. Lagen borde enligt
arbetsgmppen ange att arbetsgivaren är bunden. Till lagtexten kunde måhända
fogas en föreskrift att arbetsgivaren är skyldig alt verka för beslutets
genomförande om ett sambeslut fattas.

AIS påpekar att arbetsgivaren
enligt kommitténs förslag skall inleda förhandlingar med arbetstagarparten
innan varsel lämnas enligt gällande bestämmelser. AMS anser det angeläget att
berörd länsarbetsnämnd informeras så tidigt som möjligt i anslutning till att
förhandlingar inleds mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna rörande
förändringar som får konsekvenser för arbetsmarknaden.

Från några håll framförs synpunkter av lagteknisk
karaktär. Ett par remissinstanser anser att det är osäkert hur omfattande
förhandlingsskyldigheten enligt 13 § i kommitténs förslag är avsedd att vara.
Kammarrätten i Stockholm påpekar att avfattningen av 13 § är mycket allmänt
håUen och att del ligger en rättssäkerhetsrisk i att låta ett så allmänt hållet
stadgande bilda utgångspunkt för rättsliga sanktioner. Enligt kammartätten kan
det vara svårt för en arbetsgivare att veta var gränsen går för den primära
för-handUngsskyldigheten. Vad kommittéen i anslutning till 13 § anför därom att
de i lagtexten angivna fallen endast är avsedda att ge en viss ledning för
tolkningen av den allmänna beskrivningen men inte i och för sig bör få åberopas
till stöd för inskränkning av paragrafens tillämpningsområde synes å

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 59

andra
sidan, enligt SJ:s uppfattning, ägnat att betaga lagtexten det mätt av
precision som den eljest förefaUer att erbjuda.

AD
anser att betänkandet ger en oklar bild av del ämnesområde som 11, 12 och 13 §§
behandlar. AD kommer dock fram till att avsikten kan antagas vara att 11 §
skall omfatta varje fråga som rör förhåUandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, att 12 § avser en begränsad sektor av 11 §, nämligen sådana
frågor i vilka arbetsgivaren enligt kollektivavtal har tillerkänts bestämmanderätt,
och att ämnesområdet i 13 § är detsamma som i 12 § med den ytterligare
begränsningen att fråga skall vara om viktigare förändringar av drifts- eller
arbetsförhåUandena. Även med detta antagande kvarstår enligt AD en viss
oklarhet rörande tillämpningsområdet för 12 §, nämligen i fråga om vad som
ligger i att arbetsgivaren enligt kollektivavtal har bestämmanderätt. AD menar
att två betydelsefulla iakttagelser kan göras. Det ena är att arbetsgivarens
bestämmanderätt kan vara mer eller mindre obunden inom vida gränser, men säUan
helt fri. Den andra iakttagelsen är att det är arbetstagarsidans instäUning som
avgör om en förhandlingsfråga utgör en tolkningstvist eller om den endast rör
det lämpliga i att fatta visst beslut. Enligt AD:s uppfattning torde
tillämpningsområdet för 12 § inte kunna uppfattas på annat sätt än all
paragrafen blir tillämplig så snart arbetstagarparten inte till stöd för sin
ståndpunkt åberopar avtalsbestämmelse utan endast sätter i fråga visst besluts
lämplighet. Den enda skillnaden mellan 11, 12 och 13 §§ synes då vara att med
12 och 13 §§ följer en skyldighet att avvakta med beslut eller besluts
verksläUande tills lokal förhandling har slutförts. När det gäUer betydelsen av
uppskovsregeln erinrar AD om kommitténs uttalande, att det vid rättstvister
finns en faktisk uppskovsregel i det skadeståndsansvar som åvilar
arbetsgivaren för en felaktig avtalstillämpning och att därmed gränsdragningen
mellan sådana tvister, som enligt förslaget hör till 11 §, och de frågor som
avses med 12 och 13 §§ torde sakna egentlig betydelse från uppskovssynpunkl.
Delta uttalande är enligt AD inte realistiskt, eftersom skadeståndsregeln
uppenbarligen inte fungerar som en uppskovsregel om arbetsgivaren är säker på
sin ståndpunkt. AD anser att den frågan bör ställas, om det är nödvändigt och
lämpligt alt begränsa tillämpningsområdet för 12 § till endast vissa typer av
förhandlingsfrågor, och alt del bör undersökas om det är möjligt att ge 12 §
samma vida tillämpningsområde som 11 §. Det kan enligt AD ligga nära till hands
att också undersöka i vad män uppskovsregeln kan avse även den centrala
förhandlingsomgången. Arbetsgivaren skulle då vara hänvisad till att i
brådskande fall tillämpa den särskilda regeln att uppskovsskyldighet endast gäller
om uppskov skäligen kan krävas. AD sätter även i fråga ett uttalande av
kommittén, enligt vilket arbetstagarna i ett företag inte kan med stöd av
förhandlingsrätten enligt 13 § inverka på om företaget överiåts genom att
aktieägare säljer aktier. AD finner det svårt att se varför arbetsgivaren i en
situation, där en förändring av ett aktiebolags ägarförhållanden är avsedd att
i större utsträckning påverka drifts- eller arbetsförhållande-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 60

na,
inte skulle vara skyldig att genom förhandling med arbetstagarparten föra
information om förändringen vidare och bereda den parten tillfäUe att framföra
sina synpunkter. Det förhållandet att arbetsgivaren i vissa situationer, men
långt ifrån alltid, inte själv har något bestämmande inflytande över den
tilltänkta aktietransaktionen, synes inte böra tillmätas någon avgörande
betydelse.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
konstaterar att skyldighet för arbetsgivaren enligt 12 § att avvakta med beslut
eller åtgärd föreligger endast i fall då vederbörande arbetstagarförening
påkallat förhandling innan åtgärden har vidtagits. Enligt ett av kommittén
gjort motivultalande skulle det stå i strid med lagen att arbetsgivaren i ett
enskilt fall, då han måste antaga att arbetstagarsidan vill ha förhandling och
göra gäUande uppskovsrätt, snabbt genomför sin åtgärd innan arbetstagarsidan
har fått kännedom om frågan. Att detta är meningen framgår enligt fakulteten
emellertid inte av lagtexten, som därför bör ändras. Fakulteten anser flera
tekniska lösningar tänkbara. En möjlighet är att reglema i lagen om arbetsgivarens
skyldighet att lämna information till vederbörande arbetstagarförening
tillförs en bestämmelse om att arbetsgivaren har att underrätta föreningen om
vissa mer betydelsefulla tilltänkta förändringar i arbetsvillkoren för enskild
arbetstagare, främst förflyttning som inte är tillfällig eller mtinmässig. En
annan möjlighet är att utsträcka tillämpningsområdet för reglerna om primär
förhandlingsskyldighet till att omfatta här avsedda fall.

RRV noterar att enligt lagtexten förhandling med
rättsverkan enligt 12 § skall kunna påkallas i varje fråga som rör förhållandet
mellan arbetsgivaren och hos honom anställd arbetstagare medan i
specialmotiveringen uttalas att 12 §, liksom också 13 §, gäller
förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren i frågor beträffande vilka han enligt
koUektivavtalet har befogenhet att slutligt besluta. Lagtexten bör enligt RRV göras
samstämmig med motiven. SAV, slutligen, påpekar att 12 § bör ändras så att det
tydligare framgår att den bara gäUer frågor som arbetsgivaren äger avgöra.

4.3.3.
Reglerna otn förhandlingsrätt i 14-16 §§ FKL

Kommittén föreslår vissa nya regler om tid inom
vilken förhandling efter framställning skall påbörjas. KFO är positivt inställd
till vad kommittén har föreslagit i ifrågavarande hänseende.

Enligt SAF:s uppfattning är det orimligt att en
arbetstagarparl skall äga begära förhandling med uppskovsrätt i en
arbetsledningsfråga utan att samtidigt ha en uttrycklig skyldighet att ställa
upp till förhandling. Vägrar arbetstagarparten att medverka måste under alla
förhållanden den praktiska huvudregeln vara att det inte är skäligt att
arbetsgivaren skall uppehållas med sitt beslut eller sin åtgärd. Även Svea
hovrätt anser att uppskovsskyldigheten utgör ett skäl att söka åstadkomma en
regel om tid inom vUken arbetstagarorganisation är skyldig att ställa upp till
förhandling, om partema inte kommer överens på denna punkt.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 61

Kommittén föreslår vidare regler om
ledighet och betalning i samband med förhandlingar. FFO påpekar att förslaget i
denna del innebär att den lokala arbetstagarorganisationen äger utse två
representanter, vilket enligt ordalagen skulle innebära detta antal även på
tvåmansarbetsplalser. FFO menar att ordet högst bör inskjutas före två
arbetstagare. KFO framför liknande synpunkter.

LO delar uppfattningen att
ledighet, liksom hittills, skall medges vid förhandlingar. Däremot bör enligt
LO inte i lag föreskrivas med vilket antal företrädare, som den lokala
arbetstagarorganisationen äger att deltaga vid förhandlingar. Det bör organisationen
själv få bestämma på samma sätt som i lagen om facklig förtroendemans stäUning
på arbetsplatsen. Vidare anser LO att frågan om ersättning vid förhandlingar
bör lösas inom ramen för den lagen. Denna åsikt delas av TCO.

Svenska skogsarbetareförbundet fömtsätter
att rätten att utse två representanter, som med bibehåUna anställningsförmåner
kan delta i förhandlingar, tillkommer varje förening som har anställda vid
företag där kollektivavtal saknas. Arbetsmiljöutredningen konstaterar att det
i fråga om arbetstagare som avses i förtroendemannalagen hänvisas till den
lagen. För annan arbetstagare ges särskilda bestämmelser. Arbetstagare som
representerar organisation som inte har koUektivavtal åtnjuter exempelvis inte
rätt till ersättning för förhandling som förs på fritid.
Ärbetsmiljöutred-ningen noterar vidare att i fråga om skyddet mot försämrade
anstäUningsvUlkor för sådana arbetstagare hänvisas i betänkandet till skyddet
för föreningsrätten. Utredningen erinrar om alt en liknande situation föreligger
beträffande skyddsombuden. I enlighet med uttalanden i prop. 1974:88 med
förslag till lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen överväger
arbetsmiljöutredningen möjligheten att samordna reglerna om rätt till ledighet
för skyddsombud och motsvarande regler för de fackliga förtroendemännen.

SACO/SR anför att åtskilliga
frågor, som kan komma att aktualiseras i förhandlingar enligt bestämmelserna i
12 § FKL kan vara av den naturen att den lokala arbetstagarföreningen kan ha
behov av samråd med sitt förbund. Föreningen kan vidare önska biträde av
förbundsombudsman i förhandlingarna. SACO/SR fömtsätter, att bestämmelsen om
möjlighet för förhandlingspart att inställa sig genom ombud också medger part
att vid förhandlingen åtföljas av biträde.

4.3.4. Rätt till information. Tystnadsplikt

Flertalet remissinstanser ansluter
sig till eller lämnar utan erinran grandtanken bakom kommitténs förslag att
parter i förhandlingar skall vara skyldiga att till motparten lämna ut sådant
befintligt material som är av betydelse för förhandlingen. Åtskilliga
remissinstanser, i synnerhet löntagarorganisationerna, begär dock
utvidgningar. Särskilt ofta framstäUs krav att

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 62

skyldigheten, den s. k. edilionsplikten, inte skall vara
begränsad till att gälla enbart vid förhandlingar. Å andra sidan förekommer
åtskilliga krav på begränsning av den regel som kommittén har föreslagit (17 §
FKL). Det är här särskilt hänsynen till förelagens kontakter med utomstående
och till enskildas personliga integritet som åberopas.

SHIO, som i princip godtar
kommitténs förslag till 17 §, framhåller att förslaget medför att parterna vid
en förhandling har tillgång till likalydande objektivt material, vilket kan
vara väl ägnat alt undanröja onödiga missförstånd.

Sveriges köpmannaförbund och SFO
accepterar förslaget men anför reservationer.

Sveriges köpmannaförbund har inte
några invändningar i princip mot regler som ger båda parter tillgång till
likvärdigt och objektivt informationsmaterial. Förbundet understryker
emellertid alt del förutsätts att kommitténs förslag om tystnadsplikt
förverkligas. Förbundet anser vidare alt den dokumentation som avses i
bestämmelsen om editionsplikl bör begränsas till att gälla de uppgifter och
fakta som finns inom företaget för dess normala administration och planering.

Grundtanken att samma faktamaterial
skall stå till förfogande för båda sidor i en förhandlingssituation är även
enligt SFO:s mening i princip riktig. Parternas ställningstagande bör i
princip kunna gmndas på likvärdigt underlag. SFO betonar dock att bakom
faktamaterial kan dölja sig förhållanden, varom part kan ha kännedom i egenskap
av arbetsgivare men vilkas yppande kan innebära kränkning av någons
integritet. SFO konstaterar att organisationernas informationskrav kan medföra
alt insyn måste ges beträffande enskilda medlemmars personliga förhållanden
inom andra organisationer, så snart det påstås att en uppgift av ifrågavarande
slag kan ha betydelse vid bedömningen av en förhandlingsfråga. SFO säger sig
inte kunna acceptera sådana konsekvenser av ett informationsbehov.

Enligt SAF är en sådan skyldighet
att lämna ut uppgifter som den av kommittén föreslagna inte godtagbar.
Föreningen menar alt det inte kan vara acceptabelt alt en arbetsgivare i
samband med löneförhandlingar är underkastad en editionsplikt som öppet
avslöjar hela hans ekonomiska situation för motparten. Antingen bör
bestämmelsen helt utgå, och frågan hänvisas till arbetsmarknadens parter för
avtalsmässig reglering, eller bör regeln väsentligt modifieras. En allvarlig
brist är, anför SAF vidare, att någon allmän förbehållsregel avseende
utomstående inte finns i den föreslagna bestämmelsen. Reglerna om
tystnadsplikt är inte tillräckliga. Föreningen anser att en kompletterande
regel bör ange att part inte får lämna ut skriftlig handling som parlen
mottagit enligt 17 § till utomstående, exempelvis massmedia och konkurrenter,
annat än efter att ha inhämtat uttryckligt samtycke från motparten. Enligt SAF
bör editionsplikten dessutom begränsas på grand av parts, främst
arbetsgivares, förpliktelser mot utomstående, exempelvis kunder, leverantörer,
affärskontakter, offentliga myn-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 63

digheter,
etc. Även utländsk lagstiftning kan föreskriva sekretess. Företaget riskerar
till följd av förslaget skadestånd antingen för brott mot edilionsplikten
eller för avtals- eller lagbrott i förhållande till utomstående. För alt
undvika sådan konkurrens efterlyser SAF en regel som anger att editionsplikl
inte föreligger om part på grand av lag, avtal eller annan förpliktelse i
förhåUande till annan inte äger lämna ut uppgiften eller handlingen.

Svea hovrätt uttrycker tveksamhet beträffande den
uppgiftsskyldighet som föreskrivs i bestämmelsen om editionsplikt. Med
paragrafens avfattning kan, enligt hovrätten, denna skyldighet uppfattas som
utomordentligt långtgående. Den omfattar intressefrågor utan urskillning och
gäller även gentemot förhandlingsmotpart i förhållande till vilken
koUektivavlalsbun-denhet inte ens bmkar föreligga. I sistnämnda fall kan
uppgiftsskyldigheten inte ses som en förpliktelse med anledning av
koUektivavtal. För fall där stadgandet om editionsplikl inte utgör en lämplig
intresseavvägning erbjuder enligt hovrättens mening reglerna om rätt för part
att vid påtaglig risk för skada vägra att fullgöra sin skyldighet mycket små
möjligheter att nå en rättvisande lösning.

I likhet med sina representanter i kommittén kräver
LO och TCO att de fackliga organisationerna skall ha en obegränsad rätt att få
ta del av handlingar och dokument, som arbetsgivaren innehar, oavsett om
förhandling pågår eller ej. Samma åsikt framförs av Landstingsförbundet i vad
gäller dess verksamhetsområde.

LO, TCO och Landstingsförbundet delar även
löntagartesei-vanternas uppfattning att arbetsgivare skall vara skyldig att
medverka till att fråga gemensamt utreds när befintligt utredningsmaterial
inte är tillfyUest. LO anser vidare att arbetsgivaren också skall vara skyldig
att bereda arbetstagarsidan möjlighet att medverka i utredningar, som han
själv inleder. Alla utredningar på arbetsplatsen som berör intresset mellan
arbetsgivare och arbetstagare skall enligt LO bekostas av produktionen.

SHIO motsätter sig en sådan utökning av
informationsplikten, eftersom en bestämmelse i enlighet med reservanternas
förslag skulle kunna tvinga företaget att la fram uppgifter som i och för sig
är helt ointressanta för dess löpande verksamhet och egen planering. 1
sammanhanget erinrar SHIO om det pågående utredningsarbetet beträffande
företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet. SHIO menar att det är ologiskl att
samtidigt som arbete pågår för att minska företagens uppgiftsskyldighet nya
lagar genomförs som medverkar till en ökning av uppgiftsskyldigheten, även om
skyldigheten enligt det förevarande förslaget gäller i förhållande till
facklig organisation.

Kommitténs förslag i 18 § FKL om skyldighet för
koUektivavtalsbunden arbetsgivare att fortlöpande informera om vissa
förhållanden har också i allmänhet godtagits i princip. Även på denna punkt
reses däremot invändningar mot innehållet i och utformningen av förslaget.
Löntagarorganisa-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 64

tionema menar praktiskt taget enhälligt att förslaget inte
går tillräckligt långt. Från arbetsgivarhåll hävdas däremot att den regel som
kommittén har formulerat helt allmänt innefattar otillräckliga hänsyn till den
avvägning som måste göras mellan motstående intressen. Vidare betonas i synnerhet
de svårigheter som alltför långtgående förpliktelser på området kommer att
medföra för de mindre företagen.

Svea hovrätt anser att den
fortlöpande undertättelseskyldigheten med hänsyn till frågornas art framstår
som ett naturligt åhggande oberoende av förhandlingsskyldigheten enligt
bestämmelserna om utvidgad förhandlingsrätt.

LO konstaterar att den informationsplikt som
utredningsmajorileten föreslår inte går längre än bestämmelserna i gäUande
företagsnämndsavtal. LO kräver att arbetsgivaren skall vara skyldig att
informera koUektivavtalsbunden lokal arbetstagarorganisation om samtliga
företagsaktuella förhållanden så fort information finns tillgänglig. Hur
informationsflödet från arbetsgivaren närmare skall ordnas bör enligt LO
regleras i avtal. LO anser att den fortlöpande informationsskyldigheten och
editionsplikten måste gälla även i förhållande till arbetstagarorganisation
gentemot vUken arbetsgivaren brakar vara bunden av koUektivavtal. LO
understryker vidare att brott mot informationsplikten bör sanktioneras med
kraftigt skadestånd. De föreslagna informationsreglerna bör enligt LO:s
uppfattning även gälla för förvaltningsbolag, investmentbolag och moderbolag i
kon-cernliknande förhåUanden.

Enligt TCO:s uppfattning måste informationsplikten omfatta
alla arter av frågor. 1 den mån det av praktiska skäl skuUe visa sig olämpligt
att följa denna huvudregel, bör det ankomma på de avtalsslutande parterna att
genom koUektivavtal avvika härifrån. Även TCO anser att informationsskyldigheten
bör gälla också i förhåUande till arbetstagarorganisation med vilken arbetsgivaren
brukar vara bunden av koUektivavtal. För att garantera att det medbestämmande
som den nya lagen skall ge arbetstagarna är förankrat hos och kan återföras
till den enskilde arbetstagaren, är det enligt TCO:s mening angeläget alt
frågan om medlemsmöten på arbetstid snarast utreds. Denna senare fråga berörs
även av LO, som anser att de fackliga organisationer som är eller brukar vara
bundna av koUektivavtal med arbetsgivaren måste ges laglig rätt att bedriva
viss facklig verksamhet, t. ex. arbetsplatsmöten, på betald arbetstid.

SACO/SR anser att regelsystemet bör
kompletteras med en bestämmelse om att arbetsgivaren har skyldighet att på
begäran av arbetstagarförening lämna den information som föreningen begär.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet
anser att det bör övervägas att skärpa de förslagna reglerna om information.
Enligt fakulteten visar erfarenheten att man inom näringslivet ofta håUer
skeenden inom företagen hemliga av ren slentrian. En öppen debatt om ett
företags problem kan även bidra till positiva lösningar i en krissituation för
företaget.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 65

Svenska hamnarbetarförbundet anser
att de anställdas rätt till information skall vara fullständig och utan
inskränkningar.

SPF framhåller alt del är orimligt
att kräva obegränsad information. Även med den bästa vilja i världen torde det
inte vara praktiskt möjligt att realisera ett sådant krav. SPF anför vidare att
eftersom såväl informationsskyldighet som primär förhandlingsskyldighet skall
fullgöras gentemot den lokala fackliga organisationen kan uppgifter av
personlig natur om enskild anställd nå en vidare krets är den anstäUde själv
önskar. SPF anser att det därför bör ges möjligheter för den anstäUde att först
ta ställning till om viss information får delges den fackliga organisationen.
Detsamma kan i vissa fall komma att gäUa för en facklig organisation gentemot
en annan och även i sådana fall bör enligt SPF ges möjlighet för den fackliga
organisationen att skydda sin integritet.

SAF framhåller att företagen har
ett väsentligt intresse av väl fungerande information såväl i förhållande till
fackföreningen som till samtliga anställda. Samtidigt måste företagen kunna
göra anspråk på tillräckliga garantier för sekretess i samband med
affärsförhandlingar, yrkes- och tillverkningshemligheter, patentfrågor,
uppgifter som rör andra företag eller enskilda personers förhållanden och
liknande. Alla regler om informationsskyldighet måste enligt föreningen bygga
på en rimlig avvägning mellan dessa intressen.

Några remissinstanser berör
särskilt de problem som informationsskyldigheten skapar för små företag.

SAF kan inte tänka sig att den typiske småföretagaren
skulle kunna i praktiken uppfylla en förpliktelse gentemot den lokala
storavdelningen som innebär att denna skall håUas underrättad om den
produktionsmässiga och ekonomiska utvecklingen i företaget liksom om
riktlinjerna för företagets personalpolitik. FFO menar att 18 § FKL utgör ett
exempel på hur kommittén har sökt kringgå svårigheterna att anpassa sina regler
efter olika faktiskt förhåUanden. Regeln passar enligt FFO inte för många av
ar-betsgivama inom dess område. SHIO anser sig kunna konstatera att åtskilliga
av de mindre företagen redan i dag lever upp till den målsättning som anges i
bestämmelserna om editionsplikt och fortlöpande informationsskyldighet i
förhåUande till de anställda. Som exempel nämns samråd vid nyanstäUningar och
uppsägningar. En obegränsad informationsskyldighet beträffande
familjeföretagens ekonomi skulle emellertid innebära att information också
måste ges beträffande företagens egna privatekonomiska förhåUanden och
dispositioner. I åtskilliga fall, anför SHIO, måste också en sådan information,
om den skall vara av något värde, kompletteras med de familjerättsliga
dispositioner som företagaren har vidtagit. Enligt SH10:s uppfattning måste
därför sättas en gräns för informationsskyldigheten som skyddar den enskilde
företagarens personliga integritet och privata ekonomiska förhållanden.
Sveriges köpmannaförbund framför liknande synpunkter.

S-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 66

Kommitténs förslag till
tystnadspliktsregler är föremål för delade meningar. Intressemotsättningarna i
denna fråga har visat sig vara stora.

Enligt Svensk industriförening
innebär informationsskyldigheten att arbetstagarsidan får en total insyn i
företagets vitala affärs- och driftsförhållanden. Föreningen efterlyser
garantier för en fuUständig tystnadsplikt och anser att denna skall förenas med
skadeståndsansvar.

SAF anser att kommitténs förslag
när del gäUer lystnadsplikt ger ett någorlunda fuUgotl skydd för
affärsförhandlingar, tillverkningsförhållanden, patentfrågor och ekonomiska
förhåUanden. Däremot torde bestämmelserna enligt föreningen inte kunna
åberopas beträffande sådana uppgifter som rör arbetstagares eller andras
personliga förhållanden. Fömtom uppgifter om enskilda personers lön och ekonomi
har företagen ofta data om arbetstagarnas personliga och sociala förhållanden.
1 den mån uppgifterna behöver lämnas vid kontakt med fackföreningar föreligger
ett behov av tystnadsplikt. SAF framhåller vidare att reglerna om
tystnadsplikt även bör vara tillämpliga i samband med parts allmänna
skyldigheter i förhandlingar. SAF betonar att avvägningen mellan företagens
och de fackliga organisationemas intressen måste göras på ett rimligt sätt.
Enligt föreningens mening har företagel som informationsutlämnare bättre
fömtsättningar att bedöma eventuella skadeverkningar än fackföreningen. Sådan
bedömning förutsätter nämligen kännedom om informationens allmänna
tillgänglighet, dess betydelse i Jämförelse med annan information i företaget
och andra förhållanden. 1 övrigt instämmer SAF i vad ledamöterna Bratt och Lindström
har anfört i sin reservation.

Domänverket anser att arbetsgivaren
och den fackliga organisationen i samråd bör bestämma antalet mottagare av
information. Sveriges redareförening anser att information skall behöva lämnas
till högst två fackliga företrädare, vilka utsetts i samråd med arbetsgivaren,
när arbetsgivaren har gjort förbehåU om tystnadsplikt.

Landstingsförbundet anser att de
fackliga företrädama bör hållas underrättade även när det finns skäl att
begränsa informationen. Arbetstagarorganisationerna har annars inga
möjligheter att kontroUera att arbetsgivaren verkligen följer lagen. Förbundet
anser i övrigt att parterna bör kunna komma överens i avtal om närmare regler
för informationens omfattning och spridning.

LO menar att reglerna om
lystnadsplikt helt kan utgå. 1 första hand anser LO att det skall ankomma på
parterna att i avtal reglera tystnadspliktens omfattning, om så anses
erforderligt. Om sådant avtal inte har träffats, skall den lokala fackliga
organisationen avgöra vilka och hur många som skall mottaga information som
arbetsgivaren vill belägga med tystnadsplikt. Därefter bör enligt LO dessa
personer och den lokala fackliga organisationen i samråd bestämma i vilken
utsträckning och omfattning tystnadsplikt skall gäUa.

TCO finner det förvånande att kommittén inte ens har
föreslagit en regel

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 67

motsvarande den som återfinns i arbetarskyddslagen och som
ger skyddsombud rätt att i tystnadsbelagd fråga konsultera styrelsen i sin
lokala organisation. Enligt TCO:s mening borde en sådan regel ha lagts tUl
grand för ett fortsatt resonemang. TCO anser att det bör ankomma på partema att
genom koUektivavtal avgöra när och i vilka former tystnadsplikt skall föreligga.
Lagen får inte innehåUa regler härom. Även om TCO finner sig till nöds kunna
acceptera koUektivavtalsreglering understryker organisationen att den inte
anser det nödvändigt med regler om tystnadsplikt. Generellt sett torde,' menar
TCO, de anstäUdas intresse av det företag där de är anstäUda vara större än
enskilda aktieägares och av dessa utsedda representanters. För det fall regler
om tystnadsplikt skuUe anses vara nödvändiga bör det i vart fall ankomma på
respektive arbetstagarorganisation att vid varje särskilt tillfäUe avgöra hur
många och vilka som skall få ta del av beskedet.

Även SAC hävdar att frågan om
tystnadsplikt måste avgöras genom kollektivavtalsbestämmelser och inte genom
lag. Svenska hamnarbetarförbundet anser att fackföreningens representanter
själva skall avgöra om informationen skall föras vidare och att det enda de då
skall behöva beakta är om informationen är viktig för deras arbetskamrater
eller inte.

LO, TCO och SACO/SR motsätter sig
förslaget om kriminalisering av brott mot tystnadsplikten och anser att det är
fullt tillräckligt att sådana brott sanktioneras med skadestånd enligt
bestämmelser i kollektivavtal.

Kommitténs förslag om en allmän
regel om undanlag från skyldigheten att lämna information och att fullgöra
primär förhandlingsskyldighet (19 § FKL) har föranlett vitt skilda meningar hos
remissinstansema. En allmän uppfattning på löntagarsidan är att regeln bör helt
utgå. Även andra remissinstanser hyser den uppfattningen. På arbetsgivarsidan
ser man däremot i allmänhet regeln som ett viktigt led i regelsystemet av stor
betydelse för att en riktig avvägning av arbetsgivarnas skyldigheter skall
kunna göras.

LO, TCO, SACO/SR, juridiska
fakulteten vid Lunds universitet och SPF förordar att undantagsbestämmelsen
slopas.

LO anför att en motsvarande
bestämmelse finns i företagsnämndsavtalen, där den har inneburit att
arbetsgivarens informationsskyldighet gentemot arbetstagarorganisationema har
förlorat sitt värde, speciellt när informationsbehovet har varit som störst,
t. ex. vid förhandlingar om överlåtelse av företag. TCO framför liknande
synpunkter och erinrar dessutom om att överenskommelsen mellan SAF samt LO och
PTK om ekonomi-kommitté och arbetstagarkonsulter inte innehåUer någon
undantagsbestämmelse som motsvarar den av kommittén förslagna bestämmelsen.
SACO/SR anser att uppgifter som enligt arbetsgivarens bedömning är av den arten
alt det kan medföra skada om de sprids på olämpligt sätt kan skyddas med
tUlämpning av bestämmelserna om tystnadsplikt och genom skadeståndsansvar för
informationsmottagaren. SPF tror alt den part som

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 68

vill alltid kan finna argument som motiverar en
tillämpning av undantagsregeln. SPF anser att ett slopande av bestämmelsen är
en förutsättning för att ett ömsesidigt förtroende mellan parterna skall kunna
byggas upp.

Svea hovrätt konstaterar att
undantagsregeln är avsedd att gäUa endast om det står klart för den förpliktade
alt fullgörelse av förhandlings- eller informationsskyldighet vid visst
tillfälle måste väntas medföra skada. Hovrätten frågar sig om det inte bör
vara tillfyllest med "risk för allvarlig skada". Enligt ett annat
uttalande, anför hovrätten vidare, får beaktas endast skada genom alt
omständighet blir känd utanför partsförhållandet. I bestämmelsen om
tystnadsplikt ges möjlighet att göra förbehåll om tystnadsplikt vid besked om
affärs- eller driftsförhållanden. Eftersom meningen inte torde vara att part
med framgång skall få åberopa risken för att motpartens representanter inte
respekterar ett sådant förbehåll blir enligt hovrätten tillämpningsområdet för
undanlagsregeln försvinnande litet.

FFO påpekar att formuleringen av
undantagsregeln är så sträng att regeln i praktiken ytterst sällan torde komma
att kunna tillämpas. Detta torde komma att gälla så mycket mer som det klart
utsägs att arbetstgivaren i första hand skall tillämpa reglerna om
lystnadsplikt. Denna tillämpning är enligt FFO:s mening i sin tur så krånglig
att det förefaller sannolikt att knappast någon kan begagna sig härav. FFO framhåUer
att arbetsgivarens position möjligen förbättras något om ordet
"påtaglig" i den föreslagna lagtexten byts ut mot ordet
"sannolik".

Eftersom den enskilda arbetstagaren
inte kan erhålla skydd enligt bestämmelserna om tystnadsplikt, menar A'FO att
konkreta exempel bör anges i lagens förarbeten på situationer då part med stöd
av undantagsregeln kan vägra utlämna uppgifter och handlingar beträffande
enskild person.

5. Kollektivavtal 5.1 Gällande rätt

I KAL finns grandläggande regler om
kollektivavtalet såsom rättsligt institut, främst om sådant avtals form och
innehåll, om partsstäUningen och om rättsverkningama av att kollektivavtal
träffas, om uppsägning av kollektivavtal och om påföljder för avtalsbrott.
Lagen reglerar dock inte fullständigt koUektivavtalet och dess
rättsverkningar. Liksom för avtal i allmänhet gäller för kollektivavtal
allmänna rättsgrandsatser, närmare belysta och utvecklade i domstolspraxis,
och i särskilda författningar intagna bestämmelser (t. ex. reglerna i den
allmänna avtalslagen). Kollektivavtal är också i skilda avseenden beroende av
rättslig reglering på andra områden än det avtalsrättsliga, såsom exempelvis
av regler om sådana föreningar som kan uppträda såsom parter i kollektivavtal.

1 I § första stycket KAL finns de villkor som skall vara
uppfyUda för att

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 69

en
överenskommelse skall utgöra koUektivavtal och omfattas av KAL. Dessa villkor
är dels att överenskommelsen är träffad mellan arbetsgivare eller förening av
arbetsgivare och fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare,
dels att den rör vUlkor som skall lända till efterrättelse för anstäUning av
arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och
arbetstagare, dels att den är upprättad skriftligen (varvid skriftlighetskravet
enligt lagtexten är uppfyllt även när avtalet intagits i protokoll och när
skriftligt avtalsförslag godkänts genom brev). Uppfyller ett av förening slutet
avtal dessa krav är avtalet, beträffande yrkesgrapper och område som avses i
avtalet, enligt 2 § KAL bindande även för medlem i föreningen, vare sig denne
inträtt i föreningen före eller efter avtalet (dock ej i den mån han redan är
bunden av annat koUektivavtal); och utträder medlem ur föreningen upphör han
inte enbart av det skälet att vara bunden av avtalet. Av 3 § i lagen framgår
vidare att arbetsgivare och arbetstagare, vilka är bundna av samma
kollektivavtal, inte kan träffa giltig överenskommelse om avvikelse från
koUektivavtalet i vidare mån än avvikelsen kan anses tillåten enligt detta
avtal. 14 § ges reglerom fredsplikt under koUektivavtals giltighetstid. Dessa
redovisas närmare i ett senare avsnitt (6.1). 15 och 6 §§ finns bestämmelser
om uppsägning av koUektivavtal när enligt avtalet uppsägning krävs för att
avtalet skall upphöra att gälla. Sådan uppsägning skall ske skriftligen eller
genom telegram. Av särskilt intresse är här reglerna om uppsägning för det
fall att det finns flera avtalsparter på ena sidan eller på båda. Har en sådan
part sagt upp avtalet hos en eller flera parter på andra sidan, har alltid
varje annan part på ena eller andra sidan rätt att själv .säga upp avtalet,
helt eller delvis, under viss förlängd uppsägningstid. 1 7 § ges regler om
hävande av kollektivavtal till följd av avtalsbrott. Dessa reglerutgårfrån att
partinte äger rätt att själva häva avtalet. Parten har i stäUet att vända sig
till AD för att få dess förklaring att avtalet till följd av brott på motsidan
mot avtalet eller mot KAL inte vidare skall vara gällande. Och sådan förklaring
kan utverkas endast om brottet i synneriig mån strider mot avtalet (eller KAL)
och är av väsentlig betydelse för avtalsförhållandet i dess helhet. 7 § ger
också möjlighet att i fall av brott på ena sidan mot koUektivavtal eller mot
KAL erhåUa förklaring av AD alt någon på andra sidan - arbetsgivare,
arbetstagare eller förening - skall vara befriad från sådan förpliktelse
enligt avtalet eller enligt KAL vars fullgörande inte skäligen kan påfordras så
länge rättelse inte skett på motsidan. I 8 och 9 §§ finns lagens regler om
skadestånd såsom påföljd för brott mot koUektivavtal eller mot KAL. De
reglerna behandlas i ett följande avsniU (8.1). Lagen avslutas med ett
stadgande i 10 § av innehåll att mål om lagens tUlämpning prövas av AD och
handläggs enligt LRA. - Till de här återgivna bestämmelsema ansluter vissa
begreppsbestämningar av intresse. 1 1 § femte stycket stadgas sålunda, att
bestämmelserna i KAL om förening av arbetsgivare eller av arbetstagare skall
gäUa även förbund av flera sådana föreningar, och att lagens stadganden om
medlem i

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 70

förening
även skall gälla om anslutna föreningar liksom om dessas medlemmar. Dessutom
utsägs i 1 § andra stycket att vid tUlämpning av KAL såsom arbetstagare skall
anses även s. k. beroende uppdragstagare. Uppdragsgivaren skall då anses såsom
arbetsgivare. I 1 § Qärde stycket, slufligen, finns en regel om fömtsättningar
för giltighet av koUektivavtal som innefattar avvikelse från vissa regler i
Jordabalken rörande hyresrätt.

5.2
Kommittén

Kommittén
har gått igenom och granskat KÄL:s allmänna regler om kollektivavtalet och dess
verkningar liksom den praxis som utvecklats hos AD på hithörande område. I
stort sett har kommittén funnit sig kunna till sitt lagförslag orubbade
överföra bestämmelserna i 1-3 och 5-7 §§ KAL. På några punkter ha kommittén
dock ansett sig böra något närmare klarlägga innebörden av reglema och i några
andra enskildheter har Justeringar i lagtexten ansetts påkallade. Av särskild
betydelse är att nämna, att kommittén har föreslagit en omformulering av nu
gällande beskrivning i I § första stycket KAL av kollektivavtals innehåU i
syfte att fastslå att i princip varje fråga som rör förhållandet mellan ett
företag och dess anstäUda skall kunna regleras i kollektivavtal. Enligt den
föreslagna 20 § FKL skall såsom kollektivavtalsvillkor anses dels villkor rörande
arbetet och lön eller annan ersättning härför, dels villkor i övrigt rörande
förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Denna beskrivning är avsedd
att uttrycka att koUektivavtal skall kunna omfatta, fömtom bestämmelser om
löner och allmänna anställningsvillkor, varje typ av frågor som rör förhåUandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare med avseende på arbetet och den rörelse
vari delta bedrivs, frågan må sedan gäUa företagets produktion, affärsledning,
arbetsledning eller något annat. Den lagstadgade förhandlingsrätten föreslås
få samma tillämpningsområde (jfr 11 § FKL).

Vid sidan av de nämnda justeringarna på enskilda
punkter i hithörande delar av lagens regler om kollektivavtalet har kommittén
främst ägnat sin uppmärksamhet ål några huvudfrågor med anknytning till detta
rättsområde, nämligen problemet att genom lagstiftning främja tillkomsten av
regler i koUektivavtal om inflytande för arbetstagarna, frågan om
arbetsgivarens s. k. tolkningsföreträde vid tvist om arbetsskyldighet enligt avtal
och frågan om fortsall giltighet av kollektivavtal vid överlåtelse av förelag
och organisationsförändringar i föreningar som är bundna av kollektivavtal.

Som tidigare nämnts (se under 2.2 och 4.2) ser
kommittén sina förslag om förstärkning av den lagstadgade förhandlingsrätten
som en grandläggande reform i syfte att bredda arbetstagarnas inflytande på
arbetsplatserna och i företagen. Mera utvecklade former av inflytande för
arbetstagarsidan bör enligt kommitténs synsätt i princip uppnås genom att koUektivavtal
träffas därom. Och det blir då kommitténs uppgift att föreslå regler i lag

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 71

vilka
är ägnade att främja tillkomsten av sådana avtal.

Kommittén inventerar olika tänkbara möjligheter att
bygga upp sädan lagstiftning och diskuterar därvid både möjligheten att genom
lag underkasta parterna tvångsskiljeförfarande när enighet inte kan uppnås om
inflytanderegler i kollektivavtal och tanken att anlita skadeståndsansvar som
sanktion mot part som vägrar att träffa ett av motparten önskat kollektivavtal
om medinflytande. Båda dessa alternativ avvisas emellertid av kommittén, i
huvudsak därför att de i realiteten inte skiljer sig från alternativet att
direkt i lag ge regler om inflytande för arbetstagama och att de därmed inte
för fram till målet att verksamt främja arbetstagarnas inflytande med
bibehållande av de fackliga organisationernas ställning som fria och oberoende
organisationer.

1
StäUet föreslår kommittén en lösning som bygger på att här liksom eljest
rätten alt tillgripa facklig strid skall vara arbetstagarorganisationernas
medel att uppnå kollektivavtal med bestämmelser om rätt till inflytande.
Utgångspunkten för kommitténs förslag är att enligt nu gäUande rätt arbetsgivarens
befogenheter att utöva ledningen av företaget, att leda och fördela arbetet och
att besluta om ingående och hävande av arbetsavtal normall skyddas av
fredsplikt när kollektivavtal gäller, antingen på grand av att arbetsgivaren
uttryckligen har tillförsäkrats nyssnämnda befogenheter genom bestämmelse i
kollektivavtalet eller till följd av den rättstillämpning hos AD enligt vilken
beslutsbefogenheterna anses skyddade av fredsplikt trots att någon sådan
uttrycklig bestämmelse inte finns i avtalet. Genom kommitténs förslag ändras
detta rättsläge såtillvida som arbetstagarorganisationerna ges möjlighet att
vid förhandlingar om vanliga koUektivavtal rörande löner och allmänna
anstäUningsvUlkor reservera åt sig rätt att gå till strid även under löpande
kollektivavtalsperiod - vad kommittén har kallat "kvarlevände
stridsrätt" - för den händelse krav som framstäUs vid
avtalsförhandlingarna på bestämmelser i kollektivavtal om arbetstagarinflytande
inte leder till något resultat.

I
förslaget till 26 § första stycket FKL har i enlighet härmed föreskrivits att
när koUektivavtal slutes rörande lön och allmänna anställningsvillkor för
arbetstagare som är medlem av avtalsslutande förening skall, om arbetstagareföreningen
påkallar det, i avtalet intagas regler om inflytande för arbetstagarsidan i
frågor som rör arbetets ledning eller fördelning eller som rör ingående eller
hävande av arbetsavtal eller eljest meddelande av påföljd för arbetstagare som
begått avtalsbrott. Och i den föreslagna 34 § stadgas att vad i övrigt
föreskrivits i lagens huvudregler om fredsplikt när kollektivavtal gäller inte
skall utgöra hinder för den som slutit kollektivavtalet att anordna
stridsåtgärd (eller för medlem i förening som slutit sådant avtal att deltaga i
åtgärd som anordnats av föreningen) om syftet med åtgärden är att vinna
reglering i fråga som avses i 26 §, dock att stridsåtgärden är olovlig om part
som har rätt därtill enligt 26 § inte påkallat reglering i frågan vid de förhandlingar
som föregått avtalet eller, där sådan reglering

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 72

påkallats,
om frågan uttryckligen vunnit annan reglering i avtalet.

Kommittén har med denna uppbyggnad av sitt förslag
till en början velat tillgodose intresset av att lagen innehåUer en otvetydig
programförklaring om arbetstagarnas rätt till inflytande över de frågor, som
angivits i 26 § första stycket. Avsikten har vidare varit att uttrycka, att
arbetstagarsidan skall disponera över paragrafens tillämpning genom att efter
eget bedömande påkalla inflylandereglering i kollektivavtal; lagen skall inte
lägga ett inflytande på arbetstagarsidan förrän denna själv är beredd att utöva
det. Anknytningen till förhandlingarna om vanliga kollektivavtal rörande löner
och allmänna anställningsvillkor och kravet att arbetstagarsidan skall "påkalla"
åsyftad inflytandereglering ser kommittén som en hanterlig metod alt bestämma
området för den stridsrätt under avtalsperioden, vilket ytterst skall vara
arbetstagarsidans påtryckningsmedel för att uppnå avtal om inflytande.
Förslaget skall här också ses mot bakgmnd av den förutsättning som har gällt
för kommitténs utredningsarbete att grundema för nu gällande system med
fredsplikt under kollektivavtalsperioderna inte skall överges. Kvarlevände
stridsrätt kommer med den föreslagna kon-straktionen av reglerna att gälla inom
den ram som bestäms av arbetstagarsidans påkallande av inflytanderegler vid
koUektivavtalsförhandlingarna och i den mån detta påkallande inte lett fram
till uttryckliga regleri kollektivavtalet.

Medan det är arbetstagarsidan som har rätt enligt
förslaget att vid förhandlingar om koUektivavtal rörande löner och allmänna
anställningsvillkor påkalla regler om arbetstagarinflytande har den
kvarlevände stridsrätten i den föreslagna lagtexten gjorts ömsesidig inom det
område som kan komma alt öppnas för den. Vidare har rätten att under
avtalsperioden besluta om stridsåtgärd förbehåUits avtalsparterna, dvs. på
arbetstagarsidan vederbörande arbetstagarförening som ursprangligen har bestämt
utrymmet för stridsrätten med sitt påkallande av inflytandereglering.

Som nyss framgått har kommittén i den föreslagna 26
§ valt att fastställa tillämpningsområdet för de här redovisade reglerna till
att omfatta frågor som rör arbetets ledning eller fördelning eller som rör
ingående eller hävande av arbetsavtal eller eljest meddelande av påföljd för
arbetstagare som begått avtalsbrott. (Dock uteslules frågor som rör skadestånd
i anledning av brott mot fredsplikt.) Därmed har de särskilda bestämmelserna
om inflytanderegler i koUektivavtal och om kvarlevände stridsrätt fått ett
mindre vidsträckt tillämpningsområde än de allmänna reglerna om förhandlingsrätt
i 11 § och om möjligheterna att med giltig verkan sluta kollektivavtal i 20 §
FKL. Kommittén behandlar i sina motiv de gränsdragnings-frågor som är
förknippade med detta sätt att bestämma tillämpningsområdet för 26 §, främst
frågan om innebörden av begreppet arbetets ledning och fördelning, och
uppehåller sig i sammanhanget också vid vissa frågor rörande ordningen för
bestämmandet av påföljder vid enskilda arbetstagares avtalsbrott. På denna
senare punkt uppmärksammar kommittén sär-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 73

skilt frågan om s. k. disciplinära påföljder vid
avtalsbrott av enskilda arbetstagare. I direktiven för utredningsuppdraget har
satts i fråga om ett syslem av dubbla påföljder (såväl skadeståndsskyldighet
som disciplinär bestraffning) är en lämplig ordning och uttalats, att
disciplinära åtgärder som kan uppfattas enbart som uttryck för ett auktoritärt
förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare inte hör hemma i ett system
som bygger på medbestämmanderätt för arbetstagarna. Kommittén redogör i korthet
för nuvarande rättsläge på detta område, enligt vilket disciplinära åtgärder
inte får förekomma utan stöd i avtal, och för vissa undersökningar som företagits
i fråga om förekomsten av bestämmelser därom i kollektivavtal. Enligt kommittén
bör hithörande problem lösas genom att arbetstagarsidan får inflytande vid
fattandet av beslut om disciplinära åtgärder, och detta är bakgranden till
kommitténs förslag att även andra påföljder för avtalsbrott än hävande av
arbetsavtalet skall omfattas av inflytandereglerna i 26 och och 34 §§ FKL.

Den utbyggnad av den lagstadgade förhandlingsrätten i
förening med viss lagfäst informationsskyldighet för arbetsgivaren som
kommittén föreslår (12, 13 och 18 §§ FKL) liksom det deltagande i
beslutsprocessen hos arbetsgivaren i många frågor som åsyftas med kommitténs
förslag till 26 och 34 §§ FKL, reser enligt kommittén även frågan om
tillskapande av särskilda fasta former för arbetstagarsidans utövande av sina
nya rättigheter. Kommittén har övervägt att föreslå regler i lag om inrättande
på arbetsplatserna av särskilda parissammansatta organ för utövande av den nya
förhandlingsrätten och den rätt till medverkan i beslut, som skall tillförsäkras
arbetstagarsidan genom koUektivavtal, och har i betänkandet också skisserat en
regelsamling i syfte alt belysa vilka typer av regler som kan komma i fråga i
ett sådant sammahang. Mot bakgrand av svårigheterna att finna för flertalet
fall ändamålsenliga lösningar redan beträffande sådana primära frågor som vid
vilka företag partssammansatta organ skall finnas inrättade och hur mandalen i
organen skall fördelas mellan skilda fackliga organisationer har kommittén dock
stannat för att inte lägga fram något förslag till mera utförlig reglering, ens
av dispositiv art. 1 stäUet tänker sig kommittén att partssammansatta organ
skall inrättas genom koUektivavtal, eftersom detta ger utrymme för en smidig
anpassning av frågornas lösning till lokala och andra förhållanden. Kommittén
föreslår en reglering i lag (26 § andra stycket och 34 §), vilken ansluter till
de förut redovisade bestämmelserna om skyldighet alt träffa kollektivavtal om
inflytanderegler och om kvarlevände stridsrätl. När kollektivavtal slutes
rörande lön och allmänna anställningsvillkor skall, om därtill berättigad part
påkallar det, i avtalet även tagas in regler om inrättande på arbetsplats som
anges i avtalet av partssammansatta organ, vari skall fullgöras förhandling
enligt de nya reglerna i 12 och 13 §§ samt underrättelseskyldighet enligt 18 §;
har reglering påkallats men uppgörelse inte kunnat nås i saken, skall stridsåtgärd
kunna vidtas under avtalsperiod i syfte att nå önskad reglering.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 74

I fråga om rätten att påkalla regler om
partssammansatta organ anser hälften av kommittén att denna rätt bör vara
ömsesidig, medan andra hätf-ten anser att rätten bör (liksom enligt 26 § första
stycket) tillkomma enbart arbetstagarsidan.

Vid tvist om arbetstagares arbetsskyldighet enligt
avtal gäller, enligt praxis som utbildats hos AD, i princip att arbetsgivaren
har rätt att utkräva arbete av arbetstagarna i överensstämmelse med sin mening
om rätta tolkningen av avtalet intill dess lolkningstvisten blivit rättsligt
prövad. Regeln gäller dock endast om arbetsgivaren hävdar sin mening om
avtalstolkningen i god tro, dvs. arbetsgivaren har inte rätt att utkräva
arbete enligt en tolkning som han vet vara oriklig eller vars oriktighet han
åtminstone hade bort inse. Inte heller medför regeln skyldighet att arbeta om
åtlydnad av en arbetsorder skulle innebära att arbetstagarna gör sig skyldiga
till straffbar handling (t. ex. överträdelse av trafikregler), eller att
arbetstagarna eljest överträder någon lagföreskrift som avser den allmänna
säkerheten, vare sig överträdelsen är straffbelagd eller inte. Arbetstagare är
i princip inte heller skyldiga att efterfölja arbetsorder som utsätter dem
förfara tiU liv eller hälsa. Helt allmänt gäUer också att arbetsgivaren inte
får föreskriva något arbetsvillkor som visserligen inte strider mot lag men
väl mot goda seder.

Arbetstagares vägran att åtlyda en arbetsorder kan
enligt denna rättstill-lämpning i princip medföra skadeståndsskyldighet, även
om ordergivning-en gmndas på en felaktig avtalstolkning. Denna praxis hos AD
har bmkat sägas innebära att arbetsgivaren har, med avsteg från vanliga regler
i avtalsförhållanden, tillerkänts tolkningsföreträde i tvister om
arbetsskyldighet. Från arbetstagarhåU har regeln kritiserats såsom ett
principiellt och praktiskt betydelsefullt uttryck för bristen på jämvikt i
rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Arbetsrättskommittén framhåller att
tolkningsföreträdet för arbetsgivaren för närvarande får sin praktiska
betydelse främst när fråga uppkommer om arbetsskyldighetens mer allmänna
gränser, men även när arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet i någon
viss fråga ersatts av uttryckliga avtalsbestämmelser som anger
arbetsskyldighetens omfattning och innebörd. Genomföres de av kommittén
föreslagna reglema om förhandlingsrätt och om skyldighet för arbetsgivaren att
medverka till koUektivavtal om inflytande för arbetstagarna i bland annat
frågor som rör arbetets ledning och fördelning, minskar enligt kommittén i
motsvarande mån betydelsen av problemen kring arbetsgivarens
tolkningsföreträde. Kommittén anser dock att en reform bör komma till stånd
även i fråga om själva tolkningsföreträdesregeln. Såsom utgångspunkt för sitt
förslag på den punkten väljer kommittén den olägenhet i processuellt hänseende
som arbetsgivarens nuvarande företräde innebär för arbetstagarsidan därigenom,
att den sidan enligt vanliga processuella regler är hänvisad att ta initiativet
till rättslig prövning hos AD om den vill hävda en avtalstolkning som avviker

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 75

från
arbetsgivarsidans. 1 27 § FKL föreslår kommittén en reglering av innebörd i
princip att det vid tvist hos viss arbetsgivare i en fråga om innebörden av
koUektivavtal vad avser arbetets ledning och fördelning skall åvila
arbetsgivarsidan att inom viss kortare tid, av kommittén bestämd till tio dagar
från slutförandel av tvisteförhandlingar, föra tvisten till rättslig prövning
vid äventyr att eljest arbetstagarsidans tolkning blir gäUande mot den
ifrågavarande arbetsgivaren. Bestämmelserna i den föreslagna paragrafen kan
sägas innebära alt arbetsgivaren behåUer det tolkningsföreträde i hithörande
tvister, som nu tillkommer honom enligt ÄD:s praxis, men att
tolkningsföreträdet föres över till arbetstagarsidan (med reservationer
motsvarande dem som nu gäUer för arbetsgivarens tolkningsföreträde) om
arbetsgivarsidan inte för saken till rättslig prövning eller, i förekommande
fall, om saken inte inom tio dagar föres vidare av arbetsgivarsidan från lokal
till central tvisteförhandling. De av kommittén föreslagna bestämmelserna på
denna punkt är dispositiva på så sätt, att föreskrift i kollektivavtal om
bundenhet för arbetsgivare av arbetstagarpartens tolkning utöver vad som följer
av lagens bestämmelser, skall vara gällande.

I
samband med sin behandling av frågor som rör koUektivavtal och dess
rättsverkningar tar kommittén, som redan nämnts, slutligen upp frågan om
fortsatt giltighet av kollektivavtal vid överiåtelse av företag och vid ändringar
i fråga om organisalionsstmkturen när förening står som part i kollektivavtal.
Kommittén erinrar här inledningsvis om praxis hos AD i fråga om verkningarna på
den fortsatta bundenheten av kollektivavtal utav förändringar på
arbetsgivarsidan. Denna praxis kan i stora drag sägas innebär att vissa slag av
sådana förändringar, t. ex. när dödsbo eller konkursbo fortsätter den avlidnes
resp. konkursgäldenärens rörelse, saknar betydelse för koUektivavtalets
fortsatta giltighet och att vissa möjligheter också finns att på rättslig väg
komma åt sådana skenförfaranden som vidtas i syfte att sätta träffade
koUektivavtal ur spel, men att å andra sidan verkliga företagsöverlåtelser i
formellt riktig ordning (däri inräknade förändringar av den rättslig formen för
bedrivande av rörelse) i regel medför att koUektivavtal inte utan särskild
överenskommelse blir gäUande för den som övertar företaget resp. för det nya
rättssubjektet. De olägenheter som följer härav är enligt kommittén främst att
det kan förekomma, i synnerhet i kollektivavtalsförhållanden där
arbetsgivarparten är en oorganiserad mindre arbetsgivare, att arbetstagarsidan
i kollektivavtalet inte blir underrättad om förändringen på arbetsgivarsidan
och inte heller eljest observerar att en sådan förändring förekommit.
Resultatet kan då enligt erfarenhet bli att kollektivavtalet först lång tid
efter förändringen på arbetsgivarsidan befinnes inte längre vara gällande. Med
de föreslagna reglema i FKL ökar enligt kommittén möjligheterna att förekomma
händelser av detta slag, kanske främst genom förslaget om primär
förhandlingsskyldighet (13 § FKL) vilken skall gälla bland annat vid
överlåtelse av företag eller del av företag. Kommittén anser sig emellertid
såsom ett komplement härtill böra föreslå

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 76

även
en regel som mera direkt riktar in sig på en överlåtelses verkan på
koUektivavtalet. Övergår förelag från arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal
till nya arbetsgivare som inte själv är bunden av annat koUektivavtal skall
enligt kommitténs förslag (24 §) avtalet i tillämpliga delar normalt gäUa
mellan den nye arbetsgivaren och den arbetstagareförening som slutit avtalet.
Dock skall arbetstagarföreningen ha rätt att med omedelbar verkan säga upp
avtalet inom trettio dagar efter det att den tidigare arbetsgivaren
underrättat föreningen om övergången; och före överlåtelsen skall även den
tidigare arbetsgivaren kunna säga upp avtalet, dock att avtalet i sådant fall
skall fortsätta att gäUa i företagel under sextio dagar efter uppsägningen.
Regeln har alltså den innebörden att arbetsgivare som övertar företag blir
bunden av överlåtarens koUektivavtal om ej någondera av överlåtaren och
arbetstagarföreningen genom uppsägning klargör att fortsatt bundenhet inte
önskas. Den ömsesidiga uppsägningsrätten motverkas av att överlåtelsen kan ge
anledning till Justeringar i avtalet eller till att detta avlöses av ett annat
avtal. Som exempel kan nämnas det fallet att överlåtelsen sker i samband med
en företagsrekonstmktion som medför att rörelsen kommer att höra till en annan
bransch, all driften lägges om eller liknande.

Det är emellertid inte endast byte av arbetsgivare
vid företagsöverlåtelse som för närvarande kan medföra att löpande
koUektivavtal upphör att gälla. Så kan bli fallet även när en förening
upplöses, något som särskilt kan bli aktuellt när en förening upphör att
existera därför att den slås samman med en annan förening. Även på denna punkt
upptar lagförslaget en ny regel, också den intagen i 24 §. Sammanslås två
eller flera föreningar skall enligt den regeln koUektivavtal som gäUer för
förening som upphör att existera vid sammanslagningen i stället bli gentemot
motsidan i avtalet gäUande för den sammanslagna föreningen på samma sätt som
om avtalet slutits av denna.

Även på det här aktuella området har reservationer
och särskilda yttranden fogats till kommitténs betänkande. Dessa gäUer dels
kommitténs förslag till lagbestämmelser i syfte alt främja tillkomsten av
kollektivavtal med regler om inflytande för arbetstagarna (26 och 34 §§ FKL),
dels förslaget till lagreglerom det s. k. tolkningsföreträdet.

Ledamöterna
Edlund, Gustafsson och Westerberg förklarar att det i princip inte finns något
att erinra mot den teknik som valts i 26 och 34 §§ för att förändra
maktförhållandena i företaget. Instmmenten i lagen får dock inte vara så svagt
utvecklade att det redan nu kan beräknas, att de är otillräckliga för att
demokratiseringsprocessen skall få acceptabel bredd och djup och inte gå för
långsamt. På visa områden, främst arbetsmiljön och hälsovården, räcker det
inte med medbestämmanderätt utan arbetstagarna måste i stället ges rätt till
självbestämmande i direkt och representativa former. Här måste lagstiftningen
innehålla mer direkt styrande uttalanden som ga-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 77

ranti för att avtalsreglering med avsett innehåll skall
kunna genomföras utan dröjsmål. Mot kommitténs förslag till 26 och 34 §§ FKL är
enligt reservanterna i övrigt att invända främst att de däri intagna
inflytandereglerna bör ges samma räckvidd som den allmänna förhandlingsrätten.
För den begränsning av 'tUlämpningsområdet för 26 §, som kommitténs majoritet
förslagit, saknas skäl. En annan sak är att det sedan måste ankomma på arbetstagarorganisationerna
alt själva bedöma hur långtgående anspråk på avtal som bör resas och i vilken
takt utbyggnaden av arbetslagarnas inflytande bör ske.
Arbetstagarorganisationerna bör ensamma avgöra om partssammansalta organ eller
andra fasta anordningar bör inrättas på ar-betsplatsema för utövande av
förhandlingsrätt och andra former för inflytande; lagen bör inte innehålla
några regler härom och i synnerhet bör inte införas någon sådan initiativrätt
för arbetsgivaren på detta område som hälften av kommittén förespråkar. I
blivande lagstiftning bör mer ingående än som skett i betänkandet klarläggas
hur en avvägning kan ske, med bibehållet utrymme för stridsrätt, mellan vad
som regleras centralt och vad som kan överlämnas till lokalt avtal. Det bör
slutligen åligga arbetsgivaren att ta initiativet för den händelse han skulle
önska tillgång till särskilda disciplinpåföljder vid enskilda arbetstagares
avtalsbrott. 1 lagen bör därför i ett särskilt stadagande, uppstäUas ett
obetingat krav på att det för arbetsplatsen gällande koUektivavtalet skall
innehåUa regler i detta avseende för att speciella disciplinpåföljder skall
komma i fråga.

I ett särskilt yttrande med
anknytning till 26 och 34 §§ betonar ledamöterna Hansson och Lindberg särskilt
de problem, som rör samordningen mellan ett vidgat inflytande för de anställda
och åtgärder som måste vidtas för att tillgodose intressen som samhället i
stort kan ha alt vinna inflytande över produktionsbesluten. I yttrandet
behandlas också de förväntade verkningarna av kommitténs förslag såvitt gäUer
beslut som fattas pä företagsledningsplanet och uttalas, att lagen bör
utformas så att den inte lägger hinder i vägen för strävandena att ge
arbetstagamas representanter tillträde till de högre beslutsfunkdonema i
företagen. Slufligen betonas att arbetsgivaren inte bör med stöd av 26 § andra
stycket och 34 § FKL ges möjlighet att tvinga fram särskilda
organisationsformer för medinflytandefrå-gorna.

Ledamöterna Bratt och Lindström
anser i en reservation att förbud bör ställas upp mot sympatiåtgärder till
förmån för part som går till strid med utnyttjande av kvarlevände stridsrätt.

I fråga om tolkningsföreträdet
förklarar ledamöterna Edlund, Gustafsson och Westerberg att följande bör gälla
såsom huvudregel i koUektivav-talstvister som rör arbetsskyldigheten. Så snart
tvist uppstått på en arbetsplats och den lokala arbetstagarorganisationen,
fackklubb eller annan, trätt in och ställt sig bakom en tolkning som avviker
från den av arbetsgivaren hävdade skall denna tolkning gälla intill dess annat
bestäms genom förhandling eller prövning av AD (eller skiljenämnd).
Arbetstagarparten bör således ha företräde för sin uppfattning redan innan
frågan eventuellt

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 78

kommit till lokal förhandling. Vill arbetsgivaren inte
finna sig i arbetstagarsidans tolkning får det ankomma på honom att påkalla
förhandling och i sista hand rättslig prövning. 1 vissa fall kan dock enligt
dessa ledamöter förhållandena vara sådana, alt det för bägge parter kan te sig
motiverat att arbetsgivaren får ha tolkningsföreträde åtminstone till dess att
lokal förhandling ägt rum. Om detta sker bör å andra sidan arbetstagarparten
kunna beredas tolkningsföreträde i tvister som gäUer lönefrågor eller andra
tvisteämnen utan anknytning till tvist rörande arbetsskyldigheten. Eftersom
emellertid förhåUandena kan vara mycket skiftande och avtalsstrakturerna
sammansatta och svåra alt överblicka, bör ytterst beredas utrymme för reglering
av hithörande frågor i avtal allt efter vad parterna finner funktionellt på
varje avtalsfält. TUl detta senaste synsätt ansluter sig ledamötema Hansson och
Lindberg i ett yttrande över frågan om tolkningsföreträdet. I detta yttrande
betonar de vidare dels att disciplinära påföljder inte bör få förekomma utan
föregående förhandlingar och utan att arbetsgivaren, om enighet inte kunnat
uppnås vid förhandlingarna, fört frågan till rättslig prövning, dels att lagstiftningen
bör innehålla särskilda regler om s. k. omvänd bevisbörda i vissa kategorier
av ackordstvister. Ledamöterna Ekinge och Fransson, slufligen, anser alt
kommitténs förslag rörande tolkningsföreträdet borde ha givits en motsvarande
utformning som viss ny arbetsrättslig lagstiftning på närliggande områden för
att därigenom åstadkomma en bättre JämstäUdhet mellan arbegsgivaren och den
lokala fackliga orga-nistionen. Detta kunde enligt Ekinge och Fransson ha
möjliggjorts genom en bestämmelse om att i avbidan på AD:s prövning av
tolkningstvisten skall i alla de situationer där detta är praktiskt möjligt och
där särskilda skäl inte föranleder annat, den av arbetstagaiparten hävdade
innebörden gälla. Den närmare tillämpningen av en sådan bestämmelse skuUe sedan
överlämnas till parterna att faststäUas genom avtal.

5.3 Remissyttrandena

5.3.1 Inflytandeavtal och kvarlevände stridsrätt

Kommitténs förslag till 26 och 34
§§ FKL med vissa regler om koUektivavtal, som ger arbetstagarna inflytande
över frågor som nu i allmänhet kan avgöras av arbetsgivaren ensam, och om s. k.
kvarlevände stridsrätt får ses som en huvudpunkt i det framlagda lagförslaget.
Hithörande frågor ägnas också stort intresse av remissinstansema. Några
ställer sig kritiska eller skeptiska till tanken på kvarievande stridsrätt
såsom medel att främja tillkomsten av koUektivavtal om arbetstagarinflytande.
De flesta yttrandena ger emellertid uttryck för upfattningen att man inte bör
bygga upp detaljerade regler i lag om arbetstagarinflytande i skilda former
och på olika områden, och att det då knappast finns något egentligt alternativ
till kommitténs förslag. Inom ramen för förslagets allmänna principer är
meningarna däremot i hög grad delade. En huvudfråga i remissinstansernas
diskus-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 79

sion
av förslaget är den avgränsning av tillämpningsområdet för 26 och 34 §§ som
kommittémajoriteten föreslagit. Men även andra frågor som var föremål för
meningsmotsättningar redan inom kommittén har visat sig kontroversiella under
remissinstansernas granskning.

Kritik mot att 26 och 34 §§ FKL har begränsats till
att gäUa enbart arbetsledningsfrågor och personalpolitiska frågor kommer
främst från remissinstanser på arbetstagarsidan. LO anser att de föreslagna
bestämmelserna är otillräckliga för att åstadkomma ett verkligt medbestämmande
för löntagama. Den avgränsning som kommittén har gjort mellan arbetsledningsfrågor
och företagsledningsfrågor är enligt LO svårförståelig av både principiella och
praktiska skäl. LO anser att förhandlingsrätt i medbestämmandefrågor, med stöd
av kvarievande stridsrätt, skall gälla alla frågor oavsett typ eller nivå.
Samma ståndpunkt intas av TCO. Krav på en mer långtgående rätt att sluta
koUektivavtal reses också av bl. a. Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska
fabriksarbetareförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet. Svenska
hamnarbetarförbundet och juridiska fakuheten vid Lunds universitet.

Svenska fabriksarbetareförbundet och Svenska
livsmedelsarbetareförbundet anser att de anställda bör ha en uttalad rätt till
medbestämmande och medinflytande på alla nivåer i företaget, dvs. rätt till
medverkan också i de högsta styrfunktionerna. Såvitt Svenska byggnadsarbetareförbundet
har kunnat finna nämner kommittén inget om i vilken kategori, arbetsledning
eller företagsledning, anlitandet av underentreprenör hör hemma. Enligt
förbundets mening är det uppenbart att sådana dispositioner i stor utsträckning
har företagsledande karaktär. Med hänsyn tiU underentreprenörsystemets
utomordentliga betydelse anser sig förbundet ha alldeles särskilda skäl att
kräva lagens stöd för avtalsreglering även av företagsledningsfrågor.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet pekar på
att förhandlingsrätt och möjlighet till kollektivavtalsreglering föreligger i
varje fråga. När del kommer till kritan skall man emellertid bara kunna
genomdriva inflytandet när det gäller arbetsledningsfrågor, personalpolitiska
frågor och disciplinfrågor. Mot denna begränsning åberopar fakulteten att den
gör det omöjligt att på ett meningsfullt sätt knyta samman inflytandet i
bolagsstyrelserna med inflytandet över företaget i övrigt, om arbetsgivaren
inte intar en positiv attityd. Vidare är, anför fakulteten, gränsen mellan
produktionsbeslut och beslut i arbetsledningsfrågor oskarp och
gränsdragningsproblemen kommer att bli legio. Fakulteten framhåUer dessutom att
den uppräkning av frågor som kommittén gör kan uppfattas som ett stäUningstagande
av lagstiftaren till var gränsen för arbetstagarnas medinflytande bör gå. En
konkretisering av det område som skall omfattas av regeln rörande inflytandeavtal
torde dock, enligt fakulteten, vara ofrånkomlig med hänsyn till den kvarievande
stridsrätl som kopplats till den. Fakulteten anser att man bör välja en
formulering som täcker alla frågor, som förelagsledningen har

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 80

att
ta StäUning till, men avgränsa mot den typ av frågor som redan i dag regleras
koUektivavtalsvägen. ÄvenÄÖ sätter i fråga om det är möjligt att dra någon klar
gräns mellan arbetsledningsfrågor och företagledningsfrå-gor.

Även en rad andra remissinstanser berör frågan om
vilka områden som bör omfattas av lagens regler om inflytandeavtal.

SAF hävdar att redan de regler om medinflytande och
om kvarievande stridsrätl som kommittén föreslår ligger på gränsen till vad som
är praktiskt möjligt att tillgodose i en förhandlingssituation. SAF avvisar
tanken på en formlig medbestämmaderält eller vetorätt för de anstäUda i rena företagsledningsfrågor.
Detta gäller produktionsinriktning, inköp och försäljning, vinstdisposilion,
prisfrågor, marknadsföring samt produktionsplanering, såväl den långsiktiga
som den dagliga produktionsledningen. Enligt SAF är del omöjligt att bedriva en
effektiv verksamhet om de anstäUdas synpunkter och godkännande skall inhämtas
före varje åtgärd. SAF menar att konsekvensema skuUe bli helt förödande, om de
nämnda frågorna skulle underkastas kvarievande stridsrätt i enlighet med
reservanternas förslag. SAF framhåller att reservanternas ståndpunkt
beträffande företagled-ningsfrågor inte tar någon hänsyn till de särskilda
besluts- och ansvarsregler som gäller enligt aktiebolagslagstiftningen. Enligt
olika slag av speciallagstiftning av betydelse för företagens verksamhet är
styrelse och verkställande ledning såväl slraffrättsligt som ekonomiskt
ansvariga för företagens åtgärder i olika hänseenden. Detta beaktas inte
heller av reservanterna. Föreningen framhåUer vidare att
arbetsgivarorganisationerna inte har mandat att förhandla om kollektivavtal som
inskränker bolagsstämmans eller styrelsens befogenheter enligt
aktiebolagslagen. Som exempel på viktiga områden som däremot ägnar sig för
medinflytande nämner SAF de anställdas medverkan i företagets
skyddsorganisation samt handläggande av arbetsmiljö- och vissa
rationaliseringsfrågor. Ett i viss mån annorlunda exempel erbjuder enligt SAF
personalpolitiken. Ett rimligt inflytande för de anställda bör finnas i fråga
om de personalpolitiska strategierna i företaget. Den dagliga personalledningen
måste däremot enligt SAF vara förenad med den direkta arbetsledningen. SAF
konstaterar att avsikten med bestämmelserna om inflytandeavtal och kvarievande
stridsrätt är att inflytandefrågorna skall finna sin lösning i de reguljära
riksavtalen. Det säger sig självt, menar föreningen, att det i praktiken inte
framstår som möjligt att i traditionella riksavtal inta en sådan reglering
rörande arbetsledningsfrågor att därmed åstadkommes en lösning för hela den
mängd av konkreta arbetsledningsfrågor, som hänför sig till varje enskilt
företag. Det kan även betvivlas att regleringen i riksavtalen kan ske utan stöd
från de centrala organisationernas sida. Medverkan från dessa torde, anser
SAF, också i praktiken vara erforderlig för att åstadkomma en lämplig
avgränsning av arbetsledningsbegreppet.

Även
SHIO motsätter sig tanken på en formell medbestämmanderätt för

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 81

de
anstäUda i företagsledningsfrågor. Också när det gäller mindre och till-fäUiga
inskränkningar av driften måste, enligt SHIO:s mening, företagen även i
fortsättningen äga rätt att själv, efter vederbörligt samråd, bestämma om en
nedskärning av personalstyrkan måste ske.

SPF, som ansluter sig till kommitténs förslag,
menar att de centrala förhandlingarna bör resultera i principavtal som drar
upp mål och ramar. De måste emellertid lämna utrymme för de lokala parterna att
träffa avtal som passar den egna enheten. Föreningen framhåUer att i lokala
medbestämmandeavtal bör kunna tas in regler för samråd vid rekrytering och
anstäUning av ledande personal. SPF påpekar även att begreppet inflytande bör
bytas ut mot medbestämmande.

KAB
ansluter sig i princip till att de i motiveringen tUl regeln om inflytandeavtal
nämnda frågorna skall anses ligga utanför arbetets ledning och fördelning. Om
exempelvis medlemmama i en bostadsrättsförening har valt att för ett visst
arbete anlita entreprenör, bör emellertid, anför KAB, klarare regler ge vid
handen att en sådan fråga ligger utanför begreppet. Arbetsmiljöutredningen
uttalar att även om vissa delar av arbetsmiljöområdet närmast ingår i
företagsledningen, är det uppenbart att en betydande del av arbetsmiljön,
främst det direkta arbetarskyddet, omfattas av arbetstagarsidans rätt att
påfordra avtalsreglering. Utredningen uttrycker en förhoppning om att den av kommittén
föreslagna ordningen skall leda till en fortsatt och intensifierad
avtalsreglering på detta område. Svenska kommunförbundet finner det naturligt
att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet uttalar ett starkare stöd för att
medinflytandeavtal kommer till stånd inom områden som arbetsmiljö och
företagshälsovård.

Liksom på förhandlingsrättens område behandlar
några remissinstanser särskilt möjligheterna att genomföra lagförslaget vid de
små och medelstora företagen. SHIO har efter kontakter med sina
delägarorganisationer funnit att ett ökat inflytande inte kan accepteras
försåvitt inte arbetstagarna påtar sig ett motsvarande ekonomiskt ansvar.
Gemensamt för egenföre-tagare är att de är personligt ansvariga för ingångna
förbindelser med samtliga personliga tillgångar. Detsamma gäUer även
familjeföretag som drivs i aktiebolagsform där företagaren och dennes hustm
vanligen genom personlig borgen påtagit sig betalningsansvar när det gäUer
bankåtaganden och liknande. Sveriges köpmannaförbund påpekar vidare att den
anstäUde inte är bunden till sin arbetsplats och att han därför kan helt lämna
ett företag utan ansvar för företagets framtid, trots att han medverkat till
ett beslut som kan få klart negativa effekter.

SHIO finner ej anledning att motsätta sig
utredningens förslag om medinflytande i frågor om ingående av
anstäUningsavtal. SHIO framhåller att samarbete redan i dag bmkar förekomma i
dessa frågor. Enligt SHIO:s uppfattning kan dock regler om medbestämmande när
det gäUer uppsägning eller avskedande av arbetstagare enligt kommitténs
förslag och reglerna i lagen om anställningsskydd komma i konflikt med
varandra. SHIO

6-Riksdagen 1975/76. I samt. Nr 105. Bilaga 1

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 82

menar
att om det genomförs en lagstadgad medbestämmanderätt i dessa frågor måste i
lagstiftningen samtidigt tas upp bestämmelser som reglerar den fackliga
organisationens ekonomiska ansvar om skadeståndsfrågor skulle bli aktuella.

Svea hovrätt ifrågasätter om det är sakligt
motiverat att i bestämmelsen om inflytandeavtal inbegripa spörsmål rörande
hävande av arbetsavtal eller eljest meddelande av påföljd för arbetstagare som
begått avtalsbrott. På dessa områden är arbetsgivarens bestämmaderätt starkt
kringskuren och hans beslut kan underkastas rättslig prövning. Det är också
enligt hovrätten svårt att finna en lämplig samverkansform för dessa fall där
motsatsställningen arbetsgivare/arbetstagare är särskilt markerad. Hovrätten
anser att kommittén inte heller har lyckats med den uppgiften. Särskilt
viktig, menar hovrätten, är frågan om arbetsmarknadens parter över lag när det
gäUer det mest betydelsefulla inflytandeområdet, arbetets ledning och fördelning,
kan skapa samverkansformer som innefattar en lämplig avvägning mellan de olika
intressen - inte endast parternas egna - som gör sig gällande i sammanhanget.
Kommittén har inte gått närmare in på hur en inflytandereglering kan utfalla i
praktiken. Hovrätten tillägger att kommittén inte heller berört vad en djupt
ingripande reglering kan få för följdverkningar på tillämpningen av
rättsregler och på rättsförhåUanden som byggts upp från helt andra
utgångspunkter.

SFO anser att det bör övervägas att tiltföra regeln
om inflylandeavtal bestämmelser om rätt också för arbetsgivarsidan att påkalla
avtalsreglering i inflytandefrågor, i varje fall om det kan visas att frågorna
varit föremål för lokala förhandlingsframställningar enligt bestämmelserna om
förhandlingsrätt i 12 och 13 §§ FKL. I många fall skuUe, anför SFO, säkerligen
en avtalsreglering innebära väsentliga fördelar för det löpande arbetet i företaget
Jämfört med ett tidsödande och kostnadskrävande lokalt förhandlingsförfarande,
som dessutom genom uppskovsskyldigheten gör beslutsprocessen besvärande
långsam.

Svenska
fabriksarbetareförbundet och arbetsgruppen inom juridiska fakidteten vid
Stockholms universitet föreslår en regel som gör kollektivavtalsbestämmelser
om inflytande slutna före den nya lagens ikraftträdande ogiltiga. En andra
åtgärd som enligt arbetsgmppen bör övervägas är utformandet av dispositiva
regler om inflytande. Även Försäkringsanställdas förbund är inne på tanken att
lagen bör tillföras vissa minimibestämmelser. Svenska elektrikerförbundet talar
om en baslag vars bestämmelser bör göras dispositiva så att de kan anpassas
efter branschbehov, om arbetstagarsidan begär en avvikande reglering.

Kommitténs förslag om s. k. kvarievande stridsrätt
som medel för att understödja de fackliga organisationernas krav på
kollektivavtal om rätt till inflytande utsätts som redan nämnts för kritik från
skilda utgångspunkter. Även remissinstanser som i princip accepterar
konstraktionen med kvarievande stridsrätt har invändningar att göra.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 83

De flesta remissinstanser som
företräder arbetsgivarintressen kan tänka sig att acceptera kommitténs förslag
om kvarievande stridsrätt under förutsättning att deras invändningar på
särskilda punkter beaktas. Till denna kategori hör KAB, Landstingsförbundet.
KFO, domänverket, SAF, SHIO och Sveriges köpmannaförbund.

I brist på annat lämpligt förslag
säger sig KAB och KFO godta kommitténs lösning med kvarievande stridsrätt.
Samtidigt understryker KAB att denna stridsrätl måste kunna begränsas i
nödsituationer. Landstings-JÖrbundet tillstyrker förslaget men anser att det
behövs ytterligare preciseringar av begreppen "påkalla" och
"annan reglering" i den föreslagna texten till 34 § FKL. Vidare bör
enligt förbundet reglema om kvarievande stridsrätt kompletteras med regler om
samordning när en stridsfråga berör flera arbetstagarorganisationer. De steg på
vägen mot en demokratisering av arbetslivet som redan tagits inom domänverket
har, anför verket, varit till gagn för verksamheten. Domänverket menar att den
kvarievande stridsrätten i princip kan anses användbar. Dock bör en precisering
av begreppet "arbetets ledning och fördelning" ske.

Enligt SAF:s mening bör regeln om
kvarievande stridsrätt gälla endast beträffande sådana inflytandefrågor som
aktualiserats i samband med förhandlingarna och beträffande vilka parterna är
ense om att varken någon positiv eller någon negativ lösning åstadkommits. SFO
framför liknande synpunkter.

SHIO säger sig vara motståndare
till ett system som tillåter legala strejker under pågående avtalsperiod. För
att arbetsmarknaden och därmed också företagen skall fungera på ett
tillfredsställande sätt krävs att det råder arbetsfred. Det kan därför
fömlsättas, anför SHIO, att de frågor som kan utgöra bakgmnd till åberopande av
kvarievande stridsrätt las upp till behandling i sanband med att kollektivavtal
träffas och att dessa frågor därvid även löses. Endast under dessa
fömtsättningar och med stor tvekan accepterar organisationen kommitténs förslag
om kvarievande stridsrätt.

Samtidigt som Sveriges
köpmannaförbund anser att tanken bakom en avtalsreglering i enlighet med
kommitténs förslag är riktig, uttrycker förbundet oro inför konsekvenserna av
den kvarievande stridsrätten. Alla torde enligt förbundet vara ense om att ett
kollektivavtal med kvarievande stridsrätl saknar egentligt värde. Riskerna med
den kvarievande stridsrätten fömtsätts kunna elimineras genom det huvudavtal,
som SAF och LO-TCO förväntas träffa före den planerade tidpunkten för lagens
ikraftträdande och som skulle dra upp rikUinJema för partemas agerande på förbundsplanet.
Ett dylikt huvudavtal är, anser förbundet, en fömtsättning för att
konstraktionen med kvarievande stridsrätt skall kunna accepteras. Förbundet
anför vidare att mycket synes tala för att arbetsmarknadens parter borde ges
tiltfälle att söka träffa överenskommelse i inflytandefrågorna i samband med
1977 års avtalsförhandlingar och innan något beslut om lagstiftning över huvud
taget fattas. Förbundet framhåUer vidare att

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 84

med
den utvidgning av inflytandeområdet och därmed området för den kvarievande
stridsrätten, som löntagarreservanterna begär, skulle huvudavtalet inte täcka
alla de inflytandefrågor, som arbetarpartema kunde komma att aktualisera.
Därmed skulle, menar förbundet, den kvarievande stridsrätten bli en definitiv
fara för arbetsfreden och helt oacceptabel, om ett rimligt svenskt näringsliv
skall kunna upprätthållas.

SFO, Svensk industriförening, Sveriges
redareförening och FFO släUer sig helt avvisande till den kvarievande
stridsrätten.

SFO
anser att gmnderna för fredsplikten rubbas i väsentlig utsträckning om man, som
kommittén föreslår, öppnar möjlighet till fackliga strider under tid då
koUektivavtal gäller mellan parterna. Det är för övrigt, menar SFO, sannolikt
att bestämmelsen om den kvarievande stridsrätten skulle få en huvudsakligen
illusorisk prägel, eftersom arbelsgivarpartema troligen skuUe komma att vägra
att över huvud taget sluta avtal utan att alla aktualiserade frågor och därmed
den totala fredsplikten garanterats. SFO framhåller att inom organisationen är
respektive företag avtalsslutande part på arbetsgivarsidan, vilket, redan med
kommitténs förslag, skulle innebära en form av lokal stridsrätt på
SFO-områdel. SFO pekar också på att det modema samhäUets effektiva
nyhetsförmedling och den uppmärksamhet som ägnas arbetsmarknadsfrågor innebär
att redan varsel om konflikt eller ibland redan strandningssituationer är
förhåUanden som kan leda till starkt negativa konsekvenser för företagen. Om
trots allt någon form av kvarievande stridsrätl införs, vill SFO framhåUa all
det måste utformas regler av innebörd att kvarievande stridsrätt bara kan gäUa
under den avtalsperiod, som följer på den förhandling då påkallandet skett.
Vill man hålla frågan levande över flera avtalsperioder, måste den alltså
aktualiseras på nytt.

Svea
hovrätt framhåUer att nu gällande bestämmelser inte i och för sig hindrar avtal
om rätt tiU inflytande och att de föreslagna reglema inte garanterar
tillkomsten av sådana avtal ens där så har påkallats. Det kan förväntas alt
varje initierad part på arbetsgivarhåll ställer som villkor för avtalsslut att
det inte lämnas utrymme för kvarievande stridsrätt. På det psykologiska planet
torde emellertid enligt hovrätten det nya systemet kunna få mycket stor
betydelse för skapande av inflytande genom koUektivavtal. AD är inne på samma
linje och konstaterar att det nu liksom tidigare är styrkan i parternas
förhandlingspositioner som blir avgörande för om och i vad mån en
inflytandereglering kommer till stånd.

Även från arbetstagarorganisationernas sida
framförs kritik mot kommitténs förslag om kvarievande stridsrätt. LO anser
sålunda att konstraktionen och värdet av den kvarievande stridsrätten kan
diskuteras, men tillstyrker ändock förslaget med vissa ändringar. Dessa
innebär, i överensstämmelse med LO:s uppfattning om tillämpningsområdet för 26
§ FKL, att stridsrätten skall vara lika omfattande som den allmänna
förhandlings-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 85

rätten. Vidare anser LO, liksom även TCO, att lagstiftaren
inte skall ange när förhandlingar om medbestämmandefrågor skall ske. Det bör
vara en fråga för arbetsmarknadens parter att själva reglera. LO framhåUer att
detta inte behöver innebära att fredsplikt aldrig kommer att gälla.
Organisationen anser det vara ett gemensamt intresse för parterna på
arbetsmarknaden att, liksom hittUls, även i framtiden få vissa fredsperioder.
Slutligen framhåller LO att en stridsåtgärd får vidtas endast när den inte
strider mot lag, avtal eller förbundets stadgar.

SACO/SR tillstyrker förslaget om kvarievande stridsrätt.

Svenska hamnarbetarförbundet anser
att den kvarievande stridsrätten skall gäUa alla frågor som partema inte
reglerat i koUektivavtal oavsett om sådan reglering påkallats eller ej. SPF
anser alt kopplingen till förhandling om löne- och anstäUningsvUlkor är
olämplig, emedan företaget inte skall kunna köpa sig fritt från medinflytandet.

Den s. k. negativa regleringen i koUektivavtal kritiseras
allmänt av TCO, Svenska metallindustriarbetareförbundet och Arkitektförbundet.
TCO anser att fredsplikt skall råda endast i frågor som uttryckligen regleras
i kollektivavtal. Organisationen konstaterar att förbud mot negativ reglering
har stadgats i bestämmelsen om kvarievande stridsrätt men att denna bestämmelse
gäller endast under vissa föratsättningar. TCO menar att reglerna om
inflytandeavtal och kvarievande stridsrätt helt kan utgå och ersättas med en
bestämmelse som ger klart uttryck för ett förbud mot negativ reglering.
Arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Svenska
transportarbetareförbundet anser det olämpligt att skriva in principen om de
dolda klausulerna i den nya lagstiftningen. Arbetsgrappen menar att den
föreslagna vägen synes bli mindre effektiv då kopplingen mellan de två
avtalstyperna innebär att arbetsgivaren kan dra in inflytandefrågorna i
löneavtalen och där använda dem som bytesobjekt. Transportarbetareförbundet
efterlyser en regel som innebär att de dolda klausulerna upphör att gäUa och
föreslår ett altemativ av skiljedomskaraktär. Liksom arbetsgmppen förordar
förbundet även en lösning som innebär att inflytandeavtalen löper tills vidare
med uppsägningstid, medan löneavtalen i enlighet med rådande tradition skall
löpa på viss tid.

Åsikten att den kvarievande
stridsrätten tillkommit för att arbetstagarsidan skall tillföras ett verksamt
påtryckningsmedel och därför primärt bör kunna tillgripas endast av
arbetstagarsidan framförs av SACO/SR, Svenska elektrikerförbundet, Hotell- och
restauranganställdas förbund samt Svenska livmedelsarbetareförbundet.

Svenska lantarbetareförbundet understryker att rätten till
kvarievande stridsrätl i första hand bör tillkomma arbetstagarorganisation
centralt. Det bör dock finnas möjlighet att delegera den kvarievande
stridsrätten till den lokala organisationen.

SAF och SFO anser att arbetstagarsidan bör åläggas krav på
skriftlig form när den aktualiserar sina medinflytandekrav. Svea hovrätt anser
att

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 86

bevisfrågor kring fredspliktens omfattning bör undvikas.
Förutom skriftlighetskravet nämner hovrätten att det bör övervägas att införa
bestämmelser om att påkallandet av inflytandereglering måste vara preciserat
såvitt gäUer arten av frågor och formen för inflytandet för att kvarievande
stridsrätt skall kunna inträda.

KFO anser att frågan om
sympatiåtgärder i samband med kvarievande stridsrätl bör bli föremål för ytterligare
överväganden innan lagen kan träda i kraft med den föreslagna lydelsen av
stridsrättsreglerna. Även SFO och KAB SläUer sig avvisande till sympatiåtgärder
i detta sammanhang.

5.3.2 Andra former för arbetstagarinflytande.
Partssammansatta organ

Vissa av remissinstanserna tar i
sina yttranden upp löntagarreservanternas uttalanden av innebörd att
lagstiftningen eventuellt bör innehålla även vissa regler om medbestämmanderätt
eller självbestämmanderätt på särskilt angivna områden. Vidare ägnas i åtskilliga
yttranden uppmärksamhet åt frågan om inrättande av partssammansatta organ på
arbetsplatserna.

SAF menar att
löntagarreservanternas resonemang angående förhandlingsrätten skuUe kunna
utmynna i ett förhållande som vore liktydigt med en åtminstone temporär facklig
vetorätt mot förändringar. Att påtvinga arbetsgivarna ett sådant fackligt
envälde skulle, anser SAF, inte främja den förhandlingsvilja och den
samförståndsanda som med möda byggts upp i vårt land. Del skuUe inte heller
vara till gagn för effektiviteten i den produktion som ensam skapar välstånd.
SFO framhåller att en i lag stadgad vetorätt kräver ett förtydligande av vad
som skall gälla som ansvarsfördelningen mellan parterna.

TCO understryker att kommitténs lagförslag måste
kompletteras för att ge garantier för ett reellt medbestämmande. Det är
nödvändigt, anför TCO, att det i lagen införs en bestämmelse av innebörd att
avtalsslutande arbetstagarorganisation ges en permanent vetorätt. Som LO:s och
TCO:s representanter i utredningen framhåUit i sin reservation torde det vara
ytterligt svårt att dra en gräns mellan vad som är företagsledningsfrågor och
arbelsledningsfrågor. TCO anser alt en lagbestämmelse som ger arbetstagama
vetorätt endast i arbetsledningsfrågor skuUe kunna leda till ständiga
lolkningstvister om lagens innebörd. En sådan ordning är enligt TCO:s mening
oacceptabel. Svenska byggnadsarbetareförbundet framför krav på en central
facklig vetorätt. Svenska teaterförbundet förespråkar vetorätt vid tillsättande
av företags- och arbetsledning.

LO framhåUer att frågan om vetorätt
är otillräckligt belyst och att underlag saknas för en bedömning av hur ett
system med central facklig vetorätt skulle fungera i praktiken. LO finner dock
idén vara värd att prövas i det fortsatta reformarbetet.

Arbetsmiljön och
förelagshälsovården, personalpolitiken, löneformer och löneutbetalning och
arbetstidens förläggning är de områden som i första hand nämns i diskussionen
om självbestämmanderätt för arbetsta-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 87

garna.

SPF, SFO och domänverket är positivt inställda till att
arbetstagarna får ett avgörande inflytande på frågor om arbetsmiljö och
företagshälsovård. Arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholtns
universitet nämner arbetarskydd, arbetsmiljö, matsalar och andra sociala
anordningar som tänkbara områden. Enligt arbelsgrappens uppfattning förutsätter
dock en lagsttftning ytterligare utredning. De nämnda remissinstanserna påpekar
att självbestämmande måste ske inom fastställda budgetramar.

Frågan om ansvaret för fattade
beslut vid självbestämmanderätt för arbetstagarna berörs av SFO och
arbetarskyddsstyrelsen. SFO framhåller att självbestämmande kräver ett
förtydligande av ansvarsfördelningen. Ar-betarskydddsstyrelsen menar att om en
ny lagstiftning medför att bestämmanderätten inom företagen över t. ex.
planering av driften, arbetsledning eller arbetsinstmktioner förskjuts från
arbetsgivaren, frågan uppkommer om detta låter sig förena med det nuvarande
ansvarssystemet i arbetarskyddslagstiftningen.

LO hävdar att löntagarna bör ges rätt till
självbestämmande i vissa frågor som berör dem dagligen och nära.
Självbestämmanderätten måste enligt LO utövas inom i förväg uppdragna ramar
och utformas som en rättig-hel, som den koUektivavtalsslutande
arbetstagarorganisationen kan ta i anspråk i samband med förhandlingar om
medbestämmande. LO anser att självbestämmanderätt bör ges beträffande
löneformen, arbetstidens förläggning och företagshälsovården. Löneformen har i
den företagsdemokratiska försöksverksamheten visat sig ha stor betydelse för
de åsyftade förändringarna i arbetsorganisationen. Även inom vissa givna
tidsramar är detaljregleringen av arbetstiden värdefuU för arbetstagarna. När
det gäUer företagshälsovården understryker LO vikten av att arbetsgivama åläggs
att ställa tillräckliga ekonomiska resurser till förfogande. LO konstaterar alt
medlemsförbunden stäUt krav på självbestämmanderätt även i frågor som rör
arbetsmiljön och personalpolitiken. På dessa två områden anser emellertid LO
att det krävs ytteriigare underiag, innan organisationen kan ta slutgiltig
ställning tUl självbestämmandets utformning och omfattning.

TCO anser att arbetstagarna bör ges
självbestämmanderätt i arbetsmiljö-och hälsofrågor samt i bl. a.
personalpolitiska frågor såsom introduktion, omplacering och utbildning och i
arbetsorganisatoriska frågor såsom ar-betsutformning, arbetsutvidgning,
arbetsväxling och liknande frågor.

Svenska hamnarbetarförbundet anser
att den lokala fackföreningen skall ha det slufliga avgörandet åtminstone när
det gäUer frågor som rör hälsovård, arbetsmiljö, arbetarskydd, omflyttning och
nyanställning.

I anslutning till frågan om
partssammansatta organ framhåller åtskilliga remissinstanser, främst
arbetsgivarorganisationer och vissa statliga verk och myndigheter, att det är
betydelsefuUt att man finner fasta och praktiska former för den utvidgade
förhandlingsverksamhet som följer av kommitténs förslag. Man ser detta som en
förutsättning för att arbetstagannfly-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 88

lande
i förhandlingens form skall kunna förenas med rimliga effektivitetskrav och hävdar
att arbetsgivarsidan därför bör få rätt att påkalla inrättande av
parissammansatta organ såsom forum förfuUgörande av förhandlings- och
informationsskyldigheten. Löntagarorganisationerna bland remissinstanserna
anser i allmänhet att de regler i ämnet som föreslagits av kommittén bör utgå.
I varje fall bör enligt deras mening arbetsgivarsidan inte ha rätt att ta
initiativet till inrättande av partssammansatta organ; detta skuUe innebära ett
obehörigt ingrepp i deras rätt att själva bestämma formerna för utövande av
sin verksamhet.

SAF konstaterar att arbetsrätlskommittén har tänkt
sig att utövandet av den fördjupade förhandlingsrätten, liksom tillämpningen av
medinflytan-deregleringar beträftande anställningsfrågor och påföljdsfrågor,
skall ske i parissammansatta organ. Möjligen har kommittén menat att detsamma
skall gäUa beträffande arbetsledningen. SAF framhåller att det inte torde vara
möjligt att utan oskälig belastning för parterna realisera de i betänkandet
angivna förhandlings- och medinflytandereglema utan att dessa kan inpassas i
rationella, företagsanpassade former. Partssammansatta organ kan vara en sådan
form. SAF framhåller vidare att initiativet till inrättandet av dylika organ
inte rimligtvis kan vara förbehåUet arbetstagarsidan utan även bör tillkomma
arbetsgivarsidan. När det gäller initiativrätten framförs liknande åsikter av
Sveriges redareförening, SPF, KFO och Landstingsförbundet. SFO finner
löntagarreservanternas motstånd mot lika initiativrätt oförklarligt, särskilt
mot bakgrand av att reservantema har betygat arbetstagarpartens förmåga att med
gott omdöme delta i beslutsfattandet på företagets alla nivåer. Ett
tillräckligt skäl för att arbetsgivaren bör ha rätt att påkalla inrättande av
partssammansatta organ är, enligt kammarrätten i Stockholm, arbetsgivarens
behov av kontinuerlig kontakt med motparten i samband med fullgörandet av den
primära förhandlingsskyldigheten. Svenska kommunförbundet anför att
arbetsgivar- och arbetstagarsidan skall ses som två Jämbördiga parter och att
medinflytande skall åstadkommas genom avtal efter regelrätta förhandlingar.
Genom i denna ordning träffade avtal kan frågan om inrättande av eventuella
partssammansatta organ regleras, liksom även sådant organs uppgifter och befogenheter.
Någon särskild lagreglering av initiativrätten bör enligt kommunförbundet inte
vara erforderiig.

LO avstyrker bestämmelser i lagen om inrättande av
partssammansatta organ. Enligt LO:s uppfattning är det inte lagstiftarens
uppgift att föreskriva i vilka former de fackliga organisationerna skall utöva
bestämmande rätt. Det måste de fackliga organisationema själva få avgöra. Det
innebär inte att LO kategoriskt avvisar partssammansatta organ som metod för
medbestämmande. Men om sådana organ skall inrättas är det ett krav att detta
får ske endast på begäran av lokal facklig organisation. Sådant
parts-sammansatt organ skall dessutom kunna upplösas endast efter begäran av
lokal facklig organisation. LO anser vidare att det på arbetsplatser med fle-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 89

ra
arbetstagarorganisationer bör vara den eller de koUektivavtalsbundna
arbetstagarorganisationer, som företräder de flesta medlemmarna, som skall
bestämma om ett partssammansatt organ skall inrättas. TCO framför liknande
åsikter. SACO/SR avstyrker förslaget om partssammansatta organ med
motiveringen att tillkomsten av sådana organ, deras arbetsuppgifter och
sammansättning, ändå ingår i det område inom vilket den kvarievande
stridsrätten kan utnyttjas. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet finner
det naturligt att vid inflytandeförhandlingar ta upp frågan om ett gemensamt
organ för bl. a. förhandlingar och information. Med tanke på att regleringen
främst tUlkommit i arbetstagarsidans intresse, anser fakulteten att det bör
ankomma på den sidan att avgöra i vilken form en intressebevakning effektivast
kan ske. Måhända kan man, enligt fakulteten, inte utesluta att
arbetsgivarsidan föreslår en institutionalisering för att försvaga slagkraften
hos arbetstagarinflytandet.

SAF
menar att vad som framför allt bör klart belysas är huravida beslut i det
partssammansatta organet är rättsligt bindande för den enskilde arbetsgivaren
resp. arbetstagaren. Tanken att en oorganiserad arbetstagare enligt
fuUmaktsregler skuUe vara rättsligt bunden av ett beslut i det partssammansatta
organet synes enligt SAF sakna bärande gmnd. När det gäUer småföretagen
instämmer SAF i kommitténs överväganden, att en lösning torde kunna vara att
arbetstagarparten utser vederbörande fackliga förtroendeman för avtalsfrågor
på arbetsplatsen att vara bärare av de rättigheter som eljest skolat ankomma
på arbetstagarsidan i ett formellt inrättat partssammansatt organ. Samtidigt
som SAF således instämmer häri framhåUer föreningen att det inte är
tillräckligt att denna ståndpunkt framkommer endast såsom en rekommendation i
motiven. Ståndpunkten måste även komma till uttryck i själva lagtexten.
Samtidigt påpekar SAF att den anvisade utvägen inte löser hela det aktuella
småföretagsproblemet. SAF antar att det i många små företag saknas
föratsättningar ens för utseende av facklig förtroendeman. Föreningen hävdar
allmänt att de regler i lagen som inte i praktiken är tillämpliga på
småföretagen måste göras dispositiva. KAB, som tillstyrker kommitténs förslag,
påpekar också att idén med partssammansatta organ kan vara svår att realisera i
små företag.

SFO noterar att enligt förslaget mer än ett organ
kan inrättas. Organisationen StäUer sig frågan om därmed avses att varje organ
skall syssla enbart med en viss typ av frågor och om varje fackförbund kan
kräva att på varje arbetsplats få ett eget organ för varje typ av frågor. Om
svaret är Ja, menar SFO att man riskerar att få en mycket tungrodd och föga
effektiv administration av inflytandefrågorna. Risk föreligger också att olika
organ inom samma problemområde kan komma till skiljaktiga, i värsta fall motstridiga,
beslut. SFO konstaterar vidare att inflytande genom partssammansatta organ kan
få flera former, t. ex. samråd eller vetorätt i frågor där arbetsgivaren har
beslutanderätt eller beslutsfattande i organ där båda parter medverkar. 1 det
senare fallet kan beslutanderätten i realiteten komma

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 90

att ligga hos arbetstagarrepresentanterna. Både vetorätten
och den till arbetstagarsidan överflyttade beslutsrätten kräver, enligt SFO
ett förtydligande av vad som skall gäUa om ansvarsfördelningen. I båda fallen
kan arbetstagarsidan direkt styra beslut om åtgärder från företagels sida,
beslut som är rättligt bindande för företaget. SFO påpekar att verksläUande direktör
formellt är ansvarig för alla sådana beslut. 1 de här avsedda fallen, då det
partssammansatta organets sammansättning och befogenheter bestämts av utanför
företaget stående avtalsslutande organisationer, anser SFO emellertid att det
inte är rimligt att låta tesen om verkstäUande direktörens ansvar för
delegering vara gällande. Det redovisade synsättet motiverar SFO även med att
det enligt förslaget inte krävs att arbetstagarrepresentanterna i de
partssammansalta organen skall vara anstäUda i förelaget. SFO anser att
problemet skuUe kunna lösas genom att det fastslås att de anstäUdas representanter
i partsammansatta organ medverkar i dessa organ i sin egenskap av företrädare
för den avtalsslutande organisationen, vilken gentemot förelaget bär ansvaret
för deras åtgärder. Detta skuUe i så fall enligt SFO innebära ett nytt synsätt
på ansvarsfrågorna i företagen och SFO anser att frågan rätteligen borde
regleras genom ändrade bestämmelser inom associationsrätten. Organisationen
menar att motsvarande synpunkter kan anföras även beträffande andra delar av
kommitténs förslag.

Arbetarskyddsstyrelsen menar att förslaget kan komma att
kräva ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Styrelsen vill inte i detta
sammanhang ta ställning till vilken utformning sådana ändringar bör ges. Som
exempel nämner styrelsen att, om beslutanderätt i arbetsmiljöfrågor skall
utövas i partssammansatta organ, även medlemmama i dessa organ bör ha ett lagfäst
ansvar för att arbetarskyddslagstiftningens regler iakttas. Det måste även slås
fast i vilket förhållande sådana organ skall stå till skyddskom-mittéema och
yrkesinspektionen. Enligt styrelsens uppfattning är det angeläget att dessa
frågor blir föremål för noggranna överväganden.

Svenska kommunförbundet säger sig sakna en klar belysning
av förhållandet mellan de i dag befintliga företagsnämnderna och de nya
parissammansatta organen. KFO anför att de partssammansalta organen synes kunna
överta de uppgifter som nu åvilar företagsnämnderna. Detta nödvändiggör,
enligt KFO, bl. a. omarbetning av företagsnämndavtalen och det mellan
arbetsmarknadsparterna nyligen ingångna avtalet om ekonomikommitté och
arbetstagarkonsulter. KFO menar att endast ett organ bör inrättas där
representanter för samtliga koUektivavtalsbundna parter har lagstadgad
skyldighet att inga. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att
uppbyggandet av partssammansatta organ i praktiken bör anknytas till
företagsnämnd där sådan finns.

KAB hävdar att hänsyn tas även till
tredjepartsintresset. Möjlighet till representation i de partssammansatta
organen måste också ges andra grupper, exempelvis boende, som genom lag eUer
avtal har rätt till medbestämmande i hithörande frågor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 91

AMS påpekar alt de frågor som åvilar anpassningsgmpperna
i fortsättningen kan komma att behandlas också av de partssammansatta organen.
Det blir därför sannolikt nödvändigt, anför AMS, att i samband med den nya
lagstiftningen se över och närmare reglera anpassningsgruppernas ställning.
Oavsett vilken status anpassningsgrupperna skall ha i fortsättningen,
understryker AMS vikten av att det nuvarande trepartssamarbetet på området
bibehålls.

Lämpligheten
av partssammansalta organ kan, anser Sven hovrätt, ifrågasättas från flera
synpunkter. Hovrätten noterar att belänkandet innehåller en regelsamling för
ett organ med såväl uppgifter enligt bestämmelserna om utvidgad
förhandlingsrätt och underrättelseskyldighet som beslutanderätt i
uppsägnings-, avskedande- och disciplinfrågor. Kommittén har inte berört den
splittring som en sådan sammankoppling måste innebära för
ar-betstagarledamöterna i organet. Än skall de vid förhandling enligt bestämmelserna
om utvidgad förhandlingsrätt företräda och tillvarata arbetstagarsidans
intressen gentemot arbetsgivaren, än skall de vid uppkommen fråga om skiljande
från anställning inta funktionen av arbetsgivare med skyldighet alt frångå en
ensidigt arbetstagarvänligt betraktelsesätt. Det är, menar hovrätten, med andra
ord svårt att komma ifrån att organet får en slags dömande funktion i vad som
kan vara tvist mellan de parter som bUdar organet, varvid utslaget gäUer vUken
ståndpunkt ena parten i saken skall inta i förhållande till andra parten.
Hovrätten anför vidare att det är en renare linje om man vill uppnå det syfte
som antagligen tänkts tillgodosett genom ifrågavarande organ att, om
arbetsgivarsidan är villig till det, i kollektivavtal föreskriva skyldighet
för arbetsgivaren att under vissa omständigheter på begäran av
arbetstagarorganisation avstå från den rätt alt exempelvis säga upp
arbetstagare som eljest tillkommer honom. Som kompletterande föreskrift kan
tänkas en bestämmelse om all förhandling i frågan, lämpligen i hela
uppsägningsfrågan, skall ske i partssammansatta organ. Arbetsgivaren fattar sedan
ensam beslut om hur han skall ställa sig, ett beslut om tillämpning av lag och
avtal som arbetstagarsidan kan angripa i rättegång.

Svenska byggnadsarbetareförbundet menar att de
partssammansatta organen lätt kan bli ett hot mot den lokala fackliga organisationens
självständighet och oberoende. Aktivitet i partssammansatta organ kan bli en
ersättning för aktivitet inom det egna facket. Förbundet hävdar att det finns
alla skäl att slå vakt om den lokala fackliga organisationens roll och att detta
kan ske bara om den är den lokala arbetsgivarens naturliga förhandlingsmotpart.

Svenska fabriksarbetareförbundet anser att
inflytande genom partssammansatta organ skall vara organisatoriskt inordnat på
alla nivåer i arbetsorganisationen. Representation skall även vara möjlig i
direktion eller motsvarande högsta verkställande ledning. I den mån annan
lagstiftning lägger hinder i vägen skall denna undanröjas. Förbundet
understryker att lagstiftningen skall ge möjlighet till inflytandereglering på
alla nivåer som ter sig

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 92

ändamålsenliga.

Svenska
lantarbetareförbundet ser som en nödvändighet att lagförslaget i sin
slutgiltiga utformning ger möjlighet till partssammansatta organ omfattande
flera arbetsstäUen. Denna möjlighet anses vara en fömtsättning för att
förbundets medlemmar på små arbetsstäUen skall kunna utnyttja lagens
möjligheter till förhandling, information m. m. Lantarbetareförbundet säger sig
ha mycket svårt att se effekten av ett partssammansatt organ på arbetsstäUen
med en eller två anstäUda. Då arbetstagarna på denna typ av arbetsstäUen saknar
stöd från exempelvis en fackklubb, är det enligt förbundet naturligt att dessa
arbetstagare befinner sig i ett underläge i förhållande till arbetsgivaren.

5.3.3
Tolkningsföreträdet

Kommitténs förslag till regler på området för det
s. k. tolkningsföreträdet i arbetsskyldighetstvister är en av de punkter i
lagförslaget som har förorsakat mest debatt och störst meningsskiljaktigheter
bland remissinstansema. I flera yttranden från arbetsgivarföreträdare göres
gällande att den praxis, som har utvecklats av AD, är den bästa och rimligaste
lösningen och att den i realiteten inte har skapat några problem av betydelse
för arbetstagama. Ändra remissinstanser på arbetsgivarsidan ansluter sig i
princip tUl kommitténs förslag till 27 § FKL. På arbetstagarsidan är det däremot
en allmänt spridd uppfattning att det förslaget är otillräckligt. Man vill där
gå längre både i fråga om utformningen av lagens tolkningsföreträdesregel, så
att denna kommer att innebära en verklig företrädesrätt för arbetstagarsidan
vid avtalstolkning, och när det gäUer de olika slag av tvister som lagens
regler skall vara tillämpliga på.

Bland
de remissinstanser som accepterar kommitténs förslag kan nämnas domänverket.
Sveriges redareförening, SFO, KFO och KAB. KFO menar dock att bestämmelsema om
tolkningsföreträde ger utrymme för den enskilde arbetstagaren att hos sin
fackliga förtroendeman begära utnyttjande av tolkningsföreträdet i sådan
utsträckning, att risk kan förligga att denne på sikt får svårigheter att
upprätthåUa meningsfuUa kontakter med såväl medlemmar som arbetsgivare.

Utan
att ta ställning till vilken part som bör ha tolkningsföreträde tillstyrker
arbetsmiljöutredningen kommitténs förslag när det gäller omfattningen av den
enskilde arbetstagarens rätt till arbetsvägran när arbetet är farligt.
Utredningen konstaterar att arbetstagaren enligt förslaget går fri från ansvar
så snart hans subjektiva uppfattning av faran är berättigad med hänsyn till de
omständigheter i vilka han befann sig. Att gå ett steg längre skulle innebära
att man godtog arbetsvägran så snart arbetstagaren utan varje fog bedömde arbetsuppgiften
som farlig. Ärbetsmiljöutredningen påpekar att bestämmelsen om
tolkningsföreträde emellertid är konstraerad som en regel beträffande
koUektivavtal mellan partema. I det fall då arbetsgivare och arbetstagare inte
är bundna av koUektivavtal följer arbetsgi-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 93

vårens
tolkningsföreträde av sedvänja och domstolspraxis. Det är enligt utredningens
mening önskvärt att den rätt att underiåta fariigt arbete, som nu föreslås i 27
§ FKL, i praxis så tidigt som möjligt kommer att gäUa även när koUektivavtal
saknas. Arbetsmiljöutrednngen menar att delta bör fastslås i den kommande
propositionen.

SAF, SHIO och Sveriges köpmannaförbund anser att
del nuvarande systemet med tolkningsföreträde för arbetsgivaren och möjlighet
för arbetstagarparten alt föra frågan till central förhandling och till AD i
praktiken visat sig fungera väl. SAF hävdar att den princip för
toUcningsföreträ-det som har fastslagits i rättspraxis är den enda
ändamålsenliga. Man kan vidare fastslå, anför föreningen, att det i praktiken
är sällan som en arbets-tagarpart haft anledning att klaga på en arbetsgivares
utövning av tolkningsföreträdet. Trots att det kan hävdas att den ena parten
är lika kompetent som den andra att ta stäUning tUl en tolkningsfråga, menar
SAF att det för frågan vem som skall ha tolkningsföreträde är väsentligt att
det är arbetsgivaren som bär det ekonomiska ansvaret. Det är också han som i
normalfallet bäst kan bedöma alla konsekvenser av att en viss åtgärd företas
eller inte företas. Föreningen föreslår även åtgärder för det fallet att ett reellt
missnöje skulle föreligga med arbetsgivarsidans sätt att utöva arbetsledningen,
varav tolkningsföreträdet är en del. Den utväg SAF anvisar är att
arbetsmarknadens parter själva inrättar organ som snabbt löser uppkommande
tolkningsproblem. Sådana organ behöver enligt SAF inte nödvändigtvis ha status
av skiljenämnder. Det väsenfliga är att tolkningsfrågan kan bli föremål för en
auktoritativ och sakkunnig bedömning. Den tids-utdräkt som är förbunden med
lokala och centrala förhandlingar skulle enligt SAF radikalt skäras ned om man
på antydda sätt kunde enas om former för handläggning av olika uppkommande
tolkningsproblem.

Från arbetstagarorganisationernas sida framförs
däremot som nämnts krav på regler som på ett mera effektivt sätt än vad
kommittén föreslagit förskjuter rättslägel till arbetstagarsidans förmån. LO
förklarar att kommitténs förslag om tolkningsföreträde inte uppfyller de
facklig kraven. Sedan utredningen tUlsattes har nya lagar trätt i kraft, där
tolkningsföreträdet för arbetsgivaren har starkt begränsats. Arbetsgivarens
tolkning gäUer enbart om den lokala fackliga organisationen inte stäUer sig
bakom en annan tolkning. LO:s erfarenheter av denna lösning är mycket positiva.
De fackliga organisationerna måste, anför LO, anses vara lika kompetenta som
arbetsgivaren att tolka koUektivavtal. Dessutom medför de nya reglerna att
arbetsgivarna blir mer intresserade av snabba förhandlingar. LO anser att
tolkningsföreträde av den typ som finns i t. ex. lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen bör införas i alla avtalsreglerade frågor.
Tolkningsföreträdet skall alltså vid tvist gå över till arbetstagarsidan när
den lokala fackliga organisationen stäUer sig bakom en annan tolkning än
arbetsgivarens. Om arbetsgivaren inte är nöjd med tolkningen måste han påkalla
förhandling eller, som sista utväg, ta upp tvisten inför AD eller

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 94

skiljenämnd.
Enligt LO:s uppfattning bör den fackliga organisationen kunna dömas till
skadestånd endast om avtalet tolkats fel med uppsåt eller om man bort inse att
tolkningen var felaktig. 1 likhet med LO anser TCO att kommittéförslaget inte
tillnärmelsevis når upp till den nivå som uppnåtts i senare års lagstiftning på
arbetsrättens område. TCO är av den uppfattningen att arbetstagarorganisationerna
skall där de så finner nödvändigt, lämpligt eller ändamålsenligt ha
tolkningsföreträde i alla rätlstvister som kan uppkomma på arbetsplatsema, dvs.
oavsett om tvisten rör en avtals-eller en lagbestämmelse. Något i lag stadgat
undantag från arbetstagamas rätt till tolkningsföreträde bör enligt TCO inte
finnas. Uppkommer en situation där undantag vore motiverat får det enligt TCO
förutsättas att arbetstagarna avstår från att använda sitt tolkningsföreträde.
Har flera organisationer skilda uppfattningar i en gemensam tolkningstvist med
arbetsgivaren bör den mening gäUa som företräds av den organisation eller de
organisationer som har sammanlagt mer än fyra femtedelar av antalet
kol-lektivavtalsBundna arbetstagare på arbetsplatsen, såvida annat inte ha bestämts
i koUektivavtal med arbetsgivaren. När det gäller frågan om skadestånd hävdar
TCO att det enligt mönster från förtroendemannalagen bör framgå, att skadestånd
kan förekomma endast när lokal arbetstagarorganisation avsiktligt har hävdat
en Oriktig tolkning.

Även Hotell- och restauranganställdas förbund anser
att arbetstagarsidan bör ha tolkningsföreträde i alla avtals- och lagfrågor
som berör arbetsplatsens förhållanden. Svenska hamnarbetarförbundet anser att
den lokala fackföreningen bör ha tolkningsföreträde i alla frågor som berörs av
överenskommelser och avtal. Förbundet säger sig inte kunna acceptera några
undantag från denna regel. Förbundet anser vidare att tolkningsföreträdet inte
får vara förenat med något skadeståndsansvar eller någon skyldighet att
åberbetala lön.

Det
förslag i fråga om tolkningsföreträdet som förs fram av LO:s och TCO:s
representanter i kommittén stöds av en rad arbetstagarorganisationer. Även
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet ansluter sig till förslaget.
När det gäller tvister rörande arbetsskyldigheten ansluter sig vidare även SPF
till reservanternas linje. Den maktförskjutning till de anstäUdas förmån som
denna skulle innebära överensstämmer enligt SPF väl med det övriga
lagstiftningsarbetet på arbetslivets område. Det kommer, hävdar föreningen, att
öka arbetsgivarens respekt för den enskildes rättigheter och skärpa kraven på
föratseende och planmässigt handlande. Vidare menar SPF att arbetstagarpartens
tolkningsföreträde rörande arbetsskyldigheten kommer att medföra ett ökat
ansvarsmedvetande hos den lokala arbetstagarparten. Erfarenhetema från de
företag, där det i praktiken redan fungerar som om den lokala fackföreningen
hade tolkningsföreträde, tyder enligt SPF på att risken för missbruk inte bör
överdrivas. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet menar att tolkningsföreträdet
rörande arbetets ledning och fördelning bör ligga hos arbetsta-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 95

garna.
Landstingsförbundet anser vidare alt det även i andra tvister kan vara
motiverat med tolkningsföreträde för arbetstagarparten. Båda förbunden betonar
däremot att arbetstagarsidan inte bör ha tolkningsföreträde i tvister rörande
vad som skall vara att hänföra under begreppet "myndighets
verksamhet".

Flera remissinstanser tar med skärpa avstånd från
löntagarreservanternas förslag. Enligt SAF ligger förslaget mycket nära en
ordning som innebär ett direkt ingrepp i fredsplikten. Möjligheterna att med
åberopande av tolkningsföreträdet stoppa arbetet skulle många gånger få samma
konsekvenser som en strejk i avsikt att påverka en betalningsfråga. Skulle mot
SäF:s bestämda mening
reservantemas förslag läggas till grand för någon form av lagstiftning, anser
föreningen att en komplettering måste ske med regler som syftar till att
förhindra missbruk. SAF anser att det ligger i öppen dag alt
tolkningsföreträdet enligt löntagarreservanternas alternativ kan utnyttjas
otillbörligt som påtryckningsmedel av en mindre nogräknad fackförening.
Sveriges redareförening anför att löntagarrepresentanternas förslag kan komma
att äventyra fartygens säkerhet och innebära negativa ekonomiska konsekvenser.

Skulle reservanternas förslag om tolkningsföreträde
vinna bifall säger sigSHIO utgå från att den fackliga organisationen vid
feltolkning, även när det gäUer lönetvister, åläggs fuU skadeståndsskyldighet
med belopp motsvarande den skada som företaget åsamkats. 5FO avstyrker
reservantemas förslag bl. a. med hänsyn till del ekonomiska ansvaret för
åtgärder, som skulle kunna beslutas av den fackliga organisationen med stöd av
tolkningsföreträdet. Även Svensk industriförening lar bestämt avstånd från reservanternas
förslag. Sveriges köpmannaförbund anser att ett tillgodoseende av
reservanternas anspråk skulle i många fall kunna orsaka allvarlig skada när
omsorgen om företagets ekonomi kräver snabba beslut och åtgärder.

Löntagarreservanterna framför tanken att
arbetstagarsidan skall ha tolkningsföreträde även i lönetvister. Arbetsgruppen
inotn juridiska fakulteten vid Stockholtns universitet finner inte myckel vara
vunnet med delta. En lönetvist avser vanligen skillnaden mellan den ena eller
den andra tariffen eller det berättigade i ett tillägg för övertid eller för
obekväm föriäggning av arbetstiden. Det är fråga om ett mindre belopp jämfört
med den ostridiga delen av lönen. Arbetsgrappen menar att löntagaren bör anses
kompenserad om han får dröjsmålsränta när tvisten är avgjord. I särskilda
fall. anför arbetsgrappen, skuUe man kunna tänka sig ett allmänt skadestånd.

Svenska skogsarbetareförbundet pekar på att
svårigheter kan uppstå för arbetstagarsidan vid vissa typer av ackordstvister
där beräkningsgrander förändras eller där underlag saknas för mätning i
efterhand. I sådana typer av lönetvister anser förbundet att ett
tolkningsföreträde för den lokala fackföreningen vore av betydelse. Svenska
bleck- och plåtslagareförbundet framhåUer att den lokala fackliga
organisationen bör förvalta tvistiga

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 96

belopp
genom insättande på räntebärande konto till dess tvisten lösts i skiljenämnd
eller av AD. Svenska byggnadsarbetareförbundet förespråkar en liknande lösning
och menar att det viktiga är att arbetsgivaren inte kan fritt disponera en
tvistig lönesumma för andra ändamål så länge tvisten inte är löst. Även TCO
anser att tvistiga lönebelopp bör insättas på räntebärande konto till dess
tvisten har blivit löst.

Några remissinstanser föreslår alternativ till
kommitténs bestämmelser om tolkningsföreträde.

Kommitténs förslag erbjuder inte någon praktisk
lösning på problemet med rådande intressemotsättningar menar Svea hovrätt. Den
föreslagna regleringen torde enligt hovrätten försvåra uppgörelse i det enskUda
fallet och framkalla ett mera omfattande förhandlande och processande än någon
av parterna egentligen önskar. Om nuvarande rättsläge befinnes oacceptabelt
för arbetstagarsidan och om man inte heller tilltror denna sida om att
avtalsvägen kunna utverka önskvärda förbättringar bör enligt hovrätten
övervägas andra lösningar än den av kommittén förordade. Tolkningsföreträdet
kan tänkas bestämt efter en uppdelning av de frågor som inryms i det aktuella
området för arbetets ledning och fördelning på så sätt, att arbetstagarsidan
ges tolkningsföreträde i vissa angivna typer av frågor - exempelvis varaktig
omplacering av arbetstagare - där normalt arbetstagarsidans faktiska intresse
är framträdande och där de praktiska ölägenheterna av att den sidan ges
tolkningsföreträde är måttliga, medan arbetsgivarsidan får tolkningsföreträde
i övriga frågor. En annan möjlighet är, menar hovrätten, att i lag föreskriva
flera och oftare tillämpliga gmnder för undantag än som annars skulle gälla.

AD säger sig betvivla att tillräcklig precisering
av parternas ståndpunkter i tolkningstvister kan uppnås vid förhandlingarna.
Erfarenheten från domstolens verksamhet ger vid handen att det är utomordentligt
svårt att formulera ett faststäUelseyrkande på sådant sätt alt det på ett
klargörande vis täcker den avsedda tolkningsfrågan. AD skisserar ett annat sätt
att begränsa arbetsgivarens nuvarande tolkningsbefogenheter. Tolkningsföreträdet
bör som huvudregel tillkomma arbetstagarorganisationen från det organisationen
har anmält avvikande uppfattning i en uppkommen arbetsledningsfråga intill
dess rättslig prövning har skett. Tolkningsföreträdet innebär då att
arbetstagare inte är skyldig att följa den anvisning i arbetsledningsfrågan
som arbetsgivaren har lämnat. Arbetsgivaren berättigas dock att, i fall då ett
uppskov med arbetsledningsbeslutet inte skäligen kan krävas av honom,
genomföra beslutet utan att först avvakta rättslig prövning. 1 denna situation
kan arbetsgivaren ådra sig skadeståndsskyldighet inte bara om det visar sig
att hans tolkning av avtalet är felaktig, utan också om det saknades fog för
hans bedömning att ett uppskov med beslutet inte kunde ske. Det kan enligt AD
också övervägas att göra uppskovsskyldigheten absolut i vissa typer av
arbetsledningsfrågor. Arbetstagare som vägrar att efterkomma anvisning i en
sådan situation som berörts sist kan bli

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 97

skadeståndsskyldig
i princip oberoende av hur avtalet rätteligen är att tolka. VUl arbetsgivaren
genomföra ett arbetsledningsbeslut i ett fall när tolkningsföreträdet
tillkommer arbetstagarorganisationen eller har han genomfört beslutet under
åberopande av att ett uppskov inte skäligen kan krävas av honom, åvilar honom
att påkalla förhandling och i sista hand underkasta tvisten rättslig prövning.
Underlåter arbetsgivaren att fullfölja ärendet blir han normalt
skadeståndsskyldig om beslutet genomförs. 1 andra fall har frågan fallit och
arbetstagarsidan undgår skadeständsskyldighet även om dess avtalstillämpning i
själva verket har varit felaktig.

Arbetsgruppen
inom juridiska fakulteten vid Stockholms universitet säger sig vilja framkasta
kompletterande förslag som är avsedda att begränsa arbetsgivarens användande av
tolkningsföreträdet samtidigt som produk-lionsansvaret tillgodoses när del är
befogat. Vid tvist om arbetsskyldigheten skall, föreslår arbetsgrappen,
arbetsgivaren ha en plikt att omedelbart undertätta den fackliga
förtroendemannen. Kräver arbetsgivaren att arbete skall utföras mot fackets
protest, skall arbetsgivaren i händelse av felaktig avtalslolkning utge ett
skadestånd till arbetstagaren och facket. Skadeståndet bör vara strikt och
utgå även om man skulle kunna säga att arbetsgivarens tolkning haft vissa skäl
för sig. I lagen skrives in att skadeståndet bör sättas relativt högt.
Arbetsgmppen menar att effekten av en sådan regel bör bli att arbetsgivaren i
normalfallen låter arbetet vänta till dess tvisten fått sin lösning
förhandlingsvägen eller genom avgörande av AD. Ett annat alternativ som
föreslås av arbetsgrappen är en regel som liknar 5 § köplagen; om tvist rörande
arbetsskyldigheten föreligger och arbetsgivaren påkallar arbetets utförande
skall han för den händelse det visar sig att någon arbetsskyldighet inte råder
betala arbetstagaren vad denne begär, där det inte kan anses oskäligt. Ett
likartat förslag framförs av Svenska transportarbetareförbundet som tillägger
att frågan om tolkningsföreträdet tillmätts en något överdriven betydelse såväl
i debatten som av kommittén. Förbundet menaratt en realistisk syn på
tolkningsföreträdet måste utgå från att produktionsintresset har företräde och
att frågor om arbetsskyldigheten lämpligen bör behandlas som lönefrågor.
Förbundet föreslår en metod som förekommer i koUektivavtalet för åkerier och i
stuveriavta-let. Dessa bestämmelser innebär att arbetet skall utföras även vid
tvist om arbetsskyldigheten. Visar den rättsliga prövningen att någon
arbetsskyldighet inte gäUt, skall arbetsgivaren betala arbetstagaren vad denne
eller den lokala fackföreningen begär, där det ej kan anses oskäligt. 1
avvaktan på tvistens lösning skall ett a contobelopp utbetalas.

Juridiska
fakuheten vid Uppsala universitet anser att det rättslekniskt enklaste sättet
att komma till rätta med problemen kring tolkningsföreträdet skulle vara att
införa de regler som i allmänhet gäller inom obligationsrätten, när tvist
uppkommer om parts skyldighet att prestera och tvisten inte hinner avgöras
innan prestation bör ske. Part får enligt dessa regler temporärt tolka avtalet
beträffande sin egen förpliktelse vid äventyr av an-

1-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga I

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 98

svar för kontraktsbrott. Det är naturligtvis fullt
möjligt, fortsätter fakulteten, att som reservanterna förordar konstraera
regler av innebörd att tolkningsföreträde i princip tillerkänns den lokala
arbetstagarorganisationen. Detta för dock med sig en del komplikationer.
Fakulteten framhåller att det med hänsyn inte minst till samhällsintresset av
ostörd produktion är angeläget alt lagen inrymmer motvikter mot att
tolkningsföreträdet missbmkas eller utnyttjas vårdslöst. Ett sätt att göra
detta vore enligt fakulteten att införa ett särskilt strängt skadeståndsansvar
för arbetsgivaren om han krävt utförande av arbete under felaktigt utnyttjande
av tolkningsföreträdet. Även SACO/SR erinrar om att del enligt allmänna
civilrättsliga grundsatser tillkommer avtalspart att vid skadeståndsansvar
tolka avtalets bestämmelser om sin prestationsskyldighet. Arbetsrättens regler
om tolkningsföreträde bör enligt organisationens åsikt utformas med utgångspunkt
i en konsekvent tillämpning av denna princip. Detta innebär att arbetstagarparten
skall tilläggas tolkningsföreträde beträffande arbetsprestationens omfattning
och innehåll, vari ingår arbetets lednng och fördelning. SACO/SR menar vidare
att kommitténs förslag beträffande tolkningsföreträdets övergång till
arbetstagarsidan vid arbetsgivarsidans passivitet bör gälla i tvister om
löneförmåner eller andra prestationer från arbetsgivarens sida.

Grafiska fackförbundet anser att
tolkningsföreträdet bör ges till arbetstagarsidan när del gäUer
arbetsskyldigheten och att man därefter kan avtala om en fördelning av
befogenhetema. Ätt skadestånd skall utgå när arbetstagarna utnyttjat sitt
tolkningsföreträde på ett oriktigt sätt anser förbundet oskäligt. Svenska
sjöfolksförbundet anser all arbetstagarnas huvudorganisationer bör ges
tolkningsföreträde även vid tvist om arbetsgivarens lagstadgade
förhandlingsskyldighet. Svenska bleck- och plåtslagareförbundet anser att de
avtalsslutande organisationerna bör ges tolkningsföreträde i tvister om vilket
avtal som skall gäUa för arbetsgivaren. SHIO och Svensk industriförening menar
att kommitténs förslag kommer alt medföra orimliga problem och en helt
oacceptabel pappersexercis för de små företagen. Sveriges redareförening menar
att lokalt tolkningsföreträde för arbetstagarsidan i många fall inte lämpar
sig för sjöfarten. Det måste därför enligt föreningen ges möjlighet att vid
central avtalsreglering avgöra vad som skall handläggas av de avtalsslulande
parterna. Svenska sjöfolksförbundet påpekar bland annat att tolkningstvister
ombord på fartyg enligt sakens natur ofta inte kan hänskjutas till central
förhandling. I allmänhet måste sådana ärenden hänskjutas till arbetstagarnas
förtroendeman ombord. Förbundet anser därför att lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen bör ges en sådan utformning att även
frågor rörande arbetsledning i viss omfattning tvingas under bedömning av den
fackliga organisationen på arbetsplatsen.

Några av remissinstanserna tar upp
vissa mera speciella frågor med anknytning till reglerna om
tolkningsföreträde.

s. 99 Kontrollera mot PDF

f*rop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 99

Kammarrätten I Stockholm framhåller
all den part som får tolkningsföreträdet också rimligen bör bära
konsekvenserna av en felaktig tolkning. Att denna principiella uppfattning i
särskilda fall möjligen inte kan upprätthållas bor enligt kammarrätten bli
föremål för närmare överväganden än som skett i kommitténs förslag. SFO ställer
sig frågan om en lolkningstvisl även kan avse en fråga som är tyst reglerad i
kollektivavtal. Organisationen föreslår att osäkerheten avlägsnas genom en
skrivning av innebörd alt bestämmelsen om tolkningsföreträde endast skall gälla
fall av uttrycklig avtalsreglering rörande arbetets ledning och fördelning. FFO
och Svenska elektrikerförbundet anser att bestämmelserna om tolkningsföreträde
bör göras dispositiva. Även enligt SALF:s mening bör den närmare utformningen
av tolkningsföreträdet kunna regleras i kollektivavtal. SALF framhåller att
det i undanlagsfall, exempelvis av tidsskäl, kan vara nödvändigt att låta
arbetsgivaren behåUa tolkningsföreträdet.

De av kommittén föreslagna
tidsfristerna i 27 § FKL kritiseras av SAF, KFO, KAB och domänverket. SAF anser
att framför allt fristen mellan central förhandling och stämning till AD är för
kort. Föreningen föreslår att åtminstone denna frist förlängs till 20 dagar.
Domänverket anser att minst två veckor är erforderiigt för lokal förhandling
för att ge goda möjligheter att nå överenskommelser och därmed minska behovet
och betydelsen av tolkningsföreträdet. KFO och KAB anser alt
tidsfristsreglerna bör göras dispositiva.

SAF påpekar att kommittén inte har
klargjort effekten av de föreslagna reglema när arbetsgivaren har flera
arbetsplatser. SAF menar att det bör komma till klart uttryck att den bundenhet
som kan uppstå för arbetsgivaren är begränsad till den arbetsplats där tvisten
har uppkommit och behandlats.

SFO och Landstingsförbundet frågar
sig vad som händer om flera arbetstagarorganisationer hävdar olika
uppfattningar i en tolkningsfråga där arbetstagarsidan har tolkningsföreträde.

Svea hovrätt menar att det inte bör
tillkomma arbetsgivarorganisationerna alt disponera över tolkningsföreträdet
på de enskilda arbetsgivarnas vägnar. Kommitténs förslag på denna punkt
strider enligt hovrättens åsikt mot vad som eljest gäUer om förenings rätt att
förfoga över medlems rättigheter.

Ett par remissinstanser berör
bevisfrågor. SAF framhåller att det bör göras klart att det är
arbetstagarparten som har bevisbördan för all man efter lokal förhandling har
vidhåUit sin ståndpunkt med den konsekvensen all det har ålegat
arbetsgivarparten att föra ärendet vidare till central förhandling. Föreningen
förespråkar också en regel som ålägger arbetstagarparten att redovisa sin
ståndpunkt i skriftlig form. SHIO efterlyser bestämmelser innebärande att
arbetstagarparten har att till arbetsgivaren anmäla om arbetstagarparten anser
alt denne vid tvist har begagnat sig av sitt tolkningsföreträde.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 100

Svea hovrätt och AD anser att det i
lagtexten bör klargöras att arbetsgivarsidan kan väcka talan i en
tolkningstvist även efter utgången av den frist, som anges i 27 § FKL, och att
bundenheten vid arbetstagarsidans tolkning då saknar betydelse för tvistens
bedömande.

5.3.4 Övrigt om kollektivavtal

Några remissinstanser kommenterar
de övriga bestämmelser som i kommitténs förslag presenteras under
kollektivavtalsavsnittet.

Kommitténs uttalande att
koUektivavtal kan innefatta även anställningsvillkor som avser viss eller
vissa individualiserade arbetstagare finner AD var? av särskilt intresse. I den
mån detta innebär ett ändrat rättsläge finner AD ingen anledning till erinran
mot förslaget. AD anmärker dock att konsekvensen torde bli att man också bör
anse organisationen behörig att utan särskild fullmakt från medlemmen träffa
ett sådant avtal. Detta får anses följa av organisationens stadgeenliga uppgift
att företräda sina medlemmar på det kollektivavtalsrättsliga området. En annan
sak är att organisation inte kan förfoga genom kollektivavtal över vad som
brakar kallas medlems intjänla rätt. LO finner det tillfredsställande att inte
någon fråga, som berör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, har
undantagits från möjligheten till reglering i koUektivavtal. Det är, menar LO,
väsentligt att även individuella förhåUanden kan regleras i koUektivavtal.

Svenska transportarbetareförbundet konstaterar alt
kommittén inte har gått närmare in på frågan vilka regler som bör gäUa när två
kollektivavtal reglerar samma arbetsuppgifter. AD har i några mål år 1974
förklarat att det inte föreligger hinder mot samtidig tillämpning av två
kollektivavtal när det gäller förpliktelser på organisationsplanet. Däremot
skall det först träffade kollektivavtalet gäUa beträffande förpliktelser på
det individuella planet. Detta har, fortsätter transporlarbetareförbundet,
givit arbetstagarför-bund rätt att av arbetsgivare, som tillhör ett förbund som
arbetstagarför-bundet inte har avtal med, kräva ut granskningsavgifter av
betydande storlek även när avgiften inte motsvaras av något arbete.
Transportarbetareförbundet uttrycker förståelse för försök till förhindrande
av koslnadskon-kurrens men anser att ett handlande som det nu beskrivna inte
bör anses som rältsenligt, då det ytterst syftar till att via påverkan av
arbetsgivarens organisationstillhörighet avgöra en gränsdragningstvist.
Förbundet förordar en regel om att del först träffade koUektivavtalet i sin
helhet skall gälla för arbetet i fråga. Frågan berörs också av arbetsgruppen
inom juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Det enklaste synes
arbetsgmppen vara att tillämpa antingen det ena eller det andra avtalet i dess
helhet. Man kan tänka sig att låta avgörandet bero på en överenskommelse mellan
arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren om vilket av de två avtalen som
skall gäUa. Man kan också, anför arbetsgrappen vidare, tänka sig att låta
arbetstagaren ensam bestämma vilket kollektivavtal som skall tillämpas, genom
valet av medlemskap i den ena eller den andra av de två fack-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 101

föreningarna.
Skulle del vara opraktiskt att tillåta ett individuellt val med hänsyn till
olikheterna i avlöningsformer, menar arbetsgrappen att avgörandet i stället
kan få bero på vilket fackförbund som representerar majoriteten.

AD påpekar att kommitténs förslag rörande verkan på
koUektivavtal av företagsöverlåtelse och sammanslagning av föreningar löser
problem som har visat sig i AD:s praxis (24 § FKL). AD menar att förslaget
synes utformat på ett ändamålsenligt sätt. LO anser att de föreslagna reglerna
på denna punkt kommer att underiätta det fackliga arbetet, i synnerhet för de
organisationer som har många små arbetsgivare att bevaka och i de branscher
där överiåtelser av företag är vanliga. Svenska elektrikeiförbundet hyser
farhågor om att tillämpningsproblem kan uppstå vid tolkningen av uttrycket
"övergår" i den föreslagna lagtexten. Visseriigen uttalar kommittén
alt begreppet skall ges samma innebörd som i lagen om anstäUningsskydd men
svårigheter kan enligt förbundets mening ändå uppstå. En viss fara ligger i att
det för olika rättsområden kan komma att utvecklas olika överlåtelsebegrepp
vilka sedan kan kollidera med varandra. Förbundet undrar vilka konsekvenser det
vidgade överlåtelsebegreppet kommer att få för t. ex. 6 § semesterlagen.
Fastighetsanställdas förbund anser att tryggheten i anställningen för
fastighetsarbelare kan garanteras endast om fastigheter jämställs med andra
förelag vid tillämpningen av 24 § FKL. Kritiska synpunkter på kommitténs
förslag framförs av FFO, som dock säger sig i och för sig kunna acceptera
tanken bakom bestämmelsen. FFO konstaterar alt kommittén inte har ansett att
den nye ägaren skall ha rätt att säga upp kollektivavtal. Sådan rätt
tillkommer enligt förslaget endast överlåtaren och arbetstagarföreningen. Många
nya ägare får emellertid antas inte komma alt få vetskap om lagens regel förrän
efter tillträdet. Uppsägningstid för nye ägaren under begränsad tid synes därför
enligt FFO:s mening böra övervägas. FFO menar vidare att det i särskilda fall
kan vara olägligt att den nye ägaren kan bli bunden av kollektivavtal under
helt kort tid. Svåra konsekvenser kan uppkomma om han då t. ex. underlåter att
teckna AFA-försäkring enligt vad kollektivavtalet föreskriver. FFO ifrågasätter
om inte i stället i en dylik situation den tidigare ägaren borde vara koUektivavtalsbunden
under exempelvis längst 30 dagar efter överlåtelsen. Har under denna tid
uppsägning inte skett av nye ägaren resp. arbetstagarsidan, gäller avtalet
automatiskt mellan sistnämnda båda parter.

SFO berör den bestämmelse i förslaget (30 § FKL
motsvarande 7§ KAL) enligt vilken part får möjlighet att genom hänvändelse till
AD få kollektivavtal uppsagt i förtid, när motpart har gjort sig skyldig till
förfarande som i synnerlig mån strider mot avtalet eller den föreslagna lagen.
SFO menar att det i och för sig är förståeligt att de hävningsgrundande orsakerna
enligt bestämmelsen måste vara av allvarlig art. Kommittén uttalar att
avtalsbrott av en föreningsmedlem normalt inte bör fä utgöra hävnings-grand
även om det är grovt. Det är emellertid, anför SFO, väsentligt att

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet
102

detta uttalande inte tas till intäkt för en alltför
restriktiv tolkning. Även avtalsstridiga handlingar av en eller ett fåtal
personer kan i vissa fall vara av så allvarlig natur och medföra så allvarliga
konsekvenser för arbetsgivaren att snabb hävningsräll bör föreligga.
Visserligen ger bestämmelsen möjlighet till partiell hävning som inte omges
med samma restriktioner, men ett sådant förfarande medför större tidsutdräkt,
eftersom det kräver ytterligare en domstolsbehandling av frågan. SFO anser all
del vore önskvärt om behandling av frågor enligt ifrågavarande bestämmelse
kunde ske med förtur i AD.

6
Fredsplikt 6.1
Gällande rätt

I gällande svensk rätt finns inte
någon för arbetsmarknaden i dess helhet gällande lagstiftning om rätten alt vidta
ekonomiska stridsålgärder när kollektivavtal inte gäller. Inte heller anses
allmänna rättsgrundsatser medföra några inskränkningar i rätten att vidta
sådana åtgärder. Vid beskrivning av det rådande rättsläget brukar också
vanligen sägas att frihet i princip råder på området. Begränsningar av mindre
räckvidd finns dock. Exempel härpå är vissa straffrättsliga stadganden till
skydd för motstående intressen och vissa andra i lag fastställda regler av mera
speciellt innehåll. Av stor betydelse är numera vidare den särskilda reglering
av rätten att gå till facklig strid vilken gäller för den offentliga
tjänstemannaseklorn.

Med den stora utbredningen av
kollektivavtalet såsom form för reglering av rättsförhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare och med den grad av utveckling som även i övrigt
nåtts i organisationsväsendel på den svenska arbetsmarknaden framstår
emellertid frågan om innebörden av rätten att gå till facklig strid såsom i del
väsentliga liktydig med frågan vilken fredsplikt som följer av koUektivavtal.
1 det ämnet finns regler i 4 § KAL.

Enligt 4 § första stycket KAL äger
arbetsgivare eller arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte under tid
då avtalet gäUer vidta arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad eller
bojkott eller annan därmed Jämförlig stridsåtgärd på gmnd av tvist om avtalets
giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller på grund av tvist humvida visst
förfarande strider mot avtalet eller mot lagen om kollektivavtal (första
stycket p. I).
Stridsåtgärd får inte
heller vidtas för att åstadkomma ändring i avtalet (p. 2) eller för alt genomföra
bestämmelse som är avsedd att träda i tillämpning när avtalet upphört att gälla
(p. 3). I paragrafen föreskrivs vidare förbud för koUektivavtalsbundna
arbetsgivare och arbetstagare att gå till strid för alt bispringa annan i fall
då denne inte själv äger vidta stridsåtgärd (p. 4). Lagen ålägger i 4 § andra
stycket även föreningar av arbetsgivare och arbetstagare ansvar för
fredspliklen när kollektivavtal träffats. Är föreningen själv eller någon

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 103

dess medlem bunden av avtalet, får föreningen inte anordna
eller eljest föranleda stridsåtgärd som enligt de regler för vilka nyss
redogjorts inte är tilllåten. Föreningen får inte heller genom lämnande av
understöd eller på annat sätt medverka vid olovlig stridsålgärd som medlem
vidtagit. Förening som själv är koUektivavtalsbunden är också skyldig att vara
aktivt verksam för all upprätthålla fredsplikten; den skall söka hindra sina
medlemmar alt vidta olovlig stridsålgärd och söka förmå dem att häva åtgärd
som redan vidtagits. Enligt 4§ tredje stycket KAL skall reglema om fredsplikt
gälla även om kollektivavtalet innehåller däremot stridande bestämmelse. Längre
gående fredsföipliktelser än de i lagen stadgade är dock rätlsligen bindande.

6.2 Kommittén

1 direktiven för kommitténs
utredningsarbete uttalas efter en redogörelse för reglema i 4§ KAL att de däri
angivna granderna för fredsplikten i princip inte bör rubbas. Fredsplikten är,
förklaras det, av stor betydelse inte bara för parterna utan också för
samhäUet. Från arbetstagarnas synpunkt är den betydelsefull bland annat som
förutsättning för en solidarisk lönepolitik. Kommittén får emellertid i uppdrag
att mot bakgrand av denna värdering av fredspliklen pröva den allmänna frågan
om organisationers och enskildas ansvar för att koUektivavtal inte respekteras.
Undersökningen skall särskilt gäUa hur karaktären och omfattningen av
avtalstridiga konflikter bör påverka frågan om påföljder för åsidosättande av
fredsplikten, liksom i vilken utsträckning del kan finnas skäl att befria
enskilda arbetstagare från skadeståndsansvar. 1 direktiven tas vidare upp några
mera speciella problem vilka av skilda skäl tilldragit sig intresse i senare
års debatt om det arbetsrättsliga regelsystemet. En sådan fråga är s. k.
negativ reglering i koUektivavtal eller med andra ord den praxis hos AD enligt
vilken fredsplikt anses i viss utsträckning råda även i frågor som inte blivit
uttryckligen reglerade i koUektivavtal. Kommittén får på den punkten till
uppgift att undersöka om det går alt finna en form för att avgränsa de ämnen
som utan uttrycklig reglering skall anses omfattade av koUektivavtal. Därvid
skall dock beaktas att en sådan avgränsning inte får leda till alt avtalsparterna
för att gardera sig mot stridsåtgärder från motpartens sida anser sig tvingade
att i kollektivavtalen detaljreglera alla sina inbördes förhållanden. Ett
annat hithörande ämne som särskilt berörs i direktiven är frågan om
tillåtligheten av fackliga sympatiåtgärder i Sverige när den primära
stridsålgärden vidtagits utomlands. Kommittén får i uppdrag att med beaktande
av vissa i direktiven närmare angivna synpunkter söka finna en lösning på hela
komplexet av problem i fråga om stridsåtgärder med internationell bakgrund.

Kommittén har översiktligt gått
igenom de problem som rör rätten överhuvud att vidta ekonomiska
stridsåtgärder, vare sig koUektivavtal gäller el-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 104

ler
inte, och konstaterar att åtskilliga frågor om innebörden av gäUande rätt på
detta område står obesvarade i praxis. För egen del anser sig kommittén kunna i
det väsentliga avstå från att gå in på och ta ställning till enskildheterna i
gäUande rätt. Den huvudlinje i regleringen av frågan om rätten att vidta
ekonomiska stridsåtgärder som innebär att stadganden om fredsplikl på grund av
koUektivavtal återfinns i lag och att del i övrigt anförtros åt arbetsmarknadens
parteratt genom avtal sinsemellan och genom interna regler i föreningsstadgar
och dylikt utforma braket av sådana åtgärder har enligt kommittén vunnit hävd
och visat sig i allt väsentligt fungera väl. Huvudlinjen bör därför inte
överges vare sig genom allmän lagstiftning om ekonomiska stridsåtgärder eller
genom ingripanden i form av lagstiftning på enskilda punkter. Åtminstone tills
vidare bör det överlåtas åt rättstill-lämpningen att ta stäUning till de
rättsliga frågor som må uppkomma på området i den mån hittills tillämpade
handlingsmönster på arbetsmarknaden skuUe ändras, t. ex. genom att fackliga
stridsålgärder vidtas i andra syften eller med andra medel än som nu
förekommer. Inte heller på det hithörande område som i vårt land tilldragit
sig störst intresse, frågan om skydd mot s.k. samhäUsfarliga konflikter, finner
kommittén skäl att nu föreslå avsteg från de principer som hittUls följts och
som innebär att det anförtrotts de avtalsslulande parterna att själva finna
former för att säkerstäUa ett tillfredsstäUande skydd för tredje mans och
samhäUets intressen vid öppna arbetskonflikter. Med dessa stäUningstaganden
anser sig kommittén kunna rikta sin huvudsakliga uppmärksamhet på frågor som
rör fredsplikt i koUektivavtalsförhåUanden. Och kommittén tar här till utgångspunkt
de uttalanden härom som gorts i direktiven.

När det gäller den med kollektivavtal förbundna
fredspliklen betonar kommittén att den inte har förelagt sig uppgiften att i
alla detaljer inventera gäUande rätt eller att söka göra klarlägganden på
områden, där den inte i övrigt funnit anledning alt föreslå ingrepp genom
lagstiftning eller åtminstone ansett sig ha skäl alt närmare granska
rättstillämpningen. Med detta sätt att se på sin uppgift kan kommittén rikta in
sig på vissa huvudpunkter, där den lägger fram förslag tiU lagändring eller där
den på grand av anvisningar i direktiven eller av andra skäl finner anledning
till särskild granskning. Kommitténs översikt av vissa huvudlinjer i reglerna
om fredsplikt skall då inte heller ses som något försök till fuUständig
redogörelse. Den är i StäUet avsedd att allmänt ange utgångspunkterna för
tolkningen av lagförslagets motsvarande regler.

Översikten visar enligt kommitténs mening att det
råder oklarhet om innebörden av gällande rätt på främst två punkter av mera
principiellt intresse.

Den ena av dessa punkter rör tillåtligheten av
stridsåtgärder som inte anordnas eller föranleds av facklig organisation (eller
i förekommande fall av enskild arbetsgivare). Kommittén konstaterar här att det
i praktiken betydelsefuUa fallet är den s. k. vilda strejken av organiserade
och koUektiv-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 105

avtalsbundna
arbetstagare. På största delen av arbetsmarknaden är rättsläget dock klart
eftersom de anstäUda inom den offentliga tjänstemannasektorn enligt lag får
delta i strejk endast efter beslut av arbetslagareförening vilken anordnat
strejken och eftersom på den privata arbetsmarknaden flertalet organiserade
arbetstagare är underkastade en motsvarande begränsning av stridsrälten på
grand av bestämmelser i koUektivavtal. För oorganiserade arbetstagare synes
enligt två nyligen fällda avgöranden av högsta domstolen (NJA 1974 s. 36) gäUa
ett liknande villkor för rätlen all lägga ned arbetet utan att
arbetsnedläggelsen betraktas såsom avtalsbrott. Om oorganiserade arbetstagare
instäUer arbetet utan att iaktta avtalad uppsägningstid betraktas deras
arbetsvägran i princip som avtalsbrott, eftersom de rättsliga fömtsättningarna
för utövande av förhandlingsrätt enligt FFL och för träffande av koUektivavtal
saknas. Mot denna bakgrand kan enligt kommittén oklarheten i fråga om
tillåtligheten av stridsålgärder utan medverkan eller sanktion av facklig
organisation sägas i praktiken ha betydelse enbart i det fallet att åtgärden
vidtas av organiserade arbetsgivare eller arbetstagare som inte är bundna av
sådan särskild koUektivavials-bestämmelse som nyss nämnts och som inte heller
är underkastade tjänstemannalagstiftningen. Frågan är därmed främst i vad mån
den vilda strejken av organiserade arbetstagare är som sådan och oavsett syftet
på samma sätt som oorganiserades arbetsnedläggelse i princip att betrakta såsom
brott mot arbetstagarnas avtalsenliga arbetsskyldighet.

Den andra väsentliga punkten, på vilken innebörden
av gällande rätt inte är klar, gäller enligt kommittén i vad mån arbetstagare
äger att med eller utan stöd av facklig organisations beslut delta i strejk som
har politiskt syfte. Vad som här främst är av intresse är den såsom politisk
opinionsyttring avsedda strejken och annan strejk som är riktad mot svensk
eller utländsk statsmakt eller myndighet. Efter granskning av det sparsamma
rättsliga material som står till förfogande finner kommittén övervägande skäl
tala för att deltagande i sådan strejk visseriigen inte strider mot KAL:s
freds-pliktsregler men däremot skuUe anses utgöra avtalsbrott om frågan stäUdes
på sin spets inför domstol. Kommittén tillägger att det i vissa andra fall är
mindre omtvistat att ekonomiska stridsåtgärder med politiska bevekelse-grander
innefattar angrepp mot koUektivavtalsenliga rättigheter och därmed skall
bedömas såsom fredspliktsbrott. Såsom exempel anför kommittén ÄD:s dom i det
s.k. Dagspostenmålel (AD 1945:62). Den domen synes enligt kommittén inte kunna
tolkas på annat sätt än att politiska skäl inte kan med ansvarsbefriande verkan
åberopas vid stridsåtgärder som innebär ingrepp i arbetsgivarens av
kollektivavtal skyddade affärslednings-rätt.

Vid utformningen av sina förslag på fredspliktens
område skiljer kommittén, mot bakgrand bland annat av oklarheten i gällande
rätt på de här angivna två punkterna, i stora drag mellan frågan om
omfattningen av den kollektivavtalsrättsliga fredsplikten och övriga frågor av
mindre principiell

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 106

räckvidd.

När det gäller den förra frågan lar kommittén till
utgångspunkt att nu gäUande lag i princip tillåter stridsåtgärder under löpande
koUektivavtals-period endast i två fall. Stridsåtgärder får vidtas i frågor som
lämnats utanför avtalet (olösta intressefrågor) och när åtgärden vidtas i
syfte att understödja part i annan, lovlig arbetskonflikl (facklig
sympatiåtgärd). På dessa punkter är kommitténs förslag avsett att stämma
överens med gällande rätt. Men härutöver bör enligt kommittén beaktas att strejkrätten
i princip är att uppfatta som en av vissa bestämda fömtsättningar beroende inskränkning
i den arbetsskyldighet som följer av arbetsavtal. Såsom en allmän
karakteristik av rättsläget både i och utanför kollektivavtalsförhållanden kan
enligt kommittén sägas att det är den av fackliga sammanslutningar
organiserade - eUer av enskild arbetsgivare mot sådan sammanslutning riktade -
arbetsstriden i syfte att öva påtryckningar mot motparten i koUektiva
förhandlingar som har rättsordningens stöd. Arbetsgivares och arbetstagares
frihet alt utan hinder av lag och avtal tillgripa kollektiva stridsåtgärder
är, tillägger kommittén, i princip att se som ett led i det system av regler på
arbetsmarknaden, som innehåller rätt och skyldig-hel för arbetsgivare och
organiserade arbetstagare att förhandla koUektivt och enligt vilket
kollektivavtalet är den normala formen för uppgörelse vid sådana förhandlingar.
Enligt kommitténs åsikt bör de kollektivavtals-rättsliga fredspliktsreglerna
bygga på delta sätt att se på den fackliga striden och på dess uppgifter. Vid
utformningen av lagens regler bör strävan vara att tydligt utmärka att syftet
med lagstiftningen är att ange den ram inom vilken egentliga, organiserade
fackliga stridsåtgärder skall få förekomma under koUektivavtals
giltighetsperiod.

Det är enligt kommittén mot denna bakgmnd man skall
se dess förslag om ett uttryckligt stadgande i lag att i
koUektivavtalsförhåUanden stridsåtgärder inte får vidtas på grand av annat än
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (31 § andra stycket FKL)
eller med andra ord att stridsålgärder i sådana förhåUanden får vidtas enbart
i fackliga syften. Mot samma bakgrund skall också ses kommitténs förslag att
koUektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare, som är eller varit
medlemmar i förening som slutit avtalet, inte skall få delta i facklig strid
med mindre föreningen i behörig ordning beslutat därom (31 § första stycket).
I sammanhanget hör också in ett förslag att den fredsplikt som åvilar
kollektivavtalsbundna skall utsträckas genom förbud för annan att delta i
stridsåtgärd som de kol-lektivavlalsbundna inte har ägt vidta eller delta i (32
§ tredje stycket).

Men den förstnämnda av dessa regler har kommittén
föreslagit ett uttryckligt StäUningstagande i lagen till frågan om
tillåtligheten under löpande kollektivavtalsperiod av s. k. politisk strejk. I
den frågan anför kommittén utöver vad som följer av de allmänna utgångspunkter
för förslaget som nyss nämndes i huvudsak följande.

Med
termen politisk strejk kan betecknas flera olika företeelser. Dit kan

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 107

räknas
fackliga stridsåtgärder på arbetstagarsidan t. ex. för att påverka arbetsgivaren
i en fråga om anstäUning av arbetstagare med viss politisk åskådning eller i
syfte att av politiska skäl förmå arbetsgivaren att avbryta affärsförbindelse
med visst företag eller med företag i visst land. Såvitt gäller åtgärder med
sådan eller liknande bakgmnd är rättsläget dock i regel klart, såtillvida som
stridsåtgärdema i allmänhet betraktas såsom otillåtna ingrepp i arbetsgivarens
av koUektivavtal skyddade befogenheter alldeles oavsett den pohtiska
bakgranden. Av större intresse är åtgärder som helt eller till övervägande del
är inriktade på syften som ligger utanför förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Hit hör sådana åtgärder som är avsedda att utöva faktiskt
politiskt tvång (i aUmänhet eller i en konkret fråga med större eller mindre
anknytning till de fackliga organisationemas verksamhetsområde) mot inhemsk
eller ufländsk statsmakt eller myndighet och sådana åtgärder som åtminstone
vidtas i syfte att demonstrera mot sådan makt eller myndighet. Vad gäller
inhemska förhåUanden slår kommittén fast att det skulle strida mot gmndema för
vårt demokratiska samhällsskick om rättslig sanktion gavs åt fackliga
stridsåtgärder som syftar till att utanför den ordinarie demokratiska
beslutsordningen genomdriva politiska beslut eller att eljest direkt påverka de
i demokratisk ordning utsedda beslutande samhäUsorganen (politiska organ,
förvaltningsmyndigheter, domstolar). Rättsordningen måste konsekvent bygga på
att de politiska besluten skall fritt fattas inom det demokratiska
styrelseskickets ramar. Såvitt gäUer den korta demonstrationsstrejken, vUken är
avsedd enbart såsom en opinionsyttring och inte vidtas för att utöva poliflskt
tvång, kan enligt kommittén däremot med visst fog hävdas ett annat synsätt.
Man kan då bygga på tanken att sådana åtgärder åtminstone i vissa fall har en
uppgift att fyUa i beslutsprocessen, i den mån de är ägnade att fästa de
beslutandes uppmärksamhet på en opinion eller på omständigheter av betydelse
för valet mellan olika beslutsaltemativ. Frågan är emellertid om en särbehandling
kan och bör komma i fråga för sådana stridsåtgärder. En tredje kategori av
fall, där kommittén finner bättre skäl att överväga ett utrymme för fackliga
stridsåtgärder under löpande koUektivavtalsperiod, är sådana där stridsåtgärder
har sin bakgmnd i politiska förhåUanden i utlandet. När arbetsnedläggelse
eller andra fackliga stridsåtgärder undantagsvis kommer i fråga i syfte att med
eller utan anknytning till intemationellt organiserade åtgärder protestera t.
ex. mot mUitära övergrepp eller eljest uttrycka solidaritet med folk eller
samhällsgmpper som förmenas gmndläggande fri-och rättigheter synes det,
förklarar kommittén, inte på samma sätt som eljest påkallat att rättsordningen
obetingat och undantagslöst .understödjer motpartens krav på uppfyllande av
träffade avtal. 1 all synnerhet gäUer detta om genom stridsåtgärdema de
normala avtalsförpliktelsema åsidosätts enbart i begränsad utsträckning.

1 begreppet politisk strejk kan sålunda innefattas
åtgärder av olika slag och med skilda syften. Frågan humvida utrymme bör finnas
för sådana åt-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 108

gärder
kan stäUa sig olika i skilda fall. Mot bakgmnd bland annat härav reser sig frågan
huruvida lagstiftning i ämnet över huvud bör komma i fråga. Kommittén har såsom
framgått för sin del besvarat den frågan Jakande. Vid redovisningen av sina
motiv härför erinrar kommittén till en början om att övervägande skäl enligt
dess mening talar för att den politiska strejken enligt nu gällande rätt i
regel är att anse såsom avtalsbrott, om än freds-plUctsreglerna i KAL som
sådana inte generellt lägger något hinder i vägen. En uttrycklig lagreglering
skulle därmed inte behöva innebära någon materiellt betydelsefull
rättsändring. Däremot skulle enligt kommittén otvivelaktigt ligga ett
självständigt värde i den större enhetlighet (förbud i lag mot politisk strejk
råder för närvarande på det offentliga tjänstemannaområdet) och klarhet i
rättsläget på fredspliktsområdet, som skulle följa av en uttrycklig reglering
av hithörande frågor i en för hela arbetsmarknaden gällande lag. Vidare
betonar kommittén det nära sambandet mellan den allmänna frågan om den
poUtiska strejkens lovlighet och de problem rörande ekonomiska stridsåtgärder i
Sverige med bakgrand i utländska förhåUanden, som kommittén enligt uttryckliga
anvisningar i direktiven satts att söka lösa. I detta senare sammanhang är
oundvikligt att ta stäUning till den rättsliga behandlingen av fall där inte
enbart rent fackliga förhåUanden i utlandet ligger till gmnd vid önskemål från
svenska fackliga organisationers sida att få tillfäUe till sympatiåtgärder.

Av särskild betydelse för frågan huravida
lagstiftning över huvud bör ske är emellertid enligt kommittén att den
rättsliga sidan av problematiken kring stridsåtgärder med politisk bakgmnd kan
tänkas få större aktualitet om nuvarande handlingsmönster på arbetsmarknaden
bryts och braket av sådana åtgärder mera avsevärt tilltar i omfattning. Mera
uttalade motsättningar kring den rättsliga bedömningen än de som nu är för
handen skulle enligt kommitténs åsikt med all sannolikhet uppstå, om det i
strid mot vad som i allmänhet hittUls förekommit skuUe komma i fråga att
tillgripa organiserade fackliga stridsåtgärder exempelvis i syfte att ge
uttryck för opinion eller öva påtryckningar även i rent inhemska politiska
frågor. Om frågan lämnas oreglerad i lag skulle rättspraxis i ett sådant läge
kunna komma att tvingas ta stäUning till olika uppkommande fall ulan stöd av en
lagreglering som bygger på en samlad analys och värdering. Detta skuUe enligt
kommittén vara principiellt otillfredsställande: lagstiftaren bör inte underlåta
att ta StäUning och genom lag ge rättstillämpningen vägledning på detta principiellt
och i framtiden kanske även praktiskt betydelsefuUa område. Och kommittén
tUlägger att detta måste gälla oavsett vUken rättslig lösning som lagstiftaren
finner böra väljas.

Vid sina överväganden om vilka regler som bör gälla
på området slår kommittén till en början fast att en reglering i lag inte kan
tillåtas bygga på frihet för vederbörande parter att från fall till fall själva
bestämma om avsteg skall göras från de förpliktelser som följer av ingångna
avtal, dvs. i detta fall den arbetsskyldighet som normalt följer av träffade
arbetsavtal.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 109

En lösning i lag måste innebära att del skall vara möjligt
att i det enskilda fallet på rättslig väg fastställa om ett avsteg från vanliga
avtalsförpliktelser varit berättigat och att i annat fall göra en bedömning
efter på förhand fastställda kriterier vilka påföljder för avtalsbrottet som
kan och bör komma i fråga. Kan lagregleringen inte genomföras på detta sätt
måste någon principiellt annan lösning väljas. Vid granskningen av olika
alternativ finner kommittén emellertid att det knappast låter sig göra att i
lagtext på ett rimligt sätt avgränsa sådana fall, i vilka det kan le sig
befogat med ett visst utrymme för politisk strejk trots att fredsplikt i
princip råder. Problemet är inte enbart det mera tekniska att beskriva den
kategori av fall som åsyftas. Det måste även fastställas närmare riktlinjer för
bedömningen enligt vilka en värdering av det politiska syftemålet i det
enskilda fallet skall stäUas mot andra omständigheter, såsom de ifrågasatta
stridsåtgärdernas natur, omfattning och varaktighet och storleken av den
förväntade eller faktiskt uppkomna skadan för motparten. En principiellt sett
ännu allvarligare svårighet ligger emellertid enligt kommittén däri att man,
om avgörandet i varje enskilt fall skall bygga på en allsidig bedömning av
detta slag, synes ha lämnat området för en i egentlig mening rättslig prövning.
Uppgiften att skilja tillåtna fall från otillåtna bör då istället ligga
antingen på parterna själva eller på en särskilt inrättad, icke-rättslig
prövningsinstans.

Med hänsyn bland annat till dessa
svårigheter att finna en direkt lillämp-bar lösning som ger visst utrymme för
vissa stridsålgärder med politisk bakgmnd har kommittén stannat för att föreslå
den tidigare nämnda huvudregeln att stridsåtgärder, som under avtalsperiod
vidtas på gmnd av annat än förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare,
inte skall vara tillåtna. Kommittén föreslår emellertid vidare att denna
huvudregel skall till skillnad från vad som gäUer om fredspliktsreglerna i 4§
KAL vara dispositiv på sådant sätt att en längre gående stridsrätt kan grandas
på avtal. Syftet härmed är att bereda utrymme för främst sådana stridsåtgärder
med intemalionell bakgrand som nämnts i det föregående. Kommittén tillägger att
problemen kring lovlighelen av stridsåtgärder i icke-fackligt syfte hittills
har haft ringa praktisk betydelse på vår arbetsmarknad och alt inga tecken för
närvarande tyder på en framtida utveckling i annan riktning. Detta talar enligt
kommitténs mening med betydande styrka för alternativet att överiåta ål
parterna att genom avtal skapa det utrymme för stridsåtgärder av hithörande
slag som kan te sig rimligt. Skulle hithörande frågor i en framtid få ökad
betydelse och skulle det då visa sig att de inte kan lösas inom ramen för de
föreslagna reglerna torde lagstiftningsfrågan kunna få återapptas.

Kommitténs förslag på området för
den koUektivavtalsrättsliga fredsplikten omfattar, mot den här skisserade
bakgmnden, i sina centrala delar ett överförande till den nya lagstiftningen av
fredspliktsreglerna i 4 § första stycket KAL med tillägg av de här nämnda båda
reglerna att stridsålgärder under koUektivavtalsperiod skall ha i behörig
ordning beslutats av veder-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet no

börande förening som träffat kollektivavtalet och att
stridsåtgärder inte är tillåtna om de vidtas på grand av annat än förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Till dessa centrala regler, som kan sägas
röra omfattningen av den fredsplikt som följer av kollektivavtal, knyter sig
ett antal ytterligare tillägg till de nu gällande bestämmelserna i 4§ KAL. Ett
betydelsefullt sådant tillägg är den regel om s. k. kvarievande stridsrätt i
vissa frågor, för vilken har redogjorts i samband med redovisningen av kommitténs
förslag rörande den rättsliga regleringen av koUektivavtalet (avsnitt 5.2).
Ett ytteriigare sådant från de centrala fredspliktsreglerna mera fristående
förslag, vilket dock hänger nära samman med frågan om rätlen att vidta
stridsålgärder i annat än fackligt syfte, gäUer regleringen av rätten att i
Sverige vidta sympatiåtgärder till förmån för part i utländsk arbets-slrid.
Till detta förslag (31 § andra och tredje styckena FKL) skall strax återkommas.
Ytterligare ett förslag rör skyldighet all uppta överläggningar på det lokala
planet vid s. k. vild strejk (33 § FKL). Del förslaget skall närmare redovisas
i avsnitt 8.2. Slutligen har kommittén föreslagit ett antal kompletteringar av
mindre allmän räckvidd. En sådan är den redan nämnda att inte heller
"annan" får delta i stridsålgärd som någon vidtagit i strid mot de gmndläggande
fredspliklsregler som upptagits i 31 § i förslaget. En annan är en utsträckning
i visst avseende av de regler om föreningars ansvar för fredspliklen, som nu
finns i 4 § andra stycket KAL och som i huvudsak har överförts till 32 § andra
stycket i förslaget. Slutligen har kommittén i delta avsnitt av sitt förslag
upptagit delvis nya regler (i 36 § FKL) om skyldighet att viss lid före
vidtagande av stridsålgärd varsla motpart om åtgärden. Alla dessa tillägg skall
något närmare redovisas i det följande.

Vid sidan av motiv för de förslag
till lagändringar, som kommittén lägger fram, innehåUer betänkandet i avsnittet
om fredsplikt en genomgång av vissa allmänna rättsliga problem med anknytning
till ämnesområdet, som kommittén har haft anledning att närmare beröra. Hit hör
främst vissa problem som kan uppkomma när det skall fastställas om en viss
fråga är omfattad av regleringen i gäUande kollektivavtal eller om den är en
olöst intressefråga och därmed fri för facklig strid under avtalsperiod. Främst
är det här fråga om den i kommitténs direktiv berörda problemaliken kring s. k.
negativ reglering i koUektivavtal. Vidare behandlar kommittén ett antal
problem kring rätten att ulan hinder av kolleklivavtalsbundenhet vidta fackliga
sympatiåtgärder. Kommitténs resultat på dessa båda områden skall också i
korthet redovisas i det följande.

Kommittén har som redan nämnts i
sina direktiv förelagts uppgiften alt granska de problem som hänger samman med
att fredsplikt enligt nu rådande praxis i viss utsträckning anses föreligga
även i frågor som inte blivit uttryckligen reglerade i koUektivavtal. Uppdraget
på denna punkt innefattar främst en undersökning om del går alt finna en form
för att avgränsa de ämnen som utan uttrycklig reglering skall anses omfattade
av kollektivav-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 111

tal. Härvid har kommittén dock haft att beakta att en
sådan avgränsning inte får leda till att partema för att gardera sig mot
stridsålgärder från motpartens sida anser sig tvingade alt i kollektivavtal
detaljreglera alla sina inbördes förhållanden.

Vid sin genomgång av problemen på
detta område slår kommittén inledningsvis fast att saken gäller tolkning av
kollektivavtal och metoderna för sådan tolkning, vare sig tolkningen föranleds
av tvist om fredspliktens omfattning (enligt 4 § första stycket I eller 2 KAL)
eller den företas i något annat sammanhang. Liksom vid annan avtalstolkning
ler det sig enligt kommittén behövligt och naturligt att man vid
kolleklivavlalstolkning lämnar visst utrymme för alt anse avtalet omfatta även
moment som inte har direkt och omedelbart stöd i den skrivna texten. Kommittén
hänvisar här till några kategorier av fall i vilka sådan kolleklivavlalstolkning
enligt dess mening är på sin plats och där den sannolikt är i det stora hela
okontroversiell även för dem som riklat kritik mot ÄD:s nuvarande rättspraxis
på området. I några fall har visst moment ansetts ha så nära anknytning till
avtalets regler i övrigt att del hänförts dit även ulan uttrycklig bestämmelse
i avtalstexten. I några andra fall har det rört sig om vissa regler som har ansetts
utgöra fömtsättning för kollektivavtal i allmänhet (t. ex. principen att
föreningsrätten skall lämnas okränkt) och i ytterligare några fall har tolkningen
grandat sig på det enligt kommitténs mening numera i allmänhet rimliga
antagandet att bestämmelser i koUektivavtal om lön eller andra ekonomiska
förmåner har varit avsedda att vara uttömmande. I något fall har slufligen
kanske också kommit i fråga att dra den slutsatsen av att part aktualiserat ett
visst krav vid avtalsförhandlingama men frånfallit kravet att partema varit
överens om att kravet skulle vara vad som brakat kallas "negativt reglerat"
under avtalsperioden. Kommittén finner i stället att det är vissa, i princip
väl avgränsade fall av "intolkning i koUektivavtal" utav allmänna
grandsatser för arbetsavtal, som är av intresse i debatten om AD:s
rättstillämpning. De grandsatser som det är fråga om är den rätt som, när annat
inte avtalats, tillkommer arbetsgivaren att leda företaget och att leda och
fördela arbetet, att fritt anta arbetstagare och, tidigare, att fritt säga upp
resp. avskeda arbetstagare. Kommittén menar att man här bör skilja mellan två
problem. Å ena sidan bör bedömas om osäkerhet kan sägas råda i gäUande rätt om
vilka allmänna gmndsatser AD kan väntas "tolka in" i kollekUvavtal
med resultat att fredsplikt kommer att råda utan stöd i uttrycklig
avtalsbestämmelse. Å den andra sidan gäUer frågan om olägenheter kan följa av
osäkerhet i praktiken rörande innebörden av de ifrågavarande grandsatsema.
Enbart det förra av dessa problem har enligt kommittén direkt betydelse för
domstolens kritiker på det här aktuella området, eftersom det senare uppkommer
vare sig koUektivavtalet uttryckU-gen innefattar grandsatsema eller inte. Och
kommittén kommer för sin del till resultatet att något fristående problem i
vaije fall inte kvarstår efter ett genomförande av dess förslag om kvarievande
stridsrätt (34 § FKL) i frå-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 112

gor
som rör arbetets ledning och fördelning eller som rör ingående eller hävande
av arbetsavtal eller eljest meddelande av påföljd för arbetstagare som begått
avtalsbrott. Utanför denna ram och utanför området för arbetsgivarens rätt att
leda företaget och att utöva företagsledningen finns mot bakgmnd av det synsätt
som torde ligga bakom AD:s praxis inte skäl att räkna med att domstolen skall
utan stöd i avtalstexten tolka in några allmänna grandsatser i
koUektivavtalen. Enligt kommittén är det därför inte påkallat med några
ytterligare åtgärder från lagstiftarens sida i syfte att, med direkflvens
uttryckssätt, avgränsa de ämnen som utan uttrycklig reglering skall anses
omfattade av koUektivavtal. Detsamma torde enligt kommittén gälla i fråga om
de antaganden som torde få ligga till grand för rätts-flllämpningen om
fredsplikt i vissa frågor, som reglerats i lag men som inte uttryckligen
upptagits i koUektivavtal.

Det
rättsligt kanske mest svårbemästrade området inom ramen för
freds-pliktsbestämmelserna i KAL är reglema om rätten att utan hinder av egen
kollektivavtalsbundenhet vidta fackliga sympatiåtgärder. Kommittén behandlar
vissa allmänna problem på detta område mot bakgmnd av en översiktlig genomgång
av gällande rätt. Med utgångspunkt i den diskussion, som föranletts av ett
AD-avgörande från senare år (AD 1972: 19), ägnar kommittén i synnerhet sin
framstäUning åt frågan om lovligheten av angrepp med fackliga stridsåtgärder
mot verksamhetsområden för vilka kollektivavtal redan gäller, vare sig sådana
angrepp genomförs med anlitande av sympatiåtgärder eller inte. Kommittén
uttalar sig här till förmån för att gränsdragningslvister mellan konkurrerande
organisationer på samma sida får sin lösning utan stridsåtgärder, som riktas
mot andra sidan i arbetsgivare-arbetstagareförhållandet. Särskilt gäller detta
enligt kommittén när gränsdragningstvisten uppkommer mellan förbund som tillhör
samma huvudorganisation. Däremot finner sig kommittén inte böra föreslå någon
lagstiftning i syfte att förhindra stridsåtgärder i sammanhang av denna art: de
i och för sig tänkbara alternativ som erbjuder sig att konstraera sådan
lagstiftning för enligt kommittén för långt eller medför i övrigt icke önskvärda
verkningar på det nu tillämpade förhandlings- och avtalssystemet.

Kommittén
behandlar även frågan om lovligheten av fackliga sympatiåtgärder i Sverige
till förmån för part i utländsk arbetsstrid. En granskning av de rättsliga
problemen på detta område visar enligt kommittén att lagstiftaren står inför
problem, som på viktiga punkter är desamma som när det gäller att ta ställning
till frågan om flilåtligheten av stridsåtgärder i annat än fackligt syfte. Om
man i de här aktuella sympatiåtgärdsfallen helt frånfaller kravet att den
primära åtgärd som åberopas såsom grand för sympatiåtgärder skall vara i någon
mening rättsligen tillåten, innebär detta att man avstår från egentlig rättslig
kontroll över fredsplikten. Detta bör enligt kommittén inte ske. Å andra sidan
skulle ett obetingat krav att den primära åtgärden i uflandet skall vara lovlig
där den företas i många fall innebära, att möjligheterna att vidta
sympatiåtgärder i Sverige blir starkt be-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 1/3

gränsade
eller helt uteslutna. Kommittén konstaterar att det torde bli nödvändigt att
begränsa lagstiftarens ambition till att söka finna en i sig rättsligen
godtagbar huvudregel, även om denna inte skuUe innebära alt det sakliga
resultatet blir helt tillfredsställande i varje enskilt fall. En lagreglering
på området bör enligt kommittén också i princip innebära att åtskillnad görs
mellan stridsålgärder i egentligt fackligt syfte och åtgärder i annat syfte,
liksom att till sympatiåtgärder på samma sätt som i inhemska fall räknas enbart
åtgärder som har sin gmnd i en primär arbetsstrid. I princip bör enligt
kommittén gäUa ett krav att den primära åtgärden skall vara lovlig. I vissa
fall, t. ex. när den primära striden är förlagd till annat nordiskt land, kan
det vara naturligt att kräva att primäråtgärderna är lovliga i det land där de
företas. I vissa andra fall är emellertid enligt kommittén en sådan regel inte
godtagbar. Det kan tänkas att del enbart med mycket stora svårigheter går alt
fastställa vad som är det främmande landets rätt på den aktuella punkten, och
att därför ett krav på tillförlitlig utredning härom i realiteten innebär
hinder mot svenska sympatiåtgärder. Och i andra fall kan i det ifrågavarande
landet ha uppstäUts rättsliga hinder mot fackliga stridsåtgärder, som ter sig
helt främmande för vår rättsuppfattning och som därför inte kan tillåtas
ytterst ligga till gmnd för bedömningen av svenska sympatiåtgärders lovlighet.
Mot denna bakgmnd föreslår kommittén att svensk sympatiåtgärd skall vara
tillåten om primärålgärden är lovlig enligt det egna landets lag eller, även
där så inte är fallet, om den skulle ha varit att anse som tillåten därest
svensk rätt hade varit tillämplig. Med en sådan regel torde enligt kommitténs
bedömning kunna uppnås ett på det stora hela godtagbart resultat såtillvida som
rätten att här i landet gå till sympatistrid inte blir beroende av sådana
långtgående och för vårt synsätt främmande inskränkningar i rätten att vidta
fackliga stridsåtgärder, som gäller i vissa länder, medan det ändå blir möjligt
att på ett enkelt sätt bedöma sympatiåtgärdens lovlighet när det står klart
att den primära stridsåtgärden är lovlig där den vidtas. Enligt kommitténs
synsätt har man därmed nått så långt som är möjligt i riktning mot att tillåta
fackliga sympatiåtgärder i fall, där sådana ter sig från värderingsmässiga
utgångspunkter legitima, utan att frånfalla kravet på rättslig kontroll av
fredsplikten. Det bör vid tillämpningen av regeln iakttas, tillägger
kommittén, att den omständigheten att en mot andra parten i ett
arbetsförhållande riktad facklig stridsåtgärd samtidigt kan i sin egenskap av
lagbrott ses som ett angrepp på statsmakten inte bör i och för sig utesluta
svenska sympatiåtgärder, om den utländska primäråtgärden skulle ha varit
tillåten enligt svenska regler i övrigt.

Frågan
om det ansvar som åvilar arbetsmarknadens organisationer för den
koUektivavtalsrättsliga fredspliktens upprätthållande regleras för närvarande
i 4 § andra stycket KAL. Mot AD:s tillämpning av de där upptagna reglema har
riktats viss kritik, främst av innebörd att AD har varit benägen att
kringskära styrelseledamöters och andra föreningsföreträdares fria initiativ
när det gällt att finna verksamma metoder för att förmå med-

S-Riksdagen
1975176. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 114

lemmar som i strid mot fredsplikten lagt ned arbetet all
återgå till delta. Kommittén granskar ÄD:s hithörande praxis och gör vissa
uttalanden och rekommendationer till förmån för en praxis som bygger på frihet
i största möjliga utsträckning för de fackliga företrädama alt när arbetsfreden
hotas agera efter eget omdöme och på eget ansvar. Kommittén stannar dock för
att inte föreslå någon ändring i lagreglema på området.

Förslaget till FKL innefattar
därmed ett överförande till den föreslagna nya lagen av 4 § andra stycket KAL
med de två tillägg som nämnts i det föregående: utvidgning av förbudet för
föreningar mot aktiv medverkan vid olovlig stridsåtgärd till att omfatta alla
föreningar oavsett relation till det koUektivavtal, som grandar fredsplikten,
och förbud för "annan" att delta i stridsåtgärd som någon vidtagit i
strid mot de centrala bestämmelsema om fredsplikt i kommitténs motsvarighet
till 4§ första stycket KAL (31 § FKL). I motiven till dessa utvidgningar
uttalar kommittén att det enligt dess mening i princip inte finns något skäl
att i lagen begränsa de rättsliga sanklionsmöjligheterna på sådant sätt att
det kommer att stå vissa enskilda eller sammanslutningar fritt att föranleda
eller medverka till koUek-tivavtalsrättsligt olovliga stridsåtgärder medan
ansvar utkrävs av andra. Vad gäUer föreningars ansvar finner kommittén
otillfredsstäUande att del skall vara möjligt för fackliga organisationer att
genom ekonomiska bidrag eller på annat sätt understödja olovliga stridsåtgärder
av andra organisationer eller deras medlemmar, när den understödjande inte
själv bär ansvar för det angripna kollektivavtalet. Kommittén föreslår därför
att det oberoende av det organisatoriska sambandet skall vara varje förening
otillåtet att anordna eller eljest föranleda stridsåtgärd, som enligt lagen
inte är lovlig för den som är koUektivavtalsbunden, liksom att genom lämnande
av understöd eller på annat sätt medverka vid sådan stridsåtgärd. 1 motiven
beskrivs närmare den avsedda innebörden av denna regel, med särskild betoning
på avgränsningen mot sådant handlande som fortfarande bör vara lilllåtet av
hänsyn främst till den allmänna yttrandefriheten. Dessa senare hänsyn är enligt
kommittén vidare av särskild betydelse när det gäller att bestämma det ansvar
för fredsplikten till följd av kollektivavtal, som kan tänkas böra åvila andra
än koUektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare. Även här är enligt
kommitténs åsikt den naturliga värderingsmässiga utgångspunkten att det saknas
anledning i och för sig att avstå från rättsliga sanktioner mot något
handlande, som är inriktat på att åsidosätta lagens regler om fredsplikt.
Hänsyn till den allmänna yttrandefriheten och andra motstående intressen,
liksom avgränsningssvårigheter i allmänhet, föranleder emellertid kommittén att
avstå från att föreslå mera vittgående regler än den nyssnämnda om förbud för
"annan" att delta i olovlig stridsåtgärd. Syftet med denna regel är
främst att genom lagstiftningen bekräfta och ge stadga åt den av högsta
domstolen antagna rättstillämpning, enligt vilken oorganiserades deltagande i
organiserade arbetstagares olovliga arbetsnedläggelse kan medföra
skadeståndsansvar för avtalsbrott. Enligt

s. 115 Kontrollera mot PDF

(*rop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 115

kommitténs
mening bör här åstadkommas enhetlig rättslig behandling av organiserade och
oorganiserade. Och i motivtexterna utvecklas närmare de tilllämpningsproblem
som följer av den föreslagna regeln och som främst kommer att röra innebörden
av uttrycket deltagande i den olovliga stridsåtgärden.

Ledamöterna Edlund, Gustafsson och Westerberg
uttalar för sin del att det såvitt nu kan överblickas inte är erforderligt med
lagstiftning om politiska stridsåtgärder utan facklig bakgmnd. De förklarar
vidare att det enligt deras mening kan vara rimligt att välja den av kommittén
föreslagna lösningen av problemet med rätlen till fackliga sympatiåtgärder i
Sverige med bakgrand i utländska förhållanden såvitt gäUer primär arbetsstrid i
annat nordiskt land. 1 övrigt talar enligt deras åsikt både sakliga och
rätlstek-niska skäl för att generellt betro de fackliga organisationerna med
rätt att självständigt avgöra i vilken utsträckning och på vilket sätt de vill
agera i dessa sammanhang. Det finns, förklarar de, all anledning förmoda att
organisationerna skall gå fram med omdöme och urskillning. När en arbetstagarorganisation
tillhör yrkesintemational kunde man emellertid tänka sig att sympatiåtgärd
skall vara påkallad eller i vart fall sanktionerad av inter-nalionalen.
Slutligen yttrar Edlund, Gustafsson och Westerberg att komplexet av problem
kring de intemationella rättsverkningama av koUektivavtal snarast möjligt bör
tas upp till studium.

Ledamöterna Bratt och Lindström delar inte
kommittémajoritetens uppfattning att lagstiftning inte bör föreslås i syfte
att komma till rätta med problemen kring angrepp med fackliga stridsåtgärder
mot redan kollektiv-avtalsreglerade områden. De förordar en lösning i lag av
innebörd, att i sådana fall den angripande organisationen skall vara i viss
närmare angiven mening representativ på det åsyftade avtalsområdet. Som redan
tidigare nämnts (avsnitt 5.2) menar dessa ledamöter också att rätt till
fackliga sympatiåtgärder inte bör komma i fråga till stöd för part som vidtar
primär stridsålgärd med utnyttjande av kvarievande stridsrätt enligt 34 § FKL.

6.3
Remissyttrandena

På området för den koUektivavtalsrättsliga
fredsplikten har särskilt kommitténs förslag om förbud mot stridsåtgärder i annat
än fackligt syfte ("förbudet mot politisk strejk") tilldragit sig
remissinstansemas intresse. En därmed delvis sammanhängande fråga som också
väckt stort intresse är frågan om rätten till stridsåtgärder i Sverige när
åtgärderna har sin bakgrand i utländska förhåUanden. I båda dessa frågor har
arbetstagarorganisationerna bland remissinstanserna i allmänhet stäUt sig
bakom löntagarreservanternas ståndpunkt medan man på arbetsgivarsidan i regel
finner sig kunna godkänna kommittémajoriletens förslag. 1 fråga om
stridsåtgärder med utländsk bakgrand har dock från den sidan även begärts
skärpningar av villkoren för tillåtlighet av åtgärderna i Sverige.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 116

Bland övriga punkter i kommitténs
förslag på fredspliktsområdet har remissinstanserna ägnat uppmärksamhet i
synnerhet åt det föreslagna kravet, att stridsåtgärd under avtalsperioden
skall vara beslutad av facklig organisation för att vara tillåten, och åt
kommitténs förslag till utvidgning av fredspliktsansvarel till att omfatta även
utomstående föreningar och utomstående "deltagare" i stridsåtgärd.
Dessa förslag godkänns eller lämnas ulan erinran av de flesta remissinstansema.
Några är dock kritiska. Även frågan om s. k. negativ reglering, som har
betydelse och som också har behandlats i samband med förhandlingsrättsreglerna
och kommitténs förslag till 26 och 34 §§ FKL, har tilldragit sig uppmärksamhet
hos några remissinstanser. De ställer sig kritiska till den s. k. doktrinen om
dolda klausuler och menar att fredsplikten i princip bör omfatta enbart
uttryckliga koUek-tivavlalsvillkor. Remissyttrandena innehåUer vid sidan härav
även en lång rad synpunkter på olika enskildheter i kommitténs förslag på
fredspliktsområdet.

Innan här redogöres för
remissyttrandena mera i detalj skall inskjutas att frågor som rör förekomsten
av och orsakerna till olovliga strejker, liksom problemen kring påföljderna för
deltagande i sådana strejker, skall behandlas i ett senare avsnitt (8.3).

Kommitténs förslag att
stridsåtgärder inte skall få vidtas annat än i fackliga syften välkomnas som
nämndes av många av de remissinstanser som företräder arbetsgivarintressen.
Arbetstagarorganisationema avvisar däremot ett lagstadgat förbud mot sådana
strejker.

SAF anser att förslaget på vissa punkter innebär ett
stärkande av de hittillsvarande fredspUktsregleraa. Enligt SFO:s mening är det
synnerligen välmotiverat att denna fråga blir lagreglerad, eftersom
stridsåtgärder rimligen bör förbehåUas de frågor som rör förhåUandet partema
emellan. Andra remissinstanser som tillstyrker förslaget är Sveriges
redareförening och

domänverket.

A\'en juridiska fakuheten vid
Uppsala universitet anser att bestämmelsen är välmotiverad. I alla händelser
bör enligt fakultetens mening lagstiftaren inte förbigå frågan med tystnad,
utan rättsläget bör klarläggas.

LO:s och TCO:s ledamöter i
kommittén, som motsätter sig en lagreglering av frågan om politiska strejker,
får i allmänhet stöd av remissinstanserna på arbetstagarsidan.

TCO framhåller alt politiska
strejker i vårt land aldrig har varit föremål för äD:s prövning. Ätt mot denna bakgmnd ingripa med lagstiftning
förefaller TCO märkligt och helt onödigt. Lagstiftning bör inte tillgripas
förrän erfarenheten har visat att det är behövligt. TCO avstyrker att det i
lagen införs ett totalförbud mot politiska strejker. LO, som hävdar samma
uppfattning, pekar på att politiska strejker är mycket sällsynta i Sverige och
att det senaste fallet inträffade år 1928.

Svenska transportarbetareförbundet
anför att förbundet inte motsätter sig en tidsmässig begränsning av politiska
strejker. Enligt förbundets uppfattning bör den politiska strejken användas
med stor försiktighet och inte

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet "7

pågå längre tid än en till två veckor.

Även arbetsgruppen inom juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet stöder lönlagaiTepresentanternas uppfattning.
Arbetsgmppen menar dessutom att den politiska strejken inte bör anses som ett
brott mot det enskilda arbetsavtalet. Vidare hävdar arbetsgrappen att ett
förbud mot politiska strejker inte kan väntas bli effektivt. Det saknas i
konimilléförslaget varje redovisning av erfarenheterna i denna riktning från
utlandet, där den politiska strejken anses otillåten men likväl har lillgripits
flitigt under senare år. Det föreslagna förbudet skulle också enligt
arbetsgmppen vara olämpligt därför att det skuUe kunna åberopas mot
sympatiåtgärder med bakgrand i utländsk arbetskonflikl. Sådana sympatiåtgärder
får ovillkorligen politisk karaktär om det främmande landet är en diktaturstat
där alla strejker är förbjudna eller där fackföreningarna inte är självständiga
i förhållande till arbetsgivama.

Förslaget om förbud mot politiska
strejker tillbakavisas också av SAC och Svenska hamnarbetarförbundet.

AD, som inte för egen del tar
ställning till frågan om ett förbud mot politiska strejker, framhåller vikten
av alt de principer på vilka lagreglerna vilar blir tydligt utformade och alt
de får en tillfredsställande täckning i lagtextens ordalag.

Kommitténs förslag i fråga om
rätten att vidta sympatiåtgärd till förmån för part i utländsk konflikt
kritiseras främst av remissinstanserna på arbetstagarsidan. I likhet med LO:s
och TCO:s ledamöter i kommittén anser arbetstagarorganisationerna i allmänhet
att de bör ha rätt att efter eget bedömande besluta om stridsåtgärd till stöd
för utländska arbetstagare.

TCO hävdar att de av kommittén
föreslagna reglema inte är tillräckligt långtgående för alt svenska
arbetstagare skall kunna på ett effektivt sätt stödja strejkande arbetstagare i
andra länder. TCO påpekar särskilt att det många gånger kan vara svårt alt här
i landet tillfredsstäUande utreda i vad mån primärkonflikten är att betrakta
som lovlig och att den av kommittén föreslagna regeln medför att
sympatiåtgärder inte får vidtas när någon primäråtgärd överhuvudtaget inte har
kommit till stånd. Organisationen instämmer helt i kravet på att
arbetstagarorganisationerna bör ha laglig rätt att efter eget bedömande vidta
sympatiåtgärd till förmån för arbetslagar-part i annat land. LO framför
liknande synpunkter och anger samtidigt att rätten att besluta om sympatiåtgärd
bör tillkomma organisationerna på förbundsnivå. Samma uppfattning hävdas av
flera av LO:s förbund.

SAC och Svenska
hamnarbetarförbundet kräver obegränsade möjligheter till sympatiåtgärder till
stöd för utländska arbetstagare.

Arbetsgruppen inom juridiska fakulteten
vid Stockholms universitet. som säger sig inte heller kunna ansluta sig till
kommitténs förslag, anser att sympatiåtgärder till förmån för utländsk part i
princip bör vara tillåtna. Arbetsgmppen pekar särskilt på två situationer där
fackliga stridsåtgärder bör vara tillåtna i konflikter med anknytning till
utlandet, nämligen åtgår-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 118

der
mot fartyg under bekvämlighetsflagg och åtgärder av anstäUda vid ett
multinationellt företag till förmån för anstäUda i annat land vid samma företag.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ser det som en brist att det i
betänkandet inte behandlas hur man skall se på de speciella problem som uppkommer
vid stridsålgärder mot fartyg under bekvämlighetsflagg.

Svenska sjöfolksförbundet är av den åsikten att det
i lag bör föreskrivas, att arbetstagarorganisation generellt i händelse av
tvist äger rätt att dra utländsk redare inför svensk domstol så snart fartyget
anlöper svensk hamn. En sådan laglig reglering skuUe, anför förbundet, betyda
ett viktigt avsteg från gängse uppfattning, att sympatiåtgärd endast är
tillåten om en primärkonflikt är för handen i egentlig bemärkelse. I fråga om
intemationella kollektivavtal är det, fortsätter förbundet, svårt att bedöma i
vad mån en primärkonflikt föreligger. Ett sådant avtal saknar både nationell
och internationell förankring såväl i lagstiftning som i doktrin. I avsaknad
av en internationell konvention som likställer sådana avtal med nationella bör
enligt förbundet svensk lagstiftning genomföras. Förbundet föreslår att lagen
ges den utformningen ifråga om intemationella koUektivavtal som berör svensk
arbetsmarknad att arbetstagarorganisation alltid tillåts tillgripa fackliga
stridsåtgärder när dessa bedöms vara erforderliga.

LO, TCO och arbetsgruppen inom juridiska fakulteten
vid Stockholms universitet anser att frågan om kollektivavtals internationella
verkningar bör utredas ytterligare. Uppgiften bör enligt arbelsgrappens mening
vara att söka utpeka särskilda fall då sympatiåtgärder för ufländsk part bör
förbjudas. För de nordiska länderna skulle den nordiska arbetsmarknaden och
ömsesidigheten beträffande socialförmåner kunna åberopas som ett skäl för att
de begränsningar som gäller i annat nordiskt land också bör gälla här.
Utredningen bör, fortsätter arbetsgrappen, inriktas på frågan om motsvarande
sympatiåtgärd skulle ha varit tillålen i det andra landet. När
arbetsrättskommittén lägger avgörande vikt vid frågan om primäråtgärdens
lovlighet, har den överflyttat ett svenskt tankeschema till främmande rätt.
Arbetsgruppen anser att det med hänsyn till samarbetet med det främmande
landet är mera väsentligt att fråga om motsvarande sympatiåtgärd skuUe ha varit
tillåten i landet ifråga.

SAF, som accepterar gmndprincipen i kommitténs
förslag om sympatiåtgärder till förmån för utländsk part, anser dock att det
är nödvändigt med en ytterligare begränsning av möjligheten att vidta
sympatiåtgärd. Föreningen konstaterar att gmndföratsättningen för
sympatiåtgärder i Sverige skall vara att det föreligger primär arbetskonflikl i
utlandet. Sådana åtgärder som i realiteten inte är några sympatiåtgärder utan
primära stridsåtgärder, anbefallda av någon facklig international, godkänns
sålunda inte enligt kommitténs förslag. Detta är en instäUning som SAF anser
helt nödvändig. Sympatiåtgärd utan primäråtgärd kan SAF inte acceptera.
Konsekvenser-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 119

na
för näringslivet skulle bli allvarliga om varje internationell appell skuUe få
medföra sympatiåtgärder i Sverige. Däremot kan SAF inte instämma i kommitténs
förslag rörande de bedömningsgmnder som skall gäUa för den primära
stridsåtgärdens lovlighel. Förslaget innebär att den primära stridsåtgärden
ger laglig grand för sympatiåtgärder i Sverige även om stridsålgärden är
olovlig i det land där den förekommer men är alt anse som lovlig vid tUlämpning
av svensk rätt. SAF föreslåren regel av annoriunda innebörd. Sympatiåtgärder
bör vara förbjudna om primäråtgärden är olovlig enligt vederbörande lands lag
eller skuUe vara det med tillämpning av svensk lag. SAF anser dessutom alt en
svensk kollekflvavtalspart, som avser att vidta sympatiåtgärd till förmån för
part i utländsk arbetskonflikl, bör vara skyldig alt självmant gentemot sin
motpart förebringa utredning om primäråtgärdens lovlighet. Varselreglema fyller
enligt föreningens mening inte detta ändamål. SAF kan inte instämma i
löntagartepresentan-ternas reservation som går ut på att fackförbund skall ha
självständig rätt att bestämma om sympatiåtgärd i Sverige till förmån för
primärkonflikt i annat än nordiskt land. Föreningen menar att en dylik linje
måste sägas strida mot nationella svenska intressen och även i övrigt te sig
egendomlig. Sympatiåtgärder till förmån för part i utländsk konflikt måste,
anför SAF, rimligtvis vara mera naturiiga i förhållande till den närmare
omvärlden än till något fjärran land. Ätt fackförbundet diskretionärt och utan
rättsliga hänsyn skuUe äga vidta sympatiåtgärder till förmån för part utanför
Norden skuUe, enligt SÄF:s mening, helt avvika från de grandläggande reglerna
i kollektivavtalssystemet.

Sveriges redareförening framhåller att det för
sjöfartens del är angeläget, att del fastslås alt ifrågavarande regler skall
gälla svenska fartyg endast när det ligger i hamn i Sverige. Föreningen anför
att förslaget annars skuUe kunna få icke fömtsedda konsekvenser.

Den lösning av frågan om fackliga sympatiåtgärder
till stöd för utländska arbetskonflikter, som kommittén föreslår, synes SFO
godtagbar, även om man kan förutse vissa svårigheter vid tillämpningen.

AD
anser att det bör övervägas om inte frågan bör lämnas utan särskild reglering i
lagen. Detta skuUe innebära att man liksom hittills får använda huvudregeln om
sympatiåtgärds tillåtlighet. I den mån det främmande landet har en
lagstiftning och arbetsmarknadsförhåUanden i övrigt som skiljer sig från
situationen här i landet, kan visseriigen rättstillämpniBgen ställas inför
svåriösta problem. AD menar dock alt lagstiftningsfrågan med fördel kan vila
till dess sädana problem på allvar har gjort sig gäUande.

Beträffande innehåUet i övrigt i remissyttrandena
på fredspliktsområdet kan nämnas följande.

SAF
finner att kommittén i överensstämmelse med de uttalanden som gjorts i
direktiven slagit vakt om principen att koUektivavtal liksom andra avtal är
till för att håUas och alt fredsplikf skall råda under koUektivavtalets giltighetstid.
Föreningen framhåUer vidare att kommittén har på ett

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet '20

realistiskt
sätt bedömt frågan, vad som i normalfallet innefattas i ett koUektivavtals
reglering. SAF konstaterar dock att kommittén likväl har avstått från att
föreslå någon särskild regel som inskränker möjligheten av strids-åtgärder mot
redan kollektivavtalsreglerade områden. SAF anser att kommittén inte har
anfört några övertygande skäl för denna ståndpunkt och föreningen instämmer
helt i den reservation som har avgivits av föreningens representanter i
kommittén. Motiveringen till reservationen visar enligt SAF att det är fullt
möjligt att åstadkomma en entydig rättsregel som förhindrar sådana nu åsyftade
stridsålgärder, som inte uppbärs av något beaklansvärl fackligt syfte. SAF
menar också alt företag, som drabbas av en olovlig konflikt, bör på ett enklare
och snabbare sätt än vad den nuvarande lagen medger kunna befrias från sin
fredsplikt (se 7§ KAL; jfr 30 § FKL). SAF framhåUer i detta sammanhang att
tillämpningen av permitle-ringslönereglerna i lagen om anstäUningsskydd är en
omöjlig börda för det enskilda företaget. Föreningen menar att detta gäUer i
alldeles särskild grad då en olovlig strejk som en nyckelgrapp i företaget
vidtagit leder till att övriga anställda inte kan beredas arbete.

AD anser att det principiellt är av betydande
intresse alt det för arbetsmarknaden i dess helhet blir klarlagt att
stridsåtgärder från kollektivavtalsrättslig synpunkt är ett medel som är
förbehållet den avtalsslulande fackliga organisationen. Detta synsätt torde
enligt AD slå i överensstämmelse med stadgad uppfattning på arbetsmarknaden. AD
hävdar att det i princip torde fä antas att stridsåtgärd som inte är
sanktionerad av behörig facklig organisation i fortsättningen inte kommer att
anses vara förenlig med anställningsavtalet. AD framhåller vidare att den nu
nämnda regeln har nära samband med den föreslagna bestämmelsen om förbud för
den som slår utanför avtalsslulande fackförening att delta i stridsåtgärd som
är otillåten för koUektivavtalsslutande part. Om de nu nämnda reglema genomförs
kommer detta enligt ÄD:s mening med all sannolikhet att stabilisera rättsläget
även i situationer då kollektivavtal inte alls gäUer.

Kommitténs förslag, att den som står utanför den
avtalsslutande fackföreningen skall vara förhindrad att delta i stridsålgärd
som är otillåten för medlem i föreningen, lämnas utan erinran av så gott som
samtliga remissinstanser. SFO och AD finner det tillfredsstäUande att denna
fråga nu blir löst. SFO menar att det synes rättvist att alla som deltar i en
olovlig stridsåtgärd kan drabbas av samma påföljder. Arbetsgruppen inom
juridiska fakulteten vid Stockholms universitet hävdar däremot att det inte
kan vara riktigt att en arbetstagare som inte är koUektivavtalsbunden bedöms
efter samma grander som en avtalsbunden. SkuUe man mena att det är felaktigt
att oorganiserade och andra inte avtalsbundna går fria från ansvar, bör
ansvaret bestämmas som ett ansvar för medhjälp vid kontraktsbrott. Det som
enligt arbelsgrappens mening motiverar att ett sådant kontraktsbrott skall
medföra påföljd, fast delaktighet i kontraktsbrott eljest inte föranleder
påföljd i svensk rätt, skulle vara att det kontraktsbrott i vilket den oor-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet '21

ganiserade arbetstagaren är delaktig avser ett angrepp mot
den egne arbetsgivaren. Liknande åsikter framföres av Svenska
transportarbetareförbundet.

Sveriges domareförbund anser att
det inte framgår otvetydigt av den föreslagna bestämmelsen om utomstående
"deltagare" all den inte omfattar personer som arbetar för att
åstadkomma fredspliktsbrott men som inte själva står i något
kollektivavtalsförhåUande eller anstäUningsförhåUande till den angripne parten.
Förbundet menar att regeln bör förtydligas i detta avseende.

Enligt SFO:s mening är del en
angelägen och naturlig regel att utomstående föreningar inte skall få stödja
olovliga stridsåtgärder med penningbidrag eller andra åtgärder. Svenska
transportarbetareförbundet anser att regeln i och för sig är välmotiverad som
ett komplement till förbudet mot sympatiåtgärder. För att bli effektiv måste regeln
emellertid utvidgas till att omfatta alla fysiska ochjuridiska personer.
Förbundet är inte övertygat om att de praktiska betänkligheter som kommittén
anför utgör tillräckliga skäl för att göra en sådan regel verkningslös.

Bestämmelsen om att förening inte
får stödja olovliga stridsåtgärder av-styrkes av juridiska fakulteten vid Lunds
universitet, arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. Svenska
elektrikerförbundet och Svenska haninarbe-tarförbundet.

Juridiska fakulteten vid Lunds
universitet anser att ingen har intresse av en sådan likriktning på
arbetsmarknaden att olika åsikter inte får ta sig uttryck i stödåtgärder för
en gmpp som gått in i en olovlig konflikt. Om regeln skulle göras effektiv,
måste den enligt arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet innefatta förbud för enskilda individer att ekonomiskt stödja
arbetstagare som är indragna i en olovlig konflikt, men en sådan regel är av
praktiska skäl otänkbar. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
ifrågasätter om inte regeln getts ett alltför vidsträckt tillämpningsområde.
Ätt förening, som inte alls har accepterats såsom kollektivavtalspart av
arbetsgivarsidan och som därmed helt saknar åsyftade rättigheter nu skall
underkastas förbud att lämna understöd åt strejkande framstår för fakulteten
som i viss mån obilligt. Fakulteten menar också alt regleringen i denna del
knappast fyUer någon väsentlig funktion. Nuvarande föreningsrättsliga regler
och föreningarnas stadgar lägger, anför Svenska elektrikerförbundet, i de
flesta fall hinder i vägen för en styrelse att disponera över föreningens
medel på ett godtyckligt sätt. Förbundet frågar sig om en förening kan ådra
sig skadeståndsskyldighet genom att det på ett allmänt föreningsmöte samlas in
pengar till strejkande och om tolerans med medlems agerande kan bli att
betrakta som eget handlande från styrelsens sida. Förbundet pekar även på att
kontrollmöjligheterna av bestämmelsens efterlevnad är ytterst begränsade.
Svenska hamnarbetarförbundet anser att rätten att stödja en strejk bör
betraktas som en grandläggande demokratisk rättighet både då det gäller
facklig organisation och en

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 122

enskild person.

Liksom i andra sammanhang framförs
även i samband med reglema om fredsplikt kritik mot den s. k. negativa
regleringen i koUektivavtal. Bland de kritiska remissinstanserna kan nämnas
arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Svenska
metallindustriarbetareförbundet och TCO.

Arbetsgruppen och Svenska
transportarbetareförbundet kritiserar också regler som innebär att den icke
organisationsmässiga strejken skall vara olovlig. Det föreslagna systemet är
oacceptabelt, menar arbetsgruppen inoi7i juridiska fakulteten vid Stockholms
w/j/vers/Ve/. Arbetsgrappen hävdar att det synes oriktigt alt redan existensen
av ett koUektivavtal, hur ringa del av anställningsrelationerna delta avtal än
reglerar, skall ha som effekt en total fredsplikl. Liksom hittills bör, anför
arbetsgmppen, fredsplikten avse ett skydd för ingångna förpliktelser.
Arbetsgrappen konstaterar vidare att fredsplikt för den enskilde arbetstagaren
finns även under av-talslöst tillstånd. Man kan, hävdar arbetsgmppen, mena att
bedömningen i kommitténs motivtext inte harmoniserar med förslaget om
kvarievande stridsrätt, vars syfte är att under avtalstiden delvis upphäva
fredsplikten. Svenska transportarbetareförbundet framför liknande synpunkter.

TCO och Svenska
metallindustriarbetareförbundet anser att det i lagtexten bör fastslås att
fredsplikt råder endast i sådana frågor som uttryckligen reglerats i
koUektivavtal. Förbundet hävdar vidare att det i motivtextema bör klargöras att
det är organisationens stadgar som bestämmer i vilken instans beslut om
stridsåtgärd fattas.

Möjlighet att tillgripa
stridsålgärder vid lokala förhandlingar förespråkas av Svenska
harnnarbetarförbundet och Svenska teaterförbundet.

Som tidigare nämnts välkomnas den
föreslagna förhandlingsrätten för pensionärer av LO och TCO. De båda
organisationema understryker nu behovet av att denna förhandlingsrätt förenas
med stridsrätt.

B\. a. juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet anser att om indrivningsblockader alltjämt skall vara
tillåtna när koUektivavtal gäUer, bör detta tydligt framgå av lagtexten. Om
aviserade reformer av lönegarantisystemet genomförs ifrågasätter fakulteten om
inte behovet av indrivningsblockader reducerats så kraftigt att den typen av
stridsålgärder kan uteslutas i kollektivavtalsreglerade förhållanden. Även Svea
hovrätt påpekar att lagtexten inte utvisar att indrivningsblockader skall vara
tillåtna.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet erinrar om att de rättsregler som nu gäUer för
kollektivavtal innebär att en arbetsgivare genom inträde i en avtalsbunden
arbetsgivarorganisation binder sig själv och de anställda vid koUektivavtal och
därmed fredsplikt. Detta kan, anför förbundet, i vissa fall innebära en
utvidgning av kollektivavtalets giltighetsområde, som den avtalsslutande
organisationen på arbetstagarsidan inte avsett vid avtalets ingående.
Förbundet anser att det i den föreslagna lagen bör anges att inträde i
arbetsgivarorganisation inte medför fredsplikt beträffande facklig

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet, 123

tvist
vid företaget, vilken föreligger vid inträdel i arbetsgivarorganisationen.

När en vild strejk utbmlil stäUs, anför LO,
utomordentligt stora krav pä de lokala fackliga företrädarna. De skall uppta
överläggningar med arbetsgivarna och samtidigt försöka förmå de strejkande alt
återgå till arbetet. Med tanke på de fackliga företrädarnas mycket känsliga
ställning vid en vild konflikt stäUer sig LO tveksam till att den fackliga
organisationen och dess företrädare oupphörligt skall förmå de strejkande att
återgå till arbetet.

Några remissinstanser berör reglerna om varsel om
stridsålgärd. KFO anser alt det för att undvika tvist humvida varsel har
lämnats bör föreskrivas i lagen att varsel skall ske skriftligen.
Motivtexterna bör enhgt Svenska metallindustriarbetareförbundet ange alt
utvidgning av konflikt inte skall omfattas av lagens varselregler. Förbundet
anger alt motivet för varselreglerna är all ge förlikningsman möjlighet alt
agera vid risk för konflikter. Därför bör varselskyldigheten inte göras mer
vittgående än att gäUa vid den urspmngligt vidtagna stridsåtgärden. TCO anser
att varselskyldighet inte bör föreligga vid vidtagande av sympatiåtgärd eller
då stridsåtgärd av andra skäl skuUe bli verkningslös om varseltiden måste
iakttas. Liknande synpunkter framförs av LO.

Svenska sjöfolksförbundet förordar att
varselskyldighet i fråga om stridsåtgärder med internationell anknytning inte
görs undantagslös.

7
Medling 7.1 Gällande rätt

Det stafliga förlikningsmannaväsendet och
föriikningsmännens medlingsverksamhet regleras genom lagen MedlL och
kungörelsen (1920:898) med närmare föreskrifter angående medling i
arbetstvister (ändrad senast 1967:121).

Enligt kungörelsen (1950: 163) angående rikets
indelning i distrikt för medling i arbetstvister är riket indelat i åtta
distrikt för sådan medling. För varje distrikt förordnar regeringen en
förlikningsman med de uppgifter som anges i MedlL. Som tillsynsmyndighet för
det statliga förlikningsväsendet fungerar statens förlikningsmannaexpedition.

MedlL innehåller i huvudsak följande regler
angående förlikningsmans uppgifter och förfarandet vid medling i arbetstvister.

Förlikningsmannens centrala uppgifter anges i 3 §
MedlL. I paragrafens första stycke regleras till en början det fall då
förlikningsmannen kan på eget initiativ vidta åtgärder, nämligen då det
uppkommer arbetstvist som medfört eller synes hota att medföra
arbetsinställelse av större belyden-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet '24

hel.
1 sådant fall bör förlikningsmannen genom personligt besök på den plats, där
tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,
göra sig noga underrättad om, vari tvisten består. hemsläUa till de tvistande
att i avbidan på tvistens lösning inte vidta, vidhålla eller utvidga
arbetsinstäUelse, kalla de tvistande till förhandling inför förlikningsmannen
och försöka alt under dessa förhandlingar åstadkomma lösning av tvisten.

För det fall att en uppkommen arbetstvist inte
medfört eller synes hota att medföra arbetsinstäUelse av större betydenhet ges
en särskild bestämmelse i 3 § andra stycket MedlL. Då skall förlikningsmannen
kalla de tvistande parterna till förhandlingar, om begäran därom framstäUs av
arbetsgivare eller organisation, som omfattar minst hälften av de av tvisten
berörda arbetslagarna.

Reglerna i 3 § MedlL om förlikningsmannens
förhandlingsverksamhet kompletteras med dels ett stadgande i 4 § andra stycket,
att det åligger de tvistande att efterkomma förlikningsmannens kallelse, dels
en bestämmelse i 6 § andra stycket rörande det fall att någon av de tvistande
parterna vid förhandling som anordnats av förlikningsman försummar att fullgöra
vad enligt 4 § andra stycket FFL åligger honom. 1 sådant fall äger
föriiknings-mannen på hemstäUan av andra parten anmäla försummelsen hos AD, vilken
kan vid vite förelägga part all fuUgöra sitt åliggande liksom, på anmälan av
förlikningsmannen, döma ut sådant vite.

Enligt 3 a § MedlL föreligger skyldighet att, innan
arbetsinstäUelse vidtas och om giltigt hinder inte möter, varsla såväl
motsidan som förlikningsmannen sist på sjunde dagen före den dag då åtgärden
skall ta sin början. Varselpliklen, som alltså endast avser arbetsinstäUelse,
gäller under straffansvar i förhåUande såväl tUl motsidan som till
förlikningsmannen.

När det gäller förlikningsmans uppgift att genom
förhandlingar med parterna medverka till lösning av uppkomna arbetstvister,
finns i MedlL även vissa regler om förlikningsmannens förfarande, vilka är av
mera detaljerad natur eller tar sikte på speciella situationer. 14 § första
stycket finns sålunda speciella regler för inkallande av tvistande till
förhandling inför förlikningsmannen med angivande av altemativ till personlig
kallelse då sådan ej lämpligen kan ske. Vidare ges i 5 § en särskild regel för
det fall att arbetsinstäUelse inte är för handen samt de tvistande efter
förhandling på ömse sidor tiUkännagivit för förlikningsmannen att de inte
anser fortsatt förhandling vara tiU gagn för tvistens lösning. I sådant fall
får kallelse på de tvistande inte vidare utfärdas av förlikningsmannen. Om
ändrade förhållanden föranleder till det äger föriikningsmannen dock enligt
lagmmmet inbjuda de tvistande till nya förhandlingar.

I 6 § första stycket MedlL återfinns vissa regler
som utgör aUmänna anvisningar till förlikningsmannen i hans verksamhet.
Förhandlingar som förlikningsmannen anordnar skall främst ha till syfte att
åstadkomma överenskommelse mellan parterna i enlighet med förslag som under
förhand-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 125

Ungarna
framkommer från partema själva. Det är dock föriikningsmannen obetaget att
hemställa om Jämkningar och medgivanden som han anser önskvärda för en god
lösning av tvisten.

7 § MedlL innehåUer osanktionerade bestämmelser av
innehåU att de tvistande bör dels ge föriikningsmannen del av handlingar och
uppgifter varöver de förfogar, dels håUa vederbörande arbetsplatser tiUgängliga
för förlikningsmannen.

I 8 § MedlL ges regler om möjlighet för
förlikningsman all anmoda parterna att utnyttja skiljeförfarande om enighet
inte kan vinnas vid förhandlingar inför förlikningsmannen. Till en början
föreskrivs i 8 § första stycket, att förlikningsmannen i sådant fall må
uppmana de tvistande alt låta tvisten avgöras av sådan skiljenämnd eller
skiljedomare i arbetstvister, varom i lag är särskilt stadgat. Härmed åsyftas
det skiljeförfarande som finns reglerat i lagen (1920:248) om särskilda
skiljedomare i arbetstvister. I 8 § första stycket föreskrivs emellertid också,
alt förlikningsmannen vid resullatlösa förhandlingar kan lämna i paragrafen
närmare beskrivet uppdrag åt en eller flera personer, vilkas utlåtande de
tvistande utfäster sig att efterkomma, att såsom skiljemän skilja mellan de
tvistande. Sker det följer av 8 § andra stycket, att förlikningsmannen bör i
mån av behov lämna medverkan för utseende av skiljemän, underrätta dessa om
uppdraget saml eljest medverka till att åsyftat avgörande kommer till stånd.
Enligt 8 § tredje stycket får förlikningsman inte själv åtaga sig
skiljemannauppdrag i arbetstvister.

Enligt 12 § MedlL har regeringen möjlighet att, där
arbetstvist innebär synnerlig fara för arbetsfreden eller där sådant eljest
finnes påkallat, uppdra åt sakkunniga och erfama personer alt i egenskap av
särskild förlikningskommission, jämte förlikningsmannen eller, där han finnes
inte lämpligen kunna la befattning med arbetstvisten, i hans stäUe medla i
den. Sådant uppdrag kan även lämnas särskild person.

De nu redovisade reglema har rört förlikningsmans
uppgift att medverka till lösning av uppkomna arbetstvister som medfört eller
hotar att medföra stridsåtgärd. Hämlöver åligger del förlikningsman enligt 2 §
första stycket MedlL att eljest, på anmodan, gå arbetsgivare och arbetstagare
tillhanda för att åstadkomma överenskommelser som är ägnade att främja ett gott
förhåUande mellan dem saml förekomma störande avbrott i arbetet. Del är alltså
här fråga om en regel rörande förlikningsmans medverkan på anmodan av part -
den ena eller båda - vid förhandling eller eljest, när öppen arbetskonflikl
inte är aktuell.

Genom 2 § andra stycket MedlL öppnas vidare
möjlighet för statens förlikningsmannaexpedition att på framstäUning av
parterna utse lämplig person alt såsom opartisk ordförande leda förhandlingar
när förlikningsmans medverkan inte kan lämnas eller anses inte böra påkallas. I
det sammanhanget kan även nämnas den möjlighet som enligt 11 § andra stycket
MedlL föreligger för förlikningsmannaexpeditionen att efter framställning

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 126

av
förlikningsman hos regeringen anhåUa om meddelande av förordnande för särskild
person alt leda förhandling enligt 3 § andra stycket, dvs. förhandling i fall
då uppkommen arbetstvist inte medfört eller synes hota att medföra
arbetsinstäUelse av större betydelse.

Vid sidan av de berörda uppgifterna för
förlikningsman åligger del honom slutligen enligt 2 § första stycket MedlL att
med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhåUandena inom det honom anvisade
verksamhels-området.

Slutligen kan även nämnas alt 3 kap. FFL
ursprungligen innehöll regler om en särskild förhandlingsordning i förening med
fredsplikt, vilka regler under viss i kapitlet angiven tid skulle äga tillämpning
på uppkommande tvistefrågor som rörde viss huvudorganisation eller dess
underföreningar på arbetstagarsidan, om huvudorganisationen genom anmälan hos
dåvarande socialstyrelsen påkallade kapiflets tillämpning. MedlL gäUde inte
tvist på vUken 3 kap. FFL var tillämplig. Kapitlet upptog regler om möjlighet
för socialstyrelsen att, vid oenighet i viss förhandlingsfråga, under vissa
fömtsättningar utse opartisk ordförande alt leda förhandlingen eller att
tillsälta en tremannakommission inför vilken förhandlingen skulle äga ram. Blev
förhandlingama resultatlösa och accepterade parterna inte all låta tvisten
avgöras av skiljemän, ägde den opartiske ordföranden (treman-nakommissionen) på
begäran av part hemställa hos socialstyrelsen om utseende av skiljenämnd med
uppgift att avge förslag till förhandlingsfrågans lösning. För den lid under
vilken kapiflet ägde tillämpning stadgades vidare fredsplikl för
huvudorganisationen och dess medlemmar samt för de arbetsgivare som hade
arbetstagare anslutna till organisationen, en fredsplikl som beträffande viss
förhandlingsfråga upphörde att gäUa endast om sådant förslag av skiljenämnd
som nyss sagts inte antogs av båda parter.

De närmaste åren efter FFL:s ikraftträdande ägde 3
kap. tillämpning på ett tjugotal organisationer, närmast inom den privata
tjänstemannaseklorn. Kapitlet förlorade emellertid så småningom i betydelse
och upphävdes 1965 (SFS 1965:277). Enligt vissa övergångsbestämmelser skuUe
emellertid reglerna i 3 kap. alltjämt äga tillämpning på parter som vid
utgången av år 1965 var underkastade bestämmelserna, dock att tillämpningen
skulle upphöra om sådan part ej inom fem år därefter begärt opartisk ordförande.
Framställdes sådan begäran utan att ny sådan begäran gjordes inom fem år
därefter skulle likaledes tillämpningen upphöra.

7.2
Kommittén

Kommittén, som enligt sina direktiv har haft alt gå
igenom även MedlL och därvid kartlägga erfarenheterna av medlingsförfarandet
saml undersöka vilka ändringar i det nuvarande systemet som kan vara
motiverade, har utöver den mera begränsade översyn som direktiven närmast synes
ta sik-le på funnit anledning att granska även gmnderna för MedlL och del
större

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 127

sammanhang
i vilket lagen bör passas in.

Med denna utgångspunkt tar kommittén till en början
upp frågan humvida förlikningsmannens stäUning bör förstärkas genom att han i
lag tilldelas något maktmedel gentemot parterna. Som exempel på teoretiskt
tänkbara maktmedel för förlikningsman nämner kommittén rätt för honom att föreskriva
fredsplikt i samband med förlikningsförhandlingarna, rätt att påfordra
omröstning inom förhandlande organisationer om förlikningsförslag som han lagt
fram och rätt (eller skyldighet) för honom att publicera framlagda
förlikningsförslag.

I och för sig anser kommittén statsingripande vara
motiverat i samhälls-farliga konflikter, men då som ett yttersta medel.
Kommittén erinrar om att sådana ingripanden var aktuella vid 1947 års
poliskonflikl, 1951 års sjuksköterskekonflikt och 1955 års sjöbefälskonflikt
samt att de särskilda förhållandena inom den offentliga sektorn föranlett
speciella regler om begränsning där av stridsrätten i vissa fall. Kommittén
konstaterar att det dock, alltsedan tillkomsten av huvudavtalet 1938 mellan SAF
och LO, allmänt sett rått enighet om principen att
arbetsmarknadsorganisationerna i första hand ansvarar själva, även mot
samhället i övrigt, för arbetsfredens upprätthållande. Denna gmndinslällning
bör också enligt kommitténs mening prägla medlingslagstiftningens innehåll. De
gångna årens erfarenheter torde enligt kommittén inte heller ge vid handen
något behov av att förse förlikningsmännen med något maktmedel gentemot
partema, utöver den möjlighet som f. n. föreligger att genom vite tillhåUa part
att efterkomma kallelse till förhandling och att fullgöra sin
förhandlingsskyldighet. Normalt synes gäUa att part efterkommer begäran av
förlikningsman om uppskov med vidtagande av stridsåtgärd. Enligt kommitténs
åsikt bör det offentliga medlingsförfarandet bibehåUa sin nuvarande karaktär
och i princip bygga på parternas frivilliga medverkan. Kommittén föreslår
alltså inte någon utvidgning i lagen av förlikningsmannens formella
befogenheter.

Däremot föreslår kommittén en ändrad ordning när
det gäller formerna för fördelning av uppgifter mellan de olika
förlikningsmännen och den nuvarande organisationen med distriktsindelning.
Utan alt därmed avse några mera genomgripande förändringar av
förlikningsmannaväsendets nuvarande uppbyggnad, anser kommittén att den
nuvarande ordningen med förlikningsmän för fasta distrikt bör frångås och att i
stäUet bör införas en central föriikningsmannaorganisation. Förlikningsmännen i
denna organisation bör visserligen vara placerade med Jämn spridning över
landet men organisationen bör kunna från fall till fall bestämma vem som skall
tjänstgöra såsom förlikningsman i en uppkommen arbetstvist. Härigenom står
enligt kommitténs uppfattning åtskilliga fördelar att vinna. Man skulle undgå
den ojämnhet i fråga om antal förlikningsuppdrag som följer av varje distriktsindelning
med hänsyn till den ojämna fördelningen över landet av företag och
arbetsplatser' Vidare möjliggör nyordningen, att medling i tvister i skilda
delar av landet men inom samma, eventuellt tekniskt komplicera-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 128

de,
avtalsområde kan. i fall av behov, anförtros viss förlikningsman. Med en sådan
ny organisation utan formell distriktsindelning skuUe också vinnas, att man
inte låste parterna i en viss landsända till en viss förlikningsman som
eventuellt saknade någon parts förtroende. Kommittén förordar alltså, alt en
sådan central föriikningsmannaorganisation som nu nämnts införes. Del ligger
enligt kommitténs mening nära till hands all till ett sådant organ ombilda den
nuvarande tillsynsmyndigheten inom förliknings-mannaområdet, statens förlikningsmannaexpedition.

Kommitténs
förslag innebär att det nya organels huvuduppgift blir att genom sina
föriikningsmän följa förhållandena på arbetsmarknaden och medla i
arbetstvister. Uppdrag att vara förlikningsman bör meddelas av expeditionen och
skall kunna avse viss uppkommen arbetstvist men även kunna utgöra ett
fortlöpande uppdrag, dock att förordnande meddelas särskilt för varje
medlingsuppgifl. De fortlöpande uppdragen bör meddelas till samma antal som f.
n., dvs. åtta stycken. Sådant uppdrag bör inte utgöra heltidsanställning utan
innehas vid sidan av annan yrkesverksamhet. Dessa fortlöpande uppdrag bör ges
på sådant sätt, att man får en med hänsyn till förlikningsmännens
bosättningsorter Jämn spridning av dem över landet. Härutöver bör dock någon eller
några fasta tjänster för förlikningsmän finnas inrättade vid expeditionen. Den
nu föreslagna ordningen bör enligt kommittén inte påverka den möjlighet som f
n, föreligger för regeringen att för viss tvist tillsätta särskild
förlikningskommission eller förlikningsman.

Vid
en översyn av MedlL från den utgångspunkt som kommittén har valt, nämligen att
medlingsförfarandets uppgifter och allmänna karaktär inte bör ändras, blir
enligt kommittén den främsta frågan av mera allmän räckvidd att bestämma lagens
tillämpningsområde, dvs. i första hand all ange den ram inom vilken
förlikningsmannen har rätt eller skyldighet att ingripa i tvister.

Lagen
ger f. n. förlikningsmannen olika befogenheter beroende av om den ifrågakomna
arbetsinsläUelsen är av större betydenhet eller ej. Enligt kommitténs
uppfattning bör denna åtskillnad inte upprätthåUas. Avgörande för om ett
medlingsingripande skall ske eller ej bör inte vara arbelskon-fliktens storlek
utan i släUel om ett ingripande kan anses ägnat att främja en lösning av
tvisten. I praxis synes också ett sådant synsätt i allmänhet ha varit
vägledande för förlikningsmännen. Kommittén anser vidare att det inte är
nödvändigt att i lagen bibehåUa den närmare beskrivning som nu finns av hur
förlikningsman bör förfara. Däremot anser kommittén det vara av värde att i
lagtexten framhåUa, att förlikningsmans ingripande inte är bundet till
förhandling utan att han även kan vidta annan lämplig åtgärd om den kan främja
alt tvisten löses.

Reglerna i MedlL om förlikningsmannens
förhandlingsverksamhet kompletteras med bestämmelser som innebär förpliktelse
för part med förhandlingsskyldighet enligt FFL att, vid risk av vite, hörsamma
kallelse till för-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 129

likningsförhandling
och att vid sådan förhandling fullgöra förhandlingsskyldighet enligt 4 § andra
stycket FFL. Möjligheten att tillgripa vite tar alltså sikte på de fall då part
har förhandlingsskyldighet enligt FFL. Enligt kommitténs mening bör även i de
nya medlingsbestämmelsema sanktionsreglerna bibehåUas vid deras nuvarande
anknytning till den lagstadgade förhandlingsskyldigheten. Däremot bör
förlikningsmans behörighet att ingripa vid arbetskonflikl och att kalla till
förhandling inte begränsas till de fall då förhandlingsskyldighet och möjlighet
att använda vite föreligger. På samma sätt som i MedlL har enligt kommitténs
förslag såväl föreläggande av vite som utdömande därav lagts på AD.

Kommittén tar även upp frågan hur förlikningsman
bör förhålla sig i fall av vild strejk. Enligt kommittén kommer denna fråga
delvis i ett nytt läge vid genomförande av den av kommittén föreslagna regeln
om överläggningar mellan arbetsgivaren och vederbörande lokala sammanslutning
av arbetstagare vid vild strejk (33 § FKL). Denna regel innebär skyldighet för
båda parter att vid vild strejk gemensamt och inom ramen för gällande kollektivavtal
verka för att orsakerna till strejken blir klarlagda och konflikten löst. Vid
sådana överläggningar bör även förlikningsmannen kunna medverka i den mån
sådan medverkan kan anses ägnad att främja ett positivt resultat. Så torde dock
vara fallet endast om parterna gemensamt påkallar hans medverkan. Däremot bör
enligt kommitténs mening förlikningsman inte medverka vid kontakter mellan
arbetsgivaren och de strejkande själva.

I samband med reglema om förlikningsmans
förhandlingsverksamhet berör kommittén även bestämmelsen i 3 a § MedlL om
skyldighet att, innan arbetsinstäUelse vidtas och om giltigt hinder inte
möter, varsla såväl motsidan som förlikningsmannen sist sjunde dagen före den
dag då åtgärden skall la sin början. Varselplikten, som alltså endast avser
arbetsinställelse, gäUer under straffansvar i förhållande såväl till motsidan
som tUl förlikningsman.

Kommittén erinrar om att i kommitténs lagförslag
har upptagils en särskild regel om varsel till motsidan i arbetstvist, vilken
regel i princip avser alla typer av stridsåtgärder (36 § FKL). Enligt
kommitténs mening bör motsvarande utvidgning av varselskyldigheten gäUa även i
förhållande till förlikningsmannaväsendet. Kommittén påpekar att varselplikten
uppenbarligen spelar en betydelsefull roU i det att varslet ger möjlighet att
utan dröjsmål närmare undersöka tvistens beskaffenhet och överväga lämpliga
förlikningsåtgärder samt att varsel i praktiken redan nu torde lämnas vid alla
slag av stridsåtgärder. Något skäl att vidhåUa begränsningen till arbetsinstäUelse
torde inte föreligga. Liksom i fråga om varsel till motpart bör enligt kommitténs
åsikt varselplikt inte föreligga för enskilda arbetstagare i förhåUande till
förlikningsman. Vidare föreslår kommittén, mot bakgrand av förslaget om
inrättande av en central föriikningsmannaorganisation, att varsel om
stridsålgärd skall lämnas till förlikningsmannaex-

')-Riksdagen 1975176. I saml. Nr 105. Bilaga I

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 130

peditionen,
vilken därefter har alt avgöra vem som skall erhålla förlikningsuppdrag i
anledning av det lämnade varslet. Liksom f. n. föreslår kommittén att
varselskyldigheten i förhållande till förlikningsman skall gälla under
straffansvar.

I övrigt innehåUer kommitténs förslag en rad
bestämmelser som i stor utsträckning har motsvarighet i MedlL. Sålunda upptar
förslaget en regel om att parterna skall kallas på lämpligt sätt till de
förhandlingar som förlikningsmannen anordnar. Förhandlingarna skall vidare
främst ha till syfte att åvägabringa överenskommelse mellan parterna i enlighet
med förslag som under förhandlingarna framkommer från parterna själva,
förlikningsmannen obetaget alt hemsläUa om Jämkningar och medgivanden som han
anser önskvärda för en god lösning av tvisten. Vidare föreskrivs att part skall
vara skyldig att tillhandahåUa förlikningsman handlingar och uppgifter i samma
utsträckning som sådan skyldighet föreligger gentemot motpart. Om enighet inte
kan vinnas vid förhandlingar inför förUkningsman, ges han möjlighet att anmoda
parterna att låta tvisten avgöras genom skiljemän. Om parterna godtar hans
anmodan, må han lämna sin medverkan för utseende av lämpliga skiljemän.
Förlikningsman får inte själv åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvister med
mindre förlikningsmannaexpeditionen i särskilt fall medger del. Även den
nuvarande möjligheten för regeringen att i vissa fall tillsätta
förlikningskommission eller särskild förlikningsman bibehåUs. Fömtom att
medverka till lösning av uppkomna arbetstvister åligger det förlikningsman alt,
efter förlikningsmannaexpeditionens bestämmande och i den mån han därom
anmodas av part, gå arbetsmarknadsparterna tillhanda med råd och upplysningar
rörande förhandlingar och koUektivavtal samt medverka såsom ledare av
förhandlingar. Vidare upptar förslaget en bestämmelse om tystnadsplikt för
förlikningsman motsvarande den som f. n. återfinns i 4 § kungörelsen med
närmare föreskrifter angående medling i arbetstvister.

En del av de regler som f. n. återfmns i MedlL har
i kommitténs förslag fått utgå på gmnd av att de befunnits överflödiga.

Kommitténs förslag innebär att de författningar som
f. n. reglerar medlingsförfarandet upphävs och ersätts av bestämmelser som
upptas i den av kommittén föreslagna FKL. Även lagen om särskilda skiljedomare
i arbetstvister föreslås i detta sammanhang bli upphävd.

Slufligen föreslår kommittén att 3 kap. FFL helt
upphävs. Kommittén konstaterar att kapitlet numera är tillämpligt endast
beträffande en organisation och att det i övrigt har spelat ut sin roll. Om
den av kommittén föreslagna lagstiftningen genomföres, bör enligt kommitténs
mening också 3 kap. FFL helt sättas ur kraft. Enligt kommitténs uppfattning bör
nämligen den föreslagna lagsttftningen gäUa lika över hela arbetsmarknaden.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 131 7.3 Remissyttrandena

Kommitténs förslag i fråga om medlingsförfarandet i
arbetstvister lämnas utan erinran eller tillstyrks av så gott som samtliga
remissinstanser.

Kommitténs förslag om inrättande av en central
föriikningsmannaorganisation har fått ett positivt mottagande. Bland de
remissinstanser som tillstyrker förslaget kan nämnas RRV, SAF, KFO, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet LO och TCO. SAF anser sålunda förslaget i
denna del vara en klar förbättring gentemot nuvarande regler, eftersom det
lämnar möjlighet för förlikningsmannaexpeditionen alt för handläggning av viss
tvist förordna den förlikningsman som med hänsyn till omständigheterna
framstår såsom bäst skickad. Även enligt TCO:s uppfattning torde förslaget
medföra ökade möjligheter att vid val av förlikningsman få den som vid ett
visst förhandlingsläge är mest kvalificerad och mest bransch-kunnig. KFO
betecknar det som värdefullt att förslaget inte binder förlikningsmännen all
verka inom geografiskt begränsade områden. De möjligheter till
branschspecialisering och specialisering till viss typ av tvister, som
förslaget ger, bör enligt KFO:s mening utnyttjas i största möjliga utsträckning.
KFO anser att de fördelar, som sådan specialisering medför, överväger den
olägenheten att förlikningsmannen inte är stationerad i anslutning till den
ort där tvist uppstått. LO betonar, samtidigt som kommitténs förslag
tillstyrks, betydelsen av att de lokala kontaktema inom nuvarande förlikningsmannainstitution
tas till vara.

Endast ett par remissinstanser motsätter sig
kommitténs förslag när det gäUer förlikningsmannaväsendets organisation. Enligt
SAC:s mening finns det sålunda ingenting som talar för en centralisering av
förlikningsmännens verksamhet. Tvärtom framstår den lokala och regionala
anknytningen som värdefull. Inom nuvarande ordning kan förlikningsmännen
snabbi, genom personkännedom m. m., skapa sig en riklig bild av en konflikt.
Statens förlikningsmannaexpedition anser att förslaget innebär en nyordning
som inte kan anses vara motiverad med hänsyn till gjorda erfarenheter. Enligt
förlikningsmannaexpeditionens mening har inget av de skäl som kommittén har
anfört någon större tyngd. Den föreslagna reformen synes förlikningsmannaexpeditionen
onödigt tungrodd i förhåUande till de fördelar som kommittén har velat uppnå.
Som exempel härpå anförs att varsel om stridsålgärd skall lämnas till
förlikningsmannaexpeditionen, som därefter torde behöva ta kontakt med ett
flertal förlikningsmän, innan det kan avgöras vilken förlikningsman som skall
handlägga tvisten. Med en varseUid om en vecka blir denna omgång över
förlikningsmannaexpeditionen en tidsfaktor av betydelse.
Förlikningsmannaexpeditionen påpekar vidare att förlikningsman inte har att
handlägga enbart förhandlingsärenden, varmed förstås sådana fall då parterna
måste kallas till överläggningar inför förlikningsmannen, utan även ett stort
antal övriga ärenden, som oftast i bästa fall kan klaras av per telefon eller
genom skriftväxling. Dessutom framhål-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet '32

ler
förlikningsmannaexpeditionen att det nuvarande systemet med fasta distrikt
medför att förlikningsmannen blir känd bland parternas representanter och att
han fungerar som rådgivare och kontaktman i allehanda tvistefrågor av
arbetsrättslig karaktär. En centralisering härvidlag kommer att medföra mycket
stora olägenheter i praktiken. De fördelar kommittén vill uppnå med sitt
förslag synes enligt förlikningsmannaexpediflonens mening kunna vinnas på ett
enklare sätt, om ordningen med fasta distrikt bibehålls men möjlighet för
distriktsförlikningsmännen att stå till förfogande för medling även i annat
distrikt införs. Förlikningsmannaexpeditionen framhåller att det redan nu
förekommer att, om viss förlikningsman på gmnd av anhopning av
förlikningsuppdrag har svårt att hinna med de ordinarie ar-betsuppgiftema,
expeditionen utverkar bemyndigande för sig att förordna annan
distriktsförlikningsman eller annan person att överta arbetsuppgifterna inom
distriktet. Dessutom finns i gäUande lag regler om tillsättande av s. k.
fackförlikningsman. Om en tvist berör flera förlikningsmanna-distrikt skulle
med en uppmjukning av nuvarande bestämmelser någon av förlikningsmännen kunna
förordnas att ta hand om tvisten i dess helhet. När det gäUer frågan om
parternas eventuellt bristande förtroende till viss förlikningsman är detta
enligt förlikningsmannaexpeditionens uppfattning en omständighet som bör
beaktas vid bedömandet av om förlängt förordnande som förlikningsman skall
meddelas. F. n. förordnas förlikningsmännen av regeringen för ett år i sänder.
Förlikningsmannaexpeditionen anser att denna ordning ger förlikningsmännen
större auktoritet än kommitténs förslag att expeditionen skuUe utse
förlikningsmän. De nuvarande reglerna kan enligt förlikningsmannaexpeditionens
mening lämpligen ändras på det sättet att expeditionen även utan särskilt
bemyndigande från regeringen får rätt att förordna annan förlikningsman att ta
hand om tvister från viss förlikningsmans distrikt och förordna vikarie för
distriktsförlikningsman vid semester eller längre tids sjukdom. Med anledning
av kommitténs förslag om inrättande av fasta tjänster för förlikningsmän vid
förlikningsmannaexpeditionen väcker expeditionen tanken på utseende av någon
form av riksförlikningsman, som har vidsträckt erfarenhet av
förhandlingsarbete och obestridd auktoritet och som är självskriven ledare av
förlik.iingskommis-sioner i tvister av sådan omfattning alt de berör
samhäUsekonomin i dess helhet.

1 övrigt har kommitténs förslag i fråga om
medlingsförfarandet föranlett påpekanden endast på enstaka punkter.

Enligt 5AF.S uppfattning bör förlikningsmannen ha
befogenhet att ålägga part, som har varslat om stridsåtgärd, att under viss
tid uppskjuta åtgärdens ikraftträdande. SAF anför att ett uppskov med
stridsåtgärden är en fömtsättning för att medlingsarbetel skall kunna ske under
lugna former, till båtnad för båda parter och för den eftersträvade
uppgörelsen.

KFO ifrågasätter humvida underiåtenhet att varsla
förlikningsmannaexpeditionen bör vara kriminaliserad. I vart fall måste den
föreslagna botes-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 133

sanktionen
enligt KFO:s mening från preventiv synpunkt anses otillräcklig och
verkningslös. KFO anser att nämnda underlåtenhet fömtom bötesstraff även bör
medföra att stridsåtgärden betraktas som olovlig så länge varselplikten inte
har iakttagits. Dessutom bör enligt KFO varsel lämnas skriftligen. TCO anser
att varselskyldighet gentemot förlikningsman, liksom gentemot motpart, inte
bör föreligga vid sympatiåtgärder eller när en stridsåtgärd av andra skäl skuUe
bli verkningslös om varseltiden måste iakttas. Statens
förlikningsmannaexpedition anser att det bör klart utsägas om det är
tillräckligt att förlikningsman som innehar fast uppdrag får varsel inom
föreskriven tid eller om det fömtsätts att varsel skall ha inkommit till
expeditionen inom angiven tid för att varselskyldigheten skall vara rätteligen
fuUgjord.

Ett par remissinstanser reagerar mot ett av
kommittén gjort motivuttalande om att förlikningsman bör kunna medverka vid
överläggningar mellan parterna med anledning av olovlig stridsåtgärd endast om
partema gemensamt påkallar hans medverkan, men att förlikningsman däremot inte
bör medverka vid kontakter mellan arbetsgivaren och de strejkande själva.
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anför att förlikningsman bör se som
sin uppgift att främja arbetsfreden, vilken anledningen tUl stridsåtgärden än
är. Han bör inte hindras att ta kontakt med de strejkande. Därefter bör det
ankomma på hans bedömning om han finner skäl att ta kontakt även med
arbetsgivarsidan. Fakulteten, som finner överläggningsplikten vid olovlig
stridsåtgärd enligt 33 § i kommitténs lagförslag vara en lämplig lösning för
öppning av låsta positioner, skuUe av motsvarande skäl gärna se åtminstone en
möjlighet till öppning gentemot de olovligt strejkande genom
förlikningsmännens medverkan. Arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid
Stockholms universitet anser att motivuttalandet inte harmoniserar med
förslaget i 33 §, att vid olovlig stridsåtgärd arbetsgivaren är skyldig att
uppta överläggningar med den lokala fackföreningen. SkuUe en arbetsgivare
vägra att fuUgöra sin skyldighet enligt 33 §, är det enligt arbelsgrappens
mening naturligt att förlikningsmannen skall ha rätt att erinra arbetsgivaren
om hans skyldigheter. Ett sådant ingripande kan vara en lämpligare sanktion än
tUlämpning av skadeståndsregeln i 45 §.

Svenska kommunförbundet påpekar att kommittén i
sitt lagförslag använder begreppet arbetstvister med en annan betydelse än vad
samma begrepp har i LRA. Även om missförstånd eller sammanblandning i praktiken
inte torde kunna uppstå, anser kommunförbundet att det är önskvärt att
arbetstvistbegreppet i förslaget ersätts med ett annat uttryck.

AD anser att de föreslagna bestämmelsema om medling
inte kan anses ha sådant samband med övriga regler i den föreslagna lagen om
förhandlingsrätt och koUektivavtal att det ur den synvinkeln är motiverat att
bestämmelserna tas in i den lagen. Genom sin offentligrättsliga karaktär
faller de utom ramen för den rent civilrättsliga lagstiftningen om förenings-
och

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 134

förhandlingsrätt
samt koUektivavtal och bör därför enligt AD:s uppfattning liksom hittills tas
upp i en särskild lag.

8
Påföljder vid lag- och avtalsbrott 8.1 Gällande rätt

I 7, 8 och 9§§ KAL finns regler om påföljder vid
brott mot lagen och mot kollektivavtal. Enligt 7§ kan AD vid brott mot
kollektivavtal eller mot lagen på den förfördelade partens begäran och under
föratsättningar som närmare anges i paragrafen (jfr avsnitt 5.1 i det
föregående) antingen förklara, att koUektivavtalet i dess helhet inte vidare
skcdl gäUa, eller befria den förfördelade parten från viss avtalsförpliktelse
eller förpUktelse enligt lagen. Regler om skadestånd för brott mot lagen och
mot koUektivavtal finns i 8 och 9 §§. I 8 § föreskrivs att arbetsgivare,
arbetstagare eller förening som åsidosätter sina förpUktelser enUgt
kollektivavtal eller enUgt lagen skall ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande
orri och i vad mån skada uppstått skall enligt paragrafen hänsyn tas även till
intresset i avtalets upprätthåUande eller övriga sådana omständigheter av annat
än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa
skuld, den skadelidandes förhåUande i avseende på tvistens uppkomst, skadans
storlek eller omständigheterna i övrigt finnes skäligt får, föreskrivs det
vidare, skadeståndet nedsättas. Fullständig befrielse från
skadeståndsskyldighet får också äga ram. Slufligen föreskriver paragrafen att
enskild arbetstagare inte får i något fall ådömas skadestånd till högre belopp
än 200 kr. 1 9 § i lagen föreskrivs att skadeståndsskyldigheten skall, när
flera är ansvariga för skada, fördelas mellan dem efter den större eller mindre
skuld som prövas ligga envar till last.

Även i FFL finns regler om skadestånd. De reglema
avser kränkningar av den lagstadgade föreningsrätten. Däremot kan skadestånd
inte utgå vid åsidosättande av den förhandlingsskyldighet som föreskrivs i
lagen. Enligt 20 § FFL skall envar som vidtagit föreningsrättskränkande åtgärd
ersätta skada som uppkommit genom åtgärden. Regeln medför skadeståndsansvar
även för sådant otillåtet intrång i förenings verksamhet som avses i 3 § andra
stycket FFL. Har företrädare för förening på föreningens vägnar behöri-gen
beslutat om åtgärden blir föreningen enligt 21 § skyldig att utge skadestånd.
Föreningen har vidare skyldighet att på sätt närmare anges i 22 § hindra medlem
att vidta föreningsrättskränkande åtgärd. Underlåter föreningen att fuUgöra
denna skyldighet kan den åläggas skadestånd. Enligt 23 § skall under skadestånd
inbegripas även ersättning för personligt lidande och för intrång i den
kränktes intresse av alt ostört bedriva sin verksamhet. Samma paragraf
innehåller vidare regler om Jämkning av skadestånd av i princip samma innehåU
som Jämkningsreglerna i 8 § KAL. Slutligen innehåller 24 § regler om
fördelningen av skadeståndsansvar på flera skade-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 135

våUare,
vUka likaledes bygger på samma principer som KAL:s regler i ämnet (9 § KAL).

Vid
avtalsbrott på del arbetsrältsliga fältet utanför koUektivavtalsförhåUanden
gäller, liksom på andra avtalsområden, att den förfördelade parten kan befria
sig från avtalet, i allvarliga fall omedelbart och i andra fall genom att säga
upp avtalet att upphöra att gälla efter viss lid. Vidare kan skadestånd komma i
fråga. Såvitt gäUer hävande av arbetsavtal har efterhand gjorts inskränkningar
genom avtal och lagstiftning i den ursprungligen fria rätten för part att
avsluta avtalsförhåUandet. Något äldre exempel på inskränkningar genom lag är
förbuden mot avsked eller uppsägning av arbetstagare under särskilda
omständigheter i FFL, lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. och lagen om förbud
mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap
eller havandeskap m. m., etc. Genom lagen om anställningsskydd har införts ett
allmänt krav på saklig grund för arbetsgivares beslut att säga upp arbetstagare
från dennes anställning, krav på särskilt kvalificerad grund för omedelbart
avsked av arbetstagare, allmänt tillämpliga regler om uppsägningstid och andra
regler i syfte att trygga arbetstagamas säkerhet i anställningen. Bedömningen
av huruvida arbetstagares brott mot arbetsavtal skall tillåtas leda till avsked
eller uppsägning skall därmed numera i princip ske i enlighet med denna lags
regler. Vid arbetsgivares avtalsbrott gäUer däremot i regel fortfarande enbart
allmänna civilrätlsliga grundsatser. Detsamma gäUer i fråga om rätten att
utkräva skadestånd vid arbetsgivares brott mot enskilt arbetsavtal. I princip
gäller skyldighet för arbetsgivare att utge fullt skadestånd för avtalsbrott.
När del däremot gäUer arbetstagares skadeståndsansvar har långtgående
inskränkningar gjorts i Jämförelse med tidigare gällande rätt genom 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207). Där föreskrivs att arbetstagare ådrager sig
skadeståndsansvar för skada, som han vållar genom fel eller försummelse i
tjänsten, endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till
handlingens beskaffenhet, arbetstagarens StäUning, den skadelidandes intresse
och övriga omständigheter. Vid sidan av de allmänna påföljdsformema hävning av
avtal och skadestånd för avtalsbrott förekommer i anstäUningsförhållanden i
viss utsträckning även andra former av påföljder. Exempel härpå är att
arbetsgivaren tillämpar suspension, löneavdrag, varning eller andra ofta såsom
disciplinpåföljder betecknade sanktioner vid avtalsbrott av arbetstagare. En
fömtsättning för arbetsgivarens rätt att tillämpa sådana påföljder anses vara
att avtal träffats därom. Detta har på vissa områden skett i koUektivavtal. På
andra områden anses arbetsgivaren ha en på de enskilda arbetsavtalen grandad
rätt att tillämpa disciplinära påföljder.

Inom den offentliga sektorn av arbetsmarknaden
gäller delvis särskilda regler på det här aktuella området.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 136 8.2 Kommittén

Arbetsrätlskommittén har enligt sina direktiv haft
att pröva hur karaktären och omfattningen av avtalsstridiga konflikter på arbetsmarknaden
bör påverka frågan om påföljder för åsidosättande av fredsplikten och i vUken
utsträckning det kan finnas skäl att befria enskilda arbetstagare från skadeståndsansvar.
Uppdraget på denna punkt skall ses mot bakgrand av ett uttalande i direktiven
att granden för den i KAL stadgade fredsplikten inte bör rabbas. Men det
tillfogas i direktiven att fredsplikten i vissa situationer kan innebära
särskilda påfrestningar på arbetstagama och att arbetsgivarna har ett ansvar
för att påfrestningarna inte blir så stora att arbetsfreden hotas. I många fall
bör, betonas det i direktiven, vUda strejker kunna förebyggas genom att
arbetsgivaren i god tid undanröjer missförhåUanden som kan ge upphov till
irritation hos arbetstagarna. Isolerade och kortvariga strejker uflöses inte
säUan av att arbetstagama är missnöjda med sådant som att ackordsförhandlingar
drar ut på tiden, att en överordnad uppträder opsykologiskt eller att
förhåUandena på arbetsplatsen är bristfäUiga i något hänseende. Mot denna
bakgmnd har kommittén undersökt både den primära frågan huruvida ett rättsligt
ansvar överhuvud bör åvUa enskild arbetstagare som deltar i olovlig åtgärd och
frågan hur ett sådant ansvar, om det anses böra föreligga, skall vara
beskaffat.

Kommittén har granskat argumenten för en ordning
enligt vUken det rättsliga ansvaret för fredspliktens upprätthåUande
koncentreras till arbetstagarnas organisationer och skadeståndsansvaret helt
eller enbart med vissa undantag avlyfts från de enskilda deltagarna i olovliga
stridsåtgärder. Kommittén har emellertid för egen del kommit fram till att det
är riktigast att i princip behåUa den nu gäUande ordningen på denna punkt, med
skadeståndsansvar både för organisationema och för de enskilda medlemmarna.
Enligt kommittén bör man i princip hålla fast vid att part som blir angripen
med fackliga stridsåtgärder i strid mot gäUande fredsplikt skall kunna vända
sig till en rättslig instans och hos denna utverka skadestånd som sanktion mot
den angripande motparten. Och kommittén finner övervägande skäl tala emot
tanken att skadeståndsansvaret skulle undantagslöst åvila enbart organisation
på den angripande sidan. Man kan enligt kommittén inte bortse från att
personligt ansvar kan vara ett verksamt stöd för de fackliga organisationerna i
deras strävan att upprätthåUa respekten för fredsplikten och träffade
koUektivavtal. Det kan vidare åtminstone i vissa fall utgöra en belastning för
lojaliteten mellan olika medlemsgrapper att i realiteten lägga
skadeståndsansvaret på hela medlemskollektivet genom att utkräva det enbart av
organisationen. Det sagda innebär däremot inte, betonar kommittén, att det
saknas fog för ändringar i nu gäUande regler inom ramen för grandsatsen att det
i fall, där det finns skäl för det, skall kunna utkrävas ett personligt
skadeståndsansvar för enskilda deltagare i olovliga stridsåtgärder. Kommitténs
förslag innefattar också flera sådana

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 137

ändringar.

Bland de problem på påföljdsreglernas område, som
mot denna bakgrund särskilt uppmärksammas av kommittén, befinner sig frågan om
förhållandet mellan de koUektivavtalsrättsliga skadeståndsreglema och de
övriga sanktioner som arbetsgivaren kan ta i anspråk vid brott mot det enskilda
arbetsavtalet: avsked eller uppsägning och i förekommande fall s. k.
discipUnära påföljder. Även här har kommittén kunnat ta till utgångspunkt
anvisningar i direktiven. Enligt dessa skall kommittén undersöka de problem
som hänger samman med att gäUande rätt ger arbetsgivaren möjlighet att tillämpa
dubbla påföljder, eller att välja mellan olika påföljder, vid fredspliktsbrott
och andra avtalsbrott på arbetstagarsidan. Detta är en i senare års
arbetsrättsliga debatt särskilt uppmärksammad fråga. Det har i diskussionen
satts i fråga om det är lämpligt och rimligt med ett påföljdssystem i vilket
fredspliktsbrott av arbetstagare kan medföra både tillämpning av den särskilda
sanktion som föreskrivs i KÄL:s skadeståndsregler och, efter arbetsgivarens
eget bedömande, ytterligare sanktioner av ingripande betydelse för
arbetstagarna. Kritiker av gäUande rätt på denna punkt har särskilt pekat på
att det skydd för arbetstagarna som ligger i de koUektivavtalsrättsliga
skadeståndsreglema, inte minst den s. k. 200-kronorsregeln, kan i realiteten
sättas ur spel genom att arbetsgivaren har frihet att i StäUet tillämpa de
påföljder som står honom till buds vid enskilda avtalsbrott. I anslutning
härtiU berörs i direktiven även den allmänna frågan om arbetsgivarens
disciplinära befogenheter. Kommittén ges i uppdrag att undersöka i vilken
utsträckning det förekommer disciplinära påföljder som uppfattas enbart såsom
uttryck för ett auktoritärt förhåUande mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Sådana åtgärder hör, framhålls det i direktiven, inte hemma i ett system som
bygger på medbestämmanderätt för arbetstagama.

När kommittén ägnar sin uppmärksamhet åt
påföljdsystemet vid fredspliktsbrott och andra kollektivavtalsbrott av
arbetstagare kommer den också in på den diskussion som har förts om
200-kronorsregeln och om denna regels berättigande mot bakgmnd bland annat av
förändringar i arbetsinkomster och penningvärde efter regelns tUlkomst i 1928
års lagstiftning.

Ett ytterligare problem av större räckvidd som
berör påföljdssystemet på arbetsrättens område är frågan om förhållandet mellan
de koUektivavtalsrättsliga skadeståndsreglema och den nya princip för
arbetstagares skadeståndsansvar, som införts med 4 kap. 1 § skadeståndslagen.
Denna nya regel, som bygger på att arbetstagaren skall kunna bli skadeståndsansvarig
för fel och försummelser i tjänsten enbart i särskilt kvalificerade undantagsfall,
står åtminstone principiellt klart i motsats till den med allmänna principer
för kontraktsrättsligt skadestånd överensstämmande utgångspunkten för
skadeståndsreglema i arbetsfredslagstiftningen, att även arbetstagare skall i
princip utge fuUt skadestånd för skada som han våUar

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 138

motparten
i anstäUningsförhåUandet. En annan sak är att tillämpning av Jämkningsreglerna
i 8 § KAL kan tänkas närma resultatet vid ulmätande av skadestånd i enskilda
fall till vad som skuUe ha blivit resultatet om 4 kap. 1 § skadeståndslagen
hade tillämpats i samma skadefall. Även om hithörande problem ägnades
uppmärksamhet vid tillkomsten av skadeståndslagen, kan inte sägas att
rättsläget är i alla enskildheter klart eller att man hittills har funnit den
lämpligaste lagtekniska lösningen.

Vid sin behandling av detta sistnämnda problem, som
mera konkret gäller vilka skadeståndsregler som bör gälla vid olika slag av
kollektiavtals-brott på arbetstagarsidan, finner sig kommittén böra skilja
mellan två huvudkategorier av fall. Till den ena kategorin hänför kommittén
sådana lag-eller avtalsbrott som kan sägas vara av typiskt
kollektivavtalsrättslig natur, främst deltagande i olovliga stridsåtgärder och
vissa andra förfaranden, såsom koUektivavtalsstridig arbetsvägran i övrigt.
Den andra kategorin beslår av sådana avtalsbrott, som kan förekomma även i
icke koUektiv-avtalsreglerade förhåUanden, men som genom att bestämmelse i
frågan tagits in i koUektivavtal blir att bedöma som kollektivavtalsbrott. Hit
hör t. ex. vårdslöst handhavande av maskiner och verktyg, bristande redovisning
av penningmedel, misskötsel av arbetet, utevaro från arbetet utan laga
förfall, olämpligt uppträdande, otillåten konkurrens, röjande av yrkeshemlighet,
brott mot bestämmelser om uppsägningstid m. m. Vid sådana avtalsbrott kommer
enligt kommittén den koUektivavtalsrättsliga aspekten i andra hand: den
förpliktelse som satts åt sidan kunde lika gärna följa av det enskilda
arbetsavtalet som av koUektivavtal. Vore avtalsbrottet enbart att se som ett
brott mot del enskilda avtalet, vilket alltså föraisätter att kollektivavtalet
saknar bestämmelser i frågan, skulle reglerna i skadeståndslagen med deras
kraftiga begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar få tillämpning på
avtalsbrottet. Finns koUektivavialsbestämmelser i frågan blir däremot
avtalsbrottet att bedöma såsom kollektivavialsbrott och de
koUektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna tillämpliga; enligt 1 kap. 1 §
skadeståndslagen skall nämligen den lagens regler gälla enbart om annat inte
har särskilt föreskrivits.

När det gäUer vad kommittén betraktar såsom
avtalsbrott av typisk kollektivavtalsrättslig natur, dvs. främst arbetstagares
brott mot fredsplikt, gör sig enligt kommittén den vägledande tanken bakom 4
kap. 1 § skadeståndslagen inte gällande. Begränsningsregeln i det lagmmmet
bygger nämligen på synsättet att arbetsgivaren bör i första hand vara den som
bär ansvaret för skador som uppstår i hans verksamhet, även när skadan vållas
av hans anställda. Och detta synsätt är inte tillämpligt i fall av fredspliktsbrott
och liknande avtalsbrott. I de fallen vore det därför enligt kommittén
främmande att genom ny lagstiftning göra skadeståndslagens regel tillämplig.
Skadestånd som utdömes i sådana fall är i praktiken inte avsedda att reparera
uppkommen skada ulan tjänar ett annat syfte, nämligen att avhålla från
fredspliktsbrott. Det är med andra ord skadeståndets s. k. preventi-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet , 139

va
effekt som träder i förgranden. Då bör också därefter avpassade skadeståndsregler
gäUa och 4 kap. 1 § skadeståndslagen kan inte göras tiU huvudregel för alla
fall av avtalsbrott även på det koUektivavtalsrättsliga fältet.

Den andra kategorin av koUektivavtalsbrott bör
däremot enligt kommittén i princip bedömas i enlighet med det synsätt som
ligger bakom regeln i skadeståndslagen, på samma sätt som avtalsbrott i icke
kollektivavtalsreglerade förhållanden. Eftersom det enligt kommitténs åsikt
emellertid inte låter sig göra att i lagstiftningen genomföra en formell
åtskillnad mellan de båda kategorierna, och hänföra dem till olika
skadeståndsregler, är den lösning som ter sig mest tillfredsstäUande att
fortfarande betrakta de kollektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna som
formellt tillämpliga på alla avtalsbrott som rättsligen är
koUektivavtalsbrott. Därvid bör dock skadeståndslagens princip i realiteten
kunna tillämpas i fall där detta ler sig riktigt mot bakgrand av den tanke som
ligger bakom lagen. Delta låter sig enligt kommittén göra t. ex. genom tolkning
av det ifrågavarande koUektivavtalet eller genom att kollektivavtalsrättsliga
skadeståndsregler Jämkas med beaktande av gmnderna för skadeståndslagens regel.
Kommittén tilllägger att problemet torde ha begränsad praktisk betydelse, inte
minst därför att även skadeståndslagen lämnar utrymme för hänsyn till
preventions-intresset när detta är på sin plats. Med den fortgående
rättsutvecklingen kan problemet enligt kommittén för övrigt väntas minska
ytterligare i betydelse.

Det har redan nämnts att kommittén anser att den
lagstadgade fredsplikten i princip bör upprätthåUas med rätt till skadestånd
för den angripna parten och att lagen bör innehåUa regler om personligt
skadeståndsansvar även för enskUda arbetstagare. Inom den ramen föreslår
kommittén emellertid åtskUliga nya regler på påföljdsområdet, vilka enligt
kommittén har till ändamål att tillsammans ge möjligheter till en mera
nyanserad och realistisk bedömning av olovliga stridsåtgärder på
arbetstagarsidan än enligt gäUande rätt.

Kommittén menar att man i huvudsak kan skilja
mellan två grapper av fall när del gäller olovliga stridsålgärder av
arbetstagare. Gränsen mellan dessa grapper är inte skarp och många fall är av
blandad karaktär, men åtskillnaden kan enligt kommittén ändå tjäna som
utgångspunkt vid formuleringen av principer för den rättsliga behandlingen av
olovliga stridsåtgärder. En grapp är fall där stridsåtgärder av
arbetstagarsidan företas i organiserade former och i medvetet syfte att
framtvinga ändringar i träffat koUektivavtal, vare sig det gäller
lönebestämmelser eller andra regler i kollektivavtalet. 1 sådana fall finns
enligt kommittén inte anledning att frångå gällande rätts regel att
arbetsgivaren skall vara berättigad till skadestånd. Den andra gmppen består av
sådana fall som åsyftas i det nyss återgivna avsnittet av kommitténs direktiv,
dvs. där den olovliga konflikten har sin grund i omständigheter för vilka annan
än de i åtgärderna deltagande arbetstagarna har en större eller mindre del i
ansvaret. 1 sådana fall är enligt kom-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 140

mitten
den mest angelägna uppgiften att undanröja missnöjesanledningarna och få till
stånd en bättre ordning för framtiden. Ett rättsligt förfarande med utkrävande
av skadeståndsansvar är inte det rätta medlet att åstadkomma detta. Den
möjligheten bör enligt kommittén i princip anlitas först när det av något skäl
inte visar sig möjligt att utom rätta återställa ett gott förhållande mellan
partema och därmed också förmå arbetstagama att avbryta konflikten. Ofta torde
då också, förmodar kommittén, skälen för arbetstagarnas handlande visa sig
vara andra än enbart ett berättigat missnöje med missförhåUanden som kan
undanröjas i samförstånd mellan parterna.

I de fall som här åsyftas, där stridsåtgärden kan
sägas ha haft en skälig ursäkt i de bakomliggande förhåUandena, bör enligt
kommittén de enskilda arbetstagarna inte kunna åläggas skadestånd för att de
deltagit i åtgärden. I stället bör man rikta in ansträngningarna på att komma
till rätta med de förhållanden som orsakat den olovliga konflikten. Detta bör
enligt kommittén ske genom att de avtalsbundna parterna så snart konflikten
bmtit ut tar kontakt med varandra och gemensamt söker utreda och inom avtalets
ram undanröja de förhållanden som föranlett stridsåtgärden. Först när den vägen
inte leder fram till någon lösning bör rättsligt förfarande komma i fråga.

Mot denna bakgrund finns i kommitténs lagförslag en
regel (33 §) som, för det fall att olovlig stridsåtgärd vidtagits av
kollektivavtalsbundna arbetstagare, ålägger arbetsgivaren och i första hand
arbetstagarnas lokala organisation att så snart de fått kännedom om åtgärden ta
upp överläggningar i anledning av denna. Skyldigheten att ta upp
överläggningar står i nära samband med en bland lagförslagets skadeståndsregler
upptagen bestämmelse beträffande skadestånd vid olovliga stridsåtgärder av
arbetstagare, vilken vidtas utan den koUektivavtalsbundna arbetstagarorganisationens
stöd (48§). EnUgt denna bestämmelse skall arbetstagare inte få åläggas
skadestånd för deltagande i sådan åtgärd om åtgärden haft skälig ursäkt i de
omständigheter som föranlett den. 1 fråga om sambandet mellan 33 och 48 §§
uttalar kommittén alt det visserligen skall vara ursäktligheten av de
bakomliggande förhåUandena som befriar från skadestånd men att den
omständigheten, att den olovliga konflikten avbryts i samband med
överläggningarna, bör tillmätas stor betydelse. Avbryts konflikten på ett
sådant tidigt stadium bör detta ofta kunna tas till intäkt för att de omständigheter,
som ligger bakom den, är av den art som avses med 48 §. En annan bedömning bör
komma i fråga enbart om det i skadeståndsmålet kan beläggas att
fredspliktsbrottet har haft ett direkt och medvetet syfte att framtvinga
ändring i koUektivavtal, t. ex. genom att det ingår i en systematisk aktion
med upprepade stridsåtgärder i sådant syfte. Även med detta synsätt kan enligt
kommittén dock i vissa fall olovliga stridsåtgärder, som har sin grand i
missnöje med koUektivavtals löneregler eller annat avtalsinnehåll, komma att
falla in under 48 §. Situationen kan t. ex. vara att miss-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 141

nöjet
delvis bottnar i att informationen om avtalets bakgrand och effekter för olika
kategorier av arbetstagare har varit bristfäUig. Å andra sidan bör den
omständigheten att den olovliga striden inte avbryts i samband med
överläggningarna inte undantagslöst utesluta tillämpning av 48 §. I sakens
natur ligger dock att i ett sådant läge stränga krav måste ställas för att åtgärden
alltjämt skall kunna lämnas utan skadeståndspåföljd. Och möjligheten alt göra
en sådan bedömning blir, framhåUer kommittén, hastigt mindre allteftersom den
olovliga konflikten fortfar. I kravet på skälig ursäkt i de omständigheter som
föranlett den olovliga stridsåtgärden ligger enligt kommitténs tanke med andra
ord också att en avvägning skall göras mellan å ena sidan de omständigheter,
som med det nyss beskrivna synsättet kan göra förståeligt alt stridsåtgärden
vidtagits, och å den andra konfliktens omfattning och längd samt dess
skadeverkningar för motparten.

Tankegångarna
bakom 48 § är inte tillämpliga i fall där olovlig stridsåtgärd har anordnats
eller på annat sätt föranletts av vederbörande kollektivavtalsbundna
organisation. I sådana fall bör enligt kommittén i princip skadestånd utdömas.
Men det bör då vara den organisation som står bakom fredspliktsbrottet som slår
ansvaret för skadan. Skadestånd bör inte kunna utkrävas av de enskilda
deltagarna i den olovliga stridsåtgärden. Här måste enligt kommittén beaktas
att de enskilda föreningsmedlemmama hamnar i en konflikt mellan å ena sidan
kraven på lojalitet och sammanhåUning inom den egna organisationen och å andra
sidan skyldigheten att respektera lag och avtal. Mot den bakgmnden föreslår
kommittén i 47 § FKL en regel av innebörd, att ingen skall kunna åläggas
skadestånd för att han deltagit i olovlig stridsåtgärd som hans
koUektivavtalsbundna förening anordnat eller eljest föranlett, om ej synnerliga
skäl föreligger för skadeståndsskyldighet. Denna sistnämnda undantagsmöjlighet
är enligt kommittén avsedd för faU där den enskilde genom vilseledande eller
eljest på ett grovt iUojalt sätt förmått föreningen till åtgärd som ådragit den
skadeståndsansvar för fredspliktsbrott.

Med de här återgivna reglerna har kommittén velat
skapa fömtsättningar för en rimlig och rättvis bedömning av arbetstagares
deltagande i olovliga stridsålgärder. Men kommittén har också velat skapa
möjligheter till en mera nyanserad fördelning än enligt gällande rätt av
skadeståndsansvaret, när ett sådant föreligger, mellan olika deltagare. Hänsyn
skall kunna tas inte bara till stridsåtgärden som helhet, dess bakgrand,
omfattning och karaktär i övrigt, ulan även till att skillnader kan föreligga
i fråga om de enskildas bevekelsegmnder för sitt deltagande. Medlet härför bör
enligt kommittén vara reglema om jämkning av skadestånd. De bör enligt
kommittén utnyttjas av AD till en differentiering mellan olika deltagare när en
sådan kan te sig berättigad. Kommittén föreslår, med rekommendationen av denna
innebörd om tillämpningen, att Jämkningsreglerna i 8§ KAL överförs till den
föreslagna nya lagen (49 § FKL).

Med
de här redovisade lagreglerna kommer den enskilde arbetstagarens

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 142

skadeståndsskyldighet
att vara begränsad till ett område, där tyngdpunkten ligger vid
fredspliktsbrott som utgör medvetna angrepp mot gäUande koUektivavtal. För
sådana särskilda fall bör enligt kommitténs mening 200-kronorsregeln inte
behållas. När den regeln föreslås avskaffad är emellertid enligt kommittén
avsikten inte att det skall ske en allmän höjning av samtliga utgående
skadeståndsbelopp, eller att skadestånd skall i det enskilda fallet utmätas
med belopp som radikalt skiljer sig från de belopp som nu förekommer. Meningen
är i stäUel alt öppna möjlighet för ett mera verksamt skadestånd än vad som nu
är möjligt i de fall, där skadeståndsrisken har en preventiv effekt.

Som redan nämnts har kommittén även tagit upp till
bedömning möjligheterna att vid en olovlig stridsålgärd på arbetstagarsidan
ingripa med avskedanden eller uppsägningar. Frågan hör in i det större
komplexet av problem kring samordningen mellan de kollektivavtalsrättsliga
skadeståndsreglerna och andra möjligheter som enligt gällande rätt tillkommer
arbetsgivare att ingripa med påföljder vid arbetstagares avtalsbrott. 1 den
arbetsrättsliga diskussionen brukar det problemkomplexet ofta sägas ha ett
nära samband med den teoretiska konstraktionen av det rättsliga förhållandel
mellan kollektivavtalet och det enskilda arbetsavtalet. Och det görs ofta
gäUande att den i allmänhet vedertagna uppfattningen härom, vilken har
innebörden att koUektivavtal och enskilt arbetsavtal gäller samtidigt och att
det senare avtalet hämtar sitt innehåU från det förra (den s. k. dubbla
konstraktionen) utgör gmnden för otillfredsstäUande drag i gäUande rätt.
Kritikerna vänder sig särskilt mot de möjligheter att välja mellan olika påföljder
som anses tillkomma arbetsgivaren och den urholkning av skyddet för
arbetstagarna i bl. a. 200-kronorsregeln som anses följa av dessa valmöjligheter.

Kommittén uttalar för sin del att den teoretiska
frågan om förhållandet mellan koUektivavtal och enskilt arbetsavtal inte är den
primära. Den splittring av påföljdssystemet som kan iakttas i gäUande rätt är
enligt kommitténs uppfattning inte någon nödvändig följd av det vanliga
synsättet i denna övervägande teoretiska fråga. Kommittén anser att den väsentliga
uppgiften är att finna en väg att samordna de olika påföljder som kan komma i
fråga vid fredspliktsbrott och andra koUektivavtalsbrott av arbetstagare.
Härvidlag tänker sig kommittén i princip den lösningen att tillämpningen av
FFL och lagen om anställningsskydd skall röna inverkan av övervägandena bakom
de föreslagna skadeståndsreglerna i FKL. 1 princip innebär detta enligt
kommittén att avskedande och uppsägning skall vara förbjudna i fall där en
otillåten stridsåtgärd vidtagits men där skadestånd enligt de föreslagna
reglema inte får åläggas arbetstagare för att han har deltagit i åtgärden.
Detsamma skall enligt kommitténs förslag gäUa även när skadestånd kan utgå men
domstolen finner att skadeståndet bör Jämkas till ett helt ringa belopp.

Även vissa andra frågor om samordningen av olika
påföljdsregler behandlas av kommittén. Hit hör frågan om behandlingen från
påföljdssyn-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 143

punkt av oorganiserades deltagande i stridsåtgärd som för
organiserade och kollektivavtalsbundna deltagare är olovlig. Denna fråga är
enligt gällande rätt inte löst på ett helt tillfredsstäUande sätt, eftersom i
princip skilda skadeståndsregler gäUer för organiserade och oorganiserade. Kommittén
finner en lösning i att den föreslagna lagen stäUer upp ett förbud mot
oorganiserades deltagande i stridsåtgärder som utgör fredspliktsbrott och att
det förbudet underkastas lagens skadeståndsregler.

Den mera allmänna frågan om
arbetsgivares befogenheter att tillämpa disciplinära påföljder berörs av
kommittén i samband med dess behandling av koUektivavtalet såsom medel att
bereda arbetstagarna medbestämmanderätt. Kommittén tänker sig att
koUektivavtal skall träffas om inflytande för arbetstagarna på detta område och
den innefattar frågan om meddelande av påföljder för enskilda arbetstagares
avtalsbrott i sina förslag till principregel om rätt till koUektivavtal om
arbetstagareinflytande (26 § FKL) och till regler om kvarievande stridsrätl (34
§).

De här redovisade
skadeståndsreglerna beträffande arbetstagares brott mot lag och avtal hör in i
en serie regler om skadestånd i lagförslaget (45-50§§), vilken inleds med en
gmndläggande bestämmelse om skade-ståndsskyldighel (45 §) och regler om de
olika slag av skadestånd som kan komma i fråga, dvs. liksom enligt gällande
rätt ekonomiskt och ideellt skadestånd, inbegripet s. k. allmänt skadestånd
(46 §). Reglerna är tillämpliga på koUektivavtalsbrott men också på brott mot
den föreslagna lagen. Detta innebär en utvidgning i Jämförelse med gäUande
rätt, främst därigenom att även den lagstadgade förhandlingsskyldigheten blir
skadeståndssanktionerad. Såvitt gäller arbetsgivares och föreningars
skadeståndsansvar innebär de föreslagna reglema vid sidan härav i princip inte
något nytt. Kommittén uttalar sig också till förmån för att den kommande
rättstillämpningen bygger vidare på den praxis som hittills utvecklats av AD
och som redovisas i översikter i betänkandet. Det är tydligt, tillägger dock
kommittén, alt utrymme bör finnas för ändringar t. ex. i skadeståndmälningen,
om AD mot bakgmnd av erfarenheter som görs på arbetsmarknaden finner detta
befogat.

Slutligen bör nämnas att kommittén
föreslår dels att nu gäUande regler i 9 § KAL och 24 § FFL om fördelning av
skadeståndsansvar mellan flera skadevållare överförs till 50 § i den föreslagna
lagen, dels att lagens skadeståndsregler skall vara dispositiva såvitt gäUer
skadestånd för avtalsbrott men eljest i princip tvingande.

Ledamöterna Bratt och Lindström
säger sig i ett särskilt yttrande vara beredda att acceptera den av kommittén
föreslagna ordningen särskilt mot bakgrand av att skadeständsskyldighet enligt
förslaget som regel skall föreligga om olovlig konflikt inte avbryts i samband
med överläggningar enligt 33 § FKL. De tillägger att det enligt deras mening
inte får stäUas alltför stora krav när det gäller alt visa att det vid en
olovlig konflikt förelegat ett organiserat och medvetet syfte att framtvinga
ändringar i gäUande kol-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 144

lektivavtal.
Slutligen framhåller de att stridsåtgärder av denna senare typ är betydligt
vanligare än kommitténs motiv synes utvisa och att bakgranden till olovliga
konflikter dessutom ofta är mer komplicerad än motiven låter ana. Ledamoten
Oskarson uttalar sig till förmån för en restriktiv till-lämpning av uttrycket
"skälig ursäkt" i 48 § FKL. Ledamöterna Edlund, Gustafsson och
Westerberg, slutligen, anser att lagen bör uppstäUa ett obetingat krav på att
det för arbetsplatsen gällande koUektivavtalet skall innehålla regler om
disciplinpåföljder för att sådana skall kunna komma i fråga. Arbetstagarparten
bör ha tolkningsföreträde vid tillämpningen vid sådana
koUektivavtalsbestämmelser. Dessa ledamöter uttalar vidare att det enligt deras
mening skulle ha varit en värdefull nyskapande insats om kommittén hade kunnat
genom en serie klarlägganden medverka till en avveckling av den dubbla
konstraktionen till förmån för ett mer verklighetsbetonat och funktionellt sätt
att se på ifrågavarande rättsförhållanden. Delvis skuUe olägenheterna med den
dubbla konstraktionen dock undanröjas om lagen krävde stöd i koUektivavtal för
att arbetsgivaren skall få tillämpa disciplinära påföljder. I vad gäUer de
föreslagna skadeståndsreglerna förklarar de tre löntagarföreträdarna, att det
tydligare än som skett bör göras klart att kortvarigare stridsåtgärder i regel
inte skall påtalas vid domstol, att hittillsvarande skadeståndspraxis, däri
inbegripen tillämpningen av .200-kronorsregeln, inte skall kunna frångås annat
än i alldeles exceptionella fall och att det bör tillses att enskild
arbetstagares ersättningsskyldighet för arbetsgivarsidans rättegångskostnader
inte blir oskäligt betungande.

8.3
Remissyttranden

Kommitténs förslag till påföljdssystem har
tilldragit sig stort intresse vid remissbehandlingen. Även om åtskilliga krav
på Justeringar framförs godtas förslaget i sina huvuddrag av flertalet
remissinstanser. Till de ämnesområden som särskilt uppmärksammas hör den s. k.
dubbla konstruktionen och enskild arbetstagares ansvar för deltagande i
olovlig stridsåtgärd.

Den dubbla konstraktionen utsätts för kritik av
flera remissinstanser. Bland dessa kan nämnas AD, arbetsgruppen inom juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet, LO och TCO.

Även Svea hovrätt berör denna fråga. Enligt
hovrättens uppfattning har huvudlinjerna i kommitténs uppbyggnad av
påföljdssystemet goda skäl för sig. Emellertid förefaller det hovrätten som om
kommittén i sin uppläggning har fäst väl stort avseende vid den åtskillnad som
teoretiskt kan göras mellan brott mot den av kommittén föreslagna lagen, brott
mot kollektivavtal och brott mot enskilt arbetsavtal i fall där ett och samma
förfarande strider mot bestämmelser både i lagen och i avtal eller i både
kollektivavtal och enskilt avtal. Hovrätten menar att detta har bidragit till
att den avsedda samordningen trots behovet av lättillgänglighet inte har
antytts i lagtext

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 145

och
till att disciplinpåföljder av typ löneavdrag och suspension fått ett alltför
stort utrymme vid sidan av skadestånd. När ett påtalat förfarandes oförenlighet
med enskilt arbetsavtal sammanhänger med bestämmelse i den av kommittén
föreslagna lagen eller i kollektivavtal är det, enligt hovrättens mening,
naturligast att se saken enhetligt som ett brott i anstäUningsförhåUandet. Vad
som däremot bör håUas isär, fortsätter hovrätten, är förfarandets betydelse i
och för sig och förfarandets betydelse för frågan om anställningsförhåUandels
fortbestånd. Hovrätten påpekar att det i lagförslaget inte finns någon erinran
om vad som avses gäUa beträffande förfarandets betydelse för frågan om
anställningsförhåUandels fortbestånd eller ens ett påpekande om att lagen i
och för sig inte reglerar denna aspekt. Hovrätten menar att ett sådant
klargörande skulle minska risken för missförstånd hos oinitierade. Även när
det gäUer reaktionen mot förfarandet i och för sig anser hovrätten att lagen
ger en klen redovisning av det tänkta systemet. Lagens regler talar bara om
skadestånd och innehåller inte någon upplysning om utrymmet för påföljd av
annan art på grand av avtal. Inte heller finns någon antydan i lagtexten om den
roll som 4 kap. I § skadeståndslagen tankes spela vid tillämpningen av de på
annat sätt utformade reglerna om skadestånd vid brott mot kollektivavtal.
Enligt hovrätten bygger skadeståndsreglerna i den föreslagna lagen på tanken
att, såvitt gäller förfarande som utgör brott mot lagen, frågan om skadestånd
är uttömmande och tvingande reglerad i lagen även för det fall att förfarandet
samtidigt strider mot koUektivavtal och enskilt arbetsavtal. Lagtexten i den
allmänna skadeståndsregeln kan dock inte sägas vara helt tydlig på denna
punkt. Del kan därför inte vara riktigt, fortsätter hovrätten, att i dylikt
fall såsom reaktion mot förfarandet såsom brott mot del enskilda arbetsavtalet
ens i princip vid sidan av eller i stället för skadestånd enligt lagen tillåta
sådan disciplinär åtgärd som av den felande kan till sin verkan likställas med
allmänt skadestånd. Överhuvudtaget bör, menar hovrätten, uteslutas möjligheten
att avtalsvägen skapa påföljd för förfarandet i och för sig när detta
innefattar brott mot lagen. För fall av sådant slag bör lagen innehåUa en uttömmande
reglering.

AD säger sig bestämt bestrida att den dubbla
konstraktionen skulle kunna ha någon betydelse för lösandet av frågorna vilka
påföljder som skall kunna komma i fråga vid avtalsbrott och vad som skall gälla
när kollektivavtal upphört att gäUa mellan parterna. AD pekar vidare på ett
uttalande av kommittén av innehåll att den praktiska innebörden av den dubbla
konstraktionen är att de enskilda parterna, då de träffar sitt anställningsavtal,
underförstår eller uttryckligen förklarar att kollektivavtalets villkor skall
gälla för anställningen. AD anser att kommittén knappast kan ha menat detta.
Vad de enskilda parterna underförstår eller uttryckligen förklarar har inte
någon avgörande betydelse för frågan om kollektivavtalsvillkorens giltighet i
förhållandet mellan dem. Kollektivavtalets anställningsvillkor blir Ju under
alla förhållanden gällande mellan parterna i den mån

]0-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 146

det inte är tillåtet enligt avtalet att träffa från detta
avvikande överenskommelser. Vad saken gäUer är i stället om arbetsgivare och
arbetstagare skall anses direkt bundna av kollektivavtalet eller om bundenheten
skall anses föreligga via ansläUningsavtalet. Åtminstone tidigare har i
allmänhet ansetts från pedagogisk synpunkt lämpligt att beskriva
koUektivavtalet som ett ramavtal för anställningsavtalen. Denna uppfattning har
måhända varit befogad. Risken är emellertid, påpekar AD, att den dubbla
konstraktionen blir något mera än en metod alt beskriva rättsförhållandet
mellan koUektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare, nämligen att man
tror sig finna lösningar på rättsliga problem med utgångspunkt i den dubbla
konstraktionen som inte skulle vara tillgängliga om kollektivavtalets förhåUande
till anställningsavtalet uppfattades på annat sätt. AD anser att starka skäl
talar för att nu utmönstra den dubbla konstraktionen såsom grandval för
beskrivning av förhållandel mellan kollektivavtalet och ansläUningsavtalet.
Detta innebär alt man uppfattar anställningsförhållandet som i vissa delar
direkt reglerat av koUektivavtalet och i andra delar av ansläUningsavtalet. AD
tillägger att ett sådant ändrat sätt att framstäUa koUektivavtals-systemet inte
kommer att medföra någon förändring av rättsläget. Enligt AD bör en enhetlig
reglering av de arbetsrältsliga påföljderna eftersträvas. AD anser att
kommittén på ett utförligt och klarläggande sätt behandlar samspelet mellan de
kollektivavtalsrättsliga påföljderna och de påföljder som i övrigt kan komma i
fråga i anställningsförhållanden. AD vänder sig dock mot att del i kommitténs
framstäUning åtminstone rubrikmässigt görs en myckel markerad åtskillnad mellan
vad som kallas det koUektivavtalsrättsliga påföljdssystemet och påföljdema vid
brott mot enskilt arbetsavtal. Kommitténs egen redogörelse för samspelet
mellan de skilda slagen av påföljder ger, menar AD, vid handen alt det är
meningslöst all tala om två skilda påföljdssystem på det arbetsrättsliga
området. Mot det sagda kan enligt AD inte med fog åberopas att den
kollektivavtalsrättsliga skade-slåndspåföljden står i en särställning genom att
den är tillämplig endast på det koUektivavtalsrättsliga området. Den
påföljdsreglering som har skett i lagen om anstäUningsskydd och som bl. a.
innefattar möjlighet att döma ut allmänt skadestånd och att Jämka ekonomiskt
skadestånd visar, att den koUektivavtalsrättsliga regleringen är ändamålsenlig
på ett vidare område. Kommitténs strävan att lösa samordningen mellan 4 kap. I
§ skadeståndslagen och de koUektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna visar
enligt ÄD:s mening också att en enhetlig bedömning är behövlig även på
skadeståndsområdet. AD anser att i själva verket mycket skulle vara att vinna
på all till enhetlig bedömning ta upp de arbetsrältsliga påföljdema. Med hänsyn
till alt en sådan reglering knappast kan utelämna de disciplinära påföljdema,
finner AD dock att tiden måhända ännu inte är mogen för ett sådant grepp på
ämnet.

Arbetsgruppen inom juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet menar å andra sidan att den nya lagen
endast bör reglera ansvaret för freds-

s. 147 Kontrollera mot PDF

rop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet jy

plikten och lämna utanför frågan om ansvaret för vanliga
tjänsteavtalspåföljder. Enligt arbetsgrappen bör tjänsteavtalets
sanklionssystem närmare utredas med sikte på ny lagstiftning. Del äroegenlligt
att som skett tillämpa skadeståndslagen på sådana kontraktsbrott som
arbetsvägran eller utevaro. Arbetsgrappen framhåUer alt en och samma handling,
nämligen att en person lämnar sin arbetsplats, kan bli att bedöma efter helt
olika ska-deståndsnormer beroende på hur den rabriceras. Förklarar
arbetsgivaren att det är fråga om ett brott mot arbetsskyldigheten, skulle han
kunna åberopa skadeståndslagen. SkuUe han i stäUet hävda att arbetstagaren har
gjort sig skyldig till ett brott mot skyldigheten att iaktta uppsägningstid,
blir reglema i lagen om anställningsskydd alt tillämpa. Arbetsgruppen tilllägger
att kravet på ny lagstiftning också föranleds av behovet av ett stäUningstagande
från lagstiftarens sida till vilka sanktioner som i tjänsteavtalsförhållanden
bör komma i fråga utöver de tyngst verkande. Här anser arbetsgmppen att det
bör bli fråga om ett ställningstagande till om disciplinära sanktioner som
suspension eller omplacering alls skall få komma i fråga och till hur
skadeståndsansvaret bör utformas i konsekvens med detta StäUningstagande.
Arbetsgrappen menar alt ett skadeståndsansvar myckel väl skulle kunna fylla det
behov som kan finnas av sanktioner i ett varaktigt avtal och att de egentliga
disciplinära sanktionerna därmed skulle kunna bortfalla - också för
stalsljänslemän.

Svenska transportarbetareförbundet
anser, liksom arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet att samtliga påföljder för kollektivavtals- och fredspliktsbrott
bör las upp och avgöras av AD i ett enda sammanhang. Förbundet anser också att
en lagstiftning om påföljderna vid tjänsleavtalsbrolt bör komma till stånd som
ett komplement till den föreslagna lagstiftningen om fredsplikls- och
koUektivavtalsbrott. En allmän lagsltftning mot diskriminering i arbetslivet,
konstraerad som en påbyggnad på lagen om anstäUningsskydd, borde kunna tjäna
som en allmän lagstiftning om påföljder vid tjänsteavtalsbrolt.

I sin kritik av den dubbla
konstraktionen hänvisar TCO till lönlagarte-servanlerna, som påpekar att man
erhåller en spärr mot sådana effekter som den dubbla konstraktionen kan
medföra, om den ordningen uppnås alt disciplinpåföljder skall vara
koUektivavtalsreglerade i den mån de inte direkt regleras i lag. TCO påpekar
all organisationens förslag om vetorätt i arbetsledningsfrågor skulle
ytterligare minska utrymmet för missbrak av den dubbla konstraktionen. I likhet
med reservantema anser TCO emellertid att del skulle vara värdefullt om den
dubbla konstraktionen kunde helt avvecklas.

Uppfattningen att den dubbla
konstraktionen har fått orimliga konsekvenser delas av LO. Organisationen
sätter i fråga om den dubbla konstraktionen fyller något behov med tanke på
den ställning som koUektivavtalen fått. Utöver skadestånd för brott mot
kollektivavtal finns normalt, enligt LO:s mening, inget behov av ytteriigare
påföljder. LO anser att disciplin-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet
148

påföljder skall få vidtas endast med stöd av uttryckliga
bestämmelser i kollektivavtal. Arbetsgivaren får alltså i förhandlingar med
arbetstagarparten begära alt sådana regler införs. LO anser att denna
inskränkning i rätlen att besluta om disciplinära påföljder bör komma tUl
uttryck i lagtexten. Frågan om disciplinpåföljder berörs av några ytlerligre
remissinstanser.

SACO/SR finner del naturligt att
regler om disciplinära påföljder skall vara intagna i kollektivavtal. Det synes
SACO/SR mindre konsekvent att lagstiftaren inte kräver att de regler som skall
hanteras i koUeklivavtalsreg- I .rade
former också själva skall vara kollektivavtalsreglerade. Svenska
sjöfolksförbundet framhåller att de befogenheter av disciplinär karaktär som
tillagts fartygsnämnd och sjömansnämnd inte står i full överensstämmelse med
den föreslagna lagstiftningen. Utan att vilja föregripa en framtida separat
utredning beträffande mönstringsförordningen, påpekar förbundet alt det måste
anses betänkligt alt även allt framgent möjligheter skall kvarstå för
arbetsgivaren att påkalla disciplinära åtgärder även i fall där han är
förhindrad att vidta åtgärd till följd av bestämmelserna i lagen om
anställningsskydd. Domänverket framhåller att nuvarande ordning med
disciplinnämnd inom verket ter sig föråldrad och bör omprövas. Erfarenheterna
av den avtalsslridiga konflikten inom skogsbruket våren 1975 talar enligt
domänverket härför. Domänverket anser att samma regler bör gälla för verket som
för näringslivet i övrigt.

De skilda skadeslåndsbestämmelsema
i kommitténs förslag har fått ett i stort sett positivt mottagande. På enskilda
punkter framförs dock kritik.

Bland mera allmänna synpunkter som anförs på förslagen kan
nämnas att SAC framhåUer, att AD måste ha klara regler för all straffutmätning.
1 nuvarande läge förekommer straffulmätning under hänvisning till lagtexter
som inte är direkt knutna till arbetslivet, exempelvis skadeståndslagen. SAC
påvisar samtidigt förekomsten av straffutmätning genom de skiljenämndsförfaranden
som emellanåt äger rum och som lagstiftningen godkänner. Dessa partsdomstolar
slår enligt SACis mening inte i överensstämmelse med en demokratisk
rättsordning.

AD förklarar att domstolen inte
väntar sig att de nya påföljdsreglema i någon avgörande grad kommer att påverka
handläggningen av stridsåt-gärdsmålen i AD. Antalet mål om olovlig stridsåtgärd
kommer troligen att bli mindre än tidigare. De utförliga utredningar som
partema redan nu brukar förebringa och domstolens bemödanden att i domskälen
ingående analysera orsakerna till olovliga stridsålgärder talar för att några
väsentliga ändringar inte kommer att inträda i behandlingen av mål rörande
fredspliktsbrott.

LO och TCO berör frågan om
arbetsgivares skadeståndsskyldighet. För att inte arbetsgivama skall underiåta
att följa de nya bestämmelserna om edition, information, primär
förhandlingsskyldighet etc. krävs enligt LO.s uppfattning att bestämmelserna
sanktioneras med mycket kraftigt tilltagna skadestånd. Skadestånden bör vara så
kännbara att arbetsgivaren inte

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 149

frestas att kalkylera in dem i produktionskostnaderna. Ett
sätt att beivra lagbrott enligt lagförslaget är, anför LO, att konstraera
skadeståndsansvaret vid underiåtenhelsbrott på samma sätt som i 17 § lagen om
vissa anställningsfrämjande åtgärder. Där denna konstraklion inte är lämplig
menar LO att skadestånd bör utdömas med belopp som mycket kraftigt överstiger
de skadestånd, som i dag förekommer inom arbetsrätten. Dessa skadestånd når
inte alls upp till den nivå, som utgår vid avtalsbrott i andra civilrättsliga
sammanhang, exempelvis vid försenade leveranser. Liknande synpunkter framförs
av TCO.

SHIO anser att man, om man
accepterar det jämlikhetsförhåUande som följer av den föreslagna
lagstiftningen, också måste acceptera ett lika ansvar för arbetsgivar- och
arbetstagarparten. Detta betyder att de fackliga organisationemas ansvar för
att ingånga avtal hålles måste ökas i förhällande till samma organisationers
möjligheter alt genom medinflytande och medbestämmanderätt påverka besluten.

Svenska transportarbetareförbundet
finner kommitténs förslag till skadeståndsregler i och för sig välmotiverade
tagna var för sig. Tillsammantagna får de dock en egendomlig effekt. Denna kan
sammanfattas på så sätt att de enskilda arbetstagarnas ansvar för
fredspliktsbrott bortfaller. Förbundet hyser djupa betänkligheter mot en sådan
principiell nyordning. Enligt förbundet är del, nu lika väl som tidigare,
betydelsefullt att de enskilda medlemmama känner ansvar för fredspliklen. Det
bör även finnas en skillnad mellan avtalsbundna och utomstående arbetstagare.

Juridiska fakuheten vid Uppsala
universitet anser att man, utan att för den skull försvaga pressen på
arbelsmarknadsparterna alt nå samför-ståndslösningar, bör överväga att i
lagstiftningen åtminstone för begränsade men viktiga ämnesområden - i första
hand t. ex. beträffande påföljder av arbetstagares avtalsbrott - uppstäUa mer
detaljerade och mer säkert verkande regler om medinflytande all tillämpas när
koUektivavtalsreglering av frågan saknas. Ifrågavarande lagstiftning kunde
enligt fakulteten göras fakultativ i den meningen att del skulle ankomma på
vederbörande arbetstagarorganisation att påkalla dess tillämpning inom det
berörda området av arbetsmarknaden.

En fråga som vid remissbehandlingen
visat sig i särskilt hög grad vara föremål för delade meningar är kommitténs
förslag om slopande av 200-kronorsregeln. Många remissinstanser vill behåUa
någon form av begränsning av arbetslagarnas skadeståndsansvar. De
remissinstanser som företräder arbetsgivarintressen ser dock i allmänhet
positivt på förslaget om slopande av den begränsning i den enskilde
arbetstagarens skadestånds-skyldighet som 200-kronorsregeln innebär. SAF
noterar alt det i betänkan-del uttalas att skadeståndsbedömningen normalt inte
skall avvika från hittills gällande maximum trots att begränsningsregeln
stryks. Detta kan enligt SAF vara riktigt i ett övergångsskede men lika
uppenbart synes vara att det här inte kan vara fråga om en beslående
målsättning.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet
150

SACO/SR ansluter sig till
kommitténs bedömning alt den nuvarande begränsningen kan utgöra hinder för AD
att nyansera tillräckligt vid utdömande av skadestånd. SACO/SR anser det dock
vara angeläget all kommitténs mening, .alt slopandet av kronlalsgränsen för
enskild arbetstagares skadestånd inte skall medföra en allmän höjning av
skadeslåndsnivån, kommer till ullryck i lagmotiven.

LO och TCO anser att skadeståndet
för enskild arbetstagare aldrig skall kunna överstiga 200 kr. LO betonar all
arbetsfreden skall upprätthållas genom förhandlingar och avtal som medför
förbättringar av arbetsvillkoren, inte genom hot om dryga skadestånd. TCO anser
att skadeståndets betydelse som en återhållande faktor vid olovliga
stridsåtgärder har överdrivits. Även Landstingsförbundet anser att
skadeståndsbeloppets storlek bör maximeras så, att enskilda arbetstagare inte
behöver drabbas hårdare än vad som följer av nuvarande regler. Vidare anser
förbundet att det tydligare än som skett bör göras klart under vilka föratsättningar
och i vilken utsträckning skadestånd kan komma i fråga.

Svenska transportarbetareförbundet
anser att del inte är önskvärt att den absoluta begränsningen av
skadeståndsansvaret tas bort. Förbundet förordar att beloppsgränsen höjs till
500 kr.

EnUgt juridiska fakulteten vid
Lunds universitet är det tveksamt om skadestånd överhuvudtaget är en lämplig
sanktion mot enskild arbetstagare som vidtar olovlig stridsåtgärd. Svenska
kommunalarbetareförbundet och Svenska harnnarbetarförbundet anser att skadestånd
inte skall kunna ådömas enskild arbetstagare. SAC hävdar att endast medlemmar
i avtalsslulande organisation bör kunna dömas för avtalsbrott. SAC gör vidare
gällande att inga arbetstagare bör kunna ådömas skadestånd för deltagande i
spontan strejk, om det avtal strejken gäller har tillkommit ulan att de berörda
arbetstagarna själva har beretts tillfälle att godkänna avtalet.

Fastighetsanställdas förbund anser
att deltidsarbetande bör ådömas lägre skadestånd än de som arbetar på hellid.

TCO anser, i likhet med
löntagarreservanterna, att kortvariga stridsåtgärder inte bör kunna påtalas
inför domstol. SACO/SR är däremot av den uppfattningen, att en sådan
bestämmelse skulle innebära att kollektivavtalets garanti mot konflikt under
avtalsperioden går förlorad. Härigenom skulle enligt SACO/SR arbetsgivarens
incitament till alt komma till en uppgörelse för att trygga arbetsfreden
minska.

Svenska transportarbetareförbundet
menar att det i vissa fall kan te sig befogat med korta strejker av protestkaraktär
men att man i regel bör söka finna lösningar genom förhandlingar. Förbundet
förespråkar en tämligen generös tillämpning av den föreslagna regeln om
befrielse från skadeståndsskyldighet när strejken har haft skälig ursäkt i de
omständigheter som föranlett den.

Arbetsgruppen inom juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet och juridiska fakulteten vid Uppsala fakultet har inga erinringar
mot slopandet

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 151

av 200-kronorsregeln. Ätt hänsyn också skall tas till
storleken av återbetalningsskyldighet för rättegångskostnad stämmer, enligt
juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, väl med tankegången bakom
Jämkningsregler av den typ som kommittén har föreslagit. Om det trots allt
skulle anses erforderligt med en särskild spärr mot alltför omfattande
ersättningsskyldighet för enskild arbetstagare synes det fakulteten närliggande
att anknyta en ansvarsbegränsning till basbeloppet enligt lagen orn allmän
försäkring. Större belopp skulle inte få utdömas i skadestånd än t. ex. I/IO
eller 1/20 av basbeloppet.

AD påpekar att avskaffandet av
regeln om ett högsta skadeståndsbelopp inte bör uppfattas som något viktigt led
i del föreslagna nya påföljdssysle-met. AD anmärker alt stora skadeslåndsbelopp
under alla förhållanden knappast torde kunna komma ifråga ens i särskilda fall.
Om en beloppsgräns behålls, anser emellertid AD att reglema därom bör utformas
annorlunda än tidigare. Gränsen bör för det första läggas något högre än den
nuvarande. Härigenom ges ökade möjligheter för rättstillämpningen att variera
skadeståndets belopp med hänsyn till omständigheterna. Vidare menar även AD att
del finns anledning överväga att göra maximibeloppet oberoende av
penningvärdeförsämringen, exempelvis genom en lämplig anknytning till
basbeloppet. AD ifrågasätter också om en eventuell beloppsgräns bör gälla i
andra situationer än vid fredspUktsbrott.

Även SFO är inne på tanken att knyta beloppsgränsen till
basbeloppet.

Svea hovrätt anser all ett belopp
av 200 kr. med vanligt betraktelsesätt framstår som ett i normalfallet märkligt
lågt allmänt skadestånd. Om emellertid belopp av den storleksordningen anses
vara lämpligt för flertalet fall bör övervägas alt införa en viss beloppsgräns,
vilken får överskridas endast om särskilda skäl föreligger.

Några remissinstanser tar liksom
juridiska fakulteten vid Uppsala universitet upp frågan om enskilda
arbetstagares rättegångskostnadsansvar. TCO, Svenska
transportarbetareförbundet. Svenska elektrikerförbundet och länsstyrelsen i
Västerbottens län framhåUer att garanti bör skapas för att den enskilde
arbetslagaren inte belastas med oskäliga rättegångskostnader. Elektrikerförbundet
kan länka sig att ersättning för ombudskoslna-der och dylikt får utgå av
allmänna medel.

Kommitténs förslag att enskild
arbetsgivare eller arbetstagare inte, med mindre synnerliga skäl föreligger,
skall kunna åläggas skadestånd när kol-lektivavlalsbunden organisation har
anordnat olovlig stridsåtgärd lämnas utan erinran av så gott som samtliga
remissinstanser. Från några håU framförs dock synpunkter på regeln.

Enligt SAF framgår det av
uttalanden i motiven att undantagsregeln är avsedd att verka när det är
medlemmarna in corpore som vid ett möte i organisationsmässiga former fattar
beslutet, ehuru organisationens ansvariga

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 152

ledning tar avstånd därifrån. 1 det fallet är det dock de
enskilda medlemmarna som i realiteten ensamma är ansvariga för beslutet. Den
omständigheten att den koUektiva åtgärden medför verkningar även för den
fackliga organisationen som Juridisk person bör då, enligt SAF, inte upphäva
det enskilda skadeståndsansvaret. AD anser att ifrågavarande bestämmelse inte
kan väntas få någon större praktisk betydelse med hänsyn till att de fackliga
organisationerna givetvis är angelägna om alt respektera fredsplikten. AD
menar dock att det ändå är av betydelse alt bestämmelsen inflyter i lagen,
inte minst med tanke på att den kommer att utgöra ett tydligt uttryck för
ansvarsfördelningen mellan organisationen och dess medlemmar i fall av olovlig
stridsåtgärd.

Att en enskild arbetstagare skuUe
kunna föra sin fackliga organisation bakom ljuset på det sätt som kommittén
synes tänka sig förefaller TCO, liksom även LO, uteslutet. Organisationerna
anser att orden "med mindre synnerliga skäl föreligger" kan utgå
under föreslagna lagtexten i 47 § FKL.

Kommitténs förslag att skadestånd
inte skall få åläggas arbetstagare som deltar i olovlig stridsåtgärd om
åtgärden haft skälig ursäkt i de omständigheter som föranlett densamma,
föranleder anmärkningar från några remissinstanser. Kritiska mot bestämmelsens
utformning är SAF, SFO, SHIO, RRV ochjuridiska fakulteten vid Lunds
universitet.

Utredningens resonemang om
begreppet skälig ursäkt kan enligt SAF leda till att arbetstagarparten vid
domstolsförhandlingar frestas att dölja konfliktens verkliga syfte med klagomål
över de anstäUdas behandling i olika hänseenden. SAF menar att följden kan bli
att utredningar inför AD kompliceras och i störte utsträckning än nu kommer att
beröra mer eller mindre pertfera omständigheter i förhållande till den verkliga
strejkorsaken. SFO hävdar att uppfattningen, att skadestånd inte bör få
åläggas arbetstagare som haft skälig ursäkt, synes bero på förestäUningen att
de olovliga konflikterna hittills oftare skuUe ha haft sin grand i missförhåUanden
på arbetsplatsen än i missnöje med gällande avtal. Orsaken torde dock, menar
SFO, i många fall vara missnöje med den egna fackliga organisationen. SFO
menar att ett reellt ansvar normalt bör kunna utkrävas av den enskilde
arbetstagaren när ansvaret för en olovlig stridsålgärd inte kan hänföras till
den fackliga organisationen. Även ur den fackliga organisationens synvinkel
borde det, anför SFO, vara av betydelse att medlemmar, som vidtar olovliga
stridsåtgärder i strid mot sin organisation, kan drabbas av verksamma
sanktioner.

Enligt SHIO:s uppfattning bör det
vara självklart att skadestånd skall kunna ådömas facklig organisation eller
arbetstagare och att ett eventuellt skadestånd skall motsvara den reella skada
som ett företag åsamkas på gmnd av olovlig konflikt under gäUande
koUektivavtal.

Juridiska fakulteten vid Lunds
universitet anser att den enskilde arbetstagare som vidtar stridsåtgärd utan
sin förenings stöd inte skall behandlas på annat sätt än den som har sin
förening bakom sig.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 153

Domänverket förmodar att den vidgade
förhandlingsrätten kommer alt medföra att olovliga stridsålgärder i betydligt
större utsträckning än tidigare riktar sig mot den egna fackliga
organisationen i stället för mot arbetsgivaren. Arbetsgivaren måste enligt
domänverkels mening få möjlighet alt få skadeslåndsfrågan prövad och begreppet
"skälig ursäkt" bör ges en restriktiv tolkning.

RRV anser alt det inte finns skäl alt i lagen
införa ifrågavarande bestämmelse. De fall av vilda strejker som kommittén
närmast avser ryms inom den allmänna jämkningsregeln. De stäUningstaganden som
kommittén gjort beträffande det föreslagna regelsystemet i övrigt borde, anför
RRV vidare, ha lett till ett mera bestämt avståndstagande från vilda strejker.

Vid en bedömning med utgångspunkt i den erfarenhet
som behandlingen av mål rörande olovlig stridsålgärd ger, finns enligt AD all
anledning att tillstyrka en lagändring som innebär alt skadeståndspåföljd för
enskild arbetstagare kommer i fråga endast i fall av kvalificerad natur, såsom
när en strejk upprätthåUs under längre tid eller när den annars framstår som
ett särskilt allvarligt angrepp på kollektivavtalet. AD anser att de närmare uttalanden
som kommittén gör i frågan hur bestämmelsen är avsedd alt till-lämpas inte ger
någon säker vägledning för rättstillämpningen. Som kommittén anför kan del
emellertid också vara en fördel i en fråga av denna natur att några detaljerade
riktlinjer inte uppsläUs.

Kommitténs förslag all överläggningar skall äga rum
på det lokala planet när olovlig stridsålgärd vidtagits har fått ett positivt
mottagande.

AD antar att dessa överiäggningar kommer att ge
goda förutsättningar för avveckling av den otillåtna stridsåtgärden. Regeln om
"skälig ursäkt" bör enligt AD i sådana fall regelmässigt leda till
att något skadestånd för de i stridsåtgärden deltagande arbetstagarna inte
kommer i fråga. Enligt SAF bör det slås fast att de strejkande är skyldiga att
återgå i arbete i samband med att överläggningar börjar.

Det är enligt LO:s mening tillfredsställande att en
överiäggningsskyl-dighet införs vid otillåtna stridsåtgärder. Härigenom skapas
bättre möjligheter att nå en snabb och smidig lösning av problemen. LO påpekar
emellertid att överiäggningsskyldighelen inte får innebära att arbetsgivaren
med stöd av denna försöker undvika att diskutera konfliktens verkliga orsaker.
TCO, som hälsar bestämmelsen med tillfredsställelse, menar att överläggningarna
för att fä avsedd effekt bör följa de formföreskrifter som gäller för den
allmänna förhandlingsrätten.

Svenska metallindustriarbetareförbundet anser alt
överläggningsskyldigheten bör bytas ut mot en förhandlingskyldighet i den
förslagna lagens mening. Paragrafen bör också, anför förbundet, kompletteras
med en bestämmelse, som säger att tvist som löses vid lokal förhandling skall
vara utagerad och ej kunna göras till föremål för domstolsprocess. KFO framhåller
att det fordras ingående samtal mellan parterna för alt överläggningarna skall
bli meningsfyllda. Enligt KFO kommer överiäggningarna när-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet '54

mast
att ha karaktären av förhandlingar.

Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att den
möjlighet att differentiera skadestånd mellan flera skadeståndsskyldiga som
lämnas i kommitténs förslag är principiellt förkastlig. Åtminstone gäller
delta olovlig stridsåtgärd som vidtas av arbetstagare. Delsamma torde gäUa om
olovlig stridsåtgärd vidtagen av arbetsgivare. De möjligheter som lagförslaget
ger till befrielse från eller nedsättande av skadestånd anser förbundet vara
tillräckliga som jämkningsregler med hänsyn till omständigheterna i del enskilda
fallet.

Juridiska
fakidteten vid Uppsala universitet konstaterar all de föreslagna
skadeståndsreglema har, såvitt gäller brott mot lagens bestämmelser,
föreslagits bli tvingande inte bara mot arbetsgivare utan också i förhåUande
till arbetstagarsidan. En sådan ordning, varigenom man skuUe förbjuda avtal om
avvikelser också till förmån för den svagare part som lagstiftningen annars
går ut på att skydda, framstår enligt fakulteten som säregen. Fakulteten
anmärker att regleringen avviker från bestämmelsen i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen, som är dispositiv, låt vara alt man till arbetagarens förmån
bör kunna jämka alltför ofördelaktiga bestämmelser enligt allmänna regler om
jämkning av obilliga avtalsvillkor. De skäl som anförs för kommitténs reglering
synes, enligt fakulteten, inte övertygande, och man sätter i fråga om inte här,
liksom i andra sammanhang, koUektivavialsparterna bör lämnas större frihet att
ordna sitt mellanhavande på sätt som synes lämpligt.

Kommitténs överväganden rörande samordningen mellan
4 kap. I § skadeståndslagen och de kollektivavtalsrättsliga
skadeståndsreglerna berörs av några remissinstanser.

KFO, som konstaterar alt kommittén ansett att det
bör överlämnas åt rättspraxis att avgöra denna fråga, delar kommitténs
uppfattning att den praktiska betydelsen av frågan är begränsad. Enligt KFO är
frågan dock av sådan principiell vikt alt dess fullständiga lösning bör kunna
utläsas ur förarbetena till lagförslaget. Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet anser att de föreslagna principerna för samordningen får anses
vara den minst olämpliga lösningen i ett rättslekniskt besvärligt läge.

AD anser däremot att kommitténs sätt att lösa
problemet inte kan anses tillfredsstäUande. Enligt AD gör kommittén en
åtskillnad mellan två grupper av lag- eller avtalsbrott. Den ena gruppen är av
typiskt koUeklivavtals-rättslig natur och omfattar främst deltagande i olovlig
stridsåtgärd. Den andra grappen avser sådana kollektivavtalsbrott i allmänhet
som utmärks av att de kan förekomma även i icke koUektivavtalsreglerade
förhållanden. AD konstaterar att bägge typerna av lag- eller avtalsbrott enligt
kommitténs förslag blir att bedöma uteslutande med tillämpning av påföljdsreglerna
i den av kommittén förslagna lagen. För den senare grappen av förfaranden
skall emellertid granderna för 4 kap. 1 § skadeståndslagen inverka vid
tillämpningen av Jämkningsreglema i den föreslagna lagen och enligt

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 155

kommittén leda till att skadestånd dömes ut endast om
synneriiga skäl föreligger. AD menar att det kan betvivlas att en lämplig
avvägning har uppnåtts om kommitténs uttalanden skall uppfattas som innebärande
att skadestånd vid den senare typen av förfaranden som regel inte skall utgå.
Vissa förfaranden, t. ex. åsidosättande av vårdnadsskyldighet, är enligt AD
otvivelaktigt sådana att en starkt restriktiv syn på skadeståndsansvaret kan
vara befogad. Situationen är emellertid annorlunda beträffande exempelvis
bristande redovisning av uppburna medel, otillåten konkurrens, röjande av
yrkeshemlighet, olämpligt uppträdande och brott mot bestämmelse om
uppsägningslid. AD anser att två omständigheter föranleder att kommitténs
behandling av de berörda samordningsproblemen ter sig otillfredsställande. Den
gmppering av de skadeståndsgmndande förfarandena på del
kollektivavtalsrätlsliga området, som ligger till grund för kommitténs
överväganden, är inte ändamålsenlig. Det område inom vilket Jämkningsreglema i
den föreslagna lagen bör vara tillämpliga utan inflytande från grandsatser som
kommer till uttryck i 4 kap. 1 § skadeståndslagen torde vara betydligt
vidsträcktare än som följer av kommitténs gränsdragning. AD anser vidare att
de uttalanden som finns i förarbetena till skadeståndslagen inte på ett
klargörande sätt behandlar tillämpningen av 4 kap. 1 § i lagen på situationer
där arbetstagares ansvarighet grandas på anställningsavtalet. Detta gäUer
särskilt när fråga är om åsidosättande av centrala avtalsförpliktelser frän
arbetstagarens sida. AD menar att det är nödvändigt att de motivullalanden, som
görs i denna fråga, grandas på en utförlig analys av hur man skall se på
arbetstagarens ansvarighet vid åsidosättande av skilda typer av
avialsförpliklelser. Del är enligt AD ett starkt önskemål att samspelet mellan
4 kap. I § skadeståndslagen och de koUektivavtalsrättsliga
skadeståndsbestämmelserna på något sätt kommer till uttryck i lagtexten. Även
en mycket allmänt formulerad regel är av värde, inte minst ur pedagogisk
synvinkel.

Även kommitténs överväganden om
tillämpning av uppsägning och avskedande som påföljd vid olovlig stridsåtgärd
berörs av flera remissinstanser.

Juridiska fakidteten vid Uppsala
universitet noterar att kommittén anser att den viktigaste påföljden vid
arbetstagares fredspliktsbrott, skadeståndet, bör samordnas med övriga
påföljder, såsom avsked och uppsägning. Där inte skadestånd kommer i fråga, skulle
arbetsgivaren inte heller få tillgripa andra sanktioner. Denna ordning skuUe
enligt kommittén åstadkommas utan uttrycklig lagregel. Tydligen är meningen,
fortsätter fakulteten, all man genom ett motivultalande skall påverka
tillämpningen av lagen om anställningsskydd. Fakulteten anser alt en sådan
metod är olämplig, inte minst med tanke på att det här är fråga om ett mycket
väsentligt skydd för arbetslagarna. Den åsyftade tillämpningen bör därför
rimligen komma till direkt uttryck i lagen. Del naturliga synes enligt
fakultetens mening vara att lagen om anställningsskydd kompletteras med regler
av det antydda in-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 156

nehållet.
Fakulteten anser vidare att det av den föreslagna lagtexten bör framgå, att man
vid skadeståndels bestämmande bör beakta också andra påföljder som den
skadeståndsgmndande handlingen kan ha medfört.

Enligt 5v('fl hovrätts mening är kommitténs
uttalanden till vägledning för tillämpningen av de nya skadeståndsreglema, som
avses få genomslagskraft på fömtsättningarna för hävande av anställningsavtal,
inte tillräckligt upplysande och entydiga.

Svenska hamnarbetarförbundet kräver att lagen om
anställningsskydd omarbetas så att det i fortsättningen inte blir möjligt att
säga upp eller avskeda någon på den grunden att han aktivt deltagit i en
strejk.

SACO/SR påpekar att det många gånger kan vara svårt
att avgöra om tillräcklig grand föreligger för alt skilja en arbetstagare från
anställningen till följd av deltagande i en olovlig konflikt. SACO/SR anser att
det bör övervägas alt i lagen om anställningsskydd införa en regel om att
arbetsgivares beslut om uppsägning eller avskedande till följd av deltagande i
olovlig konflikt skall prövas av AD innan beslutet går i verkställighet. Mål
av detta slag bör i så fall handläggas med förtur.

9
Tvisteförhandling och rättegång 9.1 Gällande rätt

1 4 kap. 7 § LRA har intagits en föreskrift om att
förhandling mellan tvistande parter som regel skall ha ägt ram innan en tvist
får dras under ÄD:s prövning. Det är alltså AD:s uppgift att rycka in först
sedan en uppkommen tvist inte har kunnat lösas genom förhandlingsuppgörelse
mellan parterna. Vid förhandlingen ankommer det på partema själva att utreda
tvistens bakgrund och undersöka om tvisten kan lösas. Uppnås inte någon lösning
vid förhandlingarna, ger dessa ändå parterna tillfäUe att överväga hur
ståndpunkterna i tvisten bör preciseras och hur grundema för dessa ståndpunkter
bör anges. Förhandlingama tjänar med andra ord också samma syfte som
förberedelsen i tvistemål, nämligen att renodla tvisten inför den slutliga
prövningen.

Reglerna i LRA har sedan år 1928 haft sin
motsvarighet i lagen om arbetsdomstol (LAD). Det bör dock anmärkas, att
förhandlingsskyldigheten enligt LRA går längre. Den omfattar inte bara parter,
för vilka det föreligger en förhandlingsskyldighet enligt kollektivavtalens
förhandlingsordningar. Förhandlingskravet (molsv.) enligt LRA gäUer även parter
som har förhandlingsrätt enligt FFL och parter som har att iaktta föreskriften
i 52 § statstjänstemannalagen (1965:274, ändrad senast 1975:669) om överläggning
vid tvist i s. k. avtalsförbjudna frågor på det offentliga
tjänstemanna-området. Också på det sättet går förhandlingskravet i LRA längre,
att förhandlingsskyldighet föreligger inte bara i kollektivavtalstvister utan
också i andra arbetstvister, som skall prövas av AD som första domstol, framför
allt enskilda arbetstvister som rör organiserade arbetstagare.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 157

Vad först beträffar förhandlingsskyldigheten enligt
koUektivavtal, finns sådana bestämmelser på så gott som hela arbetsmarknaden.
Som regel har förhandlingsordningen intagils i s. k. huvudavtal mellan
arbetsmarknadens parter. Huvudavtalet mellan SAF och LO från år 1938 har därvid
stått som förebild. Huvudregeln i dessa aUtjämt gäUande bestämmelser är alt
part skall söka att genom förhandling med motparten nå uppgörelse i uppkommande
tvistefrågor. Innan sådan förhandling har ägt mm får tvisten inte hänskjutas
till AD eller till skiljemän. Både lokal och central förhandling skall äga rum
om inte parterna enas om att direkt ta upp tvistefrågan till central
förhandling. Lokal förhandling skall påbörjas senast två veckor från dagen för
dess påkallande, medan framstäUning om central förhandling skall göras senast
två månader från den dag då den lokala förhandlingen avslutades. Den centrala
förhandlingen skall påbörjas senast tre veckor från dagen för dess påkallande.
Särskilda regler har uppställts för det fall att part vill kräva lön,
skadestånd eller annan prestation av motparten (full-görelsetalan). 1 sådana
fall har part förlorat rätt att påkalla förhandling rörande anspråket i den
mån det förhåUande vartill anspråket hänför sig har varit känt för parten - på
arbetsgivarsidan för vederbörande arbetsgivare eller hans organisation och på
arbetstagarsidan för vederbörande förbund eller lokala organisation - i fyra
månader utan att förhandling dessförinnan har begärts. Oberoende av sådan
kännedom inträder samma preskription i den mån förhållandet ligger mer än två
år tillbaka i tiden. Har i fall som nu avses förhandling ägt rum i överensstämmelse
med förhandlingsordningen, skall stämningsansökan inges till AD eller
skiljeförfarande påkallas inom tre månader efter avslutad förhandling. Sker
det ej, har parten förlorat sin rätt till talan. Del bör tilläggas alt den nu
beskrivna förhandlingsordningen inte avser upprättande av kollektivavtal,
vidtagande av sympatiåtgärder eller indrivande av ostridig, till betalning
förfallen fordran. Förhandlingsordningens särskilda preskriptionsregler för
fuUgörelse-talan gäUer inte heller faststäUelsetalan, t. ex. talan om
tolkningen av kollektivavtal.

Förhandlingsordningen i huvudavialet mellan SAF och
LO har som nämnts sin motsvarighet i koUektivavtalen för arbetsmarknaden i
övrigt, t. ex. på tjänstemannaområdet och på den statliga eller kommunala sektorn.
I vissa enskildheter kan dock förekomma avvikelser, såsom t. ex. i fråga om de
tidsfrister som nyss har redovisats.

Förhandlingsrätt enligt kollektivavtalens
förhandlingsordningar tillkommer de avtalsslulande parterna, dvs. på
arbetsgivarsidan vederbörande arbetsgivare eller den arbetsgivarorganisation
som har slutit kollektivavtalet. Förhandlingsrätt på arbetstagarsidan
tillkommer vederbörande arbetstagarorganisation. Också förhandlingsrätten
enligt FFL är begränsad på motsvarande sätt. En enskild arbetstagare har inte
någon förhandlingsrätt. Vill han väcka talan vid AD och har han inte stöd av
sin organisation, omfattas han alltså inte av förhandlingskravet i 4 kap. 7 §
LRA. Han har Ju in-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 15g

te någon förhandlingsrätt. Däremot gäUer
förhandlingskravet en enskild arbetsgivare; denne är nämligen
förhandlingsskyldig enligt FFL. Förhandlingsskyldigheten enligt
kollektivavtalens förhandlingsordning låter sig alltså inrymmas inom den i lag
föreskrivna förhandlingsskyldigheten. Men den lagfästa förhandlingsskyldigheten
sträcker sig längre. Den gäUer t. ex. i frågor som inte regleras i
koUektivavtal, t. ex. de tvingande reglema i lagen om anstäUningsskydd, och
den gäller även mellan arbetsgivare och de löntagarorganisationer som, utan att
stå i kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren, likväl har medlemmar på
den aktuella arbetsplatsen. TUl skillnad mot kollektivavtalens
förhandlingsordningar gäller inte några tidsfris-ler för påkallande av
förhandling enligt FFL. 1 lagen talas inte heller om lokal eller central
förhandling. Inte heller finns några sådana föreskrifter i LRA. Däremot kan det
i särskild lagstiftning - t. ex. 37 och 40 §§ lagen om anställningsskydd -
finnas frister för att talan skuUe få föras vid domstol. Av 4 kap. 7 § LRA
följer all förhandling måste ha ägt ram innan fristen har gått till ända, om
motparten gör invändning härom. Detta behandlas närmare i det följande.

Den fömt berörda
överläggningsskyldigheten enligt 52 § statstjänstemannalagen och 7 §
kommunalljänslemannalagen innebär i sak inte någon utvidgning av
förhandlingsskyldigheten före rättegång. Den hänger samman med det s. k.
avtalsförbudet på det offentliga tjänstemannaområdet. Uppkommer del tvist i en
avtalsförbjuden fråga och skall talan i saken handläggas enligt LRA, åligger
det arbetsgivare eller arbetstagarorganisation som avser att väcka talan vid
AD att bereda motparten tillfälle till särskild överläggning i frågan. Sådan
överläggning JämstäUs med förhandling vid tillämpning av talefrislen i 37 §
lagen om anställningsskydd. Överiäggningsskyldighelen gäller i likhet med
förhandlingsskyldigheten enligt FFL även sådan löntagarorganisation som inte
står i koUektivavlalsförhållande till den offenllige arbetsgivaren. Lika litet
som förhandlingsskyldigheten drabbar enskild arbetstagare gäUer någon
överiäggningsplikt om arbetstagare ensam vill väcka talan.

Reglema om förhandlingsskyldighet
eller överiäggningsplikt före rättegång gäller endast i mål som förs till AD
som första domstol. GäUer tvisten en oorganiserad arbetstagare skall talan
väckas vid tingsrätt. Där gäller inte någon förhandlings- eller
överläggningsplikt, inte ens om målet sedan överklagas till AD.

Förhandlingskravet i 4 kap. 7 § LRA
är också begränsat i vissa andra hänseenden. Förhandling eller överiäggning
behöver således inte äga rum i tvist humvida stridsåtgärd har företagits i
strid mot kollektivavtal eller föreskrift i särskild lag eller tvist om
påföljd av sådan åtgärd. Talan får också upptas till prövning utan all
förhandling eller överläggning har ägt ram, om det inte har berott på käranden
att förhandlingen eller överläggningen inte har ägt ram, t. ex. vid
förhandlingsvägran från motpartens sida. Av LRA framgår också att s. k.
interimistiska yrkanden får prövas innan förhand-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 159

lings- eller överläggningskravet är uppfyllt. Däremot får
målet inte slutligt prövas.

Frågor rörande
förhandlingsskyldigheten har förts under AD:s prövning i ett inte obetydligt
antal fall. Flertalet avgöranden hänför sig till tiden före tillkomsten av LRA,
men de torde alltjämt äga giUighet. Beträffande omfattningen av de förda
förhandlingama har AD exempelvis uttalat, all förhandlingskravet inte får
fallas så all förhandlingar av en objektivt sett önskvärd fuUständighet måste
ha ägt rum. Har parterna haft tillfälle alt yttra sig om föreliggande
tvistefrågor på ett för ändamålet utlyst sammanträde är lagstadgandets syfte
uppfyUt. Vad lidsfristerna beträffar har AD uttalat att part som försitter
sådan tidsfrist och således inte kan mot andra parters bestridande få
förhandling till stånd, med hänsyn till förhandlingskravet föriorar
möjligheten att dra saken inför AD:s prövning. Å andra sidan har AD ansett, att
motpart som utan invändning går in i en för sent påkallad förhandling därmed
har avstått från möjligheten alt få talan avvisad. Så har också ansetts vara
fallet då part vid förberedelse inför AD har ingått i svaromål utan att göra
förhandlingsinvändning. Frågan huruvida förhandlingskravet är uppfyUl prövas
således av AD först efter invändning av part, inte ex officio (jfr. prop. 1974:
77 s. 175). I ÄD:s rättstillämpning har också aktualiserats frågan om enskild
organisationsmedlems bundenhet av de tidsfrister för påkallande av förhandling
eller talans väckande som finns intagna i kollektivavtalens
förhandlingsordningar. Stadgas sålunda i förhandlingsordning att talan skall
väckas vid AD inom viss tid efter avslutade förhandlingar, åligger det medlem
(arbetsgivare eller arbetstagare), vars förening inte vill föra tvisten tUl AD,
att själv iakttaga lidsfristen om han på egen hand vill väcka talan vid AD. 1
princip åligger det vidare medlemmen att iakttaga en sådan bestämmelse i
förhandlingsordningen som innebär att förhandling skall påkallas inom viss tid
efter det att hans organisation har fått vetskap om det förhållande som har
föranlett tvisten. 1 släUet för den uteblivna förhandlingsframställningen från
organisationens sida åligger del då medlemmen - om han inte äger själv påkalla
förhandling - att före tidsfristens utgång själv framställa anspråket till
motparten. Det är givet all det med detta synsätt stundom uppkommer problem när
det gäller att bestämma hur de avtalade tidsfristerna skall beräknas vid
tillämpning på enskild medlem. Härvid märks särskilt det fallet då enligt
avtalet talan vid AD skall väckas inom viss lid efter avslutandet av central
förhandling, men någon central förhandling inte har ägt rum. Beträffande AD:s
rättstillämpning hänvisas närmare till SOU 1975: 1 s. 549ff.

9,2 Kommittén

Kommittén konstaterar inledningsvis
att kollektivavtalens förhandlingsordningar har ett betydande värde. De inte
bara bidrar till aU förenkla kommande processer. Tidsfristerna skapar reda i
parternas inbördes för-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 160

håUande. Och uppkomna fullgörelsetvister tillåts inte
fortleva annat än under begränsad tid. Kommittén anser därför att motsvarande
bestämmelser nu bör lagfästas. Reglema kommer därmed att utgöra ett komplement
till det allmänna förhandlingskrav som har uppstäUts i 4 kap. 7 § LRA.

De nya bestämmelserna föreslås omfatta i princip varje
tvist som avser den nya lagstiftningen. Kommittén föreslår också vissa
ändringar av de la-lefrister som upptas i lagen om anställningsskydd och därmed
Jämförlig lagstiftning. Härigenom viU kommittén uppnå ett enhetiigt system för
hela arbetsmarknaden. Reglerna om olika tidsfrister föreslås dock bU dispositiva
på det sättet all arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal skall kunna göra
de anpassningar som betingas av de särskilda förhåUanden som kan råda inom
olika verksamhetsområden.

Vad härefter gäller den närmare
innebörden av kommitténs förslag kan noteras att reglerna i sina huvuddrag nära
ansluter till de förhandlingsordningar som nu gäller på arbetsmarknaden. Till
en början föreslås sålunda, att tvist om kollektivavtal eller om den föreslagna
lagens tillämpning inte skall få prövas av AD förrän de avtalsslutande parterna
har sökt bilägga tvisten genom förhandling (55 §). Därmed avses normalt både
lokal och central förhandling.

GäUer tvisten skadestånd eller
annan fullgörelse på grund av kollektivavtal eller förhåUande som regleras i
den nya lagstiftningen, föreslås vidare särskilda regler (tidsfrister) om
preskription av talerätten. Olika regler föreslås därvid, beroende på om
parterna är förhandlingsskyldiga eller ej.

Uppkommer tvist mellan kollektivavtalsbundna parter skaU
framstäUning om lokal förhandling göras inom fyra månader från det parten fick
kännedom om det förhåUande vartill fullgörelseyrkandet hänför sig. FramstäUning
om central förhandling skall göras inom två månader från avslutandet av den
lokala förhandlingen. Också en yttersta tidpunkt anges inom vilken förhandling
kan påkallas, nämligen två år efter att det förhållande inträffade vartill
yrkandet i tvisten hänför sig. Påkallas inte förhandling inom rätt tid, är
motparten inte skyldig att ställa upp till förhandling (56 §). Har förhandling
kommit till stånd, skall enligt förslaget fullgörelsetalan väckas vid AD inom
tre månader från den dag den centrala förhandlingen avslutades. Annars går
lalerätten föriorad (57 §). 1 klarhetens intresse har kommittén också
föreslagit regler som anger när en förhandling skall anses avslutad (58 §),
nämligen då part som har fullgjort sin förhandlingsskyldighet skriffligen ger
motparten besked om all han har fråntrält förhandlingen. Självfallet bör
kollektivavtalsparterna med bindande verkan kunna komma överens om andra
förutsättningar för vidmakthållande av rätlen till fullgörelsetalan. Detta är
möjligt med den dispositivitet som förut har berörts.

Liksom enligt gällande rätt gör
kommittén vissa undantag från förhandlingskravet. Förbudet mot
domstolsprövning utan föregående förhandling gäller t. ex. inte vid
förhandlingsvägran från motpartens sida. Förhand-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 161

lingskravet
gäller inte heller vid tvist om stridsåtgärd. För s. k. vilda strejker
föreslår kommittén emellertid ett annat förfarande - nämligen överläggning på
lokal nivå omedelbart efter del att kännedom har vunnits om den vUda strejken
(33 §). Och i sådana fall fordras att överläggning skall ha ägt rum eller i
varje fall ha påkallats av käranden, innan AD får pröva tvisten. De allmänna
reglerna om förhandlingsskyldighet, tidsfrister m. m. gäller vidare inte i de
särskilda situationer som berörs av kommitténs förslag om tolkningsföreträde i
arbelsledningsfrågor (27 §). Där gäller andra regler, vilka har redovisats i
det föregående.

De nu berörda bestämmelserna har gäUt
kollektivavtalsbundna parter med förhandlingsskyldighet enligt 4 kap. 7 § LRA,
dvs. de parter som normalt uppträder inför AD. Kommittén aktualiserar
emellertid också frågor som hänger samman med den situationen att enskilda arbetsgivare
eller arbetstagare för talan inför AD.

Vad först gäUer enskild koUektivavtalsbunden
arbetstagare, vars förening inte har iakttagit de lalefrisler som föreskrivs i
lagen eller i kollektivavtal som har trätt i lagens stäUe, föreslår kommittén
att medlemmen skall få en särskild tidsfrist om en månad för väckande av talan
vid AD efter det att föreningens lidsfrist gick ut (59 §). Har arbetstagarens
förening inte förhandlat med arbetsgivarparten, kommer tvisten all kunna föras
till AD utan föregående förhandling. Del bör nämligen enligt kommittén inte komma
i fråga att ålägga arbetstagare någon egen förhandlingsskyldighet gentemot
arbetsgivarsidan. Den föreslagna regeln om en förlängd tidsfrist av en månad
(59 §) gäUer även enskild arbetsgivare, som vill föra talan ulan stöd av sitt
förbund. Är arbetsgivaren bunden av kollektivavtal har förhandling som regel
ägt rum; detta följer av den föreslagna 55 §. För vissa undantagsfall, då
förhandling likväl inte har ägt rum, skall arbetsgivaren vara berättigad att
föra talan vid AD utan att först ha förhandlat. AD skall dock ha befogenhet
att förelägga arbetsgivaren att träda i förhandling, om del motiveras av
utredningsskäl etc.

Även mellan parter som inte slår i
koUektivavlalsförhållande till varandra kan tvister uppkomma som skall
handläggas direkt via AD, t. ex. mål om förhandlingsskyldighet och
föreningsrättskränkning enligt den föreslagna FKL. Detsamma gäUer tvister
rörande t. ex. lagen om anstäUningsskydd.

Enligt kommitténs mening saknas anledning alt
föreskriva någon särskild förhandlingsordning med lokal och central
förhandling för parter som inte är bundna av koUektivavtal till varandra.
Kommittén menar att del allmänna stadgandet i 4 kap. 7 § LRA är tillräckligt,
nämligen att talan inte får upptas till prövning av AD förrän förhandling har
ägt ram. Däremot anser kommittén att regler om tid för väckande av
fullgörelsetalan bör gälla även för parter, som inte är bundna av
kollektivavtal. Är parlen berättigad alt påkalla förhandling enligt de allmänna
reglema om förhandlingsrätt - dvs. fackförening eller förening av arbetsgivare
liksom enskild arbetsgivare i

11 -Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 105. Bilaga I

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 162

förhållande
till fackförening - föreslås dels att förhandling skall påkallas inom fyra
månader från det parten fick kännedom om det förhåUande vartill yrkandet
hänför sig och senast inom två år från del förhållandel inträffade, dels att
fuUgörelsetalan skall väckas inom tre månader från den dag förhandlingen
avslutades. I övrigt - t. ex. i fråga om förlust av talerätten, rätt till
förlängd tidsfrist för enskild föreningsmedlem osv. - föreslås samma regler
som för kollektivavtalsbundna parter.

För sådana undantagsfall som all enskild
oorganiserad arbetstagare för en fullgörelsetalan direkt vid AD, t. ex.
skadestånd för föreningsrätts-kränkning, föreslås att parten för alt ej förlora
lalerätten skall väcka fullgörelsetalan vid AD inom fyra månader efter det att
han fick kännedom om det förhållande vartill yrkandet hänför sig och senast
inom två år från det att förhållandet inträffade.

Kommittén föreslår som nämnts också regler som
syftar till att samordna de aUmänna lalerättsregler och de särskilda
talerätlsreglerna i lagen om anställningsskydd och förtroendemannalagen.
Kommitténs förslag torde också få ta sikte på de motsvarande reglerna i lagen
(1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Denna lag har
nämligen, med hänsyn till de lidsramar som sattes upp för utredningsarbetet,
kommit att falla utanför kommittéförslaget.

Ätt kommittén särskilt uppmärksammar talefristerna
i 37 och 40 §§ lagen om anställningsskydd hänger samman med att ett yrkande om
ogiltigförklaring eller skadestånd på grand av uppsägning också kan angripas
med tillämpning av reglema om skydd mot föreningsrättskränkning. För talan
gäUer då, liksom f. ö. enligt gäUande rätt, olika regler beroende av om talan
grandas på den ena eller andra lagen. Enligt kommitténs mening är detta
olämpligt. Kommittén menar också att man så långt det är möjligt bör eftersträva
enhetliga lalerättsregler inom arbetsrättens område. Kommittén föreslår därför
sådana ändringar i lagen om anstäUningsskydd all enhetliga regler kommer att
gälla. Dessa regler omfattar också tvist om kollektivavtalsbestämmelser som
har trätt i stäUet för reglerna i lagen om anställningsskydd.

Vad först gäUer talan om skadestånd eller annan
fullgörelse menar kommittén att de allmänna reglerna om fuUgörelsetalan bör
kunna göras fullt ut tillämpliga. Visserligen utgår då den nu gällande regeln i
40 § lagen om anställningsskydd om skyldighet alt underrätta motparten om
anspråket inom fyra månader efter vunnen kännedom om skadan. Men enligt kommitténs
förslag inträder inom samma fyramånaderstid en motsvarande skyldighet att
påkalla förhandling, om parlen är förhandlingsberättigad, eller alt väcka
talan, om förhandlingsrätt inte föreligger. 1 övrigt föreligger beträffande
förhandlingskravet den skillnaden, att det för påkallande av förhandling införs
en förlängd frist av en månad för part, som saknar stöd av sin organisation,
och även en yttersta frist av två år efter skadans uppkomst. Beträffande fristerna
för väckande av talan inträder enligt förslaget

s. 163 Kontrollera mot PDF

frop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 13

den ändringen alt regeln om talans väckande för
förhandlingsberättigad part blir tre i släUel för fyra månader efter avslutad
förhandling och för en icke förhandlingsberättigad part blir fyra månader i
stället för åtta månader. Även för dessa senare parter införs en yttersta
frist för talans väckande av två år efter skadans uppkomst. Enligt kommitténs
mening bör ändringarna inte våUa någon olägenhet som molväger fördelarna av
ett enhetligt regelsystem.

Vad härefter gäUer talan om
ogilligförklaring av uppsägning eller avskedande inträder samma problem som
har berörts i det föregående. Olika lalerättsregler gäller beroende på vilken
lag som talan gmndas på. Tidsfristerna är också avsevärt kortare i lagen om
anstäUningsskydd. Detta motiverades vid lagens tillkomst bl. a. med
önskvärdheten av att uppsägnings-eller avskedandetvister aktualiserades snabbt
och helst innan anstäUning-en hade upphört.

Kommittén menar därför att det inte
kan bli fråga om att utmönstra de regler i 37 § lagen om anställningsskydd som
innebär att arbetstagaren är skyldig att inom kortare lid, som regel två veckor
efter det att uppsägningen eller avskedandet skedde, underrätta arbetsgivaren
om avsikten att föra ogiltighelstalan. I övrigt bör emellertid enligt kommittén
kunna tillämpas samma regler som har föreslagils för fuUgörelsetalan i fråga om
tid för för-handlingsframsläUning och för talans väckande.

Kommittén konstaterar
avslutningsvis att de förändringar söm kommittén har föreslagit beträffande
fullgörelsetalan också bör genomföras beträffande de motsvarande bestämmelsema
i 11 § lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

9.3 Remissyttrandena

Kommitténs förslag om enhetliga
regler för tvisteförhandling och rättegång godtas av flertalet
remissinstanser. Förslaget tillstyrks av Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, domänverket, RRV och Sveriges domareförbund. Anmärkningar
mot enskildheter i de föreslagna bestämmelserna framförs bl. a. av SAF, AD,
juridiska fakuheten vid Uppsala universitet, LO och TCO.

SAF anser att det är förståeligt
och allmänt sett befogat att kommittén har sökt åstadkomma såvitt möjligt
enhetliga regler beträffande talefristerna. SAF invänder emellertid att denna
strävan har kommit all medföra betydande ändringar till arbetsgivarens nackdel
av de regler för talans utövande som har föreskrivits i lagen om
anstäUningsskydd. Ändringen innebär bl. a. att arbetstagarsidan får sin
nuvarande frist om väckande av talan senast 14 dagar efter de centrala
förhandlingarnas avslutande förlängd till tre månader. SAF kan inte finna alt
det är befogat med en ändring av denna karaktär i en nyligen beslutad lag. SAF
framhåller vidare att förhandlings- och lalereglerna i lagen om
anstäUningsskydd är kopplade till ett där-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet
164

under gällande långtgående betalningsansvar för
arbetsgivaren. Att än ytterligare kraftigt skärpa detta betalningsansvar bör
inte komma ifråga enligt SÄF:s mening.

AD, som ingående uppehåUer sig vid bl. a. de av kommittén
föreslagna reglema om tvisteförhandling och tid för talans väckande, berör de
olikheter i regelsystemet som kommer all föreligga mellan särskilda typer av
arbetstvister, om kommitténs förslag genomförs. Arbetstvister kan enligt AD
indelas i tre typer, nämligen dels tvister om koUektivavtal eller om
till-lämpning av den nu föreslagna lagen (koUektivavlalsivister), dels tvister
om tillämpning av anstäUningsskyddslagen, förtroendemannalagen m. fl. lagar
(anstäUningsskyddstvister), dels övriga tvister. Denna uppbyggnad av regelsystemet
diskuteras av AD i två hänseenden. AD ställer sålunda frågan om kravet på
iakttagande av förhandlingsordning bör gälla alla arbetstvister mellan parter
som är bundna av kollektivavtal eller om detta krav i varje fall bör gäUa
anstäUningsskyddstvister mellan sådana parter. AD frågar sig vidare, om det
finns anledning att göra preskriptionsreglerna lUlämpliga även på andra
arbetstvister utanför kollektivavtalsområdet än anstäUningsskyddstvister. Det
synes enligt AD böra övervägas, om inte lagens krav på iakttagande av
förhandlingsordning kan utsträckas att gäUa varje arbetstvist mellan parter som
är bundna av koUektivavtal. Vill avtalsparterna att förhandling skall äga ram
på ett från lagen avvikande sätt, bör de givelvis vara oförhindrade att träffa
avtal om delta. Beträffande preskriptionsreglerna menar AD att del finns skäl
att i detta sammanhang överväga, om inte enhetliga sådana regler bör införas
för alla arbetstvister. En förutsättning för alt en sådan ordning skall kunna
genomföras torde vara att relativt kort preskriptionstid kan godtas även i
anstäUningsförhållanden i allmänhet. Den av kommittén föreslagna tidsfristen
om fyra månader från vunnen kännedom om det förhållande vartill yrkandet
hänför sig kan måhända, fortsätter AD, utsträckas till sex eller möjligen åtta
månader. Ges bestämmelserna i kommitténs förslag om förhandlingsordning och
preskription ett vidsträcktare tillämpningsområde anser AD alt bestämmelsema
lämpligen bör placeras i LRA, som då får ges annan rabrik. AD kommenterar
vidare reglerna som rör mål om föreningsrättskränkning resp. talan enligt lagen
om anställningsskydd. Vad först gäller frågan, humvida samma talefrister bör
gäUa om en talan om ogiltigförklaring av uppsägning eller avskedande stöds på
föreningsrättsreglema eller om anställningsskyddslagens bestämmelser åberopas,
anser AD att det inte ligger något orimligt i att ha en längre tidsfrist i
fråga om föreningsrättskränkning med hänsyn till att en sådan regelmässigt
måste bedömas som särskilt allvarlig. AD menar att det, eftersom det för
föreningsrättskränkning har uppställts ett särskilt subjektivt rekvisit för
arbetsgivarens del, inte finns samma anledning att ha en snäv talefrist för att
skydda arbetsgivarens intresse som när det gäller tillämpningen av
anställningsskyddslagens regler. Behovet av en samordning med reglema i den av
kommittén föreslagna la-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 165

gen rörande föreningsrättskränkning har, enligt AD,
uppenbarligen inte sådan tyngd att det ensamt motiverar den föreslagna
avsevärda förlängningen av tidsfristen i 37 § anställningsskyddslagen. Däremot
menar AD att det finns anledning att ägna uppmärksamhet åt samordningen med 4
kap. 7 § LRÄ. AD anser att problemet kan lösas på ett enklare sätt än kommittén
tänkt sig. 1 37 § anställningsskyddslagen kan göras den ändringen att förhandUng
måste påkallas inom tvåveckorsfristen för att organisationen skall kunna föra
talan mot åtgärden. Påkallas inte förhandling, finns möjlighet för
arbetstagaren att själv föra talan inom den fyraveckorsfrist som lagmmmet
anger, dvs. i princip samma konslmktion som föreslås i 59 § FKL.

Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet påpekar att del av lagtexten inte klart framgår huruvida oslridiga
anspråk omfattas av preskriptionsreglerna. Lagen bör. enligt fakultetens
mening, förtydligas på denna punkt. Fakulteten erinrar därvid om alt
preskriptionsreglerna i huvudavialet mellan SAF och LO inte gäller oslridig
fordran. Fakulteten anför vidare alt preskriptionsreglerna i FKL är avsedda all
gälla för oorganiserad arbetstagare liksom för arbetstagare organiserad i
annan förening än den som står som kollektivavialspart på arbetsplatsen -
såvitt avser anspråk grandade på den föreslagna lagen. När dylika utomstående
arbetstagare arbetar på arbetsplats, där arbetsgivaren är koUektivavtalsbunden,
är det vanligt att kollektivavtalet i enlighet med personligt avtal eller
bruket på arbetsplatsen fär ge innehåll åt de enskilda arbetsavtalen.
Fakulteten menar att de föreslagna preskriptionsreglerna inte synes vara
avsedda alt gälla anspråk som i dylika ijänsteavtalsrelalioner indirekt gmndas
på kollektivavtalet, men frågar sig om det inte vore önskvärt med en enhetlig
reglering av preskriptionsfrågorna.

LO och TCO anser att om
arbetsgivaren åsidosätter den lokala arbetstagarorganisationens
tolkningsföreträde, arbetstagarsidan bör få rätt att ulan föregående
förhandling väcka talan om påföljd och rättelse. Förhandlingar torde i regel ha
förekommit före tolkningsföreträdets utnyttjande. Organisationerna är också
överens om att den tidsfrist om tre månader, som föreslås för väckande av
talan, bör utökas till fyra månader. 1 annat fall menar LO och TCO att förslaget
är en försämring i förhållande till bestämmelserna i lagen om
anställningsskydd.

Talan om skadestånd i anledning av
olovlig stridsåtgärd bör, enligt Z,0.-5 mening, väckas inom en månad från den
dag stridsålgärden avslutades. LO anser vidare alt förhandling skall anses
avslutad den dag justerat protokoU föreligger. Med de korta talefrister som
gäller menar LO att det är nödvändigt att protokoUet kommer parterna till banda
innan talefrislen eller rätten att påkalla förhandling går ut.

Svenska transportarbetareförbundet
ser inga vägande skäl varför parterna på arbetsmarknaden skall skyddas genom
ytterst korta preskriptionstider. Enligt förbundets mening bör det vara
tillräckligt med en sex-månadersfrist för påkallande av lokal förhandling.
Därefter bör allmänna preskriptionsregler gälla, alltså vanlig
tioårspreskription.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 166

10 Övriga frågor

I detta avsnitt behandlas frågor
som berör det s. k. arbetstagarbegrep-pef, ÄD:s verksamhet, förhandlingsrätt
för pensionärer och politisk verksamhet på arbetsplatserna.

Härutöver kan nämnas att
arbetsrätlskommittén har övervägt behovet av lagstiftning beträffande
arbetsmarknadsorganisationernas uppbyggnad och verksamhetsformer saml
betydelsen och verkningarna av företagandets internationalisering.

Liksom FFL upptar kommitténs
förslag regler om hur en organisation skall vara beskaffad för att betraktas
såsom en förening av arbetsgivare resp. arbetstagare. Någon allmän lagstiftning
om organisationernas uppbyggnad, inre förhållanden och verksamhet anser
kommittén däremot inte böra övervägas nu. Först om ytterligare erfarenheter ger
vid handen ett klart behov av lagstiftning, bör enligt kommitténs mening komma
i fråga att den vägen göra ingrepp i utvecklingen av organisationsväsendet.

När det gäller s. k.
multinationella företag konstaterar kommittén att de grandläggande regler om
förenings- och förhandlingsrätt, om behörighet alt sluta koUektivavtal och om
rätt att vidta fackliga stridsåtgärder, som kommittén föreslår, i lika mån
gäUer för ullandsägda företag i Sverige och för svenska företag här i landet. I
övrigt påpekar kommittén bl. a. att lagförslaget bygger på att vanliga
internationellt privaträtlsliga regler skall gäUa för rättsförhållanden med
internationell anknytning och för svensk domstols behörighet att ta upp tvister
med sådan anknytning.

10.1 Arbetstagarbegreppet

10.1.1 Gällande rätt

Den nu gällande s. k.
arbetsfredslagstiftningen, varmed här avses FFL, MedlL, KAL och
arbetslvistlagen, är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Såsom arbetstagare betraktas härvid enligt uttryckliga
stadganden i de olika lagarna även den som, utan alt anstäUningsförhåUande
föreligger, utför arbete för annans räkning och därvid till denne intar en
beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares till
arbetsgivaren (s. k. beroende uppdragstagare). Härvid anses den för vars
räkning arbetet utförs såsom arbetsgivare.

Liksom all övrig gäUande
arbetsrättslig lagstiftning bygger arbetsfreds-lagstiftningen på det s. k.
civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Detta ligger till grund även i annan
lagstiftning av central betydelse, såsom lagen (1959:243) om
yrkesskadeförsäkring (YFL), lagen (1962:381) om allmän försäkring (ÄFL),
förmånsrätlslagen (1970:979) och skadeståndslagen (1972:207). Också i skatte-
och exekutionslagstifiningen förekommer begreppet arbetstagare, förenat med
vikliga rättsföljder.

Kommittén har i betänkandet lämnat en utförlig redogörelse
för såväl

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 167

äldre
som gäUande rätt rörande arbetstagarbegreppet. Därvid har kommittén redovisat
den utveckling som skett i lagstiftning och rättstillämpning och som lett bl.
a. till att man inte längre har att räkna med en skillnad mellan del
civilrättsliga arbetstagarbegreppet och ett tidigare i vissa sammanhang
tillämpat s. k. socialt eller socialrättsligl arbetstagarbegrepp.
Rättsutvecklingen har också medfört att det civilrättsliga arbetstagarbegreppet
efter hand har fått en allt vidare omfattning. Beträffande denna
rättsutveckling och för en mer ingående analys av lagstiftning, rättspraxis och
doktrin rörande arbetstagarbegreppet hänvisas till betänkandet (s. 691-737).
Här skall redovisas endast huvuddragen hos del civilrätlsliga
arbetstagarbegreppet enligt gäUande rätt.

Enligt
vedertagen systematik indelas arbetsavtalen, varmed förstås alla avtal som
huvudsakligen går ut på arbetsprestation, i tjänsteavtal (anstäUningsavtal,
enskilda arbetsavtal) och uppdragsavtal. Parter i tjänsteavtalet är
arbetsgivare och arbetstagare. Parterna i uppdragsavtalet benämns uppdragsgivare
och uppdragstagare. Allmänt sett kännetecknas uppdragsavtalet i förhållande
till tjänsteavtalet av att uppdragstagaren enligt uppdragsavtalet och eljest
gentemot uppdragsgivaren har en självständigare stäUning än den som den
genomsnittlige arbetstagaren har gentemot arbetsgivaren. Delta återspeglas i
alt man såväl i domstolspraxis och litteratur som i lagtext ofta använder
termen självständig företagare för att beteckna uppdragstagare, ehuru dessa
begrepp inte alltid är synonyma.

För att en person i civilrättslig mening skall vara
att betrakta som arbetstagare hos annan måste förhållandet mellan parterna
vara grandat på avtal, dvs. på frivilligt åtagande. Vidare krävs att detta
avtal går ut på att den ene parten, arbetstagaren, skall prestera arbete för
motpartens, arbetsgivarens, räkning.

Till följd av kravet på avtal kommer framför allt
personer som utför arbete på gmnd av offenlligrältsligt tvång att falla
utanför arbetstagarbegreppet. Till denna kategori hör värnpliktiga, vapenfria
tjänstepliktiga, civilförsvarspliktiga och brandsläckningspliktiga, som utför
arbete i denna egenskap. Såsom arbetstagare kan till följd av kravet på avtal
inte heller den anses, som utför arbete i egenskap av intagen på
kriminalvårdsanslalt eller på ungdomsvårdsskola, tvångsinlagen på sjukhus för
sluten psykiatrisk vård, omhändertagen på allmän vårdanstalt för
alkoholmissbmkare, m.fl. Inte heller torde kunna anses att ett
arbetslagarförhåUande kommer till stånd om någon åläggs arbete med stöd av
allmänna tjänstepliktslagen (1959:83). Däremot synes den som från början haft
sitt rättsförhållande till motparten reglerat av tjänsteavtal men som sedermera
i detta förhåUande tillfäUigt underkastas någon form av tjänsteplikt alltjämt
vara alt betrakta såsom arbetstagare i civilrättslig mening.

För alt del skall vara fråga om ett
arbetslagarförhåUande fordras vidare all den part som enligt avtalet har åtagit
sig alt utföra arbete för motpartens räkning själv åtminstone deltar - eller
vid en bedömning på förhand förat-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 168

sätts skola delta - i det arbete som utgör föremål för
avtalet. Ett arbetsavtal vari Juridisk person står som arbetspresterande part
kan således aldrig utgöra ett tjänsteavtal (här bortses från fall där juridisk
person insatts som avtalspart för skens skull).

Kravet på avtal och på att detta
skall gå ut på att den ena parlen skall prestera arbete för motpartens räkning
skiljer inte tjänsteavtalen från uppdragsavtalen. Del är vidare inte ovanligt
att den arbetspresterande parten i ett uppdragsavtal själv utför eller deltar i
det arbete som utgör föremål för parternas avtal. När del i sådana fall gäller
alt avgöra huruvida fråga är om ett arbetstagarförhållande eller ett
uppdragslagarförhållande tillämpar domstolarna numera en metod enligt vilken
man gör en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i varje enskilt fall.
Härvid tas hänsyn inte endast till innehållet i avtalet mellan parterna utan
även till omständigheter ulan omedelbar anknytning till detta avtal (jfr numera
utöver de i betänkandet nämnda rättsfallen - AD 1975:33). Denna
rättstillämpning har stöd i förarbetena till olika lagar i vilka
arbetstagarbegreppet äger betydelse.

1 rällslitleraturen har man med
ledning av domstolarnas praxis brakal sammanställa uppräkningar av de många
omständigheter, vilka anses tala för att en arbetspresterande part i
förhållande till motparten är att betrakta som arbetstagare respektive
uppdragstagare (självständig företagare). En sådan uppräkning återfinns i
betänkandet (s. 722).

Det är uppenbart att den angivna
metoden för gränsdragningen mellan arbetstagare och uppdragstagare
(självständig företagare) lämnar utrymme för att likartade gränsfall kan komma
alt bedömas på skilda sätt av olika domstolar utan att delta beror på
principiella skillnader i rättsuppfattning. Härtill kommer all man på
förevarande område har alt räkna med en fortgående rättsutveckling som kan
medföra att ett rättsförhållande som vid en tidpunkt bedömts som ett uppdragstagarförhåUande
vid en senare tidpunkt bedöms som ett arbetstagarförhållande. Uttalanden av
denna innebörd har upprepade gånger gjorts i förarbetena till olika lagar.

Avsaknaden av en skarp och enkel
gränsdragning mellan tjänsteavtal och uppdragsavtal kan givetvis sägas innebära
vissa olägenheter. I åtskilliga sammanhang har den tanken väckts alt man
skulle söka ge arbetstagarbegreppet en entydig definition. Delta har dock
hittills inte skett.

Såsom redan har nämnts anges emellertid
gränsen för arbetsfredslagstiftningens tillämpningsområde inte gå mellan
arbetstagarförhållanden och uppdrägstagarförhållanden. Definitionsmässigl går
gränsen i stället mellan å ena sidan arbetstagare i civilrältslig mening och s.
k. beroende uppdragstagare, vilka kategorier omfattas av lagstiftningen, samt å
andra sidan uppdragstagare i övrigt. Rörande den närmare innebörden av denna
gränsdragning får hänvisas till redogörelsen i betänkandet (s. 700-705, 707-712
och 725-727). Här skall endast nämnas alt även gränsdragningen mellan beroende
uppdragstagare och andra uppdragstagare bygger på en helhetsbedömning av
samtliga föreliggande omständigheter. Härvid blir

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 169

det
ytterst fråga om att efter skälighet pröva humvida uppdragstagaren -med hänsyn
bl. a. till sin bundenhet vid uppdragsgivaren, dennes inflytande och kontroll
över uppdragstagarens verksamhet saml den senares sociala och ekonomiska
ställning - bör anses jämställd med en arbetstagare.

Av det tidigare anförda framgår att även
uppdragstagarförhållandet grundas på avtal mellan parterna. Härav följer alt
den som utför arbete på grand av offenlligrältsligt tvång eller såsom inlagen
eller omhändertagen på vårdanstalt inte faller under begreppet beroende
uppdragstagare.

De bestämmelser varigenom de beroende
uppdragstagarna inordnades under arbetsfredslagstiftningen tillkom år 1945. De
skall ses mot bakgrand av att AD vid den tiden i sin rättstillämpning gav del
civilrätlsliga arbetstagarbegreppet en uttolkning som medförde ett snävare
tillämpningsområde för arbetsfredslagstiflningen än som följer av den numera
tillämpade metoden för avgörande av huruvida någon är alt i civilrältslig
mening betrakta som arbetstagare. I dag stämmer de bedömningsgrander, som
enligt förarbetena till 1945 års lagstiftning skall tillämpas vid
gränsdragningen mellan beroende uppdragstagare och övriga uppdragstagare, nära
överens med de grunder som tillämpas vid gränsdragningen mellan arbetstagare i
civilrältslig mening och uppdragstagare (självständig företagare). Delta
innebär otvivelaktigt att det civilrätlsliga arbetstagarbegreppet numera
omfattar en stor del av de grupper, som år 1945 avsågs med lagstiftningen om de
beroende uppdragstagarna.

Med anknytning till frågan om gränsdragningen
mellan arbetstagare och uppdragstagare kan uppkomma det speciella problem, som
brukar diskuteras under beteckningen mellanmansfall. Dessa kännetecknas av att
en person som åtagit sig arbete för annans räkning utför arbetet tillsammans
med medhjälpare som anskaffats av honom. Medhjälparna är i regel att anse som
arbetstagare. I vissa fall kan emellertid uppkomma tvekan om vem som är
medhjälparnas arbetsgivare: den person för vars räkning arbetet utförs
(huvudmannen) eller den som gentemot huvudmannen har åtagit sig arbetet
(mellanmannen).

Om mellanmannen i förhåUande till huvudmannen varit
att anse som självständig företagare har man i rättspraxis utgått från att
mellanmannen

- inte huvudmannen - är arbetsgivare i förhåUande
till medhjälparna (numera kan hänvisas till - utöver de i betänkandet s. 728
nämnda rättsfallen

- AD 1975:33). Har mellanmannen däremot befunnits
vara arbetstagare hos huvudmannen har domstolarna i fall, där det
civilrättsliga arbetstagarbegreppet tillämpats och fråga varit huruvida av
mellanmannen anskaffade medhjälpare skulle anses som arbetstagare hos
huvudmannen eller mellanmannen, med tillämpning av rent civilrättsliga normer
ansett tjänsteavtal föreligga mellan huvudmannen och medhjälparna. Härvid har
antingen ansetts föreligga ett skenavtal mellan huvudmannen och mellanmannen,
ägnat att dölja det verkliga förhållandet att såväl mellanman som medhjälpare
varit arbetstagare hos huvudmannen, eller har mellanmannen uppfatlats

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 170

såsom
fullmäktig för huvudmannen eller som representant för ett arbetslag
(ackordslag), med fullmakt att genom tjänsteavtal binda huvudmannen och
medhjälparna i förhåUande till varandra (jfr betänkandet s. 728-730).

Såsom tidigare har nämnts kännetecknas
arbetsavtalen (tjänsteavtal och uppdragsavtal) av all de går ut på alt ena
parlen skall prestera arbete för motpartens räkning. Härigenom uppdras en gräns
mot åtskilliga andra avtalstyper. Det bör emellertid uppmärksammas alt man
härvid måste räkna med förekomsten av kombinerade avtal. Så kan exempelvis vid
nyttjande-rältsavtal nyttjanderältshavaren ha åtagit sig skyldighet all utföra
arbete för upplålarens räkning, varvid rältsreglema om arbetsavtal kan bli tilllämpliga
i denna del (jfr betänkandet s. 730). Vidare har i ett fall i AD:s praxis - AD
1969:31 - bensinslationsinnehavare. som av oljebolag för vidareförsäljning
köpte produkter i fast räkning, med hänsyn till kontraktens innehåll samt
omständigheterna i övrigt ansetts utföra arbete för oljebolagets räkning samt
därvid omfattas av FFL (såsom arbetstagare i civilrättslig mening eller såsom
beroende uppdragstagare).

En särskild fråga är huruvida den som är delägare i
ett förelag samtidigt - om han utför arbete i företaget - kan vara att betrakta
som arbetstagare hos övriga delägare eller, om företaget ägs av en juridisk
person, hos denna. I denna del gäUer i huvudsak följande. Alt en person är
aktieägare i ett aktiebolag utesluter inte att han - om han utför arbete i
aktiebolagets rörelse - kan vara att betrakta som arbetstagare i aktiebolagets
tjänst. Detta gälleräven om aktieägaren samtidigt är styrelseledamot och
firmatecknare i aktiebolaget. Likaså kan medlem i ekonomisk eller ideell
förening som utför arbete för föreningens räkning, vara alt anse som
arbetstagare hos föreningen. Även kommanditdelägare i kommanditbolag kan vara
att betrakta som arbetstagare i kommanditbolagets tjänst eller i enkelt bolag.
Huvuddelägare i kommanditbolag och delägare i annat handelsbolag har däremot i
praxis inte ansetts kunna betraktas såsom samtidigt anställd hos bolaget eller
hos den eller de andra delägarna.

Rörande gränsdragningen mellan tjänsteavtal och
bolagsavtal och härmed sammanhängande frågor får hänvisas till betänkandet (s.
732-735).

Beträffande
några speciella kategorier märks följande.

Den som sysselsätts i beredskapsarbete, arkivarbete
eller musikerhjälp eller i verkstad inom arbetsvärden är enligt vedertagen
uppfattning att betrakta som arbetstagare i civilrättslig mening. Detsamma
gäller lärlingar och praktikanter, även om de inte erhåUer kontant lön för sitt
arbete utan vederlaget utgörs endast av den utbildning och praktik de erhåUer.
Elever i yrkesskola eller annan undervisningsanstalt synes däremot i regel inte
kunna betraktas som arbetstagare i civilrältslig mening. Det torde här bl. a.
brista i fråga om att förhållandet skall vara grundat på avtal. Dock torde elev
vid s. k. inbyggd yrkesskola - skola där undervisningen i yrkesarbete helt är
förlagd till arbetsställe utom skolan enligt därom träffad uppgörelse

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 171

med
vederbörande företag - anses falla under del civilrätlsliga arbetstagarbegreppet.

Innehavare av offentliga och privata s. k.
förtroendeuppdrag (föriroen-desysslor) är i regel inte att anse såsom
arbetstagare i civilrältslig mening. Fall han dock länkas, där utvecklingen
beträffande förtroendesyssla av visst slag gått därhän att innehavaren av
sysslan kommit att - exempelvis med avseende på karaktären av arbetet och
vederlag för delta - inta en StäUning som i så hög grad liknar en arbetstagares
att övervägande skäl talar för alt åtminstone i vissa hänseenden likstäUa
honom med en sådan (jfr NJA 1971 s. 69).

10.1.2
S.k. kringgående av arbetstagarbegreppet

Gällande rätt, med rådande principiell
avtalsfrihet, innebär att den som vill få arbete ulfört för sin räkning har
möjlighet att välja mellan olika lösningar. Han kan anställa arbetstagare för
arbetet. Om delta av någon anledning inte anses lämpligt, kan han i stället
vända sig till någon som i egenskap av självständig företagare eller eljest på
uppdrag åtar sig arbetet.

Sedan en tid förekommer i allt större omfattning
alt arbetsgivare, i stället för att anlita anställd arbetskraft, väljer att
låta utföra arbete för sin verksamhets räkning under andra former, t. ex. på
entreprenad eller med anlitande av andra former av uppdragsavtal. Från fackligt
håU har man gett uttryck för oro och stort missnöje med anledning av denna
utveckling. 1 och för sig accepterar man att förelag och myndigheter i viss
omfattning och på ett seriöst sätt anlitar utomståendes tjänster för vissa
uppgifter. Med hänsyn till den fortgående specialiseringen och kraven på
effektiva verksamhetsformer är detta nödvändigt och önskvärt. Missnöjet med de
rådande förhåUandena grundas på att den alltmer tilltagande användningen av ej
anställd arbetskraft i stor utsträckning bottnar i en önskan att undgå
tillämpning av kollektivavtal samt lagstiftning om arbetarskydd, semester,
anstäUningsskydd m. m.

De företeelser mot vilka kritik riktas är i viss
mån av olika natur. Stundom ger man genom formella avtalskonstruktioner den,
som i realiteten har en arbetstagares stäUning och villkor, sken av att i
förhåUande till arbetsgivaren vara en självständig företagare som utför
arbetet enligt uppdragsavtal, på entreprenad, såsom kommissionär eller i
liknande former. Inte sällan rör det sig därvid om personer, vilka sedan
tidigare är anstäUda hos arbetsgivaren men som uppmanas att - med eller mot sin
egen önskan - övergå till verksamhet som "självständiga företagare".
Inom vissa branscher praktiseras all arbetsgivare hyr ut arbetsplatser i sin
rörelse till personer som uppträder som självständiga företagare. Exempel på
förfaranden av denna art finns i FD:s praxis. Ett annat tillvägagångssätt är
alt man mellan den som arbetar för ett företags räkning och detta företag skjuter
in en mellanman. Denne står formellt som arbetsgivare, trots alt det i
realiteten är företaget som har denna funktion. Mellanmannen betecknas

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 172

som entreprenör e. d. Han är ofta inte bunden av
koUektivavtal och saknar stundom både vilja och förmåga att fullgöra en
arbetsgivares förpliktelser. Ibland har mellanmannen inte någon annan uppgift
än att skriva ut faktura på utfört arbete. Det förekommer alt man för arbete på
en enda arbetsplats bildar hela kedjor av sådana mellanmansförhållanden, ibland
med inslag av utländska mellanman. Ett liknande förfarande är att alla som
arbetar på en arbetsplats uppträder som entreprenörer. På detta sätt kan
exempelvis ett husbygge ulföras utan att någon av dem som arbetar på bygget
formellt sett är anställd hos annan.

Del är i dessa och liknande fall
inte alltid fråga om skenavtal i den meningen all avtalet inte fullgörs enligt
sitt innehåU. 1 stället kan förhållandet vara det, att den som under rättsligen
giltiga former utför arbete åt annan såsom uppdragstagare har en sådan social
och ekonomisk ställning alt han allmänt sett bör åtnjuta de rättigheter och det
skydd som kollektivavtal och lagstiftning ger ål arbetstagare. Om en sådan
person i sin tur har anställda får dessa arbeta under otrygga förhållanden. 1
mellanmansfallen kan såväl enskilda som allmänna intressen komma i kläm på
grand av bristande ekonomisk bärkraft hos mellanmannen eller genom att del på
andra grander är svårt att av denne utkräva arbetsgivaransvar.

I praktiken är del ofta svårt att
dra en klar gräns mellan nu angivna företeelser. Från synpunkten alt den
sociala tryggheten i arbetslivet måste upprätthållas är emellertid inte någon
av dem önskvärd. I rättstillämpningen rörande arbetstagarbegreppet har också
domstolarna, även i fall där det inte varit fråga om skenålgärder, med
beaktande av den arbetspresterande partens sociala och ekonomiska ställning
stundom funnit honom vara att anse som arbetstagare. Denna rättstillämpning
står i överensstämmelse med de intentioner åt vilka lagstiftaren i olika
sammanhang gett uttryck.

Del är inte bara koUektivavtal och
arbetsrättslig lagstiftning som kringgås och urholkas på nu angivna och
liknande sätt. Den som anlitar uppdragstagare i StäUel för anstäUda är inte
skyldig alt ulan anmaning lämna kontrolluppgift till ledning för taxering, och
han behöver inte heUer göra avdrag för preliminärskatt eller betala
arbetsgivaravgifter (se dock angående vissa lagförslag på dessa områden
avsnitt 12.9.1). Detta har visat sig medföra att det allmänna undandras skatter
och avgifter i en utomordentligt betydande omfattning. Härigenom kan såväl
uppdragsgivare som uppdragstagare göra sådana vinster alt seriösa
entreprenadföretag inte kan hävda sig i konkurrensen med mindre nogräknade
företag. Förekomsten av s. k. svarta löner till "entreprenöranstäUda"
som på en arbetsplats arbetar tillsammans med arbetstagare hos lojala
arbetsgivare har väckt kraftig irritation och utgjort en påfrestning på
solidarisk lönepolitik.

Ett överdrivet anlitande av
exempelvis entreprenadföretag med egna anställda kan också sägas komma i
konflikt med den för arbetsfreden, väsentliga industriförbundsprincipen. Vissa
händelser på arbetsmarknaden under

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 173

senare år har illustrerat, hur en koUektivavtalsbunden
arbetsgivare på grund härav kan drabbas av stridsåtgärder mot en icke
koUektivavtalsbunden entreprenör.

De problem det här är fråga om har föranlett krav från
olika håll på motåtgärder. Bl. a. kan nämnas följande. I juni 1974 överlämnade
riksskatteverket till chefen för finansdepartementet en promemoria rörande
kringgående av arbetstagarbegreppet (beträffande innehållet i promemorian, se
betänkandet s. 737ff). Hithörande frågor har också behandlats i utredningsrapporten
"Rationalisering av skalleadministrationen", som utarbetats av en
arbetsgrupp inom riksskatteverket och statskontoret. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län har i skrivelse den 14 febraari 1975 till
fö-retagsskalteberedningen lämnat ett flertal exempel på olika förekommande
"enlreprenadkonstruktioner" ägnade att medföra möjligheter att
utbetala s. k. svarta löner. HandelsanstäUdas förbund har hos regeringen
hemstäUt om åtgärder mot alt kommissionsavtal används såsom medel att dela upp
detaljhandelsföretag på flera formellt fristående företag.
Handelstjänste-mannaförbundet har hemställt om åtgärder för att åstadkomma
tryggare anställningsförhållanden för personal i trafikskolorna varvid
förbundet i en promemoria redovisat bl. a. en tendens alt trafiklärare på grund
av konkurrenssituationen tvingas etablera sig som egna företagare som arbetar
"på entreprenad" åt trafikskolor. Frågor om den olaga
arbetsförmedlingen har varit föremål för överläggningar mellan
arbetsmarknadsdepartementet och arbetsmarknadens organisationer. Flera socialdemokratiska
riksdagsmän har tagit upp här berörda problem i en motion till 1975 års riksdag
(mot. 1975:915). Denna motion har tillkommit efter omfattande kontakter med
fackföreningsrörelsen, varvid ett stort antal LO-förbund har redovisat
missförhållanden inom flertalet branscher.

Inom regeringen har tillsatts en
interdepartementai arbetsgrupp, som under ledning av statsrådet Lidbom har
övervägt åtgärder för att komma till rätta med de rådande missförhållandena.
Arbetsgruppen har haft ingående överläggningar med bl. a. företrädare för de
fackliga organisationerna.

10.1.3 Konunittén

Kommittén har intagit ståndpunkten,
att dess förslag till lag om förhandlingsrätt och kollektivavtal i likhet med
den nu gällande arbetsfredslagstiflningen skall vara tillämplig dels på
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i civilrättslig mening och
dels på förhållandet mellan s. k. beroende uppdragstagare och deras
uppdragsgivare. Kommiltéförslagets bestämmelser härom (1 och 2 §§) har
utformats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i den
gällande lagstiftningen.

1 samband med sin analys av det
civilrättsliga arbetstagarbegreppet i dess nuvarande utformning har kommittén
bl. a. berört frågan om enhetlighet vid tillämpningen av detta begrepp.
Kommittén har därvid såsom sin

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 174

uppfattning uttalat att del, med hänsyn inte minst till
enskilda individers intressen, får anses angelägel med en såvitt möjligt
enhetlig tillämpning av det civilrätlsliga arbetstagarbegreppet om inte starka
skäl, hänförliga exempelvis till den aktuella lagstiftningens syfte eller
utformning i övrigt, i enskilda fall talar för annat.

Kommitténs förslag att del
särskilda stadgandet rörande de beroende uppdragslagarna skall behållas har
tillkommit i syfte alt säkerställa en generös tillämpning av
arbetstagarbegreppet i kommittéförslagel. I samband härmed har kommittén
uttalat, att rättsutvecklingen i fråga om del civilrätlsliga arbetstagarbegreppet
visserligen har lett till att de bedömningsgrunder, som enligt förarbetena
till 1945 års ändringar i arbetsfredslagstiflningen skall tillämpas vid
gränsdragningen mellan beroende uppdragstagare och övriga uppdragstagare,
stämmer nära överens med de grunder som numera tillämpas vid gränsdragningen
mellan arbetstagare i civilrättslig mening och uppdragstagare. Kommittén har
emellertid funnit alt rättsläget är oklart beträffande vissa grupper av
förvärvsarbetande (se betänkandet s. 786f). Såsom ett exempel har kommittén
nämnt, att enligt riksförsäkringsverkets vägledning "Vem är
arbetstagare?" bensindistributör, som enligt avtal med oljebolag driver
bensinstation, inte är att anse som arbetstagare med avseende på denna
verksamhet, medan bensinstationsinnehavare i AD 1969: 31 ansågs omfattade av
FFL.

Mot den nu angivna bakgrunden har
kommittén ansett att man riskerar en inte avsedd begränsning av
tillämpningsområdet för en ny lagstiftning om förhandlingsrätt och
kollektivavtal m. m., om kategorin beroende uppdragstagare utmönstras.
Kommittén har även ansett att man genom att bibehålla stadgandet om de
beroende uppdragstagarna ger större möjligheter att för
arbetsfredslagstiftningens del - utan frångående av en rent rättslig bedömning
- tillämpa en sådan schablonmässig bedömning av hela yrkesgrupper som har
kommit till användning på socialförsäkringsområdet.

Kommittén har i betänkandet även
berört problemet med kringgående av kollektivavtal och lagstiftning genom
användning av andra former för avtal om arbetsprestationer än tjänsteavtal.
Beträffande avtalskonstruktioner av skenkaraktär har kommittén funnit att
dessa, med hänsyn till den numera tillämpade metoden för avgörande av huruvida
en person i förhållande till annan är alt betrakta såsom arbetstagare eller
uppdragstagare (självständig företagare), knappast vållar problem som motiverar
lagstiftning på det arbetsrältsliga området. Kommittén har härvid
uppenbarligen syftat på alt sådana avtalskonstruktioner inte kan antas stå sig
vid en rättslig prövning. Enligt kommittén synes problemet i dessa fall vara
alt upptäcka förfaranden av angiven natur och att utreda de faktiska
förhållandena i det enskilda fallet. 1 anslutning härtill har kommittén
framhållit, att dess reformförslag skulle möjliggöra vissa förbättringar av
arbetstagarorganisationernas möjligheter att förhindra eller upptäcka och
redan utom rätta utreda förfaranden av nu berört slag. Eventuella ytterligare
åtgärder

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 175

med avseende på sådana förfaranden eller i syfte alt
begränsa möjligheten eller benägenheten att använda andra avtalsformer än
tjänsteavtal har kommittén ansett böra övervägas i ett större sammanhang än
inom ramen för kommitténs uppdrag.

LO- och TCO-ledamöterna i kommittén
har i särskilt yttrande ansett behov föreligga av en breddad undersökning av
problemen med kringgående av kollektivavtal och lagstiftning.

10.1.4 Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser -
bl. a. poststyrelsen, domänverket, LO, TCO och SACO/SR - hävdar att frågan om
arbetstagarbegreppets avgränsning bör utredas ytterligare och efteriyser en
mer entydig definition av begreppet. Kammarrätten i Stockholm anser att det
hade varit värdefullt om kommittén analyserat även det arbetstagarbegrepp som
används vid tillämpningen av uppbördsförordningen. Enligt kammarrätten måste
det vara eftersträvansvärt att nå fram till ett arbetstagarbegrepp som är så
enhetligt som möjligt.

KFO anser att förutsättningar för
att begränsa kringgående av arbetstagarbegreppet torde skapas genom
kommiltéförslagets utvidgade möjligheter för arbetstagarorganisationerna att
erhålla insyn i arbetsgivarens verksamhet. Enligt KFO:s mening bör dock större
uppmärksamhet ägnas ål hithörande frågor.

LO har som sin bestämda uppfattning
uttalat att den kommande lagstiftningen måste få ett entydigt
arbetstagarbegrepp. LO anser också att det bör övervägas att införa ett s. k.
dubbelt arbetsgivaransvar så att huvudarbetsgivare/uppdragsgivare sekundärt
svarar även för självständiga uppdragstagare som han anlitar. Vidare
efterlyser LO tolkningsföreträde för den lokala fackliga organisationen i tvist
huruvida arbetstagarförhållande eller uppdragslagarförhållande föreligger. 1
ett mera långsiktigt perspektiv förespråkar LO någon form av krav pä tillstånd
för den som önskar driva rörelse eller annan verksamhet med anställd
arbetskraft.

TCO förutsätter att en analys och
definition av arbetstagarbegreppet görs i den kommande propositionen eller i
kommitténs fortsatta arbete. Enligt TCO har löntagarrepresentanterna i
kommittén antytt några utgångspunkter som tillsammans med en kartläggning av
de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden bör kunna tjäna som vägledning i
detta arbete. TCO anmärker att det i kommitténs förslag till lagtext (2 §)
talas om den som i förhållande till sin motpart intar en "beroende"
ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren.
TCO anser alt ordet "beroende" inte passar i en arbetsrättslig
lagstiftning som strävar mot demokrati och jämlikhet.

Svenska byggnadsarbetareförbundet
uppger att del inom förbundets område är myckel vanligt att det formella
anstäUningsförhåUandet kringgås. Förbundet anser att arbetstagarbegreppet bör
behandlas i en särskild

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 176

lag, som bör drivas fram så snart som möjligt och helst
träda i krafl före den nu aktuella arbetsrättslagsliftningen. En sådan lag bör
enligt förbundets uppfattning ges bl. a. följande innehåll. Alla
uppdragstagare som intar en beroendeställning till uppdragsgivaren skall
betraktas som arbetstagare. Som arbetstagare bör vidare den betraktas, som inte
har fullständigt juridiskt ansvar för det arbete han åtagit sig, som i någon
form är underkastad kontroll eller ledning och fördelning av arbetet eller som
endast i begränsad omfattning håller material och maskiner. I tvist humvida
arbetstagarförhållande föreligger bör berörd facklig organisation ha
tolkningsföreträdet och motparten bevisbördan. Den berörda fackUga
organisationen bör vid brott mot lagen vara berättigad till ideellt skadestånd.
En fullständig lösning av problematiken kring arbetstagarbegreppet, vari ingår
frågan om oberättigad användning av underentreprenörer, kan enligt förbundets
mening dock inte nås utan en lösning av frågan om etableringskontroll.

I enskilda remissyttranden ges
exempel på fall i vilka man anser del inte med säkerhet kunna sägas huruvida
ett arbetstagarförhållande föreligger.

RRV uppger att verket i betydande
utsträckning anlitar konsulter för kortvariga insatser i projekt som kräver
specifik sakkunskap. Konsulterna knyts till projekten genom kontrakt, som
normall sluts med enjuridisk person. Enligt RRV torde samma förfarande
förekomma hos andra statliga myndigheter. RRV anser att sådana konsulters
rättsställning bör klargöras vid den fortsatta behandlingen av
lagstiftningsärendet. Även TCO nämner som exempel konsulter samt vidare
försäljare av småhus och frilansmed-arbetare i massmedia. LO och vissa av LO:s
förbund nämner bl. a. kommissionsförhållanden, underenlreprenader och
anlitande av s. k. grå arbetskraft. Vidare ges exempel på vissa
yrkeskategorier, i vilka tveksamma fall ofta uppkommer, såsom kategorierna
frisörer, maskinförare, lastbilschaufförer och städare.

Svenska fabriksarbetareförbundet
uppger att del inom förbundels verksamhetsområde är vanligt att den verklige
ägaren av t. ex. en enskild firma låter i firmaregislret införa en annan person
såsom ägare. Denne bulvan kan visa sig sakna möjlighet att erlägga de
skadestånd, som ofta blir en följd av den verkUge ägarens tillämpning av lagar
och avtal. Härtill knutna frågor bör enligt förbundets mening utredas.

ÖB instämmer i kommitténs
uttalanden, att den som utför arbete på grund av offenlligrältsligt tvång
faller utanför arbetstagarbegreppet.

10.2 Arbetsdomstolen

10.2.1 Gällande rätt

Tvister rörande tolkning eller
tillämpning av kollektivavtal har sedan år 1929 handlagts av en särskild
domstol, AD. Genom särskild lagstiftning har AD:s behörighet efter hand
vidgats. Efter ikraftträdandet den I Juli 1974 av LRA kommer i princip alla
arbetstvister att kunna föras under

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 177

AD:s
prövning. Tvister rörande organiserade parter handläggs direkt vid AD som
första och enda domstol, medan tvister rörande oorganiserade parter först
handläggs vid tingsrätt för att därifrån kunna fultföljas till AD som sista
instans.

Beträffande förfarandet i AD gäller i huvudsak
samma regler som för de allmänna domstolarna i tvistemål.

AD:s vidgade behörighet har medfört en väsentligt
ökad arbetsbelastning. Jämfört med tidigare har antalet ledamöter därför också
utökats. 1 AD tjänstgör f n. 18 ledamöter. Under det första året efter den nya
lagstiftningens ikraftträdande har verksamheten ökat till mer än det dubbla.
Utvecklingen tyder på att verksamheten snart kommer att uppgå till det tredubbla,
Jämfört med vad som gällde före den I Juli 1974.

I fråga om AD:s sammansättning gäUer andra regler
än för de allmänna domstolama. Vid huvudförhandling består AD normalt av sju
ledamöter, varav tre ledamöter - däribland ordföranden - har utsetts bland
personer som inte kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.
Övriga fyra ledamöter har utsetts efter förslag av privata och offentliga
arbetsgivarorganisationer resp. av de stora löntagarorganisationema. Jämfört
med förhåUandena före 1974 års reform är de offentliga arbetsgivarintres-sena
och tjänstemannaintressena nu bättre representerade inom domstolen än tidigare.
1 instraktionen (1974: 589) för arbetsdomstolen har meddelats ytteriigare
föreskrifter beträffande AD:s sammansättning. GäUer tvisten mål som är av
allmän betydelse för förhållandena på arbetsmarknaden, utgörs arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationema av en företrädare för vardera av SAF, de offenfliga
arbetsgivama, LO och TCO. Har däremot målet huvudsakligen betydelse endast för
visst förhandlingsområde utses arbetsgivar- och arbetstagarledamötema bland dem
som företräder erfarenheter från detta område av arbetsmarknaden.

1 AD:s instruktion slås också fast, att ledamöterna
skall indelas för tjänstgöring på ett sätt som främjar fördelning av
domstolsarbetet och cirkulation mellan ledamöterna.

Finner AD vid överläggning att den rådande meningen
avviker från rättsgrundsats eller lagtolkning som den senast antagit, kan
domstolen enligt 3 kap. 9 § LRA förordna att rättsfrågan skall avgöras av
domstolen i dess helhet (plenum). I övrigt har inte några föreskrifter lämnats
rörande äD:s rättsbildande
verksamhet.

10.2.2
Kommittén

Kommittén har haft i uppdrag att inom ramen för sin
översyn av arbetsfredslagstiftningen uppmärksamma de grundläggande problem som
hänger samman med rättsbildning genom praxis. 1 direktiven erinras om de invändningar
som har riktats mot AD för bundenhet av en gång fastlagda principer. Kommittén
har således haft att undersöka vUken grand som kan finnas för den framlagda
kritiken och hur man eventuellt skall kunna för-

n-Riksdagen
1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga I

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 178

bättra
föratsättningama för en levande rättsbUdning.

Kommittén konstaterar då till en början att synen
på AD och dess verksamhet har skiftat under olika skeden i domstolens
tillvaro. Kommittén slår dock fast att del i del väsentliga råder enighet om
att det bör finnas en arbetsdomstol med uppgift att vara dömande instans i
rättstvister mellan parterna på arbetsmarknaden. Och AD har då enligt kommittén
att lösa tvister på enbart rättsliga grunder, inte att söka träffa förlikning
mellan parterna med ledning av vad som kan från olika synpunkter te sig skäUgt.

Vad härefter beträffar den framförda kritiken,
erinrar kommittén om att en motsvarande debatt förs på ett vidare falt. Liksom
på arbetsrättens område höjs för det allmänna domstolsväsendets del röster för
en friare och aktivare rättsbildning genom praxis, i vilken ökat utrymme kan
beredas för hänsyn till nya normer och värderingar i samhället på bekostnad av
traditionell rättsprövningsmetod. Mot dessa rekommendationer invänds emellertid
- framhåller kommittén - att det ofta finns starka skäl för den återhållsamhet
som hittills präglat domstolarnas insatser som självständiga rältsbildare. Det
betonas att domstolarna måste bedriva sin verksamhet så att de behåller allmänt
förtroende för opartiskhet och att de måste sträva efter att tillämpa en
enhetlig och regelbunden rättsprövningsmetod som är förutsebar och möjlig att
efterlikna. Ett öppet och aktivt rättsskapande vid sidan av lagen kan medföra
att domstolarna löser intressekonflikter på grundval av egna värderingar som
lätt kan bli kontroversiella.

Efter att ha gått igenom både äldre och nyare
praxis i AD konstaterar härefter kommittén, att den framförda kritiken knappast
kan åsyfta bundenhet vid prejudikat i formell rättslig mening. Inte heller
menar kommittén att någon kritik kan riktas mot själva den lagtolkningsmetod
som AD liksom andra domstolar tUlämpar. Kommittén anmärker också att AD i sin
rättstillämpning oftast är bunden av hur parterna lägger upp rättegången.
Kritiken bör enligt kommittén i stället förstås så att AD, där utrymme har
funnits för en Jämförelsevis fri värdering, har låtit sig i alltför hög grad
styras av formella rättsliga hänsyn eller av en praxis som är ett uttryck för
ett föriegat sätt att se på rättsförhållandet i stort mellan arbetsgivare och
arbetstagare.

Kommittén menar emellertid att åtminstone tills
vidare några ingrepp i ÄD:s rättsskipningsmetoder
som sådana inte bör göras genom nya processregler i lag.

Kommittén konstaterar nämligen att de olika
förutsättningarna för domstolens arbete har förändrats. Den allmänna
samhällsutvecklingen och förändringar i värderingar och tänkesätt på
arbetsmarknaden har skapat en ny omgivning för domstolen att verka i. Ett
särskilt betydelsefullt drag i utvecklingen är tillkomsten under i synnerhet
de senaste åren av ny lagstiftning på det arbetsrättsliga området. Detta
gäller också de regler om medinflytande för de anställda som kommittén
föreslår.

Kommittén
menar också att det i första hand är genom lagstiftning som

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 179

rättsreglernas
innehåll bör ändras och utvecklas. Gäller det t. ex. frågor som berör
hömstenarna i den gällande arbetsrätten pekar också behovet av överblick och
inbördes avvägning att det är lagstiftningen som bör användas som medel för
rättsutvecklingen. Uppgiften att leda rättsutvecklingen ankommer enligt
komitlén först och främst på lagstiftaren. Denne får inte skjuta ifrån sig sin
uppgift genom alt lita till den rättslillämpande instansens förmåga alt göra
en självständig rättsbildande insats. Frånsett att det sålunda inte torde låta
sig göra att konstalera särskilda lagregler om AD:s rättsbUdning kan enligt kommittén invändas, att detta
skulle kunna föranleda skiljaktigheter i förhållandet till de allmänna
domstolarna. På den punkten erinrar kommittén om att AD numera är andra instans
i arbetstvister som först prövas av tingsrätt och att det är svårt att tänka
sig annat än att samma regler bör gälla för båda instanserna. Vad särskilt
gäller kollektivavtalstolkningsmålen tillägger kommittén att regler om
avtalslolk-ningen också vore ett ingrepp i partsaulonomin som arbetsmarknadsparterna
allmänt sett knappast kan vara betjänta av.

Vad härefter gäller organisatoriska reformer som
motverkar låsning av praxis - möjlighet att arbeta på flera avdelningar eller
hänskjuta vissa frågor till avgörande i plenum, en öppnare och mera varierad
rekrytering av ledamöter i domstolen osv. - konstaterar kommittén att dessa
krav i stort sett har tillgodosetls genom den nya arbetslvistlagen, varför
formerna för ÄD:s verksamhet har
mindre intresse än tidigare.

Syftet med det anförda har enligt kommittén inte
varit alt påstå vare sig att ÄD:s hittillsvarande
praxis har varit oangripbar eller att lagstiftaren för framtiden kan räkna med
en i alla detaljer invändningsfri rättstillämpning. Vad som har sagts är enligt
kommittén enbart att lagstiftaren inte torde ha någon möjlighet att med regler
om rättstillämpningen på förhand säkerställa sig mot att den rättslillämpande
instansen i någon fråga slår in på en väg som ler sig otillfredsstäUande av dem
som berörs av avgörandena. Övervägande skäl talar därför enligt kommittén för
att man tills vidare bör nöja sig med de nya utgångspunkter för domstolens
rättstillämpning som följer av den nya lagstiftningen på arbetsrättens område
och de värderingar som har kommit till uttryck i denna.

Löntagarreservanterna i kommittén anser däremot att
utredningsarbetet rörande ÄD:s praxis bör föras vidare. De menar alt AD i del
stora hela har varit starkt ovillig att under hänsynslagande till de
förändringar som har skett i arbetsliv och samhälle pröva om de en gång
fastlagda rättsprinciperna. Prejudikaten har alltså skapat en barriär som det
i många fall inte har gått att forcera.

Även om läget har blivit ett annat genom de
rättsförändringar som den nya lagstiftningen innebär, har dock en stor del av
gällande lagbestämmelser förts över i sak oförändrade. Det kan enligt reservanterna
inte vara tillfredsställande all rättssystemet i vissa delar moderniseras
medan andra lämnas helt åsido. Stora avsnitt av AD:s utomordentligt
betydelsefulla

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet
180

praxis som hänför sig till arbetsskyldigheten och normerna
för arbetet i olika hänseenden - har vidare lämnats åsido vad rättsbildningen
beträffar.

Även om de nya lagarna
otvivelaktigt innebär ett återhämtande av rätts-eftersläpningar, är det
praktiskt uteslutet att lagstiftaren skall kunna rycka in på tillnärmelsevis
alla de punkter där domstolspraxis ter sig otillfredsställande. AD kommer även
framledes att ha viktiga prejudikatsfunklioner att fylla.
Prejudikatsproblematiken är därför långt ifrån överspelad.

Det går enligt
löntagarreservanterna myckel väl att finna ramar och medel för en öppnare,
rörligare och mer progressivt anlagd rättsbildning än hittills och att söka
lämna konstruktiva bidrag till tekniken för en sådan förnyelse. Man kan
föreställa sig olika vägar av processrättslig och civilrältslig art, förutom
åtgärder som har att göra med domstolens yttre arbetsformer och det sätt varpå
parterna driver sina frågor i domstolen.

Nära till hands all överväga är
enligt löntagarreservanterna åtminstone någon form av allmän fullmakt och
rekommendation från lagstiftarens sida som stimulerar domstolen till att från
fall till fall pröva behov och möjligheter av förändringar inom de gränser som
gällande lagar, avtal och andra regleringar kan anses uppställa. Mycket är
vunnet om man bara kan bryta den ytterst starka presumtionen för alt tidigare
ställningstagande skall stå orubbat. Man kan gå vidare med förstärkta eller mer
preciserade anvisningar för speciella rättsavsnill. Det kan också verka
impulsgivande att illustrera det hela medelst ett antal konkreta
lypsituationer varigenom parter, domstol och lagstiftare ges perspektiv på
sina roller, aktionsutrymmen och handlingsalternativ. Även principerna för
avtalstolkning bör enligt löntagarreservanterna få en mer kritisk genomlysning
och underkastas en sociologiskt anlagd analys. Det bör också kunna omprövas i
en riktning som ger större utslag i materiellt tillfredsställande och
framåtsyftande lösningar.

10.2.3 Remissyttrandena

Några remissinstanser instämmer i
den uppfattning som LO:s och TCO:s representanter
i kommittén har redovisat och kräver att ÄD:s prejudikatsfunktioner och regler
för avtalstolkning utreds närmare. Från flera håll riktas å andra sidan kritik
mot löntagarreservanternas förslag. Flera remissinstanser framhåller betydelsen
av att AD har konventionella domstolsfunktioner och använder sedvanliga
rättstillämpningsmetoder.

Sveriges domareförbund ansluter sig
till kommitténs uttalanden, att det inte torde låta sig göra att genom regler
om metoden för rättstillämpningen säkerställa att domstolarna i någon fråga
slår in på en väg som ter sig otUl-fredsställande för vissa grupper som berörs
av avgörandena. Enligt förbundet skulle del ur skilda synpunkter vara olyckligt,
om i detta avseende olika regler skulle gälla för AD och andra domstolar. Vad
kommittén har anfört i fråga om AD:s prejudikatbundenhet och
rätlstillämpningsmetoder

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 181

får även stöd av Svenska kommunförbundet och juridiska
fakuheten vid Uppsala universitet.

Kammarrätten i Stockholm framhåller
att en så klar linje som möjligt bör gå mellan de politiska organens och
domstolarnas roll inom rättsbildningen. Domstolen skall inrikta sitt arbete på
att klargöra vad som skall anses som gällande rätt och därifrån bedöma
föreliggande frågor på ett konsekvent sätt. Väsentliga avvikelser från
gällande ordning bör ske genom beslut av riksdag och regering. Kammarrätten
menar alt en annan ordning lätt kan leda till en politisering av domstolarna
som är främmande för svenskt samhällsliv. Så länge AD betecknas som en domstol
bör den, anför kammarrätten, också arbeta som en domstol. Skäl saknas därför
att ge AD särskilda fullmakter i fråga om rättsbildningen. Enligt kammarrätten
hindrar inte det sagda att domstolen, om den föreslagna lagstiftningen genomförs,
kommer att få förhållandevis vida ramar för sitt handlande. Åtskilliga av de
föreslagna reglerna är nämligen så allmänt utformade att de ger ett ganska
stort utrymme åt värderingar och rällspolitiska bedömningar.

Arbetsgruppen inom juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet anser att det, genom den lagstiftning
som avses komma till stånd, bör finnas utrymme för tolkningsläror som i högre
grad tar hänsyn till den svagare parten.

SJ konstaterar att man enligt
kommittén kan räkna med direkta återverkningar av den föreslagna
lagstiftningen såtillvida som det kommer att finnas skäl för AD att utgå från
att kollektivavtalen träffas mot bakgrund av lagstiftningen och de värderingar
som kommit till uttryck i denna. Tolkningen av kollektivavtal om inflytande
för arbetslagarna i företagen kommer t. ex. att ske i ljuset av att ett av
lagstiftningens främsta syften är att understödja sådant inflytande. Ser man
detta i sammanhang med de vida latituder för en skönsmässig prövning som enligt
allehanda motivuttalanden skall tillkomma AD i dess rättsskipning är det
enligt SJ svårt att undgå intrycket att domstolen härigenom hänvisas att i sina
avgöranden anlägga värderingar och väga in hänsyn som eljest bör vara
förbehåUna de politiska organen i samhället.

LO finner däremot all kommitténs
genomgång av AD:s praxis är otillräcklig. Stora avsnitt, exempelvis om
arbetsskyldighetens omfattning, har inte alls behandlats. Då kommittén inte
närmare har utrett och föreslagit förändringar av ÄD:s rättsprövningsmetoder
befarar LO att domstolens framtida rättstillämpning inte kommer att ändras. LO
framhåller att ÄD:s rättsbildning måste präglas av en rörligare och öppnare
samhällssyn och att domarna måste spegla rådande samhällsvärderingar. Ätt AD
har följt allmänna civilrätlsliga metoder för tolkning av avtal har enligt LO
som regel lett till att den starkare parten i ett avtalsförhållande har
gynnats på den svagares bekostnad. LO anser att AD i framtiden bör präglas av
en modernare syn och en vilja att ompröva egna tidigare ställningstaganden. LO
be-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 182

tonar att AD har ett avgörande ansvar för
rättsutvecklingen och att detta inte minst understryks av det faktum alt AD:s
domar inte kan överklagas. LO är av den bestämda uppfattningen att reglerna om
ÄD:s prejudikatsfunklioner och avtalslolkning måste ses över och förändras.
Samma uppfattning framförs av TCO, SFO och SPF.

SACO/SR känner sig inte övertygad
av den kritik som riktats mot AD. Det är emellertid angeläget, hävdar
organisationen, att AD åtnjuter förtroende hos allmänheten och
arbetsmarknadens parter. SACO/SR motsätter sig därför inte att ÄD:s
rättsbildande verksamhet görs till föremål för en utredning.

SAF anser att löntagarreservanterna
med påtagligt ignorerande av AD:s uppgift att fungera såsom domstol på rättslig
grund och likaså med påtagligt bortseende från den utveckUng i rättspraxis som
förekommit såväl i AD som vid de allmänna domstolarna, har föreslagit åtgärder
för att AD framdeles mera skall döma sä att säga i takt med tiden. SAF, som på
intet sätt delai" reservanternas syn på AD och dess uppgift, understryker
att det bör vara ett oeftergivligt krav alt AD dömer självständigt i enlighet
med lagar och rättsregler och inte under inflytande av tillfälliga strömningar
eller uppställda exempel.

Något behov av att, som
löntagarreservanterna föreslår, frågan om ÄD:s prejudikatsfunktioner och regler
för avtalslolkning utreds närmare anser juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet inte föreligga.

Vissa remissinstanser berör också
AD:s sammansättning och arbetsformer.

Arbetsgruppen inom juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet framhåller att AD genom sin rättspraxis
har en större betydelse för rättsbildningen på sill område än de flesta andra
domstolar. ÄD:s avgöranden får en långsiktig betydelse. I denna verksamhet alt
skapa normer och bygga upp ett rättssystem har emellertid domstolen, enligt
arbetsgruppens mening, en ogynnsam ställning. Domstolen befinner sig i ett
eninstanssystem och samtidigt är domstolens behov av Juridisk expertis sämre
tillgodosett än i de allmänna domstolarna. Arbetsgruppen påpekar att ett
civilmål av större betydelse, som förs till avgörande i högsta instans, på
vägen blir bedömt av i regel 12 domare, som dessutom drar fördel av
instanssystemet. I AD sitter i varje mål endast två Jurisldomare. Arbetsgruppen
menar att man inte kan bortse från risken alt mindre lämpUga avgöranden kan komma
att träffas. Om man inte väljer att införa ett instanssystem eller att utöka
antalet juristdomare i AD, förefaller det arbetsgruppen som om den enda
möjligheten är att genomföra något slag av rotation av domare av högsta
kompetens. Enligt arbetsgruppen bör det övervägas att låta ordförande- och
vice ordförandeskapet i AD cirkulera bland Justitieråden i högsta domstolen.
Dessa skulle förordnas att på två-tre år tjänstgöra i AD.

1 den översyn av AD som LO anser nödvändig, bör enligt LO
också

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 183

AD:s
sammansättning prövas och då särskilt systemet med tillfålUga ersättare.

SACO/SR påpekar att arbetsrättsreformen kan
förväntas öka arbetsbelastningen i AD. SACO/SR fömtsätter att utvecklingen
härvidlag följs noga och att domstolen ges tillräckliga resurser för att med
önskvärd effektivitet fullgöra sina uppgtfler.

KFO förutsätter att ÄD:s sammansättning skall bli
föremål för ny utredning och att man därvid tar upp frågan om en vidgad
representation på arbetsgivarsidan med utrymme för folkrörelseföretag och
konsumentkooperation.

SAC kräver att bli representerad i AD. SAC anser
dessutom att AD:s domar skall kunna överklagas. Vidare påpekar SAC att de
skiljedomsförfaranden som följer av vissa kollektivavtal ställer samtliga
rättsorgan åt sidan, alltså även AD. Detta förhållande betraktar SAC som
oacceptabelt. Organisationen anser att dessa skiljedomsbestämmelser måste utmönstras.

10.3
Förhandlingsrätt för pensionärer m. m.

Av redogörelsen i utredningens betänkande (SOU
1972: 33 Förhandlingsrätt för pensionärer) framgår bl. a. att det på hela
arbetsmarknaden förekommer att de anställda tillvunnit sig pensionsförmåner
utöver dem som följer av den allmänna pensioneringen. Inom den privata sektorn
regleras numera sådana kompletterande pensionsförmåner på ett dominerande sätt
genom kollektiva överenskommelser mellan arbetsmarknadspartema. På
tjänstemannasidan märks främst den mellan SAF och SIF/SALF/CF samt HTF
överenskomna ITP-planen (industrins tilläggspension för tjänstemän). Denna har
motsvarigheter inom andra arbetsgivarorganisationers områden, och enligt
utredningen torde ITP-systemet ha vunnit avsevärt insteg även hos kategorin
oorganiserade arbetsgivare. När det gäller arbetarna dominerar numera
överenskommelsen mellan SAF och LO om STP (särskild tilläggspension för
arbetare), som tillskapades år 1971.1 fråga om metoderna för kompletterande
pensionering inom den privata sektorn har utredningen i betänkandet uttalat att
pensionerna efterhand har fått karaktären av förmåner vUka grandas på
utfästelse i tjänsteavtal och tryggas genom avsättningar som arbetsgivaren gör
för den anstäUdes räkning fortlöpande under anställningstiden. Pensioneringen
kan ordnas antingen medelst försäkring eller så att arbetsgivaren själv svarar
för pensionema, s. k. direktpensionering, vUken senare metod dock enligt
utredningen har på olika sätt kommit att närma sig försäkringsmetoden (se SOU
1972:33 s. 28 ff). - Inom den stadiga sektorn är den offenUigrättsliga
regleringen i statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287), SPR, med
därtill anknytande författningar dominerande på det fält som omfattar myndigheter,
affärsdrivande verk, kyrka och statsbidragsverksamheter. På områdena för annan
staflig verksamhet är pensionsregleringen mindre likformig.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 184

Där
finns utfästelser i SPR-form och liknande former samt pensionsreglering av
privaträttslig natur, exempelvis av ITP-typ. SPR omfattar också vissa
kategorier kommunalt anstäUda. Inom den rent kommunala sektorn gäUer kommunalt
pensionsreglemente för kommuner (KPR) samt för landstingskommuner (LKPR).

Beträffande förhandlingspraxis såvitt avser
utgående pensioner till redan pensionerade har utredningen uttalat att
förhandlingsverksamhelen rörande de redan pensionerades villkor inom den
privata sektorn är begränsad. Detta torde sammanhänga med att de privata
pensionsöverenskommelserna enligt utredningen huvudsakligen fungerar utifrån
förutsättningen att partsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
upphör med avgången ur tjänst. De dominerande systemen för privat
kompletteringspension är enligt utredningen till sin finansiella uppbyggnad
anpassade till att pensionsvillkoren slutligt fastlagts under anställningstid.
- Även systemen för statlig och kommunal pensionering bygger i grundläggande
hänseenden på anställningstidens förhållanden. Utredningen har dock redovisat
alt man på det offentliga området gått tämligen långt mot alt regelmässigt
behandla de redan pensionerades villkor som ett ämne för förhandlingar mellan
arbetsgivaren och de anställdas organisationer. Frågan om tillägg på utgående
pensioner ingår på detta område som en förhandlingspunkl bland andra i
lönerörelserna.

I frågan huruvida FFL ger arbetstagarorganisation
förhandUngsrätt för pensionerade medlemmar har utredningens undersökning inte
utmynnat i något bestämt ställningstagande. Enligt utredningens uppfattning
skulle dock uppbyggnaden av FFL närmast tala för att den lagstadgade förhandlingsrätten
är begränsad till anställningsvillkor under bestående anställning, däribland
givetvis framtida pensioner.

Utredningen har inventerat de behov som kan
föreligga av att arbetstagarorganisation har förhandlingsrätt för pensionerade
medlemmar (SOU 1972: 33 kap. 8). Härvid har utredningen konstaterat att man
under pensioneringstid kan behöva förhandla om tolkning och tillämpning av
fastställda förmånsvillkor. Ett annat förhandUngsobJekt har angetts vara
skyddet för intjänad pension. De betydelsefullaste förhandlingsbehoven skulle
emellertid enligt utredningen hänföra sig till pensionsvillkorens materiella
innehåll.

HuvudsakUgen mot denna bakgrund framlade
utredningen förslag till ändringar i bl. a. FFL och KAL i syfte bl. a. att
säkerställa arbetstagarorganisations rätt att för pensionerad medlems räkning
förhandla med dennes föratvarande arbetsgivare. Härvid vidgade utredningen
emellertid perspektivet så att den lagstadgade förhandUngsrätten föreslogs
omfatta alla förmåner med anknytning till tidigare anställningsförhållanden,
inte endast pension. Förhandlingsrätt skulle föreligga oberoende av om pension
eller andra förmåner hade utfästs under anställningen. Vidare vidgades den personkrets
som skulle beröras av den föreslagna förhandlingsrätten till att

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 185

avse
andra kategorier än pensionerade medlemmar och dessas tidigare arbetsgivare.
Förhandlingsrätt skulle sålunda enligt förslaget tillkomma arbetstagarorganisation
- förutom för arbetstagare - för förutvarande arbetstagare samt för
efterlevande till arbetstagare eller förutvarande arbetstagare. En
förutsättning för förhandUngsrätt skulle dock vara att vederbörande
arbetstagare, fömtvarande arbetstagare eller efterlevande såsom medlem
tillhörde arbetstagarorganisationen. - Arbetstagarorganisations förhandUngsrätt
skulle liksom enligt gällande rätt kunna utövas endast mot arbetsgivare eller
arbetsgivarorganisation (alltså inte mot exempelvis försäkringsgivare hos
vilken pensionsförsäkring tecknats). Om arbetstagare eller förutvarande
arbetstagare varit anställd hos flera arbetsgivare skulle enligt förslaget
förhandlingsrätten gälla i förhållande till var och en av arbetsgivarna.
Härmed sammanhänger att förhandlingsrätt för arbetstagarorganisation föreslogs
föreligga även för medlem, som fortfarande var yrkesverksam men som bytt
anställning, i förhållande till den eller de tidigare arbetsgivarna.
Förhandlingsrätten skulle enligt förslaget vidare gälla inte endast mot
arbetsgivare som faktiskt haft arbetstagaren eller den förutvarande
arbetstagaren i sin tjänst, utan även mot arbetsgivare som genom överlåtelse av
rörelse eller eljest "efterträtt" den förra. Om arbetsgivare upphört
med sin verksamhet utan att denna övertagits av annan skulle förhandling
enligt förslaget kunna begäras med arbetsgivarorganisation som arbetsgivaren
tillhört. Detsamma föreslogs gälla om en alltjämt verksam arbetsgivare lämnat
arbetsgivarorganisation vari han varit medlem. Rörande motiveringen till dessa
förslag får hänvisas till betänkandet (SOU 1972:33, främst kap. 10).

Med hänsyn till dess förslag på
förhandUngsrättsområdet ansåg utredningen konsekvensen bjuda att de kategorier
för vilka arbetstagarorganisation skulle äga förhandUngsrätt även omfattades
av den lagstadgade föreningsrätten, efterlevande "under förutsättning av
facklig anslutning" (SOU 1972:33 s. 88). Vidare föreslog utredningen bl.
a. sådan ändring i KAL att därav skulle framgå att kollektivavtal kunde träffas
beträffande nyssnämnda kategoriers villkor.

I fråga om tillåtligheten av stridsåtgärder
konstaterade utredningen alt det inte kunde råda tvivel om att stridsålgärder
kunde vidtas i intressetvist om pensionsförmåner åt arbetstagare i beslående
anställningsförhållande. Beträffande stridsåtgärder för att genomdriva
pensionsrätt över huvud taget eller förbättrade pensionsvillkor för personal
som lämnat sin tjänst fann utredningen anledning till tvekan om innebörden av
gällande rätt på vissa punkter. För den privata sektorns del avsåg denna tvekan
enligt utredningen främst det fall, att kollektivavtal upprättals beträffande
pensionsförhållandena för de ännu aktiva arbetstagarna medan frågan om utgående
pensioner i avtalsrörelsen t. v. lämnats olöst. Beträffande den offentliga
sektorn fann utredningen ovisst om stridsåtgärd kunde anses tillåten för
regleringen av utgående pensioner. Denna tvekan sammanhängde

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 186

enligt
utredningen med att det var underkastat tvivel om utgående pensioner kunde
anses omfattade av förhandlingsrätt (ang. utredningens närmare överjäganden i
dessa delar SOU 1972: 33 s. 88 ff).

Utredningen fann inte anledning att föreslå
speciella regler för arbetsstriden med avseende på de pensionerade
arbetslagarna. Utredningens överväganden gick här ut på att i princip ingen
rättsförändring syntes motiverad för den privata sektorns del, men att det
genom motivuttalanden bord| klarläggas att aktiva arbetstagare som var bundna
av kollektivavtal som reglerade deras pensionsförhållanden skulle äga vidta
stridsålgärd för att befrämja uppgörelse för de redan pensionerade när frågan
om deras villkor lämnats öppen (jfr ovan). Inom den offentliga sektorn borde
enligt utredningen den föreslagna förhandlingsrätten åtföljas av rätt för
parterna alt tillgripa stridsåtgärd i samma utsträckning som beträffande den
aktiva personalens villkor.

I detta sammanhang berörde utredningen frågan
huravida arbetsgivaren kunde äga att såsom stridsåtgärd inhibera
pensionsutbelalning som grundades på bindande utfästelse. Utredningen ansåg att
så inte var fallet, i vart fall om del inte var fråga om pensionsfall som
inträffat under anställning (se SOU 1972: 33 s. 890-

En
av utredningens experter, direktören i SAF Erik Forstadius, kritiserade i
särskilt yttrande utredningens förslag. Han ansåg i huvudsak att utredningen,
med hänsyn till den faktiska utvecklingen för pensionärer på sikt, överdrivit
betydelsen av den föreslagna lagstiftningen. Enligt Forstadius var det en
tidsfråga innan strängt taget alla arbetstagare i Sverige skulle komma att
åtnjuta kollektivavtalsmässigt bestämd kompletteringspension utöver lagfäst
pension. Forstadius framhöll att de kollektivt bestämda pensionsförmånerna
undan för undan skulle bli beaktade inom den kostnadsram som
förhandlingsparterna kunde förfoga över samt att del, sedan uppgörelse
träffats, därför inte kunde finnas utrymme på ifrågavarande avtalsområde att i
efterhand aktualisera pensionsanspråk och vidtaga stridsålgärder i sådana
frågor. Å andra sidan var del enligt Forstadius redan enligt gällande rätt
uppenbart att det i en öppen förhandlingsrörelse var möjligt för vardera sidan
att vidtaga stridsåtgärder för genomdrivande av önskade villkor i exempelvis
pensionsfrågor utan någon som helst begränsning. Enligt Forstadius kunde
sålunda inte uppställas något hinder för den fackliga organisationen alt
eventuellt inta den ståndpunkten att en del av det tillgängliga utrymmet skulle
reserveras för pensionärer. Detta sammanhängde enligt Forstadius med att
kollekliva stridsåtgärder i princip var tillålliga för alla de ändamål som part
kunde önska uppställa; först när kollektivavtal träffals blev den motsatta
principen tillämplig. - Även i andra hänseenden kritiserades utredningens
förslag i det särskilda yttrandet (se SOU 1972:33s. 98f).

Samtliga hörda arbetslagar- och
pensionärsorganisationer, de två länsstyrelserna och statens
personalpensionsverk ställde sig i princip positiva

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 187

till
utredningens förslag. Göta hovrätt och RFV förklarade att de utifrån de
synpunkter de hade att beakta inte hade något att erinra mot utredningens
förslag.

SAV angav i sitt yttrande att verket inte kunnat
finna att ett lagfästande av arbetstagarorganisationernas rätt att förhandla om
utgående pensioner skulle innebära några fördelar inom den statliga sektorn.
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet fann på motsvarande sätt att
förhållandena på deras förhandlinsområden inte kunde åberopas som motiv för
utredningens förslag. SPP fann inte tillräckliga skäl föreligga att lägga
förslaget till grund för lagstiftning. AD:s dåvarande ordförande framhöll att
förslaget, trots sin begränsning, berörde grundvalarna för gällande arbetsrätt
och kunde få följdverkningar som inte åsyftats. På grund härav ställde sig ÄD:s
dåvarande ordförande i princip tveksam till utredningens förslag och i varje
fall till ett genomförande av förslaget före arbetsrätts-kommitténs översyn av
den arbetsrättsliga lagstiftningen. Han ställde sig emellertid inte i och för
sig avvisande mot förhandlingsrätt för pensionärer, men utvecklade i yttrandet
sin mening att redan gällande rätt gav goda möjligheter för
arbetstagarorganisationema att i förhandlingar med arbetsgivarsidan bevaka
även sina pensionerade medlemmars och deras efterle-vandes intressen.

KFO ifrågasatte, under åberopande bl. a. av alt den
allmänna försäkringen svarade för cirka 90 procent av pensionen efter 67 år,
förslagets praktiska betydelse. Övriga hörda arbetsgivarorganisationer
avstyrkte i sina yttranden att förslaget skulle föranleda lagstiftning, varvid
de i allt väsentligt anslöt sig till experten Forstadius' särskilda yttrande.

I åtskiUiga remissyttranden, även sådana som
innebar ett i princip positivt ställningslagande till utredningsförslaget,
anfördes kritiska synpunkter och alternativa förslag i fråga om den föreslagna
lagstiftningens innebörd och utformning i olika hänseenden.

Ärbetsrättskommiltén har i sitt förslag tagit upp
vissa av de frågor som behandlats av utredningen om förhandlingsrätt för
pensionärer. Beträffande arbetstagarorganisations rätt till förhandling för
förutvarande arbetstagare framhåller kommittén att det är vanligt att part i
anställningsförhållande har,kvar anspråk på motparten även sedan anställningen
upphört. Del kan gälla exempelvis lön, semesterersättning eller skadestånd. Om
förhandlingsordning i kollektivavtal mellan arbetsgivaren och arbetstagarens
förening fortfarande gäller torde det enligt kommittén i regel vara klart redan
enligt gällande rätt att föreningen i kraft därav har förhandlingsrätt trots
att anställningsförhållandet upphört. Däremot har kommittén funnit att det
möjligen kan vara föremål för tvekan huruvida 4 § FFL grundar en motsvarande
förhandlingsrätt. Kommittén har utformat förslaget till 11 § FKL i syfte att
undanröja tvivel härom. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall
förhandlingsrätt sålunda föreligga, föratom mellan arbetsgivarförening och
arbetstagarförening, även i förhållandet mellan arbetstagarförening och
arbetsgivare hos vilken medlem i arbetstagarför-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 188

eningen
är eller varit arbetstagare. Kommittén framhåller att rättslägel härigenom
såtillvida klarläggs, att arbetstagarförening uttryckUgen tilläggs rätt att
förhandla för medlem i frågor som rör förutvarande anställning hos vederbörande
arbetsgivare. Däremot har kommittén inte funnit anledning att till förnyat
övervägande ta upp alla de frågor rörande förhandUngsrät-tens omfattning som
berörts av utredningen om förhandlingsrätt för pensionärer. Kommittén
framhåller sålunda, att dess förslag inte medför självständig förhandUngsrätt
för arbetstagarförening till förmån för arbetstagares eller fömtvarande
arbetstagares efterlevande och inte heller förhandlingsrätt i förhållande till
arbetsgivarorganisation, i vilken arbetsgivaren inte längre ar medlem (jfr
till det nu sagda betänkandet s. 763 f)- Vidare påpekar kommittén att den med
hänsyn till alt hithörande frågor behandlats av utredningen om förhandlingsrätt
för pensionärer inte har ansett sig böra gå in på frågan om föreningsrältsskydd
för pensionärer.

Kommitténs förslag i fråga om vad som kan bli
föremål för kollektivavtal (20 § i kommittéförslaget) svarar mot vad nyss sagts
om förhandlingsrättens omfattning enligt förslaget. Villkor som kan bli
föremål för kollektivavtal enligt 20 § i kommittéförslagel avser sålunda
enligt kommittén inte endast bestående anställningsförhållanden ulan även
villkor i förhållandel mellan arbetsgivare och förutvarande arbetstagare hos
denne. Kom miltéförslagets 20 § fömtsätter, framhåller kommittén, att
kollektivavtal kan träffas om t. ex. pensions- eller andra förmåner till
förutvarande arbetstagare (se betänkandet s. 794). Och härvid är att märka,
att villkor i kollektivavtal enligt kommittéförslagel kan ta sikte även på
individuella fall (se betänkandet s. 794f)-

Med anknytning till förslaget ill §
kommittéförslaget om arbetstagarorganisations rätt till förhandling för bl. a.
medlemmar, som redan lämnat verksamheten som aktiv arbetstagare bakom sig, har
kommittén även berört frågan i vilken utsträckning stridsåtgärder får vidtas
när resultat inte kan uppnås i sådan förhandUng. På denna punkt är enligt
kommittén av naturliga skäl främst av intresse frågan, humvida den
förhandlande arbetstagarorganisationen kan anordna slridsåtgärder med
deltagande av de aktiva arbetstagarna när för dessa gäller kollektivavtal men
pensionsfrågan för de icke-aktiva kvarstår olöst. Gäller inte kollektivavtal
för de aktiva torde enligt kommittén stå klart, att hinder mot sådana
stridsåtgärder även i pensionsfrågor inte föreligger.

Enligt kommitténs mening talar starka skäl för alt
det inte är förenligt med nu gällande fredspliktsbestämmelser, alt
kollektivavtalsbundna arbetstagare går till strid vid tvist enbart om
pensionsförmåner för sådana arbetskamrater, som har sin aktiva tid bakom sig.
Gällande fredspliktsbestämmelser bygger, framhåller kommittén, på att
fredsplikten direkt åvilar de enskilda kollektivavtalsbundna medlemmarna i
förening som träffat kollektivavtal. Bestämmelserna kan enligt kommittén inte
ges annan tolkning än att sympatiåtgärder, dvs. stridsåtgärder till förmån för
annan, får

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 189

förekomma
endast när det faktiskt föreligger en tillåten primär konflikt till vilken
dessa åtgärder kan anslutas. 1 det diskuterade fallet kan enligt kommittén en
sådan primär konflikt med deltagande av de närmast berörda på arbetstagarsidan
inte länkas, eftersom saken gäller sådana medlemmar i den fackliga
organisationen som inte längre är arbetstagare och som inte har några egna
stridsmedel. Mot denna bakgrund kan del enligt kommittén emellertid också te
sig rätt främmande att påstå att stridsrätt rent allmänt skulle föreligga för
de aktiva arbetstagarna i fråga om pensioner för de icke-aktiva enbart därför,
att något uttryckUgt förbud inte följer av punkterna 1-3 i 4 § första stycket
KAL. Kommittén framhåller dock att frågan får beaktas såsom i hög grad oklar
och att argument kan anföras även till stöd för att stridsrätl föreligger,
åtminstone under vissa föratsättningar. Enligt kommitténs mening bör emellertid
övervägas uttrycklig lagreglering för det fall stridsrätl för de fackliga
organisationerna anses böra finnas när kollektivavtal har träffats för
organisationernas aktiva medlemmar och förhandlingar bedrivs enbart om
pensionsförmåner för organisationsmedlemmar, som inte längre står i
anställningsförhållande till part på motsidan. Frågan om en lagändring på denna
punkt har dock av kommittén lämnats därhän för övervägande vid den fortsatta
behandlingen av de förslag som framlades i SOU 1972:33.

10.4
Politisk verksamhet på arbetsplatserna

Som nämnts inledningsvis har en särskilt tillkallad
sakkunnig undersökt under vilka fömtsättningar och i vUken omfattning politisk
informationsverksamhet och propaganda förekommer på arbetsplatser. Resultatet
av den sakkunniges undersökning redovisas i betänkandet (SOU 1975: 27) Politisk
propaganda på arbetsplatser.

Den
sakkunnige konstaterar bl. a. att det i gäUande rätt saknas allmän lagstiftning
om politisk verksamhet på arbetsplatsema. De rättsregler som har betydelse i
sammanhanget är i stäUet regler om arbetsgivarens äganderätt till företagets
anläggningar och liknande liksom regler om det rättsliga förhållandet i
allmänhet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Mot bakgmnd av anknytningen
till allmänna regler om anställningsvUlkoren och förhåUandena på arbetsplatsen
finner den sakkunnige naturligt att anta, att möjlighetema att bedriva politisk
verksamhet på arbetsplatsema kan i motsvarande mån vara föremål för
förhandlingsrätt enligt FFL och utgöra ämne för koUektivavtal.

Till
möjlighetema att påyrka förhandUngar och träffa kollektivavtal om självständiga
rättigheter på området för fackliga sammanslutningar, dvs. rättigheter som inte
grandar sig på anställningsavtalen mellan den fackliga organisationens
medlemmar och arbetsgivaren, ställer sig den sakkunnige däremot mera tveksam.
Och han finner inte möjligt enligt gällande rätt att

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 190

träffa
koUektivavtal med verkan av s.k. tredjemansavtal till förmån för part som står
helt utanför arbetsgivar-arbetstagarförhåUandet, t. ex. ett politiskt parti.
En annan sak är att ett parti kan enligt vanliga rättsregler träffa avtal med
arbetsgivaren om tillträde till arbetsplatsen för att där sprida partipolitisk
information och propaganda.

Såvitt gäller den offentliga sektorn av
arbetsmarknaden antar den sakkunnige att samma rättsliga utgångspunkter gäller
som inom den privata sektorn. Dock kan enligt den sakkunnige något övervägande
skäl sägas tala för att grandlagens regler om bl. a. yttrandefrihet och rätt
till information är tillämpliga även i förhållandet mellan de offentliga
rättssubjekten och de offenfligt anställda. Är detta fallet skulle de
offentligt anställda ha ett rättsligt anspråk på viss frihet på området.

Arbetsrättskommittén har haft i uppdrag att på
gmndval av den sakkunniges utredning överväga humvida de av kommittén i dess
huvudbetänkande framlagda reformförslagen för en demokratisering av
arbetslivet tillgodoser de synpunkter som vid vissa tUlfäUen framförts av
riksdagen rörande politisk verksamhet på arbetsplatsema.

Kommittén slår till en början fast att det är en
fömtsättning för att vårt demokratiska samhällssystem skall fungera väl att
alla möjligheter tillvaratas att sprida information och kunskap i politiska
frågor och att bedriva opinionsbUdning i sådana frågor. Arbetsplatserna bör
inte hållas stängda för sådan verksamhet. Tvärtom är det av växande betydelse
att det politiska meningsutbytet och informationen i samhällsfrågor kan på
lämpliga vägar beredas insteg även där. Enligt kommittén bör det i fråga om
politisk verksamhet på arbetsplatserna inte längre tillkomma arbetsgivaren att
ensidigt besluta och därmed kunna enligt eget bedömande lämna företräde åt sin
uppfattning om vad som krävs för arbetets behöriga fortgång, ordningen på
arbetsplatsen etc. Utgångspunkten bör i stället vara att arbetstagama skall
vara tillförsäkrade såsom en rättighet att få utnyttja arbetsplatsen för
politisk information och opinionsbUdning. Denna rättighet bör såsom princip
tillkomma alla arbetstagare lika.

Enligt kommitténs uppfattning vore det principiellt
riktigast att när man överväger rättsliga reformer på detta område inte stanna
vid de möjligheter som erbjuds av sådana regler om inflytande för arbetstagama,
som återfinns i kommitténs förslag till ny lagstiftning på arbetsrättens
område. Åtminstone borde i lag ges uttryck åt grandsatsen om rätt för
arbetstagama att bedriva politisk verksamhet på arbetsplatsen. Kommittén
konstaterar att det dock är en ganska svår uppgift att utforma sådan
lagstiftning, åtminstone om lagen skall vara avsedd som ett verksamt medel att
ingripa i arbetsgivarens nuvarande beslutsbefogenheter på området. Svårighetema
med uppgiften bör vägas mot tyngden av de principiella skäl som talar för
lagstiftning och det praktiska behovet av sådan. Vid avvägningen måste hänsyn
också tagas till de resultat som kan nås på andra, kanske enklare vägar. Enligt
kommitténs bedömning finns det inte tillräckliga skäl att nu

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 191

inlåta
sig på de svårigheter som skulle vara förenade med lagstiftning på området. I
stället är det enligt kommittén tillräckligt alt åtminstone som ett första steg
lita till den vidgning av arbetstagamas inflytande på arbetsplatsema, som bör
bli följden av den allmänna arbetsrättsliga reform som nu förbereds.

Kommittén har undersökt vilka resultat som bör
kunna nås med sådana rättsliga medel som övervägs inom ramen för den
arbetsrättsliga reformen. Kommittén konstaterar därvid att redan enligt
gällande rätt förhandlingar kan påyrkas och kollektivavtal träffas i frågor av
betydelse för möjligheterna att bedriva politisk verksamhet på arbetsplatsema
i den mån anknytning till anställningsvillkoren kan åberopas. Utgångspunkterna
är desamma vid tillämpning av bestämmelserna i den av kommittén föreslagna lagen.
Alla positiva anspråk av betydelse för politisk verksamhet på arbetsplatserna,
vilka kan resas för arbetstagarnas egen del och vilka kan ses som en del av
anställningsförmånerna, torde vara ämnen som kan göras till föremål för
förhandlingar och koUektivavtal. Detsamma får enligt kommittén anses gälla
alla frågor om utfärdande av ordningsregler och andra föreskrifter av betydelse
i det här aktuella sammanhanget. Även frågor om utnyttjande av lokaler, mark
och annan företagets egendom torde vara förhandlingsbara och möjliga att göra
till föremål för koUektivavtal. Kommittén anser vidare att förhandlingsrätt i
princip bör kunna anses föreligga för organisationer med medlemmar på
ifrågavarande arbetsplats även beträffande t. ex. funktionärers tillträde tiU
arbetsplatsen för politisk såväl som facklig information och propaganda.
Däremot kan det enligt kommittén knappast anses möjligt att utan särskilda
lagstiftningsåtgärder bereda helt utomstående rättigheter på det aktuella
området. De av kommittén föreslagna reglema om utvidgad förhandlingsrätt blir
enligt kommittén tilllämpliga i den utsträckning man rör sig på området för
arbetsgivarens befogenheter enligt nu gällande rätt att besluta i företags-
och arbetsledningsfrågor. På motsvarande sätt anser kommittén att de
föreslagna reglema om rätt till kollektivavtal och om kvarievande stridsrätt
blir möjliga att tillämpa.

Mot kommitténs förslag har ledamöterna Bratt och
Lindström reserverat sig. De accepterar inte kommitténs skäl för att avstå från
att föreslå lagstiftning om politisk propaganda på arbetsplatserna. De menar
att frågan inte lämpar sig för lagstiftning. Enligt reservantemas uppfattning
har kommitténs majoritet förbigått det grandläggande faktum att arbetstagama
politiskt sett inte är ett enhetligt kollektiv. Om arbetsplatsema skall öppnas
för politisk propaganda, bör enligt reservantema den självklara utgångspunkten
vara att alla politiska riktningar ges samma möjligheter att framträda.
Reservantema utvecklar vidare de svårigheter som enligt deras mening är
förenade med en vidgning av den politiska verksamheten på arbetsplatsema. Med
tanke på de praktiska problem som är involverade kan dock enligt reservantema
en förhandlingsbaserad överenskommelse mel-

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 192

lan
arbetsmarknadens parter acccepteras som lösning.

Ledamötema Ekinge, Fransson och Oskarson betonar
att två viktiga intressen bör tillgodoses vid kollektivavtalsreglering,
nämligen att den anställdes personliga politiska integritet skyddas och att
likvärdiga betingelser för de politiska partierna skapas. SkuUe erfarenhetema
visa att dessa båda föratsättningar inte blir respekterade eller att någon
politisk meningsriktning på annat sätt otillbörligt favoriseras bör
statsmaktema överväga lagstiftning.

Ledamoten Oskarson, slutligen, framhåller att
enligt hans uppfattning utgångspunkten bör vara att arbetstagare och
arbetsgivare gemensamt skall handlägga frågor om politisk verksamhet på
arbetsplatsen och göra de avvägningar som kan vara nödvändiga. Han understryker
dessutom att denna form av medinflytande i princip bör tillkornma alla
anställda lika och att verksamheten bör bedrivas så att ingen poUtisk
åsiktsriktning diskrimineras.

11
Föredraganden

ILl
Inledning

Genom den s. k. decemberkompromissen mellan
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) år
1906 bestämdes för lång lid framöver relationerna mellan parterna på den
svenska arbetsmarknaden. Kompromissen innebar alt arbetsgivarsidan erkände arbetstagarnas
rätt att organisera sig och att genom sina organisationer förhandla om löne-
och anställningsvillkor. Arbetsgivarna förbehöll sig å andra sidan rätten all
- i kraft av ägandet - ensamma leda och fördela arbetet samt att fritt antaga
och avskeda arbetare. Principen om denna ensamrätt fick sin plats i SAF:s
stadgar där den i dag återfinns som § 32.

Även om arbetstagarna genom rätten att organisera
sig och att förhandla flyttade fram sina positioner, måste kompromissen
betraktas som ett ullryck inte bara för de då rådande styrkeförhållandena
mellan arbetsmarknadens parter utan också för den tidens förhärskande
samhällsuppfattning. Det finns anledning alt erinra om att genombrottet för den
politiska demokratin skedde först senare. Det dröjde således ett par årtionden
in på 1900-talet innan principen om medborgarnas lika värde och rätt till lika
inflytande över statens och kommunemas verksamhet accepterades. Del tog ytteriigare
tid innan denna princip kom all prägla de politiska beslutens innehåll och
lägga granden till åtgärder, som syftade till social utjämning.

Efterhand
som viktiga delar av samhällslivet har reformerats, har emellertid
skillnaderna mellan förhållandena i arbetslivet och förhållandena i samhället i
övrigt kommit att öka. När demokratins värderingar om frihet. Jämlikhet och
gemensamt ansvarstagande har slagit igenom i samhällslivet, haren äldre lids
värderingar i arbetslivet framstått som alltmer otidsenliga.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 193

De
former för att organisera och leda arbetet, som har byggt på dessa tidigare
värderingar, har visat sig alltmer ineffektiva. De har därför successivt börjat
ersättas med nya former för att organisera verksamheten i företag och förvaltningar.

Dessa förändringar i synen på förhåUandena inom
arbetslivet bör ses som ett uttryck för styrkan i demokratins värderingar men
också som ett uttryck för insikten om att arbetsformer som bygger på dessa
värderingar är överlägsna dem som utgår från ett auktoritärt synsätt.

Till detta bör läggas förändrade värderingar
rörande produktionsförhållandena. En gmndläggande uppgift i det fackliga
arbetet är att tillgodose arbetstagarnas krav på en rättvis del av
produktionsresultatet. Men den fackliga verksamheten har inte begränsats till
denna centrala fördelningsfråga. Verksamheten har också kommit att omfatta det
sätt på vilket produktionen sker för att få ett så gott produktionsresultat
som möjligt och därigenom möjliggöra ökade löner och förbättrade sociala
villkor. Det fackliga intresset för produktionsförhållandena innefattar såväl
produktionens resultat och dess fördelning som de omständigheter under vilka
produktionen sker. Den senare aspekten har fått ökad betydelse allteftersom
insikten har vuxit om att förhållandena inom arbetslivet bestämmer en stor del
av människans livsvillkor i övrigt, inte bara i materiellt avseende utan också
i fråga om hälsa, personlig utveckUng, inflytande över samhällsförhållandena
m. m.

Arbetslagarna har genom sina organisationer alltså
engagerat sig också i den ekonomiska och sociala utvecklingen i stort och där
visat sig beredda att ta ansvar. Organisationerna har verkat inte bara som
intressebevakare utan även som samhällsbyggare.

Men kraven på inflytande och viljan till ansvar har
stött på ett motstånd som bygger på principer som utformades för snart 70 år
sedan. Även om tillämpningen av principen att arbetsgivaren i kraft av ägandet
ensam leder och fördelar arbetet samt antager och avskedar arbetare har
undergått betydande förändringar under de senaste årtiondena, har den ingått
som ett element i avtalen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den har också
bildat utgångspunkten för rättstillämpningen på arbetsmarknaden.

Under 1960-talet började kritiken mot de rådande
förhållandena inom arbetslivet att växa i styrka. Den hade sin gmnd i
arbetstagamas upplevelser. Riskerna för olyckor och ohälsa i arbetet föreföll
öka och det utlöste krav på förbättring av arbetsmiljön. Den fortgående
omvandlingen av näringslivet, som är en föralsättning för internationell
konkurrenskraft och full sysselsättning, kom alltför ofta att ta en riktning,
som ställde åtskilliga utanför arbetslivet och som skapade otrygghet för ännu
fler. Detta ledde till krav på ökad insyn i företag och näringsliv och till
krav på bättre möjligheter för arbetstagama att ta tillvara sina intressen i
denna omvandlingsprocess. Djupare sett innebar detta att opinionen kraftigt
hade förändrats när del gällde frågan vilket inflytande, som skall tillkomma de
parter som

D-Riksdagen
1975/76. I saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 194

möjliggör
produktionen. Del framstod som alltmer uppenbart all arbetets ledning och
fördelning inte enbart är en fråga för den part som hade svarat för
kapitalinsatsen i ett företag utan att den i lika hög grad angår arbetstagarna
och att de därför måste ha inflytande över dessa förhållanden.

Debatten om arbetslivets villkor resulterade i
början av 1970-talet i att LO och Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
formulerade sina program för företagsdemokratin. Organisationerna krävde all
de anställda skulle tillförsäkras reellt inflytande på alla nivåer i förelagen.
De konstaterade att delta inte kunde åstadkommas enbart förhandlingsvägen och
de begärde därför att regering och riksdag genom lagstiftning skulle bana väg
för demokrati i arbetslivet.

På grandval av dessa program har ett omfattande
reformarbete inletts. Genom beslut av riksdagen har de anställda fått ökade
befogenheter på arbetsmiljöns område. Genom lagarna om anställningsskydd och
om anställningsfrämjande åtgärder har de fackliga organisationerna fått
inflytande över personalpolitiken och anställningstryggheten har förbättrats.
För att ge löntagarna insyn i och möjlighet alt påverka förelagens långsiktiga
planering har de anställda genom lagstiftning fått representation i de störte
företagens styrelser. En lagfäst grand har skapats för det fackliga arbetet på
arbetsplatserna.

Dessa reformer framstår som viktiga led i arbetet
på arbetslivets demokratisering. Men löntagama begärde också lagstiftningens
stöd för ett inflytande över arbetsvillkoren i vidaste mening. Riksdagen
behandlade år 1971 molionskrav av samma innebörd och uttalade sig för en
översyn av den arbetsrältsliga lagstiftningen.

Det begärda utredningsarbetet påbörjades i slutet
av år 1971 inom arbetsrätlskommittén. 1 direktiven uttalade chefen för
dåvarande inrikesdepartementet bl. a. att medbestämmandet för de anstäUda
borde i första hand åstadkommas i former som inte förändrade de fackliga
organisationemas ställning som fria och oberoende organisationer. För all
förhandlingar skulle kunna leda till resultat värdet viktigt att förhandlingsrätten
byggdes ut och alt kollektivavtalslagstiftningen ändrades så alt arbetslagarna
och deras organisationer fick en med arbetsgivaren mer Jämbördig ställning.
Lagstiftningsarbetet skulle i första hand inriktas på att skapa fömtsättningar
för ett verkligt arbetstagarinflytande på områden som berör den enskilde
arbetstagaren nära och dagligen. Men ramen för utredningsarbetet var vidare än
så. Den nya förhandlingsrätten borde, framhölls del i direktiven, i princip
vara så vidsträckt alt förhandlingar kunde inledas i alla frågor och på alla
beslutsnivåer där det var angeläget för de anställda att få inflytande.

Resultatet av arbetsrättskommitléns arbete
redovisades i början av år 1975. Kommittén var enig om att
arbetstagarinflytandet i första hand skulle tillgodoses genom kollektivavtal,
dvs. på förhandlingsrättens grand. Däremot uppnåddes inte någon enighet
angående innebörden av den nya arbetsrätten. På flera väsentliga punkter ansåg
lönlagarnas representanter

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 195

inom
kommittén att förslagen inte skulle möjliggöra den eftersträvade demokratiseringen.
Även remissutfallet visar att utredningens majoritetsförslag inte uppfyller förväntningarna
på fackligt håll. Därvid stöder LO och TCO sig på en arbelsplalsremiss där över
200000 medlemmar har lagt fram sina synpunkter. De fackliga kraven har också
förstärkts under den lid som utredningsarbetet har pågått.

Det förslag till lagstiftning om medbestämmande i
arbetslivet som jag nu lägger fram mot bakgmnd av kommitténs förslag och
remissutfallet är till sin natur rent arbetsrättsligt. Del tar sikte på de
centrala reglerna om förhållandet mellan arbetsmarknadens parter.

Innan Jag presenterar huvuddragen av förslaget,
vill Jag framhålla att del inte bara innehåller regler om löntagarinflytande i
arbetslivet. Arbetsrätlskommittén har också kommit in på en rad andra viktiga
frågor, t. ex. synen på olovliga strejker, tillåtligheten av politisk strejk,
rättsbildningen i arbetsdomstolen (AD) osv. Till dessa frågor återkommer jag i
det följande.

Liksom gällande lagstiftning bygger förslaget på
föreningsrättens och förhandlingsrättens grand. Arbetsmarknadens parter skall
ha rätt att sluta sig samman i organisationer och genom förhandlingar söka
reglera sina inbördes förhållanden. Därvid är del liksom f. n.
kollektivavtalet som träder i förgranden. Reformens främsta syfte är att bana
väg för en vidgad medbestämmanderätt för arbetslagarna. Lagförslaget
innehåller därför särskilda regler om att kollektivavtal bör slutas i
inflylandefrågor och särskilda sanktionsmöjligheter för att sådana
kollektivavtal skall komma till stånd. Arbetstagama får också s. k.
tolkningsföreträde vid tvist om arbetsskyldighet och i inflytandefrågor. 1
övrigt har lagstiftningen fått en sådan utformning att den ger arbetstagama en
förstärkt förhandlingsrätt, när längre gående medbestämmanderätt inte har
avtalals, saml rätt till information. Dessa rättigheter skall gälla alla frågor
som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, alltså både
arbetsledningsfrågor och företagsledningsfrågor. Den förstärkta
förhandlingsrätten skall ge de anställda en med arbetsgivaren mer jämbördig
ställning.

Den föreslagna lagens tillämpningsområde är inte
begränsat till arbetsplatser med ett visst antal anställda. All göra undanlag
från lagens tillämpning för de mindre arbetsplatsema, som vissa
arbetsgivarorganisationer har föreslagit, kan Jag inte godta. Den
arbetsrältsliga lagstiftningen får inte utformas så att den inte skulle omfatta
alla arbetsgivare och arbetstagare. Även sett från de mindre företagamas
synpunkt framstår det som en omöjlighet att inte erbjuda de anställda samma
villkor som andra arbetsgivare.

Ser man först till förslagets ambitionsnivå innebär
del alltså att arbetstagarinflytandet skall kunna göras gällande i alla frågor
som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Arbetsgivarorganisationerna har menat alt löntagarna borde få rätt till medbestämmande
enbart i arbetsledningsfrågor. Mot det har LO och TCO hävdat - och det har
varit uttryck för en bred opinion i arbetsplatsremisser och från förbunden -
att man inte

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 196

kan
dra en sådan gräns. Gränsen skulle med nödvändighet bli otydlig. Möjligheterna
tUl inflytande i arbetsledningsfrågor skulle också allvarligt inskränkas om
arbetstagama inte skulle kunna få till stånd medbestämmanderättsavtal även i
företagsledningsfrågor. Därför bör reglema om medbestämmanderätt i den
föreslagna lagen omfatta såväl frågor om arbetsledning som frågor om
företagsledning.

En begränsning får dock göras. Det kan enligt min
mening inte bli fråga om alt utsträcka arbetstagarinflytandet så långt att
beslut om mål och inriktning för en viss verksamhet, som har fattats i
demokratiska former, sätts ur spel. Inom den offentliga sektorn måste den
politiska demokratin garanteras och hänsyn las till de särskilda förhållanden
som råder där. Som Jag återkommer till i det följande kommer denna fråga att
anmälas av statsrådet Feldt. Det finns även utanför den offentliga sektorn
exempel på verksamheter vilkas målsättningar och inriktning beslutas i former
som ligger den politiska demokratin nära. Sådana exempel är verksamheten i
politiska, fackliga, religiösa, kulturella och välgörande organisationer eller
samfund. I dessa fall bör ingrepp inte göras i den ordning som nu tillämpas
för bestämmande av verksamhetens mål och inriktning. En motsvarande
begränsning av arbetslagarnas inflytande bör göras i fråga om pressen och andra
förelag med opinionsbildande verksamhet. Vad företagen beträffar finns det en
omfattande lagstiftning, som reglerar deras verksamhet från andra
utgångspunkter än förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. De
förhandlande parterna är givetvis också bundna av de ramar för företagens
verksamhet som de offentliga myndigheterna har lagt fast. Även den gällande
associalionsrältsliga lagstiftningen innehåller begränsningar. En ekonomisk
förening måste t. ex. bedrivas efter kooperativa gmndsatser.

För att lägga gmnden till ett verkligt
arbetstagarinflytande på alla nivåer i företagen bör lagstiftningen ge uttryck
för principen att kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt för de
anställda. Lagstiftningen skall tolkas som ett uttryck för uppfattningen att
det inte längre är arbetsgivaren som ensam fattar beslut, utan att
beslutsbefogenheterna bör fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare genom
förhandling och avtal.

Det räcker emellertid inte alt i lagen slå fast en
sådan grandsats. Det måste vara möjUgt för arbetstagarna att hävda sitt
inflytande. Den möjligheten finns genom att man kan gå till facklig strid, när
det gällande löneavtalet har löpt ut. När det gäller att få till stånd
kollektivavtal om medbestämmanderätt bör den möjligheten byggas ut med en s.k.
kvarievande stridsrätt på det sätt som arbetsrättskommittén har föreslagit. Den
innebär att arbetstagarorganisationen får rätt att använda stridsåtgärder för
alt få till stånd ett sådant avtal, även om avtal har träffats om löner och
andra anställningsförmåner. Den kvarievande stridsrätten föratsätter dock att
kraven har förts fram i samband med löneförhandlingarna och att stridsåtgärdema
har beslutats i stadgeenlig ordning. Syftet med lagstiftningen är att få

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 197

till
stånd koUektivavtal och den kvarievande stridsrätten skall ses som ett medel
att främja en sådan utveckling.

I den allmänna debatten har ibland hävdats att den
nya lagstiftningen inte heU bör lila till en reglering av inflytandefrågor i
kollektivavtalets form, utan att lagen också bör garantera ett visst minimum av
inflytande för de anställda i olika frågor. Man har även menat att den
kvarievande stridsrälten är ett alltför trabbigl vapen för att få till stånd
de eftersträvade avtalen.

För egen del menar Jag att vi nu bör bygga vidare
på beprövade metoder och att arbetsmarknadens parter bör ha friheten all finna
de lämpligaste formerna för att fördela inflytandet. Arbetslagarna bör ha
möjlighet alt tillvinna sig inflytande och la på sig del ansvar som följer
därmed i den takt och på de områden som de själva väljer. En förstärkt
förhandlingsrätt och koUektivavtalsreglering av inflytandefrågorna framstår
därvid som den lämpligaste handlingslinjen. Remissvaren innebär ett brett stöd
för en sådan linje.

Milt ställningstagande till frågan om inrättande av
partssammansatta organ för handläggning av arbelsledningsfrågor m. m., som har
föreslagils av arbetsrätlskommittén, grandas på liknande överväganden. Önskar
parterna inrätta sådana organ på en arbetsplats är det möjligt att göra del
med stöd av koUektivavtal. Däremot bör lagstiftningen inte reglera denna fråga.
En arbetstagarorganisation har fört fram tanken att lagstiftningen skall
utformas så att vissa arbetstagare - inflytandeombud - skall få till uppgift
all la tillvara och förmedla de enskilda arbetstagarnas intressen på samma sätt
som skyddsombuden har särskilda uppgifter i fråga om arbetarskyddet. Inte
heller detta är en fråga som enligt min mening bör regleras i lagen.

Arbetstagamas ställning i förhåUande till
arbetsgivaren måste stärkas också på andra sätt. En viktig fråga i förhållandel
mellan parterna är vilkendera partens mening som skall gälla när det uppstår
tvist om hur man skall tolka gällande avtal om anställningsvillkor,
arbetsförhållanden o. d. Hittills har del i allmänhet varit arbetsgivarens
mening som har gällt. Han har i kraft av § 32-principen haft tolkningsföreträde
till dess den fackliga organisationen genom förhandling och - i sista hand -
genom process i AD har fått tvisten avgjord. Detta förhållande har utsatts för
kritik. LO-och TCO-representantema i arbetsrätlskommittén krävde att
tolkningsföreträdet skulle kastas om så alt fackföreningens mening skulle
gälla i tvister om frågor som rör arbetets ledning och fördelning. 1
remissyttrandena från LO och TCO ställdes kravet att tolkningsföreträdet även
skulle omfatta tvist om lönefrågor.

Låt mig till en början konstatera all den hittills
gällande principen alt arbetsgivaren har tolkningsföreträde vid tvist om den
rätta innebörden av ett kollektivavtal eller enskilt anställningsavtal, t. ex.
vad gäller arbetsskyldigheten, strider mot de allmänna regler som gäller om
tolkning vid andra typer av avtalsförhåUanden. I strävan att ge arbetstagama
en med arbetsgivaren JämstäUd stäUning måste därför också ingå en förskjutning
av tolk-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 198

ningsföreträdet till arbetstagarnas förmån. Fömtom allmänt
rättsliga överväganden talar även praktiska skäl för en sådan förskjutning. Del
finns nämligen anledning att räkna med att en annan fördelning av tolkningsföreträdet
kan medverka till all öka intresset för att förhandlingsvägen finna lösningar i
lolkningstvister.

När det gäller tvist om
arbetsskyldighet får den koUektivavtalsbärande arbetstagarorganisationen - i
första hand den lokala organisationen -tolkningsföreträde enligt lagförslaget.
Kan fackföreningen och arbetsgivaren inte komma överens om hur avtalet skall
tillämpas gäller fackföreningens tolkning. Om arbetsgivaren vill hävda sin
tolkning, får han begära central förhandling och i sista hand gå till AD för
att hävda sin mening och få tvisten avgjord. Gäller tvisten den rätta
innebörden av ett inflytandeavtal utövas tolkningsföreträdet av den
arbetstagarorganisation som är part i det omtvistade kollektivavtalet, dvs. som
regel fackförbund.

Till dessa regler har fogats två
undantag. Om del blir tvist om arbetsskyldigheten eller bestämmanderätten t.
ex. i en företagsledningsfråga och arbetsgivaren menar att arbetet måste utföras
eller beslut fattas för att företaget inte skall bryta mot lag eller att det
annars föreligger synnerliga skäl, t. ex. en nödsituation, kan arbetsgivaren
bryta igenom fackföreningens tolkningsföreträde. Tolkningsföreträdet kan
vidare inte sträckas så långt att det innebär att arbetslagarna får på
arbetsgivarens vägnar ingå överenskommelse med tredje man.

När det gäller lönetvisler bör
arbetsgivaren vara skyldig att omedelbart ta initiativet till förhandlingar och
all i sista hand gå till AD. Fristen för påkallande av central förhandling och
för väckande av talan bör vara kort, lämpligen tio dagar. Om arbetsgivaren inte
följer dessa regler bör han bli skyldig att utge ersättning enligt
fackföreningens tolkning.

I vissa rätlstvister måste enligt
min mening gälla särskilda regler. Uppkommer t. ex. tvist huruvida en part är
bunden av fredsplikt eller inte är det en fråga som AD - liksom hittills -
först måste avgöra, innan slridsåtgärder får vidtas. I annat fall skulle
fredsplikten urholkas på ett sätt som inte är avsett. Vad sedan beträffar
kravet på tolkningsföreträde i tvister som gäller tillämpningen av annan
arbetsrättslig lagstiftning, bör den frågan som Jag ser del lösas i anslutning
till att dessa lagar ses över.

Det är inte troligt att alla frågor
inom medbestämmanderättens område kommer att regleras i kollektivavtal. Det är
därför nödvändigt all förstärka förhandlingsrätten för de fackliga
organisationerna så att de kan ta tillvara sina medlemmars intressen även i
sådana frågor, som inte regleras i inflytandeavtal. Detta bör ske på följande
sätt.

För del första bör arbetsgivaren
vara skyldig att själv ta initiativet till förhandling i fråga om viktigare
förändringar i verksamheten. Dit räknas t. ex. nedläggningar, omläggningar och
utvidgningar av driften samt upplåtelse och överlåtelse av rörelsen. Den s.k.
primära förhandlingsskyldigheten bör emellertid som LO och TCO har föreslagit
också gälla vid vikti-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 199

gare
förändringar av särskild betydelse för enskilda arbetstagare, t. ex. vid
omplaceringar. I förhandlingsskyldigheten ligger att arbetsgivaren är skyldig
alt dröja med beslut eller alt verkställa den tilltänkta åtgärden till dess förhandlingen
är genomförd.

Arbetsrätlskommittén föreslog att arbetstagarna
skulle få primär förhandlingsrätt endast på det lokala planet. Kommittén ansåg
inte att lagen borde ge arbetslagarna möjlighet att gå vidare till förhandling
på central nivå. En sådan begränsning bör enligt min mening inte ställas upp.
Att lagen ger möjlighet till förhandlingar på central nivå är inte ett uttryck
för en önskan att inflytandefrågor skall föras upp till centrala
förhandlingar. Men arbetstagama bör ha möjlighet till sådana förhandlingar när
en förhandlingsfråga är av sådan betydelse all den kräver del.

Enligt arbetsrättskommitténs förslag skulle
arbetsgivaren vara befriad från primär förhandlingsskyldighet och den
uppskovsskyldighet som ligger i denna, om detta skulle för honom eller annan
medföra påtaglig risk för skada. För att hävda sin förhandlingsrätt skulle
arbetstagarsidan fä gå till AD för all i efterhand få saken prövad. För egen
del anser jag att lagen måste få en annan utformning. De frågor, som faller inom
del primära förhandlingsfältet, är av så avgörande betydelse för arbetstagarna
att de måste ha starka garantier för att kunna medverka i beslutsprocessen.
Det gäller att förhindra att arbetstagarna, som fallet ibland är i dag, ställs
inför fullbordat faktum.

Jag vill understryka att arbetsgivaren i dessa fall
som regel kan i god tid föratse att en åtgärd måste vidtas eller ett beslut
fallas. Han har därför utrymme för att ta initiativ till förhandling och att
genomföra förhandlingen. Undanlag bör därför inte kunna ske annat än i
nödsituationer eller andra undanlagsfall där en ovillkorlig uppskovsskyldighel
inte kan försvaras. Men förhandlingsskyldigheten som sådan bör bestå.

För det andra bör den fackliga organisationen få
möjlighet att på eget initiativ få till stånd förhandlingar i frågor, som inte
faller under den primära förhandlingsskyldigheten. Denna regel är självfallet
inte avsedd att leda till ett omfattande förhandlingsarbete om den dagliga
verksamheten. Men det kan även inom delta område finnas frågor, som den
fackliga organisationen bedömer vara av betydelse för de anställdas
förhållanden och därför vill påkalla förhandling om.

Även i sådana fall bör arbetsgivaren vara skyldig
att dröja med beslut till dess förhandlingen har avslutats. Det är inte
uteslutet att det ibland kan uppkomma för hela den fackliga organisationen
viktiga principfrågor inom detta område. Del bör därför också här finnas
möjlighet för organisationen att föra frågan vidare till central förhandling.

I dessa frågor, där arbetsgivaren själv inte är
skyldig att ta initiativ till förhandlingar, kan situationer ibland uppstå där
tidsfristen till dess beslut måste fattas eller åtgärd vidtas blir kort. Regeln
om uppskovsskyldighet bör utformas med hänsyn till dessa omständigheter.
Föreligger sådana sär-

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 200

skilda
skäl att beslut måste fattas eller åtgärd vidtas omedelbart, bör undantag
kunna medges. Det är angeläget att man får en smidig ordning för dessa
förhandlingar och att man undviker att skapa situationer där företagets
verksamhet hämmas genom att beslut som är av stor betydelse för företaget blir
fördröjda. Båda parter bör eftersträva att undvika att den utvidgade
förhandlingsrätten leder till byråkratisering. Det är ett gemensamt intresse
för både arbetsgivare och arbetstagare att verksamheten kan bedrivas
effektivt.

För det tredje måste de fackliga organisationema få
rätt till insyn i verksamheten om de på ett riktigt sätt skall kunna använda
förhandlingsrätten och ta tillvara medlemmamas intressen. Lagen bör därför
innehåUa regler om rätt till information.

Arbetsgivaren bör vara skyldig att underrätta den
lokala koUektivavtalsbärande fackföreningen om den ekonomiska och
produktionsmässiga utvecklingen i företaget och om riktlinjerna för förelagets
personalpolitik. Arbetstagarnas företrädare bör vidare - om de så begär - ha
rätt att få del av företagets böcker, räkenskaper och andra handlingar som
fackföreningen behöver för att rätt kunna bedöma företagets ekonomiska
ställning och utveckling. Arbetsgivaren bör dessutom inom rimliga gränser
biträda med sådant utredningsarbete, som fackföreningen behöver för en
bedömning av företagels förhållanden. Del motsvarar i princip de rättigheter
som finns i den överenskommelse om ekonomikommitlé och arbetstagarkonsulter,
som nyligen har träffats mellan SAF, å ena sidan, samt LO och Privattjänstemannakartellen
(PTK), å den andra.

Vad Jag nu har anfört innebär att jag i princip
avvisar arbetsrättskommitléns förslag att arbetsgivaren skulle kunna vägra att
lämna ut information, om han ansåg att detta kunde medföra påtagUg risk för
skada. En sådan regel skulle kunna uppfattas som ett misstroende mot de fackliga
representantema och därmed skada relationerna mellan partema. Intresset av ett
skydd för affärshemligheter etc. eller för enskilds personliga förhållanden
får i StäUet tillgodoses inom ramen för bestämmelser om tystnadsplikt.

Enligt arbetsrättskommitténs förslag skulle
arbetsgivaren kunna ålägga en facklig förtroendeman tystnadspUkt. Arbetsgivaren
skulle vidare kunna bestämma om uppgifterna fick föras vidare inom den fackliga
organisationen. Fackföreningen skulle dock kunna i AD begära befrielse från
arbetsgivarens förbehåll.

EnUgt min mening bör en annan uppläggning väljas.
Menar arbetsgivaren att begärda uppgifter bör skyddas med tystnadsplUct får
den frågan liksom andra inflytandefrågor - göras till föremål för förhandling
med fackföreningen. Kan de inte enas om tystnadsplikten och dess omfattning,
bör arbetsgivaren få dra frågan inför AD. Arbetsgivaren är emellertid i princip
skyldig att lämna ut informationen, som då kan förenas med tystnadsplikt tUls
AD har prövat frågan. Även om viss information är förenad

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 201

med
tystnadspUkt bör den få föras vidare till styrelseledamötema i den
ar-betstagarorgaiiisation som har rätt till informationen. Härtill kommer de
bestämmelser om sekretess som följer av särskild lagstiftning, inte minst de
regler som avser att skydda tredje man, t. ex. patienters, klienters m. fl.
enskUda intressen. På den offenfliga sektorn gäller andra regler om åläggande
av tystnadsplikt. Dessa berörs inte i detta sammanhang.

Innan Jag lämnar reglerna om rätten till
förhandling och information vill Jag komma in på en annan fråga som har med
arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet att göra. Som Jag fömt nämnde borde nya
reglerna om inflytande i arbetslivet i första hand grandas på kollektivavtal.
Mot den bakgrunden bör det också vara möjligt för arbetsmarknadens parter att
genom kollektivavtal anpassa eller komplettera de nya lagreglerna så att de
passar förhållandena inom del egna avtalsområdet eller den aktuella
arbetsplatsen. De nya lagreglerna bör alltså vara dispositiva.

Det finns ett område där utvecklingen har blivit
sådan att särskilda lagregler krävs för all komma till rätta med
missförhållanden på arbetsmarknaden. Jag tänker på de entreprenadavtal,
uppdragsavtal, kommissionsavtal m. m. som ingås i syfte att kringgå det
anställningsbegrepp, som den arbetsrältsliga lagstiftningen bygger på. Brott
mot annan lagstiftning - skatteflykt, olaga arbetsförmedling, konkursbedrägerier
- förekommer också. Som Jag närmare skall beröra i det följande håller inom
finansdepartementet på alt utarbetas en promemoria med förslag till regler som
ger skatte-myndighetema ökad insyn i entreprenadförhållanden. Näringsidkare som
anlitar entreprenörer avses i vissa fall få ett subsidiärt ansvar för skatter
och liknande avgifter. Genomförs en sådan lagstiftning bör det vara möjligt att
komma till rätta med vissa kringgåenden. Av de kontakter som jag haft med
arbetsmarknadens parter framgår emellertid att det också krävs åtgärder inom
arbetsrätten för att hindra missbmk. Jag vill därför föreslå lagregler om
facklig vetorätt mot entreprenader, uppdragsavtal etc. för de kollektivavtalsbärande
fackförbunden inom sina avtalsområden, om en av arbetsgivaren planerad
entreprenad etc. kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal
eller den annars strider mot vad som är allmänt godtaget inom avtalsområdet.
Även denna vetorätt är så konstraerad att den i första hand bör leda till
förhandlingsuppgörelser om hur entreprenadverksamheten etc. bör vara anordnad.
Att generellt förbjuda entreprenader är det alltså inte fråga om.

Innan jag går över till de avsnitt av
lagstiftningsarbetet som avser andra reformer än medbestämmanderätten för de anställda,
finns det några frågor som ytteriigare bör beröras. En sådan fråga är namnet
på den nya lagstiftningen. Arbetsrättskommitténs förslag - lag om
förhandlingsrätt och kollektivavtal - är en i mitt tycke alltför formell
beskrivning. Den ger inte besked om det väsentliga syftet med lagen. Jag
föreslår därför att lagen i stället skall få namnet lag om medbestämmande i
arbetslivet.

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 202

En annan fråga gäller politisk verksamhet på
arbetsplatsema. Arbetsrätlskommittén har i en nyligen avgiven
utredningsrapport (Ds A 1975: 1 1)
föreslagit att arbetstagama skall få
rätt att bestämma om sådan verksamhet på arbetsplatsen. När det gäller valet
mellan olika möjligheter alt säkerställa en sådan rätt har kommittén stannat
för att man t. v. bör lita till de medel som kommer att ställas till
arbetstagamas förfogande genom den nya arbetsrätten. Också Jag menar all det i
första hand är denna lösning som bör prövas.

Arbetsrätlskommittén har också tagit upp frågan om
information och utbildning rörande den nya arbetsrätten. I ett senare
sammanhang kommer Jag att mera i detalj beröra de praktiska och ekonomiska
frågorna. Jag vill nu bara slå fast att det rör sig om frågor av utomordentligt
stor betydelse. Reformen gäller ett vidgat ansvarstagande för förhållandena på
arbetsplatserna och kostnaderna för den nödvändiga informationen och
utbildningen bör därför bäras av produktionen.

Som jag har nämnt innehåller arbetsrällskommitténs
förslag också ställningstaganden till en rad andra viktiga frågor på
arbetsrättens område. Beträffande föreningsrätten, t. ex. rätlen alt bilda och
tillhöra fackföreningar och att verka i sådana föreningar, föreslår kommittén
inte några större förändringar av gällande rätt. Föreningsrätten får sitt
innehåll i och med att ett anställningsförhållande föreligger. Arbetssökande
kan t. ex. inte med stöd av sin föreningsrätt göra anspråk på att få
anställning och föreningsrätten kan inte användas för att komma till rätta med
t. ex. svartiistning etc. av arbetssökande. Även om jag för egen dél ogillar
sådana metoder, menar jag att kommittén har framfört övertygande skäl för att
en lagstiftning om föreningsrättsskydd för arbetssökande inte skulle fylla
sitt syfte. Obefogade åtgärder mot arbetssökande får angripas med andra medel.
Genom de regler om obligatorisk anmälan av lediga platser som riksdagen har
all ta ställning till under våren 1976 bör möjlighetema öka när det gäller att
komma till rätta med sådana tendenser, som har lett till kravet på vidgad
föreningsrätt.

Den fredsplikl som följer med ingångna
koUektivavtal är av stor betydelse inte bara för de avtalsslulande parterna
utan också för samhället. Det kan inte komma i fråga att göra avsteg från denna
viktiga princip. Detta bör dock inte hindra att man söker nya vägar för att
komma till rätta med del problem som de olovliga strejkerna utgör.
Arbetsrättskommittén har föreslagit all arbetsgivaren och den lokala fackUga
organisationen skall ta kontakt med varandra så snart en olovlig strejk har
bmtit ut för att gemensamt söka lösa de problem, som ligger bakom konflikten.
Jag ställer mig bakom detta förslag som bör ge goda möjligheter att komma till
rätta med de låsta positioner som ofta kännetecknar en sådan situation.

En fråga som har ägnats stor uppmärksamhet i den
allmänna debatten gäller skadeståndet vid olovliga strejker. Det skadestånd som
i sådant fall kan drabba en enskild arbetstagare är sedan länge begränsat till
200 kro-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet | 203

nor. Arbetsrätlskommittén har föreslagit att denna
begränsning las bort. LO- och TCO-ledamöterna i kommittén vill behålla
200-kronorsregeln som huvudregel, men anser att man i vissa exceptionella fall
skulle kunna döma ut ett högre skadestånd. Jag tror för min del inte att man
kommer till rätta med olovliga strejker genom höga skadestånd. Jag har därför
stannat för att inte ändra nu gällande begränsning av skadeståndet.

En annan sak som jag här skall nämna helt kort gäller den
politiska strejken. Ärbetsrättskommiltén har vid behandlingen av
fredspliktsreglema föreslagit att man skall införa ett lagfäst förbud mot
politisk strejk. Löntagarrepresentanterna i kommittén har reserverat sig mot
detta och menar all man inte bör göra det.

Jag har för egen del kommit fram
till alt del vore olämpligt all lagreglera denna fråga. Vi har byggt upp
kontakter mellan medborgama och de politiska organen för att den vägen kunna
ge uttryck för de politiska opinionerna. Kommer man i en situation där dessa
kontaktvägar visar sig otillräckliga, kan man knappast med hot om skadestånd
förhindra politiska strejkeri demonstrationssyfte. Jag delar alltså den uppfattning
som LO och TCO har angivit att frågan om politiska strejker inte behöver någon
lagreglering. Detta gäller även strejker med ufländsk bakgmnd. Strejk eller
annan stridsåtgärd är i åtskilliga situationer en vedertagen form för
internationell sympatiyttring.

Ärbetsrättskommiltén har också
förslagit en rad företrädesvis tekniska förbättringar i den arbetsrältsliga
lagstiftningen, bl. a. om tvisteförhandling och rättegång och om organisationen
för medlingsverksamheten i arbetstvister. Till dessa frågor ålerkommerjag i de
följande avsnitten.

Under remissbehandlingen av arbetsrättskommitléns förslag
har ställts krav även på ett arbetstagarinflytande i andra former och med
längre gående befogenheter för de anställda än vad kommittén har föreslagit.
Jag tänker framför allt på kraven om facklig vetorätt och självbestämmanderätt
i vissa frågor, bl. a. personalpolitiken, arbetsmiljön och företagshälsovården,
arbetstidens förläggning och löneformen. De aktualiserar emellertid en rad
frågor om behörighet all falla beslut, fördelning av ansvaret för besluten
etc., som kräver ändringar i annan civilrättslig lagstiftning.

Det är därför naturligt att
frågorna om facklig vetorätt och självbestämmanderätt för de anställda och de
lagändringar som delta medför får övervägas ytterligare i en ny utredning. Jag
skall senare återkomma till frågan om en sådan utredning.

Kravet på självbestämmanderätt för
de anstäUda har lett fram till överväganden om en sådan rätt skulle kunna
införas på något område redan nu. Ett område, som skulle vara lämpat för en
sådan bestämmanderätt, är företagshälsovården. På detta fäll har emellertid
förhandlingar förts en längre lid mellan LO och PTK, å ena sidan, och SAF, å
andra sidan. Ett nytt avtal kan väntas komma till stånd, innehållande bl. a.
regler om arbetsta-

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 204

garinflytande. Frågan om lagstiftning rörande inflytande
över förelagshälsovården bör därför inte nu aktualiseras.

1 fråga om den nya utredningen vill
jag emellertid redan nu framhåUa att utredningsuppdraget inte bör omfatta
enbart nyssnämnda frågor. Annan arbetsrättslig lagstiftning behöver tas upp.
Bl. a. bör lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
ses över i syfte att ge de fackliga förtroendemännen tillträde även till
arbetsplatser där de inte har sin anställning. Utredningen bör vid behov också
la upp frågan hur denna utvidgade verksamhet bör finansieras. Även frågan om
facklig information till de anställda på betald arbetstid bör, som riksdagen
har uttalat (InU 1975: 15), bli föremål för utredning. Dessa frågor bör tas upp
med förtur. I övrigt bör det vara utredningens uppgift att utvärdera den
arbetsrältsliga utveckling som följer av del pågående reformarbetet och lägga
fram de förslag som följer av en sådan utvärdering. På längre sikt kan del
också bli aktuellt att se över annan arbetsrättslig lagstiftning och att söka
samordna arbetsrättens regler.

Enligt direktiven hade ärbetsrättskommiltén
även till uppgift alt ta upp frågan om AD:s rättsbildande verksamhet. Kommittén
menar alt gamder-na för en levande rättsbildning inte bör läggas fast i regler
för själva den dömande verksamheten ulan i stället i den arbetsrältsliga
lagstiftning som domstolen har att tillämpa. Löntagarorganisationema har
emellertid uttryckt oro för att den nya lagstiftningen inte skall räcka till
för att domstolen skall kunna frigöra sig från en gång antagna principer. Det
är mot den bakgranden naturligt att den utvärdering av arbetsrätlsreformen som
skall ske också får gälla rättstillämpningen på arbetsrättens område. Finner utredningen
att den nya lagstiftningen inte förmår bryta föråldrade principer bör den komma
med förslag till nya lagregler.

Det förslag till lagstiftning, som
jag nu lägger fram får således inte betraktas som ett slutligt svar på kraven
om en demokratisering av arbetslivet. Ytteriigare utredningsarbete återstår på
det arbetsrättsliga området. Dessutom förbereds andra former för inflytande vid
sidan av det arbetsrättsliga området. Statens industriverk har lagt fram
förslag till fortsatt lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar (SIND 1975:4). I förarbetena till den nya
aktiebolagslagen (prop. 1975: 103) framhålls behovet av en mera genomgripande
översyn av den associationsrättsliga lagstiftningen utifrån strävandena att öka
arbetslagarnas inflytande. Som där sägs är liden ännu inte inne alt företa en
sådan översyn. Efter samråd med statsrådet Lidbom avser jag emellertid att inom
kort tillsätta en arbetsgmpp för att gå igenom de krav som har förts fram om
ändringar i associationsrätten och stämma av dessa krav mot de förändringar,
som nu sker på arbetsrättens område. På så sätt bör man kunna skapa ett
underlag för att - när föratsättningar föreligger att inleda det
utredningsarbete som nu har berörts - la ställning till vilken inriktning som
arbetet bör ges.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 205

Den föreslagna lagstiftningen kommer som Jag har
nämnt att gälla hela arbetsmarknaden. De särskilda lösningar som krävs inom den
offenfliga sektorn kommer att redovisas av statsrådet Feldt. Med hänsyn härtill
har de konkreta exempel som redovisas i det följande företrädesvis hämtats från
verksamheter, som faller utanför den offentliga förvaltningen.

11.2
Föreningsrätt

Ändamålet med reglerna i lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt (FFL) om skydd för föreningsrätten är alt ge
stöd åt arbetstagarnas anspråk på all utan ingrepp från arbetsgivarsidan få
sluta sig samman och bednva verksamhet i fackliga organisationer.
Föreningsrättsskyddet har haft till uppgift att slå fast själva principen om rätt
för arbetstagama att företrädas av fackliga organisationer i förhållandel till
arbetsgivaren. Det har uppfattats som en föralsättning för eller, om man så
vill, en del av den i lag fastslagna rätten för arbetstagarna och förhandla
kollektivt med arbetsgivaren.

I denna tanke med lagens regler om skydd för
föreningsrätten ligger utgångspunkten för avgränsningen av
föreningsrättsbegreppel. Lagen syftar inte till att begränsa rätten för
arbetsmarknadens parter all med i övrigt till-låtna medel, t. ex. vedertagna
fackliga stridsålgärder, hävda sina ståndpunkter i intressefrågor. Åtgärder
som i och för sig kan vara skadliga för en motpart på arbetsmarknaden blir med
andra ord inte otillåtna enligt FFL enbart därför att de är skadliga. De måste
också vara ett angrepp på själva den fria rätten att organisera sig och vara
fackligt verksam. Av syftet med lagstiftningen har också följt att lagens
regler skyddar rätten att organisera sig men inte anspråket på att få vara
oorganiserad. I sambandet med förhandlingsrätten, som är knuten till
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, har också legat att
föreningsrätten har varit begränsad till att gälla mellan arbetsgivare och
arbetstagare. De som inte träffat något anställningsavtal har inte stått i
något rättsförhållande till en motpart på arbetsmarknaden och har i den
meningen inte varit arbetsgivare eller arbetstagare. Föreningsrättsskyddet har
inte gällt för dem. Det har med andra ord inte funnits något lagstadgat
föreningsrätls'skydd för arbetssökande.

Arbetsrättskommiltén härför sin del tagit upp och
behandlat olika frågor kring avgränsningen av föreningsrätlsskyddet. Kommittén
har sålunda behandlat frågan om rätt i förhållande till motpart och annan att
stå utanför förening, giltigheten av organisationsklausuler, föreningsrätt för
arbetssökande och frågan om ett "självständigt" skydd för föreningar
utöver nu gällande rätts skydd mot intrång i verksamheten genom kränkning av enskildas
föreningsrätt. Kommittén har inte funnit sig böra föreslå några utvidgningar i
jämförelse med gäUande rätt. På vissa punkter leder enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 2O6

kommitténs mening frågorna om sådana utvidgningar utanför
den arbetsrättsliga lagstiftningens område. Men även om man begränsar
perspektivet till de arbetsrättsliga frågeställningarna skulle, enligt vad
kommittén har kommit fram till, utvidgningar av föreningsrätlsskyddet kunna
medföra svåröverskådliga verkningar.

Jag delar i det väsentliga de
bedömningar som kommittén har gjort på detta område. Jag kan inte finna att det
är befogat alt ändra den lagstadgade föreningsrättens grunder och utsträcka
det rättsliga skyddet utanför de gränser, som nu gäller och som har sin bakgrand
i anknytningen till förhandlingsrätten. Del är viktigt att inte utan starka
skäl gripa in i konkurrensen mellan olika fackliga organisationer eller i
övrigt i organisationernas verksamhet.

I sammanhanget bör erinras om den
kritik som har riktats mot nu gällande rätt och viss modern arbetsrättslig
lagstiftning och som går ut på att minoritetsorganisationer på
arbetstagarsidan och medlemmar i sådana organisationer försätts i en sämre
situation än andra genom att organisationerna inte lyckas förmå arbetsgivarna
alt teckna kollektivavtal och genom att vissa lagfästa rättigheter och
befogenheter bygger på ställningen som part i ett kollektivavtal. Från några
remissinstansers sida har föreslagits rättslig skyldighet för arbetsgivaren att
sluta kollektivavtal i vissa fall, t. ex. att sluta s. k. hängavtal med
organisationer som är beredda att godkänna ett redan träffat avtals villkor.

Jag skall komma in något närmare på
dessa frågor i följande avsnitt, där Jag behandlar förhandlingsrätten. Här vill
Jag bara understryka att det finns en gemensam gmnd för alla fackliga
organisationer i ett lika utformat skydd för föreningsrätten, i en
grundläggande facklig förhandlingsrätt för alla, i lika behörighet att vara
part i kollektivavtal och all vidta fackliga stridsålgärder till främjande av
medlemmarnas intressen.

Alt vissa skillnader i fråga om
rättigheter däratöver bör göras är en följd av de skillnader i fråga om
förpliktelser som föreligger mellan de koUektivavtalsbundna och de icke
kollektivavtalsbundna organisationema. Valet av metod att göra den åtskillnaden
är en fråga för sig. Den metod som valts i den här aktuella lagstiftningen är
utformad i enlighet med den arbetsrältsliga utveckling som skett i vårt land
och efter förhållandena på vår arbetsmarknad.

Jag förordar alltså, liksom
kommittén, att nu gällande föreningsrättsliga regler överförs i princip
oförändrade till ny lagstiftning på rättsområdet. På två punkter vill Jag
emellertid göra några särskilda anmärkningar.

Den ena av dem är frågan om
bevisbördan i föreningsrätismål. LO har i sitt remissyttrande tagit upp den
frågan och uttalat sig till förmån för att arbetsgivaren åläggs hela
bevisbördan i mål om kränkning av arbetstagares föreningsrätt. Därmed skulle
åtminstone delvis rådas bot på de svårigheter som man f. n. ibland möter alt
effektivt inskrida mot kränkningar av föreningsrätten. Även från några andra
remissinstansers sida har problem

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 207

kring bevisningen i föreningsrättsmål tagits upp till
behandling. Bl. a. har pekats på samordningen med motsvarande problem på
anställningsskyddslagens (1974: 12) område. För egen del kan jag dock inte se
att det är lämpligt eller särskilt mycket vunnet med att på denna punkt göra
ett ingrepp genom lag i de normer för bevisprövningen som nu tillämpas. Ett
sådant ingrepp skulle riskera att binda AD i dess prövning av
föreningsrältsmålen utan alt för den skull föratsätlnigarna för riktiga
resultat förbättrades. Det kan enligt min mening inte heller allmänt hävdas,
att ett syslem med omvänd bevisbörda skulle vara lika berättigat som på
anställningsskyddslagens område. En förbättring av skyddet för arbetstagarna
mot förenings-rättskränkningar i form av avskedande eller uppsägning ligger för
övrigt ändå Just i anslällningsskyddslagens regler och i tillämpningen av dem.
I andra fall bör enligt min mening praxis kunna bygga vidare på nuvarande i
princip fria bevisprövning. Inom den ramen har AD goda möjligheter att beakta
de erfarenheter, som gjorts på fackligt håll av svårigheter att upprätthålla
respekten för föreningsrätten. Som jag förat har anfört bör den nya utredningen
på arbetsrättens område få till uppgift all undersöka hur den arbetsrättsliga
reformverksamheten slår igenom i AD:s rättstillämpning. Skulle det därvid visa
sig att ändrade regler i fråga om bevisbördan i föreningsrättsmål på någon
punkt bör eftersträvas får det ankomma på utredningen att ta upp den frågan.

Den andra punkt som jag vill
särskilt nämna är kommitténs förslag om strykning av reglerna i 3 § femte
stycket FFL om tillåtlighet av s. k. arbetsledarklausuler. Jag ställer mig
bakom det förslaget. Som kommittén har utvecklat bör de intressen
arbetsgivarna kan ha alt bevaka på området kunna tillgodoses ulan sådant stöd i
lagen som del här nämnda lagrtimmel representerar.

11.3 Förhandlingsrätt

Den lagstadgade förhandlingsrätten
har alltsedan tillkomsten av FFL betraktats som en hörnsten i lagstiftningen
på arbetsrättens område. När lagen kom till hade redan stora gmpper
arbetstagare av egen krafl vunnit erkännande av rätten att bilda fackliga
organisationer och att genom dem främja sina gemensamma intressen. Men andra
grapper hade inte nått lika långt. De behövde lagens stöd för att kunna utan
obehörig inblandning organisera sig fackligt och låta sig företrädas av sina
fackliga organisationer i förhandlingar med arbetsgivarna. Sedermera har
föreningsrättens och förhandlingsrättens gmndsatser kunnat ytterligare
utbredas och ges tillämpning t. ex. för tjänstemännen inom den offentliga
sektorn av arbetsmarknaden.

Lagens föreskrifter behöver inte
längre åberopas för att genomdriva ett erkännande av förenings- och
förhandlingsrätten på nya områden av arbetsmarknaden eller till förmån för nya
grupper av arbetstagare. Men det

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 208

betyder
inte att de har mist sin betydelse. De bör alltjämt finnas kvar som uttryck för
gmndsatser på vilka den centrala arbetsrältsliga lagstiftningen bygger. Och de
behövs också från fall till fall som ett skydd mot dem som avviker från eljest
allmänt omfattade synsätt och söker förvägra sin motpart på arbetsmarknaden
grandläggande rättigheter som tillkommer alla andra.

Arbetsrätlskommittén har också byggt sitt förslag
på att de grandläggande reglema om förenings- och förhandlingsrätt skall
överföras från FFL till den nya lagstiftningen på rättsområdet. Lagen bör
liksom hittills innehålla grandsatsen att parterna på arbetsmarknaden,
arbetsgivare och organisationer av arbetsgivare på ena sidan och
organisationer av arbetstagare på den andra, skall ha en lagfäst rätt till
förhandlingar både när saken gäller önskemål om avtal i någon fråga av
betydelse för förhåUandet mellan parterna, vad som ofta kallas förhandling i
intressetvist, och när syftet är att söka nå uppgörelse i en rättslig tvist.
Vidare bör lagen liksom hittills innehålla visisa grundläggande regler om vad
som ligger i skyldighet att förhandla C|ch vissa anvisningar om hur
förhandling skall påkallas och sammanträde utsättas m. m. Enligt den ordning
som nu tillämpas har parterna på arbetsmarknaden sinsemellan avtalat om
huvuddelen av vad som skall gälla dem emellan om den praktiska sidan av
förhandlingsverksamheten och skrivit in regler därom i förhandlingsordningar.
Där förekommer t. ex. regler om förhandlingsframställnings form och innehåll,
om frister för utsättande av förhandlingssammanträden och för kallelse till
förhandlingar och om rättsverkningar av olika moment i förhandlingama. Sådana
rättsverkningar kan vara preskription av rätten att påkalla förhandling, rätt
för part att gå vidare i avtalad instansordning för förhandlingarna och ytterst
att väcka talan inför AD, rätt att kräva skadestånd vid förhandlingsvägran.
Kommittén har tänkt sig att parterna även fortsättningsvis skall i vid utsträckning
stå fria att komma överens om vad som på sådana punkter skall gälla mellan dem.
Av närmare redovisade skäl har kommittén dock föreslagit vissa tillägg till
lagens regler, bl. a. om tidpunkten för inledande av förhandlingar och om
förhandlingar såsom en föralsättning för inledande av rättegång.

Jag finner att en reformerad arbetsrättslig lagstiftning
bör utgå från de allmänna synpunkter som kommittén har angett. Till de
kompletteringar och ändringar i förhållande till gällande ordning som kommittén
har förordat och som Jag finner i huvudsak väl motiverade och avvägda, ålerkommerjag
i det följande.

När det gäller förhandlingsrättens innebörd och
omfattning i stort är det två aspekter som i första hand har tilldragit sig
intresse. Den ena av dessa kan sägas gälla ämnesområdet för förhandlingar
enligt lagen. Den andra gäller betydelsen för arbetstagarsidans rätt till
förhandling av alt arbetsgivaren har rätten alt besluta i den fråga som
arbetstagarsidan vill förhandla om.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 209

Enligt 4 § FFL skall förhandlingar
som grundas på lagen gälla "reglering av anställningsvillkoren" eller
"förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare". Den
nyss nämnda första frågan rörande förhandlingsrättens innebörd och omfattning
gäller vad och hur myckel som skall läggas in i dessa uttryck. Vilka frågor
rör med andra ord, i lagens mening, förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare och vilka gör det inte? Både enligt gällande rätt och enligt
kommitténs förslag kan detta problem sägas vara delsamma som problemet i vilka
frågor man kan med rättslig verkan sluta kollektivavtal. Ämnesområdet för
kollektivavtal har nämligen i gällande rätt, i I § lagen (1928: 253) om
koUektivavtal (KAL), bestämts på i princip samma sätt som ämnesområdet för förhandUngar
i 4 § FFL. Och i kommitténs förslag (11 och 20 §§ förslaget till lag om
förhandlingsrätt och kollektivavtal, FKL) har reglema om förhandlingsrätt och
om kollektivavtal på denna punkt samordnats.

Arbetsrätlskommittén konstaterar
för sin del att läget i gällande rätt är osäkert närmast därför att varken
lagförarbeten eller rättspraxis lämnar något tydligt svar på i vilken
utsträckning frågor, som brakar anses höra till förelagsledningens område, kan
göras till föremål för förhandlingar och kollektivavtal. På denna punkt finns
bara några rättsfall rörande arbetsgivares förhållande till tredje man, av
vilka man knappast kan dra några allmänna slutsatser.

Ett vidsträckt ämnesområde för
förhandlingar och kollektivavtal ses emellertid av kommittén som en första
grandval för strävandena alt åvägabringa inflytande för arbetstagarsidan på
alla nivåer i förelagen. Kommittén har därför valt alt i sill förslag till
lagtext beskriva ämnesområdet på ett något annat sätt än i nu gällande lag.
Kollektivavtal skall enligt förslaget gälla "villkor rörande arbetet och
lön eller annan ersättning härför samt villkor i övrigt rörande förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare" (20 § FKL). Och enligt förslaget
skall förhandling gälla, föratom förhållande som avses med den föreslagna
lagen, "villkor varom kollektivavtal kan träffas" (II § FKL). Avsikten med dessa
formuleringar har enligt kommittén varit att ge lagstiftaren möjlighet att
klarlägga, att förhandlingar och kollektivavtal skall kunna gälla i princip
varje fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare med
avseende på arbetet och den rörelse vari arbetet bedrivs, frågan må sedan avse
företagets produktion, affärsledningen, arbetsledningen eller något annat.

Liksom arbetsrätlskommiltén finner
jag del vara av grandläggande betydelse för den arbetsrättsliga lagstiftning,
som har till främsta syfte alt bredda och förslärka arbetstagamas inflytande i
arbetslivet, att tillämpningsområdet för sådana medel för arbetstagarinflytande
som fackliga förhandlingar och kollektivavtal blir vidsträckt. I Jämförelse
med gällande rätt är det framför allt viktigt alt klart slå fast att även
frågor, som gäller företagets skötsel och utveckling, skall kunna göras till
föremål för förhandlingar och kollektivavtal. Lagstiftningen bör bygga på
tanken alt arbetstagarna li-

\4-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga I

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 210

ka
väl som arbetsgivaren är beroende av hur verksamheten bedrivs och att de därför
skall vara berättigade alt påverka verksamheten även i stort. Delta inflytande
skall utövas i förhandlingar och i andra former som bestäms i kollektivavtal.

Det finns emellertid anledning alt här erinra om en
väsentlig aspekt som Jag redan har berört i samband med att Jag inledningsvis
behandlade frågan om den här aktuella lagstiftningens tillämpningsområde. Som
Jag då framhöll finns det i vissa kategorier av verksamhet ett beslutsområde,
som bör vara förbehållet överväganden och beslut i andra former och i andra beslutsorgan
än sådana som bestäms av arbetsgivare och arbetstagare i dessa egenskaper. Jag
tänker här på sådana allmänna målsältningsfrågor som den partipolitiska
inriktningen hos tidningar eller andra opinionsbildande organ, fackliga
målsättningar hos organisationer på arbetsmarknaden, verksamhetens allmänna
inriktning i religiösa, vetenskapliga, konstnärliga eller andra ideella
organisationer eller samfund, målsättningar av annan än företagsekonomisk
innebörd i folkrörelseföretag eller kooperativa företag, etc. Beslut om
formulering och fastställande av de ideella eller eljest särskilda målen för
arbetsgivarens verksamhet bör i sådana fall få fattas i de former som har
tillämpats hittills. 1 många hithörande fall, sannolikt de allra flesta,
fattas besluten i en demokratiskt uppbyggd beslutsprocess och fallen har då
gemensamt att de anställda som gmpp inte bör ha något företräde all framför
andra få inverka på besluten.

Som jag redan närmare utvecklat är det självfallet
inte lätt alt genom en allmän beskrivning bestämma den gräns för lagens
tillämpningsområde som Jag här åsyftar. Det är i stor utsträckning nödvändigt
att överlåta åt rättstillämpningen att från fall till fall bedöma hur gränsen
skall dras. Jag skall i specialmotiveringen återkomma till vissa ytterligare
synpunkter på den här aktuella gränsdragningsfrågan. Där skall jag också la upp
vissa frågor rörande betydelsen av associationsrättsliga behörighetsregler för
de rättsliga möjligheterna att i fackliga förhandlingar och koUektivavtal inverka
på beslutsprocessen i förelag som är underkastade dessa regler. Problem av den
arten får Jag också anledning alt behandla närjag senare i denna allmänna
översikt kommer in på frågor om primär förhandlingsskyldighet och om
tolkningsföreträde för arbetstagarsidan i vissa tvister om av-lalstillämpning.

Den andra huvudfrågan rörande innebörden och
omfattningen av den i lag inskrivna förhandlingsrätten gäller betydelsen av att
arbetsgivaren har rätten att besluta i den fråga, som arbetstagarsidan vill
förhandla om. Ärbetsrättskommiltén har på den punkten konstaterat att det
åtminstone på arbetstagarsidan är en allmän uppfattning all här ligger en
begränsning i förhandlingsrätten enligt FFL och alt denna begränsning måste
undanröjas om det skall gå att få till stånd en demokratisering av arbetslivet.
Kommittén har för egen del funnit att det knappast finns underlag för några
säkra och uttömmande omdömen om innebörden av gällande rätt på denna

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 211

punkt.
Enligt kommittén är det tänkbart all förhandlingsrätten enligt FFL innefattar
åtminstone en rätt för arbetstagarsidan att vid förhandlingar med arbetsgivaren
anlägga synpunkter och framföra klagomål eller krav med anledning av beslut som
arbetsgivaren fattar. Men kommittén finner å andra sidan klart all lagen inte
grandar någon skyldighet för arbetsgivaren att uppskjuta beslut som han enligt
avtal äger ensidigt fatta, eller uppskjuta verkställighet av sådana beslut. I
den meningen torde enligt kommittén saknas en rättsligt garanterad möjlighet
för arbetstagarsidan all genom fackliga förhandlingar inverka på avgöradet av
frågor som hör till områdena för förelagsledningen och ledningen och
fördelningen av arbetet.

Kommittén har med dessa anmärkningar lämnat frågan
om innebörden av gäUande rätt på denna punkt och i stället ägnat sig åt att
utarbeta förslag till nya regler, som anges syfta till att skapa en
gmndläggande form för arbetstagarinflytande över sådana beslut i
arbetsgivarens verksamhet som denne nu normalt är berättigad alt fatta ensam.
Tanken är att rätten till förhandling i sådana frågor skall vara ett slags
lägsta nivå för arbetstagarinflytandet och att ett mera långtgående inflytande
skall tillförsäkras arbetstagarna i avtal. Kommittén har betonat all den med
andra ord inte har med sina förslag till förhandlingsrällsregler velat uttala
sig om vilka former för arbetstagarinflytande, som är de bästa eller mest
eftersträvansvärda i skilda fall, och inte heller i och för sig velat uttala
sig till förmån för uppfattningen att arbetsgivaren anses ha beslutanderätten
över företags- och arbetsledningen när annat inte uttryckligen har avtalats.

Kommittén har föreslagit följande regler om
förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren i frågor som han enligt avtal äger att
slutligt bestämma över (12 och 13 §§ FKL). Arbetsgivaren skall om han är bunden
av kollektivavtal vara skyldig att i varje sådan fråga förhandla med sin av
frågan berörda lokala motpart i kollektivavtalet. För att förhandlingen skall
ha reell betydelse för beslutet skall arbetsgivaren i princip alltid vara
skyldig att avvakta med detta till dess den lokala förhandlingen har hunnit
genomföras. Här föreslår kommittén emellertid en skillnad i uppbyggnaden av
lagens regler mellan å ena sidan frågor av mera allmän räckvidd - där det
enligt sakens natur alltid och på alla kollektivavtalsområden är ett intresse
för arbetstagarsidan all få förhandla - och å den andra frågor som enbart
berör individuella fall eller som av annan grand är av mindre ingripande
betydelse för arbetstagarkoUektivet i dess helhet. I de förra fallen åläggs
arbetsgivaren s. k. primär förhandlingsskyldighet genom en regel (13 §) enligt
vilken arbetsgivaren skall på eget initiativ förhandla innan beslut fattas
eller åtgärd vidtas som rör av avtalet bunden arbetstagare och som innebär
omläggning, nedläggning eller inskränkning av driften eller överlåtelse eller
upplåtelse av rörelsen eller eljest medför viktigare förändring av drifts-
eller arbetsförhållandena eller av anställningsförhållandena i övrigt. I de
senare fallen är det arbetstagarsidans sak att ta initiativet genom alt påkalla
förhandling. Sker detta är arbetsgivaren skyldig att avvakta med beslut eller

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 212

annan
åtgärd i frågan tills förhandlingen slutförts om, som saken har uttryckts i
lagtexten, sådant uppskov skäligen kan krävas av honom (12 §). Från
arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet skall enligt förslaget göras
undantag om fullgörande av förhandlingsskyldigheten skulle för arbetsgivaren
eller annan medföra påtaglig risk för skada (19 §).

Som
framgår är det enligt kommitténs synsätt skyldigheten för arbetsgivaren alt
skjuta upp sitt beslut eller verkställigheten av detta som är det vikliga
momentet i de föreslagna lagreglerna. Utan en sådan skyldighet för
arbetsgivaren blir en rätt för arbetstagarsidan att komma till tals i frågor
över vilka arbetsgivaren bestämmer utan egentligt värde. 1 debatten om
kommitténs förslag har också i huvudsak rått enighet om att del är genom
bestämmelser om uppskovsskyldighet för arbetsgivaren som man kan förstärka
arbetstagarsidans förhandlingsrätt. Har det rått enighet på den punkten, har
däremot den närmare utformningen av förslagen väckt åtskillig debatt och
kritik vid remissinstansernas granskning. 1 några yttranden har invänts alt den
föreslagna lagtexten och motiven inte tillräckligt tydligt anger vad som
åsyftas. Del har också sagts att skillnaderna mellan de föreslagna allmänna
bestämmelserna om förhandlingsrätt i 11 § FKL och de nya reglerna i 12 och 13
§§ inte är tillräckligt klara. Men huvuddelen av anmärkningarna mot förslagen
gäller dessas sakliga innehåll.

Redan
i den s. k. löntagarreservationen invändes att de av kommitténs majoritet
föreslagna reglerna inte kunde väntas bli tillräckligt effektiva, alt de inte
skulle komma att ge del eftersträvade grandläggande inflytandet för
arbetstagarna i frågor som nu i regel är förbehållna arbetsgivarnas ensidiga
beslutanderätt. Denna kritik har underslrakits och ytterligare utvecklats i
remissyttranden från löntagarsidan. De väsentligaste punkterna i kritiken är
begränsningen av den lagstadgade förhandlingsskyldigheten för arbetsgivarna
till att gälla enbart i förhållandet till lokal motpart, begränsningen av
tillämpningsområdet för bestämmelsema om primär förhandlingsskyldighet till
alt gälla enbart frågor av mera allmän betydelse för ett större antal
arbetstagare, och de undanlag som gjorts i de föreslagna reglerna från
skyldigheten för arbetsgivaren all avvakta med beslut eller åtgärd till dess
arbetstagarsidan fått tillfälle alt förhandla. På alla dessa punkter har begärts
skärpningar av kommitténs förslag.

Närmast som en sammanfattning av kritiken har från
arbetstagarhåU framhållits all den nya lagen måste innehålla regler som
verkligen ger arbetstagama en förhandlingsrätt i egentlig mening och inte
enbart en rätt till överläggningar eller samråd av den art som redan nu
förekommer t. ex. i avtalen om förelagsnämnder.

I
löntagarresei-vationen framhölls också att del inte är motiverat alt den
uttryckliga skyldigheten för arbetsgivaren att skjuta upp beslut eller åtgärd
förbehålls förhandlingar enligt de föreslagna 12 och 13 §§ FKL. Enligt reservanterna
bör samma regel gälla för alla slag av förhandlingar. Kommitténs majoritet
hävdade på den punkten, i huvudsak, att uppskovsregler

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 213

inte behövs i andra fall än sådana som avses med 12 och 13
§§ FKL, eftersom i rättstvister samma funktion fyUs av arbetsgivarens
skadeståndsansvar för oriktig avtalstiUämpning och eftersom det i
intressetvister inte uppslår något självständigt behov av uppskov.
Löntagarreservanternas uppfattning i denna fråga har underslölls av åtskilliga
arbelstagarförelrädare bland remissinstanserna, av LO dock i den modifierade
formen att en uppskovsregel bland de allmänna förhandlingsrättsreglema har
sagts böra gälla enbart till förmån för arbetstagarorganisationer som har
eller brukar ha kollektivavtal med arbetsgivaren. Även AD har ställt sig i viss
mån kritisk mot kommittémajoriletens motivering på denna punkt. Del står enligt
AD klart att en uttrycklig uppskovsregel är åtminstone i vissa situationer
effektivare än det skadeståndsansvar som åvilar arbetsgivare för oriktig
avtals-tillämpning.

Andra remissinstanser, främst de
som företräder arbetsgivarintressen, har betonat riskerna för effektiviteten i
arbetsgivarnas verksamhet med alltför långtgående regler om
förhandlingsskyldighet på de områden där arbetsgivarna nu i regel själva
fattar beslut. Det har sagts att en vidsträckt primär förhandlingsskyldighet,
eller sådan förhandlingsskyldighet som avses i 12 § FKL, kommer alt medföra
byråkratisering av beslutsprocesserna och risker för förseningar i behandlingen
av viktiga frågor, till nackdel för både arbetsgivare och arbetstagare och till
fördel för ingen.

Bland anmärkningarna mot kommitténs
hithörande förslag bör i delta sammanhang slutligen också nämnas dem som riktar
sig mot all kommittén vill förbehålla kollektivavtalsbärande
arbetstagarorganisationer den rätt till förhandlingar med uppskovsskyldighel
för arbetsgivaren, som upptagits i kommitténs lagförslag. Kritikerna anser att
förslaget innebär en orättvis behandling av sådana frislående
minoritetsorganisationer, som inte kan förmå arbetsgivarparten all träffa
kollektivavtal, och det sätts på några håll i fråga om en lagstiftning med
sådant innehåll slår i överensstämmelse med åtagna internationella
förpliktelser. På denna sistnämnda punkt har å andra sidan t. ex.
ILO-kommittén sagt sig godkänna kommitténs bedömning att förslagen inte innebär
något åsidosättande av sådana förpliktelser.

En grand tanke bakom den planerade
lagstiftningen bör som Jag redan tidigare har betonat vara, att
medbestämmanderätt för arbetstagarna skall fastställas i kollektivavtal mellan
parterna på arbetsmarknaden. I sådana avtal skall bestämmas både området för
medbestämmanderätten och formerna för rättens utövande liksom andra regler som
partema finner vara av betydelse i sammanhanget. Lagstiftningen bör ha till
uppgift att främja tillkomsten av sådana kollektivavtal. Här får regler på
förhandlingsrättens område en betydelsefull roll. Ett sätt att främja
avtalslösningar är nämligen att i lagen slå fast en grandläggande form för
inflytande, som kan tjäna som utgångspunkt för pariemas avtalsförhandlingar om
mera utvecklade infly-landeformer i särskilda frågor eller på särskilda
områden. Grandläggande regler om skyldighet för arbetsgivare all förhandla före
beslut bör vara bå-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 214

de
en utgångspunkt för parternas överenskommelser om andra lösningar och en form
för arbetstagarinflytandet, som kan fungera i den mån parterna inte avtalar om
något annat.

De regler som har föreslagils av kommittén fyUer
denna dubbla uppgift. De bör emellertid som också begärts av en praktiskt taget
enhällig lönta-garopinion, förstärkas på åtskiUiga väsenfliga punkter. Annars
blir inte reglema det viktiga medel för vidgande av demokratin i arbetslivet
som de är avsedda att vara. De invändningar som främst från arbetsgivarhåll har
rests mot sådana förstärkningar har enligt min mening inte visat på några
väsentliga hinder mot att man i huvudsak tillgodoser de önskemål som har
framställts från löntagarorganisationernas sida. Det finns inte någon anledning
all befara att väletablerade och ansvarskännande fackliga organisationer skall
vägra att medverka till nödvändig anpassning till förhållandena i enskilda fall
eller att de inte skall visa tillräcklig förståelse för de krav på snabbhet,
effektivitet och improvisalionsförmåga som ställs i de flesta verksamheter. Å
andra sidan fömtsätts en vilja till omställningar och anpassning även hos
arbetsgivarna. Det går inte att uppnå några verkliga resultat på
arbetslivsdemokratins område utan förändringar i de organisa-tionsslmklurer och
beslutsratiner som nu tillämpas. På vissa håll är denna process redan igång.
Men den måste intensifieras och breddas. Och till det behövs stöd i den
arbetsrättsliga lagstiftningen.

Det enligt min mening viktigaste kravet på ändring
i kommittémajoritetens förslag är det som går ut på att förhandlingar enligt
de nya förhandlingsrättsreglema inte skall vara förlagda enbart till
partsförhållandet mellan den enskilde arbetsgivaren och hans lokala motpart på
arbetstagarsidan. Majoritetsförslaget innebär visseriigen att det skall slå
vederbörande parter fritt att träffa kollektivavtal om även centrala
förhandlingar i frågor som hör in under 12 och 13 §§ FKL. Det är emellertid
inte tillräckligt. Istället bör redan genom lagens regler ges en vid ram för
förhandlingsverksamheten genom anknytning till den ordning som har utvecklats
till att bli den normala på stora delar av arbetsmarknaden. Med den
utgångspunkten får det sedan ankomma på parterna att finna de former för
förhandlingama som kan vara mest lämpliga. Möjligheten att föra upp
förhandlingsfrågor till del centrala planet är av flera skäl av stor betydelse
för arbetstagarsidan. Den underlättar strävandena att utforma enhetliga och
väl avvägda handlingslinjer i frågor av mera allmän betydelse. Den ger
tillfälle till förnyad genomgång och analys av viktigare förhandlingsfrågor.
Och den är i sig själv ägnad att underlätta uppgörelse redan i den lokala
förhandlingsomgången.

Lagen bör därför som huvudregel bygga på att
förhandlingar i sådana fall som avses med 12 och 13 §§ i kommitténs förslag
skall kunna omfatta både en lokal och en central förhandlingsomgång. Den senare
bör dock inte med nödvändighet vara central i den meningen att arbetsgivaren
förhandlar genom den organisation som han i vanliga fall företräds av i
centrala förhand-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 215

lingar.
Frågan om arbetsgivarorganisationens roll i sammanhanget bör lämnas öppen i
lagen. Här liksom i andra fall bör gälla att förhandlingsskyldig part får
själv avgöra hur han vill låta sig representeras i förhandlingen.

Till skillnad från vad som gäller förhandlingar i
allmänhet bör enligt min mening lagen innehålla uttryckliga regler om de båda
förhandlingsomgångarna. Detta hänger samman med alt skyldigheten för arbetsgivaren
att avvakta med beslut eller åtgärder är det avgörande inslaget i de särskilda
förhandlingsrättsreglerna. Det måste då anses betydelsefullt att uppskovsreglerna
innehåller klara anvisningar om hur länge den skyldigheten åvilar arbetsgivaren.
Alternativet till uttryckliga lagregler är att knyta förhandlings-och
uppskovsskyldigheten enbart till partsförhållandet i kollektivavtal och att
helt överlåta åt parterna alt sinsemellan komma överens om förhandlingsordningar.
Därmed har dock enUgt min mening arbetstagarorganisationerna inte fått
tillräckligt stöd av lagen för sitt anspråk på att i förekommande fall få
förhandla både lokalt och centralt.

Om
alltså lagstiftningen om förhandlingsrätt bör ges det innehållet att
förhandlingar i frågor inom arbetsgivarens beslutsområde skall på arbetstagarsidan
kunna föras både lokalt och centralt, med skyldighet i princip för
arbetsgivaren att vänta med beslut och åtgärder till dess även den centrala
förhandlingen slutförts, är därmed inte sagt att det inte ligger något riktigt
och väsentligt i de argument som framförs till förmån för att tyngdpunkten i
förhandlingarna skall ligga på del lokala planet. Löntagarorganisationerna har
sedan länge betonat att demokratiseringsprocessen i arbetslivet måste nå ut
till alla de enskilda arbetslagarna och omfatta frågor som berör dem nära och
dagligen. Del är därför viktigt att i sådana frågor finna former för
arbetstagarinflytandet som direkt engagerar så många av de enskilda som
möjligt. Men även när inflytandet måste utövas i representativa former, genom
utsedda företrädare för arbetstagarna, är det viktigt att den lokala
anknytningen bibehålls. För att rätten för arbetstagamas representanter alt
påverka beslut och åtgärder i arbetsgivarens verksamhet skall le sig
meningsfull och välmotiverad för alla parter är det betydelsefullt, alt det är
de närmast berörda arbetstagarnas kunskaper och erfarenheter och deras
förslahandskännedom om de frågor saken gäller som las tillvara och utnyttjas på
bästa sätt. Därför kommer tyngdpunkten i de förhandlingar, som Jag behandlar i
detta sammanhang, att ligga på det lokala planet.

Del kommer inte alt le sig möjligt, och än mindre
önskvärt, alt bygga ut de centrala förhandlingsresursema hos de fackliga
organisationerna så alt de kan räcka till för mera än en liten del av den
totala verksamheten. Tvärtom blir del med all säkerhet en förstarangsuppgift
alt på olika sätt bygga ut och förstärka de lokala förhandlingsresursema.
Åtgärder av många olika slag kommer här att bli nödvändiga. Information och
utbildning på det lokala planet blir av största betydelse och särskilda
åtgärder blir nödvändiga för alt säkerställa den verksamheten. Olika
lagstiftningsåtgärder blir också aktuella, t. ex. för att få till stånd en
lösning av frågan om

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 216

rätten för fackliga förtroendemän att få tillträde för att
fullgöra sina uppgifter på arbetsplatsema.

Det har redan framgått all Jag
anser alt de här aktuella lagreglerna bör vara dispositiva. Det bör alltså vara
möjligt att genom koUektivavtal mellan berörda parter inte bara komma överens
om den närmare tillämpningen av lagens regler utan även om de avvikande
bestämmelser som kan visa sig nödvändiga eller önskvärda. Att lagens regler
skall vara på delta sätt dispositiva är ett gemensamt önskemål hos
arbetsmarknadens parter. Därmed kommer att öppnas en värdefull och i vissa
fall nödvändig möjlighet till anpassning efter särskilda förhållanden i
enskilda fall eller hos särskilda kategorier av arbetsgivare. Del allmänna
skyddsintresse som ligger bakom att nu gäUande förhandlingsrättsregler
betraktas som i princip tvingande rätt bör mot denna bakgrund slå tillbaka.
Någon motsvarande anledning finns däremot inte att i den nya lagen göra de
allmänna reglerna om förhandlingsrätt och förhandlingsskyldighet dispositiva.

Arbetsrätlskommiltén har som
framgått reserverat den primära förhandlingsskyldigheten för frågor av mera
allmän räckvidd, vilka har betydelse inte enbart för enskilda arbetstagare utan
för arbetstagarkoUektivet som helhet, eller åtminstone för större grapper av
arbetstagare. Som exempel nämner kommittén omläggning, nedläggning eller
inskränkning av driften i arbetsgivarens rörelse eller överlåtelse eller
upplåtelse av företaget. Primär förhandlingsskyldighet skulle enligt förslaget
också föreligga vid annan viktigare förändring av drifts- eller
arbetsförhållandena eller av anställningsförhållandena i övrigt. Kommittén
säger sig bygga denna avgränsning av regeln på tanken alt det i alla
förhållanden mellan arbetsgivare och kollektivavtalsbärande
arbetstagarorganisationer finns frågor som arbetstagarsidan typiskt sett alltid
vill förhandla om och andra frågor där del inte på samma sätt säkert kan
föralses att arbetstagarorganisationen vill förhandla. 1 den praktiska
tillämpningen skulle enligt kommitténs tanke gränsen för den lagstadgade
primära förhandlingsskyldigheten dras mellan dessa kategorier av frågor.
Kommittén menar alltså alt gränsdragningen skulle röna inverkan av
arbelstagarorganisationemas önskemål i de enskilda fallen. Den närmare
avgränsningen skulle ofta kunna göras genom kollektivavtal om hur och när
förhandlingsrätten skall utövas. 1 motiven finns också uttalanden som går ut på
att del dessutom i vissa fall, som formellt inte faller in under reglerna om
primär förhandlingsskyldighet, skulle i realiteten åligga arbetsgivaren viss
initialivskyldighet. Underlåtenhet att åtminstone upplysa motparten om att en
förhandlingsfråga kan tänkas komma upp skulle nämligen vara alt betrakta som
ett försök att kringgå lagen.

Primär förhandlingsskyldighet för
arbetsgivaren, skyldighet för honom alt la initiativ till och genomföra
förhandling före beslut, uppfattas allmänt bland löntagarorganisationerna som
ett mycket väsentligt led i ett syslem av lagregler som har till syfte att
bidra till arbetslivets demokratisering.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 217

Som
framgår av kommitténs betänkande var frågan om sådan skyldighet för
arbetsgivama i vissa frågor aktuell redan vid tUlkomsten år 1936 av den nu
gällande lagen om förenings- och förhandlingsrätt. Och krav på lagregler i
ämnet har åtskilliga gånger framställts från löntagarhåll under de senaste
årens debatt om arbetslagarnas inflytande i arbetslivet. Det har då i allmänhet
tillfogats att det redan av praktiska skäl inte gärna kan tänkas att
skyldigheten blir total, eller med andra ord alt den åläggs arbetsgivarna i
alla frågor oavsett deras karaktär och störte eller mindre betydelse för arbetslagarna.
Åtminstone i den praktiska tillämpningen måste en gräns dras. Detta föratsätter
även de som vill att lagen skall innehålla mycket långtgående regler i ämnet.

Kommittén har som jag nämnde för sin del
eftersträvat att dra gränsen mellan frågor i vilka man kan föratse alt
arbetstagarparten alltid vill ha förhandling och frågor som inte är av den
betydelsen. Även om tanken bakom denna lösning ler sig i princip riktig finner
Jag, liksom flertalet remissinstanser på löntagarsidan, att den avgränsning
som kommittén har gjort är alltför snäv. Gränsdragningen ger också intryck av
att vara alltför obestämd och komplicerad. Det är enligt min mening
principiellt att föredra att söka fastställa en mera påtaglig och tydlig gräns,
och falla tillbaka på att nödvändig anpassning kan ske genom kollektivavtal
mellan berörda parter, framför alt göra en alltför svårgripbar avvägning med
åtföljande osäkerhet i den praktiska tillämpningen. Även om det ligger något
i, såsom kommittén har påpekat, alt det bör finnas fall i vilka arbetsgivare
måste anses skyldiga alt ta initiativ trots att reglerna om primär
förhandlingsskyldighet inte är omedelbart tillämpliga, är det inte tillrådligt
att mer än nödvändigt lita till konstraklioner som bygger härpå.

Det av kommittén bestämda området för primär
förhandlingsskyldighet bör alltså utvidgas. Väsentligast är här att den primära
förhandlingsskyldigheten kommer att omfatta även fall där förhandlingsfrågan
inte är av betydelse annat än för en eller några enskilda arbetstagare. Frågan
kan då te sig mindre betydelsefull för företaget i dess helhet men den kan vara
av vä-sentiig vikt för den eller de berörda. Jag tänker här t. ex. på omplaceringar
eller omflyttningar från vissa arbetsuppgifter till andra eller eljest ändringar
i enskildas arbetsförhållanden vilka av dem uppfattas som betydelsefulla,
därför alt de är varaktiga eller av andra skäl. I sådana fall är det ett rimligt
handlingsmönster, där arbetstagarsidan inte tillförsäkrats en ännu längre
gående rätt till inflytande, att arbetsgivaren tar upp förhandling med den
enskildes fackliga organisation innan beslut fattas. Här liksom annars måste
strävan vara att beslut skall fattas i samförstånd. Om förhåUandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare allmänt sett är gott torde det för övrigt i regel
vara lätt att nå ett sådant samförstånd. Då blir å andra sidan arbetsgivarens
skyldighet att förhandla föga betungande. 1 den praktiska tillämpningen bör del
också bli möjligt att i lämpliga fall nå enklare lösningar än att par-tema
genomför en förhandling i egentlig mening.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 218

Jag föreslår alltså en utvidgning
av den regel om primär förhandlingsskyldighet som finns i kommitténs
lagförslag till att omfatta även viktigare individuella fall. Vid sidan av
reglerna om primär förhandlingsskyldighet bör vidare enligt min mening liksom i
kommitténs förslag finnas en regel som ger arbetstagarsidan rätt att av eget
initiativ påfordra förhandling i frågor över vilka arbetsgivaren bestämmer.
Den primära förhandlingsskyldigheten bör ses som den väsentliga formen för
inflytande genom förhandlingar, vilken är inriktad på viktigare frågor om
förändringar i arbetsgivarens verksamhet eller arbetslagamas arbets- eller
anställningsförhåUanden. Den här senast berörda förhandlingsrätten är en något
mindre ingripande men ändå betydelsefull form för inflytande när del av
praktiska skäl ler sig rimligast att arbetstagarsidan i del enskilda fallet ger
till känna om förhandling önskas. Arbetstagarsidan får rätt till förhandling
även i frågor som arbetsgivaren i och för sig på goda skäl finner vara av
sådan natur att de inte omfattas av den prnjiära förhandlingsskyldigheten
enligt huvudregeln. Även i sädana frågor kan den fackliga organisationen finna
skäl till förhandling därför att arbetsgivarens beslut på ett eller annat sätt
betraktas sorn betydelsefullt för de anställdas förhållanden. Med den
utvidgning av den primära förhandlingsskyldigheten som jag föreslår blir i
praktiken till-lämpningsområdet för denna allmänna regel om skyldighet för
arbetsgivaren att förhandla före beslut förhåUandevis begränsat. Även om det
inte är en fömtsättning för förhandlingsrätten att det finns en utgångspunkt i
ett beslut eUer en åtgärd av större betydelse, är förhandlingsrätten nämligen
inte avsedd att leda till en omfattande förhandlingsverksamhet i frågor som hör
tiU den dagliga verksamheten i företaget. Meningen är bara att de fackliga
organisationema skall ha en gmnd i lagen för anspråk på förhandlingar i frågor
som de bedömer som viktiga och i vilka de därför vill själva ta initiativ.
Liksom kommittén föratsätter Jag att partema på olUia delar av arbetsmarknaden
sinsemellan bestämmer närmare om gränsdragning mellan de båda formema för
förhandlingsskyldighet.

Anpassning efter förhåUandena inom
olika delar av arbetsmarknaden och i olika enskUda fall är en viktig fömtsättning
för att ett system av regler om arbetstagarinflytande skall fungera på ett
tiltfredsstäUande sätt. Utövandet av arbetstagamas rätt till inflytande måste
bygga på förtroende och ömsesidig vilja att lösa uppkommande problem. Detta
gäUer vare sig arbetstagamas rätt till inflytande grandar sig på avtal eller
det har sin grand i lag och oavsett i vUka former inflytandet skall utövas. När
rätten till inflytande bygger på lag innebär detta emellertid att det kan bli
nödvändigt att lagstiftaren söker säkerstäUa åtminstone att föratsättningar
skapas för ett förtroendefullt samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Detta talar för att reglema om rätt
till inflytande, som arbetsrättskommittén också har föreslagit, i princip
anknyts till det etablerade förhållandel mellan arbetsgivaren och de
arbetstagarorganisationer som slår i kollektivavtalsförhåUande till honom.
Därmed bygger man vidare på del sam-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet , 219

arbete
och det i regel förtroendefulla förhållande som redan inletts mellan sådana
parter. Del finns då inte anledning att hysa sådana farhågor för missbrak som
har förts fram av några remissinstanser. För en anknytning till etablerade
kollektivavtalsförhållanden talar också mycket väsenfliga praktiska skäl.

Arbetsgivarens förpliktelser t. ex. alt förhandla
före beslut om viktigare förändring av verksamheten i stort kan inte rimligen
få gälla i förhållande till alla sammanslutningar av arbetstagare ulan avseende
på hur tiltfälliga de är eller hur få medlemmar de har. Det är väsentligt alt
förhandlingar kan komma till stånd i alla frågor som berör arbetstagarna på en
arbetsplats. Sker förhandlingar före arbetsgivarens beslut är detta den bästa
gmnden för att motsättningar och missförstånd inte skall uppkomma i efterhand.
Men förhandlingsförfarandet kan inte få sväUa ut och bli till ett hinder i
verksamheten genom att arbetsgivaren åläggs förhandla med alltför många
motparter på arbetstagarsidan. Därför måste en begränsning göras.

Frågan om del behöriga i alt göra viss
arbetsrättslig lagstiftning tillämplig enbart på arbetstagarorganisationer som
slår eller brukar slå i kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren har
varit föremål för diskussion vid flera tillfällen under de senaste årens
arbetsrättsliga reformarbete. Som arbetsrättskommittén påpekat har lösningen
valts på flera punkter i nyare lagstiftning på rättsområdet. Exempel är 40 §
andra stycket arbetarskyddslagen, lagen om slyrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen och lagen om arbetstagares rätt till
ledighet för utbildning.

Som framhållits vid genomförandet av de här nämnda
tidigare lagarna är det ofta, liksom när det gäller att bestämma
tillämplighelsområdet för de regler om förhandlingsrätt som jag nu behandlar,
praktiskt nödvändigt all göra en avgränsning så att lagens regler blir
tillämpliga enbart på vissa arbetstagarorganisationer men inte på alla. De
lagregler del här är fråga om innebär att vissa befogenheter och rättigheter
tilldelas arbetstagarorganisationerna, men föratsätter också att dessa åtager
sig ansvar för att arbetstagarnas intressen bevakas och att viktiga uppgifter
i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare blir fullgjorda. Med det
system som alltsedan tillkomsten av den nu gällande lagstiftningen om
förenings- och förhandlingsrätt har gällt på vår arbetsmarknad görs inte någon
åtskillnad mellan olika fackliga sammanslutningar i fråga om de grandläggande
rättsliga för-utsältningarna för fri facklig verksamhet. Inga formella krav
ställs för att en sammanslutning skall kunna bedriva verksamhet som facklig
organisation, utöver de mycket enkla att styrelse skall ha utsetts och stadgar
av enkel beskaffenhet ha antagits. När det gäller inflytandet över
arbetsgivarens beslut i frågor som hör till företagets skötsel och utveckling
eller till arbetsledningen i stort är det emellertid nödvändigt att göra en
begränsning till de fackliga organisationer som är representativa företrädare
för arbetstagarna. Med vårt system uppnås detta genom anknytning till
bundenheten av

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 220

kollektivavtal i förhåUande till arbetsgivaren. Jag kan
inte se att det skulle innebära en otillbörlig behandling av
minoritetsorganisationema om en begränsning av denna innebörd görs i fråga om
de förhandlingsrättsregler som här är i fråga. Som Jag nämnde innebär detta
inte någon begränsning av de rättigheter som nu tillkommer sådana
organisationer. 1 frågor som speciellt gäller enskilda arbetstagare, t. ex.
omplacering, bör dock arbetstagarens organisation ha rätt till förhandling
även om den inte är en etablerad motpart till arbetsgivaren i den meningen att
den står eller brakar stå i koUektivavlalsförhållande till honom.

Knytes reglerna om förhandlingsrätt
för arbetstagarsidan med åtföljande skyldighet för arbetsgivaren att avvakta
med beslut såvitt gäller frågor av allmän betydelse för företaget och de
anställda till förhållandel mellan arbetsgivaren och de
arbetstagarorganisationer, till vilka han står i kollektiv-avtalsförhållande,
bör föratsättningama vara goda för att det skall utvecklas ett gott samarbete
med mtiner för förhandlingarna, som är väl anpassade efter förhållandena i
varje enskilt fall. Det finns då normalt inte anledning att räkna med all
förhandlingama skall medföra förseningar eller ineffektivitet i arbetsgivarens
verksamhet. Förhandlingarna blir ett naturligt och föralsebart moment i
beslutsprocessen. Arbetsgivarens skyldighet enligt lagen att skjuta upp beslut
och åtgärder behöver därmed inte upplevas som någon belastning. Tvärtom blir
förhandlingarna en viktig tillgång genom att de skapar föratsättningar för
samarbete och hindrar störningar till följd av missförstånd eller oenighet på
senare stadier i verksamheten.

Inte desto mindre måste man enligt
min mening räkna med alt det ibland kan uppstå situationer i vilka det inte ter
sig liltfredsställande all arbetsgivaren är ålagd en obetingad skyldighet att
avvakta med beslut eller åtgärder. Även om det vid normala förhåUanden mellan
partema inte finns några skäl att vänta sig annat än att det även i brådskande
situationer kan nås lösningar i samförstånd, bör lagen öppna möjlighet för
arbetsgivaren att när starka skäl kan åberopas göra avsteg från vad som eljest
gäller och fatta ett beslut eller verkställa en åtgärd innan förhandling har
kunnat ske.

1 kommitténs förslag finns på
förhandlingsrättens område två bestämmelser som tar sikte på sådana
situationer. Den ena är den föreslagna 19 § FKL, som föreskriver att part är
befriad från bl. a. primär förhandlingsskyldighet om fullgörande av
skyldigheten skulle för parten eller annan medföra påtaglig risk för skada. Den
andra är en regel i sista meningen av den föreslagna 12 §, enligt vUken
arbetsgivaren skaU avvakta med beslut eller annan åtgärd tUl dess förhandling
slutförts om sådant uppskov skäligen kan krävas av honom.

Mot dessa bestämmelser i kommitténs
förslag har riklats stark kritik av en i del närmaste enhällig lönlagaropinion.
Det har särskilt anmärkts att 19 § i realiteten ger utrymme för kringgående av
den föreslagna lagens regler. Erfarenheterna från tillämpningen av en
motsvarande regel i förelags-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 221

nämndsavtalen
har sagts klart utvisa att en allmän undantagsmöjlighet av den typ som
återfinns i 19 § kommer att frånta reglema om arbetstagamas nya rättigheter
praktiskt laget allt värde. Kritiken mot utformningen av arbetsgivarens
uppskovsskyldighet i 12 § är av i stora drag samma innebörd. Uttrycket "om
sådant uppskov skäligen kan krävas av honom" anses vara alltför obestämt
och ge alltför stora möjligheter till förfaringssätt som i realiteten innebär
all lagen kringgås. Att de ullryck som kommittén har valt i lagtexten på de här
aktuella punkterna är obestämda och alt de knappast motsvarar motivens
beskrivning av den avsedda restriktiva tillämpningen har påpekats även från
flera andra håll.

Jag
delar uppfattningen att kommitténs förslag på dessa punkter lämnar för stort
utrymme för avsteg från lagens huvudregel om förhandlingsskyldighet och
uppskovsskyldighet för arbetsgivaren. Särskilt 19 § ler sig enligt min mening
otillfredsställande. En sådan allmän undantagsregel bör inte finnas i ett
syslem av lagregler, som syftar till att på ett avgörande sätt bidra till alt
bredda arbetslagarnas inflytande och göra dem delaktiga i de beslut som fattas
i arbetsgivarens verksamhet. Regeln kan, som Jag senare skall beröra, inte
heller förenas med det synsätt som ligger bakom arbetslagarnas krav på rätt
till insyn i arbetsgivarens verksamhet och till information om förhållanden
som är av betydelse för dem.

Men
inte heller utformningen av uppskovsregeln i 12 § sista meningen FKL är
tillfredsstäUande. Den ger enligt min mening inte på ett tillräckligt klart
sätt uttryck för vad som bör gälla, nämligen alt undanlag från arbetsgivarens
uppskovsskyldighet skall mot den förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationens
vilja kunna förekomma enbart i särskilda fall.

Behovet
av befrielse för arbetsgivaren från de förpliktelser som tas upp i lagen bör
som jag redan har nämnt först och främst ses mot bakgmnd av att lagen bör
innebära förhandlings- och uppskovsskyldighet i frågor av allmän betydelse för
företaget enbart i förhåUande till etablerade motparter på arbetstagarsidan,
med vilka arbetsgivaren bedriver ett fortlöpande samarbete och med vilka
uppgörelser i samförstånd kommer alt kunna träffas i alla normala fall. Häri
bör också ligga att parterna har gemensamt kommit fram till raliner för hur
arbetstagarnas förhandlingsrätt skall tillgodoses ulan alt man åsidosätter del
behov av beslulsberedskap som kan vara en förutsättning för verksamheten.

I princip skall det därför här inte behövas något
utrymme för undantag från de lagstadgade skyldigheter för arbetsgivaren som
utgör granden för samarbetet. Det kan emellertid inte bortses från att det ändå
kan uppslå situationer i vilka till följd av skilda bedömningar i sakfrågan,
personliga omständigheter eller något annat liknande samförståndslösningar
inte kan uppnås, trots att del finns kanske betydande risker för skada om ett
beslut eller en åtgärd uppehälles. Det är inte säkert att båda parter i ett
läge av tidsnöd har tillgång till eller tid att sätta sig in i allt
beslutsunderlag av betydelse. Frågan om verkningama av ett dröjsmål med beslut
kan därför be-

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 222

dömas
olika. Blir del i ett visst läge aktuellt med förhandlingar mellan en
arbetsgivare och företrädare för arbetslagarnas förbund, kan också länkas att
risken för motsatta bedömningar ökar till följd av alt den omedelbara kontakten
med förhåUandena i det enskilda fallet inte blir densamma som vid en lokal
förhandling. Avvägningen av uppskovsfrågan kan kanske ibland också påverkas av
andra omständigheter än sådana som har omedelbar beröring med del enskilda
fallet.

Frågan är då om lagen bör innehålla en
undantagsregel för situationer av del här aktuella slaget. 1 och för sig kunde
del kanske hävdas alt svaret borde bli nekande och att man i stället borde
överlåta åt rättstillämpningen att ta hänsyn till omständigheter av denna art
vid utmätande av skadestånd för arbetsgivares brott mot sina i lagen
föreskrivna skyldigheter. Enligt min mening är detta dock både principiellt och
praktiskt en sämre väg att gå än all i lagen ange det utrymme för undantag, som
bör finnas, och därmed ge de anvisningar till den rättslillämpande instansen
som denna annars skulle sakna.

Som Jag ser saken bör utgångspunkten då vara att
undantagsregeln inte får utformas sä, all den ger möjlighet att kringgå det
syfte som lagens grandläggande regler om primär förhandlingsskyldighet är
avsedda att uppfylla. Det syftet är att det skall skapas ett handlingsmönster
för samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, enligt vilket
förhandling mellan parterna i frågor som är av betydelse för arbetstagarna
skall ingå som ett normall led i beslutsfattandet hos arbetsgivaren. De frågor
som omfattas av den primära förhandlingsskyldigheten är i regel sådana all del
ligger i arbetsgivarens hand all så planera sin verksamhet att skyldigheten att
förhandla med arbetstagarsidan kan fullgöras utan risk för tidsnöd. Underlåter
han att göra en sådan planering, får det betraktas som ett åsidosättande av
lagens regel om primär förhandlingsskyldighet. Råkar arbetsgivaren då till
följd av underlåtenheten i tidsnöd, bör del inte finnas möjlighet för honom
vare sig att åberopa en undantagsregel eller att utver-kajämkning av det
skadestånd som bör följa på brott mot lagens regler om primär
förhandlingsskyldighet.

Men det kan förekomma
situationerivilkaarbetsgivaren inte kan förebrås någon underlåtenhet av detta
slag. Det kanske är så att han normalt sköter sin förhandlingsskyldighet på ett
helt tillfredsställande sätt. Men så inträffar en speciell situation, som inte
rimligen kunnat föralses, och som försätter arbetsgivaren i en
tvångssituation. Om del då överhuvud inte finns tid att ta någon som helst
kontakt med vederbörande företrädare för den förhandlingsberättigade
organisationen på arbetstagarsidan, något som väl knappast inträffar annat än
till följd av rena tillfälligheter, eller om del i varje fall inte finns tid
att genomföra en förhandling, vore del all sträcka sig för långt alt anse
lagens regler åsidosatta om arbetsgivaren ändå fattar sitt beslut eller vidtar
sin åtgärd. Exempel på fall av den art som Jag här åsyftar, där en
undantagsregel har en funktion att fylla, ges i lagen om

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 223

facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Där görs undantag i fråga om
tolkningsföreträdet för arbetstagarsidan i vissa tvister när del är "risk
för säkerheten på arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner eller därmed
Jämförliga intressen". En annan parallell är begreppet skyddsarbete i den
offentliga Ijänstemannalagsliflningen och i vissa huvudavtal på arbetsmarknaden.
Sådant arbete kan komma i fråga t. ex. när det är nödvändigt för all förebygga
fara för människor eller skada på egendom, och det är i akuta situationer av
det slaget som det enligt min mening också bör tillkomma arbetsgivare en rätt
att fatta nödvändiga beslut eller vidta åtgärder utan alt först delta i förhandling.
Det kan också tänkas andra undantagssi-luationer där en arbetsgivare oföratsett
försätts i ett läge, där det står klart att beslut måste fallas omedelbart. Man
bör dock kunna räkna med att det i företag där sådana händelser kan inträffa
kommer alt utformas lösningar som både tillgodoser arbetstagarnas intresse av
insyn och inflytande och ger den nödvändiga handlingsberedskapen.

Mot denna bakgrand förordarjag att det i lagen tas
in en regel om undantag från den primära förhandlingsskyldigheten i fall, där
det finns synnerliga skäl mot uppskov med arbetsgivarens beslut. Jag finner
det lämpligast all lagen inte innehåller någon närmare beskrivning av de fall,
i vilka regeln skall få tillämpas, utan enbart en formulering som klart
markerar alt regeln är avsedd alt tillämpas restriktivt. Rättspraxis bör då
kunna ta ledning i de uttalanden som här har gjorts om den avsedda innebörden.
Att regeln skall tillämpas restriktivt följer av den centrala vikt den primära
förhandlingsrätten bör ha som en grandläggande form för inflytande i frågor av
stor betydelse för arbetstagama. Jag vill också markera att undantagsregeln
enligt min mening inte bör gälla förhandlingsskyldigheten som sådan utan enbart
skyldigheten all avvakta med beslut eller åtgärd. Därav bör också följa alt
beslut, som kan ändras eller återtas när det läge som framtvingat åtgärden inte
längre råder, bör ändras i avvaktan på slutförandet av förhandling om arbetstagarsidan
begär det.

De frågor som avses bli omfattade av den primära
förhandlingsskyldigheten är alltså till sin natur av stor betydelse för
arbetstagama, såsom grapp eller enskilt. Med hänsyn härtill och eftersom vad
man vill uppnå är all förhandling med arbetstagarsidan skall bli ett normalt
led i arbetsgivarens beslutsprocess i sådana viktigare frågor, bör den här
behandlade regeln få åberopas endast i rena undanlagsfall, där arbetsgivaren
inte kan lastas för att tiden inte medgett förhandling före beslut eller
åtgärd. Situationen måste däremot inte sällan kunna väntas bli en annan när en
fråga inte omfattas av den primära förhandlingsskyldigheten men
arbetstagarorganisationen ändå finner frågan så viktig, att organisationen tar
initiativ till förhandling. Arbetsgivaren har då inte haft samma möjlighet att
planera in en förhandling med arbetstagarorganisationen före beslutet och kan
därför ha svårare att vänta med sitt beslut. I regel har arbetstagarsidan inte
heller samma starka intresse av uppskov i del enskilda fall som har föranlett
be-

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 224

gäran om förhandling. Avvägningen mellan arbetsgivarens
och arbetstagarsidans intressen i uppskovsfrågan bör kunna göras med
utgångspunkt i denna bedömning. Detta har jag ansett böra markeras i lagtexten.
Som förutsättning för undantag bör i sådana fall gälla all särskilda skäl
talar mot uppskov.

Jag räknar med alt frågor om
arbetsgivarens uppskovsskyldighet i allmänhet skall kunna lösas i enighet
mellan partema efter en gemensam bedömning av vUket uppskov med arbetsgivarens
beslut som kan tänkas vara behövligt och vilka svårigheter ett uppskov kan
länkas medföra.

Slufligen vill jag påpeka att
arbetsgivarens beslut att utnyttja undanlagsreglerna självfallet sker under
skadeståndsansvar, liksom annars när det gäller tillämpningen av lagens regler
om förhandlingsskyldighet. En ytteriigare garanti mot oriktigt brak av
undantagen ligger i att det vid rättegång i saken bör ankomma på arbetsgivaren
att visa, all han har haft tillräckliga skäl för avsteg från sin lagstadgade
förhandlingsskyldighet.

Mot bakgrand av vad jag nu sagt om
hur jag ser på kommitténs förslag och på de anmärkningar som riktats mot detta
i reservationer till betänkandet och senare i samband med remissbehandlingen
vill Jag sammanfatta innehållet ide lösningar som jag för min del kommit fram
till på följande sätt.

Lagen bör inledningsvis innehålla
allmänna bestämmelser om förhandlingsrätt vilka i stora drag motsvarar
reglerna härom i 4 § FFL. Förhandlingsrätt bör tillkomma på ena sidan
arbetsgivare och organisationer av arbetsgivare och på den andra
organisationer av arbetstagare. Förhandlingar bör kunna påkallas i alla ämnen
som ligger inom ramen för förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare,
eller med andra ord i alla ämnen som är av beskaffenhet all kunna bli föremål
för kollektivavtal. Förhandlingar behöver emellertid inte syfta till
kollektivavtal ulan uppgörelse i form av enskilt avtal skall också kunna
åsyftas. Vidare bör förhandlingar kunna påkallas i rätlstvister, vare sig saken
gäller tolkning av ett avtal eller den rör tillämpningen av lag som är av
betydelse för förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. För rätt till
förhandlingar bör liksom enligt gällande rätt i princip krävas anknytning till
ett anställningsförhållande mellan en eller flera medlemmar i den ifrågavarande
arbetstagarorganisationen och den arbetsgivare saken gäller eller, i
förekommande fall, en arbetsgivare som tillhör den ifrågavarande
arbetsgivarorganisationen. På den punkten föreslår jag emellertid en viss
utvidgning i förhållande till nu gällande rätt. Jag skall strax återkomma
därtill liksom till några andra frågor som har att göra med partsförhållandet
i förhandlingar.

Arbetsgivare bör åläggas s. k.
primär förhandlingsskyldighet i förhållande till den eller de
arbetstagarorganisationer med vilka han har eller brakar ha kollektivavtal.
Skyldigheten innebär att arbetsgivaren skall kalla till och genomföra
förhandling innan beslut fattas som är av mera allmän betydelse för
arbetstagarna. Men den primära förhandlingsskyldigheten bör även gälla fall av
större betydelse för enskilda medlemmar i arbetstagarorgani-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 225

sationen eller för grapper av medlemmar däri. Rör ett
beslut av arbetsgivaren särskilt arbets- eller anställningsförhållandena för
medlem i annan arbetstagarorganisation, bör arbetsgivaren vara
förhandlingsskyldig gentemot den organisationen. Förhandlingsskyldigheten bör
i första hand fullgöras i förhållande till lokal motpart. Skulle sådan
förhandling inte leda till någon uppgörelse i samförstånd bör arbetstagarsidan
kunna begära att förhandlingen föres vidare till en central förhandlingsomgång,
där organisatoriska förutsättningar härför finns på arbetstagarsidan. Även i
delta fall bör förhandlingsskyldigheten enligt lagen åvila den enskilde
arbetsgivaren, som skall stå fri att efter eget bedömande söka biträde hos sin
organisation om sådan finns. Talar synnerliga skäl mot att saken skjuts upp får
arbetsgivaren fatta sitt beslut utan all först förhandla.
Förhandlingsskyldigheten bör dock kvarstå. Även i fall där beslut eller åtgärd
av arbetsgivaren inte har sädan betydelse all reglerna om primär
förhandlingsskyldighet blir till-lämpliga, bör arbetstagarsidan ha rätt till
förhandling i förväg, om den begär sådan förhandling. Arbetsgivaren bör då
vara skyldig att vänta med sitt beslut om inte särskilda skäl talar emot
uppskov. Även i dessa fall bör förhandlingen i första hand föras på del lokala
planet men kunna föras vidare till del centrala.

Jag kommer att i
specialmoliveringen gå närmare in på den tekniska utformningen av de
föreslagna reglerna om förhandlingsrätt. Den skiljer sig på vissa punkter från
motsvarande regler i kommitténs förslag. Vid sidan av de viktiga sakliga
ändringar som Jag har redovisat i det föregående är tanken med den nya
utformningen att bringa klarhet i de frågor om förslagens innebörd som har
väckts på olika håll bland remissinstansema. Vidare har det varit en strävan
att klargöra förhållandet mellan de allmänna förhandlingsrättsreglema - de
regler som motsvarar 4 § FFL - och de nya reglema om primär
förhandlingsskyldighet m. m. 1 anslutning härtill finns emellertid två frågor
av mera allmän betydelse som jag vill något närmare kommentera redan i denna
allmänna översikt.

Den ena av dem gäller vilken term
som skall väljas för de skyldigheter som åläggs arbetsgivama i de nya reglema
på förhandlingsrättens område. Som Jag nämnde har från arbetstagarhåU, bl. a. i
löntagarteservationen, anmärkts att reglema i 12 och 13 §§ FKL inte är något
annat eller mer än regler om en i förhållande till nu gällande
förelagsnämndsavtal något utvidgad överläggningsrätt eller samrådsrätt. Och
det har krävts ändringar i syfte att säkerställa alt del verkligen blir fråga
om förhandlingsrätt i den mening vari den termen vanligen används. Från
arbetsgivarhåll har också anlagts synpunkter i ämnet. Man har även där gjort
bedömningen att kommitténs förslag till 12 och 13 §§ FKL snarare åsyftar
samråd eller överiäggningar än förhandlingar. Men slutsatsen har i stället
varit att terminologin bör ändras och beteckningen överiäggning eller samråd
användas såsom mera rättvisande. Som Jag redan har antytt ser Jag de
anmärkningar som har gjorts från olika håll i denna fråga närmast som ett
sammanfattande

\5-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 226

sätt
alt ge uttryck åt skilda meningar om vad som bör vara innehåUet i sak i de här
aktuella lagreglerna. Med de betydande förstärkningar av reglema som jag har
föreslagit förefaller det mig emellertid klart att den rikliga termen är
förhandling och del är också den termen som används i det förslag som jag här
behandlar.

Den andra mer allmänna fråga som Jag skulle vilja
beröra i detta sammanhang gäller de krav som har rests från arbetstagarhåU på
all uttryckliga regler om uppskovsskyldighel för arbetsgivare skall tas in inte
bara i de nya reglerna om primär förhandlingsskyldighet m. m. utan även bland
de allmänna reglema om förhandlingsrätt och förhandlingsskyldighet. Som jag
redan nämnt ställde lönlagarteservanlema ett sådant krav och.detta har sedan
återkommit i flera remissyttranden. Det finns emellertid en annan aspekt på
denna fråga som inte har särskilt tydligt kommit fram i diskussionen och del
är sambandet med de regler kommittén föreslår om tolkningsföreträdet i
arbetsskyldighetstvister. Kommittén föreslår en ändring av gällande regler på
det området av innebörd, alt det skall åvila arbetsgivaren att ta initiativ
till förhandlingar och rättegång när tvist uppkommer om arbetstagares
arbetsskyldighet enligt avtal och att arbetstagarsidans mening i tvisten skall
bli gäUande om arbetsgivaren inte gör delta. Blir det tvist t.ex. om skyldighet
enligt avtal att under vissa omständigheter utföra övertidsarbete, skall enligt
förslaget arbetstagarsidans mening bli gällande, om arbetsgivaren inte begär
förhandling och i sista hand går till rättegång. Om lagen emellertid innehöll
en regel om skyldighet för arbetsgivaren alt avvakta med sitt beslut alt
beordra övertidsarbete, eller med andra ord en regel om uppskovsskyldighet för
arbetsgivaren i rätlstvister av denna art, skulle därmed
lolkningsförelrädesfrågan vara löst på ett annat sätt än i kommitténs förslag
till 27 § FKL.

I tvister av detta slag är, med ett annat
uttryckssätt, frågan om tolkningsföreträde för arbetstagarsidan och frågan om
skyldighet för arbetsgivaren alt skjuta upp beslut och åtgärder i rätlstvister
samma sak.

Jag skall inte här gå närmare in på detta ämne. Jag
kommer att få anledning att återkomma till det i samband med att Jag i ett
senare avsnitt berör vad Jag finner böra gälla på tolkningsföreträdets område.
Här räcker del att säga alt Jag anser att reglerna på det området bör gå längre
än vad kommittén har föreslagit. Därmed löses enligt min bedömning också
frågan om uppskovsskyldighet för arbetsgivaren i rätlstvister.

Innan jag går över till alt behandla frågorna om
arbetslagarnas rätt till information och till insyn i arbetsgivarens
verksamhet vill jag la upp några ytteriigare frågor, som rör den lagfästa
förhandlingsrättens omfattning i allmänhet. Jag erinrar om alt
arbetsrättskommitlén har föreslagit att förhandlingsrätten enligt lagens
allmänna bestämmelser därom skall vara knuten till ett anställningsförhållande
i den meningen att förhandlande arbetstagarorganisation skall ha en eller
flera medlemmar, som berörs av förhandlingsfrågan och som är eller - och det
är en nyhet - har varit anställda hos

s. 227 Kontrollera mot PDF

f*rop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 227

part
på arbetsgivarsidan. Enligt kommitténs förslag får organisation vidare
förhandlingsrätt enbart för egna medlemmar och inte för dem som varit
medlemmar. På den punkten stämmer förslaget överens med gällande rätt.

Under remissbehandlingen har flera
löntagarorganisationer pekat på svårigheter i deras verksamhet som uppslår till
följd av att företagare, i regel med små eller tillfälliga rörelser, inte kan
förmås att träffa koUektivavtal eller att förhandla med dem trots att de
organiserar det helt övervägande antalet anställda inom den bransch i vilken
förelagaren är verksam. Svenska transporlarbetareförbundet pekar t. ex. på
olägenheterna av att små åkeriföretag, som ofta inte annat än liltfälligl
sysselsätter anställd arbetskraft, inte träffar kollektivavtal och inte är
skyldiga enligt lag att förhandla med förbundet. Enligt förbundets mening
ligger det en omotiverad begränsning av den lagstadgade förhandlingsrätten däri
alt arbetstagarorganisationer i princip inte har förhandlingsrätt om de inte
har medlemmar anställda hos den motpart med vilken de vill förhandla. LO
instämmer i sitt yttrande i dessa synpunkter. Hotell- och restauranganställdas
förbund begär lagregler som innebär, att arbetstagarorganisationerna skall
automatiskt få till stånd kollektivavtal med förelag inom sitt
verksamhetsområde om företagel inte går till förhandling efter begäran av
arbetstagarorganisationen. Svenska målareförbundet är inne på liknande
tankegångar och menar att lagen bör ge försteg när det gäller kollektivavtal
och rätt till förhandlingar ål vad förbundet kallar primära organisationer.

De problem som här har tagits upp är betydelsefuUa.
Inte minst inom branscher med många oorganiserade arbetsgivare är en vidsträckt
förhandlingsrätt av gmndläggande betydelse för de fackliga organisationemas
möjligheter att ta tiU vara sina medlemmars intressen. Det är ofta mycket
väsentliga behov för arbetstagama som bUr åsidosatta om arbetsgivaren inte
godvUligt träder i förbindelse med vederbörande fackUga organisationer och
medverkar t. ex. till att gmndläggande trygghetsfrågor blir lösta.

Problemen på detta område bör emellertid enligt min
mening inte lösas genom all man utvidgar förhandlingsskyldigheten på det sätt
som härföre-slagits.

Om man lämnar anknytningen till medlemskap och
anställningsförhållande har man nämligen tagit ett steg bort från de grander
på vilka vårt nuvarande avtals- och förhandlingssystem vilar. På vår
arbetsmarknad är den helt dominerande värderingen alt förhållandena mellan
arbetsgivare och arbetstagare skall regleras i kollekliva förhandlingar och
avtal. Betydelsen för vår ekonomi, för de fredliga förhållandena på
arbetsmarknaden och för arbetstagamas trygghet av att vi har ett starkt och
enhetligt fackligt organisationsväsende kan inte överskattas. Del rättsliga
systemet på arbetsmarknaden har vuxit fram och har visat sig fungera mot denna
bakgrand. En väsentlig grandsals och samtidigt en styrka för systemet är
emellertid att det inte ställer upp några speciella krav för rätt alt bedriva
verksamhet i fackliga sammanslutningar och att det Jämställer alla när del
gäller de grundlag-

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 228

gande
rättsliga förutsättningarna för bedrivande av sådan verksamhet. Alla
sammanslutningar har samma grandläggande fackliga förhandlingsrätt, samma
rättsliga behörighet att träffa kollektivavtal och samma rätt att gripa till
fackliga stridsålgärder när fredlig uppgörelse inte kan nås. Från de
gnmdsalserna bör inte göras något avsteg.

Vill man emellertid ge sådana utvidgade rättigheter
till förhandlingar som transporlarbetareförbundet tänker sig, eller vill man
genom lag ge försteg i fråga om rätten att förhandla och träffa kollektivavtal
ål vissa arbetstagarorganisationer framför andra, har man i realiteten gjort
ett sådant avsteg. Tänker man sig all del inte skall vara någon föralsättning
för rätt till förhandlingar all den fackliga organisationen har medlemmar hos
den ifrågavarande arbetsgivaren måste man i lagen ange någon annan föralsättning
för förhandlingsrätten. Del är Ju inte gärna tänkbart alt alla sammanslutningar
och grapperingar skall ha rätt enligt lag till förhandlingar ulan all del finns
någon anknytning mellan den som begär förhandlingen och den tilltänkta
motparten. Kräver man inte att den senare skall ha några anställda blir detta
än tydligare. Det finns då inte någon annan möjlighet än att bygga upp ett
system av regler om särskilda föratsättningar för rätt att bedriva verksamhet
i fackliga organisationer och om krav på representativitet inom visst eller
vissa områden av arbetsmarknaden, etc. Ett sådant system är främmande för
tradition och värderingar på vår arbetsmarknad och bör inte införas. De problem
som påvisats av de tre LO-förbunden måste lösas på annat sätt. 1 sammanhanget
bör ihågkommas att gällande rätt inte innehåller något hinder för
arbetstagarorganisationema att i syften av det här aktuella slaget vidta
stridsålgärder även mot arbetsgivare utan organiserade arbetstagare och den
vägen tillvinna sig kollektivavtal. Enligt AD:s praxis är också avtal som en
gång slutits fortfarande giltiga och bindande, även om
arbetstagarorganisationen inte skulle ha medlemmar på arbetsplatsen.

Från bl. a. TCO:s sida har framförts tanken att
organisationema i vissa fall bör ha en i lagen stadgad rätt att förhandla även
för föratvarande medlemmar. De fall, som här har ansetts vara av intresse, är
när en arbetstagare går över från en organisation till en annan, t. ex. i samband
med byte av anställning, och tvist uppstår om tillämpningen för arbetstagarens
del av ett kollektivavtal som träffats av den tidigare organisationen. 1 en
sådan situation kan den tidigare organisationen ha intresse av att bevaka det
avtal som den träffat, medan arbetstagarens nya organisation ofta saknar fömtsättningar
alt förhandla på jämställd fot med arbetsgivaren om ett avtal som
organisationen inte själv har träffat. Problem av denna art kan, som också LO
har framhållit, uppkomma inte minst när det gäller förhandlingar om pensioner
för ännu aktiva eller föratvarande arbetstagare.

Jag delar organisationernas uppfattning att här kan
uppstå vissa problem. Det finns anledning alt erinra om att frågan är aktuell
även på nästa stadium i Ivisteproceduren, vid rättegången inför AD. Enligt 4
kap. 5 § la-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 229

gen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister är det den
organisation som slutit ett omtvistat kollektivavtal som kan göra anspråk på
ställning av part i rättegång, även om tvisten rör en enskild arbetsgivare
eller arbetstagare som inte längre tillhör organisationen.

Som Jag ser saken är del dock i
sådana situationer som åsyftas av TCO främst ett praktiskt problem alt bestämma
vem som skall förhandla för enskild arbetsgivare eller arbetstagare som har
gått över från en organisation till en annan. Råder enighet mellan
organisationerna och den enskilde kan representationen vid förhandlingsbordet ulan
svårighet ordnas genom fullmakter, i den mån del inte är möjligt alt nå helt
informella lösningar. Råder däremot motsättningar mellan organisationema. eller
mellan den enskilde och hans tidigare organisation, är del inte ulan vidare
givet att förhandlingsrätt för den tidigare organisationen med uteslutande av
den nya är den riktiga och lämpliga lösningen. Det intresse som den tidigare
organisationen då har att bevaka sitt avtal kan tillgodoses genom rätten att
uppträda i rättegången enligt 4 kap. 5 § arbetslvistlagen. Det är enligt min
bedömning i alla praktiska fall tillräckligt. Man bör komma ihåg att det ändå
bör höra till undantagen alt den koUektivavtalsslutande organisationen inte har
förhandlingsrätt för egen del redan på grand av all den har andra medlemmar
hos motparten i kollektivavtalet eller på grand av all själva avtalet innehåller
regler som ger förhandlingsrätt. Mot denna bakgrund menar Jag att man bör hålla
fast vid grandregeln att ingen organisation skall ha en på lagen grandad rätt alt
i förhandlingar med motpart företräda andra än egna medlemmar.

Vad i övrigt gäller partsstäUningen
i förhandlingar enligt de allmänna förhandlingsrättsreglema delar jag
kommitténs uppfattning all det inte finns tillräckliga skäl att införa en mer
eller mindre långtgående förhandlingsrätt för arbetssökande. Det praktiska
behovet av en sådan rätt står enligt min mening inte i proportion till de
avgränsningssvårigheter som regler i detta ämne skulle medföra. 1 frågan om
rätlen alt förhandla för pensionärer har arbelsrällskommillén föreslagit den
lösningen, att arbetstagarorganisationerna skall ha förhandlingsrätt även till
förmån för medlemmar som varit arbetstagare hos en viss arbetsgivare. Enligt
kommitténs mening har därmed tagils ett steg som i det väsentliga tillgodoser
de praktiska behov som kan föreligga på detta område. Kommittén härför sin del
avstått från att ta StäUning tiU de förslag till ytteriigare utvidgningar på
vissa punkter, som framlagts av en särskild utredningsman (SOU 1972:33 Förhandlingsrätt
för pensionärer).

Jag delar uppfattningen att man i
del väsentliga har nått vad som kan vara praktiskt behövligt med den
utvidgning som föreslagils av arbelsrällskommillén. Jag kan inte finna att det
är motiverat att gå längre och ge arbetstagarorganisationerna förhandlingsrätt
även för avliden arbetstagares efterievande. Jag vill i sammanhanget peka på
att LO har i sitt remissyttrande över SOU 1972:33 ställt sig tveksam till
utredningens ståndpunkt.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 230

all
arbetstagarorganisations förhandlingsrätt för efterievande skulle göras
beroende av den efterievandes personliga medlemskap i organisationen. LO har
framhållit all grundprincipen för medlemskap i ett LO-förbund är alt den
presumtive medlemmen skall vara sysselsatt inom förbundets verksamhetsområde.
Denna princip torde enligt LO vara svår alt förändra sä all medlemskap skall
kunna beviljas den som inte har annan anknytning till förbundet än släktskap
till någon som varit verksam inom del aktuella området. LO har därför
föreslagit alt en förhandlingsrätt för efterievande skulle knytas till den
avlidnes fackliga medlemskap vid frånfället. Svårigheterna med regler av delta
innehåll, främst när del gäller den avgränsning som måste göras, motsvaras dock
enligt min bedömning knappast av den praktiska nyttan. Detsamma gäUer förslagen
att utvidga förhandlingsrätten för arbetstagarsidan till att gäUa gentemot
arbetsgivarorganisation, i vUken vederbörande arbetsgivare inte längre är
medlem, eller mot den som har övertagit en rörelse från en arbetsgivare hos
vilken en föratvarande arbetstagare varit anställd. I sammanhanget kan böra
betonas alt del inte finns något som hindrar arbetstagarorganisationema att i
en avtalsrörelse tillgodose även efterlevande till avlidna arbetstagare, om de
aktiva arbetstagama är beredda att avstå från en del av förhandlingsutrymmet
till förmån för denna kategori genom exempelvis höjning av utgående
efterlevandepensioner.

1 fråga om rätten att gå till facklig strid till
förmån för förutvarande arbetstagare hänvisar jag till framställningen i
avsnittet om kolleklivavtals-rätlslig fredsplikt. När det gäller den tredje
delen av del frågekomplex som rör förhandlingsrätten för pensionärer,
föreningsrätt för föratvarande arbetstagare, har Jag slutligen funnit all en
utvidgning av nu gällande regler inte svarar mot något praktiskt behov. I
likhet med arbetsrätlskommiltén förordarjag därför inte någon ändring av
gällande lags regler på den punkten.

Några remissinstanser har uppehållit sig vid frågan
om behovet av gränser för förhandlingsrättsreglerna i syfte att motverka
missbrak. Från något håll har hävdals att man borde begränsa
förhandlingsrätten, så att inte krav på förhandlingar kan framställas t. ex.
av arbetstagarsammanslutningar med enbart någon eller några medlemmar på en
arbetsplats, eller föreskriva skadeståndsansvar för missbrak av
förhandlingsrätten. Del har också gjorts gällande att gränser bör anses
föreligga för rätten att påkalla förhandling, t. ex. när syftet är att ändra
en redan avtalad koUektivavtalsreglering.

Jag
kan för min del inte se någon anledning att göra några uttryckliga begränsningar
i den allmänna lagstadgade förhandlingsrätten av hänsyn till risken för
missbruk eller trakasserier från förhandlingsberättigad parts sida. Jag vill
erinra om att det redan vid tillkomsten av FFL sattes i fråga från
arbetsgivarhåll om inte förhandlingsrätten borde begränsas till alt gälla enbart
för representativa arbetstagarorganisationer. Någon sådan avgränsning gjordes
dock inte, och erfarenheten har inte visat att detta var

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 231

oriktigt. Varje sammanslutning av arbetstagare bör ha ett
av lagen skyddat anspråk på att få förhandla om avtal eller om rättsliga
tvister på medlemmarnas vägnar. Att det här skulle kunna göras en begränsning
så att rätlen all förhandla inte skulle gälla när en part önskar en ändring i
träffat kollektivavtal, kan enligt min mening inte heller vara riktigt. Jag
menar emellertid att det liksom hittills bör vara rättstillämpningens sak att
ta ställning till vUka gränser som bör dras. Kriteriet bör vara att förhandlingsrätten
inte skall få åberopas för andra syften än de i lagen avsedda. En annan sak är
att en gräns måste dras kring den förhandlingsrätt, som i realiteten är en form
för inflytande över beslutsprocessen i arbetsgivarens verksamhet. Skälen härför
har Jag redan utvecklat.

Slutligen bör i detta avsnitt
nämnas, att kommittén har föreslagit vissa allmänna regler om
förhandlingsförfarandel och om rätt för arbetslagarnas företrädare att delta i
förhandlingar. I vissa delar är dessa regler nyheter medan kommittén i andra
delar har överfört regler från FFL till sitt lagförslag. Ällmänt sett
finnerjag förslagen på detta område väl avvägda och underbyggda.

Liksom kommittén finner Jag att
lagen bör innehålla en allmän regel om vad som ligger i parts förhandlingsskyldighet.
På denna punkt har i kommitténs förslag (14 § FKL) tagits upp den regel, som
nu finns i 4 § andra stycket FFL och som slår fast alt förhandlingsskyldighet
för part innebär åliggande all själv eller genom ombud inställa sig vid förhandlingssammanträde
och att, om det erfordras, lägga fram motiverat förslag till lösning av
förhandlingsfrågan. Denna regel bör gälla för alla slag av förhandlingar. Jag
ställer mig också bakom förslaget att från FFL överföra dessa regler om
förhandlingsframställning och om formen för denna (15 § första stycket FKL).
Kommitténs förslag om regler i syfte att skynda på förhandlingama (15 § andra
och tredje styckena FKL) har i allmänhet vunnit remissinstari-semas gillande
och bör föras in i den nya lagen. Likaså bör den regel som nu finns i 7§ FFL
och som kommittén har tagit upp i sill förslag (16 § första stycket FKL) om
arbetstagares rätt till ledighet för dellagande i förhandling finnas med bland
de allmänna förhandlingsrättsreglema. Däremot anser jag inte att lagen bör
innehålla några bestämmelser om vilka ekonomiska förmåner som bör tillkomma
arbetstagare som tar ledigt för deltagande i förhandlingar. Den frågan har
lösts i lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen för de fall
som täcks av den lagen. Jag finner att del är riktigast att den bearbetas och
övervägs inom ramen för den lagstiftningen.

11.4 Rätt till information

Inget effektivt inflytande för
arbetstagama kan skapas utan att man säkerställer en rätt för dem att få insyn
i arbetsgivarens verksamhet. Den är en nödvändig fömtsättning för att de skall
uppleva trygghet och personlig

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 232

tillfredsstäUelse i arbetet och för att de skall kunna
känna att deras verksamhet är meningsfull. Den är också nödvändig för att de
skall kunna rationellt och effektivt utnyttja sin rätt att genom förhandlingar
och på andra sätt medverka i beslutsprocessen hos arbetsgivaren.

Del måste alltså vara en
föralsättning för reformarbetet på arbelslivsde-mokratins område att
arbetstagarna får en i princip fullständig insyn i arbetsgivarens verksamhet.
De bör ha rätt till information om allt som behövs för alt de skall kunna
fylla sina funktioner till följd av regler i lagar och avtal om
arbetstagarinflytande. Samtidigt bör arbetstagarsidan tiltför-säkras
information för att kunna ta tillvara sina intressen i avtalsförhandlingar med
arbetsgivaren och i förhandlingar som hålles med honom när rättsliga tvister
har kommit upp.

Mot regler om rätt till fullständig
insyn för arbetstagama brakar invändas att de är kostnads- och resurskrävande
och att de skulle innebära en i praktiken orimlig belastning för arbetsgivarna,
vare sig det rör sig om förelag inom den privata delen av arbetsmarknaden
eller om verk och myndigheter inom den offentliga. Vidare brakar invändas att
det måste finnas en rätt för arbetsgivaren alt hålla åtminstone visst material
hemligt. Hos privata arbetsgivare kan det röra sig om produktionsmetoder och
andra yrkeshemligheter eller om affärsförhållanden av skilda slag. Men det kan
också vara fråga om ömtåliga personliga förhållanden, arbetsgivarens egna eller
anställdas. Hos offentliga arbetsgivare kan det vara fråga om förhållanden som
av skilda skäl anses böra skyddas mot offentlighet, alltifrån sådant som rör
rikets säkerhet och försvar eller andra intressen för samhället i dess helhet
till enskilda medborgares ekonomiska och personliga förhållanden. Del är
tydligt all man möter åtskilliga problem kring avvägningen mellan å ena sidan
arbetstagarnas intresse av fullständig insyn och av omfattande, korrekt och
framåtsyftande information samt å andra sidan skilda motstående hänsyn.

Jag skall inte här gå in på frågor
på detta område som rör den offentliga sektorn. Här uppkommer särskilda
problem som gäller avvägningen mot intressen bakom regler om handlingssekretess
och tystnadsplikt i offentlig myndighetsutövning. Också i fråga om formema för
tystnadsplikten fordras särskUda lösningar för den offentliga sektorn (jfr SOU
1975:102 s. 159 f.) Inte heller frågor i övrigt om inverkan av regler om
tystnadsplikt i särskilda kategorier av verksamhet, t. ex. läkarsekretessen,
tas upp i detta sammanhang. Vad jag i det följande kommer in på är vad som
enligt min mening bör gälla på områden där sådana särskilda regler inte äger
tillämpning.

Den avvägning mellan olika
intressen som jag inledningsvis berörde kan le sig svår att göra. Delta har
tydligt visats inte minst genom remissinstansernas vilt skilda uppfattningar
om hur den bör ske. Löntagarorganisationerna och vissa andra remissinstanser
är kritiskt inställda till kommitténs förslag och anser att detta innefattar
åtskilliga opåkallade begränsningar av

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 233

rätten
till information och insyn. Främst har de vänt sig mot att den s. k.
editionsplikten i 17 S FKL har begränsats till att gälla enbart i
förhandling.s-situationer och all den inte innefattar någon skyldighet för
arbetsgivaren all ställa till förfogande annat än redan befintligt
informationsmaterial. De anser att skyldigheten bör utvidgas till att omfatta
även skyldighet för arbetsgivaren att på begäran av arbetstagarsidan biträda
med utredningsarbete, som behövs för att arbetstagarsidan skall kunna följa
utvecklingen i arbetsgivarens verksamhet och på ett riktigt sätt ta tillvara
medlemmarnas intressen.

1 fråga om den fortlöpande informationsplikt som
behandlas i kommitténs förslag till 18 § FKL anser de vidare, all
arbetsgivarens skyldigheter bör gå längre än till vad som i realiteten
motsvarar innehållet i företags-nämndsavlalen. LO menar att skyldigheten i
princip bör sträcka sig till vad organisationen kallar "samtliga
företagsaktuella förhållanden". Vad arbetstagarorganisationema framför
allt vänder sig emot är emellertid de begränsningar i rätten till insyn och
information som har gjorts genom förslaget till 19 § FKL det tidigare nämnda
undantaget vid påtaglig risk för skada - och genom de regler som kommittén
föreslår om tystnadsplikt. Rätten att föra information vidare till en trängre
eller vidare krets inom organisationen uppfattas av dessa remissinstanser som
ett inslag av gmndläggande betydelse i rättigheterna på det här aktuella
området. De anser mot den bakgranden att regler om tystnadsplikt för
arbetstagamas företrädare inte bör finnas i lag. 1 den mån sådana regler
överhuvud skaU finnas, bör de enligt löntagarorganisationema tas in i koUektivavtal.
Och kan överenskommelse inte uppnås den vägen bör det vara arbetstagarparten
som bedömer i vilken omfattning och på vilket sätt mottagen information skall
föras vidare.

Från arbetsgivarhåll har hävdals att redan de av
kommittén föreslagna reglerna går alltför långt. Några remissinstanser på den
sidan menar visserligen att den tanke som ligger bakom kommitténs förslag till
17 § är riktig i det att båda parter i en förhandling bör ha tillgång till
samma faktamaterial såsom underiag för sina ställningstaganden och krav i
förhandlingen. De instansema nöjer sig i allmänhet med att påpeka alt andra
intressen måste beaktas i vederböriig utsträckning och sätter i fråga om så har
skett i kommitténs förslag. Men andra remissinstanser, bland dem SAF, säger
sig över huvud taget inte kunna godkänna den princip varpå förslaget till 17 §
vilar. Enligt SAF är det inte acceptabelt att en arbetsgivare underkastas
skyldighet att i samband med löneförhandlingar lämna ut uppgifter som avslöjar
hela hans ekonomiska situation för motparten. Men även i den mån man godkänner
en regel av den typ som återfinns i 17 § i modifierad form, är det enligt SAF
nödvändigt med betydligt strängare begränsningar än som föreslagits av
kommittén. Arbetsgivaren måste enligt SAF ha skydd mot att material lämnas
vidare till utomstående och han måste ha rätt att till befrielse från
informationsskyldighet åberopa förpliktelser mot utomstående på gmnd
exempelvis av utländsk lagstiftning eller på grand av av-

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 234

tal
med tredje man eller av annat skäl.

Invändningama mot kommitténs förslag tar häratöver
särskUt fasta på de små företagens förhållanden. Det påpekas att sådana företag
har mindre resurser och mindre praktiska möjligheter än större företag alt möta
sådana krav som ställs genom kommitténs förslag. Det betonas vidare all särskilda
hänsyn kan behöva las till intresset av att skydda den personliga integriteten
när arbetsgivaren bedriver sin verksamhet under personlig firma eller eljest i
enkla juridiska former och när därför långtgående regler om informationsskyldighet
innebär risk att han måste lämna ut sina egna ekonomiska och personliga
förhållanden utan rimliga garantier för att sådana uppgifter inte förs vidare
och kommer obehöriga till del.

Redan denna översikt visar enligt min mening hur
svår den avvägning ofta kan vara som måste göras i olika enskilda fall. Men den
visar också på vitt skilda attityder till arbetslagarnas anspråk på insyn och
rätt till information. Den visar hur helt olika meningar man kan ha om på
vilka vägar i och för sig berättigade krav på sekretess och diskretion bör
tillgodoses.

Jag finner för min del alt invändningama från
arbetsgivarhåll bygger - i mycket - på ett föråldrat och orikligt sätt att se
på dessa ting. Problemen får inte angripas med utgångspunkt i att det är enbart
arbetsgivaren och dennes företrädare som värnar om verksamheten i stort och som
har viljan och förmågan att se till enskildas intresse av skydd för sina
personliga förhållanden. Tar man ett sådant synsätt till utgångspunkt har man
praktiskt taget också sagt alt arbetstagarna och deras organisationer skall
betraktas i princip som utomstående, vilka inte kan anförtros några uppgifter
eller någon information som inte utan risk kan lämnas ut till vem som helst.
Så kan man enligt min mening inte se saken. Tvärtom måste utgångspunkten vara
att arbetstagama skall ha samma rätt till insyn och överblick som arbetsgivaren.
Det kan då inte vara orimligt att kostnaderna för information till de anställda
och deras företrädare får bäras av produktionen. Uppstår enligt arbetsgivarens
mening behov av att begränsa den krets till vUken information skall lämnas bör
det vara en uppgift för arbetsgivare och arbetstagare alt gemensamt ta
ställning härtill.

Jag delar alltså arbetsrättskommitléns uppfattning
att lagstiftningen bör omfatta grandläggande regler om rätt för arbetstagama
till insyn och information. Sådana bestämmelser är, som Jag nämnde
inledningsvis, ett nödvändigt led i ett regelsystem som syftar till att lägga
granden för ett effektivt och långtgående arbetstagarinflytande. Och rätten
till information utgör ett naturligt komplement till den förhandlingsrätt i
bl. a. företagslednings- och arbetsledningsfrågor som Jag har behandlat i det
föregående.

Jag finner dock att ändringar bör göras på flera
punkter i vad kommittén har föreslagit. Riktpunkten bör enligt min mening vara
att det inte skall finnas några begränsningar i rätten till insyn i
arbetsgivarens verksamhet och till information om sådana förhållanden som är av
betydelse för arbetstagarna. Intresset av alt uppgifter av ömtålig natur inte
sprids till obehöriga

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 235

bör
tillgodoses genom att arbetstagarna eller deras företrädare åtager sig att inte
föra mottagen information vidare.

En arbetsgivare bör som kommittén föreslår vara
skyldig att fortlöpande lämna information om sådana mera allmänna förhållanden
i verksamheten, som typiskt sett är av betydelse för arbetstagarsidan för att
denna skall kunna följa utvecklingen och bilda sig en uppfattning om utsikterna
för framliden. Kommittén härför sin del tagit till utgångspunkt reglema om informationsskyldighet
i företagsnämndsavtalen och föreslagit att denna allmänna informationsplikt
skall gälla den produktionsmässiga och ekonomiska utvecklingen i företaget och
riktlinjema förföretagels personalpolitik.

Mot detta sätt att bestämma arbetsgivarens
informationsskyldighet har invänts alt reglerna är alltför allmänt hållna och
alt de därigenom närmast ler sig mindre förpliktande än de mera detaljerade
reglerna i företagsnämndsavtalen. Denna kritik är enligt min mening värd att
beakta. Vill man i lagen ange vilka förpliktelser som skall komma i fråga är
del emellertid inte lätt att tänka sig någon annan metod än att beskriva dem i
jämförelsevis allmänna ordalag och all därefter lita till rättspraxis och till
att parterna inom olika verksamhetsområden kommer fram till lämpliga lösningar
genom avtal. Som kommittén har betonat rör man sig här på ett område som är
svårt att överblicka och där dessutom skillnaderna i standard mellan olika
branscher och sektorer av arbetsmarknaden är stora, för alt inte tala om
skillnaderna mellan olika enskilda förelag och andra verksamheter. Också
skillnaderna i fråga om praxis och resurser t. ex. mellan stora och små förelag
är betydande.

Enligt min mening är det lämpligt alt ta till
utgångspunkt den av kommittén föreslagna allmänna regeln om rätt till
information av övergripande natur men förslärka den genom all föreskriva rätt
för vederbörande arbetstagarorganisation att på begäran la del av sådant
informationsmaterial som organisationen behöver för att kunna på ett riktigt
sätt bedöma arbetsgivarens verksamhet. Det material som då åsyftas är böcker
och räkenskaper och annat material av betydelse för att bedöma den ekonomiska
ställningen och utvecklingen. Men det kan också i förekommande fall vara annat
material som kan ha betydelse för bedömningen av arbetsgivarens verksamhet.

För att regeln skall bli effektiv måste man i
möjligaste mån undvika att tvister uppstår om vilken betydelse visst
informationsmaterial kan ha för arbetstagarsidans verksamhet. Bedömningen av
vilken information som arbetstagarorganisationen behöver bör därför i första
hand ta sin utgångspunkt i vad organisationen själv anser vara angeläget.
Meningen är att rätten till information skall skapa fömtsättningar för ett
ändamålsenligt utövande av inflytandet i arbetsgivarens verksamhet. Den skall
också underlätta förhandlingar mellan arbetsgivaren och arbetstagamas
företrädare genom att säkerställa alt båda parter har samma faktaunderiag i
sitt förhand-

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 236

lingsarbete.
Ändra och ovidkommande syften får å andra sidan inte tillgodoses på denna väg.
Upplysningar om en arbetsgivares eller andras privata förhållanden som inte
rör eller påverkar den av honom bedrivna verksamheten ligger utanför rätten
till information. Det rör sig då om förhållanden som också ligger utanför
förhandlingsrätten. Hänsyn måste även tas till kravet på att den personliga integriteten
skall skyddas. Uppgifter om t. ex. enskilda arbetstagares personliga
förhållanden som inte har samband med någon uppkommen förhandlingsfråga, faller
utanför rätten till information. En motsvarande försiktighet bör iakttas
rörande exempelvis sådana personliga uppgifter av social natur som en
arbetstagare har lämnat till en företrädare för arbetsgivaren under
fömtsättning att uppgiften skall behandlas förtroligt. En annan sak är att
arbetsgivaren i ett sådant fall kan bli skyldig att lämna ut uppgiften om den
anställde samtycker till det. Informationsrätten bör inte heller kunna
användas för upplysningar om en arbetsgivares taktiska dispositioner i en
förestående eller utbruten facklig konflikt. Den jävsaspekt som detta undantag
är grandal på gör sig gällande i andra sammanhang då informationen avser
frågor, där arbetstagarorganisationen har intressen som kan vara stridande mot
arbetsgivarens och organisationens intressen huvudsakligen är av annan än
facklig natur. Det ligger nära till hands att Jämföra med de jävsregler, som
ingår i lagen om styrelserepresentation för de anställda och i
aktiebolagslagen. En viss försiktighet i rättstillämpningen är också motiverad
då det rör sig om förhållanden av synnerligen hemlig natur, t. ex. forsknings-
och utvecklingsarbete, och som befinner sig i det stadiet att de ännu inte kan
läggas till grand för beslut eller åtgärd som berör verksamheten.

Med detta sätt att ange syftet med reglerna om
information står det också klart att det är endast uppgifter om faktiska
förhåUanden som åsyftas. Material som rör enbart arbetsgivarens egna
överväganden inför förhandlingar med arbetstagarparten berörs inte. Del ligger
i sakens natur all informationsskyldigheten endast omfattar uppgifter som arbetsgivaren
själv känner till.

Regler om rätt för arbetstagarorganisationerna att
få del av i princip allt material, som behövs för deras verksamhet, kan
förefalla långtgående. Någon fullständig nyhet är det dock inte fråga om. Den
under år 1975 träffade överenskommelsen mellan SAF samt LO och PTK om
ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter bygger på att arbetsgivaren skall vara
skyldig att lämna arbetstagarsidan i princip fullständig tillgång till
skriftlig och muntlig information av betydelse för bedömningen av förelagels
ekonomiska ställning och utveckling.

Det är utan tvivel av stor betydelse alt de
fackliga organisationerna tillförsäkras en långtgående rätt till information
och insyn och all den utnyttjas på ett ansvarsmedvetet och riktigt sätt. Liksom
när det gäller andra regler om rätt till inflytande för arbetstagarna måste
man se arbetstagarsidans befogenheter mot bakgrand av syftet att skapa
förutsättningar för ett för-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 237

troendefulll
och smidigt samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare. Bästa sättet all
säkerställa detta är att även här knyta an till det redan etablerade
förhållandet mellan arbetsgivaren och den eller de arbetstagarorganisationer
som har eller brakar ha kollektivavtal med honom. En sådan konstraklion av
lagens regler är en rimlig och lämplig lösning av del oundvikliga problemet
hur arbetsgivarens skyldigheter skall praktiskt begränsas och garantier skapas
mot missbrak. Annan organisations intresse av information då den företräder
egen medlem får tillgodoses inom förhandlingsrättens ram. Gör man denna
avgränsning finns det knappast behov av alt gå längre och ställa upp
ytteriigare garantier i arbetsgivarens intresse.

Arbetstagarsidans rätt i princip att la del av allt
informationsmaterial som den behöver bör skapa goda föratsättningar för avtal
även om arbetsgivarens fortlöpande informationsskyldighet. Därigenom kan
anpassning ske till skillnader i arbetsgivarnas verksamhetsformer och resurser.
Här liksom när del gäller förhandlingsrätten anser Jag alt parternas gemensamma
intresse av att nå fram till praktiskt verkande lösningar är den bästa garantin
för ett gott resultat i tillämpningen. Lagens nu berörda informations-regler
bör därför vara på det sättet dispositiva att avvikelser kan föreskrivas i
kollektivavtal.

Jag har här behandlat arbetsgivarens fortlöpande
informationsskyldighet och arbetstagarpartens rätt alt la del av arbetsgivarens
räkenskaper och annat befintligt informationsmaterial. Enligt min mening bör
lagen vid sidan härav också innehålla en regel som ålägger arbetsgivare att i
skälig omfattning biträda med sammanställning av material och med annat utredningsarbete
som arbetstagarparten behöver för all kunna följa och bedöma utvecklingen i
arbetsgivarens verksamhet. 1 arbetsgivarens skyldigheter bör, som kommittén
också har föreslagit, dessutom ingå skyldighet att i skälig omfattning lämna
över kopior av handlingar som arbetstagarparten har rätt att tadel av.

Vid sidan av de här redovisade reglema för
informationen i förhållandet mellan arbetsgivare och koUektivavtalsbärande
motparter på arbetstagarsidan bör finnas en motsvarighet till den allmänna
regel om editionsplikl som återfinns i kommitténs förslag till 17 § FKL. Jag
förordar därför en skyldighet för alla förhandlande parter - och den regeln
gäller ömsesidigt - att på begäran tillhandahålla motparten handlingar, som
parten själv åberopar vid förhandlingen.

Jag har redan slagit fast att det bör vara en
gemensam uppgift för arbetsgivare och arbetstagare att bedöma i vad mån det
behövs förbehåll i fråga om rätten att braka och föra vidare information som
lämnas av motparten. Min utgångspunkt har då varit att alla enskilda
arbetstagare bör få en god bild av arbetsgivarens verksamhet i stort och av hur
den enskildes insatser passar in i det större sammanhanget. Strävan bör alltså
vara att sprida information till alla. Därmed tjänar man bäst syftet att vidga
demokratin i arbetsUvet.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 238

Begränsningar av offentligheten kan
dock behöva göras i vissa fall. Uppkommer t. ex. tvist mellan arbetsgivare och
arbetstagarorganisation om en enskild arbetstagares personliga förhållanden har
den enskilde ofta ett berättigat intresse av alt inga uppgifter lämnas vidare
till arbetskamrater eller andra. Och när det gäller särskilt känsliga uppgifter
rörande arbetsgivarens verksamhet visar erfarenheten att det kan vara
nödvändigt att begränsa den krets av arbetstagare som får informationen, för
att saken inte skaU nå offentligheten innan det kan ske utan skada. Att detta
är riktigt sätts knappast i fråga av någon.

Som framgår av vad Jag har sagt om
remissinstansemas syn på dessa frågor kan del däremot i och för sig diskuteras
på vilket sätt man bör tillgodose berättigade intressen av att
vidareinformationen begränsas. Jag finner för min del del synsätt rikligt som
ligger bakom flera arbetstagarorganisationers uppfattning att regler om
tystnadsplikt bör fastställas i kollektivavtal. Del viktigaste i denna tanke
är enligt mitt sätt att se saken nämligen grandsatsen att det skall vara
parternas sak alt gemensamt bestämma vad som bör gälla om vidarebefordran av
lämnad information. Ätt andra regler dock gäller på det offenlligrältsliga
området har jag förat antytt.

Kan parterna inte enas i
förhandlingar om tystnadsplikt bör det inte tillkomma ena parlen att ensidigt
bestämma vad som skall gälla. Ett av flera skäl härtill är all detta skulle
urholka viljan både alt träffa överenskommelse i frågan och alt lojalt
uppfylla den i lagen föreskrivna skyldigheten alt lämna information. Möjlighet
bör därför finnas att i sista hand vända sig till AD med begäran all den prövar
frågan. Då bör också vissa grandläggande regler om tystnadsplikt finnas med i
lagen.

Dessa regler bör enligt min mening
slå fast alt varje fråga om tystnadsplikt skall vara en förhandlingsfråga för
de berörda parterna. Om överenskommelse inte kan nås. bör den part som ställer
krav på lystnadsplikt kunna väcka talan vid AD. Delta bör ske inom viss
kortare lid. Sker del inte, gäller inte någon lystnadsplikt. Innan saken är
avgjord vid förhandling eller i rättegång gäller däremot tystnadsplikt i
enlighet med vad part som begär tystnadsplikten har krävt.

När AD prövar en tvist om
tystnadsplikt bör domstolen göra en avvägning mellan den skada som kan drabba
part eller annan om en omtvistad uppgift om affärs- eller driftsförhållanden
eller om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden kommer ut och det
intresse som ligger i att föra mottagen information vidare till de berörda
arbetstagama. Det är då viktigt att domstolen fäster avseende vid det
sistnämnda intresset. När det gäller t. ex. ett företags ekonomiska förhåUanden
och framtidsutsikter måste utgångspunkten vara att alla anstäUda har rätt till
information, och det behövs då särskilda skäl för att begränsa denna rätt.
Dessa skäl skall åberopas och styrkas av den arbetsgivarpart som begär
tystnadsplikt. Del finns anledning att räkna med all tvister på området kommer
att gälla främst sådana fall. Om däremot tvist skulle uppstå om rätten att
föra vidare uppgif-

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 239

ter
om enskilds förhållanden kan domstolen i regel väntas finna större utrymme för
att föreskriva tystnadsplikt.

En utgångspunkt för bedömningen av kretsen av
informationsberättiga-de bör vara att den som har utsetts av organisationen att
ta emot informationen inte kan undanhållas den uppgift saken gäller. I lagen
bör vidare slås fast att den information som har erhållits alltid skall kunna
föras vidare till den berörda arbetstagarorganisationens styrelse. Frågan
huravida arbets-tagarledamot i styrelsen för aktiebolag och ekonomiska
föreningar bör tillförsäkras en motsvarande rätt till information får tas upp
i samband med att lagstiftningen om styrelserepresentation för de anställda ses
över.

Det bör i detta sammanhang tilläggas, att
lagförslaget också innehåller reglerom förhandling inom stängda dörtar vid AD.
Sekretessen i frågor om affärs- eUer driftsförhåUanden eller om enskilds
ekonomiska eller personliga förhållanden kan alltså upprätthållas även om en
tvist förs till rättegång.

Innan Jag lämnar avsnitten om förhandlingsrätt och
om rätt till insyn och information vill Jag erinra om arbetsrätlskommilténs
förslag att de här ifrågavarande skyldigheterna för part skall vara
skadeslåndssanktionerade. Detta finner Jag vara ett nödvändigt inslag i det nya
regelsystemet. Som Jag kommer att närmare utveckla när Jag kommer in på
reglerna om påföljder för lag- och avtalsbrott serjag den väsentligaste
garantin för att lagens regler blir respekterade i insikten hos alla berörda
parter om värdet av ett utvecklat arbetstagarinflytande och vidgat sarriarbete
mellan arbetsgivare och arbetstagare på olika områden. Men detta innebär inte
att rättsliga sanktioner för åsidosättande av lagens förpliktelser är obehövliga.
Tvärtom är det viktigt att verksamma sådana sanktioner finns i bakgranden. Med
hänsyn till den grandläggande betydelsen av förhandlingsrättsreglerna och
reglerna om insyn och information på inflylandeområdel bör åsidosättande av de
reglerna leda till kännbara skadestånd. Till frågan om påföljd för brott mot
lystnadsplikten ålerkommerjag i specialmotiveringen.

11.5
Kollektivavtal

11.5.1
Medbestämmanderätt genom kollektivavtal

Enligt § 32 i SAF:s stadgar skall arbetsgivare som
tillhör föreningen tillse att det görs förbehåll i kollektivavtal som han
sluter för hans rätt att själv bestämma om ledningen och fördelningen av
arbetet och om anställning och avskedande av arbetstagare. Enligt gällande
rätt, sådan den sedan länge har utbildats i arbetsdomstolens praxis, anses i
avsaknad av andra regler rätten att besluta i dessa frågor tillkomma
arbetsgivaren, vare sig han har gjort ett uttryckligt sådant förbehåll i
kollektivavtalet eller inte. Detta betyder alt arbetsgivaren kan åberopa
fredsplikt i alla frågor som hör till området för § 32 så snart han har träffat
kollektivavtal med arbetslagar-

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 240

sidan om löner och allmänna anställningsvillkor, även om
del överhuvud inte sagts någonting om arbetsgivarens beslutsbefogenheter under
förhandlingarna eller i avtalet. Kollektivavtalen om löner och allmänna anställningsvillkor
tolkas med andra ord som om de innehöll förbehåU för arbetsgivarens bestämmanderätt.
Fredsplikten anses omfatta även frågor av det här aktuella slaget som inte
uttryckligen gjorts till föremål för förhandlingar mellan parterna och
beträffande vilka ingen förhandlingslösning har skrivits in i avtalet.

I debatten om möjligheterna all med
rättsliga reformer bidra till en ändrad fördelning mellan arbetsgivare och
arbetstagare av inflytandet i arbetslivet har denna rättspraxis och dess
verkningar för arbetstagarsidan spelat en framträdande roll. Arbetslagarna och
deras organisationer har vänt sig mot del sätt att uppfatta det rättsliga
förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare, för vilket intolkningen i
kollektivavtalen av vissa befogenheter för arbetsgivaren ses som ett uttryck.
Liksom på förhandlingsrättens område är det sannolikt dock snarare det
gmndläggande synsättet bakom rättspraxis än innebörden i detalj av
rättsreglerna som är det betydelsefulla.

Del invänds ibland alt det i och för sig inte finns något
hinder mot att arbetstagarsidan begär förhandlingar och träffar kollektivavtal
om rätt till inflytande över frågor inom § 32-området. Arbetstagarsidan står
rättsligt sett fri alt kräva sådana förhandlingar. Kollektivavtal kan med
giltig verkan träffas åtminstone beträffande en avsevärd del av § 32-frågorna.
När avtal inte har träffats om löner och allmänna anställningsvillkor finns
inte heller några hinder för arbetstagarnas organisationer att med fackliga
stridsålgärder understödja sina krav på inflytande inom § 32-området.

Dessa påpekanden må vara riktiga i
och för sig. Men de som gör dem förbiser betydelsen av att gällande rätt dock
bygger på ett synsätt som i varje fall numera strider mot en rimlig och rättvis
syn på förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare. När arbetsdomstolen
i början av 1930-talet började att tolka in arbetsgivarens befogenheter i
kollektivavtal och därmed att låta dem omfattas av den koUektivavtalsrättsliga
fredspliklen, byggde domstolen på ett synsätt som präglats av dåvarande
maktförhållanden på arbetsmarknaden. Arbetstagarorganisationema hade små
möjligheter att bestrida arbetsgivarnas anspråk på alt ensamma få bestämma
över förelaget, över arbetets ledning och fördelning och över frågor om anställande
och avskedande av arbetstagare. Del kunde då ligga nära till hands alt uppfatta
vad som inte kunde på ett effektivt sätt bestridas som en gemensam
förutsättning för parterna när de slöt avtal.

Domstolens första avgöranden på
området har stått under debatt alltsedan domstolens arbetstagarledamöter
reserverade sig i de första målen. Domstolens praxis är emellertid i princip
oförändrad sedan den första gången lades fast. Den utgör nu ett hinder mot
strävandena all vidga arbetstagarnas inflytande och att nåjämvikt i
förhållandet mellan arbetsgiva-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 241

re
och arbetstagare. Genom att gällande rätt har denna innebörd ges arbetsgivarsidan
åtminstone psykologiskt och förhandlingsmässigt ett försteg som det har visat
sig svårt all uppväga. Därför talar inte bara principiella skäl för att man nu
genom lag slår fast ett synsätt som står i bättre överensstämmelse med vår tids
förhållanden på arbetsmarknaden.

Enligt min åsikt bör det alltså ges klart uttryck i
lag för att del inte längre skall vara arbetsgivaren ensam som fattar beslut på
det område som åsyftas med § 32 i SÄF:s stadgar. Grandsatsen bör i stället
vara att beslutsbefogenheterna skall fördelas mellan arbetsgivare och
arbetstagare genom förhandlingar och avtal.

Jag är givetvis medveten om att en sådan
principregel i lagen har sina begränsningar. All man i lag ger uttryck för ett
förändrat synsätt innebär självfallet inte all man i ett slag förändrar de
faktiska förhållandena på arbetsmarknaden. Tvärtom måste man räkna med en
utveckling i vilken arbetstagarnas organisationer till en början riktar in sig
på vad som omedelbart ter sig mest betydelsefullt och först efterhand vidgar
sina anspråk, allteftersom resurser och praktisk erfarenhet växer. Att man
föratser en sådan utveckling, där arbetstagarnas inflytande utvecklas gradvis,
är dock inte något skäl emot att man ersätter principen om rätt för
arbetsgivaren att ensam bestämma med en grandsats av annan innebörd. Det
naturliga är då att man markerar, som ärbetsrättskommiltén också har ort i sitt
förslag till 26 § FKL, att det skall tillkomma arbetstagarsidan att begära medbestämmanderätt
i den takt och den omfattning som den sidan själv väljer. Även med den
utformningen har emellertid en principregel i lag en viktig funktion att fylla.
Jag har nämligen svårt att tänka mig alt någon sammanslutning av arbetsgivare
hädanefter skulle finna rimligt att behålla i sina stadgar bestämmelser av den
typ som representeras av § 32, sedan en helt annan princip skrivits in i den
grandläggande arbetsrättsliga lagstiftning som är avsedd att gälla på hela
arbetsmarknaden. I den meningen har man fog för att säga att en regel i lag om
att kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt för arbetstagarna
verkligen innebär att § 32 avskaffas.

I debatten om arbetsrättskommitténs förslag har
ägnats stor uppmärksamhet åt frågan på vilka vägar man skall kunna se till att
det verkligen blir resultat av en lagregel rörande koUektivavtal om
medbestämmanderätt. Kommittén har för sin del föreslagit bestämmelser om vad
den har kallat kvarievande stridsrätt under koUektivavtalsperioden, och det är
också framför allt kring de bestämmelsema som diskussionen har kretsat. Vitt
skilda meningar har kommit till uttryck. Från arbetstagarhåU har särskilt
pekats på de möjligheter arbetsgivarsidan får att fortfarande i praktiken
motsätta sig avtal om medbestämmanderätt, i synnerhet med hänsyn till den
anknytning till de vanliga löneförhandlingarna som ligger i kommitténs förslag.
Den anknytningen bör enligt mångas mening på arbetstagarsidan tas bort. Ett
särskilt skäl härför som ofta åberopas är att det bör tillkomma
arbetsmarknadspartema själva att bestämma tidpunkten och ordningen för

\(>-Riksdagen
1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga I

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 242

sina
förhandlingar. Bland de remissinstanser som företräder arbetsgivama å andra
sidan, har man från andra utgångspunkter reagerat negativt mot kommitténs
förslag. Man har däri sett ett allvarligt ingrepp i granderna för det rättsliga
systemet på arbetsmarknaden, där fredsplikten under avtalens giltighetstid
spelar en avgörande roU.

Jag är för min del benägen att anse att man i
debatten har haft en tendens att något överdriva betydelsen av de regler om
kvarievande stridsrätt som har föreslagits av kommittén. 1 realiteten står man
inte bara inför ett val mellan olika sanktioner mot den som inte kan förmås tiU
avtal på medbestämmanderättsområdet. Saken gäller kanske inte i första hand
vilka olika möjligheter som kan finnas att utforma den kvarievande stridsrätten
som en sådan sanktion. Det är främst andra val mellan olika handlingslinjer som
måste göras, låt vara att det kan spela in vUken uppfattning man har om
betydelsen av rätten att gå till facklig strid i syfte att få till stånd avtal
på medbestämmanderättsområdet.

En första fråga är om man skall söka i lag utforma
ett helt utarbetat system av regler om medbestämmanderätt för arbetstagama
eller om man i stället bör i möjligaste mån ge partema på arbetsmarknaden
frihet att själva finna och utforma de lösningar som från fall till fall passar
dem bäst. Det finns flera starka skäl för det senare av dessa altemativ. Ett
viktigt sådant är redan att all detaljreglering i lag riskerar att åtminstone
i vissa fall bli svårtillämpad och stel. En lag som innehåUer noggrant
utarbetade och detaljrika lösningar kan visserligen i många fall vara effektiv
och lämplig, men den kan aldrig tillämpas lika naturligt och lätt på alla
områden av arbetsmarknaden och i alla olika slag av verksamheter. Erfarenheten
visar framför allt att lösningar som passar i störte företag eller i andra
verksamheter med många anstäUda och med väl utbyggda kontakter mellan arbetsgivaren
och de anställdas fackliga organisationer, ofta inte ter sig lämpliga eller ens
möjliga att tUlämpa i sammanhang där det inte finns samma föratsättningar för
effektiv facklig verksamhet. Det blir då nödvändigt att från fall till fall
finna andra vägar för breddning av arbetstagarinflytandet, som är bättre
avpassade efter rådande förhåUanden.

Varje detaljreglering i lag har också nackdelen att
den kan bli ett hinder mot fortsatt utveckling i takt med nya erfarenheter och
nya målsättningar.

För att man skall nå fram till en ordning som
fungerar väl i praktiken är det också viktigt att båda sidor, både arbetsgivare
och arbetstagare, har förståelse för målsättningama och god vilja att nå fram
till resultat. Det blir lättare att skapa en sådan gemensam vilja om parterna
lämnas frihet att tillsammans undersöka vilka lösningar som är bäst lämpade
för de särskilda förhåUandena på deras område och att sedan omsätta de
lösningama i praktiken.

Självfallet är man i valet mellan
detaljlagstiftning och frihet för partema att själva finna sina lösningar inte
tvungen att välja enbart det ena altemati-vet. Kombinationer kan tänkas. Det
framgår också av vad Jag redan har

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 243

sagt
om huvudlinjerna i den lagstiftning som Jag förordar. De linjerna innebär i
huvudsak att man i denna slår fast vissa grandläggande rättigheter av betydelse
för allt arbetstagarinflytande, främst vidgad förhandlingsrätt och rätt till
insyn och information, och att man sedan överlåter åt partema att bygga vidare
på den gmnden. Men även andra inslag av lagstiftning kan tänkas, t. ex. om
självbestämmanderätt eller vetorätt för de anstäUda i vissa former, på vissa
närmare angivna områden och inom vissa ramar. Som Jag redan har utvecklat har
Jag emellertid funnit att sådan lagstiftning -med undantag för de särskilda
åtgärderna mot obehörigt utnyttjande av andra avtalsformer än anställningsavtal
- tills vidare bör skjutas på framtiden.

Jag har alltså kommit till resultatet att lagen bör
ge ett vidsträckt utrymme för fria överenskommelser mellan partema på
arbetsmarknaden utan närmare anvisningar om vad överenskommelsema bör innehåUa,
föratom att det slås fast att det skall skapas ett väsentligt breddat
inflytande för arbetstagama. Frågan om den kvarievande stridsrätten bör
bedömas mot bakgranden av denna inriktning hos lagstiftningen.

Som Jag nämnde har remissinstansema varit kritiska
mot kommitténs förslag om kvarievande stridsrätt, låt vara att kritiken har
haft vitt skilda utgångspunkter. På en väsentlig punkt är kritiken riktig. Den
kvarievande stridsrätten innebär inte annat än att man faller tillbaka på
rätten att gripa till facklig strid såsom medel att få till stånd kollektivavtal
om medbestämmanderätt. Det är uppenbart att varje regel av den innebörden är
från ren effektivitetssynpunkt underlägsen rättsligt tvång för part att komma
till uppgörelse med motparten.

Jag kan emellertid inte se annat än att kommittén
har rätt i sin uppfattning att varje konstraktion med sådant rättsligt tvång,
vare sig det rör sig om tvångsskiljedom eller om en skadeståndssanktion eller
något annat, är i realiteten likvärdig med att man anger direkt i lagen vad som
skall gälla om arbetstagamas medbestämmanderätt. Och Jag kan inte heller se att
det ligger något alternativ i de andra förslag som har framförts från några
håll under granskningen av kommittéförslaget. Att som har föreslagits av någon
remissinstans ogiltigförklara alla befintliga avtal på medbestämmanderättsområdet
ter sig knappast som en framkomlig eller ändamålsenlig väg. Syftet skulle
närmast vara att slå fast att förhandlingsläget skall vara öppet när partema på
arbetsmarknaden första gången förhandlar efter det att den nya lagen har trätt
i kraft. Jag betvivlar dock att detta skulle vara rätta vägen att nå det
syftet. Den låsning som följer av nuvarande rättsläge bör kunna hävas på
enklare sätt, utan att man behöver underkasta sig de risker för oföratsedda
verkningar som en sådan allmän ogiltighetsregel medför. Och på längre sikt är
regeln av föga värde.

Min slutsats blir att den kvarievande stridsrätten
visserligen har en inte helt avgörande betydelse som sanktion mot den
arbetsgivarpart som verkligen vill motsätta sig koUektivavtal om
medbestämmanderätt och som har

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 244

tillräcklig
styrka att motstå arbetstagarsidans krav. Mot den arbetsgivarparten kan
arbetstagarna i själva verket inte få något verkligt verksamt stöd av
lagstiftaren på annat sätt än genom att konkreta regler om medbestämmanderätt
fastställs i lag. Men den kvarievande stridsrätten har ändå sitt värde som ett
bland flera led i en lagstiftning som är avsedd att bilda utgångspunkt för en
snabb och omfattande utveckling mot vidgat inflytande för arbetstagama i
arbetslivet. Den markerar på ett otvetydigt sätt lagstiftarens avsikt att
bryta med den nu gällande rättstillämpningen. På det sättet bidrar den till
att skapa föratsättningar för meningsfulla förhandlingar. Och i den funktionen
har den en naturlig plats i den nya lagstiftningen som bakgrand tUl den
grandregel om avtal på medbestämmandeområdet, som Jag tidigare har talat om,
och inte minst vid sidan av de regler i lagen som ger arbetstagama nya
rättigheter på inflytandeområdet inom ramen för den primära förhandlingsrätten
och rätten till insyn och information.

När jag ger uttryck för detta sätt alt se på den
kvarievande stridsrätten har Jag utgått från att intresset av arbetsfred under
avtalsperiodema lägger hinder i vägen för lösningar som skulle innebära fri
rätt för arbetstagarna att gå till strid, även under giltighetsperiodema för
kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvUlkor, så snart syftet med
striden är att få till stånd avtal om medbestämmanderätt. Ytligt sett kan
naturligtvis en sådan fri stridsrätt te sig som ett verkningsfullt medel att få
krav på medbestämmanderätt tillgodosedda. Om man t. ex. tänkte sig frihet för
arbetstagamas lokala sammanslutningar att gå till strid varje gång oenighet
uppstod i en arbetsmiljöfråga eller i en fråga om omplacering av en enskild
arbetstagare eller i någon annan liknande fråga, skulle självfallet
fömtsättningarna för en gynnsam uppgörelse med arbetsgivaren i det enskilda
fallet många gånger vara goda. Men man kan inte se enbart till det enskilda
fallet. Det är uppenbart att regler som generellt gav en sådan frihet skuUe
innebära, att man inte längre kunde räkna med sammanhängande perioder av fred på
arbetsmarknaden. Man skulle med andra ord dra undan gmnden för det system av
samordnade förhandlingar och avtal, och därav följande fredsperioder, som
hittills utvecklats och som enligt allmän uppfattning är av största värde både
för partema på arbetsmarknaden och för samhället som helhet. Det är enligt min
mening ett för högt pris att betala. Regelsystemet måste även i fortsättningen
byggas upp så att det är möjligt och naturligt för arbetsmarknadens parter att
genom förhandlingar och avtal säkra sammanhängande perioder av arbetsfred. Det
är inte på den punkten som nu rådande förhållanden skall ändras. Ändringen
skall ske när det gäller innehållet i koUektivavtalen, så att en effektiv
medbestämmanderätt för arbetstagama kommer till stånd.

För lagstiftaren är som Jag redan har framhåUit
huvuduppgiften att finna en väg att bryta den rättstillämpning enligt vilken
ensidig rätt för arbetsgivaren att bestämma på § 32-området tolkas in i
kollektivavtalen som en icke uttrycklig avtalsklausul, vUken skyddas av
fredsplikt. Detta kan åtminsto-

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 245

ne
teoretiskt sett ske på flera olika vägar. En möjlighet, som har föreslagits
främst av vissa arbetstagarorganisationer bland remissinstansema, är att StäUa
upp ett allmänt förbud mot sådan kollektivavtalstolkning eller, snarare, att
föreskriva att fredsplikt inte skall anses gälla i andra frågor än sådana som
uttryckligen reglerats i kollektivavtal. En sådan regel har fördelen att den
åtminstone till det yttre ter sig klar och otvetydig. Mot den talar främst att
den går för långt. Den skulle bl. a. avse också löneavtalen. Den riskerar att
binda koUektivavtalstolkningen på ett sätt som knappast någon kan vara betjänt
av och att indirekt därmed också gripa in i metoderna för förhandlingar och
avtalsskrivning på ett sätt som inte ligger i någons intresse. Det är enligt
min bedömning bättre med en mindre långtgående och mer preciserad regel.

En naturlig begränsning, mot bakgmnd av den fråga
som är aktuell i detta sammanhang, är att rikta in sig enbart på
avtalsregleringen av frågor inom § 32-området. I valet mellan oUka altemativ
inom den ramen har jag för min del funnit att praktiska skäl, om inte andra,
talar för att man i princip väljer den tekniska konstraklion som har valts av
arbetsrättskommittén och om vilken kommittén har varit enig. Den
konstraktionen innebär att intolkningen i koUektivavtal av arbetsgivarens
beslutsbefogenheter på området för § 32 bryts igenom om arbetstagarparten under
avtalsförhandlingama ställer krav på uttryckligt avtal vari arbetsgivaren på
ett eller annat sätt avstår från den bestämmanderätt som eljest anses tillkomma
honom. Ställs ett sådant krav har arbetsgivaren att medverka till en
uttrycklig lösning i avtal. Blir det inte någon sådan lösning i samband med att
koUektivavtal träffas i övrigt betraktas frågan som oreglerad mellan partema i
den meningen, att arbetstagarsidan står fri att när som helst under avtalsperioden
återvända till den och därvid tillgripa fackliga stridsåtgärder mot
arbetsgivaren. Intill dess en lösning av annat innehåll kommer till stånd
gäller dock fortfarande att arbetsgivaren är bibehållen vid den bestämmanderätt
som han förat hade.

När Jag säger att i vaije fall praktiska skäl talar
för att tillämpa denna konstraktion är det min avsikt att därmed markera att
Jag inte finner det principieUt uteslutet att välja andra altemativ. Ett sådant
vore kanske att formulera en regel av innebörd att koUektivavtal inte skall
anses innehåUa något om rätten att bestämma om företagsledningen, arbetets
ledning och fördelning eller om ingående eller hävande av arbetsavtal med
mindre det finns uttryckliga regler därom i avtalet. Den regeln skiljer sig
emellertid enbart till formen från den konstraktion som kommittén har stannat
för. Den ställer visserligen inte något krav på arbetstagarparten att ta upp
sådana frågor om medbestämmanderätt, som parten finner vara av betydelse, vid
förhandlingama om de avtal om löner och allmänna anstäUningsvUlkor som i övrigt
skapar fredsplikt för partema. Men den skillnaden har inte stor betydelse.
Liksom när det gäller kommitténs konstraktion är Ju syftet i första hand att
verkligen få till stånd medbestämmanderättsavtal. Först

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 246

när
det inte lyckas skall det finnas utrymme för att utnyttja den kvarievande
stridsrätten. I båda fallen kommer alltså det åsyftade praktiska resultatet
att bli att partema kommer överens om fredsplikt i den formen att de slår fast
i avtalet att även medbestämmanderättsområdet skall vara fredat för
stridsåtgärder under avtalsperioden, eller åtminstone för en viss närmare angiven
del av denna. På det sättet kommer anknytningen tiU löneavtalet, och till
förhandlingama om detta, att finnas i båda fallen. Skillnaden mellan de båda
lösningarna blir närmast av formell art. Snarast ter sig den konstraktion
kommittén har valt som den förmånligaste för arbetstagarsidan, eftersom den
bör innebära mindre risker för att den sidan förmås binda sig vid oförmånliga
avtalslösningar som sedan blir svåra att bli kvitt i en senare
förhandlingsomgång.

Jag
kan alltså ställa mig bakom kommitténs förslag på viktiga punkter när det
gäller vad lagstiftningen bör innehålla på det här aktuella området. Jag är
till en början ense med kommittén om att lagen bör innehåUa vissa grandläggande
rättigheter för arbetstagama, främst på förhandlingsrättens och informationsrättens
områden, men att det däratöver bör vara parternas sak att i avtal finna och
utforma mera utvecklade former för arbetstagarnas inflytande. Jag delar vidare
kommitténs uppfattning att lagen bör innehåUa en anvisning till partema att
träffa koUektivavtal om medbestämmanderätt när arbetstagarparten begär det.
Även i fråga om den rättsliga innebörden och syftet med en sådan principregel
har Jag samma synsätt som kommittén. Slufligen delar jag åsikten att
lagstiftaren bör på det sättet genombryta den praxis enligt vilken
arbetsgivarens ensidiga beslutanderätt tolkas in i kollektivavtal, att lagen
tillförs en sådan regel om kvarievande stridsrätt som Jag just har beskrivit.

På
alla dessa punkter har kommittén varit i princip enig. Och på dem alla med
undantag för frågan om den kvarievande stridsrätten har remissopinionen varit
om inte enig så i varje fall till största delen samlad kring kommitténs
förslag. Detsamma kan inte sägas om andra aspekter på de här aktuella reglerna
i kommittéförslaget. De viktigaste av dessa har att göra med
tillämplighetsområdet för kommitténs principregel i 26 § FKL och därmed för
regeln om kvarievande stridsrätt i 34 §.

Kommitténs
majoritet stannade för att föreslå att 26 § skulle gäUa inflytande för
arbetstagarsidan i frågor som rör arbetets ledning och fördelning eller som rör
ingående eller hävande av arbetsavtal eller meddelande av påföljd i övrigt för
arbetstagare som begått avtalsbrott. Med detta sätt att beskriva
tillämplighetsområdet ville kommittémajoriteten dra en gräns mellan, förenklat
uttryckt, frågor som hör till företagsledningen och frågor som ligger på
området för arbetets ledning och fördelning. Skälen härför har inte närmare
utvecklats i betänkandet. De synes i huvudsak ha haft karaktären av ganska
fria överväganden om vad som från skilda synpunkter skulle kunna anses lämpligt
och rimligt.

Löntagarorganisationemas
företrädare i kommittén vände sig bestämt

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 247

mot
majoritetsförslaget på denna punkt. Deras argument hade att göra både med den
sakliga rimligheten av gränsdragningen och med de rättsliga invändningar som
kan göras mot den. Det saknas enligt deras mening skäl att göra halt vid arbetsledningsfrågor
när det gäller att reformera den arbetsrättsliga lagstiftningen i syfte att
vidga arbetstagamas inflytande. Även om de frågorna nu kan te sig som de mest
näraliggande och betydelsefulla bör lagbestämmelserna inte ha ett sådant
innehåU att en fortsatt utveckling motverkas eller förhindras. Det är för
övrigt enligt lönlagarteservanlema i praktiken omöjligt att dra en gräns mellan
de två här aktuella områdena. Alltför många frågor skulle ligga så nära den
gränsen att det knappast vore möjligt att bedöma till vilket område de
rätteligen borde höra. Och alltför många frågor är av så sammansatt natur att
det inte gärna är tänkbart att försöka placera dem på den ena eller andra sidan
av gränsen. Det kan enligt reservantema tUl och med sättas i fråga om inte
regelmässigt kontakten mellan frågor som kan sägas höra till vart och ett av
områdena är sådan att varje gränsdragning ter sig tvivelaktig. Erfarenheten
talar i varje fall för att inflytande på arbetsledningens område ofta är ganska
meningslöst så länge arbetstagarna är utestängda från inflytande även på
företagsledningsplanet.

Jag
har redan i min inledande översikt redogjort för hur jag ser pä valet mellan
oUka former för arbetstagarinflytande och vilka mål som enligt min mening bör
ställas upp för lagstiftarens insatser på detta område. Jag skall inte här
upprepa vad Jag i det sammanhanget redan har sagt. Jag vUl bara slå fast att de
här redovisade synpunktema av löntagarrepresentantema i kommittén står helt i
överensstämmelse med mitt synsätt. Jag anser därför att någon sådan begränsning
av lagens principregel om medbestämmanderättsavtal, som föreslagits av
kommittémajoriteten, inte bör komma i fråga. Regeln om
medbestämmanderättsavtal bör i stället gälla för hela det område som nu i allmänhet
täcks av arbetsgivarens ensidiga bestämmanderätt. TUlämpningsområdet för
regeln blir därmed också detsamma som för lagens andra regler om
arbetstagarinflytande, t. ex. reglema om primär förhandlingsskyldighet. Som
betonats av minoriteten i kommittén och sedermera av de flesta
löntagarorganisationema i deras remissvar blir det arbetstagamas sak att inom
denna vidare ram efter hand utveckla och bestämma sina anspråk.

En annan fråga som berör vad som skall vara
innehåUet i lagens principregel om medbestämmande genom kollektivavtal är
frågan om inrättande av s. k. partssammansatta organ på arbetsplatsema. Även på
den punkten delade sig kommittén i olika uppfattningar. En majoritet ansåg att
lagen borde innehålla en regel om rätt att påkalla inrättande av partssammansatta
organ som foram för arbetsgivarens fullgörande av förhandlingsskyldighet
enligt 12 och 13 §§ FKL och av informationsskyldighet enligt 18 §.
Löntagartepresentantema reserverade sig även på denna punkt och hävdade, att
det pnncipiellt är fel att lagen ger företräde åt en viss form för ut-

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 248

övande
av arbetstagarnas rätt till inflytande. Inte minst erfarenhetema på vissa håll
utomlands visar nackdelama med att arbetstagarinflytandet kanaliseras i
särskilt inrättade råd och nämnder. Därigenom riskerar man att skapa hinder för
den ordinarie fackliga verksamheten på inflytandeområdet och att reducera inte
minst de lokala fackliga organisationemas roU. Enligt löntagartepresentanternas
mening borde det i varje fall vara uteslutet att ge stöd åt anspråk från
arbetsgivarsidan på sådana särskilda former för arbetstagarinflytandet genom
att i |agen ge arbetsgivama kvarievande stridsrätt i sådana frågor. På denna
sistnämnda punkt ansåg sex ledamöter att arbetsgivarsidan borde ha stridsrätt
och sex ledamöter hade motsatt mening.

Jag delar uppfattningen alt det är oriktigt att i
lagen ge försteg ål partssammansatta organ som foram för utövandet av
arbetstagarsidans inflytande. Del finns säkert frågor som kan komma att te sig
lämpade för behandling och avgörande i fast inrättade organ med representation
från både arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Det kan t. ex. tänkas att man vill
inrätta sådana organ för avgörande av frågor på personalpolitikens område eller
av frågor som rör arbetsorganisation eller arbetsfördelning.

Men därmed är inte sagt att den formen allmänt sett
är att föredra framför andra. På vissa områden kan det finnas förutsättningar
redan nu att bereda arbetstagama självbestämmanderätt i en eller annan forrn
och på andra kan delta komma att te sig möjligt på ett senare stadium. Vissa
frågor kan böra behandlas gemensamt av alla berörda arbetstagarorganisationer
hos samme arbetsgivare och andra kan ha den karaktären, att sådan gemensam
behandling inte är naturiig. Även andra synpunkter kan spela in. Mot den
bakgranden är del riktigast att lämna partema frihet alt själva ta ställning
och träffa sitt val mellan olika tänkbara former för utövandet av
arbetstagarinflytandet.

När det särskilt gäller den förhandlingsskyldighet
som bör åvila arbetsgivaren i frågor, som han i övrigt bestämmer över, och
arbetsgivarens skyldighet att ge information till sina motparter på arbetstagarsidan,
är det enligt min mening helt obefogat att i lagen ange partssammansatta organ
som en på något sätt typisk eller särskilt lämplig form. Utgångspunkten bör
tvärtom vara att de grandläggande rättigheter, som bör tillkomma arbetstagarna,
skall kanaliseras genom deras fackliga organisationer. Skulle det av några
särskilda skäl, praktiska eller andra, vara lämpligt att i stället välja fast
inrättade organ i förelagen, bör det helt och hållet vara de berörda parternas
sak att komma överens om det. Ett försteg i lagen åt partssammansatta organ
såsom forum för arbetstagarinflytande skulle för övrigt knappast vara
förenligt med tanken alt förhandlingarna skall kunna föras först på del lokala
planet men därefter också mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas centrala
organisation.

Min slutsats är alltså att det inte bör sägas något
i lagen om parissammansatta organ. Den frågan bör helt lämnas åt parterna som
kan, där de

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 249

finner
det lämpligt, förhandla och träffa avtal därom.

Detta ger mig anledning att också säga några ord om
den andra frågan på detta område som föranledde oenighet i
arbelsrällskommillén, nämligen huravida arbetsgivaren bör ges rätt att la
initiativ till avtalsförhandlingar och anlita kvarievande stridsrätl. Kommittén
har tänkt sig att det i princip skall vara arbetstagarsidans sak att ta
initiativ på området och alt den kvarievande stridsrälten skall skapas för all
ge stöd åt arbetstagarsidans anspråk på avtalsreglering inom
medbestämmanderältsområdet. Undantag härifrån skulle enligt hälften av
ledamötema finnas Just i frågan om inrättande av partssammansatta organ, men
inte i övrigt.

Tanken att den kvarievande stridsrätten skall ha
till uppgift att stödja arbetstagarsidan i dess strävanden på det här aktuella
området är självfallet riktig. Hela syftet med den konstraktion som gjordes i
kommitténs förslag till 26 och 34 §§ FKL varjujust detta. För min del serjag en
regel om kvarievande stridsrätl främst som ett sätt alt i lagen slå fast en ny
utgångspunkt för arbetsmarknadspartemas förhandlingar på
medbestämmande-rättsområdet. Regeln skall vara utformad med hänsyn både till
att detta skall vara dess syfte och till alt man fortfarande anser del behörigt
och önskvärt att parterna träffar avtal som säkerställer arbetsfreden under vissa
i avtalet bestämda perioder. Den skall ses främst som en teknik för att skapa
balans mellan partema och ändra det läge som uppstått genom att man i praxis
toUcar in i koUektivavtalen och därmed skyddar med fredsplikt en befogenhet
för arbetsgivaren att ensam bestämma i vissa frågor. VUl man därför förbehålla
arbetstagarsidan den kvarievande stridsrätten innebär detta i realiteten inte
att man stannar för att ge enbart arbetstagarsidan en ny rätt utan i stället
att man gör ett ingrepp i den grandsats, som i övrigt gäller inom
koUektivavtalsrätten, att arbetsgivare och arbetstagare skall stå lika fria att
ta upp förhandlingar med sin motpart och sluta avtal med denne och att de skall
ha samma rättsliga frihet att gripa till facklig strid när överenskommelse inte
kan uppnås.

Vad det skulle blir fråga om är därför närmast ett
förbud för arbetsgivarsidan alt vid förhandlingar ställa krav på viss avtalsreglering
av en fråga som hör till området för arbetstagarinflytandet, t. ex. regler om
ändringar eller tillägg till lagens bestämmelser om förhandlingsrätt eller
regler om partssammansatta organ. I varje fall skulle innebörden vara ett
förbud mot att arbetsgivarsidan påfordrar att sådana frågor skall betraktas som
oreglerade intressefrågor när kollektivavtal träffas om löner och allmänna anställningsvillkor.
Man skulle, med ett annat sätt all uttrycka saken, till arbetsgivarsidans
nackdel införa ett slags motsvarighet till den nuvarande rättstillämpning
enligt vilken arbetstagarsidan anses bunden vid fredsplikt, även när
uttryckligt avtal inte har träffals i en viss fråga.

Del är visseriigen riktigt alt lagen inte bör ge
stöd åt anspråk från arbetsgivarsidan på avtal på medbestämmanderättsområdet
som arbetstagarsidan inte vill ha. Men därmed är inte sagt alt man bör göra de
här aktuella

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 250

reglerna
ensidiga. Delta skulle innebära t. ex. att disposiliviteten av reglerna om
förhandlingsskyldighet och om informationsskyldighet gjordes ensidig. Något
sådant har inte begärts av någon remissinstans. Härtill kommer emellertid att
ett förbud av denna innebörd skulle vara svårt alt upprätthålla i praktiken.
Del skulle också medföra icke oväsentliga svårigheter att utforma och avgränsa
det. Jag finner därför att man bör avstå. Regeln om kvarievande stridsrätl kan
liksom andra reglerom stridsrälten göras ömsesidig. Med hänsyn till regelns
innebörd och syfte har därmed inte förlorats något väsentligt för
arbetstagarsidan. Här liksom i övrigt gäller all frågan får återapptas om del i
den praktiska tillämpningen visar sig alt den valda lösningen inte fungerar på
eU tillfredsställande sätt.

Innan
jag lämnar frågan om den kvarievande stridsrälten i delta sammanhang vill jag
med anledning av vad som sagts i åtskilliga remissyttranden betona alt
avsikten inte är alt binda parterna vid någon viss tid för förhandlingar på
medbestämmanderältsområdet eller vid att genomföra förhandlingarna på någon
viss nivå. Den anknytning som göres till avtalen om löner och allmänna
anställningsvillkor beror enbart av alt det är fredsplikten på grand av de
avtalen som saken gäller. Den betyder inte alt parterna är förhindrade att
förlägga förhandlingarna på medbestämmanderältsområdet till senare lidpunkt
och att inbördes komma överens om vad som då skall gälla i fråga om
fredsplikten. Inte heller betyder anknytningen i och för sig att det föreligger
hinder mot alt vissa förhandlingar om medbe-slämmanderätisavtal föres på
central nivå och andra lokalt, eller att parterna är förhindrade alt genom
avtal därom lämna utrymme för stridsrätl på lokal nivå likaväl som på central.
Här liksom i andra sammanhang slår det alltid partema fritt att disponera över
stridsrätten genom att inom ramen av träffade avtal faststäUa vad som skall
anses överenskommet och vad som ännu skall betraktas som oreglerat.

Jag förordar alltså, för all sammanfatta vad Jag
har sagt om kollektivavtal om medbestämmanderätt och om kvarievande
stridsrätl, att lagen får innehålla en grandregel om att arbetslagarpart i
kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor bör få träffa
kollektivavtal om medbestämmanderätt i frågor som rör bedrivandet av
arbetsgivarens verksamhet i stort, arbetets ledning och fördelning och ingående
och upphörande av anställningsavtal. Till denna principregel bör knytas en
regel om kvarievande stridsrätl. Enligt denna bör fredsplikt inte gälla om
part har begärt reglering av en medbestämmanderätlsfråga i kollektivavtal och
någon uttrycklig reglering av frågan inte har kommit till stånd.

11.5.2
Regler om tolkningsföreträde

Vid sidan av frågorna om kollektivavtal på
medbestämmanderältsområdet och om kvarievande stridsrätl har
arbetsrätlskommittén tagit upp en ytterligare fråga av särskild betydelse från
arbelslagarinflytan-desynpunkt. Det är frågan om arbetsgivarens s.k.
tolkningsföreträde i

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 251

tvister
om arbetstagares arbetsskyldighet, eller med andra ord den i AD:s
rättstillämpning fastslagna regeln att arbetsgivaren vid tvist om arbetsskyldigheten
i princip har rätt att kräva alt arbetslagarna skall ulföra arbete i enlighet
med hans anvisningar intill dess tvisten hunnit avgöras.

Kommittén har pekat på att en utvidgning i olika
former av arbetstagarsidans inflytande över arbetslednings- och
arbetsfördelningsfrågor kommer att reducera betydelsen av den nu tillämpade
regeln på detta område. Enligt kommittén är det ändå befogat med en reform som
direkt riktar in sig på tolkningsföreträdet.

Kommittén har också föreslagit en lagreglering i
frågan (27 § FKL). Den innebär i princip all arbetsgivarens tolkningsföreträde
bekräftas men med den reservationen alt arbetsgivaren åläggs att ta initiativ
till förhandlingar och i sista hand rättegång. Gör han inte det skall enligt
förslaget arbetstagarsidans mening i tvisten bli gällande. I princip betyder
detta att det omtvistade avtalet skall i förhällandet mellan de tvistande
parterna för framtiden anses ha den innebörd som arbetstagarsidan hävdar,
intill dess annat har överenskommits eller slagits fast på ett för parterna
bindande sätt i rättegäng.

Frågan
om tolkningsföreträdet blev mot slutet av utredningsarbetet myckel omdebatterad
inom kommittén. I själva verket samlade den lösning som Jag här beskrivit inte
någon majoritet. Särmeningar framfördes från flera håll inom kommittén. Även om
tonvikten på olika aspekter varierade hade de gemensamt att de innebar krav på
skärpningar av del utarbetade förslaget. Under remissinstansemas granskning
har meningsmotsätt-ningama mellan företrädare för olika intressen funnits kvar
och utvecklats ytterligare. I stora drag är situationen den att
arbetsgivarorganisationerna bland remissinstanserna, och andra instanser som
helt eller i huvudsak företräder arbetsgivarintressen, önskar antingen ett
bibehållande i princip av den nu gällande rättstillämpningen eller en reform
efter i huvudsak de linjer som dragits upp i förslaget till 27 § FKL. På
arbetstagarsidan finns däremot en mycket utbredd opinion för en lösning som i
princip stämmer överens med lösningama på vissa motsvarande problem i nyare
arbetsrättslig lagstiftning. Del oftast åberopade exemplet är här lagen om
facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

Vid sidan härav föres från åtskilliga håll fram
krav på liknande lagregler med sikte på andra tvister än arbetsskyldighetstvister.
Längst går här de löntagarorganisationer som kräver att arbetstagarsidan skall
få tolkningsföreträde i alla lolkningstvister, vare sig de har sin gmnd i
meningsmotsättningar om innebörden av avtal eller de gäller tolkning av lag.

Innan man tar ställning till dessa frågor bör man
först göra klart vilka olika slag av tvister som det kan bli fråga om. Detta
är av betydelse inte minst därför att skälen för olika lösningar inte kan sägas
utan vidare vara desamma i alla oUka tänkbara fall.

Kommittén
härför sin del riktal in sig, åtminstone i första hand, på tvis-

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 252

ter
som gäller arbetstagares arbetsskyldighet enligt avtal. Skälet är av allt att
döma främst alt kommittén har utgått från den praxis hos AD, enligt vilken
arbetsgivarna har tillerkänts rätt i princip alt utkräva arbete utan hinder av
all det råder tvist huravida arbetstagarna är skyldiga, enligt sina åtaganden
gentemot arbetsgivaren, att prestera arbetet. Denna rätt för arbetsgivaren är
ett avsteg från vad som normall gäller vid tvister mellan parter på
civilrättens område om ena partens skyldigheter på grand av ett avtal som
gäller mellan dem. Vad som åsyftas i förslaget är att i någon utsträckning,
men inte helt, råda bot på den rabbning av den vanliga Jämvikten mellan
avtalsparter som ligger i ÄD:s praxis.

1 huvudsak kan de tvister som det rör sig om enligt
ÄD:s praxis avgränsas ulan svårigheter. Till grappen hör alla tvister som rör
ena avtalspartens, arbetstagarens, skyldighet att fullgöra sin del av del
enskilda arbetsavtalet, dvs. att utföra arbete. Utanför grappen faller i
princip tvister som rör andra förpliktelser som en arbetstagare kan ha gentemot
arbetsgivaren, t. ex. skyldighet att vårda verktyg och maskiner, att vara
aktsam med arbetsgivarens egendom i övrigt, alt iaktta tystnad beträffande
yrkeshemligheter, att inte konkurrera med arbetsgivaren eller alt ställa till
arbetsgivarens förfogande uppfinningar som arbetstagaren gjort under arbete i
anställningen. Någon gång kan givetvis omständigheterna vara sådana att
gränsen blir svår att dra. Man kan t. ex. tänka sig alt del uppstår oenighet
huravida en arbetstagare är skyldig att utföra visst underhållsarbete, och
stegel är då inte långt till en tvist som berör enbart arbetslagarens skyldighet
i allmänhet alt väl vårda arbetsgivarens egendom. Men detta är ett
rättstillämpningsproblem. I princip kan gränsen alltid dras. Och man har
ledning i de skäl, som AD har åberopat för sin praxis, när man gör del. AD har
nämligen utgått från att det rör sig om fall där del kan uppslå skada genom
alt tvisten inte kan bli avgjord utan dröjsmål. När arbete inte blir utfört
kan arbetsgivaren lida ekonomisk skada och när arbetslagarna tvingas utföra
arbete, som de inte har åtagit sig. kan det innebära skada för dem. AD har
slagit fast regeln om arbetsgivarens tolkningsföreträde på grandval av
bedömningen att det i regel är lättare för arbetsgivaren att ersätta arbetstagarnas
skada när de tvingas utföra arbetet, trots att de egentligen har rätt i sin
uppfattning att de inte är skyldiga till det, än för arbetstagama att ersätta
arbetsgivarens skada i det omvända fallet. Tvister där det resonemanget kan
föras, oavsett om det i och för sig har skäl för sig, hör in under den regel om
arbetsgivarens tolkningsföreträde som AD tillämpar.

Utanför den nu gällande lolkningsförelrädesregeln
faller också tvister som enbart gäller betalningen för visst arbete. Avgörande
för om arbetstagaren är skyldig att arbeta när parterna är oense om
betalningen är i princip vad avtalet säger om den saken. Ofta är del utsagt i
avtalet all arbetstagaren skall vara skyldig att arbeta mot viss angiven lön,
t. ex. viss timlön, när tvist råder om vilken lön som slutligen skall utgå. 1
andra fall finns inte något sådant åtagande och då är arbetstagaren inte
heller skyldig att arbeta

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 253

förrän lönefrågan har gjorts upp. Tvistas det däremot om
vad avtalet föreskriver på Just denna punkt, är den tvisten en tvist om
arbetsskyldigheten. på vilken regeln om tolkningsföreträdet är tillämplig.
Påstår arbetstagarsidan att ett avtals lönebestämmelser begränsar
arbetsgivarens arbetsledningsrätt, t. ex. genom att de innebär förbud mot
omplacering, kan också en arbetsskyldighetstvist föreligga.

All kommitténs förslag till 27 §
FKL gäller enbart tvist om tolkningen av kollektivavtal innebär i praktiken inte
någon begränsning, så länge man håller sig till kollektivavtalsreglerade
förhållanden. I förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som är
bundna av kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor, anses
arbetstagarnas arbetsskyldighet i princip följa av kollektivavtalet, oavsett om
detta har sagts uttryckligen eller ej i avtalet. Arbetsgivarens skyldighet all
utge lön står i kollektivavtalet och arbetstagarens skyldighet all göra en
motprestation, all utföra arbetet, hör också dit. Vad som skall gälla när del
inte finns något kollektivavtal har kommittén däremot inte tagit ställning
till.

Det finns en annan svårighet när del gäller att fastställa
innebörden av de regler som kommittén har föreslagit. 1 27 § FKL talas nämligen
inte om tvister om arbetstagares arbetsskyldighet ulan om tvister "rörande
avtalets innebörd vad avser arbetets ledning och fördelning". Det framgår
av motiven att kommittén har tänkt sig att dess regel därigenom skall få ett
mera vidsträckt tillämpningsområde än om den i stället hade fått gälla enbart
i tvister om arbetsskyldigheten. Men del saknas en närmare redogörelse för var
skillnaden ligger och för vilka särskilda problem som kan föranledas av
utvidgningen. Härtill skall Jag återkomma. Dessförinnan vUlJag dock peka på en
annan begreppsmässig åtskillnad som måste göras här och som är av betydelse
eftersom den ofta förbises med grundläggande missförstånd som följd.

När man talar om tolkningstvist i
fråga om arbetsskyldigheten, eller i fråga om ett avtals regler om arbetets
ledning och fördelning, är del verkligen en sådan tvist som åsyftas. Det rör
sig alltså om en tvist som kan lösas på rättslig väg, i sista hand i rättegång,
och där alternalivel till den omtvistade uppfyllelsen av avtalet är en
rättslig sanktion, skadestånd eller något annat. Meningsmotsättningar mellan
arbetsgivare och arbetstagare där arbetstagarna vägrar att arbeta ulan all
detta beror på all de själva anser sig rättsligen sakna skyldighet all arbeta -
de ifrågasätter i stället lämpligheten av arbetsgivarens direktiv - faller
utanför tolkningsföreträ-desproblemaliken. Denna åtskillnad har föranlett
diskussion i vissa remissyttranden, bl. a. därför att den spelar en väsentlig
roll när kommittén drar gränsen mellan förhandlingsrättsreglerna i 12 och 13 S§
FKL och lolkningsförelrädesregeln i 27 §.

Jag kan emellertid, som Jag också
har antytt i avsnittet om förhandlingsrätt, inte se annat än alt man här har
all göra med en klar begreppsmässig och rättslig åtskillnad, som väl ägnar sig
såsom underiag för utformningen

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 254

av lagens regler. Påslås det inte annat än att
arbetsgivaren har rätt att fatta ett visst beslut eller att utfärda en
arbetsorder men vill arbetslagamas fackliga organisation ändå ha tiltfälle alt
lägga fram sina synpunkter och eventuellt förmå arbetsgivaren all acceptera
dem, är det reglerna om förhandlingsrätt som träder in. Görs del däremot gällande
att arbetstagarna av rättsliga skäl överhuvud inte är skyldiga att följa
arbetsgivarens anvisningar om arbete, därför all deras avtal inte medför någon
sådan skyldighet, är det fråga om att tillämpa reglerna om tolkningsföreträde i
arbetsskyldighetstvister. Strängt laget är det också nödvändigt att bygga upp
lagens regler på skillnaden mellan dessa två olika fall.

Det är en annan sak att det här
liksom annars när det gäller rättstillämpning kan uppkomma fall, där del kan
uppslå tvekan om hur man skall bedöma en viss situation. Men del är i och för
sig inte något märkligt. I regel får sådan oklarhet antas bero på att de
faktiska omständigheterna är outredda, eller med andra ord på att innebörden
av arbetstagarpartens ståndpunkt inte är alldeles klar. Jag kan emellertid
inte se att risken för svårigheter av det slaget är särskilt stor. Uppstår de
måste man kunna räkna med att de skall kunna klaras ut vid förhandlingar mellan
parterna.

Som jag nämnde har både av
ledamöter i kommittén och senare under remissbehandlingen framställts krav pä
lagregler som både går längre och får ett mera vidsträckt tillämpningsområde än
reglerna i 27 § FKL. Löntagarorganisationerna ser en reform på detta område
som ett myckel betydelsefullt led i en lagstiftning som skall bidra till
bättre balans i rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Jag
ansluter mig för min del helt till denna bedömning. Och Jag anser att man i
stor utsträckning kan gå de framställda önskemålen till mötes ulan alt detta
behöver medföra sådana risker för skadeverkningar, som påstås av dem som
vänder sig mot utvidgningar av förslaget till 27 § FKL.

När del gäller
arbetsskyldighetstvister i egentlig mening, eller alltså de tvister som
omfattas av AD:s nuvarande praxis, talar rättviseskäl för att man avskaffar det
företräde som nu tillkommer arbetsgivaren. Förslaget till 27 § FKL bygger i
princip också på det synsättet. Det syftar till att avskaffa arbetsgivarens
fördel av att det nu är arbetstagarparten som inte bara får finna sig i att
tills vidare följa arbetsgivarens uppfattning i tolkningstvisten utan som
dessutom tvingas ta initiativ till förhandlingar och rättegång för att
slufligen få sin rätt. Resultaten av den regel som nu gäller måste ofta bli
att initiativet inte tas och att arbetsgivaren därmed i vissa fall i realiteten
kan genomdriva en avtalstillämpning som inte är riktig. De skäl som har
åberopats till förmån för arbetsgivarens tolkningsföreträde kan inte vara
tillräckliga för att motivera sådana konsekvenser. Det är därför ett steg på
rätt väg att som kommittén föreslagit göra en ändring pä denna punkt. Men det
är inte tillräckligt. Det måste finnas starka skäl för att upprätthålla en
sådan regel som regeln om arbetsgivarens tolkningsföreträde, vilken skiljer sig
från vad i vanliga fall gäller inom civilrätten mellan parter

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 255

i fritt ingångna avtal. Sådana skäl finns enligt min
mening inte, i all synnerhet inte när regeln har fått en så generell och
långtgående tillämpning som tolkningsföreträdesregeln har fått i AD:s praxis.
Det finns inte någon anledning att utgå från att den ena parten i
avtalsförhållanden på arbetsmarknaden har störte förmåga än den andra att
tolka och tillämpa avtalen på ett riktigt sätt. Detta talar för att
utgångspunkten för lagstiftaren bör vara att partema skall vara jämbördiga och
att vardera parten skall ha rätt att själv bedöma vad avtalet betyder i fråga
om den egna avtalsprestationen. Arbetstagarsidan bör ha den rätten när det
gäller tolkningen av avtal i fråga om sin avtalsprestation, arbetet.

Men man kan som ofta framhålles av
löntagarorganisationema också anlägga ett vidare perspektiv på denna fråga.
Syftet med den nya lagstiftningen på förhandlingsrättens och
kollektivavtalsrättens områden bör vara att med lämpliga medel stärka
arbetstagarsidans ställning. Ett ytteriigare syfte bör vara alt söka finna
regler som främjar praktiska och lämpliga lösningar av uppkomna tvister,
samtidigt som de befordrar parternas strävanden alt förekomma tvister genom att
göra sina avtalsförhållanden så ordnade och klara som möjligt. Med den
utformning som många kollektivavtal på dagens arbetsmarknad har, är gränserna
för arbetstagamas arbetsskyldighet ofta oklara. Riskerna för en ur
arbetstagarnas synvinkel alltför vidsträckt tolkning i rättspraxis har också
ofta upplevts som stora. Detta kan i viss mån kompenseras genom att
arbetsgivarens tolkningsföreträde avskaffas samtidigt som en sådan åtgärd kan
bidra till bättre och klarare lösningar i avtalen. Dessa skäl talar för en
konsekvent och långtgående reform av gällande rätt på del här aktuella
området.

Mot denna bakgrand finner Jag all
huvudregeln på arbelsskyldighels-tvislernas område bör vara alt
arbetstagarsidans mening skall gälla intill dess tvisten prövats och blivit på
ett bindande sätt avgjord.

Lagens regel bör på denna punkt
liksom i andra sammanhang gälla för koUektivavtalsförhåUanden. Rätten att
disponera över avtalslolkningen bör tillkomma den fackliga organisation, som
företräder de arbetstagare som berörs av tvisten med arbetsgivaren. På de allra
flesta arbetsplatser beror tvister om arbetstagarnas arbetsskyldighet av hur
det för arbetstagarna eller flertalet av dem gällande kollektivavtalet skall
tolkas. Då bör i detta liksom i andra fall gälla att del är den avtalsbundna
fackliga organisationen som utövar rätten att tolka avtalet. Behovet av
ordning och reda och av enhetlighet i avtalslillämpningen nödvändiggör den
lösningen. Därmed kan man också på ett naturiigt sätt anknyta till vad som bör
vara huvudregeln i fråga om ansvaret för avtalstolkningen, nämligen all detta
ansvar åvilar inte de enskilda medlemmarna utan deras fackliga organisation,
när denna har tagit ställning och arbetstagarna följer dess ståndpunkt. Mönstret
är detsamma på förhandlingsrättsreglemas område. Liksom där bör också gälla att
det vid tvister som uppkommer på den enskUda arbetsplatsen bör vara den
berörda lokala fackliga organisationen som först träder

s. 256 Kontrollera mot PDF

Rrop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 256

in.
Detta är givetvis särskilt betydelsefuUt när det, som i tvister av det slag som
det här gäller, är viktigt att ett ställningstagande i en uppkommen tvist görs
utan dröjsmål. Principen bör därför också, närmast i förtydligande syfte, komma
till uttryck i lagen. Av denna bör också framgå att det inte är nödvändigt att
avvakta lokal förhandling i formell ordning, även om det i många fall kommer
att bli det normala att en sådan inleds så'snart en tvist om arbetsskyldighet
uppstår. Råder tillfälligtvis koUektivavtalslöst tillstånd bör samma ordning
tillämpas som om kollektivavtal hade gäUt. Detta bör komma till uttryck i
lagen.

Det här redovisade synsättet bygger alltså på all
ingrepp görs i arbetsgivarens nuvarande befogenheter genom att arbetstagama
bereds inflytande genom sina koUektivavtalsbärande fackliga organisationer.
Därmed sker i princip inte någon ändring i fråga om förhållanden där det inte
finns någon sädan facklig organisation som företräder arbetstagarna.
Arbetstagare som rättsligt sett inte är bundna av ett för deras arbetsplats
gällande kollektivavtal men vilkas enskilda arbetsavtal likväl får sitt
innehåll av det kollektivavtalet, bör dock i rättstillämpningen kunna
tillerkännas rätt att följa den mening i en arbetsskyldighetstvist som hävdas
av arbetstagarsidan i kollektivavtalet.

De regler som Jag här förordar innebär inte, det
vill jag inskjuta, att man begränsar den enskilde arbetstagarens rätt alt efter
eget bedömande vägra alt utföra arbete som han finner vara farligt för liv
eller hälsa. Som kommittén har anfört bör denna rätt för den enskilde att
vägra arbeta bero på om han med hänsyn till omständigheterna måste sägas ha
gjort en försvarlig bedömning i saken, även om bedömningen kanske inte i
efterhand anses objektivt sett riktig. Inte heller begränsas den rätt som nu
tillkommer enskild arbetstagare att efter eget bedömande motsätta sig
arbetsorder som arbetsgivaren ger trots alt han insett eller bort inse att den
är avtals-stridig, eller den enskilde arbetstagarens rätt alt vägra all följa
anvisningar av arbetsgivaren som strider mot lag eller goda seder.

I diskussionen om tolkningsföreträdet i
arbetsskyldighetstvister hävdas ibland att en rätt för arbetstagarsidan alt
själv tolka avtalet innebär risk för skadeverkningar. Ibland hävdas också att
en sådan regel ger möjligheter till missbruk och till och med att regeln skulle
innebära fara för fredsplikten under avtalsperioderna. Som Jag ser det är
dessa farhågor överdrivna. Införs en regel av den innebörd som jag förordar är
naturligtvis syftet att den skall komma till användning på ett rikligt sätt och
Jag har svårt alt se all man behöver räkna med större risker än med den regel
som nu gäller och som ger arbetsgivaren utrymme för att genomdriva sin mening
när det blir tvist om avtalstolkningen. Det bästa sättet att motverka oriktig
tillämpning är för övrigt att genom förhandlingar och genom klar och övertänkt
avtalsskrivning minska risken för att tvist över huvud uppkommer. Partema kan
vidare väntas gemensamt sträva efter alt undvika skada i fall där tvist uppslår
om en arbetsskyldighetsfråga och båda parter driver sin stånd-

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 257

punkt i bästa övertygelse om att den är riktig, men där
arbetsgivaren har ett särskilt starkt intresse av all det omtvistade arbetet
skall bli utfört. Partema har båda intresse av alt onödig skada inte skall
uppstå och lösningar bör mot den bakgranden kunna komma till stånd i godo.

En annan sak är att rätt för
arbetstagarsidan alt tillsvidare besluta vid tvist om arbetsskyldigheten måste
medföra en förskjutning i AD:s praxis vid tillämpningen av fredspliktsreglerna.
Om arbetstagare med sin fackliga organisations stöd vägrar alt arbeta kan inte
såsom i gällande rätt bedömningen normall bli att arbetsvägran är en
stridsålgärd, även om del i och för sig skulle vara en oriklig avtalstolkning som
hävdas av arbetstagarsidan. Liksom AD nu gör en skillnad för arbetsgivamas del
mellan vad som enbart är en oriktig, eller helt underlåten, avialsuppfyllelse
och vad som är en stridsålgärd i fredspliktsreglernas mening, måste den
skillnaden göras även i fråga om arbetstagares arbetsvägran. Om arbetsvägran
har ett annat syfte än att vara en tillämpning av arbetstagarsidans mening om
avtalets innebörd i vad gäller arbetsskyldigheten som sådan, kan del däremot
liksom enligt nu gällande rätt vara fråga om en olovlig stridsåtgärd.

Vad jag nu sagt hindrar inte att
det här liksom eljest kan uppkomma rena undantagsfall för vilka del kan finnas
behov av särskilda bestämmelser. Det behövs ett utrymme för arbetsgivaren att i
synnerligen angelägna fall få påfordra att ett omtvistat arbete utförs utan
hinder av alt del råder delade meningar om arbetstagarnas skyldighet att
utföra arbetet.

1 9 § lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen har som sådana undanlagsfall angivits
fall då ledighet för förtroendemannen äventyrar säkerheten på arbetsplatsen,
viktiga samhällsfunktioner eller därmed Jämförliga intressen. Det är också
sådana fall som bör komma i fråga i detta sammanhang. Men det finns en
skillnad mellan de fall som avses i förtroendemannalagen och tvister i
allmänhet om arbetstagares arbetsskyldighet. 1 dessa senare fall rör del sig
inte sällan om arbetsskyldigheten för hela eller större delen av
arbelstagarslyrkan på arbetsplatsen. Arbetsgivaren kan då också komma i en
svårare situation vid tvist än när en sådan gäller enbart t. ex. ledighet
enligt förtroendemannalagen. Därför bör det finnas utrymme för arbetsgivaren
att begära utförande av arbete även när skadan av att arbete inte blir utfört
måste väntas bli betydande och den inte slår i rimligt förhållande till
arbetslagamas intresse av all inte arbeta annat än efter åtagande.

Ejn sådan undantagsregel bör
emellertid omgärdas med bestämmelser som säkerställer att den utnyttjas enbart
i sådana rena undantagsfall för vilka den är avsedd. En garanti ligger redan i
att en undantagssitualion inte kan anses ha uppkommit med mindre arbetsgivaren
har försökt nå fram till en lösning i godo med arbetstagarsidan. Men därtill
bör skapas en ytterUgare garanti mot obehörigt utnyttjande av undantagsmöjligheten
genom att arbetsgivaren åläggs att ta initiativ till lösning av
arbetsskyldighetstvisten när han har utnyttjat undantagsregeln. Han bör åläggas
skadeståndsskyl-

\1-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 258

dighet
för det fall han har åberopat sig på undantagsregeln utan att ha tillräckliga
skäl till det. Om arbetsgivaren inte tar initiativ till förhandling och i sista
hand rättegång bör han också åläggas skadeståndsskyldighet.

För de undantagsfall som kan uppkomma bör det också
finnas en regel om skadeståndsansvar för arbetstagarorganisation som föranleder
eller ställer sig bakom felaktig tillämpning av kollektivavtal i en
arbetsskyldighetstvist. Mot bakgrand av vad Jag har sagt tidigare är det dock
skäligt att sådant skadeståndsansvar skall kunna komma i fråga endast när
arbetstagarorganisationen har saknat fog för den avtalstolkning den hävdade.

1 denna lösning av frågan om ansvaret för oriklig
avtalslolkning bör som Jag redan har antytt också ligga att de enskilda
arbetstagarna inte skall kunna bli personligen skadeslåndsskyldiga när deras
fackliga organisation har ställt sig bakom en oriktig avtalslolkning. Den
grandsalsen stämmer överens med vad jag allmänt förordar i fråga om
fördelningen av skadeståndsansvar mellan organisation och enskilda medlemmar
vid olovliga stridsålgärder (avsnitt 11.8).

Jag har nu redovisat vad Jag finner oöra gälla i
fråga om tolkningsföreträde vid tvisterom arbetstagares arbetsskyldighet.
Innan Jag lämnar det ämnet vill Jag än en gång påpeka att jag finner del
nödvändigt all skilja mellan tillämpningsområdena för dessa regler och för de
nya regler om förhandlingsrätt som tagits upp i lagförslaget. Skillnaden
ligger som Jag nämnde i att tolkningsförelrädesreglerna gäller för rättsliga
tvister medan förhandlingsrättsreglerna är avsedda all tillämpas när del i och
för sig inte påstås annat än att arbetsgivaren handlar inom ramen för sina
befogenheter, när han anvisar ett visst arbete, men arbetstagarsidan ändå vill
ha inflytande över beslutet. Som synes är reglerna på det sättet lika att de
tillgodoser i gmnden samma intressen hos arbetstagarsidan: intresset av uppskov
med det beslut eller den åtgärd arbetsgivaren vill genomföra och intresset av
att en lösning av parternas meningsmotsättningar skall komma till stånd i ordnade
former och utan onödigt dröjsmål. Ser man enbart till delta finns det
naturligtvis mycket som talar för att man söker finna en helt enhetlig och
samordnad lösning i lagen. En sådan har också begärts av löntagarorganisationema
under remissbehandlingen i den formen, att de har önskat alt en motsvarighet
till uppskovsreglerna i de nya förhandlingsrättsparagraferna skall införas även
för förhandlingar i rätlstvister.

Men det finns skillnader som gör nödvändigt att man
ställer upp särskilda regler för räitstvistefallen. Ser man enbart till
arbetsskyldighels-tvistema är det till en början knappast naturiigt alt tala om
att arbetsgivaren skall meddela uppskov med ett beslut, som han vill falla
eller en åtgärd som han ämnar vidta. Saken gäller ju inte något som
arbetsgivaren rättsligt sett förfogar över utan arbetstagarnas
arbetsprestationer, över vilka de själva bör ha rätt att förfoga. Det skulle
närmast te sig som om man ville befästa förestäUningen om arbetsgivarens
ensidiga rätt att utöva arbetsledningen om man beskrev en rätt för
arbetstagama att innehåUa sin arbets-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 259

prestation
som en skyldighet för arbetsgivaren att bevilja uppskov med ett beslut som han
i och för sig har att fatta.

Även på några andra punkter finns det skillnader.
En sådan är att arbetstagamas rätt att vägra arbeta vid tvist om
arbetsskyldigheten i princip bör träda in redan innan lokal förhandling har
kommh till stånd. Den skillnaden är dock inte alltför betydelsefull, eftersom
den lokala förhandlingen kan bedrivas i myckel enkla former och eftersom
uppskovsskyldigheten enligt den aktuella förhandlingsrättsparagrafen inträder
redan när en för-handlingsframställning görs. Viktigare är all slutpunkten för
uppskovs-skyldigheten enligt förhandlingsrältsparagraferna är avslutandet av
förhandling, medan i rättstvistefallet arbetstagarnas skyldighet att arbeta
inte inträder förrän om och när ett avgörande som går dem emot fälls av domstol
eller skiljenämnd. Den skillnaden måste återspeglas i lagens regler.

En ytterligare omständighet, som måste inverka på
utformningen av lagens regler, är alt man i räitstvistefallen har alt göra med
avtalslolkning för vilken part bär ett rättsligt ansvar. I
arbelsskyldighelstvistefallen är det arbetstagarnas ansvar för rätta
fullgörandet av arbetsskyldigheten som är det väsentliga. Ett sådant ansvar för
feltolkning av avtal som Jag har funnit böra bäras av den berörda
arbetstagarorganisationen, har inte någon motsvarighet på det område där
arbetsgivaren har beslutanderätten. I och för sig skulle man naturligtvis kunna
avstå från en sådan regel om man i stället gav arbetsgivaren rätt att utkräva
arbete i fall där arbetstagarparten inte hävdar sin mening i god tro. Detta
skulle emellertid te sig som en försvagning av arbetstagarsidans position,
eftersom det i princip skulle innebära att arbetsgivaren fortfarande var den
som hade att bedöma om arbete kan utkrävas av arbetstagama, med rätt att kräva
att arbetstagama respekterar bedömningen. Arbetsgivarens rätt skulle i sin tur
få utövas under skadeståndsansvar.

En ytterligare skillnad ligger slufligen i
utformningen av reglerna för det fall att arbetsgivaren åberopar nödfall eller
liknande speciella omständigheter. Enligt förhandlingsrättsreglema har han då
kvar sin förhandlingsskyldighet, i den mån detta är av intresse för arbetstagarsidan,
och bär därtill skadeståndsansvar för att bedömningen om rätten att göra
undantag från uppskovsskyldigheten var riktig. 1 rättstvistefallet bör
motsvarande skyldighet utformas som en skyldighet att ta initiativ till
förhandling och rättegång, med den verkan av underlåtenhet att arbetsgivaren
åläggs skadestånd för avtalsbrott. Även från dessa regler kan man givetvis
avstå, men det innebär i viss mån en försvagning av arbetstagarsidans
ställning.

Slutsatsen av vad jag här har sagt är att de regler
om arbetstagarsidans tolkningsbefogenheter, som Jag förordar, i realiteten
ligger nära förhandlingsrättsreglema och att de om man så vill kan
karakteriseras som ett slag av regler om uppskovsskyldighet för arbetsgivaren i
detta slag av rättstvister. Såtillvida är det önskemål om sådana regler som
framstäUts av löntagarorganisationema tillgodosett genom förslaget. EnUgt min
mening är det

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 260

dock
nödvändigt att utforma särskilda regler om räitstvistefallen. De bör
systematiskt behandlas som en fråga om befogenhet att tolka avtal eller, om man
så vUl, som en fråga om tolkningsföreträde i rättstvister.

Skälen härför förstärks om man går över till all granska
andra rätlstvister än arbetsskyldighetslvislema.

En gmpp av tvister, som berördes redan i
löntagarreservationen och som också ofta har förekommit i den senare
diskussionen om tolkningsföreträde för arbetstagarsidan, är tvister som rör
lön eller andra ekonomiska förmåner för arbetstagare på grand av avtal med
arbetsgivaren. Kraven från löntagarorganisationema på regler om
tolkningsföreträde har gällt inte minst tvister tillhörande denna grapp.
Särskilt på vissa avtalsområden och vid vissa löneformer förekommer tvister i
vilka arbetstagarsidan ofta kommer i underläge, bl. a. på grand av all det
blir dröjsmål med förhandlingar och rättslig prövning och att arbetstagarsidan
dä får svårt att visa det berättigade i de anspråk som framställs. Och del har
begärts att arbetstagarsidan skall få tolkningsföreträde och arbetsgivaren
förhindras all disponera över tvistiga lönesummor till dess uppgörelse nåtts.

Även
på detta område måste man hålla fast vid all del enbart är i rättsliga tvister
som del kan komma ifråga regler om vad man kan kalla tolkningsföreträde.
Tvisterna kan gälla tillämpningen av bestämmelser i avtal, i regel ett
koUektivavtal, om lön eller annan ekonomisk ersättning eller också de faktiska
omständigheter som är avgörande för tillämpningen av sådana bestämmelser.

Jag finner för min del rimligt att även på detta
område söka få till stånd en förbättring av arbetstagamas ställning i tvister
med arbetsgivaren. Visserligen kan inte här såsom i arbetsskyldighelsfallen
göras gällande alt arbetstagarsidan har hamnat i ett underläge genom en
rättstillämpning som innebär avsteg till deras nackdel från allmänna
civilrätlsliga grandsatser. Men man kan inte utan vidare se på arbetslagarnas
löneanspråk på samma sätt som på andra fordringar. Tvärtom har del i många
sammanhang ansetts befogat att bereda särskilt skydd för lönefordringar. Det
ligger väl i linje härmed att man också överväger regler som bidrar till att
förbättra arbetstagarsidans ställning vid förhandlingar och rättegång i
tvister om lön.

Olika mer eller mindre långtgående lösningar kan
här tänkas. En möjlighet vore kanske att generellt eller i särskilda fall
ålägga arbetsgivaren bevisbördan i lönetvisler. En ytterligare linje som
förordats i några remissyttranden vore all tillse att arbetsgivarna inte gavs
möjlighet att disponera tvistiga belopp när tvisten ännu inte lösts.
Principiellt finns det skäl som talar för att man söker sig fram på båda eller
någon av dessa vägar. Det skulle dock då först behövas en noggrann
kartläggning av vilka behov av nya regler av denna art som finns. Båda de
antydda alternativen innefattar rättsliga och tekniska svårigheter som gör
konsekvensema svåra alt överblicka. Och en avvägning av dessa svårigheter mot
de behov som finns kan man inte göra utan ytterligare utredning.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 261

Jag förordar därför att man nu riktar in sig på all
söka bidra till all lönetvister inte blir liggande ulan åtgärd eller av andra
skäl fördröjda. Ett sätt att motverka detta är alt ålägga arbetsgivaren
skyldighet att ta initiativ till förhandling och i sista hand rättegång. Regler
härom kan förses med den rättsverkan, att arbetstagarsidans ståndpunkt i fråga
om det omtvistade beloppet skall gälla om arbetsgivaren inte fullgör sin
initialivskyldighet inom viss kortare tid. Däremot bör följden av en sådan
underlåtenhet inte bli att avtalet skall vare sig allmänt eller i förhållandet
mellan de tvistande parlema anses för framtiden ha del innehåll som gjorts
gällande av arbetstagarsidan i den enskilda tvisten. Arbetsrättskommitténs
förslag till regler om arbetsskyldighetstvister i 27 § FKL byggde på att sådana
rättsverkningar skulle kunna uppkomma för framtiden, låt vara med den begränsningen
att det alltid skulle slå arbetsgivaren fritt alt vid lämplig lidpunkt gå till
domstol och faen slutgiltigt bindande tolkning fastslagen. Mot detta led i
kommitténs förslag har riktals kritik under remissgranskningen, enligt min
mening med rätta. Det har särskilt påpekats all konsekvenserna kan bli
splittrad avtalstillämpning och rättsosäkerhet, det senare inte minst därför
alt det i praktiken kommer att bli svårt alt i efterhand fastställa vad som
varit parternas ståndpunkter i en tidigare tvist. Risken för olämpliga
verkningar av detta slag är enligt min mening lika stor eller större på lönetvisternas
område.

Även här bör enligt min mening lagstiftningen
hållas inom ramen för kollektivavtalsreglerade förhåUanden. Mot bakgrand av
praxis på olika håll för förhandlingar och avtal i lönefrågor bör dock inte
krävas alt tvisten rör lönevillkor som tagils in i kollektivavtal. Det bör
räcka att en rättstvist har uppkommit mellan arbetsgivare och arbetstagare som
är bundna av samma kollektivavtal, t. ex. en tvist om lön under uppsägningstid
enligt anställningsskyddslagen.

Det behöver inte närmare motiveras, all det på
lönelvistemas område inte finns utrymme för en allmän regel om
uppskovsskyldighel för arbetsgivaren i tvisteförhandlingar. Jag behöver på den
punkten inte utveckla något sådant resonemang som Jag förde i fråga om
arbelsskyldighels-tvisterna.

När det gäller att ta ställning till om regler av
tolkningsföreträdestyp bör införas i tvister, som ligger utanför de två områden
som Jag hittills har behandlat, måste man som Jag redan har framhållit la
hänsyn till alt man inte kan bedöma alla slag av rätlstvister lika. Det går
därför inte heller att stärka arbetstagarsidans ställning i förhållande till
arbetsgivaren genom alt generellt föreskriva alt arbetstagarsidan skall ha ett
på ett eller annat sätt utformat tolkningsföreträde i alla rätlstvister. I
stället måste man från fall till fall pröva vilka skäl som talar för
tolkningsföreträde och vilka möjligheter som finns alt utforma regler därom.
Detta gäller både för rättstvister som har sin grund i avtalslolkning och för
tvister som gäller tillämpning av lag.

Det
förefaller mig klart att det finns fall i vilka tolkningsföreträde inte

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 262

bör
komma ifråga för någondera parten. Det kanske bästa exemplet är sådana regler
i lag som redan i sig själva innebär en avvägning mellan olika intressen vilken
inte bör få rabbas genom en allmän regel om försteg för ena parten vid tvist.
Mot en allmän regel om tolkningsföreträde i sådana fall kan invändas att man
skulle få en förskjutning av det rättsläge, som är åsyftat med lagens regler,
och att den förskjutningen inte utan vidare ter sig lämplig eller ens
godtagbar.

Jag
skall nämna några exempel för att belysa vad Jag menar.

Om det finns regler i kollektivavtal om uppsägning
av avtalet kan det uppkomma tvist huruvida ett avtal har blivit uppsagt i
vederbörlig ordning. En liknande tvist kan uppkomma rörande de regler som finns
i 5 och 6§§ KAL om uppsägning av kollektivavtal. Frågan huravida giltig
avtalsuppsägning har skett kan vara avgörande för om fredsplikl råder mellan
parterna. Enligt 4§ första stycket I KAL får part inte gå till strid när del
råder tvist i frågan om partens rätt därtill, eller med andra ord huruvida
parten är bunden av fredsplikt. Skulle arbetstagarparten ha tolkningsföreträde
i tvisten om avtalsuppsägningen borde delta, åtminstone om inte ändring gjordes
i fredspliktsreglerna, betyda att dess mening i tvisten tills vidare skulle
gälla och att fredsplikten skulle vara i motsvarande mån hävd. Resultatet
skulle bli delsamma om tvisten mellan parterna gällde Just fredspliktsreglema
i KAL eUer fredsförpUktelse i kollektivavtal. Det förefaller över huvud klart
att man inte kan.ge ena parten tolkningsföreträde, om det begreppet skall ha
någon egentlig innebörd, i tvister om tillämpning av tvingande lag som ålägger
parten vissa skyldigheter. Man bör inte i något fall la ställning till frågan
om tolkningsföreträde rörande tvingande lagregler ulan att samtidigt överväga
dessas materiella innebörd.

Men även i fråga om dispositiv lagstiftning kan
liknande iakttagelser göras. Man kan tänka sig som exempel att tvist uppstår
om tillämpning av regler om primär förhandlingsskyldighet för
koUektivavtalsbunden arbetsgivare och närmare bestämt om den möjlighet som kan
ha beretts arbetsgivarna att göra undantag från skyldigheten alt skjuta upp
beslut eller åtgärd. Har då arbetstagarsidan tolkningsföreträde i tvisten får
tydligen undantagsregeln ett annat faktiskt innehåU än det åsyftade.

Förskjutningar av liknande karaktär skulle kunna
uppkomma om man övervägde en tolkningsföreträdesregel med tillämplighet t. ex.
på lagens regler om informationsskyldighet eller skyldighet all ställa avskrift
av skriftligt material till motparts förfogande eller om tystnadsplikten eller
på andra regler i lagen, som åsyftar att på visst sätt eller inom vissa gränser
bereda arbetstagarsidan medbestämmanderätt.

Min slutsats måste bli att man inte bör överväga
alt införa en allmän regel om tolkningsföreträde i rättslvister. Vill man på
någon eller några punkter förstärka arbetstagarsidans ställning vid tillämpning
av regler i lagen, bör det ske vid utformningen av de reglerna.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 263

Jag kan inte heller finna att det är på sin plats
med ett allmänt tolkningsföreträde för arbetstagarsidan vid tillämpningen av
sådana regler i lag eller avtal som faller utanför området för arbetstagamas
inflytande över frågor, beträffande vilka arbetsgivaren enligt nu gällande rätt
i regel fattar ensidiga beslut, och dessutom utanför
arbetsskyldighelslvisternas och lönetvisler-nas område. En sådan regel skulle i
de flesta fall antingen vara otillämpbar eller innebära alt man gjorde ett
ingrepp i lagregler av tvingande natur. Ändringar i lagstiftningen som inte
hänger samman med del nu aktuella ämnesområdet får tas upp i annat sammanhang.
För alt återgå till reglema i lagförslaget skulle det t. ex. inte fyUa något
ändamål att ha en tolkningsföreträdesregel med tillämplighet på lagens regler
om skadestånd eller om tvisteförhandling och rättegång. Och exempel på
tvingande regler som inte bör få rabbas har jag redan anfört.

Vad som däremot bör komma i fråga är en regel i lag
om tolkningsföreträde vid tillämpning av avtal som ger arbetstagarsidan
inflytande över frågor som hör till området för §32. En sådan regel skulle markera
lagstiftarens syfte att stödja löntagarorganisationema i deras strävanden att
genom förhandlingar och kollektivavtal vidga sitt inflytande i arbetslivet. Den
skulle också te sig som ett naturligt komplement till de nya reglerna om
förhandlingsrätt.

Regler i avtal om medbestämmanderätt för
arbetstagarsidan i frågor som hör till arbetsledningen kan röra t. ex.
fördelningen av arbetsuppgifter mellan flera arbetstagare och förändringar
däri, förflyttning av arbetstagare, val av arbelsutraslningoch arbetsplats,
arbetstidens förläggning, rationaliseringsåtgärder, arbetsstudier, bedrivandet
av skyddsarbete, personalutbildning, etc. Om man träffar avtal om
medbestämmanderätt i sådana frågor ler del sig enligt min mening naturligt att
avtalet också får innebära att det blir arbetstagarsidans mening som blir
gällande om tvist uppslår om avtalets tillämpning och tvisten inte hinner
lösas innan beslut skall fattas. Tvisten kan gälla t. ex. innebörden av regler
i avtalet om riktlinjer för de beslut som skall fattas, de former i vilka
medbestämmanderätten skall utövas, sammansättningen av beslutande organ,
gränsema för medbestämmanderätten eller något annat. Det kan t. ex. finnas
regler om arbetsgivarens skyldighet att medverka med information eller med
utredningsarbete och tvist kan uppstå om tillämpningen av de reglerna. Liknande
tvister kan uppkomma om arbetstagarsidan får en i avtal faststäUd rätt att
delta i beslut av arbetsgivaren, som hör tUl företagsledningen eller som rör
anställande eller uppsägning eller avskedande av arbetstagare eller påföljd
för arbetstagares avtalsbrott inom ramen för avtal därom. Om i sådana fall
avtalet inte innehåller bestämmelser om tolkningsföreträde, bör arbetstagarsidan
kunna falla tillbaka på en i lag fastställd regel därom. Verkan av regeln blir
att del vid oenighet blir arbetstagarsidans mening som tills vidare skall
följas. Saknades regeln skulle rättsläget i stället ofta vara

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 264

att
arbetsgivaren hade kvar sin befogenhet alt fatta beslut, låt vara med risk för
skadeståndsansvar vid avtalsbrott.

En regel om tolkningsföreträde för arbetstagarsidan
vid tillämpning av avtal om medbestämmanderätt kan komma till användning även i
fråga om avtalsbestämmelser som innefattar närmare regler om utövande av den
förhandlingsrätt på arbetsgivarens beslutandeområde som har upptagits i
lagförslaget. Finns t. ex. närmare regler om fullgörande av arbetsgivarens
förhandlingsskyldighet i särskilda fall av betydelse för arbetstagarsidan eller
om utvidgning av arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet, skall
lolkningsförelrädesregeln kunna träda i tillämpning i den mån avtalet inte
föreskriver annat. Även på det sättet innebär regeln en förstärkning av arbetstagarsidans
ställning.

Detta fäster emellertid också uppmärksamheten på
att vissa begränsningar måste göras i regelns tillämpningsområde. Skälen för
dessa begränsningar är i princip desamma som när det gäller de lagstadgade förhandlingsrättsreglema
själva.

Jag har tidigare sagt att jag med visst undantag
inte är beredd alt nu förorda regler i lagen som direkt föreskriver ett längre
gående inflytande för arbetstagama än det som följer av reglema om
förhandlingsrätt och den därmed förbundna uppskovsskyldigheten för
arbetsgivaren. Sådana regler om beslutanderätt för arbetstagarna bör närmare
övervägas för vart och ett av de områden, där de skulle kunna komma i fråga.
Ett av flera skäl härtill är att beslutanderätt för arbetstagarsidan inte bör
införas utan alt man ingående överväger hur regler om ansvaret för fattade
beslut skall utformas.

En grandsats i del föreliggande lagförslaget är med
andra ord all arbetsgivarna inte skall direkt genom lagen frånhändas den
beslutanderätt som nu tillkommer dem. Beslutsbefogenheter för de anställda bör
i stället regleras i kollektivavtal. En undanlagslös lolkningsföreträdesregel
i lag på det här aktuella området skulle emellertid i realiteten vara all
betrakta som en regel om en, låt vara tillfällig, beslutanderätt för
arbetstagarsidan. Den skulle därmed framstå som ett avsteg från den nyss nämnda
grandsalsen i lagstiftningen.

Med hänsyn härtill boren lagregel om
tolkningsföreträde vid tillämpning av avtal på medbestämmanderältsområdet förses
med den begränsningen att arbetstagarsidan inte får rättslig behörighet till
följd av tolkningsföreträdesregeln all fatta beslut med rättsverkningar för
arbetsgivaren på dennes vägnar och mot hans bestridande. Finns det t. ex. hos
ett förelag inrättat ett beslutande organ med arbelstagarmajoritel, som har
fått till sig delegerade vissa beslutsbefogenheter vilka har angetts i ett
kollektivavtal, och blir det tvist om befogenheternas omfattning, får
arbetstagarsidan i det beslutande organet inte enbart under hänvisning till
regeln om tolkningsföreträde med bindande verkan för arbetsgivaren fatta
beslut enligt sin uppfattning i tvisten.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1915 fl 6:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 265

Jag skall ta ett exempel. Det har hos ett företag
inrättats en nämnd med vissa uppgifter på det personalpolitiska området. I
avtalet finns också vissa allmänna riktlinjer på detta område, t. ex. om
rekrytering, utbildning, vissa sociala frågor m. m. Nämnden har till uppgift
alt följa och samråda om tillämpningen av dessa riktlinjer men också alt
fastställa närmare anvisningar på särskilda punkter och att fatta vissa
beslut, t. ex. om användande av anslagna medel till utbildningsverksamhet.
Därjämte har arbetstagarsidan rätt till information och överiäggning i nämnden
innan beslut fattas om ny- eller återanställning, uppsägning eller avskedande,
disciplinära åtgärder och om omplacering eller omflyttning av arbetstagare. I
praxis har avtalet tillämpats så att inga beslut har fattals i sådana frågor om
inte beslutet har godkänts av nämnden. Uppstår tvist om någon del av av-
talet är enligt tolkningsföreträdesregeln arbetsgivaren skyldig alt till dess
tvisten avgjorts följa arbetstagarsidans mening i tvisten. Han fär t. ex. inte
falla ett visst beslut i en rekryteringsfråga, om arbetstagarsidan menar att
den i enlighet med avtalet har rätt att överlägga om saken innan beslutet
fallas. Inte heller får han fatta beslut i en sådan fråga eller om t. ex. bostadsfrågor
eller andra sociala frågor om arbetstagarsidan menar att han därmed inte följer
avtalet. Gör däremot arbetstagarsidan gällande att den har rätt enligt avtalet
att binda arbetsgivaren vid ett visst beslut i förhållande till utomstående,
t. ex. vid ett beslut om en uppsägning, medför inte tolkningsföreträdesregeln
som sådan att arbetstagarsidan har behörighet att fatta beslutet.
Tolkningsföreträdesregeln får inte i sig själv göras till en delegationsregel.
Detta bör göras klart i lagen. Hur man sedan skall bedöma verkningarna av alt
beslut ändå fattas under uppgift att det sker på arbetsgivarens vägnar får
avgöras i rättstillämpningen enligt allmänna regler om verkningama av
överskridande av delegerade beslutsbefogenheter.

Inte heller bör lolkningsförelrädesregeln som sådan
medföra alt arbetsgivaren blir skyldig att fatta och genomföra ett visst
beslut som ådrager honom rättsliga sanktioner för brott mot lag. Samma
grandsats bör gälla när underlåtenhet av arbetsgivaren att fatta och verkställa
beslut skulle innebära brott mot lag. Detta behöver enligt min bedömning dock
inte komma till omedelbart uttryck vid utformningen av regler om
tolkningsföreträde, eftersom det här rör sig om en allmän begränsning som
gäller arbetstagarinflytandet i alla dess former.

Jag har uppehållit mig vid dessa synpunkter på
lolkningsförelrädesregeln inte därför att Jag finner de här berörda
gränsdragningsproblemen vara praktiskt betydelsefulla utan främst för att ge en
bUd av vissa allmänna föratsättningar för regeln som jag finner principiellt
nödvändigt att slå fast för att regelsystemet skall hänga samman och för all de
olika reglerna i detta skall på ett konsekvent sätt ge uttryck för det
grandläggande synsätt, som bör ligga bakom lagstiftningen.

Av större praktisk betydelse är enligt min
bedömning frågan om verkningarna av en tolkningsföreträdesregel på det här
aktuella området när ar-

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 266

betsgivaren
inte kan åberopa lagliga förpliktelser i förhållande till utomstående som ett
hinder för genomförande av arbetstagarsidans ståndpunkt i tvisten. Som jag ser
saken har man här att göra med samma problem som när man överväger vilka
ingrepp i arbetsgivarens beslutanderätt, som kan och bör göras genom regleri
lagen om skyldighet alt dröja med beslut eller åtgärd i avvaktan på
förhandling. Och avvägningen bör i princip göras på samma sätt som där.
Arbetsgivaren bör alltså inte på grand av arbetstagarsidans tolkningsföreträde
vara förhindrad att fatta beslut, eller bunden vid alt fatta ett visst beslut,
i sådana undantagssituationer som Jag har hänvisat tiU vid min behandling av
reglema om förhandlingsrätt. Jag nämnde där som en paralleU undantaget från
tolkningsföreträdesregeln i förtroendemannalagen för situationer där det är
risk för säkerheten på arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner eller därmed
Jämförliga intressen. En ytterligare parallell som jag hänvisade till är
reglema om skyddsarbete i den offentliga tjänstemannalagsliftningen och i
åtskilliga huvudavtal på arbetsmarknaden. När Jag behandlade
förhandlingsrättsreglema framhöUJag också att det väsentiiga syftet med lagens
regler, och med de rättsliga sanktionema för dem, bör vara att främja ett
handlingsmönster enligt vilket förhandlingar med arbetstagarsidan skall ingå
som ett nödvändigt och naturiigt led i arbetsgivarens förberedelser inför
beslut som han skall fatta. Om därför arbetsgivaren genom underiåtenhet att
inrätta sig efter detta mönster själv försätter sig i en situation, i vilken
han kan åsamkas skada om han tvingas tUl uppskov med ett beslut eller en
åtgärd, bör skaderisken principiellt inte få åberopas till befrielse från
arbetsgivarens skyldigheter gentemot arbetstagama och deras fackliga
organisation. Läget kan däremot vara ett annat i fall där arbetsgivaren i och
för sig lojalt uppfyller sina skyldigheter i den löpande verksamheten men
ställs inför en situation som han inte rimligen kunnat föratse och då har att
välja mellan att åsamkas en betydande skada vid uppskov med ett beslut eller
att fatta beslutet utan att dessförinnan fullgöra sin förhandlingsskyldighet.
Även i sådana fall bör finnas utrymme för avsteg från uppskovsskyldigheten.
Samma synsätt bör enligt min mening-anläggas i det här aktuella sammanhanget. I
särskilt kvalificerade situationer bör arbetsgivaren vara befriad från
skyldighet att iaktta arbetstagarsidans tolkningsföreträde. Detsamma bör i
princip gälla när undantagsvis ett genomförande av arbetstagarsidans mening i
en tolkningstvist kan innebära, att arbetsgivaren tvingas fatta beslut vUka
innebär mera betydande kostnader. Man kan emellertid utgå från att sådana fall
blir mycket ovanU-ga. Undantagsregeln bör bli behövlig enbart i speciella
situationer där av något skäl partema inte kan komma fram till enighet om en
lösning som tillgodoser bådas intressen.

En naturlig grandsats bör slufligen vara att
arbetsgivaren inte är skyldig alt följa en avtalslolkning av den fackliga
motparten, vars oriklighet denna har insett eller bort inse. Den regeln har
tett sig naturiig såsom en begränsning av arbetsgivarens nuvarande
tolkningsföreträde och bör allmänt gälla

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 267

när
part åläggs skyldighet alt genom egna åtgärder eller beslut följa en motparts
tolkning av ett avtal. Den torde för övrigt följa av allmänna rättsgrandsatser.

När det gäller utkrävandet av ansvar för
arbetstagarorganisations oriktiga avtalslolkning bör samma regel gälla i delta
sammanhang som på arbets-skyldighetstvistemas område.

En fråga som väckt uppmärksamhet under
remissbehandlingen är hur den nya lagstiftningens regler om inflytande för
arbetslagarna bör tillämpas i fall, där mer än en organisation på
arbetstagarsidan har rätt till medbestämmande men där organisationema inte
hävdar samma mening. En fråga som är underkastad primär förhandlingsskyldighet
för arbetsgivaren kan Ju ofta beröra mer än en förhandlingsberättigad
arbetstagarorganisation. 1 vissa fall kan till och med många organisationer
stå i koUektivavlalsförhållande till arbetsgivaren och alla vara berörda av
någon övergripande fråga i dennes verksamhet. Liknande problem kan uppstå t.
ex. när avtal om medbestämmanderätt har träffals med flera arbetstagarorganisationer
och det har gjorts en viss samordning mellan avtalen. Man kan då få anledning
att fråga sig hur arbetsgivaren skall bete sig när olika meningar hävdas från
olika håll på arbetstagarsidan. Problemet kan inte sällan bli delsamma om flera
arbetstagarorganisationer är representerade i samma beslutande organ inom någon
del av arbetsgivarens verksamhet.

Jag är medveten om alt dessa frågor är både
komplicerade och praktiskt betydelsefulla. Man måste räkna med all de kan komma
upp i ett stort antal fall, eftersom det på många områden måste väntas bli del
normala mönstret att arbetstagarnas inflytande utövas i samverkan mellan flera
fackliga organisationer som representerar skilda gmpper av anställda.

På området för den nu aktuella lagstiftningen kan
problem av denna art uppträda inom ramen för de nya förhandlingsrättsreglerna
och vid tillämpning av den föreslagna regeln om tolkningsföreträde för
arbetstagarsidan vid tvist om tillämpning av kollektivavtal om
medbestämmanderätt.

Ällmänt sett finner Jag att del är mest
tillfredsställande om lösningar av frågan kan uppnås genom överenskommelser
mellan de berörda organisationema. Då blir föratsättningama bäst all uppnå
praktiskt fungerande regler. 1 samband med att kollektivavtal träffas med
bestämmelser om mera utvecklat arbetstagarinflytande under medverkan av flera
fackliga organisationer räknar Jag med att organisationema tar ställning till
saken.

Den föreslagna lagen bygger på alt alla fackliga
organisationer skall ha samma gmndläggande rättigheter all förhandla och
bedriva sin verksamhet i övrigt. Reglerna om medbestämmanderätt måste dock av
effektivitetsskäl och praktiska skäl i övrigt vara inriktade på alt i princip
förbehålla vissa arbetstagarorganisationer rätt till inflytande över
beslutsprocesserna i arbetsgivarens verksamhet. Den lösning som Jag har funnit
böra väljas är att i huvudsak knyta rättigheterna till
arbetstagarorganisationemas stäUning av kollektivavtalspart i förhåUande till
arbetsgivaren. Mellan organi-

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 268

sationer
med koUektivavtal har däremot inte ansetts böra göras någon åtskillnad, utan
samma rättigheter bör i princip tillkomma alla sådana organisationer, med den
aUmänna begränsning som följer av att rätten tiU inflytande sträcker sig
enbart till frågor som rör organisationemas egna medlemmar.

Mot denna bakgrand finner jag det riktigast att
inte heller i det här aktuella sammanhanget göra skillnad mellan olika
organisationer. Detta innebär, såvitt gäller förhandlingsrätten, att
arbetsgivarens skyldighet all skjuta upp beslut gäller lika gentemot alla
förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationer. Om en fråga berör flera
organisationer och dessa har olika mening, har alla lika rätt att påfordra
uppskov med arbetsgivarens beslut. Arbetsgivaren är med andra ord skyldig att
slutföra förhandlingama med var och en innan beslut får fattas och verkstäUas.

På tolkningsföreträdets område skiljer sig
problemet såvitt gäller arbetsskyldighetstvister och lönetvister inte från vad
som gäller för förhandlings-rätlen. Varje organisation företräder de egna
medlemmarna och disponerar självständigt över tolkningsföreträdet för deras
räkning. Finns del kollektivavtal om medbestämmanderätt mellan en arbetsgivare
och flera arbetstagarorganisationer kan saken däremot ibland ställa sig på
annat sätt. I de flesta fall innebär även här arbetstagarsidans anspråk på
arbetsgivaren i realiteten ett anspråk på att denne skall skjuta upp beslut i
en fråga om vilken det råder delade meningar. Det har jag redan utvecklat i
ett tidigare sammanhang. Det är emellertid också länkbart att
tolkningsföreträdet medför skyldighet för arbetsgivaren alt fatta och verkställa
visst beslut i enlighet med arbetstagarsidans mening. Hävdas då olika meningar
av skilda organisationer på arbetstagarsidan, kan frågan uppkomma vilken mening
arbetsgivaren skall vara skyldig alt följa. Bland de olika lösningar som vore
tänkbara har jag funnit att den som bäst stämmer överens med de grander för
lagen, som Jag nyss redovisade, är att även här likställa alla
in-flylandeberättigade organisationer. Detta finner Jag böra ske genom en föreskrift
alt arbetsgivaren skall vara skyldig att skjuta upp sill beslut när flera
organisationer gör gällande tolkningsföreträde i samma fråga och organisationerna
inte hävdar samma mening. Tvistefrågan bör då före beslutet avgöras i
förhandlingar eller rättegång. Föreligger synneriiga skäl mot uppskov får
arbetsgivaren enligt den i övrigt gällande regeln fatta beslut i överensstämmelse
med sin egen mening.

Innan Jag lämnar frågan om tolkningsföreträdet för
arbetstagarsidan vill jag säga ytteriigare några ord om vad som bör vara syftet
med regler av delta slag. Tanken är naturligtvis inte att det skall bli vanligt
att inflylandeavtal praktiskt tillämpas i strid mot ena partens mening om
avtalets rätta innebörd och på ett sätt som innebär större eller mindre
ölägenheter för den parten. Tvärtom bör här liksom i andra sammanhang
lagstiftningen ha till ändamål att främja uppgörelser och praktiska lösningar,
som parterna själva utformar i förhandlingar sinsemellan. Men lagen bör också
med till-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 269

gängliga och lämpliga medel påverka utvecklingen framåt i
riktning mot ett effektivt inflytande för arbetstagarna. Reglerna om
tolkningsföreträde bör kunna tjäna ändamålet att stärka arbetstagarsidans
ställning i förhållande till arbetsgivaren och därmed både främja
förhandlingslösningar när lolkningstvister uppkommer och bidra till att dessa
lösningar tillgodoser ar-betstagarinflylandels intressen. Att syftet alltså är
alt främja lösningar i godo av rättsliga tvister hindrar dock inte att
tolkningsförelrädesreglerna i vissa fall kommer all träda i praktisk
tillämpning. De måste då vara utformade så att de ger möjlighet till en rimlig
avvägning av parternas motstående intressen och så att man kan undvika orättvisa
eller oskäliga resultat i del enskilda fallet. Del är då svårt alt undvika alt
reglema i lagen blir ganska komplicerade. De åsyftade handlingsmönstren är
däremot ganska lätta att tillägna sig och tillämpa. Jag menar alt de regler som
jag har redogjort för i del föregående är en lämplig lösning i nuvarande
situation av de här aktuella problemen. 1 del fortgående reformarbetet på det
arbetsrättsliga området fär undersökas om annoriunda utformade
tolkningsföreträdes-regler bör införas, eventuellt med andra
tillämpningsområden, vid ett senare tillfälle.

11.5.3 Övriga frågor

Den grandläggande bestämmelsen om
kollektivavtal på medbestämmanderältsområdet, med den kvarievande stridsrätten
som sanktion, och bestämmelsema om tolkningsföreträde för arbetstagarsidan är
de regler inom avsnittet om kollektivavtal i kommitténs lagförslag som har
störst betydelse från synpunkten av arbetslagarnas medbestämmanderätt. Jag har
nu redovisat vad jag har funnit böra gälla på dessa båda områden. Vad
beträffar övriga regler om kollektivavtalet kan jag i huvudsak ansluta mig till
vad kommittén har föreslagit. Från inflytandesynpunkt är naturligtvis av särskilt
stor betydelse all kommittén har slagit fast ett vidsträckt ämnesområde för
kollektivavtalet. Delta område är i princip detsamma som området för
förhandlingsrätten. Jag har vid behandligen av denna också redovisat hur jag
ser på avgränsningen av området och skall inte här upprepa vad Jag har sagt i
det sammanhanget. Av de uttalanden kommittén i övrigt har gjort om koUektivavtalet
och dettas begrepp finnerjag särskilt betydelsefullt, alt det klargörs alt även
individuella förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare skall kunna
göras till föremål för kollektivavtal. Kommitténs uttalanden på den punkten
har gillats av de flesta remissinstanser som har uttalat sig i frågan. Jag
ansluter mig till uttalandena.

1 fråga om reglerna om
kollektivavtal är i övrigt att märka del förslag som kommittén har lagt fram om
fortsatt giltighet av kollektivavtal efter överiåtelse av företag eller del av
företag och vid sammanslagning av organisationer på arbetsmarknaden. Enligt
förslaget skall kollektivavtal som träffats av en arbetsgivare kunna bli
gällande för en efterträdare, varvid dock möjlighet skall finnas all säga upp
avtalet inom vissa angivna tider

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 270

både
för arbetstagarparten och för den tidigare arbetsgivaren. Vid sammanslagning
av organisationer skall kollektivavtal som träffats av en organisation som
upplöses vid sammanslagningen kunna bli gällande för den nya organisationen som
om avtalet hade slutits av denna.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit
kommitténs förslag på dessa punkter. De anmärkningar som från några håll har
rests mot förslagen lar närmast fasta på svårigheter som kan uppstå för
arbetsgivare som övertar ett företag och som saknar kännedom om att
koUektivavtalsbundenhet kan följa av övertagandet. Jag kan emellertid inte
finna att dessa invändningar är bärande. Skall man komma till rätta med de
missförhållanden som kommittén har velat angripa med sina förslag på detta
område kan reglerna såvitt Jag kan se inte utformas på något väsentligt annat
sätt. Ett inte oväsentligt syfte med reglema är att understödja de
bestämmelser som finns om förhandlingsskyldighet vid företagsöverlålelse. Dä är
det inte lämpligt alt ge övertagande arbetsgivare rätt alt efter överlåtelsen
säga upp det av den tidigare arbetsgivaren träffade kollektivavtalet. Jag
ansluter mig till kommitténs förslag på denna punkt men förordar en viss
redaktionell över-arbetning av den föreslagna paragrafen.

I avsnittet om kollektivavtal har kommittén i
övrigt i allt väsentligt överfört nu gällande regler i KAL till den föreslagna
nya lagen. Det gäller reglerna om kollektivavtalets form, bundenhet av
kollektivavtal och förhållandet mellan kollektivavtal och enskilda arbetsavtal
mellan koUektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare liksom reglema om
uppsägning av koUektivavtal och om hävning av sådana avtal. På alla dessa
punkter ansluter Jag mig tiU kommitténs förslag, som har godkänts eller lämnats
utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser. En ändring som jag anser
böra vidtagas i regeln i nuvarande 7 § KAL (30 § FKL), om möjlighet att hos AD
utverka befrielse från viss förpliktelse enligt lagen eller enligt
koUektivavtal, redovisar Jag närmare i det följande avsnittet om fredsplikt.

11.6
Fredsplikt

Fredsplikten enligt den nu gällande lagen om
kollektivavtal innebär att träffat kollektivavtal skall respekteras under
avtalets giltighetstid. Avtalsbunden part skall inte med maktmedel få tvinga
motpart till ändring av ett träffat avtal. Och uppstår'tvist om vad som har
avtalats mellan parterna, eller i övrigt om något som rör deras avtal, skall
den tvisten inte slitas med maktmedel utan på rättslig väg. Medlen skall vara
förhandlingar och ytterst rättegång men inte öppen fackliga strid.

På svensk arbetsmarknad råder utbredd enighet om
det berättigade och betydelsefulla i dessa principer. Arbetsfred under löpande
avtalsperiod är en fömtsättning för att näringsliv och samhälle skall kunna
fungera och utvecklas och för att näringslivet skall kunna bevara sin förmåga
att konkurrera med företag i andra länder. Den är en utgångspunkt för de
fackliga or-

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 271

ganisationernas
lönepolitiska strävanden och för enskildas ekonomiska trygghet.

Ett viktigt kännetecken hos den rättsliga
regleringen på vår arbetsmarknad av de ekonomiska stridsåtgärderna och deras
användning är att vi saknar lagstiftning för arbetsmarknaden i stort om
begränsningar i rätten att gå till facklig strid när kollektivavtal inte
gäller. Det finns inte några allmänna regler i lag som vare sig positivt anger
rättsliga föratsättningar för braket av ekonomiska stridsåtgärder eller på
annat sätt allmänt begränsar rätten att gå till facklig strid. Ett undantag är
dock tjänstemannalagarna inom den offentliga sektorn. Även där råder emellertid
frihet inom vida ramar för parterna att efter eget bedömande tillgripa
ekonomiska stridsåtgärder när de inte har genom kollektivavtal bundit sig vid
fredsplikt. Ett gemensamt drag för hela arbetsmarknaden är att det inte finns
några hinder i lag mot fackliga konfliktåtgärder av särskilt fariig eller
skadlig karaktär eller omfattning. Det har sedan länge varit en allmän
uppfattning hos arbetsmarknadens parter att det i första hand ankommer på dem
själva att inför en konflikt ta hänsyn även till samhällsskyddets intressen.
Regler om särskilda förfaranden i sådana lägen har tagits upp i huvudavtal som
täcker största delen av arbetsmarknaden. Endast om resultat inte kan nås genom
samförstånd mellan parterna behöver statsmakterna i samhällsskyddets intresse
gripa in och detta har skett mycket sällan. Men möjligheten till sådana
ingripanden finns alltid och bildaren bakgrand till parternas eget handlande
när stridsåtgärder övervägs och sätts i verket.

Ärbetsrättskommittén har ställt sig bakom dessa
grandsatser och har ansett att det även framgent bör i första hand ankomma på
parterna själva att begränsa skadeverkningarna för tredje man och samhället i
stort av stridsåtgärder vid arbetskonflikl dem emellan. Samhällets uppgift bör
främst vara att bidra med positiva åtgärder för att främja fredliga lösningar
av intressemotsättningar på arbetsmarknaden. Det är här som medlingslagstiftningen
och det statliga förlikningsmannaväsendet kommer in i bilden. I särskilt kritiska
situationer kan det dock bli nödvändigt med mera ingripande åtgärder, men
någon lagstiftning av beredskapskaraktär är enligt kommitténs mening inte
behövlig. Uppkommer behov av samhällsingripanden får det vara statsmaktemas
sak att från fall till fall bedöma vilka åtgärder som kan och bör vidtas.

Jag delar på dessa punkter helt kommitténs
uppfattning. Någon annan mening har inte heller uttalats under
remissbehandlngen av kommitténs betänkande. Vad som finns att överväga i det nu
aktuella lagstiftningssammanhanget är därför enligt min åsikt i princip
enbartfrågor, som har att göra med den lagstadgade fredsplikten under det att
kollektivavtal gäller.

Kommittén har ingående granskat gällande rätt på
detta område i syfte bl. a. att söka närmare fastställa den lagstadgade
fredspliktens gränseroch den rättsliga innebörden av begreppet facklig
stridsåtgärd. Dess resultat bildar på några punkter bakgmnd till vittgående
förslag. Jag finner för egen

s. 272 Kontrollera mot PDF

prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 272

del
inte anledning att ta ställning till kommitténs uttalanden om gäUande rätt.
utan begränsar mig till att beröra dess förslag. I den mån jag underiå-ter att
närmare gå in på vad kommittén har uttalat, och inte heller föreslår några
ändringar i den nu gäUande lagstiftningen har Jag utgått från att
till-lämpningen av den nya lagen bör stämma överens med och bygga vidare på nu
gällande rätt sådan den kan bestämmas med ledning av tillgängliga rättskällor.
Jag är ense med kommittén när den föreslår att det skall uttryckligen
föreskrivas i lagen, att medlemmari kolektivavtalsbundnaorganisationer får
delta i fackliga stridsåtgärder under löpande kollektivavtalsperiod bara om
organisationen i behörig ordning beslutat om stridsåtgärden. Kommittén grandar
detta förslag bl. a. på den bedömningen av innebörden i gäUande rätt att det,
på arbetstagarsidan, är den "av fackliga sammanslutningar organiserade
arbetsstriden i syfte att öva påtryckningar på motparten i kollektiva
förhandlingar som har rättsordningens stöd". Enligt min åsikt går detta
uttalande snarast för långt i den mån det innebär, att stridsåtgärder i andra
än direkt fackliga påtryckningssyften skulle generellt vara otillåtna enligt
gällande rätt. Däremot finner jag att starka skäl talar för att det är den
fackligt organiserade åtgärden som åtnjuter rättsordningens stöd. På en stor
del av arbetsmarknaden har den tanken redan kommit till uttryck i bestämmelser
i huvudavtalen. Kommitténs förslag på denna punkt torde ge uttryck för en
utbredd uppfattning om vad som gäller eller i varje fall vad som bör gälla på
arbetsmarknaden.

Det upplevs i många andra sammanhang som en
naturlig princip för den arbetsrättsliga lagstiftningen att arbetstagarna skall
i sitt förhållande till arbetsgivaren uppträda kollektivt, i organiserade
former, och företrädas av sin fackliga organisation. Samma princip är på sin
plats i det här aktuella sammanhanget. Även den kvarievande stridsrätten bygger
helt naturligt på att den skall få disponeras enbart av den berörda fackliga
organisationen.

Mot
kommitténs förslag på den här aktuella punkten har från något håll invänts att
det skuUe innebära en väsentlig och principiellt olycklig omläggning i förhåUande
till det hittills gällande arbetsrättsliga systemet, främst mot bakgranden av
den föreslagna regeln att även oorganiserade arbetstagare skall kunna åläggas
rättsligt ansvar vid stridsåtgärder om de "deltar" i åtgärder som är
olovliga för de organiserade. Innebörden av den nya ordningen skulle åtminstone
från den enskilde arbetstagarens synpunkt vara att fredsplikten inte längre
innebär förbud mot angrepp på träffade avtal. Inte heller skulle det från den
enskildes synpunkt ha någon betydelse om han åtagit sig någon särskild
förpliktelse genom att ansluta sig till en organisation, som träffar
kollektivavtal med arbetsgivaren, eller om han valt att förbli oorganiserad.
Avgörande skulle enbart vara om en viss stridsåtgärd är organisationsmässig eller
inte. Den av kommittén föreslagna regeln skulle dessutom få den i kritikerns
ögon egendomliga effekten, att fredsplikt skulle inträda för de enskilda
medlemmarna oavsett hur perifert ett av deras organisation träffat
kollektivavtal är till sitt innehåll. Ef-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 273

fekten
skulle bli ännu mera långtgående i den mån rättstillämpningen skulle se ett i
behörig ordning fattat fackligt beslut som en förutsättning för en
arbetsinställelses förenlighet med de enskilda arbetstagarnas arbetsåtagan-den
i deras avtal med arbetsgivaren. Kommitténs förslag skulle då i praktiken bli
gällande även utanför kollektivavtalsförhållanden.

Jag kan för egen del inte finna denna kritik
särskilt vägande. Som jag redan har framhållit serjag det som en välunderbyggd
princip, vilken sannolikt får anses redan fastslagen i gällande rätt, att det
är organisationema som disponerar över de fackliga stridsmedlen på sina
medlemmars vägnar. Med en sådan grundsats är det från den enskilde medlemmens
synpunkt knappast meningsfullt att konstatera, att hans utrymme för
stridsåtgärder när kollektivavtal gäller är mindre än den egna organisationens
i den meningen, att medlemmen är förhindrad att vidta eller delta i åtgärder
som inte har kollektivets sanktion. Därmed är det inte heller av betydelse
vilket innehåll och vilken omfattning det kollektivavtal har som föranleder att
den av kommittén föreslagna lagregeln träder i tillämpning. Jag finner för egen
del det naturligt med en rättstillämpning utanför kollektivavtalsreglerade
förhållanden, som innebär att det även där blir en fömtsättning för tiUåflighet
av arbetsinställelse att denna företas i organiserade former, dvs. i princip av
en fast organiserad facklig sammanslutning.

Även invändningen att det inte längre får någon
betydelse för den enskilde arbetstagaren om han är ansluten till en
koUektivavtalsbunden förening finner jag mindre vägande. Kommitténs förslag
syftar inte till att begränsa möjligheterna till självständigt fackligt
uppträdande, även i fråga om stridsåtgärder, av dem som sammansluter sig i en
annan organisation än den som sluter kollektivavtal för arbetsplatsen. Regeln
om förbud mot "deltagande" i olovlig stridsåtgärd syftar till att
under lagens regler dra in enbart sådana arbetstagare som i realiteten inte
bedriver och inte heller vill bedriva sådan självständig facklig verksamhet,
utan som förblir i egentlig mening oorganiserade. De följer i andra hänseenden
rättsligt sett sina organiserade arbetskamrater, och det ter sig då inte
oskäligt att detsamma gäller i fråga om rätten att lägga ned arbetet. Ätt det
då i deras fall liksom i de fackligt organiserades är det fackliga beslutet,
som blir avgörande för om en stridsåtgärd skall få vidtas, är inte egendomligt.
Vilken teknik man vill välja för att nå resultatet är av mindre betydelse.
Från den enskildes synpunkt betydligt viktigare är att man, såsom sker med
kommitténs förslag, kan Justera den oenhetlighet i gällande rätt som råder på
påföljdssidan (jfr NJA 1974 s. 36 och AD 1975: 16).

För att inte bli missförstådd bör jag kanske
tillägga att Jag finner även-den praktiska betydelsen av de här redovisade
invändningarna vara begränsad. Det i praktiken väsentliga fredspliktsproblemet
kommer fortfarande att gälla arbetsnedläggelser som vidtas av organiserade
arbetstagare på arbetsplatser för vilka vanliga kollektivavtal gäller, i syfte
att uttrycka missnöje med förhållanden på arbetsplatsen eller av andra skäl som
for-

18-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 274

mellt eller även faktiskt strider mot träffade
kollektivavtal. Hur sådana arbetsnedläggelser skall behandlas är en annan
fråga än den som jag här har berört. Vad som där är viktigt är i vad mån man
kan bidra till lösningar, som är godtagbara för båda parter och ägnade att
undanröja orsakerna till lagstridiga aktioner. Lagens system av regler om ökat
inflytande för arbetstagarna har här en grandläggande uppgift att fylla. Men
betydelsefullt är även kommitténs förslag att de lokala parterna skall vara
skyldiga att omedelbart ta upp överläggningar, när olovliga och fackligt
osanktionerade konflikter bryter ut. Slutligen hör också rättsliga sanktioner
mot fredspliktsbrott in i bilden. Jag skall återkomma till hela denna
problematik när jag går in på kommitténs förslag till påföljdsregler. I det här
aktuella sammanhanget uppehåller jag mig enbart vid vad som enligt min mening
principiellt bör gälla om fredsplikt i kollektivavtalsförhållanden.

Jag ansluter mig alltså till
kommitténs förslag om en regel i lagen av innehåll, i princip, att medlemmar i
organistion som slutit kollektivavtal får delta i stridsätgärder under löpande
kollektivavtalsperiod enbart om deras organisation i behörig ordning fattat
beslut om åtgärden. I kravet på beslut i behörig ordning bör ligga att beslutet
skall ha fattats på den nivå inom organisationen och i den ordning som
föreskrivs i stadgarna.

Som en ytterligare föralsättning
bör liksom enligt 4§ KAL gälla att stridsåtgärd inte får vidtas i något av
vissa närmare angivna syften. Kommittén har på denna punkt föreslagit att de
nu gällande reglerna skall överföras till den nya lagstiftningen. Härtill
ansluter Jag mig. Detta innebär, i huvudsak, att stridsåtgärd inte får vidtas
under avtalsperiod i syfte (I) att
utöva påtryckning i tvist om avtalets giltighet, bestånd eller rätta innebörd
eller i tvist huravida visst förfarande strider mot avtalet eller mot den föreslagna
lagen, dvs. i rättstvister, (2) att åstadkomma ändring i avtalet, (3) att
genomföra bestämmelse som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört
att gälla, eller (4) att stödja annan, dvs. vidta sympatiåtgärd, när den som
vidtar den primära stridsåtgärden inte har rätt att göra det. Till dessa regler
har kommittén emellertid föreslagit tillägg på två punkter. De gäller,
förenklat uttryckt, rätten till "politisk strejk" och rätten att
vidta fackliga sympatiåtgärder i Sverige till förmån för part utomlands.

1 kommitténs uppdrag ingick att med
utgångspunkt i frågan under vilka omständigheter fackliga sympatiåtgärder får
vidtas i Sverige till stöd för part utomlands söka finna en lösning på
problemen i fråga om stridsåtgärder med internationell bakgrund. Med detta som
utgångspunkt tog kommittén även allmänt upp frågan om tillåtligheten av strejk
och andra stridsåtgärder i andra än fackliga syften. Kommitténs majoritet kom
fram till att föreslå ett förbud i lagen mot stridsåtgärder med icke-fackligt
syfte. I fråga om fackliga sympatiåtgärder i Sverige till förmån för part
utomlands föreslog kommittén en regel som byggde på den nu gällande lagens
föreskrift om sympatiåtgärder. Enligt förslaget skulle svenska sympatiåtgärder
vara tillåtna om de företogs till stöd för part i en primäråtgärd utomlands som

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 ArbetsmarknadsdepartenVentet 275

var tillåten antingen enligt det egna landets lag eller
med motsvarande till-lämpning av svensk lag. Kommitténs förslag på dessa
punkter var dock inte enhälliga. Löntagarrepresentanterna i kommittén menade
att det inte är behövligt att nu ta ställning till frågan om den politiska
strejkens tillåtlighet genom lagstiftning. Och de vände sig även mot förslaget
i fråga om sympatiåtgärder med utländsk bakgrund. Enligt deras mening skulle
den föreslagna regeln komma att bli svår att tillämpa och oberäknelig till
sina verkningar. I fall där berättigade krav kan ställas från de fackliga
organisationernas sida på att få delta i internationella solidaritetsaktioner
utan hinder av kollektivavtalslagstiftningens fredspliklsregler skulle den av
kommittémajoriteten förordade regeln "riskera att inte ge tillräckligt
handlingsutrymme.

Jag har för egen del kommit fram
till att det inte finns skäl att nu genom lagstiftning gå in på dessa problem.
När det gäller våra inhemska politiska förhållanden har vi av tradition valt
andra vägar än arbetsnedläggelse och liknande åtgärder för att ge uttryck för
åsikter och skapa opinion. Jag kan inte se att det finns någon anledning att
räkna med en ändring på denna punkt. Skulle det å andra sidan uppstå en
situation där de vanliga kontaktvägarna mellan medborgama och de politiska
organen visar sig otillräckliga, ter det sig enligt min mening inte som en
rimlig eller realistisk väg att söka hindra de fackliga organisationema att
genomföra en politisk demonstration i arbetsnedläggelsens form med hot om
rättegång och skadestånd. Jag menar mot denna bakgrand att det inte har någon
uppgift att fylla att gå in på frågan genom att ställa upp regler därom i lag.
När det gäller strejk och andra stridsåtgärder med bakgrand i utländska
förhållanden finns det enligt min uppfattning inte heller anledning att utforma
regler i lagen. Jag finner helt naturligt att svenska arbetstagarorganisationer
inte skall vara förhindrade att delta i intemationellt organiserade
sympatiåtgärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för att
uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är
i behov av intemationellt stöd. Begär i sådana sammanhang en facklig
international att dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig till en
internationell aktion kan det inte vara rimligt att resa rättsliga hinder
häremot. Jag kan därtör inte heller på detta område finna det motiverat att
föreslå lagstiftning. Även om det rättsliga läget inte är till alla delar klart
saknas anledning att tro annat än att detta synsätt i allt väsentligt skulle
motsvaras av vad som skulle bli bedömningen vid en rättslig prövning.

Vad jag här har sagt innebär alltså
att nuvarande fredspliklsregler i 4§ KAL bör föras över till den nya lagen med
det tillägget att stridsåtgärder under avtalsperiod skall vara tillåtna enbart
om de beslutas i behörig ordning av den organisation som slutit det
fredspliktsgrandande koUektivavtalet. De av kommittén föreslagna tilläggen i
31 § andra och tredje styckena FKL bör inte tas in i lagen. Det återstår för
mig att i detta avsnitt ta upp några ytterligare frågor av mindre allmän
räckvidd.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 276

De nu gällande fredspliktsreglerna utgår från fri
och lika rätt för alla att vidta ekonomiska stridsåtgärder för att främja
fackliga syften gentemot en motpart. Detta innebär bl. a. att det står en
facklig organisation fritt att rikta stridsåtgärder även mot avtalsområden, på
vilka kollektivavtal redan träffats mellan arbetsgivaren och annan facklig
organisation. Under vissa omständigheter kan den fackliga organisation som har
kollektivavtal med arbetsgivaren understödja angreppet med sympatiåtgärd, men i
regel betraktas en sådan åtgärd av den kollektivavtalsbundna organisationen
som ett olovligt angrepp mot det egna avtalet. Däremot finns i allmänhet inte
några hinder mot sympatiåtgärd av annan koUektivavtalsbunden organisa-, tion än
den som organiserar arbetstagarna på det primärt angripna avtalsområdet. 1
princip görs inte någon bedömning av det sakligt rimliga i en sådan sekundär
åtgärd för att fastställa dess lovlighet. Från arbetsgivarhåll har begärts en
vidgning av fredspliktsreglerna i syfte att förhindra stridsåtgärder som i realiteten
har sin bakgrand, direkt eller indirekt, i gränsdragningstvister mellan
organisationer på arbetstagarsidan. Ärbetsrättskommittén har emellertid för
sin del stannat för att inte föreslå några sådana regler. Skälen härför är
närmast att kommittén har funnit att det skulle föra för långt och alltför
mycket bryta vårt nuvarande regelsystem om man gjorde det. Det skulle bli
nödvändigt att införa t. ex. regler om representativitet på viss arbetsplats
för rätt att vidta stridsåtgärder eller regler om lämplighetsprövning av
vidtagna stridsåtgärder hos den dömande instansen. Detta har kommittén inte
ansett sig böra rekommendera. Men kommittén har uttalat, att det bör ankomma
på de fackliga organisationerna och inte minst de centrala organisationema att
tillse att meningsskiljaktigheter om organisationsgränserna inte medför
skadeverkningar för motparter och tredje man.

Jag delar kommitténs bedömning att lagstiftning
inte bör komma i fråga på detta område. Liksom kommittén finner jag att man bör
kunna överlåta på organisationema att själva lösa frågan. Olägenheterna i de
fall där detta inte har lyckats har inte varit sådana att någon annan linje bör
väljas. I överensstämmelse härmed föreslår Jag inte heller några regler om hur
flera sinsemellan oförenliga kollektivavtal på samma avtalsområde skall tillämpas.
Den frågan bör liksom hittills kunna lösas i rättstillämpningen.

En annan fråga som rör rätten att vidta fackliga
sympatiåtgärder har väckts av arbetsgivarorganisationemas representanter i
arbetsrättskommittén. Enligt deras mening bör sympatiåtgärder inte tillåtas
till stöd för part som går till strid med utnyttjande av kvarievande
stridsrätt. På denna punkt delar jag dock kommitténs mening. Något undantag
från vad i övrigt gäller om sympatiåtgärder synes mig inte motiverat.

Ett problem som ägnats särskild uppmärksamhet av
löntagarorganisationerna är den s. k. negativa regleringen i kollektivavtal.
Kommittén häri sin analys av detta problem funnit att dess viktigaste aspekt är
den rättstill-lämpning hos AD enligt vilken arbetsgivarens rätt att ensam
besluta om fö-

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 277

retags- och arbetsledningen m. m. anses tyst reglerad i
kollektivavtal och därmed också omfattad av fredsplikt. På den punkten sker en
ändring i rättsläget med den kvarievande stridsrätten. Skälet för att den
tekniken har valts, i stället för t. ex. ett allmänt krav att kollektivavtal
skall anses omfatta enbart vad som uttryckligen angivits däri, har Jag
utvecklat i ett tidigare sammanhang. När det gäller vad som i övrigt kan föras
in under begreppet negativ reglering i kollektivavtal, har kommittén kommit
fram till att några ändringar i nu gällande rätt inte bör göras. Jag ansluter
mig härtill såtillvida som Jag inte finner skäl att i detta
lagstiftningssammanhang göra något ytterligare i frågan. Däremot finner jag det
naturligt att det fortsatta utredningsarbetet rörande AD:s rättstillämpning,
som Jag anser böra komma till stånd, också får omfatta detta ämne.

Bland reglerna om fredsplikt i
kommitténs förslag ingår även regler om organisationers ansvar för
stridsåtgärder som vidtas av medlemmar och om ansvar för dem som utan att vara
kollektivavtalsbundna deltar i stridsåtgärder som är olovliga för ett
kollektivavtalsbundet flertal. Den senare av dessa frågor har jag redan berört
och då uttalat min anslutning till kommitténs förslag. När det gäller
organisationsansvaret anser Jag också att vad kommittén har föreslagit är
välmotiverat och bör inflyta i en ny lagstiftning på området. I sammanhanget
vill Jag särskilt betona de synpunkter som kommittén har framfört i fråga om
fackliga förtroendemäns rätt till ett större mått av handlingsfrihet i sin
verksamhet vid olovliga stridsåtgärder av medlemmarna.

1 nu gällande 7 § KAL har
föreskrivits att part inte får på egen hand häva kollektivavtal om motpart gör
sig skyldig till kollektivavtalsbrott. Det ankommer på AD att pröva om
avtalsbrott har varit så väsentligt och haft sådan betydelse för
avtalsförhållandet i dess helhet att hävning bör få ske. I paragrafen
föreskrivs vidare att domstolen kan på yrkande befria part från förpliktelse
enligt lagen eller enligt kollektivavtal vid mindre omfattande lag- eller
avtalsbrott från motpartens sida. Förfarandet enligt paragrafen är då att den
förfördelade parten skall vända sig till AD för att få konstaterat att ett
brott mot avtal eller lag har ägt rum. Förklarar domstolen att så är fallet och
sker inte rättelse, kan parten återkomma till domstolen och begära befrielse
från viss eller vissa förpliktelser. Kommittén har föreslagit att dessa
bestämmelser överförs oförändrade till den nya lagstiftningen. Jag ansluter mig
härtill såtillvida att Jag anser att det fortfarande bör vara en sak för AD att
avgöra om kollektivavtal skall få hävas eller om partiell befrielse från
avtalsförpliktelse skall få ske. På den senare punkten anserjag dock att en
Justering bör göras, så att det inte längre skall vara nödvändigt att först
utverka en förklaring av AD om motpartens lag- eller avtalsstridiga förfarande
och sedan i en andra omgång begära eller få befrielse från åvilande
förpliktelser. Det bör i stället vara möjligt att omedelbart utverka befrielsen
hos AD. Jag föreslår detta med tanke härmast på fackligt osanktionerade
avtalsstridiga konflikter, där arbetsgivaren försätts i ett svårt lä-

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 278

ge
till följd av att enbart en mindre grapp arbetstagare deltar i konfliktåtgärderna
som sådana men där i realiteten hela arbetstagarkoUektivet ligger bakom dem och
har intresse av att åtgärderna medför ändringar i träffade kollektivavtal. I
sådana fall bör enligt min mening arbetsgivaren ha större möjligheter än nu att
snabbt befrias från sin fredsförpliktelse för att kunna möta den olovliga
striden med motåtgärder. Det bör då ankomma på AD att ange i vilken
utsträckning sådana motåtgärder skall vara tillåtna. För arbetsgivarens
motåtgärder bör i princip inte uppställas något krav på varsel. Även den
frågan bör det ankomma på AD att avgöra.

Det sistnämnda leder mig över till frågan om
skyldighet att varsla före vidtagande av stridsåtgärder. Kommittén har på den
punkten föreslagit regler i lagen som, till skillnad från vad som nu
föreskrivs, medför varselskyldighet även vid andra stridsåtgärder än
arbetsinställelser. Enligt kommitténs förslag skall vidare varselskyldighet
åvila organisationer och enskilda arbetsgivare, som vidtar stridsåtgärder, men
däremot inte enskilda arbetstagare. Förslaget innehåller också en möjlighet
till undantag, såtillvida som varselskyldigheten gäller enbart när
"giltigt hinder ej möter". Avsikten därmed har varit främst att
möjliggöra omedelbara stridsåtgärder i fall där ett upprätthållande av
varselskyldigheten i realiteten skulle innebära att stridsåtgärd inte kunde
komma till stånd i sådan tid att den blev effektiv. Från löntagarhåll har
under remissbehandlingen begärts större utrymme för undantag från
varselskyldigheten, främst på det sättet att utvidgningar av stridsåtgärder
skulle få företas utan varsel och att sympatiåtgärder inte heller skulle vara
underkastade varselskyldighet. Enligt min mening kan dock den synpunkt som
ligger bakom dessa önskemål, nämligen att varselskyldigheten inte skall få
innebära faktiskt hinder mot annars tillåtna stridsåtgärder, tillgodoses genom
den undantagsmöjlighet som redan finns i kommitténs förslag. Jag finner därför
inte att någon ytterligare åtgärd behöver vidtas på den punkten.

11.7
Medling

Det allmänna har sedan länge medverkat till lösning
av tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare genom ett statligt
förlikningsväsende. Enligt gällande regler är riket indelat i åtta distrikt för
medling i arbetstvister. För varje distrikt förordnar regeringen en
förlikningsman med de uppgifter som anges i lagen (1920: 245) om medling i
arbetstvister (MedlL). Som tillsynsmyndighet fungerar statens
förlikningsmannaexpedition.

Arbetsrättskommittén har vid sin översyn av
medlingsförfarandet bl. a. sökt att rationalisera medlingsverksamheten och att
i vissa avseenden förstärka förlikningsmannaväsendet. Beskrivningen av
förlikningsmännens uppgifter upptas i sina huvuddrag även i de nya
medlingsreglema. Däremot anser kommittén att formerna för fördelning av
uppgifterna mellan de

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 279

olika
förlikningsmännen och därmed även den nuvarande organisationen är i behov av
översyn.

Kommittén föreslår att den nuvarande ordningen med
föriikningsmän för fasta distrikt frångås. Visserligen bör enligt kommittén
förlikningsmännen vara placerade med jämn spridning över landet, men därjämte
föreslår kommittén att det inrättas en central föriikningsmannaorganisation som
från fall till fall kan bestämma vem som skall tjänstgöra som förlikningsman i
en uppkommen arbetstvist. Kommittén menar att statens förlikningsmannaexpedition
skall utgöra detta centrala organ. Expeditionens uppgift föreslås bli att genom
sina föriikningsmän följa förhållandena på arbetsmarknaden och medla i
arbetstvister. Uppdraget att vara förlikningsman kan av expeditionen bestämmas
att avse antingen viss uppkommen arbetstvist eller att utgöra ett fortlöpande
uppdrag, dock att förordnande meddelas särskilt för varje medlingsuppgift. De
fortlöpande uppdragen bör enligt förslaget meddelas till samma antal som f. n.,
dvs. åtta stycken. De uppdragen bör enligt kommittén inte utgöra
heltidsanställning utan innehas vid sidan av annan yrkesverksamhet. Häratöver
föreslår kommittén att någon eller några fasta tjänster för föriikningsmän
inrättas vid expeditionen. Den föreslagna ordningen avses inte påverka
regeringens möjlighet att för viss tvist tillsätta särskild
förlikningskommission eller förlikningsman.

Kommitténs förslag om en central
föriikningsmannaorganisation har vid remissbehandlingen fått ett positivt
mottagande. Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget kan nämnas RRV,
SAF, KFO, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO och TCO. Endast SAC
och statens förlikningsmannaexpedition motsätter sig förslaget. De
remissinstanser som är positiva understryker framför allt värdet av ökade
möjligheter att vid val av förlikningsman utse den som är mest kvalificerad och
mest branschkunnig. Statens förlikningsmannaexpedition anser däremot att förslaget
innebär en nyordning som inte kan anses vara motiverad med hänsyn till gjorda
erfarenheter. Enligt expeditionen synes den föreslagna reformen onödigt
tungrodd i förhållande till de fördelar som kommittén har velat uppnå. Dessa
fördelar bör enligt expeditionens mening kunna vinnas på ett enklare sätt.

För egen del vill Jag anföra följande. Kommittén
har inte avsett att åstadkomma några genomgripande förändringar av
förlikningsmannaväsendets nuvarande uppbyggnad. Någon mera långtgående
förändring av organisationen är enligt min mening inte heller nödvändig. Genom
kommitténs förslag tiUskapas dock en mer flexibel ordning för utseende av
förlikningsmän. Som har påpekats vid remissbehandlingen ger förslaget framför
allt ökade möjligheter att till förlikningsman utse den som i varje särskilt
fall framstår som mest lämpad att fullgöra förlikningsmannauppdraget. Mot denna
bakgrand ställer jag mig bakom kommitténs förslag till omorganisation av
förlikningsmannaväsendet.

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 280

Med kommitténs förslag synes flera fördelar stå att
vinna. Man kan undgå den ojämnhet i fråga om antal förlikningsuppdrag som
följer av varje distriktsindelning med hänsyn till den ojämna fördelningen
över riket av företag och arbetsplatser. Vidare möjliggör förslaget att
medling i skilda delar av landet inom ett komplicerat avtalsområde kan
anförtros åt en viss, i avtalsområdet väl insatt förlikningsman. Den föreslagna
ordningen medför också att man inte behöver låsa parterna i en viss landsända
till en viss förlikningsman som kanske saknar någon parts förtroende.

Vid remissbehandlingen har LO betonat betydelsen av
att de lokala kontakterna inom nuvarande förlikningsväsende tas till vara.
Statens föriik-ningsmannaexpedition synes närmast mena att dessa kontakter
skulle gå föriorade genom kommitténs förslag. Självfallet bör de fördelar, med
bl. a. nära personliga kontakter mellan förlikningsmannen och parterna, som ligger
i det nuvarande systemet tillvaratas. Detta synes också möjligt att göra inom
ramen för den av kommittén föreslagna ordningen. Tanken bakom kommitténs
förslag är ju att uppdrag att vara förlikningsman skall kunna utgöra ett
fortlöpande uppdrag. Dessa fortiöpande uppdrag bör meddelas så att
förlikningsmännen liksom f. n. får en i förhållande till sina bosättningsorter
jämn spridning över landet. Den lokala kontaktverksamhet som f. n. handhas av
de fast förordnade förlikningsmännen bör i fortsättningen kunna upprätthållas
av de förlikningsmän som erhåller fortlöpande uppdrag.

Statens förlikningsmannaexpedition påpekar att
förlikningsman inte har att handlägga enbart förhandlingsärenden, varmed förstås
sådana fall då partema måste kallas till överläggningar inför
förlikningsmannen, utan att ett stort antal ärenden ofta kan klaras av på
telefon eller genom skriftväxling. Expeditionen framhåller dessutom att
förlikningsmannen fungerar som rådgivare och kontaktman i allehanda
tvistefrågor av arbetsrättslig natur. Enligt min mening bör dessa uppgifter
med fördel kunna innefattas i de fortiöpande uppdragen. Innehavare av
fortlöpande föriik-ningsmannauppdrag bör således kunna både utföra de
medlingsuppdrag som förlikningsmannaexpeditionen tilldelar dem och fullgöra
alla de löpande uppgifter som kan bli aktuella. De närmare gränsema för
verksamhetsområdena för dessa förlikningsmän får tas in i en instmktion för
förlikningsmannaexpeditionen.

Normalt bör förlikningsman med fortiöpande uppdrag
tilldelas medlingsuppdrag som avser tvister i den del av landet där han är
bosatt. Någon skyldighet för expeditionen att konsekvent följa en sådan ordning
bör dock inte föreligga. Om det beträffande visst uppdrag framstår som lämpligt
till följd av partemas ståndpunkt i saken eller på grand av tvistefrågans natur
eller av andra skäl, bör expeditionen ha rätt att förordna annan fast förlikningsman
för uppdraget eller att utse annan person att medla i tvisten.

I övrigt delar Jag kommitténs uppfattning att de
fortlöpande uppdragen bör meddelas till samma antal som det f. n. finns fasta
förlikningsmanna-

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 281

distrikt,
dvs. åtta stycken; Liksom nu bör uppdraget att vara förlikningsman inte utgöra
heltidsanställning. Även om den föreslagna ordningen kan komma att kräva viss
förstärkning av förlikningsmannaexpeditionens personal är Jag f. n. inte
beredd att ta ställning härtill. Detta är en fråga som får prövas i det varje
år återkommande budgetarbetet. Jag är inte heller beredd att tillstyrka det av
förlikningsmannaexpeditionen framlagda förslaget om utseende i någon form av
riksförlikningsman. Liksom nu bör dock regeringen ha möjlighet att för viss
tvist tillsätta förlikningskommission eller särskild förlikningsman.

F. n. har arbetsmarknadspartema inte några andra
till medlingsförfarandet som sådant knutna rättsliga förpliktelser än den som
ligger däri, att det åligger part med förhandlingsskyldighet enligt FFL att vid
risk av vite hörsamma kallelse till förlikningsförhandling och att vid sådan
förhandling fullgöra förhandlingsskyldighet enligt 4§ andra stycket FFL.
Kommittén har mot denna bakgrand övervägt om förlikningsmannens ställning bör
förstärkas genom att han i lag tilldelas ytterligare maktmedel mot parlema. Som
exempel nämner kommittén rätt för förlikningsmannen att föreskriva fredsplikt
under förlikningsförhandlingama, rätt att påfordra omröstning inom förhandlande
organisationer om förlikningsförslag och rätt eller skyldighet för honom att
publicera framlagda förlikningsförslag. Kommittén, som i och för sig godtar
statligt ingripande som ett yttersta medel i samhäUsfarliga konflikter, anser
emellertid att det offentliga medlingsförfarandet bör behålla sin nuvarande
karaktär och i princip bygga på parternas frivilliga medverkan. Kommittén
föreslår därför inte någon utvidgning av förlikningsmannens formella
befogenheter.

Kommitténs överväganden på denna punkt accepteras
av samtliga remissinstanser utom SAF. Enligt SAF:s uppfattning bör
förlikningsmannen ha befogenhet att ålägga part, som har varslat om
stridsåtgärd, att under viss tid uppskjuta åtgärdens ikraftträdande.

En förlikningsmans befogenheter enligt nuvarande
lagstiftning är formellt sett tämligen ringa. 1 praktiken har dock
förlikningsförfarandet fungerat på ett tillfredsställande sätt. Sedan länge
råder enighet om principen att arbetsmarknadspartema i första hand ansvarar
själva - även mot samhället i övrigt - för arbetsfredens upprätthållande.
Denna grandinställning bör enligt min mening också prägla medlingsreglernas
utformning. Något direkt behov att förse förlikningsmännen med maktmedel mot
parterna utöver deras möjlighet att utverka vitesföreläggande för att part
skall förhandla har inte visats. Partema lär regelmässigt tillmötesgå
förlikningsmans framställning om uppskov med vidtagande av stridsåtgärd. Det
kan därför starkt ifrågasättas, om något skuUe vinnas med lagbestämmelser som ger
förlikningsman större formell befogenhet. Förlikningsförfarandet bygger främst
på förlikningsorganens auktoritet och på partemas vilja tiU samförstånd. Ingen
av dessa omständigheter skulle vinna i styrka genom

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 282

de
ifrågasatta lagreglema. 1 likhet med utredningen anser Jag därför att någon
utvidgning av förlikningsmans formella befogenheter inte bör ske.

Kommittén har också tagit upp frågan om den ram
inom vilken förlikningsmannen har rätt eller skyldighet att ingripa i
arbetstvister. Kommittén anser att avgörande för om ett medlingsingripande
skall ske inte bör vara arbetskonfliktens storlek utan i stället om ett
ingripande kan anses äg-'nat att främja en lösning av tvisten. Kommittén anser
vidare att det inte är nödvändigt att i lagen ta in en närmare beskrivning av
hur förlikningsman bör förfara utan nöjer sig med att i lagtexten ange att
föriikningsmans ingripande inte är bundet till förhandling utan att han även
kan vidta annan lämplig åtgärd, om den kan främja att tvisten löses.

I övrigt innehåller kommitténs förslag bestämmelser
som i stör utsträckning har sin motsvarighet i MedlL. Bl. a. upptas en regel
om att förhandlingama främst skall ha till syfte att åvägabringa
överenskommelse mellan partema i enlighet med förslag som under förhandlingama
framkommer från partema själva. Förlikningsmannen kan dock hemställa om
jämkningar och medgivanden som han anser önskvärda för en god lösning av tvisten.
Vidare föreslås att part skall vara skyldig att tillhandahålla förlikningsman
handlingar i samma utsträckning som sådan skyldighet föreligger i förhållande
till motpart. Varsel i samband med stridsåtgärd skall enligt kommittéförslaget
lämnas vid varje sådan åtgärd och inte bara, såsom enligt nuvarande regler, vid
strejk och lockout. Dessutom skall varslet enligt förslaget lämnas till
förlikningsmannaexpeditionen och inte såsom f.n. till förlikningsman. En del av
de regler som återfinns i MedlL har i kommitténs förslag fått utgå på gmnd av
att de befunnits överflödiga.

Kohimitténs förslag i nu redovisade delar har vid
remissbehandlingen föranlett påpekanden endast på enstaka punkter.

Kommitténs syfte med översynen av medlingslagstiftningen
har väsentligen varit att anpassa reglerna till och ytterligare utveckla den
praxis som varit rådande. Förslaget medför inte minst en välkommen förenkling
av det nuvarande något svåröverskådliga regelsystemet och är enligt min mening
väl ägnat att läggas till grand för en reformering av medlingsförfarandet. Jag
vUl i detta sammanhang endast beröra en fråga som tagits upp av AD. Övriga vid
remissbehandlingen väckta frågor om enskildhetema i förslaget ålerkommerjag
till i specialmotiveringen.

Kommitténs förslag innebär att de författningar som
f. n. reglerar medlingsförfarandet upphävs och ersätts av bestämmelser som
upptas i den av kommittén föreslagna FKL. AD anser att bestämmelsema om medling
ge- nom sin offentligrättsliga karaktär faller utanför
ramen för den rent civilrättsliga lagstiftningen om förenings- och
förhandlingsrätt samt kollektivavtal och att de därför liksom hittills bör tas
upp i en särskild lag.

Även om ifrågavarande regler har ett
offentligrättsligt inslag, har de sakligt sett ett så nära samband med övriga
regler i medbestämmandelagen att det är motiverat att de tas in i denna. För
den ståndpunkten talar även att

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet | 283

bestämmelsema
lagtekniskt i vissa avseenden knyter an till lagens övriga regler. Med hänsyn
till det anförda ställer Jag mig bakom den av kommittén valda lösningen.

11.8
Påföljder vid lag- och avtalsbrott

I direktiven för arbetsrättskommitténs utredningsuppdrag
betonas att grandsatsen i gällande rätt om fredsplikt under avtalstid inte bör
rabbas. Fredsplikten är av stor betydelse, förklaras det, inte bara för partema
utan också för samhället. Från arbetstagarnas synpunkt är den betydelsefull bl.
a. som föralsättning för en solidarisk lönepolitik. Men fredsplikten kan i
vissa situationer innebära särskilda påfrestningar på arbetstagama. Arbetsgivarna
har ett ansvar för att påfrestningarna inte blir så stora att arbetsfreden
hotas. I många fall bör strejker kunna förebyggas genom att arbetsgivaren
undanröjer missförhållanden som kan ge upphov till irritation bland
arbetstagarna. Isolerade och kortvariga strejker utlöses inte sällan av att
arbetstagama är missnöjda med sådant som att ackordsförhandlingar drar ut på
tiden, att en överordnad uppträder opsykologiskt eller att förhållandena på
arbetsplatsen är bristfälliga i något hänseende.

Frågan hur man rättsligt bör behandla
avtalsstridiga strejker av detta slag, förklaras det vidare i direktiven, är en
del av den störte frågan om organisationers och enskildas ansvar för att
kollektivavtal inte respekteras. Kommittén ges därför i uppdrag att pröva hur
karaktären och omfattningen av avtalsstridiga konflikter bör påverka frågan om
påföljder för åsidosättande av fredsplikten, och i vilken utsträckning det kan
finnas skäl att befria enskilda arbetstagare från skadeståndsansvar.

I direktiven behandlas även frågan om
arbetsgivarnas rätt att tillämpa s. k. disciplinära påföljder vid arbetstagares
avtalsbrott. Kommittén får i uppdrag att överväga både den allmänna frågan om
tillåtligheten över huvud av detta slag av påföljder och de särskilda problem
som ligger i att disciplinära påföljder i vissa fall kan tillämpas i stället
för eller vid sidan av skadestånd.

Kommittén har kommit fram till att grandsatsen om
fredsplikt under avtalsperioden kräver att det finns en rättslig sanktion mot
fredspliktsbrott. Den sanktionen bör enligt kommittén liksom enligt gällande
rätt i princip vara skadeståndsskyldighet. Med den utgångspunkten har kommittén
haft att bedöma om skadeståndsansvaret skall på arbetstagarsidan vila enbart på
den fackliga organisation, som slutit kollektivavtal och därmed påtagit sig
ansvar för fredsplikten, eller om även enskilda medlemmar skall kunna
åtminstone i vissa fall åläggas skadestånd. Kommittén har föreslagit att det
liksom nu skall finnas ett personligt skadeståndsansvar för enskilda medlemmar.
Men när väl den grandfrågan avgjorts har kommittén strävat efter att bygga upp
ett system av skadeståndsregler, som ger bättre utrymme än det nu gällande för
en realistisk och nyanserad bedömning av skilda fall av fredspliktsbrott.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 284

Kommitténs tanke är till en början att det skall
vara föreningarna som ensamma bär det rättsliga ansvaret när de har tagit aktiv
del i brott mot fredsplikten. När olovliga stridsåtgärder vidtas utan facklig
sanktion, dvs. vid s. k. vilda strejker, skall lagens regler främst vara
inriktade på att anvisa en metod att klariägga orsakema till vad som inträffat
och att nå fram till en snar lösning genom direkta kontakter mellan parterna på
den eller de arbetsplatser som berörs av konflikten. Det är i det syftet som
kommittén föreslår (i 33 § FKL) att de lokala parterna skall vara skyldiga att
omedelbart ta upp överiäggningar när en konflikt bryter ut. Frågan om
skadestånd skall komma i andra hand. Skadestånd för enskilda arbetstagare skall
i princip komma i fråga bara när den olovliga konflikten syftar till att åstadkomma
ändring i träffat kollektivavtal, dvs. främst när den syftar till att tvinga
fram ändring i en träffad löneuppgörelse. När bakgrunden är missförhållanden
på arbetsplatsen eller andra omständigheter, som gör att det kan anses
ursäktligt att en konflikt bryter ut, skall enligt kommitténs förslag
skadestånd inte dömas ut (48 § FKL). I sådana fall börföratsättningar-na vara
goda för en lösning genom direkta partskontakter enligt 33 § FKL. Kommittén ser
här ett samband mellan 33 och 48 §§ på det sättet, att skadeståndsskyldighet i
regel inte skall komma i fråga om överiäggning kommer till stånd och
konflikten i anslutning därtill avbryts. När skadestånd däremot blir aktuellt
tänker sig kommittén en rättstillämpning som ger möjlighet till anpassning till
omständigheterna i de enskilda fallen, genom utnyttjande av möjligheterna att
jämka skadestånd. 1 det sammanhanget föreslår kommittén att den nu gällande
200-kronorsregeln tas bort.

När det gäller samordningen av dessa regler med
andra regler om påföljd vid avtalsbrott är det främst två problem som har
tagits upp av kommittén. Det ena gäller arbetsgivarens möjligheter att avskeda
eller säga upp arbetstagare som deltar i en olovlig konflikt. I samband därmed
har kommittén också kommit in på de disciplinära påföljderna, t. ex.
suspension, löneavdrag och vaming. Det andra problemet gäller förhållandet
mellan det kollektivavtalsrättsliga skadeståndet, som tillämpas enbart vid
brott mot lagens regler om t. ex. fredsplikt och vid kollektivavtalsbrott, och
andra regler om skadestånd.

Kommittén har med något undantag inte föreslagit
lagändringar som lösning på dessa samordningsfrågor. Enligt dess mening är det
tillräckligt att man i rättstillämpningen beaktar de skäl som ligger bakom
lagreglerna på de olika områdena. Skälen för reglerna om rättsligt ansvar vid
fredspliktsbrott bör kunna beaktas även vid tillämpning av
anställningsskyddslagens regler om avskedande och uppsägning och den grandsats
om begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar till särskilt kvalificerade
avtalsbrott som finns i den allmänna skadeståndslagen bör kunna påverka de
kollektivavtalsrättsliga skadeståndsreglernas tUlämpning när dessa regler är
formellt tillämpliga men när kollektivavtalsrättsliga synpunkter spelar en underordnad
roll.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 285

Kommitténs förslag till regler om skadestånd vid
arbetstagares fredspliktsbrott har vunnit de flesta remissinstansernas
gillande. Förslaget om skyldighet för de lokala parterna att ta upp
överiäggning när en olovlig konflikt har bratit ut betraktas praktiskt taget
allmänt som ändamålsenligt. Och principen att det är den fackliga
organisationen som skall stå för ansvaret när den föranlett en olovlig
konflikt är inte någon egentlig nyhet. Den vinner praktiskt taget enhälligt
stöd bland remissinstanserna. Även kommitténs förslag i övrigt godkänns i
huvudsak, dock med det viktiga undantaget att en mycket stark opinion på
arbetstagarsidan har vänt sig mot tanken att 200-kronorsregeln skulle
avskaffas.

Dessutom skiljer sig arbetsgivar- och
arbetstagarståndpunkter ät när det gäller detaljer i de föreslagna reglerna och
när det gäller kommitténs uttalanden om reglernas tillämpning. Från
arbetstagarsidan begärs säkrare garantier för att överläggningsskyldigheten
enligt 33 § FKL skall bli ett effektivt medel att komma till rätta med
orsakerna till olovliga konfliktåtgärder och för att rättegång och skadestånd
inte skall komma i fråga när överläggningar har hållits och haft framgång.
Några remissinstanser menar att överiäggningsskyldighelen bör vara en
förhandlingsskyldighet i den föreslagna lagens mening. Några vänder sig mot
kommitténs uttalanden att AD skall skilja mellan olika deltagare i olovliga
konflikter med hänsyn till det ansvar för konflikten, som var och en kan anses
ha.

På arbetsgivarhåll menar man att kommitténs
uttalanden ger en oriktig bild av det faktiska läget och av de vanligaste
orsakerna till att konflikter bryter ut. Enligt siffror som anförs från
arbetsgivarsidan har på senare år olovliga konflikter på arbetsmarknaden i de
flesta fall haft karaktären av angrepp på träffade avtalsuppgörelser i syfte
att tvinga fram högre löner. De anmärkningar som i övrigt framförs från
arbetsgivarsidan synes i regel bottna i uppfattningen att kommitténs förslag
inte tillräckligt klart markerar de fackliga organisationernas och de enskilda
arbetstagamas rättsliga ansvar för fredsplikten. 1 ett yttrande begärs att det
i lagen slås fast en skyldighet för olovligt strejkande arbetstagare att gå
tillbaka till arbetet när överiäggningar enligt 33 § FKL inleds.

För egen del kan Jag i huvudsak ställa mig bakom
kommitténs förslag till skadeståndsregler. På några punkter menarjag dock att
det är på sin plats med Justeringar och tillägg. Och vidare anserjag att det
inte är riktigt att avskaffa 200-kronorsregeln.

Det
har länge varit erkänt att man inte kan av enskilda arbetstagare utkräva skadestånd
som täcker arbetsgivarens föriusler till följd av att arbetstagama vägrar att
arbeta. Redan hänsynen till arbetstagamas begränsade ekonomiska bärkraft gör
det nödvändigt att sätta en gräns för deras skadeståndsskyldighet. Men härtill
kommer att man över huvud inte kan se på arbetstagares åtaganden på samma sätt
som när parter i andra avtalsförhållanden tar på sig förpliktelser gentemot en
motpart. Ett arbetsavtal kan inte tillämpas som ett obetingat åtagande från
arbetstagarnas sida att

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 286

utföra
arbete under den enda förutsättningen, att arbetsgivaren på sin sida fullgör
sin förpliktelse till motprestation i form av lön m. m. Det finns alltid ett
personligt moment i arbetstagarens avtalsförpliktelser, den egna personliga
arbetsinsatsen, och det måste spela in när man tillämpar rättsreglerna på
området.

Det är därför också klart att andra medel än
rättsliga sanktioner bör vara det väsentliga när det gäller att återställa
arbetsfred och fungerade avtalsförhållanden sedan en olovlig konflikt bratit
ut. Goda förhållanden och gott samarbete på arbetsplatsen är en viktigare
föralsättning för arbetsfreden än möjligheten att utkräva skadestånd för
avtalsbrott. Och de fackliga organisationernas förmåga att bland medlemmarna
skapa förståelse för solidaritetens krav och enighet om gemensamma
målsättningar är också vida viktigare än sanktioner mot dem som bryter mot
åtagna förpliktelser.

Äv avgörande betydelse är också utvecklingen mot
vidgat inflytande för arbetstagarna över den egna arbetssituationen. Får
arbetstagarna ett effektivt inflytande över förhållandena på arbetsplatsen -
över arbetsledningen, arbetsmiljön m. m. - undanröjes många orsaker till
arbetsnedläggelse. Olovliga konflikter har ofta en bakgrand i att arbetstagarna
upplever förhållandena i arbetet som otillfredsställande och all de inte
finner andra möjligheter att ge uttryck för sina synpunkter och önskemål. De
nya reglerna om vidgat inflytande för arbetstagarna är därmed i själva verket
den väsentligaste reformen också av den del av lagstiftningen, som rör fredsplikten
och medlen att upprätthålla denna.

Av detta följer dock inte att regler om
skadeståndsskyldighet för deltagare i avtalsstridiga arbetskonflikter skulle
sakna berättigande. Liksom kommittén anser Jag att det bör finnas ett
skadeståndsansvar för fredspliktsbrott och att detta ansvar bör bäras även av
enskilda deltagare i olovliga arbetskonflikter, när det inte är skäligt att
den fackliga organisationen får bära hela ansvaret. Men skadeståndsskyldigheten
bör inte i första hand ha till uppgift att tillfoga arbetstagama en ingripande
påföljd för avtalsbrott. Det är viktigare att den stryker under den princip på
vilken vårt regelsystem bygger, nämligen att träffade kollektivavtal är
bindande överenskommelser som partema har åtagit sig att respektera så länge
de gäller. Denna uppgift kan skadeståndet fylla även om det utmäts inom
måttliga ramar. En föralsättning är dock att skadeståndsreglerna får en sådan
utformning och tillämpning att de inte strider mot det allmänna
rättsmedvetandet hos arbetstagarna. Därför bör inom ramen för den nu gällande
regeln om 200 kr. som högsta skadestånd för enskilda arbetstagare göras en
reform av skadeståndsreglema av i huvudsak det innehåU som arbetsrättskommittén
har föreslagit. Det bör särskilt markeras att vad lagen vänder sig emot är
medvetna angrepp i syfte att tvinga fram ändring i träffade uppgörelser. När
en arbetsnedläggelse inte härden karaktären bör skadeståndet träda i
bakgrunden. Då bör i stället tonvikten läggas på omedelbara partskontakter i
syfte att reda ut vad som ligger bakom en utbruten olovlig ar-betskonflikt och
att utan dröjsmål få en lösning till stånd.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 287

Jag anser alltså att den nya lagstiftningen bör
tillföras en sådan regel som kommittén har föreslagit om skyldighet för de
lokala parterna att ta upp överläggningar så snart de fått kännedom om att en
olovlig stridsåtgärd inletts på en arbetsplats. Överiäggningarna bör ha till
uppgift att bringa klarhet i vad som inträffat och i vad som är orsaken till
arbetstagarnas handlande. I parternas överiäggningsskyldighet bör ligga även
en skyldighet att efter bästa förmåga medverka till detta resultat. Vidare bör
syftet med över-läggningama vara att undersöka och komma överens om vad som kan
göras för att få till stånd återgång till arbetet. Inte sällan kan en lösning
uppnås redan genom att missförstånd blir uppklarade och faktiska förhållanden
diskuterade och belysta. 1 andra fall kan det behövas åtaganden av partema, t.
ex. att tillse att pågående förhandlingar avslutas med minsta möjliga dröjsmål,
eller av arbetsgivaren ensam. Jag vill dock betona att det inte är avsikten att
överläggningarna skall vara ett foram för framställande av avtalsstridiga krav
på strejkande arbetstagares vägnar. Ätt arbetsgivarna åläggs överläggningsskyldighet
får inte tolkas som något slags godkännande av avtalsslridiga stridsåtgärder.
Detta bör markeras genom att termen förhandling inte används för dessa
partskontakter. I arbetsgivarens rättsliga skyldigheter bör inte ingå att ta
ställning till klart avtalsstridiga krav. Liksom hittills bör det anses
otillåtet för den berörda arbetstagarorganisationens företrädare att framstäUa
sådana krav på olovligt strejkande arbetstagares vägnar, om det sker på sådant
sätt att de fackUga företrädarnas handlande måste uppfattas som ett stöd för de
strejkande. Däremot bör det finnas utrymme för att diskutera vad som ligger
bakom konflikten och att i samband därmed överväga om åtgärder kan vidtas för
att få till stånd en lösning, t. ex. genom förbättring av förhållanden på arbetsplatsen,
påskyndande av pågående förhandlingar eller annat liknande.

Jag är väl medveten om alt den gränsdragning som
Jag här åsyftar kan bli svår att göra i enskilda fall. Nu gällande rätt innebär
enligt mångas mening att alltför stränga restriktioner läggs på de fackliga
representantemas handlingsfrihet när de är verksamma för att få till stånd en
lösning vid olovliga konflikter. AD:s praxis på detta område får troligen
åtminstone delvis ses mot bakgranden av de bevisprövnings- och
gränsdragningssvårigheter som kan bli följden av ett något mera nyanserat
betraktelsesätt. Detta kan väl i och för sig vara förståeligt. För egen del
anserjag dock att det är naturligt och nödvändigt med en förskjutning mot ett
större utrymme för självständiga bedömningar av ansvariga fackliga företrädare.
Jag kan inte se att de svårigheter, som i enskilda fall kan uppstå att i
efterhand bedöma innebörden av en facklig förtroendemans handlande, är något
vägande skäl emot en reform som i övrigt ler sig angelägen. För övrigt måste
man beakta att upprätthållandet av fredsplikten är ett viktigt intresse för
båda parter vid överiäggningama. Det finns då inte anledning att tro annat än
att de nya reglerna på detta område kommer att utnyttjas och tillämpas på ett
riktigt sätt.

s. 288 Kontrollera mot PDF

prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 288

Till regeln om överläggningsskyldighet bör
också.knytas en sådan princip som den av kommittén föreslagna, att
arbetstagare som deltagit i en fackligt osanktionerad olovlig stridsåtgärd inte
skall åläggas skadestånd om åtgärden haft skälig ursäkt i de förhållanden som
föranlett den. Utgångspunkten för kommitténs förslag på denna punkt är alt det
finns arbetsnedläggelser för vilka inte enbart de deltagande, arbetstagama bär
ansvaret men som dock står i strid mot lagens fredspliklsregler. Exempel drogs
fram redan i direktiven till arbetsrättskommittén och de exemplen kan.
mångfaldigas. 1 sådana fall är det i regel mest rationellt och riktigast att
koncentrera ansträngningarna på att undanröja orsakema till konflikten. Lyckas
det, t. ex. vid överiäggningar mellan arbetsgivaren och den lokala
fackföreningen, och sker i samband därmed återgång till arbetet talar starka
skäl för att orsaken till åtgärden varit sådan att det kan sägas ha funnits
skälig ursäkt för arbetsnedläggelsen. Det ter sig då också rimligt alt arbetsnedläggelsen
lämnas utan rättslig påföljd. Tanken är alltså att det för skadeståndsfrågan
skall tillmätas betydelse vad som blir resultatet av de lokala överläggningarna
och vilken verkan dessa har i konflikten. Avbryts konflikten i samband med
överiäggningarna bör enligt kommitténs förslag skadestånd komma i fråga enbart
om fredspliktsbrottet har haft ett direkt och medvetet syfte att framtvinga
ändring i kollektivavtal, t. ex. genom att det ingår i en systematisk aktion
med upprepade stridsåtgärder i sådant syfte. Enligt kommittén bör dock den
omständigheten att den olovliga striden inte avbryts i samband med
överiäggningama inte undantagslöst utesluta tillämpning av den föreslagna
skadeståndsregeln. Dock måste i den situationen ställas stränga krav för att
åtgärden alltjämt skall kunna lämnas utan skadeståndspåföljd. Kommittén menar
alltså att det fortfarande skall göras en avvägning mellan de omständigheter,
som kan sägas ha gjort utbrottet av en olovlig konflikt ursäktligt, och sådana
omständigheter som konfliktens omfattning och längd och dess skadeverkningar
för motparten. Jag finner för min del att detta synsätt är väl avvägt och
berättigat. Det bör komma till uttryck i lagen. Jag finner dock att detta bör
ske i en något annan form än den av kommittén föreslagna. Ätt hänsyn skall tas
till de omständigheter som ligger bakom en olovlig arbetskonflikl följer redan
av de allmänna koUektivavtalsrättsliga reglema om nedsättning av skadestånd,
enligt vUka hänsyn skaU tas vid skadeståndsmätningen bl. a. tiU den skade-,
vallandes ringa skuld, den skadelidandes förhåUande i avseende på tvisten och
omständigheterna i övrigt. 1 nedsättningsreglerna utsägs också att fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet kan medges. Vad som bör särskilt markeras
i lagtexten för att tankarna bakom det här aktuella förslaget skall komma till
uttryck är istället sambandet med överläggningarna mellan de lokala parterna.
Detta bör ske genom att en anvisning sätts in bland
skadeståndsnedsättningsreglerna. Därmed markeras också vad som är innebörden av
kommitténs förslag, nämligen att vad som avses inte är ett avsteg från lagens
fredspliklsregler i sig utan ett direktiv till rältstill-lämpningen om
befrielse från eller nedsättning av skadestånd i vissa fall.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 289

Jag ställer mig också bakom
arbetsrättskommitléns förslag till 47 § FKL, enligt vilken organisation som
anordnar eller eljest föranleder en olovlig stridsålgärd skall ensam bära
skadeståndsansvaret för åtgärden. Denna grandsats ligger väl i linje med den
princip som återkommer på flera håll i lagstiftningen, dvs. att det, i
synnerhet på arbetstagarsidan, är organisationerna som företräder de enskilda
och som handlar på deras vägnar. Enligt min mening finns del knappast någon
anledning alt i lagen ställa upp undantag från denna regel. Kommittén har för
sin del föreslagit ett undantag med tanke på fall där en medlem genom oriktiga
uppgifter eller på annat illojalt sätt förmår sin organisation till ett
rältsstridigt beslut. Jag kan för min del inte se att detta fall har sådan
praktisk betydelse att ett undantag är nödvändigt. Det är bättre att ha en
entydig och klar regel utan undantag. Detsamma har jag funnit böra gälla på
tolkningsföreträdets område.

Det återstår en kontroversiell
fråga på området för reglema om skadestånd vid arbetstagares fredspliktsbrott.
Det är frågan humvida man skall göra någon skillnad i den rättsliga
behandlingen av olika deltagare i en olovlig stridsåtgärd, och på vilka grander
man i så fall skall göra en sädan skillnad. I rättspraxis skiljer man mellan olika
deltagare i arbetsnedläggelser med hänsyn till om de deltagit under längre
eller kortare tid, om de följt eller inte följt uppmaningar att återgå till
arbetet m. m. Vad som främst är omdebatterat är emellertid om man skall skilja
mellan sådana arbetstagare, som varit särskilt aktiva för att få till stånd en
arbetsnedläggelse och uppträtt som ledare för de övriga arbetstagarna, och
sådana som enbart följt majoritetsmeningen och lagt ned arbetet därför att alla
andra har gjort det. På den punkten förordar arbetsrättskommittén, om än med
försiktighet, att en skillnad skall göras i vissa fall.

Det är tydligt att man kan se denna
fråga på olika sätt. Det kan hävdas att man inte förstår problemen kring
olovliga konflikter på arbetsmarknaden om man söker skilja ut och rikta
sanktioner enbart mot dem, som i någon mening har särskilt ansvar för gruppens
gemensamma handlande. Ett sådant förfaringssätt upplevs på många håll som
oriktigt. Det strider inte minst mot den rättsuppfattning som normalt råder bland
de olovligt strejkande själva. De anser i regel att alla har tagit på sig
samma ansvar genom att delta i strejken. Å andra sidan kan man hänvisa till
erfarenheter från arbetsmarknaden som visar, att initiativet till olovliga
stridsåtgärder åtminstone i vissa fall har tagits av personer som strävat
efter att försvåra det ordinarie fackliga arbetet eller som eljest i granden
haft helt andra syften med sitt handlande än den strejkande grappen i övrigt.
Mot bakgrand av sådana fall kan finnas behov av sanktioner som riktas enbart
eller främst mot enskilda vilka i den meningen har ett särskilt ansvar för hela
grappens handlande.

Utgångspunkten måste vara att alla
deltagare i en olovlig arbetsnedläggelse skall bedömas lika. Skillnader kan
givetvis böra göras om t. ex. en grapp deltagare i en arbetsnedläggelse återgår
till arbetet i samband med

\9-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 290

att
överläggningar kommer till stånd mellan deras fackliga organisation och
arbetsgivaren medan en annan grapp håller fast vid sitt avtalsstridiga
handlande och strejkar under längre tid. Det kan också finnas skäl att särskilt
beakta om någon deltar i olovlig strid med åsidosättande av sitt fackliga
förtroendeuppdrag.

Däremot anserjag att man inte bör lägga ett
särskilt ansvar på vissa deltagare i en olovlig konflikt bara på den gmnden,
att de framstår som ledare för de övriga eller på annat sätt som särskilt
aktiva i konflikten. Det är alltid någon eller några som uppträder som
talesmän för gmppen och som därför utåt framstår som ledare. Naturligtvis har
då ofta också dessa deltagare ett särskilt inflytande över händelseförloppet.
I realiteten beror det på dem både om arbetsnedläggelse överhuvud skall komma
till stånd och om den skall fortsättas eller avbrytas. Inte desto mindre skuUe
det strida både mot de strejkandes egen uppfattning och mot allmän rättskänsla
att lägga ett särskilt skadeståndsansvar på sådana talesmän för grappen.
Huvudregeln måste i stället vara lika behandling. Den grandsatsen torde också
vara vägledande för gällande rätt. Skall undantag göras bör dét enligt min mening
ske enbart i sådana särskUt svåra fall, där det kan beläggas att någon varit
verksam i direkt syfte att störa det fackliga arbetet på arbetsplatsen eller
eljest låtit sitt handlande dikteras av intressen som inte stämmer överens med
grappens i övrigt. I sådana fall blir dock frågan om skadestånd inom lagens
ramar av mindre praktisk betydelse. Viktigare är om arbetsgivaren skall anses
behörig att vidta mer ingripande åtgärder, i första hand avsked eller
uppsägning.

Härmed kommer jag in på de samordningsproblem på
påföljdsreglemas område som Jag tidigare har nämnt. Det är frågan om
förhåUandet mellan de koUektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna, med de
särskUda garantier för arbetstagarnas intressen som de innehåller, och de
allmänna arbetsrättsliga reglerna om påföljder för arbetstagares brott mot
sina enskilda arbetsavtal. Enighet råder i princip om att skadestånd inte kan
avkrävas arbetstagare enUgt andra regler än de kollektivavtalsrättsliga när
arbetstagarens handlande är. om än inte enbart, ett brott möt kollektivavtal
och den koUektivavtalsrättsliga lagstiftningen. Vad detta innebär i vissa fall,
där andra synpunkter än typiskt kollektivavtalsrättsliga spelar in, är inte
lika klart. Det problemet kan sägas i huvudsak gälla förhållandet mellan 4 kap.
1 § skadeståndslagen och de kollektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna. Jag
skall strax återkomma härtill. Det andra och praktiskt mera betydelsefulla
samordningproblemet rör förhållandet mellan skadeståndet som kollektivavtalsrättslig
sanktion, å ena sidan, och avskedande, uppsägning och disciplinära påföljder, å
den andra. Problemet ligger i att arbetsgivarens möjligheter att ingripa mot
arbetstagaren är starkt begränsade på skadeståndsområdet, främst genom
200-kronorsregeln och genom att arbetsgivaren inte anses ha rätt att ensidigt
tillgodogöra sig skadestånd för fredspliktsbrott, medan hans möjligheter att
vidta åtgärder ter sig störte utanför

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 291

skadeståndsreglemas
ram. Mera konkret och något förenklat kan problemet sägas gälla om det skall
vara tillåtet för arbetsgivare att fatta beslut om avsked, uppsägning eller
disciplinpåföljder mot arbetstagare som deltar i olovlig arbetsnedläggelse.

Som framgått har kommittén inte föreslagit någon
lösning genom lagstiftning. Den har mépat att frågan om förhållandet mellan
skadeståndsreglerna på det kollektiväytalsrättsliga området och arbetsgivarens
rätt att besluta om avskedande eller uppsägning bör behandlas som en fråga om
till-lämpning av anställningsskyddslagens regler. Avskedande resp. uppsägning
bör i princip kunna komma i fråga i kvalificerade fall av fredspliktsbrott,
men då skall de överväganden som ligger bakom skadeståndsreglerna på det
kollektivavtalsrättsliga området i princip vara avgörande för bedömningen. När
det gäller de disciplinära påföljderna har kommittén inte föreslagit något
annat eller mer än att arbetstagarsidans anspråk på inflytande på det området
skall anses vara en fråga som omfattas av den föreslagna principregeln om rätt
till inflytandeavtal och av den kvarievande stridsrätten.

Anmärkningar har riktats främst mot att kommittén
inte har föreslagit mer verksamma regler i syfte att begränsa arbetsgivarens
rätt att tillämpa disciplinpåföljder vid arbetstagares avtalsbrott. Redan i
löntagarreservationen framställdes krav på en föreskrtft i lagen enligt vilken
disciplinpåföljder skall få förekomma enbart om de har stöd i ett för
arbetsplatsen gällande kollektivavtal. Detta krav har sedan understöttsfrån
löntagarhåll under remissbehandlingen. I samband med frågan om
disciplinpåföljderna har både i reservationen och i remissyttranden från
löntagarsidan också berörts den s. k. dubbla konstraktionen och dess betydelse
för påföljdssystemet. Det har hävdats att man bör söka sig fram till en
avveckling av den dubbla konstraktionen i syfte att nå störte enheflighet i
påföljdsreglema. Liknande synpunkter har framförts även av andra
remissinstanser.

Den dubbla konstraktionen är som Jag nämnt tidigare
en numera vanlig beteckning för den uppfattningen om förhållandet mellan
kollektivavtalet och det enskilda arbetsavtalet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, att avtalen gäller samtidigt och att kollektivavtalet då ger
innehåll åt det enskilda arbetsavtalet. 1 den teoretiska diskussionen om
koUektivavtalet har vissa kritiker hävdat att detta sätt att principiellt se på
förhåUandet mellan de båda avtalen är förvillande och onödigt komplicerat. Ett
bättre synsätt vore enligt deras mening att se kollektivavtalet som ensamt och
direkt bindande i delar där anställningsvillkoren faktiskt finns intagna i det
avtalet. Det enskilda arbetsavtalet skulle då få direkt betydelse enbart i
fråga om anställningsvillkor, som inte finns reglerade i kollektivavtalet,
eller när kollektivavtal inte gäller. Andra har menat att den dubbla
konstraktionen är mera ändamålsenlig såsom förklaringsmodell än det föreslagna
alternativet.

När man i debatten om påföljderna för arbetstagares
avtalsbrott ser ett grandläggande problem i att ÄD:s rättspraxis, liksom för
övrigt arbets-

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 292

rättskommitténs
förslag, bygger på den dubbla konstraktionen. är det egentligen en särskild
aspekt på det ursprangliga teoretiska problemet som man tänker på.
Arbetstagamas åtagande att arbeta anses enligt det traditionella synsättet
ligga både i det enskilda arbetsavtalet och i kollektivavtalet. Ett
åsidosättande av åtagandet uppfattas därmed som brott mot båda avtalen, oavsett
om arbetsvägran är individuell eller ingår som ett led i en olovlig
stridsåtgärd. Detta innebär att arbetsgivaren anses i princip berättigad att
anlita både sådana påföljder, som kan komma i fråga vid arbetstagares
avtalsbrott i icke kollektivavtalsreglerade förhållanden, och de särskilda
kollektivavtalsrättsliga påföljdema. Han kan med andra ord välja mellan att
upplösa anställningsförhållandet, om arbetsvägran är av tillräckligt allvarlig
natur, och att utkräva skadestånd eller besluta om disciplinpåföljd av ett
eller annat slag. Arbetsgivaren kan i princip också utkräva flera påföljder
samtidigt.

Vad kritiken mot detta system vänder sig emot är
den handlingsfrihet som tillkommer arbetsgivaren med detta sätt att se på rättsförhållandet
mellan honom och arbetstagarna. Påföljdsreglerna sägs vara osystematiskt
utformade och illa samordnade.

Ätt situationen är denna beror kanske inte minst på
historiska skäl. När skadeståndsreglema i 8 § KAL tillkom var de en i princip
ny sanktion mot främst fredspliktsbrott. Arbetstagarna var i allmänhet inte
skyldiga att iaktta uppsägningstid när de ville lämna sin anställning. Detta
innebär att de i regel kunde lägga ned arbetet i en strejk utan att bryta mot
avtalen med arbetsgivaren. När principen om fredsplikt under avtalstid, slogs
fast i 4 § KAL infördes också skadestånd som påföljd för brott mot lagens
regler. Eftersom arbetsgivaren i allmänhet ansågs ha fri uppsägningsrätt,
sattes knappast i fråga annat än att han också hade rätt att avskeda eller säga
upp olovligt strejkande arbetstagare.

Bilden har emellertid ändrats. Åtgärder har
vidtagits i syfte att förbättra anställningsskyddet. Det senaste stora steget
på det området är anställningsskyddslagen. Samtidigt har alltmer ifrågasatts det
rimliga i att arbetsgivaren kan genom enskilda arbetsavtal tillerkännas rätt
att vidta disciplinåtgärder mot arbetstagare. Med en förändrad syn på
förhåUandena i arbetslivet har reglema om skadeståndsansvar för arbetstagare
mUdrats. Ett nytt sätt att se på orsakerna till konflikter på arbetsmarknaden
och på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare har gjort det
naturligt att än mer än tidigare se ett skydd för arbetstagama i de
skadeståndsregler som finns i 8 § KAL.

Mot denna bakgrand kan man säga att kritiken inte
så mycket gäller problemet kring den dubbla konstraktionen i egentlig mening
utan snarare den splittring i påföljdssystemet, som blivit följden av att
utvecklingen haft sin gång utan att man hittills haft anledning att i något lagstiftningssammanhang
gripa över hela ämnet. När det i debatten har riktats invändningar mot AD:s
praxis kan innebörden sägas vara, att domstolen borde ha haft en

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 293

friare
inställning till de ursprangliga rättsliga utgångspunkterna och att den därmed
borde ha kunnat bidra till en bättre samordning av regelsystemet.

För lagstiftaren är problemet att ta ställning till
i vad mån en sådan samordning bör ske och på vilka sätt den kan genomföras.
Den dubbla konstraktionen får intresse endast i den mån en ändring av det
rättsliga förhållandet mellan kollektivavtal och enskilt arbetsavtal kan vara
en användbar metod att uppnå samordning. Däremot har lagstiftaren inte
anledning att gå in på den dubbla konstraktionen enbart som ett teoretiskt
problem. Utanför påföljdsreglemas område kan man, såvitt Jag kan se, knappast
hävda att problemet har praktisk betydelse.

Det framgår av vad Jag har sagt att den dubbla
konstraktionen har ett nära samband med den i svensk kollektivavtalsrätt
antagna grandsatsen, att koUektivavtalet skall anses binda inte bara
organisationer som sluter kollektivavtal utan även organisationens medlemmar.
Denna grandsats ansågs när den skrevs in i 2 § KAL vara av betydelse för
upprätthåUandet av respekten för träffade koUektivavtal. Synsättet har
giltighet för både arbetsgivare och arbetstagare. Som framgått av vad jag har
sagt tidigare anserjag att det även framgent bör finnas ett skadeståndsansvar
för upprätthållande av fredsplikten och att det ansvaret i princip bör åvila
både organisationema och deras medlemmar. Till frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar
återkommer Jag. Jag är alltså inte beredd att förorda en ändring av gällande
rätt på denna punkt. Därav följer också att jag inte ser en ändring av
principen i 2 § KAL som en möjlig metod att förenkla påföljdssystemet.

Enligt min mening är det i detta läge naturligast
att angripa problemet med utgångspunkt i de konkreta samordningsfrågor som kan
uppstå i skilda situationer. En sådan fråga är i vad mån det bör vara tillåtet
för arbetsgivare att avskeda eller säga upp arbetstagare som deltar i olovliga
stridsåtgärder. En annan är huravida och under vilka föratsättningar
disciplinpåföljder skall tillåtas. Båda dessa frågor skall ses mot bakgrand av
det skydd för arbetstagare som ligger i skadeståndsreglerna i 8 § KAL och i de
nya skadeståndsregler som jag har redogjort för. En tredje fråga gäller samordningen
mellan olika skadeståndsregler, främst den nya huvudregeln i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen enligt vilken arbetstagare får åläggas skadeståndsskyldighet
endast i undantagsfall, och de kollektivavtalsrättsliga reglema. Här råder som
Jag har nämnt i princip enighet om att skadestånd kan komma i fråga vid ett och
samma tiltfälle enbart enligt antingen de allmänna eller de
kollektivavtalsrättsliga reglerna. Däremot är det delvis oklart hur gränsen
skall dras mellan dem.

I fråga om uppsägning och avskedande gäller enligt
anställningsskyddslagens regler att det är arbetsgivaren som fattar beslut om
sådana åtgärder. Hans rätt att fatta sådana beslut har dock begränsats. För
rätt att avskeda en arbetstagare krävs att denne har grovt åsidosatt sina
åligganden mot arbetsgivaren (18 §) och för rätt att säga upp en arbetstagare
krävs att arbets-

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 294

givaren
har saklig grand för sitt beslut (7 §). Arbetstagarsidan är tillförsäkrad
inflytande över arbetsgivarens beslut genom rätt till varsel och till
överläggning med arbetsgivaren (29-32 §§). Om överiäggning begärs får
arbetsgivaren inte vidta sin åtgärd förrän tillfälle till överläggning lämnats.
Arbetstagaren kan få till stånd rättslig prövning av arbetsgivarens beslut och
har då enligt särskilda regler visst skydd för anställningen (34-37 §§).
Arbetsgivaren bär skadeståndsansvar för oriktiga beslut om avsked eller
uppsägning (38-39 §§).

Gällande
rätt innebär otvetydigt att deltagande i olovlig arbetskonflikt under vissa
fömtsättningar kan utgöra grand för uppsägning och i särskilda fall även för
avskedande (prop. 1973:129 s. 125, InU 1973:36, s. 34, AD 1975: 31).
Arbetsrättskommittén har för sin del stäUt sig på samma ståndpunkt men tänkt
sig en samordning i tillämpningen, så att de överväganden som ligger bakom de
av kommittén föreslcna skadeståndsreglema skall inverka även på tillämpningen
av anställningsskyddslagens regler.

Enligt min mening bör endast i särskilt
kvalificerade fall uppsägning eller avsked av deltagande i olovlig
arbetskonflikt komma i fråga. Ett sådant fall bör vara när en olovlig
arbetskonflikt blir långvarig till följd av att deltagande arbetstagare inte
kan förmås att vika från klart avtalsstridiga krav och återgå till arbetet. Ett
annat exempel bör vara sädana kvalificerade fall som Jag beskrev när Jag
behandlade frågan om möjligheterna att vid skadeståndsprövningen skilja mellan
oUka deltagare i olovliga arbetskonflikter, dvs. när någon arbetstagare driver
fram en strejk i syfte att störa den ordinarie fackliga verksamheten på
arbetsplatsen och liknande. Här bör liksom enligt gällande rätt synpunkten vara
i vad mån arbetstagaren bör få kvarstå i anstäUningen med tanke på framtiden.

Detta StäUningstagande innebär alltså att det
koUektivavtalsrättsliga skadeståndet inte bör vara det enda
påföljdsalternativet vid kvalificerade fall av arbetstagares fredspliktsbrott.
Med den utgångspunkten återstår som det i praktiken viktiga problemet huravida
det bör tillses att alla frågor om påföljder vid fredspliktsbrott alltid blir
behandlade i ett sammanhang och i samma former vid AD, dvs. att uppsägningar
eller avskedanden inte får äga ram förrän de har sanktionerats av domstolen.
Förslag i den riktningen har framförts från några remissinstanser. I och för
sig är givetvis en sådan tanke tilltalande. Enligt rättspraxis får som Jag
nämnt en arbetsgivare inte ensidigt tillgodogöra sig skadestånd för
arbetstagares deltagande i fredspliktsbrott, och detsamma följer av
kvittningslagen. Ändå kan Jag inte finna att det nu finns tillräckliga skäl
att lagfästa en sådan regel som den föreslagna. För att regeln skulle vara
motiverad fick krävas att de allmänna reglema om avskedande och uppsägning gav
arbetstagama ett otillräckUgt skydd, och de,t är en slutsats som man åtminstone
inte f. n. kan dra. Med anställningsskyddslagen har arbetstagarna fått ett
väsentligt inflytande över arbetsgivarens beslut genom bl. a. reglerna om rätt
till varsel och överläggning. Härtill kommer den förstärkning av skyddet för
arbetslagar-

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 295

na
som följer av andra regler i lagen, såväl möjligheten att stå kvar i anställningen
under det att tvisten pågår som inte minst det skadeståndsansvar som åläggs
arbetsgivare som utan tillräckliga skäl beslutar om avskedande eller
uppsägning. Det ytterligare steget att föreskriva domstolsprövning av alla
beslut om avskedande eller uppsägning, eller av alla sådana beslut i anledning
av enskild arbetstagares personliga förhållanden, har inte ansetts böra tas.
Enligt min mening bör det åtminstone t. v. inte heller tas när det gäller
enbart deltagande i olovlig stridsåtgärd. Ett skäl härför är de processuella
och utredningsmässiga komplikationer som skulle följa. Men jag kan inte heller
se annat än att man bör kunna komma till fullt tillfredsställande resultat på
de vägar som kommittén i stället har anvisat. Enligt kommittén bör i praxis vid
tillämpningen av anställningsskyddslagen anläggas samma allmänna synsätt som
vid tillämpningen av reglema om skadestånd vid fredspliktsbrott. Detta är
enligt min mening en naturlig och rättslig sett fullt tillräcklig anvisning
till rättstillämpningen. Att dessutom hänsyn bör tas till arbetstagarens
lämplighet för framtiden har jag redan nämnt. Av det synsätt som jag nu har
redovisat följer till en början att uppsägning eller avsked inte kan komma i
fråga i fall där arbetstagare befrias från skadeståndsskyldighet eller får sin
skadeståndsskyldighet nedsatt med hänsyn till omständigheterna vid den olovliga
konflikten. Däremot gäller givetvis inte det omvända att arbetstagare får sägas
upp eller avskedas när jämkning av skadeståndsskyldigheten inte sker. Med
hänsyn till den ingripande betydelsen av en uppsägning eller ett avskedande kan
som Jag redan har sagt en sådan åtgärd få komma i fråga enbart i mycket kvalificerade
fall.

Jag nämnde nyss att diskussionen om påföljdsreglerna
har anknytning till den skillnad som brakar göras mellan det enskilda
arbetsavtalets och kollektivavtalets påföljdssystem. Ett ofta åberopat
AD-avgörande i det sammanhanget är domen i det s.k. Fordmålet (AD 1970:6).
Domstolen slog där fast att en arbetsgivare är oförhindrad att tillämpa
suspension såsom påföljd för brott mot arbetsskyldighet, även om avtalsbrottet
samtidigt är ett fredspliktsbrott, under föralsättning att
suspensionspåföljden inte tillgrips som en reaktion mot just fredspliktsbrottet.
Det har sagts att det är svårt att förena detta synsätt med en rättstillämpning
i mål om avskedande eller uppsägning, enligt vilken AD skulle kunna beakta
sådant särskilt kvalificerat ansvar för fredspliktsbrott som jag har beskrivit
tidigare.

Påpekandet drar uppmärksamheten till hur
komplicerat resultatet kan bli om man ser sig tvungen att bygga rättspraxis på
en konsekvent åtskillnad mellan två olika system av påföljdsregler. Såvitt
gäller uppsägning och avskedande kan jag emellertid inte se något egentligt
problem på denna punkt. Enligt klara uttalanden i förarbetena är innebörden av
anställningsskyddslagen att hänsyn skall kunna tas till omständigheter som
gäller själva fredspliktsbrottet vid prövningen av frågor om avskedande eller
uppsägning (prop. 1973: 129 s. 125). Som Jag nämnt anserjag också att det-

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 296

ta
är ett berättigat synsätt och att det bör prägla tillämpningen av anställningsskyddslagen
även efter tillkomsten av nya kollektivavtalsrättsliga skadeståndsregler. Det
är för övrigt inte onaturligt, om man nu vill hålla fast vid att avskedande och
uppsägning kan komma i fråga enbart vid brott mot enskilt arbetsavtal, att se sådan
aktivitet i syfte att få till stånd en olovlig arbetsnedläggelse som ett brott
även mot arbetstagarens enskilda avtal.

Jag ställer mig alltså bakom arbetsrättskommittténs
förslag i fråga om förhållandet mellan anställningsskyddslagen och de koUektivavtalsrättsliga
skadeståndsreglema på den här aktuella punkten. Synsättet är i princip detsamma
vid andra slag av kollektivavtalsbrott på arbetstagarsidan än
fredspliktsbrott. Även vid arbetsgivares kollektivavtalsbrott bör gi-. vetvis
liksom nu i tillämpliga fall gälla att motparten, den enskilde arbetstagaren,
har rätt att befria sig från sitt enskilda arbetsavtal. På den punkten finns
klara uttalanden i förarbetena till 6 § anställningsskyddslagen (prop. 1973:
129 s. 241).

Däremot kan Jag inte finna att arbetsrättskommittén
har kommit fram tiU ett tillfredsställande resultat när det gäller de
disciplinära påföljderna. Det kan principiellt sättas i fråga i vad mån sådana
påföljder över huvud har något berättigande. Den frågan är dock svår att
allmänt ta stäUning tiU, bl. a. eftersom den inte kan besvaras fristående utan
måste bli beroende av vUka altemativ som står till buds. Klarare är enligt min
mening att sådana åtgärder inte har samma berättigande som avskedande eller
uppsägning kan ha i svåra fall av fredspliktsbrott. Det nyss nämnda Fordmålet
belyser väl motsättningen mellan det skydd för arbetstagarna, som ligger i
skadeståndsreglema i 8 § KAL, och behörighet för arbetsgivaren att suspendera
arbetstagare för arbetsvägran och därigenom åsamka arbetstagama en förlust
som kanske betydligt överstiger de skadeståndsbelopp som kan komma i fråga
enligt lagen.

1 och för sig finner jag starka skäl för ett förbud
mot disciplinära åtgärder i samband med fredspliktsbrott. På det området kan
knappast finnas utrymme för mer än skadestånd respektive avskedande eller
uppsägning, där påföljd över huvud bör komma i fråga. Åtminstone gäller detta
disciplinära påföljder som innebär ekonomisk förlust för arbetstagarna. Utanför
freds-pliktsfallen är däremot frågan mera osäker, även om Jag allmänt finner
tveksamt om det bör förekomma några påföljdsregler av ekonomisk betydelse för
arbetstagama vid sidan av skadeståndsreglema. Jag finner det därför riktigast
att åtminstone tills vidare välja den lösning som föreslagits från löntagarhåU,
dvs. en föreskrift i lag av innebörd att disciplinära påföljder inte får
förekomma i kollektivavtalsreglerade förhållanden utan stöd i kollektivavtal.
Den regeln bör gälla även i fredspliktsbrottsfallen. Även här bör enligt min
bedömning ett krav på uttryckligt stöd i kollektivavtal vara tillräckligt som
skydd. En naturlig avgränsning av regeln är i övrigt att den får gäUa i fall
där koUektivavtalsrättsligt skadestånd är ett altemativ tUl påföljden. Detta
betyder bl. a. att icke koUektivavtalsbundna deltagare i

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 297

olovlig
stridsåtgärd inte skall kunna åläggas disciplinpåföljder efter deltagande i
fredspliktsbrott, utan att det finns stöd härför i kollektivavtal som gäller
för de organiserade deltagarna i åtgärden;

Av vad jag här har sagt följer att reglerna om
skadestånd vid brott mot lagen, t. ex. fredspliktsbrott, bör i princip vara
dispositiva. Jag utgår dock från att kollektivavtal inte kommer att begäras
eller träffas som ålägger arbetstagarna ett tyngre ansvar vid fredspliktsbrott
än vad som följer av lagen. Enligt nu gällande rätt anses skadeståndsreglerna
i 8 § KAL vara dispositiva på det sättet att högre skadeståndsansvar än det i
lagen stadgade kan fastställas i avtal. Några sådana avtal torde emellertid
inte finnas vad gäller fredspliktsbrott och bör inte heller vara att vänta vare
sig i form av avtal om förhöjt skadeståndsansvar eller indirekt i form av avtal
om disciplinära åtgärder. Jag räknar alltså med att den regel jag föreslår
skall få till effekt att sådana situationer som i Fordmålet inte åter skall
uppstå.

I detta sammanhang vill Jag erinra om att.den
föreslagna lagens freds-pliktsregler är tvingande på det sättet att den
lagstadgade fredsplikten inte får inskränkas. På den punkten stämmer lagen
överens med gällande rätt. Detta har ansetts innebära att även
skadeståndsreglerna är tvingande i den meningen att part inte kan tillvinna sig
avtal som på förhand befriar från ansvar för fredspliktsbrott. Detsamma bör i
princip gälla avtal varigenom skadeståndspåföljd ersätts med annan avtalad
påföljd om den påföljden är mindre ingripande än skadestånd, t. ex. enbart en
vaming. På denna punkt, som inte torde ha stor praktisk betydelse, måste det
dock överiåtas ät rättstillämpningen att utforma riktlinjer och dra nödvändiga
gränser.

Avtal om disciplinära påföljder täcks av den regel
om tolkningsföreträde i vissa avialsfrågor som jag har förordat i lagförslaget.

Genom regeln om krav på stöd i kollektivavtal för
disciplinära åtgärder bör också slås fast att andra påföljder skall ha stöd i
lag eller kollektivavtal. Därmed görs en sådan markering i lagtexten av
sambandet med andra påföljdsregler än de kollektivavtalsrättsliga, som har
begärts av några remissinstanser.

Detta leder mig över till den ytterligare fråga om
samordningen med andra påföljder, som Jag har nämnt i det föregående. Jag
tänker på förhållandet mellan 4 kap. 1 § skadeståndslagen och de
koUektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna.

Enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen är arbetstagare
som vållar skada genom fel eller försummelse i tjänsten ansvarig för skadan
endast i den mån synneriiga skäl föreligger med hänsyn till handlingens
beskaffenhet, arbetstagarens StäUning, den skadelidandes intresse och övriga
omständigheter. Regeln bygger på att det i första hand bör vara arbetsgivaren
som bär ansvaret för skador i hans verksamhet som drabbar tredje man. Regeln
gäller emellertid även i avtalsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare,
på det sättet att den omfattar även skada som arbetstagaren direkt vållar
arbetsgivaren. Här är dock att märka att regeln är dispositiv och att

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 298

den
dessutom inte är tillämplig om annat är särskilt föreskrivet. Det sistnämnda
innebär i princip att de kollektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna i 8 §
KAL gäller framför 4 kap. 1 § skadeståndslagen.

Äv förarbetena till skadeståndslagen framgår att
synnerliga skäl för skadeståndsansvar skall kunna anses föreligga när
arbetstagaren har åsidosatt en förpliktelse, som bör betraktas som central i
avtalsförhållandet mellan honom och arbetsgivaren,

Ärbetsrättskommittén har som jag nämnt tagit upp
frågan om förhållandet mellan skadeståndslagens regel och de
kollektivavtalsrättsliga specialreglerna. Problemet kan här sägas ligga i att
det i vissa fall inte finns någon av sakliga skillnader betingad gräns mellan
den ena och den andra lagens tillämplighetsområden. Avgörande kan istället vara
om ett visst förfarande av närmast formella skäl är att betrakta som ett
kollektivavtalsbrott. Det skall då bedömas enligt de kollektivavtalsrättsliga
reglerna, trots att det i övrigt inte skiljer sig från fall som omfattas av 4
kap. 1 § skadeståndslagen. Om, för att ta ett exempel, en arbetstagare vållar
skada på en maskin hos arbetsgivaren, blir i princip 4 kap. I § skadeståndslagen
att tillämpa. Arbetstagaren blir då skadeståndsskyldig enbart om
omständigheterna varit mycket allvarliga, t. ex. om skadan vållats uppsåtligt.
InnehåUer det kollektivavtal som gäller för arbetstagaren däremot en klausul
om skyldighet att väl vårda verktyg och maskiner eller någon liknande regel,
kan vållandet formellt bli att betrakta som ett kollektivavtalsbrott. De
kollektivavtalsrättsliga skadeståndsreglerna, som åtminstone till sin yttre
utformning bygger på principen att skadestånd skall utgå vid avtalsbrott, blir
då tilllämpliga. Även om det faktiska resultatet därmed inte behöver bli ett
annat kan denna skillnad te sig egendomlig och irrationell.

Kommittén har för sin del menat att det finns fall
av kollektivavtalsbrott, främst fredspliktsbrotten, i vilka det inte är på sin
plats att bygga på en sådan regel om begränsat skadeståndsansvar för
arbetstagare som 4 kap. I § skadeståndslagen. De överväganden, som bör göras
vid skadeståndsprövningen i de fallen, är andra än de som bör förekomma vid
tiUämpning av skadeståndslagen. Det s. k. allmänna skadeståndet som är en
typiskt kol-lektivavatalsrättslig företeelse kan inte gärna passas in i
skadeståndslagens mönster. Därmed finns i princip inte heller något behov av
gränsdragning i de fallen: de kollektivavtalsrättsliga reglema skall såsom
specialregler gälla fullt ut framför skadeståndslagens.

1 andra fall är problemet svårare. Ett exempel är
det som jag just nämnde, när en arbetstagare våUat skada på en maskin. I det
fallet menar kommittén att skadeståndslagens grandsats bör tränga igenom, även
om den inte är direkt tillämplig till följd av att arbetstagarens förfarande är
ett kollektivavtalsbrott. Men det finns ytterligare andra fall som är mer
svårbedömda. Bland dem som har nämnts i diskussionen märks bristande redovisning
av uppburna medel, avtalsstridig konkurrens, röjande av yrkeshemlighet,
olämpligt uppträdande, etc.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 299

Principfrågan för kommittén har
varit om det är nödvändigt och lämpligt att söka definiera en klar gräns mellan
olika grapper av avtalsbrott, vilken inte bygger på den ibland mest formella
omständigheten huravida avtalsbrottet är ett kollektivavtalsbrott eller inte.
Om man så vill kan problemet också sägas vara om man kan skilja ut de
förfaranden i vilka allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott bör kunna
komma i fråga. Kommittén har för sin del menat att en sådan gränsdragning inte
bör försökas. Mot en i och för sig tänkbar möjlighet, nämligen att reservera
det allmänna skadeståndet för fredspliktsbrott, har kommittén invänt både att
detta inte skulle te sig sakligt motiverat och att gränsdragningen skulle leda
till svårigheter i det praktiska genomförandet. Kommittén har stannat för att
rekommendera att ingen formell ändring görs i lagreglernas innehåll på den här
aktuella punkten. Det bör enligt kommittén vara möjligt att i rättspraxis ta
hänsyn till i vilken mån de olika överväganden, som ligger bakom skadeståndsreglerna
på respektive område, är tillämpliga i olika fall och att på det sättet nå fram
till riktiga resultat. Främst får detta ske genom att skadeståndsprövningen i
vissa fall av kollektivavtalsbrott tillåts ske med beaktande av grunderna för 4
kap. I § skadeståndslagen.

Denna lösning har naturiigtvis sina
brister. Den kan te sig svårtillgänglig. Någon klar anvisning om hur
bedömningen skall göras från fall till fall ger den inte. Det är emellertid
svårt att finna något gott altemativ, i varje fall om man inte är beredd att
göra ingrepp som av andra skäl inte är önskvärda.

Jag ställer mig därför bakom
kommitténs lösning i princip. En remissinstans har framställt önskemål om en
mer djupgående analys än den som har gjorts av kommittén, i syfte att bestämma
olika tänkbara fall av avtalsbrott och tillämpningen av skadeståndsreglerna på
de fallen. Önskemålet bottnar närmast i en kritik av kommitténs uppdelning i
två huvudkategorier av fall, av vilka den ena skulle bedömas enbart enligt de
kollektivavtalsrättsliga skadeståndsreglema och den andra enligt de reglerna
med beaktande av skadeståndslagen. Såvitt Jag kan se ligger dock tyngdpunkten
i kritiken i att skadeståndslagen och dess förarbeten inte ger tillräckligt utrymme
för skadestånd i vissa fall där arbetstagaren har åsidosatt väsentliga
avtalsförpliktelser gentemot arbetsgivaren. Den frågan anserjag mig inte ha
anledning att gå närmare in på i detta sammanhang. Jag finner tillräckligt att
slå fast att den tekniska lösningen av samordningen av skadeståndsreglerna bör
vara den av kommittén anvisade. Genomförandet bör kunna överiämnas åt
rättstillämpningen som har ledning i vad som är ändamålen med de olika
skadeståndsreglerna. På samma sätt bör liksom hittills kunna överiämnas åt parterna
själva och åt rättspraxis att bedöma motsvarande problem vid tillämpningen av
200-kronorsregeln.

Det finns ett annat problem som rör
gränsen mellan olika skadeståndsregler och som jag vill helt kort ta upp i
detta sammanhang. Som jag utvecklade i avsnittet om fredsplikt ställer jag mig
bakom kommitténs förslag

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 300

till
ett förbud i lagen mot att "annan" deltar i stridsåtgärd, som är
olovlig för ett organiserat och kollektivavtalsbundet flertal på en
arbetsplats. Detta förbud sanktioneras genom att lagförslagets
skadeståndsregler blir tilllämpliga även på sådana deltagare i olovliga
stridsåtgärder. Därmed sker en justering av gällande rätt på en inte oväsentlig
punkt. Enligt nu tillämpad praxis anses i princip att icke
koUektivavtalsbundna deltagare i olovU-ga arbetsnedläggelser har genom sitt
deltagande åsidosatt arbetsskyldighet enligt de enskilda arbetsavtalen med
arbetsgivaren. Detta avtalsbrott är i princip skadeståndsgmndande. Enligt
praxis tillämpas därvid skadeståndslagens regler med beaktande av de
överväganden som ligger bakom de kollektivavtalsrättsliga reglema. På denna
punkt sker en ändring genom att den koUektivavtalsrättsliga lagstiftningens
regler blir direkt tillämpliga. Detta innebär främst att allmänt skadestånd kan
utgå för avtalsbrottet och att samma begränsningar för skadeståndsansvaret
kommer att gälla för kollektivavtalsbundna och icke koUektivavtalsbundna
deltagare i olovlig arbetsnedläggelse.

Innan jag lämnar problemen kring förhållandet
mellan olika påföljdsregler vill Jag betona att mina ställningstaganden inte
får förstås så att jag finner den oenhetlighet som präglar regelsystemet på
vissa punkter önskvärd eller lämplig. Jag vill inte utesluta att det i ett
senare skede kan bli fråga om att söka finna lösningar, som är mer direkt
inriktade på att skapa enhetlighet i regelsystemet. Jag anser emellertid inte
att tiden ännu har kommit för att överväga ett sådant steg. Dessförinnan bör
ytterligare erfarenheter samlas från den nyligen genomförda reformen på
anställningsskyddets område. Det kan också finnas anledning att avvakta
verkningarna av den nu aktuella lagstiftningen på förhållandena allmänt mellan
arbetsgivare och arbetstagare och på den fortsatta förekomsten av öppna
arbetskonflikter under löpande avtalsperiod. Slutligen bör parterna på
arbetsmarknaden beredas tid att ta ställning till vad som skall gälla om
disciplinära påföljder vid skilda slag av avtalsbrott. Frågan om
påföljdssystemet vid arbetstagares avtalsbrott kan alltså komma att bli
aktuell igen inom en inte alltför avlägsen framtid.

LO:s och TCO:s företrädare i arbetsrättskommittén
tog upp även frågan om ansvaret för arbetsgivarsidans rättegångskostnader i mål
om skadestånd för arbetstagares deltagande i olovlig stridsåtgärd. De önskade
garantier för att enskilda arbetstagares ansvar för sådana kostnader inte skulle
bli oskäligt betungande. Som medel att säkerställa detta föreslog de att hänsyn
skulle kunna tas till rättegångskostnaderna vid utmätande av skadestånd för
fredspliktsbrottet. En ytterligare möjlighet som borde övervägas skulle vara
att öka möjligheterna att Jämka rättegångskostnadsansvaret. Några
remissinstanser har anknutit till dessa önskemål och un-derstrakit vikten av
att enskilda arbetstagare inte belastas med ett oskäUgt betungande ansvar för
rättegångskostnader.

Självfallet
är det angeläget att tillse att enskilda arbetstagare inte s. a. s.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 301

bakvägen
utsätts för ett kostnadsansvar som inte står i proportion till det ansvar som
kan åläggas dem enligt lagens regler om skadestånd. Jag vill emellertid erinra
om att redan skadeståndsregler av det innehåll som Jag förordar ger garantier
för att några orimliga situationer inte skall uppstå. Vad som eftersträvas med
lagens regler är att det i minsta möjliga omfattning skall bli nödvändigt att
gå till rättegång om olovliga stridsåtgärder. Blir det rättegång och beslutar
då AD om befrielse från skadestånd bör allt efter omständighetema
arbetsgivaren anses ha förlorat målet eller fömtsättningar i varje fall
föreligga för beslut att vardera parten skall bära sina egna
rättegångskostnader. Sådant beslut kan enligt 5 kap. 2 § arbetslvistlagen
fattas om den förlorande parten hade skälig anledning att få tvisten prövad.
Sker betydande Jämkning av skadeståndsansvaret för den enskilde arbetstagaren
bör också finnas fömtsättningar för sådant beslut. I återstående fall är enligt
tankegången bakom skadeståndsreglerna arbetstagamas fredspliktsbrott av
allvarlig karaktär. Att med tanke på de fallen föreskriva avsteg från vad som i
allmänhet gäUer om förlorande parts ansvar för vinnande parts
rättegångskostnader finner jag inte motiverat. Något sådant har för övrigt inte
heller ansetts påkallat vid antagandet av anställningsskyddslagen (jfr 41 § i
den lagen). Erfarenhetema hittills visar inte att några orimliga konsekvenser
har uppstått vid tillämpningen av nu .gällande regler om kostnadsansvaret.
Skulle utvecklingen gå i annan riktning finns möjlighet att återkomma till
frågan.

Den nya lagstiftning som jag nu föreslår innehåller
åtskilliga nya eller förstärkta rättigheter för arbetstagarna och deras
fackliga organisationer. Arbetstagarsidan får primär förhandlingsrätt vid
viktigare förändringar i arbetsgivarens verksamhet och i fall där förändringar
av störte betydelse för enskilda arbetstagare planeras. Arbetstagarsidan får dessutom
rätt att själv påkalla förhandling innan arbetsgivaren fattar beslut i frågor
som arbetstagarsidan anser sig ha intresse av att bevaka. Arbetsgivaren är i
princip skyldig att avvakta med beslut till dess förhandlingarna har
slutförts. Vidare får arbetstagarsidan vidsträckt rätt till information om
arbetsgivarens verksamhet och alla förhållanden som rör denna. Uppstår
rättstvister om tolkningen av avtal får arbetstagarsidan tolkningsföreträde i
ett antal fall. När arbetstagarsidan rent faktiskt förfogar över
avtalstillämpningen, såsom vid arbetsskyldighetstvister, innebär detta i sig
själv att dess mening gäller till dess tvisten blivit avgjord. I andra fall
innebär tolkningsföreträdet skyldighet för arbetsgivaren att handla i enlighet
med arbetstagarsidans mening eller förbud att handla i strid mot den, likaså
för tiden intill dess tvisten blivit avgjord.

Den grandläggande tanken bakom dessa regler är att
arbetstagarsidan skall få stöd för sitt anspråk på att få utöva ett aktivt och
effektivt inflytande över arbetsgivarens verksamhet. De fackliga
organisationerna skall få rätt att ta tillvara arbetstagamas intressen genom
inflytande redan i arbetsgivarens eget beslutsfattande. Och de skall få stöd i
sin strävan att nå en mer Jämbördig ställning i förhandlingar med
arbetsgivaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 392

Dessa resultat nås bäst om båda
parter sluter upp bakom lagstiftningens syften och gemensamt arbetar på att
finna de praktiska lösningar som är bäst anpassade efter de egna förhållandena.
Erfarenheterna från ett sådant/ gemensamt reformarbete kommer att visa att det
i granden inte behöver finnas några motsatta partsintressen kring ett effektivt
arbetstagarinflytande på arbetsplatsema och i övrigt i arbetsgivamas
verksamhet. Insikten om detta är den främsta fömtsättningen för att regler i
lag och avtal om medbestämmanderätt för arbetstagama skall respekteras och
efterievas på ett riktigt sätt.

Detta hindrar emellertid inte att
det behövs ett effektivt system av rättsliga sanktioner för uppfyllandet av
sådana nya eller utvidgade skyldigheter för arbetsgivama, som kommer att följa
av den nya lagstiftningen och av avtal på medbestämmanderättsområdet. Sådafia
sanktioner behövs för att markera den vikt som lagstiftaren fäster vid de nya
handlingsmönter som angetts i lagstiftningen. Och de behövs i all synnerhet för
att inskärpa det ansvar som följer av lagstiftningen hos dem som är mindre
beredda än andra att medverka till de åsyftade resultaten.

Från löntagarhåll har begärts
effektiva rättsliga sanktioner mot arbetsgivare som inte uppfyller
föipliktelser enligt lagen eller enligt kollektivavtal om medbestämmanderätt.
Förslag har från några håll framförts om skadeståndsregler som på ett eller
annat sätt direkt anger till vilka belopp arbetsgivarens ersättningsskyldighet
skall bestämmas. En förebild som föreslagits är reglerna i 17 § lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder, enligt vilken underlåtenhet att varsla länsarbetsnämnden
om driftsinskränkning i avsiktliga eller grovt oaktsamma fall kan medföra
skyldighet att utge särskild varselavgift till statsverket. Varselavgiften
står i princip i en fast relation till den tid under vilken varsel försummats
och det antal arbetstagare som berörs av driftsinskränkningen.

Jag har övervägt dessa förslag och
även andra möjligheter att redan i lagen ange storieken av de
skadeståndsbelopp som skall komma i fråga. Det finns emellertid nackdelar med
sådana regler. Den väsentligaste är att de riskerar att minska möjligheterna
att komma fram till riktiga bedömningar med hänsyn till de särskilda
omständighetema i enskilda fall. Regler av den arten skulle också få bli ganska
detaljerade och komplicerade med hänsyn till att den nya lagstiftningen
innehåller skyldigheter för arbetsgivarna av många olika slag. De nackdelarna
finns inte om man håller fast vid det allmänna skadeståndet som den viktigaste
sanktionen mot lag- och avtalsbrott av arbetsgivare. Jag anser att det är den
linjen som bör följas.

Gör man det måste det emellertid
inskärpas att det är det allmänna skadeståndets uppgift att, där det är
behövligt, effektivt avhålla från avsteg från vad lag och avtal innehåller. En
viktig princip bör vara att det inte skall i något fall te sig lönsamt för en
arbetsgivare att sätta arbetstagarnas rätt åt sidan till förmån för andra
intressen. När det kan bedömas att en arbetsgivare uppsåtligen bratit mot sina
förpliktelser, bör det därför kunna

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 303

komma
i fråga betydande skadeståndsbelopp. Helt allmänt bör en avsevärd skärpning av
ÄD:s praxis komma i fråga när det gäller lag- och avtalsbrott av betydelse.
När en arbetsgivare fattar och verkställer beslut utan att beakta
arbetstagarsidans rätt till medbestämmande blir beslutet visserligen inte
ogiltigt i sig självt. Men arbetsgivaren bör ådraga sig ett avsevärt skadestånd
för sitt handlande gentemot arbetstagarparten. 1 specialmotiveringen redovisas
närmare den utvidgning av skadeståndsreglerna till framför allt
förhandlingsrättens område som lagförslaget innebär.

11.9
Tvisteförhandling och rättegång

Då riksdagen år 1974 antog lagen om rättegången i
arbetstvister (LRÄ), rådde allmän enighet om att tvistande parter först skulle
ha uttömt sina förhandlingsresurser innan en tvist fick föras under ÄD:s
prövning. Det är uppenbart att det förhandlingsförfarande som tillämpas på
arbetsmarknaden - som regel både på lokal och central nivå - har ett betydande
värde. Förlikning i rättstvister främjas. Och även om förlikning inte kommer
till stånd, skapar förhandlingsförfarandet reda i parternas inbördes förhållande
och bidrar till att förenkla en kommande process.

Det allmänna förhandlingskravet i arbetstvister har
redan slagits fast i 4 kap. 7 § LRA. Däremot saknas lagregler om själva
förhandlingsproceduren. Denna är vanligen i stället reglerad genom
kollektivavtal. Det finns en rad olika förhandlingsordningar som, även om de
har huvudavtalet mellan SAF och LO som förebild, likväl företer inbördes
olikheter. För att i görligaste mån uppnå ett enhetligt system för hela
arbetsmarknaden, har arbetsrättskommittén föreslagit att regler om
förhandlingsordningen i arbetstvister skall läggas fast i lag.
Arbetsrättskommittén har också föreslagit olika tidsfrister för påkallande av
tvisteförhandling och för talan vid AD. I samband därmed har kommittén också
föreslagit ändringar av talefristerna i viss annan arbetsrättslig lagstiftning
för att dessa skall anpassas till medbestämmandelagens regler.

Den bakomliggande målsättningen att söka uppnå
enhetliga regler för tvisteförhandling och rättegång godtas av
remissinstansema. Även den närmare utformningen av förhandlings- och talerättsreglerna
godtas i huvudsak, när fråga är om kollektivavtalstvister och tvister i övrigt
rörande tillämpningen av den föreslagna medbestämmandelagen. Däremot riktas
kritik mot kommitténs lösningar för att samordna talerättsreglema i annan
arbetsrättslig lagstiftning.

Jag vill först ta upp frågan om tiden nu är mogen
för en sådan mera omfattande samordning av talerättsreglerna i
arbetsrättslagstiftningen. Det är tydligt att den eftersträvade samordningen
inte endast blir av lagteknisk natur utan också kan medföra ändringar i sak.
Fristen för väckande av talan om ogiltigförklaring av uppsägning enligt 37 §
lagen om anställningsskydd skall enligt kommittéförslaget föriängas från två
veckor till tre må-

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 304

nåder
efter avslutade förhandlingar, och under den tiden skall arbetstagaren vara
berättigad till lön även om uppsägningstiden dessförinnan har gått till ända.
Vid talan om lön eller skadestånd enligt 40 § samma lag skall å andra sidan
talefristen enligt kommittéförslaget förkortas, i vissa fall från fyra till tre
månader och i andra fall från åtta till fyra månader. Också den komplikationen
inträder, att talefristema i anställningsskyddslagen är tvingande, medan
kommitténs utgångspunkt har varit att talefristema skall vara dispositiva.

Den erinringen kan också riktas mot
kommittéförslaget, att förslaget inte berör talefristema i annan
arbetsrättslig lagstiftning än anställningsskyddslagen och lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Problem av liknande slag uppkommer
emellertid också beträffande en rad andra lagar. 1 några fall rör det sig om
lagstiftning som i annat sammanhang är föremål för översyn, t. ex. lagstiftningen
om föräldraledighet och om rätt till semester. Inom justitiedepartementet
övervägs f. ö. frågan om en allmän revision av preskriptionsbestämmelserna inom
civilrätten.

Till det anförda bör tilläggas att vissa olikheter
i regelsystemet skulle komma att bestå även om kommitténs förslag genomfördes.
Under remissförfarandet har AD t. ex. framhållit att kravet på iakttagande av
förhandlingsordningens regler bör kunna ges ett mera vidsträckt tillämpningsområde
och gälla varje arbetstvist mellan parter som är bundna av kollektivavtal. Mot
den bakgranden har AD också uttalat sig för att reglerna - med en sådan vidare
omfattning - i stället bör placeras i LRÄ.

En samordning av arbetsrättens olika
talerättsregler kräver alltså ytterligare överväganden av både saklig och
lagteknisk natur. Ett sådant arbete bör enligt min mening inte sättas i gång
förrän ytteriigare erfarenheter har vunnits av den nya arbetsrättsliga
lagstiftningen.

Mot
denna bakgrand föreslår Jag att man nu endast reglerar förhandlingsordningen
och talefristerna i tvister på det område som berörs av den föreslagna
medbestämmandelagen, dvs. tvister om koUektivavtal och de övriga regler som
bestämmer förhåUandet mellan parterna på arbetsmarknaden. Det bör dock
framhållas att även ett på detta sätt begränsat förslag kommer att beröra en
betydande del av de tvister som i framtiden förs under AD:s prövning. Det
finns grandad anledning att anta att de lagfästa reglema genom kollektivavtal
kommer att göras tUlämpliga även på tvister utanför medbestämmandelagens
område. Den av kommittén eftersträvade samordningen kommer därför i huvudsak
att kunna uppnås i praktiken utan att ställning nu behöver tas till de
lagtekniska problem som Jag har berört i det föregående.

Vad alltså gäller kollektivavtalstvister och övriga
tvister där talari grandas på medbestämmandelagen bör liksom f. n. i princip
gälla att talan inte får prövas av AD förrän de avtalsslutande parterna har
sökt bilägga tvisten genom förhandling. Därmed avses normalt både lokal och
central förhandling. Men liksom kommittén menarjag att vissa undantag bör
göras

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 305

frän förhandlingskravet. Lagens förhandlingsordning bör
till en början inte gälla vid förhandlingar om nya kollektivavtal eller för den
primära förhandlingsskyldigheten. Det rör sig Ju då inte om rättstvister
mellan partema. Liksom enligt gällande rätt bör förhandlingsordningen och
preskriptions-fristema inte heller behöva tillämpas då det inte är fråga om
tvist i vedertagen mening utan om indrivande av en ostridig, till betalning
förfallen fordran. De särskilda preskriptionsbestämmelsema, som Jag skall gå
närmare in på i det följande, bör endast gälla vid s. k. fullgörelsetalan men
inte då talan förs enbart om den rätta innebörden av ett koUektivavtal.

Vissa andra begränsningar av det allmänna
förhandlingskravet följer av 4 kap. 7 § LRA. Förhandling behöver inte äga ram
vid tvist huravida stridsåtgärd har vidtagits i strid mot lag eller
kollektivavtal. Däremot bör, som arbetsrättskommittén har föreslagit, vid
olovliga strejker kunna krävas att den för sådana fall föreslagna
överläggningsskyldigheten har fullgjorts innan talan får föras om påföljd på
grand av strejken. Detta bör framgå av ett tillägg till 4 kap. 7 § LRA. Reglema
om förhandlingsskyldighet före rättegång gäller vidare endast mål som förs
till AD som första domstol, alltså inte i sådant mål om oorganiserad
arbetstagare som först skall föras vid tingsrätt. I fråga om s. k.
interimistiska yrkanden gäller enligt LRA att yrkandet får prövas innan
förhandlingskravet är uppfyUt. Beträffande tvist om tystnadsplikt eller tvist
där någondera parten har tolkningsföreträde gäller de särskilda regler som har
föreslagits för en sådan situation. Detsamma gäUer de särskilda reglerna om
den föreslagna fackliga vetorätten vid tvist om entreprenadavtal m. m.

Vid s. k. faststäUelsetalan kan det
knappast bli fråga om att föreskriva särskilda frister för talans väckande. Så
länge ett koUektivavtal består, bör det vara part obetaget att vända sig till
AD för att få ett uttalande om kollektivavtalets rätta innebörd. Detsamma bör
gälla om tvist uppkommer t. ex. huravida primär förhandlingsskyldighet eller
rätt till information föreligger eller om den närmare innebörden av ett
medbestämmandeavtal. Gäller däremot tvisten skadestånd eller annan fullgörelse
på grand av kollektivavtal, t. ex. löneförmåner, eller skadestånd enligt
medbestämmandelagen, bör den inte tillåtas fortieva annat än under begränsad
tid. Sådana tvistefrågor bör dras fram medan de ännu är aktuella. Jag delar
därför kommitténs uppfattning att medbestämmandelagen bör innehåUa regler om
frister för påkallande av förhandling och för talans väckande i sådana fall.

I likhet med kommittén menarjag att
reglerna bör genomföras konsekvent. Jag är alltså inte beredd att föreslå
något undantag från förhand-lingsreglema vid talan mot arbetsgivare som har
vägrat följa arbetstagarpartens tolkningsföreträde. Och vad själva fristerna
beträffar menarjag att de är väl avvägda. De ansluter också nära till vad som
sedan länge är brukligt på arbetsmarknaden.

20-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 306

För det fall att det mellan koUektivavtalsbundna
parter uppkommer tvist om skadestånd eller annan fullgörelse föreslår Jag att
framställning om förhandling skall göras inom fyra månader efter det att
parten fick kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig. Häratöver
bör gälla en yttersta frist för påkallande av förhandling av tvä år efter det
att skadan etc. inträffade. Påkallas inte förhandling inom rätt tid, bör
motparten inte vara skyldig att ställa upp till förhandling. Möjligheten att gå
vidare till domstol är därmed förlorad, om motparten gör invändning om den
försuttna förhandlingsfristen.

Skall förhanding äga ram både lokalt och centralt
och leder den lokala förhandlingen inte till uppgörelse, bör framställning om
central förhandling göras inom två månader efter det att den lokala
förhandlingen avslutades. Kommer uppgörelse inte heller till stånd vid den
centrala förhandlingen, bör talan väckas vid AD inom tre månader efter det att
den centrala förhandlingen avslutades. Annars går rätten till talan förlorad.
Men Jag understryker att de nu föreslagna reglerna inte utesluter en
faststäUelsetalan som är avsedd att för framtiden klargöra parternas inbördes
rättigheter och skyldigheter i den fråga som är föremål för tvist.

Vad härefter gäUer enskUd koUektivavtalsbunden
arbetsgivare och arbetstagare, vars organisation inte har iakttagit de
förhandlings- eller talefrister som nu har berörts, menarjag liksom kommittén
att de bör tillförsäkras en särskild tidsfrist - en månad - för väckande av
talan vid AD eller, såvitt gäller enskild arbetsgivare, att påkalla
förhandling efter det att organisationens frist gick ut. Det sistnämnda bör
gälla även lokal arbetstagarorganisation som vill föra talan utan stöd av
vederbörande förbund.

Även mellan parter som inte står i
koUektivavtalsförhåUande till varandra kan tvister uppkomma som skall prövas
direkt i AD, t. ex. mål om föreningsrättskränkning. Av 4 kap. 7 § LRÄ följer
då att förhandling skall äga ram om förhandlingsskyldighet föreligger. 1 det
anförda exemplet kan t. ex. arbetstagarens organisation påkalla förhandling med
arbetsgivaren rörande den påstådda föreningsrättskränkningen. Fordrar
organisationen skadestånd av arbetsgivaren, bör förhandling i så fall påkallas
inom fyra månader efter det att kännedom har vunnits om den omständighet
vartill yrkandet hänför sig. Talan bör därefter väckas inom tre månader efter
det att förhandlingen avslutades. Liksom kommittén menarjag att några regler om
lokal och central förhandling inte behövs för sådana fall. Men i övrigt -
beträffande tvåårsfristen, den förlängda tidsfristen för enskild medlem m. m. -
bör gälla samma regler som för koUektivavtalsbundna parter.

I specialmotiveringen kommer jag att ta upp
ytterligare några frågor som kommittén och remissinstanserna har tagit upp, bl.
a. vad som skall krävas för att en part skall anses ha fullgjort sin
förhandlingsskyldighet och frågan när förhandlingar skall anses avslutade. Jag
vill här bara tillägga att de nu behandlade reglema föreslås bli dispositiva.
Arbetmarknadens parter har alltså frihet att genom kollektivavtal göra de
anpassningar av förhandlings-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 3Q7

ordningen som framstår som lämpliga på olika
avtalsområden.

Utöver vad kommittén har föreslagit
har Jag funnit det nödvändigt med en särskild föreskrit om s. k. interimistiska
förordnanden i tvister om den föreslagna lagen och om kollektivavtal. Lagförslaget
innehåller också regler som gör det möjligt för AD att förordna om förhandling
inför stängda dörrar i den mån det kan antagas att offentlighet skulle medföra
risk för väsentlig skada för part eller annan.

De frågor som hänger samman med den
särskilda regeln om överläggning i rättstvister på det avtalsförbjudna området
inom den offentliga sek-tom (jfr 52 § statstjänstemannalagen och 7 §
kommunaltjänstemannala-gen) kommer statsrådet Feldt att beröra.

11.10 Övriga frågor

11.10.1 Arbetstagarbegreppet

Utvecklingen under senare år har
medfört en utvidgad lagstiftning på det arbetsrättsliga området. Arbetstagamas
sociala trygghet har förstärkts väsentligt. Även i övrigt har arbetstagarna
och deras fackliga organisationer fått nya rättigheter genom lagstiftning.

Efter hand som det blir förenat med
ett allt större socialt och ekonomiskt ansvar att ha arbetstagare i sin tjänst
ökar risken för att arbetsgivare söker undgå lagstiftning och kollektivavtal
genom att anlita andra former för avtal om arbetsprestationer än
anställningsavtal. Detta berördes av chefen för dåvarande inrikesdepartementet
i propositionen med förslag tUl lag om anstäUningsskydd m.m. (prop. 1973: 129
s. 197). Samtidigt framhöUs att statsmakterna skulle följa utvecklingen och vid
behov på nytt ta upp frågan om kringgående av lagstiftning och koUektivavtal.

Det finns inte anledning att anta
annat än att det stora flertalet arbetsgivare lojalt accepterar och söker
uppfyUa de förpliktelser som åläggs dem. Det kan emellertid iakttas en oroande
utveckling mot ett ökat anlitande av ej anställd arbetskraft. Detta har redan
medfört allvariiga missförhållanden och missförhållandena tenderar att få allt
större omfattning. Vad som har framkommit visar att det nu är nödvändigt att
vidta effektiva åtgärder på det arbetsrättsliga området för att motverka att
lagstiftning och koUektivavtal kringgås eller urholkas.

Innan Jag går in härpå vill Jag
beröra vissa åtgärder som föreslås eller övervägs i andra sammanhang.

Ett förslag till skärpning av
reglerna om uppbörd av skatt m.m. kommer inom kort att presenteras av
finansdepartementet. Förslaget innebär i huvudsak följande. Rörelseidkare som
anlitar entreprenör eller annan ej anställd arbetskraft åläggs en vidsträckt
uppgiftsskyldighet gentemot uppbördsmyndigheterna. Om uppgiftsskyldigheten
åsidosätts blir rörelseidka-ren Jämte uppdragstagaren ansvarig för skatter och
avgifter som belöper på

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 308

det
arbete som uppdragstagarens anställda utför för rörelseidkarens räkning och
som inte har erlagts i vederbörlig ordning. När det gäller arbeten som utförs
på varv samt större anläggnings- eller byggnadsarbeten föreslås en ännu längre
gående uppgiftsskyldighet. Samtidigt skall huvudmannen alltid vara subsidiärt
ansvarig för skatter och avgifter som belöper på en-treprenöranstäUdas arbete.

Den föreslagna reformen bör få stor effekt även
utanför skatteområdet. Den som inte tror sig kunna vinna några kortfristiga
fördelar i skattehänseende av att formellt sett inte vara anställd hos den för
vars räkning han utför arbete torde få ett betydande intresse av att erhålla
de fördelar som kollektivavtal och arbetsrättslig lagstiftning ger åt
arbetstagare. För uppdragsgivare minskas möjligheten att göra oberättigade
vinster genom att betala s. k. svarta löner.

1 samma riktning kan verka det förslag om mer
enhetlig ordning för uppbörd av socialförsäkringsavgifter som nyligen har
behandlats i riksdagen (prop. 1975/76:46). De nya reglerna innebär i huvusak,
att den som anlitar uppdragstagare framdeles skall erlägga merparten av de
avgifter, som belöper på uppdragstagarens inkomst av uppdraget. Gränsen mellan
skyldigheten att eriägga arbetsgivaravgifter och skyldigheten att betala
egenavgif-ter kommer härigenom att dras på ett sådant sätt, att endast
egenföretagare i fortsättningen skall eriägga egenavgifter.

I olika sammanhang har föreslagits att
etableringskontroll borde införas för att det skulle bli möjligt att motverka
missförhållanden av det slag som här har berörts. Sådan kontroll torde dock
komma i fråga främst inom särskilda branscher där det råder överetablering.
Undersökningar pågår inom byggnads- och städbranschema samt beträffande hotell
och restauranger. Resultaten härav bör avvaktas innan frågan om
etableringskontroll övervägs närmare. En annan åtgärd som kan komma i fråga
består i att införa någon form av tidsbegränsat hinder för näringsidkare, som
har försatts i konkurs, att fortsätta med verksamhet som företagare. Frågan
härom får övervägas bl. a. sedan industriverket har slutfört sina
undersökningar om konkursfrekvens m. m. inom byggnadsbranschen Gfr NU 1975: 14
s. 79).

Reformer på de skatte- och social rättsliga
områdena kan dock inte bedömas som tillräckliga. Anställningsskydd och andra
av statsmakterna eller arbetsmarknadspartema tillskapade trygghetsanordningar
måste på ett direkt sätt värnas mot kringgående. Åtgärder måste därför vidtas
även inom arbetsrättens ram.

När det gäller det arbetsrättsliga området har
ofta, bl. a. i remissyttrandena över arbetsrättskommitténs förslag, framförts
krav på en utvidgning av arbetstagarbegreppet i den lagstiftning där detta
begrepp är av betydelse. En utvidgning av arbetstagarbegreppet har ansetts
böra ske så, att det kommer att omfatta alla personer som arbetar under sådana
förhållanden att det framstår som önskvärt att de faller under de för
arbetstagare gällande reglerna. Vidare har rests krav på att
arbetstagarbegreppet skall ges en

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 309

definition
som skall vara entydig och enhetlig för alla rättsområden. Beträffande s. k.
mellanmansfall har krävts regler som placerar arbetsgivaransvaret hos den som
framstår som den verklige arbetsgivaren.

I och för sig har jag förståelse för dessa krav.
Enligt min uppfattning ger emellertid en sådan lagstiftning endast begränsade
möjligheter att komma till rätta med problemen. Verkligheten i arbetslivet är
utomordentligt mångskiftande. Beskrivningen av de situationer i vilka ett
arbetstagarför-håUande skall anses föreligga får därför antingen ges en så
allmän utformning att den kommer att sakna värde som definition eller göras
synnerligen detaljerad. Man kan inte bortse från att det här faktiskt gäller
att dela upp hela den förvärvsarbetande befolkningen i arbetstagare och andra
förvärvsarbetande. Detta kan inte ske genom en enkel formel som ger klart
utslag på vaije enskilt fall. Den måste bli omfångsrik och svår att tillämpa i
det praktiska livet. Hur noggrant man än söker utforma bestämmelserna, skuUe de
f. ö. säkerligen anses slå fel i åtskilliga fall och sannolikt bli föråldrade
ganska snart. Motsvarande gäUer frågan om den mest ändamålsenliga placeringen
av arbetsgivaransvaret i mellanmansfall.

Det civUrättsliga arbetstagarbegreppet har i sin
nuvarande utformning otvivelaktigt fått ett vidsträckt omfång. Däratöver medger
det en smidig anpassning av rättspraxis till ändrade förhållanden och
värderingar på arbetsmarknaden. Denna flexibilitet serjag som en fördel.
Dessutom menar Jag att domstolama bör kunna ge arbetstagarbegreppet en fortsatt
vidsträckt tillämpning och i tveksamma fall låta avgörandet utfalla till
förmån för att fråga är om ett anställningsförhållande. En sådan praxis får
återverkningar även på mellanmansförhåUandena.

1 likhet med arbetsrättskommittén serjag problemet
med kringgående av lagstiftning och kollektivavtal främst som ett
kontrollproblem. Det kan knappast råda tvekan om att domstolarna vid rättslig
prövning av sådana förfaranden, som i detta sammanhang har kritiserats, i
åtskilliga fall skulle finna att det är fråga om arbetstagarförhållanden. Trots
den starka kritiken från fackligt håll är det emellertid endast ett litet antal
fall som har förts till rättslig prövning. Detta tyder på att det med nu
gällande ordning är svårt för de fackliga organisationema att effektivt
motverka missbrak av rådande avtalsfrihet. Fall av kringgående måste uppdagas,
utredas och sedan påtalas. Dessa uppgifter är besvärliga och resurskrävande
vare sig de utförs av de fackliga organisationerna eller på annat sätt.
Erfarenheterna från till-lämpningen av lagstiftningen mot olaga
arbetsförmedling talar också sitt tydliga språk. I systemet ligger att de
fackliga organisationerna alltid kommer på efterhand. Ingripande kan ske först
sedan ett tvivelaktigt uppdragsförhållande e. d. har etablerats. Rör det sig
då om ett kortvarigt förhållande kan ingripande te sig meningslöst.

Med det sagda har jag antytt, att lösningen av de
här diskuterade problemen på det arbetsrättsliga området bör sökas i ett
fackligt inflytande redan när fråga uppkommer om anlitande av ej anställd
arbetskraft. De särskilda

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 310

lösningar
som kan behöva väljas för den offentliga sektorn då entreprenadavtal och
liknande arrangemang kan häriedas från politiska ställningstaganden i de
beslutande och representativa församlingarna kommer statsrådet Feldt att
beröra.

Den tidigare nämnda interdepartementala
arbetsgrappen(se 10.1.2) har arbetat fram ett förslag om s. k. facklig vetorätt
mot entreprenader m. m. Förslaget innebär att de fackliga organisationerna
under vissa givna förutsättningar skall med rättslig verkan kunna motsätta sig
att arbetsgivare anlitar ej anställd arbetskraft. En sådan vetorätt har enligt
min mening flera fördelar. Den ger möjlighet till en smidigare lösning av
problemen med kringgående av kollektivavtal och lagstiftning än den tidigare
berörda metoden med detaljlagstiftning. Vetorätten innebär vidare ett direkt
inflytande för arbetstagarsidan utan omvägen över domstolsprövning. En annan
betydande fördel är att vetorätten kan konstrueras så att den tar sikte endast
på framtida förhållanden och i princip inte berör redan träffade uppdragsavtal.
Med vetorätt undgås även att man på grand av utredningssvårigheter finner sig
sakna möjlighet att ingripa mot icke godtagbara förfaranden av kortvarig eller
särskilt svåratredd natur.

Naturiigtvis måste arbetsgivare i åtskilliga fall
kunna anlita utomståendes tjänster. Från industripolitisk synpunkt är
arbetsfördelning och specialisering nödvändiga för näringslivets fortsatta utveckling.
En rationell före-tagsstraktur behövs. Det stora flertalet företag som utbjuder
tjänster är seriösa och samhällsekonomiskt önskvärda. För att öka
effektiviteten i näringslivet har statsmaktema under senare år vidtagit en rad
åtgärder i syfte att stimulera särskilt mindre och medelstora företag att i
ökad omfattning utnyttja externa specialisttjänster. Åtgärder för att garantera
näringsfrihet och motverka osund konkurrensbegränsning är viktiga inslag i
statsmakternas näringspolitiska strävanden.

Löntagarorganisationema har givetvis det största
intresse av ett effektivt och konkurrenskraftigt näringsliv. Vad det här gäller
är att komma till rätta med allvariiga missförhållanden. Sådan verksamhet som
bygger på att lagar och kollektivavtal kringgås skall självfallet inte
tillåtas. Den är till skada inte bara för enskilda arbetstagare och för den
fackliga verksamheten utan också för de arbetsgivare som lojalt uppfyller sina
förpliktelser.

Jag föreslår därför att de huvudsakliga principema
i den interdepartementala arbetsgruppens förslag läggs till grand för
lagstiftning. Bestämmelserna bör tas upp i ett särskilt avsnitt av
medbestämmandelagen.

För att man skall nå de fördelar med en facklig
vetorätt, som jag nyss har nämnt, bör vetorätten knytas till en primär
förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren i frågor rörande anlitande av ej
anställd arbetskraft. Härmed åtsyftas då - i överensstämmelse med andra regler
i medbestämmandelagen anlitande av andra än arbetstagare och därmed
Jämställda uppdragstagare. Det bör åligga arbetsgivaren att i alla viktigare
fall ta initiativet till förhandlingar före beslut i sådana frågor. Härigenom
skapas en garanti för

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 311

att
arbetstagarsidan på förhand får kännedom om och möjlighet att påverka ett
tilltänkt beslut. Den primära förhandlingsskyldigheten i hithörande fall bör
emellertid begränsas till den arbetstagarorganisation i förhållande till vilken
arbetsgivaren är eller brakar vara bunden av kollektivavtal såvitt gäller
aktuellt arbete. Därmed avser jag arbete som faller inom kollektivavtalets
giltighetsområde, dvs. arbetsgivaren blir förhandlingsskyldig även om han för
tillfället inte skulle sysselsätta några egna anställda med sådant arbete.
Genom den industriförbundsprincip som dominerar den svenska arbetsmarknaden
kommer förhandlingsskyldighet för en koUektivavtalsbunden arbetsgivare att
föreligga beträffande varje arbetsuppgift som ingår som ett naturligt led i den
av arbetsgivaren bedrivna verksamheten. Samma område bör gälla för den
fackliga vetorätten. Också denna begränsas aUtså till en
arbetstagarorganisations eget avtalsområde. Härmed uppnås en naturlig
avgränsning organisationema emellan även om det oftast är ett gemensamt och av
organisationsgränser obundet fackligt intresse att kunna motverka att
kollektivavtal och lagstiftning kringgås till skada för bl. a. den fackliga
verksamheten i stort. Statsmaktema har sett de kollektivavtalsbärande
organisationema som de naturiiga och mest lämpade bärarna av vissa särskilda
rättigheter i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Samma
synpunkter gör sig gällande i fråga om möjligheten att utöva en vetorätt mot
att arbetsgivare anlitar ej anställd arbetskraft. Att vetorätt inte kommer att
kunna utövas mot arbetsgivare, som inte är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal för arbetet i fråga, kan inte ses som någon betydande olägenhet.
Vetorätten kommer likväl att gälla mot det stora flertalet arbetsgivare. Den
torde därmed få en avsevärd indirekt saneringseffekt över hela fältet, inte
minst i förening med den tidigare berörda skatterättsliga reformen.

Det
anförda har avsett situationer då den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan
antas medföra åsidosättande av lag eller av kollektivavtal för arbetet eller då
åtgärden annars strider mot vad som är allmänt godtaget inom avtalsområdet,
dvs. då åtgärden kan diskuteras som ett kringgående av arbetstagarbegreppet.
Frågan om anlitande av ej anställd arbetskraft kan emellertid också tas upp som
en lämplighetsfråga och då med stöd av de föreslagna reglema om primär
förhandlingsrätt. Då är förhandlings- och uppskovsskyldigheten inte knuten till
det egna kollektivavtalsområdet. ViU en arbetsgivare t. ex. låta utföra
nybyggnad på sin arbetsplats, är han normalt primärt förhandlingsskyldig och
inom ramen för sådana förhandlingar kan fackföreningen bl. a. framföra
synpunkter på anlitandet av främmande arbetskraft och valet av entreprenör.
Även om åtgärden inte framstår som en förändring av arbetsgivarens verksamhet
- arbetsgivaren har t. ex. tidigare anlitat entreprenör etc. - kan
fackföreningen påkalla förhandling i lämplighetsfrågan. Längre gående
medbestämmanderätt kan följa på gmnd av medbestämmandeavtal.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 312

Beträffande innebörden av de här avsedda reglema om
förhandlingsskyldighet skall nämnas följande. Ligger arbetet i fråga inom det
aktuella kollektivavtalets gränser är arbetsgivaren alltid förhandlingsskyldig
mot vederbörande arbetstagarorganisation så snart han avser att anlita
uppdragstagare, entreprenör e.d. Arbetets art, omfattning, varaktighet och
andra liknande omständigheter saknar i och för sig betydelse även om de blir avgörande
för frågan på vUkendera partens initiativ som förhandling äger rum. Även
utpräglade specialistuppdrag omfattas i den mån de regleras av det koUektivavtal
som gäUer eller brakar gälla för arbetsgivarens verksamhet. Det förekommer att
man söker undgå tillämpning av lagstiftning och koUektivavtal genom att
konstraera arbetsförhåUandet mellan en arbetsgivare och personer som utför
arbete på hans arbetsplats så, att det påstås att det inte rör sig om arbete
för arbetsgivarens räkning. Jag avser exempelvis sådana fall, då en person hyr
arbetsplats hos en arbetsgivare och där uppträder som "självständig
företagare". Personen sägs arbeta för "egen räkning" och betalar
hyra till arbetsgivaren. Det är bl. a. för att säkerställa att sådana
företeelser kommer att omfattas av förhandlingsskyldigheten som bestämmelsema
bör utformas så att de upptar inte bara fall då arbete skall utföras för
arbetsgivarens räkning utan också fall då arbete skall utföras i
arbetsgivarens verksamhet av någon som därvid inte skall vara anställd hos
arbetsgivaren. Arbetsgivaren behöver t. ex. inte äga arbetsplatsen.
Arbetsgivaren kan själv ha åtagit sig ett entreprenadarbete, som skall utföras
på en annan företagares fabriksområde.

S. k. legotillverkning av delar till ett företags
produkter bör inte anses utgöra arbete för det företagets räkning. Inte heller
i övrigt bör det anses föreligga arbete för annans räkning när det är en genom
arbete framställd produkt som är det klart väsentliga i förhållandet mellan
tillverkaren och avnämaren av produkten. Om tillverkaren - själv eller genom
anställda -skall montera sin produkt hos den i frågavarande arbetsgivaren kan
det emellertid bli fråga om sådant arbete inom den senares verksamhet som
faller under bestämmelsema om facklig vetorätt. Detsamma gäller exempelvis om
ett detaljhandelsföretag låter leverantörspersonal packa upp, ställa ut eller
demonstrera leverantörens varor i butik, som tillhör detaljhandelsföretaget.
Kommissionär får anses utföra arbete för kommittentens räkning. Motsvarande
synsätt gör sig gäUande i andra fall där fråga är om s.k. köp av tjänster, inte
av varor.

Vad särskilt angår s. k. entreprenadkedjor skall
framhållas följande. Huvudentreprenör utför givetvis arbete för en beställares
räkning. Om huvudentreprenören i sin tur anlitar underentreprenör, kan denne
däremot inte anses utföra arbete för beställarens räkning. Står
underentreprenören inte heller på annat sätt i avtalsförhållande till
beställaren, faller ett sådant förfarande i och för sig inte under de
föreslagna reglerna. En annan sak är att den berörda arbetstagarorganisationen
inom ramen för sin förhandlingsrätt rörande huvudentreprenaden kan anlägga synpunkter
och kräva garantier

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 313

rörande
ev. underentreprenader för att entreprenaden över huvud taget skall godtas.

Vid utformningen i övrigt av reglerna om
förhandlingsskyldighet i frågor rörande anlitande av ej anställd arbetskraft
måste beaktas att en primär förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren inte får
bli en belastning för båda parter, vilken inte motsvaras av nämnvärd nytta. Det
kan därför inte komma i fråga att ge reglema ett sådant innehåll att primära
förhandlingar nödvändigtvis måste äga ram i alla de fall då en arbetsgivare
önskar anlita utomståendes tjänster på sitt avtalsområde. En lämplig avvägning
bör dock inte ske genom undantag från arbetsgivarens skyldighet att träda i
förhandling före beslut. Avvägningen bör i stället komma till uttryck i en
begränsning av arbetsgivarens skyldighet att själv ta initiativ till sådan
förhandling. Arbetsgivaren bör ålegas primär förhandlingsskyldighet i faU Som i
detta sammanhang framstår såsom mer betydelsefulla medan det får ankomma på
arbetstagarsidan att i andra fall själv påkalla förhandling före beslut eller
åtgärd.

En begränsning av arbetsgivarens skyldighet att
själv ta initiativet till förhandling kan på det nu aktuella området knappast
göras genom att man i lagtexten använder uttryck som "viktigare" eUer
"mer betydelsefulla" för att ange de fall i vilka sådan skyldighet
skaU föreligga. Bestämmelsema får i stället utformas så att från arbetsgivarens
skyldighet att ta initiativet till förhandlingar undantas vissa särskilt
angivna fall av anlitande av ej anställd arbetskraft, vilka typiskt sett inte
är ägnade att leda till missförhållanden.

Ett tillfälligt och kortvarigt anlitande av ej anställd
arbetskraft synes inte vara av sådan betydelse i detta sammanhang att
arbetsgivaren bör åläggas skyldighet att själv påkalla förhandling innan beslut
fattas. I kravet på tillfällighet ligger då, att arbetet inte får återkomma
regelbundet med korta intervaller. Inte heller bör arbetsgivaren åläggas att
ta initiativet till förhandlingar när arbetet i fråga måste betecknas som ett
utpräglat specialistuppdrag. Undantaget gäller fall i vilka själva
arbetsuppgiften kräver kvalificerade kunskaper och där arbetsuppgiften är av
en art, som normalt inte förekommer inom arbetsgivarens verksamhet. Detta bör i
lagtexten kunna uttryckas så, att arbetet fordrar särskild sakkunskap. Till
innebörden härav återkommer Jag i specialmotiveringen.

I de nu angivna fallen skall arbetsgivaren alltså
inte vara skyldig att själv ta initiativet till förhandling. Däremot bör det
även i dessa fall åligga arbetsgivaren att först träda i förhandling med
kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation hos honom, om det i särskilt
fall begärs av organisationen. Denna kan ha fått kännedom om ett tilltänkt
anlitande av ej anställd arbetskraft, som visseriigen är av sådan natur att
arbetsgivaren i enlighet med vad som nyss har sagts inte är skyldig att själv
påkalla förhandling men beträffande vilket arbetstagarorganisationen finner sig
ha intresse av att anlägga synpunkter. I sådant fall skall också den fackliga
vetorätten kunna utövas. En fömtsättning härför bör emellertid vara att
förhandlings-

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 314

framställning
har gjorts innan arbetsgivarens beslut att anlita ej anställd arbetskraft har
trätt i verkställighet. Det avgörande bör här vara huravida arbetsgivaren har
träffat bindande avtal rörande arbetet med den som skall utföra det.

Av
11 och 12 samt 38 §§ följer att vaije anUtande av utomståendes tjänster inom
ramen för det kollektivavtal som binder arbetsgivaren kan bli föremål för
förhandlingar innan beslut fattas eller verkställs, antingen efter initiativ av
arbetsgivaren eller på grand av förhandlingsframställning från en
kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation. Det finns inte anledning att
anta annat än att förhandlingarna i flertalet fall kommer att leda till att
förhandlingsberättigad organisation godtar den av arbetsgivaren tilltänkta
åtgärden, eventuellt sedan denna har anpassats till de synpunkter som
organisationen har fört fram i förhandlingama. Har så skett är det enligt min
mening inte påkallat att arbetsgivaren åläggs att på nytt ta initiativ till
förhandling med arbetstagarorganisationen, om han senare vill för arbete av
samma slag anlita samma person eller företag under i allt väsentligt samma
villkor. Detsamma bör gälla externa tjänster som tidigare har lämnats utan
erinran av arbetstagarorganisationen. Anlitande av ej anställd arbetskraft
behöver aUtså inte ha godkänts just vid förhandling enUgt de nu berörda
reglerna. Givetvis bör arbetsgivaren dock även i del nu angivna faUet vara skyldig
att före beslut eller åtgärd träda i förhandling med kol-lektivavialsbärande
arbetstagarorganisation, om denna i särskilt fall begär det. Gäller det
anlitande av ej anställd arbetskraft, som organisationen före lagens
ikraftträdande anser sig ha saknat rättsliga möjligheter att ingripa mot, får
det ankomma på organisationen att i anslutning till ikraftträdandet aktualisera
frågan i vad mån förfarandet alltjämt skall godtas.

De
förhandlingar som i enlighet med det anförda skall föregå arbetsgivares beslut
eller åtgärd att anlita ej anställd arbetskraft bör följa samma mönster som
enligt lagförslaget skall gälla för primära förhandlingar i vissa andra frågor.
Finns lokal arbetstagarorganisation skall arbetsgivaren i första hand fullgöra
sin förhandlingsskyldighet mot denna. Uppnås därvid enighet i
förhandlingsfrågan bör det stanna vid detta. Den lokala arbetstagarorganisationen
disponerar alltså så till vida över det långtgående inflytande som det här är
fråga om, som den kan tillåta arbetsgivaren att i visst fall anlita ej anställd
arbetskraft.

Själva
vetorätten bör däremot utövas av den centrala organisationen på
arbetstagarsidan, dvs. som regel fackförbundet eUer liknande. Härigenom synes
man bl. a. kunna undvika mer betydande risker för oenhetlig facklig praxis. Om
partema inte kan enas vid lokal förhandling, bör det därför ankomma på
arbetstagarsidan att begära att frågan tas upp i central förhandling med
vederbörande fackförbund. Framställs inte sådan begäran, är arbetsgivaren fri
att fatta det beslut som förhandlingen har gäUt. Det anförda har tagit sikte på
de förhållanden som normalt råder på den svenska arbetsmarknaden, nämligen att
arbetstagarorganisationen har både lokala och centrala organ, dvs. förhandling
skall föras både lokalt och centralt. Sak-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 315.

nar
arbetstagarorganisationen en sådan uppbyggnad bör förhandlingsrätten och
vetorätten tillkomma den part på arbetstagarsidan som har slutit eller brakar
sluta koUektivavtal som binder arbetsgivaren.

Med att enighet uppnås vid lokal eller central
förhandling i fråga rörande anlitande av ej anställd arbetskraft avses, att
överenskommelse träffas mellan parterna. För en sådan överenskommelse kan
arbetstagarsidan vid behov ställa villkor, som tjänar lagstiftarens syfte med
vetorätten: att motverka kringgående av kollektivavtal och lagstiftning om
anställningsskydd, semester och andra sociala förmåner m. m. Vetorätten är
också avsedd att ge arbetstagarsidan effektiva möjligheter att tillse, att
lagstiftningen om arbetarskydd upprätthålls. Villkor för att t. ex. en
entreprenad skall godtas kan avse exempelvis att arbetstagarsidan skall få
insyn i entreprenörens verksamhet, att denne inte i sin tur får anlita
underentreprenörer utan arbetstagarsidans godkännande, att entreprenör skall
lämna vissa uppgifter angående sina anställda, att dessa skall ha genomgått
viss arbetarskyddsutbildning eller informeras om risker vid hantering av visst
material, att koUektivavtalsenliga löner utbetalas osv. Härtill kan knytas t.
ex. villkoret att arbetsgivaren förbinder sig att tillse, att han i avtalet med
entreprenör förbehåller sig rätt att häva detta avtal om entreprenören
åsidosätter villkor, som arbetstagarsidan har uppställt för att han skall fä
anlitas.

Arbetsgivares skyldighet att förhandla före beslut
eller åtgärd i fråga om anlitande av ej anställd arbetskraft bör redan i och
för sig vara ett verksamt instmment för att förhindra uppkomsten av missförhållanden.
Det finns inte anledning att anta annat än att seriösa och lojala arbetsgivare
redan vid lokala förhandlingar kommer att tillmötesgå berättigade krav från
arbetstagarsidan. För arbetsgivare som eljest skulle kunna tänka sig att
medverka till osunda entreprenadarrangemang o.d. torde arbetstagarsidans möjlighet
att begära central förhandling utgöra en betydande press.

Man bör därför enligt min mening kunna utgå ifrån,
att den fackliga vetorätten endast sällan skall behöva aktualiseras och att
arbetstagarsidans inflytande i hithörande frågor i praktiken kommer att utövas
på det lokala planet. För det fall enighet inte skulle kunna nås vare sig vid
lokal eller central förhandling bör emellertid, som Jag redan har framhållit,
arbetstagarsidan ges ett avgörande inflytande genom vetorätt.

Härvidlag är att märka, att bristande enighet
mellan förhandlingsparterna givetvis kan bero på att de har skilda meningar om
annat än frågan huravida ett anlitande av ej anställd arbetskraft strider mot
det fackliga och allmänna intresset av att lagstiftning och kollektivavtal
effektivt upprätthålls. Den fackliga vetorätten bör däremot kunna begagnas
endast i situationer där arbetsgivaren vill anlita utomstående arbetskraft
under sådana villkor eller former i övrigt, att det kan göras gällande att han
på ett icke godtagbart sätt utnyttjar den principiella avtalsfriheten på
området.

Den angivna begränsningen av de situationer i vilka
vetorätten skall kunna komma till användning måste givetvis komma till uttryck
i lagtex-

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 316

ten.
Framställningen i avsnitt 10.1.2 ger en aUmän bild av sådana från allmänna och
fackliga synpunkter icke önskvärda företeelser, som den fackUga vetorätten
avses kunna motverka. Berörda parter har med sina praktiska erfarenheter
säkerligen en god uppfattning om vilka företeelser som här åsyftas. Det är dock
vanskligt att fånga dessa i en hanterlig men samtidigt precis och uttömmande
lagtext.

Som jag ser det är det emellertid varken nödvändigt
eller önskvärt med någon skarp och detaljerad avgränsning av vetorättens
tillämpningsområde. Jag har tidigare slagit fast, att vetorätten skall kunna
utövas endast av den organisation på arbetstagarsidan som är part i central
förhandling med arbetsgivaren och i samband med sådan förhandling. Häri ligger
enligt min mening en säkerhet för att vetorätten, om den aktualiseras, inte
kommer att begagnas utan tillräckliga överväganden eller i syften som är
ovidkommande utifrån de synpunkter som ligger till grand för vetorätten. Jag
anser det därför tillfyllest att lagtexten ger mer allmänt hållna anvisningar
om de situationer i vilka vetorätten bör kunna utövas.

När det gäller beskrivningen av de situationer i
vilka den fackliga vetorätten bör kunna begagnas bör i första hand slås fast
att detta skall gälla om ett tilltänkt anlitande av ej anställd arbetskraft kan
antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal för arbetet. Anlitande
av ej anställd arbetskraft bör emeUertid få förhindras genom vetorätt också i
andra liknande fall, om förfarandet strider mot vad som är allmänt godtaget
inom avtalsområdet. TiU den närmare innebörden av dessa anvisningar om i vUka
faU vetorätt bör kunna utövas ålerkommerjag i specialmotiveringen.

Till undvikande av osäkerhet rörande parternas
ståndpunkter bör vetorätten utövas genom att vederbörande
arbetstagarorganisation, när enighet inte har nåtts vid central förhandling,
uttryckligen förklarar att organisationen gör den bedömning som nyss sagts.
Det ligger i sakens natur, att arbetstagarorganisationens ståndpunkt antecknas
till förhandlingsproto-koUet. I händelse av tvist är arbetstagarsidan enligt
allmänna principer bevisskyldig för att vetorätt har utövats i visst fall.

De nu angivna reglerna om förhandlingsskyldighet
före beslut och facklig vetorätt kan inte få gälla helt utan undantag. Normalt
måste det visserligen kunna krävas av en arbetsgivare att han planerar sin
verksamhet så, att man i de fall då primär förhandlingsskyldighet åvilar
arbetsgivaren kan genomföra lokal och eventuellt central förhandling innan ej
anställd arbetskraft anlitas. 1 vissa situationer kan uppskov emellertid inte
rimligen begäras. En tillverkningsprocess kan t. ex. stå under omedelbart hot
att stoppa eller redan ha stoppats genom maskinhaveri, elavbrott, avbrott i
vattenförsörjning e. d., ett butiksfönster kan ha krossats, lokaler kan ha
översvämmats osv. Om främmande arbetskraft måste anlitas för att förebygga
eller undanröja skada i sådana lägen bör detta givetvis få ske utan det
dröjsmål som är förenat med föregående förhandlingar. Härom torde inte kunna råda
delade meningar. Arbetsgivaren bör därför ges möjlighet att i sådana fall
anlita ej anställd arbetskraft innan han har fuUgjort sin förhandlings-

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 317

skyldighet.
De undantag som här bör komma i fråga torde få ges samma utformning som har
skett beträffande de aUmänna reglema om primär förhandlingsskyldighet. Jag
hänvisar till vad Jag på den punkten har anfört i avsnitt 11.3.

I likhet med vad som gäller enUgt de allmänna
reglema om primär förhandlingsskyldighet påverkar undantaget från
uppskovsskyldigheten och vetorätten inte arbetsgivarens förhandlingsskyldighet
i den aktuella frågan. Även i många situationer då det angivna undantaget
gäller torde arbetsgivaren hinna med en kontakt med sin lokala
förhandlingspart. Oavsett huruvida så är fallet är arbetsgivaren skyldig att,
om den lokala förhandlingsomgången inte kan anses slutförd, i efterhand träda
i lokal och, om det begärs, central förhandling i frågan. Det torde dock ligga
i sakens natur, att det mer sällan blir fråga om några omfattande förhandlingar
rörande nu avsedda situationer. Oftast torde det vara helt klart för båda parter
om hjälp behövs utifrån och av vem denna bör lämnas.

Arbetsgivare som åsidosätter sin skyldighet att, av
eget initiativ eller på begäran frän arbetstagarsidan, förhandla i en fråga om
anlitande av ej anställd arbetskraft kan på talan av förhandlingsberättigad
arbetstagarorganisation komma att åläggas skadeståndsskyldighet mot denna
enligt de allmänna skadeståndsreglema i lagförslaget. Tanken bakom reglema om
förhandlingsskyldighet i hithörande frågor är att frammana ett handlingsmönster
enligt vilket beslut i praktiken fattas i samråd mellan arbetsgivaren och den
eller de arbetstagarorganisationer, i förhåUande till vilka han är eUer brakar
vara bunden av koUektivavtal för arbetet i fråga. Med hänsyn tiU den vikt som
därför bör fästas vid arbetstagarsidans möjligheter att få insyn i och kontroll
över arbetsgivarens anlitande av ej anställd arbetskraft bör försummelse att
iaktta förhandlingsskyldigheten normalt betraktas som ett aUvarligt brott mot
lagen. Är saken sådan att det måste antas att arbetstagarorganisation - om
förhandlingsskyldigheten inte hade åsidosatts - skuUe ha inlagt veto mot det
sätt på vilket arbetsgivaren faktiskt har anlitat ej anstäUd arbetskraft, bör
detta inverka höjande på skadeståndet.

Även det förbud för arbetsgivaren att för visst
arbete anlita ej anställd arbetskraft, vilket inträder när arbetstagarsidan
har utövat sin vetorätt, bör var skadeständssanktionerat. Det är av den
största betydelse att detta förbud, som utgör kärnan i den fackliga vetorätten,
verkligen blir respekterat. Detta bör avspegla sig i storleken av det
skadestånd som arbetsgivaren kan för brott mot förbudet åläggas att utge till
arbetstagarorganisation som har utövat vetorätt. Det får inte te sig lönsamt
för en arbetsgivare att åsidosätta arbetstagarorganisationens veto.

Tidigare har slagits fast att det bör vara den
arbetstagarorganisation som är part i central förhandling med arbetsgivaren, som
bedömer huravida vetorätt skall utövas. En garanti mot missbruk av vetorätten
har Jag ansett ligga i de normalt två förhandlingsomgångama samt Just i att det
i allmän-

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 31g

het är en central organisation, vanligen ett fackförbund,
som har att göra den slutliga bedömningen.

Om det likväl skulle förekomma att
en arbetstagarorganisation utnyttjar de föreslagna bestämmelserna orn facklig
vetorätt i ovidkommande syften bör verkningama av vetorätten förfalla och en
arbetsgivare som trots vetot anlitar ej anställd arbetskraft inte drabbas av
skadeståndspåföljd. Det rör sig emellertid här ofta om svårbedömda
förhållanden. Arbetstagarsidan måste därför ges en inte alltför snäv marginal
för sin bedömning om inte syftet med de föreslagna reglerna om
förhandlingsskyldighet och vetorätt skall gå förlorat. På grund härav bör
enligt min mening rättsverkan av arbetstagarorganisations vetoförklaring
utebli endast om organisationen har saknat fog för den bedömning som den har
givit uttryck åt genom vetot, dvs. organisationens företrädare har insett eller
bort inse att föratsättningama för facklig vetorätt har saknats. I sådant fall
bör det alltså stå fritt för arbetsgivaren att anlita personal för arbetet på
det sätt han önskar. Arbetsgivaren bedömer dock själv under risk för
skadeståndsskyldighet humvida situationen är sådan att vetorätten inte gäller.
Han kan också föra faststäl-lelsetalan i frågan vid AD. Visar det sig att
arbetstagarorganisationen har saknat fog för sin vetoförklaring bör den kunna
ådömas skadestånd efter i huvudsak samma gmnder som för missbrak av det
fackliga tolkningsföreträdet.

Den primära
förhandlingsskyldigheten i frågor rörande anlitande av ej anställd arbetskraft
skall, som tidigare har nämnts, fullgöras mot arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal för det aktuella arbetet. Finns hos en arbetsgivare flera
sådana arbetstagarorganisationer - inom vilkas resp. avtalsområden det
aktuella arbetet faller - skall förhandlingsskyldigheten fullgöras mot var och
en av dessa organisationer. Varje sådan arbetstagarorganisation har enligt de
nu föreslagna bestämmelserna rätt att påkalla förhandling och möjlighet att
utöva vetorätt. Denna ordning - som står i principiell överensstämmelse med den
lösning som föreslås när det gäller vissa av reglerna rörande arbetstagarsidans
tolkningsföreträde - motiveras av att förhandlingsskyldigheten och vetorätten i
frågor rörande anlitande av ej anställd arbetskraft skall ses som ett lagfäst
inflytande för varje kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation inom sitt
avtalsområde. Med hänsyn härtill bör det för arbetstagarorganisations rätt att
delta i förhandling och möjlighet att utöva vetorätt inte uppställas krav på
att organisationen är i någon annan, särskild mening berörd av en fråga om
anlitande av ej anstäUd arbetskraft. Enligt min mening bör inte heller
uppstäUas regler av innebörd exempelvis att vetoförklaring skall ha avgivits av
organisation eller organisationer som har viss majoritet på arbetsplatsen e.d.
Däremot kan det givetvis i vissa fall ha betydelse för frågan huruvida en
organisation som har utövat veto har haft fog för sin till grand härför
liggande bedömning, om en eller måhända flera andra organisationer
uttryckligen har intagit en annan ståndpunkt.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 319

Bestämmelsema om
förhandlingsskyldighet och facklig vetorätt i frågor rörande anlitande av ej
anställd arbetskraft bör i sin helhet vara dispositiva på så sätt att de kan
frångås genom koUektivavtal. Härigenom kan bestämmelsema bl. a. anpassas till
särskilda förhållanden inom olika branscher eller på olika arbetsplatser. En
arbetstagarorganisations lagfästa rättigheter kan givetvis inte rabbas genom
kollektivavtal som har slutits av annan arbetstagarorganisation.

I sammanhanget vill Jag slutligen
erinra om att frågor om självbestämmande för de anställda och facklig vetorätt
avses bli föremål för fortsatt utredningsarbete. Därvid kommer givetvis att på
ett allsidigt sätt beaktas de erfarenheter som kan vinnas av tillämpningen av
de nu föreslagna bestämmelserna.

11.10.2 Arbetsdomstolen

1 det väsentliga råder allmän
enighet om att det bör finnas en särskild arbetsdomstol med uppgift att vara
dömande instans i rättstvister mellan parterna på arbetsmarknaden. Om AD:s
sammansättning - som utmärks av ett betydande inflytande för arbetsmarknadens
parter - råder också i stort sett allmän enighet, låt vara att vissa
organisationer nu liksom tidigare återkommer med krav på att själva bli
representerade i domstolen.

Liksom i fråga om det allmänna
rättsväsendet höjs dock röster för en friare rättsbildning i AD, vilken medger
ökat utrymme åt nya värderingar i samhället på bekostnad av traditionella
rättsprövningsmetoder. Man menar att AD inte får låta sig styras av formella
rättsliga hänsyn eller av principer som ger uttryck för ett förlegat sätt att
se på rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Som arbetsrättskommittén framhåller
och som också i princip godtas av AD:s kritiker, har förutsättningarna för
domstolens arbete radikalt förändrats genom den nya lagstiftningen på
arbetsrättens område. Arbetsgivarens ensidiga bestämmanderätt över
förhållandena på arbetsplatsen ersätts av principen om medbestämmanderätt för
de anställda. Regler införs som syftar till att ge de anställda en med
arbetsgivaren jämbördig ställning i förhandlingar. De enskilda arbetstagama
har fått särskilda garantier genom lagstiftning om anställningsskydd, ledighet
för studier m. m. Nya lösningar föreslås beträffande traditionella tvistefrågor
i form av t. ex. regler om fackligt tolkningsföreträde. En ny syn läggs fast på
behandlingen av olovliga strejker osv. Lagstiftningen har också fått en
utformning som ger visst utrymme åt rättspolitiska bedömningar. Detta måste
självfallet återspeglas i ÄD:s praxis.

Löntagarorganisationema har
emellertid uttryckt oro för att detta inte är tillräckligt.

Ävenjag har uppfattningen att det
är angeläget att ÄD:s praxis återspeglar den syn på arbetslivets förnyelse som
bl. a. har kommit till uttryck i detta lagstiftningsärende. Vissa frågor som
har aktualiserats bör enligt vad Jag

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 320

förut
har berört övervägas ytterligare i en ny utredning. Det bör enligt min mening
också bli en uppgift för utredningen att söka utvärdera den reform som nu är i
färd att genomföras. Det är då naturligt att utredningen kommer med förslag
tiU ändrade lagregler, om det visar sig att lagstiftningens syfte inte tränger
igenom i rättstillämpningen.

Några remissinstanser har också krävt en översyn av
ÄD:s sammansättning. Man har vidare betonat att AD bör ges sådana resurser att
domstolen . effektivt kan fullgöra de uppgifter som anförtros den genom den nya
lagstiftningen.

Frågan om de problem som hänger samman med
måltillströmningen till AD kommer Jag att ta upp i ett senare sammanhang. Vad
slutligen beträffar AD:s organisation och sammansättning finns det ingenting
som talar för att de beslut som riksdagen nyligen har fattat i den frågan inte
skulle fungera bra. Jag är därför inte beredd att föreslå några ändrade regler
i dessa hänseenden.

11.10.3 Förhandlingsrätt
för pensionärer

I frågan om förhandlingsrätt för pensionärer, som
varit föremål för särskild utredning (SOU 1972:33) och som också övervägts av
arbetsrättskommittén, har jag för min del anslutit mig till det förslag som
kommittén lagt fram. Detta innebär att den allmänna förhandlingsrätten utvidgas
till att omfatta även rätt för arbetstagarorganisation att förhandla för medlem
som tidigare har varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Skälen för förslaget på
den punkten harjag berört i avsnitt 11.3 i det föregående. När det gäller
övriga aspekter på frågan harjag som Jag redovisat i samma avsnitt inte funnit
anledning till några ytterligare åtgärder. Jag har sålunda inte funnit
anledning att utvidga föreningsrättsskyddet till att omfatta föratvarande
arbetstagare och inte heller att lagstiftningsvägen gå in på frågan om möj-.
ligheterna att gå till facklig strid i frågor som rör pension för föratvarande
arbetstagare. I övrigt vill jag här hänvisa till specialmotiveringen till 41 §
i lagförslaget.

11.10.4 Politisk
verksamhet på arbetsplatserna

Enligt gällande rätt bestäms utrymmet för politisk
verksamhet på arbetsplatsema av allmänna rättsregler om förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare och om arbetsgivarens rätt att förfoga över
företaget och dess egendom. Några allmänt gällande regler som ger arbetstagarna
rätt att tilllåta eller själva bedriva politisk verksamhet på arbetsplatsen
finns åtminstone inte inom den privata delen av arbetsmarknaden. Normalt är
det arbetsgivaren som i kraft av sina allmänna befogenheter på företags- och
arbetsledningsområdena har rätt att besluta även om omfattningen av och
formema för politisk verksamhet på arbetsplatsen. En annan ordning förutsätter
i princip att avtal träffats om inskränkning i arbetsgivarens beslutanderätt.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 321

Ärbetsrättskommittén har uttalat som en grijndsats
att arbetstagarna bör i förhållande till arbetsgivaren ha rätt till politisk
verksamhet på arbetsplatsen. När det gäUer valet meUan skilda möjligheter att
säkerställa en sådan rätt har kommittén stannat för att man tills vidare skall
lita till de medel som kommer att ställas till arbetstagarnas förfogande genom
den allmänna arbetsrättsliga reformen. Lagstiftning som direkt tillerkänner
arbetstagarna rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsema vore enligt
kommittén visserligen den säkraste vägen att nå önskvärda resultat. Sådan
lagstiftning skulle dock bli komplicerad, inte minst med hänsyn till problemet
att säkerställa lika rättigheter för alla, och kommittén anser sig inte ha
skäl att f. n. rekommendera ett sådant steg.

Som kommittén anför är det en fömtsättning för att
vårt demokratiska samhällssystem skall kunna utvecklas och fungera väl att alla
möjligheter tillvaratas att sprida information och kunskap i politiska frågor
och att bedriva opinionsbildning i sädana frågor. Jag ställer mig därför bakom
kommitténs synsätt, att arbetsplatserna bör vara öppna för sådan verksamhet.
Det är av väsentlig betydelse att det politiska meningsutbytet och informationen
i samhällsfrågor kan på lämpliga vägar beredas insteg även här. Och det är
viktigt att arbetstagarna bereds rätt att bestämma om dessa frågor. Jag delar
kommitténs uppfattning att det, åtminstone till dess erfarenhet har vunnits av
den nyordning som åsyftas med den nu förestående arbetsrättsreformen, bör vara
tillräckligt att anvisa förhandlingar och kollektivavtal som medel att
åstadkomma inflytande för arbetstagarna även över frågor om utnyttjande av
arbetsplatserna för politisk verksamhet. Utan tvekan skulle en lagreglering av
denna fråga medföra många svårbemästrade avvägningar. Det finns enligt min
mening inte tillräckliga skäl att nu inlåta sig på de svårigheter som skulle
vara förenade med lagstiftning på området. För övrigt ter det sig naturiigt
att se frågan om politisk information och propaganda på arbetsplatserna i
första hand som en angelägenhet för dem som är verksamma där. Om den nu
anvisade vägen inte skulle leda till godtagbara resultat, kan det dock finnas
anledning att senare återappta frågan om särskild lagstiftning om rätt till
politisk verksamhet på arbetsplatserna.

11.10.5
Ikraftträdande

Lagen om medbestämmande i arbetslivet föreslås
träda i kraft den I Januari 1977.

Samtidigt som medbestämmandelagen sätts i kraft
upphävs äldre lagstiftning i samma ämne.

Den nya lagstiftningen föranleder också
följdändringar i annan lagstiftning. Dessa ändringar är företrädesvis av
redaktionell natur.

Beträffande de närmare detaljerna rörande
ikraftträdande- och över-gångsbestämmelsema hänvisas till specialmotiveringen.

2]-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 105. Bilaga I

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 322

12
Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om medbestämmande i arbetslivet,

2. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende söm bilaga
2.

I och med att FFL ersätts av lagen om medbestämmande
i arbetslivet och begreppet huvudorganisation inte förekommer i denna lag,
krävs ändringar i flera lagar som hänvisar till begreppet huvudorganisation i
FFL. Dessa lagförslag behöver emellertid inte granskas av lagrådet. De torde
därför få anmälas efter det att lagrådets yttrande har inhämtats över förslaget
tiU lag om medbestämmade i arbetslivet.

13
Specialmotivering

13.1
Förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet

Lagförslaget bygger på de tre centrala lagama i den
nu gällande arbetsfredslagstiftningen, lagen (1920:245) om medling i
arbetstvister (MedlL; ändrad senast 1967:118), (1928:253) om kollektivavtal
(KAL; ändrad senast 1974:373) och lagen (1936:506) om förenings- och
förhandlingsrätt (FFL; ändrad senast 1974: 374). Huvuddelen av bestämmelserna i
dessa lagar återfinns, i oförändrad eller ändrad form, i medbestämmandelagen.
Härtill har fogats nya regler om medbestämmanderätt för arbetstagarna, främst
regler om förhandlingsrätt som en grundläggande form för inflytande över
beslut som fattas av arbetsgivaren (11-14 §§), reglerom rätt till information
(18-22 §§), om medbestämmanderätt genom kollektivavtal (32 och 44 §§), om s. k.
tolkningsföreträde för arbetstagarsidan i vissa tvister om tolkning av avtal
(33-37 §§) och regler om facklig vetorätt i visst fall (38-40 §§). Vid sidan
härav har även på ett antal enskilda punkter gjorts tiUägg tiU de nu gällande
lagamas bestämmelser. Bland dessa tiUägg märks regler om tvisteförhandling och
rättegång (6370 §§).

Lagens rabrik är lag om medbestämmande i
arbetslivet. Syftet härmed är att betona inriktningen av den reform på
rättsområdet som görs med lagens tillkomst. Men även de regler som redan finns
i den gällande lagstiftningen kan sägas gälla arbetstagarnas medbestämmande i
arbetslivet. Förhandlingsrätten enligt FFL är grunden för arbetstagamas
inflytande över alla frågor som berör deras arbete och anställningsvillkor.
Lagstadgad föreningsrätt är en fömtsättning för att rätten till kollektiva
förhandlingar skall kunna upprätthållas. Kollektivavtalet är den viktigaste
rättsliga formen för överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare i
frågor som rör arbetet och anställningsvillkoren. Lagens regler om fredsplikt
och

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 323

om
påföljder för brott mot kollektivavtal är av gmndläggande betydelse för
bestämmandet av kollektivavtalets rättsliga verkningar.

Termen medbestämmande sådan den kommer till
användning i lagen skall alltså ges en vidsträckt tolkning. Den omfattar i
princip alla former för inflytande i arbetslivet, alltifrån samråd och
förhandlingar i skilda former och rätt till information m. m. till
självbestämmanderätt för arbetstagarna.

Lagen gäller i princip för hela arbetsmarknaden. De
särskilda regler som gäller för den offentliga sektorn tages upp i särskild
lagstiftning.

Inledande
bestämmelser (16 §§)

1 detta inledande avsnitt behandlas i I §
medbestämmandelagens till-lämpningsområde. 2 § innehåller en regel om undantag
för beslut om mål och inriktning i verksamheter av ideell eller viss annan
natur. I 3 § finns bestämmelser om förhållandet mellan medbestämmandelagen och
annan lagstiftning. 4 § innehåller regler om avtal som innebär avvikelse från
lagen eller med andra ord om den tvingande resp. dispositiva karaktären av lagens
regler. Bestämmelser om lagens tillämplighet vid arbetskonflikt har tagits in i
5 §. Där finns också en regel av innehåll att vissa befogenheter som enligt
lagen skall tillkomma arbetstagarorganisation, som står i kollektivavtalsförhållande
till arbetsgivare, skall tillkomma arbetstagarorganisationen även när
kollektivavtal tiUfälligt inte gäller. I 6 § definieras slutligen de oUka
organisationsbegrepp som förekommer i lagen.

1
§

I denna inledande paragraf anges lagens
tillämpningsområde. Enligt första meningen skall lagen tillämpas på
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. 1 andra meningen föreskrivs
att en viss kategori av uppdragstagare skall Jämställas med arbetstagare.
Avgörande för vad som hör till lagens tiUämpningsområde är därmed i princip vad
som ligger i begreppen arbetsgivare och arbetstagare och vad som skaU anses
höra till förhållandet meUan arbetsgivare och arbetstagare.

Bestämmelsema i 1 § har motsvarigheter i I och 2 §§
i arbetsrättskommitténs förslag. 2 § i kommittéförslaget har hämtats från den
gällande arbetsfredslagstiftningen. De ändringar i jämförelse med den
paragrafen som har gjorts i 1 § är inte avsedda att medföra någon ändring i sak.

Med arbetsgivare och arbetstagare i 1 § åsyftar
lagen först och främst dem som är arbetsgivare och arbetstagare i civilrättslig
mening. Genom andra meningen utvidgas lagens tiUämpningsområde något. Såsom
arbetstagare skaU nämligen anses även den som utan att vara anställd utför
arbete för annan och därvid till denne intar en ställning av väsentligen samma
art som en arbetstagare till arbetsgivaren. Därvid skall den för vars räkning
arbetet utförs anses som arbetsgivare.

Vid
bestämmandet av lagens tillämpningsområde har man således att ut-

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 324

gå
från det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Det är den ställning som en
arbetstagare i civilrättslig mening intar till arbetsgivaren som bildar utgångspunkt
för den Jämförelse som skall anställas vid tillämpningen av regeln i andra
meningen.

Det civilrättsliga arbetstagarbegreppet har inte
definierats närmare i nu gällande lagstiftning. Man kan dock ange vissa
grandläggande föratsättningar som måste vara uppfyllda för att ett
arbetstagarförhållande i civilrättslig mening skaU föreligga. Förhållandet
mellan partema skall vara grundat på avtal, avtalet skall gå ut på att ena
parten skaU prestera arbete för andra partens räkning och den part som åtager
sig att prestera arbete skall själv åtminstone delta eller vid bedömning på
förhand kunna fömlsättas delta i arbetet. Det civilrättsliga
arbetstagarbegreppets innehåll i övrigt bestäms i rättstillämpningen. Det är
därvid särskilt gränsdragningen mellan arbetstagare i civilrättslig mening och
uppdragstagare (självständig företagare) som har våUat och vållar tvister. Här
skall dock inte närmare behandlas vare sig denna eller andra
gränsdragningsfrågor. De behandlas i detalj i avsnitt. 10.1.1 och i kommitténs
betänkande (SOU 1975: 1 s.691 ff).

Inte heller genom medbestämmandelagen ges det
civilrättsliga arbetstagarbegreppet någon definition. Skälen härför framgår av
vad som sagts i avsnitt 11.9.1 av den allmänna motiveringen.

Medbestämmandelagen är inte avsedd att medföra
någon principiell rabbning av den nu rådande rättstillämpningen med avseende på
det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Ett drag hos denna rättstillämpning
är en fortgående utveckling mot en mer vidsträckt tiUämpning av begreppet. Denna
utveckling är önskvärd och har redan stöd i förarbetena till olika lagar (t.
ex. prop. 1973: 129 med förslag till lag om anställningsskydd m.m., s. 196). 1
tveksamma fall bör även vid tillämpningen av medbestämmandelagen bedömningen
vara att fråga är om ett arbetstagarförhållande.

På grund av utvecklingen av rättspraxis torde det
civilrättsliga arbetstagarbegreppet numera omfatta en stor del av de grapper,
de s. k. beroende uppdragstagama, som avsågs med 1945 års ändringar i
arbetsfredslagstiftningen. Det kunde därför ifrågasättas att nu utmönstra den
särskilda bestämmelse beträffande denna kategori, vUken då intogs i
arbetsfredslagarna och även har upptagits i viss annan lagstiftning. Såsom
arbetsrättskommittén har framhållit (SOU 1975; 1 s. 727 f) skulle man dock
härigenom kunna riskera att den nya lagens tillämpningsområde blir snävare än
den gällande lagstiftningens. Detta har ansetts böra undvikas. Tvärtom har det
ansetts vara av väsentlig betydelse att lagstiftningen om föreningsrätt, förhandlingsrätt
och kollektivavtal, med dess centrala betydelse för ordnade förhållanden på
arbetsmarknaden, har ett vidsträckt tillämpningsområde. Mot denna bakgrund har
i 1 § upptagits även reglema i andra meningen. Den ändring som har gjorts i
lagtexten i Jämförelse med nu gällande lag och kommitténs förslag består
väsentligen i att ordet "beroende" har utmönstrats som uttryck för
ett föråldrat sätt att se på förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 325

Föreskriften i andra meningen för in under den
föreslagna lagen sådana kategorier av förvärvsarbetande som visseriigen inte
heUer efter den utveckling i rättspraxis som har skett kan betraktas som
arbetstagare i civU-rättslig mening, utan är att anse såsom uppdragstagare, men
som i förhållande till sina uppdragsgivare intar en sådan ställning att de kan
anses Jämställda med den som är arbetstagare i civUrättslig mening.
Jämförelsen är avsedd att ske med beaktande av samtliga föreliggande
omständigheter, såsom innehåUet i avtalet mellan partema, avtalets faktiska
tillämpning, partemas sociala och ekonomiska stäUning. I övrigt kan här
hänvisas till kommitténs betänkande (SOU 1975:1 s. 727f).

De uppdragstagare som avses i 1 § ("Jämställda
uppdragstagare") och deras uppdragsgivare omfattas i alla avseenden av
lagens bestämmelser om arbetstagare och arbetsgivare. En sammanslutning som
består av sådana uppdragstagare och som uppfyller den i 6 § första stycket
angivna förutsättningen med avseende på stadgama är alltså en arbetstagarorganisation
i lagens mening. Uppdragstagare enligt 1 § åtnjuter det i 7-9 §§ föreskrivna
skyddet för föreningsrätten. Härvid saknar det betydelse om den sammanslutning
som är i fråga består uteslutande av uppdragstagare eller även av arbetstagare
i civilrättslig mening. Organisation som avses i 6 § har enligt 10 § rätt till
förhandling med uppdragsgivare hos vilken medlem är eller har varit
uppdragstagare. Kollektivavtal kan slutas med avseende på förhållandet mellan
uppdragstagare enligt 1 § och deras uppdragsgivare. Avtalet medför då den
fredsplikt som följer av att kollektivavtal har upprättats och är även i övrigt
underkastat lagens bestämmelser om kollektivavtal.

Även reglema om arbetstagarsidans insyn i och
inflytande över arbetsgivarens verksamhet har tillämpning i förhållandet
mellan uppdragsgivare och uppdragstagare som avses här. Uppdragstagama kan
enligt 32 § i lagen påkalla kollektivavtal om medbestämmanderätt och har
kvarievande stridsrätt enligt 44 §. Uppdragsgivare har primär
förhandlingsskyldighet mot kollektivavtalsbärande uppdragstagarorganisation och
är skyldig att lämna sådan organisation den dokumentation och information som
föreskrivs i 18 och 19 §§. Vid tvist om tolkning av avtal mellan
uppdragsgivare och uppdragstagare äger bestämmelsema om tolkningsföreträde i
33-35 §§ tillämpning.

När termema "arbetstagare" och
"arbetsgivare" begagnas i lagen, självständigt eller i sammansatta
ord, görs inte någon åtskillnad mellan å ena sidan arbetstagare och
arbetsgivare i civilrättslig mening och å andra sidan Jämställda uppdragstagare
och deras uppdragsgivare. När i lagtexten används termerna "anställningsvillkor"
och "anställningsavtal" åsyftas därmed även arbetsavtalet och
villkoren mellan uppdragsgivare och uppdragstagare om uppdragstagarens
arbetsförhållanden. Även vid tillämpningen av lagreglema om facklig vetorätt
är innebörden av lagen att uppdragstagare enligt I § skall Jämställas med
arbetstagare. På den punkten hänvisas till specialmotiveringen till 38 §.

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 326

Enligt 1 § äger lagen tillämpning på
"förhållandet" mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Till det området hör till en början alla frågor som
rör anställningsviUko-ren för enskilda arbetstagare, såväl när det gäller
bestämmandet av det arbete som skall utföras och andra åtaganden av arbetstagare
som i fråga om lön och annan ersättning för arbetet. Även frågor som gäller
ingående och hävande av anställningsavtal och frågor om påföljd i övrigt för
brott mot anställningsavtal hör till förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Vidare hör dit alla frågor inom området för arbetets ledning och
fördelning eller i övrigt om de förhållanden under vilka arbetet utförs.

Lagens innebörd är emellertid att även frågor som
brakar betecknas som företagsledningsfrågor faller inom ramen för förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Frågor som gäller t. ex. utvidgning
eller inskränkning eller eljest omfattningen av ett företags verksamhet,
omlokalisering av verksamheten, nyanläggningar och investeringar i övrigt,
upptagande av nya verksamhetsgrenar eller nedläggning av någon del av verksamheten,
har betydelse för arbetstagarna redan därigenom att besluten återverkar på
företagets ekonomi och därmed på arbetstagamas utsikter att behålla sin
sysselsättning och trygga sin fortsatta försörjning. Detsamma gäller, om än
inte alltid lika tydligt och omedelbart, om beslut rörande finansiering, om
inköp och försäljning, lagerhållning, reklam och liknande inom området för
företagets affärsverksamhet. Beslut som ligger inom de här angivna ramama får
också ofta återverkningar på innehållet i arbetstagarnas arbete och de
förhållanden under vilka arbetet utförs. Lagen bygger därför på att även frågor
som rör bedrivandet av arbetsgivarens verksamhet i stort skall anses höra till
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ätt det dock har ansetts
böra göras vissa begränsningar i fråga om verksamheter med särskild inriktning
framgår av 2 §. För den verksamhet som bedrivs av stat och kommun inom den
offentliga sektorn av arbetsmarknaden gäller vidare särskilda förutsättningar,
i det att den verksamheten skall tjäna samhällets intressen och vara ett
uttryck för folkets i politiska val angivna vilja. Den avgränsning av området
för fackliga förhandlingar och kollektivavtal, som föranleds därav, genomförs
i särskild lagstiftning för den offentliga sektorn.

Utanför förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare faller arbetsgivarens personliga ekonomi och personliga
förhållanden i övrigt, i den mån en gräns kan dras mot vad som inverkar på
arbetstagamas anställning och arbetsförhållanden. När en arbetsgivare bedriver
verksamhet i sådan form att det inte finns någon klar gräns mellan företagets
ekonomiska förhållanden och arbetsgivarens egen personliga ekonomi, t. ex. när
verksamheten bedrivs av enskUd näringsidkare utan anlitande av bolagsform, kan
svårigheter uppstå att i det enskilda fallet avgöra hur långt arbetsgivarens i
lagen föreskrivna skyldigheter sträcker sig. Det är tydligt, att normalt inte
enskilda beslut som rör arbetsgivarens hushåll eller personliga ekonomi i

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 327

övrigt
kan anses falla in under lagens tillämpningsområde som hörande till
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Men beslut av mera
omfattande eller långsiktig betydelse, som i och för sig kan förekomma i en
privatpersons ekonomi, kan för en arbetsgivares del ha återverkningar av sådan
natur för företaget och dess verksamhet att det inte ter sig rimligt att anse
dem falla utanför förhållandet till arbetstagama. Ett exempel är redan frågan
om storleken av arbetsgivarens personliga inkomst av den verksamhet som
bedrivs. På detta område har inte ansetts finnas någon annan möjlighet än att
överlåta åt rätlstiUämpningen att göra den avvägning som blir nödvändig. De
flesta gränsdragningsfrågor av denna art torde dock kunna lösas i samförstånd
mellan arbetsgivama och dera motparter på arbetstagarsidan. Arbetstagamas
intresse av att lagen inte blir satt åt sidan under hänvisning till att viss
eller vissa frågor ligger inom området för arbetsgivarens personliga
förhållanden skyddas ytterst av det skadeståndsansvar, som följer av lagbrott.
Har å andra sidan en arbetsgivare i god tro och efter bästa förmåga gjort en bedömning
av hur den här aktueUa gränsen skall dras i ett enskilt faU men misstagit sig,
träder reglema i 60 § om jämkning av skadestånd i tillämpning.

Medbestämmandelagen
innehåller inte några föreskrifter om dess tilllämplighet på arbetsgivar- och
arbetstagarförhållanden med internationell anknytning. Den frågan får lösas i
rättstillämpningen enligt sedvanliga normer för lagkonflikter. Liksom
beträffande annan arbetsrättslig lagstiftning Öfr t. ex. prop. 1973: 129 s. 229
f, 1974: 88 s. 214 och 1974: 148 s. 214) bör utgångspunkten vara att
medbestämmandelagen blir tillämplig på varje arbetsplats med dominerande
anknytning till Sverige eller svenska förhållanden. Som regel gäller detta om
arbetet mera stadigvarande är förlagt till Sverige eller, beträffande arbete
som utförs i annat land, om både arbetsgivare och arbetstagare är svenska
rättssubjekt. Därvid bör beaktas att svenskt företags dotterföretag i utlandet
normalt inte är svenskt rättssubjekt. På sjöfartens område bör
medbestämmandelagen gäUa fartyg som enUgt sjölagen är svenskt, oavsett vem som
handhar driften ombord. Även beträffande utlandsregistrerade fartyg bör lagen
gälla om fartyget ändå har dominerande anknytning till svenska förhållanden, t.
ex. om fartyget går i trafik som regelbundet berör svenska hamnar och de
anställda till övervägande delen är av svensk nationalitet. Ett riktmärke bör
därvid vara om regeringen med stöd av sjömanslagen har förordnat att den lagen
skall gälla ombord.

De nu gjorda uttalandena tar sikte på det fallet att
lagtillämpningsfrågan kommer upp vid AD. Huravida annat lands domstol kommer
att tillämpa den svenska lagen avgörs med hänsyn till de intemationellt
privaträttsliga principer som har antagits i det landet. Frågan om AD är
behörig att ta upp tvist med internationell anknytning på medbestämmandelagens
område får bedömas enligt de internationellt processrättsliga principer som har
antagits i rättstillämpningen.

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 328

Till slut bör något beröras den nya lagstiftningens
tillämpning under krig och därmed Jämförliga utomordentliga förhållanden. 1
lagen (1960: 513) om beredskapstillstånd och andra författningar rörande
totalförsvarets olika områden ges föreskrifter som kan beröra den verksamhet
som normalt bedrivs på arbetsplatsema. Eventuella undantag från reglema i medbestämmandelagen
blir beroende av vilka förhållanden som råder. Att här lägga fram ett
genomarbetat förslag till lösning av de antydda frågorna torde vara uteslutet.
Det bör därför endast slås fast att medbestämmandelagen är avsedd för normala
fredsförhållanden.

2
§

Som framgår av vad som sagts under 1 § skall till
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, och därmed till lagens
tillämpningsområde, räknas även frågor som rör bedrivandet av arbetsgivarens
verksamhet i stort och överhuvud frågor som kan sägas gälla inriktningen och
ledningen av verksamheten. Detta medför bl. a. att medbestämmandelagens regler
om förhandlingsrätt och om kollektivavtal kommer att gälla frågor inom denna
vida ram. På vissa områden och inom vissa särskilda slag av verksamheter kan
dock lagens regler om förhandlingar inte sträckas så långt.

När det gäller den offentliga sektorn kräver hänsynen
till den politiska demokratin och till den offentliga verksamhetens uppgift att
tjäna samhällsintresset särskilda överväganden vad gäller arbetstagamas
inflytande. Denna fråga behandlas i ett annat sammanhang.

Men det finns liknande problem även utanför den
offentliga sektorn. Även där finns det åtskilliga verksamheter som får sin
inriktning och sina mål bestämda i former som ligger den politiska demokratin
nära. Sådana exempel är politiska, fackliga, religiösa, kulturella och
välgörande organi-' sationer och samfund, där det regelmässigt finns ett
demokratiskt inflytande över verksamheten. Detsamma gäller inom
konsumentkooperationen och inom andra medlemsägda företag. 1 fall av denna art
skulle ett arbetstagarinflytande, som omfattade även verksamhetens mål och
inriktning, komma i koUision med andra demokratiska intressen. Den
motsättningen bör i princip lösas så att arbetstagarinflytandet inte tillåts
sträcka sig över frågor om mål och inriktning som avgörs på annan demokratisk
väg. Företag med opinionsbildande verksamhet, såsom press, radio och
television, erbjuder också exempel på verksamheter där det av hänsyn till andra
intressen än arbetstagamas bör göras en avgränsning av tillämpningsområdet
för medbestämmandelagens regler.

Men även i fall där det inte kan sägas, att andra
demokratiska beslutandeformer bör vinna försteg framför arbetstagarinflytandet
eller att viktiga hänsyn till utomståendes intressen kräver en begränsning av
medbestämmanderätten för arbetstagama, kan det under särskilda förutsättningar
te sig berättigat att göra en begränsning av lagens tillämpningsområde. Det är
när företag eller andra enskilda arbetsgivare bedriver ideell eller annan

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 329

jämförlig
verksamhet. Men begränsningen i lagen gäller här liksom i de tidigare fallen
endast frågor om mål och inriktning av verksamheten.

1 stora drag kan från fall tiU fall sägas hur långt
man bör sträcka principen att frågorna om mål och inriktning för en verksamhet
bör vara förbehållen andra demokratiska beslutsformer. Detsamma gäller i stora
drag gränsdragningen i fråga om verksamhetsinriktningen hos pressen och i andra
företag med opinionsbildande syfte. Ätt man t. ex. utgår från att lagen inte
bör granda rätt till medbestämmande för arbetstagama i fråga om fastställandet
av en dagstidnings politiska inriktning, innebär inte någon inskränkning när
det gäller beslut som rör ett tidningsföretags ledning och verksamhet i övrigt.
Ätt sådana frågor bör i samma mån som i andra företag vara underkastade lagens
medbestämmanderättsregler synes klart.

Gränsdragningen i medbestämmandelagen blir
emellertid förhållandevis allmänt formulerad. De regler som har upptagits i 2 §
bygger på att gränsdragningen får i de enskilda fallen utföras i enlighet med
det allmänna synsätt som ligger bakom paragrafen och som beskrivits i det
föregående. Enligt 2 § undantages från lagens tillämpningsområde arbetsgivares
verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell
natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat
opinionsbildande ändamål, såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.

Syftet med denna avfattning av paragrafen är till
en början att fastslå vilka slag av verksamheter som berörs av
undantagsregeln. Uppräkningen är dock inte uttömmande. Även andrajämförbara
verksamheter kan komma i fråga. Paragrafen skall vidare förstås så att det
enbart är frågor som omedelbart hänger samman med verksamhetens särart som
blir undantagna.

Med paragrafen avses främst att undanta från lagens
tillämpningsområde frågor som rör fastställandet av riktlinjerna för
arbetsgivarens verksamhet och som i den meningen gäller verksamhetens mål och
inriktning, t. ex. att en tidning skall ha en viss politisk hållning. Däijämte
undantas sådana beslut rörande genomförandet av verksamheten som kan sägas vara
omedelbart beroende av den fastställda målsättningen.

Med denna metod för avgränsningen får de anställda
hos ett politiskt parti inte i den egenskapen göra anspråk på
medbestämmanderätt över partiets poUtik, och motsvarande gäller för de anstäUda
hos en facklig organisation eller en näringslivsorganisation eller annan
intressesammanslutning. Religiösa eller kulturella sammanslutningar eller
institutioner är inte skyldiga att förhandla om arten av den verksamhet som
skall bedrivas, så länge det kan med fog sägas att valet härvidlag mellan olika
alternativ är direkt beroende av verksamhetens särart. Press och radio och
andrajämförbara företag kan fastställa inriktningen av sin opinionsbildande
verksamhet utan ett på lagen grandat inflytande från de anställdas sida.

När det gäller återkommande beslut som rör mål och
inriktning för verksamheten måste en gränsdragning göras från fall till fall.
Inte sällan kan här uppkomma en nära anknytning till frågor som det kan te sig
berättigat att

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 330

arbetstagama
får inflytande över. Tänker man sig t. ex. frågor om personalpolitiken inom
ett tidningsföretag kan en gränsdragning exempelvis böra göras så, att
utseende av chefredaktör blir en fråga som inte ligger inom lagens
tillämpningsområde medan andra rekrytenngsfrågor gör det.

Enligt 2 § skall ifrågavarande arbetsgivares
verksamhet i de delar som avses med paragrafen undantas frän lagens
tillämpningsområde. Detta innebär att ingen av lagens regler blir tillämplig
på det undantagna området. Anspråk kan inte med stöd av lagen ställas på
förhandlingar eller om information om sådan del av arbetsgivarens verksamhet
som inte faller inom lagens tillämpningsområde. Kollektivavtal med verkningar
enligt lagen kan inte heller träffas om frågor som hör till det undantagna
området. I och för sig finns det däremot inte några hinder mot att avtal
träffas utan lagens stöd mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, t.
ex. om rätt till information eller till överläggningar i fråga som hör till
det undantagna området. Överenskommelser av den typen föreligger redan nu och
lagen rabbar inte möjligheten att behålla sådana avtal och ingå nya.

3
§

Bestämmelsen i 3 § är avsedd att ge ledning då
fråga uppkommer om det är medbestämmandelagen eUer andra föreskrifter som skall
tillämpas i en given situation.

Medbestämmandelagen utgår från den vedertagna
principen att speciallag tar över allmän lag. Har i lag eller med stöd av lag
meddelats särskild föreskrift som avviker från medbestämmandelagen, gäller den
föreskriften. Exempel på sådana föreskrifter kan hämtas från
anställningsskyddslagen, förtroendemannalagen och studieledighetslagen, i
vilka det anges att överläggning i vissa fall skall äga rum innan en
arbetsgivare fattar beslut som rör enskild arbetstagare, t. ex. om uppsägning
av arbetstagare, omplacering av facklig förtroendeman, uppskov med
studieledighet osv. Dessförinnan skall arbetsgivaren ha varslat eller
underrättat den berörda kollektivavtalsbundna lokala arbetstagarorganisationen
om den tilltänkta åtgärden. Dessa särskilda föreskrifter, som bl. a.
innehåller regler om hur lång tid i förväg som frågan skall tas upp med
arbetstagarparten, gäller alltså i StäUet för de allmänna reglerna om primär
förhandlingsskyldighet i medbestämmandelagen. Det bör emellertid tilläggas att
såväl de nu berörda särskilda föreskrifterna som de motsvarande bestämmelsema
i medbestämmandelagen är dispositiva. Det är aUtså möjUgt för arbetsmarknadens
parter att genom koUektivavtal göra de anpassningar av de olika regelsystemen
som framstår som lämpliga. Det är också möjligt att komplettera t. ex.
anställningsskyddslagens varsel- och överläggningsregler med föreskrifter i
sådana koUektivavtal som avses i 32 § medbestämmandelagen.

1 den allmänna motiveringen har berörts att det kan
bli aktuellt att på vissa punkter ge särskilda från medbestämmandelagen
avvikande föreskrifter för de offentligt anställda. Ett liknande behov kan
uppkomma be-

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 331

träffande
andra arbetstagare, vilkas ställning i något hänseende är offentligrättsligt
reglerad. Med hänsyn till att sådana föreskrifter stundom utfärdas i
administrativ ordning har 3 § utformats på det sättet att avvikande föreskrifter
också kan utfärdas med stöd av lag. Som regel torde det dock bli fråga om
lagstiftning. Grandläggande reglerom statstjänstemännens rättsställning skall
t. ex. enligt 11 kap. 10 § regeringsformen ges i lag.

Bestämmelsen i 3 § tar sikte på avvikande
specialbestämmelser i annan lagstiftning. Det är t. ex. inte avsikten att de
allmänna bestämmelsema i skadeståndslagen skall ta över de särskilda
föreskrtfter som har lämnats i 54-61 §§ medbestämmandelagen. Beträffande
skadestånd för brott mot kollektivavtal som har trätt i stället för de
särskilda reglerna i t. ex. anställningsskyddslagen, förtroendemannalagen och
studieledighetslagen bör emellertid beaktas uttalandet i förarbetena till
anställningsskyddslagen (prop. 1974: 88 s. 184 ff) och föreskrtften i 14 §
studieledighetslagen att det bl. a. är talefristerna i den särskilda
lagstiftningen som gäller även om talan grandas på kollektivavtalet. Reglerna
om frister för talan om skadestånd vid kollektivavtalsbrott i 65 §
medbestämmandelagen bUr t. ex. inte tilllämpliga i dessa fall.

Om
lagens tillämpning gäller i övrigt att arbetstagamas medbestämmanderätt utövas
inom ramen av annan lagstiftning, som reglerar företagens verksamhet ur andra
synvinklar än förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetstagamas
rätt till förhandling och överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare
om medbestämmanderätt rubbar inte förpliktelser som åvilar företagen t. ex.
enligt byggnadslagstiftningen, miljöskyddslagstiftningen, konkurrensbegränsningslagstiftningen
och annan näringsrättslig lagstiftning, skattelagstiftningen, etc. I den mån
kollektivavtal träffas som ger arbetstagarsidan bestämmanderätt på något
område, där beslut nu fattas av arbetsgivaren, är det parternas sak att välja
sådana former för medbestämmandet att arbetsgivaren fortfarande kan bära det
ansvar av denna art som åvilar honom enligt lag eller offentlig myndighets
beslut. Det ligger i sakens natur att lösningarna här måste sökas med hänsyn
till omständighetema i vaije enskik faU.

En ram för utövandet av medbestämmanderätten bildas
också av sådan lag som reglerar de rättsliga former i vilka arbetsgivarens
verksamhet bedrivs. I sådan lag finns ofta även regler om av vem och i vilken
ordning eller under vUka föratsättningar vissa beslut skall eller får fattas.
Sådana regler är ofta tvingande av hänsyn till utomståendes eller minoriteters
intressen. Många exempel härpå finns i lagstiftningen om aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Reglerna om skydd för det bundna kapitalet och om offentlig
redovisning är tvingande. Däri ligger att de inte kan åsidosättas genom
förhandlingsöverenskommelser mellan företaget och de anställda. Inte heller får
regler i den nu föreslagna lagen tillämpas så att skyldighet enligt sådan annan
lagstiftning inte kan fullgöras i föreskriven tid. Även sådana aUmänna
grandsatser i hithörande lagstiftning som att ekonomisk

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 332

förening
skall bedriva sin verksamhet enligt kooperativa principer är av tvingande
karaktär och kan inte åsidosättas genom avtal.

Äktiebolagslagstiftningen innehåller också regler
om fördelningen av beslutsbefogenheterna mellan de olika bolagsorganen. Vissa
beslut av gmndläggande betydelse förbehåUs bolagsstämman medan det ankommer på
styrelsen och verkställande direktören, där en sådan finns, att ha hand om
förvaltningen. Revisorerna granskar styrelsens och verkställande direktörens
förvaltning och bolagets räkenskaper.

1 åtskilliga frågor, som nu tillhör området för
styrelsens och verkställande direktörens beslutanderätt, lägger
aktiebolagslagstiftningen inte några hinder i vägen för kollektivavtal,
varigenom beslutanderätten helt eller delvis förs över på de anställda eller
på företrädare för dem. Beslut kan fattas t. ex. i partssammansatta organ eller
av enbart arbetstagarföreträdare i frågor på t. ex. personalpolitikens område.
Detsamma gäller om beslut på området för arbetets ledning och fördelning, t.
ex. frågor om val och fördelning av arbetsuppgifter, arbetsmetoder,
arbetsmätning och arbetstid. Även åtskilliga beslut som ligger på företags- och
affärsledningsområdet, och som det annars tillkommer styrelse eller
verkställande direktör att besluta om, kan utan hinder av
bolagslagstiftningens regler helt eller delvis överlåtas på arbetstagarna eller
företrädare för dem. På vissa områden, t. ex. företagshälsovård och arbetsmiljö
eller personalutbildningen, kan t. ex. träffas avtal om självbestämmanderätt
inom avtalade budgetramar. 1 princip torde gälla att avtal kan träffas om
medbestämmanderätt i beslut som det enligt aktiebolagslagstiftningen tillkommer
styrelsen eller verkställande direktören att fatta, under den redan nämnda
allmänna fömtsättningen att medbestämmanderätten utformas så att frågan om det
rättsliga ansvaret gentemot samhället och tredje man blir löst. Denna
ståndpunkt skall ses mot bakgrand av att frågor om ingående av kollektivavtal
tillhör styrelsens ansvarsområde. Det ligger dock i sakens natur att
beslutsdelegation inte utan åsidosättande av aktiebolagslagstiftningen kan ske
i sådan utsträckning att styrelsen för ett bolag i realiteten måste anses ha
frånträtt sin StäUning som en sådan. Att en gräns av den innebörden måste
finnas är dock knappast något som reser praktiska problem vid tillämpning av
reglerna om medbestämmanderätt för arbetstagarna.

1 princip torde å andra sidan gälla att beslut som
i aktiebolagslagstiftningen förbehållits bolagsstämman inte kan överflyttas på
annat beslutande organ genom kollektivavtal. Frågor om ändring av
bolagsordningen, höjning eller nedsättning av aktiekapitalet, likvidation och
utseende av styrelse och revisor kan inte på grand av, avtal avgöras av någon
annan än bolagsstämman. Aktiebolagslagens regler om vinstutdelning kan inte
heller sättas åt sidan genom kollektivavtal i den mån dessa regler avser att
skydda det bundna kapitalet eller tillförsäkra minoritet rätt till
vinstutdelning. När lagen inte föreskriver vinstutdelning torde däremot kunna
tänkas en på kollektivavtal grandad facklig vetorätt mot utdelning. Även om
emeller-

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 333

tid
själva beslutanderätten i hithörande frågor inte kan överlåtas på företrädare
för arbetstagarna, kan mindre ingripande former av medbestämmanderätt i
företaget väl tänkas. Ätt visst beslut i sista hand skall fattas av ett i lag
angivet bolagsorgan hindrar inte tillämpning av den föreslagna lagens regler
om primär förhandlingsrätt och om rätt till information eller av regler i avtal
av liknande innehåll.

Det har ansetts kunna överlåtas åt arbetsmarknadens
parter och domstolspraxis att här tills vidare forma rättsutvecklingen. I en
kommande översyn av associationsrätten från de här aktuella utgångspunkterna
kan hithörande problem väntas bli återapptagna och ytterligare belysta.

4
§

Medbestämmandelagen är som tidigare framhållits
avsedd att ersätta de centrala lagarna i den nu gällande
arbetsfredslagstiftningen, dvs. MedlL, KAL och FFL. Dessa lagar innehåller på
viktiga punkter regler som är att betrakta som skyddsregler för arbetstagarna
eller som har tillkommit i syfte bl. a. att ta tillvara intressen som ligger
utanför partsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Sådana regler i
lagarna anses i princip vara tvingande till sin innebörd, även om detta inte
alltid framgår av uttryckliga bestämmelser i lagtext. På andra punkter anses
däremot den gällande arbetsfredslagstiftningens regler vara dispositiva. Ärbetsrättskommittén
valde för sin del att föreslå en för hela den av kommittén föreslagna lagen
gällande regel av innehåll att avtal i strid mot lagens bestämmelser skulle
vara att anse som ogiltiga i den ifrågavarande delen, om ej annat angavs i
lagen (5 § FKL). Kommitténs sätt att se på frågan om den tvingande resp. dispositiva
karaktären hos den föreslagna lagens regler anslöt sig emellertid nära till det
synsätt som ligger bakom nu gällande lagar.

Detsamma kan i stora drag säga vara fallet med
medbestämmandelagen. På en punkt skiljer sig däremot i detta hänseende
medbestämmandelagen från motsvarigheterna i kommitténs förslag. Reglerna om
medbestämmanderätt för arbetstagarna i nya former har i princip genomgående
ansetts böra göras dispositiva. I Jämförelse med kommitténs förslag har vidare
valts en något annan teknik att lösa frågan. 1 4 § första stycket har sålunda
som huvudregel slagits fast att medbestämmandelagen är i den meningen tvingande,
att avtal som upphäver eller inskränker rättighet eller skyldighet enligt
lagen är ogiltigt i den delen. Till denna huvudregel har i andra stycket fogats
undantag i det att avvikelse får göras från föreskrifterna i vissa av lagens
paragrafer, om avvikelsen görs genom kollektivavtal. Något krav att
kollektivavtal skall ha träffats på viss nivå har inte ansetts böra ställas
upp. Detta hänger samman med att de dispositiva regler som ges i lagen är
bundna till eller beroende av kollektivavtalsförhållande som inte ligger på
någon viss särskUt angiven nivå. Bestämmelsema i 4 § har följande innebörd i
vad avser de olika i medbestämmandelagen intagna reglema.

När
det gäller de inledande bestämmelsema (1-6 §§), som anger bl. a.

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 334

lagens tillämpningsområde och vissa begreppsbestämningar
Jämte förhållandet på vissa punkter till annan lag, uppkommer inte något
självständigt problem rörande reglernas tvingande eller dispositiva karaktär.

Reglerna om skydd för föreningsrätten
(7-9 §§) är alltigenom tvingande enligt huvudregeln i 4 § första stycket, dvs.
lagens regler om rätt till skydd för föreningsrätten resp. om skyldighet att
respektera annans föreningsrätt kan inte med giltig verkan upphävas eller
inskränkas genom avtal. Däremot kan i princip, låt vara att detta torde ha
begränsad betydelse i praktiken, skyddet för föreningsrätten utvidgas genom
avtal. På den punkten torde medbestämmandelagen i viss mån skilja sig från nu
gällande rätt. Exempel härpå skulle kunna vara förlängning av de i lagen
stadgade fristerna för väckande av talan om föreningsrättskränkning eller
skärpning av skadeståndsansvaret för sådan kränkning. Lagens regler hindrar
inte heller avtal som skulle kunna sägas utvidga föreningsrättsskyddet utanför
de nu gällande gränserna, t. ex. genom att arbetsgivare åtager sig särskild
skyldighet att respektera arbetstagarorganisations anspråk på att få bedriva
sin verksamhet utan intrång. Även härvidlag torde dock frågan om avtalsfrihet
ha underordnad praktisk betydelse. Ett problem för sig, som dock torde kunna
överlämnas åt rättstillämpningen i den mån det skulle uppträda i praktiken, är
den rättsliga bedömningen av avtal på området som skulle kunna sägas sträcka
sig utanför lagens eget tillämpningsområde.

Reglerna om förhandlingsrätt och
förhandlingsskyldighet i FFL anses, utan att det har uttryckligen angivits i
lagens text, i princip vara tvingande. Endast reglerna om påkallande av
förhandling och om förhandlingssammanträde m. m. i 5 § FFL har ansetts tillåta
avvikelse genom kollektivavtal. Även de av kommittén föreslagna bestämmelsema
på förhandlingsrättens område (11-16 §§ FKL) föreslogs bli tvingande. Undantag
gjordes endast beträffande reglerna i 15 § andra stycket FKL om vissa tider
inom vilka förhandling skall hållas efter det att förhandlingsframställning
gjorts (jfr 16 § andra stycket medbestämmandelagen). Medbestämmandelagen innebär
här en ändring i jämförelse med kommittéförslaget såtillvida som de nya
reglerna (11-12 och 14 §§) om arbetsgivares skyldighet att förhandla före
beslut har ansetts böra göras dispositiva (4 § andra stycket). Som utvecklats
i den allmänna motiveringen är avsikten härvid att det skall vara möjligt att i
den mån det är behövligt anpassa den i lagen föreskrivna förhandlings- och
uppskovsskyldigheten efter omständigheterna på särskilda områden eller i
särskilda fall, t. ex. så att de frågor som skall omfattas av primär
förhandlingsskyldighet bestäms närmare i avtal eller genom att närmare regler
om uppskovsskyldighet eller om förhandlingsförfarandet fastställs i avtal. Det
skall också vara möjligt t. ex. att närmare ange vad som skall anses ligga i
uttrycket synneriiga skäl i 11 § eller att fastställa förenklade former för
partskontakter när sådant ligger i en eller båda parters intresse (jfr 15 §).
De regler om förhandlingsrätt som har motsvarigheter i den nu gällande lagen
har däremot inte ansett böra vara dispositiva i störte

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 335

utsträckning
än de nu gällande motsvarigheterna är det. Den allmänna förhandlingsrättsparagrafen
(10 §) och regeln om innebörden av den lagstadgade förhandlingsskyldigheten
(15 §), liksom regeln om arbetstagares rätt till skälig ledighet för deltagande
i förhandling (17 §), är sålunda på det sättet tvingande att föreskrivna
rättigheter och skyldigheter inte kan med bindande verkan upphävas eller
inskränkas genom avtal. Detsamma gäller 13 §. De anvisningarom förhandlingsframställning,
om tider för inledande av förhandling m. m., som ges i 16 §, är också i princip
tvingande, låt vara att reglerna har ett sådant innehåll att frågan torde vara
av underordnad betydelse. I överensstämmelse med kommitténs förslag har dock
gjorts ett undantag på en punkt, såtillvida som reglerna i 16 § andra stycket
om vissa tidsfrister för inledande av förhandling har ansetts böra få
dispositiv karaktär. 1 avsnittet om rätt till information har den allmänna
regeln i 18 § om skyldighet att lämna ut handling, som åberopas vid
förhandling, ansetts böra vara tvingande. Därmed markeras den nära anknytningen
till den allmänna förhandlingsrättsregeln i 10 §. Övriga regler på
informationsrättens område, dvs. 19 och 20 §§ om koUektivavtalsbunden
arbetsgivares informationsskyldighet och reglerna i 21 och 22 §§ om
tystnadsplikt har av samma skäl som vid den nya förhandlingsreglema ansetts
böra vara dispositiva.

Vad gäller reglema om kollektivavtal (23-31 §§) är
reglerna i 23-25 §§ tvingande i den meningen, att de rättsverkningar som knyts
till kollektivavtal inte gäller för andra avtal än sådana som uppfyller de i
paragraferna uppställda villkoren för att kollektivavtal skall föreligga. Även
reglerna i 29 och 30 §§ om uppsägning av kollektivavtal är på motsvarande sätt
tvingande. Den rätt till uppsägning som särskilt föreskrivs i 29 § första och
andra styckena får enligt 4 § första stycket inte upphävas eller inskränkas. Äv
4 § andra stycket följer däremot att avtal kan med giltig verkan träffas om de
frister som skall gälla för uppsägning i ifrågavarande fall. Även 31 § är
tvingande i den meningen, att där föreskrivna rättigheter (rätt att få avtal
hävt etc.) och skyldigheter (att respektera avtal oavsett att motpart brutit
mot lag eller avtal) gäller även om avtal skulle ha träffats av annan innebörd.
Reglerna i 26 och 27 §§ är också i princip av tvingande natur. I fråga om de
reglerna är detta dock i viss mån av underordnad betydelse, eftersom båda
paragraferna kan sägas för sin tillämpning förutsätta ett visst avtalsinnehåll.
Den återstående paragrafen i avsnittet, 28 § om giltigheten av kollektivavtal
vid företagsöverlåtelse resp. sammanslagning av organisationer, har slutligen
på samma sätt som motsvarigheten i kommitténs förslag (24 § FKL) ansetts böra
vara dispositiv.

Till följd av den rättsliga karaktären hos 32 §
saknar den här behandlade frågan betydelse såvitt gäller den paragrafen.

Reglerna om bestämmanderätt vid tvist om tolkning
av avtal (33-37 §§) och om facklig vetorätt i visst faU är enligt 4 § andra
stycket dispositiva som tillhörande den serie nya regler om medbestämmanderätt
för arbetstagarna som lagen innehåller.

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 336

Fredspliktsreglerna (41-45 §§) är liksom
motsvarande regler i gällande rätt i princip tvingande på det sättet, att
fredsplikten inte kan upphävas eller inskränkas genom avtal. Eftersom
fredsplikten som sådan beror av kollektivavtal kan dock, liksom enligt KAL,
parterna i viss mån disponera över den, t. ex. genom att föreskriva att
kollektivavtalet skall kunna bringas till upphörande med kort eller ingen
uppsägningstid. På samma sätt som av 4 § tredje stycket KAL följer vidare av 4
§ första stycket i den nu föreslagna lagen att avtal skall kunna med giltig
verkan träffas om längre gående fredsförpliktelse än den som föreskrivs i
lagen. Överläggningsskyldigheten enligt 43 § första stycket har som nära
anknuten till fredspliktsreglerna ansetts vara ett åliggande från vilket
avsteg i inskränkande riktning inte skall få göras genom avtal. Reglerna i
paragrafens andra stycke har dock ansetts böra vara dispositiva. Bestämmelsema
i 44 § om kvarievande stridsrätt har sådan innebörd, att frågan om deras
tvingande eller dispositiva karaktär saknar självständig betydelse. Reglema om
varselskyldighet i 45 § får inte upphävas eller inskränkas genom avtal.

Reglerna om medling i 46-53 §§ är liksom
motsvarande regler i MedlL och i kommitténs förslag tvingande. Detta ligger i
sakens natur.

När det gäller frågan om möjlighetema att genom
avtal göra avsteg från den föreslagna lagen regler om skadestånd (54-62 §§)
bygger 4 § första stycket på att regler om skadestånd såsom påföljd för brott
mot lagen inte har annan karaktär än den regel som skadeståndsregeln är avsedd
att sanktionera. Avvikelse från lagens skadeståndsregler kan med andra ord inte
göras i den mån en sådan avvikelse faktiskt skulle komma att innebära ett
upphävande eller en inskränkning av den rättighet eller skyldighet som enligt
lagen sanktioneras med skadeståndsansvar. Det i lagen stadgade
skadeståndsansvaret för kränkning av föreningsrätten kan t. ex. inte upphävas
eller inskränkas genom avtal, eftersom detta skulle vara liktydigt med att
föreningsrättsskyddet upphävdes eller inskränktes i samma mån. Skyddet för
föreningsrätten ligger Ju just i att lagen anvisar rättsliga sanktioner mot
kränkningar av den. Kan däremot enligt lagen avtal träffas om avvikelse från
lagens bestämmelser på ett visst område, t. ex. i fråga om bestämmanderätten
vid tvist om tolkning av avtal, ligger däri att sådan avvikelse också kan ges
den formen att skadeståndsansvaret inskränks eller skärps på en viss punkt. På
samma sätt gäller att skadeståndsansvaret för avtalsbrott är dispositivt,
eftersom det i realiteten inte är något annat än en fråga om det träffade
avtalets innebörd på en viss punkt. När det gäller tvingande regler i lagen,
vilka sanktionerats med skadestånd enligt lagens bestämmelser därom, bör
häratöver anmärkas att reglerna i 54-62 §§ skall ses som en enhet, som en
sammanhängande serie av regler om skadeståndsskyldighet vid brott bl. a. mot
lagens tvingande regler. Härav följer att skyldigheten att erlägga skadestånd
väl kan utvidgas - mot detta finns inte något hinder i 4 § första stycket - men
inte upphävas eller inskränkas. Reglerna om befrielse från eller Jämkning av
skadeståndsansvar bör med

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 337

andra ord inte uppfattas lösryckta från sitt sammanhang
som fastställande en rättighet, vilken enligt 4 § första stycket inte får
upphävas eller inskränkas.

Vad slutligen gäller lagförslagets
sista avsnitt, reglerna i 64-70 §§ om tvisteförhandling och rättegång, gäller
enligt 4 § andra stycket att 64-66 §§ är dispositiva. Övriga regler är
tvingande, enligt sakens natur eller på sätt som anges i 4 § första stycket.

5 §

1 första stycket av denna paragraf
har tagits upp en bestämmelse som är avsedd att förekomma, att lagens regler om
förhandlingsrätt, rätt till information m. m. får till effekt att part får
insyn i eller inflytande över motparts dispositioner inför eller åtgärder under
arbetsstrid. Enligt denna bestämmelse innebär föreskrifterna i lagen inte rätt
för part till insyn i förhållanden hos motpart, som har betydelse för
förestående eller redan utbmten arbetskonflikt, eller rätt till inflytande över
motpartens beslut rörande sådan konflikt. Tanken är att parts möjligheter att
fritt överväga och besluta om att inleda och genomföra arbetsstrid inte skall
rubbas genom lagens regler. Däremot innebär regeln inte att sådana delar av
lagen, som inte har sådan beröring med parternas förhållanden under öppen
facklig strid, skall förlora sin tillämplighet. Skyddet för föreningsrätten
gäller sålunda även under öppen konflikt. På den punkten sker inte någon
ändring i gällande rätt.

Vad som åsyftas med första stycket
är främst att part inte skall med stöd av reglerna i lagen kunna bereda sig insyn
t. ex. i motpartens taktiska överväganden och omedelbara förberedelse för en
arbetsstrid eller i motpartens finansiering av arbetsstriden genom avsättning
av medel via medlemsavgifter, penninglån, bidrag och borgensförbindelser m. m.
Lagens föreskrifter om förhandlingsrätt och om rätt till information ger
såvitt gäller organisationerna på arbetsmarknaden i princip inte någon
möjlighet till sådan insyn i motparts förhållanden. Organisationemas egna
ekonomiska förhållanden torde inte annat än möjligen i rena undantagsfall
kunna räknas till förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och reglema
om förhandlingar och information kan inte heller annat än kanske i rena
särfall tänkas beröra sådana ting. Det förhåller sig däremot annorlunda med enskilda
arbetsgivares ekonomiska förhållanden. Lagens regler ger för normala fall
vittgående rätt för vederbörande arbetstagarparter att ta del av och förhandla
om frågor som har direkt beröring med företagens ekonomiska förhållanden. Det
är tydligt att den kännedom som därmed vinnes på arbetstagarsidan om sådana
förhåUanden kan ha betydelse även för bedömningar som rör arbetsstrid, i
vilken företaget kan komma att deltaga. Detta är oundvikligt. När
arbetskonflikt är nära förestående eller redan har bmtit ut har det emellertid
ansetts böra göras en inskränkning i de befogenheter som är avsedda för
normala fredsförhåUanden mellan partema. Den

22-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 338

gräns
som måste dras kring en undantagsregel med denna innebörd har knutits till
humvida arbetsstrid redan pågår eller i varje fall förestår. Vidare har
uppställts kravet för undantag från lagens föreskrifter att det skall röra sig
om förhållanden, som har betydelse för sådan arbetskonflikt.

Har konflikt varslats av endera sidan får
konflikten anses vara förestående i den här aktuella paragrafens mening. Det
är emellertid inte helt nödvändigt, att varsel skall ha utfärdats för att
paragrafen skall kunna träda i tillämpning. Även i fall t. ex. där konflikt
pågår på ett visst område och en utvidgning av konflikten hotar utan att varsel
om sådan utvidgning ännu gjorts eller när avtalsförhandlingar har strandat och
beslut om arbetskonflikt håller på att övervägas kan regeln vara att tillämpa.
Däremot ligger i kravet på att konflikten skall pågå eller vara förestående,
att undantag inte får göras från tillämpning av lagens regler enbart under
hänvisning till att visst eller vissa förhållanden kan väntas bli av betydelse
för en tänkbar arbetsstrid.

Kravet att det skall röra sig om förhållanden, som
har betydelse för arbetsstriden, innebär att beslut eller åtgärder som normalt
hör till förhandlingsskyldig arbetsgivares verksamhet och som normalt är
underkastade förhandlings- och informationsskyldighet regelmässigt fortfar att
vara underkastade sådan skyldighet även vid arbetsstrid. VUl t. ex. en
arbetsgivare lägga om driften eller sälja en del av sin rörelse eller
liknande, är han fortfarande skyldig att förhandla därom, i den mån åtgärden
inte är föranledd av eller vidtagen med avseende på arbetsstriden. På samma
sätt fortfar arbetsgivaren att vara skyldig att förhandla i arbetsledningsfrågor
i den mån sådana kommer upp under konflikten.

Enligt paragrafen ger lagens föreskrtfter inte
heller rätt till inflytande över motpartens beslut rörande sådan konflikt. Vad
som här avses är att förhandlingsrätt och medbestämmanderätt i övrigt inte
skall få åberopas till stöd för anspråk på att få delta i beslut om deltagande
i arbetsstrid, om understödjande av annan part i arbetsstrid eller liknande. Av
regelns avfattning framgår att det är enbart beslut som omedelbart gäller
arbetskonflikt, vilka undantas från lagens tillämpning.

1 paragrafens andra stycke har upptagits en regel
enligt vilken sådana bestämmelser i lagen som ålägger arbetsgivare vissa
skyldigheter i förhållande till arbetstagarorganisation, gentemot vUken
arbetsgivaren är bunden av koUektivavtal, skall gälla även när tillfälligt
koUektivavtalslöst tillstånd råder mellan partema. De regler som åsyftas är
reglema om primär för-handUngsskyldighet och om skyldighet att förhandla före
beslut i 11 och 12 §§, reglerna om informationsskyldighet i 19 §, reglema om
tolkningsföreträde i arbetsskyldighetstvister och lönetvister i 34 och 35 §§
och reglema om facklig vetorätt i 38 och 39 §§.

6 §

Liksom i den nu gällande arbetsfredslagstiftningen
intar i medbestämmandelagen arbetstagamas och arbetsgivarnas organisationer en
central

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 339

plats i regelsystemet. Det är på arbetstagarsidan
organisationen som har den i lagen stadgade förhandlingsrätten, som är part i
kollektivavtal och som fattar beslut om fackliga stridsåtgärder. Det är för
medlemskapet och verksamheten i organisationen som skydd beredes de anställda
genom lagens föreningsrättsliga stadganden. Det är organisationen som jämte
medlemmarna bär det rättsliga ansvaret för avtals upprätthållande och för den
lagstadgade fredsplikten. Motsvarande regler gäller för arbetsgivarsidans
organisationer, där sådana förekommer.

Det finns inte några i lag upptagna
regler om de rättsliga fömtsättningar, som skall vara uppfyllda för att en
sammanslutning av fysiska personer eller annat kollektiv skall vara att
betrakta som en s. k. ideell förening eller för att en sådan förening skall
kunna för egen del förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. De
rättsliga villkoren härför har utbildats i rättstill-lämpningen (se SOU 1975: I
s. 601 ff.). Erfarenheten har visat att den hittills gällande lagstiftningen
på det arbetsrättsliga området har kunnat utan egentliga olägenheter tillämpas,
trots att lagregler saknas i fråga om ideella föreningar. Något skäl att nu
föreslå lagstiftning i detta ämne föreligger alltså inte.

Däremot bör i överensstämmelse med
nu gällande ordning i lagtexten anges vilka kategorier av sammanslutningar som
omfattas av lagen, nämligen sammanslutningar av arbetsgivare respektive
arbetstagare. Syftet med en sådan avgränsning är att otvetydigt slå fast att
enbart organisationer med uppgifter och verksamhet som gäller förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare faller in under lagen. Därjämte är syftet
att till ledning för motpart, sammanslutningens egna medlemmar och andra anvisa
hur denna karaktär hos sammanslutningen skall fastställas.

I enlighet härmed har i 6 § första
stycket upptagits en regel som i nära anslutning till nu gällande 2 § första
stycket FFL slår fast att med uttrycket arbetstagarorganisation avses sådan
sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar skall tillvarataga
arbetstagarnas intressen i förhållande till arbetsgivaren. Liksom i FFL har upptagits
en härtill anknytande bestämning av begreppet arbetsgivarorganisation som
utgörande en "motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan".
Föreskriften bygger liksom motsvarande bestämmelse i FFL på det i
rättstillämpningen utbildade föreningsbegreppet. Ätt termen
"organisation" genomgående har valts i stället för den i FFL
tillämpade benämningen "förening" hänger samman med att termen
"organisation" har kommit till användning i annan nyare
arbetsrättslig lagstiftning, t. ex. anställningsskyddslagen och förtroendemannalagen.
I övrigt har skett vissa språkliga förenklingar. Någon ändring i sak är inte
avsedd. Begreppsbestämningarna i 6 § innefattar häratöver i princip endast
kravet att en arbetsgivarorganisations eller arbetstagarorganisations karaktär
av sådan organisation skall framgå av stadgarna. Liksom enligt vad som får
antagas vara gällande rätt (jfr SOU 1935: 59 s. Il3f och prop. 1936:240 s. 75
f), bör kravet på stöd i stadgama inte fattas så att det obetingat krävs
bestämmelser som uttryckligen anger denna karaktär.

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 340

Även
när det av allmänna bestämmelser, eventuellt sammanställda med organisationens
namn, framgår att organisationen har sådana uppgifter som nu avses, bör det
kunna anses vara fråga om en sådan sammanslutning av arbetsgivare eller av
arbetstagare som omfattas av lagen. 1 gränsfallen blir det ytterst en uppgift
för domstol att tolka stadgarna. Även frågan om de rättsliga verkningarna i
skilda fall av att en viss organisation inte anses uppfylla det i lagen
uppställda kravet och av att oklarhet kan anses ha rått om stadgarnas innebörd,
är av natur att böra överlåtas till rättstill-lämpningen.

Liksom enligt gällande rätt utesluter de föreslagna
reglema inte i och för sig att en sammanslutning, som enligt stadgarna har
sådana uppgifter som avses i 6 § och därför faller in under lagen, även ägnar
sig åt annan verksamhet.

Kravet att organisationen skall bestå av
arbetsgivare respektive av arbetstagare, vilket i realiteten utgör ett
ytterligare led i beskrivningen av organisationens här avsedda karaktär, torde
i och för sig inte föranleda några svårigheter i tillämpningen. Det ligger i
sakens natur att vid varje given tidpunkt flertalet medlemmar i hithörande
organisationer är arbetsgivare eller arbetstagare i den meningen, att de är
parter i anställningsavtal. Det kan emellertid inte ställas upp ett krav att
alla medlemmar skall i denna strikta mening vid varje tiltfälle vara
arbetsgivare eller arbetstagare (jfr prop. 1936: 240 s. 75). Särskilt bör
erinras om den utvidgning som görs i den allmänna förhandlingsrätten till att
omfatta även sådana medlemmar i en arbetstagarorganisation, som tidigare har
varit arbetstagare. Även i arbetsgivarorganisation kan ingå medlemmar, som för
längre eller kortare tid saknar anställda och alltså inte är parter i
anställningsavtal.

Genom den terminologiska enhetligheten har
markerats, att begreppet organisation genomgående har samma innebörd i
medbestämmandelagen; det är samma slag av organisation som kan göra anspråk på
skydd för sin föreningsrätt, som bär ansvar för fredsplikten etc.

På den svenska arbetsmarknaden är framför allt
arbetstagarorganisationerna uppbyggda på det sättet att förhandlingar om
ingående av kollektivavtal, beslut om fackliga stridsåtgärder och andra frågor
av övergripande natur handläggs på central nivå av företrädare för
organisationens ledning medan frågor som rör förhållandena på de enskilda
arbetsplatsema handläggs av företrädare för lokala organ inom
arbetstagarorganisationen, t. ex. klubbar eller avdelningar. Vissa regler i
medbestämmandelagen tar sikte på och gäller till förmån för dessa lokala eller
centrala organ. I 6 § andra stycket har därför tagits upp regler om den närmare
innebörden av de i lagen använda begreppen lokal respektive överordnad
arbetstagarorganisation. Det kan stundtals möjligen verka oegentligt att
framställa dessa olika organ inom en och samma arbetstagarorganisation som
självständiga organisationer. Det förekommer dock att de uppträder i denna
egenskap, t. ex. som självständig part i kollektivavtal. Begreppet lokal
arbetstagaror-

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 341

ganisation
finns också redan i den arbetsrättsliga lagstiftningen utan att definitionen
har skapat några nämnvärda tillämpningsproblem.

Det finns emellertid också arbetstagarorganisationer
som saknar uppbyggnaden i lokala och centrala organ. Ytterst är det emellertid
arbetstagarorganisationen som sådan som är bärare av de i lagen angivna
rättigheterna och skyldigheterna. 1 de nu angivna fallen är det alltså
organisationen som träder in i de uppgifter som annars utövas av lokala
respektive överordnade organ. Detta följer av den avfattning som lagreglerna
har fått. Någon särskild regel för dessa fall har därför inte tagits in i 6 §.

Medbestämmandelagens olika regler för lokala
respektive överordnade arbetstagarorganisationer avser i första hand
organisationer som står eller brakar stå i kollektivavtalsförhållande till
arbetsgivaren. Men 6 § och den nu berörda tillämpningen av denna gäller även
arbetstagarorganisation, som inte står i koUektivavtalsförhåUande till en viss
arbetsgivare. Den i 13 § angivna rätten till primär förhandling i individuella
fall utövas alltså på samma sätt som gäller för koUektivavtalsbundna
organisationer.

Ibland förekommer det att en lokal
arbetstagarorganisation står som ensam part på arbetstagarsidan i det
kollektivavtal som binder arbetsgivaren, t.ex. då en avdelning har tecknat s.k.
hängavtal. Den centrala arbetstagarorganisationen, dvs. som regel förbundet,
är formellt sett inte kollek-tivavtalspart även om t. ex. hängavtalet
föreskriver att den inom avtalsområdet gällande förhandlingsordningen med
lokala och centrala förhandlingar skall tillämpas. Förbundet får emellertid
vid tillämpningen av medbestämmandelagen anses som överordnad organisation och
de regler som föratsätter kollektivavtalsbundenhet tillämpas även i förhållande
till förbundet trots att det formellt sett endast är det lokala organet inom
organisationen som är part i kollektivavtalet med arbetsgivaren.

För att återgå till själva lagtexten i 6 § andra
stycket innehåller den alltså en definition av begreppen lokal resp. överordnad
organisation. Med lokal arbetstagarorganisation avses sammanslutning av
arbetstagare som är part i lokal förhandling med arbetsgivare. Normalt torde
det bli fråga om en sammanslutning av arbetstagare som är anställda på samma
arbetsplats, dvs. driftsenhet (motsvarande). Inom t. ex. industrin avses i
första hand verkstadsklubb, tjänstemannaklubb etc. Saknas sådan sammanslutning
gäUer föreskriften den lokalavdelning, sektion, etc. som bmkar förhandla lokalt
för arbetsplatsen. Finns på en arbetsplats t. ex. både en verkstadsklubb och
underavdelningar av denna (gmpper etc.) avses med lokal arbetstagarorganisation
normalt verkstadsklubben, eftersom det är denna som är part i lokala
förhandlingar. Sammanslutningar av yrkesgrapper inom en arbetstagarorganisation
utgör säUan lokal arbetstagarorganisation i medbestämmandelagens mening
eftersom de oftast inte har några förhandlande eller därmed jämförUga
uppgifter.

Med överordnad arbetstagarorganisation avses på
motsvarande sätt sammanslutning av arbetstagare som är part i central
förhandling med ar-

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 342

betsgivare.
Normalt blir det då fråga om det fackförbund etc, som står som part i det
aktuella kollektivavtalet.

Vid tillämpningen av de nu berörda reglerna får den
fackliga organisationens stadgar eller beslut som har fattats om fördelningen
av uppgifter inom organisationen den största betydelse. Skall vissa regler i
medbestämmandelagen i första hand tillämpas på en lokal
arbetstagarorganisation, kan lagreglerna emellertid inte sättas åt sidan på det
sättet att organisationen ensidigt bestämmer att uppgiften i fråga likväl skall
handläggas centralt. Arbetstagarorganisationen kan t. ex. inte med verkan på
medbestämmandelagens område fatta beslut som innebär att den lokala
organisationen inte skall få förhandla på sätt som anges i 14 § första stycket
men i övrigt verka som lokal arbetstagarorganisation. Behovet av att ersätta
lagens regler om fördelningen av uppgifter mellan lokala och centrala organ med
andra för t. ex. branschen eller arbetsplatsen anpassade bestämmelser, får i
stället tillgodoses genom koUektivavtal. Samfliga nu berörda regler är dispositiva
på sätt som framgår av 4 § andra stycket.

Föreskrifterna i 6 § tredje stycket om
sammanslutningar av arbetsgivarorganisationer respektive
arbetstagarorganisationer har sin omedelbara förebild i 1 § femte stycket KAL
och utgör endast en omredigering av lagtexten utan att någon saklig ändring
har avsetts. Syftet med föreskriftema är att möjliggöra, alt de regler i
medbestämmandelagen som är avfattade att gälla för självständiga och fristående
organisationer och deras medlemmar skall bli tillämpliga även vid sådana mera
utvecklade organisationsförhållanden där flera organisationer är sammanslutna
till en gemensam organisation av övergripande natur. I sådana fall skall de
regler i lagen, som tar sikte på arbetsgivarorganisation eller
arbetstagarorganisation gälla för den övergripande organisationen och de
regler, som är avfattade att äga tilllämplighet på organisationsmedlemmar,
gälla för såväl de anslutna organisationema som deras medlemmar. Som ett
exempel på verkningama härav kan pekas på hur ett kollektivavtal som träffas av
en övergripande organisation blir bindande, föratom för den avtalsslutande
organisationen själv, både för anslutna organisationer och för deras medlemmar.
Utan att detta har ansetts behöva särskilt anges i lagtexten, är avsikten att
samma princip skall på motsvarande sätt tillämpas även när i något fall fråga
är om en organisationsuppbyggnad i vilken flera övergripande organisationer är
sammanslutna till en ytterligare organisation som är dem överordnad osv.

1 detta sammanhang bör anmärkas ett problem som
följer av att i 2 § tredje stycket FFL återfinns en motsvarighet till de nu
berörda föreskrtftema vilken så till vida skiljer sig från dessa som att vissa
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer i FFL har givits den särskilda
beteckningen "huvudorganisation". Att denna beteckning infördes i
FFL hängde samman med att lagstiftaren ville bestämma ett på visst sätt
kvalificerat organisationsbegrepp (jfr SOU 1935: 59 s. 114, prop. 1936: 240 s.
76, L2U memorial 1936:59 s. 2 f). Förarbetena är emellertid knapphändiga i
fråga om den

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 343

åsyftade
innebörden av begreppet huvudorganisation. Tydligen har begreppet dock på den
punkten varit klart att underordnad organisation, som enligt stadgama inte ägde
handla annat än efter beslut eller godkännande av överordnad organisation, inte
kunde betraktas såsom huvudorganisation. Större osäkerhet synes ha varit
förknippad med begreppsbestämningen när denna rörde t. ex. fackförbund eller
arbetsgivarförbund och deras förhållande till en gemensam central organisation,
och framför allt när fristående organisationer utan underavdelningar gjorde
anspråk på ställning av huvudorganisation.

I åtskillig senare lagstiftning på det
arbetsrättsliga området har det skett en anknytning till begreppet
huvudorganisation i FFL på det sättet att avsteg från annars tvingande
lagregler har medgivits om avsteget har gjorts i kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation vilken enligt FFL
är att anse såsom huvudorganisation. Tydligen har tanken härmed varit att i
möjligaste mån säkerställa Jämbördighet mellan arbetsgivarsidan och
arbetstagarsidan när fråga har uppkommit om undanlag från de förmåns- och
skyddsbestämmelser som har omfattats av den ifrågavarande lagstiftningen. I
förarbetena till allmänna arbetstidslagen (prop. 1970: 5 s. 146) uttalade
lagrådet bl. a. att det inte var möjligt att i lagbestämmelser eller
anvisningar till ledning för lagens tillämpning närmare ange under vilka
förutsättningar en sammanslutning är att anse som huvudorganisation.
Uppenbarligen kunde enligt lagrådet emellertid endast sådana organisationer
komma i fråga som hade nått organisatorisk stabilitet och som företrädde ett
mera betydande antal arbetstagare. Lagrådet ansåg att det därför fick
överlämnas till rättstillämpningen att lösa detta spörsmål med beaktande av
omständighetema i det enskilda fallet. Bestämmelser om rätt att göra avsteg
från lag i koUektivavtal som har slutits eller godkänts av huvudorganisation på
arbetstagarsidan återfinns i senare lagstiftning, t. ex.
anställningsskyddslagen, förtroendemannalagen och studieledighetslagen. Det
har därvid ansetts i huvudsak tillräckligt att slå fast att vad som åsyftas är
kollektivavtal på förbundsnivå.

Då FFL upphävs och del inte är möjligt att hänvisa
till något huvudorganisationsbegrepp i medbestämmandelagen krävs ändringar i
den nu antydda lagstiftningen. Dessa lagförslag torde få anmälas efter det att
lagrådets yttrande har inhämtats över förslaget till lag om medbestämmande i
arbetslivet.

Föreningsrätt
(7-9 §§)

Detta avsnitt av lagen innehåller regler om skydd
för föreningsrätten, vilka har motsvarigheter i 3 § första-fjärde styckena och
22 § första stycket FFL och i 6-10 §§ FKL. De ändringar som har gjorts i
förhållande till den gällande lagen, och i Jämförelse med arbetsrättskommitténs
förslag, har haft till syfte att förenkla lagens text. Liksom i
kommittéförslaget har den nuvarande lagens bestämmelser i 3 § femte stycket
beträffande arbetsledare uteslutits.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 344

7 §

I denna paragraf definieras
innebörden av begreppet föreningsrätt i lagen. Föreningsrätt är enligt
paragrafen en rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivarorganisation eller arbetstagarorganisation, att utnyttja
medlemskapet i sådan organisation och att verka för organisationen eller för
att en sådan bildas. Paragrafen skiljer sig enbart i fråga om vissa detaljer i
avfattningen, men inte till sitt sakliga innehåll, från 3 § första stycket FFL
och 6 § FKL.

Föreningsrätt enligt 7 § är alltså
liksom enligt gällande rätt en rätt som tillkommer enskilda arbetsgivare och
arbetstagare. Något självständigt skydd för organisationer föreskrivs inte.
Skyddet för dem består liksom nu i att organisation inte är skyldig att tåla
sådan kränkning av enskild arbetsgivares eller arbetstagares föreningsrätt som
är att betrakta som ett intrång i organisationens verksamhet (8 §). Sker ett
sådant intrång är organisationen berättigad till skadestånd enligt lagens
regler därom.

Föreningsrätten enligt 7 § innebär
i princip skydd endast för parter i anställningsförhållande. Däremot finns
inte något skydd i lagens regler för den som ännu inte blivit part i ett
anställningsförhållande. När det på den punkten gäller gränsdragningen i detalj
är 7 § avsedd att stämma överens med gällande rätt Gfr prop. 1940: 106 s. 21,
AD 1944:96 och SOU 1975: 1 s. 753). Som kommittén har påpekat ligger i
praktiken också ett visst mått av föreningsrättsskydd i anställningsskyddslagen
och lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder. I den föreslagna paragrafen
ligger inte något skydd för enskild arbetsgivares eller arbetstagares anspråk
på att få vara och förbli oorganiserad.

Slutligen bör anmärkas att 7 § liksom
övriga regler om föreningsrätt i den föreslagna lagen avser enbart skydd för
någon på ena sidan i ett arbetsgi-var-arbetstagarförhållande mot åtgärder
vidtagna av någon på andra sidan (jfr 8 § andra stycket). Frågor som rör
förhållandet mellan en organisation och dess medlemmar, t. ex. frågor om
inträde och utträde eller uteslutning, omfattas inte av lagens föreskrtfter.
Liksom enligt gällande rätt skall sådana frågor bedömas i enlighet med de
regler som har utbildats i praxis i fråga om arbetsmarknadens organisationer,
deras uppbyggnad och verksamhet.

8 §

Första stycket i denna paragraf
innehåller inledningsvis den allmänna regeln att föreningsrätten skall lämnas
okränkt. Regeln finns redan i 3 § andra stycket FFL och togs också med i 7 § i
kommitténs förslag. Den får sin närmare innebörd klarlagd genom bestämmelser i
andra stycket om vad som är att räkna som kränkning av föreningsrätten.

Enligt första stycket är vidare
arbetsgivarorganisation eller arbetstagarorganisation inte skyldig att tåla
sådan kränkning av enskild arbetsgivares eller arbetstagares föreningsrätt som
innebär intrång i organisationens verksamhet. Även på denna punkt är förslaget
avsett att stämma överens

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/16:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 345

med gällande rätt. En föreskrtft av samma innebörd finns i
3 § andra stycket FFL. Föreskriften grandlägger rätt för organisation, i vars
verksamhet sker intrång genom kränkning av enskilds föreningsrätt, rätt till
skadestånd för kränkningen. Kränkes föreningsrätten för enskild medlem i
organisation, som tUlhör en överordnad organisation, skulle kränkningen i och
för sig kunna sägas vara ett intrång i båda organisationemas verksamhet. 13 §
andra stycket FFL har för denna situation slagits fast att det är den centrala
organisationen (med FFL:s terminologi huvudorganisationen) som är bärare av
anspråket på skydd mot intrång i verksamheten. Detta får emellertid anses
följa av granderna för 6 § medbestämmandelagen och det har därför inte ansetts
behövligt med en uttrycklig regel i saken i lagens avsnitt om föreningsrätt.

1 andra stycket bestäms vad som är
att betrakta såsom föreningsrättskränkning enligt lagen. Motsvarigheten finns
i FFL i 3 § tredje stycket och i FKL i 8 §. Liksom i kommittéförslaget är
avsikten med 8 § andra stycket att den nu gällande lagens regler skall i sak
helt oförändrade föras över till den nya lagen. De ändringar som har gjorts i
den gällande texten har enbart till syfte att göra lagens föreskrifter lättare
att läsa. 1 sådant förenklande syfte har valts tekniken att hänvisa till
beskrivningen av föreningsrättens innebörd i 7 § i stäUet för att. som i den nu
gällande lagtexten, i detalj upprepa vad som ligger i föreningsrätten vid
angivandet av vad som utgör föreningsrättskränkning. Mot bakgrand av 7 §
föreligger enligt 8 § andra stycket kränkning av föreningsrätten t. ex. om en
arbetsgivare vidtager åtgärd mot sin arbetstagare i syfte att förmå denne att
inte tillhöra organisation, vare sig åtgärden tar sikte på att han inte skall
inträda i eller att han skall träda ut ur organisationen, eller i syfte att
förmå arbetstagaren att inte utnyttja medlemskap i organisation eller att inte
verka för organisation eller för bildande av sådan. Vidtages åtgärd i efterhand
för att någon redan utnyttjat sin föreningsrätt sådan den beskrivits i 7 §, t.
ex. därför att han har varit fackligt verksam, föreligger också en kränkning av
föreningsrätten om åtgärden vidtages till skada för vederbörande.

Kränkning av föreningsrätten kan
enligt 8 § andra stycket liksom enligt gällande rätt begås av arbetsgivare
eller arbetstagare, men i princip även av organisation. Innebörden av begreppet
åtgärd i 8 § andra stycket är avsedd att vara densamma som i gällande rätt.
Ledning för tillämpningen är alltså att söka i den praxis som har utvecklats av
AD vid tillämpningen av FFL. Detsamma gäller i fråga om de övriga villkor som
ställts upp i lagtexten för att föreningsrättskränkning skall anses föreligga,
liksom i fråga om bevisskyldigheten och bevisprövningen när påstående görs om
föreningsrättskränkning.

Ändra stycket avslutas med en
bestämmelse enligt vilken kränkning av föreningsrätten föreligger även om den
ifrågavarande åtgärden vidtages för att åtagande mot annan skall uppfyllas.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i den regel i 3 § tredje stycket FFL enligt
vilken föreningsrättskränkning föreligger även om åtgärd vidtagits till
uppfyllande av bestämmelse i kol-

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 346

lektivavtal
eller annat avtal Cfr 8 § andra stycket FKL). Den regel som tagits in i 8 §
andra stycket är avsedd att ha samma innebörd som den äldre bestämmelsen. Detta
innebär att nu gällande rätts ståndpunkt i fråga om begränsningar i giltigheten
och i fråga om verkningama av s. k. organisationsklausuler lämnas orubbad.

Paragrafens tredje stycke innehåller en bestämmelse
enligt vilken uppsägning av avtal och andra liknande rättshandlingar är ogUtiga
i den mån de innefattar föreningsrättskränkning. Bestämmelsen har sin
motsvarighet i 3 § Qärde stycket FFL och är avsedd att ha samma innebörd som
denna äldre bestämmelse. Vidare föreskrivs, likaså i överensstämmelse med 3 §
fjärde stycket i gällande lag, att avtalsbestämmelse, i koUektivavtal eller
annat avtal, är ogiltig i den mån den kränker föreningsrätten.

9
§

Avsnittet om föreningsrätt avslutas i denna
paragraf med en regel som kan sägas gälla organisations ansvar för medlems
föreningsrättskränkande åtgärder. Paragrafen har sin förebild i 22 § första
stycket FFL. Liksom i kommitténs förslag (10 § FKL) har regeln förkortats i
Jämförelse med den nu gällande lagens bestämmelser i samma ämne utan att någon
saklig ändring varit avsedd. Syftet med ändringama i lagtexten har också varit
att samordna denna med reglema om organisations ansvar för medlems olovliga
stridsåtgärder (42 §; jfr 4 § andra stycket KAL).

Enligt nu gällande regler i 22 § första stycket FFL
är organisations ansvar utformat som en skyldighet att söka hindra medlem, som
kränkt någons föreningsrätt från att fortsätta kränkningen och att söka
förebygga skada av kränkningen. Skyldigheten inträder enligt lagens text när
organisationen erhållit kännedom om medlemmens handlingssätt. I princip torde
dessa bestämmelser inte kunna ses som något annat än ett sätt att beskriva ett
eftersträvat handlingsmönster när vad som åsyftas är att ålägga organisationen
att vidta de åtgärder för att avhålla medlemmama från föreningsrättskränkningar,
som enligt ett praktiskt synsätt skäligen kan krävas. I den gällande texten har
också uttryckligen uttalats, att organisationen får i de här aktuella
situationerna tillämpa varje påföljd som enligt stadgama kan inträda på grund
av åsidosättande av förpliktelse som åligger medlem. Organisationen får enligt
lagen också, även utan att det sägs något därom i stadgama, utesluta medlem för
en tid av intill ett år.

1 kommittéförslaget uteslöts de sist nämnda
reglerna utan att någon rättsändring av praktisk betydelse åsyftades. Samma sak
har skett i 9 §. Ätt organisation får gentemot föreningsrättskränkande medlem
vidta alla åtgärder, som stadgarna föreskriver för fall av medlems
åsidosättande av sina förpliktelser, bör kunna anses klart även utan uttrycklig
bestämmelse därom i lagen. Motsvarande regler i 4 § andra stycket KAL vilar på
den bedömningen. Att det ytterst kan och bör bli fråga om uteslutning torde
också vara klart utan uttryckliga regler i stadgama. Skyldigheten att re-

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet | 347

spektera
föreningsrätten är av så gmndläggande betydelse för förhållandena på
arbetsmarknaden, att den måste ses som en fömtsättning för varje medlemskap i
en organisation av arbetsgivare eller arbetstagare. Även på den punkten har en
uttrycklig bestämmelse i lagen snarare en upplysande än en rättsskapande
funktion. På denna punkt har ansetts riktigast att liksom när det gäller
organisationsansvaret för olovliga stridsåtgärder överlåta åt
rättstillämpningen och praxis pä arbetsmarknaden att bestämma vad som skall
krävas av arbetsmarknadens organisationer. Någon begränsning av
uteslutningsliden till ett år har inte ansetts böra förekomma. Den nuvarande
regeln därom torde för övrigt ha saknat betydelse i praktiken.

Även
i övrigt har som nämnts gjorts en samordning med reglerna om organisationsansvaret
vid olovliga stridsåtgärder. Enligt 9 § är organisationema skyldiga att söka
hindra medlemmar från att vidta föreningsrättskränkande åtgärder. Det ligger i
sakens natur att denna skyldighet inte inträder förrän organisationen fått
kännedom om att en föreningsrättskränkande åtgärd övervägs. I regel får
organisation dock kännedom om föreningsrättskränkning, t. ex. en uppsägning av
arbetstagare i föreningsrättskränkande syfte, först när åtgärden redan
vidtagits. I sådana lägen lägger de nu föreslagna reglema inte några längre
gående förpliktelser på organisationema än de nu gällande. Ätt skyldighet
föreligger även att söka avvärja föreningsrättskränkning som ännu inte
vidtagits, har ansetts vara en utvidgning som mera har formell än praktisk
betydelse.

Organisation som inte uppfyller de skyldigheter som
föreskrivs i 9 § ådrager sig skadeståndsskyldighet gentemot part som utsätts
för föreningsrättskränkning. Detta följer av lagens skadeståndsregler utan att
föreningsrättsreglema behöver innehålla någon sådan uttrycklig regel om saken
som nu finns i 22 § andra stycket FFL.

Äv skäl som angetts i kommitténs betänkande (s. 761)
finns i lagen inte någon motsvarighet till regeln i 21 § FFL om organisations
ansvar för vissa företrädares handlande.

Förhandlingsrätt
(10-17 §§)

Liksom i kommitténs förslag inleds avsnittet om
förhandlingsrätt med en paragraf som innehåller de grandläggande reglerna om
rätt till förhandling i intresse- och rättstvister och som är avsedd att i
huvudsak motsvara 4 § första stycket FFL (10 §). Därefter innehåller avsnittet
(i 11 och 12 §§) regler om s. k. primär förhandlingsrätt för arbetstagarsidan
i vissa viktigare frågor och om rätt till förhandling efter begäran av
arbetstagarsidan i andra frågor om vilka arbetsgivaren bestämmer. De reglerna
bygger på 12 och 13 §§ i kommitténs förslag. I 13 § finns en ytteriigare
bestämmelse i samma ämne, som ger arbetstagarorganisation som saknar
kollektivavtal rätt att förhandla i frågor som rör särskilt arbets- eller
anställningsförhållandena för medlem. I följande paragraf finns bestämmelser om
hur förhandlingar enligt 11-13 §§ skall i första hand föras på det lokala
planet, men kunna

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 348

föras
upp till central nivå på arbetstagarsidan om enighet inte nås i de lokala
förhandlingarna (14 §). Därefter finns en sammanfattande regel om vad som
åligger förhandlingsskyldig part (15 §). Den regeln har i huvudsak sin
motsvarighet i 4 § andra stycket FFL och 14 § FKL. Vidare har i 16 § samlats
vissa regler om förhandlingsframställning, om tidsfrister för inledande av
förhandling, om att förhandling skall bedrivas skyndsamt och om protokoll. De
reglerna överensstämmer till sitt innehåll med reglerna i 15 § FKL, frånsett
att reglerna om tidsfrister gjorts tillämpliga enbart på förhandlingar som
inte avses i 11-13 §§. Med undantag för dessa sistnämnda regler om tidsfrister
och principregeln om skyndsamhet vid förhandlingarna har bestämmelsema i 16 §
motsvarigheter i 5 § FFL. I avsnittet finns slutligen en regel om rätt för
arbetstagare till skälig ledighet för deltagande i förhandling (17 §), med
motsvarighet i 16 § första stycket FKL och 7 § FFL.

10
§

Paragrafen innehåller lagens grundläggande
bestämmelser om den förhandlingsrätt som tillkommer parter på arbetsmarknaden,
om partsställningen i sådana förhandlingar och om de ämnen som omfattas av
förhandlingsrätt.

Liksom enligt 4 § FFL är det på arbetstagarsidan
den fackliga organisationen och inte de enskilda arbetstagama som är bärare av
förhandlingsrätten. På arbetsgivarsidan har däremot både enskild arbetsgivare
och arbetsgivarorganisation förhandlingsrätt. Förhandlingsrätt för part
innebär förhandlingsskyldighet för motparten. Detta har dock inte ansetts
behöva särskilt uttryckas i lagtexten på annat sätt än att
förhandlingsberättigad parts motpart har angivits där.

Som förhandlingsberättigad arbetstagarorganisations
motpart har angivits dels enskild arbetsgivare, dels arbetsgivarorganisation.
Detta bör förstås så att enskild arbetsgivare är förhandlingsskyldig enligt
lagen även om han skulle vara organiserad. En annan sak är att arbetsgivaren
får låta sig representeras i förhandlingen av sin arbetsgivarorganisation. Hans
egen förhandlingsskyldighet visar sig då i att han inte kan frånsäga sig ansvaret
för att förhandlingsskyldigheten verkligen blir fullgjord enbart genom att
hänvisa till organisationen. Inte heller får ev. begränsningar i arbetsgivarorganisationens
behörighet att förhandla och träffa avtal på medlemmarnas vägnar någon
betydelse för arbetsgivarsidans förhandlingsskyldighet.

Förhandlingsberättigad arbetsgivares eller
arbetsgivarorganisations förhandlingsskyldiga motpart är vederbörande
arbetstagarorganisation.

Vad som menas med termerna arbetstagarorganisation
och arbetsgivarorganisation har angivits i 6 §. För förhandlingsrätt enligt 10
§ krävs inte några särskilda kvalifikationer, såsom viss representativitet
eller liknande. Å andra sidan kan till stöd för förhandlingsrätt inte åberopas
enbart att en

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 349

organisation
normalt träffar avtal inom en viss bransch, på ett visst avtalsområde eller
liknande. I lagen anges inte något närmare om på vilken nivå förhandling skall
föras i organisationer som är indelade t. ex. i avdelningar och
underavdelningar. Enda kravet är att den som begär förhandling och den hos
vUken förhandling begärs behörigen företräder enskild arbetsgivare eller
arbetstagare som berörs av förhandlingsfrågan. I övrigt ankommer det liksom
enligt gällande rätt på rättstillämpningen att ta ställning till härmed
sammanhängande frågor. I fråga om förhandling enligt 11-13 §§ finns däremot en
närmare reglering av hithörande frågor i 14 §. Där föreskrivs att
förhandlingsskyldighet kan föreligga på mer än en nivå.

Kravet
att vederbörande organisation skall vara behörig att i förhandlingen företräda
den medlem, som berörs av förhändlingsfrågan, har ansetts ligga i sakens natur
men framgår också av en jämförelse med 6 § första stycket. I kravet ligger bl.
a. att förhandlingsrätten kan i en sammansatt organisationsstruktur genom
bestämmelse i stadgama förbehållas visst organ, t. ex. en förbundsstyrelse. Ätt
på den punkten gäller en viss begränsning i överordnad organisations
handlingsmöjligheter när det gäller förhandling enligt 11-13 §§ har anmärkts
under 6 §.

Organisation har rätt till förhandling enbart på
medlemmars vägnar. Lämnar enskild arbetsgivare eller arbetstagare sin
organisation har organisationen inte längre förhandlingsrätt på den enskildes
vägnar. Inträder den enskilde i en annan organisation får denna
förhandlingsrätt för honom. Detta gäller även vid tvist om kollektivavtal som
träffats av den enskildes tidigare organisation. Skälen till att här inte har
ställts upp en särskild regel motsvarande 4 kap. 5 § LRA har redovisats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 11.3). Där har också nämnts att saken i regel
kan ordnas genom fullmakt eller på annat sätt, utan att särskilda
förhandlingsrättsregler behöver ställas upp.

Mellan
förhandlingsberättigad och förhandlingsskyldig part skall finnas en anknytning
genom att det skall föreligga eller ha förelegat ett anställningsförhållande
mellan enskilda parter på vardera sidan. Enligt nu gällande rätt krävs
åtminstone i princip att det föreligger ett anställningsförhållande när
förhandling begärs. Undantag kan möjligen gälla i vissa särskilda fall (jfr SOU
1975; I s. 763). Kommittén föreslog den utvidgningen, att det skulle räcka med
att förhandlingsfrågan rör ett föratvarande anställningsförhållande. Förslaget
framställdes med tanke främst på behovet av rätt till förhandling om
föratvarande arbetstagares pension. Med utvidgningen kom dock
förhandlingsrätten att omfatta även kvarstående anspråk på t. ex. lön,
semesterersättning och skadestånd. På denna punkt stämmer 10 § överens med
kommitténs förslag.

I kravet på anknytning till ett bestående eller
föratvarande anställningsförhållande ligger att förhandlingsfrågan skall gälla
anställningsförhållandet eller ha betydelse för det. Detta ligger i kravet att
medlem i arbetsta-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 35Q

garorganisationen
skall vara eller ha varit anställd hos arbetsgivaren och i att förhandlingen
skall röra förhåUandet mellan arbetsgivaren och medlemmen. Ätt frågor som mera
allmänt rör arbetsgivarens verksamhet skall anses ligga inom ramen för
förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare framgår av vad som sagts under
1 §. Frågor av mera allmän betydelse i verksamheten anses röra förhållandet
mellan arbetsgivaren och var och en av arbetstagama. Om s. k. primär
förhandlingsrätt i sådana frågor finns föreskrit i II § första stycket. I 12 §
finns regler om en motsvarande förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren i
mindre viktiga frågor som rör verksamheten i stort. Regler om skyldighet för
arbetsgivare att förhandla före beslut i frågor som gäller enbart viss eller
vissa arbetstagare finns i 11-I3§§.

Liksom enligt gällande rätt omfattar
förhandlingsrätten både intressetvister, dvs. frågor i vilka ena parten önskar
träffa avtal med den andra, och rättstvister. En rättstvist kan gälla t. ex.
tolkning eller tillämpning av ett kollektivavtal eller ett anställningsavtal
eller av den föreslagna lagen eller annan lag av betydelse i förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förhandling i intressetvist behöver inte
syfta till uppgörelse i kollektivavtalets form utan kan också vara inriktad t.
ex. på avtal mellan enskild arbetsgivare och en eller flera enskilda
arbetstagare.

Vad som konkret ligger i parts
förhandlingsskyldighet har allmänt beskrivits i 15 §. Parten skall inställa
sig vid förhandlingssammanträde och delta i förhandlingen. När situationen är
sådan att det befordrar en uppgörelse, skall parten också lägga fram motiverat
förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. I
förhandlingsskyldigheten ligger däremot inte någon rättslig skyldighet att
verkligen komma fram till en lösning, vare sig i form av kollektivavtal eller i
annan form. Kan parterna inte enas återstår det i rättstvister att gå till
skiljeförfarande eller rättegång och i intressetvister att falla tillbaka på
ekonomiska stridsåtgärder i den utsträckning sådana är tillåtna som
påtryckningsmedel.

Lagen innehåller inte någon begränsning av
förhandlingsrätten med hänsyn t. ex. till det sakligt berättigade i ett
anspråk om vilket part vill förhandla. Att förhandlingsrätten inte får
utnyttjas till att trakassera förhandlingsskyldig motpart har inte ansetts
behöva särskilt framhållas i lagtexten.

Till skillnad från gällande rätt enligt FFL kan
vägran eller underlåtenhet att fullgöra förhandlingsskyldighet medföra
skadeståndspåföljd enligt lagens regler därom. Part kan också vända sig till
förlikningsman och begära att denne kallar motparten till förhandling.
Förlikningsmannen kan enligt 49 § utverka vitesföreläggande och utdömande av
vitet hos AD. Råderosäkerhet huruvida part är förhandlingsskyldig kan den part
som vill förhandla också, liksom enligt gällande rätt, vända sig direkt till
AD och föra faststäUelsetalan om förhandlingsskyldigheten.

Reglerna om förhandlingsrätt är tvingande i den
meningen att part inte kan på förhand med bindande verkan frånsäga sig
förhandlingsrätt. En an-

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 351

nan
sak är att part kan, liksom i andra fall, genom giltigt avtal i efterhand avstå
från att göra gällande påföljd för motparts åsidosättande av sin förhandlingsskyldighet.

11
§

I denna paragraf finns bestämmelser om s. k. primär
förhandlingsskyldighet för arbetsgivare såsom en grandläggande form för de
anställdas inflytande över arbetsgivarens beslutsprocess. Paragrafen har sin
förebild i 13 § FKL men innebär ändringar på flera punkter i de regler som
arbetsrättskommittén föreslog. Den primära förhandlingsskyldigheten innebär
att arbetsgivaren är skyldig att ta initiativ till och genomföra förhandling
innan han får fatta beslut i frågor som omfattas av förhandlingsskyldigheten.
Enligt lagtexten föreligger primär förhandlingsskyldighet i två grapper av
fall. Dels föreskrivs skyldighet att förhandla före beslut om viktigare
förändring av arbetsgivarens "verksamhet". Avsikten med denna formulering
är att träffa alla frågor som rör arbetsgivarens verksamhet i stort och som
därmed är av betydelse för arbetstagama. Till skillnad frän vad kommittén
föreslagit föreligger enligt lagförslaget primär förhandlingsskyldighet
dessutom i viktigare individuella fall. 1 texten har denna förhandlingsskyldighet
tagits upp i andra meningen, där det föreskrivs primär förhandlingsskyldighet
före beslut om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena
för arbetstagare som tillhör den ifrågavarande arbetstagarorganisationen.

Utgångspunkten för beskrivningen av arbetsgivarens
förhandlingsskyldighet är alltså tanken att frågor av betydelse för hans
verksamhet också angår arbetstagarna. Arbetsgivaren bör då ha
förhandlingsskyldighet i sådana frågor och förhandlingsskyldigheten bör gälla
mot de arbetstagarorganisationer som slutit kollektivavtal som binder
arbetsgivaren. 1 frågor av mindre allmän betydelse för verksamheten som helhet
bör förhandlingsskyldigheten gälla enbart mot den eller de
arbetstagarorganisationer som företräder de arbetstagare som berörs av frågan.

Skälen till att den primära förhandlingsrätten i
frågor rörande arbetsgivarens verksamhet i stort har förbehållits
arbetstagarorganisationer med kollektivavtal som binder arbetsgivaren har
utvecklats i avsnitt 11.3 av den allmänna motiveringen. Utgångspunkten är
liksom i 10 §, vilken är avsedd att bilda ramen för övriga regler om
förhandlingsrätt, att förhandlingsskyldighet råder för arbetsgivaren i frågor
som rör förhållandet mellan honom och en eller flera arbetstagare hos honom som
är medlemmar i arbetstagarorganisationen. Viktigare förändringar i
arbetsgivarens verksamhet i stort anses röra förhållandet mellan honom och
varje enskild arbetstagare som är anställd hos honom. Primär förhandlingsrätt i
sådana frågor bör därför tillkomma de organisationer på arbetstagarsidan som
kan sägas företräda arbetstagarkoUektivet som helhet. Den ställningen bör anses
tillkomma arbetstagarorganisationer som har slutit kollektivavtal som gäller
för arbetet

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 352

i arbetsgivarens verksamhet. Synsättet är detsamma när
andra rättigheter enligt lagen har ansetts böra tillkomma de
kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationerna.

Lagtexten preciserar inte närmare vilka slag av
kollektivavtal som medför förhandlingsrätt. Kollektivavtalet skall dock vara
bindande för den enskilde arbetsgivaren. Finns kollektivavtal som inte har
sådan bindande verkan för arbetsgivaren, t. ex. i vissa fall och på vissa
områden kollektivavtal av s. k. rekommendationsavtals natur eller i övrigt
kollektivavtal med verkan enbart på organisationsplanet, medför ett sådant
avtal inte förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren enligt 11 §. Eftersom 11 §
liksom övriga paragrafer som ger kollektivavtalsbärande organisation rätt till
förhandling eller information är dispositiv, kan det tänkas att även andra
kollektivavtal skall tolkas så att det har varit mellan partema avsett att
avtalet skall innebära enbart en viss konkret förpliktelse, men inte dra med
sig rätt till inflytande i arbetsgivarens verksamhet enligt lagens regler.

Normalt blir det de vanliga
kollektivavtalen om löner och allmänna anställningsvillkor som grandar rätten
till förhandling enligt paragrafen. Särskilda frågor kan undantagsvis uppstå
när avtal har tecknats som inte gäller för någon hos arbetsgivaren anställd
arbetstagare. Den situationen kan tänkas föreligga när det till följd av
avgångar eller andra omständigheter inte längre finns någon medlem i
arbetstagarorganisationen anställd hos arbetsgivaren men när ett tidigare
tecknat kollektivavtals giltighetstid ännu inte har löpt ut. Den kan också
tänkas uppstå när en företagare tecknar avtal med en arbetstagarorganisation i
syfte enbart att vissa trygghetsfrågor skall vara lösta för den händelse
arbetstagare som tillhör organisationen skulle anställas hos företaget. På
samma sätt som enligt de grandläggande förhandlingsrättsreglerna i 10 § bör i
sådana särskilda fall gälla att arbetsgivaren inte är förhandlingsskyldig
gentemot arbetstagarorganisationen när denna inte företräder någon arbetstagare
hos arbetsgivaren som kan sägas vara berörd av förhandlingsfrågan.
Utgångspunkten att viktigare förändringar i arbetsgivarens verksamhet har
betydelse för alla arbetstagare i verksamheten och att det är dessa som skall
anses företrädda av de organisationer, som har koUektivavtal för verksamheten,
är inte tillämplig. Kollektivavtalen medför i dessa situationer inte förhandlingsrätt
enligt 11 §.

Om det i en verksamhet är normalt
med växlingar i arbetsstyrkan, som fått till följd att en
kollektivavtalsbärande organisation tillfälligtvis saknar medlemmar hos en
arbetsgivare, kan det dock te sig rimligt med ett annat synsätt. Detta ligger i
linje med principen att lagens regler skall gälla även vid tiltfälligt
koUektivavtalslöst tillstånd mellan parter, som normalt står i
kollektivavtalsförhållande till varandra.

Det nu redovisade synsättet gäller
även vid tillämpningen av 18, 19 och 38 §§ i lagen.

Enligt lagtexten åvilar förhandlingsskyldigheten den
enskilde arbetsgi-

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 353

våren. Med termen arbetsgivare avses inom den privata
sektorn av arbetsmarknaden det enskUda företaget, vare sig det drivs av
enskild person under dennes firma eller det rör sig om ett bolag eller en
förening eller annan fristående rättslig enhet. Detta betyder bl. a. att det
inom koncemförhål-landen är de anställda hos var och en av de i koncemen
ingående enheterna som har förhandlingsrätt gentemot ledningen för den
enheten. Som framhållits av kommittén (s. 774) bör dock t. ex. ledningen för
ett dotterföretag inte kunna åsidosätta sin förhandlingsskyldighet under
hänvisning till att den visserligen fattar de formella besluten men att den
verkliga makten ligger hos koncemledningen. Bedrivs planeringsarbete av reell
betydelse för dotterföretaget utanför detta, kan inte formella beslut fattas
inom det företaget utan att arbetstagarparten fått ta del i planeringsarbetet
som ett led i de primära förhandlingama. Vad som skall avses med termen arbetsgivare
inom den offentliga sektorn torde komma att belysas när förslag lägges fram om
särskild lagstiftning för den sektorn.

Som ämnesområde för den primära
förhandlingsskyldigheten enligt paragrafen har angivits viktigare förändring
av arbetsgivarens verksamhet resp. viktigare förändring av arbets- eller
anställningsförhållandena för enskild arbetstagare. Här skiljer sig lagen från
kommitténs förslag dels så att den inte innehåUer någon exemplifiering i
lagtexten av de olika slag av förändringar som avses, dels genom att inte
enbart frågor av betydelse för alla eller en större del av arbetstagarna är
underkastade primär förhandlingsskyldighet.

Liksom enligt kommitténs förslag är
avsikten att den primära förhandlingsskyldigheten skall omfatta alla frågor i
arbetsgivarens verksamhet som har den omfattningen och innebörden för
arbetstagarna, att man typiskt sett bör räkna med att en facklig organisation
vill få tiltfälle till förhandling. Utanför den primära
förhandlingsskyldigheten faller beslut och åtgärder av arbetsgivaren som
återkommer från gång till annan i huvudsak i samma form och omfattning och som
då behandlas i en inarbetad ordning. Mot den bakgranden är det avgörande
kriteriet i lagtexten om det rör sig om en "förändring" i
arbetsgivarens verksamhet. Eftersom dock strängt taget vaije beslut eller
åtgärd kan i viss mening sägas innebära en förändring, har gjorts den
ytterligare preciseringen att det skall vara fråga om en viktigare förändring
av verksamheten.

Någon för alla tänkbara fall
vägledande beskrivning av tillämpningsområdet kan inte ges. Därtill är
förhållandena inom olika områden och i olika typer av verksamheter alltför
stora.

Med viktigare förändringar av
verksamheten avses dock generellt sådana frågor som angavs såsom
exemplifiering i den av kommittén föreslagna lagtexten (13 § FKL). Dit hör
alltså beslut som rör formema för verksamheten och dennas omfattning i stort:
utvidgning, omläggning eller nedläggning eller inskränkning av driften eller
överlåtelse eller upplåtelse av rörelsen. Men även andra beslut av mer
strategisk eller principiell innebörd el-

23-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga I

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 354

ler
mer långsiktig tillämplighet hör in under den primära förhandlingsskyldigheten.
Nyanläggningar, större investeringsbeslut i övrigt, frågor om lokalisering av
företaget eller av delar av rörelsen faller in under förhandlingsskyldigheten.
Frågor som mera ligger på arbetsledningsområdet såsom mera långsiktiga beslut
om arbetsorganisationen, valet av arbetsuppgifter och arbetsmetoder, planering
och inrättande av arbetslokaler, arbetstidens förläggning, personalpolitiska
frågor av någon omfattning såsom rekryteringsprinciper, utbildningsfrågor,
bostadsfrågor och sociala frågor i övrigt kan ibland ha den omfattningen och
betydelsen att de skall anses gälla en viktigare förändring av arbetsgivarens
verksamhet. 1 andra fall har de en mera begränsad omfattning, t. ex. när de
berör enbart en viss avdelning inom företaget eller enbart en viss kategori av
arbetstagare. Innebär de då en viktigare förändring av arbets- eller
anställningsförhållandena för de arbetstagama föreligger primär
förhandlingsskyldighet enligt första stycket andra meningen. Som framgår härav
är gränsen mellan första och andra meningarnas tillämpningsområden inte skarp.
Gränsen måste dras efter en praktisk bedömning från fall till fall och med
ledning i vilken betydelse frågan har för de grupper av arbetstagare som finns
hos arbetsgivaren.

1 fråga om arbetsgivarens skyldighet att ta
initiativ till förhandling före beslut som avser enbart enskild arbetstagare
eller grapp av arbetstagare gäller att den primära förhandlingsskyldigheten
föreligger när frågan är av sådan beskaffenhet att man typiskt sett har att
räkna med att vederbörande arbetstagarorganisation vill förhandla. Ingrepp i
den enskildes arbets- eller anställningsförhållanden som inte är enbart
tillfälliga och inte heller i övrigt är av mindre betydelse hör in under
förhandlingsskyldigheten. Omplacering av en arbetstagare från en uppgift till
en annan omfattas av förhandlingsskyldigheten men även omflyttning för viss
period, när den inte är helt kort och görs enbart för att tillfälligt täcka ett
arbetskraftsbehov som har uppstått till följd t. ex. av sjukfrånvaro eller
liknande. Görs en helt tilUallig omflyttning (omställning) inträder som regel
förhandlingsskyldighet om det blir nödvändigt att förlänga tiden utöver den
ursprangligen avsedda.

Avsikten med reglerna om primär
förhandlingsskyldighet är inte att föreskriva en förhandlings- och
uppskovsskyldighet för arbetsgivaren som innebär hinder i en rationellt och
effektivt organiserad verksamhet. 1 de flesta sammanhang behövs utrymme för
omdispositioner av tillfällig art t. ex. för att möta tillfälliga driftsstörningar
eller för att täcka oförutsedda tilUal-liga personalbehov inom en viss del av
verksamheten. 1 sådana situationer kan det bli nödvändigt att snabbt fatta
beslut om arbetstidsomläggningar av helt tillfällig art för enskilda
arbetstagare eller om förflyttning av arbetstagare för en helt kort
tidsperiod. Snart sagt vaije enskilt arbetsledningsbeslut av mindre omfattning
kan sägas tillkomma för att möta en situation som uppstår till följd av nya
faktiska omständigheter. Handlingsberedskap är regelmässigt också nödvändig i
företagets kontakter utåt, t. ex. när det

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 355

gäller
att inom vanliga ramar fatta beslut om inköp eller försäljning eller liknande.
Tanken med den primära förhandlingsskyldigheten är inte att arbetsgivarens
skyldigheter skall innebära ingrepp i beslutsprocessen på det planet. Den
avgränsning av den primära förhandlingsskyldigheten som bör göras mot den
bakgranden är svår att generellt bestämma. Några riktlinjer utöver de helt
allmänna kan inte ges. Lagen bygger därför på att anpassning skall kunna ske
från företag till företag och från bransch till bransch genom avtal om
tillämpningen av lagens regler. Lagreglema är avsedda att vara en utgångspunkt
för sådana förhandlingar. Detta gäller även om reglerna i följande paragraf,
som ger den förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationen rätt att påkalla
förhandling med uppskovsskyldighet för arbetsgivaren i alla frågor beträffande
vilka arbetsgivaren i övrigt beslutar.

Paragrafens regler har alltså föreslagits bli
dispositiva i syfte att möjliggöra sådan anpassning av tillämpningen till vad
förhållandena i varje enskilt fall kräver. Dispositiviteten kan också utnyttjas
till att fastställa närmare regler om formerna för förhandlingar enligt
paragrafen, om tider inom vilka förhandlingar skall tas upp och genomföras, om
representationen i förhandlingarna där det av praktiska skäl inte är möjligt
för arbetsgivaren att vända sig till de ordinarie företrädarna för den
förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationen (arbetstagarorganisationen
kan i stället företrädas t. ex. av ett särskilt utsett arbetsplatsombud eller
liknande).

Till skillnad från vad kommittén föreslagit har i
lagtexten inte markerats på vilken grand arbetsgivaren antas ha rätt gentemot
arbetstagarsidan att fatta det beslut förhandlingen avser. Utgångspunkten är
dock densamma som för kommittén, nämligen att arbetsgivaren anses ha
avtalsenlig rätt att fatta beslut på företags- och arbetsledningsområdena och
om ingående och hävande av anställningsavtal när annat inte bestämts i avtal
med arbetstagarparten. Det saknar i och för sig betydelse om denna rätt skall
i någon mening anses ligga i kollektivavtalet. Finns avtal om
medbestämmanderätt kan det inrymma inflytande av ett eller annat slag över
arbetsgivarens beslutsrätt. Uppstår tvist om avtalet i den delen inträder i
princip tolkningsföreträde för arbetstagarsidan enligt 33 § i lagen.
Principiellt kan 12 § bli tillämplig även när ett medbestämmanderättsavtal
föreligger, om avtalet inte innefattar någon begränsning av arbetsgivarens rätt
att fatta beslut och inte någon ersättning för den primära
förhandlingsskyldigheten och om partema inte tvistar om avtalets innebörd på
den punkten. 1 fråga om partsställningen och uppskovsskyldigheten har i lagen
gjorts en samordning mellan förhandlingsrättsreglerna och
tolkningsföreträdesreglerna som får till följd att arbetstagarparten alltid har
samma rätt till förhandling och till uppskov med arbetsgivarens beslut, där
denna rätt inte har i större eller mindre utsträckning avståtts genom avtal.

I lagen anges inte närmare när i förhållande till
det tilltänkta beslutet arbetsgivaren skall vara skyldig att ta initiativ till
primär förhandling. Liksom enligt kommitténs förslag är avsikten pä denna
punkt att förhandlings-

s. 356 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 356

skyldigheten
i princip skall innebära skyldighet att ta upp förhandling i så god tid att
förhandlingen blir ett naturiigt och effektivt led i beslutsprocessen hos
arbetsgivaren. Vad som anförs av arbetstagarsidan skall ha reella möjligheter
att ingå på ett meningsfyllt sätt i beslutsunderiaget. 1 många sammanhang,
särskilt när det rör sig om mer omfattande eller komplicerade frågor, innebär
detta att förhandlingen redan på ett tidigt stadium ingår som ett led i
arbetsgivarens eget arbete med att skaffa fram beslutsunderlag och att i övrigt
förbereda beslutet. Förhandlingarna bör då tas upp tidigt under
planeringsstadiet och bör sedan kunna bedrivas återkommande under det att
frågan bearbetas och beslutet förbereds. 1 andra fall av mindre ingripande och
långsiktig betydelse kan också frågan om tidpunkten för förhandlingen te sig
enklare. Allmänt gäller dock att paragrafen inte får ges den tillämpningen att
det räcker enbart med att förhandlingen föregår beslutet, oavsett hur kort tid
före beslutet den upptages. Som ett hinder mot en sådan tillämpning verkar för
övrigt arbetstagarsidans rätt att begära att förhandlingen förs vidare till det
centrala planet.

Lagen innehåller inte några regler om viss minsta
tid inom vilken arbetstagarparten skall vara skyldig att delta i förhandling
för att arbetsgivarens förhandlingsskyldighet skall kunna utkrävas. Reglerna i
16 § andra stycket om vissa tidsfrister för upptagande av förhandling har
gjorts tillämpliga enbart på andra förhandlingar än sådana som avses i 11-13
§§. Avsikten med förslaget på denna punkt är att det skall bedömas från fall
till fall vUka krav som skall kunna ställas på arbetstagarparten och vad som
därmed ligger i arbetsgivarens uppskovsskyldighet. Utgångspunkten bör vara att
försening av arbetsgivarens beslut inte skall behöva uppstå enbart till följd
av att arbetstagarsidan är förhindrad att delta i förhandling av brist på förhandlingsresurser.
Däremot måste den förhandlande arbetstagarparten få tillräckligt med tid på sig
för att kunna överväga sitt ställningstagande. Häri kan alltefter frågans art
också ligga att arbetstagarparten skall ha tid att göra utredningar och studera
material, att rådgöra med expertis, att ta upp frågan med sin förbundsledning
etc.

1 paragrafen föreskrivs att arbetsgivarens
förhandlingsskyldighet skall fullgöras innan "beslut" fattas. Syftet
är att markera, att förhandlingen skall tas upp och genomföras innan
arbetsgivaren själv har tagit ställning till den fråga förhandlingen avser.
Förhandlingen skall ingå som ett led i beredandet av arbetsgivarens beslut. Å
andra sidan ligger det i sakens natur att arbetsgivaren kan behöva själv
undersöka en viss fråga och ta ställning till vilka handlingsalternativ som
finns innan det ter sig meningsfullt att inleda förhandling. En avvägning måste
med andra ord göras från fall till fall. En annan sak är att det vid
underlåtenhet att förhandla eller annars vid tvist om tillämpningen av
paragrafen kan av utredningsskäl bli nödvändigt att knyta ev.
skadeståndspåföljd till underlåtenhet av arbetsgivaren att förhandla innan ett
fattat beslut verkställs.

1
12 §, där förhandlingsskyldigheten är beroende av att initiativ tas från

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 357

arbetstagarsidan,
har i stället föreskrivits att arbetsgivaren skall förhandla innan han fattar
eller verkställer beslut. Därmed görs klart att arbetstagarsidan har rätt att
göra sin förhandlingsframställning, med anspråk på uppskov, ända till dess att
arbetsgivaren verkställer det tilltänkta beslutet. Görs framställningen sent
kan dock detta medföra att tidsutrymmet för förhandling minskar.

Syftet med förhandlingar enligt 11-13 §§ är att de
skall leda fram till uppgörelse mellan parterna i en eller annan form om vilket
beslut som skall fattas av arbetsgivaren. Bestämmelser om den rättsliga
karaktären av en sådan uppgörelse har inte ansetts nödvändiga. I vissa fall kan
tänkas att uppgörelsen blir ett rättsligt bindande avtal i egentlig mening.
Avslutar arbetsgivaren förhandlingen med att förklara att enighet har uppnåtts
mellan partema om att ett visst beslut skall fattas, har förklaringen ofta
också varit en förutsättning för förhandlingens avslutande. Frånfaller
arbetsgivaren därefter sin ståndpunkt utan att nya omständigheter tillkommit
kan detta vara att bedöma som ett åsidosättande av förhandlings- och
uppskovsskyldigheten med åtföljande skadeståndsansvar. Vill arbetsgivaren av i
och för sig behöriga skäl ändra sitt beslut bör reglerna om primär
förhandlingsskyldighet anses innebära en skyldighet för honom att återappta
förhandlingen.

Kan partema inte komma fram till enighet i
förhandlingsfrågan står det i princip arbetsgivaren fritt att fatta sitt
beslut. Ätt arbetstagarparten dock i visst fall kan begära ytteriigare
förhandling framgår av 14 §. Frågan när arbetsgivaren får betrakta förhandling
som avslutad bör i övrigt besvaras med motsvarande tillämpning av de regler som
för andra fall har utbildats i fråga om den konkreta innebörden av
förhandlingsskyldighet (jfr 15 §). Arbetsgivaren är skyldig att själv ge
skälen för sin ståndpunkt och att ta del av arbetstagarsidans ståndpunkt och
argument. Ätt skyldighet att ge information och biträda vid utredning också
kan förekomma framgår av 18 och 19 §§. På frågan när en förhandling skall kunna
anses avslutad inverkar också när arbetsgivaren har tagit initiativ till
förhandling och vilket utrymme arbetstagarparten har fått för förberedelser.

Äv förutsättningen för den primära
förhandlingsskyldigheten i individuella fall att arbetstagaren tillhör viss
arbetstagarorganisation följer, att arbetsgivaren måste för att kunna fullgöra
sin skyldighet ha kännedom om arbetstagarens organisationstillhörighet. Det går
inte att generellt begära att arbetstagarorganisationerna skall hålla arbetsgivaren
fortlöpande underrättad om vilka arbetstagare hos honom som tilUiör
organisationen. Det bör krävas att båda parter medverkar till att arbetsgivaren
får den nödvändiga informationen på denna punkt. Arbetsgivare som överväger
ett beslut, beträffande vilket han är primärt förhandlingsskyldig om berörd arbetstagare
tillhör arbetstagarorganisation, får anses skyldig att före beslutet tillfråga
arbetstagaren om han är organiserad och i så fall till vilken organisation han
hör. Däremot kan normalt inte krävas att arbetsgivaren går

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 358

längre
i sina undersökningar i denna fråga.

1 andra stycket av paragrafen har upptagits den
rätt till undantag från skyldigheten att uppskjuta beslut till dess primär
förhandling genomförts som har ansetts böra tillkomma förhandlingsskyldig
arbetsgivare. Avsikten med undantagsregeln och den avsedda tillämpningen av
denna har beskrivits i avsnitt 11.3 av den allmänna motiveringen. Med kravet
att synnerliga skäl skall föreligga mot uppskov med arbetsgivarens beslut är
avsett att markera att stränga krav skall ställas för att undantag skall anses
tillåtet. Som har utvecklats i den allmänna motiveringen är det en grundläggande
tanke bakom reglerna om primär förhandlingsskyldighet att arbetsgivaren skall
betrakta sådana förhandlingar som ett normalt led i förberedelsen av beslut
och inrätta sin verksamhet därefter. Kan det lastas arbetsgivaren att han
kommit i tidsnöd före ett beslut bör därför undantagsregeln inte få tillämpas.
Regeln är avsedd för sådana rena undantagsfall, där arbetsgivaren oförutsett
kommer i ett läge där tvingande skäl talar för att beslut skall få fattas utan
dröjsmål. 1 den avsedda restriktiviteten vid tillämpningen av undantagsregeln
bör ligga att arbetsgivaren skall anses skyldig att vidta alla sådana åtgärder
i den förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationens intresse som är
möjliga att vidta. Beroende på omständigheterna kan arbetsgivaren t. ex. vara
skyldig att ta åtminstone en informell kontakt med arbetstagarsidan innan
beslut fattas, där en förhandling i egentlig mening inte hinner komma till
stånd, eller att inleda förhandling även om denna inte hinner avslutas före
beslutet. Förhandlingsskyldigheten kvarstår alltid även om arbetsgivaren har
rätt till undantag från uppskovsskyldigheten. Äv betydelse för undantagsregelns
tillämpning är som redan nämnts i vilken mån det kan anses bero på
arbetstagarsidan att förhandling inte kan komma till stånd vid en sådan
tidpunkt, att det är möjligt att avvakta med arbetsgivarens beslut eller
åtgärd. Dröjsmål som föranleds av annat än arbetstagarsidans behov av tid för
att förbereda sig för förhandlingen, att skaffa fram utredningsmaterial och att
överväga sin ståndpunkt bör arbetsgivaren inte vara skyldig att medge.

Lagens
medbestämmanderättsregler innebär inte skyldighet för arbetsgivare att
åsidosätta sina förpliktelser enligt lag eller enligt offentlig myndighets
beslut. Detta har utvecklats under 3 §. Såvitt gäller den primära
förhandlingsskyldigheten innebär detta bl. a. att en arbetsgivare inte skall
kunna tvingas att åsidosätta bestämmelser i lag om föratsättningar eller
tidsfrister för fattande av visst beslut eller förelägganden av offentlig myndighet
att inom viss tid företa viss åtgärd. Å andra sidan utesluter principen inte
förhandlingsskyldighet beträffande åtgärder som betingas av myndighets beslut.
Om t. ex. en myndighet föreskriver vissa åtgärder i miljöskyddssyfte eller i syfte
att förbättra säkerheten på en arbetsplats är arbetsgivaren i princip skyldig
att förhandla med vederbörande motpart på arbetstagarsidan om sättet att
genomföra åtgärderna. VUl arbetsgivaren disponera om sin verksamhet eller lägga
ned den, t. ex. därför att han anser

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 359

de
åtgärder som förelagts honom alltför betungande, är han också skyldig att
förhandla med arbetstagarorganisationen därom.

Som sanktion för rätta fullgörandet av
arbetsgivarens skyldigheter enligt paragrafen har i lagen uppställts
skadeståndsskyldighet. Som utvecklats i den allmänna motiveringen bör det vara
en viktig synpunkt vid utmätande av allmänt skadestånd för brott mot paragrafen
att det inte skall te sig som ett lönsamt alternativ för arbetsgivaren att
fatta beslut utan att fullgöra förhandlingsskyldigheten. 1 fall där sådana
överväganden kan antagas ligga bakom underlåtenhet att förhandla, bör därför
ett strängt skadeståndsansvar kunna komma ifråga. Beslut som fattas utan
iakttagande av förhandlingsskyldigheten blir dock inte ogiltiga. Detta är ett
av flera uttryck för att förhandlingsskyldigheten i sig själv inte innebär att
arbetsgivaren fråntas den rätt han i övrigt har att fatta beslut som
förhandlingen avser.

Har i annan lag meddelats särskilda föreskrifter,
som avviker från 11 §, gäller enligt 3 § de föreskrifterna. Exempel härpå är 32
§ anställningsskyddslagen och 5 § lagen om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen.

Är en arbetsgivare förhandlingsskyldig enligt 11 §
gentemot flera arbetstagarorganisationer, har var och en av organisationema
ett självständigt anspråk på förhandling och uppskov med arbetsgivarens beslut,
även om en förhandlingsfråga är gemensam för flera. Vill någon part åstadkomma
samordning är den frågan något som får göras till föremål för förhandlingar och
avtal.

Paragrafen
är dispositiv.

12 §

Paragrafen innehåller en motsvarighet till den
allmänna regel om förhandlingsrätt på arbetsgivarens beslutsområde som fanns i
12 § i kommitténs förslag. Enligt regeln har arbetstagarorganisation, som har
primär förhandlingsrätt, också rätt att på eget initiativ ta upp förhandling i
varje fråga beträffande vilken arbetsgivaren står i begrepp att fatta beslut
och som berör medlem i organisationen. Begär arbetstagarorganisation sådan
förhandling i en viss fråga är arbetsgivaren liksom vid den primära förhandlingsskyldigheten
i princip skyldig att avvakta med sitt beslut eller sin åtgärd till dess
förhandlingen hunnit genomföras.

Förhandlingsberättigad part på arbetstagarsidan är
liksom enligt 11 § arbetstagarorganisation som är (eller brukar vara. Jfr 5 §)
bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Skälen till denna
begränsning har utvecklats i avsnitt 11.3 av den allmänna motiveringen. En
ytterligare precisering har gjorts i 14 §, enligt vilken det i första hand är
den berörda lokala arbetstagarorganisationen som har förhandlingsrätt.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen är
syftet med reglerna i denna paragraf att arbetstagarorganisation, som har
primär förhandlingsrätt enligt 11 §, skall ha rätt att även på eget initiativ
ta upp förhandling i

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 360

fråga om vilken arbetsgivaren beslutar. En
arbetstagarorganisation kan anse sig ha anledning att ta upp en fråga som i
och för sig inte faller under arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet
men som arbetstagarorganisationen av något särskilt skäl finner betydelsefull.
Det är t. ex. tänkbart att det i arbetsgivarens verksamhet har utvecklats en
praxis i rutinfall på ett visst område och att arbetstagarorganisationen finner
denna praxis från en eller annan synpunkt olämplig. Organisationen kan då ta
upp förhandling med arbetsgivaren och kan ta ett särskilt fall, som av
arbetsgivaren har behandlats i enlighet med praxis, till utgångspunkt för sin
begäran om förhandling. Arbetsgivaren har enligt paragrafen skyldighet att
uppskjuta sitt beslut i det fallet.

Avfattningen av paragrafen är
avsedd att klargöra att förhandlingsframställningen av
arbetstagarorganisationen skall avse ett särskilt fall, om vilket
organisationen vill förhandla. Paragrafen ger inte möjlighet för organisationen
att i realiteten vidga arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet genom att
generellt begära att få förhandla, t. ex. i frågor av visst slag eller på visst
område.

Eftersom arbetsgivaren inte har
samma möjlighet i fall enligt denna paragraf som i frågor enligt 11 § att
planera sin verksamhet med hänsyn till förhandlingen, har den skyldighet för
honom att skjuta upp beslut, som har ansetts böra följa med
förhandlingsskyldigheten, inte sträckts lika långt som i 11 §. Arbetsgivaren är
uppskovsskyldig om inte särskilda skäl talar emot uppskov. Rörande tankegången
bakom denna avvägning hänvisas till den allmänna motiveringen.

I fråga om innebörden av
förutsättningen att arbetsgivaren skall vara bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetstagarorganisationen, förhållandet till andra regler i
lagen om medbestämmanderätt, verkningarna av att parterna når enighet vid
förhandlingen och sanktioner för arbetsgivarens förhandlingsskyldighet
hänvisas till vad som sagts under 11 §.

13 §

1 denna paragraf har arbetsgivarens
förhandlingsskyldighet enligt 11 och 12 §§ utsträckts till att gälla även
arbetstagarorganisation, som inte står i kollektivavtalsförhållande till
arbetsgivaren, när arbetsgivarens beslut eller åtgärd särskilt angår medlem i
sådan organisation. Som har utvecklats i den allmänna motiveringen är tanken
att förhandlingsrätt i fråjgor som har betydelse för arbetsgivarens verksamhet
i stort och frågor som annars har mera allmän betydelse skall av hänsyn till
behovet att begränsa och koncentrera förhandlingsverksamheten vara förbehåUen
sådana arbetstagarorganisationer, som är eller bmkar vara bundna av
koUektivavtal i förhåUande till arbetsgivaren. När en fråga på
arbetsledningsområdet däremot gäller enbart viss eller vissa individuella
arbetstagare har ansetts att det bör tillkomma den enskilde arbetstagarens
organisation en rätt att representera arbetstagaren i förhandling med
arbetsgivaren, även om organisationen in-

s. 361 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 361

te står i kollektivavtalsförhållande till denne. Ett
liknande synsätt har till-lämpats i reglerna i 31 och 32 §§
anställningsskyddslagen om enskild arbetstagares rätt till underrättelse och
överläggning.

Under 13 § faller beslut av
arbetsgivaren rörande enbart viss arbetstagare som tillhör sådan
arbetstagarorganisation som avses i paragrafen. Före t. ex. en omplacering av
sådan arbetstagare är arbetsgivaren skyldig att med motsvarande tillämpning av
reglerna i 11 § ta upp förhandling med arbetstagarens organisation. Gäller ett
beslut mer än en individuell arbetstagare, måste från fall till fall avgöras
om beslutet skall anses i paragrafens mening särskilt avse arbets- eller
anställningsförhållandena för arbetstagare tillhörande icke
koUektivavtalsbunden organisation. Rör det sig t. ex. om samtidig omplacering
av några enskilda arbetstagare, av vilka någon tillhör en kollektivavtalslös
arbetstagarorganisation och andra en organisation som har kollektivavtal, kan
det fortfarande vara en fråga om beslut som särskilt angår den ifrågavarande
enskilde arbetstagarens förhållanden. När däremot ett beslut av arbetsgivaren
mer allmänt rör arbetets organisation och uppläggning, i företaget i stort
eller inom en avdelning eller annan enhet, eller när det rör sig om
planeringsfrågor av betydelse för flera än en eller några individuella
arbetstagare eller när beslutet eljest har större omfattning eller betydelse,
bör det vara förbehållet de organisationer som har kollektivavtal att genom
förhandling delta i beslutets förberedande. Frågor på företagsledningsområdet
är genomgående av denna karaktär.

Enligt paragrafen är arbetsgivaren
förhandlingsskyldig gentemot den förhandlingsberättigade
arbetstagarorganisationen med motsvarande till-lämpning av 11 och 12 §§. För
paragrafens tillämpning i övrigt kan därför hänvisas till vad som sagts under
nämnda paragrafer.

14 §

I denna paragraf slås fast att
förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 §§ gäller i första hand i förhållande
till arbetsgivarens lokala motpart på arbetstagarsidan. Leder förhandling på
det lokala planet inte till enighet mellan arbetsgivaren och den lokala
motparten har arbetstagarsidan dock rätt till förhandling även på det centrala
planet, mellan arbetsgivaren och vederbörande överordnade
arbetstagarorganisation. I paragrafen står inte något om medverkan i en sådan
ytterligare förhandlingsomgång av arbetsgivarorganisation där en sådan finns.
Det är en intem fråga på arbetsgivarsidan om en sådan medverkan skall komma i
fråga.

Innebörden av begreppen lokal och
överordnad arbetstagarorganisation har angetts i 6 §. 1 specialmotiveringen
till den paragrafen har behandlats tillämpningsproblem som hänger samman med
dessa begrepp.

I 14 § har inte ställts upp några
närmare regler om den tid inom vilken arbetstagarsidan skall begära
ytterligare förhandling när lokal förhandling inte lett till enighet mellan
partema. Det betyder att begäran skall framställas utan dröjsmål efter
avslutandet av den första förhandlingen. Sker avslutan-

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 362

det inte genom överenskommelse mellan partema vid
förhandlingssammanträde eller på annat sätt genom arbetstagarsidans medverkan
utan genom besked åv arbetsgivaren, innebär paragrafen att arbetsgivaren
befrias från ytterligare uppskovsskyldighet enbart om han givit
arbetstagarsidan rådrum att begära fortsatt förhandling. Sådan begäran, som
alltså bör framställas omgående eller med vändande post, kan framställas både
av den lokala och av den centrala arbetstagarorganisationen. Paragrafen är
dispositiv.

15 §

Denna paragraf motsvarar till sitt
innehåll i huvudsak 4 § andra stycket andra punkten FFL. Vissa ändringar har
dock gjorts i den äldre texten i syfte att göra denna lättare att förstå.
Dessutom har närmast i tydlighetens intresse och med tanke på de nya former av
förhandlingar som föreskrivs i lagen lagts till en bestämmelse om att det står
förhandlande parter fritt att gemensamt välja annan form för förhandling än
sammanträde.

Paragrafen avser
förhandlingsskyldighet enligt både 10 § och 11-13 §§. Under 10 § har anmärkts,
att förhandlingsrätt för part motsvaras av förhandlingsskyldighet för motpart
utan att detta har ansetts behöva uttryckligen sägas i lagtexten.

1 fråga om paragrafens tillämpning
på förhandling enligt 10 § är avsikten att bygga vidare på praxis, som
utbildats vid tillämpningen av 4 § FFL och av motsvarande regler i avtalade
förhandlingsordningar. De viktigaste avgörandena på det området har redovisats
av kommittén i dess kommentar till 14 § FKL.

Paragrafen är vidare avsedd att få
en motsvarande tillämpning på förhandlingar enligt 11-13 §§. Även där ligger i
parts förhandlingsskyldighet en skyldighet att inställa sig till förhandling,
att klart ange och motivera sin ståndpunkt i sak och att lyssna till motpartens
uppgifter och argumentation för sin ståndpunkt. Syftet med reglerna om
förhandlingsskyldighet är att partema skall komma till en överenskommelse, och
i parts förhandUngs-skyldighet ligger ett åliggande att i möjligaste mån
medverka härtill. Däremot ligger inte i förhandlingsskyldigheten något
rättsligt åliggande att verkligen nå fram till en uppgörelse. Den rättsliga
innebörden av föreskrifterna i 32 och 44 §§ om kollektivavtal på
medbestämmanderättsområdet

och otn
kvarievande stridsrätt har behandlats i avsnitt 11.5 av den allmän-

I. . na motivenngen.

Att förhandlande part kan vara
skyldig att medverka till förhandlingsresultatet även genom att ställa
uppgifter och handlingar till motparts förfogande framgår av 18 och 19 §§ i
lagen.

Part skall enligt paragrafen
inställa sig till förhandling själv eller genom ombud. I sammanhanget bör
påpekas, att part själv bestämmer över hur parten vill låta sig representeras
vid förhandling.

Paragrafens regler är i princip
tvingande rätt, utom så till vida att parterna kan komma överens om
förhandling i andra former än vid förhandlings-

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet , 363

sammanträde. Detta har markerats i lagtexten närmast med
tanke på att det kan ställa sig praktiskt och lämpligt i fall som avses i 11-13
§§ att välja enklare former för fullgörande av förhandlingsskyldighet än
sammanträde i formell ordning.

16 §

Denna paragraf motsvarar till sitt
innehåll 15 § FKL. Bestämmelsema i första stycket och i tredje stycket andra
meningen har förebilder i 5 § FFL. Texten har förenklats på ett antal punkter
utan att någon ändring i sak åsyftats.

Liksom enligt nu gällande rätt
överlämnas åt praxis att närmare fastställa kraven på
förhandlingsframställnings innehåll (jfr SOU 1975: 1 s. 776 ff).

Reglerna i andra stycket om tid för
inledande av förhandling har liksom kommitténs förslag på samma punkt
tillkommit i syfte att motverka den tidsutdräkt i lokala förhandlingar, som
ofta upplevs som en olägenhet i nuvarande förhandlingsväsende. Reglerna har
ansetts böra vara direkt tilllämpliga enbart på andra förhandlingar än enligt
11-13 §§, eftersom tidpunkten för förhandling enligt de paragraferna i allt
väsentligt är beroende av i vilken utsträckning arbetsgivarens beslut kan
uppskjutas. Tidpunkten för sädan förhandling bör bestämmas främst med hänsyn
härtill.

Reglerna om tidsfrister för inledande av förhandling är
dispositiva.

I tredje stycket första punkten har
tagits in en bestämmelse att förhandling skall bedrivas skyndsamt.
Bestämmelsen har ansetts vara på sin plats som en uppmaning till förhandlande
parter trots att den inte torde kunna preciseras närmare. Part som förhalar
förhandling bryter mot bestämmelsen. Begär ena parten att protokoU skall föras
och Justeras är motparten enUgt andra meningen i stycket skyldig att medverka
därtill.

Reglerna i paragrafen är i princip
skadeslåndssanktionerade. Om båda parter kan i ungefär lika mån lastas för
dröjsmål med förhandling, ligger det i sakens natur att skadestånd inte kan
komma i fråga. Kan däremot ena parten visas bära ansvaret inträder
skadeståndsskyldighet.

17 §

Denna paragraf har sin motsvarighet
i 7 § FFL och i 16 § första stycket FKL. Paragrafen gäller i princip för alla
slag av förhandlingar enligt den föreslagna lagen. 1 lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen finns emellertid också regler om ledighet för
deltagande bl. a. i förhandling (6 §), och de reglerna gäller framför den
allmänna bestämmelsen i lagförslaget (jfr 3 §). Därmed får 17 § sin egentliga
betydelse för förhandlingar mellan parter som inte står i
kollektivavtalsförhållande till varandra.

Som arbetsrättskommittén påpekat
finns inte någon ledning i domstolspraxis rörande tillämpningen av 7 § FFL.
Den för praxis betydelsefulla frågan, tolkningen av uttrycket skälig ledighet,
bör emellertid kunna bedömas

s. 364 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 364

i princip efter samma linjer som enligt
förtroendemannalagens motsvarande regler. Ledigheten bör alltså till sin
omfattning, både räknat i tid och i fråga om antalet arbetstagare som skall
åtnjuta ledighet, stå i rimlig proportion till förhållandena på arbetsplatsen
(jfr prop. 1974: 88 s. 163 ff). Hänsyn bör tas både till arbetstagarens behov
av ledighet för sitt förhandlingsuppdrag och till arbetsgivarens möjligheter
att bereda ledighet med tanke på verksamhetens känslighet för bortovaro,
möjligheterna att verkställa omplaceringar och att lösa ersättningsfrågor m.
m. Vid tvist gäller till skillnad från vad som föreskrivits i
förtroendemannalagen att arbetsgivaren har att tills vidare besluta. Detta sker
dock under skadeståndsansvar. Regeln är tvingande.

Rätt till information (18-22 §§)

I detta avsnitt behandlas lagförslagets regler om rätt
till information. 1

18 § ges föreskrifter om den s.k.
editionsplikt som åvilar förhandlande part som i rättstvist eller vid
intresseförhandlingar åberopar en viss handling. 1

19 och 20 §§ återfinns bestämmelser om
primär informationsskyldighet för arbetsgivare mot de arbetstagarorganisationer
han är eller brukar vara bunden till genom kollektivavtal. I 19 § behandlas
informationsskyldighetens närmare omfattning. I 20 § ges föreskrtfter om vilka
fackliga företrädare som har rätt till information. 21 och 22 §§ upptar regler
om tystnadsplikt i vissa fall rörande information enligt 18 och 19 §§. 1 21 §
slås fast att frågan om tystnadsplikt i första hand skall göras till föremål
för förhandling mellan parterna men att den, om enighet inte uppnås, får
avgöras av AD. 22 § innehåller föreskrtfter om tystnadsplikt intill dess AD har
avgjort frågan.

18 §

Nu gällande föreskrtfter i FFL om
förhandlingsrätt innehåller inte några bestämmelser som ålägger part att
tillhandahålla motparten material, över vilket parten förfogar och vilket
ligger till grand för hans ställningstagande i frågor om vilka parterna
förhandlar. 1 rättegång föreligger enligt 38 kap. 2 § RB skyldighet för den som
innehar skriftlig handling, som kan antagas ha betydelse som bevis, att förete
handlingen. Denna regel gäller även i processen inför AD. Kollektivavtal kan
emellertid innehålla regler om längre gående skyldighet för arbetsgivare, t.
ex. att till arbetstagarpartens förfogande ställa sådant material som
tidrapporter och avlöningslistor. Denna skyldighet gäller i princip även i
samband med förhandling. En i viss mån liknande skyldighet kan också sägas
föreligga vid överläggning enligt 32 § anställningsskyddslagen. Däremot finns
inte stöd i rättspraxis och i allmänhet inte heller i avtal för att i parts
förhandlingsskyldighet som sådan skulle ligga skyldighet att förete skriftligt
material som har aktualiserats i samband med förhandlingen, s. k.
editionsplikt. Part är visserligen i princip skyldig att redogöra för skälen
till sin ståndpunkt i tvisten och där-

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 365

med också för de omständigheter som styrker hans uppgifter
om fakta när dessa är tvistiga, men denna skyldighet torde inte sträcka sig så
långt som till en förpliktelse att även förete bevis i form av skriftlig
handling.

I 18 § föreskrivs emellertid att
part, som vid förhandling åberopar viss handling, skall på begäran hålla den
tillgänglig för motparten. Regeln gäller både arbetsgivarsidan och
arbetstagarsidan. Föreskriften, som är tvingande, är tillämplig på alla slag
av förhandlingar enligt medbestämmandelagen och i motsvarande mån på
förhandlingar som förs med tillämpning av regler i avtalad
förhandlingsordning, alltså både vid förhandlingar i rättstvister och vid
intresseförhandlingar. Informationsskyldigheten enligt 18 § gäller oavsett om
parterna står i kollektivavtalsförhåUande till varandra eller ej.

Med 18 § avses handlingar som ger upplysning om faktiska
förhållanden som åberopas i förhandlingen. Part är däremot inte på grund av
paragrafen skyldig att lämna ut handlingar, som innehåller partens egna
överväganden eller förhandlingstaktiska dispositioner. Innehåller handling
uppgifter av båda slagen ankommer det på den förpliktade parten att finna en
form för utlämnande av de uppgifter som omfattas av 18 §, t. ex. genom bestyrkt
utdrag av handling som motparten har rätt att ta del av. Det ligger i sakens
natur att editionsplikten endast gäller handling som parten har tillgång tUl.

Vägrar part att lämna ut handling
som han har åberopat och det är bekant att han har tillgång till inträder
skadeståndsskyldighet enligt 54 §. Han kan också på talan av motparten vid AD
genom vitesföreläggande förmås att lämna ut handlingen.

Av 3 § följer att särskilda
föreskrifter angående skyldighet att lämna ut handlingar, t. ex. reglema om
allmänna handlingars offentlighet och de därtill knutna reglema i
sekretesslagen, tar över bestämmelsema i 18 §.

19 §

1 19 § finns regler om primär
informationsskyldighet för arbetsgivare i förhållande till
arbetstagarorganisation som är arbetsgivarens kollektivavtalsmotpart. Äv 5 §
andra stycket följer att informationsskyldigheten även gäller under tillfälligt
avtalslöst tillstånd. Arbetsgivaren skall fortlöpande hålla
arbetstagarorganisationen undertättad om hur verksamheten utvecklas
produktionsmässigt och ekonomiskt. Häri ligger inte bara en skyldighet att
lämna uppgifter som är av betydelse för att bedöma utsikterna för framtiden.
Även uppgifter som hänför sig till vad som har varit eller om det aktuella
läget omfattas av informationsplikten. Arbetsgivaren skall också hålla
arbetstagarorganisationen underrättad om riktlinjerna för personalpolitiken. I
kravet att informationen skall lämnas fortlöpande ligger att den skall lämnas
så snart det kan ske, om inte partema enas om annat.

Arbetsgivaren är enligt 19 § första
stycket vidare skyldig att på begäran bereda arbetstagarorganisationen
tillfälle att i den omfattning som organi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 35

sationen behöver granska böcker, räkenskaper och andra
handlingar som rör arbetsgivarens verksamhet. Som exempel på sådana handlingar
kan nämnas rapporter eller analyser och underlaget för dessa såsom statistik,
protokoll, avtal. Även korrespondens, inkomna order etc. omfattas av informationsplikten.

Äv 19 § andra stycket framgår att
arbetsgivaren inom rimliga gränser också är skyldig att biträda med
utredningar, prognoser och bearbetningar av befintligt material som
organisationen behöver för sin bedömning av arbetsgivarens verksamhet. Häri
ligger vid behov också en skyldighet att presentera informationsmaterialet på
ett lättillgängligt och förståeligt sätt. Självfallet bör arbetsgivaren också
ge sådana kommentarer till handlingarna att informationen kan bedömas i sitt
rätta sammanhang. Arbetsgivaren är enligt 19 § andra stycket också skyldig att
lämna kopior av handlingar som arbetstagarparten har rätt att ta del av, om det
kan ske utan oskälig kostnad eller omgång.

I den allmänna motiveringen
(avsnitt 11.4) har berörts att rätten till information enligt 19 § begränsas
till vad organisationen behöver för att tillvarataga sina medlemmars gemensamma
intressen i förhållandet till arbetsgivaren. Uppgifter som saknar betydelse
för förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare faller utanför rätten
till information liksom t. ex. uppgifter om anställdas personliga förhållanden,
som inte har betydelse för någon aktuell facklig fråga. I avsnitt 11.4 har
också angetts exempel på situationer där försiktighet är motiverad, t. ex. då
rätten till information kommer i koUision med skyddet för den personliga
integriteten, allmänna gmndsatser om jäv osv. Äv 5 § första stycket följer
vidare att någon rätt till information inte föreligger beträffande
förhållanden som rör arbetsgivarens dispositioner i en förestående eller redan
utbmten facklig konflikt.

Rätten till information enligt 19 §
är vidare begränsad till uppgifter och handlingar som arbetsgivaren har
tillgång till. När det gäller ett koncemfö-retag bör rätten till information
även omfatta material som företaget har tillgängligt och som belyser
förhållandena inom koncemen, såvitt materialet i fråga har betydelse för den
fackliga verksamheten på den egna arbetsplatsen.

Bestämmelsema i 19 § är dispositiva
på sätt som framgår av 4 § andra stycket.

20 §

Informationsskyldigheten enligt 19
§ fullgörs i första hand mot den lokala arbetstagarorganisationen. Finns det
inte någon sådan lokal facklig representation på arbetsplatsen, gäller
informationsskyldigheten mot den arbetstagarorganisation som står som part i
det kollektivavtal som binder eller brukar binda arbetsgivaren. Vid central
förhandling enligt 14 § skall informationsskyldigheten fullgöras även mot
fackförbund eller liknande i den mån informationen är av betydelse för
förhandlingsfrågan.

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 367

1 20 § finns inte några särskilda regler om vilken
företrädare för den fackliga organisationen som skall mottaga information och i
vilken utsträckning derrpa får föras vidare inom organisationen, t. ex. till
de berörda medlemmarna. Wad mottagandet beträffar är det en fråga för den
fackliga organisationen äft utse vem som skall representera denna. I den mån
kretsen av mottagare behöver begränsas får den frågan göras till föremål för
förhandling mellan partema enligt 21 §, varvid bör beaktas regeln i 21 § tredje
stycket att information vartill organisation är berättigad utan hinder av
tystnadsplikt får föras vidare till ledamot i styrelsen för organisationen,
dvs. normalt lokal arbetstagarorganisation men i vissa fall även fackförbund
eller liknande. Någon begränsning av dessa företrädares rätt till information
kan alltså inte göras, låt vara att informationen kan lämnas med tystnadsplikt.

21 §

1 21 § har intagits regler om tystnadsplikt rörande
uppgifter vars hemlighållande är av vitalt intresse t. ex. med hänsyn till
arbetsgivarens affärsförhållanden eller ekonomiska förhållanden i övrigt eller
till enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. Tystnadsplikten gäller
både handlingar som åberopas vid förhandling (18 §) och information som lämnas
på gmnd av den primära informationsplikten (19 §).

Frågor om tystnadsplikt skall i första hand göras
till föremål för förhandling mellan partema. Förhandlingen kan avse inte bara
huravida tystnadsplikt över huvud taget skall förekomma. Även frågan hur långt
part får föra vidare den erhållna informationen, t. ex. inom den egna
organisationen, kan bli föremål för förhandling, dock med beaktande av den i 21
§ tredje stycket inskrivna garantin för ledamöter i styrelsen för den berörda
arbetstagarorganisationen. Hinder möter inte mot att vid förhandling enligt 21
§ överenskommelse träffas om att den erhållna informationen får offentliggöras
först efter en viss tid.

Äv 21 § första stycket framgår att både lokal och
central förhandling kan äga rum rörande tystnadsplikten om den avser
information enligt 19 §. Central förhandling skall emellertid äga rum endast om
arbetstagarorganisationen begär det. Organisationen kan t. ex. för tids
vinnande förklara att någon central förhandlingsomgång inte skall följa på den
lokala förhandlingen. Som framgår av 21 § andra stycket blir arbetsgivaren då
skyldig att väcka talan i AD inom tio dagar efter det att den lokala förhandlingen
har avslutats om han vill bevara möjligheten till tystnadsplikt.

Uppnås inte enighet vid förhandling om
tystnadsplikt kan den uppgifts-lämnande parten alltså föra frågan till AD. Av
21 § andra stycket framgår att AD skall förordna om tystnadsplikt i den mån det
kan antas att det annars skulle föreligga risk för väsenflig skada för part
eller annan. Därvid är det från konkurrenssynpunkt betydelsefulla frågor t.
ex. rörande produktionsmetoder, yrkeshemligheter, affärsförbindelser eller
andra frågor av vitalt intresse som främst träder i förgrunden. Men det kan
också

s. 368 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 368

röra
sig om ömtåliga personliga förhållanden, arbetsgivarens egna eller anställdas.
AD får därvid göra en avvägning mellan den skada som kan drabba part eller
annan om en omtvistad uppgift kommer ut och det fackliga intresse som ligger i
att föra mottagen information vidare till en större krets. Det är viktigt att
domstolen fäster avseende vid det sistnämnda intresset. När det gäller t. ex.
ett företags ekonomiska förhållanden och framtidsutsikter skall utgångspunkten
vara att alla anställda har rätt till information. Det behövs då särskilda skäl
för att begränsa denna rätt. Och dessa skäl skall åberopas och styrkas av den
arbetsgivare som begär tystnadsplikten. Skulle däremot tvisten gälla uppgifter
om enskilds förhållanden bör utrymmet för tystnadsplikten vara större.

I tredje stycket finns regler som garanterar vissa
fackliga styrelseledamöter att få ta del av information som avses i 18 och 19
§§. Tystnadsplikten kan alltså aldrig sträckas så långt att dessa fackliga
företrädare ställs utanför informationen. Detta har berörts i
specialmotiveringen till 20 §.

Vad som nu sagts om tystnadsplikt gäller inte om
annat är föreskrivet i annan författning. Detta framgår av 3 §
medbestämmandelagen. Det bör tilläggas att reglema 121 § är dispositiva på sätt
som framgår av 4 § andra stycket. KoUektivavtal kan träffas t. ex. om särskilda
tystnadspliktsregler eller om annan ordning för prövning av frågor om
tystnadsplikt.

I 53 § upptas motsvarande regler om tystnadsplikt
för förlikningsmän m.fl. Regler om påföljd vid brott mot den tystnadsplikt som
följer av 21 och 22 §§ återfinns i 56 §.

22 §

1 21 § finns regler om vad part har att iaktta då
han har påkallat förhandling om tystnadsplikt. Vidare finns regler om den
frist som gäller då parten efter avslutad förhandling vill föra frågan till AD.
Talan skall i sådant fall väckas inom tio dagar efter det att förhandling har
avslutats. Vid beräkningen av denna frist skall 67 § äga motsvarande
tillämpning.

Har part påkallat förhandling om tystnadsplikt och
iakttar parten den nu berörda talefristen, gäller enligt 22 § första stycket
den begärda tystnadsplikten till dess tvisten har avgjorts av AD eller på
annat sätt. Försitter å andra sidan parten talefristen, upphör tystnadsplikten.
Undantag görs från den temporära tystnadsplikten då kravet på tystnadspUkt är
obefogat och den part som har begärt tystnadsplikten inser eller borde inse
detta. Undantaget är avsett att vara rent förebyggande, nämligen att avhålla
från meningslösa eller i trakasserisyfte ställda krav på tystnadsplikt. Den som
under påstående att kravet på tystnadsplikt är obefogat offentliggör informationen
i fråga, gör detta under risk för skadeståndsansvar om bedömningen underkännes
av AD. Det ligger i sakens natur att mål rörande tystnadsplikt bör prövas av
AD med förtur. Någon särskild föreskrift härom har inte ansetts behövlig.

s. 369 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 369

Kollektivavtal
{23-31 §§)

1
detta avsnitt har upptagits bestämmelser om kollektivavtalet som rättsligt
institut. I 23 § definieras kollektivavtalet såvitt gäller partsställning och
innehåll. I 24 § finns en specialregel om bestämmelser i kollektivavtal rörande
hyresförhållande. Vidare slås fast att avtal inte kan med verkan av kollektivavtal
träffas om något annat än sådant som angetts som kollektivavtals innehåll i 23
och 24 §§. Formkravet för koUektivavtal behandlas i 25 §. 1 26 § finns regler
om koUektivavtals bindande verkan för medlemmar i organisation som slutit
koUektivavtal. Enligt 27 § har kollektivavtal i princip tvingande verkan för
enskilda arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av sådant avtal. 1 28 §
finns vissa regler om partsbyte och övertagande av förpUktelser enligt
kollektivavtal vid företagsöverlåtelser och vid sammanslagning av
organisationer. Regler om uppsägning av koUektiavtal finns i 29 och 30 §§.
Slutligen finns i 31 § regler om hävning av kollektivavtal och om befrielse
från förpliktelse enligt lagen eller enligt kollektivavtal. Reglema i avsnittet
har i huvudsak sina förebilder i 1 § första och fjärde styckena, 2, 3 samt 5-7
§§ KAL. På ett antal punkter har dock gjorts ändringar i Jämförelse med KAL,
och 28 § i medbestämmandelagen är helt ny. I kommitténs förslag finns
motsvarigheterna i 20-25 och 28-30 §§ FKL. I jämförelse med kommittéförslaget
har ändring av saklig betydelse gjorts enbart i 31 § tredje stycket (30 §
tredje stycket FKL) som gäller befrielse från förpliktelse enligt lagen eller
enligt koUektivavtal vid motparts lag- eller avtalsbrott. De skillnader i
texten som i övrigt finns är enbart av redaktionell karaktär.

23 §

1 denna paragraf definieras kollektivavtalet med
utgångspunkt i partsställningen och i det avtalsinnehåll som kan komma i
fråga. När det gäller partsställningen stämmer förslaget helt överens med
gällande rätt enligt 1 § KAL och med kommitténs förslag till 20 § FKL. 1 fråga
om ämnesområdet har valts ett uttryckssätt som nära knyter an till ordalagen i
KAL. Ämnesområdet sammanfaller med området för den allmänna förhandlingsrätten
enligt 10 S och med tillämpningsområdet för lagen.

Parter i kollektivavtal kan vara på ena sidan
arbetsgivarorganisation eller enskild arbetsgivare och på andra sidan
arbetstagarorganisation. På den punkten är den rättsliga regleringen densamma
som i förhandlingsrättsreglema (10 §). Innebörden av begreppen
arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation har angivits i 6 § i
lagen. Som part i kollektivavtal kan förekomma även lokala sammanslutningar av
arbetsgivare eller arbetstagare i den mån de uppfyUer de krav på ställning av
organisation som ställs upp i 6 §. Däremot kan inte t. ex. en grapp av
arbetstagare, som inte är att betrakta som organisation, träffa avtal med
giltig verkan som koUektivavtal. Även förbund eller andra sammanslutningar av
arbetsgivar-eller arbetstagarorganisationer kan vara parter i koUektivavtal
(jfr 6 §

24-Riksdagen
1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 370 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 370

tredje
stycket).

När på den ena eller på båda sidorna i ett
koUektivavtal flera parter skrivit på avtalet är det en tolkningsfråga om
påteckningen innebär att vederbörande har trätt in som part i avtalet eller
bara godkänt detta. På den punkten är lagen inte avsedd att innebära något
avsteg från gällande rätt. Liksom enligt gällande rätt kan enligt lagen avtal
också innehålla bestämmelser med verkningar på skilda plan i en sammansatt
organisationsstruktur. Vissa regler kan t. ex. gälla enbart i förhållandet mellan
organisationer som avtalsparter medan andra regler får bindande verkan även
mellan medlemmar i organisationema. Inte heller på denna punkt är lagen avsedd
att innebära något ingrepp i det avtalsväsende som har utvecklats på grandval
av den nu gällande kollektivavtalslagen. Ätt denna skillnad mellan olika slag
av avtal får betydelse vid tillämpningen av vissa bestämmelser i lagen framgår
av motiven till 11 §.

Ämnesområdet för kollektivavtal har i 1 § KAL
angetts vara "villkor, som skola lända till eftertättelse för anställning
av arbetare, eller (om) förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och
arbetare". Kommittén valde i 20 § FKL i stället formuleringen
"villkor rörande arbetet och lön eller annan ersättning härför samt
villkor i övrigt rörande förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare". Syftet med denna nya utformning var enligt motiven att ge
lagstiftaren tilUalle att klarlägga, att i princip varje fråga som har
betydelse för förhållandet mellan ett företag och dess arbetstagare skall kunna
bli föremål för kollektivavtal. Till kollektivavtalsområdet skulle därmed
otvetydigt räknas även frågor rörande företagets produktion eller verksamhet i
övrigt. Ämnesområdet för kollektivavtal enligt denna paragraf i
medbestämmandelagen är som framgår under 1 § avsett att vara i princip lika
vidsträckt som enligt kommittéförslaget. Frågan om ämnesområdet för
kollektivavtal och förhandlingsrätt har i övrigt behandlats i avsnitten 11.3
och 11.5 av den allmänna motiveringen och i kommentaren till I och 2 §§,
vartill hänvisas. Med anledning av den utvidgning som har föreslagits i fråga
om förhandlingsrätten till att omfatta även förutvarande arbetstagares
förhållanden bör påpekas, att kollektivavtal är avsett att kunna gälla inte
bara anställningsvillkor för aktiva arbetstagare utan även t. ex. pension eller
andra förmåner för förutvarande arbetstagare som tillhör avtalsslutande
organisation. Detta har inte ansetts behöva särskilt markeras i lagtexten.

1 kommitténs förslag framhöUs (s. 313 f) att
kollektivavtal enligt kommitténs mening borde kunna träffas inte bara om
arbetsvillkor av generell natur och tillämplighet utan även om villkor som
avser enbart viss eller vissa arbetstagare. Medbestämmandelagen bygger på samma
synsätt. Som kommittén har utvecklat får rättsverkningarna av sådana
individualiserade avtal bedömas bl. a. mot bakgrand av vad som enligt allmänna
fullmakts-och föreningsrättsliga regler gäller för rättsförhållandet mellan den
kollektivavtalsslutande organisationen och den eller de berörda medlemmama.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 37J

Liksom KAL bygger lagen även i övrigt på att
rättsfrågor som inte är av speciellt kollektivavtalsrättslig natur får bedömas
efter allmänna regler på bl. a. avtalsrättens område. Avgränsningen av de
frågor som ansetts böra särskilt regleras i den kollektivavtalsrättsliga
lagstiftningen är i princip densamma som i KAL och FKL (jfr SOU 1975:1 s. 314
O-

I 24 § föreskrivs att kollektivavtal, som
innehåller bestämmelser om andra villkor än sådana som faller inom ämnesområdet
för koUektivavtal enligt denna paragraf och 24 §, saknar verkan som
kollektivavtal i den delen.

24
§

1 1 § Qärde stycket KAL föreskrivs att kollektivavtal,
som avser fråga om hyresförhåUande vilket beror av anställning, äger verkan som
kollektivavtal i den delen endast i den mån det gäller vissa närmare angivna
frågor och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som
enligt FFL är att anse som huvudorganisation. Stadgandet tiltfördes KAL i
samband med 1968 års reform på hyreslagstiftningens område och är att se mot
bakgrand av vissa regler i 12 kap. 67 § JB om möjlighet att genom kollektivavtal
frångå Jordabalkens annars tvingande regler rörande hyresrätt.

Enligt 12 kap. 1 § första stycket JB gäller
Jordabalkens regler om hyra även om en lägenhet har upplåtits exempelvis genom
tjänsteavtal. Äv fjärde stycket i samma paragraf följer att avtal i strid mot
reglerna i princip är ogiltigt. I 12 kap. 67 § JB har emellertid gjorts ett
undantag från denna princip, vUket tar sikte på främst tjänstebostäder för
kollektivavtalsbundna arbetstagare, exempelvis fastighetsanställda. Enligt
lagmmmet skall sålunda överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande,
som beror av anställning, gälla mot hyresgästen även om överenskommelsen
strider mot vissa angivna lagrum i 12 kap. JB, nämligen desamma som de vilka
åsyftas i 1 § fjärde stycket KAL. En fömtsättning är dock enligt 67 §, att
överenskommelsen har formen av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits
eller godkänts av organisation som enligt FFL är att anse som huvudorganisation.

De nya reglerna har i huvudsak samma innehåll som I
§ fjärde stycket KAL. Bestämmelsen har dock givits en ny utformning.
Hänvisningen till FFL och det där intagna huvudorganisationsbegreppet har fått
utgå. En motsvarande hänvisning har i stället upptagits i 12 kap. 67 §
Jordabalken (se specialmotiveringen till följdändringar i annan lagstiftning).
24 § medbestämmandelagen har således kunnat ges det förenklade innehållet, att
kollektivavtal som avser hyresförhållande som rör arbetstagare - och därvid
avses även sådan uppdragstagare som anges i 1 § medbestämmandelagen - äger
verkan som kollektivavtal i den delen endast i den mån det i fråga om
partsställning och innehåll är sådant som sägs i 12 kap. 67 § JB.

KoUektivavtalsmöJligheten enligt 12 kap. 67 § JB
tar sikte på vissa frågor som rör hyressättning och hyresgästs
besittningsskydd. Annan hithörande

s. 372 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 372

hyresfråga kan således inte regleras i kollektivavtal med
den verkan som följer av sådant avtal - bundenhet för medlemmar i avtalsslutande
organisation, rätt att påkalla förhandlingar i frågan etc. Huruvida en i
kollektiv-, avtal intagen klausul rörande sådan fråga ändå blir bindande såsom
vanligt avtal får bedömas efter lag och allmänna avtalsrättsliga principer.
Skulle det dä vara fråga om en reglering i strid mot tvingande bestämmelser i
JB följer redan av förat berörda 12 kap. I § fjärde stycket i JB att klausulen
är ogiltig även som vanligt avtal.

Tvist i sådan fråga som alltså
faller utanför 24 § medbestämmandelagen handläggs enligt JB:s regler om
förfarandet för sådana tvister. Däremot är AD i princip ensam behörig att pröva
hyrestvist i fråga vilken enligt det tidigare anförda kan regleras genom
kollektivavtal och har reglerats genom sådant avtal.

I 24 § återfinns vidare en allmän bestämmelse
med sikte pä kollekfivav-talsvillkor som ej omfattas av huvudregeln i 23 § om
kollektivavtals innehåll. Har sålunda i kollektivavta! intagits andra villkor
än sådana som avses i 23 §, följer av 24 § att avtalet i den delen saknar
verkan som kollektivavtal. Effekten härav är att avtalet i den delen möjligen
kan ha bindande verkan som vanligt avtal. Det kan dock ej i den delen som
kollektivavtalsklausuler binda medlem i avtalsslutande organisation eller
annars tilläggas någon kollektivavtalsrättslig effekt.

Med beskrivningen i 23 § av
tillåtna kollektivavtalsämnen - vilken åsyftar att täcka in vaije fråga, som
rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare - torde
tillämpningsområdet för 24 § i det nu berörda hänseendet bli i hög grad
inskränkt. Av principiella skäl har emellertid ansetts att det bör framgå av
lagtexten att kollektivavtalsreglering - liksom förhandlingsrätt m. m. - är
utesluten i frågor som faller utanför 23 § (se vidare specialmotiveringen till
1 och 2 §§).

Bestämmelsema i 24 § är tvingande.

25 §

Bestämmelserna i 25 § har överförts
i sak oförändrade från 1 § första stycket KAL. De är till sin natur tvingande.

Kravet i 25 § att ett
kollektivavtal skall vara skriftligt motiveras av behovet att undanröja
meningsskiljaktigheter rörande avtalets tillkomst och innehåll och vidare av
att avtalet är bindande för och skall tillämpas av en ofta stor personkrets.

Skrtftlighetskravet innebär i
princip att avtalsinnehållet skall finnas nedtecknat i en särskilt upprättad handling
som förses med parternas underskrifter. En strikt tillämpning av ett sådant
formkrav skulle emellertid medföra ogiltighet som koUektivavtal av varje avtal
mot vilket ett formfel kunde åberopas. Vissa modifikationer har därför stäUts
upp.

Har sålunda ett skriftligt förslag
till kollektivavtal godkänts genom brev gäller det som kollektivavtal enligt 25
§. Här kan t. ex. tänkas det fallet, att

s. 373 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 373

ena
parten i brev till andra parten accepterar en av denna part erbjuden, skrtftlig
avtalstext, och vidare det fallet, att båda parter i brev till en förlikningsman
godtar ett av denne upprättat skriftligt medlingsförslag.

Vidare föreligger enligt 25 § giltigt
kollektivavtal, om dess innehåll har upptagits i protokoll, som till
riktigheten har vitsordats på sätt söm parterna har överenskommit. Ett
kollektivavtal kan sålunda i sin helhet komma till uttryck i ett Justerat
förhandlingsprotokoll, och blir - om inte annat framgår av själva protokollet -
för parterna bindande i detta skick även om det har varit parternas avsikt att
efter förhandlingarna upprätta en särskild avtalshandling. Det är dock tydligt
att som kollektivavtal inte kan godtas vilket uttalande till protokollet som
helst: För att ett protokollsuttalande skall kunna betraktas som koUektivavtal
krävs att partema har enats om att uttalandet skall ha karaktären av en
bindande överenskommelse.

Formkravet i 25 § inrymmer i princip även krav på
parternas underskrift av avtalshandlingen. Redan i det förhällandet att
Justerat protokoll kan fä verkan som kollektivavtal ligger emellertid en
modifiering av detta krav. 25 § bör inte heller förstås så att den innebär ett
ovillkoriigt krav på att bägge parter undertecknar avtalshandlingen. Har
exempelvis en oorganiserad arbetsgivare på begäran av en fackförening
undertecknat förbindelse att tillämpa visst för fackföreningen gällande
kollektivavtal, blir förbindelsen gällande såsom kollektivavtal (s. k.
hängavtal) även om handlingen inte har undertecknats av företrädare för
fackföreningen.

I detta sammanhang bör påpekas att kravet på parts
underskrift inte innebär att var och en som har skrivit under kollektivavtalet
också är att anse som part. Här kan endast erinras om det ej ovanliga
förhållandet att ett av en lokalavdelning slutet kollektivavtal ibland förses
med påskrift även av det fackförbund som avdelningen tillhör, därvid syftet med
påskriften kan vara att endast bekräfta avdelningens rätt att träffa avtalet.
Här kan också erinras om ett fall som stundom förekommer, att ett förbund har
undertecknat ett kollektivavtal men då har gjort det på en avdelnings vägnar.
I sådant fall är avdelningen avtalspart.

Giltigt kollektivavtal föreligger också i de delar
som avtalsinnehållet redovisas genom hänvisning till annan skrtftiig handling
i vilken de regler finns upptagna som skall binda parterna. I ett hängavtal
hänvisas t. ex. till annat kollektivavtal. Att hänvisning i kollektivavtal kan
göras till exempelvis lagtext är också givet. Det är vidare möjligt att i
kollektivavtal hänvisa till ett annat kollektivavtal som ännu inte har träffats
men'som kan förväntas komma att gälla inom t. ex. branschen. Slutligen kan
förekomma att parter som vid förhandlingar ej kan nå avtalsuppgörelse träffar
skrtftlig överenskommelse om att låta skiljenämnd bestämma avtalsinnehållet.
Det avgörande som skiljenämnden träffar i sådant fall utgör ett enligt 25 § giltigt
kollektivavtal som binder partema.

Skriftlighetskravet i 25 § tar sikte även på sädana
ändringar i eller tillägg till ett redan träffat kollektivavtal, som parterna
under avtalsperioden fin-

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 374

ner
böra genomföras. Äv det tidigare har framgått att ett justerat protokoU är
tillräckligt för sådana ändringar eller tillägg.

26 §

1 denna paragraf, som till sitt innehåll motsvarar
2 § KAL och 23 § FKL, formuleras den för svensk kollektivavtalsrätt grandläggande
principen att kollektivavtalet binder inte bara avtalsslutande organisation
utan även otr ganisationens medlemmar. I texten har gjorts några redaktionella
ändringar i jämförelse med nu gällande bestämmelser i 2 § KAL.

Enskild medlems bundenhet av kollektivavtal yttrar
sig i att handling eller underlåtenhet i strid mot avtalet kan medföra påföljd
enligt lagens regler. Detta har betydelse bl. a. på det sättet att enskild
arbetsgivare kan åläggas s.k. allmänt skadestånd för koUektivavtalsbrott och i
att enskUda arbetstagare blir ansvariga för fredsplikt Ofr avsnitt 11.8).

Kollektivavtal är bindande för medlem enbart inom
sitt tillämpningsområde. Detta uttryck har i förenklande syfte valts i stället
för uttrycket "yrkesgrupper och område" i 2 § KAL. Vilket
tillämpningsområde ett kollektivavtal harar en tolkningsfråga, som ytterst
löses i tvist om bundenhet av kollektivavtalet.

Enligt paragrafen blir kollektivavtal bindande för
medlem oavsett om han redan är medlem när avtalet kommer till eller han träder
in i organisationen därefter men innan avtalet upphört att gälla. Undantag
härifrån gäller om och i den utsträckning den enskilde redan är bunden av
annat kollektivavtal när han träder in i organisationen. Enligt andra stycket
i 26 § kan en medlem i en organisation inte befria sig från avtalsbundenhet
enbart genom att träda ut ur organisationen. Under vUka omständigheter en medlem
som lämnar sin organisation kan befrias från avtalsbundenhet genom uppsägning
för egen del, eller i vissa fall vid utgången av avtalsperiod utan egen
uppsägning, är en fråga för rättspraxis som har ledning i vissa uttalanden i
förarbetena till KAL (jfr SOU 1975:1 s. 801 ff).

I
alla nu senast berörda hänseenden är lagen avsedd att utan ändringar motsvara
gällande rätt. Detsamma gäller i fråga om den närmare rättsliga innebörden av
att medlem är bunden av kollektivavtal som träffats av hans organisation, t.
ex. när det gäller begränsningar i organisationens rätt att företräda
medlemmarna, föratsättningama för att beslut av organisationen skall vara
rättsligen giltigt, verkningama av befogenhetsöverskridande och organisations
rätt att med bindande verkan för medlemmarna förfoga över tolkningen av
kollektivavtal.

Paragrafen
är tvingande.

27 §

Denna paragraf stämmer till sitt innehåll överens
med 3 § KAL och 25 § FKL. Den föreskriver att enskilda avtal mellan
arbetsgivare och arbetstagare är ogiltiga om de strider mot koUektivavtal.

s. 375 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 375

1 3 § KAL har föreskrivits att
överenskommelse som träffats mellan arbetsgivare och arbetstagare, som är
bundna av samma kollektivavtal, om villkor som innebär avvikelse från
kollektivavtalet inte är gällande i vidare mån än avvikelsen må anses tillåten
enligt koUektivavtalet. Äv förarbetena till KAL framgår att paragrafen fick
denna lydelse främst för att det skulle göras klart, att det är en fråga om
tolkningen av koUektivavtalet i vad mån det finns utrymme för enskilda avtal
med andra bestämmelser än de i kollektivavtalet upptagna. En annan utformning
av paragrafen i det till grund för KAL liggande sakkunnigförslaget hade lett
till missförstånd på den punkten. Att det är på detta sätt man skall uppfatta
kollektivavtalets verkan för enskilda arbetsavtal är emellertid nu inarbetat
och välkänt på arbetsmarknaden. Det har därför ansetts möjligt att nu gå ifrån
den ganska komplicerade utformningen av 3 § KAL och i stället skriva en regel
som fastslår, utan att någon saklig skillnad är avsedd, att
kollektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare inte kan med giltig verkan
sinsemellan träffa avtal som strider mot kollektivavtalet. Ogiltigheten
inträder liksom enligt 3 § KAL omedelbart och innebär att avtalsparterna är
oförhindrade att i StäUet göra gällande koUektivavtalets bestämmelser i
förhållande till varandra. Regeln uttalar sig inte om vUka verkningar
ogiltigheten får på sådana delar av det enskilda avtalet som tiU äventyrs är
förenliga med koUektivavtalet. Den frågan får liksom enligt gällande rätt
lösas enligt allmänna gmndsatser.

Paragrafen är inte avsedd att
föranleda någon ändring i ÄD:s praxis vid avgörandet av frågor om enskilda
arbetsavtals förenlighet med kollektivavtal.

Paragrafen är tvingande.

28 §

Äv 26 § följer liksom enligt
gällande rätt att ett kollektivavtal binder inte endast de avtalsslutande
partema utan även deras medlemmar såvitt avser de yrkesgrupper och de
arbetsplatser som omfattas av avtalet. Denna bundenhet föreligger oavsett om
medlemmen har inträtt i organisationen före eller efter avtalets tillkomst,
dockej i den mån han redan är bunden av annat kollektivavtal. Dessa regler får
betydelse även i samband med företagsöverlåtelser etc. Överlåter en medlem i
en arbetsgivarorganisation sitt företag till en annan medlem i organisationen
blir organisationens kollektivavtal som gäller för företaget givetvis bindande
också för den nye ägaren även om denne tidigare inte har varit bunden av
avtalet. Sker överlåtelsen till ny ägare som står utanför organisationen blir
denne bunden av avtalet genom att inträda som medlem i denna. Om emellertid
något sådant medlemskap inte föreligger eller kommer till stånd och om den nye
ägaren inte själv träffar avtal med samma innehåll som kollektivavtalet blir i
princip den nye ägaren obunden av kollektivavtalet.

Som framgår av AD:s praxis (se SOU 1975:1 s. 334 ff) har
man redan i

s. 376 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 376

dag
vissa möjligheter att på rättslig väg komma åt skenförfaranden, t. ex.
bolagsombildningar som har vidtagits i syfte att sätta träffade kollektivavtal
ur spel. Då sådana förfaranden underkänns blir följden, att den
"förre" arbetsgivaren alltjämt blir ansvarig för kollektivavtalets tillämpning.
Äv gällande rätt följer vidare att vissa förändringar på arbetsgivarsidan i
princip alltid saknar verkan för koUektivavtalets giltighet, t. ex. dä ett
dödsbo eller konkursbo fortsätter den avlidnes resp. konkursgäldenärens
rörelse.

Annorlunda är fallet med verkliga
företagsöverlåtelser som vidtas i en ordning som i formella hänseenden är helt
oantastlig. En regel om att kollektivavtal skall fortsätta att gälla efter en
normal företagsöverlåtelse kräver lagstiftning. 1 väsentlig utsträckning rör
det sig om ett informationsproblem. När det gäller större arbetsgivare
förekommer företagsöveriåtel-ser eller andra förfoganden av betydelse för
kollektivavtalets giltighet knappast utan arbetstagarsidans vetskap. Normalt
torde också kollektivavtalsförhållandena ordnas med arbetstagarsidan i samband
med överlåtelsen. 1 andra fall - och kanske främst i branscher med många
oorganiserade mindre arbetsgivare - kan det emellertid förekomma
företagsöveriåtel-ser och andra förändringar av de rättsliga formema för
rörelsens bedrivande som inte kommer till arbetstagarsidans kännedom. Stundom
kan resultatet bli, att kollektivavtalet läng tid efter förändringen befinnes
inte längre vara gällande.

Reglerna om den primära förhandlingsskyldigheten
och den därtill knutna informationsplikten bör göra det möjligt för de
fackliga organisationerna att hålla en effektiv bevakning över träffade
kollektivavtal i samband med tilltänkta företagsöverlåtelser. I 28 § första
stycket föreslås emellertid en regel som mera direkt inriktar sig på en
företagsöverlåtelses verkan på kollektivavtal. Regeln innebär att en
övertagande arbetsgivare under vissa fömtsättningar blir bunden av överlåtarens
kollektivavtal. Regeln gäller såväl vid fullständig övergång som då företaget
endast delvis överlåtes. Den tar sikte på såväl äganderättsövergång som
övergång genom arrende. Ny ägare eller artendator som blir bunden av
överiåtarens eUer upplåtarens koUektivavtal, blir normalt inte samtidigt
ansvarig för t. ex. utestående löner som har intjänats hos den tidigare
arbetsgivaren. På den punkten gäller allmänna regler om partsbyte i
avtalsförhållanden. Övergång som sker genom aktieöveriåtelse berörs ej av 28 §.
I sådant fall sker ej formellt något byte av arbetsgivare utan ingångna
kollektivavtal kommer att bestå mot aktiebolaget även efter bytet av
aktieägare.

Åtskilliga situationer kan emellertid tänkas, i
vUka en part eller båda parter önskar Justeringar i avtalet med anledning av
överiåtelsen eller anser att detta bör avlösas av ett annat avtal. 28 § har
därför fått den utformningen, att en arbetsgivare som övertar företag blir
bunden av överiåtarens kollektivavtal först om ingendera avtalsparten genom
uppsägning klargör att fortsatt bundenhet av avtalet inte önskas. Om
arbetstagarparten under-

s. 377 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 377

rättas
av överlåtaren sextio dagar före övergången om att arbetsgivarsidan inte önskar
fortsatt bundenhet, upphör enligt 28 § tredje stycket kollektivavtalet att
gälla vid övergången. Sker uppsägningen före övergången men under den nämnda
sextiodagarsperioden, blir den nye arbetsgivaren efter övergången bunden av
kollektivavtalet till dess sextio dagar har förflutit från uppsägningen. Arbetsgivarsidans
möjlighet att befria sig från kollektivavtalet motsvaras av en rätt för
arbetstagarsidan enligt 28 § andra stycket att inom trettio dagar efter det
att den har underrättats om övergången säga upp kollektivavtalet. Sker
uppsägning inom denna tid upphör avtalet att gälla vid övergången eller, om
uppsägningen sker efter övergången, vid tidpunkten för uppsägningen.

Uppsägningsrätten tillkommer de ursprangliga
avtalspartema, dvs. den överlåtande arbetsgivaren och den avtalsslutande
organisationen på arbetstagarsidan. Den övertagande arbetsgivaren har alltså
inte möjlighet att själv i förhållande till arbetstagarparten påverka
avtalsbundenheten. Reglerna är emellertid förenade med vissa begränsningar.
Till en början är de dispositiva på sätt som framgår av 4 § andra stycket.
Vidare vinner de inte tillämpning om den tillträdande arbetsgivaren redan är
bunden av annat kollektivavtal. Dessutom framgår av lagtexten att den nye
arbetsgivaren blir bunden av företrädarens avtal endast i tillämpliga delar. 1
samband med överlåtelsen av företaget kan t. ex. ha inträffat förändringar i
fråga om verksamhetens art som inte gör det möjligt att tillämpa avtalet helt
eller delvis. Det kan bli omöjligt att tillämpa t. ex. avtalsbestämmelser som
tar sikte enbart på de avtalsslutande organisationerna, om den tillträdande arbetsgivaren
är oorganiserad osv.

Det finns här anledning att också något beröra den
närmare innebörden av begreppet övergång av företag. 1 fråga om enskilda
anställningsavtal gäller som allmän regel, att nytt sådant avtal anses ha
träffats om arbetstagaren fortsätter att arbeta i en rörelse som försäljs. 1
och med överlåtelsen upphör i princip den tidigare ägarens förpliktelser mot
arbetstagaren så till vida, att han inte behöver betala lön för det arbete som
utförs åt den nye ägaren. Likaledes gäller som nyss har antytts att den nye
ägaren i princip blir ansvarig för förpliktelse enligt anställningsavtalet
enbart räknat från övergången. Denna senare princip har emellertid för vissa
fall genombrutits i lagstiftning. Exempel härpå är 6 § semesterlagen
(1963:114), vari bl. a. stadgas att överiåtelse av företag inte får inverka på
arbetstagarens rätt enligt lagen, t. ex. då det gäller rätten att erhålla
semester med visst antal dagar för tid under vilken arbete utförts för
arbetsgivarens räkning. 11, ex. 4 § anställningsskyddslagen föreskrivs att tid
under vilken arbetstagaren har varit anställd hos föratvarande arbetsgivaren -
eller hos företag inom koncern som föratvarande arbetsgivaren tillhörde - skall
medräknas vid bestämmande av anställningstid hos den nye arbetsgivaren, något
som får betydelse t. ex. vid bestämmande av kvalifikationstid för de
uppsägningstider som föreskrivs i lagen, i turordningssammanhang osv. En
företrädes-

s. 378 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 378

rätt till ny anstäUning som har förvärvats hos den
fömtvarande ägaren kan enligt förarbetena (prop. 1973:129 s. 265) åberopas även
mot den nye ägaren. Enligt förarbetena tUl 4 § anställningsskyddslagen avses
inte endast överlåtelse utan även utarrendering, ombildning av rörelsen till
bolag eller annan Juridisk person, fusion med annat företag, övergång genom arv
etc. (jfr prop. 1973:129 s. 235). I rättspraxis finns också ställningstaganden
till vad som kan anses innebära överiåtelse av företag. AD har t. ex. ansett
sig kunna ta hänsyn till att en företagare, utan att formellt inta ställning av
arbetsgivare, i realiteten är den som ytterst har det ekonomiska ansvaret för
med rörelsen förenade kostnader. Begreppet övergång i 28 § medbestämmandelagen
bör kunna få samma innebörd som nu har berörts. Inte heller bör begreppet
företag tolkas alltför strikt. Det bör kunna överlämnas åt rättstillämpningen att
mera i detalj bestämma de begrepp som nu har berörts.

På samma sätt som ett byte av arbetsgivare vid
företagsöverlåtelse kan även förändringar inom arbetsgivarorganisationer eller
arbetstagarorganisationer medföra att ett löpande kollektivavtal upphör att
gälla. De fall som i praktiken har tilldragit sig intresse har i första hand
gällt organisatoriska förändringar på arbetstagarsidan och då närmast
sammanslagningar av mindre organisationer till en enda organisation. Rör det
sig om en grapp medlemmar som bryter sig ur en koUektivavtalsbunden
organisation och ansluter sig till en annan eller bildar en ny organisation
gäller alltjämt efter utbrytningen individuell bundenhet av kollektivavtalet
(se specialmotiveringen till 25 §). Samma ståndpunkt gör sig gällande vid en
överföring organisationer emellan av medlemsgrupper utan att det rör sig om en
utbrytning.

Reglema i 28 § fjärde stycket tar i stället sikte på det
fallet att skilda organisationer slås samman till en enda organisation.
Kollektivavtal som gäller för organisation som upplöses skall då i stället
gälla den sammanslagna organisationen på samma sätt som om avtalet hade slutits
av denna organisation. Regeln äger tillämpning såväl vid sammanslagning av
arbetsgivarorganisationer som då organisationer på arbetstagarsidan slås
samman. Sammanslås fler än två organisationer äger den tillämpning i fråga om
samtliga organisationer som upplöses vid sammanslagningen. De avtal som enligt
regeln blir gällande för den sammanslagna organisationen behöver ej vara
träffade av den eller de upplösta organisationerna. Då i 28 § fjärde stycket
talas om kollektivavtal som gäller för sådan organisation avses därmed även
avtal som binder organisation eftersom det har slutits av en organisationen
överordnad organisation.

29 §

Första och andra styckena av 29 §
överensstämmer i sak med 5 § KAL. Även om ett kollektivavtal har ingåtts med
flera parter på ena sidan eller på båda sidor, har avtalspart fått rätt att
ensidigt frigöra sig från avtalet ge-

s. 379 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 379

nom
uppsägning. Då sådan ensidig uppsägningsrätt medges måste emellertid även part
som inte berörs av uppsägningen kunna frigöra sig från avtalet genom egen
uppsägning, eftersom han kan ha gått in i avtalet under förutsättning att det
skulle gälla som en enhet. Med hänsyn till den sena tidpunkt vid vilken en
ensidig uppsägning kan ha ägt rum, måste härvid övriga parter medges en på
lämpligt sätt bestämd förlängd uppsägningstid. Liksom 5 § KAL innehåller
därför 29 § en bestämmelse av innebörd, att part som ej berörs av uppsägning
har rätt att för egen del - antingen han är medpart eller motpart till den
först uppsägande parten - säga upp avtalet även efter den tidpunkt då
uppsägning annars skulle ha skett. Uppsägning skall dock göras senast inom tre
veckor efter denna tidpunkt eller, om den avtalade uppsägningstiden understiger
sex veckor, inom hälften av uppsägningstiden.

Reglerna i 29 § första och andra styckena är
tvingande. Däremot kan kollektivavtal träffas om andra uppsägningsfrister än de
som anges i 29 § tredje stycket. Detta framgår av 4 § andra stycket.

30
§

Denna paragraf överensstämmer i sak med 6 § KAL.
Reglerna är tvingande.

På samma sätt som det i 25 § föreskrivs att
kollektivavtal skall upprättas skriftligen, gäller enligt 30 § första stycket
att uppsägning av sådant avtal skall ske skriftligen. Formkravet motiveras av
intresset att undvika tvister och underlätta bevisningen i frågan om behörig
uppsägning har ägt ram. Som framgår av paragrafen kan uppsägning också ske
genom telegram. Utan att det har ansetts behöva komma till omedelbart uttryck i
lagtexten, bör med telegrambefordran likställas befordran via telex eller annat
därmed jämförligt tekniskt hjälpmedel. Formkravet är absolut; det rör sig alltså
inte om en ordningsföreskrift.

Utöver det formkrav som sålunda uppställs i 30 §
står det kollektivavtalsparterna fritt att - vid sidan av regler om
uppsägningstid o. d. - uppställa ytteriigare formföreskrifter som skall
iakttas för att en uppsägning skall äga giltighet. Därvid bör emellertid
erinras om ett uttalande av AD att "man icke bör antaga en i
kollektivavtal upptagen bestämmelse utgöra en formföreskrift, med mindre mycket
starka skäl föreligga härför antingen i bestämmelsens avfattning eller på grand
av sakförhållanden" (AD 1946 nr 28). Uttalandet bör ses mot bakgranden av
att kollektivavtalspart inte alltid har klart för sig skillnaden mellan
formföreskrifter och ordningsföreskrifter.

Föreskriften i 30 § utgår från att en verkställd
uppsägning avser kollektivavtalet i dess helhet. Uppsägning endast av vissa
delar av ett avtal kan således ej ske om ett sådant förfarande inte har stöd i
själva avtalet. En annan sak är att en sådan uppsägning givetvis blir giltig
om motparten uttryckligen godtar den eller till följd av sitt sätt att agera
måste anses ha godtagit uppsägningen.

s. 380 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 380

1 30 § andra stycket ges en
speciell bestämmelse för det fall att uppsägande part inte själv överiämnar en
skriftlig uppsägningshandling till motparten utan väljer att låta befordra
uppsägningen med post eller telegraf etc. Enligt allmänna rättsgrundsatser sker
sådan befordran i princip på avsändarens risk. Beträffande uppsägning av
kollektivavtal görs emellertid i 30 § undantag från dessa grundsatser. Har
meddelande om uppsägning avsänts under mottagarens senast kända adress så
tidigt att det hade bort komma honom till hända innan uppsägningen senast
skulle ha skett, skall uppsägning anses ha ägt rum även om meddelandet inte
kommer fram i tid. Motsvarande bestämmelse i 6 § andra stycket KAL motiverades
av att en motsatt regel skulle ställa för stora krav på avsändaren och av att
bestämmelsen torde stå i överensstämmelse med en tämligen allmän uppfattning
inom fackorganisationema (prop. 1928: 39 s. 112).

31 §

Denna paragraf motsvarar i huvudsak
7 § KAL och 30 § FKL. I tredje stycket har dock gjorts en Jämkning i Jämförelse
med gällande rätt. I övrigt har texten i paragrafen förkortats och förenklats
utan att avsikten har varit att företa någon ändring i förhållande till nu
gällande bestämmelser i 7 § KAL.

Paragrafen bygger liksom 7 § KAL på
tanken att det är bäst förenligt med lagens grander att part inte tillåts att
genom eget beslut häva kollektivavtal på grund av motparts avtalsbrott.
Hävningsfrågan bör prövas och avgöras av AD. Regeln kan sägas ha en motsvarighet
i lagens fredsplikts-regler, nämligen regeln i 41 § första stycket I enligt
vilken fredsplikt råder i rättstvist om kollektivavtal.

I första stycket har på några
punkter valts ett annat uttryckssätt än i 7 § KAL. Liksom enligt den paragrafen
är dock förutsättningarna för häv-ningsförklaring två. Dels skall någon som är
bunden av kollektivavtal ha gjort sig skyldig till grovt brott mot avtalet
eller mot lagen, dels skall brottet ha väsenflig betydelse för
avtalsförhållandet i dess helhet. Med det senare kravet syftas liksom i 7 § KAL
på att det kan förekomma i och för sig grova brott mot lag eller avtal, t. ex.
av en föreningsmedlem, som dock inte har sådan betydelse för ett helt
avtalsområde att det ter sig skäligt eller lämpligt att kollektivavtalet i dess
helhet hävs.

I Jämförelse med gällande lag får
paragrafen ett mera vidsträckt tillämpningsområde på det sättet, att även
brott mot lagbestämmelser som inte nu finns i KAL kan medföra hävning av
kollektivavtal. Som kommittén har framhållit (s. 825) torde dock denna skillnad
åtminstone på vissa punkter mera ha formell än saklig betydelse. Med den nära
anknytningen till kollektivavtal av lagens bestämmelser på
medbestämmanderättsområdet är dock möjligt att brott mot sådana bestämmelser
kan få anses ha väsentlig betydelse för ett avtalsförhållande i dess helhet.
Detta torde gälla både om

s. 381 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 381

brott
mot förpliktelser enligt.dessa regler och om överskridande av befogenheter.

Äv andra stycket framgår motsättningsvis att
hävningsförklaring enligt första stycket kan meddelas för enbart några parter i
ett kollektivavtal med två eller flera parter på ena eller båda sidorna. I
sådana fall kan enligt andra stycket annan part för sin del säga upp avtalet,
om det sker inom tre veckor efter det att AD meddelat sitt avgörande i
hävningsmålet. Sådan uppsägning får göras med omedelbar verkan. Synsättet
bakom regeln är detsamma som det som ligger bakom uppsägningsreglerna i 29 §.

Tredje stycket i 31 § medger AD att besluta om
partiell hävning av kollektivavtal eller om befrielse från förpliktelse enligt
lagen, när någon har bratit mot avtalet eller mot lagen. Avtals- eller
lagbrottet behöver inte vara så grovt eller av så väsentlig betydelse för
avtalsförhållandet i dess helhet att fullständig hävning av kollektivavtal kan
ske. AD skall bedöma i vad mån fullgörande av den förpliktelse, från vilken
part begär befrielse, kan skäligen krävas av parten. Frågan om partsställningen
i sådant mål avgöres enligt 4 kap. 5 § arbetslvistlagen.

Till skillnad från vad som gäller enligt 7 § KAL
förutsätter regeln i tredje stycket inte att det i en första rättegång slås
fast, att ett påtalat förfarande är lag- eller avtalsstridigt. Därmed krävs
inte heller att det i en andra rättegäng konstateras, att den felande inte har
avbrutit sitt rättsstridiga förfarande. Den förfördelade parten kan omedelbart
hos AD föra talan om lag-och avtalsstridigheten av ett visst förfarande på motsidan
och om befrielse från förpliktelse enligt avtalet eller enligt lagen. Från den
partens synpunkt innebär detta att den föreslagna lagen ger en effektivare
möjlighet än nu gällande regler till befrielse från förpliktelser enligt lag
eller avtal.

Regeln får sin främsta betydelse i fråga om
befrielse från fredsförpliktelse enligt lag och kollektivavtal.

AD bör i sin prövning överväga samtliga
föreliggande omständigheter. Det lag-eller avtalsstridiga förfarandets grovhet
och omfattning, dess verkningar för den förfördelade parten och möjlighetema
att uppnå rättelse på annat sätt är omständigheter som bör vägas in. I
domstolens rätt att pröva framställt yrkande, och att besluta inom yrkandets
ram, bör ingå en möjlighet att bestämma att beslutet får tillämpas först vid
viss angiven tidpunkt och enbart om rättelse av det lag- eller avtalsstridiga
förfarandet då inte skett. 1 prövningen kan också ingå att bedöma om befrielse
t. ex. från fredsförpliktelse bör gälla endast i förhållande till den eller dem
på motsidan, som begått avtals- eller lagbrott, eller om det är skäligt att
medge en mer vidsträckt befrielse. Beslutet bör inte gälla för längre tid än
till dess att rättelse sker på den felandes sida.

Det har inte bedömts lämpligt eller nödvändigt att
i lagtext närmare ange hur AD:s prövning skall genomföras eller vad domstolens
beslut skall innehålla. I stället har angetts att domstolen skall göra en
bedömning av vad som skäligen kan begäras av den förfördelade parten i fråga om
uppfyllelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 332

av
lag- och avtalsenliga förpliktelser när otillåtet förfarande förekommer på
motsidan.

Ätt s. k. indrivningsblockader bör liksom enligt gällande
rätt anses tillåtna oberoende av föreskrifterna i den här behandlade
paragrafen har fram-håUits i specialmotiveringen till 41 §.

Reglerna
i denna paragraf är tvingande.

Medbestämmanderätt
genom kollektivavtal (32 §)

32
§

Utöver vad som följer av medbestämmandelagens
regler om förhandlingsrätt, rätt till information, tolkningsföreträde och
facklig vetorätt är syftet med lagen att arbetstagarna skall tillerkännas rätt
till medbestämmande genom kollektivavtal med arbetsgivaren. Den principen slås
fast i denna paragraf. Förebilden till paragrafen finns i 26 § första stycket
FKL. Vid sidan av vissa skillnader i avfattningen av lagtexten skiljer sig 32 §
från kommitténs förslag i fråga om tillämpningsområdet. Till skillnad från 26 §
FKL omfattar paragrafen även företagsledningsfrågor. En ytterligare skillnad
är att frågor om andra påföljder för arbetstagares avtalsbrott än avskedande
och uppsägning av anställningsavtal har lämnats utanför paragrafen. De frågorna
behandlas i stället i 62 § i lagen.

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 11.5) har paragrafen till uppgift att ge uttryck för lagstiftarens
vilja att arbetstagama skall beredas medbestämmanderätt på det område, som
avses i paragrafen, men att det skall ankomma på arbetsmarknadens parter att i
avtal närmare bestämma innebörden av och formerna för medbestämmanderätten. I
lagtexten sägs att medbestämmanderättsavtal bör träffas om arbetslagar-part
begär det. Därmed ges också uttryck för tanken att det bör ankomma på
arbetstagarna och deras organisationer att bestämma i vilken takt och på vilka
särskilda områden avtal om medbestämmanderätt bör komma till.

Enligt
paragrafen är det mellan parter i avtal om löner och allmänna anställningsvillkor
som även koUektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna bör träffas.
Anknytningen till löneavtalen har sin bakgrand i att ensidig rätt att bestämma
i bl. a. företags- och arbetsledningsfrågor f n. i allmänhet tillkommer
arbetsgivare enligt uttrycklig eller tyst regel i sådana avtal. Den
kvarievande stridsrätten, lagens sanktion mot arbetsgivare som motsätter sig
medbestämmanderättsavtal, är också tänkt som ett ingrepp i den
rättstillämpning enligt vilken arbetsgivarens beslutsbefogenheter tolkas in i
de sedvanliga kollektivavtalen om löner och allmänna anställningsvillkor.
Anknytningen till sådana kollektivavtal är dessutom ett uttryck för den tanke
som ligger bakom lagens övriga regler om medbestämmanderätt för de anställda,
dvs. att sådan rätt skall tillkomma och utövas genom arbetstagarorganisationer
som har en etablerad ställning på arbetsplatsen och står i ett fast
avtalsförhållande till arbetsgivaren.

s. 383 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 383

Texten i 32 § är inte avsedd att innebära krav på
att förhandlingar bedrivs och avtal sluts på medbestämmanderättsområdet i
anslutning till att kollektivavtal träffas om löner och allmänna
anställningsvillkor. Parterna kan välja annan tid för förhandlingar och avtal om
medbestämmanderätt. Däremot bygger den kvarievande stridsrätten enligt 44 § på
att part har begärt avtalsreglering på medbestämmanderättsområdet innan det
freds-pliktsgrundande kollektivavtalet träffas.

Innebörden av termen medbestämmanderätt har
beskrivits redan under lagens rubrik. Varje form av inflytande för
arbetstagarsidan i frågor som rör förhällandet till arbetsgivaren eller
arbetsgivarens verksamhet hör in under lagens term medbestämmande, alltifrån
rätt till information och samråd till självbestämmanderätt i skilda former.
Både avtal om tillämpningen och ev. avvikelser från lagens regler och
fristående avtal om mera utvecklade former för deltagande i arbetsgivarens
beslut är medbestämmanderättsavtal i lagens och denna paragrafs mening.

Uppräkningen av frågor som faller inom paragrafens
tillämpningsområde har gjorts mot bakgrund av det sätt att beskriva
arbetsgivarnas nuvarande beslutsbefogenheter som är det vanliga. Avsikten är
inte att ange tre sinsemellan väl avgränsbara områden. Vad som åsyftas är
frågor som med det vanligen brukade uttryckssättet kan sägas höra till
företagets ledning och arbetets ledning och fördelning och frågor som gäller
ingående och avslutande av anställningsavtal. 1 princip är det
företagsledningsområdet som åsyftas med uttrycket "hur arbetsgivarens
verksamhet skall bedrivas". Termen företagsledning har dock ansetts böra
undvikas, eftersom lagen avses bli tillämplig även på andra verksamheter än
företags. Med hänsyn till att några tydliga inbördes gränser inte kan dras,
hårde i lagtexten valda uttrycken ansetts kunna användas trots att arbetets
ledning och fördelning och beslut om anställningsavtal ingår i arbetsgivarens
verksamhet och naturligtvis kan sägas vara frågor om hur den verksamheten
skall bedrivas.

Paragrafens tillämpningsområde är inte avsett att
sträcka sig utanför till-lämpningsområdet för reglema om förhandlingsrätt (10
§) och om ämnesområdet för kollektivavtal (23 §). En yttergräns ligger aUtså i
gränsen för hela lagens tillämpningsområde. Medbestämmanderättsavtal kan träffas
enbart i frågor som rör förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (I
§). Frågor om hur arbetsgivarens verksamhet skall bedrivas är enbart frågor
inom den ramen. Sådana beslut om mål och inriktning i vissa verk-, samheter,
som fattas utan rätt till förhandling eller annat inflytande för arbetstagama
(jfr 2 §), är inte i paragrafens mening frågor om hur arbetsgivarens
verksamhet skall bedrivas.

Inom tillämpningsområdet för 32 § faller alltså
frågor som brukar anses höra in under begreppet arbetets ledning och
fördelning. Hit hör allmänt sett alla frågor rörande arten av arbetstagarnas
arbetsuppgifter och sättet för arbetets utförande. Inom den ramen hör under
begreppet in frågor om

s. 384 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 384

arbetets
utformning, om fördelningen av arbetet inom en grupp, om växling av
arbetsuppgifter, om planering av arbetslokalen vad avser teknisk inredning,
maskinplacering och rationaliseringsåtgärder, frågor om produktionens
uppläggning inom den egna lokalen, om produktionsväxling, om självstyrande
grapper. om arbetsmiljö i övrigt. Även frågor om arbetstidens föriäggning,
arbetsstudiefrågor, personalutbildning och personalstatistik av betydelse för
arbetets bedrivande hör in under begreppet. Inom paragrafens tillämpningsområde
faller dessutom frågor om vad som skall produceras och t. ex. försäljnings-,
reklam- och.andra liknande frågor rörande produktavyttring, leverans-, order-
och lagerhållningsfrågor, frågor om verksamhetens omfattning och valet mellan
tillgängliga former för dess bedrivande, och sådana företagsekonomiska frågor
som rör t. ex. finansiering, budget, investeringar etc. Motsvarande frågor
inom andra verksamheter än den varuproducerande industrin ligger också inom
paragrafens tillämpningsområde.

Utanför
området för paragrafen faller i princip frågor som direkt gäller
arbetsgivarens och de enskUda arbetstagamas avtalsprestationer enligt
arbetsavtalen dem emellan, dvs. frågor som lön och annan ersättning för
arbetet, arbetstidens längd m. m. I sådana frågor har arbetstagarsidan
inflytande redan enligt nu gällande ordning genom att frågorna avgörs enbart
genom avtal mellan parterna. På gränsen mellan detta sistnämnda område och
medbestämmanderättsområdet enligt 32 § ligger t. ex. sociala frågor, bostads-
och kommunikationsfrågor men också frågor rörande arbetslokalens utformning
där denna inte har samband med arbetets bedrivande i och för sig, mat- och matsalsfrågor,
frågor rörande gemensamma personalutrymmen, hälso- och sjukvårdsfrågor. Här
gäller dock genomgående att frågorna faller inom området för 32 § i den mån de
inte är att betrakta som frågor vilka inte kan regleras på annat sätt än genom
avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det måste liksom hittills ankomma
på rättstillämpningen att här dra gränsen i tvistiga fall. Har emellertid en
arbetslagarpart StäUt anspråk på medbestämmanderättsavtal på ett visst område
bör man kunna räkna med att det klaras ut mellan partema i förhandling humvida
enighet råder om att kvarievande stridsrätt följer av att uttryckligt avtal inte
kommer till stånd.

Även frågor av betydelse för bedrivandet på
arbetsplatsen av facklig eller politisk verksamhet, eller om de praktiska
förutsättningarna för sådan verksamhet, kommer att falla under 32 § i den mån
frågorna kan sägas höra till företagslednings- eller arbetsledningsområdet.
Sädana aspekter kan läggas t. ex. på frågor om rätt att utnyttja lokaler för
dessa ändamål, ordnings- och säkerhetsfrågor, frågor om arbetstidens
förläggning. Därmed faller frågorna också in under lagens regler om
förhandlingsrätt m. m. och paragrafen om medbestämmanderättsavtal. Frågor om
ledighet för deltagande i hithörande verksamhet etc. kan sägas tillhöra
området för den ekonomiska uppgörelsen mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Mot den bak-

s. 385 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 385

granden kan sådana frågor göras till föremål för
förhandlingar och kollektivavtal.

Frågor om ingående och upphörande
av anställningsavtal har också förts in under 32 §. Liksom enligt kommitténs
förslag åsyftas härmed främst inflytande för arbetstagarsidan vid
tillämpningen av materiella regler på området. Inom ramen för denna punkt i 32
§ faller även t.ex. meritvärdenngs-frågor, frågor om arbetsbetyg,
personalstatistik och andra liknande frågor på personalpolitikens område.

Träffas avtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna på ett visst område och i vissa former blir det principiellt
en tolkningsfråga att fastställa i vilket förhållande avtalet står tiU lagens
medbestämmanderättsregler. Bestämmer parterna t. ex. att arbetstagama skall ha
direkt inflytande över arbetsgivarens beslut i form av vetorätt eller
självbestämmanderätt på ett närmare angivet område kan ett sådant avtal vara
avsett att ersätta lagens regler om primär förhandlingsskyldighet. Uppstår
tvist på en sådan punkt kan lagens regler om tolkningsföreträde bli tillämpliga.

Arbetsmarknadens parter är
oförhindrade att redan före lagens ikraftträdande träffa sådana
medbestämmanderättsavtal som avses i 32 §. Åtskilliga sådana avtal finns för
övrigt redan på arbetsmarknaden. Hur sådana äldre kollektivavtal skall tolkas och
tillämpas efter lagens ikraftträdande får avgöras i rättstillämpningen i
enlighet med vanliga avtalstolkningsreg-ler.

Bestämmanderätt vid tvist om tolkning av avtal (33-37 §§)

I detta avsnitt av lagen har tagits
in reglerom s. k. tolkningsföreträde för arbetstagarsidan i tvister om tolkning
av avtal i vissa fall. 1 33 § finns regler om tolkningsföreträde i tvist om
medbestämmanderättsavtal enligt 32 § och avtal om påföljd för arbetstagares
avtalsbrott. I tvister om arbetstagares arbetsskyldighet gäller
tolkningsföreträde för arbetstagarsidan enligt 34 §. I 35 § finns föreskrifter
om skyldighet för arbetsgivaren att ta initiativ till förhandUng och rättegång
vid tvist om lön och annan ekonomisk ersättning tiU arbetstagare och om
arbetstagarens rätt när arbetsgivaren underlåter detta. Avsnittet avslutas med
regler om i vUka partsförhåUanden tolkningsföreträdesreglerna är tiUämpliga
och om tidsfrister för påkallande av förhandling och väckande av talan hos AD
(36-37 §§). I lagens avsnitt om skadestånd och andra påföljder finns regler om
det ansvar som är knutet tiU reglema om tolkningsföreträde.

33 §

I denna paragraf finns regler om
tolkningsföreträde för arbetstagarsidan i tvist om tillämpning av sådana
medbestämmanderättsavtal som åsyftas i 32 § och av avtal om påföljd för
arbetstagares avtalsbrott. Uppkommer sådan tvist skall enligt paragrafens
första stycke arbetstagarpartens mening gälla intill dess tvisten har slutligt
prövats.

25-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 386 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 386

Under 32 § har anmärkts vilka ämnesområden som
åsyftas med reglerna i den paragrafen om kollektivavtal rörande
medbestämmanderätt. Dit hör i princip alla frågor som rör arbetets ledning och
fördelning och de förhållanden under vilka arbetet utförs men även frågor som
rör ingående av anställningsavtal och upphörande av sådana avtal. Utanför
området faller däremot frågor som överhuvud inte rör förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Utanför faller också frågor i det förhållandet om lön och
annan ersättning för arbetet och i övrigt om mängden och arten av
avtals-prestationema i förhållandet mellan enskilda arbetsgivare och
arbetstagare (jfr 34 och 35 §§).

Varje kollektivavtal om medbestämmanderätt för
arbetstagarsidan i frågor inom de angivna ämnesområdena omfattas av reglerna i
denna paragraf om tolkningsföreträde. Det har inte någon betydelse vilket slag
av medbestämmanderätt som föreskrivs i avtalet. Paragrafen är tillämplig vare
sig avtalet innehåller regler om beslutsmedverkan i form av förhandling med
rätt till uppskov med arbetsgivarens beslut eller i den formen att beslut skall
fattas av ett partssammansatt organ eller av arbetstagarsidan ensam eller avtalet
gäller enbart rätt till samråd eller information. Har en av arbetstagarsidan
utsedd personalkommitté genom kollektivavtal fått rätt att besluta i vissa
frågor på personalpolitikens område, t.ex. om nyanställningar eller om
personalutbildning eller omskolning eller i vissa sociala frågor, gäller
tolkningsföreträde för arbetstagarparten vid tvist om avtalets innebörd.
Innehåller ett kollektivavtal regler om vetorätt för arbetstagarsidan mot t.
ex. vissa former av arbetsmätning och arbetskontroll, mot omplacering av
arbetstagare eller mot beslut av arbetsgivaren om tekniska förändringar eller
omläggning av arbetstiden, omfattas avtalet av regeln om tolkningsföreträde.
Finns det regler i kollektivavtal om rätt till samråd före beslut om
investeringar eller vinstdisposition eller om information rörande
finansieringsfrågor eller konjunkturbedömning, har arbetstagarsidan
tolkningsföreträde i fråga om tillämpningen av ett sådant avtal.

Tolkningsföreträdet gäller även vid tvist om
kollekUvavtal som rör påföljder för arbetstagares avtalsbrott, t. ex. avtal om
disciplinpåföljder (jfr 62 §) eUer om skadeståndsskyldighet för arbetstagare.

Arbetstagarsidan har tolkningsföreträde beträffande
vaije tvist som rör rätta tiUämpningen av koUektivavtal som hör in under 32 §.
Tvisten kan gälla t. ex. humvida en viss fråga omfattas av de
beslutsbefogenheter, som har tilldelats ett partssammansatt organ, eller av en
avtalad vetorätt som tillkommer en arbetstagarorganisation. Den kan gälla
sammansättningen av ett gemensamt partsorgan eller tillämpningen av avtalade
procedurregler för ett sådant organ. Den kan gälla i vad mån en arbetsgivare
har på ett riktigt sätt fullgjort en i kollektivavtal åtagen skyldighet att
lämna information eller att samråda före ett beslut och därmed i vad mån
arbetsgivaren står fri att fatta beslut i en viss fråga utan ytterligare
åtgärder av detta slag.

s. 387 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 357

Tvisten
kan gälla huruvida företrädare för arbetstagarsidan har rätt på grand av ett
träffat koUektivavtal att ta del av handlingar eller uppgifter hos
arbetsgivaren eller rätt att anlita experter vid genomgång av sådana handlingar
och uppgifter.

Enligt paragrafen gäller tolkningsföreträdet för
arbetstagarsidan inte enbart tvist om koUektivavtal tUlhörande de kategorier
som anges utan även tvist om beslut som fattas med stöd av sådant avtal. Om ett
partssammansatt organ med beslutsbefogenheter t. ex. på personalpolitikens
område har utfärdat anvisningar för hur rekrytering och introduktion av nya arbetstagare
skall ske eller om ett sådant organ har utfärdat ordnings- och säkerhetsföreskrifter
för en arbetsplats, skaU arbetstagarssidans mening tiUs vidare gäUa om det
uppstår tvist med arbetsgivaren om tillämpningen av sådana anvisningar och
föreskrifter.

Tolkningsföreträdet gäller enligt paragrafens text
vid tvist om tillämpning av kollektivavtal om medbestämmanderätt för
arbetstagama eller av beslut som fattas med stöd av sådant avtal. En
fömtsättning för tolkningsföreträdet är med andra ord att avtal verkligen har
träffats om medbestämmanderätt och att tvisten gäller tillämpningen av ett
sådant avtal. Hyser parterna olika meningar om dessa förutsättningar är
uppfyUda, eller alltså huruvida arbetstagarparten har tolkningsföreträde i en
tvist mellan parterna, ligger det i sakens natur att arbetstagarsidan inte har
tolkningsföreträde redan i den tvisten. Arbetsgivaren bär däremot
skadeståndsansvar om han åsidosätter arbetstagarpartens tolkningsföreträde, där
ett sådant verkligen föreligger.

Verkningama av att arbetstagarparten har
tolkningsföreträde är olika alltefter tvistens art och den omtvistade
kollektivavtalsregelns innebörd. Avtalet om medbestämmanderätt för
arbetstagarsidan kan innebära skyldighet för arbetsgivaren att informera,
samråda eller förhandla före beslut. Uppstår då tvist t. ex. huruvida visst
beslut omfattas av samråds- eller förhandlingsskyldighet verkar
tolkningsföreträdesregeln så att beslutet inte får fattas utan att samråd eller
förhandling genomförts. Ligger det då enbart i arbetsgivarens intresse att
beslutet fattas inom viss tid, är det hans sak att välja om han vUl böja sig
för arbetstagarsidans mening eller om han viU låta beslutet anstå tiU dess
tvisten blivit avgjord. 1 andra fall kan den avtalade formen för
medbestämmanderätt vara en rätt för arbetstagama att delta i beslut. Även här
kan tolkningsföreträdet i praktiken verka som en regel om skyldighet för
arbetsgivaren att skjuta upp sitt beslut, t. ex. om arbetstagarsidan hävdat att
den har vetorätt i en viss fråga och tvisten gäller huravida vetorätt
föreligger. Har arbetstagarsidan däremot någon annan form av delaktighet i
beslutanderätten hos arbetsgivaren, t. ex. självbestämmanderätt i vissa frågor,
kan effekten av tolkningsföreträdesregeln bli en annan. Föratsättningen är då
att det ligger även eUer enbart i arbetstagarsidans intresse att ett omtvistat
beslut fattas omedelbart eller åtminstone i sådan tid, att tolkningstvisten
inte hinner lösas dessförinnan. Detta

s. 388 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 388

kan
varafaUet t. ex. om arbetstagarsidan har självbestämmanderätt beträffande
vissa frågor på arbetsmiljöns område eller rätt att disponera över avsatta
medel för utbildningsändamål, för fritidsaktiviteter eUer annat liknande.
Uppstår någon gång tvist om vad som skall vara verkningama av att arbetstagarsidan
har tolkningsföreträde, ligger det i tolkningsföreträdets natur att det är
arbetstagarsidans mening i den tvisten som gäUer.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen har den
begränsningen ansetts böra göras i tolkningsföreträdesregeln, att denna inte
får i sig själv verka som en regel om delegation av arbetsgivarens beslutanderätt.
Anledningen till denna begränsning är främst principiell. Innehåller lagen i
sig själv inte regler som ger arbetslagarpart beslutanderätt, bör det inte
heller ske i den särskilda formen att arbetstagarsidan kan åberopa en regel om
tolkningsföreträde till stöd för anspråk pä att fä utöva beslutanderätt på arbetsgivarens
vägnar. Det bör hållas i minnet att regeln har betydelse enbart på det sättet,
att arbetstagarparl inte kan under åberopande av 33 § själv fatta beslut på
arbetsgivarens vägnar, som får rättsverkningar för denne i förhållandet till
tredje man. Arbetstagarsidan i ett partssammansatt organ kan t. ex. inte fatta
beslut om att anställa någon i arbetsgivarens rörelse enbart under åberopande
av sitt tolkningsföreträde vid tillämpningen av en omtvistad avtalsbestämmelse.

Inte heller kan arbetstagarsidan med stöd enbart av
tolkningsföreträdesregeln t. ex. binda arbetsgivare vid ett köpekontrakt eller
på arbetsgivarens vägnar säga upp en arbetstagare. Att denna begränsning
gjorts i tolkningsföreträdesregeln innebär däremot inte att det är
arbetsgivaren som ensidigt beslutar vid tvist om ett medbestämmanderättsavtal.
Tvärtom ligger tyngdpunkten i regeln i att arbetstagarsidan får ett anspråk
gentemot arbetsgivaren på att denne skall följa arbetstagarpartens mening när
tvist uppkommer om tolkningen av ett medbestämmanderättsavtai och man inte
hinner avgöra tvisten innan beslut skall fattas. Ligger det enbart i arbetsgivarens
intresse att beslutet blir fattat får tolkningsföreträdesregeln verkan av en
uppskovsregel. Är det arbetstagarsidan som är beroende av att beslutet fattas,
kan arbetsgivaren vara skyldig att fatta och verkstäUa,beslutet enUgt
arbetstagarpartens mening. Arbetsgivarens skyldigheter på området är
skadeslåndssanktionerade enligt lagens aUmänna regel om ansvar vid
åsidosättande av förpliktelser enligt lagen (54 §).

Enligt tredje stycket i paragrafen gäller också den
begränsningen att arbetsgivaren inte är skyldig att följa en av
arbetstagarparl hävdad mening i en tolkningstvist, om den meningen hävdas mot
bättre vetande eller när situationen i varje fall är sådan, att
arbetstagarsidans företrädare borde ha insett att den mening de hävdar är
oriktig. Det är arbetsgivarens sak att i första hand bedöma om denna undantagsregel
är tillämplig och att rätta sitt handlande därefter. Denna bedömning gör han
dock under det skadeståndsansvar som allmänt åvilar honom för åsidosättande av
reglerna om tolkningsföreträde. Detsamma gäller om hans utnyttjande av den
ytteriiga-

s. 389 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 389

re
undantagsregeln i stycket, enligt vilken arbetsgivaren inte behöver iaktta
arbetstagarpartens tolkningsföreträde när synnerliga skäl föranleder annat.
Vilka situationer som åsyftas med denna regel har beskrivits i den allmänna
motiveringen.

Tolkningsföreträdet utövas av den
arbetstagarorganisation, som är part i det omtvistade kollektivavtalet. Har ett
medbestämmanderättsavtal träffats på central nivå är det arbetstagarpartens
sak att bedöma av vem den vill låta sig företrädas vid tolkningsföreträdets
utövande. För att arbetsgivarens skyldigheter enligt regeln skall kunna göras
gällande krävs dock att tvist har uppkommit. För den händelse arbetstagarsidan
vUl stäUa ett anspråk på arbetsgivaren att denne skaU göra eller underlåta
något, t. ex. fatta ett visst beslut eller uppskjuta ett beslut, innebär detta
att arbetstagarsidans ståndpunkt måste ha kommit till klart uttryck. När detta
inte sker vid en regehätt förhandling måste i varje fall sådana partskontakter
ha förekommit att det har kunnat konstateras, att parterna har olika mening i
en fråga om avtalstillämpningen och att arbetstagarsidan gör gällande sitt
tolkningsföreträde.

Medför arbetstagarsidans tolkningsföreträde att
arbetsgivaren blir skyldig att uppskjuta ett beslut eller att han blir skyldig
att fatta ett visst beslut eller att besluta i en viss ordning, kommer det att
ligga i arbetsgivarens intresse att tvisteförhandlingar och ev. rättegång
kommer till stånd. Underlåter han det blir arbetstagarsidans mening i den
konkreta tillämpningstvisten gällande tills vidare. Däremot uppstår inte i och
för sig några verkningar i fråga om tolkningen av det omtvistade
kollektivavtalet i en ny tvist. Även i den tvisten har dock arbetstagarsidan
tolkningsföreträde.

Har flera arbetstagarorganisationer ställning som
parter på arbetstagarsidan i ett medbestämmanderättsavtal kan den situationen
uppkomma att organisationerna eller någon av dem råkar i tvist med
arbetsgivaren om avtalets tillämpning och att organisationerna har inbördes
oförenliga uppfattningar om avtalets innebörd på den ifrågavarande punkten.
Innehåller avtalet inte några regler för hur den situationen skall lösas,
måste lagens regler om tolkningsföreträdet ge anvisning om hur arbetsgivaren
skall bete sig. Detsamma gäller i fall där arbetsgivaren har träffat fristående
kollektivavtal om medbestämmanderätt för flera arbetstagarorganisationer och
det uppstår en tvist som berör mer än ett av kollektivavtalen. I den situationen
torde innebörden av tolkningsföreträdet i fråga om vart och ett av
koUektivavtalen i regel vara en uppskovsskyldighet för arbetsgivaren. För alla
de här nämnda situationerna har emellertid i andra stycket av denna paragraf
intagits en regel av innebörd, att arbetsgivare som råkar i tillämpningstvist
med flera arbetstagarorganisationer med inbördes oförenliga ståndpunkter inte
får fatta eller verkställa beslut förrän tvisten har slutligt prövats. Lagens
regel om tolkningsföreträde får därmed verkan av en uppskovsregel i alla
hithörande fall. Skälen till att denna lösning har valts har redovisats i den
allmänna motiveringen.

s. 390 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 390

Arbetsgivaren kan vända sig till AD och där utverka
interimistiskt förordnande enligt 69 §. Eljest gäller enligt
tolkningsföreträdesregeln arbetstagarsidans mening intill dess att tvisten slutligt
prövats, i sista hand hos AD eller genom skiljeförfarande. Givetvis kan dock
tvisten dessförinnan lösas genom överenskommelse mellan de tvistande parterna.

Arbetsgivaren bär som nämnts skadeståndsansvar för
iakttagande av arbetstagarpartens tolkningsföreträde. Arbetstagarparten bär å
sin sida skadeståndsansvar om den har föranlett oriktig avtalstillämpning och
gjort det under sådana omständigheter att det får anses att dess företrädare
har saknat fog för den uppfattning de hävdat i tvisten. Detta framgår av 57 §
i lagen.

Paragrafen
är dispositiv.

34
§

1 denna paragraf har upptagits regler om
tolkningsföreträde för arbetstagarsidan vid tvist om arbetstagares
arbetsskyldighet. Vad som avses med tvist om arbetstagares arbetsskyldighet och
hur sådana tvister skiljes från andra tvister har utvecklats i den allmänna
motiveringen. Tolkningsföreträdet innebär i princip att de av tvisten berörda
arbetstagama inte är skyldiga att arbeta i den mån den fackliga organisation
som utövar tolkningsföreträdet hävdar att arbetsskyldighet inte föreligger.
Tolkningsföreträdet gäller till dess att tvisten slutligt prövats på rättslig
väg eller uppgörelse nåtts mellan de tvistande partema. Arbetsgivaren kan dock
även utverka interimistiskt förordnande hos AD enligt 69 §. Liksom när det
gäller 33 § ger 34 § arbetstagarsidan bestämmanderätten i den konkreta
avtalstillämp-ningstvisten. Däremot medför tolkningsföreträdet inte i och för
sig några verkningar i fråga om vad som skall anses vara det omtvistade
avtalets rätta innebörd för framtiden. Uppstår det åter en tvist som rör en
tidigare omtvistad tolkningsfråga vilken inte har bUvit slutligt prövad har
arbetstagarparten tolkningsföreträde i den nya tvisten.

Tolkningsföreträdet utövas enUgt 36 § i första hand
av den lokala arbetstagarorganisation som de berörda arbetstagama tillhör.
Finns inte någon sådan lokal organisation tillkommer tolkningsföreträdet den
arbetstagarorganisation, som står som part i koUektivavtalet. Har central
förhandling påkallats, är det den överordnade organisationen som disponerar
över tolkningsföreträdet. Tolkningsföreträdet gäller genomgående enbart i fråga
om medlemmar i den organisation som utövar tolkningsföreträdet.

Enligt 5 § andra stycket gäller
tolkningsföreträdesregeln i denna paragraf även när kollektivavtal tillfälligt
inte gäller.

Som framgått av den allmänna motiveringen har det i
mycket angelägna undantagsfall ansetts böra tillkomma arbetsgivaren en rätt att
begära att arbete skall utföras, även när det råder tvist om arbetsskyldigheten.
Dit hör fall i vilka det skulle äventyra säkerheten på arbetsplatsen, viktiga
samhällsfunktioner eller Jämförliga intressen om arbete inte blev utfört.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 391

Även
situationer när arbetsgivaren skulle komma att åsamkas betydande skada, som
inte står i rimligt förhållande till arbetstagamas intresse av att inte åläggas
arbeta annat än efter åtagande, har det ansetts böra falla under en regel om rätt
för arbetsgivare att få ett omtvistat arbete utfört enligt sin tolkning av det
ifrågavarande avtalet. Denna regel har tagits upp i andra stycket av denna
paragraf. Som sammanfattande beskrivning av de aktuella situationema har vaUs
uttrycket, att enligt arbetsgivarens uppfattning synnerUga skäl föreligger mot
uppskov med utförande av omtvistat arbete.

Med detta sätt att konstraera regeln har också
markerats att det ankommer på arbetsgivaren att göra bedömningen av om en
undantagssituation föreligger. Begär arbetsgivaren med åberopande av regeln att
arbete skall utföras är enligt tredje stycket arbetstagare i princip skyldiga
att följa arbetsgivarens anvisning. Undantag härifrån gäller i sin tur när
arbetsgivaren har hävdat sin uppfattning i arbetsskyldighetstvisten mot bättre
vetande, eller när det i varje faU har skett under sådana omständigheter att
arbetsgivaren hade bort inse att han hävdade en oriktig uppfattning. Undantag
gäller också i de faU där arbetsgivarens tolkningsföreträde enligt nu
tillämpad praxis inte får åberopas, dvs. när arbetet skulle innebära fara för
arbetstagarna tiU liv eller hälsa eller när utkrävandet av arbete skulle
stn'da möt lag eUer goda seder (SOU 1975:1 s. 331). Arbetstagare som utan att
något av de senast nämnda undantagsfallen föreligger, vägrar att utföra arbete
som arbetsgivaren begär enligt andra stycket, är i princip skadeståndsskyldig
för sin vägran. Har arbetstagarens organisation godkänt vägran bortfaller dock
enligt 58 § andra stycket den enskilde arbetstagarens skadeståndsansvar.
Organisationen kan åläggas skadeståndsansvar om den har godkänt arbetsvägran
men därvid saknat fog för sin uppfattning att synnerliga skäl inte förelåg mot
uppskov med arbetet. Det framgår av 57 §.

Har arbetsgivare utkrävt arbete under åberopande av
34 § andra stycket utan att synnerliga skäl mot uppskov med arbetets utförande
förelegat, blir han i princip skadeståndsskyldig enligt 59 §. Detta gäller även
om det slutligen skulle visa sig att arbetsgivaren hade rätt i den
bakomliggande arbetsskyldighetstvisten som sådan. Då blir det fråga om aUmänt
skadestånd för åsidosättande av arbetstagarsidans tolkningsföreträde. Talan om
sådant skadestånd föres av den arbetstagarorganisation, som utövar tolkningsföreträdet,
och skadestånd kan tiUdömas den organisationen likaväl som de av tvisten
berörda arbetstagama.

Arbetsgivare, som utnyttjar sin rätt enligt 34 §
andra stycket, är enligt tredje stycket skyldig att omedelbart ta initiativ
till tvisteförhandling om arbetsskyldigheten och ytterst att gä till rättegäng
i tvisten. För initiativ till central förhandling och för väckande av talan hos
AD gäller tiodagarsfris-ter enligt 37 § första stycket. Underlåter
arbetsgivaren att ta initiativ till förhandling eller rättegång blir han redan
av det skälet skadeståndsskyldig. Skadeståndet, som i det fallet får utdömas
efter initiativ till rättegång av arbetstagarparten, skall utmätas för
arbetsgivarens åsidosättande av sin

s. 392 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 392

skyldighet enligt lagen att gå till förhandling och
rättegång. Skadestånd kan även komma i fråga för avtalsbrott och för
överskridande av arbetsgivarens befogenhet enligt 34 § andra stycket.

Som utvecklats i den allmänna
motiveringen har det ansetts böra tillkomma vederbörande fackliga organisation
och inte de enskilda arbetstagarna att utöva tolkningsföreträdet enligt 34 §.
En förutsättning för tolkningsföreträdets utövande är att en tvist har
uppkommit om den rätta till-lämpningen av avtal i frågan om arbetsskyldigheten.
Detta kan anses vara fallet först sedan arbetsgivaren och företrädare för den
arbetstagarorganisation som utövar tolkningsföreträdet har haft kontakt och
arbetstagarsidan har fått tillfälle att ange sin ståndpunkt. Dessförinnan är
arbetstagarna i princip skyldiga att följa arbetsgivarens anvisningar om
arbetet. Som påpekats i den allmänna motiveringen gäller dock inskränkningar
till arbetstagarens förmån motsvarande dem som för ett annat fall anges i
andra stycket av denna paragraf.

Paragrafen är dispositiv.

35 §

Paragrafen innehåller bestämmelser
om skyldighet för arbetsgivare att ta initiativ till förhandling och ytterst
till rättegång om tvist uppstår rörande lön eller annan ersättning till
arbetstagare. Bestämmelsema är tillämpliga när tvisten gäller arbetsgivares
skyldigheter enligt avtal gentemot arbetstagare som tillhör
koUektivavtalsbunden arbetstagarorganisation. Tvisten behöver däremot inte
gälla tillämpningen av kollektivavtal utan kan gälla även individuella
lönebestämmelser i avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare.

För att paragrafen skall vara
tillämplig förutsätts att en tvist har uppkommit mellan arbetsgivaren och
arbetstagarorganisationen om ett visst löne- eller ersättningsbelopp. En tvist
i paragrafens mening kan ha uppkommit i och med att parternas ståndpunkter
läggs fram i en förhandling. Men det är inte något krav att förhandling har
hållits för att tvist skall anses ha uppkommit. Det väsentliga är att arbetstagarorganisationens
ståndpunkt har kommit klart till uttryck vid en överläggning eller någon annan
kontakt med arbetsgivaren pch att arbetsgivaren intagit en annan ståndpunkt på
sådant sätt, att paragrafens tidsfrister kan räknas med utgångspunkt däri. Har
t.ex. en koUektivavtalsbunden arbetstagarorganisation tillställt en
arbetsgivare en ackordsräkning och betalar arbetsgivaren ut ett lägre belopp än
det fordrade, haren tvist uppkommit i paragrafens mening försåvitt situationen
inte är den att ett för lågt belopp har utbetalats av misstag eller liknande.
Arbetsgivaren har när tvist uppstått aU omedelbart påkalla förhandling. Med
uttrycket omedelbart avses här liksom i 34 § att förhandling påkaUas i direkt
anslutning till att tvisten uppkommer.

Underlåter arbetsgivaren att
omedelbart begära förhandling eller försitter han de tidsfrister för begäran
om ytterligare förhandling eller för väc-

s. 393 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 393

kände
av talan hos AD, som anges i 37 §, blir arbetsgivaren enligt denna paragraf
skyldig att utge lön eller annan ersättning med det belopp som krävts av
arbetstagargrappen, där kravet inte är oskäligt.

Arbetstagarsidans rätt enligt paragrafen utövas av
lokal arbetstagarorganisation om en sådan finns. I annat fall tillkommer
rätten den arbetstagarorganisation som har slutit det kollektivavtal som
binder arbetsgivaren. Skiljer sig enskild arbetstagares anspråk mot
arbetsgivaren från arbetstagarorganisationens mening, innebär 35 § i och för
sig inte någon mera vidsträckt rätt att disponera över arbetstagarens anspråk
än som i övrigt gäller. Men enskild arbetstagare, som utan sin organisations
stöd driver ett anspråk mot arbetsgivaren, är hänvisad att själv ta initiativ
tUl rättegång i tvisten.

Liksom när det gäller arbetsskyldighetstvister är
bestämmelsema i 35 § enligt 5 § andra stycket tillämpliga även när
kollektivavtal tilUälligt inte gäller.

Paragrafen
är dispositiv.

36 §

Denna paragraf innehåller bestämmelse att
arbetstagarsidans rätt enligt reglerna om tolkningsföreträde i
arbetsskyldighetstvist och om arbetsgivarens skyldigheter i lönetvist (34 och
35 §§) utövas av lokal arbetstagarorganisation, om en sådan finns. I annat
fall är det kollektivavtalsparten på arbetstagarsidan som utövar
rättigheterna. Vad som ligger i begreppet lokal arbetstagarorganisation har
beskrivits i 6 §. Har tvistefråga enligt 34 eller 35 § förts upp på central
nivå är det överordnad organisation på arbetstagarsidan som utövar
tolkningsföreträdet.

37 §

I denna paragraf har upptagits de regler om vissa
tidsfrister för sådant påkallande av förhandling resp. väckande av talan hos
AD, som åsyftas i 34 § tredje stycket och 35 §.

Facklig
vetorätt i visst fall (38-40 §§)

I detta avsnitt upptas bestämmelser om skyldighet
för arbetsgivare, som avser att anlita uppdragstagare eller annan hos
arbetsgivaren ej anställd arbetskraft, att förhandla före beslut (38 §) och om
vetorätt för kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation mot den tilltänkta
åtgärden, om den kan antas medföra åsidosättande av lag eUer kollektivavtal för
arbetet eller annars strider mot vad som är allmänt godtaget inom avtalsområdet
(39 §). 1 40 § ges föreskrifter om vissa undantag från den fackliga vetorätten.

Bestämmelsema i 38-40 §§ är dispositiva på sätt som
framgår av 4 § andra stycket.

s. 394 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 394

38
§

Paragrafen innehåller regler om primär förhandlingsskyldighet
(första stycket) eller skyldighet att på begäran förhandla före beslut (andra
stycket) för arbetsgivare i frågor om anlitande av ej anställd arbetskraft
samt anger förhandlingsskyldighetens omfattning och innebörd. Arbetsgivare är
enligt 38 § förhandlingsskyldig mot varje arbetstagarorganisation, i förhållande
till vilken arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för det
aktuella arbetet (jfr 5 § andra stycket). Med arbetsgivare avses här liksom
annars i lagförslaget även den som sysselsätter med arbetstagare Jämställda
uppdragstagare (jfr 1 § andra stycket). Om sådan arbetsgivare är eUer brakar
vara bunden av kollektivavtal i förhållande tUl facklig organisation som
uppdragstagama tiUhör, är bestämmelsema i 38-40 §§ tilllämpliga i förhållandet
mellan arbetsgivaren och sådan organisation.

Förhandlingsskyldigheten enligt 38 § gäller endast
mot arbetstagarorganisation som har eller brukar ha kollektivavtal med
arbetsgivaren för det ifrågavarande arbetet. Som har berörts i den allmänna
motiveringen avses emellertid varje arbete som faller inom kollektivavtalets
område, även om arbetsuppgifter av aktuell art inte tidigare har förekommit hos
den enskilde arbetsgivaren. Det bör i detta sammanhang anmärkas att
kollektivavtalen ofta har förhållandevis vidsträckta tillämpningsområden och
att samma arbete inte sällan kan omfattas av flera organisationers
kollektivavtal.

Förhandlingsskyldigheten enligt 38 § är utformad på
i huvudsak samma sätt som förhandlingsreglema i 11 och 12 §§. Det bör dock
beaktas att den primära förhandlingsskyldigheten enligt 38 § första stycket
gäller även om ett tiUtänkt anlitande av ej anställd arbetskraft inte kan anses
innebära någon förändring av arbetsgivarens verksamhet. Vidare föreligger den
skiU-naden att det för arbetstagarorganisationens förhandlingsrätt enligt 38 §
andra stycket inte föratsätts att förhandlingsfrågan i någon särskild mening
rör medlem i organisationen. Äv 38 § tredje stycket framgår att förhandling
kan äga mm både lokalt och centralt på samma sätt som enligt 14 § gäller för
förhandling enligt 11 och 12 §§. I 38 § tredje stycket har vidare intagits
samma regler om undantag från uppskovsskyldigheten som gäller enligt 11 §
andra stycket och 12 §. Utan att det särskilt behöver sägas i lagtexten gäUer
i fråga om förhandling enligt 38 § i tillämpliga delar också
medbestämmandelagens föreskrifter i övrigt, t.ex. reglema om informationsskyldighet
och därtill anknytande bestämmelser om tystnadsplikt, påföljd för
underlåtenhet att iaktta förhandlingsskyldighet m. m. När det gäller
innebörden av arbetsgivarens skyldighet att ta initiativ till förhandling,
själva förhandlingsskyldigheten, skyldigheten att dröja med beslut, partsrepresentation
vid förhandling samt formella regler för förhandling kan därför hänvisas till
den allmänna motiveringen rörande förhandlingsrätt (avsnitt 11.3) samt
specialmotiveringen tUl bl. a. 6, 11 -17, 18, 21 och 22 §§.

s. 395 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 395

Förhandlingsskyldigheten enligt 38 § - varvid avses
den primära förhandlingsskyldigheten enligt första stycket samt arbetsgivarens
skyldighet enligt andra stycket att förhandla! visst fall efter begäran av
arbetstagarorganisation - föreligger så snart arbetsgivaren avser att låta
någon, som därvid inte skall vara arbetstagare hos honom nu, utföra arbete för
arbetsgivarens räkning eller i arbetsgivarens verksamhet. Med arbetstagare avses
därvid enligt 1 § andra stycket även Jämställda uppdragstagare. Den
huvudsakliga innebörden av dessa bestämmelser har berörts i den allmänna
motiveringen (avsniU 11.9.1). Det skall understrykas att det för tillämpningen
av såväl 38 § som 39 och 40 §§ är likgiltigt, humvida den som skall utföra
arbetet vid en rättslig bedömning skulle kunna komma att betraktas som
arbetstagare eller Jämställd uppdragstagare hos vederbörande arbetsgivare
eller ej. Det avgörande för frågan om förhandlingsskyldighet och vetorätt
föreligger eller inte är, om arbetsgivaren för sin del anser att den som skall
utföra arbetet inte skall vara arbetstagare eller jämställd uppdragstagare hos
honom. Intet hindrar emellertid den som utfört arbetet eller - i mån av
befogenhet - facklig organisation att i senare rättegång göra gällande att
fråga är om ett arbetslagarförhåUande i civUrättslig mening, även om
förhåUandet vid förhandling enligt 38 § har godtagits såsom exempelvis ett
uppdragsförhållande.

Arbete för arbetsgivarens räkning får anses
föreligga om arbetet skall utföras på grund av avtal mellan arbetsgivaren och
den som själv eller genom annan skall utföra arbetet, om arbetet kommer
arbetsgivaren tillgodo samt om arbete och inte enbart en genom arbete
framställd produkt är det väsentliga i förhällandet mellan arbetsgivaren och
den som skall utföra arbetet. Förhandlingsskyldigheten gäller självfallet
endast arbete som utförs för arbetsgivaren i denna hans egenskap och inte
arbete för hans privata räkning. Vad som i 38 § förstås med arbete i
arbetsgivarens verksamhet framgår av den allmänna motiveringen.

Paragrafen är uppbyggd på det sättet att i första
stycket föreskrivs primär förhandlingsskyldighet, dvs. skyldighet för
arbetsgivaren att själv ta initiativet till förhandling. 1 paragrafens andra
stycke anges fall, vilka av skäl som har berörts i den allmänna motiveringen
har undantagits från primär förhandlingsskyldighet. 1 dessa fall är
arbetsgivaren emellertid skyldig att träda i förhandling före beslut eller
åtgärd om det i visst fall begärs av arbetstagarorganisation mot vilken
arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för det aktuella
arbetet.

Av
38 S andra stycket framgår, att fråga om anlitande av ej anställd arbetskraft
för arbete som är av kortvarig och tillfällig natur eller som fordrar särskild
sakkunskap är undantagen från primär förhandlingsskyldighet. Bedömningen av om
arbetet får anses vara kortvarigt får ske med utgångspunkt i förhållandena på
arbetsplatsen, arbetets natur osv. I den allmänna motiveringen har berörts, att
det i kravet på att arbete skaU vara av tillfällig natur ligger att det inte
får återkomma regelbundet med korta intervaller,

s. 396 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 396

såsom
med någon månads mellanrum. Skulle arbetet vara på sådant sätt regelbundet
återkommande får det nämligen anses utgöra ett så normalt inslag i
arbetsgivarens verksamhet, att primär förhandlirigsskyldighet bör föreligga.
Genom undantaget för arbeten som är av kortvarig och tillfällig natur befrias
arbetsgivaren från skyldighet att själv påkalla förhandling innan han anlitar
främmande arbetskraft för allehanda mindre arbeten. Det kan gälla t.ex.
speciella reparationer, mindre installationer, sällan förekommande
rengöringsarbeten m.m.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen syftar
undantaget för arbeten som fordrar särskild sakkunskap till att från primär
förhandlingsskyldighet undanta rena specialistuppdrag, då arbetsuppgiften som
sådan kräver särskilda kunskaper. I uttrycket särskild sakkunskap ligger ett
krav på att den kunskap som fordras är kvalificerad. Undantaget avser sålunda
inte fall där ett arbete visserligen fordrar yrkesskicklighet men inte sådana
kunskaper som nyss har nämnts. Undantaget torde företrädesvis äga till-lämpning
när arbetet i fråga ligger inom det administrativa området av arbetsgivarens
verksamhet, såsom när denne avser att anlita ekonomisk, juridisk eller annan
expertis inom detta område, eller när arbete fordrar särskild teknisk
sakkunskap som arbetsgivaren inte förfogar över, t. ex. reparation eller
översyn av inventarier, fordon etc. I allmänhet torde undantaget kunna
tillämpas endast på speciella, tämligen väl avgränsade arbetsuppgifter.

För tillämpligheten av undantaget från den primära
förhandlingsskyldigheten i fall när ett av arbetsgivaren tilltänkt anlitande
av ej anställd arbetskraft i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har
godtagits av arbetstagarorganisationen måste fordras att samma utomstående
person eller företag skall anlitas för ett likadant arbete som tidigare. De
villkor som skall gälla för det tilltänkta arbetet får givetvis inte i något
mera väsentligt hänseende avvika från vad som tidigare har godtagits.

För att en tidigare åtgärd skall anses ha blivit
godtagen måste fordras, att ett verkligt godkännande har kommit till uttryck.
Om arbetstagarorganisationen vid en tidigare förhandling har motsatt sig
anlitandet av ej anställd arbetskraft i visst fall men avstått från att utöva vetorätt
kan åtgärden i fråga inte anses ha blivit godtagen. Inte heller har viss
åtgärd godtagits, om den visseriigen vid ett förhandlingstillfälle godkänts
men arbetstagarorganisationen vid ett senare tillfälle har motsatt sig
motsvarande åtgärd. Som har framhållits i den allmänna motiveringen gäller
arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt 38 § mot varje
arbetstagarorganisation, i förhållande till vilken arbetsgivaren är eller
brukar vara bunden av kollektivavtal för arbetet i fråga. Detta innebär, om
det finns flera sådana organisationer hos arbetsgivaren och de inte alla
tidigare har godtagit viss åtgärd, att arbetsgivaren under de förutsättningar i
övrigt som anges i 38 § är primärt förhandlingsskyldig rörande en i allt
väsentligt motsvarande åtgärd mot den eller de organisationer som inte har
godtagit den tidigare åtgärden.

s. 397 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 397

Förut har nämnts att arbetsgivaren
även i de i 38 § andra stycket angivna undantagsfallen är skyldig att förhandla
före beslut eller åtgärd, om det i visst fall begärs av arbetstagarorganisation
som avses i paragrafen. Som har framhållits i den allmänna motiveringen fordras
i sådant fall dock för förhandlingsskyldighet enligt 38 § andra stycket och för
möjlighet att utöva vetorätt att förhandlingsframställning har gjorts innan
åtgärden har verkställts. Gränsen bör här dras vid den tidpunkt när
arbetsgivaren har träffat bindande avtal rörande arbetet med den som skall
utföra detta.

Några exempel kan nämnas rörande förhandlingsskyldigheten
enligt 38 §. Arbetsgivaren blir skyldig att förhandla - antingen primärt eller
efter framställning i visst fall av arbetstagarsidan - så snart han avser att
utlämna visst arbete till entreprenör eUer annan uppdragstagare med de
arbetstagarorganisationer i förhållande till vilka han är eller bmkar vara
bunden av kollektivavtal för det ifrågavarande arbetet. Gäller det en
entreprenad kan organisationen skaffa sig kontroll exempelvis över
entreprenörens anlitande av underentreprenör. Oavsett huruvida så har skett
eller inte är entreprenören primärt förhandlingsskyldig gentemot sina
kollektivavtalsmotparter om han ämnar anlita underentreprenör, osv. Om en
arbetsgivare ämnar låta den försäljning som ingår som ett led i hans verksamhet
helt eller delvis ombesörjas av någon som ej är anställd hos honom, exempelvis
av f. d. anställda på kommissionsbasis, får dessa anses skola utföra arbete för
arbetsgivarens räkning och följaktligen är arbetsgivaren förhandlingsskyldig.
Ett annat inte ovanligt fall, i vilket förhandlingsskyldighet kommer att
föreligga, är då arbetsgivare vill "hyra in" en maskin med förare,
som själv äger maskinen och uppträder såsom självständig företagare eller
uppdragstagare eller som är anställd hos maskinens ägare. Inom detaljhandeln
förekommer det att fabrikanters eller grossisters personal eller särskilda
marknadsförings- eller reklamkonsulenter får hantera, demonstrera eller ställa
ut varor i arbetsgivarens butiker eller att fabrikanter, grossister eller andra
får "hyra in sig" i en butik, såsom en särskild avdelning e. d., och
där marknadsföra sina produkter. Inom andra branscher är det inte ovanligt att
arbetsgivare hyr ut arbetsplats åt personer som sägs vara självständiga
företagare. En frisör hyr frisörstol i en frisersalong, en restaurangkock hyr
spisen och området rant denna, en reklamtecknare eller en konstraktör hyr
arbetsplats och ritbord. I sådana fall som nu har nämnts föreligger förhandlingsskyldighet
enligt 38 § antingen eftersom arbetet kan anses utföras för arbetsgivarens
(butiksägarens, frisörmästarens etc.) räkning eller eftersom det utförs i hans
verksamhet.

Förhandlingsskyldighet föreligger
enligt 38 § även om det i och för sig framstår som önskvärt eller nödvändigt
att utomstående tjänster anlitas. 1 sådana fall har arbetstagarsidan nämligen
ofta ändå intresse av insyn i och inflytande över i vilken omfattning och under
vilka former detta sker. Bestämmelsernas dispositivitet ger emellertid
parterna möjlighet till de undantag från eller modifikationer i den primära
förhandlingsskyldigheten

s. 398 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 398

som kan finnas befogade med hänsyn exempelvis till arten
och omfattningen av arbetsgivarens verksamhet, arbetstagarsidans kännedom om
anlitade uppdragstagare m. m. Ofta nog torde den primära förhandlingsskyldigheten,
om förhandlingsfrågan inte är kontroversiell, kunna fullgöras i enkla former.

Bestämmelserna i 38 § om
förhandlingsskyldighet är sålunda i princip undantagslösa. En reservation bör
dock göras för det fall att det av lag eller annan författning följer att visst
arbete skall utföras av viss fysisk ellerjuri-disk person, t.ex. sotning.
Arbetsgivaren disponerar då inte över vem som skall utföra arbetet, och i
sådant fall är han givetvis inte förhandlingsskyldig enligt 38 §. Detta
förhållande har inte ansetts behöva komma till uttryck i lagtexten i vidare
mån än det kan utläsas av 3 §. 1 ett sådant fall torde det för övrigt sällan
komma att föreligga något avtal med arbetsgivaren om arbetet. I anslutning till
det sagda bör dock anmärkas att primär förhandlingsskyldighet däremot
föreligger om arbetsgivaren har möjlighet att välja mellan olika personer eller
företag även om arbetet på grand av lag eller författning måste utföras av
någon eller något av dem, t. ex. emedan det kräver särskilt tillstånd.

Äv 39 § framgår, att den fackliga
vetorätten mot anlitande av ej anställd arbetskraft normal utövas av
arbetstagarorganisation som är part i central förhandling med arbetsgivaren.
Hänvisningen i 38 § till bestämmelserna i 14 S innebär att den primära
förhandlingsskyldigheten i första hand skall fullgöras genom förhandling med
lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns, och att arbetsgivaren vid
bristande enighet i lokal förhandling på begäran är skyldig att förhandla med
den centrala arbetstagarorganisationen. Finns inte lokal och central
förhandlingspart följer av 38 § att förhandlingsskyldigheten gäller mot den
arbetstagarorganisation som har slutit eller brukar sluta det kollektivavtal
som binder arbetsgivaren för det aktuella arbetet. Som har framhållits i den
allmänna motiveringen blir arbetsgivaren i det förra fallet, om lokal enighet
inte nås men central förhandling inte begärs, fri att fatta det beslut som
förhandlingen har gällt. Det bör påpekas, att det givetvis måste föreligga
identitet mellan arbetsgivarens beslut och den fråga han fört till
förhandling. Vill arbetsgivaren för visst arbete anlita någon annan än den som
angivits vid förhandlingen eller vill han i icke helt betydelselös mån utvidga
uppdraget måste han på nytt träda i förhandling enligt 38 S. Detta får anses
gälla även om fråga är om sådant fall som avses i 38 § andra stycket där
förhandling har begärts av arbetstagarsidan.

Bestämmelsema i 38-40 §S gäller
endast anlitande av främmande arbetskraft, varom avtal träffas efter
medbestämmandelagens ikraftträdande. Reglerna tillämpas vid förlängning etc. av
tidigare avtal som äger rum efter ikrafttriidandet.

De särskilda regler som kan behövas
för den offentliga sektorn berörs inte här. Av 5 S följer att reglerna om
förhandlingsrätt och facklig vetorätt

s. 399 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 399

undantagsvis kan förlora sin giltighet i samband med
förestående eller utbruten arbetskonflikt.

39 §

I 39 § anges formema och
föratsättningama för utövande av den fackliga vetorätten mot anlitande av ej
anställd arbetskraft samt rättsverkningarna av att vetorätten har utövats.
Förutsättningarna för att dessa rättsverkningar skall inträda framgår dock
fuUständigt först vid en Jämförelse med. bestämmelsema i 40 §.

1 den allmänna motiveringen har
påpekats arbetstagarsidans möjligheter att för att godta en entreprenad etc.
uppställa vUlkor som kan motverka att syftet med lagstiftning eller
kollektivavtal kringgås eller att missförhållanden annars uppkommer.
Arbetstagarsidans intressen torde ofta kunna tillgodoses genom att sådana
vUlkor antas och uppfyUes. En överenskommelse i fråga som här avses torde
kunna ges kollektivavtals natur. Skulle arbetsgivaren bryta mot sådan
överenskommelse, blir han skadeståndsskyldig enligt vanliga regler om
skadestånd vid kollektivavtalsbrott. Även om förhandlingsöverenskommelsen inte
har denna natur, blir en arbetsgivare som åsidosätter överenskommelsen
skadeståndsskyldig såsom för brott mot förhandlingsskyldighet enligt 38 §.
Därvid blir det inte fråga om skadestånd enbart som för en ordningsförseelse.
1 denna del kan hänvisas till specialmotiveringen till 11 §. 1
specialmotiveringen till 38 § har framhållits att arbetsgivaren - om han ändrar
mening i sakfrågan - också blir förhandlingsskyldig på nytt.

Om enighet emellertid inte nås vid
central förhandling har den arbetstagarorganisation som är part i denna
förhandling möjlighet enligt 39 § att inlägga veto mot den av arbetsgivaren
tilltänkta åtgärden. Detsamma gäller - om förhandling inte förs lokalt och
centralt med hänsyn till organisationsuppbyggnaden på arbetstagarsidan - den
arbetstagarorganisation, vilken som kollektivavtalspart har förhandlat med
arbetsgivaren. För vetorätten fordras att arbetstagarorganisationen, efter den
ingående bedömr ning som kan föratsättas ha skett under förhandlingama, anser
sig ha positiva skäl för att kunna förklara, att åtgärden kan antagas medföra
åsidosättande av lag eller kollektivavtal för arbetet - varmed här avses det
kollektivavtal som kommer att reglera arbetet - eller att åtgärden annars
strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde. 1 så fall
inläggs veto genom att sådan förklaring avges. Skälen för att förfarandet sålunda
i viss mån har formaliserats har berörts i den allmänna motiveringen.

Till belysning av vad som avses med
att en åtgärd av här ifrågavarande slag kan antas medföra åsidosättande av lag
eller kollektivavtal för arbetet kan nämnas följande.

En företeelse som åtminstone på
vissa områden av arbetsmarknaden utgör ett betydande problem är att
arbetsgivaren anlitar formellt sett självständiga företagare eller
uppdragstagare, vilka arbetar under förhållanden

s. 400 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 400

som
i hög grad liknar en arbetstagares: Kollektivavtal och arbetsrättslig
lagstiftning tillämpas emellertid inte i förhållandet mellan parterna. Ofta kan
utgången av en rättslig prövning av frågan, om den arbetspresterande är att
betrakta som arbetstagare eller inte, i sådant fall vara oviss. Detta utgör
ett exempel på åtgärder, som kan vara vidtagna i syfte att kringgå lagstiftning
och kollektivavtal, och som inte skall behöva tolereras. Därmed är dock inte
sagt att vetorätten kan utövas bara för att uppdragstagarens verksamhet är av
ringa omfattning eller för att den bedrivs i enkla Juridiska former. Seriöst
företagande är inte beroende av företagets storlek eller de juridiska former
under vilka det arbetar. Ett fall då den tilltänkta åtgärden däremot bör kunna
angripas är att det är väl känt för arbetstagarsidan att en viss företagare i
förhållande till sina anställda regelmässigt åsidosätter exempelvis
arbetarskydds- eller arbetstidslagstiftningen eller att han på annat sätt
flagrant ådagalägger bnstande vilja eller förmåga att uppfylla centrala
förpliktelser som lagstiftning eller kollektivavtal ålägger honom såsom
arbetsgivare. Om en arbetsgivare önskar anlita en sådan icke seriöst arbetande
företagare för visst arbete som skall utföras av hans anställda, torde denna
arbetsgivarens åtgärd i många fall kunna antas medföra att lag eUer
kollektivavtal därvid åsidosätts. Ytterligare ett fall som här kan nämnas är
att en arbetsgivare vill medverka till upprättande av en sådan "kedja"
av entreprenörer och underentreprenörer, som erfarenhetsmässigt medför fara för
åsidosättande av såväl arbetsrättslig lagstiftning som skattelagstiftning.

Den andra granden för utövande av vetorätt - att
ett anlitande av ej anställd arbetskraft strider mot vad som är allmänt godtaget
inom parternas avtalsområde - torde oftast sammanfalla med det tidigare berörda
skälet för utövande av vetorätt. Ett förhållande kan i nu förevarande sammanhang
i princip inte anses allmänt godtaget inom avtalsområdet om inte det är
accepterat av arbetsmarknadspartema inom branschen. Även om vissa former för
anlitande av ej anställd arbetskraft åtminstone f n. är tämligen vanUgt
förekommande, kan de givetvis inte anses allmänt godtagna om de är föremål för
protester och kritik. Utnyttjande av s. k. grå arbetskraft, av enmansföretagare
"med kontoret på fickan" är exempel på företeelser som förekommer men
uppenbarligen inte är allmänt godtagna. Det skall framhållas att ett
förhållande som är allmänt godtaget inom en bransch kan förlora denna karaktär.
Det torde här bli fråga om en gradvis förskjutning av värderingar. När det
gäller möJUgheten att inlägga veto på grand av att ett tilltänkt anlitande av
ej anställd arbetskraft strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas
avtalsområde har arbetstagarorganisationen att beakta, att ändamålet med den
fackliga vetorätten är att motverka att syftet med främst arbetsrättslig
lagstiftning och kollektivavtal kringgås genom anlitande av ej anställd
arbetskraft. Det är vad som från denna synpunkt inte överensstämmer med
allmänt godtaget bruk som är av betydelse. Vetorätten kan t.ex. inte användas
för att från uppdrag stänga av ett

s. 401 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 401

visst företag som arbetar under allmänt godtagna
förhållanden eller enbart för att organisationen anser det lämpligare att
arbetet utförs av arbetsgivaren i egen regi.

Det får anses ligga i vetorättens
natur, att denna inte kan utövas i en situation, då någon arbetssökande inte
står till arbetsgivarens förfogande och sålunda inte kan anställas av honom.

Som har berörts i den allmänna
motiveringen bör en vetoförklaring antecknas till förhandlingsprotokollet.
Självfallet skall arbetstagarorganisation som inlägger veto ange vilken eller
vilka av de i lagtexten angivna gmnderna som åberopas härför. Att
organisationen har att ange skäl för sin ståndpunkt följer av 40 §.

Den rättsliga verkan av att
vetoförklaring har avgetts är - med de undantag som framgår av 40 § - att
förbud inträder för arbetsgivaren att låta arbete som varit föremål för
förhandling utföras av annan arbetskraft än sådan som är anställd eller
anställes hos honom. 1 sådana fall då arbetsgivaren har önskat anlita en
självständig uppdragstagare under former liknande ett anställningsförhållande
kan arbetsgivaren alltså låta arbetet utföras av ifrågavarande person genom
att anställa denne för arbetet. I anslutning härtill kan erinras om de
möjligheter som enligt anställningsskyddslagen föreligger att anställa
personal för viss tid eller för visst arbete. Om det i ett fall står klart att
vetorätten kan komma att utövas men arbetsgivaren inte anser sig ha möjlighet
att anställa någon för ifrågavarande arbete torde arbetsgivaren i flertalet
fall ha möjlighet att avvärja veto genom att gå med på sådana villkor som
arbetstagarsidan kan uppställa för att ej anställd arbetskraft skall få
anlitas. Skulle arbetstagarsidan uppstäUa villkor som är klart ovidkommande
utifrån de synpunkter som ligger till grand för vetorätten följer av 40 § att
arbetsgivaren inte behöver acceptera dessa.

Förbud som har inträtt på grand av
39 § kan inte upphävas av annan än den arbetstagarorganisation som har inlagt
veto. Om arbetsgivaren sedermera finner sig kunna godta exempelvis sådana
vUlkor som arbetstagarsidan har uppställt för att en uppdragstagare skall få
anlitas eller om han för samma arbete vill anlita annat företag eller annan ej
anställd person än som har varit aktuell vid de förhandlingar som har lett till
vetoförklaring, måste arbetsgivaren sålunda påkalla ny förhandling med
arbetstagarorganisationen.

Det i 39 § stadgade förbudet är som
tidigare har nämnts skadestånds-sanktionerat enligt de allmänna
skadeståndsreglema i den föreslagna lagen. Skadestånd för överträdelse av
förbudet kan endast utkrävas av arbetstagarorganisation vars vetoförklaring
har åsidosatts.

40 §

I paragrafen föreskrivs bl. a. att
förbud enligt 39 § inte inträder om arbetstagarorganisation som har avgivit
vetoförklaring saknar fog för sin

26-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 402 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 402

ståndpunkt.
Här åsyftas fall, i vilka vetorätten kan anses ha blivit missbrakad, dvs. om
en organisations företrädare i ond tro har hävdat en vetorätt som inte grandas
på de i lagen angivna föratsättningama. Vetorätten gäller endast om
organisationen på objektiva grander bedömer att den tilltänkta åtgärden kan
medföra fara för åsidosättande av lag eUer av kollektivavtal för arbetet eller
att åtgärden annars strider mot vad som är aUmänt godtaget inom partemas
avtalsområde. Vetorätten kan t.ex. inte användas för att vid valet mellan t.
ex. seriösa entreprenörer styra entreprenaden till den ene av dem, inte heller
för att - om arbetet kan utföras av andra organisationers medlemmar -
förbehåUa arbetstillfällena åt de egna medlemmama eller i andra liknande
Jävssituationer. Ett ytterligare fall då vetorätten saknar verkan är när den har
använts i andra än fackliga syften. Har arbetstagarorganisation saknat fog för
förklaring enligt 39 § kan den ådömas skadestånd enligt 57 §.

I 40 § upptas vidare en bestämmelse, enligt vilken
reglerna i 39 § om vetorätt inte äger tillämpning om arbetsgivaren med stöd av
38 § tredje stycket har fattat och verkställt beslut innan
förhandlingsskyldigheten har fullgjorts, dvs. i fall då det har förelegat
synnerliga resp. särskilda skäl mot uppskov (se avsnitt 11.3 och
specialmotiveringen till 11 § andra stycket resp. 12 §). Av specialmotiveringen
till 38 § framgår att den avgörande tidpunkten härför är när arbetsgivaren har
träffat bindande avtal om utförande av arbetet i fråga.

Fredsplikt
{41-45 )

Detta avsnitt i lagen inleds med en paragraf (41 §)
om fredsplikt under kollektivavtals giltighetstid, som i stora drag motsvarar 4
§ första stycket KAL. På en punkt har dock gjorts tillägg till den nu gällande
lagens regler. Paragrafen ställer upp ett krav på beslut i behörig ordning av
vederbörande organisation för att stridsåtgärd skall vara tillåten.
Arbetsrättskommitténs förslag tiU regler om fredsplikt innehöll också ett
sådant krav (31 § FKL). I övrigt har i Jämförelse med 31 § FKL gjorts den
ändringen 141 § att det föreslagna allmänna förbudet mot stridsåtgärder i
annat än fackligt syfte har strakits. Kommitténs förslag till regler (i 31 §
tredje stycket FKL) om rätt till fackliga sympatiåtgärder i Sverige till förmån
för part utomlands har också fått utgå.

I 42 § finns regler om organisationers ansvar för
medlemmars stridsåtgärder. Dessa regler motsvarar till sitt innehåU i det
väsentliga 4 § andra stycket KAL och 32 § FKL. Ansvaret har dock utvidgats i
jämförelse med gällande rätt till att omfatta även andra organisationer än
sådana som själva är bundna av koUektivavtal eller som har avtalsbundna
medlemmar. 1 andra stycket av 42 § har också tagits in en ny regel med förbud
för annan att delta i stridsåtgärd som någon vidtagit i strid mot 41 §
(motsvarande 32 § tredje stycket FKL). 1 43 § finns vidare en ny regel
(motsvarande 33 § FKL) om skyldighet att överlägga när olovlig stridsåtgärd
vidtagits av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 4Q3

kollektivavtalsbundna arbetstagare. Regler om kvarievande
stridsrätt återfinns i 44 § (som har sin motsvarighet i 34 § FKL). Avsnittet
avslutas med en paragraf om skyldighet för organisationer och enskilda
arbetsgivare att varsla motpart om stridsåtgärd (45 §).

41 §

Denna paragraf om fredsplikt i
kollektivavtalsförhållanden motsvarar till sin uppbyggnad och sitt huvudsakliga
innehåll reglerna om fredsplikt i 4 § första stycket KAL. Enligt paragrafens
första stycke får kollektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare inte
delta i stridsåtgärd under avtalstiden. Förbudet gäller dock inte åtgärder,
som har beslutats i behörig ordning av organisation som träffat
kollektivavtalet och som inte vidtas i något av vissa särskilt uppräknade
syften.

Liksom i 4 § KAL räknas de
otillåtna syftena upp under fyra punkter i lagtexten. I dessa punkter har
gjorts enbart redaktionella ändringar i den nu gällande texten. Enligt första
punkten får stridsåtgärd inte vidtas i syfte att utöva påtryckning i tvist om
kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i tvist huravida
visst förfarande strider mot avtalet eller mot lagen. Stridsåtgärd får enligt
andra punkten inte heller vidtas i syfte att åstadkomma ändring i
kollektivavtalet. Vidare får enligt tredje punkten stridsåtgärd inte vidtas för
att genomföra bestämmelse som är avsedd att tillämpas sedan det gällande
kollektivavtalets giltighetstid har löpt ut. Enligt den fjärde punkten i 41 §
första stycket får stridsåtgärd inte vidtas till stöd för annan part, när den parten
inte själv får vidta stridsåtgärd.

I andra stycket av 41 § regleras
fredsplikten på i tillämpliga delar samma sätt för arbetsgivare som själv
slutit kollektivavtal. Det fallet har av redaktionella skäl brutits ut till
ett självständigt stycke. I andra stycket slås för tydlighetens skull också
fast att motsvarande fredsplikt gäller även för ar-. betsgivare som blivit
bunden av kollektivavtal enligt 28 §.

Fredspliktsreglema i 41 § bygger
alltså på gällande rätts regler och har i det väsentiiga samma innehåll som de
reglerna. Avsikten är också att den praxis som har utvecklats vid tillämpningen
av 4 § KAL skall ligga till grand vid tillämpningen av 41 §.

I 4 § KAL finns inte någon egentlig
definition av begreppet stridsåtgärd. Paragrafen föreskriver i stället förbud
mot arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan
därmed Jämförlig stridsåtgärd. Som arbetsrättskommittén har redovisat (s. 351
ff) ville lagstiftaren undvika att nya former av åtgärder utvecklades på
arbetsmarknaden i syfte att kringgå en mera bestämd definition i lagen. Däremot
torde syftet med lagtexten inte ha varit att avskilja vissa åtgärder som icke
jämförliga med de särskilt nämnda. Avgränsningen av stridsåtgärdsbegreppet som
sådant har dock knappast vållat några svårigheter i rättstillämpningen.
Avgörande i mål om brott mot fredsplikten har i stället varit om det har
förelegat sådant otillåtet syfte som anges i första stycket i 4 § KAL. Vid
tillämpningen av 41 § kan i

s. 404 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 404

princip
uppstå problem kring avgränsningen av stridsåtgärdsbegreppet som inte kan lösas
genom att man undersöker om det bakom en viss åtgärd finns ett sådant syfte,
som anges i någon av punkterna i paragrafens första stycke. En sådan fråga kan
uppstå till följd av kravet på behörigt organisationsbeslut för att
stridsåtgärd skall kunna vara tillåten under löpande avtalsperiod. Föregås en
arbetsinställelse av ett i behörig ordning fattat fackligt beslut bör man dock
i regel kunna räkna med att det finns ett syfte bakom beslutet som kan vara
lovligt eller olovligt enligt fredspliktsreglerna. Problemet att avgränsa
begreppet stridsåtgärd som sådant kan då inte väntas få störte praktisk betydelse
än enligt gällande rätt. Men inte heller när behörigt fackligt beslut saknas
bör det föranleda svårigheter att bedöma om en arbetsinställelse skall
betraktas som en enligt 41 § olovlig stridsåtgärd eller enbart som en olovlig
arbetsvägran utan karaktär av stridsåtgärd. Företas arbetsinställelsen
gemensamt av flera arbetstagare, blir det liksom enligt gällande rätt avgörande
om det finns ett gemensamt syfte som ligger utanför den individuella
avtalsrelationen mellan varje enskild arbetstagare och arbetsgivaren. Om därför
en grupp arbetstagare utan iakttagande av uppsägningstid lägger ned arbetet t.
ex. för att söka sig annan anställning, är handlandet liksom enligt gällande
rätt alltefter förhållandena att bedöma som enskilda avtals- eller lagbrott men
inte som olovlig stridsåtgärd. Har däremot arbetstagama ett gemensamt syfte att
utöva påtryckningar på arbetsgivaren är i princip deras arbetsnedläggelse en
stridsåtgärd.

På en väsentlig punkt innebär lagen dock en
förskjutning i förhållande till nu tillämpad praxis. Enligt 34 § har
arbetstagarsidan tolkningsföreträde i arbetsskyldighetstvister, om beslut
fattas på arbetstagamas vägnar av deras organisation. Fattas beslut om
utnyttjande av tolkningsföreträdet är en arbetsvägran i enlighet med detta beslut
inte en stridsåtgärd i den mån det inte finns något lag- eller avtalsstridigt
syfte bakom beslutet eller arbetsvägran. Har arbetstagarsidan hävdat en
oriktig uppfattning i tolkningstvisten kan ansvar inträda för underlåtenhet
att uppfylla avtalsförpliktelse, men däremot inte ansvar för fredspliktsbrott.
Däremot medför lagen inte någon ändring i rättsläget när enskilda arbetstagare
gemensamt vägrar att utföra arbete utan sin organisations stöd därför att de
anser sig inte vara ar-betsskyldiga. Vägran är då i princip att bedöma som ett
brott mot 41 § första stycket första punkten.

Med det system av påföljdsregler som föreslås får
såvitt gäUer enskilda arbetstagares rättsliga ansvar gränsen mellan
arbetsvägran i strid mot 41 § och annan avtalsstridig arbetsvägran begränsad
betydelse. I 58 § har gjorts en samordning av reglerna om skadeståndsbefrielse
för enskild medlem när organisation har fattat lag- eller avtalsstridigt
beslut.

Innebörden av 4 § i gäUande lag torde vara att i
princip varje åtgärd kan vara stridsåtgärd i lagens mening om den vidtagits i
sådant syfte som anges i lagen och om den är ägnad att främja syftet. Därmed
finns principiellt inte

s. 405 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 405

någon
skillnad såvitt gäller åtgärdens art i förhållande till föreningsrättskränkande
åtgärder. Skillnaden ligger i stället i syftet med åtgärden. En annan sak är
att i praktiken vissa slag av åtgärder i regel framstår som kollektiva stridsåtgärder
och andra som individuella, vilka kan vara att bedöma som
föreningsrättskränkning. 41 § bygger på samma synsätt.

Kravet för tillåtlighet av stridsåtgärd under
avtalstid att beslut om åtgärden skall ha fattats i behörig ordning av den
organisation som slutit kollektivavtal innebär att beslutet skall ha
tillkommit i den ordning som anges i de för organisationen gällande stadgama.
Har en avdelning i ett förbund träffat kollektivavtal men har i de för
avdelningen i förbundets stadgar intagna reglema föreskrivits, att det
tillkommer förbundet att besluta om fackliga stridsåtgärder, är ett beslut om
stridsåtgärder som fattats av avdelningen inte i den här aktueUa paragrafens
mening ett i behörig ordning fattat beslut.

Utgångspunkten för lagen är att i princip ingen
ändring skall ske i till-lämpningen av de fredspliklsregler som nu finns
upptagna i 4 § första stycket KAL och som även tagits upp 141 §. De reglerna
är i sin nuvarande utformning väl kända på arbetsmarknaden och ÄD:s praxis vid
deras till-lämpning bildar en utgångspunkt för parternas handlande. Med hänsyn
härtill har inte ansetts behöva göras några ändringar i lagtexten enbart därför
att texten på några enskilda punkter inte är utformad på ett helt rättvisande
sätt (jfr SOU 1975:1 s. 835). Liksom enligt kommitténs förslag har ansetts alt
utrymme kan utan jämkning av lagtexten beredas för s.k. indrivningsblockader
enligt hittills tillämpad praxis.

Tillämpningen av regeln i 41 § första stycket andra
punkten om förbud mot stridsåtgärder i syfte att åstadkomma ändring i träffat
kollektivavtal blir liksom enligt gällande rätt beroende av tolkningen av det
ifrågavarande kollektivavtalet. Även här är avsikten med lagförslaget alt bygga
på hittillsvarande praxis. Såvitt gäller den s. k. intolkningen i
kollektivavtal av vissa befogenheter för arbetsgivama är att märka alt reglerna
i 44 § om kvarievande stridsrätl visserligen bygger på sådan intolkning men
anvisar en väg för part att reservera åt sig stridsrätt i särskilt angivna
frågor.

Enligt 10 § har arbetstagarorganisation
förhandlingsrätt i förhållande till arbetsgivare även till förmån för medlem
som tidigare har varit anställd hos arbetsgivaren. Frågan om facklig stridsrätt
i syfte att driva en ståndpunkt i en sådan förhandling, t.ex. om pensioner,
har ansetts böra lösas med tillämpning av de allmänna principema för 41 §.
Föratvarande arbetstagare kan uppenbarligen inte själva gå till facklig strid.
Däremot torde det vara klart att en arbetstagarorganisation kan anordna strid
med deltagande av aktiva arbetstagare även i frågor som gäller föratvarande
arbetstagares pensioner. Så länge kollektivavtal inte gäller för de aktiva bör
pensionsfrågorna för de icke-aktiva kunna ses som en fråga om del totala
förhandlingsutrymmet i förhållandel mellan arbetsgivaren och de aktiva och
därmed som en olöst intressefråga i förhandlingama mellan dem. Träffas
kollektiv-

s. 406 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 406

avtal för de aktiva, är frågan om möjlighetema att
därefter gå till facklig strid med krav på pensionsavtal för de icke-aktiva en
fråga om tolkningen av del träffade kollektivavtalet. Står det vid denna klart
att pensionsfrågorna har lämnats öppna såsom oreglerade intressefrågor, bör
också utrymme för strid finnas. Någon särskild reglering av hithörande frågor
har inte ansetts behövlig.

Äv 4 § i lagen följer att det i 41
§ stadgade förbudet mot stridsåtgärder under avtalstid inte får inskränkas
genom avtal. Liksom enligt gäUande rätt kan däremot avtal träffas om längre
gående fredsförpliktelse.

42 §

Denna paragraf bygger på nu
gällande regler i 4 § andra stycket KAL om organisationers ansvar för
fredsplikten. Dock har gjorts en utvidgning av ansvaret såvitt gäUer förbudet
mot anordnande, föranledande i övrigt och medverkan till olovlig stridsåtgärd.
Enligt paragrafen, som på denna punkt stämmer överens med kommitténs förslag
(32 § FKL), träffar förbudet i princip alla organisationer på arbetsmarknaden
oberoende av otn och i vad mån de har något organisatoriskt samband med den
koUektivavtalsbundna föreningen. Som kommittén har påpekat träffar förbudet i
första hand medverkan eller understöd genom lämnande av ekonomiskt bidrag. Avgörande
för om en viss organisation skall anses ha ådragit sig ansvar enligt regeln är
om den eller de som vidtagit en ifrågavarande åtgärd har enligt allmänna
regler rättsligt sett företrätt organisationen. För all ansvar skall kunna
uppkomma fordras ett bestämt handlande, en åtgärd, från den ifrågavarande
utomstående organisationens sida i syfte att åvägabringa eller understödja
fredspliktsbrott. Regeln vänder sig inte mot den allmänna rätten att av
politiska eller andra skäl utöva kritik i arbetsfrågor eUer kritisera part på
arbetsmarknaden.

När det gäller det ansvar för
fredsplikten som redan enligt nu gällande lag åläggs organisationer, som själva
är bundna av kollektivavtal eller som har avialsbundna medlemmar, har kommittén
efter en redogörelse för huvuddragen av AD:s praxis uttalat (s. 850 O- att den
allmänt sett inte finner anledning till erinran mot de avgöranden enligt vilka
organisationer har blivit ålagda ansvar för medlemsmajoritetens handlande även
när stadgeenliga beslut inte fattats. Däremot har kommittén rekommenderat en
praxis som bygger på frihet i största möjliga utsträckning för fackliga
företrädare att agera efter eget omdöme i syfte att motverka fredspliktsbrott
av medlemmarna. Som utvecklats vid behandlingen i den allmänna motiveringen av
reglema om överläggningar vid arbetstagares fredspliktsbrott (43 §), bygger
medbestämmandelagen på samma synsätt. Redan i lagens regler om sådana
överiäggningar ligger att arbetstagarorganisationens företrädare bör ha frihet
att bedöma vilka åtgärder som är de mest ändamålsenliga och vilka kontakter med
motsidan som bör tas.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 407

Regeln i andra stycket om förbud för annan att
delta i stridsåtgärd, som vidtagits i strid mot 41 §, bygger helt på kommitténs
förslag. Ett viktigt syfte är att åstadkomma ett större mått av enhetlighet på
påföljdsområdet än enligt gällande rätt. Avgörande för tillämpningen av regeln
är vad som i detta sammanhang lägges in i ordet "deltaga". I första
hand åsyftas fall där en minoritet av oorganiserade arbetstagare på en
arbetsplats lägger ned arbetet tillsammans med sina organiserade och
kollektivavtalsbundna arbetskamrater. I de allra flesta fall kan regeln
tillämpas utan särskilda svårigheter i sådana fall. 1 övrigt bör som kommittén
har framhållit (s. 440 f) iakttas försiktighet så att rätten för organiserade
minoriteter att vidta självständiga stridsåtgärder inte inskränks. Bedömningen
bör däremot i regel bli alt det är fråga om dellagande i del föreslagna andra
styckets mening när oorganiserade och organiserade samtidigt lägger ned
arbetet. Liksom kommitténs förslag bygger 42 § på att vad som skall anses vara
en och vad som är flera stridsåtgärder avgörs i princip med utgångspunkt i
förhållandet mellan en arbetsgivare och de hos den arbetsgivaren anställda
arbetstagarna. Med uttrycket "deltaga" avses att markera att det
skall vara fråga om samma slag av åtgärd från den utomståendes sida som den
eller de kollektivavtalsbundnas. Lagregeln syftar alltså inte till alt beröra
t.ex. insamlingar från allmänheten på del sättet att en arbetstagare är
förbjuden att ge ett bidrag till olovligt strejkande. Arbetstagaren handlar då
inte som arbetstagare och deltar inte i strejken.

43 §

I denna paragraf har upptagits den regel om
skyldighet för arbetsgivare och arbetstagarorganisation att överlägga när
olovlig konflikt brutit ut, som kommittén föreslog i 33 § FKL. Vissa Jämkningar
har gjorts i texten av enbart redaktionella skäl. Syftet med regeln har
redovisats i avsnitt 11.8 av den allmänna motiveringen. Där har också
beskrivits sambandet med reglerna om nedsättning eller befrielse från
skadeståndsskyldighet i 60 §.

Som framgår av lagtexten har
överläggningsskyldigheten utformats som en ömsesidig skyldighet för de berörda
parterna att gå till överläggning. På arbetstagarsidan fullgörs
överiäggningsskyldighelen av lokal organisation om sådan finns, och i annat
fall av den organisation som är part i kollektivavtalet. Part är gentemot
motpart ansvarig för att skyldigheten fullgörs. Närmare regler om hur
överläggningarna skall hållas har inte ansetts behövliga. På den punkten torde
motsvarande regler om förhandlingar kunna tjäna till ledning.

I ordet "omedelbart" ligger ett krav på
parterna att ta upp överiäggningar utan dröjsmål. Även genomförandet av
överläggningen bör ske snabbt. Det ligger dock i sakens natur att
lämplighetsskäl här kan tala för olika förfaranden i skilda fall.

Part kan inte genom avtal befria sig från sin överläggningsskyldighet
enligt denna paragraf.

s. 408 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 408

44
§

I denna paragraf har upptagits den bestämmelse om
kvarievande strids-rätt som har behandlats i avsnitt 11.5 av den allmänna
motiveringen. Som framgår där har regeln sin utgångspunkt i den nuvarande
rättspraxis, enligt vilken vissa befogenheter för arbetsgivaren tolkas in i
kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor utan hinder av att
kollektivavtalels text inte innehåller någon bestämmelse i ämnet. Enligt
paragrafen kan part motverka sådan intolkning genom att vid
avtalsförhandlingarna begära uttryckliga regler i avtalet eller i särskilt
kollektivavtal om bestämmanderätten i fråga som anges i 32 §. Framställer part
en sådan begäran men kommer ändå inte några uttryckliga regler i frågan till
stånd, skall enligt 44 § frågan inte omfattas av den fredsplikt som följer av
att kollektivavtal i övrigt träffas.

TiU skiUnad från 32 § sägs inte något om vilket
innehåll det fredsplikts-grundande koUektivavtalet tankes ha. Paragrafen har
ansetts böra i princip gälla generellt. Liksom i 32 § åsyftas dock i första
hand sedvanliga kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor. Det
är i sådana avtal som AD hittills har tolkat in arbetsgivarens
beslutsbefogenheter. När det gäller sådana avtal kommer därmed att ligga nära
till hands att tolka 44 § motsatsvis. Paragrafen kommer då att innebära alt
fredsplikt inträder i de frågor, som anges i 32 §, om löneavtal träffas utan
att begäran framstäUts enligt 44 §. När det gäller andra kollektivavtal är
samma slutsats däremot inte lika naturlig. Avsikten är emellertid i och för sig
inte att motsatsslut skall dras av 44 §. 1 vad mån intolkning av
beslutsbefogenheter för arbetsgivaren skaU ske bör liksom hittills bero av
kollektivavtalets natur och innehåll i övrigt. Paragrafen anvisar enbart en
metod att undvika intolkning.

Liksom enligt kommitténs förslag blir effekten av
paragrafens regel att den fråga, beträffande vilken reglering i kollektivavtal
begärts, blir fri från fredsplikt om inte någon uttrycklig reglering kommer
till stånd. Blir det däremot en uttrycklig reglering inträder oavsett dess
innehåll fredsplikt liksom i andra fall i fråga om uttryckliga regler i
kollektivavtal. Äv att kollektivavtal har slutits följer också att varje
stridsåtgärd under avtalsperioden måste beslutas på behörigt sätt av part i
kollektivavtalet (41 §). Detta medför, med ett annat sätt att uttrycka saken,
att det är kollektivavtalsparterna som disponerar över den kvarievande
stridsrätten. Vanliga regler gäller om behörigheten att fatta beslut i frågan
inom koUektivavtalsbunden organisation och om möjligheterna alt delegera rätt
att på organisationens ansvar fatta sådana beslut.

Skälen till att regeln i 44 § har gjorts ömsesidig
har redovisats i avsnitt 11.5 av den allmänna motiveringen.

Paragrafen innehållen inte någon närmare reglering
av hur begäran om medbestämmanderättsavtal skall göras eller hur noggrant den
aktuella frågan skall beskrivas när sådan begäran görs. Av paragrafens
avfattning framgår dock att vad som i första hand åsyftats är att part
framstäUer krav

s. 409 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 409

på medbestämmanderättsavtai i en viss närmare angiven
fråga eller på ett visst område. Normalt kan man också vänta sig att begäran
innehåller besked, åtminstone i princip, om arten av den medbestämmanderätt
som begärs eller i övrigt om innebörden av det avtal som parten vill få till
stånd. Något hinder i och för sig alt ställa ett vidsträckt krav, som berör ett
stort område av arbetsgivarens beslutsbefogenheter, finns dock inte. Innehållet
i begäran blir avgörande för omfattningen av den stridsrätt som är avsedd att
följa av att uttrycklig avtalsreglering inte kommer till stånd. Med hänsyn
härtill bör begäran framställas på sådant sätt att det går att i ett senare
läge visa vad som förekommit. Part som påslår sig ha kvarievande stridsrätt
har enligt vanliga regler att visa grund för sitt påstående. Hänskjutes tvist i
frågan till AD råder fredsplikl i den tvisten till dess domstolens avgörande
fallit.

Som nämndes blir det en fråga om
tolkning av del kollektivavtal som har träffals och av den begäran om
medbestämmanderätt som har framställts när utrymmet för kvarievande stridsrätl
skall fastställas. Har medbestämmanderättsavtal begärts samtidigt på flera
områden men alla kraven inte tillgodosetts genom uttrycklig avtalsreglering,
kan kvarievande stridsrätl komma i fråga i de återstående frågorna. Detta är
liksom i andra fall en fråga om parternas avsikt och om vad som har kommit
till uttryck därom i träffade avtal.

Från den kvarievande stridsrälten
kan part enligt sakens natur avstå genom kollektivavtal. Ett sådant avtal är
nämligen att bedöma som ett avtal i medbestämmanderätlsfrågan. På denna punkt
följer den kvarievande stridsrätten därmed den allmänna regeln att part kan
åtaga sig längre gående fredsförpliktelser än som anges i lagen.

45 §

Enligt 3 a § MedlL är part skyldig
att varsla såväl förlikningsman som motparten om arbetsinställelse sist sjunde
dagen före den dag då åtgärden skall ta sin början. Motsvarande regler om varsel
har lagils in i 47 § medbestämmandelagen såvitt gäller varsel till
föriikningsmän medan 45 § medbestämmandelagen innehåller regler om varsel till
motpart.

Till skillnad från 3 a § MedlL
omfattar varselskyldigheten enligt 45 § medbestämmandelagen normalt varje
stridsåtgärd, såväl primäråtgärder som sympatiåtgärder. Detta innebär inte
något nytt i förhållande till praxis på arbetsmarknaden. Stridsålgärder som
vidtas i organiserade former brukar varslas, oavsett åtgärdens karaktär.
Undanlag görs dock för vissa fall då varselplikten skulle göra stridsåtgärden
verkningslös. Detta behandlas i det följande.

F.n. är det förenat med
straffansvar att inte iaktta varselskyldigheten. Det gäller såväl varsel till
föriikningsmän som varsel till motparten. Pä denna punkt sker en ändring genom
medbestämmandelagen i det att underlåtenhet att varsla motpart inte
underkastas straffansvar. 1 stället blir la-

s. 410 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 41Q

gens
skadeståndsregler tillämpliga (se specialmotiveringen till 54 §).
Ska-deståndsberättigad är i detta fall den motpart som bort varslas. Avser
stridsålgärden också oorganiserade arbetstagare kan även dessa rikta skadeståndsanspråk
mot en arbetsgivare som har underlåtit alt varsla om åtgärden.

Varselskyldighet enligt 45 § åligger
arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation som vidtar stridsåtgärd
liksom arbetsgivare som vidtar stridsåtgärd utan att organisation har anordnat
den. De är enligt 47 § också varselpliktiga i förhållande till
förlikningsmannaexpeditionen. Däremot föreligger, till skillnad från nu
gällande rätt, inte någon varselskyldighet för enskild arbetstagare.
Underlåtenhet att varsla medför inte att en i och för sig tillåten stridsåtgärd
skall anses som olovlig. Underlåtenhet att varsla om en olovlig stridsåtgärd
medför i princip skadeståndsskyldighet enligt denna paragraf, låt vara att
frågan får mindre betydelse vid sidan av ansvaret för att åtgärd har vidtagits
i strid mot de egentliga fredspliktsreglerna.

Varsel enligt 45 § skall vara skriftligt. Del skall
tillställas vederbörande motpart. Såvitt gäller oorganiserade arbetstagare kan
varsel ske i form av allmänt synliga anslag på arbetsplatsen. Anslag räcker
dock inte om det på arbetstagarsidan finns både organiserade och oorganiserade
arbetstagare. Varsel skall i sä fall lämnas även till vederbörande
arbetstagarorganisation.

Varsel skall lämnas sju dagar innan stridsåtgärden
inleds. Härmed avses att varslet skall ha kommit motparten till hända minst sju
dagar i förväg.

Undantag från varselskyldigheten görs dock om
giltigt hinder möter mot varsel. Avsikten med denna undantagsmöjlighet är
främst alt möjliggöra stridsåtgärder i fall där ett upprätthållande av
varselskyldigheten i realiteten skulle innebära att stridsåtgärden blev
verkningslös. Undantaget blir aktuellt att tillämpa t. ex. när särskilda
svårigheter av praktisk natur gör det omöjligt att uppfylla varselkravet,
exempelvis vid blockad mot lossning av fartyg med kort liggetid eller när
arbetet annars är av så kort varaktighet att tid inte finns för en veckas
varsel. Undantaget bör kunna tillämpas också i andra situationer där
varselskyldigheten framstår som meningslös. 1 fall som avses i 31 § tredje
stycket bör AD när det är motiverat befria från varselplikten.

Om en stridsåtgärd, som har varslats till en viss
arbetsgivare, utvidgas till att omfatta även annan eller andra arbetsgivare,
skall nytt varsel utfärdas beträffande den utvidgade stridsåtgärden. Detta
gäller dock inte i de undantagsfall som nyss har berörts.

1 den allmänna motiveringen har berörts att s.k.
indrivningsblockader faller utanför reglema i fredspliktsavsnittet. Några
varselregler behöver inte heller iakttas i sådana fall.

Varsel skall innehålla uppgift om anledningen till
stridsåtgärden. Dessutom skall stridsåtgärdens omfattning anges, t.ex. vilka
arbetstagare som berörs eller - vid partiell arbetsinställelse - vilka
arbetsuppgifter som be-

s. 411 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 411

rörs.
1 praxis torde varsel regelmässigt innehålla sådan uppgift. Att så sker är dock
av sådan betydelse alt det har ansetts böra slås fast i lagen.

Medling
(46-53 §§)

1 detta avsnitt återfinns föreskrifter om medling i
arbetstvister. Föreskrifterna ersätter den nu gällande MedlL. Avsnittet inleds
med en gmndläggande regel i 46 § om förlikningsmannaväsendets organisation och
uppgifter. 1 47 § regleras varsel om stridsåtgärd till
föriikningsmannaex-peditionen. 48 § innehåller bestämmelser om förlikningsmans
förhandlingsverksamhet. I 49 § finns regler om möjlighet för förlikningsman
att till AD anmäla parts försummelse att fullgöra sin förhandlingsskyldighet
inför förlikningsman samt om rätt för AD att meddela vitesförläggande och att
utdöma vite. Enligt 50 § skall den i 18 § föreskrivna skyldigheten för part alt
vid förhandling hålla viss handling tillgänglig för motparten fullgöras även
mot förlikningsman. 51 § upptar regler om möjlighet för föriikningsmän all
anmoda parterna all låta tvist avgöras av skiljemän. Regler om möjlighet för
regeringen att tillsätta förlikningskommission eller särskild förlikningsman
för medling i mera betydande arbetstvister återfinns i 52 §. Slutligen
innehåller 53 § bestämmelser om tystnadsplikt för föriikningsmän.

46
§

Denna paragraf innehåller de grandläggande reglerna
om förlikningsmannaväsendets organisation och uppgifter.

I 46 § första stycket anges att det skall finnas en
statens föriikningsman-naexpedition, som genom sina förlikningsmän fullgör de
uppgifter som ankommer på expeditionen. Uppgifterna består främst i att medla
i arbetstvister. dvs. tvister mellan arbetsgivare eller
arbetsgivarorganisation på ena sidan och arbetstagare och
arbetstagarorganisation på andra sidan. Tvisten skall gälla förhållandet mellan
partema just i deras egenskap av arbetsgivare och arbetstagare och inte något
annat rättsförhållande mellan dem. Själva medlingsarbetet skall utföras av
föriikningsmän som erhåUer expeditionens uppdrag till detta. I första stycket
anges vidare i huvudsaklig överensstämmelse med 2 § första stycket MedlL att
det åligger föriik-ningsmannaexpeditionen att genom sina föriikningsmän följa
förhåUandena på arbetsmarknaden.

Enligt 46 § andra stycket skall expeditionen utse
föriikningsmän att medla i uppkommen arbetstvist, som har medfört eller hotar
aft medföra stridsåtgärd, när expeditionen har fått kännedom om tvisten.
Särskilt förordnande skall således meddelas för varje sådant uppdrag. 1 den
allmänna motiveringen har framhåUits att ett antal fortlöpande
föriikningsmannauppdrag bör meddelas. Innehavama av dessa uppdrag skall dels
utföra de medlingsuppdrag som expeditionen tilldelar dem, dels fortlöpande
följa förhållandena på arbetsmarknaden, i den mån denna uppgift inte ombesörjs
centralt

s. 412 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 412

genom
expeditionen. På expeditionens uppdrag skall förlikningsman även fullgöra
uppgiften enligt tredje stycket att på anmodan av part gå arbetsmarknadens
parter tillhanda med råd och upplysningar rörande förhandlingar och
kollektivavtal och leda förhandlingar mellan partema. De fortlöpande uppdragen
skall således ges en sådan utformning att de berättigar förlikningsmannen att
handlägga alla löpande ärenden som kan uppkomma. Det är endast när en
arbetstvist har medfört eller hotar att medföra stridsåtgärd som särskilt
förordnande att medla fordras även för innehavare av fortiöpande
föriikningsmannauppdrag. Medlingsuppdrag som kräver särskilt förordnande bör i
första hand tilldelas de fasta förlikningsmännen och fördelas mellan dem på
sådant sätt att uppdrag inom en viss ort tilldelas den närmaste bosatte
förlikningsmannen. Om det anses lämpligt, skall dock expeditionen kunna
förordna annan förlikningsman för uppdraget och även utse annan person att
medla i tvisten. För en viss typ av tvister skall alltså expeditionen kunna
fortiöpande meddela en och samma person medlingsuppdrag, oavsett var i riket
tvistema har uppstått. Förlikningsmans behörighet att ingripa vid arbetstvist
är inte begränsad till fall då förhandlingsskyldighet förligger enligt 10 §
medbestämmandelagen. Detta behandlas närmare i specialmotiveringen tUl 49 §.

Förordnande att medla i uppkommen arbetstvist skall
meddelas endast när medverkan av förlikningsman kan anses ägnad att främja en
lösning av tvisten. Ingripande vid olovlig strejk torde komma i fråga endast om
partema vid överläggningar enligt 43 § påkallar detta. Däremot bör en förlikningsman
inte medverka vid kontakter mellan arbetsgivare och de strejkande själva,
eftersom en sådan medverkan kan uppfattas som ett sanktionerande av
avtalsstridiga krav eller av det lag- och avtalsstridiga förfarandet. Dessutom
måste beaktas att arbetstagare som deltar i en olovlig strejk inte har någon
förhandlingsrätt mot arbetsgivaren.

I andra stycket ges även vissa ytterligare
föreskrifter beträffande den centrala förlikningsmannauppgiften att medla i
arbetstvister. Sedan expeditionen har utsett förlikningsman att medla i viss
tvist, ankommer det på förlikningsmannen att självständigt bedöma hur han skall
kunna främja en lösning av tvisten. Han kan t.ex. hemställa att partema
uppskjuter stridsåtgärdema eller instäUer redan vidtagna åtgärder. Normalt
skall förlikningsmannen också kalla partema till förhandling.
Förlikningsmannens handlingsmöjligheter är dock inte begränsade till detta. Han
kan dessutom vidta varje åtgärd som är lämplig i den meningen att den är ägnad
att främja tvistens lösning. Har t. ex. varsel utfärdals om stridsåtgärd mot
någon som inte har velat träda i förhandling med motsidan om ingående av
kollektivavtal, kan det i stället vara lämpligt att genom underhandskontakter
söka få till stånd förhandlingar direkt mellan parlema utan att kalla till
förhandling inför förlikningsmannen. Till skillnad från 3 § MedlL, som ger
förlikningsmannen olika befogenheter beroende äv om stridsåtgärden är av större
betydenhet eller ej, är för 46 § medbestämmandelagen avgörande inte

s. 413 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 413

arbetskonfliktens
storlek utan i stället vad som kan anses ägnat att främja en lösning av
tvisten. Ett sådant synsätt torde f. ö. i praxis ha varit vägledande för
förlikningsmännen.

Enligt
46 § tredje stycket, som har sin motsvarighet i 2 § första stycket MedlL, skall
förlikningsman på anmodan av part gå arbetsgivare och arbetstagare tillhanda
med råd och upplysningar i frågor rörande förhandlingar och koUektivavtal samt
leda förhandlingar mellan partema. Med hänsyn till den föreslagna
omorganisationen av förlikningsmannaväsendet har dessa uppgifter angetts åligga
förlikningsman enligt expeditionens bestämmande. Som har framgått av det
anförda skall de fortlöpande förlik-ningsmannauppdragen regelmässigt innefatta
åliggande för förlikningsmannen att fullgöra de nu avsedda uppgiftema.
Expeditionen bör därvid ge åliggandet sådant innehåll, att förlikningsmannen
från fall till fall kan bedöma lämpligheten av att han stäUer sig tUl
förfogande.

47
§

Enligt 45 § åligger det arbetsgivarorganisation,
enskild arbetsgivare eller arbetstagarorganisation som avser att vidta
stridsåtgärd alt skriftligen varsla motparten minst sju dagar i förväg.
Häratöver föreskrivs i 45 § bl. a. att varsel skall innehåUa uppgift om
anledningen till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.

Äv 47 § följer att varsel på motsvarande sätt skall
lämnas också till förlikningsmannaexpedition. Paragrafen har sin förbild i 3 a
§ MedlL. Varselskyldigheten omfattar varje typ av stridsåtgärd och är således
inte som enligt MedlL begränsad till arbetsinställelse. Denna ordning torde
överensstämma med vad som redan är praxis på arbetsmarknaden. Till skillnad
från MedlL, som föreskriver varselplikt även för enskUda arbetstagare (jfr dock
SOU 1975:1 s. 857), gäller varselskyldigheten enligt 47 § endast för
organisation och enskild arbetsgivare. Även på den punkten råder överensstämmelse
meUan 45 och 47 §§.

Varsel om stridsåtgärd skall lämnas skriftligen
till förlikningsmannaexpeditionen och innehålla uppgift om anledningen till
stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning. Expeditionen har härefter att
avgöra vem som skall erhålla förlikningsuppdrag med anledning av det lämnade
varslet. Varslet skall alltså lämnas till expeditionen och inte till person som
innehar fortlöpande föriikningsmannauppdrag. Har emellertid varslet lämnats
till förlikningsman får del åligga denne att vidarebefordra varslet till expeditionen.
Varselskyldigheten kan då inte anses fullgjord förrän varslet har kommit
expeditionen tillhanda.

Underlåtenhet att iaktta den behandlade
varselskyldigheten medför liksom enligt MedlL böter, högst 300 kr. Förseelsen
hör under allmänt åtal. Underlätenhet att varsla enligt 47 § medför inte att en
i och för sig tilläten stridsålgärd blir olovlig.

Varselskyldighet
enligt 45 § föreligger endast om inte giltigt hinder möter

s. 414 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 414

däremot.
1 specialmotiveringen till del lagrammet har berörts att undantagsregeln
främst avser fall där särskilda svårigheter av praktisk natur gör det omöjligt
att uppfyUa varselkravet eller där varselskyldigheten annars framstår som
meningslös. Där anges även att det kan förekomma att AD i samband med befrielse
från fredsplikt enligt 31 § tredje stycket också befriar part från
varselskyldigheten. Dessa undantagsbestämmelser är tillämpliga även när det
gäUer varsel till förlikningsmannaexpeditionen. Det i specialmotiveringen till
45 § behandlade undantaget vid indrivningsblockader bör gälla även varsel
enligt 47 §.

48 §

1 48 § upptas vissa bestämmelser om förlikningsmans
förhandlingsverksamhet. De överensstämmer t sak med 6 § första stycket MedlL.
Syftet med bestämmelsema är att ge vägledning för förlikningsmannen och skapa
viss säkerhet för att medlingsförslag inte läggs fram som inte har anknytning
till någondera sidans ståndpunkter.

49 §

Denna paragraf innehåller regler om möjlighet för
förlikningsman att anmäla parts försummelse att fullgöra
förhandlingsskyldighet inför förlikningsmannen till AD och om rätt för AD att
meddela vitesföreläggande samt att, på anmälan av förlikningsmannen, utdöma
vitet. Reglerna överensstämmer i huvudsak med 6 § andra stycket MedlL.

Vitesreglema kan tillämpas endast då part är
förhandlingsskyldig mot motparten enligt reglema i 10 § medbestämmandelagen.
Förlikningsmans behörighet att ingripa vid arbetstvist enligt 46 § är inte begränsad
till fall då förhandlingsskyldighet föreligger. Även då sådan skyldighet saknas
kan förlikningsman ingripa med lämplig åtgärd, såsom alt kalla till förhandling,
låt vara att underlåtenhet att hörsamma kallelsen i sådant fall inte kan
medföra tillämpning av vitesreglerna. En sådan situation kan föreligga t.ex. i
tvist mellan en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation som saknar
medlemmar bland de anställda och som följaktligen inte kan åberopa någon
förhandlingsrätt. En liknande situation är den som föreligger då en
arbetsgivare visserligen är bunden av kollektivavtal mot en arbetstagarorganisation
men en annan sådan organisation - utan medlemmar hos arbetsgivaren - gör
gällande att del hos arbetsgivaren utförda arbetet tillhör dess avtalsområde
samt därför begär tillämpning av sitt eget kollektivavtal.

Vid tUlämpningen av MedlL har det varit ytterst
ovanligt att tvång i form av vite har behövt anlitas.

Den som är förhandlingsskyldig enligt 10 §
medbestämmandelagen skall enligt 15 § själv eller genom ombud inställa sig vid
förhandlingssammanträde samt, där så erfordras, med angivande av skäl lägga
fram förslag till lösning av den fråga, som förhandlingen gäller. Genom
hänvisningen i 49 §

s. 415 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 415

till 15 § medbestämmandelagen anges att vitessanklionen
också kan användas då den som är förhandlingsskyldig i något hänseende
försummar vad som där föreskrivs. 1 49 § ligger naturligtvis också att part är
skyldig alt efterkomma kallelse av föriikningsmän till förhandling inför honom.

Det är förlikningsmannen och inte
förlikningsmannaexpeditionen som anmäler eventuell försummelse till AD.
Förlikningsman kan dock inte göra sådan anmälan på eget initiativ utan först
efter hemställan av den försumliges motpart. Sker sådan hemställan, ankommer
det på förlikningsmannen att självständigt bedöma om anmälan skall göras eller
inte. Befogenhet att förelägga och utdöma vite ligger liksom enligt MedlL på
AD.

50 §

Enligt 18 § åligger det
förhandlande part att på begäran tillhandahålla motpart handling som åberopas
vid förhandling. 1 förevarande paragraf, som i huvudsak motsvarar 7 § MedlL,
har intagits en bestämmelse om att skyldigheten enligt 18 § skall fullgöras
även mot förlikningsman som medverkar vid förhandlingen. Eftersom skyldigheten
enligt 18 § åvilar endast förhandlingsskyldig part, kan förlikningsman enligt
50 § inte utkräva skyldigheten av annan än sådan part, dvs. part som är
underkastad vitesreglerna i 49 §. Regler om tystnadsplikt för förlikningsman
behandlas i specialmotiveringen till 53 §.

Någon motsvarighet till regeln i 7
§ MedlL, att de tvistande bör håUa berörda arbetsplatser tillgängliga för
förlikningsmannen, har inte ansetts behövlig. Hinder för förlikningsman att
vid behov vinna tillträde till en arbetsplats lär i praktiken inte resas.

51 §

Paragrafen svarar mot 8 § MedlL. 1
första stycket upptas en föreskrift om möjlighet för föriikningsmän att vid
resultatlösa förhandlingar anmoda partema att låta tvisten avgöras av
skiljemän. Enas parterna om detta, kan förlikningsman även lämna medverkan för
utseende av lämpliga skiljemän. Sådan medverkan lämnas givetvis endast om den
önskas av partema. Efter ordalagen skall förhandlingar först ha förts inför
förlikningsman. Förlikningsman bör emellertid med stöd av 51 § kunna lämna
sådan anmodan utan alt först ha prövat förhandlingsvägen i sådana undanlagsfall
då kallelse till förhandling framstår som ändamålslös.

1 andra stycket föreskrivs förbud
för förlikningsman att åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvist utan
medgivande av förlikningsmannaexpeditionen. Sådant medgivande kan inte lämnas
generellt ulan endast för särskilt fall. Vid prövning av hithörande frågor har
expeditionen att beakta intresset av alt förlikningsmans anseende som opartisk
person och hans förtroende hos parterna inte lider skada genom att han innehar
skiljemannauppdrag. Medbestämmandelagens regler innebär en uppmjukning av den
nuvarande regeln i 8 § tredje stycket MedlL som föreskriver förbud för
föriikningsmän alt åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvister.

s. 416 Kontrollera mot PDF

Rrop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 416

Det skiljeförfarande som f.n. finns
reglerat i lagen (1920:248) om särskilda skiljedomare i arbetstvister har inte
utnyttjats sedan länge. Förekommande behov av skiljeförfarande torde i stället
kunna tillgodoses genom tillämpning av lagen (1929: 145) om skiljemän. 1920
års lag föreslås därför bli upphävd.

52 §

Liksom i 12 § MedlL har i 52 §
första och andra styckena medbestämmandelagen upptagits bestämmelser som ger
regeringen möjlighet att i särskilda fall tillsälta förlikningskommission
eller särskild förlikningsman för medling i uppkommen arbetstvist. Som
fömtsättning härför anges att del skall vara fråga om arbetstvist av större
betydenhet. Denna allmänt hållna förutsättning har valts för alt ge regeringen
möjlighet alt efter diskretionär prövning ingripa så snart arbetsfredens
bevarande i det enskilda fallet framstår som ett samhällsintresse.

I tredje stycket klargörs, att
bestämmelsema i 49 § om möjlighet att utverka vite för att förmå part att
fullgöra sin förhandlingsskyldighet samt i 50 § om skyldighet för part att
tillhandahålla handlingar även gäller då förhandling äger rum inför
förlikningskommission eller särskild föriikningsmän.

53 §

1 7 § MedlL föreskrivs att
tvistande part har rätt alt i den omfattning han finner behövligt göra förbehåll
om tystnadsplikt för förlikningsman beträffande lämnade uppgifter och ingivna
handlingar. 1 4 § kungörelsen (1920: 898) med närmare föreskrifter angående
medling i arbetstvister föreskrivs, att den som har innehaft eller innehar
uppdrag som förlikningsman är förbjuden att röja yrkeshemlighet som han fått
kännedom om under fullgörandet av sitt uppdrag liksom annat förhållande som
omfattas av förbehåU enligt 7 § MedlL. Tystnadspliktskommittén har nyligen
avgivit ett förslag till lagom offentliga funktionärers tystnadsplikt (SOU
1975: 102). 1 den av kommittén föreslagna lagen återfinns bestämmelser om
tystnadsplikt för bl. a. den som deltar i medling i arbetstvister. Lagreglerna
om tystnadspUkt vid medling i arbetstvister fömtsätter emellertid att själva
tystnadsplikten finns föreskriven i annan lag eller i förordning (SOU 1975:
102 s. 267). Det nya regelsystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Självfallet bör reglerna om
tystnadsplikt för förlikningsman samordnas med de regler som kan komma alt
gälla för andra offentliga funktionärer. Regler om tystnadsplikten som sådan
synes emellertid också efter ett genomförande av kommittéförslaget få upptas i
medbestämmandelagen. I 53 § upptas därför bestämmelser härom.

I 53 § första stycket medbestämmandelagen
anges att part kan göra skriftligt förbehåll om tystnadsplikt i fråga om
handling som rör enskilt företags eller sammanslutnings affärs- eller
driftsförhållanden eller enskilds

s. 417 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 417

ekonomiska eller personliga förhållanden. En fömtsättning
är att förbehållet görs då handlingen lämnas.

Någon anledning att ge
förlikningsman möjlighet all få lystnadsplikten hävd av AD har inte ansetts
föreligga. För all samordna reglerna om tystnadsplikt för föriikningsmän med
bestämmelserna om tystnadsplikt för part har i 53 § första stycket gjorts det
undantaget att förlikningsman inte är bunden av förbehåll om tystnadsplikt i
sådana fall när part inte är det. Häver t. ex. AD tystnadsplikten för part får
det alltså verkan även för förlikningsmannen.

Regler om själva tystnadsplikten
återfinns i 53 § andra stycket. Förlikningsman får inte obehörigen yppa eller
nyttja vad som omfattas av förbehållen tystnadsplikt. 1 överensstämmelse med 4
§ i den förat nämnda kungörelsen föreskrivs emellertid också att allmänt
förbud för föriikningsmän att obehörigen yppa eller nyttja yrkeshemlighet som
han har fått kännedom om under fullgörande av sill uppdrag. Eftersom tystnadsplikten
bör gälla även sedan uppdraget har slutförts, har tystnadsplikten angivits
gälla den som är eller har varit förlikrungsman.

I 53 § tredje stycket anges att
bestämmelsema i första och andra styckena även gäller den som till följd av
regeringens förordnande är eller har varit särskild föriikningsmän eller medlem
i förlikningskommission.

För brott mot den i 53 §
föreskrivna tystnadsplikten gäller reglema i 20 kap. 3 § brottsbalken. Detta
berörs närmare i specialmotiveringen tUl 56 §.

Skadestånd och andra påföljder (5462 §§)

Detta avsnitt innehåller
bestämmelser om skadestånd för brott mot lagen eller mot koUektivavtal.
Motsvarigheter i gällande rätt finns i 8 och 9 §§ KAL och 20-24 §§ FFL. 1
kommitténs förslag finns regler om skadestånd i 45-50 §§ FKL. Vid sidan av
skadeståndsreglema finns i detta avsnitt en paragraf som tar sikte på andra
påföljder för lag- eller avtalsbrott än skadestånd (62 §).

Avsnittet inleds med en regel om
den allmänna utgångspunkten för skadeståndsreglerna i lagförslaget, dvs. att
var och en som bryter mot kollektivavtal eller mot lagen är i princip skyldig
att ersätta uppkommen skada (54 §). I 55 § finns regler om ersättning för annan
än ekonomisk skada. Både 54 och 55 §§ har motsvarigheter i gällande rätt (8 §
KAL, 20 och 23 §§ FFL) och i kommitténs förslag (45-46 §§ FKL). I 56 § finns en
regel som rör skadeståndsansvaret vid brott mot tystnadsplikt. Därefter följer
i 57 § nya regler om arbetstagarorganisations skadeståndsansvar för oriktigt utnyttjande
av tolkningsföreträde och facklig vetorätt. I 58 § fastslås principen alt
enskild medlem i organisation inte skallMra något skadeståndsansvar när
organisationen har anordnat eller föranlett olovlig stridsåtgärd. Samma princip
gäUer enligt andra stycket när arbetstagarorganisation har på arbetstagamas
vägnar utnyttjat det i 34 § föreskrivna tolkningsföreträdet i
arbetsskyldighetstvister. På den första punkten har 58 § en motsvarig-

21-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 418 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 418

het i kommitténs förslag medan regeln för
tolkningsföreträdesfallet är ny. I 59 § finns regler om arbetsgivares
skadeståndsansvar i vissa fall enligt 34 § om arbetstagarparts
tolkningsföreträde i arbetsskyldighetstvist. Därefter följer regler i 60 § om
nedsättning av skadestånd vilka motsvarar 8 § KAL och, i huvudsak, 23 § andra
stycket FFL (jfr 49 § FKL). 1 paragrafens andra stycke har dock tagits in en
ny regel som rör sambandet mellan överläggningar enligt 43 § och
skadeståndsansvaret för arbetstagare som deltagit i olovlig stridsåtgärd. I 61
§ finns vidare regler om fördelning av skadeståndsansvaret bland flera (jfr 9
§ KAL och 24 § FFL; 50 § FKL). Avsnittet avslutas med en bestämmelse i 62 §,
enligt vilken det krävs stöd i lag eller kollektivavtal för att arbetsgivare
skall få tillämpa annan påföljd än skadestånd när skadestånd enligt lagen i
och för sig kan följa på åtgärd eller underlåtenhet av arbetstagare.

54 §

I denna inledande paragrtif anges
som utgångspunkt för tillämpningen av skadeståndssanktionen i förhållanden som
avses i lagen, att den som bryter mot lagen eller mot kollektivavtal skall
ersätta uppkommen skada. På denna punkt stämmer 54 § överens med motsvarande
regler i KAL och FFL. Som påpekats i avsnitt 11.8 av den allmänna motiveringen
har regeln om arbetstagares skadeståndsansvar i 4 kap. 1 § skadeståndslagen en
annan utgångspunkt. Arbetstagare skall enligt den regeln ersätta skada som han
vållat genom fel eller försummelse i tjänsten enbart i den mån synnerliga skäl
föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning,
den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Samordningen mellan 54 §
och skadeståndslagens regel har behandlats i del nämnda avsnittet av den
allmänna motiveringen. Tanken är att medbestämmandelagens skadeståndsregler
skall formellt sett vara tillämpliga i alla fall av kollektivavtalsbrott och
brott mot lagens bestämmelser men att utrymme skall finnas för en praxis som
bygger på granderna för 4 kap. 1 § skadeståndslagen i fall där dessa grander
är tUlämpliga. När så inte är fallet bör praxis däremot bygga på de
överväganden som ligger till grand för de arbetsrättsliga specialreglerna (jfr
även specialmotiveringen till 3 §).

Regeln i 54 § om skyldighet att
ersätta skada modifieras på olika sätt genom därpå följande skadeståndsregler
i avsnittet. Detta har markerats genom hänvisning till 56-58 §§ och 60 § som
innehåller regler om inskränkning av skadeståndsansvaret på vissa punkter.
Även övriga regler om skadestånd står i ett nära samband med den inledande
bestämmelsen i 54 §. 1

55 § finns sålunda bestämmelser vad som skall anses
ligga i begreppet ska

da, sådant detta begrepp kommer till användning i 54 §. Och i 61 § finns

regler om fördelning av skadeståndsansvaret, vilka i realiteten är en be

stämning av gränsema för det ansvar för uppkommen skada som enligt la

gen skall kunna i viss situation åläggas skadevållare.

Skadeståndsreglerna i lagförslaget är till en början
tillämpliga på samma

s. 419 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 419

områden
som sina motsvarigheter i KAL och FFL. Ansvar kan uppkomma vid brott mot
kollektivavtal och mot fredspliktsreglerna i lagen, liksom vid kränkning av den
lagstadgade föreningsrätten. I jämförelse med gällande rätt har
skadeståndsansvaret därjämte utvidgats till att omfatta åtskilliga andra
lagbrott. Till skillnad från gällande lag har reglerna om förhandlingsskyldighet
försetts med skadeståndssanktion. Part som inte infinner sig till förhandling
eller som inte fullgör sina skyldigheter vid förhandling ådrager sig
skadeståndsskyldighet härför. Arbetsgivare som åsidosätter sin skyldighet
enligt 11-13 §§ att uppskjuta beslut blir också skadeståndsskyldig enligt
lagens regler. Detsamma gäller om arbetsgivare som vägrar arbetstagare sådan
skälig ledighet som avses i 17 §. Även reglerna om skyldighet att lämna
information, att lämna ut handlingar och biträda med utredning i 18-19 §§ är
skadeslåndssanktionerade. Vidare gäller skadeståndsskyldighet som sanktion vid
brott mot tystnadsplikt enligt 21-22 §§. Även reglerna i 33-37 §§ om
tolkningsföreträde för arbetslagarpart i vissa fall och reglerna i 38-40 §§ om
facklig vetorätt är underkastade skadeståndssanktion enligt 54 §. På området
för tolkningsföreträdet finns därtill vissa särskilda skadeståndsregler i 57 §,
58 § andra stycket och 59 §. Detsamma gäller beträffande ansvaret för brott mot
tystnadsplikt. I avsnittet om fredsplikt är, förutom fredspliktsreglerna
själva, reglerna om överiäggningsskyldighet i 43 § och om varsel av motpart i
arbetskonflikt i 45 § sanktionerade med skadeståndsansvar.

Skadeståndsskyldighet åvilar enbart enskild part
eller organisation som omfattas av lagen och enbart skada som åsamkas sådan
enskild part eller organisation. Den träffar därmed inte reglerna i avsnittet
om medling (46-53 §§). Sanktionen mot den som underlåteratt varsla
förlikningsman har bestämts i 47 §. Åsidosätter förlikningsman skyldighet
enligt lagen blir han inte skadeståndsskyldig mot part på grund av brott mot
lagen. Detta har inte ansetts behöva särskilt utmärkas i lagtexten. En annan
sak är att parts vägran att medverka vid förhandling inför förlikningsman kan
vara att bedöma som åsidosättande av förhandlingsskyldighet gentemot motpart
och på den grunden föranleda skadeständsskyldighet.

Frågan huruvida avsteg från skadeståndsreglerna kan
göras genom avtal är i princip beroende av innebörden av den förpliktelse för
vilken skadeståndsansvaret är en sanktion. Avgörande är med andra ord
dispositiviteten eller den tvingande karaktären hos de regler i lagen som
sanktioneras med skadeståndsansvar. Är lagens regel på en viss punkt tvingande
följer därav alt skadeståndsansvaret för rätta uppfyllandet av skyldigheter
enligt regeln inte kan undanröjas genom avtal. Däremot kan skadeståndsskyldigheten
enligt 54 § utvidgas. Är en viss regel i lagen dispositiv följer att även
skadeståndssanktionen kan i samma mån och på samma sätt göras till föremål för
avtal. I fråga'om skadeståndsansvaret för brott mot kollektivavtal är synsättet
detsamma som när det gäller dispositiva lagregler.

Som
nämnts i avsnitt 11.8 av den allmänna motiveringen betraktas ska-

s. 420 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilagal
Arbetsmarknadsdepartementet 420

deståndsreglema i 8 § KAL i princip som dispositiva på det
sättet, att ett längre gående skadeståndsansvar kan utfästas i avtal. Den s.k.
200-kronorsregeln kan exempelvis frångås genom avtal. Frågan har nära samband
med 62 §, enligt vilken andra påföljder än skadestånd inte får tillämpas utan
stöd i lag eller koUektivavtal när skadestånd i och för sig kan komma ifråga.
Åtminstone i vissa fall kan t.ex. ett kollektivavtal om disciplinpåföljder
innefatta ett utnyttjande av dispositiviteten på den här behandlade punkten av
lagens skadeståndsregler.

55 §

1 denna paragraf slås fast att
lagens regler om skadestånd har avseende även på annan skada än ekonomisk
skada. Motsvarigheter finns i 8 § andra stycket KAL och 23 § första stycket
FFL.-Enligt det förra lagrummet skall vid bedömande om och i vad mån skada
uppstått hänsyn tagas även till intresset i avtalels upprätthållande och
övriga sådana omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Enligt
bestämmelsen i FFL skall under skadestånd för föreningsrättskränkning
inbegripas jämväl ersättning för personligt lidande samt för intrång i den
kränktes intresse av all ostört bedriva viss verksamhet. 1 denna paragraf har
avsikten varit att sammanfatta dessa regler utan saklig ändring, såvitt gäller
de former av lag- och avtalsbrott som kunde förekomma enligt den äldre
lagstiftningen. Dessutom har avsikten varit att i tillämpliga delar utsträcka
de nu gällande principema för icke-ekonomiskt skadestånd över det större område
som omfattas av 54 §. Skadestånd för föreningsrättskränkning skall alltså på
samma sätt som enligt 23 § FFL kunna omfatta ersättning för personligt lidande
och för organisations intresse av att inte utsättas för intrång i sin
verksamhet. Vid brott mot kollektivavtal och fredspUktsbrott skall också liksom
enligt 8 § KAL kunna utgå ersättning för icke-ekonomisk skada. Här är särskilt
det s. k. allmänna skadeståndet av betydelse. Vid brott mot den nya lagens
regler om förhandlingsskyldighet och skyldighet att lämna information och om
tolkningsföreträde och facklig vetorätt i vissa fall skall också kunna dömas
ut allmänt skadestånd för åsidosättande av lagens bestämmelser. Det är i varje
sådant fall den part som har de i lagen fastställda rättigheterna som skall
kunna tillerkännas allmänt skadestånd. Skyldighet att utge allmänt skadestånd
kan också föreligga vid oriktigt utnyttjande av sådan befogenhet enligt lagen
som anges i 33-37 §§ och 38-40 §§ och vid brott mot tystnadsplikt. För dessa
fall finns särskilda regler om vem som bär skadeståndsansvaret och om
begränsningar av detta ansvar. Dessa regler har upptagits i 56 och 57 §§.

56 §

Paragrafen innehåller bestämmelser
om påföljd vid brott mot tystnadsplikt som avses i 21 och 22 §§. I
specialmotiveringen till dessa lagrum har

s. 421 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 421

berörts att de inte avser anställningar där särskilda
regler gäller om offentlighet och sekretess Gfr Ds Ju 1975:22 s. 159 f)- Inte
heller bestämmelserna i 56 § gäller därmed i sådana situationer. Vid brott mot
den i övrigt lagreg-lerade tystnadsplikten, t.ex. för offentliga tjänstemän,
gäller i stället påföljdsreglerna i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Påföljden vid brott mot lagstadgad
tystnadsplikt är i princip av straff-rältslig natur. Detta framgår av 20 kap. 3
§ brottsbalken. Vid tillkomsten av dessa regler har emellertid förutsatts att
det i tjänsteavtal på den privata arbetsmarknaden skall kunna tas in regler om
andra sanktioner för åsidosättande av tystnadsplikten (prop. 1975:78 s. 184).
Det förhållandel att motsvarande regler nu las upp genom dispositiva lagregler
bör inte ändra den privaträttsliga synen på påföljdsreglerna. Påföljden vid
brott mot den i 21 och 22 §§ föreskrivna tystnadsplikten är därför skadestånd i
enlighet med de allmänna skadeståndsreglerna i 54 och 55 §§. Skadestånd kan
alltså utgå både för ekonomisk och för ideell skada. 56 § skiljer sig
emellertid i så måtto från de allmänna skadeslåndsbestämmelsema i 54 § att
skadeståndsansvaret, då en företrädare för en arbetstagarorganisation eller
arbetsgivarorganisation eller för en arbetsgivare har bmtit mot
tystnadsplikten, läggs på organisationen eller arbetsgivaren. Något personligt
skadeståndsansvar kommer alltså inte i fråga i dessa fall. GäUer det åter en
enskild arbetsgivare som har bmtit mot tystnadsplikten följer av 54 § att
skadeståndsansvaret drabbar honom. Det ankommer på den som för skadeståndstalan
enligt 56 § att visa att lystnadsplikten har bratits av en företrädare för
organisationen eller arbetsgivaren. Det blotta förhållandet att en uppgift
blivit offentlig grandar således inte någon rätt till skadestånd. Skadeståndsskyldigheten
är inte begränsad till enbart avsiktliga eller grovt vårdslösa fall. Däremot
gäller i förekommande fall de allmänna Jämkningsreglema. Organisationens eller
arbetsgivarens skadeståndsansvar består, även om bäraren av den sekretessbelagda
uppgiften skulle ha lämnat sin befattning hos parten, då han bryter mot
tystnadsplikten. Vad som nu har sagts om påföljd vid brott mot tystnadsplikt
avser inte bara tystnadsplikt som följer av en förhandlingsuppgörelse eller som
gäller i avbidan på rättslig prövning ulan även tystnadsplikt som grundas på
beslut av AD.

De nu berörda reglerna träder som
nyss har berörts i stället för de allmänna bestämmelsema om brott mot
tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken. För brott mot den i 53 § föreskrivna
tystnadsplikten för förlikningsman, ledamot av förlikningskommission eller
särskild förlikningsman gäller däremot de nämnda bestämmelsema i brottsbalken.
Äv 63 § medbestämmandelagen framgår att frågan om sådan påföljd handläggs i
den ordning som är föreskriven för brottmål. För brott mot tystnadsplikten kan
i avsiktliga fall följa böter eller fängelse i högst ett år och i oaktsamma
fall böter. Äv 20 kap. 5 § tredje stycket brottsbalken följer att åtal
föratsätter

s. 422 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 422

angivelse av enskild målsägande eller alt åtal är påkallat
från allmän synpunkt (jfr prop. 1975: 78 s. 184 ff).

57 §

1 denna paragraf har upptagits
regler om arbetstagarorganisations skadeståndsansvar när den har utnyttjat
sådant tolkningsföreträde som föreskrivs i 33 eller 34 § i lagen och när den
därvid har gjort gällande en oriktig mening om hur det omtvistade avtalet skall
tillämpas. Skadeståndsansvar för arbetstagarorganisationen inträder i sådana
fall om organisationens företrädare saknade fog för sin uppfattning i tvisten.
Gäller tvisten tillämpning av kollektivavtal om medbestämmanderätt har
arbetsgivaren enligt 33 § rätt att motsätta sig arbetstagarsidans anspråk på
att få utnyttja tolkningsföreträdet, om arbetstagarsidans företrädare hävdar
sin uppfattning trots att de inser eller bör inse dess oriktighet. Väljer
arbetsgivaren emellertid att finna sig i kravet på tolkningsföreträde kan
skadeståndsskyldighet inträda enligt reglerna i denna paragraf. I
arbetsskyldighetstvister ligger det i arbetstagarnas hand att vägra att utföra
arbete under åberopande av tolkningsföreträdet. Sker detta med godkännande
eller på föranledande av arbetstagarorganisationen ådrager sig organisationen
ansvar om de i 57 § angivna förutsättningarna föreligger. Situationen kan vara
att arbetsgivaren och arbetstagarorganisationens företrädare har stannat i
olika meningar i själva arbetsskyldighetsfrågan. Har arbetstagamas företrädare
i denna situation åberopat lolkningsförelrädesregeln och föranlett att arbete
inte blir utfört inträder skadeståndsansvar enbart om det har saknats fog för
den uppfattning, som har hävdats på arbetstagarsidan. Oavsett om detta är
fallet eller inte är de enskilda arbetstagarna fria från skadeståndsansvar enligt
58 § andra stycket. På motsvarande sätt bedömes situationen när arbetsgivaren
har åberopat synnerliga skäl för att arbete skall utföras men arbetstagarsidans
företrädare har ansett, att arbetsgivaren enligt 34 § andra stycket har saknat
rätt att utkräva arbete på sådan grand, och därför föranlett att arbete inte
blivit utfört.

Skadeståndsansvar kan på
motsvarande sätt utkrävas av vederbörande arbetstagarorganisation om
organisationen har saknat fog för förklaring enligt regeln om facklig vetorätt
i 39 §.

58 §

Paragrafen innehåller i första
stycket en bestämmelse enligt vUken enskild medlem, som deltagit i olovlig
stridsåtgärd vUken anordnats eller på annat sätt föranletls av den organisation
han tillhör, inte får åläggas skadestånd för deltagande i slridsåtgärden.
Regeln har en förebild i 47 § FKL

s. 423 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 423

som
dock gjorde undantag för fall i vilka den enskilde själv tagit en mycket
verksam del i beslutet om slridsåtgärden, t.ex. genom att lämna oriktiga
uppgifter till organisationens ledning. Avsikten var alt undantagsmöjligheten
skulle tillämpas mycket restriktivt. Något motsvarande undantag har inte
ansetts påkallat i lagens regler.

Med det uttryckssätt som valts i första stycket har
avsetts att göra regeln om befrielse från personligt skadeståndsansvar
tUlämplig på alla fall, där organisationen har i den mening som avses i 42 §
anordnat eller eljest föranlett stridsåtgärd som enligt lagen är olovlig för
medlem. Stadgeenligt beslut är alltså inte nödvändigt. Avgörande för
paragrafens tillämpning är dock huruvida den organisation har ådragit sig
ansvar för anordnande eller annat föranledande, vars medlemmar är de som har
vidtagit den olovliga stridsåtgärden. Däri inbegrips både det fallet att
organisationen själv är part i det kollektivavtal som grandar fredsplikt och
att den är en överordnad organisation, som har avdelningar eller liknande
vilka träffar kollektivavtal och binder medlemmarna vid fredsplikt. Däremot
gäller paragrafen inte det fallet att annan organisation har medverkat på ett
enligt 42 § olovligt sätt till stridsålgärd, som vidtas av andra än
organisationens egna medlemmar, t.ex. genom att lämna ekonomiskt bidrag.
Vidare gäller paragrafen inte i fall där organisation ådragit sig ansvar
enbart genom att åsidosätta skyldighet att ingripa för att hindra medlemmar
att vidta olovlig stridsåtgärd eller att, om stridsålgärd redan vidtagits,
söka förmå dem alt häva den. Första stycket är med andra ord tillämpligt på
fall, där organisation handlat så att den kan ha ådragit sig ansvar för
motparts ekonomiska skada, om sådan skada har uppkommit.

Äv paragrafens utformning framgår att befrielsen
från individuellt ansvar tillkommer även sådan icke koUektivavtalsbunden
deltagare i stridsåtgärd, som omfattas av fredsplikt på grund av 42 § andra
stycket i lagen.

1 andra stycket har principen om befrielse från
individuellt skadeståndsansvar för enskilda medlemmar av organisation gjorts
tillämplig även på det fallet, att arbetstagarorganisation utövar
tolkningsföreträde i arbetsskyldighetstvist.

59
§

1 34 § andra stycket har arbetsgivare givits rätt
att när synnerliga skäl föreligger mot uppskov med visst arbete kräva, att
arbetet utförs utan hinder av tvist om arbetstagarnas arbetsskyldighet.
Utnyttjar arbetsgivaren denna rätt är arbetstagama enligt 34 § tredje stycket i
princip skyldiga att utföra arbetet enligt hans anvisning. Arbetsgivarens
bedömning att synnerliga skäl mot uppskov föreligger görs under
skadeståndsansvar enligt 59 § första stycket.

Enligt
andra stycket bär arbetsgivare skadeståndsansvar även i det fallet

s. 424 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 424

att han underlåter att ta initiativ till förhandling eller
väcka talan sedan han utnyttjat sin rätt enligt 34 § andra stycket att kräva
utförande av omtvistat arbete. Vid bestämmande av skadeståndspåföljden bör
beaktas att brott mot 34 § andra stycket får ses som ett angrepp på hela det
regelsystem som representeras av 34 § och inte endast som ett brott mot en
procedurregel. Vid bedömande av vilken skada som kan ha uppkommit för
arbetstagarna i de situationer som omfattas av paragrafen gäller, alt för
frågan om ekonomisk skada föreligger är avgörande om arbetstagama varit
skyldiga enligt det omtvistade avtalet att arbeta. Den frågan blir i regel avgjord
samtidigt med frågan om skadestånd enligt 59 §. Skadeståndsskyldigheten för de
brott mot lagen som här avses kommer att gälla allmänt skadestånd.

60 §

I denna paragraf har i första
stycket upptagits de allmänna regler om jämkning av skadestånd som nu finns i 8
§ KAL och i 23 § andra stycket FFL. I kommitténs förslag finns motsvarigheten i
49 §. 1 jämförelse med gällande lag har gjorts enbart redaktionella ändringar i
styckets text.

1 andra stycket har intagits en ny
regel om verkan av överläggningar enligt 43 § på skadeståndsskyldigheten för
arbetstagare som har deltagit i olovlig stridsålgärd. Stycket ersätter delvis
den regel som föreslogs av kommittén (48 §), enligt vilken arbetstagare som
deltagit i olovlig stridsåtgärd inte skulle få åläggas skadestånd för
deltagandel i åtgärden om denna haft skälig ursäkt i de omständigheter som
föranlett den. Skälen till ändringen av den föreslagna regeln har redovisats i
den allmänna motiveringen. Syftet med styckets avfattning är att markera, att
hänsyn skall tagas både till de omständigheter av betydelse för den olovliga
konfliktens uppkomst, som kommer fram vid överläggningar enligt 43 § och som
kan vara ägnade alt belysa dess bakgrand, och till verkningama på konfliktens
förlopp av överiäggningama. Som utvecklats i den allmänna motiveringen är
syftet med reglerna i 43 § och 60 § andra stycket att arbetstagama i regel
skall befrias från skadestånd enligt 60 § första stycket när återgång till
arbetet har skett i samband med överiäggningama.

1 paragrafens tredje stycke finns
den regel om maximering av enskild arbetstagares skadeståndsansvar till 200
kronor, som nu finns i 8 § KAL. Regeln får i huvudsak samma tillämpningsområde
som enligt KAL och är avsedd att tillämpas på samma sätt som enligt den lagen.

I den allmänna motiveringen har
berörts den praxis vid tillämpningen av den allmänna skadeståndsregeln i 54 §
och av jämkningsreglema i förevarande paragraf som i övrigt är åsyftad. När
det gäller särskilt arbetsgivares skadeståndsansvar har i den allmänna
motiveringen betonats betydelsen av de nya förpliktelser som införs med lagen.
Skadeståndssanktionen bör utnyttjas i synnerhet när arbetsgivare uppsåtligen
åsidosätter sina förpliktelser eller när åsidosättandet annars är av
kvalificerad natur. I sådana fall bör komma i fråga kännbara skadestånd för
underlåtenhet att respektera

s. 425 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 425

lagens regler. Reglerna om nedsättning av skadestånd bör
däremot liksom enligt gällande rätt komma till användning när det har varit
berättigat att hysa tvekan om förhandenvaron av en förpliktelse enligt lagen
eller när arbetsgivaren eljest stått inför en svårare bedömning i valet mellan
olika handlingssätt. Liksom enligt gällande rätt blir det för arbetsgivares del
i regel fråga om Jämkning enbart av allmänt skadestånd för brott mot avtal eller
mot lagen.

61 §

Till denna paragraf har överförts
regler i gällande rätt om fördelning av skadeståndsansvar när flera ansvarar
för samma skada (9 § KAL, 24 § FFL). Paragrafen stämmer till sitt sakliga
innehåll överens med 50 § i kommitténs förslag.

Kommittén har redovisat hur
skälighetsavgöranden fick bli bestämmande när principen om fördelning av
skadeståndsansvar efter skuld infördes i 9 § KAL (SOU 1975: I s. 541 ff). De
skäl som då åberopades har ansetts fortfarande vara giltiga. Som kommittén har
utvecklat ligger det också i det allmänna skadeståndets natur att solidariskt
skadeståndsansvar inte åläggs flera samtidigt ansvariga skadevållare.

I paragrafens andra stycke har
liksom i kommitténs förslag tagits in en regel om möjlighet att ålägga
skadeståndsskyldighet solidariskt med annan i ett läge, där talan föres först
mot en och sedan mot en annan medansvarig. Del ligger som kommittén påpekat i
sakens natur att detta avsteg från den allmänna fördelningsgrandsalsen kan
tillämpas endast undantagsvis och inte när det är fråga om allmänt skadestånd.

62 §

Syftet med denna paragraf är, som
utvecklats i avsnitt 11.8 av den allmänna motiveringen, alt ställa krav på
stöd i lag eller kollektivavtal för till-lämpning av s. k. disciplinära
påföljder vid arbetstagares avtalsbrott. Paragrafen har begränsats till att
gälla i kollektivavtalsförhållanden.

Med uttrycket "annan påföljd"
i texten avses i första hand disciplinpåföljder. För att fråga skall kunna
vara om påföljd i textens mening bör dock krävas, att del rör sig om en åtgärd
från arbetsgivarens sida som på ett eller annat sätt är ett men för
arbetstagaren eller som annars har karaktären av särskild disciplinåtgärd i
vedertagen mening. Detta är fallet vid t.ex. suspension eller löneavdrag. Med
suspension eller löneavdrag får jämställas sådan skriftlig vaming som enligt
lag eller kollektivavtal förekommer som en alternativ form av disciplinpåföljd
(jfr t.ex. 18 § andra stycket statstjänstemannalagen). Däremot bör uttrycket
påföljd inte anses omfatta sådan varning som närmast i betydelsen tillsägelse
ingår som ett led i arbetsgivarens handläggning av förseelse på arbetsplatsen
(jfr prop. 1973: 129 s. 125).

Med den utformning paragrafen fått ligger däri en
hänvisning även till

s. 426 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 426

regler
i annan lag, t. ex. anställningsskyddslagen, om avskedande och uppsägning.

Tvisteförhandling
och rättegång (63-70 §§)

Under denna rabrik har intagits föreskrifter som
kompletterar bestämmelserna i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
(LRA). I 63 § slås fast att mål orn tillämpning av medbestämmandelagen skall
prövas av AD. Detta gäller dock inte tvister, som enligt I kap. 2 § första
stycket LRÄ över huvud taget inte skall handläggas enligt den lagen, och ej
heller åtal för brott mot varselskyldigheten i förhållande till föriikningsmän.
Det allmänna förhandlingskravet i rättstvister enligt 4 kap. 7 § LRÄ
kompletteras av en regel i 64 § om lokal och central tvisteförhandling. Reglema
gäller både faststäUelsetalan och fullgörelsetalan. 1 65 och 66 §§ föreskrivs
frister för förhandling och för väckande av talan i tvist om skadestånd eller
annan fullgörelse enligt medbestämmandelagen eller enligt kollektivavtal. En
särskild regel om beräkning av frister återfinns i 67 §. 68 § innehåller
regler om särskild frist för enskild medlem, som själv för talan i AD. Där
finns också föreskrifter för oorganiserad part som för talan, t. ex. om
förenings-räitskränkning. I 69 § finns regler om s. k. interimistiska
förordnanden. I 70 § har upptagits regler om förhandling, i vissa fall, inför
stängda dörrar vid AD.

63
§

Mål om tillämpning av medbestämmandelagen las upp
och avgörs av AD som första domstol. Som regel blir det fråga om mål mellan
organiserade parter. Gäller målet föreningsrättskränkning tas det upp direkt
vid AD även om den berörde arbetstagaren är oorganiserad. 63 § innebär på den
punkten en avvikelse frän de allmänna reglerna i LRA. Någon ändring i sak görs
emellertid inte. Även enligt gällande rätt skall mål om tillämpning av FFL las
upp omedelbart i AD (29 § FFL).

Ett undantag görS dock beträffande åtal för brott
mot varselplikten i förhållande till förlikningsmannaexpeditionen (47 §) och
för brott mot den tystnadsplikt som gäller för förlikningsman, ledamot av
förlikningskommission eller särskild förlikningsman (53 §). Det rör sig i
dessa fall omföre-skrtfter av offentligrättslig karaktär där påföljden är av
straffrättslig natur. Sådant åtal prövas i den ordning som är föreskriven för
brottmål. Vidare gäller undantag för mål som enligt I kap. 2 § första stycket
LRÄ över huvud taget inte skall handläggas enligt den lagen. Exempelvis skall
mål om skadestånd på gmnd av kollektivavtalsbrott inte prövas av AD, om anspråket
framställs i konkurs och som tvistigt hänskjuts till rättegång. AD skall inte
heller pröva mål om skadestånd i anledning av brott, som samtidigt utgör brott
mot koUektivavtal, då talan förs i samband med åtal för brottet. Sådant mål
handläggs enligt rättegångsbalken i den ordning som är föreskriven för
brottmål.

Det
ligger i sakens natur att reglerna i 63 § är tvingande.

s. 427 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 427

64 §

Äv 4 kap. 7 § LRÄ följer alt talan
som regel inte får las upp till prövning av AD förtån förhandling har ägt ram
rörande tvistefrågan. Förhandlingskravet gäller både vid faststäUelsetalan och
vid fullgörelsetalan. Förhandlingsskyldigheten gäller endast part som kan
påkalla förhandling enligt lag, dvs. 10 § medbestämmandelagen enligt den
föreslagna lagtexten, eller enligt kollektivavtal.

I ett nytt andra stycke i 4 kap. 7
§ LRÄ har dessutom intagits en motsvarande föreskrift om att
överläggningsskyldigheten enligt 43 § medbestäm-, mandelagen skall vara
fullgjord innan AD prövar tvist rörande sådan olovlig stridsåtgärd som avses i
43 §.

1 64 § har intagits föreskrifter
som närmare reglerar ordningen för den tvisteförhandling som före talan skall
föras av kollektivavtalsbundna parter, då tvist råder mellan dem om avtalet
eller om tillämpning av medbestämmandelagen. Reglema är dispositiva på sätt
som framgår av 4 § andra stycket. Regler om ordningen för överläggning vid
olovliga stridsåtgärder enligt 43 § medbestämmandelagen har däremot tagits in
i andra stycket tiU det lagrammet. Dessa regler, som är tvingande, har behandlats
i specialmotiveringen till 43 §.

Bestämmelsema i 64 § innebär att
tvist om tillämpningen av medbestämmandelagen eller om kollektivavtalet skall
göras till föremål för central förhandling mellan de avtalsslutande parterna.
Härrör tvisten från förhållandet mellan enskild arbetsgivare och enskild
arbetstagare skall den centrala förhandlingen föregås av lokal förhandling
mellan arbetsgivaren och vederbörande lokala arbetstagarorganisation. Har ej
dessa bestämmelser om lokal och central förhandling iakttagits, kan talan
avvisas av AD. De avtalsslutande partema kan dock komma överens om att någon
lokal förhandling ej skall äga mm. I sådant fall räcker det med central
förhandling för att talan skall kunna prövas.

Den centrala förhandlingen skall
äga rum mellan de parter som har slutit kollektivavtalet. Stundom förekommer
det att ett och samma kollektivavtal ingås där flera organ inom en och samma
organisation, t.ex. både ett fackförbund och en avdelning av förbundet, står
som part i avtalet. 64 § bör då tillämpas på det sättet att den centrala
förhandlingen fullgörs av den överordnade organisationen. Detsamma gäller i
fråga om sådan sammanslutning av organisationer som avses i 6 § tredje stycket
medbestämmandelagen. I specialmotiveringen till 6 § har berörts den närmare
avgränsningen mellan lokal och överordnad arbetstagarorganisation. De där gjorda
iakttagelserna rörande lokal och central förhandling torde normalt äga
giltighet även vid tillämpningen av 64 §. Som nyss har nämnts är 64 § dispositiv.
Partema kan alltså, i den mån detta är förenligt med för dem gällande stadgar,
genom koUektivavtal bestämma om vem som inom resp. organisation fullgör den
förhandlingsskyldighet som nu har berörts.

Förhandlingskravet i 4 kap. 7 § LRÄ är en processförutsättning
som AD

s. 428 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 428

har
att beakta när del finns anledning till det, dvs. normalt först efter invändning
från motpartens sida. Därvid får det emellertid anses att part, som har ingått
i svaromål vid AD utan invändning om att motpartens talan inte har föregåtts av
förhandling, har avstått från möjligheten att få motpartens talan avvisad (jfr
prop. 1974: 77 s. 175 och AD 1953 nr 56).

Något särskilt krav i fråga om den centrala eller
lokala förhandlingens fullständighet ställs inte. Liksom enligt gällande rätt
är lagstadgandets syfte uppfyllt när parterna har haft tillfälle att yttra sig
om föreliggande tvistefrågor på ett för ändamålet utlyst sammanträde (jfr
specialmotiveringen till 15 och 16§§).

Föreskrtftema i 64 § omfattar varje
kollektivavtalstvisl eller tvist om till-lämpningen av medbestämmandelagen som
har karaktären av rättstvist. Även om en i lagen angiven rättighet tillkommer
t. ex. lokal arbetstagarorganisation, skall tvist om tillämpningen av lagen i
den delen föregås av central förhandling innan talan får föras vid AD. Däremot
gäller inte 4 kap. 7 § LRÄ och därmed inte heller 64 § medbestämmandelagen vid
tvist i en fråga som är föremål för primär förhandling enligt 11 och 12 §§
medbestäm-mcindelagen. Det rör sig i sådana fall inte om någon rättstvist. I
stället finns då regler om förhandlingsordningen i 14 §. Inte heller gäller t.
ex. 4 kap. 7 § LRÄ och 64 § medbestämmandelagen när förlikningsman med stöd av
49 § medbestämmandelagen begär vitesföreläggande eller utdömande av vite vid
AD.

Förhandlingskravet i 4 kap. 7 § LRA omfattar varje
mål om kollektivavtal som prövas enligt den lagen. För indrivning av ostridig
fordran på t. ex. lön enligt koUektivavtal kan emellertid i stäUet användas det
förfarande som möjliggörs av lagen (1974: 372) om lagsökning och
betalningsföreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhåUanden. För den
processformen gäUer inte något förhandlingskrav.

I 4 kap. 7 § LRA anges vissa andra undanlag från
förhandlingskravet, t. ex. då det har förelegat hinder mot förhandling som inte
har berott på käranden. Det ligger i sakens natur att motsvarande undanlag
gäller beträffande talan om förhandlingsskyldighet eller talan om påföljd för
förhandlingsvägran. Vidare får förutsättas att ett avtalsstridigt förfarande
som har fortsatts efter det att förhandling i saken har ägt rum skall kunna
prövas i sin helhet trots att förhandlingen inte har omfattat förfarandets
senare skede. En gräns för prövningen får dock dras så till vida att alltför
lång tid mellan förhandling och rättegång ej bör godtas. Den frågan får
överlämnas till rättstillämpningen (jfr AD 1964 nr 1).

1 4 kap. 7 § LRÄ görs även undantag från förhandlingskravet
vid prövning av s. k. interimistiskt yrkande, dvs. yrkande om förordnande för
tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet. Om part
t. ex. för talan med yrkande alt motpartens tolkningsföreträde skall hävas,
behöver förhandling inte ha ägt rum. Däremot får själva tvisten inte prövas
förrän förhandlingskravet är uppfyllt. Detta framgår av 4 kap. 7 § LRÄ.

s. 429 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76; 105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 429

Som förut har nämnts gäller
särskilda regler vid tvist om olovlig stridsålgärd. Överiäggning som avses i
43 § medbestämmandelagen skall som regel ha ägt rum. Däremot föreligger inte
någon förhandlingsskyldighet. Ett undantag från förhandlingsskyldigheten gäller
också i fall då part på grand av olovlig stridsåtgärd med stöd av 31 § yrkar
att kollektivavtalet skall hävas eller att han skall befrias från
fredspliklen.

65 §

1 denna paragraf anges beträffande
vissa slag av tvister enligt medbe-. stämmandelagen eller kollektivavtal när
förhandling senast skall påkallas för alt motparten skall vara skyldig att
träda i förhandling. Iakttas ej de föreskrivna fristerna och kommer till följd
därav någon förhandling inte till stånd, har förhandlingskravet i 4 kap. 7 §
LRÄ inte uppfyllts. Talan i tvisten kan då komma att avvisas av AD under de
fömtsättningar som har angetts i specialmotiveringen till 64 §. Har
förhandling påkallats för sent men har motparten likväl ställt upp till
förhandling, är förhandlingskravet givetvis ändå uppfyllt.

De tvister som avses i 65 § är i
första hand fullgörelsetvister, dvs. tvister om skadestånd eller annan
fullgörelse enligt medbestämmandelagen eller enligt kollektivavtal. I andra
stycket behandlas emellertid även det fallet att någon vill vinna ÄD:s
förklaring att rättshandling eller avtalsbestämmelse är ogiltig av det skälet
att den innebär föreningsrättskränkning.

Förhandlingsfristerna i 65 § gäller
inte bara kollektivavtalsbundna parter. En förutsättning för deras tillämpning
är dock att part har förhandlingsrätt och att motparten är förhandlingsskyldig
enligt 10 § medbestämmandelagen.

Vill alltså part erhålla sådan
fullgörelse eller sådan ogiltigförklaring som nu har sagts, skall enligt 65 §
förhandling påkallas inom fyra månader efter det att han har fått kännedom om
den omständighet vartill yrkandet hänför sig. Rör yrkandet medlems rätt räknas
tiden från del att antingen medlemmen eller hans organisation har fått sådan
kännedom. Yrkar t. ex. vederbörande arbetstagarorganisation enligt 4 kap. 5 §
LRA skadestånd för medlems räkning räknas tiden för förhandlingsframställning
som regel från det att medlemmen fick kännedom om den skadevållande handlingen,
t. ex. då en föreningsrättskränkande åtgärd vidtogs mot medlemmen. VUl organisationen
i sådant fall även framställa skadeståndskrav för egen del följer av 65 § att
tiden för förhandlingsframställning rörande detta krav räknas från det att
organisationen fick kännedom om händelsen.

I 65 § regleras också fristema i de
fall då både lokal och central förhandling skall äga rum. I sådant fall gäller
fyramånadersfristen den lokala förhandlingen. Central förhandling skall
därefter påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen har
avslutats.

1 65 § anges också en yttersta
frist för påkallande av förhandling, nämligen två år efter det att den
omständighet har inträffat vartill yrkandet hänför sig.

s. 430 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 430

Särskilda kortare förhandlingsfrister vid vissa
arbetsskyldighets- och lönetvister följer av 37 §.

Reglema om förhandlingsfrister är dispositiva på
sätt som framgår av 4 § andra stycket medbestämmandelagen.

66
§

Paragrafen upptar vissa regler om tid för talans väckande.
Liksom 65 § gäller frislema endast fullgörelsetalan enligt medbestämmandelagen
eller enligt kollektivavtal samt talan om ogiltigförklaring av rättshandling
eller avtalsbestämmelse som innebär föreningsrättskränkning. Reglema avser
förhandlingsberättigade parter.

Talan skall i dessa fall föregås av förhandling
enligt vad som har sagts i 64 och 65 §§. Talan skall sedan väckas inom tre
månader efter det att förhandling har avslutats. Skall vid tvist mellan
koUektivavtalsbundna parter såväl lokal som central förhandling äga rum, räknas
tremånadersfristen från den centrala förhandlingens avslutande.

Av 4 kap. 7 § LRA framgår att förhandlingskravet
inte behöver vara uppfyllt om hinder har mött mot förhandlingen som ej har
berott av käranden. Har i sådant fall förhandling inte kommit till stånd skall
tiden för talans väckande i stället räknas från den dag förhandling senast
skulle ha hållits, dvs. om annat ej har avtalats 14 dagar efter det att
framstäUning om lokal förhandling har kommit motparten till hända eller, vid
framställning om central förhandling, tre veckor (jfr 16 § andra stycket). Har
förhandling över huvud taget inte kommit till stånd skall talan alltså väckas
inom tre månader efter det att den lokala förhandlingen senast skulle ha hållits.

1 66 § andra stycket ges en särskild talefrist för
talan om skadestånd eller annan fullgörelse med anledning av olovlig
stridsåtgärd. Talan skall då som regel ha föregåtts av överläggning som avses i
43 §. Talefristen utgår emellertid inte från överläggningen ulan har bestämts
till tre månader från den dag dä stridsåtgärden avslutades. Har t. ex. en
olovlig arbetsnedläggelse ägt rum under en längre tid men med avbrott för
någon eller några perioder då arbete har utförts, blir beräkningen av fristen
beroende av om en eller flera stridsåtgärder skall anses föreligga. Detta blir
i sin tur beroende av omständigheterna i det särskilda fallet.
Preskriptionsregeln i andra stycket gäller inte endast talan mot
koUektivavtalsbunden part utan även beträffande t. ex. skadeståndstalan som
riktas mot oorganiserad arbetstagare som deltar i olovlig stridsålgärd som har
anordnats i strid mot 41 §.

I 66 § tredje stycket anges slutligen att
talerätlen förloras om ej de tider iakttas som föreskrivs i 66 §. För sent väckt
talan skall alltså avvisas av AD. Men detta sker inte ex officio utan först
efter invändning av part. Part som utan invändning går i svaromål inför AD har
därmed avstått från möjligheten att få talan avvisad (se 34 kap. 2 §
rättegångsbalken).

1 anslutning till 65 § har berörts att särskilda
kortare frister gäller för förhandling vid vissa arbetsskyldighets- och
lönetvister enligt 37 §. 1 detta

s. 431 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 431

lagmm
finns också en talefrist som är betydligt kortare än talefristema i

66 §.
Också enligt 21 § andra stycket gäller en kortare talefrist, nämligen

vid talan om tystnadsplikt.

Reglerna
i 66 § är dispositiva på sätt som framgår av 4 § andra stycket.

67 §

Utgångspunkten för beräkning av den frist inom
vilken talan skall väckas enligt 66 § första stycket är den dag då förhandling
i tvisten avslutades. Motsvarande utgångspunkt återfmns i regeln i 65 § att
central förhandling skall påkallas inom viss lid efter det att den lokala
förhandlingen har avslutats. I anslutning till dessa regler upptar 67 § en
bestämmelse avsedd att underlätta bevisningen i frågan när förhandling skall
anses avslutad.

Enligt bestämmelsen skall, om parterna enas om att
förhandling skall anses avslutad vid viss tidpunkt, den tidpunkten gälla och
bUda utgångspunkt för tidsberäkningen (jfr AD 1964 nr 1). Sådan överenskommelse
mellan partema kan antingen ta sikte på särskih fall eller ta sig uttryck i
generella kollektivavtalsbestämmelser, t. ex. att förhandling skall efter
fullgjord förhandlingsskyldighet anses avslutad då partema åtskiljes från
sammanträde i tvistefrågan, då Justerat förhandlingsprotokoU föreligger etc. 67
§ är alltså till sin natur dispositiv. Finns inte någon sådan överenskommelse
skall förhandlingen anses avslutad då part som har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt 15 § ger motparten skriftligt besked att han
frånträder förhandlingen. Den avgörande tidpunkten är den då motparten får del
av beskedet. Det ligger i sakens natur att ett besked lämnas i någorlunda
anslutning till förhandlingen med bl. a. skälig tid för rådram och
postbefordran. Ett betydligt senare lämnat besked kan ej tillmätas betydelse om
det visas att förhandlingen i själva verket har slutat tidigare. Lämnas ej
något besked får med vanlig bevisprövning bedömas när förhandlingen skall
anses slutförd.

68 §

Enligt 4 kap. 5 § LRA har arbetsgivarorganisation
eller arbetstagarorganisation rätt att väcka och ulföra talan vid AD för den
som är eller har varit medlem i organisationen. Föreskriften gäller inte endast
i tvister om kollektivavtal som organisationen har slutit utan i princip också
i alla andra slag av arbetstvister. Medlemmen har rätt att själv föra talan
endast om han visar att organisationen undandrar sig alt tala på hans vägnar.
Detsamma gäller lokal arbetstagarorganisation öm den överordnade arbetstagarorganisationen,
t. ex. ett fackförbund, inte för talan (jfr t. ex. AD 1967 nr 3). LRÄ
kompletteras av 68 § första stycket medbestämmandelagen med regler om vad som
skall gälla beträffande medlemmen i de fall då hans organisation inte har
iakttagit de frister för påkallande av tvisteförhandling eller för väckande av
talan som gäller enligt 65 och 66 §§ medbestämmandelagen eller som kan vara
föreskrivna i koUektivavtal och organisationen följ-

s. 432 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 432

akfligen
har förlorat möjligheten att föra tvisten till AD. 1 dessa fall äger den som är
eller har varit medlem och vars rätt tvisten rör rätt att själv väcka talan
inom en månad efter det att den aktuella tiden har löpt ut. Har organisationen
ej iakttagit den för talans väckande i föreskrivna tremånadersfristen, börjar
alltså medlemmens tidsfrist om en månad att löpa vid utgången av denna
tremånaderstid. Är det tiden för påkallande av lokal eller central förhandling
som organisationen ej har iakttagit, har medlemmen rätt att väcka talan inom en
månad efter det att den tiden löpte ut. Det anförda tar närmast sikte på
enskilda arbetstagare, vilka inte har egen förhandlingsrätt. Enskild
arbetsgivare och lokal arbetstagarorganisation har däremot förhandlingsrätt
enligt 10 § medbestämmandelagen och i sådant fall krävs enligt 4 kap. 7 § LRA
att talan skall föregås av förhandling. För dessa fall föreskrivs i 68 § första
stycket alt arbetsgivaren resp. den lokala arbetstagarorganisationen i den mån
förhandlingsskyldigheten inte har fullgjorts av arbetsgivarorganisationen eller
den överordnade arbetstagarorganisationen i stället har att påkalla
förhandling inom den särskilda en-månadsfristen. Härefter gäUer den allmänna
regeln i 66 § första stycket att talan skaU väckas inom tre månader efter det
att förhandling har avslutats. Det remitterade lagförslaget innebär alltså en
annan lösning än den som arbetsrättskommitlén har föreslagit (jfr SOU 1975: 1
s. 904 f) Någon motsvarande reglering behövs inte beträffande den i 4 kap. 7 §
LRÄ föreskrivna överläggningsskyldigheten i fall som avses t 43 §
medbestämmandelagen. Den överläggningsskyldigheten fullgörs nämligen direkt
mellan arbetsgivaren och vederbörande lokala arbetstagarorganisation.

I 68 § andra stycket ges regler för del fall att
någon förhandlingsskyldighet över huvud taget inte föreligger. Reglerna tar
närmast sikte på del fallet att en oorganiserad arbetstagare vill föra talan om
föreningsrätlskränk-ning. Sådant mål skall nämligen prövas direkt av AD. Talan
skall då väckas inom fyra månader efter det att part har fått kännedom om den
omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom i två år efter det
att omständigheten har inträffat.

I tredje stycket återfinns regler om förlust av
talerätten. Beträffande den närmare innebörden av dessa regler hänvisas till
specialmotiveringen till 66 § tredje stycket.

Reglerna i 68 § är tvingande med hänsyn till att de
rör enskild medlems rätt.

69
§

Paragrafen innehåller regler om s. k.
interimistiska förordnanden. Uppkommer tvist om kollektivavtal eller om
tillämpningen av medbestämmandelagen kan AD meddela förordnande i tvistefrågan
för tiden intill dess tvisten har slutligt prövats. Interimistiskt förordnande
kan meddelas utan hinder av att part har tolkningsföreträde enligt 33-36 §§
eller vetorätt enligt 39 §. Har domstolen meddelat interimistiskt beslut lar
det över tolk-

s. 433 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 433

ningsföreträdet
eller vetorätten. Ett upphävande av arbetstagarpartens tolkningsföreträde bör
dock inte ske interimistiskt annat än när arbetstagarorganisationens
ståndpunkt framstår som klart ograndad.

Ett yrkande om interimistiskt beslut kan
framställas endast i ett an-hängiggjort mål. Domstolen kan inte ta upp frågan
ex officio. Yrkandet får inte bifallas utan att motparten har beretts tilUälle
till yttrande. Däremot kan det avslås utan motpartens hörande.

Äv 4 kap. 7 § LRA följer alt förhandling inte
behöver ha föregått prövning av yrkande om interimistiskt förordnande. Däremot
skall som regel förhandling ha ägt ram innan tvisten slufligt prövas. Äv
instraktionen (1974:589) för AD framgår att interimistiskt beslut skall
meddelas med förtur.

70
§

Enligt 70 § kan AD förordna om förhandling inför
slängda dörtar, om det kan antas att det vid förhandlingen skall förekomma
uppgifter eller handlingar som rör affärs- eller driftsförhållanden eller
enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden och att offentlighet skulle
medföra risk för väsenflig skada för part eller annan. Paragrafen kompletterar
de allmänna reglerna om inskränkning av offentligheten inför domstol i 5 kap. 1
§ andra stycket rättegångsbalken och lagen (1947:630) om inskränkning av offentligheten
vid domstol beträffande allmänna handlingar.

Möjligheten att förordna om stängda dörtar gäller
inte endast i mål om tystnadsplikt enligt 21 § medbestämmandelagen utan även då
det i övrigt råder tvist om tillämpningen av medbestämmandelagen eller om
kollektivavtal och förhandlingen inför AD kan komma i beröring med sådana ekonomiska
eller personliga förhåUanden som nu har berörts. Reglema gäller både skriffliga
handlingar och munfliga utsagor.

Rättegången i domstol skall i princip vara
offentiig. Förordnande enligt 70 § får därför förekomma endast då det kan antas
att offentlighet skulle medföra väsentlig skada för part eller annan. Har
parterna t. ex. enligt 21 § kommit överens om att uppgifterna eller handlingama
skall vara underkastade tystnadsplikt, är det naturligt att också AD förordnar
om stängda dörrar om rättsförhåUandet i övrigt blir föremål för
domstolsprövning. Detsamma gäller mål som avses i 21 §. Den i 22 § föreskrivna
tystnadsplikten till dess tvisten har slutligt prövats skulle bli meningslös,
om inte också 70 § tUlämpades av AD. Självfallet gäller för AD:s prövning också
den i 22 § gjorda reservationen då part i ond tro stäUer obefogade krav på tystnadsplikt.
1 övrigt ankommer det på AD att pröva frågan om sekretess med de utgångspunkter
som har angetts beträffande rätten till information.

Av 36 § sekretesslagen (1937:249) följer att
uppgifter som har lämnats eller handlingar som har ingivits tiU AD inom stängda
dörtar inte får utlämnas utan domstolens tillstånd (se även 5 kap. 4 §
rättegångsbalken). Domstolen kan också förordna att inte heller handlingar som
inkommer i målet

före
förhandlingen får utlämnas utan särskilt tillstånd. 28-Riksdagen 1975176. 1
saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 434 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 434

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen om medbestämmande i
arbetslivet föreslås träda i kraft den 1 Januari 1977.

Samtidigt som medbestämmandelagen
sätts i kraft upphävs äldre lagstiftning i samma ämne. Detta framgår av första
stycket. I andra stycket av övergångsbestämmelserna berörs sådana författningar
som hänvisar till föreskrifter som har ersatts av den nya lagen. I tredje
stycket lämnas närmare regler om tillämpningen av nya lagens talefrister.

Beträffande de närmare detaljerna
bör följande framhållas. Medbestämmandelagen ersätter lagama om
kollektivavtal, förenings- och förhandlingsrätt samt medling i arbetstvister,
vilka följaktligen bör upphöra att gälla samtidigt som den nya lagen träder i
kraft. Samtidigt bör lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister liksom
övergångsbestämmelsema till 1965 års lag om ändring i FFL upphävas (se SOU
1975:1 s. 490). Regler härom upptas i första stycket av övergångsbestämmelsema.
De tUl lagama om medling i arbetstvister resp. om särskilda skiljedomare i
arbetstvister knutna tillämpningskungörelsema fårgivetvis också upphävas.

1 andra stycket har intagits en
föreskrift om att hänvisning, som kan finnas i lag eller författning till
lagram som har ersatts genom bestämmelse i medbestämmandelagen, i stället skall
avse den nya bestämmelsen.

1 tredje stycket av
övergångsbestämmelserna har intagits regler till undvikande av att
medbestämmandelagens bestämmelser om tvisteförhandling och om lid för talans
väckande får tillbakaverkande krafl. De nya reglema i 64 § om krav på såväl
lokal som central tvisteförhandling mellan kollektivavtalsbundna parter vinner
således inte tillämpning på mål som har inkommit till AD före den nya lagens
ikraftträdande. För sådant mål gäller i stället endast det allmänna
förhandlingskravet i 4 kap. 7 § första stycket LRÄ samt, i förekommande fall,
vad som kan finnas föreskrivet i förhandlingsordning som enligt kollektivavtal
gäller för partema. Enligt tredje stycket av övergångsbestämmelserna skall
slutligen ej heller gälla föreskrtfterna i 65, 66 och 68 §§ om tid för
påkallande av förhandling och tid för talans väckande rörande yrkande om
fullgörelse enligt lagen eller enligt koUektivavtal samt ogiltigförklaring av
rättshandling m, m. som innebär föreningsrättskränkning, om yrkandet hänför
sig till omständighet som har inträffat innan lagen har trätt i kraft. I fråga
om sådant yrkande gäller i StäUet de preskriptionsregler som kan finnas intagna
i kollektivavtal samt, beträffande yrkande om skadestånd med anledning av
föreningsrätts-kränkning, föreskriften i 25 §,FFL.

13.2 Övriga lagförslag

Lagen om rättegången i arbetstvister

I 1 kap. 3 § och 5 kap. 2 § LRÄ har
gjorts vissa redaktionella ändringar, bestående i att hänvisningama till KAL
resp. FFL har ersatts av hänvis-

s. 435 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 435

ningar
till motsvarande bestämmelser i medbestämmandelagen. Inte heller ändringama i 2
kap. 1 §, 3 kap. 3 § och 4 kap. 5 och 6 §§ LRA innebär ändring i sak. 2 kap. I
§, 4 kap. 5 och 6 §§ anknyter tiU den i medbestämmandelagen valda
terminologin. Ändringen i 3 kap. 3 § är redaktionellt betingad.

Även i 4 kap. 7 § första stycket LRÄ har i fråga om
förhandlingskravet skett en hänvisning till medbestämmandelagens motsvarande
förhandlingsrättsregler. Vidare har den hänvisning som nu görs till
"förhandling som anges i kollektivavtal" fått utgå och ersatts av ett
tillägg till första stycket, vari det anges att även sådana bestämmelser som
för särskilda fall finns meddelade i annan lag om förhandling vid tvist skall
gälla. Tillägget åsyftar i första hand de regler om förhandling och om tid för
påkallande av förhandling som har upptagits i 64-66 §§ och 68 §
medbestämmandelagen. Dessa föreskrtfter i medbestämmandelagen tar sikte på
tvister som avser tillämpningen av den lagen eller som rör kollektivavtal. Vad
avser tvister mellan koUektivavtalsbundna parter är det även möjligt alt i
kollektivavtal föreskriva annan förhandlingsordning än den som följer av medbestämmandelagen.
De nämnda lagmmmen i medbestämmandelagen innehåller även vissa
preskriptionsbestämmelser, främst utformade som regler om tid för talans
väckande.

I 4 kap. 7 § första stycket stadgas f. n. undantag
från förhandlingskravet beträffande tvist huruvida stridsåtgärd har vidtagits i
strid mot kollektivavtal eller föreskrift i särskild lag eller tvist om
påföljd av sådan åtgärd. Detta undantag har upptagits som ett nytt andra stycke
i paragrafen. Som ett ytterligare undantag har fogats talan enligt 31 §
medbestämmandelagen som gmndas på motsvarande åtgärd, t. ex. om en arbetsgivare
yrkar befrielse från sin fredsplikt efter att ha utsatts för en olovlig
punklslrejk från vissa arbetstagares sida. Lagreglema tar inte bara sikte på
fredspliktsreglema i medbestämmandelagen utan även på de särskilda regler som
kan komma att föreskrivas för den offenfliga sektorn. 1 det nya andra stycket
har emellertid intagits ytterligare en bestämmelse, vUken har som bakgrand
föreskriften i 43 § medbestämmandelagen om åliggande för koUektivavtalsbundna
parter att ta upp lokala överläggningar omedelbart efter att de har fått
kännedom om olovlig stridsåtgärd som har vidtagits av arbetstagare vUka är
medlemmar av den berörda arbetstagarorganisationen. Enligt bestämmelsen i det
nya andra stycket skall AD ej få pröva tvist rörande sådan stridsåtgärd förtån
överläggningsskyldigheten har fullgjorts.

Det nuvarande tredje stycket i 4 kap. 7 § har med
vissa ändringar och tillägg gjorts till ett nytt Qärde stycke. Där föreskrivs
liksom f. n. att talan även utan att ha föregåtts av förhandling får tas upp
till prövning om mot förhandlingen har förelegat hinder som ej har berott av
käranden. Föreskriften har vidare utvidgats till att avse även det fallet all
överläggning enligt 43 § medbestämmandelagen ej har ägt ram av det skälet att
det mot överläggningen har förelegat hinder som ej har berott av käranden.

s. 436 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 436

Vidare har i nya fjärde stycket beaktats det
fallet, att såväl lokal som central förhandling skall äga rum - såsom enligt 64
§ medbestämmandelagen normalt skall vara fallet vid tvist mellan
koUektivavtalsbundna parter - och att hinder har förelegat mot den lokala förhandlingen
vilket inte har berott av käranden. I sådant fall skall talan kunna prövas även
om central förhandling inte har ägt rum.

I specialmotiveringen till 68 § medbestämmandelagen
har behandlats ett fall som tar sikte på den situationen att någon som är eller
har varit medlem i arbetsgivarorganisation eller arbetstagarorganisation själv
vill med stöd av 4 kap. 5 § väcka talan då hans organisation undandrar sig att
tala på hans vägnar. Där har också berörts det fallet att en lokal
arbetstagarorganisation vill föra talan utan stöd av en överordnad
organisation. Har i sådant fall organisationen tidigare förhandlat i
tvistefrågan är givetvis det i 4 kap. 7 § första stycket LRÄ resta
förhandlingskravet tillgodosett. Har organisationen ej förhandlat i tvistefrågan
har man att skilja mellan två fall. Är medlemmen inte själv
förhandlingsberättigad torde av 7 § i dess nuvarande utformning få anses följa,
att hinder ej föreligger för prövning av medlemmens talan. Har däremot
medlemmen själv förhandlingsrätt såsom är fallet med en enskild arbetsgivare
gentemot berörd arbetstagarorganisation eller en lokal arbetstagarorganisation
gentemot berörd arbetsgivare torde 7 § första stycket få anses innebära, att
medlemmen själv måste ha sökt utnyttja denna rätt innan hans talan får prövas.
Arbetsrättskommittén har föreslagit att medlemmen i sådant fall skulle kunna
befrias från förhandlingskravet. 1 68 § medbestämmandelagen har i stället
valts den lösningen att medlemmen ges en ytterligare frist för att påkalla
förhandling, varvid de allmänna reglerna i stället kan tillämpas.

Författningsändringar
i övrigt

I 2 § tredje stycket FFL definieras begreppet
huvudorganisation som förening eller förbund av flera föreningar av
arbetsgivare eller arbetstagare. I senare lagstiftning på arbetsrättens område
har ofta skett en hänvisning till detta begrepp i FFL på bl. a. det sättet att
avsteg från annars tvingande regler har medgetts om avsteget har gjorts i
kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation
vilken enligt FFL är att anse som huvudorganisation.
Huvudorganisationsbegreppet har emellertid i viss lagstiftning kommit tiU
användning även på det sättet att organisation som är att anse som
huvudorganisation enligt FFL har getts en särskild besvärsrätt.

I specialmotiveringen till 6 § medbestämmandelagen
har antytts det problem som hänger samman med att något
huvudorganisationsbegrepp inte förekommer i medbestämmandelagen. Då FFL upphävs
kan det knappast komma i fråga att behålla lagregler som hänvisar till
huvudorganisationsbegreppet i FFL. De lagändringar som får göras - det torde
röra sig om ett femtontal lagar som innehåUer en sådan hänvisning - behöver
emeller-

s. 437 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 437

tid
inte granskas av lagrådet. I några av dessa lagar får också andra hänvisningar
till FFL ersättas av hänvisningar till motsvarande regler i medbestämmandelagen.
Dessa lagförslag får anmälas efter det att lagrådets yttrande har inhämtats
över förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet.

14
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om medbestämmande i arbetslivet,

2. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister.

15
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 438 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 438

Bilaga 1 Arbetsrättskommitléns lagförslag

Förslag till

Lag om förhandlingsrätt och kollektivavtal

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag äger tillämpning på
förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

2 § Såsom arbetstagare skall vid
lagens tillämpning även anses den som, utan att anstäUningsförhåUande
föreligger, utför arbete för annans räkning och därvid till denne intager en
beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares till
arbetsgivaren. Härvid skall den för vars räkning arbetet utföres anses såsom
arbetsgivare enligt lagen.

3 § Med förening av arbetstagare
förstås i denna lag förening, som består av arbetstagare och enligt stadgarna
har till uppgift att tillvarataga arbetstagarnas intressen rörande
förhållandet till arbetsgivaren.

Med förening av arbetsgivare
förstås en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

4 § Bestämmelser i denna lag, vilka avser förening av
arbetsgivare eller

förening av arbetstagare, gäller i tillämpliga delar även sammanslutning av

flera sådana föreningar. Är fråga om sådan sammanslutning gäller vad i

denna lag sägs om medlem i förening även om de anslutna föreningama lik

som om deras medlemmar.

Med lokal sammanslutning av
arbetstagare förstås i lagen överordnad organisation tillhörig förening av
arbetstagare anställda på samma arbetsplats (verkstadsklubb eller liknande)
eller, där sådan förening inte finns, annan den överordnade organisationen
tillhörig förening vilken enligt de regler som gäller mellan dem äger deltaga i
lokala förhandling som sägs i 55 §.

5 § Har avtal träffas i strid mot bestämmelsema i denna
lag, är avtalet

ogiltigt i den delen, om ej annat anges.

Föreningsrätt

6 § Med föreningsrätt förstås i denna lag rätt för
arbetsgivare och arbets

tagare att tillhöra förening, utnyttja medlemskap i förening samt verka för

förening eller för bUdandet av sådan.

s. 439 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 439

7 § Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Förening är
ej skyldig tåla sådan kränkning av föreningsrätten, som innebär intrång i dess
verksamhet.

8 § Kränkning av föreningsrätten föreligger, om på
arbetsgivar- eller arbetstagarsidan åtgärd vidtages mot någon på andra sidan
för att förmå denne att icke utnyttja sin rätt, liksom eljest om åtgärd på
endera sidan vidtages till skada för någon på andra sidan för att denne
utnyttjat sin rätt.

Kränkning av föreningsrätten skall anses föreligga,
även om åtgärden vidtagits till uppfyllande av bestämmelse i kollektivavtal,
som sägs i 20 §, eUer i annat avtal.

9 §
Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller an

nan sådan rättshandling, är rättshandlingen ogiltig.

10 §
Har medlem i förening vidtagit åtgärd, som enligt 7-8 §§ ej får äga

ram, och faller åtgärden inom föreningens verksamhetsområde, är för

eningen, när den får kännedom om medlemmens handlingsrätt, pliktig att

söka hindra honom från fortsättande av den olovliga åtgärden och att söka

förebygga skada av densamma.

Förhandlingsrätt

11 § Förening på endera arbetsgivar- eUer arbetstagarsidan äger rätt att
påkalla förhandling med förening på motsidan rörande villkor varom kollektivavtal
kan träffas eller eljest rörande förhåUande som avses med denna lag. Sådan
rätt tUlkommer förening av arbetstagare även i förhållande till arbetsgivare
hos vUken medlem i föreningen är eller varit arbetstagare, samt arbetsgivare i
förhåUande till sådan förening. Rätt för part att påkalla förhandling medför
skyldighet för motpart att träda i förhandling.

12 § Är arbetsgivare bunden av kollektivavtal åligger det arbetsgivaren
att, när det påkallas, förhandla med lokal sammanslutning av arbetstagare,
vUken tUlhör den förening på arbetstagarsidan som slutit avtalet eller, där
sådan sammanslutning inte finns, men föreningen i varje fråga som rör förhåUandet
mellan arbetsgivaren och hos honom anställd arbetstagare vilken är medlem i
föreningen även om frågan rör förhåUande varöver arbetsgivaren enligt
kollektivavtalet äger att bestämma; och arbetsgivare har att avvakta med
beslut eller annan åtgärd i frågan tills förhandlingen slutförts, om sådant
uppskov skäligen kan krävas av honom.

13 § KoUektivavtalsbunden arbetsgivare åligger att, även utan att det påkallats,
träda i förhandling med lokal sammanslutning av arbetstagare vilken tillhör
den förening på arbetstagarsidan som slutit avtalet eller, där sådan
sammanslutning inte finns, med föreningen, innan beslut fattas eller el-

s. 440 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 440

jest
åtgärd vidtages, som rör av avtalet bunden arbetstagare och innebär omläggning,
nedläggning eller inskränkning av driften eUer överlåtelse eller upplåtelse av
företaget eUer eljest medför viktigare förändring av drifts-eller
arbetsförhåUandena eller av anstäUningsförhåUandena i övrigt.

14 § Förhandlande part åligger att, själv eller genom ombud, instäUa sig
vid förhandlingssammanträde samt att, där så erfordras, med angivande av skäl
framlägga förslag till lösning av fråga, varom förhandling påkallats.

15 § Vill part inleda förhandling, göres framställning därom hos motparten.
Om denne begär det, skall framställningen ske skriffligen med angivande av den
eller de frågor förhandlingen avser.

Sedan framställningen gjorts skall, där parterna ej
enas om annat, sammanträde för förhandling hållas inom två veckor från det
motparten fick del av framstäUningen om motparten är en enskild arbetsgivare
eller är en lokal sammanslutning av arbetstagare, och eljest inom tre veckor
från del-fåendet. Det ankommer på partema att överenskomma om närmare tid och
om plats för sammanträdet.

Förhandling skall bedrivas med skyndsamhet. Om endera
parten begär det, skall över förhandlingen föras protokoU, som Justeras av båda
parterna.

16 §
Arbetsgivare får ej vägra arbetstagare skälig ledighet för deltagande

i förhandling om fråga, vari denne är utsedd att vara representant för sin

förening.

Är fråga om förhandling med den arbetsgivare, hos
vilken arbetstagaren är anställd, äger föreningen utse två arbetstagare vilka
under ledigheten skall äga rätt till lön och andra anstäUningsförmåner. Vid
tillämpning av lag enligt vUken sådan förmån utgår endast för arbetad tid,
skall ledighet anses som sådan tid.

För arbetstagare, som deltager i förhandling såsom
representant för förening som avses i lagen (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen, gäUer vad där sägs om ledighet för förhandlingen
och om anstäUningsförmåner under sådan ledighet.

17 § Det åligger förhandlande part att, om motpart begär det, låta denne
ta del av samt, om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, tUl denne
överlämna bestyrkt avskrift av sådana handlingar och uppgifter varöver parten
förfogar och vilka erfordras för en riktig bedömning av den fråga förhandlingen
avser.

18 § KoUektivavtalsbunden arbetsgivare åligger att fortlöpande hålla
motpart, gentemot vilken han är förhandlingsskyldig enligt 12 och 13 §§,
underrättad om den produktionsmässiga och ekonomiska utvecklingen i företaget
liksom om riktlinjema för företagets personalpolitik.

s. 441 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 441

19 §
Vad i 13, 17 och 18 §§ sägs gäller ej om parts fullgörande av där stad

gad skyldighet skulle för honom eller annan medföra påtagUg risk för ska

da.

Kollektivavtal

20 § Med koUektivavtal förstås i denna lag avtal mellan arbetsgivare
eller förening av arbetsgivare och förening av arbetstagare om vUlkor rörande
arbetet och lön eller annan ersättning härför samt vUlkor i övrigt rörande
förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

21 § Avser koUektivavtal fråga om hyresförhåUande som beror av anstäUning,
äger avtalet i denna del verkan som koUektivavtal endast i den mån det i fråga
om partsställning och innehåll är sådant som säga i 12 kap. 67 § Jordabalken.

Har i koUektivavtal eljest intagits bestämmelse
rörande annat vUlkor än som sägs i 20 §, saknar avtalet i denna del verkan som
koUektivavtal.

22 § KoUektivavtal skall upprättas skriffligen. Har skriffligt förslag
till avtal godkänts genom brev eller har avtalets innehåU upptagits i protokoU,
som tUl riktigheten vitsordats på sätt partema överenskommit, skall det också
gälla.

23 § KoUektivavtal, som slutits av förening, är beträffande yrkesgrapper
och område, som avses i avtalet, bindande även för medlem i föreningen, vare
sig han inträtt före eller efter avtalet, dock ej i den mån han redan är bunden
av annat koUektivavtal. Utträder medlem upphör han ej på den grand att vara
bunden av avtalet.

24 § Övergår företag eller del av företag från arbetsgivare, som är bunden
av kollektivavtal, till ny arbetsgivare, som ej är bunden av annat kollektivavtal,
skall det förstnämnda koUektivavtalet i tillämpliga delar gäUa mellan den
arbetstagareförening, som slutit avtalet, och den nye arbetsgivaren. Vad nu
sagts gäUer ej om koUektivavtalet uppsäges av arbetstagareföreningen inom
trettio dagar efter det att den tidigare arbetsgivaren un-dertättat föreningen
om övergången; sker sådan uppsägning efter övergången gäller dock avtalet
mellan den nye arbetsgivaren och föreningen från övergången tUl dess
uppsägningen sker. EJ heller skall avtalet gälla för den nye arbetsgivaren om
det uppsäges av den tidigare arbetsgivaren före övergången; sker den
arbetsgivarens uppsägning senare än sextio dagar före övergången gäUer dock
avtalet mellan den nye arbetsgivaren och föreningen från övergången till dess
sextio dagar förflutit från uppsägningen.

Sammanslås två eller flera föreningar skall
koUektivavtal som gäller för förening som upplöses vid sammanslagningen gälla
för den sammanslagna föreningen som om avtalet hade slutits av denna.

Vad
i första och andra styckena sägs gäller ej om annat avtalats.

s. 442 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 442

25 § Har mellan arbetsgivare och arbetstagare, som är
bundna av samma kollektivavtal, träffats överenskommelse om villkor, som
innebär avvikelse från koUektivavtalet, är överenskommelsen ej gällande i
vidare mån än avvikelsen må anses tillåten enligt kollektivavtalet.

26 § När koUektivavtal slutes rörande lön och allmänna
anställningsvUlkor för arbetstagare som är medlem av avtalsslutande förening
skall, om sådan förening påkallar det, i avtalet intagas regler om inflytande
för arbetstagarsidan i frågor som rör arbetets ledning eller fördelning eller
som rör ingående eller hävande av arbetsavtal eller eljest meddelande av påföljd
för arbetstagare som begått avtalsbrott. Vad nu sägs gäller dock ej frågor som
rör skadestånd i anledning av brott mot fredspUkt.

Alt. 1 Alt. 2

När avtal som sägs i första styc- När avtal
som sägs i första styc

ket slutes skall, om endera parten ket slutes skall, om vederbörande

påkallar det, däri även intagas reg- arbetstagareförening påkallar det,

ler om inrättande på arbetsplats däri även intagas regler om inrät-

som anges i avtalet, av partssam- lande på arbetsplats som anges i

mansatta organ vari skall fullgöras avtalet av partssammansatta organ

förhandling enligt 12 och 13 §§ vari skall fullgöras förhandling en

samt undertättelseskyldighet vil- ligt 12 och 13 §§ samt undertättel-

ken åligger arbetsgivaren enligt seskyldighet vilken åligger arbets-

18 §. givaren enligt 18 §.

27 §
Har koUektivavtalsbunden arbetsgivare och förhandlingsberättigad

motpart som sägs i 12 och 13 §§ olika mening rörande avtalets innebörd

vad avser arbetets ledning eller fördelning, skall i avbidan på rättslig pröv

ning den av arbetsgivaren hävdade innebörden gäUa, där ej denne insett el

ler bort inse att hans tolkning av avtalet var felaktig eller eljest särskilda

skäl föranleder till annat.

Har förhandling i tolkningstvisten förts mellan
nämnda parter utan att tvisten kunnat lösas, åligger det den part på
arbetsgivarsidan som slutit avtalet att inom tio dagar påkalla förhandling i
tvisten med avtalsparten på arbetstagarsidan samt att, om tvisten ej heUer kan
lösas vid denna förhandling, inom tio dagar efter dess avslutande väcka talan
i tvisten vid arbetsdomstolen. Är avtalet slutet meUan partema i den
förstnämnda förhandlingen räknas tid för talans väckande från avslutandet av
den förhandlingen, lakttages ej vad nu sagts skall arbetsgivaren, med förbehåU
motsvarande dem som sägs i första stycket, vara bunden av den toUcning
arbetstagarparten gjort gällande.

Har i koUektivavtal intagits föreskrift om
bundenhet för arbetsgivare av arbetstagarpartens tolkning utöver vad som följer
av denna paragraf, skaU den gäUa.

s. 443 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 443

28 §
Är kollektivavtal, för vars upphörande fordras uppsägning, på ena

sidan eller båda slutet av flera, äger part att för egen del säga upp avtalet

hos en eller flera på andra sidan.

Har avtal sålunda uppsagt tiU viss tid endast vad
angår några parter, och vill annan part på den sida, från vilken uppsägning
skett, eUer part på andra sidan samtidigt helt eller delvis frånträda avtalet,
må han verkställa uppsägning inom tre veckor efter den dag, då uppsägning
eljest skolat senast verkställas, eller, om den avtalade uppsägningstiden
understiger sex veckor, inom hälften av uppsägningstiden.

I kollektivavtal får stadgas andra tider för uppsägning
än de som anges i andra stycket.

29 § Uppsägning av kollektivavtal sker skriftligen
eller genom telegram. Har meddelande om uppsägning, under mottagarens senast
kända adress, inlämnats för befordran med post eller telegraf så tidigt, att
det bort komma mottagaren tillhanda under tid, inom vilken uppsägning får verkställas,
skall uppsägning anses ha skett, även om meddelandet ej rätteligen framkommer.

30 § Har arbetsgivare, arbetstagare eller förening,
som är bunden av kollektivavtal, gjort sig skyldig till förfarande, som i
synnerlig mån strider mot avtalet eller mot denna lag, och finnes förfarandet
vara av väsentlig betydelse för avtalsförhållandet i dess helhet, får på
yrkande av part på andra sidan avtalet av arbetsdomstolen förklaras icke vidare
vara gäUande.

Är avtaltet på ena sidan eUer båda slutet av flera,
och har i tvist mellan endast vissa parter i avtalet detta förklarats icke
skola gälla i avseende på dem, äger annan part på den sida, från vUken talan
väckts, eller part på andra sidan inom tre veckor från det domen gavs säga upp
avtalet att omedelbart upphöra att gäUa i vad honom angår.

Om i anledning av väckt talan visst förfarande
förklarats strida mot kollektivavtal eller mot denna lag, men rättelse det
oaktat ej sker, får arbetsdomstolen, ändå att faU, som avses i första stycket,
ej föreligger, på yrkande förklara, att på motsidan arbetsgivare, arbetstagare
eller förening skall, så länge rättelse ej skett, vara befriad från sådan
förpliktelse enligt avtalet eller denna lag, vars fullgörande med hänsyn till
det otiUåtna förfarandet finnes icke skäligen kunna påfordras.

Fredsplikt

31 §
Den, som är eller varit medlem i förening, vilken slutit kollektivav

tal, får under den tid avtalet är gällande för honom icke deltaga i arbetsin

ställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämför-

Ug stridsåtgärd annat än om åtgärden i behörig ordning beslutats av för

eningen och ej vidtagits.

1.
på grand av tvist om avtalets giltighet, bestånd eUer rätta innebörd el-

s. 444 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 444

ler
på grand av tvist, huravida visst förfarande strider mot avtalet eller mot
denna lag;

2. för att åstadkomma ändring i avtalet;

3. för att genomföra bestämmelse, avsedd att träda i
tillämpning efter det avtalet lupit ut; eller

4. för att bispringa annan i faU, då denne icke själv
äger vidtaga stridsåtgärd.

Ej heller får någon som avses i första stycket
under tid som anges där deltaga i stridsåtgärd som vidtages på grand av annat
än förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Har i faU, som avses i första stycket punkt 4,
någon i annat land vidtagit stridsåtgärd, vilken är otillåten enligt avtal
eller enligt det landets lag, är likväl stridsåtgärd, som här i riket vidtages
för att bispringa honom, tillåten om den utländska åtgärden med motsvarande
tiUämpning därå av denna lag är att anse som tillåten.

32 §
Bestämmelsema 131 § om förbud mot stridsåtgärd skall i tillämpliga

delar gäUa även stridsåtgärd som vidtages av arbetsgivare vilken själv slu

tit kollektivavtal.

Förening får ej anordna eller eljest föranleda
stridsåtgärd som enligt 31 § eUer första stycket i denna paragraf icke är
lovlig för den som är bunden av kollektivavtal, ej heller genom lämnande av
understöd eUer på annat sätt medverka vid sådan stridsåtgärd. Förening, som
själv är bunden av koUektivavtal, är även pliktig, att söka hindra sina
medlemmar att vidtaga olovlig stridsåtgärd och att, om sådan redan vidtagits,
söka förmå dem att häva den.

Har någon vidtagit stridsåtgärd i strid mot
bestämmelsema 131 §, får ej heUer annan deltaga däri.

33 § Har olovlig stridsåtgärd vidtagits av
arbetstagare, vilka är medlemmar i koUektivavtalsbunden förening, åligger det
arbetsgivaren och berörd lokal sammanslutning av arbetstagare eller, där sådan
inte finns, den förening på arbetstagarsidan som slutit avtalet att omedelbart
efter erhållen kännedom om åtgärden upptaga överiäggningar i anledning därav.

34 §

Alt. 1 Alt. 2

Vad i 31 och 32 §§ sägs utgör ej Vad i 31
och 32 §§ sägs utgör ej

hinder för den som slutit kollektiv- hinder för den som slutit kollektiv

avtal att anordna stridsåtgärd eller avtal att anordna stridsåtgärd eller

för medlem i förening, som slutit för medlem i förening, som slutit

sådant avtal, att deltaga i åtgärd sådant avtal, att deltaga i åtgärd

som anordnats av föreningen, om som anordnats av föreningen, om

syftet med åtgärden är att vinna syftet med åtgärden är att vinna

s. 445 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 445

reglering
i fråga som avses i 26 §. reglering i fråga som avses i 26 §.

Dock
är stridsåtgärd olovlig om Dock är stridsåtgärd otillåten om

part,
som därtill äger rätt enligt arbetstagareförening, som därtill

26
§, ej påkallat reglering i frågan äger rätt enligt 26 §, ej påkallat reg-

vid
de förhandlingar som föregått lering i frågan vid de förhandlingar

avtalet
eUer, där sådan reglering som föregått avtalet eller, där så-

påkallats,
om frågan uttryckligen dan reglering påkallats, om frågan

vunnit
annan reglering i.avtalet. uttryckligen vunnit annan reglering

i
avtalet.

35 §
Har för fall som avses i 31 § andra eUer tredje stycket i kollektivav

tal upptagits bestämmelse om längre gående rätt för föreningsmedlem att

deltaga i en av föreningen anordnad stridsåtgärd än som där sägs, skall den

bestämmelsen gälla. Motsvarande avtalsfrihet gäller stridsåtgärd av part

som avses i 32 § första stycket.

Har i koUektivavtalet upptagits föreskrift om
längre gående förpliktelse än som följer av 31, 32 eller 34 §, skall den gälla.

36 §
Förening, som anordnar stridsåtgärd, liksom arbetsgivare, vilken

vidtager stridsåtgärd utan alt förening anordnat den, skall, om giltigt hin

der ej möter, lämna varsel om åtgärden till motsidan minst sju dagar före

den dag, då åtgärden är avsedd att taga sin början. Finns oorganiserade ar

betstagare på motsidan, får de varslas genom allmänt synliga anslag på ar

betsplatsen. Varsel skaU innehåUa lippgift om anledningen till stridsåtgär

den.

Medling

37 §
För ändamål som nedan sägs skall finnas en statens förlikningsman

naexpedition.

Expeditionen skall genom förlikningsmän, som
erhåller expeditionens uppdrag därtill, följa förhållandena på arbetsmarknaden
i riket och medla i tvister meUan å ena sidan arbetsgivare eller förening av
arbetsgivare och å den andra arbetstagare eller förening av arbetstagare
(arbetstvister).

Har
expeditionen fått kännedom om arbetstvist, vilken hotar att medföra eller
redan medfört stridsåtgärd från någondera sidan, skall den utse förlikningsman
att medla i tvisten. Förlikningsmannen skall, om hans medverkan vid
förhandling eller eljest kan anses ägnad att främja en lösning av tvisten,
kalla partema till förhandling eUer vidtaga annan lämplig åtgärd samt hemställa
till partema att uppskjuta eller instäUa stridsåtgärderna.

Enligt
expeditionens bestämmande skall förlikningsman, i den mån han därom anmodas av
part, gå parter på arbetsmarknaden tillhanda med råd och upplysningar rörande
förhandlingar och kollektivavtal samt medverka såsom ledare av förhandlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 445

38 § Sådant varsel om stridsåtgärd som sägs i 36 §
skaU inom där angiven tid även lämnas till förlikningsmannaexpeditionen.
Underlåtenhet att iakttaga denna bestämmelse straffas med böter, högst
trehundra kronor.

39 § TiU de förhandlingar förUkningsman anordnar med
partema kallas dessa på lämpligt sätt.

Förhandlingama skall främst ha till syfte att
åvägabringa överenskommelse mellan partema i enlighet med förslag som under
förhandlingama framkommer från partema själva, förlikningsmannen obetaget att
hemställa om Jämkningar och medgivande han anser önskvärda för en god lösning
av tvisten.

40 § Försummar part som är förhandlingsskyldig enligt
11 § och som kallats till förhandling inför förlikningsman att fullgöra vad
som åligger honom enligt 14 §, får förlikningsmannen på hemställan av andra
parten anmäla försummelsen hos arbetsdomstolen som äger genom vite tillhåUa
parten att fullgöra sitt åliggande ävensom på anmälan av förlikningsmannen
utdöma vitet.

41 § Den i 17 § stadgade skyldigheten för part skaU,
när förlikningsman begär del, fullgöras även gentemot honom. Härvid äger 19 §
motsvarande tiUämpning.

42 § Kan vid förhandlingar inför förlikningsman
enighet icke vinnas får förlikningsmannen anmoda partema att låta tvisten
avgöras genom skiljemän samt, i händelse partema godtager sådan anmodan, lämna
sin medverkan för utseende av lämpliga skiljemän.

FörUkningsman får ej själv åtaga sig
skiljemannauppdrag i arbetstvister med mindre förlikningsmannaexpeditionen i
särskilt fall medger det.

43 §
I arbetstvist av större betydenhet äger Konungen uppdraga åt erfar

na och sakkunniga personer alt i egenskap av förliknigskommission medla

i tvisten.

Konungen äger även uppdraga åt enskild person att i
egenskap av särskild förlikningsman medla i sådan tvist.

Bestämmelsema i 40 och 41 §§ äger motsvarande
tillämpning i fråga om verksamhet som utövas av förlikningskommission eller
särskild förlikningsman.

44 §
Närmare föreskrifter angående förlikningsmannaexpeditionens och

föriikningsmans verksamhet liksom angående särskilda förlikningsmans

och förlikningskommissioners verksamhet och om ersättning till dem med

delas av Konungen.

s. 447 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 447

Skadestånd

45 §
Envar, som åsidosätter sina förpliktelser enligt vad tidigare i denna

lag stadgas eller enligt kollektivavtal, skall ersätta härav uppkommen ska

da där ej annat följer av vad nedan sägs.

Är fråga om åsidosättande av förpliktelse enligt
koUektivavtal, gäller vad i första stycket sägs endast om ej annat följer av
avtalet.

46 § Vid bedömning om och i vad mån del uppstått skada
som avses i 45 §, skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse. Härvid skall skadestånd till följd av förfarande i strid
mot 7, 8 eller 10 § inbegripa, utöver ersättning för personligt lidande, även
ersättning för intrång i den kränktes intresse av att ostörd bedriva sin verksamhet.
Är fråga om åsidosättande av förpliktelse enligt kollektivavtal, skaU hänsyn
också tagas till intresset i avtalets upprätthållande.

47 § Har koUektivavtalsbunden förening anordnat eller
eljest föranlett olovlig stridsåtgärd får arbetsgivare eller arbetstagare ej
åläggas skadestånd för att han deltagit i åtgärden med mindre synnerliga skäl
föreligger.

48 § Har olovlig stridsåtgärd vidtagits i annat fall
än som avses i 47 § får arbetstagare ej åläggas skadestånd för deltagande i
åtgärden om denna haft skälig ursäkt i de omständigheter som föranlett
densamma.

49 § Är någon skadeståndsskyldig enligt vad tidigare
sagts får, om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den
skadelidandes förhållande i avseende på tvisten, skadans storlek i Jämförelse
med den skade-våUandes tillgångar eller till omständighetema i övrigt finnes
skäligt, skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från
skadeståndsskyldighet får också äga mm.

50 § Är i fall som tidigare sagt flera ansvariga för
skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter den störte
eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last. Föres, sedan
skadeständsskyldighet ålagts någon, av den skadelidande talan mot annan, får i
den mån det finnes skäligt denne förpliktas att gemensamt med den förte, en
för båda och båda för en, utge skadestånd.

Tystnadsplikt

51 §
Åligger part att genom handling, uppgift eller undertättelse som av

ses i 17 eUer 18 § lämna motpart besked om enskilt företags eller samman

slutnings affärs- eUer driftsförhållande, eller skall eljest part lämna sådant

besked vid förhandling som sägs i 13 §, äger parten göra skriftligt förbehåll

om tystnadsplikt i fråga om beskedet. Sker det är parten ej skyldig lämna

beskedet till andra än sådana representanter för motparten vilka av denne

s. 448 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 448

till
skäligt antal på förhand utsetts att mottaga beskedet. Sådan representant får
ej obehöriga yppa eUer nyttja vad han sålunda erfarit.

Kan skada ej anses följa av att det besked
förbehåUet avser yppas eller nyttjas, får tystandsplikten hävas på talan av den
som är underkastad densamma. Sådan talan skall anhängiggöras inom 10 dagar
från erhållen kännedom om förbehåUet.

52 §
Den som uppsåfligen eUer av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt

enligt 51 § dömes tiU böter. Han skall även ersätta av brottet uppkommen

skada, därvid 46 § första punkten och 49 § äger motsvarande tillämpning.

För sådan skada svarar även den förening eller arbetsgivare, vilken den

brottslige företrädde när han mottog det av tystnadplikt omfattade beske

det.

AUmänt åtal för brott som nu avses får väckas
endast om målsägande angiver brottet tiU åtal eller åtal är påkallat från aUmän
synpunkt.

53 §
Sådcin skriftligt förbehåll om tystnadsplikt som sägs i 51 § kan göras

även när i 17 § stadgad skyldighet skall fullgöras gentemot förlikningsman

enligt 41 §.

Den som är eUer varit förlikningsman får ej
obehörigen yppa eller nyttja vad som omfattas av tystnadsplikt enligt första
stycket eller eljest obehörigen yppa eUer nyttja yrkeshemlighet varom han
erhållit kännedom under fullgörande av sitt uppdrag.

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller
även i fråga om den som enligt 43 § har eller haft uppdrag att deltaga i
föriikningskommission eUer att vara särskild förUkningsman.

Tvisteförhandling
och rättegång

54 §
Tvistemål om tillämpning av denna lag prövas av arbetsdomstolen,

där ej faU är för handen som avses i 1 kap. 2 § första stycket 3 lagen

(1974:371) om rättegången i arbetstvister. Mål som prövas av arbetsdom

stolen handlägges enligt den lagen.

55 §
Att talan ej får upptagas till prövning av arbetsdomstolen förtån för

handling, som kan påkallas enligt 11 § eller, i fall som avses i 33 §, där av

sedd överiäggning har ägt ram, därom föreskrives i 4 kap. 7 § lagen

(1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Vid tvist mellan parter, som är bundna av
kollektivavtal, om avtalet eller om tiUämpning av denna lag skall förhandling
som avses i första stycket ske mellan de parter som slutit avtalet (central
förhandling). Härtör tvisten från förhållandet mellan enskild arbetsgivare och
arbetstagare i hans tjänst skall förhandlingen föregås av lokal förhandling
mellan arbetsgivaren och vederbörande lokala sammanslutning av arbetstagare om
de parter som slutit avtalet ej enas om annat.

s. 449 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 449

56 § ViU någon erhålla skadestånd eller annan
fuUgörelse enligt denna lag eller enligt kollektivavtal eller vinna förklaring
att rättshandling eller avtalsbestämmelse är ogiltig emedan den innebär
föreningsrättskränkning, skaU framstäUning om förhandling som kan påkallas
enligt 11 § göras inom fyra månader från del han eUer, om yrkandet rör
föreningsmedlems rätt, endera av medlemmen och hans förening fick kännedom om
del förhåUande vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år från det
förhållandet inträffade. Skall lokal förhandling äga ram enligt 55 § andra
stycket, gäller vad nu sagts den lokala förhandlingen. Framställning om central
förhandling skall i sådant fall göras inom två månader från den dag då den
lokala förhandlingen avslutades. Göres ej framställning inom tid som nu sagts,
är motparten ej skyldig att träda i förhandling.

57 § Talan i tvist som avses i 56 § skall väckas inom
tre månader från den dag då förhandling som där sägs avslutades. Har lokal
förhandling ägt rum, räknas tiden från den dag då den centrala förhandUngen
avslutades. Har mot förhandling förelegat hinder som ej berott av käranden,
räknas tiden från den dag då förhandlingen enligt 15 § andra stycket senast
skulle ha håUits.

Kan förhandling i tvisten icke påkallas enligt 11
§, skall talan väckas inom fyra månader från det att parten eller, om yrkandet
rör föreningsmedlems rätt, endera av medlemmen och hans förening fick kännedom
om det förhållande vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år från det
förhållandet inträffade.

Talan om skadestånd eller annan fullgörelse i
anledning av olovlig stridsåtgärd skaU väckas inom tre månader från den dag då
stridsåtgärden avslutades.

Väckes ej talan inom tid som anges i denna
paragraf, är rätten till talan förlorad.

58 §
Vid tillämpning av 56 eUer 57 § skall, om partema ej enas om annat,

förhandling anses avslutad då part som fullgjort sin förhandlingsskyldighet

enligt 14 §, i samband med förhandlingen ger motparten skriftligt besked

att han frånträder förhandlingen.

I kollektivavtal kan föreskrivas andra tider för
påkallande av förhandling eUer för väckande av talan än de som anges i 56 § och
57 § första och tredje styckena.

59 §
Har koUektivavtalsbunden förening ej iakttagit tid som stadgas i 56

eller 57 § eller som med stöd av 58 § andra stycket föreskrives i kollektiv

avtal, äger den, som är eller varit medlem av föreningen, väcka talan i tvis

ten vid arbetsdomstolen inom en månad från det tiden uflöpte, om tvisten

rör hans rätt. Om rätt för honom att själv kära stadgas i övrigt i 4 kap. 5 och

7 §§ lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

29-Riksdagen
1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 450 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 450

Denna
lag träder i kraft den 197 , då lagen (1920:245) om

medling
i arbetstvister, kungörelsen (1920:898) med närmare föreskrifter ang. medling i
arbetstvister, lagen (1920:248) om särskilda skiljedomare i arbetstvister,
kungörelsen (1920:899) med närmare föreskrifter ang. särskilda skiljedomare i
arbetstvister, lagen (1928: 253) om kollektivavtal, lagen (1936: 506) om
förenings- och förhandlingsrätt samt övergångsbestämmelsema tiU lagen
(1965:277) angående ändring i lagen den 11 september 1936 (nr 506) om
förenings- och förhandlingsrätt upphör att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till stadgandet om huvudorganisation i 2 § tredje stycket lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt, skall stadgandet alltjämt äga tillämpning.

Förekommer eljest i lag eller annan författning
hänvisning tiU eller avses eljest däri lagram, som ersatts genom bestämmelse i
den nya lagen, skall denna i stäUet tillämpas.

Bestämmelsema i 55 § andra stycket tillämpas ej i
fråga om mål som inkommit tiU arbetsdomstolen eller allmän domstol innan lagen
trätt i kraft. Ej heller tiUämpas bestämmelsema i 56 och 57 §§ om yrkande som
avses där hänför sig till förhållande som inträffat före lagens ikraftträdande;
är fråga om skadestånd som avses i 25 § lagen (1936:506) om förenings- och
förhandlingsrätt tiUämpas i stäUet den bestämmelsen.

s. 451 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet j

Bilaga 2 De remitterade förslagen

Förslag till

Lag om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1
§ Denna lag
äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Som
arbetstagare anses därvid även den som utan att vara anställd utför arbete för
annan och till denne intager en ställning av väsentligen samma art som en
arbetstagare till en arbetsgivare. Den för vars räk- ning arbetet utföres skall
i sådant fall anses som arbetsgivare.

2
§ Arbetsgivares
verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell
natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat
opinionsbildande ändamål undantages från lagens tUlämpnings-område såvitt avser
verksamhetens mål och inriktning.

3
§ Har i lag
eller med stöd av lag meddelats särskild föreskrift som avviker från denna
lag, gäller den föreskrtflen.

4
§ Avtal som
innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upp-häves eller
inskränkes är ogiltigt i den delen.

Utan hinder av första stycket får
avvikelse göras från föreskrifterna ill, 12 och 14 §§, 16 § andra stycket,
19-22 och 28 §§, 29 § tredje stycket, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64-66
§§ med stöd av kollektivavtal.

5 § Vad i denna lag föreskrives innebär icke rätt för part
till insyn i såda

na förhållanden hos motpart, som har betydelse för förestående eller redan

utbruten arbetskonflikt, eller rätt till inflytande över motpartens beslut rö

rande sådan konflikt.

Föreskriftema i II, 12, 19, 34, 35, 38 och 39 §§ äger
tillämpning även när kollektivavtal tilUälligt icke gäller.

6 § Med arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning
av arbets

tagare som enligt sina stadgar skall tillvarataga arbetstagarnas intressen i

förhållande till arbetsgivaren. Med arbetsgivarorganisation avses motsva

rande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

Med lokal arbetstagarorganisation
avses sammanslutning av arbetstagare som är part i lokal förhandling med
arbetsgivare. Med överordnad ar-

s. 452 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 452

betstagarorganisation avses sammanslutning av arbetstagare
som är part i central förhandling med arbetsgivare.

Bestämmelser som avser
arbetsgivarorganisation eller arbetstagarorganisation gäller i tillämpliga
delar sammanslutning av flera sådana organisationer. Vad som sägs om medlem i
organisation gäller i sådant fall de anslutna organisationema och deras
medlemmar.

Föreningsrätt

7 § Med föreningsrätt avses rätt för
arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivarorganisation eller
arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet och att verka för
organisationen eller för att en sådan bildas.

8
§
Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Arbetsgivarorganisation eller
arbetstagarorganisation är icke skyldig alt tåla sådan kränkning av föreningsrätten
som innebär intrång i dess verksamhet.

Kränkning av föreningsrätten
föreligger om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager åtgärd till
skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt
eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon på andra sidan i syfte
att förmå denne alt icke utnyttja sin rätt. Sådan kränkning föreligger även om
åtgärden vidtages för att åtagande mot annan skall uppfyllas.

Sker kränkning av föreningsrätten
genom avtalsuppsägning eller annan sådan rättshandling eller genom bestämmelse
i kollektivavtal eller annat avtal, är rättshandlingen eller bestämmelsen
ogiltig.

9 § Arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation är
skyldig att

söka hindra sina medlemmar att vidtaga åtgärd som kränker föreningsrät

ten och att söka förmå medlem som har vidtagit sådan åtgärd att upphöra

därmed.

Förhandlingsrätt

10 § Arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med
arbetsgivare i

fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivaren och medlem i arbetstagar

organisationen, vilken är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.

Förhandlingsrätt enligt första
stycket tillkommer arbetstagarorganisationen även i förhållande till
organisation som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivaren och dennes
organisation i förhållande till arbetstagarorganisationen.

11 § Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring
av sin verksam

het skall han kalla till förhandling och förhandla med arbetstagarorganisa-

s. 453 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 453

tion
i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma gäller
innan arbetsgivaren beslutar om viktigare förändring av arbets- eller
anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

Föreligger synneriiga skäl mot uppskov med beslut,
får arbetsgivaren fatta och verkställa beslutet innan han har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt första stycket.

12 § Arbetsgivare skall även i annat fall än sådant
som avses i 11 § förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till
vilken han är bunden av kollektivavtal innan han fattar eller verkställer
beslut, om organisationen påkallar förhandling och beslutet rör medlem i
organisationen. Arbetsgivaren är dock icke skyldig alt avvakta med beslut
eller att verkställa beslutet till dess förhandlingsskyldigheten har
fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot sådant uppskov.

13 8 Avser arbetsgivares beslut särskilt arbets- eller
anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör arbetstagarorganisation
i förhållande till vilken arbetsgivaren icke är bunden av kollektivavtal, är
arbetsgivaren förhandlingsskyldig enligt 11 och 12 §§ mot den organisationen.

14 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall
förhandlingsskyldigheten enligt 11 - 13 §§ fullgöras i första hand genom
förhandling med denna.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första
stycket skall arbetsgivaren på begäran förhandla även med överordnad
arbetstagarorganisation.

15 § Förhandlingsskyldig part skall själv eller genom
ombud inställa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram
motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Partema
kan dock gemensamt välja annan form för förhandling än sammanträde.

16 § Part som vill förhandla skall göra framställning
hos motparten om förhandling. Om motparten begär det, skall framställningen
vara skrtfllig och ange den eller de frågor om vilka förhandling påkallas.

Sammanträde för förhandling i annat fall än sådant
som avses i 11-13 §§ skall hållas inom två veckor efter del att motparten har
fått del av förhandlingsframställningen, om motparten är en enskild
arbetsgivare eller en lokal arbetstagarorganisation, och annars inom tre
veckor efter det att framställningen har kommit motparten till hända. Det
ankommer i övrigt på parterna att bestämma tid och plats för
förhandlingssammanträdet.

Förhandling skall bedrivas skyndsamt. Om part begär
det, skall föras protokoll som justeras av båda parter.

17 §
Arbetsgivare får ej vägra arbetstagare skälig ledighet för att deltaga

i förhandling om fråga i vilken denne har utsetts att företräda sin organisa

tion.

s. 454 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet '*'*

Rätt
till information

18 § Part som vid förhandling åberopar viss handling
skall hålla den tillgänglig för motparten, om denne begär det.

19 § Arbetsgivare skall fortiöpande hålla
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av
kollektivavtal undertättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt
och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetsgivaren
skall dessutom bereda arbetstagarorganisationen tillfälle alt i den omfattning
som organisationen behöver granska böcker, räkenskaper och andra handlingar som
rör arbetsgivarens verksamhet.

Utöver vad som följer av första stycket skall
arbetsgivaren, om det kan ske ulan oskälig kostnad eller omgång, på begäran
tillhandahålla arbetstagarorganisationen avskrift av handlingar som där avses
och biträda arbetstagarorganisationen med utredningsarbete som organisationen
behöver för sin bedömning av arbetsgivarens verksamhet.

20 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall
informationsskyldigheten enligt 19 § fullgöras mot denna. Vid förhandling
enligt 14 § andra stycket skall informationsskyldigheten fullgöras även mot
överordnad arbetstagarorganisation, om informationen är av betydelse för
förhandlingsfrågan.

21 § Part som skall lämna information enligt 18 eller
19 § har rätt till förhandling med motparten om lystnadsplikt rörande sådan
handling eller uppgift som avser affärs- eller driftsförhållanden hos företag
eller sammanslutning eller enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden.
I fråga om sådan förhandling äger 14 § motsvarande tillämpning, om förhandlingen
avser information enligt 19 §.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första
stycket, kan parten väcka talan om tystnadsplikt vid arbetsdomstolen. Sådan
talan skaU väckas inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats. Talan
skall bifallas i den mån det kan antagas att offentlighet skulle medföra risk
för väsentlig skada för part eller annan.

Utan hinder av första och andra styckena har
ledamot i styrelsen för sådan arbetstagarorganisation som avses i 20 § rätt
att taga del av information enligt 18 och 19 §§.

22 §
Har part påkallat förhandling om lystnadsplikt och iakttar parten fö-

reskrtfterna i 21 §, gäller till dess tvisten har slutligt prövats den tystnads

plikt som parten begär, om icke kravet på tystnadsplikt är obefogat och

parten har insett eller bort inse detta.

Vid beräkning av sådan tid som avses i 21 § andra
stycket äger 67 § motsvarande tillämpning.

s. 455 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet '

Kollektivavtal

23 § Med kollektivavtal avses avtal mellan
arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation om
anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetstagare.

24 § Avser koUektivavtal arbetstagares
hyresförhållande, har avtalet i den delen verkan som kollektivavtal endast i
den mån det i fråga om partsställning och innehåU är sådant som sägs i 12 kap.
67 § jordabalken. Har kollektivavtal i övrigt annat innehåll än sådant som
avses i 23 §, saknar det i den delen verkan som kollektivavtal.

25 § Kollektivavtal skall upprättas skriftligen. Har
skrtflligt förslag till kollektivavtal godkänts genom brev eller har avtalels
innehåll upptagits i justerat protokoll skall kollektivavtal anses ha
tillkommit på föreskrivet sätt.

26 § Kollektivavtal som har slutits av arbetsgivar-
eller arbetstagarorganisation är inom sitt tillämpningsområde bindande även
för medlem i organisationen. Detta gäller oavsett om medlemmen har trätt in i
organisationen före eller efter avtalet, i den mån medlemmen ej redan är
bunden av annat koUektivavtal.

Utträder medlem ur organisation som har slutit
kollektivavtal, upphör han ej enbart av det skälet att vara bunden av avtalet.

27 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av
koUektivavtal i förhållande till varandra kan ej med giltig verkan träffa
överenskommelse som strider mot kollektivavtalet.

28 § Övergår företag eller del av företag från
arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal till ny arbetsgivare, gäller
kollektivavtalet i tillämpliga delar för den nye arbetsgivaren, i den mån han
ej redan är bunden av annat kollektivavtal.

Kollektivavtal skall ej enligt första stycket gälla
för ny arbetsgivare, om arbetstagarparten säger upp avtalet inom trettio dagar
efter det alt den har undertättats om övergången. Sker uppsägning inom denna
tid, upphör avtalet att gälla vid övergången eller, om uppsägningen sker efter
övergången, vid tidpunkten för uppsägningen.

Utan hinder av första stycket gäller kollektivavtal
ej för ny arbetsgivare, om den tidigare arbetsgivaren säger upp det före
övergången. Sker uppsägningen senare än sextio dagar före övergången, gäller
dock avtalet för den nye arbetsgivaren till dess sextio dagar har förflutit
från uppsägningen.

Sammanslås två eller flera arbetsgivar- eller
arbetstagarorganisationer, skall kollektivavtal som gäller för organisation som
upplöses genom sam-

s. 456 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 456

manslagningen
gälla för den sammanslagna organisationen som om avtalet hade slutils av denna.

29 §
Är kollektivavtal på den ena eller på båda sidor slutet av flera parter

och kräves uppsägning för att avtalet skall upphöra att gälla, får part för

egen del säga upp avtalet hos en eller flera parter på andra sidan.

Har kollektivavtal sagts upp till viss tidpunkt
endast vad avser några parter och vill annan part samtidigt helt eller delvis
frånträda avtalet, får denna part säga upp avtalet.

Sådan uppsägning som avses i andra stycket skall
göras inom tre veckor efter den dag då uppsägning annars skulle ha skett eller
om den avtalade uppsägningstiden understiger sex veckor, inom hälften av
uppsägningstiden.

30 §
Uppsägning av kollektivavtal skall ske skriftligen eller genom tele

gram.

Har meddelande om uppsägning avsänts under
motpartens senast kända adress så tidigt att det hade bort komma denne till
hända innan uppsägning senast skulle ha skett, skall uppsägning anses ha ägt
rum även om meddelandet icke kommer fram i tid.

31 §
Har arbetsgivare, arbetstagare eller organisation som är bunden av

kollektivavtal grovt brutit mot avtalet eller denna lag, och har förfarandet

väsentlig betydelse för avtalsförhållandet i dess helhet, får arbetsdomsto

len på yrkande av motpart förklara att avtalet icke längre skall gälla.

Är kollektivavtalet på den ena eller på båda sidor
slutet av flera parter och har förklaring enligt första stycket gjorts för
endast vissa av dem, får annan part inom tre veckor från förklaringen med
omedelbar verkan säga upp avtalet för egen del.

Finner arbetsdomstolen att visst förfarande strider
mot kollektivavtal eller mot denna lag, får domstolen på yrkande befria
arbetsgivare, arbetstagare eller organisation från förpliktelse enligt avtalet
eller lagen, i den mån det icke skäligen kan krävas alt förpliktelsen
fullgöres.

Medbestämmanderätt
genom kollektivavtal

32
§ Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal om
medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ledningen och
fördelningen av arbetet, ingående och upphörande av anställningsavtal eller
verksamhetens bedrivande i övrigt.

s. 457 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 457

Bestämmanderätt
vid tvist om tolkning av avtal

33 §
Har kollektivavtal träffats om medbestämmanderätt för arbetsta

gama i sådan fråga som avses i 32 § och uppkommer tvist om tillämpning

av avtalet eller av beslut som har fattats med stöd av avtalet, gäller arbets

tagarpartens mening till dess tvisten har slutligt prövats. Detsamma gäller

tvist om kollektivavtal rörande påföljd för arbetstagare som har begått av

talsbrott. Vad som nu har sagts ger dock ej arbetstagarparten rätt att fatta

beslut på arbetsgivarens vägnar.

Intager två eller flera arbetstagarparter
oförenliga ståndpunkter i sådan tvist som avses i första stycket, får
arbetsgivaren ej fatta eller verkställa beslut som beröres av tvisten förrän
denna har slutligt prövats.

Första och andra styckena gäller ej om synnerliga
skäl föranleder annat eller om arbetstagarparts mening är oriktig och parten
har insett eller bort inse detta.

34 §
Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som

är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren, tvist om arbets

skyldighet enligt avtal för medlem i organisationen, gäller organisationens

mening till dess tvisten har slutiigt prövats.

Föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning
synnerliga skäl mot att utförande av omtvistat arbete uppskjutes, får han
kräva att arbetet ändå utföres enligt hans mening i tvisten. Vad som nu har
sagts gäller dock ej om arbetsgivarens mening är oriklig och arbetsgivaren har
insett eller bort inse detta eller om arbetet innebär fara eller det annars
föreligger särskilda skäl.

Utnyttjar arbetsgivare sin rätt enligt andra
stycket, är arbetstagaren skyldig att utföra arbetet. Arbetsgivaren skall i
sådant fall omedelbart påkalla förhandling i tvisten och, om tvisten icke kan
lösas vid förhandling, väcka talan vid arbetsdomstolen.

35 § Uppkommer mellan arbetsgivare och
arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till
arbetsgivaren, tvist om till-lämpning av avtal om lön eller annan ersättning
till medlem i organisationen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla
förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall
arbetsgivaren väcka talan vid arbetsdomstolen. Underlåter arbetsgivaren att
påkalla förhandling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade
beloppet skyldig att utge ersättning enligt arbetstagarorganisationens mening,
om kravet ej är oskäligt- 1

36 § Arbetstagarpartens rätt enligt 34 och 35 §§
tillkommer lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns. Har central
förhandling påkallats, tillkommer rätten den överordnade
arbetstagarorganisationen.

s. 458 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet '

37
§ Skall förhandling enligt 34 § tredje stycket eller 35 § äga ram både lokalt
och centralt, skall central förhandling påkallas inom tio dagar efter det att
den lokala förhandlingen har avslutats. Talan vid arbetsdomstolen skall väckas
inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats.

Vid beräkning av sådan tid som avses i första
stycket äger 67 § motsvarande tiUämpning.

Facklig
vetorätt i visst fall

38 §
Innan arbetsgivare beslutar att låta någon, som därvid icke skall va

ra arbetstagare hos honom, ulföra visst arbete för hans räkning eller i hans

verksamhet skall han kalla till förhandling och förhandla med arbetstagar

organisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för så

dant arbete.

Första stycket gäller ej om arbetet är av kortvarig
och tillfällig natur eller kräver särskild sakkunskap, ej heller om den
tilltänkta åtgärden i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har godtagits av
arbetstagarorganisationen. Arbetsgivaren är dock skyldig alt förhandla med
arbetstagarorganisationen innan han fattar eller verkställer beslut, om
organisationen i särskilt fall påkallar det.

Föreligger synneriiga skäl mot uppskov med beslut,
får arbetsgivaren fatta och verkställa beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första stycket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren
icke skyldig alt avvakta med beslut eller att verkställa beslutet till dess
förhandlingsskyldigheten har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot sådant
uppskov. Ifråga om förhandling enligt första och andra styckena äger 14 §
motsvarande tillämpning.

39 § Har förhandling enligt 38 § ägt ram och förklarar
överordnad arbetstagarorganisation eller, om sådan ej finns, den
arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtal som binder arbetsgivaren
att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antagas medföra åsidosättande
av lag eller av kollektivavtal för arbetet eller att åtgärden annars strider
mot vad som är allmänt godtaget inom avtalsområdet, får arbetsgivaren ej låta
arbetet utföras av någon som därvid icke är arbetstagare hos honom.

40 § Förbud enligt 39 § inträder ej om
arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. 39 § tiUämpas icke, om
arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket har verkställt beslut i den fråga
som förhandlingen avser.

s. 459 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet '*59

Fredsplikt

41 § Den som är eller har
varit medlem i arbetsgivar- eller arbetstagaror

ganisation som har slutit koUektivavtal får under den tid som avtalet gäller

för honom icke deltaga i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad,

bojkott eller annan därmed Jämföriig stridsåtgärd. Detta förbud gäller dock

ej om åtgärden har beslutats av organisationen i behörig ordning och vidta

gits för annat ändamål än

1. att utöva påtryckning i tvist om avtalets
giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i tvist huravida visst förfarande
strider mot avtalet eller mot denna lag,

2. att åstadkomma ändring i avtalet,

3. att genomföra bestämmelse som är avsedd att
tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla eller

4. att
stödja annan part, när denne icke själv får vidtaga stridsåtgärd.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även stridsåtgärd som vidtages

av
arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal eller som har blivit bunden
av kollektivavtal på grand av 28 §.

42 §
Arbetsgivarorganisation eller arbetstagarorganisation får ej anordna

eller på annat sätt föranleda stridsåtgärd som enligt 41 § icke är lovlig. Så

dan organisation får ej heller genom understöd eller på annat sätt medver

ka vid olovlig stridsålgärd. Organisation som själv är bunden av kollektiv

avtal är även skyldig att söka hindra sina medlemmar att vidtaga olovlig

stndsåtgärd och att söka förmå medlemmar som har vidtagit sådan åtgärd

att upphöra därmed.

Har någon vidtagit stridsåtgärd i strid mot 41 §,
får annan icke deltaga i åtgärden.

43 §
Har olovlig stridsåtgärd vidtagits av arbetstagare som är bundna av

koUektivavtal, åligger det arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisa

tion att omedelbart taga upp överläggningar med anledning av stridsåtgär

den.

Första
stycket gäller lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.

44 § Har vid förhandling om kollektivavtal part begärt
att sådan fråga som avses i 32 § skall regleras i avtalet eller i särskilt
avtal mellan samma parter men kommer ändå uttrycklig reglering av frågan icke
till stånd när koUektivavtal träffas mella partema, skall frågan vid
tillämpningen av föreskrifterna om fredsplikt i 41 § anses falla utanför
kollektivavtalet.

45 § Arbetsgivarorganisation, arbetsgivare och
arbetstagarorganisation som avser att vidtaga stridsåtgärd skall, om giltigt
hinder ej möter, varsla motparten skriftligen om åtgärden minst sju dagar i
förväg. Finns oorganiserade arbetstagare på motsidan, får varslas genom
allmänt synliga anslag pä arbetsplatsen.

s. 460 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 460

Varsel enligt första stycket skall innehålla
uppgift om anledningen till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.

Medling

46 §
För medling i arbetstvister finns en statens förlikningsmannaex

pedition. Expeditionen skall genom därtill utsedda föriikningsmän följa

förhållandena på arbetsmarknaden och medla i arbetstvister mellan å ena

sidan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och å andra sidan arbetsta

gare eller arbetstagarorganisation.

Har exepeditionen fått kännedom om arbetstvist som
hotar alt medföra eller redan har medfört stridsåtgärd, skall den utse
föriikningsmän att medla i tvisten, om medverkan av förlikningsman kan anses
ägnad att främja en lösning av denna. Förlikningsmannen skall kalla parterna
till förhandling eller vidtaga annan lämplig åtgärd samt hemställa till part
alt uppskjuta eller inställa stridsåtgärd.

Enligt expeditionens bestämmande skall
förlikningsman på anmodan gå parter på arbetsmarknaden till hända med råd och
upplysningar rörande förhandlingar och kollektivavtal och leda sådana
förhandlingar.

47 § Varsel enligt 45 § skall inom tid som där anges
lämnas även till förlikningsmannaexpeditionen. Den som underlåter detta dömes
till böter, högst trehundra kronor.

48 § Vid förhandling enligt 46 § skall förlikningsman
söka få till stånd överenskommelse mellan partema i enlighet med förslag som
under förhandlingen kommer från parterna själva. Förlikningsmannen är dock
oförhindrad att hemställa om Jämkningar och medgivanden som han anser
önskvärda för en god lösning av tvisten.

49 § Har part som är förhandlingsskyldig enligt 10 §
kallats till förhandling inför förlikningsman och försummar parten att
inställa sig vid förhandlingssammanträde och förhandla enligt 15 §, kan
förlikningsmannen på motpartens hemställan anmäla försummelsen hos
arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen kan ålägga parten att vid vite fuUgöra sitt
åliggande och på anmälan av förlikningsman utdöma vitet.

50 § Parts skyldighet enligt 18 § aU vid förhandling
hålla viss handling tillgänglig för motparten gäller även i förhållande till
föriikningsmän, om denne begär det.

51 § Uppnås vid förhandling inför föriikningman icke
enighet mellan partema, kan föriikningsmannen anmoda partema att låta tvisten
avgöras av skiljemän och lämna sin medverkan för att utse lämpliga skiljemän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 6'

FörUkningsman får ej själv åtaga sig skiljemannauppdrag
i arbetstvist, om icke förUkningsmannaexpeditionen i särskilt faU medger det.

52 §
I arbetstvist av större betydenhet får regeringen utse erfarna och

sakkunniga personer att i egenskap av förlikningskommission medla i tvis

ten.

Regeringen kan utse även enskild person att i
egenskap av särskild förlikningsman medla i sådan tvist som avses i första
stycket.

Föreskrtfterna i 49 och 50 §§ äger motsvarande
tillämpning vid medling av förlikningskommission eller särskUd förlikningsman.

53 §
Part som enligt 50 § är skyldig att hålla viss handling tillgänglig för

förlikningsman kan göra skriftligt förbehåll om tystnadsplikt, om handling

en avser affärs- eller driftsförhållanden hos företag eller sammanslutning

eller enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. Vad som nu har

sagts gäller dock ej handling som icke omfattas av tystnadsplikt för part.

Den som är eller har varit förlikningsman får ej
obehörigen yppa eller utnyttja vad som omfattas av lystnadsplikt enligt första
stycket eller på annat sätt obehörigen yppa eller utnyttja vad som han har fått
kännedom om under sin verksamhet.

Första och andra styckena gäller även i fråga om
den som enligt 52 § är eller har vant utsedd att deltaga i
förlikningskommission eller att vara särskild förlikningsman.

Skadestånd
och andra påföljder

54 § Den som bryter mot denna lag eller mot
kollektivavtal skall ersätta därigenom uppkommen skada, om ej annat följer av
56-58 eller 60 §.

55 § Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått
skall hänsyn tagas även tiU intresset av att lagens eUer kollektivavtalets
bestämmelser iakttages och till övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

56 § Bryter någon som företräder organisation eller
arbetsgivare mot tystnadsplikt som avses 121 och 22 §§, svarar den organisation
eller arbetsgivare som han företrädde för uppkommen skada.

57 § Arbetstagarorganisation kan åläggas att ersätta
uppkommen skada om den i tvist som avses i 33 eller 34 § har föranlett eller
godkänt felaktig tillämpning av avtal eller av denna lag och organisationens
företrädare har saknat fog för sin ståndpunkt i tvisten. Detsamma gäller om
organisationen har saknat fog för förklaring enligt 39 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 2

58 §
Har organisation anordnat eller föranlett stridsålgärd som enligt

41 § icke är lovlig för medlem i organisationen, kan enskild arbetsgivare el

ler arbetstagare ej åläggas skadestånd för att han har deltagit i åtgärden.

Skadestånd kan icke åläggas arbetstagare som med
sin organisations godkännande har vägrat att utföra arbete som arbetsgivaren
har krävt enligt 34 § andra stycket.

59 § Kräver arbetsgivaren arbete enligt 34 § andra
stycket ulan alt sådana synnerliga skäl som där avses föreligger, skall han
ersätta uppkommen skada. Detsamma gäller om arbetsgivare underlåter att påkalla
förhandling eller att väcka talan enligt 34 § tredje stycket.

60 § Är någon skadeståndsskyldig enligt denna lag, kan
skadeståndets belopp nedsättas i förhållande till vad som annars skulle ha
utgått, om det är skäligt med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den
skadelidandes förhållande i avseende på tvisten, skadans storlek i Jämförelse
med den skadevållandes tillgångar eller omständighetema i övrigt. FuUständig befrielse
från skadeståndsskyldighet kan också medges.

Vid bedömande enligt första stycket av
arbetstagares skadeståndsskyldighet för deltagande i olovlig stridsåtgärd
skall särskild hänsyn tagas till de omständigheter som har framkommit vid
överläggning enligt 43 § och de verkningar som har följt av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas
skadestånd med högre belopp än tvåhundra kronor.

61 §
Är flera ansvariga för skada enligt denna lag, skall skadeståndsskyl

digheten fördelas mellan dem efter vars och ens skuld.

Har någon ålagts ati utge skadestånd och för den
skadelidande talan mot annan, kan den senare förpliktas att solidariskt med den
förre utge skadestånd, om detta framstår som skäligt.

62 §
Kan enligt denna lag skadestånd följa på åtgärd eller underiåtenhet

av arbetstagare, får annan påföljd icke åläggas arbetstagaren utan stöd i lag

eller kollektivavtal. Delsamma gäller i fall när arbetstagare icke kan åläg

gas skadestånd enligt 56 eller 58 §.

Tvisteförhandling
och rättegång

63
§ Mål om tillämpning av denna lag prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål
handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Första
stycket gäller icke åtal för brott mot 47 eller 53 § och ej heller mål som
avses i 1 kap. 2 § första stycket lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 453

64 §
Uppkommer tvist mellan parter som är bundna av kollektivavtal om

tillämpningen av denna lag eller om kollektivavtalet, skall sådan förhand

ling som avses i 4 kap. 7 § lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

fullgöras genom central förhandling mellan de parter som har slutit koUek

tivavtalet.

Hänför sig tvisten till förhållandet mellan enskild
arbetsgivare och enskild arbetstagare, skall den centrala förhandlingen
föregås av lokal förhandling mellan arbetsgivaren och vederbörande lokala
arbetstagarorganisation, om icke de parter som har slutit kollektivavtalet
kommer överens om annat.

65 §
Uppkommer tvist om skadestånd eller annan fullgörelse enligt den

na lag eller enligt kollektivavtal, skall den som har rätt till förhandling en

ligt 10 § påkalla förhandling inom fyra månader efter det att han har fått

kännedom om den händelse vartill yrkandet hänför sig och senast inom två

år efter det att händelsen har inträffat. Skall lokal förhandling äga mm en

ligt 64 § andra stycket, gäller vad som nu har sagts den lokala förhandling

en. Central förhandling skall i sådant fall påkallas inom två månader efter

det alt den lokala förhandlingen har avslutals. Rör yrkandet medlems rätt,

räknas tiderna från det alt antingen medlemmen eller hans organisation har

fått kännedom om den händelse vartill yrkandet hänför sig.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga
om den som vill vinna förklaring att rättshandling eller avtalsbestämmelse är
ogiltig av det skälet att den innebär kränkning av föreningsrätten.

.66
§ Talan i sådan tvist som avses i 65 § skall väckas inom tre månader efter det
att förhandling har avslutats. Har lokal förhandling ägt ram, räknas tiden
från det att den centrala förhandlingen har avslutats. Har mot förhandling
förelegal hinder som ej har berott av käranden, räknas tiden från det att
förhandlingen enligt 16 § andra stycket senast skulle ha hållits.

Talan om skadestånd eller annan fullgörelse med
anledning av olovlig stridsåtgärd skall väckas inom tre månader efter det att
stridsåtgärden har avslutats.

Väcker
part ej talan inom föreskriven tid, är rätten till talan förlorad.

67 § Vid tiUämpning av 65 och 66 §§ skall, om partema
ej enas om annat, förhandling anses avslutad då part som har fuUgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt 15 § ger motparten skriftligt besked om att han
frånträder förhandlingen.

68 § Har organisation som är bunden av koUektivavtal
ej iakttagit tid för förhandling eller för talans väckande som föreskrives i
denna lag eller i kollektivavtal, har den som är eller har varit medlem i
organisationen rätt att väcka talan i tvisten inom en månad efter det att tiden
har löpt ut, om tvis-

s. 464 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 464

ten rör hans rätt. Skall talan enligt 4 kap. 7 § lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister föregås av förhandling och har
förhandling icke ägt ram, gäller vad som nu har sagts i stället rätt att
påkalla förhandling. För talan gäller i sådant fall vad som sägs i 66 §.

Part som ej är eller har varit
medlem i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation skall väcka talan inom
fyra månader efter det att parten har fått kännedom om den händelse vartill
yrkandet hänför sig och senast inom två år efter det att händelsen har
inträffat.

Väcker part ej talan inom föreskriven tid, är rätten till
talan förlorad.

69 § Uppkommer tvist om tillämpningen av denna lag eller
om kollektiv

avtal, kan arbetsdomstolen meddela förordnande i tvistefrågan till dess

tvisten har slufligt prövats. Sådant förordnande gäller utan hinder av

33-36 och 39 §§.

Yrkande om förordnande enligt
första stycket får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att
yttra sig.

70 § Utöver vad som följer av 5 kap. rättegångsbalken kan
arbetsdom

stolen i mål om tillämpningen av denna lag eller om kollektivavtal förordna

att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att vid

förhandlingen skall förekomma sådan handling eller uppgift som avser af

färs- eller drtftsförhållanden hos företag eller sammanslutning eller en

skilds ekonomiska eller personliga förhållanden och att offentlighet skulle

medföra risk för väsentlig skada för part eller annan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

Genom lagen upphäves lagen (1920:245) om medling i
arbetstvister, lagen (1920:248) om särskilda skiljedomare i arbetstvister,
lagen (1928: 253) om kollektivavtal, lagen (1936:506) om förenings- och
förhandlingsrätt samt övergångsbestämmelsema till lagen (1965:277) angående
ändring i lagen den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och
förhandlingsrätt.

Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till eller avses annars däri lagrum som har ersatts
genom föreskrift i den nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

Föreskrifterna i 64 § tillämpas ej
i fråga om mål som har kommit in till arbetsdomstolen innan lagen har trätt i
kraft. EJ heller tillämpas föreskrtfter-na i 65, 66 och 68 §§, om sådant
yrkande som avses i dessa lagrum hänför sig tiU omständighet som har inträffat
före lagens ikraftträdande. Avser yrkandet skadestånd enligt 25 § lagen
(1936:506) om förenings- och förhandUngsrätt, tiUämpas i stäUet den
föreskriften.

s. 465 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 465

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister

Härigenom föreskrives, att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 §, 3 kap.
3 §, 4 kap. 5-7 §§ samt 5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tvist som skall handläggas enligt denna lag får i stället
genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän. Detta gäller dock ej tvist
rörande förklaring som avses i 7 § lagen (1928:253) om kollektivavtal. EJ
heller får i tvist rörande föreningsrätt göras gällande avtal, som före
tvistens uppkomst träffats om att tvisten skall avgöras av skiljemän utan
förbehåll om rätt för partema att klandra skiljedomen.

Tvist som skall handläggas enligt denna lag får i stället
genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän. Detta gäller dock ej tvist
rörande förklaring som avses ii/ § lagen (1976:000) om medbestämmande i
arbetslivet. Ej heller får i tvist rörande föreningsrätt göras gällande avtal,
som före tvistens uppkomst träffats om att tvisten skall avgöras av skiljemän
utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 kap. 1 §

Arbetsdomstolen skall som första domstol upptaga och
avgöra tvister om kollektivavtal saml andra arbetstvister mellan arbetsgivare
eller förening av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare
eller medlem i sådan förening, å andra sidan.

Arbetsdomstolen skall som första
domstol upptaga och avgöra tvister om kollektivavtal samt andra arbetstvister
mellan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation, å ena sidan, och
arbetstagarorganisation eUer medlem i sådan organisation, å andra sidan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Att arbetsdomstolen även i annat
fall än som avses i första stycket prövar arbetstvist som första domstol,
därom finns särskilda bestämmelser.

Gemensamt med arbetstvist enligt
första eller andra stycket får handläggas även annan arbetstvist mellan samma
eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga
omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger,
kan domstolen åter särskilja målen.

30-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 465 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 465

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 kap. 3
§' Äv övriga tolv ledamöter utses fyra efter förslag av Svenska
arbetsgivareföreningen, en efter förslag av Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet, en såsom representant för staten som arbetsgivare, fyra
efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter förslag av
Tjänstemännens centralorganisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i första stycket sägs om utseende av ledamot äger
motsvarande tillämpning på utseende av ersättare för sådan ledamot. Äv ersättarna
för de ledamöter som utses efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation
skall dock två utses efter förslag av Sveriges akademikers
centralorganisation.

Vad i första stycket sägs om utseende av ledamot äger
motsvarande lilllämpning på utseende av ersättare för sådan ledamot. A v ersättarna
för de ledamöter som utses efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation
skall dock två utses efter förslag av Centralorganisationen SACO I SR.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till ledamöter och
ersättare skall upptaga minst dubbelt så många personer som de som skall utses
med ledning av förslaget. Har sådant förslag ej avgetts, förordnar regeringen
ändå ledamöter och ersättare till föreskrivet antal.

4
kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I tvist om kollektivavtal kan/o>-ening, som slutit
avtalet, väcka och ulföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har
varit medlem i föreningen. 1 annan arbetstvist kan förening av arbetsgivare
eller arbetstagare, vilken har till uppgift att tillvarataga sina medlemmars
intressen i sådana tvister, väcka och ulföra talan vid arbetsdomstolen för
medlem i föreningen. Den som är eller har varit medlem i förening har rätt
att själv väcka och utföra talan, om han visar att föreningen undandrager sig
att tala på hans vägnar. Vad som finns föreskrivet om part beträffande
Jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och
andra frågor som rör bevisningen skaU även gäUa den för vil-kenföreningen
kärar.

' Senaste lydelse 1974: 1092.

I tvist om kollektivavtal kan organisation, som slutit
avtalet, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har
varit medlem i organisationen. 1 annan arbetstvist kan arbetsgivar- eller
arbetstagarorganisation som avses i 6 § lagen (1976:000) om medbestämmande i
arbetslivet väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för medlem i
organisationen. Den som är eUer har varit medlem i sådan organisation har rätt
att själv väcka och utföra talan, om han visar att organisationen undandrager
sig alt tala på hans vägnar. Vad som finns föreskrivet om part beträffande
Jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och
andra frågor som rör bevisningen skaU även gäUa den för vilken organisationen
för talan.

s. 467 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet

467

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen
mot medlem eller föratvarande medlem i förening som avses i första stycket,
skall i motsvarande fall som anges där även föreningen instämmas. Föreningen
kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om förening gäller även om
förbund av flera föreningar. Med medlem avses därvid såväl de anslutna
föreningarna som deras medlemmar.

Föreslagen lydelse

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen
mot medlem eller förutvarande medlem i organisation som avses i första
stycket, skall i motsvarande fall som anges där även organisationen instämmas.
Organisationen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför
sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om organisation gäller även
om sammanslutning av flera sådana organisationer. Med medlem avses därvid såväl
de anslutna organisationerna som deras medlemmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skaU
förpliktas att fullgöra eller underlåta något, skall avvisas om det ej är av
avsevärd betydelse för käranden eller den för vilkenförening kärar att sådan
faststäUelsetalan prövas.

Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skall
förpliktas att fullgöra eller underlåta något, skall avvisas om det ej är av
avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken organisation för talan att
sådan faststäUelsetalan prövas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 § Talan får ej upptagas till prövning av
arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt lagen (1936:506)
om förenings- och förhandUngsrätt eller som anges i kollektivavtal, eller
överläggning, som avses i 52 § statstjänstemannalagen (1965:274) eller 7 §
kommu-naltjänstemannalagen (1965:275), har ägt rum rörande tvistefrågan. Detta
gäller dock icke tvist huruvida stridsåtgärd företagits i strid mot
kollektivavtal eller föreskrift i särskild lag eller tvist om påföljd av sådan
åtgärd.

Talan får ej upptagas till prövning
av arbetsdomstolen förtån förhandling, som kan påkallas enligt lagen
(1976:000) om medbestämmande i arbetslivet, eller överläggning, som avses i
52 § statstjänstemannalagen (1965:274) eller 7 § kommunalljänslemannalagen
(1965:275), har ägt ram rörande tvistefrågan. Finns för särskilda fall
bestämmelser i annan lag om förhandUng vid tvist, skall även de iakttas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1974: 1012.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 468

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Första stycket gäller icke talan
enligt 31 § lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet och ej heller
tvist huruvida stridsåtgärd vidtagits i strid mot kollektivavtal eller
föreskrift i särskild lag eller tvist om påföljd för sådan åtgärd. I faU som avses
i 43 § lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet får arbetsdomstolen
dock ej pröva tvisten förrän den där angivna överläggningsskyldigheten
fullgjorts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan hinder a\ första stycket får talan upptagas tiU
prövning, om i målet framställes yrkande om förordnande för tiden intill dess
lagakraftägande dom eUer beslut föreligger i målet. Sedan sådant yrkande
prövats, skall målet förklaras vilande i avbidan på att förhandling eller
överläggning rörande tvistefrågan enligt första stycket slutförts. Innan
sådan förhandling eller överiäggning slutförts får målet icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överläggning
som avses i första stycket ej ägt rum, får talan ändå upptagas till prövning, om
mot förhandlingen eller överläggningen förelegal hinder som icke berott av
käranden.

Utan hinder av första och andra styckena får talan
upptagas till prövning, om i målet framställes yrkande om förordnande för
tiden intill dess lagakraftträdande dom eller beslut föreligger i målet.
Sedan sådant yrkande prövats, skall målet förklaras vilande i avbidan på att
förhandUng eller överläggning rörande tvistefrågan enligtförsta eller andra
stycket slutförts. Innan sådan förhandling eller överläggning slutförts får
målet icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överläggning som avses i första
eller andra stycket ej ägt ram, får talan ändå upptagas till prövning, om mot
förhandlingen eller överläggningen förelegat hinder, som icke berott av
käranden. Har sådant hinder förelegat mot lokal förhandUng som sägs i 64 §
lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet får talan prövas även om
central förhandUng som där sägs ej ägt rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap. 2 § 1 mål som handlägges enligt denna lag kan
förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som
förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Innehåller annan
lag än rättegångsbalken bestämmelse som avviker från vad nu sagts, tillämpas
dock den bestämmelsen.

s. 469 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 469

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Ersättning för rättegångens förberedande utgår ej
för kostnad för sådan förhandling som grandas på lagen (1936:506) om förenings-
och förhandUngsrätt eller på kollektivavtal.

Föreslagen
lydelse

Ersättning för rättegångens förberedande utgår ej
för kostnad för sådan förhandling som grundas på lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet eller på kollektivavtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skyldighet för flera medparter att ersätta
rättegångskostnad i mål, som upptagits av arbetsdomstolen som första domstol,
skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till deras
förhållande till saken och rättegången.

Denna
lag träder i kraft den 1 Januari 1977.

s. 470 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 470

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1976-03-10

Närvarande: justitierådet Hult, regeringsrådet Simonsson,
justitierådet Mannerfelt, justitierådet Welamson.

Enligt lagrådet den 27 februari
1976 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 11
december 1975 har regeringen på hemställan av statsrådet Bengtsson beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om
medbestämmande i arbetslivet,

2.
lag om ändring
i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

Förslagen, som finns bilagda detta
protokoll, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorema Lars Lunning
och Olof Bergqvist.

För alt de i lagrådsremissen
upptagna förslagen skall kunna, såsom planerat, föreläggas riksdagen under nu
pågående riksmöte, har beräknats att lagrådets utlåtande måste föreligga
färdigt senast i början av mars 1976. För att undvika en aUtför knapp tidsram
för föredragnings-och granskningsarbetet hos lagrådet har arbetet bedrivits i
två skeden. Sedan början av december 1975 har för lagrådet presenterats
preliminära upplagor av lagtext och motiv, och lagrådet bar i det sammanhanget
haft tUlfälle att genom föredragandena framföra synpunkter och föreslå
ändringar att övervägas under det då alltjämt pågående departementsarbetet med
remissen. Efter det att innehållet i det förslag som sedermera remitterats
till lagrådet blivit i huvudsak bestämt, har en genomgång av detta ägt rum.
Därvid bar arbetet underlättats av vad som förekom under det första
granskningsskedet.

Granskningen av den nu föreliggande
lagrådsremissen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Frågan om demokratisering av
arbetslivet, liksom frågan hur långt man i lagstiftningen bör gå för att verka
härför, är av utpräglat politisk natur. Lagrådet har såsom en icke politisk
instans i princip att avhålla sig från att ge till känna någon uppfattning om
vilka politiska ståndpunkter och värderingar som bör ligga tiU grund för en
lagstiftning. Undantag från denna handlingslinje kan visserligen komma i fråga
under särskilda förhållanden, såsom när det gäUer ett förslags grundlagsenlighet,
förenlighet med vedertagna rättsgrundsatser och liknande. Föreva-

s. 471 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 471

rande
lagstiftningsärende ger emellertid inte lagrådet anledning att gå in på de
allmänna grunder, på vilka remissförslaget vilar.

Den
föreslagna lagstiftningen är avsedd att i princip vinna tillämpning även inom
den offentliga sektorn. För denna avses dock komma att gälla vissa
särbestämmelser. Då dessas innebörd inte har varit känd vid tiden för lagrådets
granskning, har lagrådet inte kunnat överblicka vilka verkningar de remitterade
förslagen kan få i fråga om den offentliga verksamheten.

Förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet

1 §

Till
de problem som rör avgränsningen av den föreslagna lagens till-lämpningsområde
hör gränsdragningen mellan vad som skall anses gälla förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare, å ena sidan, och vad som hör till arbetsgivarens
personliga ekonomi och privata förhållanden i övrigt, å den andra. Denna
gränsdragningsfråga uppstår, när en arbetsgivare bedriver verksamhet utan att
anlita sådan särskild företagsform som medger att en klar gräns dras kring vad
som hör till företagets ekonomi och verksamhet. Frågan får betydelse exempelvis
när det gäller att bestämma, hur långt arbetsgivarens förhandlingsskyldighet
sträcker sig, eller att fastställa omfattningen av hans skyldighet att
informera ve derbörande fackliga motparter. I specialmotiveringen till förevarande
paragraf har om denna fråga uttalats bl. a. att enskilda beslut, som rör
arbetsgivarens hushåU eller personliga ekonomi i övrigt, normalt inte kan anses
falla in under lagens tillämpningsområde. Härtill fogas dock det uttalandet,
att det finns beslut av mera omfattande eller långsiktig betydelse vilka inte
rimligen bör anses falla utanför arbetsgivarens förhållande till
arbetstagarna, även om besluten i och för sig är av beskaffenhet att kunna
förekomma även i en privatpersons ekonomi. Det har överlåtits åt
rättstillämpningen att från fall tUl fall göra de avvägningar som blir
nödvändiga.

Enligt
lagrådets uppfattnmg är det nödvändigt att på detta område finna en gräns, som
är såvitt möjligt klar och hanterlig och som innebär att arbetsgivarens skyldigheter
enligt medbestämmandelagen inte i något faU tillåts att sträcka sig in över
hans rent personliga förhållanden. Ledning för gränsdragningen torde härvid
kimna hämtas i reglerna om bokföringsskyldighet. Den nya bokföringslag varom
förslag (prop. 1975: 104) har förelagts riksdagen bygger på förutsättningen,
att den bokföringsskyldiges personliga ekonomi skall kunna hållas skUd från
den verksamhet för vilken han är bokföringsskyldig. I den löpande bokföringen
skall såsom affärshändelser upptas i princip enbart sådana förändringar i
storleken och sammansättningen av den bokföringsskyldiges förmögenhet som är
att hänföra till rörelsen. Dock skall som affärs-

s. 472 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 472

händelse
räknas också den bokföringsskyldiges tillskott till och uttag ur verksamheten
av pengar, varor eller annat. Den sålunda föreslagna regleringen torde kunna
ge god vägledning även när det gäller att avgränsa vad som skall anses höra till
området för förhandlings- och informationsskyldigheten enUgt
medbestämmandelagen.

I slutet av specialmotiveringen tiU 1 § berörs
frågor av internationellt privat- och processrättslig natur. Det kan anmärkas
att när det gäller näring, som utlänning eller utländskt företag bedriver här
i riket, större problem i berörda avseende knappast är att påräkna. Härvid må
hänvisas till bestämmelsen i 2 § lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring här i riket.

2
§

1 paragrafen anges, att arbetsgivares verksamhet
som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller
som har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål
undantages från lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.
Verksamhet av åsyftad art får i dessa avseenden anses falla utanför
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och därmed utanför lagens
tillämpningsområde enligt 1 §. För att detta synsätt skall komma till bättre
uttryck i lagtexten, föreslår lagrådet att orden "undantages från"
utbyts mot "faller ej inom".

I specialmotiveringen till 2 § framhålls, att
kollektivavtal med verkningar enligt lagen inte kan träffas om frågor som
avses i paragrafen men att det i och för sig inte finns några hinder mot att
arbetsgivare och arbetstagarorganisation sluter avtal utan lagens stöd om
exempelvis rätt tiU information eller till överläggningar i sådana frågor. Ett
spörsmål som ligger nära i detta sammanhang är, huruvida arbetstagarsidan får
tillgripa stridsåtgärder för att förmå arbetsgivaren att sluta avtal av detta
slag. Uppenbarligen reser fredspliktsreglerna i 41 och 42 §§ inte något hinder
häremot; de är över huvud taget inte tillämpliga i frågor som avses i 2 §.
Därmed är likväl inte sagt, att det är tUlåtet för arbetstagare att strejka för
att förmå sin arbetsgivare att sluta avtal rörande sådana frågor. Enligt
lagrådets uppfattning saknas stöd för antagande, att det enligt gällande rätt
skulle stå arbetstagare öppet att vare sig det sker på deras organisations
uppmaning eller ej under bestående anställningar gå till strejk i frågor, som
ligger utanför förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. En sådan
arbetsinställelse torde inte vara förenlig med arbetstagarnas åtaganden enligt
deras enskilda arbetsavtal, och några regler som kan föranleda annan bedömning
innehåller inte den föreslagna lagen.

3
§

Ett från både principiell och praktisk synpunkt
betydelsefullt fråge komplex hänför sig till förhållandet mellan den föreslagna
lagen ortj

s. 473 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 473

medbestämmande
i arbetslivet och associationsrättsliga regler. Det är därvidlag klart, att
associationsrättsliga författningsföreskrifter utgör sådana föreskrifter som
enligt 3 § skall äga företräde framför medbestämmandelagen. Oklart är
emellertid i vilken utsträckning associationsrättens författningsreglering har
den innebörden, att den medger träffande av kollektivavtal om medbestämmanderätt
i egentlig mening för arbetstagarrepresentanter, dvs. om direkta
beslutsbefogenheters överlämnande åt sådana representanter. (Här och i det
följande avses alltså icke medinflytande som är begränsat tUl rätt att deltaga
i överläggningar och liknande. Ej heller åsyftas medbestämmanderätt genom
representation i bolagsstyrelse. Föratskickas bör också, att såvitt en
bestämmelse i kollektivavtal om delegation av beslutsbefogenhet antages sakna
giltig verkan däri ligger bl. a. att bestämmelsens åsidosättande ej kan
föranleda skadeståndsansvar för kollektivavtalsbrott.)

Någon
större praktisk aktualitet synes spörsmål om delegation genom kollektivavtal
av direkta beslutsbefogenheter inom företagsledningsområdet hittills inte ha
haft. Efter införandet av medbestämmandelagen kan situationen väntas bli en
annan. Med hänsyn härtill framstår det som i och for sig anmärkningsvärt, att
förhållandet mellan kollektivavtal rörande företagsledning och den
associationsrättsliga författningsregleringen blivit endast mycket
ofullständigt belyst. En anledning härtill torde emellertid vara, att
ifrågavarande förhållande innefattar komplicerade och svårbedömbara problem och
att en tUlfredsställande analys av dessa samt framläggande av de förslag till
lagändringar som kunde föranledas av en sådan analys skulle kräva ett
omfattande och tidsödande utredningsarbete. Detta har uppmärksammats i prop.
1975: 103 med förslag till ny aktiebolagslag, där det uttalas att en mer genomgripande
översyn av lagstiftningen i nämnda hänseende måste komma (s. 197, jfr därtUI
lagrådet på s. 750). Också i förevarande remissprotokoll har behovet av en
sådan översyn framhållits, men det har ansetts kunna överlåtas åt
arbetsmarknadens parter och domstolspraxis att här tUls vidare forma
rättsutvecklingen. TUl ledning därvid har arbetsmarknadsparterna och
domstolspraxis fått i huvudsak endast några knapphändiga uttalanden på skilda
ställen i remissprotokollet.

Det
är enligt lagrådets mening angeläget att spörsmål, i vad mån associationsrättslig
lagstiftning medger delegation av beslutsbefogenheter inom
företagsledningsområdet, under lagstiftningsärendets fortsatta behandling
uppmärksammas mera ingående än som hittUls har skett. Lagrådet har för sin del
icke haft möjlighet att inom den knappt tiUmät-ta tid som stått till buds för
behandling av det remitterade förslaget i dess helhet bidra med någon
gmndligare utredning. Likväl anser sig lagrådet böra framföra några synpunkter
i ämnet, särskilt som vad där-utinnan anförs i remissprotokoUet synes i vissa
hänseenden långt ifrån odiskutabelt. Synpimktema begränsas till aktiebolag.

s. 474 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 474

Frånsett fall, där det kan bli fråga om rättsligt
ansvar gentemot samhället eller tredje man, torde enligt remissprotokollet i
princip gälla, att avtal kan träffas om medbestämmanderätt i beslut som det
enligt aktiebolagslagstiftningen tillkommer styrelsen eller verkställande
direktören att fatta. Härtill fogas endast den reservationen, att
beslutsdelegation inte utan åsidosättande av aktiebolagslagstiftningen kan ske
i sådan utsträckning att styrelsen för ett bolag i realiteten måste anses ha
frånträtt sin ställning som en sådan.

Den i remissprotokollet sålunda uttalade
principståndspunkten skall, sägs det, ses mot bakgrunden av att frågor om
ingående av kollektivavtal tillhör styrelsens ansvarsområde. För den händelse
tanken här har varit, att man från detta förhållande skulle kunna sluta sig till
den intagna principståndpunkten, har lagrådet svårt att följa tankegången. Den
omständigheten, att det i princip ankommer på styrelsen att företräda bolaget
vid slutande av kollektivavtal, synes icke medgiva någon slutsats att styrelsen
skulle kunna genom kollektivavtal i vare sig större eller mindre utsträckning
avhända sig beslutanderätt inom området för styrelsens verksamhet. Spörsmål om
och i vad mån en sådan delegation av beslutsbefogenheter kan med giltig verkan
ske genom kollektivavtal synes vara att bedöma utifrån andra överväganden,
närmast sådana som sammanhänger med grunderna för författningsregleringen av
aktiebolags organisation och med utformningen av aktiebolagslagstiftningen i
vissa särskilda hänseenden.

Hithörande spörsmål har såvitt känt inte varit
föremål för någon mera ingående undersökning i vårt land på senare tid. En
grundlig utredning av möjligheterna att begränsa de normala bolagsorganens
handlingsfrihet genom avtal med eller eljest av hänsyn till tredje man har
emellertid år 1922 framlagts av Ragnar Bergendal i doktorsavhandlingen
Aktiebolagets författning och dess yttre rättsförhållanden enligt svensk rätt.
Äv vad Bergendal uttalat i avhandlingen synes i förevarande sammanhang vara av
särskUt intresse främst vad som på s. 119 ff. anförs under rubriken
"Befogenhet att giva föreskrifter åt styrelsen":

"Här bör även en annan sida av förhållandet
mellan bolagsstämma och styrelse betraktas, nämligen frågan om stämmans
instruktioner för styrelsen. Intet hindrar, att åt dessa gives den form, att
styrelsen ålägges i vissa fall inhämta yttrande av någon eller några angivna
personer och lägga deras mening till gmnd för sitt handlande naturligtvis med
bibehållet eget ansvar för styrelseledamötema för iakttagande av aktiebolagslagens
och bolagsordningens föreskrifter. De personer, som beklädas med en sådan
delegerad instruktionsbefogenhet i synnerhet såsom medlemmar av ett enligt
bolagsordningen inrättat 'förvaltnmgsråd', varpå även från Sverige finnas
exempel torde väl i regel få anses intaga ställningen av ett bolagets 'organ'
och sålunda stå 'inom' bolaget, framför allt vara enligt i huvudsak de för
mandatet gällande grundsatser gentemot bolaget ansvariga för viss omsorg
beträffande iakttagande av bolagets intresse; befogenheten skulle ej tUlkomma
dem för deras egen

s. 475 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 475

räkning,
och de vore ej att anse som utomstående i nu förevarande mening. Annorlunda om
befogenheten skulle få utövas för att tillvarataga, icke bolagets intresse utan
tredje mans intresse gentemot bolaget. Vi tänka härvid icke på sådana fall, i
vilka tredjeman skulle äga att emot styrelsen såsom företrädare för bolaget, dvs.
i själva verket mot detta senare utöva befogenheter av sådan art, att de lika
väl kunde hava tillkommit honom emot en fysisk person, t. ex. att såsom köpare
tiU säljaren avgiva s. k. specifikationsuppgift eller liknande förklaringar,
utan frågan gäller, huruvida åt tredjeman kan i hans eget intresse inrymmas en
mellanställning mellan stämman och styrelsen i bolagets angelägenheter, som i
övrigt ej omedelbart angå honom. Det synes oss som nyss nämndes icke
ovUlkorligen vara uteslutet, att stämman skulle kunna ålägga styrelsen att
rätta sig efter en tertii föreskrifter. Härpå ligger dock mindre vikt, ty i
varje fall lär det få anses strida mot grunderna för aktiebolagets
organisation, i synnerhet sådan denna funnit uttryck i 57 och 59 §§, att bolaget
skulle gentemot tertius kunna ikläda sig en förpliktelse att låta honom utöva
en sådan myndighet. Ett vore att bolagsstämman kunde finna lämpligt att tills
vidare sätta honom i tillfälle att göra det, med möjlighet för stämman att när
som helst återkalla ett sådant bemyndigande (jfr 57 § 5 mom.), något annat,
att stämman skulle äga göra hans ställning oåterkallelig vare sig med eller
utan stöd av bolagsordningen. Om någon rätt för en utomstående av nu
ifrågavarande innehåll kan alltså ej bliva fråga." (Noter och notsiffror
här uteslutna.)

Trots att 1910 års aktiebolagslag, som utgjorde
grundvalen för Bergendals undersökning, sedermera ersatts av 1944 års lag i
ämnet, vilken i sin tur från ingången av år 1977 avlöses av aktiebolagslagen
(1975: 1385), synes den aktiebolagsrättsliga grunden för bedömandet vara i allt
väsenfligt oförändrad. Också 1975 års aktiebolagslag (ÄBL) utgår från
föreställningen om aktieägarna som de i företagen beslutande och kan sägas i
första hand reglera aktieägarnas inbördes mellanhavanden. Man kan såsom
föredragande statsrådet i prop. 1975: 103 s. 197 kritisera förhållandet, men
man kan svårligen bortse från det.

Om man söker inordna kollektivavtalsbestämmelser om
direkta beslutsbefogenheter för arbetstagarrepresentanter i de av Bergendal behandlade
kategorierna, vill det förefalla som om sådana bestämmelser närmast vore att
hänföra till det slag av förpliktelser mot tredje man som behandlas sist i de
återgivna uttalandena och mot vilka förpliktelser Bergendal ställer sig
avvisande. Med ett modemt synsätt kan det visserligen te sig mera naturligt än
vid tidpunkten för publiceringen av Bergendals avhandling att betrakta
arbetstagarrepresentanter som organ "inom" bolaget. Med allt
erkännande av det berättigade i synsättet, att det för arbetstagarna lika väl
som för bolagsledningen måste vara väsentligt att bolaget åtminstone på längre
sikt utvecklas framgångsrikt, synes det likväl oundvikligt att konstatera, att
vissa arbetstagarintressen om vUkas iakttagande det i förevarande sammanhang är
fråga kan komma att bryta sig mot ägarintressena. Med hänsyn härtill ger
enligt lagrådets mening redan det anförda anledning till tvivelsmål, humvida
direk-

s. 476 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 476

ta
beslutsbefogenheter för arbetstagarrepresentanter på företagsledningsområdet
låter sig förena med ABL.

TUl
det sagda förtjänar erinras om att ett av aktiebolagsutredningen framfört förslag
om inrättande av ett nytt bolagsorgan, av utredningen benämnt
förvaltningsrådet, avvisades av föredragande statsrådet i prop. 1975: 103 s.
234 f. Som skäl härför anfördes, att beslutsfattande inom företagen skulle
kompliceras och risker skulle uppstå för onödig byråkratisering som kunde
hämma företagsledningens handlingskraft ävensom att förslaget var ägnat att
åstadkomma oklarhet beträffande ansvarsgränserna meUan de olika bolagsorganen.
En annan sak var enligt föredragande statsrådet, att det i ett framtida
företagsdemokratiskt system kunde bli aktuellt att inrätta ett nytt
bolagsorgan, vilket dock i så fall måste få en annan uppbyggnad och ha andra
befogenheter än det av utredningen föreslagna förvaltningsrådet. Vad sålunda
återgivits är enligt lagrådets mening ägnat att understryka vilka
komplikationer som möter när det gäller att tUlskapa nya bolagsorgan och
inpassa dem i det aktiebolagsrättsUga systemet.

I
detta sammanhang må också hänvisas till Nial, Svensk associationsrätt (1975)
s. 180 f. samt t. ex. till artiklar av Mats Andenaes i TfR 1970 s. 504 ff. och
Jobs Andenaes i Lov og Rett 1970 s. 113 ff.

Vad
härefter gäUer utformningen av ABL i särskilda hänseenden synes i förevarande
sammanhang av intresse att först uppmärksamma föreskrifterna i 8 kap. 11 §.
Enligt dessa föreskrifter kan styrelsen meddela bemyndigande för annan att
företräda bolaget och teckna dess firma. Sådant bemyndigande kan emellertid
enligt lagrummet när som helst återkallas. Detta gäller även om bemyndigandet
har begränsats till att exempelvis avse endast vissa rättshandlingar. Det får
antagas, att föreskriften om fri återkallelserätt har tvingande karaktär. Är
detta antagande riktigt, kan det alltså icke komma i fråga att en
bolagsstyrelse skulle kunna ens med avseende på något slag av angelägenheter
i bolagets verksamhet med giltig verkan genom kollektivavtal förbinda sig att
för avtalets gUtighetstid låta ett särskilt organ med arbetstagarinslag företräda
bolaget och teckna dess firma.

Ätt någon har utrustats med firmateckningsrätt
innebär i och för sig ingalunda, att han har fått rätt att fatta beslut för
bolagets räkning. Det är alldeles klart, att man härvidlag måste skilja mellan
behörighet (gentemot tredje man) och befogenhet (i förhåUande till bolaget),
och någon rätt för styrelsen att åt annan upplåta en befogenhet att fatta
beslut för bolagets räkning kan ej utläsas ur 8 kap. 11 § ÄBL. 1 förstone kan
lagrummet snarast synas föranleda en slutsats i motsatt riktning, nämligen att
icke heller en beslutsbefogenhet för annan kan av styrelsen upplåtas
oåterkalleligt. Det kan nämligen förefalla som ett orimligt antagande, att
styrelsen, trots att den kan fritt återkalla firmateckningsrätt som har
upplåtits åt annan, skulle kunna vara förpliktad att fungera som osjälvständigt
expeditionsorgan åt denne.

s. 477 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 477

En slutsats i nämnda riktning från 8 kap. 11 § ÄBL
synes emellertid i själva verket icke leda längre än tUl att styrelsen icke kan
oåterkalle-Ugt upplåta beslutsbefogenhet åt annan beträffande sitt
förvaltningsområde i dess helhet, och möjligen också tUl att den icke
beträffande någon del av förvaltningsområdet kan villkorslöst avhända sig sin
beslutanderätt. Så långt föreligger överensstämmelse med remissprotokollet,
såvitt därigenom har uttalats att styrelsen icke kan avhända sig beslutanderätt
i sådan utsträckning att den i realiteten upphör att fungera som en sådan och
att de normala bolagsorganen alltid måste ha kvar sådana befogenheter att de
kan förhindra att bolaget ådrages rättsliga sanktioner för brott mot lag.

Ett ansvar för den som fattar beslut för ett bolags
räkning, vilket icke närmare berörs i remissprotokollet, är däremot ansvaret
gentemot bolaget för skada som kan åsamkas detta. För den som fattar beslut i
ett aktiebolags verksamhet kan skadeståndsansvar gentemot bolaget ifrågakomma
endera enligt allmänna skadeståndsregler eller enligt regler i ABL. Rörande
förhållandet mellan dessa regler har under förarbetena till ÄBL (prop. 1975:
103 s. 543) uttalats att skadeståndstalan mot en person i organställning skall
prövas efter ABL:s regler, när anspråket grundas på handling som vederbörande
har vidtagit i sin egenskap av organ för den juridiska personen, medan talan om
skadestånd skall följa allmänna regler, om skadeståndsanspråket grundas på
handling som personen i fråga inte har vidtagit i egenskap av organ för
bolaget.

När
en hos ett aktiebolag anställd person fattar beslut i bolagets verksamhet, är
det naturligen vanUgtvis fråga om beslutsfattande som ett led i själva
anställningen, såsom då en inköpschef beslutar om inköp. Vid eventuell
delegation genom kollektivavtal av beslutsbefogenhet till
ar-betstagarrepresentant ensam eller jämte annan kan däremot företrädesvis
tänkas ifrågakomma, att delegationen sker antingen till någon som överhuvud
icke är anställd hos bolaget eller till någon som har anställts för andra
arbetsuppgifter. I ett partssammansatt organ med uppgift att handha frågor
rörande bolags personalpolitik tankes exempelvis ingå en styrelseledamot i
lokal fackförening med anställning på annat håll eller en person som hos
bolaget har anställts för verkstadsarbete. Icke i någotdera av de sistnämnda
fallen torde arbetstagarrepresentan-ten kunna anses vid fullgörandet av sin
uppgift som ledamot av det partssammansatta organet handla i egenskap av
arbetstagare hos bolaget. Enligt de återgivna uttalandena i förarbetena till
ABL skulle således spörsmål om skadeståndsskyldighet för
arbetstagarrepresentanten med avseende på organets beslut vara att bedöma
enligt ÄBL:s regler. ÄBL innehåller emellertid inga bestämmelser om
skadeståndsskyldighet för annat för aktiebolag beslutande organ än de normala
beslutsorganen. Detta förhållande synes innebära, att någon genomtänkt och
ändamålsenlig reglering av skadeståndsansvaret icke står till buds med avseende
på beslutsfattare, om vilka här är fråga.

s. 478 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 478

1 anslutning tiU det sist sagda förtjänar
uppmärksammas ett uttalande i remissprotokollet, enligt vilket ett av flera
skäl till att regler om beslutanderätt för arbetstagarsidan har ansetts inte
böra införas direkt i lagen är, att beslutanderätt för arbetstagarsidan inte
bör införas utan att man ingående överväger hur ansvaret för fattade beslut
skall utformas. Möjligen har man härvid tänkt sig, att sådana överväganden
även för aktiebolags del bör ske vid kollektivavtalsförhandlingar och
resultera i kollektivavtalsbestämmelser om ansvar för fattade beslut. För den
händelse så skulle vara fallet nödgas emellertid lagrådet uttala, att det synes
kunna starkt betvivlas, att ett aktiebolags styrelse kan utan ändring av ABL
genom kollektivavtal ej blott frånhända sig en del av sina beslutsbefogenheter
utan även i större eller mindre utsträckning disponera över tilltänkta
beslutsfattares ansvar gentemot bolaget.

Varken det ovan anförda eller andra synpunkter kan
naturligtvis utgöra hinder mot varje delegation av beslutsbefogenheter i ett
aktiebolag. Ätt uppgifter inom ramen för den löpande förvaltningen i ett bolag
delegeras till anställda är en praktisk nödvändighet, och med stöd av delegation
fattas en stor mängd beslut av anställda i deras dagliga arbete, exempelvis av
en inköpschef när han beslutar om inköp. Sådan delegation torde emellertid
kännetecknas av att å ena sidan den till vilken uppgiften har delegerats är
skyldig att rätta sig efter anvisningar av det delegerande organet och detta
när som helst kan ingripa i eller återtaga beslutsfattandet samt att å andra
sidan det delegerande organet bär ansvar för skada som har föranletts av
försummelse med avseende på själva delegationen eller av bristande
instruktioner eller bristande övervakning. Det är möjligt, att en delegation av
denna begränsade innebörd kan åtminstone inom ramen för den löpande
förvaltningen ske också till någon som vid fullgörande av delegerade
uppgifter icke kan anses handla i egenskap av anställd i bolaget. Kanske får
det också antagas, att kollektivavtal om delegation får tillerkännas giltighet
i så måtto att bolaget kan bli skadeståndsskyldigt, om det ingriper i
beslutsfattandet utan att ha objektiva skäl därtill.

I belysning av det anförda förefaller det däremot
äventyrligt att vid antagande av den nu föreslagna lagen eller senare vid
kollektivavtalsförhandlingar på basis av densamma utgå från att kollektivavtal
om direkta beslutsbefogenheter för arbetstagarsidan skall i rättspraxis utan
ändring av ABL tillerkännas giltighet i vidare mån än ovan har antytts. Vilka
ingrepp i den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen som man med utgångspunkt
häri må ha skäl att överväga finner sig lagrådet icke ha möjlighet att nu
uttala sig om. Lagrådet vill emellertid framhålla angelägenheten av att en klar
och ändamålsenlig utformning av regler om skadeståndsansvar för fall av
beslutsdelegation kommer till stånd. Oavsett hur beslutanderätt fördelas
mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan, bör det göras klart, att befogenhet
att besluta och skyldighet att ta ansvar skall följas åt.

s. 479 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 479

Det hittills anförda har, såsom betonats, gällt
aktiebolagsrättsliga förhållanden. Det kan tilläggas några synpunkter, som
gäller oavsett om arbetsgivaren är juridisk eller fysisk person. Därvidlag bör
först erinras om vad departementschefen har uttalat i specialmotiveringen till
3 §. Bl. a. sägs där att överenskommelser om medbestämmanderätt inte rubbar
förpliktelser, som åvilar företag t. ex. enligt byggnads-, miljöskydds-,
konkurrensbegränsnings- och annan näringsrättslig lagstiftning,
skattelagstiftning etc. Vidare sägs, att det är parternas sak att finna sådana
former för medbestämmandet att arbetsgivaren fortfarande kan bära det ansvar
som åvilar honom enligt lag eller offentlig myndighets beslut. En allmän
förutsättning anges dessutom vara, att medbestämmanderätten utformas så att
frågan om det rättsliga ansvaret gentemot samhället och tredje man blir löst.

Dessa
uttalanden bör väl uppfattas så, att en yttersta gräns för medbestämmandets
omfattning anses ligga däri att arbetsgivaren måste förbehållas rätt att
ingripa för att trygga att med rörelsen förenade rättsliga förpliktelser
gentemot det allmänna och mot tredje man blir iakttagna. Lagrådet delar denna
uppfattning. Vad angår de straffsanktionerade förpliktelser, som i många
avseenden åvilar näringsidkare, anses också att en näringsidkare i princip inte
kan undgå straffsanktionen genom överlåtelse av förpliktelse eller genom
upplåtelse av ställning (jfr Thorn-stedt, Om företagaransvar, särskilt s.
181182). Och skadeståndsrätts-ligt kan han inte freda sig genom att hänvisa
till att avtalsbrott eller skadegörande handling har uppkommit till följd av
beslut, som har fattats av ett särskilt, med beslutsbefogenheter utrustat organ
inom hans företag.

4 §

I första stycket av paragrafen föreskrivs, att
avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt
lagen upphäves eller inskränkes. Föreskriften avses icke innebära, att varje
avvikelse från lagen är förbjuden utan motsättningsvis skall följa att fältet
är fritt för avcal, som utvidgar en rättighet eller skyldighet utan att i
gengäld inskränka någon rättighet eller skyldighet. Detta sätt att uttrycka
vilka föreskrifter i lagen som skall anses tvingande möter i och för sig vissa
teoretiska betänkligheter. Uttrycket rättighet får med numera vedertaget
synsätt anses utgöra en sammanfattande beskrivning av den i vissa hänseenden
tryggade position som lagen ger en person. Lika väl som det för arbetstagarparten
är en rättighet att få förhandling till stånd under vissa förutsättningar,
lika väl kan det enligt detta synsätt betecknas som en rättighet för
arbetsgivarparten att icke behöva förhandla under andra förutsättningar än som
anges i lagen. Ett avtal om exempelvis vidgad förhandlingsrätt för
arbetstagarparten kan därför teoretiskt betraktas icke

s. 480 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 480

blott
såsom en utvidgning av motpartens skyldigheter, vilken kan ske utan hinder av 4
§ första stycket, utan också som en förbjuden inskränkning av dennes rätt
enligt lagen att i andra fall än där sägs fatta beslut utan föregående
förhandling. Det är här fråga om samma sak, betraktad ur olika synvinklar.

Den angivna teoretiska belastningen synes likväl
icke utesluta att de begagnade kriterierna är praktiskt användbara, nämligen om
man anknyter till just den synvinkel som med avseende på skilda bestämmelser
har använts vid lagens utformning. Det är härvidlag tydligt, att exempelvis
reglerna om förhandling har utformats som en rätt för arbetstagarparten att få
förhandling till stånd och en skyldighet för arbetsgivaren att träda i
förhandling i stället för att arbetsgivaren sägs ha rätt att under vissa
förutsättningar fatta och motparten sägs ha skyldighet att under samma
förutsättningar finna sig i beslut utan föregående förhandling. Såvitt lagrådet
kunnat finna har utformningen av de olika bestämmelserna i det remitterade
förslaget skett på sådant sätt, att en tillämpning av 4 § första stycket som
anknyter tUl den begagnade framställningstekniken leder till åsyftade
resultat. Med hänsyn härtill och till att det skulle vara förenat med tekniska
svårigheter att på annat sätt avgränsa den del av regleringen som avses vara
tvingande, anser lagrådet för sin del att bestämmelsen i 4 § första stycket
trots nämnda teoretiska betänkligheter får godtagas.

Oavsett den tekniska utformningen av lagens
bestämmelser synes det emellertid angeläget, att man i ett par viktiga
hänseenden icke har att falla tillbaka enbart på vad som är att betrakta som
rättigheter eller skyldigheter. Detta gäller dels beträffande avtal om längre
gående fredsplikt än den i lagen föreskrivna, dels beträffande avtal om längre
gående skadeståndsansvar än som följer av lagen. Av motiven framgår att sådana
avtal skall kunna träffas. Förbudet mot att under vissa omständigheter vidtaga
stridsåtgärd är visserligen utformat som en skyldighet (fredsplikt). Inom
arbetslivet är det emellertid vedertaget att betrakta friheten att utanför
fredspliktsområdet sanktionsfritt vidtaga strejk eller annan stridsåtgärd som
en rättighet ("strejkrätt"). En uttrycklig bestämmelse synes därför
påkallad till förebyggande av missförståndet att rätten att vidtaga
stridsåtgärd ej skulle kunna inskränkas genom kollektivavtal. På motsvarande
sätt torde regeln i 60 § om begränsning av enskild arbetstagares skadeståndsskyldighet
till 200 kr ofta ha kommit att betraktas som en rättighet. Om denna eller någon
liknande begränsning upptages i lagen se vad lagrådet anför under 60 §
synes därför önskvärt att det i förevarande 4 § uttryckligen utsägs, att begränsningen
kan åsidosättas genom kollektivavtal.

Paragrafens andra stycke anger vissa föreskrifter,
från vilka avvikelse får göras genom kollektivavtal. Av skäl som framgår av
lagrådets uttalanden under 16, 29 och 6468 §§ bör några ändringar ske i den
upp-

s. 481 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 481

räkning
som i det remitterade förslaget har gjorts i 4 § andra stycket i avseende på
lagrum som skall vara dispositiva.

Med hänsyn tUl det anförda föreslår lagrådet att
paragrafen ges följande lydelse:

"Avtal är ogUtigt i den mån det innebär att
rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphäves eller inskränkes.

Utan hinder av första stycket får genom
kollektivavtal göras avvikelse från föreskriftema i 11, 12, 14, 1922 och 28
§§, 29 § tredje menuigen, 3340 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§.

I koUektivavtal får också föreskrivas längre gående
fredsplikt än 41 och 44 §§ anger samt längre gående skadeståndsansvar än som
följer av denna lag."

I tydUghetens intresse kan vara. värt att anmärka,
att bestämmelserna. i paragrafen om den tvingande karaktären av vissa regler i
lagen torde ta sikte på avtal om avvikelse från lagen i fall som ännu inte har
inträffat när avtalet sluts. Bestämmelserna lägger däremot inte hinder i vägen
för uppgörelse i efterhand exempelvis om ett brott mot lagens fredspliklsregler
eUer om föreningsrättskränkning, även om uppgörelsen till äventyrs skulle
innebära att part avstår från ett anspråk som kan grundas på lagen. En sådan
uppgörelse torde vara gUtig, om rättsliga förutsättningar i övrigt för dess
bindande verkan föreligger. Likaledes torde det vara fullt förenligt med lagen,
att part i ett föreliggande faU avstår från att utkräva t. ex. sådan rätt tUl
förhandlingar eller information som föreskrivs i lagen, även om avståendet
sker i annan form än kollektivavtalets. Också här är dock en förutsättning att
avståendet sker på ett i övrigt rättsligt bindande sätt, bl. a. så att beslut
därom fattas av den avstående parten eller av någon som är behörig att
företräda honom (jfr vad lagrådet anför inledningsvis under 2325 §§).

5
§

Bestämmelsen i 5 § första stycket är enligt motiven
avsedd att förebygga, att den föreslagna lagens regler om förhandlingsrätt,
rätt tUl information m. m. får till effekt att part får insyn i eller
inflytande över motparts dispositioner inför arbetsstrid eller åtgärder under
sådan strid. Enligt lagrådets mening är det på sin plats, att en sådan princip
blir uttryckligen fastslagen i lagen. Det kan dock förtjäna framhållas, att
man därmed inte har löst alla frågor rörande betydelsen för rättsförhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare av att öppen facklig konflikt förestår
eller har brutit ut.

Den föreslagna bestämmelsen mbbar inte vad som
enligt allmänna grundsatser gäller om enskUda parters rätt att hålla inne
avtalad prestation, t. ex. lön eller annan ersättning för arbete eller själva
arbetsprestationen, när andra parten inte uppfyller vad han har åtagit sig
(jfr t. ex. AD 1956: 20). Vidare berör bestämmelsen inte frågan om hur långt
den

31
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 482 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 482

allmänna
på lag eller avtal grundade förhandlingsskyldigheten sträcker sig vid facklig
koitflikt. Part som i strid mot fredsförplUitelse angriper motpart med
stridsåtgärder kan enligt vedertagen uppfattning inte göra anspråk på
förhandling med den angripne om den fråga som har föranlett den olovliga
konflikten. På den punkten torde den föreslagna lagen inte vara avsedd att
medföra någon ändring. I vUken utsträckning part enligt gällande rätt är
förhandlingsskyldig gentemot motpart, som har tUlgripit lovlig stridsåtgärd,
kan te sig mer osäkert. Frågan synes inte ha blivit ställd på sin spets.
Sannolikt har den underordnad praktisk betydelse. Lovliga fackliga konflikter
föregås regelmässigt av förhandlingar. Stridsåtgärder vidtas först när
parterna har funnit sig sakna möjligheter att nå resultat förhandlingsvägen.
Då har i aUmänhet partemas för-handUngsskyldighet också fullgjorts. Parterna
står fria att inleda och upprätthålla konfliktåtgärder mot varandra i stället
för att fortsätta att förhandla. Har arbetskonflikt inletts, kan lagens förhandlingsregler
inte medföra skyldighet för part att avbryta konflikten för att återuppta förhandlingar.
Det torde för övrigt knappast förekomma, att part som är invecklad i lovlig
arbetskonflikt ställer anspråk på förnyade förhandlingar utan att det har skapats
sådana förutsättningar för resiUtat, att motparten är beredd att frivilligt
återuppta förhandlingama. Även för förlikningsmans medverkan är det en
förutsättning, att det kan bedömas föreligga möjligheter att nå resiUtat med
förhandlingar.

Med den avfattning andra stycket har fått framgår
inte med full tydlighet vad som är avsett att gäUa för arbetsgivare, som
träder in i arbetsgivarorganisation när tillfälUgt koUektivavtalslöst tUlstånd
råder mellan organisatonen och dess motpart på arbetstagarsidan. Det synes
ligga närmast till hands att anse, att sådan arbetsgivare skall från inträdet i
organisationen vara underkastad samma lagstadgade förpliktelser som andra
medlemmar i denna.

6
§

De i lagförslaget använda begreppen lokal och
överordnad arbetstagarorganisation har enligt 6 § andra stycket knutits tUl
den sammanslutning på arbetstagarsidan som är part i lokal respektive central
förhandling med arbetsgivare. Mot definitionen av begreppet lokal arbetstagarorganisation
finns inte anledning tiU erinran. Däremot kan användningen av begreppet
överordnad arbetstagarorganisation inte lämnas utan invändningar.

TiU en början må framhåUas, att definitionen av
central förhandling i 64 § "förhandling meUan de parter som har slutit
koUektivavtalet" inte är tillfredsställande. Central förhandlmg kan
nämligen förekomma även meUan parter, som inte är sinsemellan bundna av koUektivavtal.
Så är faUet, om lokal arbetstagarorganisation har tecknat s. k. hängavtal med
arbetsgivare och i detta föreskrivs tUlämpning av riksav-

s. 483 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 483

talets
förhandlingsordning. Arbetsgivaren kan därvid bli skyldig att förhandla även
med den centrala arbetstagarorganisationen. Vidare kan det förefaUa oegentUgt
att tala om central förhandling, när arbetstagarorganisation inte är uppdelad
på lokala och centrala organ. Lagrådet föreslår därför, att 64 § utgår och att
i medbestämmandelagen inte föreskrivs någon särskUd förhandlingsordning för
rättstvister. InnehåUer koUektivavtal såsom regelmässigt är fallet
förhandlingsordning, bUr den tiUämpUg vid tvist meUan parter, som är bimdna av
avtalet.

Med
den nu förordade lösningen bör en annan bestämning av begreppet överordnad
arbetstagarorganisation väljas i 6 § andra stycket. Någon tvekan råder
knappast om vad som har åsyftats med det remitterade förslagets bestämning,
nämligen förbund eller därmed jämförlig sam-mansluUiing av arbetstagare (jfr
SOU 1975: 88 s. 238 f.). Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet
förordar, att i samband därmed ordet "överordnad" i 6 § andra stycket
byts mot ordet "central". Andra stycket andra meningen föreslås i
överensstämmelse härmed erhålla följande lydelse: "Med central
arbetstagarorganisation avses förbund eller därmed jämförlig sammanslutning av
arbetstagare."

Enligt lagrådets menuig bör uttrycket central
arbetstagarorganisation genomgående användas i medbestämmandelagen såsom bättre
överensstämmande med det rådande språkbruket på arbetsmarknaden. Såsom
framgår av vad lagrådet anför vid 58 § bör dock uttrycket överordnad
organisation föredragas i den bestämmelse som behandlas där och som avser både
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Den av lagrådet föreslagna definitionen av central
arbetstagarorganisation torde kunna användas också vid de följdändringar i
lagstiftnmgen som nödvändiggörs av att begreppet huvudorganisation i FFL
försvinner.

7 §

Arbetsrättskommittén behandlade i sitt betänkande
tämligen ingående frågan om skydd för den negativa förenmgsrätten. Kommittén
framlade dock inte något förslag i ämnet, och något sådant har ej heller
framlagts i remissprotokollet. Enligt lagrådets mening är det här fråga om ett
ämne av sådan vikt, att det bör utredas vidare under det aviserade fortsatta
utredningsarbetet på förevarande lagstiftningsområde.

8 §

I denna paragraf har, utan att någon saklig ändring
åsyftats, samlats de bestämmelser om skydd för föreningsrätten som nu finns i 3
§ andra, tredje och fjärde styckena FFL. En av de nuvarande reglerna har dock
inte fått någon motsvarighet i paragrafens text. Det är den regel i 3 § andra
stycket FFL enligt vUken vad i stycket sägs om att förening inte

s. 484 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 484

är
skyldig att tåla sådan kränkning av föreningsrätten, som innebär intrång i
dess verksamhet, skaU gälla beträffande huvudorganisation där sådan finns. Av
motiven tUl 8 § i förslaget framgår, att denna regel har ansetts kunna
uteslutas ur lagtexten utan att det medför någon saklig ändring. Lagrådet vUl
inte med bestämdhet hävda annan mening. Enligt lagrådets uppfattning vore det
dock att föredra, att den nu ifrågavarande regeln fick en uttrycklig
motsvarighet i den nya lagen. Detta synes bäst kunna åstadkommas i samband med
en onuredigering av texten som även av andra skäl synes lämplig och som
innebär, att paragrafens bestämmelser om föreningsrättskränkning samlas i
första stycket, medan reglema om organisations rätt tiU skydd för sin
verksamhet placeras i andra stycket. Paragrafen föreslås därför få följande
lydelse:

"Föreningsrätten skaU lämnas okränkt.
Kränkning av föreningsrätten föreligger, om någon på arbetsgivar- eller
arbetstagarsidan vidtager åtgärd tiU skada för någon på andra sidan för att
deniie har utnyttjat sin föreningsrätt eUer om någon på ena sidan vidtager
åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin
rätt. Sådan kränkning föreligger även om åtgärden vidtages för att åtagande mot
annan skall uppfyllas. '

Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation är icke
skyldig att tåla sådan kränkning av föreningsrätten som innebär intrång i dess
verksamhet. Finns både lokal och central organisation, gäUer vad som nu har
sagts den centrala organisationen.

Sker kränkning av föreningsrätten genom
avtalsuppsägning eller annan sådan rättshandling eller genom bestämmelse i
kollektivavtal eller annat avtal, är rättshandlingen eUer bestämmelsen
ogiltig."

10 §

Paragrafen skuUe enligt lagrådets uppfattning bli
mera lätfläst, om den jämkades på det sättet, att särskUd bestämmelse om enskUd
arbetsgivares förhandlingsrätt togs in som en andra mening i första stycket
med motsvarande förkortning av andra stycket. Lagrådet förordar därför, att paragrafen
får följande lydelse:

"Arbetstagarorganisation har rätt tiU
förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och medlem i organisationen, som är eUer har varit arbetstagare hos
arbetsgivaren. Arbetsg*'-vare har motsvarande rätt att förhandla med
arbetstagarorganisation.

Förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer
arbetstagarorganisationen även i förhållande till organisation som
arbetsgivaren tillhör och dennes organisation i förhållande tUl
arbetstagarorganisationen."

11 §

Den i första stycket av deima paragraf föreskrivna
primära förhandlingsskyldigheten skall fuUgöraSj innain arbetsgivaren beslutar
i den

s. 485 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76; 105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 485

fråga
som omfattas av förhandlingsskyldigheten. Om synnerliga skäl föreligger mot
uppskov med beslut, får arbetsgivaren dock enligt paragrafens andra stycke
fatta och verkstäUa beslutet innan förhandlingsskyldigheten har fuUgjorts. I
den allmänna motiveringen till lagförslaget har föredragande departementschefen
beträffande utformningen av denna undantagsregel förklarat, att regeln inte bör
ge möjlighet att kringgå det syfte som lagens grundläggande regler, om primär
förhand-Imgsskyldighet är avsedda att uppfyUa. Det syftet är, att det skaU
skapas ett handlingsmönster för samarbetet meUan arbetsgivare och arbetsta-.
garorganisation, enligt vUket förhandUng mellan parterna i frågor som är av betydelse
för arbetstagarna skall ingå som ett normalt led i beslutsfattandet hos
arbetsgivaren. De frågor som omfattas av den primära förhandlingsskyldigheten
är, fortsätter departementschefen, i regel sådana att det ligger i
arbetsgivarens hand att så planera sin verksamhet, att skyldigheten att
förhandla med arbetstagarsidan kan fullgöras utan risk för tidsnöd. Underlåter
han att göra en sådan planering, får det betraktas som ett åsidosättande av
lagens regel om primär förhandlingsskyldighet. Råkar arbetsgivaren då till
följd av underlåtenheten i tidsnöd, bör; det enligt departementschefens
uttalande inte finnas möjlighet för honom vare sig att åberopa en
undantagsregel eller att utverka jämkning av det skadestånd som bör följa på
brott mot lagens regler om primär förhandlingsskyldighet.

Dessa uttalanden kan enligt lagrådets mening tolkas
på ett sätt som måhända inte är avsett. Tanken bakom dem synes vara, att det
inte skall vara möjligt för arbetsgivare att på det sättet utnyttja
imdantagsregeln för faU av "synnerliga skäl" att arbetsgivaren genom
eget, förvållande försätter sig i tidsnöd och sedan, åberopar tidsnöden tUl
befrielse från sma skyldigheter enligt lagen. HärtUl kan lagrådet ansluta sig.
Utan en sådan grandsats skulle riskeras att lagens regler, om primär
förhandlingsrätt blir verkningslösa. Däremot torde paragrafen inte böra
uppfattas så, att en arbetsgivare som tUl följd av bristande planering har
försatt sig i. tidsnöd skall vara obetingat skyldig att skjuta upp beslut, som
han kan behöva fatta för att imdvika att betydande skada tillfogas företaget. I
ett sådant läge bör arbetsgivaren bära ansvar för att han har försatt ;Sig i en
situation, i vUken han inte kan uppfylla sm skyldighet att förhandla före
beslut. I den menmgen bör han inte ha möjlighet att åberopa undantag från
förhandlingsskyldigheten. Med de regler som gäller vid arbetsgivares
överträdelse av lagen kan också i sådant fall utdömas verksamt skadestånd. Men
detta hindrar inte att det bör vara arbetsgivaren tUlåtet, i den meningen att
ytterligare skadestånd inte skall utgå härför, att i den åsyftade situationen
fatta ett mycket angeläget och brådskande beslut, trots att han själv bär
ansvaret för att tidsnöd har uppstått. I denna situation bör mtresset av att
undvika skada för det företag, av vilket både arbetsgivare och arbetstagare är
beroende, få bli avgörande, Samma

s. 486 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 486

synsätt
bör anläggas på området för arbetstagarnas tolkningsföreträde i tvist om
tUlämpning av medbestämmanderättsavtal (jfr 33 § i förslaget).

13
§

Förhandlingsrätten enUgt förevarande paragraf har
sin grand i föreningsrättsliga överväganden och får ses som ett betydelsefullt
skydd för minoriteterna på arbetsplatser, där arbetstagarnas medbestämmande
byggs ut genom vidgade rättigheter och befogenheter för de
kollektivav-talsbtmdna majoritetsorganisationerna. En fråga som kan förtjäna
uppmärksamhet i detta sammanhang är, hur förhandlingsrätten för minoritetsorganisation
skall kunna förenas med kollektivavtal mellan arbetsgivaren och
majoritetsorganisation om längre gående medbestämmanderätt än som följer av
den föreslagna lagen.

Så länge full objektivitet iakttas och alla
arbetstagare behandlas lika, torde inte föreligga föreningsrättsliga hinder mot
kollektivavtal om medbestämmanderätt, varigenom företrädare för
majoritetsorganisation bereds iitflytande även över sådana beslut i
arbetsgivarens verksamhet som särskilt berör medlemmar i en minoritetsorganisation.
De senares föreningsrätt måste under alla förhållanden respekteras, och enligt
lagrådets mening är arbetsgivaren skyldig att motsätta sig beslut, som skuUe
innebära föreningsrättskränkning. Ett sådant handlande av arbetsgivaren kan
heUer aldrig ådraga honom skadeståndsansvar för brott mot medbestämmandeavtalet.
Det nu sagda äger motsvarande tUlämpning, när rättstvist har uppkomiriit
rörande sådant avtal och arbetstagarsidan utnyttjar sitt tolkningsföreträde
enligt den föreslagna 33 §.

Att
arbetsgivaren genom kollektivavtal överlåter på arbetstagarföreträdare att
fatta beslut på hans vägnar kan inte få innebära att han därmed avbördar sig
sin skyldighet enligt 13 § att förhandla med mino-. ritetsorganisation. Detta
följer av den föreningsrättsliga gmnden för paragrafen. Möjligen skulle kunna
tänkas att omfattningen av förhandlingsskyldigheten enligt 13 § fick röna
inverkan av kollektivavta], som arbetsgivaren träffar om utvidgning eUer
inskränkning av förhandlingsskyldigheten i motsvarande frågor enligt 11 och 12
§§. Praktiska skäl kunde nämligen synas tala för att en arbetsgivare inte
skulle behöva iaktta vissa i avtal föreskrivna skyldigheter i fråga om
medlemmama i en arbetstagarorganisation och andra, på lagen gmndade skyldigheter
beträffande medlemmarna i en annan organisation. Det kimde därför sättas i
fråga att anknyta förhandlingsrätten enligt 13 § tUl den'motsvarande rätt som,
på grund av lagen eller tiU följd av koUektivavtal, tUlkommer avtalsbunden
arbetstagarorgänisaton. Mot en sådan anknytning kan dock resas invändningar. En
sådan är, att det från principiell synpunkt är svårt att försvara att en
arbetstagarorganisations rättigheter enligt lagen skaU kunna begränsas genom
avtal meUan arbetsgivaren och annan arbetstagarorganisation. Vidgning genom
kollektivavtal av det in-

s. 487 Kontrollera mot PDF

Frop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 487

flytande,
som ligger i rätten enligt 11 och 12 §§ tUl förhandlmg i indivi-dueUa faU, kan
komma att innebära att den avtalsslutande arbetstagarorganisationen eller
medlemmar däri får i en eUer annan form medverka i beslut i arbetsgivarens
verksamhet. Tydligt är att det inte utan vidare låter sig göra att i sådana
fall genom en allmän föreskrift i lagen tUlförsäkra minoritetsorganisationer
samma inflytande för sina medlemmar. Mot denna bakgrund torde den i 13 §
föreskrivna förhandlingsrätten lämpligen böra ses som en grundläggande form
för inflytande i indivi-dueUa fall, vUken inte till sitt innehåll påverkas av
koUektivavtal om vare sig mer begränsat eller längre gående inflytande för
annan arbetstagarorganisation.

1 förhandlingsrätten enligt förevarande paragraf
får anses ligga även rätt tUl information i hänseenden, som har betydelse för
förhandlingsfrågan. HärtUl återkommer lagrådet vid 19 §.

16
§

Paragrafen innehåUer vissa regler om formalia vid
förhandlingar i all

mänhet. Bl. a. föreskrivs i andra stycket att i där avsedda faU samman

träde för förhandling skall hållas inom två veckor efter det att part har

fått del av motpartens förhandlingsframställning. Av 4 § andra stycket

följer att avvikelse härifrån kan göras genom kollektivavtal. Det förefal

ler dock opraktiskt, att formkrav skulle gälla för en så vardagligt beto

nad fråga som tid för sammanträde. Det synes tiUräckligt med över

enskommelse i formlös ordning. Lagrådet föreslår därför, att andra styc

ket första meningen inleds på följande sätt: "I annat fall än sådant som

avses i 1113 §§ skaU, om partema ej enas om annat, sammanträde för

förhandling håUas--- ."

Efter sådan ändring bör 16 § andra stycket ej
nämnas i 4 § andra stycket.

Ett spörsmål som inte regleras i 16 § gäller
tidpunkten när förhandling skall anses avslutad. Sistnämnda spörsmål har
däremot såvitt gäller tvisteförhandUngar blivit reglerat i remissförslagets 67
§. Samma ordning är emeUertid avsedd att gäUa även utanför tvisteförhandlingarnas
ram. Detta har föranlett, att uttryckliga hänvisnmgar tUl 67 § har behövt göras
i 22 § andra stycket och 37 § andra stycket.

Enligt lagrådets mening kan 67 §:s reglering med
fördel ges generell giltighet och överföras tiU 16 §. Om så sker, kan de nämnda
hänvisningarna i 22 och 37 §§ utgå.

Lagrådet föreslår med hänsyn tUl det anförda, att i
16 § tredje stycket såsom en tredje mening införs följande: "Enas parterna
ej om annat, skaU förhandling anses avslutad, när part som har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet givit motparten skriffligt besked om att han frånträder
förhandlingen."

s. 488 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 BOaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 488

19
§

Rätten till information enligt 19 § tar sikte på
den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten, sedd från produktionsmässiga,
ekonomiska och personalpolitiska utgångspunkter. Informationen och därmed det
underlag som den fackliga organisaionen behöver för sin bedömning av arbetsgivarens
verksamhet är därför av företrädesvis genereU natur. Sådan information rörande
enskUda arbetstagares förhållanden, som saknar betydelse utanför de enskUda fallen,
tillgodoses i stäUet inom förhandlingsrättens ram. Av 15 § framgår, att
förhandlingsskyldig part vid behov skall lägga fram motiverat förslag till
lösning av den fråga som förhandlingen avser. Häri torde i överensstämmelse
tned gällade rätt ligga en skyldighet för part att lämna besked om gmnden för
sitt ställningstagande och att upplysa om de omständigheter som enligt hans
mening styrker uppgifter om fakta när dessa är tvistiga (AD 1955 nr 30, jfr AD
1973 nr 30). Av 18 § följer då också skyldighet att hålla sådana skriftliga
handlingar tillgängliga som part har åberopat vid förhandlingen. En på
förhandlingsrätten grundad rätt tUl information i'enskilda fall tiUgo-doser
behovet av information även vid sådana förhandlingar söm avses i 13 §. Den nu
berörda gränsdragningen mellan informationsreglerna och
förhandlingsrättsreglerna bör enligt lagrådets mening komma tUl uttryck i
lagtexten. Detta föreslås ske sålvmda, att första styckets andra mening ges
följande formulering: "Arbetsgivaren skall dessutom bereda arbetstagarorganisationen
tillfäUe att granska böcker, räkenskaper och andra handlingar, som rör
arbetsgivarens verksamhet, i den omfattning som organisationen behöver för att
tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen i förhållandet tiU arbetsgivaren."

Andra stycket bör få en avfattning som visar en
anknytning till första styckets innebörd i nu behandlat avseende. Detta kan ske
genom att

slutorden
formuleras förslagsvis sålunda: " avskrift av handling

och
biträda organisationen med utredning, som den behöver för nyss angivet
ändamål."

Den yttersta gränsen för arbetsgivares
informationsskyldighet framgår av första styckets andra mening, som innebär att
material för information skaU tillhandahållas "i den omfattning som
(arbetslagar-) organisationen behöver". Ett motsvarande uttryck
återkommer i andra stycket. Uttrycken i nu berörda delar lämnas ombbade i de
formuleringar lagrådet nyss förordade. De citerade orden är betydelsefulla,
eftersom departementschefen till dem anknyter motivuttalanden som klargör
informationsskyldighetens gränser utifrån vissa andra synpunkter än dem lagrådet
inledningsvis har berört. Härmed åsyftas ett avsnitt i departementschefsanförandet
under 11.4. (Jfr även specialmotiveringen till 19 §).

Av nämnda avsnitt framgår, att utanför
informationsskyldigheten faller rent privata förhållanden (jfr därtill vad
lagrådet anfört under 1 §),

s. 489 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 489

taktiska
dispositioner i anslutning lUl konfliktsituationer, vissa förhållanden där
jävsaspekter gör sig gällande, utvecklingsarbete av synnerligen hemlig natur
och liknande. I anslutning tiU denna uppräkning vUl lagrådet erinra om gängse
sekretess i samband med anbudsgivning som sker under konkurrens meUan flera
företag. Vad som har anförts av departementschefen i detta sammanhang visar,
att det skall vara på objektiva grunder och efter en avvägning av de motstående
intressena som man skall bedöma i vUken omfattning organisationen
"behöver" informationsmaterial.

Viss ledning för bedömningen av den berörda
gränsdragningsfrågan torde stå att finna i förekommande handelsbruk och
sedvänjor i övrigt inom näringslivet. Det kan erinras om att den nyligen antagna
bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen i 18 och 21
§§ godtar, att konfidentiellt material får undantagas t. o. m. från skattemyndighetemas
granskning; gnmden för sådant undantagande beskrivs i den lagen så, "att
han (den skattskyldige) har att iakttaga tystnad om dess (bevismedlets)
innehåll eUer innehållet på gmnd av särskilda omständigheter ej bör komma till
annans kännedom".

2022
§§ ,

Begränsningen i 21 § första stycket av
tystnadsplikt tUl "handlingar eller uppgifter som avser affärs- eUer
driftsförhåUanden hos företag eller sammanslutning eUer enskUds ekonomiska
eller personliga förhållanden" är enligt lagrådets uppfattning något för
snäv och kan med fördel utgå. De citerade orden föreslås alltså bli strukna.

Äv 21 § tredje stycket framgår, att ledamot av
styrelsen för arbetstagarorganisation inte kan undanhåUas information, vartill
organisationen är berättigad enligt 1820 §§. I övrigt begränsas kretsen av
informa-tionsberättigade genom regler eller överenskommelser om tystnadsplikt.'
I specialmotiveringen (under 20 §) sägs emellertid, att den
informations-berättigade organisationen själv avgör vem som skall ta emot
information för organisationens räkning. Detta uttalande bör enligt lagrådets
mening äga gUtighet endast inom vissa gränser. Det kan t. ex. inte komma i
fråga, att en organisation utser mottagare av information tiU ett så stort
antal att reglema om tystnadsplikt därmed inte kan påräknas få avsedd verkan.
Menar arbetsgivaren att syftet med tystnadsplikten annars skulle förfelas, bör
han kunna vägra annan än styrelseledamot den begärda informationen tUl dess att
frågan om tystnadsplikt har blivit avgjord.

Föreskriften i 21 § tredje stycket om rätt att utan
hinder av tystnadsplikt vidarebefordra information till styrelseledamot torde
avse även sådan tystnadsplikt som följer av 22 §. Föreskriften bör därför
flyttas till 22 §. Av lagregeln bör vidare framgå, att den tystnadsplikt som
följer med informationen också skall gälla för styrelseledamoten. Såsom fram-

s. 490 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 490

går av vad lagrådet har anfört under 16 § bör 22 §
andra stycket utgå. I enlighet med det anförda föreslås alltså, att 21 § tredje
stycket och

22 §
andra stycket utgår och att i stället såsom ett andra stycke i 22 §

upptages följande: "Den som med tystnadsplikt har mottagit utforma-

tion för lokal eller central arbetstagarorganisations räkning får utan hin

der av tystnadsplikten föra informationen vidare till ledamot i styrelsen

för organisationen. I sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelse

ledamoten."

Den lagkonkurrens som kan uppkomma vid brott mot
tystnadsplikten berörs i anslutning tUl 56 §.

2325
§§

Arbetsrättskommittén ansåg, att kollektivavtal
borde kunna träffas inte bara om arbetsvUlkor av generell natur och
tillämplighet utan även om villkor som avser enbart viss eller vissa
arbetstagare. Det remitterade förslaget bygger på samma synsätt. I
specialmotiveringen till 23 § uttalas, att rättsverkningarna av sådana
individualiserade avtal får bedömas bl. a. mot bakgrund av vad som enligt
allmänna fullmakts- och föreningsrättsliga regler gäller för rättsförhållandet
meUan den kollektivavtalsslutande organisationen och den eller de berörda
medlemmama.

Lagrådet har i sak intet att erinra mot det
remitterade förslagets innebörd i denna del. I anslutning tUl nyss nämnda
uttalande bör emeUertid understrykas, att organisation inte kan anses behörig
att sluta individualiserat avtal för medlems räkning utan klart stöd i
organisationens stadgar eller i bemyndigande av medlemmen själv. SärskUd
försiktighet är härvidlag påkallad, när det gäller redan intjänade förmåner
eller därmed jämförliga förhåUanden. Fråga om att sluta individualiserat avtal
kan i sådana sammanhang uppkomma vid tvisteförhandlingar, där skriftligt avtal
kan ingås genom att träffad överenskommelse redovisas i justerat
förhandlingsprotokoll. I arbetsdomstolens praxis finns åtskUliga fall, där
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation har ansetts inte utan särskUt stöd
kunna disponera över medlems rätt i nu avsedda situationer. Lagrådet
förutsätter, att någon ändring av denna praxis inte är åsyftad.

I förslagets 23 § upptas en definition av
kollektivavtalsbegreppet, vUken i korthet iimebär att under begreppet faller
alla med viss partsställning träffade avtal om förhållandet meUan arbetsgivare
och arbetstagare. Bestämmelsen kompletteras med ett i 25 § intaget,
ovUlkorligt krav på skriftlig form. De båda bestämmelserna tillsammantagna
skuUe kanske kunna uppfattas så, att varje avtal om spörsmål som inryms under

23 §
måste ges skriftlig form och att muntliga avtal i sådant ämne aUtså

är OgUtiga. EmeUertid torde med det mycket omfattande förhandlings

område som lagen anvisar mångfaldiga smärre frågor kunna vinna sin

lösning genom förhandlingsuppgörelser i enkla former, t. ex. vid telefon-

s. 491 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 491

samtal
mellan företrädare för arbetstagarorganisation och arbetsgivare. Att
genomgående kräva att dylika uppgörelser skuUe bekräftas skriftligen torde
vara opraktiskt. En mimtlig uppgörelse får visserligen inte kollektivavtals
rättsverkningar, men de rättsverkningar som följer av allmänna avtalsrättsliga
regler torde i många sammanhang vara tUlräckli-ga. En ordning som möjUggör
munfliga uppgörelser kan lämpligen åstadkommas genom att man redan i
definitionen av kollektivavtalsbegreppet anger, att där avses endast
skriftliga avtal i de ämnen som omfattas av lagen. Därmed klargörs att
munfliga avtal i sådana ämnen inte utgör kollektivavtal, men samtidigt utesluts
möjligheten tUI slutsatsen att ett muntligt avtal inte skulle kurma vara
gUtigt. Lagrådet förordar därför, att i 23 § ordet "skriftligt"
inskjuts före ordet "avtal". Av 25 §:s innehåll kan då första
meningen utgå och andra meningen avseende vissa specieUa skriftlighetsfaU
lämpligen upptas som ett andra stycke i 23 §. För att imdvika att ett bortfall
av 25 § skaU nödvändiggöra förskjutning av paragrafnumreringen i lagens senare
del, fcan 24 § lämpligen uppdelas i två paragrafer.

Vad
särskUt angår det remitterade förslagets 25 § andra meningen som alltså
enligt det nyss sagda bör överföras till ett andra stycke i 23 § utvecklas
där närmare det uppställda kravet på skriftlighet. Vad som i det avseendet
uttalas är enligt lagrådets mening i och för sig självklart. Ett skäl att
bibehålla en bestämmelse för det först upptagna fallet är emellertid att å ena
sidan detta torde vara eller åtminstone enligt den föreslagna lagen komma att
bli en vanlig form för slutande av kollektivavtal men å andra sidan avtal av
andra slag sällan torde dokimiente-ras på detta sätt. Bestämmelsen, att
skriftligt koUektivavtal kan träffas genom att skriftligt förslag tiU sådant
avtal godkänns genom brev, kan möjligen anses fyUa funktionen att utmärka, att
en accept av ett skriftligt avtalsförslag som sker muntligen eUer genom
passivitet ej har avsetts vara tillfyllest. Lagrådet har med hänsyn härtUl
intet att erinra mot dess bibehållande i sak, ehura med viss språkUg jämkning.
Däremot viU lagrådet förorda, att telegrafisk accept icke särskilt omnämns.
Svensk rätts nuvarande ståndpunkt får anses vara den, att telegram liksom annat
fjärrskriftsmeddelande generellt är att betrakta som skriftlig handling. HärtUl
kan amnärkas, att av såväl rättegångsbalken (33 kap. 3 §) som förvaltningslagen
(7 §) och förvaltningsprocesslagen (44 §) indirekt kan utläsas, att telegram
skall godtagas som skriftlig inlaga, och till att detsamma har avsetts gälla
annat fjärtskriftsmeddelande men att någon uttrycklig bestämmelse i dessa
hänseenden icke har ansetts erforderlig (se prop. 1973: 30 s. 37). För den
händelse telegram uttryckligen omnämns i förevarande lag, synes detta dels
medföra viss risk för ett sannolikt icke åsyftat motsatsslut beträffande annat
fjärrskriftsmeddelande dels vid framtida lagstiftning, som kan komma att
uppställa krav på att viss framställning skaU ske skriftligen, föranleda bekymmer
huravida tele-

s. 492 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 492

gram
och annat fjärrskriftsmeddelande skall behöva särskUt omnämnas. Mot bakgrunden
av det anförda förordar lagrådet, att 2325 §§ med vissa redaktionella
jämkningar utöver vad som följer av det nyss anförda ges följande lydelse:

"23
§ Med koUektivavtal avses skriftUgt avtal mellan arbetsgivarorganisation eUer
arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare
eUer om förhåUandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Avtal anses skriffligt även när dess innehåll har
upptagits i justerat protokoU eller når förslag till avtal och godkännande
därav har upptagits i skilda skrifter.

24 § Avser kollektivavtal arbetstagares
hyresförhåUande, har. avtalet i den delen verkan som kollektivavtal endast i
den mån det i fråga om partsställning och innehåll är sådant som anges i 12
kap. 67 § jordabalken.

25 § Avtal saknar verkan som kollektivavtal i den mån
det har annat innehåll än sådant som avses i 23 och 24 §§."

29 § . .

Det remitterade förslaget upptar i denna paragraf tre stycken. Vad

som
regleras i de skilda styckena bar emeUertid så nära inbördes saih-band, att
uppdelnmgen inte är tUl fördel. Paragrafen kan dessutom något förkortas genom
att den dras samman till ett stycke. Den kan i så fall utformas på förslagsvis
följande sätt: "Är koUektivavtal-på den ena sidan eller på båda sidor
slutet av flera parter och kräves uppsägning för att avtalet skaU upphöra att
gälla, får part för egen del säga upp avtalet hos en eUer flera parter på andra
sidan. Har sådan uppsägning skett till viss tid, får annan part säga upp
avtalet tUl samma tidpunkt. Dennes uppsägning skall dock göras inom tre veckor från
den dig då uppsägning annars skulle ha skett eUer, om den avtalade
uppsägningstiden understiger sex veckor, inom hälften av
uppsägningstiden."

Lagrådets förslag i denna del föranleder en
jämkning av 4 § andra stycket, vilken redan har redovisats.

30 §

Av skäl som har anförts imder 2325 §§ förordar
lagrådet, att orden "eller genom telegram" får utgå.

31 §

Den föreslagna lagen lär medföra, att det kommer
att bli ganska vanligt att parter som brukar stå i kollektivavtalsförhållande
till varandra kommer att sluta två fristående kollektivavtal. Således får
antagas att ofta sluts dels ett särskUt kollektivavtal rörande lönefrågor och
andra

s. 493 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 493

närliggande
anställningsvillkor, dels ett avtal rörande sådana frågor om medbestänmiande
som avses i 32 §; måhända ges avtalen olika giltighetstider.

Nu berört förhåUande gör det mindre lämpligt att,
såsom har skett i det remitterade förslaget, utforma 31 § med det fallet för
ögonen att endast ett kollektivavtal är gällande meUan tvistande parter.

Bestämmelsen låter sig lätt formuleras så, att den
täcker även fall vari mer än ett avtal föreligger. Sakligt sett förefaller
uppenbart att om två avtal föreligger men överträdelse förekommer bara av det
ena eller enbart av lagen överträdelsen skall i enUghet med paragrafens
regler kunna få verkningar på avtalsförhåUandet i dess helhet.

Med hänsyn till det anförda förordar lagrådet, att
paragrafen ges följande lydelse:

"Har arbetsgivare, arbetstagare eUer
organisation som är bimden av kollektivavtal grovt brutit mot sådant avtal
eller mot denna lag och har förferandet väsenflig betydelse för
avtalsförhållandet i dess helhet, får arbetsdomstolen på yrkande av motpart
förklara att kollektivavtal som binder partema icke längre skall gälla meUan
dem.

Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda
sidor slutet av flera parter och har förklaring enligt första stycket gjorts
för endast vissa av dem, får annan part inom tre veckor därefter nied omedelbar
verkan säga upp samma avtal för egen del.

Finner
arbetsdomstolen att visst förfarande strider mot kollektivavtal eller mot denna
lag, får domstolen på yrkande befria arbetsgivare, ar-. betstagare eller
organisation från förpUktelse enligt, kollektivavtal eller enligt lagen, i den
mån det med hänsyn tUl det otiUåtna förfarandet icke skäligen kan krävas att
förpliktelsen fullgöres."

32
§

Förevarande paragraf anger en målsättning i
rekommendationens form. Rättsligt sett får en bestämmelse av denna art inte
några omedelbara effekter. Emellertid kompletteras bestämmelsen av 44 §:s
regler om kvarievande stridsrätt. Det är därvid att notera, att sådan
stridsrätt tUlkommer båda parter. Kvarievande stridsrätt som är avsedd att befrämja
tUlkomsten av medbestämmandeavtal uppkonuner alltså enligt 44 § oberoende av
frågan, humvida det är arbetslagarpart eller arbetsgivarpart som har begärt
att medbestämmandefråga skall regleras i kollektivavtal. Mot den bakgrunden kan
ifrågasättas om rekommendationen i 32 § bör såsom har skett i
remissförslaget begränsas tUl det fallet, att just arbetstagarparten har
begärt medbestämmandeavtal. Paragrafens karaktär av målsättningsbestämmelse och
dess bakgmnd gör dock, att detta kan anses godtagbart. Ett av lagstiftningens
grundläggande syften är ju att anspråk på medbestämmandeavtal skaU kunna växa
fram i sådan takt, att arbetstagarsidan ser sig i stånd att bemästra

s. 494 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 494

ifrågakommande
nya uppgifter. Men bestämmelsen bör inte tolkas på det sättet att motsatsvis
skulle framgå, att lagstiftaren generellt vore avvisande mot tillkomsten av
medbestämmandeavtal när det är arbetsgivarsidan som tar initiativ till sådant
avtal.

3336
§§

Reglema om tolkningsföreträde (3337 §§) reser
liksom andra bestämmelser i lagförslaget frågan, vUka motsvarande rättigheter
som bör tillkomma kollektivavtalslösa arbetstagarorganisationer och sådana organisationers
medlemmar. De föreningsrättsliga grundsatser på vilka lagförslaget bygger torde
i princip kräva, att alla arbetstagare tUlerkänns samma rättigheter oavsett
vUken organisation de tillhör. Avsteg härifrån bör dock godtas, när starka
motstående hänsyn kräver det. Ett exempel härpå i det remitterade förslaget är,
att s. k. primär förhandUngsrätt i frågor av allmän betydelse i arbetsgivares
verksamhet har ansetts inte kimna tillerkäimas aUa arbetstagarorganisationer.

Tolkningsföreträde i fråga om tUlämpningen av
medbestämmandeavtal torde kiuna tillerkännas enbart organisation, som är
bunden av avtalet. En annan sak är att hänsynen tUl föreningsrätten drar en
gräns för utövandet av tolkningsföreträdet, när tvisten gäUer avtalets
tiUämpning på medlem i utanförstående organisation. Detta spörsmål har lagrådet
berört under 13 §.

Tvister som åsyftas i 34 och 35 §§ behöver inte
röra tUlämpning av kollektivavtal utan kan även gälla enskilt arbetsavtal. Mot
den bakgranden kan det sättas i fråga, om inte även andra
arbetstagarorganisationer än kollektivavtalsbundna borde tillerkännas
motsvarande rättigheter i tvister som rör deras medlemmar. Det är emellertid
tydUgt, att en sådan utvidgning av de föreslagna reglema om tolkningsföreträde
skulle föra med sig svårigheter. Ett tolkningsföreträde för
minoritetsorganisationer-na skulle nämligen i realiteten komma att gäUa
tiUämpningen på deras medlemmar av bestämmelser i kollektivavtal, som har
träffats av andra organisationer på arbetstagarsidan. Med hänsyn härtUl har
lagrådet fim-nit, att den avgränsning som har gjorts i det remitterade
förslaget får godtas. Som har påpekats i motiven torde i praktiken
tolkningsföreträdet för de kollektivavtalsbundna organisationema i viss
utsträckning konuna även oorganiserade arbetstagare och medlemmar i
minoritetsorganisationer tUl godo.

Beträffande de enskUda paragraferna i lagförslagets
avsnitt om tolkningsföreträde är att anföra följande.

Med den avfattning som har givits 33 § får man lätt
intrycket, att tolkningsföreträde skall tillkomma arbetslagarpart endast när
tvist har uppstått om tUlämpningen av ett fristående medbestämmandeavtal men
inte vid tvist om sådana föreskrifter om medbestämmanderätt, som har tagits in
i koUektivavtal vUket i övrigt behandlar andra ämnen. En sådan

s. 495 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 495

begränsning
av tolkningsföreträdet torde inte vara avsedd. Lagtexten bör tUl imdvikande av
missförstånd justeras på denna punkt, förslagsvis genom att första stycket
första meningen ges följande lydelse: "Innehåller koUektivavtal
föreskrifter om medbestämmanderätt för arbetstagarna i fråga som avses i 32 §
och uppkommer tvist om tiHämpning i visst fall av sådan föreskrift eller av
beslut som har fattats med stöd därav, gäUer arbetstagarpartens mening tUl dess
tvisten har slufligt prövats."

Med
den lösning som i 34 § har valts i fråga om tolkningsföreträdet i
arbetsskyldighetstvister kan inte undvikas, att lagens regler i ämnet blir
komplicerade. Enligt lagrådets uppfattning kan emellertid en förenkling uppnås,
utan att någon ändring i sak mträder, om andra och tredje styckena i
paragrafen redigeras om. I andra stycket bÖr då samlas reglema om arbetsgivares
rätt att i undantagssituationer påfordra arbete utan hinder av
arbetstagarsidans tolkningsföreträde och om arbetstagares skyldighet i sådana
fall att utföra arbete. I tredje stycket bör tas lipp enbart reglerna om
skyldighet för arbetsgivaren att ta initiativ tUl förhandling och rättegång,
när han har utnyttjat sui rätt att påfordra arbete. Lagtexten blir också mera
lättillgänglig, om uttrycket "eller det annars föreligger särskilda
skäl" i slutet av andra stycket byts ut mot annat uttryck, som inte lika
lätt kan blandas samman med uttrycket "synnerliga skäl" i styckets
början. Även på några andra punkter kan med fördel göras jämkningar i
förtydligande syfte. Paragrafens text föreslås med hänsyn till det anförda få
följande lydelse:

"Uppkommer
meUan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bimdna av samma
kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet enligt avtal, gäller
organisationens mening tUl dess tvisten har slutligt prövats.

Föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning
synnerUga skäl mot att omtvistat arbete uppskjutes, får han utan hinder av
första stycket kräva att arbetet utföres enligt hans mening i tvisten.
Arbetstagaren är då skyldig att utföra arbetet. Sådan skyldighet föreUgger
dock ej, om arbetsgivarens mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren har
insett eUer bort inse detta eller om arbetet innebär fara för liv eller hälsa
eller därmed jämförligt hinder möter.

Blir arbetet utfört enligt andra stycket, skall
arbetsgivaren omedelbart påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas
vid förhandling, skall han väcka talan vid arbetsdomstolen."

Regeln i andra stycket om undantag från
arbetstagares arbetsskyldighet i händelse arbetet "innebär fara för liv
eUer hälsa" är självfaUet mte tiUämplig, när arbetsavtalet innebär
uttryckligt åtagande att utföra arbete som är farligt och tvist inte råder om
avtalets innebörd på den punkten.

Syftet med 35 § torde vara att arbetsgivarens
skyldighet att ta initiativ tiU förhandling och rättegång skall föreligga i aUa
rättstvister, som rör

s. 496 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 496

arbetstagares
anspråk på lön eUer annan ersättning, således även om anspråket gnmdas på lag.
Det kan visserligen tänkas, att också anspråk av denna art, t. ex. ett krav på
semesterersättning enligt semesterlagen, bör rättsligt sett anses ha sin grund
i arbetsavtalet mellan vederbörande arbetsgivare och arbetstagare. För att den
åsyftade innebörden av 35 § sfcaU komma tiU klart uttryck i lagtexten, är det
enligt lagrådets uppfattning dock lämpligt med en omformulering av denna. En
enkel och näraliggande lösning är att byta ut uttrycket "tvist om
tUlämpning av avtal" mot "rättstvist". Detta ord har vunnit hävd
i arbetsrättslig terminologi och anger på ett tydligt sätt vad det är fråga om.
Lagrådet föreslår, att sådan ändring görs.

Arbetsgivares skyldighet enligt regeln i 34 §
tredje stycket att ta initiativ tUl förhandling och rättegång är
skadeståndssanktionerad, eftersom regeln har tillkommit i motpartens intresse.
Påföljden för arbetsgivares underlåtenhet att gå till förhandling eller
rättegång enligt 35 § är att arbetsgivaren blir skyldig att utge det belopp
som arbetstagarsidan kräver, om kravet inte är oskäligt. Vid sidan härav torde
inte finnas något utrymme för skadeståndsansvar. Avsikten torde inte heller
vara, att sådant ansvar skall komma i fråga.

I 36 § har föreskrivits, att arbetstagarsidans
tolkningsföreträde enUgt 34 § och dess rätt enligt 35 § skaU utövas av lokal
arbetstagarorganisation, där sådan fiims. Någon motsvarande bestämmelse har
inte givits i. fråga om tolkningsföreträdet enligt 33 §. Innebörden av
förslaget på denna punkt torde vara, att tolkningsföreträdet tUlkommer den
arbetstagarorganisation som står som part i det omtvistade medbestämmandeavtalet.
Vill organisationen utöva tolkningsföreträdet genom lokal organisation, får
det ske genom beslut om delegation av den överordnade organisationens
förfoganderätt. Enligt lagrådets uppfattning ligger det dock nära tiU hands att
för alla tolkningsföreträdesfaUen ge en enhetlig reglering av frågan på vUken
nivå arbetstagarsidans rätt skall utövas. Detta kan åstadkommas genom att i
förevarande paragraf hänvisning sker även tiU 33 §. Liksom i övrigt på
tolkningsföreträdets område kan avsteg från den i lagen föreskrivna ordningen
göras genom kollektivavtal.

Med hänsyn tiU det anförda föreslår lagrådet, att
paragrafens första mening ges följande lydelse: "Arbetstagarpartens rätt
enligt 3335 §§ tillkommer den avtalsslutande arbetstagarorganisationen och
utövas av lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns."

37
§

Av skäl som lagrådet har anfört under 16 §
förordas, att 37- § andra stycket utgår.

3840
§§

I dessa paragrafer har upptagits regler om rätt
under vissa förutsättningar till fackligt veto mot att arbetsgivare anlitar
annan arbetskraft än

s. 497 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 497

hos
honom anställda arbetstagare. I enlighet med föreskriften i 1 § andra stycket
omfattar begreppet arbetstagare härvid även jämställda uppdragstagare.

Det kan beträffande 38 § förtjäna understrykas, att
den primära för-handlmgsskyldighet för arbetsgivare som föreskrivs i första
stycket inträder först då arbetsgivaren står i begrepp att för arbete för sui
räkning eller i sin verksamhet anlita viss entreprenör eUer viss annan
arbetskraft, som han ej avser att anställa. Arbetsgivaren är aUtså oförhindrad
att dessförinnan på egen hand införskaffa den utredning som han anser sig
behöva för att själv ta ställning i frågan, t. ex. inleda ett anbudsförfarande
för att välja entreprenör. Härvid bortses från situationer, då primär
förhandlingsskyldighet föreligger enligt 11 § eller arbetstagarorganisation
begär förhandling med stöd av 12 §.

Syftet med förhandling enligt 38 § är att ge den
fackliga organisationen möjlighet att ingripa, om den av arbetsgivaren
tilltänkta entreprenaden eller därmed jämförliga åtgärden kan antagas medföra
åsidosättande av lag eller av kollektivavtal för arbetet eller annars strida
mot vad som är allmänt godtaget inom avtalsområdet. Det är alltså sådana frågor,
som skall belysas vid förhandlingen. Finns fog för antagande som nu sagts, kan
vid förhandluigen även komma att diskuteras villkor för att åtgärden skall
kunna bli godtagbar och få beslutas av arbetsgivaren.

I speeialmotiveringen till 38 § konstateras, att
bestämmelserna i 38 40 §§ gäller endast anlitande av främmande arbetskraft,
varom avtal träffas efter medbestämmandelagens ikraftträdande. Det tiUäggs
härvid, att reglerna tillämpas vid förlängning etc. av tidigare avtal som äger
ram efter ikraftträdandet. Till det senare får göras en reservation med hänsyn
tUl ett uttalande i den allmänna motiveringen (11.10.1). Där förklaras
nämligen att, när det gäller anlitande av ej anställd arbetskraft som
arbetstagarorganisation före lagens ikraftträdande anser sig ha saknat
rättsliga möjligheter att ingripa mot, det får ankomma på organisationen att i
anslutning tUl ikraftträdandet aktualisera frågan i vad mån förfarandet
alltjämt skall godtas.

När i 39 § talas om att den tilltänkta åtgärden kan
antagas medföra åsidosättande av kollektivavtal för arbetet, kan det vara fråga
om det för arbetsgivarens egen verksamhet gällande kollektivavtalet. Han ämnar
kanske utanför anställningsförhållande anlita personer, som i själva verket är
arbetstagare. Men det kan också gälla ett annat avtal, nämligen ett som binder
den avsedda entreprenören. I uttrycket att åtgärden kan antagas annars strida
mot vad som är allmänt godtaget "inom avtalsområdet" åsyftas däremot
enbart de förhandlande partemas eget avtalsområde. Lagrådet förordar, att
detta kommer tiU uttryck i lagtexten genom att de citerade orden utbyts mot
"inom parternas avtalsområde".

För den händelse behörig arbetstagarorganisation
avger sådan förklaring som avses i 39 §, anges rättsföljden vara att
arbetsgivaren ej får låta

32
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 498 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 BUaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 498

arbetet
utföras av någon som därvid icke är arbetstagare hos honom. Härvid går den
föreslagna lagtexten enligt lagrådets mening för långt. Förklaringen bör inte
ha annan verkan än att arbetsgivaren inte får besluta eller verkstäUa den av
honom tilltänkta åtgärden. Däremot bör han vara oförhindrad att exempelvis
anlita annan entreprenör, som tidigare är godtagen av arbetstagarsidan.
Arbetsgivaren bör också tiU förhandling kunna upptaga frågan om andra
lösningar, vilka likaledes innebär att utomstående arbetskraft skall användas
för arbetet. Ett uttalande i specialmotiveringen tiU 39 § ger vid handen, att
förslaget är avsett att ha denna innebörd. Med hänsyn härtiU föreslår lagrådet,
att rättsföljden i 39 § anges med orden "får åtgärden ej beslutas eUer
verkställas av arbetsgivaren".

Av specialmotiveringen tiU 40 § framgår, att
vetorätten ej blir gäUande om arbetstagarorganisationen har saknat objektiva
gnmder för sin bedömning att den tUltänkta åtgärden kan medföra fara för
åsidosättande av lag eUer av koUektivavtal för arbetet eller att åtgärden
annars strider mot vad som är aUmänt godtaget inom parternas avtalsområde.
SjälvfaUet kan inte krävas, att den fackliga organisationen skaU visa att
åtgärden kommer att få sådana verkningar. Bevisning av detta slag torde inte
kimna förebringas annat än undantagsvis. A andra sidan kan det inte få räcka
med enbart antaganden. Arbetstagarorganisationen måste kunna visa på positiva
omständigheter, söm talar tUl förmån för dess be-dönming. Vetorätten bör t. ex.
kunna utövas med avseende på en entreprenör, som är känd för att inte betala
förfallna löner eller sociala avgifter eUer som kan konstateras ha kommit på
obestånd. Blotta misstanken om att en entreprenör i framtiden inte skall
fuUgöra sina åtaganden mot de anställda eUer mot det allmänna kan däremot inte
vara tiUräck-lig.

41
§

TUl denna paragraf har de nuvarande
fredspliktsreglema i 4 § första stycket KAL överförts i sak oförändrade. Det
tiUägget har dock gjorts, att stridsåtgärder under tid då kollektivavtal gäller
skall vara tUlåtna endast om de har beslutats i behörig ordning av
organisation som har slutit avtalet. Första stycket i den föreslagna lydelsen
innehåller regler för den som är eller har varit medlem i sådan organisation. Genom
andra stycket utsträcks reglerna att i tiUämpliga delar gälla även stridsåtgärd
av arbetsgivare, som själv har slutit kollektivavtal eller som har blivit
bunden av kollektivavtal på grund av 28 §.

Första stycket är med den föreslagna avfattnmgen
svårtillgängligt. Det inleds med ett förbud mot stridsåtgärder under tid då
kollektivavtal gäUer. Från detta förbud görs därefter undantag, om stridsåtgärd
har beslutats av avtalsbunden organisation i behörig ordning. Detta undan-

s. 499 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 499

tag
är i sin tur försett med undantag. Det gäller nämligen endast i den mån
åtgärden vidtages för annat ändamål än något av dem som anges i fyra särskUda
punkter, motsvarande de nuvarande i 4 § första stycket KAL.

EnUgt
lagrådets menmg skulle första stycket bli lättare att förstå, om det utformades
efter samma mönster som nyssnämnda lagram. Det skuUe då endast ange, när den
föreslagna lagen föreskriver förbud mot stridsåtgärder. Härav skulle liksom
för närvarande enligt KAL motsättningsvis följa, att stridsåtgärder i andra
fall är tUlåtna inom lagens tiUämpningsområde eller med andra ord såsom
fackliga påtryckningsmedel i förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Sådana fackliga stridsåtgärder blir, även om de är mer eUer
mindre politiskt färgade, att bedöma enligt den föreslagna lagen. Är fråga om
sympatiåtgärd tUl stöd för utländsk part, blir åtgärden i princip tiUåten
endast under fömtsättning att den i utlandet vidtagna primära stridsåtgärden
är lovlig; detta är också innebörden av det remitterade förslagets föreskrift i
den delen. Härvid torde dock kurma bortses från sådana förbud mot
stridsåtgärder i den främmande staten, som står i uppenbar strid mot grundema
för rättsordningen i vårt land.

När
arbetsnedläggelse, blockad eUer liknande åtgärder företas av rent politiska
skäl, faller de tydligen utanför den föreslagna lagens tiUämpningsområde.
Fråga är då inte om stridsåtgärder i vedertagen mening. Åtgärderna tiUgrips
nämUgen inte för att utöva påtryckning på arbetsgivare eUer arbetstagare som
sådana, och dem emellan behöver inte heller råda någon motsättning i den
politiska frågan. Att från den föreslagna lagens regler draga några slutsatser
om tillåtligheten av "stridsåtgärder" i sådana sammanhang torde inte
vara möjligt. Bortsett från vad som kan gälla under ofärdstider eller under
andra liknande förhåUanden, kan dock arbetsinställelse under åberopande av
politiska skäl vare sig i form av lockout eller såsom strejk inte antagas
vara förenlig med de förpliktelser som arbetsgivare och arbetstagare har iklätt
sig såsom parter i anställningsavtal.

Bland förbuden i första stycket mot stridsåtgärd
bör i klarhetens intresse också upptagas det fallet, att sådan åtgärd strider
mot bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal. Härvid åsyftas avtal om längre
gående fredsplikt än som annars följer av lagen.

Vad härefter angår det föreslagna andra stycket kan
detta undvaras, om första stycket utvidgas tiU att på samma sätt som 4 § första
stycket KAL omfatta arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal.

S. k. indrivningsblockader anses vara tiUåtna
enligt gällande rätt. Uttalanden tUl stöd för en sådan ordning gjordes under
riksdagsbehandlingen av förslaget till KAL, men denna innebörd av lagen kom
inte tUl klart uttryck däri. Även enligt det nu remitterade förslaget anses
utrym-

s. 500 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet soo

me
kunna utan jämkning av lagtexten beredas för indrivningsblockader enUgt hittUls
tiUämpad praxis.

Betydelsen av indrivningsblockader torde
visserligen ha minskat efter införandet av staflig lönegaranti vid konkurs.
Fortfarande lär emellertid föreligga ett praktiskt behov av sådana blockader.
Lagrådet vUl därför hålla före att deras tiUåtlighet bör komma tiU klart
uttryck i den nya lagen. För en sädan lösning talar också att varsel
skyldigheten i lagen vidgas tUl att avse alla typer av stridsåtgärder. Om
därvid undantag skaU göras för indrivningsblockader, vilket är det remitterade
förslagets avsedda innebörd, torde en uttrycklig regel'härom vara erforderlig.

En
regel om att indrivningsblockader är lovliga skulle lämpligen kunna upptagas i
ett nytt andra stycke i 41 §. Genom regeln skuUe paragrafens första stycke
kunna förklaras ej utgöra hinder för arbetstagarorganisation att i behörig
ordning besluta blockad för att utverka betalning av klar och förfaUen fordran
på lön eller på annan ersättning för utfört arbete (jfr 3 § lagen om
arbetsgivares kvittningsrätt).

Under åberopande av det anförda förordar lagrådet,
att 41 § ges följande avfattning:

"Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna
av kollektivavtal får icke vidtaga eUer deltaga i arbetsinställelse (lockout
eller strejk), blockad, bojkott eUer annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om
avtalet ingåtts av organisation och denna ej i behörig ordning har beslutat
åtgärden, om åtgärden strider mot bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal
eller om åtgärden har tUl ändamål

1. att utöva påtryckning i tvist om koUektivavtals
giltighet, bestånd eUer rätta innebörd eUer i tvist huravida visst förfarande
strider mot avtalet eUer mot deima lag,

2. att åstadkomma ändring i avtalet,

3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att
tUlämpas sedan avtalet har upphört att gälla, eller

4. att
stödja annan, när denne icke själv får vidtaga stridsåtgärd.

Första stycket utgör ej hinder för arbetstagarorganisation att i behörig

ordning
besluta blockad för att utverka betalning av klar och förfaUen fordran på lön
eUer på annan ersättning för utfört arbete."

43
§

Om olovlig stridsåtgärd har vidtagits av
arbetstagare som är bundna av koUektivavtal, skall det enligt denna paragraf
åligga arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation att omedelbart taga upp
överläggningar med anledning av stridsåtgärden. I remissprotokoUet anges överiäggningama
böra ha tiU uppgift att bringa klarhet i vad som har inträffat och i vad som
är orsaken tiU arbetstagamas handlande. I parternas överläggningsskyldighet bör
ligga även en skyldighet att efter bästa förmåga medverka tUl detta resultat.
Vidare anges syftet med överlägg-

s. 501 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 501

ningama
böra vara att undersöka och komma överens om vad som kan göras för att få tiU
stånd återgång till arbetet.

EnUgt
lagrådets mening är det önskvärt, att överläggningarnas avsedda inriktning på
något sätt kommer tiU uttryck i paragrafens första stycke. Detta kan lämpligen
ske genom att arbetsgivarens och arbetstagarorganisationens åligganden anges
vara att omedelbart taga upp överläggningar med anledning av stridsåtgärden
"och att gemensamt verka för dess upphörande".

Genom
ett sådant tiUägg klargörs också, att någon överiäggningsskyldighet inte
föreligger om arbetstagama har återgått tUl arbetet innan överläggningar har
hunnit äga rum. Vidare synes det förordade tUlägget stå väl i samklang med den
i 60 § andra stycket intagna skadeståndsregeln om hänsynstagande bl. a. till
de verkningar som har följt av överläggningarna.

44
§

Kollektivavtalets kanske viktigaste funktion är att
vara ett fredsdokument, som tryggar arbetsfreden mellan avtalspartema under
den tid avtalet gäUer. Föredragande departementschefen framhåUer också i remissprotokoUet,
att arbetsfred under löpande avtalsperiod är en fömtsättning för att
näringsliv och samhälle skaU kunna fungera och utvecklas och för att
näringslivet skaU kunna bevara sm förmåga att konkurrera med företag i andra
länder. Han understryker vidare, att fredsplikten är en utgångspunkt för de
fackliga organisationemas lönepolitiska strävanden och för de enskUdas
ekonomiska trygghet. Det torde inte heller vara för mycket sagt, att det system
med lagstadgad fredsplikt som har tiUämpats i vårt land alltsedan KAL trädde i
kraft för snart 50 år sedan har varit utomordenfligt värdefuUt inte bara för
arbetsgivare och arbetstagare utan för det svenska samhället i dess helhet.

Mot
denna bakgrund bör uppenbarligen starka skäl krävas för att några längre gående
avsteg skall göras från den beprövade ordningen. Det remitterade förslaget
iimehåller åtskilliga regler, som i jämförelse med vad nu gäller påverkar
fredspliktens omfattning eller efterlevnad. Vissa av dessa regler skärper
fredsplikten, medan andra är ägnade att få motsatt effekt. Längst i den senare
riktiungen går stadgandet i förevarande paragraf om den kvarievande
stridsrätten,

I
den allmänna motiveringen tUl lagförslaget uttalar föredragande departementschefen,
att den kvarievande stridsrätten inte innebär något annat än att man faller
tiUbaka på rätten att gripa tUl fackUg strid såsom medel att få tiU stånd
kollektivavtal om medbestämmanderätt. Han förklarar sig utgå från att intresset
av arbetsfred under avtalsperiodema lägger hinder i vägen för lösningar
härvidlag, vUka skulle innebära fri rätt för arbetstagama att gå tiU strid även
under gUtighetsperioderna för koUektivavtal om löner och allmänna
anställningsvillkor. Om man t. ex.

s. 502 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 502

tänkte
sig frUiet för arbetstagarnas lokala sanunanslutningar att gå tiU strid varje
gång oenighet uppstod i en arbetsmUjöfråga eller i en fråga om omplacering av
en enskUd arbetstagare eller i någon annan liknande fråga, skuUe enligt
departementschefen fömtsättningarna för en gyim-sam uppgörelse med
arbetsgivaren självfallet många gånger vara goda i det enskUda fallet. Men man
kan inte, fortsätter departementschefen, se enbart tiU det enskUda faUet. Det
framhåUs som uppenbart, att regler som genereUt gav en sådan frihet skulle
innebära att man inte längre kunde räkna med sammanhängande perioder av fred på
arbetsmarknaden. Man skulle med andra ord dra undan gmnden för det system av
samordnade förhandlingar och avtal och därav följande fredsperioder, som
hittUls har utvecklats och som enligt allmän uppfattning är av största värde
både för parterna på arbetsmarknaden och för samhället som helhet. Det är
enligt departementschefens mening ett för högt pris att betala.

Förutsättningen
för att part skall få tillgång till kvarievande stridsrätt är, att han vid
förhandling om kollektivavtal har begärt att sådan fråga om medbestämmanderätt
som avses i 32 § skall regleras i avtalet eller i särskilt avtal mellan samma
parter. Kommer i detta läge uttrycklig reglering av frågan inte till stånd när
kollektivavtal träffas meUan parterna, skall frågan vid tUlämpningen av
föreskrifterna om fredsplikt i 41 § anses faUa utanför koUektivavtalet.

Det får antagas, att vid samordnade eller eljest
centrala förhandlingar på arbetsmarknaden om löner och allmänna
anställningsvUlkor arbetstagarsidan kommer att stäUa vittgående yrkanden om
medbestämmande i frågor som åsyftas i 32 §. HärtUl kan ett kraftigt tryck från
arbetstagarorganisationemas medlemmar komma att medverka. Såsom framgår av
specialmotiveringen till 44 § finns inte heller något hinder mot att ställa
vidsträckta krav, som berör stora områden av arbetsgivarens
beslutsbefogenheter. Sådana krav kommer att framföras kanske inte så mycket med
sikte på ätt de skall bli tUlgodosedda under förhandlingarna om löneavtalen;
aU erfarenhet visar, att dessa förhandlingar redan är så kompUcerade, att de
knappast kan belastas med ytterligare svårlösta frågor. Det fiims däremot
anledning att tro, att arbetstagarorganisationerna genom sina yrkanden om
medbestämmande vill hålla möjlighetema öppna att under avtalsperiodema för
löneavtalen förhandla om medbestämmandeavtal utan att organisationema därvid
är bundna av fredsplikt.

Den senast antydda ordningen torde ha goda skäl för
sig. Genom den behöver löneförhandlingarna inte tyngas och fördröjas av att
parterna också måste lösa ofta säkerligen komplicerade frågor om medbestämmande
för arbetstagama. I stället får partema möjlighet att senare förhandla särskUt
om sådana frågor. De kan därvid allt efter omständigheterna förhandla på
central nivå om lösningar, som kan ges mera allmän

s. 503 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 503

räckvidd,
och lokalt i de fall där lösningama måste anpassas efter lokala förhållanden.
En påtaglig fördel med denna ordning är vidare, att strids-åtgärder inte kommer
i fråga förrän partema genom förhandlingar har uttömt möjUgheterna att enas på
fredlig väg.

För
att göra det möjligt att hantera frågorna om medbestämmande på detta sätt bör
parterna ges frihet att tiUgripa stridsåtgärder, om de inte lyckas nå fram till
någon lösning vid förhandlingar om medbestämmandeavtal. Att gå längre och låta
medbestämmandefrågorna i de åsyftade situationema inte omfattas av någon som
helst fredsplikt synes däremot varken vara tiUrådUgt eller erforderligt. Såsom
tidigare har nämnts kan vid löneförhandlingar framstäUas långtgående yrkanden
om medbestämmande, exempelvis så att de helt aUmänt omfattar företagsledningen
och ledningen och fördelningen av arbetet. Om yrkandena skulle öppna fri
möjlighet till stridsåtgärder, skulle varje fråga inom dessa vidsträckta
områden, som upptogs tiU primär förhandling enligt 11 § eUer på arbetstagarsidans
begäran blev föremål för förhandling enligt 12 §, vara öppen i den meningen att
parterna kunde hota med stridsåtgärder under förhandlingen och även tUlgripa
sådana för att genomdriva sin mening. Det torde stå klart, att en sådan ordning
knappast skuUe vara ägnad att bidra till det förtroendefulla samarbete mellan
arbetsgivare och arbetstagare, som den föreslagna lagen fömtsätter. Lika klart
är att man med denna ordning skulle ha fått en sådan lösning som
departementschefen har ansett sig inte kunna godta. Därmed skulle också
kollektivavtalets funktion som fredsdokument sättas i fara och
arbetsgivarsidans benägenhet att sluta kollektivavtal kunna bli mindre.

Syftet
med den kvarievande stridsrätten är att få till stånd kollektivavtal om
medbestämmande. För att detta syfte skaU tillgodoses räcker det, att
fredsplikten hävs i samband med förhandlingar om sådant avtal. Då vinnes också
garantier för att parterna fuUgör sin förhandlingsskyldighet och i enlighet
med föreskriftema i 15 § lägger fram motiverade förslag tiU lösning av den
fråga som förhandlingen avser urnan stridsåtgärder blir aktueUa.
Bestämmelsen i 44 § har emellertid fått en avfattning, som går längre än det
angivna syftet kräver och helt utesluter medbestämmandefrågor som avses i
paragrafen från fredsplikt. För att detta skall undvikas vUl lagrådet förorda,
att 44 § i stäUet utformas på följande sätt: "Har vid förhandUng om
kollektivavtal part begärt, att i avtalet eUer i särskilt avtal skall regleras
fråga som avses i 32 §, men blir frågan ej uttryckligt reglerad när
kollektivavtal träffas mellan parterna, skall den icke tUl följd av det
träffade avtalet anses omfattad av fredsplikt enligt 41 § vid förhandling om
frågans reglering i särskilt avtal."

45
§

Enligt paragrafen åligger varselskyldighet
arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation som vidtager stridsåtgärd
liksom arbetsgivare

s. 504 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 504

som
vidtager sådan åtgärd utan att organisation har anordnat den. Av paragrafens
avfattning följer att på arbetsgivarsidan varselskyldighet föreligger vare sig
de av stridsålgärden berörda arbetstagama tillhör organisation eller ej. Som
huvudregel upptages att varsel skall vara skriftligt; när det gäller
oorganiserade arbetstagare får emellertid varsel ske genom allmänt synliga
anslag på arbetsplatsen. Underlåtenhet att varsla avses i princip skola medföra
skadeståndsskyldighet.

Såvitt lagrådet kan finna bör, utifrån de gmnder
varpa lagrammet vilar, varselskyldigheten för arbetsgivarorganisation
respektive arbetsgivare å ena samt arbetstagarorganisation å andra sidan kunna
begränsas till att avse enbart förhåUandet dem emellan. Utanför begreppet
"motpart" sådant det kommer till uttryck i paragrafen skuUe
därigenom, oavsett humvida någon organisationstillhörighet överhuvud
föreligger, komma att faUa sådana arbetstagare som ej är medlemmar i berörd
arbetstagarorganisation. För vad som i detta sammanhang skaU förstås med
"berörd arbetstagarorganisation" torde ledning vara att hämta i
motiven tiU 43 § i förslaget. Även om én med skadeståndsansvar sanktionerad
regel om varselskyldighet inte bör gälla i förhållande tUl nu angivna kategorier
av arbetstagare, bör dock en allmän handlingsregel vara att i en
konfliktsituation varsel på lämpligt sätt lämnas även till dem.

I specialmotiveruigen tiU paragrafen uttalas att om
en stridsåtgärd, som har varslats tiU en viss arbetsgivare, utvidgas tUl att
omfatta även annan eller andra arbetsgivare, nytt varsel skall utfärdas
beträffande den utvidgade stridsåtgärden. Härtill kan anmärkas att även annars
en utvidgning av pågående stridsåtgärd torde föratsätta varsel. Att varselplikt
föreligger även vid utvidgning av pågående stridsåtgärd bör enligt lagrådets
mening komina till uttryck i lagtexten.

På grund av det anförda föreslår lagrådet, att
paragrafens första stycke erhåller följande lydelse: "Arbetsgivarorganisation
eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation är sinsemellan skyldiga att, om
gUtigt hinder ej möter, skriftligen varsla motparten minst sju dagar i förväg,
när de avser att vidtaga stridsåtgärd eller att utvidga pågående stridsåtgärd.
Omfattar stridsåtgärd från arbetsgivarsidan även arbetstagare som ej är
medlemmar i berörd arbetstagarorganisation, bör de varslas genom allmänt
synliga anslag på arbetsplatsen eUer på annat lämpligt sätt."

Med hänvisning till vad lagrådet i anslutning tUl
41 § har anfört i fråga om indrivnmgsblockader föreslås vidare, att tUl 45 §
fogas ett tredje stycke av följande lydelse: "Skyldighet att varsla
föreligger ej i fråga om stridsåtgärd som avses i 41 § andi-a stycket."

Sistnämnda förslag får betydelse även för
tUlämpningen av 47 §, som avser varselskyldigheten gentemot
förlikningsmannaexpeditionen.

s. 505 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 505

53 §

Paragrafens andra stycke innehåller ett allmänt förbud
för förlikningsman att obehörigen yppa eller utnyttja vad han har fått
kännedom om under sin verksamhet. Vid sådant förhållande synes vad i första
stycket föreskrivs om rätt för part att göra förbehåll om tystnadsplikt och det
i andra stycket i anslutning härtUl meddelade förbudet för förlikningsman att
obehörigen yppa eUer utnyttja vad som omfattas av förbehållen tystnadsplikt
sakna självständig betydelse för uppnående av det åsyftade sekretesskyddet för
part. På grand härav föreslås att paragrafen avfattas i ett enda stycke av
följande lydelse: "Den som är eUer har varit förlikningsman får ej
obehörigen yppa eller utoyttja vad han har fått kännedom om under sin
verksamhet. Detsamma gäller den som är eUer har varit särskUd förlikningsman eller
medlem i förlikningskommission."

54 §

Regeln om skyldighet att ersätta skada är enligt
specialmotiveringen avsedd att tiUämpas enbart på enskUd part eller
organisation. Härav följer, såsom också motivledes framhåUes, att
förlikningsman inte skall bära skadeståndsansvar enligt den föreslagna lagen.
Enligt lagrådets mening bör lagtexten bringas tUl överensstämmelse med vad
sålunda är avsett att gäUa. Lagrådet föreslår därför, att paragrafen med viss
ytterUgare redaktionell jämkning ges följande lydelse: "Arbetsgivare,
arbetstagare och organisation som bryter mot denna lag eller mot
kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om ej annat följer av vad nedan
sägs."

56
§

Enligt specialmotiveringen tiU paragrafen skall
påföljden för brott mot tystnadsplikt som avses i 21 och 22 §§ vara skadestånd
i enlighet med de allmänna skadeståndsreglerna i 54 och 55 §§ i lagförslaget.
Det framhåUes emeUertid, att 56 § skiljer sig i så måtto från de allmänna
skadeståndsbestämmelserna i 54 § att skadeståndsansvaret, när en företrädare
för en arbetslagar- eUer arbetsgivarorganisation eUer för en arbetsgivare har
bratit mot tystnadsplikt, läggs på organisationen eUer arbetsgivaren. I dessa
faU, förklaras det vidare, kommer något personligt skadeståndsansvar inte i fråga.
Gäller det däremot en enskild arbetsgivare som har bratit mot tystnadspUkt
följer, enligt motivtexten, av 54 § att skadeståndsansvaret drabbar honom. Vad
som sägs om påföljd för brott mot tystnadsplikt förklaras avse inte bara
tystnadsplikt, som följer av en förhandlingsuppgörelse eller som gäller i
avbidan på rättslig prövning, utan även tystnadsplikt som grundas på beslut av
arbetsdomstolen.

Uttalandena i specialmotiveruigen ger
motsättningsvis vid handen, att bestämmelserna i 56 § avses skola exklusivt
reglera frågan om skadeståndsansvar enligt lagen, när någon på
arbetstagarsidan har brutit mot

s. 506 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 506

tystnadsplikt.
Sådant ansvar skall således på arbetstagarsidan inte följa i andra faU än
paragrafen anger och skall åvila enbart organisation.

I 56 § regleras endast sådana faU där företrädare
för organisation eller för arbetsgivare bryter mot tystnadsplUct. Den
ståndpunkt i fråga om möjUgheten att utkräva skadeståndsansvar, som förslaget i
denna del intar, kan måhända ha visst fog för sig i just dessa faU. Parterna i
en förhandlingsuppgörelse om information och tystnadsplikt är regelmässigt
arbetstagarorganisation, å ena, samt arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare,
å andra sidan, och det kan förefaUa naturligt, att organisationen eUer
arbetsgivaren i tystnadspliktshänseende svarar för den som har fått i uppdrag
att föra förhandlingen och i första hand mottaga den information varom
förhandlas. Frågan är emeUertid långt ifrån oomtvistUg och goda skäl kan
anföras för att låta också individueUt skadeståndsansvar inträda i de fall
paragrafen avser. Härför talar inte minst att mtresset av tystnadsplikt, där
det uppbärs av ett rättmätigt anspråk, får ett i möjligaste mån verksamt
skydd. Det kan erinras om att arbetsrättskommittén i sitt betänkande upptog
vissa regler om tystnadsplikt (51 och 52 §§). Dessa var visserligen i
materiellt hänseende utformade på annat sätt än motsvarande bestämmelser i det
remitterade förslaget, men det förtjänar anmärkas att de var sanktionerade med
bl. a. skadeståndsansvar såväl individueUt som för organisation. Avvikelsen
från det i betänkandet föreslagna "dubbla" skadeståndsansvaret har
inte.närmare berörts i remissprotokollet. Det sagda föranleder dock icke
lagrådet att motsätta sig den nu föreslagna regleringen av skadeståndsansvaret,
om frågan begränsas tUl enbart företrädarfallen.

Lagrådet finner emellertid anledning till
invändning i annat hänseende.

Enligt lagrådets mening bör frågan om
skadeståndsansvaret vid brott mot lagens regler om tystnadsplikt ses i en något
vidare aspekt än som synes ha skett i förslaget. I fall av oenighet kan fråga
uppkomma dels att faststäfla vilka handlingar, uppgifter etc. som på grund av
sitt innehåll bör omfattas av tystnadsplikt, dels att bestämma omfattningen av
den personkrets tUl vilken informationen utan risk för menliga följder bör
kunna föras vidare. Frågan hur långt part får sprida erhållen information har
i lagförslaget såtillvida reglerats, att ledamot i styrelsen för berörd
arbetstagarorganisation alltid skall ha rätt att taga del av den information
som från motsidan har lämnats organisationen (jfr 20 §). I andra fall skall
frågan kunna bli föremål för förhandling. Om förhandlingsuppgörelse inte nås,
får frågan hänskjutas till avgörande av arbetsdomstolen. Det kan förutsättas
att den krets av mottagare inom den fackliga organisationen, varom i visst fall
kan bU fråga, görs antingen till följd av förhandlingsuppgörelse eller på grand
av dom delaktig av lämnad information under vUlkor om tystnadsplikt. Härav
följer, såvitt nu är av intresse, att frågan om brott mot tystnadsplikt kan
angå också

s. 507 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 507

arbetstagare
som mottagit information under tystnadsplUct utan att han därvid kan sägas ha
varit företrädare för sui organisation. Enligt lagrådets mening saknas bärande
skäl för att inte låta en sådan arbetstagare omfattas av ett personligt
skadeståndsansvar vid brott mot tystnadsplikt, som avses i den föreslagna
lagen.

Med åberopande av det anförda och då samtliga
bestämmelser om skadeståndsansvar vid brott mot tystnadsplikt således även
när fråga är om enskUd arbetsgivares ansvar bör sammanföras till en och samma
paragraf, förordar lagrådet att i paragrafen, i stället för den föreslagna
lydelsen, införs två stycken av följande lydelse:

"Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot
tystnadsplikt som avses i denna lag eUer utnyttjar han obehörigen vad han under
sådan tystnadsplikt har fått kännedom om, skall han ersätta uppkommen skada.

Om någon som företräder arbetsgivare eller
organisation gör sig skyldig tiU handling som avses i första stycket, svarar
arbetsgivaren eller organisationen för skadan."

Av specialmotiveringen tUl förevarande paragraf
framgår, att brott mot sådan tystnadsplikt som avses i lagen och ej gäller
förlikningsorgan i princip skall kunna leda endast tUl påföljd av
civUrättslig natur. Avsikten är alltså, att straffansvar enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken inte skall inträda. EmeUertid kan ur sistnämnda lagrums numera
gäUande lydelse knappast med säkerhet utläsas, att tystnadsplikt som avses i
den föreslagna lagen kommer att faUa utanför lagrummet; särskUt gäller detta
tystnadsplikt som följer av 22 § i det remitterade förslaget. För att den
avsedda innebörden i förslaget klart skaU framgå, bör till 56 § fogas ett nytt
tredje stycke av förslagsvis följande lydelse: "I faU som avses i denna
paragraf skall ej följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken."

När det gäller rättsföljdema av
tystnadspliktsbrott, nämns i specialmotiveringen bara skadestånd. Sådant brott
av arbetstagare torde emellertid också kunna utgöra grand för uppsägning eller
avskedande (jfr AD 1961: 27 och prop. 1973: 129 s. 149 f.).

Av 3 § i det remitterade förslaget följer, att
annan lagstiftning kan leda tUl att fråga om straffansvar för brott mot
tystnadsplikt kan uppkomma, oavsett det nyss föreslagna tUlägget i 56 §.
Därvid är först att erinra om sådana kvalificerade tystnadspliktsbrott som
avses i 35 §§ lagen (1931: 152) med vissa bestämmelser mot Ulojal konkurrens.
Ytterligare bör nämnas, att ett av arbetsdomstolen med stöd av 21 § andra
stycket meddelat förordnande om tystnadsplikt medför, att 9 kap. 6 §
rättegångsbalken blir tUlämplig och att alltså straffansvar följer, om någon
utan gUtigt skäl röjer vad som enligt domstolens beslut inte får uppenbaras.
Vidare är att nämna att, såsom också berörs i specialmotiveringen, särskUda
bestämmelser är att påräkna såvitt angår den offenfliga sektorn.

s. 508 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 508

Det förtjänar framhållas, att medbestämmandelagens
bestämmelser rimligtvis måste så förstås, att de inte utesluter individueUt
skadeståndsansvar enligt allmänna regler om skadestånd på grund av brottslig
handling.

En särskUd fråga gäller hur tystnadsplikt som avses
i medbestämmandelagen förhåller sig tUl tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om s. k. meddelarskydd, dvs. de bestämmelser som avser rätten för envar att
utom i vissa tämligen snävt begränsade undantagsfall lämna meddelanden till
pressen för publicering utan att meddelaren riskerar straff-rättsUg påföljd
eller sådant skadestånd som grundas på brottslig hand-Img.

Tryckfrihetsförordnmgen uttalar sig inte i frågan
huruvida någon motsvarighet tiU det nu angivna skyddet för meddelare gäUer, när
det är fråga om tystnadsplikt som vUar på kontraktsrättsUg grund. Det har dock
antagits, att civilrättens regler ger utrymme för avtal som utesluter rätt att
lämna vissa meddelanden tUl pressen och som ger utrymme för sanktioner i
händelse av brott mot dylikt avtal (jfr SOU 1966: 60 s. 117 med hänvisningar). Med
tystnadsplikt på kontraktsrättsUg grund förefaller kunna jämställas både
tystnadsplikt, som enligt förslagets 22 § första stycket första meningen och
andra stycket avses följa av parts ensidiga åtgöranden, och tystnadsplikt,
varom arbetsdomstolen kan förordna enligt 21 § andra stycket.

58
och 59 §§

Enligt 58 § första stycket i det remitterade
förslaget kan enskild ej åläggas skadestånd för deltagande i olovUg
stridsåtgärd, om denna har anordnats eUer föranletts av organisation.
Bestämmelsen skulle så som den är avfattad öppna möjlighet för det förfarandet,
att en större eller mindre krets av arbetstagare bildar en organisation i
enklast möjliga former, tillser att organisationen är utan egentliga tUlgångar
och låter organisationens styrelse besluta om en olovlig stridsåtgärd som
genomförs; jfr NJA II 1965 s. 147 och justitierådet Conradis votum i NJA
1970 s. 216 (s. 226). Medlemmarna skulle i sådant fall enligt den föreslagna
bestämmelsen vara fria från skadestånd, och en påföljd som ådöms organisationen
skulle inte kunna verkställas. På arbetsgivarsidan skuUe kunna förfaras på
liknande sätt. För att Ulojala manövrer av denna art inte skall kunna ske
påföljdsfritt, bör bestämmelsens räckvidd begränsas till stridsåtgärd anordnad
eller föranledd av organisation som är bunden av kollektivavtal och
organisation som är överordnad den kollektivavtalsbundna. Därmed torde
säkerställas att enskilda medlemmar i utbry-tarorganisationer inte i aUa lägen
går fria från påföljd för olovlig stridsåtgärd. EnskUd medlems frihet från
påföljd kan inte anses generellt motiverad annat än när ansvarig organisation
verkligen kan betala ett utdömt skadestånd.

s. 509 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 509

Vad angår 59 § är först att anmärka, att dess andra
mening inte föreskriver annat än att skadeståndsskyldighet föreligger för
arbetsgivare som har underlåtit antingen att påkalla förhandling vid sådan
tvist om arbetsskyldighet som avses i 34 § eUer att väcka talan när så skolat
ske enligt samma paragraf. Men underlåtenhet i dessa hänseenden utgör brott mot
lagen och är därför skadeståndssanktionerad redan genom 54 §. Följaktiigen kan
59 § andra meningen utgå såsom onödig.

Äv 59 § första meningen framgår att arbetsgivare
bUr skadeståndsskyldig, om han kräver arbete enligt 34 § andra stycket utan
att sådana synnerliga skäl som där ayses föreligger. Formellt leder
bestämmelsen, sedd för sig, tiU att arbetsgivaren genomgående blir
skadeståndsskyldig, om en prövning i efterhand visar att synnerliga skäl för
arbetets utkrävande ej förelåg. Detta gäller även när omständigheterna
vid.hans beslut att utkräva arbete visas ha varit sådana, att hans bedömning
att synnerliga skäl var för handen var fullt ursäktlig. För det sistnämnda
fallet griper emellertid förslaget i 60 § in. Är arbetsgivarens missbedömning
ursäktlig, torde 60 § leda tUl att skadestånd kan bortfaUa. I sak kan väl det
nu angivna samspelet mellan 59 och 60 §§ påräknas leda tUl materiellt sett
tillfredsställande resultat, .och det är därför utan egentlig saklig betydelse
att 59 § enligt orden stadgar en skadeståndsskyldighet även för ursäktliga fall
av missbedömning.

Emellertid bör ej bortses från att 57 § har fått en
från 59 § avvikande utformning, ehuru den avser jämförbara partsbefogenheter
dock med den skillnaden att där är fråga om befogenheter som tillkommer
arbetstagarorganisation. I 57 § har för där avsedda fall av skadeståndsskyldighet
uppstäUts en tröskel som oberoende av 60 § från skadeståndsområdet undantar
ursäktliga faU. Sålunda kan skadestånd enligt den bestämmelsen drabba
arbetstagarorganisationen bara om. den har gjort sitt ställningstagande
"utan fog". Något sakskäl för att motsvarighet tUl 57 §:s tröskel
tUl arbetstagarorganisations förmån inte finns i remissförslagets 59 § har
lagrådet inte kunnat uppleta. Olikhet i avseende på ansvarighetsreglema i
remissförslagets 57 § och dess 59 § kan skapa intrycket att lagstiftaren skulle
ha en måttstock, när det gäller felbedömningar av arbetstagarorganisation, men
en annan och strängare måttstock, när det gäller likartade felbedömningar av
arbetsgivare eUer arbetsgivarorganisation. Det är olyckligt, om utrymme ges
för en sådan uppfattning. Därför bör även om någon saklig skUlnad inte torde
uppkomma av skäl som förut har anförts remissförslagets 59 § ges en lydelse
som korresponderar mot 57 §.

Som har framgått av det förat anförda föreligger
ett nära samband mellan de sakfrågor som åsyftas i 57 § och i 59 §. Mot
bakgrunden härav vill lagrådet tUl en början förorda, att det remitterade
förslagets 59 § med de av lagrådet föreslagna.jämkningarna infogas såsom 58 § i
lagförslaget. Denna ändring får till följd att vad som enligt det remitterade

s. 510 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 510

förslaget
skuUe upptagas i 58 § bör placeras i 59 §. Därvid erinras om att lagrådet
förordat viss jämkning i den sistnämnda regleringen.

Det anförda leder tUl att lagrådet föreslår, att nu
ifrågavarande paragrafer ges följande lydelse:

"58
§ Har arbetsgivare utan fog utkrävt arbete enligt 34 § andra stycket, skaU han
ersätta uppkommen skada.

59 §
Har organisation, som är bunden av koUektivavtal, eUer överord

nad organisation anordnat.eUer föranlett olovUg stridsåtgärd, kan ska

destånd ej åläggas enskild arbetsgivare eller arbetstagare för att han har

deltagit i åtgärden.

Skadestånd kan icke åläggas arbetstagare, om han
med sin organisations godkännande har vägrat att utföra arbete som arbetsgivaren
har krävt enligt 34 § andra stycket;"

60 §

TiU tredje stycket i denna paragraf har från 8 §
KAL den s. k. 200-kronorsregeln överförts i sak oförändrad.

När lagrådet anser sig böra något närmare granska
det remitterade förslagets innebörd i denna del, så är det i första hand
utifrån synpunkten humvida den tekniska metod som har valts för att realisera
förslagets syften är ändamålsenlig. Även det inbördes sambandet och samspelet
meUan vissa centrala bestämmelser i lagförslaget kommer emellertid in i bUden.

Ärbetsrättskommittén upptog inte någon motsvarighet
tiU 200-kronorsregeln i sitt förslag.. De skäl som föredragande
departementschefen i remissprotokollet åberopar mot kommitténs förslag i deima
del och aUtså för regelns bibehållande hänför sig väsenfligen tiU skadeståndet
såsom sanktion mot arbetstagares fredspliktsbrott. Lagrådet viU också i
huvudsak uppehålla sig vid skadeståndets betydelse i sådant sammanhang.

I remissprotokollet har den lagstadgade
fredspliktens betydelse blivit klart belyst. Äv vad lagrådet har anfört vid 44
§ framgår, att lagrådet delar den uppfattning som härvidlag ligger tUl grund
för det remitterade förslaget. Det erkännandet bör också ges, att förslaget i
vissa hänseenden bl. a. genom reglema om organisationernas vidgade ansvar
förstärker fredsplikten.

Föredragande departementschefen uttalar i den
allmänna motiveringen till lagförslaget, att utvecklingen mot vidgat
inflytande för arbetstagarna över den egna arbetssituationen är av avgörande
betydelse för arbetsfreden. Får arbetstagarna ett effektivt inflytande över
förhållandena på arbetsplatsen över arbetsledningen, arbetsmUjön m. m.
undanröjes, fortsätter departementschefen, många orsaker till arbetsnedläggelse.
Olovliga konflikter sägs ofta ha en bakgrund i att arbetstagarna upp-

s. 511 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 BUaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 511

lever
förhåUandena i arbetet som otUlfredsställande och att de inte finner andra
möjligheter att ge uttryck för sina synpunkter och önskemål. De nya reglema om
vidgat inflytande för arbetstagarna är därmed enligt departementschefen i
själva verket den väsentligaste reformen också av den del av lagstiftningen,
som rör fredsplikten och medlen att upprätthålla denna.

Lagrådet vUl gärna tro, att departementschefen har
rätt i denna slutsats. Han kan också tUl sitt stöd åberopa erfarenheter, som
har vunnits redan under den nu gällande ordningen. Här åsyftar lagrådet det obestridliga
värde för vår arbetsmarknad och för det svenska samhäUet, som har legat däri
att arbetsgivares och arbetstagares intressen har bevakats av starka
organisationer vUka har haft kraft och förmåga att i stort väma arbetsfreden.

Det är från denna utgångspunkt förståeUgt, att
departementschefen knyter stora förhoppningar tUl den i 43 § föreskrivna
skyldigheten för arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation att
omedelbart taga upp överläggningar, när olovlig stridsåtgärd har vidtagits av
arbetstagare som är bundna av koUektivavtal. Lagrådet ställer sig för sin del
positivt till denna nyhet, som sannolikt kommer att bidraga till att förkorta
olovliga strejker och att minska riskema för nya sådana på samma arbetsplats.
Det finns dock skäl att peka på att regleringen i 43 § och den därmed
sammanhängande skadeståndsregeln i 60 § andra stycket inte är in-vändningsfria.
Det är härvid delvis fråga om dessa reglers förenlighet med andra bestämmelser
i lagförslaget.

Enligt 41 § i det remitterade förslaget innebär
fredsplikten inte blott, att stridsåtgärd inte får vidtagas under
koUektivavtals gUtighetstid för att åstadkomma ändring i avtalet. Den som är
bunden av koUektivavtal får inte heUer tUlgripa stridsåtgärd för att utöva
påtryckning i tvist rörande avtalet eller dess tUlämpning. Av 31 § följer att kollektivavtalsbundna
arbetstagare inte får gå till stridsåtgärd ens om arbetsgivaren bryter mot
kollektivavtalet eUer mot lagen om medbestämmande i arbetslivet. För att
arbetstagarsidan i sådant fall skall få rätt att vidtaga stridsåtgärder, måste
den först hos arbetsdomstolen utverka befrielse från fredspUkten.

Tanken bakom nu antydda regler som har
motsvarighet i gäUande rätt är, att arbetsgivare och arbetstagare under tiden
för kollektivavtals bestånd skaU lösa frågor som skapar problem mellan dem genom
organisationsmässiga förhandlingar och i sista hand på rättslig väg. Med denna
tanke, som utgör själva kärnan i fredsplikten, är inte förenligt att
arbetstagarna går vid sidan av sin organisation och söker på egen hand
genomdriva vad de anser överensstämma med sina intressen.

Denna fredspliktens käma kommer inte att bli
oanfrätt, om det blir en spridd mening bland arbetstagare, att de genom att
lägga ned arbetet kan snabbt framtvinga "förhandlingar" i 43 §
kallade överläggningar

s. 512 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Arbetsmarknadsdepartementet 512

och att de inte heller riskerar något skadestånd, om de går tillbaka till
arbetet när arbetsgivaren och deras egen organisation gemensamt uppmanar dem
härtill. Ätt förfara på detta sätt kan bli särskilt frestande, om
organisationernas funktionärer till följd av den ökade arbetsbörda som den nya
lagstiftningen kommer att medföra för dem får svårt att inom rimlig tid hinna
med förhandlingar som påkallas från olika håll. En sådan utveckling skulle
kunna innebära betydande risker för organisationernas auktoritet och därigenom
få menliga verkningar, som nu inte kan överblickas.

I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas ett
uttalande av departementschefen i lagförslagets allmänna motivering. Han säger
där med rätta, att man inte kan se på arbetstagares åtaganden på samma sätt som
när parter i andra avtalsförhållanden tar på sig förpliktelser gentemot en
motpart. Ett arbetsavtal kan inte, fortsätter departementschefen, tillämpas
som ett obetingat åtagande från arbetstagarens sida att utföra arbete under
den enda förutsättningen, att arbetsgivaren på sin sida fullgör sin
förpliktelse till motprestation i form av lön m. m. Det fmns alltid ett
personligt monient i arbetstagarens avtalsförpliktelser, den egna personliga
arbetsinsatsen, och, det måste enligt departementschefen spela in när man
tillämpar rättsreglerna på området.

Lagrådet vill i anslutning tUl dessa uttalanden tiU
en början framhålla några grundsatser, som iimebär hänsynstagande tUl det
personliga momentet i arbetsinsatsen. Arbetstagare är självfallet inte skyldiga
att arbeta under förhåUanden, som innebär att de riskerar liv eller hälsa.
Härvid bortses från situationer, där arbetstagare har särskilt åtagit sig
sådant arbete med vetskap om riskerna. Inte heller kan arbete utkrävas av
arbetstagarna, när arbetsledningen sker under former som är grovt kränkande för
dem. Ytterligare må nämnas att arbetstagare i princip kan vägra att foga sig efter
arbetsorder, som skulle innebära att de begick lagstridig handling. Vad nu
sagts följer i huvudsak av allmänna rättsgrandsatser, som i olika sammanhang
har kommit tUl uttryck i arbetsdomstolens rättstUlämpning. Det kan tilläggas,
att till följd av det tolkningsföreträde i tvister om arbetsskyldighet, som det
remitterade förslaget ger koUektivavtalsbunden arbetstagarorganisation,
medlemmar i sådan organisation i princip kan vägra arbeta, när organisationen
utnyttjar tolkningsföreträdet tUl deras förmån.

När fråga ej är om dylika fall av tillåtlig
arbetsvägran kan man emellertid inte i någon större utsträckning fritaga
arbetstagare från skadeståndsansvar för arbetsinstäUelse utan att rasera det
skydd för arbetsfreden som 31 § avser att ge. Om en allmänt överseende attUyd
mot olovliga stridsåtgärder intas av lagstiftaren, skulle benägenheten att iakttaga
fredsplikten minska.

När
i remissprotokollet diskuteras skadeståndssanktionens betydelse

s. 513 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 513

för
arbetsfredens upprätthållande, synes uppmärksamheten främst vara riktad mot den
situationen då ett fredspliktsbrott redan har skett. Det måste medges, att
skadeståndets funktion i den situationen inte bör överskattas. Ingen omdömesgUl
bedömare torde hävda, att strejkande arbetstagare skuUe belastas med skadestånd
som fullt ut eUer ens till någon större del kompenserar arbetsgivaren för den
skada han har lidit genom fredspliktsbrottet. Skadeståndet har med andra ord i
dessa sammanhang inte någon större s. k. reparativ funktion.

Skadeståndet har ändå för nu åsyftade situationer
en betydelsefuU uppgift. När arbetstagare gör sig skyldiga till olovlig
stridsåtgärd, bryter de mot sina förpliktelser på ett sätt som i varje fall
då de inte efter överläggningar enligt 43 § omedelbart återgår i arbete
normalt leder till en påföljd för dem. Om inte annat har bestämts i
kollektivavtal, kan då tre påföljder tänkas komma i fråga, nämligen skadestånd,
uppsägning av arbetstagarens anstäUningsavtal med iakttagande av föreskriven
uppsägningstid och avskedande med omedelbar verkan. Det bör vara angeläget, att
de båda senare påföljdsformerna med hänsyn tiU deras allvarliga verkningar för
arbetstagarna inte tUlämpas annat än un-' dantagsvis. För att detta skall kunna
uppnås, måste man emellertid kunna döma ut skadestånd som är en tillräcklig
reaktion även vid relativt allvarliga fredspliktsbrott. Annars uppstår en lucka
i påföljdssystemet, vilken inte kan fyllas ut annat än genom en vidgad
tUlämpning av uppsägningspåföljden. Det nu antydda problemet, som inte
framträdde på samma sätt när arbetsgivarna hade en i princip fri
uppsägningsrätt, har accentuerats genom tUlkomsten av lagen om
anställningsskydd.

Ett till 200 kronor begränsat skadestånd måste
anses otillräckligt för alt i önskvärd utsträckning fylla nyss angivna behov.
Visserligen kan genom kollektivavtal träffas överenskommelse om en högre
maximigräns för skadeståndet. Det angivna behovet synes emellertid vara av den
vikt all del bör kunna tillgodoses omedelbart med stöd av lagen.

Skadeståndets viktigaste uppgift i förevarande
sammanhang är likväl att i görlig mån hindra uppkomsten av fredspliktsbrott
eller med andra ord att verka preventivt. Ätt inte heller departementschefen
har varit främmande för denna skadeståndets funktion framgår när han i annat
sammanhang (i slutet av 11.8) inskärper att det är det allmänna skadeståndets
uppgift att, där det är behövligt, effektivt avhålla från avsteg från vad lag och
avtal innehåller. En väl avpassad skadeståndsregel kan enligt lagrådets mening
också utgöra ett verksamt stöd för. arbetstagarorganisationerna i deras
strävan att förmå medlemmarna att inte bryta arbetsfreden utan att i stället,
när de vill komma till rätta med missförhållanden, anlita organisationerna och
de utökade möjligheter som dessa tillerkänns genom den nya lagstiftningen.

Lagrådet anser, att ett till 200 kronor maximerat
skadestånd inte heller är tillräckligt för att fylla den senast behandlade
uppgiften. Det re-

33
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 514 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet si4

mitterade
förslagets skadeståndsbestämmelser ger därmed inte de materieUa
fredspliktsreglema det stöd som är önskvärt. Lagrådet behöver inte i detta
sammanhang utbreda sig över den förändring av penningvärdet som har skett
sedan 200-kronorsregeln tillkom år 1928. Inte heller är det nödvändigt att
närmare redogöra för det förhållandet, att anstäUda även i mycket höga
lönelägen numera omfattas av kollektivavtalsreglering.

Mot bakgrund av det anförda kan lagrådet inte
tiUstyrka att 200-kronorsregeln bibehålls på det sätt som det remitterade
förslaget förutsätter. Härav följer inte att man behöver avstå från varje
begränsning av skadeståndet. Här står olika möjligheter öppna. En metod har
anvisats i några remissyttranden över arbetsrättskommitténs betänkande, nämligen
att bestämma det maximala skadeståndet till en kvotdel av basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring. Denna metod har tidigare nyttjats i lagstiftnmgen,
bl. a. i den nyligen tUlkomna trafikskadelagen (1975: 1410). För den händelse
det skulle anses väsentligt att ett maximum på 200 kronor i princip bibehålls,
vill lagrådet peka på möjligheten att, samtidigt som 200-kronorsregeln
bibehålls för normala fall, därutöver införs ett högre maximum bestämt till
förslagsvis 600 kronor för fall där omständigheterna är försvårande.

I fråga om sådana kollektivavtalsbrott av enskilda
arbetstagare, som inte är typiskt kollektivavtalsrättsliga utan lika väl kan
förekomma utanför kollektivavtalsförhållanden t. ex. brott mot åliggande att
väl vårda arbetsredskap synes avsikten vara, att gmnderna för 4 kap. 1 § i den
allmänna skadeståndslagen skall iakttas i stor utsträckning. Härvid får
tydligen regeln om det maximerade skadeståndet vanligen antagas vara försatt ur
spel av de avtalsslutande parterna. Mot den sålunda tänkta ordningen har
lagrådet inte något att ermra i sak. Det kan emellertid ifrågasättas, om den
inte hade bort på lämpligt sätt komma tiU uttryck i lagtexten. Frågan synes
förtjäna uppmärksamhet vid kommande utredningsarbete.

61
§

Enligt första stycket av förevarande paragraf skall
skadeståndsskyldigheten, när flera är ansvariga, fördelas meUan dem
"efter vars och ens skuld". En sådan regel, enligt vilken skuldgraden
skall vara ensam utslagsgivande i fördelningsfrågan, rimmar emeUertid ej så
väl med 60 § första stycket. Enligt den bestämmelsen kan nedsättning av
skadeståndsbelopp för viss skadeståndsskyldig komma i fråga också av andra
grunder än skuldgraden, t. ex. med hänsyn till den skadevållandes tUlgångar.
Det kan tänkas, att ansvar för en skadeståndsgrundande handling åvUar både en
enskUd arbetsgivare och hans organisation. Skulden kan måhända vara tUl
övervägande delen att lägga på den enskUde arbetsgivaren, vUket borde ge
utslag enligt 61 §. Men samtidigt kan läget

s. 515 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 515

vara
det, att denne är en småföretagare med högst begränsade tillgångar, medan hans
organisation har god ekonomisk bärkraft.

Tänkbart torde vidare vara att trots 58 § i det
remitterade förslaget (59 § enligt lagrådets förslag) både enskUd
arbetstagare och hans organisation kan bli på en gång ansvariga för skada. En
fördelning av skadeståndsskyldighet uteslutande efter skuldgrad är därvid svår
att tänka sig, i all synnerhet om 200-kronorsregeln bibehålls.

Mot
bakgmnden av det anförda anser lagrådet, att fördelningsregeln i

61 §
första stycket inte bör göras avhängig enbart av skuldgraden. I stäl

let bör användas uttryckssätt som mer aUmänt låter sådana förhållanden

som avses i 60 § inverka. Detta uppnås, om slutorden i 61 § första styc

ket utformas förslagsvis sålunda: "- fördelas meUan dem efter

vad
som är skäligt med hänsyn tUl omständigheterna."

I
61 § andra stycket har upptagits en motsvarighet tUl 24 § andra meningen FFL.
Regeln tar sikte på det fall att skadeståndstalan förs först mot en och sedan
mot en annan av två ansvariga. Fallet är opraktiskt; troligen har regeln i FFL
aldrig tUlämpats. Skulle det berörda fallet inträffa, torde allmänna
rättsgrundsatser leda till samma lösning som den föreslagna regeln innehåller.

På gmnd av det anförda föreslår lagrådet, att 61 §
andra stycket i det remitterade förslaget utgår.

62 §

Det
remitterade förslaget i förevarande del ger vid handen, att disciplinära
påföljder kan överenskommas genom koUektivavtal. Sker detta, uppkommer fråga,
humvida dessa disciplinära påföljder skall kunna tUl-lämpas även på
oorganiserade och på medlemmar i minoritetsorganisationer. Frågan har i
remissprotokollet besvarats jakande. Denna ståndpunkt bör godtagas varvid kan
hänvisas till att samma ställningstagande nyligen har gjorts när det gäUer 19 §
statstjänstemannalagen (1965: 274); jfr prop. 1975: 78 s. 159. En uttrycklig
bestämmelse i ämnet torde i klarhetens intresse böra upptagas i lagen,
lämpligen som ett andra stycke i förevarande paragraf. Lagrådet föreslår, att
detta stycke får följande lydelse: "Är annan påföljd än skadestånd
föreskriven i kollektivavtal, får den utan hinder av första stycket tUlämpas
även på arbetstagare som inte är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen
men sysselsattes i sådant arbete som avses med avtalet."

63 §

I första stycket andra meningen av denna paragraf
har upptagits en bestämmelse, enligt vilken mål om tillämpning av
medbestämmandelagen handläggs enligt LRA. Avsikten har icke varit att vidga
tUlämpningsområdet för LRA utöver vad denna lag själv anger. Med den avfattning
som föreskriften fått har det därför blivit nödvändigt med en särskUd
bestämmelse i paragrafens andra stycke om undantag för mål

s. 516 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 516

som
avses i 1 kap. 2 § första stycket LRA och som enligt sistnämnda lagrum
undantages från tUlämpning av LRA. Denna dubblering kan undvikas, om
föreskriften i första stycket andra meningen av förevarande paragraf i stället
får innehållet, att LRÄ,gäller i mål om tiflämpning av medbestämmandelagen. Det
nämnda undantaget i andra stycket för mål som avses i 1 kap. 2 § första stycket
LRÄ kan då utgå. Med den förordade ändringen förebyggs också varje möjlighet
tiU ett missförstånd att skiljeförfarande icke skuUe kunna förekomma i den
utsträckning som anges i 3 § LRÄ.

EiUigt lagrådets mening är det också att föredraga,
att bestämmelsen i första stycket första meningen av förevarande paragraf oni
behörighet för arbetsdomstolen utgår och behörighetsfrågan regleras i 2 kap. 1
§ LRA.

På grund av det anförda föreslår lagrådet, att
paragrafen får följande' lydelse: "I mål, vari denna lag skaU tiUämpas,
gäller lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Är fråga om
överträdelse av 47 eller. 53 §, gäUer dock vad som är föreskrivet om rättegång
i allmänhet."

6468
§§

Av skäl som har anförts under 6 § föreslår
lagrådet, att föreskrifterna i 64 § utgår.

Enligt 65 § i det remitterade förslaget skaU
förhandlingsfristen, om ett yrkande rör medlems rätt, räknas från det att
antingen medlemmen eller hans organisation har fått käimedom om den
omständighet vartiU yrkandet hänför sig. Förslaget avviker från väd som är
bmkligt på arbetsmarknaden. Lagrådet kan inte se någon anledning att ändra
rådande sedvänja. Rätten att påkalla förhandling tUlkommer på arbetstagarsidan
organisationen. Det är också normalt organisation som sörjer för övervakningen
av att lagstiftning och koUektivavtal upprätthålls inom organisationens
verksamhetsområde. Förhandlingsfristen bör därför räknas från det att den
förhandlingsberättigade parten fick kännedom om omständigheten i fråga.

Påkallar part ej förhandling inom föreskriven tid,
förlorar han rätten tUl förhandling. Detta bör komma tUl uttryck i lagtexten på
samma sätt som har skett i fråga om försutten talefrist i 66 § tredje stycket
och 68 § tredje stycket. Om en part är osäker om hos vilken part på motsidan
förhandling skall begäras en arbetsgivare står t. ex. inför valet iriellan en
lokalavdelning och ett förbund bör han vid tUlämpningen av förhandlingsfristerna
anses ha bevarat sin rätt, om han riktar förhandlings-framstäUningen till den
avtalsslutande organisationen. Vad gäller lönefordringar och andra fordringar
som förfaUer successivt tUl betalning bör uppmärksammas, att
förhandlingsfristema utlöper successivt i motsvarande mån.

Lagrådet
föreslår, att föreskriftema i denna paragraf. som enligt

s. 517 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 517

lagrådets
förslag blir 64 § med hänsyn tiU det anförda och med några redaktionella
jämkningar får följande lydelse:

"Vill någon som har förhandlingsrätt enligt 10
§ yrka skadestånd eUer annan fuUgörelse enligt denna lag eller enligt
koUektivavtal, skall han påkalla förhandling inom fyra månader efter det att
han har fått känne- dom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och
senast inom två år efter det att omständigheten har inträffat. Skall enligt
föreskrift i kollektivavtal förhandling äga rum både lokalt och centralt,
gäller vad som nu har sagts den lokala förhandlingen. Central förhandling skall
i sådant fall påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen
har avslutats.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när
part som avses där vUl vinna förklaring att rättshandling eller
avtalsbestämmelse är ogUtig . av det skälet att den iimebär kränkning av
föreningsrätten.

Påkallar part ej förhandling inom föreskriven tid,
förlorar han rätten tUl förhandling."

Enligt vad lagrådet har föreslagit under 16 § bör
där avsedda frister gälla endast om parterna ej enas om annat. I
överensstämmelse härmed bör i fråga om fristberäkningen i första stycket andra
meningen i 66 § icke hänvisas enbart till tidpunkt då förhandlingen enligt 16 §
andra stycket senast skuUe ha hållits, utan hänvisningen bör inbegripa även
faU, där partema har enats om annan senaste tidpunkt för förhandlingen.

Enligt 4 § andra stycket skall 66 § vara generellt
dispositiv. EnUgt lagrådets mening bör emellertid fristen för väckande av
talan om skadestånd eller annan fullgörelse med anledning av olovlig
stridsåtgärd göras tvingande. Lagrådet föreslår, att detta sker genom att
talefristen för sådana fall upptages i en särskUd paragraf (67 § enligt
lagrådets förslag) med en redaktionell jämkning i syfte att särskUt utmärka
dess tvingande karaktär. I anslutning härtiU bör föreskriften i tredje stycket
av förevarande paragraf, vari också föreslås viss redaktioneU jämkning,
upptagas i en särskUd paragraf, så att den alltjämt kommer att hänföra sig tUl
aUa de fall som avses i det remitterade förslagets 66 §. Om den särskUda paragrafen
placeras efter även 68 § i det remitterade förslaget och därvid ges
beteckningen 68 § enligt lagrådets paragrafnumrering vinner man också, att
motsvarande' föreskrift i 68 § tredje stycket i det remitterade förslaget kan
utgå.

På grund av det anförda föreslår lagrådet, att
förevarande paragraf som enligt lagrådets förslag blir 65 § får följande
lydelse: "Talan i fall som avses i 64 § skall väckas inom tre månader
efter det att förhandling har avslutats. När både lokal och central
förhandling har ägt rum, räknas tiden från det att den centrala förhandlingen
har avslutats. Har mot förhandling förelegat hinder som ej berott av käranden,
räknas tiden från det att förhandling senast skulle ha hållits."

s. 518 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 518

Av skäl som har anförts under 16 § föreslår
lagrådet, att föreskriften i 67 § i det remitterade förslaget utgår.

Enligt vad som har anförts vid 66 § föreslår
lagrådet, att såsom 67 § i lagen i stället upptages en bestämmelse av följande
lydelse: "Talan om skadestånd eller annan fuUgörelse med anledning av
olovlig stridsåtgärd får ej i något faU väckas senare än tre månader efter det
att stridsåtgärden har avslutats."

Även för organisation, som icke är
koUektivavtalsbunden, föreUgger för medlems räkning förhandlingsrätt i
rättstvister. Med hänsyn härtiU bör i 68 § första stycket första meningen
begränsningen "som är bunden av koUektivavtal" utgå.

Den
frist för enskUd part att väcka talan som föreskrives i 68 § andra stycket bör
uppenbarligen gälla även i vissa faU, där parten är eller har varit medlem av
arbetsgivar- eUer arbetstagarorganisation, nämUgen när på medlemskapet ej kan
grandas någon rätt för organisationen att företräda honom i tvisten. (Det kan
exempelvis vara fråga om en åkeriägare, som har varit transportarbetare och
medlem av transportarbetareförbundet.)

Av skäl som har anförts under 66 § förordar
lagrådet, att tredje stycket i 68 § utgår.

På grand av det anförda föreslår lagrådet, att
föreskrifterna i 68 § som enUgt lagrådets förslag blir 66 § får följande
lydelse:

"Har organisation ej iakttagit föreskriven tid
för förhandling eUer för väckande av talan, får den som är eller har varit
medlem i organisationen och som beröres av tvisten väcka talan inom en månad
efter det att tiden har löpt ut. SkaU enligt 4 kap. 7 § lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister talan föregås av förhandling men har sådan ej ägt
rum, gäller vad som nu har sagts i stället rätt att påkaUa förhandling. Talan
skall i sådant faU väckas inom tid som anges i 65 §.

I tvist, vari arbetstagare ej kan företrädas av
organisation, skaU han väcka talan inom fyra månader efter det att han har fått
kännedom om den omständighet vartiU yrkandet hänför sig och senast inom två år
efter det att omständigheten har inträffat."

Enligt vad som har anförts vid 66 § föreslår
lagrådet, att såsom 68 § i lagen i stället upptages en bestämmelse av följande
lydelse: "Väcker part ej talan inom föreskriven tid, förlorar han rätten
tUl talan."

69
§

Av 5 kap. 3 § LRA framgår att rättegångsbalkens regler
om dispositiva tvistemål skall i tUlämpUga delar gälla för rättegången i
arbetsdomstolen. I fråga om interimistiska förordnanden tiUämpas därför de allmänna
reglema i 15 kap. rättegångsbalken, i den mån inte särskUda lagregler gäUer
(se t. ex. AD 1974 nr 39). Några närmare skäl har inte anförts till stöd för
den ändring av gällande rätt som 69 § mnebär. Lagra-

s. 519 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
1 Arbetsmarknadsdepartementet 519

det
anser, att prövningen enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken huruvida part har
visat sannolika skäl för sin talan och huruvida det skäligen kan befaras att
motparten genom sitt förhållande hindrar eller försvårar domens verkställande
eller väsentligen förringar dess värde för parten bör bestå liksom prövningen
i övrigt av om förordnandet är av synnerlig vikt för parten och om det inte
länder motparten tUl väsentligt förfång. Likaså bör reglerna i 15 kap. 5 §
rättegångsbalken kunna tUlämpas, varigenom det bl. a. blir möjligt för arbetsdomstolen
att omedelbart meddela interimistiskt förordnande när fara är i dröjsmål, dvs.
utan att först inhämta motpartens yttrande. Därvid vUl lagrådet framhålla, att
arbetsdomstolen liksom tidigare bör kunna befria organisation från att ställa
sådan säkerhet som avses i 15 kap. 5 § fjärde stycket rättegångsbalken, då skäl
härtill föreligger. Lagrådet föreslår alltså, att de allmänna reglerna om
interimistiska förordnanden alltjämt får gälla och att (i9 § formuleras om på
det sättet, att medbestämmandelagens föreskrifter om tolkningsföreträde och
vetorätt inte utgör hinder för sådana beslut som nu har berörts. Den temporära
tystnadspUkten enligt 22 § får självfallet inte upphävas genom interimistiskt
beslut.

På grund av det anförda föreslår lagrådet, att 69 §
får följande lydelse: "Föreskriftema i 3336 och 39 §§ utgör icke hinder
mot beslut enligt 15 kap, rättegångsbalken."

70
§

Med hänsyn tUl lagen (1947: 630) om inskränkning av
offentligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar bör orden
"följer av 5 kap. rättegångsbalken" ersättas av "i övrigt
gäUer".

Lagrådet
viU också i viss anslutning tUl vad som har anförts inledningsvis under
2022 §§ förorda sådan jämkning av lagtexten, att även förhåUanden som är
jämförliga med affärs- eller driftsförhållanden hos företag eller
sammanslutning skaU kunna beaktas.

För
att det skall klart framgå, att förhandling icke bör hållas inom stängda dörtar
i vidare mån än som föranleds av avsedd handluig eller uppgift, synes uttrycket
"om det kan antagas" lämpligen böra utbytas mot "i den mån det
kan antagas".

På grund av det anförda föreslår lagrådet, att 70 §
får följande lydelse: "Utöver vad som i övrigt gäUer kan arbetsdomstolen
i mål om tillämpningen av denna lag eller om kollektivavtal förordna att förhandling
skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan antagas att offentlighet
skulle medföra risk för väsentlig skada för part eller annan genom yppande av
affärs-, drifts- eller därmed jämförligt förhållande hos företag eller
organisation eller av enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden."

Lagrådet
har under 19 § berört vissa av departementschefen gjorda uttalanden, som syftar
tiU att klargöra informationsskyldighetens och in-

s. 520 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 520

formationsrättens
gränser. Det kan tänkas, att tvister och därmed mål inför arbetsdomstolen kan
uppkomma i frågor huruvida visst förhållande är underkastat
informationsskyldighet; som exempel kan tas att fråga är om ett förhållande där
tredje mans intresse av sekretess är starkt framträdande eller om känsligt
utvecklingsarbete som av konkurrenshänsyn bör vara känt för minsta möjliga
personkrets. Eftersom härvid synes bli fråga om en väsentligen ny typ av mål,
bör uppmärksammas hur ett sådant mål kommer att gestalta sig processuellt.

Av betydelse blir härvid att i
rättegångsförfarandet inför arbetsdomstolen, liksom inför alknän domstol, inte
ges utrymme för att visst utredningsmaterial, som en part vill bevara såsom
hemligt, presenteras endast för domstolen men förblir dolt för motparten. Av
förhandlingsprincipen anses följa, att parterna å ömse sidor ovUlkorligen
skall äga taga del av allt sakmaterial som skall läggas till grund för domstolens
avgörande (jfr t. ex. SOU 1944: 10 s. 159 och 168); én annan ståndpunkt gäller
på förvaltningsområdet under särskilda föratsättningar (se 43 §
förvaltningsprocesslagen och 14 § förvaltningslagen). Det förtjänar tUl-läggas,
att 39 § andra stycket sekretesslagen inte i sak grundar något undantag från
den angivna processrättsliga grundsatsen. Där åsyftas nämligen bara
begränsningar som gäller utbekommande av handlingar.

Det nu anförda leder till att den som i en
rättegång angående informationsskyldighet bestrider sådan skyldighet kommer i
en svår position. Han är hänvisad till att använda helt allmänna och föga
avslöjande ordalag, när han söker skildra vad han hävdar vara förtjänt att
undantagas från informationsområdet med därav givetvis följande risk att
domstolen inte blir övertygad om att skäl föreligger för hans ståndpunkt.

Det synes angeläget att såvitt möjligt eliminera
detta partens dilemma. Möjligen kunde en lösning efter mönster av 43 §
förvaltningsprocesslagen förtjäna övervägas.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet vUl tUl en början erinra om de principer
som i svensk rätt sedan länge har ansetts gälla beträffande ny lags
tillämplighet på äldre rättsförhållanden. I korthet innebär dessa principer,
att materiella regler normalt blir tillämpliga endast på sådana
rättsförhållanden som uppkommer efter den nya lagens ikraftträdande; tvingande
regler har visserligen ibland fått slå igenom även på bestående
rättsförhållanden, men därvid har iakttagits den största restriktivitet. Vidare
anses, att på det processuella området nya bestämmelser skall tillämpas på
processuella företeelser som inträffar efter lagens ikraftträdande; utrymme att
genom övergångsbestämmelser åstadkomma en annan ordning finns dock. Föi närmare
detaljer i nu berörda frågor hänvisas till prop. 1970: 144 s. 2S ff. och 1970:
145 s. 83 ff.

s. 521 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 521

Lagförslagets tvingande regler avses enligt vad som
har upplysts under föredragningen bli tUlämpliga även på faU, där
kollektivavtal med avvikande innehåll har träffats före ikraftträdandet. De
tvingande bestämmelsernas innehåll är sådant, att den avsedda
övergångsordningen i den delen synes kunna godtagas. Uttrycklig bestämmelse härom
är dock erforderlig. Förslag tUl utformning redovisas i det följande.

När det gäller förslagets dispositiva regler dvs.
normer som berör områden där förslagets innebörd är att det skall råda
avtalsfrihet (jfr 4 § andra stycket och det av lagrådet föreslagna tredje
stycket) föreslås inte några övergångsbestämmelser, och utifrån förut
redovisade grundsatser är del därför naturligt att uppfatta förslaget så, att
gäUande kollektivavtal får fortsatt giltighet i berörda delar.

Emellertid har lagrådet under föredragningen
erfarit, att det remitterade förslaget avses ha en annan innebörd i nu berört
avseende. Av 4§:s avfattning skulle, har det hävdats, följa att äldre
kollektivavtal, som i sak avviker från dispositiva regler i den nya lagen, i
sådana delar icke kan få fortsatt gUtighet med mindre de har ingåtts under
förutsättningen att berörda avtalsbestämmelser skulle utgöra avvikelse just
från den kommande lagen. Saknas denna förutsättning, skulle avvikande kollektivavtalsbestämmelse
drabbas av ogUtighet enligt paragrafens första stycke. I sammanhanget har
åberopats att lagen om anställningsskydd och vissa andra arbetsrättsliga lagar
från senare tid avsetts ha sådan innebörd (jfr prop. 1973: 129 s. 288, 1974:
88 s. 216 och 1974: 148 s. 94).

Lagrådet som anmärker att de avsedda lagarna inte
var föremål för lagrådsgranskning finner det betänkligt att på detta sätt
göra avsteg från sedan länge stadgad lagstiftningspraxis på det dispositiva
civUrättsliga området. Retroaktiv lagstiftning på det området har man på goda
grunder undvikit nästan genomgående.

Arbetsrättskommitténs betänkande innehåller intet
om att lagförslaget avsågs få retroaktiv verkan, och remissinstanserna kan
knappast ha haft anledning att yttra sig i den frågan. Att kommittéförslaget
avsåg i huvudsak tvingande lagstiftning innebär inte att övergångsbestämmelse
skuUe kunna avvaras, om nu retroaktiv verkan var åsyftad.

Den under föredragningen framförda tolkningen av 4
§ såvitt angår övergångsfrågan grundas tydligen' på uppfattningen, att den som
vid ingående av äldre avtal inte känt till vilka bestämmelser som den nya lagen
skulle komma att innehålla inte bör anses ha "avtalat bort" sådana
dispositiva detaljregleringar i lagen som har annan innebörd än avtalet. Vissa
tankar från den s. k. förutsättningsläran synes alltså ligga bakom, ehuru
applicerade i nya sammanhang och verkande med trubbig automatik. I
verkligheten skulle den ifrågasatta metoden för övergångslagstiftning
innebära, att när fråga ej är om avtal som klart tar sikte på alt skapa
avvikelser från den kommande lagen avtalspart presumeras

s. 522 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 522

betrakta
den småningom kända nya lagens innehåll i dispositiva delar som så väsentligt,
att han med tidigare kännedom därom ej skulle ha träffat avtal med avvikande
bestämmelser; huravida det för motparten har varit skönjbart att sådan vikt
varit att fästa vid framtida lagstiftning lämnas därhän. Vidare innebär
metoden, att det ses som ett axiom att den förstnämnda parten ej skulle ha
behövt "förhandla bort" de förmåner, som den nya lagens dispositiva
regler skulle kunna innebära för honom, men att han ändå i övriga delar av
avtalet skulle ba uppnått samma resultat som avtalstexten visar. Klart är att
ett sådant synsätt ligger långt från verkligheten. Kollektivavtalet utgör en
helhet, vid vars tUlkomst parterna ömsom givit och ömsom fått; en fördel vinns
på bekostnad av en uppoffring. Att mot sådan bakgrund lagstiftaren skulle
presu-mera att visst, från parternas viljeförklaringar avvikande avtalsinnehåll
skulle ha kommit tiU stånd, därest viss framtida dispositiv lagreglering varit
känd vid avtalstUlfället, framstår som principieUt och sakligt otUlfredsställande.

Det är vidare att märka, att fråga är om ett område
där det både enligt äldre lag och enligt föreslagen ny lag skall råda
avtalsfrihet. Det måste anses som en paradox, att en ny lagstiftnings
dispositiva regler skuHe göras tvingande i förhåUande tUl redan ingångna avtal.
Är ett område både enligt äldre och ny rätt avtalsfritt, är det knappast
rimligt att lagstiftaren i skarven mellan de två systemen griper in med en
reglering, som ändrar vad parterna på avtalsfritt område har enats om, eUer med
andra ord att i sådant fall lagens materiella reglering skulle gälla framför
den avtalade. Särskilt anmärkningsvärt blir detta, när den dispositiva
reglering från vUken partema har avvikit är väsentligen oförändrad i den nya
lagen (exempel härpå erbjuder avtal om längre gående fredsplikt).

Alldeles oavsett de nu anförda synpunktema är att
nämna följande som skäl mot den ifrågasatta övergångsordningen. Inför den nya
lagens ikraftträdande och säkerligen även under första delen av dess gUtighetstid
kommer arbetsmarknadens parter att förhandla angående de viktiga frågor som den
nya lagstiftningen aktualiserar. Det är angeläget, att detta förhandlingsarbete
av betydelse lång tid framöver skall kunna bedrivas i positiv anda och utan
onödiga irritationsmoment. Förutsättningarna härför försämras, om genom lagens
ikraftträdande dittUls gällande avtal skulle rivas upp på förut angivet sätt
med de komplikationer och spänningar som därvid kan uppkomma. Att märka är att
de vid ikraftträdandet gällande koUektivavtalen i allmänhet torde ha sådan
gUtighetstid, att de kan sägas upp till upphörande ganska snart efter ikraftträdandet.

En särskild synpunkt bör tUläggas beträffande det
läge som kan föranledas av den vid föredragningen framförda uppfattningen om 4
§:s innebörd. Om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet delvis raseras på

s. 523 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 523

det
sätt nämnda uppfattning leder till, måste oundvikligen uppkomma svåra frågor i
vad mån därmed inträder hävningsrätt såvitt angår resterna av avtalet.
KoUektivavtalet utgör som nämnts en helhet, tUlkom-men genom ömsesidigt givande
och tagande från avtalsparternas sida, och bortfaller avtalsbestämmelser som en
part har förhandlat sig tiU och "betalat för" är det ingalunda givet,
att han skall behöva förbli bunden av avtalet i det förändrade skicket.

Mot
bakgrunden av det anförda förordar lagrådet, att övergångsfrågorna med
avseende på dispositiva regler behandlas med iakttagande av de grundsatser som
sedan länge har tUlämpats i lagstiftningen. Detta bör i och för sig leda till
att ingrepp i de före ikraftträdandet ingångna avtalen inte alls skall göras
med anledning av de föreslagna dispositiva bestämmelsema.

Möjligen skuUe skäl kunna anföras för att äldre
kollektivavtal med särdeles lång giltighetstid bör kunna frånträdas i förtid
med anledning av den nya lagstiftningens innebörd. Därför skuUe kunna övervägas
en övergångsbestämmelse, som ger part i sådant långvarigt avtalsförhållande en
extraordinär uppsägningsrätt. Lagrådet finner dock för sin del inte
tillräckliga skäl att framlägga något förslag i den delen.

Vad
som hittiUs har anförts leder således ej tUl annat än att av skäl

som angavs inledningsvis i detta avsnitt en ytterligare övergångsbestäm

melse bör införas, för att den föreslagna lagens tvingande bestämmelser

skall slå igenom på avtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande. Den

avsedda övergångsbestämmelsen som lämpligen kan upptagas som ett

särskUt stycke närmast efter det stycke som inleds med orden "Före

kommer i lag----- " föreslås få följande lydelse: "Kollektivavtal,

som har ingåtts före
lagens ikraftträdande, är utan verkan, i den mån det innefattar avvikelse från
andra bestämmelser i lagen än dem som avses i 4 § andra och tredje
styckena."

Beträffande några tUlämpningsdetaljer i samband med
ikraftträdandet kan anföras följande.

Avgörande
för tUlämpningen av reglerna om primär förhandlingsskyldighet enligt 11 §
torde bli, huravida arbetsgivaren har fattat beslut före ikraftträdandet eller
ej. Har beslut fattats men ej verkställts före ikraftträdandet, kan förhandling
likväl påkallas enligt 12 §, i den mån icke förhandling redan har förevarit i
frågan enligt äldre regler. Om förhandlingar har påbörjats men inte slutförts
före ikraftträdandet, inträder vid den tidpunkten de särskUda
rättsverkningarna enligt 11 och 12 §§. Har lokal förhandling ägt rum före
ikraftträdandet och har tiden för påkaUande av central förhandling gått till
ända dessförinnan utan att sådan förhandling har begärts, kan de nya reglerna
inte åberopas i den förhandUngsfrågan. Motsvarande synsätt torde bli tUlämpligt
beträffande förhandlingsskyldigheten enligt 38 §.

Vid
föredragningen inför lagrådet har i fråga om 28 § uttalats den

s. 524 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 524

uppfattnmgen,
att uppsägning som där sägs bör kunna ske på sådant sätt att kollektivavtalets
rättsverkningar upphör vid en företagsövergång som sker i anslutning till lagens
ikraftträdande. Detta är ett väl tänkbart fall med hänsyn till att lagen
föreslås träda i kraft i samband med. ett årsskifte. För att den åsyftade
möjligheten skall stå öppen, fordras enhgt lagrådets mening en uttrycklig
övergångsbestämmelse, förslagsvis med placering i särskilt stycke närmast
efter den av lagrådet ovan föreslagna övergångsbestämmelsen av följande
lydelse: "Skall övergång som avses i 28 § äga rum vid lagens
ikraftträdaride, får uppsägning som där sägs göras dessförinnan, dock med
verkan tidigast från ikraftträdandet."

Äv 41 § torde följa, att vid lagens
ikraftträdande'pågående stridsåt

gärd kan bli olovlig från och med samma dag, nämligen om stridsåtgär

den inte har beslutats av organisation i behörig ordning. Pågår vid

ikraftträdandet en olovlig strejk, torde överläggningsskyldighet enligt

43 § inträda samtidigt med ikraftträdandet. Reglerna om kvarievande

stridsrätt i 44 § synes kunna bli tillämpliga, om yrkande som avses i 32 §

har framställts vid avtalsförhandlingar som har påbörjats men inte av-

slutats före ikraftträdandet. v,.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1974: 371) oni rättegången i arbetstvister

2
kap. 1 §

Såsom har anförts under 63 § medbestämmandelagen
förordar lagra- det, att någon bestämmelse om behörighet för
arbetsdomstolen icke upptages i medbestämmandelagen utan behörigheten regleras
i förevarande lagrum. Med hänsyn tUl medbestämmandelagens centrala ställning
inom den arbetsrättsliga lagstiftningen synes det önskvärt, att sådan tvist som
avses i medbestämmandelagen särskUt omnämnes i lagrummet. Lagrådet föreslår
därför, att dess första stycke får följande lydelse: "Arbetsdomstolen
skall som första domstol upptaga och avgöra tvist om kollektivavtal
och annan arbetstvist, som avses i lagen (1976: 000) om medbestämmande i
arbetslivet, samt arbetstvister i övrigt mellan arbetsgivare eller
arbetsgivarorganisation, å ena sidan, och'arbetstagarorganisation eller medlem
i sådan organisation, å andra sidan."

4
kap. 7 §

I fråga om 4 kap. 7 § LRÄ viU det synas som om
innebörden av förhandlingsskyldigheten är oklar i följande fall. Ett krav på
betalnmg för lönefordran eller annat anspråk har till en början lämnats
obestritt. Efter ansökan om betalningsföreläggande bestrids emellertid kravet,
och målet hänskjuts tiU arbetsdomstolen. Där gör svaranden invändning att
förhandling ej har ägt rum. Käranden, som ansett sig ej ha haft anled-

s. 525 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 525

ning
att förhandla eftersom anspråket inte har varit tvistigt, skulle då kunna
påstås ha gått förlustig förhandlingsrätten och därmed sin talerätt; han har
nämligen ej iakttagit fristerna i t. ex. 65 § medbestämmandelagen. Med hänsyn
tifl att svaranden inte tidigare har gjort invändning mot det framstäUda kravet
har emellertid anledning saknats till förhandling rörande detta före
rättegångens inledande. Vid tUlämpningen av 4 kap. 7 § bör i sådant faU anses,
att mot förhandlingen har mött hinder som ej har berott av käranden.

Vad
beträffar ikraftträdandet av 4 kap. 7 § LRÄ i den föreslagna nya lydelsen, bör
denna tillämpas i den mån en före ikraftträdandet inträffad händelse, t. ex.
en olovlig stridsåtgärd, pågår efter ikraftträdandet och även det senare skedet
omfattas av processen i arbetsdomstolen. Överläggning enligt 43 § skaU således
äga rum, om part gör invändning häratinnan eller arbetsdomstolen annars finner
anledning därtUl. Däremot gäller 4 kap. 7 § i den äldre lydelsen, när den
omtvistade händelsen har inträffat före ikraftträdandet.

s. 526 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 526

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-18

Föredragande:
statsrådet Bengtsson

Anmälan
om förslag till lag om medbestämmande i arbetslivet m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om medbestämmande i arbetslivet,

2. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet

1§

Lagrådet har under denna paragraf tagit upp frågan
om gränsdragningen meUan lagens tiUämpningsområde och området för
arbetsgivarens personliga ekonomi och personliga förhåUanden, när gränsen inte
följer av att särskild juridisk form anlitas för arbetsgivarens verksamhet.
Enligt lagrådet kan på denna punkt ledning vara att hämta i reglerna om bokföringsskyldighet.
Detta är enligt min mening riktigt såtiUvida som det även på
bokföringslagstiftningens område har gällt att finna en gräns meUan privat
ekonomi och sådana förhåUanden, som är att hänföra till den bedrivna
verksamheten, och som det på det området har utvecklats vissa normer för
gränsdragningen. Självfallet kan man inte vänta sig att finna säker ledning för
avgörandet av varje enskild gränsdragningsfråga på det nu aktueUa området i de
normer som gäller för bokföringsskyldigheten, och detta torde lagrådet inte
heUer ha menat. Men detta hindrar inte att påpekandet torde ha sitt
berättigande för kanske flertalet faU.

2§

Jag anser mig inte ha anledning att här gå närmare
in på den av lagrådet under 2 § behandlade frågan om tiUåtligheten av strejk
eller andra stridsåtgärder i syfte att få till stånd avtal om t. ex. rätt tiU
information eUer rätt tiU överläggningar i frågor som enligt paragrafen
undantas från

Beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 11 december 1975.

s. 527 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 527

lagens
tiUämpningsområde. Den frågan kan inte säkert bedömas utan att man angriper
hela problemet om tiUåtUgheten av arbetsinställelser och andra stridsåtgärder
utanför de koUektivavtalsrättsliga fredspliktsreglernas ram. Och ett sådant
ställningstagande är som framgår av vad jag har anfört tidigare i detta
lagstiftningsärende enligt min mening inte möjligt att göra på ett enkelt sätt
genom att man antar en för alla tänkbara faU gäUande formel (jfr även vad som
sägs i det följande om tiUåtligheten av poUtisk strejk). Tanken bakom 2 § är
att beslut i sådana frågor som avses i paragrafen skall i princip vara
förbehållna andra beslutande organ än sådana som bUdas genom överenskommelser
meUan arbetsgivare och arbetstagare om medbestämmanderätt för arbetstagama.
Lagens stöd har ansetts inte böra ges åt anspråk från arbetstagama på
inflytande i egenskap av arbetstagare över hithörande beslut. Det ligger i Unje
med detta synsätt att anse att arbetstagarorganisationema inte bör gripa till
stridsåtgärder för att ändå få till stånd sådana avtal om inflytande som i och
för sig kan träffas men som inte får karaktären av kollektivavtal. Att
rättsligt hinder mot sådana åtgärder föreligger anser jag dock att man inte med
säkerhet kan slå fast utan att uttryckligen lag-reglera frågan. Det finns å
andra sidan knappast anledning att räkna med att en sådan lagstiftning skall
behövas, och jag anser därför att jag kan lämna frågan åt sidan.

Enligt
texten i det remitterade förslaget har genom 2 § från lagens tiUämpningsområde
uttryckligen undantagits vissa verksamheter i närmare angivna avseenden. Mot
den bakgrunden saknas anledning att avgöra om det undantagna området i och för
sig skaU anses faUa utanför förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Jag finner därför inte anledning att ansluta mig tUl den av lagrådet föreslagna
omformule-ringen av paragraftexten på denna punkt.

Enligt
bestämmelse i den föreslagna lagen om offentlig anställning skaU, i verksamheter
som omfattas av den lagen, undantagen i förevarande 2 § inte gälla (jfr 3 §
medbestämmandelagen). Där gäller i stäUet den offentliga sektorns särskilda
system för bestämmande av vilka frågor som skaU göras tUl föremål för
arbetstagarinflytande genom förhandlingar och avtal. 2 § täcker alltså endast,
såvitt nu är i fråga, andra pri-vaträttsligt organiserade företag som har
särskUda av stat och kommun bestämda uppgifter. Även här gäUer givetvis
undantagen enligt paragrafen enbart i fråga om verksamhetens mål och
inriktning.

Konstnärliga
och Utterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) har i skrivelse tiU lagrådet
begärt att 2 § inte skaU gälla för teatrar, konsertföretag, museer och Uknande
kulturinstitutioner och inte heUer för Sveriges Radio inom ramen för avtalet
med staten. Enligt KLYS bör den kommersieUa nöjesindustrin inom fUm- och
biografområdet, fonogram-

s. 528 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 528

och
videoföretag samt nöjesarrangörer sannolikt behandlas på samma sätt. Skrivelsen
har av lagrådet överlämnats till arbetsmarknadsdepartementet.

I
anledning av skrivelsen får jag först understryka att 2 § ej avser kommersieUa
företag samt efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet framhålla
följande. I prop. 1974: 28 behandlades förhållandet mellan de olika parter som
medverkar i kulturinstitutionernas verksamhet, dvs. styrelsen, personalen och
publiken. Enligt uttalande i propositionen, som godtagits av riksdagen, skall
de konstnärUga insatserna inom varje institution utformas i största möjliga
frihet under de betingelser och enligt de riktlinjer som gäller för
institutionen. Härigenom markerades att den enskilde konstnären måste ges stor
uttrycks-och yttrandefrihet om kulturinstitutionerna skall kunna bedriva sin
verksamhet på ett sätt, som är i linje med riktlinjerna för kulturpolitiken.
Någon ändring i dessa avseenden sker inte genom införandet av den här
föreslagna lagstiftningen. Tvärtom får medarbetarna vid kulturinstitutionerna
vid sidan av den frihet och självständighet, som de har i den. konstnärliga
yrkesutövningen också möjligheter att via sina fackliga organisationer påverka
beslut som fattas om verksamheten.

Undantaget i 2 § motiveras av behovet av att
garantera intressen som ligger den politiska demokratin nära. För
kulturinstitutioner som är sam-hällsstödda och organiserade som myndigheter
gäller de regler om medbestämmande som föreslås för den offentliga sektorn och
som har utformats med hänsynstagande till den politiska demokratin. Även
sam-hällsstödda kulturinstitutioner för vilka andra associationsformer har
valts har sin grand i den politiska demokratin. Det är därför naturligt att
riktlinjerna för verksamheten faststäUs av organ som har så bred representation
som möjligt i de olika grupper som berörs av institutionens verksamhet. Med
dessa förutsättningar är det inte rimligt att särbehandla arbetstagare med
konstnärliga arbetsuppgifter genom att ge dem ett större inflytande över
verksamhetens mål och inriktning än övriga arbetstagare.

§

Med anledning av vad lagrådet har, yttrat under
denna paragraf till frågan om förhållandet mellan den associationsrättsliga
lagstiftningen, närmare bestämt den aktiebolagsrättsliga, och koUektivavtal om
medbestämmanderätt för arbetstagama på företagsledningsområdet vill jag
anmärka följande. EnUgt min mening är det, trots att det inte i detta
sammanhang görs några ändringar i ÄBL eller annan associationsrättslig
lagstiftning, inte riktigt att nalkas den här aktuella problematiken med
utgångspunkt i föratsättningen att associationsrätten har ett i och för sig
givet innehåll, som inte i någon mån kan påverkas av den reform på det
arbetsrättsliga fältet som nu skall genomföras. Frågan om konkurrensen

s. 529 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 529

mellan
ÄBL och medbestämmandelagen kan inte lösas så, att ÄBL enligt 3 §
medbestämmandelagen ges ett reservationslöst företräde framför den sistnämnda
lagen. Uppgiften måste i stäUet i princip vara att förena de regler, som finns
på de båda områdena, och att därvid låta bedömningen av vilket
arbetstagarinflytande som kan uppnås inom den associations-rättsliga
lagstiftningens ram bli beroende inte minst av de mål som lagstiftaren säger
sig vilja nå genom lagstiftningen på medbestämmande-rättsområdet. Mot den
bakgrunden blir det inte rättvisande att fristående söka fastställa vad som är
den associationsrättsUga grunden för en bedömning av hithörande problem och
att låta resultaten bli beroende enbart därav. Och det blir inte heller av
större intresse att fastställa vad som kan anses följa av granderna för en
gången tids aktiebolagsrättsliga lagstiftning. Den omständigheten att även
modem aktiebolagsrättslig lagstiftning kan sägas bygga på föreställningen, att
det är företrädare för aktieägarna som skall fatta besluten i aktieägarnas
intresse, är inte längre avgörande när arbetstagarnas anspråk på
medbestämmanderätt får lagstiftningens stöd genom en vittsyftande
arbetsrättslig reform som är avsedd att gälla för arbetsmarknaden i dess
helhet.

Mot
denna bakgmnd vill jag hävda att det inte finns anledning att inta en
restriktiv attityd i fråga om möjligheterna att med stöd av medbestämmandelagen
få till stånd kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna inte bara
i arbetsledningsfrågor och besläktade frågor utan även på
företagsledningsplanet. Att det finns vissa givna gränser är uppenbart och jag
har också varit inne härpå i motiven till det remitterade förslaget. Men inom
de ramarna finns enligt min mening klara möjUgheter även till delegation av
rena beslutsbefogenheter. De allmänna villkor för sådan delegation, som får
antas gälla och som berörts av lagrådet, bör kunna tillämpas på ett sätt som är
avpassat för de nya situationer som blir aktuella. Det är t. ex. naturligt att
sådana anvisningar, som bör kunna ges till den som mottar delegation av
beslutanderätt, blir utformade i samband med kollektivavtalsförhandlingarna
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Principerna om ansvar för försummelse
vid själva delegationsbeslutet m. m. kan enligt min mening också väntas bli
omsatta på ett ändamålsenligt sätt. Ätt det om saken ställs på sin spets kan
bli nödvändigt att ytterst räkna med en rätt för delegerande bolagsorgan att
återta sin beslutanderätt ser jag inte heller som ett stort problem. Som
lagrådet har antytt finns utrymme för att ålägga arbetsgivare
skadeståndsansvar om deima möjlighet utnyttjas på ett oriktigt sätt. När det
slutligen gäller ansvaret för beslut, som fattas i kraft av delegation genom
kollektivavtal, kan jag inte heller se annat än att det finns möjlighet att
komma fram till lösningar som tUlgodoser de praktiska behoven. Det är att
märka, såsom också har antytts i remissprotokoUet, att problemet får begränsad
betydelse i fall där arbetstagarsidans beslutanderätt bestäms att gälla uiom
vissa på förhand fastställ-

34
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 530 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 530

da
ramar, t. ex. inom ramen för vissa anslag eller liknande. Men även utanför
dessa fall kan jag inte se annat än att det bör vara möjligt att, när det finns
behov av det, reglera även ansvarsfrågan avtalsvägen. Självfallet spelar det
här in vilken rättslig innebörd som ges åt själva delegationsbeslutet.

Jag står aUtså fast vid min uppfattning att de
hithörande problemen bör kunna tUls vidare på ett tiUfredsställande sätt lösas
av parterna på arbetsmarknaden och vid behov i rättspraxis. Som jag redan har
fömt-skickat anser jag dock att hela problemområdet bör ägnas en analys genom
en särskUd utredningsinsats och det är min avsikt att ett sådant arbete skall
komma till utförande snarast möjligt.

Till vad lagrådet avslutningsvis uttalat om vissa
gränser i aUmänhet för arbetstagarsidans medbestämmanderätt kan jag ansluta
mig. I tydlighetens intresse bör dock betonas, att vad som sagts där inte
innebär att en arbetsgivare skulle ha möjlighet att genom avtal med tredje man
inskränka en medbestämmanderätt, som redan tillförsäkrats hans arbetstagare
eUer deras företrädare.

4§

Lagrådet har godtagit den tekniska konstruktionen
av denna paragraf, som gäUer den tvingande resp. dispositiva karaktären av
lagens regler, men har föreslagit ett tillägg som ytterligare klargör lagens
innebörd på denna punkt i fråga om möjligheterna att träffa avtal om fredsplikt
och om skadeståndsansvar. Jag finner det lämpligt att detta förtydligande görs.
Jag ansluter mig också till de förslag av lagrådet, som medför vissa ändringar
i uppräkningen av paragrafer i andra stycket, och bekräftar det synsätt i fråga
om innebörden av att vissa av lagens regler är tvingande, åt vilket lagrådet
har gett uttryck i slutet av sin kommentar tiU paragrafen.

5§

Jag ansluter mig till lagrådets uttalanden under
denna paragraf. Det kan tilläggas, att även föreningsrättens grundsatser torde
medföra att vissa frågor faller utanför lagens regler om inflytande genom t.
ex. förhandlingar och information. Frågor som rör tillhörighet tUl organisation
och verksamhet för sådan bör liksom hittills få behandlas av part utan
inflytande för motparten.

6§

Jag godtar den av lagrådet föreslagna
omformuleringen av 6 § andra stycket. Som lagrådet framhåUer bör definitionen
av begreppet "central arbetstagarorganisation" kunna användas också
vid de följdändringar i lagstiftningen som nödvändiggörs av att begreppet
huvudorganisation i FFL försvinner.

s. 531 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 531

TiU frågan om den särskilda förhandlingsordningen i
rättstvister återkommer jag under 6370 §§.

8§

Jag har inte anledning motsätta mig lagrådets
förslag att den regel i 3 § andra stycket FFL, som utan att någon saklig
ändring varit åsyftad uteslutits ur denna paragraf, införs i paragraftexten. I
samband därmed bör den av lagrådet föreslagna omredigeringen av lagtexten
göras.

10
§

Jag ansluter mig tUl lagrådets förslag att
paragrafen redigeras om i syfte att göra texten mer lättläst.

in

Med anledning av vad lagrådet har uttalat under
denna paragraf viU jag inskärpa den synpunkt, som jag finner vara den
väsentliga i sammanhanget och som jag gav uttryck åt i motiven tUl det
remitterade förslaget, nämligen att syftet med 11 § är att s. k. primära
förhandlingar skall bli ett normalt led i förberedandet av sådana beslut som
åsyftas i paragrafen och att undantagsregeln i andra stycket inte är avsedd
att ge möjUghet till förfaranden som strider mot detta syfte. Försätter sig en
arbetsgivare genom eget förvåUande i en sådan situation att han inte kan
förhandla innan han fattar beslut i en fråga som omfattas av paragrafen, skall
han inte kunna befria sig från sitt skadeståndsansvar genom att hänvisa tiU det
tvångsläge som han försatt sig i pch åberopa andra stycket eUer
jämkningsreglerna i 60 §. Detta innebär inte att lagstiftaren ställer sig
avvisande tiU att arbetsgivaren i ett läge av självförvållad tidsnöd fattar
sitt beslut om detta är nödvändigt för att företaget skall undgå att åsamkas en
kanske betydande skada. Men han undgår inte sitt skadeståndsansvar för att han
underlåtit att så inrätta sin verksamhet att primära förhandlingar kunnat
genomföras. På denna punkt torde inte föreligga någon skillnad mellan min egen
och lagrådets uppfattnmg.

13
§

Mot vad lagrådet har uttalat under denna paragraf
har jag inte något att erinra. Det kan förtjäna tUläggas att ett motsvarande
synsätt torde ligga bakom reglerna om enskUd arbetstagares rätt till underrättelse
och överläggning i 31 och 32 §§ anstäUningsskyddslagen.

;6§

Jag ansluter mig tUl lagrådets förslag under denna
paragraf (jfr 22 och 37 §§). SkuUe det bli fråga om generellt gäUande avsteg
från de regler om tidsfrister för inledande av förhandling, som har tagits upp
i

s. 532 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 532

andra
stycket, torde koUektivavtalets form komma att anlitas även utan ett särskilt
krav på sådan form i lagen.

7922
§§

Jag har inte något att invända mot den av lagrådet
berörda gränsdragningen meUan de mera genereUa informationsreglerna i 19 § och
den på förhandUngsrätten grundade rätten tUl information i enskUda fall. Jag
godtar också den föreslagna omformuleringen av 19 § första och andra styckena.
Jag vUl emeUertid erinra om mina tidigare gjorda uttalanden (avsnitt 11.4) om
att rätten tUl information skall skapa förutsättningar för ett ändamålsenUgt
utövande av inflytandet i arbetsgivarens verksamhet. Därav följer att man inte
utan vidare kan dra några slutsatser av vad som t. ex. har sagts vid tiUkomsten
av bevissäkringslagen.

Det
av lagrådet i anslutning tiU 20 § gjorda uttalandet, att information i vissa
fall bör kunna vägras annan facklig företrädare än styrelseledamot till dess
frågan om tystnadsplikt har blivit avgjord, torde ta sikte på rena
undantagsfall. Självfallet måste det vara organisationen som utser vem som
skall företräda denna och utöva dess rättigheter liksom det är organisationen
som tar ansvaret för de åtgärder som vidtas av organisationens företrädare.
Man får räkna med att de fackliga organisationema liksom f. n. i många
sammanhang kommer att företrädas av personer som inte tillhör styrelsen. Detta
förändrar inte behovet av information eller nödvändigheten av smidiga former
för det fackUga vardagsarbetet. Lagrådets uttalande får alltså inte förstås på
det sättet att arbetsgivarparten skulle medges en rätt att bedöma tUltron tiU
de företrädare som den fackliga organisationen har utsett eller att ifrågasätta
det av organisationen valda arbetssättet.

De av lagrådet föreslagna ändringarna i lagtexten
till 2022 §§ anser jag mig kunna godta. Dessutom bör göras den redaktionella
ändringen att de aUmänna tystnadspliktsreglerna sammanförs tiU en paragraf (21
§) medan den särskilda regeln om rätt att vidarebefordra information med
tystnadspUkt tUl styrelseledamot får bUda en paragraf (22 §).

2325
§§

Vad lagrådet har uttalat om kraven på behörighet
för att organisation skall kunna med rättslig verkan träffa koUektivavtal om
individuella medlemmars förhållanden torde stämma överens med den uppfattning,
som låg tiU grund för arbetsrättskommitténs förslag på området och till vilken
jag har hänvisat i motiven till det remitterade förslaget. Jag har inte någon
erinran mot uttalandena. Tvärtom menar jag att det helt allmänt finns fog för
att uppmärksamma de behörighetsfrågor som uppkommer med den utvidgiung av
området för förhandlingar och kollektivavtal, som följer av
medbestämmandelagen.

Förslaget
att föra in lagens skriftlighetskrav i fråga om kollektivavtal

s. 533 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 533

redan
i definitionen av koUektivavtalet i 23 § finner jag välbetänkt. Jag vUl gärna
understryka synpunkten att överenskommelser i enskilda faU kan väntas ofta bli
träffade i enkla former. Inte minst torde de nya förhandlingsrättsreglerna i
1113 §§ förutsätta detta. Lagen bör naturligtvis inte kurma tolkas som
innebärande hinder häremot.

Jag ansluter mig till lagrådets förslag i fråga om
reglema rörande innebörden av skriftlighetskravet (jfr även 30 §).

29
§

Den av lagrådet föreslagna omredigeringen av denna
paragraf bör enligt min mening genomföras.

57
§

Av skäl som lagrådet anfört bör den föreslagna
jämkningen av paragrafen göras.

3336
§§

Lagrådet har i sina anmärkningar till
medbestämmandelagens regler om tolkningsföreträde godtagit de föreslagna
reglema i stort, inbegripet den avvägning som har ansetts böra göras mellan
föreningsrättsliga syn-. punkter och motstående hänsyn av i det väsenfliga
praktisk natur, men har föreslagit jämkningar och omredigeringar på vissa
punkter. TiU de förslagen kan jag ansluta mig. Ändringarna i 33 och 34 §§ är
ägnade att ge klarare uttryck åt vad som på berörda punkter är den åsyftade
innebörden av de föreslagna reglerna. Utbytet av uttrycket "tvist om
tillämpning av avtal" mot uttrycket "rättstvist" i 35 § har
enUgt min uppfattning samma karaktär. Jag kan bekräfta riktigheten av lagrådets
uttolkning på två särskilda punkter av 34 och 35 §§. Jag finner slufligen, i
överensstämmelse med vad lagrådet har uttalat, att det är motiverat med en
enhetlig reglering i 36 § av frågan på vilken nivå arbetstagarsidans rätt
enligt tolkningsföreträdesreglerna skall utövas. Finner parterna när de träffar
medbestämmanderättsavtal anledning att göra avsteg från 36 § står det dem
enligt 4 § andra stycket fritt att avtala därom.

38-40
§§

Vad lagrådet har anfört rörande tiUämpningen av
förhandlingsrättsregeln i 38 § och vetorättsreglerna i 3940 §§ kan jag
ansluta mig tUl. Likaså biträder jag de av lagrådet föreslagna justeringarna av
lagtexten.

41
§

Lagrådet har föreslagit en omkonstraktion av denna
paragraf om fredspUkt i kollektivavtalsförhållanden i syfte att göra
paragrafens text mindre svårtiUgänglig. Enligt förslaget skall paragrafen
byggas upp inte som en med undantag försedd huvudregel om förbud mot
stridsåtgärder

s. 534 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 534

under
avtalsbundenhet utan som en regel om förbud mot stridsåtgärder under vissa i
paragrafen uppräknade och inbördes sidoordnade fömtsättningar. Jag finner att
förslaget redaktionellt sett har förtjänster och ansluter mig tiU det.

I lagrådets förslag innefattas en uttrycklig regel
om verkningarna av kollektivavtal om längre gående fredsplikt än som följer av
lagen. Som jag nämnt under 4 § ansluter jag mig till att möjligheten att med
giltig verkan sluta sådant kollektivavtal kommer till klart uttryck i lagtexten.

Den av lagrådet föreslagna ändrade avfattningen av
41 § första stycket är inte avsedd att medföra någon ändring i sak av det
remitterade förslaget i motsvarande delar. När jag ansluter mig till lagrådets
förslag till omredigering avser jag inte heUer att göra någon saklig ändring.

Lagrådet
har i sitt yttrande gjort vissa uttalanden om innebörden av lagens
fredspliklsregler och har därjämte uttalat en uppfattning om till-låtligheten i
allmänhet av arbetsnedläggelse, blockad eUer liknande åtgärder som vidtas av
politiska skäl. I dessa frågor finner jag emellertid inte anledning att gå
ifrån vad jag har anfört i motiven tiU det remitterade förslaget. Detta
innebär att jag kan bekräfta att lagens fredspliklsregler bör läsas
motsättningsvis så, att stridsåtgärder i syfte att öva påtryckningar på en
facklig motpart är tillåtna i den mån de inte strider mot någon av de
förbudsregler som tagits upp i lagen eUer annat är särskUt föreskrivet. Det är
i princip också riktigt att fackliga, sympatiåtgärder i Sverige tiU förmån för
part i utländsk arbetsstrid är avsedda att vara tiUåtna under den
förutsättningen att den primära arbetsstriden är lovlig (jfr 41 § första
stycket 4 i lagen). Att det emellertid här kan uppkomma faU, i vUka kravet på
den primära åtgärdens lovlighet inte torde kunna upprätthåUas, har lagrådet
självt' antytt. Därmed har. lagrådet. också kommit in på de problem kring
tUlåtligheten av i första hand arbetsinstäUelser i andra än rent fackliga syften,
som varit mycket omdiskuterade i tidigare skeden av detta lagstiftningsärende.
En aspekt på dessa problem är att det kan ställa sig svårt eller omöjligt ätt
dra en gräns mellan fackligt och politiskt, kanske i synnerhet när man. har att
göra med förhåUanden i länder där fackliga fri- och rättigheter inte garanteras
på samma sätt som hos oss. Det är en svår uppgift att i sådana och andra faU,
där det blir fråga om arbetsinställelse eUer liknande åtgärder med politiskt
färgad bakgrand, bestämma vad som bör gäUa om åtgärdens tillåtlighet. Som
framgått av vad jag tidigare uttalat i detta ämne kan jag dock inte dela den
uppfattning åt vilken lagrådet har gett uttryck. Jag har å andra sidan inte
funnit anledning att föreslå lagstiftning om dessa frågor, enligt min mening
den enda väg som står tUl buds om fuU rättslig klarhet eftersträvas. I vad jag
har anfört i samband med att jag gjorde det ställningstagandet (avsnitt 11.6 i
remissprotokoUet) har jag inte anledning att göra någon ändring.

Lagrådet
har föreslagit att det tas in i lagen en uttrycklig regel om

s. 535 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 535

tillåtligheten
av indrivningsblockader, bl. a. med hänsyn tiU att enligt lagrådets mening en uttrycklig
bestämmelse behövs för att sådana blockader skall som avsetts kunna undantas
från den i 45 § föreskrivna varselskyldigheten. Jag godtar lagrådets
uppfattning att det är lämpligt med en lagregel om indrivningsblockadernas
lovlighet och finner det förslag till sådan regel, som lagrådet har utformat,
väl lämpat att föras in i lagen.

43 §

Av skäl som anförts av lagrådet bör enligt min
mening det av lagrådet föreslagna tillägget tUl första stycket göras.

44 §

Lagrådet har ingående behandlat konstruktionen av
regeln i 44 § om kvarievande stridsrätt. Därvid har lagrådet särskilt
framhållit det värde som ligger i att det kan lämnas utrymme för partema att
under giltighetsperioderna för avtalen om löner och allmänna anställningsvillkor
återappta och utan fredsplikt förhandla om redan väckta frågor på
medbestämmanderättsområdet. Därigenom vinner man inte minst att
löneförhandlingarna inte behöver kompliceras genom direkt sammankoppling med
förhandlingarna på medbestämmanderättsområdet.

Enligt
44 § blir det emellertid möjligt, påpekar lagrådet, att under
löneförhandlingama ställa vittgående krav på medbestämmanderättsavtal och
därmed öppna ett vidsträckt område för kvarievande stridsrätt. Kommer i ett
sådant läge avtal överhuvud tUl stånd på löneområdet, får avtalet knappast den
karaktär av fredsdokument som kollektivavtalen har på dagens arbetsmarknad. En
möjlighet att bättre förena det önskemål om sammanhängande perioder av
arbetsfred, på vUket förslaget till medbestämmandelag bygger, med syftena bakom
den kvarievande stridsrätten borde enligt lagrådet vara att tydligare än som
skett i det remitterade förslaget markera att den kvarievande stridsrätten
skall vara ett instrument att främja resultat vid återupptagna förhandlingar
om medbestämmanderättsavtal. Denna avsikt med stridsrätten bör enligt lagrådet
klargöras genom ett tUlägg till texten i 44 §.

Som framgår av motiven till lagförslaget i
hithörande delar har jag sett den kvarievande stridsrätten som en lämplig metod
att bryta igenom den nu tillämpade intolkningen av arbetsgivarens
beslutsbefogenheter på § 32-området i kollektivavtalen om löner och allmänna
anställningsvillkor. Den kvarievande stridsrätten skall ha till uppgift att
främja tillkomsten av medbestämmanderättsavtal utan att man för den skull gör
avkall på målsättningen att fred skall under sammanhängande perioder råda på
arbetsmarknaden. Det är med hänsyn härtUl som det ställs krav på att utrymmet
för kvarievande stridsrätt skall ha

s. 536 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 536

bestämts
genom att medbestämmanderättsavtal begärts redan vid löne-förhandluigarna. Och
det Ugger helt i linje härmed att den kvarievande stridsrätten får funktionen
av ett påtryckningsmedel i senare förhandlingar om medbestämmanderättsavtal.

Den kvarievande stridsrätten fyller en uppgift
redan därigenom att den är ägnad att förmå till uppgörelse i
medbestämmanderätlsfrågan i samband med löneförhandlingarna, antingen så att
parterna då träffar avtal på medbestämmanderättsområdet eller så att de i varje
fall enas om att fortsätta förhandlingarna och i samband därmed reglerar vad
som skall gälla i fråga om fredsplikten. Men den kvarievande stridsrätten kan
också främja tUlkomsten av medbestämmanderättsavtal genom att direkt utnyttjas
i den mån frågor på medbestämmanderättsområdet har lämnats öppna sedan de
väckts i löneförhandlmgarna. Det är naturligt att stridsrätten då kommer till
användning först sedan med-bestämmanderättsfrågan återupptagits och det visat
sig att förhandlingar i frågan inte leder till resultat. Som lagrådet påpekat
kan det vara lämpligt att detta kommer till uttryck i lagtexten. Det bör
emellertid då också betonas att kravet på återupptagna avtalsförhandlingar inte
är avsett att innebära något hinder för ett effektivt utnyttjande av den
kvarievande stridsrätten. Det krävs inte mer än att förhandlingsskyldigheten
enligt 15 § fullgörs. Så snart part därvid kunnat konstatera att
förutsättningar för resultat inte föreligger står det liksom i andra
avtalsförhandlingar parten fritt att vidta stridsåtgärder. Längre gående krav
på förhandlingar före facklig strid kommer inte i fråga med mindre parten genom
avtal binder sig därvid.

45 §

Lagrådet har föreslagit att den i denna paragraf
föreskrivna, skade-ståndssanktionerade varselskyldigheten skall gälla enbart i
förhållandet mellan arbetsgivarorganisation resp. arbetsgivare å ena sidan och
arbetstagarorganisation å den andra. Vid sidan härav skulle lagen ställa upp
enbart en rättsUgt sett osanktionerad handlingsregel om att varsel bör på
lämpUgt sätt riktas även tiU enskilda arbetstagare som inte tillhör
arbetstagarorganisation som berörs av stridsåtgärd från arbetsgivarsidan. Jag
finner detta förslag, som torde ha sin bakgrand inte minst i svårighetema att
på ett ändamålsenligt sätt utforma skadeståndsansvaret om det föreskrivs en
rättslig skyldighet att varsla även enskilda arbetstagare, väl grundat och
ansluter mig tiU det. Även på de två ytterligare punkter som lagrådet har tagit
upp under denna paragraf kan jag ansluta mig till dess uppfattning.

55
§

Jag har inget att invända mot den av lagrådet
föreslagna omformuleringen av föreskriften om tystnadsplikt för
förlikningsmän. Som jag

s. 537 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 537

tidigare
har framhåUit kan det bli aktuellt att se över bestämmelsen i anslutning till
det lagstiftningsarbete rörande offentUga funktionärers tystnadsplikt som f. n.
övervägs inom justitiedepartementet.

54 § Jag ansluter mig tUl lagrådets förslag under
denna paragraf.

56
§

Som lagrådet har påpekat kan det förekomma att en
arbetstagare mottar information under tystnadsplikt utan att han därvid kan
sägas vara företrädare för sin organisation. Bryter arbetstagaren mot tystnadsplikten
bör han då som lagrådet har föreslagit kunna ådömas skadestånd på samma
sätt som vid andra brott mot den föreslagna lagen. Därvid blir även
begränsningsregeln i 60 § tredje stycket tiUämplig. I företrädarfaUen bör
däremot skadeståndsansvaret vUa på den organisation eUer arbetsgivare för vars
räkning informationen mottogs. Lagrådet har inte motsatt sig denna
konstruktion, som har en förebild i 10 § förtroendemannalagen.

Jag
delar lagrådets uppfattning också vad gäUer förhåUandet mellan reglerna i 56 §
och andra regler eUer rättsprinciper rörande påföljd på grand av brott mot
tystnadspUkt.

5859
§§

Lagrådet har under dessa paragrafer tiU en början
föreslagit att begränsningen enligt 58 § första stycket av enskUds
skadeståndsansvar när organisation har anordnat eller föranlett olovlig
stridsåtgärd skall förbehållas de faUen att det är den koUektivavtalsbundna
organisationen, eUer en denna överordnad organisation, som genom sitt handlande
ådrar sig skadeståndsansvar för stridsåtgärden. Jag anser att lagrådets skäl
för detta förslag är övertygande och ansluter mig till förslaget. För det fall
att annan organisation anordnar eller föranleder stridsåtgärd med deltagande
av kollektivavtalsbundna medlemmar under sådana omständigheter, att det ter
sig skäligt att de enskilda inte skall bära något eller enbart ett mycket
begränsat skadeståndsansvar, ger 60 § tillräckliga möjligheter att nå fram tUl
ett riktigt resultat.

Vidare har lagrådet föreslagit dels att andra
meningen i 59 § utesluts, dels att 58 och 59 §§ får byta plats med hänsyn tUl
det nära sakliga sambandet mellan 57 och 59 §§. Även till dessa förslag kan
jag ansluta mig. Ändra meningen i 59 § kan enligt min åsikt visserligen anses
ha ett visst berättigande såsom ett i och för sig betydelsefullt led i en serie
regler som tiUsammans skapar en väsentlig nyordning på tolkningsföreträdets
område. Den kan också vara ägnad att i sin mån klargöra att ett motsvarande
skadeståndsansvar inte är avsett att inträda när arbetsgivare underlåter att
påkalla förhandling eller väcka talan i fall som åsyftas i

s. 538 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 538

35
§. Jag medger emellertid att meningen rent rättsligt inte är nödvändig och
föreslår att den stryks.

Däremot
kan jäg inte finna tiUräckliga skäl tiU det tillägg tUl 59 § första meningen i
det remitterade förslaget, som lagrådet har förordat. Att 60 § är tUlämplig i
sådana skadefall som avses i 59 § är enligt min mening alldeles klart, utan att
det skall behövas någon hänvisning i 59 §. Att 57 § innehåUer en precisering i
fråga om skadeståndsansvaret för organisation, som har hävdat en oriktig
uppfattning i ett tolkningsföre-trädesfaU, finner jag med hänsyn tUl gmnderna
för de nya tolkningsföreträdesreglerna naturligt. Jag är alltså inte beredd
att tillstyrka någon ändring på denna punkt.

60
§

Lagrådet har under denna paragraf inledningsvis
pekat på förhållandet meUan medbestämmandelagens fredspliklsregler, bland dem
31 §, och den nya regeln i 43 § om överläggningar vid olovlig stridsåtgärd av
arbetstagare med därtiU anknytande skadeståndsregel i 60 § andra stycket. Att
det här på sätt och vis kan sägas råda en motsättning mellan olika moment i
lagen är uppenbart. Den synpunkten får dock inte överdrivas. Reglema i 43 och
60 §§ har tillkommit mot bakgrunden av vad som är praktisk verklighet i samband
med många olovliga stridsåtgärder. De bygger på uppfattningen att det väsentUga
måste vara att så snart som möjligt och på det sätt som ter sig mest
realistiskt få till stånd en lösning när en olovlig konflikt har bmtit ut. I
sådana sammanhang har rättsliga sanktioner med nödvändighet sina begränsningar
och det kan lagstiftaren inte bortse från. Tydligt är emellertid att det här
kommer att bU avgörande hur reglema blir tUlämpade i praxis. Enligt min uppfattning
har tillräckUga anvisningar getts i motiven till det remitterade förslaget i
hithörande delar. Jag noterar att lagrådet har tillstyrkt den nyhet, som ligger
i 43 §, och uppfattar inte dess uttalanden om förhållandet till 31 § som
avsedda att markera en annan ståndpunkt i fråga om tillämpningen av 43 och 60
§§ än den som kommit till uttryck i det remitterade förslaget.

Lagrådet
har även i övrigt uppehållit sig vid arbetstagares personUga skadeståndsansvar
för deltagande i olovlig stridsåtgärd. Enligt den uppfattning som lagrådet här
har uttryckt är en maximering av skadeståndsansvaret tUl 200 kronor olämplig
dels därför att den inte utgör ett tiUräckligt stöd för ståndpunkten att
arbetstagarnas anspråk mot arbetsgivaren skall föras fram genom
organisationerna, med de utökade möjligheter som dessa tiUerkänns genom den
nya lagstiftningen, dels därtör att den skulle vara ägnad att medföra en icke
önskvärd vidgad tillämpning av uppsägningspåföljden. Vad lagrådet har anfört
på dessa punkter har dock inte rubbat mig i den uppfattning rörande
200-kronorsregeln, som jag intog vid remissen till lagrådet och som jag då
utförligt moti-

s. 539 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 539

verade.
Jag vill särskilt inskärpa att det är den föreslagna lagens innebörd att
avskedande eller uppsägning i samband med olovliga strids-åtgärder skall få
förekomma enbart i sådana mycket kvalificerade undantagsfall som jag beskrev i
motiven till remissförslaget. Farhågan att maximeringen av skadeståndsansvaret
skulle påverka rättstUlämpningen pä den punkten finner jag överdriven. Jag är
alltså inte beredd att frångå min uppfattning på detta område.

Med anledning av vad lagrådet avslutningsvis har
anfört under denna paragraf viU jag framhåUa att jag har funnit den lösning som
har getts åt frågan om förhåUandet mellan kollektivavtalsrättsliga och aUmänna
skadeståndsregler för det praktiska behovet tiUräckUg. Att i detalj utreda
härmed sammanhängande problem och ge uttryck åt en gränsdragning i lagtext är
enligt min bedömning en komplicerad uppgift. Som lagrådet har påpekat ter det
sig lämpligt att frågan får uppmärksammas vid kommande utredningsarbete.

67
§

Jag anser att lagrådet har anfört övertygande skäl
för sina förslag under denna paragraf och föreslår därför att de ifrågasatta
ändringarna genomförs.

62
§

Jag ansluter mig till förslaget om tUläggande av
ett andra stycke i denna paragraf.

6370
§§

Jag godtar de ändringsförslag som lagrådet har fört
fram rörande reglerna om tvisteförhandling och rättegång i 6368 §§ och de
uttalanden som har gjorts i anslutning tUl dessa.

Som lagrådet har berört i anslutning tiU 6 § bör
reglerna i 64 § om förhandlingsordningen i rättstvister kunna utgå. Liksom
enligt gäUande rätt får det ankomma på arbetsmarknadens parter att själva
bestämma förhandlingsordningen. Lagförslagets regler om förhandlings- och talefrister
är utformade med hänsyn därtUl.

Även i fråga om 69 § är jag beredd att ansluta mig
till lagrådets förslag. Reglerna i 15 kap. rättegångsbalken om bl. a.
interimistiska beslut bör aUtså kunna liksom hittills tUlämpas vid rättegången
i AD. Som lagrådet har framhåUit kan det inte bli fråga om att pröva frågor om
upphävande av tystnadsplikt genom interimistiskt beslut. Jag föratsätter
emellertid att AD kan hålla huvudförhandling i en sådan fråga med den
skyndsamhet som situationen kräver.

Mot de jämkningar av lagtexten till 70 § som
lagrådet har föreslagit har jag inte heUer någon erinran.

Lagrådet
har också berört vissa frågor som hänger samman med

s. 540 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 540

rättegången
i mål om skyldighet att lämna ut information som part vUl bevara som hemlig.
Dessa frågor, som inte endast avser rättegången i AD, torde få uppmärksammas i
det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Övergångsbestämmelserna

Det är lagrådets uppfattning att en lagstiftning av
den typ som medbestämmandelagen representerar normalt blir tiUämplig endast på
sådsma rättsförhåUanden som uppkommer efter den nya lagens ikraftträdande.
Lagstiftningen skulle således inte bli tiUämplig förrän t. ex. gäUande
koUektivavtal har löpt ut. Lagrådet har emeUertid ansett sig kunna godta att
medbestämmandelagens tvingande regler i och med ikraftträdandet får giltighet
även i bestående koUektivavtalsförhåUanden. På de områden där den nya lagen
medger att kollektivavtal skall kunna träffas om avvikelse från lagen menar
däremot lagrådet att'ingrepp inte skall kunna göras i de före ikraftträdandet
ingångna avtalen. GäUande koUektivavtal skall enligt lagrådets mening få
fortsatt giltighet även om de ger arbetstagarna ett inflytande som ligger
långt under den nivå som läggs fast genom den av statsmakterna beslutade
arbetsrättsreformen och utan hinder av dessa kollektivavtal har tillkommit
under helt andra förutsättningar. TiU stöd för denna uppfattning åberopar lagrådet
en sedan länge stadgad lagstiftningspraxis på det dispositiva civilrättsliga
området.

Jag
kan inte dela detta synsätt.

Att
vissa regler i medbestämmandelagen görs dispositiva på sätt som framgår av 4 §
är inte ett uttryck för att hittiUsvarande förhållanden bör bestå på
arbetsmarknaden ännu en tid efter Ikraftträdandet. Medbestämmandelagen är
avsedd att ge de anstäUda lagstiftningens stöd för ett vidgat inflytande över
arbetsvillkoren i vidaste mening. Den ger också uttryck för en förändrad syn på
förhållandena inom arbetslivet. Självfallet bör en reform som den förevarande
träda ikraft vid en tidpunkt som gäller gemensamt för hela arbetsmarknaden.
Ikraftträdandet kan därför inte få bestämmas av kollektivavtal som har ingåtts
under helt andra föratsättningar. Avsikten med 4 § är endast att ge kollektivavtalsparterna
en möjlighet att anpassa sig till de nya lagreglerna.

Jag vidhåUer därför den vid lagrådsföredragningen
uttryckta uppfattningen, att 4 § inte skall ta sikte på äldre kollektivavtal
som inte har tillkommit för att reglera frågan om avvikelse från den nya lagen.
Hur sådana äldre koUektivavtalsbestämmelser skall tolkas får avgöras i rättspraxis
med tillämpning av vanliga avtalstolkningsregler. Denna princip för
ikraftträdandet av dispositiva regler på det arbetsrättsliga området har
godtagits av riksdagen vid de senaste årens reformer (jfr prop. 1973: 129 s.
288, 1974: 88 s. 216 och 1974: 148 s. 94). Några problem i rättstillämpningen
av den art som lagrådet antyder kan inte sägas ha uppkommit (jfr AD 1973 nr 38
och 1975 nr 7). Även arbetsmarknadens parter har anpassat sitt
förhandlingsarbete till de riktlinjer som statsmakterna har angett i fråga om
ikraftträdandet.

s. 541 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 541

För att någon tvekan inte skaU behöva råda rörande
tillämpningen av ikraftträdandebestämmelserna på denna punkt, bör emellertid
som lagrådet har föreslagit en uttrycklig övergångsbestämmelse fogas tUl
lagen. Denna bör, såvitt avser förhållandet tiU medbestämmandelagens tvingande
regler, få i huvudsak den lydelse som lagrådet har föreslagit. Härtill bör dock
fogas en föreskrift som ger uttryck för den syn på verkningarna av äldre
kollektivavtal på lagens dispositiva område som jag nu har berört.

I övrigt ansluter jag mig tiU lagrådets uttalanden
i fråga om tillämpningen av övergångsbestämmelserna och förslaget till en
särskild övergångsbestämmelse till 28 §. Jag föreslår dock att övergångsbestämmelsen
får en sådan avfattnmg att den blir tillämplig även på en företagsövergång som
äger ram den närmaste tiden efter lagens ikraftträdande.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Jag har tidigare godtagit den av lagrådet
föreslagna omformuleringen av 63 § medbestämmandelagen och biträder alltså även
den därav föranledda ändringen av 2 kap. 1 § arbetstvistiagen.

Vad 4 kap. 7 § arbetstvistiagen beträffar delar jag
lagrådets uppfattning i de berörda tUlämpningsfrågorna.

Vad lagrådet i övrigt har anfört föranleder inte
något uttalande från min sida.

Lagändringar
i övrigt

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa
redaktioneUa jämkningar göras i förevarande lagförslag.

Det
inom finansdepartementet upprättade förslaget till lag om offentlig anstäUning
(bUaga 2) föranleder vissa ytterligare ändringar i arbetstvistiagen. F. n.
dras enligt 1 kap. 2 § andra stycket arbetstvistiagen gränsen för den lagens
tillämpning på det offentliga området huvudsakligen vid den gräns som gäller
för det avtalsbara området. Tvister rörande det avtalsförbjudna området
handläggs enligt arbetstvistiagen endast i den mån det framgår av särskilda
regler. I övrigt gäller att sådana tvister skall prövas i administrativ ordning.
I och med att det särskilda avtalsförbudet föreslås utgå, bör en anpassning
göras av de processuella reglerna i arbetstvistiagen. Utgångspunkten bör
därvid vara att arbetstvister på den offenfliga sektom skall, liksom på den
privata, handläggas enhgt arbetstvistiagen.

Det
kan emellertid förekomma fall, då avvikelse kan behöva göras från denna
huvudregel. I tidigare lagstiftningssammanhang beträffande tjänstemän med
statlig eller statligt reglerad anställning har slagits fast att det är en
uppgift för det allmänna att bestämma hur olika sakliga

s. 542 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 542

tillsättningsgrunder
skall avvägas inbördes vid tiUsättning av tjänst. Detsamma gäller tillämpningen
av gällande regler om företrädesrätt till ny anställning (jfr prop. 1974: 174
s. 59 ff., 63 f. och 69 f.). Den nuvarande ordningen med besvärsprövning av
sådana ärenden bör därför bestå. Besvärsförfarandet bör också tiUämpas vid
tvist om de särskilda föreskrifterna om tjänstgöringsskyldighet i 5 kap. lagen
om offentlig anställning och i andra fall då det av liknande skäl är särskilt
föreskrivet att talan skall prövas i administrativ ordning.

Beträffande
de nu berörda fallen av företrädesrätt tiU ny anställning bör emellertid
uppmärksammas ett problem som hänger samman med att koUektivavtal skall kunna
träffas om turordning, även om företrädesrätten i övrigt är offentligrättsligt
reglerad. Tvist om kollektivavtal skall nämligen enUgt 2 kap. 1 § arbetstvistiagen
normalt prövas av AD. Om någon anför besvär i ett tjänstetiUsättningsärende och
åberopar enbart eller tillsammans med andra grunder att
kollektivavtalsreglerade turordningsregler har åsidosatts, skulle
tUlsättningsärendet behöva vilandeförklaras i avbidan på utgången av prövningen
i AD (jfr AD 1967 nr 19). En sådan ordning skulle enligt min mening onödigt
kom-pUcera tUlsättningsärendet och medföra en fördröjning av ärendets
handläggning som inte bör godtas. Tillsättningsärendet i dess helhet bör därför
prövas i administrativ ordning. Vad jag nu har anfört gäller endast tvist inom
ramen för ett visst tUlsättningsärende. FaststäUelsetalan om kollektivavtalets
rätta innebörd eller skadeståndstalan för brott mot kollektivavtal föres enligt
vanliga regler i AD.

Även
för andra fall finns det särskilda föreskrifter på det offentliga området som
ger uttryck för principen att vissa tvistefrågor lämpligen bör prövas genom
besvär i stället för att handläggas enligt arbetstvistiagen. Jag tänker t. ex.
på bestämmelsema om besvär över beslut om tiUsättning av tjänst m. m. i 76 §
kommunallagen och 34 § sjukvårdslagen. I anslutning till arbetstvistlagens
genomförande gjordes vidare undantag för tvister rörande pensionsförfattningar,
resereglementen etc, vilka trots att de avsåg avtalsbarå frågor ansågs böra
handläggas i administrativ ordning (prop. 1974: 77 s. 131). Jag kan inte se
någon anledning alt nu frångå de bedömningar som tidigare har gjorts i dessa
frågor. Den nuvarande ordningen med besvärsprövning i dessa fäll bör därför
bestå. Beträffande de senast berörda fallen pensionsfrågor m. m. vill jag
tillägga att bestämmelserna i fråga är tänkta enbart som en övergångsanordning
för tiden intill dess att frågorna regleras genom kollektivavtal.

De
nya reglema om undantag från tillämpningen av arbetstvistiagen bör liksom
tidigare tas in i 1 kap. 2 § arbetstvistiagen. I ett nytt andra stycke bör
sammanföras de regler som gäller arbetstagare med statligt reglerad eller
därmed jämförlig anställning. I ett tredje stycke bör in-

s. 543 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 543

föras
en regel som löser konkurrensen mellan särskilda författningsföreskrifter om
besvär och de allmänna reglerna i arbetstvistiagen. Den särskilda bestämmelsen
om fortsatt besvärsprövning i vissa avtalsbara men författningsreglerade frågor
bör fogas till arbetstvistiagen som en övergångsbestämmelse.

Av
lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares
beslut följer vidare att arbetstvistiagen inte inskränker arbetstagares rätt
att anföra besvär i s. k. skäUghetsfrågor (jfr prop. 1974: 77 s. 132).

Vad
som nu har anförts gäller endast frågan humvida talan skall föras enligt
arbetstvistiagen eller i administrativ ordning. Skall talan föras på det senare
sättet, görs alltså inte någon ändring i vad som f. n. gäller eller kan komma
att föreskrivas om besvär.

Förslaget
tiU lag om offentlig anstäUning innebär vidare att förhandlingsrätt kommer att
föreligga i alla rättstvister på det offentliga området som skall handläggas
enligt arbetstvistiagen. Det särskilda överläggningsförfarandet enligt 52 §
statstjänstemannalagen och 7 § kommunalljänslemannalagen i rättstvister på det
avtalsförbjudna området återfinns därför inte i den föreslagna lagen om
offentlig anställning. Därmed bör även 4 kap. 7 § arbetstvistiagen ändras på
det sättet att det allmänna förhandlingskravet i rättstvister får gälla fullt
ut på det offentliga området, där arbetstvistiagen blir tillämplig. Även om en
tvist avser omständighet som har inträffat före lagens ikraftträdande bör
efter ikraftträdandet förhandling äga rum i tvisten i den mån överläggning
inte dessförinnan har skett. Detta bör fraingå av en särskild övergångsbestämmelse.

De
nu berörda ändringama av arbetstvistiagen har aktuaUserats efter
lagrådsgransknmgens avslutande.

Medbestämmandelagen
ger, som jag anförde i lagrådsremissen (avsnitt 13.2), anledning tUl
följdändringar i ett flertal lagar. Det rör sig om ändringar av företrädesvis
redaktionell natur. Hänvisningar tUl begreppet huvudorganisation i FFL bör,
som lagrådet har föreslagit, i stället gälla sådan central
arbetstagarorganisation som avses i 6 § andra stycket medbestämmandelagen
eller, i förekommande fall, motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.
Även i övrigt bör lagtexten anpassas tiU medbestämmandelagen och den där
använda terminologin.

Beträffande
lagen (1963: 114) om semester och allmänna arbetstidslagen (1970: 103) bör de
nu berörda ändringarna genomföras i anslutning tUl de övriga lagändringar som
är under förberedande i arbetsmarknadsdepartementet, I övrigt bör förslag till
lagändring föreläggas riksdagen samtidigt med de av lagrådet granskade
lagförslagen.

s. 544 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 544

Personalbehovet
vid arbetsdomstolen

Till följd av lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister och den under år 1974 reformerade lagstiftningen på arbetsrättens
område har genomgripande förändringar skett i arbetsdomstolens organisation och
verksamhetsformer. Bl. a. har riksdagen beslutat (prop. 1974:77, InU 1974: 16,
rskr 1974: 273) att domstolen skaU bestå av högst tre ordförande, högst tre
vice ordförande och 14 andra ledamöter. Hittills har det ansetts tiUräckligt
med två ordförande och två vice ordförande. Reformerna har också föranlett en
förstärkning av domstolens kansli.

Under år 1975 Ökade tiUströmningen av nya mål till
domstolen väsentligt. I slutet av året har regeringen därför beslutat tiUföra
domstolen ytterligare avlöningsmedel motsvarande inrättandet från den 1
januari 1976 av ytterligare en sekreteraretjänst.

Riksdagen har vidare på grundval av regeringens
förslag i årets budgetproposition beslutat att fr. o. m. den 1 juli 1976
förstärka domstolens kansli med ytterUgare en tjänst som sekreterare och en
biträdestjänst. Genom särskUt beslut av regeringen har domstolen beretts
möjlighet att tidigarelägga anställandet av dessa befattningshavare. Slutligen
kommer en tredje ordförande att förordnas fr. o. m. den 1 juli 1976.

De nya reformer på arbetsrättens område som jag nu
förordar kommer att ytterUgare öka domstolens arbetsuppgifter. Det är
emeUertid inte möjUgt att nu närmare bedöma omfattningen härav och inte heller
i vUken mån den ökade arbetsbelastningen stäUer krav på ytterligare personalresurser
för den dömande verksamheten.

Jag kan emellertid nu förutse behov redan under
budgetåret 1976/77 av ytterUgare en tjänsteman med uppgift att bl. a. handha
vissa administrativa göromål. Medel härför torde få ställas till domstolens
förfogande på sedvanligt sätt genom medgivande att överskrida avlöningsanslaget.
I övrigt får jag återkomma tiU dessa frågor i nästa års budgetproposition.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer
jag att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga

dels de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna tillägg och ändringar,

dels
inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

3. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande,

4. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1),

5. lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1969: 93) om begränsning av
samhäUsstöd vid arbetskonflikt,

7. lag om ändring i sjöarbetsUdslagen (1970: 105),

s. 545 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 545

8. lag om ändring i lagen (1970: 215) om arbetsgivares
kvittningsrätt,

9. lag om ändring i jordabalken,

10. lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511),

11. lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till
ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare,

12. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282),

13. lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarliga varor,

14. lag om ändring i lagen (1974: 12) om
anstäUningsskydd,

15. lag om ändring i lagen (1974: 358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen,

16. lag om ändring i lagen (1974: 981) om arbetstagares
rätt till ledighet för UtbUdning.

Äv förslagen har de som tagits upp under 3, 5, 8
och 9 upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet. Förslagen under
10 och 13 har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslagen
under 11, 14 och 15 i samråd med statsrådet Leijon samt förslaget under 12 i
samråd med chefen för kommunikationsdepartem.en-tet. Beträffande vissa
ändringar i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister har jag samrått
med statsrådet Feldt.

Lagförslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

35
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 546 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 546

Propositionens
lagförslag

Bilaga 1 Förslag till Lag om medbestämmande i
arbetslivet

Härigenom
föreskrives följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare.

Som
arbetstagare anses i lagen även den som utför arbete åt annan och därvid ej är
anstäUd hos denne men har en ställning av väsentligen samma slag som en
anställd. Den för vars räkning arbetet utföres skall i sådant fall anses som
arbetsgivare.

2
§ Arbetsgivares verksamhet som är av
religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller som har
kooperativt, fackUgt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål
undantages från lagens till-lämpningsområde såvitt avser verksamhetens mål och
inriktning.

3 § Innehåller lag eUer med stöd av lag meddelad
författning särskild föreskrift som avviker från denna lag, gäller den
föreskriften.

4
§ Avtal är ogiltigt i den mån det
innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphäves eUer inskränkes.

Utan hinder av första stycket får genom
kollektivavtal göras avvikelse från föreskriftema i 11, 12, 14, 1922 och 28
§§, 29 § tredje meningen, 33-0 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§.

I
koUektivavtal får också föreskrivas längre gående fredsplikt än 41 och 44 §§
anger samt längre gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag.

5 §
Vad i denna lag föreskrives innebär icke rätt för part till insyn i

sådana förhållanden hos motpart, som har betydelse för förestående eller

redan utbruten arbetskonflikt, eller rätt till inflytande över motpartens

beslut rörande sådan konflikt.

Föreskrifterna
i 11, 12, 19, 34, 35, 38 och 39 §§ äger tillämpning även när koUektivavtal
tiUfälligt icke gäUer.

6 §
Med arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning av ar

betstagare som enligt sina stadgar skall tillvarataga arbetstagarnas in

tressen i förhållandet tUl arbetsgivaren. Med arbetsgivarorganisation av

ses motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

Med lokal arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning
av arbetstagare som är part i lokal förhandling med arbetsgivare. Med central
arbetstagarorganisation avses förbund eller därmed jämförlig sammanslutning av
arbetstagare.

Bestämmelser
som avser arbetsgivar- eUer arbetstagarorganisation gäller i tillämpliga delar
sammanslutning av flera sådana organisationer. Vad som sägs om medlem i
organisation gäller i sådant fall de anslutna organisationerna och deras
medlemmar.

s. 547 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 547

Propositionens
lagförslag

Föreningsrätt

7 § Med föreningsrätt avses rätt för arbetsgivare och
arbetstagare att tillhöra arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att
utnyttja medlemskapet och att verka för organisationen eller för att sådan
bUdas.

8 § Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Kränkning
av föreningsrätten föreligger, om någon på arbetsgivar- eUer arbetstagarsidan
vidtager åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat
sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon på
andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin föreningsrätt. Sådan
kränkning föreligger även om åtgärden vidtages för att åtagande mot annan skall
uppfyllas.

Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation är icke
skyldig att tåla sådan kränkning av föreningsrätten som innebär intrång i dess
verksamhet. Finns både lokal och central organisation, gäller vad som nu har
sagts den centrala organisationen.

Sker kränkning av föreningsrätten genom
avtalsuppsägning eUer annan sådan rättshandling eller genom bestämmelse i
kollektivavtal eller annat avtal, är rättshandUngen eUer bestämmelsen ogUtig.

9 §
Det åligger arbetsgivar- och arbetstagarorganisation att söka hind

ra, att medlem vidtager åtgärd som kränker föreningsrätten. Har med

lem vidtagit sådan åtgärd, är organisationen skyldig att söka förmå

honom att upphöra därmed.

Förhandlingsrätt

10 §
Arbetstagarorganisation har rätt till förhandUng med arbetsgivare

i fråga rörande förhållandet mellan arbetsgivaren och sådan medlem i

organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.

Arbetsgivare har motsvarande rätt att förhandla med arbetstagarorgani

sation.

Förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer
arbetstagarorganisationen även i förhållande tiU organisation som
arbetsgivaren tiUhör och arbetsgivarens organisation i förhållande tUl
arbetstagarorganisationen.

11 §
Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verk

samhet, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisa

tion i förhållande tUl vilken han är bunden av koUektivavtal. Detsamma

skall iakttagas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av

arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tUlhör orga

nisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det, får
arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt första stycket.

12 §
När arbetstagarorganisation som avses i 11 § påkallar det, skall

arbetsgivare även i annat fall än där anges förhandla med. organisatio

nen innan han fattar eUer verkställer beslut, som rör medlem i organi

sationen. Om särskilda skäl föranleder det, får arbetsgivaren dock fatta

och verkställa beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

s. 548 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 548

Propositionens
lagförslag

13 § Om fråga särskilt angår arbets- eller
anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör arbets;tagarorganisation
i förhållande till vilken arbetsgivaren icke är bunden av kollektivavtal, är
arbetsgivaren förhandlingsskyldig enligt 11 och 12 §§ mot den organisationen.

14 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skaU
förhandlingsskyldigheten enligt 1113 §§ fuUgöras i första hand genom
förhandling med denna.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första
stycket, skall arbetsgivaren på begäran förhandla även med central
arbetstagarorganisation.

15 § Förhandlingsskyldig part skaU själv eUer genom
ombud instäUa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram
motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Parterna
kan gemensamt välja annan form för förhandling än sammanträde.

16 § Part som vill förhandla skall göra framställning
hos motparten om förhandling. Om motparten begär det, skall framstäUningen vara
skrifUig och ange den fråga om vilken förhandling påkallas.

I annat fall än som avses i 1113 §§ skall, om
parterna ej enas om annat, sammanträde för förhandling hållas inom två veckor
efter det att motparten har fått del av förhandlingsframställningen, när
motparten är enskild arbetsgivare eUer lokal arbetstagarorganisation, och
annars inom tre veckor efter det alt framställningen har kommit motparten tUl
hända. Det ankommer i övrigt på parterna att bestämma tid och plats för
förhandlingssammanträde.

Förhandling
skall bedrivas skyndsamt. Om part begär det, skall föras protokoll som justeras
av båda parter. Enas parterna ej om annat, skall förhandling anses avslutad,
när part som har fullgjort sin förhandlingsskyldighet har givit motparten
skriftligt besked orii att han frånträder förhandlingen.

17 §
Arbetstagare som har utsetts alt företräda sin organisation vid

förhandling får ej vägras skälig ledighet för att deltaga i förhandlingen.

Rätt
till information

18 § Part som vid förhandling åberopar skriftlig
handling skall håUa den tillgänglig för motparten, om denne begär det.

19 § Arbetsgivare skall fortlöpande hålla
arbetstagarorganisation i förhåUande tUl vilken han är bunden av
kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt
och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetsgivaren
skall dessutom bereda arbetstagarorganisationen tillfäUe att granska böcker,
räkenskaper och andra handlingar, som rör arbetsgivarens verksamhet, i den
omfattning som organisationen behöver för att tiUvarataga medlemmamas gemensamma
intressen i förhållandet till arbetsgivaren.

Om
det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall arbetsgivaren på begäran
förse arbetstagarorganisationen med avskrift av handling och biträda
organisationen med utredning, som den behöver för nyss angivet ändamål.

s. 549 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 549

Propositionens
lagförslag

20 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall
informationsskyldigheten enligt 19 § fuUgöras mot denna. Vid förhandling
enligt 14 § andra stycket skaU skyldigheten fullgöras även mot central
arbetstagarorganisation, i den mån informationen är av betydelse för
förhandlingsfrägaii.

21 § Part som skaU lämna information har rätt till
förhandUng med motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall
lämnas. Om förhandlingen avser information enligt 19 §, äger 14 § motsvarande
tillämpning.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första
stycket, kan parten väcka talan vid arbetsdomstolen om tystnadsplikt. Sådan
talaii skall väckas inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats.
Domstolen skall förordna om tystnadsplikt, i den mån det kan antagas att det annars
skuUe föreligga risk för väsenflig skada för part eller annan.

Har part påkallat förhandling om tystnadsplikt och
iakttager han föreskrifterna i första och andra styckena, gäUer till dess
frågan har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som han kräver. Är kravet
obefogat och har parten insett eller bort inse detta, föreligger dock ej
tystnadspUkt.

22 §
Den som med tystnadsplikt har mottagit information för lokal

eUer central arbetstagarorganisations räkning får utan hinder av tyst

nadsplikten föra informationen vidare tiU ledamot i styrelsen för orga

nisationen. I sådant faU gäller tystnadsplikten även för styrelseleda

moten.

Kollektivavtal

23 §
Med koUektivavtal avses skriffligt avtal mellan arbetsgivarorgani

sation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvill

kor för arbetstagare eller om förhåUandet i övrigt mellan arbetsgivare

och arbetstagare.

Avtal anses skriftligt även när dess innehåll har
upptagits i justerat protokoll eUer när förslag till avtal och godkännande
därav har upptagils i skilda skrifter.

24 § Avser kollektivavtal arbetstagares
hyresförhållande, har avtalet i den delen verkan som kollektivavtal endast i
den mån det i fråga om partsställning och innehåll är sådant som anges i 12
kap. 67 § jordabalken,

25 § Avtal saknar verkan som kollektivavtal i den mån
del har annat innehåll än sådant som avses i 23 och 24 §§.

26 § Kollektivavtal som har slutits av arbetsgivar-
eller arbetstagarorganisation binder inom sitt tillämpningsområde även medlem
i organisationen. Detta gäller oavsett om medlemmen har trätt in i organisationen
före eUer efter avtalets tillkomst, dock ej i den mån han redan är bunden av annat
koUektivavtal.

Utträder
medlem ur organisation som har slutit kollektivavtal, upphör han ej därmed att
vara bunden av avtalet.

27 §
Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av koUektivavtal

kan ej med gUtig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet.

s. 550 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 550

Propositionens
lagförslag

28 §
Övergår företag eUer del av företag från arbetsgivare som är bun

den av koUektivavtal tiU ny arbetsgivare, gäller avtalet i tUlämpliga

delar för den nye arbetsgivaren, dock ej i den mån han redan är bunden

av annat kollektivavtal.

I faU som avses i första stycket får
arbetstagarparten säga upp avtalet inom trettio dagar efter det att den har
underrättats om övergången. Sker uppsägning inom denna tid, upphör avtalet att
gälla vid övergången eller, om uppsägningen sker efter övergången, vid
tidpunkten för uppsägiungen. Kollektivavtalet gäller ej heller för den nye
arbetsgivaren, om den tidigare arbetsgivaren säger upp avtalet före övergången.
Sker sådan uppsägning senare än sextio dagar före övergången, gäller dock
avtalet för den nye arbetsgivaren tiU dess sextio dagar har förflutit från
uppsägningen.

Sammanslås två eller flera arbetsgivar- eller
arbetstagarorganisationer, skall kollektivavtal, som gäller för organisation
som upplöses, gälla för den sammanslagna organisationen som om avtalet hade
slutits av denna.

29 § Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda
sidor slutet av flera parter och kräves uppsägning för att avtalet skaU upphöra
att gäUa, får part för egen del säga upp avtalet hos en eller flera parter på
andra sidan. Har sådan uppsägning skett till viss tid, får annan part säga upp
avtalet till samma tidpunkt. Dennes uppsägning skaU dock göras inom tre veckor
efter det att uppsägning annars skulle ha skett eller, om den avtalade
uppsägningstiden understiger sex veckor, inom hälften av uppsägningstiden.

30 § Uppsägning av kollektivavtal skall ske
skriftUgen.

Har meddelande om uppsägning avsänts under
motpartens senast kända adress så tidigt att det hade bort komma denne till
hända innan uppsägning senast skulle ha skett, skaU uppsägning anses ha ägt rum
i tid även om meddelandet icke kommer fram eller kommer fram för sent.

31 §
Har arbetsgivare, arbetstagare eller organisation som är bunden

av kollektivavtal grovt brutit mot sådant avtal eller mot denna lag och

har förfarandet väsentlig betydelse för avtalsförhållandet i dess helhet,

får arbetsdomstolen på yrkande av motpart förklara att kollektivavtal

som binder parterna icke längre skall gälla mellan dem.

Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda
sidor slutet av flera parter och har förklaring enligt första stycket gjorts
för endast vissa av dem, får annan part inom tre veckor därefter med omedelbar
verkan säga upp samma avtal för egen del.

Finner arbetsdomstolen att visst förfarande strider
mot kollektivavtal eller mot denna lag, får domstolen på yrkande befria
arbetsgivare, arbetstagare eller organisation från förpliktelse enligt
koUektivavtal eller enligt lagen, i den mån det med hänsyn till det otillåtna
förfarandet icke skäligen kan krävas att förpliktelsen fullgöres.

Medbestämmanderätt
genom koUektivavtal

32 §
Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna

anställningsvillkor bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas

s. 551 Kontrollera mot PDF

Prop.
1915/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 551

Propositionens
lagförslag

koUektivavtal
om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och
upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och
verksamhetens bedrivande i övrigt.

Bestämmanderätt
vid tvist om tolkning av avtal

33 §
Innehåller kollektivavtal föreskrifter om medbestämmanderätt för

arbetstagarna i fråga som avses i 32 § och uppkommer tvist om lill

lämpning i visst fall av sådan föreskrift eller av beslut som har fattats

med stöd därav, gäller arbetstagarpartens mening till dess tvisten har

slufligt prövats. Detsamma gäller tvist om kollektivavtal rörande på

följd för arbetstagare som har begått avtalsbrott. Vad som nu har sagts

ger dock ej arbetstagarparten rätt att fatta beslut på arbetsgivarens

vägnar.

Intager två eller flera arbetstagarparter oförenliga
ståndpunkter i sådan tvist som avses i första stycket, får arbetsgivaren ej
fatta eller verkställa beslut som beröres av tvisten förrän denna har slufligt
prövats.

Arbetsgivaren behöver ej iakttaga vad som
föreskrives i första och andra styckena, om synneriiga skäl föreUgger eller om
arbetstagarparts mening är oriktig och parten har insett eUer bort inse detta.

34 §
Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som

är bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet

enligt avtal, gäUer organisationens mening tUl dess tvisten har slutligt

prövats.

Föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning
synnerliga skäl mot att omtvistat arbete uppskjutes, får han utan hinder av
första stycket kräva att arbetet utföres enligt hans mening i tvisten.
Arbetstagaren är då skyldig att utföra arbetet. Sådan skyldighet föreligger
dock ej, om arbetsgivarens mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren har
insett eller bort inse detta eller om arbetet innebär fara för liv eller hälsa
eller därmed jämförligt hinder möter.

BUr arbetet utfört enligt andra stycket, skaU
arbetsgivaren omedelbart påkaUa förhandUng i tvisten. Kan tvisten icke lösas
vid förhandling, skall han väcka talan vid arbetsdomstolen.

35 § Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
som är bundna av samma kollektivavtal, rättstvist om lön eller annan ersättning
till medlem i organisationen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkaUa
förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall han väcka
talan vid arbetsdomstolen. Underlåter arbetsgivaren att påkalla förhandling
eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade beloppet skyldig att utge
ersättning enligt arbetstagarorganisationens mening, om kravet ej är oskäligt.

36 § Arbetstagarpartens rätt enligt 3335 §§
tillkommer den avtalsslutande arbetstagarorganisationen och utövas av lokal
arbetstagarorganisation, om sådan finns. Har central förhandling påkallats,
utövas rätten av den centrala arbetstagarorganisationen.

37 § Skall enligt föreskrift i koUektivavtal
förhandling enligt 34 § tredje stycket eller 35 § äga rum både lokalt och
centralt, skall central

s. 552 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 552

Propositionens lagförslag

förhandling påkallas inom tio dagar efter det att den
lokala förhandlingen har avslutats. Talan vid arbetsdomstolen skall väckas
inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats.

FacIJig vetorätt i visst fall

38 § Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra
visst arbete för

hans räkning eUer i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara

arbetstagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med

arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollek

tivavtal för sådant arbete.

Första stycket gäller ej, om
arbetet är av kortvarig och tillfäUig natur eller kräver särskUd sakkunskap och
ej heller om den tilltänkta åtgärden i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har
godtagits av arbetstagarorganisationen. Om organisationen i särskilt fall
påkaUar det, är arbetsgivaren dock skyldig att förhandla innan han fattar
eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt första stycket. Påkallas förhandling enligt andra
stycket, är arbetsgivaren icke skyldig att uppskjuta beslutet eUer
verkstäUigheten tiU dess förhandlingsskyldigheten har fuUgjorts, om särskUda
skäl föreligger mot uppskov. I fråga om förhandling enligt första och andra
styckena äger 14 g motsvarande tillämpning.

39
§ Har
förhandling enligt 38 § ägt mm och förklarar central arbetstagarorganisation
eller, om sådan ej finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet,
att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antagas medföra åsidosättande
av lag eller av koUektivavtal för arbetet eller att åtgärden annars strider mot
vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden ej
beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.

40
§ Förbud enligt
39 § inträder ej, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt.
Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkstäUt beslut i den fråga
som förhandUngen avser, är 39 § icke tillämplig.

Fredsplikt

41 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av
kollektivavta!.

får icke vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse (lockout eller strejk),

blockad, bojkott eller annan därmed jämföriig stridsåtgärd, om avtalet

har ingåtts av organisation och denna ej i behörig ordning har beslutat

åtgärden, om åtgärden strider mot bestämmelse om fredsplikt i kollek

tivavtal eller om åtgärden har till ändamål

1.
att utöva
påtryckning i tvist om kollektivavtals gUtighet, bestånd eller rätta innebörd
eller i tvist huruvida visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna
lag,

2.
att åstadkomma
ändring i avtalet,

3.
att genomföra
bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla,
eller

4.
att stödja
annan, när denne icke själv får vidtaga stridsåtgärd.

s. 553 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 553

Propositionens
lagförslag

Första stycket utgör ej hinder för
arbetstagarorganisation att i behörig ordning besluta blockad för att utverka,
betalning av klar och för; faUen fordran på lön eller på annan ersättning för
utfört arbete.,

42 §
Arbetsgivar- eUer arbetstagarorganisation får ej anordna eller på

annat sätt föranleda olovlig stridsåtgärd. Sådan organisation får ej heller

genom understöd eller på annat sätt medverka vid olovlljg stridsåtgärd.

Organisation som själv är bunden av kollektivavtal är även skyldig att,

om olovlig stridsåtgärd av medlem förestår eUer pågår, söka hindra

åtgärden eller verka för dess upphörande.

Har någon vidtagit olovlig stridsåtgärd, får annan
icke deltaga i åtgärden.

43 §
Har olovlig stridsåtgärd vidtagits av arbetstagare som är bundna

av kollektivavtal, åligger det arbetsgivaren och berörd arbetstagarorga

nisation att omedelbart taga upp överläggning med anledning av strids

åtgärden och att gemensamt verka för dess upphörande.

Första
stycket gäller lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.

44 § Har vid förhandling om kollektivavtal part
begärt, att i avtalet eller i särskUt avtal skall regleras fråga som avses i 32
§, men blir frågan ej uttryckligt reglerad när kollektivavtal träffas mellan
parterna,-skall den icke tiU följd av det träffade avtalet anses omfattad av
fredsplikt enligt 41 § vid senare förhandling om frågans reglering i särskilt
avtal.

45 § Arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och
arbetstagarorganisation är sinsemeUan skyldiga att, om giltigt hinder ej
möter, skriffligen varsla motparten minst sju dagar i förväg, när de avser att
vidtaga stridsåtgärd eller att utvidga pågående stridsåtgärd. Omfattar stridsåtgärd
från arbetsgivarsidan även arbetstagare som ej är medlemmar i berörd
arbetstagarorganisation, bör de varslas genom allmänt synliga anslag på
arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

Varsel
enligt första stycket skall innehålla uppgift om anledningen till
stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.

Skyldighet
att varsla föreligger ej i fråga om stridsåtgärd som avses i 41 § andra
stycket.

Medling

46 §
För medUng i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare eller

arbetsgivarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagar

organisation finns en statens förlikningsmannaexpedition.

Expeditionen
skall följa förhållandena på arbetsmarknaden. Har den fått kännedom om
arbetstvist som hotar att medföra eller redan har medfört stridsåtgärd, skall
den utse förlikningsman att medla i tvisten, när medverkan av förlikningsman
kan anses ägnad att främja en lösning av denna. Förlikningsmannen skall kalla
parterna tUl förhandling eller vidtaga annan lämplig åtgärd samt verka för. att
part uppskjuter eller inställer stridsåtgärd.

Enligt
expeditionens bestämmande skall förlikningsman på begäran gå parter på
arbetsmarknaden till hända med råd och upplysningar rörande förhandlingar och
kollektivavtal samt leda förhandlingar mellan parterna.

s. 554 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 554

Propositionens
lagförslag

47 § Är någon enUgt 45 § skyldig att lärtina varsel,
skall han inom tid och på sätt som där anges göra detta även tiU
förlikningsmannaexpeditionen. Den som bryter häremot dömes till böter, högst
trehundra kronor.

48 § Vid förhandUng enligt 46 § skall förlikningsman
söka få till stånd överenskommelse meUan parterna på grundval av förslag som
kommer från dem själva. Förlikningsmannen är dock oförhindrad att föreslå
jämkningar och medgivanden för att främja en god lösning av tvisten.

49 § Har part som enligt 10 § är förhandUngsskyldig
kallats till förhandling inför förlikningsman och försummar parten att instäUa
sig eller underlåter han annars att fullgöra vad som åUgger honom enUgt 15 §,
kan förlikningsmannen på begäran av motpart anmäla förhåUandet hos
arbetsdomstolen. Denna kan förelägga parten vid vite att fullgöra sin
förhandlingsskyldighet och kan på anmälan av förlikningsman utdöma vitet.

50 § Parts skyldighet enligt 18 § att vid förhandling
hålla skriftUg handling tUlgänglig för motparten gäller även i förhållande till
förlikningsman som medverkar vid förhandlingen.

51 § Uppnås icke enighet mellan parterna vid
förhandling inför förlikningsman, kan han föreslå dem att låta tvisten avgöras
av skiljemän. Han kan också medverka vid utseende av skiljemän.

Förlikningsman
får ej åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvist, om icke
förlikningsmannaexpeditionen i särskilt fall medger det.

52 §
I arbetstvist av större betydenhet kan regeringen utse förliknings

kommission att medla i tvisten. Även enskUd person kan av regeringen

utses att som särskild förlikningsman medla i sådan tvist.

Föreskrifterna
i 49 och 50 §§ äger motsvarande tiUämpning vid medling av förUkningskommission
eUer särskild förlikningsman.

53 §
Den som är eller har varit förlikningsman får ej obehörigen yppa

eller utnyttja vad han har fått kännedom om under sin verksamhet.

Detsamma gäller den som är eUer har varit särskild förlikningsman

eller medlem i förlikningskommission.

Skadestånd
och andra påföljder

54 § Arbetsgivare, arbetstagare och organisation som
bryter mot denna lag eller mot kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om
ej annat följer av vad nedan sägs.

55 § Vid bedömande om och i vad mån skada har
uppkommit för någon skall hänsyn tagas även till dennes intresse av att lagens
eller kollektivavtalets bestämmelser iakttages och till övriga omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse.

56 § Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot
tystnadsplikt som avses i denna lag eller utnyttjar han obehörigen vad han
under sådan tystnadsplikt har fått kännedom om, skall han ersätta uppkommen
skada.

s. 555 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 555

Propositionens
lagförslag

Om någon som företräder'arbetsgivare eller
organisation gör sig skyldig tUl handling som avses i första stycket, svarar
arbetsgivaren eller organisationen för skadan.

I fall som avses i denna paragraf skaU ej följa
ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

57 § Arbetstagarorganisation skaU ersätta uppkommen
skada, om den i tvist som avses i 33 eller 34 § har föranlett eUer godkänt
felaktig tUl-lämpning av avtal eUer av denna lag och organisationen har saknat
fog för sin ståndpunkt i tvisten. Detsamma gäller om organisationen har saknat
fog för förklaring enligt 39 §.

58 § Har arbetsgivare utkrävt arbete enligt 34 § andra
stycket utan att sådana synnerliga skäl som där avses har förelegat, skall han
ersätta uppkommen skada.

59 § Har organisation, som är bunden av
kollektivavtal, eller överordnad organisation anordnat eller föranlett olovlig
stridsåtgärd, kan skadestånd ej åläggas enskild arbetsgivare eller arbetstagare
för att han har deltagit i åtgärden.

Skadestånd kan icke åläggas arbetstagare, om han
med sin organisations godkännande har vägrat att utföra arbete som
arbetsgivaren har krävt enligt 34 § andra stycket.

60 §
Är någon skadeståndsskyldig enligt denna lag, kan skadeståndets

belopp nedsättas i förhåUande till vad som annars skulle ha utgått, om

det är skäligt med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skade

lidandes förhåUande i avseende på tvisten, skadans storlek i jämförelse

med den skadevållandes tiUgångar eller omständigheterna i övrigt. Full

ständig befrielse från skadeståndsskyldighet kan också medges.

Vid bedömande enligt första stycket av
arbetstagares skadeständsskyldighet för deltagande i olovlig stridsåtgärd
skall särskild hänsyn tagas till omständigheter, som har framkommit vid
överläggning enligt 43 §, och verkningarna av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas
skadestånd med högre belopp än tvåhundra kronor.

61 § Är flera ansvariga för skada, skall
skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med
hänsyn till omständigheterna.

62 § Kan enligt denna lag skadestånd följa på åtgärd
eller underlåtenhet av arbetstagare, får annan påföljd icke åläggas
arbetstagaren utan stöd i författning eUer kollektivavtal. Detsamma gäUer i
fall när av 56 § andra stycket eller 59 § följer, att arbetstagare icke kan
åläggas skadestånd.

Är annan påföljd än skadestånd föreskriven i
kollektivavtal, får den utan hinder av första stycket tillämpas även på
arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen
men sysselsattes i sådant arbete som avses med avtalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet S56

Propositionens
lagförslag

Tvisteförhandling
och lättegäng

63 § I mål, vari denna lag skall tiUämpas, gäller
lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Är fråga om överträdelse, av
47 eUer 53 §, gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.

64 § Vill någon som har förhandlingsrätt enligt 10 §
yrka skadestånd eller annan fullgörelse enligt denna lag eUer koUektivavtal,
skall han påkalla förhandling inom fyra månader efter det att han har fått
kannedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom två
år efter det att omständigheten har inträffat. Skall enligt föreskrift i
kollektivavtal förhandling äga rum både lokalt och centralt, gäUer vad som nu
har sagts den lokala förhandlingen. Central förhandling skaU i sådant faU
påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen har
avslutats.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när
part som avses där vill vinna förklaring att rättshandling eller
avtalsbestämmelse är ogiltig . av det skälet att den innebär kränkning av
föreningsrätten.

Påkallar part ej förhandling inom föreskriven tid,
förlorar han rätten till förhandUng.

65 § Talan i faU som avses i 64 § skall väckas inom
tre månader efter det att förhandling har avslutats. När både lokal och central
förhandling har ägt ram, räknas tiden från det att den centrala förhandlingen
har avslutats. Har mot förhandling förelegat hinder som ej har berott av
käranden, räknas tiden från det att förhandling senast skuUe ha hållits.

66 § Har organisation ej iakttagit föreskriven tid för
förhandling eller väckande av talan, får den som är eUer har varit medlem i
organisationen och som beröres av tvisten väcka talan inom en månad efter det
att tiden har löpt ut. Skall enligt 4 kap.. 7 § lagen (1974: 371) om rättegången
i arbetstvister talan föregås av förhandling men har sådan ej ägt rum, gäller
vad som nu har sagts i stäUet rätt att påkalla förhandling. Talan skaU i
sådant faU väckas inom tid som anges i 65 §.

I tvist, vari arbetstagare ej kan företrädas av
organisation, skall han väcka talan inom fyra månader efter det att han har
fått kännedom om den omständighet vartUl yrkandet hänför sig och senast inom.
två år efter det att omständigheten har inträffat.

67 § Talan om skadestånd eller annan fullgörelse med
anledning av olovlig stridsåtgärd får ej i något fall väckas senare än tre
månader efter det att slridsåtgärden har avslutats.

68 § Väcker part ej talan inom föreskriven tid,
förlorar, han rätten tiU talan.

69 % Föreskrifterna i 3335 och 39 §§ utgör icke
hinder mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

70 § Utöver vad som i övrigt gäller kan
arbetsdomstolen i mål om tillämpningen av denna lag eller om kollektivavtal
förordna att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan
antagas

s. 557 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 557

Propositionens
lagförslag

att
offentlighet skuUe medföra risk för väsenflig skada för part eller annan genom
yppande av affärs-, drifts- eller därmed jämförligt förhåUande hos företag
eUer organisation eller av enskilds ekonomiska eller personliga förhåUanden.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Genom
lagen upphäves

lagen
(1920: 245) om medling i arbetstvister,

lagen
(1920: 248) om särskilda skiljedomare i arbetstvister,

lagen
(1928: 253) om koUektivavtal,

lagen
(1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt samt

övergångsbestämmelserna tiU lagen (1965:277)
angående ändring i lagen den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och
förhandlingsrätt.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning
tiU eller avses annars däri lagram som har ersatts genom föreskrift i den nya
lagen, skall denna i stäUet tillämpas.

Kollektivavtal, som har ingåtts före lagens
ikraftträdande, är utan verkan i den mån avtalet innefattar avvikelse från
lagen. Har avtalet tillkommit för att utgöra avvikelse från regler, som avses
i 4 § andra eller tredje stycket, gäller dock avtalet i den delen.

Skall övergång som avses i 28 § äga rum i
anslutning tUl lagens ikraftträdande, får uppsägning som där sägs göras dessförinnan,
dock med verkan tidigast från ikraftträdandet.

Föreskrifterna i 6468 §§ tillämpas ej, om sådant
yrkande som avses i dessa lagrom hänför sig tiU omständighet som har inträffat
före lagens ikraftträdande. Avser yrkandet skadestånd enligt 25 § lagen (1936:
506) om förenings- och förhandlingsrätt, tillämpas i stäUet den föreskriften.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrives, att 1 kap. 2 och 3 §§, 2
kap. 1 §, 3 kap. 3 §, 4 kap. 57 §§ samt 5 kap. 2 § lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

2§

Denna lag tillämpas ej på Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får upp- 1. mål
som enligt lag får upptagas endast av viss tingsrätt eller tagas endast av
viss tingsrätt eUer som skall handläggas av tingsrätt som skall handläggas av
tingsrätt i annan sammansättning än som i annan sammansättning än som anges i
rättegångsbalken eller i la- anges i rättegångsbalken eller i lagen (1974: 8)
om rättegången i gen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden, tvistemål om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av 2. mål som skall
handläggas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
558

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1921: 225)
eUer ackordslagen (1970: 847),

3.
mål om
skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med åtal för
brottet,

4.
mål om
ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals rätta innebörd.

Om ej annat har särskilt föreskrivits, skall lagen ej
heller till-lämpas på mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos arbetsgivare
som avses i 1 § kommunal-tjänstemannalagen (1965: 275), när tvisten rör fråga
som ej får regleras i avtal eller fråga som får regleras i avtal men är
reglerad i annan författning än lag.

Föreslagen
lydelse

tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1921: 225)
eUer ackordslagen (1970: 847),

3.
mål om
skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med åtal för
brottet,

4.
mål om
ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas på mål som rör
arbetstagare ined statligt reglerad anställning, anställning som tjänsteman hos
riksdagen eller anställning hos allmän försäkringskassa, när tvisten gäller

1.
fråga
som rör tillsättning av tjänst utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,

2.
tjänstgöringsskyldighet
enligt 5 kap. lagen (1976:000) om offentlig anställning.

Innehåller lag eller med stöd av
lag meddelad författning särskild föreskrift om att talan mot offentlig
arbetsgivares beslut skall föras genom besvär, gäller den föreskriften.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tvist som skall handläggas enligt denna lag får i stället
genom avtal hänskjutas till avgörande av skUje-män. Detta gäller dock ej tvist
rörande förklaring som avses i 7 § lagen (1928: 253) om kollektivavtal. Ej
heller får i tvist rörande föreningsrätt göras gäUande avtal, som före
tvistens uppkomst träffats om att tvisten skaU avgöras av skiljemän utan
förbehåU om rätt för parterna att klandra skiljedomen.

Tvist som skall handläggas enligt denna lag får i stäUet
genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän. Detta gäller dock ej fdl
som avses i 31 § första eller tredje stycket lagen (1976:000) om medbe
stämmande i arbetslivet. Ej heller får i tvist rörande föreningsrätt göras
gäUande avtal, som före tvistens uppkomst träffats om att tvisten skall avgöras
av skUjemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 kap.

1§ Arbetsdomstolen skall som
första Arbetsdomstolen skaU som första domstol upptaga och avgöra
tvister domstol upptaga och avgöra tvisi

s. 559 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 559

Propositionens lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om kollektivavtal samt andra ar- om kollektivavtal och
annan ar

betstvister mellan arbetsgivare eller betstvist, som avses i lagen (1976:

förening av arbetsgivare, å ena si- 000) om medbestämmande i arbets-

dan, och förening av arbetstagare livet, samt arbetstvister i övrigt

eller medlem i sådan förening, å mellan arbetsgivare eller arbetsgi-

andra sidan. varorganisation, å ena sidan, och

arbetstagarorganisation eller medlem i sådan
organisation, å andra sidan.

Alt arbetsdomstolen även i annat
fall än som avses i första stycket prövar arbetstvist som första domstol, därom
finns särskilda bestämmelser.

Gemensamt med arbetstvist enligt
första eUer andra stycket får handläggas även annan arbetstvist mellan samma
eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga
omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger,
kan domstolen äter särskUja målen.

3 kap.

3§i

Av övriga tolv ledamöter utses fyra efter förslag av
Svenska arbetsgivareföreningen, en efter förslag av Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet, en såsom representant för staten som arbetsgivare, fyra
efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter förslag av
Tjänstemännens centralorganisation.

Vad i första stycket sägs om ut- Vad i första stycket sägs om ut

seende av ledamot äger motsvaran- seende av ledamot äger motsvaran

de tillämpning på utseende av er- de tillämpning på utseende av er

sättare för sådan ledamot. Av er- saltare för sådan ledamot. Av er

sättarna för de ledamöter som ut- sättarna för de ledamöter som ut

ses efter förslag av Tjänstemännens ses efter förslag av Tjänstemännens

centralorganisation skall dock två centralorganisation skall dock två

utses efter förslag av Sveriges aka- utses efter förslag av Centralorga-

demikers centrdorganisation nisationen SACO/SR.

Förslag till ledamöter och
ersättare skall upptaga minst dubbelt så många personer som de som skall utses
med ledning av förslaget. Har sådant förslag ej avgetts, förordnar regeringen
ändå ledamöter och ersättare till föreskrivet antal.

4 kap.

5§

I tvist om kollektivavtal kan I tvist om kollektivavtal kan

förening, som slutit avtalet, väcka organisation,
som slutit avtalet,

och utföra talan vid arbetsdomsto- väcka och utföra
talan vid arbets-

len för den som är eller har varit domstolen för den
som är eller har

1 Senaste lydelse 1974: 1092.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
560

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

medlem i föreningen. I annan arbetstvist kan förening av
arbetsgivare eller arbetstagare, vilken har till uppgift att tillvarataga sina
medlemmars intressen i sådana tvister, väcka och utföra talan vid
arbetsdomstolen för medlem i föreningen. Den som är eller har varit medlem i
förening har rätt att själv väcka och utföra talan, om han visar att föreningen
undandrager sig att tala på hans vägnar. Vad som finns föreskrivet om part
beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under
sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall även gälla den
för vilken föreningen kärar.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem
eller förutvarande medlem i förening som avses i första stycket, skall i motsvarande
fall som anges där även föreningen instämmas. Föreningen kan därvid svara på
medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om
förening gäller även om förbund av flera föreningar. Med medlem avses därvid
såväl de anslutna föreningarna som deras medlemmar.

Föreslagen
lydelse

varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist kan
arbetsgivar-eller arbetstagarorganisation som avses i 6 § lagen (1976:000) om
medbestämmande i arbetsUvet väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för
medlem i organisationen. Den som är eller har varit medlem i .uidan
organisation har rätt att själv väcka och utföra talan, om han visar att
organisationen undandrager sig att tala på hans vägnar. Vad som finns
föreskrivet om part beträffande jävsförhåUande, personlig instäUelse, hörande
under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall även gälla
den för vilken organisationen för talan.

ViU någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller
förutvarande medlem i organisation som avses i första stycket, skall i motsvarande
fall som anges där även organisationen instämmas. Organisationen kan därvid
svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om
organisation gäller även om .sammanslutning av flera sådana organisationer. Med
medlem avses därvid såväl de anslutna organisationerna som deras medlemmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skall
förpliktas att f lUlgöra eller underlåta något, skaU avvisas om det ej är av
avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken förening kärar att sådan
faststäUelsetalan prövas.

Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skall
förpliktas att fullgöra eUer underlåta något, skall avvisas om det ej är av
avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken organisation för talan alt
sådan faststäUelsetalan prövas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan får ej upptagas tUl prövning av arbetsdomstolen
förrän förhandling, som kan påkallas enligt lagen (1936: 506) om förenings-

- Senaste lyddse 1974: 1012.

Talan får ej upptagas till prövning av arbetsdomstolen
förrän förhandling, som kan påkallas enligt lagen (1976:000) om medbe-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
561

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

och förhandlingsrätt eller som anges i kollektivavtal,
eller överläggning, som avses i 52 § statstjänste-manndagen (1965:274) eller 7
§ kommundtjänstemannalagen (1965: 275), har ägt ram rörande tvistefrågan.
Detta gäller dock icke tvist huruvida stridsåtgärd företagits i strid mot
kollektivavtd eller föreskrift i särskild lag eller tvist om påföljd av sådan
åtgärd.

Utan hinder av första stycket får
talan upptagas till prövning, om i målet framställes yrkande om förordnande för
tiden intUl dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet. Sedan
sådant yrkande prövats, skall målet förklaras vilande i avbidan på att förhandling
eUer överläggning rörande tvistefrågan enligt första stycket slutförts. Innan
sådan förhandling eller överläggning slutförts får målet icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överläggning
som avses i första stycket ej ägt ram, får talan ändå upptagas till prövning,
om mot förhandlingen eller överläggningen förelegat hinder som icke berott av
käranden.

Föreslagen
lydelse

stämmande i arbetslivet eller som anges i kollektivavtal,
har ägt ram rörande tvistefrågan.

Första stycket gäller icke talan
enligt 31 § första eller tredje stycket lagen (1976: 000) om medbestämmande i
arbetslivet och ej heller tvist huruvida stridsåtgärd vidtagits i strid mot
lag eller kollektivavtal eller tvist om påföljd för sådan åtgärd. Har i fdl
som avses i 43 § lagen (1976: 000) om medbestämmande i arbetsUvet överläggningsskyldighet
ej fullgjorts, får arbetsdomstolen dock ej pröva tvisten förrän så skett.

Utan hinder av första och andra
styckena får talan upptagas till prövning, om i m.ålet framställes yrkande om
förordnande för tiden intiU dess lagakraftägande dom eUer beslut föreligger i
målet. Sedan sådant yrkande prövats, skal! målet förklaras vilande i avbidan
på att förhandling eller överläggning rörande tvistefrågan enligt första eller
andra stycket slutförts. Innan sådan förhandling eller överläggning slutförts
får målet icke slutligt prövas.

Har förhandUng eUer överläggning
som avses i första eller andra Stycket ej ägt rum, får talan ändå upptagas till
prövning, om mot förhandlingen eller överläggningen förelegat, hinder, som icke
berott av käranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap.

I mål som handlägges enligt denna
lag kan förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om den
part som förlorat målet

36 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 562 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 562

Propositionens lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hade skälig anledning att få tvisten prövad. Innehåller
annan lag än rättegångsbalken bestämmelse som avviker från vad nu sagts,
tUlämpas dock den bestämmelsen.

Ersättning för rättegångens för- Kostnad för sådan förhandling

beredande utgår ej för kostnad för eller överläggning som avses
i

sådan förhandling som grundas på 4 kap. 7 § och grundas på lagen

lagen (1936: 506) om förenings- (1976:000) otn medbestämmande i

och förhandlingsrätt eller på kol- arbetslivet eller på
kollektivavtal

lektivavtal. ersattes ej som rättegångskostnad.

Skyldighet för flera medparter att
ersätta rättegångskostnad i mål, som upptagits av arbetsdomstolen som första
domstol, skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till
deras förhållande till saken och rättegången.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 kap. 2 § andra stycket i dess
äldre lydelse skall tiUs vidare tillämpas på mål som där sägs, när tvisten rör
fråga som får regleras i avtal men är reglerad i annan författning än lag.

Avser tvist omständighet som
inträffat före lagens ikraftträdande, till-lämpas 4 kap. 7 § första stycket i
dess äldre lydelse. Har överläggning som där sägs icke ägt rum före
ikraftträdandet, skall i stället tillämpas vad som i den nya lagen är
föreskrivet om förhandling.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande

Härigenom föreskrives att 86 §
lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

86 §1

Är handelsresande anstäUd i sin
huvudmans tjänst, har han rätt till en uppsägningstid av minst tre månader,
räknat från utgången av den kalendermånad då uppsägningen skedde. Att
handelsresanden i vissa fall har rätt tUl längre uppsägningstid följer av lagen
(1974: 12) om anställningsskydd.

Underlåter huvudmannen att iakttaga
uppsägningstid enligt första stycket, äga 38 § första, tredje och fjärde
styckena samt 40 § lagen (1974: 12) om anstäUningsskydd motsvarande tUlämpning.

Avtal som innebär inskränkning Avtal som innebär inskränkning

av handelsresandes rättigheter en- av
handelsresandes rättigheter en

ligt första eller andra stycket är ligt
första eUer andra stycket är

ogiltigt i den delen. Avvikelse ogUtigt
i den delen. Avvikelse

1 Senaste lydelse 1974: 219.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
563

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

från första stycket får dock göras med stöd av
koUektivavtal som på handelsresandens sida har slutits eller godkänts av
organisation som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt.

Föreslagen lydelse

från första stycket får dock göras med stöd av kollektivavtal
som på handelsresandens sida har slutits eller godkänts av organisation som är
att anse som centrd arbetstagarorganisation enligt lagen (1976: 000) om
medbestämmande i arbetslivet.

Mål om tUlämpning av denna paragraf
handlägges på sätt som anges i 42 § lagen (1974: 12) om anstäUningsskydd. I
sådant mål äger 41 § tredje stycket samma lag motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Förslag till

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom föreskrives att 40 och 41 §§ arbetarskyddslagen
(1949: 1) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

40 §

På arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet
sysselsättas, skall bland arbetstagarna utses ett eUer flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkalla
det. För skyddsombud bör ersättare utses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skyddsombud utses av lokal facklig organisation, som är
bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna.

För arbetsstäUe där skyddskommitté ej tiUsatts äger
yrkesinspektionen, om förhållandena påkalla det, medgiva att lokal avdelning
av sådan organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt lagen
(1936:506) om förenings-och förhandlingsrätt, utser skyddsombud utanför
kretsen av arbetstagare.

Skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation, som
är bunden av koUektivavtal i förhåUande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté ej tUlsatts äger
yrkesinspektionen, om förhåUandena påkalla det, medgiva att lokal avdelning av
sådan organisation, som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet, utser skyddsombud utanför
kretsen av arbetstagare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes vid arbetsstäUe mer än ett
skyddsombud, skaU ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift
att samordna skyddsombudens verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 1 Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
564

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

41
§

Vid
arbetsställe, där minst femtio, arbetstagare regelbundet sysselsättas, skall
firmas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och
arbetstagarna. Skyddskommitté skall tiUsättas även vid arbetsstäUe med mindre
antal arbetstagare, om det begäres av arbetstagarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Företrädare
för de anställda utses bland arbetstagarna av lokal facklig organisation, som
är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses företrädare av arbetstagarna.

Företrädare
för de anstäUda utses bland arbetstagarna av lokal arbetstagarorganisation,
som är bunden av kollektivavtal i förhållande tiU arbetsgivaren. Finnes ej
sådan organisation, utses företrädare av arbetstagama.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

5
Förslag tm

Lag
om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967: 531)
om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

dels att i 3, 5 och 22 §§ ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "rege ringen",

dels att 4 § skaU ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med
allmän pensionsplan avses sådana allmänna grunder för pensionering av
arbetstagare eUer arbetstagares efterlevande som innehåUer regler om
tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsättning
till pensionsstiftelse enligt denna lag eller annan likvärdig anordning och
som på arbetstagarsidan är godkända av organisation vUken enligt lagen den II
september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom
huvudorganisation.

Med
allmän pensionsplan avses,

sådana allmänna grander för pen

sionering av arbetstagare eller ar

betstagares efterlevande som inne

håller regler om tryggande av ar

betsgivarens utfästelse genom kre

ditförsäkring, avsättning tUl pen

sionsstiftelse enligt denna lag eUer

annan likvärdig anordning och

som på arbetstagarsidan är god

kända av organisation vUken en

ligt lagen (1976:000) om medbe

stämmande i arbetslivet är att anse

såsom centrd arbetstagarorganisa

tion. - ;' '

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

s. 565 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 565

Propositionens lagförslag

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 93) om begränsning av
samhällsstöd vid arbetskonflikt

Härigenom föreskrives att 7 § lagen
(1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§i

Talan mot central
förvaltningsmyndighets beslut i den del beslutet rör tillämpningen av denna lag
föres genom besvär hos arbetsdomstolen.

Angår beslutet medlem i för- Angår beslutet medlem i orga-

ening som avses i 2 § lagen (1936: nisation som avses i 6 §
lagen

506) om förenings- och förhand- (1976: 000) om medbestämmande i

Ungsrätt, kan hans talan föras av arbetslivet, kan hans talan föras av

föreningen. Medlemmen har dock organisationen. Medlemmen har

rätt att själv föra talan, om han dock rätt att själv föra talan, om

visar att föreningen undandrager han visar att organisationen undan-

sig att föra hans talan. drager sig att föra hans talan.

I fråga om besvär som föres hos
arbetsdomstolen enligt denna lag skall i övrigt i tillämpliga delar gäUa vad
som i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister föreskrives om
rättegången i mål som fullföljts till arbetsdomstolen genom besvär. Besvärsmål
enligt denna lag kan dock även företagas till avgörande efter huvudförhandling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

7 Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105)

Härigenom föreskrives att 2 §
sjöarbetstidslagen (1970: 105) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2 Från lagens tillämpning
undantages skeppstjänst som utföres av befälhavare, om utom denne minst tre
personer är anstäUda på far tyget, maskinchef, om hans skeppstjänst ej är
indelad i vakter, främste styrman, om hans skeppstjänst ej är indelad i vakter,

1 Senaste lydelse 1974: 381.

2 Senaste lyddse 1975: 729.

37 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 1

s. 566 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 566

Propositionens
lagförslag

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

föreståndare för ekonomiavdelning, om utom denne
minst sex personer är anställda inom avdelningen,

läkare,

musiker,

den
som är anställd uteslutande för att meddela undervisning,

medlem av redarens, familj, om fartygets
bruttodräktighet understiger 500 registerton.

Från
lagens tillämpning undantages även skeppstjänst på

fiskefartyg när det användes som sådant och fartyg
som användes till verksamhet omedelbart förbunden med fiske,

räddningsfartyg
när det användes som sådant,

lustfartyg.

Ytterligare undantag från lagens Ytterligare
undantag från lagens

tillämpning får göras genom kol- tillämpning får göras genom kol

lektivavtal, som pä arbetstagarsi- lektivavtal, som på arbetstagarsi

dan slutits eller godkänts av orga- dan slutits eller godkänts av orga

nisation, vUken är att anse som nisation, vilken är att anse som

huvudorganisation enligt lagen centrd arbetstagarorganisation en-

(1936: 506) om förenings- och för- ligt lagen (1976: 000) om medbe-

handlingsrätt. stämmande i arbetslivet.

Regeringen får förordna, att denna lag ej skall
gäUa pä staten tillhörigt fartyg. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer även i övrigt medge undantag från
tillämpningen av lagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

8
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1970: 215) om
arbetsgivares kvittningsrätt skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§

Kan kvittning ej ske enUgt 2 §, får arbetsgivaren
kvitta endast med klar och förfallen fordran som uppkommit i samband med
anställningen och antingen grandas på avtal, enligt vilket fordringen får
kvittas mot lönefordran, eller avser ersättning för skada som arbetstagaren
vållat uppsåtligen i tjänsten.

För kvittning enligt första stycket får ej tagas i
anspråk belopp som är avsett att utgöra ersättning för särskilda kostnader.

Rätt till kvittning utöver vad Rätt till kvittning
utöver vad som följer av första och andra som följer av första
och andra

s. 567 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens
lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
567

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

styckena
kan medges arbetsgivare genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av organisation som enligt lagen (1936: 506) om förenings- och
förhandlingsrätt är att anse som huvudorganisation. Arbetsgivare som är
bunden av sådant kollektivavtal får tillämpa det även i fråga om arbetstagare
som ej är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men
sysselsattes i arbete som avses med avtalet. Detta gäUer dock ej arbetstagare
som omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Föreslagen lydelse

styckena
kan medges arbetsgivare genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av organisation som enligt lagen (1976: 000) om medbestämmande i
arbetslivet är att anse som central arbetstagarorganisation. Arbetsgivare som
är bunden av sådant kollektivavtal får tiUämpa det även i fråga om
arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen
men sysselsattes i arbete som avses med avtalet. Detta gäller dock ej arbetstagare
som omfattas av annat till-lämpligt kollektivavtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

9
Förslag till

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrives
att 12 kap. 67 § jordabalken skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse 12 kap. 67 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överenskommelse
om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av anstäUning gäUer mot hyresgästen
eller den som har rätt att träda i hyresgästens ställe även om överenskommelsen
strider mot bestämmelse i 3335, 40, 46, 47, 4955 eller 66 §, såvida den har
formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av
organisation som enligt lagen (1936:506) om förenings-och förhandlingsrätt är
att anse såsom huvudorganisation.

Överenskommelse
om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av anställning gäller mot hyresgästen
eller den som har rätt att träda i hyresgästens ställe även om överenskommelsen
strider mot bestämmelse i 3335, 40, 46, 47, 4955 eller 66 §, såvida den har
formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan slutits eUer godkänts av
organisation som enUgt lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet är att
anse såsom central arbetstagarorganisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. 112
kap. jordabalken omtryckt senast 1974: 1083.

s. 568 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 568

Propositionens
lagförslag

10
Förslag till

Lag
om ändring i livsmedelslagen (1971: 511)

Härigenom föreskrives att 35 § Uvsmedelslagen
(1971:511) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35 §1 Mot beslut, som statens livsmedelsverk i
särskilt fall meddelat enligt denna lag eUer med stöd av regeringens
förordnande enligt lagen, föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan
mot annat beslut, som sta- Talan mot annat beslut, som sta

tens livsmedelsverk meddelat enligt tens livsmedelsverk meddelat enligt

lagen eller med stöd av regeringens lagen eller med stöd av regeringens

förordnande enligt lagen, föres hos förordnande enligt lagen, föres hos

regeringen genom besvär. För tiU- regeringen genom besvär. För till

varatagande av konsumentintresset varatagande av konsumentintresset

inom livsmedelsområdet får talan inom livsmedelsområdet får talan

mot sådant beslut föras av organi- mot sådant beslut föras av organi

sation, vilken är att anse som hu- sation, vUken är att anse som cew-

vudorganisation enligt lagen (1936: trd arbetstagarorganisation enligt

506) om förenings- och förhand- lagen (1976:000) om medbestäm-

lingsrätt. mande i arbetslivet eller motsva

rande sammanslutning på arbets

givarsidan.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

11
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1972: 650) om
rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare
samt punkten 3 i övergångsbestämmelserna till samma lag skall ha nedan angivna
lydelse.

2 § Arbetstagaren har rätt tiU ledighet 240 arbetstimmar
under ordinarie arbetstid för att deltaga i sådan undervisning i svenska
språket med samhällsorientering, för vilken statsbidrag utgår. För
deltidsanställd arbetstagare skall rätten till ledighet utgöra den del som
svarar mot arbetstagarens arbetstid i förhållande till heltid.

1
Senaste lydelse 1975: 733.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
BUaga 1

Propositionens
lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
569

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Genom kollektivavtal får rätten till ledighet
enligt första stycket begränsas. Finnes ej arbetstagarorganisation
företrädd på arbetsplatsen, får avtal om sådan begränsning träffas mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren.

Nuvarande
lydelse

Genom koUektivavtal mellan arbetsgivaren eller
förening av arbetsgivare och fackförening eller annan liknande förening av
arbetstagare får rätten tiU ledighet enligt första stycket begränsas. Finnes
ej fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare, får avtal om
sådan begränsning träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. A vtd som
avses i detta stycke får träffas utan hinder av 3 § andra stycket
statstjänstemanndagen (1965: 274) eller 2 § andra stycket kommunalt
jänstemanndagen (1965: 275).

Tid varunder arbetstagaren åtnjuter ledighet enligt
första stycket järn-ställes med arbetad tid.

3.1 För arbetstagare, som börjat sin första
anställning här i landet före den 1 januari 1973, gäller lagen med följande
avvikelser.

a) Från lagen undantas, utöver vad som föreskrives i 1
§ andra stycket, arbetstagare som under minst 240 lektionstimmar deltagit i
undervisning i svenska språket med samhällsorientering och för deltagandet av
arbetsgivaren fått ersättning som grundar sig på avtal meUan arbetsgivaren och
berörd arbetstagarorganisation.

b) Arbetstagarens rätt till ledighet och lön skall
omfatta 160 eller 240 timmar, beroende på hans kunskaper i svenska språket. För
arbetstagare, som åtnjutit undervisning som avses i a) under 80 men icke 240
lektionstimmar, omfattar rätten endast 160 timmar. Behovet av undervisning
skall i övrigt prövas i den ordning Konungen enligt 9 § tredje stycket
bestämmer.

c)
Arbetsgivaren skall så snart ske kan
och senast inom 60 dagar från anställningens början underrätta arbetstagaren om
hans rätt enligt denna lag samt före utgången av juni 1978 bereda honom
möjlighet till ledighet för att påbörja undervisning. Är arbetstagaren
anställd när lagen träder i kraft skall underrättelse som nyss sagts ske
senast den 30 september 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

d) Arbetsgivare eller
förening av arbetsgivare och fackförening eller annan liknande förening av
arbetstagare får träffa avtal om ledighetens förläggning. Finnes ej fackförening
eller annan liknande förening av arbetstagare får sådant avtal träffas meUan
arbetsgivaren och arbetstagaren. Avtal som här avses får träffas utan hinder
av

d)
Kollektivavtal kan träffas om ledighetens förläggning. Finnes ej
arbetstagarorganisation företrädd på arbetsplatsen, får avtal om ledighetens
förläggning träffas mellan arbetsgivaren och arbetstaga-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
Senaste lydelse 1973: 238.

s. 570 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 570

Propositionens
lagförslag

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
§ andra stycket statstjänsteman-nallagen (1965: 274) eller 2 § andra stycket
kommunaltjänstemanna-lagen (1965: 275).

Föreskrifterna i 6 § skall äga motsvarande
tillämpning beträffande kollektivavtal enUgt första stycket.

e) Underlåter arbetstagaren utan synnerliga skäl
att utnyttja sin rätt

till ledighet för undervisning under tid varom avtal enligt d) träffats, är

arbetsgivaren ej vidare skyldig att ge arbetstagaren sådan ledighet.

f) Har arbetstagaren påbörjat men inte avslutat
undervisningen under

anställning hos tidigare arbetsgivare, har han i ny anstäUning rätt tiU

ledighet och lön enUgt denna lag för att fortsätta undervisningen. Härvid

äger c) motsvarande tillämpning.

g) Har arbetsgivaren fuUgjort sina åUgganden enligt
c), upphör hans

övriga skyldigheter enUgt denna lag gentemot arbetstagaren, om denne

ej påbörjat undervisningen senast den 30 juni 1978.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12
Förslag till

Lag
om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

Härigenom föreskrives att 29 och 59 §§ sjömanslagen
(1973: 282) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

29 § ' Sjöman, som har varit anställd i utrikes
fart under nio månader i följd hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg,
har rätt tiU fri resa med underhåU tUl sin hemort, om han i annat land än där
han är bosatt får semester eUer annan ledighet eller frånträder sitt
anställningsavtal. När sjömannen utnyttjat rätt till sådan fri hemresa, har
han,rätt till ny fri resa först nio månader efter det han trätt i tjänst efter
den föregående ledigheten. Rätten till fri hemresa gäller under föralsättning,
i fråga om sjöman som får semester eller annan ledighet, att han ej haft
tillfälle att under de senaste 60 dagarna åtnjuta semestern eller ledigheten i
det land där han är bosatt eller, i fråga om sjöman som frånträder sitt avtal,
att han ej under samma tid haft tillfälle att lämna anställningen i bosättningslandet.

Inträder rätt tUl fri resa enligt Inträder
rätt till fri resa enligt

första stycket medan sjömannen första stycket medan sjömannen

har befattning på fartyg, som inom har befattning på fartyg, som inom

30 dagar beräknas nå hamn, frän 30 dagar beräknas nå hamn, från

vilken hemresan kan ske med av- vilken hemresan kan ske med av

sevärt mindre kostnad, gäller rät- sevärt mindre kostnad, gäUer rät-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
571

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ten endast om sjömannen stannar kvar i sin befattning på
fartyget tills det når sådan hamn. Om särskUda skäl föreligger, kan nämnda tid
genom kollektivavtal förlängas till högst 90 dagar i fråga om den som har
befattning pä fartyg i regelbunden linjetrafik på Sverige. Sådant avtal skaU
på arbetstagarsidan ha slutits eUer godkänts av organisation, som är att anse
som huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Föreslagen lydelse

ten endast om sjömannen stannar kvar i sin befattning pä
fartyget tiUs det når sådan hamn. Om särskilda skäl föreligger, kan nämnda tid
genom kollektivavtal förlängas till högst 90 dagar i fråga om den som har
befattning på fartyg i regelbunden linjetrafik på Sverige. Sådant avtal skaU
på arbetstagarsidan ha slutits eller godkänts av organisation, som är att anse
som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

59 §1 Har fartygs redare eller
ägare helt eller delvis upplåtit driften av fartyget till uflänning, får
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan av redaren
eUer, om denne är utlänning, ägaren medge, att denna lag helt eller delvis ej
skall gälla. Medgivande skall begränsas til! viss tid och förenas med de
villkor som behövs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medgivande enligt första stycket får lämnas endast om
särskilda skäl föreligger och det visas, att arbetstagarna på fartyget genom
utländsk lagstiftning eller på annat sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras
skydd i de hänseenden som regleras i denna lag och i kollektivavtal, som på
arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisatiori, vilken är alt anse
som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976: 000) om
medbestämmande i arbetslivet.

Medgivande enligt första stycket
får lämnas endast om särskilda skäl föreligger och det visas, alt arbetstagarna
på fartyget genom ufländsk lagstiftning eller på annat sätt i rimlig
utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i denna lag och
i kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av
organisation, vilken är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506)
om förenings- och förhandlingsrätt. Innan ansökan prövas skall samråd ske med
de svenska organisationer som representerar redare och ombordanställda.

Ändras de föratsättningar som
ligger tUl gmnd för medgivande enligt första stycket, skall den som erhålUt
medgivandet eller fartygets befälhavare ofördröjligen underrätta den myndighet
som lämnat medgivandet om ändringen. Myndigheten kan i sådant fall föreskriva
andra villkor för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för de
anställdas skydd, återkalla det. Medgivande kan också återkallas, om däri föreskrivna
villkor ej iakttages.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. 1 Senaste
lydelse 1975: 739.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
572

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och
miljöfarliga varor

Härigenom föreskrives att 19 § lagen (1973: 329) om hälso-
och miljöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

19 För tillvaratagande av konsumentintresset
inom området för hälso- och miljöfarliga varor får organisation, vilken är att
anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings-och
förhandlingsrätt, föra talan mot beslut enligt denna lag i den mån det är
tUlåtet enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Föreslagen lydelse

§1

För tUlvaratagande av konsumentintresset
inom området för hälso- och miljöfarliga varor får organisation, vilken är att
anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976: 000) om medbestämmande
i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan, föra
talan mot beslut enligt denna lag i den män det är tUlåtet enligt bestämmelser
som meddelas av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 12) om anställningsskydd

Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1974: 12) om anställningsskydd

dels
att i 2 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 3, 12, 21, 37 och 40 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes
är ogiltigt i den delen..

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan hinder av första stycket får avvikelse från 5 § andra
stycket, 11, 15, 22, 2430 §§,31 § första stycket, 32 § första och tredje styckena
samt 33 § göras med stöd av kollektivavtal som på arbetslagar-sidan slutits
eUer godkänts av or-

1 Senaste lydelse 1975: 340.

Utan hinder av första stycket får avvikelse från 5 § andra
stycket, 11, 15, 22, 2430 §§, 31 § första stycket, 32 § första och tredje styckena
samt 33 § göras med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av or-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
573

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

ganisation som är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:000) om medbestämmande i
arbetslivet.

Nuvarande lydelse

ganisation som är att anse som huvudorganisation enligt
lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Arbetsgivare, som är bunden av
kollektivavtal som avses i andra stycket, får tUlämpa avtalet även på
arbetstagare som ej är hiedlem av den avtalsslutande organisationen på
arbetstagarsidan, under förutsättning att arbetstagaren sysselsattes i arbete
som avses med avtalet och ej omfattas av annat tillämpUgt kollektivavtal.

12 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetstagare har rätt tiU lön och andra
anställningsförmåner under uppsägningstiden även om arbetsgivaren icke
erbjuder honom arbete. Sådana förmåner får ej understiga vad som normalt
skulle ha utgått tUl arbetstagaren, om han hade fått behåUa sina arbetsuppgifter.
Den närmare beräkningen av förmånerna får grundas på kollektivavtal som på
arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt.
Därvid äger 3 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

Arbetstagare har rätt till lön och andra
anställningsförmåner under uppsägningstiden även om arbetsgivaren icke
erbjuder honom arbete. Sådana förmåner får ej understiga vad som normalt
skulle ha utgått till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina arbetsuppgifter.
Den närmare beräkningen av förmånerna får grundas på kollektivavtal som på
arbetstagarsidan slutits eUer godkänts av organisation som är att anse som
centrd arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:000) om medbestämmande i
arbetslivet. Därvid äger 3 § tredje stycket motsvarande tUlämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om anställningsförmån enligt lag
utgår endast för arbetad tid, skall med sådan tid likställas tid under vilken
arbetstagaren enUgt första stycket är berättigad till lön och andra
anstäUningsförmåner.

21 §1 Arbetstagare, som under anställningstiden har varit
permitterad mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under
samma kalenderår, har rätt till lön och andra anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid, såvida ej permitteringeh är en följd av att arbetet är
säsongbetonat eller annars till sin natur icke sammanhängande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmåner som avses i första stycket får ej understiga vad
som normalt skulle ha utgått till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Den närmare beräkningen av förmånerna får grandas på
kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller god-

1 Senaste lydelse 1974: 367.

Förmåner som avses i första stycket får ej understiga vad
som normalt skulle ha utgått till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Den närmare beräkningen av förmånerna får grundas på
kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eUer god-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens
lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
574

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

känts
av organisation som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506)
om förenings-och förhandlingsrätt. Därvid äger 3 § tredje stycket motsvarande
lilllämpning.

Föreslagen
lydelse

känts
av organisation som är att anse som central arbetstagarorga-
nisation enligt lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet. Därvid äger 3
§ tredje stycket motsvarande tiUämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om anställningsförmån etiligt lag utgår endast för
arbetad tid, skall med sådan tid Ukställas tid under vilken arbetstagaren varit
permitterad mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under
ett kalenderår. Detta gäUer dock ej om permitteringen är en följd av att arbetet
är säsongbetonat eller annars tiU sin natur icke sammanhängande.

37§
Vill arbetstagare göra gällande att uppsägning eller . avskedande är ogiltigt,
skall arbetsgivaren underrättas härom inom två veckor efter det att uppsägningen
eUer avskedandet skedde. Har arbetstagaren ej erhåUit skriftligt besked om
uppsägningen eller, avskedandet med uppgift om vad han skall iakttaga, om han
vill göra gällande att åtgärden är ogUtig, uppgår tidsfristen till fyra veckor
och räknas från den dag då anställningen enligt uppsägningen eUer avskedandet
upphörde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
inom tid som anges i första stycket förhandling rörande tvistefrågan påkaUats
enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt eUer med stöd av kollektivavtal,
skaU talan väckas inom två veckor efter det att förhandlingen avslutades. I
annat fall skall talan väckas inom två veckor från det att tiden för
underrättelse enligt första stycket gick. ut.

Har
inom tid som anges i första stycket förhandling rörande tvistefrågan påkaUats
enligt lagen (1976: 000) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av
kollektivavtal; skall talan väckas inom två veckor efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två veckor från det att tiden
för underrättelse enligt första stycket gick ut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iakttager arbetstagaren ej vad som föreskrives i
första och andra styckena, är talan förlorad.

40

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
som viU fordra skadestånd enligt denna lag skall underrätta motparten härom
inom fyra månader från det skadan inträffade. Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkaUats enligt lagen (1936:506) om förenings-och
förhandlingsrätt eller med stöd av koUektivavtal, skall talan väckas inom fyra
månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skaU talan väckas'
inom åtta månader från skadans uppkomst.

Den
som vill fordra skadestånd enligt denna lag skall underrätta motparten härom
inom fyra månader från det skadan inträffade. Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkallats enligt lagen (1976:000) om medbestämmande i
arbetsUvet eller med stöd av koUektiyavtal,' Skall talan väckas inom fyra
månader efter det att förhandUngen avslutades. I annat fall skall talan väckas
inom åtta månader från skadans uppkomst.

s. 575 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet 575

Propositionens lagförslag

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om anspråk på lön och andra anställningsförmåner enligt
denna lag.

lakttages ej vad som föreskrives i
första och andra styckena, är talan förlorad.

Denna Jag träder i kraft den I januari 1977.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen

Härigenom föreskrives att 2 och 11
§§ lagen (1974:358) om facklig förtroendemans stäUning på arbetsplatsen skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§i Har i lag meddelats bestämmelse
som avviker från denna lag, gäUer den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse
i annan författning än lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt tiU
fortsatt arbete eUer förläggning av ledighet för facklig förtroendeman, vars
avlöningsförmåner fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess
verk.

Avtal som innebär att facklig Avtal som innebär att
facklig

förtroendemans rättigheter enligt förtroendemans rättigheter enligt

denna lag inskränkes är ogUtigt i denna lag inskränkes är ogiltigt i

den delen. Avvikelse får dock gö- den delen. Avvikelse får dock gö

ras frän 1 §, 57 §§ och 8 § första ras frän 1 §, 57 §§ och 8 § första

stycket med stöd av kollektivavtal stycket med stöd av koUektivavtal

som på arbetstagarsidan har slutits som pä arbetstagarsidan har slutits

eller godkänts av orgaiusation som eller godkänts av organisation som .

är att anse som huvudorganisation är att anse som centrd arbetstagar-

enligt lagen (1936:506) om för- organisation enligt lagen (1976:

enings- och förhandlingsrätt. 000) om medbestämmande i arbets

livet.

11 §

Den som vill fordra skadestånd Den som viU
fordra skadestånd

enligt denna Jag skall underrätta enligt
denna lag skall underrätta

motparten om sitt anspråk inom motparten om
sitt anspråk inom

fyra månader från det skadan in- fyra månader
från dét skadan in

träffade. Har inom den tiden för- träffade.
Har inom den tiden för

handling rörande anspråket päkal- handling
rörande anspråket påkal-

Senaste lydelse 1975: 356.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens
lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
576

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

lats
enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av
kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att
förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta månader
från skadans uppkomst.

Föreslagen lydelse

lats
enligt lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av
kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att förhandUngen
avslutades. I annat faU skaU talan väckas inom åtta månader från skadans
uppkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga
om anspråk på lön och andra anstäUningsförmåner enligt denna lag eller
kollektivavtal som har trätt i lagens ställe.

lakttages ej vad som föreskrives i första och andra
styckena, är talan förlorad.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

16
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet för
utbildning

Härigenom
föreskrives att 2 och 14 §§ lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till
ledighet for utbildning skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Avtal
som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes är
ogiltigt i den delen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan
hinder av första stycket får avvikelse från 3 §, 4 § tredje stycket, 5 och 7
§§ samt 10 § andra och tredje styckena göras med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eUer godkänts av organisation som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Utan
hinder av första stycket får avvikelse från 3 §, 4 § tredje stycket, 5 och 7
§§ samt 10 § andra och tredje styckena göras med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse
som centrd arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:000) om medbestämmande i
arbetslivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som
avses i andra stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej är
medlem av den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan, under
förutsättning att arbetstagaren sysselsattes i arbete som avses med avtalet och
ej omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1

Propositionens
lagförslag

Arbetsmarknadsdepartementet
577

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
som vill fordra skadestånd enligt 13 § skall underrätta motparten om sitt
anspråk inom fyra månader efter det att skadan inträffade. Har inom den tiden
förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen (1936:506) om förenings-
och förhandlingsrätt eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom
fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan
väckas inom åtta månader efter det att skadan inträffade.

Den
som vill fordra skadestånd enligt 13 § skall underrätta motparten om sitt
anspråk inom fyra månader efter det att skadan inträffade. Har inom den tiden
förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen (1976:000) om
medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan
väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall
skall talan väckas inom åtta månader efter det att skadan inträffade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga
om anspråk på lön och andra anstäUningsförmåner som avses i 13 § första
stycket.

lakttages ej vad som föreskrives i första och andra
styckena, är talan förlorad.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga .1 Arbetsmarknadsdepartementet -578

Innehåll

Utdrag
av regeringsprotokoll den 11 december 1975 .;.... 1

1 Inledning........................................................ 1

2 Allmän översikt.............................................. .... 4

2.1 Huvuddragen i gällande lagstiftning m. m......... 4

2.2 Kommittén....................... ,..,.....,..._____ .... 6

2.3
Remissyttrandena ............... ,................. 9

3 Föreningsrätt................................................... , 26

3.1 Gällande rätt............................................. 26

3.2 Kommittén................................................. .. 27

3.3 Remissyttrandena....................................... .. 33

4 Förhandlingsrätt
.......................................... .. 36

4.1 Gällande rätt............................................. .. 36

4.2 Kommittén................................................. . 38.

4.3 Remissyttrandena....................................... .. 46

4.3.1
Allmänt om förhandlingsrätten .............. .. 46

4.3.2
Förhandlingsrätt enligt 12 och 13 §§
FKL. 49

4.3.3
Reglema om förhandUngsrätt i 1416 §§
FKL . . 60

4.3.4
Rätt till information. Tystnadsplikt ........ .. 61

5 KoUektivavtal.................................................. .. 68

5.1 GäUande rätt......................... !................. .. 68

5.2 Kommittén ........................................... .. 70

5.3 Remissyttrandena....................................... .. 78

5.3.1 Inflytandeavtal och kvarievande stridsrätt 78

5.3.2 Andra former för arbetstagarinflytande. Partssammansatta
organ 86

5.3.3 Tolkningsföreträdet .......................... .. 92

5.3.4 övrigt om kollektivavtal........................ . 100

6 Fredsplikt
..................................................... . 102

6.1 GäUande rätt............................................. 102

6.2 Kommittén ............................................ . 103

6.3 Remissyttrandena .................................. . 115

7 Medling
....................................................... . 123

7.1 Gällande rätt ......................................... . 123

7.2 Kommittén ........................................... . 126

7.3 Remissyttrandena ................................. . 131

8 Påföljder
vid lag- och avtalsbrott ....................... . 134

8.1 GäUande rätt ......................................... . 134

8.2 Kommittén ........................................... . 136

8.3 Remissyttrandena....................................... 144

9 Tvisteförhandling
och rättegång ......................... . 156

9.1 GäUande rätt ......................................... . 156

9.2 Kommittén ............................................ 159

9.3 Remissyttrandena....................................... 163

10
Övriga frågor.................................................. . 166

10.1
Arbetstagarbegreppet .......................... 166

10.1.1
GäUande rätt ................................ 166

s. 579 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet 579

10.1.2 S.k. kringgående av arbetstagarbegreppet 171

10.1.3 Kommittén .................................... 173

10.1.4 Remissyttrandena .......................... 175

10.2 Arbetsdomstolen
.................................. 176

10.2.1 Gällande rätt .................................. 176

10.2.2 Kommittén ..................................... 177

10.2.3 Remissyttrandena ........................... 180

10.3 Förhandlingsrätt för pensionärer m. m........... 183

10.4 Politisk verksamhet på arbetsplatserna ........ 189

11 Föredraganden ............................................. 192

11.1 Inledning ............................................ 192

11.2 Föreningsrätt ........................................ 205

11.3 Förhandlingsrätt....................................... 207

11.4 Rätt tUl information ................................. 231

11.5 Kollektivavtal ......................................... 239

11.5.1 Medbestämmanderätt genom kollektivavtal .... 239

11.5.2 Regler om tolkningsföreträde ............. 250

11.5.3 Övriga frågor .................................. 269

11.6 Fredsplikt ............................................. 270

11.7 Medling ................................................ 278

11.8 Påföljder vid lag- och avtalsbrott ............... 283

11.9 Tvisteförhandling och rättegång ................ 303

11.10 Övriga frågor ........................................... 307

11.10.1 Arbetstagarbegreppet .................... 307

11.10.2 Arbetsdomstolen ........................... 319

11.10.3 Förhandlingsrätt för pensionärer ....... 320

11.10.4 Politisk verksamhet på arbetsplatsema 320

11.10.5 Ikraftträdande .............................. 321

12 Upprättade lagförslag ..................................... 322

13 Specialmotivering .......................................... 322

13.1
Förslaget tiU lag om medbestämmande i
arbetslivet .. 322

13.2
Övriga lagförslag ..................................... 434

14 Hemställan ................................................. 437

15 Beslut .......................................................... 437

Bilaga
1 Arbetsrättskommitténs lagförslag .......... 438

Bilaga 2 De remitterade
förslagen ......................... 451

Utdrag
av lagrådets protokoll den 10 mars 1976......... 470

Utdrag av
regeringsprotokollet den 18 mars 1976 ..... 526

Bilaga
Propositionens lagförslag ............................ 546

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 750533

s. 1 Kontrollera mot PDF

Regeringens prop. 1975/76:105 Bilaga 2

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-18

Föredragande:
statsrådet Feldt

Anmälan om förslag till lag om offentlig anställning, m. m.

1
Inledning

Frågan om arbetslivets demokratisering har under
senare år alltmer trätt i förgrunden. Som ett led i det pågående reformarbetet
på detta område uppdrog chefen för inrikesdepartementet i december 1971 åt
särskilt tillkallade sakkunniga att göra en allmän översyn av de lagar som
reglerar förhållandena mellan parterna på arbetsmarknaden. I direktiven för de
sakkunniga erinrades bl. a. om att statsmakterna genom lagstiftningsåtgärder
bör ge löntagarorganisationerna det stöd som behövs för att få till stånd en
demokratisering av arbetslivet. Medbestämmanderätten för arbetstagama i
företagen på olika nivåer bör enligt direktiven visserligen i första hand
åstadkommas genom avtal och i former som inte förändrar de fackliga
organisationernas ställning som fria och oberoende organisationer, men för att
förhandlingar skall kunna leda tUl resultat måste förhandlingsrätten byggas ut
och koUektivavtalslagstiftningen ändras så, att arbetstagarna och deras organisationer
får en med arbetsgivaren mer jämbördig ställning. De sakkunnigas uppdrag borde
enligt departementschefen i princip avse alla arbetstagare, även de offentligt
anställda. I denna del uttalade han att de sakkunniga borde pröva om och i så
fall i vilken utsträckning det med

1 De förkortningar som används i bilaga 2 till
propositionen framgår av

förteckning, som bör fogas tUl regeringsprotokollet i detta ärende som

bilaga 2:1.

2 Landshövdingen
Kurt Nordgren, ordförande, statssekreteraren Arne Al

destam, direktören Lennart Bratt, docenten, numera rådmannen Sten Edlund,

riksdagsledamöterna Bernt Ekinge, Arne Fransson, Stig Gustafsson, Lilly

Hansson och Sven Lindberg, direktören Gunnar Lindström, dåvarande för

bundsordföranden Ake Nilsson samt riksdagsledamoten Gunnar Oskarson.

Som experter förordnades direktören Styrbjörn von Feilitzen och andre ord

föranden i LO Lars Westerberg. Sedermera har Nordgren ersatts av Nilsson

och denne av Westerberg.

1
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 2

hansyn
tUl de politiska organens beslutsbefogenheter och därpå grundad
myndighetsutövning kunde vara erforderligt med särskilda inskränkningar i
medinflytandet för denna kategori.

De sakkunniga, som antagit namnet
arbetsrätlskommittén, har avlämnat betänkandet (SOU 1975: 1) Demokrati på
arbetsplatsen. De förslag tiU lag om förhandlingsrätt och kollektivavtal samt
tUl lagar om ändring i stats- och kommunaltjänstemannalagarna, m. m., som innefattas
i betänkandet, bör i vissa delar fogas tUl regeringsprotokollet i detta ärende
som bilaga 2: 2.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av JK, Svea hovrätt,
kammarrätten i Stockholm, styrelsen för internationell utveckling, ÖB,
försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
postverket, televerket, SJ, statens vägverk, statskontoret, generaltullstyrelsen,
RRV, riksskatteverket, SAV, statens personalpensionsverk, statens personalnämnd,
UKÄ, SÖ, lantbruksstyrelsen, AD, statens förlikningsmannaexpedition, AMS,
arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk, statens industriverk, statens
vattenfallsverk, domänverket, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs,
Gävleborgs och Västerbottens län, arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35),
utredningen (C 1970: 29) om den kommunala demokratin, DEFF, JO, Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, SAF, Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen. Föreningen skogsbrukets arbetsgivare,
Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Sveriges redareförening.
Tidningarnas arbetsgivareförening, Kooperationens förhandlingsorganisation,
Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags
förhandlingsorganisation. Fastigheternas förhandlingsorganisation. Statsföretagens
förhandlingsorganisation, Sveriges hantverks-och industriorganisation, Svensk
industriförening, Sveriges köpmannaförbund, LO, TCO, SACO/SR, Sveriges
arbetares centralorganisation, ILO-kommittén, Sveriges personaladministrativa
förening, Sveriges domareförbund samt Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund.

Dessutom har yttranden över betänkandet
överlämnats, av socialstyrelsen från centrala företagsnämnden vid styrelsen,
av UKÄ bl. a. från konsistoriet och juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, juridiska fakulteten vid Lunds universitet och en arbetsgrupp inom
juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, av AMS från samtliga länsarbetsnämnder,
av länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms kommun och Stockholms läns
landsting, av SAF från Svenska byggnads-industriförbundet samt av LO från
Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska bleck- och plåtslagareförbundet. Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska elektrikerförbundet. Svenska
fabriksarbetafeförbundet, Fastighetsanställdas förbund, Försäkringsanställdas
förbund. Grafiska fackförbundet. Svenska gruvindustriarbetareförbundet,,
HandelsanstäUdas förbund. Hotell- och restauranganställdas förbund. Svenska
kommunalarbetareförbundet. Svenska lantarbetareförbundet. Svenska livs-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 3

medelsarbetareförbundet.
Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska målareförbundet. Svenska
pappersindustriarbetareförbundet. Svenska sjöfolksförbundet. Svenska
skogsarbetareförbundet, SF, Svenska transportarbetareförbundet och Svenska
träindustriarbetareförbundet. LO har dessutom lämnat över en sammanfattning av
resultatet av en av organisationen och Sveriges socialdemokratiska
arbetareparti anordnad arbetsplatsremiss på grundval av betänkandet.

Yttranden
över betänkandet har vidare kommit in från försvarets materielverk. Svenska
bleck- och plåtslagareförbundet, Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund. Svenska hamn-arbetareförbundet. Svenska
lokmannaförbundet, Svenska driftpersonalförbundet, Svenska teaterförbundet,
Ärkitektförbundet, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund, Göteborgs och Bohus
läns krets av Sveriges förskollärares riksförbund, Svenska företagares riksförbund,
studentkåren i Växjö och Svenska prästförbundet.

2
Nuvarande förhållanden

2.1
Huvuddragen i gällande lagstiftning m. m.

I vårt statsskick fungerar myndigheterna som
redskap för att förverkliga samhällets olika krav och önskemål. Den yttersta
ramen för myndigheternas verksamhet dras upp genom gällande lagstiftning. Men
de statiiga myndigheterna har också i princip lydnadsplikt gentemot högre
instanser, i sista hand regeringen eller, om det är fråga om myndigheter under
riksdagen, denna (prop. 1973: 90 s. 393). Motsvarande gäller andra offentliga
myndigheter i förhållande tUl de beslutande politiska organen. Direktiven för
en myndighet om dess uppgifter har i allmänhet formen av generella
föreskrifter, främst lag- och instruktionsbestämmelser. Särskilt detaljerade
föreskrifter har lämnats för verksamheten inom polisväsendet och försvaret.
Inom de områden som avgränsas av meddelade föreskrifter har myndighetema i lag
och instmktion att handla på eget ansvar. Myndighet är också, med de
begränsningar som följer av 11 kap. 2 och 7 §§ RF, skyldig att följa
föreskrifter som meddelas för särskUda fall. Statsmakterna eller andra
myndigheter kan emellertid inte inom detta område på förhand binda en
förvaltningsmyndighet vid någon viss tolkning eller tillämpning av en
rättsregel i ett visst fall eller föreskriva vad myndigheten skall anföra i ett
yttrande. Statsmyndigheternas avgörande skall på sätt som anges i lag eller annan
författning träffas på strikt objektiva grunder. Handläggningen hos de statliga
förvaltningsmyndighetema regleras bl. a. i förvaltningslagen (1971: 290, ändrad
senast 1975: 672) och i allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad senast 1975:
1101).

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 4

De offentliga tjänstemännens ställning och villkor
beror delvis av regler i gmndlag.

Vissa föreskrifter i RF gäller sålunda
statstjänstemännen direkt. I 11 kap. 10 § föreskrivs liksom i 36 § i den
tidigare regeringsformen att grandläggande bestämmelser om
statstjänstemännens rättsställning skall meddelas i lag. Sådana bestämmelser
får således inte meddelas i förordning eller regleras genom avtal. Som exempel
på hithörande bestämmelser bör främst nämnas StjL. Av förarbetena tUl 36 §
framgår att föreskriften motiveras med hänsyn till samhällsintressen (jfr prop.
1964: 140 s. 98). Särskilt framhålls därvid betydelsen av en självständig och
oväldig kår av förvaltningstjänstemän. Det sägs också att en
förvalt-m'ngsmässig reglering av statstjänstemännens rättsställning måste bli
förhållandevis utförlig, även om regleringen begränsas till grundläggande
frågor. Ett urval måste därför, heter det, ske av frågor med klart konstitutionell
innebörd, vilka förbehålls grandlagen.

I 11 kap. 1 § tredje stycket och 5 § samt 12 kap. 8
§ RF finns bestämmelser om ordinarie domare och om entledigande och
förflyttning av sådan domare. Enligt 11 kap. 9 § första stycket skall tjänst
vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen
tUlsättas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. I
sistnämnda paragrafs andra stycke föreskrivs att vid tillsättning av statlig
tjänst avseende skall fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och
skick-Ughet. I paragrafens tredje stycke slutligen finns föreskrifter om utlännings
tUlträde till offentlig tjänst. Av grundlagberedningens betänkande framgår att
regleringen under lagnivå var avsedd att tUlkomma regeringen (SOU 1972:15 s.
203). Här skall också nämnas bestämmelserna i 9 kap. om utövandet av
finansmakten, i 1 kap. 5 § om att regeringen styr riket och i 8 kap, om lagar
och andra föreskrifter samt i 11 kap. 6 § om att statsförvaltningen "lyder
under regeringen".

TUl skiUnad från statstjänstemännen omfattas
kommunernas tjänstemän inte direkt av några föreskrifter i RF. Däremot finns i
RF bestämmelser om kommunerna som är av intresse i detta sammanhang. I 1 kap.
1 § nämns den kommunala självstyrelsen och i samma kapitels 6 och 7 §§ talas om
att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar och att det för
den offentliga förvaltningen finns kommunala förvaltningsmyndigheter. Av 8
kap. 5 § framgår att bl. a. gnm-derna för kommunernas organisation och
verksamhetsformer bestäms i lag. Sådana bestämmelser återfinns i bl. a.
kommimaUagen (1953: 753, omtryckt 1969: 765, ändrad senast 1975: 1268),
landstingslagen (1954: 319, omtryckt 1972: 101, ändrad senast 1975: 471) och
kommunaUagen (1957; 50) för Stockholm (omtryckt 1969:766, ändrad senast
1975:1269). Enligt motiven tUl RF (prop. 1973: 90 s. 306) är dock regeringen behörig
att meddela bestämmelser av den art som på sin tid återfanns t. ex. i KtjS.
Enligt 8 kap. 7 § RF kan regeringen utan hinder av 5 §

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 5

efter
bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om
föreskrifterna avser t. ex. undervisning och utbUdning. Med denna föreskrift
avses enligt förarbetena att öppna en särskild delegeringsmöjlighet för
regeringen att meddela bestämmelser av det slag som återfinns i
skolförordningen (1971: 235, ändrad senast 1975: 1185) och som inte faller
under regeringens kompetens på gmnd av bestämmelsema om restkompetens i 8 kap.
13 § första stycket 2 RF.

Enligt 4 § kommunaUagen utövas kommuns
beslutanderätt av kommunfullmäktige medan förvaltning och verkställighet
ankommer på kommunstyrelsen och övriga nämnder vars ledamöter är politiskt utsedda
förtroendemän. Som ett led i de sistnämnda kommunala myndigheternas uppgifter
ingår ofta att fatta beslut. Efter bemyndigande av kommunfullmäktige kan nämnd
delegera sin beslutanderätt i vissa grapper av ärenden till en eller flera
ledamöter eller suppleanter i nämnden eller till tjänsteman som är anställd av
kommunen (43 §). Däremot är det inte tillåtet att delegera beslutanderätten t.
ex. till förtroendeman och tjänsteman hos förening. Motsvarande bestämmelser
gäller inom den landstingskommunala sektorn. I detta sammanhang kan nämnas att
utredningen om den kommunala demokratin f. n. utreder frågan om att överföra
beslutanderätt i ärenden av intresse för personalen tUl s. k. partssammansatta
organ.

På det kyrkokommunala området gäller lagen (1961:
436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1972: 228, ändrad senast 1975: 1270).

En del offentligrättsliga bestämmelser gäller
enbart för delar av förvaltningen, som undervisningsväsendet, sjukvården eller
socialvården. I fråga om skolväsendet kan därvid som exempel nämnas bestämmelser
i skollagen (1962: 319, omtryckt 1970:1026, ändrad senast 1975:159),
skolförordningen samt läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Äv
dessa bestämmelser avser en del den verksamhet som skall bedrivas, t. ex.
bestämmelser som skall säkra den utbUdning av skolelever som statsmakterna har
avsett. TUl denna kategori hör bl. a. bestämmelser om elevområden,
bestämmelser om anordnande och förläggning av skolenhet, bestämmelser om vilken
undervisning som skall förekomma, bestämmelser om lärotider,
undervisningsgruppers storlek och sammansättning samt arbetsmetoder. Bland de
bestämmelser som skall trygga att eleverna får den utbildning som statsmakterna
bestämt märks bestämmelser om behörighet till lärartjänster. I
skolförfattningarna finns dessutom bestämmelser om arbetets ledning och
fördelning samt bestämmelser om personalen och eleverna.

De viktigaste lagarna på det offentliga tjänstemannaområdet
tillkom år 1965 genom den s. k. förhandlingsrättsreformen. Bland dessa lagar
märks StjL och KtjL, vilka gäUer sedan år 1966.

Förhandlingsrättsreformen innebar att statsmakterna
på det statliga och det kommunala tjänstemannaområdet i princip införde samma
av-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 6

talsfrihet
mellan arbetsgivare och arbetstagare som gäUer på den privata arbetsmarknaden.
Genom reformen gjordes FFL tillämplig också på offentliga tjänstemän med
ämbetsansvar. I enlighet härmed slås i 3 § första stycket StjL fast att i
anställningsförhållande vara StjL är tillämplig gäller vad som är bestämt i
avtal, låt vara att räckvidden av detta portalstadgande begränsas genom vissa
undantag i andra stycket. Motsvarande stadgande finns i 2 § första stycket
KtjL.

Under
förarbetena till reformen uttalade föredragande departementschefen sålunda bl.
a. att det inom det offentliga tjänstemannaområdet fanns vissa frågor som inte
lämpligen borde regleras i kollektivavtal (prop. 1965: 60 s. 117). Han syftade
därvid i första hand på sådana frågor av rent eller övervägande organisatorisk
art som vad slags verksamhet det allmänna skall bedriva och hur denna
verksamhet lämpligen bör handhas. Det borde ankomma på statsmakterna att
besluta i sådana frågor oberoende av organisationer som främst företräder de
anställdas intressen som löntagare. I och för sig syntes väl staten utan stöd
av lagbestämmelser som inskränker avtalsfriheten kunna förbehålla sig bestämmanderätten
i dessa frågor på samma sätt som arbetsgivarna i allmänhet har kunnat det på
den privata arbetsmarknaden. EnUgt departementschefen borde emellertid det
allmännas möjligheter att hävda sin bestämmanderätt inte bero av i vad mån
dess förhandlingsorgan lyckades håUa frågoma utanför avtalsreglering. Han ansåg
därför att det i lag borde meddelas förbud mot avtal om bl. a. den offentliga
tjänsteorganisationens utformning och offentlig myndighets arbetsuppgifter.
Det syntes inte heller finnas anledning att ta undan den icke reglerade kommunala
förvaltningen från detta förbud. Departementschefen erinrade också om
bestämmelserna i 1809 års regeringsform om statliga tjänste-tUlsättningar (28
§) och ordinarie domares oavsättlighet (36 §) och om att grandläggande
bestämmelser i övrigt om statstjänstemännens rätts-stäUning skaU ges i lag.

Frågan
om den närmare gränsdragningen meUan ett avtalsbart och ett icke avtalsbart
område har efter förhandlingsrättsreformen tagits upp vid två tillfällen i
samband med att det ursprangliga avtalsförbudet har inskränkts. Sålunda gjordes
fr. o. m. år 1971 aUmänna frågor om arbetstidens förläggning avtalsbara (prop.
1970:164). Och fr. o. m. år 1974 begränsades avtalsförbudet så, att avtal i
princip kan träffas om ledningen och fördelningen av arbetet inom myndigheten
och om tjänstemans rätt tiU tjänstledighet (prop. 1973: 177). Under
riksdagsbehandlingen uttalade inrikesutskottet (1973: 37) därvid att det enligt
utskottets mening aUtjämt var ofrånkomligt med vissa begränsningar av de
offentliga tjänstemännens möjligheter att genom avtal påverka sina
anstäUnings- eller arbetsvillkor. Detta var en följd av de villkor som gäller
för myndigheters och offentiiga organs im-ättande och sätt att arbeta. Enligt
1809 års regeringsform beslutade medborgama genom sina representanter i riks-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 7

dagen
om rikets angelägenheter. Kungl. Maj:t och underställda myndigheter fungerade
i sådana faU som styrande och verkställande organ inom statsförvaltningen. I
andra fall åvilade det enligt nämnda regeringsform Kungl. Maj:t eller
myndigheterna att utforma statsmakternas beslut. Beslut som tUlkom i denna
ordning kunde enligt utskottet uppenbarligen inte få ges ett annat innehåll
till följd av förhandlingar mellan de anställdas organisationer och staten
eller kommun i egenskap av arbetsgivare. Av grundläggande demokratiska
principer följde nämligen enligt utskottets mening att avtal inte kunde få
träffas om myndighets eller inrättnings verksamhet. Med anledning av
propositionsförslaget uttalade utskottet emellertid bl. a. att det i framtiden
kunde bli aktuellt med ytterligare inskränkningar av det avtalsförbjudna
området, särskilt när det gällde frågan om tjänsteorganisationens utformning. I
denna del hänvisade utskottet till ARK:s arbete.

De av inrikesutskottet gjorda uttalandena torde i
sak äga giltighet även efter det att nya RF har börjat tillämpas.

För statens område föreskrivs i enlighet med det
sagda i 3 § andra stycket a StjL, att avtal inte får träffas om inrättande
eller indragning av tjänst eller om tjänsteorganisationens utformning i övrigt.
I 3 § andra stycket b meddelas förbud mot avtal om myndighets verksamhet.
Enligt 3 § andra stycket c i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1976 får i
regel avtal inte heller träffas om sådana anställnings- eller arbetsvillkor som
regleras i StjL eller i annan författning vartill StjL hänvisar eller som
enligt StjL tillhör regeringens, riksdagens eUer myndighets beslutanderätt. I
3 § tredje stycket slutligen sägs att avtal som har träffats i strid mot
bestämmelserna i andra stycket är utan verkan i den delen. StjL gäller
tjänstemän hos staten (1 §). Vissa undantag görs dock, bl. a. i fråga om JO och
präster.

För tjänstemän hos kommuner och en del
icke-statliga allmänna inrättningar gäUer delvis motsvarande bestämmelser (2 §
första stycket, andra stycket a och b samt tredje stycket KtjL). I 2 § andra
stycket c KtjL i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1976 föreskrivs dessutom
som regel avtalsförbud i fråga om anställningsvillkor som regleras i lag eUer
annan författning och som angår tjänstetillsättning, anställnings upphörande
eller disciplinansvar.

KtjL är tillämplig på tjänstemän hos kommun,
landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse
och allmän försäkringskassa (1 §). Dessutom är KtjL tillämplig på tjänstemän
hos annan allmän inrättning enligt regeringens bestämmande. Däremot omfattar
KtjL inte den stora kategori arbetstagare hos kommunerna som inte har
anställning som tjänstemän. En del tjänstemän inom KtjL:s tillämpningsområde,
t. ex. lärarna i det allmänna skolväsendet, har statligt reglerade löner. För
dem finns i administrativ väg utfärdade författningar, som närmare reglerar
deras anställningsförhål-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 8

landen,
främst KtjS och den tidigare nämnda skolförordningen. Dessa författningar
innehåUer bl. a. bestämmelser som till stor del motsvarar dem som återfinns i StjL.

De
avtalstillåtna frågorna avser främst frågor som rör det ekonomiska
mellanhavandet mellan staten och tjänstemannen, t. ex. frågor om lön och
lönetillägg, resekostnadsersättning och traktamente, semester,
sjukvårdsförmåner och pensioner. I princip avtalstillåtna är vidare exempelvis
frågor om ledningen och fördelningen av arbetet, om arbetstidens förläggning,
om rätten till annan ledighet än semester, om uppsägningstidens längd och om
omfattningen av tjänstemans bisysslor (jfr prop. 1970:164, 1973:177). Vad
särskUt gäller arbetsledningsfrågorna är att märka att de är avtalsbara i den
mån de inte kan förändra resultatet av myndighetens verksamhet (prop. 1973:177
s. 33). Som exempel på sådana avtalsbara frågor nämns i lagmotiven bl. a. vissa
frågor om arbetsmiljö och arbetarskydd och andra frågor av omedelbar betydelse
för de anställda. Ytterligare en rad exempel anförs, bl. a. principiella regler
om utövandet av arbetsledningen, fördelning i lista av den arbetstid som
myndigheten finner behövlig för verksamhetens bedrivande, frågor som rör
inrättad personalrepresentation eller som avser företagsnämnd eller utbildning
av skyddsombud, frågor i samband med utformningen av arbetslokaler, frågor som
rör information till de anställda angående myndighetens planering för
framtiden, frågor om de anställdas möjligheter att utnyttja personaltidning,
anslagstavla eller samlingslokal hos myndigheten och i den mån det är tUlåtet
enligt särskild lagstiftning frågor om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen (jfr vidare avsnitt 4.1 i det följande).

Avtal kan träffas i form av såväl kollektivavtal
som enskilda avtal. Den största betydelsen har givetvis de förra. Mellan staten
och de statsanställdas huvudorganisationer SACO/SR, SF och TCO-S träffas
regelmässigt kollektivavtal i en rad frågor. Även andra statiiga kollektivavtal
träffas. Äv kungörelsen (1965: 465) om vissa statliga kollektivavtal m. m.
(ändrad senast 1975:1342) och av lagen (1965: 576) om ställföreträdare för
komniun vid vissa avtalsförhandlingar m. m. (ändrad senast 1974: 1014) framgår
att det i allmänhet är SAV som på det allmännas vägnar förhandlar om och ingår
kollektivavtal inom hela det statiigt reglerade löneområdet. Dit hör också t.
ex. skolväsendet.

Regleringen av anställnings- och arbetsvillkoren
för tjänstemän inom det statliga och det statligt lönereglerade området sker i
viktiga hänseenden på ett annorlunda sätt än på den privata delen av
arbetsmarknaden. Löner, allmänna anstäUningsvUlkor och övriga avtalsbara villkor
på det statiiga och det statligt lönereglerade området regleras i allmänhet
inte bara i stora drag utan även i detaljer genom avtal som sluts centralt
mellan SAV och statstjänstemäimens tre huvudorganisationer. Reglering av
anställningsvillkoren efter förhandlingar eller samråd med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 9

förbund
inom huvudorganisationer eller genom lokal förhandUng sker däremot endast i
mycket begränsad omfattning och vanligen bara efter överenskommelse därom
mellan SAV och huvudorganisationerna. Principen att
kollektivavtalsförhandlingar på arbetstagarsidan skall föras av
huvudorganisationerna ingick som en del av förutsättningarna i 1965 års
förhandlingsrättsreform och kom till uttryck genom 3 § i det huvudavtal som
intogs som en del i förhandlingsrättspropositionen (prop. 1965: 60 s. 255, jfr
s. 58). De centrala avtalen innehåller i stor utsträckning bestämmelser om rätt
för arbetsgivaren att besluta om andra förmåner än sådana som följer direkt av
avtalet, s. k. skälighets-frågor. Även i dessa frågor meddelas besluten på
central nivå, nämligen av regeringen, SAV eller central förvaltningsmyndighet.
I vissa fall meddelas beslut om tillämpning av avtal eller
författningsbestämmelser genom särskilda centrala organ där företrädare för
huvudorganisationerna ingår, t. ex. nämnder för grapplivförsäkring eUer
pensionsförmåner.

Även i ett annat viktigt hänseende råder en
betydelsefull skillnad mellan den statliga och den privata sektorn i fråga om
regleringen av anställningsvillkoren. De centrala avtalen om
anställningsvillkor för en ny avtalsperiod omfattar praktiskt taget samtliga
tjänstemän och sluts i princip i form av ett enda avtal, se t. ex. den nu
gällande avtalsuppgörelsen ALS 197576. Var och en av de tre
huvudorganisationerna är part i alla de delavtal som ingår i den centrala
uppgörelsen. Regleringen av anställningsvillkoren är i stora delar gemensam
för tjänstemännen oberoende av yrkesgrupp. Som exempel kan nämnas allmänna
anställningsvillkor, allmänna regler i fråga om lönegradsplacering, allmänna
regler i fråga om arbetstid, pensionsvillkor etc. Varje huvudorganisation är
part i avtalet även i fråga om yrkesgrupper där den har få eller inga
medlemmar.

De offentliganställdas huvudorganisationer består
av ett stort antal förbund eller sektioner. Inom förbunden och sektionerna
finns i sin tur lokala avdelningar vid de olika centrala, regionala och lokala
myndigheterna. Vid det stora flertalet myndigheter är samtliga tre huvudorganisationer
representerade, ofta var och en genom fler än en lokalavdelning. Vid en och
samma myndighet gäller sålunda ofta samma avtalsbestämmelser för medlemmar i
flera olika lokalavdelningar inom de tre huvudorganisationerna.

Med stöd av sin instruktion (1965: 642, ändrad
senast 1970: 9.69) kan SAV lämna över till annan statlig myndighet att föra
förhandlingar och sluta koUektivavtal om sådana frågor rörande arbetstagare hos
staten som inte är av beskaffenhet att de skall underställas regeringen eller
riksdagen. Avtal av den senare arten sluts regelmässigt under förbehåll från
SAV:s sida om regeringens godkännande. Riksdagens godkännande meddelas av
riksdagens lönedelegation (9 kap. 11 § RF).

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 10

Riksdagens lönedelegation har två huvuduppgifter.
De angår båda förhandlingsfrågor rörande sådana anstäUningsvUlkor som skaU gäUa
för statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning. Dels
överlägger delegationen i sådana frågor med ett av statsråden efter regeringens
bestämmande. I fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter
överlägger delegationen dock i stället med den som riksdagen bestämmer. Dels
får delegationen på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådan fråga. Har en
förhandlingsfråga undantagits från avtal, får delegationen på riksdagens vägnar
godkänna förslag till reglering av frågan. Det som nu sagts gäller inte, om
riksdagen för visst fall har beslutat annat.

Lönedelegationen, som består av 17 ledamöter, utses
inom riksdagen enligt närmare bestämmelser i riksdagsordningen (8 kap. 4 §).

Lönedelegationen inrättades kort före 1965 års
förhandlingsrättsreform. Bestämmelser om delegationen togs in i 62 § andra
stycket 1809 års regeringsform. Äv förarbetena framgår bl. a. följande (prop.
1964: 140 s. 158). Förhandlingsöverenskommelserna på den statiiga tjänstemannasektorn
ingicks då under förbehåll av Kungl. Maj:ls och riksdagens godkännande och
underställdes följaktligen statsmakternas prövning. Emellertid hade det
parlamentariska inflytandet med riksdagens dåvarande arbetsformer inte kunnat
beredas det utrymme som i och för sig hade varit önskvärt. Samtidigt med
avsaknaden av användbara former för att bereda riksdagen tillfälle att påverka
förhandlingsresultatet hade nämligen riksdagens möjligheter att frångå en
redan träffad överenskommelse av naturliga skäl varit begränsade, oaktat överenskommelsen
vid sin tillkomst varit beroende av dess prövning. Det framstod därför som
angeläget att söka förstärka det parlamentariska inflytandet på området. Ett
överförande av riksdagens befogenhet att godkänna en träffad
förhandlingsöverenskommelse på ett riksdagsorgan av mindre format väntades
dock knappast ensamt leda till åsyftat resultat. Etablerandet av
förhandskontakter mellan Kungl. Maj:t och det parlamentariska organet, innan en
förhandlingsfråga nått sin lösning i form av föreliggande överenskommelse,
ansågs ha väsentligen mera att betyda för strävandena att stärka det
parlamentariska inflytandet än befogenheten att godkänna en sådan överenskommelse.
Det nya organet skulle dessutom erhålla en rådgivande funktion. Rådplägningen
ansågs böra ske med statsrådsledamot som därtill förordnats. Förutom ett
förstärkt parlamentariskt inflytande skulle därmed vinnas även att definitiva
ställningstaganden till ingångna förhandlingsöverenskommelser kunde ske utan
nämnvärd tidsutdräkt. Verkan av att delegationen hade godkänt en
förhandlingsöverenskommelse skulle bli densamma som om riksdagen själv hade
lämnat godkännandet. Riksdagen ansågs sålunda inte kunna undandraga sig att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 11

anvisa
medel till fullgörande av ett beslut som den genom sin delegation fattat.

I utlåtande (KU 1964: 19) anförde
konstitutionsutskottet i huvudsak. Förhandlingsprincipens tUlämpning på den
offentiiga sektorn hade medfört att det reella avgörandet träffades genom
överenskommelse mellan staten och de statsanställdas organisationer och att
riksdagen vid senare prövning haft sin handlingsfrihet kringskuren. Genom inrättande
av en riksdagens lönedelegation med rätt att samråda med vederbörande statsråd
under förhandlingarna och med rätt att godkänna förhandlingsöverenskommdse
borde enligt utskottet riksdagens opinion på ett effektivt sätt kimna komma
till uttryck.

Vad angår området för delegationens
beslutskompetens har detta, enligt vad som framgår av prop. 1964: 140,
fastställts att omfatta anställningsvillkoren inte bara för statliga
arbetstagare utan också för kommunalt anställda lärare och andra icke-statliga
arbetstagare, vilkas anställningsvillkor det författningsenligt tillkommer
riksdagen att pröva. Däremot har delegationen enligt departementschefens
uttalande inte att ta befattning med frågor, som författningsenligt avgörs utan
riksdagens medverkan. Vilka frågor som därmed avses har varken i propositionen
eller sedermera i författningsväg blivit uttryckligen fastlagt.
Departementschefens uttalande anses därför böra tolkas som en hänvisning till
den praxis som tUlämpades före år 1965. Denna praxis är därför i dag
vägledande, när det gäUer att bestämma vilka avtal som skall underställas
delegationen. I huvudsak blir det här fråga om dels avtal som avser höjning av
lönegraden för sådan tjänst som kan inrättas bara med riksdagens medverkan,
dels avtal som medför kostnader som går utöver myndigheternas anslagsramar.
Avser ett och samma avtal både riksdagsbundna och andra tjänster, underställs
det som helhet delegationen för godkännande. Att riksdagens godkännande sålunda
har kommit att omfatta löneställningen även för tjänster som inte behöver
prövas av riksdagen anses i praxis inte medföra att tjänsterna blir
riksdagsbundna för framtiden. Alla avtal som rör arbetstagare utan
tjänstemannaanställning anses dessutom kunna träffas utan att underställas
riksdagens prövning. Vidare anses frågor om tjänstemännens arbetstid sedan
gammalt falla utanför det riksdagsbundna området utom när avtalen om sådana frågor
medför särskilt stora kostnader.

Den
del av lönedelegationens beslutskompetens som avser godkännande även av
förslag till sådana avtalsbara anställningsvillkor som har undantagits från
avtal tillkom efter förslag i prop. 1968: 92 (jfr s. 33). En viss begränsning
av lönedelegationens uppgifter har å andra sidan därefter vidtagits (prop.
1970:1 bU. 2 s. 5). Riksdagen har nämligen bemyndigat Kungl. Maj:t att utan
delegationens hörande godkänna sådana avtal som innebär smärre modifikationer
i redan gällande avtal som endast i ringa mån medför ändring i statens
åtagande. I de fall

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 12

där
bemyndigandet har utnyttjats har delegationen delgetts Kungl. Maj:ts resp. regeringens
beslut.

Vid tUlkomsten av RF fördes bestämmelserna om
riksdagens lönedelegation över till 9 kap. 11 § utan annan ändring i sak än
den som rör arbetstagarna hos riksdagen eller dess myndigheter (prop. 1973: 90
s. 352).

Lönedelegationens beslutsbefogenheter beträffande
statens arbetstagare gäller bara dem som redan före år 1972 hade anstäUnmg som
tjänstemän. Enligt hittillsvarande praxis underställs däremot sådana avtal som
rör föratvarande arbetargrupper inte regeringens eUer lönedelegationens
prövning. Frågan om vilka avtal som i fortsättningen skall prövas av regeringen
och vilka som därutöver skall underställas lönedelegationen är emellertid
föremål för undersökning genom utredningen (Fi 1972: 06) om underställning av
avtal.

Mellan SAV på arbetsgivarsidan samt SF, SR, SACO
och TCO-S på arbetstagarsidan har den 26 april 1973 slutits ett s. k.
huvudavtal, som numera gäller mellan SAV samt SACO/SR, SF och TCO-S. Enligt
detta avtal har parterna enats om att sträva efter fredliga förhandlingar och
att inte tillgripa stridsåtgärder, vilka med hänsyn tUl sina verkningar för
samhället eller enskilda inte bör få förekomma (samhäUsfarliga konflikter).
Parterna förklarar sig därvid ense om att rikets säkerhet, upprätthållande av
lag och ordning, vården av sjuka, omhändertagna och andra behövande samt
utbetalningar som behövs för enskildas ekonomiska trygghet utgör exempel på
områden och funktioner, inom vilka rätten tiU stridsåtgärder bör användas med
särskild försiktighet. Parterna är också ense om att undvika bl. a.
slridsåtgärder, som kan medföra allvarliga rubbningar av samhällsekonomin eller
folkförsörjningen eller som skulle vara stötande av humanitära skäl. I
huvudavtalet finns vidare bestämmelser om en gemensam nämnd, statstjänstenämnden,
och om förhandlingsordning m. m. Slutligen innehåller huvudavtalet
bestämmelser varigenom vissa tjänster undantas från stridsålgärder.
Bestämmelserna i huvudavtalet avser hela den del av StjL:s och KtjL:s
tillämpningsområde där SAV äger företräda arbetsgivaren.

F. n. gäller vidare bl. a. ett mellan SAV och de
nuvarande tre huvudorganisationerna (SACO/SR, SF och TCO-S) slutet, avtal om
löner 1975 1976 för statstjänstemän m. fl. (ALS 197576). Detta omfattar aUmänt
avlöningsavlal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST), allmänt
tjänsteförteckningsavtal (ATF), tjänsteförteckningsavtal för undervisningsområdet
(TFU), allmänt arbetstidsavtal (ARB), avtal om inrättande av en nämnd för
personalpolitiska frågor, allmänt pensionsavtal för statliga och
vissa andra tjänstemän, m. fl. kollektivavtal. Här kan också nämnas avtal som
rör arbetarskydd, personalföreträdare och fackliga förtroendemän (SAV-cirkulär
A 19 och 37/1974 samt 6 och 37/ 1975).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 13

Tillämpningen för statens räkning av de
kollektivavtal som staten har ingått ankommer i allmänhet på de olika
statsmyndigheter som omfattas av avtalet. De har därvid att i förekommande
fall följa SAV:s föreskrifter och anvisningar. Myndighet som är bunden av
koUektivavtal skall inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet tillämpa
detta även på arbetstagare som inte omfattas av avtalet eller annat
till-lämpligt kollektivavtal (4 § kungörelsen om vissa statliga kollektivavtal
m. m.).

Bl. a. på det rent kommunala området träffas
kollektivavtal i annan ordning. Vid centrala förhandlingar förs därvid
arbetsgivarens talan av Svenska kommunförbundet resp. Landstingsförbundet. I
många förhandlingar företräder kommunförbundet också Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund. De avtal som dessa förbund träffar med de
kommunanställdas huvudorganisationer Svenska kommunalarbetareförbundet,
SACO/SR-organisationerna och TCO-K-organisatio-nerna har karaktär av en
rekommendation och blir bindande för den enskilda primärkommunen resp.
landstingskommunen först när vederbörande kommun har antagit avtalen.
Förhandlingar såvitt rör de flesta av de anställda hos de allmänna försäkringskassorna
äger rum mellan Försäkringskassornas förhandlingsorganisation och
Försäkringsanställdas förbund. Också inom andra delar av den offentliga
sektorn förs förhandlingar i särskUd ordning.

När kollektivavtal gäller, löses tvistefrågor
mellan parterna vid lokala eller centrala förhandlingar eller i sista hand
vid AD eller genom skiljeförfarande. Detsamma gäller om andra tvister i
avtalsbara frågor som rör organiserade arbetstagare. Är arbetstagaren
oorganiserad, prövas tvisten i första instans av tingsrätt med AD som
fullföljdsinstans.

Vid konflikt om avtalsbart anställnings- eller
arbetsvillkor får enligt 15 § StjL och 3 § KtjL lockout eller strejk vidtas, om
inte annat följer av lag eller avtal.

Beträffande frågor som får regleras i avtal, kan
arbetstagaren inte föra talan mot den offentiige arbetsgivarens beslut genom
administrativa besvär. På några områden främst i fråga om förmåner i samband
med tjänsteresa och förrättning och dessutom i fråga om tjänstledighet (jfr
prop. 1973: 177 s. 38) tillämpas emeUertid fortfarande en offentligrättslig
reglering i avvaktan på att avtal träffas. Uppstår tvist om till-lämpningen av
dessa författningar, får talan inte föras vid domstol eller skiljenämnd. I
stället förs talan genom administrativa besvär. Blir frågan reglerad genom
kollektivavtal, upphör utfärdad administrativ bestämmelse att gälla enligt
kungörelsen (1965: 886) om upphävande av vissa författningar och beslut i
anslutning till genomförandet av förhandlingsrättsreformen för offentliga
tjänstemän, m.m. (ändrad senast 1971: 942) och talan förs då på vanligt sätt
vid AD.

De
avtalsförbjudna frågorna är förbehållna offentlig-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 14

rättslig
reglering. Denna kan ha formen av lag eller förordning eller bestå i
föreskrifter som underordnad myndighet meddelat.

Förbudet
mot avtal beträffande frågor om imättande eUer indragning av tjänst eller
tjänsteorganisationens utformning i övrigt (3 § andra stycket a i StjL, resp.
2 §, andra stycket a KtjL) gäller bl. a. frågor huruvida tjänst skall vara
ordinarie, extra ordinarie eller extra och huruvida tjänst skall vara inrättad
för heltids- eller deltidstjänstgöring samt frågor om myndigheternas stationeringsort
och deras geografiska arbetsområde (prop. 1965: 60 s. 142). TiU frågor som rör
myndighets verksamhet (punkten b i nyss angivna båda lagrum) och som därför är
avtalsförbjudna räknas frågor, om vad slags verksamhet det allmänna skall bedriva,
hur verksamheten skall fördelas på olika myndigheter och myndigheternas
organisatoriska uppbyggnad, i den mån frågan inte avser tjänsteorganisationens
utformning och sålunda faller under punkten a, m. m. Ävtalsförbudet i andra
särskilda frågor (punkten c i angivna lagrum) gäller bl. a. en del
anställningsvillkor m. m. som regleras i olika paragrafer i StjL, KtjL ra. fl.
författningar. I StjL regleras sålunda sådana frågor som villkor för tjänst,
anställning av tjänsteman, tjänstemans åligganden, arbetskonflikter,
disciplinansvar och avskedande (fr. o. m. år 1976), åtal och avstängning,
anställnings upphörande, turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist,
företrädesrätt tUl ny anställning, talan mot myndighets beslut, särskild
överläggning i vissa tvister, m. m. Exempelvis skall tjänsteman enligt 10 §
StjL stäUa sig till efterrättelse instruktion, arbetsordning och andra allmänna
bestämmelser om arbetet samt särskilda föreskrifter rörande hans
tjänsteutövning. I KtjL regleras frågor om arbetskonflikter m. m. och om
särskild överläggning i vissa tvister.

En avtalsförbjuden fråga får inte bli föremål för
stridsåtgärd. Arbetsgivarens beslut i en sådan fråga kan frånsett vissa
undantagsfall (jfr avsnitt 12.1.7) inte heller prövas av AD eUer tingsrätt (se
1 kap. 2 § andra stycket LRA). Vid missnöje med beslutet får arbetstagare i
stället söka rättelse genom besvär i administrativ ordning, om denna möjlighet
står öppen (jfr 50 § StjL). Anmärkas kan att beslut, som tjänstemaiinen på
grund av sin lydnadsplikt enligt 10 § StjL är skyldig att efterkomma, har
ansetts inte kunna överklagas genom besvär (jfr Förvaltningsrättslig tidskrift
1972 s. 278).

Huvudregeln är alltså att talan om avtalsförbjudna
frågor inte handläggs enligt LRA utan i stället får prövas genom
administrativa besvär. Denna huvudregel gäller dock inte, om annat är särskilt
föreskrivet (se 1 kap. 2 § andra stycket LRA). Sådana föreskrifter finns i bl.
a. 51 § StjL och 42 § LAS. När tvisten med stöd av en sådan föreskrift skall
handläggas enligt LRA, får tjänstemannen inte besvära sig över beslutet i
administrativ ordning. Detta framgår av lagen (1965: 276) om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 15

inskränkning
i rätten att föra talan mot offentiig arbetsgivares beslut (lagen omtryckt
1974: 1011).

Som exempel på bestämmelser rörande avtalsförbjudna
frågor som har meddelats i administrativ ordning bör främst nämnas föreskrifter
i StjS och KtjS. Vidare kan anföras exempelvis förordningen (1965: 729) med
vissa bestämmelser om anställning som präst (omtryckt 1975: 365, ändrad senast
1975: 957), kungörelsen (1965: 915) om inrättande av vissa statligt reglerade
tjänster m. m. (ändrad senast 1975: 577), förordningen (1965: 931) med
särskUda bestämmelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet
(ändrad senast 1975: 396), kungörelsen (1966: 40) om tjänstetidsbefordran och
personlig placering i lönegrad i vissa fall (ändrad senast 1972: 323),
kungörelsen (1966: 462) om inrättande av vissa tjänster i befordringsgång, m.
m. (ändrad senast 1974: 588), kungörelsen (1970: 90) om rätt att håUa tjänst
vakant m. m. (ändrad senast 1971: 174), kungörelsen (1974: 224) om
personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. och omplaceringsförordningen
(1974: 1006). Vidare kan från utbildningsområdet nämnas skolförordningen,
förordningen (1971:424) om kommunal och statiig vuxenul-bUdning (ändrad senast
1975: 1188) och universitetsförordningen (1964: 461, omtryckt 1975: 336, ändrad
senast 1975: 1209).

Från det kommunala området kan här anföras bl. a.
den lokala tjänstemannastadgan för primärkommuner (TST 75).

Självfallet kan de anställda genom sina
organisationer påverka också regleringen av sådana avtalsförbjudna frågor som
rör deras villkor i arbetet. Det är nämligen föratsatt att myndigheterna
tillmötesgår önskemål från organisationerna om att få framföra synpunkter
(prop. 1965: 60 s. 122; jfr prop. 1973: 129 s. 202). Meningen är också att myndigheterna
självmant bör ta upp överläggningar i ärenden där de anställda och deras
organisationer har grundade anspråk på att få framföra sina synpunkter och
önskemål. En speciell överläggningsplikt gäller numera enligt 52 § StjL och 7
§ KtjL (prop. 1974: 174). Där föreskrivs att arbetsgivare eller
arbetstagarorganisation, som avser att väcka talan vid AD i avtalsförbjuden
fråga som skall handläggas enligt LRÄ, är skyldig att bereda motparten tillfäUe
till särskild överläggning i frågan. Vidare kan nämnas att Uksom på det privata
området fortiöpande kontakter mellan de statliga myndigheterna och de
anställda också äger rum inom företagsnämnderna (kungörelsen 1968: 104 om
företagsnämnder m.m, inom statsförvaltningen, ändrad senast 1971: 304).
Motsvarande gäUer på det kommunala området enligt särskUt kollektivavtal (FÖN
68).

Genom reformer under de båda senaste åren har de
offentliga tjänstemännens anstäUningsvUlkor ytterligare anpassats till vad som
gäller på den privata arbetsmarknaden. Jag syftar på den reformering av anställningsskyddet
i statiig tjänst, m. m., som har trätt i kraft den 1 juli 1974

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 16

och
den 1 januari 1975 (prop. 1974: 88, 1974: 174) och på den reform som innebär
bl. a. avskaffande av ämbetsansvaret och som trätt i kraft den 1 januari 1976
(prop. 1973:129, 1975: 78). I båda faUen är emd-lertid att märka att hänsyn
till den offentiiga verksamhetens särskUda beskaffenhet har ansetts motivera
ett flertal särbestämmelser inom den offentiiga sektorn. Reformerna i fråga har
medfört ändringar bl. a. i tjänstemannalagstiftningen.

Här skall än en gång framhållas att det i fråga om
de offentliga arbetstagare som inte är tjänstemän saknas motsvarighet till
bestämmelserna i StjL och KtjL. På den statliga sidan gäller detta numera
endast dels arkiv- och beredskapsarbetare, dels några speciella
arbetstagargmp-per (jfr kungörelsen 1971: 940 om tjänstemannaanställning för
arbetstagare hos staten). Däremot utgörs en betydande del av de anställda hos
kommuner och landstingskommuner av arbetstagare på vilka KtjL inte är
tUlämplig. För hithörande grupper regleras motsvarande anställnings-och
arbetsvillkor i olika avtal.

Slutligen bör anmärkas att en del av de lagar på
arbetsrättens område som har tillkommit under senare tid i princip äger
tillämpning på arbetstagare i både allmän och enskild tjänst. Främst avses
LÄS, lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (ändrad senast
1975: 743), lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
(ändrad senast 1975: 356), LRA och lagen (1974: 981) om arbetstagares rätt
till ledighet för utbildning.

Vissa av föreskrifterna i dessa lagar har gjorts
dispositiva på så sätt att avvikelse kan ske genom kollektivavtal som har
träffats på förbundsnivå. I LAS har dessutom tagits in en bestämmelse av innebörd
att avvikelse kan stadgas i lag eller, när det gäller statiigt lönereglerad
anställning, i annan författning (jfr även förtroendemaima-lagen).

Frågor om information och sekretess tas upp i ett
senare sammanhang (avsnitt 6).

2.2
Förvaltningsdemokrati m. m.

De offentliganställda och deras organisationer har
f. n. möjlighet att göra sitt inflytande gällande också på andra sätt än genom
avtalsför-handUngar och överläggningar med det allmänna. De fortlöpande kontakter
som på statens område äger rum inom företagsnämnderna har redan framhållits
(kungörelsen om företagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen). Utöver
uppgiften att vara organ för samråd och information mellan myndigheten och
dess anställda har företagsnämnd i några frågor möjUghet att ta över
myndighetens beslutanderätt. Därutöver förekommer personalinflytande bl. a. som
styrelserepresentation och genom den försöksverksamhet som bedrivs under
ledning av DEFF.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 17

Styrelserepresentationen på statens område regleras
i den tidigare nämnda kungörelsen om personalföreträdare i statlig myndighets
styrelse m. m. och i det därtill anslutande koUektivavtalet. Kungörelsen är f.
n. tillämplig på ett sjuttiotal statliga myndigheter. Enligt kungörelsen har
personalförelrädarna en vidsträckt rätt att närvara och yttra sig vid
handläggning på högsta nivå inom myndigheten. Vid handläggning av fråga, som
inte har avseende på det slag av verksamhet som myndigheten skall bedriva, är
personalföreträdarna ledamöter av styrelsen, dvs. de har rösträtt och
reservationsrätt. Ätt personalföreträdarnas rätt att dehaga i beslut på så sätt
har begränsats motiveras enligt förarbetena av hänsyn tiU bl. a. de politiska
instansernas bestämmanderätt (prop. 1974: 1 bil. 2 s. 40). Som exempel på
frågor där personalföreträdarna har rösträtt anges i förarbetena frågor om
arbetsmetoder, arbetsfördelning, organisation och rationalisering inom
myndigheten samt myndighetens budget och petita. Häratöver nämns frågor om
t.ex. personalpolitik och olika former av personaladministration. Kungörelsen
innehåller f. ö. särskilda jävsregler som komplement till vad som föreskrivs
i 4 § förvaltningslagen. Dessa regler innebär bl. a. en begränsning av viss
jävsgrund i lagen.

När det galler andra offentliga arbetsgivare än
staten, bör nämnas den närvaro- och yttranderätt som försöksvis har införts på
det primär- och landstingskommunala området (jfr lagen 1972: 271 om närvarorätt
vid sammanträde med kommunal eUer landstingskommunal nämnd). I fråga om denna
försöksverksamhet hänvisas till ÄRK:s betänkande (SOU 1975: 1 s. 126).

Inom den icke-statliga delen av den offentliga
sektorn förekommer viss personalrepresentation m. m. också i andra sammanhang
(jfr lagen 1975: 364 om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos föfsamUng
eller kyrklig samfäUighet, kungörelsen 1974: 963 om personalföreträdare i allmän
försäkringskassas styrelse).

DEFF skall enligt sina direktiv bl. a. undersöka om
de statsanställdas inflytande på verksamheten inom den egna myndigheten kan
ökas. I en rapport som har getts in till finansdepartementet har DEFF i
november 1972 lagt fram förslag om en försöksverksamhet för att ge de anställda
medbestämmanderätt i en del frågor, t. ex. principiella personalpolitiska
frågor och frågor om tjänstetillsättning och utbildning. Denna rätt utövas
genom särskilt inrättade koUegiala beslutsnämnder, varav en kaUas
företagsnämnd. Dessa nämnder, som ingår i myndighetens organisation, utövar
myndighetens beslutsbefogenhet i vissa frågor, som annars i allmänhet avgörs
av en enda tjänsteman. Beslutsnämnd består som regel av den handläggande
tjänstemannen, ett antal andra företrädare för verksledningen och ett antal
företrädare för personalen. DEFF har därutöver lämnat rapporter, som bl. a.
innehåller redogörelse för pågående försök med medbestämmande för de anstäUda
genom partssammansatta

2
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 18

beslutsorgan
inom nio myndigheter, däribland postverket och televerket (november 1973), och
inom 20 myndigheter, bland vUka de nio tidigare nämnda ingår (juli 1975). En
rapport (oktober 1975) utgör del av en sociologisk undersökning. I den senaste
rapporten (december 1975) redovisas några tänkbara utvecklingslinjer för
arbetsledarna i en företagsdemokratisk organisation. Rapporterna utvisar bl.
a. att försöksverksamheten i en del fall är av betydande omfattning. Dessutom
har DEFF publicerat ett diskussionsinlägg av sin huvudsekreterare, benämnt
"Ledning och chefsroU under medbestämmande" (augusti 1975).

Här skall också nämnas de orts- och
organisationskommittéer som enligt regeringsbeslut har bUdats i samband med
omlokaliseringen av viss statlig verksamhet. Inom båda slagen av kommittéer är både
myndigheter och anställda företrädda.

Även i fråga om företagsnämnderna,
slyrelserepresentalionen, DEFF-försöken samt orts- och
organisationskommittéerna på statens område lämnas en närmare redovisning i
ARK:s betänkande (SOU 1975: 1 s. 120).

3
Principerna för en ny förhandtingsrättsreform

3.1
Arbetsrättskommittén

Inledningsvis vill jag erinra om att ARK:s direktiv
innehåUer bl. a. följande (1973 års riksdagsberättelse s. 431).

Den förhandlingsrätt som kommer att möjliggöras
genom en ny lagstiftning bör i princip vara så vidsträckt att förhandlingar
kan inledas i aUa frågor på olika beslutsnivåer som det är angeläget för de
anställda att få inflytande på. De sakkunniga bör emellertid inte överväga reformer
beträffande annan lagstiftning än den arbetsrättsliga. De
sakkunnigas uppdrag bör i princip avse alla arbetstagare, även de offentligt
anstäUda. De sakkunniga bör pröva om och i vUken utsträckning det med hänsyn
till de politiska organens beslutsbefogenheter och därpå grundad
myndighetsutövning kan vara erforderligt med särskilda inskränkningar i
medinflytandet för denna kategori. När det gäller de offentiigt anställda bör
de sakkunniga samråda även med förhandlingsutredningen (C 1968: 16).

I fråga om det allmänna innehåUet i ÄRK:s förslag får
jag hänvisa till bil. 1. ARK föreslår att de regler som har samlats i den föreslagna
FKL skall gälla fullt ut för de offentiigt anstäUda som saknar
tjänstemannaanställning. Reglerna är emellertid enligt ARK avsedda att vinna
tillämpning också på det offentiiga tjänstemannaområdet. För att göra detta
möjligt föreslår ARK åtskilliga ändringar i de centrala
tjänstemannaförfattningarna. Ändringarna syftar till att så långt möjligt
begränsa det nu gällande avtalsförbudet i StjL och KtjL. Enligt ARK skall sålunda
dels 3 § StjL och 2 § KtjL ändras, dels en rad be-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 19

stämmelser
i StjL m. m. upphävas. Vidare föreslås ändring i de särskilda reglerna om
fredspUkt i tjänstemannalagarna. Bl. a. föreslås i denna del att den nuvarande
begränsningen av stridsmedlen till strejk och lockout i princip skall upphävas.
ÄRK:s betänkande innefattar också vissa förslag som skulle ge LÄS vidgad
tillämpning inom den offentliga tjänstemannasektorn.

Enligt ÄRK:s uppfattning bör sålunda för de
offentliga tjänstemännens del eftersträvas samma avtalsfrihet som på den
privata arbetsmarknaden (SOU 1975: 1 s. 638). Emellertid ansluter sig ARK tiU
den allmänna grandsyn som ligger bakom den nuvarande regeln om avtals-förbud i
fråga om myndighets verksamhet (punkten b i 3 § andra stycket StjL resp. 2 §
andra stycket KtjL, prop. 1973: 177). ARK åberopar härvidlag sådana synpunkter
som att grundsatsen om avtalsfrihet inte får komma i konflikt med demokratiska
principer rörande medborgarnas politiska rättigheter eUer med de politiska
organens frihet att inom grandlagarnas ram handla utan obehörig inblandning
från utomstående. ARK åberopar också att ämbetsansvarskommitlén har gett uttryck
åt samma grandsyn genom att som en av sina utgångspunkter ange det
medborgerliga intresset av att all utövning äv offentlig verksamhet utan
ovidkommande hänsyn uppfyller vad verksamhetens bästa kräver (SOU 1969: 20 s.
33). ARK betonar också att ett avtal som innebär en annan ordning för att fatta
politiska beslut än som följer av lagstiftningen grundlag och kommunallag
redan enligt gällande rätt torde vara att anse som ogiltigt.

Med utgångspunkt i den nyss redovisade grandsynen
är det enligt ARK tydligt att avtal inte kan tillåtas som påverkar innehållet i
den offentiiga myndighetsutövningen (SOU 1975: 1 s. 639). ARK anmärker att
detta i och för sig inte utgör hinder för avtal om exempelvis närvarorätt för
arbetstagare när beslut som innebär myndighetsutövning skall fattas av ett
offentligt organ. ARK finner vidare att de tidigare angivna grundsatserna,
främst den om de politiska organens frihet att inom grundlagarnas och
kommunallagstiftningens ram handla utan obehörig inblandning av utomstående,
bör utgöra hinder också för avtal om vilken verksamhet det aUmänna enligt
dessa organ bör utöva. Utanför avtalsområdet bör således falla varje beslut om
myndighets verksamhet. Denna ståndpunkt gör sig enligt ARK gällande också när
de politiska organen har delegerat beslutsrätten i hithörande frågor till
särskilda myndigheter inom den offentliga förvaltningen. Det är också tydligt,
anför ARK, att grundsatsen om rätt för det allmärma att bestämma vUken
offentlig verksamhet det allmänna skall ägna sig åt inte bör kunna kringgås genom
sådana avtal i andra ämnen exempelvis rörande arbetsledning vilka gör det
omöjligt att verkställa fattade verksamhetsbeslut.

Jag redovisar ÄRK:s närmare förslag i frågan om
utrymmet för avtalsreglering i ett senare avsnitt (4). Redan nu bör emellertid
nämnas att

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 20

förslaget
innebär bl. a. att det nämnda området skall utvidgas genom att nuvarande
avtalsförbud i fråga om tjänsteorganisationens utformning slopas.

3.2
Remissyttrandena

Här skall i huvudsak tas upp bara sådana
principiella remissynpunkter som inte närmare berör frågan om utrymmet för
avtalsreglering eller anslutande problem inom den offentliga sektorn.

AUa instanser torde vara ense med ARK i fråga om
den allmänna utgångspunkten för varje reglering som berör den offentiiga
sektom, nämligen behovet av ett särskilt väm för den politiska demokratin,
samhällsintressena och den enskUdes rättssäkerhet.

När
det gäller de allmänna principerna för en ny förhandlingsrättsreform på den
offentliga sektorn, synes flertalet remissinstanser i stort sett ansluta sig
till ARK:s förslag eller i varje fall lämna detta utan grundläggande ermran.
Bland dessa remissinstanser, som alltså delar uppfattningen att reglerna på den
offentliga sektorn i möjligaste mån bör stämma överens med motsvarande regler
inom den privata arbetsr marknaden, märks SIDA, ÖB, försvarets
civilförvaltning, postverket, televerket, statens vägverk, RRV,
riksskatteverket, UKÄ, AD, AMS, statens industriverk, domänverket,
länsstyrelsen i Västerbottens län och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund. En del av dessa remissinstanser har fogat särskilda
synpunkter tiU sitt principiella ställningstagande till förmån för ARK:s
förslag. Sålunda erinrar socialstyrelsen om att lagar och förordningar på
olika områden självklart utgör en begränsning för avtalsbarheten.
Socialstyrelsen pekar också på behovet av snabbhet med vissa
myndighetsåtgärder tUl skydd för enskUd eller för verksamhetens bedrivande i
övrigt. Styrelsen syftar därvid både på den offentUga sektom i allmänhet och på
sitt eget verksamhetsområde. Statskontoret ansluter sig tiU huvudlinjerna i
förslagen men anför att det är svårt att överblicka konsekvensema av att
relationema mellan arbetsmarknadsparterna regleras på ett nytt sätt.
Utvecklingen blir enligt statskontoret beroende av hur parterna utnyttjar de
nya föratsättnmg-ama. Detta gäller också den statiiga verksamheten, framför
allt i fråga om föratsättningama för organisatoriska och administrativa förändringar.
Svårigheterna ligger enligt statskontoret i att de grundlagenligt fastställda
villkoren för ämbetsutövningen åtminstone i vissa sammanhang kan komma i
konflikt med den alltmer markerade utvecklingen inom alla samhäUsområden i
riktning mot deltagande och inflytande på verksamheten för de direkt berörda.
Generaltullstyrelsen, som också i princip delar ARK:s uppfattning att man för
de statligt anställda bör sträva efter samma avtalsbarhet som gäller för de
privatanställda, betonar att avtalsbarheten självfaUet inte bör gå så långt
att man genom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 21

ingångna
avtal kan komma att inkräkta på kravet att den statliga verksamheten skall
kunna verkställas på det sätt som har avsetts av riksdag och regering vid det
politiska beslutsfattandet. Styrelsen anser därför, liksom ARK, att det är
uppenbart att avtal som påverkar innehållet i den statliga myndighetsutövningen
inte kan tillåtas.

Från
fackligt håll har reaktionen i fråga om de allmänna principema varit
övervägande gynnsam, även om man delvis vill gå längre än ARK. Sålunda anför LO
att samma arbetsrättsliga regler bör gäUa för hela arbetsmarknaden. Konflikten
mellan den politiska demokratin och avtalsbarheten kan enligt LO:s mening inte
tas till intäkt för att införa principiellt annorlunda regler för
medbestämmande på den offentliga sektom. De offentligt anställda får sålunda
enligt LO inte berövas rätten att, inom ramen för fattade politiska beslut,
påverka arbetets ledning, fördelning och organisation. Bara frågor om
myndighets inriktning och målsättning bör enligt LO undandras avtalsreglering.
SF och TCO noterar att ARK i vissa avseenden har tUlmötesgått kraven på en
utvidgning av det förhandlings- och avtalsbara området. Därmed har ARK byggt
vidare på den utvidgning av de offentiiganställdas förhandlingsrätt som skedde
senast genom 1973 års ändringar av StjL och KtjL, varigenom bl. a. frågor
rörande arbetets ledning och fördelning fördes över tUl det förhandlings- och
avtalsbara området. Men de båda organisationerna framhåller samtidigt att ARK
i flera väsentliga frågor stannat för lösningar som enligt deras mening inte
är tillfredsstäUande. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund stryker under att de
fackliga organisationemas berättigade krav på inflytande inte får inskränkas genom
oskäliga hänvisningar till den kommunala demokratin. Förbundet påpekar
samtidigt att det inte är aktuellt att göra inskränkningar i denna demokrati.
De grundläggande problem som har att göra med hänsynen till den politiska
demokratin är enligt förbundet gemensamma för hela den offentliga sektorn. En
av skillnaderna mellan den kommunala och den statliga förvaltningen är dock,
påpekar förbundet, att de kommunala förtroendemännen också fattar beslut som
har med verkställigheten av frågor att göra. Svenska kommunalarbetareförbundet
menar att det är oacceptabelt med en lagstiftning som gäller på den privata och
statliga arbetsmarknaden men i betydelsefulla delar inte är tillämplig på den
kommunala och landstingskommunala sektorn. ARK borde enligt förbundet inte så
lättvindigt som skett ha skilt sig från sitt uppdrag. Att
kommunalarbetareförbundet delar den principiella uppfattningen, att
avtalsfriheten bör vika för vissa grundläggande demokratiska principer,
innebär inte att förbundet avstår från rätt tUl inflytande i de frågor som
berör de anställda nära och dagligen. Liksom kommunaltjänstemannaförbundet
anser kommunalarbetareförbundet sålunda att de berättigade krav på inflytande
som de fackliga organisationema har inte får inskränkas genom oskäliga
hänvisningar till den kommunala demo-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 22

kratin.
Här skall också nämnas att Försäkringsanställdas förbund anser att de
föreslagna ändringarna i StjL och KtjL inte är så genomgripande som vore
önskvärt. Nämnda lagar bör enligt förbundets mening ändras så, att fullständig förhandlings-
och avtalsrätt införs.

ÅtskiUiga av de remissinstanser som i stort sett är
positiva till de föreslagna allmänna principerna hänvisar till den pågående
försöksverksamheten med förvaltningsdemokrati, till styrelserepresentationen
och till andra former av personalinflytande på den offentliga sektorn. En sådan
hänvisning görs bl. a. av SIDA, ÖB, televerket, vägverket, riksskatteverket,
AMS, statens industriverk, länsstyrelsen i Västerbottens län och
Landstingsförbundet.

Postverket, som deltar i nämnda försöksverksamhet,
anför att verket aktivt har vidareutvecklat företagsdemokratin också i samband
med den inom verket bedrivna organisationsutredningen. Domänverket framhåUer
alt dess anställda har inflytande i verksstyrelse, disciplinnämnd, ledningsgrupper,
personalnämnder, företagsnämnder, slcyddskommittéer och anpassningsgrupper samt
i viss mån i samband med projektarbeten och organisationsutredningar. Ett
genomförande av ÄRK:s förslag torde sålunda enligt domänverket knappast medföra
några anmärkningsvärda förändringar i verksamheten sådan denna bedrivs f. n.
Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län bör övervägas om inte de myndigheter som
tagit del i försöksverksamheten med fördjupad förvaltningsdemokrati borde tas
undan från dén föreslagna lagstiftningen, åtminstone i de delar där personalen
har fått medinflytande. Detta kan enligt länsstyrelsen i tilllämpliga delar
gälla också för myndigheter med styrelserepresentation enligt
personalföreträdarkungörelsen. LO framhåller att den försöksverksamhet med
företagsdemokrati som pågår inom de statliga och kommunala sektorerna torde ge
vissa erfarenheter, som måste beaktas vid utformningen av tillämpningsreglerna
för löntagarnas medbestämmande inom den offentliga sektorn.

En del remissinstanser synes intaga en mer tveksam
eller, i några fall, övervägande negativ attityd tUl den närmare utformningen
av de av ARK föreslagna principema för tillämpningen av arbetsrättsreformen på
den offentliga sektorn. SJ betonar sålunda den offentliga anstäUning-ens särart,
kännetecknad av de krav som från medborgerlig synpunkt ställs på den offentliga
tjänsten och dess. enskUda innehavare. Utrymmet för en utvidgning av de
facldiga organisationemas inflytande i den offentliga tjänsten begränsas,
anför SJ, av de för ett demokratiskt samhällsskick grundläggande former i vUka
de offentUga organen har att träffa sina avgöranden. ARK har inte närmare
analyserat de problem som hänger samman med att förhandlingsrätt och
medinflytande för de fackliga organisationerna inom de offentliga organen i
samma form som de privata företagen kan vara ägnade att grundlägga
privilegiering av de offentligt anställda och deras organisationer framför
andra med av-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 23

seende
på möjligheterna att påverka och styra samhällsfunktionerna. En sådan
utveckling, heter del vidare i SJ:s yttrande, skulle inte vara förenlig med
RF. Risk skulle också föreligga för ett inte avsett spänningsförhållande
mellan de fackUga organisationerna och de politiskt ansvariga instanserna.
Förutsättningarna för myndigheterna att i ett sålunda förändrat kraftfält utöva
beslutsfunktioner mer självständigt framstår enligt SJ som svårbedömda. SAV
ifrågasätter visserligen inte ARK:s målsättning att så långt som möjligt införa
samma rätt tiU medinflytande för arbetstagarsidan på den offentliga sektorn som
på den privata sektorn. Men SAV är tveksam, om ARK vid utformningen av
förslagen om bl. a. förhandlingsrätt och rätt till stridsåtgärder har i
tillräcklig grad beaktat de skillnader i fråga om verksamhetens art som
föreligger mellan den privata och den statliga sektorn. Juridiska fakulteten
vid universitetet i Uppsala anmärker att man med ett betraktelsesätt, enligt
vilket privaträtten bör vara grundvalen för de nya reglerna, riskerar att i
viss mån låta en avvägning meUan arbetsgivar- och arbetstagarintressen spela en
dominerande roll för reglernas utformning, medan tredje mans allmänhetens
intressen lätt kan bli lidande. Likhetema med ett privat-rätlsligt
anställningsförhållande bör enligt fakulteten inte undanskymma att det
allmännas funktionärer har specieUa förpliktelser mot allmänheten, särskilt
vid myndighetsutövning men även annars. SÖ betonar likaså att en särreglering
av avtalsbarheten och inflytandet för de anstäUda inom den offentliga sektorn
självfallet inte kan utgå enbart från det renodlade partsförhåUandet
arbetsgivarearbetstagare. Hänsyn måste tas till att den offentiige arbetsgivaren
samtidigt är bärare av ansvaret för samhällets verksamhet och för dess
bedrivande på ett ändamålsenligt sätt till medborgarnas bästa. Det är enligt
SÖ också klart att det inte skall vara möjUgt att genom avtal disponera över
den i lag eUer annan författning grandade myndighetsutövningen gentemot
samhällsmedlemmarna. Intressenter i den offentliga verksamheten är enligt SÖ
inte bara arbetsgivare och arbetstagare utan också samhället och de
samhällsmedlemmar som verksamheten är avsedd att tjäna, t. ex. i fråga om
skolväsendet elever och föräldrar. SÖ betonar att en reform inte får ske på så
sätt alt viktiga samhällsintressen träds för när. Enligt länsstyrelsen i
Stockholms län har ARK när det gäller det offentliga området inte lagt
tillräcklig vikt vid vissa funktioner, som är ytterst vitala både för delta
område och för hela samhället. De politiska kraftemas spel i den representativa
demokratin måste garanteras få ske utan varje skymt av ovidkommande
inskränkning. Garantier måste finnas för att de politiska besluten i vidaste
bemärkelse i de kommunala församlingarna likaväl som i de statliga instansema
kan omsättas och verkstäUas genom tillämpningsbeslut i
förvaltningsverksamhet som är inriktad på just detta. Medbestämmandet får inte
ha den innebörden att det kan inkräkta på de politiska värderingarna, t. ex.
mellan olika kommunalpolitiska sek-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 24

torer
av social, kulturell eUer annan art. Dessa prioriteringar mellan olika reformer
och personella insatser har enligt länsstyrelsens uppfattning dessutom ofta en
reell ekonomisk innebörd. Det parlamentariska systemet och den representativa
demokratin är fastiagda i grandlagen och kan sålunda enligt länsstyrelsen inte
rimligen få mbbas genom någon form av sidoinflytande. Därmed menar
länsstyrelsen inte att man skall behålla dagens ordning. Är man enig om de
värderingar som ligger bakom idéerna om medinflytande för de anställda,
framstår det som orimligt att inte med de begränsningar som är ofrånkomliga
med hänsyn till samhällsfunktionerna bereda även de offentligt anstäUda i
stort sett samma möjligheter att påverka sina egna anställningsförhållanden
som de privat anställda. Man kan emellertid enligt länsstyrelsen inte bortse
från riskema för konflikter mellan en obegränsad företagsdemokrati och
grundläggande principer i vårt demokratiska system. Detta gäller givetvis först
och främst den kommunala förvaltningen och i ökande grad ju närmare man kommer
den politiska beslutsnivån och dennas verkställande organ. Även i den statliga
förvaltningen är riskerna uppenbara för situationer där de av ARK föreslagna
reglerna kan leda till resultat som är oförenliga med förtroendemannastyre.
Dröjsmål med beslut i vissa ärenden kan leda till betydande skadeverkningar
enligt länsstyrelsens mening, som alltså på denna punkt stämmer överens med
socialstyrelsens förut anförda uppfattning. Förseningar kan t.ex. hårt drabba
socialhjälpsbehövande eller också påverka lagstiftningsprocessen så att viktiga
reformer äventyras. Länsstyrelsen åberopar också kravet på rättssäkerhet för
medborgarna. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län är det möjligt att även inom
den offentliga sektorn förena den politiska demokratin och företagsdemokratin
på ett sådant sätt att den politiska demokratin bevaras och arbetstagarna får
möjlighet att påverka sina anställningsförhållanden på ett sätt som allmänt
motsvarar vad som kan komma alt gälla inom andra sektorer av arbetsmarknaden.
Detta förutsätter emellertid att den offentliga sektorns speciella viUkor
beaktas. Enligt länsstyrelsen har ARK inte tillräckligt tagit hänsyn till
detta. Utredningen om den kommunala demokratin finner det självklart att de
företagsdemokratiska strävanden som i dag gör sig gällande i samhället som
helhet också skall komma till uttryck på den kommunala nivån. Utredningen
beklagar samtidigt att ARK inte har gjort en närmare analys av de speciella
förutsättningar som gäUer i fråga om de anstäUdas inflytande i kommuner och
landsting bl. a. vad gäUer den principiella gränsdragningen mellan
företagsdemokrati och den politiska demokratin. Också Svenska kommunförbundet
anser i likhet med flera andra instanser att det går att finna sådana lösningar
för arbetstagarnas möjlighet att påverka sina arbetsförhållanden som inte
rubbar förutsättningarna för den politiska demokratin. Men även från andra
aspekter än den kommunala politiska demokratin finner kommunförbundet
att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 25

ARK
inte tillräckligt har beaktat de särskilda förhållandena inom den offentliga
sektorn. Förbundet påpekar att denna sektor omfattar cirka en tredjedel av
arbetsmarknadens anställda. Landstingsförbundet, som framhåller att
landstingssektorn självfallet skaU omfattas av den pågående
demokratiseringsprocessen, anser att de problem som hänger samman med den
politiska demokratin och ett ökat personalinflytande har fått en oacceptabel
behandUng i ARK:s belänkande. Bl. a. har de utgångspunkter som ARK haft också
inneburit att den landstingskommunala sektom har behandlats från alltför
snäva, dvs. enbart arbetsrältsliga, synpunkter. Den landstingskommunala
sektorns speciella förhållanden har inte uppmärksammats tUlräckligt i
utredningsarbetet. Sammanfattningsvis anför landstingsförbundet att
utredningsförslaget i de mest centrala avsnitten inte kan godtas av förbundet.

Flera
statsmyndigheter preciserar sin allmänna inställning på så sätt, att de pekar
ut speciella områden på den offentliga sektorn där de allmänna intressena
enligt deras menmg har mindre vikt och andra sådana områden där dessa intressen
däremot bör tillmätas avgörande betydelse. JK framhåller sålunda att det inom
den offentliga sektorn finns vissa myndigheter som i likhet med de privata
företagen är inriktade på vinst, nämligen de affärsdrivande verken. För dem
anser JK att i princip samma arbetsrättsliga regler bör kunna gälla som för de
privata företagen. Men JK framhåller också att den övervägande delen av den
offentliga sektorn har till uppgift att ge medborgama service av olika slag,
t. ex. skolor och sjukhus, eller att på annat sätt vara dem till gagn, t. ex.
försvaret och polisväsendet. Dessutom finns det myndigheter som enbart sysslar
med rent myndighetsutövande funktioner, t. ex. med skatter och tuUar. Denna
fundamentala skiUnad i den privata och den offentliga verksamhetens karaktär
kommer till uttryck i förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare på så
sätt, alt parterna på den offentiiga sektorn inte får fritt avtala om
myndighets verksamhet eller om förhållande som kan påverka innehållet i den
offentliga myndighetsutövningen, påpekar han. Liknande synpunkter anförs av JO
som konstaterar att det kan le sig naturligt att en vidgad demokratisering äger
rum av arbetslivet också på den offentliga sektorn. Under det senaste decenniet
har utvecklingen gått i riktning mot en allt större likställighet i
arbetsrättsligt hänseende mellan det privata och det offentliga området. Vad
ARK nu föreslår ter sig därför enUgt JO inte som något principieUt nytt. JO
pekar emellertid på risken alt utvecklingen, om inga begränsningar görs, kan
komma alt medföra olägenheter eller rentav faror för medborgarna i gemen. Den
offentliga verksamheten spänner över ett mycket brett fäll, framhåller han. På
vissa områden skiljer sig förhållandena inte i någon större mån från vad som
gäller inom privat verksamhet och det ter sig då naturligt och lämpligt att
samma arbetsrättsliga regler blir tUlämpliga där som på den enskilda sektorn,
anser JO. På andra områden har emellertid, anför

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 26

han,
den offentliga verksamheten en helt annan karaktär än den enskUda. Som exempel
nämner JO rättskipningen, polisverksamheten, den exekutiva verksamheten,
skatteväsendet osv. Det allmänna utövar här en tvångsmakt gentemot medborgarna,
en makt som har sin grund i lagarna och är noga reglerad av dem. Karaktären av
denna verksamhet är sådan att även om ett utrymme finns för viss
företagsdemokrati en obegränsad valfrihet, en skyldighet att när
som helst ingå i förhandling osv. inte är lämplig. Medborgarna har enligt JO
ett oavvisligt krav på att myndighetsutövningen skall ske i korrekta och
lagliga former. Ansvaret för att så sker vilar på det allmänna, erinrar JO.
Avtalsmässig reglering över hela fältet låter sig enligt hans mening inte
förena med dessa synpunkter. Även riksförsäkringsverket betonar att man vid bedömande
av frågan i vad mån den offentliga sektorn kan likställas med den privata bör
beakta den mångfacetterade bild som den offentliga sektorn visar. Här finns
olika funktioner, såsom myndighetsutövning, service och produktion. Verket har
en utpräglad servicefunktion, nämligen att svara för medborgarnas sociala
trygghet vid ålderdom, invaliditet eUer familjeförsörjarens frånfälle liksom
vid sjukdom och olycksfall i arbetet. Vidare har verket att t. ex. svara för
utbetalning av barnbidrag, kontant arbetsmarknadsstöd samt stöd tiU
vuxenstuderande och vid arbetsmarknadsutbildning m. m. Störningar på dessa
områden blir även om de skulle vara relativt begränsade i tiden ytterst
kännbara för de människor som för sin försörjning är beroende av att förmånerna
betalas ut i rätt tid. Såvitt verket kan bedöma, kan avtal i praktiskt taget
varje fråga i visst fall leda till att verksamheten inte kan fullgöras på av
lagstiftaren avsett sätt. Särskilt känsliga är avtalsbestämmelser, vilkas
tiUämpning påverkar utbetalning av förmåner. Verket förordar att förslaget på
dessa för dess ämbetsområde väsentliga punkter övervägs ytterligare. SÖ anser
det allmänna intresset särskilt påtagligt i fråga om samhällsvård, sjukvård,
UtbUdning m.m. SAV framhåller särskilt sådana offentiiga funktioner som att
svara för rikets säkerhet, upprätthållandet av lag och ordning, vården av
sjuka, m. m. ÖB anser att aU verksamhet inom totalförsvaret vid mobilisering,
beredskap och krig måste tas undan från det föreslagna regelsystemet. Delsamma
gäller vissa verksamhetsområden som i fred är väsentligt lika verksamheten vid
beredskap och krig. ÖB anser sålunda att en särreglering för försvarsmakten är
nödvändig. Det är ÖB:s uppfattning att en sådan reglering måste utformas både
mot bakgrund av tilltron till försvarsmakten i stort och med hänsyn till alla
medborgares rätt att utforma landets försvar. För SJ som transportförelag ter
det sig i det tidigare anförda perspektivet särskilt angeläget att på lika
vUlkor i förhållande till konkurrerande företag kunna driva rörelsen på ett
sätt som är ägnat att tUlgodose samhällets krav på trafikförsörjning,
effektivitet och lönsamhet.

Som
delvis redan har framhåUits finner en lång rad remissinstanser

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 27

ÄRK:s utredning på olika sätt ofullständig, när det gäller
den offentliga sektorn i allmänhet eUer preciseringen av skyddet för de
statliga och kommunala myndighetemas verksamhet i synnerhet. Hit hör Svea hovrätt,
kammarrätten i Stockholm, SIDA, ÖB, försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, SJ, statens vägverk, statskontoret,
RRV, SAV, SÖ, statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs
och Västerbottens län] Svenska kommunförbundet, Landstingsför-' bundet. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, utredningen om den kommunala
demokratin, LO, SF och TCO. Sålunda erinrar t. ex. länsstyrelsen i Stockholms
län om att i direktiven för ARK har angetts att det borde prövas om och i så
fall i vilken utsträckning det med hänsyn till de politiska organens
beslutsbefogenheter och därpå grundad myndighetsutövning kan behövas särskilda
inskränkningar i medinflytandet för de offentligt anställda. Enligt länsstyrelsens
mening har ARK inte följt upp direktiven i detta avseende. ARK har tagit för
lätt på frågan om skillnaderna mellan privat och offentlig verksamhet. Inte
minst med hänsyn till verkningama för allmänheten och negativa reaktioner av
den anledningen är det enligt länsstyrelsens mening för förhandlingsrättens
skull viktigt att dessa skUlnader beaktas. Utredningen om den kommunala
demokratin anser att ARK inte i tillräcklig mån beaktat de speciella
förutsättningar som gäller på det kommunala planet. Flera områden behöver
ytterligare noggrant analyseras. Liknande anmärkningar förs fram av Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund och Svenska kommunalarbetareförbundet, vUka
efterlyser en samordning med den nyssnämnda utredningens arbete. LO, som i
likhet med kommunalarbetareförbundet betonar sambandet mellan åsyftade arbete
och frågan om en demokratisering av
arbetslivet på den kommunala sektorn, framhåller med viss skärpa att
behandlingen av sistnämnda fråga inte får fördröjas.

4 Den nya förhandlingsrättsreformen

4.1 Utrymmet för avtalsreglering av frågor om
tjänsteorganisationens utformning och om myndighets verksamhet

4.1.1 Gällande ordning

De offentliga tjänstemännen har
alltsedan år 1966 principieU möjlighet att träffa avtal om sina arbets- och
anställningsvillkor. I 3 § första stycket StjL slås sålunda fast att i
anställningsförhållande vara lagen är tillämplig gäller vad som är bestämt i
avtal. Rätten att förhandla och alt träffa avtal har emellertid begränsats
genom bestämmelser i 3 § andra stycket. Sålunda får avtal inte träffas {a) om
inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i
övrigt, (b) om myndighets verksamhet eller (c) om vissa andra
anställningsvillkor m. m.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 28

Enligt
3 § tredje stycket StjL är avtal utan verkan i den del det har träffats i
strid mot bestämmelserna i andra stycket. För tjänstemän hos kommuner och en
del andra icke-statliga allmänna inrättningar gäller enligt 2 § KtjL
bestämmelser som i huvudsak svarar mot 3 § StjL.

Till det enligt StjL och KtjL avtalsbara området
hör för det första frågor som rör det ekonomiska mellanhavandet mellan den
offentiige arbetsgivaren och tjänstemannen. Sådana frågor regleras främst i
kollektivavtal mellan staten, resp. kommuner, landstingskommuner m. fl., på
ena sidan, och de anställdas huvudorganisationer, på den andra. I de enligt
StjL och KtjL icke avtalsbara frågorna däremot får de offentliga tjänstemännen
och deras organisationer varken förhandla eller träffa kollektivavtal eller
individuella avtal med det allmänna. Dessa senare frågor är således förbehållna
offentligrättslig reglering, antingen i lag eller annan författning eller också
i särskilt beslut. I vissa avtalsförbjudna tvistefrågor gäller emellertid bl.
a. en särskUd överläggningsrätt (52 § StjL, 7 § KtjL).

Avtalsförbudet i fråga om "inrättande eller
indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt" är
oförändrat sedan den aktuella lagstiftningens tillkomst år 1965 (punkt a i
andra stycket i 3 § StjL resp. 2 § KtjL). Det avser bl. a. frågor huruvida
tjänst skall vara ordinarie, extra ordinarie eUer extra dvs. frågor om
tjänstetypen och frågor huruvida tjänst skall vara inrättad för heltids-
eller deltidstjänstgöring samt frågor om myndigheternas organisatoriska
uppbyggnad, stationeringsort och geografiska arbetsområde (prop. 1965: 60 s.
142).

Avtalsförbudet i fråga om "myndighets
verksamhet" fick sin nuvarande utformning genom en lagändring så sent som
år 1973 (punkt b i de nyss angivna lagrummen). Av förarbetena därtill framgår
följande (prop. 1973: 177 s. 31 och 32).

Avtal kan inte träffas om det innebär avsteg från
vad som har beslutats om viss verksamhet. Sådana beslut meddelas dels av
statsmakterna, dels av myndighetema själva. De beslut om t. ex.
arbetsledningen som utgör en nödvändig förutsättning för att verksamheten skall
kunna bedrivas på ett sådant sätt, alt det avsedda resultatet kan uppnås, får
sålunda inte träffas genom avtal. I enlighet därmed träffar avtalsförbudet
bara sådana avtalsbestämmelser som gör det omöjligt att driva den offentliga
verksamheten på ett sätt som tiUgodoser de intressen som verksamheten är avsedd
att trygga. Sådan fråga om arbetsledningen e. d. som kan förändra resultatet av
myndighetens verksamhet är sålunda inte avtalstillåten.

Som exempel på tiUämpning av avtalsförbudet nämns i
propositionen alt det inte är tillåtet att träffa avtal som omöjliggör
verkstäUighet av någon av postverkets detaljföreskrifter, t. ex. om
brevbäriiigsfrekvens. Avtal får sålunda inte träffas om vilka tider på dygnet
eller vUka dagar som myndigheten skall bedriva sitt arbete.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop,
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 29

A andra sidan följer av 1973 års lagändring att
allmänna riktlinjer för utformningen av ordningsregler, arbetsföreskrifter o.
d. blir avtalsbara i den mån de inte på sätt förut har angetts påverkar
verksamheten. Som exempel nämns i propositionen en del av de beslut som avses i
10 § allmänna verksstadgan samt principiella regler om utövandet av arbetsledningen,
i den mån de inte strider exempelvis mot 11 eller 34 § StjL eller motsvarande
bestämmelser i KtjL.

Ytterligare
en rad exempel på frågor som i den mån de inte på angivet sätt påverkar
verksamheten eller avser tjänsteorganisationens utformning hör tiU det
avlalslillåtna området anförs också i propositionen, bl. a.

vissa
frågor om arbetsmiljö och arbetarskydd,

fördelning
i tjänstgöringslista av den arbetstid som myndighet finner behövlig för
verksamhetens bedrivande,

frågor som rör av regeringen inrättad
personalrepresentation i myndigheterna,

frågor
om företagsnämnder,

formerna
för samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, t. ex. i form av instmktion
för skyddsombud, i syfte att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden,

frågor om utbildnmg i arbetarskyddsfrågor av
skyddsombud m. fl. och om ledighet m. m. för skyddsombud,

frågor
i samband med utformningen av arbetslokaler m. m.,

frågor
om personalhälsovård,

frågor som rör information tiU de anställda
angående myndighetens planering för framtiden eller angående den utredning som
föregår sådan planering,

frågor om de anställdas möjligheter att utnyttja
personaltidning, anslagstavla eller samlingslokal inom myndigheten,

vissa
frågor som rör facklig förtroendemans ställnmg hos myndighet,

frågan
om att i ett principavtal ge uttryck åt ett personalpolitiskt program
innehållande allmänna principer om personalutbUdning, personalintroduktion o.
d.,

överläggningsförfarande
eUer remiss till partssammansatt arbetsgmpp, bl. a. när det gäller att besluta
om arbetsregler, personalutbUdning eUer personalsocial verksamhet,

vissa
frågor om tjänstledighet m. m.

I
en del av de sålunda avtalstUlåtna frågorna har också träffats kollektivavtal,
bl. a. i frågor om personalföreträdare, skyddsombud och fackliga förtroendemän.

TUl
de särskilda avtalsförbud som omfattas av punkten c i andra stycket i 3 § StjL
resp. 2 § KtjL återkommer jag i nästa avsnitt (4.2).

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 105
Bilaga 2 Finansdepartementet 30

4.1.2
Arbetsrättskommittén

ARK ansluter sig tiU den grundsyn i fråga om
skyddet för myndighets verksamhet som ligger bakom den nuvarande regeln om
avtalsförbud i 3 § andra stycket b StjL och motsvarande bestämmelse i KtjL och
som redovisas i prop. 1973:177. ARK anser emellertid vidare att behovet av
skydd för det allmänna kan frånsett avtalsförbudet i 3 § andra stycket c
StjL och motsvarande bestämmelse i KtjL tillgodoses inom ramen för en enda
regel om ogiltighet av avtal som inskränker det allmännas rätt att besluta om
"myndighets verksamhet" (punkten b). ARK föreslår därför att bl. a.
regeln om förbud mot avtal om tjänsteorganisationens utformning (punkten a i
nämnda lagrum) slopas. Den föreslagna ogiltighetsregeln skall träffa inte bara
avtal som omedelbart reglerar myndighets verksamhet utan också avtal som
reglerar något annat spörsmål på sådant sätt, att den avsedda verksamheten inte
blir möjlig att genomföra. Detta har ansetts ligga i sakens natur (SOU 1975: 1
s. 890).

Som exempel på enligt, förslaget avtalsbara frågor
anför ARK (SOU 1975: 1 s. 643) förutom vissa frågor om tjänsteorganisationens
utformning (inrättande och indragning av tjänst liksom personalbehovsfrågor
över huvud) och en del frågor som redan berörts, i prop. 1973: 177 bl. a.

frågor
om personalutbildning,

frågor rörande arbetets utformning för individen
eller för arbetsgruppen vad avser arbetsmetoder, arbetstempo,
arbetsrätionalisering,

frågor om fördelning av arbetet inom arbetsgrappen,
om växling av arbetsuppgifter och om anordnande av s. k. självstyrande grupper
för utförande av vissa bestämda arbetsuppgifter,

frågor som rör planering av arbetslokaler (teknisk
inredning, kontorslandskap, maskinplacering, möblering),

frågor om val och anskaffning av maskiner,
.verktyg, arbetskläder och annan arbetsutrastning,

ergonomifrågor,

hälso-
och sjukvårdsfrågor,

bostads-
och kommunikationsfrågor,

mat-
och matsalsfrågor,

frågor
av social natur,

frågor om inrättande av gemensamma personalulrymmen
(för facklig eller politisk verksamhet m. m.).

I fråga om kommunallagarna närmast 4 §
kommunallagen och 5 § landstingslagen anför ARK (SOU 1975: 1 s. 645) bl. a.
att den uppfattningen torde ha gjort sijg gäUande att rätten att besluta i
förvaltnings- eller verkställighetsbestyr inte kan avhändas kommuns eller
landstingskommuns nämnder genom kollektivavtal. ARK anser där-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 31

för
att den avtalsbarhet som framgår redan av gäUande lydelse av 2 § KtjL liksom av
den lydelse detta lagrum har i ARK:s förslag inte kan vinna inträde fullt ut på
kommunernas och landstingskommunernas område utan ändringar i kommunallagarna.
Sådana ändringar bör emellertid enligt ARK utformas under iakttagande av mera
allmänna kommunalrättsliga överväganden, vilka ankommer på utredningen om den
kommunala demokratin. I tilläggsdirektiv den 21 april 1972 uppdrogs åt utredningen
att överväga bl. a. vilka författningsändringar som behövs för att kommunala
och landstingskommunala nämnders beslutanderätt i vissa ärenden skall kunna
överföras till företagsnämnd eller annat organ med arbetstagartepresentation. I
direktiven framhölls att utredningen bör beakta att det är särskUt angeläget
att de anställdas insyn och inflytande ökas i frågor som har ett direkt och
speciellt uitresse för dem, t. ex. frå-. gor om personalpolitik, personalvård,
personalutbildning, arbetsorganisation, arbetsmetoder, arbetsmiljö och
förslagsverksamhet.

4.1.3
Remissyttrandena

Ällmänt sett kan sägas att remissinstansernas
reaktioner på ARK:s förslag i fråga om utrymmet för avtalsreglering är, om än
blandade, så dock oftast tämligen positiva. Jag erinrar om att
remissinstanserna är ense med ARK om den allmänna utgångspunkten för
övervägandena (avsnitt 3.2). Jag erinrar vidare om att en stor grupp instanser
efterlyser bättre utredning i frågor som rör det avtalsbara områdets omfattning
på den offentliga sektorn. Till denna grapp hör så gott som alla de instanser
som berör frågan om utrymmet för avtalsreglering. De menar sålunda att
förslagets närmare innebörd i denna del bör utvecklas och förtydligas.

En del instanser kritiserar den bristande
utredningen av vad som bör anses som "myndighets verksamhet".

Emellertid åberopas härvidlag i många fall
omständigheter som snarast är ägnade att förringa betydelsen av sådan kritik.
Postverkets erfarenhet är sålunda att i praktiken inga problem uppstår, även
om i teorin myndighets verksamhet kan vara mycket svår att beskriva. Förhandlingsutredningens
promemoria om vissa ändringar i StjL och KtjL samt om ett enhetligt
anställningsbegrepp för de offentiigt anställda (Ds Fi 1971: 10) åberopas,
likaså prop. 1973: 177 (s. 36). Postverket anser det dock angeläget att
verksamhetsbegreppet definieras. Och av yttrandet från AD framgår att 1973 års
reform av StjL och KtjL hittUls inte lett till att någon tvist av nu aktuellt
slag har förts tUl AD. Enligt ÄD:s bedömning torde förslaget i fråga om
bestämningen av "myndighets verksamhet" för domstolens del inte bli
svårare att tillämpa än motsvarande bestämmelser i den nuvarande
tjänstemannalagstiftningen. Förslaget synes sålunda enligt AD:s mening inte
komma att medföra någon mer betydande ökning av antalet tvister rörande de
allmänna gränserna för de

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 32

områden
som kan regleras av avtal. AD stryker också under att det avtalstillåtna
området inte bestäms enbart med hänsyn tUl grandlagsstad-ganden och
föreskrifter i tjänstemannalagstiftningen; det påverkas också av den
lagstiftning och de andra beslut från statsmaktemas sida som mera allmänt
reglerar t. ex. vilken verksamhet som skall bedrivas av viss myndighet, när
delta skall ske och hur verksamheten skall utföras (jfr även SOU 1975: 1 s.
639). Exempelvis länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller å andra sidan alt
lolkningstvister knappast kan undvikas, även om begreppet myndighets verksamhet
genomgås och bestäms med noggrannhet. Statskontoret anser det naturligt att
man försöker ytterligare klargöra gränsdragningsfrågan under
förhandlingsarbetet. Enligt kammarrätten i Stockholm bör detta ske centralt
vid avtalsslutandet. Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att ett slopande
av de flesta av de särskilda avtalsförbuden leder till att gränsen för det
avtalsbara området kommer alt i stor utsträckning omedelbart tangera området
för myndighets verksamhet, vilket måste tillkomma det allmänna att suveränt
besluta om.

Med de krav på ytterligare utredning av frågoma om
det avtalsbara områdets avgränsning som många remissinstanser ställer upp är
det naturligt att både tolkningen och bedömningen av förslaget skiftar. För JO
ter sig vad som föreslås inte som något prmcipieUt nytt (jfr även redogörelsen
för JO:s yttrande i avsnitt 3.2). EnUgt SF och TCO är den väsentiigaste
skillnaden mellan gällande ordning och förslaget att även frågor om
tjänsteorganisationens utformning skall bli avtalsbara inom ramen för det
allmännas beslutanderätt i fråga om myndighets verksamhet. De flesta av de
exempel på avtalsbara frågor som anges av ARK blev enligt SF och TCO avtalsbara
redan genom 1973 års reform. Denna uppfattning delas bl. a. av länsstyrelsen i
Gävleborgs län. SÖ betonar att enligt förslaget myndighets verksamhet med
samma innebörd som enligt prop. 1973: 177 fortfarande skall tillhöra det icke
avtalstUlåtna området, medan det avtalstillåtna området i princip har utökats
genom strykningen av bestämmelsen om tjänsteorganisationens utformning och ett
antal andra lagbestämmelser. Åtminstone på utbildningsområdet har emellertid
frågor om tjänsteorganisationens utformning praktiskt taget alltid betydelse
för verksamheten och ofta är de av betydande vikt för verksamhetens
ändamålsenliga bedrivande. Bl. a. i klarhetens intresse bör därför enligt SÖ
avtalsförbudet i punkten a i 3 § andra stycket StjL (resp. 2 § andra stycket KtjL)
t. v. behållas. SF hälsar förslaget med tillfredsställelse, såvitt rör frågor
om tjänsteorganisationens utformning. Beträffande förslaget i övrigt godtas den
föreslagna gränsdragningen bl. a. av JK, domänverket och
personalorganisationerna. Några instanser lämnar förslaget i förevarande del
utan erinran. Andra instanser förklarar sig kunna godtaga förslaget i princip
under fömtsättning bl. a. att uttrycket myndighets verksamhet preciseras
närmare under det fortsatta

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 33

lagstiftningsarbetet.
Hit hör bl. a. Sveriges kommunaltjänstemannaförr bund och Svenska
kommunalarbetareförbundet. Kommunaltjänsteman-, naförbundet anser sålunda alt
de av ARK anförda exemplen på vad som skall tUlhöra det avtalsbarå området kan
tjäna som grand för en meningsfylld diskussion om de ytterligare frågor som
sålunda kan bli aktuella för medinflytande på det kommunala området. En del
instanser undviker att ta uttrycklig ställning tUl förslaget i denna del, andra
åter t.ex. SAV, RRV, länsstyrelsen i Gävleborgs län och Svenska kommunförbundet
sätter i fråga, om inte den nuvarande lagstiftningen på förevarande punkt t.
v. bör lämnas utan ändring, eller ställer sig på annat sätt negativa till
förslaget. Kommunförbundet anser dock att alla frågor som faller utanför
myndighets eller inrättnings verksamhet bör kunna bli föremål för regelrätta
förhandlingar och medinflytandereglering, under förtitsättning bl. a. att
begreppet verksamhet avgränsas på ett för kommunerna tillfredsställande sätt.

När det så har gällt att belysa frågan om gränsen
meUan det avtalsbara och det skyddade området och den närmare bestämningen
därav, är remissutfallet också långt ifrån entydigt. Men flera instanser anger
sin ståndpunkt, främst de fackliga organisationerna. LO anser att frågan om
myndighets målsättning och uiriktning är det enda som bör dras undan
avtalsreglering. Begreppet behöver dock enligt LO ytterligare preciseras. LO
hänvisar i övrigt bl. a. till SF:s yttrande. Enligt SF och TCO bör undantag
göras bara för frågor som är hänförliga tiU myndigheternas mera övergripande
målsättningar eller, som det heter på ett annat ställe i yttrandena, det
slag av verksamhet som skall fullgöras av myndighetema och de ramar inom
vilka verksamheten skall bedrivas. Dessa frågor, som bör vara förbehållna de
politiska organen, kan enligt de båda organisationerna närmast jämföras med vad
ARK för den privata sektoms del benämner centrala företagsledningsfrågor om
vUken produktion ett företag skaU ägna sig åt. Alla frågor, som faUer inom
myndigheternas inre förvaltning och främst rör förhållandet mellan den
offentiige arbetsgivaren och de anställda, skall sålunda vara avtalstUlåtna.
De exempel på avtalsbara frågor som ARK anger är enligt organisationema direkt
hänförliga tiU verkställigheten av de beslut som har fattats av de politiska
organen. Svenska kommunalarbetareförbundet anser att enligt förslaget
avtalsskyddade frågor i stort sett bUr de s. k. företagsledningsfrågoma.
"Myndighets verksamhet" skuUe kunna anses svara mot den privata
marknadens produktionsbeslut i företagen. Frågoma om verkstäUigheten av
produktionsbeslut skulle däremot bli förhandlingsbara, anför förbundet. Enligt
SJ vore det möjligt att utan att inkräkta på den politiska beslutsfunktionen
eUer statens ägarintresse och med bibehåUet krav på vanUg företagsekonomisk
lönsamhet anförtro hela beslutanderätten i sådan staflig verksamhet som den
SJ bedriver åt företrädare för alla eUer en del av de statsanställdas
organisa-

3
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 34

tioner.
SÖ anför bl. a. följande. Skolans mål och innehåll bestäms genom politiska
beslut. På grundval av dessa beslut utformas ett regelsystem, innefattande
tim- och kursplaner, bestämmelser om skolans organisation och administration,
tjänsteorganisation, behörighet och utbUdning för olika uppgifter inom skolan
osv. Utformningen av detta regelsystem sker utifrån en bedömning av vilka
metoder och vägar som ger de bästa föratsättningama för att uppfylla de
uppställda målen. Skolans myndigheter på olika nivåer har att fullgöra sina
uppgifter och fatta sina beslut inom ramen för detta på politiska beslut
grundade regelsystem. InnehåUet i systemet och ändringar i detsanuna har
praktiskt taget alllid personalpolitiska konsekvenser, vilket gör det naturligt
att de anstäUdas organisationer har intresse av att öva inflytande i sådana frågor.
Men det får givetvis inte vara så att en fråga, som direkt eller indirekt får
personalpolitiska konsekvenser, enbart på den granden sKall kunna bli föremål
för partsförhandlingar. Detta skulle enligt SÖ innebära att frågor sammanhängande
med utbildningspolitiska mål och medel skulle styras inte med de
utbildningspolitiska målen som grund utan av partsintressen.

Ytterligare en del myndigheter har anlagt
synpunkter på frågan, dock utan att föra fram några nya förslag. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län, exempelvis, anför att gränsdragnmgen mellan myndighets
verksamhetsområde och det avtalsmässiga området försvåras av att verksamhetens
utformning ibland är förbunden med organisationen av arbetsförhåUandena. Som
exempel nämns lokalisering av verksamheten, personaltätheten vid sjukhus och
ålderdomshem, formerna för socialvården och utformningen av skolans inre
arbete. För de förtroendevalda framstår ofta sådana frågor som politiska i den
meningen att de vUl låta sina politiska uppfattningar och värderingar bestämma
organisationen. Förhandling på sådana områden kan enligt länsstyrelsens mening
även innebära ställningstagande till de politiska prioriteringar som man
allmänt anser att de politiska förtroendemännen skaU göra. Liknande synpunkter
anföra av länsstyrelsen i Stockholms län och av Svenska kommunförbundet. JO
sätter i fråga, om undantagen från avtalsbarheten är tUlräckligt vittgående,
såvitt rör den del av den offentliga sektom som handhar myndighetsutövning.
Enligt riksskatteverkets åsikt bör även i fortsättningen politiska beslut av
riksdagen och regeringen och "därmed sammanhängande följdbeslut", t.
ex. om myndighets verksamhet, vara undantagna från de anställdas
medbestämmande. Kammarrätten i Stockholm pekar på att bakom exempelvis en
utlokalisering kan ligga både hänsyn till verksamhetens ändamålsenliga
bedrivande och bl. a. behovet att tillföra en region fler arbetstillfällen.

Televerket (majoriteten) efterlyser en
komplettering av lagtexten till att omfatta avtalsförbud även i frågor som gör
det omöjligt att utöva verksamheten på sådant sätt, att de intressen den är
avsedd alt till-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 35

godose
kan tryggas. I SF:s och TCOis remissyttranden åberopas f. ö. just ARK:s
uttalande att ogUtigheten skall drabba bara bestämmelser; som gör det omöjligt
att utöva den offentiiga verksamheten på sådant sätt att de intressen som
verksamheten är avsedd att tillgodose kan tryggas (SOU 1975: 1 s. 640). Enligt
SACO/SR bör det framgå av lagmotiven att det endast är avtalsvillkor som
direkt reglerar myndighets verksamhet som skall bli ogUtiga. JO frågar vad som
menas med "omöjliggöra": Hur stor nedskärning får tolereras? Kan
postdistributionen anses omöjliggjord, om brev bärs ut bara två eller tre
gånger i veckan eller om allmänheten hänvisas att själv hämta sina brev på
postkontoret?

Några instanser har varit inne på frågorna om på
vilken nivå och med vilken grad av detaljering besluten på det avtalsfredade
området bör fattas. Postverket betonar sålunda att bestämningen av
verksamhets-begreppet bör vara sådan att den inte tvingar staten att i detalj
fastställa verksamhetens omfattning eller art. Utformningen av reformen bör enligt
postverket i stäUet ge myndigheten möjlighet att utan avtalsbundenhet driva
verksamheten, vare sig den har ålagts myndigheten genom instmktion eller
upptagits som ett led i uppfyllandet av ett samhälleligt intresse att
myndigheten däratöver driver viss verksamhet. Socialstyrelsen åberopar
bestämmelsen i 8 kap. 7 § RF att regeringen efter bemyndigande från riksdagen
får utfärda föreskrifter rörande bl. a. skydd för liv, personlig säkerhet eUer
hälsa. I enlighet därmed har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter
om åligganden för den som utövar verksamhet inom hälso- och sjukvård eller
inom apoteksväsendet, såvida föreskriftema är påkallade av hänsyn till skydd
för enskUd eller för verksamhetens bedrivande i övrigt (lagen 1975: 100 med
vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. fl., ändrad senast
1975:750). Regeringen får också överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela
sådana föreskrifter. Socialstyrelsen poängterar, med hänsyn bl. a. till denna
lagstiftning, att den verksamhet över vilken styrelsen har tillsyn lämpligen
inte bör kunna få förändras tUl sitt iimehåll genom överenskommelser mellan de
koUektivavtalsslutande partema. Styrelsen vUl också fortsättningsvis ha
möjlighet att påverka vårdinnehållet genom att utfärda föreskrifter för personalens
yrkesutövning. I SF:s och TCO:s yttranden åberopas att riksdag och regering
enligt budgetutredningen mer konsekvent i framtiden skall bestämma målen för
myndighetemas verksamhet (SOU 1973: 43). Myndighetema skall i sin tur få ett
avsevärt utökat ansvar för val av medel vid genomförande av målen. De ramar
inom vilka myndigheterna själva har kunnat besluta om verksamheten kommer
därmed att utvidgas avsevärt. Enligt de båda organisationema bör i motsvarande
mån utrymme lämnas för en utvidgad förhandlings-och avtalsrätt för de statliga
tjänstemännen. SF och TCO föratsätter att all detaljreglering läggs på
myndighetsnivå. TCO lägger tUl att detta bör ske så, att de frågor som typiskt
sett inte ligger på poUtiskt beslutande-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 36

nivå
kan avtalsregleras. SACO/SR menar att reformen inte får föranleda att en
politisk församling eller myndighet, som beslutar efter delegering från sådan
församling, för att förhindra avtalsreglering ger mer detaljerade beslut än
som oundgängligen fordras för att få till stånd den beslutade verksamheten.

Ett par remissinstanser tar särskilt upp konkreta
exempel på frågor som kan komma upp under tUlämpningen av ett avtalsförbud.
Vissa frågor som hittUls varit hänföriiga tUl punkterna i 3 § andra stycket
StjL bör enUgt SA V också i fortsättningen vara undantagna från avtalsreglering.
Detta gäller exempelvis frågor om den organisatoriska uppbyggnaden av ett verk
och om myndighets stationeringsort dvs. myndighets lokalisering och
geografiska verksamhetsområde. Enligt SAV:s mening bör vidare regeringen eller
vederbörande myndighet få avgöra exempelvis vilka tider på dygnet eller vilka
dagar som myndigheten skall bedriva sitt arbete. Det bör sålunda inte såsom
ARK föratsätter (SOU 1975:1 s. 642) krävas lagreglering eller annat
riksdagsbeslut rörande dessa tider för att arbetsgivaren skall få bestämma om
dessa frågor inom t. ex. kommunikationsväsendet, skolväsendet eller annat
område, framhåller SAV. Generaltullstyrelsen anser att frågor om
tjänsteorganisationens utformning och om på vUka tider på dygnet och vUka
dagar som myndighetens verksamhet skall bedrivas bör ligga utanför avtalsområdet.
När det gäUer sådana frågor, t. ex. befattnings- och bemanningsplaner, bör
personalinflytandet enligt styrelsens mening i stället göras gällande vid
samråd och överläggningar. SÖ anför ett par exempel på, som det heter,
"föratsebara svårigheter". I skolförordningen regleras elevemas
fördelning på skolenheter, klasser, undervisningsgrapper samt förstärkningsanordningar
av olika slag. Regleringen av dessa frågor är av genomgripande betydelse för
skolans verksamhet och för omsorgen om den enskilde eleven liksom för det
allmännas kostnader för skolväsendet. Samtidigt påverkas i hög grad
personalens arbetsförhållanden, tjänsteunderlag, personalbehov etc.
Personalorganisationerna har alltså här viktiga intressen att bevaka. Enligt
Sö:s mening kan likväl sådana skolorganisatoriska frågor, som har klar
skolpolitisk betydelse, inte göras till föremål för förhandlingar. Ett annat
av Sö:s exempel gäller skoldagens utformning. Detta är enligt SÖ en fråga av
central betydelse för skolans verksamhet, som nu tUldrar sig stort intresse i
samband med be-handlmgen av SLÄ-utredningens förslag (SOU 1974: 5358). Sådana
frågor om skoldagens utformning, som regleras genom upprättande av schema,
torde bli förhandlingsbara enligt den föreslagna 12 § FKL, framhåller SÖ. Här
kan emellertid enligt SÖ:s mening uppstå ett gränsområde som är öppet för
många och kanske oförenliga bedömningar. Frågoma om förhandlingsrätten på
skolväsendets område bör bedömas också ur en annan synvinkel. F. n. finns en i
detalj gående författningsreglering av skolans inre organisation,
tjänsteorganisation m. m., som

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 37

medför
en utpräglad enhetUghet och Ukformighet i skolans utformning hos samtliga
huvudmän. Utvecklingen kännetecknas nu av strävanden att mmska den centrala
regleringen och decentralisera befogenheter och ansvar till kommuner och
enskUda skolor. Härigenom skaU skolan göras mera anpassbar till de lokalt
föreliggande förhåUandena i kommimema och i olika skolor och områden.
SSK-utredningen (U 1972: 06) har enligt sma direktiv att undersöka hur detta
skall kunna ske utan att principen om ett enhetligt skolsystem och en likvärdig
utbildningsstandard eftersatts. Man måste nu enligt SÖ stäUa sig frågan hur
förhandlingsrätten kommer att fungera om sådana förändringar blir genomförda.
Det är enligt SÖ då framför allt av vikt att understryka att en vidgad
förhandlingsrätt i detta läge mte får medföra, att den nuvarande
författningsregleringen och centrala styrningen ersätts av en central
avtalsreglering, som skulle kunna bU ett faktiskt hinder för den eftersträvade
anpassningen tUl lokala förhållanden. Svenska kommunförbundet ställer frågan
huravida. t. ex. kommunernas rätt att anlita en entreprenör resp. driva arbetet
i egen regi kommer att falla inom medinflytandeavtalets ram. Ett annat oklart
fall är enligt förbundet personalbehovsfrågan. Förbundet finner det å andra
sidan naturligt att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet uttalar ett
starkare stöd för att ett medinflytandeavtal kommer tiU stånd, när det gäller
sådana områden som arbetsmiljö och företagshälsovård.

Både SF och TCO föratsätter att en fråga inte skall
anses vara undantagen från avtalsreglering bara på den granden att den faller
imder den verksamhet som bedrivs av t. ex. domstolsverket, statskontoret,
statens personalutbUdningsnämnd eller statens personalnämnd. Här kan också
nämnas att enligt statens personalnämnds remissvar praktiskt taget all
personaladministration blir förhandlingsbar, om lagförslaget helt eller delvis
genomförs, t. ex. myndighetsvis anpassad personalpolitik,
per-sonaladministrativ planering, personalrörlighet (inkl. rekrytering och omplacering),
personalutveckling med personalutbildning, löne- och anställningsvillkor,
personalstatistik, samverkansformer, arbetsledning och arbetsorganisation samt
arbetsmiljö- och hälsofrågor.

Det kan anmärkas att många av de här återgivna
remissuttalandena har nära anknytning också till frågan huravida avtalsförbud
eller ogiltighetsregel bör användas som konstruktion i lagen (jfr avsnitt
4.3).

4.2
Utrymmet för avtalsreglering av särskilda frågor

4.2.1
Gällande ordning

Utöver "tjänsteorganisationens
utformning" (punkten a) och "myndighets verksamhet" (punkten b)
avser det i andra stycket i 3 § StjL resp. 2 § KtjL intagna avtalsförbudet
också vissa särskilda frågor (punkten c). Dessa frågor anges där inte direkt
utan beskrivs genom hänvisning till andra författningsbestämmelser.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 38

Av 3 § andra stycket c StjL framgår sålunda att
avtal inte får träffas om anställnings- eUer arbetsviUkor, som regleras i StjL
eller i författning vartUI StjL hänvisar, eller om anställnings- eller
arbetsviUkor, som enligt StjL tUlhör regeringens, riksdagens eller myndighets
beslutanderätt. Bland de frågor som regleras i andra paragrafer i StjL kan
erinras om frågor rörande anstäUning av tjänsteman, tjänstemans åUgganden, arbetskonflikter
(stridsåtgärder, neutralitetsrätt och skyddsarbete), tjänstemans bisysslor,
disciplinansvar och anställnings upphörande. Som exempel på frågor, som
regleras i författning som StjL hänvisar tUl eller som enligt StjL omfattas av
statens beslutanderätt, kan nämnas dels den i RF reglerade frågan om grunder
för tjänstetillsättning, dels de i StjS reglerade frågoma om viss lägsta ålder
eller företeende av läkarintyg som villkor för tjänst, om förfarandet vid
tjänstetillsättning, om särskild lä-kanmdersökning och om förening av tjänster,
dels de i kungörelsen 1974: 1007 reglerade frågoma om tidsbegränsning av
anställning. Med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1976 har vidare i 3 § andra
stycket c tagits in en erinran om att bestämmelsen gäller bara i den mån annat
inte följer av 19 §. Därmed upphävs avtalsförbudet beträffande disciplinpåföljder,
såvitt angår frågor som regleras i 18 § andra och tredje styckena StjL. Enligt
19 § StjL i dess nya lydelse skall nämligen kollektivavtal kunna ersätta
reglerna om disciplinpåföljder i 18 § andra och tredje styckena.

Den mot 3 § andra stycket c StjL svarande
föreskriften i KtjL, 2 § andra stycket c, har delvis ett annat innehåll.
Avtalsförbudet gäller på KtjL:s område sådant anställningsvillkor angående
tjänstetUlsättning, anställnings upphörande eller disciplinansvar som regleras
i lag eller i annan författning. Exempel på anställningsvillkor som efter
administrativ reglering omfattas av avtalsförbudet i 2 § andra stycket c KtjL
utgör vissa villkor som regleras genom föreskrifter i KtjS. Dessa föreskrifter
gäller dock bara i den mån regeringen förordnar. Så har skett beträffande bl.
a. de statligt reglerade lärartjänsterna inom det kommimala skolväsendet.
Föreskrifternas huvudsakliga innehåll svarar mot vad som gäller på statens
område. I fråga om disciplinansvar gäller fr. o. m. den 1 januari 1976
avtalsförbudet i punkten c bara i den mån annat inte följer av författning som
reglerar disciplinansvar. När det gäller tjänstemännen på det rent kommunala
området m. fl. framgår av förarbetena till KtjL att avsikten med föreskriften i
punkten c är bl. a. att frågor om tjänstetillsättning, disciplinansvar och
anställnings upphörande för sådana tjänstemän skall regleras antingen i lag
eller i kollektivavtal (prop. 1965: 60 s. 119). För dem har därför inte
utfärdats administrativa författningsbestämmelser i sådana frågor.

Det närmare innehållet i de
författningsbestämmelser som åsyftas i punkten c i andra stycket i 3 § StjL
resp. 2 § KtjL framgår av senare avsnitt (9,10 och 12).

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 39

4.2.2 Arbetsrättskommittén

ARK föreslår dels att bl. a.
punkten c i de angivna lagrammen skall omkonstrueras på visst sätt, dels att
vissa paragrafer i KtjS skall flyttas över tiU KtjL. Jag behandlar dessa
lagtekniska förslag i de båda närmast följande avsnitten (4.3 och 4.4).

Vidare föreslår ARK att en stor del av de bestämmelser,
främst i StjL, som punkten c avser skall ändras eller upphävas. Härigenom blir
det avtalsbara området i motsvarande mån utvidgat. BI. a. blir enligt förslaget
en del av de frågor som nu behandlas i StjS avtalsbarå. Dessa förslag tas upp
först i senare avsnitt (bl. a. avsnitt 12).

4.2.3 Remissyttrandena

I fråga om den allmänna
remissreaktionen på ARK:s förslag i deima del skall nu bara nämnas att
förslaget tUl strykningar m. m. lämnas utan erinran av SF och TCO, medan SAV
och andra statsmyndigheter anför åtskilliga invändningar. Riksförsäkringsverket
sätter för sin del i fråga, om inte en del tvingande lagbestämmelser i stället
för att upphävas bör göras dispositiva i förhållande till kollektivavtal.
Sådana författningsbestämmelser kan enligt verkets mening behövas för att den
offentliga verksamheten skaU kunna fungera även under avtalslöst tillstånd.

Remissinstansernas närmare
inställning till ARK:s förslag i denna del kommer att redovisas senare.

4.3 Förbud och ogiltighetsregel

4.3.1 Gällande ordning-

Som framgår av den föregående
redogörelsen får enligt 3 § andra stycket StjL avtal inte träffas om vissa
uppräknade frågor, däribland anställnings- eller arbetsviUkor, som regleras i
StjL eller i författning som StjL hänvisar till eller enligt StjL tUlhör
statens (regeringens, riksdagens eller myndighets) beslutanderätt, i den mån
annat inte följer av 19 §. I tredje stycket anges att avtal, som träffats i
strid mot andra stycket, i denna del är utan verkan. Lagen är således, såvitt
nu är i fråga, konstruerad som ett förbud i förening med en ogUtighetsregel.
Motsvarande konstruktion används i 2 § andra och tredje styckena KtjL.

Ämbetsansvarskommitlén föreslog i
sitt slutbetänkande (SOU 1972:1 s. 36, 124) att stadgandet i 3 § andra stycket
StjL skulle ersättas av en bestämmelse av innebörd att det i avtal inte fick
stadgas inskränkning i rätt för staten att besluta om de frågor som tidigare
angavs i punkterna a och b och inte heller inskränkning i den beslutanderätt i
övrigt som enligt StjL tillkom staten. Därjämte skulle ogiltighetsregeln i 3 §
tredje stycket utformas så, att den omfattade inte bara avtalsklausuler som
stred mot andra stycket utan också avtalsklausuler som stred mot an-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 40

nan
bestämmelse i StjL eller i författning som StjL hänvisade till. Motsvarande
ändringar föreslogs i 2 § KtjL. Den förordade ändringen, som utgjorde ett led i
kommitténs förslag i syfte bl. a. att avskaffa ämbetsansvaret, var enligt
kommUtén av formell beskaffenhet och alltså inte avsedd att medföra någon reell
utvidgning av avtalsfriheten eller annars någon ändring i sak av
"maktfördelningen" mellan tjänsteavtalsparterna. Den nuvarande
lagkonstruktionen med avtalsförbud ansågs emellertid av kommittén ge uttryck åt
en orealistisk syn på tjänsteavtalets verkliga natur och dessutom strida mot de
principer som gäller för avtalsparter på övriga områden, där rättsförhållandena
bedöms som i sin helhet avtalsreglerade även om avtalsinnehållet delvis kan
vara styrt av lag. Den föreslagna lagändringen skulle bota dessa brister och få
den effekten att det offentiiga tjänsteavtalet i sin helhet skulle omfattas av
samma civil- och processrättsliga regler som tjänsteavtal i allmänhet. I
rättsligt hänseende skulle ändringen enligt kommittén inte betyda mer än att
man, i överensstämmelse med lagen, skulle kunna i avtal föreskriva t. ex. att
arbetsgivaren ensam skaU bestämma arbetsuppgifterna för en myndighet. Däremot
skulle en mer detaljerad avtalsklausul rörande arten i visst hänseende av dessa
arbetsuppgifter drabbas av ogUtighet på grund av att arbetsgivaren enligt
huvudregeln om ensam bestämmanderätt på området inte är bunden av en sådan
detaljklausul. Med hänvisning till den principiella vinsten av att anpassa
tjänstemannalagarna tUl annan lagstiftning rörande privaträttsliga, ömsesidiga
rättsförhållanden ansåg sig kommittén ha fog för att avvisa de invändningar mot
förslaget som från olika håU hade förts fram under remissbehandlingen av kommitténs
principbetänkande (SOU 1969: 20). Ämbetsansvarskommitlén ansåg bl. a. att flera
remissinstanser däribland SAV och statens personalpensionsverk hade
missuppfattat principförslagets innebörd. Bland de invändningar som kommittén
avvisade märks också sådana som hade förts fram av statskontoret m. fl. Dessa
invändningar gick bl. a. ut på att den föreslagna nykonstraktionen vilken en
instans betecknade som högst besynnerlig knappast skulle medföra några
fördelar. Den nuvarande ordningen, dvs. en begränsning av avtalsområdet till
de ämnen som parlema äger disponera över, ansågs av dessa instanser vara bättre
ägnad att förebygga missförstånd och irritation i den praktiska tillämpningen.

Under remissbehandlingen av ämbetsansvarskommitténs
slutbetänkande stödde LO kommitténs förslag med motivering bl. a. att ändringen
av lagkonstraktionen leder till att berörda bestämmelser får en mer logisk
uppbyggnad och framför allt åstadkommer ett närmande tUl den privata
arbetsmarknadens regelsystem. Däremot avstyrktes förslaget av bl. a. SAV,
förhandlingsutredningen och lönesystemutredningen (C 1968: 17). SAV och
lönesyslemutredningen ansåg att de av kommittén aktualiserade reformerna i
fråga om ansvarssystem och pro-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 41

cessuella
frågor skulle kuima vidtas utan den föreslagna lagändringen.
FörhandUngsutredningen påpekade bl. a. att som huvudregel bör gälla att
förhandlings- och avtalsrätten begränsas tiU frågor som de avtalande partema
förfogar över. Ändringen kunde enligt utredningen vara ägnad att i
förhandlingssammanhang skapa eller skärpa motsättningar. Och enligt juridiska
fakulteten vid Ltmds universitet framstod den av kommittén föreslagna
omformuleringen närmast som en lek med ord.

I
prop. 1975: 78 (s. 140) om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i
offentlig verksamhet, m. m., åberopade chefen för justitiedepartementet att
ämbetsansvarskommitténs lösning hade kritiserats såsom ägnad att komplicera
förvaltningsprocessen och leda till missförstånd. Han förklarade också, efter
samråd med dåvarande statsrådet Löfberg, att han delade den av vissa
remissinstanser framförda uppfattningen att den föreslagna lagändringen inte
var nödvändig för att kunna genomföra kommitténs förslag i övrigt.

På grand härav och för att inte föregripa de
Överväganden som ARK:s arbete kunde leda till förordade departementschefen, att
den nuvarande ordningen med avtalsförbud i StjL och KtjL skulle behållas t. v.
Riksdagen antog propositionsförslaget i denna del (JuU 1975: 22, rskr 1975:
212).

Den
nya lagstiftningen (SFS 1975: 667, 668, 753 m. fl.), som har trätt i kraft den
1 januari 1976, innebär ett slopande av ämbetsansvaret och en ny utformning av
disciplinansvaret m. m. med oförändrad konstraktion av 3 § StjL och 2 § KtjL.

4.3.2
Arbetsrättskommittén

ARK (majoriteten) föreslår att
ämbetsansvarskommitténs lagförslag med vissa formeUa justeringar skall läggas
tUl grand för en ny konstraktion av 3 § StjL och 2 § KtjL. ARK anför till stöd
för förslaget i denna del bl. a. följande.

Den
nya lagkonstruktionen innebär att ett avtalsviUkor frånkänns giltighet
generellt bara om det direkt reglerar myndighets verksamhet (SOU 1975:1 s.
643). I annat fall t. ex. om avtalsvillkoret reglerar en arbetsledningsfråga
blir villkoret ogUtigt bara om det omöjliggör den avsedda verksamheten. I
sådana fall kan problem uppstå, medger ARK (s. 641). Men enligt ARK bör det
normalt inte erbjuda svårigheter vare sig att faststäUa vad slags intresse, som
en viss verksamhet är avsedd att tUlgodose och som i princip ligger utanför
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, eller att därefter pröva
huravida viss eller vissa avtalsklausulers tillämpning gör det omöjligt att
tUlgodose detta intresse. Det kan ofta tUlgodoses inom vida ramar, när det
gäller formen för verksamhetens bedrivande. Och det är först när dessa ramar
överskrids som verksamheten i fråga kan anses omöjliggjord. Skulle

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 42

prövningen
i ett särskilt fall ge vid handen att sådant hinder uppkommer genom
avtalsregleringen, äger det allmänna rätt att för detta särskilda fall
bestämma en annan reglering (s. 642). Normalt bör alltså enskilda villkor i
träffade avtal anses gälla efter sina ordalag med den underförstådda
begränsningen att de inte får tillämpas så, att myndighets verksamhet
omöjliggörs. Innehållet i den föreslagna tvingande lagregeln bör på detta sätt
enligt ARK ses som en förutsättning för varje träffat avtal, även om detta inte
kommer tUl särskilt uttryck i avtalet.

Den
offentiige arbetsgivaren måste enligt ÄRK:s majoritet givetvis även i
fortsättningen ha rätt att avböja förhandlingar som åsyftar att nå ett avtal
som strider mot en tvingande regel i tjänstemannalagstiftningen (s. 677). Men
enligt ARK medför den nya konstruktionen i lagstiftningen inte någon
begränsning av hans förhandlingsskyldighet, när fråga uppkommer huruvida han
har tillämpat en tvingande regel på rätt sätt. Detsamma gäller tvist om
tillämpningen av t. ex. de uppsägningsregler i LAS till vilka StjL hänvisar.
Genom att ersätta den nuvarande avtalsförbudsregeln med samma typ av
ogiltighetsregel som lagstiftaren har använt, när han inom andra rättsområden
har funnit skäl att reglera avtalens innehåll, uppnås sålunda bl. a. att
förhandlingar kan föras i fråga huravida tillämpningen i det enskilda fallet av
viss bestämmelse har varit riktig eUer oriktig (s. 634). Dessutom uppnås att
sådan tvist i princip kan behandlas på samma sätt i processueUt hänseende som
andra tvister i allmänhet om anställningsavtal. Tas avsedda bestämmelser
tyst eller uttryckligen in i kollektivavtal, bör vidare de för brott mot
sådana avtal tillämpliga påföljdsreglema kunna användas.

Prövningen av hithörande tvister bör enligt ARK (s.
641) kunna ske vid AD. Delta bör gälla såväl tvist, där talan förs om
förhandlingsrättens omfattning vad avser ett yrkat men ännu inte träffat
avtal, som tvist rörande giltighet av ett redan träffat avtal. Påstår den offentiige
arbetsgivaren att en yrkad eller redan träffad avtalsbestämmelse skulle
innebära avgörande hinder för myndighets verksamhet, är det enligt ARK hans sak
att påvisa hindrets existens.

Ett
speciellt undantag från den annars rådande avtalsfriheten bör emellertid enligt
ARK (s. 642) läsas in i förslaget, nämligen för det fall att riksdagen i
samband med ett verksamhetsbeslut också förklarar, att verksamheten skall
fullgöras på vissa tider, t. ex. att postdistribution tUl allmänheten skall
ske vid vissa tidpunkter dagligen. I sådant faU bör enligt ARK avtalsvUlkor om
arbetstidens förläggning inte omöjliggöra verkställandet av riksdagsbeslutet.
Skulle ett sådant beslut drastiskt avvika från ett redan träffat avtal om
arbetstidsförläggning, bör det enligt ARK ankomma på den offentiige arbetsgivaren
att tUlsam-mans med avtalsmotparten söka lösa uppkommande problem. Detta kan

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 43

ske
t. ex. genom att parterna träffar en ny överenskommelse som i görligaste mån
tUlgodoser båda parters intressen.

I fråga om 10 § StjL anför ARK i detta sammanhang
(s. 642) att tjänstemannen f. n. har en offentligrättslig plikt att fullgöra
det arbete som krävs för att myndighetens verksamhet inte skall omöjliggöras.
Enligt ARK gäller 10 § bara på det avtalsförbjudna området.-Om ARK:s förslag
att upphäva 10 § genomförs, måste förekommande arbets- och lydnadsplikt i
fortsättningen i princip hämta sitt stöd i de träffade arbetsavtalen, även i de
fall där arbetsgivaren med stöd av 3 § skall kunna förfoga över viss
arbetsledningsfråga (s. 652). På det avtalsbara området torde enligt ARK
arbetsskyldighetens omfattning i brist på avtal få bedömas efter de principer
som gäller på den privata arbetsmarknaden (jfr ÄD:s dom 1929 nr 29).

En ledamot av ARK (statssekreteraren Aldestam) är
skUjaktig och anför följande (SOU 1975: 1 s. 907). övertygande skäl har inte
visats för att ämbetsansvarskommitténs förslag bör bUda utgångspunkt för ÄRK:s
överväganden beträffande 3 § StjL och 2 § KtjL. Ämbetsansvarskommitténs
förslag i denna del tjänade ju det speciella syftet att bilda grandvalen för
ett ulomstraffrättsligt sanktionssystem. Reservanten delar helt
förhandlingsutredningens kritik mot sistnämnda förslag. Förhandlings-och
avtalsrätten bör sålunda vara begränsad till frågor som partema förfogar över.
Ett genomförande av förslaget skulle nämligen kunna leda till motsättningar i
förhandlingssammanhang. En ordning sådan som den av ARK:s flertal förordade
enligt vUken den offentliga arbetsgivarsidan har att i det konkreta faUet ange
att ett visst avtalsinnehåll innebär avgörande hinder för myndighets
verksamhet är enligt reservationen knappast ägnad att förebygga motsättningar
parterna emeUan. Reservanten åberopar att också ARK:s flertal har konstaterat
vissa svårigheter som den föreslagna övergången från avtalsförbud till
ogiltighetsregel av nytt slag kan medföra. Det av ARK:s flertal anförda
exemplet med en avtalsreglerad arbetsledningsfråga utgör enligt reservanten en
god U-lustration till sådana svårigheter. Han åberopar särskilt svårighetema i
samband med aUa de gränsfaU där arbetsledningen på olika nivåer ställs inför
frågan huruvida en viss avtalsklausul kolliderar med det allmännas
beslutanderätt i fråga om verksamheten. ARK:s resonemang i samband med det
specieUa undantaget för riksdagsbeslut i fråga om vissa tider för verksamheten
är enligt reservanten dessutom föga verklighetsbetonat med tanke på att frågor
sådana som de som rör arbetstidens förläggnmg inte är av den arten att de
lämpligen kan på förhand bindas genom riksdagsbeslut i samband med
bestämmandet av verksamhetens utformning i stort. Enligt hans mening är detta
ytteriigare ett exempel på olägenheterna av en reglering, som för att kunna
fungera måste förses med så många förbehåll som den av ARK:s flertal
skisserade. Reservanten anser att frågan om på vUka tider myndigheterna skall
bedriva sin verk-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 44

samhet
i många faU är en sådan fråga som direkt berör verksamheten. Han åberopar som
skäl att inte frångå den nuvarande lagkonstraktionen också det
överläggningsinstitut som har införts i tvister som rör avtalsförbjuden fråga
(52 § StjL, 7 § KtjL). Reservanten, som fömtsätter att tvister i de alltjämt
avtalsförbjudna ämnena genom uttrycklig lagbestämmelse styrs tUl AD, förklarar
sig på grund av det anförda inte beredd att slopa den nuvarande
lagkonstraktionen.

4.3.3
Remissyttrandena

Först kan anmärkas att åtskilliga av de synpunkter
som tidigare har redovisats i samband med redogörelsen för remissutfallet,
såvitt gäUer regleringen av frågor om tjänsteorganisationens utformning och om
myndighets verksamhet, också gäller lagens utformning i denna del. Jag skall
nu redovisa de särskilda synpunkter som har anförts på frågan om lagens
konstraktion.

Sju
av de remissinstanser som går in på den frågan lämnar ARK:s majoritetsförslag
utan erinran eller är i varje fall benägna att inte resa avgörande invändningar
mot detta, nämligen Svea hovrätt, RRV, AD, länsstyrelsen i Västerbottens län
(majoriteten), LO, SF och TCO. Svea hovrätt påpekar att ARK på denna punkt utan
närmare egen motivering har tagit ämbetsansvarskommitténs förslag som en
utgångspunkt. Syftet med den ändrade lagkonstraktionen har angetts vara att det
offentliga anställningsförhållandet skulle bli att betrakta som tUl aUa delar
avtalsgrundat. Hovrätten anser emellertid att detta rent faktiskt torde vara
fallet endast i den begränsade meningen att arbetstagaren genom anställningsavtalet
får anses ha gått med på att rätta sig efter, föratom direkt tvingande
lagstiftning, de villkor som arbetsgivaren uppställer på områden där hans
ensidiga bestämmanderätt inte får inskränkas genom avtal. Enligt hovrätten
saknas emellertid anledning till erinran mot den av ARK föreslagna
uppläggningen, om den tas endast för vad den är, nämligen en lagteknisk
hjälpkonstraktion, och inte tiUåts få självständig betydelse i sak. Liknande
instäUning har RRV. AD anför att den ändrade ordalydelse som ARK vUl ge det
aktuella lagrammet inte i sig torde innebära att man åstadkommer den av ARK
åsyftade ordningen, nämUgen att det offentliga anställningsförhållandet för
framtiden skall ses som avtalsgrandat. Formellt kan de av ARK föreslagna
paragraferna enligt AD sägas vara uttryck för ett avtalsförbud i lika hög grad
som de bestämmelser som gäller f. n. överträdelser leder i båda fallen enligt
paragrafernas sista stycke till att avtalsbestämmelserna blir OgUtiga.
Uppenbarligen är det denna rättsföljd som är avtalsförbudets kärna. ARK:s
syfte med den nya ordalydelsen av paragra-femas andra stycke synes enligt AD
vara att markera ett nytt synsätt på det offentliga anstäUningsförhåUandet.
Frågan är då om det finns fog för att anlägga ett sådant nytt synsätt. Genom de
reformer rörande de

s. 45 Kontrollera mot PDF

frop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 45

offentliga
tjänstemännens ställning i arbetsrättsligt hänseende som inled- den
offentliga sektom utveckla medbestämmandet. LO hänvisar i övrigt i sitt
yttrande bl. a. till SF:s yttrande. SF och TCO anser att vissa av de fördelar
som följer med den av ARK-majoriteten förordade ogiltighets-konstruktionen
skulle kunna uppnås även med en avtalsförbudskonstruk-tion vilken liksom i nu
gäUande lag kombineras med en ogUtighetsregel. Härför krävs dock vissa
justeringar och kompletteringar av lagtexten. Av principiella skäl anser de båda
organisationerna emellertid att en lagstiftning som reglerar förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare inte skall baseras på förbudsregler.
Enligt organisationerna bör i stället i likhet med vad som gäller annan
lagstiftning på arbetsmarknaden avtal eller avtalsvUlkor som inte är
önskvärda för samhäUet

I övrigt visar remissutfallet en markant
uppslutning på reservanten Aldestams linje. Sålunda erinrar JK om den
fundamentala skillnad i den privata och den offentliga verksamhetens karaktär
som kommer tiU uttryck i förhållandet raeUan arbetstagare och arbetsgivare på
så sätt, att parterna på den offentliga sektom inte äger fritt avtala om
myndighets verksamhet eUer om förhållanden som kan påverka innehållet i den ofientliga
myndighetsutövningen. I motsats tUl ARK anser JK att en förbudsregel bör
finnas kvar på det område som stadgandet i 3 § andra stycket StjL föreslås
omfatta. Man bör enligt hans mening redan vid ett avtals ingående ha reda på om
man rör sig inom det avtalsbara området eUer inte. JO kan inte finna annat än
att frågan är rent teknisk till sin innebörd och av föga principiellt intresse.
Motivet för en ändring av gällande lags system synes främst vara att man menar
att vissa avtalsklausuler visserligen bör vara i princip tUlåtna men att de
inte får tUlämpas på sätt som omöjliggör myndighets verksamhet. JO riktar
kritik mot ARK:s tankegång och framhåller att man i lagtexten bör säga ut vad
man menar. Som ARK:s förslag nu är kan man enligt JO:s uppfattning

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 46

endast
genom ett fmläsande av motiven förstå vad som ligger bakom orden. Enligt SJ
saknar den föreslagna lagtexten täckning för ARK:s uppfattning att
"ogUtighet drabbar bestämmelser som gör det omöjligt att utöva den
offenfliga verksamheten på sådant sätt att de intressen som verksamheten är
avsedd att tUlgodose kan tryggas". Det måste också enligt SJ vara
vanskligt att bygga en objektiv och enhetiig lagtillämpning på en analys av de
intressen som skall tillgodoses med en viss myndighets verksamhet. Televerket
synes också mena att lagtexten saknar täckning för motiven i denna del. En
ledamot av länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den nuvarande
förbudsregeln bör behållas för att inte föranleda oklara situationer, som vore
hindrande i arbetet. Kammarrätten i Stockholm anför att den föreslagna
ordningen synes i hög grad diskutabel. Med den av ARK valda lagkonstruktionen
skulle man kimna ingå avtal som den offentiige arbetsgivaren i vissa situationer
mte får följa. Det är enligt kammarrätten mera tiUtalande att parterna från
början kommer överens om vad de är vUliga att stå för och sedan anpassar sina
överenskommelser härefter. Dessutom innebär ÄRK:s konstraktion att den
offentiige arbetsgivaren i fråga om tolkningsföreträde kommer i förmånligare
läge än vad fallet är på den privata sektorn, nämligen om han gör gällande att
en viss fråga inkräktar på myndighetens verksamhet. Detta behöver väl i och för
sig inte vara orimligt, men enligt kammarrätten är det bättre att i samband med
slutandet av avtalet om arbetsledningsfrågorna klara ut gränserna för det
avtalsbara området och sedan behandla detta precis på samma sätt som det
privata. ÖB anser den föreslagna konstruktionen f. n. olämpUg för
försvarsmakten, bl. a. med hänsyn tiU de oklarheter som finns i betänkandet.
Försvarets civilförvaltning menar att den föreslagna lagkonstraktionen
troligtvis kommer att medföra tolkningssvårigheter och med stor sannolikhet
även motsättningar mellan parterna vid lokala och centrala förhandlingar.
Riksförsäkringsverket, som särskilt åberopar den anförda reservationen, hävdar
att den av ARK-majoriteten föreslagna utformningen av 3 § StjL kan leda till
att parterna vid avtalsförhandling i praktiskt taget varje fråga måste bedöma
vad som ligger i begreppet myndighels verksamhet och vilket avtalsinnehåll som
påverkar verksamheten i sådan grad, att den inte kan fullgöras på det sätt som
lagstiftaren har avsett. Verket delar reservantens farhågor för en ökad risk
för motsättningar mellan partema. Också postverket ansluter sig tUl reservationen
vad gäller den tekniska utformningen av 3 § StjL. Generaltullstyrelsen
förordar lUcaså att nuvarande konstraktion med avtalsförbud i förening med
OgUtighetsregel behålls. TiU stöd härför åberopar styrelsen att det för att
förhandlingama skall kurma ske under parternas ömsesidiga förtroende är
nödvändigt att skapa ett avlalsrättsligt läge där parterna verkligen råder över
de frågor som förhandlingarna avser. Det kan svårligen åstadkommas med en
regel, som gör det möjligt för ar-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 47

betsgivaren
att i efterhand hävda att ett avtals innehåll innebär avgörande hinder för
myndighets verksamhet och därmed är ogUtigt. ARK:s konstruktion medför också en
viss osäkerhet om ett kollektivavtals tUl-lämpning i det enskUda fallet. Vidare
kan enligt styrelsens mening ett system som bygger på ARK:s förslag medföra
större risk för olikartad utveckling inom skUda delar av det statliga området.
Styrelsen pekar också på att den nuvarande ogUtighetsregeln i 3 § tredje
stycket StjL torde behöva komma i tiUämpning endast i rena undantagsfall.

Flera
remissinstanser pekar, liksom Svea hovrätt, på majoritetsförslagets nära
bindning tUl ämbetsansvarskommitténs förslag. Svenska kommunförbundet anser
att hänvisningen tUl sistnämnda förslag inte utgör något bärande skäl i detta
sammanhang. Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala anför att
föratsättningama för ARK:s lagförslag i viss mån har rabbats genom att den
nuvarande konstruktionen i lagen har behållits vid avskaffandet av
ämbetsansvaret. Samma påpekande görs av riksskatteverket, som också anför att
skillnaden mellan förbud mot avtal och ogiltighet av avtal synes vara hårfin.
Eftersom den föreslagna regeln dessutom torde leda tUl ett mera komplicerat
förvaltningsförfarande med störte risker för missförstånd och gränsproblem,
instämmer riksskatteverket i reservationen. Både Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet anser att den nuvarande lagkonstraktionen bör behållas. SA
V delar reservantens uppfattning att den föreslagna lagkonstraktionen kan
medföra komplikationer och motsättningar i förhandlingsarbetet genom att
avtals- och förhandlingsrätten inte som hittills skulle vara begränsad till frågor
som förhandlingsparterna vid förhandlingstillfället vet att de förfogar över.
SAV menar också att om det anses lämpligt att tvister rörande frågor som är
avtalsförbjudna i sak skall handläggas på samma sätt som övriga tvister, så
torde detta kunna genomföras utan att en formell avtalsbestämmelse täcker dessa
frågor. SÖ kan för sin del inte finna annat än att den föreslagna
konstruktionen med en ogiltighetsregel är teoretiskt svårgripbar och till sina
konsekvenser tvivelaktig. Ätt i avtalsbarheten i princip inrymma frågor som
parterna faktiskt inte förfogar över synes SÖ vara en onödig eftergift åt ett
teoretiskt betraktelsesätt vilken komplicerar den praktiska verkligheten.
Konstraktionen kan förutses leda tiU svårigheter i förhandlingsverksamheten och
införa ett osäkerhetsmoment i rådande avtalstUlstånd. Arbetsgivaren kan enligt
SÖ:s mening bli nödgad att när som helst göra gällande att viss bestämmelse i
gällande avtal skall anses ogUtig, t. ex. på grand av beslutad ändring i
verksamheten. SÖ, som anser alt den nuvarande konstraktionen ger bättre
föratsättningar för att skapa klarhet om gränser för det avtalsbara området,
ansluter sig tiU reservationen på denna punkt.

Ett par remissinstanser diskuterar vissa särskilda
frågor med anknytning tiU frågan om lagkonstraktionen. AD pekar liksom ARK på
att den grundregel som ligger bakom den nuvarande konstraktionen av 3 § StjL

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 48

hänger
samman också med regleringen i 10 § av statstjänstemännens arbets- och
lydnadsplikt. Ett fasthållande vid det nuvarande betraktelsesättet på det
offenfliga anställningsförhållandet synes enligt AD i konsekvensens namn kräva
att lagstiftningen om arbets- och lydnadspUkten inom det avtalsförbjudna
området kvarstår oförändrad. Enligt JK skall statliga och kommunala organ inte
behöva föra talan inför AD för att få garantier för att den offentliga
verksamheten skall kunna upprätthåUas och inte heller ha att vid sådan tvist
inför AD vara nödsakade att bevisa att en viss verksamhet eller åtgärd åligger
myndighet. Det synes JK vara tUlfyllest att, såsom stadgas i 52 § StjL,
parterna har möjlighet att vid tvist inom det avtalsförbjudna området ta upp
överläggningar med varandra. SO pekar också på att enligt ARK:s förslag mycket
stora krav måste ställas på arbetsgivarens bevisning, om han vUl åberopa
ogiltighetsregeln. Svenska kommunförbundet hävdar att det är en tung bevisbörda
som enligt förslaget läggs på kommunerna. Det torde finnas många frågor som
klart hör samman med "myndighets verksamhet" men där det är svårt att
förebringa bevisning om att det föreligger avgörande hinder för verksamhetens
bedrivande. Förbundet hävdar också att konmiunema måste ha tolkningsföreträde i
fråga om myndighets verksamhet. I anledning av förslaget att tvister om det
avtalsbara områdets avgränsning skall prövas av AD anför förbundet att andra
möjligheter att lösa sådana tvister måste undersökas. Landstingsförbundet menar
att omfattningen av myndighels verksamhet inte kan få bli ett bevisbördeproblem
på det sätt ARK föreslår och att arbetsgivaren måste ha tolkningsföreträde.
Däremot stryker SACO/SR under att den part som hävdar att en viss
avtalsbestämmelse skall omfattas av den föreslagna ogUtighetsregeln också
skall bära bevisbördan i tvist om regelns tUlämpning. Liksom reservanten
Aldestam förutsätter generaltullstyrelsen att tvister i avtalsförbjudna frågor,
som rör arbetstagares förhållande till arbetsgivaren, skall styras tUl AD. Styrelsen
anser också att begränsningen i förhandlingsrätten så långt det är möjligt bör
kompenseras med en överläggningsrätt och en
överläggningsskyldighet. Vid utformningen av bestämmelser därom kan enligt
styrelsen den av ARK förordade lydelsen av 12 och 13 §§ FKL tjäna till
ledning. Lantbruksstyrelsen ansluter sig i fråga om prövningen av tvister om
det avtalsbara områdets avgränsning m. m. tUl reservationen. SJ föreställer sig
att den föreslagna lagtexten innefattar förbehåll för statens beslut i fråga om
verksamheten bara i materieUt hänseende och således inte omfattar bestämmelser
om formerna för sådana beslut. Är denna iakttagelse riktig, så vUl SJ härtiU
anmärka att den statliga beslutsmekanismens utformning och funktion utgör en
allmänt medborgerlig angelägenhet och därför hittUls inte ansetts böra
underkastas arbetsrättsUg reglering. Svea hovrätt avstyrker ARK:s förslag i
fråga om skadestånd för brott mot koUektivavtal, eftersom en sådan påföljd i
sammanhanget ter sig verklighets-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1915/16:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 49

främmande.
Ett sådant tillvägagångssätt bör enligt hovrättens mening inte tillämpas på den
offentliga sektom, i synnerhet inte när det gäller tvingande lagbestämmelser
som avser att skydda intressen utanför förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare.

Flera remissinstanser, däribland socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, arbetarskyddsstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms
län, anser att frågan om förbud och ogiltighetsregel kräver ytterligare
bearbetning och utredning.

4.4
Vissa lagtekniska frågor

4.4.1
Gällande ordning

Fråga har uppkommit om gränsen mellan lag och
förordning på KtjS område.

Enligt
nuvarande ordning upptar KtjL i dess lydelse fr. o. m. år 1976 motsvarighet
tiU föreskrifterna i StjL bara i fråga om KtjL:s tiUämpnmgsområde (1 §), avtals
tillämpningsområde och avtalsförbud (2 §), arbetskonflikter (35 §§) och
särskUd överläggning (7 §). Andra frågor på det kommunala området m. m. lämnas
i KtjL över för reglering i annan offentligrättslig ordning resp. för
reglering i avtal. Detta gäller också sådana offentliga tjänster som varken är
statliga eller rent kommunala, t. ex. vissa tjänster hos aUmän
försäkringskassa. I praktiken har regleringen av de egentiiga
kommunaltjänstemännens arbets- och anställningsvUlkor i viss utsträckning skett
genom tjänstereglementen, som antas ensidigt av arbetsgivaren men som grundas
på överläggningar och överenskommelser som står förhandlingar och kollektivavtal
nära (jfr prop. 1965: 60 s. 118 och 119).

För
den del av det icke-statliga tjänstemannaområdet som är statiigt lönereglerad
främst det kommunala skolområdet finns bl. a. i KtjS motsvarigheter tUl
övriga föreskrifter i StjL. KtjS innehåller dessutom föreskrifter som svarar
mot dem i StjS. Det innebär att för lärare m. fl. gäller en offentligrättslig
reglering med i huvudsak samma avgränsning av avtalsområdet och innehåll i
övrigt som den reglering som gäller för statstjänstemän. Men många frågor, som
för statstjänstemännens del regleras i lag, regleras alltså för lärarna m. fl.
i stället i administrativ författning.

KtjS omfattar efter regeringens förordnande
offentliga tjänster av skilda slag och vid olika myndigheter och inrättnmgar.
Som exempel på regeringsbeslut, varigenom KtjS helt eUer delvis har gjorts
tUlämplig, kan nämnas förordnanden angående viss personal vid Stiftelsen
Svenska institutet och vid Stockholms intemationella fredsforskningsinstitut, 1
§ kungörelsen (1967: 87) med vissa bestämmelser om tjänstemän hos allmän
försäkringskassa (1 § ändrad senast 1973: 463), 15 § stadgan (1968: 146)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (stadgan

4
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 50

omtryckt
1972:456, 15 § ändrad senast 1975: 1152), förordnande angående
Margarethahemmet, förordnande i regleringsbrev angående tjänsteman hos
Stiftelsen Nordiska museet och hös Stiftelsen Tekniska museet, 23 §
privatskolförordningen (1967: 270, 23 § ändrad senast 1975:454), 5a §
folkhögskoleförordningen (1958:478, 5a § ändrad senast 1975: 398), 10 kap. 4 §
skolförordningen (10 kap. 4 § ändrad senast 1975: 269), 54 § förordningen om
kommunal och staflig vuxenutbildning (54 § ändrad senast 1975: 362), 2 a §
kyrkomusikerstadgan (1950: 375, 2 a § ändrad senast 1975: 1193), 16 a § stadgan
(1961: 210) för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet (16 a § ändrad
senast 1975: 1200), 2 § förordningen med vissa bestämmelser om anställning som
präst (2 § ändrad senast 1975: 957), 7 § förordningen (1975: 337) om tjänster
som lärare vid skolväsendet i kommun, förordnanden angående tjänstemän hos
Svenska språknämnden och hos Sveriges utsädesförening samt 1 § reglementet
(1960: 322) för skogsvårdsstyrelserna (1 § ändrad senast 1965: 855). Det kan
nämnas att vissa föreskrifter i KtjS är undantagna i de författningar som rör
skolan och kyrkan, främst de som rör tjänstetillsättning och vikariat. I
stället har särskUda bestämmelser härom tagits in i resp. författning.
Exempelvis i skolförordningen sägs dessutom att KtjS i övrigt skall gälla
"på det sätt som följer" av förordningen. Detta innebär givetvis en
betydelsefull inskränkning i KtjS tillähiplighet.

4.4.2
Arbetsrättskommittén

ARK sätter i fråga, om det inte är motiverat att
tydligare än f. n. göra klart att alla frågor, som reglefas i KtjS och som har
motsvarighet i StjL, skaU höra till det avtalsförbjudna området (SOU 1975:1 s.
670). Vissa av dessa frågor, t. ex. frågan om rätten att ha bisysslor (16 §
KtjS), faUer utanför punkten c i 2 § KtjL och kan enligt ARK inte heUer utan
vidare fogas in under avtalsförbudet i fråga om myndighets verksamhet (punkten
b i samma lagrum). Ett klarläggande kunde nås genom att föra över
föreskrifterna i fråga från KtjS till lag. ARK riktar vidare principiella
invändningar, delvis av statsrättsUg natur, mot den nuvarande lagstiftningstekniken
på KtjS område.

I betänkandet föreslås därför att ett antal
föreskrifter i KtjS förs över tiU KtjL. Därvid skaU enligt förslaget dock ses
till att dessa föreskrifter liksom f. n. bara omfattar sådana statiigt
lönereglerade tjänster beträffande vUka regeringen har meddelat förordnande om
föreskrifternas tUlämpnmg (1 § KtjS, förslaget till 1 § första stycket andra
punkten KtjL). Därmed åsyftas, som framgår av väd nyss har sagts, lärartjänsterna
m. fl. I fråga om dessa tjänster skall sålunda KtjL enligt ARK:s förslag tiU
stora delar svara mot StjL. På motsvarande sätt skäll återstående föreskrifter
i KtjS svara mot StjS. Detta skall gäUa även vid ett genomförande av förslaget
i de avsnitt som innebär att åtskiUiga para-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 51

grafer
i nuvarande StjL och KtjS skall upphävas och att en paragraf i StjL (8 §) skaU
föras över tiU StjS.

ARK har dock inte ansett sig böra föreslå någon
gemensam lagstiftning för statliga, kommunala och andra offentliga tjänstemän
eller andra arbetstagare.

4.4.3
Remissyttrandena

Under remissbehandlingen har de nu upptagna
lagtekniska frågoma i motsats tUl frågan om konstruktionen av 3 § StjL resp.
2 § KtjL uppmärksammats bara i mycket begränsad mån. Detta har skett i anslutning
tUl de särskilda bestämmelsema. Yttrandena i denna del redovisas därför
senare. Någon allmän erinran mot förslaget har således inte gjorts.

5
Förhandlingsrätten

5.1 Rätt till
avtalsförhandling och annan förhandling

5.1.1 Gällande
ordning

Enligt
4 § FFL äger arbetsgivare eller förening av arbetsgivare, på den ena sidan,
samt förening av arbetstagare, på den andra sidan, påkalla förhandling rörande
reglering av anstäUningsvUlkoren ävensom rörande förhållandet i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Påkallas förhandling är motparten skyldig att
träda i förhandling i frågan. I FFL görs inte något undantag härvidlag för det
offentliga området. Förhandlingsrätten omfattar inte frågor som träffas av
avtalsförbudet i 3 § StjL eller 2 § KtjL (SOU 1965: 60 s. 116, jfr avsnitt 4).
Den offentiige arbetsgivaren har i sådana frågor en ovillkorlig rätt att
besluta om och genomföra de åtgärder han finner lämpliga, utan att han först
behöver träda i förhandling med arbetstagarsidan.

Uppkommer
mellan den offentiige arbetsgivaren och arbetstagarför-enmg tvist om viss fråga
omfattas av förhandlingsrätten eller inte, kan frågan enligt 6 § andra stycket
lagen (1920: 245) om medling i arbetstvister (6 § ändrad senast 1936: 507)
underställas AD:s prövning efter anmälan av förlikningsman. Finner AD att
frågan är förhandlingsbar, kan domstolen förelägga och utdöma vite för
föfhandlingsvägran. Part kan också väcka talan inför AD med yrkande om
fastställelse av förhandlingsskyldighetens omfattning. Någon talan om fullgörande
av förhandlingsskyldigheten är däremot inte möjlig f. n., om annat inte följer
av kollektivavtal.

5.1.2 Arbetsrättskommittén

ARK föreslår att förening på endera arbetsgivar-
eller arbetstagarsidan skall ha rätt att påkalla förhandling med förening på
motsidan rörande viUkor varom koUektivavtal kan träffas eller eljest rörande
förhål-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 52

lande
som avses med FKL. Sådan rätt skall tUlkomma förening av arbetstagare även i
förhållande tUl arbetsgivare, hos vilken medlem i föreningen är eller varit
arbetstagare, liksom arbetsgivare i förhållande tUl sådan förenmg (11 § FKL).
KoUektivavtal skall enligt förslaget kimna träffas om vUlkor rörande arbetet
och lön eller annan ersättning härför samt vUlkor i övrigt rörande förhåUandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare (20 § FKL). ARK föreslår vidare att
arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skaU vara skyldig att förhandla
med lokal sammanslutning av arbetstagare som påkaUar sådan förhandling även i
fråga som arbetsgivaren enligt avtal äger slutligen bestämma över. Därvid skall
arbetsgivaren vara skyldig att avvakta med beslut eller annan åtgärd i frågan
tUls förhandlingen har slutförts, om sådant uppskov skäligen kan krävas av
honom (12 § FKL). Iakttar inte arbetsgivaren sin uppskovsskyldighet, inträder
enligt förslaget skadeståndsansvar (45 §). Avser arbetsgivaren alt fatta beslut
eller eljest vidtaga åtgärd som medför viktigare förändring av drifts- eller
arbetsförhåUandena eller av anställningsförhållandena i övrigt, skall han
enligt förslaget vara skyldig att själv ta initiativet tUl lokal förhandling
innan åtgärder vidtages (s. k. primär förhandlingsskyldighet, 13 § FKL). I
dessa frågor föreslås arbetsgivarens uppskovsplikt vara absolut.

Skulle vid förhandling enligt 12 eller 13 § FKL bli
klart att förhandlingsfrågan är av rättslvists natur, kan parterna övergå till
fackliga förhandlingar enligt 11 §. I dessa fall föreligger inte enligt
förslaget någon uppskovsskyldighet (SOU 1975: 1 s. 291).

I den reservation som avgetts av ledamöterna
Edlund, Gustafsson och Westerberg (LO/TCO-reservationen) föreslås att området
för den primära förhandlingsskyldigheten skall utvidgas och att vid oenighet
meUan de lokala parterna förhandlingsfrågor skall kunna lyftas upp tUl central
förhandling. Uppskovsskyldigheten bör enUgt reservationen gälla generellt vid
alla slags förhandlingar och det bör i sista hand ankomma på arbetstagarsidan
att avgöra om beslut skall anstå eller inte.

Enligt ARK bör reglema i 1113 §§ FKL i princip
viima tiUämpning fullt ut även för den offenfliga sektoms del (SOU 1975:1 s.
674). Syftet med den vidgade avtalsfriheten enligt FKL är enligt ARK att inom
denna sektor möjliggöra samma på förhandlingar och avtal byggda system som
enligt förslaget skall kunna utnyttjas inom den privata sektom. Några rättsliga
skäl synes inte kunna åberopas mot att den nya förhandlingsrätten får insteg
på det offentliga tjänstemannaområdet. En annan sak är att det för t. ex. den
ståtlige arbetsgivaren kan uppstå praktiska problem när lokala förhandlmgar
enligt de nya reglema i 12 och 13 §§ skall fullgöras, t. ex. i frågor som rör
arbetets ledning eUer fördelning. Dessa problem, som inrymmer bl. a. frågan om
behovet av decentraU-sering av förhandlingsverksamheten m. m., är emellertid
enligt ARK sådana som får antagas bli lösta i samråd med vederbörande fackliga
organisationer.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 53

ARK gör också en del mera principieUa överväganden
för den offentliga sektoms del. ARK konstaterar att den offentiige
arbetsgivaren inte har förhandlingsskyldighet i de frågor som omfattas av
avtalsförbudet i 3 § StjL eller 2 § KtjL. Genom att det avtalsförbjudna området
enligt förslaget tUl ändring i de nämnda lagama kommer att avsevärt begränsas
kommer utrymmet för tillämpningen av förhandlingsrätten automatiskt att vidgas
i motsvarande mån. Om man följer ARK:s förslag att byta ut konstraktionen med
avtalsförbud i tjänstemannalagama mot en OgUtighetsregel (jfr avsnitt 4.3),
inträder enligt ARK ytterligare en utvidgning av förhandlingsrättens
omfattning.

Givetvis
måste, menar ARK, den offentiige arbetsgivaren ha rätt att avböja förhandling
som åsyftar att nå ett avtal som strider mot en tvingande regel i StjL eller
KtjL. Detsamma gäller, fortsätter ARK, helt naturligt tvingande lagstiftnmg
som äger tillämpning på den privata arbetsmarknaden. En facklig organisation
torde enligt ARK inte vara tvungen att ställa upp tUl förhandlingar som åsyftar
att nå avtal om t. ex. kortare semestertid än den som stadgas i den häratinnan
tvingande semesterlagen. Däremot medför den nya konstraktionen med en enkel
ogiltighetsregel inte någon begränsning av den offentiige arbetsgivarens förhandlingsskyldighet,
när fråga uppkommer om han på rätt sätt tillämpat en tvingande bestämmelse i
tjänstemannalagstiftningen. Detsamma gäller tvist om tillämpningen av t. ex. de
uppsägningsregler i LAS tiU vUka 29 § StjL hänvisar. Även beträffande sådan
tvist kommer förhandlingsskyldighet att föreligga, menar ARK. Avsikten synes
dock inte vara att denna förhandlingsskyldighet skall avse avtalsförhandling
enligt 11 § FKL utan bara förhandling enligt 12 eUer 13 § FKL.

ARK
slår vidare fast att utbytet av avtalsförbud mot en ogiltighetsregel i och för
sig inte medför att den offentiige arbetsgivaren får förhandlingsskyldighet
vid utövandet av rätten enligt 3 § StjL eller 2 § KtjL att bestämma över
myndighets verksamhet. Från allmänna statsrättsliga utgångspunkter skulle det
också te sig främmande, om riksdagen eller regeringen skulle vara underkastad
förhandlingsskyldighet innan den fattade beslut som enUgt gmndlagen ankommer
på den att avgöra. Teoretiskt gör sig samma synsätt gällande även när de
nämnda högsta statsorganen genom delegering som alltid kan återkallas
överlämnat beslutanderätten tiU underordnad myndighet. Det anförda äger enligt
ARK tillämpning även i fråga om de kommunala församlingamas beslutanderätt.
Eftersom den nya förhandlingsskyldigheten enligt 12 och 13 §§ FKL tar sikte
även på frågor beträffande vUka arbetsgivaren har att fatta beslut, vare sig
han hör hemma inom den enskilda eller inom den offentUga sektom, kommer
emellertid de nya förhandlingsrättsreglema i FKL formellt att omfatta även de
från avtalsområdet undantagna frågoma om myndighets verksamhet. Med hänsyn
härtill föreslår ARK

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 54

att
bestämmelsema i 1113 §§ FKL inte skall gälla i fråga som omfattas av
avtalsförbudet i 3 § StjL och 2 § KtjL.

I 1416 §§ FKL föreslås vissa regler om påkallande
av förhandling, skyldighet att instäUa sig vid sådan förhandling m. m. och rätt
tiU ledighet för att deltaga i förhandling. I denna del hänvisas tiU bU. 1
(avsnitt 4.2). Ifråga om informationsplikten på det offentliga området finns anledning
att återkomma i följande avsnitt.

5.1.3
Remissyttrandena

RemissutfaUet i fråga om ARK:s förslag om
förhandlingsrättens utformning på den offentliga sektorn har inte varit
entydigt. Visserligen sätts syftet med förslaget att så långt möjligt
genomföra samma regler på det offentliga som på det privata området inte
ifråga av någon instans. SAV sätter däremot ifråga om inte statstjänstemännens
med- . bestämmande i stället borde kunna utformas så att beslutsprocessen hos
myndighetema blir mindre omständlig och personalkrävande än vad som skulle
följa av ett genomförande till alla delar av ARK:s förslag. SAV erinrar om de
partiella reformer på den statliga sektom som genomförts successivt under
senare år och den försöksverksamhet som förekomnut i olika personalpolitiska frågor.
SAV pekar på möjligheten att genom fortsatta partiella reformer och fortsatt
försöksverksamhet och med beaktande av de särskilda förhållandena inom den
statliga sektom finna former för ett medinflytande för de statligt anstäUda som
svarar mot vad som kan komma att råda inom andra delar av arbetsmarknaden. De
anställdas organisationer vill i allmänhet gå längre i försöken att öka de
anställdas möjligheter att vinna inflytande över sina anställnings- och
arbetsförhållanden.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker för sin
del det angelägna i att löntagama får ett vidgat medinflytande i frågor som rör
deras anställnmgsförhållanden. Länsstyrelsen sätter dock i fråga om den nya
förhandlingsrätten i praktiken tillför arbetstagarsidan något mer än en vagt
utformad rätt till samråd. Försvarets civilförvaltning menar att förslaget får
anses ligga i linje med de anspråk som den enskUde arbetstagaren numera
ställer på arbetslivet. Om statUga myndigheter i sin personalrekrytering skall
kunna konkurrera med företag inom det privata näringslivet på någorlunda lika
vHlkor, är det därför av stor vikt att den offenfliga sektorn tillvaratar och
utvecklar de nya krav och förväntningar som ställs på en modera
arbetsorganisation. Enligt civUför-valtningens mening skapar ARK:s förslag
möjligheter härtUl. CivUför-valtningen pekar dock på att det gäUer en
ramlagstiftning, vars reeUa innehåll kommer att utformas i kommande
kollektivavtal. Det möter därför svårigheter att i alla delar överblicka vad
lagförslaget kommer att innebära i praktisk tUlämpning, menar
civilförvaltningen. Även ÖB ställer sig i princip bakom tanken på ett vidgat
lokalt inflytande för de an-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 55

stäUda.
Denna uppfattning har redan kommit tUl uttryck i försvarets planerings- och
ekonomisystem, framhåUer ÖB.

Postverket
framhåUer att det föreslagna laginnehåUet i 12 och 13 §§ FKL för postverkets
del inte kommer att på något avgörande sätt ändra de nuvarande förhållandena.
Genom den policy med hög samrådsfrekvens som utvecklats kommer dessa nya
skyldigheter för arbetsgivaren alt i praktiken nära svara mot det nuvarande
överläggningsförfarandet. Verket delar ARK:s uppfattning om den primära
förhandlingsskyldighetens omfattning. Även Svenska kommunförbundet menar att
den ordning med samråd som föreslås i 13 § FKL iakttas redan i dag. På det
kommunala området sker således inte någon väsenflig förändring i anställningsförhållandena
utan att hänsyn tas till de anställdas synpunkter. Förbundet finner det
självklart att dessa synpunkter bör utgöra del av beslutsunderlaget vid
viktigare förändringar rörande arbetsförhållandena. RRV pekar på att
bestämmelsema i 1113 §§ FKL har fått en central ställning i förslaget. Genom
reglerna om förhandlingsrättens innebörd och omfattning har ARK velat
tiUförsäkra arbetstagarsidan ett inflytande över beslutsprocessen i företag och
myndigheter. Häremot finns enligt RRV ingenting att invända i och för sig. De
konkreta bestämmelser som ARK föreslagit innehåller emellertid vissa
oklarheter som RRV anser vara en följd av ARK:s uttalanden i motiven till ifrågavarande
stadganden. Dessa oklarheter bör undanröjas i det fortsatta arbetet på
lagförslaget, framhåller RRV. ÖB motsätter sig yrkandet i LO/TCO-reservationen
alt förhandlingar enUgt 12 och 13 §§ FKL skall vara "reella
förhandlingar". Om med detta avses förhandlingar med rätt att vid oenighet
omöjliggöra beslut eller t. o. m. vidta strids-åtgärder, är det enligt ÖB ett klart
avsteg från den nuvarande arbetsrätten som kan få allvarliga följder för
försvarsmakten. ÖB instämmer i ARK:s förslag i denna del. Domänverket
tillstyrker ARK:s förslag till lagtext. Det inrymmer enligt verket erforderliga
möjligheter att utveckla förhandlingsrätten på grundval av de erfarenheter som
kommer att erhållas. Verket uttalar dock en viss oro för att nödvändiga beslut
fördröjs genom förhandlingar. Lagförslagets omfattning för arbetsgivarnas
prunära förhandlingsskyldighet anser domänverket vara tillräcklig och väl
avvägd. Inte heller länsstyrelsen i Gävleborgs län har i princip någon
väsenflig erinran mot den utvidgade ordningen med förhandlingar och
koUektivavtal för statstjänstemännens del.

De offentUganställdas organisationer ansluter sig
tUl den mening som uttalats i LO/TCO-reservationen om att arbetsgivarnas
prunära förhandlingsskyldighet bör utvidgas. SF framhåller sålunda att ARK:s
förslag tUl primär förhandlingsskyldighet torde hgga på en lägre nivå än som
förutsatts i utredningsdirektiven. Huvudregeln skall enligt SF:s mening vara
att arbetsgivaren inte får ändra på rådande förhållan-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 56

den
utan att i förväg ta upp förhandlingar med arbetstagarsidan. SF anser också att
man med fördel torde kunna undvika praktiska problem vid tUlämpningen av en
sådan regel genom att avtalsvägen komma överens om viss förhandlingsordning,
särskilt förhandlingsorgan eller dylikt. SF hävdar vidare att det finns frågor
där arbetstagarna skall ha beslutsrätt eller åtminstone vetorätt. Det gäller
särskilt frågor som rör arbetsmiljö och hälsovård. Svenska kommunalarbetareförbundet
hävdar att den primära förhandlingsskyldigheten bör omfatta alla de frågor som
inte reglerats i kollektivavtal och som således faller under förhandlingsrätten
enligt 12 och 13 §§.

Även
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund menar att arbetsgivarens primära
förhandlingsskyldighet bör utvidgas. Enligt förbundets uppfattning är de flesta
av de frågor som inte har reglerats i kollektivavtal av den art att det bör
ankomma på arbetsgivaren att ta initiativ tUl förhandlingar iiman förändringar
vidtas. Därför föreslår förbimdet att primär förhandlingsskyldighet införs i
sådana frågor. Enligt förbundet bör sålunda 12 och 13 §§ FKL slås ihop. Vidare
finner förbimdet det vara en självklar rätt för arbetstagarna att genom sina
fackliga organisationer få framföra sin syn även på de frågor som rör
myndighets verksamhet. Arbetsgivaren har att härefter ensam fatta beslut. Det
föreslagna undantaget i 2 § KtjL bör därför endast avse förhandling enligt 11
§ i ÄRK:s förslag. Förbundet föreslår följande ordning beträffande den primära
förhandlingsskyldigheten. Arbetsgivaren skall ha skyldighet att avvakta med
beslut tUls förhandlingarna slutförts. Det bör ankomma på arbetstagarsidan att
avgöra om beslut får fattas dessförinnan. Förbundet förutsätter här att frågan
tas upp i så god tid att frågan om beslutsfattande före förhandlingarnas
genomförande i normalfallet inte behöver aktualiseras. Förbundet utgår från
att de fackliga organisationerna använder sin beslutsrätt lika ansvarsfullt
som arbetsgivarna brukar göra. Förbundet förutsätter dessutom att den primära
förhandlingsskyldigheten på längre sikt bara kommer att beröra frågor som inte
är avtalsbara. Övriga frågor som rör förhållandet mellan arbetstagare och
arbetsgivare torde enligt förbundet komma att bli kollektivavtalsreglerade. På
det kommunala området torde partssammansalta organ, där arbetstagarrepresentanterna
utses av de lokala fackliga organisationerna, vara ett lämpligt forum för
förhandling om de frågor som berörs av den primära förhandlingsskyldigheten,
menar förbundet slutligen.

Liknande synpunkter anförs av SF och TCO, som nu
anser tiden mogen att mot bakgrund av de vunna goda erfarenheterna av systemet
med avtalsfrihet och förhandlingsrätt för de offentligt anställda bygga ut
förhandlingsrätten ytterligare. De båda organisationerna kan inte se någon anledning
att ta undan de statligt anställda tjänstemännen från tillämpningen av 12 och
13 §§ FKL i frågor som enligt 3 § StjL inte är

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 57

avtalsbara
och sålunda faller under den statliga arbetsgivarens exklusiva beslutanderätt.
Däremot kan det anses motiverat att det beträffande icke avtalsbara frågor görs
undantag från 11 § FKL. Vid förhandling enligt 11 § FKL disponerar ju parterna
påtryckningsmedel i form av stridsåtgärder när det gäller intressetvister. SF
och TCO anser således att i 3 § tredje stycket StjL skall beträffande icke
avtalsbara frågor göras undantag bara från 11 § FKL. I övrigt skall gälla samma
ordning för de statUgt anställda tjänstemännen som för de privatanställda.
Härigenom uppnås att statstjänstemännen ges i stort samma möjligheter tUl inflytande
som privatanstäUda utan att det grundläggande kravet, att medborgama genom
sina politiska organ skall bestämma över den offentliga verksamheten, åsidosätts.
Inget hindrar menar de båda organisationema att den offentiige arbetsgivaren
även i icke avtalsbara frågor skall ha primär förhandlingsskyldighet så snart
han vUl vidtaga någon förändring av arbetsvillkoren på arbetsplatsen. Vidare
bör uppskovsskyldighet gälla intUl dess central förhandling slutförts på det
sätt som är överenskommet mellan parterna. SF och TCO anser det visserligen
som helt självklart att arbetstagarparten på den offentliga sidan inte skall ha
vetorätt eller ensidig bestämmanderätt i frågor som faUer inom begreppet
myndighets verksamhet i den ena eller andra form detta begrepp språkligt
slufligen kommer att ges i 3 § StjL. Däremot skall den primära
förhandlingsskyldigheten jämte uppskovsskyldighet intill dess förhandling
slutförts gälla för den ståtlige arbetsgivaren även i icke avtalsbara frågor,
dvs. i sådana frågor som faller under begreppet myndighets verksamhet.
Organisationerna anser inte att det föreligger någon risk att medborgarnas rätt
att genom sina politiska organ besluta om den offenfliga verksamheten skulle
lida någon inskränkning eftersom de fackliga organisationerna inte kan vidtaga
någon stridsåtgärd i samband med sådan förhandling. SF och TCO pekar vidare på
att de statligt anställda tjänstemännen inte har haft rätt att förhandla i
frågor om huruvida den ståtlige arbetsgivaren rikligt eller orUstigt tillämpat
en tvingande materiell bestämmelse i StjL eller i författning vartUI StjL
hänvisar. Förhandlingsrätten i s. k. rättsfrågor har sålunda inte gällt fullt
ut för de statligt anställda tjänstemännen, eftersom många av de frågor som
reglerar anställnings- och arbetsförhållanden varit reglerade i särskild
lagstiftning och sålunda varit avtalsförbjudna enligt 3 § andra stycket c
StjL. De båda organisationema anser det därför väsentligt att de statligt
anställda tjänstemännen, som ARK nu föreslår, i framtiden skall kunna förhandla
i sådana frågor. De har härvid beaktat att StjL har tUlförts flera nya
bestämmelser om bl. a. turordning vid uppsägning, företrädesrätt tUl ny
anställning m. m. sedan ARK avfattade sitt betänkande. Dessa bestämmelser
kommer att kunna avtalsregleras och bör därför utgå ur StjL, menar SF och TCO.
Ytteriigare bestämmelser har influtit i StjL med anledning av föränd-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 58

ringen
rörande ämbetsansvaret, vUket än mer förstärker värdet av denna
förhandlingsrätt och rätt till AD-prövning.

SACO/SR hävdar att de offentliga arbetsgivama måste
göras medvetna om reformens syfte och uppmanas att agera på ett sådant sätt i
förhållande tUl arbetstagarpartema att överenskommelser i lagens anda kan
uppnås. Utvidgningen av det avtalsbara området genom ändringar av StjL och KtjL
1974 har inte medfört att det avtalsreglerade området vidgats i större
utsträcknuig. Den inställning som de offentiiga arbetsgivarna har gett uttryck
för vad gäller innehållet i begreppet myndighets verksamhet är enligt SACO/SR
ägnad att inge oro. Enligt SACO/SR:s mening bör bestämmelserna i 12 och 13 §§
FKL vinna tUlämpning även inom den offenfliga sektorn. Eftersom den föreslagna
ordningen på det offenfliga området innebär, att arbetsgivarens beslutanderätt
beträffande de f. n. avtalsförbjudna frågorna i princip inte får inskränkas
genom avtal, bör en sådan lösning vara möjlig, menar SACO/SR.

Skilda meningar har förts fram i frågan huruvida
vid oenighet lokala förhandlingar bör följas av förhandlingar på central nivå
såsom har föreslagits i LO/TCO-reservationen. De offentliganställdas organisationer
menar att det finns ett klart uttalat behov av sådana möjligheter till centrala
förhandlingar. SF hävdar sålunda att det måste finnas möjlighet att föra de
förhandlingsbara frågorna vidare till högre nivå, i första hand inom
arbetstagarorganisationen. I reglerna skall enligt SF:s mening klart anges att
arbetsgivarens skyldigheter kvarstår även vid en överflyttning av förhandling
till annan nivå och intiU dess att förhandlingar i frågan slutgUtigt
avslutats. Dessutom finner SF det befogat att rätten att via
förhandlingsbegäran meddela uppskov för arbetsgivarens beslut eller annan
åtgärd inte skall vara förbehåUen endast lokal sammanslutning av arbetstagare.
En rätt att initiera beslutsuppskov från central facklig nivå innebär enligt
SF en klar fördel bl. a. vid förhandling i frågor som berör flera olika
arbetsplatser eller arbetsgivare. En liknande mening förs fram av TCO, som
menar att ARK:s motivering för att begränsa förhandlingsskyldigheten tUl det lokala
planet bl. a. bygger på föreställningen att tyngdptmkten i arbetstagarnas
inflytande bör ligga på den lokala organisationen. Även om grundtanken häri kan
godtas, ligger det enligt TCO i sakens natur att en sådan förhandlingsrätt blir
illusorisk om den inte kan kombineras med någon form av påtryckningsmedel.
Utvecklingen kan visserligen leda till det förhållande som anförts av ARK att
12 och 13 §§ FKL kommer att förlora i praktisk betydelse i samma mån som avtal
grandade på 26 och 34 §§ FKL byggs ut. Med en sådan tänkt utveckling för ögonen
synes det TCO än mer märkligt att utredningen gör halt vid inflytandetröskeln.
Om förhandlingsrätten skall få någon reell betydelse för de anstäUda, måste
arbetsgivarens förhandlingsskyldighet gälla fullt ut i samma omfattnmg som den
traditionella förhandlingsordningen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

IProp.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 59

"TCO
kräver därför att förhandlingsrätten inte begränsas tUl det lo-, -kala planet
utan tUlförsäkras avtalsslutande huvudorganisation. Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund är av samma mening. Förbundet menar -att såväl
lokala som centrala förhandlingar kan kombineras med vetorätt för de fackliga
organisationema.

De båda kommunförbunden vänder sig däremot mot
tanken på cen-Ttrala förhandlingar. Landstingsförbundet stäUer sig sålunda
avvisande till centrala förhandlingar på "förbundsnivå" och
eventuellt på ännu liögre nivå. Infördes en sådan ordning, skulle enligt
förbundet den enskilda landstingskommunens förtroendemän berövas direkta
möjligheter att påverka utgången av förhandlingarna på högre nivå. Resultatet
.av dessa förhandlingar kan få direkta ekonomiska konsekvenser för den herörda
landstingskommunen. Något politiskt ansvar för dessa kon--sekvenser kan
emellertid då inte rimligen utkrävas av landstingskom-.munens förtroendemän.
Ett system med centrala förhandlingar i frågor som omfattas av den utvidgade
förhandlingsskyldigheten vilka enbart ierör lokala förhållanden och där
dessutom arbetsgivaren har bestämmanderätten skulle också bli praktiskt
otympligt. Möjligen kan dock frågan lösas avtalsvägen av parterna, menar
förbundet. Svenska kom-anunförbundet delar uppfattningen att frågan om när
lokala respektive centrala förhandlingar bör föras med fördel kan
överlämnas till arbetsmarknadens parter för avgörande. Förbundet föreslår
därför att förhandUngsrätten inte i lag begränsas tUl lokala förhandlingar.

Av de statsmyndigheter som särskilt uttalat sig i
frågan är det bara riksskatteverket som direkt motsätter sig förslaget om
centrala förhandlingar. Riksskatteverket finner sålunda att ARK:s förslag att
arbetsgivarpartens s. k. primära förhandlingsskyldighet endast skall gäUa
lokala förhandlmgar är lämpligt också för statliga myndigheter i deras
"verksamhet. Eftersom beslut skall skjutas upp tills förhandling hållits,
synes nämligen av tidsmässiga och andra praktiska skäl den nya utvidgade
förhandlingsrätten böra begränsas tUl det lokala planet. Utan hegränsning av
den primära förhandlingsskyldigheten till frågor av stör-TC omfattning och mera
allmän betydelse för de anställda skulle en sådan skyldighet kunna bli
orimligt betungande för arbetsgivarparten. Gränserna för hur den lokala
förhandlingsrätten skall tUlämpas bör -enligt verket lämpligen dras upp i
kollektivavtal, så att inte den mång-:fald småfrågor av rutinkaraktär som
tillhör den dagliga verksamheten jhos en myndighet skall behöva dryftas vid
förhandlingar.

Ändra statsmyndigheter däremot finner att ett
system med centrala -iörhandlingar åtminstone i viss utsträckning kan vara
lämpligt även på vdet offentliga området. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
finner det svårt att bedöma hur den föreslagna lokala förhandlingsrätten kommer
att verka på den statliga sektom. Många i och för sig förhandlingsbara frågor
måste enligt länsstyrelsen lämpa sig bättre för centrala förhand-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 60

lingar,
t. ex. allmänna anställningsviUkor, frågor om storleken av trakta-ments- och
reseersättningar m. m. Andra förhandlingar såsom om arbetsmiljöfrågor,
personalpolitiska frågor m. m. synes däremot med fördel kunna tas upp i lokala
sammanhang. SkuUe man på varje lokal och regional statsförvaltning kunna ta upp
alla i koUektivavtal reglerade frågor till förhandling, synes statstjänsten
snabbt kunna bli ineffektiv, framhåller länsstyrelsen. Man får mte glömma att
aU verksamhet på det statliga och i de flesta fall även det kommunala området
innehåUer krav på att mål och ärenden skall avgöras inom rimlig tid, att
utredningar skall verkstäUas så snabbt som möjligt m. fl. effektivitetskrav.
Länsstyrelsen ser även en olägenhet i att man inom lokala och regionala
förvaltningar skall kunna ta upp förhandlingar om huruvida en fråga är möjlig
att förhandla om. Även sådana frågor bör enligt länsstyrelsen helt avgöras i
centrala sammanhang, när det gäller förhandlingar på den statliga sektom.
Länsstyrelsen förordar således en väsentlig inskränkning av möjligheten att
förhandla lokalt och förordar särskilda stadganden härom i StjL.

Flera statsmyndigheter pekar på betydelsen av
myndigheternas beslutsbefogenhet och den nivå som denna befogenhet ligger på.
SJ, exempelvis, menar att bestämmelserna, om de skall ha någon mening, förutsätter
att förhandlingsskyldig part har befogenhet att träffa uppgörelse om förändring
i de avseenden förhandlingen gäUer. överförda tUl den stafliga tjänsten ger
bestämmelserna anledning till frågan hur sådan befogenhet konstrueras för
myndigheternas del. Problemet kompliceras såtillvida som de olika statliga
myndigheterna inte som de privata företagen har att träffa avgöranden i
hithörande ärenden såsom angelägenheter endast för den egna myndigheten. De
är, påpekar SJ, var på sitt område exekutiva organ för den ytterst i grundlag
reglerade statliga makten. I sådana delar som avses täckta av
förhandlingsskyldigheten är myndigheterna därför underkastade instruktioner och
andra föreskrifter över vilkas innehåll de inte själva förfogar. Detta innebär
också enligt SJ att de statliga myndigheterna inte som de privata företagen
företräder något till den egna verksamheten begränsat ekonomiskt intresse. Här
finns m. a. o. inte något i ekonomiska termer bestämbart
"ägarintresse". Såvitt på den enskUda myndigheten ankommer är de
ekonomiska föratsättningama att villfara statstjänstemännens i förhandling
framförda krav rätt och slätt en fråga om medelsanvisning över statsbudgeten.
Myndigheten har således inte något till myndigheten som sådan särskilt
hänförligt intresse att motsätta sig de fackliga organisationernas krav. Dess
beredvillighet härtUl bUr enligt SJ en fråga om instruktion och möjligheten att
förbraka skattemedel. Vad medelsförvaltningen angår fäster SJ i sammanhanget
också uppmärksamheten vid de förpliktelser SJ har ålagts beträffande
företagsekonomisk lönsamhet och förräntning av statskapitalet. Den föreslagna
reformen på förhandlingsrättens om-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 61

rade
avser enligt ARK att skapa ett inflytande av grundläggande art i aUa frågor och
att ge partema möjlighet att i avtal på skilda ptmkter vidareutveckla
arbetstagarsidans inflytande. SJ finner det dock mot den angivna bakgranden
svårt att inse hur detta skall kunna förverkligas i det stafliga
anstäUningsförhåUandet genom lokal förhandling utan risk för att man i längden
rabbar föratsättningama för ledningen och samordningen av statsförvaltningen.
Liknande synpunkter förs i sammanhanget fram också av ÖB, som understryker att
det finns vissa ofrånkomliga krav på central styrning inom försvarsmakten,
vUket framgår bl. a. av statsmaktens. krav på försvarsledningen och att
centrala avtal tecknas för försvarsmakten av SAV. Vidare måste enligt ÖB
beaktas de problem som hänger samman med försvarsmaktens vertikala uppdelning
på centrala, regionala och lokala myndigheter och den horisontella
uppdelningen som bl. a. betyder att lokala avtal om löner och anställningsvUlkor
(AST och AST-R med specialbestämmelser och särskUda bestämmelser) f. n. tecknas
av sex centrala myndigheter. Lokala myndigheter kan över huvudtaget inte teckna
sådana avtal. Försvarsmakten sammanhålls av orderlinjer och särskilda
uppdrags- och direktivlinjer. Dessutom är den särskUda roll som vissa
myndigheter har genom fackansvaret betydelsefull. Följderna av detta
framkommer enligt ÖB exempelvis av försvarets materielverks påverkan på
förhållandena mellan arbetsgivaren och arbetstagaren på en lokal verkstad. På
lägre regional och lokal nivå hänvisas vissa förband till andra enheter inom
försvarsmakten vad gäller den verkställande förvaltningen varigenom
utformningen av en viktig del av arbetsmUjön påverkas. Det torde därför enligt
ÖB inte vara möjligt att med nuvarande organisationsstraktur och ledningssystem
genomföra en så långtgående decentralisering inom försvarsmakten som föratsätts
i ARK:s förslag. Detta innebär att lokal personalorganisation har rätt att
påkalla förhandlingar. Äv förslaget torde dock framgå att
personalorganisationen har rätt att möta den beslutsfattande myndigheten inom
försvarsmakten. ÖB hävdar därför att förhandlingar enligt 12 och 13 §§ FKL
måste följa beslutsbefogenheterna inom linjeorganisationen, men att det torde
bli nödvändigt med omfördelningar, vUka i detta sammanhang syftar tiU en decentralisering
av besluten tUl främst lokal myndighets nivå.

Behovet av en decentralisering av
beslutsbefogenheterna framhåUs också av generaltullstyrelsen, riksskatteverket,
SAV, lantbruksstyrelsen och SACO/SR. Generaltullstyrelsen framhåller att 12 och
13 §§ FKL blir direkt tUlämpliga inom ett vidsträckt område trots den
föreslagna inskränkningen av avtals- och förhandlingsfriheten inom den statliga
sektorn. Detta torde enligt styrelsen med nödvändighet medföra, att en
decentralisering måste ske av förhandlingsverksamheten' tiU såväl de olika
ämbetsverken som i förekommande faU deras regionala eUer lokala organ, om man
vUl uppnå ett reellt inflytande för den direkt be-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 62

rörda
personalen. Ett visst behov äv ökning av myndigheternas resurser för
personaladministration och förhandlingsverksamhet kan därvid förutses, påpekar
styrelsen. SAV pekar på att de statliga myndigheterna företer stora olikheter
när det gäller beslutanderättens förläggning. Vissa myndigheter saknar lokala
organ, andra har såväl lokala som regionala organ. Var och av vem
förhandlingarna skall föras på airbetsgivar-sidan är en komplicerad fråga vars lösning
enligt SAV:s mening kräver särskUt övervägande. Det måste härvid beaktas att
det icke är möjligt att i alla frågor delegera beslutanderätten till lokalt
organ. SAV finner att lösningen av denna fråga är av avgörande betydelse, om de
mål som ligger i ARK:s förslag skaU uppnås. SAV sätter ifråga om inte möjlighet
bör öppnas för avtalsparterna att överenskomma att förhandling i vissa i 12 och
13 §§ avsedda frågor på arbetstagarsidan skall föras inte av lokal
sammanslutning utan i stället av t. ex. vederbörande huvudorganisation. Regeln
i 5 § FKL synes hindra att sådan överenskommelse träffas. SAV pekar vidare på
att på det statliga området ett stort antal ärenden som ankommer på
arbetsgivarens prövning f. n. avgörs centralt av SAV efter överläggning med
företrädare för statstjänstemännens-huvudorganisationer. SAV åsyftar härvid
ärenden avseende tillämpning av bestämmelse i kollektivavtal om rätt för
arbetsgivaren att besluta om avvikelse från vad som eljest gäller enligt
avtalet (s. k. skälighets-frågor; jfr prop. 1971:176 s. 41 och JO:s
ämbetsberättelse 1974 s. 519). I de allra flesta fall avser ärendena fråga om
att medge tjänsteman högre förmån än han har rätt till enligt avtalet.
Förhandling på arbetstagarsidan enligt 12 § FKL i dessa ärenden bör när
beslutanderätten tillkommer SAV liksom hittUls lämpligen föras av central
avtalspart och inte av lokal sammanslutning, eftersom det är angeläget att
utbUda och upprätthålla en för statsförvaltningen enhetlig praxis i dessa ärenden.
Motsvarande bör enligt SAV i princip gälla när en skälighetsfråga avgörs av
regeringen (jfr förordningen 1975: 870 om utövande av arbetsgivarens
befogenhet i vissa fall enligt statliga kollektivavtal) eller för
underlydande myndigheter över hela landet av central förvaltningsmyndighet.
Även i vissa andra ärenden torde det enligt SAV vara lämpligt att förhandling
som avses i 12 eller 13 § FKL på det statliga området förs på högre nivå på
arbetstagarsidan än genom lokal sammanslutning. Så bör vara fallet exempelvis
då en central förvaltningsmyndighet avser att meddela beslut i en fråga som
ror alla underlydande regionala eUer lokala myndigheter inom verket. Än
starkare skäl' talar för att så sker, när regeringen skall meddela beslut i en
fråga som- rör flera olika myndigheter och där förhandlingsskyldighet enligt
12; eller 13 § skaU föreligga, dvs. beslut i andra frågor än som avses i 3 §
andra stycket StjL i förslagets lydelse, menar SAV. Lantbruksstyrelsen
framhåller att det kan uppkomma praktiska problem, när lokala förhandlingar
enligt de nya reglerna i 12 och 13 §§ skall förekonima, t. ex..

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 63

i
frågor som rör arbetets ledning och fördelning. Enligt ARK är dessa problem
sådana som får antas bli lösta i samråd med vederbörande fackliga
organisationer. Som exempel på problem av detta slag nämner lantbruksstyrelsen
att styrelsen är chefsmyndighet för lantbruksnämnderna och har durektivgivande
funktioner. De lokala förhandlingarna får då inte inkräkta på styrelsens
befogenhet att ge direktiv. Enligt styrelsens mening har ARK inte tUlräckligt
belyst denna fråga och inte heller frågan vad som för myndigheternas del är
central och lokal förhandling. Det hade således varit önskvärt om ARK också
tagit upp den härmed förknippade frågan, om decentralisering av
förhandlingsverksamheten tUl närmare behandling.

Frågan
om myndighets beslutsfunktioner berörs vidare av SF, som pekar på att ARK:s
förslag tUl definition av "lokal sammanslutning av arbetstagare" är
anpassad efter situationen på den privata sektorn och i många fall inte
tillämplig för arbetstagarorganisationer med medlemmar verksamma inom den
offentliga sektorn. En viktig skillnad mellan det privata näringslivet och
offentlig verksamhet är enligt SF att arbetsgivaransvaret i det första faUet
nästan uteslutande ligger på samma nivå som de lokala
arbetstagarsammanslutningarna, medan det inom den offenfliga sektorn som regel
ligger på central myndighetsnivå. Enligt SF:s mening måste det vara självklart
att den organisationsnivå inom arbetstagarorganisationen som motsvarar nivån
för arbetsgivaransvaret skall betraktas som lokal motpart, även om denna
organisationsnivå inte utgör en förening inom organisationen. Paragrafen bör
således enligt SF utformas med detta förhållande som grund och förbundet
förutsätter att faststäUandet av paragrafens lydelse sker i samråd med
huvudorganisationerna på det offentliga området. En liknande mening framförs av
TCO som finner det nödvändigt att det i propositionen närmare klargörs vad som
avses med begreppet lokal organisation på det statliga området.
Formuleringarna i lagen måste vara sådana att det förhandlingsmönster som f.
n. gäller inom det statliga området inte förhindras, understryker TCO. SACO/SR
betonar att genomförandet av den för reformens syfte demokrati på
arbetsplatsen nödvändiga decentraliseringen av förhandlings- och
beslutsfunktionerna i såväl statlig som kommunal förvaltning måste ske i
samverkan med personalorganisationerna.

SÖ pekar på några speciella problem vid
tillämpningen av bestämmelserna i 12 och 13 §§ FKL beträffande skolväsendet
med dess många huvudmän som i sitt handhavande av verksamheten är i betydande
grad bundna av centrala bestämmelser och direktiv. Av ARK:s specialmotivering
framgår att det karakteristiska för förhandlingsrätten enhgt 12 och 13 §§ är
att den dels gäUer, framför allt, inom det område där arbetsgivaren enligt
uttrycklig eUer underförstådd avtalsbestämmelse har beslutanderätt, dels avser
lokala förhandlingar. Förhandlingama är att se

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 64

som
ett led i det företagsdemokratiska systemet i det enskUda företaget. Systemet
är alltså avpassat för det enskilda näringslivet och SÖ frågar sig hur det
skall fungera inom den offentliga sektorn, framför allt inom en sådan del av
den offentliga sektom som skolväsendet. Området för tillämpning av denna
förhandlingsrätt inom den offentliga sektom är också menar SÖ tämligen
svårbestämt. Det förefaller SÖ vara så att en betydande del av det område, inom
vilket förhandlingsrätten enligt 12 och 13 §§ skall tUlämpas inom den privata
sektorn, är undantaget från tillämpning inom den offentliga sektorn därför att
frågan faller inom myndighets verksamhet. Gränsdragningsfrågorna kan föratses
bli många och svåra. ARK berör något frågan om de praktiska problem som kan
uppstå för den ståtlige arbetsgivaren, när lokala förhandlingar enligt de nya
reglerna i 12 och 13 §§ skall fullgöras. ARK säger att problemen inrymmande
bl. a. frågan om behovet av decentralisering av förhandlingsverksamheten
emellertid är sådana som får antas bli lösta i samråd med vederbörande fackliga
organisationer. SÖ understryker att ifrågavarande problem, särskilt när det
gäller fullgörande av förhandlingsskyldigheten enligt 12 och 13 §§, är
betydligt större på det statligt reglerade kommunala området än på det
helstatliga området. SÖ framhåller också att det är mycket angeläget att den
statliga förhandlingsorganisationen ses över. Den frågan är knappast alls
berörd av ARK, påpekar SÖ. VUket organ skall t. ex. sköta förhandlingsverksamheten
för den offentliga sektorn och t. ex. för skolväsendet? På vad sätt kommer
fackämbetsverken att ges inflytande i samband med förhandlingar som berör
deras områden? Hur skall förhandluigsverksam-heten fördelas på lokal och
central nivå? Det är väsenfligt att dessa och liknande frågor ingående övervägs
och att systemet föreligger färdigt innan en ny lagstiftning träder i kraft,
menar SÖ. Det är också nödvändigt att alla organ som skall fullgöra den
ståtlige arbetsgivarens uppgifter får de resurser som behövs för att
uppgifterna skall kunna handhas på ett tillfredsställande sätt med hänsyn tUl
samhällets krav och de krav som de fackliga organisationerna kommer att ställa
på arbetsgivaren, framhåller SÖ.

Även RRV tar upp en del speciella problem för den
offentliga sektorn. RRV konstaterar att ARK inte närmare utvecklat hur den
regel om primär förhandlingsskyldighet som föreslås i 13 § FKL skaU praktiskt
tUlämpas inom den offentUga sektom. När skall exempelvis en myndighet ta
initiativ tUl förhandlingar i frågor som rör omorganisation av myndigheten
eller flyttning av myndigheten tUl aiman ort? Enligt ARK skall förhandlingen
tas upp på ett så tidigt stadium att vad som därvid förekommer har reeUa
möjligheter att på ett meningsfyllt sätt ingå i underlaget för det beslut som
skall fattas. ARK uttalar vidare, att förhandling skall hållas på ett sådant
stadium att arbetsgivaren inte redan är vare sig av prestigeskäl eller eljest
i praktiken bunden

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 65

vid
en viss lösning. Avses för t.«x. den statliga sektorns del att från
myndighetens sida förhandlingar skall initieras i det skede då förhandUngsfrågan
är föremål för utredning inom en av regeringen tillsatt kommitté, frågar RRV,
eller skall myndigheten träda i förhandUng först sedan kommittén avgivit sitt
förslag och förhandlingen följaktUgen kan gälla endast utformningen av
myndighetens remissyttrande över förslaget? Förhandlingen kan, enligt RRV, i
sådant fall dessutom resultera endast i att yttrandet utformas på visst sätt,
medan avgörandet sker på statsmaktsnivå, självfallet utan bundenhet av
förhandlingsresultat på myndighetsnivån. RRV framhåUer att det i samband med
den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet bör klargöras hur deii
primära förhandlingsskyldigheten är avsedd att tillämpas i nu nämnda och liknande
situationer, där planering och beslutsfattande helt eller delvis ligger på
annat håll än hos myndigheten.

Socialstyrelsen påtalar att lagar och förordningar
på olika områden självklart kan utgöra en begränsning för avtalsfriheten.
Styrelsen finner det därför nödvändigt med en översyn av regelsystemet för att
undersöka i vilken utsträckning olika lagar måste ändras för att anpassas till
den utvidgade förhandlingsrätten. Styrelsen påminner om att soeialutred-ningen
(S 1969: 29) har tUl uppgift att komma med förslag tUl ny lagstiftning på
socialområdet. I det sammanhanget torde det enligt styrelsen även bli aktuellt
att ta upp sådana frågor som har betydelse för arbetsmarknadsparternas
möjligheter till avtal rörande ledningen och fördelningen av arbetet.

Åtskilliga remissinstanser vänder sig mot ARK:s
terminologi i förevarande sammanhang. SF konstaterar att ARK:s förslag inte
föreskriver någon inskränkning av området för arbetsgivarens ensidiga
beslutsrätt. Den rätt till förhandling som föreslås i 12 och 13 §§ FKL är för
det första begränsad till lokal nivå. För det andra masté sådan förhandling så
gott som uteslutande föras under fredsplikt. För det tredje är arbetsgivarens
uppskovsskyldighet villkorlig liksom den primära förhandlingsskyldigheten. För
det fjärde har arbetstagarparten ingen som helst besluts- eller vetorätt i
någon fråga. Ätt benämna inriehållet i 12 och 13 §§ reglering av
förhandlingsrätt kan av SF inte tolkas som annat än ett försök alt kamouflera
den föreslagna lagtextens verkliga innebörd. Det är med andra ord inte fråga om
förhandling utan endast örii samråd eller överläggning. SF ifrågasätter starkt
lagtextformuleringar som markant avviker från normalt språkbrukj såvida inte i
lagen klart anges vilken innebörd sådana begrepp skall ges. SF kräver
emellertid en förhandlingsrätt i alla frågor, vilken skall motsvara den
undantagna förhandlingsrätten enligt 12 och 13 §§. Bl. a. möt den bakgrunden
finner SF det vara motiverat att inte i FKL särskilja en réeU förhandlingsrätt
och en överläggningsrätt, Dbck skall, menar SF, äv lagtextema klart framgå vad
som i respektive saiiimanhang avses med "förhandling".

5
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 66

TCO
finner att förslaget i denna del inte i sak innebär något annat än att man
lagfäster en utvidgad samrådsrätt. En liknande mening framförs också av
försvarets civilförvaltning, postverket. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund.

De anställdas organisationer ansluter sig i sina
remissyttranden genomgående tUl förslaget om utvidgad uppskovsplikt i
LO/TCO-reservationen även såvitt avser den offentliga sektorn. LO finner det
sålunda inte vara rimligt att låta den ena parten få möjlighet att fatta
beslut och vidtaga åtgärd i en tvistefråga, om vilken förhandling pågår. SF och
TCO hävdar att uppskovsplUcten skall gäUa utan undantag i alla frågor som
omfattas av förhandlingsrätten såvida inte förhandlande motpart medger annat.
Uppskovsskyldigheten bör således enhgt dessa organisationer gälla även i icke
avtalsbara frågor. Det föreligger enligt organisationerna inte någon risk att
medborgarnas rätt att genom sina politiska organ besluta om den offentliga
verksamheten skulle lida någon inskränkning eftersom de fackliga
organisationema inte kan vidta någon stridsåtgärd i dessa fall. Den
uppskovsskyldighet som ARK åsyftar torde enligt Svenska
kommunalarbetareförbundet i princip inte innebära några speciella svårigheter
att upprätthålla, i varje fall inte på den kommunala sektorn. Redan i dag
förutsattes kommunala beslut föregås av samrådsförfarande och beslutsprocessen
är för övrigt anpassad tUl kollektiva beslut som i allmänhet förutsätter
betydande tidsmarginaler. I likhet med reservantema understryker förbundet
vikten av alt arbetsgivaren skall vara skyldig att avvakta med beslut eller
åtgärd i alla förhandlingsfrågor samt att eventuellt beslut om anstånd skall
fattas av arbetstagarorganisationen. Även Svenska kommunaltjänstemannaförbundet
menar att det bör ankomma på arbetstagarsidan alt avgöra om beslut får fattas
utan att förhandlingarna slutförts. Förbundet föratsätter att frågan tas upp i
så god tid att frågan om beslutsfattande före förhandlingarnas genomförande i
normalfallet inte behöver aktualiseras. Förbundet föratsätter vidare att de
fackliga organisationema använder sin beslutsrätt lika ansvarsfullt som arbetsgivama
brakar göra.

De statsmyndigheter som yttrat sig särskilt
angående de offentliga arbetsgivarnas uppskovsplikt godtar i princip ARK:s
förslag i detta avseende. En del av dem efterlyser dock vissa modifikationer.
RRV och länsstyrelsen i Stockholms län pekar sålunda på att förslaget i denna
del kan leda tUl en ineffektivitet i myndigheternas arbete. RRV hyser betänkligheter
mot förslaget i LO/TCO-reservationen. Genomförs förslaget att
uppskovsskyldigheten skall gälla även om förhandlingarna fortsätter i form av
centrala förhandlingar, bör enligt RRV:s mening en vmdan-tagsreglering göras
för den offentliga sektorns del. För statliga och kom-munala myndigheter gäller
i betydande utsträckning en författningsreg-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 67

lerad
skyldighet att tilUiandagå allmänheten med vissa tjänster. Det kan enUgt RRV:s
uppfattning inte komma i fråga att myndigheternas faktiska möjligheter att
uppfylla sina ifrågavarande skyldigheter skulle behöva uppehåUas under avsevärd
tid i avbidan på att förhandlingen genomförs i flera steg. ARK har visserligen
föreslagit regler i StjL och KtjL om att nu aktueUa bestämmelser om förhandling
inte skall äga tUl-lämpning i fråga som rör statens rätt att besluta om
myndighets verksamhet. Dessa regler utgör emellertid enligt RRV:s uppfattning
inte en tUlräcklig garanti för att myndighetemas servicefunktioner skaU kunna
upprätthåUas i alla fall där detta framstår som önskvärt, särskilt som det är
ytterst oklart vUket område som enligt förslaget avses med begreppet myndighets
verksamhet. Postverket motsätter sig uppskovsskyldighet även vid lokala
förhandlingar. Från postverkets synpunkt skuUe en sådan lagregel vara
oacceptabel. Den dagUga verksamheten kräver i hög grad snabba exekutiva beslut
inom transportapparaten, i postgirots verksamhet, i kundbetjäningen vid
postanstaltema osv. En sådan regel är därför enligt verket oförenlig med den
postala verksamheten.

Svenska
kommunförbundet finner särskilt som bestämmelsen är skadeståndssanktionerad
det angeläget att närmare precisera vad som avses med begreppet "skäligen
kan krävas". Den uppskovsskyldighet som i princip föreslås i 12 och 13 §§
FKL torde för övrigt enligt förbundet inte innebära speciella svårigheter för
kommunema. I dag föregås kommimala beslut av samrådsförfarande och
beslutsprocessen är anpassad till kollektiva beslut. Detta innebär att man som
regel måste ha tidsmarginaler vid beslutsfattandet. Förbundet fäster emellertid
uppmärksamheten på att om arbetstagarna får ensidig beslutanderätt över anstånd
detta kan komma i konflikt med de politiska organens möjligheter att besluta
över myndighets eller inrättnings verksamhet.

Till sist tas upp ett par speciella problem som har
påpekats av några remissinstanser. Enligt lantbruksstyrelsen kommer de lokala
förhandlingarna att stäUa stora krav på den personal, som skall sköta förhandlingama.
De kan även komma att bli resurskrävande. Ansvaret för arbetet med att
förbereda och föra förhandlingar kommer till mycket stor del att vila på
personalen vid de administrativa enhetema vid styrelsen och lantbruksnämndema.
SärskUd personal kan behöva avdelas för att handha dessa uppgifter. Det är
alltså nödvändigt att personella resurser skapas redan på ett tidigt stadium så
att man kan möta en ökad arbetsbelastning för personalen utan att övriga
arbetsuppgifter blir eftersatta. Arbetsgivarens uppskovsskyldighet torde även
förutsätta en viss förhandlingsberedskap så att förhandlingar kan inledas och
avslutas utan dröjsmål. För att systemet skall kunna verka i praktiken utan
allvarligare stömingar ifråga om effektivitet, rättssäkerhet, lojalitet och
trivsel torde vidare enligt styrelsen få föratsättas att berörd personal
erhåUer erforderlig utbUdning. Styrelsen pekar också på att det kan föreligga

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 68

risk
för att förhandlingar om tolkning av avtal och öm andra icke avtalsreglerade
frågor kan komma att leda till oenhetliga beslut vid lantbruksnämnderna. För
att undvika detta är det tänkbart att lantbruksstyrelsen måste utöva något
slags övergripande funktion. Styrelsen är emellertid inte beredd att f. n.
lämna något förslag i denna fråga. Behovet av ökade resurser hos myndigheterna
framhålls även av riksskatteverket och SAV. SAV menar också att den vidgade
förhandlingsskyldigheten under alla förhållanden torde komma att på central
nivå medföra behov av personalökning. SAV gör vidare gällande att för dess eget
vidkommande den vidgade förhandlingsrätten och uppgiften att företräda staten
i tvist vid och utom domstol kommer att kräva perspnalökning.

Ett par remissinstanser pekar också på att
personalen på det offentliga området företräds av ett flertal organisationer.
Enligt SAV kommer den omfattande lokala förhandlingsskyldighet i olika frågor
rörande verksamhetens bedrivande som skulle följa av FKL att kunna bli betungande
för myndighetema och göra beslutsprocessen där omständlig och tidskrävande. En
bidragande orsak till detta är enligt SAV att vid det stora flertalet
myndigheter alla statstjänstemännens huvudorganisationer är representerade,
ofta genom olika förbundsavdelningar. Var och en av dessa lokala
sammanslutningar hos myndigheten kan påkalla sådana lokala förhandlingar med
uppskovsskyldighet för arbetsgivarsidan som avses i förslaget, framhåller SAV.
Landstingsförbundet pekar på att landstingen i allmänhet står i
kollektivavtalsförhållande till ett tjugufemtal arbetstagarorganisationer och
att flera av dessa representerar endast några få anställda. En obegränsad
skyldighet att förhandla med en mångfald minoritetsorganisationer skulle då
enligt förbundet framstå som en avsevärd belastning på
förhandlingsorganisationen. Detta skulle givetvis bli en än större
administrativ belastning om den primära förhandlingsskyldigheten blir mer
omfattande. Förbundet anser att detta förhållande bör
uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

5.2
Särskild överläggningsrätt

I samband med genomförandet av 1965 års
förhandlingsrättsreform väckte de statsanställdas organisationer tanken på att
införa en särskild lagfäst överläggningsrätt i de frågor som omfattades av
avtalsförbudet i de nya tjänstemannalagariia. Denna tanke avvisades emellertid.
I sammanhanget (prop. 1965: 60 s. 122) fann dock föredragande departementschefen
bl. a. att det borde överlämnas åt myndighetema att själva avgöra i vUken
utsträckning överläggning med organisationerna är påkallad i frågor varom avtal
inte får träffas. Han fann inte anledning befara att myndigheterna inte
självmant skulle komma att ta upp överläggningar i ärenden, där tjänstemännen
och deras organisationer

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 69

har
grundade anspråk på att få framföra sina synpunkter öch önskemål. Det måste i
stället, menade han, ligga i de offentliga arbetsgivamas eget intresse att ta
initiativ tiU överläggning i mera väsentliga frågor rörande den offenfliga
administrationens utformning och verksamhet. Han förat-satte vidare att
myndighetema, även om de inte har anledning att ta initiativ tUl
överläggningar, Ukväl skulle komma att vara lyhörda för önskemål från
organisationernas sida att få framföra synpunkter och önskemål innan ärenden
avgöres. Vid utskottsbehandlingen i riksdagen av förslaget underströks (K2LU
1965: 1 s. 57) vikten av att de anställdas organisationer fick framföra sina
synpunkter och att överläggningar ägde ram i alla frågor där detta kunde anses
befogat och det kunde ske utan olägenhet.

Ett
förnyat yrkande från personalhåll om en lagreglerad rätt till överläggning i
avtalsförbjudna frågor avvisades i samband med arbetet med 1973 års reform i
fråga om de statsanstäUdas förhandlingsrätt (prop. 1973: 177 s. 30). I
sammanhanget anmärktes dock att överläggningar i praktiken har förekommit i en
omfattning som i allmänhet torde få anses väl motsvara ställda krav.

För
det offentliga tjänstemannaområdet har från och med den 1 januari 1975 införts
en särskild överläggningsrätt i vissa avtalsförbjudna frågor. Skall tvist i
sådan fråga handläggas enligt LRA, åligger det nämligen enligt 52 § StjL resp.
7 § KtjL arbetsgivare eller arbetstagarorganisation som avser att väcka talan
vid AD att bereda motparten tillfälle till särskUd överläggning i frågan.
Sådan överläggning skall i regel ha ägt rum innan AD får ta upp tvisten till
prövning (4 kap. 7 § LRA). I prop. 1974: 174 med förslag till bl. a. denna
överläggningsrätt nämnde föredragande statsrådet (s. 71) bland de frågor söm
skulle kunna bli föremål för arbetstvist bl. a. frågor om tidsbegränsning av
statligt reglerad anställning och om uppsägning från sådan anställning. Han
menade att ett överläggningsförfarande i sådana fall torde kunna tjäna ett
viktigt syfte. Vid meningsskiljaktighet i fråga som berör en enskild tjänsteman
och i frågor av principiell räckvidd skulle en överläggning sålunda kunna få
stor betydelse för att få meningsskiljaktigheten ur världen. Föredraganden
förutsatte att den part som bereds tillfälle till särskild överläggning i
allmänhet också skulle hörsamma kallelsen.

ARK återger i sitt betänkande det hyss delvis
redovisade uttalandet om överläggningsrätt i 1965 års proposition men berör
inte därutöver frågan.

Av
de remissinstanser som godtar ARK:s förslag att ta undan det avtalsförbjudna
området från den allmänna förhandlingsrätten i 1113 §§ FKL föreslår
generaltullstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet att
arbetstagarsidan i stället skall få en lagfäst överläggningsrätt i dessa
frågor. Generaltullstyrelsen menar därvid att avfattningen i 12 och 13 §§ FKL
kan tjäna till ledning Vid utformningen

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 70

av
bestämmelsema för ett överläggningsinstitut. Landstingsförbundet föreslår att
formema för en sådan samrådsskyldighet får avgöras efter lokala
överenskommelser mellan parterna.

Några
andra alternativa lösningar har inte förts fram under remissbehandlingen.

6
Information och sekretess

6.1
Gällande ordning

För frågor om information meUan arbetsgivare och
arbetstagare inom den offentiiga sektorn gäller i flera avseenden samma regler
som inom den privata sektorn. I avsnitten 2.1 och 2.2 har lämnats en översiktUg
redogörelse för de olika möjligheter som offentUganstäUda f. n. har att göra
sitt inflytande gällande gentemot sina arbetsgivare. Där angivna författningar
och avtal ävensom olika former för samverkan rör i allmänhet också frågor om
information.

I
vad rör den statliga sektorn har genom personalförelrä-dare i myndighets
styrelse de anställda bl. a. getts möjlighet tUl bättre information om myndighets
ledning. När det gäller rätten att föra vidare hemlig uppgift skall
personalföreträdare behandlas på samma sätt som övriga styrelseledamöter. I
dessa fall skall intresset av sekretess väga tyngre än personalföreträdarens
intresse av att bryta denna sekretess. Information från personalföreträdare
skall komma alla anställda tiU del, oberoende av deras organisationstiUhörighet
(jfr prop. 1974: 1 bU. 2 s. 47 och 48). Liksom inom SAF-området är
företagsnämnderna inom den statliga sektom i huvudsak organ för samråd och
information. Enligt 8 § kungörelsen om företagsnämnder m. m. inom
statsförvaltningen skall myndighet regelbundet lämna information i
företagsnämnden om statförslag, fastställd stat och ekonomiskt utfall samt
ekonomiska redogörelser i övrigt som är ägnade att belysa myndighetens
aktuella och framtida verksamhet. Enligt 9 § skall myndighet lämna information
i personalfrågor och information om väsentliga förändringar i myndighetens
organisation och verksamhet m. m. Den som deltar i företagsnämndens verksamhet
får inte obehörigen yppa eller utnyttja erhållna uppgifter (28 §).
Organisationskommitté vid omlokaliseringsmyndighet har bl. a. att fastställa
planer för omfattning, innehåll och distribution av personalinformation och
personaladministrativ utbildning. Vidare tillkommer det organisationskommittén
att inom ramen för sin verksamhet besluta om erforderlig utredning.
Ortskommitté skall bl. a. föreslå flyttningstidpunkt och samordna kontaktema
med den mottagande kommunen (SOU 1975:1 s. 125).

Enligt 8 § arbetarskyddsavtalet (jfr SAV-cirkulär A
22/1975) skaU statUg arbetsgivare på varje arbetsställe där skyddsombud utsetts
tiU-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 71

handahålla
arbetarskyddslagen (1949: 1, ändrad senast 1975: 695), arbetarskyddskungörelsens
anvisningar, m.m. EnUgt 5 § avtalet om fackliga förtroendemän (jfr SAV-cikulär
A 6/1975) skall förtroendeman hos statlig myndighet av myndigheten få
information och tiUträde tiU dess lokaler i den mån det fordras för den
fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Detta gäller dock endast om det kan ske
utan skada för aUmänt eller enskUt intresse. I DEFF;s försöksverksamhet har
informationsfrågorna alltmer kommit att skjutas i förgranden.

Här bör vidare uppmärksammas den omfattande
informationsmöjlighet som inom den statliga sektorn bl. a. tillförsäkrats
arbetstagamas huvudorganisationer genom att deras representanter i egenskap av
ledamöter beretts tillfälle att medverka i ett stort antal statliga organs beslutande
funktioner. Inom finansdepartementets verksamhetsområde kan som exempel nämnas
ekonomiska planeringsrådet, riksskatteverket, statistiska centralbyrån, statens
personalutbUdningsnämnd, statens personalnämnd och statens personalpensionsverk.
Det bör också uppmärksammas att tUl flera centrala myndigheters verksamhet hör
information och utbildning av statsanställda.

Inom
den kommunalasektorn gäller t. v. 1968 års förelagsnämndsavtal (FÖN 68).
Avtalets regler om information och sekretess överensstämmer i stort med nyss
nämnda regler i kungörelsen om företagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen.
Vidare har parterna dels den 12 juni 1973 träffat rationaliseringsavtal för
primärkommuner och landsting (RÄT 73, LRAT 73), dels den 13 mars 1975 träffat
ett arbetsmiljöavtal (MILJÖ 75). Dessa avtal ger kommunanställd personal
förbättrade möjligheter till information i hithörande frågor. Lagen om
närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd har
skapat större möjligheter för de anställda att erhålla information om vad som
förekommer vid nämndsammanträdena. Motsvarande möjligheter har skapats för de
anställda hos församling, kyrklig samfällighet och allmän försäkringskassa (jfr
avsnitt 2.2).

Genom ändring år 1973 av 3 § StjL och 2 § KtjL har
frågor om information blivit avtalsbara. I sammanhanget (prop. 1973:177)
anförde föredraganden bl. a. följande:

Som ytterligare exempel på ämnen som blir
avtalstillåtna genom slopandet av avtalsförbudet i fråga om ledningen och
fördelningen av arbetet vill jag anföra frågor om information till de
anställda angående myndighetens planering för framtiden eller angående den
utredning som föregår sådan planering. Avtalstillåtna bör också bli t. ex.
frågor om de anställdas möjligheter att utnyttja personaltidning, anslagstavla
eller samlingslokal inom myndigheten. Vidare kan nämnas frågor som rör facklig
förtroendemans ställning hos myndighet, t.ex. hans rätt tiU information och
tillträde till myndighetens lokaler eller hans rätt att nyttja utrymme på
arbetsplatsen eller myndighetens telefon eller lokaler eller att anlita
skrivpersonal.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet .11

EnUgt arbetarskyddslagen har skyddsombud möjlighet
att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som är av
betydelse för hans verksamhet (40 a § sista stycket). Vidare skall
skyddskommitté bl. a. behandla frågor om upplysning och utbildning rörande
arbetarskydd (41 a §). Skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté får inte
obehörigen yppa eUer nyttja vad denne under uppdraget eller i tjänsten erfarit
om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskildas personliga
förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Tystnadsplikten
omfattar också ledamot i styrelsen för lokal facklig organisation (51 §),
varigenom skyddsombud och ledamot i skyddskommitté erhållit möjlighet till
viss vidareinformation (jfr prop 1973: 130 s. 165). LAS upptar ett flertal
regler som garanterar arbetstagare och lokal arbetstagarorganisation rätt till
information i vad avser förfarandet vid uppsägning, avskedande m. m.

Utöver de processuella regler om partsoffentlighet
som exempelvis återfmns i rättegångsbalken och förvaltningslagen saknas f. n.
inom den offentliga sektorn sådana genereUa regler grandade på författning
eller avtal som ålägger arbetsgivare eller arbetstagare skyldighet att
tillhandahålla motpart information såsom underlag för förhandlingar. Även inom
den offentliga sektorn fungerar emellertid i praktiken partssammansatta
arbetsgrupper som inför förhandlingar överlämnar gemensamt bearbetat
förhandlingsunderlag.

Vid
en redogörelse för offentliganställdas informationsmöjligheter bör också
beaktas de allmänna regler som gäller för varje medborgares rätt till
information från de offentliga myndigheterna och därmed sammanhängande frågor
om handlingssekretess och tystnadsplikt. Enligt RF är varje medborgare gentemot
det allmänna tillförsäkrad, yttrande- och tryckfrihet, dvs. frihet att i tal,
skrift eller bild eller på annat sätt meddela uppgifter och framföra åsikter,
samt rätt till information, dvs. rätt att inhämta och mottaga upplysningar.
Beträffande rätten att ta del av allmän handling gäller vad som är föreskrivet
i TF.

Enligt
2 kap. 1 § TF äger varje svensk medborgare fri tillgång till allmänna
handlingar. I denna'rätt får. inskränkningar göras bara om det är påkallat
antingen av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande till främmande
makt eller i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och
annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för
statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn
tiU privatlivets helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet. I
särskild lag skall anges de fall, då allmänna handlingar enligt angivna grunder
skall hållas hemliga. Utiänningar har i princip samma rättigheter som svenska
medborgare när det gäller att få ut allmänna handlingar. Med allmänna
handlingar avses alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar,
vare sig de kommit in tUl myndigheten eller blivit

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 73

upprättade
där. Det bör observeras att varje såväl statUg som kommu-, nal myndighet är
underkastad offentlighetsprmcipen och därigenom föremål för allmän insyn (2
kap. 3 § TF)! Offentlighetsprincipen är också tillämplig på alla typer av
informationsbärare oavsett om informationen dokumenterats i skriftlig
handling, karta, ADB-upptagning etc. De allmänna handlingar som får lämnas ut
skaU enligt huvudregeln i TF utan avgift tillhandahållas den som för läsning
eller avskrivning på stället önskar ta del av dem. Handlingen skall hållas
tUlgänglig genast eller så snart det kan ske (2 kap. 8 § TF).

OffentUghetsprincipen i TF innebär inte någon
skyldighet för myndighet att på annat sätt än genom utlämnande av allmän
handling tillhandahålla information. Bestämmelsen om allmänna handlingars
of-fentUghet kompletteras emellertid av administrativa föreskrifter om
skyldighet att lämna upplysningar till allmänheten. Sålunda har regeringen
utfärdat ett servicecirkulär (1972: 406) till statsmyndigheterna (ändrat
senast 1973: 794) med bl. a. föreskrift om myndighets skyldighet att i lämplig
utsträckning gå allmänheten tillhanda med upplysningar i frågor som rör
myndighets verksamhetsområde.

Som redan nämnts skaU de fall då allmänna
handlingar skall hållas hemliga anges i särskild lag Detta har skett i
sekretesslagen. I en katalog, omfattande ett fyrtiotal paragrafer, anges i
lagen de handlingar som på i TF angivna grunder inte får lämnas ut.
Sekretessbestämmelserna har karaktären av undantag från offentlighetsgrundsatsen.
Sekretesslagens regler måste självfallet tolkas restriktivt. En allmän
handling som inte finns beskriven i sekretesslagen med följdförfattningar kan
inte heller hållas hemlig. I detta sammanhang finns anledning att särskUt uppmärksamma
de regler i sekretesslagen som rör handlingar som upprättas för förhandling. I
35 § första stycket stadgas nämligen sekretess beträffande "handlingar
som innefattar utredning eller förslag och som tUlkommit för att begagnas vid
sådan förhandling för slutande av kollektivavtal eller för annan reglering av
anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning eller statiigt eller
kommunalt företag har att deltaga, eller vid förberedelse tUl sådan
förhandling". Enligt paragrafens andra stycke omfattar sekretessen även
handlingar innefattande utredning eller förslag vilka från annan än
myndighet inkommit för nyss angivet syfte, även om handlingen tUlkommit för
något annat ändamål. Sådana handUngar som nu sagts får inte lämnas ut utan
särskilt tUlstånd förrän fem år förflutit från handlingens datum. Tillstånd att
dessförinnan lämna ut handling som finns hos statsmyndighet ges av SAV eller,
om handlingen tillhör förhandlingsärende som utan SAV:s medverkan handläggs av
annan statlig myndighet, av denna (beträffande handlingar hos kommunal
myndighet finns särskilda regler om till-ståndsgivningen). I fråga om tillstånd
att få ut handling som förvaras hos riksdagens lönedelegation ankommer det på
delegationen eller

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 74

myndighet
som delegationen bestämmer att besluta därom. Härvidlag märks emellertid att
nyssnämnda femårsregel är ersatt av bestämmelse att handlingen inte får
hemlighållas längre än till dess förhandlingsöyer-enskommelse träffats.eller
förhandUngen annars har slutförts.

De nu återgivna bestämmelserna intogs i
sekretesslagen i samband med tjänstemaimalagstiftningens tillkomst år 1965.
Syftet var att tillgodose det behov av sekretess på förhandlingsväsendets
område, som kunde antagas öka i styrka när man övergick till
kollektivavtalssystem även inom den offentliga tjänstemannasektom (prop. 1965:
88 s. 29). Dét citerade uttrycket "handlingar som innefatta utredning
eller förslag" har inte närmare belysts i propositionen 1965: 88. På en
punkt görs dock vissa kommentarer till det använda begreppet utredning. Det
påpekas nämligen (s. 30) att lönestatistisk utredning ofta utgör ett viktigt
utredningsmaterial i förhandlingssammanhang. Har sådan utredning tillkommit
just för att användas vid förhandling eller vid förberedelse därtUl, blir
sekretessregeln i 35 § tUlämplig.

Det kan slutligen anmärkas, att sekretesslagen i 6
§ upptar en regel om sekretess även beträffande handlingar "som upprättats
eller anskaffats för myndighets räkning till utredning i någon dess
rättstvist". Sådan handling får inte utan myndighets tillstånd utlämnas
förrän saken blivit slufligen avgjord eUer 20 år förflutit från handlingens
datum. Med rättstvist avses här fall "när parter hävdar olika meningar i
en sak, som kan bli föremål för prövning av domstol eller annan behörig
myndighet, även om saken ännu icke är anhängig där" (prop. 1965: 88 s.
34). Denna sekretessregel tar således sikte på varje tvist oberoende av
rättsområde som kan underställas rättslig prövning och därmed även tvist om
t. ex. tolkning eller tUlämpning av kollektivavtal.

Det saknas i allmänhet ovillkorliga förbud mot
utlämnande. När ett förbud är meddelat i statens öch kommuns intresse, får i
många fall regeringen eller viss myndighet medge utlämnande. I de fall då ett
förbud är givet närmast tUl skydd för enskildas intressen föreskrivs i regel
att handling skall lämnas ut, om den som avses i handlingen samtycker därtill.
Bestämmelser till skydd för enskild är också ofta villkorliga på så sätt att
utlämnande får ske om trygghet kan anses vara för handen att utlämnandet inte
konuner att missbrakas till skada för den enskilde eller,. i vissa fall, hans
nära anhöriga.

Enligt RF skall tystnadsplikt för att vara gällande
vara föreskriven i lag eller annan författning. Detta innebär bl. a. att den
oreglerade tystnadsplikten liksom exempelvis tystnadsplikt meddelad genom
särskUda tjänsteföreskrifter av statlig eller kommunal myndighet inte kan upprätthållas
utan uttryckligt författningsstöd efter ingången av år 1975. Från årsskiftet
19741975 finns det sålunda, intet regelkomplex som ålägger tjänsteman generell
tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling. Regeringens
proposition (1975: 78) om ansvar för funktionärer i

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 75

offentlig
verksamhet m. m. har resulterat i bl. a. lagen (1975: 667) om . ändring i
brottsbalken, som beträffande brott mot tystnadsplikten, i 20 kap. 3 §
därigenom riktar sig mot var och en som är underkastad i författning stadgad
tystnadsplikt, vare sig han är offentlig fimktionär eller privat verksam. Det
nya straffbudet ersätter i allrnänhet specialstraffrättens bestämmelser om
ansvar för brott mot tystnadsplikten och har ett väsentligt vidare
tUlämpningsområde än tidigare gällande straffbud. Lagändringen trädde i kraft
den 1 januari 1976.

Under senare år har yttrande- och
tryckfrihetslagstiftningen varit föremål för omfattande utredningar.
Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970: 49) har avgett
förslag tUl ny lag om allmänna handlingar (SOU 1975:22). Därjämte har
massmedieutredningen (Ju 1970:59) lagt fram förslag tiU massmediegrundlag (SOU
1975: 49). Vidare har tystnadspliktskommhtén (Ju 1975: 03) lagt fram förslag
till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt och förslag till läg om
ändring i 3 § StjL resp. 2 § KtjL (SOU 1975: 102). De senare förslagen innebär
att avtal inte får träffas om tystnadsplikt inom lagarnas tiUämpningsområde.
Frågan om offentUga funktionärers tystnadsplikt torde komma att behandlas av
riksdagen under 1976/77 års riksmöte.

6.2
Arbetsrättskommittén

6.2.1
Frågor om information

EnUgt ARK (majoriteten) bör den utbyggnad av
förhandlingsrätten tUl en form för medinflytande i bl. a. företagslednings- och
arbetsledningsfrågor, som avsetts med 12 och 13 §§ FKL, liksom andra inflytandeformer
ha ett underlag i regler om informationsskyldighet för arbetsgivare.

Redan reglema i 12 och 13 §§ FKL om
förhandlingsskyldighet innefattar i viss mening ett åliggande för
arbetsgivaren att informera, nämligen såtillvida som han har att undertätta
sin förhandlingsberättigade motpart på arbetstagarsidan om förhandlingsfrågans
existens och om dess innebörd. Såvitt gäller den s. k. primära
förhandlingsskyldigheten i 13 § ligger detta redan i den uttryckliga
skyldigheten för arbetsgivaren att själv ta initiativet till förhandling. 1
båda fallen kompletteras underrättelseskyldigheten av en regel om skyldighet
för förhandlande part att ställa material av betydelse för den aktueUa
förhandlmgsfrågan tUl motpartens förfogande (17 § FKL). Denna editionsplikt tar
enligt ARK sikte på alla slag av förhandlingar som åsyftas med den lagreglerade
förhandlingsrätten. Den i 17 § stadgade editionsplikten skall enligt 41 §
också gälla gentemot förlikningsman, varvid reglerna om tystnadsplikt skall äga
motsvarande tiUämpning (53 §).

Som
ett mer självständigt komplement till den informationsskyldig-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 76

het
som följer av 12, 13 och 17 §§ FKL föreslår ARK en regel om allmän
informationsskyldighet för förhandlingsskyldig arbetsgivare (18 §). Med denna allmänna
regel åsyftar ARK att ge arbetstagarsidan en med arbetsgivarsidan jämbördig
ställning vid förhandling i frågor av större räckvidd och mera långsiktig
betydelse, i synnerhet frågor som omfattas av den primära
förhandlingsskyldigheten enUgt 13 §.

ARK har kombinerat sitt förslag om
informationsskyldighet och förhandlingsskyldighet enligt 12 och 13 §§ FKL med
dels en regel om undantag vid påtagUg risk för skada (19 §), dels regler om
tystnadspUkt (51 §), vUka i sma grunddrag är konstraerade på samma sätt söm motsvarande
regler i företagsnämndsavtalen inom de privata och kommunala sektorerna.

Den som åsidosätter sin informationsskyldighet
skall ersätta därav uppkommen skada, om inte reglema i FKL säger annat (45 §).
Till reglema om tystnadsplikt har ARK knutit sanktionsregler (52 §) om böter
och skadestånd för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
tystnadsplikten enligt 51 §.

Beträffande
tiUämpnmgen av 17 § FKL framhåller ARK att part inte är skyldig att på grand av
paragrafen lämna ut handlingar som innehåller överväganden och
förhandlingstekniska dispositioner rörande en förhandling. Om ett material
innehåller uppgifter som till viss del omfattas av informationsskyldigheten
ankommer det på den förpliktade parten att fmna en lämplig form för
utlämnandet. När det gäller förhandlingar i rättstvister är det enligt ARK
tydligt, att regeln i sig är ägnad att förbättra möjligheterna att nå resultat
i förhandlingarna, vartUI kommer att stadgandet också är ägnat att förenkla
rättegången om tvisten hänskjutes tUl AD eller skiljenämnd för avgörande.

Liksom
när det gäller förhandlingsrätten bör enligt ARK de regler som omfattar
partemas informationsskyldighet gentemot varandra (12 19 §§) "fullt
ut" vinna tiUämpning även för den offentiiga sektoms del, dock med ett
väsentligt undantag. Den nya förhandlingsrätten (12 och 13 §§ FKL) omfattar
även frågor där arbetsgivaren ensam har att fatta beslut. För den offentliga
sektorns vidkommande innebär eh sådan reglering, om inte undantag görs, att
även de hittills avtalsförbjudna frågorna om myndighets verksamhet blir
föremål för denna förhandlingsrätt. Med hänsyn härtill föreslår ARK i 3 § StjL
och 2 § KtjL en undantagsregel från FKL i nu avsett hänseende. ARK har inte här
berört undantagets betydelse för reglema om editionsplikt (17 § FKL) på annat
sätt än att av specialmotiveruigen framgår att denna plikt inte åligger
offentlig arbetsgivare i de fall där förhandlingsrätt inte föreligger.

I detta sammanhang pekar ARK på det nära sambandet
mellan den föreslagna s.k. primära förhandlingsskyldigheten (13 §) och den
förat berörda, fortiöpande underrättelseskyldigheten (18 §) beträffande främst
sådana frågor som skall omfattas av primär förhandlingsskyldighet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 77

Enligt
ARK torde den information som avses i 18 § ha ett självständigt värde oberoende
av förhandUngsrätten. I ARK:s lagförslag har därför något undantag i denna del
inte gjorts för de offentliga arbetsgivarnas del. Som ett av de praktiska
problem som kan uppstå vid FKL:s tUlämpning på den offentiiga sektom anger ARK
frågan om sättet att fuUgöra denna fortlöpande underrättelseskyldighet. En
lösning anser ARK vara att tUl vederbörande myndighet delegera uppgiften att ge
vissa av dessa besked. Det antyds också att de problem på grand av bristande
insyn som förslaget är avsett att undanröja inte är så påfallande inom den
offentliga sektorn, eftersom allt offentiigt material i princip är offentlig
handling. På myndighetsplanet kommer undertättelseskyldigheten att omfatta
regleringsbrev och andra skrivelser från regermgen och på det centrala planet
kan viss del av underrättelseskyldigheten fullgöras genom att budgetproposition
och därtill anslutande riksdagsbeslut lämnas över, anser ARK.

Informationsskyldigheten enligt 18 § skall liksom
förhandlingsrätten enligt 12 och 13 §§ fullgöras gentemot koUektivavtalsbunden
motpart. ARK anser det dock självklart att en hel del av informationen inom ramen
för 18 § skall föras vidare tiU alla arbetstagare, även sådana som inte tillhör
koUektivavtalsbunden arbetstagarorganisation.

6.2.2
Frågor om förhandlingssekretess och tystnadsplikt

ARK har inte närmare berört förhållandet mellan de
föreslagna reglema i FKL om rätt till information och reglerna inom den
offentliga sektorn om tystnadsplikt och om handlingars offentlighet resp. sekretess.
Såvitt gäller sekretesslagen har ARK tagit upp 6 och.35 §§ till behandling och
föreslagit ändring i den senare paragrafen. I betänkandet uttalas i övrigt
allmänt att det är givet att den skyldighet som föreskrivs i 17 § FKL kan få
vika om materialet är sekretessbelagt enligt sekretess-, lagen. Vidare hänvisas
till att tystnadsplikt råder rörande innehållet i sekretessbelagda handlingar.
Denna tystnadsplikt får enligt ARK betydelse exempelvis vid
primärförhandlingar enligt förslaget;

ARK tänker sig sålunda att de nya reglerna om rätt
till information och insyn skall medföra ändrmg i nu gällande sekretess- och
tystnadspliktsregler inom den offentliga sektorn enbart i fråga om 35 § sekretesslagen.
Uttrycket "utredning, och förslag" i 35 § föreslås ändrat tiU endast
"förslag". Syftet med ändringen är att från sekretessen ta undan
sådant sakmaterial som part enligt 17 § FKL skall vara skyldig att tillhandahåUa
förhandlande motpart, dvs. det material som parterna behöver för en riktig
bedömning .av förhandlingsfrågan. När uttrycket "förslag" behålles i
35 § sekretesslagen avses därmed att aUljämt låta sekretessen gälla sådant
material som inte omfattas av skyldigheten enligt nyssnämnda 17 §. Sekretessen
kommer då ätt omfatta redovisningar av värderingar, önskemål och liknande
synpunkter som tar sikte

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 78

på
förekommande förhandlingsfrågor, medan däremot uppgifter om rena
sakförhållanden i form av lönestatistik eller eljest faller utanför. Av ARK:s
allmänna motivering till den föreslagna ändringen framgår att förslaget inte
avser någon ändring beträffande de handlingar, som kan förekomma i
förhandlingssammanhang men inte är att anse som allmänna och därför inte
omfattas av den i TF stadgade huvudregeln om rätt för varje svensk medborgare
att utfå allmän handling.

ARK
har således inte ansett sig i förevarande sammanhang böra föreslå någon ändring
i 6 § sekretesslagen och anför bl. a. att det torde erbjuda betydande
svårigheter att i lagtext dra en hanterlig gräns mellan sådana handlingar vUka
kan antas alltjämt böra omfattas av sekretess enligt huvudregeln i 6 § och
sådana handlingar som motparten i tvisten utan begränsning bör få ta del av.
ARK betonar i stället vikten av att myndighetema begagnar sekretessregeln i 6 §
med urskillning och, såsom är möjligt enligt paragrafen, medger utlämnande av
nu avsedda utredningshandlingar så snart därav inte följer någon risk för
skada på det intresse paragrafen är avsedd att skydda. SkuUe det framdeles
visa sig att 6 § medför menUga effekter vid tillämpningen av de nya
förhandlingsreglema, får frågan om en översyn av paragrafen enligt ARK tas upp
på nytt.

De reservationer tUl ARK:s förslag som bl. a. avser
frågor om information, handlingssekretess och tystnadsplikt avser
arbetsmarknaden i allmänhet.

Enligt reservanterna Bratt och Lindström bör
reglerna i 51 § FKL ändras så att arbetsgivaren får ett bättre inflytande över
formema för utlämnande av information med förbehåll om tystnadsplikt. Beträffande
52 § anser reservantema att angivna påföljder givetvis har en moralisk
betydelse men sällan torde komma att tUlämpas i praktiken och att den
naturligaste påföljden blir att vederbörande entledigas från sitt uppdrag och
ersätts med någon annan.

Reservanterna Lilly Hansson och Lindberg framhåller
att även en total informations- och förhandlingsskyldighet inte fyller sitt
syfte om inte arbetstagarparten har möjlighet att upptäcka undanhållen information
eller har möjlighet att värdera erhållen information.

I LO/TCO-reservationen hävdas att editionsplikten enligt
17 § FKL inte bara skall gälla frågor som är föremål för förhandling mellan parterna.
Arbetsgivarparten skall dessutom åläggas en utredningsskyldighet. Vidare bör 19
§ helt utgå. Enligt reservationen visar erfarenheten av motsvarande
bestämmelser i samrådsavtal att arbetsgivaren undanhåller väsentlig
information. Regler om tystnadsplikt bör utgöra enda begränsningen av här
föreliggande skyldigheter. Beträffande tystnadsplikten enligt 51 § anser
reservantema att lagstiftningen inte behöver upptaga några sådana regler. Det
bör fastställas i kollektivavtal eller annan överenskommelse att information
inte får föras vidare och vem som skall mot-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 79

taga
informationen när tystnadsplikt föreligger. Dessa frågor bör inte vara föremål
för domstols prövning. Reservantema anser vidare att bestämmelserna i 52 § kan
utgå. De anställda har lika stort intresse som arbetsgivaren att den insyn som
bereds inte länder företaget till skada. Om informationsrätten regleras i
kollektivavtal är detta i sig det bästa skyddet för att information inte
utnyttjas obehörigt. Åsidosättande av. tystnadsplikt är därmed också i princip
att bedöma som avtalsbrott, framhåller reservanterna.

6.3
Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser får sägas företräda den
uppfattningen att ARK vid utformningen av reglema i FKL om information,
handlingssekretess och tystnadsplikt inte tillräckligt beaktat förhållandena
inom den offentliga sektorn i hithörande frågor.

Förslaget i 17 § FKL om skyldighet för förhandlande
part att tillhandahålla förhandlingsinformation har rönt ett positivt
bemötande från flertalet remissmyndigheter. JK, försvarets civilförvaltning,
SJ, riksförsäkringsverket, generaltullstyrelsen, RRV, riksskatteverket och
domänverket lämnar sålunda förslaget utan erinran. Riksskatteverket anser i
princip inte att de av ARK föreslagna reglerna om information i
förhandlingsfrågor innebär några problem för en statlig myndighet på grand av
gäUande föreskrifter om allmänna handlingars offentlighet. Liknande
uppfattning förs fram aw försvarets civilförvaltning och generaltullstyrelsen.
Domänverket anser att information i återkommande förhandlingsfrågor kan
ratinläggas.

Svenska kommunförbundet sätter i fråga om inte
lagstiftningen om handlingars offentlighet och dess tiUämpning i praktiken
allmänt sett innebär lika långt gående förpliktelser för kommunerna som 17 §.
Ett liknande synsätt anläggs av länsstyrelsen i Västerbottens län som anser att
informationen enligt 17 § i princip bör vara oinskränkt i enlighet med
offentlighetsprincipen. Inga andra inskränkningar bör gälla än de som återfinns
i sekretesslagstiftningen, framhåller länsstyrelsen. UKÄ, som har hört de
juridiska fakulteterna, framhåller som sin mening bl. a. att det bör övervägas
att utsträcka den ömsesidiga editionsplikten enligt 17 §. Erfarenhetema från
pågående försöksverksamhet inom UKÄ-området visar entydigt att en ömsesidigt
fungerande information utgör en förutsättning för en meningsfull samverkan.

Landstingsförbundet, som torde helt ansluta sig
till LO/TCO-reservationen i informationsfrågoma, synes i sitt
ställningstagande till 17 § godta den begränsning av editionsplikten som följer
av sekretesslagstiftningens nuvarande regler. Förbundet delar
LO/TCO-reservantemas uppfattning att arbetsgivarparten skaU vara skyldig att
medverka till att en fråga utreds gemensamt om befintligt utredningsmaterial är
bristfälligt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 80

De fackliga remissinstansema följer i stort sett
LO/TCO-reservationen. SF och TCO, som anser att informationsplikten äveri när
det gäller den statliga arbetsgivaren bör omfatta alla frågor, föiordar sålunda
en lösning för det statliga tjänstemannaområdét som närmast motsvarar den i 40
a och 51 §§ arbetarskyddslagen stadgade insynsrätten resp. tystnadsplikten för
skyddsombud och styrelse för lokal facklig organisation. De anser det vidare
angeläget att arbetstagarparten får tUlgång till material som ännu inte är att
anse som offentlig handling i TF:s bemärkelse, exempelvis
föredragningspromemorior, minnesanteckningar m. m. Arbetstagarparten bör över
huvud taget ha tillgång till aUt material som tjänar som underlag för
myndighets verksamhetsplanering, personaladministraliva planering och
budgetarbete, framhåller SF och TCO. Svenska kommunalarbetareförbundet intar en
liknande ståndpunkt och menar att tillgången på riktig information är en
grundläggande förutsättning för ett mer jämbördigt partsförhållande i
förhandlingssani-manhang. Förbundet framhåller att ARK:s förslag på den här
punkten inte sträcker sig längre än vad som ryms inom ramen för gällande företagsnämndsavtal.
Vidare säger förbundet att det visserligen kan hävdas att den i 17 § FKL
stadgade editionsplikten innebär ett nytänkande på förhandlingsrättens område,
inte minst genom att det enligt ARK i paragrafen får anses ligga en skyldighet
för förpliktad part att. av eget initiativ ange vilket material som kan
ställas till förfogande. Men ett sådant stadgande borde enligt förbundet också
som LO/TCO-reservanlenia har anfört kompletteras med skyldighet för
arbetsgivaren att medverka till utredning i de vanligt förekommande fall då
befintligt utredningsmaterial inte är tillräckligt.

Försäkringsanställdas förbund anser att
arbetsgivaren enligt lag skall vara skyldig att överlämna den dokumentation och
det utredningsrnate-rial som finns hos honom, när arbetstagarorganisationen är
i behov av det. Arbetstagarorganisationens rätt härvidlag skall vara
fortlöpande och inte bara sammankopplad med förhandlingstiUfällen. Om det föreliggande
utredningsmaterialet i samband med en förhandling visar sig vara otillräckligt,
bör arbetstagarorganisationen ha rätt att kräva kompletterande uppgifter. Det
fortsatta utredningsarbetet bör under sådana omständigheter bedrivas gemensamt
av partema, framhåller förbundet. Svenska kommunaltjänstemannaförbundet anser
att editionsplikten bör utsträckas för att arbetstagarna skall kunna göra
riktiga bedömningar på basis av informationen. Arbetsgivamas editionsplikt
skall sålunda gälla på det sättet att arbetstagarna får tillgång till samtliga
de handlingar som arbetsgivaren förfogar över. SACO/SR intar en liknande
ståndpunkt och anser att hela regelsystemet bör kompletteras riied en
skyldighet för arbetsgivaren att lämna den information arbetstagarföreningen
begär. Visserligen kan arbetstagarparten påkalla förhandling och därefter med
stöd av 17 § begära att få ta del av det material som arbets-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 81

givaren
förfogar över men detta är en onödig omgång beträffande information i frågor i
vilka förhandling inte erfordras när informationen lämnats.

Den
fortlöpande informationsskyldighet, som föreslagits i 18 § FKL och som avser
den produktionsmässiga utvecklingen hos vederbörande myndighet liksom
rikflinjerna för den offentiige arbetsgivarens personalpolitik, har inte rönt
någon större uppmärksamhet under remissbehandlingen. De remissinstanser som
särskilt yttrat sig på förevarande punkt är emellertid i stort sett positivt
inställda till arbetsgivarens skyldighet att aktivt lämna fortlöpande
information. De fackliga remissinstansema stöder i regel också i detta
sammanhang LO/TCO-réservationen. Flera remissinstanser påpekar att
informationsskyldighet enligt 18 § redan fullgörs av arbetsgivaren i de
nuvarande samverkansformerna.

Svea
hovrätt anser att arbetsgivarens fortlöpande underrättelseskyldighet enligt 18
§ med hänsyn till frågornas art framstår som ett naturligt åliggande oberoende
av förhandlingsskyldigheten enligt 12 och 13 §§. Riksskatteverket framhåller
att den kompletterande information av mera allmänt slag rörande ekonomisk
utveckling, personalpolitik o. s. v. som arbetsgivarparten skall lämna sin
motpart torde för den offentliga sektoms del finnas inskriven i gäUande
företagsnämndsregler och att den även i utvidgad form inte torde medföra
några större svårigheter att precisera i särskilda avtal. Med ett liknande
resonemang konstaterar domänverket att instrumenten för en vidareutveckling av
informationen redan finns. Svenska kommunförbundet, som inser betydelsen av
att arbetstagarorganisationerna fortlöpande hålls informerade om frågor av
betydelse för arbetstagamas arbetsförhållanden, framhåller att kommunerna gärna
medverkar till den informationsskyldighet som omnämns i 18 § FKL. Troligen
lämnas emellertid redan i dag via företagsnämnder och på annat sätt
information, som sträcker sig lika långt som den av ARK föreslagna. I detta
sammanhang framhåUer kommunförbundet att den föreslagna avfattningen av 18 §
inte ger någon större ledning för den informationsskyldighet som åvUar
kommunerna. SAV anser det inte helt klart om staten som arbetsgivare enligt
förslaget skall ha skyldigheter enligt 18 § även i frågor för vUka 1113 §§ FKL
inte gäller. SAV ifrågasätter om inte undantag från upplysningsplikten bör
gälla för staten i frågor, där 1113 §§ FKL inte skall vara tiUämpliga. Detta
kan ställas mot den av länsstyrelsen i Västerbottens län och UKÄ hävdade
uppfattningen, att den information som nämns i 17 och 18 §§ FKL i princip bör
vara oinskränkt. Äv de fackliga remissinstansema har särskilt SF och TCO hälsat
med tillfredsställelse att den löpande undertättelseskyldigheten enligt 18 §
FKL även omfattar frågor som faller under begreppet myndighets verksamhet. Som
tidigare nämnts är SF:s och TCO:s grandläggande kvav att

6
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 82

informationsskyldigheten
omfattar alla frågor, Försäkringsanställdas förbund framhåller att
arbetsgivarens information måste vara vittomfattande och i princip kunna
delges all personal. Inom förbundets verksamhetsområde är det mycket få frågor
som kan undantas från denna princip. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund anser
att informationsplikten bör gälla samfliga frågor och instämmer i LO/TCO-reservan-ternas
åsikt att förslaget på denna punkt inte sträcker sig längre än vad gällande
företagsnämndsavtal ger rätt tUl.

Beträffande editionspliktens förhållande till sekretesslagens
bestämmelser är remissutfallet växlande. Till de instanser som kan sägas godta
ARK-majoritetens ändringsförslag beträffande 35 § sekretesslagen hör JK,
riksskatteverket och Landstingsförbundet. Flera remissinstanser synes
emellertid negativt inställda till, jämte annat, den föreslagna ändringen.
Slutligen bör anmärkas att ett stort antal remissmyndigheter, som lämnar
ARK-majoritetens förslag i 17 § FKL utan erinran, inte närmare berör
förhållandet tUl sekretesslagens bestämmelser. JK har ingen erinran mot den
föreslagna ändringen i 35 § men understryker att handlingar som innehåller
såväl sakuppgifter som värderingar och förslag tUl uppgörelse lämpligen bör
vara sekretessbelagda. Utdrag ur sådana handlingar av endast sakmaterial kan
nämligen enligt JK indirekt lämna upplysningar om vUka förslag parten avser att
lägga fram. Riksskatteverket godtar likaledes den föreslagna ändringen i 35 §
sekretesslagen och förutsätter att med begreppet "förslag" avses
värderingar av framlagt material, prioriteringsförslag o. d. Verket har inte
heller något alt erinra mot att sekretessen bibehålls för handling som enligt
6 § sekretesslagen "upprättats eller anskaffats för myndighets räkning
såsom i någon dess rättstvist". Som tidigare antytts synes
Landstingsförbundet godta den av ARK-majoriteten föreslagna ändringen i 35 §
sekretesslagen.

SJ, som hänvisar bl. a. till att termen
"förslag" enligt ARK (SOU 1975: 1 s. 680) skall omfatta även
värderingar och synpunkter i frågor av betydelse i förhandlingshänseende.
Ifrågasätter om lagtexten ger adekvat uttryck för lagstiftarens sålunda
tillkännagivna intentioner beträffande sekretessens omfattning. Vidare påpekar
SJ att ARK inte berört verkan av övriga utlämningsförbud i sekretesslagen i
förhållande till den föreslagna regeln i 17 § FKL. SJ förmodar att man i
avsaknad av en uttrycklig reglering härav har att utgå från att lagrummet inte
är avsett att medföra någon genombrytning av dessa, oaktat handlingar som
omfattas av dessa utlämningsförbud kan ha ett bestämmande innehåll för
myndighets ställningstagande i förhandling. Länsstyrelsen i Västerbottens län
hävdar att reglerna i 35 § sekretesslagen bör antingen utgå eller bringas i
överensstämmelse med principen om partsinsyn.

Bland de negativa instansema märks SF och TCO. De
anser sålunda att det inte är vare sig nödvändigt eller önskvärt med en ändring
i 35 §

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 83

sekretesslagen.
Den nu gällande lagtexten och dess tolkning och lilllämpning har enligt
organisationerna inte utgjort något hinder för dem att få ta del av utredningar
och uppgifter, som arbetsgivaren förfogat över, och som varit av betydelse för
förhandling. Mot den bakgranden föreslår SF och TCO att regler för SAV:s eller
annan myndighets tUl-ståndsgivning tUl utlämnande av handling som avses i 35 §
första och andra styckena sekretesslagen skall motsvara arbetsgivares
skyldighet gentemot arbetslagarpart enligt 17 § FKL.

Vad härefter angår ARK-majoritetens förslag
beträffande dels 19 § FKL om undantag från parts informationsskyldighet vid
påtaglig risk för skada dels 51 § om tystnadsplikt, har remissinstansemas
inställning i båda fallen varit växlande. Remissutfallet ger emellertid ett
visst belägg för att ARK inte tagit tillräcklig hänsyn till förhållandena inom
den offentliga sektorn vid utformningen av dessa regler. De flesta
remissinstansernas uppfattning är att regler om tystnadsplikt i enlighet med
ARK-majoritetens förslag bör finnas med i FKL. De fackliga remissinstansema
företräder liksom LO/TCO-reservantema en linje som innebär att 19 och 51 §§
bör slopas och ersättas av en regel i kollektivavtal om tystnadsplikt.

På förhållandet mellan 19 och 51 §§ anlägger Svea
hovrätt följande synpunkter. I 19 § talas om "påtaglig risk för
skada". Enligt ett motivuttalande avses därmed, att undantag gäller
endast om det står klart för den förpliktade, att fullgörelse av förhandling
eller informationsskyldighet vid visst tUlfälle måste väntas medföra skada.
Man frågar sig enligt hovrätten om det inte bör vara tillfyllest med "risk
för allvarlig skada". Enligt ett annat uttalande får beaktas endast skada
genom att omständighet bUr känd utanför partsförhåUandet. I 51 § ges möjlighet
att göra förbehåll om tystnadsplikt vid besked om affärs- eller driftsförhållanden.
Eftersom meningen mte torde vara, att part med framgång skall få åberopa
risken för alt motpartens representanter inte respekterar ett sådant förbehåll,
blir tUlämpningsområdet för 19 § enligt hovrätten försvinnande litet. ÖB anser
att en överföring av ARK-majoritetens förslag till den offentiiga sektorn i
synnerhet till försvarsmakten är förknippad med avsevärda svårigheter, vUka
inte beaktats av vare sig ARK eller LO/TCO-reservantema. Enligt ÖB omöjliggör
detta en närmare bedömning av konsekvenserna för försvarsmakten. När det gäUer
tystnadsplikten i 51 § tillstyrker ÖB majoritetsförslaget med hänvisning tUl
gällande sekretesslagstiftning och den särreglering som ÖB anser nödvändig.
Försvarets civilförvaltning anser allmänt att ARK närmare borde ha utrett de
speciella förutsättningar som råder inom den offentliga sektorn.

Riksskatteverket understryker att den ömsesidiga
skyldigheten att ställa handlingar och uppgifter tUl motpartens förfogande inte
får försvagas i den slutliga lagtexten. Den i 51 § intagna rätten för part att

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 84

göra
förbehåll om tystnadsplikt beträffande innehållet i handling av här nämnt slag
utgör enligt verket i detta sammanhang för statsförvaltningens del ett
önskvärt komplement till den statliga sekretesslagstiftningen, där en mot
handlingssekretessen svarande tystnadsplikt annars inte lagstadgats. UKÄ ger
uttryck åt en likartad uppfattning och anser att inget annat undantag bör
medges från arbetsgivarens informationsskyldighet än att information i vissa
fall skall kunna ges under tystnadsplikt. UKÄ stöder sin uppfattning på bl. a.
yttranden från juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Domänverket finner att regeln om tystnadsplikt i 51
§ ger möjlighet till erforderlig information även då påtaglig risk för skada
föreligger enligt 19 § men ger sitt stöd åt kombinationen av regler med
hänvisning till att en väl avvägd användning av regdkombinätionen torde
underlätta den mognadsprocess som informationsarbetet kräver. Domänverket anser
vidare att regeln i 51 § bör ändras så att med tystnadsplikt förbehållet
besked skall få lämnas tUl ett antal mottagare som arbetsgivaren och den
fackliga organisationen i samråd har bestämt. Länsstyrelsen i Västerbottens län
anser inte att undantagsbestämmelsen i 19 § bör gälla inom den offentliga
sektorn.

Svenska kommunförbundet finner FKL:s regler om
informationsskyldighet och tystnadsplikt inom offentliga sektorn allmänt sett
svårgripbara och i behov av ytterligare analys. Landstingsförbundet delar även
på förevarande punkt LO/TCO-reservantemas uppfattning att de anställda bör ha
rätt tUl all den insyn i förvaltningen och arbetsförhållandena som de anser
sig behöva. Om det finns skäl att i vissa frågor begränsa informationen bör
enligt förbundet de fackliga företrädama likväl hållas underrättade. Förbundet
stöder sig på uppfattningen att arbetstagarorganisationerna ju annars inte har
möjligheter att kontrollera att arbetsgivaren verkligen följer lagen. LO/TCO-reservantemas
förslag att parterna utifrån en avvägning av sina resp. intressen i avtal
bör kunna komma överens om närmare regler för informationens omfattning och
spridning stöds av förbundet. Vidare delar förbundet reservanternas
uppfattning att lagförslagen om bl. a. tystnadsplikt bör utgå och ersättas av
avtalsregler om tystnadsplikt.

SACO/SR menar att uppgifter, vilkas spridande på
olämpligt sätt enligt arbetsgivarens bedömning kan medföra skada, kan skyddas
med tillämpning av bestämmelsema om tystnadsplikt enligt 51 § och genom
skadeståndsansvar för informationsmottagaren. Mot den bakgranden anser SACO/SR
att det inte finns tillräckliga motiv för ett lagstadgat undantag enligt 19 §
och att paragrafen därför bör utgå. Svenska kommunalarbetareförbundet
instämmer i LO/TCO-reservanternas slutsats att 19 § helt bör utgå. Enligt
förbundet bör vidare eventuell tystnadsplikt regleras i avtal mellan parterna
på arbetsmarknaden. När det gäller de speciella sekretessreglerna på det
offentliga området

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 85

kan
förbundet tänka sig en bestämmelse motsvarande den som finns i
arbelarskyddslagstiftningen. Denna uppfattning biträds också av SF och TCO,
vUka som tidigare nämnts förordar en lösning för det statliga
tjänstemannaområdet närmast motsvarande den i 40 a och 51 §§ arbetarskyddslagen
stadgade insynsrätten resp. tystnadsplikten för skyddsombud och styrelse för
lokal facklig organisation. SF och TCO anser också att undantagsregeln i 19 §
FKL helt skall utgå och att frågor om tystnadsplikt lämpUgen bör regleras i
avtal. Liknande instäUning till hithörande frågor redovisas också av bl. a.
Försäkringsanställdas förbund och Svenska kommunaltjänstemannaförbundet.

7
Medbestämmande genom kollektivavtal 7.1 Rätt tOl kollektivavtal om
medbestämmande

På det offentliga tjänstemannaområdet har som
nämnts i det föregående hänsynen tUl den politiska demokratin ansetts kräva
att det allmänna förbehåUs beslutanderätten i vissa frågor. I 3 § StjL och 2 §
KtjL har därför stadgats ett särskilt förbud mot avtal i sådana frågor (jfr
avsnitt 4). Detta avtalsförbud hindrar den offentiige arbetsgivaren att träffa
avtal bl. a. om myndighets verksamhet och om anställning och avskedande av
tjänstemän. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1974 slopades
i princip det tidigare rådande förbudet i tjänstemannalagama mot avtal om
ledningen och fördelningen av arbetet. Avtal i dessa frågor torde emellertid i
vissa hänseenden falla under förbudet mot avtal om myndighets verksamhet.

Den
offentUge arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet framgår även av
bestämmelsema i 10 § StjL och 15 § KtjS. EiUigt dessa stadganden är tjänsteman
skyldig att ställa sig till efterrättelse instmktion, arbetsordning och andra
allmänna bestämmelser om arbetet samt särskilda föreskrifter rörande hans
tjänsteutövning. Han skall vidare oberoende av fastställd arbetsfördelning
lämna det biträde som förman bestämmer. Det har hävdats att denna lydnadsplikt
bara tar sikte på det avtalsförbjudna området. Rättsläget härvidlag synes vara
osäkert (jfr 12.1.3).

ARK uttalar sig inte särskilt i fråga om rätten
till medbestämmandeavtal på den offentliga sektorn. ARK framhåller dock att
införandet av partssammansatta organ kan komma i strid med innehållet i
kommimal-lagama.

Grundtanken
bakom ARK:s förslag i förevarande del att vidga de anställdas möjligheter tUl
medbestämmande synes omfattas av alla de remissinstanser som har yttrat sig
angående förhållandena på den offentUga sektom. Däremot har den väg ARK
föreslagit för att nå detta mål mött erinringar i skUda hänseenden.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 86

Ett flertal statsmyndigheter har pekat på den
försöksverksamhet méd olika former för de anställdas medbestämmande som bedrivs
inom den statliga sektom. Länsstyrelsen i Gävleborgs län, exempelvis, hänvisar
till den försöksverksamhet med fördjupad förvaltningsdemokrati som bedrivs vid
länsstyrelsen. Flera av de frågor som föreslås bli föremål för förhandling och
avtal har i snart två år omfattats av försöksverksamheten, framhåller
länsstyrelsen. De resultat som nåtts i fråga om medbestämmande för personalen
har tillkommit, i saniverkan meUan läns-, styrelsen och
personalorganisationernas företrädare, ulan att formliga avtal härom har
träffats. Förhandlingar kan dock sägas ha ägt ram. Givetvis har ramar för
verksamheten dragits upp av regeringen, dock på förslag från länsstyrelsen som
mestadels inhämtat personalorganisationernas mening dessförinnan.
Motsättningar mellan myndigheten och organisationerna har förefunnits i mycket
ringa utsträckning. Svårigheterna har snarast legat i att på vissa punkter
avgränsa inflytandefrågor mot länsstyrelsens myndighetsutövning. Verksamheten
har emellertid efter hand kommit att omfatta alltfler områden av
personalpoUtiken och personaladministrationen. Länsstyrelsen sätter mot denna
bakgrund i fråga, om inte ARK borde ha tagit del av nämnda verksamhet på ett
mera ingående sätt. Under alla förhållanden synes föi"söksverksamheten
sådan den bedrivits inom förelagsnämnd och beslutsgrupper bli utan värde, om
den skall ersättas av ett nytt system med förhandlingar och avtal i berörda
frågor. Enligt länsstyrelsens mening bör övervägas, om inte
försöksmyndigheterna skall tas undan från den föreslagna lagstiftningen,
åtminstone i de delar där personalen fått medinflytande. Erfarenheterna och
utvärderingen av verksamheten borde enligt länsstyrelsen kunna läggas till
grund för de nya avtalen. Det anförda torde enligt länsstyrelsen i tUlämpliga
delar få anses gälla också för den personal-representation i verksstyrelser
sohi äger rum med stöd av kungörelsen om personalföreträdare i statlig
myndighets styrelse m. m. Svenska kommunförbundet menar att ARK borde ha klart
belyst förhållandet mellan de i dag befintliga företagsnämnderna och de nya
partssammansatta organen. Man lämnas således enligt förbundet i ovisshet om de
föreslagna partssammansatta organen skall ersätta företagsnämnderna eller
instiftas för att verka helt jämsides med dessa.

Positiva till ÄRK:s förslag i denna del ställer sig
bl. a. ÖB, försvarets civilförvaltning, postverket, televerket, statens
vägverk, RRV, riksskatteverket och domänverket. Även flera äv dessa
myndigheter åberopar erfarenheterna av pågående försöksverksamhet på det
statiiga området. ÖB fäster stor vikt, vid ÄRK:s uttalande att arbetstagarinflytandet
skall utvecklas tUl deltagande i beslutsprocessen genom avtal om inrättande av
partssammansatta organ enligt 26 § FKL och pekar på att allt eftersom detta
sker 12 och 13 §§ FKL i motsvarande mån förlorar praktisk betydelse. Detta är
menar ÖB grandläggande

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 87

för
att personalens inflytande skall kunna inordnas i verksamheten, så att både
kraven på arbetstillfredsställelse och effektivitet kan tUlgodoses.
Erfarenheter från försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati visar
enligt ÖB att medinflytandet skall inordnas i linjeorganisationen för att
därmed kunna omfatta all personal samtidigt som personalorganisationerna med
myndigheten inom företagsnämnden behandlar övergripande frågor, policyfrågor
och samordnar medinflytandet i linjeorganisationen. Försöken har även omfattat
medbestämmande och ett exempel på denna modell är de omfattande försök som
bedrivs sedan år 1974 vid försvarets materielverk. ÖB konstaterar att det
givetvis kvarstår frågor som bara kan lösas genom förhandlingar men det är
viktigt, menar ÖB, att arbetsmarknadens parter har en vilja att inordna frågor
som berör den enskUde nära och dagligen att lösas inom en demokratiserad
linjeorganisation. Detta är av speciell vikt inom försvarsmakten där flertalet
myndigheter har mellan tre och fem eller fler personalorganisationer att
samarbeta med. Därtill kommer att den geografiska utspridningen kan innebära
samordningsproblem för både myndigheter och personalorganisationer. Den primära
förhandlingsskyldigheten, som innebär långtgående förpliktelser för
myndigheten, bör även förplikta personalorganisationerna att medverka till att
finna lämpliga former för detta, framhåller ÖB. Försvarets civilförvaltning
konstaterar att ÄRK:s förslag i denna del medför att arbetslagamas inflytande
över myndighetens verksamhet i väsentlig grad utökas. Den praktiska utformningen
av medinflytandet kan ta sig uttryck genom de anställdas medverkan dels i
Unjeorganisationen, dels i partssammansatta organ. Inom civilförvaltningen
finns i dag samverkansformer i både linjeorganisation och partssammansatta
organ.

Televerket framhåller att de befogenheter att fatta
beslut som tillkommer nämnder och utskott i försöksverksamheten vid verket med
fördjupad företagsdemokrati omfattar såväl frågor som rör arbetets ledning eller
fördelning som företagsledningsfrågor i den bemärkelse uttrycket används i
betänkandet. Karakteristiskt för systemet är vidare, att nämnderna och
utskotten utgör en del av televerket och att personalinflytandet sålunda är
inbyggt i verkets normala organisation. Verket pekar på att ARK i sitt
betänkande framhåller den betydelse förhandlingsrätt och avtal har för
utvecklingen av arbetstagarinflytandet och att detta inflytande skall
utvecklas till deltagande i beslutsprocessen hos arbetsgivaren samt att 12 och
13 §§. FKL aUteftersom detta sker i motsvarande mån förlorar i praktisk
betydelse. Detta uttalande stämmer väl överens med den förestäUning televerket
har om det kommande personalinflytandet i verket, heter det. En liknande åsikt
förs fram a.w lantbruksstyrelsen, som finner det svårt att bedöma vilken
omfattning de lokala förhandUngarna kan komma att få med tanke på att partema
enligt 26 § FKL kan reglera inflytandefrågor genom kollektivavtal. Om sådana
reg-'

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet gg

leringar
inte sker eller sker i mindre skala, kan man enUgt styrelsen anta att lokala
förhandlingar blir många till antalet. Härvid kan risk uppkomma för att
beslutsprocesserna blir alltför tröga vid myndighetema. Alltför ofta
återkommande förhandlingar kan leda till att besluten fördröjs, vilket kan få
till följd minskad effektivitet i förvaltningen. Styrelsen finner det därför
angeläget att framhålla att regleringen av inflytandefrågor m. m. bör få en
sådan utformning att förhandlingsverksamhetens omfattning hålls inom rimliga
gränser och inte blir ett hinder i den fortlöpande verksamheten.

De
offenfliganstäUdas organisationer menar att ARK:s förslag i förevarande del
inte svarar mot de förväntningar och krav i fråga om rätten tUl medbestämmande
som ställts från personalhåll. SF vänder sig mot att man i lag slår fast ett
samband mellan löne- och medbestämmandeavtal. Dessa frågor hör enligt
förbundets mening inte funktionellt samman. Man behöver inte menar SF reglera
inflytandet för att kunna förhandla om löner och vice versa. En sådan koppling
kommer enligt Svenska kommunalarbetareförbundet att skapa betydande problem
eftersom den fackliga rörelsen då skulle behöva göra en avvägning mellan löne-
och . inflytandefrågor. ARK:s förslag härvidlag är inte realistiskt. Om man på
allvar hade menat att inflytandefrågorna var så viktiga att dessa måste ges en
förhandlingsmässig lösning, borde denna förhandlingsordning enligt förbundet
ha kunnat fastställas som ett särskilt instrument utan krav på samband med
förekommande löneförhandlingar. Det måste, menar förbundet, ges utrymme för
den fackliga organisationen att själv välja tidpunkt för ett aktualiserande av
inflytandefrågorna. Dessa frågor kan mycket väl senare sammanfattas i en
enhetlig överenskommelse vid sidan av de traditionella avtalen om löne- och
allmänna anställningsvillkor. Förbundet har nyligen träffat ett
arbetsmiljöavtal med de kommunala huvudmännen ulan att dessa förhandlingar var
kopplade tiU de centrala löneavtalen. Detta visar enligt förbundet att det är
praktiskt möjligt att genom en separering i förhandlingsgången särskilja
inflytandefrågorna och ändå uppnå resultat. En liknande åsikt förs fram av
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Även UKÄ delar uppfattningen att kopplingen mellan
inflytandeavtal och löneavtal är mindre tilltalande. En komplicerande faktor
torde enligt UKÄ vara att inflytandeavtalen föratsätts bli träffade efter
lokala förhandlingar medan löneuppgörelserna i regel sker centralt.

De fackliga organisationerna vänder sig också mot
att ÄRK:s förslag i 26 § FKL bara upptar frågor som rör arbetets ledning och
fördelning, ingående eller hävande av arbetsavtal samt meddelande av påföljd
för arbetstagare som begått avtalsbrott. 5F anser att arbetsgivarens skyldighet
att medverka till avtalsuppgörelser om inflytandeformer skall utsträckas till
att gälla alla frågor och beslutsfunktioner. Tanken bakom en sådan regel är att
den skall öppna vägen för slutande av avtal söm så

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 89

småningom
kan leda fram tiU en bättre balans mellan arbetsmarknadens parter i förhåUande
till dét medborgerliga inflytandet på andra områden i samhället. Detta
framhölls också klart i utredningeris direktiv, påpekar SF. Det kommer enligt
SF helt säkert att bli aktueUt att pröva många olika vägar för att nå detta
mål. Därför måste lagens bestämmelser vara utformade så att de inte hindrar ett
arbetstagarinflytande på alla nivåer och i aUa frågor. SF anser att ett
arbetstagarinflytande i företagsledningsfrågor är en fömtsättning för ett
reellt inflytande i arbetsledningsfrågor. Analogt kräver ett verkligt
självbestämmande i vissa avseenden vad beträffar den egna arbetssituationen ett
visst inflytande även på högre nivåer. SF pekar i det sammanhanget på
arbetsgivarens möjlighet att utforma sina produktionsledningsbeslut så
detaljerat att de i realiteten begränsar värdet av ett medbestämmande i t. ex.
arbetsledningsfrågor. Svenska kommunalarbetareförbundet hävdar att det mått av
inflytande som förslaget ger utrymme för måste byggas under med durekt styrande
uttalanden som ger garantier för att en avtals-reglering med avsett innehåll
också skall kunna genomföras. Eftersom ARK i sin terminologi använder begrepp
och uttryck som inte förekommer på den offentliga sektom, kan det enligt
förbundet i vissa fall vara svårt att helt överblicka omfattningen och
innebörden av det medbestämmande som kan komma de kommunalt anställda tiU del.
Helt allmänt utgår förbundet ifrån att frågor om bl. a. "arbetets ledning
och fördelning" också skall vara avtalsbara på den kommunala sektom. I
princip utgår förbundet ifrån att alla frågor som inte uppenbart utgör hmder
för kommunens rätt att ensam besluta om "myndighets verksamhet" blir
möjUga att träffa avtal om. Frågor som faller utanför avtalsbarheten blir
enligt ARK:s förslag i stort sett de s. k. företagsledningsfrågorna.
"Myndighets verksamhet" skulle analogt kunna anses motsvara den
privata marknadens produktionsbeslut i företagen. Därmed skulle enligt
förbundets mening frågoma om produktionsbeslutens verkställighet kunna bli
förhandlingsbara. Eftersom ARK inte närmare utvecklat hur denna modell
defmitionsmässigt skall förklaras visavi de kommunalanställda, utgår förbundet
ifrån att tillämpningen i allt väsentligt måste följa de regler som kan komma
att bli gällande pä den privata arbetsmarknaden. Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund uttalar en liknande mening. Förbundet sätter
vidare i fråga om inte en lagreglering av inflytandefrågoma borde innehålla
vissa minimibestämmelser om medbestämmande.

Tanken att ämnesområdet för inflytandeavtal bör
vidgas framförs också av Svenska kommunförbundet. Under förutsättning att
begreppet myndighets eller inrättnings verksamhet avgränsas på ett för kommunema
tUlfredsställande sätt och att kommunema får rätt att avgöra iimebörden av
detta begrepp tUl dess aktueUt gränsdragningsorgari slitit eventuell tvist
finner förbundet således inte skäl att begränsa arbets-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 90

tagarsidans
inflytande på sätt ARK föreslagit i 26 § FKL. AUa frågor som faller utanför
myndighets eller inrättnings verksamhet bör enligt förbundets mening kunna bli
föremål för regelrätta förhandlingar öch inflytandereglering. Förbundet betonar
dock vikten av att dén. kommunala sektorns särart respekteras när reglerna om
medbestämmandeavtal utformas och finner det uppenbart att t. ex. vissa
organisationsfrågor, tillsättningsärenden, arbetstidsfrågor och inköpsfrågor
är av sådan karaktär att de ryms inom begreppet myndighets eller inrättnings
verksamhet. Förbundet fäster vidare uppmärksamheten på att de politiska
besluten ofta går långt ned i verkställighetsledet. Detta hör samman med att
det inom t. ex. åldringsvård, barntillsyn, sjukvård etc., finns politiska
frågestäUningar även i själva utövandet av vården m. m. Detta är enligt förbundet
betingat av verksamhetens art.

De statliga myndigheter som yttrat sig över ÄRK:s
förslag har i allmänhet biträtt tanken på att partssammansatta organ skall
kunna inrättas även på det offentliga området. Domänverket ser förslaget i
denna del som en väg för de anställda att nå ökat inflytande i driftsfrågor.
Verkets anställda äger redan sedan några år delaktighet i den beslutanderätt
som ligger hos ledningsgrupper och personalnämnder på olika nivåer.
Erfarenhetema av denna verksamhet är goda, framhåller verket.' RRV pekar på att
det hos flera myndigheter på den offentliga sektorn finns ett förhållandevis
stort antal personalorganisationer företrädda. Arbelsledningsfrågor berör ofta
i lika mån samtliga anställda. Rimliga krav måste enligt RRV kunna ställas på
ordning och reda i kontakterna mellan myndigheternas ledning, å ena sidan, och
de anställda och deras organisationer, å den andra. Ordnade förhållanden i
detta hänseende synes kunna uppnås på ett smidigt sätt genom
partssammansatta.organ i enlighet med förslaget. RRV anser därför att sådana
organ snarast efter lagens ikraftträdande bör inrättas åtminstone på det.
statiiga området. De begränsade funktioner som de partssammansatta organen skaU
ha enligt förslaget kan, menar RRV, inte gäma väcka några farhågor för att
inrättandet av sådana organ skulle förändra de fackliga Organisationernas
ställning som fria och oberoende organisationer.

Svenska kommunförbundet pekar pk att inrättandet av
partssammansatta organ på den kommunala sektorn innebär speciella problem.
EnUgt nuvarande kommunallagar får partssammansatta organ inte ges beslutanderätt.
Detta hänger bl. a. samman med att delegering inte kan göras till grupp av
arbetstagare eller till grapp av förtroendevalda och arbetstagare. Enligt
förbundets mening kan inte nu ske någon lagreglering beträffande
partssammansatta organ med giltighet för den kommunala sektorn. Förbundet
föratsätter att utredningen om den kommunala demokratin i sitt fortsatta
arbete överväger de eventuella förändringar i den kommunalrättsliga regleringen
som kan behövas för att ge de avtalsslutande parterna frihet att inom
kommunalrättsliga rämreglér

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 91

avgöra
typen och inriktningen av det samarbete som skall bedrivas mellan arbetsgivaren
och de anställda. Även om en lagreglering skulle vara möjlig, menar dock
förbundet att arbetsgivar- och arbetstagarsidan bör ses som två jämbördiga
parter och att.medinflytandet i stäUet skaU åstadkommas genom avtal efter
regelrätta förhandlingar. Genom i denna ordning träffade avtal kan frågan om
inrättande av eventuella partssammansatta organ regleras liksom även sådant
organs uppgifter och befogenheter. Någon särskUd lagreglering av initiativrätten
bör då inte behövas, menar förbundet. Tanken att frågan om denna verksamhels
utformning bör läggas fast inte i lag utan i avtalsform delas av SF, Svenska
kommunalarbetareförbundet och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Svea hovrätt däremot finner det vara principiellt
riktigast och enklast att inte låta fråga om utövande av bestämmanderätt på
myndighetens vägnar regleras i avtal vare sig det gäller myndighetens
förhållande utåt eller dess ställning som arbetsgivare. Ett inlemmande av
berörda kategorier arbetstagare i myndighetens ordinarie beslutsorgan genom
lagstiftning torde enligt hovrätten vara ett bättre alternativ. Postverket betonar
att lagregler liksom på dessa grundade ramavtal endast skall ange grova
rikflinjer medan den mer detaljerade avtalsregleringen får utformas i
samarbete mellan parterna, vad gäller postverket mellan verkets centrala
ledning och de inom verket arbetande personalorganisa-tionema. När det gäller
medbestämmande utanför dessa partsorgan eller då sådana inte har tillskapats
räknar verket med att basera detta på företagsnämnderna, vilka kommer att uppgå
till omkring 180 i postverkets nya organisation. Medbestämmanderätt i frågor om
arbetets ledning och fördelning kan dock behöva utövas inom andra organ än
dessa, framhåller verket. UKÄ förordar att i lagen intas dispositiva regler
för medbestämmande att tillämpas i de fall då avtalsreglering inte kommit tUl
stånd.

7.2
Kvarievande stridsrätt

I de inflytandefrågor som omfattas av
avtalsförbudet i 3 § StjL eller 2§ KtjL föreligger f.n. inte någon
förhandlingsrätt för de offentiiga tjänstemännens organisationer.. De saknar
därför också möjligheter att i dessa frågor vidtaga andra stridsåtgärder än
nyanställningsblockad o. d. I fråga om inflytandefrågor som faller inom, dét avtalsbara
området torde gälla samma regler som på den privata sektom. Möjligheterna till
slridsåtgärder är dock inskränkta tiU vissa former. Har avtal inte träffats i
frågan, har arbetsgivaren rätt att ensam besluta i saken. Arbetsgivaren kan
åberopa fredsplikt i frågan så snart han har träffat kollektivavtal med
arbetstagarsidan om exempelvis löner och detta även om hans beslutsbefogenheter
inte berörts under förhandlingarna eller i avtalet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 92

ARK föreslår i 34 § FKL att reglema om fredsplikt
inte skall utgöra hinder mot stridsåtgärd, om syftet med åtgärden är att vinna
reglering av medbestämmandefråga. Som vUlkor för denna kvarievande stridsrätt
föreslås dock gälla att reglering av frågan skall ha påkallats vid förhandlingar
som föregått kollektivavtal mellan parterna om löner etc. Stridsåtgärd får inte
heller tiUgripas för att vuina ändring i ett gällande avtal om medbestämmande.
ARK föreslår i förevarande del inte något undantag för den offentliga sektom.

Förslaget i 34 § FKL om s. k. kvarievande
stridsrätt har under remissbehandlingen inte mött någon erinran såvitt gäller
den offentUga sektom.

8
Bestämmanderätt rid tvist om tolkning av avtal 8.1 GäUande ordning

Uppkommer tvist i fråga om arbetstagares
arbetsskyldighet på grand av avtal, har enligt en i AD;s rättstillämpning
utbUdad regel arbetsgivaren i princip rätt att kräva att arbetstagaren skall
utföra arbete i enlighet med hans anvisningar i avvaktan på tvistefrågans
lösning. På grand av detta arbetsgivarens tolkningsföreträde är alltså
arbetstagaren skyldig att utföra arbete i den omfattning som arbetsgivaren
bestämmer, även om arbetstagaren menar att arbetsgivaren feltolkat avtalets
innehåll angående arbetsskyldighetens omfattning. Denna arbetsgivarens rätt innebär
ett avsteg från vad som annars gäUer i fråga om tvister om parts
prestationsskyldighet enligt avtal.

Regeln om arbetsgivarens tolkningsföreträde torde
iakttagas också på den offentliga tjänstemannasektom, oavsett om tvistefrågan
är hänförlig tUl det enligt tjänstemannalagama avtalstUlåtna eller det
avtalsförbjudna området.

Det
nuvarande tolkningsföreträdet har på både det privata och det offentliga
området ansetts vara underkastat vissa begränsningar. Arbetstagarens
skyldighet att lyda en arbetsorder torde sålunda inte gäUa, om arbetsgivaren
insett eUer bort inse att hans avtalstolkning är oriktig. Arbetstagaren är
inte heller skyldig att utföra arbete som innebär en straffbar handling eller
som strider mot goda seder. Inte heller behöver han lyda en order som innebär
fara för hans liv eller hälsa. Ytterligare inskränkningar i regeln om
arbetsgivarens tolkningsföreträde fiims i 9 § lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen och 11 § lagen om arbetstagares rätt tiU ledighet
för utbUdning. Häratöver kan naturligtvis tolkningsföreträdet också ha
inskränkts genom bestämmelse i kollektivavtal om medbestämmande o. d. (se t.
ex. AD:s dom 1943 nr 77).

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 93

S.2
Arbetsrättskommittén

I fråga om tolkningsföreträdet anför ARK
(majoriteten) att betydelsen av arbetsgivarens tolkningsföreträde minskar, om
förslaget till FKL genomförs. När arbetsledningsfrågoma blir föremål för
förhandlingar och regleras närmare i koUektivavtal, torde nämligen enligt ARK
kunna, antas att parterna i avtal även reglerar hur tvister under löpande
avtalsperiod skall lösas. Med hänvisning tUl den olägenhet i processuellt hänseende
som arbetsgivarens nuvarande tolkningsföreträde anses innebära för arbetstagama
menar ARK dock att en reform bör komma till stånd. ARK föreslår visserligen att
arbetsgivarens tolkning i en fråga om innebörden av kollektivavtal vad avser
arbetets ledning och fördelning fortfarande skall gälla (27 § FKL).
Arbetsgivaren måste dock inom tio dagar efter tvisteförhandlingars avslutande
fÖra tvisten till rättslig prövning. Annars blir enligt förslaget
arbetstagarsidans tolkning i stället gällande. Ytterligare inskränkningar i
arbetsgivarens tolkningsföreträde skall enligt förslaget kunna föreskrivas i
kollektivavtal. Såväl denna som arbetstagarsidans tolkningsföreträde föreslås
dessutom bli underkastade vissa begränsningar, t. ex. vid ond tro i fråga om
tolkningens riktighet. Beträffande tolkningsföreträdet i andra avtalsreglerade
frågor än de som rör ledning och fördelning av arbetet föreslås inte någon särskild
reglering.

I den föreslagna 27 § FKL görs inte något undantag
för den offentliga sektorn.

Vissa ledamöter påyrkar i reservationer längre
gående reformåtgärder än majoriteten. Sålunda föreslås i LO/TCO-reservationen
att den lokala fackliga organisationen skall få tolkningsföreträde i arbetsskyldighets-frågor.
Reservanterna berör inte särskilt frågan om tolkningsföreträdet på det
offentliga området.

8.3
Remissyttrandena

De flesta myndigheter som yttrar sig över ARK:s
förslag i denna del såvitt avser den offentliga sektorn synes godta ARK-majoritetens
förslag. Flera av dem framhåller nödvändigheten av att den offentiige arbetsgivaren
bibehåUs vid sitt tolkningsföreträde i alla eller i vart fall i vissa frågor.

JK vill behålla nuvarande ordning med
tolkningsföreträde för arbetsgivaren i alla frågor, eftersom den offentiige
arbetsgivaren enligt JK även i fortsättningen bör ha möjlighet att utöva den
beslutade verksamheten till dess annat slagits fast genom förhandlingar eller
beslut av domstol. Detta är, menar JK, nödvändigt för att trygga såväl dem för
vilka verksamheten bedrivs som samhällets intresse. Även generaltullstyrelsen
framhåUer vikten av att tolkningsföreträdet i frågor om arbetets

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 94

ledning
och fördelning på den statliga sektorn kommer att tillhöra arbetsgivaren,
eftersom vissa arbetslednings- och fördelningsfrågor påverkar
myndighetsutövningen. En lokal facklig företrädare kan enligt styrelsen inte i
alla sammanhang förutsättas ha sådana insikter och kunskaper att han
omedelbart kan överblicka de följder ett visst stäUningstagande i en
arbetslednings- eller fördelningsfråga kan få när det gäller den
myndighetsutövande delen av frågan. Den myndighetsutövning som åvUar
statsförvaltningens oUka organ och som leder sitt ursprung från i
parlamentarisk ordning fattade beslut är ofta av vital betydelse för olika
intressen inom samhället. Behovet av en effektiv statsförvaltning vid utövande
av denna verksamhet bör inte motverkas genom en långsam handläggnings- eUer
beslutsprocess. Tolkningsföreträdet bör därför, i aUa händelser i sådana
arbetslednings- och arbetsfördelningsfrågor där förhandlingar inte kan
avvaktas, ligga hos arbetsgivaren, menar styrelsen. Postverket och
länsstyrelsen i Stockholms län anser att den offentiige arbetsgivaren måste
bibehållas vid sitt tolkningsföreträde i avtalsförbjudna frågor och i sådana
arbetsskyldighetsfrågor som påverkar verksamheten. I övrigt bör emellertid
frågan kunna lösas i kollektivavtal, framhåller postverket.

Om
LO/TCO-reservationen läggs till grand för en reglering, måste enligt RRV:s
uppfattning en undantagsreglering ske beträffande den offentiiga sektom. De
uppgifter i fråga om försvar av landet, upprätthållande av allmän ordning och
säkerhet, vård av sjuka och gamla, undervisning m. m., som har ålagts de
statliga och kommunala myndighetema, måste kunna fullgöras oberoende av
tvister huruvida sådana uppgifter omfattas av de stats- eller kommunanställda
arbetstagarnas arbetsskyldighet eller inte. Detta synes enligt RRV vara en
självklarhet med hänsyn tUl betydelsen av ätt de politiska besluten om den
offentliga verksamhetens omfattning och inriktning kan genomföras i alla
medborgares intresse. Tolkningsföreträde för arbetstagarsidan i arbetsskyldighetsfrågor
i enlighet med reservationen skulle i själva verket innebära, att det vid
tvist ankom på den lokala fackliga organisationen att besluta om huravida
mytidighet skall bedriva viss verksamhet eller inte fram till dess tvisten
avgjorts av domstol. En sådan ordning skulle enligt RRV innebära ett ingrepp i
det system för demokratiskt beslutsfattande rörande medborgarnas gemensamma
angelägenheter på vilket gällande grundlag är uppbyggd.

Svenska
kommunförbundet är kritiskt till ARK:s förslag och anser att den föreslagna
reformen knappast skuUe skapa den jämvikt mellan parterna som åsyftas. I den
mån avtalstolkningen inte rör myndighets verksamhet bör enligt förbundets
mening arbetstagarsidan ha tolkningsföreträde beträffande arbetets ledning och
fördelning. Också Landstingsförbundet menar att tolkningsföreträdet i andra
frågor än sådana som

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 95

rör
det avtalsbara områdets avgränsning bör ligga hos arbetstagarparten på sätt som
förordas i LO/TCO-reservationen.

Domänverket
godtar i princip ÄRK:s förslag i denna del. Riksskatteverket menar att frågan
om var tolkningsföreträdet skall läggas för en statlig myndighet av verkets typ
inte i och för sig bör medföra några större problem i det praktiska arbetet.
Partema har gemensamt kommit överens om de regler som åsyftas och torde ha
likartade möjligheter att tolka dem. Vidare gäller att en i ond tro hävdad
felaktig tolkning inte blir gällande. Eftersom verket emellertid tUldelats
vissa speciella funktioner, av vUka verkets arbetsuppgifter i samband med
allmänna val tillhör de mest utsatta i kritiska lägen, förordar verket ARK:s
förslag framför reservantemas. Riksskatteverket vill inte riskera att
valarbetet eller liknande viktiga uppgifter inte kan fullgöras på avsett sätt
på grund av tvist om arbetsskyldighet o. d.

De
anställdas organisationer ansluter sig över lag till den mening som förs fram i
LO/TCO-reservationen. LO hävdar sålunda att ÄRK:s förslag om
tolkningsföreträdet inte uppfyller de fackliga kraven. Sedan ARK tillsattes har
nya lagar trätt i kraft, där tolkningsföreträdet för arbetsgivaren har starkt
begränsats. Arbetsgivarens tolkning gäller bara såvida inte den lokala
fackliga organisationen ställer sig bakom en annan tolkning. SF menar att
arbetstagarorganisationema bör ha tolkningsföreträde dels i alla
arbetsskyldighetsfrågor, dels i andra frågor där annat inte överenskommits
mellan partema. TCO anser det helt uteslutet alt kunna acceptera den linje som
föreslagits av ÄRK:s majoritet beträffande tolkningsföreträdet. Det är för TCO
otänkbart att, samtidigt som man diskuterar hur och i vUka former arbetstagama
skall tillförsäkras medbestämmande, godkänna att gällande domstolspraxis
upphöjs till lag, särskilt som denna praxis varit ett av de stora hindren för
arbetstagama att skaffa sig inflytande över sina arbetsförhållanden. I överensstämmelse
härmed anser TCO att arbetstagarorganisationema skall, där de så finner
nödvändigt, lämpligt eller ändamålsenligt, ha tolkningsföreträde i alla de
rättstvister som kan uppkomma på arbetsplatserna, dvs. oavsett om tvisten rör
en avtals- eller lagbestämmelse. Något i lag stadgat undantag från en regel
enligt vilken arbetstagarna ges tolkningsföreträde bör ej finnas enligt TCO.
Att i lagtext ange när sådana undantag kan te sig motiverade torde nämligen
vara i det närmaste ogörligt. Uppkommer en sådan situation får det föratsättas
att arbetstagama avstår från att göra brak av sitt tolkningsföreträde menar
TCO. Svenska kommunalarbetareförbuidet hävdar att tolkningsföreträdet måste
ligga på de fackliga organisationerna. Det finns sålunda enligt förbundet inte
någon anledning anta att de fackliga organisationema inte skulle vara vuxna
uppgiften att med omdöme och ansvar handskas med tolkningsinstramentet. För det
kommunala området måste tolkningsföreträdet också enligt förbundet gälla
beträffande de frågor som hänger

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 96

samman
med ogiltighetsregeln, dvs. tvist om huruvida en viss fråga är att hänföra till
området för "verksamhetens inriktning". Även Svenska
kommunaltjänstemannaförbundet anser att tolkningsföreträdet skall ligga på de
fackliga organisationerna. Detta bör på det kommunala området gälla såväl alla
de rättstvister angående arbelsledningsfrågor som kan uppstå på arbetsplatsema
som frågor som hänger samman med ogiltighetsregeln, dvs. "verksamhetens
inriktning". Förbundet anser dock inte att arbetstagarna skall ha
tolkningsföreträde vid förhandlingar enligt 12 och 13 §§ FKL där partema på
förhand är överens om att de aktuella frågorna faller under arbetsgivarens
beslutsrätt beträffande "myndighets verksamhet". I övriga frågor som
inte är kollektivavtalsreglerade och som sålunda faller under den primära
förhandlingsskyldigheten föreslår förbundet lokala och centrala förhandlingar
kombinerade med någon form av vetorätt för de fackliga organisationerna.
Förbundet förutsätter att då brådskande fall uppkommer arbetstagarna överlåter
tolkningsföreträdet tiU arbetsgivarna i just det fallet. Som länkbart exempel
nämner förbundet arbetsskyldigheten.

Några
remissinstanser berör också vissa speciella problem som hänger samman med
frågan om tolkningsföreträdet. Landstingsförbundet, kammarrätten i Stockholm
och TCO pekar sålunda på att det särskilt inom den kommunala sektom finns ett
flertal olika personalorganisationer, vilket kan innebära vissa problem. I de
fall en rättstvist berör flera' lokala organisationers intresseområde och
organisationerna undantagsvis skulle ha skilda uppfattningar om
tolkningsföreträdet skall utnyttjas eller inte, bör enligt TCO den mening gälla
som företräds av organisation eller organisationer med sammanlagt mer än fyra
femtedelar av antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare på arbetsplatsen,
såvida inte arbetstagarorganisationerna genom kollektivavtal med arbetsgivaren
har träffat annan överenskommelse.

9
Arbetskonflikter 9.1 Gällande ordning

Regler om fredspUkt i kollektivavtalsförhållanden
finns i 4 § KAL, som äger tillämpning även på det offenfliga
tjänstemannaområdet. Reglerna innebär förbud mot vidtagande av stridsåtgärd
under löpande avtalsperiod i följande fall. Råder tvist om tollcning eller
tillämpning av kollektivavtal får part inte med stridsåtgärder söka genomdriva
sin ståndpunkt. Stridsåtgärd i syfte att framtvinga ändring i kollektivavtalet
är förbjuden. Arbetsgivare och arbetstagare får inte gå till strid i tvist om
bestämmelse i blivande avtal förrän det gällande avtalet har löpt ut.
Stridsåtgärd som vidtas i syfte att stödja utomstående part i arbetskon-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 97

flikt,
dvs. facklig sympatiåtgärd, är förbjuden i fall då sådan part inte själv får
vidta stridsåtgärd.

Mot 4 § KAL svarande regler återfinns i 31 § FKL.
De föreslås gälla för såväl den privata som den offentliga sektorn.

I 15 § StjL resp. 3 § KtjL återfinns vissa för det
offentliga tjänstemannaområdet speciella fredspliklsregler som tar sikte även
på koUektivavtalslöst tillstånd. Reglerna har i huvudsak följande innebörd.

Äv första stycket i de nämnda lagrummen följer till
en början att stridsålgärd över huvud taget får vidtas bara vid konflikt i
fråga varom avtal får träffas. Strejk får exempelvis inte vidtas i syfte att
påverka det allmännas bestämmanderätt inom det avtalsförbjudna området.

Enligt första stycket kan vidare stridsåtgärd som
berör ett bestående anstäUningsförhåUande bara ha formen av strejk eller
lockout. Förbjudna som stridsåtgärder är sålunda partiell arbetsvägran t.
ex. övertidsvägran liksom maskning, kollektiv uppsägning av arbetsavtal etc.
Nyanställningsblockad som alltså inte berör ett bestående anställningsförhållande
är däremot tillåten.

I första stycket stadgas vidare att strejk och
lockout får vidtas på det statliga tjänstemannaområdét bara vid konfUkt om
anställnings- eller arbetsvillkor för statstjänsteman och på det kommunala
tjänstemannaområdét bara vid konflikt om sådana villkor för i KtjL avsedd
tjänsteman. Det är alltså inte tillåtet att vidta sympatistrejk från
statstjänstemännens sida till stöd för kommunala arbetstagare eller
privatanställda, inte heller från kommunala tjänstemäns sida till förmån för
statstjänstemän, kommunalarbetare eller privatanställda.

Det kan tiUäggas att kravet att konflikten skall
gälla anställnings-eller arbetsvillkor och då endast sådant som får bestämmas
genom avtal också medför att arbetsinställelse inte kan vidtas i fråga som
inte berör själva anställningsförhållandet. Politisk strejk är således inte
tillåten.

Ytterligare begränsning följer av andra stycket av
15 § StjL resp. 3 § KtjL, i det att tjänsteman över huvud laget inte får delta
i strejk annat än efter beslut av arbetstagareförening som anordnat strejken.

I tredje stycket av de två lagrummen finns intagen
en särskild regel om skyldighet för fackliga organisationer att inte anordna
eller eljest föranleda eller medverka vid otillåten stridsåtgärd och att söka hindra
medlemmarna att vidta sådan åtgärd liksom att söka häva redan vidtagen åtgärd.
Tredje stycket är tUlämpligt även i avtalslösa förhållanden.

I 17 § StjL och 5 § KtjL finns vissa föreskrifter
om tjänstemans rätt till neutralitet vid arbetskonflikter och om skyddsarbete.

Som motiv för de särskilda begränsningar som gäller
i fråga om rätten att vidta slridsåtgärder på det offentliga
tjänstemannaområdet anförde departementschefen i prop. 1965:60 bl. a. följande
(s. 110 och 111).

7
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 9g

Om de offentiiga tjänstemännen tillerkännes
förhandlingsrätt enligt 1936 års lag, bör man också i princip godtaga lockout
och strejk som lovliga stridsmedel inom detta arbetsområde. För min del anser
jag i likhet med flertalet remissinstanser, att ett sådant steg kan tagas utan
att fördenskull väsentiiga samhällsintressen behöver äventyras. I departe-mentspromemoriani
föreslås att rätten att vidta lockout och strejk utöver vad som följer av
kollektivavtalslagen begränsas i tre hänseenden. Dels får sådan
arbetsinställelse vidtas endast vid konfUkt om anställnings- och arbetsvillkor
varom avtal må träffas, dels begränsas i vissa hänseenden rätten till
sympatiåtgärder och dels skall som viUkor för rätt att delta i strejk gälla att
beslut om strejken fattats av organisation som tjänstemannen tillhör. Vad
sålunda föreslagits har vunnit gillande hos flertalet remissinstanser och även
jag anser förslagen om dessa begränsningar i rätten till arbetsinställelse
vara på sin plats. Det finns icke anledning att inom det offenfliga
tjänstemannaområdet tiUåta lockout och strejk annat än som påtryckningsmedel i
avtalsförhandlingar. Stridsmedlen bör alltså ej få användas för att öva
påtryckning i fråga varom avtal ej må träffas. I princip bör det ej heller vara
tillåtet att instäUa arbetet för att bispringa den som befinner sig i konflikt
med en tredje part. Sålunda bör exempelvis statens tjänstemän ej få vidta
sympati-strejk för att stödja kommunalt eller privat anstäUda arbetstagare. Däremot
synes det ej böra resas förbud mot att en organisation av statstjänstemän
sympatistrejkar för att bistå en annan sådan organisation. Kravet att strejk
skall ha beslutats av tjänstemannens arbetstagarförening motiveras av att det
är föreningen, som i avtalsförhandlingarna företräder tjänstemannen och som har
att gentemot arbetsgivaren främst taga ansvaret för arbetsfredens bevarande.
Eftersom det står varje tjänsteman fritt att ansluta sig till en
arbetstagarförening, utgör villkoret i fråga ingen begränsning i tjänstemans
möjUgheter att med fackliga medel tillvarata sina intressen. Medan sålunda
strejk kan företagas endast av organiserade tjänstemän, bör såsom föreslås i
promemorian lockout kunna riktas även mot den som är oorganiserad. Till
fackliga stridsmedel som är att jämföra med strejk hör bl. a. sådana aktioner
som partiell arbetsvägran, exempelvis vägran att utföra övertidsarbete, samt
nedsättning av arbetstakten, s. k. maskning. Även uppsägning i fackligt syfte
utgör en med strejk jämförlig stridsåtgärd. Enligt min mening finns det icke
anledning att inom det offentliga tjänstemannaområdet tillåta dylika slridsåtgärder
vid sidan av strejk. Tjänstemännen bör vid konflikt ha att välja mellan total
arbetsinställelse i form av strejk och att fullgöra sin tjänsteplikt fullt ut.

Riksdagen gjorde den ändringen i
propositionsförslaget att tjänstemans rätt att delta i strejk skuUe vara
beroende, inte av beslut av organisation som tjänstemannen tillhörde utan av
beslut av arbetstagarförening som anordnat strejken. Därigenom fick även
oorganiserade tjänstemän möjlighet att solidarisera sig med sina strejkande
arbetskamrater, utan att alltså behöva ansluta sig tiU den arbetstagarförening
som utlyst strejken (andra stycket av 15 § StjL resp. 3 § KtjL).

' SOU 1963:51.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 99

9.2
Arbetsrättskommittén

ARK (majoriteten) uttalar att de speciella
fredspliktsreglerna i 15 § StjL och 3 § KtjL inte bör ses endast mot bakgrund
av de ovan återgivna motivuttalandena. ARK anför härom i huvudsak (SOU 1975: 1
s. 683).

Då departementschefen fann förslag böra framläggas
om rätt att vidta lockout och strejk i intressetvister, skedde det under
beaktande av de huvudavtal som efter mönster av Saltsjöbadsavtalet redan
träffats mellan staten och de dåvarande kommunförbunden samt de offenfliga
tjänstemännens huvudorganisationer och som var avsedda alt träda i kraft
samtidigt med StjL och KtjL. Enligt departementschefen innebar dessa avtal
avsevärda garantier mot samhäUsfarliga konflikter inom det offentliga
tjänstemannaområdet. Dessa allmänna värderingar kan helt naturligt utvecklas
mera i detalj när de inriktas på enskildheterna i 15 § StjL resp. 3 § KtjL. Vad
angår sympatiåtgärder kan sålunda hävdas att en primärkonflikt på den privata
arbetsmarknaden, vilken i sig kan utsätta samhället för svåra påfrestningar,
inte bör kunna åtföljas av sympatiåtgärder inom den offentliga sektorn med
risk att verksamheten där helt eller delvis lamslås när den i stället borde
ostörd kunna ägnas åt att skydda medborgarna mot konsekvensema av den
samhällsfara som primärkonflikten kan innebära. Vidare kan iakttas att en
sympatiåtgärd inom den offentliga sektorn för att kunna utgöra ett effektivt
stöd åt part i primärkonflikt inom den enskilda sektorn i allmänhet måste anordnas
så att den i ett eller annat hänseende menligt påverkar förhållandet mellan
det allmänna och motparten i primärkonflikten. Särskilda problem uppstår om det
allmänna eller dess arbetstagare söker utöva påtryckningar på part i
primärkonflikt genom att utnyttja hans beroende av det allmännas myndighetsutövning
eller av sådan offentlig verksamhet, t. ex. inom socialvårdens eller
hälsovårdens område, som utövas tiU följd av rättslig eUer faktisk
monopolställning. Man kan tänka sig exempelvis det fallet att arbetstagarsidan
inom den offentliga sektorn vidtar sympatiåtgärd i form av vägran att ta
befattning med den myndighetsutövning som består i prövning av viss typ av
ansökningar av visst privatföretag som är inblandat i en primär konflikt, eUer
att samma arbetstagarsida som sympatiåtgärd vägrar att inom något offentligt
monopolområde tillhandahålla service åt särskilt utpekade representanter för
arbetsgivarsidan i primärkonfUkten. Samma typ av sympatiåtgärd skulle kunna
tänkas vidtagen även av den offentliga arbetsgivarsidan med sikte på viss
grupp av arbetstagare inblandad i primärkonflikten.

Sammanfattningsvis konstaterar ARK att hänsyn tUl
aUmänna grundsatser om allas likhet mför lagen och allas rätt till lika
behandUng från samhäUets sida inte synes tiUåta sympatiåtgärder av nu angiven
art.

ARK går härefter in på frågan om vilka typer av
stridsåtgärder som bör vara tillåtna på det offentliga tjänstemannaområdet.
Härom anför ARK i huvudsak (s. 684).

s. 100 Kontrollera mot PDF

prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 100

Även beträffande övriga enskildheter i den
reglering som återfinns i ]5 § StjL och i 3 § KtjL gör sig i princip de förut
återgivna allmänna värderingarna alltjämt gällande. På en väsentlig punkt synes
dock en reform i regelsystemet böra övervägas. Det gäller här den nuvarande begränsningen
av stridsmedlen till lockout och strejk. En utvidgning som tillåter även andra
typer av stridsålgärder t. ex. vägran att arbeta på övertid synes inte
behöva medföra att man sätter åt sidan de allmänna intressen som över huvud
bjuder till försiktighet vid bedömningen av frågan om stridsåtgärders
tUlåtlighet inom den offentliga sektorn. Vad angår sådana partiella
stridsåtgärder som innebär aktivt handlande märkes att de är olagliga och
möjliga att angripa med straff och andra sanktioner så snart de innebär en
oriktig myndighetsutövning. Del är sålunda oberoende av den nu tänkta
utvidgningen av stridsrätten t. ex. förbjudet för polistjänstemän att i
något fackligt syfte söka påverka den offentUga arbetsgivaren genom att.utsätta
allmänheten för en felaktig tillämpning av trafikföreskrifter. Är återigen
fråga om stridsåtgärder som innebär passivitet partiell arbetsvägran bhr
även med den tänkta ändringen avgörande för åtgärdens tillåtlighet om den haft
ett enligt 15 § StjL resp. 3 § KtjL godtagbart, dvs. fackligt syfte. Denna
iakttagelse får betydelse med hänsyn till förbudet i 3 § StjL resp. 2 § KtjL
att genom avtal inkräkta på det allmännas rätt att bestämma över den
offentliga verksamhetens art. 15 § StjL liksom 3 § KtjL upptar såväl i sin
nuvarande som i sin föreslagna lydelse förbud att genom stridsåtgärder söka
påverka det allmänna då nämnda bestämmanderätt utövas. I lagförslaget har
detta uttryckts så, att stridsåtgärd får vidtas vid konflikt om annat vUlkor än
sådant som avses i 3 § andra eller tredje stycket StjL respektive 2 § andra
eller tredje stycket KtjL och alt stridsåtgärd i övrigt i princip inte är
tillåten. En partiell arbetsvägran i form av vägran att utföra viss särskilt
angiven arbetsuppgift kan i åtskilliga fall ses som ett försök att påverka det
allmänna i dess val av verksamhet. Förekommer någon omständighet som ger anledning
till antagande att det är fråga om ett sådant försök, torde ofta oöverstigliga
svårigheter resa sig när det gäller att styrka att den partiella arbetsvägran
varom är fråga haft ett renodlat tillåtet fackligt syfte. Frågan om det
tillåtna syftet får betydelse även när partiell arbetsvägran vidtas med
inriktning på individuellt utpekade subjekt. Ovan har beträffande
sympatiåtgärder erinrats om de fall då en sådan åtgärd med sikte på viss
enskild person eller privatförelag företas inom området för myndighetsutövning
eller inom t. ex. socialvårds- eUer hälsovårdsområdet; och på angivna skäl har
sådan sympatiåtgärd ansetts inte böra vara tiUåten. En partiell arbetsvägran
av nu angivet slag kan givetvis vidtas inom den offentliga sektorn ulan
anknytning tUl någon primärkonflikt inom den enskilda sektorn. Någon särskild
förbudsregel i lagtexten torde emellertid inte erfordras för nu avsedda fall
av primärt vidtagen partiell arbetsvägran. I dessa fall synes nämligen åtgärden
regelmässigt få anses sakna det fackliga syfte som enligt 15 § StjL resp. 3 §
KtjL erfordras för att göra åtgärden tillåtlig. Vad angår övriga typer av
partiella stridsåtgärder, framför allt övertidsvägran, synes några
betänkligheter inte behöva resas om de tillåts inom den offentiiga sektorn.
Beträffande dem kan också erinras om de garantier mot brak av olämpliga
åtgärder som ligger i kravet enligt båda de nämnda lagrummen att stridsåtgärd
på arbetstagarsidan för att vara tillåten skall vara anordnad av
arbetstagareförening. Äv betydelse är också den nya varselregeln

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 101

i
36 § i förslaget till FKL, vilken regel även omfattar partiella stridsåtgärder.
Såsom redan f. n. är fallet med rätten att vidta strejk och lockout skall även
rätten att vidta andra typer av stridsåtgärder givetvis kunna genom avtal
begränsas i den utsträckning avtalsparterna anser erforderligt tUl skydd mot
samhäUsfarliga konflikter.

Mot bakgnmd av det nu anförda har ARK i förslagen
till ändringar i tjänstemannalagarna låtit den nuvarande begränsningen av
rätten att vidta stridsåtgärder till att avse endast strejk och lockout utgå. I
15 § första stycket StjL resp. 3 § första stycket KjtL skall detta enligt
förslaget uttryckas så, att vid konflikt om annat anställnings- eller
arbetsvUlkor för statstjänsteman resp. för i KtjL avsedd tjänsteman än sådant
som avses i 3 § andra eller fjärde stycket StjL resp. i 2 § andra eller fjärde
stycket KtjL får lockout, strejk, blockad, bojkott eUer annan därmed jämförlig
stridsåtgärd vidtas, om annat inte följer av lag eller avtal. Liksom f. n. kompletteras
lagregeln med stadgandet att i övrigt är stridsåtgärd som berör bestående
anställningsförhållande inte tilllåten.

Samtidigt
har ARK dock funnit skäl att komplettera särtegleringen i 15 § Stjl resp. 3 §
KtjL med en särskild regel tiU undvikande av att en otillåten stridsåtgärd
vidtas till följd av en felaktig uppfattning om rättsläget. Uppkommer tvist i
fråga om viss åtgärd är tillåten eller inte skall åtgärden enligt denna regel
inte få vidtas förrän tvisten prövats och avgjorts av AD (15 § andra stycket
StjL; 3 § andra stycket KtjL).

Mot
ÄRK:s förslag i förevarande delar anmäls avvikande meningar dels när det gäller
olika typer av stridsmedel av ledamoten Aldestam, dels när det gäller
sympatiåtgärder i LO/TCO-reservationen, tUl vilken ledamötema Lilly Hansson och
Lindberg ansluter sig.

Ledamoten Aldestam anför i fråga om förslaget om
vidgad användning av olika stridsmedel på den offentliga sektorn (SOU 1975: 1
s. 909).

Såvitt jag kan finna måste varje stridsåtgärd
förmodas syfta tUl att skydda ett fackligt intresse. Gränsdragningen måste
enligt mitt synsätt liksom hittiUs ske med utgångspunkt i vad som anses
tUlåtligt med hänsyn tiU den offentliga verksamhetens särart liksom till
tredje mans berättigade intressen. Stridsåtgärder sådana som nedsättning av
arbetstakten (maskning) eller vägran att utföra yissä angivna arbetsuppgifter
synes mig över huvud taget inte'kunna accepteras på den offentliga sektorn.
Sådana åtgärder kan nämligen ehuru vidtagna i fackligt syfte under
konflikttiden förändra myndighetens verksamhet på ett sätt som är oförenligt
med de intressen som den skall tillgodose. Vid förhandlingsrättsreformens
genomförande rådde enighet om att de tillåtliga stridsmedlen borde begränsas
till att avse lockout och strejk. Utvecklingen under de gångna åren kan inte
sägas ha jävat denna uppfattning. Jag anser således att den nuvarande
ordningen bör bestå. Möjligen skuUe dock en sådan stridsåtgärd som
övertidsvägran kunna accepteras, eftersom dess verkningar till skUlnad från
andra former av partiell arbetsvägran inte berör verksamhetens inriktning och
därmed inte omedelbart drabbar allmänheten.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 102

I LO/TCO-reservationen anförs i fråga om
sympatiåtgärder på den offentliga sektom i huvudsak (SOU 1975: 1 s. 955, jfr s.
928).

Kommittén avvisar tanken på en utvidgning av rätten
tUl sympatiåtgärder på den offentliga sektorn. Som motiv anförs att om en
primärkonflikt på den privata sektorn åtföljs av sympatiåtgärder inom den offentliga
sektorn kan verksamheten där helt eller delvis lamslås i stället för att den
offentliga sektorn skall kunna ägna sig åt att skydda medborgarna mot den
eventuella samhäUsfara som primärkonflikten kan innebära. Enligt vår mening
kan delta resonemang inte accepteras. För det första är det osannolikt att en
sympatiåtgärd, beslutad av organisationernas styrelser och med iakttagande av
överenskomna regler i huvudavtalet meUan organisationema och de offenfliga arbetsgivarna,
skuUe medföra några allvarligare störningar av samhällsviktiga funktioner. Vår
övertygelse är att ett beslut om sympatiåtgärd, grundat på en framställning
från en stridande part inom t. ex. den privata sektorn, kommer att vara mycket
noga genomtänkt och att därvid de uttalanden som parterna gjort t. ex. i
huvudavtalet på det statliga området kommer att beaktas. I exempelform har där
angivits områden på vilka stridsåtgärder bör användas med särskild
försiktighet. Bland exemplen ingår områden och funktioner av typen rikets
säkerhet, upprätthållande av lag och ordning, vård av sjuka, omhändertagna och
andra behövande, utbetalningar som behövs för enskUdas ekonomiska trygghet. En
varslad sympatiåtgärd skaU dessutom, om en part så begär, behandlas i särskilt
inrättad nämnd med partssammansättning. I det statliga huvudavtalet har också
undantag från rätt till stridsåtgärder gjorts för sådana tjänstemän som på
grimd av sin ställning i organisationen eller sina arbetsuppgifter på ett
särskilt sätt företräder arbetsgivaren eller som eljest av särskilda skäl bör
vara undantagna. För det andra menar vi att kommitténs uppfattning om att den
offenfliga sektorn under en konfliktsituation på t. ex. den privata sektorn
ostörd skall ägna sig åt alt skydda medborgarna mot de faror som
primärkonflikten kan innebära principiellt måste vara felaktig. När
stridsåtgärd tUlgripits, måste det legitima syftet därmed över huvud taget
kunna vara att den innebär påfrestningar inte bara för motparten utan också för
allmänheten så att ett opinionstryck skapas som medverkar tiU en förnyad
prövning av tvisten. Det kan vara förståeligt att statsmakterna när de
offentliga tjänstemännen tillerkändes stridsrätt inte fann sig kunna gå längre
än som skedde. Med de erfarenheter och den överblick som erbjuder sig i dag
finns emeUertid ingen grundad anledning att de offentliga tjänstemännen
alltjämt skall vara missgynnade vad gäller rätten till sympatiåtgärder.
Särskilt efter 1972 års reform då de statligt anstäUda arbetarna, till skUlnad
från kommunalarbetarna fick sin rätt till sympatiåtgärder indragen framstår
restrik-tionema som svårförsvarUga. Kommittén föreslår iu för övrigt i andra
hänseenden, och på goda grunder, en utvidgning av de offentliga tjänstemännens
stridsrätt. Vi anser således att arbetstagarna på den offentliga sektorn
skall ha rätt att vidta sympatiåtgärder i samma utsträckning som övriga
arbetstagare. Detta bör även gälla primärkonflikter med internationell bakgrand
(härvidlag får hänvisas tUl SOU 1975: 1 s. 950952).

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilagal Finansdepartementet 103

9.3
Remissyttrandena

I den mån remissinstansema särskilt uttalar sig i
frågan om fredsplikt och arbetskonflikter på det offentliga tjänstemannaområdet
delar flertalet ARK:s uppfattning att nuvarande begränsningar i rätten till
sympatiåtgärder bör bibehåUas, medan inställningen tiU förslaget om- vidgad
användning av olika stridsmedel är mera skiftande.

ARK-majoritetens
ståndpunkt i fråga om sympatiåtgärder biträds helt eller huvudsak av JK,
riksförsäkringsverket, generaltullstyrelsen, RRV, riksskatteverket, SAV,
juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. Landstingsförbundet och SACO/SR.
yAT uttalar dock att på ett område av den offentliga sektorn, nämligen inom de
affärsdrivande verk som inte intar monopoUiknande ställning, t. ex.
domänverket, saknas de skäl som ARK anför mot sympatiåtgärder till förmån för
en part i en primärkonflikt på den privata arbetsmarknaden. Emellertid kan det
en-, ligt JK bli så pass svårt att göra en gränsdragning mellan olika slag av
affärsdrivande verk, att enhetliga regler för hela den offentliga sektorn inte
kan undvaras. JK anser därför i princip att parterna inom den offentliga
sektorn inte bör ha rätt att vidta fackliga sympatiåtgärder vid konflikt inom
den privata sektorn. Än mindre anledning finns enligt JK att låta dessa parter
ingripa i arbetskonflikter utomlands. När det gäller konflikter som bottnar i
politiska missförhåUanden, anser JK att en sympatiåtgärd av part på den
statliga arbetsmarknaden får en helt annan valör än om den företas av parter
inom den enskUda sektorn. Staten har enligt JK möjlighet att på andra sätt, som
även torde tUlfredsställa de statligt anställda, kunna frammana en opinion mot
politiska missförhållanden utomlands. Riksförsäkringsverket framhåller att den
sociala tryggheten i landet onekligen skulle kunna förvandlas till otrygghet
inför blotta möjligheten att den kunde användas som maktmedel t. ex. vid
sympatiåtgärder. Generaltullstyrelsen påpekar att en konflikt exempelvis på
den statliga sektorn så gott som undantagslöst kommer att inverka störande på
viss myndighetsutövning och därmed på samhällsfunktionerna. Det kan enligt
styrelsens mening inte vara rimligt att åtgärder, som för medborgarna medför en
inskränkning i den statliga förvaltningens service, skall få utnyttjas för att
framtvinga en viss lösning av en tvist mellan arbetsgivare öch arbetstagare
inom den kommunala eller privata sektom. Riksskatteverket anser att varken
sympatistrejk eller annan stridsåtgärd till förmån för parter i konflikt
utanför statstjänstemannaområdet eller politisk strejk bör få förekomma (två
ledamöter av företagsnämnden vill dock likställa de offentligt anställda med de
privatanställda). Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet nämner problemet
huravida sympatiåtgärder skall få vidtas på den offentliga sektorn till stöd åt
part i primärkonflikt på den privata sektorn som ett exempel på frågor där det
privaträttsliga

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 104

och
det offentligrättsliga synsättet i särskild grad bryter sig. Nar reservanterna
synes hävda att reglerna bör utformas så att stridsåtgärd här bör innebära
påfrestningar för allmänheten, synes det fakulteten klart alt det snävt
privaträttsliga perspektivet fått dominera på ett sätt som inte rimligen kan
godtas.

SF, TCO och Svenska kommunalarbetareförbundet
ansluter sig däremot tUl LO/TCO-reservationen i fråga om sympatiåtgärderna.

Vad härefter angår ARK-majoritetens förslag om
vidgad användning av olika stridsmedel biträds detta av länsstyrelsen i
Västerbottens län, de båda kommunförbunden, SF och Kommunalarbetareförbundet.
TCO uttalar utan att uttryckligen tUlstyrka förslaget att den avsedda
likställigheten med den övriga arbetsmarknaden naturligtvis är av stor vikt för
de berörda tjänstemännen och deras fackliga rättigheter. JK accepterar
förslaget att tillåtna stridsåtgärder skall få omfatta även blockad och bojkott
samt, under förutsättning att det inte innebär någon särbehandling av vissa
arbetsuppgifter, övertidsvägran. Däremot avstyrker JK att maskning eller
underlåtenhet att under viss tid behandla vissa ärenden skaU tiUåtas. Även om
man kan anse alt dessa passiva åtgärder strider mot 3 § andra stycket StjL, kan
gränsdragningen mellan tillåtna och otillåtna slridsåtgärder vara svår att
göra, slutar JK. RRV godtar förslaget under förutsättning att det klargörs att
"maskning" inte får förekomma på den offentiiga sektorn. SACO/SR
tillstyrker att arbetstagarparten skall kunna tillgripa mera nyanserade
strids-åtgärder än f.n., t. ex. övertidsstrejk. Postverket godtar i princip att
övertidsvägran tiUåts men avstyrker i övrigt förslaget om en utvidgning av
stridsmedlen.

I övrigt ställer sig remissinstanserna avvisande
eller tveksamma till tanken på en utvidgning av stridsmedlen. SJ erinrar om alt
ARK förutsätter att, liksom rätten att vidta strejk och lockout, även rätten
att vidta andra stridsåtgärder skall kunna begränsas genom avtal i den utsträckning
parterna anser erforderligt till skydd mot samhäUsfarliga konflikter. Detta
ÄRK:s uttalande ger SJ anledning att framhålla att nämnda skydd i första hand
är en medborgerlig angelägenhet vars tillvaratagande samhället inte synes
kunna förbehåUslöst låta bero av uppgörelser på arbetsmarknaden på grundval av
där hävdade intressen.

Till de instanser som i lUihet med reservanten
Aldestam yrkar eller helst ser att den nuvarande begränsningen av rätten till
olika stridsåtgärder behålls, hör ÖB, försvarets civilförvaltning, försvarets
materielverk, riksförsäkringsverket, generaltullstyrelsen, riksskatteverket,
SAV, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län och JO. ÖB framhåller
sålunda att slridsåtgärder inom försvarsmakten får en negativ inverkan på
krigsorganisationens trovärdighet såväl utomlands som inom landet. Den
föreslagna utvidgningen får så allvarliga konsekvenser för försvarsmakten att
en tUlfredsställande lösning på särreglering

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 105

även
av detta skäl måste komma till stånd. Försvarets civilförvaltning finner det
betänkligt att utvidga stridsrätten främst med hänsyn tUl att det blir tredje
mans intresse som drabbas av alt den offentiiga verksamheten inte fullföljs.
Försvarets materielverk kan inte biträda tanken ens på att tillåta
övertidsvägran. Rikförsäkringsverket framhåller att om rätten till
stridsåtgärder utvidgas till att avse även partiella åtgärder på sätt ARK
föreslagit, så innebär det så stora risker för allvarliga störningar av
känsliga samhällsfunktioner, att ett förstärkt skydd mot samhäUsfarliga
konflikter är nödvändigt. Vid denna bedömning beaktar verket även de
erfarenheter som vunnits under konflikt som på senare tid berört verkets
funktioner. Generaltidlstyrdsen, som anser att nuvarande ordning bör bestå,
hävdar att övertidsvägran kan få allvarliga konsekvenser med hänsyn till de
värden som kan stå på spel och till samhällsintressen i allmänhet. Visserligen
kan sägas att konsekvenserna av en total arbetsnedläggelse har ännu
allvarligare verkningar än en partiell. Vid strejk är emellertid alla berörda
parter medvetna om följdverkningarna, medan verkningarna av en övertidsvägran
inte kan överblickas i de fall den aktualiseras i samband med en inte
förutsebar akut händelse. SAV framhåller att om parlieU arbetsvägran eller
maskning tillåts, öppnas rättslig möjlighet att utforma åtgärden så att
ärendena inte handläggs i överensstämmelse med allmänna förvaltningsrättsliga
principer. Partiell arbetsvägran kan t. ex. utformas så att tjänstemännen hos
en myndighet enbart får avgöra ärenden med udda nummer i diariet. Maskning kan
utformas på liknande sätt, t. ex. med tonvikt på vissa arbetsuppgifter. SAV
avstyrker förslaget i dessa delar. Särskilda olägenheter kan, om än i mindre
omfattning, uppstå även vid vägran att utföra övertidsarbete, jourtjänst eller
beredskap t. ex. inom kommunikationsväsendet. Införs likväl överlidsvägran, kan
dock enhgt SAV sältas i fråga, om inte undanlag bör göras beträffande sådan
övertid som avses i 8 och 9 §§ allmänna arbetstidslagen (1970: 103). Länsstyrelsen
i Stockholms län finner att förslaget inte tar hänsyn till de olikheter som i
åtskilliga hänseenden råder mellan den offentliga och den enskUda sektorn.
Fackliga slridsåtgärder på den enskUda sektorn har sin största
påtryckningseffekt genom den ekonomiska skada som kan åsamkas motparten. Den
offentiige arbetsgivaren lider inte tillnärmelsevis på samma sätt som den
enskilde av en sårbarhet av denna art. Om den ekonomiska sårbarheten sålunda är
mindre på den offentliga sektorn, drabbar dock följderna på ett helt annat
sätt de allmänna medborgerliga intressen som stat och kommun har att svara för.
Det allmänna svarar i regel ensamt och i växande grad genom den offentliga
sektorns expansion för service, omvårdnad och insatser av olika slag. Denna
sårbarhet är utomordenfligt stor. Användning av stridsåtgärder på detta område
får ofta konsekvenser utanför den krets som omedelbart berörs av besluten.
Verksamheten är dessutom oftast

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 106

starkt
centraliserad och specialiserad. Denna straktur gör verksamheten synnerligen sårbar
just i fråga om partiella fackliga aktioner riktade mot nyckelpositioner i
samhället. Motsvarande aktioner står i allmänhet inte tUl buds för
arbetsgivarsidan. Med hänsyn härtUl finner länsstyrelsen att den nuvarande
begränsningen av stridsmedlen på den offentliga sektorn till strejk och lockout
bör bestå. JO anser att vad ARK-majoriteten anför till stöd för sitt förslag
visar att vanskliga tolkningsfrågor kan uppkomma. JO citerar ARK:s uttalande
att en vägran att utföra särskUt angivna arbetsuppgifter i åtskUliga fall kan
ses som ett försök alt påverka det allmänna i dess val av verksamhet.
"Förvisso", kommenterar JO, "men en dylik vägran kan likaväl ha
ett fackligt syfte". Stundom ligger det enligt JO kanske flera
självständiga syften bakom. Ett annat av ARK nämnt fall som enligt JO väcker
farhågor för tolkningstvister är partiell arbetsvägran med inriktning på
individuellt utpekade subjekt. Åtgärder av sist berört slag bör enligt JO i
allt fall inte få förekomma inom myndighetsutövning. Helst bör där fortfarande
få gälla att andra stridsåtgärder än lockout och strejk mte är tillåtna, slutar
JO. Riksskatteverket kan inte godta den föreslagna utvidgningen av stridsmedlen
till att omfatta även andra åtgärder än lockout och strejk. Inriktningen av myndighets
verksamhet skulle nämligen kunna beröras av en sådan stridsåtgärd som sänkning
av arbetstakten. Även partiell arbetsvägran skuUe kunna bli ett användbart
medel för att påverka myndighets verksamhet. Dessa åtgärder bör därför inte
tillåtas, säger verket, som också framhåller att även om övertidsvägran inte
påverkar valet av verksamhet, kommer en sådan åtgärd ändå i de flesta fall att
på ett eller annat sätt beröra allmänheten. Det är därför tveksamt om
möjlighet att tillgripa en sådan partiell stridsåtgärd bör införas.

Vad slutligen beträffar den av ARK föreslagna
kompletterande regeln om att vid tvist om tillåtligheten på den offentliga
sektorn av viss stridsåtgärd denna inte får vidtas förrän AD prövat och avgjort
tvisten, tillstyrks förslaget av riksskatteverket och Landstingsförbundet,
medan SA V sätter i fråga lämpligheten av en uppskovsregel som medför att om
båda parter i en konfliktsituation varslat om stridsåtgärder den ena parten
skulle genom att väcka talan kunna uppskjuta motpartens stridsåtgärder trots
att talan sedan kanske ogiUas. SF och TCO anser att den föreslagna
uppskovsregeln skulle kimna av den ståtlige arbetsgivaren utnyttjas för en
nästan obligatorisk laglighets- och rättsprövning av varslade stridsåtgärder
för att få dem uppskjutna på lämplig tid och därmed kanske verkningslösa och
taktiskt olämpliga. De inskränkningar och skyddsregler som intagits i både lag
och huvudavtal beträffande de statliga tjänstemännens stridsåtgärder måste
enligt organisationerna anses fuUt tillräckliga för att undvika, begränsa eUer
häva otillåtna eller samhäUsfarliga konflikter. Svenska
kommunalarbetareförbundet

s. 107 Kontrollera mot PDF

Frop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet i07

intar
i sak samma ståndpunkt. Sveriges domareförbund framhåller i anslutning tUI
ARK:s förslag på förevarande punkt att det är viktigt att tvister som här avses
avgörs snabbt; eljest kan rätten att tUlgripa stridsåtgärder bli tämligen
ihålig.

10
Påföljder vid lag- eller avtalsbrott 10.1 Gällande ordning

Reglema om skadestånd i KAL och FFL gäller i
princip även på den offentliga sektom. Bland åtgärder som är sanktionerade med
skadestånd märks brott mot fredspUkten. Föratom KÄL:s regler om freds-plikt
gäller speciella bestämmelser i detta avseende på det offentliga området
enligt 15 § StjL och 3 § KtjL. Dessa bestämmelser, som har behandlats i
avsnitt 9, innebär bl. a. att bara lockout eller strejk är tUl-låtna som
stridsåtgärder i bestående anställningsförhållande. Som ytterligare
begränsning gäller att lockout eller strejk endast får användas som påtryckning
i fråga som får regleras genom avtal. Vidare gäller i fråga om strejk att
tjänsteman får deltaga i sådan stridsåtgärd endast efter beslut av
organisation som har anordnat strejken. Enligt tredje stycket i 15 § StjL resp.
3 § KtjL får fackUga organisationer inte anordna eller annars föranleda eller
medverka vid otillåten stridsåtgärd. Organisation skall vidare söka hindra
medlemmarna från att vidta sådan åtgärd och ' att söka häva redan vidtagen
åtgärd. Dessa föreskrifter gäUer också i avtalslösa förhållanden.

Av 16 § StjL och 4 § första stycket KtjL framgår
att staten, kommun eller därmed likstäUd arbetsgivare, som vidtar åtgärd i
strid mot dessa bestämmelser, drabbas av skadestånd enUgt reglerna i 8 och 9 §§
KAL. Samma sak gäller arbetstagarförening, som ställer sig bakom sådan åtgärd
eller inte är aktivt verksam att hindra eller häva otiUåten stridsåtgärd.

Även tjänsteman, som deltar i organisationsmässig
stridsåtgärd, som är otillåten, blir skadeståndsskyldig enligt nyss angivna
regler i KAL. Detta gäller oavsett om han är medlem av den förening som har
anordnat eller föranlett stridsåtgärden eller ej.

Skadestånd drabbar också koUektivavtalsbunden
tjänsteman, om han deltar i icke organisationsmässig stridsåtgärd under
förutsättning att åtgärden strider mot bestämmelser i KAL eller koUektivavtal.

Fram till den 1 januari 1976 gällde att tjänsteman,
som deltog i stridsåtgärd, som inte hade beslutats av arbetstagarorganisation,
kunde dömas för tjänstefel enligt brottsbalken, om han var underkastad
ämbetsansvar. Flertalet statstjänstemän samt de kommunaltjänstemän m. fl. som
omfattas av KtjS kunde även i sådant fall dömas till.disciplinstraff i administrativ
ordning. För övriga kommunanställda råder sedan gammalt avtalsfrihet i
disciplinfrågor.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 108

De nya ansvarsreglema för offentliga funktionärer
innebär bl. a. att ämbetsansvaret har avskaffats (prop. 1975: 78, JuU 1975: 22,
rskr 212). Det straffbara området har inskränkts tUl tre brottstyper, nämligen
oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Därjämte har
för statstjänstemannen och de kommunaltjänstemän m. fl. som omfattas av KtjS
med några undantag införts ett ulomstraffrättsligt ansvar ett
disciplinansvar av i huvudsak samma typ som förekom mer i privat tjänst.
Samtidigt har regler om avskedande tagits in i StjL och KtjS.

Enligt dessa nya bestämmelser får tjänsteman, som
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans
tjänst, åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, om felet inte är ringa
(18 § första stycket StjL resp. KtjS). Detta gäller även vid åsidosättande av
förpliktelse som är bestämd i avtal. Däremot får enligt samma paragraf
disciplinpåföljd inte i något fall åläggas tjänsteman på den grund att han har
deltagit i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd. Bestämmelsen avser även
deltagande i stridsåtgärd som inte är organisationsmässig (jfr prop. 1975: 78
s. 254).

Disciplinpåföljder utgörs av vaming och löneavdrag
under högst trettio dagar (18 § andra stycket StjL resp. KtjS). Innehåller
koUektivavtal bestämmelser om disciplinpåföljder, gäller dock i stället dessa
för tjänstemän som är sysselsatta inom yrkesgrapp och område som avtalet avser
(19 § StjL, 19 a § KtjS).

Avskedande kan tillgripas, om tjänsteman har begått
brottslig gäming varigenom han har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha
sin tjänst. Avskedande kan även komma i fråga i stället för disciplinpåföljd
vid annan grov eller upprepad tjänsteförseelse (22 § StjL, KtjS);

I likhet med vad som gäller på den privata
arbetsmarknaden på grand av bestämmelserna i LÄS torde därför numera på det
offentliga området under vissa föratsättningar även uppsägning eller avskedande
kunna tillgripas vid olovlig stridsåtgärd, som inte är sanktionerad av
förening (jfr prop. 1975: 78 s. 254).

Mål om skadestånd enUgt 16 § StjL och 4 § första
stycket KtjL prövas av AD (51 § första stycket StjL, 4 § andra stycket KtjL).
Mål om lilllämpning av reglerna om disciplinansvar och avskedande handläggs
för flertalet tjänstemän enligt LRA (51 § första stycket StjL, 56 § första
stycket KtjS).

10.2
Arbetsrättskommittén

Vad ARK:s förslag innebär i fråga orri såväl de
kollektivavtalsrättsliga skadeståndsreglema i KAL som andra påföljder vid
brott mot lag eller avtal har berörts i bil 1 (avsnitt 8.2). Det torde vara
ARK:s mening att förslaget i den delen i princip skall tillämpas också på den
offentUga

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 109

sektorn.
Här skall bara tas upp ARK:s förslag till ändringar i 16 § StjL och 4 § KtjL.

Föratom att hänvisningar görs till de lagrum i FKL
som i stort motsvarar 8 och 9 §§ KAL, har i 16 § StjL och 4 § KtjL tagits in
en motsvarighet till bestämmelsen i 47 § FKL att medlem i koUektivavtalsbunden
förening inte får åläggas skadestånd för att han deltar i olovlig stridsåtgärd
som har anordnats eller eljest föranletts av föreningen med mindre synnerliga
skäl föreligger. Däremot återfinns i ARK:s förslag tiU ändring av
tjänstemannalagama inte någon motsvarighet tUl 48 § FKL som stadgar att
skadestånd vid olovlig stridsåtgärd, som har vidtagits i annat fall än som
avses i 47 § FKL, inte får åläggas för deltagande i åtgärden om skälig ursäkt
förelegat i de omständigheter som har föranlett denna. Härmed åsyftas t. ex.
deltagande i stridsåtgärd, som har vidtagits utan fackligt stöd. I 15 § StjL
och 3 § KtjL föreslås som tidigare har nämnts (se 9.2) en bestämmelse att om
tvist uppkommer huruvida viss åtgärd är tillåten enligt första stycket i
nyssnämnda paragrafer, så får åtgärden inte vidtas förrän tvisten har prövats
och avgjorts av AD. ARK har gett 16 § StjL och 4 § KtjL sådan utformning att
skadeståndsreglema skall kunna tillämpas, om stridsåtgärd vidtas i strid mot
dessa nya regler.

10.3
Remissyttrandena

Frågan om påföljder vid lag- eller avtalsbrott på
den offenfliga sektom har endast i begränsad omfattning berörts av
remissinstanserna.

Svea hovrätt framhåller alt i fråga om
disciplinpåföljden löneavdrag kan samordningsproblem uppkomma i förhållande tUl
FKL:s regler om skadestånd vid kollektivavtalsbrott. Ju större del av
arbetstagarens förpliktelser som anses kollektivavtalsgrundade, desto större
blir delta problem. Risken för kollision med påföljd enligt FKL för brott mot
denna lag torde enligt hovrättens mening väsentUgen vara undanröjd genom den
föreslagna regeln om att disciplinpåföljd inte i något faU skall kunna meddelas
tjänsteman på den grund att han deltagit i strejk eUer därmed jämförlig
stridsåtgärd. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att den nya
lagen endast bör reglera ansvaret för fredsplikten och lämna utanför frågan om
ansvaret för vanliga tjänsteavtalspåföljder. Tjänsteavtalets sanktionssystem
bör närmare utredas med sikte på ny lagstiftning. Enligt fakulteten skulle ett
skadeståndsansvar mycket väl kunna fylla det behov som kan finnas av sanktioner
i ett varaktigt avtal och de egentliga disciplinära sanktionerna skulle därmed
kunna bortfalla också för statstjänstemän. Domänverket anser att samma
regler bör gälla för verket som för det övriga näringslivet i disciplinfrågor.
De nya ansvarsreglerna i StjL är enligt domänverket ett steg i rätt riktning.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 110

JO
ifrågasätter om inte en hänvisning till 48 § FKL borde göras i StjL och KtjL.
Måhända skulle regeln komma att gälla ändå men en hänvisning skulle undanröja
den tvekan som annars uppkommer, anför JO.

11
StälUöreträdarlagen

SAV förhandlar och sluter avtal såväl för statiiga
arbetstagare som för vissa arbetstagare med statligt reglerade löner hos
kommuner m. fl. EnUgt 1 § första stycket lagen (1965: 576) om ställföreträdare
för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m. (ändrad senast 1974: 1014) i
det följande kallad ställföreträdarlagen skall SAV på kommuns vägnar
förhandla och avtala om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för
arbetstagare hos kommun, som "må bestämmas genom avtal" och som
"enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen skall fastställas under
medverkan av" regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Med
kommun likställs landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig
samfällighet, skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa och annan allmän
inrättning.

Enligt övergångsbestämmelse var
ställföreträdarlagen intill den 1 januari 1968 tillämpHg även på annat
anstäUningsvUlkor än som avses i 1 § första stycket, om villkoret fick
bestämmas genom avtal och närmast före lagens ikraftträdande dvs. den 31
december 1965 reglerades genom bestämmelse som meddelats av Kungl. Maj:t
eller statlig myndighet (i det följande kallad statlig bestämmelse). Sådana
anställningsvillkor har gällt för stora kategorier arbetstagare, bl. a. lärare
vid grundskolan.

Ställföreträdarlagens tillämplighet grundade sig
intill den 1 januari 1968, då övergångsbestämmelsen upphörde att gälla, i de
allra flesta fallen på övergångsbestämmelsen och inte på 1 § första stycket.
Som exempel på sådana lagbestämmelser som avses i 1 § ställföreträdarlagen kan
nämnas lagen (1947: 275) om kyrkomusiker och lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Inför utgången av övergångsbestämmelsens
giltighetstid uppkom frågan om ställföreträdarlagens fortsatta tillämplighet
för sådana hithörande grupper av arbetstagare som inte omfattades av
stadgandet i 1 § första stycket, dvs. huvuddelen av dem som innehar eller
uppehåUer statligt lönereglerad tjänst hos kommun eUer annan allmän inrättning.
I prop. 1967: 131 förordades en lösning av frågan i ett sammanhang så, att
riksdagen skulle slippa att ta ställning till särskilda framställningar
beträffande arbetstagargrupper inom olika förvaltningsområden. Föredragande
departementschefen förordade att Kungl. Maj:t skulle utverka riksdagens beslut
att avtalsbara anställnings- eller arbetsvUlkor för arbetstagare hos kommun
eller annan allmän inrättning som avses i ställ-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 111

företrädarlagen
fr. o. m. den 1 januari 1968 skulle "fastställas under medverkan" av
Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, om villkoret närmast
dessförinnan omfattats av övergångsbestämmelsen till lagen eller annars
"reglerats" genom statliga bestämmelser.

Propositionsförslaget, som bifölls av riksdagen (SU
1967: 134, rskr 327), innebar alltså att ställföreträdarlagen blev tillämplig
på alla avtalsbara anställningsvillkor som närmast före den 1 januari 1968 omfattades
av övergångsbestämmelsen eller, utan att så var fallet, reglerades genom
stafliga bestämmelser. Lagen blev med andra ord härigenom tillämplig på alla
avtalsbara villkor reglerade genom statliga bestämmelser som gällde antingen
antingen den 31 december 1965 eller i varje fall senast den 31 december 1967.

12
Andra aktuella frågor 12.1 Statsanställda

12.1.1
Allmänt om statstjänstemän m. fl.

Som redan har framgått är StjL tiUämplig på
anställning med staten som arbetsgivare och tjänsteman som arbetstagare {1 §
första stycket). Däremot faller anstäUning i statiigt bolag e. d. utanför
StjL:s tiUämpningsområde (prop. 1965: 60 s. 138, 1974: 174 s. 55). Inte heller
omfattas statsråden, JO eUer präster av StjL { 1 § andra stycket). Vidare görs
vissa undantag från tillämpningen i fråga om JK samt justitie- och regeringsråd
{1 § fjärde stycket). I regel skall numera alla arbetstagare hos staten
anställas som tjänstemän (kungörelsen om tjänstemannaansläll-ning för
arbetstagare hos staten). Undantag görs enbart för arbetstagare hos riksdagen
eller dess verk, för arbetstagare som sysselsätts i beredskapsarbete,
arkivarbete eller musikerhjälp, för arbetstagare som är lokalanställd utom
riket och för viss personal på statens fiskeriundersök-ningsfartyg. Med angivna
undantag, som kan sägas avse mer speciella arbetstagargrapper, omfattar StjL
således alla statsanställda.

I fråga om nu anförda författningsbestämmelser
föreslår ARK ingen ändring.

Bestämmelsema i 1 § tredje stycket och 2 § StjL
torde inte behöva behandlas i detta sammanhang. De innehåller regler om
vikariat resp. befogenheten att meddela föreskrifter i fråga om tjänsteman hos
riksdagen eller dess verk.

Regleringen
i StjL i fråga om avtals tUlämpnmgsområde och avtals-förbud (3 §),
överläggningsrätt {52 §), fredsplikt och arbetskonflikter {15 17 §§) m. m. och
ARK:s ändringsförslag i anslutning därtUl har redovisats i det föregående
(avsnitten 4, 5, 9). Detsamma gäller frågorna om information och sekretess (6),
medbestämmande genom kollektivavtal (7) och påföljder (10).

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 112

Som nämnts innehåller StjL också
bestämmelser om tjänstetiUsättning m. m. (49 §§), åligganden i tjänsten (1012
och 54 §§), bisysslor m. m. (13 och 14 §§), disciplinansvar m. m. (1828 §§),
anställnings upphörande (2934, 35, 36 och 38 c §§), turordning vid uppsägning
på grund av arbetsbrist (3943 §§) och företrädesrätt till ny anställning
(4449 §§) samt vissa formella bestämmelser (bl. a. 34 a, 37, 38, 38 a, 38 b
och 5055 §§). I fråga om åtskiUiga av dessa lagmm föreslår ARK strykningar
eller andra ändringar (SOU 1975: 1 s. 646667, 891895). Jag går nu över till
att redovisa förslaget i dessa delar. Därvid bortses i regel t. v. från
ändringsförslag av enbart redaktionell art.

12.1.2 Tjänstetillsättning m. m.

Frågor om tjänstetUlsättning m. m.
behandlas, som nyss nämnts, i 4 9 §§ StjL.

I 4 § finns bestämmelser om villkor
för tjänstetillsättning och för innehav eller utövande av tjänst. Dessa
villkor får således inte regleras i avtal. Bestämmelserna avser dels
behörighetsvillkor, dvs. villkor för att komma i fråga för viss tjänst, dels
befordringsgrunder, dvs. grunder att gälla vid valet mellan behöriga sökande.
Paragrafens första stycke upptar sålunda en hänvisning till RF eller annan
författning i fråga om saklig grand för tjänstetillsättning (jfr 11 kap. 9 §
andra stycket RF). Ändra stycket innehåller hänvisning till RF:s eller annan
lags föreskrifter om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller
utövande av tjänst (se 11 kap. 9 § tredje stycket RF). Där finns också
bestämmelser om att vissa tjänster förbehålls eller får förbehållas svenska
medborgare. I paragrafens tredje stycke stadgas att villkor i fråga om ålder
(utom pensionsålder), hälsotillstånd, kunskaper eller utbUdning samt andra särskilda
villkor för innehav eller utövande av tjänst fastställs av regeringen eller
behörig myndighet, i den mån de inte framgår av särskilda bestämmelser. En del
sådana bestämmelser återfinns i lag. Som exempel härpå kan anföras föreskriften
i 4 kap. 1 § rättegångsbalken att lagfaren domare skall ha avlagt för
behörighet tiU domarämbete föreskrivna kun.skapsprov och att sådant ämbete inte
får utövas, av den som är omyndig eller i konkurstillstånd (jfr även 15 § lagen
1971: 289 om aUmänna förvaltningsdomstolar, 15 § ändrad senast 1975: 1296, 3 §
lagen 1961: 262 om försäkringsdomstol, 3 § ändrad senast 1973: 244, 7 § lagen
1971:52 om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt, 7 § ändrad senast
1974: 352). Som exempel på regeringsförfallningar med bestämmelser om
behörighetsvillkor eller befordringsgrunder kan nämnas universitetsförordningen,
förordningen (1968:318) om lärarhögskolorna (omtryckt 1971: 463, ändrad senast
1975: 1224), länsstyrelseinstruktionen (1971: 460, ändrad senast 1975: 1325),
polisinstruktionen (1972: 511, ändrad senast 1975: 1100) och
åklagarinstruktionen (1974:910, ändrad senast 1975: 1087).

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 113

I sin kommentar tUl 4 § första stycket anför ARK
att frågorna om val av saklig grand för tjänstetillsättning och om den närmare
utformningen i skilda fall av t. ex. de i 11 kap. 9 § RF särskilt angivna
granderna förtjänst och skicklighet med den av ARK föreslagna ändringen av 3 §
StjL kommer att, i den mån RF medger det, höra till avtalsområdet (SOU 1975:1
s. 647). Ogiltighet skulle bara drabba avtal om andra tillsätt-ningsgrander än
sakliga. Hänvisningen i 4 § första stycket bör enligt ARK avse enbart RF eUer
annan lag, inte som f. n. även administrativ författning. ARK, som genomgående
bortser från de ändringar i bl. a. StjL som trädde i kraft den 1 januari 1975,
lämnar ingen kommentar till 4 § andra stycket (jfr prop. 1974: 174 s. 7278).
Nuvarande tredje stycket bör enligt ARK utan olägenhet kunna upphävas. Frågan
om de villkor som avses i tredje stycket skulle alltså föras över till det
avtalsbara området, i den mån den inte är reglerad i lag. En, erinran om
förekommande lagregler om särskUda vUlkor för uinehav eller utövande av tjänst
skulle enligt förslaget stå kvar i 4 §.

Några
remissinstanser anför synpunkter, som torde kunna hänföras till ARK:s förslag,
såvitt rör både befordringsgrander och behörighetsvillkor (första och tredje
styckena i 4 §). Generaltullstyrelsen anser sålunda att det inte råder något
hinder mot att föra över frågor om beräkning av förtjänstmomentet vid
karriärövergångar, genomgångna kom-petensgivande kurser, villkor om viss
utbildning för erhållande av vissa tjänster m. m. tiU det avtalsbara området.
ÄRK:s förslag tUlstyrks också av länsstyrelsen i Västerbottens län och av lantbruksstyrelsen,
som därjämte upplyser att liknande frågor f. n. brakar tas upp till
överläggning i en partssammansatt arbetsgrapp inom styrelsen och
lantbraksnämnderaa. Däremot stäUer sig SAV avvisande tUl förslaget i denna del.
Enligt SAV är syftet med de gällande behörighetsreglerna att garantera att
offentliga uppgifter omhänderhas av tjänstemän med de kvalifikationer som
behövs med hänsyn till arbetsuppgifterna. Syftet med befordringsgrundema är att
främja ett sakligt riktigt val mellan sökandena. Antalet bestämmelser om
särskilda villkor har under senare år starkt minskat och torde numera i princip
avse endast tjänster för vilka sådana bestämmelser knappast kan undvaras, t.
ex. poliser, sjukvårdspersonal och lärare. Bestämmelserna är emellertid fördelade
på bl. a. ett stort antal administrativa författningar som måste kunna ändras
tämligen snabbt. Enligt ARK:s förslag skulle bestämmelserna om vUlkor för
tjänst antingen intas i lag eUer också stå öppna för förhandUng med rätt till
stridsåtgärder. Med hänsyn tiU syftet med behörighetsviUkor och
befordringsgrander anser SAV att frågor härom bör vara undantagna från
avtalsreglering, även om de inte reglerats i lag. De författningsbestämmelser
som nu finns torde fastän de är av stor betydelse vara alltför disparata
och speciella för att lämpa sig för reglering genom lagstiftning. En sådan lag
skulle också ofta behöva ändras med hänsyn till

8
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 114

ändrad
organisation, införande av nya tjänstetyper m. m. SAV framhåller att
regeringen eller behörig myndighet därför också i fortsättningen bör kunna
införa nya eller ändrade villkor för tjänst, när verksamheten kräver detta.

När
det särskilt gäUer hänvisningen i 4 § första stycket till föreskrifterna om
saklig grund för tjänstetUlsättning (befordran), anmäler ett par
remissinstanser vissa reservationer. Med förslaget blir det enligt kammarrätten
i Stockholm möjligt att avtala t. ex. om det värde som vid befordran inom
förvaltningsdomstolarnas område bör tUlmätas tjänstgöring utanför
domstolsväsendet. Mot detta har kammarrätten i och för sig inget att erinra.
Men enligt kammarrätten bör det sättas vissa gränser för vad som kan uppfattas
som saklig grund för tjänstetUlsättning. Sådana omständigheter som medlemskap i
politiskt parti eller facklig organisation bör aldrig i sig få tillmätas något
värde vid tjänstetillsättning, anför kammarrätten. Liknande synpunkter förs
fram av generaltullstyrelsen, som förutsätter att RF:s bestämmelser om saklig
grund inte kan tolkas så vidsträckt, att avtal tUlåts exempelvis om viss organisationstillhörighet
eller anställning hos myndighet som villkor för att få viss tjänst inom myndigheten.
I nämnda frågor tillämpas inom tullverket f. n. en ordning med överenskommelser
och samråd med personalorga-nisationema, upplyser styrelsen. SJ uttalar alt
innebörden av ARK:s förslag synes vara att det skall stå
arbelsmarknadsparterna öppet att med bindande verkan för staten bestämma vad
som i förekommande fall skall motsvara RF:s krav på saklig grand. Det innebär
att det ämne i vilket beslutanderätten hittills förbehållits staten såsom
medborgerlig angelägenhet i stället görs till föremål för uppgörelse på
arbetsmarknaden på grundval av möjligheten att där hävda parts intressen, anför
SJ. Ä andra sidan hävdar både SF och TCO att det förhållandet att staten enligt
ÄRK:s förslag skall utse arbetstagarorganisationens representanter i
tillsättningsorgan o. d. (jfr 5 § StjL) inte skall inskränka organisationens
möjlighet att via 26 § FKL vinna inflytande på fUlsättnings-frågor. Det
föratsätter emellertid enligt organisationerna att det grundlagenliga kravet
på saklig grand kan utformas i kollektivavtal och att det ges möjlighet att
tillgripa stridsåtgärder i fråga om saklig grand. Något hinder härför torde
inte föreligga, anser organisationema. SF åberopar för sin del 7 § LÄS som
förebild. SAV vill sätta i fråga, om inte i StjL bör införas en bestämmelse som
innebär att i den mån regeringen förordnar om det avtal skulle kunna träffas
om rätt för arbetstagarorganisation att i s. k. förordsfullmäktige eller på
annat sätt avge yttrande i tillsättningsärende.

Enligt 5 § tillsätts tjänst av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer, om annat inte är föreskrivet. I fråga om
tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen
finns en motsvarande bestämmelse redan i grandlagen (11 kap. 9 § första stycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 11 f

RF).
Här kan också nämnas att besvär mot myndighels beslut i tUlsätt» ningsärende
förs hos regeringen, om annat inte särskUt föreskrivs (18 § allmänna verksstadgan;
jfr 11 § förvaltningslagen).

ÄRK:s förslag torde innebära att 5 § bör behållas i
befintligt skick, så länge grandlagen inte ändras (SOU 1975: 1 s. 649).

Generaltullstyrelsen utgår i sitt remissvar från
att besvär i tjänstetUl-sättningsärende alltjämt skall prövas av regeringen.

1
6 § första och andra styckena har tagits in bestämmelser om förfarandet vid
tjänstetillsättning. Bestämmelserna avser de fall där det ankommer på annan
myndighet än regeringen att tillsätta tjänst. Som huvudregel gäller att tjänst
skall kungöras ledig till ansökan, om regeringen inte bestämmer annat (första
stycket). Vid tillsättning av ledig-kungjord tjänst får tas hänsyn bara till
ansökningar som har kommit in före ansökningstidens utgång (andra stycket).
Dock får en för sent inkommen ansökan beaktas, om särskilda skäl föreligger.
Enligt tredje stycket meddelar bl. a. regeringen bestämmelser om förfarandet i
övrigt vid tjänstetillsättning. Så har skett främst i 814 §§ StjS. Bemyndigandet
i tredje stycket avser också tjänst som tillsätts av regeringen själv.

I
förordningen (1975: 441) om verkan av lönegradsändring av tjänst m. m. har
också meddelats föreskrifter av intresse i detta sammanhang (jfr prop. 1975: 1
bU. 2 p. 8, InU 4, rskr 218). Enligt förordningen blir tjänst, som i
B-listeförhandling har höjts generellt på grand av gällande normer för
lönegradsplacering, inte föremål för tillsättningsförfarande. Innehavaren av
tjänsten får i stället automatiskt den nya lönegradsplaceringen. Detsamma
gäller när bara någon eller några av tjänsterna inom samma grapp flyttats upp
efter B-listeförhandlingar, om avtalet utvisar vUken eller vilka tjänster som
ändringen avser.

I
ARK:s förslag har 6 § StjL fått utgå ur lagtexten (SOU 1975: 1 s. 649). Avtal
skall således enligt förslaget kunna träffas såväl rörande frågor huravida
tjänster skall ledigkungöras eller ej som beträffande utformningen av
ansökningsförfarandet och om dess rättsverkningar. Enligt ÄRK:s mening bör dock
de särskilda regler om tiUsättningsfö rf ärandet som återfinns i administrativa
författningar främst StjS stå kvar såsom "rättesnöre" för
myndigheterna, så att det avtalslösa tillståndet inte blir oreglerat.

I
sitt remissyttrande anför SAV att det mot bakgrund av reglerna i 11 kap. 9 § RF
och i 4 § StjL även i den lydelse sistnämnda paragraf skulle få enligt ARK:s
förslag synes naturligt att statsmakterna fritt får avgöra huruvida en vakant
eller ny tjänst skall ledigkungöras eller inte. SAV sätter i fråga, om det
ens med förslaget skuUe bli möjligt att sluta ett giltigt avtal om att
ledigkungörande inte skall ske beträffande vissa tjänster. Ett avtal av sådant
innehåll skulle nämligen enligt SAV inkräkta på myndighetemas möjlighet att
tillämpa grundlagen. SJ hänvisar till sitt vid 4 § anförda uttalande.
Lantbruksstyrelsen

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 116

utgår
från att de förhandUngar som enligt förslaget avses äga rum i fråga om
ledigkungörande och utformning av ansökningsförfarandet skall ske centralt.

I
samband med redogörelsen för 7 § bör nämnas att det hos staten enligt gäUande
författningar förekommer fem olika s. k. tjänstetyper, nämligen ordinarie
tjänst, extra ordinarie tjänst, extra tjänst, arvodestjänst och göromålsförordnande
(jfr 3 § StjS). Vid sidan härav finns vikariat av två slag: långtidsvikariat
(15 § första stycket StjS) och korttidsvikariat. Äv 7 § första och andra
styckena StjL framgår att det också finns fem anställningsformer, nämligen
fullmakt, konstitutorlal, förordnande för bestämd tid, förordnande tills vidare
(utan tidsbegränsning) och förordnande tills vidare dock längst till viss
tidpunkt. När en tjänst resp. ett vikariat tillsätts, används en viss
anställningsform. Denna skall anges i anställningsbeviset (8 § StjL). I 7 §
meddelas grundläggande bestämmelser om de olika anställningsformemas
användningsområden. Fullmakt och konstitutorlal innebär en högre grad av
anställningstrygghet än förordnande. Huvudregeln är att ordinarie tjänst
tillsätts med fullmakt eller konstitutorlal och annan tjänst med förordnande.
Där särskilda skäl föreligger, kan även ordinarie tjänst tillsättas med
förordnande. Ordinarie domartjänst skall dock alltid tUlsättas med fullmakt.
Flertalet statUga tjänster tillsätts med förordnande av något slag. I regel
skall förordnande utan tidsbegränsning användas. Enligt tredje stycket, som
gäller sedan den 1 juli 1974, får sålunda förordnande för bestämd tid eller
tills vidare längst till viss tidpunkt dvs. tidsbegränsat förordnande i
regel meddelas endast om det föranleds av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet
eller om anställningen gäller provtjänstgöring, praktikarbete eller vikariat
(jfr 5 § LAS). EnUgt samma stycke kan regeringen dock meddela avvikande
föreskrifter (jfr även 2 § andra meningen LAS). Detta har skett bl. a. i
kungörelsen (1974: 1007) om tidsbegränsning av statUgt lönereglerad
anställning, m. m. Denna kungörelse har kommit till i nära samverkan med de
statsanställdas huvudorganisationer. För att undanröja varje oklarhet om vad
som gäller i fråga om oriktigt beslut om tidsbegränsning stadgas sedan den 1
januari 1975 i 7 § fjärde stycket StjL att förordnande, som meddelas i strid
mot tredje stycket eller mot föreskrift som avses där, på yrkande av tjänstemannen
skall förklaras gälla tills vidare utan tidsbegränsning (jfr prop. 1974: 174 s.
72). Av 51 § StjL framgår att mål härom handläggs enligt LRA.

ARK föreslår att första och andra styckena i 7 §
behålls oförändrade men uttalar samtidigt att frågan om valet mellan de i StjL
angivna anställningsformerna i princip bör höra till avtalsområdet (SOU 1975:
1 s. 650; jfr s. 651). Detta skulle enligt ARK följa av förslaget till ny
utformning av 3 §, i den mån nämligen avtal inte gör intrång på statens rätt
och möjlighet att bestämma över myndighets verksamhet. ARK, som bortser från
fjärde stycket i 7 §, föreslår vidare att tredje stycket i denna

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 117

paragraf
upphävs. Likaså föreslås upphävande av 2 § andra meningen LAS. Syftet härmed är
att uppnå en ordning där avvikelser från 5 § andra stycket LAS även för
statstjänstemännens del kan ske avtalsvägen enligt 3 § andra stycket LÄS (SOU
1975: 1 s. 561). Vidare skulle uppnås att man för statstjänstemän i
verksledande eller därmed jämförlig ställnmg helt slopade de nu i StjL lagfästa
inskränkningama i arbetsgivarens rätt att tidsbegränsa anställningen (jfr 1 §
andra stycket LÄS).

Förslaget
att ändra LAS behandlas i bil. 1.

Enligt
8 § skaU arbetstagaren i regel få ett anställningsbevis, som visar att han är
tjänsteman. I beviset skall också, som nyss har nämnts vid 7 §,
anställningsformen anges.

ARK
anser att anställningsbevisen numera väsentligen har förlorat intresse,
eftersom statens arbetstagare i regel anstäUs som tjänstemän (SOU 1975:1 s.
651). Enligt förslaget skall frågor om sådana bevis och deras innehåU föras
över till det avtalsbara området. Därför bör 8 § utgå ur StjL. Motsvarighet tiU
bestämmelsen bör dock enligt ARK, i avvaktan på avtal, tas in i administrativ
författning (närmast StjS).

I 9 § regleras frågor om tillsättning av vikariat.
Enligt första stycket skall ledigkimgörande ske bara när det föreskrivs av
regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer (jfr 6 § om tjänst). Enligt
andra stycket tUlsätts vikariat med förordnande som anges i 7 § andra stycket.

ARK vill upphäva första stycket i 9 § på skäl som
har anförts vid 6 §. Däremot föreslås att 9 § andra stycket behålls (jfr 7 §
första och andra styckena).

12.1.3
ÅUgganden

I 10 § StjL meddelas allmänna bestämmelser om
statstjänstemans åligganden. I 11, 12 och 55 §§ StjL finns bestämmelser om
tjänstemans åligganden i vissa särskUda hänseenden. Jag tar nu upp dessa bestämmelser.
Föreskriftema i 17 § har behandlats tidigare (avsnitt 9.1).

10
§ föreskriver en allmän lydnadsplikt för tjänsteman. Han skall sålunda ställa
sig tUl efterrättelse instruktion, arbetsordning och andra allmänna
bestämmelser om arbetet samt särskilda föreskrifter rörande hans
tjänsteutövning {första stycket). Vidare skall han oberoende av fastställd
arbetsfördelning lämna det biträde som förman bestämmer {andra stycket).

Utöver
bestämmelserna i 10 § StjL finns för vissa områden andra allmänna bestämmelser
meddelade i lag, t. ex. i rättegångsbalken i fråga om domare.

Grundläggande
bestämmelser om myndigheternas verksamhet finns i de olika myndigheternas
instraktioner och i andra författningar som utfärdats i administrativ ordning.
AUmänna bestämmelser om arbetet hos myndighetema finns också intagna i allmänna
verksstadgan. Utöver de nu nämnda bestämmelsema gäUer också de arbetsordningar
och

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 118

allmänna
bestämmelser i övrigt om arbetet som myndighetema utfärdar. Dessutom utfärdas
ofta särskUda föreskrifter för vissa speciella kategorier av tjänstemän
angående deras tjänsteutövning. Tjänsteman är skyldig att följa även sådana
föreskrifter. Alla dessa föreskrifter anger i princip ramen för den enskilde
tjänstemannens åligganden i tjänsten. Föreskriften i 10 § andra stycket ålägger
emellertid tjänsteman att lyda en förmans order även om denna innebär att
tjänstemannen tas i anspråk för andra arbetsuppgifter än dem som annars ankommer
på honom. Tjänsteman är på grand av nämnda föreskrifter skyldig alt finna sig
i långtgående ändringar av sina tjänstgöringsförhållanden. Han anses t. ex.
vara skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser om tjänstgöringsområde
och stationeringsort samt sådan vidsträcktare eller ändrad tjänstgöring hos
myndigheten, som inte i grand ändrar tjänstens beskaffenhet. Behovet av
omstationering är särskilt stort inom bl. a. utrikesförvaltningen,
försvarsmakten och kommunikationsverken.

Lydnadsplikten enligt 10 § torde dock inte gälla
under alla förhåUanden. Om tjänstemannen till åtlydnad av en order skulle
tvingas utföra en lagstridig handling, bör han således kunna underlåta att lyda
ordem. Detsamma torde gälla, om ordern uppenbart inte har med tjänsten att
göra. Berör ordern ett avtalsreglerat område på sådant sätt att tjänstemannen
tvingas åsidosätta vad som åligger honom enligt avtal, kan han också vägra att
lyda ordem (jfr prop. 1973: 177 s. 34). Genom en ändring av bestämmelsen om
avtalsförbud i 3 § StjL har fr. o. m. den 1 januari 1974 frågor om ledning och
fördelning av arbetet gjorts i princip avtalstillåtna. 10 § har dock lämnats
ulan ändring.

En särskild straffsanktionerad lydnadspUkt gäller
vidare för krigsmän enligt 21 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken. Om krigsman vägrar
eller underlåter att lyda förmans befallning, kan han dömas till
disciplinstraff eller fängelse. Samma påföljd stadgas också, om han i stället
otillbörligen uppehåUer befattningens fullgörande. Som krigsmän anses bl. a. de
som är anställda inom krigsmakten som officerare eller meniga. Regeringen får
förordna att även andra anställda vid krigsmakten skall vara krigsmän. i
brottsbalkens mening (21 kap. 20 § brottsbalken).

På den privata delen av arbetsmarknaden anses
arbetstagares arbetsskyldighet följa direkt av arbetsavtalet utan att frågan
behöver ha fått en uttrycklig reglering i avtalet. I den mån annat inte har
avtalats anses arbetsgivaren ha rätt att leda och fördela arbetet på det sätt
han finner bäst.

Med ARK:s synsätt skall hela det offentliga
anställningsförhållandet uppfattas som grundat på avtal. Förekommande
lydnadsplikt och arbetsskyldighet bör i konsekvens härmed anses ha sin grund i
avtal även i faU där arbetsgivaren med stöd av 3 § StjL skaU kunna förfoga över
viss arbetsledningsfråga. ARK föreslår att 10 § utgår ur StjL. På det område
som sålunda blir fritt för avtal torde enligt ARK de principer för bedö-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 119

mande
av arbetsskyldighetens omfattning som gjort sig gällande på den privata
arbetsmarknaden komma att vinna inträde. I avsaknad av uttryckliga
avtalsbestämmelser får i kollektivavtalsbundna förhållanden ramen för den
offentliga myndighetens verksamhet och tjänstemannens allmänna
yrkeskvalifikationer antagas bli avgörande för omfattningen av denna skyldighet
(jfr AD:s dom 1929 nr 29). Träffas avtal i arbets-skyldighetsfrågoma blir
emellertid enligt ARK läget ett annat. Den centrala betydelsen av den nya avtalsfriheten
enhgt 3 § och avskaffandet av 10 § är enligt ARK att man öppnar dörren för
förhandlingar och avtal i hithörande frågor och att man härigenom gör det
möjligt att även inom den offentliga sektom tillämpa det regelsystem, som har
byggts upp med sikte på bl. a. frågor rörande arbetets ledning och fördelning i
förslaget tUl FKL.

Flera
remissinstanser biträder ÄRK:s förslag alt stryka den offentligrättsliga
regleringen av lydnadsplikten, däribland AD, generaltullstyrelsen,
länsstyrelsen i Västerbottens län, domänverket, SF och TCO. AD finner det
sålunda befogat att, såsom ARK gör, anlägga en privaträttslig syn på hela det
offentliga anställningsförhållandet och se detta som till alla delar
avtalsgrundat. En sådan ändrad grundsyn blir en i det närmaste självklar
konsekvens av de materiella ändringar i tjänstemanna-lagstiftningen som dels
redan genomförts i samband med ämbetsansvars-reformen, dels nu föreslås av ARK.
Ett fasthållande vid det gamla betraktelsesättet synes dessutom enligt AD:s
mening i konsekvensens namn kräva alt lagregleringen rörande de statliga
tjänstemännens arbetsskyldighet och lydnadsplikt inom det avtalsförbjudna
området kvarstår oförändrad. Skall arbetsskyldigheten inom detta område inte
anses ha sin grund i avtal, bör den i stället grandas på särreglering i lag.
Delta skuUe medföra en betydande begränsning av den avtalsfrihet som ARK velat
tUlförsäkra de offentliga tjänstemännen. Visserligen skulle man väl enligt AD
kunna anse föreliggande arbetsskyldighet och lydnadsplikt inom det
avtalsförbjudna området följa av det offentliga anställningsförhållandets
natur eller något liknande och därmed undgå att begränsa avtalsfriheten genom
en lagreglering motsvarande den i 10 § StjL. Detta skulle emellertid enligt AD
vara detsamma som alt anse tjänstemännens åligganden följa av
ansläUningsavtalet. Generaltullstyrelsen finner det positivt att 10 § föreslås
utgå och att möjlighet därmed öppnas för alt förhandla om frågor som berör de
anställdas allmänna åligganden. Deras arbetsmotivation och
arbetstillfredsställelse kan enligt styrelsen föratses öka om de genom
förhandlingar får möjlighet att påverka dessa frågor. En föralsättning för att
de anställdas medinflytande skall bli reellt är dock att
förhandlingsverksamheten inom här avsett område i hög grad decentraliseras. I
ett centralt avtal för statstjänstemannaområdet bör därför endast tas in en
mera aUmän bestämmelse som motsvarar dagens 10 § medan förhandlingar om
utformningen av arbetsordningar, tjänst-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 120

göringsreglementen,
arbetsinstraktioner och liknande bör ske inom de olika myndighetema på den nivå
varom lokal överenskommelse kan träffas, anser styrelsen. SF och TCO finner det
tillfredsställande att bestämmelsema i 10 § försvinner och att
arbetsskyldighetens innehåll och omfattning görs beroende av avtal.

Andra
remissinstanser menar att nuvarande reglering i 10 § bör behållas. Till denna
grupp hör ÖB, försvarets materielverk, SAV samt länsstyrelserna i Stockholms
och Gävleborgs län. ÖB pekar på att det inom försvarsmakten fortfarande gäller
en lydnadsplikt för krigsman enligt brottsbalken. Slopas 10 §, uppstår enligt
ÖB en inkonsekvens i regleringen. ÖB anser att statens och därmed medborgamas
krav på lydnad och arbetsprestation inom försvaret motiverar att frågan
regleras genom lag och att det därmed är ett anställnmgsvUlkor för
statstjänstemannen som inte är förhandlingsbart. Materielverket befarar att
upphävandet av 10 § skulle medföra vanskligheter för viktiga samhällsfunktioner
inom försvaret, polisen, sjukvården m. m. Visserligen skulle StjL alltjämt
innehålla regeln i 54 § om tjänsteplikt under krig eller vid krigsfara, men
för uppehållande av erforderUg beredskap krävs enligt materielverket att
tjänsten fungerar tUlfredsställande även när krig eller krigsfara inte råder.
En legalisering av utvidgade möjligheter att motverka de för rikets säkerhet
och samhället i övrigt fundamentala funktionema innebär därför ett allvarligt
risktagande. Lagstiftning kan inte byggas enbart på tillit till framtida
avtalsslutande parters goda vilja, eftersom man ingenting vet om deras framtida
företrädares vilja att rätt braka den makt och det förtroende man ger dem genom
lagstiftningen. Om man bygger lydnadsplikt och arbetsskyldighet på avtal, kan
detta enligt materielverket också komma att medföra att dessa skyldigheter
varierar från tid till annan, beroende på partemas förhandlingsposition. Graden
av lydnadsplikt och arbetsskyldighet kan således komma att bli beroende av
huravida det är arbetsgivarens eller arbetstagarens "marknad" vid
avtalstillfället. Det synes knappast lämpligt att statens krav på lydnad och
arbetsprestationer skall kunna förhandlingsvägen pressas tUlbaka under tider
av minskad tillgång på arbetskraft. För statens och därmed medborgamas del bör
det enligt materielverket vara ett starkt intresse att statens tjänstemän
kontinuerligt har samma plikt att fungera, oavsett konjunkturväxlingarna. Ätt
lydnadsplikten och arbetsskyldigheten framdeles i stället skulle hämta sitt
stöd i arbetsavtalen förefaller materielverket alltför riskabelt för
samhället. Materielverket anser därför att det i klar lagtext bör slås fast de
skyldigheter härvidlag som statsförvaltningens anställda har för att de för
samhället i dess helhet nödvändiga funktionerna skall säkerställas. Sistnämnda
uppfattning delas av läits-styrelsen i Gävleborgs län. Och länsstyrelsen i
Stockholms län sätter i fråga, om inte den nuvarande inskränkningen i avtalsfriheten
beträffande lydnadsplikt och arbetsskyldighet bör kvarstå som undantag för i

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 121

vart
fall vissa kategorier av offentligt anställda. Länsstyrelsen framhåller att
denna fråga bör utredas ytterligare. SAV pekar på att det med hänsyn till de
förändringar som myndighetemas verksamhet och organisation fortlöpande
undergår och tUl att myndigheternas verksamhet måste fullgöras i enlighet med RF
och andra författningsbestämmelser har ansetts nödvändigt att myndigheterna
utan inskränkningar genom avtal och utan rätt för arbetstagarsidan att vidta
stridsåtgärder kan bestämma vilka arbetsuppgifter varje tjänsteman skall
utföra, besluta om ändrmg av dessa arbetsuppgifter samt bestämma om
tjänstgöringsort och verksamhetsområde. SAV pekar på att enligt ett uttalande
i prop. 1973: 177 (s. 36) bestämmelsema i 10 § inte utgör hinder mot avtal om
t. ex. principieUa regler om utövandet av arbetsledningen (såvida avtalet inte
avser eljest avtalsförbjudna frågor), arbetsmiljöfrågor, utbildning, information
etc. SAV sätter därför i fråga, om inte reglema i 10 § bör behållas i den mån
de gäller frågor som rör myndighets verksamhet eller andra frågor som enligt 3
§ StjL eller annan regel skall vara undantagna från avtalsområdet.

SJ
åberopar i detta sammanhang vad som har anförts vid 4 §.

Vissa
instanser ställer sig tveksamma till upphävandet av stadgandet i 10 § om
lydnadsplikt och arbetsskyldighet. Enligt SÖ är förslaget en konsekvens av
ARK:s principiella uppfattning att hela det offentliga anstäUningsförhåUandet
skall ses som grandat på avtal. ÄRK:s resonemang (SOU 1975: 1 s. 642 och 643)
förefaller SÖ vara oklart. I varje fall är det enligt SÖ svårt att få en klar
uppfattning om det rättsläge som skulle uppkomma. SÖ hänvisar i denna del bl.
a. till uttalandet att med ÄRK:s synsätt den nya lagregeln om ogiltighet av
avtalsvillkor under vissa förutsättningar normalt inte behöver medföra att
enskilda villkor i träffade avtal skall anses ogiltiga, utan att de i stället
bör anses gälla efter ordalagen med den imderförstådda begränsningen att de
inte får tillämpas så att myndighets verksamhet omöjliggörs. Uttalandet är
visserligen generellt, vilket enligt SÖ inte gör det mindre betänkligt, men det
görs i anslutning till en diskussion om konsekvenserna av avskaffandet av 10 §
i relation till ogiltighetsregeln. Frågan behöver enligt SÖ närmare övervägas
och belysas. Kammarrätten i Stockholm slutligen anser att det vore värdefullt
om lydnadsplikten på något sätt kom till klart uttryck. Där den inte föreligger
bör detta kunna sägas ut i avtal. Om bestämmelsema finnes böra utmönstras ur
StjL, borde de enligt kammarrätten kunna överföras tUl StjS för att i vart
fall gälla vid avtalslöst tillstånd.

Därmed
länmar jag t. v. 10 §.

I 11 § behandlas frågan om statstjänstemännens
skyldighet att utöva annan statlig tjänst än den egna. Första stycket ålägger
tjänsteman en allmän skyldighet att som vikarie eller annars för kortare eller
längre tid utöva annan tjänst än sin egen (jfr 18 § StjS). I 11 § andra stycket
första meningen begränsas skyldigheten för innehavare av ordinarie do-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 122

martjänst
att utöva annan tjänst till att avse bara jämställd eller högre domartjänst vid
den domstol han tillhör. Enligt andra meningen av stycket är dock annan
ordinarie underrättsdomare än lagman skyldig att, tjänstgöra som ledamot i
annan underrätt inom samma hovrättsområde vid handläggning för vUken krävs
flera lagfama domare än en. Enligt 11 § tredje stycket får regeringen
föreskriva att tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet eller hos myndighet
eller inrättning, som lyder under central förvaltningsmyndighet, skall vara
skyldig att utöva tjänst vid icke statiig myndighet eUer allmän inrättning som
står under tillsyn av förvaltningsmyndigheten. Sådan föreskrift får dock
meddelas bara om särskUda skäl föreligger. Det är avsett att skyldigheten skall
kunna åläggas utan tidsbegränsning vid organisationsförändringar (prop. 1965:
60 s. 164).

Från skyldighet att utöva annan tjänst bör skiljas
skyldigheten enligt 34 § första och andra styckena StjL för tjänsteman som är
anställd med fullmakt eUer konstitutorlal att i vissa fall låta sig förflyttas
till annan tjänst. Till denna fråga återkommer jag i samband med behandlingen
av frågan om anställnings upphörande m. m. (12.1.5).

ARK menar att bestämmelserna i första och tredje
styckena samt andra styckets andra mening i 11 § bör slopas. Härigenom blir
frågan om skyldigheten att utöva annan tjänst hänförlig tUl det avtalstillålna
området. Om bestämmelserna avskaffas, kan visserligen rättsläget enUgt ARK i
avsaknad av avtalsbestämmelser synas i viss mån oklart när det gäller att
avgöra hur långt "utövningsskyldigheten" skall anses sträcka sig vid
tillämpning av de principer som gjort sig gällande på den privata
arbetsmarknaden. Skäl kan emellertid enUgt ARK anföras för att skyldigheten i
vart fall har det innehåll som redovisas i 18 och 19 §§ StjS.

Bestämmelsen i 11 § andra stycket första meningen
StjL om att ordinarie domare inte är skyldig att utöva annan statlig tjänst än
jämställd eller högre domartjänst vid den domstol han tillhör bör enligt ARK
behållas. Den är enligt ARK att se mot bakgrund av stadgandet ill kap. 5 § RF
att utnämnd ordinarie domare i princip inte får förflyttas tiU annan tjänst.
Detta förbud mot förflyttning har ansetts inte böra kunna kringgås genom att
domare görs tjänstledig från sin tjänst och åläggs att eventuellt under
begränsad tid utöva en annan tjänst. Eftersom regeln i 11 § andra stycket
första meningen har kommit tUl för att utesluta möjligheten att kringgå
grandlagen, synes den enligt ARK böra stå kvar även framdeles. ARK anmärker att
detta särskilda skydd för domare är ett för honom personligen gällande skydd.
En inskränkning därav via kollektivavtal kan inte binda honom. Ätt han däremot
efter t. ex. egen ansökan kan med bindande verkan åta sig att utöva annan
tjänst finner ARK vara givet.

ARK
konstaterar att 11 § andra stycket andra meningen StjL tiUkom i

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 123

samband
med 1971 års tingsrättsreform för att tillgodose ett behov i vissa underrätter
av domarpersonal. Eftersom tingsrättsreformen nu hunnit prövas och inte, såvitt
känt, vållat några problem som kräver att den nu avsedda bestämmelsen behålls,
synes den enligt ARK kunna utgå.

Två remissinstanser, JK och Sveriges domareförbund,
vänder sig mot förslaget att slopa stora delar av 11 §. JK menar således att
även om bestämmelsen i 11 § andra stycket kanske aldrig har blivit åberopad,
så får man inte dra den slutsatsen att den skulle vara överflödig. Dess
existens är nämligen en garanti för att domare skall finnas till förfogande när
detta krävs. Även domareförbundet sätter i fråga om inte lagstiftningen
alltjämt bör vara utformad så, att formella garantier föreligger för att den i
rättegångsbalken föreskrivna sammansättningen alltid skall kunna åstadkommas.
Förbundet finner därför tveksamt om 11 § andra stycket andra meningen bör
utmönstras.

SAV
konstaterar att det av förarbetena tUl 11 § framgår alt det ansetts nödvändigt
att kunna ålägga tjänsteman att i viss utsträckning utöva annan statUg tjänst
liksom också att kunna ålägga honom skyldighet alt utöva tjänst på annan ort
eUer hos kommun eller annat icke-stat-ligt rättssubjekt. SAV sätter därför i
fråga, om inte reglerna i 11 § bör behållas, i den mån de gäller frågor som rör
myndighets verksamhet eller andra frågor som enUgt 3 § StjL. eller annan regel
skall vara undantagna från avtalsområdet. JO pekar på att regeln i 11 § andra
stycket första punkten kom till före inrättandet av länsrätter och länsskatterätter
och att den inte låter sig väl förena med ordningen där. Ordinarie domare i
länsrätt och länsskatterätt är nämligen tUlika tjänstemän i länsstyrelsen och
har att handlägga ärenden där, anför JO.

Enligt 12 § är tjänsteman skyldig att bo i anvisad
bostad (tjänstebostad) eller att bo på viss ort, om detta föreskrivs av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådan skyldighet får dock
enligt stadgandet föreskrivas bara om det är av väsentlig betydelse för tjänsten.
Regeringen har fastställt förteckning över de tjänster som skall vara förenade
med tjänstebostadstvång och meddelat tillämpningsföreskrifter tUl
förteckningen. Det ankommer enligt föreskrifterna på myndighet under vUken
tjänsteman lyder att anvisa tjänstebostad.

ARK
menar att 12 § utan olägenhet kan utgå ur StjL och anmärker att sådana bostads-
och ortsföreskrifter som avses f. n. är relativt säU-synta.

JK sätter i fråga om staten inte bör ha kvar
möjligheten att bestämma att en anställd skall bo på viss ort eUer inom viss region.
Tjänstebostads-tvånget kan enligt JK vara betingat av myndighetens specieUa
verksamhet.

Slutligen vill jag i detta sammanhang också erinra
om bestämmelsen i 55 §. Enligt denna paragraf får tjänsteman inte lämna
tjänsten om riket

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 124

kommer
i krig. Regeringen får vidare enligt stadgandet förordna att förbudet skall
gälla också när riket är i krigsfara. Sådant förordnande förfaller dock om det
inte underställs riksdagen.

12.1.4 Bisysslor
m. m.

I 13 § StjL förbjuds statstjänstemännen att inneha
s. k. förtroendeskadliga bisysslor, dvs. sådant extra arbete som kan rabba
aUmänhetens förtroende för opartiskheten i tjänsteutövningen eller som kan
skada myndighetens anseende (jfr prop. 1970: 72 s. 7380). Frågan om bisysslor
i övrigt regleras i avtal (jfr 8 § AST).

ARK, som anmärker att förbudsregeln avser att ta
till vara intressen som ligger utanför förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, föreslår ingen ändring i 13 § (SOU 1975: Is. 654).

Enligt 14 § får tjänsteman inte utan regeringens
tUlstånd uppbära med tjänsten förenade privata anslag e. d. Den som vid StjL:s
ikraftträdande den 1 januari 1966 fick uppbära sådan förmån utöver sin lön får
dock enligt en övergångsbestämmelse göra detta så länge han innehar tjänsten.

ARK
föreslår ingen ändring häratinnan.

12.1.5 Anställnings
upphörande, turordningar m. m.

Frågor om anställnings upphörande behandlas i sak
främst i 2934, 35, 36 och 38 c §§ StjL. DärtiU ansluter bl. a. 39 och 40 §§,
som avser dels turordning vid uppsägning, dels återanställningsrätt.

Enligt 29 § gäller som huvudregel att tjänsteman
endast med stöd av StjL får skiljas från tjänsten, dvs. tvångsentledigas. Från
denna regel görs ett undantag: Är tjänstemannen förordnad tills vidare, gäller
även uppsägningsbestämmelsema i LAS. De åsyftade bestämmelsema i StjL avser
föratom avskedande, som redan nämnts även uppsägning, entledigande vid viss
ålder eller vid sjukdom, försättande i disponibiUtet och förflyttning.

Paragrafen har ändrats två gånger (SFS 1974: 1009,
1975: 668) efter ARK:s förslag tUl översyn av den. En av de synpunkter som ARK
anför på 29 § kan emeUertid fortfarande vara av intresse. ARK föreslår nämligen
bl. a. att paragrafen (jfr även 30 § tredje stycket och 36 §) skall ändras så,
att de regler i LAS som avser upphörande av visstidsanställning blir tiUämpliga
också på statstjänstemän med tidsbegränsat förordnande (dvs. förordnande för
bestämd tid eller förordnande tUls vidare dock längst till viss tidpunkt). .

Av 30 § första stycket framgår att en
tUlsvidareförordnad tjänsteman får skiljas från tjänsten efter skriftlig
uppsägnmg. Det sägs också att upp-sägnuig i annan form är ogUtig. Stycket fick sin
nuvarande utformning fr. o. m. den 1 juli 1974 i samband med LÄS (se prop.
1974: 88 s. 232).

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 125

ARK anför att första stycket enUgt sina ordalag
möjligen skulle kunna tolkas på så sätt, att därmed avsågs att införa en
obegränsad rätt för staten att säga upp sina tUIsvidareförordnade tjänstemän,
bara uppsägningen sker skriffligen (SOU 1975:1 s. 658, 894). ARK vill undanröja
möjligheten av en sådan läsning och alltså tydligare än f. n. göra klart att
bl. a. kravet i 7 § LAS på saklig grand för uppsägning gäller också inom StjL:s
område. Därför föreslås att stycket ändras så, att det bara skall innehåUa att
uppsägning av tUlsvidareförordnad tjänsteman är ogiltig, om den sker annorledes
än i skriftlig form.

Andra
stycket i 30 § innebär nmnera att LAS bestämmelser om bl. a. grund för
uppsägning och tvist därom äger motsvarande tUlämpning på tUlsvidareförordnad
statstjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning, i den mån
annat inte följer av StjL (första meningen). I samma stycke bemyndigas
regeringen att meddela avvikande föreskrifter bl. a. i fråga om förfarandet vid
uppsägning och i fråga om uppsägningstvist (andra meningen).

ARK,
som utgår från andra styckets lydelse närmast före senaste ändring, vill i sak
behålla första meningen (s. 660, 894). Andra meningen upphävs i lagförslaget
(s. 53, 658, 894). Förslaget innebär att ARK anser att den
koUektivavtalsreglering som sägs i 3 § LAS bör användas också i fråga om de
statstjänstemän som är verksledande e. d., så långt LÄS äger tillämpning på dem
enligt nuvarande första meningen i 30 § andra stycket StjL (s. 661, 894).
Därför har i förslaget sistnämnda bestämmelse kompletterats med en föreskrift
att också 3 § LAS skall äga motsvarande tUlämpning på nämnda tjänstemän.

Tredje stycket i 30 § har liksom första och andra
styckena samband med anställningsskyddsreformen. Tredje stycket innebär att en
tidsbegränsad anställning upphör utan uppsägning, när förordnandetiden går ut.
Det svarar mot 6 § andra stycket LAS, vari föreskrivs bl. a. att anställning
som avser "viss tid" upphör utan uppsägning vid anställningstidens
utgång, om annat inte har avtalats.

ARK vill upphäva tredje stycket och därmed i
stället göra anförda bestämmelse i LAS tillämplig på statstjänstemännen. Enligt
ARK skulle bestämmelsen i LÄS därmed komma att omfatta inte bara
bestämdtids-förordnanden utan också sådana tUlsvidareförordnanden som har begränsats
att gälla längst tUl viss tidpunkt.

I 31 och 32 §§ regleras avgångsskyldigheten vid
viss ålder resp. vid sjukdom m. m. I 32 § har viss ändring skett efter ARK:s
översyn därav. I 33 § behandlas försättande i disponibUitet.

ARK
föreslår att nämnda tre paragrafer behålls utan ändring i sak.

Förflyttning av tjänsteman regleras i 34 §. Därav
framgår att förflyttning kan avse dels fuUmaktshavare och konstituerade, dels,
inom försvarsmakten, ordinarie tjänstemän, som är krigsmän och anställda med

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 126

förordnande
tUls vidare. Vad som avses med försvarsmakten och krigsman framgår av 21 kap.
20 § brottsbalken öfr även 22 kap. 14 §) jämte därtUl anslutande författningar
(kungörelsen 1968:333, lagen 1974: 615). Förflyttning är i princip en form av
entledigande och samtidigt en form av tjänstetillsättning. Enligt lagrammet är
den krets av tjänster till vUka förflyttning kan ske begränsad på vissa sätt.
Dessa begränsningar har tillkommit bl. a. för att tjänstemannens
anställningstrygghet inte skall försämras genom förflyttningen (jfr prop.
1965: 60 s. 210). Ätt märka är att ett beslut om förflyttning enligt
förarbetena visserligen liksom varje annan förvaltningsåtgärd måste grunda sig
på objektivt godtagbara skäl men ändå främst anses vara ett
lämplighetsavgörande (prop. 1965: 60 s. 215). Behov av att kunna förflytta en
tjänsteman kommer upp bl. a. vid organisationsförändringar. Särskilt i sådana
faU torde myndigheterna enligt förarbetena ha ett eget intresse av att ta upp
principiella förflyttningsfrågor till överläggning med facklig organisation
eller i företagsnämnd. Här kan också erinras om den verksamhet som bedrivs av
bl. a. statens personalnämnd (jfr omplaceringsförordningen). Enligt 51 § i dess
nya lydelse skall mål om förflyttning handläggas enligt LRA (jfr även 53 §
första stycket). Förflyttningsbeslut får verkställas först sedan det slutligt
prövats eller talerätten gått förlorad (34 a §). I 34 § tredje stycket har
tagits in en erinran om de grundlagsbestämmelser som gäller för den som är
utnämnd tiU ordinarie domare (jfr 11 kap. 5 § RF).

ARK vill föra över förflyttningsinstitutet till det
avtalsbara området

och föreslår därför att 34 § första och andra styckena upphävs (SOU

1975: 1 s. 663). Det kan enligt ARK med hänsyn tiU det statliga tjänste

begreppet inte antas att det därefter skulle föreligga någon förflyttnings

plikt på grand av en arbetsskyldighet som inte närmare har reglerats i

avtal. Förflytlningsplikten skulle således enligt förslaget bli helt beroen

de av vad som kan avtalas. '

Som framgår av det föregående anser ARK däremot att
det "i viss utsträckning" torde föreligga skyldighet att utöva annan
tjänst, även om den nuvarande lagbestämmelsen därom (11 §) i enlighet med förslaget
skall upphävas. ARK finner vidare att även tredje stycket i 34 § kan utgå.
Någon saklig ändring avses inte därmed.

I 35 och 36 §§ regleras tjänstemans rätt att lämna
sin anställning. Enligt 35 § kan tjänsteman, som är anställd med fullmakt,
konstitutorial eller förordnande tUls vidare, säga upp sig själv. Uppsägningen
skall för att vara gUtig ske i skriftlig form. Enligt 36 § får tjänsteman, som
är förordnad för bestämd tid, på egen begäran entledigas i förtid, men bara om
särskilda skäl befinns föreligga.

ARK anser att 35 och 36 §§ kan utgå ur StjL och
angivna frågor hänföras tUl avtalsområdet (SOU 1975: 1 s. 664).

38 c § överlämnas åt regeringen att meddela bestämmelser om an-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 127

ställnings
upphörande utan uppsägning när tjänstemannen får annan offentlig tjänst och om
tjänsteförening (första stycket). Sådana bestämmelser finns i StjS (2831, 33
och 34 §§). De är tämligen detaljerade. Som exempel kan nämnas att en
anställning på en fullmaktstjänst automatiskt upphör, om tjänstemannen får en
annan fullmaktstjänst. Vidare innehåller 38 c § hänvisning till särskilda
bestämmelser om förbud för justitie- och regeringsråd att inneha eller utöva
annan statlig tjänst (andra stycket, jfr 38 § andra stycket enhgt prop. 1974:
174). Sådana bestämmelser finns i 3 kap. 4 § rättegångsbalken och 3 § lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar (3 § ändrad senast 1974: 577; jfr prop. 1974:
35 s. 46, 52).

ARK föreslår, såvitt alltjämt är av intresse, att
38 c § första stycket skall strykas (s. 665). För tillämpning under avtalslöst
tillstånd bör enligt ARK nämnda administrativa bestämmelser vara tUlfyllest.

Frågor
om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist behandlas i 3943 §§
(prop. 1974: 174). Äv 39 § framgår att reglerna därom i LAS gäller även
statstjänstemän, i den män annat inte följer av StjL eller av avvikande
regeringsföreskrift. Detta äger tillämpning också i fråga om tjänstemän i
verksledande eller därmed jämförlig ställning. I övriga paragrafer meddelas
bestämmelser som på olika sätt skiljer sig från vad som gäller enligt LÄS.
Sålunda föreskrivs bl. a. att tjänstemans plats i turordning för uppsägning
skall bestämmas med hänsyn även tUl kravet att myndigheterna på ett riktigt
sätt fullgör sina rättskipnings-och förvaltningsuppgifter (42 § första
stycket). Därmed åsyftas enligt motiven främst sådana iippgifter som innefattar
myndighetsutövning (prop. 1974: 174 s. 56). Mål om turordning handläggs enligt
51 § i samma ordning som andra uppsägningsmål, dvs. enligt LRA.

I 4449 §§ behandlas frågor om företrädesrätt till
ny anställning, dvs. återanställningsrätt. Av 44 § första stycket framgår att
reglerna om återanställningsrätt i LÄS gäller statstjänstemän på motsvarande
sätt som nyss anfördes i fråga om 39 §. I 44 § andra stycket upprepas den
erinran om grundlagsstadgandet om grand för tjänstetUlsättning (11 kap. 9 §
andra stycket RF) som finns intagen redan i 4 § första stycket. Frågan om
förhållandet mellan RF och LAS ägnas f. ö. särskild uppmärksamhet i
förarbetena (prop. 1974: 174 s. 63). Även de andra anförda lagrummen
innehåller liksom turordningsparagraferna bestämmelser som på olika sätt
uinebär en särreglering i förhållande till LÄS. Mål om tUlämpning av
återanställningsreglerna handläggs i samma ordning som andra mål om
tjänstetillsättning, dvs. som förvaltningsbesvär med regeringen som
slutinstans (51 § andra stycket, prop. s. 69). Den processuella behandlingen av
sådana mål är således en annan än den som enligt vad nyss anfördes tillämpas i
fråga om mål om turordning för uppsägning.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 128

ARK
har inte behandlat 3949 §§ i deras nuvarande lydelse.

I sitt remissyttrande anför SAV emeUertid att de
frågor som behandlas i 3949 §§ synes böra också i fortsättningen höra till
det avtalsförbjudna området, i den mån det betingas av bestämmelserna i 11
kap. 9 § RF eller annars av statsverksamhetens särskilda krav. SAV åberopar 4 §
StjL och prop. 1974: 174 (s. 56, 63). .

12.1.6 Disciplinansvar
m. m.

I samband med ämbétsansvarets avskaffande fr. o. m.
den 1 januari 1976 (prop. 1975: 78) har StjL tiUförts i stort sett nya regler
om disciplinansvar och avskedande {1824 §§) samt om åtal och avstängning m.
m. (2527 §§). I anslutning därtUl har meddelats bestämmelser i vissa formeUa
frågor m. m. (jfr avsnitt 12.1.7 i det följande). Den nya lagstiftningen har
som redan nämnts tillkommit efter det att ARK har avlämnat sitt betänkande.

I sitt remissyttrande över betänkandet föreslår SAV
att de nya bestämmelsema om disciplinansvar och avskedande samt om åtal och
avstäng-' ning m. m. även i fortsättningen skall vara undantagna från
förhandling och avtal utom på den punkt (se 19 §) som nu kan bli föremål för
avtals-reglering. SAV finner det sålunda olämpligt att skilda regler i dessa
frågor skall kunna gälla för olika statstjänstemannakategorier beroende på alt
staten inte enats med alla förhandlingsparter om samma avtalsinne-håU.

Den 128 § intagna hänvisningen till
författningsbestämmelser om skyldighet att frånträda utövning av tjänst lämnas
i betänkandet utan ändring (SOU 1975: 1 s. 655).

12.1.7 Formella
frågor

I fråga om beslutande organ finns i StjL föreskrifter
i 37, 38, 38 a och 38 b §§. Föreskriftema, som till stor del har kommit till i
samband méd ämbétsansvarets avskaffande fr. o. m. den 1 januari 1976 (prop.
1975: 78), berörs inte av ARK:s förslag.

Föreskrifter i fråga om talan mot myndighets beslut,
m.m. meddelas i 50 och 51 §§, 53 § första stycket samt 54 §. Av dessa berörs
bara 51 § första stycket av ARK:s förslag. Denna bestämmelse, som kom tUl i
samband med LRA Gfr 39 a § enUgt lagen 1974: 383), har ändrats två gånger (SFS
1974: 1009, 1975: 668). Genom ändringarna har bestämmelsen bl. a. byggts ut.
Däri stadgas sålimda att mål om skadestånd enligt 16 § skall prövas av AD och
handläggas enligt LRA samt att mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde
stycket,. 18, 22, 26, 27, 30 32 §§, 34, 35, 36 eUer 3943 §§ eUer av
föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 § skall
handläggas enligt LRA.

ARK,
som hänför sig tUl bestämmelsens ursprungliga, mindre omfat-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 129

lande
lydelse, framhåller att 51 § första stycket bör undergå följdändring i
anledning av förslaget att upphäva vissa paragrafer i StjL (SOU 1975: 1 s.
665). Genom det föreslagna nya innehåUet i 3 § StjL och i 1 kap. 2 § andra
stycket LRÄ kommer LRA vidare, utan särskUt stadgande därom i StjL, enligt
ÄRK:s mening att vinna tillämpning på mål om tillämpning av 30 § i dess nya
utformning (s. 895). Mot denna bakgrund bör enligt ARK i 51 § första stycket
behållas bara den bestämmelse som avser mål om skadestånd enligt 16 §.
Dessutom bör läggas tiU att LRA äger tUlämpning även på handläggning av rnål
som avses i det av ARK föreslagna nya andra stycket i 15 §, dvs. mål vari
tvisten gäller huravida viss stridsåtgärd är tillåten enligt 15 § första
stycket.

I fråga om verkställighet av beslut finns
föreskrifter i 23 § samt i 27 § första stycket andra meningen och femte
stycket. Dessa föreskrifter, som rör beslut om avskedande, avstängning eller
läkarundersökning, har kommit tiU eller setts över i samband med
ämbétsansvarets avskaffande. Detsamma gäller de verkställighetsföreskrifter
som finns i 34 a §. De rör beslut om skiljande från tjänst enligt 31 eller 32 §
eller om förflyttning enUgt 34 §. Även föreskriften i 53 § andra stycket
angående interimistiskt förordnande i tvist om avstängning enligt 26 eller 27
§ eller om tillämpningen av 31 § har ändrats i samband med nyssnämnda reform.

Slufligen
skaU i detta avsnitt beröras nuvarande 56 § och vissa frågor i samband därmed.
Paragrafen erinrar om rätten för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att ge de ytterligare föreskrifter för tiUämpningen av StjL som. kan
behövas (jfr numera 8 kap. 13 § RF). I några paragrafer i lagen har regeringen
bemyndigats meddela till-lämpningsföreskrifter till de bestämmelser som finns
intagna där. Som exempel på detta kan nämnas 13 §, vilken innehåller förbud att
inneha förlroendeskadliga bisysslor. Regeringen har meddelat tillämpningsföreskrifter
till StjL i bl. a. StjS. Där finns bestämmelser om villkor för tjänst,
tUlsättning av tjänst, skyldighet att utöva annan tjänst, löneavdrag som
disciplinpåföljd, kostnad för bevisupptagning, läkarandersökning som avses i 27
§ StjL, prövning av fråga om avstängning enligt 26 eller 27 § StjL, förening av
tjänster, anställnings upphörande, tjänstgöringsintyg, information om
bisyssleförbudet i 13 § StjL, m. m. Enligt StjS gäller bestämmelsema endast om
annat inte har föreskrivits särskilt. Särskilda föreskrifter finns i
verksinstraklioner och motsvarande författningar.

I sin kommentar till 56 § anför ARK att dess
genomgång av StjL inte synes kräva någon ändring av paragrafen (SOU 1975: 1 s.
665, 890). Enligt ARK är det givet att sådana tillämpningsföreskrifter som
avses där inte kan skapa längre gående plikter än sådana som ligger inom ramen
för de uttryckliga reglema i StjL och att föreskriftema således inte kan
inskränka avtalsfriheten längre än som följer av dessa regler.

9
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 130

12.2
Kommunanställda m. fl.

12.2.1
Allmänt om kommunaltjänstemän m. fl.

Vid förhandlingsrättsreformens genomförande
framhöUs den i princip privaträttsliga karaktären av rättsförhållandet mellan
kommunerna och deras tjänstemän (prop. 1965: 60 s. 118). Bl. a. tiU följd härav
har för dessa tjänstemän endast vissa av de bestämmelser som enligt StjL gäller
för statstjänstemännen ansetts behöva regleras i lag, nämUgen i KtjL.

KtjL gäller, som i annat sammanhang har nämnts, för
tjänstemän hos kommunema och landstingskommunerna samt hos andra därmed likställda
icke-statliga organ, nämligen kommunalförbund, församling, kyrklig
samfällighet, skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa samt, enligt
regeringens bestämmande, annan allmän inrättning {1 §). KtjL omfattar därmed
dels kommunaltjänstemän m. fl. i egentlig mening, dels sådana tjänstemän hos
kommuner m. fl. som har statligt reglerade avlöningsförmåner, t. ex. lärarna i
det kommunala skolväsendet. Däremot är lagen inte tillämplig på den stora
grupp arbetstagare hos kommunerna som inte är tjänstemän.

I fråga om kommunaltjänstemännen i egentlig mening
gäUer att deras anställningsförhållanden i större utsträckning än för
statstjänstemännens del regleras genom avtal. Vissa grandläggande
anställningsviUkor har sålunda på det kommunala området tagits in i avtal om
allmänna bestämmelser för tjänstemän (ÄBT 75 för kommunerna, LABT 75 för
landstingskommunerna). Bestämmelser avseende det avtalsförbjudna området och
vissa admuiistrativa föreskrifter har där samlats i lokala tjänstemannastadgor
(TST 75, LST 75).

1 fråga om de icke-statliga tjänstemän som har
statligt reglerade löner

lärare m. fl. gäller särskUda administrativa författningar vid sidan

av KtjL, främst KtjS och. vissa skolförfattningar. Dessutom finns en om

fattande avtalsreglermg.

Som har framgått av avsnitt 4.4 föreslår ARK att
tUl KtjL överförs sådana bestämmelser från KtjS som bör vara avtalsförbjudna
(722 §§ i ÄRK:s förslag till KtjL). TUl följd härav föreslås ett tillägg i 1 §
första stycket KtjL av innebörd att de från KtjS överförda bestämmelserna i
722 KtjL endast skaU gälla arbetstagare med statligt reglerade avlöningsförmåner
och tillämpas på sådana arbetstagare, i den mån regeringen förordnar. I ett
nytt tredje stycke i paragrafen föreslås en föreskrift om att KtjL:s
bestämmelser om tjänst skall tillämpas på vikariat, om inte annat anges (jfr 1
§ tredje stycket StjL). I övrigt görs ingen ändring i 1 § KtjL.

2 § KtjL motsvarigheten till 3 § StjL och
ÄRK:s förslag tUl änd

rad lydelse därav jämte remissyttranden häröver har tidigare redovisats

(,se avsnitten 4.1, 4.2), Samma förhållande gäller 35 §§, som reglerar

rätten att vidtaga stridsåtgärder m. m. (se avsnitt 9.2). Bestämmelsema

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 131

motsvaras
av 1517 §§ StjL. Här skall bara tilläggas att den processuella bestämmelsen i
4 § andra stycket KtjL enligt ARK bör ändras i sak och dessutom utformas som en
särskUd paragraf (jfr vad som har anförts om 51 § StjL).

7 § slutligen föreskriver skyldighet att bereda
motpart tillfälle till särskUd överläggning i vissa fall vid tvist i avtalsförbjudna
frågor. Paragrafen, som motsvarar 52 § StjL, har inte behandlats av ARK.

Innehållet i de paragrafer som av ARK föreslås
överförda från KtjS till KtjL kommer att redovisas i följande avsnitt (12.2.3).

SAV
föreslår dessutom att i KtjL införs en paragraf som motsvarar 4 § StjL med den
innebörd SAV föreslår men ulan hänvisning tUl RF (jfr 4 § StjL i avsnitt
12.1.2). Även på KtjL:s område bör sålunda enligt SAV gälla förbud mot avtal i
fråga om särskUda villkor för tjänst, oberoende av huravida bestämmelser om
villkoren är intagna i lag eller i annan författning. Särskilt på det
icke-statliga skolområdet finns ett antal förordningar och andra av regeringen
utfärdade bestämmelser om behörighetsvUlkor för tjänst. Dessa bestämmelser
synes alltför speciella och omfattande för att lämpa sig för lagreglering.
Dessutom skulle sådana lagbestämmelser ofta behöva ändras med hänsyn till
reformer inom utbildningsväsendet, m.m, Behörighetsbestämmelser för icke-statliga
tjänster finns också i andra av regeringen meddelade författningar än
skolförordningar, t, ex. i kyrkomusikerstadgan och i författningar på
sjukvårdens område (bl. a. sjukvårdskungörelsen 1972: 676, ändrad senast 1975:
1020).

12.2.2
Kommunalarbetare

KtjL är som tidigare har nämnts tillämplig endast
på den som är anställd som tjänsteman hos kommun eller därmed likställd
offentlig arbetsgivare. Det har överlämnats åt dessa arbetsgivare att själva
bestämma vilka arbetstagare som skall intaga ställning som tjänstemän (prop.
1965: 60 s. 136), Någon motsvarighet tUl huvudregeln i kungörelsen 1971:940
finns således inte inom den icke statliga delen av den offentliga sektom.
Särskilt inom kommunema och landstingskommunerna finns ett stort antal
arbetstagare som inte är anställda som tjänstemän. Enligt uppgift är så fallet
med omkring 67 % av de anställda inom landstingen. Av Svenska
kommunalarbetareförbundets medlemmar faller enligt uppgift omkrmg 300 000
utanför KtjL.

För de kommunanställda m. fl. som saknar
tjänstemannaställning gäller i arbetsrättsligt hänseende i princip samma
regler som för privata arbetstagare. De är sålunda inte underkastade de
begränsningar i förhandlingsrätten som gäller för tjänstemännen. Däremot kan
det finnas inskränkningar i denna rätt även för de arbetstagare hos kommunerna
som inte är anstäUda som tjänstemän med hänsyn till den kommunala demokratin.
Någon större skillnad i fråga om förmåner m. m. föreligger

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 132

inte
mellan de avtal som gäller för tjänstemännen och de som gäller för övriga
arbetstagare inom den kommunala sektom. För den sistnämnda kategorin har i
likhet med tjänstemännen grundläggande anställningsvillkor tagits in i avtal
om allmänna bestämmelser (ÄBK/ABKD 75 för kommunema, LABK 75 för
landstingskommunerna).

ARK behandlar uite särskUt vilka regler som skall
gälla för de kommunanställda m. fl. som inte omfattas av KtjL. Däremot berörs
frågan i två reservationer.

Ledamoten Aldestam tar i sin reservation upp frågan
om möjlighetema att införa samma offentiigrättsliga regler för aUa
offenfliganstäUda (SOU 1975:1 s. 908). Reservanten erinrar om att så gott som
samtliga statliga arbetstagargrupper numera omfattas av StjL, medan arbetstagama
i kommunal tjänst i stor utsträckning faller utanför KtjL. Numera föreligger
knappast någon reell skillnad mellan avtalen för kommunaltjänstemän och avtalen
för kommunalarbetare. Genomförs förslaget att göra fler frågor på KtjL:s område
avtalsbara, bidrar också detta till att i sak utjämna skillnadema mellan de
båda kategoriema kommunalanställda. Reservanten finner det därför omotiverat
att i fortsättningen särbehandla den ena kategorin.

Den reservation som har avgetts av ledamoten Ekinge
ansluter sig till ARK:s förslag att inte ändra tillämpningsområdet för KtjL,
men ger också uttryck för den uppfattningen att starka skäl talar för att inte
skilja meUan tjänstemän och övriga arbetstagare.

Flera remissinstanser påtalar att ARK har förbisett
de speciella problem som gäller för de kommunanstäUda m. fl. utanför KtjL:s
tillämpningsområde. TUl dem hör Svenska kommunförbundet, som finner det vara
oklart om KtjL:s särreglering angående myndighets verksamhet kommer att
innebära längre gående begränsningar av det avtalsbara området än allmänna
grundsatser. På den kommunala sektorn omfattas majoriteten av arbetstagarna
inte av KtjL. Det är enligt kommimförbun-dets uppfattning otillfredsställande
att lagförslaget inrymmer denna oklarhet i fråga om förhandlingsrättens
omfattning för olika kategorier arbetstagare. Starka skäl talar för alt samma
förhandlingsregler skall gälla för alla kommunanställda, oberoende av
anställningsform, särskilt som gränsen mellan tjänstemän och övriga
arbetstagare inte bygger på arbetsuppgiftemas art och varierar från en kommun
till en annan. Det är enligt förbundet angeläget att ett avtalsförbud
beträffande myndighets verksamhet har samma omfattning för samtliga
arbetstagare på den kommunala sektorn. Landstingsförbundet för ett liknande
resonemang och menar att det bör klart markeras att gruppen "övriga
anställda" har samma arbetsrättsliga ställning som kommunaltjänstemännen.
Svenska kommunalarbetareförbundet framhåller att det ligger nära till hands att
tolka ÄRK:s underlåtenhet att beröra förhåUandena för de kommunanställda som
inte lyder imder KtjL på så sätt, att ARK anser att det för

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 133

kommunanstäUda
i allmänhet inte föreligger några lagstiftningshinder för den vidgade
förhandlingsfriheten. Det hade varit önskvärt att få ARK:s mening på den här
punkten klart uttalad, eftersom det inte kan uteslutas att de begränsningar i
avtalsfriheten som hittills anförts från de kommunala arbetsgivama i fråga om
ett vidgat medinflytande alltfort äger giltighet i kommunalrätten. Förbundet
tillbakavisar tanken att ändra anställningsformen för kommunernas
kollektivavtalsanställda arbetstagare. I och för sig skuUe frågan kunna
förbigås med tystnad, eftersom ARK inte har föreslagit att alla kommunalt
anstäUda skall överföras till en enhetlig tjänstemannaanställning. Men tanken
härpå har tydligen diskuterats inom ARK och aktualiserats i det reservationsvis
framförda förslaget att man bör införa samma offentligrättsliga regler för alla
offentligt anställda. Kommunalarbelama hyser enligt förbundet ingen önskan att
bU tjänstemän.

12.2.3
Lärare m. fl.

KtjS gäller i den mån regeringen så förordnar för
tjänstemän inom KtjL:s tiUämpningsområde {1 § KtjS). Sådant förordnande har i
stor utsträckning meddelats i fråga om nyss angivna tjänstemän med statligt
reglerade löner (jfr avsnitt 4.4). Den största grappen utgörs av lärarna inom
det kommunala skolväsendet. EnUgt 10 kap. 4 § skolförordningen (10 kap. 4 §
ändrad senast 1975: 269) tillämpas KtjS, med undantag för 710 a §§ och i
övrigt på det sätt som följer av förordningen, på skoldirektörer, skolledare
och lärare vid grundskolan och gymnasieskolan. Inom utbildningsväsendet gäUer
även i övrigt ett flertal administrativa författningar som reglerar
anställningsförhållandet. Till dem hör förordningen med särskilda bestämmelser
för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet. I förordningen
meddelas bestämmelser om skyldighet för bl. a. lärare vid grundskola eller
gymnasieskola att utöva annan tjänst och om förflytlnmg.

Som
tidigare har nämnts föreslår ARK att de anställningsvillkor i KtjS som även i
fortsättningen bör vara undantagna från avtalsområdet skaU regleras i lag genom
att föras över till KtjL. De har samfliga sin motsvarighet i StjL. I den mån
ARK föreslår ändringar i paragraferna vid överförandet tUl KtjL har i regel
samma lösning valts som beträffande StjL. I sitt remissvar hänvisar SAV tUl
vad SAV i motsvarande frågor anfört beträffande StjL (11 § i avsnitt 12.1.3, 34
§ i avsnitt 12.1.5).

110
och 10 a §§ KtjS meddelas föreskrifter bl. a. om anställningsformerna vid
tUlsättning av icke ordinarie tjänst och om användandet av visstidsförordnande.
Inom det kommunala skolväsendet tillämpas i stället skolförordningen, som
utfärdats av regeringen med stöd av skollagen och som väsentligen avser
skolmyndighetemas verksamhet. Den innehåller bl. a. utförliga bestämmelser om
tillsättning av olika slags tjänster

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 134

(17
kap.). Föreskriftema i KtjS motsvaras i tillämpliga delar av 7 § StjL. ARK
föreslår samma lösning som i fråga öm sistnämnda paragraf (jfr avsnitt 12.1.2).
Det innebär att 10 § föreslås bli överförd till KtjL (7 §) och att 10 a §
föreslås bli upphävd. I sitt remissyttrande anför SAV att om vissa frågor som
nu regleras i skolförordningen skall bli avtalsbara, det synes önskvärt att
omfattningen av vidgningen berörs i motiv tiU blivande lagstiftning. SÖ pekar
också på behovet av att se över de olika skolstadgorna.

115 § KtjS återfinns en föreskrift om allmän
lydnadsplikt för tjänsteman (jfr 10 § StjL). Denna paragraf skall enhgt ARK
upphävas. I sina remissyttranden hänvisar SAV och SÖ tUl vad de har anfört när
det gäller förslaget aU slopa 10 § StjL (se avsnitt 12.1.3).

Föreskrifterna i 16 § första stycket om förbud att
inneha s. k. för troendeskadliga bisysslor och i 17 § om gåvo- eller
donationsmedel m. m. föreslås av ARK bli överförda tUl KtjL (8 och 9 §§; jfr 13
och 14 §§ StjL i avsnitt 12.1.4).

Liksom i StjL har i KtjS efter det att ARK har
avlämnat sitt betänkande införts i stort sett nya bestämmelser om
disciplinansvar och avskedande {1824 §§) samt om åtal och avstängning m.m.
{24a 26§§). Härom hänvisas tUl det föregående (avsnitt 12.1.6; jfr 1017§§
förslaget tiU KtjL).

Även 35 § KtjS, som av ARK föreslås bli överförd
tiU KtjL (18 §), har erhållit ändrad lydelse sedan betänkandet lades fram. Med
giltighet fr. o. m. den 1 januari 1976 gäller enligt denna paragraf i KtjS att
tjänsteman får skiljas från tjänsten endast med stöd av bestämmelse i KtjS,
dock att i fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare även bestämmelse
om uppsägning i annan författning får tillämpas. Paragrafen skUjer sig således
från motsvarande paragraf i StjL (29 §) såvitt rör hänvisningen till
uppsägningsbestämmelser i andra författningar än LAS. Föreskriften i 35 § KtjS
skall enligt ARK föras över till KtjL med den ändringen att skiljande från
tjänsten såvitt nu är aktuellt skall kunna ske enbart med stöd av bestämmelse i
KtjL eller annan lag. Förslaget innebär således att inte bara LAS utan även
andra lagar, t. ex. lagen (1936: 567) om domkapitel (ändrad senast 1975: 956),
skaU kunna tUl-lämpas i fråga om skiljande från tjänst som omfattas av KtjL.
Däremot skall inte annan författning än lag få tillämpas enligt ARK.

3638 §§, som innehåller andra bestämmelser om
anställnings upphörande, föreslås av ARK bli överförda tiU KtjL (1921 §§). De
motsvaras av 3032 §§ StjL (avsnitt 12.1.5).

Föreskriften om beslutande organ i 41 § KtjS, som
motsvaras av 37 § StjL och som av ARK föreslås mflyta i KtjL (22 §), har efter
det att ARK:s betänkande lades fram i viss utsträckning ändrats i samband med
ämbétsansvarets avskaffande.

I
fråga om bestänmielserna i KtjS om tiirordning vid uppsägnmg på

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 135

grund
av arbetsbrist {4448 §§) och om företrädesrätt tiU ny anställning {4954 §§)
hänvisas till redovisningen beträffande 3949 §§ StjL (avsnitt 12.1.5). Här
skall bara anmärkas att dessa bestämmelser och deras motsvarighet i LAS t. v.
inte tillämpas på skolledare eller lärare inom undervisningsområdet och inte
heller på kyrkomusiker (övergångsbestämmelse tiU kungörelsen 1974: 1017). För
vissa grupper har i stäUet efter samråd med personalens organisationer
utfärdats särskilda föreskrifter.

12.2.4
Kyrkoanställda

Verksamheten inom kyrkokommunerna har reglerats i
en särskild lag, lagen om församlingsstyrelse som utgör motsvarigheten till
kommunallag och landstingslag.

Även
på församlingsprästeina är KtjL tUlämplig. Vid KtjL:s tUlkomst uttalade
departementschefen särskUt att han inte fann skäl undantaga dem (prop. 1965: 60
s. 224). Genom förordningen med vissa bestämmelser om anställning som präst
har KtjS, med undantag för vissa paragrafer som bl. a. rör tjänstetillsättning
och vikariat samt det disciplinära förfarandet, gjorts tillämplig på
församlingsprästema. De områden som inte omfattas av bestämmelser i KtjS
regleras i stället i förordningen och i lagen (1936: 567) om domkapitel (ändrad
senast 1975: 957).

En annan personalgrupp inom kyrkan för vilken KtjS
med vissa undantag gäller är kyrkomusikerna, dvs. organister, kyrkokantorer m.
fl. Detta framgår närmare av 2 a § kyrkomusikerförordningen.

Övriga anställda inom det kyrkokommunala området
har inte statiigt reglerade tjänster.

För
församlingsprästerna och kyrkomusikerna sluter SAV kollektivavtal med stöd av
den s. k. ställföreträdarlagen (1965: 576). I fråga om de rent kyrkokommunalt
anställda är Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
arbetsgivarorganisation. På uppdrag av förbundet sluter Svenska kommunförbundet
centrala avtal för dessa grupper.

ARK har inte särskilt berört förhållandena på det
kyrkokommunala området.

SAV
påpekar att de särskilda problem som gäUer för kommunerna genom att
kompetensfördelning och organisation har bestämts i kommunallag och
landstingslag har sin motsvarighet beträffande de kyrkliga kommunema. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund gör samma påpekande. Förbundet
framhåller vidare att det måste uppfattas som en brist i utredningen att vissa
praktiska konsekvenser av den föreslagna utvidgade förhandlingsrätten för
kyrkokommunernas del inte kan utläsas av själva utredningen. Som exempel nämns
frågan hur lokala förhandlingar skaU föras när det gäller den föreslagna
inflytanderegleringen för det kyrkokommunala området. Varken SAV eller
domkapit-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 136

len
besitter enligt förbundet insikt i de lokala förhållanden som dessa
förhandlingar skulle komma att avse. Svenska prästförbundet framhåller att
partsförhållandena inte är klara på det kyrkooffentliga området. ARK har inte
heller behandlat det kyrkliga området med hänsyn tUl kyrkomötets ställning vid
kyrkolagstiftningen. Det synes därför enligt prästförbundet vara nödvändigt att
en kompletterande utredning beträffande kyrkan snarast tUlsätts.

12.2.5
Försäkringskasseanställda, skogsvårdsstyrelseanställda m. fl.

Bland övriga offentliga arbetsgivare för vilka KtjL
gäller märks särskUt de allmänna försäkringskassorna (jfr 18 kap. lagen 1962:
381 om allmän försäkring, lagen omtryckt senast 1973: 908, 18 kap. ändrat senast
1975:718). För kassornas tjänstemän tiUämpas kungörelsen med vissa bestämmelser
om tjänstemän hos allmän försäkringskassa. Äv dess 1 § framgår att KtjS med
vissa undantag och i övrigt på det sätt som följer av kungörelsen gäller för
dessa tjänstemän. I kungörelsen meddelas i övrigt bl. a. bestämmelser om
anställning av tjänsteman, skyldighet att utöva annan tjänst och anställnings
upphörande. Flera av kungörelsens bestämmelser gäller endast den som innehar eller
uppehåller statligt reglerad tjänst f, n, tjänst som är placerad i lönegrad F
13 eller högre. Övriga tjänstemäns anstäUnmgsförhållanden är således i högre
grad pri-vaträttsligt reglerade. På arbetsgivarsidan förekommer också olika avtalsslutande
parter, SAV i fråga om tjänstemän med statligt reglerade löner och
Försäkringskassornas förhandlingsorganisation i fråga om övriga tjänstemän,

ARK:s betänkande innehåller inte något särskilt
förslag i fråga om personalen vid de aUmänna försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket framhåUer i fråga om de
allmänna försäkringskassorna att det förhållandet att vissa tjänstemän har
sina anställningsförhållanden statligt reglerade medan andra följer reglema på
den privata arbetsmarknaden har upplevts som en olägenhet. Denna skulle förstärkas
vid ett genomförande av föreliggande kommittéförslag där samma kategoriklyvning
upprätthålls. För tjänstemän hos allmän försäk-ruigskassa skall således KtjL
alltjämt äga tUlämpning, ÄRK:s förslag innebär dock att endast tjänstemän med
statligt reglerade tjänster (fr, o. m lönegrad F 13) skall omfattas av
bestämmelserna i 722 §§ KtjL. Riksförsäkringsverket finner inte att denna
kategoriklyvning av försäkringskassornas personal är motiverad. Samma
bestämmelser bör gälla för alla försäkringskasseanställda. Detta föratsätter
vissa ändringar i 722 §§ KtjL, i KtjS samt i kungörelsen med vissa
bestämmelser om tjänstemän hos allmän försäkringskassa. Med hänsyn främst till
att försäkringskassorna är bärare av i huvudsak statUga uppgifter och att
deras verksamhetsområden är integrerade i den statliga verksamheten på den
sociala trygghetens område medan beröringspunkter med kommunal

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 137

verksamhet
nästan helt saknas anser verket att StjL och StjS bör bli tillämpUga på
tjänstemännen vid försäkringskassorna, Lagtekniskt kunde detta åstadkommas
genom en särskild föreskrift av innehåll att dessa båda författningar skall äga
tillämpning på tjänstemän hos allmän försäkringskassa, anför verket.

Även för tjänstemännen hos skogsvårdsstyrelserna
har KtjS gjorts tilllämplig genom stadgande i en särskild författning, som
också reglerar vissa allmänna anställningsvUlkor, nämligen reglementet för
skogsvårds-styrelserna. Undantag har gjorts för 9 och 41 §§ KtjS, Också i detta
fall har använts uttrycket att KtjS i övrigt gäller på det sätt som följer av
reglementet, vilket innebär att man inte utan vidare kan säga om en viss fråga
regleras av reglementet eller av KtjS,

I fråga om övriga tjänstemän för vilka KtjS gäller
hänvisas till avsnitt 4,4,1,

Något särskUt omnämnande av dessa grupper av
tjänstemän förekommer inte i ARK:s betänkande.

13
Föredraganden

13.1
Nuvarande förhåUanden

Den offentliga sektorn har byggts ut kraftigt under
de senaste decennierna. Syftet med denna utbyggnad har varit att tUlgodose för
medborgarna gemensamma och angelägna behov. Sociala reformer har skapat
trygghet vid ålderdom, sjukdom och arbetslöshet. Stat och kommun har tagit på
sig ett stort ansvar för utbildning och för sjukvård, hälsovård och andra
sociala tjänster. Genom en ökad och mer aktiv gemensam sektor har vi sålunda
uppnått ett bättre och mer behovsinriktat utnyttjande av de totala resurserna.

Den offentliga verksamheten har i dag betydande
omfattning. En fortsatt politik för en ökad välfärd och med inriktning att
tUlgodose eftersatta grappers behov kommer att också i fortsättningen ställa
stora krav på den för alla medborgare gemensamma sektorn.

Ett ökat löntagarinflytande inom den offentliga
verksamheten påverkar förvaltningen positivt. De offentliganställdas
möjligheter till arbetstillfredsställelse och till att utveckla sina
ambitioner, sin duglighet och sin fantasi är av stor betydelse för den
offentliga sektorns effektivitet. De grandläggande idéerna om demokrati,
samverkan och solidaritet måste genomsyra förvaltningens sätt att fungera.

Ett ökat självbestämmande över arbetet inom den
offentliga verksamheten är också värdefullt för att uppnå andra väsentliga
mål, exempelvis jämställdhet mellan kvinnor och män och mellan olika grapper av
anställda inom den offentliga arbetsmarknaden.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 138

Inom den del av den offentliga verksamheten som
bedrivs i offentligrättslig form, dvs. i myndighetsform och inte som
aktiebolag e. d., reglerades tidigare anställnings- och arbetsvillkoren för
tjänstemännen helt på offentligrättslig väg. Stats- och kommunaltjänstemännens
inflytande över sina villkor var sålunda fram till 1965 års
förhandlingsrättsreform ganska begränsat, i varje fall formellt. I och med
förhandlingsrättsreformen ersattes denna ordning av ett system med inslag av
både privaträtlsliga och offentligrättsliga regler. Denna reform innebar
nämligen att statsmakterna på det statliga och det kommunala tjänstemannaområdet
införde principen om avtalsfrihet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Men
principen genomfördes inte fullt ut. Viktiga begränsningar fanns fortfarande
kvar. Genom ändringar i tjänstemannalagstiftningen åren 1970 och 1973 har
emellertid det avtalsbara området utvidgats. Genom LÄS, lagen (1974: 13) om
vissa anslällningsfrämjande åtgärder (ändrad senast 1975: 743), lagen (1974:
358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (ändrad senast 1975:
356) och därtill anslutande lagstiftning m, m, har de fackliga
organisationerna fått ett ökat inflytande över personalpolitiken och på en del
punkter har anställningstryggheten även i allmän tjänst ytterligare
förbättrats. En lagfäst grund har skapats för det fackliga arbetet på
arbetsplatserna. För att ge de anställda möjlighet att påverka sin
arbetssituation har de också fått viss rätt att bli representerade i de
statliga myndighetemas styrelser. Dessa reformer är onekligen viktiga bidrag
till demokratiseringen av arbetslivet. Senast genom 1975 års lagstiftning om
ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m, m, har regleringen av de
offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden getts en allt starkare
privaträttslig anknytning,

I samband med att dessa reformer har genomförts har
vikten att skydda det allmännas intressen starkt betonats. Riksdagen har
sålunda framhållit att det är ofrånkomligt med vissa begränsningar i de
offentliga tjänstemännens möjligheter att genom avtal påverka sina
anställnings- eller arbetsvUlkor (InU 1973: 37 s, 3), Detta är enligt
riksdagen en följd av de villkor som gäller för myndigheters inrättande och för
deras arbetssätt. Riksdagen slår fast att det allmännas beslut skall träffas
antingen av riksdagen med regeringen och myndigheterna som styrande och
verkställande organ inom statsförvaltningen eller också av regeringen eller
myndigheterna själva. Och under behandlingen av 1975 års ämbets-ansvarsreform
har riksdagen särskilt pekat på samhällsmedlemmarnas intresse av att de
offentliga funktionerna utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt
(JuU 1975: 22 s, 100).

De offentliga myndigheternas verksamhet styrs i
första hand genom föreskrifter i lagar och andra författningar. Bland dessa
märks RF och kommunallagarna dvs. främst kommunallagen (1953: 753, omtryckt
1969: 765, ändrad senast 1975: 1268) och landstingslagen (1954: 319, omtryckt
1972: 101, ändrad senast 1975: 471) samt förvaltningslagen

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 139

(1971:
290, ändrad senast 1975: 672), allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad senast
1975: 1101) och verksinstruktionema. Naturligtvis påverkas myndighetemas
verksamhet också av en rad andra, mer speciella författningar av typ skoUagen
(1962: 319, ändrad senast 1975: 159) eller skolförordningen (1971: 235, ändrad
senast 1975: 1185), byggnadslagen (1947: 385, ändrad senast 1975: 1321) etc.

Även de offentUga tjänstemännens ställning och
villkor regleras delvis av föreskrifter av detta slag. Enligt RF skall
grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning meddelas i
lag (11 kap. 10 §). I RF finns också bestämmelser om tillsättning av statlig
tjänst, om ordinarie domare och om utlännings tillträde till offentlig tjänst.

Bland de lagar som närmare reglerar de offentliga
tjänstemännens arbets- och anställningsvillkor m, m, märks främst StjL och
KtjL, vilka tillkom genom 1965 års förhandlingsrättsreform. För tjänstemännen
hos staten gäller StjL. För tjänstemän hos kommuner, landstingskommuner,
kommunalförbund, församlingar, kyrkliga samfälligheter, skogsvårdsstyrelser,
allmänna försäkringskassor och vissa andra s. k. allmänna inrättningar gäller
KtjL.

Varken StjL eller KtjL omfattar sådana arbetstagare
som inte är tjänstemän. För dem får motsvarande frågor i stället genomgående
regleras i kollektivavtal. På statens område gäller detta numera enbart dels
dem som sysselsätts i beredskaps- eller arkivarbele, dels några speciella
arbetstagargrapper (jfr kungörelsen 1971: 940 om tjänstemannaanstäU-ning för
arbetstagare hos staten). Hos kommunerna och särskilt hos landstingskommunerna
däremot utgör de arbetstagare för vilka KtjL inte är tillämplig en betydande
del av de anstäUda. Detta gäller bl. a, omkring 300 000 av Svenska
kommunalarbetareförbundets medlemmar,

I 3 § StjL och 2 § KtjL slås emeUertid den
huvudregeln fast att även anställningsförhållande som resp, lag är tiUämplig på
regleras genom avtal. Detta utgjorde en nyhet i 1965 års lagstiftning.

Liksom inom den enskilda sektorn träffas de
viktigaste avtalen inom den allmänna sektorn i form av kollektivavtal, I fråga
om ståtligt lönereglerade tjänster är det vanligen SAV som företräder
arbetsgivarsidan vid avtalsförhandlingarna. På arbetstagarsidan företräds det
stora flertalet statsanställda av huvudorganisationerna (SACO/SR, SF och
TCO-S), Avtalen sluts i allmänhet under förbehåll från SAV:s sida om regeringens
godkännande, I alla viktigare frågor krävs riksdagens godkännande, vilket
meddelas av dess lönedelegation (9 kap. 11 § RF). Bl, a, på det rent kommunala
området sluts kollektivavtalen i annan ordning. De centrala avtalen träffas vid
förhandUngar mellan Svenska kommunförbundet resp. Landstingsförbundet och de
kommunanställdas huvudorganisationer. Ett sådant avtal är i regel en
rekommendation, som blir bindande för en kommim resp, landstingskommun först
när denna själv har antagit avtalet. Lokala anpassningsöverenskommelser är inte
ovanliga.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 140

Av 3 § StjL och 2 § KtjL framgår också att
väsentliga frågor inom det offentliga tjänstemannaområdet i stället för att
avtalsregleras skall regleras i offentiigrättslig ordning (jfr prop. 1965: 60
s. 117). Det gäller f, n. efter senaste lagändringar frågor om
tjänsteorganisationens utformning och myndighets verksamhet samt en del
särskilda frågor,

I fråga om de närmare offentiigrättsliga
bestämmelserna på tjänstemannaområdet får jag hänvisa till framställningen i
de följande avsnitten. Bestämmelserna återfinns bl, a, i övriga delar av StjL
och KtjL, Vidare kan anföras StjS, som gäUer på statens område, och KtjS,
skolförfattningar m, fl, författningar, som gäller på den statligt reglerade
delen av det kommunala området, dvs, främst för lärare. Här skall betonas att
de offenlliganslällda genom sina organisationer har möjlighet att lägga
synpunkter på innehållet också i dessa bestämmelser under förberedelse- och
utredningsstadiet, vid remissbehandling av förslag och vid överläggningar med
det allmännas representanter. I praktiken sker sålunda inga större
organisationsförändringar e. d. utan att personalorganisationerna har haft
tillfälle att föra fram sina synpunkter.

TiUäggas bör också att de offentliganställda,
utöver vad som nyss har anförts, kan göra sitt inflytande över sin
arbetssituation gällande också på andra sätt. Jag syftar bl, a, på
företagsnämnderna (jfr bl. a. kungörelsen 1968: 104 om företagsnämnder m. m.
inom statsförvaltningen, ändrad senast 1971: 304, samt det kommunala avtalet
FÖN 68), på styrelserepresentation i större myndigheter (jfr kungörelsen 1974:
224 om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. jämte
anslutande kollektivavtal, även 18 kap. 7 § lagen 1962: 381 om allmän
försäkring och kungörelsen 1974: 963 om personalföreträdare i allmän försäkringskassas
styrelse), på försöksverksamheten med närvarorätt i kommunal nämnd m. m. (jfr
lagen 1972: 271 om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller
landstingskommunal nämnd samt lagen 1975: 364 om närvarorätt vid sammanträde
med nämnd hos församling eller kyrklig samfällighet), på den försöksverksamhet
med fördjupad förvaltningsdemokrati som bl, a, i DEFF:s regi bedrivs vid många
myndigheter och på samarbetet inom de orts- och organisationskommittéer som har
bildats i samband med omlokaliseringen av viss statlig verksamhet.

13.2
Principerna för en ny förhandUngsrättsreform

Mot bakgrunden av den förut skildrade utvecklingen
har regeringen från början gjort klart att den planerade arbetsrättsreformen så
långt möjligt skulle omfatta också den offentliga (gemensamma) sektom, ÄRK:s
uppdrag har sålunda i princip omfattat alla arbetstagare, även de
offentliganställda. Enligt direktiven har ARK emellertid vidare haft att pröva
om och i så fall i vilken utsträckning det med hänsyn till de

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 141

politiska
organens beslutsbefogenheter och därpå grandad myndighetsutövning kan
behövas särskilda inskränkningar i medinflytandet för de offenfligt anställda,

I
sitt förslag betänkandet (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen är ARK
enig om att arbetstagarinflytandet skaU uppnås i första hand genom
kollektivavtal, dvs, på förhandlingsrättens grand, även när det gäller den
offentliga sektorn. Men ARK framhåller också att grundsatsen om avtalsfrihet
inom denna sektor inte får komma i konflikt med grundläggande demokratiska
principer rörande medborgarnas politiska rättigheter och om de politiska
organens frihet att inom grundlagarnas ram handla utan obehörig inblandning
från utomstående (s, 638), Ämbetsansvarskommitténs uppfattning att det
medborgerliga intresset kräver "att all utövning av offentlig verksamhet
utan ovidkommande hänsyn uppfyller vad verksamhetens bästa kräver" (SOU
1969: 20 s. 33) delas av ARK, Delta intresse åberopades, som nyss har nämnts,
f, ö, också under riksdagsbehandlingen av ämbetsansvarsrefor-men.

Med
denna utgångspunkt bör man sålunda enligt ARK för de offentliga tjänstemännens
del sträva efter samma avtalsfrihet som på den privata arbetsmarknaden. De
regler som ARK föreslår genom FKL bör alltså i största möjliga utsträckning
vinna tillämpning också för dessa tjänstemän. Därför föreslår ARK att det
nuvarande avtalsförbudet begränsas genom ändringar i
tjänstemannalagstiftningen. Avtal som påverkar den offentliga
myndighetsutövningen bör emellertid enligt förslaget inte heUer i
fortsättningen kunna träffas (SOU 1975: 1 s, 639), Även andra beslut om
myndighets verksamhet, t. ex, lagregler om sättet och formerna för
myndighetsutövning och om behörigheten att utöva sådan myndighet, bör enligt
ARK falla utanför avtalsområdet. Över huvud taget bör sålunda varje beslut om
myndighets verksamhet falla utanför avtalsområdet. Denna grundsats bör enligt
ARK inte kunna kringgås genom sådana avtal i andra ämnen t, ex, rörande
arbetets ledning som gör det omöjligt att verkställa fattade
verksamhetsbeslut. Ett speciellt undantag från den annars rådande
avtalsfriheten bör enligt ARK läsas in i dess lagförslag. Har' riksdagen i
samband med visst verksamhetsbeslut också förklarat att verksamheten skall
fullgöras på vissa tider, t, ex, att postdistribution till allmänheten skall
ske vid vissa tidpunkter dagligen, bör enligt ARK avtalsvillkor om arbetstidens
förläggning inte få göra det omöjligt att verkställa riksdagsbeslutet, Äv
betänkandet synes vidare följa att FKL enligt förslaget skulle gälla fullt ut
för de offentliga arbetstagare som saknar tjänstemannaanställning, dvs, främst
kommunalarbetarna.

Såväl de anställdas organisationer som övriga
remissinstanser säger klart ifrån att den politiska demokratin måste
respekteras och inte får sättas ur kraft genom avtal mellan parterna på
arbetsmarknaden. Enligt

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 142

organisationema
är det bara frågor om myndighets inriktning och målsättning som bör undandras
avtalsreglering, I övrigt för remissinstanserna fram ganska skilda synpunkter
och överväganden, ÅtskUliga myndigheter pekar på den offentliga verksamhetens
särart. Många framhåller att man i sammanhanget borde utnyttja erfarenheterna
av de hittUls prövade formerna för personalinflytande i statlig och kommunal
tjänst, bl, a, försöken med förvaltningsdemokrati.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare i dag (bil, 1) uttalat att han
delar ARK:s mening att arbetstagarintresset av ett ökat inflytande allmänt
sett främst skall tillgodoses på förhandlingsrättens grund. Den nya
medbestämmandelag som han föreslår skall gälla alla frågor som berör
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (1 §). Ideell och
opinionsbUdande verksamhet har dock tagits undan från lagens
tillämpningsområde, såvitt gäller verksamhetens mål och inriktning (2 §), Det
har i lagen också förutsatts att awUsande regler för exempelvis de offentligt
anställda skall kunna tas in i lag eller i författning, som meddelas med stöd
av lag (3 §),

De
offentliganställda och deras arbetsgivare har ett gemensamt intresse av att de
anställdas inflytande över sina villkor fortlöpande utvidgas. Parterna på den
offentliga arbetsmarknadssektorn bör därför kunna avtala om arbetsvillkoren i
vidsträckt mening, dvs, om frågor som hänför sig till förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Jag anser alltså, i likhet med bl, a,
löntagarorganisationerna, att de offentligt anställdas inflytande i princip
skall bygga på samma regler som gäller för den övriga arbetsmarknaden, men att
denna princip bör vika, när detta krävs av hänsyn till den politiska
demokratin.

Enligt
RF utgår all offentlig makt från folket (1 kap, 1 §), Medborgarna beslutar
genom sina valda representanter i riksdagen om rikets angelägenheter.
Regeringen, som bl, a, genom myndigheterna har att omsätta riksdagens och sina
egna beslut i praktisk handling, är ansvarig endast inför riksdagen. På de
politiska organen riksdag och regering ligger det yttersta ansvaret för de
prioriteringar och beslut som rör den offentliga verksamhetens inriktning,
omfattning och innehåll. Motsvarande gäller om kommunfullmäktige och landsting
samt övriga kommunala politiska organ, I stor utsträckning har det allmännas
beslutanderätt i dessa ämnen delegerats till olika verk, myndigheter etc,

VUl man söka ange den vidaste ramen för vad som
enligt grundlag kan bli föremål för kollektivavtal på det offentliga området,
har man sålunda att i första hand beakta RF och grunderna för RF, Jag avser
därvid främst vad som gäller om den politiska demokratin, statsskicket
("ett representativt och parlamentariskt statsskick"), den kommunala
självstyrelsen, fördelningen av den offentliga maktutövningen och myndigheternas
allmänna uppgifter (jfr särskilt 1 kap. 1, 3 och 57 §§, 8 kap. 5 och 13 §§
samt 11 kap. 6 §). Men i RF finns också andra före-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 143

skrifter
som begränsar utrymmet för avtalsreglering. Sålunda föreskrivs bl. a. alt
grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer bestäms i lag
samt att bestämmelser om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras
åligganden också skall ges i lag (8 kap. 5 §), I RF sägs vidare att
grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning i andra
hänseenden än som berörs i RF skall meddelas i lag (11 kap, 10 §), Jag syftar
också på föreskrifterna om tillsättning av stafliga tjänster (11 kap, 9 §) och
om ordinarie domare (11 kap, 1 och 5 §§, 12 kap. 8 §).

Avtal
som strider mot lag kan naturligtvis inte slutas. Efter bemyndigande i lag kan
regeringen utan hinder av 8 kap. 5 § meddela föreskrifter i vissa ämnen (8
kap. 7 §). I samband med sådant bemyndigande kan riksdagen medge att regeringen
överlåter åt myndighet att meddela föreskrifter i ämnet. Ändra
offentligrättsliga föreskrifter, t, ex, rörande kommunerna och
landstingskommunerna, än sådana som avses i 8 kap, 5 § eller som annars enligt
grundlag skall meddelas av riksdagen kan enligt 8 kap. 13 § meddelas av
regeringen. Regeringen kan också överlåta åt underordnad myndighet att meddela
sådana föreskrifter. Föreskrifter som enligt vad jag nu har sagt meddelas av
regeringen eller myndighet blir bindande också för kommunerna och landstingskommunerna.
Avtal som strider mot sådan föreskrift kan alltså inte träffas. Om avtal i
frågan träffas, blir det utan verkan.

På det kommunala området kompletteras grundlagen av
regler i bl. a. kommunallagarna och, för de statligt lönereglerade tjänsternas
del, i administrativa författningar, såsom KtjS och den förut nämnda skolförordningen.
I kommunallagarna regleras bl. a. kommunemas beslutanderätt. Enligt 3 §
kommunallagen t. ex. äger sålunda kommunerna själva "vårda sina angelägenheter".
Av 4 § samma lag följer att kommunens beslutanderätt utövas av
kommunfullmäktige samt att förvaltning och verkställighet tillkommer
kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder. Vidare reglerar kommunallagarna
bl, a, möjligheterna att delegera beslutanderätt till förtroendeman eUer
tjänsteman. Bestämmelser om delegering finns f, ö, också i speciallagstiftning,
som reglerar viss kommunal verksamhet, t, ex, byggnadslagen.

Här kan anmärkas att ARK anser att den avtalsbarhet
som f, n, föreskrivs i KtjL lika litet som den avtalsbarhet som ARK föreslår
kan vinna inträde fullt ut på kommunernas och landstingskommunernas område
ulan ändring i kommunallagarna (SOU 1975: 1 s, 645), ARK vill lämna över frågan
därom till utredningen (C 1970: 29) om den kommunala demokratin. Från denna
utrednings sida har emellertid därtiU under remissbehandlingen anförts bl, a,
alt ett omfattande arbete återstår, innan man har fått tUl stånd en
överensstämmelse mellan kommunalrätten och FKL, samt att utredningens uppdrag
är begränsat tiU två delfrågor i detta problemkomplex.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 144

Den politiska demokratin drar redan
genom förankringen i RF och kommunallagama upp ramen för de offentligt
anställdas medbestämmande. Den grundläggande förutsättningen för den fortsatta
utvecklingen av detta medbestämmande inom den offentliga förvaltningen måste
därför vara principen om den politiska demokratins suveränitet. De stats- och
kommunanställdas inflytande får alltså inte utvidgas i så hög grad, att de
allmänna miedborgarintressena som aUa offentliga myndigheter har att beakta
kommer i kläm. Detta är inte uttryck för några grundläggande motsättningar
mellan den politiska demokratins princip och principen om löntagarinflytande.
Båda går ut från och får sitt innehåll genom människornas vilja och förmåga att
deltaga i utformningen av de egna livsvillkoren och att solidariskt ta sin del
av ansvaret för utveckUngen i samhället.

Det anförda hindrar emellertid inte
att de offentliganställdas inflytande på de egna arbetsvUlkoren bör vara
betydande. Den väg som är den mest naturliga och i första hand bör tas i bruk
också på den offentliga sektom är förhandlingsvägen. Genom den nya
förhandlingsrättsreform som jag i det följande förordar bör sålunda skapas
möjligheter till medbestämmande för de anställda även i frågor där det allmänna
tidigare har ansetts inte böra bindas genom kollektivavtal.

13.3 Riktlinjer för vissa kompletterande reformer på statens
område

Innan jag kommer närmare in på den
nya förhandlingsrättsreformen, skall jag här redovisa hur jag ser på
möjligheterna till en del kompletterande reformer på det statiiga
personalområdet,

13.3.1 Förvaltningsdemokratin

Löntagarorganisationerna och de
statliga myndigheterna har i samarbete gjort omfattande försök med andra
medbestämmandeformer än den traditionella kollektivavtalsförhandlingens. Den s.
k. DEFF-verk-samheten har prövats på ett tjugotal myndigheter. Enligt min
mening har denna verksamhet anvisat vägar efter vilka utvecklingen bör kunna
föras vidare. När försöken skall värderas, bör bl. a. övervägas även i vad mån
det kan vara lämpligt alt de anställda får ett avgörande inflytande genom
majoritet i vissa beslutsorgan på särskilda frågor. En sådan utveckling bör
givetvis ske under beaktande av myndighetens ställning och roll i det
konstitutionella och demokratiska systemet.

Jag vill också framhålla att denna
verksamhet måste ges former som gör den meningsfull för båda parter. Det är
vidare naturligt att det är de fackliga organisationerna själva som slutgiltigt
avgör om de vill ta del i de former för medbestämmande som jag här har nämnt.

När den påbörjade värderingen av DEFF-verksamheten är
klar, är

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 145

jag
för min del viUig att med organisationerna diskutera de fortsatta formerna för
denna verksamhet.

Beträffande
det kommunala området kan här anföras att den förat nämnda utredningen om den
kommunala demokratin genom tilläggsdirektiv våren 1972 fick i uppdrag att
överväga bl. a. sådana författningsändringar som behövs för att kommunala och
landstingskommunala nämnders beslutanderätt i vissa ärenden som är av uitresse
för persona- , len skall kunna föras över tUl organ med
arbetstagarrepresentation (riksdagsberättelsen år 1973 s. 479). Utredningen
väntas redovisa resultatet av sina överväganden i denna del under hösten 1976.

13.3.2
Styrelserepresentationen

Av väsentlig betydelse som komplement till andra
inflytandeformer är också de statsanstäUdas deltagande i styrelsearbetet. Sedan
den 1 juni 1974 har anställda vid större statliga myndigheter - nämligen
sådana med minst 100 anstäUda möjlighet till representation i myndighetens
ledning enligt den tidigare nämnda s. k. personalföreträdarkungörelsen (1974:
224). Representation kan av regeringen medges också vid myndigheter med färre
än 100 anställda, om särskUda skäl motiverar det. Vissa inskränkningar gäller i
personalföreträdarnas rätt att deltaga i besluten. Dessa inskränkningar har
motiverats av hänsyn tUl bl. a. de politiska instansernas bestämmanderätt
(prop. 1974: 1 bU. 2 p. 7, InU 4, rskr 95).

Slyrelserepresentation har hittills införts vid ett
sjuttiotal statliga myndigheter. De statsanställdas intresse av att få sådan
representation har varit stort. Också de anstäUda vid några statliga
myndigheter med betydligt mindre än 100 anställda har fört fram önskemål om att
kuima få representation i myndighetens ledning.

Syftet med personalföreträdarreformen är bl. a. att
underlätta de anställdas möjligheter att påverka sin arbetssituation och att
engagera och intressera de anställda för myndighetens verksamhet och därmed
också för ett gott arbetsresultat. Möjligheterna att tillgodose detta syfte bör
tas till vara fuUt ut. Den hittills i allmänhet tUlämpade gränsen vid 100
anställda bör därför slopas. I regel bör i fortsättningen efter regeringens
förordnande personalföreträdare kunna finnas inom alla myndigheter med
självständiga verksfunktioner, om inte uppgifternas art föranleder annat. Jag
förutsätter att de anstäUdas intressen i delta sammanhang inom andra
myndigheter bör kunna tUlgodoses utan att särskUda personalföreträdare utses.
Jag vill här också erinra om att riksdagen nyligen har beslutat om en lag om
rätt för arbetstagarorganisation att utse och entlediga företrädare för de
anställda i styrelse eller annat organ vid myndighet (prop. 1975/76: 100 bil. 2
p, 5, InU 34, rskr 168),

10
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 146

13.3.3
Organisations- och planeringsarbetet

Jag går nu över tUl att redovisa några av de
riktlinjer som enligt mm mening staten såsom arbetsgivare bör följa, när det
gäller frågor som personaladministrativ planering, rationalisering m, m. På det
kommunala området ankommer det i enUghet med principerna för den kommunala
självstyrelsen på kommunerna och landstingskommunerna själva att inom ramen
för kommunallagarna och andra bestämmelser som är bindande för dem avgöra
vUken linje som bör drivas i dessa frågor.

Det fortsatta utvecklingsarbetet inom
statsförvaltningen på nämnda områden bör karakteriseras av ett gemensamt
ansvarstagande från staten-arbetsgivaren och de anställda och deras
organisationer. Detta ansvarstagande och samarbete bör i sin tur bygga på de
anstäUdas medbestämmande. En annan utgångspunkt bör vara att myndighetema
skall sträva efter en så långtgående delegering och decentralisering i sitt
inre arbete som kan anses lämplig. Varje arbetsenhet och individerna inom
enheten skall utgöra grandstenama i myndighetens samlade planering. Härigenom
kan den enskilde uppnå ökad arbetstillfredsställelse samtidigt som
yrkesmässiga kunskaper och erfarenheter, ambitioner och engagemang hos enskUda
och grupper av anställda kan tas tUl vara redan i samband med att myndighetens
verksamhet planeras. Självfallet avgörs verksamhetens inriktning alltid av
staten. Vidare måste hänsyn tas till att restriktioner alltid finns för
myndigheternas frihet i val av resurser och metoder, främst när delta val
skulle innebära bindningar för riksdag eller regering vid deras framtida
beslutsfattande eller skulle påverka samhälleliga mål.

I statens, liksom kommunernas, ansvar inför
medborgarna ligger att verksamheten skall bedrivas så effektivt som möjligt. De
anställdas medbestämmande måste ges sådana former att detta mål kan nås,
Möjlighetema att nå avsedda effekter av rationaliseringsinsatser beror också på
de enskUda myndigheternas förutsättningar och förmåga att lösa
personalfrågorna, Äv de många personaladministrativa funktioner som en
myndighet normalt måste kunna fullgöra spelar t, ex, bemanningsplaneringen en
framträdande roll också i samband med planeringen av enstaka
rationaliseringsinsatser och vid bedömningar av och val meUan olika alternativ
när det gäUer att organisera en myndighet.

Ätt hushålla med resurser innefattar också att ta tUl
vara möjligheterna hos de människor som arbetar i en verksamhet. De anställdas
inflytande över planeringen av sin arbetssituation skapar ett ökat utrymme
för personalens kimnighet och engagemang i arbetet och på så sätt ökar
förutsättningarna för en i egentlig mening god hushållning med resurserna.

De anstäUdas krav på en god mUjö och möjligheter
tUl utveckling i arbetet måste genomgående påverka såväl innehållet i som
utform-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 147

ningen
av personalpolitUcen inom statsförvaltningen. Jag vUl än en gång betona att det
bl. a. för att personalinflytande skall få en reell innebörd är nödvändigt att
rationaliseringsverksamheten inte ses isolerad från övrigt organisations- och
planeringsarbete som rör verksamheten.

Som
jag anför i prop. 1975/76: 173 om kvinnor i statiig tjänst leder ett ökat
inflytande för de anställda också tUl en ändring av rådande samarbetsformer på
arbetsplatserna. I detta sammanhang kan erinras om de praktiska försöken inom
statsförvaltnuigen med beslutsgrupper, ökat inslag av projektarbete, längre
gående delegering i arbets- och beslutsprocesser, grupporienterande
arbetsformer m. m. Dessa försök bör ses som inslag i demokratiseringsprocessen.
De bör därför utvecklas vidare. Därvid måste självfallet tas hänsyn till att
med deltagande i beslutsfattandet följer ansvar för innehållet i besluten och
att ett sådant ansvar inte kan begränsas till en skyldighet att svara för att
de anställdas intressen beaktas.

13.3.4
Den fackliga och politiska verksamheten på arbetsplatserna

I denna del skall jag slutligen behandla en annan
fråga, som med fog har dragit tUl sig intresse på senaste tid, också när det
gäUer statiiga myndigheter. Jag syftar på möjligheterna att lämna facklig
information och driva politisk verksamhet på arbetsplatserna.

Den
arbetsrättsliga reform som nu föreslås liksom hela arbetet med att föra ut
arbetslivets demokratisering i praktiken kommer att ställa stora krav på
personalorganisationema. Det är därför viktigt att det fackliga arbetet ute på
arbetsplatserna på olika sätt underlättas och stimuleras. En del av dessa
frågor har f. ö. nyligen behandlats dels i rapporten (SOU 1975: 27) Politisk
propaganda på arbetsplatser, dels i ÄRK:s betänkande (Ds A 1975: 11)
Information och utbildning kring arbetsrättsreformen Politisk verksamhet på
arbetsplatserna. I fråga om information och utbildning kring
arbetsrättsreformen får jag hänvisa tUl det förslag i ämnet som chefen för
arbetsmarknadsdepartementet kommer att lägga fram senare i dag.

Redan nu stöder staten på olika sätt den
föreningsverksamhet som förekommer hos statsmyndigheterna. Myndigheterna
rekommenderas såltmda bl. a, att upplåta lokaler för sammanträden och andra
för-eningssammankomster (curkuläret 1973: 643 tUl statsmyndigheterna om
föreningsverksamhet i myndighets lokaler m, m,). Vidare får anslagstavla för
meddelanden till personalen användas för kallelser och andra sedvanliga
föreningsmeddelanden i mån av utrymme (cirkuläret 1972: 62 tUl
statsmyndigheterna om föreningsmeddelanden).

I
sammanhanget vUl jag vidare erinra om att det tidigare i detta lagstiftningsärende
har aviserats en ny utredning som bl. a, skall se över den förut nämnda lagen om
facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen i syfte att ge de fackliga
förtroendemännen tUlttäde till arbets-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 148

platser
där de inte har sin anställning (bU, 1). Utredningen skall också undersöka
frågan om facklig information tUl de anstäUda på betald arbetstid.

Man kan säkerUgen i flera avseenden komma längre än
f, n,, när det gäller att ge de fackliga organisationema goda möjligheter att
aktivt verka fackligt och politiskt på de statliga arbetsplatserna. Därvid bör
man avvakta utredningens förslag såvitt rör frågor av sådan räckvidd som frågan
om facklig information till anställda på betald arbetstid, I övrigt är jag
däremot redan nu beredd att med de fackliga organisationerna diskutera
förbättringar i deras möjligheter att verka aktivt på de statliga
arbetsplatserna.

Med dessa uttalanden lämnar jag tUls vidare frågan
om kompletterande reformer.

13.4
Den nya förbandlingsrättsreformen

13.4.1
Utrymmet för avtalsreglering av frågor om tjänsteorganisationens utformning
och om myndighets verksamhet

De offentliga tjänstemännen och deras
organisationer har alltsedan år 1966 haft principieU rätt att träffa avtal öm
sina arbets- och anställningsvUlkor, Sålunda får bl. a. frågor som rör det
ekonomiska mellanhavandet mellan den offentiige arbetsgivaren och
tjänstemannen regleras i avtal. Detta sker främst genom kollektivavtal. Av
hänsyn till den politiska demokratin och tUl behovet av ett särskilt värn för
samhällsintressena och för den enskildes rättssäkerhet har emeUertid denna avtalsrätt
begränsats. Vissa frågor skaU därför avgöras i offentiigrättslig ordning, trots
att de berör också själva anställningsförhållandet. I tjänstemannalagarna
finns sådana begränsningar i tre olika hänseenden (3 § andra stycket ac StjL,
2 § andra stycket ac KtjL).

För det första får avtal inte träffas om
"tjänsteorganisationens utformning", inräknat "inrättande eUer
indragning av tjänst" (punkt a i de angivna lagrammen). Denna bestämmelse
har gällt utan ändring sedan den aktuella lagstiftningens tUlkomst. Enligt
lagmotiven omfattar bestämmelsen också t. ex. frågor om tjänstetyp m. m. och om
myndigheternas stationeringsort och deras geografiska arbetsområde (prop.
1965: 60 s, 142), Bestänunelsen avser sålunda även frågor som strängt taget
inte kan anses hänförUga tUl förhållandet arbetsgivare-arbetstagare.

För det andra gäUer avtalsförbud i fråga om
"myndighets (eller inrättnings) verksamhet" (punkt b). Deima
bestämmelse har i nuvarande lydelse gäUt sedan år 1974. Av förarbetena framgår
att avtalsförbudet i

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 149

denna
del är avsett att träffa bl. a. sådana avtalsklausuler som inte gör det möjligt
att driva den offentliga verksamheten på ett sätt som tUlgodoser de intressen
verksamheten är avsedd att trygga (prop. 1973: 177 s. 32), Jag vill i
anslutning till detta särskUt stryka under att avtal numera inom den offentliga
sektom i princip kan träffas också om ledningen och fördelningen av arbetet.
Avtal skall, som det sägs i ett annat motivuttalande (prop, s. 30), kunna
träffas i aUa frågor som utan att de inverkar på tjänsteorganisationens
utformning eller på verksamhetens inriktning eller omfattning får betydelse
för anställningsförhållandet. I den mån en arbetsledningsfråga kan förändra
resultatet av myndighetens verksamhet, måste frågan dock enligt motiven höra
tUl det område där avtal inte får slutas (prop. s. 33). I förarbetena anges
vidare tiU belysning av anförda bestämmelser en lång rad exempel på deras
tillämpning. Bland frågor som faller inom det f. n. avtalsbara området nämns
sålunda t. ex. vissa frågor om arbetsmiljö och arbetarskydd, principieUa regler
om utövandet av arbetsledningen inom ramen för vissa föreskrifter, frågor om
företagsnämnder, frågor i samband med utformningen av arbetslokaler m. m.,
frågor som rör information angående myndighetens arbetsplanering, frågan om att
i ett kollektivavtal ge uttryck åt ett personalpolitiskt program,
överläggningsförfarande eller remiss tUl parts-sammansatt grapp samt vissa
frågor om tjänsfledighet m. m. I en del av de frågor som blev avtalsbara genom
1973 års reform har kollektivavtal också träffats.

För
det tredje meddelas i angivna lagrum förbud att träffa avtal i en del särskilda
frågor (punkt c). Till regleringen av dessa frågor återkommer jag i nästa
avsnitt (13.4.2).

I den del avtal strider mot avtalsförbudet är
avtalet utan verkan (tredje stycket i 3 § StjL och i 2 § KtjL).

Sammanfattningsvis
innebär vad jag nu har anfört, såvitt avser punkterna a och b, att avtal enhgt
gällande ordning får slutas om avlöningsförmåner samt om t. ex, vissa frågor
om arbetsimljö, arbetarskydd, information och samverkan samt om vissa
principfrågor angående ramar för personalutbildning o, d. Däremot får avtal
inte träffas om tjänsteorganisationens utformning eller om myndighets
verksamhet.

Enligt
ARK skaU mom den privata sektorn kollektivavtal kunna träffas inte bara
rörande viUkor i fråga om arbetet och lön eller annan ersättning härför utan
också om villkor i övrigt rörande "förhåUandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare" (1 § FKL), Med detta senare uttryck avses varje fråga som
har betydelse för förhållandet mellan ett företag och dess arbetstagare (s,
312), Vad gäller den offentliga sektorn uttalar ARK (s, 640) sin anslutning tUl
den grundsyn som ligger bakom den nuvarande regeln om förbud mot avtal om
myndighets verksamhet (punkten b) och som redovisas i prop, 1973: 177, Men ARK
anser å andra sidan att det nödvändiga skyddet för allmänna intressen såvitt
nu är i

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 150

fråga
inte behöver sträcka sig längre än till att avse en rätt för staten, kommuner
etc, att besluta om myndighets eller inrättnings verksamhet. Därför föreslår
ARK att frågor om tjänsteorganisationens utformning (punkten a) skall göras
avtalsbara, ARK anger också en del exempel på frågor som antingen är avtalsbara
enligt gäUande rätt eller i varje fall skulle bli avtalsbara genom dess
förslag.

Remissutfallet i frågan kan betecknas som tämligen
blandat, I sak råder emellertid allmän enighet om att myndigheternas verksamhet
som ARK föreslår också i fortsättningen måste regleras av samhället. En
bred remissopinion efterlyser en närmare utveckling av förslagets innebörd.

Enligt det nu framlagda förslaget (bil. 1) till lag
om medbestämmande i arbetslivet skaU den lagen på samma sätt som FKL enligt
ARK:s förslag äga tUlämpning på "förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare"
(1 §). Dit räknas enligt vad föredraganden anger inte bara frågor som rör
anställningsvUlkoren för enskUda arbetstagare utan också frågor inom området
för arbetets ledning och fördelning eller i övrigt frågor om de förhållanden
under vUka arbetet utförs, alltså företagsledningsfrågor m. m., exempelvis
verksamhetens omfattning, lokalisering, investeringar, upptagande eller
nedläggning av verksamhetsgrenar. Vidare skall lagen omfatta frågor om
finansiering, inköp och försäljning, lagerhållning, reklam och liknande inom
området för företagets affärsverksamhet. Det uttalas att även frågor som rör
bedrivandet av arbetsgivarens verksamhet i stort skall anses' höra tiU
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Undantag görs dock i fråga
om verksamheter som är av ideell natur eller som har kooperativt, fackligt,
politiskt eller annat opinionsbUdande ändamål (2 §), såvitt gäller verksamhetens
mål och inriktning. Det gäller här verksamheter som får sin imiktning och sina
mål bestämda i former som ligger den politiska demokratin nära. Undantaget
motiveras med att arbetstagarinflytandet annars skulle komma i kollision med
andra demokratiska intressen. När det gäller den offenfliga sektorn, kräver
enligt förslaget hänsynen till den politiska demokratin och till den offentliga
verksamhetens uppgift att tjäna samhällsintresset särskUda överväganden i
fråga om arbetstagamas inflytande.

Alla röstberättigade alltså även de offentligt
anstäUda arbetstagama kan med sin röst påverka besluten om vUken verksamhet
som de stafliga och kommunala myndighetema skall bedriva. Det skulle strida mot
vår vedertagna demokratiska ordning som den kommer till uttryck främst i RF
resp, kommunallagen och landstingslagen att låta de offentliganställda genom
kollektivavtal få ett annat, mer omedelbart inflytande över beslut som
bestämmer myndigheters verksamhet i fråga om mål, inriktning, omfattning och
kvalitet än medborgarna i övrigt.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 151

Det är mot denna bakgrund man har att bedöma vilket
utrymme för kollektivavtal som kan finnas på den gemensamma sektorn. De riksdagsuttalanden
från senare år som jag har anfört i det föregående främst InU 1973: 37 men
även JuU 1975: 22 får anses innebära bl, a, att avtal inte bör träffas i
frågor som gäller den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning och
kvalitet. Jag delar denna uppfattning. Dessa frågor skall i stället beredas och
avgöras genom beslut i offentiigrättslig ordning av de politiskt ansvariga
organen eUer på deras uppdrag av myndighetema. Sådana beslut kan ha olika innebörd.
Ofta är det fråga om tilldelningen av resurser. Men gemensamt för dessa
offentliga beslut torde vara att de avser både en maximering och en minimering
av verksamhetens kvalitet och omfattning, I fråga om effektiviteten inom
myndigheterna får jag hänvisa till vad jag redan har anfört (13.2).

Det bör sålunda tillkomma de politiska organen och,
efter delegering, verk och andra myndigheter att bestämma vilken typ av
verksamhet som myndigheten skall bedriva exempelvis utbildning, socialvård,
rättsvård eller godsbefordran liksom målen för myndighetens verksamhet och
de ramar, inbegripet resursramar, inom vilka verksamheten skall bedrivas. Till
det politiska beslutsområdet måste också hänföras den utåtriktade delen av
myndigheternas verksamhet. Därmed åsyftas främst myndighetsutövningens innehåll
men också innehåUet i annan verksamhet som riktar sig till offentliga
myndigheter och till allmänheten, dvs. tUl medborgama, företag osv. Till nu
nämnda frågor hör självfallet också t, ex, avgörandet om på vUken ort och inom
vUket geografiskt område en offentlig verksamhet skall bedrivas och beslut om
tUl vilka personer eller grapper av personer som verksamheten skall riktas.

Som ett led i det politiska beslutsfattandet ligger
ofta en bestämning av verksamhetens omfattning, inriktning och kvalitet.
Besluten i dessa frågor kan formuleras på olika sätt beroende på verksamhetens
karaktär.

Preciseringar av omfattningen kan för delar av den
offentliga verksamheten göras genom bestämmande av kvantitativa produktionsmål.
Exempel på sådana kvantifieringar är beslut om antal vårdplatser inom bl, a,
sluten sjuk- eUer socialvård och om antal intagningsklasser i gymnasieskolan
eller antal platser i förskolan i en enskild kommun. För delar av den
offenfliga sektorn kan verksamhetens omfattning dock inte bestämmas i sådana
termer, även om utvecklingen i form av modernisering av budgetsystem går mot
en ökad användning av andra mått på verksamhetens omfattning än de som uttrycks
i form av personalinsatser. Den kvantitativa omfattningen av en myndighets
verksamhet bestäms i dessa fall främst genom beslut om medelstilldelning för
bestridande av de med verksamheterna förenade utgifterna. Oavsett om verk-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 152

samhetens
omfattning bestäms enbart genom beslut om medelstUldel-ning eller i andra
termer, måste gälla att de politiskt ansvariga organen skall förfoga över
bestämmanderätten i fråga om omfattningen av myndighetens verksamhet.

Till det politiska beslutsområdet hör vidare frågor
om inriktningen av en myndighets verksamhet sådan den har beslutats av staten i
lag eller förordning eller annars har kommit tUl uttryck, t. ex. i samband med
avvägningen av de resurser som har ställts lUl förfogande för verksamheten.
Hit hör exempelvis vilken forskning som skall bedrivas vid en myndighet. Från
det kommunala området kan som' exempel anföras frågan huruvida åldringsvården i
en kommun skall organiseras med tyngdpunkt i ålderdomshem och andra
institutioner eller i större utsträckning drivas i öppnare vårdformer med
hemsamariter etc. Ett annat exempel kan vara beslut om daghemsavdelningarnas
sammansättning i fråga om gruppindelning. Till frågor om inriktningen av verksamhet
hör också t. ex, frågor som avser bestämmande av svenska kyrkans lära och
tiUämpningen därav.

Det måste också ankomma på de politiskt ansvariga
organen att besluta om verksamhetens kvalitet. Även här gäller att besluten
måste formuleras på olika sätt beroende på verksamhetens karaktär. En kommun
kan t. ex. bestämma kvaliteten för den verksamhet som avser hämtning av
hushållsavfall genom att lägga fast hämtningsfrekvens o.d. För en sådan
verksamhet är det alltså möjligt att i stort sett entydigt beskriva vilken kvalitet
som åsyftas. Verksamhetens kvalitet kan bestämmas också på andra sätt. Inom
exempelvis utbildningsväsendet bestäms kvaliteten genom bl. a. läroplaner och
kursplaner, men f, n, också i de flesta fall genom regler t, ex. om hur många
elever en lärare skall undervisa samtidigt, om vilka lärarkategorier som skall
meddela viss undervisning och om vilken utbUdning lärarna skall ha. Dessa och
liknande regler får anses ganska exakt bestämma den kvalitet som skall
tUlhandahåUas.

Äv det föregående har framgått att beslut om
kvalitet på den offentliga verksamheten tUlhör det politiska beslutsområdet.
Inom många verksamhetsgrenar utgör beslut om bemanningsplaner, personaltäthet
och liknande en avgörande bestämning av verksamhetens kvalitet. Med den angivna
utgångspunkten bör det aUtså ankomma på de politiska organen och deras
företrädare och inte på avtalsparterna att besluta härom. Det kan emeUertid
finnas fall där en påverkan genom förhandlingar och avtal på en verksamhets
kvalitet är av ringa-betydelse i förhållande till arbetstagarorganisationens
intresse att kunna påverka de anställdas arbetsförhållanden. I sådana fall kan
det vara skäligt att godtaga en avtalsreglering även från den politiska
demokratins synpunkt.

Vad jag nu har anfört reser frågan i vad mån del i
fortsättningen vid sidan av RF och kommunallagarna behövs ett särskilt
avtalsförbud

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 153

i
den personalrättsliga lagstiftningen för att tillgodose kravet på garantier
för den poUtiska demokratin, dvs, för de politiska organens och, på deras
uppdrag, myndigheternas bestämmanderätt över de frågor som jag har angett.

De
fackliga organisationernas inställning torde närmast innebära alt det nuvarande
avtalsförbudet bör helt slopas. Denna inställning kom till uttryck även i
samband med arbetet på de utvidgningar av det avtalsbara området som skedde
åren 1970 och 1973. Organisationerna har starkt betonat att det inte föreUgger
någon risk för att de skulle missbruka det ökade förtroende som en sådan
reform innebär.

Enligt
ARK:s förslag, som har fått stöd bl, a, från fackligt håU, skuUe som tidigare
har nämnts avtalsförbudet rörande tjänsteorganisationens utformning utgå ur
lagen, ARK och remissinstanserna är dock ense om att avtalsfriheten och vad
därtill hör i form av förhandlingsrätt, rätt till facklig strid osv, inte får
inkräkta på den politiska demokratin sådan den har kommit till uttryck främst i
grundlag och kommunallag. Även LO framhåller att den politiska demokratin inte
är förhandlingsbar. Och av remissyttrandena från de offentliganställdas
organisationer framgår att de delar uppfattningen att det avtalsbarå området
inte bör utvidgas på ett sätt som skulle kunna innebära inskränkningar i den politiska
demokratin.

Jag
anser mig kunna biträda förslaget att slopa det avtalsförbud i fråga om
tjänsteorganisationens utformning som f. n, finns i tjänstemannalagstiftningen
(punkten a i 3 § andra stycket StjL och i 2 § andra stycket KtjL),

Detta avtalsförbud har emellertid f, n, visst
samband med den föreskrift i StjL och KtjL som hindrar avtal om myndighets
verksamhet (punkten b).

För att kunna fyUa sin funktion måste föreskriften
enligt remissopinionen kompletteras med en precisering i lagen och dess motiv
av vad som avses med myndighets verksamhet. Men det har inte förts fram något
förslag om vad en sådan precisering skulle innehålla.

Frågan
är emeUertid i vad mån det är nödvändigt och ändamålsenligt att i
lagstiftningen behåUa förbudet att träffa avtal om verksamheten. En lösning som
bygger på ytterligare precisering i tjänstemannalagstiftningen av uttrycket
"verksamhet" kan enligt min mening lätt leda tUl icke önskade
konsekvenser. En mer detaljerad gränsdragning kan sålunda i praktiken föra med
sig en viss stelbenthet. Drar man en teoretiskt bestämd gräns mellan området
för den politiska demokratin och det område där kollektivavtal kan träffas, kan
det nämligen enligt min mening knappast undvikas att utrymmet för
avtalsreglering på en del punkter bestäms snävare än vad som i själva verket
visar sig nödvändigt och på andra punkter inte tiUräckligt snävt. En sådan
metod skulle också vara agnad att skapa onödiga tillämpningstvister mellan
förhand-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 154

lingsparterna.
Frågan om ett särskilt avtalsförbud kan f, ö. sägas befinna sig i ett annat
läge än tidigare genom det nya betraktelsesätt som ligger tUl grand för
förslaget till medbestämmandelag,

DärtUl kommer att jag anser mig kunna utgå från att
de kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationema inte kommer att vidtaga
några åtgärder som direkt eller indirekt skulle inkräkta på den politiska demokratin.
Jag vill i sammanhanget erinra om de uttalanden rörande förtroendet för
organisationernas vilja och förmåga att under ansvar utöva sin maktstäUning
som gjordes vid den föregående förhandlingsrätts-reformen (prop, 1965: 60 s,
109), Sedan dessa uttalanden gjordes, har förhandlingssystemet prövats i tio
år. Det torde även med hänsyn till de erfarenheter som därvid har vunnits
finnas fullt fog för att i dag upprepa uttalandet om förtroendet för de
etablerade fackliga organisationerna inom både den statliga och den icke
statliga delen av den offentliga sektom. Som framhölls redan år 1965,
ifrågasätter f, ö, ingen riksdagens rätt att tillgripa lagstiftning till skydd
för vitala samhällsintressen.

På grund av vad jag nyss har anfört ser jag det som
mest ändamålsenligt att slopa avtalsförbudet också i fråga om myndighets eller
inrättnings verksamhet (punkten b i 3 § andra stycket StjL och i 2 § andra
stycket KtjL), Jag föreslår därför att så sker. En sådan åtgärd innebär att
partema i fortsättningen får bedöma frågan huruvida avtal skall slutas eller inte
mot bakgrand av principen att den politiska demokratin inte får kränkas. Jag
har i det föregående redovisat min uppfattning i frågan om när avtal av hänsyn
till den politiska demokratin inte bör träffas.

Med min inställning i derma del saknas också anledning
att behålla någon ogiltighetsregel (3 § tredje stycket StjL, 2 § tredje stycket
KtjL), såvitt avser punkterna a och b (jfr vidare avsnitt 13,4,2),

Den lösning som jag sålunda förordar torde ligga
väl i linje med de överväganden som har gjorts i förslaget tUl
medbestämmandelag, närmast strävandena att göra det möjligt att i ökad
utsträckning träffa kollektivavtal i frågor som rÖr förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Den stämmer också överens med de förhållanden
som redan råder på en stor och betydelsefull del av den offentliga sektom,
nämligen på kommunalarbetarområdet.

Jag vUl här erinra om att en väl fungerande ordning
för att smidigt och samtidigt effektivt säkra det parlamentariska inflytandet
på avtals-frågoma inom det statliga området redan finns. Jag syftar på den verksamhet
som bedrivs genom riksdagens lönedelegation och genom det statsråd som utses
att överlägga med delegationen (9 kap. 11 § RF). Genom de särskilda kontakterna
mellan regeringen och SAV kan naturligtvis f. ö., när så behövs, det politiska
inflytandet säkerställas också i fråga om det fåtal avtal som inte underställs
lönedelegationens prov-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 155

ning.
Inom det kommunala området sluts centrala avtal mellan kommunförbunden och de
fackliga organisationerna i form av rekommendationer tUl de enskUda kommunerna
och landstingskommunerna som sedan har att själva pröva avtalet. I
kommunförbundens ledning finns företrädare för de kommunala beslutande
församlingarna. Både vid de centrala förhandlingama och vid den därefter
följande prövningen i kommunema och landstingskommunerna är således sörjt för
att också inom det konmiunala området de politiska organen kan göra sitt inflytande
gällande på ett effektivt och smidigt sätt. Detta avser vUlkoren både för de
arbetstagare som f, n, är anställda som tjänstemän och för övriga arbetstagare,
dvs, främst kommunalarbelama. Anmärkas bör att det allmänna hittiUs har ingått
kollektivavtal främst i fråga om avlöningsförmåner o. d. Erfarenhetema
begränsar sig därför i huvudsak tiU sådana frågor.

Som framgår av ett senare avsnitt (13.5), saknas
rätt till förhandling och avtal, i den mån avtalet skulle strida mot RF,
kommunallag eller annan tvingande lagstiftning. Men vad bör gälla, om vid en
förhandling ena parten vägrar träffa avtal under hänvisning till att avtalet
utan att strida mot lag likväl direkt eller indirekt skulle kränka den politiska
demokratin? I sådana fall bör det i första hand ankomma på partema att inom
förhandlingens ram lösa denna fråga. Skulle detta inte lyckas, uppkommer
problemet hur man bör behandla en situation, där stridsåtgärder varslas eller
tillgrips för att tvinga fram ett avtal som med fog kan påstås träda den
politiska demokratin för när. Mot bakgrunden av att den allmänna uppfattningen
synes vara att det inte bör förekomma stridsåtgärder, som syftar till att
påverka eller förändra gränsema för de folkvalda organens beslutssuveränitet,
skulle det te sig stötande, om parterna grep tUl stridsmedel i en sådan
konflikt.

I anslutning till beredningen i finansdepartementet
av detta lagstiftningsärende har därför slutits ett preliminärt särskilt
huvudavtal för den offenfliga sektom (SHA). Förhandlingsprotokollet och avtalet
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2:3.

Parter i det preliminära särskilda huvudavtalet är
på arbetsgivarsidan SAV, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskassomas
förhandlingsorganisation och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
samt på arbetstagarsidan SF, Svenska kommunalarbetareförbundet, TCO-S, TCO-K,
SACO/SR (för egen del och för anslutna organisationer) och
Försäkringsanställdas förbund. Detta avtal anges vara bindande för envar part i
avtalet i förhållande till sådan part i avtalet som är hans
förhandlingsmotpart. Enligt protokollet har SAV träffat avtalet under förbehåll
om regeringens godkännande. Partema på det kommunala området har åtagit sig att
rekommendera sina medlemmar/underorganisationer att som lokalt kollektivavtal
antaga bestämmelserna i avtalet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 156

Enligt avtalet har arbetsgivar- och
arbetstagarparterna på den offentliga sektorn sålunda i fråga om sådana ämnen
varom avtal får anses kränka den politiska demokratin enats om all sträva efter
fredliga förhandlingar samt att undvika stridsåtgärder.

Har förhandlingspart gentemot yrkande om avtal i
visst ämne invänt att sådant avtal inte bör träffas med hänsyn till alt det
skulle kränka den politiska demokratin, följer av det nya avtalet att frågan
därom kan hänskjutas tUl en särskild nämnd. Om stridsåtgärd har varslats eller
verkställts och särskild förhandling inte har lett till enighet, får
hän-skjutande ske av förhandlingsparten ensidigt. Har stridsåtgärd däremot
varken varslats eller verkställts, får hänskjutande ske av förhandlings-partema
gemensamt, Hänskjuts fråga till nämnden, är slridsåtgärder för att få till stånd
avtal i ämnet uteslutna så länge frågan är anhängig där.

Den
särskilda nämnden skall bestå av 13 ledamöter. Varje ledamot skall ha två
ersättare. Arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan. utser på visst sätt vardera
tre ledamöter och deras ersättare. Återstående sju ledamöter och deras
ersättare utses av regeringen bland riksdagens ledamöter. Nämnden är beslutför
bara när den är fulltalig. I sitt utlåtande skall nämnden ange huruvida den
anser att avtal i ämnet skulle kränka den politiska demokratin. Anser nämnden
detta och är stridsåtgärd varslad eller verkställd, skall nämnden dessutom
hemställa till vederbörande förhandlingspart att undvika sådan åtgärd.

Avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1977 och
gälla tills vidare. Uppsägningstiden är sex månader,

I
och med det särskUda huvudavtalet synes problem av tidigare angivet slag ha
fått en lösning som är godtagbar från allmän synpunkt, SärskUd vikt synes
därvid kunna läggas vid avtalets regler om inrättandet av en särskild nämnd med
rekommenderande funktioner för frågor där avtal kan anses kränka den politiska
demokratin. Det nya avtalet innebär sålunda enligt min bedömning att risken
för fackliga-stridsåtgärder med syfte att få till stånd avtal, som träder den
politiska demokratin för när, blir ytterst begränsad,

I det följande behandlas en del särskilda frågor,
där främst RF gör det nödvändigt med en lagreglering eller annan
offentiigrättslig reglering, bl, a, frågor om tillsättning av statlig tjänst,

13.4.2
Utrymmet för avtalsreglering av särskilda frågor

På statens område får enligt 3 § andra stycket c
StjL avtal mte träffas om anstäUnings- och arbetsvUlkor, som regleras i StjL
eller i författning vartUl StjL hänvisar, och inte heller om anställnings- eUer
arbetsvUlkor, som enhgt StjL omfattas av statens beslutanderätt. Fr, o, m, den
1 januari 1976 gäller denna bestämmelse inte kollektivavtal om disciplinpåföljder
(jfr 19 §), Bland de frågor som direkt regleras i andra paragrafer

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 157

i
StjL kan nämnas frågor om anställning av tjänsteman, tjänstemans åligganden,
vissa bisysslor, arbetskonflikter, disciplinansvar och avskedande samt olika
frågor rörande statstjänstemäns anställningstrygghet m, m,, exempelvis
förordnandeformer, turordningar och återanställningsrätt. Som exempel på sådan
särskUd författning som åsyftas i 3 § andra stycket c kan främst anges StjS,
vars flesta paragrafer har sådant direkt samband med StjL, att de på gnmd av
hänvisningar i StjL bildar den materieUa regleringen i vissa frågor inom det
avtalsförbjudna området. I StjS regleras bl. a. viUkor för tjänst, förfarandet
vid tjänstetillsättning och förening av tjänster.

På
kommunemas område gäller enligt 2 § andra stycket c KtjL att avtal inte får
träffas om sådant anställningsviUkor angående tjänstetiUsättning, anställnings
upphörande eUer disciplinansvar som regleras i lag eller i annan författning, i
fråga om disciplinansvar dock fr. o. m. den 1 januari 1976 bara i den mån annat
inte följer av den åsyftade författningen. Exempel på sådana
författningsföreskrifter som åsyftas i detta lagrum utgör föreskrifter i KtjS.
Dessa föreskrifter, som till sitt innehåU svarar mot vissa bestämmelser i StjL
och StjS, gäUer dock inte aUa tjänster som omfattas av KtjL utan enbart
lärartjänster m. fl. enligt regeringens förordnande. För sistnämnda tjänster
finns dessutom särskilda författningar som i flera viktiga frågor gäller i
stället för KtjS. För flertalet andra tjänstemannagrupper inom KtjL:s område,
främst de rent kommunalt anställda, saknas författningsbestämmelser om tjänstetillsättning,
anställnings upphörande eller disciplinansvar (jfr prop. 1965: 60 s. 119).
Dessa frågor är därmed förhandlings- och avtalsbara enligt gällande ordning.

I
syfte att begränsa det nuvarande avtalsförbudet i särskUda frågor föreslår ARK
att en stor del av de särskUda författningsbestämmelser, främst i StjL, som
avses i punkten c i 3 § StjL resp. 2 § KtjL skall ändras eUer upphävas.
ÅtskUliga administrativa författningsbestämmelser, främst i StjS, skulle
därigenom bU dispositiva.

För
min del finner jag att övervägandet av ARK:s förslag tiU utvidgning av
utrymmet för avtal i nu berörda frågor måste ske utifrån den ståndpunkt som jag
tidigare har intagit, nämligen att den offentligrättsliga regleringen i
fortsättningen bör begränsas tUl att omfatta enbart de anställnings- eller
arbetsvUlkor som står i sådant omedelbart samband med det allmännas ansvar för
förvaltningsuppgifter och deras riktiga fullgörande, att beslutanderätten måste
förbehållas samhället. Därvid träder efterlevnaden av RF givetvis i förgrunden.
Den närmare innebörden av detta stäUningstagande framgår av de följande
avsnitten. Som exempel på frågor som fortfarande måste regleras i
offentiigrättslig ordning kan redan här anföras tjänstetillsättningsfrågor.
Att en sådan särskUd författningsreglering har förutsatts i
medbestämmandelagen framgår av dess 3 §,

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 158

Innan jag kommer in på innehållet i en sådan
reglering, vill jag emellertid ta upp en fråga av mer formell innebörd,
nämligen frågan i vUken mån en lagreglering i de särskUda frågoma fortfarande
behöver kompletteras med ett speciellt avtalsförbud e. d.

Som har framgått innehåUer nuvarande 3 § andra
stycket StjL ett förbud att träffa avtal föratom i frågor om
tjänsteorganisationen eUer myndighets verksamhet (pimkterna a resp, b) i
frågor som antingen regleras i StjL eller i författning som StjL hänvisar till
eUer också enUgt StjL hör tUl statens beslutsområde (punkten c). En likartad
förbudskonstruktion används i 2 § andra stycket KtjL. I båda paragraferna meddelas
därjämte, som jag redan har nämnt, en ogiltighetsregel. Enligt tredje stycket
skaU sålunda avtal, som träffas i strid mot andra stycket, vara utan verkan i
motsvarande del,

I anslutning till ARK:s överväganden och
tidigare, i samband med ämbetsansvarskommitténs förslag om avskaffande av
ämbetsansvaret m, m. (SOU 1972: 1) har förts en ingående diskussion om frågan
att helt eller delvis slopa avtalsförbudet i andra stycket av 3 § StjL resp, 2
§ KtjL för att ersätta det med en ogUtighetsregel av samma slag som den i
tredje stycket.

Godtas mitt förslag att i fråga om
tjänsteorganisationen och verksamheten (punkterna a och b) låta det nuvarande
avtalsförbudet jämte därtUl anslutande ogUtighetsregel utgå ur
tjänstemannalagstiftningen, får diskussionen angående förbud och/eller
ogiltighetsregel intresse bara i vad avser regleringen av de särskUda frågorna
(punkten c).

Frågan är emeUertid om man inte kan avvara både
förbud och ogUtighetsregel också när det gäller sistnämnda reglering.

Enligt allmänna grundsatser är nämligen en
bestämmelse i lag tvingande, om inte annat framgår av lagen. Någon särskild
upplysning härom behöver sålunda inte meddelas i lagen. Ätt man ändå har gett
en upplysning om att tjänstemannalagstiftningens regler och tillämpningsföreskrifter
tiU dessa regler är tvingande hänger naturligt samman med de särskilda krav på
tydlighet som måste ställas i samband med en så genomgripande reform av de
offentiiga tjänstemännens rättsstäUning som det var fråga om år 1965. Som jag
ser det, ter det sig nu lämpligast att ansluta lagtekniken på detta område till
vad som allmänt tillämpas på andra rättsområden. På så sätt motverkar man också
felaktiga slutsatser angående verkan av avtal som strider mot andra lagregler.
Jag föreslår därför att lagregleringen av de särskilda frågoma i fortsättningen
utformas med hänsyn härtill, dvs, att också det särskilda avtalsförbudet i
pimkten c (3 § andra stycket StjL resp, 2 § andra stycket KtjL) jämte därtUl
anslutande ogiltighetsregel (tredje stycket i angivna lagrum) får utgå.
Spörsmålet i vad mån det finns något utrymme för avtalsreglering i dessa frågor
får alltså besvaras i den lagstiftning där frågorna regleras.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 159

13.4.3.
Utformningen av den nya regleringen med hänsyn till grundlag m. m.

I detta avsnitt skall jag ta upp ännu några frågor
med anknytning tiU RF m, m.

Den första av dessa frågor gäller befogenheten att
meddela föreskrifter som rör de offentliganställda.

Äv
vad jag har sagt tidigare har framgått att personalrätten - dvs. den rättsliga
regleringen av frågor om arbetstagare i aUmän tjänst f, n, rymmer såväl
offentUgrättsliga (stats- och förvaltningsrättsliga) som civilrättsUga
(arbetsrättsliga) inslag. Det har också framgått att bestämda offentligrättsliga
inslag enligt min mening måste behållas också i fortsättningen. I och med mitt
förslag kommer emellertid nya frågor att öppnas för avtalsreglering. För att
undvika stömingar i myndighetemas funktioner måste det allmänna i avvaktan på
kollektivavtal tills vidare kimna utfärda normer också i dessa frågor.

Jag kommer därför att i mitt lagförslag ta in en
övergångsbestämmelse av innehåll att den offentiige arbetsgivaren i författning
får meddela, dvs. också behålla, föreskrift i fråga om anställnings- eUer
arbetsvUlkor utan hinder av att vUlkoret enligt gällande ordning eller enligt
förslaget kan bli föremål för avtal, I bestämmelsen bör uttryckligen anges
att den bara gäller tUls vidare. Såvitt rör vUlkor, som man enligt gällande
ordning inte får avtala om, har det allmänna f, n, frihet att inom ramen för RF
och annan lag meddela föreskrifter, övergångsbestämmelsen bör emellertid
generellt begränsas till att gälla sådana föreskrifter som inte strider mot
koUektivavtal. Föreskrifter, som i avvaktan på kollektivavtal har utfärdats med
stöd av bestämmelsen, skall givetvis inte anses utesluta kvarievande stridsrätt
enligt 44 § medbestämmandelagen.

Nämnda övergångsbestämmelse bör kompletteras med en
annan sådan bestämmelse, Äv denna bör framgå att meddelad
författningsföreskrift i fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för
offentligt anställd skall upphöra att gälla i samma utsträckning som villkoret
blir reglerat i kollektivavtal, om författningen inte har beslutats av eller
med riksdagen. En sådan bestämmelse motsvarar f, ö, vad som redan tillämpas på
det statligt lönereglerade området i enlighet med 3 § i den s, k. upphävandekungörelsen
(1965: 886),

En annan fråga med anknytning tUl RF gäUer gränsen
meUan lag och förordning på KtjS område,

ÅtskUUga
av de frågor som på statens område är reglerade i lag (StjL) regleras nu för
vissa icke-statliga tjänstemannagrupper i stäUet i KtjS jämte annan
administrativ författning. Som har nämnts omfattar KtjS eller delar därav
vissa statiigt reglerade tjänster, främst lärartjänster m. fl. Bestämmelsernas
innehåll är i stort sett detsamma som i mot-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 160

svarande
bestämmelser på det statliga området, ARK föreslår att en del bestämmelser i
KtjS främst de som har motsvarighet i StjL enligt betänkandet förs över
tUl lag (KtjL). TiU stöd härför anförs bl. a. stats-rättsliga synpunkter (SOU
1975: 1 s. 671). Någon allmän erinran mot detta förslag har inte gjorts under
remissbehandlmgen.

Bl. a. enligt uttryckligt uttalande under
förarbetena tiU RF torde regeringen vara behörig att meddela bestämmelser av
den art som har funnits i KtjS (prop. 1973: 90 s. 306). Övervägande skäl synes
ändå tala för att genomföra ARK:s tanke att i fortsättningen lagreglera en del
av de frågor som f. n. regleras i KtjS. Jag föreslår därför att så sker. Därvid
bör liksom hittUls strävas efter likformighet med de lagregler som skall gälla
för statsanställda. Jag presenterar senare det närmare innehållet i mitt
lagförslag. Återstående frågor av den typ som reglerats i KtjS bör, i enlighet
med de nyss föreslagna övergångsbestämmelsema, i avvaktan på kollektivavtal
alltjämt kunna regleras i annan författning än lag.

Redan här skall emellertid anmälas ytterligare en
fråga, nämligen vissa tekniska brister i den nuvarande
tjänstemannalagstiftningen. Som i annat sammanhang har påpekats av lagrådet
(prop. 1975: 78 s. 245), har nämligen StjL med de många ändringar som har
gjorts däri som helhet kommit att bli svåröverskådlig och i övrigt formellt
bristfällig. Motsvarande gäller de delar av KtjS som enligt vad jag nyss
anförde bör upphöjas till lag.

Jag delar uppfattningen att det behövs en tämligen
genomgripande lagöversyn från formell synpunkt redan på grund härav. Denna
översyn bör, så långt det är möjligt utan ytterligare utredning, verkställas
redan inom ramen för detta lagstiftningsärende. DärtUl kommer all jag avser att
i det följande lägga fram åtskilliga förslag till materiella ändringar i
gällande ordning. Översynen kan därför lämpligen ske i samband med att förslag
tUl ny lagstiftning utarbetas. Härvid bör de lagföreskrifter som skaU gälla på
nuvarande KtjL:s resp. KtjS område i tillämplig mån arbetas samman med dem som
skaU gälla på statens område. Jag föreslår sålunda att StjL, KtjL och nämnda
delar av KtjS ersätts av en enda lag.

Den nya lagen bör således innehåUa dels vissa
generella föreskrifter, som görs tillämpliga inom både det stafliga och det
kommunala området, dels speciella föreskrifter, som uteslutande avser statliga
och andra statligt reglerade m. fl. anställningar. Frågan om vilka
arbetstagargrupper som skall omfattas av den nya lagen behandlas närmare i
senare avsnitt (13.11). Där diskuteras bl. a. kommunalarbetarnas rältsställnLng.

Här kan också anmärkas alt en del frågor med
anknytning tUl TF tas upp senare (13.6).

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 161

13.5
Förhandlingsrätten

Enligt 4 § FFL får arbetsgivare eller förening av
arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare, å andra sidan, begära
förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren ävensom rörande
förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Begärs förhandling
är motparten skyldig att träda i förhandling i frågan. I FFL görs i detta
hänseende inte något undantag för det offentiiga området. Förhandlingsrätten
avser både s. k. rättstvister, dvs. tvist rörande tolkning eUer tillämpning av
kollektivavtal m. m. eller av lag som har betydelse för
anställningsförhållandet, och s. k. intressetvister, som avser frågor i vUka
den ena parlen vill träffa avtal (jfr bil. 1 avsnitt 11.3). Det anses att
förhandlingsrätten inte omfattar frågor som träffas av avtalsförbudet i 3 §
StjL eller 2 § KtjL (jfr prop. 1965: 60 s. 116). Den offentUge arbetsgivaren
har i sådana frågor rätt att besluta om och genomföra de åtgärder som han
finner lämpliga, utan att först förhandla med arbetstagarsidan.

Part kan väcka talan vid AD med yrkande om fastställelse
av förhandlingsskyldighetens omfattning. Någon talan av förhandlingsberättigad
part om fuUgörande av förhandlingsskyldigheten är däremot inte möjlig f. n., om
inte motparten i kollektivavtal har åtagit sig sådan förhandlingsskyldighet.
Vägrar offentiig arbetsgivare vid förhandluig som anordnats av förlikningsman
att förhandla med arbetstagarorganisation, kan frågan enligt 6 § andra stycket
lagen (1920: 245) om medling i arbetstvister (6 § ändrad senast 1936: 507)
underställas AD:s prövning efter anmälan av förlikningsmannen. Finner AD att
frågan är förhandlingsbar, kan domstolen förelägga och döma ut vite på grand
av förhandlingsvägran.

Den offentiige arbetsgivarens rätt att slutligt
bestämma i avtalsförbjudna frågor har brutits igenom på senare tid. Sålunda
har i åtskilliga frågor som hör samman med anställningsskyddet i offentlig
tjänst öppnats en möjlighet att få frågan slutligt prövad av AD (51 § StjL).
Talan inför AD i sådan fråga skall normalt föregås av överläggningar mellan
parterna i tvistefrågan (52 § StjL resp. 7 § KtjL, även 4 kap. 7 § LRA).

ARK föreslår en ordning med två i princip olika
former av förhandling. För det första föreslås att avtalsförhandlingar skall
kunna begäras dels om villkor som man kan träffa kollektivavtal om, dels om
andra förhåUanden som avses med FKL (11 § FKL). Kollektivavtal skall enligt
förslaget kunna träffas om vUlkor som rör arbetet, om lön eller annan
ersättning härför och om vUlkor i övrigt som rör förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare (20 § FKL). För det andra föreslår ARK att arbetsgivare som är
bunden av kollektivavtal skall vara skyldig att förhandla även i fråga som han
enligt avtal själv får slutligt be-

11
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 162

stämma
över, om lokal sammanslutning av arbetstagare som är part i kollektivavtal med
arbetsgivaren begär detta. Därvid skaU arbetsgivaren vara skyldig att avvakta
med beslut eller annan åtgärd i frågan tUls förhandluigen har slutförts, om
sådant uppskov skäligen kan krävas av honom (12 § FKL). Avser arbetsgivaren
att fatta beslut eller annars vidtaga åtgärd som medför viktigare förändring av
drifts- eller arbetsförhållandena eller av anställningsförhållandena i övrigt,
skall han enligt förslaget vara skyldig att själv ta initiativ tiU lokal
förhandling innan åtgärden vidtas (primär förhandlingsskyldighet, 13 § FKL).
Ledamötema Edlund, Gustafsson och Westerberg föreslår i en reservation (den s,
k, LO/TCO-reservationen) bl, a, att området för den primära förhandlingsskyldigheten
skall utvidgas och att vid oenighet mellan de lokala parterna arbetsgivarens
förhandUngsskyldighet skall gälla också gentemot central organisation på
arbetstagarsidan. Vidare bör det enligt reservantema ankomma på
arbetstagarparten att avgöra om ett beslut skall anstå i avvaktan på
förhandling eller inte.

Enligt ARK bör reglerna i 1113 §§ FKL i princip
vinna tiUämpning fullt ut även på den offentliga sektorn (SOU 1975: 1 s, 674),
Syftet är enligt ARK att inom denna sektor införa samma system med förhandlingar
och avtal som på den privata sektorn. Några rättsliga skäl kan enligt ARK inte
åberopas mot att den nya förhandlingsrätten får insteg även på det offentiiga
tjänstemannaområdet,

ARK anser emeUertid att den offentUge arbetsgivaren
inte bör vara skyldig att förhandla i de frågor som omfattas av det allmännas
beslutanderätt enligt 3 § StjL eller 2 § KtjL, Från aUmänna statsrättsliga utgångspunkter
skuUe det nämligen, menar ARK, te sig främmande, om riksdagen eUer regeringen
skulle vara underkastad förhandlingsskyldighet, innan den fattade beslut som
enligt grundlagen ankommer på den att avgöra. Teoretiskt gör sig samma synsätt gällande
även när dessa statsorgan genom delegering som aUlid kan återkallas har
lämnat över beslutanderätten tUl underordnad myndighet. Det anförda äger enligt
ARK tUlämpning också i fråga om de kommunala församlingamas beslutanderätt.
Eftersom den nya skyldigheten enligt 12 och 13 §§ FKL att föra även annan
förhandling än avtalsförhandling tar sikte bara på frågor i vilka arbetsgivaren
beslutar, vare sig det gäller en arbetsgivare inom den enskilda eUer inom den
offentliga sektorn, kommer de nya förhandlingsrättsreglerna i FKL formellt att
omfatta även de frågor om myndighets verksamhet som föreslås bli undantagna
från avtalsområdet. Med hänsyn härtill föreslår ARK att bestämmelserna i 1113
§§ FKL mte skall gäUa i fråga som omfattas av det aUmännas beslutanderätt enligt
3 § StjL eUer 2 § KtjL, Eftersom det icke avtalsbara området kommer att
avsevärt begränsas enligt ÄRK:s förslag till ändring i de nämnda lagarna,
kommer emellertid utrymmet för tillämpningen av förhandlingsrätten automatiskt
att vidgas i motsvarande mån, framhåUer

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 163

ARK,
Om man följer förslaget att ändra konstruktionen med avtalsförbud i
tjänstemannalagarna till att avse en mer renodlad ogiltighetsregel (jfr avsnitt
13,4,2), inträder enligt ARK ytterligare en utvidgning av förhandlingsrätten.
Den nya konstruktionen med en ogiltighetsregel medför nämligen enligt ARK inte
någon begränsning av den offentiige arbetsgivarens förhandlingsskyldighet, när
fråga uppkommer om han på rätt sätt tillämpat en tvingande bestämmelse i
tjänstemannalagsliftningen. Detsamma gäller tvist om tUlämpningen av t. ex. de
uppsägningsregler i LAS till vilka 29 § StjL hänvisar. Även beträffande sådan
tvist bör det föreligga förhandlingsskyldighet, menar ARK. Avsikten synes dock
inte vara att denna förhandlingsskyldighet skall avse avtalsförhandling enligt
11 § FKL. ARK synes nämligen uteslutande ha åsyftat förhandUngar enligt 12 dier
13 § FKL.

I 1416 §§ föreslår ARK vissa regler om påkaUande
av förhandling och skyldighet att inställa sig vid förhandling. I denna del
hänvisar jag till redogörelsen i bU. 1 (avsnitt 11.3).

Till informationsplikten på det offentliga området
återkommer jag i följande avsnitt (13.6).

Remissutfallet
i fråga om ARK:s förslag om förhandlingsrättens ut-formnuig på den offentliga
sektorn är inte entydigt. Visserligen sätts syftet med förslaget att så
långt möjligt genomföra samma regler på det offentliga som på det privata
området inte ifråga av någon instans. En myndighet sätter däremot i fråga, om
inte statstjänstemännens medbestämmande kan utformas så, att beslutsprocessen
hos myndighetema görs mindre omständlig och personalkrävande än vad som skulle
följa av ett genomförande tUl alla delar av ARK:s förslag. Myndigheten erinrar
om att partiella reformer på den statliga sektorn har genomförts successivt
under senare år och att försöksverksamhet har förekommit i olLka
personalpolitiska frågor och pekar på möjligheten att genom fortsatta
partiella reformer och fortsatt försöksverksamhet och med beaktande av de
särskUda förhållandena inom den statliga sektorn fitma former för ett
inflytande för de statligt anställda som svarar mot vad som kan komma att råda
inom andra delar av arbetsmarknaden. Också flera andra remissinstanser pekar på
de pågående försöken med fördjupad förvaltningsdemokrati och menar att ARK
borde ha tagit tiU vara erfarenhetema från denna verksamhet. De
offentiiganställdas organisationer vill i allmänhet gå längre när det gäUer att
öka de anställdas möjligheter till inflytande över sina anställnings- och
arbetsförhållanden. De ansluter sig därför tUl det förslag tUl utvidgad
förhandlingsrätt som inryms i LO/TCO-reservationen. De menar också att reglerna
i 12 och 13 §§ FKL bör få tUlämpning fullt ut även i frågor där
beslutanderätten bör förbehållas de politiska organen.

De anställdas organisationer ansluter sig i sina
remissyttranden genomgående tUl förslaget i LO/TCO-reservationen om utvidgad
upp-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 164

skovsplikt
även såvitt avser den offentiiga sektorn. Ett par av dem hävdar att
uppskovsplikten skall gälla utan undantag i alla frågor som omfattas av förhandlingsrätten
såvida inte förhandlande motpart medger annat. Detta bör gäUa även i icke
avtalsbara frågor. Det föreligger, menar man, inte någon risk att medborgarnas
rätt att genom sina politiska organ besluta om den offentliga verksamheten
skulle lida någon inskränkning härigenom, eftersom de fackliga
organisationerna inte kan vidta någon stridsåtgärd i dessa faU, Ett par
remissinstanser anser också att uppskovsplikten i princip inte torde innebära
några speciella svårigheter, i varje faU inte på den kommunala sektom, där
beslutsprocessen för övrigt är anpassad tUl kollektiva beslut vUka i allmänhet
föratsätter betydande tidsmarginaler. Flera instanser menar också att det bör
ankomma på arbetstagarsidan att avgöra om beslut får fattas redan innan förhandlingama
har slutförts. Man förutsätter att frågan tas upp i så god tid att ett
beslutsfattande före förhandlingarnas genomförande i normalfallet inte behöver
aktualiseras och pekar på att de fackliga organisationerna torde komma att
använda sin beslutsrätt lika ansvarsfullt som arbetsgivama brakar göra.

De statsmyndigheter som yttrat sig särskUt angående
de offentUga arbetsgivamas uppskovsplikt godtar i princip ARK:s förslag i
detta avseende. En del av dem efterlyser dock vissa modifikationer. Bl. a.
pekas på risken för att uppskovsskyldigheten skaU leda tiU ineffektivitet i myndigheternas
handläggning.

För
egen del får jag anföra följande.

Utgångspunkten för ARK:s förslag i fråga om den
offenfliga sektom är att de offentliganställda så långt möjligt skall få samma
rätt tiU inflytande över suia anstäUnings- och arbetsförhåUanden som de
privatanställda. Denna inställning delas av remissinstanserna. Enighet råder
också om att en demokratisering av arbetslivet inte får leda tUl en kränkning
av den politiska demokratin. Jag finner som jag redan har anfört (avsnitt
13.2, jfr även 13.4.1) dessa allmänna utgångspunkter för förhandlingsrättens
uppbyggnad på det offentliga området vara riktiga.

När jag nu och i det följande tar upp frågan
huruvida reglerna om förhandlingsrätt i medbestämmandelagen helt eller delvis
kan vinna lilllämpning även på den offentliga sektorn, saknas enligt min
mening anledning att närmare diskutera tillämpningen av andra regler än sådana
som eventueUt kan föranleda behov av en särreglering på denna sektor.

Medbestämmandelagens regler om förhandlingsrätt har
utformats med utgångspunkter i FKL och i LO/TCO-reservationen. Enligt 10 §
medbestämmandelagen, som behandlar rätten till förhandling i intressetvister
och rättstvister, skall arbetstagarorganisation med de undantag som framgår av
2 § ha rätt tUl förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållandet
mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organi-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 165

sationen
som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har
motsvarande rätt att förhandla med arbetstagarorganisation. Förhandlingsrätten
skall också gälla för arbetstagarorganisationen i förhållande tUl organisation
som arbetsgivaren tillhör och för arbetsgivarens organisation i förhållande
till arbetstagarorganisationen.

Bestämmelserna
i 10 § medbestänunandelagen svarar i stora drag mot 4 § FFL. Sistnämnda
paragraf gäller f. n. också på den offentliga sektorn. Jag finner det därför
uppenbart att även den nya regleringen i 10 § medbestämmandelagen skall vinna
tillämpning på denna sektor. . För avtalsförhandlingar finns på det offentliga
området redan en förhandlingsordning som har visat sig fungera väl. Något
behov av särskUd lagreglering i fråga om ordningen för avtalsförhandlingar
enligt 10 § medbestämmandelagen torde därför inte finnas för den offentliga sektorn
lika litet som för den privata.

FörhandUngsrätt enUgt 4 § FFL föreUgger inte i
avtalsförbjudna frågor Cjfr prop. 1965: 60 s. 116). Jag har emellertid i det
föregående föreslagit att det nuvarande avtalsförbudet i StjL resp. KtjL inte
skall få någon motsvarighet i den nya lagstiftningen om offentlig anställning.
Förhandlingsrätten enligt 10 § medbestämmandelagen bör därför på den offentiiga
sektom bli tiUämplig utan andra inskränkningar än de som gäller på den privata
sektorn. Detta innebär bl. a, att förhandlingsrätten på den offenfliga lika
litet som på den privata sektorn omfattar förhandlingar vilka syftar till att
träffa avtal som strider mot tvingande föreskrift i lag. Denna mskränkning
torde komma att få ytterligare betydelse på den offentliga sektorn med hänsyn
tUl den uttryckliga reglering av vissa frågor i det offentliga
anställningsförhållandet som återfinns främst i RF, kommunaUagaraa och den nya
lagstiftningen om offenflig anstäUning, Jag vUl emellertid betona att nämnda
inskränkning i förhandlingsrätten endast har avseende på uttrycklig föreskrift
i lag eller i författning som meddelats med stöd av lag. Om en offentlig
arbetsgivare finner att han måste avböja ett avtalsförslag med hänsyn tUl den
politiska demokratins krav och detta krav inte direkt följer av en bestämmelse
i t, ex, RF, får han således inte vägra att träda i förhandling i frågan.

Jag lämnar härmed t, v, 10 § och går i stället över
tUl den särskUda regleringen av förhandlingsrätten i vissa faU, I 11 §
medbestämmandelagen behandlas arbetsgivarens s. k. primära
förhandlingsskyldighet. I första stycket sägs alt arbetsgivare på eget
initiativ skall förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande tiU vilken
han är bunden av kollektivavtal, innan han beslutar om viktigare förändring av
sin verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för
arbetstagare som tillhör organisationen. EnUgt 12 § medbestämmandelagen är arbetsgivaren
skyldig att förhandla innan han fattar eUer verkställer beslut även i andra
frågor som rör förhållandet mellan honom och arbets-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 166

tagare
hos honom, om sådan nyssnämnd organisation begär detta och beslutet rör medlem
i organisationen. I 13 §, slutligen, utvidgas arbetsgivarens
förhandlingsskyldighet enligt 11 och 12 §§ till att avse även
arbetstagarorganisation i förhållande tiU vilken arbetsgivaren inte är bunden
av kollektivavtal, under förutsättning att frågan särskUt angår arbets- eller
anställningsförhållandena för arbetstagare som är medlem i denna organisation.

Arbetsgivarens skyldighet enligt 11 och 12 §§
medbestämmandelagen att avvakta med beslut till dess förhandling har ägt rum är
inte undantagslös. I 11 § andra stycket medges således arbetsgivaren att fatta
och verkstäUa beslut även innan han fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt
första stycket, om synnerliga skäl föranleder det. Påkallas förhandling enligt
12 §, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han fullgjort sin
förhandlingsskyldighet, om särskUda skäl föranleder det. Arbetsgivare som inte
iakttar uppskovsskyldigheten enligt 11 eUer 12 § eller som utan fog åberopar
synnerliga resp. särskilda skäl mot uppskov kan åläggas skadestånd härför.

Enligt 4 § andra stycket medbestämmandelagen får
avvikelse från föreskriftema i bl. a. 11 och 12 §§ göras genom kollektivavtal.

Innan jag nu tar upp frågan om tUlämpningen av 11
och 12 §§ medbestämmandelagen på den offentliga sektorn vUl jag erinra om att
det på denna sektor redan i dag prövas olika system för att ge de offenfliganstäUda
ett vidgat inflytande även i frågor över vilka arbetsgivaren i princip har den
slufliga bestämmanderätten. Jag syftar här bl, a, på den försöksverksamhet med
fördjupad förvaltningsdemokrati som pågår vid ett tjugotal myndigheter (jfr avsnitt
13,3,1), Vid ett sjuttiotal statliga myndigheter har vidare regeringen på
förslag av de anstäUdas organisationer utsett personalföreträdare i
myndighetens lekmannastyrelse eller motsvarande högsta beslutande organ (jfr
13,3,2), I sammanhanget kan nämnas även den verksamhet som bedrivs i
företagsnämnderna på den offentliga sektorn. De anställda på denna sektor har
på detta sätt fått möjlighet att till myndigheternas beslutsunderlag föra även
fackliga synpunkter.

Ett annat betydelsefullt medel för de offentiiganställda
att få föra fram sina synpunkter ligger i det överläggningsförfarande som utan
direkt lagreglering brakar tillämpas i anslutning tUl avgörandet av avtalsförbjudna
frågor. I samband med genomförandet av 1965 års förhandlingsrättsreform väckte
de statsanstäUdas organisationer tanken på att en lagfäst ordning med sådana
överläggningar skulle införas som en ersättning för förhandlingsrätten i de
avtalsförbjudna frågorna. Denna tanke avvisades visserligen (prop. 1965: 60 s.
122). Föredragande departementschefen uttalade dock att det borde lämnas över
åt myndigheterna att själva avgöra i vilken utsträckning överläggning med
organisationerna är påkallad i de avtalsförbjudna frågoma. Han fann inte

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 167

anledning
befara att inte myndigheterna självmant skuUe komma att ta upp överläggningar i
ärenden, där tjänstemännen och deras organisationer har grundade anspråk på
att få föra fram sina synpunkter och önskemål. Det måste i stället, menade han,
ligga i de offentliga arbetsgivarnas eget intresse att ta initiativ tiU
överläggning i mera väsentliga frågor rörande den offentiiga administrationens
utformning och verksamhet. Han förutsatte vidare att myndigheterna, även om de
uite har anledning att ta initiativ tUl överläggningar, likväl skulle komma att
vara lyhörda för önskemål från organisationernas sida att få framföra
synpunkter och önskemål innan ärenden avgörs. Vid utskottsbehandlingen i
riksdagen av förslaget (K2LU 1965: 1 s. 57) underströks vikten av att de
anställdas organisationer får framföra sina synpunkter och av att
överläggningar äger ram i alla frågor där detta kan anses befogat och kan ske
utan olägenhet.

En förnyad framställning från de offentliganställda
om en lagreglerad rätt tUl överläggning i avtalsförbjudna frågor gjordes i
samband med 1973 års reform av 3 § StjL och 2 § KtjL (prop. 1973: 177 s. 30).
Framställningen lämnades utan bifall men i sammanhanget anmärkte föredraganden
att överläggningar i praktiken har förekommit i en omfattning som i allmänhet
torde få anses väl motsvara ställda krav.

För det offenfliga tjänstematmaområdet infördes fr.
o. m. den 1 januari 1975 en speciell överläggningsrätt i vissa avtalsförbjudna
frågor. Skall tvist i sådan fråga handläggas enligt LRA, åUgger det nämligen enligt
52 § StjL resp. 7 § KtjL den som viU väcka talan vid AD att bereda motparten
tUlfäUe tiU särskUd överläggning i frågan. Av 4 kap. 7 § LRÄ följer att AD i
regel inte får ta upp talan i sådan fråga tUI prövning förtån överläggning har
ägt rum.

Det
är mot denna bakgrund man bör bedöma frågan huruvida reglerna i 11 och 12 §§
medbestämmandelagen kan vinna tUlämpning fiUlt ut på den offentliga sektom.
ARK:s förslag att reglerna om förhandling enligt 12 och 13 §§ FKL skulle med
undantag för frågor som omfattas av det allmännas exklusiva beslutanderätt
gälla även för den offentliga sektorn har godtagits av så gott som alla
remissinstanser. Det är dock därvid att märka att ARK:s förslag inte går lika
långt som förslaget tUl medbestämmandelag vad gäller arbetsgivarens förhandlingsskyldighet.

Vad först gäller själva förhandlingsrätten enligt
11 och 12 §§ medbestämmandelagen finner jag inte anledning att föreslå några
undantag för den offenfliga sektorn. Sådana förhandlingar kan ju närmast
betraktas som ett naturligt komplement till eUer ersättning för de olika former
av medbestämmande som redan tillämpas på denna sektor. Att förhandlingsrätten
är begränsad i vissa hänseenden följer bl, a, av 1 § medbestämmandelagen,
Förhandluigsrätten är således begränsad tUl vad som rör förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Angående

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 168

innebörden
härav får jag hänvisa till bil. 1. Utanför arbetsgivarens primära
förhandlingsskyldighet faller vidare normalt exempelvis beslut i fråga om
åtgärder som återkommer från gång till annan i huvudsak i sanuna form och
omfattning och som då behandlas i en inarbetad ordning (jfr
specialmotiveringen tiU 11 § i bil, 1), Till möjUgheterna till avtalsreglering
av handläggningsordningen för sådana frågor återkommer jag i det följande
(avsnitt 13,7), Sådana frågor kan naturligtvis i det enskUda fallet bU föremål
också för förhandUng enligt 12 §, Vidare kan framhållas att på den offentliga
sektorn liksom på den privata sektorn arbetsgivaren kan vara skyldig att låta
sina beslut dikteras av innehållet i lag eller i sådan offentligrättslig
föreskrift för kommun eller landstingskommun som har utfärdats med stöd av 8
kap, 7 eller 13 § RF, I sådana frågor kan naturligtvis avtal inte träffas som
strider mot tvingande lagbestämmelse. Förhandlingsskyldigheten enligt 11 och 12
§ gäller dock även dessa frågor, i den mån tillämpningen av bestämmelsen har
avseende på förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Till den särskUda frågan om den nivå på vUken
sådana förhandlingar skall föras återkommer jag i det följande. Jag skall
emellertid först ta upp frågan om omfattningen av den upphovsplikt som bör
gälla för den offentiige arbetsgivaren.

Vad först gäller uppskovspliktén i samband med
arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet sägs alltså i 11 § andra stycket
medbestämmandelagen att arbetsgivaren innan förhandlingsskyldigheten har fullgjorts
får fatta och verkställa beslut bara om synnerliga skäl föranleder det.
Uppskovsplikten föreslås bli skadeståndssanktionerad.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet pekar i bil.
1 (avsnitt 11.3) bl. a. på att arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt 11
§ gäller bara i förhållande tUl de arbetstagarorganisationer till vilka
arbetsgivaren slår i kollektivavtalsförhållande. Förutsättningarna är därför,
menar han, goda för att det skall utvecklas ett gott samarbete med rutiner för
förhandlingarna, som är väl anpassade efter förhållandena i varje enskilt
fall. Det saknas därför normalt anledning att räkna med att förhandlingama
skall medföra förseningar eller ineffektivUet i arbetsgivarens verksamhet.
Förhandlingarna blir i stället ett naturligt och förutsebart moment i
beslutsprocessen. Arbetsgivarens uppskovsskyldighet behöver därför inte
upplevas som någon belastning. Man måste dock räkna med att det ibland kan
uppstå situationer i vUka det inte ter sig tillfredsstäUande att arbetsgivaren
är ålagd en obetingad skyldighet att avvakta med beslut eller åtgärder. Det är
därför som medbestämmandelagen ger arbetsgivaren en möjlighet att när starka
skäl kan åberopas fatta ett beslut eller verkställa en åtgärd innan
förhandling har kunnat ske. Man kan, menar chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, inte bortse från att det kan uppstå situationer i
vUka tUl följd av skUda bedömningar i sakfrågan, personliga omständigheter eUer
något annat

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 169

liknande
samförståndslösningar inte kan uppnås, trots att det finns kanske betydande
risker för skada om ett beslut eller en åtgärd uppehälles. Det är inte säkert
att båda parter i ett läge av tidsnöd har tUlgång till eUer tid att sätta sig
in i aUt beslutsimderlag av betydelse. Frågan om verknmgarna av ett dröjsmål
med beslut kan därför bedömas olika. Blir det i ett visst läge aktuellt med
förhandlingar mellan en arbetsgivare och företrädare för arbetstagarnas
förbund, kan också tänkas att risken för motsatta bedömningar ökar tUl följd av
att den omedelbara kontakten med förhållandena i det enskUda faUet inte blir
densamma som vid en lokal förhandling. Avvägningen av uppskovsfrågan kan kanske
ibland också påverkas av andra omständigheter än sådana som har omedelbar
beröring med det enskUda faUet, anför departementschefen. Även om en
arbetsgivare planerar sin verksamhet så att han normalt kan sköta sin
förhandlingsskyldighet på ett helt tUlfredsstäUande sätt, kan det inträffa en
speciell situation, som inte rimligen har kunnat förutses, och som försätter
arbetsgivaren i en tvångssituation, framhåller departementschefen. Om det då
över huvud inte finns tid att ta någon som helst kontakt med vederbörande
företrädare för den förhandlingsberättigade organisationen på
arbetstagarsidan, något som väl knappast inttäffar annat än till följd av rena
tUlfäUigheter, eUer om det i varje fall inte finns tid att genomföra en
förhandling, vore det, menar departementschefen, att sträcka sig för långt att
anse lagens regler åsidosatta, om arbetsgivaren ändå fattar sitt beslut eller
vidtar sin åtgärd.

Som exempel på fall av den art som åsyftas åberopas
situationer när det är risk för säkerheten på arbetsplatsen, viktiga
samhällsfunktioner eller därmed jämförliga intressen. Exemplen är hämtade från
regeln i 9 § lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen om undantag
från arbetstagarorganisations tolkningsföreträde. I propositionen (1974: 88)
med förslag tUl förtroendemannalagen framhöll föredragande statsrådet bl. a.
(s. 153) att tolkningsföreträdesregeln inte får tUl-lämpas så att den skapar
något betydande hinder för den offentliga verksamhetens behöriga gång.

Vid bedömningen av frågan om vad som skall anses
utgöra synnerliga skäl mot uppskov med beslut kan, påpekar chefen för
arbetsmarknadsdepartementet i bil. 1, ledning hämtas också i begreppet
skyddsarbete såsom detta har utformats i den offentliga
tjänstemannalagsliftningen och i vissa huvudavtal på arbetsmarknaden. Enligt 17
§ andra stycket StjL hänförs tUl skyddsarbete sådant arbete som behövs för att
avveckla en verksamhet på ett tekniskt försvarligt sätt eller för att förebygga
fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete
som någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i lag. Enligt
förarbetena till nämnda föreskrift (prop. 1965: 60 s. 115) bör det tillkomma
den offentiige arbetsgivaren alt i förekommande fall och inom ramen för
stadgandet närmare bestämma vad slags arbete som

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 170

skaU
utföras som skyddsarbete.

Det är i akuta situationer av det slaget som det
enligt chefen för arbetsmarknadsdepartementet också bör tillkomma arbetsgivare
en rätt att fatta nödvändiga beslut eller vidta åtgärder utan att först delta i
förhandling. Det kan, fortsätter han, också tänkas andra undantagssituationer
där en arbetsgivare oförutsett försätts i ett läge, där det står klart att
beslut måste fattas omedelbart. Man bör dock kunna räkna med att det i företag
där sådana händelser kan inträffa kommer att utformas lösningar som både
tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande och ger den
nödvändiga handlingsberedskapen.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om
följande yttrande av lagrådet i anslutning till reglerna i StjL om
arbetskonflikter på den offentliga sektom (prop, 1965: 60 s. 265).

Att i lag avgränsa de offentliga verksamhetsområden,
där med hänsyn tUl samhälleliga intressen arbetsinställelse icke kan
tolereras, torde möta närmast oöverstigliga svårigheter. För ändamålet skulle
erfordras ingående undersökningar av förhållandena inom olika offentliga verksamhetsgrenar
och överväganden rörande varjehanda tänkbara konfliktfall. Värdet av
gränsdragningen skulle med hänsyn tilL omöjligheten att föratse utvecklingen
ändock bli tvivelaktigt.

Vad lagrådet sålunda anförde torde enligt min
mening äga gUtighet också i fråga om möjligheten att uttömmande ange de
omständigheter som får anses utgöra synnerliga skäl mot uppskov nied beslut.
Att de of-fentliganstäUdas organisationer är beredda att visa det ansvar som
krävs i detta sammanhang för att den offentiiga verksamheten skall kunna bedrivas
utan otUlbÖrliga störningar framgår redan av 1973 års huvudavtal meUan SAV och
de statsanställdas huvudorganisationer. I detta avtal lägger partema lagrådets
uttalande till grand för ett konstaterande att det inte är möjligt att precisera
vUka konflikter som med hänsyn tUl sina verkningar för samhället eller enskilda
inte bör få förekomma. Detta hindrar dock inte, sägs det vidare, att det redan
i förväg kan ges exempel på områden och funktioner inom vilka rätten till
stridsåtgärder bör användas med särskild försiktighet. Parterna är ense om att
rikets säkerhet, upprätthållandet av lag och ordning, vården av sjuka,
omhändertagna och andra behövande samt utbetalningar som behövs för enskUdas
ekonomiska trygghet utgör sådana exempel. Parterna är också ense om att undvika
stridsåtgärder som kan befaras medföra allvarliga rubbningar av
samhällsekonomin eller folkförsörjningen. Parterna är vidare ense om att
undvika stridsåtgärd som skulle vara stötande av humanitära skäl, t. ex.
stridsåtgärd vid skola för handikappade. Delsamma gäller enligt avtalet
stridsåtgärd inom det kyrkliga området.

I avtalet har tagits upp ett antal tjänster som bör
undantas från fackliga konflikter. Jag viU särskilt peka på att samtliga
tjänster vid statsrådsberedningen och departementen har tagits undan. Delta
visar enligt

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 171

min
mening att de anställdas organisationer är beredda att ta särskild hänsyn tUl
att arbetet i regeringskansliet skall kunna fortgå utan störningar.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet framhåller
vidare i bU. 1 att undantagsregeln i 11 § andra stycket medbestämmandelagen
skall till-lämpas restriktivt. I den avsedda restriktiviteten bör, menar han,
ligga att arbetsgivaren skall anses skyldig att vidta alla sådana åtgärder i
den förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationens intresse som är möjliga
att vidta. Beroende på omständigheterna kan arbetsgivaren t. ex. vara skyldig
att ta åtminstone en informell kontakt med arbetstagarsidan innan beslut
fattas, där en förhandling i egentlig mening inte hinner komma tiU stånd,
eller att inleda förhandling även om denna inte hinner avslutas före beslutet.
Förhandlingsskyldigheten som sådan kvarstår dock alltid även om arbetsgivaren
har rätt till undantag från uppskovsskyldigheten. Av betydelse för
undantagsregelns tillämpning är i vUken mån det kan anses bero på
arbetstagarsidan alt förhandling inte kan komma tUl stånd vid en sådan tidpunkt,
att det är möjligt att avvakta med arbetsgivarens beslut eller åtgärd.
Dröjsmål som föranleds av annat än arbetstagarsidans behov av tid för alt
förbereda sig för förhandlingen, att skaffa fram utredningsmaterial och att
överväga sin ståndpunkt bör arbetsgivaren inte vara skyldig att medge,
framhåller departementschefen.

Fråga
uppkommer alltså huruvida möjligheterna enligt 11 § andra stycket
medbestämmandelagen att besluta utan att iaktta uppskov kan anses tUlgodose
behovet av en fungerande förvaltningsapparat på den offentliga sektom. Under
remissbehandlingen av ARK:s förslag har ett par myndigheter pekat på att den
dagliga verksamheten på den offentliga sektorn ofta kräver snabba beslut och
hävdat att myndigheternas möjUgheter att tillhandagå allmänheten på olika sätt
kan komma att uppehållas otillbörligt i avvaktan på att förhandlingar slutförs.

Vid
bedömningen av frågan bör man håUa i minnet att förhandlingsskyldigheten
enligt 11 § bara avser viktigare förändring av verksamheten eller av arbets-
eUer anstäUnuigsförhållandena för anställda. Såsom framhålls i
specialmotiveringen till paragrafen (bil. 1) är avsikten med reformen inte att
föreskriva en förhandlings- och uppskovsskyldighet som innebär hinder i en
rationellt och effektivt organiserad verksamhet. Sådana enskilda
arbetsledningsbeslut av mindre omfattning som t. ex. arbetstidsomläggningar av
helt tillfälUg art för enskilda arbetstagare eller förflyttning av
arbetstagare för en helt kort tidsperiod måste kunna fattas utan omgång och
bestämmelserna i 11 § får inte ingripa i beslutsprocessen på det planet.

Regler om beslutsordningen i nu nämnda frågor skall
däremot enligt den föreslagna lagstiftningen kunna tas in i sådana
kollektivavtal om medbestämmande som avses i 32 § medbestämmandelagen.
Sådana

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 172

frågor
kan naturligtvis också i enskilda fall bli föremål för förhandlingar enligt 12
§ medbestänmiandelagen. Jag återkommer i det följande tUl dessa frågor.

Medbestämmandelagens förhandlingsregler medför som
nämnts inte heller att arbetsgivaren får åsidosätta förpliktelser enligt lag
eller enligt författningsföreskrift som meddelats med stöd av lag (jfr 3 §
medbestämmandelagen). Gäller exempelvis särskUda tidsfrister för fattande av
myndighets beslut, får inte uppskovsskyldigheten leda tUl att dessa frister
inte kan hållas.

Enligt min mening måste rätten enligt 11 § andra
stycket medbestämmandelagen att i vissa faU besluta utan att avvakta
förhandlingar i frågan anses ge den offentiige arbetsgivaren tillräckliga
möjligheter att tUlgodose allmänhetens anspråk på en fungerande
förvaltningsapparat. Det torde således inte kunna hävdas att möjligheterna är
mindre på den offentliga än på den privata sektorn att planera verksamheten på
ett sådant sätt att förhandlingarna normalt kan inrymmas i planeringsarbetet
inför viktigare verksamhetsförändringar. Att uppskovsskyldigheten naturligtvis
inte får leda tUl att risk uppkommer för viktiga samhällsfunktioner eller
därmed jämförliga intressen har redan framhållits. Uppskov behöver inte heller
iakttas om därigenom skulle skapas betydande hinder för den offenfliga
verksamhetens gång. Jag skall i det följande särskUt ta upp frågan om
förhandlingsordningen på den offentliga sektorn. Med hänsyn till det anförda
finner jag inte anledning att föreslå någon särreglering för den offenfliga
sektom såvitt avser tUlämpningen av 11 § medbestämmandelagen.

Jag övergår härefter tUl uppskovsplikten enligt 12
§ medbestämmandelagen. Enligt denna paragraf är arbetsgivaren som nämnts
skyldig att, innan han fattar eller verkställer beslut som rör medlem i
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av
kollektivavtal, förhandla med organisationen, om denna påkallar sådan
förhandling. Arbetsgivaren får dock fatta och verkställa beslutet innan han har
fullgjort sin förhandlingsskyldighet, om särskilda skäl föranleder det. En
sådan regel torde enligt min menuig kunna tillämpas utan någon särskUd inskränkning
även på den offentliga sektorn. Någon undantagsreglering behövs således inte
heller i denna del. Såsom framhålls redan i bU. 1 (avsnitt 11.3) är dock
avsikten naturligtvis inte att denna förhandlingsrätt skall leda till en
omfattande förhandlingsverksamhet i frågor som hör till den dagliga
verksamheten vid myndighetema. Förhandlingar enligt 12 § bör således påkallas
bara i de frågor som den fackliga organisationen bedömer som viktiga.

I detta sammanhang vUl jag ta upp en särskUd fråga
som hänger samman med förhandlingsrätten på den offentUga sektorn. Som jag har
nämnt i det föregående finns f. n. i 52 § StjL och 7 § KtjL föreskrifter om en
särskild överläggningsrätt i rättslvister i vissa avtalsförbjudna

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 173

frågor
(jfr 4 kap. 7 § LRÄ). Om 1013 §§ medbestämmandelagen nu görs tillämpliga även
på den offentliga sektorn, saknas enUgt min mening anledning att behålla detta
särskUda överläggningsinstitut. Förhandling i rättstvister torde alltid kunna
hållas utan att den politiska demokratin därmed träds för när. Föreskrifterna i
52 § StjL resp, 7 § KtjL bör därför inte få någon motsvarighet i den nya
lagstiftningen om offentUg anställning. De särskilda verkningar som detta
medför på det processuella området har chefen för arbetsmarknadsdepartementet
berört i bU. 1.

Det återstår nu att behandla frågan om den
förhandlingsordning som bör tiUämpas på den offentliga sektorn vid
förhandlingar enligt 11 och 12 §§ medbestämmandelagen och som alltså avser
frågor som rör förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Jag vill då
först peka på att de för denna sektor speciella beslutsformerna erbjuder vissa
lagtekniska och praktiska problem i detta sammanhang. Således kan det naturligtvis
av prindpiella skäl inte komma i fråga att införa ett förhandlingsförfarande
direkt med regeringen eller som ett moment i riksdagsbehandlingen av en fråga,
Samma principiella invändningar gäller i samband med beslutsfattandet i en
kommuns politiska organ.

Även om förhandlingar enUgt 11 eller 12 §
medbestämmandelagen således inte kan få förekomma direkt med de högsta
politiska organen, torde de anställdas medverkan i sådana frågor i stället
kunna förekomma i ett tidigare skede, när ärenden inför det politiska
avgörandet förbereds av tjänstemän i regeringskansliet eller av olika
kommunala myndigheter. Den för den offentliga sektom vanUgtvis mest lämpade
ordningen i dessa situationer är enligt min mening att förhandlingar enligt 11
eller 12 § sker på den nivå, där underlaget för de politiska organens beslut
slutiigt arbetas fram. Det måste också vara av stort värde för de politiska
organen att ett sådant ärende har beretts efter förhandling med företrädare för
de anstäUda som berörs av beslutet i ärendet. Redan i dag hålls regelmässigt
överläggningar mellan företrädare för de offentiiganställdas organisationer och
företrädare för finansdepartementets löne- och personalenheter inför planerade
ändringar i författningar som rör offentlig anställning, I frågor av mindre
betydelse sker detta ofta genom att organisationerna bereds tillfälle att
framställa skriftliga erinringar mot en föreslagen författningsändring.
Motsvarande överläggningsförfarande tillämpas även inom andra departement (jfr
KU 1973: 20 s. 12).

Också en förhandlingsverksamhet på myndighetsnivå
är emellertid förknippad med åtskUliga praktiska och tekniska problem. Ett
sådant hänger samman med frågan om de enskUda myndigheternas beslutsbefogenheter.
Många av de frågor som föreslås kunna bli föremål för förhandlingar enligt 11
eller 12 § avgörs inte av den myndighet hos vUken de som direkt berörs av
beslutet är anställda. Sådana frågor avgörs då i

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 174

stället
av riksdagen eller av regeringen eller överordnad myndighet. De enskilda
statsmyndigheternas beslutsbefogenheter är beroende av hur långt regering och
riksdag finner det lämpligt att delegera sin beslutanderätt. SärskUt den
statliga förvaltningsapparaten företer härvidlag en skiftande karaktär och
uppvisar också stora skillnader mot det privata området. Ofta arbetas ett
slutligt beslut fram i flera steg, där enskUda myndigheter lämnar förslag,
yttrar sig, beslutar i delfrågor etc. I ett sådant system synes en
förhandlingsordning som lägger huvudvikten vid lokala förhandlingar inte bli
alldeles lätt att tillämpa i praktiken. Jag fumer därför anledning att här ta
upp frågan om behovet av särskUda regler för dessa förhandlingar på den
offentliga sektorn.

Regleringen av anställnings- och arbetsvUlkoren för
de anställda inom det statliga och statUgt lönereglerade området sker i viktiga
hänseenden på ett annorlunda sätt än på den privata delen av arbetsmarknaden.
Löner, aUmänna anställningsvillkor och övriga avtalsbara vUlkor regleras på det
statliga och statligt lönereglerade området i allmänhet inte bara i stora drag
utan även i detaljer genom koUektivavtal som sluts centralt mellan SAV och
statstjänstemännens tre huvudorganisationer (SACO/SR, SF och TCO-S),

I fråga om avtalsförbjudna frågor är vUlkoren i
allt väsentligt reglerade genom sådana författningar och beslut, som har
utfärdats av regeringen eller i vissa fall äv central förvaltningsmyndighet för
underlydande organ i hela landet och som har kommit till efter samråd med huvudorganisationerna.
Reglering av anställningsvillkoren efter förhandlingar eller samråd med
förbund uiom huvudorganisation eller efter lokal förhandling sker däremot bara
i mycket begränsad omfattning och i allmänhet endast i den mån överenskommelse
därom har träffats mellan SAV och huvudorganisationema. Principen att
kollektivavtalsförhandlingar på arbetstagarsidan förs av huvudorganisationerna
ingick också som en del i förutsättningarna i 1965 års förhandlingsrättsreform.
Detta kom tUl uttryck genom en bestämmelse i det huvudavtal som togs in som en
del i förhandlingsrättspropositionen (prop, 1965: 60 s, 255; jfr s, 58 och
125), Äv de nu angivna förhållandena följer att det på arbetstagarsidan är
huvudorganisationema som har den bästa kännedomen om syftet med och innebörden
av ingångna avtal och andra utfärdade bestämmelser. Det kan tUläggas att de
centrala avtalen i stor utsträckning innehåller bestämmelser om rätt för arbetsgivaren
att besluta om andra förmåner än sådana som följer direkt av avtalet, s, k,
skäUghetsfrågor. Även i dessa frågor meddelas besluten på central nivå,
nämligen av regermgen, SAV eller central förvaltningsmyndighet, I vissa fall
meddelas beslut om tUlämpning av avtal eller författningsbestämmelser av
särskilda centrala organ, där företrädare för huvudorganisationerna ingår, t,
ex, nämnder för grupplivförsäkring eller pensionsförmåner.

Även
i ett annat viktigt hänseende råder en betydelsefull skillnad mel-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 175

lan
den statiiga och den privata sektorn i fråga om regleringen av anställningsvillkoren.
Som tidigare har nämnts sluts det stora flertalet kollektivavtal av SAV och
statstjänstemännens tre huvudorganisationer. De centtala uppgörelserna om
anställningsvillkoren för en ny avtalsperiod omfattar praktiskt taget samtliga
arbetstagare och sluts i princip i form av ett enda avtal, t, ex, som den nu
gäUande avtalsuppgörelsen ALS 197576, Var och en av huvudorganisationerna är
part i alla de delavlal som ingår i den centrala uppgörelsen. Regleringen av
anställningsvillkoren är i stora delar gemensam för alla arbetstagare
oberoende av yrkesgrupp. Som exempel kan nämnas allmänna anställningsvUlkor,
allmänna regler i fråga om lönegradsplacering, aUmänna regler i fråga om
arbetstid, pensionsvUlkor etc. Var och en av huvudorganisationerna är part i
avtalet även i fråga om yrkesgrupper där de har få eller inga medlemmar.
Huvudorganisationema består av ett stort antal förbund eller sektioner. Inom
förbunden och sektionerna finns i sin tur lokala avdelningar vid de olika
centrala, regionala och lokala myndigheterna. Vid det stora flertalet myndigheter
är samtliga huvudorganisationer representerade, ofta var och en genom fler än
en lokalavdelning. Vanligen gäUer sålunda samma avtalsbestämmelser för
medlemmar i flera olika lokalavdelningar inom de tre huvudorganisationerna.

I 14 § medbestämmandelagen föreskrivs att
arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt 1113 §§ i första hand skall
fuUgöras genom förhandling med lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.
Uppnås inte enighet vid sådan förhandling, skall arbetsgivaren på begäran förhandla
även med central arbetstagarorganisation. De särskilda förhåUandena på det
statliga området torde emellertid ge anledning att ifrågasätta om inte
förhandlingsrätten där vanligen borde utövas under andra former än som sägs i
14 § medbestämmandelagen. Det torde inte vara praktiskt genomförbart att sådana
beslut om omorganisation som fattas av regeringen eller central statsmyndighet
och som rör olika underlydande myndigheter över hela landet i första hand
skall kunna bli föremål för lokal förhandling enligt 11 §.

Förhandlingsrätten för arbetstagare hos staten
bygger som tidigare nämnts f. n. på föratsättningen att förhandlingama skaU
föras av huvudorganisationerna, om inte partema enas om annat.
Arbetstagarsidan företräds också vid överläggningar om förestående
reformverksamhet eUer större organisationsförändringar av
huvudorganisationerna. Detta hänger samman med att reformarbetet och större
organisationsförändringar i allmänhet bereds och beslutas centralt av
statsmakterna. Även i andra viktiga hänseenden meddelas beslut rörande
anställningsvUlkor för arbetstagare på central nivå.

Den vid förhandlingsrättsreformen fastslagna
principen att de centrala parterna på arbetstagarsidan själva utövar
förhandlingsrätten har visat sig fungera väl. Enligt min mening borde denna
ordning i princip

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 176

kunna
tjäna som modell även vid den vidgning av förhandlingsrätten som sker genom
föreskriftema i 11 och 12 §§ medbestämmandelagen. Det torde också ligga i
avtalsparternas gemensamma intresse alt förhandlingsrätten på arbetstagarsidan
på den statliga sektorn ofta utövas direkt av den organisation som har slutit
kollektivavtal för området. Eftersom avvikelser från föreskrifterna i 11 och 12
§§ medbestämmandelagen kan göras med stöd av kollektivavtal bör det dock inte
komma i fråga att i lag göra några undantag från medbestämmandelagens regler om
förhandlingsnivån. Det bör i stället lämnas över till parterna att förhandla om
i vilken omfattning sådana avsteg bör göras på den statliga sektom. Jag utgår
från att överenskommelser om erforderlig anpassning tUl medbestämmandelagens
regler om i första hand lokal förhandling kommer till stånd i den utsträckning
som påkaUas av de olika frågomas art och av de speciella organisatoriska
förhållandena inom statsförvaltningen. På den kommunala och landstingskommunala
sektorn kan naturligtvis en motsvarande anpassning ofta komma att få en annan
utformning.

Vad jag nu har anfört om lämpligheten av
förhandlingar direkt på central nivå torde inte i samma mån äga gUtighet vad
avser den offentiige arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt 13 §
medbestämmandelagen gentemot arbetstagarorganisation i förhållande till vilken
han inte är bunden av kollektivavtal. Eftersom de förhandlingar som avses i
denna paragraf bara har avseende på frågor som rör viss eller vissa arbetstagare,
torde den i medbestämmandelagen avsedda förhandlingsordningen här normalt vara
den lämpligaste.

I fråga om omfattningen av arbetsgivares
förhandlingsskyldighet, när det på arbetstagarsidan finns fler än en
organisation i förhållande till vUken han är bunden av kollektivavtal, får jag
hänvisa till vad som anförs i bU. 1 (specialmotiveringen till 11 §).

Innan jag berör vissa organisatoriska frågor som
hänger samman med den utvidgade förhandlingsrätten på det statliga området vill
jag något beröra också frågan om entreprenadarbete på den offentiiga sektorn.
Enligt 38 § första stycket medbestämmandelagen skall arbetsgivare, innan han
beslutar att låta någon, som därvid inte skall vara arbetstagare hos honom,
utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet, på eget initiativ
förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtal för sådant arbete. I andra och tredje styckena ges vissa
undantag från förhandlingsskyldigheten eller uppskovsplikten. Förhandling skall
kunna äga rum både lokall och centralt. I 39 § ges arbetstagarsidan vetorätt i
fråga om beslut som har varit föremål för förhandling enligt 38 § i de fall där
arbetstagarorganisationen anser att arbetsgivarens åtgärd kan antas medföra
åsidosättande av lag eller av kollektivavtal för arbetet eller att åtgärden
annars strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 177

avtalsområde.
40 §, slutligen, innehåller vissa inskränkningar i vetorätten.

Förevarande regler har främst kommit tUl för att
förhindra att arbetsgivare söker dra sig undan sitt sociala och ekonomiska
ansvar gentemot arbetstagarna genom att anlita andra former för avtal om
arbetsprestationer än tjänsteavtal. Reglerna kan enligt min mening vinna
tillämpning fullt ut även på den offentliga sektorn. I fråga om lämpligheten
av lokala förhandlingar på det statiiga området viU jag hänvisa till vad jag
nyss har anfört såvitt avser förhandlingar enligt 11 och 12 §§ medbestämmandelagen.
Med hänvisning tiU motiven för 3840 §§ vill jag framhålla att förhandlingar
enligt 38 § normalt inte bör komma att aktualiseras vare sig i de fall då
arbetet avses bli utfört av annan myndighet eller då seriösa utomstående
entreprenörer enligt en sedan länge rådande praxis anlitas för arbetet. Jag
syftar i det senare fallet på exempelvis byggnadsentreprenader inom de
fastighetsförvaltande myndigheternas ansvarsområde och
anläggningsentreprenader inom statens vägverks område.

Jag övergår härefter tUl ett par speciella frågor
med anknytning tUl arbetsgivarsidan på den offentliga sektorn. Enligt 15 §
medbestämmandelagen åligger det förhandlingsskyldig part att själv eller genom
ombud inställa sig vid förhandlingssammanträde. I övrigt överlämnas i lagen tUl
partema att besluta hur de vill låta sig representeras vid förhandlingarna.
Det ankommer därför på regeringen resp. vederbörande kommun eller
landstingskommun att med tUlämpning av sedvanliga regler om delegation besluta
om vem eller vUka som skall företräda den offentiige arbetsgivaren vid
förhandlingar enligt medbestämmandelagen. Detta gäller naturligvis också i
fråga om de förhandlingar med olika beredningsorgan som på sätt jag nyss
föreslagit skall föregå avgöranden i riksdagen, regeringen eller i
kommunfullmäktige eller landsting.

För att ge en bUd av hur den nya
förhandlingsverksamheten i frågor som inte syftar till avtalsreglering torde
komma att fungera på det statliga området måste man enligt min mening ange
åtminstone huvuddragen av den statiiga förhandlingsorganisationen.
Utgångspunkten härvidlag bör vara att förhandling enligt 11 eller 12 §
medbestämmandelagen skall föras av den myndighet som slutiigt får besluta i den
fråga som förhandlingen avser. Rör denna fråga bara de interna förhållandena
inom en viss myndighet, bör således denna myndighet kunna sköta erforderliga
förhandlingar i den mån som den själv får besluta i frågan. Förhandlingar enUgt
12 § medbestämmandelagen torde vanligen komma att ske på detta sätt med lokal
arbetstagarorganisation. Gäller det i stället frågor som inverkar på förhållandena
vid flera myndigheter under en central förvaltningsmyndighet, bör
förhandlingarna naturligtvis normalt föras av denna.

Såsom
framgått av det förut anförda avgörs emellertid ett stort antal

12 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 178

frågor
som på ett mycket ingripande sätt rör förhållandena vid en eller flera
myndigheter av regeringen. Som har framgått av det föregående, kan förhandlingar
i sådana frågor inte ske direkt med regeringen. I den mån förhandlingar skall
föras i sådana frågor, får det i stället ske under medverkan av
regeringskansliet.

Viktiga förhandlingsfrågor på departementsnivån
torde komma att avse den verksorganisatoriska uppbyggnaden i stort och större
myndighetsinterna organisationsförändringar. Sådana frågor innefattar i stor
utsträckning problem av likartad natur, oavsett om frågorna rör myndigheter
som lyder under det ena eller det andra departementet. Behandlingen av sådana
frågor kan ofta få betydelse även för andra myndigheter än den eller de som en
viss förhandling avser. Jag finner det därför lämpligast att dessa
förhandlingar samordnas av ett särskilt förhandlingsorgan under
finansdepartementet. Därmed kan man uppnå förutom en enhetlig behandling av
likartade förhandlingsfrågor också rent organisatoriska fördelar. Genom detta
organ skapas möjligheter att samla tjänstemän med erforderlig erfarenhet av
frågor av detta slag. Därigenom skulle förhandlingsberedskapen inom
regeringskansliet höjas.

I samband med den nu föreslagna reformen bör därför
inrättas ett statens förhandlingsråd, som skall handlägga de förhandlingsfrågor
av nu aktuellt slag som inte bör skötas av de enskilda myndighetema. Rådets uppgifter
i sådana ärenden bUr i första hand att organisera för-handluigsarbetet på ett
lämpligt sätt och att föra förhandlingar i nära samarbete med tjänstemän från
berört departement.

Reformen aktualiserar emellertid ett antal andra
särskilda samordningsproblem även såvitt avser de förhandlingar som skall
föras av enskilda myndigheter. Det bör därför vara en uppgift för förhandlingsrådet
att verka för den samordning som kan behövas i sådana frågor genom att utfärda
tillämpningsföreskrifter o. d. I den mån det behövs för att vinna en lämplig
samordning av de lokala förhandlingama på det statliga området bör rådet också
medverka i sådan förhandling. Rådet bör vidare lämna statsmyndigheterna råd och
anvisningar i förhandlingsfrågor, i den mån detta inte ankommer på SAV. Vidare
bör rådet utarbeta de anvisningar och direktiv i personalpolitiska frågor som
det inte ankommer på annan myndighet att svara för.

Omfattningen och arten av den
förhandlingsverksamhet som föranleds av 11 och 12 §§ medbestämmandelagen är
svårbedömbar. Man torde dock kunna utgå från att denna verksamhet efter hand
kommer att ändra karaktär beroende bl. a. på olika avtal om förhandlingsordningar.
Därför bör förhandlingsrådet t. v. bara utrustas med tjänster för de
samordnande arbetsuppgifterna, I den mån rådet behöver anlita särskilda
sakkunniga bör sådan personal kunna ställas till förfogande av t, ex,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, SAV, statens personal- nämnd och statens
personalutbUdningsnämnd.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 179

Jag avser alt återkomma i annat sammanhang och
anmäla frågan om inrättande av förhandlingsrådet och därmed sammanhängande
frågor.

Slutligen vill jag i detta avsnitt ta upp ytterligare
en fråga i anslutning till den reformerade förhandlingsrätten på den statliga
sektorn. TUlämpningen av medbestämmandelagens regler kommer att i åtskilliga
viktiga hänseenden påverka också den löpande verksamheten inom den statliga
förvaltningen. Ett särskilt ansvar för att lösa olika problem i samband härmed
kommer att vila på de myndigheter som centralt svarar för olika
personaladministrativa frågor och rationaliseringsfrågor. Det är enligt min
mening nödvändigt att regeringen bereds tillfälle att på lämpligt sätt kunna
utnyttja den särskilda kunskap och erfarenhet som finns samlad inom sådana
myndigheter, när den har att ta ställning tUl olika frågor där
arbetstagarinflytandet i den statliga förvaltningen aktualiseras. På grund
härav avser jag att senare föreslå regeringen att tUlsätta en särskild
rådgivande nämnd i vilken skall ingå företrädare för departementen och
förhandlingsrådet samt bl. a. cheferna för statskontoret, SAV och statens
personalnämnd. För att underlätta kontakterna mellan regeringen och den nya
nämnden bör ett av statsråden vara ordförande i nämnden.

13.6
Information och sekretess

13.6.1
Bakgrund

I fråga om informationen mellan arbetsgivare och
arbetstagare på den offentliga sektorn gäUer i flera avseenden samma regler som
inom den privata sektorn. Exempel på sådana regler återfinns i författningar
och avtal som rör företagsnämnder, skyddskommittéer, skyddsombud samt fackliga
förtroendemän och personalföreträdare. På arbetsrättens område finns däremot f.
n. ingen generell rättsregel som ger part rätt att ta del av sakmaterial som
motpart åberopar vid förhandling i s, k. intressetvist mellan arbetsgivare och
arbetstagare.

Vid
en bedömning av de offentliganställdas möjligheter att få information från
sina arbetsgivare bör emellertid också beaktas de allmänna regler som gäller
för varje medborgares möjlighet att få information från myndigheter och därmed
sammanhängande frågor om handlingssekretess och tystnadsplikt.

Yttrande- och tryckfriheten liksom rätten till
information har slagits fast i RF (2 kap, 1 § 1 och 2), Föreskrift som
begränsar någon av dessa rättigheter skall meddelas genom lag (8 kap, 3 §), Ett
exempel på detta utgör föreskriften om tystnadsplikt i 16 § lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder. Efter bemyndigande i lag kan också regeringen genom förordning
meddela föreskrift om tystnadspUkt (8 kap, 7 § andra stycket). Beträffande
rätten att ta del av allmän handling gäller enhgt 2 kap, 4 § RF vad som är
föreskrivet i TF, Där slås fast att varje svensk medborgare skall äga fri
tillgång till allmän hand-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 180

ling
(2 kap, 1 §), Till skUlnad från vad som gäller inom den privata sektom finns
alltså här i grundlag fastiagda principer som ger allmänheten och därmed
också de offentliganställda möjligheter till inblick i myndigheters
förehavanden.

Undantag från offentlighetsprmcipen får göras
uteslutande om det behövs av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande
till främmande makt, myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och annan
tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för
statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller
privatlivets hdgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet (2 kap, 1 §
TF), De fall då allmänna handlingar sålunda skall hållas hemliga anges i
sekretesslagen. I detta sammanhang finns anledning att särskilt upp märksamma
de föreskrifter i 35 § denna lag som infördes i samband med förhandUngsrättsref
ormen år 1965 (prop. 1965: 88, KU 30, rskr 266). Paragrafen innehåller
föreskrifter om sekretesskydd för handlingar som innefattar utredning eller
förslag och som tillkommit för att begagnas vid sådan förhandlmg för slutande
av kollektivavtal eller för annan reglering av anställningsvillkor, vari
myndighet, kommun-sammanslutnmg eller statiigt eller kommunalt förelag har att
delta, eUer vid förberedelse till sådan förhandling. Handling som har kommit in
från annan än myndighet för att begagnas på angivet sätt kan också hemlighållas
även om handlingen har tillkommit i annat syfte. Sekretessen gäller fem år
från handlingens datum men utlämnande kan ske tidigare efter tillstånd av i
regel SAV på den statliga sidan och kommuns lönenämnd på den kommunala sidan.
Om förhandlingsärendet handläggs av annan statlig eller kommunal myndighet
ankommer det på denna att besluta om sådant tillstånd. Beträffande handling hos
riksdagens löneddegation gäller specieUa regler (jfr SOU 1975: 22 s, 183),
Föreskrifterna i 35 § tar sikte på förhandling i intresselvist. Sekretessen
kring förhandling i rättstvist finns reglerad redan i 6 § (jfr prop, 1965: 88
s, 29). I fråga om rättstvist torde part normalt ha rätt att ta del av hemligt
material som ligger tUl grand för ett ärendes avgörande (jfr prop. 1947: 260 s,
24 och 1971: 30 s, 440),

I allmänna verksstadgan och i servicecirkuläret
(1972: 406) tiU statsmyndigheterna finns bland annat föreskrifter om
statsmyndighets skyldighet att gå allmänheten och därmed också t, ex.
företrädare för personalorganisationerna till banda med upplysningar i
frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Enligt 8 § verksstadgan skall
chef för statlig myndighet se tUl att erforderliga åtgärder vidtas för att
underlätta t, ex, för parter att få upplysning om myndighetens verksamhet, I
service-cirkuläret föreskrivs bl, a, att statsmyndighet på begäran skall lämna
upplysningar från akter samt diarier, register och andra handlingar som är tillgängliga
för alhnänheten om det kan ske med hänsyn tUl arbetets behöriga gång. Dessa
bestämmelser gäller endast stafliga myndigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 18I

I
praktiken iakttas de emellertid också av de kommunala myndigheterna (jfr JO:s
ämbetsberättelser 1965 s, 561 och 1967 s, 519 samt SOU 1975: 22 s, 117),

Vad
gäUer informationsfrågorna framstår mot denna bakgrand reglerna om
förhandlingsinformation i 17 § FKL och den därav motiverade följdändringen i
35 § sekretesslagen som de väsentiigaste punkterna i ÄRK:s förslag. Jag
återkommer till dessa frågor i följande avsnitt. Beträffande de av ARK
föreslagna reglerna om tystnadsplikt ger dess betänkande föga vägledning när
det gäller tillämpningen av reglema inom den offentliga sektorn. Det torde
kunna sägas att de föreslagna reglerna i första hand tar sikte på en
tillämpning inom den privata sektom. Jag tar strax upp också frågan om
tystnadsplikten.

13.6.2
Förhandlingsinformation och handlingssekretess

Som jag tidigare framhållit saknas inom den
offentliga sektorn liksom inom den privata sektorn generella rättsregler
som ålägger arbetsgivare eller arbetstagare skyldighet att tillhandahåUa
motpart information såsom underlag för förhandlingar i intressetvist. Också
inom den offentliga sektorn förekommer emellertid partssammansatta arbetsgrupper
som inför förhandUngar lämnar över gemensamt utarbetat förhandlingsunderlag
tUl parterna. Att detta fungerar bra framgår bl. a. av remissyttrandena från SF
och TCO.

Enligt
17 § FKL skulle det åligga förhandlande part att, om motparten begär det, låta
denne ta del av samt, om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, tUl
denne lämna över bestyrkt avskrift av sådana handlingar och uppgifter som
parten förfogar över och som behövs för en riktig bedömning av den fråga som
förhandlingen avser. Den sålunda föreslagna editionsplikten tar enligt ARK
sikte på alla typer av förhandlingar enUgt FKL och syftar tiU att göra
förhandlingsparterna jämspelta genom att samma faktamaterial ställs till deras
förfogande vid förhandlingarna (SOU 1975: 1 s. 783). För en ändamålseiUig
tillämpning av bestämmelsen inom den offentliga sektom föreslår ARK en ändring
i 35 § sekretesslagen. Syftet med en sådan ändring är enligt ARK att från
handlingssekretessen ta undan sådant sakmaterial som parterna behöver för en
riktig bedömning av förhandlingsfrågan, exempelvis lönestatistik (s. 678680).

LO/TCO-reservanterna anser att editionsplikten
enligt 17 § FKL inte skall begränsas till förhandlingar samt att den bör
förenas med en utredningsskyldighet för arbetsgivarparten.

En majoritet av remissinstanserna stäUer sig bakom
förslaget i 17 § FKL om skyldighet för part att tiUhandahålla förhandlingsinformation.
Många myndigheter lämnar förslaget utan erinran. Från flera håll sätts
emellertid i fråga, om inte tillämpningen av redan gäUande föreskrifter om bl.
a, allmänna handlingars offentlighet i praktiken innebär lika

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 , Bilaga
2 Finansdepartementet 182

långt
gående förpliktelser. Remissbehandlingen ger också uttryck för osäkerhet om hur
den. föreslagna regeln om editionsplikt skaU tUlämpas inom den offentiiga
sektom. De fackliga remissinstanserna, som ansluter sig till
LO/TCO-reservationen, intar här den aUmänna ståndpunkten att arbetsgivarens
informationsskyldighet i princip bör vara obegränsad. Bland dessa märks SF och
TCO som anser att tiUämpningen av gäUande sekretessregler inte innebär hinder
för dem att få del av erforderlig förhandlingsinformation. Som en
sammanfattning kan sägas att remissinstanserna StäUer sig bakom principen att
arbetsgivare och arbetstagare i förhandling skall ha tillgång tiU samma
förbandlingsimderlag.

Föreskriften i 17 § FKL har sin motsvarighet i 18 §
medbestämmandelagen. Där föreskrivs att part, som vid förhandling åberopar
viss. handling, skall håUa den tiUgänglig för motparten, om denne begär det.
Föreskriften, som är tvingande (4 §), föreslås bli tillämplig på alla slag av
förhandlingar, dvs. både vid förhandlingar i rättstvister och vid intresseförhandlingar.
Av 3 § medbestämmandelagen följer emellertid att exempelvis sekretesslagens
regler gäller framför medbestämmandelagens regler om rätt tiU information (jfr
bil. 1 specialmotiveringarna till 3 och 18 §§). I den allmänna motivermgen till
medbestämmandelagens regler om rätt tiU information (bil. 1 avsnitt 11.4)
uppmärksammas de särskilda problem som uppkommer på detta område i offenflig
myndighetsutövning. Där framhåUs att särskilda lösningar fordras inom den
offentliga sektorn. Här bör också observeras att av 5 § första stycket
medbestämmandelagen följer att rätt till information inte föreligger om förhållande
som rör parts dispositioner i en förestående eller redan utbmten facklig
konflikt.

För egen del vill jag, efter särskilt samråd med
cheferna för justitie-och arbetsmarknadsdepartementen, anlägga följande
synpunkter på frågan om förhandlLngsinformation och handluigssekretess enligt
35 § sekretesslagen. Som framgår av den tidigare redogörelsen och av vad jag
nyss framhållit har ARK i huvudsak koncentrerat sitt arbete på ett regelsystem
anpassat tUl den privata sektoms förhåUanden. Avsikten har sålunda inte varit
att skapa någon helt ny ordning för den tillgång tiU information eUer den
handlingssekretess som har sin grund i TF. Jag ansluter mig till den tanke som
ligger bakom ARK:s förslag och förslaget i 18 § medbestämmandelagen, nämligen
att båda parter i en förhandling bör ha tUlgång till samma sakmaterial som
underlag för sina ställningstaganden. Som framgår av specialmotiveringen till
18 § åsyftas där handlingar som ger upplysning om faktiska förhållanden som
åberopas i förhandUngen, inte handlingar som innehåller parternas egna överväganden
eUer förhandlingstaktiska dispositioner. Mot denna bakgrund föreslår jag att 18
§ medbestämmandelagen utan inskränkning skaU gälla också inom den offentliga
sektom.

Jag
har tidigare nämnt att 18 § medbestämmandelagen blir tillämp-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 183

lig
både vid förhandling i rättstvist och vid förhandling i intressetvist samt alt
sekretesslagen tar över medbestämmandelagens regler om information. I fråga om
parts rätt att ta del av sådan hemlig handling som åberopas i rättstvist torde
18 §, med hänvisning till vad jag nyss har anfört, ge det stöd som behövs (jfr
också prop. 1965:88 s. 34). För att tillgodose parts behov av
förhandlingsinformation i intressetvist inom det föreslagna tUlämpningsområdet
för 18 § medbestämmandelagen behöver emellertid 35 § sekretesslagen ändras.
Jag föreslår därför ett tillägg tiU 35 § sekretesslagen, enUgt vilket
paragrafen inte utgör hinder för utlämnande av handling enhgt 18 §
medbestämmandelagen. Myndighet som beslutar om utlämnande av handUng ges dock
enligt mitt förslag möjlighet att uppställa förbehåll om t, ex, mottagarens
rätt att mångfaldiga handlingen och använda dess innehåU, I den mån förbehåll
om utnyttjande av hemlig handling kan anses undanröja hinder mot utlämnande
bör facklig företrädare få ta del av handlingen,

13.6.3
Fortlöpande information

Genom utvecklingen av bl, a, de institutionella
formema för medbestämmande och annat medinflytande har de offentiiganställda
under senare år fått ökade möjligheter tiU fortlöpande information från
arbetsgivarna, Staflig myndighet skall exempelvis i företagsnämnd lämna sådan
information om statförslag, fastställd stat och ekonomiskt utfall i övrigt som
är ägnad att belysa myndighetens aktuella och framtida verksamhet, information
i personalfrågor och information om väsentliga förändringar i myndighetens
organisation och verksamhet m, m. Motsvarande gäller enligt
företagsnämndsavtalen inom den kommunala sektorn. TUl detta kommer som
tidigare omtalats de aUmänna reglema om insyn i de offentliga myndigheternas
verksamhet.

Som ett självständigt komplement till den
informationsskyldighet som följer av bl. a. 17 § FKL föreslår ARK (SOU 1975: 1
s. 785) att koUektivavtalsbunden arbetsgivare skall åläggas att fortlöpande
hålla motpart, gentemot vUken han är förhandlingsskyldig enligt 12 och 13 §§,
underrättad om den produktionsmässiga och ekonomiska utvecklingen i företaget
liksom om riktiinjerna för företagets personalpolitik (18 §). Med denna regel
åsyftar ARK att ge arbetstagarsidan en med arbetsgivarsidan jämbördig stäUning
vid förhandling i fråga av större räckvidd och mera långsiktig betydelse (s.
786). ARK framhåller här det nära sambandet mellan 18 § och den s. k. primära
förhandlingsskyldigheten enligt 13 §. Vidare betonar ARK att en hel del av
informationen inom ramen för 18 § skall föras vidare till alla arbetstagare.

Det föreslagna lagrummet har inte rönt någon större
uppmärksamhet under remissbehandlingen. De remissinstanser som särskUt yttrar
sig om det är i stort sett positiva till förslaget. De fackliga instanserna
anser i huvudsak att denna informationsskyldighet skall omfatta alla frågor.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 184

Flera
remissinstanser pekar på att den föreslagna informationsskyldigheten redan
fullgörs av arbetsgivaren i de nuvarande samverkansformerna.

119 och 20 §§ medbestämmandelagen återfinns bestämmelser
om fortlöpande informationsskyldighet för arbetsgivare gentemot arbetstagarorganisation
i förhållande tiU vilken denne är bunden av kollektivavtal. I 19 § behandlas
informationsskyldighetens närmare omfattning. I 20 § ges föreskrifter om vilka
fackliga företrädare som har rätt till fortlöpande information. Enligt 4 §
andra stycket är bestämmelserna dispositiva, dvs. avvikelser kan göras genom
kollektivavtal. För bestämmelsernas närmare innebörd hänvisas till
specialmotiveringarna och lagrådets uttalande under 19 §.

Med
hänvisning tUl gäUande allmänna bestämmelser om handlingssekretess och
tystnadsplikt ser jag inget hinder mot att också inom den offentliga sektorn
tillämpa 19 och 20 §§ medbestämmandelagen. Jag viU i detta sammanhang på nytt
framhålla att många informationsfrågor redan enligt gällande ordning är
avtalstUlåtna också inom den offentiiga sektorn (prop. 1973: 177 s. 37).

I sammanhanget bör betonas att, enligt TF, allmänna
handlingar i princip är offentliga. De problem föreskrifterna i
medbestämmandelagen avser att undanröja är sålunda mindre påfallande inom den
offentliga sektorn (jfr SOU 1975:1 s. 675). Det kommer emeUertid i fråga om informationsskyldigheten
fullt naturligt att uppstå en hel del praktiska frågor. Dessa bör lämpligen
lösas avtalsvägen. På så sätt blir det antagligen lättast att tillgodose
informationsbehovet hos de anställda vid olika slag av myndigheter.

13.6.4
Tystnadsplikt

ARK:s betänkande ger föga vägledning när det gäller
att bedöma förhållandet mellan de i FKL föreslagna bestämmelsema om
inskränkning av informationsskyldighet och de inom den offentiiga sektorn
gällande reglerna om handlingars offentlighet, handlingssekretess och tystnadsplikt.

EnUgt 19 § FKL skall vad som sägs i 13, 17 och 18
§§ inte gälla, om parts fullgörande av där stadgad skyldighet skulle för honom
eller annan medföra påtaglig risk för skada. I 51 § ges part möjlighet att vid
uppgiftsskyldighet enligt 17 eller 18 § eller förhandlingsskyldighet enligt 13
§ göra förbehåll om tystnadsplikt om besked. Om inget förbehåll görs,
föreligger inte heller någon tystnadsplikt. För de fall där yppande av beskedet
inte anses vålla skada, kan AD häva tystnadsplikten. I anslutning till den
föreslagna ändringen i 35 § sekretesslagen uttalar ARK att det är givet att
informationsskyldigheten kan få vika, när materialet är sekretessbelagt enligt
nämnda lag. Vidare hänvisas till allmänna regler om tystnadsplikt.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 185

LO/TCO-reservanterna anser att 19 § FKL skaU utgå.
De framhåUer att en reglering av tystnadsplikten i koUektivavtal är den bästa
garantin för att informationen inte skaU kunna utnyttjas på något obehörigt
sätt.

Flera remissinstanser anför att ARK vid utformningen
av bestämmelserna i 19 och 51 §§ FKL inte har tagit tillräcklig hänsyn till
förhållandena inom den offentliga sektorn.

Medbestämmandelagen saknar motsvarighet tiU 19 §
FKL. I 21 och 22 §§ medbestämmandelagen finns regler om tystnadsplikt i vissa
fall rörande information enligt 18 och 19 §§. I 21 § slås fast att frågan om
tystnadsplikt i första hand skaU göras tUl föremål för förhandUng mellan
parterna men att den, om enighet inte uppnås, får avgöras av AD. Den
tystnadsplikt som part kräver skall i regel gälla intill dess AD har avgjort
frågan. 22 § innehåller föreskrifter om rätten att föra vidare information som
är belagd med tystnadsplikt. Enligt 4 § andra stycket är reglerna om
tystnadsplikt dispositiva och kan sålunda regleras i kollektivavtal.

För egen del vill jag framhåUa att yttrande- och
tryckfrihetslagstiftningen under senare år har varit föremål för ett
omfattande utredningsarbete inom justitiedepartementet. Senast har
tystnadspliktskommittén lagt fram sitt betänkande (SOU 1975: 102) med förslag
tUl bl, a, lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Förslag till
reglering av offentliga funktionärers tystnadsplikt torde komma att tillsammans
med övriga förslag på området föreläggas 1976/77 års riksmöte.

Jag erinrar i sammanhanget också om vad som gäller
om personalföreträdares rätt att föra vidare hemlig uppgift. Enligt
förarbetena tUl kungörelsen om personalföreträdare i statlig myndighets
styrelse m. m. bör, i de fall då tystnadsplikt eUer sekretess föreskrivs i
enskildas eUer det allmännas intresse, detta intresse tillmätas större vikt än
det i och för sig legitima intresset av att kunna yppa hemlig uppgift som
personalföreträdare kan ha i viss fråga (prop. 1974: 1 bU. 2 s. 47).

Med hänvisning tUl det anförda anser jag att de
föreslagna reglerna om tystnadsplikt i 21 och 22 §§ medbestämmandelagen f. n.
inte skaU tillämpas inom den offentliga sektorn. Detta bör komma till uttryck
genom en särskild bestämmelse i den nya lagen om offentlig anställning. Normerande
för offentlig arbetsgivares möjlighet att lämna information bör således vara
endast de bestämmelser om handlingssekretess och tystnadsplikt som grundas på
RF och TF, med de modifieringar som nu pågående överväganden inom
justitiedepartementet kan leda fram till.

13.7
Medbestämmande genom kollektivavtal

I detta avsnitt behandlas frågan huruvida de regler
i medbestämmandelagen som rör kollektivavtal om medbestämmanderätt och om s,
k. kvarievande stridsrätt kan vinna tillämpning på den offentliga sektorn.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 186

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1
januari 1974 har på den offentliga sektom det tidigare rådande förbudet i
tjänstemannalagarna mot avtal om ledningen och fördelningen av arbetet i
princip slopats. F. n. hindras emellertid avtal i dessa frågor i vissa
hänseenden av det särskilda förbudet mot avtal om myndighets verksamhet (jfr
avsnitt 13.4.1). Den offentiige arbetsgivarens rätt att leda arbetet kan också
i vissa hänseenden anses följa av den särskilda lydnadspliktsregleringen i 10 §
StjL (jfr härom avsnitt 13.12.1,3), På den statliga sektorn finns dessutom
regler i bl, a, RF och StjL som på olika sätt reglerar frågor om tillsättning
av och skiljande från tjänst m. m.

Enligt
32 § medbestämmandelagen bör mellan parter som träffar kollektivavtal om löner
och allmänna anställningsvillkor på arbetstagarpar-' tens begäran även träffas
koUektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser
ingående och upphörande av anstäUningsavtal, ledningen och fördelningen av
arbetet och verksamhetens be- drivande i övrigt. I fråga om paragrafens
tUlämpningsområde får jag i övrigt hänvisa till bil. 1. Har part begärt
reglering av fråga som avses i 32 § men blir frågan inte uttryckligt reglerad
när kollektivavtal träffas mellan parterna, skaU den enligt 44 § inte till
följd av det avtalet anses omfattad av fredsplikt vid senare förhandling om
frågans reglering i särskilt avtal. Enligt denna föreskrift kan aUtså var och
en av parterna när som helst återvända tUl en sådan oreglerad
medbestämmandefråga och om fortsatta partsförhandlingar inte leder till
resultat även tUlgripa fackliga stridsålgärder som påtryckningsmedel.
Förslaget bygger i dessa delar på 26 och 34 §§ FKL (jfr avsnitt 7.2 och bU. 1
avsnitt 11.5). I 32 § medbestämmandelagen har dock ämnesområdet för medbestämmandeavtalen
vidgats så att det omfattar också frågor om företagsledningen.

Grundtanken bakom ARK:s förslag i förevarande del
att vidga de anställdas möjligheter tiU medbestämmande synes omfattas av aUa
remissinstanser som har yttrat sig angående förhåUandena på den offentliga
sektom. Däremot har den väg som ARK föreslår för att nå detta mål mött vissa
erinringar.

Den föreslagna ordningen med medbestämmandeavtal
utgör enligt min mening en väsentlig del av den arbelsrättsreform som nu
föreslås. Jag har redan i det föregående framhållit att denna reform i största
möjliga utsträckning bör genomföras även på den offentliga sektom.

Av mitt förslag om en ny förhandlingsrättsreform
(avsnitten 13,2 och 13,4) följer att den nya lagstiftningen om offentlig
anställning inte bör innehåUa några särregler, såvitt avser tiUämpningen av 32
och 44 §§ medbestämmandelagen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 187

13.8
Bestämmanderätt vid tvist om tolkning av avtal

Uppkommer tvist mellan arbetsgivar- och
arbetstagarparter om innebörden av avtal, är det nödvändigt att veta vad som
skall gäUa meUan parterna till dess tvistefrågan har slutligt avgjorts. Rör
tvisten fråga om arbetstagares arbetsskyldighet på grund av avtal, anses f. n.
arbetsgivaren, enligt en i AD:s rättstillämpning utbildad regel, i princip ha
rätt att kräva att arbetstagaren i avvaktan på tvistefrågans lösning skall utföra
arbete i enlighet med hans anvisningar. På grund av detta arbetsgivarens
tolkningsföreträde är alltså föratsatt att inte arbetsgivaren är i ond tro
eller att arbetet innebär fara arbetstagaren skyldig att utföra arbete i den
omfattning som arbetsgivaren bestämmer, även om arbetstagaren menar att
arbetsgivaren feltolkat avtalets innehåll angående arbetsskyldighetens
omfattning. Denna arbetsgivarens rätt innebär ett avsteg från vad som annars
gäUer i fråga om tvister om parts prestationsskyldighet enligt avtal.

Regeln
om arbetsgivarens tolkningsföreträde torde iakttas också på den offenfliga
tjänstemannasektorn, oavsett om tvistefrågan är hänförlig till det
avtalstUlåtna eller tUl det avtalsförbjudna området enligt tjänstemannalagama.
För tjänstemän med statligt reglerade löner följer emellertid omedelbart av
bestämmelserna i 10 § StjL resp. 15 § KtjS en skyldighet att utföra arbete
enligt arbetsgivarens bestämmande. Jag återkommer i det följande tUl dessa
regler (avsnitt 13.12.1.3).

Under
senare år har från löntagarhåU riktats allvarlig kritik mot arbetsgivarens
tolkningsföreträde.. Man har bl. a. hävdat att arbetstagarsidan är lika väl
skickad att tolka ett avtal som arbetsgivarparten. Det nuvarande
tolkningsföreträdet ses som uttryck för en otillfredsställande obalans i fråga
om arbetsgivarens och arbetstagares bestämmanderätt inbördes. Häremot har från
arbetsgivarsidan invänts bl. a. att det framstår som naturligt att arbetsgivaren
skall kunna genomdriva sin mening, eftersom det är han som bär det ekonomiska
ansvaret för verksamheten. Arbetsgivarna har också menat att man utövat sitt
tolkningsföreträde på ett sådant sätt att de fall där skadestånd utdömts för
oriktigt utövande av företrädet varit sällsynta.

ARK framhåller att arbetsgivarens
tolkningsföreträde f. n. får sin praktiska betydelse främst när fråga uppkommer
om arbetsskyldighetens mer allmänna gränser men även när arbetsgivarens rätt
att leda och fördela arbetet i någon viss fråga ersatts av uttrycklig
avtalsbestämmelse som anger arbetsskyldighetens omfattning och innebörd.
Genomförs ÄRK:s förslag om förhandlingsrätt och om inflytande för arbetstagarna
i bl. a. frågor som rör arbetets ledning och fördelning, minskar enligt ARK
betydelsen av problemen kring arbetsgivarens tolkningsföreträde i motsvarande
mån. ARK anser trots detta att en reform bör komma tUl stånd. Detta bör ske
främst med hänsyn tUl den olägenhet i processueUt hänseende som arbetsgivarens
nuvarande företräde enligt ARK innebär

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 188

för
arbetstagarsidan. Enligt vanliga processuella regler är nämligen arbetstagarsidan
hänvisad tUl att ta initiativet till rättslig prövning hos AD så snart den vUl
genomdriva en avtalstolkning som avviker från arbetsgivarens. ARK föreslår
därför följande reglering. Vid en tvist om innebörden av ett kollektivavtal
vad avser arbetets ledning och fördelning skall arbetsgivarens tolkning gälla
bara under fömtsättning att han inom tio dagar påkallar förhandling i tvisten
och om tvisten inte kan lösas vid sådan förhandling inom tio dagar från
slutförandet av förhandlingen väcker talan i tvisten vid AD (27 § FKL). I
fråga om tvistefrågor som faller utanför begreppet arbetets ledning och
fördelning föreslär inte ARK någon särskild reglering såvitt gäller frågor om
tolkningsföreträde.

I LO/TCO-reservationen kritiseras majoritetens
uppfattning i denna fråga. Reservanterna menar att man nu bör gå längre och med
endast vissa mindre inskränkningar lägga tolkningsföreträdet rörande arbetsskyldigheten
hos lokal arbetstagarorganisation. Men eftersom förhåUandena kan vara mycket
skiftande och avtalsstrukturerna sammansatta och svåra att överblicka, bör
enligt reservanterna beredas utrymme för reglering av hithörande frågor i
avtal, aUt efter vad parterna finner funktionellt på varje avtalsfält. Till
detta sist angivna synsätt ansluter sig två andra ledamöter. Ytterligare två
ledamöter menar att en lagreglering i detta hänseende bör ges samma utformning
som i t. ex. lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

Remissutfallet i fråga om
tolkningsföreträdesreglerna har varit blandat. Äv de remissinstanser som särskUt
behandlar frågan om tolkningsföreträdet på den offentliga sektorn är det bara
JK som vill bibehålla den offentiige arbetsgivarens företräde i aUa
tvistefrågor. Övriga remissinstanser synes godta att tolkningsföreträde i
princip ges åt arbetstagarsidan även på den offentliga sektom. Flera av dem
hävdar dock bestämt att den offentiige arbetsgivaren måste få behålla sitt
nuvarande tolkningsföreträde i frågor som hör tiU det enligt
tjänstemannalagstiftningen avtalsförbjudna området och i frågor som rör
gränsdragningen mellan det avtalstillåtna och det avtalsförbjudna området.

För
egen del får jag anföra följande.

Huvudlinjen i mitt förslag i fråga om
arbetstagarinflytandet på den offentliga sektorn är att detta så långt som
möjligt bör anpassas tUl vad som skall gälla på den privata sektom. Detta
synsätt bör vara vägledande även i förevarande sammanhang.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet tar i bU. 1
upp frågan om bestämmanderätt vid tvist om tolkning av avtal. Därvid har han
funnit det lämpligt att gå ifrån ARK:s förslag och i stället behandla problemet
i form av delfrågor med hänsyn tUl tvistefrågans art.

Vid tvist mellan arbetsgivare och
arbetstagarorganisation som är bundna av samma kollektivavtal om medlems
arbetsskyldighet enligt avtal gäller enligt 34 § första stycket
medbestämmandelagen organisa-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 189

tionens
mening tiU dess tvisten har slutiigt prövats. Detta tolkningsföreträde
omfattar inte andra skyldigheter än skyldigheten att utföra arbete. Utanför
regleringen faller således i princip tvister som rör exempelvis skyldigheten
att vara aktsam om arbetsgivarens egendom. Enligt 36 § utövas rätten tUl
tolkningsföreträde i första hand av lokal arbetstagarorganisation.
Tolkningsföreträdet gäller omedelbart sedan den lokala organisationen tagit
ställning i frågan. Anser arbetsgivaren att det föreligger synnerliga skäl mot
att det omtvistade arbetet skjuts upp, får han dock påfordra att arbetet utförs
enligt hans mening i tvisten. Arbetstagaren blir i sådant fall skyldig att
utföra arbetet. Detta gäller dock inte om arbetsgivaren inser eller borde inse
att hans tolkning är felaktig eller om arbetet innebär fara för liv eller hälsa
eller därmed jämförligt hinder möter (34 § andra stycket).

Uppkommer mellan arbetsgivare och
arbetstagarorganisation som är bundna av samma kollektivavtal rättstvist om lön
eller annan ersättning, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla
förhandling i tvisten. Om tvisten inte kan lösas vid denna förhandling eller
vid ytterligare förhandling som kan finnas avtalad i förhandlingsordning, åligger
det arbetsgivaren att väcka talan i tvisten vid AD. Underlåter han alt påkalla
förhandling eller att väcka talan, blir arbetsgivaren skyldig att utge vad
arbetstagarsidan begär, om inte detta krav är oskäligt (35 §).
Arbetstagarpartens rätt enUgt 35 § utövas i första hand av lokal
arbetstagarorganisation, om sådan finns.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har
emellertid ytterligare markerat sitt stöd tUl löntagarorganisationerna i deras
strävan att genom förhandlingar och kollektivavtal vidga sitt inflytande i
arbetslivet. Som ett naturligt komplement tUl reglerna i 32 § om medbestämmanderätt
genom koUektivavtal föreslår han därför ätt arbetstagarsidan skall få
tolkningsföreträde även vid tvist om tUlämpning av föreskrift om medbestämmande
i kollektivavtal eller av beslut som har fattats med stöd av sådan föreskrift.
Detsamma gäller tvist om kollektivavtal rörande påföljd för arbetstagare som
har begått avtalsbrott (33 § första stycket). Intar två eUer flera
arbetstagarparter oförenliga ståndpunkter i tvisten, får arbetsgivaren inte
fatta eller verkställa beslut som berörs av tvisten förrän denna har slutligt
prövats (33 § andra stycket). Arbetsgivaren behöver inte iaktta vad som nu har
sagts, om synnerliga skäl föreligger eller om arbetstagarpartens mening är
oriktig och parten har insett eUer bort inse detta (33 § tredje stycket). Det
är arbetsgivarens sak att i första hand bedöma, om sistnämnda föreskrift är
tilllämplig. Denna bedömning gör han under skadeståndsansvar. I denna fråga
hänvisas till specialmotiveringen i bU. 1. I 33 § föreslås också en
undantagsbestämmelse som innebär att arbetstagarsidan inte får någon rättslig
behörighet bara på grund av regeln om tolkningsföreträde att fatta beslut på
arbetsgivarens vägnar.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 190

Har arbetstagarorganisation i tvist som avses i 33
eller 34 § medbestämmandelagen utan fog föranlett eller godkänt felaktig
tiUämpning av avtal eller av medbestämmandelagen, skaU den ersätta uppkommen
skada (57 §). Om en arbetsgivare utan grand'åberopar sådana synnerliga skäl
mot dröjsmål med utförande av omtvistat arbete som avses i 34 § andra stycket,
skall han ersätta uppkommen skada (58 §).

Uppkommer tvist om tillämpningen av
medbestämmandelagen eller om kollektivavtal, kan AD enligt 15 kap. rättegångsbalken
meddela förordnande i tvistefrågan till dess tvisten har slufligt prövats.
Sådant förordnande gäller utan hinder av bestämmelserna i 3336 §§.

Om mitt reformförslag godtas i övrigt, kommer
frågan om tolkningsföreträde att få en klart ökad betydelse på den offentliga
sektorn. Det torde inte rimligen kunna hävdas annat än att reglerna i 35 §
medbestämmandelagen om bestämmanderätten vid tolkning av löneavtal skall
tillämpas fullt ut på denna sektor. Däremot torde det kunna sättas i fråga, om
reglerna om tolkningsföreträde i arbetsskyldighetsfrågor bör vinna tUlämpning
utan undantag. Av särskUt intresse är naturligtvis därvid rätten för
arbetsgivaren att kräva att omtvistat arbete utförs, om han anser att det
föreligger synnerliga skäl mot att arbetet uppskjuts. Jag vill här först eruira
om att rättsutvecklingen inom området för arbetsmarknadslagstiftningen på
senare år gått mot ett ökat inflytande för de anställda. Som exempel härpå kan
nämnas att arbetstagarparten getts ett mycket långt gående tolkningsföreträde i
fråga om tillämpningen av lagarna om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen och om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Detta
arbetstagarinflytande har befästs i kollektivavtal som i vissa delar har trätt
i de nämnda lagarnas ställe. Under förarbetena till de nämnda lagarna hävdades
från vissa håll att den offentliga verksamhetens särskUda och mångskiftande karaktär
skulle kräva betydande undantag från reglerna om arbetstagarpartens
tolkningsföreträde. Äv lagarna framgår emellertid att undantag bara skall
förekomma i visst fall pch då endast om det är nödvändigt för att trygga
viktiga samhällsfunktioner eller därmed jämförliga intressen (prop. 1974: 88
s. 153, 1974: 148 s. 62). Angående innebörden härav får jag hänvisa tiU min
redogörelse i det föregående (avsnitt 13.5).

Lagstiftaren har således på viktiga områden funnit
det angeläget och nödvändigt att gå de offentliganställdas organisationer till
mötes i deras krav på samma medbestämmande för de anställda inom den offentiiga
sektorn som inom den privata. Denna enligt min mening positiva utveckling bör
inte brytas. En inskränkning av det i medbestämmandelagen stadgade
tolkningsföreträdet för arbetstagarsidan bör därför komma i fråga bara om del
behövs för att trygga viktiga samhällsfunktioner.

Lagen om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen har varit i tillämpning sedan den 1 juli 1974 och lagen om
ledighet för utbUdning sedan den 1 januari 1975. Lagarnas tillämpning på det
offentliga områ-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 191

det
har inte lett tUl några uttalade problem för myndigheterna i fråga om
arbetstagarsidans tolkningsföreträde.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet pekar visserligen i motiven tUl 34 §
medbestämmandelagen på att det i paragrafen avsedda tolk-nmgsföreträdet till
skUlnad mot det företräde som gäUer enligt förtroendemannalagen inte sällan
kommer att röra arbetsskyldigheten för hela eller större delen av arbetstagarstyrkan
på arbetsplatsen. Jag har dock i det föregående (avsnitt 13.5) funnit att den
särskUda regeln om undantag från arbetsgivarens uppskovspUkt vid förhandlingar
enligt 11 § medbestämmandelagen när synnerliga skäl mot uppskov föreligger
måste anses innefatta ett tillräckligt skydd mot att den offentiiga
verksamheten hindras på ett sätt som allmänheten inte bör tåla. Ett motsvarande
skydd för den offentliga verksamheten måste enligt min mening läggas i
uttrycket synnerliga skäl även i detta sammanhang. Av det tidigare anförda
följer också att medbestämmandelagens regler om tolkningsföreträde bara kan
utövas på ett sådant sätt, att den politiska demokratin sådan den kommer till
uttryck främst i RF och kommunallagarna inte träds för när. Något särskilt
undantag för den offentliga sektorn från reglerna i 34 § medbestämmandelagen
torde således inte behövas. Jag vUl emellertid också i detta sammanhang
framhåUa att den offentUge arbetsgivaren alltid måste kunna kräva att arbete
fullgörs i sådan utsträckning att allmänhetens anspråk på en fungerande
förvaltningsapparat kan tiUgodoses i rimlig utsträckning. Dessutom vUl jag
peka på den särskilda möjligheten enligt 15 kap. rättegångsbalken att begära
ett interimistiskt förordnande i en arbetsskyldighetstvist. Kan arbetsgivaren
i tvist om arbetsskyldighet visa att arbetstagarsidans tolkning framstår som
klart ogrundad, kan han relativt snabbt få i gång arbetet igen, även om
synnerliga skäl mot uppskov i och för sig inte kan anföras.

Vad
jag nu har anfört äger enligt min mening tillämpning även på reglerna om
tolkningsföreträde i fråga om medbestämmandeavtal och kollektivavtal rörande
påföljd för avtalsbrott. Även här bryts arbetstagarpartens företräde om
synnerliga skäl föreligger. I motiven tUl paragrafen hänvisar chefen för
arbetsmarknadsdepartementet också i fråga om tolkningen av detta undantag tiU
motsvarande regler i förtroendemannalagen och i 11 § medbestämmandelagen.

Med hänsyn till vad jag sålunda har anfört finner
jag mte skäl att föreslå någon särreglering för den offentliga sektoms del
såvitt avser reglerna i 3335 §§ medbestämmandelagen.

Enligt
36 § medbestämmandelagen skaU arbetstagarpartens tolkningsföreträde i tvister
om arbetsskyldighet och löner tUlkomma lokal arbetstagarorganisation om sådan
finns. Jag har i samband med behandlingen av frågoma om förhandlingsrätten på
den offentliga sektom redogjort för de väsentliga skillnader som föreligger
mellan den statliga och den privata sektorn i fråga om regleringen av
anställningsvUlkoren. Således

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 192

slutes
kollektivavtal om löner regelmässigt mellan SAV och de statsanställdas
huvudorganisationer. Centrala kollektivavtal om arbetsskyldighet torde också
komma att slutas mellan dessa parter. Tolkningen av en avtalsbestämmelse bör
enligt min mening i första hand åvila de parter som har slutit avtalet. På det
statliga området, där aUtså kollektivavtalen normalt sluts på central nivå
synes det därför lämpligast att arbetstagarsidans tolkningsföreträde också i
allmänhet utövas av de anställdas huvudorganisationer och inte såsom enligt 36
§ medbestämmandelagen av lokal organisation. Enligt 4 § andra stycket
medbestämmandelagen kan avvikelse från bl, a, 36 § göras genom kollektivavtal.
Jag finner det därför naturligt att lämna över tUl parterna att själva pröva i
vilken omfattning avsteg från föreskrifterna i 36 § bör komma i fråga på den
statliga sektorn.

Slutligen vill jag framhålla att reglema om
tolkningsföreträde i 34 § medbestämmandelagen har avseende enbart på sådana
situationer där tvist har uppkommit mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan om
arbetstagares arbetsskyldighet enligt avtal. Om en offentlig arbetstagares
arbetsskyldighet däremot följer direkt av en författningsbestämmelse, kan han
inte åberopa reglerna i 34 § för frihet från ansvar vad gäller t, ex,
föreskrifterna i 20 kap, 1 § brottsbailken om påföljd för myndighetsmissbruk
eller vårdslös myndighetsutövning. En aiman sak är att påföljd i en sådan
situation ibland kan vara utesluten därför att den förordning där
arbetsskyldighetsfrågan regleras har upphört att gäUa eftersom
arbetsskyldighetsfrågan har reglerats i koUektivavtal (jfr vad nyss (13,3) har
anförts om en särskUd övergångsbestämmelse tUl den nya lagstiftningen om
offentlig anställning och 3 § i den s, k, upphävandekungörelsen 1965: 886),

13.9
Arbetskonflikter

När det har gällt att reglera rätten att gå tUl
stridsåtgärder pä det offentliga tjänstemannaområdet, har man valt att i lag
positivt ange vUka stridsåtgärder som är tUlåtna (15 § StjL, 3 § KtjL), Dessa
stridsmedel ut-,görs av lockout och strejk. De får enUgt lagrummen vidtas bara
vid konflikt om sådant anstäUnings- eller arbetsvillkor för statstjänsteman resp.
för i KtjL avsedd tjänsteman, som får bestämmas genom avtal. I övrigt är
stridsåtgärd som berör ett bestående anställningsförhållande inte tUl-låten.
Detta sista innebär å andra sidan att även nyanställningsblockad utgör ett
tUlåtet stridsmedel.

Vad angår stridsåtgärd som utgör sympatiåtgärd
framgår av de nämnda lagrummen att sådan åtgärd får vidtas bara i begränsad utsträckning,
nämligen av statstjänstemän bara tUI förmån för andra statstjänstemän och av
tjänstemän som avses i KtjL bara till förmån för and-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 193

ra
sådana tjänstemän. Sympatiåtgärder utanför det egna avtalsområdet är alltså
inte tillåtna inom det offentliga tjänstemannaområdét.

Motivultalandena till förevarande bestämmelser är
knapphändiga. De torde bygga på allmänna värderingar och hänsynstagande till de
speciella förhållandena på den offentliga sektorn.

Som
framgår av den tidigare redogörelsen, föreslår ARK-majoriteten en vidgad
användning av olika stridsmedel på det offentliga tjänstemannaområdét. Vid
sidan av lockout och strejk skuUe sålunda tillåtas blockad och bojkott, dvs.
åtgärder som brukar syfta tUl att försvåra eller hindra avsättningen av vissa
produkter eller anlitandet av vissa tjänster, ävensom nedsättning av
arbetstakten (maskning), vägran att utföra vissa bestämda arbetsuppgifter samt
övertidsvägran. De konfliktvapen som står parterna till buds på den privata
sektorn skulle alltså erkännas som lovliga också på det offentliga tjänstemannaområdet.
Däremot avvisar ARK-majoriteten tanken på en utvidgning av den nuvarande rätten
till sympatiåtgärder till att omfatta åtgärder tUl förmån även för part utanför
det egna avtalsområdet.

Till
stöd för förslaget om användnuig av nya stridsmedel anför ARK-majoriteten i
huvudsak att ett erkännande av även andra typer av stridsmedel än lockout och
strejk, t. ex. övertidsvägran, inte synes behöva medföra något åsidosättande av
de allmänna intressen som över huvud bjuder till försiktighet vid bedömningen
av frågan om stridsåtgärders tiUåtlighet inom den offentliga sektorn. ARK
understryker i sammanhanget att frågan om en åtgärds tiUåflighet i varje
särskilt faU blir beroende av om åtgärden haft ett enligt tjänstemannalagarna
godtagbart, dvs. fackligt, syfte. Vägran att utföra viss särskilt angiven
arbetsuppgift kan enligt ARK ofta ses som ett försök att påverka det aUmänna i
dess val av verksamhet. För sådant fall torde det enligt ARK:s mening ofta
stöta på oöverstigliga svårigheter att styrka att åtgärden haft ett renodlat
tillåtet fackligt syfte.

Om
sålunda ARK-majoriteten i frågan om utsträckt användning av olika stridsmedel
utgår från antagandet att en utvidgning kan ske utan fara för åsidosättande av
allmänna intressen, kommer en annan inställning till synes när det gäller den
av ARK berörda frågan om en utvidgning av den nu tUl del egna avtalsområdet
begränsade rätten att gripa tiU sympatiåtgärder. Härom heter det att en
primärkonflikt på den privata arbetsmarknaden, vilken i sig kan utsätta
samhäUet för svåra påfrestningar, inte bör kunna åtföljas av sympatiåtgärder
inom den offentliga sektorn med risk för att verksamheten där helt eller
delvis lamslås, när den i stället borde ostörd kunna ägnas åt att skydda medborgarna
mot konsekvenserna av den samhällsfara som primärkonflikten kan innebära.
Särskilda problem uppstår enligt ARK, om det aUmänna eUer dess arbetstagare
söker öva påtryckningar på part i primärkonflikt genom att utnyttja hans
beroende av det allmännas myndighetsutövning

13 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 194

eller
av sådan offentlig verksamhet, t. ex, inom socialvårdens eller hälsovårdens område,
som utövas tiU följd av rättslig eller faktisk monopolställning. Hänsyn till
allmäiuia grundsatser om allas likhet inför lagen och allas rätt till lika
behandling från samhällets sida synes uite tUlåta sympatiåtgärder av sådan art,
heter del.

För
egen del hyser jag den uppfattningen att frågorna om användningen av olika
slags stridsmedel och om avgränsningen av rätten tUl sympatiåtgärder inom den
offentliga sektorn lämpligen bör ses i ett sammanhang och angripas från
gemensamma utgångspunkter. Avgörande vid bedömningen härvidlag synes mig främst
få bli i vad mån den ena eller den andra åtgärden berör sådant arbete som tar
sig uttryck i myndighetsutövning.

Uttrycket
myndighetsutövning har numera en ganska bestämd innebörd. Det används i både
RF, brottsbalken och skadeståndslagen. Det har ingående belysts i motiven till
förvaltningslagen m. fl. (prop. 1971: 30 del 2 s. 331, 1973: 90 s. 397 och
1972: 5 s. 311, jfr 1975: 78 s. 141). Enligt förvaltningslagen betyder det
utövning av befogenhet att för enskild bestämma om bl. a, förmån, rättighet,
skyldighet, avskedande dier annat jämförbart förhållande (3 §), Det gäUer
alltså ärenden där saken avgörs genom bindande, dvs. ensidigt, beslut av
offentlig myndighet. Som typfall av myndighetsutövning kan nämnas
rättskipning, t. ex. vissa beslut av dömande, polisiära och exekutiva instanser
samt av åklagare. Många av de beslut som fattas av länsstyrelserna utgör också
myndighetsutövning. Andra exempel är tvångsintagning på mentalsjukhus, beslut
om inkallelser och uppskov, antagning av elever eller beslut i övrigt rörande
elevernas förhållanden som medför rättsverk: ningar för dem, tillämpning av
ordningsföreskrifter o. d., beslut om avstängning av väg eller gata för viss
trafik, beslut som utgör led i obligatorisk offentlig kontrollverksamhet
beträffande byggnader, fartyg, livsmedel, läkemedel osv. Ätt ett
avtalsförhållande föreligger mellan det allmänna och en enskild utesluter inte
att myndighetsutövning kan förekomma i ett ärende med anknytning till avtalsförhållandet,
t. ex. när det gäller relationema mellan staten och dess tjänstemän, som ju
regleras både genom avtal och i offentligrättslig väg, När fråga inte är om
myndighetsutövning, avgörs ärendet ofta genom att myndigheten kommer överens
med den enskilde, I sådana fall gäller privaträtten. Som exempel på sådan
förvaltningsutövning kan nämnas ärenden som angår del allmännas upphandling,
affärsverksamhet och egendomsförvaltning. Denna verksamhet liknar på väsentliga
punkter verksamheten i det privata näringslivet.

Det ter sig främmande för den offentliga
verksamheten att sättet för genomförande av de myndighetsutövande
arbetsuppgifterna skall kunna röna påverkan av fackliga stridsåtgärder.
Partiell arbetsvägran torde i

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 195

regel
leda till att myndighetsutövningen av allmänheten uppfattas som godtycklig.
Stridsåtgärder av denna typ bör därför i princip inte vara tUlåtna i arbete som
består i myndighetsutövning. Detsamma måste, för att en sådan ordning skall få
avsedd verkan, gälla även i fråga om arbete som är oundgängligen nödvändigt
för att myndighetsutövningen skall kunna fungera.

Det finns dock en speciell typ av partiell
arbetsvägran som bör kunna erkännas som lovligt stridsmedel även när det gäller
arbete som på angivet sätt berör myndighetsutövningen. Jag syftar på vägran
att fullgöra arbete på övertid. Övertidsvägran kan knappast karakteriseras som
ett så allvarligt åsidosättande av allmänna intressen att den inte bör kunna
tolereras även i samband med myndighetsutövning. En viss opinionsförskjutning
bland myndigheterna tUl förmån för en reform som godtar övertidsvägran som
stridsmedel synes f, ö, ha skett sedan 1965 års förhandlingsrättsreform
genomfördes.

Jag förordar således att, i samband med
myndighetsutövning, de nuvarande stridsmedlen på den offentliga
tjänstemannasidan, lockout samt strejk och nyanställningsblockad, utökas med
övertidsvägran, dvs, att dessa konfliktvapen men endast dessa förklaras som
lovliga i arbete som består i myndighetsutövning eller som är absolut
nödvändigt för dennas genomförande. Några tUlämpningssvårigheter synes mig knappast
behöva befaras vid en sådan gränsdragning, eftersom myndighetsutövning
(utövning av befogenhet att bestämma om de i 3 § förvaltningslagen angivna
ämnena) finns beskriven i lag och aUtså har en bestämd innebörd.

När det gäller de delar av den offentliga
verksamheten bl, a, den offentliga näringsverksamheten inom vilka arbetet
varken består i myndighetsutövning eller är oundgängligen nödvändigt för
genomförande av myndighetsutövning, är förhållandena i väsentlig mån jämförbara
med dem som råder på den privata arbetsmarknaden. Inom de delarna av den
offentliga verksamheten bör tUlgången på stridsmedel svara mot vad som skall
gälla på den privata sektorn.

I sammanhanget bör inte glömmas bort att varje
stridsåtgärd total eller partiell kan utvecklas till att bli en
samhäUsfarlig konflUct. Men här träder huvudavtalen in med spärr mot en sådan
utveckling.

Sammanfattningsvis innebär den av mig förordade
ordningen att lockout, strejk, övertidsvägran och nyanställningsblockad men
inga andra stridsmedel blir lovliga när det gäller arbete som består i myndighetsutövning
eller är oundgängligen nödvändigt för genomförande av myndighetsutövning, medan
inom den offentliga verksamheten i övrigt valet av stridsmedel inte begränsas
av andra regler än de som skall gälla på den privata arbetsmarknaden.

F.n,
är politisk stridsåtgärd inte tiUåten inom det offentliga tjänste-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet i96

mannaområdet.
Enligt min mening talar övervägande skäl för att på detta område också i
fortsättningen upprätthåUa ett förbud mot stridsåtgärder som inte kan sägas ha
fackligt syfte utan framstår som politiska till sin karaktär. Förbudet bör
gälla aUa arbetstagare som omfattas av den nya lagen. Strejk eller annan åtgärd
som vidtas i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden bör inte
tUlåtas inom den nya lagens tiUämpningsområde.

Vad härefter angår frågan om tillåtligheten av
sympatiåtgärder på det offentiiga tjänstemannaområdet har ARK-majoriteten som
tidigare nämnts den uppfattningen att den nuvarande, tUl det egna avtalsområdet
begränsade rätten att vidtaga sympatistrejk inte bör vidgas. Statstjänstemännen
skuUe alltså liksom f. n. få strejka bara tiU förmän för andra statstjänstemän.
Motsvarande begränsning skulle gälla på den kommunala tjänstemannasidan.

Denna snäva gränsdragning är emeUertid enligt min
mening inte nödvändig. Sympatiåtgärder bör få tillgripas av arbetstagare inom
den offentliga sektorn tUl förmån för varje annan offentlig arbetstagare, dvs.
utan begränsning tUl det egna avtalsområdet. Detta syfte tUlgodoses om, såsom
jag förordar, den nya lagen i motsats till StjL och KtjL får omfatta både
tjänstemän och andra arbetstagare. I här avsedda faU gäller i fråga om valet av
stridsmedel sanmia begränsning som vid primärkonflikt, nämligen att, frånsett
övertidsvägran, partiell arbetsvägran inte tUl-läts när det gäller arbete som
består i myndighetsutövning eller är absolut nödvändigt för dess genomförande.

I anslutning till det föregående förordar jag
vidare att de offentliga arbetstagarna ges frihet att gripa tUl sympatiåtgärder
till förmån för arbetstagare som är indragna i primärkonflikt på den privata
arbetsmarknaden, dock endast i den mån deras arbete inte består i myndighetsutövning
eller är absolut nödvändigt för dennas genomförande. Detta betyder att
sympatiaktion i vUken form det än må vara till förmån för part utanför den
offentliga sektorn inte blir tUlåten, när fråga är om sådant arbete som på nyss
angivet sätt berör myndighetsutövningen. Myndighetsutövning är nämligen en för
allmänheten så betydelsefull offentlig funktion att sympatiåtgärder i samband
med sådan verksamhet bör tillåtas bara till förmån för annan arbetstagare inom
den offentliga sektorn. Det gäller med andra ord att förebygga de stötande konsekvenser
som skulle uppstå om de offentiiga arbetstagarna fick frihet att genom
sympatistrejk eller annan sympatiåtgärd öva påtryckningar på part i en
primärkonflikt på den privata sidan genom ätt utnyttja hans beroende av det
allmännas myndighetsutövning.

Vad som här har anförts om sympatiåtgärd från de
anställdas sida bör äga motsvarande tiUämpning på lockout som vidtas
sympativis.

I sammanhanget bör uppmärksammas frågan om åtgärder
till stöd för facklig organisation utomlands eller till förmån för den som
utom-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 197

lands
utsätts för politiskt förtryck eller eljest behöver internationellt stöd. I den
mån åtgärderna inte berör arbete som består i myndighetsutövning eller är
absolut nödvändigt för genomförande av denna bör samma frihet gälla som på den
inhemska privata marknaden.

Som tidigare nämnts, har ARK föreslagit att
tjänstemannalagarna kompletteras med en regel till imdvikande av att en
otUlåten stridsåtgärd vidtages till följd av en felaktig uppfattning om
rättsläget. Uppkommer tvist huruvida en viss åtgärd är lovlig eller ej enligt
StjL eUer KtjL skall sålunda åtgärden inte få vidtagas förtän AD har prövat och
avgjort tvisten. Detta förslag har mött kritik från SAV, som anser alt den
föreslagna regeln skulle öppna möjlighet för ena parten att genom att väcka
talan uppskjuta motpartens stridsåtgärder trots att talan sedan kanske ogUlas,
SF och TCO menar t, o, m, att arbetsgivaren skulle kunna utnyttja lagregeln för
en "nästan obligatorisk" lagUghetspröv-ning av varslade
stridsåtgärder för att få dem uppskjutna på lämplig tid och därmed kanske
verkningslösa,

I anledning härav vill jag anföra följande. Enligt
medbestämmandelagen (41 § första stycket 1) är stridsåtgärd inte tiUåten i
tvist huruvida visst förfarande strider mot gäUande kollektivavtal eller mot
den lagen (jfr även 4 § första stycket 1 KAL), Medbestämmandelagen reglerar
emellertid inte det fall att en offentlig arbetsgivare gör gällande att en
varslad stridsåtgärd kolliderar med tjänstemannalagarnas särbestämmelser om
arbetskonflikter. Utan den av ARK föreslagna regeln skulle åtgärden få komma
till användning trots att tvisten ännu inte prövats och avgjorts.

På den privata sidan kan arbetsgivaren i princip
skjuta upp en stridsåtgärd genom att påstå att den strider mot kollektivavtal
eller mot den i lag föreskrivna fredsplikten. ARK:s förslag ligger således i
linje med berörda bestämmelser i kollektivavtalslagen och medbestämmandelagen.
Någon anledning att befara att den föreslagna lagregeln skulle komma att
utnyttjas i det syfte som anges i remissyttrandena finns inte enligt min
mening. Jag förordar därför i saklig överensstämmelse med ARK:s förslag en
lagregel om att vid tvist i fråga huruvida viss stridsåtgärd är tillåten enligt
den nya lagen åtgärden inte får vidtas förrän tvisten har avgjorts slutligt,

I detta sammanhang återstår att behandla frågan om
tjänstemans rätt till neutralitet och om tjänstemans skyldighet att utföra
skyddsarbete (17 § StjL, 5 § KtjL). Reglema härom är, som ARK framhåUer, att se
mot bakgrunden bl. a. av den i 10 § StjL resp. 15 § KtjS föreskrivna
skyldigheten att fullgöra den tjänsteutövning som den offentiige arbetsgivaren
bestämmer (jfr prop. 1974: 1 bU. 2 p. 6). ARK anser att frågorna om
neutralitet och skyddsarbete bör ligga utanför tvingande lagstiftning. Jag kan
ansluta mig tiU ARK:s uppfattning. Ett överförande av dessa frågor till det
avtalstillåtna området ligger f, ö, i linje med det

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1915/16:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 198

förslag
som läggs fram i det följande (avsnitt 13,12,1.3) om slopande av 10 § StjL
resp. 15 § KtjS).

13.10
Påföljder vid lag- eller avtalsbrott

Reglerna i KAL om påföljd för brott mot
koUektivavtal eller mot KAL gäller också inom den offentliga
tjänstemannasektorn. Så är fallet också med reglerna om skadestånd i FFL vid
kränkningar av den lagstadgade föreningsrätten. I 16 § StjL resp, 4 § första
stycket KtjL finns bestämmelser om påföljd vid stridsåtgärder som inte är
tillåtna på det offentiiga tjänstemannaområdet enligt 15 § StjL resp, 3§ KtjL,
Som jag har redovisat i det föregående avsnittet finns vissa särskilt föreskrivna
begränsningar i rätten att ta till stridsålgärder inom den offentliga sektom.
Bl. a. gäller att endast lockout och strejk är tillåtna som stridsåtgärder i
bestående anställningsförhållande. Vidare får stridsåtgärd vidtas endast i
avtalsbara frågor. Tjänsteman får deltaga i strejk endast efter beslut av
arbetstagarförening som har anordnat strejken. Dessa regler gäller generellt
och alltså även under avtalslöst tUlstånd.

Enligt 16 § StjL resp. 4 § första stycket KtjL
utgår skadestånd enligt grunderna i 8 och 9 §§ KAL, om staten eller kommun
vidtar otillåten stridsåtgärd eller om arbetstagarorganisation t. ex. anordnar
eller stöder otillåten stridsåtgärd eUer inte söker hindra sina medlemmar alt
vidtaga sådan stridsålgärd. I samma paragrafer föreskrivs också skadeståndspåföljd
för tjänsteman, om han deltar i sådan av arbetstagarförening anordnad eller
föranledd stridsåtgärd som inte är tillåten enligt 15 § första stycket StjL
resp, 3 § första stycket KtjL, Om tjänsteman med statligt reglerad lön deltog i
stridsålgärd, som inte var beslutad av arbetstagarförening var förfarandet
tidigare att anse som tjänstefel eller disciplinär förseelse.

Nya bestämmelser om ansvar för offentliga
funktionärer har trätt i kraft den 1 januari 1976 (prop. 1975: 78, JuU 1975:
22, rskr 212). De innebär bl. a. att ämbetsansvaret har avskaffats. Det
straffrättsliga området har inskränkts till tre brottstyper, nämligen oriktig
myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Samtidigt har nya
regler om disciplinansvar förts in i StjL och KtjS. Disciplinpåföljd, dvs. varning
eller löneavdrag under högst trettio dagar, kan åläggas tjänsteman som
uppsåtligen eller av oaktsamhet sätter åt sidan vad som åligger honom i hans
tjänst, men bara om felet inte är ringa (18 § StjL, 18 § KtjS). Bestämmelser om
disciplinpåföljder kan tas in i kollektivavtal, och i så fall gäller avtalet i
stället för författningsbestämmelserna (19 § StjL, 19 a § KtjS). Till skillnad
mot vad som tidigare gällde kan disciplinansvar numera utkrävas även inom det
avtalsbara området (prop. 1975: 78 s. 192).

I
samband med denna reform har i 18 § andra stycket StjL och KtjS

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 199

föreskrivits
alt tjänsteman inte kan åläggas disciplinpåföljd på den grund att han har deltagit
i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

Samtidigt
har institutet avskedande tagits in i StjL och KtjS. Det har utformats i nära
överensstämmelse med motsvarande institut i LAS. Uppsägning eller avskedande
kan komma i fråga, om tjänsteman deltar i stridsåtgärd, som har vidtagits utan
fackligt stöd (jfr prop. 1975: 78 s. 254).

ARK har föreslagit bl. a. att i 16 § StjL resp. 4 §
KtjL bör föras in en bestämmelse om att arbetstagare mte skaU åläggas
skadestånd för att han har deltagit i otillåten stridsåtgärd, som har anordnats
eller föranletts av arbetstagarförening med mindre synnerliga skäl föreligger.
Bestämmelsen svarar mot 47 § FKL. I frågan om de nya ansvarsreglerna för
offentliga tjänstemän synes det vara ÄRK:s uppfattning att reglerna går att
förena med ARK:s förslag.

I
förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet har bestämmelser om
skadestånd och andra påföljder vid brott mot lagen eller kollektivavtal tagits
in i 5462 §§. Lagförslaget bygger i väsentliga delar på ARK:s förslag. Förutom
att lagreglerna täcker samma områden som KAL och FFL innebär de en väsenflig
utvidgning av det med skadestånd sanktionerade området. 54 § innehåller den
grundläggande bestämmelsen om att arbetsgivare, arbetstagare eller
organisation som bryter mot lagen eller mot koUektivavtal i princip är skyldig
att ersätta uppkommen skada. Inte bara kollektivavtalsbundna arbetstagare
träffas av sanktionerna. Tanken bakom bestämmelsen i 42 § andra stycket
medbestämmandelagen om förbud för annan att deltaga i olovlig stridsåtgärd är
att få till stånd enhetiiga påföljdsregler när oorganiserade arbetstagare
deltar i olovlig stridsåtgärd, som har vidtagits av koUektivavtalsbundna
arbetskamrater. I 55 §, som motsvarar 8 § andra stycket KAL, slås fast att lagens
regler om skadestånd har avseende även på annan skada än ekonomisk skada.

I övrigt kan särskUt nämnas de paragrafer som rör
påföljder vid bl, a, olovliga konflikter. Av 59 § första stycket följer alt
arbetstagare inte kan åläggas skadestånd för att han har deltagit i olovlig
stridsåtgärd som har föranletts eller anordnats av koUektivavtalsbunden
arbetstagarorganisation eller organisation som är överordnad denna. Lagrummet
utgör en motsvarighet till den av mig tidigare omnämnda 47 § FKL i ARK:s
förslag, I 60 § återfinns mot gällande rätt svarande regler om bl, a. jämkning
av skadestånd. Den nuvarande regeln om högsta skadestånd på 200 kr, för
arbetstagare har behållits. Ny är regeln i paragrafens andra stycke att vid
bedömande av arbetstagares skadeståndsskyldighet särskild hänsyn skall tas till
de omständigheter som har framkommit vid överläggning enligt 43 § och de
verkningar som har följt av överläggningen. Enligt nyssnämnda paragraf är
arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation skyldiga att omedelbart ta upp
överläggning, om olovlig stridsåtgärd har vidtagits av kollektivavtalsbundna
arbets-

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 200

tagare,
och att gemensamt verka för stridsåtgärdens upphörande, I 61 §, som motsvarar 9
§ KAL, föreskrivs att om flera är ansvariga för skada, så skall
skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn
till omständighetema.

För egen del anser jag att principerna i
medbestämmandelagen om skadestånd och andra påföljder vid brott mot lagen eller
kollektivavtal bör kunna tillämpas också inom den offentliga sektom. Som chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har uttalat (bU, 1 avsnitt 11,8), är givetvis
inte sanktionerna det viktigaste för att åstadkomma en fredlig arbetsmarknad.
Mer betyder förhållandena på arbetsplatserna. Jag utgår från att det
arbetstagarinflytande som i olika former har utvecklats såväl hos staten som
hos kommunerna skall leda till att problem och missförstånd på arbetsplatserna
kan klaras av på ett smidigt sätt. Det är många gånger sådana omständigheter
som ligger bakom stridsåtgärder som saknar fackligt stöd. Sanktionerna tjänar
främst syftet att inskärpa vikten av att ingångna avtal skall hållas.

Inom
den offenfliga tjänstemannasektom gäller vissa speciella regler om rätten att
använda stridsåtgärder. Enligt dessa regler är det inte tillåtet för staten och
kommunerna att tUlgripa annan stridsåtgärd än lockout eller för
arbetstagarorganisation att vidtaga annan åtgärd än strejk i beslående
anställningsförhållande. Vidare, är sympatiåtgärder utanför det egna
avtalsområdet inte tUlåtna. För tjänstemän inom den offentliga sektorn råder
ett genereUt förbud mot stridsåtgärd, som inte är sanktionerad av
arbetstagarorganisation.

Som
framgår av vad jag har anfört i föregående avsnitt föreslår jag att
konflikträtten på det offentliga området skall utvidgas. Vissa begränsningar
slår dock kvar. De avser arbete som består i myndighetsutövning eller som är
oundgängligen nödvändigt för att genomföra myndighetsutövning. Dessutom
förbjuds stridsåtgärd med syfte att påverka inhemska politiska förhållanden.

På
det offentliga området behövs därför fortfarande särskilda sanktionsregler för
det fall att arbetsgivare, arbetstagarorganisation eller arbetstagare
br>'ter mot de speciella lagreglerna om stridsåtgärder. För sådana otillåtna
stridsåtgärder som här avses bör enligt min mening i princip gälla sanktion av
samma slag som för brott mot fredsplikten i medbestämmandelagen, dvs. koUektivavtalsrättsligt
skadestånd.

Vid
brott mot de föreskrifter i den nya lagen som reglerar rätten att gå till strid
bör således till att börja med gälla skadeståndsansvar för arbetsgivare och för
arbetstagarorganisation av i huvudsak den omfattning som nu gäller.
Arbetsgivaren bör sålunda liksom f. n. kunna åläggas skadestånd för otillåten
stridsåtgärd. Vidare bör skadestånd kunna drabba också arbetstagarorganisation,
som tar initiativ till sådan stridsåtgärd eUer understöder den eller underlåter
att söka hindra åtgärden eller verka för dess upphörande. En motsvarighet till
15 § tredje

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 201

stycket
StjL resp, 3 § tredje stycket KtjL bör därför föras in i den nya lagen.
Reglerna bör därvid anpassas till medbestämmandelagen (42 § första stycket).
Dessutom bör vissa andra skadeståndsregler gäUa för arbetsgivare och för
arbetstagarorganisation. Jag kommer strax tUl dem.

När det gäller skadeståndsansvaret för offentligt
anställd arbetstagare vid OtiUåten stridsåtgärd, får jag inledningsvis erinra
om att offentiig tjänsteman enUgt nuvarande bestämmelser får deltaga i strejk
endast efter beslut av den förening som har anordnat strejken (15 § andra
stycket StjL, 3 § andra stycket KtjL). ARK har inte föreslagit annan ändring i
dessa bestämmelser än att de skall utvidgas att gälla stridsåtgärd över huvud
taget. Jag delar denna inställning. Den föreslagna utvidgningen av
bestämmelsemas tillämpningsområde ligger i linje med vad jag föreslagit i
föregående avsnitt.

De nya föreskrifter som nu förordas innebär
liksom de nuvarande bl. a. förbud mot stridsåtgärd, som inte är
organisationsmässig. Reglerna skall tillämpas också utanför
kollektivavtalsreglerade förhåUanden. I fråga om vad som enligt allmänna
rättsgrundsatser kan anses gälla utanför sådana förhållanden får jag hänvisa
tUl avsnitt 11.6 i bilaga 1. De flesta fall av icke organisationsmässiga
stridsåtgärder torde vara olovliga redan på grund av reglema i medbestämmandelagen.
Jag avser härvid föreskriften i 41 § första stycket medbestämmandelagen om
förbud för arbetstagare, som är bundna av kollektivavtal, att vidtaga eller
deltaga i stridsåtgärd som inte i behörig ordning har beslutats av den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Den föreskriften är skadeståndssanktionerad
på samma sätt som den tidigare nämnda regeln i 42 § andra stycket. Sistnämnda
regel tar närmast sikte på det fallet att oorganiserade arbetstagare deltar i
olovlig stridsåtgärd, som har vidtagits av kollektivavtalsbundna
arbetskamrater. På det offentUga området riktar sig förbudet mot att deltaga i
stridsåtgärder utan facklig sanktion även till oorganiserade arbetstagare och
till dem som är medlemmar i icke kol-leklivavtalsbundna arbetstagarorganisationer.
Jag anser att granderna för medbestämmandelagens skadeståndsregler bör göras
tillämpliga i samtliga de fall där en arbetstagare på det offentliga området
vidtar eller deltar i stridsåtgärd utan facklig sanktion. Mål om skadestånd som
här avses bör handläggas av AD. Jag förordar alltså att bestämmelser av denna
innebörd förs in i den nya lagen.

Också på den offentliga sektorn bör givetvis i
fråga om stridsåtgärder som saknar fackligt stöd gälla den principen att
ansträngningarna i första hand skaU inriktas på att stoppa stridsåtgärden.
Skyldighet för offentlig arbetsgivare och för arbetstagarorganisation att
därvid ta upp överläggningar och att gemensamt verka för att stridsåtgärden
upphör bör föreligga, även om kollektivavtal inte gäller. Som förutsättning för
denna skyldighet bör därför gälla att det är organiserade arbetstagare som står
för stridsåtgärden. Jag föreslår att en föreskrift härom tas in i

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 202

den
nya lagen. Iakttar arbetsgivaren eller arbetstagarorganisationen inte denna
överläggningsskyldighet, bör skadestånd kunna åläggas den felande. Detta
stämmer överens med regleringen i medbestämmandelagen. Även i fråga om sådan
överläggning bör givetvis reglerna i 60 § andra stycket medbestämmandelagen ha
motsvarande tillämpning. Det innebär att vid bestämmande av arbetstagarens
skadeståndsskyldighet enligt första stycket i paragrafen särskild hänsyn skall
tas till de omständigheter som har kommit fram vid överläggningen och verkningarna
av överläggningen.

Har
arbetstagarorganisation anordnat eller föranlett stridsåtgärd som inte är
tillåten på grund av begränsningarna i rätten att vidtaga stridsåtgärder, bör
huvudregeln på samma sätt som vid brott rriot medbestämmandelagens
fredspliklsregler vara att enskild arbetstagare inte skall åläggas skadestånd
på den grund att han har deltagit i åtgärden. Det är en av principerna i
medbestämmandelagen att det skall vara organisationen som ensam bär det
rättsliga ansvaret, när den har tagit del i brott mot fredsplikten. För att
komma åt uppenbart illojala förfaranden, t. ex. då en grupp arbetstagare bryter
sig ur sin organisation och mer för skens skull bildar en förening, bör
emellertid i den nya lagen om offentlig anställning göras undantag från denna
princip för det fall att det föreligger synnerliga skäl för personligt
skadeståndsansvar. Det finns ett speciellt skäl för att välja denna
lagkonstraktion i StäUet för att, som i 59 § första stycket
medbestämmandelagen, göra frågan om skadeståndsbefrielse avhängig av att den
olovliga stridsåtgärden har anordnats eller föranletts av koUektivavtalsbunden
organisation eller denna överordnad organisation. Skälet är alt särreglerna om
stridsåtgärder och skadestånd på det offentliga området är avsedda att
tillämpas även där kollektivavtal inte gäller. Betonas bör alt det endast i
sällsynta undantagsfall torde finnas anledning att ålägga en offentliganställd
arbetstagare skadestånd på den grand att han har deUagit i organisationsmässig
stridsålgärd, som är otillåten.

Som
har nämnts i föregående avsnitt, införs på det offentliga området en regel att
om tvist uppkommer huruvida viss åtgärd är tiUåten enligt den nya lagen, så får
åtgärden inte vidtas förrän tvisten slutligt avgjorts. Också den regeln bör i
enlighet med ARK:s förslag sanktioneras med skadestånd.

Innan
jag lämnar reglerna om skadestånd, vill jag anföra följande. Det torde kunna
förekomma att en åtgärd står i strid såväl mot de speciella reglerna om rätlen
att använda stridsåtgärder på den offentliga sektorn som mot
medbestämmandelagens regler. I sådant faU gäller enligt den s. k.
tvåhundrakronorsregdn att ett och samma förfarande inte får leda till att en
arbetstagare åläggs högre skadestånd än 200 kr.

Som
jag har nämnt tidigare har ansvarsreglerna för offentliga funk-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 203

tionärer
nyUgen ändrats. Jag anser att det inte finns någon anledning att göra några
sakliga ändringar i dessa regler, som ju bara har tUlämpats en kort tid (se
vidare avsnitt 13,12,1,6).

En
remissinstans har berört problemet med att samordna disciplinpåföljden
löneavdrag med de föreslagna reglerna om skadestånd vid kollektivavtalsbrott.
Av principerna för det nya ansvarssystemet på det offentliga området följer
nämligen att det inte är uteslutet att disciplinpåföljd kan komma att åläggas
även för åsidosättande av förpliktelser som är bestämda i avtal, dock inte
fredspliktsbrott (jfr prop. 1975: 78 s. 159). Det lär i praktiken bli ytterst
sällsynt att sådana fall uppkommer. Bl, a, vill jag hänvisa till att
departementschefen i nyssnämnda prop, (s, 161) har framhållit alt
disciplinmedlet löneavdrag bör användas restriktivt. Dessutom är ju reglerna om
disciplinpåföljder dispositiva. Författningsbestämmelserna gäller endast om
frågan inte är reglerad i kollektivavtal. Jag anser alltså att några särskilda
samordningsregler inte behövs,

F, n, gäller att tjänsteman i vissa fall kan sägas
upp eller avskedas, om han deltar i stridsåtgärd utan fackligt stöd. Vid
bedömningen av frågan om uppsägning eller avskedande bör, som chefen för arbetsmarknadsdepartementet
har uttalat (bU, 1 avsnitt 11,8), i princip samma synsätt anläggas som vid
tUlämpningen av reglerna om skadestånd vid fredspliktsbrott. Härav följer bl.
a, att det inte kan komma i fråga att säga upp eller avskeda arbetstagare, som
har blivit befriad från skadestånd eller fått detta nedsatt. Däremot gäller
inte omvänt att arbetstagare får sägas upp eller avskedas, om skadeståndet
inte jämkas. Det är endast i mycket kvalificerade fall som uppsägning eller
avskedande blir aktuell. Jag anser att dessa principer bör tillämpas också inom
den offentliga sektorn.

13.11
Ställföreträdarlagen

SAV förhandlar och sluter avtal inte bara för
statligt anställda arbetstagare utan också för vissa andra arbetstagare med
statligt reglerade löner. Enligt lagen (1965: 576) om stäUf öre träd are för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m, m, (ändrad senast 1974: 1014) i det
följande kallad ställföreträdarlagen skall SAV sålunda på kommuns vägnar
förhandla och sluta avtal om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för
arbetstagare hos kommun som får bestämmas genom avtal och som enligt lag eller
särskilt beslut av riksdagen skall fastställas under medverkan av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer. Med kommun likstäUs
landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet,
skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa och annan aUmän inrättning (1 §).

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 204

Som exempel på lagar som på detta sätt grundar
behörighet för SAV att förhandla och sluta avtal i fråga om anstäUda hos kommun
eller därmed UkstäUda allmänna inrättningar kan nämnas lagen (1947: 275) om
kyrkomusiker och lagen (1962: 381) om allmän försäkring, I fråga om
riksdagsbeslut kan främst nämnas beslutet med anledning av prop, 1967:131 (SU
1967:134, rskr 327). Innebörden av detta beslut är i korthet att
ställföreträdarlagen är tillämplig på sådana avtalsbara anställnings- eller
arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun eller därmed likställd allmän
inrättning som senast vid utgången av år 1967 reglerades genom statiiga
bestämmelser. Det är på grand av detta beslut som SAV är behörigt enligt
stäUföreträdarlagen att sluta avtal om löner och andra allmänna
anställningsvUlkor för bl. a. lärama vid den kommimala grundskolan. Staten är
dock för den skull inte att anse som arbetsgivare för den anställde i
anställningsförhållandet. I fråga om t. ex. lärama har kommunen att ta
ställning till andra avtalsbara frågor än dem som jag nyss har nämnt, t. ex.
arbetsmiljöfrågor. Sådana frågor omfattas nämligen inte av
ställföreträdarlagen.

Den nu föreslagna medbestämmandelagen innebär
utökning av området för avtalsförhandlingar gentemot såväl staten som
kommunerna.

Ett av syftena med den lagen är att bereda
arbetstagama medbestämmande på vissa angivna områden, nämUgen i frågor om
ledningen och fördelningen av arbetet, ingående och upphörande av
anställningsavtal eller verksamhetens bedrivande i övrigt. Mellan parter som
träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor bör, om arbetstagarparten
begär det, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna
i frågor som jag nyss har nämnt (32 §). TiU denna bestämmelse har som jag
redan har nämnt (13.7) knutits en regel om kvarievande stridsrätt (44 §).

Medbestämmandelagen förutsätter således en viss
anknytning mellan avtal om medbestämmanderätt och avtal om löner och allmänna
anställningsvillkor. Det ankommer på arbetstagarorganisation att i sin bedömning
av avtalsyrkandena även väga in hur organisationen vill utnyttja möjUgheten att
tillämpa en kvarievande stridsrätl.

Principerna för medbestämmanderätten och den
därtill knutna kvarievande stridsrätten innebär därför att organisationerna
föratsätts rikta samtUga sina avtalskrav mot staten i fråga om arbetstagare som
omfattas av ställföreträdarlagen. Staten saknar dock möjlighet att med bindande
verkan i avtal ta upp frågor som för sitt genomförande är beroende av kommunal
huvudmans ställningstagande.

Beträffande väsentliga delar av den verksamhet för
viUcen ställföreträdarlagen gäller har det ställts under diskussion hur
statens och kommunernas engagemang bör avgränsas. Detta gäller sålunda såväl
grundskolan som gymnasieskolan. Det har med hänsyn härtill inte ansetts

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 205

lämpligt
alt nu till behandling ta upp frågan om statens befogenheter i
avtalssammanhang.

För att överbrygga de olägenheter som skulle kunna
uppstå genom det mellan staten och kommunerna delade ansvaret för berörda verksamhetsområden
bör inom ramen för det samarbete som äger rum mellan staten och kommunema i
lönefrågor m. m. byggas upp den förhandlingssamverkan som behövs,

13.12
Andra aktuella frågor

13.12.1
StatsanstäUda

13.12.1.1 Ällmänt
om statstjänstemän m, fl,

I det följande skall redovisas mitt
stäUningstagande tiU ARK-förslaget m, m. i vad avser återstående aktuella
frågor, närmast såvitt rör de StatsanstäUda, Utgångspunkten även härvidlag är
givetvis de principer för en ny förhandlingsrättsreform på den offentliga
sektorn som har angetts tidigare, SärskUt samråd har ägt rum, i de frågor som
har anknytning till RF med chefen för justitiedepartementet och i de frågor som
rör anställningsskyddet med statsrådet Leijon.

Först skall jag ta upp frågan om den nya lagstiftningens
tillämpning på statliga arbetare m. fl.

StjL omfattar som nämnts uteslutande tjänstemän (1
§). Det avgörs i och med anställningeii huravida arbetstagaren skaU anses som
tjänsteman och sålunda omfattas av StjL eller inte. Men numera skaU så gott
som alla arbetstagare hos statsmyndigheter under regeringen anställas som
tjänstemän (kungörelsen 1971: 940 om tjänstemannaanställning för arbetstagare
hos staten). Undantag görs dock bl, a, för däcks- och intendenturpersonal samt
motormän på statens fiskeriundersökningsfar-tyg. Denna specieUa grupp
statsanställda bör enligt min mening i fortsättningen omfattas av samma
lagregler som statstjänstemannen. Det innebär alt den nya lag om offentlig
anställning som jag föreslår bör gälla även för deras del. Däremot föreslås här
ingen ändring i fråga om sådana arbetstagare hos riksdagen eller dess
myndigheter som inte är tjänstemän. Inte heller beredskapsarbetare m, fl,,
vilkas anställande hos staten är att betrakta främst som en
sysselsättningsfrämjande åtgärd av tUlfällig eller i varje fall extraordinär
art, eller vissa lokalanställda utom riket bör omfattas av den nya lagen om
offentlig anställning, I fråga om sistnämnda båda undantagsgrupper får jag f,
ö, hänvisa till lagförslaget och till den följande specialmotiveringen,

13.12.1.2 TjänstetUlsättning
m, m.

Frågor om tjänstetUlsättning, anstäUningsform o, d,
behandlas i 49 §§ StjL,

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 206

I 4 § första stycket erinras om de föreskrifter
angående saklig grund för tjänstetUlsättning som finns i RF eller annan
författning. Därmed avses främst föreskriften i 11 kap, 9 § andra stycket RF
att vid tillsättning av statlig tjänst avseende skall fästas endast vid
sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, ARK anser att frågan om val
av sådan grand och om den närmare utformningen i skilda fall av de i RF angivna
grundema kan och bör föras över till det område som skall regleras genom
avtal.

Den
av ARK föreslagna ordningen är enligt min mening oförenlig med föreskriften i
11 kap. 9 § RF. Ändamålet med föreskriften är inte enbart eller ens primärt att
skydda arbetslagarintressena utan främst att tillgodose samhällets och de
enskilda medborgarnas intresse av att statliga tjänster tillsätts efter
objektiva grunder. Härav följer att det är en uppgift för det allmänna att
bestämma hur olika sakliga tillsättningsgrunder skall avvägas inbördes o. d.
Bestämmelsen i 4 § första stycket StjL måste alltså föras över till den nya
lagen. Med hänsyn bl, a. till vad som har uttalats under förarbetena till RF
torde man kunna utgå från att det vid bestämmandet av tillsättnings- och
befordringsgrunderna kommer all fästas stort avseende vid sådana sakliga
grunder som stämmer överens med den allmänna samhällsutvecklingen på det
personal- och arbetsmarknadspolitiska området (jfr prop. 1973: 90 s. 406). Det
kan t. ex. finnas skäl för regeringen att överväga en meritvärderingsföreskrift
av innebörd att fullgjort deltidsarbete i ökad utsträckning skall jämställas
med heltidsarbete, I detta sammanhang kan också erinras exempelvis om
cirkuläret (1972: 130) om anställning av straffade personer m, fl, inom staflig
och statsunderstödd verksamhet.

Tilläggas kan att inga väsenfliga personalpolitiska
förändringar på statens område bör ske utan medverkan från de fackliga
organisationernas sida. Med anledning av vad som från fackligt håll har förts
fram bl. a. under remissbehandlingen vill jag också framhålla att
lagstiftningen inte innebär något hinder för avtal om rätt för
arbetstagarorganisation att avge yttrande i tillsättningsärende. Ätt vissa, f.
n. författningsreglerade, turordningsfrågor i fortsättningen bör kunna bli
föremål för avtalsregle-ring inom de i RF, LAS och annan lag angivna ramarna
återkommer jag till i det följande (avsnitt 13,12,1,5), Vidare kan erinras om
de möjligheter som redan nu föreligger att ge myndighet en särskild sammansättning
vid prövningen av exempelvis tiUsättningsfrågor,

Villkor för innehav eller utövande av tjänst skall,
i den mån de inte framgår av särskilda bestämmelser (jfr även 4 § andra
stycket), enligt 4 § tredje stycket i allmänhet fastställas av regeringen eller
annan myndighet. Som exempel på behörighetsvUlkor anges i lagrammet villkor i
fråga om ålder, hälsotillstånd, kunskaper eller utbildning (jfr t, ex, 4 kap, 1
§ rättegångsbalken eller kungörelsen 1971: 1029 om behörighet tiU tjänst som
förste kansUst vid statiig myndighet). Pensionsålder tas därvid uttryckligen
undan från avtalsförbudet, ARK föreslår att de be-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 207

hörighetsviUkor
som inte är lagreglerade genomgående görs avtalsbara.

I sak vUl jag först framhålla att syftet med gällande
statliga behörighetsregler såsom också har betonats under remissbehandlingen
är att skydda det allmänna intresset av att de offentliga uppgifterna handhas
av tjänstemän med de kvalifikationer som behövs för deras arbetsuppgifter. Med
hänsyn härtiU och till behörighetsreglernas nära och naturliga samband med
frågorna om tjänstetillsättning och befordringsgrunder anser jag att det
allmänna fortfarande bör förbehåUas möjligheten att meddela sådana regler. Den
dispositivitet som f, n, föreskrivs i fråga om pensionsålder bör emellertid
kunna sträckas ut till att avse även viUkor som rör lägsta levnadsålder, t, ex,
sådana villkor som nu föreskrivs i- 5 § StjS (jfr däremot, i fråga om högsta
levnadsålder som villkor för innehav eller utövande av tjänst,-vad som
föreskrivs i kungörelsen 1973: 279 om förbud mot köns- eller
åldersdiskriminering vid tillsättning av tjänst, m, m,). En sådan utvidgning av
utrymmet för avtalsreglering kan inte anses strida mot strävandena att i skilda
sammanhang sänka eller slopa tidigare gällande undre åldersgränser,

I formfrågan bör framhållas att det skulle vara en
opraktisk lösning att i alltför stor utsträckning belasta lagstiftningen med
regleringen av särskilda behörighetsvillkor. Detta följer redan därav att denna
reglering ofta kan behöva förändras, exempelvis efter begäran av personalorganisationerna.
Villkoren måste alltså även i fortsättningen kunna regleras också i annan form
än genom lag. Det torde vara bäst förenligt med de regler för normgivning som
numera tillämpas alt villkoren i framtiden tas in i författning, I den nya
lagen bör därför sägas att angående ifrågavarande särskilda villkor för innehav
eller utövande av tjänst skall gälla vad som är föreskrivet i lag eller annan
författning. Detta innebär naturligtvis inte något hinder för en myndighet att
t, ex, i en platsannons uttrycka önskemål i fråga om sökandenas kompetens.

Enligt 5 § skall statlig tjänst i regel tillsättas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Det finns i andra
författningar också särskUda föreskrifter i frågan, t, ex, om att vissa
tjänster skall tillsättas av regeringen (se bl, a, 4 kap, 2.§
rättegångsbalken). Som ARK påpekar (s, 648) bör 5 § numera ses mot bakgrunden
av 11 kap. -9 § första stycket RF. Enligt ARK:s förslag bör emeUertid frågan om
ändringar i det nuvarande systemet rörande behörighet att besluta i
tillsättningsärenden allsidigt utredas (jfr s. 649), Frågan berör enligt ARK
ytterst frågan om ändring av grundlag.

Med den innebörd som måste ges åt den nämnda
föreskriften i RF saknas det enligt min menmg anledning att nu överväga någon
saklig ändring i vad som gäller i fråga om tillsättning av statlig tjänst. När
bestämmelsen i 5 § StjL förs över tiU den nya lagen, bör den dock utformas i
närmare anslutning till RF än f, n. Förslaget att utreda frågan om ändring i RF
m, m, kan av naturliga skäl inte övervägas i detta sammanhang.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 208

I 6§ meddelas bestämmelser om förfarandet vid
tjänstetiUsättning. Där slås fast bl. a. att tjänst skaU kungöras ledig tUl
ansökan, om regeringen inte bestämmer annat, och att kungjord tjänst i
allmänhet får tiUsättas endast med den som söker tjänsten inom föreskriven
tid. Frågan om ledigkungörande av vikariat regleras i 9 § första stycket. I
ARK:s förslag har både 6 § och 9 § första stycket fått utgå ur StjL.

Jag fuiner emeUertid att frågorna om
tUlsättningsfÖrfarandet, särskUt frågan om vilka stafliga tjänster som skall ledigkungöras,
har ett sådant samband med gmndlagsbestämmelserna om tjänstetUlsättning i 11
kap. 9 och 10 §§ RF, att de även i fortsättningen måste regleras i offentiigrättslig
ordning. Föreskriftema för ledigkungörande utgör sålunda i sig en väsentlig
förutsättning för en riktig tillämpning av bestämmelsen om
tillsättningsgrunderna. Detta måste beaktas också i den nya lagstiftningen.
Personalorganisationerna har fört fram förslag om att frågorna om förfarandet
vid tjänstetillsättning skulle regleras genom avtal i stället för i
offentUgrättslig ordning. Detta förslag kan Uka litet som det nyss anförda
förslaget om utredning övervägas i detta sammanhang. Redan här skall dock
strykas under att organisationemas krav på inflytande i hithörande frågor, t.
ex. i samband med den statliga omplaceringsverksamheten, bör kunna tillgodoses
även med den ordning som jag föreslår. Jag föratsätter givetvis att så också
sker. Vidare kan erinras om de nya regler som gäller enligt förordningen (1975:
441) om verkan av lönegradsändring av tjänst m. m. (jfr prop. 1975:1 bil. 2 p.
8). I fråga om tillsättandet av tjänster som byråchef eller avdelningschef
inom statsförvaltningen kan också erinras om att inrikesutskottet nyUgen har
uttalat att det finns skäl som talar för ett öppnare tillsättningsförfarande än
det som f. n. tillämpas för detta slags tjänster (InU 1975/76: 2).

Vid tillsättning av statliga tjänster används olika
s. k. anställningsformer, nämligen dels fullmakt och konstitutorial, dels
förordnanden av olika slag (7 § första stycket, 9 § andra stycket). Ordinarie
domartjänst skall tiUsättas med fullmakt och annan ordinarie tjänst med
fullmakt eller konstitutorial eller, om särskilda skäl föreligger, med
förordnande. Övriga tjänster skall tUlsättas med förordnande, likaså vikariat.
Fullmakt eller konstitutorial innebär att anställningen är varken tidsbegränsad
eller uppsägningsbar. Förordnande meddelas antingen för bestämd tid eUer tills
vidare (7 § andra stycket). Tillsvidareförordnande kan antingen meddelas utan
tidsbegränsning eller också begränsas att gälla längst tiU viss tidpunkt. I
regel skall förordnande ges utan tidsbegränsning. Förordnande för bestämd tid
eller tills vidare längst till viss tidpunkt får sålunda meddelas endast i
särskilda faU, som anges i lagrammet (7 § tredje stycket). Bestämmelsen
tillämpas enUgt praxis även för s. k. objektsanställ-ning (jfr 5 § andra
stycket LAS). Regeringen kan enligt 7 § tredje stycket meddela avvikande
föreskrifter (jfr även 2 § andra meningen LAS). Där särskilda föreskrifter har
meddelats, har det skett i nära samverkan

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 209

med
de statsanstäUdas huvudorganisationer. Jag syftar främst på kungörelsen (1974:
1007) om tidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m, m.
Förordnande som strider mot 7 § tredje stycket eller mot föreskrift som avses
där skall på yrkande av tjänstemannen förklaras gälla utan tidsbegränsning (7 §
fjärde stycket). Mål härom handläggs enligt LRA (51 § StjL),

Enligt vad som synes vara ÄRK:s mening bör frågan
om valet mellan de i 7 § angivna anställningsformerna i princip regleras genom
avtal, nämligen i den mån avtal inte gör intrång på statens rätt och möjlighet
att bestämma över myndighels verksamhet (s, 650), ARK synes anse att en sådan
ordning följer av förslaget till ändring i 3 §, även om 7 § första och andra
styckena som ARK föreslår behålls oförändrade. Ingen ändring föreslås i 9 §
andra stycket.

Vad först angår förordnande som ju i praktiken
har störst betydelse anser jag att det av ordningsskäl bör framgå av lagen
att förordnande av det ena eller det andra slaget liksom f, n, skall vara den
vanliga formen för anställning i statens tjänst. Däremot bör i fortsättningen
med hänsyn till mitt tidigare redovisade principiella ställningstagande
frågan om tidsbegränsning eller annan begränsning av förordnande inom LÄS
tillämpningsområde kunna regleras uteslutande av LAS (5 §) eller genom
kollektivavtal inom dess ram (3 § andra stycket).

Det anförda innebär alt SljL:s föreskrifter om
tidsbegränsning (7 § andra och tredje styckena samt hänvisningen till 7 § andra
stycket i 9 § andra stycket) inte bör föras över tiU den nya lagen. Däremot bör
av de skäl som angavs vid tillkomsten (prop, 1974: 174 s, 71) föreskriften
om särskild förklaring (7 § fjärde stycket) få sin motsvarighet i den nya
lagen, dock givetvis enbart med avseende på tidsbegränsning som strider mot LAS
eller mot kollektivavtal som avses där.

I fråga om "arbetstagare med företagsledande
eller därmed jämförlig ställning" är LAS inte tillämplig (1 § andra
stycket 1), Vilka tjänstemän som skall anses ha en sådan ställning belyses i
lagmotiven (InU 1973: 36 s. 28, jfr prop, 1973: 129 s, 230), Jag vill också
erinra om att tidsbegränsning enligt 7 § tredje stycket StjL är tillåten bl,
a, på grund av "arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet". Som
exempel på sådana fall nämns i motiven "vissa högre befattningar, där
förordnandetiden på grand av förtroendekaraktären har begränsats att gälla viss
tid" (prop. 1974: 88 s. 230), Vidare har regeringen, med stöd av sin
befogenhet enligt sistnämnda lagrum, föreskrivit att tidsbegränsning av
förordnande på tjänst under vissa förutsättningar får ske i fråga om "den
som intager verksledande eller därmed jämförlig ställning" (3 § första
stycket 1 i den förut nämnda kungörelsen 1974: 1007), Jag finner att sådana
förordnanden också i fortsättningen måste kunna tidsbegränsas enligt
regeringens bestämmande, exempelvis när det är motiverat av förtroendeskäl
eller andra liknande skäl. En föreskrift därom bör tas med också i den nya

14
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 210

lagen.
Däremot saknas anledning att i den lagen ta med någon motsvarighet till 7 §
andrafjärde styckena StjL, såvitt rör de verksledande m. fl. I sak torde en
sådan ordning inte innebära någon förändring för de berörda tjänstemannagrupperna.
Det får givelvis förutskickas alt de särskUda föreskrifter som kan behövas
liksom hittills meddelas efter samråd med de statsanställdas
huvudorganisationer. Förslaget innebär dock att ett tidsbegränsat förordnande i
förekommande faU får överklagas genom besvär av tjänstemannen i fråga. Han kan
naturligtvis också liksom f, n, föra talan vid AD resp, tingsrätt under
påstående, alt anställningen skall vara att anse som icke verksledande e, d,
och att reglerna i LAS således skall gälla.

Vad därefter angår den speciella anställningsformen
fuUmakt medför denna en trygghet som går längre än den LÄS erbjuder. Även om utvecklingen
inom många förvaltningsgrenar pekar på en avveckling av fullmaktsinstitutet,
synes någon anledning att nu helt slopa denna särskilda anställningsform inte
föreligga (jfr prop, 1974: 174 s. 50). Det har allmänt ansetts vara ett
samhällsintresse att ordinarie domare och vissa förvaltningstjänstemän innehar
ett särskilt anställningsskydd. I fråga om domarna torde detta framgå bl. a. av
att i RF har tagits in flera bestämmelser angående ordinarie domare (11 kap, 1
och 5 §§, jfr även 12 kap. 8 §), Den nuvarande regeln att ordinarie domartjänst
tiUsätls med fullmakt bör därför föras över till den nya lagen; beträffande
förvaltningstjänstemän bör frågan om vilka tjänster som skall tillsättas med
fullmakt regleras genom närmare föreskrifter av regeringen. Det synes nämligen
inte möjligt att i lagen uttömmande ange vilka tjänstemän detta skall gälla.
Det får förutsättas att sådana speciella tjänster som hittills har tillsatts
med fullmakt bl, a, en del högre tjänster i vilka ingår arbetsuppgifter av
rättsvårdande karaktär eUer annars med rättslig eller liknande anknytning
även i fortsättningen kommer att tiUsättas i samma ordning, i den mån
särskilda skäl inte föranleder annat (jfr 7 § första stycket StjL), Frågan om
vem som skall utfärda fullmakt får också regleras i administrativ ordning.

Det återstår att behandla den andra speciella
anställningsformen, konstitutorial. Denna anställningsform lär på statens
område numera förekomma relativt sällan utom i polisväsendet, affärsverken m,
m,

TUl skillnad från fullmaktshavaren har den
konstituerade tidigare kunnat dömas till avsättning i disciplinär ordning. Med
hänsyn bl, a, till de nya lagregler om disciplinansvar och avskedande som har
trätt i kraft den 1 januari 1976 (1975: 668) behöver konstitutorial inte längre
behållas. I dess ställe bör fortsättningsvis i förekommande fall fullmakt kunna
användas, när så anses lämpligt. En sådan begränsad utsträckning av fullmaktsinstitutets
användningsområde får godtas med hänsyn till den motiverade förenkling som
avskaffandet av konstitutorial medför, I fråga om tjänsteföreningsfallen får
jag hänvisa tUl vad jag anför i ett senare

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 211

avsnitt
(13,12,1,5), För de löpande konstitutorialen bör fortfarande nuvarande
föreskrifter tillämpas. Detta bör framgå av en särskild övergångsbestämmelse
tiU den nya lagen,

I detta sammanhang vill jag också behandla frågan
om de s, k, tjänstetyperna. Hos staten förekommer f. n, fem olika typer av
tjänst, nämligen dels ordinarie tjänst, dels extra ordinarie tjänst, extra
tjänst, arvodestjänst och göromålsförordnande (jfr 3 § StjS), Tjänstetypen är
av betydelse bl, a, för uppsägningstidens längd och vissa andra kollektivavtalsreglerade
frågor (jfr t, ex, 9 och 19 §§ AST), Äv 3 § andra stycket StjL följer alt
frågan om tjänstetyp enligt gällande rätt skall regleras i offentligrättslig
ordning (avsnitt 13,4,1),

I likhet med ARK (s, 650) anser jag att i
fortsättningen frågan om tjänstetyp bör regleras genom avtal, såvitt rör andra
tjänstemän än domare. Det bör således ankomma på avtalsparterna att avgöra i vad
mån det alltjämt skall förekomma olika typer av tjänst och vilken innebörd en
sådan indelning skaU ges. Detta följer i och för sig redan av mitt tidigare
redovisade ställningstagande därom att bestämmelsen om tjänsteorganisationens
utformning i 3 § andra stycket a skall sakna motsvarighet i den nya lagen.
Intresset av att vissa förvaltningstjänstemän, som f, n, innehar fullmakt,
också i fortsättningen åtnjuter en särskild anställningstrygghet kan, som nyss
har framgått, tUlgodoses genom alt dessa tjänstemän fortfarande anställs med
fullmakt, även där de inte uttryckligen benämns ordinarie. Med hänsyn främst
tUl RF:s föreskrifter angående ordinarie domare måste däremot frågan om vUka
domartjänster som skall vara ordinarie och rättsverkningarna härav fortfarande
regleras i offentiigrättslig ordning. Detta bör uttryckligen framgå av den nya
lagen, lämpligen genom en regel om att ordinarie domartjänst tillsätts med
fuUmakt och om att regeringen bestämmer vilka domartjänster som skall vara
ordinarie. En sådan regel har sin naturliga plats i lagen i anslutning tUl den
allmänna bestämmelsen om anstäUningsformen i statlig tjänst. Som nämnts kommer
jag senare till frågan om förening av tjänster (13,12,1,5),

De frågor om anställningsbevis som tas upp i StjL
{8 §) bör enligt ARK föras över tUl det område som regleras i avtal. Jag kan
biträda detta förslag. Den nyss anförda regeln bör aUtså inte längre tas upp i
lag. Alt märka är att beslut om anställning också i fortsättningen för ordningens
skull enligt allmänna förvaltningsprinciper torde böra meddelas skriffligen
även där detta inte följer direkt av 11 § aUmänna verksstadgan (1965: 600, 11 §
ändrad senast 1975: 1101) eller av andra bestämmelser,

I enlighet med ARK:s förslag får jag redan nu
anmäla att det i denna och andra anställningsfrågor kan finnas anledning för
mig att återkomma till regeringen med förslag om "interimistiska"
bestämmelser, som

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 212

i
samband med de nya reglernas ikraftträdande skall gälla i avvaktan på
kollektivavtal.

Frågan om tUlsättning av vikariat (9 §) har
behandlats nyss i samband med 6 och 7 §§,

13,12,1,3
Åligganden

I 1012 §§ StjL finns bestämmelser som mera allmänt
reglerar statstjänstemännens åligganden. I 55 § StjL finns dessutom ett
särskilt förbud att lämna tjänsten under krig eller krigsfara.

110 § första stycket sägs att tjänsteman skall
ställa sig till efterrättelse instmktion, arbetsordning och andra bestämmelser
om arbetet. Han är enligt detta lagrum också skyldig alt åtlyda de särskilda
föreskrifter rörande hans tjänsteutövning som kan ha meddelats. Vidare skall
han, enligt andra stycket, oberoende av fastställd arbetsfördelning lämna det
biträde som förman bestämmer.

Utöver bestämmelserna i 10 § finns för en del
områden andra allmänna bestämmelser om åligganden meddelade i lag och i annan
författning, t, ex, i rättegångsbalken i fråga om domare.

Grundläggande bestämmelser om myndigheternas
verksamhet finns föratom i StjL i de olika myndigheternas instruktioner och i
andra författningar som har utfärdats i administrativ ordning. Allmänna bestämmelser
om arbetet hos myndighetema finns också intagna i den tidigare nämnda allmänna
verksstadgan. Dessutom gäller de arbetsordningar och aUmänna bestämmelser i
övrigt om arbetet som myndigheterna utfärdar. Ofta utfärdas också särskilda
föreskrifter för vissa tjänstemän angående deras tjänsteutövning. Tjänsteman är
skyldig att följa även sådana föreskrifter. Alla dessa föreskrifter anger i
princip ramen för den enskUde tjänstemannens åligganden i tjänsten. Av 10 §
följer emellertid också att tjänsteman är skyldig att lyda en förmans order och
detta även om ordern mnebär alt tjänstemannen tas i anspråk för andra arbetsuppgifter
än dem som annars normalt ankommer på honom. På gmnd av regler som har
utfärdats med stöd av 10 § kan tjänsteman vara skyldig att finna sig i
långtgående ändringar av sina tjänstgöringsförhållanden. Han anses t. ex. vara
skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser om tjänstgöringsområde och
stationeringsort samt sådan vidsträcktare eller ändrad tjänstgöring hos
myndigheten, som inte i grand ändrar tjänstens beskaffenhet. Behovet av att
kunna omstationera tjänstemän har visat sig vara särskilt stort inom
utrikesförvaltningen, försvarsmakten och SJ. Ett sådant behov har också
framträtt i samband med omlokalisering av statlig verksamhet. Med de
begränsningar som följer av allmänna arbetstidslagen (1970:103, ändrad senast
1975: 728) och av avtal om undantag från lagen är tjänstemannen också skyldig
att efter förmans bestämmande utföra övertidsarbete och jourtjänst.

Att
lydnadsplikten enligt 10 § inte medför någon skyldighet att utföra

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 213

en
lagstridig handling eller att lyda en order som uppenbart inte har med tjänsten
att göra torde följa redan av allmänna rättsgrander (jfr även t. ex. 8 §
polisinstruktionen 1972: 511). Berör ordern ett avtalsreglerat område på
sådant sätt att tjänstemannen tvingas åsidosätta vad som åligger honom enligt
kollektivavtal eller utföra vad som inte ankommer på honom enligt avtalet, kan
han också vägra att lyda ordern.

Genom
en ändring i 3 § har frågor om ledning och fördelning av arbetet gjorts i
princip avtalstiUåtna fr. o. m. den 1 januari 1974. Bestämmelsen i 10 §
lämnades därvid utan ändring.

En
särskild straffsanktionerad lydnadsplikt gäller för krigsmän enligt 21 kap. 1
och 2 §§ brottsbalken. Om krigsman vägrar eller underlåter att lyda förmans
befallning, kan han dömas till disciplinstraff eller fängelse. Samma påföljd
gäller för det fall att han i stället otillbörligen uppehåUer befallningens
fullgörande. Som krigsmän anses bl, a, de som är anställda inom försvarsmakten
som officerare eller meniga. Regeringen får vidare förordna att även andra
anställda vid försvarsmakten skall anses som krigsmän i brottsbalkens mening
(21 kap. 20 § brottsbalken). Så har skett i kungörelsen (1968: 333) om
innebörden i rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman.

Enligt
de allmänna grunderna för arbetsrätten anses f. n. inom den privata sektorn av
arbetsmarknaden att en arbetstagares arbetsskyldighet följer direkt av
arbetsavtalet utan att frågan behöver ha fått en uttrycklig reglering i
avtalet. I den mån annat inte har avtalats, anses arbetsgivaren ha rätt att
leda och fördela arbetet på det sätt han finner bäst,

ARK
menar att grunden för statstjänstemannens lydnadsplikt på det avtalsbara
området i princip måste sökas i arbetsavtalet, sedan frågor om arbetets lednmg
och fördelning och därmed om åligganden i tjänsten genom nyss nämnda
lagändring i princip har hänförts till det avtalsbara området, I avsaknad av
uttryckliga regler i arbetsavtalen rörande tjänstemännens plikter finns enligt
ARK anledning räkna med att anställningsavtalen kommer att anses i viss
utsträckning ha hämtat sitt pliktinnehåll från det pliktsystem som tidigare
sanktionerades av ämbetsansvaret. Därutöver får man enligt ARK söka vägledning
i de allmänna principer rörande arbetsskyldighetens omfattning och rörande
arbetstagares pUkter i övrigt som har vuxit fram på den privata arbetsmarknaden.

ARK
vUl emellertid se hela det offentliga anställningsförhållandet som grandat på
avtal. Förekommande lydnadsplikt och arbetsskyldighet bör enligt ARK anses ha
sin grund i avtal även i fall där arbetsgivaren med stöd av 3 § StjL skall
kunna förfoga över viss arbetsledningsfråga. ARK föreslår därför att den
särskilda regleringen i 10 § upphävs. På det område som även vid tUlämpning
av 3 § blir fritt för avtal, torde enligt ARK de principer för bedömande av
arbetsskyldighetens omfatt-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 214

ning
som gjort sig gällande på den privata arbetsmarknaden komma att vinna inträde.
I avsaknad av uttryckliga avtalsbestämmelser får i kollektivavtalsbundna
förhåUanden ramen för myndighetens verksamhet och tjänstemannens allmänna
yrkeskvalifikationer antas bli avgörande för omfattningen av denna skyldighet
(jfr AD:s dom 1929 nr 29). Träffas avtal i arbetsskyldighetsfrågoma, blir
emeUertid enligt ARK läget ett annat. Den centrala betydelsen av den nya
avtalsfriheten enligt 3 § och av avskaffandet av 10 § är, menar ARK, att man
öppnar dörren för förhandlingar och avtal i hithörande frågor och att man
härigenom gör det möjUgt att även inom den offentliga sektorn tillämpa det
regelsystem, som med sikte på bl. a. frågor rörande arbetets ledning och
fördelning byggts upp i FKL.

Under remissbehandlingen har ARK:s förslag, alt den
särskilda regleringen av lydnadsplikten i StjL skall upphävas, godtagits av de
anställdas organisationer och av flera statsmyndigheter. Några myndigheter
menar dock att denna reglering bör behållas. De pekar på att det med hänsyn
till att myndigheternas verksamhet och organisation fortlöpande undergår
förändringar och till att denna verksamhet måste fullgöras i enlighet med RF
och andra författningsbestämmelser hittiUs har ansetts nödvändigt att
myndigheterna, utan inskränkningar genom avtal och utan rätt för
arbetstagarsidan att vidtaga slridsåtgärder, kan bestämma om de
arbetsuppgifter varje tjänsteman skaU utföra, om ändring av dessa
arbetsuppgifter och om tjänstgöringsort och verksamhetsområde. Det sätts
därför i fråga, om inte reglerna i 10 § bör behållas, i varje fall i den mån de
gäller frågor som rör myndighets verksamhet eller andra frågor som enligt den
av ARK föreslagna utformningen av 3 § eller annars skall vara undantagna från
avtalsområdet.

För
egen del får jag anföra följande.

Det synes f, n, råda en viss osäkerhet om hur långt
regleringen i 10 § sträcker sig. Frågan saknar emellertid enligt min mening
betydelse i detta sammanhang. Intresset bör i stället knytas till frågan huruvida
man på det statliga området behöver särskilt reglera frågor om åligganden i
tjänsten i offentligrättslig ordning på sätt som har skett i 10 §,

För att rätt kunna bedöma behovet av särskilda
offentligrättsliga föreskrifter i fråga om allmänna åligganden i tjänsten bör
man söka klargöra hur förhållandena, med godtagande av mitt förslag i övrigt,
skulle komma att gestalta sig utan sådana föreskrifter.

Det följer redan av avtalsrättens allmänna grunder
att en arbetstagare är skyldig att utföra det arbete som han har åtagit sig i
det anstäUningsavtal som gäller för honom och att han även i övrigt har att
uppfylla de särskilda åligganden som får anses innefattade i tjänsten.
Arbetstagaren är dessutom skyldig att utföra även armat arbete som står i
naturligt samband med arbetsgivarens verksamhet och som kan anses falla inom
arbetstagarens allmänna yrkeskvalifikationer (jfr AD:s nyss anförda

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 215

dom
1929 nr 29), På den stafliga sektorn torde detta gälla oavsett om arbetet
utförs i den egna tjänsten eller som vikarie för annan.

Åliggandena varierar naturligtvis från tjänst till
tjänst och från en verksamhetstyp tiU en annan. Sålunda måste det i många
tjänster anses ligga en ganska långt gående skyldighet att åtlyda
kommenderingar av den art som behövs för att myndighetens olika uppgifter skall
kunna fullgöras, även om inte detta sägs uttryckligen i anställningsavtalet. Behovet
att utnyttja kommenderingar är naturligtvis särskilt framträdande vid vissa
myndigheter, t, ex, inom försvaret och polisväsendet.

Jag har i det föregående slagit fast, att det
ankommer på de politiska organen eUer myndighet som de bestämmer att besluta om
myndighels verksamhetsort, I det statliga ansläUningsavtalet måste därför anses
ingå även en skyldighet för den anställde att "följa med", om det
allmänna beslutar om en omlokalisering av hans anställningsmyndighet. Naturligtvis
är han dock i en sådan situation oförhindrad att i stället lämna tjänsten efter
egen uppsägning. Under vissa förutsättningar kan han också begära alt få bli
omplacerad till annan statiig anställning (jfr omplaceringsförordningen 1974:
1006), Jag vUl i sammanhanget också erinra om att en arbetstagare naturligtvis
kan få andra arbetsuppgifter på grund av omplacering vid arbetsbrist
beträffande hans diltillsvarande arbetsuppgifter eUer på grund av att han inte
lämpar sig för de uppgifter som han innehar.

Avtal kan som har framgått av det föregående naturligtvis
inte träffas om sådana åligganden som kan finnas reglerade i tvingande lag. Har
arbetsskyldigheten i annat fall uttryckligen reglerats på visst sätt i avtal,
gäller naturligtvis den regleringen. Har avtal ännu inte träffats i frågan,
gäller i stället den administrativa reglering som kan finnas, I sista hand får
ledning hämtas från den hittills tillämpade ordningen för berörd arbetstagarkategori.

Det gäller alltså nu att med utgångspunkt i den
skisserade ordningen pröva behovet av en särskild lagreglering av frågan om
statstjänstemännens allmänna åligganden i tjänsten. Här bör då erinras om att
enligt mitt förslag en särskUd lagreglering och annan offentligrättslig
reglering som hänger samman med den statliga verksamhetens särart alltjämt
kommer att finnas kvar i en del ämnen som visserligen inte direkt reglerar
frågor om åligganden men som ändå har en klar anknytning tiU det offentliga
anställningsförhållandet, t, ex, frågor om tjänstetillsättning. Jag vill vidare
framhålla att det f, n, inte finns någon offentligrättslig reglering av
arbetsskyldighetsfrågor på det kommunala tjänstemannaområdet i allmänhet.
Något behov av en sådan reglering har inte heller påståtts föreligga.

Del nu presenterade reformförslaget på det
offentliga området har utformats med beaktande bl. a. av den politiska
demokratins krav. Dessa

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: lOS
Bilaga 2 Finansdepartementet 216

krav
kan enligt min mening tiUgodoses även om den särskilda, offentligrättsliga
regleringen i 10 § av frågor om åligganden i statlig anställning inte får
någon motsvarighet i den nya lagen. Med hänsyn härtill och tUl det starkt
uttalade kravet från de offentiiganställdas organisationer att i ökad grad få
träffa avtal om tjänsteåligganden ansluter jag mig tUl ARK:s förslag i aktueUt
avseende. Således bör den särskilda regleringen i 10 § slopas.

Det har från en del håll hävdats att ett sådant
slopande skulle få ogynnsamma konsekvenser för försvarsmaktens del. Under
remissbehandlingen har sålunda krav på ett bibehållande av en
offentligrättslig reglering i denna del rests främst från militär sida, ÖB
hävdar exempelvis att det allmännas krav på lydnad och arbetsprestation inom
försvaret skulle motivera en särskild lagreglering av frågan.

Jag vill i detta sammanhang först hänvisa tiU det
straffansvar för brott mot lydnadsplikt av krigsman som följer av 21 kap, 1 och
2 §§ brottsbalken. Ett slopande av den offentligrättsliga regleringen av lydnadsplikten
i 10 § medför inte något hinder mot att tillämpa ett sådant straffansvar även
i fortsättningen. Ätt redan arbetsavtalet inom bl, a, försvarets område får
anses innebära ett åtagande från tjänstemannens sida att även under normala,
fredliga förhållanden följa de order och föreskrifter som har tillkommit för
att möjliggöra verksamheten har jag redan framhållit. En särskUd reglering av
sådana frågor finns f, n, i tjänstereglementet för försvarsmakten. Det får
anses att anställningsavtal inom försvaret normalt innefattar åligganden av
den art som har tagits in i reglementet.

Vidare får jag här erinra om den särskilda
tjänsteplikt vid krig eller krigsfara till vars närmare utformning jag
återkommer i det följande. Här kan också pekas på exempelvis lagen (1942: 87)
med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras
verksamhet vid krig eller krigsfara m, m, (ändrad senast 1953: 51), Frågan om
att under krig, krigsfara e, d, skapa särskilda åligganden för dem som är
verksamma inom försvarsmakten torde åtminstone delvis få lösas utanför
tjänstemannalagstiftningens ram. Det ligger sålunda i sakens natur att denna
lagstiftning liksom exempelvis medbestämmandelagen främst är inriktad på
andra situationer.

Jag finner på grund av vad jag nu anfört att
förhållandena inom försvaret inte f, n, motiverar någon särlagstiflning i
fråga om de försvars-anställdas åligganden i tjänsten. Jag kommer i det
följande till frågan om förflyttning av personal inom försvaret (avsnitt
13.12.1.5). Frågan om förbud för statstjänstemän i allmänhet alt lämna sin
tjänst vid krig eller krigsfara (55 §) behandlas sist i detta avsnitt.

Därmed
lämnar jag 10 § och därtUl anslutande frågor.

I 11 § behandlas frågan om statstjänstemännens
skyldighet alt utöva annan statiig tjänst än den egna. Första stycket ålägger
tjänsteman en

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 217

allmän
skyldighet att som vikarie eller annars för kortare eller längre tid utöva
annan tjänst än sin egen enligt bestämmelser som regeringen meddelar. EnUgt
tredje stycket är vissa tjänstemän skyldiga att i den mån regeringen
föreskriver utöva icke statlig tjänst vid vissa myndigheter eUer inrättningar.
Sådan föreskrift får dock meddelas bara om särskUda skäl föreligger.

I
18 § StjS föreskrivs att innehavare av ordinarie, extra ordinarie eller extra
tjänst är skyldig att med frånträdande av utövningen av tjänsten utöva annan
ordinarie, extra ordinarie eller extra statlig tjänst hos myndighet eller
inrättning inom samma verksamhetsområde eUer bestrida göromål som ankommer på
innehavare av sådan tjänst hos myndighet eller inrättning inom området.
Deltidsanställd tjänsteman är inte skyldig alt fullgöra tjänstgöring av större
omfattning än som åligger honom i hans egen tjänst. Tjänsteman är dock inte
skyldig att under längre tid än sammanlagt tre månader av samma kalenderår
utöva högre tjänst eller bestrida göromål som ankommer på innehavare av sådan
tjänst. Detta gäller inte när aspirant på ordinarie eller extra ordinarie
tjänst förordnas alt utöva nämnda tjänst eller när innehavare av tjänst i
befordringsgång förordnas att utöva tjänst med likartade arbetsuppgifter i
högst samma lönegrad som den högsta tjänsten i befordringsgången.

Enligt
19 § StjS får tjänsteman som inträtt i disponibUitet åläggas att utöva staflig
tjänst.

Från skyldigheten att utöva annan tjänst bör
skiljas skyldigheten för fuUmaktshavare m. fl. och för krigsmän att i vissa
fall låta sig förflyttas till annan tjänst (34 § första och andra styckena).
Till frågan om förflyttning återkommer jag som nämnts i samband med
behandlingen av anställnings upphörande m. m. (13.12.1.5).

ARK
anser att bestämmelserna i 11 § första och tredje styckena bör slopas och
frågan om skyldigheten att utöva annan tjänst sålunda regleras i avtal. Om
bestämmelserna tas bort, kan visserligen rättsläget enligt ARK i avsaknad av
kollektivavtalsbestämmelser synas i viss mån oklart, när det gäller att
avgöra hur långt "utövningsskyldigheten" skall anses sträcka sig vid
tillämpning av de principer som gjort sig gällande på den privata
arbetsmarknaden. Skäl kan emellertid anföras för att skyldigheten i varje faU
har det innehåU som redovisas i 18 och 19 §§ StjS, Dessa paragrafer behöver
enligt ARK inte avskaffas i och för sig för att 11 § första och tredje styckena
StjL skall utgå. De får dock inte annan funktion än att spegla det rättsläge
som gäller så länge uttryckligt avtal inte träffats. Vägran att åtiyda ett
korrekt "utövnings"-beslut blir sålunda teoretiskt sett ett avtalsbrott
och inte ett brott mot StjS, anför ARK,

Under
remissbehandlingen har ARK:s förslag att slopa den särskilda regleringen i 11 §
såvitt avser flertalet frågor om skyldigheten att utöva annan tjänst i
huvudsak lämnats utan erinran. En remissinstans sät-

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 218

ter
dock i fråga, om inte regleringen bör behållas i den mån den gäller frågor som
rör myndighets verksamhet eUer.andra frågor söm skall regleras offentligrättsligt.

För egen del finner jag i linje med mitt förslag
att den särskUda regleringen i 10 § i fråga om statstjänstemans åligganden i
tjänsten skall upphävas att också regleringen i 11 § första och tredje
styckena om statstjänstemans skyldighet att utöva annan tjänst bör kunna
slopas.

Utöver de regler om utövningsskyldigheten som jag
nu har behandlat innehåller 11 § vissa särskilda regler för domare {andra
stycket). I andra stycket första meningen begränsas skyldigheten för innehavare
av ordinarie domarljänst att utöva annan tjänst till att avse bara lika hög
eUer högre domartjänst vid' den domstol han tillhör. Enligt andra stycket andra
meningen är dock annan ordinarie underrättsdomare än lagman skyldig alt
dessutom tjänstgöra som ledamot i.annan underrätt inom samma hovrättsområde vid
handläggning som kräver flera lagfarna domare än en.

Bestämmelsen i 11 § andra stycket första meningen
om att ordinarie domare inte är skyldig att utöva annan staflig tjänst än
jämställd eUer högre domartjänst vid den domstol han lUlhör är enligt ARK attse
mot ' bakgrund av stadgandet i 11 kap. 5 § RF att utnämnd ordinarie domare i
princip inte får förflyttas till annan tjänst. Detta förbud mot förflyttning
har enligt ARK inte ansetts böra kunna kringgås genom att domare görs
tjänstledig från sin tjänst och åläggs att eventuellt under begränsad tid
utöva en annan tjänst. Regeln i 11§ andra stycket första meningen har enligt
ARK kommit till för att utesluta möjligheten att kringgå grundlagen. Den bör
därför enligt ARK behållas.

På de skäl som ARK anför finner jag att nämnda
regel bör tas med i den nya lagen. I sitt remissvar sätter JO i fråga, huravida
regelns hittillsvarande utformning låter sig väl förena med den numera
gällande ordningen, alt ordinarie domare i länsskatterätt och länsrätt tillika
är tjänsteman i länsstyrelsen och har att handlägga ärenden där. Den omständigheten
att ordinarie domare i länsskatterätt och länsrätt innehar tjänst, som inrymmer
både domaruppgifter och förvaltningsuppgifter inom länsstyrelsen, skall
emellertid enligt prop, 1971: 14 (s, 80) anses medföra alt sådan domare
jämlikt 11 § andra stycket första meningen inte är skyldig alt utöva annan
statiig tjänst än jämställd eUer högre domar-tjänst vid länsstyrelsen. Också
enhgt min mening är en sådan tolkning väl förenlig med lagregeln i befintligt
skick.

När det gäller 11 § andra stycket andra meningen
betonar ARK att bestämmelsen kom tiU i samband med 1971 års tingsrättsreform
för alt tillgodose vissa underrätters behov av domarpersonal. Eftersom tingsrättsreformen
nu hunnit prövas och inte synes ha vållat några problem som kräver alt
bestämmelsen behålls, menar ARK att den kan utgå. Några remissinstanser betonar
emellertid att det förhållandet att bestäm-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 219

melsen
kanske aldrig uttryckligen har åberopats ingalunda kan tas till intäkt för en
förmodan att bestämmelsen skulle vara överflödig. Genom att de berörda känner
till bestämmelsen fungerar den nämligen som en garanti för att ordinarie domare
skall finnas till förfogande när detta krävs. Det sätts i ett yttrande också i
fråga, om inte tjänstemannalagsliftningen alltjämt bör vara utformad så, all
formella garantier föreligger för att den i rättegångsbalken föreskrivna
sammansättningen alltid skall kunna åstadkommas.

Syftet med regeln i fråga är att göra det möjligt
att tillämpa domför-helsreglerna i tvistemål också vid underrätter där det
finns för få lagfarna domare för att domfört antal skall uppnås (jfr prop,
1969: 44 s, 262), ARK:s uppfattning att regeln kan slopas synes med hänsyn till
bestämmelsen i första meningen kunna leda till att domare aldrig skulle kunna
utnyttjas i annan underrätt. Liksom flera remissinstanser föreslår jag därför
att den nuvarande regleringen i 11 § andra stycket andra meningen behålls i den
nya lagstiftningen. Jag erinrar om att föredraganden redan i propositionen
1969: 44 (s, 262) strök under att möjligheten att för sådant ändamål anlita
andra ordinarie domare bör tas i anspråk bara när annan godtagbar lösning av
domförhetsprobleriiet saknas i det enskilda fallet. Vidare framhölls att en
sådan planering bör eftersträvas att det i god tid blir klart för vederbörande
domare vilken eller vilka dagar han behöver räkna med att tjänstgöra vid annan
underrätt. Detta sades vara motiverat både av personliga hänsyn och med tanke
på att domaren behöver planera arbetet i den egna domstolen med beaktande av
att tillfällig tjänstgöring vid annan domstol kan bli aktuell,

I 12 § behandlas tjänstebostadstvång m. m. Enligt
12 § är tjänsteman skyldig att bo i anvisad bostad (tjänstebostad) eller att bo
på viss ort, om detta föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Sådan skyldighet får dock föreskrivas bara om det är av väsentlig
betydelse för tjänsten. Anmärkas kan att sådana bostads- och ortsföreskrifter
f, n, är relativt säUsynta,

ARK föreslår att 12 § får utgå ur StjL, Förslaget
har i denna del inte tagits upp av mer än en remissinstans. Denna sätter i
fråga, om staten inte bör ha kvar möjUgheten att bestämma att en anställd skaU
bo på viss ort eller inom viss region, eftersom tjänstebostadstvånget kan vara
betingat av myndighetens speciella verksamhet.

Med hänsyn till frågans beskaffenhet finner jag, i
likhet med ARK, att den utan olägenhet bör kunna lämnas över till
avtalsreglering. Till undvikande av missförstånd viU jag framhåUa att jag
därmed inte avser att föreslå någon ändring i fråga om den reglering av
kostnader m. m. för tjänstebostäder som finns i lagen (1970: 940) om kyrkliga
kostnader.

Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra om
bestämmelsen i 55. §, vari föreskrivs att tjänsteman inte får lämna tjänsten,
om riket kommer i krig. Regeringen får vidare enUgt 55 § förordna alt förbudet
skall gälla

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 220

också
när riket är i krigsfara. Sådant förordnande förfaUer dock, om det inte
underställs riksdagen inom viss tid. ARK föreslår inte någon ändring i fråga
om denna paragraf.

De av särskilda förhållanden föranledda
föreskrifterna i 55 § bör också enligt min mening tas med i den nya
lagstiftningen. Med hänsyn till den nya RF bör därvid dock vissa formella
ändringar göras.

13.12.1.4 Bisysslor
m, m,

I 13 § meddelas ett förbud för statstjänstemän att
inneha s, k, förtroendeskadliga bisysslor. Denna paragraf har efter särskild
utredning (SOU 1969: 6) fått ändrad lyddse fr. o, m. den 1 juli 1970 (prop,
1970: 72, 2LU 52, rskr 286).

Enligt 14 § får statstjänsteman inte utan
regeringens tillstånd uppbära sådana gåvor eller donationsmedel m, m, som kan
vara förenade med hans tjänst,

I fråga om bestämmelserna i 13 och 14 §§ är någon
ändring i sak inte aktuell. De bör således föras över till den nya lagen. Härav
framgår att frågorna också i fortsättningen skaU regleras i offentligrättslig
ordning. Jag får i övrigt hänvisa till den efterföljande specialmotiveringen i
denna dd.

13.12.1.5 Anställnings
upphörande, turordningar m. m.

Skiljande från statlig tjänst kräver enligt 29 §
(se 1975: 668) stöd av föreskrift i StjL, dock att i fråga om
tillsvidareförordnad tjänsteman även uppsägningsbestämmelsema i LAS äger
tiUämpnihg, De åsyftade föreskrifterna i StjL avser olika slag av
tvångsenfledigande, nämUgen förutom avskedande, som berörs i det följande
avsnittet uppsägning från arbetsgivarens sida (30 § första och andra
styckena), entledigande vid bestämd ålder i vissa fall eller vid sjukdom m, m,
(31, 32 §§), försättande i disponibUitet (33 §) och förflyttning (34 §), I
samma del av StjL behandlas också anställnings upphörande på annat sätt än
genom skiljande från tjänst, dvs, automatiskt upphörande av tidsbegränsad anställning
(30 § tredje stycket), frivUlig avgång vid bestämd ålder (31 §) och entledigande
på egen begäran (35, 36 §§),

Liksom ARK anser jag att den nuvarande
uppsägningsbestämmelsen i 30 § första stycket vid överförandet till den nya
lagen lämpligen bör förenklas så, att däri enbart sägs att uppsägning av
tjänsteman, som är förordnad tills vidare, skall ske skriftligen för att vara
giltig, I frågan om uppsägning bör i övrigt hänvisas tiU LAS, såvitt gäUer
annan tjänsteman än sådan som intar verksledande eller därmed jämförlig
ställning. De föreskrifter i StjL som rör tUIsvidareförordnade tjänstemän i
verksledande e, d, ställning (JO § andra stycket) bör däremot få sin direkta
motsvarighet i den nya lagen. Behålls bestämmelsen i 2 § andra meningen LÄS
angående avvikande föreskrifter i fråga om statligt reglerad tjänst.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 221

bör
härvid behållas också möjligheten för regeringen att meddela processuella
föreskrifter m, m,

ARK
föreslår att StjL skall ändras så, att LAS regler om upphörande av
visstidsanställning blir tillämpliga också på statstjänstemän med tidsbegränsat
förordnande (jfr 6 § andra stycket LÄS), I det föregående har jag förordat att
frågan om tidsbegränsning eUer annan begränsning av förordnande på statiig
tjänst fortsättningsvis skall regleras genom kollektivavtal inom ramen för LÄS
(avsnitt 13,12,1,2), Jag finner i konsekvens därmed och i anslutning till
ARK-förslaget, att bestämmelserna i LÄS bör träda i stäUet för StjL:s regler om
upphörande av anställning för bestämd tid eller tills vidare längst tUl viss
tidpunkt. Någon motsvarighet till 30 § tredje stycket behövs alltså enligt min
mening inte i den nya lagen (jfr prop, 1974: 88 s. 233),

Bestämmelserna om entledigande vid viss ålder eller
vid sjukdom m, m, {31 och 32 §§) bör utan ändring i sak tas in i den nya lagen,
likaså bestämmelserna om försättande i disponibUitet {33 §).

Förflyttningsinstitutet
irmebär en form av entledigande, men samtidigt en form av tjänstetillsättning
{34 §). På förut anförda skäl anser jag mig därför inte kunna biträda ÄRK:s
förslag att göra frågan om förflyttning helt beroende av vad som kan bestämmas
i avtal. Intresset av att den statliga förvaltningsorganisationen skall kunna
utvecklas på det sätt som staten finner bäst förenligt med samhällets behov
talar sålunda för att det behövs en viss, i lag angiven modifiering av den
särskilda trygghet i anställningen som åtnjuts av en förvaltningstjänsteman med
fullmakt. Mot bakgrand av bl, a, hänvisningen i 34 § tredje stycket till RF:s
föreskrift om förflyttning av ordinarie domare synes dessutom kunna göras
gällande att ett slopande av 34 § första och andra styckena skulle komma i
konflikt med 11 kap, 10 § RF, Som nämnts föreskrivs nämligen där, att
grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning skall meddelas
i lag. Vidare bör, med hänsyn tUl den speciella verksamhet som bedrivs inom
försvaret, frågan om förflyttning inom försvarsmakten av tUlsvidareförordnad
arbetstagare som är krigsman alltjämt regleras i offentligrättslig ordning.
Eftersom det inte rör fuUmaktshavare, bör en sådan reglering emellertid i
fortsättningen när frågan om ordinarieskap skall regleras genom avtal, såvitt
rör förvaltningstjänster kunna ske genom regeringsföreskrifter. Jag vill i
sammanhanget särskilt betona att de övriga inskränkningar som enligt 34 §
gäller för användningen av institutet förflyttning bör gälla också i
fortsättningen (jfr även 11 §).

Vad
som nu har anförts bör beaktas i den nya lagen.

Egen
uppsägning regleras, som nyss nämnts, i 35 och 36 §§. Såvitt gäller den som är
förordnad antingen tUls vidare längst tiU viss tidpunkt (35 §) eller också för
bestämd tid (36 §), kan hänvisas tiU vad jag nyss anfört om att 6 § andra
stycket LÄS bör träda i stället för StjL:s mot-

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 222

svarande
regler. Inte heller när det gäller den som har fullmakt eller tidsobegränsat
förordnande (35 §) anser jag att det i fortsättningen vid sidan av LAS och
kollektivavtal behövs någon reglering i materiellt hänseende av frågan om
uppsägning från arbetstagarens sida. Av ordningsskäl bör emellertid det
skriftlighetskrav som f, n, stäUs upp för vissa fall av egen uppsägning (35 §)
sträckas ut tiU att gälla generellt, dvs, också för viss-tidsförordnad
arbetstagares begäran om entiedigande i förtid. En föreskrift av sådant
innehåll bör alltså tas in i den nya lagen. Det sagda innebär att det i övrigt
blir avtalsparternas sak att i den mån det är möjligt enligt LÄS (jfr 6 §
tredje stycket) i avtal reglera frågan om statlig anställnings upphörande
efter egen begäran, t, ex, vad som i fortsättningen skall fordras för att en
visstidsförordnad arbetstagares yrkande om förtida entledigande skall kunna
bifallas (jfr 36 § StjL),

I 38 c § första stycket finns f, n, ett
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om anställnings upphörande
vid otillåten förening av tjänster, m, m. Frågan om själva upphörandet bör
enligt min mening regleras i den nya lagen. Godtas mitt förslag att frågan,
huruvida en tjänst skall tillsättas med fullmakt, fortfarande skall regleras
offentligrättsligt, bör detsamma gälla ordinarie domares eller annan
fuUmakts-havares rätt att inneha ytterligare tjänst, I övrigt anser jag, liksom
ARK, att hela frågan om tjänsteförening, dvs, rätteri att ha flera
anställningar, kan regleras i kollektivavtal i fortsättningen. En sådan reform
innebär en klar utvidgning av utrymmet för avtalsreglering i förhållande till
vad som gäUer f, n,

I detta avsnitt återstår att behandla reglerna om
turordningar vid uppsägning och vid återanställning.

Jag finner därvid att de särregler om turordning
vid uppsägning på grund av arbetsbrist sorn återfinns i 41 § och 42 § andra
stycket numera kan föras över till avtalsområdet, givetvis inom ramen för LAS,
Föreskriften i 39 § första meningen om LAS tillämplighet bör inte heller
behållas längre. Den nuvarande föreskriften att tjänstemans plats i turordning
för uppsägning skall bestämmas med hänsyn även till kravet att myndigheten på
ett riktigt sätt fullgör rättskipnings- eUer förvaltningsuppgift {42 § första
stycket) bör däremot av de skäl som åberopades vid dess tillkomst stå kvar i
lag, dvs, föras över tUl den nya lagen (prop, 1974: 174 s. 56). Detsamma gäller
de formeUa föreskrifterna i 40 och 43 §§. Vidare bör föreskriften att
turordningsreglerna i LAS i allmänhet skall tillämpas också på tjänsteman i
verksledande eller därmed jämförlig ställning {39 § andra meningen) tas med i
den nya lagen. Det sagda gäller också på den statliga undervisningssektorn (jfr
f. n. Övergångsbestämmelserna till kungörelsen 1974: 1015).
Utbildningsutskottet har emellertid särskilt framhållit vikten av att
turordningsreglerna för lärare utformas så att kvaliteten på undervisningen
säkerställs (UbU 1975/76: 15 s. 10, riksdagens protokoU 1975/76: 38).

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 223

I fråga om företrädesrätt till ny anställning
(återanställningsrätt) får jag åberopa vad jag förut har anfört, när det gäller
tillsättning av tjänst (13.12,1,2), De bestämmelser som har närmast anknytning
därtill bör således med hänsyn till grundlagen föras över till den nya lagen.
Jag syftar på bestämmelser i 4446 och 49 §§. Däremot bör de regler som avser
bestämmandet av turordningen för återanställning på samma sätt som
turordningsreglerna vid uppsägning kunna utgå ur den särskilda lagstiftningen
för offentliganställda. De frågor som f, n, regleras i 47 och 48 §§ bör i enlighet
därmed kunna regleras genom avtal, så långt detta är möjligt enligt LAS, Detta
gällei också inom den statliga undervisningssektorn.

Jag vill slutligen även i detta sammanhang erinra
om att det bör ankomma främst på regeringen att överväga i vad mån
föreskrifter kan behövas i avvaktan på kollektivavtal på de områden som görs
avtalsbara, exempelvis när det gäUer anstäUnings upphörande i förtid, förening
av tjänster eller turordning för uppsägning eller för återanställningsrätt.
Redan meddelade föreskrifter av detta slag bör kunna äga fortsalt giltighet i
den mån de inte strider mot den nya lagen eller mot kollektivavtal eller annan
föreskrift [jfr StjS; även t. ex. förordningen (1975: 587) om överläggning
enligt 41 eller 47 § statstjänstemannalagen (1965: 274), m. m., förordningen
(1975: 387) om turordning vid uppsägning av lärare vid universitet eller
högskolor, m. m,],

13,12.1.6
Disciplinansvar m. m,

I samband med att ämbetsansvaret har avskaffats fr,
o, m, den 1 januari 1976 har StjL tUlförts en rad nya regler, främst, under de
båda rubrikerna Disciplinansvar och avskedande samt Åtal och avstängning m. m.
(bl.a, 1827, 34 a, 37, 38, 38 a, 38 b, 53, 53 a och 54 §§; jfr prop, 1975: 78,
JuU 22, rskr 212). Vid tiUkomsten av det nya sanktionssystemet anfördes under
riksdagsbehandlingen våren 1975 bl. a. att utgångspunkten för utformningen av
ett sådant system självfallet liksom tidigare måste vara samhäUsmedlemmarnas
intresse av att de offentiiga funktionerna utan ovidkommande hänsyn fullgörs på
ett riktigt sätt. och all förvallningstjänstemännen är självständiga och
oväldiga, även om detta grundläggande skäl för en särbehandling av den
offentiiga tjänsten i viss mån hade avtagit i styrka allt eftersom ett likartat
intresse hade gjort sig gällande också beträffande den privata verksamheten
(JuU 1975: 22 s. 100). Enligt utskottets mening borde det sålunda även inom
ramen för en ordning, som grundas på en mera privaträttslig syn på den
offenfliga tjänsten, vara möjligt att tUlgodose rimliga rättssäkerhets-och
effektivitetskrav såväl från allmän synpunkt som från den offenllige
arbetsgivarens och den enskilde arbetstagarens synpunkt (s. 101).

Vad som sålunda anfördes som motiv för de nya
lagreglerna är enligt min mening till aUa delar aktueUt också i detta
sammanhang. Riksdags-

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 224

behandlingen
ger f, ö, inte något stöd för antagandet att riksdagens avsikt har varit att
de nya reglerna skulle förändras i samband med de överväganden som kunde
föranledas av ARK:s betänkande av den 21 december 1974 (SOU 1975: 1),

De nya regler om disciplinansvar och avskedande
samt om åtal och avstängning m, m, som tUlfördes StjL fr, o, m, den 1 januari
1976 bör därför enligt min mening föras över till den nya lagen, i allt
väsentligt utan ändring i sak. Jag vill emeUertid i detta sammanhang på nytt
erinra om lagrådets påpekande av de formella brister som numera vidlåder StjL
(prop. 1975: 78 s. 245). Dessa bör vid överförandet naturligtvis avhjälpas så
långt det är möjligt utan ytterligare utredning.

13.12.1.7
FormeUa frågor

I 1 kap. 2 § andra stycket LRÄ föreskrivs f, n, att
LRÄ inte skall tillämpas på mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos
arbetsgivare som avses i 1 § KtjL, när tvisten rör fråga som inte får regleras
i avtal eller fråga som får regleras i avtal men är reglerad i annan författning
än lag.

Slopandet av det särskUda avtalsförbudet i
tjänstemannalagarna och den utvidgade förhandlingsrätten i bl, a, rättstvister
föranleder vissa ändringar i LRA, Dessa ändringar, som bl, a, avser 1 kap, 2
§, har chefen för arbetsmarknadsdepartementet behandlat i bil, 1,

I 50 § första stycket StjL föreskrivs att rätten
att anföra besvär över myndighets beslut enligt StjL eller enligt bestämmelse
som har meddelats med stöd av StjL inte får inskränkas utan stöd i lag. Med
hänsyn bl, a, till den föreslagna nya lydelsen av LRÄ saknas anledning att föra
över bestämmelsen till den nya lagen,

I 50 andra stycket hänvisas i fråga om talan mot
beslut av riksdagens organ till särskilda bestämmelser. Denna föreskrift bör
föras över till den nya lagen.

Mål om skadestånd på grund av brott mot de
särskilda föreskrifterna i 16 § StjL om förbud mot stridsåtgärder i vissa fall
skall f, n., enligt 51 § första stycket StjL, prövas direkt av AD, dvs. även om
tvisten rör oorganiserad arbetstagare. Jag har i det föregående föreslagit alt
en mot 16 § svarande reglering skall tas in i den nya lagen. Också en
proces-suell bestämmelse av motsvarande innebörd som 51 § första stycket bör
därför tas in i den nya lagen,

I 51 § första stycket föreskrivs vidare att mål om
tillämpningen av föreskrifterna i StjL om bl, a, disciplinansvar, avskedande,
avstängning och uppsägning skall handläggas enligt LRA trots att frågor därom
är avtalsförbjudna. Med den ändring av LRA som chefen för arbetsmarknadsdepartementet
föreslår i bU. 1 följer emeUertid omedelbart av den lagen att sådana frågor
skall handläggas enligt LRA, Den särskilda föreskriften i 51 § första stycket
behöver därför inte få någon motsvarighet i den nya lagen.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 225

Tvister om företrädesrätt till ny anställning på
det statliga området skall enligt gällande ordning prövas genom besvär. Sådana
tvister har nämligen inte tagits med i uppräkningen i 51 § första stycket av
tvister som skall handläggas enligt LRA. Därför föreskrivs i 51 § andra stycket
att 42 § LAS, vari hänvisas till LRA, inte skall tillämpas i fråga om tvist som
rör företrädesrätt till ny anställning. Med hänsyn till utformningen av de nya
reglerna om prövningsordningen torde det inte behövas något uttryckligt
undantag från 42 § LAS i den nya lagen. Föreskriften i 51 § andra stycket kan
därför slopas.

Här skall vidare tas upp en speciell fråga,
nämligen regleringen av det administrativa förfarandet vid vissa tvångsåtgärder
riktade mot justitie-råd eller regeruigsråd.

Enligt 12 kap. 8 § andra stycket RF skall fråga,
huruvida ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten enligt vad därom är
föreskrivet skall skiljas eUer avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att
undergå läkarandersökning, prövas av högsta domstolen på talan av JO eller JK.
Av förarbetena tUl denna grundlagsföreskrift (prop, 1973: 90 s, 442) framgår
att med skiljande från tjänst här åsyftas dels avskedande, dels
"tvångspensionering", dvs, tvångsenfledigande vid viss ålder eUer vid
sjukdom m, m, (jfr 31 och 32 §§ StjL, även prop, 1975: 78 s, 256). Här kan
anmärkas att rätten tUl pensionsförmåner normalt regleras i kollektivavtal. Av
nämnda förarbeten framgår vidare att grundlagsföreskriften inte är avsedd att
hindra att i vanlig lag införs bestämmelser om prövning i administrativ
ordning av frågor om tvångsentledigande, avstängning eUer läkarundersökning.
Ett administrativt beslut om entledigande, avstängning eller läkarundersökning
får emellertid inte utan vederböran-des samtycke gå i verkställighet förrän
högsta domstolen har fastställt beslutet. Frågan huravida och i vilken
utsträckning sådan administrativ prövning borde införas skuUe enligt
föredragande departementschefen övervägas i annat sammanhang.

Det åsyftade administrativa förfarandet regleras f.
n. i StjL. Bestämmelserna härom är av förhåUandevis invecklad art. De innebär
i huvudsak följande.

Fråga om tvångsentledigande av tjänsteman som
regeringen tUlsätter - bl. a. justitieråd eUer regeringsråd på grand av att
tjänstemannen har uppnått viss ålder (31 §) eller att hans arbetsförmåga har
förlorats eller satts ned (32 § första stycket) skaU enligt 37 § andra stycket
prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Fråga om
tvångsentledigande av bl. a. fuUmaktshavare, som har blivit ur stånd att
fullgöra tjänsten tillfredsställande (32 § andra stycket), skall enligt samma
lagrum prövas av regeringen. Avser entledigandebeslut enligt 31 eller 32 §
justitieråd eller regeringsråd, får beslutet emellertid verkställas först sedan
det har prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i

15
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 226

54
§ (34 a § andra stycket). Jag återkommer strax till sistnämnda bestämmelser.

Enligt
38 § första stycket gäller beträffande justitieråd och regeringsråd en
särskild ordning också för prövning förutom av fråga om åtalsanmälan av
fråga om avskedande, avstängning eller läkarundersökning. Beslut om avskedande
(22 §) skall sålunda meddelas av högsta domstolen i enlighet med 54 §, likaså
sådant beslut om avstängning som avses i 26 §. Sådant beslut om avstängning som
avses i 27 §, däremot, meddelas av regeringen, men får å andra sidan inte
verkstäUas föirrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen (27 §
första stycket andra meningen, jfr prop. 1974: 174 s. 83). Beslut om
läkarundersökning (27 §) meddelas också av regeringen och skall likaså prövas
av högsta domstolen, innan det får läggas till grund för avstängning (27 §
sista stycket andra meningen). Beträffande läkarundersökning hänvisas i angivna
lagrum tUl 54 §.

Av 54 § framgår att mål om avskedande, avstängning,
läkarundersökning eller skiljande från tjänst (22, 26, 27, 31 eller 32 §)
beträffande justitieråd eller regeringsråd prövas av högsta domstolen på talan
av JO eller JK enligt 57 kap. rättegångsbalken (jfr 3 kap. 3 § andra stycket
samma balk, prop. 1974: 35 s, 106).

Hithörande
frågor har nyligen varit föremål för riksdagens behand

ling (jfr prop. 1974: 174 s. 82, 83, 1975: 78 s, 204). Trots detta finns det

enligt min mening anledning att i detta sammanhang genomföra en viss

förenkling av gällande ordning, givetvis inoni ramen för föreskriften i

12 kap. 8 § andra stycket RF. . -

Jag
anser sålunda att angivna frågor i fortsättningen utan olägenhet bör kunna
prövas omedelbart av högsta domstolen i tvistemålsordning på talan av JO eller
JK, dvs. utan föregående administrativt beslut. Det innebär ett slopande av den
förberedande administrativa prövning som enligt StjL skall äga rum i fråga om
avstängning eUer läkarundersökning enligt 27 § och i fråga om skiljande från
tjänst enligt 31 § dier enligt 32 § första eUer andra stycket. Som framgått
saknar enligt StjL denna prövning motsvarighet i fråga om avskedande enligt 22
§ eUer avstängning enligt 26 §. En ordning som den förordade synes med hänsyn
till frågornas beskaffenhet mer ändamålsenlig än den nuvarande, samtidigt som
den lika väl tillgodoser de krav som stäUs i RF.

Däremot
föreslås inget ändrat förfarande i fråga om frivillig avgång från tjänsten.
Slutgiltigt beslut i anledning av egen begäran om entledigande bör alltså
också även fortsättningsvis kunna meddelas i administrativ ordning.

Det
anförda innebär sammanfattningsvis att det beträffande justitieråd eller
regeringsråd enligt min mening är tillräckligt att fråga om avskedande,
avstängning eller läkarandersökning eller om skUjande från tjänst i samband med
pensionering prövas som tvistemål omedelbart av

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 227

högsta
domstolen enligt 3 kap. 3 § andra stycket och 57 kap. rättegångsbalken. I den
nya lagen bör därför uttalas att frågan prövas enligt särskUda bestämmelser.
Därjämte bör för tydlighets skull föreskrivas att prövningen skall ske i
tvistemålsordning, dock att de i 29 kap. rättegångsbalken för brottmål
föreskrivna omröstningsreglerna skall tillämpas. Att talan skall väckas av JO
eller JK framgår av den anförda bestämmelsen i 12 kap. 8 § andra stycket RF.

Jag
lämnar därmed denna speciella fråga (se vidare lagförslaget).

Enligt 56 § StjL meddelar regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer ytterligare föreskrifter för tillämpningen
av StjL. Det förhållandet att regeringen har en direkt på RF grundad rätt
att,meddela verkställighetsföreskrifter gör det överflödigt att förse den nya
lagen med en bestämmelse av det innehållet. Denna rätt kan regeringen.i sin lur
utan särskilt bemyndigande överlåta på underlydande myndighet.

I övrigt bör de formella bestämmelserna i StjL
enligt min mening kunna föras över till den nya lagen i stort sett oförändrade.
De särskilda omröstningsreglerna {38 a §) bör emellertid utsträckas till att
gälla också i fråga om entiedigande. En sådan reform ligger i linje med den
moderna synen på anställningstryggheten i offentlig tjänst. Vissa andra jämkningar
bör också göras. De kommer att redovisas i det lagförslag som jag avser att
lägga fram och i specialmoliveringen därtill. Dessutom bör bestämmelserna i den
nya lagen ordnas mer systematiskt än f. n. Även därom får jag hänvisa tiU
nämnda lagförslag.

13.12.2
Kommunanställda m. fl.

13.12.2.1
AUmänt om kommunaltjänstemän m. fl.

Det återstår att behandla vissa delar av ÄRK:s
förslag, såvitt rör de kommunanställda m. fl. Även i dessa frågor utgår jag
från de tidigare angivna principerna (13.2).

F. n. reglerar som nämnts KtjL vissa grundläggande
anställningsvillkor för tjänstemän hos vissa icke-statliga offentliga
inrättningar, främst kommuner och landstingskommuner. I övrigt hör tUl KtjL:s
tillämpningsområde tjänstemännen hos kommunalförbund, församlingar, kyrkliga
samfälligheter, skogsvårdsstyrelser, aUmänna försäkringskassor samt, enligt
regeringens bestämmande, andra allmänna inrättningar. En del av de tjänstemän
som omfattas av KtjL har sina avlöningsförmåner statligt reglerade, bl. a.
lärarna inom det kommunala undervisningsområdet. 1 de följande avsnitten tar
jag särskUt upp en del frågor som rör vissa av de tjänstemannagrupper som nu
omfattas av KtjL. Jag vill också fästa uppmärksamheten på att - till skillnad
mot vad som gäller på statens område det hos kommunerna och landstingskommunerna
finns stora arbetstagargrupper som inte är anställda som tjänstemän. De
omfattas således inte av KtjL. TUl frågan i vad mån den nya lagen bör omfatta
även dessa grapper kommer jag strax (13.12.2.2).

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 228

Den nuvarande regleringen i KtjL som för lärare
m. fl. kompletteras i annan författning är som nämnts av betydligt mindre
omfång än den i StjL. Förutom föreskrifter om tiUämpningsområdet (1 §) finns i
KtjL sålunda främst regler om avtalsförbud och om arbetskonflikter (2-5 §§).
Dessa har jag redan behandlat (13.4, 13.9). I fråga om särskild överläggning i
rätlstvister (7 §) får jag också åberopa vad som har anförts tidigare om att
delta institut kan utgå (13.5).

Under remissbehandlingen av ÄRK:s betänkande har
föreslagits en lagbestämmelse om särskilda vUlkor för innehav eller utövande av
ickestatlig tjänst (jfr 4 § StjL). I fråga om statligt reglerad sådan tjänst
delar jag uppfattningen att offentligrättslig reglering bör gälla beträffande
särskilda villkor för tjänst och att detta bör komma tUl uttryck i den nya
lagen. Detsamma bör gälla i fråga om befordringsgrunder för sådan tjänst. Jag
återkommer till dessa frågor i det lagförslag jag avser att lägga fram.

I övrigt får jag hänvisa till lagförslaget och tUl
den följande specialmoliveringen.

För en del kommunanställda, t. ex. inom
sjukvårdsområdet, gäller särskilda lagregler rörande bl. a.
anstäUningsvUlkoren. De berörs inte av detta förslag.

13.12.2.2
Kommunalarbetare

Som jag tidigare har framhållit, faller en
betydande del av arbetstagarna hos kommunerna och landstingskommunerna utanför
KtjL:s tillämpningsområde. Främst gäller detta de omkring 300 000 kommunalarbelama,
som alltså formellt inte omfattas av KtjL:s begränsningar i avtals- och
konflikträtten.

Detta förhåUande torde emeUertid inte innebära att
utrymmet för koUektivavtal på kommunalarbetarområdet är obegränsat. Den kommunala
demokratin sådan den kommer till uttryck i RF och i kommunallagama med deras
bestämmelser om bl. a. uppgiftsfördelning medför självfallet vissa
begränsningar.

Enligt min mening bör i dessa avseenden i den
kommande lagstiftningen någon skiljeUnje över huvud taget inte upprätthållas
mellan tjänstemän och arbetare. Det utslagsgivande bör vara vad den offentliga
verksamhetens särart påkallar, dvs. arbetsuppgiftemas beskaffenhet, inte
beskaffenheten av arbetstagarnas anställning e, d. För detta synsätt talar
också att det många gånger kan vara ett tillfälligheternas spel huruvida den
ena eller den andra arbetstagargrappen har kommit att intaga
tjänstemannaställning eller inte. Det förefaller också rimligt att så långt
möjligt likartade lagregler gäller för alla löntagargrupper med gemensam
arbetsplats, t, ex, ett sjukhus.

Den
av mig föreslagna lagen om offentUg anställning skall inte inne-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 229

hålla
någon motsvarighet tUl det särskilda avlalsförbud som för kommunaltjänstemännens
del f. n. gäUer enligt 2 § KtjL. Den ordning som i detta hänseende skall
tillämpas på det kommunala och landstingskommunala området bör sålunda kunna
omfatta både tjänstemän och arbetare utan åtskiUnad.

Det
förhållandet att kommunalarbetarna i dag inte omfattas av KtjL markerar deras
särställning i ytterUgare ett viktigt hänseende, nämligen i vad rör rätten att
använda stridsåtgärder. Kommunaltjänstemännens konflikträtt är i dag enligt 3 §
KtjL begränsad till strejk och nyanställningsblockad, och vad angår
sympatiåtgärder får sådana tillgripas bara till förmån för andra arbetstagare
inom den sympatistridandes eget avtalsområde. För kommunalarbelama däremot
gäller inte dessa begränsningar. I den allmänna diskussionen har särskilt
möjligheten att vidtaga sympatiåtgärder tUl förmån för grupper utanför det egna
avtalsområdet framhållits som värdefull.

Inte heller bedömningen av vilka stridsåtgärder som
kan tillåtas på den offentliga sektorn bör, som jag ser det, bygga på en
indelning av arbetstagarna alltefter anställningens art. Här liksom i fråga om
övriga lagregler måste de intressen som reglerna avser att skydda ges den avgörande
betydelsen.

I det föregående har jag föreslagit en utvidgning
av konflikträtlen för tjänstemännens del (jfr 13.9), De begränsningar som skall
finnas kvar avser, förutom stridsålgärder med inhemskt politiskt syfte, enbart
sådant arbete som består i myndighetsutövning eller som är absolut nödvändigt
för att genomföra myndighetsutövning. Klyftan meUan denna utvidgade rätt att
vidtaga stridsåtgärder i egen sak eller som sympatiåtgärd och de
möjligheter till stridsålgärder som f. n. föreligger för kommunalarbetarnas del
torde vara ganska obetydlig i praktiken. Med hänsyn härtill och till fördelarna
av en enhetlig reglering för samtliga grupper anser jag beträffande
konflikträtlen liksom beträffande förut berörda frågor att kommunalarbelama och
övriga kommunanställda bör likställas. En sådan lösning synes också vara
förenlig med Svenska kommunalarbetareförbundets inställning sådan denna har
kommit till uttryck under remissbehandlingen av ÄRK:s förslag och under
lagstiftningsarbetet i finansdepartementet.

Äv vad jag har sagt om de två f. n. viktigaste
särskiljande frågorna avtalsutrymmet och konflikträtlen följer
sammanfattningsvis att jag för min del anser att det inte längre är motiverat
att behålla en lagstiftning som i desssa hänseenden uteslutande gäller
tjänstemän och inte andra kommunalt anställda. De regler om arbetskonflikter m.
m. som skall tas upp i lagen om offentlig anställning framgår av lagförslaget.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 230

13.12.2.3
Lärare m, fl.

För tjänstemän inom KtjL:s tUlämpnmgsområde med
statiigt reglerade avlöningsförmåner gäller i regel kompletterande
bestämmelser i KtjS eller andra administrativa författningar (jfr 4,4,1), Så är
bl, a. fallet med skolledare och lärare inom den kommunala grundskolan och
gymnasieskolan (jfr skolförordningen).

ARK:s förslag i denna del innebär att de
bestämmelser i KtjS som fortfarande anses böra tillhöra det offentiigrättsliga
området skall föras över tiU KtjL (722 §§ enhgt förslaget). Dessa bestämmelser
skaU enligt förslaget i regel ha sin motsvarighet i StjL,

Jag delar som nämnts (13,4.3) ARK:s uppfattning att
de grundläggande bestämmelserna också för kommunaltjänstemän m. fl. inom det
statligt lönereglerade området i princip bör ges i lag. Sådana bestämmelser
bör således i regel tas in i den nya lagen. Även i fortsättningen måste
emellertid i vissa ämnen kompletterande regler kunna meddelas i arman
författning än lag. Jag syftar på återstående bestämmelser av den art som har
funnits i KtjS (jfr prop. 1973: 90 s. 306) eller i skolförordningen etc,

I anslutning till föreskriften i 11 kap. 6 § tredje
stycket RF därom, att förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning kan
lämnas över till förening m. fl. endast genom lag, bör för lärartjänster o. d.
i den nya lagen föreskrivas att de skall tiUsättas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer, om annat inte är särskUt föreskrivet i lag.
För de fall av tUlsättning av statligt reglerade tjänster vid privata skolor m.
fl. som inte kan anses utgöra myndighetsutövning enligt RF bör dock i den nya
lagen ges möjlighet att meddela särskilda föreskrifter också i annan
författning än lag. Liksom f. n, kan förutsättas att delegering tUl annan
myndighet än regeringen skaU användas i stor utsträckning.

Efter förebild av 11 kap. 9 § andra stycket RF bör
i fråga om andra statiigt reglerade tjänster än de rent statUga i den nya lagen
föreskrivas att vid tjänstetUlsättning avseende skall fästas endast vid sakliga
grunder, såsom förtjänst och skicklighet (jfr avsnitt 13,12.1.2). Det torde
endast innebära en klargörande kodifiering av de principer som i allmänhet
tiUämpas exempelvis på lärarområdet. F. ö. får jag i fråga om tjänstetillsättning
m. m. hänvisa till vad jag har anfört tidigare beträffande det statliga
området.

Även i fråga om bestämmelsen i 15 § KtjS om arbets-
och lydnadsplikt för tjänsteman får jag göra motsvarande hänvisning (avsnitt
13.12.1.3).

Nuvarande föreskrifter i KtjS om förbud att inneha
s. k. förtroendeskadliga bisysslor (16 §) och att uppbära gåvo- eller
donationsmedel m, m, (17 §) bör föras över till den nya lagen (jfr 13.12.1.4).
Föreskrifterna i KtjS om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan och
avstäng-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 231

ning
m, m, (1826 §§ m, fl,) bör likaledes upphöjas till lag och alltså föras över
tUl den nya lagen (jfr 13,12,1,6).

Enligt KtjS (35 §) kan tjänsteman skiljas från
tjänsten dvs. tvångsentledigas bara med stöd av bestämmelse i KtjS eller, i
fråga om uppsägning av den som är förordnad tUls vidare, även med stöd av
bestämmelse i annan författning, ARK vill ändra detta så tUl vida, att
skiljande från tjänsten skulle kunna ske bara med stöd av bestämmelse i KtjL
eller i annan lag. För egen del anser jag att nuvarande föreskrift utan saklig
ändring bör föras över till den nya lagen. Med hänsyn främst till det
tjänstesystem som f, n. tiUämpas bl, a, på det kommunala lärarområdet synes
det sålunda befogat att i speciella fall föreskrifter om skiljande från
statligt reglerad tjänst Uksom hittills skall kunna meddelas också i
administrativ författning (jfr t, ex. 17 kap. 49 a § skolförordningen, se 1975:
269),

I fråga om reglerna om turordning vid uppsägning på
grund av arbetsbrist (4448 §§ KtjS) har jag samma instäUning som när det
gäller statstjänstemännen (avsnitt 13,12,1,5), Flertalet av dessa regler bör
således göras avtalsbara inom ramen för LAS. Turordningsbestämmelserna för
återanstäUning (4954 §§) bör också i väsenflig utsträckning kunna utgå och
hithörande frågor regleras i LÄS resp. kollektivavtal på samma sätt som jag har
föreslagit för statstjänstemännens del. De regler om turordning vid uppsägning och
återanställning som enligt mitt förslag skall tas in i den nya lagen bör dock
gälla också för lärare och andra som har statUgt reglerad anställning. Därvid
är att märka att turordningsreglerna i KtjS och LAS f, n. inte tiUämpas på
skolledare eller lärare inom undervisningsområdet (punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till kungörelsen 1974: 1017 om ändring i KtjS), Något
motsvarande undantag bör alltså inte göras i fortsättningen. Frågan i vad mån
det behövs särskilda föreskrifter i avvaktan på kollektivavtal får i första
hand lösas av regeringen. Redan meddelade administrativa föreskrifter om
turordningar e, d, bör som har framhållits i fråga om de statsanställda
kunna äga fortsatt giltighet i den mån de inte strider mot den nya lagen eller
mot avtal.

Enligt 56 § KtjS skall liksom enligt 51 § StjL
tvister i vissa avtalsförbjudna frågor handläggas enligt LRA, I fråga om den
ordning för prövningen av tvister som föreslås gälla i fortsättningen får
hänvisas till förslaget (bU, 1) tUl ändring i LRÄ (jfr 13,12.1,7),

13.12.2.4
Kyrkoanställda

I fråga om de kyrkoanstäUda innehåller ARK:s
betänkande inga särskilda förslag.

När det gäller t. ex. församlingspräster bör
framhållas att deras anställningsförhållanden f. n. regleras dels i lag,
delvis av kyrkolags natur,

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 232

dels
bl, a, i administrativa specialförfattningar innehållande hänvisningar till
KtjS, För en del andra personalkategorier inom kyrkokommunerna saknas sådana
specialförfattningar (jfr SOU 1972: 37 s, 128).

Något hinder att tillämpa den av mig i det
föregående föreslagna regleringen även på de anställda inom församlingar och
kyrkliga samfälligheter synes inte föreligga, såvitt gäller arbetskonflikter
och skadestånd. I fråga om dem som är anställda som präster är jag inte beredd
att föreslå att den nya lagen skall omfatta andra ämnen än de nyss angivna.
Övriga ämnen i lagen får alltså för deras del t. v. liksom nu regleras i
särskild ordning (jfr även förslaget till lag med bemyndigande att meddela
föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan). I fråga om andra
kyrkligt anställda, t. ex. kyrkomusiker, bör den nya lagen däremot genomgående
tiUämpas på samma sätt som i fråga om t. ex, de kommunala lärarna. Den bör
således därvid omfatta alla statligt reglerade anställningar, I den mån det
för kyrkomusikerna behövs särregler i förhållande till LAS regler om turordning
vid uppsägning och om återanställningsrätt (jfr punkt 3 i
övergångsbestämmelserna lUl kungörelsen 1974: 1017) får sådana meddelas i
särskild ordning,

13.12.2.5
Försäkringskasseanställda, skogsvårdsstyrelseanställda m. fl.

ARK har inte särskilt tagit upp de av KtjL
omfattade arbetstagargrupper som utgörs av anställda hos de allmänna
försäkringskassorna eller hos skogsvårdsstyrelserna eller andra liknande
rättssubjekt, t. ex. vissa privatskolor och museer.

I fråga om de anställda hos allmänna
försäkringskassor gäller speciella regler. Vissa av tjänstemämien har statligt
reglerade anstäUningsförmåner och omfattas i högre grad än de övriga av
administrativa bestämmelser. Mellan de bägge kategorierna kan trots detta i
princip inte sägas råda någon mera betydande skiUnad i fråga om anställnings-
och arbetsvillkoren. Dessa stämmer f. ö. i stort sett överens med statstjänstemännens
villkor.

I sitt yttrande över ARK:s betänkande anför
riksförsäkringsverket bl. a, att samma regler bör gälla för alla tjänstemän vid
försäkringskassorna och alt anställningsförhållandena därvid bör regleras i
enlighet med vad som tUlämpas för tjänstemän hos staten.

Enligt mina ställningstaganden i det föregående bör
en i stort sett en-heflig lagreglering gälla inom hela det statiigt
lönereglerade området. Innehållet i den nya lagen bör emellertid vara sådant
att del kan läcka också hela försäkringskasseområdet. Därför föreslår jag att
den nya lagen i sin helhet får omfatta varje slag av anställning hos allmän
försäkringskassa, oavsett huravida anställningen är statligt reglerad eller
inte, F, ö, torde en motsvarande enhetlighet böra eftersträvas i fråga om den
reglering som fordras för att fylla ut lagbestämmelserna. En sådan reform
tillgodoser de önskemål som har uttalats under remissbehandlingen och torde
vara väl förenlig med såväl allmänna synpunkter som de an-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 233

ställdas
intressen. Den påverkar givelvis inte på något sätt kassornas ställning.

I fråga om anställda hos skogsvårdsslyrelser bör
enligt min mening gälla samma lagregler som för de kommunanställda. De bör
således också omfattas av den nya lagens allmänna del. Med undantag för beredskapsarbetare
torde f. ö. redan nu alla arbetstagare hos skogsvårdsstyrelserna på samma
sätt som arbetstagare hos staten vara anställda som tjänstemän.

Motsvarande bör gälla anställda hos andra
icke-statliga allmänna inrättningar, såvitt nu är i fråga (jfr 1 § KtjL). För
statligt reglerad anställning bör dessutom den speciella delen av den nya
lagen äga tillämpning.

13.13
Följdlagstiftning

Genomförs mitt förslag tUl lag om offentlig
anställning, föranleder delta en del följdändringar av formeU beskaffenhet i
annan lagstiftning.

Vidare föreslås en särskild lag med bemyndigande
att meddela föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan. I fråga om
bakgrunden till detta förslag får jag hänvisa tUl specialmotiveringen.

14
Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om offentlig anställning,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst,

6. lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva
läkaryr-ket,

7. lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet all utöva
tandlä-karyrket,

8. lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket
m. m.,

9. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242),

10. lag om ändring i lagen (1975: 689) om tystnadsplikt för vissa tolkar
och översättare,

11. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som präst
i svenska kyrkan.

Äv lagförslagen har det under 1 angivna upprättats
i samråd särskilt med cheferna för justitie-, finans-, utbildnings-,
arbetsmarknads- och

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 234

kommundepartementen
samt statsråden Leijon och Hjelm-Wallén. De under 24 angivna lagförslagen har
upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet och det under 11
angivna förslaget i samråd med statsrådet Gustafsson.

Förslagen bör fogas till regermgsprotokoUet i detta
ärende som bilaga 2:4.

15
Specialmotivering

15.1
Förslaget till lag om offentlig anställning

Den nya lagen som skall ersätta såväl StjL som
KtjL och delar av KtjS har rubricerats lag om offentlig anställning. Därmed
har dess tillämpningsområde markerats. Ätt beakta är dock att det förutom
reglerna om lagens tUlämpningsområde m. m. (1 och 2 kap.) enbart är reglerna
om arbetskonflikter och skadestånd (3 kap.) som gäller för hela den offentliga
sektorn. Övriga regler i den nya lagen (417 kap.) gäller uteslutande sådana
arbetstagare som har statligt reglerad anstäUning, dock inte präster, eller
som är anställda hos allmän försäkringskassa (1 kap. 15 §§, jfr 2 kap. 1 §).

1
kap. LÄGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Det inledande kapitlet i den nya lagen innehåller
bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Äv bestämmelserna, som delvis har
fått en fylligare utformning än motsvarande lagrum i StjL och KtjL, framgår bl.
a. att den nya lagen omfattar ett större område än de båda nämnda lagarna, vUka
uteslutande avser anställning som tjänsteman. Detta innebär främst att den
stora grupp offentliganställda som utgörs av kommunalarbetare också omfattas
av den nya lagstiftningen, dock med de betydande begränsningar som följer av 5
§.

1
§

I denna paragraf, som motsvarar 1 § första stycket
StjL och 1 § KtjL, ges en allmän bestämning av den nya lagens
tillämpningsområde. Lagen skall sålunda gälla arbetstagare hos (1) staten, (2)
kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet,
skogsvårdsstyrelse eller allmän försäkringskassa eller (3) annan allmän inrättning,
om anställningen är statligt reglerad. De under 13 angivna rättssubjekten
eller den myndighet som företräder dem anses aUtså som arbetsgivare i lagen.

Paragrafen
innehåller i sak två nyheter.

I förhållande till nuvarande ordning har för det
första gjorts en ändring som gäller anställning hos "annan allmän
inrättning". I stället för att helt lämnas över till regeringens
bestämmande har främst av konstitutionella skäl frågan om den nya lagens
tillämpningsområde

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 235

Lag
om offentlig anställning 1 kap.

i
denna del som nyss nämnts sålunda angetts gälla arbetstagare med statiigt
reglerad anställning hos inrättningen (jfr 1 § KtjL), Uttrycket statligt
reglerad anställning definieras i 2 kap, 1 §, Det ankommer därefter på
regeringen att, i den mån det behövs, utfärda verkställighetsföreskrifter till
den nya lagen (jfr 8 kap, 13 § RF), övergångsvis har regeringen också möjlighet
att göra den nya lagen tillämplig på ytterligare vissa arbetstagargrapper inom
KtjL:s område. De nya bestämmelserna ansluter i huvudsak lUl gäUande praxis i
fråga om förordnanden enligt 1 § andra stycket KtjL, Det medför att det hos
vissa aUmänna inrättningar kommer att kunna finnas både anställda som omfattas
av den nya lagen och sådana som faller utanför dess tillämpningsområde. Detta
kan dock betecknas som undanlagsfall.

För det andra har den ändringen införts att den nya
lagen i princip skall gälla varje kategori av arbetstagare hos de i lagen
angivna rättssubjekten (utom sådana arbetstagare hos allmän inrättning enligt
punkt 3 vUkas anställningar inte är statiigt lönereglerade), I motsats till
StjL och KtjL omfattar den nya lagen således också andra arbetstagare än
tjänstemän. Det är att märka att bara lagens "generella" del (2 och 3
kap.) har gjorts tiUämplig på rent kommunal anstäUning (5 §).

Frågan
om vem som skaU anses som arbetstagare och således inte som uppdragstagare,
elev etc. får bedömas efter samma regler som på den övriga arbetsmarknaden.

2 §

Äv denna paragraf framgår alt från den nya lagens
tUlämpningsområde har undantagits statsråd och JO.

Vidare
har undanlag gjorts för vissa präster i svenska kyrkan som anses vara
staistjänstemän (jfr SOU 1972: 37 s. 128). Det är fråga om biskopar m. fl.
Motsvarande undantag görs f. n. i 1 § andra stycket StjL (jfr prop. 1965: 60 s.
139). För bl.a. åsyftade präster gäller särskUda regler, som åtminstone delvis
är att anse som kyrkolag (jfr även förordningen 1965: 729 med vissa
bestämmelser om anställning som präst, omtryckt 1975: 365, ändrad senast 1975:
957). Däremot har den nya lagens generella del (2 och 3 kap.) liksom fallet
är med KtjL {prop. 1965: 60 s. 224) i fråga om anstäUning hos försaraUng eUer
kyrklig samfällighet gjorts tiUämplig även på präst med statligt reglerad
tjänst (jfr därom 5 §). Det kan också hänvisas till den nu föreslagna lagen med
bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som präst i svenska
kyrkan.

3 §

Här meddelas vissa inskränkningar i den nya lagens
tillämpning i fråga om justitie- och regeringsråd (första stycket) och JK
(andra stycket). Bestämmelserna motsvarar 1 § sista stycket StjL.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 236

Lag om offentlig
anställning 1 kap.

Enligt paragrafens första stycke gäller
föreskrifterna om disciplinansvar (10 kap,), åtalsanmälan (12 kap.), talan mot
beslut (16 kap.) eller verkstäUighet av beslut (17 kap.) inte justitieråd eller
regeringsråd.

Genom den nya lagen har gjorts en ändring som avser
skyldigheten att anmäla justitie- eller regeringsråd tiU åtal. F. n. åligger
det regeringen att i vissa fall anmäla sådana domare tUl åtal (25 § och 38 §
första stycket StjL). I den nya lagen, däremot, har de undantag som avser
justitie- och regeringsråd genom förevarande paragraf utvidgats till all
omfatta även frågan om åliggande att göra åtalsanmälan (12 kap.). Det har
nämligen inte ansetts nödvändigt att i lagen särskilt reglera skyldigheten för
regeringen att anmäla ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten tiU
åtal. Uppkommer anledning för regeringen att göra åtalsanmälan mot justitie-
eller regeringsråd, får regeringen i fortsättningen pröva frågan om anmälan med
hänsyn till omständigheterna i fallet. Betonas bör att det uteslutande är
frågan om skyldighet att göra anmälan som på detta sätt har lämnats utanför
lagreglering, inte frågan om väckande av åtal e, d. Äv 12 kap. 8 § första
stycket RF framgår sålunda att åtal för brott i utövningen av tjänst som
ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten skall väckas i högsta
domstolen av JO eller JK (jfr även 3 kap. 3 § första stycket och 57 kap.
rättegångsbalken).

Andra stycket utvisar att föreskrifterna om
disciplinansvar (10 kap.) inte gäller JK.

4
§

Äv första stycket framgår att den nya lagens
tillämplighet på samma sätt som är fallet med StjL (1 § första stycket) har
begränsats till tjänsle-mannaanställning, när det gäUer arbetstagare hos
riksdagen eller dess myndigheter. Det har nämligen ansetts ankomma uteslutande
på riksdagen att i denna del överväga en ändring i förhållande till vad som
gäller f. n.

I fråga om sådan arbetstagare hos staten som är s.
k. lokalanställd utom riket föreskrivs i andra stycket att den nya lagen gäller
bara den som är svensk medborgare.

Enligt gällande ordning brukar som lokalanställd
utom riket räknas den som har anställts på platsen av lönad utlandsmyndighet
eller annan svensk statsmyndighet med särskild verksamhet utom riket och som avlönas
med statsmedel. Fråga om lokalanställning av arbetstagare vid beskickning
eller lönat konsulat underställs utrikesdepartementet för prövning. De lokalanställda,
bland vilka finns såväl svenska medborgare som andra, fullgör mestadels
arbetsuppgifter som översättare, skrivbiträden, receptionister, telefonister,
expeditionsvakter, chaufförer etc. En del av dem hör till den handläggande
personalen. Antalet lokalanstäUda torde f. n. uppgå till omkring 600. Enligt
gäUande rätt avgörs det för den händelse svensk lag är tillämplig på
anstäUningen från fall till fall

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 237

Lag
om offentlig anställning 1 kap.

huruvida
den lokalanställde skaU vara att anse som tjänsteman eller inte, dvs. omfattas
av StjL eUer inte (jfr kungörelsen om tjänstemanna-anstäUning för arbetstagare
hos staten, även prop. 1972: 1 bU. 2 s. 15).

Med hänsyn bl, a, liU den nya lagens innehåll har
det ansetts att sådana lokalanställda som är svenska medborgare har så stark
anknytning till riket, att de liksom andra statligt anställda bör omfattas
av de nya bestämmelserna. Denna lösning ligger i linje med vad som skall gälla
i fråga om medbestämmandelagens tillämplighet på anställningar med
internationell anknytning (se därom bil, 1, specialmotiveringen till 1 §), För
lokalanställd som inte är svensk medborgare får motsvarande frågor regleras i
särskild ordning.

Enligt vad som anmäls i prop. 1975/76: 96 (s. 106)
skall frågan om de lokalanställdas förhållanden göras tiU föremål för en
särskild undersökning inom regeringskansliet. Om så behövs, får frågan åter
tas upp i senare sammanhang.

Slutligen bör i fråga om andra stycket i paragrafen
anmärkas att särskilt samråd har skett med chefen för utrikesdepartementet.

5 §

Av denna paragraf framgår att, i fråga om
arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig
samfällighet eller skogsvårdsstyrelse, bara arbetstagare med statiigt reglerade
avlöningsförmåner, t, ex, lärare i det allmänna skolväsendet, skaU omfattas av
den specieUa delen av lagen (417 kap,). Det innebär att för rent kommunala
anställningar endast den generella delen (2 och 3 kap,) blir tillämplig. Det
sistnämnda gäller enligt paragrafen också de prästerliga tjänster som omfattas
av 1 kap. 1 § 2, Andra prästtjänster omfattas inte av den nya lagen över huvud
(1 kap, 2 §), Prästema blir alltså inte genom den nya lagen underkastade lag i
vidare mån än f, n, (jfr även förslaget liU lag med bemyndigande att meddela
föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan).

Denna ordning är i stort jämförbar med den som f,
n, gäller enligt KtjL (1 §),

Den nya lagen kommer sålunda att i sin helhet bli
tillämplig på statlig eller annan statiigt reglerad anställning, med undantag
för anställning som präst, och på anställning hos aUmän försäkringskassa, vare
sig denna anstäUning är statligt reglerad eller inte, I fråga om försäkringskassorna
hänvisas särskilt till vad som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt
13.12,2.5).

6 §

Av denna paragraf framgår att den nya lagen lika
litet som StjL eller KtjL gäller arbetstagare vars anstäUning har kommit till
stånd genom att han av det allmänna har anvisats beredskapsarbete, arkivarbete
eUer

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 238

Lag om offentlig
anställning 1 och 2 kap.

musikerhjälp
(jfr, i fråga om statUga sådana arbetstagare, kungörelsen om
tjänstemannaanställning för arbetstagare hos staten). Med hänsyn till att den
nya lagen inte är begränsad till att gäUa tjänstemän har undantaget dessutom
i kongraens med 1 § andra stycket 4 LAS sträckts ut tiU att avse också
arbetstagare som har anvisats arbete i verkstad inom arbetsvärden (skyddad
verkstad). Att nu avsedda arbetstagare inte skall omfattas av reglerna i den
nya lagen har motiverats av att det här är fråga om extraordinära åtgärder inom
ramen för samhällets arbetsmarknadspolitik, i allmänhet främst avsedda som en
temporär lösning av den enskildes sysselsättning.

2
kap. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

I detta kapitel har samlats några bestämmelser, som
rör statligt reglerad tjänst (1 §), vikariat (2 §), riksdagsanstäUning (3 g)
och vissa undantag från lagen om medbestämmande i arbetslivet (4 §).

1 § .

Denna paragraf innehåller en definition av
uttrycket "statUgt reglerad anställning". Därmed avses sålunda i den
nya lagen (1 kap. 1 och 5 §§, 7 kap. 2 och 10 §§) anställning för vUken, enligt
lag eller särskilt beslut av riksdagen, avlöningsförmånerna fastställs under
medverkan av regeringen eller av myndighet som den bestämmer (jfr 1 § lagen
1965: 576 om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.).
Paragrafen saknar motsvarighet i StjL och KtjL. På statens område av ses
sålunda med statligt reglerad anställning varje anstäUning utom anställning
hos riksdagen eller dess verk. På det kommunala området avses främst
anställning som lärare vid grundskolan eller gymnasieskolan. Medverkar SAV vid
avtalsförhandlingar för en anställning hos en ickestatlig institution, anses
anställningen enligt lagrummet vara statligt reglerad bara i de fall där denna
medverkan grundar sig på lag eller på särskUt riksdagsbeslut (jfr t. ex. prop,
1967: 131),

2 §

Den nya lagens bestämmelser om tjänst äger enUgt
denna paragraf motsvarande tillämpning på vikariat, om annat ej föreskrivs (jfr
1 § tredje stycket StjL, även 13 § andra stycket KtjS), Med tjänst avses här
givetvis tjänst i teknisk mening,

3 §

Av denna paragraf framgår att regeringen inte
heller i den nya lagen ges några befogenheter i fråga om tjänstemän hos
riksdagen eller dess myndigheter. Paragrafen stämmer överens med 2 § StjL (jfr
8 kap, 13 § andra stycket och 11 kap, 8 § RF, även prop, 1974: 174 s, 84).

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 239

Lag om offentlig
anställning 2 och 3 kap.

4
§

Äv denna bestämmelse framgår att 2 § medbestämmandelagen
inte skall tillämpas i anställningsförhållande som omfattas av LOA. 1 den
paragrafen undantas verksamhet, som är av ideell natur eller som har
opinionsbildande ändamål, från medbestämmandelagens tillämpningsområde, såvitt
avser verksamhetens mål och inriktning.

Av
bestämmelsen framgår vidare att föreskrifterna om tystnadsplikt och förhandling
om tystnadsplikt m. m. i 21 och 22 §§ medbestämmandelagen inte skall gälla i
fråga om arbetstagare som omfattas av LOA. Inom justitiedepartementet pågår f.
n. en översyn av reglerna om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Det
har ansetts lämpligt att med-' bestämmandelagens angivna föreskrifter inte
tillämpas inom den offentliga sektorn i avvaktan på resultatet av denna
översyn. I detta sammanhang kan erinras om att 53 § medbestämmandelagen
innehåller en föreskrift om tystnadsplikt för förlikningsman, särskild
förlikningsman eller ledamot av förlikningskommission.' Paragrafen har delvis
sin förebild \-4 § kungörelsen (1920: 898) med närmare föreskrifter angående
medling i arbetstvister, vilken kungörelse upphör att gälla vid medbestämmandelagens
ikraftträdande. Någon anledning att ta undan 53 § från tillämpning inom den nya
lagens område har inte ansetts föreligga.

3
kap. ARBETSKONFLIKTER OCH SKADESTÅND

Detta kapitel tar upp föreskrifter om dels olika
slridsåtgärder och deras användningsområde (1 §), dels uppskov med vidtagande
av stridsåtgärd vid tvist om viss åtgärds tillåtlighet (2 §), dels villkor för
deltagande i stridsålgärd (3 §) och dels skadestånd m. m. (46 §§), Föreskrif
terna i 1 och 3 §§ ersätter 15 § första och andra styckena StjL resp, 3 §
första och andra styckena KtjL. Regeln i 2 § har hämtats från ARK:s förslag
till ändring i tjänstemannalagarna. Föreskrifterna i 46 §§ ersätter 15 §
tredje stycket och 16 § StjL resp, 3 § tredje stycket och 4 § första stycket
KtjL,

Enligt 15 § fjärde stycket StjL resp, 3 § fjärde
stycket KtjL gäUer särskilda bestämmelser om skyldighet att lämna
underrättelse angående arbetsinställelse. Denna hänvisning syftar på 3 a § i
lagen (1920:245) om medUng i arbetstvister, enligt vilket lagrum part är
skyldig att varsla såväl förlikningsman som motparten om arbetsinställelse.
Motsvarande regler om varsel har tagits in i 45 och 47 §§ medbestämmandelagen.
De är avsedda att gäUa också den offentliga sektom. Någon särskUd hänvisningsregel
i LOA har inte ansetts behövlig.

De regler om tjänstemans neutraliletsrätt och om
skyddsarbete som finns intagna i tjänstemannalagarna (17 § StjL resp, 5 § KtjL)
saknar motsvarighet i den nya lagen. Dessa frågor kan i fortsättningen regleras
i avtal.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 240

Lag
om offentlig anställning 3 kap.

1
§

Denna paragrafs första stycke klargör vilka slag av
slridsåtgärder som arbetsgivare och arbetstagare inom den offentliga sektorn
får använda vid arbetskonflikt, I jämförelse med förhållandena på den privata
arbetsmarknaden innebär den nya lagstiftningen alltjämt vissa begränsningar
som har ansetts motiverade av de särskUda viUkoren för verksamheten inom den
offentliga sektorn. Men i förhållande till gällande tjänstemannalagstiftning,
som begränsar användningen av stridsmedel inom hela det offentliga
tjänstemannaområdet till att omfatta bara lockout och strejk samt
nyanställningsblockad, innebär den nya lagen en avsevärd utvidgning. Dels skaU
samma stridsmedel som på den privata marknaden få användas inom de betydande
delar av den offentliga verksamheten, där arbetet varken består i
myndighetsutövning eller är oundgängligen nödvändigt för dennas genomförande,
vilket är fallet bl, a, inom näringsverksamheten. Dels vidgas användningen av
stridsmedel i vad gäller arbete, som består i myndighetsutövning eller som är
oundgängligen nödvändigt för dennas genomförande, till att omfatta förutom
lockout, strejk och nyanställningsblockad även partiell arbetsvägran i form
av övertidsvägran. Rörande de närmare skälen för att uttrycket
myndighetsutövning får styra användningen av stridsmedel hänvisas till den
allmänna motiveringen (13,9),

När det gäller arbete som på angivet sätt berör
myndighetsutövning, dvs, arbete som består i myndighetsutövning eller som är
absolut nödvändigt för genomförande därav, skall de lovliga stridsmedlen
alltså utgöras av lockout, strejk, övertidsvägran och nyanställningsblockad.
Andra partiella stridsåtgärder än övertidsvägran blir däremot inte till-låtna.
Skälen för denna gränsdragning framgår av den allmänna motiveringen (13,9),

Lagtekniskt innebär detta att lagen bara upptar
regler rörande användningen av stridsmedel som på förut angivet sätt berör
arbete inom myndighetsutövningen, I fråga om annat arbete som omfattas av LOA
blir i avsaknad av speciella regler samma regler gällande som på den privata
arbetsmarknaden.

När det gäller sympatiåtgärder, får arbetstagare
med arbete, som består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen
nödvändigt för myndighetsutövningens genomförande, gripa till samma men inga
andra stridsmedel som blir tillåtna vid primärkonflikt som rör sådant arbete.

Den nuvarande begränsningen i fråga om rätten att
vidtaga sympatiåtgärder till att gälla part i primärkonflikt inom den
sympatistridandes eget avtalsområde har, som framgår av den allmänna
motiveringen, ansetts kunna slopas. Varje arbetstagare inom den nya lagens
tillämpningsområde även den som utövar myndighet får därmed gripa
tUl

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 241

Lag om offentlig
anställning 3 kap.

sympatiåtgärd
till förmån för varje annan sådan arbetstagare. Det betyder t, ex. att
statsanställda får strejka tUl förmån för kommunanställda och vice versa.
OtiUåtna blir däremot sympatiaktioner till förmån för part utanför den nya
lagens tiUämpningsområde, såvitt sympatiåtgärderna berör arbete som består i
myndighetsutövning eller är oundgängligen nödvändigt för genomförande av
myndighetsutövning. Beträffande skälen för denna begränsning får hänvisas tUl
den allmänna motiveringen (13.9),

Vad som gäller på den privata sektom blir i fråga
om arbete som på förat angivet sätt inte berör myndighetsutövningen tUlämpligt
på sympatiåtgärd som företas till förmån för part i primärkonflikt på den
privata inhemska eller på den utländska arbetsmarknaden.

De här föreslagna reglerna rubbar inte vad som
annars gäller enligt lag (t. ex, tjänstepliktslag), avtal eller allmänna
rättsgrundsatser,

/ andra stycket slås fast att också i annat arbete
än som sägs i första stycket är stridsåtgärd, som vidtas i syfte att påverka
inhemska politiska förhållanden otillåten. Sådan stridsåtgärd har nämligen
inte ansetts vara förenlig med de offentliga arbetstagamas ställning.
Föreskriften har motsvarighet i gällande lag; enligt StjL och KtjL är rätten
till stridsåtgärd knuten tUl anställnings- eUer arbetsvUlkor som får bestämmas
genom avtal. Såvitt gäller myndighetsutövning, följer förbudsregeln av första
stycket andra meningen i denna paragraf.

Såvitt rör åtgärder med bakgrund i utländska
förhållanden, upptar den nya lagen inga regler om arbete som inte berör
myndighetsutövning. Det betyder att arbetsinställelse etc. tUl förmån för part
utomlands blir utanför myndighetsutövningen tUlåten i samma mån som sådan
åtgärd är tUlåten inom den privata arbetsmarknaden. I arbete som består i
myndighetsutövning eUer som är oundgängligen nödvändigt för dennas genomförande
får däremot inte vidtas stridsåtgärd med bakgrund i utiändska förhåUanden. Det
framgår av andra meningen i denna paragrafs första stycke,

2 §

Enligt denna paragraf får vid tvist om
tillåtligheten av viss stridsåtgärd denna inte vidtas förrän tvisten slutligt
avgjorts. Beträffande skälen för att införa detta stadgande i den nya lagen
hänvisas till den allmänna motiveringen,

3 §

Enligt denna bestämmelse (jfr 13,10) får
arbetstagare deltaga i stridsåtgärd bara efter beslut av
arbetstagarorganisation som har anordnat åtgärden. Bestämmelsen motsvarar
närmast 15 § andra stycket StjL och 3 § andra stycket KtjL,

16
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 242

Lag om offentUg
anställning 3 kap.

4 §

Paragrafen reglerar arbetstagarorganisations
skyldigheter i fråga om OtiUåtna stridsåtgärder. Motsvarande bestämmelser finns
i 15 § tredje stycket StjL och 3 § tredje stycket KtjL, I förhållande tUl
gällande rätt har emellertid en utvidgning gjorts av organisations ansvar,
såvitt gäller förbudet mot anordnande, föranledande i övrigt och medverkan tUl
OtUlåten stridsåtgärd. Förbudet träffar i princip alla arbetstagarorganisationer,
oavsett om de har medlemmar bland dem som har vidtagit den otillåtna
stridsåtgärden eller inte. Skyldighet att aktivt ingripa mot otillåten
stridsåtgärd åvUar däremot organisation enbart i förhållande tUl egna
medlemmar. Detta stämmer överens med den princip som har följts i 42 § första
stycket medbestämmandelagen,

5 §

Paragrafen motsvarar 43 § medbestämmandelagen. När
det gäller stridsålgärd som till följd av 3 § inte är tillåten uppkommer
skyldighet för offentlig arbetsgivare och arbetstagarorganisation att överlägga
och att gemensamt verka för åtgärdens upphörande, om det är organiserade
arbetstagare som har vidtagit åtgärden. Anledningen tUl att överläggningsskyldigheten
inte som i nyssnämnda lagrum i medbestämmandelagen har
knutits till kollektivavtalsbundenhet är det generella förbudet för
arbetstagare på den offentliga sektorn mot att dellaga i stridsåtgärd, som
inte är beslutad av arbetstagarorganisation. Det förbudet är skadeståndssanktionerat
på sätt som framgår av 6 §,

Även i fråga om överläggning som avses i denna
paragraf skall samband råda med reglema om nedsättning eller befrielse från
skadestånds-skyldighet i 60 § medbestämmandelagen. Hur dessa regler är avsedda
alt tillämpas framgår av avsnitt 11,8 i bUaga 1,

Vem som är att anse som arbetsgivare i lagens
mening framgår av specialmotiveringen tUl 1 kap, 1 §,

6 §

I denna paragraf, som motsvarar 16 § StjL resp, 4 §
första stycket KtjL, regleras i vUka fall skadestånd enligt gmndema för angivna
lagmm i medbestämmandelagen kan åläggas offentlig arbetsgivare, arbetstagarorganisation
eller arbetstagare, som bryter mot någon av de föregående paragrafema i delta
kapitel.

Enligt första stycket kan arbetsgivare åläggas
skadestånd om han vidtar stridsåtgärd, som är otUlåten enligt 1 eller 2 §.
Skadestånd kan vidare åläggas arbetsgivare eller arbetstagarorganisation, som
inte fullgör sina skyldigheter enligt 5 §. Arbetstagarorganisations ansvar i
olika avseenden för otillåtna stridsåtgärder enligt 4 § är också sanktionerat
med skadestånd.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 243

Lag
om offentlig anställning 3 och 4 kap.

När det gäller skadeståndsansvar för arbetstagare
vid deltagande i stridsålgärd, som är otillåten enligt 13 §, får man skilja
mellan olika fall.

Av hänvisningen till 3 § i sista meningen i första
stycket följer bl, a, att skadestånd kan åläggas arbetstagare oavsett om de
är organiserade eller ej om de handlar i strid mot bestämmelsen i 3 §, som
bl. a. innebär förbud mot icke organisationsmässiga stridsåtgärder. Detta har
berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 13,10).

Sambandet mellan regeln om överläggning i 5 § och
bestämmelserna i 60 § medbestämmandelagen om nedsättning eller befrielse från
skadeståndsskyldighet har berörts vid 5 §,

Har arbetstagarorganisation anordnat eUer föranlett
stridsåtgärd, som inte är tillåten enligt 1 eller 2 §, skall som framgår av
andra stycket huvudregeln vara att arbetstagare, som deltar i stridsåtgärden,
befrias från personligt skadeståndsansvar. Bara om synnerliga skäl föreligger
skall sådant ansvar uppkomma. Bestämmelsen, som i likhet med övriga regler i
detta kapitel skall tUlämpas även om koUektivavtal inte gäller, är närmast
avsedd att motsvara 59 § första stycket medbestämmandelagen, 1 den paragrafen
har på lagrådets förslag bestämmelsen om befrielse från personligt ansvar
begränsats tiU att avse stridsåtgärd anordnad eller föranledd av koUektivavtalsbunden
organisation eller organisation över denna. Lagrådet menar att i annat fall
föreligger möjligheten tUl illojala manövrer av organisationer som har bUdats
på enklast tänkbara sätt. Dessa synpunkter bör vinna beaktande även i fråga om
stridsåtgärd på den offentliga sektom som strider mot 1 eller 2 §. Föreligger
synnerliga skäl, skall arbetstagare kunna åläggas skadestånd vid deltagande i
sådan otillåten stridsåtgärd, även om denna formellt är organisationsmässig,

4
kap, TJÄNSTETILLSÄTTNING M, M,

I detta kapitel har samlats de bestämmelser som
avser tjänstetUlsättning (1 §), behörighetsvillkor (2 §), befordringsgrunder
(3 §), ledigkungörande (4 och 5 §§), anställningsformer (6 §) och
tidsbegränsning av förordnande på vissa tjänster (7 §), En bestämmelse om
meddelandet av närmare föreskrifter om förfarandet vid tjänstetUlsättning ges
också (8 §), Av 1 kap, 5 § följer att på det kommunala området bestämmelserna
gäller endast statligt lönereglerad anställning. De är således inte tillämpliga
i fråga om rent kommunal anställning, t. ex. anställning som kommunalarbetare.
Motsvarighet tiU bestämmelserna återfinns främst i StjL under de bägge
rabrikerna Allmänna bestämmelser (4 §) och Anställning av tjänsteman (57 och
9 §§).

Bestämmelsema i 4 kap. är, liksom de flesta andra
bestämmelser i den nya lagen, tvingande.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 244

Lag om offentlig
anställning 4 kap.

1
§

Denna
paragraf hänvisar i sin första mening till RF, när det gäller tillsättningen av
tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet under regeringen. Av 11
kap. 9 § första stycket RF framgår att sådan tjänst skall tillsättas av
regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Denna grundlagsföreskrift
har ansetts innebära att tUlsätt-ningsrätten inte kan lämnas över tiU annan ens
genom lag (SOU 1973: 28 s. 69, 1975: 1 s. 648; jfr även 11 kap. 9 § andra
stycket RF). Med hänsyn till den nya RF har paragrafen i den nya lagen fått en
annan utformning än motsvarande bestämmelse i StjL (5 §).

I
paragrafens andra mening sägs att också annan tjänst än sådan som nämns i
första meningen skall tillsättas av regeringen eller av myndighet som
regeringen bestämmer, om annat inte föreskrivs i lag eller annan författning.
Denna bestämmelse, som formeUt utgör en nyhet, avser tjänsterna hos de
allmänna försäkringskassorna och de statiigt reglerade tjänsterna hos kommuner
m. fl. I fråga om exempelvis en lärartjänst innebär bestämmelsen att
regeringen liksom f. n. kan förordna att skolstyrelse eller annan statlig
eller kommunal myndighet skall vara tiU-sättningsmyiidighet. Det har
föratsätts att denna möjlighet utnyttjas i stor utsträckning även i
fortsättningen. Gäller det arbetstagare hos riksdagen eller dess verk,
tiUkommer det liksom hittUls riksdagen eller myndighet som den bestämmer att
pröva frågan (2 kap. 3 §). I anslutning tiU den nya lagregeln bör erinras om
att rätten att tillsätta annan offentUg tjänst inom lagens tiUämpningsområde än
som avses i första meningen kan anförtros åt exempelvis förening, men endast om
det sker genom annan lag (jfr 11 kap. 6 § tredje stycket RF). Tillsättning av
offentlig tjänst skall nämUgen ses som en form av myndighetsutövning (jfr prop.
1973: 90 s. 397, även 1971: 30 s. 332). Den i paragrafen givna möjUgheten att
genom annan författning än lag lämna över tjänstetillsätlningsrätten tUl ett
privaträttsUgt subjekt är således förbehållen för sådana fall som inte kan
anses omfattade av den nyss anförda grundlagsbestämmelsen, t. ex. tillsättning
av vissa tjänster vid privat skola e. d.

Särskilda lagregler gäller bl. a. för vissa
domartjänster, som skaU tillsättas av regeringen utan möjlighet för denna att
delegera beslutanderätten tiU annan myndighet (t. ex. 4 kap. 2 §
rättegångsbalken). Genom den nya lagen gÖrs ingen ändring i sådana lagregler.

Anmärkas kan att det som sägs i paragrafen inte
påverkar möjUgheterna att bestämma om den sammansättning som myndigheten skall
ha, när den avgör fråga om tjänstetillsättning.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 245

Lag om offentlig
anställning 4 kap.

Denna paragraf innehåller föreskrifter som i stort
sett motsvarar 4 § andra och tredje styckena StjL. Bakgrunden till att
föreskrifterna har förts över tUl den nya lagen framgår av den allmänna
motiveringen (avsnitt 13,12.1.2).

I första stycket meddelas vissa regler om svenskt
medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av statlig tjänst. Reglerna
motsvarar i sak dem som gäller enligt 4 § andra stycket StjL (jfr därom prop.
1974: 174 s. 72).

Andra stycket hänvisar i fråga om andra särskilda
behörighetsvillkor än sådana, som anges i första stycket eUer som avser
pensionsålder eller viss lägsta levnadsålder, till vad som är föreskrivet i lag
eller annan författning. Äv 3 § medbestämmandelagen framgår f. ö. i linje
därmed, att en särskild föreskrift som avviker från medbestämmandelagen tar
över den lagen, om föreskriften har meddelats i lag t, ex, LOA eller i
författning med stöd av lag,

Äv andra stycket följer att frågan om pensionsålder
lika litet som f, n, regleras genom tvingande lag (jfr även 7 kap, 3 §), Frågan
om villkor, som är bundna till viss lägsta levnadsålder, har dessutom genom den
nya lagen flyttats över till det område som inte regleras genom sådan lag.

Första stycket innehåller liksom f, n, 4 § första
stycket StjL en erinran om att frågan om grund för tillsättning av statlig
tjänst regleras i RF eller annan författning. Därmed avses främst föreskriften
i 11 kap, 9 § andra stycket RF att vid tillsättning av statlig tjänst avseende
skall fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, Äv
den allmänna motiveringen (avsnitt 13,12,1,2) framgår bl, a. alt del har ansetts
vara en uppgift för det allmänna att bestämma hur olika sakliga
tillsällningsgrunder därvid skaU avvägas inbördes o. d. Del torde sålunda kunna
meddelas regeringsföreskrifter t. ex. om att fullgjort deltidsarbete i viss mån
skaU jämställas med fullgjort heltidsarbete.

I andra stycket föreskrivs dessutom efter
förebild av 11 kap. 9 § andra stycket RF alt också vid tillsättning av tjänst
hos annan än staten avseende skall fästas bara vid sakliga grunder, såsom
förtjänst och skicklighet, samt att närmare föreskrifter härom meddelas i
författning. Delta är visserligen en nyhet, men den torde enligt vad som har
anförts i den allmänna motiveringen (13.12.2.3) närmast innebära att de
tillsättnings- och befordringsgrunder som hittills i allmänhet har tillämpats
nu också blir lagfästa, Äv 1 kap, 5 § framgår att föreskriften uteslutande
gäller dels anstäUning hos försäkringskassa, dels sådan anställning enligt 1
kap. 1 § 2 eller 3 som är statligt reglerad, t. ex. anställning på kommunal
lärartjänst. Som exempel på nu gällande förfatlningsföreskrif ter därom

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 246

Lag om offentlig
anställning 4 kap.

kan
anföras 17 kap, 29 § skolförordningen. Vid lösandet i praxis av eventuella
konflikter mellan den nya lagregeln och reglerna om företrädesrätt till ny
anställning kan vad som anförs i prop, 1974: 174 (s. 64) om förhållandet
mellan RF och företrädesrättsreglema tjäna till viss ledning. Därvid är dock
att märka att den nya lagregeln givetvis inte får samma tyngd på sitt område
som regeln i 11 kap, 9 § andra stycket RF har på det statliga området,

4 §

I denna paragraf behandlas ledigkimgörande av
tjänst, m, m, EnUgt första stycket skaU tjänst, som skall tUlsättas av annan
myndighet än regeringen, alltid kungöras ledig till ansökan, om inte
regeringen bestämmer annat. Enligt andra stycket får kungjord tjänst i regel
tUlsättas bara med den som har sökt tjänsten inom föreskriven tid. Föreligger
särskilda skäl, får dock även en ansökan, som har kommit in för sent, beaktas.

Bestämmelser i dessa ämnen återfinns f. n, i 6 §
StjL, varjämte kompletterande föreskrifter har meddelats i bl, a. 914 §§
StjS, 7 och 8 §§ KtjS samt 17 kap, 44 § skolförordningen.

Genom 4 § görs ingen saklig ändring i nu gällande
ordning, I den allmänna motiveringen (avsnitt 13,12,1,2) har framhållits att
frågorna om tUlsättningsfÖrfarandet, särskUt frågan om vilka statliga tjänster
som skall ledigkungöras, har sådant samband med bestämmelserna i 11 kap, 9 och
10 §§ RF, att de även i fortsättningen bör regleras i offentligrättslig
ordning. Regleringen av ledigkungörandet har sålunda i sig ansetts utgöra en
väsentlig förutsättning bl, a, för en riktig tillämpning av
grundlagsföreskriften om tiUsättningsgranderna, Motsvarande gäller naturligtvis
i förhållande till 3 § andra stycket i den nya lagen,

5 §

Här regleras ledigkungörande av vikariat.
Bestämmelsen har hämtats från 9 § första stycket StjL, Enligt därtUl anslutande
administrativa föreskrifter (15 § StjS, 11 § KtjS) behövs f. n,
ledigkimgörande enbart när det är fråga om långtidsvikariat.

Alt bestämmelsen i fortsättningen blir gällande
också utanför det statliga området innebär ingen ändring i sak, såvitt rör det
område där 11 § KtjS gäller,

6 §

Denna paragraf reglerar vilka s, k,
anställnmgsformer som skall användas vid tUlsättning av tjänst eller vikariat.

Enligt första stycket skall tjänst liksom f, n,
(jfr 7 § första stycket StjL, även 9 och 10 §§ KtjS) i allmänhet tillsättas med
förordnande. Frågan om tidsbegränsning e, d, av förordnande skall enligt den
nya la-

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 247

Lag
om offentlig anställning 4 kap.

gen
regleras genom LAS resp, kollektivavtal (jfr dock 7 §). Härav följer, jämfört
med 5 § LAS, att den normala anställningsformen i statlig och statligt reglerad
tjänst också i fortsättningen skall vara förordnande utan tidsbegränsning,

I en del fall skall i stäUet användas anställningsformen
fullmakt. Det gäller enUgt första stycket dels de ordinarie domartjänsterna,
dels andra speciella tjänster enligt regeringens bestämmande, I fråga om
fullmakt och dess användningsområde får f, ö, hänvisas till den allmänna motiveringen
(avsnitt 13.12.1.2).

Den nuvarande anställningsformen konstitutorial har
slopats genom den nya lagen. Äv en särskild övergångsbestämmelse framgår dock
att äldre föreskrifter fortfarande skall tiUämpas på sådana löpande konstitutorial
som har tillkommit före den nya lagens ikraftträdande.

Som den allmänna motiveringen (avsnitt 13,12,1,2)
utvisar har frågan om s, k, tjänstetyper genom den nya lagen gjorts helt
avtalsbar, utom såvitt rör domartjänsler. Det blir således fortsättningsvis
avtalsparternas sak alt reglera, i vad mån övriga tjänster fortfarande skall
delas in i ordinarie tjänster, extra ordinarie tjänster, extra tjänster,
arvodestjänster och göromålsförordnanden samt vilka rättsverkningar som skall
vara förknippade därmed.

Av första stycket framgår slutligen alt regeringen
har att bestämma vilka domartjänsler som skaU vara ordinarie.

Andra stycket i paragrafen innehåUer en föreskrift
alt vikariat tillsätts med förordnande. Föreskriften stämmer överens med 9 §
andra stycket StjL (även 13 § första stycket KtjS), Den gäller både
korttidsvikariat och långtidsvikariat (jfr därom 15 § StjS),

I den allmänna motiveringen (13,12,1,2) anförs att
av ordningsskäl myndighets beslut om anslällning också framgent bör meddelas i
skriftlig form, även där detta inte följer direkt av 11 § allmänna
verksstadgan.

7
§

Enhgt första stycket i denna paragraf skall
förordnande, som har lids-begränsats i strid mot 5 § LAS eller mot föreskrift i
kollektivavtal som avses i 3 § andra stycket LAS, på talan av arbetstagaren
förklaras gäUa utan tidsbegränsning. Detta stycke motsvarar 7 § fjärde stycket
StjL (även 10 a § andra stycket KtjS) med viss ändring av innehållet. Den
reglering som f. n. finns i 7 § andra och tredje styckena StjL (jfr även 10 §
och 10 a § första stycket KtjS) saknar motsvarighet i den nya lagen. Del
innebär, som har framhållits i den allmänna motiveringen, att den både
principiellt och praktiskt viktiga frågan om tidsbegränsning eller annan
begränsning av förordnande på offentlig tjänst därigenom inom ramen för 3 §
andra stycket och 5 § LAS har gjorts avtalsbar, såvitt gäller de allra flesta
statsanställda m. fl., nämligen alla som inte är verksledande e. d. Den nya
föreskriften i första stycket har

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 248

Lag om offentlig
anställning 4 och 5 kap.

i
överensstämmelse därmed anslutits närmare till LAS (jfr prop, 1974: 174 s. 71
och 72).

Äv föreskriften torde framgå att sådan talan som
avses där skall föras innan förordnandeliden har gått ut (jfr även 6 § andra
stycket LAS). Det ligger f, ö, också i den förordnades intresse att eventueU
talan förs så snart som möjligt efter det att förordnandet har meddelats.
Fristen för skadeståndsanspråk framgår av 40 § LAS,

Enligt aridra stycket får efter regeringens
bestämmande tidsbegränsning ske av förordnande, som avser arbetstagare i
verksledande eller därmed jämförlig ställning. Bakgranden till denna föreskrift
framgår av den aUmänna motiveringen (13,12,1,2), I sak stämmer föreskriften
överens med tUlämpad ordning. Frågan om vUka arbetstagare som skall anses
intaga verksledande eUer därmed jämförlig ställning får liksom hittills avgöras
med tillämpning av 1 § LAS (InU 1973: 36 s. 28, jfr prop. 1973: 129 s. 230).
Med tidsbegränsat förordnande avses Uksom enligt StjL såväl förordnande för
bestämd tid (visstidsförordnande) som förordnande tiUs vidare dock längst tiU
viss tidpunkt (s. k. längstförord-nande).

Av det anförda följer att första stycket inte äger
tillämpning på förordnande som avses i andra stycket.

Enligt denna paragraf tillkommer det regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om
förfarandet vid tjänstetiUsättning (jfr 6 § tredje stycket StjL), Bestämmelsen
avser också t, ex. lärartjänst. Av bestämmelsen framgår att sådana frågor också
i fortsättningen hör tiU det område som skall regleras i offentUgrättslig
ordning. I detta sammanhang kan erinras om den försöksverksamhet med bl. a.
partssammansatta tillsättningsnämnder som inom ramen för DEFF:s arbete bedrivs
vid en del statsmyndigheter.

5
kap. TJÄNSTGÖRINGSSKYLDIGHET I VISSA FALL

I detta kapitel har i den nya lagen tagits in två
paragrafer som avser speciella fal! av tjänsteutövning, nämligen dels en
skyddsregel för ordinarie domare (1 §), dels ett förbud för de statsanställda
att lämna sin anställning under krig m. m. (2 §).

Som den allmänna motiveringen (avsnitt 13.12.1.3)
utvisar, har genom den nya lagen vissa betydelsefulla föreskrifter i StjL om
tjänstemäns åligganden slopats. Det gäller den allmänna arbets- och lydnadsplikten
(10 §), skyldigheten all utöva annan tjänst i aUmänhet (11 § första och tredje
styckena) och tjänstebostadstvånget (12 §). Dessa frågor kan således i fortsättningen
tas upp av avtalsparterna.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 249

Lag
om offentUg anställning 5 kap.

1 §

Frågan om tjänstemans skyldighet att för kortare
eUer längre tid utöva annan tjänst än sin egen regleras i princip inte i den
nya lagen. I denna paragraf, som utan ändring har flyttats över till den nya
lagen från 11 § andra stycket StjL, regleras dock ordinarie domares skyldighet
att utöva annan tjänst..

Enligt
första meningen är den som innehar ordinarie tjänst som domare inte skyldig
att utöva annan statiig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den
domstol han tiUhör. Bestämmelsen är att se som ett komplement till 11 kap. 5 §
RF, vari innefattas ett principiellt förbud mot förflyttning av ordinarie
domare.

Andra
meningen i paragrafen innebär en viss inskränkning i det särskilda skyddet för
ordinarie domare. Enligt denna är annan ordinarie underrällsdomare än lagman
skyldig att tjänstgöra även som ledamot i annan underrätt inom samma
hovrättsområde vid handläggning som fordrar flera lagfama domare än en. Denna
skyldighet, som infördes i samband med 1969 års tingsrättsreform (prop. 1969:
44, ILU 38, rskr 283), tillkom för att göra det möjligt alt tillämpa
domförhetsreg-lerna i tvistemål även vid sådana underrätter där det annars
skulle finnas alltför få lagfarna domare. Av de anförda förarbetena framgår
att den erbjudna vägen för att åstadkomma domförhet bör tas i anspråk bara när
annan godtagbar lösning inte står tiU buds i det enskUda fallet.

Enligt en särskild övergångsbestämmelse (till lagen
1971: 533) är också ordinarie valtenrättsdomare f. n. skyldig att tjänstgöra
vid annan underrätt inom samma hovrältsområde. Ordinarie vatlenrättsingenjör är
enligt samma bestämmelse skyldig att tjänstgöra som teknisk ledamot i
fastighetsdomstol. Denna skyldighet skall fortfarande gälla för sådan
vattenrätlsdomare eller vattenrättsingenjör som står kvar på övergångsstat
(punkten 9 i övergångsbestämmelserna till den nya lagen).

2 §

I denna paragraf regleras arbetstagares
skyldigheter under krig eller krigsfara m. m. Bestämmelserna motsvarar 55 §
StjL med vissa formella justeringar, som har vidtagits av hänsyn främst tiU den
nya RF.

I
första stycket föreskrivs att arbetstagare hos staten inte utan tillstånd får
lämna sin anställning, om Sverige är i krig. Så snart kriget har upphört och
innan pågående eller nästkommande riksmöte avslutas, skaU regeringen föreskriva
att bestämmelsen inte längre skall tillämpas.

Är Sverige i krigsfara, får regeringen enligt andra
stycket föreskriva att arbetstagare hos staten inte utan tillstånd får lämna
sin anställning. En sådan föreskrift upphör emellertid att gälla, om den inte
underställs riksdagen inom en månad efter beslutet eller, om riksmöte inte
pågår, efter början av närmast följande riksmöte samt godkänns av riksdagen

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 250

Lag om offentUg
anställning 5 och 6 kap.

inom
två månader efter underställningen. Så snart krigsfaran har upphört och innan
pågående eller nästkommande riksmöte har avslutats, skall regeringen upphäva
föreskrifterna.

I
tredje stycket erinras om att särskilda föreskrifter finns om vissa andra
anställnings- och arbetsvillkor vid krig eller krigsfara eller annars under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Dessutom bemyndigas
regeringen med stöd av 13 kap. 6 § RF att meddela de ytterligare föreskrifter
i detta hänseende som är nödvändiga för statsverksamheten under de rådande
förhållandena. F. n. finns särskilda föreskrifter av denna art intagna bl. a. i
lagen med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och
deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m., krigssjukvårdslagen (1953:
688, omtryckt 1966: 52, ändrad senast 1971: 1112), lagen (1957: 132) med
särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller
krigsfara m. m. (ändrad senast 1972: 149), allmänna tjänstepliktslagen (1959:
83, ändrad senast 1973: 862), lagen (1960: 513) om beredskapslillstånd,
beredskapskungörelsen (1960: 515, ändrad senast 1973: 866), allmänna
tjänstepliktskungörelsen (1961: 461) och krigsinstruktionen (1975: 1004) för
länsstyrelserna.

6
kap. BISYSSLOR M. M.

Detta kapitel innehåller två paragrafer. De
reglerar arbetstagarens rätt att utanför tjänsten ha bisyssla (1 §) resp. att
uppbära vissa förmåner som förenats med tjänsten (2 §),

1
§

1 denna paragraf meddelas förbud mot s, k,
förtroendeskadliga bisysslor. Bestämmelsen har utan saklig ändring flyttats
över från 13 § StjL (jfr prop. 1970: 72 s, 7380, även 37 och 38 §§ StjS), Den
motsvarar också 16 § första stycket KtjS,

Enligt första meningen får arbetstagare inte irmeha
anställning eller uppdrag eUer utöva verksamhet, som kan rabba förtroendet tiU
hans eller annan arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller som kan
skada myndighetens anseende. För statsråd finns ett liknande förbud i 6 kap, 9
§ andra stycket RF,

Enligt andra meningen meddelas bestämmelser i ämnet
för vissa fall i lag och i övrigt av regeringen. Exempel på lagbestämmelser i
fråga om domare m. fl. utgör 19 kap. 8 § andra stycket föräldrabalken, 42 §
tredje stycket och 44 § andra stycket konkurslagen (1921: 225), 4 kap. 6 §
första stycket, 12 kap, 3 och 22 §§ samt 21 kap, 3 § andra stycket
rättegångsbalken (jfr även de bestämmelser som avses i 7 kap, 10 § tredje
stycket i den nya lagen), Äv förarbetena till 13 § StjL framgår att
administrativa specialbestämmelser i ämnet skall behållas eller meddelas

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 251

Lag
om offentlig anställning 6 och 7 kap.

endast
i fall där det av pedagogiska eller andra skäl är nödvändigt att så sker (prop,
1970: 72 s, 76), Exempel på bestämmelser av detta slag utgör 48 §
länsstyrelseinstraklionen (1971: 460), vilken paragraf rör rätten för vissa
tjänstemän vid länsstyrelse att mot ersättning biträda skattskyldig i skatte-
och uppbördsfrågor.

Arbetstagares rätt att ha icke förtroendeskadliga
bisysslor regleras i avtal. Sålunda regleras exempelvis i 8 § AST frågan om
sådana bisysslors omfattning (1 mom.) och frågan om s. k, konkurrensbisysslor
(2 mom,).

2
§

Enligt denna paragraf måste arbetstagare ha
tillstånd av regeringen för att få uppbära med tjänst förenade gåvo- eller
donationsmedel e. d. Paragrafen stämmer i sak överens med föreskrifterna i 14 §
StjL (även 17 § KtjS),

Den särskilda övergångsbestämmelse som ansluter
till sistnämnda föreskrifter har efter språklig översyn också tagits in i den
nya lagens övergångsbestämmelser (punkt 10). Därav framgår att 2 § inte gäller
tjänsteman, som vid utgången av år 1965 var berättigad att utan avdrag på lönen
uppbära förmån av ifrågavarande slag.

7 kap. ANST Ä LLNINGS
UPPH Ö RANDE P Å ANNAT S Ä TT
Ä N GENOM AVSKEDANDE

Detta kapitel innehåller föreskrifter som rör
upphörande av anställning. Vissa sådana föreskrifter återfinns förutom i LAS
också i 8 och 11 kap. saml i andra författningar.

Det är att märka all på det kommunala området 7
kap. gäller uteslutande arbetstagare med statiigt reglerad anstäUning (1 kap.
5 §).

1
§

Enligt denna paragraf krävs stöd av bestämmelse i
den nya lagen för alt en arbetstagare skall få skiljas från sin anställning
(jfr 29 § StjL resp. 35 § KtjS).

Med skiljande från anställning avses liksom f, n.
enbart tvångsentledigande. De regler i den nya lagen som åsyftas är förutom
föreskrifterna om avskedande (11 kap.) vissa föreskrifter i förevarande
kapitel, nämligen de som rör uppsägning (2 §), tvångsentledigande vid viss
ålder eUer vid nedsättning av arbetsförmågan m. m. (36 §§), försättande i
disponibUitet (7 §) och förflyttning (8 §). Däremot anses varken frivUlig
avgång (jfr 3 och 9 §§) eller anställnings upphörande på grand av otUl-låten
Ijänsteförening (10 §) som skiljande från anställning i lagens mening. På sätt
som framgår av den allmänna motiveringen (13.12.1.5) kan f. ö. frågor om
entledigande på egen begäran och om tjänsteförening reg-

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 252

Lag om offentlig
anställning 7 kap.

leras
i avtal. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 13.12.1.2) framgår också att
frågan om tidsbegränsning eller annan begränsning av förordnande kan regleras
i avtal inom ramen för LAS.

2 §

Mot bakgrunden av de aUmänna reglerna i LAS
behandlas här uppsägningsfrågor m. m.

Enligt första stycket i paragrafen gäller för
tillsvidareförordnad arbetstagare sålunda uppsägningsbestämmelserna i LAS.
Innehar han statligt reglerad anställning hos icke-statUg arbetsgivare (1 kap.
1 § 2 eller 3), tillämpas emeUertid också sådan bestämmelse i annan författning
(jfr avsnitt 13.12.2.3). Här kan erinras om att LAS inte omfattar arbetstagare
i verksledande eller därmed jämförlig ställning (1 § andra stycket 1).

Andra stycket ger vissa föreskrifter i
uppsägningsfrågor m. m. såvitt rör verksledande och därmed jämförbara
arbetstagare med tiUsvidareför-ordnande. Föreskriftema har utan ändring i sak
förts över till den nya lagen från 30 § andra stycket StjL (jfr även 36 § andra
stycket KtjS).

Enligt tredje stycket måste uppsägningen ske
skriftligen för att bli giltig (jfr 30 § första stycket StjL, 36 § första
stycket KtjS).

3 §

Enligt denna paragraf är arbetstagare skyldig alt
avgå från anställningen vid ålder som anges i avtal om statUg pension eller
motsvarande avtal. Föreskriften har förts över till den nya lagen från 31 §
StjL och 37 § KtjS utan annan sakändring än som avser tillägget angående icke
statligt pensionsavtal. Med tillägget åsyftas närmast koUektivavtal om pension
åt försäkringskasseanställda. Paragrafen avser, liksom nu gällande regler,
såväl frivillig avgång och tvångsentledigande vid pensioneringsperiodens nedre
gräns eller under perioden som anställnings upphörande vid periodens övre
gräns eller vid pensionsålderns inträde (jfr prop, 1975: 78 s, 256).

Statliga pensionsbeslämmelser återfinns främst i
det allmänna pensionsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (jfr ALS
197576).

4 §

Denna paragraf innehåUer föreskrifter om
tvångsentledigande vid nedsättning i arbetsförmågan på grund av sjukdom e. d.
Den motsvarar i sak 32 § första stycket StjL (även 38 § första stycket KtjS).

5 §

Denna paragraf innehåller föreskrifter om
entledigande i visst fall av fuUmaktshavare, som har blivit urståndsalt att
fullgöra sin tjänst till-

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 253

Lag om offentlig
anställning 7 kap.

fredsställande.
Bestämmelsen har förts över från 32 § andra stycket StjL (jfr även 38 § andra
stycket KtjS) utan annan ändring i sak än som har föranlelts av att
anställningsformen konstitutorial har slopats genom den nya lagen.

Äv övergångsbestämmelserna framgår att den som har
konstituerats på sin tjänst före utgången av år 1976 alltjämt skall vara
underkastad äldre lag, såvitt nu är i fråga.

6 §

Denna paragraf ger vid handen att arbetstagare i
vissa fall inte får entledigas enligt 4 eller 5 §, om han lämpligen kan
förflyttas tiU eller beredas annan anstäUning som är förenad med rätt till
statUg pension. Den nya lagen innebär ingen ändring i sak jämfört med 32 §
tredje stycket StjL (även 38 § tredje stycket KtjS).

7 §

Här behandlas det för vissa delar av
statsförvaltningen speciella institutet försättande i disponibUitet.
Föreskriften har efter språklig justering förts över till den nya lagen från 33
§ StjL (jfr även prop. 1966: 1 bil. 5 s. 9).

8 §

I denna paragraf behandlas institutet förflyttning,
vilket äger tiUämpning bara på det statliga området. Enbart formeUa ändringar
har gjorts (jfr 34 § StjL). Äv den allmänna motiveringen (avsnitt 13.12.1.5)
framgår bl. a. att institutet har ansetts nödvändigt med hänsyn tUl intresset
av att den statliga förvaltningsorganisationen skall kunna utvecklas på det sätt
som staten finner bäst förenligt med samhällets behov. Institutet utgör således
en begränsad modifiering av den särskilda trygghet i anställningen som åtnjuts
av sådana domare och förvaltningstjänstemän som är anstäUda med fullmakt. I
vissa fall kan samma resultat som genom förflyttning nås genom egen uppsägning
(9 §) i förening med ny fullmakt på den andra tjänsten (4 kap. 6 §). Äv den
allmänna motiveringen framgår också att frågan om förflyttning måste regleras
i lagform bl. a. på grund av 11 kap. 10 § RF.

Första
stycket innehåller sålunda en bestämmelse att sådan arbetstagare hos staten
som är anställd med fuUmakt får förflyttas till annan statlig tjänst som också
tiUsätts med fuUmakt. Vidare föreskrivs där att sådan arbetstagare inom
försvarsmakten, som är krigsman och anställd med förordnande tUls vidare, får
förflyttas till annan anställning avsedd för krigsman, allt enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 254

Lag
om offentlig anställning 7 kap.

Andra stycket ger vid handen att förflyttning i
regel får ske endast tiU anslällning hos myndighet inom samma
verksamhetsområde. Delta gäller både förflyttning av fuUmaktshavare och förflyttning
av krigsman. Om arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstagaren i allt faU
med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen får enligt andra
stycket förflyttning dock ske även tiU tjänst hos myndighet inom annat
verksamhetsområde.

Tredje stycket hänvisar i fråga om förflyttning av
ordinarie domare tUl RF (jfr 11 kap, 5 § tredje stycket RF),

I
fråga om sådan arbetstagare hos staten som är anställd med konstitutorial
skall enligt en särskild övergångsbestämmelse (punkt 8) till den nya lagen
äldre föreskrifter fortfarande tillämpas. Del innebär att arbetstagare, som har
konstituerats före ikraftträdandet av den nya lagen, under de i lagen i övrigt
angivna förutsättningarna kan tvångsför-flyttas till annan tjänst, om denna
tillsätts med fullmakt,

9 §

Denna paragraf, som har ersatt 35 och 36 §§ StjL
(även 39 och 40. §§ KtjS), slår fast att arbetstagares begäran om entledigande
skall ske skriftligen. Med begäran om entledigande avses därvid inte bara egen
uppsägning från fullmaktshavares eller tillsvidareförordnads sida utan också
ansökan från den som är förordnad för bestämd tid att bU entledigad före
tidens utgång,

Skriftlighetskravet har motiverats med hänvisning
tUl ordningsskäl. Här kan också erinras om det skriftliga förfarande som
allmänt tillämpas inom den offentliga förvaltningen,

10 §

Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser som
rör förening av tjänster.

Första
stycket innehåUer en föreskrift som behandlar anställnings upphörande. Får
arbetstagare annan anstäUning och är denna nya anstäUning statligt reglerad,
upphör enligt denna föreskrift den första anställningen automatiskt, om inte
annat följer av föreskrift om förening av tjänster. Sådan föreskrift skall
meddelas i kollektivavtal eUer i fråga om fuUmaktshavare av regeringen. Det
ankommer sålunda på regeringen att meddela föreskrifter angående förening av,
å ena sidan, ordinarie domartjänst eller annan fullmaktstjänst samt, å andra
sidan, annan allmän tjänst. Som första stycket ger vid handen har aUtså i och med
den nya lagen frågan om tjänsteförening i stort sett flyttats över till avtalsområdet
(jfr 38 c § första stycket StjL, även 2830 och 33 §§ StjS; 3234 och 42 §§
KtjS). Det framhålls i den allmänna motiveringen (av-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 255

Lag
om offentUg anställning 7 och 8 kap.

snitt
13.12.1.5) att delta utgör en klar utvidgning av nämnda område i förhåUande
till vad som hittills har gällt.

I avbidan på kollektivavtal äger regeringen meddela
föreskrifter också i fråga om tjänsteförening i allmänhet, t. ex. genom att
låta 2830 §§ StjS gälla t. v. (jfr övergångsbestämmelsema p, 6), Sker det,
blir tjänsteförening tillåten på samma sätt som f. n. tiU dess avtal träffas i
frågan. Det kan särskilt anmärkas att med "arbetstagare" i denna
paragraf, liksom i 7 kap. i övrigt där inte annat anges, avses uteslutande
anställda hos staten eller hos aUmän försäkringskassa eller vissa
kommunanställda m. fl. med statligt reglerade avlöningsförmåner (jfr 1 kap.
1,2,4 och 5 §§). Vad som i paragrafen avses med "statligt reglerad"
anställning framgår av 2 kap. 1 §. Paragrafen omfattar således till ingen del
exempelvis s. k. rent kommunal anställning.

Andra stycket utsäger att regeringen, om särskUda
skäl föreligger, får besluta att anställning skall bestå utan hinder av första
stycket. Genom denna bestämmelse behålls den nuvarande möjligheten för
regeringen att till förmån för den anställde göra avvikelse från föreskrifterna
om tjänsteförening. Som framgår av bestämmelsen, är avsikten dock att den
skall användas bara i undanlagsfall.

Tredje stycket innehåller liksom f. n. 38 c §
andra stycket StjL en erinran om de särskilda förbuden för ledamot
av högsta domstolen eller regeringsrätten att inneha eUer utöva annan
statstjänst. Sådana förbud finns i 3 kap. 4 § rättegångsbalken och 3 § lagen
(1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

8
kap, TURORDNING VID UPPSÄGNING PÅ GRUND AV ARBETSBRIST

I detta kapitel meddelas vissa föreskrifter som
avviker från eller kompletterar LAS, när det gäller att fastställa
turordningen mellan de berörda arbetstagarna vid uppsägning på grund av
arbetsbrist. Föreskrifterna i den nya lagen utgör en motsvarighet tUl några av
de lagregler i ämnet som trädde i kraft den 1 januari 1975 (prop, 1974: 174),
De nya föreskrifterna avser också undervisningsområdet.

1
§

Uppkommer fråga om uppsägning på grund av
arbetsbrist, skaU enligt första stycket i denna paragraf turordning för
uppsägning fastställas när det behövs. Denna bestämmelse, som närmast är att se
som en lyd-Ughetsföreskrift, motiverad av hänsyn till den offentliga
förvaltningens formbundenhet, har efter viss justering förts över till den nya
lagen från 40 § StjL (även 45 § KtjS).

Andra
stycket i samma paragraf innehåller en föreskrift att i fråga om

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 256

Lag om offentlig
anställning 8 kap.

turordning
vid uppsägning LAS skaU gälla också för arbetstagare i verksledande eller
därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen inte föreskriver annat (jfr 1
§ andra stycket 1 LAS),

Ändra stycket har trätt i stället för 39 § StjL
(även 44 § KtjS), Därvid är att märka bl, a, att de avvikande bestämmelser som
f. n. finns i 41 § och 42 § andra stycket StjL saknar motsvarighet i den nya
lagen. Del innebär, som har framgått av den allmänna motiveringen, att ifrågavarande
spörsmål i fortsättningen regleras av 22 § LAS resp. av kollektivavtal inom
ramen för 3 § andra stycket LAS. I avbidan på sådant avtal kan eventuellt
särskilda föreskrifter behöva utfärdas.

2
§

Enligt denna paragraf skall myndighet vid
bestämmandet av arbetstagares plats i turordning för uppsägning ta hänsyn
också tiU kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör rättskipnings-
eller förvaltningsuppgift. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt
13,12,1.5) har denna föreskrift tagits över från 42 § första stycket StjL (även
47 § första stycket KtjS). Äv förarbetena framgår bl. a, att den nuvarande
lagregeln, som har motiverats under hänvisning tUl statens allmänna funktion
och statsförvaltningens uppbyggnad, främst åsyftar sådana uppgifter som
innefattar myndighetsutövnmg (prop, 1974: 74 s. 56), Den nya föreskriften är tillämplig
också på statligt reglerade anställningar utanför statens område, t, ex. inom
skolväsendet. Det kan därför vara motiverat att här erinra om att
utbildningsutskottet nyligen har framhållit vikten av att
"turordningsregler vid uppsägning av lärare utformas så att kvalitén på
undervisningen i de olika ämnena säkerställs" (UbU 1975/76: 15 s. 10,
riksdagens protokoU 1975/76: 38).

Någon motsvarighet till 41 § eller 42 § andra
stycket StjL har, som nämnts vid 1 §, däremot inte tagits upp i den nya lagen.
I dessa delar skall sålunda i stäUet gälla bestämmelsema i LAS eller i
kollektivavtal som avses i 3 § andra stycket LAS,

j S

Strider uppsägning mot bestämmelse om turordning,
skall uppsägningen enligt första stycket på yrkande av arbetstagare förklaras ogiltig.
Turordningsbestämmelserna meddelas i lag eller med stöd av lag resp. i
kollektivavtal. Vid tvist om giltigheten av uppsägningen skaU enligt andra
stycket där angivna bestämmelser i LÄS (34 § andra och tredje styckena samt 36
och 37 §§) äga motsvarande tillämpning. Innehållet i paragrafen är detsamma som
i 43 § StjL (jfr därom prop, 1974: 174 s. 60; även 48 § KtjS),

s. 257 Kontrollera mot PDF

prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 257

Lag
om offentlig anställning 9 kap.

9
kap. FÖRETRÄDESRÄTT TILL NY ANSTÄLLNING

Detta kapitel innehåUer föreskrifter om
företrädesrätt till ny anställning (återanställningsrätt), vilka avviker från
eller kompletterar de allmänna bestämmelserna i LAS, Föreskrifterna i den nya
lagen utgör en motsvarighet till några av de lagregler i ämnet som trädde i
kraft den 1 januari 1975 (prop, 1974: 174), De nya föreskrifterna avser också
undervisningsområdet,

1
§

Enligt första stycket i denna paragraf skall i
ärende om tillsättning av tjänst fastställas turordning för företrädesrätt till
ny anställning, när det behövs. Bestämmelsen, som i det väsentliga motsvarar 46
§ StjL (även 51 § KtjS), har i likhet med 8 kap. 1 § första stycket tillförts
den nya lagen närmast i klarhetens intresse och av hänsyn tUl den offentliga
förvaltningens formbundenhet.

Enligt andra stycket skall i fråga om
företrädesrätt till ny anställning gälla bestämmelserna i LAS också för
arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning, i den mån
regeringen inte föreskriver annat (jfr 1 § andra stycket 1 LÄS).

Bestämmelsema i andra stycket motsvarar 44 § StjL
(även 49 § KtjS). Därvid är att märka att de föreskrifter i StjL som avser
bestämmandet av turordningen för återanställning (47 och 48 §§) saknar
motsvarighet i den nya lagen. Dessa frågor skall i stället regleras enbart av
25 och 26 §§ LÄS eller av kollektivavtal som avses i 3 § andra stycket LAS. I
avbidan på sådant avtal kan eventuellt särskilda föreskrifter behöva utfärdas.

I tredje stycket erinras på motsvarande sätt
sorii i nu gäUande lag (44 § andra stycket StjL, jfr prop. 1974: 174 s. 64)
om vad som gäller om grund för tjänstetillsättning. Denna erinran, som har
utformats som en hänvisning tiU 4 kap. 3 § (första och andra styckena), syftar
bl, a, på föreskriften om sakliga grunder i 11 kap, 9 § andra stycket RF.

2
§

Enligt första meningen i denna paragraf gäller
återanställningsrätt inte tiU högre tjänst än den som det tidigare förordnandet
avsåg, om särskUda skäl inte föranleder annat. Sådan rätt kan alltså i
allmänhet inte åberopas för befordran. ÅteranstäUningsrätt gäller enligt andra
meningen inte heller gentemot arbetstagare, som skaU placeras om på grund av 7
§ andra stycket LAS, Motsvarande bestämmelser finns f, n, i 45 § StjL (även 50
§ KtjS), Av den allmänna motiveringen framgår att denna bestämmelse har tagits
in i den nya lagen med hänsyn till den nära an-

17
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
.Bilaga 2 Finansdepartementet 258

Lag om offentlig
anställning 9 och 10 kap.

knytningen
till föreskrifterna om tillsättning av tjänst (jfr prop, 1974: 174 s, 66 f,),

3
§

För att vara gUtig skall enligt första stycket i förevarande
paragraf anmälan enligt 27 § första stycket LAS av anspråk på återanställningsrätt
ske skriftligen hos den myndighet där arbetstagaren är eUer senast har varit
anställd.

Bestämmelsen motsvarar 49 § första stycket StjL
(även 54 § första stycket KtjS) med den formella ändringen att det enligt den
nya lagen är den myndighet där arbetstagaren är eUer senast har varit anställd
(f. n, "anställningsmyndigheten") som har att ta emot anmälningen.

Andra stycket innehåller en ordningsföreskrift av
innebörd att myndighet är skyldig att, i beslut om uppsägning på grand av
arbetsbrist och i underrättelse om att tidsbegränsat förordnande på grund av
arbetsbrist inte kommer att förnyas, erinra om plats och sätt för anmälan
enligt första stycket. Erinran skall således innehålla uppgift om den myndighet
där arbetstagaren är eller senast har varit anställd samt om kravet på
skriftiig form. Föreskriften har tagits över från 49 § andra stycket StjL (även
54 § andra stycket KtjS).

10
kap, DISCIPLINANSVAR

I samband med ämbétsansvarets avskaffande har StjL
(liksom även KtjS) fr, o, m, den 1 januari 1976 tiUförts nya regler om
disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning m, m. Som framgår av den
allmänna motiveringen (avsnitt 13,12,1,6) har dessa regler i huvudsak utan
ändring förts över tUl den nya lagen. Till stöd härför har åberopats att vad
riksdagen anförde vid reglernas tillkomst (JuU 1975: 22 s, 100) fortfarande tUl
alla delar är aktuellt.

Bestämmelserna om disciplinansvar har samlats i
detta kapitel i den nya lagen.

1-4
§§

I dessa paragrafer, som motsvarar 1820 §§ StjL
(även 18, 19; 19 a och 20 §§ KtjS) med vissa redaktionella ändrmgar, regleras
frågan om åläggande av disciplinpåföljd m. m.

Av 3 § framgår att bestämmelsema i 2 § om
disciplinpåföljderna ' liksom anslutande bestämmelser (nu 20 § StjS och
19 § KtjS) om storleken av löneavdrag är dispositiva i den meningen att
kollektivavtal kan träffas om påföljderna.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 259

Lag
om offentlig anställning 11 och 12 kap.

11
kap. AVSKEDANDE

I detta kapitel har i den nya lagen tagits in vissa
bestämmelser om avskedande. I fråga om motiven härför får hänvisas tUl vad som
har anförts vid rubriken tiU 10 kap.

14
§§

Dessa paragrafer reglerar frågan om avskedande i
samband med brott eller med grov eller upprepad tjänsteförseelse. De motsvarar
de materieUa bestämmelserna i 22 § förstafjärde styckena StjL (även 22 §
förstafjärde styckena KtjS).

5
§

Första stycket innehåUer, liksom f. n. 22 § femte
stycket StjL (även 22 § femte stycket KtjS), ett förbud för myndighet att
avskeda någon enbart pä grand av omständighet som myndigheten, har känt tiU mer
än en månad. Paragrafen motsvarar i sak 18 § andra stycket LAS. Eftersom
föreskriften är oförändrad i sak och sålunda i praktiken har till-lämpats redan
fr. o. m. år 1976, har det inte ansetts behövligt att meddela någon särskild
övergångsbestämmelse tUl den.

Dessutom har i detta stycke tillagts en föreskrift
som sträcker ut fristen till två månader, räknat från det att den myndighet
som arbetstagaren lyder under har fått kännedom om saken, när det gäUer
prövning i statens ansvarsnämnd (15 kap. 4 §). Tillägget har motiverats med att
prövningen i sådant faU äger rum i en helt annan myndighet än den där en stor
del av utredningen i regel måste ske.

Andra stycket gör, på samma sätt som gällande lag,
visst undantag från regeln i första stycket för det fall att JO eller JK
påkallar avskedande.

12
kap, ÅTALSANMÄLAN

I detta kapitel har i den nya lagen tagits in vissa
bestämmelser om skyldighet att göra åtalsanmälan, I fråga om motiven härför får
hänvisas till vad som har anförts vid rabriken tUl 10 kap,

1
och 2 §§

Dessa båda paragrafer reglerar på samma sätt som f,
n, (jfr 25 § StjL,

24 a § KtjS) myndighets skyldighet att i vissa fall anmäla arbetstagare

till åtal för brott varigenom han har satt åliggande i tjänsteutövningen

åt sidan, ,

Som framgår av 1 kap, 3 § är myndighets skyldighet
att göra åtalsanmälan mot justitie- eller regeringsråd inte längre
lagreglerad.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 260

Lag
om offentlig anställning 13 och 14 kap.

13
kap, AVSTÄNGNING OCH LÄKARUNDERSÖKNING

I detta kapitel har i den nya lagen tagits in vissa
bestämmelser om tvångsåtgärderna avstängning och läkarundersökning, I fråga om
motiven härför får hänvisas till vad som har anförts vid rubriken tUl 10 kap.

En av de nu gällande föreskriftema om avstängning
saknar motsvarighet i den nya lagen. Det är fjärde stycket i 26 § StjL (även
25 § femte stycket KtjS), vari f. n. föreskrivs att en tjänsteman, som har
varit avstängd från tjänsten men inte avskedats, äger uppbära den lön som kan
ha dragits av. Denna fråga kan således i fortsättningen regleras genom avtal på
samma sätt som andra avlöningsfrågor,

1§§

Dessa paragrafer innehåller föreskrifter om vissa
tvångsåtgärder, nämligen avstängning och läkarundersökning av arbetstagare. De
motsvarar i sak de bestämmelser som f.n, gäller enligt 26 § första stycket
samt 27 § första och fjärde styckena StjL (jfr även 25 § första stycket samt 26
§ första stycket KtjS).

I 1 § har gjorts en del formella justeringar, som
inte innebär någon saklig ändring.

Detsamma gäller bestämmelserna i 2 §, som har
arbetats om i förtydligande syfte. Sålunda har betydelsen av reglerna om
läkarundersökning framhävts på så sätt, att reglerna därom i den nya lagen
behandlas för sig, nämligen i andra stycket av denna paragraf. Det kan anmärkas
att paragrafen inte avser de avstängningsfall som åsyftas i 34 § andra stycket
LAS,

5§

Denna paragraf innehåller i fråga om statsanställda
en hänvisning tUl särskilda författningsbestämmelser om frånträdande av
tjänsteutövnmg i samband med omyndighetsförklaring eUer konkurs. Den motsvarar
28 § StjL utan saklig ändring. Exempel på åsyftade bestämmelser utgör 4 kap. 1
§ andra stycket rättegångsbalken i fråga om domare och 199 § konkurslagen
(1921: 225) i fråga om "ämbets- eller tjänsteman"; Frågan om arbetstagares
avlöningsförmåner i sammanhanget är givetvis en fråga för avtalspartema.

14
kap, HANDLÄGGNINGEN AV FRÅGOR SOM AVSES I 1013 KAP,

Detta kapitel innehåller vissa föreskrifter om
förfarandet i anslutning tiU lagbestämmelserna om disciplinansvar, avskedande,
åtalsaiunälan, avstängning och läkarundersökning, Föreskriftema har i stort
sett utan

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 261

Lag
om offentlig anställning 14 kap.

ändring
förts över från motsvarande bestämmelser i StjL och KtjS, I fråga om bl, a,
motiven för att i den nya lagen ta in föreskrifterna får hänvisas till vad som
har anförts vid rubriken till 10 kap. Andra formella föreskrifter meddelas i
1517 kap.

Det kan här upplysas att SAV har gett ut ett
cirkulär (A: 2 1976) som rör tvister om disciplinpåföljd, avskedande m, m, på
statstjänstemannaområdet enligt gällande ordning,

1 §

I första stycket ges en föreskrift om kommunikation
med arbetstagaren, när det uppkommer fråga om disciplinansvar, avskedande,
avstängning eller läkarandersökning, och om skriftligt eller muntligt yttrande
från hans sida, I andra stycket ges en föreskrift om särskild utredning i'
ärendet på arbetstagarens begäran.

Föreskrifterna i paragrafen motsvarar 24 § första
stycket, 26 § andra stycket första meningen och 27 § andra stycket StjL (även
24 § första stycket, 25 § andra stycket första meningen och 26 § andra stycket
KtjS),

2 §

Denna paragraf innehåUer föreskrifter om
bevisupptagning vid domstol i ärende om disciplinansvar eller avskedande
enligt den nya lagen. De motsvarar 24 § andra stycket StjL (även 24 § andra
stycket KtjS),

Det kan anmärkas att gäUande lagföreskrifter har
kompletterats så, att kostnad för bevisupptagningen skall utgå av allmänna
medel (20 a § StjS, 24 § tredje stycket KtjS),

3 §

Enligt denna paragraf får myndighet inte inleda
eller fortsätta disciplinärt förfarande enligt lagen, om åtgärd har vidtagits
för att anställa åtal mot arbetstagaren för förseelsen.

Bestämmelsen motsvarar 21 § första stycket StjL
(även 21 § första stycket KtjS) med den ändringen, att enligt den nya lagen
hinder för disciplinärt förfarande inträder redan så snart åtgärd har
vidtagits för att anställa åtal, t, ex, när åtalsanmälan har gjorts. Härigenom
har uppnåtts kongruens med bestämmelsen i 6 § (jfr även 13 kap. 1 §). Enligt
ett uttalande under förarbetena tUl 21 § första stycket StjL anses det enUgt
gäUande rätt även utan särskild föreskrift därom givet att förfarande, som
kan leda tUl åläggande av disciplinpåföljd, inte får inledas eller fortsättas,
sedan gärningen har anmälts tUl åtal enligt 25 § StjL (prop. 1975: 78 s. 194).
Den nya lagen innebär således därutinnan närmast ett förtydligande. I den nya
3 § anses emeUertid på samma sätt som i 6 § föratom åtalsanmälan även annan
åtgärd varigenom brott-

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 262

Lag om offentlig
anställning 14 kap.

målsförfarande
inleds utgöra "åtgärd för att anställa åtal" (jfr prop. 1975: 78 s,
196),

4 §

I 4 § upptas en bestämmelse om att disciplinpåföljd
inte får åläggas' arbetstagare efter det att han har lämnat sin anställning hos
myndighet eller har blivit uppsagd därifrån.

Denna bestämmelse, som motsvarar 21 § andra stycket
StjL (även 21 § andra stycket KtjS), är avsedd att också äga tUlämpning, när anställning
hos myndighet upphör till följd av otillåten tjänsteförening (jfr 7 kap, 10 §),
Det avgörande skaU således också i sådant fall vara huravida anställning hos
myndigheten alltjämt föreligger eller inte. Är så fallet, kan disciplinpåföljd
åläggas, även om arbetstagaren vid tiU-fället inte utövar sin tjänst hos
myndigheten i fråga.

5 §

Denna paragraf innehåller en preskriptionsregel.
Arbetstagare får sålunda inte åläggas disciplinpåföljd som avses i 10 kap. 13
§§, om han inte senast inom två år efter förseelsens begående har erhålUt en
skriftlig anmaning enhgt 14 kap. 1 § i ärende om disciplinansvar eller avskedande.
Bestämmelsen motsvarar 21 § tredje stycket StjL (även 21 § tredje stycket KtjS)
utan saklig ändring.

6 §

Enligt denna paragraf får om åtalsanmälan har
gjorts eller brottmålsförfarande annars har inletts mot arbetstagare den
offentiige arbetsgivaren inte avgöra fråga om arbetstagarens avskedande,
förrän ansvarsfrågan har prövats slutligt. Bestämmelsen motsvarar 22 § första
stycket andra meningen StjL (även 22 § första stycket andra meningen KtjS) utan
ändring i sak.

7 §

Denna paragraf hänvisar i sitt första stycke tUl
LAS i fråga om varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation i
ärende om avskedande. Stycket motsvarar 24 § tredje stycket StjL (även 24 §
fjärde stycket KtjS) utan ändring i sak (jfr prop. 1975: 78 s. 167,198).

I andra stycket har tagits in en föreskrift om att
lokal arbetstagarorganisation genast skaU underrättas om beslut om avstängning
enligt 13 kap, 1 eller 2 §, Föreskriften innebär att myndigheten i
fortsättningen har att underrätta den fackliga organisationen om
avstängningsbeslut, oavsett huruvida beslutet har samband med tjänsteförseelse
eller brott (13 kap, 1 §) eller med sjukdom e, d, (13 kap. 2 § första eller
tredje stycket). Syftet med denna nya underrättelseplikt är att underlätta för

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 263

Lag
om offentUg anställning 14 och 15 kap.

organisationen
att bistå arbetstagare i ärendet. Här kan också erinras om arbetstagarens
möjligheter till rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972: 429),

8§

Denna paragraf innehåller en föreskrift att frågan
om avskedande skall tas upp till prövning snarast efter det att avstängning
enligt 13 kap,

1 §
har beslutats. Vidare föreskrivs att myndigheten alltid vid avgöran

det av frågan om avskedande också skaU pröva huravida avstängningen

skall bestå eller inte,. Föreskriften motsvarar 26 § tredje stycket StjL

(även 25 § fjärde stycket KtjS) utan saklig ändring,

9 § ;

Enligt
denna paragraf får beslut om läkarandersökning enligt 13 kap,

2 §
(andra stycket) inte läggas till grund för avstängning enligt samma

lagrum (tredje stycket), förrän beslutet har slutligt prövats efter talan

som avses i 16 kap, 2 § eller också rätten tiU sådan talan har förlorats.

Föreskriften motsvarar 27 § femte stycket första meningen StjL (även

26 § fjärde stycket KtjS) utan saklig ändring,

I fråga om justitie- och regeringsråd (jfr 27 §
femte stycket andra meningen StjL) hänvisas till 15 kap, 5 § i den nya lagen,

10 §

Enligt denna paragraf skall 17 och 18 §§
förvaltningslagen

tillämpas i fråga om beslut om avstängning enligt 13 kap, 1 § eller 2 §

(första eller tredje stycket) eUer om läkarandersökning enligt 13 kap.

2 § (andra stycket), även om beslutet utgör s. k. beslut under ärendes

handläggning, dvs. inte utgör avgörande av ärende. Föreskriften motsva

rar 26 § andra stycket andra punkten och 27 § tredje stycket StjL (även

25 § andra stycket andra punkten och 26 § andra stycket KtjS) utan sak

lig ändring. ;

15
kap. BESLUTANDE MYNDIGHET, M. M.

Detta kapitel innehåller vissa bestämmelser om vem
som skall avgöra fråga om anställnings upphörande, förflyttning,
disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning
(16 §§). En del av dessa bestämmelser är sådana att det kan sättas i fråga, om
de inte skuUe kunna föras över tiU förordning. Det har dock av praktiska skäl
ansetts lämpligast att låta dem stå kvar i lag. De enda sakliga ändringar som
därvid har gjorts i den nya lagen avser vissa frågor som uteslutande rör
justitieråd och regeringsråd (5 §).

Vidare
innehåller kapitlet en särskild omröstningsbestämmelse för hit-

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 264

Lag om offentlig
anställning 15 kap.

hörande
avgöranden (7 §), I den nya lagen har i jämförelse med StjL bestämmelsens
tUlämpningsområde utvidgats,

1 §

Här regleras vem som avgör vissa frågor om
anställnings upphörande enligt bestämmelserna i 7 kap.

Första stycket avser uppsägnmg (7 kap, 2 §),
entledigande vid ålder som anges i pensionsavtal (7 kap, 3 §), entledigande på
gmnd av sjukdom m, m, (7 kap, 4 §) och enfledigande på egen begäran (7 kap, 9
§). Ingen saklig ändring har gjorts (37 § andra stycket StjL, jfr 41 § KtjS),
Föreskriften utvisar sålunda att sådan fråga i allmänhet prövas av den
myndighet som skall tUlsätta tjänsten, dvs, besluta om anställning. Beträffande
tjänst, som skaU tillsättas av regeringen, prövas frågan enUgt föreskriften
dock av regeringen eller myndighet som denna bestämmer, utom såvitt rör
justitie- eller regeringsråd (jfr 5 §),

Enligt andra stycket skaU regeringen i allmänhet
avgöra fråga om entledigande av fuUmaktshavare i visst fall (7 kap, 5 §) eller
om försättande i disponibUitet (7 kap, 7 §), Bestämmelsen har förts över från
gällande författningar (37 § andra stycket andra meningen StjL, jfr 41 § KtjS)
utan annan ändring än att det i den nya lagen har angetts, att närmare
föreskrifter i frågorna meddelas av regeringen. Därmed avses att markera att
frågorna hör till det område som skall regleras i offentligrättslig ordning,

2 §

Här regleras frågan om vem som skaU besluta om
förflyttning av vissa arbetstagare hos staten (7 kap, 8 §), Bestämmelsen
stämmer överens med nuvarande föreskrift i 37 § tredje stycket StjL,

3 §

I första meningen anges vem som prövar fråga om
disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning
(1013 kap.) beträffande arbetstagare hos staten. Bestämmelsen, som i fråga om
det statliga området i sak oförändrad har förts över från 37 § första stycket
första meningen StjL, utvisar att sådan prövning ankommer på den myndighet
varunder arbetstagaren lyder, om inte annat följer av lag eller
regeringsföreskrift. Beträffande vissa statliga tjänstemän har särskilda
föreskrifter i ämnet meddelats i 4 och 5 §§, Ätt bestämmelsen inte är
tillämplig beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter
följer av 6 §, Den nya lagen reglerar, i motsats tUl nuvarande KtjS, också
frågan om vUken myndighet som skall meddela beslut beträffande kommunanstäUda
lärare eller andra icke-statiiga arbetstagare, där detta inte framgår av lag
eUer regeringsföreskrift. På sistnämnda område

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 265

Lag om offentlig
anställning 15 kap.

torde
emellertid ofta finnas anledning för regeringen att meddela särskUda
föreskrifter om beslutsmyndighet. Enligt andra meningen tas fråga om
disciplinansvar (10 kap.), avskedande (11 kap.) eUer avstängning enligt 13
kap. 1 § upp även på anmälan av JO eller JK (jfr 37 § första stycket andra
meningen StjL, se 1975: 1340; även 22 a § och 25 § tredje stycket KtjS, se
1975; 1341). Av tredje meningen framgår att, liksom f. n., fråga om avstängning
enligt 13 kap. 1 § på grand av misstanke om brott tas upp också på anmälan av
åklagare (jfr37 § första stycket tredje meningen StjL, även 25 § tredje stycket
KtjS).

Som
paragrafen ger vid handen skall fråga om t. ex. avskedande från anställningen
hos en myndighet prövas av den myndigheten, även om arbetstagaren genom
tjänsteförening är anställd också hos någon annan myndighet. Omständigheterna
kan därvid vara sådana att arbetstagaren bör avskedas från den ena
anställningen men inte från den andra, I detta hänseende räknas staten således
inte som en enda arbetsgivare,

4
§

Denna paragraf avser prövningen av frågor om
disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarandersökning
beträffande vissa högre tjänstemän. Det gäller (7) orduiarie domare utom
justitieråd och regeringsråd, (2) byråchefer och jämstäUda eUer högre statliga
förvaltningstjänstemän samt (5) andra tjänstemän enligt regeringens
bestämmande. Det föreskrivs i paragrafen att denna prövning skall äga ram i en
särskUd femmannanämnd, kallad statens ansvarsnämnd. Av sista stycket framgår
att det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om nämndens
sammansättning och verksamhet. För nämnden finns redan, i anslutning till 38 §
andra stycket StjL, en särskUd mstraktion (1975:1344).

Frågan
vilka tjänster som enligt nu gällande lag skall anses vara jämställda med
eller högre än tjänst som byråchef belyses i motiven tUl förutvarande 18 § i
StjL (prop. 1965: 60 s. 177, 281; jfr även 2LU 1967: 37 s. 3). Därav framgår
bl. a. att frågan bör avgöras med utgångspunkt i den anställdes
tjänsteställning och inte i hans lönemässiga förhållanden. Detta gäller också
vid tillämpning av den nya lagen (punkt 2).

Det
får anses vara bäst förenligt med den nya lagen att möjligheten enligt 3 att
utvidga den i 1 och 2 angivna personkretsen liksom hittUls utnyttjas bara i mer
specieUa fall, t. ex. i fråga om andra tjänster av förtroendekaraktär. På
exempelvis skolområdet har detta sålunda skett i fråga om tjänst som
skoldirektör, biträdande skoldirektör och förste rektor (18 kap. 10 §
skolförordningen, se 1975:1185). Däremot torde det av praktiska skäl inte
sällan vara motiverat att i administrativ ordning med ledning av vad som nyss
har anförts meddela ytterligare föreskrifter för tillämpningen av 2. Det kan
anmärkas att ansvarsnämnden

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 266

Lag om offentlig
anställning 15 kap.

har
att pröva angivna frågor också för det fall att tjänstemannen samtidigt har en
annan, lägre tjänst som inte omfattas av paragrafen.

5 §

I denna paragraf erinras om att fråga om skUjande
från tjänst vid viss ålder eller vid nedsatt arbetsförmåga m. m., avskedande,
avstängning eller läkarandersökning (7 kap, 35 §§, 11 och 13 kap,) äv
justitieråd eller regeringsråd skall avgöras enligt särskilda bestämmelser i RF
och i annan lag. Av de åsyftade bestämmelsema (12 kap, 8 § andra stycket RF
samt 3 kap, 3 § andra stycket och 57 kap, 1 § rättegångsbalken) framgår att
frågan prövas direkt av högsta domstolen på talan av JK eller JO. Vidare
innehåller paragrafen en bestämmelse om att handläggningen skall ske i den för
tvistemål föreskrivna ordningen. Därvid skall dock 7 § tUlämpas, dvs. att vid
omröstning i högsta domstolen brottmålsreglerna (29 kap, rättegångsbalken) skall
äga motsvarande tillämpning.

De
nya bestämmelserna innebär, som har redovisats i den allmänna motiveringen
(13.12,1,7), en viss förenkling jämfört med gällande ordning. Den föregående
administrativa prövning som i vissa hithörande fall skall äga ram enligt StjL
har sålunda slopats, I fråga om frivUlig avgång från tjänsten har däremot
ingen ändring skett, I den allmänna motiveringen har i enlighet därmed
framhållits att slutgiltigt beslut härom också fortsättningsvis meddelas i
administrativ ordning (jfr 1 § i detta kap,),

6 §

Äv bestämmelsen framgår att det ankommer på
riksdagen att beträffande tjänstemän hos riksdagen eller dess myndigheter
meddela bestämmelser om beslutande organ i frågor som avses i 14 §§ (jfr 1
kap, 4 § första stycket). Bestämmelsen stämmer överens med nuvarande 38 b § i
StjL,

7 §

Paragrafen
innehåller en hänvisning till vissa omröstningsregler i 29 kap,
rättegångsbalken, såvitt rör frågor om anställnings upphörande,
disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarandersökning
(jfr 1 och 2 §§). Reglerna innebär bl, a, att vid lika röstetal den mening
skall gälla som kan anses gynnsammast för arbetstagaren. I nyss angivna frågor
får således inte tillämpas någon häremot stridande' omröstningsordning, t, ex,
den i förvaltningen annars vanliga ordningen med utslagsröst för ordföranden
vid lika röstetal. Bestämmelsen, som inte rör regeringsprövning, har förts över
till den nya lagen från 38 a § StjL och 31 § KtjS (jfr 26 §StjS), Den har
emellertid i den nya lagen

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 267

iMg om offentlig
anställning 15 och 16 kap.

utsträckts
till att gälla också anställnings upphörande, främst skiljande från tjänst.
Detta har ansetts ligga i linje med den moderna synen på anställningstryggheten
i offentlig tjänst. Paragrafen gäller också på den statiigt reglerade delen av
det kommunala området.

16
kap, TALAN MOT BESLUT

Detta kapitel innehåUer vissa bestämmelser om talan
mot myndighets beslut,

1 §

I
denna paragraf ges vissa särbestämmelser om prövningen av arbetstvister på det
statligt reglerade löneområdet.

Bestämmelsen
i första stycket har närmast sin motsvarighet i 51 § första stycket första
meningen StjL (se 1975: 1058) och i 4 § andra stycket KtjL (se 1974: 384), Den
utvisar att mål om skadestånd enligt 3 kap, 6 § skall prövas direkt av ÄD, dvs,
även om tvisten avser offentlig arbetstagare som är oorganiserad (jfr 2 kap, 1
§ LRA), Vidare sägs i detta stycke att sådana mål skall handläggas enligt LRA,
Detta innebär att även skUjeförfarande som avses i 1 kap. 3 § LRÄ kan komma i
fråga för sådana tvister. I sak innebär detta inte någon ändring i förhållande
till vad som gäller f. n.

I
andra stycket föreskrivs liksom i 51 § StjL (se 1975: 1058) och 56 § KtjL (se
1975:1059) att reglerna om rättegångskostnad i 41 § tredje stycket LAS äger
motsvarande tillämpning i mål som rör disciplinansvar, avskedande, avstängning
eller läkarandersökning (jfr KU 1975/76: 22 s. 78, även prop. 1975: 78 s. 170),

2 §

Av
denna paragraf, som motsvarar 53 § första stycket StjL (även 57 § första
stycket KtjS; jfr prop. 1975: 78 s. 203), framgår att det i vissa fall gäller
en fyraveckorsfrist för arbetstagares rätt till talan mot myndighets beslut,
nämligen i fråga om entledigande vid viss ålder eller vid sjukdom m, m,,
förflyttning, disciplinansvar, avskedande eller läkarandersökning, I fråga om
t. ex, avstängning, däremot, skall lika litet som f. n. finnas någon frist för
anhängiggörande av talan.

3 §

I
denna paragraf regleras en del frågor, som rör mål där JO eller JK för talan.
Paragrafens innehåll motsvarar nuvarande 53 a § StjL (se 1975: 1340) och 56 a §
KtjS (se 1975: 1341).

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 268

Lag
om offentlig anställning 16 och 17 kap.

4
§

I denna paragraf hänvisas i fråga om talan mot
beslut av riksdagens organ till särskUda bestämmelser (jfr 50 § ändra stycket
StjL).

17
kap. VERKSTÄLLIGHET ÄV BESLUT

I detta kapitel bar i den nya lagen samlats vissa
verkstäUighetsbestäm-melser. De motsvarar, utom såvitt angår justitie- och
regeringsråden, vad som gäller enligt StjL och KtjS. Syftet med att samla
bestämmelsema på ett ställe har varit att vinna ökad överskådlighet (jfr
lagrådets yttrande i prop. 1975: 78 s. 245).

1 §

Här
regleras frågor om verkställighet av beslut om entledigande på grand av sjukdom
m. m. (7 kap. 4 och 5 §§), om förflyttning (7 kap. 8 §), om löneavdrag som
disciplinpåföljd (10 kap. 1 §) och om avskedande (11 kap.). Det föreskrivs att
sådana beslut inte får verkställas, förrän de slutligt prövats efter talan som
avses i 16 kap. 2 § eller rätten till sådan talan har förlorats. Detsamma
föreskrivs för beslut om entledigande vid viss ålder (7 kap. 3 §), dock att
där kan meddelas interimistiskt förordnande enligt 2 §. Bestämmelsema i 1 §
har, utom såvitt rör löneavdrag, hämtats från 23 § och 34 a § första stycket
StjL (även 23 och 38 a §§ KtjS).

De
föreskrifter rörande justitie- och regeringsråd som finns intagna i 34 a §
andra stycket StjL saknar motsvarighet i den nya lagen. Anledningen härtiU
framgår av vad i det föregående har anförts vid 15 kap. 5§,

2 §

Enligt första stycket får vederbörande domstol i
tvist, som rör avgångsskyldighet vid viss ålder (7 kap, 3 §), interimistiskt
förordna att anställningen skall upphöra när tjänstemannen har uppnått den
ålder då skyldighet att avgå senast inträder. Denna bestämmelse har utan
ändring förts in i lagen från 53 § andra stycket andra ledet StjL (även 57 §
andra stycket andra ledet KtjS).

I
andra stycket föreskrivs att talan mot sådant interimistiskt beslut enligt
första stycket som tingsrätt har meddelat under rättegången förs genom besvär
(jfr 42 § andra stycket LÄS enligt 1974: 378).

3 §

Av första meningen i denna paragraf framgår att
beslut om avstängning (13 kap. 1 eller 2 §) har omedelbar verkan. Det innebär
att beslutet liksom enligt gällande rätt (26 och 27 §§ StjL, 25 och 26 §§
KtjS)

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 BUaga 2 Finansdepartementet 269

Lag
om offentlig anställning 17 kap., följdlagstiftning

går
i verkställighet omedelbart och utan hinder av att talan förs mot beslutet.

Av andra meningen i paragrafen framgår att vederbörande
domstol kan inhibera en beslutad avstängning. Denna föreskrift har hämtats från
53 § andra stycket första ledet StjL (även 57 § andra stycket första ledet
KtjS),

IKRAFTTRÄDANDE-
OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSERNA

Den nya lagen skaU enligt förslaget träda i kraft
samtidigt som medbestämmandelagen, dvs, den 1 januari 1977, Därvid skaU StjL,
KtjL och KtjS upphöra att gälla. En rad övergångbestämmelser har föreslagits, I
fråga om några av dem kan hänvisas till den aUmänna motiveringen.

15.2
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

20
kap, OM MYNDIGHETSMISSBRUK M, M,

2
och 4 §§

Dessa paragrafer avser bl, a, vissa arbets- och
uppdragstagare hos kommun, I sista stycket i de båda paragrafema sägs f, n,
(1975: 667) att med kommun likstäUs "allmän inrättning som avses i 1 §
andra stycket kommunalljänslemannalagen (1965: 275)". Enligt förslaget
skall i stället med kommun Ukställas "annan allmän inrättning som avses i
1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976: 000) om offentlig anstäUnmg". I punkt 2
i sistnämnda lagrum skall enligt förslaget anges föratom kommun
landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet,
skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa, I punkt 3 i lagrammet avses
annan icke-staflig alhnän inrättning, där. anslällningama eUer en del av dem är
statiigt reglerade. Med statligt reglerad anställning förstås därvid, enligt 2
kap. 1 § lagen om offentUg anställning, sådan anstäUning där enligt lag eller
särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna faststäUs under medverkan av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

15.3
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

7
kap, OM ÅKLAGARE OCH POLISMYNDIGHET

4
§

Av andra stycket i denna paragraf framgår bl, a,
att riksåklagaren är allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar
eller enskUt anspråk på grund av brott, som i utövningen av tjänsten har
begåtts av

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 270

Följdlagstiftning

(i)
den som innehar eller uppehåller sådan ordinarie domartjänst eller tjänst som
byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet eUer
annan tjänst-"som omfattas av 15 kap. 4§ lagen (1976: 000) om offentlig
anställning" eUer (2) sådan ledamot av domstol eller central statlig
förvaltningsmyndighet som inte är "anställd hos staten". I nu
gällande lydelse (1975: 670) av punkt 1 i bestämmelsen åberopas 38 § andra
stycket StjL. I punkt 2 anges f, n, att undantaget i fråga om ledamot av
domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet avser den som inte är
statstjänsteman.

Ändringsförslaget
har sålunda tUlkommit som en direkt följd av den nya lagstiftningen om
offentlig anställriing.

15.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar

35
§ ,...,.

De handlingar som omfattas av sekretess enligt
denna paragraf är sådana som innefattar utredning eller förslag och som har
kommit till för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av
koUektivavtal eller för annan reglering av anställningsvillkor, vari
myndighet, kommunsammanslutning eller statiigt eller kommunalt företag har att
deltaga, eller vid förberedelse till sådan förhandling (första stycket). I
fråga om nu nämnda handlingar gäller, med vissa undantag, att de inte får
lämnas ut förrän fem år förflutit från handlingeiis datum. Också handUngar som
har tillkommit i annat syfte omfattas av paragrafen, om de har kommit in från
annan än myndighet för nyss angivna ändamål (andra stycket). Myndighet, som
anges i paragrafens tredje stycke, kan emellertid ge tillstånd tiU att hemlig
handling lämnas ut dessförinnan.

Enligt 18 § medbestämmandelagen skall part sorii
vid förhandUng åberopar viss handling på begäran av motparten lämna ut
handlingen. Av 3 § medbestämmandelagen framgår att.sekretesslagens
bestämmelser' vinner företräde framför medbestämmandelagens regler om rätt till
information. För att inte bestämmelserna i 35 § sekretesslagen skall lägga
hinder i vägen för utlämnande enligt 18 § medbestämmandelagen har förstnämnda
lagram därför enligt förslaget kompletterats med en föreskrift att dess första
stycke inte utgör hinder för utiämnande av handling enligt 18 §
medbestämmandelagen. Föreskriften,innebär vidare att de förbehåll som behövs
bör göras vid utlämnande av hemlig handling Sådant förbehåll kan avse
exempelvis att den utlämnade handlingen inte får mångfaldigas eller lämnas
vidare tUl annan (jfr prop. 1965: 88 s, 31j SOU 1975: 22 s, 286),

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 271

Följdlagstiftning

15.5
Förslaget till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som
priist i svenska kyrkan.

För präster i svenska kyrkan gäUer sedan gammalt en
omfattande speciallagstiftning. Hit hör ett stort antal lagar av kyrkolags
natur, t. ex. 1686 års kyrkolag, lagen (1936: 567) om domkapitel (ändrad senast
1975: 956), lagen (1957: 577) om präster (ändrad senast 1975:1430) och lagen (1963:
633) om biskopsval. Däratöver finns många i administrativ ordning utfärdade
bestämmelser, t. ex. prästvalsförordningen (1958: 261, ändrad senast 1976: 10),
stadgan (1965: 486) om biskopsval och förordningen med vissa bestämmelser om
anställning av präst och bestämmelsema om kyrkoherdar för döva (intagna i
regleringsbrev för budgetåret 1961/62). De generella tjänstemannaförfattningama
gäller endast i begränsad omfattning för präster.

Man
bör på samma sätt som skedde med StjL och som redan har framgått undvika
att i lagen om offentlig anställning ta in bestämmel-' ser av kyrkolags natur.
Det blir med denna ståndpunkt inte heller lämpligt att i lagen om offentUg
anstäUning ta in de specialbestämmelser för präster som inte har kyrkolags
natur. Specialbestämmdsema om präster bör i stället aUtjämt kunna ingå i
särskUda författningar. Liksom hittills bör vissa av dessa kunna utfärdas av
regeringen. För att dessa rege-ringsförfattrungar mte skall komma i konflikt
med medbestämmandelagen krävs att riksdagen antar en särskild lagregel av
innebörd att regeringen utan hinder av medbestämmandelagen bemyndigas att
meddela föreskrifter om prästerlig anställning hos staten, församling eller
kyrklig samfällighet. Detta bemyndigande bör avse bara sådant ämne som
omedelbart före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen är reglerat i
administrativ ordning. En sådan regel bör av lagtekniska skäl tas in i en
särskild lag. Bemyndigandet för regeringen att meddela särskilda föreskrifter
bör självfallet utnyttjas endast i begränsad utsträckning. Syftet bör vara att
så långt möjligt anpassa nuvarande särregler till vad som nu föreslås gälla för
andra offentligt anställda. Arbetet med denna anpassning bör naturligtvis ske i
nära kontakt med berörda arbetstagarorganisationer.

16
Hemställan

Jag
hemstäUer att regeringen

dels
föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om offentlig anställning,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 272

4, lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

5, lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri
tjänst,

6, lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet
att utöva läkaryr-kel,

7, lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet
att utöva tandlä-karyrket,

8, lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att
utöva veterinäryrket m, m,,

9, lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242),

10, lag om ändring i lagen (1975: 689) om tystnadsplikt
för vissa tolkar och översättare,

11, lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om
anställning som präst i svenska kyrkan,

dels
bereder riksdagen tUlfäUe

att
ta del av vad jag har anfört i det föregående under rabriken "Riktlinjer
för vissa kompletterande reformer på statens område".

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet

273

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2:1

Förkortningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

AD arbetsdomstolen

AMS arbetsmarknadsstyrelsen

ARK arbetsrättskommittén (In 1971: 03)

AST allmänt avlöningsavtal för statliga
och vissa andra tjäns-

temän

DEFF delegationen (Fi 1970: 67) för
förvaltningsdemokrati

FFL lagen (1936: 506) om förenings-
och förhandlingsrätt

(ändrad senast 1974: 374)

FKL ARK:s förslag (SOU 1975: 1) tUl lag
om förhandlings-

rätt och kollektivavtal

JK justitiekanslem

JO riksdagens ombudsman

KAL lagen (1928: 253) om kollektivavtal
(ändrad senast 1974:

373)

KtjL kommunalljänslemannalagen (1965:
275, ändrad senast

1975: 753)

KtjS stadgan (1965: 602) om vissa
tjänstemän hos kommuner

m, fl, (omtryckt 1974: 1017, ändrad senast 1975: 1341)

LAS lagen (1974: 12) om
anställningsskydd (ändrad senast

1974: 378)

LO Landsorganisationen i Sverige

LOA finansdepartementets förslag (bU,
2: 4) tiU lag om of-

fentlig anställning

LRA lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister (ändrad

senast 1975: 1294)

medbe- arbetsmarknadsdepartementets
förslag (bU, tUl bil, 1)

stämman- till
lag om medbestämmande i arbetslivet

delagen
(MBL)

RF regeringsformen

RRV riksrevisionsverket

SACO Sveriges akademikers
centralorganisation

SACO/SR Centralorganisationen
SACO/SR

SAF Svenska arbetsgivareföreningen

SAV statens avtalsverk

sekretess- lagen
(1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbe-

lagen komma allmänna handlingar (omtryckt
1971:203, änd-

rad senast 1975: 1364)

SF Statsanställdas förbund

SJ statens järnvägar

SR Statstjänstemännens riksförbund SR

StjL statstjänstemannalagen (1965: 274,
omtryckt 1974: 1009,

StjS

ändrad senast 1975: 1058; jfr även 1975: 1340)
statstjänstemannastadgan (1965:601, omtryckt 1975: 839)

18 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 274

SÖ skolöverstyrelsen

TCO Tjänstemännens
centralorganisation

TCO-K TCO:s
samarbetsorgan för kommunaltjänstemän

TCO-S TCO:s
statstjänstemannasektion

TF tryckfrihetsförordningen

UKÄ universitetskanslersämbetet

ÖB överbefälhavaren

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 275

Bilaga 2: 2

Utdrag av

arbetsrättskommitténs lagförslag (SOU 1975:1)

1
Förslag till

Lag
om förhandlingsriitt och kollektivavtal

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1
§ Denna lag äger tillämpning pä förhållandet meUan arbetsgivare och
arbetstagare.

Förhandlingsrätt

11 § Förening på endera arbetsgivar- eller
arbetstagarsidan äger rätt att påkalla förhandling med förening på motsidan
rörande villkor varom kollektivavtal kan träffas eller eljest rörande
förhållande som avses med denna lag, Sädan rätt tUlkommer förening av
arbetstagare även i förhållande till arbetsgivare hos vilken medlem i
föreningen är eller varit-arbetstagare, samt arbetsgivare i förhållande tiU
sådan förening. Rätt för part att påkalla förhandling medför skyldighet för
motpart att träda i förhandling,

12 § Är arbetsgivare bunden av kollektivavtal åligger
det arbetsgivaren att, när det påkallas, förhandla med lokal sammanslutning av
arbetstagare, vilken tillhör den förening på arbetstagarsidan som slutit
avtalet eller, där sådan sammanslutning inte finns, med föreningen i varje
fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivaren och hos honom anställd arbetstagare
vilken är medlem i föreningen även om frågan rör förhållande varöver
arbetsgivaren enligt kollektivavtalet äger att bestämma; och arbetsgivaren har
att avvakta med beslut eller annan åtgärd i frågan tills förhandlingen
slutförts, om sådant uppskov skäligen kan krävas av honom,

13 § KoUektivavtalsbunden arbetsgivare åligger att,
även utan att det påkallats, träda i förhandling med lokal sammanslutning av
arbetstagare vilken tillhör den förening på arbetstagarsidan som slutit avtalet
eller, där sådan sammanslutning inte finns, med föreningen, innan beslut fattas
eller eljest åtgärd vidtages, som rör av avtalet bunden arbetstagare och

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 276

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

innebär
omläggning, nedläggning eller inskränkning av driften eller överlåtelse eUer
upplåtelse av företaget eller eljest medför viktigare förändring av drifts-
eller arbetsförhåUandena eller av anstäUningsförhåUandena i övrigt,

14
§ Förhandlande part åligger att, själv eller genom ombud, inställa sig vid
förhandUngssammanträde samt att, där så erfordras, med angivande av skäl
framlägga förslag till lösning av fråga, varom förhandUng påkallats.

17 § Det åUgger förhandlande part att, om motpart
begär det, låta denne ta del av samt, om det kan ske utan oskälig kostnad eller
omgång, till denne överlämna bestyrkt avskrift av sådana handUngar och uppgifter
varöver parten förfogar och vilka erfordras för en riktig bedömning av den
fråga förhandlingen avser,

18 § KoUektivavtalsbunden arbetsgivare åligger att
fortlöpande håUa motpart, gentemot vUken han är förhandUngsskyldig enligt 12
och 13 §§, underrättad om den produktionsmässiga och ekonomiska utvecklingen i
företaget liksom om riktlinjerna för företagets personalpolitik.

19 § Vad i 13, 17 och 18 §§ sägs gäller ej om parts
fullgörande av där stadgad skyldighet skulle för honom eUer annan medföra
påtaglig risk för skada.

Tystnadsplikt

51 §
Åligger part att genom handling, uppgift eUer underrättelse som avses i 17
eller 18 § lämna motpart besked om enskUt företags eller sammanslutnings
affärs- eUer driftsförhållanden, eller skaU eljest part länma sådant besked vid
förhandling som sägs i 13 §, äger parten göra skriftligt förbehåll om
tystnadsplUtt i fråga om beskedet. Sker det är parten ej skyldig lämna beskedet
tUl andra än sådana representanter för motparten vilka av denne till skäligt
antal på förhand utsetts att mottaga beskedet. Sådan representant får ej
obehörigen yppa eller nyttja vad han sålunda erfarit.

Kan skada ej anses följa av att det besked
förbehållet avser yppas eller nyttjas, får tystnadspUkten hävas på talan av den
som är underkastad densamma. Sådan talan skaU anhängiggöras inom 10 dagar från
erhåUen kännedom om förbehållet.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2

A rbetsrättskommitténs
lagförslag

Finansdepartementet

277

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom
förordnas i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274), dels att 6, 8, 10, 12,
17, 34, 35, 36 och 38 §§ skall upphöra att gäUa, dels att 3, 4, 7, 9, 11, 15,
16. 27, 29, 30, 32, 37 och 39 a §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
anställningsförhållande vara denna lag är tiUämplig gäUer vad som är

bestämt i avtal. .

Avtal
må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller
tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i
denna lag eller i författning vartiU lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör
Konungens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelsema i
andra stycket är avtalet i denna del utan verkan.

/ avtal får ej stadgas inskränkning i rätt för
staten att besluta om myndighets verksamhet eller inskränkning i den
beslutanderätt i övrigt som enligt denna lag tillkommer Konungen, riksdagen eller
myndighet.

1 fråga som omfattas av beslutanderätt enligt
andra stycket gälla ej bestämmelserna om förhand-Ung i 1113 §§ lagen (197 :00)
om förhandlingsrätt och kollektivavtal.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i
andra stycket eller eljest i strid mot bestämmelse i denna lag eller i
författning vartill lagen hänvisar, är avtalet utan .verkan i den delen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
förtjänst och skicklighet som grund för tjänstetillsättning och om svenskt
medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av tjänst gäUer vad som
är föreskrivet i regeringsformen eller annan författning.

Villkor
i fråga om ålder, hälso-tiUstånd, kunskaper eller utbildning samt andra
särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst fastställas, i den mån
de ej framgå av särskilda bestämmelser.

Om
grunder för tjänstetillsättning och om särskilda villkor för. innehav eller
utövande av tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller
annan lag.-

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 278

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Dåvarande
lydelse Föreslagen lydelse

av
Konungen eller behörig myndighet. Om pensionsålder må dock avtal träffas.

6 §

Tjänst som myndighet tillsätter (Denna
paragraf utgår) skall kungöras ledig till ansökan, om Konungen ej bestämmer annat.

Kungjord tjänst som myndighet tillsätter må endast
den erhålla som sökt tjänsten inom föreskriven tid. Om särskilda skäl föreligga,
må även för sent inkommen ansökan prövas.

Om förfarandet i övrigt vid tjänstetillsättning
meddelas föreskrifter av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

7 §

Ordinarie domartjänst tillsättes med fullmakt.
Annan ordinarie tjänst tUlsättes med fullmakt eller konstitutorial eller, om
särskilda skäl föreligga, med förordnande. Övriga tjänster tUlsättas med
förordnande.

Förordnande meddelas.för bestämd tid eUer tills
vidare. Förordnande tiUs vidare må meddelas att gälla längst till viss
tidpunkt.

Om ej annat följer av bestämmelser som Konungen
meddelar, må förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare längst
till viss tidpunkt endast om det föranledes av arbetsuppgifternas särskilda
beskaffenhet eller om anställningen gäller provtjänstgöring, praktikarbete
eller vikariat.

8 §

Den anställde skall erhålla (Denna paragraf utgår)
skriftligt bevis om anställningen. A v beviset skall framgå att han är anställd
som tjänsteman. Om förordnande avser anställning, vars varaktighet beräknas ej
överstiga tre månader (tillfällig anställning), utfärdas anställningsbevis
endast om den anställde begär det.

I beviset skall anställningsformen enligt 7 §
anges. Om förordnande tiUs vidare avser tillfällig anställning, skall det
anmärkas i beviset.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2

Arbetsrättskommitténs lagförslag

Finansdepartementet

279

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vikariat skall kungöras ledigt till
ansökan endast i de fall det föreskrives av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer.

Vikariat tillsättes med förordnande varvid bestämmelsema i
7 § andra stycket äga tillämpning.

10 §

Tjänsteman skall ställa sig
till (Denna paragraf utgår) efterrättelse instruktion, arbetsordning
och andra allmänna be- . stämmelser om arbetet samt särskilda föreskrifter
rörande hans tjänsteutövning.

Oberoende av fastställd arbetsfördelning
skall tjänsteman lämna det biträde som förman bestämmer.

Om justitieråds och regeringsråds
allmänna åligganden i tjänsten föreskrives i regeringsformen och med stöd
därav meddelade författningar.

11 §

Tjänsteman är skyldig att utöva

annan statlig tjänst enligt bestämmelser som Konungen
meddelar.

Innehavare av ordinarie domar-tjänst är icke skyldig att
utöva annan statlig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den
domstol han tillhör.

Innehavare av ordinarie domartjänst
är icke skyldig att utöva annan statlig tjänst än jämställd eller högre
domartjänst vid den domstol han tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare än
lagman är dock skyldig att dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt
inom samma hovrättsområde vid handläggning för vilken kräves flera lagfarna
domare än en.

I den mån Konungen föreskriver är
tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet eller hos myndighet eller
inrättning, vUken lyder under central förvaltningsmyndighet, skyldig att utöva
tjänst vid myndighet eller dlmän inrättning som icke är statlig men står under
tillsyn av förvdtningsmyndighe-ten. Sådan föreskrift må meddelas endast om
särskilda skäl föreligga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2

Arbetsrättskommitténs lagförslag

Finansdepartementet

280

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänsteman är skyldig att bo i
anvisad bostad (tjänstebostad) eller att bo på viss ort, om det föreskrives
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Sådan skyldighet må
föreskrivas endast otn det är av väsentlig betydelse för tjänsten.

15

Vid konflikt om sådant anställnings-
eller arbetsvillkor för statstjänsteman som må bestämmas genom avtd må
lockout eller strejk vidtagas, om annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt
är stridsåtgärd som berör bestående anställningsförhållande icke tillåten.

Tjänsteman må deltaga i strejk
endast efter beslut av arbetstagarförening som anordnat strejken.

Arbetstagarförening md ej anordna
eller eljest föranleda stridsålgärd, som enligt första stycket icke är
tUlåten, ej heller genom lämnande av understöd eller på annat sätt medverka vid
otillåten stridsåtgärd som medlem i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening
är även skyldig att söka hindra sina medlemmar att vidtaga otillåten
stridsåtgärd eller att, om sådan redan vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse
angående arbetsinställelse gälla särskilda bestämmelser.

(Denna paragraf utgår)

Vid konflikt om annat anställnings-
eller arbetsviUkor för statstjänsteman än sådant som avses i 3 § andra eller
fjärde stycket får lockout, strejk, blockad, bojkott eller annan därmed
jämförlig itridsåtgärd vidtagas, om annat ej följer av lag eller avtal. I
övrigt är stridsålgärd som berör bestående anställningsförhållande icke tillåten.

Uppkommer tvist i fråga huruvida
vi.is åtgärd är tillåten enligt första stycket, får åtgärden ej vidtagas
förrän tvisten prövats och avgjorts av arbetsdomstolen.

Tjänsteman får deltaga i stridsåtgärd
endast efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden.

Arbetstagarförening får ej anordna
eller eljest föranleda stridsåtgärd, som enligt första eller andra stycket
icke är tUlåten,, ej heller genom lämnande av understöd eller på annat sätt
medverka vid otillåten stridsåtgärd som medlem i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening
är även skyldig att söka hindra sina medlemmar att vidtaga otillåten
stridsåtgärd eller att, om sådan redan vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse
angående stridsåtgärd gälla särskilda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om från statens sida förfares i strid mot 15 § första
stycket eller

Om från statens sida förfares i strid mot 15 § första
eller andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2

Arbetsrättskommitténs lagförslag

Finansdepartementet

281

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande
lydelse

om arbetstagarförening åsidosätter vad som åligger den
enUgt 15 § tredje stycket, skall staten eller föreningen, även om förpliktelse
till följd av kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de
grunder som anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller
tjänsteman, om han deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller
föranledd stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 15 § första stycket.

Föreslagen
lydelse

stycket eUer om arbetstagarförening åsidosätter vad som
åligger den enligt 15 § fjärde stycket, skall staten eller föreningen, även om
förpliktelse till följd av kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta uppkommen
skada enligt de grander som anges \ 45 %, 46 % första pimkten samt 49 och 50 §§
lagen (197 :00) om förhandlingsrätt och kollektivavtal. Detsamma gäller
tjänsteman som deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller
föranledd stridsåtgärd som icke är tUlåten enligt 15 § första eller andra
stycket, dock att sådan tjänsteman ej må åläggas skadestånd med mindre
synnerliga skäl föreligga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänsteman är icke skyldig att
utföra arbete som är föremål för lockout eller för tillåten strejk eller
därmed jämförlig stridsåtgärd eller för lovlig blockad vid konfUkt om
anställnings- eller arbetsvillkor vilket må bestämmas genom avtal. Den som
står utanför arbetskonflikt skall dock fuUgöra sina vanliga tjänsteåligganden.
Han är även skyldig att utföra skyddsarbete.

Till skyddsarbete hänföres arbete
som fordras för avveckling av verksamheten pä ett tekniskt försvarligt sätt
eller till förebyggande av fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete som
någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i lag.

27

Tjänsteman som ej fullgör sin
tjänst tillfredsställande må avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar
verkan, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte
eller annat därmed jämförligt förhåUan-

(Denna paragraf utgår)

Tjänsteman som ej fullgör sin
tjänst tillfredsställande må avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar
verkan, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom eller därmed jämförligt
förhållande eller om den san-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2

Arbetsrättskommitténs lagförslag

Finansdepartementet

282

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande lydelse

de eller om den sannolikt har sådan orsak och
tjänstemannen vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.
Finnas ej längre skäl för avstängning, skaU denna omedelbart hävas.

Föreslagen
lydelse

nolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta
sig undersökas av läkare som anvisas honom. Finnas ej längre skäl för
avstängning, skall denna omedelbart hävas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om avstängning enligt första
stycket eller om läkarandersökning som avses där meddelas i fråga om
tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff, av Konungen och eljest av
myndighet som Konungen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna i 23 §
andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle
beredas honom att muntligen uttala sig i ärendet.

Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§
förvaltningslagen (1971: 290) skola tUlämpas även om beslut som nyss sagts
utgör beslut under ärendes handläggning.

Närmare bestämmelser om
tillämpningen av första stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas
av Konungen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Tjänsteman må skUjas från
tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av Konungen eller
myndighet med stöd av bestämmelse i denna lag eller lagen (1974: 12) om
anställningsskydd.

Tjänsteman får skiljas från tjänsten
endast av allmän domstol efter åtal eller av Konungen eller myndighet med stöd
av. bestämmelse i denna lag, Tjäiisteman som ej är anställd med fullmakt eller
konstitutorial får även skiljas från tjänsten med stöd av bestämmelse i lagen
(1974: 12) om anstäUningsskydd,

Om skiljande från tjänsten av
justitieråd eller regeringsråd på grund av ämbetsbrott eller efter anmälan av
riksdagen föreskrives i regeringsformen.

30 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänsteman som är förordnad tills
vidare må efter skriftlig uppsägning skiljas från tjänsten. Uppsägning i
annan form är ogiltig.

Även om tjänstemannen intager verksledande eller därmed
jämförlig ställning, gälla i fråga om grand för uppsägning och förfarandet vid
uppsägning samt varsel och överläggning lagen (1974: 12) om anställningsskydd.
/ fråga om förfarandet vid uppsägning samt om varsel och överläggning får Konungen
dock meddela avvikande bestämmelser.

Har förordnande meddelats för
bestämd tid eller tills vidare längst

Uppsägning av tjänsteman, som är förordnad tiUs vidare, är
ogiltig om den sker annorledes än i skriftlig form.

Intager tjänsteman, som är förordnad tills vidare,
verksledande eller därmed jämförlig ställning, äga i fråga om grand för uppsägning
och förfarandet vid uppsägning samt varsel och överläggning 3, 710 och 2932
§§ lagen (1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 283

Arbetsrättskommitténs lagförslag

Dåvarande lydelse Föreslagen lydelse

tiU viss tidpunkt, upphör tjänsten utan föregående
uppsägning vid förordnandetidens utgång.

32 § Tjänsteman är skyldig att avgå
från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses 131 §, om han

a)
till följd av föriust
av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra
sin tjänst tiUfredsställande;

b)
till följd av
nedsatt arbetsför- b) till följd av nedsatt arbetsförmåga
under två år i följd icke måga under två år i följd icke
tjänstgjort annat än försöksvis un- tjänstgjort
annat än försöksvis under kortare tid samt medicinalsty- der kortare tid samt sodalstyrel-relsen finner det
sannolikt att han sen finner det sannolikt att han
icke kan återinträda i tjänst inom icke
kan återinträda i tjänst inom ytteriigare ett år och ovisst hur ytteriigare ett år och ovisst hur arbetsförmågan
därefter kommer arbetsförmågan därefter kommer att
utveckla sig; att utveckla sig;

c)
genom
lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa
men enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till
böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller
konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att
fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå tiU dess han äger
avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till Tjänsteman som har rätt till

statlig pension men icke uppnått statiig
pension men icke uppnått

den ålder då han äger avgå med den ålder då
han äger avgå med

ålderspension må icke åläggas att ålderspension
må icke åläggas att

avgå från tjänsten enligt första el- avgå
från tjänsten enligt första el

ler andra stycket, om han lämpli- ler
andra stycket, om han lämpli

gen kan förflyttas tiU eller beredas gen
kan beredas annan anställning

annan anställning som är förenad som är
förenad med sådan pen-

med sådan pensionsrätt, sionsrätt.

34 § .

Tjänsteman som är anställd (Denna
paragraf utgår) med fullmakt eller konstitutorial må förflyttas till annan
statlig tjänst som tiUsättes med samma anstäUningsform. Inom krigsmakten må
dessutom ordinarie tjänsteman som är krigsman och är anställd med förordnande
tills vidare förflyttas till annan ordinarie tjänst som är avsedd för krigsman.

Förflyttning till tjänst hos myndighet
inom annat verksamhets-

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 284

Arbetsrättskommitténs lagförslag

Dåvarande lydelse Föreslagen lydelse

område må ske endast om arbetsuppgifterna äro likartade
eller tjänstemannen i dit fall med hånsyn till sin utbildning är lämpad för
tjänsten.

Om förflyttning av den som är
utnämnd till domare föreskrives i regeringsformen.

35 §

Tjänsteman som är anställd med
(Denna paragraf utgår)

fullmakt, konstitutorial eller för

ordnande tills vidare äger lämna

tjänsten efter skriftlig uppsägning.

Uppsägning i annan form är ogil

tig- ,.'....

36 §

Tjänsteman som är
förordnad (Denna paragraf utgår)

för be.vtämd tid må på egen begå-

ran beviljas avsked före anställ- '

ningstidens utgång, om särskilda skäl föreligga.

37 §

Fråga om anställnings upphö- Fråga om anställnings upphö-

rande enligt 30 eller 31 §, 32 § rande. enligt 30 eller 31
% eller

första stycket a) eller b), 35 eller 32 § första stycket a) eller b)

36 § prövas i fråga om tjänst, som prövas i fråga om tjänst, som

Konungen tiOsätter, av Konungen Konungen tiUsätter, av Konungen

eller myndighet som Konungen eller. myndighet som Konungen

bestämmer och i annat fall av den bestämmer och i annat fall av den

myndighet som tUlsättef tjänsten, . myndighet som tillsätter tjänsten.

Fråga om anställnings upphörande Fråga om anställnings upphörande

enligt 32 § första stycket c) eller enligt 32 .§ första stycket c) eller

andra stycket eller enligt 33 § prö- andra stycket eller enligt 33 § prö

vas av Konungen. vas av Konungen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman
enligt 34 § prövas av Konungen. Fråga om förflyttning till tjänst som
tillsättes av samma myndighet som anställt tjänstemannen prövas dock av
myndigheten.

38 § .

Om anställnings upphörande (Denna paragraf utgår)

utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser
angående uppsög-

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2

A rbetsrättskommitténs
lagförslag

Finansdepartementet

285

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande
lydelse

ning
för det fall att tjänsteman är eller blir innehavare av annan allmän tjänst
och om förening av tjänster meddelar Konungen bestämmelser.

Om
förbud för justitieråd och regeringsråd att tillika inneha eller utöva annan
statlig tjänst föreskrives i regeringsformen.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mål
om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om
tillämpning av 7 § tredje stycket, 30 eller 35 § eller av föreskrift som
meddelats med stöd av 7 § tredje stycket eller 30 § andra stycket, handlägges
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Mål
om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål som
avses i 15 § andra stycket, handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången
i arbetstvister.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den

197

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Förslag tiU

Lag
om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965:275)

Härigenom förordnas i fråga om kommunaltjänsteinannalagen
(1965: 275), dels att 5 § skaU upphöra att gäUa, dels att 14 §§ skall ha nedan
angivna lydelse, dels att i lagen skall införas sjutton nya paragrafer, 723
§§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande lydelse

Denna lag äger tillämpning på anställning med
kommun såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare.

Föreslagen lydelse

1

§

Denna lag äger tillämpning på anställning med
kommun såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare, . Bestämmelserna i
722 §§ gälla dock endast sådan arbetstagare vars avlöningsförmåner
fastställas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer och beträffande
vilken Konungen meddelat förordnaride om bestämmelsernas tillämpning.

Med kommun likställas i denna lag landstingskommun,
kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse, allmän
försäkringskassa samt, enligt Konungens bestämmande, annan allmän inrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2

A
rbetsrättskommitténs lagförslag

Finansdepartementet

286

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lagens bestämmelser om tjänst äga
motsvarande tillämpning på vikariat, om annat ej anges.

2 § I anställningsförhållande vara
denna lag är tillämplig gäller vad som är bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a)
inrättande
eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b)
myndighets
eUer inrättnings verksamhet;

c)
anställningsvillkor
som regleras i lag eller annan författning och angår tjänstetillsättning,
disciplinär bestraffning eller anställnings upphörande.

/ avtal får ej stadgas inskränk-,
ning i rätt för det allmänna att besluta om myndighets eller inrättnings
verksamhet eller inskränkning i den beslutanderätt i övrigt som enligt denna
lag tillkommer Konungen, myndighet eller inrättning.

1 fråga som omfattas av beslutanderätt
enligt andra stycket gälla ej bestämmelserna om förhandling i 1113 §§ lagen
(197 :00) om förhandlingsrätt och kollektivavtal.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelsema i andra
stycket är avtalet i denna del utan verkan.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra
stycket eller eljest i strid mot bestämmelserna i denna lag eller i
författning vartill lagen hänvisar är avtalet utan verkan i den delen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Vid konflikt om sådant anställnings- eller arbetsvillkor
för i denna lag avsedd tjänsteman som må bestämmas genom avtal må lockout
eller strejk vidtagas, om annat ej följer av lag eller avtal, I övrigt är
stridsåtgärd som berör bestående anställningsförhållande icke tillåten.

Tjänsteman må deltaga i strejk
endast efter beslut av arbetstagarförening som anordnat strejken.

Vid konflikt om annat anställnings- eller arbetsvUlkor
för i denna lag avsedd tjänsteman än sådant som avses i 2 § andra eller
fjärde stycket får lockout, strejk, blockad, bojkott eller annan därmed
jämförlig stridsåtgärd vidtagas, om annat ej följer av lag eller avtal, I
övrigt är stridsåtgärd som berör bestående anställningsförhållande icke
tillåten.

Uppkommer tvist i fråga om viss
åtgärd är tillåten eller ej enligt första stycket, får åtgärden ej vidtagas
förrän tvisten prövats och avgjorts av arbetsdomstolen.

Tjänsteman får deltaga i stridsåtgärd
endast efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2

Arbetsrättskommitténs lagförslag

Finansdepartementet

287

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande lydelse

Arbetstagarförening må ej anordna
eller eljest föranleda stridsåtgärd, som enligt första stycket icke är
tillåten, ej heller genom lämnande av understöd eller på annat sätt medverka
vid otillåten stridsåtgärd som medlem i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening
är även skyldig att söka hindra sina medlemmar att vidtaga OtUlåten
stridsåtgärd eller att, om sådan redan vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse angående
arbetsinstäUelse gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Arbetstagarförening får ej anordna
eller eljest föranleda stridsålgärd, som enligt första eUer andra stycket icke
är tUlåten, ej heller genom lämnande av understöd eller på annat sätt medverka
vid otillåten stridsåtgärd som medlem i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening
är även skyldig att söka hindra sina medlemmar att vidtaga otilläten
stridsåtgärd eller att, om sådan redan vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse
angående stridsåtgärd gälla särskilda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om kommun förfar i strid mot 3 § första stycket eller om
arbetstagarförening åsidosätter vad som åligger den enligt 3 § tredje stycket,
skall kommunen eUer föreningen, även om förpliktelse tUl följd av
kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grander som
anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller tjänsteman, om han
deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller föranledd stridsåtgärd
som icke är tillålen enligt 3 § första stycket.

Mål om skadestånd enligt första
stycket prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål handlägges enligt lagen
(1974:371) otn rättegången i arbetstvister.

Om kommun förfar i strid mot 3 § första eller andra
stycket eller om arbetstagarförening åsidosätter vad som åligger den enligt 3 §
fjärde stycket, skall kommunen eller föreningen, även om förpliktelse till
följd av kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de
grander som anges i 45 §, 46 § första punkten samt 49 och 50 §§ lagen (197 :00)
om förhandlingsrätt och kollektivavtal. Delsamma gäller tjänsteman som
deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eUer föranledd stridsåtgärd
som icke är tiU-låten enligt 3 § första eUer andra stycket, dock att sådan
tjänsteman ej må åläggas skadestånd med mindre synnerliga skäl föreligga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

Tjänsteman är icke skyldig att
utföra arbete som är föremål för lockout eller för otillåten strejk eller
därmed jämförlig stridsåtgärd eller för lovlig blockad vid konflikt om
anställnings- eller arbets-

(Denna paragraf utgår)

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 288

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Dåvarande
lydelse Föreslagen lydelse

villkor
vilket må bestämmas genom avtal. Den som står utanför arbetskonflikt skall
dock fullgöra sina vanliga tjänsteåligganden. Han är även skyldig att utföra
skyddsarbete.

TiU skyddsarbete hänföres arbete som fordras för
avveckling av verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till
förebyggande av fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete
anses arbete som någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i
lag.

7 §

Tjänst som icke är ordinarie tjänst tillsättes med
förordnande för bestämd tid eller tills vidare. Förordnande tills vidare må meddelas
att gälla längst till viss tidpunkt.

Vikariat tiUsättes med förordnande varvid
bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning.

8 §

Tjänsteman må ej inneha anställning eller utöva
verksamhet som kan rubba förtroendet till hans eller annan tjänstemans opartiskhet
i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende. Närmare bestämmelser
härom meddelas i vissa fall i lag och i övrigt av Konungen.

9 §

Tjänsteman må icke utan tillstånd av Konungen
uppbära med tjänsten förenade gåvo- eller donationsmedel eller därmed
jämförlig förmån.

10

Åsidosätter tjänsteman av försummelse, oförstånd
eller oskicklighet vad som åligger honom enligt lag, instruktion eller
annan

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 289

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Dåvarande lydelse Föreslagen lydelse

författning, särskild föreskrift eller tjänstens
beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20 kap. 4 §
tredje stycket brottsbalken äga motsvarande tUlämpning.

Disciplinstraff äro varning, löneavdrag
under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman
som ej är anställd med fuUmakt, avsättning. Till avsättning må dömas endast om
tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av
tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas.

11 §

Tjänsteman skall anmälas till åtal,
om han är skäligen misstänkt för

a)
brott
som avses i 20 kap. 13 §§ brottsbalken,

b)
brott
som avses i 20 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såvitt fråga är om tjänsteman
som är anställd med fullmakt,

c)
annat
brott i tjänsten, för vilket är stadgat fängelse,

d) brott i tjänsten i annat fall

än som avses i a)c) och det

finnes anledning antaga, att talan

om enskilt anspråk kommer att

föras, eller tjänstemannen bestri

der vad som lägges honom till last

och tillfredsställande utredning

icke kan åstadkommas hos myn

digheten.

12 §

Har åtal väckts mot tjänsteman må
disciplinärt förfarande rörande gärning som omfattas av åtalet ej inledas
eller fortsättas. Om verkan av att åtal väckes innan beslut rörande
disciplinär bestraffning helt eller delvis verkställts föreskrives i 20 kap. 9
§ brottsbalken.

19 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 290

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Dåvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13 § .

Har tjänsteman, som innehar tjänstebostäd eller fri
bostad, efter ' åtal eller'disciplinärt förfarande dömts till suspension, äger
han bo kvar i bostaden, om icke särskilda skäl föranleda annat. Ålägges
tjänstemannen att flytta, skall han ' erhålla skälig tid därför.

14
§

Deltaga flera i avgörandet av fråga om
disciplinstraff enligt 10 §, åtalsanmälan enligt 11 § eller
flyttningsskyldighet enligt ' 13 §; äga rättegångsbalkens regler om omröstning
i överrätt i fråga om ansvar motsvarande tillämpning.

' :,. 'l,§ ' .

I
ärende om disciplinär bestraffning skall,, om', tjänstemannen påfordrar
det, tillfälle beredas honom att vid hiuntUgt förhör uttala ' . sig i
saken.;

16
§

Vidtages åtgärd för att anställa

åtal eller iriledes disciplinärt förfa

rande mot tjänsteman, må han,

om den gärning varom är fråga

kan antagas medföra avsättning

eller om eljest särskilda skäl före

ligga, avstängas från utövning av

tjänsten med orhedelbar verkan,

dock icke för längre tid än till dess

lagakraftägande dom eller beslut

föreligger. Finnas ej längre skäl

för avstängning, skall denna ome

delbart hävas.

, .. I ärende oni avstängning enligt

första stycket skola bestämmelserna i 14 och 15 §§ iakttagas. Be-.
stämmelserna i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) sko la tUlämpas
även om beslutet i fråga utgör beslut under ärendes handläggning.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 291

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Dåvarande
lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Tjänsteman sorn ej fuUgör sin

tjänst tillfredsställande må av

stängas från utövning av tjänsten

med omedelbar verkan, om den

bristande tjänstdugligheten beror

av sjukdom eller därmed jämför

ligt förhållande eller om den san

nolikt har sådan orsak och tjänste

mannen vägrar att låta sig under

sökas av läkare som anvisas ho

nom. Finnas ej längre skäl för

avstängning, skall denna omedel-

' bart hävas.

I ärende om avstängning enligt första stycket eller
om läkarundersökning som avses där skall bestämmelsen i 14 § iakttagas. Om
tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntligen
uttala sig i ärendet.

Bestämmelserna i 15, 17 och 18- §§ förvdtningslagen
(1971: 290) skola tillämpas även om beslutet i fråga utgör beslut under
ärendes handläggning.

18 §

. Tjänsteman får skiljas från tjänsten endast av
allmän domstol efter åtal eller av Konungen eller myndighet med stöd av bestämmelse
i denna eller annan lag. Dock får tjänsteman som är anställd med fullmakt
eller konsti-tutorid ej skiljas från tjänsten méd stöd av lagen (1974:12) om
anställningsskydd.

19 §

Uppsägning av tjänsteman, som är förordnad tills
vidare, är ogUtig om den sker annorledes än i skriftUg form.'

Intager tjänsteman, som är förordnad tills vidare,
verksledcmde eller därmed jämförlig ställning, äga i fråga om grund för uppsägning
och förfarandet vid uppsägning samt varsel och överläggning

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 292

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Dåvarande lydelse Föreslagen lydelse

3, 710 och 2932 §§ lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

20 §

Tjänsteman är skyldig att avgå från
tjänsten vid ålder som anges i avtal om statUg pension.

21 §

Tjänsteman är skyldig att avgå från
tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 20 §, om han

a)
till
följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för. framtiden
oförmögen att fullgöra sin tjänst tillfredsställande,

b)
till
följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än
försöksvis under kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han
icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan
därefter kommer att utveckla sig,

c)
genom
lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa
men enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till
böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anställd med
fullmakt eller konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är
urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå
till dess han äger avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt tUl StatUg
pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke
åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen
kan beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Finansdepartementet

293

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

/ fråga om tjänst som Konungen tillsätter prövas
fråga om anställnings upphörande enligt 1921 §§ av Konungen. Om tjänstemannen
är anställd hos myndighet eller inrättning som lyder under central statlig
förvaltningsmyndighet och frågan rör anställnings upphörande enligt 20 §
eller 21 § första stycket a) eller b) prövas dock frågan av förvaltningsmyndigheten.

I fråga om tjänst som myndighet tiUsätter prövas
fråga om anställnings upphörande enligt 21 § första stycket c) eller andra
stycket av Konungen och fråga om anställnings upphörande enligt 19 eller 20 §
eller 21 § första stycket a) eller b) av den myndighet som tiUsätter tjänsten.
Fråga om anställnings upphörande enligt 20 § prövas dock av den myndighet hos
vilken tjänstemannen är anställd, om tjänstemannen ej är chef för myndigheten.

23
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

Mål om skadestånd enligt 4 § prövas av
arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål som avses i 3 § andra stycket,
handlägges enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

197
.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att otbekomma
allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 35 § lagen (1937: 249) om
mskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Baga 2

Arbetsrättskommitténs
lagförslag

Finansdepartementet

294

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dåvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handlingar som innefatta förslag och som
tillkommit för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av
koUektivavtal eUer för annan reglering av anstäUningsvill-kor, vari
myndighet, kommunsam-manslutning eUer statligt eller kommunalt företag har
att deltaga, eller vid förberedelse till sådan förhandling, må ej utan
tUlstånd av myndighet som anges i tredje stycket utlämnas förrän fem år
förflutit frän handlingens datum. Har sådan handling upprättats hos eller
inkommit tiU riksdagens lönedelegation, må den dock ej hemUghållas längre än
tUl dess förhandlingsöverenskommelse träffats eller förhandlingen eljest
slutförts.

'
Bestämmelsema i första stycket gälla även handlingar innefattande förslag
vilka»från annan än myndighet inkommit för där angivet ändamål, även om
handlingen tillkommit i annat syfte.

Handlingar som innefatta utredning eller förslag
och som tUlkommit för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av
kollektivavtal eller för annan reglering äv-anställningsviUkor, vari myndighet,
kommunsammanslutning eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga,
eller vid förberedelse till sådan förhandling, må ej utan tillstånd av
myndighet som anges i tredje stycket utlämnas förrän fem år förflutit från handlingens
datum. Har sådan handling upprättats hos eller inkommit tUl riksdagens
lönedelegation, må den dock ej hemlighållas längre än tUl dess
förhandlingsöverenskommelse träffats eUer förhandlingen eljest slutförts,

Bestämmelsema i första stycket gälla även
handlingar innefattande utredning eller förslag vilka från annan än myndighet
inkommit för där angivet ändamål, även om handlingen tillkommit i annat syfte.

Om
tillstånd för statsmyndighet att utlämna handling som avses i första eller
andra stycket beslutar statens avtalsverk eller, om handlingen tUlhör
förhandlingsärendé som utan avtalsverkets medverkan handlägges av annan statlig
myndighet, denna. Begär någon att hos riksdagens lönedelegation utfå sådan
handling, ankommer det dock på lönedelegationen eUer myndighet, som denna
bestämmer, att besluta i tillståndsfrågan. Om tillstånd för kommunalmyndighet
att uflämna sådan handling beslutar den förvaltande myndighet i kommunen som
handlägger löneärenden eller, om handlingen tillhör förhandlingsärende som utan
nämnda myndighets medverkan handlägges av annan myndighet i kommunen, denna
myndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den

197

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet -295

Bilaga 2: 3

Protokoll jämte preliminärt särskilt huvudavtal för den offentiiga
sektorn (SHA)

PROTOKOLL

1976-03-11 .,,.

Förhandlingar
om preliminärt särskilt huvudavtal för den offentliga sektom (SHA) i anledning
av 1976 års arbetsrättsreform

Parter:
Arbetsgivarsidan:

1. statens avtals verk

2. Svenska kommunförbundet

3. Landstingsförbundet

4. Försäkringskassornas förhandlingsorganisation

5. Svenska kyrkans församlingsr och pastorätsförbund

Arbetstagarsidan:

1. Statsanställdas förbund (SF)

2. Svenska kommunalarbetareförbundet

3. TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S)

4. TCO:s samarbetsorgan för kommunaltjänstemän (TCO-K)

5. Centralorganisationen SACO/SR (för egen del öch för
anslutna organisationer)

6. Försäkringsanställdas förbund (FF)

1 §

Partema träffar preliminärt särskilt huvudavtal för
den offentliga sektorn (SHA).

2 §

Beträffande förhållandet meUan statens avtalsverk
och dess motparter antecknas att avtalsverket träffar avtalet under förbehåll
om regeringens godkännande.

3 §

Beträffande förhållandet mellan kommunförbunden och
deras motparter antecknas följande:

1. Parterna är ense om att begreppet
"förhandluigspart" vid tiUämpning av SHA 3 § första stycket såvitt
gäller framställande av invändning avser såväl central som lokal part, medan
befogenheten enligt samma stycke att begära frågans hänskjutande tiU den
särskilda nämnden tillkommer endast central part. Lokal part har därför att i
förekommande fall hos sin centrala organisation aktualisera dylikt
hänskjutande.

2. Parterna rekommenderar sina
medlemmar/underorganisationer att såsom lokalt kollektivavtal antaga
bestämmelserna i SHA.

Parterna
är därvid ense om att lokalt avtal om SHA skall anses ha kommit till stånd
genom att landstingets/kommunens/församlingens

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet

296

opaginerad Kontrollera mot PDF

lönemyndighet
beslutar att antaga bestämmelserna som kollektivavtal och tillställer
arbetstagarorganisation, som begär det, protokollsutdrag över beslutet,

4 §

Parterna hyser den gemensamma uppfattningen att
avtalet på arbetstagarsidan bör sägas upp endast av sådan eller sådana
organisationer som företräder minst hälften av de arbetstagare som avtalet
omfattar. Sker sådan uppsägning, bör den gälla för samfliga parter i avtalet.

5 §

Förhandlingama förklaras
avslutade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1976-03-11

Vid
protokollet Nils Svensson

Justerat

Statens
avtalsverk Georg Normark

Landstingsförbundet
John Andersson

Svenska
kommunförbundet Lars Ahlvarsson

Försäkringskassornas
förhandlingsorganisation Sven Hammarberg

Svenska
kyrkans församlings-och pastoratsförbund Lars Ahlvarsson

Statsanställdas
förbund (SF) Lars Sandberg

Svenska
kommunalarbetareförbundet Bengt Blomdahl

TCO:s
statstjänstemannasektion

(TCO-S)

John Östlund

TCO:s
samarbetsorgan för kommunaltjänstemän (TCO-K) Sven Ahlgren

Centralorganisationen
SACO/SR (för egen del och för anslutna organisationer) Berne Palvall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäkringsanställdas
förbund

(FF)

5vert Dunberg

Preliminärt

Särskilt
huvudavtal för den offentliga sektorn (SHA)

träffat
i Stockholm den 11 mars 1976 mellan nedannämnda parter.

Arbetsgivarsidan:

1. statens avtalsverk

2. Svenska kommunförbundet

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 297

3. Landstingsförbundet

4. Försäkringskassornas förhandlingsorganisation

5. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

A
rbetstagarsidan:

1. Statsanställdas förbund (SF)

2. Svenska kommunalarbetareförbundet

3. TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S)

4. TCO:s samarbetsorgan för kommunaltjänstemän (TCO-K)

5. Centralorganisationen SACO/SR (för egen del och för
anslutna organisationer)

6. Försäkringsanställdas förbund (FF)

Inledning

Enligt den arbetsrättsreform som regeringen har
aviserat främst förslag till lag om medbestämmande i arbetslivet och tiU lag
om offentlig anställning kommer förhandluigsrätten att få ett väsenfligt
vidgat innehåll. Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1977.

Allmänna
bestämmelser

1 §

I anslutning till arbetsrättsreformen har
arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den offentliga sektorn i fråga om
sådana ämnen, varom avtal får anses kränka den politiska demokratin, enats om att
sträva efter fredliga förhandlingar samt att undvika stridsåtgärder.

2 §

Detta avtal är bindande för envar part i avtalet i
förhållande till sådan part i avtalet som är hans förhandlingsmotpart.

Om andra begränsningar i rätten att använda
stridsåtgärder än som gäller enligt detta avtal föreskrives i lag eller i
kollektivavtal.

Hänskjutande
av fråga huruvida avtal skulle kränka den politiska demokratin

3 §

Har förhandlingspart gentemot yrkande om avtal i
visst ämne invänt, att sådant avtal ej bör träffas med hänsyn till att det
skulle kränka den politiska demokratin, kan frågan därom hänskjutas till en
särskild nämnd i enlighet med andra eller tredje stycket.

Har stridsåtgärd varslats eller verkställts, skall
på begäran av förhandlingspart särskild förhandling äga rum i syfte att
undvika eller begränsa konflikt. Vägrar part att gå in i sådan förhandling
eller når parterna ej enighet vid förhandlingen, får part till nämnden
hänskjuta frågan huruvida avtal skulle kränka den politiska demokratin.

Har stridsålgärd ej varslats eller verkställts, får
förhandlingspartema gemensamt till nämnden hänskjuta frågan huruvida avtal
skulle kränka den poUtiska demokratin.

4 §

Hänskjutes fråga till den särskilda nämnden, är
stridsåtgärder för att få till stånd avtal i ämnet uteslutna så länge frågan är
anhängig hos nämnden.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet. 298

Den
särskilda nämnden

5 § , .

Den särskUda nämnden består av tretton ledamöter.
Varje ledamot har två personliga ersättare.

Ledamot och ersättare utses för en tid av tre år på
sätt som sägs i 6§,

6 §

Arbetstagarsidan utser tre ledamöter och deras
ersättare enligt följande, SF och Svenska komöiunalarbetareförbundet utser
gemensamt en ledamot och hans ersättare. TCO-S och TCO-K utser gemensamt en
ledamot och hans ersättare. SACO/SR utser en ledamot och hans ersättare.

Arbetsgivarsidan utser tre ledamöter och deras
ersättare på så sätt, att statens avtalsverk. Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet vardera utser en leda.mot och hans ersättare.

Återstående ledamöter och deras ersättare skall
vara riksdagsledamöter. De utses av regeringen, som därvid bland dem utser
ordförande och vice ordförande i nämnden.

7 §

Ledamot eller ersättare i den särskilda nämnden kan
före mandattidens utgång entledigas av den som har utsett honom.

Handläggningen
i den särskilda nämnden

8 §

Den särskilda nämnden skaU i sitt utlåtande ange
huruvida den anser

att avtal i ämnet skulle kränka den politiska demokratin. Anser nämn

den detta och är stridsåtgärd varslad eller verkställd, skall, nämnden i

utlåtandet dessutom hemställa tUl vederbörande förhandlingspart att

undvika sådan åtgärd. ,..................

9 §

Vid fullgörande av sitt uppdrag skall den särskilda
nämnden beakta de särdrag som det statliga området, det kommunala området resp
de allmänna försäkringskassornas område uppvisar i fråga om bl a den politiska
beslutsstrakturen.

10 §

Den särskilda nämnden skall behandla även fråga som
avses i 3 §

och som hänskjutes dit med stöd av annat kollektivavtal mellan parter

på den offentliga sektom. - -

11 §

Den särskilda nämnden skall behandla dit hänskjuten
fråga med största möjliga skyndsamhet.

12 §

Den särskilda nämnden är beslutför endast när den
är fuUtalig. Som nämndens beslut gäller den mening som de flesta förenar sig om
eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Avser
fråga som har hänskjutits till nämnden enbart det statligt reg-

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet

299

opaginerad Kontrollera mot PDF

lerade
området eUer enbart det rent kommunala området eller enbart

de allmänna försäkringskassornas område, bör nämnden vid sin hand

läggning av frågan så långt möjligt ha en sådan sammansättning att de

arbetslagar- och arbetsgivarintiressen soni finns företrädda inom nämn

den avser motsvarande område.

13 §

Den särskUda nämndens utlåtande skall genom
ordförandens försorg tillställas samtUga parter i detta avtaL

Tvister

14 §

Tvist om tolkning eller tillämpning av detta avtal
mellan parter i av

talet handlägges enligt den förhandlingsordning som annars gäller mel

lan dem. ' ' ' .......

Avslutande
bestämmelser

15 §

Detta
avtal träder i kraft den 1 januari 1977 och gäller tUls vidare med en
uppsägningstid av sex månader..

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm
1976-03-11

Statens
avtalsverk Georg Normark

Statsanställdas
förbund (SF) Lars Sandberg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Landstingsförbundet
John Andersson

Svenska kommunalarbetare-,

förbundet

Bengt Blomdahl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svenska kommunförbundet
Lars Ahlvarsson

TCO:s
statstjänstemannasektion

(TCO-S)

John östlund

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäkringskassornas
förhandlingsorganisation Sven Hammarberg

Svenska
kyrkans församlings-och pastoratsförbund Lars Ahlvarsson

TCO:s samarbetsorgan
för kommunaltjänstemän (TCO-K) 5ven Ahlgren

Centralorganisationen
SACO/SR (för egen del och för anslutna organisationer) Berne Palvall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäkringsanställdas
förbund

(FF)

Sven Dunberg

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 300

Bilaga 2: 4

Finansdepartementets
lagförslag

1 Förslag till

Lag om offentlig anställning

Härigenom
föreskrives följande.

1
kap. Lagens tillämpningsområde

1 §
Denna lag är, med de undantag som framgår av 26 §§, tillämpUg

på arbetstagare hos

1. staten,

2. kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling,
kyrk-Ug samfäUighet, skogsvårdsstyrelse eller aUmän försäkringskassa,

3. annan allmän inrättning, om anstäUningen är
statligt reglerad.

2 § Lagen gäUer ej statsråden eller riksdagens
ombudsmän och ej heller den som är anställd på annan prästerlig tjänst än sådan
som omfattas av 1 § 2.

3
§ I fråga om justitieråd eller
regeringsråd gäller ej 10, 12, 16 och 17 kap.

I
fråga om justitiekanslem gäller ej 10 kap.

4 §
I fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter gäl

ler lagen endast den som är anställd som tjänsteman.

I fråga om arbetstagare som är av svenska staten
lokalanställd utom riket gäller lagen endast den som är svensk medborgare.

5
§ I fråga om arbetstagare hos kommun,
landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet eller
skogsvårdsstyrelse gäller 417 kap. endast om anställningen är statligt
reglerad och ej avser prästerlig tjänst,

6
§ Lagen gäller ej arbetstagare som av
arbetsmarknadsmyndighet meddelas arbetslöshetshjälp i form av beredskapsarbete,
arkivarbete eller musikerhjälp eller som har anvisats arbete i verkstad inom
arbetsvärden,

2
kap. Allmänna bestämmelser

1 §
Med statligt reglerad anställning förstås i denna lag anställning där enligt
lag eller särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna fastställes under
medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 301

Finansdepartementets
lagförslag

2 § Lagens bestämmelser om tjänst äger motsvarande
tillämpning på vikariat, om ej annat föreskrives,

3 § I fråga om tjänsteman hos riksdagen eller dess
myndigheter utövar riksdagen sådan befogenhet att meddela föreskrifter som
enUgt denna lag tillkommer regeringen. Annan befogenhet som enligt lagen tUlkommer
regeringen utövas i fråga om sådan tjänsteman av riksdagen eller myndighet som
riksdagen bestämmer.

4 § Föreskrifterna i 2 samt 21 och 22 §§ lagen (1976:
000) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas ej i anställningsförhållande
som omfattas av denna lag,

3
kap. Arbetskonflikter och skadestånd

1 §
I arbete, som består i myndighetsutövning eller som är ound

gängligen nödvändigt för att genomföra myndighetsutövning, får strids-

åtgärd vidtagas endast i form av lockout, strejk, vägran att arbeta på

övertid eller nyanställningsblockad, I sådant arbete får stridsåtgärd

ej vidtagas på grand av annat än förhållandet mellan arbetsgivare och

sådan arbetstagare som omfattas av denna lag.

Även i annat arbete än som sägs i första stycket är
stridsåtgärd med syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåten
inom lagens tillämpningsområde,

2 § Uppkommer tvist i fråga huruvida viss
stridsåtgärd är tiUåten enligt denna lag, får åtgärden ej vidtagas förrän
tvisten har avgjorts slutligt,

3 § Arbetstagare får deltaga i stridsåtgärd endast
efter beslut av arbetstagarorganisation som har anordnat åtgärden,

4 § Arbetstagarorganisation får ej anordna eller på
annat sätt föranleda stridsåtgärd som enligt 1 eller 2 § ej är tUlåten, Sådan
organisation får ej heller genom understöd eller på annat sätt medverka vid
OtUlåten stridsåtgärd. Arbetstagarorganisation är även skyldig att, om'
OtiUåten stridsåtgärd av medlem förestår eller pågår, söka hindra åtgärden eller
verka för dess upphörande,

5 § Har stridsålgärd i strid mot 3 § vidtagits av
arbetstagare som tillhör arbetstagarorganisation, åligger det arbetsgivaren
och arbetstagarorganisationen att omedelbart taga upp överläggning med
anledning av stridsåtgärden och att gemensamt verka för dess upphörande.

Har ej annat föreskrivits i kollektivavtal, gäller
första stycket lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 302

Finansdepartementets
lagförslag

6
§ Bryter arbetsgivare mot 1, 2. eller 5 § eller- arbetstagarorganisation mot 4
eller 5 §, skall arbetsgivaren eller organisationen, även.oin förpliktelse tUl
följd av kollektivavtal ej har satts åsido, ersätta uppkommen skada enligt de
grunder som anges i 54, 55 60 och 61 '§§ lagen (1976: 000) om medbestämmande i
arbetslivet. Detsamma gäller arbetstagare som bryter mot 1, 2 eller 3 §, om ej
annat följerav aridra stycket. Har arbetstagarorganisation anordnat eller föranlett
stridsåtgärd som ej är tillåten enligt 1 eller 2 §, får arbetstagare åläggas
skadestånd på den grand att han har deltagit i åtgärden endast om synnerliga
skäl föreUgger.

4
kap. Tjänstetillsättning m. m.

1 § Att tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet
under regeringen tillsättes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
framgår av regeringsformen. Även annan tjänst tillsättes av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer, öm ej annat är särskilt föreskrivet i lag
eller annan författning. '

2 § Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav
eller utövaride av statlig tjänst gäller vad soni är föreskrivet i
regeringsformen eller annan lag. Vidare gäller att endast sverisk'iriedborgare
får inneha eller utöva militär eller civilmilitär tjänst eller tjänst som
åklagare eller polisman. Regeringen äger i övrigt föreskriva eUer för särskUt
fall besluta att. endast svensk medborgare får inneha eller utöva

1. tjänst i regeringskansliet eUer
utrikesförvaltningen,

2. statlig tjänst med vilken kan vara förenad
myndighetsutövning eUer handläggning av frågor som rör, förhåUandet till annan
stat eUer mellan-. folklig organisation,

3. statlig tjänst som kan medföra kännedom om
förhållande, som är av betydelse för rikets säkerhet eller som rör
betydelsefullt, aUmänt eller enskUt ekonomiskt intresse.

Om andra särskUda villkor för innehav eller
utövande av tjänst än sådana, som anges i första stycket eller som avser
pensionsålder eller viss lägsta levnadsålder, gäller vad som är föreskrivet i
lag eUer annan författning.

3 §
Om sakUg grand för tillsättnmg av statlig tjänst gäller vad som är

föreskrivet i regeringsformen eUer annan författning.;

Även vid tiUsättning av icke statlig tjänst skall
avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Närmare föreskrifter om detta meddelas i författning;

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 303

Finansdepartementets
lagförslag

4 §
Tjänst, som tiUsättes av annan myndighet än regeringen, skall

kungöras ledig tUl ansökari, om regeringen ej bestämmer annat.

Har tjänst kungjorts ledig enligt första stycket,
får den tiUsättas endast med någon som har sökt tjänsten iriorri föreskriven
tid. Föreligger särskilda skäl, får dock även ansökan, som har kommit in för
sent, tagas i beaktande,

5 § Vikariat skall kungöras ledigt tUl ansökan endast
i de faU där det föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer,

6 § Tjänst tiUsättes med förordnande eller, där
regeringen så bestämmer, med fuUmakt, Ordinarie domartjänst skall dock alltid
tUlsättas med fullmakt. Regeringen bestämmer vilka domartjänster som skall vara
ordinarie.

Vikariat
tillsättes med förordnande.

7 §
Förordnande, som har tidsbegränsats i strid, mot 5 § lagen (1974:

12) om anstäUningsskydd eller mot föreskrift i sådant kollektivavtal som

avses i 3 § andra stycket samma lag, skall på talan av arbetstagaren

förklaras gälla utan tidsbegränsning,

I fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed
jämförlig ställning får förordnande tidsbegränsas enligt vad regeringen
bestämmer,

8 §
Närmare föreskrifter om förfarandet vid tjänstetillsättning med

delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.'

5
kap. Tjänstgöringsskyldighet i vissa fall

1 § Innehavare av ordinarie dpmartjänst är ej skyldig
att utöva annan statlig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den
domstol han tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare än lagman är dock skyldig
att dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt inom samma hovrättsområde
vid handläggning, som kräver flera lagfarna domare än en.

2 § Är Sverige i krig, får arbetstagare hos staten ej
utan tUlstånd lämna sin anstäUning. Så snart kriget har upphört och innari
pågående eUer nästkommande riksmöte avslutas, skall regeringen föreskriva att
be-sfåmmelsen ej längre skall tillämpas.

Är Sverige i krigsfara, får regeringen föreskriva
att arbetstagare hos staten ej utan tUlstånd får lämna sin anställning. Sådan
föreskrift upphör att gälla, om den ej underställes riksdagen inom en månad
efter beslutet därom eller, om riksmöte ej pågår, efter början av närmast
följande riksmöte samt godkännes av riksdagen inom två månader efter
underställningen. Så snart krigsfaran har upphört och innan pågående eller
nästkommande riksmöte avslutas, skall regeringen upphäva föreskrift som nu har
sagts.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 304

Finansdepartementets
lagförslag

Om vissa andra anställnings- och arbetsvillkor vid
krig eUer krigsfara eller annars under utomordentliga, av krig föranledda
förhåUanden finns särskUda föreskrifter i lag och annan författning. Regeringen
får därutöver meddela sådana föreskrifter, i den mån det är nödvändigt för
statens verksamhet.

6
kap. Bisysslor m. m.

1 § Arbetstagare får ej inneha anstäUning eller
uppdrag eUer utöva verksamhet, som kan rubba förtroendet till hans eller annan
arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende.
Närmare föreskrifter om detta förbud meddelas för vissa fall i lag och i övrigt
av regeringen.

2 § Arbetstagare får endast efter tiUstånd av
regeringen uppbära sådana gåvo- eUer donationsmedel eller Uknande förmåner som
är förenade med tjänst.

7
kap. Anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande

1 § Arbetstagare får skiljas från anställningen
endast med stöd av föreskrift i denna lag.

2 § Arbetstagare som är förordnad tills vidare får sägas
upp enUgt lagen (1974:12) om anställningsskydd. Innehar arbetstagaren statligt
reglerad anställning hos annan än staten, tillämpas även bestämmelse om
uppsägning i annan författning.

I fråga om grund för uppsägning, förfarandet vid
uppsägning, varsel och överläggning samt tvist om gUtigheten av uppsägning äger
lagen om anstäUningsskydd motsvarande tillämpning på arbetstagare i verksledande
eller därmed jämförlig ställning med förordnande tills.,vidare, i den mån annat
ej följer av derma lag eller, såvitt rör andra frågor än grunden för
uppsägning, av föreskrift som regeringen meddelar.

Uppsägning som avses i första eller andra stycket
skall ske skriftligen för att vara giltig.

3 § Arbetstagare är skyldig att avgå från
anställningen vid ålder som anges i avtal om statlig pension eller motsvarande
avtal.

4 § Arbetstagare får entledigas innan han har uppnått
den ålder som avses i 3 §,

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 305

Finansdepartementets
lagförslag v ' '

1. om han tUl följd av förlust av eller nedsättning i
arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter
tillfredsställande,

2. om han till följd av nedsatt arbetsförmåga under två
år i följd ej har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och
socialstyrelsen anser det dels sannolikt att'han ej'kan återinträda i arbete
inom ytterligare ett år, dels ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att
utveckla sig,

5 § Arbetstagare som är anställd med fullmakt får
entledigas, om han ej kan fullgöra sin tjänst tUlfredsställande och högst fem
år återstår till dess han äger avgå med ålderspension,

6 § Arbetstagare, som;har rätt till statiig pension
men ej har uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension, får ej
entledigas enligt 4 eller 5 §, om han lämpligen kan förflyttas till eller
beredas annan anställning som är förenad med sådan pénsionsrätt,

7 § Arbetstagare vid polisväsendet,
utrikesförvaltningen eUer försvarsmakten får försättas i disponibUitet, om det
är nödvändigt av hänsyn tUl rikets bästa,

8 § Arbetstagare hos staten som är anstäUd med
fullmakt får förflyttas till annan statUg tjänst, som tUlsättes med fullmakt.
Inom försvarsmakten fär dessutom arbetstagare, som är krigsman och anstäUd med
förordnande tills vidare, förflyttas till annan anställning avsedd för krigsman
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Förflyttning enUgt första stycket tUl anställning
hos myndighet inom annat verksamhetsområde får ske endast om arbetsuppgifterna
är Uk-artade eller arbetstagaren i allt fall med hänsyn till sin utbildning är
lämpad för anstäUningen,

Om förflyttning av den som är utnämnd tiU ordinarie
domare före

skrives i regeringsformen.
:

9 §
Arbetstagares begäran om entledigande skall ske skriftligen för

att vara giltig.

10 §
Erhåller arbetstagare annan anställning och är denna statligt reg

lerad, upphör den första anstäUningen utan särskild åtgärd, om ej annat

följer av föreskrift om förening av tjänster. Sådan föreskrift meddelas

i koUektivavtal eUer, i fråga om förening av en. fuUmaktstjärist med an

nan allmän tjänst, av regeringen. Vad nu här sagts äger tillämpning även

där den andra anställningen ej är statligt reglerad, om denna utgör an

ställning som tjänsteman-hös riksdagen eller dess myndigheter eller hos

allmän försäkringskassa. '

Föreligger särskilda skäl, får regeringen besluta
att anställning skaU bestå utan hinder av första stycket,

20 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 306

Finansdepartementets
lagförslag

Att justitieråd och regeringsråd ej får inneha eUer
utöva annan statlig

tjänst är särskilt föreskrivet, r-

8 kap.
Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist

1 §
Uppkommer fråga om uppsägning på grand av arbetsbrist, skaU,

när det behövs, turordning för uppsägningen fastställas,

I fråga om turordning vid uppsägning äger lagen
(1974:12) om anställningsskydd motsvarande tillämpnmg på arbetstagare i
verksledande eller därmed jämförlig stäUning, i den mån regeringen ej
föreskriver annat,

2 § Vid bestämmandet av arbetstagares plats i
turordning för uppsägning skall hänsyn tagas även tUl kravet att myndigheten
på ett riktigt sätt fullgör rättskipnings- eller förvaltningsuppgift,

3 § Uppsägning, som strider mot bestämmelse om
turordning, skall på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig.

Vid tvist om giltigheten av uppsägning enligt
första stycket äger 34 § andra och tredje styckena samt 36 och 37 §§ lagen
(1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning,

9 kap.
Företrädesrätt till ny anställning

1 §
I ärende om tillsättning av tjänst skall, när det behövs, turordning

för företrädesrätt till ny anställning fastställas,

I fråga om företrädesrätt till ny anslällning äger
lagen (1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning på arbetstagare i
verksledande eller därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen ej
föreskriver annat.

Om
grund för tjänstetillsättning gäller vad som sägs i 4 kap, 3 §,

2 § Företrädesrätt till ny anställning gäUer ej tiU
högre tjänst än den som det tidigare förordnandet avsäg, om.,ej särskilda skäl
föranleder annat. Sådan företrädesrätt gäller ej heller gentemot arbetstagare
som skall omplaceras på grand av 7 § andra stycket lagen (1974: 12) om anstäUningsskydd,

3 § Anmälan enligt 27 § första stycket lagen (1974:
12) om anstäUningsskydd av anspråk på företrädesrätt till ny anställning skall
för att vara gUtig göras skriftligen hos den myndighet där arbetstagaren är
eller senast har varit anställd,

I beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist och
i underrättelse om att tidsbegränsat förordnande på grand av arbetsbrist ej
kommer att förnyas skall tagas in erinran om var och hur anmälan skall göras.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 307

Finansdepartementets
lagförslag

10 kap.
Disciplinansvar

1 §
Sätter arbetstagare uppsåthgen eller av oaktsamhet åsido vad som

åUgger honom i hans anställning, får disciplinpåföljd åläggas honom för

tjänsteförseelse. Vad nu har sagts gäller dock ej, om felet är ringa.

Disciplinpåföljd enligt första stycket fär dock ej
i något fall åläggas arbetstagare därför att han har deltagit i strejk eller
därmed jämförlig stridsåtgärd,

2 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.

Mer än en disciplinpåföljd får ej samtidigt åläggas.

Löneavdrag ålägges för minst en och högst trettio
dagar. Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen,

3
§ Innehåller kollektivavtal
bestämmelse som avviker från 2 § eller från föreskrift som avses där, gäller i
stället den bestämmelsen för arbetstagare, som är sysselsatt inom yrkesgrupp
och område som avtalet avser,

4
§ Disciplinpåföljd som avses i 13 §
§ får ej åläggas

1, krigsman, som är underkastad ansvar enligt 21 kap,
brottsbalken,

2, medicinalpersonal, som i sin yrkesutövning står
under socialstyrelsens inseende, om förseelsen har skett i denna
yrkesutövning,

3, veterinär, som står under lantbruksstyrelsens inseende,
om förseelsen har skett i utövning av veterinäryrket.

11 kap.
Avskedande

1
§ Har arbetstagare begått brott, som
visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han
avskedas.

2
§ Har arbetstagare genom annan gärning
än brott begått grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är
olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas i stället för att
disciplinpåföljd ålägges honom. Detsamma skaU gälla, om arbetstagare, som av
myndighet har ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos
samma myndighet på nytt har begått tjänsteförseelse och därigenom har visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha sin anstäUning,

3
§ Arbetstagare, som har rätt till
statlig pension men ej har uppnått den ålder då han äger avgå med
ålderspension, får ej avskedas enUgt 1 eller 2 §, om han har begått brottet
eller tjänsteförseelsen under inflytande av själsUg abnormitet som avses i 33
kap, 2 § brottsbalken och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras
tUl annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 308

Finansdepartementets
lagförslag

4 § Har i lag eller annan författning meddelats
bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda arbetstagare i förhåUande till
vad som föreskrives i 1 eUer 2 §, gäller i stället den bestämmelsen. .

5 § Avskedande får ej grundas enbart på omständighet,
som myndigheten har känt tiU mer än en månad före prövningen. När frågan om avskedande
prövas av statens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 §, får avskedande ej grundas
enbart på omständighet, som den myndighet som arbetstagaren lyder under har
känt till mer än två månader före prövningen.

Första stycket gäller ej, när beslut, om avskedande
påkallas av riksdagens ombudsman eUer justitiekanslem inom sex månader efter
det att omständigheten har inträffat.

12 kap.
Åtalsanmälan

1 § Arbetstagare, som är skäligen misstänkt för
sådant i tjänsteutövningen begånget brott som avses i 20 kap. 13 §§
brottsbaUcen eUer annat brott varigenom han har satt åUggande i
tjänsteutövningen åsido, skall anmälas till åtal, om för brottet är föreskrivet
fängelse eller det finns anledning antaga att talan om enskilt anspråk kommer
att föras,

2 § I fråga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i
13 kap, 6 § första stycket brottsbalken får regeringen medge undantag från
anmälningsskyldighet enUgt 1 §,

13 kap.
Avstängning och läkarundersökning

1 § Inledes enligt denna lag förfarande, som syftar
till att ålägga arbetstagare disciplinpåföljd eller till att avskeda honom,
eller vidtages åtgärd för att anställa åtal mot honom, får arbetstagaren
avstängas från arbetet, om gärningen i fråga kan antagas medföra avskedande.
Sådan avstängning får dock ej gäUa för längre tid än till dess frågan om avskedande
har prövats slutiigt,

2 § Fullgör arbetstagare ej sina arbetsuppgifter
tillfredsstäUande, får han avstängas från arbetet, om den bristande
tjänstdugligheten beror av sjukdom eUer därmed jämförligt förhållande.

Saknas i fall som avses i, första stycket
tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugUgheten beror av
förhållande som sägs där men framstår detta ändå som sannolikt, får
arbetstagaren åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Efterkommer arbetstagaren ej åläggande enligt andra
stycket, får han avstängas från arbetet,

3 §
Upphör granden för avstängning enligt 1 eller 2 §, skall avstäng

ningen omedelbart hävas.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 309

Finansdepartementets
lagförslag

4 § Närmare föreskrifter för tiUämpningen av 1 eller
2 § meddelas av regeringen,

5 § Att arbetstagare hos staten kari vara skyldig att
frånträda utövning av tjänst, om han förklaras omyndig eller försattes i
konkurs, följer av särskilda bestämmelser i lag eller annan författning,

14
kap. Handläggningen av frågor som avses i 1013 kap.

1 §
Uppkommer fråga om disciplinansvar, avskedande, avstängning

eller läkarandersökning enUgt denna lag, skall genom skriftlig anma

ning tillfäUe beredas arbetstagaren att yttra sig om vad som anföres mot

honom. Yttrande får lämnas muntligen, om arbetstagaren begär det eller

det annars anses lämpUgt,

Begär arbetstagare att även annan skaU yttra sig i
saken eller att annan utredning skall förebringas, skall hans begäran
efterkommas, om det ej är uppenbart att utredningen saknar betydelse.

2 §
Finner myndighet i ärende om disciplmansvar eUer avskedande

enligt denna lag, på framställning av arbetstagaren eller annars, att

vittne eller sakkunnig behöver höras vid domstol eller att föreläggande

behöver meddelas någon att som bevis tiUhandahålla skriftlig handling

eUer föremål, skall myndigheten hemställa därom hos den allmänna

underrätt inom vars område den vistas som skall höras eUer annars

beröres av åtgärden.

Tillhandahålles utredning som behövs, skaU rätten
anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter.

I fråga om åtgärd enligt andra stycket skall i tillämpliga
delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom
huvudför-handUng,

3 § Har åtgärd vidtagits för att anställa åtal mot
arbetstagare, får myndighet ej inleda eller fortsätta discipUnärt förfarande
enligt denna lag i fråga om förseelse som avses med åtgärden,

4 § Sedan arbetstagares anställning hos myndigheten
har upphört eller uppsägning har ägt rum, får disciplinpåföljd som avses i 10
kap, 13 §§ ej åläggas honom,

5 § Arbetstagare, som i ärende om disciplinansvar
eller avskedande ej inom två år efter förseelsen har erhåUit skriftlig anmaning
enUgt 1 § eller motsvarande anmaning av riksdagens ombudsman eUer justitiekanslem,
får ej åläggas disciplinpåföljd som avses i 10 kap, 13 §§,

6 § Har åtgärd vidtagits för att anstäUa åtal mot
arbetstagare, får ärende om avskedande på grund av gärningen i fråga ej
avgöras, förrän ansvarsfrågan har prövats slutligt,

21 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 310

Finansdepartementets
lagförslag

7 §
I ärende om avskedande gäller i fråga om varsel till och överlägg

ning med lokal arbetstagarorganisation bestämmelserna i lagen (1974:

12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äger motsvarande till-

lämpning i fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed jämförUg .

ställning.

Beslutas avstängning enligt 13 kap, 1 eller 2 §,
skall lokal arbetstagarorganisation som avses i 31 § första stycket lagen om
anställningsskydd genast underrättas om beslutet,

8 § Beslutas avstängning enligt 13 kap, 1 §, skall
frågan om avskedande snarast tagas upp tiU prövning. Vid avgörandet av denna
fråga skall prövas huravida avstängningen skall bestå.

9 § Beslut om läkarundersökning enligt 13 kap. 2 §
andra stycket får ej läggas till grund för avstängning enUgf samma lagrum
tredje stycket, förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 16
kap. 2 § eller rätten tiU sådan talan har förlorats. .

10 §
I fråga om beslut om avstängning enUgt 13 kap.' 1 eller 2 § eller

om läkarundersökning enligt sistnämnda lagrum skaU 17 och 18 §§ för

valtningslagen (1971: 290) tillämpas, även om beslutet utgör beslut under

ärendes handläggning. ' .

15
kap. Beslutande myndighet, m.m.

1 §
Fråga om anstäUnings upphörande som avses 17 kap. 2:;4: eller

9 § prövas av regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer,

om regeringen tillsätter tjänsten och ej annat följer av 5 § nedan. I

övrigt prövas frågan av den myndighet som tUlsätter tjänsten.

Fråga om anställnings upphörande enligt 7 kap. 5
eller 7 § prövas av regeringen, om ej annat följer av 5 § nedan. Närmare
föreskrifter meddelas av regeringen.

2 § Fråga om förflyttning enligt 7 kap. 8 § prövas av
regeringen. Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av sanuna
myndighet som har anställt arbetstagaren prövas dock av myndigheten.

3 § Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap.,
avskedande enUgt 11 kap., åtalsanmälan enligt 12 kap. eUer avstängning eller
läkarundersökning enligt 13 kap. prövas av den myndighet som arbetstagaren
lyder under, om ej annat följer av 4 eller 5 § nedan, av annan föreskrift i lag
eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om disciplinansvar enUgt 10
kap., avskedande enligt 11 kap. eUér avstängning enligt 13 kap. 1 § tagés upp
även på anmälan av riksdagens ombudsman eller, justitiekanslem. Fråga om
avstängning enUgt 13 kap. 1 § på grund av misstanke om brott tages upp även på
anmälan av åklagare.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 311

Finansdepartementets
lagförslag

4 §
Fråga som avses i 3 § prövas av en särskild nämnd, statens an

svarsnämnd, beträffande den som innehar eller uppehåUer

1, annan ordinarie domartjänst än tjänst söm
justitieråd eller regeringsråd,

2, tjänst som byråchef eller därmed jämställd eUer
högre tjänst vid statlig myndighet,

3, annan tjänst som regeringen bestämmer.

Nämnden består av ordförande, vice ordförande och
tre andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagfama och
dessutom erfarna i domarvärv.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om
nämndens sammansätt-, ning och verksamhet,

5 § Fråga om skiljande från tjänsten enligt 7 kap, 3,
4 eller 5 §, avskedande enligt 11 kap, eller avstängning eller
läkarundersökning enligt 13 kap, av justitieråd eller regeringsråd prövas
enligt särskilda bestämmelser i regeringsformen och i annan lag. Handläggningen
sker i den ordning som föreskrives för tvistemål, dock med tillämpning av 7 §,

6 § Beträffande tjänsteman hos riksdagen eller dess
myndigheter meddelar riksdagen bestämmelser om beslutande organ i frågor som
avses i 14 §§,

7 § Deltager flera i avgörande som avses i 1 eller 3
§, äger i annat fall än där frågan prövas av regeringen bestämmelsema i 29 kap,
rättegångsbalken om omröstning i domstol med uteslutande lagfarna ledamöter
motsvarande tillämpning. Vad nu har sagts gäller även i fråga om arbetstagare
hos annan än staten.

16
kap. Talan mot beslut

1 §
Mål om skadestånd enligt 3 kap, 6 § prövas av arbetsdomstolen

och handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

I fråga om rättegångskostnad i mål som rör
disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkarundersökning enligt denna
lag äger 41 § tredje stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd motsvarande
till-lämpning,

2 §
Vill arbetstagare söka ändring i beslut enligt 7 kap, 35 eller 8 §,

10 kap. 1 §, 11 kap. 1 eller 2 § eller 13 kap. 2 § andra stycket, skaU han

väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick ta del av beslutet.

Iakttager han ej detta, är rätten tiU talan förlorad.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 312

Finansdepartementets
lagförslag

3 §
Om rätt för riksdagens ombudsman och justitiekanslem att söka

ändring i beslut enligt 10 eller 11 kap. eller 13 kap. 1 § är föreskrivet i

lagen (1975: 1057) med instruktion för justitieombudsmännen och i

lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tUlsyn, Talan skall väckas inom

fyra veckor från det beslutet har meddelats, '

Med anledning av talan som avses i första stycket
får dock disciplinpåföljd åläggas eUer skärpas endast om det är påkaUat från
allmän synpunkt. Avskedande eller avstängning får beslutas endast om
myndighetsutövning är förenad med anställningen samt arbetstagaren har begått
eller, vid avstängning, är misstänkt för brott för vilket är stadgat fängelse i
minst två år,

4 §
Om talan mot beslut av riksdagens organ gäller särskilda be

stämmelser.

17
kap. Verkställighet av beslut

1 § Beslut om anställnings upphörande enligt 7 kap, 4
eller 5 §, om förflyttning enligt 7 kap, 8 §, om löneavdrag som
disciplinpåföljd enligt 10 kap. 1 § eller om avskedande enligt 11 kap. får ej
verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 16
kap, 2 § eller rätten till sådan talan har förlorats. Delsamma gäller beslut
om avgångsskyldighet enligt 7 kap, 3 §, om ej annat följer av 2 §,

2 § I tvist om tillämpningen av 7 kap, 3 § äger
domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger
förordna, att anställningen skall upphöra när arbetstagaren har uppnått den
ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

Mot beslut enligt första stycket som tingsrätt har
meddelat under rättegången skall talan föras särskilt genom besvär,

3 §
Beslut om avstängning enligt 13 kap, 1 eller 2 § har omedelbar

verkan, I tvist om sådan avstängning äger domstolen dock för tiden

intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreUgger förordna, att be

slutad avstängning skall vara hävd.

1, Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977,

2, Genom den nya lagen upphäves statstjänstemannalagen
(1965: 274), kommunaltjänstemannalagen (1965: 275) och stadgan (1965: 602) om
vissa tjänstemän hos kommuner m, fl,

3, I den mån regeringen föreskriver, gäller den nya
lagen även den som innehar sådan anställning hos allmän inrättning som vid
utgången av år 1976 enligt regeringens bestämmande omfattas av kommunaltjäns-

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 313

Finansdepartementets
lagförslag

temannalagen
(1965: 275) men som ej är statiigt reglerad i den mening som sägs i 2 kap, 1 §,

4, Äldre bestämmelse, som omfattas av hänvisning i 13
§ 2 eller 6 mom, lagen (1936: 567) om domkapitel eller annars i kyrkolag, gäUer
fortfarande i stället för motsvarande föreskrift i den nya lagen, såvitt avses
med hänvisningen.

5, Förekommer i författning, som ej är kyrkolag,
hänvisning till eller avses där annars bestämmelse som har ersatts av
föreskrift i den nya lagen, tUlämpas i stället den nya föreskriften.

6, I fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för
sådan arbetstagare som omfattas av den nya lagen äger offentlig arbetsgivare
tills vidare i författning meddela föreskrift utan hinder av att villkoret kan
bli föremål för avtal. Detta gäller dock endast föreskrift som ej strider mot
kollektivavtal,

7, Har i författning, som ej har, beslutats av eUer
med riksdagen, meddelats föreskrift i fråga om anställnings- eller
arbetsvillkor för sådan arbetstagare som omfattas av den nya lagen, skall
föreskriften upphöra att gälla i den mån vUlkoret regleras genom
kollektivavtal,

8, I fråga om konstitutorial som har meddelats före
ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser,

9, I stället för 5 kap, 1 § gäller fortfarande äldre
bestämmelser för den som sedan utgången av år 1971 innehar ordinarie tjänst som
vattenrättsdomare eUer vattenrättsingenjör,

10, Föreskriften i 6 kap, 2 § gäller ej tjänsteman, som
vid utgången av år 1965 var berättigad att utan avdrag på lönen uppbära förmån
som avses i föreskriften,

11, I fråga om talan mot myndighets beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäUer fortfarande äldre bestämmelser.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 314

Finansdepartementets
lagförslag

2
Förslag tiU

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrives att 20 kap, 2 och 4 § § brottsbalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20 kap, 2
§1

Om arbetstagare hos staten eller hos kommun
mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning
för sin tjänsteutövning, dömes för mutbrott till böter eller fängelse i högst
två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han
erhöll anställningen eller efter det hän slutat densamma. Är brottet grovt,
dömes tUl fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs orn arbetstagare äger
motsvarande tiUämpning på

1, ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller
annan sådan myndighet som hör till staten eller tUl kommun,

2, den som utövar uppdrag åt staten eller åt kommun,
om han valts till uppdraget eUer icke äger undandraga sig detta ävensom eljest
om uppdraget är reglerat i författning,

3, krigsman eller annan som fullgör lagstadgad
tjänsteplikt och

4, den som utan att inneha anställning eller
uppdrag som nu har

sagts utövar myndighet.

Med
kommun likställes allmän Med kommun likställes annan

inrättning
som avses i 1 § andra allmän inrättning som avses i

stycket
kommunaltjänstemanna- 1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976:

lagen
(1965: 275). 000) om offentUg anställning.

4 §2

Den som har valts tUl statligt eller kommunalt
uppdrag med vilket följer myndighetsutövning må av rätten skiljas från
uppdraget, om han har begått brott för vUket är stadgat fängelse i två år eller
däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha
uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första
stycket, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av straff för brottet.

Med
kommun likställes allmän Med kommun likställes annan

inrättning
som avses i 1 § andra allmän inrättning som avses i

stycket
kommunaltjänstemanna- 1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976:

lagen
(1965: 275). 000) om offentlig anställning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977,

>
Senaste lydelse 1975:667, Ändrad lydelse föreslagen i lagrådsremiss 1976-02-26.
= Senaste lydelse 1975:667.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 315

Finansdepartementets
lagförslag

3 Förslag till

Lag
om ändring i rättångsbalkén

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7
kap, 4 §1 Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är
statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren
är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eUer enskilt
anspråk på grand av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har
begåtts av

1, den som innehar eller'uppe- 1,
den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller håller sådan ordinarie domartjänst tjänst som byråchef eller därmed eller
tjänst som byråchef eller där-jämställd eller högre tjänst vid med
jämställd eller högre tjänst statlig myndighet eller annan vid
statUg myndighet eller annan tjänst som avses i 38 § andra styc- tjänst
som omfattas av 15 kap. 4 § ket statstjänstemanndagen (1965: lagen (1976:000) om offentUg 274); anställning;

2, ledamot av domstol eller 2.
ledamot av domstol eUer central statlig förvaltningsmyn- central
statiig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänstemän; dighet,
som ej är anställd hös eller staten; eller

3, krigsman, som bestrider. regementschefs eller
därmed likställd

eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta
domstolen är riksåklagaren, , Har talan tUl högsta domstolen fuUföljts
aUenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens"
förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna
mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionema.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977,

'
Senaste lydelse 1975: 670.

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 316

Finansdepartementets
lagförslag

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar

Härigenom föreskrives att 35 § lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35 § Handlingar som innefatta utredning eUer
förslag och som tiUkommit för att begagnas vid sådan förhandling för slutande
av koUektivavtal eller för annan reglering av anställningsviUkor, vari
myndighet, kommunsammanslutning eller statiigt eller kommunalt företag har att
deltaga, eller vid förberedelse till sådan förhandling, må ej utan tillstånd
av myndighet som anges i tredje stycket utlämnas förrän fem år förflutit från
handlingens daturii. Har sådan handling upprättats hos eller inkommit till
riksdagens lönedelegation, må den dock ej hemlighåUas längre än till dess
förhandlingsöverenskommélse träffats eller förhandlingen eljest slutförts.

Bestämmelsema i första stycket gälla även
handlingar innefattande utredning eller förslag vilka från annan än myndighet
inkommit för där angivet ändamål, även om handlingen tillkommit i annat syfte.

Om tiUstånd för statsmyndighet att utlämna handling
som avses i första eller andra stycket beslutar statens avtalsverk eller, om
hand-Ungen tUlhör förhandUngsärende som utan avtalsverkets medverkan handlägges
av annan statlig myndighet, denna. Begär någon att hos riksdagens
lönedelegation utfå sådan handling, ankommer det dock på lönedelegationen eUer
myndighet, som denna bestämmer, att besluta i tillståndsfrågan. Om tUlstånd
för kommunalmyndighet att utlämria sådan handling beslutar den förvaltande
myndighet i kommunen som handlägger löneärenden eller, om handlingen tillhör
förhandlingsärende som utan nämnda myndighets medverkan handlägges av annan
myndighet i kommunen, denna myndighet.

Första stycket utgör icke hinder för utlämnande av
handling enligt 18 § lagen (1976: 000) om medbestämmande i arbetsUvet. Vid utlämnande
böra erforderliga förbehåll göras.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977,

1
Lagen omtryckt 1971: 203.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 317

Finansdepartementets
lagförslag

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives att 19 § lagen (1966: 413) om
vapenfri tjänst skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19 §1

Befogenhet att meddela vapen- Befogenhet att meddela vapen

fri tjänstepliktig tiUrättavisning fri tjänstepliktig tillrättavisning

tUlkommer hos staten eUer hos tiUkommer hos staten eUer hos

kommun anställd civUförsvars-, kommun anställd civUförsvars-,

brand- eller arbetschef i fråga om brand- eller arbetschef i fråga om

underställd personal. Med kom- underställd personal. Med kom

mun likställes allmän inrättning mun likställes annan allmän inrätt-

som avses i 1 § andra styc- ning som avses i 1 kap. 1 § 2 eller

ket kommunaltjänstemannalagen 3 lagen (1976:000) om offentlig

(1965:275). anställning.

Innan någon meddelar tiUrättavisning, skall han vid
förhör med den felande lämna denne tillfäUe att förklara sig.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

' Senaste lydelse 1975:674. 22 Riksdagen
1975/76.1 saml. Nr 105. Bilaga 2

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2

Finansdepartementets lagförslag

Finansdepartementet

318

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva
läkaryrket

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1960: 408) om
behörighet att utöva läkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har legitimerad läkare genom dom,
som vimnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som
han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts tiU fängelse i minst sex.
månader för annat brott eller

funnits skyldig till medverkan till
obehörig utövning av läkaryrket eller till medverkan till häl-sofariigt
kvacksalvefi eller till medverkan till brott, som avses i 10 § lagen om förbud
i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller ock till
obehörig utövning av tandläkar-yrket eller medverkan därtill,

eller har leghimrad läkare, som
omfattas av statstjänstemannalagen (1965:274) dier stadgan (1965:602) om vissd
tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott eller förseelse som han har begått
under utövning av läkaryrket, blivit avskedad genoiu beslut som vunnit laga
kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans
legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad
att utöva läkaryrket.

Har legitimerad läkare genom dom,
som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som
han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott eUer

funnits skyldig till medverkan till
obehörig utövning av läkaryrket eller till medverkan till hälsofarligt
kvacksalveri eller till medverkan tiU brott, som avses i 10 § lagen om förbud
i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller ock tiU
obehörig utövning av tandläkaryrket eller medverkan därtUl,

eller har legitimerad läkare, som
omfattas av lagen (1976: 000) om offentlig anstäUning, för brott eller
förseelse, som han har begått under utövning av läkaryrket, blivit avskedad
genom beslut som vunnit laga kraft.

äger socialstyrelsen återkalla hans
legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad
att utöva läkaryrket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

' Senaste lydelse 1975: 682.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementets
lagförslag

Finansdepartementet

319

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1963: 251) om
behörighet att utöva tandläkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §»

Nuvarande
lydelse

Har legitimerad tandläkare genom
dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som
han förövat under utövning av tandläkaryrket,

dömts tiU fängelse i minst sex
månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till
obehörig utövning av tandläkaryrket eller

funnits skyldig till obehörig utövning
av läkaryrket, tUl hälsofarligt kvacksalveri eller tUl brott, som avses i 10 §
lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
eller till medverkan till brott soih nu sagts,

eller har legitimerad tandläkare,
som omfattas av statstjänstemanndagen (1965:274) eller stadgan (1965:602) om
vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott eller förseelse, som han har
begått' under utövning av tandläkaryrket, blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans
legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad
att utöva tandläkaryrket.

Föreslagen
lydelse

Har legitimerad tandläkare genom
dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som
han förövat under utövning av tandläkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till
obehörig utövning av tandläkaryrket eller

funnits skyldig till obehörig utövning
av läkaryrket, till hälsofarligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10
§ lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, eller till medverkan tUl brott som nu sagts,

eller har legitimerad tandläkare,
som omfattas av lagen (1976: 000) om offentlig anställning, för brott eller
förseelse, som han har begått under utövning av tandläkaryrket, blivit avskedad
genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans
legitimation,. om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara
skickad att utöva tandläkaryrket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

' Senaste lydelse 1975: 683.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2

Finansdepartementets
lagförslag

Finansdepartementet

320

opaginerad Kontrollera mot PDF

8
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

Härigenom
föreskrives att 3 § lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.
m. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §1

Nuvarande lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga
kraft

dömts
till fängelse för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket,

dömts
till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits
skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinär-yrket eller

funnits
skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

eller
har legitimerad veterinär, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274)
eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott
eller förseelse, som han har begått under utövning av veterinäryrket, blivit
avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger
lantbmksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller
förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva veterinär-yrket.

Föreslagen
lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga
kraft

dömts till fängelse för brott som han förövat under
utövning av veterinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat
brott,

funnits skyldig tUl medverkan till obehörig
utövning av veterinäryrket eUer

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt
kvacksalveri på djur,

eUer
har legitimerad veterinär, som omfattas av lagen (1976:000) om offentUg
anställning, för brott eller förseelse, som han har begått under utövning av
veterinäryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft.

äger lantbmksstyrelsen återkaUa hans legitimation,
om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva veterinär-yrket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

»
Senaste lydelse 1975: 684,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2

Finansdepartementets
lagförslag

Finansdepartementet

321

opaginerad Kontrollera mot PDF

9
Förslag till

Lag
om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom
föreskrives att 22 § sjukvårdslagen (1962: 242) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

22 Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd för att
ställa läkare under åtal för förseelse i tjänsten eller enligt vad därom är
särskUt före-; skrivet anmält förseelsen tiU den som enligt
statstjänstemannalagen (1965:274) eller stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl. har att besluta om läkarens avskedande, äger socialstyrelsen,
om förseelsen är äv sådan beskaffenhet att det för sjukvårdens behöriga
uppehållande finnes nödigt att försätta läkaren ur tjänstgöring, med omedelbar
verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess
frågan om tjänsteförseelse slutiigt har prövats.

Föreslagen
lydelse

§»

Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd för att ställa
läkare under åtal för förseelse i tjänsten eller enligt vad därom är särskilt
föreskrivet anmält förseelsen till den som enligt lagen (1976:000) om
offentlig anstäUning har att besluta -om läkarens avskedande, äger
socialstyrelsen, om förseelsen är av sådan beskaffenhet att det för sjukvårdens
behöriga uppehållände, finnes > nödigt att försätta läkaren ur
tjänstgöring, med omedelbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten,
dock icke längre än till dess frågan om tjänsteförseelse slutiigt har prövats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

»
Senaste lydelse 1975: 685.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2

Finansdepartementets
lagförslag

Finansdepartementet

322

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 689) om tystnadsplikt för
vissa tolkar och översättare

Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1975: 689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och
översättare skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

1 Denna lag äger tiUämpning på tolk och översättare
som anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars
fuUgörande staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som
genomgått av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer
föreskriven prövning. Med kommun likställes allmän inrättning som avses i /
andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965:275).

Föreslagen
lydelse

§

Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare
som anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars
fullgörande staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som
genomgått av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer föreskriven prövning. Med kommun Ukställes annan allmän inrättning
som avses i 1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976: 000) om offentiig anställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 323

Finansdepartementets
lagförslag

11
Förslag till

Lag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som präst i svenska
kyrkan

Härigenom
föreskrives följande.

Utan hinder av lagen (1976: 000) om medbestämmande
i arbetslivet får regeringen meddela föreskrifter om förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare i vad avser prästerlig tjänst hos staten, församling eller
kyrklig samfällighet. Sådan föreskrift får eridast avse ämne, som vid utgången
av år 1976 är reglerat i bestämmelse som meddelats av regeringen eller
myndighet som regeringen utsett.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet

324

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2:5

översikt över statstjänstemannalagen {1965: 274) enligt
19731975 års ändringar

StjL
fr.o.m.

StjL fr.o.m.

StjL fr.o.m.

StjL fr.o.m.

1974-01-01

1974-07-01

1975-01-01

1976-01-01

SFS=1973:
969

SFS 1974: 359

SFS 1974:1009

SFS 1975: 668, 1058,1340

1-15 §§

1-15 §§

1-15 §§

1-15 §§

16 § 1
st

16 § 1 st

16 §

16 §

2 st

2 st

51 §

51 §

17 §

17§

17§

17 §

18§

18 §

18 §

a

19 §

19 §

19 §

18§

20 §

20 §

20 §

25 §

21 §

21 §

21 §

21 §

22 §

22 §

22 §

23 § 1
st

23 § 1 st

23 § 1 st

37 § 1 st

2 st

' 2 st

2 st

38 a §

24§

24§

24 §

24 § 1 st

25 §

25 §

25 §

20 §

26-36 §§

26-36J§§

26-36 §§

26-36 §§

37 § 1
st

37 § I st

37 § 1 st

37 § 2 st

2 st

2 st

2 st

3 st

38 §

38 §

38 §

38 c §

39 §

39 §

50 §

50 §

40 §

40§

54 §

55 §

41 §

41 §

55 §

56 §

39-49 §§

39-49 §§

52-53 §§

52-53 §§

53 a §

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet

325

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2:6

översikt över motsvarigheter mellan förslaget till lag om
offentlig anställning och gällande rätt

LOA

StjL

KtjL

KtjS

1 kap. 1 §

1 § 1 st.

1§

i§:

2§

2 st,

3§

4 st,

4§

1 st.

5§

1§

i§

6§

2 kap. 1
§

2§

1 § 3 st.

13 § 2 st.

3§

2§

4§

5§

3 kap. 1
§

15 §1 st.

3 § 1 st.

2§

3§

2 st.

2 st.

4§

3 st.

3 st.

5§

6§

16 §

4 § 1 st.

4 kap. 1
§

5§ ,

2 § 1 st.

4 § 2 st.

2 st.

4 § 3 st.

3 § 1 st.

4§1 st.

2 st.

4 § 1 st.

6 § 1 st.

' 7§

2 st.

2 st,

8§

5§

9 § 1 st.

6 § 1 st.

7 § 1 st.

9, 10§§,

2 st.

9 § 2 st.

13 § 1 st.

7§

7 § 3, 4 st.

10 a §

8§

6 § 3 st.

5 kap.1
§

11 §2 st.

2§

55 §

6 kap. 1 §

13 §

16 § 1st,

2§

14 §

I7§

7 kap. 1 §

29 §

35 § . ,

2§

29, 30 §§

35,36§§

3§

31 §

37 §

4§

32 § 1 st.

- . -,-.

38..§l.st....

5§

2 st,

2 st,

6§

3 st,

3 st,

7§

33 §

8§

34 §

9§

35, 36 §§

39, 40 §§

10 § 1 st.

38 c § 1 st.

42 §

2 st.

3 st.

2 st,

8 kap. 1 § 1 st.

40 §

45 §

2 st.

39 §

44§

2§

42 § 1 st.

47 § 1 st.

3§

43 §

48 §

9 kap. 1 § 1 st.

46 §

51 §

2 st,

44 § 1 st.

49 §

3 st,

2 st.

2§

45 §

50 §

3§

49 §

54 §

10 kap,
1 §

18 §1 st.

18 § I st.

2§

2, 3 st.

2 st,

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet

326

opaginerad Kontrollera mot PDF

LOA

StjL

3§

19 §

4§

20 §

11 kap,
1 §

22 § 1 st.

2§

2 st,

3§

3 st.

4§

4 st.

5§

5 st.

12 kap,
1 §

25 § 1 st.

2§

2 st.

13 kap,
1 §

26 § 1 st.

2§

27 § 1 st.

3§

26 § 1 st.

27 § 1 st.

4§

27 § 4 st.

5§

28 §

14 kap,
1 §

24 § 1 st.

26 § 2 st.

27 § 2 st.

2§

24 § 2 st.

3§

21 § 1 st.

4§

2 st,

5§

3 st,

6§

22 § 1 st.

7§

24 § 3 st.

8§

26 § 3 st.

9§

27 § 5 st.

10 §

26 § 2 st.

27 § 3 st.

15 kap,
1 §

37 § 2 st.

2§

3 st,

3§

1 st.

4§

38 § 2 st.

5§

38 § 1 st 54 §

6§

38 b §

7§

38 a §

16 kap,
1 §

51 §

2§

53 § 1 st.

3§

53 a §

4§

50 §

17 kap,
1 §

23 §, 34 a §

1 st.

2§1

3§.

53 § 2 st.

KtjL

4 § 2
st.

KtjS

19
a §

20
§

22 § 1 st,

2
st,

3
st,

4
st,

5
st,

24
a §

25
§ 1 st,

26
§ 1 st,

25
§ 1 st,

26
§ 1 st.

24
§ 1 st,

25
§ 2 st,

26
§ 2 st, 24 § 2 st,

21 § 1 st,

2 st, 3 st,

22 § I st,

24
§ 4 st,

25
§ 4 st,

26
§ 4 st,

25
§ 2 st,

26
§ 3 st, 41 §

31 §

56 §

57 § 1 st.

56 a §

23 § , 38
a §

57 § 2 st.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet

327

opaginerad Kontrollera mot PDF

BUaga 2:7

Översikt över motsvarigheter mellan gällande rätt,
arbetsrättskommitténs förslag till ändringar i stats- och
kommunaltjänstemannalagarna samt förslaget till lag m offentlig anställning

StjL

KtjL

KtjS

StjL
enligt ARK

KtjL
enligt ARK

LOA

1 § 1 st.

1§

1§

1 § 1 st.

I § 2 st.

1 kap, 1,4 §§

2 st,

2 st,

2§

3 st.

13 §2
st.

3 st,

3 st.

2 kap. 2 §

4 st.

3§

2§

2§

2 kap, 3 §

3 § 1 st.

2 § 1
st.

3 § 1 st.

2 § 1 st.

2 st.

2 st,

2 st,

2 st,

3 st,

3 st,

4 st,

4 st,

4§

4§

4 kap, 2, 3 §§

5§

5§

1§

é § 1
st.

7§

utgår

4 § 1st,

2 st,

8§

utgår

2st,

3 st,

utgår

8§

7 § 1
st.

9, 10 §§

7 § 1 st.

6§lst,

2 st,

2 st,

7 § 1 st.

3 st,

10 a §

utgår

7 § 2st,

4 st,

1st,

8§

14 §

utgår

9 § 1 st.

utgår

5§

2 st,

13 § 1
st.

9 § 2 st.

7 § 2 st.

6 § 2st,

10 §

15 §

utgår

11 §

11 §

5 kap, 1 §

12 §

utgår

13 §

16 §1
st.

13 §

8§

6 kap,1 §

14 §

17 §

14 §

9§

2§

15 § 1
st.

3 § 1
st.

..

15 § 1
st.

3 § 1 st.

3 kap, 1 §

2 st,

2 st,

3 st,

3 st.

3§

3 st,

3 st,

4 st,

4 st,

4§

4 st,

4 st,

5 st,

5 st,

16§

4 § 1
st.

16 §

4§

6§

17 §1
st.

5 § 1
st.

utgår

utgår

2 st,

2 st,

utgår

utgår

18 § 1
st.

18 § 1
st.

19 § 1
st.

10 § 1
st.

10 kap, 1 §

2, 3 st.

2 st,

2, 3 st.

2 st,

2§

19§

19 a §

3§

20 §

20 §

4§

21 § 1
st.

21 § 1
st.

21 §

12 §

14 kap. 3 §

2 st,

2 st,

4§

3 st,

3 st,

5§

22 § 1
st.

22 § 1
st.

11 kap, 1 § 14 kap, 6 §

2 st,

2 st,

11 kap,2§

3 st,

3 st,

32 § 3
st.

3§

4 st,

4 st,

4§

5 st,

5 st,

5§

23 §

23 §

17 kap, 1 §

24 § 1
st.

24 § 1
st.

24 §

15§

14 kap, 1 §

2 st,

2 st,

2§

3 st,

4 st,

7§

25 § 1
st.

24 a §

20 § 1
st.

11§

12 kap,1 §

2 st,

2 st.

2§

26 § 1
st.

25 § 1
st.

26 § 1 st.

16 § 1 st.

13 kap. 1. 3 §§

2 st,

2 st,

2 st.

2 st,

14 kap, 1,10 §§

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet

328

opaginerad Kontrollera mot PDF

StjL

KtjL

KtjS

StjL
enligt ARK

KtjL
enligt ARK

LOA

26 § 3
st.

25 § 4
st.

14 kap,
8 §

27 § 1
st.

26 § 1
st.

27 § 1
st.

.17§1
st.

13 kap,
2,3 §§

2 st.

2 st,

2 st,

2 st.

14 kap,
1 §

3 st.

3 st,

3 st,

3 st.

10 §

4 st.

4 st,

13 kap.
4 §

5 st.

4 st,

14 kap,9
§

28 §

28 §

13 kap,
5 §

29 §

.35 §

29 § 1
st.

.i8§

7 kap,1 §

30 § 1
st.

36 § 1
st.

30 § 1
st.

19 §1
st.

2§3st.

2 st.

2 st,

2 st,

; 2 st.

2st.

3 st.

3 st,

utgår

31 §

37 §

31 §

20 §

3§

32 § 1
st.

38 § 1
st.

32 § 1
st.

21 § 1
st.

4§

2 st.

2 st,

2 st,

2 st.

5§

3 st.

3 st,

3 st.

3 st,

6§

33 §

33 §

7§

34 §

utgår

8§

34 a § 1
st.

38 a §

17 kap.
1 §

2 st,

35 §

36 §

.39 § 40 §

utgår utgår

}7kap.9§

37 § 1
st.

15 kap, 3 §

2 st,

.41 §

37 § 1 st.

22 §

1§

3 st,

utgår

2§

38 § 1
st.

5§

2 st,

4§

38 a §

7§ :

38 b §

6§

38 c § 1
st.

.42 §

utgår

7kap.l0§lst. 2 st.

2 st,

utgår

3 st.

39 §

44 §

8 kap. l§2st.

40 §

45 §

1 st.

41 §

46 §

42 § 1
st.

47 § I
st.

.

2§

2 st,

2 st,

43 §

48 § .

3§

44§

49 §

9 kap. 1 § 2 st.

45 §

50 §

2§

46 §

51 §

1 § 1 st.

47 §

52 §

48 §

53 §

49 §

54 §

3.§

50 §

39 §

16 kap.
4 §

51 §

4 § 2 st.

56 §

39 a §

23 §

1§ ,

52 § 1
st.

7 § 1 st.

2 st,

2 st,

53 § 1
st.

57 § 1 st.

16 kap.
2 §

2 st,

2 st,

17 kap,
2, 3 §§

53 a §

56 a §

16 kap,3
§

54 §

15 kap,
5:§

55 §

40 §

5 kap, 2 §

56 § 1

41 §

!

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105 Bilaga
2 Finansdepartementet 329

Innehållsförteckning

Sid.

1 Inledning....................................................... ... 1

2 Nuvarande förhållanden.................................. ,, 3

2.1
Huvuddragen i gällande lagstiftning m.
m....... ... 3

2.2
Förvaltningsdemokrati m. m......................... .. 16

3 Principema
för en ny förhandlingsrättsreform......... .. 18

3.1
Arbetsrättskommittén................................ .. 18

3.2
Remissyttrandena..................................... .. 20

4 Den
nya förhandlingsrättsreformen...................... .. 27

4.1
Utrymmet för avtalsreglering av frågor
om tjänsteorganisationens utformning och om myndighets verksamhet............................................. .. 27

4.2
Utrymmet för avtalsreglering av
särskilda frågor 37

4.3
Förbud och ogiltighetsregel.. ,.............. ,___ , 39

4.4
Vissa lagtekniska frågor............................. .. 49

5 Förhandlingsrätten........................................... .. 51

5.1 Rätt
till avtalsförhandUng och annan förhandling 51

5.1.1 Gällande ordning ,......... ,,,................ .. 51

5.1.2 Ärbetsrättskommittén......................... .. 51

5.1.3 Remissyttrandena.............................. .. 54

5.2 Särskild
överläggningsrätt........................... .. 68

6 Information
och sekretess................................. .. 70

6.1
Gällande ordning....................................... .. 70

6.2
Ärbetsrättskommittén................................ .. 75

6.3
Remissyttrandena................ __ ................ .. 79

7 Medbestämmande
genom koUektivavtal............... .. 85

7.1
Rätt till kollektivavtal om
medbestämmande... 85

7.2
Kvarievande stridsrätt............................... 91

8 Bestämmanderätt
vid tvist om tolkning av avtal ,,.. 92

8.1
GäUande ordning............................ ,......... 92

8.2
Arbetsrättskommittén................................ 93

8.3
Remissyttrandena ,,.................................. 93

9 Arbetskonflikter............................................... .. 96

9.1
Gällande ordning........ ___________________ .. 96

9.2
Ärbetsrättskommittén................................ 99

9.3
Remissyttrandena..................................... 103

10 Påföljder
vid lag- eller avtalsbrott....................... 107

10.1 GäUande ordning....................................... 107

10.2 Arbetsrättskonunittén................................ 108

10.3 Remissyttrandena..................................... 109

11 Ställföreträdariagen .............................................. 110

12 Andra aktuella frågor........................................ 111

12.1
Statsanställda .................. -------------- ..... 111

12.1.1 Alhnänt om statstjänstemän m. fl........ 111

12.1.2 TjänstetiUsättning m. m.................... 112

12.1.3 ÅUgganden ....----------------------- 117.

12.1.4 Bisysslor m. m.................................. 124

12.1.5 Anställnings upphörande, turordningar m. m 124

12.1.6 DiscipUnansvar m. m......................... 128

12.1.7 Formella frågor................................. 128

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 330

Sid.

12.2
KommunanstäUda m, fl............................. 130

12.2.1 Allmänt om kommunaltjänstemän m, fl... 130

12.2.2 Kommunalarbetare............................ 131

12.2.3 Lärare m, fl..................................... 133

12.2.4 KyrkoanstäUda............... ,........ ,...... 135

12.2.5 Försäkringskasseanställda, skogsvårdsstyrelseanställda
m, fl ;,, 136

13 Föredraganden................................................ 137

13.1 Nuvarande förhållanden.............................. 137

13.2 Principerna för en ny förhandlingsrättsreform,.,, 140

13.3 Riktlinjer för vissa kompletterande reformer på
statens område ,,,,; ,,,, 144

13.4 Den nya förhandlingsrättsreformen.,,............ : 148

13.4.1 Utrymmet för avtalsreglering av frågor om tjänsteorganisationens
utformning och myndighets verksamhet .................................... 148

13.4.2 Utrymmet för avtalsreglering av särskilda frågor.. 156

13.4.3 Utformningen av den nya regleringen med hänsyn

tiU
grundlag m, m............................. 159

13.5 Förhandlingsrätten... ;............................... 161

13.6 Information och sekretess ,,,:,,:.................. 179

13.6.1 Bakgrund..................................... ,,, 179

13.6.2 Förhandlingsinformation och handlingssekretess ,, 181

13.6.3 Fortlöpande information........ ,........... 183

13.6.4 Tystnadsplikt , , , ,,,. ,...................... 184

13.7 Medbestämmande genom kollektivavtal.......... ,,, 185

13.8 Bestämmanderätt vid tvist om tolkning av avtal ,, 187

13.9 Arbetskonflikter............... ,....................... 192

13.10 Påföljder vid lag- eller avtalsbrott......... ,..... 198

13.11 Ställföreträdarlagen ..;,,........... ,,,,,,........... 203

13.12 Andra aktuella frågor... ,;,,,,,,,,,,,,,,____ ,___ 205

13.12.1...................... Statsanställda.. ,..... , , 205

13.12.1.1 Allmänt om statstjänstemän m, fl 205

13.12.1.2 Tjänstetillsättning m, m, ,,,... : 205

13.12.1.3 Åligganden-.. :,................... ,, 212

13.12.1.4 Bisysslor m, m.................. ,:,., 220

13.12.1.5 Anställnings upphörande, turordningar

m,
m, .,,.,,,,,.......... ,............. 220

13.12.1.6 Disciplinansvar m, m. ... '.-.... 223

13.12.1.7 Formella frågor ............... ,,,., 224

13.12.2____________________ Komrriunanställda
m, fl. ;,, ;,,,,,,,,,, , 227

13.12.2.1 Allmänt om kommunaltjänstemän m, fl. 227

13.12.2.2 Kommunalarbetare ....,...... ,,, 228

13.12.2.3 Lärare m, fl,.. ;........ ,.,,,.,,,,., 230

13.12.2.4 Kyrkoanställda ,,,,...,.,,,,,,,... , 231

13.12.2.5 Försäkringskasseanställda,skogsvårdssty-relseanställda
m, fl ,,,,,,,,;.,,,, 232

13.13........................ Följdlagstiftning
,,.... , ;,,,,:,,,, .,,,,, 233

14 Upprättade lagförslag ,,,,.................... .-........... 233

15 Specialmotivering ...,,,,,,:,,,,,,..... ,,___ ,!,,,,,___ ,, 234

15,1
Förslaget till lag om offentUg anställning ,,,,,, ,,,, 234

1
kap, Lagens tiUämpningsområde ,,........ __ 234

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:105 Bilaga 2 Finansdepartementet 331

Sid,

2 kap, AUmänna bestämmelser..................... 238

3 kap, Arbetskonflikter och skadestånd.......... 239

4 kap, TjänstetiUsättning m, m.................... 243

5 kap. Tjänstgöringsskyldighet i vissa fall....... 248

6 kap. Bisysslor m. m.................................. 250

7 kap. Anställnings upphörande på annat sätt än genom

avskedande......................................
251

8 kap. Turordning vid uppsägning på grand av arbetsbrist 255

9 kap. Företrädesrätt tUl ny anställning......... 257

10 kap. Disciplinansvar................................. 258

11 kap. Avskedande.................................... 259

12 kap. Åtalsanmälan................................... 259

13 kap. Avstängning och läkarundersökning...... 260

14 kap. Handläggningen av frågor som avses i 1013 kap. 260

15 kap. Beslutande myndighet, m. m............... 263

16 kap. Talan mot beslut.............................. 267

17 kap. VerkstäUighet av beslut, m. m............ 268

15.2 Förslaget tUl lag om ändring i brottsbalken.....
269

15.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...
269

15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar 270

15.5 Förslaget till lag med bemyndigande att meddela
föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan ............................................................. 271

16
HemstäUan................................................... 271

Bilaga
2:1 Förkortningar.................................. 273

Bilaga
2:2 Utdrag av arbetsrättskommitléns lagförslag (SOU

1975:1).............................................
275

Bilaga
2:3 ProtokoU jämte preliminärt särskilt huvudavtal för den

offentiiga
sektorn (SHA)....................... 295

Bilaga
2: 4 Finansdepartementets lagförslag....... 300

Förslag
till

1, lag
om offentlig anslällning................ 300

2, lag om ändring i brottsbalken............. 314

3, lag om ändring i rättegångsbalken...... 315

4, lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma aUmänna handlingar ........................................... 316

5, lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri
tjänst 317

6, lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet

att
utöva läkaryrket........................ 318

7, lag
om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet

att
utöva tandläkaryrket.................. 319

8, lag
om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet

att
utöva veterinäryrket m, m........... 320

9, lag
om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242) 321

10, lag om ändring i lagen (1975: 689) om
tystnads

plikt för vissa tolkar och översättare... 322

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:105
Bilaga 2 Finansdepartementet 332

Sid. 11. lag med bemyndigande att. meddela
föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan .... 323

Bilaga
2:57 TabeUer riied översikter. över gällande författningar

och
deras motsvarigheter i lagförslagen, m. m 324

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l»7* 750541

Doktrin (36)

  1. Niklas Selberg, Erik Sjödin, Inrangering av gula fackföreningar i svensk kollektiv arbetsrätt, SvJT 2023 s. 335, på s. 350, 351, 352, 361, 362, 364 · Fritt tillgänglig
  2. Niklas Selberg, Erik Sjödin, Är det så svårt att leka tre?, SvJT 2021 s. 607, på s. 617 · Fritt tillgänglig
  3. Sebastian Hallberg, LOA:s disciplinpåföljder: myndighetsutövning?, FT 2017 nr 2 s. 259, på s. 260, 270, 273, 278, 284 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Thomas Larue, Riksdagens tillkännagivanden till regeringen, SvJT 2015 s. 95, på s. 117 · Fritt tillgänglig
  5. Carin Ulander, Flexibel arbetskraft och rättens flexibilitet, SvJT 2010 s. 797, på s. 801, 802 · Fritt tillgänglig
  6. Vilhelm Persson, Intern normgivning efter myndighetsförordningen, FT 2009 nr 2 s. 233, på s. 237, 238, 242 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Departementen och Lagrådet, SvJT 2009 s. 216, på s. 235, 236, 244 · Fritt tillgänglig
  8. ”Oavsättlighet och avtalsfrihet”, SvJT 2003 s. 723, på s. 725 · Fritt tillgänglig
  9. Håkan Göransson, Betydelsen av begreppet myndighetsutövning inom arbetsrätten, JT 1991/92 nr 4 s. 601, på s. 602
  10. Håkan Göransson, Birgitta Nyström: Medling i arbetstvister—en rättslig studie av det svenska systemet i jämförande nordiskt perspektiv, JT 1990/91 nr 4 s. 714, på s. 722
  11. Håkan Göransson, Stopp för stridsåtgärder mot bekvämlighetsflaggade fartyg?, JT 1989/90 nr 4 s. 536, på s. 544
  12. Johan Lind, Högsta domstolen och arbetsrätten, SvJT 1989 s. 291, på s. 305 · Fritt tillgänglig
  13. Ronnie Eklund, Entreprenader—arbetsrättsliga aspekter på en organisationsfråga, JT 1989/90 nr 2-3 s. 271, på s. 279
  14. Lars Heuman, Editionsförelägganden i civilprocesser och skiljetvister. Del I, JT 1989/90 nr 1 s. 3, på s. 35
  15. Lotta Westerhäll, Jämställdheten och grundlagen, SvJT 1987 s. 200, på s. 205 · Fritt tillgänglig
  16. Anm. av TORSTEN SETH & GUSTAV SVENSSON: Arbetstagarinflytande m.fl., SvJT 1986 s. 215, på s. 217, 219, 221 · Fritt tillgänglig
  17. Agneta Fergenius, Skicklighets sätt före förtjänst, FT 1985 nr 4–5 s. 216 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  18. Tore Sigeman, Från legostadgan till medbestämman-delagen — om huvudlinjerna i arbets-rättens utveckling, SvJT 1984 s. 875, på s. 885 · Fritt tillgänglig
  19. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 202, 209 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  20. Comparisons in Labor Law, SvJT 1983 s. 589, på s. 600 · Fritt tillgänglig
  21. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980, SvJT 1982 s. 214, på s. 232 · Fritt tillgänglig
  22. Fritz Kaijser, Curt Riberdahl, Förtroendevalda under arbetskonflikt II, FT 1981 nr 2 s. 57, på s. 65 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  23. Fritz Kaijser, Curt Riberdahl, Förtroendevalda under arbetskonflikt, FT 1981 nr 1 s. 1, på s. 8, 11, 15, 19 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  24. Ekonomiska övergrepp mot åldringar, SvJT 1980 s. 638 · Fritt tillgänglig
  25. Anm. av KENT KÄLLSTRÖM. Lokala kollektivavtal., SvJT 1980 s. 544, på s. 546 · Fritt tillgänglig
och 11 till
  1. Bo Westerhult, Straff- och disciplinansvaret vid fel och försummelser i offentlig verksamhet, FT 1980 nr 5–6 s. 177, på s. 187, 191 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Arbetsdomstolen och den belgiska Volvo-konflikten, SvJT 1979 s. 302, på s. 305 · Fritt tillgänglig
  3. Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i Högsta domstolens praxis 1961-1975, FT 1979 nr 6 s. 265, på s. 268, 270 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Urban Loinder, Tjänstetillsättning och jämställdhet, FT 1979 nr 5 s. 255, på s. 256 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. Löntagarfonderna samt arbetstagarna och deras föreningar, SvJT 1979 s. 218, på s. 224 · Fritt tillgänglig
  6. Hans Edsberg, Tillträde till offentlig anställning, FT 1979 nr 4 s. 171, på s. 177 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Michael Bogdan, Den svenska internationella arbetsrättens grunder, SvJT 1979 s. 81, på s. 82, 85, 93, 94, 98, 105, 106, 108, 110 · Fritt tillgänglig
  8. Tommy Lennberg, Från regeringens kansli, FT 1978 nr 2 s. 119, på s. 120 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  9. Urban Loinder, En fråga om förhandlingsrätt för vissa arbetstagare med kortvarig anställning, FT 1977 nr 6 s. 327, på s. 328, 330 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  10. Medbestämmandelagen och aktiebolagslagen, SvJT 1977 s. 295 · Fritt tillgänglig
  11. Lennart Aspegren, De offentliganställda och den nya förhandlingsrätten, FT 1977 nr 5 s. 221, på s. 222, 223 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

958 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (437)

437 kopplingar i 215 dokument.

  1. Bet. 2025/26:KU20 Granskningsbetänkande i texten
  2. SOU 2026:3 Genomförande av plattformsdirektivet s. 133 i texten · dokumentnivå
  3. SOU 2025:56 Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende s. 560 i texten
  4. Prop. 2024/25:165 Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende s. 88 i texten
  5. SOU 2025:25 Arbetslivskriminalitet s. 290 i texten

Visa alla 215

Rättsfall (151)

151 kopplingar i 150 dokument.

  1. RH 1994:62 ur registret
  2. AD 2026 nr 55 i texten
  3. AD 2026 nr 48 i texten
  4. AD 2026 nr 40 i texten
  5. AD 2026 nr 38 i texten

Visa alla 150

Doktrin (370)

370 kopplingar i 93 dokument.

  1. Sjödin, Ett europeiserat arbetstagarinflytande, 2015 s. 25 · s. 31 · s. 32 · s. 78 · och 27 till i texten
  2. Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 141 · s. 142 · s. 143 · s. 144 · och 22 till i texten
  3. Hansson, Kollektivavtalsrätten, 2010 s. 69 · s. 110 · s. 159 · s. 162 · och 18 till i texten
  4. Flodgren, Fackföreningen och rätten, 1978 s. 34 · s. 60 · s. 61 · s. 62 · och 16 till i texten
  5. Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 115 · s. 116 · s. 117 · s. 118 · och 13 till i texten

Visa alla 93